Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338 (Proposition 1918:338)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Nr 338.

Kungl. Maj ds nådiga ''proposition till riksdagen om anvisande av
medel till beredande av tvång suppfostran åt minderåriga
manliga förbrytare m. m.; given Stockholms slott den
23 april 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t — med
återkallande av Kungl. Maj:ts i innevarande års statsverksproposition
under sjätte huvudtiteln vid punkt 70 framställda förslag om anvisande
på extra stat för år 1919 av dels ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor,
till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt
å Venngarn för alkoholister, dels ock ett förslagsanslag av
63,725 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna i övrigt för samma
anstalt — härmed föreslå riksdagen att

dels medgiva, att vid statens uppfostringsanstalt å Bona må i
huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet framlagda, av departementschefen
förordade förslag, ej mindre komma till utförande följande byggnadsarbeten,
nämligen uppförande av bostäder för åtta förmän samt
ytterligare en bostadsbyggnad i ersättning för en äldre sådan, reparation
av den s. k. Ornässtugan och av bokhållarbostaden, uppförande av en
kolonibyggnad vid ut^ården Bockfall, iståndsättande av en bostad för
ladugårdsförmannen därstädes, anordnande av en nattvaktsbostad vid
utgården Tryfall samt uppförande av en ny elevavdelning, omfattande,
förutom uthus, en huvudbyggnad och två flyglar, samt av en lantbruksBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 298 käft. (Nr 338.) 1

Rungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

inspektorsbostad och en verkstadsbyggnad, än även anskaffas inventarier
till anstaltens sjukstuga, kolonibyggnaden vid Bockfall, fyra enkelrum i
skolhusets vindsvåning samt dtm nya elevavdelningen, allt för en beräknad
kostnad av sammanlagt 750,000 kronor;

dels för påbörjande av omförmälda byggnadsarbeten och inventarieanskaffning
anvisa under andra huvudtiteln

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag av

235,000 kronor

än även å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 300,000
kronor;

dels besluta, att statens vårdanstalt för alkoholister, som för närvarande
är förlagd till Venngarn i Stockholms län, skall från tidpunkt,
som Kungl. Maj:t bestämmer, vara tillsvidare förlagd till Salbohed i
Västmanlands län samt att, jämväl från tidpunkt, som Kungl. Maj:t
bestämmer, skall till Venngarn vara tillsvidare förlagd en statens uppfostringsanstalt
för minderåriga manliga förbrytare;

dels å tilläggsstat för år 1918 bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln till utförande av vissa ändringsarbeten
å Venngarn, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen
för statens uppfostringsanstalt å Bona i ärendet framlagt förslag, ett
reservationsanslag av 1,500 kronor

än även under sjätte huvudtiteln

till utförande, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av departementschefen
förordat förslag, av vissa ändringsarbeten å b»lonibygguaden
vid Salbohed samt till inköp och reparation av en del bostadslägeuheter
därstädes ävensom till komplettering av inventarierna för Salbohedsanstalten
ett reservationsanslag av 20,000 kronor samt

till bestridande av inlösen från Föreningen Flöda kolonier av denna
tillhöriga, vid Salbohed befintliga byggnader samt levande och döda
inventarier ävensom av ersättning åt föreningen för vid Salbohed nedlagda
förbättringsarbeten ett förslagsanslag, högst 75,000 kronor;

dels godkänna ett av departementschefen i ärendet framlagt förslagtill
förändrad avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona, att
tillämpas från och med år 1919;

dels föreskriva, att för åtnjutande av avlöning enligt den sålunda
framlagda förändrade avlöningsstnten för nyssnämnda anstalt skola i
tillämpliga avseenden gälla de allmänna villkor och bestämmelser, som
stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den för anstalten

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 338.

nu gällande avlöningsstaten, med tillägg dock, att semester må årligen,
då sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas
av den i den nya avlöningsstaten upptagna verkmästaren under en
månad;

dels från och med år 1919 höja det under andra huvudtiteln å
ordinarie stat uppförda bestämda anslaget till statens uppfostringsanstalt
å Bona från dess nuvarande belopp 40,300 kronor med 16,600 kronor
till 56,900 kronor;

dels från och med år 1919 under andra huvudtiteln uppföra ett
ordinarie förslagsanslag till statens uppfostringsanstalt å Bona å 175,000
kronor;

dels bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln

till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn
å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 31,470 kronor,
till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag, högst

