Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432 (Proposition 1918:432)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Nr 432.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar;
given Stockholms slott den 10 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förhöjda provisoriska tilläggsavgifter
å statens järnvägar; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av
riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och
meddela de beslut, som därav föranledas.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 391 käft. (Nr 432.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Förslag

till

förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar.

För ''personer:

Tilläggsavgift utgår vid färd

å	enkel biljett i I	klass	med	240	procent
»	» j> )> II		»	180	D
	» 5) » III	»		120	»
	partibiljett » II		»	180	»
»	J> )) III	»		80	T)
»	månadsbiljett» II	»	»	180
»	» » III	»	»	80

å de ordinarie avgifterna. För biljett, såld till halvt pris, utgår tilläggsavgiften
med hälften av vad eljest gäller.

Tilläggsavgift avrundas till närmast högre tiotal öre, med undantag
för tredje klassens enkel biljett å avstånd av högst 48 kilometer
ävensom för biljett, såld till halvt pris, för vilka fall ifrågavarande avgift
avrundas till närmast högre femtal öre.

För plats i sovvagn utgår tilläggsavgift för varje natt med 14
kronor 30 öre i första, 6 kronor 65 öre i andra och 2 kronor i tredje
klassens vagn.

För tillträde till snälltåg utgår, förutom den enligt ordinarie taxan
utgående tilläggsavgiften, en ytterligare avgift av 2 kronor 50 öre i
första, 1 krona 50 öre i andra och 1 krona i tredje klassens vagn.

För varje sådant avbrott i resa av över 20 zoners (168 kilometers)
längd å en och samma biljett, som ej är allenast en följd av tågförbindelserna,
utgår, förutom den enligt den ordinarie taxan utgående
avgiften, en tilläggsavgift av 2 kronor 75 öre i första, 1 krona 25 öre
i andra och 50 öre i tredje klassens vagn.

Personer, som jämlikt nådiga breven den 2 februari och den 25
maj 1906, den 12 och den 26 april 1907, den 16 april 1909, den 23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

juni 1910, den 23 februari, den 15 mars och den 31 december 1912
samt den 9 juli 1915 äga rätt att färdas å statens järnvägar i tredje
klassens vagn mot en avgift av 15 öre för person och zon, skola tillsvidare
erlägga en avgift av 30 öre för person och zon, provisorisk
tilläggsavgift däri inräknad, och halva detta belopp för barn under 12
år. Personer, som jämlikt nådiga brevet den 25 maj 1906 äga rätt att
färdas å statens järnvägar i första klassens vagn mot en avgift av 40
öre för person och zon, skola tillsvidare erlägga en avgift av 1 krona
20 öre för person och zon, provisorisk tilläggsavgift däri inräknad.

För resgods:

Tilläggsavgift utgår för velociped eller sparkstötting, som av resande
för personligt bruk medföres oförpackad, med följande belopp,
nämligen:

för velociped utan motor:

ensitsig, tvåhjulig, med 50 öre
annan, med 1 krona;

» velociped med motor:

ensitsig, tvåhjulig, med 3 kronor

annan, med 5 » ;

» sparkstötting med 50 öre.

För annat resgods utgår dels avgift med 50 öre för varje personbiljett,
å vilken inskrivning av resgods äger rum, och dels därutöver i
förekommande fall tilläggsavgift med 200 procent å den ordinarie fraktavgiften
för övervikt.

För hundar och andra smärre djur, fraktdebiterade enligt § 3 i
taxan för transporter å statens järnvägar:

Samma tilläggsavgift utgår som för ett barn under 12 år vid resa
i tredje klassens vagn.

För åkdon, lokomotiv, tendrar, järnvägsvagnar, båtar och lik:
Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För levande djur, såväl lösa som i emballage, (utom de förut
nämnda):

Tilläggsavgift utgår med 150 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

För paketgods:

Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För il- och fraktgods:

Tilläggsavgift utgår, med nedan angivna undantag beträffande försändelser
som fraktgods av vissa livsförnödenheter, fodermedel, gödningsämnen
och ved, med 200 procent å fraktsatserna per 10 eller 100
kilogram, varvid iakttages, att del av öre, som uppgår till hälften eller
däröver, räknas för helt öre, men mindre del ej upptages.

Vid försändning som fraktgods för inhemsk förbrukning av följande
varor, nämligen:

a) livsförnödenheter: blod; blåbär; bröd; bönor, bruna samt åker-;
fisk, inberäknat sill och strömming, färsk, rökt, saltad eller torr; fläsk;
gryn; koksalt; korv; kött och köttvaror; lingon och lingonmos; linser;
majs och majsmjöl; makaroni; mjöl av spannmål; mjölk och grädde;
ost; potatismjöl; rotfrukter, råa, utom vitbetor; smör och margarin;
spannmål, inberäknat havre; svagdricka på fat och i lådor; vitkål; ägg;
ärter;

b) fodermedel: agnar; bönor, foder-; drav och drank; fodermelass,
fast eller flytande; gröpe; halm; hö; kli; linfrömjöl; melassfodermjöl;
mäsk; oljekakor, lin-, raps- och o. d., samt mjöl därav; risgrynsavfall;
riskli; rotfrukter (foder-); vitbetsmassa, torr eller våt;

c) gödningsämnen: gödningsämnen, opreparerade och preparerade;
pudrett;

d) ved för hushållskonsumtion,

utgår tilläggsavgift med 150 procent å fraktsatserna per 100 kilogram,
varvid iakttages, att del av öre, som uppgår till hälften eller däröver,
räknas för helt öre, men mindre del ej upptages.

För gods i förhyrd vagn utgår tilläggsavgift med 200 procent å
vederbörande i taxan fastställda avgifter.

Frakt jämte provisorisk tilläggsavgift, inskrivningsavgift för ilstyckegods
oberäknad, må icke utgå med mindre belopp för en sändning
än 50 öre för styckegods och 15 kronor för vagnslastgods. Därest
frakten för en ilstyckegodssändning, inberäknat inskrivningsavgiften,
understiger den förhöjda avgiften för ett paket om 10 kilogram å
samma väglängd, skall sistberörda avgift tillämpas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

För återgående tomkärl rn. m.\

För sådana försändelser av tonakärl m. m., som omförmälas i taxan
för transporter å statens järnvägar § 13, första och tredje styckena,
skall, i stället för den i nämnda paragraf föreskrivna inskrivningsavgiften
av 10 öre, erläggas frakt enligt följande tariff:

	Högst 50	51-100	Över 100
	kilometer.	kilometer.	kilometer. \
Mjölkflaskor: 10 öre pr sändning.
Övrigt emballage pr 100 kilogram:
Styckegods .........................................................	40 öre	60 öre	80 öre
minst 2,500 kilogram pr vagn ..............................	30 »	45 »	60 »
minst 5,000 kilogram pr vagn ..............................	20 »	30 »	40 »

Frakten skall beräknas såsom för fraktgods i allmänhet, dock icke
såsom för skrymmande gods, och skall erläggas på avsändningsstationen.

Bestämmelserna om minsta avgift tillämpas icke vid fraktberäkning
enligt denna tariff.

För skyddsvagnar:

Tilläggsavgift utgår med 100 procent å den ordinarie avgiften.

För täckta vagnar och presenningar:

1 de fall, då enligt taxans § 16 särskild avgift utgår för täckta
vagnar eller presenningar, tillkommer en tilläggsavgift av 100 procent
å den ordinarie avgiften.

Ifråga om avrundning av fraktavgifter, inberäknat tilläggsavgifter
för resgods, åkdon m. m., levande djur, paket-, il- och fraktgods, gäller
vad som stadgas i § 20 av taxan för transporter å statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen äger att beträffande statens järnvägars egen trafik
och samtrafik med in- och utländska järnvägar meddela de närmare
bestämmelser, som erfordras för tillämpningen av vad här ovan föreskrivits.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

Under kristiden
tidigare
vidtagna
förhöjningar

av järnvägstaxorna.

Järnvägsstyrelsen
den 21/5
1915.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Kungl. Maj:t har vid flera föregående tillfällen under de gångna
krisåren på framställning av järnvägsstyrelsen fastställt provisoriska
tilläggsavgifter för transporter å statens järnvägar.

Första gången kungörelse i sådant avseende utfärdades var den
27 augusti 1915.

Järnvägsstyrelsen hade i skrivelse den 21 maj 1915 framhållit, att
man för 1915 måste till följd av krigets återverkningar förutse en avsevärd
minskning av den annars mot trafikens storlek svarande nettobehållningen.

Huvudanledningen till den stegring av driftkostnaderna, som i första hand
vore orsak till den befarade försämringen av driftresultatet, vore, framhöll styrelsen,
konsumtionspriset per ton stenkol, som efter att en längre tid kunnat

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 432. 7

hållas vid cirka 17 kronor, för februari och , mars 1915 måst beräknas till 25
kronor och sedermera måst ytterligare höjas. Även andra driftsmaterialier hade
stigit enormt i pris.

Styrelsen ansåg, att man på den trafikrörelse, som kunde komma att uppträda
och som eventuellt kunde bliva mindre än under den gångna delen av
året, borde allt fortfarande söka ernå samma vinst, som statens järnvägar under
normala förhållanden skulle haft på samma trafikrörelse, och fann styrelsen därför
ett tillfälligt taxetillägg erforderligt.

Då styrelsen icke kunde utgå från vissa förutsättningar beträffande trafikens
storlek under den följande tiden, hade styrelsen icke något annat val än att söka
grunda sitt förslag på förhållandena under ett föregående år, och valde styrelsen
därvid år 1913, vilket kunde anses som ett normalt år. Med tillämpning på
1913 års konsumtion av de förhöjda enhetsprisen på stenkol och andra materialier
beräknade styrelsen den ökning av driftkostnaderna, som med en sådan
förutsättning skulle hava uppstått under år 1913. Beräkningen utvisade, att
driftkostnadsökningen skulle hava uppgått till cirka 6,4 miljoner kronor, och
med detta belopp som utgångspunkt inriktade styrelsen sin beräkning på att
finna så avpassade tilläggsavgifter, att desamma, tillämpade på 1913 års trafik,
komme att giva en inkomstökning, som ungefärligen motsvarade nyss nämnda
kostnadsökning. Efter att hava givit skäl för sin uppfattning, att en taxeförhöjning
icke kunde befaras bliva betungande för och medföra ett hämmande av trafiken,
övergick styrelsen till att redogöra för de olika sätt, på vilka en taxeförhöjning
skulle kunna genomföras. Styrelsen framhöll därvid, att en sådan förhöjning
kunde ske antingen genom en procentuell förhöjning av samtliga eller
flertalet tariffer eller ock genom införande av fasta tilläggsavgifter per biljett och
per viktsenhet, oberoende av transportens längd.

Den förstnämnda metoden skulle kunna motiveras därav, att det särskilt
vore kolkostnaderna, som genom krigets inverkan vuxit, och att dessa kostnader
givetvis stode i relation till transporternas längd. Styrelsen ansåg emellertid,
att en lika procentuell förhöjning av tariffsatserna, tillräckligt stor för att inbringa
den nödvändiga ökningen av bruttoinkomsterna, skulle särskilt för resande i 3:e
klass och för lågvärdiga varor bliva ganska betungande. Tillämpningen av fasta
tilläggsavgifter, lika för alla avstånd, skulle däremot verka därhän, att förhöjningen,
sedd i förhållande till de ordinarie befordringsavgifterna, minskades, allt
eftersom transportsträckan ökades, varigenom tillägget bleve mindre kännbart
för transporter på långa avstånd. Styrelsen ansåg därför, att en provisorisk förhöjning
i huvudsak borde utgå efter den sist berörda principen, vilken för övrigt
redan tillämpades i Norge. Styrelsen ansåg vidare, att förhöjning av avgifterna
borde ifrågakomma såväl vid person- som godstrafiken och således icke
endast för endera av dessa huvudgrupper. Något skäl att endast förhöja avgifterna
för endera av dessa grupper funnes icke, och då det totalbelopp, som man
önskade uttaga genom tilläggsavgifterna, bleve fördelat på båda grupperna, kunde
förhöjningarna bestämmas till lägre belopp än eljest vore fallet. För transport
av levande djur föreslogs icke någon förhöjning, då Kungl. Maj:t så nyligen som
den 31 december 1913 fastställt nya tariffer för dylika sändningar, varvid avgifterna
för avstånd upp till cirka 50 km. undergått förhöjning. Icke heller beträffande
åkdon och därmed jämförliga transportföremål föreslogs någon förhöjning,
då dessa transporter vore av mindre betydelse i ekonomiskt hänseende.

Det förslag, som av järnvägsstyrelsen fastställdes, hade följande utseende:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

För personer.

in klass

II klass

I klass

Över

1—48

48 km.

Öre pr bilje

för varje enkel biljett ..................

» » partibiljett.....................

» » månadsbiljett per månad.

För resgods.

20 öre pr sändning, dock ej för velocipeder, för vilka särskild inskrivningsavgift
debiteras.

För gods. Öre.

Paket per styck ...................................................................................................... 0

Ilstyckegods per 10 kg............................................................................................. 4

Ilgods i vagnslaster per 100 kg.............................................................................. 30

Praktstyckegods per 100 kg.: enligt tariff 1........................................................... 20

» »2........................................................... 16

» » 3—5...................................................... 12

Fraktgods i vagnslaster per 100 kg.: enligt tariff 1—4.......................................... 12

» » 5—9.......................................... 8

» » 10—U ....................................... 4

dock att för transporter på högst 50 km. våglängd av sändningar, fraktdebiterade
enligt någon av tarifferna 10—U, tilläggsavgiften icke skulle utgå med högre belopp
än 2 öre pr 100 kg.

Att i detta förslag lägre tilläggsavgifter intagits för biljetter för resor å avstånd
under 48 km., berodde därpå, att de i övrigt för enkla biljetter föreslagna
tilläggsavgifterna 20 resp. 30 och 50 öre för III resp. II och I klass ansågos
bliva allt för betungande på korta avstånd.

Förhöjning av parti- och månadsbiljetter hade föreslagits till väsentligt
mindre belopp än som med hänsyn till antal resor per sådana biljetter kunnat
motiveras. Anledningen härtill var önskvärdheten att i möjligaste män inskränka
förhöjningarna för den utanför de större samhällena boende publiken, som dagligen
behövde färdas till och från sina arbetsplatser i dylika samhällen.

Den för resgods föreslagna inskrivningsavgiften av 20 öre per sändning motiverades
med de avsevärda kostnader, som inskrivning och befordring av resgods
vålla. Järnvägsstyrelsen framhöll för övrigt, att så gott som alla kontinentens
järnvägar efter hand avskaffat den s. k. frivikten och att järnvägstaxekommittén
i sitt betänkande föreslagit en dylik inskrivningsavgift.

Från provisorisk taxeförhöjning undantogos styckegodssändningar av de
lägst tarifferade livsmedlen av någon större betydelse. Järnvägsstyrelsen framhöll,
att i fråga om vagnslastgods av livsmedel de föreslagna avgifterna icke

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

skulle medföra en fraktförhöjning av mera än 0,12 ä 0,08 öre per kg., en kostnad,
som icke borde kunna motivera någon som helst förhöjning av varornas detaljpris.
Vad beträffar styckegodsförsändelserna åberopade styrelsen järnvägstaxekommitténs
bevisföring för fraktens ringa inverkan på livsmedelspriserna, vilken
bevisföring enligt styrelsens åsikt gåve vid handen, att någon menlig inverkan
på livsmedelsprisen icke vore att befara av en förhöjning av nu ifrågasatt art
för styckegodsförsändelser. Kommittén hade nämligen visat, att järnvägsfrakterna
för livsmedel till familjer i Stockholm om i genomsnitt 4,4 medlemmar och
2,200 kronors årsinkomst enligt den ordinarie taxan uppginge för varje familj
till endast 16 kronor per år eller 0,7 öre per kg., medan livsmedlens sammanlagda
värde utgjorde 902 kronor eller 36 öre per kg. Styrelsen ansåg emellertid, att statens
järnvägar under de uppskruvade livsmedelspriserna icke borde genom en
låt vara mycket lindrig förhöjning direkt eller indirekt ens giva sken av att bidraga
till att öka kostnaderna för livsmedelstransporter till de smärre konsumenter
och småhandlare, som direkt per järnväg hemtaga mindre partier, och styrelsen
föreslog därför förberörda undantag. De livsmedel, som borde fritagas
från förhöjning, voro: kött och köttvaror, korv, fläsk, talg, mjölk och grädde,
sill, färsk och saltad, strömming, saltad, annan fisk, saltad, spannmål, mjöl, gryn,
kli, ärter och linser, bruna bönor, rotfrukter, råa, vitkål samt svagdricka på fat
och i lådor.

Personavgiftsförhöjning ansågs icke böra inträda för sådana resande — dövstumma,
blinda, skolbarn, sjuksköterskor m. m. — som jämlikt särskilda kungl.
resolutioner ägde färdas avgiftsfritt eller mot nedsatt avgift.

Den föreslagna inkomstökningen beräknades uppgå till 6,6 miljoner kronor,
vilken siffra väl svarade mot den beräknade kostnadsökningen 6,4 miljoner
kronor.

