Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71 (Proposition 1915:71)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Nr 71.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående avlöning sstat
för skogsstatens ordinarie personal m. m.; given
Stockholms slott den 12 februari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till
avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal att tillämpas från och
med år 1916 ävensom förklara, att de villkor och bestämmelser, som
nu gälla för åtnjutande av de i avlöningsstaten för skogsstaten för
ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner, skola vara
gällande även i fråga om avlöningarna å den nya staten, därvid vad
samma villkor och bestämmelser innehålla beträffande jägmästare skall
äga tillämpning jämväl å skogsingenjör och biträdande skogsingenjör
samt vad de innehålla beträffande kronojägare skall tillämpas även i
fråga om tillsyningsman;

dels godkänna de i statsrådsprotokollet gjorda beräkningar i fråga
om kostnader för statens skogsdomäner under år 1916;

dels ock, vid bifall dels till vad som slutligt föreslagits i propositionen
nr 6 angående driftkostnader under år 1916 för statens domäner
dels till vad nu föreslagits, såsom sådana driftkostnader förslagsvis beräkna
ett belopp av 8,870,900 kronor, att utgå av domänfondens avkastning.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.)

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Jolian Beck-Friis.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 71.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

I den till riksdagen den 14 januari 1915 avlåtna statsverkspropositionen
har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln föreslagit
riksdagen dels i punkten 60 att, i avbidan på den proposition angående
tillsyn å enskildas skogar i lappmarkerna och Sårna socken, som Kungl.
Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, för bestridande av kostnaden
härför beräkna å ordinarie stat under nämnda huvudtitel ett anslag
av 170,000 kronor, dels ock i punkten 61 att, i avbidan på dylik
särskild proposition angående tillsyn å enskildas skogar i Västerbottens
och Norrbottens läns kustland, för bestridande av kostnaden för sådan
tillsyn beräkna å ordinarie stat under samma huvudtitel ett anslag av

135,000 kronor. Av de sålunda bebådade propositionerna avser den
förra lagstiftning om utsyning och den senare dbwewsmwslagstiftning.

Inledning.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 71.

I den samma dag avlåtna propositionen angående driftkostnader
under år 1916 för statens domäner har Kungl. Maj:t därjämte förelagt
riksdagen förslag, som beträffande kostnaderna för statens skogsdomäner
och till följd därav för domänväsendet i dess helhet gjorts beroende av
nyssnämnda i utsikt ställda särskilda propositioner. Sagda kostnader
för statens skogsdomäner äro för innevarande år enligt den av 1914
års senare riksdag godkända beräkningen över domänernas driftkostnader
upptagna sålunda:

skogsstatens oiffinarie personal...... kronor 1,224,400

ålderstillägg åt skogsstatens personal.
.................................................. » 114,000

pensionering av skogsstatens personal
................................................... » 65,000

egentliga förvaltningskostnader,
därav minst 150,000 kronor till
avdikning å kronans skogar i
de norrländska länen och i Kopparbergs
län ........................ »____6,200,000 kronor 7,603,400.

I fråga om skogsstatens ordinarie personal har nu Kungl. Maj:t
i nyssnämnda proposition angående driftkostnaderna för år 1916 föreslagit
riksdagen att dels i avlöningsstaten för samma personal uppföra
ytterligare 31 kronojägarbefattningar, avsedda för södra Norrland och
Kopparbergs län, varigenom statens slutsumma komme att höjas med
45,850 kronor, dels besluta viss reglering av respenningarna för jägmästarna
i två revir i södra Sverige, vilket dock ej skulle inverka
på anslagsbeloppet, dels ock, i avbidan på förberörda särskilda propositioner
angående tillsyn å enskildas skogar i lappmarkerna och Sårna
socken samt i Västerbottens och Norrbottens läns kustland, i samma
stat beräkna en ytterligare ökning av 255,950 kronor, i följd varav
statens slutsumma komme att höjas med tillhopa 301,800 kronor och
uppgå till 1,526,200 kronor. Nyssnämnda belopp av 255,950 kronor
fördelar sig med 158,600 kronor för personal för tillsyn över utsyningslagens
tillämpning och med 97,350 kronor för personal för tillsyn över
dimensionslagens tillämpning.

Jämväl anslagsposten till egentliga förvaltningskostnader skulle
röna inverkan av prövningen av förslagen i omförmälda särskilda propositioner,
enär denna post innefattar kostnader för extra personal. Denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

post måste nämligen avsevärt ökas för anställande av dylik personal,
ifall den föreslagna ökningen av den ordinarie personalen icke komme
till stånd.

Härtill kom, att ovanberörda bägge, under nionde huvudtiteln
ifrågasatta anslag borde tillföras domänfonden såsom inkomst och alltså
avdragas från kostnaden för skogsdomänerna.

I det vid propositionen angående domänernas driftkostnad för år
1916 fogade statsrådsprotokollet beräknade jag, med iakttagande av nu
angivna omständigheter, kostnaderna för statens skogsdomäner sålunda:

skogsstatens ordinarie personal......

ålderstillägg åt skogsstatens personal.
..................................................

pensionering av skogsstatens personal.
..................................................

egentliga förvaltningskostnader,
därav minst 150,000 kronor till
avdikningar å kronans skogar i
de norrländska länen och i Kopparbergs
län....................................

Avgår anslag för tillsyn å enskildas
skogar i lappmarkerna och Sårna

socken............... kronor 170,000

Avgår anslag för
tillsyn å enskildas
skogar i Västerbottens
ochNorrbottens
läns kustland
..................... » 135,000

kronor 1,526,200

» 114,000

> 65,000

» 7,070,000

kronor 8,775,200.

305,000 kronor 8,470,200.

Kungl. Maj:t kunde naturligtvis icke i sistnämnda proposition
föreslå riksdagen att definitivt godkänna dessa beräkningar, enär dylikt
godkännande borde anstå i avbidan på nyssnämnda särskilda propositioner.
Beräkningarna angående kostnaderna för domänstyrelsen samt
för statens jordbruksdomäner, vilka kostnader upptagits tillhopa till

400,700 kronor, föreslogos däremot till godkännande. Med nyssnämnda
reservation för beräkningen av kostnaderna för skogsdomänerna föreslog
därför Kungl. Maj:t riksdagen att såsom driftkostnader under år 1916

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

för statens domäner förslagsvis beräkna ett belopp av 8,870,900 kronor
att utgå av domänfondens avkastning.

Förut denna dag har Kungl. Maj:t beslutat, att till riksdagen
skulle avlåtas propositioner med förslag till

l:o) förordning angående utsyning å viss skog inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden (utsyningslagen);
samt

2:o) förordning om förekommande av överdriven avverkning å ungskog
inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till
lappmarken (dimensionslagen).

De fastigheter, för vilka utsyningslagen är avsedd att gälla, äro
följande:

a) skatte- och frälsehemman samt lägenheter av skatte- eller
frälsenatur inom avvittrade delar av Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker samt inom Särna socken med Idre kapellag av Kopparbergs
län, allmännings- och husbehovsskogar dock undantagna;

b) utom lappmarkerna, till större delen inom Västerbottens och
Norrbottens läns kustland samt till en mindre del inom Västernorrlands
och Jämtlands län, belägna skattehemman, som avses i förordningen
den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten över skogen å vissa
skattehemman i Norrland och Kopparbergs län;

c) till enskilda sålda kronoöverloppsmarker, vilka omförmälas i
skrivelsen till kammarkollegium den 29 juni 1866 angående dispositionen
av sådana överloppsmarker, som icke lämpligen kunna användas vare
sig till kronoparker eller anläggning av nya hemman, m. m. och kungörelsen
den 26 maj 1899 angående förändring i gällande föreskrifter
om åsättande av grundskatt m. m.; samt

d) inom avvittrade delar av de sex norra länen belägna kronohemman
och krononybyggen under åborätt.

Dimensionslagen är avsedd att gälla endast inom Västerbottens
och Norrbottens läns kustland.

Ovanberörda författningsförslag grunda sig på förslag av den
s. k. norrländska skogsvårdskommittén. Denna kommitté tillsattes av
Kungl. Maj:t den 5 juli 1907. Till kommitténs ordförande förordnades
hovstallmästaren G. Tamm samt till ledamöter f. d. byråchefen E. G.
Kinberg, ledamoten av riksdagens första kammare auditören A. H. Fahlén,
ledamoten av riksdagens andra kammare D. Persson i Tällberg, jägmästaren,
numera överjägmästaren P. O. Welander och dåvarande
skogschefen, extra jägmästaren N. G. Ringstrand. Sedan Persson på

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 71.

begäran entledigats från förordnandet, erhöll ledamoten av riksdagens
andra kammare A. Wiklund i Brattfors den 22 maj 1908 förordnande
att i Perssons ställe vara ledamot i kommittén. Kommittén avgav betänkande
den 16 mars 1912.

Det torde nu tillåtas mig att till behandling upptaga den författningsförslagen
närstående och i samband med dem av kommittén
i betänkandet under rubriken »Skogslagarnas handhavande» väckta
frågan om omorganisation och utökning av skogspersonalen för de med de
föreslagna förordningarna avsedda områden.

Härvid ber jag få anmärka, att ett av kommittén framställt
förslag om inrättande inom jordbruksdepartementet av ett skogskonto!-,
vilket skulle övertaga domänstyrelsens göromål med avseende å den
enskilda skogshushållningen å, bland andra, ovan berörda områden,
icke för det närvarande synes böra upptagas till avgörande. Frågan
härom torde nämligen under alla omständigheter böra anstå i avvaktan
på de utredningar, som äro att förvänta dels från de sakkunniga, som
ännu äro verksamma för avgivande av betänkande rörande hushållningen
med allmänna skogar inom södra och mellersta delarna av riket
dels ock från skogslagstiftningskommittén.

Vidare vill jag redan nu framhålla, att allenast i avseende å Västerbottens
och Norrbottens län samt Sårna socken med Idre kapellag
någon förändring i avseende å skogspersonalen synes vara påkallad av
de föreslagna nya förordningarna. I övriga av utsyningslagen berörda
landsdelar äro hemmanen under utsyningstvång helt fåtaliga
och av obetydlig areal. Vad angår Västernorrlands och Jämtlands län,
omfatta sålunda skattehemman under utsyningstvång enligt av skiftesstadgekommittén
meddelade uppgifter allenast respektive 43,823.29 och
4,228.5 3 hektar, fördelade på ett 40-tal hemman i Anundsjö, Härnösands,
Medelpads, Junsele, Tåsjö, Bräcke och Piätans revir. Icke heller finner
jag mig nu böra framställa något förslag med anledning av vad kommittén
— oberoende av ovanberörda författningsförslag — hemställt i
fråga om tillsynen över hushållningen å skyddsskogarna i Jämtland och
Härjedalen eller besparings- och allmänningsskogar i Gävleborgs län
och andra delar av Kopparbergs län än Sårna socken med Idre kapellag.
Betänkandet innehåller även förslag rörande administrationen av statens
skogar i de norra delarna av riket. Denna fråga torde nu böra komma
under behandling endast i den mån den röner omedelbar inverkan av
frågan om organisationen av personal för tillsyn över nu ifrågavarande
enskilda skogar.

Jag vill därjämte erinra, att jag förut denna dag vid fram -

Nuvarande
avlöningsstat
för slcogsstaten.

8 Kungl. Maj:t.i Nåd. Proposition Nr 71.

läggandet av ovannämnda författningsförslag anfört, att jag icke anser,
att av kommittén framställda förslag beträffande införande av skogsvårdsavgifter
och inrättandet av skogsvårdsstyrelser nu böra upptagas till
prövning, utan att härmed bör anstå, till dess ovan omförmälda sakkunniga
samt skogslagstiftningskommittén avslutat sina utredningar
och avgivit sina betänkanden.

För närvarande begränsar sig alltså frågan till personalen i Västerbottens
och Norrbottens län samt Sårna socken med Idre kapellag.
Över kommitténs förslag i denna del hava utlåtanden inkommit från
Konungens befallningshavande i Norrbottens, Västerbottens och Kopparbergs
län, landstinget, hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen
i sistnämnda län samt överjägmästarna i Luleå, Skellefteå, Umeå och
Gävle—Dala distrikt, varjämte domänstyrelsen avgivit utlåtande den 10
november 1913 samt i skrivelser den 28 januari och den 11 december
1914 yttrat sig i vissa delar av ämnet.

Nu gällande avlöningsstat för skogsstaten antogs av riksdagen
år 1908 och slutade då på en summa av 1,116,000 kronor. I staten
upptagas dels egentlig avlöning, bestående av lön och tjänstgöringspenningar
(vartill komma ålderstillägg från särskilt anslag), dels respenningar
och dels hyresersättning, vilken sistnämnda förmån utgår endast
till överjägmästare för expeditionslokal samt till kronojägare, därest
denne är i saknad av bostadslägenhet. Enligt anmärkning vid staten skall
därjämte, därest jägmästare eller kronojägare innehar boställe, dettas
uppskattade avkomst avgå å indelningshavarens lön samt, därest åt
jägmästare upplåtes bostadslägenhet, jägmästaren vidkännas avdrag å
lönen, motsvarande skälig hyra. På grund härav skedde minskning i
två hänseenden. Dels blev nämligen, oaktat antalet i staten upptagna
ordinarie kronojägare uppgick till 382, hyresersättning ej uppförd för
flera än 238. Dels blev vid anslagets bestämmande ytterligare avdraget
ett belopp av 2,500 kronor, så att anslaget uppgick till allenast

1,113,500 kronor. Denna skillnad å 2,500 kronor mellan staten och
det såsom kostnader för skogsstatens ordinarie personal upptagna
beloppet har även sedermera bibehållits.

Under tiden efter år 1908 hava flera förändringar skett i staten.
Inalles hava 12 nya jägmästarbefattningar och 34 nya kronojägartjänster
inrättats, varjämte vissa ändringar skett i fråga om tjänstgöringspenningar
och respenningar. Med iakttagande av de sålunda, senast
vid 1914 års senare riksdag, beslutade förändringarna har den nu
gällande avlöningsstaten för skogsstaten följande utseende:

Ku)tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Avlöningsstat för skogsstaten.

■

1 överjägmästare
3 »

5 >

1 jägmästare
11
1

12 »

1 »

1 >

6 »

9 »

46 »

1 kronojägare

163

1 »

174

■•I

(i Norrbottens och Västerbottens:
jlän, i vissa delar av Jämtlands;!
lian1) samt i Sårna socken med!;
ildre kapellagav Kopparbergs län j!
jinom övriga delar av Norrland,;
.och Kopparbergs län samt i Värm-,
.tands län ..............................It

f i övriga delar av landet .

"\j

Summa

Respenningar.

3 överjägmästare	(å	1,300	kr	■) ............
3 »	(å	1,100		) ............
4 »	lä	1,000	»	) ............
32 jägmästare	(ä	900	»	) ............
3 »	(ä (ä	800	»	) .............
28 »	700	»	) .............
25 >	(ä	600	»	) .............
12	(ä	500	»	) ............. ) .............
2	(å	400	»
164 kronojägare	(ä	250	»
58	(ä	200	»	) .............
42	(å	150	»	) ...........
82 »	(å	100	»	) .............
70	(ä	50	»	) ..........
		Hy reser sättning.

10 överjägmästare för expeditionslokal {u 4(M) kr.)
272 kronojägare (å 100 kr.).................................

j Tjänst-
Lön görings-	Summa
penningar
4,000" 3,200	. 7,200
12,000 9,600	21,600
4,000 2,800	6,800
20,000 14,000	34,000
2,300, 3,000	5,300
25,300 33,000	58,300
2,300 2,800	5,100
27,600'' 33,600	61,200
2,300 2,600	4,900
27,600 31,200	58,800
2,300 2,400	4,700
13,800 14,400	28,200
2,300; 2,200	4,500
20,700: 19,800	40,500
2,300 2,000	4,300
105,800; 92,000	197,800
600* 700	1,300
97,800 114,100	211,900
600 600	1,200
45,600, 45,600	91,200
600\| 500	1,100
104,4001 87,000	191,400
524,200: 517,100	1,041,3001
........ 3,900 kr.
........ 3,300 »
........ 4,000 »
........ 28,800 »
........ 2,400 »
........ 19,600 »
........ 15,000 »
........ 6,000 »
........ 800 »
........ 41,000 »
........ 11.600 »
........ 6,300 »
........ 8,200 »
........ 3,500 »	154,400
........ 4,000 kr.
........ 27,200 *	31,2001
Summa	1,226,900!

Efter 5 år kan lönen
böjas med
600 kronor.

Efter 5 år kärr lönen
höjas med
400 kronor, efter
ytterligare 5 år
likaledes med 400
kronor samt efter
än ytterligare 5
år ävenledes med
400 kronor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med
100 kronor, efter
ytterligare 5 år
likaledes med 100
kronor" samt efter
än ytterligare 5
år ävenledes med
100 kronor. Där
bostadslägenhet
saknas, utgår hvresersättning
med
100 kronor.

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå
å indelningshavarens lön. Därest åt jägmästare upplåtes bostadslägenhet, skall han vidkännas avdrag
å lönen, motsvarande skälig byra.

J) Kronojägarna i Gäddede, Sjougdnäs, Laxsjö, Hotagens, Kalls, Längd, Ljusnedals och
Tännäs bevakningstrakter.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 11.)

Nuvarande
organisation
av skogspersonalen
i
Västerbottens
ock Norrbottens
län
samt Sårna
socken.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Med hänsyn till ovannämnda reduktion med 2,500 kronor äro
emellertid kostnaderna för den ordinarie personalen under år 1915, på
sätt förut angivits, beräknade till allenast 1,224,400 kronor.

Västerbottens och Norrbottens län äro vad skogsstaten angår
indelade i 3 distrikt: Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt, varjämte
större delen av Dorotea socken i Västerbottens läns lappmark tillhör
Tåsjö revir i Mellersta Norrlands distrikt. (Umeå distrikt omfattar
därjämte Anundsjö revir i Västernorrlands län.) I varje distrikt finnes
en överjägmästare, biträdd av en assistent med helårsför ordnande. De
delar av Västerbottens och Norrbottens län, som utgöras av lappmark,
tillhöra 22 olika revir. Av dessa äro 19 uteslutande lappmarksrevir
och tillhöra: 7 ett vart av Luleå och Umeå distrikt samt 5 Skellefteå
distrikt. Därjämte har dels, såsom nyss nämnts, större delen av
Dorotea socken tilldelats det till Mellersta Norrlands distrikt hörande
Tåsjö revir, dels den inom Västerbottens läns lappmark belägna Malå
socken tilldelats det inom sistnämnda läns kustland belägna, till Skellefteå
distrikt hörande Norsjö revir, dels ock den inom Norrbottens läns lappmark
belägna Karesuando socken tilldelats det i länets kustland belägna,
till Luleå distrikt hörande Pajala revir.x) Västerbottens och Norrbottens
läns kustland är uppdelat i 13 revir, därav 6 tillhöra Luleå distrikt,
5 Skellefteå distrikt och 2 Umeå distrikt. Distriktens och revirens
gränser äro utmärkta å den vid detta protokoll fogade kartbilagan A.

Sårna socken med Idre kapellag är delad i 2 till Gävle—Dala
distrikt hörande revir: Sårna revir och Transtrands revir, av vilka det
senare omfattar jämväl en del av Transtrands socken, för vilken sistnämnda
socken utsyningslagen icke är avsedd att gälla.

Enligt uppgift av domänstyrelsen hava under år 1914 på extra
stat tjänstgjort:

i lappmarken dels 2 biträdande jägmästare, vilka enligt medgivande
tjänstgjort såsom revirförvaltare, en å vissa områden av Norra Lycksele
revir och Södra Lycksele revir samt den andre å vissa områden av
Vargiså revir och Malmesjaurs revir, dels och 32 assistenter, av vilka
18 haft förordnande hela året och 14 i medeltal 4.2 månader"); * 2

'') Pajala revir bär i den följande framställningen överallt hänförts till kustlandet,
under det att Tåsjö och Norsjö revir i vissa yttranden medräknats bland lappmarksreviren
men i andra icke. Det i yttrandena uppgivna antalet lappmarksrevir växlar
därför mellan 19 och 21.

2) Bland dessa assistenter hava medräknats 1 helårsassistent från Tåsjö revir, 1
helårsassistent från Norsjö revir men — på grund av den ringa förekomsten av skog i
Karesuando socken — icke assistenten i Pajala revir.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

i kustlandd 32 assistenter, av vilka 18 haft förordnande hela året
och 14 i medeltal 5.1 månader1); samt

i Sårna socken med Idre kapellag 3 assistenter, av vilka 2 haft
helårsförordnande och 1 förordnande från den 1 juni till årets slut.

Till den bevakande skogspersonalen höra: i lappmarken 85 kronojägare
2), i kustlandet 64 kronojägare *) och i Sårna socken med Idre
kapellag 7 kronojägare. Enligt domänstyrelsens uppgift tjänstgjorde
ander år 1914 dessutom — på helårsförordnanden — 111 extra kronojägare,
därav 62 i lappmarken 4), 45 i kustlandets) och 4 i Sårna socken
med Idre kapellag, varjämte under den brådaste tiden i nämnda trakter
ett antal extra kronojägare tjänstgjorde på kortare förordnanden.

Här må anmärkas, att i Västerbottens och Norrbottens län ytterligare
tjänstgöra å extra stat tre skogstaxatorer och en dikningsledare ävensom
— huvudsakligen i kustlandet — tre av domänstyrelsen för år förordnade
skogsingenjörer. Dessa sistnämnda, som tjänstgöra envar i ett
av nämnda läns tre överjägmästardistrikt, hava till åliggande dels att
på begäran giva enskilda skogsägare råd och upplysningar med avseende
å skogskulturer, avdikningar, gallringar och dylikt dels ock
att i övrigt utöva undervisande verksamhet i skogshushållning.

Vad då först angår frågan om den nuvarande skogspersonalens i
Västerbottens och Norrbottens län samt Sårna socken med Idre kapellag
tillräcklighet för de uppgifter, som åligga densamma, så yttrar härom
kommitténs majoritet, bestående av ordföranden samt ledamöterna Fahlén
och Ringstrand, följande: »För att kommitténs lagförslag må kunna
fylla sitt ändamål att befrämja skogshushållningens framåtskridande
erfordras, att desamma så handhavas, att de icke bliva endast till
döda föreskrifter, som verka hämmande på utvecklingen i stället
för att befordra densamma. Ty om det är en sanning, att lagstiftning
för det ekonomiska livet i allmänhet är en ömtålig sak och,
därest dess tillämpning ej handhaves med noggrannt aktgivande på

'') Bland dessa assistenter hava inräknats 1 helår.sassistent och 1 halvårsassistent
från Norsjö revir och assistenten i kajuta revir.

2) Häri hava inräknats 1 kronojägare från Tåsjö revir, 3 kronojägare från Norsjö
revir, men icke någon kronojägare från Pajala revir.

3) Bland dessa kronojägare hava inräknats 2 kronojägare från Norsjö revir och
alla 5 kronojägama i Pajala revir.

4) Häri äro inräknade 2 extra kronojägare från Tåsjö revir och 1 extra kronojägare
från Norsjö revir; någon extra kronojägare för Karesuando socken fanns icke.

s) Häri äro inräknade 2 extra kronojägare från Norsjö revir.

Nuvarande
skogspersonalens
i dessa
landsdelar
otillräcklighet.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

detta livs av lagarna oberoende utveckling, lätt blir till skada i stället
för att, såsom avsett varit, bringa hjälp och stöd, så är detta kanske
mer än eljest fallet inom skogshushållningens område. Själva denna
hushållnings natur, som gör det synnerligen svårt att hela de revor,
vilka begångna missgrepp till äventyrs må hava åstadkommit, gör det
till en angelägen sak att tillse, att lagstiftningen handhaves av därtill
väl skickade organ. Vid sidan av och jämnställd med den fiskaliska
uppgift, som i deras egenskap av lagens väktare åligger dessa, böra
de därjämte hava sig ålagd skyldighet att undervisa skogsägaren och
handleda honom i hans strävanden att införa en förbättrad hushållning
med och vård av hans skogstillgångar. Denna dubbla uppgift, förutan
vilkens allsidiga tillgodoseende ett gott resultat av lagstiftningen ej
är att förvänta och som i sig innefattar ej blott att skydda samhällets
intressen mot obehörigt intrång från den enskilde medborgarens
sida, utan även att tillgodose alla de berättigade anspråk, som denne
kan uppställa i avseende på tillgodogörande av sin egendoms naturliga
tillgångar, ställer stora krav på tjänstemännens personliga egenskaper.
Ej mindre viktigt är, att med erforderliga egenskaper utrustade
tjänstemän finnas att tillgå i ett antal, som svarar mot arbetets
omfång. Möjligheten av att uppfylla detta villkor blir åter beroende av
statsmakternas beredvillighet att tillgodose skogshanteringen inom den
nu ifrågavarande vidsträckta landsändan. Inom ett område, där skogsImsliållningen
och med den i samband stående näringar lämna levebröd
åt den huvudsakliga delen av befolkningen, blir det emellertid av synnerlig
vikt att tillse, att såväl statens som ock den enskildes skogsägarintressen
varda fullt tillvaratagna. I ett bestämt avseende löpa
dessa intressen parallellt, nämligen då det gäller att draga fördel av de
möjligheter, vilka redan finnas och i än vidsträcktare mån komma att
uppstå, till avsättning av sådant virke, som för skogsvårdens främjande
bör avverkas och av industrien kan tillgodogöras. Den erfarenhet, som
man hittills förvärvat, motsäger alldeles bestämt, att man med skogsstatspersonalens
nuvarande numerär skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt i skogshushållningens och skogsvårdens intresse använda sig av
förefintliga möjligheter. Det ligger dock i öppen dag, att detta är ett
betänkligt förhållande och i hög grad ägnat att försvåra och fördröja
införandet av en rätt vård och därmed ett rätt ekonomiskt utnyttjande
av statens och de under statens uppsikt och kontroll ställda skogarna.
Sin naturliga förklaringsgrund finner emellertid detta sakförhållande, dä
man tagit kännedom om storleken av de arealer uti nu ifrågavarande
trakter, vilka antingen äro lagda under skogsstatens omedelbara för -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

vältning eller genom gällande lagstiftning kunna bliva föremål för
ämbetsåtgärd från skogsstatspersonalens sida. För belysande härav har
upprättats nedanstående sammandrag, som utvisar medelstorleken av
reviren dels inom lappmarken och dels å kustlandet i de överjägmästardistrikt,
mellan vilka de två nordligaste länens skogar äro delade.
Arealuppgifterna för allmänna skogar äro hämtade ur domänstyrelsens
berättelse för år 1905, för enskilda skogar i lappmarken och enskilda
skogar under utsyningstvång enligt nådiga förordningen den 29 juni
1866 på kustlandet ur skiftesstadgekommitténs betänkande den 22 maj
1908 J) samt för övriga enskilda skogar å kustlandet ur norrlandskommitténs
betänkande del Yl, tab. 1, vars sifferuppgifter, såsom angivande
sammanlagda arealen av alla enskilda skogar inom respektive socknar,
minskats med arealerna för skogar under utsyningstvång, varefter
skillnaden angiver arealen av sådana skogar, för vilka dimensionslagens
föreskrifter gälla.

Luleå distrikt.

Lappmarken.

Allmänna skogar 1,563,287: t» i hektar

Enskilda skogar 1,004,843:35^ ,, 2,568,130: 96 hektar

eller i medeltal för 7 revir 366,875: 85 hektar.

Kustlandet.

Allmänna skogar 1,012,913: 69 hektar
Enskilda skogar
med inskränkt

dispositionsrätt'') 103,378:9 1 „ 1,116,292: so hektar

eller i medeltal för 6 revir 186,048: 7 7 hektar,
vartill komma 1,319,578: 4 7 hektar enskilda skogar, för vilka
dimensionslagen gäller, eller i medeltal för 6 revir 219,929: 7 4 hektar.

Skellefteå distrikt.

Lappmarken.

Allmänna skogar 1,153,091: 36 hektar

Enskilda skogar 430,746: 98 ,, 1,583,838: 34 hektar

eller i medeltal för 6 n) revir . 263,973: ofi hektar. *)

*) Uppgifterna ur skiftesstadgekommitténs betänkande avse hela arealen till enskilda
fastigheter under utsyningstvång ocli icke endast dessas skogsmark.
s) •— under utsyningstvång.
s) Nörsjö revir inräknat.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:r 71.

Kustlandet.

Allmänna skogar 335,922: so hektar
Enskilda skogar
med inskränkt

dispositionsrätt1)__31,433: 15 „ 367,355: 9 5 hektar

eller i medeltal för 4 *) revir 91,838: 9 9 hektar,

vartill komma 1,079,355: 04 hektar enskilda skogar, för vilka
dimensionslagen gäller, eller i medeltal för 4 revir 269,838: 7 6 hektar.

I denna sammanställning är Norsjö revir betraktat som helt och
hållet tillhörande lappmarken. 8,919: 4 3 hektar enskilda skogar på
kusten under utsyningstvång ingå därför i lappmarksskogarna här ovan.

Umeå distrikt utom Anundsjö revir i Västernorrlands län.
Lappmarken.

Allmänna skogar 831,244: 70 hektar

Enskilda skogar 1,223,387: 20 „ 2,054,631: 9 0 hektar

eller i medeltal för 7 revir... 293,518: 84 hektar.

Kustlandet.

Allmänna skogar 107,905: 0.3 hektar
Enskilda skogar
med inskränkt
dispositions rätt*)

............... 5,4!8: 23 „ 113,323: 26 hektar

eller i medeltal för 2 revir 56,661: 63 hektar,
vartill komma 703,132: 77 hektar enskilda skogar, för vilka
dimensionslagen gäller, eller i medeltal för 2 revir 351,566: 38 hektar.

Av Mellersta Norrlands distrikt. Del av Tåsjö revir.3)
Lappmarken.

Allmänna skogar 60,047: 61 hektar

Enskilda skogar 160,573:76 ,, 220,621: 3 7 hektar.

Åsele

!) = under utsyningstvång.
s) Norsjö revir uteslutet.

") Större delen av Dorotea socken,
revir.

Den mindre delen av socknen hör till

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Till detta revir höra dessutom i Yästernorrlands län:

Allmänna skogar 87,848: 2 3 hektar
Enskilda skogar
med inskränkt
dispositionsrättJ)
15,746: 3 6 „ 53,594: 5 9 hektar

274,215: 9g hektar.»

Med dessa siffror för Norrbottens och Västerbottens län synes
kommittén åsyfta att angiva hela arealen av reviren inom nämnda två
län med undantag av oavvittrad mark, för vilken exakta siffror ej stå
att erhålla. Enligt dessa uppgifter skulle totalarealen utgöra av:

allmänna skogar i lappmarken 3,607,671: 28 hektar

enskilda » » » 2,819,551:29 » 6,427,222:5 7 hektar

allmänna » »kustlandet 1,456,741:5 2 hektar
enskilda » > »

under utsyningstvång ...... 140,220:29 »

» dimensionslagen...... 3,102,066:28 » 4,699,028:09 »

Summa 11,126,250: 66 hektar.

Bland allmänna skogar hava inräknats allmänningsskogar; av
dylika finnas i lappmarken i runt tal 228,000 hektar och i kustlandet
i runt tal 67,000 hektar.

I Sårna socken med Idre kapellag, där skogsmarkens totala areal utgör
437,562: 5o hektar, omfatta, enligt uppgift av domänstyrelsen, de efter
avvittringen genom storskifte tillkomna skattehemmansskogarna 97,154: o 4
hektar, därav 57,935: 2o hektar beräknas vara produktiv mark och
39,218:84 hektar impediment, samt de allmänna skogarna 340,408: 46
hektar, däri inräknade 44,355: 8 6 hektar besparingsskogar, som avsatts
vid avvittringen.

Jämväl kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund, vilka gemensamt
reserverat sig i fråga om revirpersonalens organisation, framhålla
den enskilde skogsägarens berättigade anspråk på tillgång å tillräcklig
personal för de föreslagna nya utsyniugs- och dimensionslagarnas
tillämpning.

x) under utsyningstvång.

Förslå(j till
sko g sper so nålens
i dessa
landsdelar
omorganisation.

16 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition ]Sr 71.

Kommittéledamoten Welander förklarar i avgiven reservation,
att det vore ett sedan länge känt förhållande, att den nuvarande
skogspersonalen å ifrågavarande trakter vore alltför fåtalig för att
kunna på ett tillfredsställande sätt handhava hushållningen å både de
allmänna och de enskilda skogarna därstädes.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län yttrar i utlåtande
över kommitténs betänkande, att det i länet icke torde råda mera än
eu mening därom, att statens skogspersonal i de nordligaste länen, med
sin nuvarande numerär och givetvis inriktande sitt intresse huvudsakligen
på statsskogarnas skötsel, icke kunnat på ett tillfredsställande
sätt handhava hushållningen med såväl dessa som de enskilda skogarna,
varför det med genomförandet av ny skogslagstiftning måste tillses, att
härutinnan rådande missförhållanden rättades.

Konungens befallningshavande i Västerbottens län framhåller i fråga
om den föreslagna utsyningslagens handhavande följande: Bibehölles
utsyningstvånget, läge det stor vikt uppå, att för lagens rätta handhavande
funnes tillräckligt antal tjänstemän, vilket hittills ej varit
fallet. Bristen härutinnan, som vållat tidsutdräkt med erhållandet av
begärd utsyning, ävensom det icke sällan synbara förhållandet, att
mängden av göromål hindrat tjänstemännen att tillräckligt noga undersöka
virkestillgången, varigenom utsyningen understundom blivit mindre
än som rättvisligen kunnat begäras, hade nog ofta legat till grund för
det missnöje, som utsyningstvånget framkallat.

Även över jägmästarna i Luleå, Skellefteå, Umeå och Gävle—Dala
distrikt samt domänslyrelsen utgå i sina här nedan refererade utlåtanden
från att en ökning av skogspersonalen å ifrågavarande områden är av
behovet oundgängligen påkallad.

Då jag härefter anhåller att få ingå på frågan, hur skogspersonalen
å ifrågavarande områden bör organiseras, på det att
statens mångsidiga uppgifter med avseende å skogarna därstädes må
kunna tillfredsställande genomföras, torde det för ernående av överskådlighet
tillåtas mig att vid redogörandet för de olika förslagen i
ämnet iakttaga följande ordning: först förslagen rörande skogspersonalen
i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, därefter förslagen
rörande skogspersonalen i länens kustland, därpå förslagen rörande
skogspersonalen i Sårna socken med Idre kapellag och sist förslagen
rörande den inspekterande personalen å nu nämnda områden.

Kutig!. Maj:ts K ad. Proposition Nr 71.

Vad då först angår skogspersonalen i lappmarkerna anför Västerbotten*
kommitténs majoritet, bestående av ordföranden samt ledamöterna bo£ens°!äns
Fahlén och Ringstrand: »Flera utvägar kunna härvidlag bliva före- iappmarker.

mål för undersökning. Den billigaste eller rättare sagt den, som indelning*.
åtminstone för tillfället skulle medföra minsta utgift, vore en <]rundutökning
av den extra personalen. Denna utväg är emellertid av Kommittén,
flera skäl ej att tillråda. Kommittén tror sig ej här behöva upprepa
alla de skäl, som tala emot ett utsträckt s. k. extra-ordinariesystem,
då dessa skäl äro så ofta anförda och väl kända. Vad särskilt
skogsadministrationen angår, är ett utsträckande av detta system
inom densamma ej blott olämpligt, utan kan t. o. m. verka
skadligt. Fn rätt hushållning med skogskapitalet och en rätt omvårdnad
av de i detsamma ingående skogsbestånden förutsätter nämligen
hos den med förvaltningen ombetrodde kännedom om de olika
delarna av förvaltningsområdet. Ju mera ingående denna kännedom
är, i desto högre grad blir vederbörande i stånd att inrikta sitt arbete
så, att det på rätt tid kommer till utförande på den plats, där det
mest påkallas. Detta är liktydigt med skogstillgångarnas utnyttjande på
det mest ändamålsenliga sätt; försummelse i ena eller andra avseendet
betyder åter en genom bristande planmässighet orsakad minskning uti
skogsintäkterna och en eftersatt skogsvård. För att den vid skogsadministrationen
anställde må kunna förvärva den kännedom om det
honom anförtrodda förvaltningsområdet, vilken sålunda måste anses
som en av förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete, erfordras
nödvändigtvis, att han blir under en ej alltför kort tidsperiod sysselsatt
inom ett och samma tjänstgöringsområde. Då detta i de allra flesta
fall ej är händelsen med den extra tjänstemannen, så följer därav, att
ett utsträckt extra-ordinariesystem i skogsadministrationen ej är att
förorda, utan tvärtom måste på det bestämdaste avstyrkas, om en god
skogsvård eftersträvas. Ej utan skäl synas från enskilda skogsägare i
de två norra länen hava framförts klagomål över att handhavandet
av skogslagarna i vanliga fall ålegat extra tjänstemän. Därigenom hade
på varandra följande utsyningar å en och samma skog ofta — kanske
oftast — utförts av olika förrättningsmän, varigenom kontinuiteten i
arbetena betänkligt åsidosatts. För ett sådant missförhållande synes
det vara angeläget att söka råda bot, något som visserligen ej skulle #
ske, om systemet med extra tjänstemän än vidare utsträcktes.

Måste sålunda tillgripandet av denna utväg för att åstadkomma
en arbetskoncentration anses vara uteslutet, blir det nödvändigt, att
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 höft. (Nr 71.) 3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

andra medel utfinnas, för att målet må kunna nås. Det synes härvid
yppa sig två vägar, vilka båda, om ock på väsentligen olika sätt, leda
till en sådan koncentration. Den ena vägen innebär en geografisk uppdelning
av de nuvarande tjänstgöringsområdena (reviren), den senare en
uppdelning på de olika tjänstinnehavarna av arbetet efter dettas art
och natur, så nämligen, att åt vissa befattningshavare anförtros förvaltningen
av statens skogsegendomar, åt andra åter överlämnas handhavandet
av för enskilda skogar gällande lagar ävensom tillsynen över
dessa lagars efterlevnad. Vid valet mellan dessa båda vägar bär kommittén
ansett sig böra föreslå den sistnämnda och detta av i huvudsak
följande skäl.

De arbeten, som åligga skogsstaten inom nu ifrågavarande trakter,
äro, såsom redan antytts, av två till sin natur grund väsentligt olika
slag. Det ena innefattar uppdraget att förvalta statens skogsegendomar
och medför för tjänstinnehavaren — förutom arbeten av rent skoglig
natur — alla de sysslor och göromål av rent ekonomisk art, vilka äro
oskiljaktigt förbundna med förvaltningen av en stor skogsegendom. Hit
höra exempelvis värderingar av till försäljning avsett virke, delvis försäljning
av virke och uppbörd av likvid för detsamma, arrendeuppskattningar,
träffande av avtal om arrenden, förslag om markupplåtelse,
redovisning för omhänderhavda medel m. m. dylikt. Härjämte blir den
förvaltande personalen i stor utsträckning förordnad att vara det allmännas
ombud vid flottledssyner, skiftesförrättningar och andra tillfällen,
där statens intresse såsom skogsägare bör tillvaratagas. Det andra
slaget av arbeten, som nu åvilar de i Västerbottens och Norrbottens
län anställda skogsstatens tjänstemän, utgöres av sådana, vilka hänga
samman med den enskilda skogslagstiftningen. De arbeten, som härflyta
av bestämmelserna i denna, utgöras huvudsakligen av utsyningar samt
uppskattningar och uppgörande av därpå grundade beräkningar av årsavkastningen
från skogar, för vilka nämnda lagstiftning gäller. Därest ett av
kommittén uppgjort förslag om upptagande av skogs vårdsavgifter för
virke, som exporteras från dessa båda län, vinner statsmakternas
godkännande, skulle på skogsstatstjänstemännen även läggas bestyret
med besiktning av arbeten, till vilkas utförande bidrag av skogsvårdsmedel
begäres, ävensom utövande av den undervisningsverksamhet, som
med bidrag av samma medel kan bedrivas. Kommittén har därjämte
ansett skäligt föreslå, att tjänsteman, som verkställer utsyning å skog
inom nu nämnda län, skall vara skyldig att i sammanhang med denna
förrättning lämna skogsägaren nödiga råd och anvisningar angående vad

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

han i sammanhang med det utstämplade virkesbeloppets avverkning
bör iakttaga för att befrämja föryngringen eller för att i övrigt befordra
en god skogsvård.

Såsom synes, äro de båda slag av skogsstatens arbeten, för vilka
nu redogjorts, av väsentligt olika art. I mån av ökad utveckling och
härmed stigande värde såväl å skogsmark som å skogens produkter,
varmed givet följer ökad intensitet i skogsbrukets bedrivande, kommer
artskillnaden mellan de olika uppdragen att än skarpare framträda.
Vart och ett av dem kommer att i ökad grad för sig kräva tjänstemannens
uppmärksamhet och intresse. Med tanke härpå och då hushållningen
med skogarna i dessa trakter redan börjar antaga mera
ordnade former, har det synts kommittén, som om tidpunkten nu vore
inne att införa den arbetsfördelning, som kommitténs förslag innebär,
och som enligt dess mening medför den åsyftade arbetskoncentrationen
i högre grad än den geografiska uppdelning av tjänstgöringsområdena,
som av kostnadsskäl är möjlig.

Det förslag till arbetsfördelning inom skogsstaten, som kommittén
sålunda framlägger, är i anseende till den ledande princip, varpå det
bygger, ingen nyhet. När det på grund av den genom 1896 års skogskommittés
förslag tillkomna lagen angående vård av enskildas skogar
och därmed sammanhängande förordningar krävdes dels sakkunnig hjälp
åt de av lagen berörda enskilda skogsägarna dels tjänstemän för övervakande
av lagens föreskrifter, ansågs det helt naturligt, att dessa
arbeten överlämnades åt särskild personal, länsjägmästarna. Ehuru
dessa arbeten genom någon uppdelning av revir kunde hava tänkts
utförda av statens revirförvaltning, ifrågasattes aldrig en sådan anordning,
förmodligen därför att arbetena ansågos vara av så pass olika
natur i jämförelse med en revirförvaltares åligganden, att en specialisering
antogs komma att medföra det bästa arbetsresultatet. Invändningar
torde emellertid icke komma att saknas mot det av kommittén
nu framställda förslaget. I den mån dessa antingen uti ingångna svar
å frågor, som av kommittén utsänts, eller under frågans behandling
i övrigt kommit till synes, har kommittén velat upptaga desamma till
bemötande.

