Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5 (Proposition 1913:5)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Nr 5.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
vissa ändringar i avlöning sreglementet för statens järnvägar
m. in.; given Stockholms slott den 21 februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
dels besluta sådan ändring av gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av bifogade förslag till
nådig kungörelse i ärendet,

dels medgiva, att övergångsbestämmelser rörande tillämpningen av
de nya avlöningsförmånerna må, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
närmare omförmäles, av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels ock antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmäld ändring av
1 och 2 §§ i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 halt. (Nr 5.)

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I skrivelse den 23 augusti 1912 har järnvägsstyrelsen avgivit
förslag till ändring i styrelsens organisation.

Enligt detta förslag skulle i styrelsens stat upptagas sex sektionschefer
och tolv byrådirektörer i stället för såsom nu femton föredragande
byrådirektörer, häri ej medräknad den på styrelsens stat icke uppförda
byrådirektören vid militärbyrån. Härutöver upptages i staten en byrådirektörsbefattning
i stället för den nuvarande ombudsmansbetattningen,
varjämte vissa ändringar föreslagits beträffande de notarier, vilka vid
förfall för byrådirektörerna i egenskap av deras närmaste män inträda
såsom föredragande och ledamöter i styrelsen.

Innan jag går att närmare redogöra för det av järnvägsstyrelsen
sålunda framlagda förslaget, ber jag att få lämna en kortfattad översikt
av järnvägsstyrelsens utveckling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Historik:

Allt eftersom de först färdigbyggda stambanedelarna öppnades för
allmän trafik, ställdes den personal, som å dem ombesörjde järnvägsdriften,
under befäl av vederbörande överingenjör vid statens järnvägsbyggnader.
I den mån de trafikerade statsbanelinjerna tillväxte, tillsattes
för ombesörjandet av deras förvaltning särskilda tjänstemän. Ledningen
av förvaltningen jämväl av de trafikerade banorna tillkom chefen för
statens järnvägsbyggnader. Genom nådigt brev den 4 april 1862 förklarades
chefen för statens järnvägsbyggnader, på grund av honom meddelat
bemyndigande att vid statens järnvägsbyggnader antaga erforderlig
tjänstemannapersonal, berättigad låta vid var och en av de då
trafikerade statsbanornas huvudstationer — Stockholm, Göteborg och
Malmö — anställa en intendent, som inom sitt distrikt skulle utgöra den
verkställande och sammanhållande myndigheten samt tillika förmedla
förhållandet till de lokala myndigheterna och allmänheten.

Genom nådigt brev den 30 december 1862 förordnade emellertid
Kungl. Magt, att den myndighet och förvaltning, som dittills utövats
av chefen för statens järnvägsbyggnader, skulle från och med 1863 års
ingång fördelas på två särskilda styrelser. Den ena av dessa skulle
under benämning styrelsen för statens järnvägstrafik övertaga befattningen
med alla de ärénden, som avsåge ordnandet av allmänna trafiken
å stambanorna, i den mån de vore eller bleve färdigbyggda, vidmakthållandet
av banorna jämte därtill hörande byggnader, verkstäder, materiel
m. m. ävensom uppbörden och förvaltningen av därvid inflytande
medel. Den andra styrelsen skulle under benämning styrelsen över
statens järnvägsbyggnader hava att, intill dess annorlunda kunde varda
förordnat, utöva högsta ledningen av nybyggnadsarbetena vid statens
stambanor och vad därmed hade gemenskap.

Enligt sistberörda nådiga brev skulle styrelsen för statens järnvägstrafik
tills vidare utgöras av en chef under benämning generaldirektör
med ensam beslutanderätt ävensom av tre intendenter — en för vartdera
av stambanornas dåvarande tre huvuddistrikt — samt en byråchef.
Intendenterna skulle det åligga dels att en var inom sitt distrikt
utöva befäl och hava uppsikt över vederbörande personal, förvaltning,
uppbörd och materiel, dels ock att tillika å vissa tider sammanträda i
styrelsen vid avgörande därstädes av viktigare angelägenheter, som anginge
stambanorna i deras helhet, därvid varje intendent borde anmäla
de frågor, vilka han ansåge böra komma under gemensam prövning,
ävensom föredraga de ärenden i övrigt, som särskilt anginge hans

Banorna, förvaltade
i sammanhang
med
byggnaderna.

1863 års
organisation.

1866 års
organisationsförändring.

4 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

distrikt. Vad beträffar byråchefen skulle denne hava att bereda och
i styrelsen föredraga alla övriga dit inkommande mål och ärenden,
expediera styrelsens beslut samt närmast under generaldirektören vaka
däröver, att de vid styrelsen anställda tjänstemännen fullgjorde sina
åligganden.

Närmast under ledamöterna ställdes å byråavdelningen registrator,
notarier, kamrerare, revisor och kassör samt å den egentliga trafikavdelningen
dels särskilda kontor, nämligen kontrollkontoret, milkontoret,
styrelsens telegrafkontor och statistiska kontoret, dels ock en kontrollerande
maskiningenjör och en telegrafdirektör, de båda sistnämnda för
att användas för inspektion.

I denna endast provisoriskt fastställda organisation vidtogs snart
nog en väsentlig förändring. Intendenternas ställning såsom på en gång
ledamöter i styrelsen och chefer för trafikdistrikt visade sig nämligen
ohållbar. Sedan intendenterna vid första och andra trafikdistrikten en
i sänder under jämförelsevis längre tider oavbrutet tjänstgjort i styrelsen,
blev på framställning av styrelsen genom nådigt brev den 13 juli
1866 stadgat, att nämnda båda intendenter skulle inkallas till daglig
tjänstgöring i styrelsen; och förordnades genom samma nådiga brev,
att intendenten vid första trafikdistriktet skulle bereda och i styrelsen
föredraga alla ärenden, som anginge trafikdistriktens ban- och
maskinavdelningar och den vid dessa avdelningar anställda personalen,
samt kontrasignera därom utgående expeditioner;

att intendenten vid andra trafikdistriktet skulle bereda och föredraga
de ärenden, som tillhörde trafikavdelningen och den därvid anställda
personalen, samt kontrasignera därom utgående expeditioner ävensom
hava inseendet över kontrollkontoret; samt

att byråchefen skulle bereda och föredraga alla ärenden, som anginge
den allmänna ekonomien, redogörelseverket, kassaförvaltningen
och statistiken, hava inseendet över kansliet, statistiska kontoret, boksluts-,
kassa- och milkontoren med därvid anställd personal samt kontrasignera
alla därom utgående expeditioner.

I övrigt stadgades, att styrelsen skulle äga att åt ledamöterna uppdraga
att göra inspektionsresor på distrikten, i den mån sådana ansåges
behövliga, samt att, i händelse något ärende förekomme till avgörande
inom styrelsen under den ordinarie föredragandens frånvaro, generaldirektören
ägde bestämma, vilken bland övriga föredragande skulle
handlägga ärendet och kontrasignera den utgående expeditionen.

Intendenten vid tredje distriktet — Malmödistriktet — bibehölls
fortfarande i sin intendentsbefattning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Den 23 december 1867 avgav därefter trafikstyrelsen underdånigt
förslag till, bland annat, en definitiv organisation av statens järnvägstrafiks
förvaltning.

Enligt detta förslag skulle förvaltningen fördelas på fyra särskilda
avdelningar, nämligen

byråavdelningen, vartill skulle böra kansli-, kameral-, kassa-,
statistiska och sådana ärenden, som anginge förvaltningen i allmänhet;

b ana vdelningen, som skulle besörja bevakningen och vidmakthållandet
av banor och telegraflinjer, underhållet av järnvägens fasta egendom
samt utförandet av nya byggnader och anläggningar;

maskinavdelningen, vartill skulle höra den rörliga materielens anskaffning,
vård och underhåll, dragkraftens tillhandahållande samt förrådens
förseende och vård; och

trafikavdelningen, som skulle ombesörja den egentliga trafiken, eller
dels befordrandet av personer, gods och telegram, dels taxor och tariffer
för sådan befordran, dels ock stationernas uppbörd och redovisning av
inflytande trafik- och telegraminkomster.

Förvaltningen skulle handhavas av en centralstyrelse, som skulle
utgöras av en generaldirektör såsom chef i styrelsen och tillsvidare tre
ledamöter, vilka skulle vara föredragande och chefer för de olika avdelningarna,
nämligen en byråchef för byråavdelningen, en överdirektör
för ban- och maskinavdelningarna — vilka båda avdelningars angelägenheter
ansågos kunna handhavas av samma ledamot i styrelsen,
under förutsättning att denne erhölle ett tekniskt biträde antingen genom
kontrollerande maskiningenjören eller genom maskindirektören
vid distriktet närmast huvudstaden — samt en överdirektör för trafikavdelningen.

I fråga om de förändringar i styrelsens personal, som i övrigt ansågos
behövliga, torde böra nämnas, att enligt förslaget skulle inrättas
följande befattningar, nämligen å byråavdelningen en ombudsmansbefattning,
å ban- och maskinavdelningen en assistents-, en arkitekts- och
en förrådskontrollörsbefattning samt å trafikavdelningen en assistentsbefattning.

Ifrågavarande organisationsförslag innehöll beträffande styrelsens
och ledamöternas befogenhet m. m., bland annat, följande bestämmelser.

Reglementen för trafiken på statens järnvägar och taxa för avgifterna
ävensom reglementen för personalens antagande, entledigande,
tjänstledighet, bestraffning, avlöning och pensionering skulle efter förslag
av. styrelsen utfärdas av Kungl. Maj:t, varemot styrelsen skulle
äga ej mindre att till efterrättelse fastställa tjänstgöringsreglementen

Trafikstyrelsens
organisationsförslag
av
år 1867.

Sakkunnigas

utlåtande.

1869 års instruktion.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

än även att i överensstämmelse med de i förslaget stadgade grunder
meddela särskilda instruktioner för den under styrelsen lydande personalen.

Då ärendenas vikt och beskaffenhet ej ansåges fordra samtliga ledamöters
närvaro, skulle de kunna av generaldirektören jämte föredraganden
handläggas och avgöras.

Överdirektör skulle äga att på eget ansvar och genom direkta
order till cheferna för linjeförvaltningen eller till de under dessa lydande
avdelningsföreståndarc meddela sådana detalj bestämmelser, vilka kunde
vara behövliga såsom en omedelbar tillämpning av styrelsens beslut eller
av gällande reglementen och instruktioner. Varje ledamot skulle dessutom
vara behörig att infordra upplysningar i ärenden, som anginge
hans avdelning.

Vad angår linjeförvaltningen skulle genom den förändrade organisation,
som föreslagits för styrelsen, intendentens ställning givetvis
också bliva annorlunda än förut. Då varje förvaltningsgren erhölle
sin ständiga föredragande och chef inom styrelsen, skulle intendentens
egenskap av ledamot upphöra, varförutom pa varje avdelningschef
inom styrelsen skulle komma att överflyttas en del av det ansvar för
avdelningens verksamhet, som dittills ensamt ålegat intendenten. Av den
förändrade betydelse, intendentsbefattningen sålunda skulle erhålla, ansåg
styrelsen, att det borde följa även en förändring till namnet; och styrelsen
föreslog därför, att den, åt vilken högsta befälet å varje distrikt
uppdroges, måtte benämnas distriktschef, vilken benämning egentligare
skulle angiva befattningens blivande karaktär.

Över trafikstyrelsens organisationsförslag liksom oek över andra
av styrelsen samtidigt därmed avgivna och med järnvägsförvaltningens
organisation sammanhängande förslag ansåg Kungl. Maj:t sig böra höra
några utom förvaltningen av statens järnvägstrafik stående, men med
järnvägstrafikförhållandena i allmänhet förtrogna, insiktsfulla män; och
anförtrodde Kungl. Magt denna granskning åt översten, friherre Nils
Ericson, ordföranden i direktionen för Gävle—Dala järnväg P. Muren och
trafikdirektören vid Köping—Hults järnväg M. Ägrelius.

Dessa kommitterade förklarade sig icke kunna annat än godkänna
den synpunkt, från vilken styrelsen vid förslagens upprättande utgått,
och vitsordade den sakkännedom, som utmärkte förslagen.

Sedan styrelsens organisationsförslag underställts Riksdagens prövning,
utfärdade Kungl. Maj:t den 17 september 1869 den första in -

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 5.

struktionen för styrelsen för statens järnvägstrafik. Denna instruktion
var i fråga om styrelsens sammansättning m. m. avfattad i
huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens organisationsförslag. Beträffande
linjeförvaltningen innehöll instruktionen icke några föreskrifter
om de särskilda befattningshavarna, utan stadgades endast helt allmänt,
att den ständiga tillsynen över linjeförvaltningen skulle utövas av styrelsen
med den personal, som Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen för
varje år uti stat bestämde.

Genom nådigt brev den 9 juni 1871 gjordes så tillvida ändring
i 1869 års instruktion, att Kungl. Maj:t, bland annat, varom här ej
är fråga, medgav, att intendenten vid tredje distriktet finge inkallas till
styrelsen att tills vidare tjänstgöra som inspektör vid ban-, maskin- och
trafikavdelningarna enligt instruktion, som av styrelsen honom delgåves,
samt med rättighet för styrelsen att vid förefallande behov förordna denne
inspektör att vikariera för ledamot hos styrelsen.

Genom nådigt brev den 6 juni 1873 medgav Kungl. Maj: t tillsättandet
av en särskild överdirektör för maskinavdelningen.

Ny instruktion för trafikstyrelsen utfärdades den 5 november 1875.
Denna instruktion, i vilken den allmänna bestämmelsen bibehölls, att
den ständiga tillsynen över linjeförvaltningen skulle Utövas av styrelsen
med den personal, Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen för varje år
i stat bestämde, skilde sig i huvudsak från den äldre instruktionen
endast därigenom, att i den förra funnos bestämmelser rörande den nyinrättade
överdirektörsbefattningen vid maskinavdelningen, samt att de
åligganden, som tillkommo inspektören, närmare angåvos. Denne sistnämnda
befattningshavare, vars tjänsteverksamhet redan dessförinnan
utsträckts jämväl till byråavdelningen och alltså omfattade samtliga avdelningarna,
ålåg det enligt instruktionen att genom resor å statsbanorna
iakttaga, huru tjänsten sköttes vid linjeförvaltningens samtliga avdelningar,
att enligt styrelsens föreskrifter å styrelsens vägnar utöva den tillsyn
över enskilda järnvägar och dessas materiel, som tillkomme styrelsen,
samt att, där ej annorlunda förordnades, under semester eller vid laga
förfall för överdirektör förvalta dennes ämbete.

Efter instruktionens utfärdande förordnade Kungl. Maj:t dels genom
nådigt brev den 23 december 1881, att föredraganden och chefen för
byråavdelningen skulle i likhet med styrelsens övriga ledamöter benämnas
överdirektör, samt att sekreterarbefattningen skulle ersättas

Bestämmelser
rörande linjemyndigheternas

organisation.

Särskild
överdirektör
för maskinavdelningen.

1875 års instruktion.

Åndrade

tjänstebefatt ningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Järnvägsbyggnadernas
ledning
till trafikstyrelsen.

Tillsättande
av 1893 års
järnvägskommitté.

1893 års
kommittés
anmärkningar
mot organisationen.

av en överdirektörsassistenttjänst å byråavdelningen, dels ock genom
nådigt brev den 31 maj 1888, att inspektörstjänsten skulle indragas,
i sammanhang varmed bestämdes, att överdirektörsassistent vid förfall
för överdirektör skulle inträda såsom dennes vikarie. Vad inspektörstjänstens
indragning beträffar visade det sig emellertid nödvändigt
att redan från och med år 1891 vid maskinavdelningen upptaga
ett särskilt maskindirektörsarvode för anställande av en maskininspektör
med åliggande ej mindre att utöva tillsyn över statens
järnvägars materiel än även att tillhandagå styrelsen med verkställande
av besiktningar och utövande av kontroll å de enskilda banornas
materiel.

En mera betydelsefull förändring i fråga om styrelsens för statens
järnvägstrafiks organisation vidtogs genom Kung!. Maj:ts beslut den
31 maj 1888, genom vilket ledningen av statens järnvägsbyggnader,
som efter den särskilda byggnadsstyrelsens upphörande år 1882 ålegat
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överflyttades till styrelsen för statens
järnvägstrafik, vilken därefter enligt nådig kungörelse den 28 september
1888 erhöll benämningen järnvägsstyrelsen.

Vid föredragning inför Kung! Maj:t den 2 juni 1893 av ett av järnvägsstyrelsen
på nådig befallning uppgjort förslag till förnyat avlöningsreglemente
för personalen vid statens järnvägar framhöll föredragande
departementschefen, hurusom det syntes böra genom särskilt
utsedda sakkunniga män undersökas, huruvida och i sådant fall vilka
förenklingar och besparingar i järnvägs förvaltningen skulle kunna vidtagas
såväl i avseende å själva organisationen som ock genom det sätt,
varpå administrationens verksamhet i väsentligare detaljer ordnades,
och beslöt Kungl. Maj: t att uppdraga åt en kommitté med generalpostdirektören
E. v. Krusenstjerna såsom ordförande att, efter noggrann
undersökning av järnvägsadministrationens organisation och det sätt,
varpå dess verksamhet i väsentliga grenar utövades, dock tills vidare
ej vad taxeväsendet rörde, till Kungl. Maj:t avgiva underdånigt betänkande
ävensom förslag ej mindre till ny instruktion för järnvägsstyrelsen
och nytt avlöningsreglemente för järnvägsstaten än även till de
övriga bestämmelser, som syntes kommitterade i fråga om statsbaneförvaltningen
böra meddelas.

Mot den dåvarande organisationen anmärkte denna kommitté, som
plägar benämnas 1893 års järnvägskommitté, först och främst att allt
för stark centralisation vore rådande inom järnvägsförvaltningen. Grän -

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

sen mellan styrelsens och de lokala myndigheternas, d. v. s. avdelningsföreståndarnas
vid trafikdistrikten, befogenhet vore icke närmare uppdragen
genom sammanförda reglementariska bestämmelser, utan förhållandena
hade i detta avseende till icke rin°-a del ordnats allenast genom
praxis. Detta hade lett därhän, att den självständiga beslutanderätt,
som tillkom avdelningsföreståndarna, icke vore synnerligen stor, ett förhållande,
som med tydlighet framträdde, om man med ledning av styrelsens
diarier i detalj granskade arten och beskaffenheten av de ärenden,
vilka under en viss tidsperiod faktiskt gjorts till föremål för styrelsens
avgörande.

Av den starka centralisation, som således förefunnes. hade olägenheter
uppstått, vilka antingen härflöte ur förvaltningsformens egen
natur eller vore att tillskriva den omständigheten, att styrelsen genom
centralisationen erhållit en alltför tung arbetsbörda. Till förra gruppen
räknade kommittén dels det förhållandet, att en del till den löpande
tjänsten hörande ärenden icke erhölle den snabba behandling, som vore
önsklig och möjlig, dels ock den olägenheten att, då förvaltningen vore
koncentrerad i huvudstaden och distriktsbefälet saknade vederbörlig
myndighet, den trafikerande allmänheten icke komme i nog direkt
beröring med sådana representanter för förvaltningen, med vilka den
kunde träffa mera ingående avtal och överenskommelser.

Vad anginge de svårigheter, som föranletts därav, att en alltför
tung arbetsbörda ålåge styrelsen, vore det uppenbart, att en sådan arbetsbörda
i många olika avseenden måste hava en menlig och hämmande
inverkan på verkets förvaltning. Sålunda föranledde det hopade
arbetet, att avgörandet av en del ärenden fördröjdes, och att, då de
ärenden, som hörde till den löpande tjänsten, ofta vore af beskaffenhet
att icke kunna uppskjutas, det bleve de stora, grundligare utredningkrävande
frågorna, som man nödgades skjuta åt sidan, och av dessa
senare framför allt sådana, som berodde på styrelsens eget initiativ.
Men inom ett verk sådant som statens järnvägsförvaltning med dess
rörlighet, dess hastiga utveckling och dess nära samband med det kommersiella
livets skiftande företeelser vore förmågan av initiativ hos styrelsen
av den allra största bet}Melse. Den tryckande arbetsbördan föranledde
också därtill, att en var av avdelningscheferna vore så upptagen
av sin egen avdelnings ärenden, att han icke hunne följa med de övriga
avdelningarnas arbeten samt verkets skötsel i dess helhet i den utsträckning,
som önskligt vore, och att till följd därav samarbetet mellan styrelsens
ledamöter försvårades.

Kommittén, som jämväl ansåg sig böra, i den mån sådant läte sig
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Kommitténs

förslag.

1897 års
instruktion
m. m.

gorå, söka bringa den centrala järnvägsförvaltningen i närmare överensstämmelse
med övriga centrala administrativa verk, framhöll vidare, att
den växande arbetsbördan hos styrelsen framkallat en lätt förklarlig strävan
att skapa så enkla former som möjligt för ärendenas handläggning
och avgörande. En dylik strävan knnde nog vara riktig inom ett industriellt
verk, men det vore i detta fall att märka, att det industriella
verket tillika vore en statsinstitution, som skulle stå under offentlig
kontroll, och att den relativt vidsträckta myndighet, som tillkomme verket,
gjorde en dylik kontroll så mycket nödvändigare.

Slutligen angav kommittén såsom en av de förnämsta bristerna i
järn vägsförvaltningens dåvarande organisation saknaden av en verkligt
sammanhållande kraft inom distrikten.

För att undanröja de olägenheter, som sålunda vidlådde den dåvarande
organisationen, ansåg kommittén, att de lokala myndigheterna
borde erhålla eu starkare organisation. Detta skulle åstadkommas först
och främst därigenom, att i spetsen för distriktet ställdes en distriktsförvaltning,
som skulle sammanträda till gemensam överläggning och
beslut i alla ärenden, vilka anginge förvaltningen i allmänhet eller eljest
vore av den vikt eller beskaffenhet, att samarbete mellan de olika avdelningarna
borde i fråga om dem äga rum. Därjämte ansåg kommittén,
att distriktschefsbefattningar borde inrättas. Endast genom anställande
inom distriktet av en verklig chef syntes nämligen den nödiga enheten
och sammanhållningen inom distriktets förvaltning kunna uppnås och
förvaltningens ordförande erhålla tillräckligt inflytande gent emot övriga
avdelningsföreståndare.

Slutligen föreslog kommitténs flertal, att befattningshavarna vid
statens järnvägar fortfarande såsom dittills skulle innehava sina beställningar
endast på förordnande med 3 månaders uppsägningstid.

I enlighet med de av kommittén sålunda angivna huvudgrunderna
för en förändrad organisation av järnvägsförvaltningen utarbetade kommittén
fullständiga förslag dels till instruktion för järnvägsstyrelsen med
underlydande distriktsförvaltningar och dels till avlöningsreglemente för
personalen vid statens järnvägar.

Kungl. Maj:t, som beträffande arten av järnvägspersonalens anställning
hade en från kommittén avvikande mening, godkände i övrigt i
huvudsak kommitténs förslag samt ingick till 1897 års Riksdag med
nådig proposition i ämnet, därvid Kungl. Maj:t underställde Riksdagens
prövning kommitténs förslag till avlöningsreglemente med vissa mindre

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

ändringar ävensom hemställde, att Riksdagen beträffande frågan om
villkoren för personalens anställning måtte godkänna den grundsatsen,
att tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar skulle tillsättas genom
konstitutorial. Organisationsfrågan gjordes icke till föremål för Riksdagens
prövning i vidare mån än densamma berördes av avlöningsreglementets
bestämmelser.

Riksdagen biföll i huvudsak Kungl. Maj:ts proposition och godkände
därigenom indirekt den föreslagna organisationsförändringen, vilken
dock av Riksdagen betecknades endast såsom ett försök.

Den av 1893 års järn vägskommitté föreslagna förändrade organisationen
av statens järnvägsförvaltning blev därefter, med vidtagande av
ändring huvudsakligen i fråga om arten av personalens anställning,
fastställd genom den av Kungl. Maj:t den 15 oktober 1897 utfärdade
instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar.

I detaljerna av den genom 1897 års instruktion fastställda organisationen
vidtogos sedermera vissa förändringar. I detta avseende torde här
böra särskilt nämnas, hurusom den 2 september 1898 nådigt tillstånd
meddelades till anställande för viss tid av en särskild överingenjör med
åliggande att inom styrelsen föredraga och handlägga ärenden rörande
nya järnvägsbyggnader för statens räkning, vilket medgivande sedermera
ständigt förnyats; att från och med år 1902 hos styrelsen för ett år i sänder
anställdes en adjungerad ledamot för handläggning av de till taxebyrån
och kontrollkontoret hörande ärendena med samma befogenhet som tillkom
en överdirektör; samt att genom särskilda Kungl. Maj:ts och Riksdagens
beslut vissa sådana befattningar tillkommit, vilkas antal är i
avlöningsreglementet bestämt, ävensom ökning skett i antalet av de
inom styrelsen belintliga byråerna.

1907 års omorganisation.

Redan år 1906 bragtes frågan om järnvägsstyrelsens organisation
ånyo på dagordningen, i det att Kungl. Maj:t den 4 augusti nämnda
år på vederbörande departementschefs hemställan uppdrog åt en kommitté
med dåvarande generaldirektören M. Sahlin såsom ordförande att

Tillsättande
av 1906 års
omorganisationskommitté.

Organisationskommitténs

utlåtande den
8 mars 1907.

12 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

avgiva underdånigt yttrande och förslag beträffande, bland annat, berörda
fråga.

Den 8 mars 1907 avgav kommittén sitt betänkande, och föreslogs
i detsamma, att i järnvägsstyrelsens stat skulle upptagas, bland annat,
en överdirektör och souschef samt fem avdelningschefer. Dessa senare
skulle motsvara de dåvarande fyra överdirektörerna och den adjungerade
ledamoten. Om dessa avdelningschefer yttrar kommittén, bland annat,
följande:

»Det låter sig för närvarande svårligen göra för avdelningscheferna
att i önskvärd grad ägna tid och arbete åt de högre och mera betydelsefulla
bland de uppgifter, som tillhöra dem, ävensom att åt de till styrelsen
inkommande ärendena bereda den skyndsamma gång och behandling
inom ämbetsverket, som borde vara utmärkande för järnvägsstyrelsen
såsom ett modernt kommunikationsverk. Orsakerna till dessa missförhållanden
har kommittén funnit vara att söka dels i den omständie O heten,

att i styrelsen avgöres en mängd löpande ärenden av den lokala
eller mindre betydande art, att de lämpligen icke böra påkalla styrelsens
prövning, och dels däruti, att det inom styrelsen till biträde åt avdelningscheferna
icke finnes tillräckligt många fast anställda befattningshavare
i den ställning, att av dem skulle skäligen kunna fordras ett
mera självständigt och maktpåliggande arbete.

Genom den av kommittén föreslagna överflyttningen från styrelsen
till distriktsförvaltningarna av befogenhet att meddela beslut i en mängd
frågor kommer givetvis antalet av de i styrelsen diariiförda ärendena
att avsevärt minskas. Vad som sålunda överlämnas till distriktsförvaltningarnas
avgörande är emellertid huvudsakligen ärenden av löpande
art, under det att alla de mera omfattande och svårlösta frågorna på
grund av sin natur måste fortfarande såsom hittills omedelbart handläggas
i styrelsen. Den affärsmässighet i förvaltningen av statens järnvägar,
till vars genomförande kommittén söker visa vägen, tillgodoses
dock ingalunda tillräckligt allenast därigenom, att ärenden av löpande
natur flyttas ut ur styrelsen eller, i den mån de måste fortfarande handläggas
av styrelsen, beredas ett snabbt och säkert avgörande. Det är
lika viktigt, att de större frågorna, vilka mycket ofta äro av lika brådskande
natur, icke uppskjutas. Men för att detta skall kunna undvikas
måste den personal, som skall ägna dessa ärenden den förberedande
handläggningen, vara tillräckligt talrik och i erforderlig mån väl utrustad
för sitt arbete.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Från denna synpunkt måste kravet på en förändring av styrelsens
organisation göra sig starkt gällande. För att tillfredsställa detta krav
bär ifrågasatts, att styrelsens delning i särskilda avdelningar, av vilka
var och en omfattar flera byråer eller kontor, skulle upphöra, och att
det ej vidare skulle finnas några sådana befattningshavare som de nuvarande
avdelningscheferna, vilka sammanhålla var och en sin avdelning
samt föredraga i styrelsen eller, i den män avdelningschef därtill
äger befogenhet, avgöra alla avdelningens ärenden. I stället skulle föredragandenas
antal ökas, så att det ungefärligen komme att motsvara de
inom styrelsen befintliga och erforderliga byråernas antal. Varje föredragande
skulle förestå en byrå och föredraga allenast de ärenden, som
tillhöra denna. Styrelsens organisation skulle alltså, vad angår föredragandenas
antal samt omfattningen av vars och ens verksamhetsområde,
komma att i betydlig grad erinra om det sätt, varpå de preussiska
järnvägsdirektionerna äro ordnade. Föredragandenas eller de så
kallade dezernenternas antal uppgår nämligen i en sådan direktion till
i medeltal omkring 20.

Kommittén har insett och uppskattat fördelen av den ökade snabbhet
och omedelbarhet i föredragningen, som skulle vara att vinna genom
ett system av många föredragande inom styrelsen, men kommittén har
icke desto mindre ansett sig icke böra föreslå en sådan förändring i
styrelsens organisation. Att en sådan anordning, som nyss nämnts, kan
visa sig vara lämplig för en preussisk direktion men däremot icke böra
förordas för den svenska järnvägsstyrelsen, beror på den av kommittén
redan angivna väsentliga skillnaden i dessa båda myndigheters ställning
i organisationskedjan. En preussisk direktion tillkommer ju, såsom kommittén
redan framhållit, huvudsakligen skötseln av järn vägsförvaltningen
inom dess område, under det att den svenska järnvägsstyrelsen i vidsträckt
omfattning har hand jämväl om förvaltningens ledning och enligt
kommitténs förslag skulle få detta till sin huvuduppgift.

Anordningen med ett större antal byråchefer såsom föredragande
sammanhänger nämligen i mycket med begreppet direkt skötsel. År det
åter fråga om utövandet av en sådan ledande och normerande myndighet
som den, vilken redan nu tillkommer och efter genomförandet av
kommitténs förslag i ännu högre grad skulle tillkomma den svenska
järnvägsstyrelsen, i vars verksamhet måste såsom ett synnerligen viktigt
moment ingå utfärdande av reglementen, anvisningar och instruktioner,
då skärpes i hög grad fordran på enhetlighet inom denna centrala
myndighet, och från den synpunkten måste systemet med järn -

Kungl. Maj''ds Aad. Proposition Nr 5.

Två reservanter.

förelsevis få avdelningschefer, försedda med goda medhjälpare, böra förordas.
I det preussiska ministeriet för allmänna arbeten, vilket i Preussen
ombesörjer den egentliga ledningen av järn vägsförvaltningen, finnas
ju också för handläggning av järnvägsärendena särskilda avdelningar
med avdelningschefer, ministerialdirektörer. Antalet avdelningar för järnvägsärenden
är där fem. Till följd av förvaltningens storlek finnas emellertid
å varje avdelning till avdelningschefens biträde flera högre tjänstemän
med föredragningsskyldighet.

Det måste finnas god sammanhållning inom styrelsen och oavbruten
samverkan mellan chefen och föredragandena för att det bästa möjliga
resultatet av förvaltningen skall kunna uppnås. Uppenbart torde också
vara, att detta jämförelsevis lätt skall kunna ernås med ett mindre antal
verkliga avdelningschefer inom styrelsen, under det att anordningen med
ett större antal föredragande måste väsentligt öka chefens arbete. Avdelningschefen
åligger det nämligen att i första rummet ansvara för,
att enhetlighet och likformighet förefinnas mellan de olika byråer och
kontor, som höra till hans avdelning, varemot det tillkommer chefen
att med biträde av souschefen vaka över likformigheten och samarbetet
mellan de olika avdelningarna. Skulle avdelningscheferna försvinna, är
det givet, att det arbete och det ansvar, som i nu angivna avseende
vilar på avdelningscheferna, skulle överflyttas på chefen och hans ställföreträdare
samt i viss mån draga deras uppmärksamhet och omtanke
från andra dem åliggande viktiga uppgifter.

För varje byrå bör såsom för närvarande finnas eu byrådirektör
att närmast biträda avdelningschefen vid ärendenas beredning och expeditionernas
uppsättande. På sätt som nu är stadgat bör byrådirektör,
då avdelningschef åtnjuter semester eller tjänstledighet eller eljest är
hindrad att förrätta sin tjänst, förvalta avdelningschefens befattning, där
Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar. Under avdelningschefens frånvaro
å tjänsteresa bör likaledes byrådirektören föredraga avdelningen tillhörande
ärenden och förrätta andra till tjänsten hörande löpande göromål.
I övrigt skall föredragningsskyldighet i regel icke tillkomma byrådirektör,
men skall i enlighet med i sådant avseende nu gällande bestämmelser
generaldirektören äga att, då sådant finnes av bebo1." påkallat,
förordna byrådirektör eller annan vid statens järnvägar anställd
befattningshavare att i avdelningschefs ställe föredraga visst ärende eller
viss grupp av ärenden.»

Mot kommitténs förslag anmältes två reservationer.

Uti den ena reservationen framhölls i förevarande fråga, att de
starka distriktsförvaltningarna med en verklig chef, som kommittén före -

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

slagit, förutsatte noll möjliggjorde enligt reservantens förmenande eu
annan och enklare organisation av själva styrelsen, i det avdelningschefer
icke borde bibehållas i styrelsen utan överdirektörernas funktioner
skötas av ett, med hänsyn till det genom distriktsförvaltningarnas
stärkande minskade arbetet i styrelsen, erforderligt antal byrådirektörer
såsom föredragande med avlöning mellan distriktschef och avdelningsföreståndare.

Aven den andra reservanten förordade indragning av överdirektörsbefattningarna
och hemställde, att respektive byrådirektörer i stället
måtte bliva föredragande i och ledamöter av järnvägsstyrelsen efter
samma grunder beträffande deras rätt att i styrelsen taga säte, som
kommitténs flertal velat tillägga avdelningschef. Ett verkligt genomförande
av ett stort antal ärendens förflyttning till avgörande inom
distrikten syntes reservanten böra medföra så stor minskning i järnvägsstyrelsens
arbetsbörda, att, även om överdirektörsbefattningarna indroges,
antalet byrådirektörer, åtminstone tillsvidare, oj behövde ökas
utöver de av kommittén föreslagna.

Vad dessa reservanter uttalat blev bestämmande för förslaget i
den nådiga propositionen,.

Efter att hava framhållit, att en väsentlig förenkling i ärendenas
behandling utan tvivel skulle inom styrelsen åstadkommas, om den nuvarande
instansen, överdirektören, mellan dem, som berett och läst in
ärendet, samt generaldirektören avskaffades, anförde föredragande departementschefen
:

)>Det är, synes mig, givet, att här föreligger ett dubbelarbete, vars
nackdelar i de allra flesta fall icke torde motsvaras av ett genom detsamma
ernått bättre resultat i avgörandet. Man skulle kanske invända,
att fackkunskapen icke skulle komma fullt till sin rätt inom styrelsen
genom den ifrågavarande anordningen. Detta synes mig dock icke med
fog kunna sägas, då ju varje föredragande säkerligen har större specialkännedom
rörande de ärenden, varmed han sysslar, än avdelningschefen,
som måste blicka över ett större område. Med den samverkan mellan
de särskilda byråerna, som jag givetvis förutsätter skola äga rum, torde
även varje ärende kunna bliva allsidigt utrett, innan det förelägges
inför generaldirektören. Den huvudanmärkning, som kommittén riktat
mot det av mig nu förordade systemet, nämligen att det skulle försvåra
sammanhållningen inom styrelsen och samverkan mellan chefen och föredragandena,
torde komma att bortfalla, om generaldirektören, såsom jag

Nådiga

propositionen

1907.

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

förutsätter, vid sin sida får eu souschef, vilken särskilt i detta
avseende torde få eu viktig uppgift att fylla. Dessutom lärer man kunna
förvänta, att samarbetet mellan styrelsens alla byråer skall underlättas,
om varje särskild byrå kommer att lyda direkt under generaldirektören,
och det stränga uppdelandet i avdelningar ej vidare förekommer. Säkerligen
skulle ock byrådirektörernas intresse och ansvarskänsla skärpas
därigenom, att de erhölle ett mera självständigt arbete.

Vad som för mig utgjort en huvudanledning att biträda reservanternas
förslag är emellertid en omständighet, som jag redan tidigare
i mitt yttrande berört, den nämligen att genom bibehållande av de nuvarande
överdirektörerna — visserligen under namn av avdelningschefer —
den stränga åtskillnaden mellan statsjärnvägarnas tre huvudavdelningar
skulle bliva svårare att nedbryta. Om åter all makt samlas i generaldirektörens
hand, skulle, synes mig, det nu rådande betraktelsesättet
så småningom försvinna och styrelsen sammansmälta till ett enhetligt
verk, där varje ärende avgöres med hänsyn icke till varje särskild
avdelnings önskemål utan till det helas och allmänhetens gagn. Det
ligger nära till hands, att eu avdelningschef skulle komma att bliva betraktad
såsom chef ej blott för vederbörande avdelning inom styrelsen
utan jämväl för de under styrelsen lydande befattningshavarna vid distrikten,
så vitt de berörde hans avdelning. Detta skulle sannolikt få
till följd att, vad än skrivna instruktioner komrne att innehålla, avdelningschefen
i många fall med förbigående av distriktschefen vände sig
till vederbörande avdelningsföreståndare i en hel del frågor, därigenom
undergrävande den ställning distriktschefen bör äga — och så vore
man snart åter inne på det gamla systemet, om vars ohållbarhet de
flesta äro ense. Här synes mig vara den svagaste punkten i kommitténs
förslag, och skulle den vinna godkännande, torde de av kommittén så
starkt framhållna fördelarna av distriktsförvattningarnas nya organisation
snart bliva illusoriska. Det av mig förordade förslaget beträffande styrelsens
organisation lärer åter vara en följdriktig tillämpning av kommitténs
uttalade åsikter rörande lokalförvaltningarna.»

Uti sitt yttrande rörande behovet av ökning i antalet befattningshavare
inom styrelsen berörde även departementschefen föreliggande
fråga, i det han yttrade:

»Med statsbanenätets utveckling och den ofantliga ökning i trafiken
å statens järnvägar, som under de senare åren ägt rum, måste givetvis
de styrelsen tillkommande förvaltningsuppgifterna hava i hög grad
tillväxt i antal och omfattning. I samma mån som en sådan tillväxt

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

ägt rum, måste också inom styrelsen hava gjort sig gällande behovet
av ökning i antalet befattningshavare med den ställning och avlöning,
att av dem skulle kunna fordras ett mera självständigt och maktpåliggande
arbete. Visserligen har under den tid, som den nuvarande organisationsformen
tillämpats, genom särskilda, av Kungl. Maj:t och Riksdagen
fattade beslut tillkommit åtskilliga nya befattningar av den art,
som nyss berörts, men det synes dock av den utredning, som av organisationskommittén
lämnats rörande ärendenas antal och fördelning på
de olika byråerna under tidsperioden 1895 —1906, hava tydligen framgått,
att ökningen i personaluppsättningen icke ägt rum i sådan grad,
som tillväxten i ärendenas antal kan hava krävt. Emellertid skulle, om
nu föreliggande organisationsförslag genomföres, genom den överflyttning
av en mängd ärenden från styrelsens till distriktsförvaltningarnas
handläggning och avgörande, som ingår i förslaget, en icke oväsentlig
lättnad uppstå i styrelsens arbetsbörda. Ehuru jag i fråga om personaluppsättningen
inom styrelsen hemställt om den förändring i kommitténs
förslag, att de 5 avdelningschefsbefattningarna icke skulle förekomma,
anser jag dock på nyss angivna grund, att det erfordras endast en jämförelsevis
ringa ändring uti det av kommittén framställda förslaget i
fråga om nya tjänstebefattningar å styrelsens olika avdelningar, vilket
förslag jämväl blivit av järnvägsstyrelsen tillstyrkt. Jag antager detta
så mycket hellre som genom anordningen med ärendenas föredragningav
byrådirektörer åtskilligt inom styrelsen förekommande dubbelarbete,
såsom jag redan framhållit, kommer att upphöra.»

En motionär i Första kammaren, greve Taube, själv distriktschef
vid statens järnvägar, hade hemställt om avdelningschefernas bibehållande
och till stöd härför huvudsakligen anfört, att, därest Kungl. Maj:ts förslag i
denna del bleve af Riksdagen bifallet, skulle därigenom den nya järnvägsstyrelsens
funktioner försvåras och särskilt skulle den inspektion, som
måste utövas från styrelsens sida och som måste vara desto mera ingående,
ju självständigare ställning distriktsförvaltningarna skulle intaga,
därav i hög grad försvagas. Den styrka, som låg i organisationskommitténs
förslag, att till verkets bästa förflyttningar skulle kunna ske
mellan avdelningschefs- och distriktschefsbefattningar hade helt och hållet
utplånats utan att något annat satts i stället. Det vore visserligen allas
önskan att tillskapa starka distriktsförvaltningar, men detta borde icke
hindra, att ändock de bästa krafterna inom förvaltningen samlades såsom
biträden åt verkets chef och icke hos distriktscheferna. Då nu emellerBihcmg
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 käft. 3

Motion i
ämnet.

Statsutskottets
utlåtande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

tid enligt Kungl. Majrts förslag avdelningsföreståndarna vid distrikten
tillmättes en lön, som vore avsevärt större än den lön, som avsetts
för byrådirektörerna hos styrelsen, vore varje möjlighet att förflytta
exempelvis en bandirektör hos distriktschefen till byrådirektörsbefattning
hos styrelsen utesluten. Till och med bandirektörens närmaste man,
baningenjören av l:a klass, skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag i avlöningshänseende
bliva bättre ställd än byrådirektören, enär han med samma
arvode som denne skulle tillgodonjuta bostad in natura, vilken givetvis
vore mera värd än den byrådirektören tillkommande bostadsersättningen.

Utskottet yttrade i ämnet:

»Vid övervägande av frågan om uppförande i staten av fem avdelningschefer
vill utskottet villigt erkänna, att det av departementschefen
angivna syftet med dessa befattningshavares uteslutande ur organisationen
— eller ett fullständigt avlägsnande från styrelsen av gränserna
mellan de särskilda avdelningarna och den gamla indelningens bibehållande
endast inom distriktsförvaltningarna -—- kommer att därigenom synnerligen
verksamt främjas. Ty efter vidtagande av denna genomgripande
anordning skulle icke vidare särskilda avdelningar utan endast särskilda
byråer inom styrelsen bestå. Och utskottet, som till fullo delar den av
organisationskommittén icke mindre än av reservanterna och departementschefen
uttalade meningen, att allt bär göras, som lämpligen kan
göras för att åt distriktsförvaltningarna bereda den starka och enhetliga
organisation och den orubbade prestige, som är en nödvändig förutsättning
för ett verksamt handhafvande av dess viktiga funktioner, skulle
icke hava något att erinra mot den anordning inom styrelsen, som av
Kungl. Maj:t föreslagits, därest utskottet vore övertygat, att icke den
gamla indelningen i särskilda huvudavdelningar även inom styrelsen är
eu organisatorisk nödvändighet, som under alla förhållanden måste åtminstone
i sina allmänna drag för framtiden uppehållas, och därest icke
utskottet befarade, att av ett så stort antal direkt under chefen och souschefen
sorterande småavdelningar avsevärda administrativa olägenheter
bleve en oavvislig följd.

De betänkligheter, som i detta hänseende uttalats av motionären
greve Taube, kunna enligt utskottets förmenande icke tillbakavisas såsom
alldeles obefogade, och de här ovan utförligt refererade motiv, på
grund av vilka organisationskommittén föreslagit avdelningschefernas
bibehållande, giva även stöd åt en sådan uppfattning. Ty även om

Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition Nr 5.

föredragningen inför generaldirektören — såsom ock kommittén synes
hava för speciella fall förutsatt — kan lämpligen besörjas av byrådirektörerna,
en var för de ärenden, som tillhöra hans byrå, återstår
det dock alltid så många ärenden av för avdelningen gemensam natur,
vilka måste enhetligt behandlas, att ett organisationsled mellan de
många särskilda till avdelningen hörande byråerna med deras förmän,
byrådirektörerna, och generaldirektören lämpligen bör finnas.

Härtill kommer — och vid denna omständighet har utskottet
fäst synnerlig vikt — att, såsom greve Taube erinrar, det utbyte av
personal, som måste betraktas som eftersträvansvärt mellan distrikten
och styrelsen, kommer att i hög grad försvåras, om icke alldeles omöjliggöras,
därest alla byrådirektörer komme att, på sätt Kungl. Maj:t
föreslagit, åtnjuta avlöningsförmåner, som vore lägre än avdelningsföreståndarnas
vid distrikten.

Men å andra sidan kan icke utskottet helt ansluta sig till organisationskommitténs
och greve Taubes mening, att överdirektörerna under
den förändrade benämningen av avdelningschefer böra bibehållas. Ty
ehuru kommittén avsett, att dessa befattningshavares befälsrätt å linjen
skulle genom instruktion och arbetsordning väsentligt inskränkas samtidigt
därmed att distriktsförvaltningarna förstärktes och fasta gränser
uppdroges mellan avdelningschefernas och distriktschefernas befogenhet,
är det dock fara värt, att reformen i denna del komme att till sina
verkningar försvagas i följd av den inom järn vägsförvaltningen fastrotade
föreställningen, att cheferna för avdelningarna inom styrelsen
också vore chefer för och ägde eller åtminstone borde äga rätt att ingripa
i detaljerna av arbetet hos avdelningarna i distrikten.