Förslaget hänsköts av Kungl. Maj:t till järnvägsrådet, vilket i avgivet
utlåtande tillstyrkte bifall till detsamma.

Kungl. Maj:t fann sig böra fastställa det ingivna förslaget med
tillämpning från och med den 10 september 1915, med det undantag,
att avgiftsförhöjningarna för partibiljetter sänktes från de föreslagna
100 öre för II respektive 50 öre för III klass till 80 öre för II och
30 öre för III klass samt för månadsbilj etter från föreslagna 200 öre
för II och 100 öre för III klass till 150 öre för II och 50 öre för
III klass.

Sedermera upphävde Kungl. Maj:t på förslag av järnvägsstyrelsen
genom kungörelse den 10 november 1916 förut medgivna nedsatta
frakter för exportgods. Nedsättningen för ifrågavarande varor beräknades
av järnvägsstyrelsen motsvara omkring 265,000 kronor.

Vidare förordnade Kungl. Maj:t genom brev den 30 december
1916, att för transporter å statens järnvägar av träkol i vagnslaster
skulle utgå en provisorisk tilläggsavgift vid transporter å avstånd under
500 kilometer av 30 % och vid transporter å avstånd av 500 kilometer
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 391 käft. (Nr 432.) 2

Kungörelse
den 27/s 1915

Kungörelse
den 10/n 1916
och brev den.
80/i2 1916.

Järnvägsstyrelsen
den
12/i2 1916.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

och däröver av 25 % av de ordinarie fraktsatserna. Anledningen
till denna särskilda höjning av frakten för träkolssändningar var, att verkställd
utredning av träkolstransporternas ekonomi givit vid handen, att
hela denna trafik utfördes med direkt förlust för järnvägen, vartill bidrog
godsets skrymmande beskaffenhet, den ovanligt stora medeltransportlängden
och framför allt de omfattande tomvagnstransporter, som dessa
försändelser nödvändiggjorde. De under krisen synnerligen höga driftkostnaderna
nödvändiggjorde därför en kraftig förhöjning av frakterna,
så mycket mer som transporterna på grund av den starka efterfrågan
ofantligt ökats. Anledningen till att Kungl. Maj:t fattade sitt beslut
angående tilläggsavgifter för träkol tidigare än angående redan ifrågasatta
ytterligare höjda tilläggsavgifter för övriga varuslag var, att träkolstrafiken
är säsongtrafik och vid tiden för Kungl. Maj:ts beslut redan
tagit sin början, varför Kungl. Maj:t fann det angeläget, att den ifrågasatta
fraktförhöjningen omedelbart måtte komma till stånd.

Den 12 december 1916 inkom järnvägsstyrelsen till Kungl. Maj:t
med framställning om förhöjning av förut gällande provisoriska tillläggsavgifter.

Styrelsen framhöll däri, att, tack vare en oväntat ökad trafik och vidtagna
åtgärder för utnyttjande i högsta möjliga grad av bana, stationer och rullande
materiel, nettobehållningen dittills kunnat hållas vid en storlek, som kunde anses
jämförelsevis tillfredsställande, om man nöjde sig med en avkastning på trafikrörelsen,
svarande mot räntan på endast det kapital, som nedlagts i statsbanornas
såsom bäriga ansedda bandelar.*)

Emellertid hade driftkostnaderna alltmera sprungit i höjden, särskilt kostnaderna
för stenkol, vilkas pris stigit till ungefär det dubbla mot vad som rådde
vid tiden för järnvägsstyrelsens föregående framställning, d. v. s. maj 1915. Jämväl
i fråga om annan materiel och arbetslöner hade stegring uppstått och ny dylik
vore att förvänta. Då de härigenom ökade driftkostnaderna enligt beräkning
icke kunde täckas av inkomster av trafikökning, måste man befara en avsevärd
nedgång i behållningen för år 1917, därest icke åtgärder vidtoges för vinnande
av ökade inkomster. Järnvägsstyrelsen hade i skrivelse den 30 november 1916
framhållit, att med bibehållande av då gällande provisoriska tillägg behållningen
skulle kunna beräknas till endast ett belopp av 18,300,000 kronor, eller 3,600,000
kronor mindre än vad som upptagits i 1917 års riksstat. För vinnande av full förräntning,
enligt för år 1916 beräknad effektiv räntefot å statsskulden om 4.17 %, av
hela det av statsjärnvägarna under år 1917 bundna statskapitalet, borde den behållna
inkomsten uppgå till 30,400,000 kronor. Styrelsen ansåg att, om också full
förräntning icke kunde fordras på hela ifrågavarande kapital, sådana åtgärder dock

*) Såsom icke bäriga bandelar räknas linjerna Göteborg—Strömstad, SkövdeKarlsborg,
Östersund—Dorotea med sidolinjer, Bräcke—Boden med sidolinjer, Boden
—Karungi med sidolinjen till Övertorneå samt ångfärjeleden Trälleborg—Sassnitz.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

borde vidtagas, att man kunde ernå förräntning å den del av kapitalet, som beräknades
bliva bunden i såsom räntegivande karaktäriserade bandelars fasta anläggningar
eller bliva disponerad för icke driftfärdiga anläggningar, d. v. s. ett
räntebelopp av 24,400,000 kronor. Dessutom borde såvitt möjligt medel erhållas för
sådana utgifter, som icke kunnat omedelbart upptagas i 1917 års kostnadsstat,
men som dels av styrelsen i särskild skrivelse föreslagits för ökad avsättning till
förnyelsefonden för att möjliggöra snabbare utrangering av lokomotiv och fordon
av oekonomiska typer att direkt tillföras 1917 års kostnadsstat, dels av riksdagen
även kimde komma att beviljas för beredande av ökade löneförmåner för personalen.
De erforderliga merinkomsterna utgjordes sålunda av skillnaden mellan
det erforderliga räntebeloppet, åtminstone 24,400,000 kronor, och den beräknade
behållningen, 18,300,000 kronor, eller i runt tal 6,000,000 kronor, dels av det begärda
beloppet för ökad avsättning till förnyelsefonden 2,000,000 kronor, dels ock
av ett icke då bestämbart belopp för ökade löneförmåner åt personalen. Den av
styrelsen begärda taxeregleringen, tillämpad på samma trafikmängd, som förefanns
under tiden oktober 1915—september 1916, beräknades för helt år giva en ökad
inkomst av omkring 14,5 miljoner kronor. Då taxeregleringen emellertid icke
kunde beräknas bliva genomförd vid årets början, kunde sistberörda belopp icke
beräknas till fullo inflyta. Skillnaden mellan de belopp, som kunde komma att
inflyta, och förberörda summa 8 miljoner kronor ansågs av styrelsen ingalunda
vara för högt tilltagen i betraktande av de betydliga personalkostnader, som
måste vara att förvänta.

Med hänsyn till det rätt avsevärda beloppet höll styrelsen före, att taxeregleringen
icke borde drabba enbart gods- eller enbart persontrafiken, utan omfatta
alla slag av transporter. Styrelsens förslag innebar en ändring i fråga om sättet
för förhöjningens uttagande, i det att styrelsen nu föreslog procentuell avgiftsstegring.
Sedan den föregående förhöjningen hade en väsentlig ändring inträtt i
såväl de olika kostnadsposternas inverkan på järnvägens ekonomi som landets
fraktförhållanden. Stenkolspriset hade framträtt såsom en i driftkostnadshänseende
allt mer och mer dominerande faktor, varmed följde ökat behov av uttagande
av höjda avgifter procentuellt i förhållande till de ordinarie. Farhågorna
för, att den mer betydande förhöjningen på långa avstånd skulle verka skadligt
hämmande på den långväga trafiken, hade visat sig ogrundade. Vid de alltjämt
stegrade värdena på nästan alla godsslag spelade fraktkostnaderna en allt mindre
roll för varucirkulationen, vilket till fullo framginge av den stora ökning av transporter
på långa håll, som under kriget uppstått.

Styrelsens förslag innebar, att avgifterna för personbiljetter, inklusive partioch
månadsbiljetter, ävensom för hundar och dylika djur skulle höjas med 10 %.
Avgifterna för sovvagnsbiljefterila skulle höjas jämväl med respektive 180 öre i
I och 90 i II klassens vagnar, varigenom avgifterna komme att utgöra 12,5 0 respektive
6,2 5 kronor. För III klass sovvagnsbiljetter föreslogs ingen höjning, enär
sovvagnsavgifterna för denna klass genom kungörelsen den 28 maj 1915 redan
undergått en förhöjning med 50 öre till 3 kronor. Avgifterna för resgodsövervikt
och åkdon, järnvägsvagnar och dylika transportföremål samt levande djur ävensom
för paket-, il- och fraktgods1 skulle höjas med 20 %. Minsta avgiften för iloch
fraktstyckegodssändningar skulle höjas från 25 till 40 öre och för vagnslastsändningar
från 5 till 7 kronor. De förut utgående fasta tilläggsavgifterna borde
kvarstå för att tillämpas i de fall, där do procentuella tilläggsavgifterna skulle
medföra en sänkning av förut utgående tilläggsavgifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

De förut medgivna undantagen för folkskolebarn, lärjungar vid dövstum- och
blindskolor m. fl. ansåg styrelsen tills vidare böra kvarstå. Däremot föreslog
styrelsen, att det förut medgivna undantaget för fraktstyckegods av vissa livsmedel
borde upphävas. Styrelsen erinrade att, då styrelsen år 1915 tillstyrkte
ifrågavarande undantag, detta skedde icke av någon styrelsens övertygelse, att
tilläggsavgifterna skulle bliva betungande för trafikanterna. Styrelsen hade redan
då hänvisat till järnvägstaxekommitténs utredning om den ringa inverkan på
livsmedelsprisen, som livsmedelsfrakterna hade. Den kritik, som inställde sig,
så snart fråga uppstod även om relativt små förhöjningar av livsmedelsfrakterna,
syntes styrelsen helt och hållet ogrundad. Styrelsen erinrade, för att belysa
frågan, att debitering av tilläggsavgifter för dylika försändelser skulle för en
våglängd intill 60 km. icke utgöra mer än 0,12 öre per kg. För att tilläggsavgiften
skulle komma upp till ett helt öre per kg., måste man försända varor till
omkring 1,500 km., vilket givetvis sällan förekomme. Styrelsen framhöll också,
att till följd av det gällande undantaget för styckegodstransporter fraktavgifterna
pr 100 kg. för styckegodssändningar på avstånd t. o. m. 120 km. bleve billigare
än för vagnslastsändningar om minst 2,500 kg. och i vissa fall till och med billigare
än frakterna för vagnslastsändningar om 5,000 kg. Detta förhållande hade
medfört, att försändare i ganska stor utsträckning började låta större sändningar
befordras såsom styckegods i stället för såsom vagnslastgods. Härigenom började
magasinen och styckegodsvagnarna bliva upptagna av dylika transporter till stort
hinder för trafiken, vilket hinder under de stora trafiksvårigheter, som rådde och
som efter allt att döma syntes komma att fortfara, vore synnerligen kännbart.
Genom den förändring av de provisoriska avgifterna, som styrelsen föresloge, skulle
det icke blott på avstånd upp till 120 km. utan på alla avstånd ställa sig förmånligare
för trafikanterna att låta livsmedel befordras såsom styckegods än såsom
vagnslastgods, om desamma fortfarande skulle befrias från tilläggsavgifter. Då
det för övrigt visade sig allt svårare att erhålla en rimlig behållning på trafikrörelsen,
vore det enligt styrelsens åsikt alldeles nödvändigt, att statens järnvägar
tillfördes ökade inkomster genom höjda befordringsavgifter jämväl å livsmedelstransporter,
och sådan höjning vore ock så mycket lättare att genomföra, som
den minimala fraktökningen pr kg. med hänsyn till de rådande allt högre priserna

Eå livsmedel påtagligen gjorde sig ännu mindre gällande än förut. Genom uppävande
av de förut gällande undantagen för livsmedel skulle statsbanorna tillföras
ungefär 460,000 kronor för helt år.

Den inkomstökning, som skulle erhållas genom den föreslagna taxeregleringen
och som beräknats för 1915 års trafik, utgjorde 11,225,000 kronor.

Med hänsyn till storleken av den trafik, som styrelsen beräknade för år
1917, beräknades inkomstökningen för år 1917 komma att uppgå till 12,120,000 kronor
under förutsättning att taxetilläggen komme att tillämpas från den 1 mars 1917.

Järnvägsstyrelsens förslag hänsköts av Kungl. Maj:t för yttrande
till järnvägsrådet, som i skrivelse till Kungl. Maj: t uttalade, att rådet
vid granskning av järnvägsstyrelsens förslag icke funnit något att däremot
erinra, vadan rådet alltså tillstyrkte bifall till järnvägsstyrelsens
framställning.

Kungörelse Genom kungörelsen den 26 januari 1917 biföll Kungl. Maj:t
den b 1917-järnvägsstyrelsens förslag med vissa ändringar, och skulle de ändrade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

avgifterna tillämpas från och med den 1 februari 1917. Dessa ändringar
voro följande. För fraktstyckegodssändningar av förut nämnda
livsförnödenheter fastställde Kungl. Maj:t, i stället för den av styrelsen
föreslagna höjningen av 20 %, en höjning av 10 %. För vagnslastsändningar,
som fraktdebiterades enligt den redan 1913 fastställda undantagstariffen
för vissa livsförnödenheter och fodermedel, huvudsakligen
till Norrland, skulle tilläggsavgifterna fortfarande utgå med 4 öre per
100 kilogram för tiden till och med den 30 april 1917. För tiden efter
nämnda dag, då sjöfarten på Norrland kunde antagas hava börjat, skulle
tilläggsavgift utgå med eljest för vagnslaster gällande 20 %.

För sändningar av ved, som befordrades för statens livsmedelskommissions
eller de lokala livsmedelsnämndernas räkning, skulle fortfarande
tilläggsavgift utgå med blott 4 öre per 100 kilogram.

För att i någon mån vinna ersättning för de nedsättningar under
styrelsens förslag, som sålunda bestämdes, fastställde Kungl. Maj:t, att
avgifterna för enkla biljetter i I och II klass skulle ökas med — i stället
för de av styrelsen föreslagna 10 % — 15 % för II och 20 % för I klass.
Parti- och månadsbiljetter för II klass skulle ökas med 15 % i stället
för 10 %.

De sålunda bestämda provisoriska tilläggsavgifter blevo icke gällande
längre än till den 1 augusti 1917. Järnvägsstyrelsen inkom redan
den 22 juni 1917 till Kungl. Maj:t med framställning om ytterligare
förhöjning av de provisoriska avgifterna.

Styrelsen framhöll, att en i högre grad försämrad relation mellan bruttoinkomsterna
och driftkostnaderna inträtt, varför en ytterligare skyndsam höjning
av de provisoriska avgifterna syntes styrelsen oundviklig.

Järnvägsstyrelsen framhöll, att vid järn vägsrådets behandling av järnvägsstyrelsens
förra förslag icke från något håll gjorts någon gensaga mot den förutsättning,
varifrån järnvägsstyrelsen vid förslagets uppgörande utgått, eller att en
inträdande driftkostnadsstegring motiverade en mot densamma i så måtto svarande
taxeförhöjning, att medel erhölles till förräntning av åtminstone i räntebärande
bandelar nedlagt kapital. Styrelsen framhöll också, att Kungl. Maj:t
syntes hava i och med utfärdande av kungörelsen den 26 januari 1917 hava
godkänt samma princip, ävensom att statsrådet och chefén för finansdepartementet
efter samråd med chefen för civildepartementet i proposition till 1917 års
riksdag med förslag till 1918 års riksstat utgått ifrån, att en ytterligare taxeförhöjning
borde genomföras för säkerställande av en inkomstökning, erforderlig
för täckande av genom statsmakternas beslut om löneförhöjning m. m. uppkommet
underskott.

Styrelsen redogjorde därefter i korthet för statens järnvägars dåvarande
finansiella läge. Den tid av 4 månader av 1917, för vilken statistik förelåge,
visade vida sämre ekonomiskt resultat än som enligt i skrivelse av den 30 november
1916 gjorda förliandskalkyler bort erhållas. Enligt nämnda kalkyler borde

Järnvägsstyrelsen

den 22/g 1917.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

■den behållna inkomsten för berörda tid liava varit 6,100,000 kronor, medan det
redovisade överskottet trots taxeförhöjning icke uppginge mer än till 1,400,000kronor
Huvudorsaken till detta dåliga driftresultat vore löneförmånernas avsevärda förbättring,
den alltjämt fortgående stegringen av priserna för alla slags materialier
{kolkostnaden hade under januari—februari månader måst bokföras efter 10 kronor
högre konsumtionspris än det i kostnadsstateh beräknade) Samt den under årets första
månader rådande starka kölden, som orsakade stark ökning i kolförbrukningen och
även andra kostnader. Medan en behållen inkomst för första halvåret av omkring
11 miljoner kronor skulle erfordras för att det i riksstaten för hela året 1917 upptagna
beloppet av 21,900,000 kronor skulle kunna anses tryggat, kunde den behållna
inkomsten för halvåret numera icke uppskattas till högre belopp än högst 3,500,000
kronor. Styrelsen framhöll, att trafiken vore stadd i nedgående, dels på grund av
den depression, som genom råvarubrist, utförselsvåriglieter och andra förhållanden
allt kännbarare tryckte näringslivet, dels ock på grund av den avsiktliga begränsning
av trafiken, som för kolbesparings vinnande genomförts, beträffande
persontrafiken genom indragning av vissa tåg och beträffande godstrafiken genom
transportförbud för vissa godsslag. Det ekonomiska resultatet för statens järnvägar
av sistnämnda åtgärder kunde icke ännu klart bedömas.