Gent emot den invändning, som möjligen skulle kunna tänkas
framställd, att de enskilda skogarna i de båda norra länen äro, i jämförelse
med kronoskogarna, av ringa omfattning och att därför en
anordning, som kunnat anses lämplig i andra delar av landet med
motsatta förhållanden, icke bör tillämpas på de förstnämnda trakterna,
får kommittén påpeka, att icke det procentiska förhållande, uti vilka

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

enskilda skogar stå till allmänna, blir bestämmande för arbetenas
omfattning å de förra och därmed utslagsgivande vid denna frågas
bedömande. Det är det absoluta talet för de enskilda skogarnas storlek,
som, jämte omfattningen av det arbete, vilket uppstår på grund av
den för dem gällande lagens natur, måste anses höra vara normerande
vid ett beslut i frågan. I förra avseendet får kommittén hänvisa till
ovan anförda siffror för de enskilda skogarnas omfattning i lappmarkerna.
Om man på den ansenliga areal, som siffrorna utvisa, skall
kunna förvänta ett intresserat och fullgott utförande av allt det arbete,
som föranledes av kommitténs lagförslag och övriga framställningar
till skogsvårdens befrämjande — vilka redan de i och för sig gorå
anspråk på ett mera i detalj gående och därför även mera tid krävande
arbete än någonsin lagen angående vård av enskildas skogar — så är
det förvisso av nöden, att en tillräckligt talrik och för uppdraget väl
kvalificerad tjänstemannapersonal anställes av staten.

En invändning av till synes tungt vägande betydelse, som mot
förslaget framställts, är den, att eu arbetsfördelning enligt detsamma
skulle medföra större resekostnader för skogspersonalen i dess helhet
än nu är fallet, emedan tjänstemän av de olika avdelningarna skulle
nödgas att vid utförande av sina uppdrag beresa samma trakter och
därvid använda samma färdvägar. Detta skulle, menar man, framkalla
en missproportion mellan rese- och förrättningsdagar i jämförelse med
vad nu är fallet. Förhållandet är emellertid, att en arbetsfördelning,
sådan som kommittén föreslagit, i verkligheten redan tillämpas, i det
att arbetena å de enskilda skogarna såsom regel äro överlämnade till
de extra tjänstemännen, under det att de ordinarie tjänstemännen i
huvudsak handlägga göromålen rörande statsskogarna. Om nu, genom
att praxis upphöjdes till lag, något ökade resekostnader verkligen
skulle uppstå, så torde dock alla de fördelar, som av förslagets genomförande
äro att vinna, mer än väl uppväga de ökade kostnaderna. Att
märka är jämväl, att den utväg, som vid ett förkastande av kommitténs
förslag ovederläggligen måste tillgripas, eller en geografisk uppdelning
av tjänstgöringsområdena, även måste föranleda ökade kostnader antingen
i form av uppförande utav bostadsboställen för tjänstemän eller i en
visserligen ej med penningar mätbar, men därför ej mindre verklig
förlust av tid. Med de förhållanden, som äro rådande inom de orter,
om vilka här är fråga, finnas nämligen bostäder för tjänstemännen
knappast att hyra ens å de större centralpunkterna, kyrkplatserna,
inom de olika socknarna. Riksdagen har av denna anledning med
beaktande av Kungl. Maj:ts förslag anvisat medel i ett flertal fall för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

uppförande av bostadsboställen åt revirförvaltare. Då det ej gärna är
tänkbart, att den revirdelning, som nödig omtanke om skogsvården i
dessa nordliga trakter skulle framtvinga, därest kommitténs förslag ej
vinner avseende, skulle kunna verkställas så, att de nyss omnämnda
större samhällena bleve liggande vid revirgränsen eller i dess omedelbara
närhet, så återstode för staten ej annat än att antingen uppföra
bostadsboställen i en rätt avsevärd utsträckning inom de nybildade
reviren eller ock att medgiva dessas förvaltare att vara bosatta utom
sina tjänstgöringsområden. Det förra alternativet drager med sig kostnader
av helt säkert betydande storlek; det senare, som uppenbarligen
ej bör utom i tvingande fall tillgripas, orsakar förlust i tid genom de
resor, som revirförvaltaren måste företaga från hemvistet till revirgränsen
och som i och för sig äro föga givande, varjämte det för den
allmänhet, vilken skall betjänas, kan medföra avsevärda olägenheter.

För att giva åt nu föreliggande fråga den allsidiga utredning,
som dess vikt kräver, har kommittén även behandlat möjligheten av
en partiell uppdelning utav arbetet, eller med andra ord att inom
sådana revir, varest enskildas skogar hava eu jämförelsevis ringa
utsträckning, låta de nuvarande revirförvaltarna bestrida de med
utsyningslagen följande göromålen, under det att för lappmarkerna i
övrigt sagda göromåls handhavande överlämnades åt särskilda tjänstemän.
En dylik uppdelning vore emellertid att betrakta som en nödfallsutväg,
som ej skulle leda till det med kommitténs förslag avsedda
målet: en efter arbetets art konsekvent genomförd arbetsfördelning.
Väl skulle på revirförvaltarstadiet en sorts arbetsfördelning komma
att genomföras inom vissa delar av länen, men den omständigheten,
att vissa andra trakter uteslötes från denna reform, skulle vålla, att
ärendenas behandling på administrationens nästa trappsteg åter måste
sammanföras och denna instans alltså komma att sysselsätta sig med
såväl statens som enskildas skogar. I en väl anordnad administration
vore det nämligen ej gärna tänkbart, att vissa tjänstemän, som handhade
arbete å både statens och enskildas skogar, skulle sortera under
två överordnade, en för det förra och en för det senare slaget av skogar,
liksom det ej heller vore någon lyckligt funnen utväg, om vissa enskilda
skogar skulle i avseende på den administrativa kontrollen över arbetenas
utförande förläggas under en inspekterande statsfunktionär, andra under
en annan. I bådadera fallen skulle man uti administrationens organisation
sakna den logiskt genomförda tankegång, utan vilken det torde
vara föga utsikt att nå fullgoda arbetsresultat. Och om man även
skulle kunna påvisa, att accepterandet av en partiell uppdelning sådan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

som nyss ifrågasatts skulle medföra någon minskning av administrationskostnaden,
så kan dock enligt kommitténs mening denna besparing,
som i alla händelser måste bliva förhållandevis obetydlig, uti ingen
mån anses svara emot de fördelar, som en fullständigt genomförd arbetsfördelning
medför.»

I anslutning härtill föreslår kommitténs majoritet, att revirförvaltarnas
göromål med avseende å de skogar i lappmarken, för vilka
utsyningslagen skulle gälla, överflyttas å särskilda tjänstemän, skog singenjörer,
vilka skulle — var inom sitt skogsvårdsområde — utföra de arbeten
med uppskattningar, utsyningar och dylikt, som av den enskilde skogsägaren
påfordrades med stöd av utsyningslagen. Därjämte skulle det
åligga skogsingenjörerna att tillhandagå skogsägare med råd och upplysningar
i allt vad med skötseln av skogen hade sammanhang. När
skogsägaren begärde bidrag ur skogsvårdsmedlen för av honom utförda
skogsvårdsarbeten, skulle skogsingenjören antingen själv avsyna utförandet
av sådana arbeten eller, om de vore av mindre omfattning,
låta genom honom underordnad personal undersöka, om arbetena vore
på ett ändamålsenligt sätt verkställda. Såväl under förrättningar på
de enskilda skogarna som ock under särskilda för ändamålet planlagda
resor skulle skogsingenjörerna genom undervisning eller föredrag sprida
kunskap om skogsskötsel^ olika grenar samt på så sätt söka främja
och höja den enskilda skogsvården och hushållningen. I

I fråga om den bevakande personalen yttrar majoriteten: »Förutom
ovan omnämnda tjänstemän vid den lokala förvaltningen påfordras
för tillsynen över utsyningslagens efterlevnad även lägre tjänstemän
med uppdrag motsvarande nuvarande kronojägarnas. Åt dessa tillsyn
ingsmän torde emellertid kunna överlämnas en del arbeten, som nu
författningsenligt skola utföras av jägmästare. Många utstämplingar
kunna, sedan skogsingenjören övergått trakten och lämnat instruktioner
rörande sättet för arbetets utförande, överlämnas för verkställighet åt
tillsyningsman utan risk för att därigenom något äventyras i avseende
på arbetets kvalitet. Hit höra exempelvis många fall. då avverkningen
på grund av skogens beskaffenhet får form av trakthygge. Sedan skogsingenjören
personligen besökt skogen och på grund av noggrann besiktning
av densamma bestämt, vilka åtgärder böra vidtagas, bör det för
övrigt kunna överlämnas åt honom att i varje särskilt fall besluta,
huruvida själva utförandet av atämplingsåtgärden må kunna överlämnas
åt tillsyningsman. För bedömande, om detta är lämpligt, kunna inga
allmängiltiga regler uppställas. Det individuella fallet måste prövas för

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

sig med hänsyn till såväl arten av arbetet som tillsyningsmannens personliga
egenskaper. Någon fara för missbruk av en sådan prövningsrätt
hos skogsingenjörerna kan icke anses komma att uppstå. Den verksammare
kontroll, som genom de föreslagna, överjägmästarna motsvarande
skogsinspektörerna utövas, bör tvivelsutan kunna vara ägnad
att förebygga dylika. Ur synpunkten av önskvärdheten att begränsa
omkostnaderna för administrationen så mycket som möjligt bör dessutom
förslaget att lämna tillsyningsmännen något större befogenhet
än den, som nu tillkommer kronojägarna, vara värt beaktande. Förslagets
förverkligande medför nämligen givetvis en minskning i behovet
utav tjänstemän av högre grad. Ett annat slag av stämplingar
än de i det föregående nämnda, som det fortfarande må vara skogsingenjören
tillåtet att överlämna åt tillsyningsmännens handläggning,
är sådana, vilka avse borttagande av träd, som vid fällning av de
utstämplade skadats och därför böra avverkas eller som vid den första
utstämplingen uppenbarligen blivit av misstag förbigångna. Det är av
vikt för skogsägaren att under pågående avverkning få tillfälle att
tillvarataga dylika träd, vilket eljest ofta nog icke kan ske på grund
av de med deras avverkning förenade kostnaderna. Tillsyningsman
bör det för övrigt åligga att övervaka utsyningslagens efterlevnad,
att vid förefallande överträdelser av densamma därom gorå anmälan
hos vederbörande skogsingenjör, att verkställa de beslagsåtgärder, som
utgöra äventyr för utsyningslagens överträdande, samt att i övrigt
biträda skogsingenjören i hans arbete för den enskilda skogshushållningens
höjande.»

Kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund yttra i gemensamt
avgiven reservation:

»Ehuru i huvudsak eniga med kommittén därom, att befattningen
med enskildas under allmän tillsyn ställda skogar bör, där så är
lämpligt och behövligt, överflyttas på särskilda skogsstatstjänstemän, som
därmed uteslutande syssla, kunna vi ej i alla delar följa kopnnittén
beträffande genomförandet av denna omorganisation; och angiva vi
här nedan i korthet vår skiljaktiga mening.

Genom skogarnas efter hand stegrade värde hava skogsägarnas
ekonomiska intressen allt mera berörts av utsyningslagen och dess
tillämpning inom lappmarken. Detta förhållande har verkat därhän,
att allt större arbete måst nedläggas på såväl förberedande åtgärder för
utsyningarna, såsom skogstaxeringar m. m., som ock vid utsyningarnas
utförande. I de lappmarksrevir, där hemulansskogar till antal och

Reserva tioner.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

areal förekomma i större omfattning, har därför revirpersonalens tid
och arbetskraft blivit allt för mycket bundna vid dessa arbeten och
förrättningar till förfång för statsskogarnas förvaltning och vård.
Arbetet härutinnan har i sådana revir ej sällan också blivit tillbakasatt.
Det försenade eller undanskjutna skogsindelningsarbetet å kronoparkerna
inom många revir vittnar nogsamt härom.

Med undantag av Malmesjaurs, Yargiså och Pärlälvens revir i
Norrbottens läns lappmarker, vilka, fjällmarker ovan Kvikkjokk oberäknade,
omfatta omkring 100 kvadratmils sammanhängande ytvidd,
varinom endast ett fåtal hemmansskogar äro belägna och där revirpersonalens
nuvarande befattning med utsyningslagens tillämpning icke
kan vålla olägenheter av omnämnda art, förekomma däremot i lappmarkens
övriga revir hemmansskogar i den omfattning såväl till antal
som areal, att fara uppstår för att arbetet med kronoparkernas vård
och förvaltning blir eftersatt. Med hänsyn härtill och jämväl ur synpunkten
av enskilda skogsägares berättigade anspråk på tillgång av
tillräcklig personal för utsyningslagens tillämpning synes det oss lända
till såväl statens som enskildas fördel att i sistnämnda revir överflytta
revirpersonalens befattning med dessa skogar på särskilda skogsstatstjänstemän,
skogsingenjörer, som få i uppdrag att därmed uteslutande
syssla och tillika tillhandagå med råd och anvisningar rörande enskildas
skogsvård, samt tillsyningsman. Däremot synes oss anledning ej
finnas för överflyttning av revirpersonalens nuvarande tjänståligganden
i fråga om utsyningslagens tillämpning i sådana revir, där dessa åligganden
utan att vålla olägenheter för statsskogarnas vård och förvaltning
kunna fullt nöjaktigt fullgöras av revirpersonalen. Dylika
revir äro de ovannämnda Malmesjaurs, Yargiså och Pärlälvens revir.
Genom att, på sätt kommittén föreslagit, i dessa revir såväl revirförvaltare
som skogsingenjör samt dubbel bevakningspersonal komme
att tjänstgöra inom ett och samma område, som innehåller en betydande
landvidd, skulle avsevärda utgifter i avlöning och respenningar utan
någon nytta åsamkas statsverket. Att vederbörande skogsägare kunna
av revirförvaltaren erhålla råd och anvisningar för sin skogsvård, om
de så önska, lider intet tvivel.»

Jämväl kommittéledamoten Welander är av skiljaktig mening.
Han anför i sin reservation följande: »Meningsskiljaktighet råder i
frågan, huruvida allmänna och enskilda skogar skola uppdelas mellan
skogstjänstemän geografiskt eller så, att vissa tjänstemän erhålla endast
kronoparker och andra endast enskilda skogar. Majoritetens förslag

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

är en strängt genomförd uppdelning av skogarna på sistnämnda sätt
alldeles oavsett deras läge, ock har majoriteten som skäl för denna
delningsgrund uttalat: ’Det är det absoluta talet för de enskilda

skogarnas storlek, som jämte omfattningen av det arbete, vilket uppstår
på grund av den för dem gällande lagens natur, måste anses böra
vara normerande vid ett beslut i frågan.’ I sammanhang härmed
lämnar majoriteten uppgift om sammanlagda arealen hennnansskogar
och anför vidare, att om ett intresserat och fullgott arbete skall kunna
förväntas på denna ansenliga areal, ''så är det förvisso av nöden, att
en tillräckligt talrik och för uppdraget väl kvalificerad tjänstemannapersonal
anställes av staten''. I fall detta senare verkligen är avsett
att innebära något skäl för det stränga särskiljande av statens och de
enskildas skogar, som fått ett uttryck i majoritetens förslag, erinras,
att en uppdelning av skogarna geografiskt givetvis icke utgör något
som helst hinder för att vare sig tillräckligt antal eller väl kvalificerade
skogsstatstjänstemän kunna bliva anställda.

Att majoritetens ovan uttalade grundsats, att endast de enskilda
skogarnas absoluta areal skall vara avgörande i denna fråga, är oriktig
och kan leda till orimligheter, är uppenbart. Majoriteten har alldeles
förbisett eller rättare sagt frånsett skogarnas mer eller mindre spridda
läge. Med de ofantliga vidder man här rör sig med, även om man
endast utgår från en socken som enhet, kan visserligen en liten procent
av hela socknens eller därinom liggande kronoparkers areal betyda
ett ansenligt område, och kan det därför för den med förhållandena
obekante synas lämpligt att bilda ett självständigt revir eller skogsingenjörsområde,
men det är härvid icke utan betydelse, om detta
område ligger koncentrerat på samma ställe eller om det är fördelat
i en mängd små skogar över hela socknen. För att närmare
belysa, vad en socken häruppe omfattar i areal, må exempelvis nämnas,
att Jokkmokks socken med Kvikkjokks kapellförsamling omfattar större
areal än hela Skåne och att Arjeplogs socken är ungefär lika stor
som landskapet Värmland. Om man tänker härpå, måste var och eu
väl inse, att det är av stor vikt, huruvida förvaltningsområdet ligger
koncentrerat eller är söndersplittrat som vitt skilda parceller. Härtill
är vidare att märka, att lappmarkerna äro till stor del ödemarker,
där till och med körvägar ytterst sparsamt förekomma. Nu är förhållandet
så, att i lappmarkerna, där nyssnämnda synpunkt är särskilt
betydelsefull, hemmansskogar och kronoparker i regel ligga blandade
om varandra. De olägenheter och svårigheter av olika slag, som i
lappmarkerna möta genom brist på kommunikationer, äro redan i och
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.) 4

26 Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

för sig mycket störa, och det synes därför rimligt, att man åtminstone
söker erhålla koncentrerade tjänstgörings områden för statens skogstjänstemän
och icke ytterligare försvårar förhållandena genom att uppdela
skogarna på tjänstemännen allt efter ägaren, varigenom såväl
reviren som ingenjörsområdena komma att utgöras av över ofantliga
vidder spridda skogar. Upplysningsvis må nämnas, att exempelvis
Arvidsjaurs socken (som skulle jämte Arjeplogs socken utgöra ett
skogsvårdsområde) har en utsträckning av över 8 mil i längd och
bredd samt att det skogsvårdsområde, varav Lycksele socken skulle
utgöra endast en del, skulle hava en utsträckning av över 15 mil i
längd (skogbärande mark) och 4 till 8 mil i bredd.*)

Att mycken tidspillan och arbetskraft liksom även onödig kostnad
skola gå förlorade genom resor mellan skogar, spridda över så vidsträckta
områden, till stor del ödemarker, är uppenbart, och detta är så mycket
betydelsefullare i dessa delar av landet, som den tid, då man lämpligen
kan vistas i skogarna och där utföra arbeten, är mycket kort. För
inre lappmarken torde den i allmänhet icke överstiga fyra månader om
året och då är det icke likgiltigt utan tvärtom av allra största vikt,
huru stor del av arbetstiden åtgår till resor mellan skogarna.

Majoriteten synes ock hava insett, att dess förslag skulle orsaka
onödiga och tidsödande resor och anför härom: ’Förhållandet är emellertid,
att eu arbetsfördelning sådan som kommittén föreslagit i verkligheten
redan tillämpats, i det att arbetena å de enskilda skogarna
som regel äro överlämnade till de extra tjänstemännen, under det att
de ordinarie tjänstemännen i huvudsak handlägga göromål rörande
statsskogarna. Om nu, genom att praxis upphöjes till tag, något ökade
resekostnader i verkligheten skulle uppstå, så torde dock alla de fördelar,
som på förslagets genomförande äro att vinna, mer än väl uppväga
de ökade kostnaderna.’ Även om förhållandet vore sä, att arbetet
hittills fördelats så olämpligt, att revirförvaltarna endast sysslat med
kronoskogarna och assistenterna ensamt med hemmansskogar, så synes
dock detta vara ett allt för svagt skäl för majoritetens förslag, att
sådan olämplig praxis npphöjes till lag'', och är i varje fall bestämt
avvikande från de synpunkter, som varit ledande i kommitténs arbeten
i övrigt, nämligen att i stället söka förbättra hittillsvarande förhållanden
i alla avseenden. I verkligheten är det emellertid endast
undantagsvis, som revirförvaltaren helt och hållet varit sysselsatt på

'') Welander har vid sin reservation fogat två över Arvidsjaurs, Stensele och
Lycksele socknar upprättade översiktskartor, vilka visa, huru de olika slagen av skogar
i nämnda socknar äro belägna. Kartorna äro bifogade detta protokoll såsom bil. B och C.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71. 27

kronans skogar. I de flesta fall har såväl revirförvaltaren verkställt
utsyningar även på hermnansskogar som även assistenterna biträtt på
kronoparkerna, och att revirförvaltarnas arbete å hemmansskogarna
icke varit allt för obetydligt framgår av det antal dagar, som använts
av revirförvaltarna å hemmansskogar under utsyningstvång. Sammanräknas
var för sig det antal dagar, som assistenter och revirförvaltare
använt å hemmansskogar under åren 1906—1910, befinnes, att omkring
7i av hela antalet dagar belöpa sig på revirförvaltare. En lämplig
fördelning av arbetet har sålunda genomförts till ej ringa utsträckning,
men trots detta är förhållandet mellan antalet rese- och arbetsdagar
mycket ogynnsamt. Sammanräknas var för sig samtliga rese- och förrättningsdagar
för utsyningar enligt utsyningslagen under nyssnämnda
fem år, befinnes nämligen antalet förrättningsdagar utgöra 10,552 och
resdagarna 2,222, d. v. s. att för ett arbete, som på marken krävt eu
tid av 100 dagar, har i verkligheten åtgått 20 procent eller eu femtedel
längre tid på grund av resor mellan skogarna, och detta är en
mycket avsevärd tidsförlust i dessa trakter, där skogsarbeten kunna
utföras endast under 4 till 4 Va månader på året. Det bör vara angeläget
att här söka minska denna mängd resdagar, men med majoritetens
förslag skulle tidsförlusten genom resor givetvis i stället bliva
mycket stöfre och därigenom arbetsresultatet mindre per år och
tjänsteman.

De ökade kostnaderna för staten bleve ock helt säkert genom eu
dylik anordning mycket avsevärda, ty det är att märka, att såväl bevakare,
ingenjörer och inspektörer för de enskilda skogarna som motsvarande
tjänstemän på statens skogar, kronojägare, revirförvaltare och
överjägmästare, skola samtliga åtnjuta reseersättning efter viss taxa,
och då de skogar, de hava att besöka, ligga inom samma områden,
komme vederbörande tjänstemän att resa om varandra efter samma
färdvägar. Det är också att märka, att sedan hemmansskogarna skilts
från nuvarande revir, visserligen den skogsareal, som därefter skulle
komma att stå under jägmästarnas förvaltning, bleve mindre, men reviren
skulle hava samma omfattning som förut och kräva lika tidsödande
och dyrbara resor. Sammanlagda resekostnaden för revirförvaltare och
skogsingenjör torde därför bliva i det närmaste dubbelt så stor som
fallet skulle bliva, om geografisk uppdelning i stället skedde.

Men det är icke blott härigenom, som majoritetens organisation
blir dyrare än med eu geografisk uppdelning, ty då det måste anses
oemotsägligt, att eu tjänsteman hinner utföra större arbetsresultat,
om skogarna ligga koncentrerade i ett komplex än om de ligga vitt

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

spridda, särskilt i dessa trakter, där man måste nästan uteslutande
färdas till fots, är ock klart, att totala antalet tjänstemän och därmed
statens kostnader måste bliva större enligt majoritetens förslag.

Majoriteten har velat göra gällande, att en geografisk uppdelning
skulle medföra kostnader för statsverket, därigenom att staten skulle
bliva tvungen att ''antingen uppföra bostadsboställen i rätt avsevärd
utsträckning inom de nybildade reviren eller ock att medgiva dessas
förvaltare att vara bosatta utom sina tjänstgöringsområden. Det förra
alternativet drager med sig kostnader av helt säkert betydande storlek,
det senare, som uppenbarligen ej bör utom i tvingande fall tillgripas,
orsakar förlust i tid.’ I sammanhang härmed har kommittén framhållit,
att förhållandena å förevarande orter äro sådana, att bostäder knappast
finnas att hyra ens vid kyrkplatserna, varför riksdagen redan i ett flertal
fall anvisat medel för bostäder åt nuvarande personal. Härtill vill jag
blott erinra, att om bostäder enligt majoritetens framställning icke torde
finnas ens för nuvarande personal, och antalet tjänstemän kommer att
ökas såväl efter majoritetens som här av mig förordade förslag, så måste
ju boställen i varje fall köpas eller nybyggas, och den enda skillnaden
skulle vara, att dessa nybyggnadskostnader måste bliva större enligt
majoritetens förslag, alldenstund tjänstemännens antal måste bliva större.
Skulle därvid i något fall lämplig bostad icke erhållas inom tjänstgöringsområdet,
så torde det i varje fall bliva i dettas omedelbara
närhet, och dessa jämförelsevis få fall betyda mycket mindre än om
alla skogsingenjörsdistrikten bleve orimligt vidsträckta. I dessa nordliga
delar av landet är skogstjänstemannens verksamhet i skogen ett
säsongarbete, och han nödgas ligga ute större delen av sommaren i ett
sträck; då betyder det ock i själva verket mindre, om han bor invid
gränsen av sitt område eller strax därutanför.

Olämpligheten av majoritetens förslag blir särskilt framträdande i
fråga om bevakande personal. Bevakarnas huvudsakliga uppgift vintertiden
blir att övervaka avverkningarna och tillse, att det avverkade
virket utgöres av endast i vederbörlig ordning utstämplat virke. Då
avverkningarna ofta pågå samtidigt på flera skogar i trakten, måste en
oavlåtlig tillsyn ske från bevakarens sida, varför bevakningsområdena
måste bliva ganska begränsade. Avsyning av det avverkade virket
tillgår så, att detta nedköres till vattendraget och upplägges i vältor,
varefter det besiktigas och förses med besiktningsmärke av bevakarna.
Då skogarna ligga om varandra, kommer i regel virke att nedköras
till samma vattendrag från såväl statens som enskildas skogar, och
bevakarna å olika slag av skogar skulle således komma att hålla tillsyn

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

å virke efter samma vattendrag ofta om vart annat. En sträng uppdelning
av skogarna emellan bevakarna torde därför i praktiken få till
följd, att bevakningsområdena bliva nära dubbelt så många som eljest
behövligt vore. Svårt är att inse, varför icke en bevakare skulle kunna
hålla uppsikt över avverkningen å alla skogar och för övrigt biträda
vid samtliga utsyningar och annat arbete i den trakt, hans bevakningsområde
omfattar.

Enahanda förhållande är för övrigtrådande beträffande övriga tjänstepersonalen.
Revirförvaltaren måste dock i regel bo på de få hemmansgårdar,
som finnas inom reviret i dessa glest befolkade trakter, under den
tid han är sysselsatt på angränsande kronoparker. Varför skulle han icke
samtidigt då kunna utföra utsyningar å dessa hemman, i stället för att
en annan statstjänsteman skall för detta ändamål behöva ditresa? Och
den, som inspekterar kronans skogar, lärer icke ens kunna undgå, även
om han det ville, att samtidigt färdas även över hemmansskogarna, men
han skulle enligt majoritetens mening icke vara lämplig att utöva kontroll
även för dessa, utan skulle en särskild statstjänsteman härför anställas,
som i sin ordning även måste dagligen gå över kronans marker.
Enligt majoritetens förslag bör icke ens en sådan modifikation av förslaget
ske, som i fråga om utsyningslagen två reservanter uttalat sig för,
nämligen att statens och enskildas skogar skulle ställas under en gemensam
tjänsteman åtminstone i sådana revir, där hemmansskogarna äro
få och ligga vitt spridda inom de vidsträckta kronoparksområdena, i
vilket fall olägenheterna genom långa resor m. in. enligt kommitténs
förslag särskilt skarpt framträda. Kommitténs majoritet har härutinnan
uttalat: ’För att giva åt nu föreliggande fråga den allsidiga

utredning, som dess vikt kräver, har kommittén även behandlat möjligheten
av eu partiell uppdelning av arbetet med bibehållande endast
för vissa områden af kommitténs förslag om en särskild personal för
den enskilda skogslagstiftningens hand havande.'' Någon närmare utredning
eller något avvägande mot varandra av de fördelar, som en sådan
endast delvis genomförd arbetsfördelning kunde anses innebära gent
emot en fullständigt utförd sådan, har majoriteten dock icke lämnat
utan endast framhållit, att detta ej kunde leda till det avsedda målet,
’en konsekvent genomförd arbetsfördelning’, att man härigenom
skulle ’sakna den logiskt genomförda tankegång’, som majoriteten
förutsatt vara ett villkor för att nå ett fullgott resultat, samt att även
om en minskning av administrationskostnaderna därigenom skulle
erhållas, denna besparing dock icke närmelsevis kunde motsvara de
fördelar, som majoriteten väntade av en helt genomförd arbetsfördel -

Kung). Majds Nåd. Proposition Nr 71.

ning. Denna framställning kan icke giva anledning till annat bemötande
än en erinran, att majoriteten i sin argumentering överallt utgått
ifrån, att den föreslagna konsekventa arbetsfördelningen medförde
största fördelarna, vilket just var vad majoriteten skulle bevisa.

Majoritetens förslag innebär så ringa blick för önskvärdheten av
att tjänstemännens tid och krafter på ett tillfredsställande sätt utnyttjas,
att det måste förutsättas synnerligen starka, det vill säga rent av
tvingande skäl för en organisation enligt deras förslag. Angående särskilt
behovet av att tjänstemännens tid och arbetskraft fullständigt
utnyttjas får för övrigt icke förbises, att en skogsingenjörs arbete i
lappmarkerna och därmed likställda skogar nästan uteslutande är förlagt,
till den korta sommartiden, medan däremot arbetet vintertiden
är ringa eller intet. Det bör fördenskull innebära ett bättre utnyttjande
av tjänstemannens arbetsförmåga, om denne samtidigt förvalta!''
kronoparker, som medföra även en del andra arbeten, vilka kunna
utföras vintertiden.

Det enda huvudskäl, kommitténs majoritet anfört och varpå
hela majoritetens förslag står eller faller, är den föregivna helt olika
art av arbete, som åligger skogsstatstjänstemännen i fråga om å
ena sidan statens och å den andra sidan enskildas skogar. I detta
avseende har majoriteten lagt särskild vikt vid den rådgivande och
undervisande verksamhet, som bör åligga tjänstemannen i fråga om
enskildas skogar, och har majoriteten bland skogsingenj örens åligganden
upptagit, att han skall uppgöra plan för och själv deltaga i
utövandet av föreläsningsverksamhet eller annan form av undervisning,
ävensom framhållit, att det medel, av vilket ingenjören bör betjäna sig
för att förverkliga det allmännas avsikt med den enskilda skogslagstiftningen,
framför allt är undervisning. Jag vill något uppehålla mig
härvid. Då sä stor vikt lägges på skogstjänstemännens undervisande
verksamhet, måste man först fråga sig, vilka skola undervisas.
I lappmarkerna innehavas skogarna som bekant av två helt olika
slag av ägare, nämligen trävarubolag och den bofasta befolkningen.
Det torde icke få antagas, att de förra skola erhålla undervisning vare
sig genom råd och anvisningar ute i skogen eller genom föredrag.
I varje fåll skulle då denna ingenjörernas verksamhet icke lämpligen
böra ske i skogarna utan vid bolagsstämmor och styrelsesammanträden.
Denna undervisning torde likvisst få anses överflödig, då trävarubolagen
i regel hava för skogsförvaltningen anställda egna skogsmän, som äro
fullt sakkunniga. Av betydelse blir därför frågan, huru stor del av
skogarna under utsyning^ vång nu innehaves av trävaruindustrien, och

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

tillåter jag mig härutinnan hänvisa till siffror, som i denna fråga blivit
anförda av övriga reservanter''). Dessa visa, att inom de skogrikare
socknarna innehava trävarubolagen från 50 å 60 procent ända till 87
procent av socknarnas hela skogsareal ) dels med full äganderätt dels i
form av avverkningsrätt. För närmaste framtiden är det således endast
för återstående ringa del av självägande skogsägare, som en direkt
skogsundervisning kan hava någon betydelse. I fråga om skogar under
utsyningslagen är för övrigt att märka, att enligt kommitténs förslag
till sådan lag statens tjänstemän skola icke blott verkställa en närmare
undersökning av skogen, därpå grunda en ordnad avverkningsplan och
beräkna avverkningsbeloppets storlek samt verkställa all utstämpling,
utan även därjämte vid varje utsyningstillfälle i syneprotokollet till
upplysning och ledning för skogsägaren angiva de åtgärder, som äro
önskvärda för befordrande av återväxten m. m., därvid särskilt bestämmelser
skola meddelas i förekommande fall angående behandling av
sämre marker. Staten må härigenom anses hava åtagit sig förpliktelse
att genom sakkunnig person lämna direktiv om vad som huvudsakligen
kräves för en rätt hushållning med skogen, och där särskilt ogynnsamma
förhållanden vålla, att skogs självåterväxt icke kan åstadkommas,
göras avverkningarna beroende av de åtgärder, som skogsägaren
kan vara villig vidtaga. De råd och den undervisning, som
skogstjänstemannen ytterligare kan behöva lämna skogsägaren, komma
därför huvudsakligen att avse erforderliga hyggesrensningar, markberedning
samt dikning eller andra dylika åtgärder, som ej kunna
direkt föreskrivas och vartill skogstjänstemannen kan antagas vara
såväl villig som sakkunnig, även om han samtidigt förvaltar kronoparker.
Den rådgivande delen av skogstjänstemannens verksamhet i
dessa trakter utgör därför icke något som helst hinder för en geografisk
uppdelning av tjänstemännens områden.

Jag vill därefter övergå till en granskning av de skiljaktigheter i
övrigt, som kunna råda mellan statstjänstemännens arbete för kronoparker
och enskildas skogar under utsyningstvång och vilka majoriteten
anser utgöra hinder för att dessa två slag av skogar ställas under
samma tjänstemän. Yad då först angår det huvudsakliga av skogstjänstemännens
uppdrag, nämligen planläggningen och ordnandet av
skogshushållningen för båda slagen av skogar, så äro dessa arbeten
helt sammanfallande såväl i fråga om de förberedande åtgärderna, så '')

Av Kinberg, Welandor och Wiklund beträffande skogsvårdsstyrelser m. m.,
sid. 677 i kommitténs betänkande.

:) I enskild ägo.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

som beräknande av skogsavkastningen m. m., som även tillämpningen
angående beståndens behandling under uppväxttiden och deras slutavverkning,
föryngringsåtgärder m. in., vilket även framgår av motiverna
för den av kommittén föreslagna utsyningslagen. Majoriteten
har emellertid framhållit, att skogstjänstemännens verksamhet å statens
skogar är väsentligt olika däri, att denna innebär en verklig förvaltning,
varmed sålunda skulle följa göromål och sysslor av rent ekonomisk
art, såsom exempel varpå bland annat nämnts värdering och försäljning
av virke, träffande av avtal om arrenden och markupplåtelse
m. m., varjämte anförts, att förvaltarna på statens skogar även förordnas
till allmänna ombud vid flottledssyner, skiftesförrättningar och
andra dylika förrättningar. Såsom ytterligare exempel på uppdrag av
ekonomisk art, som åligger en statsskogsförvaltare, skulle jag vilja tillägga
utförande av markförbättringar genom bäckrensning och dikning, verkställande
av hyggesrensning, markberedningar, skogskulturer, gallring av
ungskogar och dylika skogsvårdsarbeten. Det är dock enligt min mening så
långt ifrån att en statstjänsteman, som har att utföra dylika arbeten, skulle
i något avseende fördenskull anses mindre väl skickad att samtidigt
tillämpa utsyningslagen å enskildas skogar, att jag tvärtom vill påstå,
att förhållandet är det rakt motsatta, ty just därigenom att han genom
erfarenhet lärt känna skogens värde och att han själv fått tillfälle att
se såväl det praktiska resultatet av utförda skogsvårdsarbeten av ovan
omnämnda olika slag såväl i ekonomiskt avseende som även i övrigt,
böra hans intresse och insikter i stället ökas, varigenom han kan bättre
fylla sin uppgift att handleda den enskilde skogsägaren. Den stigande
intensitet inom skogsbruket, som nu börjar i någon mån göra sig gällande
även i lappmarkerna, kan icke heller, såsom majoriteten förmenar,
innebära stöd för majoritetens uppfattning, att tidpunkten nu vore inne
att införa den arbetsfördelning, som kommitténs förslag innebär. I den
mån som virkesvärdena stiga, ökas givetvis även fordringarna på
skogsstatstjänstemännen att anpassa tillämpningen av lagen och sin rådgivande
verksamhet efter de förändrade förhållandena, och desto önskvärdare
blir det tvärtom, att denne själv genom erfarenhet från skogsförvaltningen
är fullt förtrogen med dessa förändrade förhållanden.
Jag tillåter mig härvid göra en jämförelse med en likartad hantering,
nämligen jordbruket. Skulle väl någon vilja påstå, att den, som fått
uppdrag att utöva tillsyn och kontroll över skötseln av ett jordbruk,
skulle vara olämplig för dessa uppdrag, därför att han själv förvaltar
en jordbruksegendom? I stället vore väl sådan praktisk erfarenhet
önskvärd och detta i högre grad, ju mer intensivt jordbruket är.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Jag kan alltså icke finna, att vad majoriteten anfört utgör motiv
för den föreslagna organisationen; i stället tala huvudskälen enligt min
mening bestämt emot majoritetens förslag. Vid frågan om reglerande av
skyddsskogsområdena i Jämtlands län år 1911, vilket torde vara ett med
nu förevarande förhållanden jämförligt fall, fann Kungl. Maj:t lämpligt,
vilket ock av riksdagen godkändes, att de nya tjänstgöringsområdena
gjordes koncentrerade och sålunda omfattade såväl kronoparker som därinom
eller intill liggande skyddsskogar. I sitt frågeformulär har kommittén
framställt till besvarande den frågan, om det kunde anses förmånligt,
att jägmästarna befriades från bestyret med enskilda skogar under
utsyningslagen och att i stället särskilda tjänstemän anställdes för
dessas skötsel med uppdrag att lämna skogsägarna råd och anvisningar
om skogens rätta vård. Ehuru det icke kan anses uteslutet, att det för
nuvarande revirförvaltare, som länge haft alltför vidsträckta tjänstgöringsområden,
kunde kännas lockande att få en lättnad i arbetet genom
att överlåta handhavandet av de arbeten, som äro en följd av utsyningslagen,
å annan, liksom det även torde framstått som en avsevärd
fördel för hemmansägarna att få särskilda tjänstemän, som enbart
ägnade sig åt deras skogar, är det anmärkningsvärt, att det stora flertalet
av såväl skogsstatstjänstemän som kommuner, vilka äro förtrogna med
förhållandena, hava avstyrkt majoritetens förslag, därvid emellertid från
flera kommuner framhållits önskvärdheten av att de för såväl statens
som enskildas skogar i lappmarkerna anställda tjänstemännen skola få
sig ålagt att meddela sakkunniga råd och anvisningar. Trävarubolagen
däremot hava bestämt uttalat sig för en uppdelning av tjänstgöringsområdena
efter olika ägare. Även centralstyrelsen för Svenska Trävaruexportföreningen,
vilken i en till kommittén ingiven skrivelse framhållit
sin uppfattning om utsyningslagen, har förordat särskilda tjänstemän
för hemmansskogarna i lappmarkerna.

Då sålunda enligt min uppfattning kommittémajoritetens förslag
måste medföra mycket vidsträckta tjänstgöringsområden samt tidsödande
och dyrbara resor och i följd därav överdrivet stort antal tjänstemän,
vilket allt skulle åsamka statsverket onödigt höga administrationskostnader
utan motsvarande nytta för det allmänna, medan däremot genom
en uppdelning av nuvarande revir skulle beredas en erfarnare och sakkunnigare
handledning såväl angående tillämpningen av utsyningslagen
som i fråga om de råd och anvisningar, som hemmansägaren bör vara
berättigad erhålla utöver vad avverkningsplanen i sådant hänseende
innehåller, får jag i stället förorda allmän revirdelning för lappmarkerna,
med andra ord ökat antal jägmästare och kronojägare.»

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.) 5

Utlåtanden
av ortsmyndiglieter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

I utlåtanden över kommittéförslaget anföra:

Överjägmästaren i Umeå distrikt: Kommitténs förslag att inom
samma tjänstgöringsområde skulle anställas skilda tjänstemän för kronans
och enskildas skogar kunde icke vara praktiskt eller ändamålsenligt,
enär kronoparkerna och de enskilda skogarna läge blandade om varandra
inom med varandra sammanfallande områden. Den ena tjänstemannen
skulle då nödgas att oupphörligt och gagnlöst färdas över
stora vidder av den andras tjänstgöringsområde; och detsamma gällde
även för kronojägarna och tillsyningsmännen. Härigenom åtginge
naturligtvis mera tid och arbete för var och en av personalen än vad
som erfordrades, om var och en hade sitt särskilda mindre tjänstgöringsområde,
inom vilket han så småningom kunde lättare vara i tillfälle
att lära känna de olika skogsförhållandena på både kronans och enskildas
skogar, än när lian endast hade vissa delar av ett större område under
sin förvaltning eller bevakning. Utom nu nämnda stora olägenheter
förorsakade en uppdelning på sätt kommittén föreslagit mycket dryga
kostnader för resor och bevakning, ty ju större områden, desto större
resekostnader. Dessutom medförde de föreslagna större områdena, att
var och en av personalen aldrig finge tillfälle att fullt ut lära känna
skogarna inom sitt tjänstgöringsområde eller tid övrig för förslag till
dikningar och kulturer. Man hade — utan fog — klandrat, att handhavandet
av utsyningslagen hittills ålegat extra tjänstemän, i följd
varav kontinuiteten av deras arbeten åsidosatts därigenom, att till följd
av täta ombyten bland tjänstemännen utsyningar å en och samma
skog ofta icke utförts av samma tjänsteman. Om detta förhållande,
vilket icke vore förunderligt, då det läge eu tidslängd av tre år
mellan utsyningstibfällena, i några fall vore sant, hade det dock
icke gällt såsom regel, och ingalunda bleve förhållandet bättre i
detta fall vid tillämpning av kommitténs förslag, ty någon garanti
funnes icke för att omsättningen bland de extra skogsingenjörerna b
bleve mindre enligt kommitténs förslag än vad förhållandet varit
med de extra jägmästarna. Det vore icke med verkliga förhållandet
överensstämmande, att den föreslagna uppdelningen efter arbetets
art redan tillämpats på så sätt, att arbetena å de allmänna skogarna
överlämnats till revirförvaltarna och utsyningarna å enskildas skogar
åt assistenterna. Ty vid arbetsfördelningen mellan revirförvaltaren och
assistenterna, vilken fördelning nu fastställdes av överjägmästaren efter
förslag av revirförvaltaren, tillämpades på de större reviren tvärtom

1) Kommittémajoritetens förslag upptager icke några dylika för lappmarken,
men väl för kustlandet.

