Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37: (Proposition 1917:37)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37:

Nr 37.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken;
given Stockholms slott den 26 januari 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av
1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselnöt.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 30 höft. (Nr 37.)

Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 37.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Underrätt, å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med
tolv män, som därtill valda äro. De tolv kallas häradsnämd. Då
ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för
vilken ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;
och äge, där flera socknar eller socknedelar till gemensam valkrets äro
förenade, rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet förrättas
skall. I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, å allmän rådstuga. Vid
nämndemansval, som hålles å kommunalstämma eller allmän rådstuga,
äge en var, som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad
är, rösträtt inom den valkrets, han tillhör; och have varje röstande en
röst. Vid lika röstetal skilje lotten.

2 §.

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som
är tjugufem år gammal och röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter;
dock ej den, som står under förmynderskap eller annans
husbondevälde eller som all sin egendom till borgenärer avträtt och icke,
på sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras krav fri är; ej den,

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 37.

Horn är tilltalad, eller blivit under framtiden ställd eller fälld till ansvar
för brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende, eller dömd
ovärdig att föra andras talan inför rätta; ej heller den, som är i
Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes för sex år, dock med
rätt för den välde att efter två år avgå. Flyttar nämndeman ur valkretsen
eller visar eljest giltigt bindel'', då må rätten honom entlediga,
ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som berättigad är att
från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida, till dess besked
till domaren inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt sextio
år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig
att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda förr än efter sex år.

Kunffl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Sans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 27 oktober 1916.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg.
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Krus,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chelen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde justitiekanslerns
skrivelse den 9 december 1911 angående förtydligande av
stadgande^ om nämndemansval ävensom riksdagens justitieombudsmans
skrivelser den 22 juli 1912 och den 31 december 1915, såvitt dessa
berörde samma ämne.

Därvid anförde departementschefen följande:

»Några föreskrifter om huru nämndemän skulle utses lämnades icke
ursprungligen i 1734 års lag. Angående häradsnämnden förekom nämligen
endast följande stadgande i 1 kap, 1 § rättegångsbalken: ''Förste
domstol å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding, med tolv
bönder, som i häradet bo, och därtill valde äro. De tolv kallas härads
nämnd.’

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 37. 5

Först genom den lydelse, paragrafen i fråga erhöll genom förordningon
den 18 december 1823, meddelades bestämmelser om nämndemansval
ävensom närmare föreskrifter angående villkoren för behörighet
att vara nämndeman. Nu stadgades nämligen, att då ledigt rum i
nämnden behövde fyllas, skulle i den eller de socknar, för vilka ledigheten
inträffat, val hållas av de därstädes bosatte bönder å därtill fjorton
dagar förut utlyst sockenstämma. Till nämndeman kunde endast den
utses, som vore välfräjdad och tjugufem år gammal, och skulle den, som
erhållit de flesta rösterna, vara såsom nämndeman ansedd. Vid valet
ägde var bonde lika röst, evad han större eller mindre hemman hade.

Sedermera förordnades i nådigt brev den 12 februari 1824, att
varje härad eller tingslag skulle indelas i valkretsar för utseende av
nämndemän, s. k. nämndemansdistrikt, och skulle denna indelning göras
av härads- eller tingsrätterna, sedan häradets eller tingslagets invånare
blivit hörda. Vidare bestämdes genom nådig skrivelse den 22 juli 1825,
att om vid nämndemansval två eller flera personer undfinge lika många
röster, lottning borde dem emellan genast, innan valförrättningen avslutades,
anställas.

Gällande bestämmelser i hithörande ämne tillkom in o genom förordningen
den 19 juli 1872, som gav 1 kap. 1—3 §§ rättegångsbalken
den lydelse, de sedermera bibehållit. Angående nämndemansval stadgades
nu följande: Då ledigt rum i nämnden skall fyllas, skall val hållas å
kommunalstämma i den valkrets, för vilken ledigheten inträffat. Aro
flera socknar eller sockncdelar förenade till gemensam valkrets, har rätten
att bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet skall förrättas.
En var, som i kommunens allmänna angelägenheter är röstberättigad, äger
rösträtt vid nämndemansval inom den valkrets, han tillhör, och har varje
röstande en röst. Vid lika röstetal skiljer lotten. 1 fråga om behörighet
att vara nämndeman gäller såsom huvudregel, att till nämndeman är
valbar varje inom valkretsen bosatt man, som är tjugufem år gammal
och själv äger rösträtt vid nämndemansval. År någon missnöjd med
dylikt val, skall klagan föras hos rätten.