Styrelsen utgick emellertid efter övervägande av i olika riktning verkande
faktorers betydelse från det antagandet, att gjorda trafikinskränkningar icke skvdle
inverka förbättrande, men ej heller avsevärt försämrande på det ekonomiska
resultatet.

Konsumtionspriset för stenkol hade i uppgjord förhandskalkyl för 1917 upptagits
till 55 kronor per ton. Styrelsen kunde icke med säkerhet bedöma, till vilket
värde konsumtionspriset för stenkol liksom övriga materialier skulle behöva sättas,
men anledning förefanns emellertid att antaga, att de hittills använda konsumtionspriserna
icke skulle kunna bibehållas. Då den ekonomiska situationen för är
1917 i sin helhet enligt styrelsens uppfattning måste bliva synnerligen ogynnsam,
förelåge ett behov av kraftigt verkande taxeförhöjning, såvitt den förhöjda inkomsten
skulle närma sig det belopp, som erfordrades för förräntning av i de räntebärande
bandelarna bundet kapital, 24,400,000 kronor, eller uppgå till det i riksstaten
för år 1917 upptagna beloppet 21,900,000 kronor. Styrelsen ansåg, att den
under 1917 års senare del erforderliga taxeförhöjningen icke borde sättas lägre
än den taxeförhöjning, som efter riksdagens beslut Om löneförhöjning m. m.
kunde visa sig erforderlig för 1918.

Under framhållande av att, med hänsyn till de snabba och icke förutsebara
växlingar, som såväl trafiken som den på utgifterna starkt influerande
prisnivån underginge, det icke vore möjligt att med någon större grad av säkerhet
beräkna det ekonomiska resultatet för 1918, angav styrelsen emellertid på
följande sätt resultatet av de verkställda beräkningarna angående den inkomstökning
för 1918, som styrelsen ansåg nödig att erhålla genom ändring av gällande
provisoriska taxetillägg och som också ansågs behövlig för återstående
delen av 1917.

I skrivelse den 30 november 1916 beräknad bruttoinkomst kronor 132,400,000: —
Härtill inkomstökning genom ny taxeförhöjning från och

med den 1 februari 1917 ............................................ » 11,200,000: —

Summa beräkningsbar bruttoinkomst kronor 143,600,000: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

I skrivelse den 30 november 1916 beräknade utgifter......... kronor 110,900,000: —

Härtill:

Genom löneförbättringar och ökat antal personal ............... » 20,300,000: —

Höjd avsättning till förnyelsefonden...................................... » 2,000,000: —

Eventuella utgifter på grund av stegrade materialpris......... » 10,000,000: —

Summa beräkningsbara utgifter kronor 143,200,000: —

Sedermera beräkningsbar behållning.................................... kronor 400,000: —

I skrivelse den 30 november 1916 beräknad och sedermera

i riksstaten för år 1918 upptagen behållning.............. » 21,500,000: —

Erforderlig behållning för beredande av ränta å i räntebärande
bandelar nedlagt kapital ................................. » 25,400,000: —

Erforderlig inkomstökning för vinnande av sist berörda

behållning ........................................................................ » 25,000,000: —

Den i berörda tablå förekommande posten »Eventuella utgifter på grund av
stegrade materialpris» motiverades särskilt av styrelsen på följande sätt.

Redan under normala förhållanden vore en förhandskalkyl, som utginge
från principen om erhållande nätt och jämnt av en behållning, svarande mot erforderlig
ränta å bundet kapital, ej betryggande för att en sådan inkomst verkligen
skulle erhållas. Under rådande förhållanden, då ett flertal till sin verkningsgrad
ej beräkneliga faktorer kunde väntas komma att försämra den ekonomiska
ställningen, gåve en sådan snäv beräkning av den behållna inkomsten
ingen som helst sådan önskvärd trygghet. Vid ett affärsföretag, som balanserade
med omkring 150 miljoner kronors årsomsättning, måste under nuvarande förhållanden
beräknas en bred marginal för oförutsedda utgifter, särskilt sådana,
som förorsakades av stegring av prisen på de vanliga driftsmaterialierna, arbetslöner
och dylikt.

För att ernå berörda medelinkomst av 25 miljoner kronor erfordrades en
procentuell ökning av de ordinarie befordringsavgifterna med respektive 25, 40
och 50 % för resande i III, II och I klass samt med 50 % för gods, allt i stället
för förut gällande provisoriska taxetillägg.

Från den föreslagna ökningen med 25 % för III klass borde enligt styrelsens
mening undantag göras i fråga om parti- och månadsbiljetter för III klass,
för vilka förhöjning borde fastställas till 20 %.

Tilläggsavgifterna för sovvagnar föreslogos att utgå med 4; 30 kronor i I,
2:15 kronor i II och 5Q öre i III klass. Sovvagnsavgifterna skulle därefter
komma att utgå med 15 krpnor i I, 7: 50 kronor i II och 3: 50 kronor i III klass.

Avgiften för tillträde till snälltåg föreslogs att höjas med 1:25 kronor i I,
75 öre i II och 50 öre i III klass, varigenom dessa avgifter skulle komma att
utgå med 3: 75, 2: 25 och 1: 50 kronor i respektive I, II. och III klass.

Styrelsen föreslog nu jämväl någon ökning av de dittills icke höjda avgifterna
för lärjungar vid dömstum- och blindskolor, skolungdom, sjuksköterskor
tidningsmän m. fl. Skälet härtill angavs av styrelsen vara, att, därest någon förhöjning
fortfarande icke skulle uttagas för berörda personer, skillnaden mellan
de i allmänhet utgående och de nedsatta avgifterna skulle bliva väl stor. Järnvägens
självkostnader för personbefordring ansågos för övrigt numera icke bliva
täckta av de nedsatta avgifterna. Dessa avgifter, som förut i III klass utgått

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

med 15 öre per person och tariffzon, borde höjas till 20 öre per tariffzon. Ungefärligen
motsvarande förhöjning borde inträda för II och I klass. För folkskolebarn
borde icke göras någon förändring i gällande bestämmelser, enligt vilka
dessa barn jämte ledare finge färdas i III klass vagn mot en avgift av 5 öre per
person och tariffzon.

Inskrivningsavgiften för resgods föreslogs att höjas från 20 öre till 30 öre,
varjämte inskrivningsavgiften för velocipeder och sparkstöttingar ävensom de
ordinarie avgifterna för resgodsövervikt borde höjas med 50 %. Avgiften för en
ensitsig tvåhjulig velociped utan motor ävensom för sparkstötting'' skulle således
höjas från 50 till 75 öre.

Från den förut omnämnda höjningen med 50 % för gods av alla slag föreslog
järnvägsstyrelsen vissa undantag, nämligen för råvaror till jordbruket och
boskapsskötseln och viktigare produkter av dessa sändningar, avsedda för inhemsk
förbrukning, ävensom ved. I fråga om råvaror till jordbruket och boskapsskötsen,
till vilka järnvägsstyrelsen ansåg böra räknas dels de livsförnödenheter, som
förut erhållit lindrigare fraktavgifter, dels ock viktigare fodermedel och gödningsämnen,
föreslog järnvägsstyrelsen en fraktförhöjning av 20 % å de ordinarie
frakterna, såväl för styckegods som vagnslastgods ävensom för levande djur.
Detta förslag innebar egentligen icke någon förhöjning för andra än styckegodsförsändelser,
vilka förut haft en tilläggsfrakt av endast 10 %. I fråga om ved
för statens livsmedelskommissions och de lokala livsmedelsnämndernas räkning
föreslog styrelsen, att den förutvarande tilläggsavgiften, 4 öre per 100 kg., skulle
utbytas mot eu bestämmelse om 20 % förhöjning av fraktsatserna för all bränsleved
för hushållskonsumtion. I fråga om träkolstrafiken föreslog styrelsen, att, då
de förut utgående tilläggsavgifterna för träkol vore lägre än de avgifter, som
skulle utgå, därest den ordinarie träkolstariffen ökades med de i allmänhet för
vagnslastgods föreslagna tilläggsavgifterna, förutnämnda kungl. brev den 30 december
1916 skulle upphävas. Förut utgående minsta avgift för il- och fraktstyckegodssändningar
bibehölls i järnvägsstyrelsens förslag, varemot minsta avgiften
för vagnslastsändningar föreslogs att höjas till 10 kronor.

Kungörelse Genom kungörelse den 13 juli 1917 fastställde Kungl. Maj:t järnden
13 7 1917. vägsstyrelsens förslag att tillämpas från och med den 1 augusti 1917,
varvid emellertid Kungl. Maj:t vidtog den ändringen, att för fraktstyckegodsförsändelser
av samma livsförnödenheter, som förut varit
föremål för särskilda bestämmelser, fastställdes en tilläggsavgift av 10 %
i stället för de av järnvägsstyrelsen föreslagna 20 %, varemot av
järnvägsstyrelsen föreslagna 20 % fastställdes såväl för livsförnödenheter
i vagnslaster som för fodermedel, gödningsämnen och ved för
hushållskonsumtion.

Järnvägs- Den 30 oktober 1917 inkom järnvägsstyrelsen ånyo med framställ den®/ioiTi7

ning om ökning av de provisoriska tilläggsavgifterna.

Styrelsen erinrade däri, att styrelsen i sin närmast föregående framställning)
vid beräkningen beträffande behållningen av statens järnvägars drift för år 1918,
utgått från förutsättningen, att fred skulle hava inträtt före årsskiftet 1917/1918.
I denna beräkning hade ett kolpris av 40 kronor per ton antagits. Tidpunkten
för fredstillstånds inträdande kunde emellertid ännu icke skönjas, och några antaganden,
om när världshandeln åter kunde bliva fri, kunde icke göras. Penning -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

värdet både ytterligare fallit, och särskilt hade priset för sådana materialier,
som vore oundgängliga för järnvägsdriftens uppehållande, stigit i en sådan omfattning
som aldrig förr. Den ytterligare materialknappheten tvingade vidare till
användning av ersättningsmedel, som med hög anskaffningskostnad förenade
driftfördyrande olägenheter av flera slag, bland annat ökad förbrukning för viss
enhet transportarbete.

Sådana utsikterna tedde sig, torde man alltså vid kalkylerandet av driftkostnaderna
för år 1918 icke böra räkna med någon nära i tiden liggande ändring
i dessa förhållanden, och vid de nya kalkyler, styrelsen aktade nödigt att göra,
både styrelsen därför ansett sig böra för hela året antaga de driftkostnader, som
vid dåvarande prisnivå och övriga överskådbara förhållanden vore påvisbara.
Härvidlag ville emellertid styrelsen även framhålla, att det på grund av de ofta
oväntat och plötsligt skiftande förhållandena på världsmarknaden vore lika litet
som förut möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma, vilka de verkligen
uppträdande driftkostnaderna kunde komma att bliva.

Styrelsen erinrade om, att de förut för år 1918 gjorda inkomst- och utgiftskalkylerna
grundats på det antagandet, att årets trafik komme att bliva av ungefär
samma omfattning som år 1915. Med säkerhet torde det kunna antagas, att
trafiken — särskilt på grund av de för ernående av olje- och bränslebesparing
företagna trafikinskränkningarna samt de svårigheter, industrin hade att kämpa
emot med anledning av råvarubrist, utförselsvårigheter m. m. — skulle komma
att minskas från 1916 års högt uppdrivna trafik, och även möjligheten, att trafiken
härigenom åtminstone i vissa hänseenden kunde komma att nedgå också under
1915 års trafikrörelse, torde ingalunda vara utesluten. Om det senare skulle
bliva fallet, ville styrelsen emellertid utgå från samma antagande som förut,
nämligen att vidtagna trafikinskränkningar icke skulle inverka förbättrande men
icke heller avsevärt försämrande på det ekonomiska resultatet. Och skulle det
likväl visa sig, att genom dylika tvungna trafikinskränkningar minskning i behållningen
skulle komma att uppstå, på sätt som ej då läte sig förutses eller
beräknas, syntes det styrelsen, som skulle härav eventuellt uppkommande driftförluster
böra bäras av staten.

Styrelsen hade sålunda icke ansett sig behöva beakta ifrågavarande eventualitet,
utan hade styrelsen, liksom förut vid beräkning av den motsebara behållningen
för året 1918, räknat såväl vad beträffade inkomster som utgifter med
de siffror, som skulle uppkomma, under förutsättning att 1918 års trafik komme
att bliva ungefär jämförlig med den som förekom år 1915.

Yad beträffar lokomotivbränslet, utgick styrelsen ifrån och företedde skid
för, att man för år 1918 måste, för att äga någorlunda trygghet, beräkna en
bränslekostnad, motsvarande cirka 120 kronor per ton stenkol. Med detta pris och
med hänsyn jämväl tagen därtill, att man på grund av de tyska kolens sämre
beskaffenhet måste räkna med en mot samma trafikarbete svarande större kolåtgång,
såg sig styrelsen nödsakad att räkna med en ökning av bränslekostnaden
för 1918 års drift, uppgående till den oerhörda siffran av i runt tal 60,400,000
kronor. Härvid vore dock icke hänsyn tagen till kostnaden för de engelska kol, för
vilkas införande till Sverige järnvägsstyrelsen sedan sommaren 1917, på anmodan
av regeringen, vidtagit anstalter, och för vilka kostnaderna vid tiden för styrelsens
skrivelse uppgingo till ej mindre än 240 kronor per ton i svensk västkusthamn.
Järnvägsstyrelsen hade nämligen ifrågasatt, huruvida den trafikerande allmänheten
skulle kunna betungas med motsvarande högre befordringsavgifter för att betäcka
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 391 käft. (Nr 342.) 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

hela den höga anskaffningskostnaden för dylika kol. Därest dessa kostnader
skulle tagas med i beräkningen, skulle, därest nedan angivna alternativa mängder
engelska kol komma att införas och användas för statens järnvägars drift, följande
siffror uppstå, varvid hänsyn tagits till dessa kols högre bränslevärde:

för 100,000 ton cirka 10,700,000 kronor

» 200,000 » » 21,400,000

» 300,000 » » 32,100,000

Beträffande kostnaderna för andra driftsmaterialier än bränsle framhöll styrelsen,
att förutom de 10 miljoner kronor, som i styrelsens föregående framställning
upptagits såsom erforderliga för att täcka uppstående merkostnader,
måste numera beräknas ytterligare ett belopp av ej mindre än 8,300,000 kronor.

Ifråga om under år 1918 förekommande personalkostnader måste styrelsen
för löneförhöjningar åt banarbetare m. fl. beräkna merkostnader till omkring

1,200,000 kronor. Vidare framhöll styrelsen, att den krigstidshjälp och det krigstidstillägg,
som antagligen komme att beslutas av 1918 års riksdag och utbetalas
under år 1918, antagits komma att påföras icke detta års utan först ett följande
års stat. Vidare hade styrelsen icke tagit någon hänsyn till, att den lönereglering,
som väl torde komma att föreläggas 1918 års riksdag, möjligen skulle komma
att givas retroaktiv verkan för detta år. Slutligen framhöll styrelsen, att den
under de senaste åren med det hastigt sjunkande penningevärdet nedsatta köpkraften
hos statens järnvägars förnyelsefond nödvändiggjorde en betydligt större
avsättning till fonden än den hittills vanliga. Utredningar angående den erforderliga
avsättningens storlek utvisade, att ett ungefärligt belopp av 6,900,000 kronor
behövdes för att för år 1918 bringa upp fonden i en köpkraft, någorlunda motsvarande
vad som under mera normala förhållanden kunnat genom densamma
presteras. I beaktande av den i övrigt så ytterst prekära ekonomiska ställningen
hade styrelsen emellertid, om också med stor tvekan, ansett sig böra uppgiva
sin avsikt att i 1918 års kostnadsstat framföra detta krav. Styrelsen framhöll
emellertid, att denna styrelsens underlåtenhet endast kunde få betraktas som ett
uppskjutande av utgifter, vilka under de närmaste åren måste göras.