Utskottet har därför trott sig böra söka en medelväg mellan organisationskommitténs
och Kung]. Maj:ts förslag och hemställer alltså, med
anledning av greve Taubes förslag, att ett belopp av 7,500 kronor må
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att användas till arvoden av 1,500
kronor åt de fem byrådirektörer inom styrelsen, som eu var inom sin
avdelning (administrativa, ban-, maskin-, trafik- och kommersiella) undfå
Kungl. Maj:ts förordnande att utöva en sammanhållande myndighet
och handlägga sådana ärenden, som gemensamt avse flera byråer inom
avdelningen.))

Mot utskottets utlåtande avgåvos i den föreliggande frågan tre
reservationer.

Reserva tioner.

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Två ntskottsledamöter, vilka förordade bibehållande av avdelningscheferna,
ansågo, att utskottets yttrande i fråga om befattningshavare
av högre grad bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet, som till fullo delar den av organisationskommittén icke
mindre än av reservanterna och departementschefen uttalade meningen,
att allt bär göras, som lämpligen Jean göras för att åt distriktsförvaltningarna
bereda den starka och enhetliga organisation och den orubbade
pfestige, som är en nödvändig förutsättning för ett verksamt handhavande
av dess viktiga funktioner, skulle icke hava något att erinra
mot den anordning inom styrelsen, som av Kungi. Magt föreslagits,
därest utskottet vore övertygat, att icke den gamla indelningen i särskilda
huvudavdelningar även inom styrelsen är en organisatorisk nödvändighet,
som under alla förhållanden måste åtminstone i sina allmänna
drag för framtiden uppehållas, och därest icke utskottet befarade, att av
ett så stort antal direkt under chefen och souschefen sorterande småavdelningar
avsevärda administrativa olägenheter bleve en oavvislig följd.

De betänkligheter, som i detta hänseende uttalats av motionären,
greve Taube, kunna enligt utskottets förmenande icke tillbakavisas,
och de här ovan utförligt refererade motiv, på grund av vilka organisationskommittén
föreslagit avdelningschefernas bibehållande, giva även
stöd åt en sådan uppfattning. Ty även om föredragningen inför generaldirektören
— såsom ock kommittén synes hava förutsatt — kan
lämpligen besörjas av byrådirektörerna, en var för de ärenden, som
tillhöra hans byrå, återstår det dock alltid så många ärenden av för
avdelningen gemensam natur, vilka måste enhetligt behandlas, att ett
organisationsled mellan de många särskilda till avdelningen hörande
byråerna med deras förmän, byrådirektörerna, och generaldirektören
lämpligen bör finnas.

Härtill kommer — och vid denna omständighet har utskottet fäst
synnerlig vikt — att, såsom greve Taube erinrar, det utbyte av personal,
som måste betraktas som eftersträvansvärt mellan distrikten och
styrelsen, kommer att i hög grad försvåras, om icke alldeles omöjliggöras,
därest alla byrådirektörer komme att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
åtnjuta avlöningsförmåner, som vore lägre än avdelningsföreståndarnas
vid distrikten.»

En utskottsledamot yttrade, att han huvudsakligen för att underlätta
det utbyte av personal, som nödvändigtvis borde kunna äga rum
mellan distrikten och styrelsen, velat biträda utskottets förslag om anvisande
av 1,500 kronors arvodestillägg åt fem byrådirektörer, och yrkade

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

förty, att byrådirektör, som undfinge Kungl. Maj:ts förordnande att inom
sin avdelning av styrelsen utöva en sammanhållande myndighet och
handlägga sådana ärenden, som gemensamt avsåge flera byråer inom
avdelningen, måtte av Kungl. Maj:t tilläggas ett särskilt arvode av
1,500 kronor för år räknat.

Fem utskottsledamöter enade sig om följande uttalande:

»Då Kungl. Maj:t icke gjort framställning om ett särskilt arvode
av 1,500 kronor åt var och en av fem närmare angivna byrådirektörer
eller tillsammans 7,500 kronor och då ej heller ådagalagts, att en sådan
särställning, som av utskottet angives, bör inrymmas åt nämnda fem
byrådirektörer, varav det ökade arvodet skulle följa, föreligger icke
något skäl för Riksdagen att bevilja ovannämnda 7,500 kronor, vadan
vi yrka avslag å ifrågavarande mom. i avlöningsreglementet.»

Vid behandling av utskottets förslag i kamrarna uttalades olika
meningar i förevarande organisationsfråga. A ena sidan gjordes gällande,
att för att skapa verkligt starka distriktsförvaltningar avdelningschefsbefattningarna
borde ur staten utgå och i sammanhang därmed all
föredragningsskyldighet inom styrelsen tilläggas byrådirektörerna. Å
andra sidan förfäktades, att, om än starka distriktsförvaltningar erfordrades,
detta dock ej uteslöte, att även styrelseförvaltningen gjordes stark,
vilket emellertid ej vore möjligt med antagande av förslaget om föredragningsskyldighetens
fördelning å ett stort antal byrådirektörer.

Allmänna meningen inom kamrarna synes hava varit, att såväl
lönereglerings- som den därmed sammanhängande organisationsfrågan i
sin helhet icke tålde något uppskov, men att på den grund, som lagts,
kunde byggas vidare eller vidtagas modifikationer, därest sedermera
vid tillämpningen vissa brister skulle befinnas vidlåda den nya organisationen.

V id den gemensamma voteringen avgåvos 162 röster för utskottets
förslag och 183 mot detsamma, vadan således med 21 rösters övervikt
bestämdes, att de föredragande byrådirektörerna till ett antal av
16, däri inberäkna! den i statens järnvägars avlöningsreglemente ej upptagna
byrådirektören för militärbyrån, skulle vara sinsemellan likställda
och utan någon mellanhand direkt subordinera under generaldirektören
och souschefen.

Den 31 december 1907 utfärdade Kungl. Maj:t instruktion för järnvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar.

Frågans behandling
i
kamrarna.

1907 års instruktion.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

1908 års
arbetsordning.

Överrerisorernas
berättelse
för år 1908.

Överrevisorernas
berättelse
för år
1909.

I denna instruktion föreskrevs, att det skulle tillkomma styrelsen
huvudsakligen att utöva förvaltningens ledning och distriktsförvaltningarna
förvaltningens skötsel. Distriktsförvaltningens ökade befogenhet
avsågs att närmare bestämmas i en blivande arbetsordning, i vilken
noggrant skulle angivas de ärenden, som skulle för avgörande överflyttas
från styrelsen till distriktsförvaltningarna.

Sådan arbetsordning utfärdades den 11 september 1008 med tilllämpning
från och med den 1 november 1908.

Ifrågasatta ändringar i styrelsens organisation åren 1908—1912.

Här torde först böra omnämnas de uttalanden, som sedan år 1907
från såväl överrevisorernas vid statens järnvägar som statsrevisorernas
sida förekommit i fråga om erforderliga ändringar av samma organisation.

Uti årsberättelsen för år 1908 uttalade överrevisorerna, att, vad
anginge den från och med år 1908 tillämpade nya organisationen för
järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar, hade denna
organisation varit i verksamhet allt för kort tid för att överrevisorerna
skulle hava kunnat bilda sig något bestämt omdöme rörande organisationens
ändamålsenlighet.

För att i någon mån betysa verksamheten på järnvägsstyrelsens
byråer meddelades i berättelsen uppgifter rörande vid 1908 års början
inbalanserade, under samma år inkomna och avgjorda samt vid årets
slut kvarliggande ärenden.

Overrevisorerna framhöllo, att det icke läte sig göra att på grund
av dylika uppgifter för ett enda år draga några slutsatser angående
verksamheten på de olika byråerna. Värdet av uppgifterna förringades
dessutom därav, att 1908 var det första år, under vilket den nya organisationen
verkade. Först när motsvarande uppgifter för en följd av år
förelåge, kunde tillförlitliga slutsatser möjligen av dem dragas.

Jämte meddelande av enahanda uppgifter för åren 1909 och 1910
uttalade sig överrevisorerna i årsberättelserna för dessa år om den nya
organisationsformen.

Uti årsberättelsen för år 1909 anförde de sålunda, att de icke kunnat
undgå att finna, att arbetet på vissa byråer inom järnvägsstyrelsen vore
av den begränsade omfattning, att dessa utan olägenhet borde kunna

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

indragas samt göromålen överföras till andra byråer med närliggande
verksamhetsområden. Överrevisorerna syftade härmed närmast på telegrafbyrån
och maskininspektionsbyrån, vilka under år 1909 hade att
handlägga den förra 135 och den senare 658 ärenden. Visserligen
kunde man icke endast på grund av ärendenas antal draga några slutsatser
angående arbetets omfattning på en viss byrå, enär ärendenas
beskaffenhet med hänsyn till det med handläggningen förknippade arbetet
kunde vara så olika, att ett enda ärende av större omfattningkunde
mer än uppväga ett stort antal mindre besvärliga ärenden. Men
de på såväl telegrafbyrån som på maskininspektionsbyrån förekommande
ärendena hade till största delen synts överrevisorerna vara av den enkla
beskaffenhet, att för deras handläggning särskilda byråer med, förutom
byrådirektör, på telegrafbyrån en byråingenjör av lista klass och eu
underingenjör samt på maskininspektionsbyrån en byråingenjör av 2:dra
klass och 2 underingenjörer icke borde vara av behovet påkallade.

Vidare hade överrevisorerna trott sig finna, att avsevärda fördelar
skulle kunna vinnas, om de 16 byråerna sammanfördes i grupper, omfattande
i avseende å göromålens natur varandra närmast liggande
byråer. Om därtill till avdelningschef för varje grupp förordnades den
för sådant uppdrag lämpligaste byrådirektören, skulle samarbetet såväl
mellan till samma grupp hörande byråer som mellan järnvägsstyrelsen
och distriktsförvaltningarna utan tvivel underlättas. En naturlig följd
av en dylik anordning torde bliva, att avdelningscheferna bekläddes med
självständig inspektionsskyldighet samt ökad rätt att avgöra frågor av
mindre betydelse, varigenom arbetsbördan skulle lättas för generaldirektören
och överdirektören, vilka mera ostörda kunde ägna tid och
krafter åt den allmänna ledningen av statens järnvägar.

Genom indragning av telegraf- och maskininspektionsbyråerna skulle,
även om någon ökning av personalen på de byråer, till vilka telegraf- och
maskininspektionsärendena bleve överförda, kunde komma att erfordras,
uppstå eu besparing, som mer än väl uppvägde kostnaden för tilläggsarvoden
åt de byrådirektörer, som förordnades till avdelningschefer.

Ehuru överrevisorerna icke varit i tillfälle att så intränga i denna
fråga, att överrevisorerna kunnat framlägga något förslag, hade överrevisorerna
ändock ansett sig böra fästa Kung!. Maj:ts uppmärksamhet
på denna angelägenhet.

I sitt den 19 januari 1911 avgivna underdåniga utlåtande i anledning
av sistnämnda berättelse framhöll järnvägsstyrelsen, att de av över -

Järnvägsstyrelsens
svar.

Överrevisorernasjberättelse

förgår 1910.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 5.

revisorerna gjorda uttalanden berörde i själva verket frågan om den nuvarande
organisationens större eller mindre lämplighet. Styrelsen ansåge
sig i anledning härav böra förklara, att, vilken åsikt man än kunde
hysa om den för järnvägsstyrelsen gällande instruktionens fördelar och
nackdelar, enligt styrelsens förmenande redan den omständigheten, att
denna instruktion icke varit tillämpad längre tid än tre år, utgjorde tillräckligt
skäl för att icke ännu upptaga denna fråga till prövning, allt
dock under förutsättning att det icke förelåge särskilda olägenheter,
som krävde ett omedelbart ingripande. Styrelsen hade den uppfattningen
att sistnämnda förutsättning icke förefunnes och fann jämväl ett
stöd härför såväl i överrevisorernas allmänna uttalande om järnvägsstyrelsens
förvaltning som ock uti de framställda förslagen till förändringar
uti den gällande organisationen. Många olika åsikter skulle
kunna framställas i fråga om jämkningar i de nu bestående förhållandena
med anförande av kanske lika vägande skäl för dem alla. Av
ovan angivna skäl ansåge sig styrelsen icke böra ingå i en närmare
prövning av vare sig de av överrevisorerna antydda förslagen eller andra
dylika. Då det likväl av överrevisorernas uttalanden skulle kunna
dragas den slutsatsen, att maskininspektions- och telegrafbyråernas arbetsområde
varken kvalitativt eller kvantitativt lämnade fullt arbete för
dessa byråers personal, finge järnvägsstyrelsen vitsorda, att så icke
vore förhållandet. Omfattningen av dessa byråers arbete borde nämligen
icke bedömas efter antalet diarieförda ärenden, enär vikten och
omfattningen av det inspektionsarbete, som ålåge framför allt maskininspektionsbyrån
men även till viss grad telegrafbyrån, icke på sådant
sätt komme till synes uti nyssnämnda byråers registratur, att man av
dessa ensamt kunde bilda sig en riktig föreställning om arbetets omfattning.
Skulle, på sätt överrevisorerna ifrågasatte, dessa byråer i följd av
en förändrad organisation indragas, skulle härav visserligen uppkomma
eu omgruppering men icke en minskning i arbetet, och någon
nämnvärd minskning i personalkostnader torde icke komma att
uppstå.

Vidare hava överrevisorerna i årsberättelsen för år 1910 yttrat
följande:

»Överrevisorerna hava jämlikt föreskrift i den nådiga instruktionen
med uppmärksamhet följt verkningarna av den nya organisationsformen
för att kunna bilda sig en uppfattning av, huruvida densamma i ett
eller annat avseende fungerat mindre väl. I berättelsen för år 1909

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 5.

tilläto sig överrevisorerna framhålla, dels att arbetet på vissa byråer
inom järnvägsstyrelsen syntes vara av den begränsade omfattning, att
ifrågavarande byråer utan olägenhet borde kunna indragas samt göromålen
överföras till andra byråer med närliggande verksamhetsområden,
dels att avsevärda fördelar borde kunna vinnas, om byråerna sammanfördes
i grupper, omfattande i avseende å göromålens natur varandra
närmast liggande byråer. I järnvägsstyrelsens underdåniga yttrande
över överrevisorernas berättelse uttalade järnvägsstyrelsen den meningen,
att redan den omständigheten, att den för styrelsen gällande instruktionen
icke varit tillämpad längre tid än tre år, utgjorde tillräckligt
skäl för att icke ännu upptaga denna fråga till prövning. Detta dock
under förutsättning att särskilda olägenheter icke förelåge, som krävde
ett omedelbart ingripande, vilken förutsättning enligt järnvägsstyrelsens
uppfattning icke förelåg. Ett stöd för denna uppfattning ansåg sig
järnvägsstyrelsen hava i överrevisorernas allmänna uttalanden om järnvägsstyrelsens
förvaltning.

Det vill synas överrevisorerna, som om den nu under tre och trefjärdedels
år samlade erfarenheten borde vara mera än tillfyllest för att
taga under övervägande frågan, huruvida icke organisationen genom
lämpliga förändringar kunde förbättras. Att undanskjuta frågan i avvaktan
på ytterligare erfarenhet synes överrevisorerna så mycket mindre
tillrådligt, som jämkningar i organisationen böra hava till ändamål icke
blott att råda bot på redan möjligen yppade olägenheter utan även, vilket
ingalunda är mindre angeläget, att söka förekomma sådana. Åven
den omständigheten, att meningarna angående organisationens lämplighet
redan från början voro starkt delade, synes tala för frågans snara
upptagande.

Anmärkas bör även, att överrevisorernas erkännande åt järnvägsstyrelsen
för det sätt, varpå järnvägsstyrelsen förvaltat statens järnvägar,
givetvis icke innebär något som helst omdöme i frågan, huruvida
organisationen bör anses tillfredsställande eller ej. Erkännandet
innebär ingenting annat, än att det enligt överrevisorernas förmenande
lyckats järnvägsstyrelsen att med den nuvarande organisationen på ett
tillfredsställande sätt handhava statens järnvägars angelägenheter. Detta
utesluter ingalunda möjligheten, att icke resultatet kunnat bliva än
bättre, därest styrelsens organisation varit på ett mera tillfredsställande
sätt ordnad.

Overrevisorerna anse sig böra framhålla eu omständighet, som synes
antyda, att den nya organisationsformen är otillfredsställande och tarvar

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 5 höft. 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Statsrevisorernas
berättelse
för år
1909 och
järnvägsstyrelsens
svar
härå.

Statsrevisorernas
berättelse
för
år 1910.

förbättring. Under tiden, sedan överrevisorerna avgåvo sin berättelse
för år 1909, hava tvenne byrådirektörer lämnat järnvägsstyrelsen för att
övertaga tjänstebefattningar på linjen. Ehuru järnvägsstyrelsen härigenom
gått miste om dugande krafter, vore härom måhända ingenting
att säga, därest nu ifrågavarande fallen vore att anse som undantagsfall.
Men så är nog icke händelsen, utan torde dessa fall böra tillmätas
symptomatisk betydelse. Vore organisationen väl avvägd, borde statens
järnvägars mest dugande tjänstemän eftersträva plats inom järnvägsstyrelsen.
De relaterade fallen antyda en strävan i motsatt riktning,
från styrelsen till tjänstgöring på linjen, vilken strävan till men för
statsbanorna kan befaras leda till järnvägsstyrelsens försvagande. Den
naturliga följden av byråernas sammanioring i grupper, på sätt överrevisorerna
antytt, bleve, att de byrådirektörer, vilka såsom avdelningschefer
ställdes i spetsen för grupperna, linge högre ställning och högre
avlöning än byrådirektörerna för närvarande hava. Härigenom skulle
benägenheten att söka sig från tjänstgöring i järnvägsstyrelsen till linjetjänstgöring
säkerligen minskas.

Overrevisorerna tillåta sig följaktligen att ånyo fästa Kungl. Majits
uppmärksamhet på angelägenheten av att frågan om möjligen erforderliga
jämkningar i den nya organisationsformen utan dröjsmål tages under
övervägande.»

I sin revisionsberättelse för år 1909 hava statsrevisorerna funnit innehållet
i den av överrevisorerna vid statens järnvägar för samma år avgivna
berättelse vara synnerligen beaktansvärt, och uttala statsrevisorerna
sin anslutning till överrevisorernas önskemål angående, bland annat, indragning
av vissa byråer inom järnvägsstyrelsen.

Uti häröver den 19 januari 1911 avgivet utlåtande har järnvägsstyrelsen
hänvisat till sitt samma dag avgivna svar å överrevisorernas
berörda önskemål.

Statsrevisorerna hava vidare i sin berättelse för år 1910 framhållit,
att de, i anledning av överrevisorernas förnyade framställning angående
lämpligheten av att järnvägsstyrelsens organisationsform toges under övervägande,
ägnat ingående uppmärksamhet åt denna angelägenhet. Protokoll
och diarier från styrelsens olika byråer hade genomgåtts och
granskats, och därvid hade revisorerna kommit till den bestämda uppfattningen,
att flera av byråerna hade ett så begränsat och obetydligt
arbete sig ålagt, att deras fortvaro som självständiga byråer icke kunde

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 5.

försvaras ur synpunkten av en val avvägd och med sparsamhetens grundsatser
förenlig organisation. Revisorerna anslöto sig därför till den av
1910 års revisorer ävensom av överrevisorerna två gånger uttalade
uppfattningen, att vissa byråer inom stj^relsen borde indragas och göromålen
å dessa överflyttas till andra byråer med närliggande verksamhetsområden.
Beträffande den av överrevisorerna i senast avgivna berättelse
anvisade utvägen att sammanföra närbesläktade byråer i grupper, vars
avdelningschefer finge högre ställning och högre avlöningsförmåner, saknade
revisorerna anledning att närmare uttala sig, även om det torde
kunna ifrågasättas, huruvida denna jämkning i organisationsformen vore
den närmast liggande eller över huvud taget lämplig. Revisorerna
hade emellertid även i detta uppslag funnit ett stöd för sin mening,
att frågan om den nuvarande organisationsformens ändamålsenlighet
snarast möjligt borde komma under noggrann prövning.

Vidare må erinras om en inom Andra kammaren år 1911 väckt
motion, n:r 276, däri motionärerna biträtt förslaget om indragning av
telegraf- och maskininspektionsbyråerna och i övrigt velat inskränka
byråernas antal till 8 genom sammanslutning till en byrå av de tre
taxebyråerna samt likaledes sammanslagning av administrativa och kamerala
byråerna, av bangårds- och bankonstruktionsbyråerna samt av trafikoch
tidtabellsbyråerna ävensom indragning av militärbyrån.

I anledning av berörda motion beslöt Andra kammaren i enlighet
med kammarens tredje tillfälliga utskotts förslag att i skrivelse till
Kung].. Magt hemställa, förutom annat varom här ej är fråga, att Kungl.
Majt ville låta genom sakkunniga, utsedda åtminstone delvis bland personer,
som icke tillhörde statens järnvägars förvaltning, utreda huruvida
icke genom förenklingar i organisationen och bättre utnyttjande av befintliga
arbetskrafter indragningar av tjänster av högre grad kimde ske inom
styrelsens byråer och övriga förvaltningsgrenar.

Första kammarens första tillfälliga utskott åberopade i avgivet utlåtande
en inom järnvägsstyrelsen i anledning av motionen utarbetad
P. M., däri beträffande frågan om indragning av vissa tjänster yttrats
följande:

»Då i motionen förutsättes, att vissa byrådirektörs- och byråingenjörstjänster
skulle kunna indragas och arvodena för dessa tjänsters
innehavare helt besparas, torde här böra erinras, att det arbete, som
av dessa tjänstehavare nu fullgöres, måste utföras, huru än en förändrad
organisation kommer att verkställas, vadan motionärernas antagande

Motion i
Andra kammaren
1911.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Motioner i
Andra kammaren
1912.

att ren besparing- skulle uppstå är oriktig-. Beträffande särskilt telegrafoch
maskininspektionsbyråerna må här nämnas, att dessa bland byråerna
inom styrelsen intaga en viss undantagsställning, i det för dem — särskilt
maskininspektionsbyrån — ifrågakommer ett omfattande inspektionsarbete
ute å linjen. Ja, sistnämnda byrå är, såsom ock av namnet
framgår, nästan uteslutande en inspektionsbyrå. Så förekomma i medeltal
för de tre senare åren i och för besiktningen vid över 30 verkstäder
och bruk av till statens järnvägar levererad materiel med tillbehör, representerande
för år ett inköpspris av omkring 7,900,000 kronor, 122 reseoch
förrättningsdagar för byrådirektöreh, 166 för byråingenjören och för de
båda underingenjörerna respektive 224 och 262, varförutom för andra
ärenden byrådirektören och byråingenjören använt i medeltal för år
respektive 110 och 33 rese- och förrättningsdagar.»

Utskottet, som icke ansåg sig hava skäl tillstyrka Andra kammarens
tredje tillfälliga utskotts hemställan, föreslog, att Första kammaren
icke måtte biträda Andra kammarens i ärendet fattade beslut, vilken
hemställan jämväl av kammaren bifölls.

Vid 1912 års Riksdag väcktes i Andra kammaren två motioner, berörande
förevarande ämne.

I den ena motionen (n:r 226) framställdes det yrkande, att Riksdagen
ville i skrivelse till Kung!. Maj:t hemställa om en allsidig
utredning av statens'' järnvägars organisation och därmed sammanhängande
frågor.

I denna motion anfördes, bland annat:

»Vad beträffar själva järnvägsstyrelsen, så blir ju förhållandet så,
sedan överdirektörsbefattningarna indragits, att de olika huvudavdelningarna
fullständigt sakna en enhetlig ledning och speciell representant
inom järnvägsstyrelsen, och de olika ärendena ha specialiserats på ett
flertal byråer för samma avdelning. Det kan starkt ifrågasättas, huruvida
inte ett sådant förfaringssätt i vissa avseenden vållar en viss förvirring
och omöjliggör en enhetlig ledning av det hela.

Dessutom förefinnes ju den olägenheten, att dessa byrådirektörer,
som inom järnvägsstyrelsen representera den högsta ledningen för de
olika avdelningarna, till sin tjänsteställning stå under avdelningsföreståndarna
på distrikten. Härav följer också givetvis, att dessa byrådirektör
sbefattningar inom järnvägsstyrelsen beklädas av yngre och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

mindre meriterade tjänstemän än direktörerna ute på distrikten, rars
överordnade de väl i stället borde vara och i verkligheten väl också
äro, då de tillhöra järnvägsstyrelsen. Men hur de under sådana förhållanden
skola kunna för sig och sina handlingar skaffa sig erforderlig
respekt hos distriktsbefälet, då detta i regel är äldre och mer
meriterat, det är ett av dessa olösliga problem, som tillhöra det nuvarande
systemet.

Med kännedom om hur de nuvarande organisationsformerna verkat
måste man enligt vår mening vid en eventuell revision noga överväga,
huruvida inte en återgång till en mera centraliserad och enhetlig organisationsform
bör ske. Det vill synas som om ett återinförande, i en
eller annan form, av överdirektörsinstitutionen skulle vara att förorda.
Därigenom erhölle de olika avdelningarna den naturliga och välbehövliga
centralledningen inom styrelsen. Därigenom kunde också de olika
byråernas antal betydligt inskränkas, då det väl knappast behövdes mer
än en för varje avdelning, inom vilken arbetet ju sedan kunde delas på
avdelningar, där så visade sig nödigt.

Dessutom bör det väl med skäl kunna ifrågasättas, huruvida distriktsförvaltningsinstitutionen
kan anses hava den uppgift att fylla,
som man vid dess tillkomst förutsatte. Huruvida distriktsförvaltningarna
alldeles böra försvinna eller deras antal förminskas, kommer väl
att bero på, vad en undersökning av frågan giver vid handen. I
varje fall bör man vid en kommande omorganisation såsom ögonmärke
uppställa kravet på att erhålla en organisationsform, som möjliggör
ärendenas snabba behandling, fri från onödiga och tidsödande
omgångar, och där varje befattningshavare intar en så pass självständig
ställning, att hans arbetsförmåga och initiativkraft i möjligaste
mån kan göra sig gällande på samma gång som nödig kontroll utövas.
Framför allt måste det gälla att icke upprätthålla flera befattningar
än som med en praktisk anordning äro nödvändiga för arbetets
utförande, eller med andra ord tillämpa en praktisk och god organisationsform.

En god organisation bör enligt vårt förmenande vara sådan:

att regering och Riksdag alltid kunna hava en noggrann och
hastig överblick av det helas skötsel, kunna följa med den växlande
trafiken, dess utgifter, dessas ökning eller minskning och orsaken
härtill;

att järnvägsstyrelsen och dess underavdelningar kunna övertyga sig
om och ansvara för att underhållet sker på billigaste och lämpligaste

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

vis, att den rullande materielen i möjligaste mån utnyttjas, att personalen
utnyttjas rationellt och ej överanstränges;

att den trafikerande allmänheten erhåller för sina avgifter billig
och snabb befordran samt praktiska lastnings- och lossningsanordningar.

I samband med en sådan omorganisation borde även på allvar undersökas,
huruvida icke, i likhet med vad fallet är på en del håll i utlandet,
allt som tillhör den egentliga trafikdriften borde läggas under trafikavdelningen
d. v. s. att såväl lokomotiven den tid de äro i tjänst som
ock dess personal och annan nu maskinavdelningen tillhörande personal,
vars arbete är av den art att det står i direkt samband med trafikarbetet,
även skulle höra under trafikavdelningen. Det vill synas som
om man med en sådan anordning kuride ernå eu mera enhetlig ledningav
själva trafiktjänsten. Möjligen skulle en sådan anordning förutsätta,
att föreståndaren för trafikavdelningen måste vara en tekniskt bildad
person, men den omständigheten torde väl icke utgöra något oöverstigligt
hinder.»

Den andra motionen (n:r 240) utmynnade i en hemställan om
skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes genom
en för ändamålet tillsatt undersökningskommission låta utreda, bland
annat, huruvida icke en genomgripande omorganisation av statens järnvägsförvaltning
lämpligen borde äga rum.

Motionerna remitterades till Andra kammarens tredje tillfälliga utskott,
till vilket järnvägsstyrelsen efter nådig befallning den 7 maj 1912 avgav
yttrande i ämnet.

Styrelsen framhöll i detta yttrande, att vilken åsikt man än kunde
hysa, huru statsbaneförvaltningen borde vara organiserad, hanne dock
styrelsen i beaktande av den jämförelsevis korta tid eller fyra år, som
förflutit, sedan den nu gällande organisationsformen tillkom, att en total
omgestaltning av de bestående förhållandena, såsom i motionerna påyrkats,
icke vore lämplig. För vilken institution som helst, vare sig i
statens eller enskildas ägo, kunde det ej vara gagneligt ätt så omedelbart,
som ifrågasatts, rubba själva huvudgrunderna i förvaltningen, för
såvitt det ej visade sig uppenbart, att resultatet av förvaltningens skötsel
krävde dylik omläggning av grunderna. Och gentemot vad som anmärkts
rörande statens järnvägars förvaltning vågade styrelsen påstå,
att dylikt resultat ej förelåge. Under det vid framställningen av anmärk -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

ningarna mot statsbaneförvaltningens organisation åberopats det ekonomiska
resultatet av allenast de tvenne första åren under tiden för tillämpningen
av den senaste nya organisationen, vilka tvenne år på grund av
omständigheter, som ej vore av järnvägsförvaltningen beroende, utvisade
dåligt ekonomiskt resultat, hänvisade styrelsen till yttrandet bilagd översikt
över resultatet för hela perioden, jämfört med resultatet från föregående
tid. Av densamma framginge, att de egentliga driftkostnaderna för
år 1908 till år 1911 nedgått med omkring 2,700,000 kronor, och att, fastän
avskrivningarna och bidragen till personalens pensionering ökas för varje år
under den senaste 4-års perioden, det oaktat nettobehållningen på grund
av nämnda nedgång av de egentliga driftkostnaderna och ökning av
bruttoinkomsterna visat ständig stegring. Berörda avskrivningar och pensioneringsbidrag
hade ökats från år 1908 till år 1911 med ej mindre än i
runt tal 3,700,000 kronor, medan ökningen i nettobehållningen för
samma tid utgjorde 11,300,000 kronor. Den senast tillgängliga ekonomiska
månadsöversikten rörande statens järnvägar utvisade, att nettobehållningen
alltjämt vore i stigande.

Om sålunda befogade anmärkningar kunde riktas mot det i motionerna
framhållna huvudmotivet för den totala omgestaltningen av statens järnvägars
förvaltning, vilket angåves vara att vinna största möjliga behållning
av förvaltningens skötsel, kunde ock enahanda sägas om skälen i övrigt.
Man syntes härvid framför allt hava avsett, att genom tillkomsten av de
särskilt vid senaste organisationsreformen med ökad befogenhet försedda
distriktsförvaltningarna och genom i övrigt alltför talrika förvaltningsorgan
en alltför tung form för ärendenas avgörande skapats till skada för allmänheten.
Det vore emellertid att märka, att man vid senaste omorganisationen
sökt tillämpa principen, att intet ärende borde handläggas i högre instans,
än ärendets beskaffenhet krävde. Och åsyftades härmed just att bryta udden
av den gjorda anmärkningen om tung och omständlig form för ärendenas
handläggning. I enlighet härmed överflyttades vissa ärenden för
avgörande från Kungl. Maj:t till styrelsen och likaså en stor mängd
ärenden från styrelsen till distriktsförvaltningarna. I sistnämnda hänseende
torde enligt approximativa beräkningar efter 1907 års diarier
närmare 15 % av ärendenas antal inom styrelsen kommit under distriktsförvaltningarnas
direkta avgörande till lättnad för ärendenas handläggning.
1 fråga om organisationen av dessa distriktsförvaltningar med
deras sålunda ökade befogenhet voro ock vid statsmakternas behandling
av frågan meningarna ej synnerligen delade, vilket väl i främsta rummet
var att tillskriva den omständigheten, att med trafikens alltjämt ökade
stegring och mängden av förvaltningsuppgifter man insåg svårigheterna

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

att inom det stora och långsträckta nätet samla avgörandet på en centralpunkt.

Beträffande påståendet, att allt för talrika förvaltningsorgan tillskapats
på linjen, lämnade styrelsen utredning, varav framgick, att
ökningen av antalet högre befälsposter vid distrikten ej stode i något
missförhållande till trafikökningen. Att särskilt inom maskin avdelningen
ökningen tedde sig hög, vore att tillskriva de krav på en fullt rationell
skötsel av verkstäderna och lokomotivstationerna, som med trafikens
alltjämt ökade utveckling framkommit och nödvändiggjort, att mera
kvalificerade arbetskrafter anskaffats.

I avgivet utlåtande anförde utskottet, att det ansåge eu allmän
omläggning av 1907 års organisation ej nu vara av behovet påkallad,
varemot utskottet biträdde de av överrevisorerna såväl i 1909 som 1910
års berättelser framställda anmärkningarna mot den splittring av den
högsta ledningen, som genom järnvägsstyrelsens uppdelning på ej mindre
än 16 byråer ägt rum. Ett sammanförande av dessa byråer i grupper
med en chef för varje grupp vore enligt utskottets mening en åtgärd,
ägnad att öka möjligheterna för ett enhetligt och planmässigt arbete
inom styrelsen. Under sådana förhållanden ansåge utskottet, att byrådirektörsinstitutionen
i dess nuvarande form borde bortfalla.

Utskottet hemställde, att kammaren för sin del ville besluta, att
Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t taga under omprövning, huruvida sålunda omförmälda förändringar
i statsbaneförvaltningens organisation lämpligen borde företagas.

Mot utskottets utlåtande i nu ifrågavarande del avgavs en reservation,
varuti på anförda skäl ifrågasattes, huruvida ens den i utlåtandet
skisserade reformeringen av järnvägsstyrelsens sammansättning redan nu
kunde anses påkallad.

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet
överlämnades till Första kammaren, som hänvisade ärendet till behandling
av sitt andra tillfälliga utskott.

Sistnämnda utskott fann sig emellertid icke under den korta tid,
som stode till utskottets förfogande, hinna behörigen utreda och avgiva
yttrande angående ärendet — utskottet hade mottagit detsamma med
protokollsutdrag av den 24 maj 1912. Utskottet hemställde därför, att
Första kammaren icke måtte biträda Andra kammarens i ärendet fattade
beslut. Detta blev också fallet.

Kungl. 3faj:ts Nåd. Proposition Nr 5. SB

Järnvägsstyrelsens framställning den 23 augusti 1912.

Styrelsen erinrar i sin skrivelse till eu början, hurusom huvudsyftet
med 1907 års omorganisation av järn vägs förvaltningen var att
skapa verkligt starka distriktsförvaltningar med vidsträcktare befogenhet
, än den, som förut tillkommit dem, vilket syfte jämväl fått uttryck
i 1907 års instruktion och i arbetsordningen av år 1908. Med åberopande
av det ovan omförmälta yttrandet till Andra kammarens vid 1912
års Riksdag tredje tillfälliga utskott ävensom av utskottets utlåtande i
ämnet angiver styrelsen såsom sin mening, att förhållandena icke för
närvarande påkalla någon ändring i den år 1907 uppdragna gränsskillnaden
mellan styrelsens och distriktsförvaltningarnas olika behörighetsområden,
och att det förty icke bör ifrågasättas, att en total omorganisation
av statsbaneförvaltningen omedelbart företages.

I fråga om särskilt styrelsens organisation är åter, säger styrelsen,
förhållandet ett annat. Styrelsen erinrar därvid såväl om de vitt
skilda meningsriktningarna i frågan vid 1907 års Riksdag som om överrevisorernas
vid statens järnvägar och statsrevisorernas ovan återgivna
uttalanden i ämnet, och uttalar styrelsen den meningen, att, sedan nu flera
års erfarenhet om verkningarna av den nuvarande organisationsformen
föreligger, tidpunkten är inne att framlägga förslag i ämnet.

Visserligen, säger styrelsen, skulle kunna invändas, att tidpunkten
för en omorganisation av styrelsen så tillvida vore mindre lämpligt vald,
som frågan härom äger ett visst samband med den i departementalkommitténs
reformförslag ingående frågan om de centrala verkens inorganiserande
i statsdepartementen. Styrelsen finner dock ej tillrådligt att
till en oviss framtid uppskjuta den välbehövliga rekonstrueringen av
styrelsen, varförutom vore att märka, att berörda kommitté själv uttalat,
att den icke velat göra någon inskränkning i de delvis till inflyttning
i departementen föreslagna verkens självständighet vare sig i fråga om
initiativrätt d. v. s. rättigheten för verken att inom sina förvaltningsområden
göra alla de framställningar och förslag till Kungl. Maj:t, verken
funne gagneligt för sin uppgift, eller beträffande rätten att i avgivna
yttranden fritt uttala sin mening och i enlighet därmed framställa
förslag. Kommittén har också, tillägger styrelsen, särskilt framhållit, att
det ifrågasatta införlivandet av de särskilda centrala ämbetsmyndigheterna
med departementen icke heller förutsätter, att dessa myndigheters
inre organisation vid inflyttningen bör undergå några mer genomgripande
förändringar, utan hölle kommittén tvärtom före, att denna borde i stort
sett och i den mån, kommitténs reform eller särskilda omständigheter
icke därutinnan påfordrade undantag, bibehållas. För en sådan invändning
synes det således styrelsen saknas fog.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 5 käft.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Grunddragen
av styrelsens
verksamhet
åren 1908—
1911.

Styrelsen yttrar därefter följande:

»Efter ingående prövning av frågan om styrelsens omorganisation
har styrelsen funnit, att väl vissa fördelar äro förenade med den nuvarande
organisationsformen, men att å andra sidan betydande olägenheter
vidlåda densamma, och har förty styrelsens strävan vid avfattande av
organisationsförslaget varit att med bibehållande av fördelarna undanröj
a olägenheterna.

Styrelsen har härvid kommit till det resultat, att detta mål bäst
skulle vinnas genom den ändring i styrelsens organisation, att i styrelsens
stat upptagas sex sektionschefer och tolv byrådirektörer i stället
för såsom nu femton föredragande byrådirektörer, häri ej medräknad den
på styrelsens stat icke uppförda byrådirektören vid militärbyrån, och att
härutöver i staten upptages en byrådirektörsbefattning i stället för den
nuvarande ombudsmansbefattningen, varjämte styrelsen funnit sig
böra föreslå vissa ändringar beträffande de notarier, vilka vid förfall
för byrådirektörerna i egenskap av deras närmaste män inträda såsom
föredragande och ledamöter i styrelsen.

Innan styrelsen övergår till att motivera de ifrågasatta förändringarna
i den nuvarande styrelseformen, anser sig styrelsen böra redogöra
för sin verksamhet under tiden från år 1908 samt den nuvarande organisationens
fördelar och olägenheter.

Frågar man sig, huru under den nuvarande organisationsformen
styrelsens verksamhet utfallit, så kan vid besvarandet av detta spörsmål
för visso icke förnekas, att trots den med trafikens utveckling följande
ökade arbetsbördan det dock varit för styrelsen med dess nuvarande
sammansättning möjligt att utöver handläggning av de rent löpande
göromålen behandla och i en mängd fall slutföra betydande förvaltningsuppgifter,
som väntade på sin lösning. 1 främsta rummet torde väl
detta få tillskrivas den ökning i kvalificerade arbetskrafter, som samtidigt
med organisationsreformen tillkommit. Vid 1907 års Riksdagförelåg
utredning, som tydligen ådagalade, att ökning erfordrades i antalet
byråtjänstemän inom styrelsen med sådan ställning och avlöning, att av
dem skulle kunna fordras ett mera självständigt och maktpåliggande
arbete, och godkände Riksdagen denna uppfattning, i det ökat antal
befattningshavare med dylik tjänsteställning tillkom i staten. Väl antogs
ej organisationskommitténs förslag om överdirektörernas bibehållande
såsom avdelningschefer, men det tillkom ökat antal byrådirektörer,
byråingenjörer och notarier jämte en matematiker eller närmare an -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

givet 6 byrådirektörer, 10 byråingenjörer och 2 notarier jämte matematikern,
vadan, med frånräknande av de 4 överdirektörsbefattningarna
för respektive administrativa, ban-, maskin- och trafikavdelningen, vilka
befattningar indrogos, det ökade antalet kvalificerade arbetskrafter inom
styrelsen — oberäknat den såsom ställföreträdare för generaldirektören
nyanställda befattningshavaren, souschefen — kom att uppgå till 15,
därav räknat å de dåvarande avdelningarna på ban avdelningen 3 byråingenjörer,
på maskinavdelningen 7 byråingenjörer, på trafikavdelningen
1 notarie och på taxeavdelningen 2 byrådirektörer, 1 matematiker och 1
notarie. Det må bär dock erinras, att flera av dessa befattningshavare
redan funnos anställda i styrelsen, ehuru å extra stat eller i lägre tjänstegrad.
Vidare har reformarbetet främjats av förut omnämnda överflyttning
av ärenden till linjeförvaltningen.

Bland de särskilt viktiga frågor, som under berörda period behandlats
på byråerna, må följande här angivas.

Av allmänna förvaltningsuppgifter må först nämnas arbetsordningarna
för styrelsen och för distriktsförvaltningarna. Särskilt till ledning
för linjebefälet bär tillkommit en sammanfattning av bestående cirkulärskrivelser.
Vidare har utfärdats till efterrättelse allmän tjänsteordning
och disciplinstadga för personalen. Vid avgivande av infordrat yttrande
i ämnet har styrelsen framlagt förslag till särskilda lagbestämmelser för
järnvägarna inom expropriations- och vattenlagstiftningens områden. Löneregleringen
år 1907 för den ordinarie personalen påkallade lönereglering
för den extra ordinarie personalen, vilket krävt omfattande arbete. Av
allmänna personalärenden hava frågorna om nytt beklädnadreglemente
samt om rese- och traktamentsersättning vunnit sin lösning. Bestämmelser
om tjänstgöringstid och övertidsersättning hava utfärdats. Aven den
viktiga frågan om en mera rationell bokföring av statens järnvägars utgifter
har under perioden slutbehandlats. Lösning av personalens pensionsfråga
vid 1910 års Riksdag har påkallat inom det kamerala området
åtskilliga detaljbestämmelser. Förslag till pensionering av verkstadsarbetarna
och den extra ordinarie personalen har utarbetats och inlämnats
till Kung!. Maj:t samt likaså förslag till nya beräkningsgrunder för milpenningar
till den åkande personalen. Järn vägsläkarnas ställning har
blivit närmare klargjord genom för dem utfärdad instruktion. Slutligen
har för inköp av Malmö-Kontinentens järnväg rätt betydande arbete
nedlagts.

Inom det ban- och maskintekniska området må framhållas de vittomfattande
utredningar och undersökningar, som med anledning av tillkomsten
av den nya ångfärjeförbindelsen Trälleborg—Sassnitz fått vid -

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

tagas i avseende å anläggande av ångfärjeläge, anskaffande och utrustning
av åugfärjor, ny konstruktion av vagnstyper in. in. I fråga om den
rullande materielen har pågått ett omfattande nydaningsarbete. Aven
för materielens bättre utnyttjande hava årligen utredningar gjorts. Förslag
till anläggning av verkstäder i Örebro och Notviken hava utarbetats
och, sedan Riksdagen beviljat erforderliga medel, blivit fastställda,
varjämte upprepade utvidgningar av centralverkstaden i Örebro på styrelsens
förslag kommit till stånd. Åtskilliga nya instruktioner för linjepersonalen,
såsom för lokomotivförare, eldare, vagnskötare med flera, hava
fastställts. För lokomotivpersonalen har utarbetats fullständigt ny lärobok
om lokomotivet, och lärobok rörande övrig rullande materiel är
under tryckning. — Bland bankonstruktionsarbeten må erinras om de
betydande utredningarna för de nya broarna över Ångermanälven, Stångån,
Petikeån med flera och förstärkning av viadukterna vid Hälsingborg och
Olskroken. Dessutom hava utarbetats konstruktionsritningar till alla
broar vid de nya statsbanebyggnaderna. Förslag till ombyggnad av
åtskilliga bangårdar hava fastställts till efterrättelse, och nya förslag
hava utarbetats för Stockholms, Göteborgs, Malmö och Norrköpings bangårdar.
Gnisttelegraf för trafikleden Trälleborg—Sassnitz har anordnats.
Betydande arbete har nedlagts för elektrifiering av riksgränsbanan. Bantelefon
har inrättats utefter flertalet statsbanelinjer. Morsetelegraflinjer
och Morseapparater hava nästan utefter hela linjen ersatt den förut allmänna
visartelegrafen. Fn husbyggnadsordning har utarbetats. Konstruktionsritningar
hava utförts till den nu färdiga ansenliga byggnaden
för kontrollkontoret med flera kontor vid Tomteboda.

Åven inom det trafiktekniska området har givetvis tillkomsten av
den nya ångfärjeförbindelsen föranlett betydande utredningar och utfärdande
av erforderliga bestämmelser. Allmänna föreskrifter angående
antagande och utbildning av aspiranter till tjänstebefattningar hava utarbetats.
Ny fribiljettordning med utförliga detaljbestämmelser har tillkommit.
Omfattande transportplaner hava efter hand utarbetats, och
torde den 1 oktober 1912 transporterna för samtliga slag av försändelser
bliva — med ett mindre betydande undantag — ordnade. Bestämmelser
rörande godsvagnars framförande i tåg i syfte att bättre utnyttja
dragkraften hava utfärdats. För införande av plattformsspärr hava
nödiga anordningar vidtagits. Omfattande anordningar hava vidtagits
för ombesörjande på ett mera tillfredsställande sätt av trafiken vid de stora
helgerna och andra dylika tillfällen. Med postverket har träffats överenskommelse
rörande handhavande av postgöromålen vid stationerna.
För åtskilliga tjänstehavare å linjen hava tillkommit nya instruktioner

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

likasom ock för växlingstj ärtsten. Ny telegraf ordning vid statens järnvägar
har utfärdats. Vidare hava tillkommit nya bestämmelser angående
järnvägarnas användande för militära ändamål. Granskningen
av trafiksäkerhetskommitténs betänkande har föranlett genomgripande
ändringsförslag uti åtskilliga delar av betänkandet.