Såsom framgår av dessa stadgande!!, utgå desamma från att valkrets
för utseende av nämndeman utgöres av landskommun eller del
därav. Hänsyn tages icke till det fall, att stad icke har egen jurisdiktion
utan lyder under den häradsrätt, inom vars domvärjo staden är
belägen. I 1823 års förordning talas sålunda om att valet skall hållas
å sockenstämma av de inom socknen bosatta bönderna och genom 1872
års förordning gjordes icke annan ändring härutinnan än den, som erfordrades
för att bringa stadgandena i överensstämmelse med 1862 års

6 Kutig/. Maj:ts Nät/. Proposition Nr 37.

kommunala författningar. Emellertid funnos redan vid tillkomsten av
1823 års förordning några städer, som lydde under landsrätt; detta välförhållandet
med Haparanda, Borgholm och Östersund. Vad den sistnämnda
staden angår, erhöll den år 1829 egen jurisdiktion, som dock snart
berövades staden men som den år 1S58 återfick och sedermera bibehållit,
Haparanda och Borgholm lyda fortfarande under landsrätt. Samma
förhållande som med dessa två städer ägde vid tillkomsten av 1872 års
förordning rum jämväl med Skellefteå, som dock redan år 1879 fick egen
jurisdiktion. Man finner sålunda, att vid tiden för tillkomsten av 1823
och 1872 års förordningar anledning förefunnits att lämpa stadgandena
om val av nämndemän med hänsyn därtill, att även stad kan lyda under
landsrätt. Att så icke skett torde otvivelaktigt hava berott på förbiseende.
— Särskild anledning gives att nu upptaga frågan om förtydligande
av hithörande bestämmelser, enär under de senare åren flera fall
inträffat, då samhälle beviljats stadsrättigheter utan att därmed följt rätt
att hava egen jurisdiktion. Sedan Kungl. Maj:t nämligen år 1909 medgivit
Tidaholms köping rätt att bliva stad, men tillika föreskrivit, att
densamma skulle tillsvidare i judiciellt hänseende bibehållas under landsrätt,
hava ytterligare följande städer tillkommit, vilka icke utbrutits ur
vederbörande jurisdiktionsområde, nämligen Arvika, Djursholm, Eslöv,
Huskvarna, Hässleholm, Nässjö och Trollhättan.

Att stadgandena om nämndemansval icke utan eu ganska vittgående
tolkning lämpa sig för de domsagor, vilka omfatta jämväl dylika städer,
framgår bäst därav, att åtminstone hittills flera av dessa städer
blivit utan representanter i häradsnämnden och att, där fråga uppkommit
om stadskommuns deltagande i dessa val, det föranlett stor tveksamhet,
huru bestämmelserna i sådant fall skola tillämpas. Så har i Eslöv
frågan, om det tillkomme stadsfullmäktige eller allmän rådstuga att utse
nämndeman, varit föremål för olika meningar och i anledning därav fann
sig justitiekanslern föranlåten att i underdånig skrivelse den 9 december
1911 påpeka, att här otvivelaktigt förelåge en ofullständighet i lagstiftningen,
varvid framhölls, att ordalagen i 1 kap. 1 § rättegångsbalken
icke uttryckligen omfattade annat val än sådant, som förrättades å
kommunalstämma, och att förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
i stad saknade stadgande, motsvarande innehållet i § 35 i förordningen
samma dag om kommunalstyrelse på landet, där det hette,
att om val av nämndemän vore särskilt stadgat. (Motsvarande bestämmelse
återfinnes numera efter de genom lag den 13 juni 1913 genomförda
förändringarna uti sistnämnda förordnings § 17.)

I egenskap av justitieombudsman har jag haft anledning att i en

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 37.

till Kungl. Maja (lön 22 juli 1912 avlåten skrivelse beröra även förevarande
fråga. »lag yttrade därvid i huvudsak följande:

Vid den indelning av valkretsar, som kom till stånd omedelbart
efter utfärdandet, av nådiga brevet den 12 februari 1824 angående härads
•dier tingslags indelning i nämndemansdistrikt, torde åtminstone vad
angår det störa flertalet av domsagor alltsedan hava förblivit. Ny indelning
hade icke ens skett i fall, då viss del av en socken, utgörande
(igen valkrets, utbrutits och bildat egen stad fastän utan egen jurisdiktion.
I dylikt fäll hade staden blivit utan andel i handhavandet av
rättsskipningen, som enligt lagstiftarens uppenbara mening borde tillkomma
varje kommun inom eu häradsrätts domvärjo. Att vederbörande
häradsrätt underlåtit att förordna om ny indelning, kunde givetvis hava
berott därpå, att häradsrätten oriktigt utgått från att stadens röstberättigade
invånare, utan särskilt förordnande, allt fortfarande skulle deltaga
i nämndemansval vid kommunalstämma i den socken, staden före
utbrytningen tillhört. Å andra sidan saknades emellertid icke anledning
till antagande, att underlåtenheten i fråga haft sin orsak däri, att häradsrätten
med hänsyn till lagens bestämmelser ansett sig icke kunna meddela
något förordnande angående rätt för stadens invånare att deltaga
i nämndemansval. Dessa bestämmelser, ehuru de i sin nuvarande lydelse
tillkommit på en tid, då städer, lydande under landsrätt, funnes, talade
nämligen i fråga om valkretsar endast om socknar eller sockendelar.
Klart torde emellertid vara, att enligt förnuftig tolkning av förevarande
bestämmelser hinder icke mötte för vederbörande häradsrätt att förordna,
det stad, varom nu vore fråga, skulle med närgränsande socken förenas
till gemensam valkrets, och att stadens röstberättigade invånare ägde
att å socknens kommunalstämma deltaga i val av nämndeman. Däremot
uppkom me tydligen avsevärda svårigheter, om man antoge, att
stad skulle kunna utgöra egen valkrets för val av nämndeman eller att
nämndemansval eljest skulle kunna försiggå i stad. Enligt förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 utövades i stad, där
stadsfullmäktige" vore tillsatta, kommunens beslutanderätt av stadsfullmäktige
med undantag för två särskilt angivna frågor, i avseende å vilka
beslutanderätten tillkomme allmänna rådstugan. Nämndemansval vore
icke någon av dessa frågor. På grund liärav och då ifrågavarande förordning,
som särskilt utsade, att om val av landstingsmän vore särskilt
stadgat, icke innehölle något motsvarande uttalande i avseende å val
av nämndeman, måste man antaga, att lagstiftaren, om han vid förordningens
redigerande haft tanke på möjligheten av nämndemansval
i stad, förutsatt, att dylikt val skulle förrättas av stadsfullmäktige. Den

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 37.

sålunda dragna slutsatsen stode dock i uppenbar strid med den i 1 kap.
1 § rättegångsbalken uttalade principen, att vid val av nämndeman
varje röstande skulle äga en röst. Ty denna regel gällde ju icke vid
val till stadsfullmäktige. Man komme följaktligen till en återvändsgränd
och. detta torde visa, att ej mindre författarna till förordningen den 19
juli 1872 än även kommunallagarnas författare gjort sig skyldiga till
förbiseende, i det de ej haft uppmärksamheten fästad å detta spörsmål.

Vad jag i min nämnda skrivelse anfört äger fortfarande sin giltighet,
om än, såsom av det följande framgår, i atskilhga domsagor numera
vidtagits ny indelning i valkretsar för utseende av nämndemän, därvid
stad, som nu är i fråga, förklarats skola bilda egen valkrets.

Över justitiekanslerns skrivelse hava utlåtanden avgivits utav Svea
och Göta hovrätter samt hovrätten över Skåne och Blekinge.

Svea hovrätt har därvid yttrat, att hovrätten funne stadgandet i
§ 8 andra stycket i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
i stad icke föranleda därtill, att val av nämndeman för stad, lydande under
landsrätt, skulle försiggå i annan ordning än som följde av bestämmelserna
i 1 kap. 1 § rättegångsbalken; dylikt val skulle således enligt
hovrättens mening äga rum å allmän rådstuga. Därest det emellertid
skulle anses vara lämpligare, att sådant val, på sätt för närvarande i
vissa städer ägde rum, förrättades av stadsfullmäktige, borde för sådant
ändamål erforderliga nya lagbestämmelser meddelas.

Göta hovrätt har anfört följande: På grund av de i 1 kap. 1 §
rättegångsbalken givna bestämmelserna att på landet en var, som vore
röstberättigad i en kommuns allmänna angelägenheter, ägde rösträtt vid
nämndeman sv al inom den valkrets, han tillfförde, och att varje röstande
vid sådant val både en röst, funne hovrätten det vara uppenbart, att
val av nämndeman för stad, som lydde under landsrätt och utgjorde
eget nämndemansdistrikt, borde förrättas å allmän rådstuga och detta
jämväl i det fall, att stadsfullmäktige vore för staden tillsatta. Då
emellertid uttryckliga stadganden angående val av nämndeman för dylik
stad saknades, och ovan anförda bestämmelser i mer än ett fall på det
sätt åsidosatts, att nämndemansval förrättats av stadsfullmäktige, syntes
ett tillägg till ifrågavarande lagrum, avseende sagda bestämmelsers till—
lämpning i stad, som lydde under landsrätt, vara erforderligt. I sammanhang
med sådant tillägg torde jämväl böra antingen stadgas, att stad,
som. lydde under landsrätt, skulle utgöra eget nämndemansdistrikt, eller
ock i förutnämnda lagrum införas särskild föreskrift rörande vals förrättande
i det fall, att stad vore med socken eller sockendel förenad till gemensam
valkrets; varjämte i förordningen om kommun al styrelse i stad torde böra