Den ekonomiska ställningen för år 1918 beräknades, på grund av vad sålunda
nämnts, bliva följande:

BruttoinJcomst:

I skrivelse den 30 november 1916 beräknad bruttoinkomst ... kronor 132,400,000
Inkomstökning genom därefter beslutade taxeförhöjningar...... » 33,400,000

Summa kronor 165,800,000

Utgifter:

I skrivelse den 30 november 1916 beräknad utgift .................. kronor 110,900,000

I skrivelse den 22 juni 1917 beräknad utgiftsökning:

för löneförbättringar och ökat antal

personal.................................................. kronor 20,300,000

för avsättning till förnyelsefonden för

lokomotiv ............................................... » 2,000,000

för säkerhet mot eventuell stegring av

materialpris............................................. » 10,000,000 » 32,300,000

Transport kronor 143,200,000

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Transport kronor 143,200,000

Ytterligare nu beräknad utgiftsökning:

för löneförhöjningar åt banarbetare

in. fl. anställda...................................... kronor 1,200,000

för stegring av sakliga kostnader på
grund av höjda priser för andra materialier
än bränsle utöver i juni beräknat
belopp......................................... » 8,300,000

för stegring från beräknade 40 till 120
kronor pr ton stenkol eller motsvarande
mängder annat bränsle samt ökad
bränslekonsumtion på grund av försämrat
bränsle....................................... » 60,400,000 » 69,900,000

Summa beräkningsbara utgifter .............................................kronor 213,100,000

Uppträdande driftförlust.............................................................. » 47,300,000

Den nya inkomstökning, som alltså måste beredas genom nya taxetillägg,
utgjorde sålunda,

ifall man ville nå den i riksstaten upptagna behållningen,

kronor 21,500,000.................................................................. kronor 68,800,000

ifall man ville nå förräntning av det i räntebärande bandelar

nedlagda kapitalet, kronor 25,400,000 ................................. » 72,700,000

Med hänsyn till de oberäkneliga förhållandena såväl i fråga om trafikens
storlek som härav följande mer eller mindre gynnsamma relation mellan utgifter
och inkomster som ock ifråga om material- och arbetspriser m. m., ansåg styrelsen
det vara förtänksamt att räkna med de större av nyssnämnda belopp.
Den höjning av de provisoriska tilläggsavgifterna, som erfordrades för att giva
här ovan anförda merinkomster, måste tydligtvis vara mycket betydande, och hade
styrelsen stannat vid följande förslag, nämligen för resande i I, II och III klass
respektive 140, 100 och 70 % och för resgodsövervikt, åkdon m. m., levande djur
och gods 130 %. Under antagande av en trafik år 1918 av samma storlek som år
1915, skulle dessa tilläggsavgifter komma att år 1918 tillföra statens järnvägar en
merinkomst av cirka 76 miljoner kronor, vilken skulle medföra en något högre
nettobehållning än vad som skulle erfordras till och med för förräntning av
det i statens järnvägars räntebärande bandelar nedlagda kapitalet.

Skillnaden mellan nämnda merinkomst ....................................... 76,000,000 kronor

och det belopp, som i riksstaten upptagits som behållning 68,800,000 »

= 7,200,000 kronor

vore emellertid, om sistnämnda siffra jämfördes med den beräknade årsomsättningen,
165,800,000 -f 76,000,000 = 241,800,(XX) kronor, icke heller den så stor, som
den rätteligen borde vara. Styrelsen erinrade härvid om, vad styrelsen ofta förut
anfört i olika sammanhang, nämligen att det vid ett affärsföretag av statens järnvägars
storlek, som balanserade med en årsomsättning för år 1918, mycket överstigande
200,000,000 kronor, måste — och detta alldeles särskilt under nuvarande förhållanden
— beräknas en bred marginal för svårigheten överhuvud taget att göra nära
gående kalkyler, för oförutsebara inre och yttre inflytelser på driften och det eko

Kung!.'' Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

nomiska resultatet och för den ovissa nedtryckande inverkan på trafiken, som
mycket höga taxetillägg givetvis måste äga.

Styrelsen framhöll vidare, att med de höga tal, varmed man här hade att
räkna, till och med ifrågavarande mycket stora summa, 76 miljoner kronor, bleve
relativt liten, och det torde för var och en framstå såsom klart, att den icke
kunde på något mera varaktigt sätt undanröja behovet att vid ytterligare prisändringar
på världsmarknaden framkomma med nya framställningar angående
ökade taxetillägg. Styrelsen insåg till fullo, huru olyckligt ett dylikt osäkerhetstillstånd
beträffande befordringsavgifternas storlek måste verka på landets affärsoch
näringsliv, och hade gärna sökt något medel att förebygga detsamma, men
med hänsyn även till det allmännas krav på så billiga befordringsavgifter vid
varje tidpunkt som möjligt, hade styrelsen ej kunnat ställa sina beräkningar så
mycket på säkra sidan, att tätare ändringar därigenom skulle kunnat undvikas.
Styrelsen ville emellei-tid å andra sidan bestämt varna för att göra beräkningarna
alltför snäva — relativt små förändringar i det allmänna för trafikens storlek och
medlen för dess besörjande bestämmande läget kunde medföra växlingar, som
lätt läte ett beräknat relativt ringa överskott förbytas i förlust, och det vore då
väl att märka, att med de stora tal, man här rörde sig, eventuellt underskott eller
uteblivande överskott betydde högst avsevärda summor i statsbudgeten. Styrelsen
ansåg sig alltså för sin del icke kunna tillråda Kungl. Maj:t att fastställa lägre
tillägg till befordringsavgifterna än de nu föreslagna.

Styrelsen meddelade vidare, att, om förutnämnda stora merkostnad för införskaffande
av engelska kol skulle uttagas av den trafikerande allmänheten, de
nödiga taxetilläggen borde vara i stort sett, vid alternativet 200,000 ton införda
engelska kol, 75 % på person- och 150 % på godstrafiken, samt vid alternativet

300,000 ton BO % på person- och 160 % på godstrafiken.

Slutligen framhöll styrelsen, att det undandroge sig varje beräkning, huru
de redan i och för sig mycket höga taxetillägg, styrelsen nödgades förorda, kunde
inverka nedtryckande på trafiken — särskilt kanske på persontrafiken — och
alltså förryckande på det beräknade ekonomiska driftresultatet. Med varje ytterligare
ökning förmörkades ju utsikterna härvidlag, och man kunde frukta en
gräns, på andra sidan om vilken inga taxetillägg kunde skydda statens järnvägar
från driftförlust.

Såsom förut nämnts, upptog styrelsens huvudförslag en förhöjning av 140
respektive 100 och 70 % för enkla biljetter i I respektive II och III klass. För III
klassens parti-och månadsbiljetter föreslog styrelsen emellertid blott 50?^ förhöjning.
För sovvagnsbilj etter föreslogs tilläggsavgift av 14,3 0 kronor i I, 6,6 5 kronor i II och 2
kronor i III klass. Genom denna förhöjning skulle avgifterna för sovvagnsbiljetter
höjas från 15 till 25 kronor i I klass, från 7,50 till 12 kronor i II klass och från 3,50
till 5 kronor i III klass (de ordinarie sovplatsavgifterna äro 10,7 o i I, respektive
5,3 5 i II och 3 kr. i III klass). För snäll tågs tilläggsbilj etter föreslogs en förhöjning
av den förutvarande tilläggsavgiften med 1,2 5 kronor för I, 75 öre för II och 50 öre
för III klass, varigenom dessa biljetters pris skulle komma att uppgå till 5 kronor
i I, 3 kronor i II och 2 kronor i III klass. För förut omtalade nedsättningsbiljetter
föreslogs en avgift av 25 öre per tariffzon i III klass. Ifråga om folkskolebarn
föreslog styrelsen likväl icke någon höjning. Inskrivningsavgiften för resgods
föreslogs att höjas från 30 till 50 öre och inskrivningsavgiften för velocipeder och
sparkstöttingar från 50 till 100 % av den ordinarie inskrivningsavgiften. Inskrivnings -

Kung!. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

avgiften för en ensitsig, t välvillig velociped utan motor och för en sparkstötting skulle
sålunda utgå med 1 krona. För resgodsövervikt och för allt slags gods föreslogs
en tilläggsavgift av 130 % å de ordinarie avgifterna. Styrelsen föreslog således
upphävande av den särskilda nedsättningen för levande djur, livsförnödenheter,
fodermedel, gödningsämnen och ved för liusliållskonsumtion. Såsom skäl härtill •
anförde styrelsen, förutom vad förut nämnts, att vid de avsevärda inskränkningar
i trafiken, som numera vidtagits ifråga om andra varuslag än jordbruksprodukter
och ved, sistnämnda varuslags liksom djurtrafikens betydelse för järnvägarnas
ekonomi blivit alltmera framträdande, varför det vore av största vikt, att dessa
transportföremål icke vidare undantoges från den allmänna förhöjningen. Skulle
tilläggsavgifterna för ifrågavarande godsslag icke utgå med någon höjning, vore
det nödvändigt att än ytterligare höja tilläggsavgifterna för övriga godsslag. Till
belysande av den betydelse, den lägre ersättningen för nyssberörda transportslag
hade för statens järnvägars ekonomi, anförde styrelsen, att redan med då gällande
avgifter uppstått en mindre inkomst av cirka 4,600,000 kronor och att, därest höjning
icke heller för framtiden skulle medgivas, detta skulle medföra eu sänkning
av de eljest efter 130 % tilläggsavgifter beräknade inkomsterna med cirka

16,200,000 kronor. För att säkerställa detta belopp skulle erfordras en förhöjning
för övriga varuslag av ytterligare cirka 30 %. Därest Kungi. Maj:t emellertid
med hänsyn till den ekonomiskt mindre lyckligt lottade befolkningen skulle finna,
att ifrågavarande produkter icke borde vidkännas en så stor förhöjning som övriga
varuslag, hemställde styrelsen, att den erforderliga fraktnedsättningen måtte
komma trafikanterna till godo i form av statsbidrag av tillgängliga medel, enligt
ungefär samma grunder, som äro gällande för utbetalning av statsbidrag till kostnaderna
för kalk in. m. för jordbrukets behov.

Minsta avgiften för il- och fraktstyckegodssändningar ansågs böra höjas från
40 till 50 öre per sändning och minsta avgiften för vagnslastsändningar från 10
till 15 kronor.

Slutligen föreslog styrelsen, att den dittills utgående registreringsavgiften,
10 öre, för återgående tomkärl m. in. skulle ersättas av avgifter enligt en av järnvägstaxekommittén
föreslagen tariff av följande utseende:

	Högst	51—100	Över 100
	50 km.	km.	km.
	Avgift pr 100 kg.
Styckegods.........................	40 öre	60 öre	80 öre
Minst 2,5 ton per vagn...............	30 »	45 »	60 »
» 5 » » »	20 »	30 »	40 »

För tomma mjölkflaskor skulle emellertid bibehållas den nuvarande registreringsavgiften,
10 öre per sändning.

Styrelsen framhöll, att denna tariff visserligen icke under nu uppdrivna
driftkostnader vore tillräcklig för att täcka järnvägens omkostnader för transport
av tomkärl, men att styrelsen för det dåvarande och särskilt som den högre avgiften
indirekt komme att drabba en del försändelser av livsförnödenheter, icke

Kungörelse
den 16/n 1917.

Framställ
ningar om
ytterligare
taxe förhöjningar.

Järnvägsstyrelsen
den 25
1918.

22 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

funnit sig böra påyrka någon förböjning av de av taxekommittén föreslagna avgifterna.

För skyddsvagnar och för täckta vagnar och presenningar föreslogs en förhöjning
av 100 procent å de ordinarie avgifterna.

Kung]. Maj:t fann sig icke heller nu böra bifalla järnvägsstyrelsens
förslag om böjning av frakterna för levande djur, livsförnödenheter,
fodermedel, gödningsämnen och ved för hushållskonsumtiontill samma nivå
som för övrigt gods, utan stannade härutinnan vid en förhöjning av 70 % å
de ordinarie avgifterna. En följd härav blev, att Kungl. Maj:t, för att
i någon mån åstadkomma ersättning för de till följd härav uteblivande
inkomsterna, fann sig böra öka tilläggsavgifterna å enkla biljetter i I
klass från de av styrelsen föreslagna 140 till 150 % och för II klass
såväl enkla som parti- och månadsbiljetter från 100 till 110 ävensom
för allt slags gods med undantag av förut nämnda godsslag
från av styrelsen föreslagna 130 till 150 % å de ordinarie fraktavgifterna.

I övrigt fastställde Kungl. Maj:t genom kungörelse den 16 november
1917 järnvägsstyrelsens förslag, och skulle de fastställda förhöjningarna
träda i kraft den 1 januari 1918.

I skrivelse den 25 januari 1918 inkom järnvägsstyrelsen till
Kungl. Maj:t med en reviderad driftkostnadskalkyl jämte beräkningar
angående den ytterligare höjning av de provisoriska taxetillläggen,
som möjligen borde föranledas av de planerade åtgärderna bei
träffande bokföringen av 1918 års krigstidstillägg och krigstidshjälp
samt användningen av engelska stenkol och den inträdda ökningen av
priset å tyska stenkol. Styrelsen framhöll därvid, huru styrelsen i sin
skrivelse den 30 oktober 1917 i 1918 års driftkostnader inräknat
endast det belopp av omkring 11,5 miljoner kronor, vartill utgifterna
för krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1917 beräknades uppgå.
Sedan emellertid styrelsen inhämtat, att utom 1917 års krigstidstillägg
och krigstidshjälp sådana jämväl för år 1918 skulle avföras ur 1918 års
räkenskaper och alltså redovisas som driftkostnader för detta år, måste
man beräkna en mycket betydande driftkostnadsstegring, vars belopp
visserligen vid tiden för avgivandet av styrelsens skrivelse ej kunde
fixeras, men som antogs komma att uppgå till omkring 24 miljoner
kronor.

Vidare framhöll styrelsen, att med ett bränslekonsumtionspris under
år 1918 av 160 kronor per ton uppstode en merkostnad, utöver förut
beräknad kostnad, av 25,6 miljoner kronor, och anmärkte styrelsen, att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

därvid dock beräknats en mindre marginal uppåt över kända prisförhållanden
än förut beräknats över det tidigare konsumtionspriset 120 kronor.

Styrelsen framhöll emellertid, att någon erfarenhet, huru den senaste
taxeförhöjningen verkat, ännu icke förelåg, men att trafiken, att
döma dels av iakttagelser angående trafikarbetets storlek, dels av den
influtna uppbörden för den gångna delen av januari, syntes vara i vikande,
något som till en del måhända kunde bero på, att taxeförhöjningen
verkat hämmande. Styrelsen vågade på grund härav icke för
det dåvarande föreslå Kungl. Maj:t en förhöjning av de nyss ikraftträdda
provisoriska tilläggsavgifterna, utan ansåg, att man ännu borde
se tiden an och följa, huru trafikrörelsen komme att utveckla sig under
inflytande av de åtgärder, som redan måst vidtagas. Emellertid hade
styrelsen ändock ansett sig skyldig att meddela Kungl. Maj:t det då
förutsebara ekonomiska läget under året och underställa Kungl. Majrts
beprövande frågan, huruvida med anledning därav en ytterligare förhöjning
av berörda tilläggsavgifter möjligen borde genomföras eller icke.

Slutligen har styrelsen i skrivelse den 19 april 1918 framlagt förslag
om fastställande av än högre tillägg till de ordinarie transportavgifterna.

I stort sett går detta förslag ut på förhöjning av de provisoriska
avgifterna för personbefordring till 200 respektive 150 och 100 % för
I respektive II och III klass, med nedsättning för parti- och månadsbiljetter
till för III klass 80 % och för II klass 140 *, samt för all
godsbefordring — således även beträffande förut undantagna livsmedel
m. m. — till 200 %>.

Av styrelsens berörda skrivelse, vilken torde som bilaga få vidfogas
protokollet, framgår huvudsakligen följande.

Redan de i styrelsens skrivelse den 25 januari 1918 gjorda kalkylerna
angående nya utgifter för krigstid stillägg och krigstidshjälp samt
ökade kolkostnader visade, att under år 1918 en ökning av de tidigare
beräknade driftkostnaderna komme att uppstå med omkring 49,600,000
kronor. Då man förut beräknade maximibehållningen för år 1918 till
25,400,000 kronor, stod man alltså redan då inför utsikten av eu ren
driftförlust för samma år av 24,200,000 kronor. '' Numera måste styrelsen
räkna med ytterligare ökade driftkostnader. Kostnaderna för till
personalen utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918 enligt
de av riksdagen godkända grunder beräknades uppgå till omkring 32 miljoner
kronor i stället för förut till 24 miljoner kronor, vilket innebure en
ytterligare ökning av cirka 8 miljoner kronor. Vidare hade styrelsen i be -

Järnvägsstyrelsen
den 19/i
1918.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

traktande av otryggheten ifråga om tillförseln av tyska kol ansett sig nödsakad
att vidtaga anstalter för införande av engelska kol tillsvidare intill en
kvantitet av cirka 350,000 ton, sålunda 150,000 ton mer än som förut beräknats.
Denna ytterligare import beräknades vid ändrad relation mellan priset
å tyska och engelska kol medföra en driftkostnadsökning av ungefär
11 miljoner kronor utöver den i förut angivna summa 49,600,000
kronor ingående. Vidare hade styrelsen i fråga om andra driftmaterialier
än bränsle måst på grund av den oupphörliga prisstegringen beräkna
en ytterligare kostnadsökning för innevarande år av omkring 15 miljoner
kronor. Styrelsen hade jämväl av Kungl. Maj:t ålagts att erlägga
ränta till statskontoret för av statskontoret förskotterade förlagsmedel.
Denna ränta beräknades för de vid tiden för styrelsens skrivelse bekomna
medel för innevarande år uppgå till över 1 miljon kronor.