Inom taxeväsendets område hava beträffande persontrafiken omarbetningdelvis
av såväl den inländska personsamtrafikstaxan som några avpersonsamtrafikstaxorna
med utlandet ägt rum. Ny militärtaxa har utarbetats.
I fråga om godstrafiken hava tvenne nya samtrafikstaxor med utlandet
utarbetats, varjämte samtliga förut förefintliga samtrafikstaxor med utlandet
med allenast ett undantag undergått mer eller mindre genomgripande
omarbetningar. De vidlyftiga arbetena för utfärdande av ny trafikstadga
hava resulterat uti nu avgivet underdånigt förslag härom.

Slutligen må anmärkas, att betydande arbete nedlagts på utredningar
rörande frågor, som inom kort komma att slutbehandlas, såsom fråga
om ny förrådsordning, allmänna godstransportföreskrifter, föreskrifter
för besörjande av sovvagnstrafiken, undervisningen för banavdelningens
lägre tjänstemän m. in.

Om sålunda på grund av ökat antal kvalificerade arbetskrafter och
ökat antal föredragande styrelsen kunnat under de gångna åren utöva
en mera omfattande nydaningsverksamhet, än vad förut varit fallet, så
kan man ej härav draga den slutsatsen, att styrelsens organisation varit
i allo lämplig. I själva verket är denna organisation, även om betydande
fördelar vunnits med den senaste reformen, förenad med rätt
avsevärda olägenheter.

I fråga om de fördelar, den nuvarande organisationsformen medfört,
må i främsta rummet framhållas, att genom införande av systemet med
ett jämförelsevis stort antal föredragande har i avseende å snabbhet i
ärendenas handläggning åstadkommits en väsentlig förbättring i de förutvarande
förhållandena. Med det fåtal föredragande, som förefanns under
föregående organisationsform, blevo nämligen svårigheterna att med den
ständigt fortgående ökningen av antalet ärenden inom skälig tid behandla
och slutföra de föreliggande förvaltningsuppgifterna såväl av löpande
natur som sådana, vilka ankommo på styrelsens eget initiativ,
alltjämt stegrade.

Nämnda fördel av större snabbhet i ärendenas handläggning måste
emellertid tillskrivas jämväl den ovan omnämnda ökningen av det antal
kvalificerade arbetskrafter, som från och med år 1908 ställdes till styrelsens
förfogande.

Fördelarna
av den nuvarande
organisationen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Olägenheterna
med
den nuvarande
organisationen.

Med det nuvarande systemet har vidare vunnits fördelen av viss
besparing i arbetskraft genom förskjutning av föredragningsskyldigheten
till byrådirektören, vilken förut allenast haft att genom utredningar bereda
ärendena till föredragning och avgörande. Berörda förskjutning
av föredragningsskyldigheten har visserligen i någon mån medfört förskjutning
till byrådirektörens närmaste man av skyldigheten att bereda
ärendena till avgörande, men åtminstone inom vissa områden har genom
reformen åstadkommits beredning och omedelbar föredragning av samma
person eller den efter reformen nu direkt inför chefen respektive souschefen
föredragande byrådirektören.

I en del fall kan därjämte den förändrade anordningen hava medfört
någon fördel i avseende å det sakliga avgörandet av en föreliggande
fråga, om än härvid de mera allmänna och betydande ärendena böra
undantagas. För de få föredragande, som förut funnos och av vilka en
var hade eu mängd skiftande förvaltningsfrågor att behandla, var det ej
möjligt att ägna varje fråga, som av dem skulle företagas till avgörande,
den detaljerade granskning, som vederborde.

De nuvarande föredragande byrådirektörerna med sina betydligt inskränktare
verksamhetsområden hava däremot mera tillfälle att ingående
granska de faktorer, som kunna inverka vid avgörande av varje fråga
inom detta område, vilket förhållande kan hava bidragit till en mera
noggrann och på detaljkännedom grundad prövning av de föreliggande
frågorna.

Övergår härefter styrelsen till att angiva de med den nuvarande
organisationen förenade olägenheterna, märkes dels att chefen och souschefen
äro så mycket upptagna av behandling av detaljfrågor, att därigenom
de större och allmänna frågorna i viss mån undanskymmas, dels
svårigheten att åvägabringa fullt tillfredsställande enhetlighet i ärendenas
behandling och samverkan inom styrelsen.

Enhetlighet i ärendenas behandling erfordras inom vart och ett av
de huvudområden, vari en järnvägsförvaltning till följd av ärendenas
natur måste indelas, nämligen banteknik, maskinteknik, drift o. s. v.
Bevarandet av sådan enhetlighet inom varje av dessa områden påvilar
enligt nu gällande organisation chefen och souschefen, för vilka det visat
sig icke vara görligt att utan åsidosättande av sina huvuduppgifter
kunna på ett tillfredsställande sätt vaka häröver. Det är emellertid av
vikt, att denna enhetliga ledning inom varje särskilt huvudområde förefinnes
och göres effektiv, enär på grund av teknikens utveckling och
trafikens stegring ständigt nya oförutsedda uppgifter av stor omfattning,
berörande flera byråer inom samma huvudområde, framträda med krav

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

på lösning. Med flera byråer inom dylikt huvudområde utan särskild
chef för detsamma ligger den faran nära till hands, att de ledande inom
byråerna arbeta i olika riktningar, och att arbeten och utredningar för enahanda
eller varandra liknande ändamål från olika håll igångsättas. Dylika
fall hava inträffat och klagomål häröver hava försports från linjeförvaltningarna,
vilkas arbete härigenom förtyngts. Svårigheter och slitningar
i avseende å handläggningen och avgörandet av dylika ärenden
hava härav föranletts. Anordning är därför behövlig för åstadkommande
av mera enhetlighet i förevarande avseende.

Enhetlighet i ärendenas handläggning- erfordras ock i fråga om
sådana förvaltningsuppgifter, vilka beröra två eller flera av berörda
huvudområden. I första hand vakas häröver av chefen och souschefen,
men i viss omfattning är även sådan enhetlighet åsyftad att vinnas
genom stadgandet i § 55 av den för styrelsen gällande instruktion.
Vid instruktionens utarbetande ansågs nämligen nödvändigt, för att i
vissa för personalen synnerligen viktiga frågor vinna största möjliga
likformighet, att stadgande intoges därom, att vid behandlingen av
dessa frågor, såvitt möjligt, de fem byrådirektörer skulle vara närvarande,
vilka mer än de övriga hade att handlägga personalfrågor.
På grund härav blev berörda paragraf så avfattad, att det skulle åligga
byrådirektörerna för administrativa byrån, banbyrån, maskinbyrån och
trafikbyrån ävensom den byrådirektör, som enligt generaldirektörens
bestämmande hade att föredraga personalärenden rörande personalen vid
kontrollkontoret samt biljett- och blankettkontoret, att såvitt möjligt
vara närvarande vid avgörandet av ärenden, som anginge antagande, befordran,
avskedande och entledigande av personal, bestämmelser angående
extra ordinarie personalens avlöningsförhållanden, fastställelse och
ändring av arbetsordningarna för styrelsen och distriktsförvaltningarna
samt fastställelse och ändring av reglementen och instruktioner för personalen
vid statens järnvägar. Vid tillämpningen av bestämmelsen i berörda
§ 55 har det visat sig, att plenisammanträden i styrelsen på
grund av denna bestämmelse under de gångna fyra åren hållits, om ej
i samma omfattning som på den tid, då överdirektörerna närmast chefen
hade ansvaret för statens järnvägars ledning, så dock i en utsträckning,
som närmat sig de förut rådande förhållandena. Detta finner ock
sin förklaring däri, att antalet av de i paragrafen avsedda personaloch
övriga ärenden är synnerligen stort. Härförutom äger enligt instruktionen
och arbetsordningen samråd i ganska stor utsträckning rum
enstaka byrådirektörer sins mellan, men är anordnande av samråd i
många fall beroende på uppfattningen hos den byrådirektör, som i
första hand fått ärendet under sin handläggning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Styrelsen håller emellertid före, att, om verket skall kunna rationellt
förvaltas, det icke är till fyllest, att samverkan på angivet sätt
äger ruin på det område, förenämnda paragraf angiver. Lika viktigt,
särskilt för en rätt lösning av de betydelsefullare och de på grund
av styrelsens eget initiativ väckta frågorna, är, att samverkan obligatoriskt
äger rum även på andra områden genom vissa ärendens avgörande
i enahanda eller liknande ordning, som nämnda paragraf angiver, eller
i samfällt plenum, däri närvara cheferna för de av verkets huvudområden,
som av saken beröras. Under den samfällda diskussionen inför
generaldirektören kan nämligen en var av de närvarande vara i tillfälle
att med sin erfarenhet från de områden, han behärskar, framdraga förhållanden,
som kanhända bliva bestämmande för beslutet.

Den bristfälliga samverkan inom styrelsen har även medfört menlig
inverkan i ett annat avseende, nämligen i fråga om möjligheten att
överflytta beslutanderätten i de mera löpande ärendena till de närmast
under generaldirektören och souschefen lydande tjänstemännen inom
styrelsen. Överflyttande av beslutanderätten i dessa ärenden från generaldirektören
och souschefen kan under nuvarande styrelseform icke lämpligen
vidtagas i tillräcklig omfattning. Faran för att de beslutande vid
avgörande av dessa ärenden arbeta i olika riktningar är givetvis större,
därest denna beslutanderätt fördelas mellan ett flertal, såsom med det
stora antalet jämställda ledamöter nu skulle vid dylik överflyttning
bliva fallet. Först genom en sådan omändring i organisationen, som
ger möjlighet att lämna avgöranderätten ifråga till ett mindre antal,
kan en så effektiv överflyttning i förevarande avseende vara tänkbar,
att generaldirektören och souschefen beredes tillfälle att mera ägna
sin uppmärksamhet åt de för verket i dess helhet stora och betydelsefulla
frågorna.

Slutligen må betonas, att med det stora antalet jämställda föredragande
det visat sig i åtskilliga hänseenden mota svårigheter för en
effektiv samverkan mellan styrelsen och linjeförvaltningarna, vare sig
genom samråd eller annorledes, enär varje föredragande blott kan
yttra sig rörande sitt jämförelsevis inskränkta verksamhetsområde; och
klagomål i enahanda avseende hava ej heller saknats från allmänhetens
och enskilda järnvägars sida.

Vidare föreligger med den nuvarande styrelseformen en olägenhet
uti den stora svårigheten att anordna erforderlig inspektion av
linjeförvaltningen.

Enligt § 23 i nådiga instruktionen åligger det byrådirektör att tid
efter annan företaga inspektionsresor för att tillse, att meddelade före -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

skrifter efterlevas, samt att likformighet och samarbete äga rum mellan
distriktsförvaltningarna vid fullgörande av deras åligganden, ävensom för
att eljest undersöka förhållanden, som för statens järnvägar äro av vikt.

Erfarenheten från de gångna fyra åren har emellertid visat, att nyssnämnda
bestämmelse icke i någon nämnvärd mån kommit till tilllämpning.

Detta förhållande beror på två omständigheter. Den ena är, att
flertalet byrådirektörer varit så strängt upptagna av föreliggande byrågöromål,
att föga tid återstått dem för utövningen av nämnda inspektionsverksamhet.
Den andra inverkande omständigheten är den oförmånliga
tjänsteställning, byrådirektör erhållit genom den nuvarande organisationen.
Uti denna tjänsteställning med en avlöning, understigande till
och med avlöningen för de befattningshavare, som äro närmast underordnade
avdelnings föreståndare å linjen, skall byrådirektör självfallet
finna det möta vissa svårigheter att utöva den inspektionsverksamhet
gent emot distriktsmyndigheterna, som instruktionen ålägger honom.
Känslan härav torde hava verkat återhållande i fråga om fullgörande
av berörda inspektionsskyldighet, och har måhända, då inspektion enligt
stadgandena ägt rum, uti viss mån tryckt sin stämpel på själva omfattningen
och arten av inspektionen. Det ligger dock ingen ringa
betydelse i, att denna inspektion av den ledande myndigheten gent emot
den verkställande sker på ett fullt effektivt sätt. Väl må man ej underskatta
den inspektionsverksamhet, som distriktsförvaltningarna hava
både rätt och skyldighet att själva eller genom sina underordnade organ
utöva. Denna är nödvändig, men man måste dock göra klart för sig,
att vid tillämpningen i praktiken av alla de instruktioner, reglementen
och säkerhetsföreskrifter m. m., som av styrelsen fastställas, respektive
föredragande inom styrelsen är lämpligaste mannen att tillse, att denna
tillämpning sker likformigt, likasom ock att övervaka, att linjetjänstemännen
med förståelse samt med nit, intresse och ansvarskänsla fullgöra
sina åligganden enligt givna föreskrifter. Vid utövande av denna sin
inspektionsverksamhet beredes honom jämväl tillfälle att bedöma verkan
av de inom hans arbetsfält bestående föreskrifter m. m. samt förbereda
sig till de revisioner av desamma, som med järnvägs väsendets nutida snabba
utveckling titt och ofta äro behövliga. Ändring i nu angivna förhållanden
bör således vidtagas för vinnande av en mera effektiv inspektionsverksamhet.

Såsom av överrevisorerna redan påvisats, har med den nuvarande
organisationsformen och den ställning, byrådirektör enligt denna intager,
ej minst i avlöningshänseende, uppkommit en olägenhet, som bör undan Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 käft. 6

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 5.

röjas, nämligen svårigheten att tillförsäkra styrelsen erfarna arbetskrafter,
varmed sammanhänger svårigheten att genomföra tjänstebyte
mellan ledamöter i styrelsen och distriktsförvaltning, när sådant i tjänstens
intresse kräves.

Vid besättande av ledig byrådirektörsbefattning kan befaras, att med
byrådirektörs nuvarande ställning och avlöningsvillkor platsen icke blir
besatt med en sådan arbetskraft, som tjänsten kräver.

Redan vid organisationsfrågans behandling inom Riksdagen betonades
ock av åtskilliga talare, att det bleve omöjligt att med den föreslagna
avlöningen åt byrådirektör vinna välbehövligt utbyte mellan personer
i styrelsen och på linjen och sålunda ernå den växelverkan dem
emellan, som för verkets förvaltning innebure en så stor fördel.

I regel torde väl avlöningen utgöra en måttstock på en befattningshavares
ställning. Enligt den nuvarande organisationsformen innehar
byrådirektör avlöningsvillkor, som äro vida underlägsna dem, hans ämbetsställning
motiverar.

Berörda missförhållande kan komma att medföra betänkliga verkningar
i avseende å rekryteringen av byrådirektörskåren. En god befordringsordning
bör väl syfta därhän att i styrelsen, som ju har det
stora verkets ledning om hand, samla i olika grader de bästa krafter,
som finnas inom verket. Byrådirektörsbefattningarna borde väl från
denna synpunkt sett erbjuda så goda löneförmåner, att jämväl avdelningsföreståndare
å linjen kunde utan ekonomisk uppoffring motse en förflyttning
till styrelsen såsom byrådirektör. Endast på detta sätt kan
generaldirektören hava visshet om, att han vid inträffande ledighet
inom byrådirektörernas led kan till efterträdare välja den för befattningen
lämpligaste. Sådan ställningen nu är, kan man ej ens med visshet
förvänta, att ban- eller maskiningenjör, respektive trafikinspektör, vill
mottaga en tilltänkt förflyttning till byrådirektör. Som byrådirektör
har sådan linjetjänsteman under nuvarande förhållanden mycket små utsikter
att vinna befordran inom styrelsen. År han duglig i sin förutvarande
befattning, vet han, att lian utan att passera byrådirektörsgraden
kan nå en direktörsbefattning å linjen och därifrån måhända
en distriktschefsbefattning. De enda fall, då sådan linjetjänsteman kan
förväntas vilja mottaga en byrådirektörsbefattning, torde väl — utom i
specialfall, då någon möjligen av privata skäl önskar vistas i Stockholm
— vara, då en tjänsteman med tanke att vinna snabbare befordran
anser sig böra offra de med linjetjänsten förenade pekuniära fördelarna,
i förhoppning att såsom byrådirektör kunna förvärva meriter, tillräckliga
att tillsammans med förut på linjen förvärvade försäkra honom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

tidigare än eljest om en direktörsbefattning å linjen. En sådan byrådirektör
kommer givetvis »att under sitt arbete inom styrelsen hava
sina blickar riktade på linjetjänsten och kommer att begagna varje
till buds stående tillfälle till att åter lämna styrelsen. Enahanda blir
givetvis förhållandet ifråga om de tjänstemän, vilka eventuellt befordras
inom styrelsen till byrådirektörer. Följden blir säkerligen den,
att, därest ändring i de bestående förhållandena icke vidtages, de flesta
byråer förr eller senare komma att förestås av de yngre och mindre
erfarna bland dem, som över huvud taget kunna ifrågakomma till en
byrådirektörsbefattning. Den bästa fackkunskapen, de bästa förmågorna
gå ut på linjen och vända icke åter till styrelsen, vilket allt innebär,
att generaldirektören och souschefen komma att, om icke snar förbättring
vinnes, vid ledningen av förvaltningen hava såsom sina närmaste
män härtill mindre kvalificerade personer än som skulle kunna
stå dem till buds, därest byrådirektörernas avlöningsförhållanden stode
i riktig proportion till linjetjänstemännens. Såsom överrevisorerna påvisat,
hava de anförda farhågorna redan besannats.

En förändring i en eller annan form av de bestående förhållandena
i förevarande avseende är därför av nöden, och bör strävan vid genomförande
av sådan ändring vara att möjliggöra önskvärd växelverkan
genom tjänstebyte mellan styrelsen och linjeförvaltningarna.

För lösning av den föreliggande frågan kunna olika utvägar tänkas.
En utväg vore att återinföra det forna öv er direktör ssystemet i vad
detta system avsåg organisationen inom själva styrelsen d. v. s. att
anställa ett mindre antal chefer, en var för en större del av styrelsens
arbetsfält, med föredragningsskyldighet inför generaldirektören av de
inom styrelsen förekommande ärenden, i vilka beslut skola fattas. Genom
införande av detta system skulle visserligen en del av olägenheterna
försvinna, men de påvisade väsentliga fördelarna av nuvarande organisationssystem
tillika gå förlorade. Uti det förra överdirektörssystemet,
där föredragningsskyldigheten utövades av allenast ett fåtal och ej i
nämnvärd mån överflyttning av beslutanderätt ägde rum, betungades
såväl generaldirektören och souschefen som de föredragande i sådan
grad, att ärendena hopades och verklig inspektion av linjeförvaltningen
blev nästan otänkbar. Frågor av allmänt intresse, reformarbete och dylikt
måste undanskjutas. Detta var det äldre systemets stora brister. Utvägen
att återinföra detta system har fördenskull ansetts icke böra
ifrågakomma.

Med beaktande av det sammanjämkningsförslag, som 1907 års stats -

Förslag
till undanröjande

av olägenheterna
med
bibehållande
av
fördelarna.

Sektions systemet.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 5.

utskott framförde, kan vidare ifrågasättas, att vissa byrådirektörer skulle,
med bibehållande av chefsskapet för egen byrå, jämväl utöva eu sammanhållande
verksamhet inom ett visst större område eller sektion av
styrelsens förvaltning, och att sådan byrådirektör i denna egenskap skulle
dels föredraga egen byrå tillhörande ärenden, dels medverka vid behandlingen
av de viktigare av de ärenden, som förekomma å övriga till samma
större område hörande byråer. Genom antagande av ett dylikt system,
vilket har karaktären av att vara allenast ett ofullständigt sektionssystern,
torde emellertid antingen icke vinnas huvudsyftet med reformen eller
bättre samverkan inom styrelsen eller ock en annan olägenhet uppstå,
nämligen att en dylik byrådirektör tvingades att försumma sin egen
b}u-ås ärenden. Det är nämligen alldeles uteslutet, att en såsom sektionschef
fungerande byrådirektör skall kunna jämsides med skötseln av
egna byrågöromål medhinna att vederbörligen utöva sin sammanhållande
verksamhet. Styrelsen anser på grund härav, att ej heller denna utväg
för frågans lösning bör ifrågakomma.

Man kan vidare för frågans lösning tänka sig ett verkligt sektionssystem,
nämligen så att den sammanhållande verksamheten utövas icke
av en vid sin byrå bunden tjänsteman utan av en särskild sektionschef.

Fackchefer skulle därvid anställas till ett antal, svarande mot antalet
av de huvudområden, i vilka enligt sakens natur en järnvägsförvaltnings
verksamhet fördelar sig, såsom banteknik, maskinteknik, drift
o. s. v. Dessa områden kunna lämpligen benämnas sektioner.

Cheferna för dessa eller sektionscheferna skulle föredraga ärenden
av mera viktig eller mera principiell natur samt för lättande av chefens
och souschefens arbete i största möjliga utsträckning utöva, i fråga om
de till sektionen hörande ärenden, den chefen och souschefen tillkommande
beslutanderätten.

De skulle vidare medverka och närvara vid byrådirektörs föredragning
inför chefen eller souschefen av de till byrådirektörs handläggning
anförtrodda ärenden. Denna medverkan synes lämpligen böra anordnas
så, att före dylik föredragning sektionschef i allmänhet beredes tillfälle
taga del av den av byrådirektör verkställda utredningen i förekommande
ärenden eller åtminstone av det i ärendet uppsatta förslag till beslut,
där ej i särskilt fall en enkel redogörelse av byrådirektör för ärendets
beskaffenhet kunde anses tillfyllest.

Behovet av samverkan inom varje av berörda huvudområden eller
sektioner skulle härigenom fyllas på ett fullt tillfredsställande sätt.

Samverkan mellan de olika sektionerna skulle åstadkommas i första

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

hand genom chefen och souschefen samt för övrigt genom samråd
mellan enstaka sektionschefer och genom olika slag av gemensamma
sammanträden inför chefen och sonschefen.

Sektionscheferna skulle vidare utöva inspektionsverksamhet enligt
stadgandet i § 23 i nuvarande instruktion, var och eu rörande sitt
verksamhetsområde.

De övriga föredragandena skulle under den bibehållna benämningen
byrådirektör dels utöva föredragningsskyldighet i övrigt antingen inför
chefen respektive souschefen eller inför sektionschefen, dels utan föredragning
avgöra vissa mindre viktiga ärenden, för vilka grunder fastställts,
således mestadels handlägga ärenden av mera löpande natur eller ärenden,
vid vilkas behandling deras särskilda detaljkunskap vore till gagn.

Ett på nu angivet sätt anordnat system har styrelsen för sin del
funnit mest ägnat att undanröja olägenheterna med nuvarande organisationsform,
utan att de därmed förbundna fördelarna givas till spillo.

Inom styrelsen hava dock röster höjts mot införande av ett dylikt
system. De, som ansett sig icke kunna förorda detta system, hava
velat finna lösningen av frågan på annan väg eller genom utvidgningav
souschefsinstitutionen. Enligt deras förslag borde reformen gå i den
riktning, att det anställdes ytterligare en souschef, vilken jämte den
nuvarande souschefen skulle, vardera inom visst område, utöva den
sammanhållande verksamheten närmast under generaldirektören och inom
detta område i generaldirektörens ställe utöva beslutanderätt i viss utsträckning.
Enligt detta system eller souschef ^systemet borde närmast
under chefen och souscheferna finnas ett visst antal föredragande byråchefer
med chefskap för byråer inom styrelsen, vilkas arbetsområden
motsvara de nuvarande byråernas.

Då sålunda olika meningar i frågan förfäktats, må till en början
beröras den grundskillnad i åskådningssätt, som vid ärendets behandling
inom stja-elsen gjort sig gällande. Denna grundskillnad avser sättet för
åstadkommande av bättre samverkan inom styrelsen.

Man har väl inom styrelsen varit enig därom, att bättre samverkan
är av nöden, men däremot hava olika meningar yppat sig, inom vilket
område, organisatoriskt sett, anordningar böra vidtagas i detta syfte.

Beträffande souschefssystemet har man tänkt sig, att genom anställande
av ytterligare eu souschef skulle åstadkommas bättre samverkan
överhuvud taget mellan styrelsens byråer. Under den ena souschefen
skulle läggas sex byråer, nämligen de tre taxebyråerna och de tre tra -

Souachefs eystemet.

De olika
huvudsynpunkterna

i frågan.

Kungl. Majrls Nåd. Proposition Nr 5.

fiktekniska byråerna, samt under den andra souschefen de åtta rent
tekniska byråerna, medan liknande sammanhållande verksamhet i fråga
om administrativa och kamerala byråerna skulle utövas av generaldirektören.

Enligt den mening, styrelsen med sitt förordande av sektionssystemet
biträder, bör man vid organisationsreformen söka erhålla erforderlig
samverkan såväl inom varje av de olika huvudområden, i vilka verksamheten
inom styrelsen i enlighet med järnvägsväsendets natur bör
indelas, eller sektioner som ock mellan sektionerna inbördes. I fråga
om samverkan inom sektionerna framträda, såsom påvisats, i hög grad
olägenheterna av det nuvarande systemet, och behov föreligger av ändring
i nuvarande förhållanden. Men även den lika viktiga samverkan
mellan sektionerna bör ernås. Härför fordras dock icke en organisatorisk
reform av förvaltningen, utan syftemålet kan och bör ernås dels
genom att överflytta beslutanderätten i ett flertal ärenden från chefen
och souschefen och således giva dem bättre tillfälle att verka för dylik
samverkan, dels genom intagande i den för styrelsen gällande instruktionen
eller särskild arbetsordning av bestämmelser, som erfordras för
samverkan genom samråd och gemensamma sammanträden.

Den här framhållna huvudskiljaktigheten i tillvägagångssättet vid
reformens genomförande står i samband med frågan, om bildandet av
sektioner över huvud taget är erforderligt. De, som vilja utvidga
souschefsinstitutionen, anse, att med den utveckling statens järnvägar
numera uppnått det icke är möjligt för någon att med åsyftat
resultat behärska arbetsfältet inom dylik sektion. Den gruppindelningav
ärenden, som svarar mot den nuvarande byråfördelningen, är enligt
deras mening nödvändig, enär med utvecklingen följt, att inom varje
grupp den speciella sakkunskapen är av den art, att en person icke ens
nu, än mindre i framtiden, kan till fullo behärska två eller flera av dessa
byråers verksamhet.

Styrelsen håller dock före, att det är eu väsentlig skillnad mellan
att äga speciell sakkunskap inom ett visst område och att besitta de
egenskaper, som fordras för utövande av ledningen mom visst huvudområde
eller sektion av styrelsens verksamhet. Den, som har att utöva
sådan ledning, måste besitta vissa egenskaper, som man icke behöver
kräva av den, som representerar särskild fackkunskap inom ett mindre
område. Han skall nämligen äga förmåga att sammanhålla och leda arbetskrafterna
inom sin sektion samt angiva, huru och var förbättringar inom
de till sektionen hörande arbetsuppgifterna skola ernås och genomföras,
ävensom övervaka ekonomien inom sektionen. I besittning av dessa

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

egenskaper och med sin kännedom om åtminstone huvuddragen av de
under honom lydande byråernas verksamhetsområden bör han vara väl
skickad att lösa inom sektionen förekommande förvaltningsuppgifter av
större vikt och taga initiativ till förbättringar inom sektionens verksamhetsområde.
Åger han såväl genom sin föregående verksamhet som genom
administrativ duglighet förmåga att i rätt riktning leda sektionens verksamhet,
kan man förvänta, att med den ökade erfarenhet, han förvärvar under
utövande av sitt kall, han skall vara väl ägnad att helt fylla sin uppgift.

För en rätt lösning av åtskilliga förvaltningsuppgifter vore det till
gagn, att representanter för berörda större områden av styrelsens verksamhet
finge göra sina åsikter gällande eller åtminstone medverka vid
frågornas lösning. Sådana uppgifter hava aldrig saknats och komma
ej heller att saknas.

När det till exempel gäller inom det bantekniska området att efter
långvariga förhandlingar med enskild järnväg, som vill ansluta till statsbanan,
få slutligt avtal rörande anslutningen upprättat, kan under frågans
förberedande behandling uppkomma spörsmål berörande flera av de
nuvarande byråerna inom berörda område. För frågans slutförande är
det då ej minst från statsbanans synpunkt önskvärt, att befogenheten
att från statens järnvägars sida förhandla samlas i en hand eller sektionschefens
och att hans på en mera omfattande erfarenhet grundade
uppfattning får göra sig gällande i frågan. Att låta en souschef i dylikt
och liknande fall uppträda såsom förhandlande kan endast i undantagsfall
ifrågasättas.

Inom det maskintekniska området är givetvis vid fråga om ett
ärende, som nu behandlas av byrån för elektrisk drift, den del av arbetet
med detta ärende, som kräver särskild sakkunskap inom det elektrotekniska
området, förlagd till byrådirektören, men i själva huvudspörsmålet,
i vilken omfattning åtgärder i frågan skola vidtagas, kommer den
inblick i hela huvudområdets verksamhet, som kräves av representanten
för detsamma, att i många fall vara bestämmande vid frågans avgörande.
Här såsom på andra områden erfordras ock enhet i fråga om tekniska
och ekonomiska spörsmål ävensom rörande underhåll av materiel och
anläggningar.

Inom det trafiktekniska området är en dylik sammanhållande verksamhet
särskilt av behovet påkallad. Då i regel samtliga spörsmål å detta
område utöva inflytande på stations- och tågtjänsten, ligger i sakens
natur, att enhetlighet skall avhjälpa åtskilliga olägenheter, som nu existera.
Huru man är. lämpligast söker att genom samråd ordna de föreliggande
förvaltningsuppgifterna, kan för visso ej undvikas, att både tidsutdräkt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Skal för
avstyrkande
av souschefssystemet
och
antagande av
sektionssystemet.

och slitningar uppstå, som skulle kunna undvikas genom vissa förvaltningsuppgifters
sammanförande på nu angivet sätt till föredragning
eller avgörande.

Inom faxe väsendets område bör givetvis enhetlighet råda först och
främst beträffande statens taxepolitik. Vidare bör likformighet iakttagas
i fråga om expeditionstjänsten i person- och godstrafik liksom
beträffande redovisning och kassakontroll.

Även inom det rent administrativa området möter under nuvarande
förhållanden viss svårighet att uppdraga för alla fall gällande gränsskillnad
mellan de nu bestående två byråerna inom detta område.

Huru styrelsen tänkt sig den närmare fördelningen av göromålen
mellan sektionschefen och byrådirektörerna inom sektionen framgår av
den redogörelse härför, som lämnas längre fram i denna skrivelse.

Enligt det förestående anse de, som förorda souschefssystemet, att
nödig samverkan mellan byråerna inom styrelsen skulle kunna åstadkommas
genom chefen och två souschefer.

Såsom styrelsen här ovan närmare utvecklat, anser styrelsen behovet
av samverkan mellan de byråer, som tillhöra samma huvudområde,
böra bättre tillgodoses än nu är förhållandet. Denna samverkan bör gå
ut på, att dessa byråers verksamhet övervakas och ledes av en person,
som behärskar dessa byråers område i tillräckligt hög grad. Detta är
ock möjligt att förverkliga. Man kan däremot endast i undantagsfall
förvänta, att en souschef, som ju skulle hava ungefär dubbelt så stort
verksamhetsområde som sektionschef och besitta, förutom administrativa
chefsegenskaper, sakkunskap i viss omfattning inom järnvägsfacket, skall
helt fylla sin uppgift. I varje fall tillgodoses icke i souschefssystemet
i erforderlig grad berörda samverkan, vilket åter är förhållandet inom
sektionssystemet. Att genom detaljerade bestämmelser om samråd åstadkomma
den effektiva samverkan, som nu brister, är ej ett tillräckligt
botemedel, utan fordras härför särskilda representanter. Att de jämställda
ledamöterna under sina gemensamma sammanträden och samråd
skola hinna förvärva för berörda samverkan erforderlig inblick i närgränsande
byråers verksamhet är icke möjligt. I övrigt må här anmärkas,
att, då i souschefssystemet betonas svårigheten för en person att behandla
två eller flera byråers verksamhetsområden, detta just framhäver
den här ovan berörda svårigheten för en souschef att helt fylla sin
uppgift. Sektionssystemet träffar den rätta medelvägen att låta sakkunskapen
komma till sin rätt.

I betraktande av svårigheten för en souschef att vara tillräckligt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

inne i de honom underställda arbetsområdena kan ock ställas i tvivelsmål
lämpligheten av att i souschefssystemet i den utsträckning, som erfordras,
avlyfta ärenden från'' generaldirektören för att lätta hans arbetsbörda,
vilket däremot utan olägenhet kan äga rum genom antagande av sektionssystemet,

Med antagande av souschefssystemet skulle ej heller avhjälpas andra
olägenheter med nuvarande organisationsform.

Uti detta system är väl avsett, att en förbättrad inspektion skulle
vinnas, om generaldirektören befriades från en mängd löpande ärenden
och inspektionsverksamhet i högre grad än nu sker utövades av honom
och hans blivande båda souschefer. Men det är icke inspektionsverksamhet
av denna art, som den anmärkta olägenheten berör. Det är de
sakkunniga föredragandes inspektion, som legat i lägervall, och dylik
inspektion med dess övervakande av linjeförvaltningen enligt § 23 i
nådiga instruktionen är av den vikt, att den ej bör eftersättas. Souscheferna
kunna ej vare sig genom inspektion eller samråd med linjebefälet
i samma mån som sektionscheferna., övervaka linjeförvaltningen
brom respektive huvudområden.

Enligt sektionssystemet åter blir inspektionsverksamhet från de sakkunniga
sektionschefernas sida möjliggjord. Inspektion av flera var på
sitt område sakkunniga sektionschefer skall med den uppsättning av
föredragande, som styrelsen här nedan föreslår, kunna ske både oftare och
mera effektivt än inspektion av två souschefer. Uti detta system skulle ock
samråd med linjebefälet i förekommande ärenden bliva mera fruktbringande.
Vad nu sagts om sektionschefs inspektionsverksamhet utesluter
ej, att i de fall, där byrådirektörs särskilda sakkunskap så påkallar,
inspektion från hans sida ock ifrågakomma-, exempelvis i fråga om
större brobyggnadsföretag eller nya anläggningar för elektrisk drift in. in.

Förslaget om inrättande av souschefer tillerkänner visserligen byrådirektörerna
en bättre ställning i avlöningshänseende, men härvid har ej
tillräckligt beaktats det så ofta och även under Riksdagens behandlingav
frågan år 1907 betonade önskemålet om möjlighet till växelverkan i
fråga om personalutbyte mellan styrelsen och distriktsförvaltningarna.

Sektionssystemet tillgodoser — samtidigt med det att därmed i
högre mån än genom souschefssystemet vinnes tillfälle tillförsäkra styrelsen
erfara a arbetskrafter — det ingalunda oviktiga kravet på att i
förekommande fall kunna genomföra utbyte av högre tjänstemän mellan
styrelsen och distriktsförvaltningarna.

Såsom ett totalomdöme om souschefssystemet vill styrelsen framhålla,
att man med detta system söker att i viss mån avhjälpa olägenBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 haft. 7

50 ‘Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

hetern a av nuvarande organisationsform, men synes man ej vilja taga
steget fullt ut.

Genom antagande av sektionssystemet skulle den av alla erkända
fördelen med det omedelbara föredragningssättet vinnas på samma gång
som man i allo undanröjde de påvisade olägenheterna med den nuvarande
styrelseformen.

vissa invänd- Styrelsen övergår nu till bemötande av några under behandlingen
lektions-0 av denna fråga gjorda invändningar mot sektionssystemet.
systemet. Det har sagts, att enligt detta system väl ej skulle bliva dubbel föredragning,

men att dubbelarbete icke undvekes.

Det är emellertid att märka, att byrådirektörerna skola även enligt
sektionssystemet få beslutanderätt i vissa ärenden av mera löpande natur.
Vidare skall generaldirektörens beslutanderätt i största möjliga utsträckning
överflyttas till sektionscheferna. Det återstår alltså ett jämförelsevis
mindre antal ärendegrupper, i vilka beslutanderätt skulle bibehållas
hos generaldirektören, I dessa ärenden skulle det klandrade dubbelarbetet
uppstå. Men just dessa ärenden äro av den natur, att deras
lösning främjas genom att frågan behandlas från flera och andra synpunkter
än som i regel kan väntas av den, som äger sin huvudsakliga
sakkunskap inom visst begränsat område. I dessa viktigare frågor är
samverkan mellan den föredragande och en sakkunnig sektionschef med
större allmän överblick över beslutets räckvidd både önsklig och nödvändig
för en allsidig belysning av de uppkomna frågorna. Denna samverkan
är det, som styrelsen avsett att vinna genom anordningen med
sektionschefer. Häri ligger intet ofruktbart dubbelt arbete. Där i undantagsfall
sektionschef, efter att hava tagit del av den av byrådirektör
i ärendet verkställda utredning, anser sig böra fullständigt genomgå
handlingarna i ärendet, är detta ju jämförligt med det förhållandet, att,
såsom vid nuvarande styrelseform förekommer, generaldirektören respektive
souschefen begär att före avgörandet få genomläsa handlingarna i
ärendet. I regel är berörda samverkan mellan sektionschef och byrådirektör
avsedd att äga rum i form av överläggning före själva föredragningen
inför chefen, respektive souschefen.

Vidare har anmärkts, att genom antagande av sektionssystemet
skulle ärendenas föredragning och avgörande fördröjas. Med det antal
föredragande, som styrelsen här nedan föreslår, har styrelsen skäl antaga,
att sektionschefernas arbetsbörda skall kunna begränsas därhän,
att ingen oskälig tidsförlust uppstår vid ärendenas avgörande utan att
endast den tid förflyter, som erfordras för ärendenas allsidiga utredning.

Den vidare framställda anmärkningen, att varje sektion innefattar

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

ett område alltför vittomfattande för att kunna grundligt behärskas av
en enda person, har i det föregående bemötts. Det är givetvis i sektionssystemet
ej avsett, att sektionschefen skall för föredragning lägga
hand vid ärende, för vars ingående behandling han icke äger den sakkännedom,
som honom underordnad byrådirektör besitter.

Man kan vidare icke med fog erinra, att genom inrättande av
sektionschefer skulle komma att förryckas den ämbetsställning den nya
organisationen skapat åt distriktschefen och avdelningsföreståndare å
linjen. Styrelsen har sin förelagda uppgift att lösa, och distriktsförvaltningarna
hava genom instruktion och arbetsordning fått sina befogenhetsområden
så noggrant avvägda, att genomförande av styrelsens nu
föreliggande omorganisationsförslag icke kan innebära fara för någon
inskränkning uti distriktsförvaltningarnas nuvarande befogenhetsområde,
som vunnit i styrka och fasthet under de år, som gått, och kan förväntas
än ytterligare ökas med erhållande, tid efter annan, av ytterligare
till förvaltningens skötsel hörande uppgifter. Icke heller kan
här vara tal om att genom sammanslagning för vinnande av samverkan
mellan styrelsens byråer äventyras, att statens järnvägars förvaltning
skulle komma att, såsom under statens järnvägars första förvaltningsskede
nog i viss mån kan sägas hava ägt rum, ånyo uppdelas i tre
strängt åtskilda huvudavdelningar, ban-, maskin- och trafikavdelningen
utan behörigt samarbete sins emellan, vilket förhållande ju anfördes
såsom ett huvudskäl vid fastställande av nuvarande organisationsformen
för styrelsen. Här är ju fråga om vinnande av erforderlig samverkan
å det område, styrelsen behärskar, och med den stadga, distriktsförvaltningarna
numera vunnit, sakna de anförda betänkligheterna all reell grund.

Den anordning med föredragningen, som med sektionssystemets
införande ifrågasatts, är för svenska förhållanden ny. Stora förhållanden
kräva emellertid andra medel än mindre dylika. Och statsbaneförvaltningen
är den obetingat största administrationen inom vårt land. Järnvägsstyrelsen
har att bära ansvaret för statens järnvägars förvaltning
och förräntning av det stora byggnadskapitalet, och den årliga kostnadsstatens
slutsumma är nu nära 60,000,000 kronor. Det är således icke
hållbart att i detta hänseende uppdraga jämförelser mellan järnvägsstyrelsen
och andra centrala ämbetsverk i allmänhet eller ens med de övriga
kommunikationsverken. Statsmakterna hava ock redan vid bestämmandet
av avlöningen för generaldirektören och souschefen erkänt den
undantagsställning, statsbaneförvaltningen såsom den största affärsdrivande
statsinstitutionen intager.

Fortfarande
behov av
en souschef
vid antagande
av sektionssystemet.

Närmare utveckling
av
huvuddragen
av sektionssystemet.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

1 detta samband må beröras ett spörsmål, som väckts under beredningen
av förevarande ärende. Det har ifrågasatts, huruvida efter antagande
av sektionssystemet chefen fortfarande skulle vara i behov av
biträde av en souschef. Det är emellertid att märka, att souschefen bör
fylla ett annat behov än vad genom inrättande av sektionschefer avses.
I detta hänseende tillåter sig styrelsen hänvisa till organisationskommitténs
(sid. 148—152) motivering för förslaget, att statens järnvägar, liksom
i de allra flesta större merkantila och industriella verk vore brukligt,
borde erhålla såsom chefens närmaste man en souschef. Styrelsen vill
särskilt erinra om vad därvid anförts om nödvändigheten att icke
blott i generaldirektörens frånvaro skall finnas någon, som kan företräda
honom, utan ock att den, som det gör, är en befattningshavare, som
kan antagas vara fullt förtrogen med chefens planer och uppfattningar
och åt vilken utan olägenhet kan anförtros att i generaldirektörens
frånvaro avgöra även jämförelsevis mera betydelsefulla frågor. Den
gångna tidens erfarenhet har ock visat huru gagneligt det varit att för
nyss angivna ändamål ett intimt samarbete äger rum mellan chefen och
hans ställföreträdare.

På ovan anförda skäl har styrelsen stannat därvid, att övervägande
skäl föreligga för antagande av ett sektionssystem, så anpassat
efter för handen varande förhållanden, som här nedan närmare utvecklas.

I detta sammanhang må framhållas, att i fråga om valet av system
man icke lämpligen kunnat hämta mönster från förvaltningsordningen
vid de preussiska statsbanorna. Såsom organisationskommittén (sid.
63—69) närmare utvecklat, äro förhållandena där annorlunda, i det att
de göromål, som i Sverige ombestyras av järnvägsstyrelsen, i Preussen
äro delade på direktionerna och ministeriet för allmänna arbeten, vartill
sedermera kommit ett Eisenbahn-Zentral-Amt; och tillkommer det ministeriet
att utöva icke endast den övre ledningen av järnvägs förvaltningen
utan också till icke ringa del den verkliga, omedelbara ledningen.

Vid den närmare utveckling av huvuddragen av sektionssystemet,
varpå styrelsen nu ingår, må till en början redogöras för sektionschefs
åligganden.

Han bör med uppmärksamhet följa sådana frågor, som falla inom
sektionens verksamhetsområde, samt i dem framställa förslag.

Han skall leda och övervaka arbetet inom sektionen och är närmast
ansvarig för sektionens skötsel.

Han bör efter i arbetsordning eller annorledes av styrelsen eller

Kungl. Maj:ts, Nåd. Proposition Nr 5.

generaldirektören fastställd plan för arbetets fördelning föredraga sektionen
tillhörande ärenden av viktigare art eller av principiell natur.
Härvid är dock att märka, att oberoende av dylik arbetsplan det bör
vara honom obetaget, å ena sidan, att förskjuta föredragningsskyldigheten
till honom underordnad byrådirektör och, å den andra, att övertaga
föredragning i ärende, som enligt planen eljest tillkommer byrådirektör,
allt under förutsättning att ej för särskilt fall generaldirektören annorledes
bestämmer. En styrka hos förslaget är, att sektionschefens verksamhet
ej instruktionsmässigt bindes i avseende å föredragning av vissa
grupper av ärenden. Skall han fullgöra sina funktioner utan att eftersätta
någon gren därav, måste i avseende å reglerna för hans verksamhet
en viss smidighet vara till finnandes, så att han kan efter inom
hans sektion föreliggande förhållanden bäst tjäna sektionens intressen.
På grund av den ställning, han innehar, förväntar man av honom, att
han vet att avväga, i vilka fall enhetlighet eller andra skäl påkalla hans
personliga beredning och föredragning av förekommande ärenden.

Vidare bör det tillkomma sektionschef att, enligt vad i arbetsordningen
närmare angives, i generaldirektörens ställe på föredragning
av byrådirektör avgöra ärenden, vilka tillhöra hans sektion.

Sektionschef bör dessutom, efter vad arbetsordningen bestämmer,
medverka vid avgörandet av vissa ärenden såväl på föredragning av byrådirektör
inför generaldirektören som i den ordning, § 55 i nuvarande
nådiga instruktion stadgar, eller liknande ordning i fråga om ärenden,
däri samarbete mellan sektionscheferna eller vissa av dem anses erforderligt.
Givetvis bör ock samråd annorledes, på sätt arbetsordningen föreskriver,
äga rum mellan sektionschefer.

Sektionschef skall utöva hans sektion berörande inspekterande myndighet
i förhållande till distriktsmyndigheterna jämlikt § 23 i nuvarande
instruktion.

Slutligen må anmärkas, att för vederbörlig beredning av ärende,
som sektionschef själv föredrager, han givetvis äger att anlita biträde
av byrådirektör eller annan tjänsteman inom sektionen.

Byrådirektör bör åligga att bereda och, efter vad i arbetsordningen
sägs, dels inför generaldirektören dels inför sektionschefen föredraga
ärenden, vilka tillhöra hans byrå och ej av sektionschefen direkt handläggas.
Huru före föredragningen inför generaldirektören samarbetet
med sektionschefen skall ordnas är redan förut berört. Sektionschef
eller byrådirektör, som vid besluts fattande efter dylik föredragning har
skiljaktig mening, skall det åligga att till protokollet anteckna densamma.

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Samråd i erforderlig omfattning bör ock för byrådirektör föreskrivas.
Enligt bestämmelse i arbetsordningen bör vidare byrådirektör själv
avgöra ärenden, tillhörande hans byrå.