15,735 kronor,

till kost och beklädnad åt de i statens uppfostringsanstalt å Venngarn
intagna elever m. in, å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å

98.000 kronor samt

till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag; å

40.000 kronor,

än även under sjätte huvudtiteln å extra stat för år 1919
till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare vid
statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed ett förslagsanslag, högst

17.000 kronor, samt

till bidrag för driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett
förslagsanslag av 23,000 kronor;

dels ock tillåta,

ej mindre att för ar 1918 erforderliga avlöningar och vikariatsersättningar
åt befattningshavare vid statens vårdanstalt för alkoholister å
Salbohed må bestridas från det i 1918 års riksstat under sjätte huvudtiteln
uppförda anslaget till avlöningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt
å Venngarn för alkoholister,

än även att driftkostnaderna i övrigt under år 1918 för statens
vardanstalt för alkoholister å Salbohed må bestridas från det i 1918 års
riksstat under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till driftkostnaderna
i övrigt för statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hället
inför Hans Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning i vissa avseenden med cheferna för Ang mede,
civil- och jordbruksdepartementen anmälde chefen för justitiedepartementet till beredande
statsrådet Löfgren ärende angående äskande hos riksdagen av medel aVåtPmf°dlr-"
till beredande av tvångsuppfostran åt minderåriga manliga förbrytare även- ånga manliga
som i sammanhang därmed väckta frågor, bland dem den om ett pro- fämry„are
visoriskt förläggande till annan plats av den vid statens vårdanstalt för
alkoholister vid Venngarn bedrivna verksamheten.

Därvid anförde föredraganden:

För vårdandet av minderåriga manliga förbrytare, om vilka dom- Nuvarande

stol förordnat att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, finnes, anslag till

som bekant, sedan flera år tillbaka inrättad en statsanstalt å Bona i stfatfn.s UPP Östergötlands

lan. stalla Bona

Till bestridande av de årligen återkommande utgifterna för den å Raknande

Bona bedrivna uppfostringsverksamheten hava för tiden alltsedan an- i I9i8års

staltens inrättande till och med år 1917 av riksdagen beviljats tvenne statsvepfs ”

proposition.

Kungl Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

anslag å extra stat, det ena till avlöning åt tjänstemän vid anstalten
och det andra till kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten m. m.
I innevarande års riksstat är anslaget till sistnämnda ändamål fortfarande
upptaget såsom extra anslag. Däremot har 1917 års riksdag
i sammanhang därmed, att den godkänt viss ordinarie avlöningsstat
för anstalten, från och med år 1918 i riksstaten uppfört i stället
för det extra anslaget till avlöning åt tjänstemän ett ordinarie anslag
till bestridande av avlöningar, arvoden m. in. vid anstalten.

I sammanhang med avlåtandet av innevarande års statsverksproposition
anmälde jag vid behandlingen av nu förevarande anslag, att
fråga uppstått om vidtagande av vissa ändringar i den för anstalten
nu gällande ordinarie staten, vilken fråga för utlåtandes avgivande
remitterats till löneregleringskommittén, samt vidare, att jag igångsatt
utredning rörande lämpligaste sättet för beredande av möjlighet för att
till uppfostran mottaga ett väsentligt ökat antal elever än det Bonaanstalten
i sitt nuvarande skick kunde hysa. Därvid omnämnde jag,
att de i sistnämnda hänseende väckta förslagen ginge i huvudsak ut
på dels utförande av vissa ändrings- och nybyggnadsarbeten vid själva
Bonaanstalten dels ock förvärvande, med anlitande av de å nionde
huvudtiteln anvisade medel till inköp av skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark, av en i närheten av Bona belägen egendom samt
dennas ställande tills vidare till Bonaanstaltens förfogande. I anledning
härav och då efter anstaltens uppförande å ordinarie stat jämväl anslaget
till kost och beklädnad åt eleverna m. in. borde i riksstaten uppföras
som ordinarie anslag, beslöt Kungl. Maj:t vid berörda tillfälle på
min hemställan föreslå riksdagen att i avvaktan på särskild proposition
i ämnet dels i det till bestridande av avlöningar, arvoden m. m. uppförda
ordinarie anslaget till anstalten beräkna en förhöjning från dess
nuvarande belopp, 40,300 kronor, med 16,600 kronor till 56,900 kronor,
dels till kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten å ordinarie stat
såsom förslagsanslag beräkna 235,000 kronor, dels ock till bestridande
av kostnaderna för de planerade utvidgningsarbetena såsom reservationsanslag
beräkna ej mindre å tilläggsstat för år 1918 för ändrings- och
nybyggnadsarbeten ett belopp av 235,000 kronor och för inköp av vissa
inventarier m. m. 265,000 kronor än även å extra stat för år 1919 för
ändrings- och nybyggnadsarbeten 300,000 kronor.