Slutligen hade styrelsen måst i stor utsträckning vidtaga välfärdsanordningar
till fromma för personalen, såsom anordnande av bostadsbaracker,
centralkök m. m., vilka givetvis förorsakat nya och mycket
betydande kostnader, och antagligt torde vara, att dessa utgifter
komme att ytterligare växa. Från personalens sida framställdes vidare
oavlåtliga krav på särskilda förmåner i fråga om förkortad arbetstid,
ökad tjänstledighet m. m., vilka, i den mån de tillmötesginges, förorsakade
ökade driftkostnader. De sammanlagda merkostnaderna utöver
redan förut beräknade kostnader torde, enligt styrelsens uppfattning,
även om hänsyn toges endast till de mera avsevärda faktorerna, för
innevarande år icke kunna beräknas till mindre belopp än omkring 40
miljoner kronor.

Härvid har styrelsen emellertid räknat med att den tillfälliga
lönereglering för statens järnvägars personal, varom Kungl. Maj:t
nyligen framlagt förslag att gälla från 1919 års ingång, skulle
träda i kraft den 1 juli 1918, vilket skulle föranleda en merkostnad av
5 miljoner kronor för år 1918. Fråndrages detta belopp, kommer man
alltså till det slutresultatet, att man för år 1918 torde hava att räkna
med en driftförlust å statens järnvägar, uppgående till ungefär 60 miljoner
kronodärest icke åtgärder vidtagas för ökning av inkomsterna.

Föreliggande uppgifter för januari och februari månader år 1918
utvisa också, att driften under dessa månader medfört en förlust av i
runt tal 12,550,000 kronor.

Inför vissheten om en sådan driftförlust finner järnvägsstyrelsen
uppenbart, att de betänkligheter, som Kungl. Maj:t i likhet med järnvägsstyrelsen
förut hyst mot att höja fraktavgifterna utöver de nu utgående
böra uppgivas. Erfarenheten från den gångna kristiden, särskilt
under de senare åren, utvisade, att de utgiftsberäkningar, som uppgjorts,

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

varit såtillvida mindre sannspådda, att utgifterna alltjämt blivit större,
än vad man trott sig böra antaga. Några verkliga skäl till förhoppning,
att den närmaste framtiden skulle medföra en förändring till det bättre
i detta hänseende, kunde icke framläggas, vadan man måste utgå från
ovan anförda siffror såsom minimisiffror.

Härjämte har styrelsen framhållit, att styrelsen vid sina beräkningar
alltid sett sig nödsakad att utgå från siffror, som inneburit en marginal
för mötande av oförutsedda ändringar i driftkostnadsfaktorerna, om
också hänsynen till trafikanterna gjort, att en sådan marginal hittills
icke tillmätts så rymlig, som den borde vara. Ett affärsföretag, som
balanserade med en så betydande årsomsättning som statens järnvägar,
borde helst hålla en bred marginal för oförutsedda utgifter.

Det förslag till förhöjning av tilläggsavgifterna, som järnvägsstyrelsen
framlagt, beräknas för helt år inbringa en merinkomst av i runt
tal 56 miljoner kronor.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts samt i betraktande
tillika av statens under kristiden ytterligt ansträngda ekonomi torde det
vara nödvändigt, att frågan om ytterligare provisoriska taxeförhöjningar
vid statens järnvägar upptages till allvarligt övervägande.

Det av järnvägsstyrelsen nu framlagda förslaget avser en så betydande
belastning av allmänheten och affärslivet, att tvekan kan uppstå,
huruvida det kan vara tillrådligt att under den oerhörda dyrtid, som nu
råder, skrida till sådana taxeförhöjningar. Emellertid står man inför ett
nödtvång att söka åstadkomma väsentligt ökade inkomster för statens
järnvägar; och då det näppeligen lär vara tillrådligt att med andra
medel, vare sig skattemedel eller lånemedel, helt täcka en så betydande
förlust i järnvägarnas rörelse som den, varmed otvivelaktigt är att räkna,
om de nu gällande taxorna skola bibehållas, anser jag, att en taxeförhöjning
av ungefär den omfattning, som järnvägsstyrelsen nu ifrågasatt,
tyvärr ej kan undvikas. Då en dylik förhöjning icke kan komma i
tillämpning förrän fram i juni månad, lärer i allt fall, på sätt jag längre
fram får tillfälle närmare beröra, för utjämnande av driftförlusten under
den föregående delen av året samt för att täcka den bristande avkomsten
av statens järnvägars rörelse för år 1918, andra medel av ungefär
samma storlek, som taxetilläggen beräknas giva, behöva göras tillgängliga.

Emellertid kan jag icke i allo ansluta mig till järnvägsstyrelsens
nu framlagda förslag. Jag har härvid särskild erinran att framställa
mot att nu med gods i allmänhet likställa de varuslag, som hittills intagit
en särställning, d. v. s. levande djur samt sändningar för inhemsk förBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 391 käft. (Nr 432.) 4

Departe ments» chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

brukning av vissa livsförnödenheter, fodermedel, gödningsämnen och
ved för hushållskonsumtion. Åven om med nu uppdrivna pris på nämnda
nödvändighetsartiklar den föreslagna höjningen av tilläggsavgiften från
70 till 200 % icke för den enskilde spelar den roll, som man kunde
förmoda, är det dock; givet, att den i någon mån kommer att verka i
prisfördyrande riktning. Att nu på en gång bryta med den princip, som
vid de senare förhöjningarna av tarifferna varit ledande, eller att livsförnödenheter
och med dem jämställda varor böra åsättas en lägre förhöjningsprocent
än annat gods, framstår också såsom obilligt. Jag anser
därför, att man för ifrågavarande slags förnödenheter bör stanna åtminstone
vid en tillläggsavgift av 150 %. Att en sådan höjning icke spelar
alltför stor roll för prisbildningen, kan slutas därav, att de enskilda
järnvägarna redan nu hava än högre frakter för dessa förnödenheter
och att förhöjningen å de enskilda järnvägarna på grund av dessas
större längd och ofta koncentrering till tätare befolkade landsdelar ur
prisbildningssynpunkt torde äga större betydelse än förhöjningen å
. statsbanorna.

Om jag utgår från att ungefär det belopp, som järnvägsstyrelsens
förslag upptager, bör tillgodokomma statens järnvägar, blir det, för att
evalvera den minskade inkomsten av livsmedel m. m. i jämförelse med
styrelsens förslag, nödigt att höja tilläggsavgiften för »övrigt gods»
till minst 220 %, sannolikt något mera. Emellertid skulle en höjning
å förevarande område, utöver vad järnvägsstyrelsen föreslagit,
hava till följd, att statens järnvägars taxa för »övrigt gods» bleve förvissa
fall högre än vissa större enskilda järnvägars taxa, vilket synes
mig innebära betänkligheter i olika avseenden och i det längsta böra
undvikas. Jag kan därför ej förorda eu förhöjning av tilläggsavgiften
för nu ifrågavarande gods utöver 200 %. Det gäller således, om ungefär
den av järnvägsstyrelsen beräknade inkomsten skall erhållas, att vinna
en motvikt mot livsmedelsavgifternas sänkning genom en höjning, utöver
vad järnvägsstyrelsens förslag upptager, av persontarifferna. En
sådan höjning synes mig också möjlig, ehuru den givetvis blir betungande
för den resande allmänheten. I nämnda hänseende har
jag kommit till den uppfattning, att förhöjningen av tilläggsavgifterna
för persontrafiken bör kunna ske sålunda, att tilläggsavgiften i lusta
klass sättes till 240 %, i 2:dra klass till 180 % och i 3:dje klass till
120 %. Med hänsyn till förortstrafiken och egnahemssamhällena lärer
3:dje klass parti- och månadsbiljetter icke böra höjas utöver de av järnvägsstyrelsen
föreslagna 80 %.

Det förslag, som jag således anser mig böra förorda, framgår närmare av
här intagna tablå, upptagande jämväl nuvarande avgifter samt järnvägsstyrelsens
förslag med de ekonomiska konsekvenserna av de olika förslagen:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

	Provisorisk tilläggsavgift	Merinkomst
						Skillnad
Per ar:	Nuvarande	Enligt järnvägs- styrelsens förslag	Enligt Kung! Majits förslag	Enligt järnvägs- styrelsens förslag	Enligt Kung! Majits förslag	mellan järnvägs-styrelsens och Kung! Majits förslag
%	%	%	Tusental kronor
Persontrafik:
I klass enkla biljetter .........	150	200	240	531	955	+ 424
II » » n .........	no	150	180	2,938	5,143	+ 2,205
III » » » .........	70	100	120	5,195	8,659	+ 3,464
II » partibiljetter............	no	140	180	29	69	+ 40
II » månadsbilj etter .......	no	150	180	6	12	+ 6
III » partibiljetter............	50	SO	80	394	394	—
III » månadsbilj etter.........	50	80	80	145	145	—
j Nedsättningsbilj etter..............	67	100	100	51	51	—
Prisskillnadsbiljetter ..............	—	—	—	117	223	+ 106
\| Resgodsövervikt.....................	150	200	200	402	402	—
j Hundar ...............................	70	100	120	15	25	+ 10
Samma persontrafik	—	—	—	9,823	16,078	+ 6,255
Godstrafik:
Levande djur........................	70	200	150	1,993	1,228	— 765
Styckegods:
Livsförnödenheter ..................	70	200	150	2,872	1,767	— 1,105
Fodermedel...........................	70	200	150	58	38	— 20
Gödningsämnen .....................	70	200	150	67	42	— 25
Hushålls ved...........................	70	200	150	58	38	— 20
Vagnslastgods:
Livsförnödenheter ..................	70	200	150	10,573	6,508	— 4,065
Fodermedel...........................	70	200	150	■ 1,520	935	— 585
Gödningsämnen .....................	70	200	150	1,076	661	— 415
Hushållsved...........................	70	200	150	1,176	726	- 450
övrigt gods .........................	150	200	200	26,771	26,771	—
Summa godstrafik		—	—	46,164	38,714	— 7,450
Summa persontrafik	—	—	—	9,823	16,078	+ 6,255
Summa trafik	—	—	—	55,987	54,792	— 1,195

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Tabellen utvisar således, att med Kungl. Maj:ts förslag beräknas
inflyta, för helt år räknat, 1,195,000 kronor mindre än med järnvägsstyrelsens
förslag. Vid så ovissa beräkningar, som här är fråga om,
lärer den sålunda uppgivna skillnaden icke vara av någon betydelse.

Vilken inverkan de sålunda ifrågasatta tilläggsavgifterna komma
att hava på trafiken, lärer vara svårt att i förväg bedöma. Järnvägsstyrelsen
har antagit, att några avsevärda trafikminskningar icke äro
att förmoda, och stöder sig i sådant hänseende dels på det förhållande,
att de nu föreslagna taxorna i allmänhet icke komma att ligga över de
enskilda järnvägarnas, vilkas trafik oaktat de skedda taxeförhöjningarna
i regel under detta år hållit sig väl uppe, dels ock på att de senast
verkställda förhöjningarna för statens järnvägar icke i nämnvärd mån
synas hava påverkat trafikens omfattning. Emellertid antager jag, att
man har att emotse en nedgång av trafiken genom de ifrågasatta betyd
ande avgiftsförhöjningarna.

Enligt vad jag förut antytt, kommer, även om nu ifrågasatta taxeförhöjningar
vidtagas, ett betydande underskott att uppstå av 1918 års
trafik. Då de nya taxorna icke kunna vinna tillämpning förrän tidigast
den 10 juni, kan driftförlusten under året uppskattas till ungefär
30,000,000 kronor. Härtill kommer, att de 21,500,000 kronor, som i
1918 års stat beräknats som avkomst av statens järnvägar, icke kunna
antagas inflyta, vadan ett belopp av omkring 51,500,000 kronor erfordras
för att för år 1918 budgetsmässigt täcka järnvägarnas förlust.

Med hänsyn till de ifrågasatta tilläggsavgifternas betydande storlek
och den inverkan, desamma kunna få på den allmänna rörelsen i landet,
anser jag, att riksdagens yttrande i nu förevarande ämne bör
inhämtas. Att så sker får emellertid icke anses innebära ett frångående
av hittills följd ordning med avseende å järnvägstaxornas bestämmande.
Taxebehandlingen måste äga nödig smidighet, och sådan vinnes icke
med att riksdagens yttrande i varje fall infordras. Särskilt under tider
som de närvarande, då våldsamma prisförskjutningar och stora växlingar
i trafikförhållandena nödvändiggöra ett snabbt avgörande av
frågor om jämkningar i tarifferna, skulle ett inhämtande av riksdagens
bifall till taxeändringar ofta försena eller rent av omöjliggöra uppnående
av det mål, som med taxeförändringarna avsetts. Under så
extra ordinära förhållanden som de nu rådande, synes infordrande av
riksdagens yttrande däremot böra äga rum. Att sådant nu begäres och
avgives bör emellertid ej få anses utgöra hinder för Kungl. Maj:t att
utan riksdagens hörande vidtaga de ändringar i den nya taxan, som
efter omständigheterna kunna befinnas befogade.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

Under antagande att riksdagen ägnar nu förevarande ärende skyndsammast
möjliga behandling, torde de nya taxebestämmelserna kunna
träda i kraft omkring mitten av juni 1918.

Slutligen må nämnas, att de beräkningar, som i det föregående
gjorts beträffande erforderliga taxeförhöjningar, närmast avse
förhållandena år 1918. För år 1919 ställer sig resultatet såtillvida
gynnsammare, som man för år 1918 måst räkna med krigstidstillägg
och krigstidshjälp för två år, 1917 och 1918. Å andra sidan komme,
vid bifall till det av Kung! Maj:t förut framlagda förslaget om tillfällig
lönereglering för viss personal vid statens järnvägar, att härav för
år 1919 förorsakas en merkostnad — inberäknat merutgiften för krigstidstillägg
å de höjda lönerna — till ungefär samma belopp, som det,
vartill kostnaderna för år 1917 för krigstidstillägg och krigstidshjälp
uppgått. Åven om man för år 1919 ej skulle behöva räkna med ytterligare
ökning av driftkostnaderna, torde därför, med det nu ifrågasatta
provisoriska tillägget, en driftförlust med sannolikhet vara att befara
jämväl för sistnämnda år.

I detta sammanhang uppställer sig frågan, om och i vad mån den
driftförlust, som redan uppkommit och under den närmaste tiden är att
motse för statens järnvägar, skall kunna i framtiden kompenseras.

Som jag redan antytt i mitt yttrande den 14 januari 1918 beträffande
utgifter för kapitalökning för statens järnvägar, torde det för
sådant ändamål bliva nödvändigt att, jämväl sedan kolprisen nedgått och
mera normala ekonomiska förhållanden överhuvud inträtt, icke genast
helt upphäva de provisoriska taxetilläggen, utan låta dessa med för varje
skede lämplig storlek fortfarande under någon tid förbliva gällande.
Med denna utgångspunkt vill det ock förefalla naturligt, att medel för
järnvägsdriftens upprätthållande under de nu rådande svåra förhållandena
beredas väsentligen genom tillfällig upplåning, och lärer chefen
för finansdepartementet hava för avsikt att i sådant hänseende framlägga
förslag.

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med ovan angivna
grunder upprättat förslag till förhöjda provisoriska tilläggsavgifter
å statens järnvägar samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte inhämta
riksdagens yttrande över förslaget med förklaring tillika, att Kung).
Maj:t, efter emottagande av riksdagens svar, ville företaga den slutliga
prövningen av samma förslag och meddela de beslut, som därav föranleddes.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ivar Brynolf.

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Bilaga.

Till KONUNGEN.

Genom nådig kungörelse den 16 november 1917 har Eders Kungl. Maj:t
medgivit vissa förhöjningar av de provisoriska tilläggsavgifterna för transporter
å statens järnvägar, som införts med anledning av de under nuvarande kristid
ökade driftkostnaderna. De sålunda medgivna förhöjningarna, som trädde i kraft
den 1 januari 1918, voro grundade på en av järnvägsstyrelsen i underdånig
skrivelse den 30 oktober 1917 framlagd utredning angående det ekonomiska resultat
av driften, som ansågs kunna väntas under år 1918. Förhöjningarna voro
så tillmätta, att desamma, då de kalkylerades, ansågos under vissa förutsättningar
kunna täcka de motsebara ökningarna i driftkostnaderna och lämna ungefär den
nettobehållning av rörelsen å statens järnvägar, som tidigare beräknats.