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

i likhet med vad i förordningen om kommunalstyrelso pa landet skett,
införas en hänvisning till vad om val av nämndeman särskilt stadgats.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har funnit det vara av nöden,
att uttryckliga lagbestämmelser meddelades, huru vid val av nämndeman
skulle förfaras i stad, som lydde under landsrätt, vare sig staden utgjorde
egen valkrets eller den vore med annan socken eller sockendel till
gemensam valkrets förenad.

I underdånig skrivelse den 31 december 1915 har justitieombudsmannen
jämväl bragt nu förevarande fråga på tal. Innan jag redogör
för innehållet i denna skrivelse, skall med stöd av den utredning, som
justitieombudsmannen däri lämnat, och övriga vunna upplysningar lämnas
en redogörelse för i vad mån frågan om representation i vederbörande
häradsrätts nämnd varit på tal i de städer, som lyda under landsrätt.

Arvika. Staden deltager icke i val av ledamöter i Jösse häradsrätts
nämnd. År 1913 gjorde stadsfullmäktige framställning om att
staden måtte få utgöra särskild valkrets vid nämndemansval i domsagan,
men denna framställning avslogs av häradsrätten med i huvudsak
den motivering, att det icke kunde anses lämpligt, att såväl vid
syner, vilka å landsbygden förrättades av domare med nämnd, som vid
vägsyner såsom förrättningsmän kunde komma att deltaga nämndemän,
vilka blivit utsedda av stadsko mmun med intressen, väsentligt
olika landskommuners. Häradshövdingen i domsagan var dock härvid
av skiljaktig mening och biföll ansökningen under förklarande, att
staden uppenbarligen borde tillkomma rätt att deltaga i handhavandet
av rättsskipningen inom den domstols domvärjo, dit staden i judiciellt
avseende hörde.

Borgliohn. Staden tillhör Ölands Norra Mota tingslag men deltager
icke i val av nämndemän. Såvitt kunnat utrönas, har icke heller
fråga om stadens representation i häradsnämnden varit på tal i sammanhang
med indelningen i nämndemansdistrikt.

Djursholm. Enligt av Södra Roslags häradsrätt i november 1915
företagen indelning av nämndemansdistrikten i Danderyds skeppslag
skall Djursholm bilda egen valkrets samt utse två nämndemän. Stadsfullmäktige
hava sedermera företagit val av en nämndeman.

Eslöv. Staden, som med 1911 års ingång inträdde i utövning av
stad srättigheter, utgjorde från början egen valkrets vid utseende av
nämndeman i Rönnebergs, (Insjö och Harjagers häradsrätt. År 1911
företogo stadsfullmäktige val av nämndeman lör staden, men detta val
undanröjdes av häradsrätten med den motivering, att sådant val för
staden ''lagligen icke ägt förrättas av stadsfullmäktige, och anmodade
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 30 höft. (Nr 37.) 2

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 37.

häradsrätten i sammanhang därmed stadsstyrelsen att låta nytt val för
staden förrättas i enlighet med bestämmelserna i 1 kap. 1 § rättegångsbalken.
Stadsstyrelsen vidtog emellertid icke någon vidare åtgärd i
saken. Sedermera har Kungl. Maj:t i beslut den 30 juli 1915 förordnat,
att Eslövs stad skall från och med 1916 skiljas från Rönnebergs, Onsjö
och Harjagers härads domsaga och bilda eget tingslag samt förenas
med Frosta härads domsaga, vilken domsaga skall benämnas Frosta och
Eslövs domsaga. Staden har numera å allmän rådstuga utsett tolv
nämndemän.

Haparanda. Vid år 1873 företagen reglering av nämndemansdistrikten
för Neder-Torneå tingslag bestämdes, att staden skulle utse
två nämndemän. Dessa utsagos till en början av allmän rådstuga, men
verkställas val numera av stadsfullmäktige.

Huskvarna och Nässjö. Dessa städer skola enligt av Tveta, Vista
och Mo häradsrätt år 1914 verkställd indelning utgöra egna valkretsar
för utseende av var sin nämndeman. Något dylikt val har
dock ännu icke ägt rum.