I avsikt att fördela föredragningsskyldigheten inom varje sektion
efter vad för sektionens vidkommande på grund av sakliga eller personliga
förhållanden kan anses fördelaktigt bör i blivande ny instruktion
lör styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar icke inryckas
stadgande rörande sektioners uppdelning i byråer utan bestämmelse
härom intagas först i en efter grunderna i instruktionen utarbetad ny
arbetsordning. Dessa grunder böra givetvis angiva de göromål, som
tillhöra de olika sektionerna, men styrelsen bör icke genom instruktionsbestämmelser
vara bunden i fråga om fördelningen efter föreliggande
förhållanden av föredragningsskyldigheten mellan byrådirektörerna inom
samma sektion.»

Reservation till järnvägsstyrelsens förslag av (len 23 augusti 1912.

__ den av järnvägsstyrelsen sålunda uttalade mening hava sex

byrådirektörer varit skiljaktiga, och hava dessa till styrelsens protokoll
den 23 augusti 1912 avgivit i huvudsak följande gemensamma yttrande:

Reservanterna instämma i majoritetens uttalanden om behovet av
ökad sammanhållning mellan styrelsens olika byråer, av ökad inspektionsverksamhet
och av ökade möjligheter till utbyte av tjänstemän
mellan styrelsen och linjen.

De anse emellertid, att den nu gällande organisationen, som grundar
sig på det s. k. byrådirektörssystemet, gått i rätt riktning. Den har i
högre grad än den förra organisationen ställt fackkunskapen direkt inför
chefen, den har undanröjt dubbelarbete och därigenom befordrat snabbhet
i ärendenas handläggning.

De olägenheter, som förefinnas i den nya organisationen, äro enligt
deras mening icke i och för sig en följd af styrelsens uppdelning på ett
större antal byråer i stället för de gamla avdelningarna, ty eu dylik anordning
var en naturlig följd av utvecklingen och specialiseringen av
styrelsens arbetsområden, utan de äro att tillskriva dels den omständigheten,
att chefens tid och krafter måste i allt för stor utsträckning tagas
i anspråk för avgörandet av mindre viktiga ärenden och för åstadkommande
av sammanhållning mellan styrelsens olika byråer, dels ock det
förhållandet, att styrelsens ledamöter icke i avlöningshänseende erhållit
den ställning inom statsbaneorganisationen i dess helhet, som motsvarar
deras ansvar och befogenhet och som möjliggör ett utbyte av tjänstemän
mellan styrelsen och linjen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

De anse således, att byrådirektörssystemet bör bibehållas och att de
nuvarande olägenheterna kunna avhjälpas genom en sådan utveckling av
detta system, att en ny överdirektörsbefattning inrättas, samt genom
höjning av byrådirektörernas löneförmåner.

Vad då först beträffar de av styrelsen föreslagna sektionschefernas
uppgift att sörja för ökad sammanhållning inom styrelsen lämna reservanterna
till eu början för att klargöra den uppgift i sammanhållande
riktning, som enligt deras mening skulle tillkomma den nya överdirektören,
eu redogörelse för den verksamhet i sådant avseende, som utövas
av den nuvarande överdirektören.

Med stöd av bestämmelsen i § 19 av instruktionen, enligt vilken åt
souschefen kan uppdragas att i stället för generaldirektören, även då
denne i övrigt förvaltar sitt ämbete, avgöra visst ärende eller under viss
tid viss grupp eller slag av ärenden eller alla till en eller flera byråer
hörande ärenden, har generaldirektören genom beslut, antecknat i styrelsens
protokoll den 31 december 1907, funnit skäl bestämma, att under
därpå följande januari månad överdirektören och souschefen skulle i stället
för generaldirektören avgöra alla till de åtta rent tekniska byråerna,
eller banbyrån, bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, telegrafbyrån,
maskinbyrån, förrådsbyrån, maskininspektionsbyrån och byrån för elektrisk
drift, hörande ärenden, med undantag allenast beträffande de ärenden,
i vilka expedition skulle avlåtas till Kungl. Maj:t. Anordningen
befanns ändamålsenlig och har under de gångna åren, i huvudsaklig
anslutning till vad med berörda beslut åsyftats, så varit ordnat, att byrådirektörerna
för nämnda åtta byråer haft föredragning inför souschefen
utom i särskilt viktiga ärenden, som ansetts erfordra inhämtande av
generaldirektörens mening och beslut i frågan. Generaldirektören har
således själv direkt handlagt ärenden, tillhörande övriga byråer d. v. s.
administrativa byrån, kameralbyrån, trafikbyrån, tidtabellsbyrån, militärbyrån,
persontaxebyrån samt inrikes och utrikes godstaxebyråerna.

Den verksamhet i fråga om sammanhållning, som den nuvarande
överdirektören utövar, är sålunda i främsta rummet inriktad på de tekniska
byråerna. Den nya överdirektören skulle, såsom längre fram närmare
utvecklas, enligt reservanternas förslag erhålla eu motsvarande
uppgift i fråga om flertalet av de icke tekniska byråerna.

Styrelsen har i sitt förslag ansett, att det för vinnande av enhetlighet
och samverkan vore nödvändigt att med frångående av byrådirektörssystemet
övergå till ett system, som närmar sig det, som slopades
år 1907 och som blivit benämnt överdirektörssystemet, varvid styrelsen

Enhetlighet

och

samverkan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 5.

emellertid icke velat rubba det nuvarande decentralisation ssystemet d. v. s.
systemet med starka distriktsförvaltningar. De med överdirektörssystemet
i dess förutvarande form förenade olägenheterna av dubbelföredragning
med ty åtföljande dubbelarbete och tidsförlust har styrelsen sökt undvika
genom den föreslagna anordningen, att sektionscheferna skola handlägga
och föredraga ärenden av viktigare art och principiell natur och att byrådirektörerna
skola själva inför generaldirektören respektive överdirektören
föredraga övriga ärenden, i allmänhet i sektionschefens närvaro.

Det har emellertid synts reservanterna, dels att den ökade sammanhållning,
som erfordras, lika väl och i visst avseende än bättre kan vinnas
inom det nuvarande systemets ram, dels ock att med styrelsens system
nyssnämda olägenheter i avsevärd mån skulle komma att kvarstå.

De klargöra här sin uppfattning av de i styrelsens utlåtande använda
uttrycken enhetlighet och samverkan. Med enhetlighet torde böra
förstås, att ärenden av likartad natur behandlas på samma sätt och avgöras
i samma riktning. Av ärenden, tillhörande olika byråer, torde det
väl huvudsakligen vara personalfrågor, som kunna bliva föremål för dylik
enhetlig behandling. Kravet på sådan enhetlighet anse de vara tillräckligt
tillgodosett dels genom instruktionens bestämmelser i § 55 om s. k.
personalplenum och dels genom den anordningen att föreståndaren för
kameralbyrån, till vilkens handläggning höra frågor rörande avlöningsbestämmelser,
alltid lämnas tillfälle att deltaga i behandlingen av de
avlöningsfrågor av principiell betydelse, som kunna förekomma å de
olika byråerna.

Med samverkan lär åter i främsta rummet böra förstås, att ett
ärende, som rör två eller flera byråer, icke behandlas ensamt av den byråföreståndare,
till vilkens byrå ärendet överlämnats, utan att samtliga de
byråföreståndare, vilkas verksamhetsområden beröras av ärendet i fråga,
lämnas tillfälle att medverka vid ärendets såväl beredning som avgörande.

Kunde man således vara viss om, att varje dylikt ärende ovillkorligen
bleve behandlat å samtliga vederbörande byråer, behövdes icke
något särskilt organ för åstadkommande av samverkan. Emellertid kan
det givetvis hända, att en byrådirektör av förbiseende eller av bristande
insikt icke uppmärksammar, att ett å hans byrå diariefört ärende också
berör en annan byrå, liksom det ju icke är uteslutet, att en byrådirektör,
av önskan att i så vidsträckt omfattning som möjligt sätta sin prägel
på lösningen av en viss fråga, anser sig kunna undvara andra byråers
medverkan vid behandlingen av samma fråga. Det är också givet, att
bristen på samverkan skall vara relativt stor i början av en ny organisation,
innan alla föredragande fått sin uppfattning genomträngd av nöd -

jKungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

vändigheten av samt vant sig in i formerna för samverkan och innan arbetsordningen
anpassats efter förhållandenas krav. Det är således lätt
förklarligt, att trots byrådirektörernas bemödanden att åstadkomma samverkan
generaldirektörens tid och arbetsförmåga under den gångna tiden
i allt för hög grad måst tagas i anspråk för att åvägabringa samverkan.
Och det är också tydligt, att inom ett så oerhört omfattande verk som
järnvägsstyrelsen chefen, även med den bästa arbetsordning och det
bästa samarbete mellan styrelsens ledamöter, alltid måste ägna omvårdnad
och arbetskraft åt åstadkommandet och vidmakthållandet av samverkan
inom styrelsen. Att åtgärder vidtagas för att lätta hans arbete
i detta avseende är givetvis nödvändigt, men att för den skull kasta
över bord det nuvarande systemet med dess många omisskänneliga fördelar,
synes varken klokt eller behövligt. Reservanterna tro, att de
hittillsvarande olägenheterna i väsentlig mån kunna undanröjas genom
vidtagande av vissa ändringar i den för styrelsen gällande instruktionen
och genom utveckling av de medel, som eu arbetsordning erbjuder.
Gränserna mellan byråerna skulle väl kunna dragas tydligare, föreskrifterna
om samråd fullständigas, åtgärder vidtagas för att hindra igångsättandet
av utredningar samtidigt från flera byråer o. s. v. Och den
alltmer ökade erfarenheten och förståelsen av vikten av samarbete kommer
givetvis att i sin mån medverka till, att fallen av bristande samarbete
bliva mera sällsynta. Om därtill eu ny överdirektörsbefattning
inrättas, skulle enligt reservanternas uppfattning generaldirektören i de
två överdirektörerna hava tillräcklig hjälp för övervakandet av sammanhållningen
inom styrelsen.

Reservanterna anse vidare, att detta övervakande mera effektivt och
fullständigt kan omhänderhavas av två överdirektörer än av sex sektionschefer.
Reservanterna hysa nämligen i motsats mot styrelsen den uppfattningen,
att behovet av ökad sammanhållning gör sig mera gällande i fråga
om förhållandet mellan byråer, tillhörande olika huvudområden — eller,
för att använda styrelsens beteckningssätt för dessa, sektioner — än mellan
byråer, tillhörande samma sektion. Skälet härtill är, att arbetsområdena
för byråer inom samma sektion i allmänhet ligga så nära varandra, att
i förekommande fall nödvändigheten av samarbete dem emellan oftare
är eller åtminstone bör vara uppenbar än i fråga om byråer, tillhörande
olika sektioner. Om man t. ex. ser på förhållandena å taxebyråerna, förefinnes
i regel icke något behov av sammanhållning mellan persontaxebyrån,
å ena, samt inrikes och utrikes godstaxebyråerna, å andra sidan.
Förstnämda byrås arbete berör nämligen sällan de andras områden. Och
i de få fall, då så sker, t. ex. då eu enskild järnväg begär fastställelse
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft. 8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

av såväl person- som godstaxa, är ju nödvändigheten av samarbete
uppenbar. Detta samarbete består för övrigt endast däri, att inrikes
godstaxebyrån, å vilken ärendet diarieföres, anmodar persontaxebyrån
att avgiva yttrande angående persontaxan och tillser, att detta yttrande
införes i det gemensamma förslaget till utlåtande, varefter ärendet gemensamt
föredrages. Vad inrikes och utrikes godstaxebyråerna angår
är ju samarbete ofta nödvändigt, men detta samarbete föreskriver sig
självt utan några stadganden. Däremot finns ett stort behov av tillsyn
över, att samarbete äger rum mellan exempelvis de olika taxebyråerna,
å ena, samt trafik- och tidtabellsbyråerna, å andra sidan. Likaså är det av
vikt, att maskinbyrån, exempelvis i fråga om underdåniga framställningar
om anslag till ny rörlig materiel, icke handlar på egen hand utan först
efter samråd med trafik- och tidtabellsbyråerna. Likaså är samarbete
erforderligt mellan maskin- och banbyråerna. För ett sådant samarbete,
vilket är vida svårare att åstadkomma än mellan byråer, tillhörande
samma sektion, lära icke de ifrågasatta sektionscheferna hava större förutsättningar
än de nuvarande byrådirektörerna, medan däremot två överdirektörer
självfallet äro i stånd att lämna generaldirektören ett kraftigt
bistånd i hans strävanden i detta avseende. Var och en av dessa sörj er
för sammanhållningen mellan de större områden, som stå under hans
överinseende, och bådas nära samarbete med generaldirektören bör göra
det lätt för denne att åstadkomma sammanhållning mellan de två överdirektörerna.

Enligt reservanternas uppfattning skulle dessutom styrelsens förslag att
lägga tyngdpunkten av sammanhållningen i händerna på sektionschefer rent
av kunna medföra en fara för att den gamla motsättningen mellan de olika
avdelningarna, som ju till följd av styrelsens uppdelning i byråer rätt
väsentligt utplånats, skulle ånyo växa fram och vinna styrka. En sådan
motsättning är icke att befara, om sammanhållningen lägges i händerna
på, förutom generaldirektören, två överdirektörer.

Nu skulle man ju mot denna uppfattning angående kravet på enhetlighet
kunna göra den invändningen, att denna uppfattning är för
snäv och att med enhetlighet i främsta rummet avses att vissa ledande
grundsatser, särskilt i viktigare frågor, böra göra sig gällande inom
styrelsens sektioner. Gent emot en dylik invändning framhålles, att, även
om åt enhetligheten gives denna innebörd, reservanternas förslag om enhetlighetens
övervakande av två överdirektörer torde hava företräde framför
styrelsens förslag. Med sektionschefer såsom målsmän för enhetligheten
i nu ifrågavarande bemärkelse föreligger säkerligen den faran, att sektionscheferna
icke kunna höja sig över de fackliga synpunkterna, maskin -

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

teknikerns, banteknikerns etc., under det att enligt reservanternas förslagstörre
utsikter förefinnas för att en vidare syn på tingen skall komma att
gorå sig gällande, då enhetligheten kommer att övervakas, förutom av
generaldirektören, av två souschefer, som i sin verksamhet icke äro
bundna vid ett enda fack.

Styrelsen ger för de särskilda avdelningarna exempel på frågor, vilkas
lämpliga lösning skulle förutsätta en sammanhållande sektionschef.

Dessa exempel bevisa emellertid icke förefintligheten av det påstådda
behovet. Om det gäller att få ett avtal träffat med en enskild järnväg
angående dennas anslutning till statens järnvägar, är denna fråga
icke inskränkt till endast bansektionens område, utan berör även
andra sektioner. En sektionschef är således icke nog för att överblicka
hela denna fråga. Exemplet tyder tvärtom på, att sammanhållningen
bör ligga hos en än mer enande person d. v. s. en överdirektör.
Och i alla händelser behöver icke frånvaron av sektionschefer betyda,
att den enskilda järnvägens representanter skola behöva förhandla med
flera byråföreståndare var för sig. I arbetsordning eller för varje
särskilt tillfälle kan föreskrift utfärdas, att i sådana frågor en viss byråföreståndare
skall såsom styrelsens huvudrepresentant leda förhandlingarna
med den enskilda järnvägen, och då’samtliga av frågan berörda
byråer givetvis skola vara representerade vid förhandlingarna, kommer
ju alla dessas samlade erfarenhet att göra sig gällande.

Vad beträffar exemplet från det maskintekniska området synes det
självfallet, att en åtgärd rörande elektrisk drift, som kan influera på
maskinbyråns nuvarande verksamhet, icke får eller kan vidtagas utan
föreståndarens för sistnämnda byrå hörande, vid vilket tillfälle ju denne
har tillfälle att göra sina synpunkter gällande.

Vad det trafiktekniska området beträffar medgives, att en viss
svårighet föreligger att skarpt skilja mellan trafikbyråns och tidtabellsbyråns
områden. Med den erfarenhet, som förvärvats under de år, den
nuvarande organisationen ägt bestånd, bör dock en sådan ändring av instruktionen
och arbetsordningen kunna genomföras, att omfattningen av
berörda byråers arbetsområden bestämmes på ett riktigare sätt och gränserna
mellan dem uppdragas skarpare än för närvarande är fallet, och i
övrigt bör genom samråd och gemensamma föredragningar kunna åstadkommas
den sammanhållning, som sannolikt icke under alla förhållanden
kan ernås genom föreskrifter i instruktion och arbetsordning. I alla
händelser torde en lika säker borgen för sammanhållning mellan dessa byråer
vinnas genom en ny överdirektör, under vilken de båda skulle lyda. I
enlighet med vad förut antytts vinnes härvid ur sammanhållningens synpunkt
den ytterligare fördelen, att denne överdirektör också övervakar

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Sektionschefens
föredragningsskyldighet

och beslutanderätt.

de tre taxebyråerna, vilkas arbetsfält i många fall beröra nyssnämnda
två byråers områden.

Inom taxeväsendets område bär framhållits statens taxepolitik. Denna
är givetvis av så ömtålig natur, att den måste bestämmas av generaldirektören
själv, i den mån icke regeringen lämnar direktiv för densamma;
någon fara för bristande sammanhållning föreligger således icke
i detta avseende. Huruvida en taxepolitisk fråga i t. ex. inrikes godstrafik
kan hava inflytande på persontrafik eller utrikes godstrafik torde
väl ligga i öppen dag, och i sådant fall är ju gemensam behandling av
denna fråga från flera byråföreståndares sida nödvändig; därigenom
blir densamma också säkerligen bättre och allsidigare belyst än om densamma
handlägges av en sektionschef, som numera svårligen kan vara
fackman inom taxebyråernas samtliga områden.

Vad det administrativa området angår anför styrelsen icke något
annat skäl än att en viss svårighet råder att uppdraga en för alla fall
gällande gränsskillna.d mellan de nuvarande byråerna inom detta område.
Givetvis förefinnas dylika fall, om de också inträffa mera sällan,
men dessa äro just sådana, där behovet av samråd tydligt och klart
framträder och där således samarbete tvingar sig fram, även om icke
något särskilt organ inrättas för åstadkommande av sammanhållning
inom detta område.

Reservanterna övergå sedan till sektionschefens övriga huvuduppgifter,
nämligen att vara föredragande för »ärenden av viktigare art eller
av principiell natur» ävensom att utöva beslutanderätt, vilken uppgift
enligt styrelsens uppfattning bör i största möjliga utsträckning överflyttas
till sektionscheferna.

Vad då beträffar sektionschefens ställning såsom föredragande anse
reservanterna, att en dylik tjänsteman icke på ett tillfredsställande sätt kan
ombesörja föredragningen av frågor av nyss nämnda art, enär han icke kan
representera den tillräckliga sakkunskapen å hela sektionens arbetsfält.
Med denna fordran på tillräcklig sakkunskap avses icke, att varje föredragande
skall sitta inne med kunskap om alla smådetaljer av byråns
arbete, så att han skall bättre än någon annan kunna förrätta varje å
byrån förekommande arbete. Vad därmed avses är, att, då styrelsens
arbetsfält ju är uppdelat i vissa områden enligt den indelningsgrunden
att vart område representerar en särskild gren av styrelsens verksamhet
av den storlek, att den av sin ledare kräver hans fulla arbetskraft, ingen
annan än denne ledare kan, frånsett detaljer å byråns arbetsfält,
sägas grundligt behärska hela detta område. Men därmed följer ock, att,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

om en person såsom föredragande, d. v. s. såsom ombesörjande ärendenas
fackliga utredning, skall förestå flera dylika områden, han icke kan sägas
sitta inne med den tillräckliga sakkunskapen å samtliga dessa områden.
Må vara att han med tillhjälp av den verkligen sakkunnige byrådirektören
kan lära in varje ärende för sig, men om nya uppslag göras inför eller
av chefen, eller om fråga uppstår om ett ärendes avgörande i annan
riktning än föredraganden tänkt sig, kan han säkerligen icke såsom den
verklige fackmannen belysa ärendet, förklara förslagets och det eventuella
motförslagets detaljer, ärendets sammanhang med ärenden av liknande
slag, de olika förslagens konsekvenser etc.

Nu skulle visserligen häremot kunna invändas, att verksamheten inom
dessa särskilda områden är så begränsad, att den icke lämnar byråns
föreståndare någon möjlighet att erhålla vidare synpunkter å uppkommande
större frågor. Sant är, att några byråer finnas, som bearbeta
speciella arbetsfält, vilka icke lämna särskilt stora möjligheter till vidare
överblick över styrelsens arbetsområde i dess helhet, t. ex. telegrafbyrån,
bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, militärbyrån och byrån för elektrisk
drift, men handläggningen av dessa speciaibyråers ärenden lärer
väl sällan fordra dylik överblick över stora områden utanför dem själva.
Verksamhetsområdena för de byråer däremot, som handlägga de allmänna
förvaltningsärendena, tangera och gripa ofta in på varandra
och lämna därigenom byråföreståndarna talrika tillfällen till inblick i
andra områden än det egna. Och för övrigt äro dessa egna områden
i och för sig så omfattande, att det enligt reservanternas uppfattning icke
är riktigt att frånkänna deras föreståndare möjlighet och förmåga att tillägna
sig vidare synpunkter. Granskar man dessa byråers uppgifter och
arbetsområden, torde man finna bekräftelse å detta påstående. Administrativa
byrån har ju till uppgift att handlägga vissa större, mera gemensamma
ärenden. De till kameralbyrån hörande lönefrågorna giva byråföreståndaren
en god inblick i styrelsens verksamhet inom de olika avdelningarna,
och denna inblick blir säkerligen än grundligare, om, såsom måste anses
riktigt, de i nära samband med lönefrågorna stående frågorna rörande
personalens sociala förhållanden läggas till kameralbyrån. Det är också
svårt att se, huru t. ex. chefen för administrativa sektionen skall kunna
med vidare blick än den speciellt sakkunnige byrådirektören handlägga
en viktig lönefråga. Banbyråns, trafikbyråns och maskinbyråns verksamhetsområden
torde vara tillräckligt stora för att deras föreståndare
icke komma att sakna den vidare överblick, som erfordras för att de på
bästa sätt skola kunna handlägga ärenden inom respektive fack. Samma
är förhållandet med tidtabellsbyrån och de tre taxebyråerna, som var

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

för sig hava stora områden att bearbeta och som dessutom liksom de
övriga måste i sitt arbete stå i ständig beröring med andra byråer.

Reservanterna framhålla också, att deras förslag ju upptager överdirektörerna
såsom särskilda organ för att vid avgörandet av viktigare
ärenden tillvarataga de vida synpunkterna, vilka genom överdirektörernas
nära samarbete med generaldirektören kunna sträcka sig över samtliga
avdelningar.

Granskar man åter styrelsens förslag från beslutanderättens synpunkt,
avser detsamma, såsom förut nämnts, att i största möjliga utsträckning
överflytta å sektionscheferna den chefen och souschefen tillkommande
beslutanderätten. Reservanterna åter anse, att beslutanderätten
i viktigare frågor — här är ju icke fråga om den beslutanderätt,
som är överlämnad åt byrådirektörerna — kan till större fromma för
verket utövas av två överdirektörer — naturligen alltid under generaldirektörens
överinseende och enligt hans direktiv — än av sex sektionschefer.
Skälen härtill äro följande. Over huvud taget bör ju delning
av den beslutande makten i viktiga frågor icke ske, för så vitt icke
den beslutande chefens arbetsbörda är så stor, att en delning är nödvändig,
och om så är förhållandet — vilket just är fallet inom järnvägsstyrelsen
— bör beslutanderätten delas på så få händer som möjligt.
-Dessutom är att märka, att de sex personer, på vilka den enligt styrelsens
förslag skulle fördelas, trots den överblick de skulle vinna över större
områden, likväl måste bliva representanter för fackintressen. Den faran
ligger således före, att, såsom förut i ett annat sammanhang anmärkts,
deras beslutanderätt kommer att utövas från facksynpunkt d. v. s. att
de medvetet eller omedvetet söka i sina beslut främja särskilt sitt speciella
fack. Två överdirektörer åter kunna icke förväntas på samma sätt
bliva fackchefer. De hava långt större områden att överblicka, och deras
nära samarbete med generaldirektören bör än mer bidraga att bevara
dem från ensidighet i besluten.

I detta sammanhang betonas, att man icke behöver och icke kan
på den beslutande myndigheten ställa det krav, att han skall vara grundligt
fackutbildad inom alla de arbetsgrenar, som tillhöra det område, där han
såsom chef skall utöva beslutanderätt. Ett sådant krav skulle ju göra det
omöjligt att finna någon generaldirektör för statens järnvägar, då icke
någon kan vara fackutbildad på järn vägsväsendets samtliga områden.
Givetvis är det synnerligen angeläget, att generaldirektören vunnit sin
utbildning inom j är n vägstj änsten, men vad som framför allt fordras av
chefen är administrativ förmåga eller, med andra ord, att han äger
chefsegenskaper. Då överdirektörsinstitutionen endast skulle innebära

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5. 63

eu uppdelning av chefsbefattningen, lträves även av överdirektören förnämligast
chefsegenskaper. Visserligen är det nära nog nödvändigt,
att en överdirektör är järnvägsman med vidsträckt erfarenhet i görligaste
mån å de områden, som han är satt till att leda. Vikten härav framgår
särskilt, om man betänker, att det måhända icke alltid är möjligt att
inom järnvägsfackmännens led finna en lämplig generaldirektör, utan att
till chef måste väljas en framstående administrativ förmåga utan särskild
erfarenhet å järnvägsväsendets område. I sådant fall måste överdirektörerna,
på vilka chefen skall stödja sig, hava erfarenhet om järnvägsdrift.
Men huvudvikten måste dock ligga på chefsegenskaperna. Finnas
dessa, är ställningen för överdirektören densamma som för generaldirektören.
Av sina byrådirektörer kan han fordra, att den bästa sakkunskapen
å varje fackområde skall framläggas för honom till ledning för
hans beslut såsom chef.

Riktigheten av denna åsikt bestyrkes väl ock av det faktum, att
såväl nuvarande generaldirektören som överdirektören såsom chefer fullt
behärskat vardera åtta av styrelsens byråers arbetsområden, trots att
ingendera kan sägas vara speciellt utbildad fackman på samtliga dessa
områden. Går man till linjeförvaltningen, finner man ju samma förhållande.
Icke lär väl någon kunna påstå, att den omständigheten att eu
distriktschef icke är utbildad fackman både på ban-, maskin- och trafikväsendets
områden skulle utgöra något hinder för honom att vara en
duglig beslutande myndighet å samtliga dessa områden.

Styrelsens förslag innebär vidare, att den nuvarande byråindelningen
skall upphöra. För närvarande har Kungl. Maj:t i styrelsens instruktion
fastslagit de särskilda bjn-åernas verksamhetsområden. Måhända är det
för styrelsearbetets bedrivande icke oundgängligen erforderligt att i själva
instruktionen bestämma områdena för styrelseledamöternas verksamhet,
men nog förefaller oss eu sådan anordning främmande, att av styrelsens
20 föredragande ledamöter icke mindre än 14 skulle i styrelsens instruktion
sakna varje annan av Kungl. Maj:t given ledning för sin
verksamhet och varje annan begränsning av sitt verksamhetsområde
än den, som ligger däri, att instruktionen skulle angiva göromålen
inom varje sektion.

Mot den av styrelsen föreslagna ändringen av den nuvarande
organisationen bör även göras den invändningen, att densamma icke
kommer att avhjälpa de med det s. k. överdirektörssystemet förbundna
olägenheterna av dubbelföredragning med ty åtföljande dubbelarbete
och tidsförlust. Skall sektionschefens närvaro vid byrådirektörernas föredragning
vara av någon verklig betydelse i fackligt hänseende, måste

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

han naturligtvis, likaväl som den föredragande byrådirektören, studera
ärendet och bilda sig en uppfattning om detsamma, innan det föredrages.
Och helt säkert kommer detta studium att tillgå så,
att den byrådirektör, som handlagt ärendet, anmodas att inför sektionschefen
referera detsamma och redogöra för de skäl, varpå byrådirektören
grundat sin åsikt i frågan, d. v. s. ett slags föredragning
kommer att äga rum även inför sektionschefen. Och även om sektionschefen
skulle på egen hand studera frågan, innan den av byrådirektören
föredrages för generaldirektören, kvarstår ju i alla fall dubbelarbetet.
Härigenom vållas givetvis tidsutdräkt. Dessutom kan det ju lätt inträffa,
att sektionschefen icke har tillfälle att närvara vid föredragningen inför
generaldirektören vid det tillfälle, då byrådirektören är beredd att föredraga
ärendet, och därför, i sitt intresse av att få deltaga i handläggningen
av detsamma, åvägabringar ett uppskov.

Vad angår det moment i den föreslagna organisationen, att sektionschefen
för egen handläggning och föredragning skulle utvälja de
ärenden inom de honom underlydande byråernas verksamhetsområden,
som äro av viktigare art och principiell natur, så lärer den omständigheten
att å vissa sektioner ingå grupper av ärenden, vilkas handläggning
förutsätter en speciell fackutbildning, som vederbörande sektionschefer
säkerligen i allmänhet icke innehava, komma att lägga hinder i
vägen för en dylik självständig handläggning. Så torde väl sektionschefen
för maskinsektionen icke kunna självständigt handlägga viktigare
ärenden rörande den elektriska driften, sektionschefen å bansektionen
lärer icke kunna handlägga viktigare telegrafärenden, sektionschefen för
trafiksektionen lärer icke kunna handlägga viktigare militära järnvägsärenden.
Och även om t. ex. bansektionschefens sakkunskap skulle
räcka till att handlägga en större fråga, tillhörande bangårdsbyrån —
t. ex. Stockholms bangårdsfråga — lärer väl hans ställning såsom chef
för hela sektionen förbjuda honom att, med åsidosättande av de mera
allmänna ärenden, som tillhöra bansektionens verksamhet, övertaga behandlingen
av en dylik specialfråga, som givetvis under en mycket lång
tid tager i anspråk en mans hela arbetsförmåga.

Även på de sektioner, där sådana speciella arbetsområden icke
förefinnas, d. v. s. administrativa och taxesektionerna, kommer säkerligen
förhållandet att bliva detsamma. Det är ytterst ringa sannolikhet för
att sektionschefen skall hinna eller över huvud taget kunna till egen
handläggning uttaga särskilt viktiga frågor t. ex. å administrativa
sektionen alla viktiga, lönefrågor eller å taxesektionen, därest sektions -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

chefens speciella fackutbildning skett å persontaxeområdet, frågor om
upprättande av nya tariffer i inrikes eller utrikes godstrafik.

I detta sammanhang fästes uppmärksamheten därå, att redan 1906
års organisationskommitté ansett, att ärenden inom vissa verksamhetsgrenar,
för att erhålla en fullt tillfredsställande behandling, borde handläggas
och föredragas självständigt av en byrådirektör och utan överinseende
av avdelningschefen. Så har kommittén (sid. 188 i kommittébetänkandet)
i fråga om bangårdsbyrån förordat en sådan anordning,
att byrådirektören för nämnda byrå skulle, mot åtnjutande af ett särskilt
tilläggsarvode, förordnas att självständigt d. v. s. fristående från
vederbörande av kommittén förordade avdelningschef, handlägga och
inom styrelsen föredraga bangårdsärenden, som styrelsen beslutat att
till honom överlämna. Vad beträffar byrån för elektrisk drift har
kommittén (sid. 191) likaledes ansett, att, så snart fråga förelåge om
vattenfalls bebyggande i större utsträckning för järnvägens räkning,
samma anordning som å bangårdsbyrån borde vidtagas jämväl i fråga
om byrån för elektrisk drift.

Vad härefter angår behovet av ökad inspektion framhålles till en
början, att förslaget om inrättande av en ny överdirektörsbefattning
lämnar generaldirektören mera tid till inspektion än för närvarande.
Givetvis skulle också de båda överdirektörerna med sin förmansställning
och sin omfattande verksamhet inom styrelsen särdeles väl kunna utöva
inspektion. Deras arbetsbörda inom styrelsen skulle ej heller utgöra
något svåröverstigligt hinder därför, då ju, om en av överdirektörerna
företager en inspektionsresa, generaldirektören själv eller den andra
överdirektören vore i tillfälle att under hans frånvaro övertaga hans beslutande
verksamhet inom styrelsen. Och deras inspektionsverksamhet
utesluter icke byråföreståndarnas inspektioner.

Då fråga är om inspektion över linjeförvaltningens allmänna ledning
av järnvägens angelägenheter inom respektive distrikt, anses sektionschefer
såsom inspektionsförrättare mindre lämpliga än generaldirektören och
överdirektörerna. Gäller det åter inspektion av förhållandena inom de
särskilda avdelningarna å linjen, lärer det icke kunna med fog påstås,
att fackkunniga byråföreståndare med den ställning i avlöningshänseende,
som reservanterna ämna föreslå för dem, icke skulle vara minst lika skickade
att förrätta dylik inspektion som sektionscheferna. Och i fråga om specialområden,
t. ex. elektriska anläggningar, brobyggnader m. in., blir inspektionen
givetvis bäst utförd av den fackkunniga byråföreståndaren.

Vad slutligen angår behovet av utbyte av tjänstemän mellan styrelsen
och linjen erkännes till eu början, att med reservanternas löne Bihang

till Riksdag eris protokoll 1913. 1 sand. 5 käft. 9

Inspektion.

Utbyte av
tjänstemän
mellan styrel
sen och linjen

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Sammanfattning
angående
organisationen.

förslag, som icke upptager några löner av samma storlek som distriktschefernas,
utsikterna att kunna flytta en distriktschef in till styrelsen i
annan befattning än såsom överdirektör icke äro stora. Ett inkallande
av en distriktschef till styrelsen för att övertaga en sektionschefsbefattning
skulle emellertid ytterst sällan kunna komma ifråga. Under det
att sektionscheferna böra representera den högsta möjliga fackkunskapen,
var och en inom sitt område, gäller nämligen om distriktscheferna, att
de i första hand böra äga chefsegenskaper. Om deras förmåga att vara
chefer för ett stort område har styrelsen också haft tillfälle att under
deras långa tjänstetid vid statens järnvägar bilda sig en bestämd uppfattning.
Väl bliven distriktschef, kommer eu sådan tjänsteman säkerligen
att allt mindre och mindre ägna sig åt ett visst fackområde, och han
torde således efter någon tid lämpa sig mindre väl för att övertaga en
sektionschefsbefattning. I alla händelser torde väl en förflyttning till
sektionschefsbefattning av en man med sådana chefsegenskaper, som måste
förutsättas hos en distriktschef, i de flesta fall kunna sägas vara ett slöseri
med arbetskraft.

Vad åter beträffar möjligheten att från styrelseledamöternas led
rekrytera distriktschefsbefattningarna med lämpliga innehavare erbjuder
reservanternas förslag, enligt vilket avlöningen för styrelsens samtliga
ledamöter skulle bliva något lägre än för distriktscheferna, goda möjligheter.

Den egentliga faran för närvarande ur rekryteringssynpunkt är, såsom
också från flera håll påpekats och som i styrelsens utlåtande utförligt utvecklas,
att styrelsen på grund av byrådirektörernas låga löner i förhållande
till linjebefälets icke kan förmå avdelningsföreståndare å linjen att
åtaga sig en byrådirektörsbefattning och att byrådirektörerna med ali
kraft sträva att få övertaga avdelningsföreståndarbefattningar å linjen.
Denna fara avhjälpes — frånsett sektionscheferna — bättre genom reservanternas
förslag än genom styrelsens. De föreslå nämligen för byråföreståndarna
löner, som motsvara byråchefernas i post- och telegrafstyrelserna,
och då dessa löner ju äro något högre än avdelningsföreståndarlönerna
å linjen, ligger häri eu — om också icke så stor — förmån,
vilken väl torde bidraga att öka möjligheterna dels att förmå
lämpliga linjetjänstemän att åtaga sig byråföreståndarskap, dels ock att
avhålla lämpliga byråföreståndare från att söka sig ut på linjen. En sådan
löneskillnad förefinnes icke i styrelsens förslag.

Grundtanken i reservanternas förslag, i vad detsamma avser själva
systemet för styrelsens arbete, är, såsom förut antytts, att icke skapa några
mellanled mellan den verkliga sakkunskapen och den beslutande myndighe -

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

ten, utan att låta sakkunskapen direkt framträda inför chefen, varigenom
dubbelarbete undvikes och största möjliga snabbhet i ärendenas
handläggning vinnes, samt att, då det visat sig, att verkets chef omöjligt
kan sammanhålla den stora mängden av ärenden, uppdela den beslutande
myndigheten under generaldirektörens överinseende på flera personer,
dock så få som möjligt. En sådan uppdelning utesluter givetvis icke,
att ärenden, som angå tillämpning av givna direktiv, må kunna i något
vidsträcktare mån än hittills överlämnas till byråföreståndarnas eget
avgörande.

Eu dylik uppdelning av den beslutande myndigheten utgör för övrigt
en naturlig utveckling och ett fullständigande av den förut omnämnda
anordningen att lätta generaldirektörens arbetsbörda, nämligen att den
nuvarande överdirektören tilldelats stadigvarande befogenhet att handlägga
och självständigt avgöra ärenden, tillhörande vissa byråer.

I)å det nn visat sig nödvändigt att ytterligare lätta generaldirektörens
arbetsbörda, kunde detta lämpligast ske på enahanda sätt d. v. s.
genom att åt en ny överdirektör överlämna beslutanderätten i ärenden
av icke principiell natur från ett flertal av de nu under generaldirektörens
omedelbara överinseende stående byråerna. Så t. ex. skulle eu
lämplig arbetsfördelning kunna ske genom att generaldirektören fortfarande
behölle den omedelbara ledningen av administrativa och kamerala
byråerna, vilkas arbete ofta hänför sig till förvaltningens organisation
och frågor, som röra hela personalen och som därför i många fall gripa
in på samtliga byråers område, samt att den ifrågasatta nya överdirektören
tilldelades beslutanderätten i fråga om flertalet ärenden, tillhörande
trafik- och tidtabellsbyråernas, taxebyråernas ävensom militärbyråns arbetsområden.
Därigenom skulle ock vinnas möjlighet att bättre än hittills
och bättre än genom sex sektionschefer sammanhålla de olika byråernas
ärenden. Räknat med den nuvarande byråindelningen, skulle således den
ena av de båda överdirektörerna hava under sig åtta. och den andra
sex byråer, ett antal, som icke kan sägas vara för stort, allra helst fördelningen
ju bör göras så, att under respektive överdirektörer komma de
byråer, vilkas arbetsfält närmast beröra varandra. Till den enas arbetsområde
skulle sålunda höra den del av styrelsens verksamhet, som
avser den egentliga driften och taxeväsendet, och till den andras den del
av samma verksamhet, som i stort sett hänför sig till underhåll av bana
och stationer samt tillhandahållandet och vården av den rörliga materielen.

Med bibehållande av den nuvarande anordningen med ett flertal
jämnställda föredragande, begränsad på sätt som här nedan skall angivas,
och med den beslutande myndigheten uppdelad mellan generaldirektören
såsom högsta chef och omedelbar ledare av organisations- och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Arbets kvantiteten.

personalangelägenheter samt två överdirektörer såsom souschefer och
enligt av generaldirektören givna direktiv beslutande å var sitt omfattande
område skulle organisationen erhålla en form, som såvitt möjligt
låter sakkunskapen på varje område komma till sin fulla rätt, som
tillgodoser sammanhållning, som befordrar enkelhet vid ärendenas handläggning
och snabbhet i besluten och som bättre än den nuvarande
utgör ett adeqvat uttryck för styrelsen såsom representerande den egentliga
förvaltningen av statens järnvägar. Den lämnar också möjligheter
för ökad inspektion samt för ett behövligt och tillfredsställande utbyte
av tjänstemän mellan styrelsen och linjen.

Sedan jag sålunda återgivit de olika principuppfattningarna inom
styrelsen, övergår jag till

styrelsens detaljerade organ!safionsförslag.

Styrelsen lämnar härvid till en början redogörelse för antalet ärenden,
som under den gångna fyraårsperioden handlagts inom styrelsen.

Antalet och beskaffenheten av dessa ärenden framgår av här närslutna
(Bil. B, C och D) tabellariska uppgifter för nämnda år rörande
dels diarieförda dels avgjorda ärenden, i vilka tabeller — för vinnande
av jämförelse med omfattningen av arbetskvantiteten under tiden före
omorganisationen — intagits liknande uppgifter för vissa år eller närmare
angivet åren 1895, 1900, 1906 och 1907, hämtade för de tre förstnämnda
åren från organisationskommitténs å sid. 31 i dess betänkande
härom lämnade uppgifter.

Bilagan B angiver, att i styrelsens dunder införts under nedannämnda
år följande antal ärenden.

	1895,	1300.	1906.	1907.	1908.	1909.	1910.	1911.
Antal ärenden ............	3,288	6.641	10,372	11,439	12,154	12,207	13,311	14,046
Från nästföregående år
balanserade ärenden	—	—	—	—	444	534	524	524

I enlighet med vad organisationskommittén framhållit såsom lämpligt
diarieföras ej alla ärenden, som inom styrelsen avgöras, vadan antalet
avgjorda ärenden inom en byrå överskjuter antalet diarieförda.
Bilagan C angiver antalet diarieförda ärenden åren 1895, 1900, 1906
och 1907 samt antalet avgjorda ärenden för åren 1908—1911. Enligt
densamma skulle en jämförelsetabell, motsvarande den förestående, erhålla
följande utseende:

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 5. 69

	1895.	li)00.	1900.	1907.	1908.	1909.	1910.	1911.
Antal ärenden ............	3,288	6,641	10,372	11,439	12,751	14,822	15,366	16,364

De i bilagan C upptagna avgjorda ärenden hava slutligen i bilagan
D fördelats allt efter ärendenas vikt uti större, ordinära och mindre
ärenden, och bar fördelningen utfallit på sätt framgår av nedanstående
tabell, däri större ordinära och mindre ärenden i kolumnen betecknats
med respektive siffrorna 1, 2 och 3.

Antalet avgjorda ärenden.

1908.

1909.

1 ''

•2.

o. 1! Summa.

Härav lind.
skrivelser.

1. 1 2.
i

Summa.

Härav und.
skrivelser.

| 753

4,833

7,165

12,751

338

479 ] 4,905

9,438

14,822

322

1910.	1911
, j ,	3.	Summa.	Härav und. skrivelser.	1.	2.	3.	Summa.	Härav und. 1 skrivelser.
454 \| 5,249	9,663	15,366	389	524	5,330	10,510	16,364	353

De diarieförda ärendena hava sålunda ökats från 11,439 under år
1907 eller sista året före den nya organisationens trädande i kraft
till 12,207 under år 1909 för att därefter uppgå under år 1910 och
1911 till respektive 13,311 och 14,046. Antalet avgjorda ärenden under
3-årsperioden 1909—1911 har utgjort respektive 14,822,15,366 och 16,364.
Denna stegring har ägt ruin, oaktat till följd av den nya instruktionens
bestämmelser ett mycket stort antal ärenden överflyttats till
distriktsförvaltningarnas självständiga avgörande. Från övergångsåret
1908, som ock visade stegring, torde kunna bortses, då under detta
år genom utfärdande av arbetsordningen med tillämpning från den
1 november 1908 överflyttning av ärenden till distriktsförvaltningarna

Xungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Sektionsin delningen.

ägde rum, och även genom särskilt beslut i styrelsens protokoll
den 2 mars 1908 omedelbar överflyttning verkställdes av en stor del
av de ärenden, som sedan i arbetsordningen i sådant hänseende uppräknats.

Vilken beräkningsgrund man följer, efter diarieförda eller avgjorda
ärenden, torde på grund av nämnda utredning vara uppenbart, att,
ehuru styrelsens byråer vid omorganisationen befriades från handläggning
av en mängd ärenden, dock mest av löpande natur, och oaktat
utbrytning av ärenden i viss man till avgörande av distriktsförvaltningarna
i enlighet med styrelsens strävan härutinnan även framgent
kommer att äga rum, det likväl med utvecklingen följt och allt
framgent kommer att följa en ökning av byråärendenas antal. Det
kan antagas för visst, att med trafikens utveckling antalet ärenden,
som beröra förvaltningens skötsel och sålunda distriktförvaltningarnas
verksamhetsområden, komma att ökas, men lika säkert torde vara,
att utvecklingen även kommer att medföra ökning av de till förvaltningens
ledning hörande ärendena eller sålunda arbetet inom styrelsen,
vilket givetvis enligt sin natur är i många fall särskilt maktpåliggande.

Den sammanslutning av byråerna genom bildandet av ett fåtal
sektioner, som styrelsen finner erforderlig, synes lämpligen böra ske i
huvudsaklig anslutning till det förslag om särställning för vissa byrådirektörer,
som förelåg vid behandlingen år 1907 av organisationsfrågan.
Koncist har detta förslag funnit sitt uttryck uti en i den historiska
framställningen berörd motion, däri yttrats, att en gruppering i ban-,
maskin- och trafik- förutom administrativa och taxesaker måste alltid
finnas vid en järnväg.

Med det undantag i fråga om förrådssektionen, varför härnedan
närmare redogöres, har ock styrelsen funnit sektionsindelningen böra
ske efter nyssnämda gruppering.

I fråga om den föreslagna förrådssektionen må framhållas, att den
nuvarande förrådsbyrån bildar så att säga ett affärsföretag för sig av
synnerligen omfattande beskaffenhet och intager eu. särställning inom
styrelsen. Den har att ombesörja anskaffandet och vården av förrådsartiklar
ävensom upphandlingen av rullande materiel, räler, broöverbyggnader,
kol och andra effekter, representerande stora värden, allt ärenden
av en för Sveriges industri mycket ingripande betydelse. Från och
med år 1908 sker på denna byrås föredragning all den upphandlingför
statens järnvägars räkning, som verkställes genom styrelsen. Exem -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

pel vis för år 1910 har genom denna byrås försorg verkställts upphandlingar
till ett värde av 12,175,390 kronor för inhemska och till ett värde
av 12,043,000 kronor för utländska varor. Endast bränsleuppköpen uppgå
för år till 8 å 9 millioner kronor. Det kräves av chefen för detta
iackområde, att han skall äga stor erfarenhet i järnvägstjänst för rätt
bedömande av olika varors användbarhet för olika ändamål. Det är
givetvis av synnerlig vikt, att det finnes eu fullt sakkunnig kontrollerande
myndighet vid dessa upphandlingar och att framför allt nämnda
chef, som har hand om dessa inköp, som planlägger dem, och på vars
föredragning beslut rörande dem fattas, innehar fullständig och noggrann
sakkunskap på dithörande område.