I styrelsens utredning hade styrelsen ansett sig böra för hela år 1918 med
vissa viktiga undantag antaga de driftkostnader, vilka vid tiden för framställningens
avgivande voro påvisbara på grund av då rådande prisnivå och övriga
överskådbara förhållanden. Styrelsen framhöll emellertid, att det på grund av
de oväntat och plötsligt skiftande förhållandena på världsmarknaden icke vore
möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma, vilka de verkligen uppträdande
driftkostnaderna kunde komma att bliva. Särskilt fäste styrelsen Eders
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på de av styrelsen i beräkningarna icke medtagna
kostnadsökningarna, sålunda att icke inräknats vare sig utgifter för 1918 års
krigstidstillägg och krigstidshjälp eller de högre kostnader för bränsle, som på
grund av engelska kols användning måste komma att uppträda.

I förstnämnda hänseende antog styrelsen, att det krigstidstillägg och den
krigstidshjälp, som väl komme att beslutas av 1918 års riksdag och att utbetalas
under år 1918, skulle komma att påföras ej detta års, utan, såsom förut av riksdagen
beslutats, först ett följande års stat.

Styrelsen, som utförligt redogjorde för sina åtgärder i och för anskaffandet
av utländskt bränsle, anmälde sig vidare icke kunna för det dåvarande beräkna
storleken av den anbefallda importen av engelska stenkol. Med hänsyn härtill
iivensom till att det vore eu särskild fråga, huruvida den trafikerande allmänheten
borde betungas med de högre befordringsavgifter, som fordrades för att
täcka den högre anskaffningskostnaden för kol av engelskt ursprung, ville styrelsen
senare återkomma till denna fråga och då lämna uppgifter såväl om storleken
av ifrågavarande import som om dess inflytande på det ekonomiska driftresultatet
vid statens järnvägar. Priset å berörda kol var vid ifrågavarande tidpunkt
cirka 240 kronor, numera uppgår det dock endast till cirka 200 kronor
per ton.

Yad beträffar de tyska stenkolen uttryckte styrelsen vissa farhågor, att det
då beräknade priset skulle kunna ökas genom stegring av inköpspriset eller sjöfrakterna.
Dessa farhågor hava sedermera besannats, i det att priset i svensk

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

hamn för tyskt kolbränsle, som vid tiden för förutnämnda skrivelses avgivande
beräknades till omkring 105 kronor per ton, tämligen omedelbart därefter höjdes
— varom ock under hand meddelande lämnades redan innan beslut fattades om
den taxeförhöjning, som trädde i kraft den 1 januari 1918 — så att anskaffningskostnaderna
för berörda stenkol i början av innevarande år uppgingo till
omkring 135 kronor per ton, vilket pris fortfarande är i huvudsak gällande.

Enär på grund av de planerade åtgärderna beträffande bokföringen av omliandlade
krigstidstillägg samt användningen av engelska stenkol och den inträdda
ökningen av priset å tyska stenkol förutsättningarna för styrelsens förutnämnda
driftkostnadskalkyl för år 1918 mycket snart undergingo väsentliga förändringar,
ansåg styrelsen sig böra framlägga en ny reviderad driftkostnadskalkyl jämte beräkningar
angående den ytterligare höjning av de provisoriska taxetilläggen, vartill
driftkostnadernas beräkningsbara stegring möjligen borde föranleda.

Styrelsen ingav därför den 25 januari 1918. till Eders Kungl. Maj:t en
underdånig redogörelse för den förändrade ställningen. Därvid tog styrelsen,
med hänsyn till omöjligheten att bedöma, huru trafiken kunde komma att utveckla
sig, hänsyn endast till de driftkostnadsstegringar, som föranletts av nyssberörda
förhållanden, nämligen den ändrade principen ifråga om bokföringen av
1918 års krigstidstillägg och krigstidshjälp samt den beslutade användningen av
engelska lokomotivstenkol och av den ökade kostnaden för tyska stenkol.

Styrelsen framhöll därvid, huru styrelsen i sin underdåniga skrivelse den
30 oktober 1917 hade i 1918 års driftkostnader inräknat endast det belopp av
omkring 11,5 miljoner kronor, vartill utgifterna för krigstidstillägg och krigstidshjälp
för år 1917 beräknades uppgå. Sedan emellertid styrelsen inhämtat, att i
en kungl. proposition komme att föreslås, att utom 1917 års krigstidstillägg och
krigstidshjälp sådana jämväl för år 1918 skulle avföras ur 1918 års räkenskaper
och alltså redovisas som driftkostnader för detta år, måste man beräkna en
mycket betydande driftkostnadsstegring, vars belopp visserligen vid tiden för avgivandet
av styrelsens skrivelse ej kunde fixeras, men som antogs komma att
uppgå till omkring 24 miljoner kronor.

Engelska kol antogos komma att upphandlas för förbrukning vid statens
järnvägar under år 1918 till en myckenhet av omkring 200,000 ton. De för år
1918 beräknade driftkostnaderna skulle därigenom bliva ökade med 21,4 miljoner
kronor, varvid vederbörlig hänsyn tagits till de engelska kolens högre bränsle -

värde.

De angivna ökningarna av kostnaderna för engelska och tyska kol beraknades
skola medföra en höjning av det förut med någon marginal uppåt beräknade
konsumtionspriset under år 1918 av 120 kronor till minst 160 kronor per
ton, varvid dock beräknats en mindre marginal uppåt utöver kända prisförhållanden
än beträffande det tidigare beräknade konsumtionspriset av 120 kronor.
Vid 160 kronors konsumtionspris uppstode under gjorda förutsättningar beträffande
bränsleförbrukningen en merkostnad utöver förut beräknad kostnad av 25,6

miljoner kronor. . _

Ensamt på grund av anförda två omständigheter måste sålunda 1918 ars
driftkostnader beräknas bliva i runt tal 50 miljoner kronor högre än vad tidigare

kunnat antagas. . .

Genom denna merkostnad förändrades det beräknade ekonomiska resultatet

för år 1918 sålunda:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

I skrivelse den 30 oktober 1917 beräknad maximibeliållning ......... kr. 25,400,000

Ovan beräknad utgiftsökning:

för krigstidstillägg och krigstidshjälp................. kr. 24,000,000

för ökad kostnad för engelska och tyska stenkol » 25,600,000 » 49,600,000

Beräknad ren driftförlust .................................................................. kr. 24,200,000

Därest nyssberörda merkostnader, cirka 50 miljoner kronor, skulle kunna
ungefärligen täckas av förhöjda tilläggsavgifter, ansåg styrelsen, att gällande tillläggsavgifter
behövde ökas från 150 till 220 procent för gods i allmänhet, med
förhöjning i motsvarande grad för övriga trafikslag (resande, resgods, åkdon m. m.,
levande djur och vissa godsslag).

Den av styrelsen påvisade ökningen av driftkostnaderna och den därav
föranledda försämringen av det ekonomiska resultatet av statens järnvägars rörelse,
vilken, därest icke en avsevärd driftförlust skulle uppstå, måste nödvändiggöra
en höjning av taxan, hava hittills icke föranlett någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd,
varför styrelsen funnit, att Eders Kungl. Maj:t, trots de påvisade driftförlusterna,
ej ansett sig åtminstone ännu böra genomföra någon ytterligare taxeförhöjning.
Emellertid har trafiken under sistlidne januari och februari månader,
för vilka uppgifter nu föreligga, visat sådant ekonomiskt resultat, att styrelsen
anser sig böra för Eders Kungl. Maj:t ånyo framlägga en redogörelse för ställningen,
vilken nu redan blivit och även i fortsättningen måste väntas bliva sådan,
att det synes styrelsen ofrånkomligt att vidtaga åtgärder åtminstone för ett
neutraliserande av de alltjämt stegrade kostnaderna och ett nedbringande av förlusterna
på statens järnvägars drift.

De ovan angivna siffrorna angående de driftsfördyringar, som styrelsen
enligt underdåniga skrivelsen den 25 sistlidne januari ansåg komma att ytterligare
uppträda under år 1918, hänförde sig — såsom ovan framhållits — endast
till de för krigstidstillägg och krigstidshjälp samt för engelska och tyska stenkol
uppkomna avgiftsökningarna. Emellertid framhöll styrelsen i berörda underdåniga
skrivelse, att förluster på ej beräkningsbart sätt skulle kunna komma att
uppträda med anledning såväl av de av Eders Kungl. Maj:t i och för besparing
av driftsmaterialier påbjudna trafikinskränkningarna, som ock av att trafiken,
oavsett dessa trafikinskränkningar, vore stadd i nedgång, ävensom på grund av
de förskjutningar i trafiken, som till synes ägde rum så till vida, att de med låga
tilläggsavgifter belagda godsslagen allt mera komme att utgöra proportionsvis
större del av hela transportmängden, än vad förut varit fallet.

Dessa senare faktorer äro så betydelsefulla, att de i och för sig äro tillräckliga
för att kullkasta de beräkningar, som styrelsen tidigare gjort med avseende
på 1918 års driftresultat. Av allt att döma synas de ock redan hava
gjort sig mycket starkt gällande i riktning att försämra resultatet av driften.

Sålunda utvisa nu föreliggande uppgifter för januari och februari månader
innevarande år, att driften under dessa månader medfört en förlust av i runt tal
12,550,000 kronor. I detta belopp ingår visserligen ett belopp av något över 3
miljoner kronor, utgörande under år 1917 utbetald krigstidshjälp, som bokförts
under sistlidne januari månad. Emellertid må framhållas, att ondast en jämförelsevis
ringa del av det för innevarande år utgående krigstidstillägget blivit
bokfört under de två månaderna, varför i allt fall den verkliga förlusten icke
understiger det förstnämnda beloppet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 391 höft. (Nr 432.) 5

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

Sålunda hava de av styrelsen tidigare uttalade farhågorna beträffande risken
av att vid eu så stor och sig stegrande årsomsättning, som statsbanerörelsen omfattar,
beräkna en alltför ringa marginal mellan förutsedda utgifter och inkomster
besannat sig. Styrelsen må härvidlag hänvisa på 1917 års dåliga ekonomiska
resultat, vilket, vad överskottets minskning beträffar, är vållat av plötsliga stegringar
å driftsmaterialier med mera, vilka man utan en betryggande säkerhetsmarginal
icke i hast kunnat motväga genom förnyade taxetillägg. I nyssnämnda
avseende får styrelsen erinra om, att styrelsen i sin underdåniga skrivelse den
22 juni 1917 bland annat uttalat, att en förhandskalkyl, som utgår från principen
om erhållande nätt och jämnt av en behållning, svarande mot erforderlig ränta å
bundet kapital, redan under normala förhållanden icke är betryggande, för att en
sådan inkomst verkligen ock skall erhållas. Under sådana förhållanden som de
dåvarande, då ett flertal till sin verkningsgrad ej beräkneliga faktorer kunde
väntas komma att försämra den ekonomiska ställningen, gåve en sådan snäv beräkning
av den behållna inkomsten ingen som helst sådan önskvärd trygghet.
Vid ett affärsföretag, som balanserade med omkring 150 miljoner kronors årsomsättning,
måste med hänsyn till trafikförhållandena beräknas en bred marginal
för oförutsedda utgifter, särskilt sådana, som förorsakades av stegring av prisen
på de vanliga driftsmaterialierna, arbetslöner och dylikt.

Styrelsen har tidigare framhållit, att styrelsen utgått från, att en eventuellt
uppkommande minskning i behållningen på grund av vidtagna trafikinskränkningar
borde bäras av staten, och principiellt sett har styrelsen denna åsikt allt
fortfarande. Styrelsen anser också, att staten ej gärna vid försämring av driftresultatet
på grund av vikande trafik bör alltför hårdhänt söka i för näringarna brydsamma
tider kompensera en dylik försämring genom ökade befordringsavgifter.
Annorlunda måste dock saken ställa sig, då dels ökade driftkostnader spela in,
dels här ovan berörda i riktning mot förlust verkande faktorer börja utöva ett
alltför vittgående inflytande på statsverkets ekonomi, och då förmågan att möta
den därigenom uppkommande ekonomiska situationen kan dragas i tvivelsmål.
Då statens järnvägar utsättas för enorma, på hela statsekonomien starkt och
olycksdigert inverkande förluster, håller styrelsen före, att det är alldeles nödvändigt,
att genomförbara åtgärder vidtagas för att åtminstone i någon mån neutralisera
verkningarna även av berörda på driftresultat inverkande faktorer.

Styrelsen har visserligen tidigare ifrågasatt huruvida eu mot den motsebara
driftkostnadsfördyringen svarande höjning av de provisoriska taxetilläggen kunde
och borde genomföras. Styrelsen har nämligen hyst betänkligheter emot, att en
förhöjning av befordringsavgifterna vidtoges så omedelbart efter det en avsevärd
höjning redan genomförts, då allt för täta ändringar av fraktavgifterna förmodades
kunna verka förryckande på affärslivet. Framför allt har styrelsen emellertid
fruktat, att man ifråga om befordringsavgifternas höjd nått den gräns, på andra
sidan om vilken inga taxetillägg skulle kunna skydda statens järnvägar från förlust,
och att det vore långt ifrån visst, huruvida en ytterligare höjning av avgifterna
skulle, med hänsyn till dess i viss mån hämmande inverkan på trafiken,
medföra en motsvarande förbättring av statens järnvägars behållna inkomst. Ställningen
är nu dock sådan, att betänkligheterna måste vika. _ Yad beträffar det
väsentligaste i dessa betänkligheter, nämligen huruvida högre tilläggsavgifter över
huvud taget skulle kunna praktiskt taget tillämpas, förtjänar det att erinras därom,
att Eders Kungl. Maj:t vid fastställandet den 21 december 1918 av förhöjda provisoriska
tilläggsavgifter för vissa enskilda järnvägar medgivit största delen av

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

dessa rätt att uttaga icke blott lika höga eller högre procentuella tilläggsavgifter
än å statens järnvägar utan jämväl vissa konstanta dylika avgifter, å vilka procentuell
förhöjning jämväl får beräknas, samt att, i beaktande av att en stor
del enskilda järnvägar hava högre grundtaxor än statens järnvägar, de totala befordringsavgifterna
å de enskilda järnvägarna i regel härmed blivit avsevärt högre
än motsvarande avgifter å statens järnvägar.

I vad män de totala befordringsavgifterna å vissa enskilda järnvägar överstiga
motsvarande avgifter å statens järnvägar framgår av nedanstående tablå,
utvisande relationen, beräknad på visst sätt och uttryckt i indextal, mellan olika
enskilda järnvägars tariffer i egen trafik och statens järnvägars tariffer enligt dels
år 1914 gällande taxor, dels från januari 1918 gällande taxor, varvid indextalet
för statens järnvägars ordinarie tariffer år 1914 sattes lika med 100.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

I 1		Trafikin-intensitet: vagnaxel-km. pr		Index för medeltariff enligt
1 Järnvägar.	Banlängd.	Avkom st-procent år 1914.	år 1914 gällande ordinarie tariffer	efter 1 januari 1918 genomförd prov. taxeförhöjning
	Km.	bankm. tusental.		för person-trafik III kl.	för gods-trafik.	för person-trafik III kl.	för gods-trafik.
Statens järnvägar............ Enskilda järnvägar:s)	4771	214	3,83	100	100	170 0	1982)
Örebro-Köping ............... Oxelösund—Flen—Väst-	46	265	4,75	113	109	146	210
manland ..................	156	264	4,60	no	103	187	303
Frövi—Ludvika...............	98	224	5,81	109	106	185	323
Bergslagerna.................. Stockholm—Västerås—	494	223	4,77	117	108	199	325
Bergslagen ...............	478	145	4,71	108	117	184	363
Göteborg—Borås ............	72	142	5,84	118	100	201	313
Gävle—Dala ..................	307	120	5,12	130	100	221	333
Hälsingborg—Hässleholm...	83	119	7,18	131	127	223	420
Karlskrona—Växjö .........	113	105	5,99	128	109	218	435
Landskrona—Hälsingborg...	60	103	3,92	128	114	218	405
Uppsala—Gävle............... U ddevalla—V änersborg—	137	103	3,58	125	117	213	425
Herrljunga ...............	92	92	2,52	148	124	252	420
Halmstad—X ässj ö............	279	76	6,01	138	100	235	345
Kristianstad—Hässleholm..	116	67	4,51	144	113	245	498

l''j För parti- och månadsbiljetter utgör höjningen 50 %. Indextalet 170 är således något för högt.

a) Indextalet är för livsmedel, jordbruksprodukter och hushållsved som vagnslastgods 170, för lapplandsmalm
100 och för största delen av övrigt gods 250. För godstrafiken i dess helhet exkl. lapplandsmalm
beräknas indextalet till 250. Såväl indextalet 198 för all godstrafik som närmast ovan angivna indextal 230
utgå från samma relation mellan varuslagen som år 1915. Emellertid har trafiken av jordbruksprodukter och
ved starkt stegrats, medan annan trafik genom restriktioner hålles tillbaka. De verkliga indextalen äro alltså
säkerligen väsentligt lägre.