Sedan förutberörda, från löneregleringskommittén infordrade utlåtande
numera inkommit samt utredningen rörande de ifrågasatta utvidgningsarbetena
slutförts, anhåller jag att. få ånyo anmäla de anslags -

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338. 7

krav, som med nu förevarande frågor äga samband. Därvid ber jag att
redan nu få förutskicka den anmärkningen, att utredniDgen givit vid
handen, att de åtgärder, som måste vidtagas till beredande av möjlighet
för staten att till uppfostran mottaga ett ökat antal minde''åriga
manliga förbrytare, böra, i den mån dessa åtgärder ej avse allenast
ändrings- och nybygguadsarbeten vid själva Bona, bliva av annan
art, än den, som av mig omnämndes som sannolik vid avlåtandet av
innevarande års statsverksproposition.

Då av de frågor, som hava avseende å nu förevarande anslag, den
om beredandet av ökat antal anstaltsplatser för manliga förbrytare är av
primär natur, torde det tillåtas mig att först redogöra för utredningen i
denna del. Därvid möter först spörsmålet om graden av det behov i
sådant avseende, som redan nu föreligger eller inom den närmaste
framtiden är att förvänta. I detta avseende är att uppmärksamma
följande.

Bonaanstalten var från början beräknad för 96 elever. Därefter
hava tid efter annan måst vidtagas utvidgningsarbeten för beredande
av sovplatsutrymme åt det ständigt ökade antalet elever. Sålunda beviljade,
på framställning av Kungl. Maj:t, 1916 års riksdag medel till
utförande av vissa ändrings- och nybyggnadsarbeten vid anstalten, varigenom
skulle beredas utrymme för ytterligare 40 elever, så att anstalten
därefter skulle stå rustad att mottaga sammanlagt 136 elever.
Denna utvidgning skulle åstadkommas på det sätt, att i de delar av de
båda elevbyggnaderna — betecknade den ena med A och den andra
med B —, som inrymde bostäder för två avdelningsföreståndare och två
förmän, skulle anordnas två sovsalar, rymmande vardera 20 elever, samt
att åt de befattningshavare, vilkas bostadslägenheter sålunda toges i
anspråk för detta ändamål, i stället skulle inredas bostäder dels i särskilda
för sådant ändamål uppförda byggnader — ena vdelniugsföreståndarbyggnad
och två förman*bostäder — dels ock i den skolhusbyggnad,
som jämväl skulle upplöras för de beviljade medlen. Likaledes på framställning
av Kungl. Maj:t beviljade vidare 1917 års riksdag ytterligare
medel till beredande av ökat sovplatsutrymme vid anstalten. Dessa
medel avsågo uppförande av en särskild sjukstuga för anstalten. Härigenom
skidle de nuvarande sjuksalarna — inrymda i ekonomibyggnaden
— kunna apteras till sovsalar för tillhopa 12 elever. 1''enna anordning
är dock att betrakta som allenast provisorisk. Enligt den plan till
Bonaanstaltens utvidgning, som fattigvårdslagstiftningskommittén framlagt
i sitt den 2 december 1915 avgivna betänkande med förslag till

Behovet au
ökat antal
anstaltsplatser.

Nuvarande
platsutrymmet
å Bonaanstalten.