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 71.

den metoden, att var och en av tjänstemännen finge sitt år efter år
givna område av såvitt möjligt både allmänna och enskilda skogar.
Denna fördelning av å reviret förekommande arbeten tydde ju alldeles
icke på en fördelning efter arbetets art utan tvärtom därpå, att revirdelning
vore den enda naturliga utvecklingen.

Överjägmästaren i Skellefteå distrikt: Uppdelning efter arbetets art
kunde icke biträdas av bland andra följande skäl, nämligen:

de enskilda skogarna hade mer eller mindre spridda lägen;

ökade kostnader för staten bleve givetvis följden av en dylik
anordning, i det att såväl bevakare och skogsingenjörer för de enskilda
skogarna som motsvarande tjänstemän för de allmänna skogarna skulle
samtidigt åtnjuta reseersättning efter viss taxa; och då de skogar, de
hade att besöka, läge inom samma områden, komme vederbörande
tjänstemän att resa om varandra efter samma färdvägar;

skogsbi genj orera as arbeten komme endast att utgöra säsongarbeten,
varigenom deras tid och krafter icke utnyttjades på ett tillfredsställande
sätt;

det extra-skogsingenjörssystemet r) komme att lida av samma brister,
som kommittémajoriteten anfört i fråga om det nuvarande extraordinariesystemet; svårigheter

komme att uppstå att erhålla tillräckligt antal tillsyningsmän;
och

skogsvårdsområdena bleve alltför stora. Betecknande nog härför
vore förslaget, att Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar med en sammanlagd
areal enskilda skogar av cirka 317,000 hektar (därav omkring

44,000 hektar allmänningsskogar), spridda på en yta av minst 110
kvadratmil, fjällmarker oräknade, skulle utgöra ett skogsvårdsområde
med endast en tjänsteman.

Överjägmästaren i Luleå distrikt: I fråga om den av kommittén
framhållna större kontinuiteten i skötseln och tillsynen av de enskilda
skogarna såsom en följd av dess förslags genomförande vore nog sant,
att skogsingenjören skulle få helt ägna sig åt sin befattning såsom
ledare av den enskilda skogsvården, men till följd av de oerhört stora
distrikten och den betydande personal, som måste ställas till hans
disposition, komme hans tid att i sådan utsträckning tagas i anspråk
av resor, tillsyn och ledande av den underordnade personalens arbeten,
att han i huvudsak komme att intaga samma ställning till den enskilda
skogsvården som för närvarande en revirförvaltare. Beträffande
den extra personalen torde nog den av kommittén förordade skogsSo
noten A föregående sida.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

staten komma att visa samma företeelser som den nuvarande, eller att
dessa unga tjänstemän efter kort tid sökte ock erhölle transport. Ej
heller finge glömmas, vilket betydande arbete, som krävdes av en
skogsingenjör, nämligen att för egen del sätta sig in i alla detaljer
rörande skogsskötsel i så stort tilltagna tjänstgöringsområden som
kommittén föreslagit. — Av kommitténs förslag torde man få antaga
framgå, att skogsingenjörerna skulle hava avlagt fullständig avgångsexamen
från skogsinstitutet eller skogshögskolan, och begärde kommittén,
att skogsingenjörerna i gemen skulle vara lämpliga såsom föreläsare
och lärare. Därjämte yttrade kommittén: »Det är givet, att alla de
förslag, som i denna punkt åsyftas, böra vara sådana, att de stå i rimligt
förhållande till skogsvärdet på orten.» Utom det att det torde visa sig
i praktiken synnerligen svårt att erhålla en så stor skogsmannakåx
som kommittén föreslagit, inom vilken alla hade fallenhet för lärarkallet,
borde särskilt observeras vad nyss citerats ur betänkandet. För
att just kunna bedöma skogsvärdet på orten fordrades en ingående
detaljkännedom, som vore svårare att förvärva, ju större tjänstgöringsområdet
vore, och denna kännedom om skogens värde inhämtades ej
utan föregående sysselsättning i stor utsträckning med skogsadministration
eller just det arbete, som ålåge statsskogarnas förvaltare och
som kommittén ansåge vara så hinderligt för tillsynen av de enskilda
skogarna. Utbildning antingen i enskild tjänst eller vid statens
skogsförvaltning vore därför oundgängligen nödvändig före anställningen
som skogsingenjör, ty, såsom nyss framhållits, för skogsingenjörskallet
nödiga kunskaper inhämtades ej under avancement från extra till biträdande
och slutligen ordinarie skogsingenjör, i synnerhet som dessa
tjänstemän ej skulle få befatta sig med några som helst uppdrag på
sidan om sin tjänst.

Beträffande de föreslagna tillsyningsmännen hade kommittén tydligen
ej vågat framlägga ett förslag, omfattande en så talrik personal,
som verkligen erfordrades för effektiv kontroll, utan hemställt, att
extra tillsyningsman i stor utsträckning skulle antagas. Om man
därjämte besinnade, att ganska vidsträckt befogenhet vis å vis stämplingars
utförande skulle lämnas dessa tillsyningsman, och toge i betraktande
den fullständiga skilsmässa mellan statsskogarnas och de
enskilda skogarnas tjänstepersonal, som kommittén förordade, så torde
intet annat återstå vid anskaffande av biträde åt tillsyningsmännen än
att anlita de enskilda skogsägarnas och bolagens skogvaktare, vilket
torde i det närmaste kunna jämställas med att låta den, som skall
kontrolleras, kontrollera sig själv.

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Detta vore i korthet de svagheter, som vidlådde kommitténs förslag,
oavsett alla olägenheter, som vore med detsamma förbundna på grund
av de oerhört stort tillmätta tjänstgöringsområdena, och vilka kunde
sammanfattas sålunda: Skogsingenjören tvingades att använda oproportionerligt
stor tid och onödiga kostnader på enbart resor mellan förrättningsställena,
och det kunde på goda grunder dragas i tvivelsmål,
huruvida hans tjänst under andra delar av året än sommaren skulle
lämna honom full sysselsättning, vartill komme, att han till följd av
tjänstgöringsområdets omfattning aldrig kunde, så att säga, finnas till
hands för eller komma i närmare beröring med annan befolkning än
den, som bodde närmast hans förläggningsort; med avseende å övriga
delar av skogsvårdsområdet komme skogsingenjören att uppträda såsom
flyttfågel. En följd härav vore ock, att den omedelbara granskningen
av tillsyningsmännens arbeten komme att stå i indirekt proportion
till avstånden från skogsingenj örens bostad till tillsyningsmännens
verksamhetsområde. Även tillsyningsmännen finge använda onödigt
med tid och kostnader på resor.

Såsom konsekvens av vad nu anförts ville överjägmästaren
såsom sin åsikt framhålla, att utsyningslagens tillämpning, som för
närvarande handhades av skogsstaten, allt fortfarande borde anförtros
åt densamma.

Konungens befallningshavande i Västerbottens län: Kommitténs majoritet
hade för sitt förslag anfört beaktansvärda skäl. Dessa hade, syntes
det, framför allt hämtats från erfarenheten, att verksamheten för tillgodogörande
och ledande av den enskilda skogsvården fått under trycket
av allt det övriga arbete, som vilat på distriktstjänstemännen, stå
tillbaka för skötandet av statens skogar.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län: »Kommitténs förslag
att överflytta utsyningslagens tillämpning från revirpersonalen till särskilda
tjänstemän syftar till en reform, som utan tvivel skulle av
befolkningen mottagas med varma sympatier; och enligt Konungens
befallningshavandes uppfattning synas kommittémajoritetens skäl för
förslaget vara goda. Kinberg och Wiklund synas icke hava anfört
tillräckligt vägande skäl för sitt förslag, vars tillämpning innebär en
avvikelse från den jämväl av dem godkända principen om fördelning
av arbetet efter dess art mellan skilda kategorier av tjänstemän,
befolkningen i de trakter, för vilka av de nämnda två reservanterna
ifrågasättes en undantagsbestämmelse, bör icke genom en sådan försättas
i en mindre gynnsam ställning än andra skogsägare inom samma
län, som leva under eljest likartade förhållanden, såvida icke en sådan

Domän styrelsen.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

åtgärd eljest är av omständigheterna oundgängligen påkallad. Reservanterna
hava ansett anledning ej finnas för överflyttning av revirpersonalens
nuvarande tjänsteåligganden i fråga om utsyningslagens
tillämpning i sådana revir, där dessa åligganden utan att vålla olägenheter
för statsskogarnas vård och förvaltning kunna fullt nöjaktigt
fullgöras av nämnda personal. Reservanterna synas härvid icke fäst
tillbörligt avseende vid de enskilda skogsägarnas intresse att få tillgång
till tjänstemän, vilka hava till sin särskilda uppgift, bland annat, att
kostnadsfritt tillhandagå med råd och upplysningar och i övrigt hålla
hand över den enskild? skogsvården, varåt revirförvaltaren givetvis
kan ägna sin uppmärksamhet allenast i den mån hans tid icke tages
i anspråk av arbete för de kronans skogar, vilkas vård blivit honom
anförtrodd. Kostnadsfrågan synes här i själva verket hava varit avgörande
för reservanterna. Emellertid torde det icke vara alldeles avgjort, att
tillämpningen av den utav kommittémajoriteten föreslagna anordningen,
konsekvent genomförd, skulle för statsverket medföra väsentligt större
utgifter än det förslag, reservanterna förordat, men även om så skulle
bliva förhållandet, kan Konungens befallningshavande icke dela reservanternas
uppfattning, att dessa ökade utgifter skulle vara ''onödiga’.
Welander har ej på ett övertygande sätt vederlagt skälen för kommittémajoritetens
förslag; han synes ej hava haft blicken tillräckligt öppen
för de fördelar för de enskilda, som majoritetens förslag skulle även
till gagn för staten medföra.»

Domänstyrelsen: »Vad angår lappmarkerna finner styrelsen vad
som anförts för revirgöromålens uppdelning efter arbetets art i flera
avseenden tilltalande såväl från statsskogsförvaltningens som privatskogsskötselns
synpunkt och är fördenskull benägen förorda kommitténs
förslag, så långt lämpligen kan ske. Det kan emellertid ej bestridas,
att inom vissa delar av lappmarkerna privatskogarnas antal och omfattning
i förhållande till traktens skogsareal är så ringa, att en förvaltning
särskilt av privatskogarna skulle medföra relativt mycket
betydande kostnader i följd av långa och dyrbara resor samt tidsförlust
därunder. Exempel på dylika trakter utgöra Malmesjaurs, Vargiså och
Pärlälvens revir. För sådana trakter får styrelsen förorda en territoriell
delning av reviren, i den mån sådan erfordras och enligt de grunder,
som i sådana fall hittills tillämpats, nämligen att alla inom ett till
omfånget lämpligt område belägna skogar, med vilka skogstjänstemännen
hava att taga befattning, sålunda i fråga om lappmarkerna alla skogar,
hänföras till samma revir. I fråga åter om trakter, varest göromålens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

handläggning ej i väsentlig grad fördyras av en uppdelning efter
arbetets art, torde statsskogar och privatskogar böra fördelas på skilda
revir. Då styrelsen alltså anser sig böra förorda en partiell revirreglering
efter arbetets art, får styrelsen erinra därom, att redan vid
upprättande av förslag till den nu gällande revirregleringen i Jämtlands
län styrelsen sökte ordna så, att skyddsskogarna skulle komma att
huvudsakligen tillhöra vissa revir, på det att skogstjänstemännens
arbete med vården av statens skogar måtte i så ringa mån som möjligt
föranleda bristande intresse för de privata skogsägarnas skogshushållning.
Denna princip gillades av Kungl. Maj:t och riksdagen. Nu
skulle den i än vidsträcktare grad och på ett fullkomligare sätt kunna
vinna tillämpning i fråga om det stora flertalet revir i lappmarken.

Om alltså styrelsen i huvudsak ansett sig böra i fråga om lappmarken
förorda kommitténs reformförslag med den modifikation, som
föreslagits av Kinberg och Wiklund, får styrelsen dock hemställa, att
den personal, som kan komma att nyanställas, må erhålla samma tjänsteställning
och titlar som den nuvarande personalen. Huruvida en tjänsteman
kallas exempelvis skogsingenjör eller jägmästare, då tjänstgöringsområdet
och tjänsteåligganden bestämts vid hans anställande, kan ej
medföra någon reell skillnad i hans arbetsprestation. Styrelsen får därför
hemställa, att de förvaltande tjänstemännen benämnas jägmästare,
biträdande jägmästare och extra jägmästare i stället för skogsingenjörer,
biträdande skogsingenjörer och extra skogsingenjörer samt den bevakande
personalen kronojägare i stället för tillsyningsmän. Personalen
bör tillhöra skogsstaten och vara ställd under domänstyrelsen.»

Jag övergår nu till de olika förslagen i fråga om skogspersonalens
antal och de grunder, efter vilka en utökning av densamma bör
genomföras.

Kommitténs majoritet, bestående av ordföranden samt Fahlén och
Itingstrand, föreslår härutinnan, att de skogar i lappmarken, för vilka
utsyningslagen är avsedd att gälla, skola uppdelas å 7 skogsvårdsområden
enligt följande tabell, som jämväl utvisar det antal skogsingenjörer och
tillsyningsmän, som skall finnas i varje skogsvårdsområde: '')

'') Kommitténs förslag till skogsvårdsområden i lappmarken framgår Hven av den
vid detta protokoll såsom bil. A fogade kartan.

Skogspersonalens
antal,
sammansättning
och förvaltningsområden.

Kommittén.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

! !	Medeltal förrätt-	Antal skogsingen-jörer på ordinarie stat	Antal förrätt-	Antal tillsy-
Skogsvårdsområden \|	dagar åren 1906—10	ordi- narie	biträ- dande	sum- ma	dagar på var tjän-steman	män på ordina-rie stat
1 . Norrbottens läns lappmarker: Torneå lappmarks skogsvårdsområde: Karesuando, Vittangi1) och Gällivare socknar...	326	i	1	2	163	5
Luleå lappmarks skogsvårdsområde: Jokkmokks socken .......................................	175	i	_	i	175	4
Piteå lappmarks skogsvårdsområde: i Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar..................	224	i		i	224	4
Samma	725	3	1	4	181	13
Västerbottens läns lappmarker: Malå skogsvårdsområde:	155	1		1		3
Lycksele skogsvårdsområde: Lycksele, Stensele 2) och Örträsks socknar ......	499	1	2	3	166	5
Ångermanälvens skogsvårdsområde: Fredrika och Åsele socknar ...........................	327	1	1	2	163	3
Dorotea skogsvårdsområde: Dorotea och Vilhelmina socknar .....................	299	1	1	2	150	3
Summa	1,280	4	4	8	160	14
Summa summarum	2,005	7	5	12	167	27

I den del av betänkandet, som handlar om statens skogar, har
kommittémajoriteten anmärkt, att om dess förslag i fråga om skogsingenjörerna
godkändes av statsmakterna, erfordrades icke någon delning
av reviren. Den ökning av arbetskrafterna i reviren, som efter
godkännande av förslaget rörande skogsingenjörerna kunde visa sig erforderlig,
komme enligt majoriteten säkerligen att för en tämligen lång
tid framåt i stort sett falla på den del av skogspersonalen, som vore
underordnad revirförvaltarna, således på assistenter och kronojägare,
och att framträda endast så -småningom och i mån av möjlighet att
med stegrad intensitet bedriva skogshushållning. *)

*) Synes avse även Jukkasjärvi socken.
2) Synes avse även Tärna socken.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Beträffande de föreslagna skogsingenjörerna anför kommittémajoriteten:
De skogsingenjörerna åliggande arbeten komme givetvis att

betydligt ökas med den stigande intensitet uti skogshushållningen, som
bleve en given följd av det allt mera stegrade virkesvärdet. Huru
snabbt denna ökning av arbetena kunde komma att försiggå, vore
naturligen ytterst svårt att förutsäga. Från de med avseende på
avsättningsförhållandena mera gynnade delarna av länen komme
den att utbreda sig och så småningom göra sig gällande på mera
avlägset liggande skogar. Men helt säkert komme icke denna ökning
av göromålen att förete formen av en jämnt stigande kurva, utan den
komme att — följande konjunkturernas växlingar — visa bilden av
en sig vågformigt höjande och sänkande linje. Tillämpat på de nu
omhandlade förhållandena, betydde detta, att en viss ojämnhet i arbetet
komme att giva sig till känna. Vid administrationens ordnande föranledde
detta, att en del av tjänstemännen borde anställas på extra stat;
så vore förhållandet i kustlandet. Inom vissa andra trakter kunde redan
påvisas en så stor konstant arbetskvantitet, att anställande av ordinarie
tjänstemän vore fullt befogat. Här kunde det ej vara ur någon synpunkt
med statens fördel förenligt att använda extra-ordinariesystemet för
tjänsternas uppehållande. Å andra sidan kunde nödig försiktighet bjuda
att, när en ny organisation infördes i förvaltningen, gå fram med en
viss varsamhet. Ett konstant behov av arbetskraft förelåge emellertid
redan alldeles bestämt i lappmarken, och då detta på grund av där
gällande och även av kommittén föreslagna lags natur alldeles otvivelaktigt
komme att fortfarande kvarstå, så ville kommittén uttala sig
för tillsättande på ordinarie stat av biträdande skogsingenjörer, där
tjänstemän utöver de ordinarie skogsingenjörerna erfordrades. — Några
skarpa ojämnheterj uti tabellens antal dagar på var tjänsteman kunde
utjämnas genom det av kommittén föreslagna förfarandet, att skogsinspektören
skulle fördela arbetet mellan distriktets skogsingenjörer. —
I vad mån tillsyningsman på extra stat kunde bliva erforderliga, tilltrodde
sig kommittén ej att avgöra. Försiktighet och klok omtanke syntes böra
bjuda att på ordinarie stat nu endast tillsätta det antal tillsyningsman,
som man med visshet kunde betrakta såsom uttryck för ett minimalt
behov. 1 den mån det visade sig nödigt att öka detta antal, syntes statsmakterna
kunna antagas ägna en välvillig behandling åt motiverade
förslag i sådan riktning.

Kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund uttala sig icke i fråga
om antalet av de föreslagna nya befattningshavarna. — I fråga om
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 71). 6

Reserva tioner.

42 Kuryl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

statsskogarnas förvaltning har Kinberg i särskild reservation framhållit
nödvändigheten av att vissa revir — Åsele, Norra Lycksele och Malmesjaurs
revir — delades. Även många andra revir hade, enligt Kinberg,
större omfattning än för deras skötsel och förvaltning vore lämpligt,
men åtgärder för deras reglering borde enligt hans åsikt ej företagas,
förrän erfarenhet vunnits om den verkan, som revirpersonalens befriande
från befattningen med enskildas skogar medfört.

Weländer däremot underkastar majoritetens förslag en detaljerad
kritik i följande anförande:

Då sammanlagda arealen enskilda skogar i lappmarken enligt
kommitténs beräkningar utgjorde 2,819,551.29 hektar, skulle på varje
skogsvårdsområde enligt majoritetens förslag komma en areal enskild
skogsmark av i medeltal 402,793 hektar eller omkring Va större areal
än nuvarande lappmarksrevirens areal, som i medeltal utgjorde, likaledes
enligt kommitténs uppgifter, omkring 310,000 hektar allmän och enskild
skogsmark. Jämförelsen utfölle sålunda ofördelaktigt för majoritetens
förslag. Härtill komme, att den skogsmarksareal, varå vederbörande
tjänstemän hade att utföra sitt arbete, utgjordes, i fråga om
nuvarande revir, av ett enda koncentrerat område, men enligt majoritetens
förslag av en mängd vitt spridda skogar. De föreslagna sju
skogsvårdsområdena omfattade nämligen i själva verket hela lappmarken
lika väl som nuvarande tjugu ]) revir och vore därför till sin omfattning
i medeltal nära tre gånger så störa som dessa. I medeltal för hela
lappmarken skulle varje skogsvårdsområde komma att omsluta, fjällmarker
oräknade, en ytvidd av ej mindre än 91.8 kvadratmil (918,000
hektar). Under nu angivna förhållanden kunde någon förbättrad
skogshushållning ej vara att vänta. Tvärtom syntes det med bestämdhet
kunna sägas, att en tillfredsställande skötsel av de enskildas skogar i
lappmarkerna icke skulle bliva möjlig, i händelse kommitténs ifrågavarande
förslag genomfördes. Även tillsyningsmännens tjänstgöringsområden
vore tilltagna onaturligt stora. För hela lappmarken hade
föreslagits endast 27 ordinarie tillsyningsman. I medeltal skulle arealen
av enskilda skogar inom varje bevakningsområde komma att utgöra
ej mindre än 98,480 hektar och bevakningsområdets omfattning inemot
23 kvadratmil. Att under sådana förhållanden någon effektiv bevakning
eller tillsyn icke skulle bliva möjlig, läge i öppen dag. Ett ökat antal
kronojägare erfordrades därför. En granskning av förslaget från
synpunkten av det beräknade antalet förrättningsdagar gåve även -

b Tåsjö och Pajala revir ej bär medräknade.

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 71.

ledes tydligt vid handen, att personalen skulle bliva otillräcklig för
att nöjaktigt tillgodose skogsvården å enskildas skogar. Om antalet
arbetsdagar per månad antoges till 25, erhölles nämligen, med tillämpning
av kommitténs egna antaganden om arbetsdagarnas antal,
en arbetstid ute å marken, växlande mellan sex och nio månader,
eller för hela lappmarken i medeltal 167 arbetsdagar per år och
skogsingenjör. Med de klimatiska förhållanden, som rådde i dessa
nordliga trakter, kunde emellertid antagas, att arbetet ute i skogarna
icke utan olägenhet kunde i allmänhet pågå under längre tid än
från den 1 juni till mitten av oktober, då vintern inträdde. Även
om en förrättningsman skulle arbeta oavbrutet under tiden 1 juni—
15 oktober, skulle han ej komma högre än till 113 arbetsdagar.
Sällan kunde dock arbetet pågå så lång tid utan uppehåll; bland
annat torde det ofta möta svårigheter att under brådaste slåttertiden
erhålla nödigt hantlangningsmanskap. I följd härav syntes få antagas,
att, även för att erhålla endast 113 arbetsdagar, hela oktober
månad skulle under alla förhållanden behöva tagas i anspråk. En tillämpning
av majoritetens organisationsförslag skulle således få till följd,
att en betydande del av utearbetet måste utföras vintertiden, då det
emellertid i allmänhet icke vore möjligt att utföra exempelvis utsyningar
på ett från skogsvårdssynpunkt tillfredsställande sätt, och anmärkningar
hade gjorts just emot att utsyningsförrättningarna nu ofta
påginge vintertiden. Antoges en arbetstid ute i skogarna av 4 */* månader
för lappmarken, skulle den av kommittémajoriteten föreslagna
ortspersonalen således under alla omständigheter behöva ökas med omkring
50 procent.

Härefter övergår Welander till sitt eget förslag. Enligt detta
skulle i lappmarken inrättas 18 nya revir, varjämte även krön oj ägarnas
antal skulle ökas. I vad mån dessa tjänster borde på en gång anordnas
eller om detta borde ske så småningom samt en del av arbetet tills
vidare som nu utföras av assistenter, tilltrodde Welander sig icke
kunna bedöma. Motiveringen till förslaget är av följande lydelse:
»Utgår man från en areal enskilda skogar av

i Luleå distrikt ...................................... 1,004,843 hektar

» Skellefteå » 430,747 »

» Umeå » 1,223,387 »

och från ett använt dagantal avrespektive 502, 305 och 1,1380, giva, efter en

0 Dessa dagantal iiro grundade på tabellen sid. 40, men med fördelning å överjägmästardistrikten
och med uteslutning av den till Mellersta Norrlands distrikt hörande
delen av Dorotea socken.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 71.

beräkning av 4 Va månaders oavbrutet arbete ute å marken och 25 arbets ,

, , 502 x 305 1,138

dagar per månad, värdena ^13^ (4.44), yjg = (2.69) och ~(*0)

uttryck för det antal tjänstemän, som under femårsperioden 1906 — 1910
erfordrats i medeltal per år för enbart utsyning å enskildas lappmarksskogar
inom nämnda distrikt. Distriktens arealer, delade med sistnämnda
tal, uttrycka den areal enskilda skogar, varå en tjänsteman
kan medhinna verkställa utsyning m. m. Dessa arealer bliva då:

1,004,843 , ,

= 226,316 hektar

för Luleå distrikt

» Skellefteå

Umeå

4.44

430,747

2.69

1,223,387

160,166

122,339

En betydlig skillnad råder sålunda mellan distrikten, ity att
arealen minskas, ju sydligare distriktet är beläget. Detta är dock helt
naturligt, ty virkesförrådets beskaffenhet och avsättningsförhållandena
m. m. göra, att den saludugliga avkastningen per hektar blir väsentligt
mindre i nordligare trakter.

Då utearbetena huvudsakligen avse utsyning av virke, samt virkesförråd
och avsättningsförhållanden m. m. i stort sett äro likartade för
de om varandra liggande statens och enskildas skogar, kan skäligen
antagas, att samma arbetsprestationer krävas för utsyningar å statens
skogar som å de enskildas.

På grund härav skulle man erhålla ett för nuvarande förhållanden
erforderligt antal tjänstemän för de olika distriktens lappmarker genom
att dela sammanlagda arealerna av statens och enskildas skogar med
här ovan angivna arealsiffror per år och tjänsteman. Härvid skulle
erhållas ett nödigt antal revir av

för Luleå distrikt 11
» Skellefteå > 10

» Umeå » 17

eller således tillhopa 38.

Att antagandet om lika arbetskrafter för statens och enskildas
skogar är giltigt, bekräftas ock därav, att antalet helårsassistenter för
dessa distrikts lappmarksrevir år 1908 utgjorde 18. Ett stadigvarande
behov av detta antal tjänstemän förutom nuvarande 20 revirförvaltare,
eller tillsammans 38 tjänstemän, har således redan gjort sig gällande.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Föregående granskning av kommitténs förslag till antal skogsingenjörer
gav vid handen, att samma antal måste ökas med minst
50 procent eller från föreslagna 12 till 18.

Den stora skillnaden råder dock mellan mitt föi’slag och majoritetens,
att enligt detta senare såväl reviren som skogsingenjörsområdena
måste, vart för sig, omfatta hela lappmarksområdet, medan däremot enligt
mitt förslag tjänstgöringsområdena för varje tjänsteman koncentreras
till ett enda sammanhängande förvaltningsområde och följaktligen i
medeltal omfatta vart och ett blott hälften av den yta, som majoriteten
föreslagit för revir och skogsingenjörsområden. Uppenbart är
ock, att mitt förslag innebär en mycket stor inbesparing av arbetskraft
och tid i förhållande till majoritetens förslag.»

Av de myndigheter, som avgivit utlåtanden, framhåller överjägmästaren
i Luleå distrikt — under hänvisning till sitt härovan intagna
anförande —, att de av kommittémajoriteten föreslagna tjänstgöringsområdena
vore alltför stort tilltagna, att ett betydande antal
nya revir och bevakningstrakter borde inrättas och att erforderligt antal
skogsingenjörer med samma uppdrag som hittills borde anställas i mån
av behov.

Domänstyrelsen har i utlåtandet den 10 november 1913 vidlyftigt D°mtostyroi
uttalat sig i ämnet. Dess anförande är i huvudsak av följande lydelse: sen /n 1-

»Beträffande revirens *) omfattning vid en reglering av dessa efter
arbetets art anser styrelsen, i likhet med vad Welander i sin reservation
framhållit, att för ett nöjaktigt handhavande av de göromål, som utsyningslagens
tillämpning föranleder, arealen måste bliva betydligt mindre
och antalet revir '') sålunda avsevärt större än vad kommittén föreslagit.

Detta framgår tydligast av en jämförelse mellan antalet av de skogstjänstemän,
som under 1913 varit sysselsatta med arbeten på privatskogarna
i lappmarkerna. Förutom de 21 revirförvaltarna hava därstädes
arbetat 31 extra jägmästare, av vilka 20 haft förordnande under
hela året och 11 allenast under sommarhalvåret, sålunda under den tid,
utsyningarna såvitt möjligt handläggas på privatskogarna. Sammanlagda
antalet tjänstemän, som varit sysselsatta inom lappmarkerna
under 1913, uppgår sålunda till 52. Vid av skogstjänstemännen inom
lappmarkerna handlagda förrättningar har i medeltal för åren 1911
och 1912 utsynats till försäljning dels å statsskogar 1,143,544 kubikmeter
virke dels å enskildas skogar 652,494 kubikmeter. Allmännings -

J) = privatskogsrevir eller skogsvårdsområden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

skogarna äro härvid icke inräknade. Med hänsyn uteslutande till nu
nämnda arbete skulle, om det per kubikmeter krävt samma tid på
statens och enskildas skogar, 64 procent av arbetet avsett de förra
och 36 procent de senare. Men utSyningarna på enskildas skogar
kräva relativt lång tid, emedan varje förrättning därstädes omfattar i
medeltal ett vida mindre virkesbelopp än å statsskogarna och följaktligen
mera tid förspilles till resor vid förrättningar å de förra än å de
senare. Detta uppväges emellertid därav, att arbetet å statsskogarna
i ganska stor omfattning avsett jämväl skogskulturer, avverkning och
virkesförsäljning m. m. Med hänsyn till alla dessa förhållanden kan
beräknas, att för statsskogarnas skötsel tagits i anspråk 84 tjänstemän
och för utsyning å privatskogarna 18 tjänstemän.

Göromålen å bådadera slagen av skogar hava varit fördelade å
såväl ordinarie som extra tjänstemän. Dock kan beräknas, att om de
ordinarie tjänstemännen sysslat uteslutande med statsskogarna, skulle
för allenast hithörande arbeten dessutom erfordrats 13 extra tjänstemän.
Den inom lappmarkerna nu befintliga ordinarie personalen kan,
med hänsyn till det ständigt växande arbetet särskilt för skogsvårdens
höjande, ingalunda anses vara tillräcklig ens för statens skogshushållning.
Huvudsakligen för tillgodoseende av denna torde inom närmaste
tiden böra anställas åtminstone ytterligare 4 ordinarie tjänstemän, sedan
lika många nya revir bildats genom revirreglering och delning. — —
— Huvudsakligen för statsskogarnas skötsel erfordras alltså inom lappmarkerna
sammanlagt 25 revir. Antalet av de för statsskogarna nu
beräknade 13 assistenterna måste samtidigt bibehållas.

Arbetet med i huvudsak utsyningarnas handläggande å privatskogarna
(allmänningarna oberäknade) upptager nu, såsom ovan visats,
18 tjänstemäns tid. Då dessa utsyningar årligen ökas, i främsta rummet
genom en allt större avverkning av smärre virke, erfordras inom kort
för allenast utsyningsarbetets fullgörande åtminstone ännu 3 tjänstemän.
Anmärkas må tillika, att vissa arbeten å enskildas skogar inom lappmarkerna
nu utföras av de 3 skogsingenjörerna. Sådana arbeten äro
planers upprättande för avdikning av sumpmarker, meddelande av råd
och upplysningar vid skogsskötsel in. m. Enligt skogsvårdskommitténs
föreliggande förslag skulle dylika arbeten framdeles tillkomma skogspersonalen
inom lappmarkerna samt därvid erhålla ökad omfattning
särskilt genom den undervisningsverksamhet, som för skogsvårdsintressets
höjande måste anses erforderlig. Styrelsen anser sig med hänsyn härtill
nödsakad ifrågasätta, att den för privatskogarnas skötsel nödiga personalen
ökas med än ytterligare 5 tjänstemän. Sammanlagt skulle så -

Kungt. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

lunda för fullgörande av skogsstatens bestyr med enskildas skogar i
lappmarkerna erfordras 26 tjänstemän. Av dessa torde åtminstone 12
böra snarast anställas å ordinarie stat, var och en med sitt revir. Även
om, såsom styrelsen förut framhållit, privatskogarna inom vissa revir
skulle komma att skötas av samma personal som statsskogarna, komma
dock nu nämnda 12 revir att erhålla en mycket stor omfattning, i
vilket avseende styrelsen får åberopa den utredning, som lämnats i
Welanders reservation rörande detta förhållande.

Hela den erforderliga skogspersonalen i lappmarkerna skulle i
enlighet med vad ovan anförts komma att utgöra:

för statsskogarna 251) ordinarie jägmästare och 13 extra jägmästare

» privat » 12 » » » 14 > »

eller tillsammans 37 ordinarie jägmästare och 27 extra jägmästare.

— Av reviren skulle 16 bliva nya, nämligen 4 huvudsakligen för statens
och 12 för enskildas skogar.»

Beträffande bevakningens handhavande har domänstyrelsen föreslagit,
att inom lappmarkerna måtte inrättas 30 nya bevakartjänster.

Till ytterligare utredning i frågan har domänstyrelsen i utlåtande Domäustyrei.
den 28 januari 1914 anfört: »De 4 nya revir, som för närvarande äro sen ^ 1014''

oundgängligen behövliga för statsskogarnas förvaltning inom lappmarkerna,
skulle bildas genom reglering av Malmesjaurs och Vargiså
revir i Norrbottens län ävensom av Norra och Södra Lycksele m. fl.
revir i Västerbottens län samt genom att från Tåsjö revir avskilja den
därav till lappmarkerna hörande delen eller Dorotea socken. Enligt
nu gällande revirindelning omfatta

Malmesjaurs revir ................ 255,766.62 hektar och

Vargiså revir.............................. 163,624.83 »

De till dessa båda revir hörande privatskogarna hava relativt
ringa omfattning och äro, förutom Kobdalis och Kittaure byaskogar
inom Vargiså revir, på alla sidor omgivna av kronoskogar, vårföre de,
såsom vissa reservanter inom kommittén framhållit, ej lämpligen kunna
vid revirregleringen skiljas från de allmänna skogarna utan böra fort -

‘) Enär domänstyrelsen föreslagit, att ett av de 4 nya reviren skulle omfatta
den delvis till Tåsjö revir nu hörande Dorotea socken, bordo styrelsen i detta sammanhang
upptagit de nuvarande revirens antal till blott 20 (nämligen de 1!) egentliga lappmarksreviren
samt Norsjö revir) och antalet statsskogsrevir enligt styrolsens förslag till
blott 24 samt hela antalet ordinarie jägmästare till 36.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71

farande sammanföras med dessa. Under sådan förutsättning skulle,
sedan förenämnda båda byar undantagits, av ovanstående två revir
bildas följande tre, nämligen:

Malmesjaurs revir:

kronop arker ................

kronoöverloppsmarker
hemmansskogar ..........

Yargiså revir:

kronopark er ..............

hemmansskogar .........

Sikåns revir (nytt):

kronoparker ..............

hemmansskogar .........

............. 174,472.15 hektar

............ 10,472.33 »

.............. 9,861.09 »

Summa 194,805.5 7 hektar

............. 110,249.9 2 hektar

.............. 3,109.9 0 »

Summa 113,359.88 hektar

.............. 101,277.38 hektar

............. 1,271.02 »

Summa 102,548.40 hektar

I de revir inom Västerbottens läns lappmarker, vilka skulle så
regleras, att därvid bildades två nya statsskogsrevir, hava de allmänna
skogarna följande arealer:

Norra Lycksele revir omfattar 129,853.07 hektar
Södra » » »

Stensele » »

Sorsele » »

Fredrika » »

Vilhelmina » »

Åsele » »

129,853.07
99,850.66
157,611.14
147,711.60
81,764.13
114,891.28
103,853.6 9

Dessa arealer skulle vid regleringen fördelas på följande sätt:

Norra Lycksele revir ...........

Östra » » (nytt)

Blåvikens » »

Stensele > .......

Sorsele » ..........

71,028.41 hektar
67,429.07 j>
96,070.26 »

121,137.40 »

139,107.19 »

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Gräns . revir (nuvarande Södra Lycksele)	64,598.35	hektar
Fredrika » ..................................................	84,282.22	>
Vilhelmina » ...................................................	95,782.90
Åsele » .................................................	85,858.os	»

Härvid må anmärkas, att Vilhelmina revir även minskats på det sätt,
att två av dess kronoparker, nämligen Skorne och Skällmyrkullarna, tillförts
det revir, som skulle bildas genom att från nuvarande Tåsjö revir
avskilja Dorotea socken. — — —.

Nuvarande Tåsjö revir omfattar 97,208.2 1 hektar allmänna skogar.
Dessa äro belägna dels inom Ångermanland, dels inom lappmarkerna.
De förra kunna i allmänhet bliva föremål för en ganska intensiv hushållning,
om skogspersonalens tid kan härpå få koncentreras. Från
reviret skulle fördenskull avskiljas Dorotea socken, som jämte två förutnämnda
kronoparker i Vilhelmina revir skulle utgöra ett särskilt nytt
revir, nämligen Dorotea revir, omfattande 69,604.4 5 hektar. Omfattningen
av det sålunda minskade, inom Västernorrlands län helt belägna
Tåsjö revir skulle utgöra sammanlagt 37,845.4 5 hektar allmänna
skogar samt 10,904.4 5 hektar skogar under utsyningstvång, tillsammans
48,749.90 hektar.

Revirens föreslagna omfattning växlar från högst 194,805.5 7
hektar till lägst 48,749.9 0 hektar. De största arealerna komma i
regeln på de revir, som ligga närmast fjällen, där skogarna äro glesast
och skogshushållningen av flera orsaker ännu måste bliva ganska
extensiv. Dessa revir äro: Sorsele, Stensele, Vilhelmina och Dorotea,
inom vilka förutom de ovan redovisade skogarna finnas oavvittrade
marker av ännu okänd omfattning. Givetvis måste arealerna för de
revir bliva mindre, där hushållningen kan erhålla större intensitet.

Hemmansskogarna inom lappmarkerna kunna i regel sammanföras
till särskilda revir. Undantag utgöra i detta avseende dels de i det
föregående omnämnda privatskogarna i nuvarande Malmesjaurs och
Vargiså revir, dels ock privatskogarna inom Pärlälvens revir samt inom
de delar av Arjeplogs revir, som tillhöra Pite älvs flodområde. Nu
nämnda privatskogar, vilka dock utgöra allenast en ringa del av lappmarkernas
hemmansskogar, böra fördenskull fortfarande tillhöra de
revir, inom vilka de äro belägna. Likaså böra givetvis samtliga oavvittrade
kronomarker, även sådana, å vilka enskilda hava rätt till
utsyning, hänföras till kronoskogsreviren. Intill dess annorlunda kan
varda bestämt, bör detsamma gälla även i fråga om de inom lappmarkerna
belägna allmänningsskogarna. Av övriga hemmansskogar i
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 höft. (Nr 71.) 7

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

lappmarkerna böra bildas 12 revir med förslagsvis nedanstående namn
och omfattning:

Lainio hemmansrevir: omfattande hemmansskogarna i Karesuando
socken samt i Jukkasjärvi och Vittangi socknar med undantag av de
områden, som tillhöra Kalix älvs flodområde, tillsammans omkring

186.000 hektar produktiv mark eller i allt omkring 380,000 hektar.

Kaitums hemmansrevir: omfattande hemmansskogarna inom de

delar av Jukkasjärvi och Yittangi socknar, som tillhöra Kalix älvs
flodområde, ävensom till samma flodområde hörande delar av Gällivare
socken, med undantag av Lina älvs övre omkring järnvägen belägna
område, tillsammans omkring 156,000 hektar produktiv mark eller i
allt omkring ................................................... .... 284,000 hektar.

Polcirkelns hemmansrevir: omfattande av Gällivare socken Lina
älvs övre delar omkring och väster om järnvägen ävensom de till Råne
och Lule älvars floddalar hörande områden samt de till Stora Lule
älvs flodområde hörande delar av Jokkmokks socken, tillsammans omkring
104,000 hektar produktiv mark eller i allt

omkring ........................................................ 160,000 hektar.

Görjeå hemmansrevir: omfattande de delar av Jokkmokks socken,
som dels ej hänförts till Polcirkelns revir, dels ej nu tillhöra Pärlälvens
eller Vargiså revir, dock att de inom det sistnämnda belägna Kobdalis
och Kittaure byar skola tillhöra Görjeå revir, tillsammans omkring

105.000 hektar produktiv mark eller i allt omkring 161,000 hektar.

Storavans hemmansrevir: omfattande hemmansskogar inom Arvidsjaurs
och Arjeplogs socknar med undantag dels av de områden, som
ligga inom nuvarande Malmesjaurs och Vargiså revir, dels ock av de
till Arjeplogs revir hörande hemman, som äro belägna inom Pite älvs
flodområde, tillsammans omkring 141,000 hektar produktiv mark eller
i allt omkring ..................... ... ............... 282,000 hektar.

Mala hemmansrevir: omfattande privatskogarna i Malå och Sorsele
socknar, tillsammans omkring 150,000 hektar produktiv mark eller i
allt omkring ......................................................... 250,000 hektar.

Storumans hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Stensele

socken, tillsammans omkring 130,000 hektar produktiv mark eller i
allt omkring .............................................. 196,000 hektar.

Lycksbäckens hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom de
delar av Lycksele socken, som tillhöra Urnans och Vindelns flodområden,
tillsammans omkring 125,000 hektar produktiv mark eller i allt
omkring ........... 180,000 hektar.

Löyde hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Fredrika

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

och Örträsks socknar ävensom inom de delar av Lycksele socken, som
tillhöra Öre älvs flodområde, tillsammans omkring 137,000 hektar
produktiv mark eller i allt omkring .............................. 192,000 hektar.

Gafsele hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Åsele socken,
tillsammans omkring 157,000 hektar produktiv mark eller i allt
omkring .............................................................................. 223,000 hektar.

Malgomajs hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Vilhelmina
socken, tillsammans omkring 153,000 hektar produktiv mark eller
i allt omkring ........................................................................ 311,000 hektar.

Bergvattnets hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Dorotea

socken, tillsammans omkring 140,000 hektar produktiv mark eller i
allt omkring ......................................................................... 180,000 hektar.

För vissa av dessa revir komma arealerna att ökas, sedan nu
pågående avvittring hunnit avslutas.

Specifika uppgifter angående revirens omfattning och gränser samt
bestämda förslag till namn kunna meddelas först sedan vederbörande
överjägmästare i detta avseende lämnat nödig utredning.

Inom de till omfattningen mindre lappmarksreviren torde biträde
av assistenter erfordras allenast tillfälligtvis, företrädesvis under sommarhalvåret.
Inom vart och ett av de övriga reviren erfordras däremot
en eller i vissa fall två assistenter, särskilt under sommarhalvåret.
Rörande det på sådant sätt beräknade antalet extra skogstjänstemän
för lappmarksskogarnas skötsel hänvisas till vad styrelsen härutinnan
ovan anfört.