Hässleholm. Vid Västra Göinge häradsrätt har fråga icke förevarit
om representation för staden i nämnden. Dock tjänstgöra sex inom
staden mantalsskrivna personer i egenskap av extra nämndemän vid förfall
för ordinarie ledamot i nämnden.

Tidaholm. Tidaholm valde, så länge samhället var köping, en
ledamot i Vartofta och Frökinds häradsrätts nämnd å gemensam kommunalstämma
med angränsande lantkommun; sedan samhället år 1910
inträtt i stadsrättigheter, har staden emellertid icke deltagit i val av
nämndeman. Med anledning härav anhöll stadsstyrelsen år 1913 hos
häradsrätten om beslut, att val av nämndeman för staden måtte verkställas.
Häradsrätten resolverade emellertid, att framställningen för det
dåvarande icke föranledde någon rättens åtgärd, och anfördes såsom skäl
häriör bland annat, att staden lagligen icke torde kunna utgöra ett
distrikt för sig för val av nämndeman.

Trollhättan. Staden, som tillhör Flundre, Väne och Bjärke härads
domsaga, har från och med år 1916 inträtt i utövning av beviljade
stadsrättigheter. Trollhättans förutvarande samhälle utgjorde en del av
Trollhättans socken, vilken bildat egen valkrets vid utseende av nämndeman.
En omreglering av nämndemansdistrikten har numera vidtagits,
varvid bestämts, att staden skall utse fem nämndemän. Något val har
dock ännu icke ägt rum.

I sin förutnämnda skrivelse den 31 december 1915 anförde justitieombudsmannen
bl. a. följande: Det funnes intet hållbart skäl, varför

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 37.

stad under landsrätt icke skulle l''å vara representerad i häradsnämnden.
De enda sakskäl, som anförts mot städernas rätt att utse nämndemän,
vore, att städerna icke deltoge i vägunderhåll och att nämndemän för
stad därför lämpligen icke borde deltaga i vägsyn och lämpligen ej
heller i syner, som förrättades av domare och nämnd, då stadskommunerna
både väsentligt, olika intressen mot lantkommunerna. De sålunda
anförda skälen förtjänade uppenbarligen icke avseende. Det läge i sakens
natur, att alla kommuner, som utgjorde ett tingslag, borde äga deltaga
i val av representanter i tingslagets nämnd. Att förvägra städer denna
rätt syntes justitieombudsmannen innebära eu ren orimlighet. Emellertid
saknades för närvarande varje bestämmelse angående ordningen för
val av nämndeman i stad. 1 skrivelse den 22 juli 1912 hade dåvarande
justitieombudsmannen påpekat, att lagstiftarna vid utfärdandet av förordningarna
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad och den 19
juli 1872, genom vilken sistnämnda förordning 1 kap. 1 § rättegångsbalken
erhållit sin nuvarande lydelse, fullständigt förbisett detta spörsmål.
Emellertid syntes frågans lösning nu, sedan antalet städer under
landsrätt uppginge till icke mindre än tio, vara en angelägenhet av
trängande vikt, detta allra helst som i halva antalet av nämnda städer,
Huskvarna, Nässjö, Djursholm, Eslöv och Trollhättan, val av nämndemän
förestode och bristen på lagbestämmelser i ämnet vållat och fortfarande
vållade tvekan, huru sådant val rätteligen borde förrättas. Justitieombudsmannen
ansåge förty dylika bestämmelser vara högeligen av behovet
påkallade. Med hänsyn till avfattningen av 1 kap. 1 § rättegångsbalken,
vilket lagrum vid bristande överensstämmande måste gälla framför
den ursprungligen i administrativ väg tillkomna kommunalförfattningen
för städerna, ansåge justitieombudsmannen visserligen i likhet
med Göta och Svea hovrätter samt justitiekanslern, att enligt nu gällande
lag nämndemansval i stad ovillkorligen borde äga rum å allmän rådstuga
och att varje röstande borde äga en röst. Men å andra sidan
syntes det kunna starkt ifrågasättas, huruvida icke, då nu i varje fall
särskilda bestämmelser vore erforderliga angående dylika val, det borde
överlämnas åt stadsfullmäktige, där sådana funnes, att företaga dessa val.
Nästan alla skäl syntes tala för en sådan anordning såsom innebärande
den mest rationella lösningen av frågan. Väl kunde däremot anmärkas,
att viss inkonsekvens därigenom komme att föreligga vid jämförelse
mellan nämndemansval i lantkommuner och dylika i stadskommuner,
nämligen så tillvida, att å landet nämndeman valdes per capita, men att
stadsfullmäktige, som visserligen inom sig likaledes röstade per capita,
dock utsåges efter graderad röstskala enligt ovannämnda kommunal -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