Elevantalets

tillväxt.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lag om ändring av 5 kap. 3 § strafflagen in. fl. författningar samt till
därav föranledda åtgärder i avseende å anstalten för minderåriga förbrytare,
skulle dessa lokaler användas till arbetsavdelning för mera svårhanterliga
elever, varigenom skulle vinnas ett av Bonastyrelsen med
styrka framhållet önskemål.

Den nya avdelningen för 20 elever i avdelningen B har tagits i
bruk under sistlidua års höst. Motsvarande avdelning i elevbyggnaden
A väntas bliva klar till inflyttning omkring den 1 maj i år, vid vilken
tid. jämväl sjukstugan torde tidigast vara färdig samt de nuvarande
sjukiokalerna kunna apteras till sovsalar. Alldeles frånsett rent provisoriska
åtgärder — såsom elevers placerande i korridorerna utanlör sovsalarna
samt i sovsalarnas förrum — finnes alltså för närvarande vid
anstalten sovplatsutrymme för 116 elever och kan anstalten beräknas
tidigast från och med den 1 maj i år hysa ytterligare 32 eller tillhopa
148 elever.

Huru otillräcklig Bonaanstalten, jämväl sålunda utvidgad, är och
än mera kan väntas bliva redan under den närmaste framtiden, torde
med full tydlighet framgå av den redogörelse för elevantalets hittillsvarande
och väntade stegring, till vilken jag nu vill övergå.

Enligt tillgängliga uppgifter har under den senaste åttaårsperioden
tillkomst och avgång av elever ställt sig på följande sätt (därvid såsom
+ till de under året tillkomna angivits de villkorligt utskrivna elever,
som måst under året återtagas till anstalten):

År	Kvarvarande vid årets början	Tillkomna under året	Avgångna under året	Kvarvarande vid årets slu''
1910 ..........	............. 74	38 +	1 =	39	41	72
1911 ..........	............. 72	43 +	o _ o —	46	41	77
1912 ..........	.............. 77	46 +	6 =	52	31	98
1913 ..........	........... 98	67 +	8 =	75	52	121
1914.......	............. 121	48 +	7 =	55	50	126
1915	............. 126	59 +	8 =	67	72	121
1916 ..........	............. 121	79 +	6 =	85	64	142
1917 .........	............ 142	156 + 11 =	167	83	226

Under förut angivna år har medeltalet elever per dag och högsta
antalet under någon dag intagna elever varit:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

År	Medeltalet elever per dag	Högsta antalet under någon dag intagna elever
1910 ..................	76	82
1911.....................	76	82
1912....................	88	98
1913.....................	109.4	122
1914.....................	122.2	131
1915.....................	129.77	142
1916....................	127	142
1917.....................	173.2	226
1 innevarande års	ingång var som	nämnt elevantalet

. => ------ -—uuuci ucii

aret det högsta antalet någon dag intagna elever uppgått till 234 eller
således drygt dubbelt så många som det, för vilket anstalten i dess
nuvarande skick är ämnad, och 86 flere än det antal, 148, för vilket
sovplatsutrymme beräknas skola finnas efter fullbordandet av den nya
sovplatsavdelningen i elevbyggnaden A och apterandet av de nuvarande
sjuksalarna till sovsalar. Mottagandet av ett så stort antal elever har
kunnat ske allenast därigenom, att man bland annat tillgripit den nödfallsåtgärden
att med nyanlända elever belägga platser, som tillfälligtvis
stått lediga på grund av sjukskrivna elevers förläggning till sjukavdelningen.

Den alltjämt ökade tillströmningen av elever till anstalten gjorde,
att anstaltens styrelse i slutet av nästlidna år såg sig nödsakad att hos
Kungl. Maj.t hemställa om vidtagande av viss åtgärd till förekommande
av anstaltens ytterligare överbeläggning. 1 anledning härav ävensom på
grund av en motsvarande anmälan från styrelsen för svenska diakonisssällskapet,
sa vitt anginge den av diakonissanstalten å Viebäck i Jönköpings
län bedrivna skyddsverksamheten beträffande minderåriga kvinnliga
förbrytare, utfärdade Kungl. Maj:t den 31 december 1917 till Kungl.
Maj.ts samtliga befallningsliavande ett cirkulär med anmodan till dem
att, innan minderårig förbrytare, som enligt domstols förordnande skulle
överlämnas till allmän uppfostringsanstalt, avsändes dit, genom hänvändelse
till anstalten förvissa sig om att pei-sonen i fråga kunde
mottagas därstädes. Det var, innan detta cirkulär hann komma vederbörande
till banda, som nyssnämnda högsta elevantal, 234, nåddes och
om förmälda nödfallsåtgärd måste tillgripas. För närvarande belöper
sig elevantalet till 222, det högsta antal styrelsen anser rimligen kunna
mottagas på anstalten. Fnligt mig av anstaltens direktör lämnad uppgift
lär det för närvarande finnas omkring 20 minderåriga manliga förJiihnng
till riksdagens protokoll 1918. 1 smal. 298 höft. (Nr 338.) 2