För bevakningsgöromålens handläggning å hemmansskogarna i
lappmarkerna anser styrelsen, såsom förut framhållits, ett antal av 30
ordinarie kronojägare vara tills vidare tilfredsställande. Visserligen äro
för närvarande inom lappmarkerna anställda ej mindre än 61 extra
kronojägare mot årsarvode, men de av dessa, som icke kunna vinna
anställning på ordinarie stat men likväl behöva användas för fullgörande
av göromål å privatskogarna, torde tills vidare fortfarande
kunna anställas på extra stat.

För ett exakt förslag angående de ifrågasatta nya revirens uppdelning
i bevakningstrakter är det för styrelsen nödigt att inhämta
utredning från skogsförvaltningen i orterna likasom ock angående det
framtida behovet av extra bevakare».

Enär jag ansåg det vara för organisationsfrågans allsidiga bedömande,
bland annat ur ekonomisk synpunkt, önskvärt att äga tillgång
även till ett förslag, som utginge från att i lappmarkerna såväl stats -

Domänstyrelsen

den11/» 1914.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

som privatskogar skulle underställas samma, till skogsstaten hörande
personal och alltså dessa lappmarker från skogsstatens synpunkt indelas
geografiskt, anmodade jag i skrivelse den 10 november 1914 domänstyrelsen
att uppgöra förslag till sådan indelning av lappmarkerna i
det minsta antal revir, dock högst 36, som kunde finnas erforderligt för
åstadkommande av nöjaktiga förhållanden för närvarande. Jag framhöll
därvid, att det vid en sådan geografisk indelning ingalunda borde
vara uteslutet utan tvärtom syntes böra eftersträvas att låta, liksom
inom skyddsskogsområdena inom andra delar av riket, vissa revir
bestå huvudsakligen av statsskogar och andra av privatskogar, där
detta med hänsyn till belägenheten lämpligen läte sig göra.

I skrivelse den 11 december 1914 har domänstyrelsen framlagt
dylikt förslag och därvid anfört följande.

Enligt förslaget skulle lappmarkerna —- utom Karesuando socken,
vilken fortfarande borde tillhöra Pajala revir i kustlandet — uppdelas
på 34 revir med följande omfattning och benämning:

1. Jukkasjärvi revir: samtliga skogar i Jukkasjärvi socken (med
Vittangi).

2. Vetasjoki revir: av Gällivare socken dels trakterna vid Kalix
och Kajtums älvar, vilka för närvarande tillhörde Jukkasjärvi revir, dels
till nuvarande Gällivare revir börande delar omkring Vetasjoki och
Valtiojoki (kronoparkerna Valtio bl. II, III och IV samt Vetasjoki bl.
III, IV och VI, kronoöverloppsmark vid Vetasjoki ävensom hemmansområdena
Markitta, Nilivaara, Kuusikornanen och Kilvokilinen) dels ock
av nuvarande Ångeså revir kronoparken Valtio bl. V och kronoparken
Vetasjoki bl. VII.

3. Gällivare revir: av Gällivare socken de områden, som tillhörde
nuvarande Gällivare revir, förutom dem, som här ovan hänförts till Vetasjoki
revir.

4. Storlandets revir: av Gällivare socken kronoparken Storlandet
samt inom och söder om samma kronopark belägna enskilda skogar,
allmänningar och kronoöverloppsmarker (samtliga belägna inom nuvarande
Ångeså och Råneträsks revir).

5. Ängeså revir: av Gällivare socken de delar av nuvarande
Ångeså revir, som icke hänförts till Vetasjoki eller Storlandets revir.

6. Råneträsks revir: av Gällivare socken de delar av nuvarande
Råneträsks revir, som icke hänförts till Storlandets revir.

7. Porjus revir: av Gällivare socken trakterna vid Stora Lule
älv och Stora Lule vatten samt av Jokkmokks socken dels öster om Stora
Lule älv kronoparken Ananas, dels väster om samma älv kronoparken

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Pakko bl. II, III och IV samt kronoöverloppsmarker och enskildas skogar
vid Stora Lule vatten, allt inom nuvarande Storbackens revir.

8. Storbackens revir: av Jokkmokks socken öster om Stora Lule
älv hela området nedom kronoparken Ananas och väster om samma älv
kronoparken Sukksoive samt inom och nedom denna kronopark belägna
kronoöverloppsmarker, allmänningar och enskildas skogar mellan Stora
och''Lilla Lule älvar, allt inom nuvarande Storbackens revir.

9. Jokkmokks revir: av Jokkmokks socken den norr om Lilla
Lule älv belägna del utav nuvarande Storbackens revir, som icke hänförts
till Porjus eller Storbackens revir, samt de söder om Lilla Lule älv
belägna, nuvarande Jokkmokks revir tillhörande kronoparkerna Görjeå
bl. I, II, III, IV och V samt Pärlan ävensom samtliga överloppsmarker,
allmänningar och enskildas skogar inom samma kronoparker och väster
om kronoparken Görjeå.

10. Görjeå revir: av Jokkmokks socken de till nuvarande Jokkmokks
revir hörande delar, som ej hänförts till det nu föreslagna reviret
med samma namn, ävensom de områden av nuvarande Storbackens revir,
som läge väster om Lule älv (vid gränsen mot Edefors socken).

11. Pärlälvens revir: av Jokkmokks socken Pärlälvens flodområde
samt Lilla Lule älvs flodområde ovanför Vajkijaure (= nuvarande Pärlälvens
revir).

12. Sikåns revir: av Jokkmokks socken trakterna vid Sikån och
Vitbäcken samt Vargisåns område norr om ån nedom Junka (av nuvarande
Vargiså revir).

13. Vargiså revir: av Jokkmokks socken trakterna vid Vargisån
ovan Junka samt av Arvidsjaurs socken dels Vargisåns vattenområde (av
nuvarande Vargiså revir) dels ock kronoparkerna Storbränna och Ljusträsk
samt hemmanen Åberget, Ljusträsk, Pilträsk och Granberget (av
nuvarande Malmesjaurs revir).

14. Malmesjaurs revir: av Arvidsjaurs socken de till nuvarande
Malmesjaurs revir hörande områden, förutom vad som hänförts till Vargiså
revir samt den till Järfolandets revir hänförda kronoparken Långdalen
och därinom belägna hemmansområden, ävensom av Arjeplogs socken
Pite älvs flodområde, som hörde till nuvarande Malmesjaurs revir.

15. Järfolandets1) revir: av Arvidsjaurs socken dels västra delen
av nuvarande övre Byske revir med kronoparkerna Järf olandet, Vaksliden
och Björkberget samt enskildas skogar väster om sistnämnda kronoparks
östra gräns, dels av nuvarande Malmesjaurs revir kronoparken Långdalen *)

*) Torde lämpligare böra benämnas Västra Arvidsjaurs revir.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

med därinom belägna enskildas skogar, dels ock av nuvarande Arvidsjaurs
revir trakterna mellan Långträsket och Långträskälven i norr samt
Avaviken och landsvägen Avaviken-Arvidsjaur i söder (kronoparkerna
Njauklen, Långträskåsen, Ravenberget och del av Avaviken ävensom
enskildas skogar).

16. Övre By ske1) revir: av Arvidsjaurs socken återstående delar
av nuvarande Övre Byske revir samt allmänningar och enskildas skogar
norr om Byske älv intill Bokselet utav nuvarande Arvidsjaurs revir.

17. Arvidsjaurs''* 2) revir: av Arvidsjaurs socken nuvarande Arvidsjaurs
revir förutom de delar, som hänförts till Järfolandets och övre
Byske revir.

18. Arjeplogs revir: Arjeplogs socken utom de vid Pite älv belägna
delar, som hänförts till Malmesjaurs revir (= nuvarande Arjeplogs revir).

19. Malå revir: Malå socken förutom kronoparken Stenträskheden
i socknens sydvästra hörn, vilken skulle hänföras till Bjurbäckens revir.

20. Norra Sorsele revir: av Sorsele socken avvittrade områden
norr om Vindelälven, Sorsele kyrkoherdeboställe i dess helhet samt
oavvittrade marker till Storvindeln och Vindelälvens övre lopp.

21. Södra Sorsele revir: av Sorsele socken avvittrade områden
söder om Vindelälven (samtliga inom socknen belägna kronoparker utom
Malåberg samt kronoöverloppsmarkerna Blajken och Dockmvran ävensom
enskildas skogar) samt oavvittrade marker till Juktåns och Olsbäckens
vattendrag.

22. Västra Stensele revir: av Stensele socken samtliga oavvittrade
marker, kronoparkerna Kyrkberget, Rönnliden, Verkanliden, Luspberget
och bl. XVI, XV, XIV, XIII och IX av Gunnarn ävensom enskildas
skogar västerut från och med Norrdal, Sördal, Vallnäs, Luspholm och
Näst vattnet.

23. Östra Stensele revir: av Stensele socken återstående del.

24. Bjurbäckens revir: av Lycksele socken till nuvarande Norra
Lycksele revir hörande delar från Sorsele sockengräns och österut till
västra gränserna för kronoparken Löparen, hemmanen Stryckfors och
Grundträsk samt kronoparken Grenen med undantag av de till Lyeksbäckens
vattenområde hörande delar (innefattande förutom enskildas
skogar kronoparkernaBjurbäckslandet, Mattjokberget, Rågoberget, Rävliden,
av Metseken bl. III, IV, V och VI, Kittelforsheden, Viterliden, Släppen
och Lidsbrinken) ävensom av Malå socken kronoparken Stenträskheden.

J) Reviret, varav endast en ringa del tillhör Byske älvdal, torde lämpligare böra
benämnas Ostra Arvidsjaurs revir.

2) Torde böra benämnas Södra Arvidsjaurs revir.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

25. Lycksele revir: av Lycksele socken de delar av nuvarande
Norra Lycksele revir, som vore belägna öster om västra gränserna för
kronoparken Löparen, hemmanen Stryckfors och Grundträsk samt kronoparken
Grenen.

25. Blåvikens revir: av Lycksele socken dels till nuvarande Norra
Lycksele revir hörande delar av Lycksbäckens vattenområde ovan kronoparken
Grenen dels ock till nuvarande Södra Lycksele revir hörande
områden av Ume älvs med biflöden vattenområde ovan Lycksbäckens
inflöde i Ume älv och kronoparken Skovellidens östra gräns (omfattande
förutom enskildas skogar kronoparkerna Metseken bl. I, II och VII,
Sikiräskberget, Nordanås, Spänningträskliden, Pauliden, Rämen, Lyckan,
Säter och Skovelliden).

27. Vinlidens revir: av Lycksele socken de delar av nuvarande
Södra Lycksele revir, som vore belägna dels omkring övre loppet av
öreälven med biflöden från och med Granån dels ock mot Umeälven
nedom kronoparken Skovelliden (omfattande förutom enskildas skogar
följande kronopa>ker: Alpliden, Svannäset, Rönnliden, Alsen, Norråliden,
Tallträskliden, Djupliden, Tannberget, Ålgålandet (Umeådelen), Umstrand,
Haraliden, Tuggenliden och Vittanliden ävensom Lycksele kyrkoherdeboställe).

28. Öråns revir: av Lycksele socken de delar av nuvarande Södra
Lycksele revir, som icke hänförts till Blåvikens eller Vinlidens revir
(omfattande förutom enskildas skogar kronoparkerna Boden, Trehörningen,
Örålandet, Pundliden, Söderås och Örådalen av Ålgålandet), ävensom
Örträsks socken i sin helhet.

29. Fredrika revir: Fredrika socken i sin helhet.

30. Västra Åsele revir: dels av Åsele socken trakterna väster om
Ångermanälven och Torvseleån, varjämte kronoparkerna Almselelandet
och Kulterkölen i sin helhet skulle hänföras till detta revir, dels av
Vilhelmina socken kronoparken Småholmarna och dels av Dorotea socken
kronoparkerna Lånsjömon, Simsjön och Stenbittjärn.

31. Östra Å''e''e revir: av Åsele socken området öster om Ångermanälven
och Torvseleån förutom de därinom belägna delarna av Almselelandets
och Kulterkölens kronoparker.

32. Votysjö revir: av Vilhelmina socken nedre delen, med undantag
av kronoparken Småholmarna, från Åsele sockengräns och västerut till
och med hemmanen Djupdal, Svanuäs, Kristineberg och Lövliden;
kronoparken Aronsjökullarna samt hemmanen Nylid'' n, Storsele, Grundsjö
och Fianberg (omfattande förutom enskildas skogar kronoparkerna
Äronsjöku Ilarna, Mörtingselberget, Vojmåsen, Södra Volgsjön, Surberget,

56 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Torvsjöån, Gideåkroken, Hörnan och Meselberget ävensom Vilhelmina
kyrkoherdeboställe).

33. Malgomajs revir: av Vilhelmina socken återstående västra delen.

34. Dorotea revir: Dorotea socken förutom kronoparkerna Lånsjömon,
Simsjön och Stenbittjärn, som hänförts till Västra Asele revir.

Gränserna för de föreslagna reviren finnas utmärkta å den vid
detta protokoll fogade bilagan D.

Då antalet egentliga lappmarksrevir nu är 19, skulle detta förslag
innebära en ökning med 15 revir. Norsjö och Tåsjö revir, som nu endast
delvis tillhöra lappmarken, skulle bibehållas såsom särskilda revir, men
med avstående av sina lappmarksområden. Pajala revir skulle bibehållas
oförändrat.

I en vid förslaget fogad tabell redogöres utförligt för de särskilda
skogarnas storlek i hektar och förekomst inom varje revir ävensom
revirens omfattning.

Ur tabellen må följande avrundade siffror anföras:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Revir	Allmänna skogar.	Enskilda skogar.	Summa.
Produktiv skogsmark. Hektar.	Total- areal. Hektar.	Produktiv skogsmark. Hektar.	Total- areal. Hektar.	Produktiv skogsmark. Hektar.	Total-areal. Hektar, j
Jukkasjärvi........................	110,800	350,100	169,700	339,200	280,500	] 689,300
Vetasjoki...........................	88,700	201,400	36,800	71,400	125,500	272,800
Gällivare...........................	72,000	169,500	13,700	39,900	85,700	209,400
Storlandet ........................	65,000	124,700	14,500	19,600	79,500	144,300
An ges å..............................	50,700	93,300	72,100	90,900	122,800	184,200
Råneträsk ........................	47,500	75,700	27,100	43,600	74,600	119,300
Porjus ..............................	108,300	175,300	1,100	6,000	109.400	181,300 \|
Storbacken ........................	52,300	72,300	44,000	73,400	96,300	145,700 I
Jokkmokk ........................	60,700	76,900	34,300	51,800	95,000	128,700 \|
Görjeå ...........................	26,600	37,600	58,200	83,100	84,800	120,700
Pärlälven...........................	115,700	200,200	38,300	51,900	154,000	252,100
Sikån ..............................	52,000	101,000	7,400	9,900	59,400	110,900
Vargiså ...........................	69,300	101,400	2,100	3,100	71,400	104,500
Arjeplog ...........................	170,400	354,600	63,900	157,600	234,300	512,200
Malmesjaur........................	100,300	172,000	3,400	8,500	103,700	180,500
Östra Arvidsjaur ...............	68,000	95,800	22,100	38.300	90,100	134,100
Västra Arvidsjaur...............	60,900	99,300	14,500	25,100	75,400	124,400
Södra Arvidsjaur ...............	75,100	118,700	48,400	79,200	123,500	197,900
Malå.................................	46,200	64,200	69,500	103,700	115,700	167,900
Norra Sorsele.....................	40,700	82,100	32,700	51,800	73,400	133,900
\| Södra » .....................	28,500	65,600	36,200	50,600	64,700	116,200 *)
1 Västra Stensele..................	57,900	75,600	39,700	50,800	97,600	126,40g1)
Östra » ..................	71,300	82,100	75,800	85,200	147,100	167,300
Bjurbäcken ........................	38,600	55,400	31,300	46,100	69,900	101,500
Lycksele ...........................	48,300	64,900	28,600	40,200	76,900	105,100
! Blåviken ...........................	51,100	64,300	37,300	47,700	88,400	112,000
! Vinliden ...........................	27,000	33,400	83,000	114,300	110,000	147,700
J Örån.................................	27,000	36,400	50,000	69,900	77,000	106,300 I
j Fredrika ...........................	44,000	57,400	33,100	56,900	77,100	114,300 1
! Västra Åsele .....................	38 400	48 800	67,000	95,100	105,400	143,900
! Östra » .....................	45 900	56,400	90,300	128,500	136,200	184,900
Volgsjö..............................	31,700	43,500	77,200	152,800	108,900	196,300
j Malgomaj...........................	41,500	70,100	65,600	138,800	107,100	208,900'')
1 Dorotea ...........................	41,900	59,400	131.100	158,300	173,000	217,700'')
Summa	2,074,300	3,579 400	1,620,000	2,583,200	3,694,300	6,162,600
I medeltal	01,000	100,200	47,000	70,000	108,000	181,200

1) Domänstyrelsen anmärker, att oavvitlrade marker häri ej inräknats.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 höft. (Nr 71.)

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Efter uppräkningen av reviren yttrar domänstyrelsen vidare i
sistnämnda skrivelse:

Samtliga revir omfattade såväl statsskogar som enskildas skogar,
ehuru i växlande proportion. Det hade ej kunnat undvikas, att vissa
revir erhållit en i förhållande till andra stor omfattning, men, där de
förstnämnda i övrigt vore så belägna, att jämförelsevis intensiv skogsskötsel
därstädes kunde bedrivas, syntes till vederbörande jägmästares hjälp
å sådana, mera arbete krävande revir böra anställas assistenter, under
det att å andra revir jägmästaren borde kunna handhava förvaltningen
utan sådant biträde eller ock med tillhjälp av även å annat, närbeläget
revir förordnad assistent. Styrelsen ansåge sig emellertid böra betona,
att — såsom styrelsen ock anmärkt i utlåtandet den 10 november 1913
— i den mån större intensitet i skogsskötseln kunde åvägabringas
på grund av bättre avsättningsförhållanden m. m. inom de mera
avlägset belägna reviren, ytterligare revirdelning måste äga rum. —
De till arealen största reviren, nämligen Jukkasjärvi, Arjeplogs och
Dorotea, ansåge styrelsen kunna tillsvidare behållas vid föreslagen omfattning.
Det förstnämnda med en beräknad areal skogsmark av sammanlagt
280,454 hektar utgjordes av nuvarande Jukkasjärvi revir, minskat
med c:a 95,960 hektar skogsmark, som lagts till det föreslagna Vetasjoki
revir, och ansåges reviret, med hänsyn till därinom rådande mindre gynnsamma
förhållanden, tillsvidare kunna förvaltas av vederbörande jägmästare
med biträde av en assistent. — Ehuru Arjeplogs revir med en
areal av 234,345 hektar skogsmark väl skulle behöva delas, då åtminstone
i dess nedre delar betingelser för jämförelsevis intensivare skogsskötsel
började förefinnas, hade domänstyrelsen nu icke velat föreslå sådan delning,
enär den inom socknen pågående efteravvittringen ännu icke avslutats,
i anledning varav det icke blivit bestämt, vilka eller huru stora delar
av nuvarande kronoöverloppsntarker komme att behållas i kronans ägo
såsom kronoparker och ej upplåtas till enskilda. Förvaltningen kunde tillsvidare
uppehållas utav jägmästaren med biträde av en årsanställd assistent
samt vissa år möjligen en under kortare del av året förordnad extra
assistent. — Dorotea revir, som vore avskilt från nuvarande Tåsjö revir,
borde likaledes kunna skötas av en jägmästare med biträde av eu årsanställd
assistent åtminstone tillsvidare, intilldess där pågående avvittring kunde
bliva slutförd. Tåsjö revir skulle framdeles komma att omfatta Tåsjö,
Bodums och Fjällsjö socknar i Västernorrlands län med en sammanlagd
areal skogsmark utav allmänna skogar av 29,721 hektar och enskildas
skogar 7,870 hektar. -— Därest Malå socken, som för närvarande utgjorde
del av det mycket svårskötta Norsjö revir, avskildes såsom särskilt revir,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

ansåge styrelsen, att återstående delar av Norsjö revir inom Västerbottens
läns kustland med en areal skogsmark av 29,535 hektar allmänna skogar
och 4,415 hektar skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen
borde med viss jämkning mellan samma revir samt Jörns och Burträsks
revir fortfarande bibehållas såsom särskilt revir.

Än vidare anför domänstyrelsen, att efter den ifrågasatta revirdelningens
genomförande 26 för år förordnade assistenter tills vidare
behövde anställas i lappmarken, av vilka 6 skulle tjänstgöra inom Luleå
distrikt, 8 inom ett vart av Skellefteå och Umeå distrikt och 4 inom
ett av styrelsen föreslaget nytt distrikt, nämligen Härnösands distrikt.

Slutligen yttrar domänstyrelsen i samma skrivelse följande beträffande
den bevakande personalen i lappmarken:

I fråga om erforderligt antal ordinarie kronojägare i lappmarken
hade domänstyrelsen i särskild bilaga angivit den ordinarie bevakningspersonalens
fördelning å skilda revir. Härvid hade styrelsen utgått ifrån
att, såsom styrelsen föreslagit i utlåtandet den 10 november 1913, de
ordinarie kronojägarnas i lappmarken antal skulle ökas med tillsvidare
30. Av förenämnda bilaga framginge, att de inom lappmarkerna för
närvarande tjänstgörande ordinarie kronojägarnas antal uppginge till
87 x) — häruti dock ej inräknad kronojägaren i Munnio bevakningsdistrikt
av Pajala revir, vilkens bevakningstrakt omfattade förutom Karesuando
skogfattiga socken delar av Muonionalusta kapellförsamling, till vilka
delar huvudsakliga tjänstgöringen vore förlagd — i följd varav med
den sålunda föreslagna ökningen den blivande bevakningspersonalen
skulle komma att omfatta 117 2) ordinarie kronojägare. Då därigenom på
vart och ett revir komme i medeltal allenast 3.4 kronojägare, bleve nödvändigt
att fortfarande i avsevärd utsträckning anställa extra kronojägare,
och styrelsen antoge, att densamma om några år skulle finna det vara
erforderligt att avgiva förslag till ökning i den ordinarie bevakningspersonalens
antal.

b Rätteligen allenast 85; jämför sid. 11 samt statskontorets liggare för är 1914.
2) Rätteligen allenast 115.

Västerbottens
och Norrbottens
läns
kustland.

Indelnings grund.

Kommittén.

Beserya

tioner.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Beträffande härefter skogspersonalen i Västerbottens och Norrbottens
läns kustland föreslår kommitténs majoritet — ordföranden samt
Fahlén och Ringstrand — att jämväl där de göromål, som nu åligga revirförvaltarna
med avseende å de skogar, för vilka dimensionslagen eller
1866 års förordning gäller, överflyttas å särskilda tjänstemän, skogsingenjörer.
De skäl, som majoriteten därvid åberopar, återfinnas i det
anförande, varmed majoriteten motiverat sitt förslag om motsvarande
överflyttning i lappmarken. Vidare hänvisar majoriteten till de å sid.
18—14 här ovan i fråga om de enskilda skogarna i kustlandet anförda
siffror, vilkas storlek, enligt majoriteten, pekar på nödvändigheten av
att dess förslag antages. — Angående skogsingenjörernas åligganden
uttalar sig majoriteten på samma sätt som i fråga om de för lappmarken
föreslagna skogsingenjörerna.

I fråga om den bevakande personalen föreslår majoriteten, att för
tillsynen över dimensions- och utsyningslagarnas efterlevnad tillsättas

— liksom i lappmarken — tillsyningsman. Vad majoriteten yttrat
beträffande de för lappmarken föreslagna tillsyningsmännen (sid. 22—
23 här ovan) har avseende även å de för kustlandet föreslagna.

Kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund yttra i sin förut omförmälda
reservation:

»Inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland ställa sig förhållandena
annorlunda än i lappmarken. Här gällande lag bär en annan
innebörd. Utsyningen å enskildas skogar omfattar enligt denna lag
endast träd under en viss dimension och avser i huvudsak att skydda
växande ungskog, medan den för lappmarken gällande lagen åsyftar
en fullständig reglering av all saluavverkning med uthållig, möjligast
jämn avkastning. Dessa lagar hava följaktligen mycket olika ändamål.

— --. Härtill kommer den omständigheten, att statens skogar i allmän het

äro koncentrerade i kustlandets inre delar mot lappmarksgränsen och
endast i mera spridda smärre skiften förekomma i kustlandets övriga
delar, där åter hemmansskogarna bilda större sammanhängande skogsvidder
och där utsyningar åt enskilda hava sin största omfattning.
Dels med hänsyn härtill, dels i betraktande av här gällande skogslags
särart synes det oss icke vara lämpligt, att revirpersonalens nuvarande
tjänsteåligganden med dimensionslagens handhavande bibehållas.

Vi anse därför det vara lämpligt och behövligt, att nämnda personals
tjänsteåligganden i fråga om dimensionslagen och nådiga förordningen
den 29 juni 1866 angående inskränkt dispositionsrätt till

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

skogen å vissa skattehemman överflyttas å skogsingenjörer, assistenter
och tillsyningsman.»

Kommittéledamoten Weländer anför i sin reservation följande:

»Det skäl, som i fråga om lappmarkerna kan anföras mot en
delning av skogarna i olika tjänstgöringsområden, allt eftersom de tillhöra
staten eller enskilda, eller att statens och enskildas skogar ligga
blandade om varandra, är i stort sett icke gällande för skogarna i
Västerbottens och Norrbottens läns kustland. Kronans skogar ligga
här i allmänhet sandade mot gränsen till lappmarkerna. Samma är
förhållandet med flertalet hemman under utsyningstvång. I allmänhet
torde fördenskull här kunna erhållas tämligen sammanhängande områden
av å ena sidan statens skogar och enskildas skogar under utsyningstvång
samt å den andra enskildas skogar under dimensionslagen.
Tjänstemännens resor underlättas ock väsentligt genom ett ganska
utbrett vägnät, varjämte avsevärda delar av kustlandet genomlöpas av
norra stambanan med tillhörande bibanor. A vissa trakter, särskilt i
de nordligaste delarna av ifrågavarande område, äro dock förhållandena
tämligen likartade med lappmarkernas, vadan det torde komma att
visa sig nödvändigt vid en revirreglering att där göra vissa undantag
från nyss angivna grunder.»

På dessa skäl föreslår Welander, att jägmästarnas och kronojägarnas
göromål med avseende å de skogar i kustlandet, som lyda
under dimensionslagen, skola — såsom kommitte''majoriteten föreslagit
— överflyttas å skogsingenjörer och tillsyningsman. Skogar under
utsyningstvång däremot höra, enligt Welander, liksom statens skogar
fortfarande handhavas av jägmästarna och bevakas av kronojägarna.

Utlåtandena över kommittémajoritetens förslag innehålla i nu förevarande
hänseende följande:

Överjägmästarna i Umeå och Luleå distrikt anse, att även i kustlandet
revirdelning vore den enda naturliga utvägen, eller, med andra
ord, att de skogslagar, som för närvarande handhades av skogsstaten,
allt fortfarande borde anförtros åt densamma, och de skäl, som de därvid
åberopa, återfinnas i de anföranden, varmed de motiverat sina hemställanden
om revirdelning i lappmarken.

Över jägmästaren i Skellefteå distrikt däremot yttrar: Inom kustlandet
ställde sig förhållandena annorlunda än inom lappmarkerna.
Gällande lag hade här en annan innebörd och tjänade olika ändamål
mot utsyningslagen. Härtill komme den omständigheten, att de enskilda
skogarna i allmänhet vore tämligen koncentrerade i kustlandets nedre

Utlåtanden.

Sko g spersonalens
antal,
sammansättning
och förvaltningsområden.

Kommittén.

62 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 71.

del. Det syntes därför lämpligt om revirpersonalens nuvarande åligganden
med dimensionslagens handhavande överflyttades på en särskild kår
(skogsingenjörer och tillsyningsman). Denna skulle även hava att taga
befattning med hemman under utsyningstvång å kustlandet.

Konungens befallningshavande i Västerbottens län anser, att kommittémajoriteten
för sitt förslag, även såvitt kustlandet anginge, anfört beaktansvärda
skäl, och

Konungens befallning shavande i Norrbottens län framhåller såsom sin
åsikt, att förslaget att överflytta utsynings- och dimensionslagarnas
tillämpning från revirpersonalen till särskilda tjänstemän syftade till
en reform, som av befolkningen i kustlandet skulle mottagas med varma
sympatier; och har Konungens befallningshavande därvid till utvecklande
av sin åsikt samma anförande som i fråga om lappmarken.

Domänstyrelsen förordar vad kommittémajoriteten föreslagit i fråga
om skogsadministrationen för enskildas skogar under dimensionslagen,
men beträffande de skogar inom kustlandet, för vilka utsyningslagen
är avsedd att gälla, hemställer styrelsen, att dessa fortfarande skola
tillhöra vederbörande jägmästares förvaltningsområde.

Jag kommer nu till de olika förslagen i fråga om skogspersonalens
i kustlandet antal och de grunder, efter vilka en utökning
av densamma bör genomföras.

Kommitténs majoritet — ordföranden samt Fahlén och Ringstrand
— föreslår, att de skogar i kustlandet, för vilka dimensions- och utsyningslagarna
äro avsedda att gälla, skola uppdelas å skogsvårdsområden
enligt följande tabell, som jämväl utvisar det antal skogsingenjörer
och tillsyningsmän, som enligt förslaget skall finnas i varje
skogsvårdsområde ''):

'') Se kartan bil. A vid detta protokoll.

Kimgl. Majds Nåd. Proposition Nr 71.

	Medeltal förrätt-nings -dagar	Antal skogsingenjörer	Antal förrätt-	Antal tillsy- nings- man
Skogsvårdsområden.	ordi- narie	biträ- dande	extra	sum-	nings-dagar på var tjänste-man
	åren. 1906—10	på ordinarie stat	ma	på ordi. narie stat
Norrbottens läns kustland: Haparanda skogsvårdsområde: Pajala, Tärendö, Korpilombolo, Över-torneå, Överkalix, Karl Gustafs, Neder-torneå och Nederkalix socknar1) ......	363	i	1		2	182	4
Luleå skogsvårdsområde: Råneå, Edefors, Överluleå och Nederluleå socknar .......................................	285	i		1	2	143	4
Piteå skogsvårdsområde: Piteå och Alvsby socknar ..................	416	i	1		2	208	4
Summa	1,064	3	2	1	6	177	12
Västerbottens läns kustland: Skellefteå skogsvårdsområde: Byske, Skellefteå, Jörns och Norsjö socknar ..........................................	813	1	i	3	5	162	1 6
Mellersta Västerbottens skogsvårds-område: Burträsks, Lövångers, Nysätra och Bygdeå socknar..........................................	605	1	i	1	3	202	4
Umeå skogsvårdsområde: Sävars. Degerfors, Vännäs, Umeå, Nord-malings och Bjurholms socknar även-som hemman under utsyningstvång inom Anundsjö, Junsele, Skorpeds och Overlännäs socknar av Västernorrlands län ..............................................	709	1	i	1	3	236	5
Summa	2,127	3	3	5	11	193	15
Summa summarum	3,191	6	5	6	17	188	27

Hietaniemi socken samt Muonionalusta kapellförsamling böra uppenbarligen
även föras bit.

Reserva tioner.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 71.

Kommittémajoriteten har anmärkt, att därest de i tabellen upptagna
skogsingenjörerna tillkomme, skulle lika litet som i lappmarken
någon delning av de nuvarande reviren i kustlandet vara erforderlig
samt att den ökning av arbetskrafterna i reviren, som kunde erfordras,
även i kustlandet komme att för en tämligen lång tid framåt i stort
sett falla på assistenter och kronojägare och att framträda allenast
så småningom och i mån av möjlighet att med stegrad intensitet bedriva
skogshushållningen.

Yad majoriteten enligt referat å sid. 41 här ovan anfört i fråga
om den för lappmarken föreslagna skogspersonalen har avseende även
å den för kustlandet nu föreslagna personalen. Majoriteten tillägger
beträffande sistnämnda personal följande: »Vidkommande antalet extra
skogsingenjörer, så är detta approximativt. Vinner kommitténs förslag
om utvidgad befogenhet för tillsyningsman att efter skogsingenjörs
anvisning utföra utsyning^- m. fl. arbeten avseende, så är det givet,
att detta kan verka till minskning i behovet av extra skogsingenjörer.
A andra sidan kommer såväl tjänstemännens skyldighet att lämna
råd och upplysningar åt skogsägarna i sammanhang med utsyningsförrättningar
som ock deras bestyr med avsyning av utförda skogsvårdsarbeten,
för vilka bidrag från skogsvårdsmedlen begäres, att taga
deras tid i anspråk. Endast erfarenheten kan visa, i vad mån dessa
båda faktorer neutralisera varandra. — — —. Om de av kommittén
föreslagna ändringarna i den för kustlandet gällande dimensionslagen
godkännas och om detta även blir förhållandet med kommitténs förslag
om upptagande av skogsvårdsavgifter i de två nordligaste länen samt
möjlighet sålunda beredes att i rätt stor omfattning kunna understödja
utförandet av skogsvårdsarbeten, så komma rätt betydande förändringar
i nu bestående förhållanden att genomföras. I vad mån de
komma att öva inflytande på behovet av bevakningspersonal, kan
endast en tids erfarenhet avgöra.»

Kinberg och Wiklund uttala sig icke i fråga om antalet av de
föreslagna nya befattningshavarna. — Vad Kinberg framhållit i fråga
om förvaltningen av statsskogarna i lappmarken (sid. 42 här ovan)
syftar i tillämpliga delar även på förvaltningen av statsskogarna i
kustlandet.

Welander yttrar: Det av kommittémajoriteten föreslagna antalet
skogsingenjörer vore även i fråga om kustlandet för litet. Ty om man
utginge från en arbetstid därstädes av omkring 5 månader, vilket torde
vara ett nöjaktigt medeltal med hänsyn till dess nordliga läge, komme

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

man till samma resultat som beträffande lappmarken, eller en nödig
ökning med 50 procent av ortspersonalens antal; enligt kommitténs
beräkningar skulle nämligen per år och tjänsteman därstädes komma
en oavbruten arbetstid av 7 Vs månader. Emellertid borde beaktas,
att nu gällande lag för enskildas skogar i övriga delar av landet vore
föremål för omarbetning, varför väsentliga förändringar vore att förvänta,
vilka sannolikt även komme att omfatta nuvarande länsjägmästar-
och länsskogvaktartjänster. Det vore då sannolikt, att en
organisation kunde komma att föreslås, som även med fördel kunde
vinna tillämpning på enskildas skogar, för vilka dimensionslagen gällde,
helst som det icke heller vore uteslutet, att denna senare lag, reformerad,
och en blivande lagstiftning för övriga delar av landet skulle
kunna bringas i mera överensstämmelse med varandra än nu vore fallet.
På grund härav vore det Welanders uppfattning, att det vore välbetänkt
att tills vidare anställa för kustlandet erforderlig tjänstepersonal
på extra stat.

Av de myndigheter, som avgivit utlåtanden, framhåller överjägmästaren
i Luleå distrikt liksom i fråga om lappmarken — under hänvisning
till sitt å sid. 45 här ovan återgivna anförande — att de
av kommittémajoriteten föreslagna tjänstgöringsområdena vore alltför
stort tilltagna, att ett betydande antal nya revir och bevakningstrakter
borde inrättas och att erforderligt antal skogsingenjörer med samma
uppdrag som hittills borde anställas i mån av behov.

Domänstyrelsen är i sitt utlåtande den 10 november 1913 i förevarande
fråga ense med kommitténs majoritet och säger sig anse, att
genom inrättande i kustlandet av de nya tjänstebefattningarna komme
skogsstatstjänstemännen där att medhinna sina göromål å statens skogar
och hemmanen under utsyningstvång, utan att revirens antal åtminstone
för det närvarande där behövde ökas. — I skrivelse den 2 oktober 1914
har domänstyrelsen framlagt förslag till stat för privatskogspersonalen

1 kustlandet, som, med anledning av styrelsens från kommittén avvikande
förslag beträffande den inspekterande personalen — vartill jag längre
fram återkommer —, ytterligare upptager 2 förste skogsingenjörer och

2 extra skogsingenjörer, varjämte upptagits arvoden åt extra tillsyningsman.

Utlåtanden.

bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt 62 höft. (Nr 71.)

Sårna socken
med Idre
kapellag.

Kommittén.

Reservationer.

Kunrjl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71-

Beträffande skogspersonalen i Sårna socken med Idre kapellag
uttalar sig kommitténs majoritet — ordföranden samt Falilén och Ringstrand
— på följande sätt: Samma skäl, som enligt kommitténs mening
talade för ett överflyttande från statsskogarnas förvaltning till en särskild
gren av skogsadministrationen utav göromålen å de enskilda skogarna
inom Västerbottens och Norrbottens län, förelåge även vad beträffade de
enskilda skogarna i Sårna socken med Idre kapellag. Dessa skäl kunde
sammanfattas sålunda: önskvärdheten av att åstadkomma en sådan fördelning
utav arbetet inom skogsadministrationen, att det för båda
slagen av skogsägare — staten och den enskilde — bästa arbetsresultat
ernåddes; vidare den berättigade fordran, som från den enskilde
skogsägarens sida kunde uppställas på att de av staten stiftade skogslagarna
tillämpades på ett sådant sätt, att kontinuiteten i skogshushållningen
ej onödigtvis rubbades genom täta tjänstemannaombyten och
att skogsägarens ekonomiska intressen, i den mån de berodde av statstjänstemannens
ämbetsåtgärder, bleve vederbörligen tillvaratagna, samt
slutligen statens intresse av att den enskilde skogsägaren komme i
åtnjutande av allt det understöd i form av sakkunnigt biträde, som
kunde bidraga till en stegrad intensitet uti vården av den i enskild
hand varande skogsegendomen. Kommittén hölle sålunda före, att
det bestyr beträffande de enskilda skogarna inom Sårna socken med
Idre kapellag, vilket hittills ålegat revirförvaltningen, borde överflyttas
från denna och överlämnas till 3 för ändamålet särskilt anställda skogsingenjörer,
1 på ordinarie och 2 på extra stat. Dessas åligganden
skulle vara av samma art som de för lappmarken föreslagna skogsingenjörernas.
Dessutom skulle de fullgöra de hittills av vederbörande
revirförvaltare ombesörjda bestyr med avseende å skyddsskogarna i
Kopparbergs län, och deras arbetsfält skulle benämnas Dalarnas skogsvårdsområde.

I fråga om den bevakande personalen inom detta område yttrar
majoriteten, att för det närmaste övervakandet över utsyningslagens
efterlevnad erfordrades 2 ordinarie tillsyningsman med samma slags
befogenheter och skyldigheter som de i lappmarken tjänstgörande tillsyningsmännen.
Dessutom skulle de övervaka efterlevnaden av den för
ovan omförmälda skyddsskogar gällande lagen av den 24 juli 1903.

Kinberg och Wiklund yttra i sin reservation, att som de i Sårna
socken med Idre kapellag befintliga, under utsyningstvång ställda skogar
hade ungefär samma omfattning, revirvis betraktade, som hemmansskogarna
i flertalet av lappmarksreviren, kunde de icke utan av -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

sevärda olägenheter fortfarande omhänderhavas av revirpersonalen,
utan ansåge reservanterna, att omhänderhavandet av utsynin garna på
dessa skogar borde — på sätt kommittén föreslagit — överflyttas på
erforderligt antal skogsingenjörer och kronojägarnas göromål i fråga
om samma skogar överflyttas på erforderligt antal tillsyningsmän.

Weländer anför: Förhållandena i Sårna socken med Idre kapellag —
där de under skogsstatens tillsyn ställda skogarnas areal omfattade i
runt tal 499,000 hektar, däri inbegripna även angränsande skyddsskogar
i Kopparbergs län — torde vara närmast jämförbara med förhållandena
i södra delarna av lappmarken, för vilka ansetts behövligt anställa en
tjänsteman för en areal av i medeltal 140,000 hektar. Med tillämpning
härav skulle för berörda skogar krävas tre revir, omfattande såväl
statsskogar som privatskogar, i stället för de nuvarande två.

I utlåtande över kommitténs förslag anför överjägmästaren i
Gävle—Dala distrikt: När kommittén föresloge, att de under skogsstatens
utsyningstvång stående skogarna i Norrland skulle undantagas
från revirförvaltningen för att ställas under en särskild kår av skogsingenjörer
och skogsinspektörer. kunde överjägmästaren — åtminstone
vad beträffade tillämpningen härav för lappmarken och därmed likartade
förhållanden i Sårna socken med Idre kapellag — ej längre
följa kommittén; i stället ville han ansluta sig till Welanders reservation,
under uttalande, att alla de olägenheter, som däri anförts beträffande
lappmarken, ägde sin tillämpning även i Sårna socken med
Idre kapellag. Att öka revirens antal och låta jägmästaren handhava
alla skogsstaten åliggande skyldigheter inom sitt revir, vore den för
alla parter mest gynnsamma, naturliga och ekonomiskt lyckliga lösningen
av frågan. En skogsingenjör skulle aldrig rätt väl kunna lära
sig känna förhållandena inom sitt vidsträckta distrikt. Det skulle
alltjämt bliva revirförvaltaren, vilken vid sina ofta förekommande besök
å de omkringliggande kronoparkerna vore hänvisad att taga sin
väg över de enskilda skogarna samt taga sitt logi i byarna, som skulle
bliva den bästa kännaren såväl av böndernas ekonomiska förhållanden
och deras behov som av deras skogar. Och beträffande den följd av
reformen, som skulle yttra sig i ökat intresse för skötseln av de enskilda
skogarna, kunde överjägmästaren ej se med samma optimistiska
syn som kommittén. Av allt att döma konime tvärtom ett minskat
intresse hos personalen att bliva följden, sedan det omväxlande arbetet
inom revirförvaltningen utbytts mot ett enformigt arbete med endast
stämplingar År ut och År in, ett arbete, som i längden måste bliva

Utlåtanden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

mer eller mindre schablonmässigt, vilket intresse som än lades däri
till en början. Yäl sades det, att även andra arbeten skulle komma
att utföras av skogsingenjörerna på de enskilda skogarna, men undersökte
man verkligheten närmare, funne man snart, att detta hörde till
de fromma önskningarnas område. Så länge man såge, att de fattiga
bönder, som det här vore fråga om, ej hade råd eller förstånd att
odla eller att genom dikningar och dylikt hävda den åkerjord, de redan
hade, varav allt de dock själva skulle komma att skörda ekonomisk
vinning, huru skulle man då kunna tänka sig, att de skulle
kunna lägga ut penningar för skogsdikningar, kulturer, gallringar och
dylikt, varav de själva ej hade att påräkna någon vinst utan som
först i en avlägsen framtid skulle göra sig märkbar? Och när man
dessutom betänkte, att av de tjänstemän, som vore föreslagna att
handhava den närmaste vården av de enskilda skogarna, endast den
mindre delen vore ordinarie, medan övriga vore biträdande eller extra
med sämre avlöningsförmåner än de nuvarande revirförvaltarna, syntes
intresset för en målmedveten och sakkunnig ledning av de enskilda
skogarna härigenom vara än mer åsidosatt. Ty givet vore, att personalen
i fråga skulle begagna första tillfälle, som bjödes, att komma
över till skogsstatstjänsten eller till den enskilda skogsförvaltningen.