författning. Denna inkonsekvens torde emellertid icke vara av någon
avgörande betydelse, då stadsfullmäktige enligt § 8 i sagda författningägde
förrätta jämväl andra val, dock icke val av laudstingsmän. Med
hänsyn till den politiska innebörden av sistnämnda slags val och jämväl
av andra skäl syntes det emellertid icke befogat att i här förevarande
avseende likställa nämndemansval med sådana val. Efter vägande av
skälen för och emot tvekade justitieombudsmannen ej att uttala sig för
nämndemansvalens förrättande av stadsfullmäktige såsom den mest praktiskt
lämpliga anordningen. Att därför vidtaga någon saklig ändring
av gällande bestämmelser om nämndemansvalen å landet syntes icke
böra ifrågakomma.

Såsom jag framhållit uti den av mig i egenskap av justitieombudsman
till Kungl. Maj:t ingivna, förut omnämnda skrift och såsom
jämväl utvecklats i övriga yttranden uti förevarande ämne, äro bestämmelserna
om nämndemansval så till vida otydliga, att de icke lämna
klart besked, huru förfaras bör, när stad lyder under landsrätt. Ehuru,
såsom påpekats, vid tillkomsten av gällande stadganden angående nämndemansval
funnits städer utan egen jurisdiktion, förutsätter dock rättegångsbalkens
1 kap. 1 § endast att valkrets för utseende av nämndeman
utgöres av socken eller också socknar eller sockendelar, förenade till
gemensam valkrets. Man kan dock ingalunda utgå från att lagstiftarens
mening varit den, att dylika städer skulle vara uteslutna från
rätten att utse representanter i häradsnämnden. Häradsrättens sammansättning
vilar nämligen på den principen, att domsagan (tingslaget)
i sin helhet skall vara representerad i nämnden.

Det har invänts, att hinder för stads deltagande i dessa val skulle
ligga däri, att av stad utsedd nämndeman icke borde biträda vid vägsyner,
då stad icke deltager i vägunderhåll, eller vid andra syner, som
å landsbygden förrättas av domare med nämnd. En viss betydelse har
ju denna invändning med hänsyn därtill, att man av den för stad valde
nämndemannen icke alltid kan förvänta den sakkunskap, som må fordras
av dylika synemän, men härvid bör påpekas, att även under nuvarande
förhållanden och särskilt då domsaga inom sitt område sluter stadsliknande
samhällen, samma synpunkter ofta skulle kunna göras gällande
beträffande en av landskommun utsedd nämndeman. Någon avgörande
betydelse för frågan om stads rätt att bliva representerad i häradsnämnden
kunna dock dessa invändningar ej hava.

Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

I prima har man icke heller ryggat tillbaka 1’ör att gorå stadgundena
i fråga tillämpliga även för atad, som icke liar egen jurisdiktion.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att beträffande lem utav hithörande
städer vid reglering av valkretsarna inom vederbörande domsaga föreskrivits,
att de skola utgöra egna nämndemansdistrikt. Detta är förhållandet
med Djursholm, Haparanda, Huskvarna, Nässjö och Trollhättan.
Härtill kommer Eslöv, som efter stadsrättigheters beviljande utgjort egen
valkrets för utseende av nämndeman och från 191C års ingång bildar
eget tingslag.

Behovet av förtydligande lagstadganden på förevarande område
torde emellertid ligga i öppen dag. Att såsom nu är fallet åtskilliga
städer under landsrätt äro uteslutna från allt deltagande i val utav ledamöter
i nämnden, måste betraktas såsom ett missförhållande, vilket
tarvar rättelse. Härtill kommer, att i de fall, dä fråga om dylikt vals
förrättande i stad uppstått, stor tveksamhet visat sig råda om sättet för
valets förrättande. Föreskriften i rättegångsbalkens 1 kap. 1 §, att vid
nämndemansval varje röstande äger eu röst, torde närmast giva vid
handen, att i stad, som utgör egen valkrets, valet bör äga rum å allmän
rådstuga. Finnas stadsfullmäktige i staden, kommer emellertid ett dylikt
valsätt i viss mån i strid med § 8 i förordningen den 21 mars 1862
om kommunalstyrelse i stad, där det stadgas, att allmän rådstugas befattning
i sådant fall inskränkes till val av stadsfullmäktige samt fråga
om upphävande av beslut om inrättande av stadsfullmäktige. Därjämte
är särskild hänvisning gjord till vad som gäller om val av landstingsmän.
Då något motsvarande undantag i fråga om nämndemansval icke
förekommer, skulle alltså enligt kommunalförordningen dylikt val verkställas
av stadsfullmäktige, där sådana finnas. Så har jämväl sedan
lång tid tillbaka förfarits i Haparanda ävensom nyligen i Djursholm,
under det att i Eslöv nämndemän blivit utsedda å allmän rådstuga.