*) Indextalen för de olika enskilda järnvägarna, särskilt i godstrafik, äro ej exakta utan endast approximativt
beräknade. Till individuella förhållanden vid olika banor såsom ifråga om tariffnedsättningar och godstrafikens
fördelning på varuslag och tariffer har hänsyn ej kunnat tagas. För viss bana kan det beräknade
indextalet därför tänkas vara avsevärt missvisande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Styrelsen veterligt liar uttagandet av de höga befordringsavgifterna å de enskilda
järnvägarna icke i stort sett haft någon menlig inverkan på vederbörande
järnvägars trafikrörelse och driftresultat. Styrelsens uttalade farhågor för införandet
av dylika höga avgifter synas därför ej hava bekräftat sig. Då en avsevärd
del av landets trafikanter, nämligen de, som äro beroende av de enskilda
järnvägarna, synas kunna bära berörda befordringsavgifter, anser styrelsen, att
man, efter den tids erfarenhet, som vunnits, kan tillåta sig att ytterligare något
öka de provisoriska tilläggsavgifterna även å statens järnvägar och detta åtminstone
så långt, att de totala befordringsavgifterna i stort sett icke komma att
överstiga motsvarande avgifter å de mera betydande enskilda järnvägarna. Hållas
avgifterna inom en sådan marginal, torde man icke genom denna taxeåtgärd
behöva befara något ytterligare uppdrivande av den allmänna prisnivån. Fraktavgifterna
på statens järnvägar hava visserligen, med den dominerande ställning,
vad den stora trafiken beträffar, som statens järnvägar intaga, sin stora betydelse,
''men det är dock beträffande antalet av järnvägarna beroende landets innevånare
att märka, att statens järnvägar endast utgöra ungefär en tredjedel av landets
järnvägsnät och att statens järnvägar näppeligen kunna tjäna till att hålla nere
en prisnivå, som eventuellt skapas genom befordringskostnadema för det sannolikt
övervägande antalet trafikanter vid de enskilda järnvägarna.

Med hänsyn till de ovan framhållna omständigheterna anser sig styrelsen
nu böra enträget hos Eders Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten av, att de provisoriska
tilläggsavgifterna å statens järnvägar snarast möjligt undergå en höjning Den

merutgift, 50 miljoner kronor, som styrelsen i sin underdåniga skrivelse
den 25 januari 1918 beräknade skulle komma att uppträda år 1918, kommer
tydligtvis att högst betydligt överskridas, samtidigt som också genom avmattning
av transporterna av de mera givande varuslagen och en ökning av transporterna
av de varuslag, vilka lämna statens järnvägar en ringa vinst, inkomsterna visa en
relativ nedgång. Styrelsen vill i det avseendet framhålla, att bland annat den
av riksdagen beslutade ökningen av till personalen utgående krigstidstillägg och
krigstidslijälp under innevarande år numera beräknas till omkring 32 miljoner
kronor i stället för till cirka 24 miljoner kronor, medförande alltså en ytterligare
ökning av cirka 8 miljoner kronor.

I det föregående har omnämnts, att styrelsen i början av detta år räknat
med en import av cirka 200,000 ton engelska stenkol, vilket betydde en ytterligare
förhöjning av bränslekostnaderna. Emellertid har styrelsen, i betraktande
av otryggheten beträffande tillförseln från Tyskland och tilldelningen till statens
järnvägar av denna import, ansett sig nödsakad att vidtaga anstalter för fortsatt
införande av engelska kol intill tillsvidare en kvantitet av cirka 350,000 ton. Då
det väl numera får anses fastslaget, att den merkostnad, som uppstår genom användandet
av de dyrare engelska kolen i stället för tyska kol, och som till stor
del kunnat undvikas, därest tyska kol i tillräckliga mängder hade kunnat tillföras
statens järnvägar, bör bäras av trafiken — något varför också den omständigheten
talar, att vid sedan någon tid tillbaka sjunkande frakter och med hänsyn
tagen till den bättre kvaliteten de engelska kolens anskaffningskostnad börjar
närma sig det tyska kolbränslets — måste bränslekostnaderna, genom att
ytterligare 150,000 ton engelska kol sålunda skola införas, beräknas stiga med
cirka It miljoner kronor utöver de kostnader, som ingå i ovan angivna belopp
av 50 miljoner kronor.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

Kostnadsstegringen gör sig gällande jämväl ifråga om andra driftsmaterialier
än bränsle. Prisen å dylika materialier synas vara i oavlåtligt stigande.
Yilka pris, som verkligen kunna komma att uppträda under innevarande år, är
givetvis omöjligt att beräkna. Styrelsen har emellertid med ledning av de prisökningar,
som hava uppstått, sedan styrelsen gjorde sin utredning för beräkning
av de provisoriska taxetillägg, som för närvarande äro gällande, beräknat, att
kostnadsökningen för innevarande års konsumtion av ifrågavarande materialier
måste uppskattas till omkring 15 miljoner kronor.

I saknad av erforderligt förlagskapital vid driftens ökning, förluster med
mera, har dylikt, enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmelser, förskotterats av statskontoret.
Å de förskotterade medlen få statens järnvägar erlägga ränta, vilken
för innevarande år beräknas uppgå till över 1 miljon kronor.

Därest den lönereglering, som 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken föreslagit i sitt underdåniga betänkande
av den 20 mars 1918, skulle, såsom järnvägsstyrelsen i underdånigt yttrande
den 7 innevarande april föreslagit, komma att tillämpas från och med juli
månad innevarande år, skulle en merutgift av cirka 5 miljoner kronor uppstå för
senare halvåret 1918.

Styrelsen vill ock framhålla, att styrelsen under rådande kristid ansett sig
böra, i större utsträckning än vad tidigare varit fallet, vidtaga välfärdsanordningar
till fromma för personalen, såsom anordnande av bostadsbaracker, elektrisk
belysning, centralkök med mera, vilket givetvis dragit nya och mycket betydande
kostnader. Från personalens sida framställas vidare oavlåtligen krav på särskilda
förmåner ifråga om förkortad arbetstid, ökad tjänstledighet med mera, vilka, i
den mån de ansetts och anses böra tillmötesgås, givetvis alltid förorsaka ökade
driftkostnader för statens järnvägar.

Alla här ovan anförda förhållanden bidraga var och eu i sin mån att öka
statens järnvägars utgifter och att än ytterligare försämra resultatet av driften.
De sammanlagda merkostnaderna utöver redan förut påvisade kostnader, torde,
om hänsyn tages endast till de mera avsevärda faktorerna, för innevarande år
icke kunna beräknas till mindre än omkring 40 miljoner kronor.

Lägges detta belopp till den i styrelsens underdåniga skrivelse den 25 januari
1918 beräknade här ovan angivna driftförlusten, 24,200,000 kronor, skulle
driftförlusten numera kunna uppskattas till cirka 64 miljoner kronor.

För att kunna ernå den i styrelsens underdåniga skrivelse den 30 oktober
1917 beräknade behållningen, 25,400,000 kronor, skulle alltså erfordras en ytterligare
taxeförhöjning av sådan storlek, att den kunde inbringa cirka 90 miljoner
kronor. För att kunna ernå denna merinkomst skulle de provisoriska tilläggsavgifterna
behöva höjas till långt över 200 %, vad beträffar gods i allmänhet.
Emellertid vill styrelsen icke nu ifrågasätta en större höjning av de provisoriska
tilläggsavgifterna än till 200 % för gods i allmänhet, varvid förhöjningen
för övriga trafikslag bör, med i det efterföljande angivna undantag, genomföras
enligt de grunder, som Dittills följts vid bestämmandet av tilläggsavgifterna för
de olika trafikslagen. Vid en sådan förhöjning skulle avgifterna för de huvudsakliga
transporterna ändock i regel icke komma att överstiga motsvarande avgifter
å de flesta enskilda järnvägar.

Yid en så stor förhöjning, som nu är ifrågasatt, kan det givetvis icke undvikas,
att avgifterna i vissa fall, särskilt på längre avstånd, kunna bliva rätt så
kännbara för trafikanterna. Styrelsen får emellertid, i överensstämmelse med

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

vad av styrelsen redan tidigare uttalats, nämligen i samband med införandet av
avsevärt höga tilläggsavgifter å de enskilda järnvägarna, framhålla, att järnvägsförvaltningen
i alla händelser har i sin hand att, där så i trafikens intresse anses
vara nödvändigt, reglera _ fraktsatserna genom att medgiva nedsättningar under de
fastställda avgifterna. Även om betänkligheter mot införandet av de höga tillläggsavgifterna
sålunda möjligen skulle kunna hysas med avseende på dess verkningar
beträffande viss trafik, så torde desamma med hänsyn till nyssberörda
omständigheter icke behöva tillmätas någon avgörande betydelse för förslagets
realiserande.

De förändringar i tilläggsavgifterna, som skulle uppkomma vid en sådan
förhöjning, framgå av nedanstående tablå:

Trafikslag.	Nu gällande taxetillägg (från Vi 1918).	Ifrågasatt taxetillägg.
Enkla biljetter I klass................................	150 %	200 %
II » .................................	no »	150 »
III » .................................	70 »	100 »
Partibiljetter II » .................................	no »	140 »
in » .................................	50 »	80 »
Månadsbilj etter II » ....................	no »	150 »
III » .	50 »	80 »
Sowagnsbiljetter I » ................................	14,30 kr. = 134 %	14,3 0 kr.
II » ................................	6,65 » = 124 »	6,6 5 »
III » .................................	2,oo » = 67 »	2,oo »
Snälltågstilläggsbiljetter I » ..........................	2,60 »j	2,50 »
II » .............................	1,50 » > = 100 »	1,50 »
III » .....................	1,00 »\|	1,00 »
Uppebållsbiljetter I » ..............................	—	2,75 kr. = 220 %
II » .................................	—	1,25 » = 167 »
III » ..............................	—	0,50 » = 100 »
Vissa nedsättningsbilj etter III » .................................	67 %	100 %
Resgods:
Inskrivningsavgift........................................	50 öre	50 öre
Övervikt..........................................	150 %	200 %
Velocipeder och sparkstöttingar, inskrivningsavgift............	100 »	100 »
Åkdon in. m...............................	150 »	200 »>
Levande djur.................................................	70 »	200 »
Paket- och ilgods........................................................	150 »	200 »
Fraktgods:
I allmänhet ............ .............	150 »	200 »
Livsförnödenheter, fodermedel, gödningsämnen, hushållsved	70 »	200 »
Skyddsvagnar .......................... .....	100 »	100 »
Täckta vagnar och presenningar ...................................	100 »	100 »

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

De totala avgifterna för enkla biljetter i de olika vagnsklasserna komme
att höjas i

I respektive II och III klass
från 125 » 63 » 34 öre per zon

till 150 » 75 » 40 » » » ;

de ordinarie avgifterna äro...... 50 » 30 » 20 » » » .

Ifråga om tilläggsavgiften för II klassens partibiljetter har styrelsen föreslagit
en förhöjning av endast 140 %. Skälet till, att dessa procentsatser icke
föreslagits till samma storlek som för II klassens enkla biljetter och II klassens
månadsbilj etter, är det, att två III klassens partibilj ettskuponger enligt nu gällande
bestämmelser berättiga till resa i II klassens vagn, varför priset för en

II klassens partibiljett icke bör överstiga dubbla avgiften för en partibiljett i

III klassens vagn å samma sträcka, vilket emellertid bleve fallet, om procentsatsen
för det förra biljettslaget bleve högre än 140.

De totala avgifterna för parti- och månadsbilj etter komme att höjas i

de ordinarie avgifterna

äro.......................... 3,0

samt

för månadsbilj etter från 189
till ... 225

de ordinarie avgifterna
äro........................... 90

III klass

3.0 öre per personkilometer

3,6 » » »

2.0 » » »

90 » » »

108 » » »

90 » » »

II respektive

för partibiljetter från... 6,3 »

till ... 7,2 »

Tilläggsavgifterna för sovvagnsbiljetter och snälltågstilläggsbiljetter hava
ansetts för närvarande icke böra ytterligare ökas.

För varje sådant avbrott i resa av över 20 zoners (168 kilometers) längd å
en och samma biljett, som ej är allenast en följd av tågförbindelserna, erlägges
för närvarande en avgift av 1,2 5, 0,7 5 och 0,5 0 kronor i respektive I, II och III
klass. Med den förhöjning för vanliga personbiljetter, som ägt rum genom införandet
av de provisoriska tilläggsavgifterna, blir givetvis skillnaden mellan de
sammanlagda avgifterna för två eller flera biljetter till skilda delar av en viss
sträcka och avgiften för en enda biljett till sträckan i dess helhet större än motsvarande
skillnad i avgifterna enligt den ordinarie taxan. För att upprätthålla
det med inrättandet av uppehållsbiljetter avsedda syftet torde det därför vara
nödvändigt att höja jämväl förutberörda uppehållsavgifter, och anser styrelsen
därför, att tilläggsavgifter till desamma böra fastställas ungefär enligt samma
procentsatser, som äro fastställda för vanliga personbiljetter till respektive
klasser. För att i praktiskt syfte ernå mera avrundade belopp föreslår styrelsen,
att tilläggsavgifterna bestämmas till 2,75, 1,25 och 0,50 kronor i I, II respektive
III klass, utgörande respektive 220, 167 och 100 % av de ordinarie avgifterna,
varigenom de totala avgifterna för här ifrågavarande uppehållsbiljetter komme
att utgå med respektive 4, o o, 2,o o och 1, o o kronor.

Yad beträffar avgiftérna för sådana resande, vilka jämlikt gällande nådiga
resolutioner äga färdas å statens järnvägar mot nedsatt avgift, såsom lärjungar

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

vid dövstum- och blindskolor, skolungdom, sjuksköterskor, tidningsmän med flera,
anser styrelsen, att desamma böra förhöjas ungefär i samma proportion som avgifterna
för enkla biljetter. Då den nedsatta avgiften i III klass under ordinära
förhållanden utgått med 15 öre per zon, skall den förhöjda avgiften enligt nyss
nämnda regel utgå med 30 öre per zon. För barn under 12 år skall avgiften
utgå med hälften av nämnda belopp. Sådana personer, såsom sjuksköterskor
och likställda samt tidningsmän, vilka äga att färdas i II klass mot lösen av III
klassens biljett, böra erlägga tilläggsavgift enligt de för sistnämnda biljetter
gällande bestämmelser. Tidningsmän, som färdas i I klass, äga åtnjuta en nedsättning
av 20 %. Den totala avgiften torde sålunda böra bestämmas till 1 krona
20 öre per zon.

Ifråga om folkskolebarn, som genom förmedling av folkskolestyrelse utsändas
från stad till landet under ferierna eller som i resgrupper om minst 10 personer
företaga studieresor under lärares eller lärarinnas ledning, påyrkar styrelsen
icke någon ändring i nu gällande bestämmelser — enligt vilka barnen med
ledare må färdas å statens järnvägar i III klassens vagn mot eu avgift av 5 öre
för person och zon — enär skillnaden mellan de allmänt gällande biljettavgifterna
och nyssnämnda nedsatta avgifter gottgöres statens järnvägar från särskilt
anslag.

Inskrivningsavgifterna för resgods samt för velocipeder och sparkstöttingar
föreslås utgå oförändrade.

Totalavgifterna för resgodsövervikt höjas från 25 öre till 30 öre för varje
begynnande övervikt av 10 kilogram och varje helt eller påbörjat femtal zoner.
Den ordinarie avgiften är 10 öre.

Tilläggsavgiften för hundar och dylika djur har liksom förut av tekniska
skäl satts lika med tilläggsavgiften för resa å halv biljett i III klass, vilken användes
jämväl som hundbiljett.

För gods inklusive åkdon och dylika transportföremål har styrelsen föreslagit
en förhöjning av de ordinarie fraktavgifterna av 200 %.

Allt sedan den 1 augusti 1917, vid vilken tidpunkt tilläggsavgifterna undergingo
en väsentlig höjning, hava vissa lägre procentsatser tillämpats för försändelser
för inhemsk förbrukning av vissa livsförnödenheter, fodermedel, gödningsämnen
samt ved för hushållskonsumtion ävensom för levande djur. Beträffande
dessa försändelser framhöll styrelsen i ovanberörda underdåniga skrivelse den
30 oktober 1917, att vid de avsevärda inskränkningar i trafiken, som vidtagits
ifråga om andra varuslag än jordbruksprodukter och ved, de sistnämnda varuslagens
liksom djurtrafikens betydelse för järnvägarnas ekonomi blivit alltmera
framträdande, varför det, om denna icke skulle äventyras, ansåges vara av den
allra största vikt, att dessa transportföremål icke vidare undantoges från den allmänna
förhöjningen.