Skogsvårdsstyrelsen, hushållningssällskapet, landstinget och Konungens
befallningshavande i Kopparbergs län biträda kommittémajoritetens förslag,
landstinget under uttalande, att den föreslagna uppdelningen efter
arbetets art vore synnerligen beaktansvärd.

Domänstyrelsen yttrar:

»Samtliga skogar inom Sårna socken med Idre kapellag tillhöra
nu Sårna och Transtrands revir; till sistnämnda revir höra jämväl de
allmänna skogarna i Transtrands socken. Skola hemmansskogarna utgöra
ett särskilt revir, blir dess omfattning relativt liten i förhållande
till de två revirs, som bildats av allmänna skogar. Av större betydelse är
emellertid, att ett revir av uteslutande hemmansskogar kommer att
bliva synnerligen oformligt. Dessa skogar äro nämligen koncentrerade
endast i trakterna av huvudbyarna Sårna och Idre, men i övrigt spridda
över hela socknen, och största antalet utgöres av smärre skogsskiften,
som på alla sidor äro omgivna av allmänna skogar. Särskild förvaltning
av hemmansskogarna kommer fördenskull att bliva förenad med
oskäligt långa resor. Synnerligast i fråga om smärre skatteskogar,
exempelvis de rutor av skog, som utlagts omkring hemmanens fäbodvallar
och varest i många fall finnes skog ej blott till husbehov utan
jämväl till avsalu, komma kostnaderna för särskilda resor till skogarna

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

icke att stå i rimligt förhållande till skogarnas avkastning, i) Enligt
styrelsens mening utgör det nu förevarande fallet ett exempel på sådana
förhållanden, då lxemmansskogar och allmänna skogar icke lämpligen
kunna helt åtskiljas vid revirförvaltningens ordnande. Styrelsen får
fördenskull föreslå, att huvudsumman av privatskogarna jämte vissa
härför lämpligt belägna allmänna skogar hänföras till ett revir och att
övriga privatskogar fördelas på två revir av huvudsakligen allmänna
skogar. Reviren böra benämnas Sårna, Transtrands och Idre revir,
detta sistnämnda nytt, och deras omfattning bör bliva följande:

Sårna revir:

kronoparker............................

civilt boställes skog.............

ecklesiastikt boställes skog
skattehemmans skogar .......

Transtrands revir:

kronoparker ..........................

ecklesiastikt boställes skog
besparings- och allmänningssko

gar........................................

skattehemmans skogar..............

Idre revir (nytt):

kronoparker................................. 154,982.60 hektar

ecklesiastikt boställes sko» 296.7 7 »

skattehemmans skogar 29,146.21 » 184,425.64 hektar

Summa 473,321.89 hektar3).

Reviren bliva sålunda stora, synnerligast de två senare. Styrelsen
får dock meddela i fråga om Transtrands revir, att för Sårna
sockens besparingsskog, omfattande 44,355.86 hektar, redan finnes an '')

Domänstyrelsen liar vid utlåtandet fogat en av vice kominissionslantmätaren
Vilhelm Pettersson över Sårna socken och Idre kapellag åren 1885—1895 utarbetad
karta, till vilken styrelsen hänvisar och varå de föreslagna revirgränserna äro utmärkta.

2) I Transtrands revir ingår en areal av 35,759.39 hektar inom Transtrands socken.
Återstoden av slutsumman, eller 437,562.50 hektar, motsvarar arealen av skogar inom
Sårna socken med Idre kapellag.

75,971.34 hektar
598.05 >

69,216.94 »

21,373.89 » 167,160.22 hektar

73,760.4 0 hektar
218.99 »

1,122.70 »

46,633.94 » 121,736.03 hektar

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

ställd särskild av delägarna avlönad skogsförvaltare, och beträffande
Idre revir, att en betydande del av dess areal utgöres av kala fjäll
samt därintill belägna glesa fjällskogar, varest avverkningen måste
bliva ganska begränsad och skogarnas föryngring tills vidare åvägabringas
nästan uteslutande genom självsådd, underhjälpt, där så erfordras,
genom markens beredning för fröets mottagande. Reviren bliva emellertid
med nu föreslagen omfattning på nöjaktigt sätt koncentrerade och avstånden
till skogarna de minsta möjliga, varigenom en mindre del av
skogspersonalens tid kommer att förspillas på resor.

Den nuvarande ’) skogspersonalen inom Sårna och Transtrands
revir utgöres av 2 revirförvaltare och 2 assistenter, vartill kommer
i mån av revirgöromålens omfattning biträde under vissa tider av
sommarhalvåret av 1 eller 2 assistenter. Då nu ökat arbete måste
ägnas åt i främsta rummet hemmansskogarnas skötsel, måste för framtiden
anställas, förutom 3 revirförvaltare, 3 revirassistenter med helårsförordnanden.
Därest så anses nödigt, kan vid arbetets fördelning
mellan revirförvaltare och assistenter bestämmas, att de i lika proportion
skola ägna sin tid åt privatskogar och allmänna skogar. —-Bevakargöromålen inom reviren skötas nu1) av 7 ordinarie och 7 extra ")
kronojägare. Av de senare höra i samband med revirregleringen 2
bliva ordinarie. En av dessa kan inom Sårna revir anställas uteslutande
å privatskogar och den andre inom Idre revir övervägande för dylika
skogar. I övrigt böra bevakargöromålen å privatskogarna bestridas
av de kronojägare, som huvudsakligen hava allmänna skogar inom
sina tjänstgöringsområden.»

Skogsstatcns
inspekterande
persona!.

Kommittén.

Den arbetsfördelning efter göromålens art, som kommittémajoriteten
sålunda förordat med avseende å skogspersonalens göromål, bör enligt
samma majoritet även omfatta de uppdrag, som nu åligga överjägmästarna.
Härutinnan anför majoriteten följande:

»Kommittén har i annat sammanhang avgivit förslag till inrättande
av distriktsstyrelser i Norrland och Dalarna såsom instans — i stället
för överjägmästarna — uti statens skogsförvaltning mellan revirförvaltare
och domänstyrelse. Inrättandet av dessa motiverades bl. a.
genom den beslutanderätt uti ekonomiska frågor av stor vikt, vilken

'') I början av år 1914.

-) Av dessa synas blott 4 haft helårsförordnande; jfr sid 11.

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

från domänstyrelsen skulle förläggas till dem och vilken ej ansågs böra
överlämnas åt en enda persons, överjägmästarens, avgörande. För de
enskilda skogarnas vidkommande föreligger ej samma skäl till anordnande
av en instans i form av styrelse mellan den uti skogen arbetande
tjänstemannen och den myndighet, som handhar högsta ledningen uti
frågor, vilka röra skogslagarnas tillämpning. Det är så långt ifrån,
att en mellaninstans av denna byggnad i detta fall kan bättre uppfylla
de densamma åliggande uppdragen än en, där de mellaninstansen
åvilande skyldigheterna utövas av en ensam person, att snarare motsatsen
är att befara. Detta har sin grund uti uppdragens i de olika
fallen vitt skilda natur. Under det att det ena omfattar, i korthet
sagt, alla de göromål, som äro förenade med den ekonomiska och skogliga
förvaltningen av flera inom ett större område liggande egendomar,
har det andra till syfte att kontrollera och inspektera tillämpningen
av skogslagar, vilka, samtidigt som de i större eller mindre grad binda
den enskilde skogsägaren uti hans handlingsfrihet vid utövandet av
äganderätten, avse att leda och stödja honom uti hans strävanden att
genom en god omvårdnad höja värdet av den under lagens uppsikt
ställda skogen, men några som helst åligganden av förvaltningsnatur
ingå icke uti dessa skyldigheter. Det vore, sett från statens skogsförvaltnings
synpunkt, under sådana förhållanden helt säkert ingalunda
välbetänkt att belasta distriktsstyrelserna med detta uppdrag. Antingen
skulle det mer eller mindre förrycka deras verksamhet såsom länkar
uti en stor och såväl nationalekonomiskt som statsfinansiellt sett viktig
förvaltning eller ock av dem behandlas såsom en mindre väsentlig del
av deras skyldigheter. För det antagandet, att detta senare skulle
bliva fallet, tala vissa punkter uti de svar, som överjägmästarna uti
Norrland och Dalarna avgivit på följande till dem av kommittén riktade
fråga: ''Har genom föreskrifter eller inspektioner ute å marken nödigt

inseende kunnat övas över utsynings- och dimensionslagarnas tillämpning
inom distriktet, och har särskilt vid prövning av besvär över utsyningsförrättningar
erforderlig besiktning på stället verkställts?1 Ur
dessa svar må anföras följande utdrag: Överjägmästaren i Luleå distrikt:

’ ~- att denna inspektion ute i skog och mark, jämväl i fråga

om tillämpning av utsynings- och dimensionslagarna, i stort sett ej
kan med den knappt tillmätta tid, som för detta ändamål står överjägmästaren
till buds, utföras med önskvärd noggrannhet, måste medgivas
---’. Överjägmästaren i Skellefteå distrikt: ''Vid prövning

av besvär över utsyningsförrättning eller undermålsutsyning har erforderlig
besiktning verkställts i de fall, då sådan befunnits nödig. Genom

72 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 71.

inspektioner synes, så långt tiden det medgivit, inseende övats över
utsynings- och dimensionslagarnas tillämpning.’ Överjägmästaren i
Umeå distrikt: ’— — — inspektioner ute å marken hava en och annan
gång verkställts såväl i fråga om utsyningslagens som dimensionslagens

tillämpning---Överjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt:

Törst från och med år 1901 har en del av lappmarken i Dorotea
socken av Västerbottens län blivit förlagd till detta distrikt. Några
särskilda inspektionsresor dit för hemmansskogarna hava icke utförts.’
Överjägmästaren i Gävle—Dala distrikt: ’Där besvär över utsynings förrättningar

under min tjänstetid som överjägmästare, omfattande tiden
fr. o. m. 1905, förekommit, har min prövning, där så erfordrats, alltid
grundats på föregående besiktning ute å marken, vilka besiktningar i
allmänhet kunnat företagas samtidigt i anledning av ett flertal föreliggande
besvär. Under andra förhållanden torde sådan besiktning icke
alltid kunna äga ruin.’

Av dessa svar framgår sålunda överjägmästarnas egen åsikt, att
de antingen undantagsvis eller endast ofullständigt kunnat utöva den
dem åliggande inspektionsplikten, samt att de ’då sådan (besiktning)
befunnits nödig’ eller ’där så erfordrats’ genom besök i skogen granskat
överklagade förrättningar. Behovet av lokal besiktning vid fall av
besvär synes sålunda hava bedömts uteslutande med ledning av den
skriftliga framställning, som saken erhållit, en kanske nog svag grund
för att därpå kunna bygga ett omdöme om det verkliga behovet av
en syn ute på marken.

Från hushållningssällskapens förvaltningsutskott, kommuner och
skogsägare har kommittén begärt svar på bland annat följande frågor:

för Västerbottens och Norrbottens läns kustland: ’Hava överjägmästarna
genom inspektioner ute å marken övervakat dimensionslagens
tillämpning och har särskilt vid prövning av besvär över undermålsstämplingar
erforderlig besiktning å stället verkställts?’

samt för länens lappmarker: ’Hava överjägmästarna genom in spektioner

ute å marken övervakat utsyningslagens tillämpning och har
särskilt vid prövning av besvär över utsyningsförrättningar erforderlig
besiktning å stället verkställts?’

Utav de utsända formulären med fråga rörande dimensionslagen
och dess tillämpning hava 91 återsänts till kommittén. Uti 15 av
dessa saknas varje som helst svar på den här ovan återgivna första
frågan, 5 hava gjort uttalanden, som ej innebära något svar på densamma,
och 13 hava förklarat, att de ej hade sig något i saken bekant.
Av de övriga 58, som avgivit direkta svar, förklara 33, att inga

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

dylika inspektioner pläga företagas, 10 säga, att sådana verkställts,
och 15, att inspektioner ägt rum vid fall av besvär över stämplingsförrättningar.
Beträffande utsyningslagens tillämpning m. m. hava
avgivits 135 svar. Uti 44 av dessa besvaras ej den fråga, för vilken
nu redogjorts, 4 lämna svar vid sidan av saken, och 38 förklara sig
ej hava någon kännedom om det omfrågade. Utav övriga 49 förklara
36, att inspektioner ej pläga förekomma, 7 meddela, att sådana företagits,
och 6, att detta skett, då förrättning överklagats.

Fäster man, såsom riktigt torde vara, avseende vid de svar, som
innehålla direkta uttalanden i frågan, måste det enligt kommitténs
mening falla starkt i ögonen, till vilken stor omfattning sådana uttalanden
gå i den riktningen, att ingen som helst inspektion äger rum.
Av svaren, som röra dimensionslagen, gå 56.9 procent ut på, att så
är förhållandet, och av dem, som avse utsyningslagens tillämpning,
uttala sig ej mindre än 73.5 procent i samma riktning. För den uppfattningen,
att dimensionslagens tillämpning genom inspektion övervakas,
uttala sig 17.2 procent av de svarande, men samma åsikt hava,
då det gäller utsyningslagen, endast 14.3 procent av svarens avgivare.
25.9 procent av svaren rörande dimensionslagen meddela, att inspektion
verkställts, då besvär över förrättning förelegat, och 12.2 procent
av dem, vilka angå utsyningslagen, hava för dennas vidkommande
samma uppgift. Att ett så pass stort antal frågeformulär, som ovan
angivits, återkommit antingen utan något svar alls på den framställda
frågan (för dimensionslagen 16.5 procent, för utsyningslagen 32.6 procent)
eller med den upplysningen, att den svarande ej hade sig något
i saken bekant (för dimensionslagen 14.3 procent, för utsyningslagen
28.1 procent) antyder, att överjägmästarnas inspekterande verksamhet,
då det gäller enskilda skogar, ej varit av större omfattning. Om så
varit händelsen, hade helt säkert den allmänhet, vars intressen inspektionen
haft såsom en av sina uppgifter att tillvarataga, ej i så stor
utsträckning stått svarslös inför frågan om dess utövande.

Vid genomläsandet av de från allmänheten ingångna svaren å de
ovan återgivna frågorna, uppmärksammar man emellertid ej endast
den relativt stora mängd uttalanden, vilka giva uttryck åt den uppfattningen,
att inspektionen över skogslagarnas tillämpning genom överjägmästarna
är mindre effektiv, och som omnämna perioder av 15, 20
och 30 år, under vilka ingen sådan inspektion i trakten förekommit.
Det framhålles även i anledning av kommitténs fråga, huruvida avgivna
besvär prövats genom besiktning å marken, i några svar, inkomna
från skilda delar av länen, att skogsägare ''icke vågat’ försöka anföra
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.) 10

74 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

besvär över utsyningsförrättningar, ’ej torts’ klaga över utsyningsförrättning,
att ''detta skulle utsätta honom för jägmästarens onåd’, att
’det vore lönlöst försöka’ anlita besvärsvägen o. d. Sådana uttalanden,
om vilka man väl kan uttrycka den förhoppningen, att de ej må vara
allmängiltiga, kunna emellertid ej lämnas obeaktade. De visa på sitt
sätt, att inspektionen åtminstone i vissa fall varit mycket otillräcklig.
Den omständigheten, att svaren av denna art härröra från olika trakter,
ger dem större betydelse och skänker styrka åt yrkandet om ett
särskiljande av inspektionen över revirförvaltningen och tillämpningen
av den enskilda skogslagstiftningen. Att rädsla för repressalier från
en tjänstemans sida skall avhålla skogsägare från att begagna sig av
sin lagliga rätt att underställa tjänstemannens ämbetsåtgärder högre
myndighets prövning borde ej i något enda fall kunna förekomma, Av
en effektiv inspektion har man rätt att fordra, att den vet att förekomma
dylikt, vilket säkerligen är ägnat att minska tilliten till statens
skogstjänstemän och därmed även att skada den enskilda skogsvårdens
framåtskridande i dessa trakter.

Såsom skäl mot, att särskilda tjänstemän tillsättas för inspektionen
över skogslagarnas tillämpning, har man anfört önskvärdheten av
ett enhetligt förfarande vid behandlingen av enskildas skogar i lappmarken
och kronoparker. Det kan väl emellertid ifrågasättas, huruvida
kravet på sådan enhetlighet lämpligen kan i alla förekommande
fall fasthållas och huruvida icke en jämkning därvid, åtminstone för
vissa fall, kunde rent av bliva till gagn för såväl den allmänna som
den enskilda skogsvården, och detta ej blott på det stadium av förvaltningen,
varom nu är fråga, utan även på alla andra. De olika
uppdragens förläggande till två skilda grenar av administrationen kan
tänkas framkalla en tävlan mellan dem båda att var på sitt håll komma
till bästa resultat, en tävlan, som helt naturligt blir livligare, då de
olika skogarna ligga till en viss grad blandade om varandra, än då
tjänstgöringsdistrikten utgöra var för sig helt och hållet avskilda områden.
Man har vidare förmenat, att överjägmästarens inspekterande
verksamhet å statsskogarna skulle röna ett fördelaktigt inflytande av
att de enskilda skogarna allt fortfarande stode under hans uppsikt.
Det vore, menar man, icke utan betydelse, att överjägmästaren å de
enskilda skogarna inhämtade där vunna rön och erfarenheter, vilka
sedan kunde fruktbargöras för statens hushållning. Man kan härtill
erinra, att överjägmästarna synas hava alltför liten tid övrig från de
med deras uppdrag å statsskogarna förenade göromålen för att kunna
bliva i tillfälle att göra några verkliga studiebesök å de enskilda sko -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71. 75

garna. Och om även detta genom anställande av flera överjägmästare
skulle kunna i viss mån avhjälpas, så vill det dock synas, som om det
ej vore en fullt hållbar ståndpunkt, att staten skulle begagna det
angivna skälet för bibehållande av nuvarande anordning. Ej heller
torde det vara på det område av skogsskötseln, vilket utgör föremål
för en överjägmästares inspekterande verksamhet, som staten kan
framför allt hava anledning att lära av den enskilde. Detta torde
snarast vara inom de delar av hushållningen — den ekonomiska förvaltningen,
sättet för .virkets tillgodogörande och dylikt — som falla
utom området för detta hans uppdrag.»

Härefter föreslår kommittémajoriteten tillsättande av eu ny tjänstemannakår,
bestående av 3 skog sinspektör er: en för Norrbottens läns
skogsvårdsdistrikt, omfattande skogsvårdsområdena inom Norrbottens
läns såväl lappmark som kustland, en för Västerbottens läns skogsvårdsdistrikt,
omfattande skogsvårdsområdena inom Västerbottens läns
såväl lappmark som kustland, och en för Jämtland—Dalarnas skogsvårdsdistrikt,
omfattande Dalarnas skogsvårdsområde samt de under
delägarnas förvaltning stående besparings- eller allmänningsskogarna i
Gävleborgs och Kopparbergs län ävensom ytterligare två av majoriteten
föreslagna skogsvårdsområden med särskild personal av skogsingenjörer
och tillsyningsman: Jämtlands skogsvårdsområde och Härjedalens skogsvårdsområde,
vilka skulle omfatta skyddsskogarna inom Jämtlands län,
hemman under utsyningstvång i detta län samt den del av dylika
hemman i Västernorrlands län, som ej tilldelats Umeå skogsvårdsområde.
*) Majoriteten framhåller, att skogsvårdsdistrikten visserligen komme
att omfatta betydande arealer, men att majoriteten dock hölle före,
att inspektionen borde med de allt mer förbättrade kommunikationerna
kunna medhinnas av skogsinspektörerna. — I fråga om dessas
åligganden anför majoriteten följande: »Skogsinspektörerna skall det
åligga att övervaka skogsingenjörernas arbeten, att fördela göromålen
dem emellan och att vid fall av besvär över skogsingenjörernas
arbeten utgöra första instans, som prövar klagomålen. Skogsinspektörerna
skola, var inom sitt distrikt, vara chefer för den till de enskilda
skogslagarnas handhavande tillsatta personalen. Det bör åligga dem
att i sådan egenskap genom företagna inspektionsresor följa den enskilda
skogshushållningens utveckling och att framställa förslag till de
åtgärder, som kunna anses vara ägnade att befordra densamma. Under

'') Såsom jag anfört å sid. 7, anser jag mig icke nu böra föreslå någon ändring
beträffande hithörande förhållanden i sistnämnda landsdelar.

76 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

sina inspektionsresor skola de även kontrollera, att den dem underlydande
personalen fullgör sina skyldigheter, och de böra i sådant syfte undersöka,
huru utsyningar å de enskilda skogarna verkställas, samt granska
upprättade förslag till skogsvårdsarbeten och föryngringsåtgärder ävensom
lämna allmänna anvisningar för utförande av såväl det ena som det
andra slaget av arbeten. Finner skogsinspektör efter mottagande av uppgifter
angående utsyningsarbetenas för året omfattning, att göromålen
inom en skogsingenjörs tjänstgöringsområde bliva talrikare än att de
kunna av honom medhinnas, så må skogsinspektören äga att beordra skogsingenjör
inom annat tjänstgöringsområde att biträda med arbetenas utförande.
Då skogsägare är missnöjd med skogsingenjörs beslut i anledning
av ansökan om utsyning eller därmed sammanhängande fråga,
skall han äga att anföra besvär hos skogsinspektören, vilken det då
bör åligga att på ort och ställe skalfa sig personlig kännedom om den
överklagade åtgärdens beskaffenhet, på det att denna må erhålla ett
sakligt och rättvist bedömande. Skogsinspektörerna skola i övrigt utöva
den befattning med de enskilda skogarna inom nu ifrågavarande
delar av landet, som hittills ålegat överjägmästarna. Över sättet för
skogshushållningens handhavande å allmänningarna i Norrbottens län
ävensom å de allmänningar, som vid nu pågående av vittring i Västerbottens
län uppkomma, bör det åligga vederbörande skogsinspektör
att öva tillsyn. Dessa allmänningar, som uppkommit eller uppkomma
genom att större eller mindre delar av hemmanens skogsanslag sammanföras
till gemensamhetsskogar, äro på grund av sättet för sin tillkomst
att betrakta såsom enskilda skogar och böra därför stå under
samma statskontroll som andra enskilda skogar i trakten. Likaså bör
det åligga vederbörande skogsinspektör att från det allmännas sida
utöva kontroll över skötseln av besparings- eller allmänningsskogarna
i Kopparbergs och Gävleborgs län. — Det skogsinspektörerna åliggande
arbete kommer att i ett avseende, nämligen beträffande expeditionsgöromålen,
bliva väsentligt mindre än de nuvarande överjägmästarnas.
Av denna anledning torde det ej vara nödigt att till deras biträde
anställa särskilda assistenter. Om efter årsskiftet, då en del statistiska
uppgifter hos dem möjligen skola sammanföras, tillfälligt biträde erfordras,
torde till sådant kunna förordnas någon extra skogsingenjör.»

Beträffande inspektionen av statens skogar i Norrland och Dalarna
har majoriteten i annat sammanhang föreslagit, att överjägmästarna
skulle -— under förutsättning av bifall till förslaget om tillsättande
av de tre skogsinspektörerna — ersättas med två distriktsstyrelser,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

den ena för Västerbottens och Norrbottens län och den andra för de
övriga norrländska länen och Dalarna.

Kinberg och Wiklund yttra i reservation följande i fråga om den Reservationer.
inspekterande personalen: »Vad vi förut anfört om de olägenheter,

som under vissa förhållanden uppstå genom att revirpersonalen omhänderhar
utsyningslagens handhavande såväl inom lappmarken som inom
Sårna socken med Idre kapellag, är icke tillämpligt på och kan ej
gälla överjägmästarnas tjänsteutövning, som är av helt annan art än
revirförvaltarnas. Överjägmästaren har i den verksamhet, han i skogarna
utövar, till huvuduppgift att inspektera och i sådant syfte besöka
revirens skogar, granska utförda eller pågående förrättningar samt
efter överläggning och samråd med revirförvaltarna lämna anvisningar,
där så erfordras. En verksamhet av sådan art kan med fördel,
på samma gång den ägnas statens skogar, tillika utövas å enskildas
under utsyningslagen ställda skogar inom lappmarken, vilka äro underkastade
huvudsakligen enahanda principer för hushållningen som statsskogarna.
Under inspektionsresor mellan reviren och de särskilda kronoparkerna
inom reviren måste överjägmästaren merendels färdas över
enskildas skogar eller i deras närhet och kan i många fall utan att
företaga särskilda resor inspektera och leda skogsingenjörernas arbeten
och förrättningar. Arbetskraft och tid jämte resekostnad besparas
genom att inspektionsåliggandet å statens och enskildas skogar lägges
i samma hand. Detta överjägmästarens tjänsteåliggande bör bibehållas
även vad allmännings- eller besparingsskogarna beträffar inom Norrbottens,
Västerbottens, Gävleborgs och Kopparbergs län. Om överjägmästardistriktens
antal inom de två nordligaste länen ökas till fyra,
och åtgärder vidtagas för att bereda dessa tjänstemän lättnader i expeditionsarbetet,
samt om inspektionen å enskildas skogar i länens kustland
överlämnas åt en särskilt anställd inspektör, beredes överjägmästarna
tid för det inspektionsåliggande beträffande enskildas skogar i
lappmarken och å allmänningsskogarna, som vi anse böra av dem
fortfarande utövas. I de tyska staterna förvaltas kommunskogar av
samma personal som statsskogarna, och under allmän tillsyn ställda
privatskogar stå under samma forstinspektion som statsskogarna.»

Beträffande inspektionen av de enskilda skogarna i kustlandet —
både dem, som lyda under dimensionslagen, och dem, å vilka dispositionsrätten
är inskränkt på grund av 1866 års förordning — hylla
reservanterna samma princip som majoriteten och anföra därvid samma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

skäl, som enligt referat å sid. 60—61 här ovan av dem åberopats
beträffande anställandet av skogsingenjörer i kustlandet.

Welander anför i sin reservation, under hänvisning till vad han
enligt redogörelsen å sid. 24—33 här ovan uttalat i fråga om revirpersonalen
i lappmarken, följande: »För sitt förslag att anställa särskilda
inspektörer har majoriteten anfört en del motiv, som äro värda uppmärksamhet.
Det heter nämligen, att för antagandet att inspektionen
å enskildas skogar skulle av distriktsstyrelserna (överjägmästarna) behandlas
såsom mindre väsentlig del av deras skyldigheter talade vissa
punkter uti de svar, som överjägmästarna avgivit på följande till dem
av kommittén riktade fråga: ’Har genom föreskrifter eller instruktioner
ute å marken nödigt inseende kunnat övas över utsynings- och dimensionslagarnas
tillämpning inom distriktet och har särskilt vid prövning
av besvär över utsyningsförrättningar erforderlig besiktning på stället
verkställts?’ — Härefter har kommittén anfört vissa stycken av överjägmästarnas
svar. Dessa utvisa, att inspektionerna icke varit så omfattande
som önskligt varit, men de innehålla icke ens någon antydning om att
denna bristande inspektionsverksamhet skulle bero därpå, att överjägmästarna
betraktat detta sitt uppdrag såsom en mindre väsentlig del
av skyldigheterna, vilket skulle hos överjägmästarna innebära bristande
pliktkänsla. Huvudorsaken till att inspektionerna ute å marken icke
skett med större omfattning hade ock framgått tydligare, om svaren
citerats fullständigare än som blivit gjort.

Uppenbart är emellertid, att anledningen till den ringa inspektionen
på hemmansskogarna icke är någon annan, än att distrikten
äro oformligt stora och att överjägmästarna äro alltför mycket upptagna
av expeditionsgöromål; den påvisade bristen härutinnan kan
avhjälpas genom att öka distriktens antal och samtidigt avlyfta expeditionsbördan
till en del från överjägmästarna.

Majoriteten har i fråga om särskilda inspektörer för hemmansskogarna
yttrat bland annat: ’Såsom skäl mot att särskilda tjänstemän
tillsättas för inspektionen över skogslagarnas tillämpning har man
anfört önskvärdheten av ett enhetligt förfarande vid behandlingen av
enskildas skogar i lappmarken och kronoparker/ Något sådant skäl
torde emellertid ej, åtminstone icke inom kommittén, hava anförts mot
kommitténs förslag, men däremot har framhållits, att den omständigheten,
att hushållningen med enskildas och statens skogar skall ske
efter samma enhetliga grunder, talar för, att skogarna kunna lämpligast
stå under gemensam inspektion. Majoriteten har ock uttalat, att

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

nämnda enhetliga behandlingssätt kan ifrågasättas och att en ''jämkning’
i vissa fall till och med kan bliva till gagn, utan att emellertid majoriteten
på något sätt antyder, i vilket eller vilka avseenden en sådan
jämkning i förfarandet vid behandlingen av enskildas och statens''skogar
skulle vara önskvärd. Tvärtom har kommittén vid behandlingen av
utsyningslagen hela tiden utgått ifrån den förutsättningen, att de huvudgrunder,
som angivits för hushållningen med statens skogar, skola vara
gällande även för enskildas skogar under utsyningstvång. Skulle likväl
det strängt genomförda särskiljande i administrationshänseende, som
majoriteten föreslagit, få eu så vittgående följd, att en rubbning skulle
ske av själva de grunder för skogarnas behandling, varå kommittén
byggt sitt lagförslag, då synes mig detta ensamt innebära tillräckligt
skäl för starka betänkligheter mot majoritetens förslag.»

Welander föreslår härefter — under anmärkande, att det framginge
av vad han i det föregående anfört, att de erinringar, som framställts
mot majoritetens förslag i fråga om skogsingenjörer i lappmarken,
i huvudsak även gällde beträffande de där föreslagna skogsinspektörerna
— att eu särskild skogsinspektör anställes allenast för de enskilda
skogar i kustlandet, för vilka dimensionslagen skall gälla, men att
alla skogar, för vilka utsyningslagen skall gälla, skola såsom hittills
inspekteras av överjägmästarna. Att dessas antal emellertid behöver
ökas med hänsyn till de ofantliga områden, som nuvarande distrikt
omfatta, anser Welander uppenbart och föreslår, i likhet med Kinberg
och Wiklund, att förutom nuvarande tre överjägmästartjänster ytterligare
en ny överjägmästartjänst inrättas. — Beträffande den för kustlandet
föreslagna skogsinspektören föreslår Welander, på samma skäl som
av honom anförts i fråga om den övriga för kustlandet föreslagna personalen
(sid. 64—65 här ovan), att denne tills vidare anställes på extra stat. I

I utlåtanden över kommitténs förslag hemställa överjägmästarna i
Umeå och Luleå distrikt om bibehållande av samma system beträffande
den inspekterande personalen som hittills, varvid den sistnämnde särskilt
framhåller såsom sin åsikt, att skogsinspektörens egentliga arbete
bleve ett säsongarbete, som upphörde med vinterns inträdande, och
att skogsinspektören, liksom de föreslagna skogsingenjörerna, tvingades
att använda oproportionerligt mycken tid och onödiga kostnader på
enbart resor mellan förrättningsställena och till följd av tjänstgöringsområdets
omfattning aldrig skulle kunna finnas till hands för eller
komma i närmare beröring med annan befolkning än den, som bodde
närmast hans förläggningsort. — Den förstnämnde uttalar sig för bil -

Utlåtanden,

Ortsmyndig heter.

DomSnstyrelsen

1#/u 1913.

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

dandet av ett nytt överjägmästardistrikt utav delar av Umeå och
Mellersta Norrlands distrikt och den sistnämnde föreslår, att Västerbottens
och Norrbottens län uppdelas i fem distrikt i stället för nuvarande
tre med jämväl någon jämkning i fråga om omfattningen av
Mellersta Norrlands och Umeå distrikt.

Över jägmästaren i Skellefteå distrikt har i sitt utlåtande, vad lappmarken
beträffar, samma allmänna uttalande som överjägmästaren i Umeå
distrikt, men i fråga om kustlandet hemställer han, på samma motivering
som han anfört rörande skogsingenjörerna, att den inspekterande verksamheten
å de skogar, för vilka dimensions- och utsyningslagarna skulle
gälla, överflyttas från överjägmästarna på en för kustlandet anställd,
särskild skogsinspektör. Slutligen föreslår han, att Västerbottens och
Norrbottens län efter närmare utredning uppdelas i fem distrikt, av
vilka ett skulle omfatta enskildas skogar i kustlandet.

Överjägmästaren i Gävle—Dala distrikt yttrar i sitt utlåtande, att
av vad han förut anfört i fråga om revirpersonalen följde, att ej heller
inrättandet av skogsinspektörstjänster kunde av honom förordas.

Konungens befallningshavande i Västerbottens och Norrbottens län
biträda kommittémajoritetens förslag om anställande av skogsinspektörer.

Domänstyrelsen föreslår i utlåtandet den 10 november 1913, att
överjägmästardistrikten i Västerbottens och Norrbottens län ökas till
fyra. De hemman i kustlandet, som lyda under dimensionslagen, böra
dock enligt styrelsen icke ingå i överjägmästardistrikten utan inspekteras
av utav styrelsen föreslagna så kallade förste skogsingenjörer.
Beträffande dessa anför styrelsen följande: I stället för de av majori teten

ifrågasatta skogsinspektörerna, vilkas tjänstgöringsområden skulle
omfatta både kustlandet och lappmarkerna, torde böra finnas anställda
två förste skogsingenjörer, en för vartdera länets kustland. Deras verksamhetsområden
såsom inspekterande tjänstemän bleve alltså icke särdeles
omfattande; de ifrågasatta skogsinspektörernas skulle blivit mera än
dubbelt större. Av förste skogsingenjörens tid torde fördenskull ej mera
än omkring hälften behöva upptagas av inspektionsgöromål. Utom
den inspekterande verksamheten torde han sålunda kunna beräknas
medhinna dels att utföra sådana göromål, som tillkomme skogsingenjör,
dock inom ett i sådant avseende lämpligen begränsat område i residensstadens
närhet, dels att handlägga de göromål, som bleve förenade med
uppdraget att vara sekreterare i vederbörande skogsvårdsstyrelse. J)

i) Kommitténs majoritet har föreslagit inrättande av en skogsvårdsstyrelse i ett vart
av Norrbottens och Västerbottens län, varemot domänstyrelsen hemställt, att skogs vårdsstyrelsernas
verksamhetsområden skulle omfatta allenast länens kustland.

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Detta uppdrag syntes nämligen förste skogsingenjören höra erhålla, på
det att skogsvårdsstyrelsen måtte komma att stå i närmare kontakt
med de tjänstemän, som skulle handlägga skogshushållningen på de
allra flesta av de privatskogar, vilka tillika bleve föremål för skogsvårdsstyrelsens
verksamhet. Dessa tjänstemän finge nämligen ej en
sådan ställning till vederbörande skogsvårdsstyrelser som de nuvarande
länsjägmästarna. Utan ett sådant föreningsband komme fördenskull
dessa tjänstemän och skogsvårdsstyrelser att bliva allt för mycket
skilda från varandra, vilket ingalunda vore till båtnad för deras
verksamhet i skogsvårdens tjänst. — Förste skogsingenjörens tjänsteställning
närmade sig skogsingenjörernas. Analogier härtill kunde sökas
inom ecklesiastikstaten och läkarkåren. Såsom inspekterande tjänsteman
komme han att äga stöd av skogsvårdsstyrelsen, vars ställning
och anseende bleve fastare genom att förste skogsingenjören vore dess
självskrivne ledamot och sekreterare. — Förste skogsingenjören skulle
såsom biträde i det praktiska skogsvårdsarbetet hava en extra skogsingenj
ör.

I utlåtandet den 28 januari 1914 yttrar domänstyrelsen, att de
nuvarande Luleå, Skellefteå, Umeå och Mellersta Norrlands distrikt,
vilka redan under nuvarande förhållanden medförde för mycket arbete,
särskilt innearbete, för överjägmästarna, borde samtidigt med revirregleringens
genomförande uppdelas på 5 distrikt på följande sätt:

Luleå distrikt: Pajala, Torneå, Tärendö, Jukkasjärvi, Gällivare,
Råneträsks, Ängeså, Kalix, Råneå, Bodens och Storbackens revir (gamla)
samt Lainio, Kaitums och Polcirkelns revir (nya), tillhopa 14 revir.

Skellefteå distrikt; Pärlälvens och Jokkmokks revir (höra nu till
Luleå distrikt), Vargiså, Malmesjaurs, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Övre Byske,
Älvsby, Piteå, Jörns och Norsjö revir (gamla) samt Görjeå, Sikåns och
Storavans revir (nya), tillhopa 14 revir.

Umeå distrikt: Burträsks revir (hör nu till Skellefteå distrikt),
Degerfors, Norra Lycksele, Gräns (nuvarande Södra Lycksele), Sorsele,
Stensele, Fredrika och Bjurholms revir (gamla) samt Östra Lycksele,
Blåvikens, Malå, Storumans, Lycksbäckens och Lögde revir (nya), tillhopa
14 revir. Till distriktet skulle därjämte liksom nu höra Hällnäs
skogsskola med dess övningsskogar.

Härnösands distrikt (nytt): Vilhelmina, Åsele och Anundsjö revir
(höra nu till Umeå distrikt), Tåsjö, Junsele och Sollefteå (nuvarande
Härnösands) revir (höra nu till Mellersta Norrlands distrikt) (gamla) samt
Malgomajs, Dorotea, Bergvattnets ocliGafsele revir (nya), tillhopa 10 revir.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.) 11

Domiuistyrelsen

S8/i 1914.

Domänstyrelsen

u/i2 1914.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Mellersta Norrlands distrikt skulle på detta sätt minskas med 3 revir
och komme sålunda att omfatta 8 revir. Till distriktet skulle liksom
för närvarande hänföras Bispgårdens skogsskola med dess övningsskogar,
varjämte styrelsen ville hemställa, att till detta distrikt måtte hänföras
två revir från Gävle-Dala distrikt, nämligen Norra Hälsinglands och det
föreslagna Ljusdals revira). Härigenom komme detta senare alltför störa
distrikt att bliva till omfattningen mera normalt. I sammanhang med
en sådan reglering av distrikten borde namnet å nuvarande Härnösands
revir ändras till Sollefteå revir, på det att ej både ett distrikt och ett
därtill hörande revir skulle komma att hava samma namn.

Slutligen framhölle domänstyrelsen, att tillsättandet av ytterligare
en överjägmästartjänst vore erforderligt för reglering i främsta
rummet av Gävle-Dala distrikt och Bergslag sdistriktet, men att frågan
härom torde böra anstå, till dess de för ordnande av södra och mellersta
landets skogshushållning tillkallade sakkunniga avgivit sitt betänkande.

I den förut omförmälda skrivelsen den 11 december 1914, vari
domänstyrelsen på anmodan framlade förslag till geografisk revirindelning
i lappmarkerna, omfattande såväl stats- som privatskogar, har
domänstyrelsen även framlagt förslag till fördelning på de fyra föreslagna
överjägmästardistrikten av de i samma skrivelse omförmälda 34
lappmarksreviren. Med tillägg ur förslaget av den 28 januari 1914
av 13 kustlandsrevir samt 3 revir från nuvarande Mellersta Norrlands
distrikt ävensom Anundsjö revir har detta förslag följande utseende:

Luleå distrikt: Jukkasjärvi, Yetasjoki, Gällivare, Storlandets, Ängeså,
Råneträsks, Porjus och Storbackens revir i lappmarken ävensom Pajala,
Torneå, Tärendö, Kalix, Råneå och Bodens revir i kustlandet, tillhopa
14 revir;

Skellefteå distrikt: Jokkmokks, Görjeå, Pärlälvens, Sikåns, Vargisä,
Malmesjaurs, Östra Arvidsjaurs, Yästra Arvidsjaurs, Södra Arvidsjaurs,
Arjeplogs och Malå revir i lappmarken samt Älvsby, Piteå, Jörns och
Norsjö revir i kustlandet, tillhopa 15 revir;

Umeå distrikt: Norra Sorsele, Södra Sorsele, Västra Stensele, Östra
Stensele, Bjurbäckens, Lycksele, Blåvikens, Vinlidens, Öråns och Fredrika
revir i lappmarken samt Burträsks, Degerfors och Bjurholms revir
i kustlandet, tillhopa 13 revir, ävensom Hällnäs skogsskola med dess
övningsskogar; samt

Härnösands distrikt: Yästra Åsele, Östra Åsele, Volgsjö, Malgomajs
och Dorotea revir i lappmarken, Anundsjö revir, som nu tillhör Umeå

J) Nu benämnt Yästra Hälsinglands revir.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

distrikt, ävensom till Mellersta Norrlands distrikt hörande Tåsjö, Junsele
och Sollefteå (nuvarande Härnösands) revir, tillhopa 9 revir.

Sedan jag sålunda redogjort för kommittémajoritetens förslag i AvlBnina»-fråga om skogsadministrationen samt för reservationerna inom kom- B
mittén och de särskilda myndigheternas utlåtanden i detta hänseende,
anhåller jag att få övergå till behandling av den ekonomiska sidan
av saken.

Härutinnan anför kommitténs majoritet — ordföranden samt Fahlén Kommittén.
och Ringstrand — följande: »Kommittén får såsom allmän grundsats
uttala, att avlöningsförmånerna till den i orterna anställda personalen
böra vara avpassade efter samma måttstock som de vid statens skogsförvaltning
anställdas, så att skogsinspektörs, skogsingenjörs och tillsyningsmans
avlöningsförmåner bliva lika med respektive överjägmästares,
jägmästares och kronojägares. Uti ett avseende anser
kommittén dock, att en avvikelse från nu rådande förhållanden
bör vidtagas. Detta gäller beträffande de nu utgående fasta reseanslagen,
vilka böra utbytas mot reseersättningar efter ett resereglemente
och dagtraktamente under den tid, som tjänstemannen
på grund av förrättningen måste vistas borta från hemmet.»