Bönorstyrelsen

rörande platsbehovet
i närmaste
framtiden.

Departements chefen.

10 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

brytare, om vilka domstol förordnat att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt,
men med avseende å viika detta förordnande till följd
av brist på anstaltsutrymme ännu ej kunnat verkställas. Det antal
elever, för vilket platser erfordras i närvarande stund, belöper sig
alltså till omkring 240.

Att beräkna, för vilket antal till tvångsuppfostran dömda minderåriga
manliga förbrytare anstaltsplatser böra finnas inom den närmaste
framtiden, är givetvis en vansklig sak. Denna fråga sammanhänger
intimt med spörsmålet, i vad mån den starka ökning i tillströmningen
av elever till Bonaanstalten, som den senare tiden haft att uppvisa, kan
antagas hava sin grund i mera tillfälliga förhallanden. I detta avseende
kan nämnas, att Bonaanstaltens styrelse i en till Kungl. Maj.t
den 13 mars 1917 avlåten skrivelse rörande då ifrågasatt utvidgningav
anstalten förklarat sig anse, att den stegring, som dittills skett,
bekräftade den uppfattning, som under senare tiden gjort sig gällande,
nämligen att det ökade användandet av tvångsuppfostran icke blott berodde
på växande benägenhet hos domstolarna att för ungdomsbrottslighetens
bekämpande föreskriva pedagogiska i stället för repressiv^
åtgärder, utan ock i någon mån knnde hava sin grund i en till följd
av krigstidens abnorma samhällsförhållanden tilltagande kriminalitet
bland det uppväxande släktet. Och i en senare ingiven underdånig
skrivelse, dagtecknad den 2ö januari detta ar, menar styrelsen, att det
numera torde få anses konstaterat, att till kristidens verkningar hörde en
starkt ökad ungdomsbrottslighet, samt håller före, att dessa verkningar
icke kunde väntas upphöra i och med världskrigets avslutande. Det
syntes därför styrelsen angeläget att icke räkna med ett platsantal på
de allmänna uppfostringsanstalterna, som snart nog skulle visa sig otillräckligt
och föranleda överbeläggning eller framtvinga åtgärder, som
skulle” verka därhän, att gällande lag om verkställighet av domstols
förordnande om tvångsuppfostran icke kunde tillämpas. Någon beräkning
av det antal anstaltsplatser, som bör finnas under närmaste tiden,
gör stvrelsen ej i detta sammanhang, men i en nyligen i ämnet avlåten
ny underdånig skrivelse av den 26 mars 1918 uppskattar styrelsen detta
antal till i medeltal 320 under år 1919.

Av sålunda lämnade statistiska uppgifter och gjorda beräkningar
framgår, att platsbehovet beträffande till tvångsuppfostran dömda minderåriga”
manliga förbrytare för närvarande uppgår till omkring 240 samt
att detta behov kan väntas komma att växa så, att det under år 1919

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 838.