Det är även av stor betydelse, att denna chef intager en sådan ställning
i organisationen och erhåller en sådan avlöning, att styrelsen kan
påräkna, att en duglig person finner med sin fördel förenligt att kvarstanna
vid befattningen.

Beträffande den kontrollerande verksamhet, som styrelsen i och för
sina upphandlingar utövar, är att märka, att för det metallurgiska och
kemisk-tekniska arbetet inom den nuvarande förrådsbyrån finnas anställda
särskilda specialister med biträden. Inom det förra området
verkställas undersökningar och provningar av materialier och effekter av
järn, stål och koppar in. m., som upphandlas för statens järnvägars
räkning, och inom det senare området kemiska och fysikaliska undersökningar
och provningar å leveranser av oljor, bränsleämnen, textil- och
gummivaror, färgstofter, metaller och legeringar därav m. m. Dessa
anstalter för kontrollering hava visat sig vara av särdeles stort gagn
såväl vid prövning av föreliggande anbud som vid kontrollering av leveranser,
och utvecklingen går därhän, att dessa anstalters verksamhet blir
av växande betydelse.

Enligt styrelsens förslag skulle styrelsen indelas i följande sex
sektioner:

1) Administrativa sektionen för handläggning av de till administrativa
och kamerala byråerna nu hörande ärenden.

2) ^ Bansektionen för handläggning av de till ban-, bankonstruktions-,
bangårds- och telegrafbyråerna nu hörande ärenden.

3) Maskinsektionen för handläggning av de till maskin- och maskininspektionsbyråerna
samt byrån för elektrisk drift nu hörande ärenden.

4) Driftsektionen för handläggning av de nuvarande trafik-, tidtabells-
och militära byråärendena.

5) Taxesektionen för handläggning av de nuvarande persontaxe-,
inrikes godstaxe- och utrikes godstaxeärendena.

Byrådirek törerna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

6) FörrddsseJctionen för handläggning av upphandlings- och förrådsärenden.

Benämningen driftsektionen har valts i stället för det närmast till
hands liggande namnet trafiksektionen för att bättre än som är möjligt
med sistnämnda namn karaktärisera göromålen å nuvarande trafikbyrån,
tidtabellsbyrån och militärbyrån. Göromålen ifråga äro nämligen av
den art, att de mera än inom andra områden inom styrelsen beröra
den egentliga drifttjänsten å linjen.

Vad därefter angår frågan, i vilken omfattning övriga föredragande
ledamöter i styrelsen eller byrådirektörer böra anställas inom de
olika sektionerna, beröras till en början några allmänna synpunkter
i detta hänseende.

Om än sektionschefs verksamhet blir av mera utvidgad art än nuvarande
byrådirektörers, kommer dock givetvis genom inrättande av
sektionschefer att från byrådirektörerna avlyftas en del ärenden, varmed
sektionschefen tager omedelbar handläggning. Fördenskull erfordras
ej vid en omorganisation på av styrelsen föreslaget sätt, att hela antalet
nuvarande byrådirektörer bibehållas, utan kan på ett och annat område,
där ej göromålens mängd och art annat fordrar, minskning äga rum.
Inom ban-, maskin- och driftsektionerna, där vid omorganisationen år
1907 de föreslagna avdelningschefsbefattningarna indrogos utan ersättning
i annan form, måste, försåvitt ej antingen byråarbetena eller inspektionsverksamheten
skall eftersättas, det nuvarande antalet bibehållas. Beträffande
taxe- och förrådssektionerna anser styrelsen åter, att med inrättandet
av sektionschefer en byrådirektör å vardera kan indragas. I fråga om
administrativa sektionen föreslår styrelsen utan att ifrågasätta någon
ökning av antalet föredragande viss förändring av ombudsmannens ställning.

Att med trafikens utveckling följt och alltjämt kommer att trots
redan verkställd och blivande utflyttningar av ärenden till distriktsförvaltningarna
följa ökning av ärendenas antal inom styrelsen, är redan
påvisat. Uti biiagan E lämnas en sektionsvis uppställd översikt av
denna ökning för 4-årsperioden 1908—1911. För samtliga sektioner
har, såsom redan nämnts, antalet ärenden under perioden utgjort 16,364
år 1911 mot 11,439 år 1907. Ökningen inom varje sektion lämnar ju
någon vägledning för bedömande av sektionens ökade arbetsverksamhet.

Här må erinras, att, ehuru man å de olika byråerna sökt i möjligaste
mån tillämpa samma grunder vid ärendenas uppdelning i grupperna
»större», »ordinära» och »mindre», det dock ligger i sakens natur, att
olika subjektiva uppfattningar härvid gjort sig gällande och att det således

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

icke kunnat undvikas, att ojämnhet vidlåder den gjorda uppställningen.
Likadant är förhållandet beträffande spörsmålet, huruvida ett ärende är
av beskaffenhet att böra diarieföras eller ej, vilket ju kan inverka på
antalet uppgivna diarieförda ärenden, varom bilagorna B, C och E
lämna upplysning.

Slutligen är att märka, att för bedömande av omfattningen av de
olika byråernas verksamhet torde böra tagas hänsyn till, i vilken omfattning
samråd — såsom i instruktionen och arbetsordningen föreskrives
— äger rum de olika byråerna sinsemellan, men till ledningför
bedömandet härutinnan föreligga ej några sifferuppgifter.

Åven med beaktande av det nu anmärkta torde dock utredningen
visa, att inom administrativa och taxesektionerna ligger i övervägande
grad tyngdpunkten i fråga om arbetskvantitetens ökning å de rent löpande
ärendena.

Med den utveckling, som följt sedan år 1907 och varom berörda
siffror bära vittne, kan någon minskning i antalet kvalificerade arbetskrafter
icke av styrelsen förordas.

Inom några områden kan nog arbetsbördan mellan vissa föredragande
vara i någon mån ojämnt fördelad, och utjämning härutinnan bör
givetvis ske enligt arbetsordningen, men någon minskning av befintliga
arbetskrafter kan ej vidtagas. Detta skulle innebära tillbakagång och
motarbeta den fortsatta utveckling av statens järnvägars verksamhet, som
förhållandena givetvis kräva. Då man med förslaget om indragning av
vissa befattningshavare inom styrelsen närmast synes hava haft sin uppmärksamhet
fäst på befattningshavare inom de nuvarande maskininspektions-
och telegrafbyråerna, torde här böra betonas, att dessas verksamhetsområden
icke, såsom man trott sig kunna göra, låter sig bedömas
enbart genom en granskning av diarierna. En klarare inblick på dessa
områdens huvudsakliga arbeten torde kunna erhållas av här bilagda sammanfattning
för sistlidna år av de föreliggande inspektionsgöromålen
(bil. F och G). Dessa redogörelser torde klart ådagalägga, att dessa
befattningshavares verksamhet tillhör en viktig del av styrelsens arbetsområde.
Såväl värdet som beskaffenheten av de göromål, denna kontrolloch
inspektionsverksamhet avser, belyser vikten av, att densamma ledes
på ett sakkunnigt och ansvarsmedvetet sätt.

För att nu övergå till de särskilda sektionerna och till en början
administrativa sektionen, så utgöras de kvalificerade arbetskrafterna inom
nuvarande administrativa och kamerala byråerna av två byrådirektörer,
en ombudsman och en notarie.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt 3 höft.

Administrativa
sektionen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Någon ökning i själva antalet kvalificerade arbetskrafter är ej
av styrelsen ifrågasatt, om än, såsom bilagan E utvisar, antalet ärenden
ökats under 4-årsperioden. Det är ju att motse, att bland de allmänna
ärenden, som nu bär handläggas, sannolikt i större utsträckning
än hittills komma att upptagas personalen berörande ärenden, och med
hänsyn härtill torde måhända den tid ej vara avlägsen, då inom denna
sektion behov av personalökning gör sig gällande.

Förändring i avseende å ombudsmannens ställning och avlöningsvillkor
anser däremot styrelsen erforderlig av nedan angivna skäl. Då 1906 års
löneregleringskommitté föreslog avlöningen för ombudsmannen, motiverades
detta med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av den verksamhet,
han då utövade. Därvid framhölls särskilt, att det tillkomme ombudsmannen,
sedan han erhållit styrelsens fullmakt att föra talan i ett mål,
att på eget ansvar författa alla inlagor i rättegången, anskaffa utredning
m. in., och att innehavaren av sagda befattning borde äga ett ej
obetydligt mått av praktisk-]''uridisk utbildning för att på ett tillfredsställande
sätt kunna ombesörja de med eu ombudsmansbefattning hos
ett verk av den ekonomiska omfattning som statens järnvägar förenade
göromål. Vid avgivande av sitt förslag rörande ombudsmannen, vilket
förslag godkändes vid om regleringen, hade kommittén utgått därifrån,
att ombudsmannen såsom dittills skulle, såsom instruktionen stadgade,
i rättegångs- och andra mål efter erhållet uppdrag utföra styrelsens
talan samt, då sådant påkallades, i mål angående tjänstefel, vilka av
styrelsen handlades, verkställa utredning och avgiva utlåtande.

Uti den nådiga instruktion, som i anledning av omorganisationen
år 1907 utfärdades, erhöll emellertid ombudsmannen den vidgade befogenheten
och det ökade ansvaret att icke allenast utreda bestraffningsmålen
utan även såsom ledamot i styrelsen föredraga dessa mål, vilka
skulle avgöras i annan ordning än andra inom styrelsen förekommande
ärenden, nämligen genom omröstning mellan de i beslutet deltagande
med utslagsrätt för ordföranden vid lika antal röster.

Med hänsyn till denna utvidgning av ombudsmannens verksamhetsområde
och hans enligt instruktionen givna ställning såsom föredragande
och deltagande i besluten i dessa frågor, vilka äro av synnerligen
grannlaga natur, finner styrelsen skäl föreslå hans uppflyttning i högre
tj änsteställning.

Men även i fråga om avlöningen har styrelsen funnit rättvisa och
billighet kräva en förbättring. En stor del av de rättegångar, för
vilkas rätta utförande han är närmast ansvarig, äro av mycket
vidlyftig och invecklad art, och rättstvisterna äro ofta av stor ekonomisk

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

innebörd. I detta hänseende må exempelvis nämnas, att av de under
de senare åren förekommande rättstvisterna av större ekonomisk betydelse
närmare ett 20-tal avsett ersättningsanspråk till belopp av omkring
10,000 kronor och därutöver. I ett fall, nämligen i nu pågående rättegång
med Hälsingborgs stad angående bättre rätt till markområde, har
staden själv uppskattat tvisteföremålet till ett värde av en miljon kronor.

I mål mot Växjö—Alvesta järnvägsaktiebolag kan tvisteföremålets
kapitalvärde beräknas till inemot 800,000 kronor och i tre andra fall
avser tvisten utfående av belopp växlande mellan 100,000—150,000 kronor.

Dylika exempel äro ej att anse såsom säregna för eu viss period,
utan ligger i sakens natur, att inom ett verk av så stor omfattning
rättstvister av betydande ekonomisk innebörd alltjämt måste uppstå,
vilka endast genom rättegång eller kompromiss kunna avgöras.

På grund av det anförda och då det torde vara synnerligen svårt
att binda en praktiskt erfaren jurist vid denna befattning, om löneförmåner
och tjänsteställning äro ofördelaktiga, finner styrelsen, att
ombudsmannen, som skulle hava att handlägga och föredraga bestraffningsärenden
och rättegångsärenden, bör erhålla bjurådirektörs tjänsteställning
och avlöningsförmåner. Administrativa sektionen skulle således
erhålla såsom föredragande en sektionschef och två byrådirektörer.

I fråga om bansektionen, som skulle hava att handlägga ban-, ban- Bsnsektionen.
konstruktions-, bangårds- och telegrafärenden, är redan vid angivande
av de allmänna synpunkterna i ämnet framhållet, att för beredande åt
sektionschefen av möjlighet att, såsom tjänsten fordrar, fullgöra sina
olika funktioner antalet nuvarande byrådirektörer bör bibehållas.

Under den nuvarande organisationsformen, vilken inrymmer inom
förevarande del av styrelsens verksamhet fyra föredragande byrådirektörer,
eu var för varje av nyssnämnda fyra grupper av ärenden, har
det visat sig, att bankonstruktions- och telegrafärenden kunna företagas
till behandling och slutföras inom den tid, som skäligen kunnat påfordras
för ärendenas slutbehandling. Vad bangårdsärendena angår
ligger i sakens natur, att dessa ofta nog kräva ansenlig tid för slutförande,
och torde med hänsyn härtill samma omdöme kunna fällas beträffande
dem som ifråga om nyssnämnda två grupper av ärenden, även
om med ökade arbetskrafter otvivelaktigt önskvärd snabbare behandling
i vissa fall skulle kunnat äga rum.

Beträffande slutligen banärendena har sedan lång tid tillbaka förefunnits
svårighet att med tillgängliga arbetskrafter medhinna behandlingen
av föreliggande förvaltningsuppgifter. Genom 1907 års organi -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Maskinsek tionen.

sation blev över direktör sbefattningen vid banavdelningen indragen, men
tillkom däremot en byrådirektörsbefattning för bangårdsärenden. Att
denna förändring, som visserligen var ägnad att befordra bangårdsärendenas
handläggning, icke kunde medföra förbättring i behandlingen av
banärendena är självfallet, och förhållandena hava även visat, att kvalificerade
hjälpkrafter måst inkallas från linjen. De i bilagan B lämnade
uppgifter rörande inbalansering till nästkommande år av oavgjorda ärenden
angiva, att ännu förefinnas svårigheter att få denna inbalansering
begränsad. För banbyråns vidkommande är antalet oavgjorda ärenden
synnerligen stort. Från godstaxebyråerna, som även visa hög siffra,
torde här böra bortses, då mängden av löpande ärenden å dessa byråer
där förklarar inbalanseringens storlek. Banbyrån åter har ju jämförelsevis
mindre antal löpande ärenden. I de redogörelser till justitiekanslersämbetet
i fråga om ärendenas slutbehandling, som järnvägsstyrelsen
numera årligen avlämnar, har ock styrelsen påpekat, att inom denna
byrå ofta nog ärendena äro av den art, att långvariga förhandlingar
måste föregå ärendets slutbehandling, såsom t. ex. i fråga om behövliga
utvidgningar vid föreningsstation, där anslutande enskild järnvägs motsatta
intresse gör sig gällande.

Skall nu i den nya styrelseformen allt fungera, som vederbör, och
särskilt inom denna viktiga gren av förvaltningen sektionschefen beredas
tid att utöva sin verksamhet enligt de grunder, denna styrelseform
uppställer, är styrelsen övertygad, att berörda anordning med från
linjen inkallad arbetskraft ej är tillfyllest, utan att här föreligger ett
behov att bibehålla de fyra byrådirektörsbefattningarna inom sektionen.

Anordningen med tillfälligt inkallad arbetskraft är tillfyllest, då behov
tid efter annan föreligger, men här gäller att råtta ett bestående
och fortvarande missförhållande.

Beträffande maskinsektionen, varest skulle handläggas ärenden beträffande
lokomotiv och vagnar, lokomotiv-, vagns- och verkstadstjänst,
elektrisk drift och maskininspektion, föreligger även, såsom nämnts, behov
att bibehålla nuvarande antal byrådirektörer.

Skall sektionschefen här fylla en av sina huvudsakliga uppgifter,
nämligen att med uppmärksamhet följa sådana frågor, som falla inom
hela sektionens verksamhet, samt i dem framställa förslag, fordras för
handläggning av de mera löpande ärendena inom sektionen en föredragande
för en var huvudgrupp av hithörande ärenden.

Till den första huvudgruppen höra ärenden rörande konstruktionen,
vården och underhållet av statens järnvägars rullande materiel och ång -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

färjor, förvaltningen av statens järnvägars verkstäder, lokomotivstall,
gasverk m. m.

De till denna sektion hörande ärenden rörande elektrisk drift beröra
ett alldeles speciellt tekniskt område och äro av sådan omfattning, att
de helt kräva sin man.

Slutligen föreligger inom sektionen till handläggning det ansvarsfulla
kontroll- och inspektionsarbetet beträffande såväl för statens järnvägars
räkning inköpta lokomotiv och vagnar med tillbehör och reservdelar m. in.
som för enskilda normalspåriga järnvägar nyanskaffad rullande materiel.

Omfattningen av göromålen inom varje av berörda huvudgrupper
är av den art, att någon minskning icke kan ifrågasättas i byrådirektörernas
antal inom sektionen.

Maskinsektionen skulle således erhålla såsom föredragande en sektionschef
och tre byrådirektörer.

Inom driftsektionen, där handläggning skulle ske av trafik-, tidtabells-,
vagnfördelnings- och vagnssamtrafiksärenden samt militära järnvägsärenden,
föreligger även behov av att antalet föredragande byrådirektörer
fortfarande är tre. Det är här omfattningen av göromålen å den nuvarande
trafikbyrån, som påfordrar detta. Å denna byrå handläggas, bland
annat, ärenden, som röra säkerhets- och signalordningarna samt tjänstgöringsreglementen
för enskilda järnvägar, utförandet av tjänsten å
stationer och tåg, anordningar för besörjandet av godsbefordringen och
trafiken vid de stora helgerna och andra tillfällen av större trafikstegring,
de ofta svårlösta frågorna rörande begagnande av förenings stationer
och ett stort antal personalärenden, däribland frågor om utbildning
av deri till trafikavdelningen hörande personalen. Med järnvägsnätets
— såväl statens som de enskildas — utsträckning har omfattningen av
byråns verksamhet i avsevärd grad tilltagit. Att märka är vidare, att
byrådirektören å trafikbyrån kanhända mer än annan ledamot är upptagen
av samråd med linjebefälet.

Skall nu chefen för driftsektionen beredas möjlighet att dels fullgöra
sina i det nya systemet angivna funktioner inom styrelsen, dels i nödig
omfattning utöva den för hans vidkommande särskilt ansvarsfulla inspektionsverksamheten,
måste han till biträde vid föredragningen av de
till de nuvarande trafik- och tidtabellsbyråerna hörande talrika ärendena
hava åtminstone två byrådirektörer. Sektionens föredragande skulle alltså
bliva eu sektionschef och två byrådirektörer jämte den å styrelsens
stat ej uppförda byrådirektören för handläggning av militära järnvägsärenden,
som påkallas huvudsakligen av militära skäl.

Drift Bektionen.

Taxe sektionen.

Förråds sektionen.

Årenden, som
föredragas av
sektionschef
och av byrådirektör.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Vidkommande taxesektionen, som skulle hava att handlägga person-
och godstaxeärenden, anser sig styrelsen i fråga om erforderliga
antalet kvalificerade arbetskrafter ej böra under nuvarande förhållanden
ifrågasätta någon ökning. Med'' en sektionschef och två byrådirektörer
skulle detta antal bliva tre och således inom denna sektion,
liksom inom de övriga sektionerna, antalet av dessa arbetskrafter överensstämma
med vad av 1906 års organisationskommitté föreslagits.

Denna kommitté fann, att den av densamma benämnda kommersiella
avdelningen borde delas i två byråer, en för handläggning av till avdelningen
hörande ärenden rörande persontrafiken å statens järnvägar
och i samtrafik med in- och utländska transportförvaltningar samt en
för handläggning av avdelningen tillhörande ärenden rörande godstrafiken
å statens järnvägar och i samtrafik med in- och utländska transportförvaltningar.

Inom förrådssektionen kan med inrättande av sektionschefsbefattningen
byrådirektörstj änsten uteslutas.

Efter angivande av det behövliga antalet föredragande inom varje
sektion följer slutligen redogörelse för, huru styrelsen tänkt sig fördelningen
av föredragningsskyldigheten mellan sektionschef och byrådirektör.

Härvid betonar dock styrelsen uttryckligen —• såsom redan vid
angivande av sektionschefs funktioner framhållits — att, även om i arbetsordningen
denna eller liknande gränsskillnad uppdrages, det bör vara
styrelsen obetaget att efter befintliga personliga eller sakliga förhållanden
inom sektionen förskjuta föredragningsskyldigheten i ena eller andra
riktningen.

Enligt styrelsens mening kan fördelningen i fråga lämpligen ske
sålunda:

Administrativa sektionen.

Sektionschefen:

Föredrager slutligt förslag till avlönings- och kostnadsstater, organisationsfrågor,
nya arbetsordningar, remitterade lagförslag, koncessionsfrågor
och frågor om inköp av enskilda järnvägar. Han utövar även
överinseendet över statistiska, kammar- och revisionskontoren.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden, som avse personalens avlönings- och pensions -

Kung!. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 5. 79

förhållanden, kameral-, revisions- och kassaärenden samt skadeståndsfrågor
m. m.

En byrådirektör:

Föredrager bestraffningsmål och rättegångsärenden, sålunda även
fråga om fullföljd av talan, samt ärenden berörande disciplinstadgan.

Bansektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande befordran, avsked och entledigande av
personal, personalinstruktioner, avlönings- och kostnadsstater för banavdelningen,
underdåniga förslag till nya byggnader och anläggningar,
frågor rörande enskilda järnvägars anslutning till statsbanestationer,
allmänna instruktioner rörande banavdelningen samt saklig granskning
av banavdelningens utgifter.

En byrådirektör:

Föredrager frågor rörande underhåll av bana och husbyggnader,
j ordförvärv, j ordbyte, lagfart, uthyrning av markområden samt förhyrande
av lokaler för styrelsens behov, husbyggnader, disposition av räler och
spårväxlar, byggnadscentralförrådet och dess effekters fördelning å distrikten,
undervisningskurser för personalen m. m.

En byrådirektör:

Föredrager frågor rörande omgestaltning och nybyggnad av bangårdar
samt underdåniga utlåtanden rörande stadsplaner, som beröra
statens järnvägars områden m. m.

En byrådirektör:

Föredrager frågor rörande brobyggnader, konstruktioner av räler
och spårväxlar samt järnkonstruktioner för större husbyggnader.

En byrådirektör:

Föredrager frågor rörande telegraf- och telefonanläggningar, blockeringsanordningar,
växel- och signalsäkerhetsanläggningar samt utfärdande
av instruktioner för dessas begagnande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Maskinsektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande befordran, avsked och entledigande .av
personal, personalinstruktioner, verkstädernas förvaltning, underdåniga
förslag till anskaffande av ny rullande materiel, avlönings- och kostnadsstater
för maskinavdelningen, nya byggnader och anläggningar vid
maskinavdelningen, avskrivning av försliten eller eljes för statens järnvägar
oanvändbar rullande materiel samt saklig granskning av maskinavdelningens
utgifter.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden rörande konstruktionen, vården och underhållet
av den rullande materielen samt statens järnvägar tillhöriga ångfärjor,
tillhandahållandet av dragkraft, underhållet av verkstäderna och
övriga maskinavdelningens byggnader och anläggningar, reglering av
skador å vagnar och presenningar i samtrafik.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden rörande kontroll å tillverkningen av statens
järnvägars rullande materiel, tillsyn över enskilda järnvägars rullande
materiel.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden rörande anskaffning av elektrisk ström samt angående
elektrisk tågrörelse, elektrisk motordrift och elektrisk belysningvid
statens järnvägar.

Briftsektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande befordran, avsked och entledigande
av personal, personalinstruktioner, organisationsärenden rörande stations-
och tågtjänsten, ärenden rörande allmänna grunder för begagnande
av gemensamma stationer, trafikerande av ångfärjeleder, avlöningsoch
kostnadsstater för trafikavdelningen, denna sektion berörande ärenden
rörande trafiksäkerheten å statens järnvägar, ärenden rörande tjänstgöringsreglementen
å enskilda järnvägar, öppnandet för trafik av nya
bandelar, besörjandet av trafiken vid de stora helgerna och andra tillfällen
av stor trafikökning, saklig granskning av trafikavdelningens utgifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

En byrådirektör:

Föredrager personalärenden i övrigt, ärenden rörande anordningar
för besörjande av person- och godstrafik i allmänhet, fribefordran för
järnvägspersonal, allmänna villkor och bestämmelser om trafikering av
håll- och lastplatser samt sidospår, benämning å stationer, håll- och
lastplatser, begagnande av gemensamma stationer i övrigt, förhållandet
till postverket i'' vad rör trafiktjänsten, ordningsföreskrifter, åtgärder
för hämmande av smittosamma sjukdomar, allmänna bestämmelser rörande
undersökningar vid oregelmässigheter under transporter, affärsrörelse
inom järnvägens område.

En byrådirektör:

Föredrager ärenden rörande planer för tågens gång och sammansättning,
disposition av vagnparken, milkontroll, ömsesidigt begagnande
av vagnar, posttransporter i vad de avse tåglägenheter och vagnsutrymme.

En byrådirektör (den generalstabsofficer, som tjänstgör som byrådirektör
i styrelsen):

Föredrager militära järnvägsärenden.

Taxesektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande ändringar i eller tillägg till trafikstadgan
samt de internationella fördragen angående person- och godsbefordring
å järnväg ävensom taxorna för transporter å statens järnvägar
och för samtrafik med in- och utländska järnvägar, vidare ärenden rörande
expeditionstjänsten och kontrollen av de av person- och godstrafiken
härflytande inkomster. Han utövar ock överinseendet över kontrollkontoret
samt biljett- och blankettkontoret.

En byrådirektör:

Föredrager övriga ärenden, som enligt nu gällande instruktion och
arbetsordning höra till persontaxebyråns handläggning.

En byrådirektör:

Föredrager övriga ärenden, som enligt nu gällande instruktion och
arbetsordning höra till inrikes och utrikes godstaxebyråernas handläggning.

Förrådssektionen.

Sektionschefen:

Föredrager ärenden rörande inköp och försäljning av förrådseffekter
samt övervakar distriktförrådens skötsel.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Sammanfattning av förslaget.

Sammanfattas styrelsens förslag rörande de föredragande, blir den
förändrade indelningen följande, varvid jämväl i och för jämförelse angivits
antal avdelningschefer och byrådirektörer
års organisationskommittés förslag.

Föreslagna föredragande.

Nuvarande förhållanden.

2 byrådirektörer.
1 ombudsman.

4 byrådirektörer.

3 byrådirektörer.

1 byrådirektör.

Administrativa sektionen.

1 sektionschef.

2 byrådirektörer.

Bansektionen.

1 sektionschef.

4 byrådirektörer.

Maskinsektionen.

1 sektionschef.

3 byrådirektörer.

Driftsektionen.

1 sektionschef.

3 byrådirektörer.

Taxesektionen.

1 sektionschef.

2 byrådirektörer.

för byrå enligt 1906

Av 1906 års kommitté föreslaget
antal avdelningschefer
och byrådirektörer för byrå
jämte ombudsman.

1 avdelningschef.

1 byrådirektör.

1 ombudsman.

1 avdelningschef.

4 byrådirektörer.

1 avdelningschef.

3 byrådirektörer.

1 avdelningschef.

3 byrådirektörer.

1 avdelningschef.

2 byrådirektörer.

1 byrådirektör.

S:a 20 personer.

Förrådssektionen.

1 sektionschef.

S:al7 personer. S:a 20 personer.

Det antal föredragande, som sålunda skulle komma att finnas i
järnvägsstyrelsen, kan synas ansenligt vid jämförelse med andra centrala
ämbetsverk i Sverige, av vilka endast ett, nämligen arméförvaltningen,
har ett jämförelsevis stort antal (11) dylika tjänstemän. Järnvägsstyrelsen
bör emellertid jämföras icke med andra centrala ämbetsverk
i Sverige utan med andra järn vägs förvaltningar, vilkas förhållanden i
avseende på bannät, trafik och omfattningen av de den centrala myndigheten
påvilande uppgifterna motsvara våra. Dylik motsvarighet kr till -

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

finnandes i Baden, Sachsen och Bayern såsom torde framgå av bilagda
tablå (Bil. H). I generaldirektionen i Baden är för närvarande antalet
avdelningsföreståndare och referenter 34, i vilket antal dock någon
minskning nu är ifrågasatt genom förskjutning av ärenden till de mestadels
med beredning av ärenden sysselsatta s. k. »Hilfsbureaus». I generaldirektionen
i Sachsen överstiger ock i avsevärd mån föredragandes antal
det nu av styrelsen föreslagna för den svenska järnvägsförvaltningen.

I nämnda generaldirektion fungera nämligen förutom två »Finanzassessoren»
och två tekniska »Hilfsarbeiter» 9 juridiska och 13 tekniska »Oberräte»
och 9 »Finanzamtmunner». I Yerkehrsministerium i Bayern finnas,
förutom 2 ministerialdirektörer, 9 referenter och 8 »Hilfsreferenter»,
varför utom föredragning i högsta instansen ombesörj es av vid de till
ministeriet anslutna s. k. Amten anställda 6 Oberregierungs- eller Oberbauräte
och 15 Regierungs-, Bau- eller Direktionsräte. Slutligen må erinras
vad Preussen beträffar — om än på grund av trafikens ojämförligt
större intensitet full jämförelse med vårt land ej står att vinna —
att i det preussiska ministeriet för allmänna arbeten fungera för handläggning
av järnvägsärenden under 5 avdelningsföreståndare 33 föredragande
råd förutom 19 regeringsråd, assessorer med flera.

Såsom i viss mån berörande förevarande omorganisationsfråga före- Sekreterare.
slår styrelsen vidare förändrad tjänsteställning för vissa av de hos styrelsen
anställda notarier.

Redan i sin underdåniga skrivelse den 28 maj 1902 angående
lönereglering vid statens järnvägar meddelade styrelsen, att inom styrelsen
ifrågasatts, huruvida icke ändring i staten över fasta arvoden
borde ske, bland annat, genom upptagande å trafikavdelningen av tjänstemän
med avlöning, lika med den för byråingenjörerna å ban- och maskinavdelningarna
fastställda, men ansåg stjurelsen för det dåvarande
tiden icke vara inne att i detta ämne framlägga definitivt förslag.

Styrelsen finner förhållandena nu påkalla, att det sålunda redan år
1902 väckta förslaget ånyo upptages till behandling.

Vad angår de nuvarande icke tekniska byråerna, frånsett militärbyrån,
rörande vars notarie ingen ändring här ifrågasättes, förefinnes
följande antal innehavare av notariebefattningar, nämligen å administrativa
och kamerala byrån gemensamt en notarie, å trafikbyrån en notarie,
å tidtabellsbyrån två notarier sam å en var av de tre taxebyråerna eu
notarie, inalles 7 notarier. Anledningen till att å tidtabellsbyrån förefinnas
två befattningshavare av denna grupp beror därpå, att inom denna
byrå göromålen äro fördelade i tvänne olika grupper, nämligen tidtabells -

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 5.

och vagnfördelningsärenden, och beträffande varje av dessa båda grupper
har så förfarits, att vederbörande notarie närmast under byrådirektören
bereder tidtabells- respektive vagnfördelningsärenden.

Med beaktande av nu angivna förhållande i fråga om de båda
notarierna å tidtabellsbyrån är en var notarie å ifrågavarande icke tekniska
byråer byrådirektörens närmaste man, och åligger det honom i
denna egenskap, såsom ock framgår av den för styrelsen utfärdade
arbetsordning, i främsta rummet att tillhandagå byrådirektören vid beredning
av byrån tillhörande ärenden, att vid förfall för byrådirektören
förrätta dennes tjänst och att vara arbetsledare å byrån eller inom tidtabellsbyrån
respektive avdelning därav. Notarierna tillhöra den grupp av
sådana befattningshavare i styrelsen, vilka bär ovan angivits såsom kvalificerade
arbetskrafter, och inom vilken grupp, till båtnad för verket,
statsmakterna år 1907 medgåvo ökning i personantalet. Likasom de
nuvarande byrådirektörerna och byråingenjörerna åligger dem således
maktpåliggande och ansvarsfullt arbete. Åven inom det nya sektionssystemet
skulle dessa notarier bibehålla sin ställning såsom den föredragande
byrådirektörens högra band och medhjälpare. De skulle fortfarande
hava att utföra kvalificerat arbete och vid förfall för den föredragande
byrådirektören inträda i hans ställe och därvid tilläggas föredragningsskyldighet.

Likasom i fråga om byrådirektörsgruppen närmare utvecklats föreligger
även här ett behov att åt stju-elsen tillförsäkra erfarna arbetskrafter.
Såsom förhållandet nu är, eller att notaries avlöning är avsevärt
lägre än trafikinspektörernas å linjen, kan ofta vara att befara vissa
olägenheter vid rekryteringen av dessa såsom byrådirektörernas närmaste
män fungerande befattningshavare.

För att häva berörda olägenheter och bereda ifrågavarande befattningshavare
en mot deras arbete och ansvar mera svarande ställningfinner
styrelsen med här nedan angivna undantag förändring av ifrågavarande
notariers ställning och avlöningsvillkor vara av behovet påkallad.

Inom tidtabellsbyrån finnes, såsom nämnt, två notarier, som båda
tjänstgöra såsom byrådirektörens närmaste man och som sålunda båda
vid förfall för denna inträda såsom ledamöter och föredragande var för
sitt område. Styrelsen finner dock i tjänstens intresse det vara lämpligare,
att endast en person å den nuvarande tidtabellsbyrån har ställningav
byrådirektörens närmaste man, och vill därför icke ifrågasätta någon
ändring i den ena av ifrågavarande notariebefattningar.

Med det förslag, som styrelsen framställt rörande taxesektionen,
skulle vidare å denna sektion ej finnas mer än två byrådirektörer, och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

bör följaktligen där ej ifrågakomma mer än två befattningshavare med
ställning såsom byrådirektörs närmaste man.

Styrelsen föreslår alltså, att i stället för fem av de nuvarande
notariebefattningarna inrättas fem nya befattningar, nämligen en å administrativa
sektionen, två å driftsektionen och två å taxesektionen,
med avlöning i likhet med närmaste högre grupp i löneskalan inom styrelsen,
nämligen kamreraren med flera, och å linjen ban- och maskiningenjör
samt trafikinspektör av II klass, således, inberäknat ersättning för bostad
och bränsle, lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor. För att
bättre karaktärisera ställningen såsom den föredragande byrådirektörens
närmaste man, anses innehavarna av dessa befattningar böra benämnas
sekreterare.

Likställighet synes ock böra beredas de blivande sekreterarna med
byråingenjörer av I och II klass i avseende å tiden för rätt och skyldighet
att avgå ur tjänsten.

Reservanternas detaljerade organisationsförslag.

Reservanterna anföra, att vad beträffade antalet byråer de på grund
av otillräcklig kännedom om detaljerna i vissa byråers verksamhetsområden
icke kunnat bilda sig en bestämd uppfattning om, huruvida genom
överflyttning av vissa ärendegrupper och genom inrättandet av särskilda
inspektörsbefattningar någon eller några byråer skulle kunna indragas.
De hava alltså i det följande utgått från det nuvarande antalet byråer.

Emellertid anse de sig böra ifråga om styrelsens sammansättning
föreslå eu anordning, som visserligen icke från organisationssynpunkt
är så betydelsefull, men som dock är ägnad att giva eu riktigare bild
av omfattningen av styrelsens förvaltande verksamhet än vad som med
den nuvarande ordningen är fallet. Vissa byråers arbetsområden synas
nämligen vara av den art, att de icke kunna anses tillhöra styrelsens
allmänna förvaltande verksamhet i samma mening som övriga byråer.
Detta gäller bånkonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, byrån för elektrisk
drift och militärbyrån. Dessa byråer äro specialbyråer, vilkas arbete rör
sig inom strängt begränsade områden. Detsamma är i viss mån fallet
även med maskininspektion sbyrån, beträffande vilkens verksamhet för
övrigt gäller, att någon föredragning av ärenden i styrelsen från vederbörande
byrådirektörs sida endast i ringa mån förekommer. Vad angår
militär byrån är densamma ju eu del av generalstabens kommunikationsavdelning,
vilken av vissa skäl lagts under järnvägsstyrelsen, och dess
särställning utmärkes ju därigenom att byråns föreståndare är en generalstabsofficer,
som icke åtnjuter avlöning å järnvägsstyrelsens stat.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Såsom gemensamt för samtliga dessa fem byråer kan framhållas, att
byråerna icke hava någon nämnvärd beröring med personalen å linjen
och den dagliga driften.

För utmärkande av den särställning, som intages av omförmälda
byråer i förhållande till de förvaltande byråerna i egentlig mening, vilkas
föreståndare böra erhålla byråchefs titel och ställning, anse reservanterna
sig böra föreslå, att föreståndarna för ifrågavarande byråer
bibehållas vid benämningen byrådirektör, men upphöra att vara ständiga
ledamöter i styrelsen.

Nu ifrågavarande byrådirektörer böra självständigt föredraga inför
generaldirektören eller respektive överdirektörer de av dem handlagda
ärenden, som äro av den natur att de kräva föredragning — dessa äro
givetvis till antalet skäligen få. 1 dylika fall böra de, i likhet med
vad som i § 12 i gällande instruktion är föreskrivet beträffande sådan
tjänsteman, som på grund av särskilt uppdrag föredrager ärende i styrelsen,
ingå såsom ledamöter i styrelsen. Deras förhållande i övrigt till
styrelsens nuvarande ledamöter bör icke förändras. De böra äga att på
vanligt sätt samråda med byråcheferna, utan att vara underkastade något
förmanskap från deras sida.

Den nu föreslagna anordningen skulle i instruktionen kunna i
korthet uttryckas på följande sätt:

Järnvägsstyrelsen utgöres av:
en generaldirektör och chef,
två överdirektörer och souschefer,
en överingenjör,

elva byråchefer, föredragande eu var för de ärenden, vilka tillhöra
den byrå inom järnvägsstyrelsen, som han förestår,
två järnvägsfullmäktige.

De vid styrelsen anställda byrådirektörer och föredragande i särskilda
ärenden, nämligen en för bankonstruktionsärenden, en för bangårdsbyggnadsärenden,
eu för maskiniuspektionsärenden, en för ärenden,
tillhörande den elektriska driften, och en för militär ärehden, ingå vid
föredragning av respektive ärenden såsom ledamöter i styrelsen.

V ad sekreterarna beträffar, framhålla reservanterna, att det är i konsekvens
med styrelsens system, att styrelsen föreslår, att å taxesektionen blott
två notariebefattningar skola förvandlas till sekreterarbefattningar. Då reservanterna
föreslå, att samtliga de tre taxebyråerna skola bibehållas såsom
självständiga byråer, följer ju därav, att de anse, att byråföreståndarens närmaste
man å alla dessa tre byråer bör erhålla sekreterares ställ ning, varför de i
stället för styrelsens fem sekreterarbefattningar föreslå sex dylika tjänster.

Slutligen anmärkte reservanterna, att den organisationsförändring,

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

som deras förslag innefattar, är anpassad efter det nuvarande systemet med
distriktsförvaltningar såsom utövande befälet å linjen. Skulle detta system
visa sig böra vika för en starkare centralisation, kommer en sådan förändring
säkerligen att medföra krav på förstärkning av styrelsens arbetskrafter,
men den behöver, så vitt man kan se, icke medföra någon rubbning av
grunden för den av reservanterna föreslagna organisationen för styrelsen.

Avlöningsförmåner och avlöningsvillkor.

Beträffande slutligen de föreslagna avlöningsförmånerna har styrelsen
till en början redogjort för de förutsättningar, under vilka avlöningen
för de nuvarande byrådirektörerna bestämts.

1906 års löneregleringskommitté utgick vid avgivande av sitt löneförslag
från den organisationsform, som då gällde för järnvägsstyrelsen.
Förslaget innefattade sålunda avlöning för fyra överdirektörer, vilken
sattes till 10,000 kronor; och föreslogs avlöningen åt byrådirektörerna
till lägst 6,600 högst 7,500 kronor, av vilka belopp 1,800 skulle utgöra
ersättning för bostad och bränsle. Denna avlöning, som för övrigt var
lika med den för ban- och maskiningenjörer av l:a klass samt trafikinspektörer
av l:a klass vid linjeförvaltningen föreslagna och sedermera
jämväl av Riksdagen godkända, var alltså tillmätt under förutsättning
att byrådirektörerna skulle bibehålla den ställning, de hittills haft d. v. s.
allenast vara överdirektörernas närmaste män och medhjälpare — någon
föredragningsskyldighet var icke ifrågasatt för byrådirektörerna. I det
av Kungl. Maj:t framlagda organisations förslaget, som blev av Riksdagen
antaget, voro överdirektörerna eller, såsom de av 1906 års organisationskommitté
benämndes, avdelningscheferna uteslutna och byrådirektörerna
uppflyttade till ledamöter och föredragande i styrelsen, men
de bibehöllos det oaktat vid den för dem i en helt annan egenskap
tillmätta avlöningen. Innebörden härav är alltså, att de tjänstemän,
vilka sattes att direkt under chefen utöva ledningen av statbaneförvaltningen,
erhöllo samma avlöningsförmåner som de, vilka inom
styrelsens underordnade organ d. v. s. linjeförvaltningarna skulle
tjänstgöra såsom avdelningsföreståndarnas närmaste män. Det bör i detta
sammanhang framhållas, att avdelningsföreståndarnas d. v. s. ban-,
maskin- och trafikdirektörers avlöning vid den nya löneregleringen bestämdes
till lägst 7,800 och högst 8,700 konor, i vilka belopp ingår
värdet av den nämnda tjänstemän tillkommande rätten till fri bostad
och bränsle, i avlöningsreglementet uppskattat å den dyraste levnadsorten
till 1,800 kronor. Tillika bör anmärkas, att byrådirektörernas avlöning
ställer sig i verkligheten lägre än ban- och maskiningenjörers

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 5.

samt trafikinspektörers av l:a klass. Dessa tjänstemän tilldelas nämligen
förutom arvode om lägst 4,800 och högst 5,700 kronor fri bostad om 6
ram och kök jämte fri vedbrand, vilken förmån i Stockholm med dess
dyra bostadsförhållanden måste uppskattas till minst 2,000 kronor, vartill
kommer fri läkarvård. Skillnaden i avlöning skulle sålunda utgöra
minst 200 kronor till byrådirektörernas nackdel.

Ovanstående framställning av faktiska förhållanden skulle knappast
tarva någon utläggning för att visa, att byrådirektörerna i avlöningshänseende
erhållit en ställning, som innebär ett missförhållande i organisatoriskt
avseende av synnerligen betänklig art. Ty, man må vara
aldrig så övertygad om decentralisationsprincipens förträfflighet och
vikten av att skapa starka distriktsförvaltningar, detta system bör
dock icke medföra, att centralförvaltningen d. v. s. den ledande
myndigheten försvagas; men att så skett därigenom att byrådirektörerna
tilldelats avlöningar, som knappast uppgå till dem, vilka tillkomma
mera underordnade befattningshavare å linjen, torde genom det ovan
anförda vara uppenbart.

Frågar man sig nu om anledningen till att dessa oegentligheter
icke tillräckligt klart framträdde vid organisationsfrågans behandling av
statsmakterna, bör man återkalla i minnet den brådska, som rådde såväl
vid utarbetandet av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet som vid Riksdagens
behandling av ärendet. Av debatterna i Riksdagens kamrar
framgick med all tydlighet, vilken stor tveksamhet, som gjorde sig gällande
emot Kungl. Maj ds förslag, ävensom att mycket vägande skäl
anfördes för uppskov med organisationsfrågan. Vad som torde hava
bestämt Riksdagen för ett avgörande av frågan synes hava varit det förhållandet,
att löneregleringsfrågan för de stora grupperna av personalen,
vilken alla önskade få genomförd snarast möjligt, ansågs icke kunde
lösas utan i samband med frågan om järnvägsstyrelsens organisation.

Nämnda missförhållanden i fråga om de nuvarande byrådirektörernas
ställning komma, därest ändring ej vidtages, att leda till betänkliga
olägenheter i fråga om rekryteringen, varför redogörelse förut lämnats
vid angivande av det nuvarande systemets brister.

Beträffande nu såväl sektionschefs som byrådirektörs tjänsteställning
i det nya systemet är att beakta, att föredragningen av de mången
gång så omfattande och svårlösta frågorna, som tillhöra styrelsens ämbetsbefattning,
är av så självständig och maktpåliggande art, att de,
som hava detta viktiga arbete sig anförtrott, böra erhålla en däremot
svarande tjänsteställning och avlöning. Det gäller här ledningen av det
stora verkets förvaltning. Enligt styrelsens erfarenhet förefinnes redan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

nu en alltför ringa värdesättning av det arbete, de föredragande hava
sig ålagt, särskilt i jämförelse med de i spetsen för linjeförvaltningen
ställda tjänstehavare. Villigt må erkännas, att på järnvägsstatens linjedirektörer
och framför allt distriktschefen ligger ett betydligt stort ekonomiskt
ansvar, och att deras arbete för järnvägsdriftens skötsel kräver
framstående duglighet och erfarenhet. Men enahanda ansvar och krav
på särskild duglighet och sakkunskap föreligger i lika hög grad i frågaom
de befattningshavare, som närmast chefen och souschefen skola
hava omsorgen om förvaltningens ledning, där oftast de svåraste samt
till sina verkningar mest betydelsefulla frågorna skola lösas. Det är ett
misstag att tro, att systemet med starka distriktsförvaltningar skulle
förutsätta, att styrelsens organisation skall vara svag. I ett så stort
affärsföretag som statens järnvägar måste man ställa samma krav i fråga
om duglighet och skicklighet på dem, som hava förvaltningens ledning
sig anförtrodd, som på dem, vilka hava att taga befattning med förvaltningens
skötsel.