Kommittén har härefter erinrat, hurusom densamma i annat sammanhang
(sid. 250 o. följ. i kommitténs betänkande) hemställt om och
lämnat skäl för en förändring i sättet för utgående av den förvaltande
personalens reseersättningar, samt nu ytterligare motiverat en sådan
förändring beträffande privatskogspersonalen. Då emellertid en sådan
förändring i varje fall icke torde höra genomföras annat än för skogspersonalen
i dess helhet, och denna fråga synes böra vila, till dess de
sakkunniga, som hava att avgiva förslag i fråga om skötseln av statens
skogar i södra och mellersta Sverige, avgivit sitt betänkande samt utlåtanden
däröver inkommit, anser jag mig nu icke behöva lämna någon
utförligare redogörelse för kommitténs förslag i denna del.

Kommittén fortsätter:

»Övriga avlöningsförmåner anser kommittén, såsom nämnt, höra
utgå i likhet med vad nu är fallet åt överjägmästare, jägmästare och
kr onoj ägare.

Skogsinspektörerna böra sålunda erhålla

i lön........................................ kronor 4,000: —

» tjänstgöringspenningar .............. » 3,200: — kronor 7,200: —

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 71.

samt vara berättigade att efter 5 år erhålla ytterligare 600 kronor i
lön. Hyra för expeditionslokal bör utgå med 400 kronor.

Skogsingenjörernas lön bör bestämmas till 2,300 kronor. I likhet
med vad nu är fallet beträffande jägmästarna, böra tjänstgöringspenningarna
utgå med olika belopp efter olika förhållanden uti de olika
skogsvårdsområdena. De böra enligt kommitténs förmenande bestämmas
att utgå med 3,000 kronor till skogsingenjörerna uti Haparanda, Torneå
lappmarks, Luleå lappmarks, Piteå lappmarks, Malå och Dorotea skogsvårdsområden,
med 2,800 kronor till skogsingenjörerna uti Lycksele,
Ångermanälvens och Dalarnas skogsvårdsområden, samt med 2,600
kronor till skogsingenjörerna uti Luleå, Piteå, Skellefteå, Mellersta
Västerbottens och Umeå skogsvårdsområden. Skogsingenjörerna höra i
likhet med jägmästarna åtnjuta tre ålderstillägg efter respektive 5, 10
och 15 år med varje gång 400 kronor.

Åt de biträdande skogsingenjörerna föreslår kommittén en lön av

1,800 kronor. Även till dem böra tjänstgöringspenningarna utgå med
olika belopp, och hemställer kommittén i sådant avseende, att åt de i
Haparanda, Torneå lappmarks, Lycksele, Ångermanälvens och Dorotea
skogsvårdsområden anställda måtte bestämmas tjänstgöringspenningar
till ett belopp av 1,400 kronor samt åt övriga till ett belopp av 1,200
kronor. Alla biträdande skogsingenjörer böra efter 5 års tjänstgöring
erhålla ett ålderstillägg av 300 kronor.

Ett för skogsinspektörer, skogsingenjörer och biträdande skogsingenjörer
gemensamt villkor för åtnjutande av nu föreslagna löneförmåner
bör vara, att de ej äga rättighet att åtaga sig förrättningar
åt enskilda mot särskilt arvode. För att tjäna den enskilde uppbära
de sin lön av staten, och man skulle kunna tänka sig, att frihet att
mottaga enskilda skogsförrättningar mot särskilt arvode skulle kunna
komma någon att rätta sitt omdöme angående en skogs behov av avverkning
efter storleken av det erbjudna arvodet. För att undanröja
alla dylika frestelser och för att giva tjänstemännen en sådan ställning,
att allmänhetens förtroende till dem ej av sådana skäl behöver sättas
på prov, bör det alltså utfärdas ett dylikt allmänt förbud, som kommittén
nu föreslagit.

Tillsyningsmännens lön bör bestämmas, i likhet med kronojägarnas,
till 600 kronor. Tjänstgöringspenningarna åt dem, som äro anställda
i Nox-rbottens och Västerbottens län samt i Särna socken med Idre
kapellag av Kopparbergs län, böra utgå med 700 kronor. Efter 5, 10
och 15 år bör lönen kunna höjas, varje gång med 100 kronor; en

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

hyresersättning av 100 kronor bör lämnas tillsyningsmännen. De böra,
liksom kronojägarna, vara förbjudna att idka handelsrörelse.

Alla nu nämnda utgifter höra utgå såsom ordinarie anslag. Att
utgå såsom reservationsanslag för befrämjande av den enskilda skogsvården
torde böra beräknas arvoden åt extra skogsingenjörer. Dessa
arvoden torde kunna bestämmas till ett belopp av 2,400 kronor för år
räknat. För bestridande av kostnader för extra bevakning torde böra
upptagas ett belopp av 10,000 kronor.1) Från samma anslag borde även
utgå medel till beredande av möjlighet för skogskontoret att anordna
möten distriktsvis med tjänstemännen för överläggning uti frågor, som
röra skogsvård, varjämte anslaget även borde upptaga ett belopp att
användas till utdelande av stipendier för att företaga resor i studiesyfte.
Till de två sist angivna syftena föreslår kommittén ett belopp av 3,000
kronor. Slutligen skulle reservationsanslaget även omfatta medel till
bestridande av expenser för skogsinspektörerna, förslagsvis 600 kronor
åt var och en av dem.

Då resekostnaderna för personalen i orterna svårligen kunna med
någon grad av visshet beräknas, borde de utgå i form av ett förslagsanslag,
som torde böra givas en storlek av 50,000 kronor.1)»

b Beloppet har avseende även å den för Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden
föreslagna skogspersonal, vilken i kommittébetänkandet jämväl avhandlas i
kommittémajoritetens förevarande anförande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Sammanställning av kommittémajoritetens avlönings- och utgiftsförslag
beträffande Västerbottens och Norrbottens län samt Sårna socken

med Idre kapellag: r)

Befattningshavare	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	: Summa	Total- j summa l i
Bestämt anslag: 1 skogsinspektör ........................	4,000	3,200	7,200
2’) » ........................	8,000	6,400	14,400
Hyra för expeditionslokal åt 3 skogs-inspektörer å 400 kronor............	—		1,200	22,800
1 skogsingenjör ...........................	2,800	3,000	5,300
5 » ...........................	11,500	15,000	26,500
» ........................	2,300	2,800	5,100
2 » ...........................	4,600	5,600	10,200
, ...........................	2,300	2,600	4,900
4 » ...........................	9,200 1,800	10,400	19,600	71,600
1 biträdande skogsingenjör............	1,400	3,200
» » ............	9,000	7,000	16,000
» > ............ » » ............	1,800 5,400	1,200 3,600	3.000 9.000	31,200
1 tillsyningsman ........................	600	700	1,300
55 » ........................	33,000	38,500	71,500
Hyresersättning åt 56 tillsyningsman å 100 kronor ...........................	—	—	5,600	78,400
Summa		-		204,000
Reservationsanslag : Arvoden åt extra skogsingenjörer 8 st. å 2,400 kronor..................			19,200
Till bestridande av kostnader för extra bevakning........................! —	-	s) 10,000

jhöjas med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 400 kronor,
efter ytterligare 5 år med
.likaledes 400 kronor och!
efter än ytterligare 5 år:
med ävenledes 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kronor,
efter ytterligare 5 år med
likaledes 100 kronor och
efter än ytterligare 5 år
med ävenledes 100 kronor.

'') Sammanställningen är ett för nu ifrågavarande områden upprättat utdrag av en i kommittébetänkandet
(sid. 483—4) intagen tabell, som jämväl omfattar de av kommittémajoriteten föreslagna
Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden samt skogskontoret och slutar å 354,360 kronor.

!) En av skogsinspektörerna är avsedd för Jämtland —Dalarnas skogsvårdsdistrikt, omfattande
jämväl Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden.

8) Avser även Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Befattningshavare 1	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Summa	Total- summa :
i j För anordnande av distriktsmöten	—	—	3,000 1,800	1 i 34,000
Expenser åt 3 skogsinspektörer å 600 kronor .............................
Summa i _ i [ Förslagsanslag: Till bestridande av resekostnader för personalen ..............................
		-	34,000 '') 50,000
Summa Sammandrag: Bestämt anslag .......................... Reservationsanslag........................ Förslagsanslag.............................. Summa
		_	50.000 204,000 34.000 50.000
—	—	—	288,000

Kommittémajoriteten tillager: »Till jämförelse må nämnas, att de
på ortsförvaltningen belöpande kostnaderna för statens bestyr med de
enskilda skogarna i de av majoriteten föreslagna skogsvårdsområdena
enligt domänstyrelsens berättelse för år 1909 uppgingo till 826,396
kronor 10 öre, därav 121,077 kronor 98 öre beräknas komma på den
ordinarie personalen och 205,318 kronor 12 öre på den extra. Beloppet
121,077 kronor 98 öre kommer visserligen även efter anställande
av den för skogslagarnas handhavande avsedda personal att från
statsverket utbetalas, men det lärer vara tydligt, att, om ej nytillkommande
orsaker föranleda anställande av ytterligare arbetskrafter, besparingar
skola kunna göras å statsskogarnas förvaltning, sedan den
ordinarie personalen helt och odelat får ägna sig åt denna.»

Kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund yttra sig icke om den
av majoriteten föreslagna lönestaten. Weländer däremot har i sin
reservation gjort åtskilliga erinringar mot beräkningen av anslaget till
bestridande av resekostnader för personalen, vilket anslag enbart för *)

*) Avser även Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden.

Reservation.

Utlåtanden.

Domänstyrelsen

1#/« 1^13.

88 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

den av kommittén föreslagna personalen borde liöjas till 100,000 kronor.
Då emellertid, enligt vad Welander förut anfört, personalen måste ökas
med omkring 50 procent, syntes det få antagas, att verkliga kostnaderna
för en omreglering av ifrågasatt slag skulle belöpa sig till mellan 500,000
och 600,000 kronor i stället för av kommittén beräknade 354,300 kronor. ])

I utlåtandena har i detta hänseende anförts huvudsakligen följande.

Överjägmästaren i Skellefteå distrikt: Det av kommittémajoriteten
framlagda avlönings- och utgiftsförslaget syntes näppeligen vara upprättat
med hänsyn till det verkliga, för handen varande behovet, men
i stället inklämt i ramen för de av domänstyrelsen beräknade kostnaderna
för handhavande genom skogsstaten av lagarna rörande enskildas
skogar. — Kostnaderna för sagda handhavande borde ingående beräknas
för att av statsverket gäldas genom särskilt anslag, vilket skulle upptagas
såsom eu domänfondens inkomst.

Över jägmästaren i Liden distrikt har yttrat sig lika med den föregående
med tillägg, att domänstyrelsens beräkning helt visst avsåge ej
kostnaderna för det arbete, som borde användas, utan för det arbete,
som under för handen varande förhållanden och med hänsyn till beviljade
anslag kunde nedläggas å handhavande och kontroll av lagarna
för de enskilda skogarna.

Domänstyrelsen har i utlåtandet den 10 november 1913 i fråga
om lappmarken och Sårna socken med Idre kapellag anfört: »Den
ordinarie personalens avlöningsförmåner böra bestämmas enligt nådiga
brevet den 17 juni 1908 angående ny lönereglering för skogsstaten,
nådiga kungörelsen samma dag angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från och med år 1909 fastställda nya avlöningsförmånerna
för skogsstaten samt gällande lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. I fråga om tjänstgöringspenningarnas
belopp får styrelsen framhålla, att särskilt de revir, som komme att
omfatta lappmarkernas inre delar, torde medföra ett mycket ansträngande
arbete, medan övriga revir skulle medföra någon lindring på
grund av drägligare kommunikationer. I övrigt får styrelsen hänvisa
till nedanstående tablå, upptagande de nya befattningar, som styrelsen
föreslagit: *)

*) Häri ingår beräknad kostnad för det av kommittén föreslagna skogskonto rot.
ävensom kostnaderna för personalen i Jämtland—Dalarnas skogsvårdsdistrikt med underlydande
skogsvårdsområden.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

1	Lön	Tjänst- görings- penningar	Summa
! 1 överjägmästare .....................	4,000	3,200	7,200
1 jägmästare..............................	2,300	3,000	5,300
1 7 » .............................	16,100	21,000	37,100
1 » .............................	2,300	2,800	5,100
8 » ..............................	18,400	22,400	40,800
1 kronojägare .........................	600	700	1,300
31 » ...........................	18,600	21,700	40,300
Summa	_		137,100

/Efter 5 är kan lönen höjas med
\ 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med
400 kronor, efter ytterligare 5
år likaledes med 400 kronor
samt efter än ytterligare 5 år
j ävenledes med 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med
100 kronor, efter ytterligare 5
år likaledes med 100 kronor
samt efter än ytterligare 5 år
ävenledes med 100 kronor. Där
bostadslägenhet saknas, ntgår
liyresersättning med 100 kronor.

Intill dess ett nytt system kan komma att bestämmas för respenningars
utgående, får styrelsen hemställa, att dessa må utgå med
nedanstående belopp:

1 överjägmästare..............................	kronor	1.300: —
17 jägmästare (å 900 kronor) ......	»	15,300: —
32 kronojägare (å 250 kronor)		8,000: —
Summa	kronor	24,600: —

Hyresersättning:

1 överjägmästare för expeditionslokal kronor 400: —

32 kronojägare (å 100 kronor)................... » 3,200: —

Summa kronor 3,600: —.

För inrättande av ovanstående befattningar skulle sålunda erfordras
ett sammanlagt belopp av 165,300 kronor.»

Det bör anmärkas, att i denna domänstyrelsens beräkning icke
upptagits några belopp för assistenter och extra kronojägare.

I skrivelsen den 11 december 1914, varmed domänstyrelsen avgivit
förslag till geografisk indelning av lappmarkerna i revir, omfattande
såväl statsskogar som privatskogar, har styrelsen framlagt fullständig
kostnadsberäkning för hela den ordinarie personalen i dessa
landsdelar. Ifall ur denna beräkning avskiljes den nuvarande personalen,
men i stället tillägg göres för den nye överjägmästaren och den förut
föreslagna personalen i Sårna och Idre, visar denna beräkning följande
resultat för föreslagen ny ordinarie personal.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 höft. (Nr 71.)

Doiniinstyrelsen

u/is 1914.

Domänstyrelsen

10/u 1913.

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

		Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Kes- penningar.	Hyres -ersättning.	Summa, j \|
j 1 överjägmästare ...................		4.000	3,200	1,300	400	8,900
! 1 jägmästare .........................		2,300	3,000	900	—	6,200 \|
: 5 > .........................		11,500	15,000	4,500	—	31,000 j
i » .........................		2,300	2,800	900	—	6,000
6 > (en i Idre) ..........		13,800	16,800	5,400	—	36,000
1 » .........................		2,300	2,800	800	—	5,900
2 > .........................		4,600	5,600	1,600	—	11,800
1 kronojägare ......................		600	700	250	100	1,650
i 31 » ........................		18,600	21.700	7,750	3,100	51,150
j	Summa	—	—	—	—	158,600
Ålderstillägg böra	naturligtvis även enligt detta förslag utgå efter

oförändrade regler.

På grund av att antalet jägmästare enligt detta förslag minskats
med 1 i jämförelse med domänstyrelsens förslag den 10 november 1913
samt därjämte vissa jämkningar mellan avlöningsklasserna vidtagits,
hava alltså kostnaderna för den ordinarie personalen enligt detta förslag
nedbringats med 6,700 kronor.

Till dessa kostnader komma utgifter för assistenter och extra
kr onoj ägare.

Beträffande dimensionslagens område inom Västerbottens och Norrbottens
läns kustland är domänstyrelsen ense med kommittémajoriteten
utom såvitt angår den inspekterande personalen. I fråga om denna
anför styrelsen i utlåtandet den 10 november 1913 följande: »De två
av styrelsen föreslagna förste skogsingenjörerna böra hava samma löneförmåner
å stat som övriga skogsingenjörer med en förhöjning å tjänstgöringspenningarna
av 1,800 kronor åt vardera för år och därmed
förenad skyldighet att tjänstgöra såsom sekreterare i respektive skogsvårdsstyrelser,
utan rätt att härför erhålla särskilt arvode. För utförande
av inspektionsresor, intill dess frågan om ändrade grunder för reseersättning
åt skogspersonalen blivit avgjord, torde åt förste skogsingenjörerna
böra anvisas bestämda belopp, förslagsvis för förste skogsingenjören
i Västerbottens län 800 kronor och den i Norrbottens län 1,000
kronor. Jämväl för handläggning av skogsingenjörsförrättningar höra
de likasom skogsingenjörerna, i avvaktan på nämnda frågas avgörande,
erhålla fasta respenningar, avpassade efter tjänstgöringsområdenas storlek.

Kungi. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 71.

Förste skogsingenjörens sammanlagda inkomst torde på sådant sätt
uppgå till ungefär det belopp, som av kommittén föreslagits för skogsinspektör.
>

I skrivelse den 2 oktober 1914 angående anslag för år 1916 till
skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet har domänstyrelsen
framlagt följande förslag till avlöningsstat för den av styrelsen föreslagna
särskilda personalen för dimensionslagens handhavande i Västerbottens
och Norrbottens läns kustland.

	Lön.	Tjänst- görings- pen- ningar.	Respen- ningar.	i Hyres-J ersätt-i "ing-	Summa.
1 förste skogs!ngenjör ...	2,300	3,400	1,100		6,800
1 » »	2,300	3,600	1,100	—	7,000
1 skogsingenjör ............	2,300	2,600	900	—	5.800
5 skogsingenjörer .........	11,500	13,000	4,500	—	29,000
1 biträdande skogsingenjör	1,800	1,200	600	—	3,600
4 » skogsingenjörer	7,200	4,800	2,400	—	14,400
1 tillsyningsman ............	600	700	250	100	1,650
26 tillsyningsman.........	15,600	18,200	6,500	2,600	42,900
8 extra skogsingenjörer: arvoden å 2.400 kronor jämte reseersättning å 600 kronor .......................		_			24,000
Traktamente åt biträdande och extra skogsingenjörer efter 6 kronor för varje rese- och förrättningsdag					15,600
Arvoden åt extra tillsynings-man ...........................					5,000
Summa	—		—	—	155,750

Efter 5 år kan lönen höjas
med 400 kronor, efter
ytterligare 5 år med likaledes
400 kronor och efteri
än ytterligare 5 år med!
ävenledes 400 kronor. I

Efter 5 år kan lönen höjasi
med 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas''
med 100 kronor, efter
ytterligare 5 år med likaledes
100 kronor och efter
än ytterligare 5 år med
ävenledes 100 kronor.

De sålunda föreslagna avlöningarna för förste skogsingenjörer äro,
som synes, sammansatta på helt annat sätt än styrelsen förordat i
förenämnda utlåtande den 10 november 1913.

Domäti‘
fcyrelsert
*/io 1914.

Departementschefen.

Den nuvarande

personalens
otillräcklighet.

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

För bedömande av frågan, huruvida och i vad mån behov av ökade
arbetskrafter inom skogspersonalen för nu ifrågavarande delar av riket
föreligger, torde det i första hand vara nödvändigt att hava tillgång
till en°översiktlig framställning av skogarnas omfattning inom de nuvarande
reviren och distrikten därstädes. I ör sådant ändamål ha\ a
här nedan intagna tabeller upprättats. De däri förekommande uppgifter
hava erhållits ur domänstyrelsens ämbetsberättelse för år 1910 (den
senaste, där fullständiga uppgifter härom förekomma) med undantag av
dem, som avse sådana enskilda skogar i kustlandet, för vilka dimensionslagens
bestämmelser gälla. För dessa hava ej andra siffror varit
tillgängliga än de, som lämnats av kommittémajoriteten.

Lappmark(in.

—	Allmänna skogar, j	Enskilda	skogar.	Summa
R e v i r	Produktiv i skogsmark. Hektar.	j Totalareal. \| Hektar, j	Produktiv ! skogsmark.'' Hektar. 1	Totalareal.] Hektar. 1	Produktiv 1 skogsmark.! Hektar.	Totalareal. Hektar.
Luleå distrikt:1)
Jukkasjärvi.......................	151,700	473,000	196,000	392,300	347,700	865,300
Gällivare........................	111,100	243,200	24,500	49,800	135,600	293,000
Råneträsk ........................	79,900	132,600	31,400	50,400	111,300	183,000
Ångest.............................	91,700	174,200	82,300	103,800	174,000	278,000
Storbacken .......................	131,700	237,600	60,500	101 000	192,200	338,600
Pärlälven...........................	115,700	200,200	38,300	61,900	154,000	262,100
Jokkmokk .......................	79,500	103,200''	76,100	108,700	155,600	211,900
Summa	761,300	1,564,000	509,100	867,900	1,270,400	2,431,900
Medeltal för 7 revir	108,800	223,400	72,700	124,000	181,500	347,400
Skellefteå distrikt:
Vargiså ...........................	86,800	153,000	7,700	10,700	94,500	löd,7(X)
Arjeplog ...........................	120,000	354,700	63,900	157,500	183,900	512,200
Malmesjaur........................	147,500	243 500	5,700	12,300	153,200	255,800
Övre Byske.................. •	101,200	150,100	31,400	55,000	132,600	205,100
Arvidsjaur ........................	89,600	141,600	53,000	86,200	142,600	227,800
Norsjö (del av) ................	46,200	64,200	69,500	\| 103,700	115,700	167,900
Summa	591,300	1,107,100	231,200	425,400	822,500	! 1,532,500
Medeltal för 6 levit	98,600	\| 184,500	38,500	70,900	i 137,100	255,400

2) Pajala revir är i sin helhet räknat som kustlandsrevir.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71. 93

	Allmänna skogar.	Enskilda	skogar.	Summa
R e v i r.	Produktiv skogsmark. Hektar.	Totalareal. Hektar.	Produktiv skogsmark. Hektar.	Totalareal. Hektar.	Produktiv skogsmark. Hektar.	Totalareal. Hektar.
Umeå distrikt:
Norra Lycksele ..................	93,100	129,900	65,500	95,200	158,000	225,100
Södra Lycksele ..................	79.100	99,900	131,900	177,700	211,000	277,600
A sele..............................	83,300	103,900	170.200	249,000	259,500	352,900
Sorsele ...........................	09,100	147,700	69,000	102,400	138,100	250,100
Stensele .........................	129,100	157,000	115,500	136,000	244,600	293,600 \|
Vilhelmina ....................	74,300	114,900	142,800	291,000	217,100	406,500 ;
Fredrika ........................	01 800	81,800	65,900	102,200	127,700	184,000
Summa	589,800	835,700	766,800	1,154,100	1,356,000	1,989,800 ;
Medeltal för 7 revir	84.300	119,400	109,500	164.900	193,800	284,300
Av Mellersta Norrlands distrikt:
Tåsjö (del av)................	41,900	59,400	112,200	132,900	154,100	192,300
Summa för hela lappmarken	1,984,300	3,566,200	1,619,300	2,580,300	3.603,000	6,146,500
Medeltal för 21 revir	94,500	169,800	77,100	122,900	171.600	292,700
För de 19 hela lappmarks-
reviren äro medeltalen	99,800	181.200	75,700	123.300	175,500	304,500

I denna tabell ingå icke några arealer för oavvittrad mark, varav
stora skogbärande områden finnas i Umeå distrikt.

I tabellen äro, för underlättande av jämförelse med förut meddelade
tabeller, allmänningsskogarna inräknade bland de allmänna
skogarna, ehuru de till sin natur torde vara att betrakta såsom enskilda
skogar. Deras produktiva skogsareal är 144,800 hektar och deras
totalareal 221,700 hektar. Då de äro fördelade på 9 skilda revir, blir
det dock för varje särskilt revir av ganska ringa betydelse, till vilken
kategori de hänföras.

Skogar till avvittrade kronohemman och krononybyggen under
åborätt äro här liksom i domänstyrelsens tabell den 11 december 1914
(sid. 57 här ovan) upptagna bland de enskilda skogarna.

Slutsummorna för hela lappmarken stämma ej alldeles med de
av kommittén uppgivna, här förut å sid. 13—15 meddelade, vilket torde
huvudsakligen bero på, att kommittén inräknat hela Norsjö revir samt
i fråga om utsyningshemmanen använt uppgifter, som erhållits på annat
sätt än ur domänstyrelsens berättelser. Vid jämförelse med slutsummorna

94 Kutvjl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 71.

enligt domänstyrelsens inclelningsförslag den 11 december 1914 (sid. 57
här ovan) visar sig, att skiljaktigheterna i fråga om arealen av enskilda
skogar ej äro större, än att de kunna bero på talens avrundning för de
särskilda reviren. I avseende å de allmänna skogarnas totalareal är
skillnaden ej heller särdeles stor och kan bero på att domänstyrelsen
i nyssnämnda förslag använt senare siffror. För den produktiva skogsmarken
till de allmänna skogarna visa däremot domänstyrelsens nyssnämnda
uppgifter i december 1914 en rätt avsevärd ökning, nämligen
med 90,000 hektar, vilket torde nästan helt och hållet bero på att mark,
som tidigare ansetts såsom impediment, nu upptagits såsom produktiv.
I det stora hela är dock överensstämmelsen fullt tillfredsställande.

Av tabellen framgå åtskilliga intressanta förhållanden, av vilka
jag särskilt vill framhålla några. Jag fäster mig därvid närmast vid
uppgifterna om den produktiva skogsmarken, ehuruväl även totalarealen
har sin stora betydelse, såväl därigenom att den ger ett begrepp om
revirens väldiga omfattning och den yta, vilken är föremål för förvaltning
och över vilken revirpersonalens färdvägar gå, som ock på
den grund att det icke torde vara uteslutet, att skog, om än i mindre
mängd och av sämre beskaffenhet, finnes även å annan mark än den,
som upptagits såsom produktiv skogsmark.

De enskilda skogarna upptaga, för hela lappmarken räknat, nästan
jämnt 45 procent av den produktiva skogsmarken. De förekomma,
såsom naturligt är till följd av bebyggelsens olika utbredning, mest i
de sydligaste delarna av lappmarken och upptaga i medeltal i Umeå
distrikt mer än 56 procent av sagda skogsmark, samt äro isynnerhet
övervägande inom Södra Lycksele, Asele och Vilhelmina revir ävensom
inom delarna av Norsjö och Tåsjö revir. Längst i norr, i Jukkasjärvi
socken, är den produktiva arealen av enskilda skogar ävenledes större
än av allmänna skogar. Eljest överväga de senare i samtliga revir
inom Luleå och Skellefteå distrikt och äro i övriga revir inom Umeå
distrikt än de nyss nämnda ungefär jämnstora med eller något större
än de enskilda. I Vargiså och Malmesjaurs revir äro de enskilda
skogarna jämförelsevis mycket obetydliga. .

Revirens medelareal av produktiv skogsmark är störst i Umeå
distrikt och minst i Skellefteå distrikt, varvid dock Norsjö-delen, som
vid medeltalsberäkningen räknats som helt revir, sänker medeltalet i
någon mån. Då skogsskötseln uppenbarligen kan bedrivas intensivare
i de södra delarna av Lappland än i de norra, hade man snarast väntat
sig, att reviren skulle vara mindre söderut. Detta är också i verkligheten
fallet beträffande den i dem ingående produktiva arealen av all -

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 71.

manna skogar, för vilka medeltalen per revir ''stadigt och kraftigt sjunka
först från Luleå till Skellefteå distrikt och därefter från det sistnämnda
till Umeå distrikt. Det är de enskilda skogarnas stora medelareal per
revir i Umeå distrikt, som höjt medelsiffran för reviren i detta distrikt.

Kustlandet.

K e v i r i	Allmänna skogar. !	Enskilda skogar under utsynings-lagen.	Summa	Enskilda skogar under dimen- sions- lagen. Total- areal. Hektar.	Summa total- areal. Hektar.
Produk-tiv skogs-mark. Hektar.	Total- 1 areal. ! j Hektar.	Produk-tiv skogs-mark. Hektar.	Total- areal. Hektar.	Produk-tiv skogs-mark. Hektar.	Total- areal. Hektar.
1 Luleå distrikt: 1 ^
Pajala .....................	161,700	420,700	42,500	86,500	204,200	507,200	—
Torneå....................	73,700	107,900	9,300	13.6C0	83,000; 121,500	—
Tärendö ..................	105,000	177,300	28,000	46,000	133,000	223,300	—	— \|
Kalix........................	87,400	138,100	13,000	25,900	100,400	164,000	—	\|
i Råneå .....................	67,700	94,600	31,100	41,100	98,800	135,700	—
; Boden ............... .....	74,200	94,4001	19,200	29,300	93,400	123,700	—	—
Summa	569,700	1,033,000	143,100''	242,400	712,800	1,275,400	1,319,600	2,595,000!
Medeltal för 6 revir	95,000	172,200	23,800	40,400	118,800	212,600	219,900	432,500
; Skellefteå distrikt:
Alvsbv.....................	80,300	95,500	21,600	28,500	101,900	124,000	—	—
Piteå........................	90,900	121,300	9,700	15,900	100,600	137,200	-	—
Jörn ........................	64,000	90,600	9,300	21,400	73,300	112,000		—
Norsjö (de! av) ........	29,300	38,800	4,400	8,100	33,700	46,900	_	—
Burträsk ..................	23,300	33,900	8,500	21,300	31,800	55,200	—	—
Summa	287,800	380,100	53,500	95,200	341,300	475,300’!,079,400\|l,554,700
Medeltal för 5 revir	57,600	76,000	10,700	19,000	68,300	95,000	215,900	310,900
Umeå distrikt:
(Hullnäs slcolrevir) .	4,600	5,800	-	—	4,600	5,800	—	\|
Degerfors..................	43,900	58,600	2,500	3,700	46,400	62,300	—	- j
Bjurholm.................	30,800	45,300''	8,900	13,100	39,700	58,400	—	- \|
Summa	79,300	109,700;	11,400	16,800	90,700	126,500	703,100	829,600
Medeltal för 2 revir	37,300	52,000	5.700	8,400	43,000	60,400	351,600	412,000\
S:a för hela kustlandet	936,800	1,522,800\|	208,000	354,400	1,141,800	1,877,200 3,102,100 4,979,30öj
Medeltal för 13 revir	72,100	117.100,	16.000j	27,300	88,100	144.400	238,600	383,000

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

I denna tablå äro allmänningsskogar i Pajala och Tärendö revir
inräknade bland de allmänna skogarna med en areal produktiv skogsmark
av 41.800 hektar och en totalareal av 74,300 hektar.

Skogar till kronohemman och krononybyggen under åborätt äro
upptagna bland enskilda skogar under utsyningstvång.

Slutsumman _ för de allmänna skogarna är högre än enligt kommitténs
uppgifter (sid. 13—15 här ovan), vilket till stor del torde bero
på att kommittén räknat Norsjö revir i dess helhet till lappmarken. I
fråga om de enskilda skogarna under utsyningstvång är denna tabells
arealsiffra mycket högre än kommitténs. Till en mindre del beror detta
på att kommittén hänfört hela Norsjö revir till lappmarken, men huvudsakligen
på de olika sätt, på vilka uppgifterna erhållits. Kommittén
grundade sina uppgifter om dessa hemmans skogar på skiftesstadgekommitténs
uppgifter, men dessa, som avse blott skattehemman, giva
redan för dessa hemman avsevärt lägre tal än domänstyrelsens berättelse.
Härtill kommer, att kronohemman och krononybyggen under åborätt
nu förts till denna kategori.

I varje fall torde det vara tryggast att nu vid beräkningarna
hänföra sig till denna tabells, ur domänstyrelsens officiella berättelse
hämtade siffror om allmänna skogar och skogar under utsyningstvång,
vilka siffror för övrigt äro betydligt nyare än kommitténs.

Uppgifterna om arealen av skogar under dimensionslagen, vilka
uppgifter ju hämtats från kommitténs betänkande, torde vara mera
osäkra. Det vill synas, som om kommittén vid användandet av norrlandskommitténs
uppgifter å mark i enskild ägo medtagit såsom skog
även inrösningsjorden med en areal av icke mindre än omkring 270,000
hektar. Av den övriga under denna kolumn redovisade marken synes
endast omkring hälften eller ungefär 1,400,000 hektar vara i norrlandskommitténs
betänkande betecknad såsom avrösningsjord, under det att
andra hälften ansetts vara impediment. I varje fäll kan icke på långt
när hela arealen, 3,102,100 hektar, betraktas såsom skogbärande mark.

För de tre nordligaste överjägmästardistrikten kan göras följande
sammanställning, omfattande såväl lappmarken och kustlandet som det
till Umeå distrikt hörande Anundsjö revir i Yästernorrlands län.

Kung!. Maj:ts Nåd.. Proposition Nr 71.

Distrikt	Allmänna skogar	Enskilda skogar under utsynings-lagen	Summa	Enskilda skogar under dimen- sions- lagen Hektar-	1 Summa total- areal Hektar
Produk-tiv skogs-mark Hektar	Total- areal Hektar	Produk-tiv skogs-mark Hektar	Total- areal Hektar	Produk-tiv skogs-mark Hektar	Total- areal Hektar
Luleå distrikt.
13 revir ............	1,331,000	2,597,000	652,200	1,110,300	1,983,200	3,707,300	1,319,600	5,026,90!)!
Skellefteå distrikt.
10 revir .........	879,100	1,487,200	284,700	520,600	1,163,800	to 8 CD O O	1,079,400	3,087,200
Umeå distrikt.
10 revir ...........	720,900	1,007,600	785,300	1,179,400	1,506,200	2,187,000	703,100	2,890,100
S:a för de tre distrikten	2,931,000	5,091,800	1,722,2002,810,300	4,653,200	7,902,100j 3,102,100111,004,200

Sårna socken med dåre kapellan

	Allmänna skogar	Enskilda skogar	Summa
Bevir	Produk-tiv skogs-mark	Total- areal	Produk-tiv skogs-mark	Total- areal	Produk-tiv skogs-mark	Total- areal
	Hektar	Hektar	Hektar	Hektar	Hektar	Hektar
Surna .........................................	114,000	211,700	28,000	47,900	142,000	259,600
Transtrand, inom Surna socken	74,200	128,700	30,100	49,300	104,300	178,000
» Transtrands »	24,100	35,800	-	-	24,100	35,800
Summa	98,300	164,500	30,100	49,300	128,400	213,800
Summa för bägge reviren	212,300	376,200	58,100	97,200	270,400	473,400
Medeltal	106,100	188,100	29,000	48,600	135,200	236,700

Av ovanstående tabeller torde klart framgå, att reviren uti nu
ifrågavarande landsdelar hava en abnormt stor omfattning och att
den personal, som enligt uppgifterna å sid. 10—11 härovan tjänstgjort
därstädes, är alldeles otillräcklig för en tillfredsställande skötsel av de
ofantliga skogsområdena. Det torde icke vara för djärvt att påstå,
att den nuvarande fåtaliga personalen ofta ej ens har tid att förskaffa
sig ingående kännedom om skogen inom sina tjänstgöringsområden,
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 höft. (Nr 71.) 13

98 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

vilket dock — vad särskilt lappmarken angår — till följd av skogsbrukets
natur i dessa trakter är mera än annorstädes en nödvändig
förutsättning för en god skogshushållning. Visserligen må erkännas,
att — huvudsakligen till följd av dåliga avsättningsförhållanden —
skogsbruket i dessa trakter ända till senare tider bedrivits mera extensiv^
haft huvudsakligen exploaterande, på avverkning av grövre timmerträd
inriktad karaktär, och att till följd härav behovet av ökade
arbetskrafter ej visat sig fullt så trängande, som eljest skulle varit
fallet. Men på senare åren hava förutsättningarna för ett intensivare
skogsbruk förbättrats, framför allt genom ökade avsättningsmöjligheter,
så att inom ganska betydliga områden även smärre dimensioner numera
kunna med ekonomisk fördel uttagas. Också bedrives skogshushållningen
numera å såväl allmänna som enskilda skogar intensivare än förr; och
vad särskilt de allmänna skogarna angår hava såväl inom riksdagen
som ock på senaste tiden inom facklitteraturen och i tidningspressen
upprepade gånger röster höjts för åstadkommande av förbättrad och
mer inkomstgivande skogsvård framför allt genom ökade avverkningar
av den stora myckenhet skadad och oväxtlig skog, som här finns.
Jag vill särskilt framhålla de uttalanden i detta hänseende, som gjorts
av riksdagens revisorer år 1914. Första förutsättningen för att lyckas
i strävan mot intensivt skogsbruk är emellertid, att tillgång finnes på
tillräcklig personal, som kan ombesörja ej blott de stora avverkningarna
utan jämväl de föryngringsarbeten, som efter avverkningarna måste
utföras i större utsträckning än hittills. Är personalen för fåtalig, lärer
skogsbruket omöjligen kunna höjas till den ståndpunkt, som anbefalles
av ett verkligt intresse för ett rätt utnyttjande av de stora rikedomar,
som det här är fråga om. Särskilt bjudande synes den enskilde skogsägarens
anspråk på tillräcklig personal vara. Då staten pålagt honom
inskränkningar i den fria dispositionsrätten över skogen och ställt honom
i beroende av skogspersonalen, lärer det vara en självfallen plikt för
staten att tillhandahålla fullt kompetent personal i sådan utsträckning,
att han icke av bristande tillgång därpå hindras i ett rationellt tillgodogörande
av sina skogstillgångar. Härvid må erinras, att i de skogslagar
för nu ifrågavarande områden, som Kungl. Maj:t förut denna dag
beslutat föreslå riksdagen till antagande, skogspersonalen fått sig ålagda
ökade göromål för skogsvårdens befrämjande, och torde detta i sin
mån bidraga till att ytterligare motivera kravet på ökad personal.

Oaktat den träkonsumerande industrien, kommunikationerna och
andra för graden av ett skogsbruks intensitet bestämmande faktorer
i dessa trakter ännu äro jämförelsevis litet utvecklade, uttagas dock

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

redan nu högst betydande värden ur skogarna å nu ifrågavarande områden.
Domänstyrelsens ämbetsberättelse för år 1912 utvisar, att nettobehållningen
från sådana allmänna skogar, vilkas avkastning tillföres
statsverkets skogsmedel, sagda år utgjorde i runda tal

846,000 kronor i Luleå distrikt

1,607,800 » > Skellefteå »

2,301,900 » » Umeå » (utom Anundsjö revir)

240,100 » > Sårna socken med Idre kapellag.

Summa 4,995,800 kronor.

Utsyning och stämpling å skogar under utsyningstvång (skattehemman,
kronohemman, krononybyggen, stockfångstskogar och sockenallmänningsskogar)
verkställdes under år 1912 i en omfattning av

227,700 kubikmeter i Luleå distrikt

139,000 » > Skellefteå s>

500,200 » » Umeå > (utom Anundsjö revir)

51,600 » > Sårna socken med Idre kapellag.

Summa 918,500 kubikmeter.

1 kustlandet utstämplades samma år å hemmansskogar, lydande
under dimensionslagen, undermåliga träd till ett antal av
824,900 i Luleå distrikt

2,643,700 » Skellefteå »

2,179,800 » Umeå »

Summa 5,648,400 träd.

Ovan angivna värden och mängder torde med all säkerhet väsentligen
ökas under kommande år; men den första förutsättningen för
sådan ökning är, att det finns tillgång på tillräcklig personal.

Slutligen torde det böra framhållas, hurusom efter den senaste
regleringen av skogsstaten i Norrbottens och Västerbottens län, vilken
trädde i kraft den 1 januari 1901, då 12 nya revir tillkommo, därav
7 i Norrbottens län och 5 i Västerbottens län, skogsskötseln å de allmänna
skogarna i dessa län utvecklats så kraftigt, att det årliga
medeltalet av statsverkets skogsmedel från dessa län under åren 1911—
1913 uppgått till ett belopp, som med i det närmaste 60 procent
överstiger motsvarande medeltal för åren 1901-—1903. Härav och av
den omständigheten, att utgifterna för skogsodling och hyggesrensning
m. in. å statsskogarna i samma bägge län varit mer än sex gånger sä
stora under åren 1911 — 1913 som under åren 1901 —1903, framgår,

Personalens

omorganisa tion.

100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

såsom även förut framhållits, att statsskogsbrukets intensitet högst
betydligt ökats och att sålunda de arbetsprestationer, som härutinnan
numera krävas av skogspersonalen, äro mycket större än förut. Men
ju mera arbete de allmänna skogarna fordra, desto mindre blir möjligheten
för skogstjänstemännen att ägna vederbörlig tid och intresse åt
de enskilda skogarna, om reviren bibehållas vid sin nuvarande storlek.
Vad beträffar hushållningen å sistnämnda skogar, torde för övrigt även
dennas intensitet särskilt under senare åren hava höjts. Även dessa
skogar toi’de sålunda taga personalen i anspråk mera än förr.

Det direkta syftemålet med vad jag nu anfört har visserligen
varit att ådagalägga behovet av ökning utav den förvaltande personalen,
men samtidigt torde även nödvändigheten av förstärkning av
arbetskrafterna inom de inspekterande och bevakande personalerna hava
belysts. I fråga om den inspekterande personalen framgår av ovan intagna
arealtabeller den stora omfattningen av de 3 nordligaste distrikten.
Vad angår de under skogsstatens tillsyn stående enskilda skogarna, så
utvisa av kommittémajoriteten återgivna svar på frågor, som kommittén
riktat till överjägmästarna, hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
kommuner och skogsägare, att inspektionen å sagda skogar varit långt
ifrån tillräcklig, och även för dessa skogars behöriga skötsel är därför
en utökning av den inspekterande personalen av behovet påkallad.

Även den bevakande personalens tjänstgöringsområden äro onaturligt
stora i Norrbottens och Västerbottens län samt Särna socken med
Idre kapellag, nämligen år 1911 i medeltal icke mindre än 34,800
hektar allmänna skogar förutom den stora arealen enskilda skogar.

Såväl kommittén som de myndigheter, vilka avgivit utlåtanden
över dess förslag, hava varit eniga i att framhålla behovet av ökade
arbetskrafter, men i fråga om sättet för personalens organisation hava
meningarna delat sig i två grupper. Av dessa föreslår den ena uppdelning
av skogspersonalen i skilda kategorier efter arbetets art sålunda,
att den ena kategorien skulle handhava förvaltningen uteslutande
av de allmänna skogarna och den andra besörja tillsynen över
de enskilda skogarna, medan åter den andra gruppen förordar personalens
bibehållande såsom en enda tjänstemannakår med förvaltningsområdena
uppdelade efter geografiska synpunkter och med åliggande
att inom varje område besörja alla slag av staten tillhörande skogsgöromål.