Ehuru det torde stå mest i överensstämmelse med rättegångsbalkens
föreskrifter, att val av nämndeman förrättas å allmän rådstuga, bör
emellertid, när fråga nu uppkommit om genomförande av nya bestämmelser
i förevarande ämne, tagas i övervägande, huruvida det ej vore
lämpligare, att stadsfullmäktige, där sådana finnas, förrättade dessa val.
Olikhet komrne väl därigenom att råda mellan valsättet i stad och på landet,
i det att regeln, att en var röstberättigad vid dylikt val har en röst,
icke bleve tillämplig i stad. Men denna olikhet i valsättet skulle fullt
motsvara den olika ordning, i vilken kommunala beslut i allmänhet fattas
i stads- och i landskommun. Stadsfullmäktige äga ju befogenhet att företaga
alla andra val med undantag endast för val av stadsfullmäktige och

14 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 37.

landstingsman. Vad landstingsvalen angår må framhållas, att dessa hava
en politisk karaktär, som val av nämndeman fullkomligt saknar. Stadsfullmäktige
utöva sålunda i regel kommunens beslutanderätt i alla frågor
— i alla städer utom Stockholm välja stadsfullmäktige bisittarna i stadsdomstolen,
rådmännen —, och det kan knappast föreligga någon anledning
att göra undantag beträffande nämudemansval. Det är också att
förvänta, att frågan om utseende av nämndemän skall väcka mera intresse
och få en omsorgsfullare behandling, om densamma är förlagd till stadsfullmäktige
än om den tillhör allmän rådstuga, där personvalet lätt kan
bliva beroende på en tillfällighet. Jag är således av den uppfattningen,
att i stad, där stadsfullmäktige finnas, dessa också böra erhålla befogenhet
att företaga val av nämndeman.

Genom nådiga brevet den 12 februari 1824 är föreskrivet, att
varje härad eller tingslag skull indelas i valkretsar för utseende av
nämndemän, s. k. nämndemansdistrikt, och har rätten att förordna om
sådan indelning, sedan tingslagets invånare blivit hörda. Dessa valkretsar
sammanfalla icke alltid med den kommunala indelningen; med hänsyn
till det antal nämndemän, som skall utses, och till folkmängden i de
olika kommunerna kunna, såsom i 1 kap. 1 § rättegångsbalken förutsattes,
socknar eller sockendelar förenas till gemensam valkrets. Att stad
sammanslagits med landskommun för utseende av gemensam nämndeman
har väl icke förekommit, men jag skulle anse även en dylik anordning
stå i god överensstämmelse med lagen.

Då det emellertid icke längre gäller att undersöka, vilka anordningar,
som kunna vara förenliga med gällande lag, utan att meddela nya
föreskrifter i ämnet, synas starka skäl tala för att stad under landsrätt
alltid göres till egen valkrets för val av nämndeman. Förslaget att
dessa val skola förrättas av stadsfullmäktige, där sådana finnas, förutsätter
sålunda, att stad ej är förenad med annan kommun till gemensam
valkrets. Men även ur andra synpunkter torde det Vara lämpligast att
icke låta stad välja gemensamt med landskommun. Anspråken på
en nämndeman, att han skall hava god kännedom om de personliga
och lokala förhållandena inom sin valkrets, kunna säkerligen lättare
tillgodoses, om stad och landskommun välja var för sig. Härtill kommer,
att de städer, varom fråga är, i allmänhet hava så stort invånarantal i
förhållande till vederbörande tingslags hela folkmängd, att de i flertalet
fall redan med hänsyn härtill böra utgöra egna valkretsar. Enligt nu
fastställda distriktsindelningar bilda sålunda fem städer egna valkretsar,
frånsett Eslöv, som utgör eget tingslag, nämligen Djursholm, Haparanda,
Huskvarna, Nässjö och Trollhättan.»

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 37.