Vad särskilt sektionscheferna angår skulle genom den förändrade
anordningen komma att påläggas dem särskilt kvalificerat arbete. Beslutanderätt
i ej ringa utsträckning skulle tilldelas dem till lättande av
generaldirektörens arbetsbörda, och överhuvud taget skulle sektionschef
erhålla ett större verksamhetsområde än nuvarande byrådirektör.

På grund av det anförda och för att kunna genomföra tjänstbyte
mellan ledamöter i styrelsen och distriktsförvaltning, när sådant i tjänstens
intresse kräves, anser styrelsen det erforderligt att bestämma avlöningsvillkoren
för föredragandena i styrelsen enligt följande grunder.

Sektionschef tilldelas samma avlöningsförmåner som distriktschef,
byrådirektör tilldelas samma avlöningsförmåner som avdelningsföreståndare.

Båda tjänstkategorierna kunna tilldelas bostad in natura.

Sektionschef bör vara skyldig underkasta sig förflyttning till distriktschef
och byrådirektör förflyttning till avdelningsföreståndare. I samband
härmed bör bestämmas, att distriktschef bör vara skyldig underkasta sig
förflyttning till sektionschef och avdelningsföreståndare till byrådirektör.

Den ekonomiska innebörden av styrelsens föreliggande förslag om
upptagande i staten av sex sektionschefs- och tolv byrådirektör sbefattningar
i stället för nuvarande i staten upptagna femton föredragande
byrådirektörsbefattningar och ombudsmansbe fattningens utbytande mot
en byrådirektörsbefattning ävensom om inrättande av sekreterarbefattningar
i stället för vissa notariebefattningar framgår av följande översikt:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft. 12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Arvoden åt sex sektionschefer, avlönade i
likhet med distriktschef, vilkens bostadsförmån
beräknas till 2,000 kr.

6 x 8,000 kr..........................................	kr.	48,000: —
6 x 2,000 )> ........................................	»	12,000: —
Högsta arvoden åt tolv byrådirektörer, av-lönade i likhet med avdelningsföre-ståndare, vilkens bostadsförmån be-
räknas till 1,800 kr. 12 x 6,900 kr..........................................	»	82,800: —
12 x 1,800 » ..........................................		21,600: —
Summa kr.	164,400: —

Avdrages härifrån högsta arvode åt nuvarande
i staten upptagna femton föredragande
byrådirektörer

15 x 7,500 kr.......................................... » 112,500: —

utföres skillnaden .......................................................................... kr. 51,900: —

Högsta arvode åt den i byrådirektörs
tjänsteställning uppflyttade ombudsmannen
..................................................... kr. 8,700: —

med avdrag av högsta arvodet åt nuvarande
ombudsmannen ........................

Högsta arvoden åt fem sekreterare

5 x 6,600 kr. ..........................................

med avdrag av högsta arvoden åt fem
notarier 5 x 5,700 kr............................

Vad reservanternas förslag innebär i ekonomiskt avseende framgår
av följande översikt:

Arvode åt en ny överdirektör .................................................. kr. 12,000: —

Högsta arvoden åt elva byråchefer å 7,200 kr. 79,200: -—

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o å

1,800 kr.................................................. » 19,800: —

Summa kr. 99,000: —

Transport kr. 12,000: —

» 6,600: — » 2,100: —

» 33,000: —

» 28,500; — p 4,5Q0. __

Summa kr. 58,500: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Transport kr. 12,000: —

Härifrån avdragas högsta arvoden
jämte ersättning för bostad och bränsle åt
elva byrådirektörer å 7,500 kr................... kr. 82,500: —

Skillnaden ut föres med....................................................... » 16,500: —

Högsta arvoden åt fyra byrådirektörer å

7,200 kr....................................................... )) 28,800: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o

å 1,800 kr............................................... » 7,200: —

Summa kr. 36,000: —

Härifrån avdragas högsta arvoden
jämte ersättning för bostad och bränsle åt
fyra byrådirektörer å 7,500 kr................... » 30,000: —

Skillnaden utföres med........................................................ » 6,000: —

Högsta arvode för en ombudsman å

5,700

Ersättning

kr...

för

................................................. kr.

bostad och bränsle åt d:o »

5,700: —
1,800: —

Summa kr.

7,500: —

Härifrån avdrages högsta arvode jämte
ersättning för bostad och bränsle åt en
ombudsman ........................................................ » 6,600: —

Skillnaden utföres med...................................................... » 900: —

Högsta arvoden åt sex sekreterare å 5,100 kr. 30,600: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o

å 1,500 kr................................. » 9,000: —

Summa kr. 39,600: —

Härifrån avdragas högsta arvoden jämte
ersättning för bostad och bränsle åt sex
notarier å 5,700 kr......................................... )) 34,200: —

Skillnaden utföres med.................................................. » 5,400: —

Summa kr. 40,800: —

Beträffande den sålunda beräknade kostnadsökningen anmärka reservanterna,
att densamma skulle inträda efter hand samt först efter nio år
uppgå till det angivna beloppet.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Till belysning av den genom styrelsens omorganisationsförslag förorsakade
kostnadens betydelse i förhållande till statens järnvägars ekonomi
i sin helhet lämnar styrelsen slutligen följande

Uppgifter rörande trafik m. m. under åren 1895, 1900, 1906—1911.

	1895.	1900.	190(1	1907.	190S.	1909	1910.	1911.
Banlängd; ägande km.	3,269	3.849	4.199	4,341	4,339	4,372	4,418	4,456
Lokomotiv-kilometer i tågtjänst ...	10,887,235	18,822,979	21/352,028	23,025,577	23,738,129	22,882,033	23,419,449	23,828,573
Vagnaxelki-1 ometer å statens järn-vägar ........	381,712,329	630,122,606	795,705,288	830,896,874	834,429,889	806,026,228	879,063,069	895.597,402
Personkilo-
meter........	249,986,784	454,430,823	652,068,813	739,821,638	743,674,573	785,451,612	846,083,380	>; 888,000,000
Godstonkilo-meter av av-giftspliktigt gods .........	457,951,425	804,573,660! 1,198,488,874	1.257.268,825	1,242,834,080	1,161,885,145	1,447,721,417	%534,000,000
Byggnads- _ kostnad vid årets slut kr.	296,710,078	358,408,659	453,888,215	473,007,831	484,398,200	502,705,728	522,862,294	536,438,235
Bruttoin-
komet ......	2) 27,671,000	44,626,000	60,017,000	64,063,000	64,321,000	63,976,000	72,131,000	76,617,000
Egentliga driftkostna-der............	16,880,000	32,405,000	39,233,000	48,868,000	54,593,000	52,310,000	52,402,000	51,913,000;
Avskrivnin-
gar m. m. .	880,000	1,570,000	2,417,000	2,099,000	2,580,000	2,611,000	3,148,000	5,000,000;
Bidrag till personalens pensione-ring .........	198,000	213,000	367,000	612,000	493,000	531,000	682,000	1,697,000,
Överskott ...	9,713,000	10,438,000	18,000,000	12.484.000	6,655,000	8,524.000	15,899,000	18,007,000;

l) Approximativt beräknade belopp.

'') Häri ingår 423,000: — nettoinkomst från Gellivarebanan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5. 93

För deri närmaste framtiden hava under förutsättning att statsmakterna
besluta anläggning av nja statsbanelinjer i den utsträckning, som
redan planlagts, det ekonomiska utbytet av trafikrörelsen beräknats komma
att ökas sålunda:

Alternativ a). Alternativ b).

Under förutsättning att
elektrisk drift i viss
omfattning anordnas.

År	Nettoinkomst	Nettoinkomst
mill. kr.	mill. kr.
1915..................	........................ 18. c	18.6
1916...................	........................ 19.5	19.5
1917....................	........................ 19.9	20.o
1918...................	........................ 20.4	20.7
1919....................	........................ 21.o	21.8
1920....................	........................ 21.6	22.5
1921....................	........................ 22.3	23.4
1922....................	........................ 22.8	24.3
1923....................	....................... 23.o	24.8

Vid införande i statens järnvägars avlöningsreglemente av de ändringar,
vartill styrelsens förslag kan föranleda, finner styrelsen det böra
beaktas, att nuvarande benämning å föreståndaren för kontrollkontoret
eller byrådirektör icke rätt motsvarar hans tjänståligganden. Styrelsen
föreslår därför, att benämningen utbytes mot överkontrollör.

Styrelsen har ansett sig icke böra i sakens nuvarande läge avgiva
förslag rörande de ändringar i instruktionen, som vid bifall till styrelsens
hemställan bliva erforderliga, utan förutsätter styrelsen, att styrelsen
sedermera beredes tillfälle härtill återkomma.

De .särskilda bestämmelser, som äro erforderliga med avseende på
övergång till ny stat, anser styrelsen vara av beskaffenhet att kunna
av Kungl. Maj:t utfärdas, och anhåller styrelsen att sedermera få ingiva
underdånigt förslag därom.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte till Riksdagen avlåta nådig proposition om följande ändringar i

ej mindre nådiga avlöningsreglementet den 15 november 1907 för
tjänstemän vid statens järnvägar:

Tjänstetitel.

Övergångs bestämmelser.

Styrelsens

hemställan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

			Ersättning
	Arvode.	för bostad	Summa	avlöning.
			och bränsle.
	Lägst	Högst	Lägst	Högst	Lägst	Högst
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
Tjänsteman av högre grad.
Sektionschef1) ..............................	8,000	2,000	10,000
Byrådirektör .................................	6,000	6,900	1,800	7,800	8,700
Överkontrollör ..............................i
Arkitekt ......................................J	4,800	5,700	1,800	6,600	7,500
Matematiker .................................J
Sekreterare................................ ...1
Kamrerare ....................................j
Förste aktuarie..............................j	4,200	5,100	1,500	5,700	6,600
Milkontrollör................................j
Tjänstemän av lägre grad.						\|
Vaktmästare 2) ..............................	—	—			—	— j
Manligt kontorsbiträde s) ...............	—	—			—	- J

*) Sektionschef och byrådirektör kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad
in natura om 7 respektive 6 rum och kök.

2) Vaktmästare kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura. Förste

3) Kontorsbiträde — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar utgör:

i styrelsen:

sektionschefer...................

byrådirektörer ................

överkontrollör ................

arkitekt..............................

matematiker.......................

sekreterare .....................

kamrerare..........................

13,

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

förste aktuarie................................. 1,

milkontrollör .................................... 1,

revisor................................................ 1,

notarier ........................................ 6,

§ 7.

Ej keller må — — — — — — överdirektören, sektionschef, distriktschef
eller byrådirektör, Kungl. Maj:t — — — — — — — —

§ 9.

1. Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda lägenheter
må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt,
tillkomma dels sektionschef, byrådirektör, förste vaktmästare och
vaktmästare i styrelsen dels följande — — — — — — — — — —
—- — — — — — kvinnligt kontorsbiträde.

än även i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för
tjänstemän vid statens järnvägar:

§ 2.

Pensionsrätt tillkommer — — ■— —

övriga tjänstemän vid distrikten, sektionschef, byrådirektör, sekreterare
samt byråingenjör av l:a och 2:a klass sextiofem år, och

manliga befattningshavare — — — — — — — — — —--

Ytterligare inkomna skrivelser.

I skrivelse den 21 december 1912 har centralstyrelsen för föreningen
för tjänstemän av högre grad gjort framställningar om förändringar
jämväl av linjeförvaltningen, därvid anförts följande:

Fram ställning1
av den
21 dec. 1912
från centralstyrelsen

för föreningen
för
tjänstemän
av högre
grad.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Den nuvarande
organisationen
a’
linjeförvaltningen.

Den viktigaste erinringen, som kan göras mot den nuvarande formen
för linjeförvaltningen, är, att det genom de sista förändringarna år 1908
ökade antalet instanser verkat tyngande på arbetets utförande. Uppdelningen
av göromålen mellan trafikinspektör, trafikdirektör oeli distriktsforvältning
i dess olika former har visat sig svår att genomföra på ett
naturligt sätt. Dessutom har den nuvarande organisationen medfört,
att en mångfald ärenden under sin behandling måste passera flera myndigheter
än ärendenas natur fordrar.

Särskilt framträda de berörda olägenheterna inom den nuvarande
trafikavdelningen. Det åligger trafikdirektören att antaga extra tjänstemän
av lägre grad och fördela dessa mellan trafiksektionerna, vilket
senare naturligen ej kan ske annat än efter trafikinspektörernas hörande.
Trafikdirektören bestämmer fördelningen av bostäder, vartill ävenledes
erfordras förslag av trafikinspektör. Nya inventarier för stationerna få
anskaffas endast efter trafikdirektörens godkännande, men detta godkännande
måste dock grunda sig på trafikinspektörens utlåtande. Den
senare äger emellertid besluta om inventariers utbyte och avskrivande
samt godkänna materialrekvisitioner. Tågvägar, telegrafpåpassningstider
m. m. bestämmas av trafikdirektören, oaktat allmänna grunder
finnas fastställda och desamma sålunda borde kunna bestämmas av trafikinspektören.
Grenom att order och meddelande från styrelsen ävensom
av styrelsen infordrade upplysningar i regel skola gå genom distriktschefen
och trafikdirektören bliva dessa ofta fördröjda. Detta gäller
även beslut, som otvivelaktigt kunde gå direkt till trafikinspektörerna
för verkställighet. Då ärendena i regel måste diarieföras hos myndighet,
som står mellan styrelsen och trafikinspektörerna och dessutom
alltid hos de senare, kommer diarieföring att ske på mer än ett ställe.
Slutligen förorsakar den nuvarande arbetsfördelningen ofta skriftliga
framställningar från trafikinspektörerna till högre myndighet i ärenden,
vilka de borde kunna avgöra på egen hand och förr i inånga fall avgjorde.

Aven i fråga om ärenden, som gemensamt skola behandlas av olika
avdelningar, ställa sig arbetsförhållandena synnerligen ogynnsamma.
Detta gäller framför allt de ärenden, som beröra den dagliga trafiktjänsten
och som i regel kräva snabbt avgörande. Som exempel må framhållas
sättet för anordnande av extratåg. Under nuvarande förhållanden
tager, som naturligt är, trafikledningen första steget därtill, i det att
trafikinspektören eller dennes ställföreträdare, tågledaren, hänvänder sig
till maskinsektionens föreståndare med rekvisition av dragkraft. Denne
vänder sig i sin tur till vederbörande lokomotivstationsföreståndare för
att efterhöra, om lokomotiv och personal finnas tillgängliga. Denna

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

omgång verkar tidsödande, och extratåg kunna därför ej alltid anordnas
så snabbt, som önskligt vore.

Vid undersökningar rörande tågförseningar och andra oregelmässigheter
i den dagliga driften måste handlingarna ofta passera genom myndigheter,
som i saken ej kunna hava något att upplysa, endast för att
ingen skall bliva förbigången. Ärenden av större betydelse måste ofta
behandlas av trafikinspektör, maskiningenjör, trafikdirektör och maskindirektör
jämte de närmast berörda trafik- och lokomotivstationerna.
Härigenom torde arbetskraften icke alltid bliva utnyttjad som sig borde,
och behandlingen av ärendena i allmänhet bliva lidande.

Vad som särskilt blivit tillbakasatt är inspektionen, som dock torde
vara den viktigaste grenen av linjebefälets verksamhet. Till eu effektiv
inspektion torde höra, att den ej endast är anmärkande och slumpvis
skeende utan även undervisande och planmässig, enär endast genom en
sådan inspektion uppkomna missförstånd kunna undanröjas. Där inspektion
under nuvarande förhållanden äger rum, kan den emellertid
ofta endast bliva av anmärkande art, emedan tiden ej medgiver eu
grundligare undersökning.

Man skulle kunna förmoda, att, då ett och samma ärende behandlas
i liera instanser, det borde bliva mera allsidigt belyst, och att avgörandet
sålunda borde bliva bättre. Så torde dock ej alltid vara förhållandet,
enär ansvaret vid ärendenas behandling därvid lätt kommer att för mycket
delas. Ett förslag från den lägsta instansen underkastas måhända ej
sällan i den närmast högre eu mindre omsorgsfull granskning, om ytterligare
en eller två myndigheter skola behandla detsamma. I en högre
instans förefinnes benägenhet för en mindre grundlig behandling av
ärenden, som förut undergått granskning av en eller flera myndigheter.
Särskilt blir detta förhållandet, då brist på arbetskraft förefinnes, eller
då ärendet är mera brådskande.

Ett system med stor beslutanderätt för den enskilde befattningshavaren
är därför bättre än ett system med många instanser. Under
förutsättning att den beslutande tjänstemannen i det förra fallet äger
erforderlig kompetens, vinnes en verklig kontroll, medan i det senare
fallet kontrollen endast blir skenbar.

På grund av vad nu anförts torde det förefinnas vägande skäl fölen
omorganisation av linjeförvaltningen vid statens järnvägar.

Den egentliga järn vägstjänsten besörj es närmast av stationerna och
tågen, vilka äro så intimt beroende av varandra, att ledningen av dem
om möjligt bör utövas av samma myndigheter. För närvarande ombesörjes
ledningen av1 stationerna och tågen med undantag av lokomoBihang
till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 5 käft. 13

Ny organisation
av linjeförvaltningen.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

tivens och lokomotivpersonalens beordrande i tjänst av sektionsbefälet
vid trafikavdelningen, och är alltså den nyss uttalade grundsatsen icke
nu genomförd. Därtill fordras, att även lokomotivens och lokomotivpersonalens
ställande till trafiktjänstens förfogande är lagt under samma
myndighet som övriga organ för stations- och tågtjänstens besörjande.
Lokomotivstationerna böra alltså förläggas under trafikavdelningen. Detsamma
gäller även den övriga till den nuvarande maskinavdelningen
hörande linjepersonalen, nämligen vagntillsyningspersonalen.

Vidare skulle tågrörelsen kunna handhavas på ett ändamålsenligare
sätt, om ej tvenne avdelningar funnes, vilka med varandra delade ansvaret
för denna tjänst. Särskilt gäller detta säkerhetsföreskrifterna,
vilkas inlärande liksom kontrollen över deras iakttagande bör handhavas
av en och samma avdelning.

Banavdelningens verksamhetsområde har sedan gammalt varit att
underhålla stationer och linjer samt handhava bevakningstjänsten.
Denna avdelning har varit och torde fortfarande kunna vara skild från
trafikavdelningen.

Vidare erfordras en avdelning, som skall underhålla den rullande
materielen, något som hittills har ålegat verkstäderna, och måste en
sådan avdelning allt framgent finnas för fullgörandet av detta uppdrag.
Till denna avdelning har även hört handhavandet av förråden, men då
dessa äro fullständigt fristående från de förut nämnda tre avdelningarna,
böra de vara självständiga, Förråden hava nämligen ej att sörja enbart
för verkstäderna utan även för trafik- och banavdelningarna, vartill
kommer, att teknisk utbildning ej erfordras för ledningen av dem.

Efter den nu antydda uppdelningen av den nuvarande maskinavdelningen
och borttagandet av linjeavdelningen och förrådet återstår en
rent teknisk avdelning, vilkens tjänstemän endast skulle behöva befatta
sig med maskintekniska ärenden i egentlig mening.

Föreståndarna för de trenne olika huvudavdelningarna böra, som
förut antytts, utrustas med stor befogenhet. I stort sett bör den befogenhet,
som nu tillkommer distriktsförvaltningarna, uppdelas på dessa
a vdelningsföreståndare. Trafikföreståndarna böra hava till sitt förfogande
såväl trafik- som maskininspektörer för utövandet av den trafik- och

maskintekniska inspektionen. Barn- och verkstadsföreståndarna böra hava
baninspektörer och verkstadsingenjörer till sina närmaste medhjälpare.

Vid uppdelningen av det nuvarande bannätet i olika befälsområden
bör iakttagas dels att rörelsen till eller från ett större trafikcentrum om

möjligt ledes från ett och samma håll, dels att de olika områdena icke

bliva större, än att trafiken bekvämt kan överskådas och ledas. Ett

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

försök till en dylik uppdelning synes giva vid handen, att åtta trafikavdelningsområden
äro behövliga.

Vad banavdelningsområdena beträffar, är det visserligen ej nödvändigt,
att de sammanfalla med trafikavdelningsområdena, men då de
ej böra göras alltför stora, och då föreståndarna för de båda avdelningarna
i fråga om nybyggnader och förändringar å stationsområden
m. m. alltid måste förhandla med varandra, synes det synnerligen lämpligt,
att de sammanfalla med trafikavdelningsområdena.

Verkstadsavdelningarna och förråden, som sinsemellan skulle bliva
självständiga, böra komma i nära anknytning till överordnade byråer i
styrelsen, alldenstund större delen av deras ärenden bäst ledas centralt.

Genom att distriktscheferna skulle borttagas och varje avdelningsföreståndare
skulle få både den verkliga ledningen inom sin avdelning
och det ekonomiska ansvaret för dess skötsel, komrne helt visst kontrollen
från styrelsens sida att avsevärt underlättas och driften i dess
helhet att lämna ett bättre ekonomiskt resultat.

Vad befälsutbildningen angår, förutsätter det nu framlagda organisationsförslaget,
att trafikbefälet icke skall hava teknisk utbildning.
I utlandet, exempelvis i Preussen, förekommer stundom bantekniskt
trafikbefäl, varigenom man vill vinna bästa möjliga samverkan mellan
ban- och trafiktjänsten. En sådan samverkan bör med den nu föreslagna
organisationen ändock kunna ernås, nämligen på sådant sätt att i alla
instanser ett nära samarbete mellan ban- och trafikpersonalen äger rum
och att trafikavdelningen berörande förslag till byggnader och anläggningar
i regel avgivas gemensamt av ban- och trafikbefälet. Denna organisationsform
är ur trafiksynpunkt överlägsen den preussiska. Från
allmänhetens synpunkt är det önskvärt, att trafikbetälet äger största
möjliga erfarenhet av den praktiska trafiktjänsten. En sådan erfarenhet
kan tekniskt utbildat trafikbefäl i följd av splittringen på olika arbetsuppgifter
såväl under utbildningstiden som i den dagliga tjänsten svårligen
förvärva i lika hög grad som det befäl, vilket under ett större
antal år fått tjänstgöra i de lägsta och mellangraderna vid trafikavdelningen
och därefter genomgått en för högre befälstjänst lämpad teoretisk
utbildning på sätt äger rum med högre militärt befäl.

Vid de olika avdelningarna böra personalutskott inrättas, bestående
av avdelningsföreståndaren som ordförande samt ombud från olika
grupper av personalen. Genom dessa utskott skulle personalen kunna
gorå sig hörd i olika frågor, vilket säkerligen skulle bliva till gagn för
verkets utveckling och stärkandet av personalens intresse för detsamma.

100

Don nuvarande
organisationen

av styrelsen.

Ny organisation
av styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr o.

Efter införande av den nuvarande organisationen har järnvägsstyrelsen
visat sig vara mera arbetskraftig och initiativrik än förut.
Flera omfattande reformer hava genomförts, till gagn för statens järnvägars
utveckling och ekonomi. Huruvida detta förhållande enbart är
organisationens förtjänst, torde vara tvivel underkastat. Snarare torde
orsaken vara den ökning av kvalificerade arbetskrafter, som järnvägsstyrelsen
erhöll från och med år 1908.

Olägenheter hava dock framträtt hos den nuvarande organisationen
såsom järnvägsstyrelsen själv framhållit. Sålunda, påvisar styrelsen i
sitt förslag till omorganisation »svårigheten att åvägabringa fullt tillfredsställande
enhetlighet i ärendenas behandling och samverkan inom
styrelsen» och framlägger utförligt skälen därför. Vidare framhåller
styrelsen, att den nuvarande organisationen medför svårighet att anordna
erforderlig inspektion av linjeförvaltningen. Enligt centralstyrelsens för
ifrågavarande förening förmenande är inspektion ett av styrelsens viktigaste
åligganden, enär en effektiv och ständigt fortgående sådan är ett
av de förnämsta medlen för ernående av erforderligt samarbete mellan
styrelsen och linjeförvaltningen.

Att de nu anförda olägenheterna äro tungt vägande skäl för eu
omorganisation av styrelsen är ostridigt, men bör vid en sådan omorganisation
jämväl beaktas sambandet med organisationen av linjeförvaltningen.

Såsom direkt befäl för linjemyndigheterna böra finnas fyra byråchefer,
eu för vardera av drifts-, barn-, verkstads- och förrådsavdelningarna.
Dessutom böra för vissa andra viktiga grupper av ärenden
finnas byråchefer, nämligen för administrativa och taxeärenden. Närmast
under byråcheferna böra å drifts-, taxe-, administrativa och förrådsavdelningarna
finnas sekreterare och å driftsavdelningen därjämte eu inspektör
samt å ban- och verkstadsavdelningarna byråingenjörer för att
bereda olika ärenden. Bilagda schema åskådliggör denna styrelsens
samm ansättning.

De i förslaget upptagna sex byråcheferna äro avsedda att vara de
egentliga föredragande.

För att befria generaldirektören från mindre viktiga ärenden äro tvenne
överdirektörer föreslagna, vilka böra äga beslutanderätt var för sin grupp
av ärenden. En dylik uppdelning av beslutanderätten är redan nu i
princip genomförd, i det den nuvarande överdirektören tilldelats sådan
i vissa tekniska ärenden. Överdirektör bör äga föredragningsrätt ävensom
skyldighet att närvara, då underställd byråchef föredrager för generaldirektören.
Aven beredande tjänstemän böra vid behov vara närvarande

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 5. 101

vid föredragning. F(^dragningsrätt bör även kunna tilldelas sådan beredande
tjänsteman.

Bliver generaldirektören sålunda befriad även från sådana mindre
viktiga ärenden, som tillhöra drifts- och taxeavdelningarna, får han
bättre tillfälle att handlägga de mera betydelsefulla frågorna liksom även
större möjlighet att genom resor göra sig underkunnig om verkets skötsel.

Styrelsens kontor liksom vissa nu befintliga men ej här berörda
befattningar torde, i den man de äro behövliga, kunna inordnas i den
nu föreslagna organisationen.

För att med säkerhet kunna påräkna de bästa arbetskrafterna för
järnvägsstyrelsen bör byråchef i avlöningshänseende vara minst jämnställd
med avdelningsföreståndare vid linjeförvaltningen samt byråingenjör,
inspektör oeh sekreterare vara minst jämnställda med trafik-,
ban- och maskininspektör.

Efter nådig remiss har järnvägsstyrelsen över nyssintagna framställning
avgivit yttrande och därvid styrelsen — med förmälan dels att centralstyrelsen
för ifrågavarande förening, som utgjordes av en stationsskrivare
och två kontorsskrivare näppeligen sutte inne med förutsättningar att
kunna allsidigt bedöma, huru för ett rätt fullgörande av det mångskiftande
arbetet inom verket de många organen böra fördelas inom de olika arbetsfälten,
dels och att benämningen å föreningen vore missvisande, i det att
rätten till inträde i föreningen icke tillkomme tjänstemän i de högre befälsgraderna,
utan slutade för tjänstemän å linjen med stationsinspektorsgraden
av l:a klass och i styrelsen med notariegraden — anfört huvudsakligen:

De av centralstyrelsen framhållna önskemål, vilka angivits varit
föremål för diskussion inom föreningen, gå i huvudsak ut därpå, att vid
en omläggning av linjeförvaltningen distrikt sch efsbefattningar na skulle
borttagas samt den ändring i nuvarande anordning vidtagas, att lokomotiv-
och vagntjänsten med därför behövlig personal skulle fråntagas
maskinavdelningen och förläggas under trafikavdelningen, varemot verkstadstjänsten
skulle bibehållas under särskilt befäl och en fristående
förrådsavdelning inrättas. Linjeförvaltningen komme således att bestå
av fyra avdelningar: den nuvarande banavdelningen, den utvidgade
trafikavdelningen, en avdelning för verkstadstjänst och en för förrådsväsendet.
Vidare föreslås såsom anpassning till denna organisation av
linjeförvaltningen den ändring av styrelsens organisation, att sex byråchefer
skola vara föredragande inom styrelsen med sekreterare, inspektörer
och byråingenjörer såsom beredande tjänstemän, varjämte två

Yttrande
från järnvägsstyrelsen
över
framställningen
åen
2S december
1912.

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ö.

överdirektörer, var för sin grupp av ärenden, skulle äga beslutanderätt
i vissa frågor.

I den underdåniga skrivelsen angives såsom huvudskäl för förslaget
om en total omorganisation, att behovet av en omedelbar omgestaltning
jämväl av linjeförvaltningen är synnerligen trängande och att det kan
befaras, att, om en ny organisation av järnvägsstyrelsen nu genomföres,
ingen förändring av linjeförvaltningen vore att påräkna inom den
närmaste tiden.

Föreningens centralstyrelse, vilken, om den ock får anses representera
föreningen, dock ej visat sig äga föreningens uppdrag att avgiva någon
framställning i förevarande viktiga fråga, bär såsom huvudsakliga skäl
för vidtagande av omedelbara åtgärder för linjeförvaltningens omgestaltning
åberopat, att genom organisationen år 1908 skapats ökat antal
instanser, som verka tyngande på arbetets utförande, att, arbetsförhållandena
ställa sig synnerligen ogynnsamma i fråga om ärenden, som
gemensamt skola behandlas av olika avdelningar, samt att inspektionen
blivit tillbakasatt.

Det förstnämnda skälet torde vara av enahanda innebörd som det,
vilket i motioner vid 1912 års Riksdag anfördes i enahanda syfte, eller
att genom tillkomsten av de särskilt vid senaste organisationsreformen
med ökad makt försedda distriktsförvaltningarna och genom i övrigt
allt för talrika förvaltningsorgan skapats till skada för allmänheten en
alltför tung form för ärendens avgörande. Utförligt har styrelsen i
skrivelse den 7 maj 1912 bemött vad i berörda hänseende andragits
såsom skäl för linjeförvaltningens omedelbara omgestaltning, och inskränker
sig styrelsen därför att nu allenast hänvisa till styrelsens
yttrande härutinnan, intaget på sid. 10—14 i Andra kammarens tredje
tillfälliga utskotts utlåtande n:r 10 vid samma riksdag.

Vad angår de övriga av centralstyrelsen anförda skälen för linjeförvaltningens
omorganisation, så torde botemedlet för avhjälpande av
de brister i avseende å samarbete och inspektion, som förmenats föreligga,
icke stå att vinna på organisativ väg, utan är det här arbetsordningens
föreskrifter, som skola verka reglerande. Det är ju givet,
att i ett så stort verk som statens järnvägar ej kan undvikas, att i ett
eller annat fall det kan brista i avseende å samarbete, men har styrelsen,
då sådant kommit till synes, alltid reagerat häremot och påpekat nödvändigheten
av intimt samaarbete mellan de olika funktionärerna av
alla grader. I de allmänna reglerna i arbetsordningen framhålles ock
uttryckligen, att målet är en praktisk och ekonomisk skötsel av statens
järnvägar och att det åligger alla funktionärer att villigt och kraftigt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5..

103

samverka för detta måls vinnande även i de fall, då sådan samverkan
icke finnes uttryckligen stadgad i meddelade föreskrifter. För detta
samarbete inom huvudorganet för linjeförvaltningen eller distriktsförvaltningarna
är just distriktschefsinstitutionen, vilken centralstyrelsen nu
vill avskaffa, inrättad. Därest i något hänseende inspektionsverksamheten
skulle eftersättas, är det i första rummet avdelningsföreståndarna,
som hava att vaka häröver och vidtaga rättelser.

Genom centralstyrelsens förslag skulle 5 distriktschefsbefattningar
indragas, men genom distriktens ökning från 5 till 8 skulle antalet högre
befälsposter komma att ökas i betydande grad.

I fråga om detaljerna av centralstyrelsens förslag kan man vid
granskningen av den ifrågasatta uppdelningen av de olika linjeorganens
befogenhetsområden ej frigöra sig från intrycket, att i denna organisationsfråga,
vars lösning kräver noggrant och sakligt beaktande av många
på densamma inverkande förhållanden, förslagsställarna ej tillräckligt
beaktat eller haft nödig insikt i förvaltningens olika grenar och att de
—■ med uttalande av allmänna omdömen utan vidare bevisföring — sett
denna viktiga fråga nästan uteslutande ur tågledningens synpunkt.

Av det anförda framgår, att järnvägsstyrelsen vidhåller sitt i inledningen
till styrelsens berörda underdåniga skrivelse den 23 augusti
1912 gjorda uttalande, att styrelsen i beaktande av den jämförelsevis
korta tida som förflutit, sedan den nu gällande organisationsformen
tillkom, finner en total omgestaltning av de bestående förhållandena,
såsom påyrkats, icke vara lämplig. Såsom styrelsen i samma inledningerinrat,
kan det för vilken institution som helst, vare sig i statens eller
enskildas ägo, ej vara gagneligt att så omedelbart som ifrågasatts rubba
själva huvudgrunderna i förvaltningen, för såvitt det ej visat sig uppenbart,
att resultatet av förvaltningens skötsel krävde dylik omläggning av
grunderna, vilket emellertid icke vore förhållandet.

Vidkommande slutligen styrelsens organisation, som centralstyrelsen
velat anpassa efter de uppdragna konturerna för linjeförvaltningens
organisation, må anmärkas, att centralstyrelsen själv framhållit, att genom
ökningen av kvalificerade arbetskrafter från och med år 1908 järnvägsstyrelsen
visat sig mera arbetskraftig och initiativrik än förut, men att
döma av det schema för styrelsens omorganisation, som bilagts den
underdåniga skrivelsen, synes vara ifrågasatt eu väsentlig minskning av
dessa arbetskrafter. Redan på denna grund måste styrelsen bestämt
motsätta sig förslaget i denna del. I styrelsens berörda underdåniga
skrivelse har styrelsen redan påvisat och kraftigt betonat, att någon minskning
av befintliga arbetskrafter ej kan vidtagas och att detta skulle inne -

104

Frågan om
en allmän
revision av
1907 års
.järnviigsorganisation.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

bära tillbakagång och motarbeta den fortsatta utveckling av statens järnvägars
verksamhet, som förhållandena givetvis kräva.

Aven i denna del av frågan vidhåller styrelsen sitt förslag av den
23 augusti 1912.

Härefter har eu ytterligare skrift den 25 januari 1913 inkommit
från Föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar,
vilken skrift emellertid icke innehåller några nya synpunkter för ifrågavarande
organisationsfrågas bedömande.

Departementschefens yttrande.

Det första spörsmål, som, vid bedömande av förevarande framställning
om förändrad organisation av järnvägsstyrelsen, gällt att taga
ståndpunkt till, är, huruvida förändringar i själva järnvägsstyrelsens
organisation eller annan liknande åtgärd nu kan och bör fristående för
sig genomföras. Svaret härå beror närmast av uppfattningen, huruvida
eu allmän revision av 1907 års järn vägsorganisation är påkallad och
huruvida, därest så anses, en dylik revision är lika trängande med avseende
å linjeförvaltningen som beträfffande själva styrelsen; varjämte
tydligtvis är av vikt att tillse, om olägenheter eller svårigheter kunna
förutses av partiella förändringar och reformer i ena eller andra delen
av förvaltningen.

I sin förevarande framställning har järnvägsstyrelsen uttalat, att
förhållandena icke för närvarande påkalla någon ändring i den år 1907
fastslagna, genom arbetsordning av den 11 september 1908 närmare bestämda
gränsskillnad mellan styrelsens och distriktsförvaltningarnas olika
behörighetsområden. 1907 års organisation kan anses vila på den grundvalen,
att förvaltningens ledning skall ankomma på styrelsen, men den
dagliga skötseln ligga hos lokalförvaltningarna. För min del ansluter
jag mig till järnvägsstyrelsens uppfattning, att den nämnda grunden
för järnvägsadministrationen i stort sett fortfarande är bärande. Därmed
är icke sagt, att icke vissa detaljer i förhållandet mellan styrelsen
och lokalförvaltningarna kunna behöva undergå ändring i ena
eller andra riktningen. Men dessa torde icke bliva av den art eller omfattning,
att de i Stort sett inverka på de olika behörighetsområdena. Jag
har därför ur nu föreliggande synpunkt icke funnit hinder föreligga för
upptagande av styrelsens förenämnda förslag. Styrelsens organisation
kan ändras och omläggas, utan att detta behöver inverka på linjeförvaltningens
anordnande. Frågan om förändringar i denna senare förvaltning
kan härefter när som helst upptagas och behandlas.

Förelåge emellertid, oavsett detta, ett omedelbart behov av ändringar
med avseende å lokalförvaltningarna, och kunde detta behov tillgodoses

105

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

utan att ändringar beträffande styrelsen fördröjdes längre än som är
önskligt, borde en granskning av hela järn vägs förvaltningens organisation
i ett sammanhang vara att anbefalla. Enligt min mening ligga
dock de bägge berörda frågorna, linjeförvaltningens omorganisation och
ändringar i styrelsens organisation, icke så, att de senare behöva eller
för närvarande lämpligen kunna göras beroende av den förra. Vad
först beträffar linjeförvaltningen är det visserligen möjligt, att en del,
kanske rätt avsevärda, omläggningar och förenklingar med avseende å
denna kunna vara önskvärda. Men den nuvarande organisationen har
varit i verksamhet under så kort tid, att stadgad erfarenhet om densamma
näppeligen ännu kan anses vunnen. Och framför allt, de lämpligaste
riktlinjerna för eventuella ändringar synas ännu icke kunna fullt
överskådas. Det må också erinras om, att stor enighet rådde vid
1907 års Riksdag om lokalförvaltningarnas organisation, grundad som
denna organisation var på en omfattande utredning av 1906 års järnvägskommitté
och dess kraftiga förord för starka distriktsförvaltningar
med vidsträckt befogenhet rörande skötseln av distrikten. Härefter
har visserligen inom Riksdagen vid ett par tillfällen förslag om utredning
angående en förändrad organisation av järnvägsförvaltmingen
i sin helhet framkommit och vunnit ett visst gehör. Jag tillåter
mig härutinnan hänvisa till den förut lämnade redogörelsen för motioner
i ämnet vid Riksdagarna 1911 och 1912 (sid. 27—32 här
ovan) och erinrar härutöver allenast om det av Andra kammarens tillfälliga
utskott nr 3 vid 1912 års Riksdag gjorda uttalande, att någon allmän
omläggning av 1907 års organisation icke sjmtes vara av behovet påkallad.

Det torde vidare icke vara uteslutet, att icke såväl de sakkunniga,
vilka tillkallats för utredning av frågan, huruvida överkvalificerad arbetskraft
användes inom statens järnvägars förvaltning, som även den i
anledning av Malmslättsolyckan tillsatta kommissionen kunna i sin utredning
komma in på förhållanden eller giva uppslag till åtgärder, som
mer eller mindre beröra linjeförvaltningarna, deras verksamhetsformer och
organisation i övrigt. Slutligen torde, i sammanhang med prövning av
frågan om upprättande av ett särskilt kommunikationsdepartement, varom
departementalkommitterade lära väcka förslag, åtskilliga frågor rörande
järnvägsstyrelsens befogenhetsområde samt formerna för styrelsens verksamhet
böra upptagas till utredning. Det synes mig också härav lämpligt,
att allenast de mest trängande ändringarna av j ärnvägsorganisationen
nu ifrågasättas.

Då således frågan om linjeförvaltningens organisation, varutinnan
förslag ej föreligger från järnvägsstyrelsen, måste fordra en ingående
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 5 käft. 14

Behovet av
ändringar i
järnvägsstyrelsens

organisation.

Olika förslag
till omorganisation
avjärnvägsstyrelsen.

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

undersökning- och utredning, för vilken i allt fall tidpunkten nu icke
kan vara den lämpligaste, då hinder eller olägenheter icke synas möta
att, oberoende av styrelseorganisationen, vid lämplig tidpunkt överväga
frågan om linjeorganisationen samt då däremot enligt min mening vissa
ändringar med avseende å själva järnvägsstyrelsen äro trängande och
icke utan olägenhet kunna göras beroende av frågan om andra förädringar
i järnvägsförvattningen eller eljest anstå, har jag ansett mig
nu böra till huvudsakligt beslut från Kungl. Maj:ts sida anmäla förslaget
om ändringar i järnvägsstyrelsens organisation.

Beträffande behovet av ändringar i nuvarande organisation av järnvägsstyrelsen
har styrelsen i sin förevarande framställning haft beaktansvärda
uttalanden, för vilka jag förut redogjort.

De mest framträdande olägenheterna med styrelsens nuvarande organisation
hänföra sig, enligt min mening, dels till det förhållande att styrelsens
chef icke är tillräckligt befriad från detaljfrågors handläggning,
dels ock till den alltför låga avlöningen till byrådirektörerna.

Såsom övriga svagheter i den nuvarande organisationen torde också
kunna anses, att tillgången på fullt kvalificerad arbetskraft inom styrelsen
är alltför knapp, och att i allo tillfredsställande enhetlighet i ärendenas
behandling och samverkan inom styrelsen visat sig svåra att uppnå.

I fråga om de utvägar, som yppa sig för olägenheternas avhjälpande,
hava inom järnvägsstyrelsen rått olika meningar. Järnvägsstyrelsens
förslag innebär, såsom av den föregående redogörelsen framgår, att i stället
för nuvarande å järnvägens stat uppförda 15 föredragande byråchefer —
en 16:de byrådirektör, för militärbyrån, är uppförd å generalstabens
stat — inrätta dels 6 sektionschefer med föredragningsskyldighet i viktigare
eller mera principiella ärenden samt med rätt att i generaldirektörens
ställe avgöra vissa ärenden efter föredragning av byrådirektör, dels ock
13 byrådirektörer — jämte en 14:de för militärbyrån — med föredragningsskyldighet
inför såväl generaldirektören som inför souschefen och
inför vederbörande sektionschef. Totala avlöningen för sektionschef skulle
vara 10,000 kronor samt byrådirektörens avlöning höjas till en slutlön
av 8,700 kronor. Den ökade kostnaden för den nya organisationen av
styrelsen — inberäknat utbytande av en del notariebefattningar mot
sekreterarbefattningar samt ökad avlöning och förändrad ställning för
ombudsmannen — skulle bliva 58,500 kronor. Av reservanterna inom järnvägsstyrelsen
hava i stället föreslagits anställande av en ytterligare överdirektör
och souschef med arvode av 12,000 kronor samt uppflyttande
av 11 byrådirektörer till byråchefer med en högsta lön av 9,000 kronor,

107

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 5.

varförutom skulle bibehållas 4 byrådirektörer, likaledes med en högsta
avlöning av 9,000 kronor, för speciella ärenden. Totala kostnadsökningen,
inberäkna! den ökade kostnaden för sekreterarna och ombudsmannen,
skulle enligt detta förslag bliva 40,800 kronor.

För min del har jag visserligen funnit järnvägsstyrelsens förslag
vara ett mycket beaktansvärt uppslag till vinnande av en med tillräckliga
och högt stående arbetskrafter utrustad organisation av den högsta
järnvägs förvaltningen. Men jag har dock för icke närvarande ansett
mig böra förorda detsammas antagande. Närmast ställer jag mig tveksam,
huruvida man nu bör övergiva vissa huvudgrunder för 1907 års
organisation, som haft till syfte att icke skapa något mellanled mellan
den verkliga sakkunskapen och den beslutande myndigheten, utan låta
sakkunskapen direkt framträda inför chefen och såmedelst undvika
dubbelarbete och befordra största möjliga snabbhet i ärendenas handläggning,
för att i stället antaga en organisation, som i viss mån
innebär en återgång till det system, som gällde före år 1908. Jag är
visserligen böjd antaga, att man 1907 gick väl så långt i avseende å
ärendesuppdelning, och jag är ingalunda blind för att därigenom vissa
brister vidlåda 1907 års organisation i avseende å enhetlighet och sammanhållning
av ärendena i styrelsen. Men att vid de mera tillfälliga
förbättringar av nuvarande förhållanden, som jag allena anser nu böra
ifrågasättas, uppge grunden i viktiga avseenden för det nuvarande byrådirektörssystemet,
synes mig icke oundgängligt och knappast heller fullt
lämpligt. Det må vara en kanske nära framtid förbehållet att ytterligare
granska och överväga dessa grunder, när järnvägsorganisationen i sin
helhet kan underkastas en ingående överarbetning, något vartill, på sätt
jag förut antytt, den i alla avseenden rätta tidpunkten icke ännu synes
vara inne.

På dessa skäl ansluter jag mig därför i huvudsak till reservanternas
förslag, vilket bygger på nuvarande organisation och vill avhjälpa de
mest framträdande olägenheterna genom anställande av ytterligare eu
överdirektör och förbättrande av byrådirektörernas löneförhållanden och
tjänsteställning.

Vidkommande då först frågan om anställande av ytterligare en överdirektör
och souschef, så erinrar jag, att enligt nuvarande anordning överdirektören
och souschefen avgör alla till de åtta rent tekniska byråerna
(banbyrån, bankonstruktionsbyrån, bangårdsbyrån, telegrafbyrån, maskinbyrån,
förrådsbyrån, maskininspektionsbyrån och byrån för elektrisk drift)
hörande ärenden, med undantag allenast för ärenden, i vilka expedition

Anställande
av ytterligare
en
överdirektör
och
souschef.

108

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 5.

skall avlåtas till Kungl. Maj:t, och de särskilt viktiga ärenden, som
ansetts erfordra inhämtande av generaldirektörens mening och beslut i
frågan. Generaldirektören handlägger således nu själv ärenden tillhörande
övriga byråer (administrativa byrån, kamerala byrån, trafikbyrån, tidtabellsbyrån,
militärbyrån samt de tre taxebyråerna). Den verksamhet
ifråga om sammanhållning och enhetlighet, som den nuvarande överdirektören
utövar, är sålunda i främsta rummet inriktad på de tekniska
byråerna. Om nu en ny överdirektörsbeställning inrättas, skulle denne
nya överdirektör erhålla en uppgift i fråga om flertalet av de icke tekniska
byråerna motsvarande den, som den hittillsvarande överdirektören
utövar vidkommande de tekniska byråerna. Av icke ringa betydelse
synes det också vara att genom inrättande av en ny överdirektörsbeställning
möjliggöra, att »trafiken» kan *få en representant bland de högsta
spetsarna i järnvägsförvaltningen. För en generaldirektör och chef, vare
sig han har järnvägsteknisk utbildning eller affärsmannautbildning eller
vanlig administrativt-juridisk utbildning, måste det vara till ökat stöd i
hans verksamhet och ledning av hela järnvägsförvaltningen, att han till
närmaste medhjälpare och rådgivare har representanter för de två huvudgrupperna
inom järnvägsförvaltningen, de rent tekniska ärendena (bana
och dragkraft) samt driftsärendena (»trafiken» och taxeväsendet).