Då det nu gäller att fatta ståndpunkt i valet mellan de olika
systemen, må det framhållas, att då 1903 års allmänna skogsvårdslag

101

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

tillkom, överlämnades tillsynen över den enskilda skogshushållningen
inom lagens tillämpningsområde icke åt skogsstatstjänstemännen utan
åt de samtidigt med lagens tillkomst inrättade skogsvårdsstyrelserna
med deras skogligt utbildade tjänstemän. Här tillämpas sålunda uppdelning
efter arbetets art; och jag erinrar om vad 1896 års skogskommitté
härutinnan yttrar i sitt för 1903 års lagstiftning rörande
enskilda skogar grundläggande betänkande, eller att systemet att överlämna
tillsynen över den enskilda skogshushållningen åt skogsstatstjänstemän
syntes skola medföra den fara, att privatskogsskötseln
komme att betraktas såsom ett underordnat åliggande.

Emellertid bör det icke lämnas ur sikte, att förhållandena i av
seende å den enskilda skogsskötsel äro vitt skilda inom de delar
av landet, där 1903 års allmänna skogsvårdslag gäller, och de nu
ifrågavarande nordliga landsdelarna. I de förra delarna av landet har
ju den enskilde full frihet att ordna sin skogshushållning såsom honom
för gott synes, om blott icke skogens återväxt uppenbarligen äventyras.
Han äger alltså, under iakttagande av detta villkor, själv bestämma
om den skogshushållningsplan, han vill följa, de avverkningar,
han vill företaga, m. m. I lappmarken och andra orter, där utsyningstvång
gäller, är däremot all avverkning, utom till husbehov, underkastad
utsyning av i allmän tjänst anställd skogspersonal, och denna
utsyning skall ske i överensstämmelse med viss, av offentlig myndighet
fastställd avverlcningsplan. Härigenom hava alltså högst väsentliga
inskränkningar lagts å den enskildes förfoganderätt över sin skog.
För de trakter, där dimensionslagen gäller, är visserligen icke bestämd
föreskrift lämnad om viss avverkningsplan, men enligt det förut denna
dag av Kungl. Maj:t godkända förslaget till dylik författning får avverkning
av undermåliga träd — till vilka på grund av dimensionsgränsens
höjd antagligen huvudmassan av det saludugliga skogsbeståndet
i dessa trakter hör — för annat ändamål än fastighetens eller därmed
sambrukad fastighets eget husbehov ske endast efter utsyning, som
likaledes skall verkställas av i allmän tjänst anställd personal. Då
denna utsyning skall ske under iakttagande, såvitt möjligt, av skogsvårdens
fordringar, vilket väl i de flesta fall torde förutsätta, att vissa
beräkningar över skogshushållningen måste uppgöras till ledning för
utsyningarna, följer härav, att även i de trakter, där dimensionslagen
gäller, skogsägaren är underkastad vittgående inskränkningar i sin
skogsskötsel. En personal, organiserad på samma sätt som ansetts
tillräckligt för tillsynen över den allmänna skogsvård slagens tillämpning,
kan därför icke anses tillfyllestgörande för tillsynen över tillämpningen

102 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

av de särskilda skogslagarna för de nu ifrågavarande delarna av landet.
Det kar ej keller från något kåll — icke ens av dem, som förordat
inrättandet av skogsvårdsstyrelser i dessa trakter — ifrågasatts att uppkäva
det nuvarande systemet i så måtto, att icke den personal, som
erfordras för tillsynen över de enskilda skogarna i nu ifrågavarande
landsdelar, fortfarande skall vara anställd ock avlönad av statsverket.

Jämförelsen med den personal, som är anställd för tillsyn över
den allmänna skogsvårdslagens efterlevnad, erbjuder alltså icke tillräcklig
ledning för bedömande av nu föreliggande fråga. Då enighet
råder om, att all den personal, som i dessa trakter erfordras för såväl
stats- som privatskogar, skall anställas ock avlönas av staten, begränsar
sig frågan till att gälla, huruvida två särskilda kårer av statstjänare,
en för vartdera slaget av skogar, skola finnas, eller om en
enda kår — vederbörligen utökad — lämpligen bör besörja alltsammans.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, hava beaktansvärda
skäl anförts för vardera meningen. Att anse någotdera systemet
vara så avgjort fördelaktigare än det andra, att det under alla
förhållanden bör tillämpas, synes mig icke möjligt. Jag vill icke
förneka, att — principiellt taget uppdelning av arbetet efter dess
art synes mig innebära vissa företräden, särskilt därigenom att detta
system torde medföra eu bättre garanti för ett tillfredsställande arbete
å såväl det ena som det andra slaget av skogar, än om arbetet uppdelas
enbart efter geografiska synpunkter. Eu förutsättning — bland
andra — för att dessa företräden skola kunna verka med full kraft är
emellertid, att arbetsområdena äro någorlunda koncentrerade till sin
belägenhet och av rimlig omfattning i fråga om arealen.

Frågan synes mig därför böra väsentligen bedömas ur praktiska
synpunkter, så att det resultat uppnås, som är fördelaktigast för såväl
staten som de enskilda skogsägarna samt låter sig vinna utan alltför
stora kostnader. Vid avgörandet synes alltså böra tillses, huruvida och i
vad mån det på grund av lokala förhållanden och andra omständigheter
är möjligt att förverkliga en uppdelning efter arbetets art i de
landsändar, varom nu är fråga, utan att därigenom olägenheter uppstå,
som måste anses överväga de principiella fördelarna av en dylik
indelning.

Vad då först angår den förvaltande och bevakande personalen i
Norrbottens och Västerbottens läns kustland, så synes indelning av skogspersonalen
efter arbetets art därstädes kunna med fördel användas.
De allmänna skogarna ävensom de enskilda skogarna under utsynings -

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

tvång äro där för det mesta koncentrerade i kustlandets inre delar
längs lappmarksgränsen och förekomma i de nedre delarna längs kusten
endast i mera spridda, smärre skiften. I dessa nedre delar äro i stället
de enskilda skogarna, för vilka dimensionslagen gäller, förhärskande
och bilda större sammanhängande skogsvidder. Lämpliga förvaltningsområden
kunna sålunda åstadkommas i kustlandet även vid fördelning
efter arbetets art, utan att man i avsevärd mån går miste om den
fördelen, att tjänstemännen vid sina förrättningar slippa att resa om
varandra på samma färdvägar. Där så ändå måste ske, lärer emellertid
denna olägenhet i ganska hög grad motvägas av de jämförelsevis
goda kommunikationerna. Vidare torde böra erinras, att de enskilda
skogarna i kustlandet ofta taga skogstjänstemännens tid och krafter i
anspråk mycket ojämnt och därigenom lätt kunna förrycka en redan
uPP£]°rd arbetsplan för året. Då dimensionslagen ej innehåller föreskrift
om viss skogshushållningsplan med bestämd årsavverkning, kunna nämligen
utsyningarnas storlek av oförutsedda anledningar det ena året vara
avsevärt högre än det andra. Om t. ex. stark stegring i virkesprisen
inträffar, torde utsyningar av undermålig skog påkallas till större
belopp än eljest, för att sedan återgå till eu mera normal omfattning.
.Enligt vad jag inhämtat, hava också skogstjänstemännen i kustlandet
somliga år, då konjunkturerna varit särskilt förmånliga, i så hög grad
upptagits av de enskilda skogarna, att den tid, de kunnat ägna åt de
allmänna skogarna, blivit väsentligen inskränkt. För de allmänna
skogarna i kustlandet skulle det alltså bliva en stor vinst, om skogsstatstjänstemännen
bleve befriade från göromålen med de enskilda
skogarna, likasom också dessa senare naturligtvis skulle vinna på skilsmässan.
De till kronohemman och krononybyggen under åborätt
hörande skogarna i kustlandet böra uppenbarligen i nu förevarande
hänseende följa samma regler som de allmänna skogarna i egentlig
mening och alltså stå under revirpersonalens tillsyn. Detsamma torde
även böra bliva förhållandet beträffande sådana inom kustlandet belägna
enskilda skogar, vilkas ägare med avseende å dispositionsrätten över
skogen äro likställda med ägare av skattehemman i lappmarken och
alltså underkastade utsyningslagen. Dessa skogar, vilka enligt domänstyrelsens
berättelse för år 1910 utgöra eu totalareal av i runt tal
‘250,000 hektar, synas lämpligast fortfarande böra lyda under de tjänstemän,
som hava de allmänna skogarna om hand. De äro nämligen till
ojämförligt största delen belägna bland huvudmassan av de allmänna
skogarna, tjänstemännens åligganden med avseende å dem äro i huvudsak
lika med deras arbeten å sistnämnda skogar samt å nyssnämnda krono -

104 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

hemman och krononybyggen, och storleken av den arbetsbörda, som i allt
fall kommer att vila på de för de enskilda skogarna under dimensionslagen
föreslagna tjänstemännen (skogsingenjörer och tillsyningsman),
lärer väl motivera en lättnad i densamma. — Slutligen må framhållas,
att av alla dem, vilkas åsikter kommit till uttryck i föreliggande fråga,
allenast överjägmästarna i Luleå och Umeå distrikt föreslagit uppdelning
av arbetet efter geografiska synpunkter vad kustlandet beträffar;
alla andra förorda särskilda tjänstemän för de enskilda
skogarna, dock att Welander och domänstyrelsen så till vida äro av
annan mening, att de anse, att nyss omhandlade enskilda skogar
under utsyningstvång fortfarande som hittills böra tillses av revirpersonalen.

I anslutning till vad jag sålunda förordat får jag tillstyrka, att
de enskilda skogarna i kustlandet utom sådana, för vilka gäller samma
utsyningstvång som i lappmarken, uppdelas i skogsvårdsområden med
särskild personal av skogsingenjörer och tillsyningsman. Kommittémajoriteten
har föreslagit allenast 6 dylika områden. Jag vill icke
dölja, att de områden, som härigenom skulle uppkomma, synas mig
bliva nästan alltför stora, och att det med all sannolikhet snart kommer
att visa sig nödvändigt att öka deras antal. Då emellertid nämnda
olägenhet synes mig kunna åtminstone tills vidare i avsevärd man minskas
genom att särskilda förvaltningsområden anvisas de föreslagna biträdande
skogsingenjörerna, anser jag mig icke böra nu framställa något avvikande
förslag. Det må därjämte erinras, att denna personals arbete i
vissa hänseenden torde komma att bliva lindrigare än revirpersonalens.
Denna personal kommer nämligen icke att hava något arbete med själva
avverkningarna, vilka ju ombesörjas av skogsägaren, ej heller med något
av alla de uppdrag av ekonomisk natur, som åligga revirpersonalen,
och slutligen torde de för en jägmästare så betungande expeditions
göromålen bliva för skogsingenjören av jämförelsevis obetydligt omfång.
Skogsvårdsområdenas huvudsakliga omfattning framgår av den utav
kommittémajoriteten uppgjorda tabell, som återfinnes å sid. 63 här
ovan, och deras gränser hava uppdragits å den vid detta protokoll
fogade bilagan A. Vissa jämkningar torde emellertid visa sig erforderliga.

Då vid bifall till ifrågavarande förslag revirpersonalens verksamhetsområden
i kustlandet komma att omfatta allenast allmänna skogar och
sådana enskilda skogar, vilka äro underkastade utsyningstvång, synes
någon ökniug av statsskogsrevirens antal därstädes — vilket för övrigt
icke under sådan förutsättning nu föreslagits från något håll nu ej

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr71.

behöva ske, utan torde rlet vara lämpligt att låta därmed anstå, till dess
erfarenhet vunnits, hur den genom befrielsen från dimensionslagens handhavande
vunna lättnaden i revirpersonalens arbete verkar. Yissa jämkningar
i omfattningen av de särskilda statsskogsreviren torde emellertid
höra företagas för vinnande av större jämnhet i arbetsområdena. I
huvudsak skulle revirens omfattning bliva sådan, som angives i de sex
första kolumnerna av den å sid. 95 här ovan meddelade tablån över
den nuvarande revirindelningen i kustlandet, och alltså i medeltal omfatta
en areal av 144,400 hektar, varav 88,100 hektar produktiv
skogsmark. Då den nuvarande medelarealen är 383,000 hektar, varav
238,600 hektar produktiv skogsmark, blir minskningen högst betydande.

Vad härefter angår lappmarken, ställa sig förhållandena väsentligen
annorlunda. Där äro inom de flesta revir de allmänna och enskilda
skogarna i hög grad blandade om varandra. Tydliga exempel härpå
giva kartbilagorna B och C. Till följd härav skulle sammanhängande
förvaltningsområden icke annat än i undantagsfall kunna erhållas, om
arbetet uppdelades efter sin art. Vidare är härvidlag att ihågkomma, att
det huvudsakliga av skogstjänstemännens uppdrag, d. v. s. planläggningen
och ordnandet av skogshushållningen, är i lappmarken ganska lika för
båda slagen av skogar, vilket ju ej är fallet i kustlandet, där skogarna
under dimensionslagen icke äro underkastade bestämmelser om skogshushållningsplaner
med bestämda årsavverkningar. Synnerlig'' vikt bör
enligt min mening fästas vid att, särskilt enligt kommitténs men
även enligt domänstyrelsens förslag, skogsvårdsområdena i lappmarken
skulle erhålla en omfattning, som väl må betecknas såsom orimligt
stor, samt att till följd därav en oproportionerlig del av den korta tid,
varunder man i dessa trakter kan arbeta i skogarna, måste åtgå''till
färder mellan förrättningsställena. Dessa färder, som i dessa på kommunikationer
vanlottade trakter torde mycket ofta få företagas till
lots eller med roddbåt, äro redan i och för sig mycket tidsödande.
Genom indelning efter arbetets art skulle såväl statsskogsjägmästarna
som privatskogsjägmästarna i hög grad bliva utsatta för dessa olägenheter
och färdas om varandra, ofta på samma vägar. Vid geografisk
indelning blir däremot varje tjänstemans arbetsområde såvitt möjligt
sammandraget och resorna icke överflödigt tidsödande, varigenom den
effektiva arbetstiden blir längre och personalen kan göras fåtaligare.
Statens kostnader för personalens avlöning bliva härigenom mindre.
Det bör även beaktas, att resekostnaderna minskas i mån som resorna
göras kortare i väglängd och tid. Vad nu framhållits gäller även
beträffande den bevakande personalen.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 4 samt. G2 käft. (Nr 71.)

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Bland de skäl, som anförts för ändring i det nuvarande systemet,
förekommer även, att arbetet på privatskogar skulle merendels utföras
av assistenter, som ofta växla och därför ej kunna förvärva noggrann
kännedom om de särskilda skogarna. Det synes mig emellertid uppenbart,
att med det fåtal skogsingenjörer (privatskogsjägmästare), som
föreslagits såväl av kommittén som domänstyrelsen, behovet av assistenter
för utsyningarna skulle kvarstå oförminskat och alltså ej någon som
helst förbättring härutinnan ernås, vilket däremot synes lättare bliva
händelsen, om reviren delas i den omfattning, jag ämnar föreslå, samt
särskilda föreskrifter utfärdas angående fördelningen av arbetet mellan
jägmästaren och hans assistent.

Ett skäl, som anförts för anställande av särskild privatskogspersonal
i lappmarken, är, att denna personal borde utöva eu ganska
omfattande undervisande verksamhet samt söka verka lör och öva
tillsyn över skogsvårdsåtgärder, för vilket ändamål medel borde ställas
till "dess förfogande genom skogsvårdsavgifter eller anslag. Jag vill
i detta hänseende framhålla, att dylik undervisning, som väl i allmänhet
icke torde avse bolagens direktörer och skogspersonal utan
huvudsakligen de smärre privata skogsägarna, törne, särskilt på grund
av de i dessa trakter rådande förhållanden, lämpligast meddelas ute i
skogen genom att skogsägaren åtföljer utsyningsförrättaren och erhåller
anvisningar av denne. Enligt förslaget till utsyningslag skall utsyningsförrättaren
vid utsyningstillfället lämna sökanden uppgift å de åtgärder
för skogsvårdens befrämjande å utsyningsområdet, som i avverkningsplanen
eller eljest blivit föreskrivna eller angivna såsom behövliga. I
vilket fall som helst torde den avsedda undervisande verksamheten lika
väl kunna utövas av den talrikare revirpersonalen som av eu fåtalig
privatskogspersonal. Frågan om skogsvårdsavgifter i dessa trakter
anser jag, som ovan nämnts, icke nu böra upptagas till avgörande.
Därest framdeles på ett eller annat sätt anordningar träffas för beredande
av särskilda medel till skogsvårdsåtgärder i dessa trakter —
vilket synes mig vara av behovet påkallat och varom förslag torde
böra snarast möjligt föreläggas riksdagen —, torde emellertid personalens
organisation efter geografisk indelningsgrund icke lägga hinder
i vägen för dessa medels ändamålsenliga användning.

Beträffande övriga skäl, som synas kunna anföras mot kommittémajoritetens
förslag att jämväl i lappmarken uppdela arbetet efter dess
art, tillåter jag mig att hänvisa till vad Welander därutinnan anfört i
sin reservation (sid. 24—33 här ovan), under förklaring, att jag i huvudsak
instämmer däri. Jag vill även framhålla, att det störa flertalet av

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

skogsstatstjänstemän ock kommuner, som äro förtrogna med förhållandena,
särskilt samtliga tre överjägmästare, tillstyrkt geografisk uppdelning i
lappmarken. Även domänstyrelsen anser, enligt vad jag inhämtat, att
eu sådan anordning skall lämna fullt tillfredsställande resultat, om blott
skogspersonalen erhåller erforderlig tillökning. Styrelsens eget förslag
den 11 december 1914 till geografisk uppdelning upptager emellertid
mindre personal än dess förslag den 10 november 1913 till indelning
efter arbetets art, vilket synes vara ett starkt bevis för att det förra
systemet sparar arbete och kostnad. Vid dessa förhållanden torde ej
alltför stor vikt böra fästas vid att från trävaruindustriens målsmän
det motsatta systemet förordats. Min hemställan i fråga om lappmarken
är alltså, att skogstjänstemännens arbete därstädes måtte för närvarande
uppdelas efter geografiska synpunkter.

Beträffande den revirindelning i lappmarken, som med tillämpning
härav bör äga rum, synes mig domänstyrelsens den 11 december
1914 framlagda, här ovan å sid. 52 — 57 omförmälda förslag vara väl
ägnat att godkännas. Visserligen synas vissa revir vara, såsom även
domänstyrelsen framhållit, väl stort tilltagna och behov av deras delning
torde därför snart inställa sig. Jag anser mig emellertid nu icke
böra i avseende å revirens delning gå längre än domänstyrelsen själv
föreslagit. Nämnda omständighet kan för övrigt icke åberopas till
nackdel för själva systemet, ty jag är fullt övertygad om, att vid det
motsatta systemet dylikt behov skulle mycket förr och i vida högre
grad göra sig gällande. Jag vill erinra, att det av mig nu förordade
förslaget innebär inrättandet av 15 nya revir i lappmarken, så att
antalet lappmarksrevir blir 34 (jämte Pajala revirdel av lappmarken).
Medelarealen av lappmarksreviren skulle därefter utgöra 180,800 hektar,
varav 106,000 hektar produktiv skogsmark, vilket innebär en mycket
betydlig minskning från de nuvarande talen av resp. 304,500 och

175,500 för de 19 hela lappmarksreviren.

Vidkommande Sårna socken med dåre kapellan, synes domänstyrelsens
förslag (sid. 68—70 härovan) böra vinna godkännande. Enligt
detta skulle huvuddelen av de enskilda skogarna jämte vissa härför
lämpligt belägna allmänna skogar hänföras till ett revir, medan övriga
enskilda skogar skulle fördelas på revir av huvudsakligen allmänna
skogar. Denna anordning synes vara fullt tillfredsställande och torde
medföra mindre kostnader för statsverket än eu uppdelning efter arbetets
art. För övrigt får jag hänföra mig till de skäl, domänstyrelsen anfört.
Jag får därför tillstyrka, att de nuvarande 2 reviren härstädes uppdelas
på 3 med, åtminstone i huvudsak, de områden, domänstyrelsen föreslagit.

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Innan jag lämnar frågan om indelningsgrunden för skogspersonalen
i nu förevarande orter, vill jag uttryckligen framhålla, att den organisation.
jag föreslagit för personalen inom lappmarken och Surna socken
med läte lcapellag, på intet sätt får uppfattas såsom ett underskattande
av betydelsen av att privatskogarna i dessa trakter erhålla erforderlig
skötsel och tillsyn. Jag är nämligen livligt övertygad såväl om denna
betydelse som av vikten av, att staten på ett sätt, som icke bör kunna
ge rum åt befogade klagomål, omhänderhar den kontroll över dessa
skogar, som i det helas intresse ansetts böra föreskrivas och bibehållas.
Men det är enligt min mening att befara, att, därest en särskild privatskogspersonal
erhölle allenast den storlek, som kommittén föreslagit,
detta skulle, såsom särskilt Welander med styrka framhållit, ingalunda
medföra tillfredsställande resultat utan säkerligen till och med innebära
en försämring av det nuvarande tillståndet. Ett vart av kommitténs
sju skogsvårdsområden i lappmarken skulle nämligen i medeltal innesluta
inom sina gränser en så ofantlig areal som nära 880,000 hektar,
oavvittrad mark oräknad. Under inga förhållanden skulle därför en
privatskogspersonal kunna för lappmarken göras fåtaligare än domänstyrelsen
föreslagit, nämligen 12 ordinarie jägmästare samt 30 ordinarie
kronojägare jämte extra personal, och privatskogsreviren skulle ändock
erhålla en mycket otymplig storlek. Under det att nämligen de nuvarande
19 hela lappmarksreviren innehålla en totalareal av i medeltal

304,500 hektar, vilket visat sig vara ett alltför vidsträckt område för
en enda förvaltande ordinarie tjänsteman, skulle inom gränserna för
vart och ett av de sålunda föreslagna 12 privatskogsreviren, som ju
även skulle omfatta Dorotea och Malå socknar, komma att inneslutas
eu areal av i medeltal icke mindre än 512,200 hektar. Det är visserligen
sant, att denna arealsumma innefattar även de allmänna skogarna,
vilka ej skulle vara föremål för privatskogsjägmästarens verksamhet,
men den ger dock en uppfattning om den väldiga arealen av det område,
på vilket de skogar, som han boivle tillse, skulle ligga utspridda
i eu mängd smärre skiften. Sammanlagda arealen av alla de enskilda
skogsmarkslotterna i varje privatskogsrevir skulle uppgå till i medeltal

215,000 hektar. Vid den av mig förordade geografiska indelningen
uppgår däremot, som ovan nämnts, totalarealen av samtliga skogar i
medeltal för revir till endast 180.800 hektar, och dessa skogar ligga —
vilket är av största betydelse — i ett sammanhängande område.

109

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

För åskådliggörande av de olika föi’slagens innebörd i avseende
å förvaltningsområdena i lappmarken (utom oavvittrade delar) torde
jag få meddela följande tabellariska sammanställning:

Medeltal för	Skogsmark under vederbörande skogs-tjänstemans förvalt-ning eller tillsyn.	Den inom . förvalt-nings-områdets
Produktiv skogsmark Hektar.	Totalareal Hektar.''	gränser inneslutna areal ! Hektar.
Nuvarande 19 '') lappmarksrevir ...................................	175,500	304.500	304,500
Av kommittémajoriteten föreslagna:
a) 19’) statsskogsrevir (-— nu) ... .................................	99,800	181,200	304,500
b) 7 privatskogsrevir2) .............................................	231,300	368,600	878,100
Av domänstyrelsen i dess första yttrande föreslagna :	.
a) 23 statsskogsrevir 3) ..............................................	84,300	152,300	259,900
b) 12 privatskogsrevir ■) .......................................	134,900	215,000	512,200
Av domänstyrelsen i dess andra yttrande föreslagna: 34 lappmarksrevir4), geografiska .................................	106,000	V 180,800	180,800

'') Dessa 19 revir ligga helt och hållet i lappmarken. Dessutom innefatta Tåsjö, Norsjö
och Pajala revir delar av lappmarken men ligga huvudsakligen utanför lappmarken.

5) Häri skulle ingå även Karesuando socken, som nu tillhör Pajala revir och vars areal
ej medräknats. Medeltalssiffrorna bliva därför ännu något högre.

3) Dessa 23 revir skulle ligga helt och hållet inom lappmarken. Norsjö och Pajala revir
skulle dessutom bibehålla sina områden inom lappmarken.

J) Skulle innefatta hela lappmarken utom Karesuando socken.

Jag anser mig även böra nämna att, ifall framdeles — i mån
som skogsskötsel!! i dessa trakter utvecklas och kräver ökad personal,
samt kommunikationerna förbättras in. in. — det skulle befinnas ändamålsenligt
att övergå till anställande av särskild personal för privatskogarna,
den nu föreslagna ökningen av jägmästarnas antal icke bör
kunna utgöra något hinder härför. Ty under nyss angivna förutsättningar
komma säkerligen även statsskogarna att fordra ökat arbete av

110 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

revirpersonalen, och jag är förvissad om, att det nu föreslagna antalet
revir icke skall befinnas för stort. Men för närvarande anser jag icke
tillräckliga förutsättningar för en uppdelning av arbetet efter dess art
vara för handen i dessa trakter.

Jag nämnde nyss, att jag ansåg särskilda föreskrifter böra utfärdas
angående fördelningen av arbetet mellan jägmästaren och hans
assistent inom lappmarksreviren. Detsamma torde i allmänhet gälla
alla revir, inom vilka tillsyn över enskilda skogar tillkommer statsskogspersonalen.
Det synes härvid vara av särskild vikt, att den ordinarie
jägmästaren, som ju bör äga större kännedom än assistenten om
skogarnas beskaffenhet och om lämpligaste sättet för kontrollens verkställande,
icke, såsom hittills i stor utsträckning skett, överlämnar förrättningarna
å de enskilda skogarna till vida övervägande del åt den
senare. Assistenterna kunna i allmänhet — på grund av täta omplaceringar
— icke förutsättas äga eu sådan ingående kännedom om
den ifrågavarande skogen, som är nödvändig för kontrollens handhavande
på bästa sätt, och de torde jämväl i övrigt få anses vara
underlägsna den ordinarie jägmästaren i avseende å erfarenhet i skogliga
göromål. Det synes därför böra tillses, att privatskogarna icke
göras särskilt lidande vid fördelningen av arbetet mellan revirförvaltaren
och assistenterna. I sådant syfte anser jag det vara riktigast, att föreskrift
meddelas, att i den förteckning över utsynings-, uppskattningsoch
övriga förrättningar inom reviret jämte förslag till göromålens
fördelning mellan jägmästaren och hans assistent, som jägmästaren
årligen skall insända till överjägmästaren och som denne skall pröva,
dessa arbeten så vitt möjligt fördelas i samma proportion mellan jägmästaren
och assistenten i fråga om privatskogar som beträffande statsskogar.
Därest de nu ifrågavarande förslagen vinna statsmakternas
bifall, är det min avsikt att vidtaga åtgärder för åvägabringande av
föreskrifter i dylikt syfte.

Innan jag närmare ingår på frågorna om antalet och sammansättningen
av den personal, som vid gillande av de nu utvecklade
grunderna blir erforderlig, samt om de medel, som därtill krävas,
måste jag beröra frågan om den inspekterande personalen. Det sätt, på
vilket spörsmålet om dennas organisation löses, utövar nämligen, beträffande
kustlandet, inverkan på förstnämnda frågor.

Då jag i fråga om lappmarken tillstyrkt, att samma personal
skall omhänderhava skötseln av såväl stats- som privatskogar, följer
därav som en konsekvens, att jag även anser, att denna personal bör

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

vara underkastad eu enhetligt organiserad inspektion. Jag kan därför
icke förorda inrättandet för dessa trakter av särskilda skogsinspektörer,
såsom kommittémajoriteten föreslagit. Då frågan om inrättandet av
distriktsstyrelser — varemot såväl inom kommittén som i avgivna
utlåtanden allvarliga invändningar gjorts — i varje fall bör vila, tills
de för södra och mellersta delarna av landet ai’betande sakkunniga
avgivit sitt förslag, bör därför den ökning av den inspekterande personalen
i lappmarken, som uppenbarligen är oundgänglig, ske genom
utvidgning av överjägmästarinstitutionen. En sådan utvidgning, därest
den hålles inom måttliga gränser, utgör icke något hinder för ett framtida
inrättande av distriktsstyrelser, ifall detta tilläventyrs skulle visa
sig önskvärt, ty överjägmästarna skulle då inflyttas såsom ledamöter i
dylika styrelser. Jag vill för övrigt såsom min mening uttala, att då
de av kommittén för hela Norrland och Dalarna föreslagna två distriktsstyrelserna
skulle bestå av tillhopa allenast sex ledamöter, denna personal
synes för liten för att jämte förvaltningsgöromålen medhinna nödiga
inspektioner inom sina stora områden, och att därför, om dylika styrelser
komma till stånd, distriktsstyrelsernas personal eller måhända distriktsstyrelsernas
antal torde behöva ökas.

Någon ändring i fråga om den inspekterande personalen föranledes
icke av den revirreglering, jag förordat för Sårna socken med
Idre kapellag.

Då för Västerbottens och Norrbottens läns kustland särskild personal
av mig förordats för tillsynen över dimensionslagens tillämpning,
skulle det ju lättare låta sig göra att här anställa särskild inspekterande
personal. Kommittén har för vartdera länet ftheslagit en skogsinspektör,
vilkens verksamhet dock skulle omfatta även privatskogarna i länets
lappmark. Då domänstyrelsen förordat, att överjägmästarna skulle
handhava överinseendet även över privatskogarna i lappmarkerna, har
styrelsen funnit anordningen med två skogsinspektörer vara enbart för
kustlandets vidkommande för omständlig och dyrbar samt i stället föreslagit
anställandet av två förste skogsingenjörer, vilka — utom sin
inspekterande verksamhet — skulle hava direkt skogsingenjörsarbete
inom var sitt, mera inskränkta slcogsvårdsområde samt därjämte tjänstgöra
i de av styrelsen för kustlandet förordade skogsvårdsstyrelserna.
I likhet med domänstyrelsen och på de av denna styrelse anförda skäl
anser jag anställandet av skogsinspektörer allenast för kustlandet icke
böra ifrågakomma. Då jag icke anser frågan om skogsvårdsstyrelser
i dessa trakter nu böra upptagas till avgörande, utan denna fråga
torde böra undanskjutas för att tagas under omprövning i samman -

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

bang med andra på utredning beroende frågor rörande den enskilda
skogsskötseln i riket, bortfaller härigenom ett av de väsentligaste
skälen för att nu inrätta de av domänstyrelsen föreslagna förste skogsingenjörsbefattningarna.
Då överjägmästarna enligt mitt förslag skulle
hava överinseendet över — förutom de allmänna skogarna — de enskilda
skogarna i lappmarken samt skogarna under utsyningstvång i kustlandet,
torde det icke kunna anses principiellt oriktigt att låta dem —
liksom hittills — hava, åtminstone tills vidare, dylikt åliggande även
beträffande skogarna i kustlandet under dimensionslagen och den för
dessa skogar anställda personalen. Genom en sådan anordning torde på
intet vis en framtida förändring komma att hindras, ty med den snabba
utveckling i intensitet i skogsskötseln, som pågår och vilken — såsom
under senare tid särskilt inom riksdagen ofta framhållits — bör fortfara
och befrämjas, lider det icke något tvivel, att icke överjägmästarna
skola, även ifall de framdeles befrias från dimensionslagsskogarna, hava
fullt arbete med övriga inom deras distrikt belägna skogar.

Jag tillstyrker därför, att inspektionen över alla, såväl allmänna
som enskilda, skogar inom Västerbottens och Norrbottens län fortfarande
må tillkomma överjägmästarna.

För närvarande äro, som nämnt, dessa, bägge län delade i 3 överjägmästardistrikt
med iakttagande av vissa förskjutningar mellan Umeå
och Mellersta Norrlands distrikt. Domänstyrelsen m. fl. hava nu föreslagit,
att detta antal skulle utökas till 4. Detta förslag har emellertid
från domänstyrelsens sida avgivits under förutsättning, att dimensionslagsskogarna
i kustlandet skulle underställas särskilda förste skogsingenjörer.
Då jag icke finner mig nu böra förorda sistnämnda anordning,
har jag hos domänstyrelsen förfrågat mig angående styrelsens
ställning under sådana förhållanden till frågan om den inspekterande
personalens antal samt erhållit en den 30 januari 1915 dagtecknad
P. M. av byråchefen å styrelsens första skogsbyrå, vari denne uttalat,
att. i sådan händelse ytterligare eu överjägmästartjänst ovillkorligen
måste inrättas. Det ansåges i annat fall icke bliva möjligt för vederbörande
överjägmästare att medhinna nödvändiga inspektionsresor,
enär med hänsyn till det stora, antalet revir till vart och ett distrikt
det ökade expeditionsarbetet komme att nästan uteslutande upptaga
hans tid. Vid överläggning med chefen för domänstyrelsen har jag
inhämtat, att han gillar dessa synpunkter.

Det torde också vara oförnekligt, att, ifall de nuvarande distrikten
ökas med allenast, ett, arbetsbördan för överjägmästarna blir alltför
stor. För närvarande oinfattar Luleå distrikt 13 revir samt Skellefteå

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71. 1 IB

och Umeå distrikt vartdera 10 revir, tillhopa 33 revir. Om nu härtill
komma 15 nya revir i lappmarken samt 6 skogsvårdsområden i kustlandet
samt därjämte enligt domänstyrelsens förslag, vilket synes mig
fullt befogat, Mellersta Norrlands distrikt minskas genom att 3 revir
överflyttas till det nya fjärde distriktet, komma, ifall det sammanlagda
antalet av dessa förvaltningsområden, eller 57, delas på 4 distrikt, på
varje, att belöpa i medeltal 14 å 15 revir och skogsvårdsområden.
Visserligen bleve ju de särskilda distriktens areal minskad, men det
ligger i sakens natur, att den ökade personalen medför ett kraftigare
och intensivare arbete å skogarna — vilket just är åsyftat — och att
därigenom även överjägmästarnas arbete ökas.

I nyssnämnda P. M. framlägges förslag till sådan reglering av
Luleå, Skellefteå, Umeå och Mellersta Norrlands distrikt, att dessa 4
distrikt med tillägg av Norra Hälsinglands och Västra Hälsinglands revir
av Gävle—Dala distrikt skulle indelas i 6 distrikt. Genom en sådan
reglering vunnes jämväl någon lättnad för det stora och tungskötta
Gävle—Dala distrikt, där ju dock i stället skulle inrättas ett nytt
revir: Idre revir.

Omfattningen av dessa 6 distrikt framgår närmare av följande tablå.

Bihang till riksdagens protokoll 1915

1 sand.

62 höft. (Nr 71.)

114

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

		It e	i r	Skogs -	Summa totalareal
		Produk-tiv skogs-mark	Total- areal	områden. Total- areal
		Hektar	Hektar	Hektar	Hektar
	(Jure Norrbottens distrikt:
7	lappmarksrevir: Jukkasjärvi, Vetasjoki, Gälli-
	vare, Storlandet, Ängeså, Råneträsk och Porjus	878,000	1,800,600	-	-
5	kustlandsrevir: Pajala, Torneå, Tärendö, Kalix			.
	och Råneå................................................	619,400	1,151,600	-	-
1 v*	skogsv&rdsområde: Haparanda och del av Luleå	—	—	1,028,100	-
13*/»	Summa	1,497,400	2,952,200	1,028,100	3,980,300
	Nedre Norrbottens distrikt:
9	lappmarksrevir: Storbacken, Jokkmokk, Görjeå,
	Pärlälven, Sikån, Vargiså, Malmesjaur, Östra Arvidsjaur och Västra Arvidsjaur ...............	830,200	1,301,600	_	_
3	kustlandsrevir: Boden, Piteå och Älvsby.........	295,900	384,900	-	-
17.	skogsvårdsområde: Piteå och del av Luleå......	—	—	569,900	-
13 ''/a	Summa	1,126,100	1,686,500	569,900	2,256,400
	Skellefteå distrikt:
5	lappmarksrevir: Arjeplog, Södra Arvidsjaur,
	Malå, Nprra Sorsele och Södra Sorsele ......	611,600	1,128,200	-	-
3	kustlandsrevir: Jörn, Norsjö och Burträsk	138,800	214,200	-	-
2	skogsvårdsområden: Skellefteå och mellersta	\
	Västerbottens .........................................		—	800,900	-
10	Summa	750,400	1,342,400	800,900	2,143,300
	Umeå distrikt :
7	lappmarksrevir: Västra Stensele, Östra Stensele,
	Bjurbäcken, Lycksele, Blåviken, Vinliden och Örån ......................................................	666,900	866,300	_	_
o	kustlandsrevir: Degerfors och Bjurholm, jämte
	Hällnäs skolrevir .....................................	90,900	126,600	-	-
i i	skogsvårdsområde: Umeå ..............................	—		703,100
! i°	Summa	757,800	992,900	703,100	1,696,000

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

115

Revir ! Skogs -—-

vårds Produk-

| i områden,

tiv skogs-j Total- | Totalmark
areal ^ areal

Hektar Hektar I Hektar

Summa

totalareal

Hektar

Härnösands distrikt:

I 6 lappmarksrevir: Fredrika, Västra Asele, Östra

Åsele, Volgsjö, Malgomaj och Dorotea.........

4 revir i Västernorrlands län: Anundsjö, Sollefteå
| (nu Härnösand), Junsele och Tåsjö...............i

: 10 Summa

Mellersta Norrlands distrikt:
j 10 revir i Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs
län: Frostviken. Östersund, Åre, Hallen,
Bräcke, Rätan, Hede, Medelpad, Norra Hälsingland
och Västra Hälsingland samt Bisp-,
gårdens skolrevir.......................................j *)

707,800	1,065,900
162,300	201,800	_	_
870,100	1,267,700		1,267,700
378,900	1,344,200		%844,200

*) Dessutom 1,326,300 hektar skyddsskogar.

Genom den sålunda föreslagna indelningen synas mig så lämpliga
distrikt hava vunnits, som överhuvud är för närvarande möjligt. Antalet
förvaltningsområden blir någorlunda jämnt fördelat och därigenom
även arbetet. Visserligen äro de bägge Norrbottensdistrikten väl stora,
särskilt vad antalet förvaltningsområden och revirens areal av produktiv
skogsmark beträffar, men det torde möta svårigheter att ytterligare
förskjuta de sydligare distriktens gränser norrut. En avsevärd fördel
är, att distrikten i huvudsak omfatta var sina älvdalar till de större
floderna, i det att Övre Norrbottens distrikt omfattar Torne och Kalix
älvdalar, Nedre Norrbottens distrikt Lule och Pite älvdalar, Skellefteå
distrikt Skellefte älvdal, Umeå distrikt Urae älvdal och Härnösands
distrikt Ångermanälvens dal.

För undvikande av att Luleå skogsvärdsområde kommer att till
olika delar tillhöra olika distrikt torde skogarna under dimensiönslagen
inom Övre Norrbottens distrikts kustland böra delas å två skogsvårdsområden,
vilket synes fullt motiverat av dessa skogars stora areal,
samt alla dylika skogar inom kustlandet i Nedre Norrbottens distrikt

Den nya
ordinarie
personalens
sammansättning
och
avlöningar
m. m.

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

i stället sammanföras till ett enda skogsvårdsområde J). Mera betydande
ojämnbeter i arbetets omfattning inom de olika skogsvårdsområdena
kunna avlägsnas eller åtminstone minskas genom placeringen av de
biträdande skogsingenjörerna.

Med iakttagande av denna jämkning i fråga om skogsvårdsområdena
anser jag mig böra tillstyrka det i tablån innefattade förslaget.

Jag anser mig därvid tillika böra framhålla, att kostnaden för en
överjägmästare, 8,900 kronor, samt för assistent hos honom, 3,200
kronor, tillhopa 12,100 kronor, vida understiger den av domänstyrelsen
föreslagna kostnaden för två förste skogsingenjörer, 13,800 kronor,
och för två hos dessa anställda extra skogsingenjörer, 8,400 kronor,
eller sammanlagt 22,200 kronor. Statsverkets kostnader för ålderstillägg
och pension åt en överjägmästare understiga ävenledes högst betydligt
motsvarande kostnader för de ifrågasatta två förste skogsingenjörerna.
Även ur denna synpunkt är alltså den av mig förordade avvikelsen
från domänstyrelsens ursprungliga förslag fördelaktig.

Jag övergår nu till att närmare skärskåda frågan om storleken
av den ökning i personal och anslag, som må erfordras för de nu
ifrågasatta förändringarnas genomförande.

Vad då först lappmarken vidkommer, krävas för de föreslagna 15 nya
reviren lika många nya ordinarie jägmästare. Mot domänstyrelsens förslag
att öka antalet ordinarie kronojägare i dessa trakter med 30 har jag desto
mindre någon erinran, som jag fastmera håller före, att detta antal
är tillmätt i knappaste laget i betraktande av de väldiga områden,
det här gäller, och den talrika extra bevakningspersonal, som för närvarande
är i verksamhet därstädes, nämligen under år 1914 icke mindre
än 62 extra kronojägare mot årsarvode och därjämte ett stort antal
tillfälligt anställda extra bevakare.

I skrivelsen den 11 december 1914 har domänstyrelsen upptagit
den då föreslagna ordinarie revirpersonalens i lappmarken avlöningar till
följande belopp:

b Denna jämkning framgår icke av kartbilagan A.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

117

1 jägmästare (Jukkasjärvi revir) ........................

! 13 d:o (Vetasjoki, Porjus, Pärlälvens, Sikåns,

Vargiså, Malmesjaurs, Arjeplogs, N:a Sorsele, S:dra
Sorsele, Västra Stensele, Östra Stensele, Malgomajs
och Volgsjö revir) .................................

1 jägmästare (Storbackens revir)........................

12 <t:o (Jokkmokks, Görjeå, Östra Arvidsj aurs,

Västra Arvidsjaurs, Södra Arvidsjaurs, Bjurbäckens,
Lycksele, Blåvikens, Vinlidens, Östra
Äsele, Västra Åsele och Dorotea revir) ..........

1 jägmästare (Gällivare) ....................................

6 _ d:o (Råneträsks, Ängeså, Storlandets, Malå,

Öråns och Fredrika revir) ............................

1 kro nojägare ..................................................

I Itp) d:o .................................................