Depurtemontschefen uppläste därefter nedanstående tabell, utvisande
folkmängden och antalet nämndemän för följande städer och tingslag:

	Antal invånare den 31 decem-ber 1915.	Antal nämnde-män i tings-laget.	Antal nämnde-män för staden.
Arvika .........................................................	5,099		—
Jösse härads domsaga i övrigt ........................	28,185	12
33,284
Borgholm ....................................................	1,157		—
Ölands Norra Mots tingslag i övrigt ...............	14,184	12
	15,341
Djursholm......................................................	3,997		2
Södra Roslags domsaga i övrigt ........................	47,048	06
51,045
Haparanda ..................................................	1,531
Neder-Torneå tingslag i övrigt ........................	7,432	12
8,963
	3,016 33,868
Västra Göinge härads domsaga i övrigt............	12
	36,884
Huskvarna......................................................	7,206		1
Nässjö ........................................................	6,878		1
Tveta, Vista och Mo härads domsaga i övrigt ...	33,294	24
47,378
	4,565 30,477
Vartofta och Frökinds härads domsaga i övrigt	31
	35,042
	13,985 24,246		5
Flundre, Vane och Bjälke härads domsaga i övrigt	20
	38,231

Vidare yttrade departementschefen:

»Såsom framgår av dessa uppgifter, kan det icke med hänsyn till
ifrågavarande städers invånarantal möta några betänkligheter, att i de fall,
där detta icke redan skett, föreskriva, att städerna skola utgöra egna
nämndemansdistrikt. Och då det är att antaga, att de samhällen, som
i en framtid kunna komma att erhålla stadsrättigheter utan egen jurisdiktion,
i flertalet fall skola hava den folkmängd, att de böra vara berättigade
att bilda egna valkretsar för utseende av nämndemän, synes
man icke böra tveka att stadga detta såsom allmän regel.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

I enlighet med nu anförda grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap.
1 och 2 §§ rättegångsbalken. Enligt den föreslagna lydelsen av 1 kap.
1 § rättegångsbalken skall sålunda i stad, som lyder under landsrätt,
val av nämndeman hållas av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
å allmän rådstuga, i vilket senare fall angående sättet för valets förrättande
gälla motsvarande regler som å landet. Den föreslagna ändringen
av 2 § i samma kapitel är av mera formell natur och innebär endast,
att bestämmelsen därom, att för valbarhet till nämndeman erfordras att
själv äga rösträtt vid nämndemans val, blivit med hänsyn till de fall, då
dylikt val förrättas av stadsfullmäktige, utbytt mot en föreskrift, att för
valbarhet kräves att vara röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter.

Det förändrade sättet för val av nämndeman i stad påkallar jämväl,
att till § 8 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars
1862 göres ett tillägg, varigenom hänvisas till vad som är särskilt
stadgat om val av nämndemän. Förslag till sådant tillägg torde komma
att framläggas av chefen för civildepartementet. Till frågan om ändring
av bestämmelserna angående indelning av härad eller tingslag i nämndemansdistrikt,
vilka bestämmelser äro av administrativ natur, anhåller jag
att få återkomma.»

Departementschefen uppläste härefter omförmälda förslag till lag
om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken, av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde, att för det ändamål,
§ 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets yttrande över förslaget måtte
inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med
tolv män, som därtill valda äro. De tolv kallas häradsnämnd. Då
ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för
vilken ledigheten inträlfat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;
och äge, där flera socknar eller socknedelar till gemensam valkrets
äro förenade, rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet
förrättas skall. I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, å allmän rådstuga. Vid
nämndemansval, som hålles å kommunalstämma eller allmän rådstuga,
äge eu var, som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad
är, rösträtt inom den valkrets, han tillhör; och have varje röstande en
röst. Vid lika röstetal skilje lotten.

2 §•

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

som är tilltalad, eller blivit under framtiden ställd eller fälld till ansvar
för brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende, eller dömd
ovärdig att föra andras talan inför rätta; ej heller den, som är i Konungens
eller rikets tjänst. Nämndeman väljes för sex år, dock med rätt för
den valde att efter två år avgå. Flyttar nämndeman ur valkretsen eller
visar eljest giltigt hinder, då må rätten honom entlediga, ändå att han
ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som berättigad är att från tjänsten
avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida, till dess besked till domaren
inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt sextio år, vare ej
skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig att, sedan
han ur nämnden avgått, åter inträda förr, än efter sex år.

Kung!. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 37.

1»

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen
den 21 december 1916.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
27 oktober 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§
rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av assessorn och fiskalen i hovrätten över Skåne och Blekinge
Alvar Elis Rodhe.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 37.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 26 januari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Frhs,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets
genom utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden den
27 oktober 1916 inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Departementschefen hemställde, att omförmälda förslag, som av
lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.