Med souschefssystemet torde avsetts, att staten alltid bör kunna
påräkna, att fullt sakkunnig och erfaren person kan rycka fram till
högsta ledningen, när chefen av en eller annan anledning är förhindrad
utöva sin befattning eller när han frånträder densamma. Detta anspråk
från statens sida blir givetvis säkrare tillgodosett med anställande av
två souschefer än om blott en sådan finnes. Otvivelaktigt har arbetsbördan
under de allra senaste åren ansenligt växt inom järnvägsstyrelsen,
liksom inom denna förvaltning över huvud. De siffror, som härutinnan
anförts av järnvägsstyrelsen, bära därom vittnesbörd. Emellertid kan
arbetsbördan icke mätas allenast efter ärendenas antal. Det intensiva
och krävande arbete, som på många områden inom styrelsen pågår för
anläggningar och förbättringar i olika avseenden, ställer stora fordringar
på arbetskraft och intresse hos styrelsens alla ledamöter. En förstärkning
av styrelsen är även därav påkallad och åsyftas också med den
nya överdirektörens anställande. Att eu dylik befattnings inrättande
skall tillföra styrelsen en högt kvalificerad arbetskraft, synes mig obestridligt,
liksom också, att därmed ökade möjligheter till enhetlighet och
sammanhållning av ärendena inom styrelsen skola givas. Uppenbarligen
bör den nya souschefen erhålla samma avlöning, 12,000 kronor, som den
nuvarande. Då den förre, liksom den hittillsvarande, allenast kan komma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

109

att tillsättas på vissa år, karl anställande av en sådan icke förhindra
en framtida ändring av organisation av styrelsen, även om souschefssystemet,
med antagande av det av järnvägsstyrelsen förordade sektionsehefssystemet,
befinnes böra ändras, vilket jag ingalunda håller för otroligt.
Kung!. Maj:t torde också framdeles böra överväga, om ej den nya souschefen
möjligen bör tillsättas på kortare tid än som nu gäller för souschef
eller 6 år.

Vidare måste, synes mig, åtgärder vidtagas för förbättrande av byrådirektörernas
avlöningsförmåner.

Den relativt låga avlöningen för byrådirektörerna i järnvägsstyrelsen
garanterar nämligen icke, att de bästa krafterna kunna kvarhållas i styrelsen.
Avlöningen för byrådirektörerna är högst 7,500 kronor, medan distriktscheferna
åtnjuta eu avlöning av 10,000 kronor samt ban-, maskin- och
trafikdirektörerna eu avlöning av högst 8,700 kronor. Icke blott således
att distriktschefbefattningarna bliva begärliga för byrådirektörer, även
bandirektörs-, maskindirektörs- och trafidirektörsbefattningarna bliva föremål
för byrådirektörernas eftersträvande.

Den svaga avlöningen för byrådirektörerna, ännu mera kännbar genom
att dessa ha sin stationsort i Stockholm med dess höga levnadskostnader och
genom att för ett flertal av byrådirektörsbefattningarna erfordras teknisk
utbildning, vadan konkurrens också råder med den enskilda industrien,
där liknande eller högre löner ofta betalas på även mindre ansvarsfulla
befattningar, har också medfört, att byrådirektörerna, när tillfälle givits,
sökt sig ut till distrikten. Överrevisorerna, som vid derå tillfällen uppmärksammat
detta förhållande, yttra också i sin berättelse för år 1910
följande:

»Under tiden sedan överrevisorerna avgå vo sin berättelse för år 1909
hava tvänne byrådirektörer lämnat järnvägsstyrelsen för att övertaga
tjänstebefattningar på linjen. Ehuru järnvägsstyrelsen härigenom gått
miste om dugliga krafter, vore härom måhända ingenting att säga,
därest de ifrågavarande fallen vore att anse som undantagsfall. Men
så är nog icke händelsen, utan torde dessa fall böra tillmätas symptomatisk
betydelse. Vore organisationen väl avvägd, borde statens järnvägars
mest dugande tjänstemän eftersträva plats inom järnvägsstyrelsen.
De relaterade fallen antyda en strävan i motsatt riktning från
styrelsen till linjen, vilken strävan till men för statsbanorna kan befaras
leda till järnvägsstyrelsens försvagande.»

Härtill må knytas det meddelande, att under år 1912 ytterligare
två byrådirektörer avgått från styrelsen till linjen.

Ändrad av
isning- ocli
ställning fölbyrådirektörerna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Järnvägsstyrelsen anför i nu berörda avseende också, att följden,
om nu bestående förhållanden ej ändras, snart blir den, att byrådirektörerna
alltmer ha sina blickar riktade på linjetjänsten och vilja begagna
varje till buds stående tillfälle att ombyta styrelsetjänsten mot den bättre
avlönade linjetjänsten. De flesta byråer komma därmed säkerligen förr
eller senare att förestås av de yngre och mindre erfarna bland dem, som
över huvud taget kunna ifrågakomma till en byrådirektörsbefattning.
Den bästa fackkunskapen, de bästa förmågorna gå ut på linjen och vända
icke åter till styrelsen, vilket allt innebär, att generaldirektören och
souschefen komma att, om icke snar förbättring vinnes, vid ledningen
av förvaltningen hava såsom sina närmaste män härtill mindre kvalificerade
personer än som skulle kunna stå dem till buds, därest byrådirektörernas
avlöningsförhållanden stode i riktig proportion till linjetj
änstem ännens.

Det måste också synas ganska obilligt, att de föredragande ledamöterna
av järnvägsstyrelsen, trots att deras arbete är fullt likvärdigt
med t. ex. byråchefernas i de andra affärs drivande verken och kvantitativt
ofta större, skola hava avsevärt sämre löneförmåner än dessa.
Jämförelsen med avseende å löner mellan byrådirektörerna och avdelningscheferna
å linjen utfaller också, på sätt förut erinrats, till de förras
nackdel. För att den växelverkan mellan styrelsen och linjen, som måste
anses gagnelig, fullt skulle kunna genomföras, fordrades visserligen, att
byrådirektörerna i järnvägsstyrelsen eller åtminstone vissa av dem erhölle
samma avlöning som distriktscheferna eller 10,000 kronor. Detta avses
ju också med järnvägsstyrelsens förslag om de nya sektionscheferna och
är en obestridlig styrka hos detta förslag. Men då en organisation med
sektionschefer icke för närvarande synes böra ifrågasättas, torde man,
vid behövlig förbättring av byrådirektörernas avlöning, åtminstone böra
gå så långt, att de i avlöningsförmåner fullt jämställas med avdelningscheferna
å linjen.

Reservanterna hava föreslagit eu högsta avlöning för byrådirektörer
(och byråchefer) av 9,000 kronor, ett belopp vartill byråchefernas i postoch
telegrafverken löner slutligt uppgå. Byråchefernas i Generalpoststyrelsen
och i Telegrafstyrelsen begynnelseavlöning är nämligen 8,000 kronor,
och ernås slutlönen, 9,000 kronor, efter 2 avlönings tillägg om 500
kronor var efter 3 och G år. Byrådirektörernas i järnvägsstyrelsen
arvode är lägst 4,800 kronor och uppnås högsta arvodet 5,700 kronor
först efter 9 år (avlöningstilläggen utgå med 300 kronor efter respektive
3, 6 och 9 års tjänstgöring). Härtill kommer ersättning för bostad och
bränsle med 1,800 kronor i alla lönegraderna, Bandirektör, maskindirektör
och trafikdirektör vid järnvägarna uppbära arvode med lägst

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

6,000 kronor och — efter 9 år — högst 6,900 kronor, jämte, om fri
bostad ej erhålles, ersättning’ för bostad och bränsle, vilken i Stockholm
ntgår med 1,800 kronor. Minimiavlöningen blir sålunda i jämförelse
med byrådirektörerna lägst 7,800 och högst 8,700 kronor. Reservanterna
i järnvägsstyrelsen, hava nu förordat en begynnelseavlöning
av 6,300 kronor och en slutavlöning efter 9 år av 7,200 kronor jämte
bostadsförmån å 1,800 kronor. Begynnelseavlöningen skulle således
bli 8,100 kronor och slutavlöningen 9,000 kronor efter 9 år. Avlöningen
är av reservanterna satt lika för såväl de 11 byrådirektörer, som de ansett
böra uppflyttas till byråchefer, som för de 4, vilka fortfarande borde
bära titeln byrådirektörer. Järnvägsstyrelsen, som efter inrättande av
sex sektionschefer med en lön av 10,000 kronor, bibehåller 12 byrådirektörer,
har för dessa föreslagit en avlöning av, inberäknat bostadsförmån,
lägst 7,800 kronor och högst 8,700 kronor, således samma avlöning
som ban-, maskin- och trafikdirektörer åtnjuta.

För min del anser jag, att byrådirektörernas avlöning bör kunna,
vid den omändring, varom nu är fråga, stanna vid det av järnvägsstyrelsen
för dess byrådirektörer föreslagna belopp, varmed vinnes, att
allenast distriktschefsbefattningarna, men ej ban-, maskin- och trafikdirektörsbefattningarna,
bli högre avlönade än styrelsens ledamöter och
föredragande, en minimifordan, om förut anförda olägenheter med avseende
å utflyttning från styrelsen till linjen och därav följande försvagande
av styrelsen skola kunna något så när avhjälpas, och bör vid
denna reglering tillses, att de föredragande ledamöterna i styrelsen även
i avseende å bostadsförmånen likställas med avdelningsföreståndare å
linjen.

Reservanterna hava föreslagit, att av de av dem bibehållna 15 byrådirektörerna,
11 skola benämnas byråchefer och de övriga 4 byrådirektörer.
Skälen till denna tudelning är icke någon i sak förändrad ställning,
utan synes ha sin grund i en strävan att till namnet vinna ett
färre antal byråchefer — avlöningen är, såsom förut anförts, lika enligt
reservanternas förslag för såväl byråchefer som byrådirektörer.

Jag finner därför icke heller tillräcklig anledning föreligga att nu
upptaga denna skillnad, men anser, att i någon mån ökad garanti för
kvarhållande av dugliga krafter inom styrelsen skall vinnas genom att
jämväl till namnet byrådirektörernas tjänsteställning markeras lika med
andra byråchefer i verken. I sammanhang med tillerkännande av byråchefslön
(i andra affärsdrivande 8,000—9,000; i andra centrala verk
8,100—8,700; i järnvägsstjTelsen 7,800—8,700), synes således benämningen
byrådirektör böra utbytas mot benämningen byråchef.

112

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Här må anmärkas, att en av de nuvarande byrådirektörerna kvarstår
på gammal pensionsstat enligt de av Rungl. Maj:t enligt Riksdagens
medgivande den 4 juli 1910 utfärdade övergångsbestämmelser härutinnan.
Då pensionen för byråchef icke finnes angiven i dessa bestämmelser böra
de kompletteras i berörda avseende; och synes pensionen böra sättas
lika med vad för avdelningsföreståndare vid distrikten enligt samma
övergångsbestämmelser är föreskrivet eller högst till 5,280 kronor.

Att jag icke nu föreslagit någon begränsning i byråernas antal har
sin grund däri, att reella ändringar i sådant syfte tvifvelsutan måst medföra
en mera genomgripande omläggning av styrelsen, än som jag för
närvarande ansett klokt att vidtaga. Genom den nye överdirektörens
verksamhet vinnas möjligheter till större samhållning än nu och mera
enhetlighet och samverkan inom styrelsen, vadan de olägenheter av
söndersplittringen av ärendena på ett flertal byråer, som må föreligga,
böra kunna tillsvidare skäligt avhjälpas.

I detta sammanhang må erinras, att, enligt vad framgår af 54 och
55 §§ i instruktionen för järnvägsstyrelsen, vid ett ärendes föredragning
närvaro av annan byrådirektör än föredraganden i ärendet ifrågakommer
— frånsett vissa i 55 § angivna allmänna förvaltningsfrågor — allenast
då ärendet berör sådan ledamots verksamhetsområde.

Mot förslaget att, i stället för de sex nuvarande notariebefattningar,
vilkas innehavare fungera såsom byrådirektörs närmaste man, få i staten
uppförda sex sekreterarbefattningar har jag för min del ingen erinran.
Likställighet synes också böra beredas de blivande sekreterarna med
byråingenjörer i avseende å tiden för rätt och skyldighet att avgå med
pension.

Den av järnvägsstyrelsen föreslagna förändrade ställningen och avlöningen
åt ombudsmannen kan jag på det sätt biträda, att ombudsmannen,
med bibehållande av nuvarande benämning och ställning, tillerkännes
samma avlöning som arkitekt och matematiker eller högst 7,500 kronor.

I anslutning till vad vid senaste löneregleringen för statsbanepersonalen
ägde rum synes rättvisa och billighet fordra, att de nya avlöningsbestämmelserna
för de av förslaget berörda befattningshavarna må omedelbart
efter bestämmelsernas trädande i kraft varda i sin helhet gällande
för dessa befattningshavare, såsom om bestämmelserna varit tillämpade
under vars och ens tjänstetid i nu innehavande befattning, dock ej för
längre tid tillbaka än tiden för senaste löneregleringens trädande i kraft
eller den 1 januari 1908; i vilket avseende övergångsbestämmelser böra,
efter Riksdagens medgivande, av Kungl. Maj:t utfärdas.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 5.

113

Den ekonomiska innebörden av nn framlagt förslag till förändringar
inom järnvägsstyrelsen blir följande:

Arvode åt en ny överdirektör....................... kr. 12,000: —

Högsta arvode åt 15 byråchefer å 6,900 kr. » 103,500: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o

å 1,800........................................................ » 27,000: —

Summa kronor 142,500: —

Härifrån avdrages högsta arvoden jämte
ersättning för bostad och bränsle åt
15 byrådirektörer å 7,500:—............... kr. 112,500: —

Skillnaden utföres med kr. 30,000: —

Högsta arvode åt 6 sekreterare å 5,100: — kr. 30,600: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o

å 1,500: —................... .............................. » 9,000: —

Summa kronor 39,600: —

Härifrån avdrages högsta arvode jämte ersättning
för bostad och bränsle åt
6 notarier å 5,700: —.............................. kr. 34,200: —

Skillnaden utföres med kr. 5,400: —

Högsta arvode åt ombudsman........................ kr. 5,700: —

Ersättning för bostad och bränsle åt d:o » 1,800: —

Summa kronor 7,500: —

Härifrån avgår högsta arvode jämte ersättning
för bostad och bränsle åt ombudsman
enligt närvarande stat ............ kr. 6,600: —

Skillnaden utföres med » 900: —

Summa kronor 36,300: —

Kostnadsökningen blir således enligt detta förslag 36,300 kronor mot
58,500 kronor enligt järnvägsstyrelsens och 40,800 kronor enligt reservanternas
förslag.

Kostnaden
för genomförande
av
departementschefens
förslag.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 5 höft.

114

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

Departe ments* chefens hemställan.

•På grund av vad sålunda förekommit och anförts får jag — under
anmälan att jag ej funnit anledning till erinran mot järnvägsstyrelsens
förslag, att föreståndaren för kontrollkontoret benämnes överkontrollör,
samt med erinran, att de särskilda bestämmelser, vilka äro erforderliga
med avseende å övergång till den nya staten, torde vara av beskaffenhet
att kunna av Kungl. Maj: t fastställas, på sätt som skett vid 1897 och
1907 års löneregleringar — hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nådig
proposition föreslå Riksdagen att

dels besluta de ändringar i avlöning sreglementet den
15 november 1907 för tjänstemän vid statens järnvägar
som framgå av bifogade förslag till nådig kungörelse
i ärendet;

dels medgiva, att övergångsbestämmelse rörande
tillämpningen av de nya avlöningsbestämmelserna må,
i enlighet med vad ovan sagts, av Kungl. Maj:t utfärdas
;

dels ock antaga följande ändring i lagen den 4 juli
1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar:

§ I Rätt

till pension enligt denna lag tillkommer med
nedan stadgade undantag dels var och en, vilken vid
lagens trädande i kraft är delägare i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning, dels ock var och en, som
efter lagens trädande i kraft varder anställd i ordinarie
tjänst vid statens järnvägar.

Från denna lags tillämpning undantages:

a) sådan personal vid statens järnvägar, som antingen
vunnit delägarrätt i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
på grund av nådiga reglementet för
pensinrättningen den 6 september 1872 och icke behörigen
anmält sig vilja genom erläggande av de i
förnyade nådiga reglementet den 3 november 1882
för samma pensionsinrättning bestämda högre avgifter
bereda sig förbättrad pensionering eller ock uppbär
avlöning enligt äldre lönestat än den från 1908 års
ingång gällande;

b) den, som har delägarrätt i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning på grund av nådiga regie -

115

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

mentet för pensionsinrättningen den 3 november 1882
och, därest han jämlikt bestämmelsen i § 6 c) i samma
reglemente skulle före den 1 januari 1916 bliva pensionsberättigad,
inom tre månader från lagens trädande
i kraft eller, om han vid sistnämnda tidpunkt kvarstår
på äldre stat än den från 1908 års ingång gällande
och sedermera vinner befordran, inom tre månader
från det befordran vunnits hos järnvägsstyrelsen
anmäler, att bestämmelsen i § 6 c) i pensionsreglementet
må å honom vinna tillämpning;

c) generaldirektören och chefen för statens järnvägur
samt överdirektör och souschef.

§ 2-

Pensionsrätt tillkommer

a) den, som till följd av olycksfall i statens järnvägars
tjänst eller eljest till följd av sjukdom, vilken
han genom utövning av sådan tjänst ådragit sig, icke
vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller
av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas
till annan befattning samt fördenskull erhåller avsked
eller entledigas;

b) den, som efter minst 10 års tjänstgöring i
ordinarie anställning vid statens järnvägar, antingen
till följd av kroppskada eller sjukdom i andra fall än
under a) sägs eller ock till följd av väsentligen minskad
arbetsförmåga icke vidare kan behörigen sköta
sin befattning och ej heller av j ärnvägsstyrelsen anses
kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt
fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b)
oförmågan att vidare behörigen sköta befattningen vara
styrkt med i behörig ordning avfattat läkarbetyg utfärdat,
vad den till för läkarvård berättigade personalen
angår, av vederbörande järn vägsläkare; och

c) den som vid avgång från tjänsten uppnått här
nedan för samma tjänst stadgade levnadsålder, under
förutsättning tillika att vederbörande under minst tio
år innehaft anställning i ordinarie statstjänst, därav
åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars tjänst.

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Nämnda levnadsålder utgör för:

lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare sextio
år, hallmästare av l:a och 2:dra klass, bangårdsmästare,
tågmästare, konduktör, stationsförman, lokomotiveldare,
vagnskötare, banvakt och stationskarl sextiotre
år;

övriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef,
överkontrollör, sekreterare och byråingenjör av l:a och
2: dra klass sextiofem år samt manliga befattningshavare
i järnvägsstyrelsen, med undantag av de här
ovannämnda, sextiosju år.

Vid beräkning av tjänstår skall avdrag göras för
den tid, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum
av annan anledning än semester, enskilda angelägenheter
eller svag hälsas vårdande under sådana omständigheter
att jämlikt § 5 i det för tjänstemän vid statens
järnvägar gällande avlöningsreglemente fullt arvode
i dylika fall åtnjutes, sjukdom, offentligt uppdrag
eller resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till
egen utbildning.

Tjänsteman, som vid uppnående av den här ovan
stadgade levnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och
alltså icke då är berättigad till erhållande av pension,
må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,
även om han på grund av stadgandet i § 3 här nedan
tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders
inträde.

Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle till
Riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ådelgren.

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

117

Förslag till nådig

kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar

den 15 november 1907.

§ 1.

Mom. 1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar utgår
i årligt arvode 20,000 kronor.

Till en var av de två överdirektörerna och souscheferna utgå arvoden
med 12,000 kronor.

Mom. 2. Generaldirektör är berättigad att från och med månaden
näst efter den, under vilken han uppnätt 65 levnadsår, under sin återstående
livstid av trafikmedel uppbära en årlig pension av 6,000 kronor.
Generaldirektör, som, innan han uppnått 65 levnadsår, antingen på
grund av sjukom eller därigenom, att han efter utgången av den tid,
för vilken '' han förordnats, icke erhåller förnyat förordnande, eller ock
eljest utan egen begäran nödgats avgå från sin befattning utan att på
grund av tjänstefel hava förverkat densamma, är berättigad att i pension
uppbära ett årligt belopp av 6,000 kronor för tiden, intill dess han
uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör före utgången av den tid,
erhållet förordnande avser, befinnas vara av sjukdom oförmögen till
vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han vara underkastad skyldighet att
avgå mot åtnjutande av pension enligt nu angivna bestämmelser. Såsom
pensionsavgift skall å det för generaldirektör bestämda arvodet eller den
honom under tiden, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande pension
avdragas ett årligt belopp av 360 kronor, som skall inbetalas till den i
19 § av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

järnvägar om förmälda fond; skolande ovannämnda pensionsbelopp gäldas
efter de i 20 § av samma lag angivna grunder.

Vad sålunda är stadgat om generaldirektör, gäller jämväl om överdirektör.

Mom. 3. Övriga vid statens järnvägar anställda tjänstemän tillkomm
er arvode enligt bestämmelserna i § 2 av detta avlöningsreglemente.

Mom. 4. Till eu var av två järnvägsfullmäktige må utgå arvode
efter 5,000 kronor för år.

Mom. 5. Till en var av tre överrevisorer må utgå ett årligt arvode
av 2,500 kronor.

Mom. 6. Arvode, med undantag av det till generaldirektören, till
överdirektör, till järn vägs fullmäktig och till överrevisor utgående, som
överstiger 3,900 kronor, fördelas till två tredjedelar i lön och en tredjedel
i tjänstgöringspenningar. Av arvode till belopp av 3,900 kronor
och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre fjärdedelar lön och en fjärdedel
tjänstgöringspenningar samt av arvode å 2,100 kronor och därunder
fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör och överdirektör
utgår avlöning dels såsom arvode och dels, där bostad in natura
icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad och bränsle, allt enligt
följande stat med däri i förekommande fall angivna högsta och lägsta
belopp för år räknat. Där ersättning för bostad och bränsle icke är i
staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår samma ersättning
.med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda begränsning.
Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

119

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

	Arvode.	Ersättning för bostad och bränsle.	Summa avlöning.	• .
	Lägst	Högst	Lägst	Högst	Lägst	Högst
Tjänsteman av högre grad:	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	6,900					^Byråchef kan i stäl-

Byråchef....................................	6,000	1,800	7,800	, CO o o	Ibostad och bränsle
0 verko ntrollör ...........................>						\| erhålla bostad in 1 natura om 6 rum

Arkitekt ....................................							(och kök.
Matematiker ..............................\|	4,800	5,700	1,800	6,600	7,500
Ombudsman ..............................J
Sekreterare................................
Kamrerare och föreståndare för
kammarkontoret .....................
Förste aktuarie och föreståndare
för statistiska kontoret ............
Milkontrollör och föreståndare för	4.200	5,100	1,500	5,700	6,600
milkontoret..............................
Revisor och föreståndare för revi-sionskontoret........................ Förste kontrollör......... ............ Byråingenjör av l:a klass............, Kassör...................................... Registrator................................. Notarie.................... Byråingenjör av 2:dra klass......... Förrådsförvaltare........................ Kontrollör .................................,	3,300	4,200	1,320	1,500	4,620	5,700
Förste bokhållare....................... Underingenjör ..........................j	2,400	3,600	960	1,100	3,360	4,700
Manlig bokhållare ..................... Ritare .......................................\| Manlig kontorsskrivare ...............j	2,100	3,300	840	1,100	2,940	4,400
1,500	2,700	600	850	2,100	3,550
Kvinnlig bokhållare.....................	1,500	2,100	600	650	2,100	2,750
» kontorsskrivare ............	1,080	1,800	400	1,480	2,200
			Vaktmästare er-
Tjänstemän av lägre grad:							håller bostad in natura. Förste vakt-
Vaktmästare .............................	840	1.200	—	—	840	1,200	mästare erhåller ett
							tilläggsarvode av 200 kr. om året.
							Kontorsbiträde, som tjänstgör som för-
Manligt kontorsbiträde ...............	840	1,200	336	480	1,176	1,680	man å biljettrycke-Iriet, lian erhålla ett 1 tilläggsarvode av (högst 180 kr.omåret.

Anm. Tilläggsarvode anses som extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras
av tjänsteman, då lian ej tjänstgör.

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

2:o) Då Kung-]. Maj:t finner sådan! lämpligt, må kontorsskrivare
avlönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning i den mån
han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad kontorsskrivare
skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen
kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme enligt
pris, som styrelsen fastställer.

8:o) Tjänsteman vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter arvode
enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år
räknat.

Tjänstemän av högre grad.	An lägst Ivr.	•ode högst Kr.
Distriktschef......................................... Bandirektör ...........................................	8,000
Maskindirektör....................................... Trafikdirektör......................................... Baningenjör av l;a klass ........................	I 6,000 )	6,900
Maskiningenjör av l:a klass................... Trafikinspektör av l:a klass.....................	i 4,800	5,700
Överinspektör........................................ Distriktssekreterare................................. I Baningenjör av 2:a klass ........................	4,500	5,400
Telegrafingenjör................................... Maskiningenjör av 2:a klass..................... Trafikinspektör av 2: a klass..................... Distriktskamrerare .................................	4,200 )	5,100
Förrådsförvaltare.................................... Stationsinspektor å l:a klassens station ...	1 3,900	4,800
Stationsinspektor å 2:a klassens station . . Distriktskassör .....................................	3,600 1	4,500
Maskininspektor .................................... Byråassistent.......................................... Telegrafinspektor...................................	j 3,300	4,200
Stationsinspektor å 3:e klassens station ... Underinspektör...................................... Bxpeditionsföreståndare...........................	3,000	3,900

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

121

	Arvode
	lägst	högst
	Kr.	Kr.
Underingenjör........................................
Förste bokhållare....................................	1 2,400	3,600
Förste telegrafist..... ..............................
Stationsinspektor å 4:e klassens station A	2,400	3,300
Bokhållare ........................................ Förste stationsskrivare ...........................	\| 2,100	3,300
Telegrafist .....................	1,800	3,000
Stationsinspektor å 4:e klassens station B	2,100	2,700
Bitare ............................................. Manlig kontorsskrivare.......................... Stationsskrivare......................................	\| 1,500	2,700
Kvinnlig kontorsskrivare ........................	1,080	1,800
Tjänstemän av lägre grad.
.Lokomotivmästare..................	1,800	3,000
Vagnmästare .......................................... Overbanmästare ....................................	1,500 I	2,700
Lokomotivförare ....................................	> 1,200	2,100
Maskinist............................................... Banmästare av l:a klass ........................ Trädgårdsmästare.................................... Förrådsmästare....................................... Stationsmästare å 5:e klassens station....... Bangårdsmästare .................................... Tågmästare .......................................... Banmästare av 2:a klass ........................	j , 1,200	1,800
Vagnförman .......................................... Stallförman .......................................... Stationsmästare å 6:e klassens station...... Konduktör .............................................	, 1,020	1,500	fNattbanmästare erhåller ett högsta \ arvode av 1,260 kronor.
Manligt kontorsbiträde ............................ Stationsförman .......................................	. 900	1,500	(Portvakt vid verkstad erhåller ett \ högsta arvode av 1,260 kronor.
Portvakt å l:a klassens station eller vid verkstad .............................................

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 3 käft.

122

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

	Arvode	1
	lägst	högst
	Kr.	Kr.
Lokomotiveldare .................................... Vagnskötare ......................................... Förrådsförman ....................................... Maskin- och. pannskötare ........................ Stationsmästare å 7:e klassens station...... Qvinligt kontorsbiträde...........................	900	1,380
Vaktmästare .......................................... Banvakt ................................................ Vagn- och stallkarlar............................. Förrådsvakt .......................................... Stationskarl ..........................................	> 840	1,140	[Banvakt, vilken tjänstgör såsom vakt vid rörlig bro, kan under \ seglationstiden erhålla ett tilläggs-I arvode efter högst 120 kronor 1 för år.

Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan arhålla ett tilläggsarvode efter högst 300
kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras
av tjänsteman, då han icke tjänsten förrättar.

§ 3.

Antalet af nedanstående befattningar ntgör

byråchefer ....................................... 15

överkontrollör................................. 1

arkitekt............................................. 1

matematiker .................................... 1

ombudsman .................................... 1

sekreterare...................................... 6

kamrerare och föreståndare för

kammarkontoret ..................... 1

förste aktuarie och föreståndare

för statistiska kontoret......... 1

milkontrollör och föreståndare
för milkontoret........................ 1

sen:

revisor och föreståndare för revi -

sionskontoret ........................... 1

förste kontrollörer ........................ 3

byråingenjörer av l:a klass ...... 10

kassör................................................ 1

registrator ...................................... 1

notarier.....

byråingenjörer av 2:dra klass

förrådsförvaltare ........................

kontrollörer .................................

vid distrikten och

distriktschefer.............................. 5

bandirektörer ................................. 5

maskindirektörer ........................... 6

trafikdirektörer .............................. 5

baningenjörer av l:a klass......... 5

centralverkstad en:
maskiningenjörer av l:a klass
trafikinspektörer av l:a klass

överinspektörer..........................

distriktssekreterare....................

baningenjörer av 2:dra klass ... 27

Oi 03 OO Ui Öl H 05 Oi

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

123

telegrafingenjörer ...................... 5

maskiningenjörer av 2:dra klass 14
trafikinspektörer av 2:dra klass 7

distriktskamrerare ...................... 5

förråds förvaltare .......................... 5

stationsinspektorer å l:a klassens

stationer.................................... 2

stationsinspektorer å 2:dra klassens
stationer .................... 33

disi riki skassörer.............................. 5

maskininspektorer ........................ 18

byråassistenter .............................. 15

telegrafinspektorer....................... 5*)

stationsinspektorer å 3:dje klassens
stationer........................ 37°)

underinspektörer ........................... 5

expeditionsföreståndare ............... 17

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmas för varje
år av Kungl. Maj:t.

§ 7.

För åtnjutande av de med befattning förenade avlöningsförmåner
gälla följande allmänna bestämmelser:

l:o) Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion givna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen enligt
stat tillkommande arvode; ägande den, som i följd av befattnings indragning
eller förändring förflyttas till annan befattning med ringare
avlöningsförmåner, erhålla, förutom vid förflyttningen innehavande arvode,
jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle hava kommit i
åtnjutande av förhöjning i arvode, dylik arvodesförhöjning.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter
vederbörande överordnade myndighets bestämmande, upphörande av eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolagregistrerat,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad
angår verkets chef, överdirektör, distriktschef eller byråchef Kungl. Maj:t

*) Minskas i den mån telegrafingenjörstjänster tillsättas.

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

och, vad angår innehavare av annan befattning, järnvägsstyrelsen uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för fullgörande av
tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Över alla av styrelsen i ovannämnda hänseenden meddelade beslut
skall förteckning föras hos styrelsen.

3:o) Avlöning må ej utgå till tjänsteman för tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

Därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, skall den del av hans avlöning, som icke av styrelsen prövas
böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,
såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 9.

l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behövligt, tillkomma dels byråchef, förste vaktmästare och
vaktmästare i styrelsen, dels följande tjänstemän av högre grad vid
distrikten, nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-,
maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, överinspektör, maskin -inspektor, byråassistent, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare
för biljettexpedition, förste stationsskrivare å station av
2:dra eller 3:dje klass ävensom dylik tjänsteman å station av högre klass,
som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet
användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga
tjänstemän av lägre grad vid distrikten med undantag av lokomotivförare,
tågmästare, ogift manligt kontorsbiträde samt gift manligt kontorsbiträde,
som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör,
eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.

Pär lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej
nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om
vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen
att erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är fimenad förmånen av fritt bränsle enligt stat,
som av styrelsen fastställes.

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära
ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent
av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i enlighet
med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande
därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

för

))

för

))

a) ä station, där ersättningen utgår med 40 procent:

tjänsteman, som kan

» » »

)) > »

» » »

b) å

tjänsteman, som kan

» » »

» 3> ))

)) V ))

» » »

» » D

erhålla 7 rum och

» 6 » »

» 5 » »

» 4 » s>

» 3 » »

)) 2 » »

» 1 » »

övriga stationer:

erhålla 7 rum och

)> 6 » »

» 5 » »

» 4 » »

» 3 » »

» u 2 » »

» 1 » »

kök, kr. 2,000

» )> 1,800

» » 1,500

» » 1,100

» ?> 850

» » 650

» » 400

kök, kr. 1,700

» d 1,500

» » 1,200

» )> 900

» » 700

» » 550

» » 350

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

BILA -

Antalet diarieförda ärenden åren

		1895.	1900.	1906.	1907.
		Diarieförda ärenden.
1.	Administrativa byrån ...................................................	\|
		} 387	1.004	1.343	1,448
2.	Kameralbyrån..............................................................	1
3.	Banbyrån....................................................................
4.	Bankonstruktionsbyrån ..............................................
		228	883	1,211	1,197
5.	Bangårdsbyrån .........................................................
6.	Telegrafbyrån...........................................................	■
7.	Maskinbyrån ....................................•......................
8.	Förrådsbyrån...............................................
		309	839	1,700	2,621
9.	Maskininspektionsbyrån........................................
10.	Byrån för elektrisk drift...............................................
11.	Trafikbyrån....................	_
			• 3,158	3,843	3,874
12.	Tidtabellsbyrån .........................................	—	\
13.	Militärbyrån ...............................................................	2,364	4	208	265
14.	Persontaxebyrån .......................	—
15.	Inrikes godstaxebyrån.................................................	—	1 753	2,067	2,034
1 6.	Utrikes godstaxebyrån...................................................	—	1
	Summa	3,288	G,641	10,372	11,438

*) Enligt arbetsordningen avser inbalanseringen tidpunkten den 1 mars.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

127

Gr 0 EL

Uttaga H till järnvägsstyrelsens und. skrivelse
den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation
m. m.

1895, 1800. 1806—1911.

19 08.	19 0 9.	1910.	1911.
Inbalan-serade x) ärenden.	Diarie- förda ärenden.	1 Summa.	Inbalan-serade *) ärenden.	Diarie- förda ärenden.	Summa.	Inbalan-serade *) ärenden.	Diarie- förda ärenden.	Summa.	Inbalan-serade *) ärenden.	Diarie- förda ärenden.	Summa.
f 31	272	303	20	237	257	20	408	428	16	389	405	1.
! 35	431	466	29	446	475	16	739	755	27	723	750	2.
{ 57	521	578	81	482	563	112	480	592	159	505	661	3.
\| 17	66	83	5	69	74	13	79	92	20	97	117	4.
5	32	37	25	33	58	16	31	47	19	43	62	5.
2	149	151	2	133	135	3	189	192	8	210	218	6.
10	1,007	1.017	25	1,055	1,080	12	841	853	14	970	984	7.
—	796	796	—	719	719	17	767	784	12	897	909	8.
—	855	855	—	658	658	—	670	670	—	643	643	9.
6	394	400	—	368	368	7	335	342	11	676	687	10.
i 37	2,037	2,074	44	2,436	2,480	56	2,665	2.721	71	2,610	2.681	11.
i -	910	910	7	931	938	27	1.070	1,097	16	1,065	1,081	12.
5	833	838	7	462	469	7	233	240	—	227	227	13.
( 31	2,125	2,146	47	2,122	2,169	32	2,666	2,698	19	2.688	2,707	14.
I 182 j	968	1,150	176	1,058	1,234	137	1,056	1,193	35	1.110	1,145	15.
1 36	758	794	66	998	1,064	49	1,082	1.131	97	1,193	1,290	IG.
444	12,154	12,598	534	12,207	12,741	524	13,311	13,835	524 j 14,046	14,570

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Bilaga C till järnvägsstyrslsem lind. skrivelse
den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation
m. m.

Antalet diarieförda ärenden åren 1895, 1900, 1906 och 1907 samt antalet
avgjorda ärenden åren 1908—1911.

1	1895.	1900.	1906.	1907.	1908.	1909.	1910.	1911.
					Av-	Av-	Av-	Av-
	Diarieförda ärenden.	gjorda	gjorda	gjorda	gjorda
					ärenden.	ärenden.	ärenden.	ärenden.
l. Administrativa byrån.........	\|				\| 397	416	383	452
	} 387	1,004	1.343	1,448	) \
2. Kameralbyrån ..................	1				( 836	1,589	1,524	1,708
3. Banbyrån ........................					730	737	700	738
I 4. Bankonstruktionsbyrån......					307	266	261	313
	■ 228	883	1,211	1,197
5. Bangårdsbyrån..................					19	27	28	38
c. Telegrafbyrån ............... ..					138	132	184	210 j
7. Maskinbyrån.....................					1,747	2,014	1,752	1,694
s. Förrådsbyrån....................					834	949	1,002	1,258
	309	839	1,700	2,621
9. Maskininspektionsbyrån.....					649	550	670	631
10. Byrån för elektrisk drift ...					205	316	331	655
11. Trafikbyrån ....................	_	1			( 2,037	2,358	2,536	2,599
		} 3,158	3,843	3,874
12. Tidtabellsbyrån................	—	(			[ 910	891	1,081	1,041
18. Militärbyrån.....................	2,364	4	208	265	446	462	240	224
14. Persontaxebyrån...............	—	\|			/ 2,099	2,137	2,666	2,645
16. Inrikes godstaxebyrån ......	—	753	2,067	2,034	) 669	949	974	1,017
18. Utrikes godstaxebyrån ......	—	1			( 728	1,029	1,034	1,141
Summa	3.288	6,641	10,372	11,439	12,751	14,822	15,366	16,364

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

129

Bilaga, 1) till järnvägsstyrelsens und. skrivelse den 23 augusti 1912
ang, styrelsens omorganisation m. m.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft.

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Antalet och beskaffenheten av under åren

	1 9 0 8.	19 0 9
	Antal ärenden.		Därav und. skr.	Antal ärenden,
				Summa.							Summa.
Administrativa byrån.	1.	2.	3.		1.	2.	3.	1.	2.	3.

Organisationsärenden...............	2	1	3	6		1	—	3	5	5	13
I Kättegångsärenden ..................	—	107	—	107	—	—	—	—	68	11	79
Övriga ärenden av rättslig na-
I tur......................................	4	11	4	19	4	—	—	4	11	7	22
Bestrafiningsärenden ...............	2	26	—	28	1	—	—	—	50	4	54
1 Personalärenden ......................	O O	44	59	106	—	—	—	2	24	95	121
! Arvodes- och kostnadsstater......	3	7	4	14	2	—	—	2	2	1	5
1 Statistiska ärenden ..................	5	5	6	16	3	—	—	2	2	7	11
Koncessionsärenden..................	18	—	45	63	18	—	—	7	2	42	51
Övriga ärenden........................	6	9	23	38	2	2	—	i	18	41	60
Summa	43	210	144	397	30	3	—	21	182	213	416
Kameralbyrån.
Personalens avlönings- och pen-
sionsförhållanden ..................	10	27	32	69	1	3	—	8	17	38	63
Kameralärenden.......................	—	1	19	20	—	—	1	—	16	38	54
Kevisionsärenden .....................	—	175	39	214	—	2	—	—	134	1,025	1,159
Kassaärenden...........................	—	45	61	106	—	—	—	—	19	29	48
Hälso- och sjukvårdsärenden( j ärn-
vägsläkare och deras distrikt)...	2	7	61	70	1	1	—	1	14	29	44
Pensioner.................................	1	20	o O	24	1	1	—	3	10	21	34
Understöd och gratifikationer....	1	122	93	216	-	13	36	—	8	81	89
Skadeersättningar, som icke av-
göras enligt trafikreglementet..	4	42	33	79	1	1	—	1	43	20	64
Personalärenden.......................	—	15	23	38	—	1	1	2	7	10	19
Övriga ärenden.........................	—	—	—	—	—	—	—	—	4	11	15
Summa	18	454	364	836	4	22	38	15	272	1,302	1,589

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 5.

131

Bilaga I) till järnvägsstyrelsens und. skrivelse
den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation
m. m.

1908—1911 av styrelsen avgjorda ärenden.

	19 10.	19 11.
Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.
1.	2.	O o.	1.	2.	3.		>•	9 1	3.	1.	2.	3.		1.	2.	3.
3	1	1	9	11	7	27	5	4		5	1 9	7	21	1	2	_
—	—	—		G9	—	69	—	-	—	—	54	24	78		—	j
1	1	—	3	10	4	17	3	2	—	4	13	8	25	3	—	—
	5	—	—	63	3	66	—	7	—	2	35	11	48	1	5	—
	5	l	2	38	27	67	2	6	—	3	27	121	151	1	5	1
2	—	—	5	4	—	9	2	—	—	2	6	1	9	2	—	—
! i	—	—	1	19	8	28	1	—	—	2	13	5	20	1	—	—
7	2	—	5		46	51	5	—	—	3	2	28	33	3	i	—
1	7	—	4	27	18	49	3	7	—	1	17	49	67	1	4	—
! 15	21	2	29	241	118	388	21	26	—	22	176	254	452	13	17	1
2	1		5	38	14	57	2	1		6	24	19	49	6	5
—	2	2	5	12	15	32	3	1	1	1	4	36	41	—	—	—
—	—	—	1	49	405	455	—	—	—	-	118	802	920	—	—	—
—	—	—	1	22	50	73	—	—	—	—	17	47	\| 64	—	—	—
	1	—	3	26	47	76	1	1	—	2	14	56	72	1		—
1	5	1	1	14	207	222	1	1	—	3	6	269	278	2	2	—
	5	48	—	36	65	101	—	7	36	3	2	86	91	—	1	46
	2	—	—	34	8	42	—	1	—	3	38	24	65	—	1	—
—	1	—	1	46	419	466	1	—	—	2	ii	106	119	—		—
											2	7	9	—	—	—
3	17	51	1 17	277	1.280	1,524	1 8	12	37	20	236	1,452	1,708 9	9	46

132

Kung],. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

1	1 9 0 8.	19 0 9
	Antal ärenden.	Summa	Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.
	1.	2.	3.		1.	3.	3.	1.	i	3.
Banbyrån.
Kostnads- och nybyggnadsstater	4	—	—	4	O	—	—	5	—		5
Uppförande av husbyggnader	1	35	—	36	—	—	—	5	61	_	66
Utförande av spårarbeten å sta-tioner .................................	11	35	_	46	_	_		i	46		47
Angfärjelägen .........................	3	15	—	18	1	—•	—	2	25	—	27
Andra nyanläggningsarbeten vid de trafikerade statsbanorna ..	2	13	_	15				4	40		44 i
! Förändringar av byggnader och anläggningar ........................	_	18	_	18				1	37		38
j Jordförvärv, jordbyten och ägan-derättsfrågor i allmänhet ......	3	44	_	47	2	7		6	44		50
Enskilda järnvägars inledande å statens järnvägars stationer...	4	_	_	4				9	_		9
Anslutning till statens järnvägars spårsystem av enskildas spår..	_	28	_	28					23		23
Gata-, väg- och andra hit hänför-liga frågor ...........................	1	22	_	23	_	3			24		24
V ätten avledning ar.....................	—	6	—	6	—	—	—	—	8	—	8
Uthyrning av markområden och [ lokaler .................................	_	10	_	10					7		7
1 Upphandlingar ........................	2	37	—	39	—	—	—	1	22	—	23
1 Disponerandet av spårbyggnads-materialier ...........................	_	20	_	20	_	_	_	1	23		1 24 i
1 Försäljning av begagnade spår-effekter ................................*	_	_	34	34						20	20 \|
j Impregnering av virke...............	1	5	—	6		—	—	1	5	—	6
Stadsplanefrågor .....................	—	5	—	5		1	—	—	8	—	8
Personalärenden ......................	—	37	89	126		4	—	—	39	44	83 \|
Fullmakter för särskilda uppdrag	—	—	20	20		—	—	—	_	6	6 1
Statistik .................................	—	20	43	63		—	—	—	31	78	109
Övriga ärenden ........................	1	75	86 \|	162	1	4	—	o O	57	50	no
Summa	33	425	272 J	780	7	19	—	39	500	19S	787
Bankonstrulitionsbyrån. Bro- och vägportöverbyggnader	2	68		70		1		5	55		60
Landningsbroar för ångfärjelägen	_	28	—	28	—	-	—	—	13	—	13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5

133

	10 10	1 9 11.
! Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav un c	. skr.
i.	2.	.3.	1.	2.	3.		i.	2.	3.	i.	2.	3.		i.	2.	3.
! i 1			4			4	2			4			4	1
1 —	—	—	3	61	—	64	—	—	—	4	31	—	35	—	—	—
—	—	—	4	63	—	67	—	_	_	5	28	_	33	i	_	_
j 2	—	—	—	—	—	—
i 1	—	—	—	51	—	51	—	1	—	8	57	—	65	i	1	—
—	—	—	—	53	—	53	—	-	—	—	37	—	37	—	—
3	1	—	2	65	—	67	1	14	—	6	61	—	67	5	11	—
4	—	—	6	—	—	6	2	—		5	—	—	5	3	—	—
	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—
	1	—	—	16	—	16	—	—	—		13	—	13	_	3	___
—	4	—	1	6	—	7	1	—	—	—	8	—	8	—	—	—
	—	—	—	5	—	5	—	—	—	—	2	—	2	—	—	_
1 ~~	—	—	4	19	—	23	—	—	—	—	20	—	20	—	—	—
	—	—	1	22	9	32	—	—	—	2	23	17	42	—	—	—
1 1	—	—	—	—	24	24	—	—	—	—	—	17	17	—	—	—
	3	—	—	12	—	12	—	7	—	_	5	_	5	_	4	I
	1	—	—	47	29	76	—	2	—	—	58	44	102	—	2	—
	—	—	—	—	4	4	—	—	—	—	—	3	3	—	—	—
	—	—	—	31	74	105	—	—	—	—	31	90	121	—	—	—
2	3	—	6	58	20	84	—	4	—	5	86	68	159	2	g	—
14	14	—	31	509	160	700	6	28	—	39	460	238	738	18	28	—
1	—	—	6	80	—	86	—	—	—	17	32	—	49	—	-	—

134

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr o.