Summa

Tjänst-görings-L°n pen-

ningar

Res-

pen-

ningar

Hyres-

ersätt-

ning

Summa

kronor

I 1

2,300 3,0001

900 i

6,200

29,900	39,000 \| 11,700	— 80,600
2,300	2,800 i 900	— \| 6,000
27,600	: 33,600: 10,800	! ! — \| 72,000
2,300	2,800 800 j	— 5,900 !
13,800	16,8001 4,800	— \| 35,400
600	700 250 i	1001)! 1,650 ;
69,600	81,200 , 29,000 !	11,600 i 191,400 :
148,400 1	179,900 i 59,150	11,700 i 399,150 i

) Till kronojägare, vilken är tilldelad bostadslägenhet, utgår icke hyresersättning.

2) Domänstyrelsen har såsom förut anmärkts, i detta utlåtande utgått från ett antal av
87 kronojägare i lappmarken, ehuru verkliga antalet endast är 85. Efter ökning med 30 blir därför
hela antalet kronojägare i lappmarken 115.

Härjämte har domänstyrelsen i samma skrivelse anfört följande:
I fråga om sålunda föreslagna avlöningsförmåner finge styrelsen erinra,
att jägmästarna i nuvarande Ängeså och Norsjö revir, av vilket senare
revir det nu föreslagna Malå revir skulle utgöra en del, icke vore tillerkända
högre avlöningsförmåner än, förutom lön, tjänstgöringspenningar
med 2,600 och respenningar med 900 kronor. Av vilken orsak
dessa två revir, av vilka det förstnämnda helt och hållet och det senare
till större del utgjordes av lappmarksområden, blivit tilldelade tjänstgöringspenningar
med allenast 2,600 kronor, under det att samtliga
övriga revir, som helt eller delvis vore belägna inom lappmarken, erhållit
minst 2,800 kronor i tjänstgöringspenningar, kunde styrelsen icke
uPPSPva- Styrelsen ansåge emellertid Ängeså och Malå revir i avseende
på tjänstgöringen böra likställas med Gällivare m. fl. revir och vederbörande
tjänstinnehavare följaktligen böra erhålla 2,800 kronor i tjänstgöringspenningar.
Med hänsyn till samma revirs minskade omfattning
borde respenningarna för jägmästarna i dessa revir sättas till 800 kronor
i likhet med vad som gällde för Gällivare m. fl. revir.

118

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Av dessa 34 revir äro följande 15 att betrakta såsom nya, nämligen:
Yetasjoki, Porjus, Sikån, Södra Sorsele, Västra Stensele, Malgomaj,
Görjeå, Västra Arvidsjaur, Bjurbäcken, Blåviken, Västra Åsele, Dorotea,
Storlandet, Malå och Grän. De för jägmästarna i dessa revir upptagna
avlöningar innebära alltså ökning i avlöningsstaten för skogsstatens
ordinarie personal. Denna stat skulle enligt förslaget även förändras
därutinnan, att tjänstgöringspenningarna för jägmästaren i Ängeså revir
höjdes från 2,600 till 2,800 kronor eller med 200 kronor, varemot
respenningarna för samme jägmästare skulle sänkas från 900 till 800
kronor eller med 100 kronor. Sistnämnda bägge ändringar skulle
alltså medföra en nettoökning av 100 kronor.

Mot de av domänstyrelsen sålunda föreslagna avlöningarna för
de nya jägmästarna har jag ingenting att erinra och jag biträder även
förslaget om nyssnämnda jämkningar beträffande jägmästarens i Ängeså
revir tjänstgöringspenningar och respenningar. De nya kronojägarnas
avlöning är av domänstyrelsen föreslagen i full överensstämmelse med
nuvarande avlöningstyp för kronoj ägare i lappmarken och torde därför
ej påkalla vidare yttrande.

Den nya ordinarie personalen i lappmarken skulle alltså sammansättas
sålunda:

Lön.	Tjänst- görings- pen- ningar.	Res- pen- ningar.	Hyres- ersätt- ning.	Summa.
2,300	3,000	900	—	6,200
11,500	15,000	4,500	-	31,000
2,300	2,800	900	—	6,000
11,500	14,000	4,500	_	30,000
2.300	2,800	800	_	5,900
! 4,600	5,600	1,600	-	11,800
600	700	250	100	1,650
17,400	20,300	7,250	2,900	47,850
			-	100
tl —	—	—		140,500

1 jägmästare
: 5 »

: i »

| 5 »

1 »

; 2 »

|“29

kronojägare.

minskning av respenningar med 100 kr. för jäg-i
mästaren i Ängeså revir, netto ökning........

Summa1

Vad därefter angår Sårna socken med Idre kapellag, instämmer jag
i domänstyrelsens förslag, att avlöningen för den nya jägmästaren i
Idre revir bestämmes till: lön 2,300 kronor, tjänstgöringspenningar

119

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

2,800 kronor och respenningar 900 kronor eller tillhopa 6,000 kronor.
I likhet med domänstyrelsen anser jag 2 nya ordinarie kronojägare
böra anställas i dessa trakter mot åtnjutande av enahanda avlöning
som de övriga kronojägarna därstädes, eller för vardera tillhopa 1,650
kronor. Inalles uppgår kostnaden för denna nya personal alltså till
9,300 kronor.

För skogarna under dimensionslagen i Västerbottens och Norrbottens
läns kustland har jag ovan tillstyrkt anställande av särskild personal
av skogsingenjörer och tillsyningsmän. Beträffande denna personal möter
först frågan om den ställning, som bör anvisas densamma i förvaltningsorganisationen.
Domänstyrelsen har i skrivelsen den 2 oktober 1914
angående anslag för år 1916 till skogsundervisning och skogshushållning
i allmänhet föreslagit, att sagda personal skulle avlönas från sistnämnda
under nionde huvudtiteln i riksstaten uppförda anslag. Härav skulle påtagligen
bliva följden, att denna personal skulle utgöra en särskild kår,
skild från den egentliga skogsstatens personal, vilkens avlöning utgår
såsom en domänernas driftkostnad. För en dylik anordning kan visserligen
anföras det principiella skälet, att denna personals uppgift är så
tillvida artskild från skogsstatens personals, som den uteslutande avser
privatskogar, vilka ju icke ingå i domänfonden. Häremot kan dock först
invändas, att även skogsstatspersonalen redan är, delvis i ganska hög
grad, upptagen av göromål å skogar, som icke höra till domänfonden,
såsom exempelvis ecklesiastika boställsskogar, allmänningar, skyddsskogar
m. fl. samt isynnerhet enskildas skogar i lappmarken och Sårna
socken, vilket sistnämnda förhållande skulle fortfara, därest mitt förslag
beträffande indelningsgrund för förvaltningsområdena i dessa landsdelar
bifalles. Vidare bör framhållas, att ett fullständigt inordnande
av denna personal i skogsstaten medför beaktansvärda praktiska fördelar
såväl i förvaltningshänseende som i synnerhet för denna jämförelsevis
fåtaliga personal själv, då det gäller befordringar och förflyttningar,
korvaltningsorganisationen i sin helhet blir också därigenom mera systematisk
och enhetlig. Naturligtvis bör emellertid icke domänfonden
belastas ens med någon del av kostnaden för denna personal, av vars
arbete ju icke någon inkomst tillföres samma fond, utan bör domänfonden
genom särskilt anslag beredas full ersättning härför. Ett sådant
anslag har Kungl. Maj:t också under nionde huvudtiteln redan föreslagit
riksdagen att beräkna. Jag vill erinra, att även till gottgörelse av
kostnad för statsskogspersonalens i lappmarken arbete å de enskilda
skogarna ett liknande anslag förberedelsevis begärts. Det torde också
inom den närmaste tiden böra bliva föremål för vederbörlig prövning,

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

huruvida icke nu gällande bestämmelser om ersättning till statsskogspersonalen
för arbete med andra, till domänfonden icke hörande skogar,
böra undergå ändring, sedan domänstyrelsen med tillhörande skogspersonal
numera förändrats till ett affärsdrivande verk. Förslag i sådant
syfte hava redan inkommit till jordbruksdepartementet. Jag har med
dessa erinringar endast velat antyda, att ett inordnande av denna
personal i den egentliga skogsstaten icke skulle vara en enstaka företeelse
utan väl förena sig med ett system, som redan finnes och som
blott synes behöva närmare ordnas. Jag finner mig därför böra tillstyrka
ett dylikt inordnande.

Welanders betänkligheter mot att nu uppföra denna personal på
ordinarie stat kan jag icke dela. Någon sannolikhet för att sådana
anordningar träffas rörande den för tillsyn av de enskilda skogarna i
kustlandet erforderliga personalen, att denna icke avlönas av statsmedel,
torde näppeligen förefinnas. Och personalen bör uppenbarligen icke
bliva större, än vad som kan anses vara under alla förhållanden behövligt.

När ur domänstyrelsens förslag den 2 oktober 1914 frånskiljas
de där upptagna bägge förste skogsingenjörerna, äro kommitténs majoritet
och domänstyrelsen ense om, att den ordinarie personalen bör utgöras
av 6 skogsingenjörer, 5 biträdande skogsingenjörer och 27 tillsyningsman.
Mot de sålunda föreslagna benämningarna för dessa befattningshavare
har jag icke någon erinran att göra. Vad personalens
storlek beträffar, synes mig densamma icke större än som oundgängligen
erfordras. Skogsingenjörernas avlöning har av såväl kommittén
som domänstyrelsen föreslagits efter mönstret av jägmästarnas avlöning.
Bägge hava föreslagit lönen till 2,300 kronor, men beträffande tjänstgöringspenningarna
har kommittén föreslagit 3,000 kronor för skogsingenjören
i Haparanda skogsvårdsområde och 2,600 kronor för de övriga,
under det att domänstyrelsen för dem alla beräknat 2,600 kronor.
Vidare har kommittén, som framlagt särskilt förslag i fråga om ersättning
för tjänsteresor, icke föreslagit några respenningar, men domänstyrelsen
förordat för alla skogsingenjörerna respenningar å 900 kronor. Ålderstillägg
böra enligt såväl kommitténs som domänstyrelsens förslag tillkomma
dessa skogsingenjörer med samma belopp och på samma sätt
som jägmästare.

Även jag anser skogsingenjörernas avlöning böra bestämmas till
likhet med vad som gäller för jägmästare. I betraktande av de å
sid. 63 meddelade uppgifter å medeltalet förrättningsdagar under åren
1906—1910 samt med hänsyn till att viss jämkning i fråga om omfattningen
av Haparanda skogsvårdsområde torde böra ske i samband

121

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

med den förut omförmälda förläggningen av två skogsvårdsområden till
Övre Norrbottens distrikt, synes mig icke tillräcklig anledning föreligga
att bestämma tjänstgöringspenningarna för skogsingenjören i nämnda
skogsvårdsområde till högre belopp än för övriga slcogsingenjörer. Då
den av domänstyrelsen föreslagna avlöningen för skogsingenjörerna är
densamma, som nu utgår till jägmästare i kustlandet — med undantag
av att tjänstgöringspenningarna för dessa bestämts till 3,000 kronor i
de två nordligaste reviren och till blott 2,400 kronor i det sydligaste —
anser jag mig böra biträda detta förslag.

Det av såväl kommittén som domänstyrelsen omfattade förslaget
att uppföra de biträdande skogsingenjörerna i staten såsom ordinarie
tjänstemän anser jag mig böra understödja. Dessa befattningshavare
äro otvivelaktigt städse behövliga, intill dess de möjligen må finnas
böra ersättas av verkliga skogsingenjörer. De torde böra placeras å
de särskilda skogsvårdsområdena enligt Kungl. Maj:ts bestämmande samt
få sig anvisade särskilda förvaltningsområden. Såväl kommittén som
domänstyrelsen hava föreslagit deras lön till 1,800 kronor, varemot,
beträffande tjänstgöringspenningarna, dessa föreslagits av kommittén till
1,400 kronor för den biträdande skogsingenjören i Haparanda skogsvårdsområde
och till 1,200 kronor för de övriga, under det att domänstyrelsen
förordat 1,200 kronor för alla. Kommittén har av förut
anförd anledning icke föreslagit några särskilda respenningar, varemot
domänstyrelsen föreslagit dylika å 600 kronor och därjämte i sitt förslag
upptagit en post å 15,600 kronor för traktamente åt biträdande och
extra skogsingenjörer efter 6 kronor för varje rese- och förrättningsdag.
Det torde få antagas, att sistnämnda post beräknats att ungefär
jämnt fördelas mellan de av styrelsen föreslagna 5 biträdande och 8
extra skogsingenjörerna med 1,200 kronor för varje, motsvarande
traktamente för 200 dagar. Inalles skulle alltså till en biträdande
skogsingenjör enligt styrelsens förslag kunna beräknas utgå ungefär

4,800 kronor om året.

Beträffande dessa förslag vill jag först uttala, att jag icke anser
tillräckliga skäl föreligga att för en biträdande skogsingenjör i Haparanda
skogsvårdsområde höja tjänstgöringspenningarna utöver vad som
bestämmes för de övriga.

Själva det sammanlagda årliga avlöningsbeloppet av 4,800 kronor
synes mig lämpligt avvägt. Det understiger med 1,000 kronor skogsingenjörs
avlöning — ålderstilläggen lämnade å sido — men överstiger
med omkring 600 kronor de tjänsteinkomster i arvode, reseersättning och
dagtraktamente, som torde kunna beräknas utgå till extra skogsingenjör.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 71.) 16

122

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Då dessa biträdande skogsingenjörer nu skulle bliva ordinarie
tjänstemän, synes det mig emellertid knappast lämpligt att, såsom
domänstyrelsen ifrågasatt, låta en del av deras avlöningsförmåner utgå
i form av dagtraktamenten, liksom fallet är i fråga om extra jägmästare,
när dessa förordnas till biträdande. Det synes mig lämpligare,
att ovannämnda beräknade medeltalsbelopp av dessa dagtraktamenten,
1,200 kronor, tillägges tjänstgöringspenningarna, vilka härigenom skulle
höjas till 2,400 kronor.

Mot förslaget att tillerkänna de biträdande skogsingenjörerna ett
ålderstillägg å 300 kronor efter 5 år har jag icke någon erinran.

Behovet av de föreslagna 27 ordinarie tillsyningsmännen synes
mig påtagligt och mot deras av domänstyrelsen föreslagna avlöningar,
som motsvara kronojägares i samma trakter avlöning, har jag ej något
att invända. Det bör anmärkas, att, för den händelse bostadslägenhet
skulle kunna beredas tillsyningsman, hyresersättningen icke bör utgå.

Ålderstilläggen till ifrågavarande personal böra utgå från den
till dylika tillägg upptagna post bland domänernas driftkostnader. När
så framdeles må visa sig erforderligt, bör det anslag, som skall gottgöra
domänfondens kostnader för denna pei''sonal, höjas med ett belopp,
som kan antagas motsvara en genomsnittsutgift för detta ändamål.

I avseende å pensionsrätt torde skogsingenjörer böra likställas
med jägmästare och tillsyningsman med kronojägare. Därest förevarande
förslag bifalles, torde chefen för finansdepartementet komma
att hemställa om erforderliga tillägg till gällande pensionsbestämmelser.
Även för bestridande av statsverkets andel i kostnaden för denna pensionering
torde framdeles nyssberörda anslag behöva erhålla förhöjning.

Enligt mina nu framställda förslag skulle den ordinarie personalen
för dimensionslagsskogarnas tillsyn sammansättas sålunda:

	Lön.	Tjänst- görings- pen- ningar.	Respen- ningar.	Hyres- ersätt- ning.	Summa kronor.
	2,300	2,600	900		5,800

5 skogsingenjörer ..........................................	11,500	13,000	4,500		29,000
1 biträdande skogsingenjör ..............................	1,800	2,400	600	—	4,800
4 » skogsingenjörer ..........................	7,200	9,600	2,400	—	19,200
1 tillsyningsman ............................................	600	700	250	100	1,650
26 tillsyningsman.............................................	15,600	18,200	6,500	2,600	42,900
Summa	—■	—		__	103,350

123

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Yad slutligen beträffar de bägge av mig föreslagna nya överjägmästarna,
vilka torde få anses skola placeras i övre Norrbottens
och Härnösands blivande distrikt, böra de enligt min mening tillerkännas
enahanda avlöningsförmåner, som nu utgå till överjägmästare, vilkas
distrikt innefatta lappmarksrevir, eller: lön 4,000 kronor, tjänstgöringspenningar
3,200 kronor, respenningar 1,300 kronor och hyi''esersättning
för expeditionslokal 400 kronor, tillhopa 8,900 kronor, varjämte de
naturligtvis i fråga om ålderstillägg böra likställas med övriga överjägmästare.
För 2 överjägmästare blir alltså beloppet 17,800 kronor.

Inalles medföra de nu av mig tillstyrkta förändringarna beträffande
skogsstatens ordinarie personal anslagsökning med (140,500 + 9,300 +
103,350 + 17,800=) 270,950 kronor.

Under iakttagande av såväl dessa förändringar som ock de av
Kungl. Maj:t i propositionen den 14 januari 1914 framlagda förslag dels
till uppförande i avlöningsstaten för samma personal av ytterligare 31
kronojägarbefattningar, avsedda för södra Norrland och Kopparbergs
län, med i samma proposition angivna avlöningsförmåner, uppgående
tillhopa till ett belopp av 45,850 kronor — varigenom nyss angivna
ökning i staten höjes till 316,800 kronor — dels ock till viss reglering
av respenningarna för jägmästarna i nuvarande Ombergs, framdeles
Linköpings revir, samt i Kinda revir får jag nu framlägga förslag till
avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal. Något tillräckligt
skäl att fortfarande i staten angiva de landsdelar, inom vilka kronojägarna
med olika avlöningstyper skola tjänstgöra, synes icke föreligga,
helst som dylikt angivande icke förekommit beträffande överjägmästare
och jägmästare samt ej heller i fråga om respenningarna för
de i staten upptagna befattningshavarna.

124

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 71,

Avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal.

I överjägmftstare ...............

5 » ...............

1 » ...............

5 » ...............

1 jägmästare .....................

17 » .....................

1 » .....................

23 » .....................

1 » .....................

11 » ....................

1 » .....................

6 » .....................

1 » .....................

9 » .....................

1 » .....................

46 » .....................

1 skogsingenjör ..................

5 skogsingenjörer ...............

1 biträdande skogsingenjör ..
4 » skogsingenjörer

1 kronojägare .................

195 » ..................

1 » ..................

107 » ................. 1

1 » ..................

174 » ..................

1 tillsyningsman..................

j 26 tillsyningsman..................

Transport

	Tjänst-
Lön	görings-	Summa
	pen- ningar
4,000	3,200	7,200
Efter 5 år kan lö-
20,000	16,000	36,000	nen höjas med 600
4,000	2,800	6,800	kronor.
20,000	14,000	34,000
2,300	3,000 5,300
39,100	51,000	90,100
2,300	2,800	5,100
52,900	64.400	117,300
2,300	2,600	4,900	Efter 5 år kan lö-nen höjas med
25,300	28,600	53,900	400 kronor, efter
2,300	2,400 4,700	ytterligare 5 år likaledes med 400
13,800	14,400	28,200	kronor samt efter
2,300	2,200	4,500	än ytterligare 5 år ävenledes med
20,700	19,800	40,500	400 kronor.
2,300	2,000	4,300
105,800	92,000	197,800
2,300	2,600 4,900
11,500	13,000	24,500
1,800	2,400	4,200	(Efter 5 år kan lö-
7,200	9,600 16,800	} nen höjas med 300 J kronor. Efter 5 år kan lö-
600	700	1,300
117,000	136,500 253,500	nen höjas med
600	600	1,200	100 kronor, efter ytterligare 5 år likaledes med 100
64,200	64.2001 128.400	kronor samt efter
		än ytterligare 5 år
600	500 1,100	ävenledes med 100 kronor. Där bo-
104,400 600	87,000 700	191,400 1,300	stadslägenhet sak-nas, utgår hyres-
ersättning med 100
15,600	18,200! 33,800	kronor.
—	—	1,303,000

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

125

Summa

		Transport	1,303,000
	Respenningar.
5 överjägmästare (å 1,300 kr.).............................	... 6,500 kr.
3 »	(å 1,100 » ).............................	3,300 »
4 »	(å 1,000 » ).............................	... 4,000 »
44 jägmästare	(å 900 * )............................	... 39,600 »
7	(å 800 » ).............................	• • • 5,600 »
27 »	(å 700 » ).............................	... 18,900 »
27 »	(å 600 » ).............................	... 16,200 »
11 »	(å 500 » ).............................	... 5,500 »
2	(å 400 » )............................	800 »
6 skogsingenjörer (å 900 » )............................	... 5,400 »
5 biträdande skogsingenjörer (å 600 kr.) ..............	... 3,000 »
202 kronojägare	(å 250 kr.) ..............................	... 50,500 »
70 »	(u 200 » ) ................................	... 14,000 »
49 »	(å 150 » ) ................................	... 7,350 »
88	(å 100 » ) ...............................	... 8,800 »
70	(å 50 » ) ................................	... 3,500 »
27 tillsyningsman (å 250 » ) ................................	■ •. 6,750 »	199,700
	Hyresersättning.
12 överjägmästare	för expeditionslokal (ä 400 kr.) ..	... 4,800 kr.
335 kronojägare	(ä 100 kr.) ................................	... 33,500 »
27 tillsyningsman (ä 100 » ) ...............................	... 2,700 »	41,000
		Summa	1,543,700

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå
A indelningshavarens lön. Därest åt jägmästare, skogsingenjör eller biträdande skogsingenjör
uppl&tes bostadslägenhet, skall han vidkännas avdrag å lönen, motsvarande skälig hyra.

Denna stat torde böra fastställas att gälla från och med år 1916.

Nu gällande avlöningsvillkor för ordinarie befattningshavare vid
skogsstaten äro av riksdagen antagna år 1908 och finnas meddelade i
kungörelse den 17 juni samma år. Dessa villkor torde böra gälla
även beträffande avlöningarna å den föreslagna nya staten, allenast
med förklarande att vad i samma villkor stadgas beträffande jäg -

Extra

personal.

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

mästare skall äga tillämpning jämväl å skogsingenjör ock biträdande
skogsingenjör samt att vad villkoren innehålla beträffande kronojägare
skall tillämpas även i fråga om tillsyningsman.

Såsom jag å sid. 8 och 10 framhållit, blev år 1908 anslaget till
skogsstatens ordinarie personal upptaget till ett belopp, som var 2,500
kronor lägre än statens slutsumma. Detta berodde på att eu del befattningshavare
ansågos böra vidkännas avdrag för boställe. Då numera avlöningarna
till denna personal ingå bland domänernas driftkostnader, vilkas
beräkning kan beträffande åtskilliga stora poster endast ske förslagsvis
till avrundade belopp, synes det mig icke längre lämpligt att bibehålla
denna olikhet mellan stat och anslag. Kostnaderna för den ordinarie
personalen böra därför enligt min mening upptagas bland driftkostnaderna
för år 1916 med 1,543,700 kronor.

I propositionen den 14 januari 1915 angående domänernas driftkostnader
för år 1916 beräknades samma kostnader till allenast 1,526,200
kronor. Skillnaden, 17,500 kronor, beror dels på tillkomsten av ytterligare
en överjägmästare, 8,900 kronor, dels på regleringen av tjänstgöringspenningarna
och respenningarna för jägmästaren i Ängeså revir,
medförande en ökning av 100 kronor, dels på att 6,000 kronor tillförts
de biträdande skogsingenjörernas tjänstgöringspenningar, under det att
de förut beräknats skola utgå från eu annan post bland driftkostnaderna,
nämligen från de till egentliga förvaltningskostnader avsedda medel,
dels ock på att anslaget höjts med 2,500 kronor för att komma i
överensstämmelse med staten. Då nyssberörda belopp av 6,000 kronor
bör motsvaras av sänkning i beloppet för egentliga förvaltningskostnader,
begränsar sig den verkliga ökningen till 11,500 kronor.

Vad den extra personalen angår, skulle den föreslagna ökningen
av den ordinarie personalen i lappmarken samt Sårna socken icke föranleda
anställandet av ökad extra personal utan, på sätt domänstyrelsen
anfört i den i förberörda proposition angående driftkostnaderna för år
1916 refererade skrivelsen den 2 oktober 1914, tvärtom medföra möjlighet
till minskning av denna personal med dels 2 biträdande jägmästare
och 5 årsanställda revirassistenter, vilka dragit en årskostnad
av 23,200 kronor, och dels 20 extra kronojägare, som efter 1,350
kronor för var och en åtnjutit årsarvoden å sammanlagt 27,000 kronor.
(De 31 extra kronojägarna å 1,225 kronor, som enligt samma skrivelse
ytterligare skulle bliva överflödiga, motsvaras tydligen av de jämväl
begärda 31 nya ordinarie kronojägarna i södra Norrland och Dalarna).
Jag håller emellertid före, att denna minskning till stor del endast är

127

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

tillfällig, och att i mån som skogsskötsel utvecklas ytterligare extra
personal ånyo blir erforderlig i dessa trakter.

Till biträde åt skogsingenjörer och tillsyningsman i kustlandet
fordras däremot särskild extra personal. För detta ändamål beräknades i
propositionen angående driftkostnader ett belopp av 36,200 kronor, vilken
summa framkommit med ledning av domänstyrelsens här ovan å sid.
91 intagna förslag till stat för personalen för dimensionslagens liandhavande
och bestod av de tre sista posterna, minskade med arvoden,
reseersättning och traktamente åt 2 extra skogsingenjörer, vilka ansågos
kunna uteslutas, när de bägge förste skogsingenjörerna, hos vilka de
skulle varit anställda, icke syntes böra upptagas i Kungl. Maj:ts förslag.
Beloppet bör nu ytterligare minskas med 6,000 kronor, på grund
av att traktamenten till de 5 biträdande skogsingenjörerna föreslagits
skola utbytas mot höjning i deras tjänstgöringspenningar, och kostnaden
för den erforderliga extra personalen för dimensionslagens handhavande
blir sålunda:

6 extra skogsingenjörer: arvoden å 2,400 kronor jämte

reseersättning å 600 kronor.................................... kronor 18,000:

Traktamente åt 6 extra skogsingenjörer efter 6 kronor
för varje rese- och förrättningsdag............... » 7,200:

Arvoden åt extra tillsyningsman .................................... » 5^000:

Summa kronor 30,200

Någon ökning i den extra statsskogspersonalen i kustlandet är
icke ifrågasatt. Tvärtom har domänstyrelsen i skrivelsen den 2 oktober
1914 angående driftkostnaderna beräknat, att tillkomsten av den nya
privatskogspersonalen i kustlandet skulle möjliggöra en minskning med

70,000 kronor i kostnaderna för den extra personalen därstädes. Även
bär torde emellertid ökad extra personal framdeles bliva ånyo erforderlig.

Däremot bör nu genom inrättandet av ytterligare en överjägmästarbefattning
tillkomma arvode å 3,200 Jcronor åt en assistent
hos denne. Arvode åt assistent hos den andre nye överjägmästaren
har redan av domänstyrelsen tagits i beräkning.

Enligt statsrådsprotokollet vid merberörda proposition angående
driftkostnaderna för år 1916 beräknade jag de egentliga förvaltningskostnaderna
för statens skogsdomäner under samma år till 7,066,200
kronor, som avjämnades till 7,070,000 kronor. Sistnämnda belopp bör
nu dels minskas med 6,000 kronor och dels ökas med 3,200 kronor
och alltså inalles minskas med 2,800 kronor till 7,067,200 kronor.
För att icke de beräknade driftkostnaderna i sin helhet nu skola genom

128 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 71.

ökningen med 17,500 kronor å den ordinarie personalens avlöningspost
överstiga vad som angavs i nyssberörda proposition, torde posten till
egentliga förvaltningsntgifter böra ytterligare sänkas med 17,500—

2,800 — 14,700 kronor till 7,052.500 kronor. En sådan sänkning är
beträffande en så stor post, vars beräkning för övrigt är ganska osäker,
utan någon som helst betydelse. Jag vill erinra, att Kungl. Maj:t i
nämnda proposition icke begärde riksdagens godkännande av den samtidigt
lämnade beräkningen över skogsdomänernas driftkostnader utan
ställde detta i beroende av de propositioner, om vilka jag nu kommer
att göra hemställan.

Genom de nu föreslagna förändringarna i avseende å skogspersonalen
— med bortseende från de förut föreslagna 31 nya kronojägarna
i södra Norrland och Dalarna, vilka ej äro beroende av nu förevarande
frågor — föranledas alltså följande kostnadsökningar:

Å den ordinarie personalens avlöningsstat ............... kronor 270,950.

Extra personal för dimensionslagens tillämpning i

kustlandet.................................................................... » 30,200:-

En assistent hos överjägmästare.................................... »_3,200:

Summa kronor 304,350: —.

Genom förändringarna inbesparas däremot följande belopp:

Biträdande jägmästare och assistenter i lappmarken,

enligt domänstyrelsens beräkning.................. kronor

Extra kronojägare därstädes enligt d:o ....................

Extra personal i kustlandet ....................................

Tre skogsingenjörer, till vilka arvoden hittills utgått
av anslaget till skogsundervisning och

skogshushållning i allmänhet................................. ^

Summa kronor 135,400:—.

Den verkliga ökningen visar sig sålunda uppgå till 168,950 kronor.

23,200: —
27,000: —
70,000: —

15,200: —

Anslag till Såsom jag förut framhållit, bör statens domäners fond erhålla

ersättande av f^ottrörelse för de kostnader, som åsamkas domämonden för anställande
(iens''kostna- av den personal, som erfordras för privatskogarnas tillsyn. Någon
der förtiiisyn sådan ersättning har hittills icke utgått, beroende på att domänstyrelsen
‘VkotirdH först under senare år förändrats till ett affarsdrivande verk. Förut
var det utan egentlig betydelse, under vilken form kostnaden för dylikt
arbete å privatskogarna upptogs i riksstaten, och efter förändringens

129

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

genomförande liar frågan fått anstå i avvaktan på lösningen av personalens
organisationsfråga. Sådan gottgörelse, som nyss nämnts, bör
numera ^ tillföras domänfonden från anslag under nionde huvudtiteln.

Då enligt mitt förslag icke någon särskild personal skall anställas
för privatskogarna i lappmarken och Sårna socken med Idre kapellag,
måste gottgörelsen beräknas till att motsvara så stor del av denna personals
arbete, som kan anses belöpa på privatskogarna. För dylik beräkning
torde icke lämpligare grund stå att finna än den kostnad, som skulle belöpt
på en särskild privatskogspersonal, därest en dylik upprättats. Revirpersonalen
kommer nämligen enligt mitt förslag att verkställa det
arbete, som eljest skulle utförts av dylik särskild personal. Då kommitténs
förslag om allenast 7 skogsvårdsområden i lappmarken, såsom
jag förut anfört, enligt min bestämda uppfattning innefattar en alldeles
för ringa personal för att ett någorlunda nöjaktigt resultat skulle kunnat
vinnas, anser jag icke detsamma ägnat att nu läggas till grund för
anslagets beräkning. Däremot synes mig domänstyrelsens förslag den
10 november 1913 vara bättre lämpat härtill. Detta förslag upptog för
lappmarkens privatskogar 12 ordinarie jägmästare och 14 extra jägmästare
(assistenter) samt 30 ordinarie kronojägare samt för Sårna socken med
Idre kapellag 1 ordinarie jägmästare och 1 extra jägmästare (assistent)
samt 2 ordinarie kronojägare. Härtill hade emellertid bort komma några
extra kronojägare, vilkas antal synes kunna förslagsvis upptagas till 10.
Kostnaden för denna personal synes kunna i nära överensstämmelse med
domänstyrelsens skrivelse den 10 november 1913 beräknas sålunda.

	Lön	Tjänst- görings- penningar	Res- penningar	Hyres- ersättning	Dag- trakta- mente	Arvode	Stimma
1 jägmästare...............	2,300	3,000	900				6,200
5 d:o ........................	11,500	15,000	1,500	—		—	31,000
i d:o ........................	2,300	2,800	900	—	—	_	6,000
6 d:o ......................	13,800	16,800	5,400	—	—	—	36,000
1 assistent (medeltal)...	—	—	550	—	950	2,800	4,300
14 assistenter...............	—	—	7,700	—	13,300	39,200	60,200
i kronojägare ............	800	700	250	100	—	—	1,650
31 d:o ........................	18,600	21,700	7,750	3,100	—	_	51,150
1 extra kronojägare......	—	—	200		—	1,200	1,400
9 d:o ......................	—	-	1,800	—	—	10,800	12,600
Summa	—	—	— \|	-	—	—	210,500

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 71.) 17

130

Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Hela detta belopp behöver emellertid icke upptagas såsom anslag.
Då enligt min åsikt utsyningsavgifter fortfarande böra gäldas av privata
skogsägare i lappmarken och Sårna socken med Idre kapellag,
samt dessa avgifter tillföras domänfonden såsom inkomst, bör beloppet
av dessa avgifter fråndragas nyssnämnda kostnad för att man må finna
det anslagsbelopp, som därutöver erfordras för att domänfonden skall
få full gottgörelse. Enligt inhämtade upplysningar från domänstyrelsen
hava dessa utsyningsavgifter utgjort i medeltal för åren 1909 1913

inom Norrbottens, Västerbottens och Kopparbergs län 46,171 kronor
20 öre. Häri ingå dock även utsyningsavgifter från fastigheter i kustlandet,
Ifall dessa beräknas till i runt tal 4,000 kronor, återstå för
lappmarken och Sårna med Idre omkring 42,000 kronor.^ Om detta
belopp dragés från ovannämnda beräknade kostnad, 210,500 kionor,
återstår ett belopp av 168,500 kronor eller i avrundat tal 170,000
kronor. En dylik obetydlig avrundning uppåt är desto mer befogad,
som icke någon gottgörelse här förut beräknats för överjägmästarnas

befattning med privatskogarna. o

Jag anser därför detta ersättningsanslag böra utgå med 170,000
kronor, vartill det också beräknats i förslaget till riksstat för år 1916.

Vad därefter angår tillsynen över dimensionslagens tillämpning i
kustlandet, skall enligt mitt förslag särskild personal anställas för detta
ändamål. Kostnaden för denna personal är här förut upptagen till
103,350 kronor för den ordinarie och 30,200 kronor för den extrapersonalen
eller tillhopa till 133,550 kronor. I förslaget till riksstat för år
1916 är härtill beräknat ett anslag av 135,000 kronor. Emellertid synes,
på sätt jag anfört i motiveringen till förslaget till ny dimensionslag,
den nuvarande ersättningen till skogspersonalen för utsyning av vindel -målig skog böra utbytas mot verkliga utsyningsavgifter, byggda på
samma system, som torde komma att tillämpas i lappmarken. Härigenom
kommer domänfonden att erhålla en inkomst, vilken icke förut
tagits i beräkning. Då all erfarenhet saknas om beloppet av denna
inkomst, möter stor svårighet att nu beräkna densamma, men den synes
mig kunna upptagas åtminstone till 20,000 kronor. Efter avdrag av
detta belopp skulle såsom kostnad för dimensionsskogspersonalen återstå
113,550 kronor, som av samma skäl, som anförts beträffande personalen
i lappmarken och Sårna socken med Idre kapellag, torde böra
avjämnas till 115,000 kronor.

Härigenom kommer emellertid detta anslag att bliva 20,000 kronor
lägre än som beräknades såsom domänfondens inkomst i förslaget till
domänernas driftkostnader för år 1916. Detta belopp av 20,000 kronor

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

kommer dock att i allt fall genom avgifterna tillföras domänfonden
såsom inkomst. Någon höjning av den av chefen för finansdepartementet
förut framlagda inkomstberäkningen för domänfonden för år 1916 torde
emellertid icke av denna anledning nu böra föreslås. Samma resultat
vinnes, ifall den bland kostnader för statens skogsdomäner upptagna
posten till egentliga förvaltningskostnader, som ju upptager kostnad för
extra personal, direkt minskas med 20,000 kronor. Då denna post
enligt vad jag förut anfört, synts böra för år 1916 upptagas till 7,052,500
kronor, kommer den alltså härigenom att sänkas till 7,032,500 kronor.

Om beviljande av dessa ersättningsanslag torde särskilda propositioner
böra avlåtas till riksdagen.

Med iakttagande av de utav Kungl. Maj:t i propositionen nr 6
angående driftkostnader under år 1916 för statens domäner gjorda
framställningar såväl beträffande kostnader för domänstyrelsen och
kostnader för statens jordbruksdomäner som ock beträffande kostnader
för statens skogsdomäner i fråga om 31 nya kronojägartjänster och
under förutsättning därjämte av bifall till mina härovan gjorda framställningar
skulle driftkostnaderna för förvaltningen av statens domäner
under år 1916 komma att beräknas på följande sätt: I.

I. Kostnader för domänstyrelsen:

avlöningsstat för styrelsen ............ kronor

ålderstillägg åt styrelsens personal »

pensionering av styrelsens personal »

anställande av extra amanuenser
och biträden hos styrelsen samt

renskrivning m. m......................... »

domänstyrelsens expenser .............. »

rese- och traktamentsersättning åt

styrelsens personal........................ >

tryckning av styrelsens årsberättelse
................................................... »

168,600

11,000

2,000

9,600

18,000

6,000

Kostnadsberäkning

ocli hemställan.

5,000 kronor

220,200.

132

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 71.

11. Kostnader för statens skogsdomäner:

skogsstatens ordinarie personal...... kronor 1,543,700

ålderstillägg åt skogsstatens personal.
.................................................. » 114,000

pensionering av skogsstatens personal.
.................................................. » 65,000

egentliga förvaltningskostnader,
därav minst 150,000 kronor till
avdikningar å kronans skogar i
de norrländska länen och i Kopparbergs
län.................................... » 7,032,500

kronor 8,755,200.

Avgår anslag för tillsyn å enskildas
skogar i lappmarkerna
och Sårna socken med Idre kapel lag

................... kronor 170,000

Avgår anslag för
tillsyn å enskildas
skogar i Västerbottens
och Norrbottens
läns kust *

115,000 » 285,000 kronor 8,470,200.

111. Kostnader för statens jordbruksdomäner:

avlöning åt domänintendenter...... kronor 35,500

resekostnader vid domänförvaltningen.
..................................................... » 45,000

övriga med förvaltningen av jordbruksdomänerna
förenade kostnader
................................................ » 100,000 kronor 180,500.

Summa kronor 8,870,900.

Under erinran att de av Kungl. Maj:t i merberörda proposition
nr 6 gjorda framställningar angående dels uppförande i avlöningsstaten
för skogsstaten av ytterligare 31 kronojägarbefattningar med de i statsrådsprotokollet
vid samma proposition angivna avlöningsförmåner dels

133

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

ock angående höjning av respenningar^ för jägmästaren i nuvarande
Ombergs, framdeles Linköpings revir från 500 till 600 kronor ävensom
nedsättning av respenningarna för jägmästaren i Kinda revir från 700
till 600 kronor blivit iakttagna i det av mig här ovan framlagda förslaget
till avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal, får jag nu
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget till avlöningsstat
för skogsstatens ordinarie personal att tillämpas från och med år 1916
ävensom förklara, att de villkor och bestämmelser, som nu gälla för
åtnjutande av de i avlöningsstaten för skogsstaten för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningsförmåner, skola vara gällande även
i fråga om avlöningarna å den nya staten, därvid vad samma villkor
och bestämmelser innehålla beträffande jägmästare skall äga tillämpning
jämväl å skogsingenjör och biträdande skogsingenjör samt vad
de innehålla beträffande kronojägare skall tillämpas även i fråga om
tillsyningsman;

dels godkänna de av mig här ovan gjorda beräkningar i fråga
om kostnader för statens skogsdomäner under år 1916;

dels ock, vid bifall dels till vad som slutligt föreslagits i propositionen
nr 6 angående driftkostnader under år 1916 för statens domäner dels
till vad jag nu föreslagit, såsom sådana driftkostnader förslagsvis beräkna
ett belopp av 8,870,900 kronor, att utgå av domänfondens avkastning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga. . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Curt Bohtlieb.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 71.)

IBHaga A

Jukkasjärvi

TORMEA LAPPMARKS

SKOGSVÅRDS OMRÅDE

LULEÅ LAPPMARK™?!''530*®11

Gällivare

HAPARÄ^JDA

. Tärendö V"

Pärlälven

Råne-1 Ängeså

SKQGSVÅRDSOMRaW

IMRÅDE

PITEA LAPPMARKS

Jokkmokk

Arjeplog

Rlneå

\ Malmes^

A SKOGSVÅRDSOVlRÅDE

:o«svårdssmRÅde''

\ Boden \ l~

MALA

Sorsele

Övre Byskfi

[KOGSVÅRDSOMRAOI

SKOGSVARDSO''

Stensele

SKELLEFTEÅ

LYCKSELE

''VNorrä^js

IMftADE ^

V Lyck Södra\

sele
LyckseleX

DOROTEA

■^.Vilhelmina

. SKöaeyÅRDS OMRÅDE

SKOGSVAR »SO MRAD.

SKOGSVÅRD:

IELLERSTA

.Bur+räsk

ERBOTTEMS

isvorR.

JlANGERMAN/iLV-.S^Fred

, Åisele „ / rika\

s\ / SKOGSVARBSOMRÅDE^

UME,

SKOGSVÄRT5SOMRADE

Bjurholm

Anundsjö

Ztänsffi

DistrUctsiprzTis

RfyiJYfräns

Skogsvårdsområdesg)

] Kustlandet

] Lappmarken,

GEN STAB LIT AN.ST STO CKH

Bilaga B

WWMM

WMm

WM.

W/ägm»

v/m

ARVIDSJAURS SOCKEN

Enskildes skogar
Allmänna »

Ttevirgräns

GEN STAB. LIT ANST

Jukkasjärvi

Veta sj o k

Porjus

ivare

Tarendö

\ Pärlälven ^

Rane-X An8esa

träsk

Stor-^^/ ''"StorJokk-^backen^
landet

mokk

Görj

Tornea

Arjeplog

Kalix

Malm

Sikån
aur "\Var
V. \ _I^sa

ArvidS^0Arvid5>^ Älvsby
jaur \ jaur
S.

Arvidsr
iaur

Ranea

\ Norra

Boden

Sorsele

Västra ^°dra

VSor
Stensele

Vsele

Malgomaj

Stensele

B låvi kenX Lyc k-/ ^
sele.

y Vin liden
v

Burträsk

rotea

Västra^a/ ^rån\\ Defcerfors
sele

Fredrika

Bjurholm

Anundsjö

?! Junsele

TöreslcujerLs dLstriktsg7xbzs
revirgräns

Sollefteå

Kustlandet^

\ Lappmarken*

Gen Stab. Ut Anst Stockh

Bilaga, C.

STENSELE och LYCKSELE

SOCKNAR

Enskildes skogar
Allmänna. »

GENERALST. IITOGR. ANSTALT