Med hänsyn härtill ävensom med anledning av att fraktavgifterna för godstransporter
å statens järnvägar hade en viss betydelse för de enskilda järnvägarnas
ekonomi, i det att de å statens järnvägar gällande fraktavgifterna ligga till grund
för de avgifter, som å de enskilda järnvägarna tillämpas i samtrafik, hemställde
ock styrelsen, att några liigre procentsatser icke vidare skulle tillämpas för förut
berörda transportföremål. Detta styrelsens förslag vann icke Eders Kungl.
Maj:ts bifall, men styrelsen får nu med åberopande av vad i nyssberörda underdåniga
skrivelse uttalades beträffande ifrågavarande transporter ånyo, särskilt med
hänsyn till den inträdda försämringen av driftresultatet å statens järnvägar, liem Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 391 käft. (Nr 432.) 6

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

ställa, att dylika lägre tilläggsavgifter icke vidare måtte medgivas åtminstone icke
beträffande vagnslastförsändelser. Styrelsen får framhålla, att några undantagsbestämmelser
beträffande tilläggsavgifterna för jordbruksprodukter och ved i
vagnslaster samt levande djur icke finnas fastställda för transporter å de enskilda
järnvägarna. De enskilda järnvägarnas trafikanter få sålunda betala full avgift
för nämnda transportföremål, på sätt är fastställt ifråga om andra godstransporter.
Då berörda trafikanter alltså få bära avsevärt drygare befordringsavgifter än vad
för närvarande är fallet å statens järnvägar, torde det icke kunna framställas några
vägande erinringar mot, att fulla avgifter uttagas jämväl av statens järnvägars
trafikanter.

Den allmänna prisnivån för levnadskostnaderna torde ej därav mera avsevärt
beröras, då de enskilda järnvägarnas i regel högre fraktavgifter i lokaltrafik
och tilläggsavgifter, så kallade banavgifter, i samtrafik på grund av dessa järnvägars
stora längdutsträckning och den mycket stora del av allmänheten, som är
av dem beroende, torde utöva ett motvägande stort inflytande. Det synes styrelsen,
som om strävandet efter prisens reglerande genom låga frakter å statens
järnvägar vore ganska ändamålslöst, då fraktlindringen icke i någon nämnvärd
grad torde komma konsumenterna till godo. På samma gång är att bemärka, att
staten åsamkas stora kostnader för detta ovissa syfte och att dessa därtill påläggas
ett affärsdrivande verk, ehuru de väl rätteligen borde på annat sätt
bokföras.

Styrelsen har, i överensstämmelse med vad ovan uttalats, i sitt nedan angivna
förslag till ändrade bestämmelser angående debitering av tilläggsavgifter å
statens järnvägar icke upptagit några lägre procentsatser vare sig för jordbruksalster
och ved eller för levande djur. Skulle tilläggsavgifter för här ifrågavarande
transportföremål fortfarande utgå enligt enahanda grunder som för närvarande,
det vill säga efter en procentsats, utgörande ungefär hälften av den för gods i
allmänhet gällande procentsatsen, skulle statens järnvägar åsamkas en minskning
av inkomsterna med cirka 15 miljoner kronor under det belopp, som skulle uppkomma
enligt järnvägsstyrelsens förslag.

Därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna, att berörda belopp icke skall uttagas
av trafikanterna, synes det dock icke böra belasta ett statens affärsdrivande
verk, utan vore det då, enligt styrelsens förmenande, riktigare, att skillnadsbeloppet
drabbade statsverket och sålunda uttoges bevillningsvägen eller på
annat sätt.

De för närvarande utgående avgifterna för återgående tomkärl och liknande
transporter ävensom tilläggsavgifterna för skyddsvagnar samt för täckta vagnar
och presenningar anser styrelsen böra utgå oförändrade.

Minsta avgifterna för il- och fraktstyckegodssändningar samt för vagnslastsändningar
anses för närvarande icke böra undergå någon ytterligare förhöjning.

På grund av den olika byggnaden av paket- och ilgodstarifferna kan det vid
avgifternas förhöjning med 200 % icke undvikas, att avgifterna för paketgods om
10 kilogram å avstånd inemot 50 kilometer något överstiga den förekommande
lägsta avgiften, inskrivningsavgiften inberäknad, för en sändning ilstyckegods å
samma väglängd. Styrelsen anser därför lämpligt att bibehålla den nu gällande
bestämmelsen om, att, i de fall då avgiften för en i 1 s t}- c k e go d s s ändn i n g med tilllägg
av inskrivningsavgiften understiger den förhöjda avgiften för ett paket om
10 kilogram å samma väglängd, sistberörda avgift skall tillämpas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

I överensstämmelse med styrelsens förslag i föregående skrivelser angående
taxeförliöjningar innebär styrelsens förslag om 200 % förhöjning av de ordinarie
fraktavgifterna för godstransporter enahanda förhöjning av avgifterna för försändelser
i förhyrda vagnar, fraktdebiterade enligt taxans § 10, mom. e (tariff VIII).
Styrelsen utgår därjämte ifrån, att enahanda förhöjning skall drabba jämväl transporter,
för vilka Eders Kung! Maj:t efter gjord framställning fastställt särskilda
fraktavgifter, såsom för vagnslastgods vid försändning mellan vissa stationer i
Stockholm enligt nådiga brevet den 15 juni 1892, för Tuolluvaara gruvaktiebolags
malmtransporter från Kiruna till Riksgränsen och Luleå (Svartön) enligt nådiga
brevet den 3 juni 1915 samt för vissa livsförnödenheter och fodermedel huvudsakligen
till Norrland enligt nådiga brevet den 31 december 1913.

Len merinkomst, som genom här föreslagna taxeförliöjningar skulle komma
att tillföras statens järnvägar, skulle, enligt vad bifogade tablå utvisar, för ett år
framåt inbringa cirka 56 miljoner kronor utöver inkomst av redan utgående pro visoriska

tillägg, -in

Om förhöjningen komme att träda i kraft den 15 nästkommande maj, skulle
sålunda inkomstökningen för innevarande år kunna beräknas till cirka 35 miljoner
kronor. Förhöjningen kan således icke skydda statens järnvägar för hela den beräknade
årsförlusten, och detta så mycket mindre, som trafiken synes vara i nedgående,
av vilken anledning de beräknade inkomsterna mahända icke torde kunna
ernås, men ifrågavarande merinkomst torde dock medföra, att förlusten under
innevarande år begränsas till mera rimliga proportioner. Förlusten skulle då
ungefärligen hålla sig vid den, styrelsen påvisat i sin underdåniga skrivelse den
25 sistlidne januari och vilken styrelsen antagit, att Eders Kung! Maj:t ansett
icke under innevarande år böra täckas genom paläggning av ökade befordringsavgifter.
Är styrelsens antagande därvidlag icke riktigt, utan önskar Eders Kung!
Maj:t, att hela driftförlusten skall täckas, eller eventuellt att beräknat överskott
skall lämnas, skall styrelsen efter anmodan inkomma med förslag till annan därför
erforderlig taxeförhöjning. Styrelsen vill dock härvidlag nedan nu antyda, att
man då torde böra söka en utväg genom återinförande jäifmil av fasta tilläggsavgifter,
^ så att man i liket med å de enskilda järnvägarna även kännbarare än
vad nu är föreslaget träffar närtrafiken. .. 0 . . ,

På grund av vad järnvägsstyrelsen här ovan anfört, får styrelsen i underdånighet
hemställa, dels att Eders Kung! Maj :t, med upphävande av nådiga kungörelsen
angående provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar den 16 november
1917, täcktes förordna, att från och med den dag, Eders Kung! Maj:t kan
finna skäl bestämma, tillsvidare och intill dess annorlunda varder förordnat, tulläggsavgifter
må utgå för transporter å statens järnvägar i enlighet med bilagda

förslag i ämnet. , , , , ,

Järnvägsstyrelsen torde därjämte böra bemyndigas att betratiancle statens
järnvägars egen trafik och samtrafik med in- och utländska järnvägar äga meddela
de närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av vad i denna kun görelse

föreskrivits. . .

För att icke förhöjningen av avgifterna å månadsbiljetter ma bliva illusorisk:
genom att dylika biljetter, gällande för en längre tid än 2 månader, uppköpas
före ikraftträdandet av taxeförliöjningen, får styrelsen hemställa, att i avvaktan
på taxefrågans avgörande av Eders Kung! Maj:t i en särskild kungörelse måtte
liksom i nådiga kungörelsen den 16 november 1917 intagas bestämmelse om, att
under tiden från och med den dag, kungörelsen utkommer från trycket intill den

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

dag föihöjningen träder i kraft månadsbiljetter icke få försäljas för längre tid än
2 månader.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade, jämväl
överdirektörerna Virgin och Flodin, järnvägsfullmäktige Strömberg och friherre
Adelswärd samt byrådirektören Norrman.

Stockholm den 19 april 1918.

Underdånigst
AXEL GRANHOLM.

Aldo Almqvist.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 432.

Bilagor till järnvägsstyrelsens skrivelse.

Beräkning av inflytande inkomster vid föreslagen taxeförhöjning.

Beräkningarna grundade på beräknade trafiksiffror år 1918 (1915 års trafik
+ Mora—Yänerns järnvägs trafik).

Mora—Yänerns trafik uppdelad på olika transportslag.

	Hela inkomsten av före-slagen taxeförhöjning	Summa	Inkomst av redan utgående	Återstod ökning utöver
	i	II	III	förhöjning (fr. Vi 1918)	redan utgående förhöjning
	k 1 a s	S
		T u	s e	n t a 1	krön	o r
Persontrafik.
Enkla m. fl. biljetter .....................	2,121	11,073	17,718	30,918	22,254	8,664
Parti- och månadsbiljetter...............	—	150	1,451	1,609	1,035	574
Nedsättningsbiij etter .....................	—	—	—	151	100	51
Sovvagnsbiljetter ...........................	628	1,099	87	1,814	1,814	—
Snälltågstilläggsbiljetter..................	36	452	696	1,184	1,184	—
Prisskillnadsbiljetter........................	—	—	—	528	411	117
Resgods: övervikt...........................	—	—	—	1,628	1,226	402
inskrivningsavgift ............	—	-	—	560	560	—
Velecipeder m. m............................	—	—	—	102	102	—
Hundar .......................................	—	—	—	52	37	15
Summa persontrafik	2,791	12,782	19,952	38,546	28,723	9,823

	Hela inkomsten av	Inkomst av redan	Återstod ökning
	föreslagen taxe-	utgående förhöjning	utöver redan utgå-
	förböjning	(fr. Vi 1918)	ende förhöjning
	T u s e	n t a 1 kr	o n o r
Godstrafik.
Åkdon in. m.....................................	410	308	102
Levande djur....................................	3,066	1,073	1,993
Paketgods .......................................	2,248	1,686	562
Ilgods .............................................	7,152	5,364	1,788
Transport	12,876	8,431	4,445

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

	Hela inkomsten av	Inkomst av redan	o # Återstod ökning
	föreslagen taxe-	utgående förhöjning	utöver redan utgå-
	förhöjning	(fr. V1 1918)	ende förhöjning
	T u s e	n t a 1 kr	o n o r
Transport Fraktgods:	12,876	8,431	4,445
Styckegods utom livsmedel m. m.......	22,070	16,553	5,517
Styckegods livsmedel m. m............. Vagnslastgods utom råvaror för jordbro-	4,700	1,645	3,055
ket och produkter därav samt ved ... Vagnslastgods: jordbruksprodukter och	75,204	56,402	18,802
ved .............................................	22,070	7,725	14,345
Summa godstrafik..............................	136,920	90,756	46,164
Summa persontrafik...........................	38,546	28,723	9,823
Summa trafik....................................	175,466	119,479	55,987

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 432.

Förslag

till

förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar.

För personer:

Tilläggsavgift utgår vid färd

å enkel biljett i I klass med 200 procent

a » » II »	» 150
» » »in »	» 100
partibiljett »II »	» 140
» » III »	» BO
månadsbiljett» II »	» 150
» » III »	» 80

å de ordinarie avgifterna. För biljett, såld till hälft pris, utgår tilläggsavgiften
med hälften av vad eljest gäller.

Tilläggsavgift avrundas till närmast högre tiotal öre, med undantag för tredje
klassens enkel biljett å avstånd å högst 48 km. ävensom för biljett, såld till hälft
pris, för vilka fall ifrågavarande avgift avrundas till närmast högre femtal öre.

För plats i sovvagn utgår tilläggsavgift för varje natt med 14 kronor 30
öre i första, 6 kronor 65 öre i andra och 2 kronor i tredje klassens vagn.

För tillträde till snälltåg utgår, förutom den enligt ordinarie taxan utgående
tilläggsavgiften, eu. ytterligare avgift av 2 kronor 50 öre i första, 1 krona 50 öre i
andra och 1 krona i tredje klassens vagn.

För varje sådant avbrott i resa av över 20 zoners (168 kilometers) längd å
en och samma biljett, som ej är allenast en följd av tågförbindelserna, utgår,
förutom den enligt den ordinarie taxan utgående avgiften en tilläggsavgift av 2
kronor 75 öre i första, 1 krona 25 öre i andra och 50 öre i tredje klassens vagn.

Personer, som jämlikt nådiga breven den 2 februari och den 25 maj 1906,
den 12 och den 26 april 1907, den 16 april 1909, den 23 juni 1910, den 23 februari,
den 15 mars och den 31 december 1912 samt den 9 juli 1915 äga rätt att
färdas å statens järnvägar i tredje klassens vagn mot en avgift av 15 öre per
person och zon, skola tillsvidare erlägga en avgift av 30 öre per person och zon,
provisorisk tilläggsavgift däri inräknad, och halva detta belopp för barn under
12 år. Personer, som jämlikt nådiga brevet den 25 maj 1906 äga rätt att färdas
å statens järnvägar i första klassens vagn mot en avgift av 40 öre för person och
zon, skola tillsvidare erlägga en avgift av 1 krona 20 öre för person och zon, provisorisk
tilläggsavgift däri inräknad.

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 432.

För resgods:

Tilläggsavgift utgår för velociped eller sparkstötting, som av resande för
personligt bruk medföres oförpackad, med följande belopp, nämligen:
för velociped utan motor:

ensitsig, tvåhjulig, med 50 öre
annan med 1 krona;

» velociped med motor:

ensitsig, tvåhjulig, med 3 kronor
annan med 5 » ;

» sparkstötting med 50 öre.

För annat resgods utgår dels avgift med 50 öre för varje personbiljett, å
vilken inskrivning av resgods äger rum, och dels därutöver i förekommande fall
tilläggsavgift med 200 procent å den ordinarie fraktavgiften för övervikt.

För hundar och andra smärre djur, fraktdebiterade enligt § 3 i taxanför
transporter å statens järnvägar:

Samma tilläggsavgift utgår som för ett barn under 12 år vid resa i tredje
klassens vagn.

För åkdon, lokomotiv, tendrar, järnvägsvagnar, båtar och lik:
Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För levande djur, såväl lösa som i emballage (utom de förut nämnda):
Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För paketgods:

Tilläggsavgift utgår med 200 procent å de ordinarie fraktavgifterna.

För il- och fraktgods:

Tilläggsavgift utgår med 200 procent å fraktsatserna per 10 eller 100 kilogram,
varvid iakttages, att del av öre, som uppgår till hälften eller däröver, räknas
för helt öre, men mindre del ej upptages.

För gods i förhyrd vagn utgår tilläggsavgift med 200 procent å vederbörande
i taxan fastställda avgifter.

Frakt jämte provisorisk tilläggsavgift, inskrivningsavgift för ilstyckegods oberäknad,
må icke utgå med mindre belopp för en sändning än 50 öre för styckegods
och 15 kronor för vagnslastgods. Därest frakten för en ilstyckegodssändning, inberäknat
inskrivningsavgiften, understiger den förhöjda avgiften för ett paket om
10 kilogram å samma våglängd, skall sistberörda avgift tillämpas.

. För återgående tomkärl m. m.:

För sådana försändelser av tomkärl m. m., som omförmälas i taxan för
transporter å statens järnvägar § 13, första och tredje styckena, skall, i stället

Kungi. Maj:t Nåd. Proposition Nr 432.

för den i nämnda paragraf föreskrivna inskrivningsavgiften av 10 öre, erläggas
frakt enligt följande tariff:

	Högst 50	51—100	Över 100 \|
	kilometer	kilometer.	kilometer, j
Mjölkflaskor: 10 öre pr sändning.			.
Övrigt emballage pr 100 kilogram:			* \|
Styckegods .........................................................	40 öre	60 öre	80 öre \|
minst 2,500 kg. pr vagn ......................................	30 »	45 »	60 »
minst 5,000 kg. pr vagn .......................................	20 »	so ..	40 »

Frakten skall beräknas såsom för fraktgods i allmänhet, dock icke såsom för
skrymmande gods, och skall erläggas på avsändningsstationen. !

Bestämmelserna om minsta avgift tillämpas icke vid fraktberäkning enligt
denna tariff.

För shyddsvagnar:

Tilläggsavgift utgår med 100 procent å den ordinäre avgiften.

För tudda vagnar och presenningar:

I de fall, då enligt taxans § 16 särskild avgift utgår för täckta vagnar eller
presenningar, tillkommer en tilläggsavgift av 100 procent å den ordinarie avgiften.

Ifråga om avrundning av fraktavgifter, inberäknat tilläggsavgifter för resgods,
åkdon m. in., levande djur, paket-, il- och fraktgods, gäller vad som stadgas i §
20 av taxan för tansporter å statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen äger att beträffande statens järnvägars egen trafik och
samtrafik med in- och utländska järnvägar meddela de närmare bestämmelser,
som erfordras för tillämpningen av vad här ovan föreskrivits.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 391 httjt. (Nr 432.)