	1 9 0 8.	1 9 0 9.
	Antal ärenden.	Summa.	Därav und	skr.	Antal ärenden.	Summa, i
	1.	2.	3.		1.	2.	3.	1.	2.	3.
Utförande av växel- och. signal-säkerhetsanläggningar............	1	58	1	59				6	75		i 81
Besiktning av växel- och signal-säkerhets anläggningar............	—	18	J	18	—	—	—	—	36	—	36
Instruktioner och föreskrifter för användning av d:o ...............	_	6	93 !	99	—	—	—	11	34	—	45
Upphandlingar .......................	—	4	—	4	—	—	—	—	6	—	6
1 Personalärenden ......................	—	1	4	5	—	1 1	—	—	4	—	4
Övriga ärenden........................	—	9	15	24	—	—		2	12	7	21
Summa	3	192	112	307	—	2	—	24	23o	7	266
Bangårdsbyrån.											:
Omgestaltning av bangårdar . ..	10	1	1	12	—	—	—	3	6	3	12
Järnvägslinjer ........................	—	—	—	-	—	—	—	5	1	i
Fastställelse av stadsplaner ......	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	1
Vägfrågor ...............................	—	1	—	1	—	—	—	—	—	—	—
Personalärenden ......................	—	2	—	2	—	—	—	—	—	4	4 !
Övriga ärenden........................	—	2	2	4	—	—	—	—	—	3	3 !
Summa	10	6	3	19	—	--	—	9	7	11	27
Telegrafbyrån.
Elektriska kraft- och belysnings-anläggningar ........................	9	7	6	22	1	—	—	7	14	12	33
Främmande starkströmsledningar inom statens järnvägars om-råde ...................................		28	27	55		28			33	12	45
Främmande svagströmsledningar inom statens järnvägars om-råde .................................		5	8	13		5			2	4	6
Telegrafväsendet ...................	—	8	4	12	—	—	—	—	17	8	25
Telefonväsendet.......................	1	7	4	12	—	—	—	i	7	1	9
Telegrafverkets ledningar och apparater inom statens järn-vägars område .....................	2	6	9	17					9	3	12
Personalärenden m. m............	—	2	5	7	—	—	—	—	1	1	2
Summa	12	63	63	138	1	33	\| —	8	\| S8	41	132

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

135

	19 10.	19 1 1.
[ Därav lind. skr. 1	Antal ärenden.	Summa.	Därav unc	. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav unc	. skr.
1.	2.	3.	1.	2.	3.		i.	2.	3.	i.	2.	3.		1.	2.	3.
—	—	—	4	70	—	74	—	_	_	2	71	_	73
—	—	—	—	47	—	47	—	—	—	—	53	—	53	—	—	—
—		—	5	22	—	27	—	—	—	11	64	—	75	_	_	_
—	—	—	—	2	—	2	—	—	—	—	3	—	3	—	_	_
—	1	—	—	3	15	18	—	—	—	—	12	—	12	—	1	—
—	—	—	—	2	5	7	—	—	—	4	24	20	48	—	—	—
1	1	—	15	226	20	261	—	—	—	34	259	20	313	—	1	—
_	_	_	4	3	3	10	i			9	2	5	16
5	—	—	1	—	3	4	i	—	1	1	—	2	3	—	—	—
—	—	—	2	1	—	3	2	—	—	6	1	—	7	6	—	—
										1	—	—	1	—	—	—
—	—	—	—	—	5	5	—	—	1	—	—	5	5	—	—	_
—	—	—	—	1	5	6	—	—	—	1	1	4	6	—	—	_
5	"	“	7	5	16	28	4	—	2	18	4	16	38	6	—	—
i	—	—	8	14	17	39	—	1	—	7	22	8	37	—	—	—
—	26	—	—	47	28	75	—	41	—	—	48	28	76	—	37	—
—	2	—	—	o O	4	7	—	3	—	_	3	7	10		3
—	—	—	—	22	4	26	—	—	—	1	24	11	36	1	—	—
—	1	—	—	11	9	20	—	—	—	—	22	6	28	—	—	—
—	—	—	1	7	1	9	—	—	_	_	6	7	13
—	—	—	—	6	2	8	—	—	—	—	5	5	10	—	—	_
i	29	—	9	no	65	184	—	45	—	8	130	72	210	1	40	—

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

	1 9 0 s.	1 9 0 9.
	Antal ärenden.		Därav und	skr.	Antal ärenden.
				Summa.							Summa.
	1-	2.	3.		1.	2.	3.	1.	2. \|	3.
Maskinbyrån.
Personalärenden .....................	18	ce	217	453	9	—	—	12	190	168	370
Kostnadsstaten ........................	2	2	—	4	1	—	—	2	2	—	4
Bullande materielen..................	8	118	324	450	1	—	—	4	185	299	488
Konstruktions- och ritarbeten ... Kva byggnader och anläggningar	45	125	140	310			"	25	63	200	288
samt förändringar av sådana vid maskinavdelningen .........	5	20	10	35	1	—	—	2	9	23	34
Lokomotivtjänst .....................	2	17	20	39	—	—	—	1	36	71	108
Yagntjänst .............................	3	28	42	73	—	—	—	3	67	133	203
Verkstadstjänst........................	—	—	—	—	—	—	—	1	12	23	36
Bokföring...............................	—	17	8	25	—	—	—	3	37	9	49
Växlingstjänst å föreningsstatio-ner.......................................	5	6	2	13	—	—	—	—	—	—	10
Malmtransporter ...... .............	5	3	4	12	—	—	—	2	6	2
Statistik och berättelser............ Maskintekniska ärenden rörande	—	—						2	3	2	7
internationell trafik och sam-				14	2						11
trafik....................................	3	9	2	—	—	1	7	3
Ångfärjetjänst ........................	6	53	44	103	4	—	—	1	97	119	217
Användning av torv ...............	—	—	—	—	—	—	—	1	—	4	5
Övriga ärenden........................	2	28	186	216	—	—	—	1	37	146	184
Summa	104	OM	999	1,747	18	—	—	61	751	1,202	2,014
FSrrådsbjrrän.
Provning av leveransanbud ......	13	187	237	437	—	—	—	11	155	267	433 \|
Ändringar i eller tillämpning av leveransavtal ........................	—	40	84	124	—	—	—	1	37	116	154 \|
Bristfälliga leveransers godta-		28	51	83					22	59	81
gande eller refuserande .........	4	—	—
Bolcföringsbestämmelser..........	1	18	32	51	—	—	—	1	12	39	52
Försäljning av förrådsvaror......	1	11	27	39	—	—	—	1	12	27	40
Fördelning av förrådsvaror mel-lan distrikten........................	—	4	34	38	—	—	—	—	—	88	CO CO
Behandling av rapporter och be-hovsuppgifter......:................	3	8	21	32	—	—	—	4	9	52	65
Provningar av förrådsvaror ......	—	10	14	24	—	—	—	—	14	21	35
Personalärenden .....................	—	—	6	6	—	—	—	—	—	1	1
Summa	22	806	506	834	—	—	—	18	261	870	949

137

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

	1 9 1 0.	19 1 1.
Därav lind.	skr.	Antal ärenden. \|	Summa.j	Därav lind.	skr.	II Antal ärenden \|	Summa.	Därav und.	skr.
1.	2. \|	3.	1- l	2- \|	3.		i. ;	2.	3.	L	2. \|	3.		i. ! 1	2. \|	3. \| 1
1		1	1 12 i	92 !	ns	222	3	2	_	11 !	107 \|	144	262 ;	2	4	- j
1 1	- !	—	2	2	—	4	1	—	—	2 1	1 !		3	i	—	_
2 I	-	—	6	144	164 f	314	3	1	—	9	260 j	415	684	i	1
_ 1		—	33	57	223	313	—	—	—	23	74 i	179 j	276	— i	—	—
1 1	_		i	20	33	54	_	1 ;	—	3 i	30 i	j 20	53	i		—
1		—	2	30	75	.107	—	1 i	—		39	32	71		1	—
1		•		70	129	199	—		-	-	25	22	17	—	—	—
\| _		—	1	3	15	19		—	—	2 1	21	3 \|	26	_	—	— 1
j —	—	—	4	36	15	55	—	—	—	1	30	41	35	—	—
			4	2	2	8	1	_	_	_	- 2 i	2 ‘	4	—	-''	—
—	—	—	2	•''»	2	9	1	—	—	4	3	2	9	-	—	i
	2	_	_	14	9	23	_	_	2	2	10	1	13		—	—
1	—	—	7	28	43	78	4	—	—	2	24	6	32		1
—	—	—	2	1	—	3	1	—	—	1	2	—	3	i	—	—
—	—	—	1	30	313	344	—	1	—	1	58	117	176		—	—
8	•2	1	77	534	1,141	1,752	14	G	2	Öl	686	947	1,694	6	7
			15	143	342	500	-	—	_	8	169	397	574	—	-	—
—	—		1	43	109	153	— \|	—		—	53	157	210	—	—	—
_	__	—:	—	24	64	88	1	—	— ■	—	12	48	60	—	—	—
—	—	—	1	14	31	• 46	\| —	—	—	1	! ii	32	44	—	—	—
	—	—	2	16	34	52	—	—	—	1	18	52	71	—	—	—
	—	—	—	—	62	62	\| —	—	—	—	—	128	128	\| —	—	—
_	2	_	4	7	43	54		—	—	4	11	121	136	—	—	—
—	—	—	—	12	35	47	il _	—	—	—	8	24	32	—	—	—
—	—	i	—	—	—	—	! -	—	—	—	—	3	3	—	—	3
I —	1 *	i	\| 23	\| 259	720	\| 1,002		\| — 1 —	14	j 282	i 962	I 1,258	—	i -	1 3

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 käft. * 18

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

i				1 9 0 8.				1 9 0 9.
!	i Antal ärenden.	Summa	Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.
	1.	2.	3.		1.	2.	3.	1.	2.	3.
Maskininspektionsbyrån.
Besiktning av rullande materiel, detaljer ock reservdelar därtill eller eljest upphandlade effekter	1	142	360	503					131	305	436
Uppskov med leverans resp. be-frielse från plikt för försenad leverans av rullande materiel..		11	3	14
Anmärkning mot nylevererad ma-teriel ....................................	—	25	25	50	—	—	—	—	9''	25	34
Anskaffning, vård och fördelning av mallar och likare förrullande materielens tillverkning samt anskaffning av kontrollstansar			33	33						40	40
Kontroll enligt gällande bestäm-melser över enskilda järnvägar och deras rullande materiel samt fastställelse av signatur för enskild järnvägs rullande materiel ..............................	1	44	4	49					40		40
Summa	2	222	425	649	—	—	—		180	370	550
Byrån för elektrisk drift.
Utredningar och underhandlingar om inköp av vattenfall .........	12	14	12	38	7	1	1	_	11	7	18
Elektriska driftförsöken samt be-rättelse därom .....................	3	12	34	49	1	—	—	—	15	5	20
Konstruktions- och ritarbeten ...	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Lokomotiv och vagnar för elek-trisk drift ...........................	1	2	8	11	1.	—	—	6	15	6	27
Undersökningar rörande elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riks-gränsen, vattenfallsutredningen, underhandlingar, byggande av försökslinje, tekniska och eko-nomiska beräkningar därför ...	3	24	20	47				8	46	27	81
Undersökningar och utredningar rörande elektrisk drift å andra bansträckor...........................	_							3	3 1	2 !	8 j

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

139

	19 10.	19 11.
Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr. i
1. \|	2.	3.	1.	2.	3.		1.	2.	3.	1.	2.	3.		1 1.	2.	3.
	—	—	—	165	380	545	—	—	—	—	139	372	511		—
—	—	—	—	8	46	'' 54	-	—	—	—	1	53	54	—	—	—
—	—	—	—	1	30	31	—	—	—	—	1	22	23		—
				39	1	40					43		43			_ 1
				213	457	670					184	447	631
			1	4	5	10	1	-
_	_	_	_	33	39	72	—	1	—	—	6	4	10	—	—	—
-	—									21	57	47	125	—	—
—	—	—	2	10	9	21	-	—	—	5	30	9	44	—	—	—
1	—	—	9	j 35	34	78	4	—	—	28	115	77	220	—	—	—
—	_	_	3	10	2	! 15	—	—	—	6	20	7	33	1	—	—

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5. ‘

	1 9 0 8.	19 0 9
	Antal ärenden.		Därav und. skr.	Antal ärenden.	\|
				Summa							Summa.
	1.	2.	o o.		1.	2.	3.	1.	2.	3.
Andra utredningar .................	3	4	6	13		_
Elektrisk tågbelysning...............	—	«	—	I -	—		—	1	10	12	23
Undersökningar och utredningar
rörande elektriska maskineriei
vid statens järnvägar ............	3	4	14	21	—	—	_	13	63	23	99
Personalärenden .....................	—	1	12	13	—	1	1	• 1	o O	22	26
Övriga ärenden........................	1	3	9	13	—	-	—	—	2	12	14
Summa	26	64	115	205	9	2	2	32	168	i 116	316
Traflkbyrån.
Personalärenden .....................	26	491	315	832	4	4	_	36	259	317	G12
Undervisningskurser..................	4	4	22	30	2	O O	—	1	15	25	41
Behovet av och villkoren för an-
läggning och förändring av
stationer, håll- och lastplatser											i
m. m...................................	—	45	13	58	—	16	—		33	21	54 1
Organisationsärenden ...............	—	—	—	—	—	—	—	2	7	8	17
Fribilj ettärenden .....................	2	17	498	517	—	2	2	5	238	875	1,118
Restaurantärenden .................	2	35	—	37	—	1	—	5	32	15	52
Föreningsstationer ..................	50	1	—	51	—	—	—	12	14	7	33
Säkerhetsärenden .....................	8	38	—	46	—	—	—	12	29	14	55
Trafikledning ...........................	—	—	—	—	—	—	—	9	17	19	45
Persontransport....................	—	26	—	26	—	—	—	—	35	50	85
Godstransport...........................	3	43	—	46	—	—	--	1	4	49	54
Malmtransport ........................	—	—	—	—	—	—	—	’ -	4	2	6
Ordningens upprätthållande ......	—	11	2	13	—	—	—	7	42	17	66
Telegraf- och telefonärenden......	—	—	—	—	—	—	—	1	9	15	25
Hushållning............................	—	—	—	. -	—	—	—	2	3	2	7
Statistik .................................	—	—	—	—	—	—	—	2 j	5	2	9
Förhållande till postverket.........	—	....	—	—		—	—	2 !	12	12	26
Förhållande tillj[tullverket.........	—	- \|	— \|	—	—	—	—	—	6 j	_	6
Övriga ärenden........................1	5 !	36 \|	340	381 1	~!	1	—	— 1	13 1	341	47
Summa \|	100 t	747 1,1901	2,037	6	27	al	97 i	777	1,4841	2,358

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

141

				19 10				19 11.
j Därav lind. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.
i.	2-	3.	i.; 2.	3.	1.	2.	3.	1.	2.	3.	1.	2.	3.
—										2	17	6	i 25	—	—	—
—	—	—	8	30	54	92	_	• _	_	6	54	49	! 109		1	_
i	—	—	1	4	24	29	1	—	—	2	4	24	30	—	—
—	—	—	—	4	10	14	—	—	—	—	5	54	59	—	—	—
2			24	130	177	331	6	1		70	308	277	655	1	1	_
10	4		33	256	336	625	J.	4		28	238	245	511		3
	i		2	11	2	15	—	—	—	1	13	19	33	—	1	—
_	10	__		58	11	72	2			1	52	15	68		15
1	—	—	—	6	—	6	—		—	6	8	9	23	—	1	—
1	3	—	2	299	849	1,150	—	1	1	2	149	1,069	1,220	—	5	—
....	—	—	2	47	21	70	—	—	—	3	30	12	45	—	i	—
o	1	—	13	18	1	32	1	1	—	9	39	8	56	1	i	—
_	—	—	4	39	14	57	—	—	—	10	29	7	46	—	—	—
\ i	—	—	4	39	25	68	—	1	—	4	14	27	45	--	—	—
—	—	—	1	29	51	81	—	—	—	2	55	71	128	—	i	—
i	—	—	7	OO 1—1	43	178	—	1	3	7	92	66	165	—	2	—
—	1	—	i	4	—	5	—	1	—	—	2	7	9	—	1	—
i	—	—	i	45	29	75	—	—	—	4	47	11	62	—	4	—
—	—	—	2	11	3	16	—	—	—	—	14	5	19	—	—	—
—	—	—	8	14	6	28	o	—	-	5	3	6	14	—	—	—
—	—	—	—	4	2	6	—	—	—	2	6	5	13	—	—	—
i	—	—	1	14	4	19	—	—	—	—	15	13	28	—	—	—
—	—	—	1	4	— 1	5 i	i	—	—	—	3	2	5	—	—	—
	1	—		13	151	28 1	...	—	—	—	93	16	109	—	—	—
18 \|	21	—	85	1.03» 1.112	2,536 \|	7	17	4 1	84 ;	902	1,6131	2,599	1	35	- \|

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

	1 9 0 8.				1 9 0 9.
	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.
	1.	2.	3.		1.	2.	3.	1.	2.	3.
Tidtabellsbyråu.
Tidtabells- och. därmed samman-hörande ärenden. ..................	33	134	165	332	_	_	—	11	70	264	345
Kungl. personers resor ............	4	12	7	23	—	—	—	2	5	66	73
Andra^personers resor, för vilka särskilda åtgärder vidtagits ...	2	5	5	12	—	—	—	2	7	12	21
Extratåg för andra än kungl. per-soners resor .......................	4	8	3	15	—	—	—	—	—	—	—
j Fälttjänstövningar.....................	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	1
Trafikåtgärder,vid större högtider	—	3	—	3	—	—	—	—	1	3	4
Trafikåtgärder för vissa varu-transporter ...........................	3	4	i	8	—	—	—	—	4	4	8
Inländsk vagnsamtrafik ............	2	17	24	43	—	—	—	—	1	41	42
Utländsk vagnsamtrafik ............	2	6	15	23	—	—	—	—	10	20	30
Normalplan för tågsätten .........	30	1	45	76	—	—	—	2	1	41	44
Reservering och uthyrning av vagnar .................................		3	173	176	_	_	—	—	7	12	19
Övriga vagnärenden..................	15	16	53	84	—	—	—	—	26	59	85
] Personalärenden .....................	2	26	40	68	1	—	—	1	5	25	31
I Postärenden ............................	2	1	6	9	—	—	—	—	5	57	62
\| Övriga ärenden ........................	—	6	32	38	—	—		—	26	100	126
Summa	99	242	569	910	1	—	—	18	169	704	891
Militärbyrån.
Järnvägstekniska uppgifter .....	5	8	3	16	—	—	—	4	1	9	14
Militärtransporter.....................	11	7	246	264	—	—	1	10	9	192	211
Tidtabellsärenden.....................	2	4	39	45	—	—	—	11	5	34	50
\| Utrustnings- ochlastningseffekter	1	3	2	6	-	—	—	3	—	7	10
\| Reglementariska bestämmelser...	6	6	29	41	—	—	—	—	2	8	10
Personalärenden .....................	6	8	32	46	1	3	2	8	11	80	99
Rapporter.................................	2	-	1	3	—	—	—	—	2	2	4
Hemliga handlingars förvaring och vård ..............................								—	—	13	13
Övriga ärenden ........................	2	O	20	25	—	—	—	—	4	47	51
Summa	35	39	372	446	1	1 3	3	36	34	392	462

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

143

	19 10.	19 11.
Därav lind. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.
1.	2.	3.	1.	2.	3.		1.	2.	3.	i.	2.	8.		1.	2.	3.
			13	64	306	383		2	3	»14	52	287	353		1	-
—	—	—	—	14	74	88	—	—	—	1	10	52	63	—	—
—	—	—	5	14	22	41	—	—	—	2	14	25	41	1 —	—	—
—	—	—	—	2	1	3	_	_	_	_	2	1	3
										2	1	1	4	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3	3	—	—	—
—	—	—	—	22	15	37	—	—	—	1	16	15	32	—	—	—
—	—	—	3	25	17	45	—	—	—	—	8	15	23	—	—	—
—	—	—	2	2	38	42	—	—	—	2	16	83	101	—	—	—
—	—	—	—	9	18	27	—	—	—	—	5	13	18	_	_	_
—	—	—	—	42	105	147	—	—	—	—	65	150	215	—	—	—
1	—	—	—	5	23	28	—	—	—	1	—	20	21	—	—	—
—	—	—	—	12	40	52	—	—	—	—	5	51	56	—	—	—
—	—	—	—	20	168	188	—	—	—	—	31	77	108	—	—	—
1	—	—	23	231	827	1,081	—	2	3	23	225	793	1.041		1	—
			4	4	7	15			1	6	5	5	16
—	—	—	9	7	104	120	—	—	—	12	5	90	107	1	—	:-
—	—	—	5	1	13	19	—	—	—	5	i	8	14	—	—	—
—	—	—	—	1	3	4	—	—	—		i	3	4	—	—	—
—	—	—	6	1	8	15	—	—	—	—	6	11	17	—	—	2
1	2	—	5	7	27	39	1	2	—-	4	9	24	37	1	3	2
—	—	—	—	2	—	2	—	—	—	1	—	4	5	—	—	—
												3	3	—	—	_
—	—	—	2	2	22	26	—	—	—	—	5	16	21	—	—	—
1	2	—	31	25	184	240	2	2	1	28	32	164	224	2j 3	4

144 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 5.

-	1 9 0 8.	1 9 0 9.
	Antal ärenden.		Därav und.	skr.	Antal ärenden.
				Summa.							Summa.
	1. \|	2.	3.		i. \|	2.	3.	1.	2. \|	3. \|
Persontaxebyrån.									■	I
Persontrafik å statens järnvägar		tf		39							74
och. med enskilda järnvägar...	2	11	20	2 j	—	—	'' ^	70
Persontrafik med utlandet......... Ersättningskrav i fråga om res-	Q i)	44	300 j	347 30	1			6	118 29	223	347 \| 29
gods i samtrafik med utlandet	—	SO	—	—	—		—
Enskilda järnvägars taxor.........	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—
\| Biljettprisnedsättningar ............	—	131	—	131	—	29	—	—	119	6	125 ;
Restitution av biljettlösen.........	—	—	630	630	—		—	—	—	690	690 i
Resebyråer ..............................	—	313	—	313	—	—	—	1	165	168	334 \|
Reklam..................................	1	35	20	56	1	3	—	— .	22	22	44 \|
\| Avgiftsfria resor förpersoner,icke bänf örliga till j ärnvägspersonal,	—	—	142	142	—	—	9	—	—	136	136
\| Personalärenden .....................	__	2	104	106	—	2	—	—	2	63	65 1
1 Övriga" ärenden........................ ■ Summa	—	—	305	305	—	—	—	—	—	293	293
(i	566	1,527	2,099	4	34	9	11	525	1,601	2,137 i
Inrikes godstaxebyrån.											''
! Enskilda järnvägars taxor.........	12	—	11	23	12	—	4	1	19	22	42
\| Enskilda järnvägars trafikregle-menten .................................	—	—	6	6	—	—	6	—	__	6	6i
Godssam trafik med enskilda järn-! vägar....................................	39	—	30	69	—	—	—	13	61	54	128 1
Fraktnedsättnmgar ..................	29	149	—	178	8	18	—	8	159	71	238
Eraktrestitutioner.....................	14	94		108	1	—	—	2	199	53	174 i
Tariffering av diverse varuslag i m. m.....................................	1	100	10	in	1	—	1	3	83	46	132
\| Praktförfrågningar .................. \| Redovisningsärenden och. formu-	5	30 29	12	42 34		"			27	32	59
1 lär .....................................	—
1 Ersättningskrav........................	i	—	1 1	2	—	—	—	—	3	—	3
Expeditions- och transportbe-stämmelser ...........................	i	1		2	1	1	—	5	54	20	79
Övriga ärenden ........................ Summa	14	52	\| 28	! 94	—	—	—	1	41	46	! 88
116	455	98	i 669	1 23	19	! n	\| 33	566	350	949

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

145

	19 10.	19 11.
Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.
i-	2.	3.	i.	2.	3.		i.	2.	o o.	i.	2.	3.		i.	2.	3.
! l	4		4	71		75	4	47		3	126		129	3	26
! —	—	—	6	94	232	332	—	—	—	3	in	217	331	—	—	—
—	—	—	—	24	—	24	—	—	—	—	26	—	26	—	—	—
—	—	—	2	—	—	2	2	—	—	1	42	—	43	—	1	—
—	18	—	3	141	17	161	—	20	—	1	91	30	122	1	—	—
—	—		—	—	1,058	1,058	—	—	—	—	55	1,085	1,140	—	14	—
i	—	—	i	254	147	402	—	—	—	—	137	189	326	—	—	—
—	6	—	—	82	31	113	—	2	—	—	96	20	116	—	O O	—
.—	—	8	—	—	159	159	—	—	8	—	—	162	162	—	—	5
1 _	1	—	—	—	52	52	—	—	—	—	1	31	32	—	1	_
_	—	—	i	2	285	288	—	—	—	—	—	218	218	—	—	—
2	29	8	17	668	1,981	2,666	(>	69	8	8	685	1,952	2,645	4	45	5
1	15	5	2	17	1	20	2	17	1	—	15	15	30	—	9	6
—	—	3	—	—	4	4	—	—	4	—	—	7	7	—	—	2
—	3	—	16	43	45	104	1	1	—	9	50	24	83	o 0	—	—
3	13	—	5	185	52	242	1	14	—	11	153	96	260	3	19	2
—	—	—	1	138	50	189	—	—	—	3	146	Öl	200	—	—	—
—	—	—	2	125	63	190	—	1	—	3	130	70	203	—	—	—
—	—	—	—	18	19	37	—	—	—	—	30	46	76	—	—	1
—	—	—	—	12	3	15	—	—	—	—	9	2	11	—	—	—
—	2	—	2	61	35	98	1	—	—	9	48	14	71	1	1	—
1	—	—	1	42	32	75	—	1	—	2	46	28	76	—	2	—
5	33	8	29	641	304	974	&	34	5	37	627	353	1,017	7	31	11

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 käft. 19

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

	1 9 0 8.	1 9 0 9.
	Antal ärenden.		Därav und.	skr.	Antal ärenden.
				Summa.							Summa
	1.	2. \| 3.		1.	2.	3.	1.	2.	3.	I !
Utrikes godstasebyrån.											! 1
\| Godsamtrafik med utlandet.......	16	12	129	157	—	—	—	5	22	81	108 \|
Fraktrestitutioner.....................	64	33	29	126	—	—	—	20	40	126	186 j
Ersättningskrav........................	—	17	33	50	—	—	—	10	40	114	164 1
Godsförseningar......................	—	19	—	19	—	—	—	—	—	—	— j
Felsändningar .........................	--	18	—	18	—	—	—	O O	15	40	58
Tullärenden..............................	—	—	35	35	—	—	—	—	3	25	28;
Fraktförfrågningar .................	—	22	59	81	—	—	—	4	17	149	170;
Internationella fördraget............	2	31	19	52	—	—	—	—	2	44	46
Övriga ärenden .......................	42	46	102	190	1	—	4	15	56	198	269 \|
Summa \|	124	198	406	728	1	—	4	57	195	777	1,029
• Sammandrag.
Administrativa byrån...............	43	210	144	397	30	3	—	21	182	213	416
Kam eralbyrån...........................	18	454	364	836	4	22	38	15	272	1,302	1,589 i;
Banbyrån.................................	33	425	272	730	7	19	—	39	500	198	737
Bankonstruktionsbyrån ............	3	192	112	307	j —	2	—	24	235	7	266 !
Bangårdsbyrån ........................	10	6	3	19	! —	—	—	9	7	11	27 ;
Telegrafbyrån...........................	12	63	63	138	i	33	—	8	83	41	132 j
Maskinbyrån ...........................	104	644	999	1,747	i 18	—	—	61	751	1202	2,014 1
Förrådsbyrån ...........................	22	306	506	834		—	—	18	261	670	949 \|
Maskininspektionsbyrän............	2	222	425	649	i —	—	—	—	180	370	550 :
Byrån för elektrisk drift .........	26	64	115	205	1 9 !	2	2	32	168	116	316
Trafikbyrån..............................	100	747	1,190	! 2,037	6	27	2	97	777	1,484	2,358 !
Tidtabellsbyrån........................	99	242	569	910	i 1	—	—	18	169	704 j; 891
Militärbyrån ............................	35	39	372	446	1	3	3	36	34	392	462 \|
Persontaxebyrån •.....................	6	566	1,527	2,099	4	34	9	11	525	1,601	2,137
Inrikes godstaxebyrån...............	116	455	98	669	\| 23	19	11	33	566	350	949
Utrikes godstaxebyrån...............	124	198	406	728	1	—	4	57	195	777	1 1,029
Summa	753	4,833 7,165	12,751	1 105	164	! 69	479	4,905 9,438 j\| 14,822

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5.

147

	19 10.	1 9 1 1.
\| Därav und. skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und	skr.	Antal ärenden.	Summa.	Därav und. skr.
j i.	2.	3.	i.	2.	3.		i.	2.	3.	i.	2.	3.		1.	2.	3.
i			6	17	109	132	i	1		20	21	125	166	2		1
—	—	—	11	45	178	234	—	1	—	10	51	L68	229	1	—	—
—	—	—	4	40	122	166	—	—	—	11	23	134	168	—		--
—	__	—	2	3	25	30	—	—	_	1	4	17	22	_	I	I
—	—	—	1	3	34	38	—	—	.......	—	_	46	46	—	—	—
—	—	—	4	4	121	129	—	—	—	1	11	184	196	—	—	—
	—	—	2	1	47	50	—	—	—-	1	2	41	44	—	2	—
i	1	1	7	28	220	255	—	2	1	14	22	234	270	—-	—	1
2	1	1	37	141	856	1,034	i	4	1	58	134	949	1,141	3	2	2
15	21	2	29	241	113	383	21	26		22	176	254	452	13	17	i
3	17	51	17	277	1,230	1,524	8	12	37	20	236	1,452	1,708	9	9	46
1-1	14	—	31	509	160	700	6	28	—	39	460	239	738	13	23	—
1	1	—	15	276	20	261	—	—	—	34	259	20	313	—	1	—
5	—	—	7	5	16	28	4	—	2	18	4	16	38	6	—	-■
i	29	—	9	no	65	184	—	45	—	8	130	72	210	1	40	—
8	2	1	77	534	1,141	1,752	14	6	2	61	686	947	1,694	6	7	—
—	2	1	23	259	720	1,002	—	—	—	14	282	962	1,258	—	—	3
—	—	—	—	213	457	670	—	—	—	—	184	447	631	—	—	—
2	—	—	24	130	177	331	6	1	—	70	SOS	277	655	1	1	—
18	21	—	85	1,039	1,412	2,536	7	17	4	84	902	1,613	2,599	1	35	—
1	—	—	23	231	827	1,081	—	2	3	23	225	793	1,041	—	i	—
1	2	—	31	25	184	240	2	2	1	28	32	164	224	2	3	4
2	29	8	17	668	1,981	2,666	6	69	8	8	685	1,952	2,645	4	45	5
5	33	8	29	641	304	974	5	34	5	37	627	353	1,017	7	31	11
2	1	1	37	141	856	1,034	1	4	i	58	134	949	1,141	3	2	2
78	172	72	454	5,249 ^9,663	15,366	SO	246	63	524	5,830 10,510	16,364	66	215	72

148

Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Antalet ärenden 1895, 1900, 1906—

			1, 2 o c	h 3 k	olumnen beteckna
Byrå.						1 9 0 8.
!	1895.	1900.	1906.	1907.
	1.	2.	3.	Summa.

Administrativa sektionen ...............	387	1,004	1,343	1,448	61	664	508	1,233
Eansektionen.................................	228	883	1,211	1,197	58	6S6	450	1,194
Maskinsektionen ...........................	l 309	839	1,700	2,621	( 132	930	1,539	2,601
Förrådssektionen ...........................	/		1 22	306	506	834
Driftsektionen ..............................	\| 2,364	3,915	6,118	6,173	f 234	1,028	2,131	3,393
Taxesektionen ..............................	{ 246	1,219	2,031	3,496
Summa	3,288	6,641	10,372	11,439	753	4,833	7,165	12,751

*) För åren 1908—1911 sammanfattning av de uti bilagan D upptagna avgjorda ärenden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

149

Bilaga M till järnvägsstyrelsens und. skrivelse
den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation
to. TO.

1911 sektionsvis ordnade.1)

resp. stort, o	rdinärt eller	mindre ärende.
1 9 0 9.	19 10.		1 9	1 1.	1
1.	2.	3.	Summa.	1.	2.	3.	Summa.	1.	2.	o.	Summa.
36	454	1,515	2,005	46	518	1,343	1,907	42	412	1,706	2,160
80	825	257	1,162	62	850	261	1,173	99	853	347	1,299
93	1,099	1,688	2,880	, 101	877	1,775	2,753	131	1,178	1,671	2,890
18	261	670	949	23	259	720	1,002	14	282	962	1,258
151	980	2,580	3,711	139	1,295	2,423	3,857	135	1,159	2,570	3,864
101	1,286	2,728	4,115	83	1,450	3,141	4,674	103	1,446	3,254	4,803
479	4,905	9,488	14,822	454	5,249	9,663	15.366	524	5,330	10,510	16,364

Bilaga F till järnvägsstyrelsens lind. skrivelse
den 23 augusti 1912 ang. styrelsens omorganisation
in. in.

Det maskininspektionsbyrån åliggande arbetet utgöres dels av expeditions- och byr&göromål, dels oek huvudsakligen
av kontroll- och inspektionsarbeten. Arten och beskaffenheten av de förra framgår i huvudsak av den i Bilagan I> sid. 88
uppställda tabellen. Utom dessa har emellertid maskininspektionsbyrån att i en del samrådsärenden, vilka diarieföras å
annan byrå, utföra undersökningar och avgiva yttranden. Samrådsärenden förekomma sålunda: med maskinbyrån angående
nya tillverkningsbestämmelser för rullande materiel eller ändring av gamla sådana samt beträffande uppgifter om enskilda
järnvägar: med förrådsbyrån angående uppskov med leverans av rullande materiel eller befrielse från plikt för försenad
leverans och angående leverantörs kompetens samt med trafikbyrån angående ändringar och tillägg i för enskilda järnvägar
gällande tjänstgöringsreglementen. Samrådsärenden av här uppräknat slag hava under år 1911 förekommit till ett antal
av 37 st. Beträffande slutligen värdet och omfattningen av det maskininspektionsbyrån åliggande kontroll- och inspektionsarbetet
torde detsamma bäst klargöras genom nedanstående:

Sammanfattning för år 1911 av det genom maskiniuspelitionsöyrån utförda kontroll- oeli inspektionsarbetet
samt den för resor oeli förrättningar använda tiden.

Kontroll- och inspektionsarbetet.

A. För statens järnvägars räkning verkställda
inspektionsarbeten.

Inspektionsföremål.

Antal,

st.

Värde,

kr.

B. Jämlikt särskilda förordnanden
verkställda
inspektioner å ny rullande
materiel för enskilda
järnvägar m. m.

Besiktnings mau.

Antal
rese- och
förrättningsdagar.

An tal natt re sor å tåg.

Antal
ö ver ligg nings nät ter.

Antalet
rese- och
förrättningsdagar

i förhållande
till
antalet arbetsdagar

på året
(300 st.)

Anmärkningar.

Lokomotiv litt. B.

» E.

Tender

Vagnar

KE.....

A.......

A 04..
AB 03.
ABC Öl
ABC 02
C 05....
C 3 c...
C3d ...
CF 4 b .

656,000

1,190,000

224,400

15,000

328,296

78,135

142,865

343,500

37,220

171,370

109,700

119,035

16 st. lokomotiv.

.1 » ångdressin.

27 » p ers on- o ch p o sb
vagnar.

328 » godsvagnar.

Därjämte hava byrådirektören
oehbyr åingenjören
enligt särskilda
Kung!, styrelsens förordnanden
deltagit, den förre
vid 11 och den senare
vid 6 olika tillfällen, i
besiktning eller avsyning
av nyanlagd enskild järnväg
eller i besiktning för
ökad tåghastighet av redan
trafikerad sådan.

Byrådirektören
'').......

Bvråingenjören2)
....

Underingenjören
I

II3)

in4)

149

197

226

60*

*Bäknat på
250 arbetsdagar -

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

» Fl......	10	48.590
» G 3.....	40	104,000
» Gr 5.....	40	168,582	-
» H 3.....	74	352,580
» 10......	40	117,600
» M 2.....	150	410,075
» NN 3...	60	123,240
» Q 7.....	6	17,442
•• Q 9.....	2	23,338
Personvagnsboggier.....	66	103,294
Grodsvagnsboggier____	92	47,248
Axlar med hjul, vagns-	1,638	486,444
» utan » »	35	2,414
Loklijulsater o. vev axlar	46	71,958
Hjul ringar..................	2,633	152,807
Kopparvaror...............	—	177,520
Tuber........................	14,949	68,538
Fjädrar .....................	19,444	183,437
Lagerboxar.................	6,646	116,083
Bromsdetalj er, vakuum-	—	80,855
» trycklufts-	—	55,514
Dragkrokar.................	741	5,740
Skruvkoppel...............	1,200	11,223
Motordressin...............	1	3,000
Grävningsmaskiner......	4	139,400
Hot. snöplog...............	1	74,800
Slipersinpregn. apparat	1	173,260
Ångvältar...................	2	16,200
Vagnvågar..................	5	23,525
Elektrisk kran ............	1	23,800
Personvagnsbälgar......	SO	7,185
V attningskärror..........	3	1,950
Vinkeljärnsbågar........	3,612	18,937
		6,826,100

*) Byrådirektören ur tjänst den 8 november och avled den 21 november 1911.
2) Häri ingå förrättningar m. m. såsom t. f. byrådirektör.

8) Häri ingå förrättningar m. m. såsom t. f. byråingenjör.

4) Tillfälligt biträde, lånat från maskinbyrån.

■

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 5. 151

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

Utlaga G till järnvägsstyrelsens und.
skrivelse den 23 april 1912 ang. styrelsens
omorganisation in. m.

Sammanfattning av telegrafbyråns verksamhet år 1911.

Förutom de arbeten, som äro förenade med beredningen av ärenden,
vilka skola i föreskriven ordning handläggas å telegrafbyrån och därefter
föredragas inför general- respektive överdirektören, förekommer vid
denna byrå, bland annat: samrådsärenden, diarieförda å annan byrå,
ärenden rörande telegrafverkstadens och det elektriska centralförrådets
verksamhet, ärenden rörande enhetligt förfarande vid telegrafingenjörernas
fullgörande av sina åligganden samt inspektion å distrikten. Därjämte
tillkommer det byrån att med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen
inom det område, som utgör föremål för byråns verksamhet,
samt taga initiativ till och väcka förslag om anordningar och förenklingar,
som kunna åvägabringa besparingar eller eljest befinnas lämpliga.

Till belysande av byråns verksamhet under år 1911 lämnas här
följande uppgifter.

1) Antalet å byrån diarieförda ärenden var 210.

2) Bland samrådsärenden av det slag, som före år 1908 handlagts
å telegrafbyrån men som därefter överförts till förrådsbyrån, där de
diarieföras, hava under året förekommit 70 ärenden, för vilkas beredning
telegrafbyrån tagits i anspråk. Av dessa äro en del av sådan art, att
telegrafbyrån fått nedlägga ett omfattande arbete för ärendenas beredning.

3) Bland frågor rörande telegrafverkstadens och elektriska centralförrådets
verksamhet hava å byrån behandlats 39 st., vilka icke
diarieförts.

4) Frågor rörande enhetligt fullgörande av telegrafin gen jörsgöromålen
å distrikten hava å byrån behandlats till ett antal av 22 st.,
vilka icke diarieförts.

5) Telegrafbyråns inspekterande verksamhet har under året, bland
annat, avsett:

a) avsyningar och besiktningar av nya telegraf-, telefon-, elektriska
signal- och belysningsanläggningar.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

153

b) utredningar och planeringar för större belysningsanläggningar
ävensom förberedande åtgärder för modernisering av äldre telegraf- och
belysningsanläggningar.

c) leveransbesiktningar av telegraf- med flera kablar.

d) telegrafverkstadens och elektriska centralförrådets verksamhet samt

e) åvägabringande av enhetligt förfarande å distrikten vid utförande
och underhåll av anläggningar tillhörande byråns verksamhetsområde.

För byråns inspekterande verksamhet hava under år 1911 använts
följande sammanlagda antal rese- och förrättningsdagar, nämligen för
byrådirektören 84 och för byråingenjören och underingenjören 28.

Motsvarande antal voro år 1909: respektive 79 och 62 samt år
1910: respektive 82 och 54.

Rörande telegrafbyråns åliggande att följa utvecklingen m. m. inom
det område, som utgör föremål för byråns verksamhet, må framhållas,
att utvecklingen inom såväl telegrafväsendet som belysningstekniken har
gått särskilt snabbt under senaste år, så att ett rätt omfattande arbete
å byrån nedlagts för att följa denna utveckling och tillämpa densamma
på statens järnvägars förhållanden. I detta avseende må ant öras, att
byråns verksamhet under år 1911 varit inriktad på, bland annat, följande
omfångsrika områden:

a) utvecklingen av gnisttelegrafien, som under förra året vunnit
tillämpning vid statens järnvägar.

b) framstegen i fråga om telefonering på längre avstånd, som väntas
att inom närmaste tid komma till användning även vid statens järnvägar.

c) utvecklingen av elektriska växel- och signalställverk, som under
året för första gången införts vid statens järnvägar samt

d) framträdandet och förbättringen av nya konstruktioner av elektriska
båg- och glödlampor m. m.

Under år 1911 hava på telegrafbyråns föredragning fattats beslut
om utförande av nya anläggningar för en sammanlagd kostnad av
255,000 kronor.

Slutligen hänvisas till vidfogade P. M. angående tillväxten av vissa
anläggningar tillhörande telegrafbyråns verksamhetsområde. Som utgångspunkt
har däri, i mån som statistiska uppgifter föreligga, valts
den Vi 1901, eller dagen för denna byrås inrättande (under namnet
elektrotekniska byrån). För åskådliggörande av utvecklingen är även
jämförelse gjord mellan anläggningarnas omfattning den Vi 1911 i förhållande
till den Vi 1908.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 5 höft.

154

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

P. M. angående tillväxten av vissa anläggningar tillhörande telegrafbyråns

verk samhetsområd e.

					Ökning i i
		Den 1 i	Den 1 i	Den Vi	% från Vi
		1901.	1908.	1911.	1908 till j
					Vi 1911.
Telegrafväsendet:
Telegraflinjernas längd................................	km.	3,841	4,337	4,414	1,8
» ledningarnas längd...........................	•>	11,909	14,099	15,690	7
» stationer.........................................	st.	424	495	510	3 !
» apparater (totala antalet)..................	»	1,254	1,540	1,744	13
» » (i bruk å stationerna).........	u	790	988	1,113	13 i
Belysning sväsendet:
Elektrisk belysning å stationer.....................	st.	17	54	80	48
Elektriska glödlampor...................................	))	3,122	11,226	14,859	32
»'' båglampor...................................	»	353	1 1,053	959	— 8,9
Elektrisk belysning, årlig kostnad för sista året	kr..	153,125	2) 361,058	323,541	— 10,4
Telefonväsendet:				■
a) lokala telefonanläggningar utan förbindelse
med främmande telefonnät:
Telefonledningar.............................	km.	—	145	159	10
» apparater..........«..............................	st.	—	324	462	43
b) bantelefonanläggningar:
Bantelefonlinjer....................	km.	—	78	1,005	1,190
» apparater i bruk........................	st.	—	41	578	1,310
Signalväsendet:
Elektriska signalledningar (en eller flertrådiga) km.	—	138	188	36
» blocksignal anläggningar på antal plåt-
ser.............................................	st.	—	23	48	108
» signalanordningar, andra, på antal
platser .......................................	»	—	56	62	11

'') Den Vi 1909 uppnådde antalet båglampor ett maximum, nämligen 1,141 st.
2) » » » * belysningskostnaden » > > 363,453 kr.

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5.

155

Bilaga II till järnvägsstyrelsens lind.
skrivelse den 23 augusti 1912 ang. styrelsens
omorganisation m. m.

Översikt av trafikens omfattning år 1910 vid Bayerns, Sacbsens ocli
Badens statsbanor samt vid Sveriges statsbanor (år 1911)
och samtliga svenska järnvägar (år 1909).

	Sverige
	samtliga j ärnvägar.	statens järnvägar.	Bayern.	Sachsen.	Baden.
Trafikerad banlängd vid årets slut, km........	13 064	4 456	7 758	2 838	1 755
Byggnadskostnad, milj. kr..........................	1038	536	1995	1161	840
Tågkilometer » ........................	50-s	23-2	70-3	33-4	26-s
Vagnaxelkilometer » ......................	1453	896	2 569	1265	952
Antal resande » ........................	53-8	21-8	121-4	103-6	53-o
Ton gods » ........................	29-2	12-3	37-9	35i	19-i
Trafikinkomster » ........................ Driftkostnad »	126-5	76-e	281-c	178-9	105o
Personalkostna d......................................	—	32-5	100-o	73-e	42-6
Totalkostnad..........................................	100-1	58-6	186-2	127-0	75’0