kommer att belöpa sig till i medeltal 320. Mot dessa siffror svara
som redan nämnts, för närvarande allenast 116 verkliga anstaltsplatser,
vilket antal dock väntas bliva under den närmaste tiden utö
''åt till 148. Bonaanstalten, i vilken nu med provisoriskt anlitande
av alla tillgängliga utrymmen äro intagna 222 elever, är sålunda för
närvarande i hög grad överbelagd, och detta oaktat finnes det ett avsevart
antal minderåriga brottslingar, med avseende å vilka domstols
förordnande om deras intagande i allmän uppfostringsanstalt ännu icke
kunnat bringas i verkställighet till följd av brist på anstaltsutrymme.
ide olägenheter, som äro oskiljaktigt förknippade med eu dylik överbeläggning
ävensom därmed, att eu längre tid måste förflyta mellan
meddelandet av förordnandet om tvångsuppfostran och detta förordnandes
verkställande, torde ligga i allt för öppen dag för att här behöva
närmare utvecklas. Under de år tvångsuppfostringsinstitutet hittills
vant i tillämpning har det visat sig mäktigt att infria de ganska stora
forhoppningar, som vid dess införande fästs vid detsamma. De särdeles
ogynnsamma förhållanden, under vilka institutet under senaste
tiden mast verka, innebära emellertid uppenbarligen en allvarlig fara
för att härutinnan skall inträda en ändring till det sämre och att ändamålet
med tvångsuppfostringsförfarandet skall förfelas. I detta sammanang
må även framhållas, att, enligt vad direktören vid Bonaanstalten
uppgivit, det förefaller, som om åtminstone vissa domstolar skulle på
grund av platsbristen å Bona under senare tid varit mindre benämna
an förut^ att meddela förordnande om ådömt straffs utbytande mot°intagande
a allmän uppfostringsanstalt. En sådan följd av platsbristen
maste givetvis betraktas som i hög grad beklaglig. ''

Enligt min mening är det alltså oavvis%en nödvändigt, att
kraftiga och skyndsamma åtgärder vidtagas för beredande av möjlighet
för staten att till uppfostran mottaga ett ökat antal till tvåno-suppiostran
domda minderåriga manliga förbrytare. Härför förehar
som sagt redan med nu gällande lagstiftning ett trängande behov
bom bekant har emellertid under år 1917 genomförts en lagändring
om utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets tillämpningsområde
gående ut därpå att, under det för närvarande domstol kan meddela
förordnande om straffs ersättande med tvångsuppfostran allenast för
den händelse straffet inskränkt sig till böter eller fäno-else i höo-st
sex manader, dylikt förordnande skall kunna ske, när en minderårig
dömts till ^ slungare fängelsestraff än nyss nämnts, nämligen fängelse
intill ett ar, eller ock till straffarbete intill sex månader. Denna koran
ring skall träda i kraft först den dag Konungen förordnar. Sådant

12 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

förordnande har, lust till följd av bristen på anstaltsplatser, ännu
ej kunnat meddelas. Att denna av statsmakterna redan beslutade
lagändrings ikraftträdande blir en verklighet inom en ej allt för avlägsen
framtid, är emellertid givetvis eu angelägenhet av vikt, och häri
ligger ännu en anledning att ej längre dröja med vidtagande av
kraftiga åtgärder för ökandet av tillgången på anstaltsvård a''\ nu förevarande
art.

Olika för. Till avhjälpande av den föreliggande anstaltsplatsbristen hava

slag till av- på sista tiden'' framförts förslag i olika riktningar. Bland dessa kunna
affall särskiljas tvenne huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar sådana forplatsbristen.
slag, som gått ut på en stadigvarande utökning av anstaltsplatsernas
antal eller, även om deras syfte får anses hava närmast vant att bringa
mera tillfällig hjälp uti ifrågavarande avseende, likväl i sig inneslutit en
möjlighet till utvidgning av mera omfattande och stadigvarande art.
Den andra gruppen omfattar förslag om vidtagande av åtgärder av
övervägande provisorisk natur.

I den förra gruppen intages måhända det främsta runnnet av förslaget
om realiserandet i stort sett av den plan till utökning av Bonaanstalten
med en ny avdelning, som fattigvårdslagstiftningskommittén framlagt i
sitt förutnämnda betänkande rörande bland annat genomförandet av den
utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets tillämpningsområde, som jag
nyss omnämnt. Till denna grupp höra även dels det förslag till inköp av
en i närheten av Bona belägen egendom, säteriet Medevi, samt dennas
läggande delvis under Bonaanstalten, som av mig antyddes redan vid
anmälan den 14 januari i år av 1918 års statsverksproposition vid
punkten 30 under andra huvudtiteln, dels ock ett väckt förslag om upprättandet
av en ny anstalt av nu ifrågavarande beskaffenhet å Tima
kungsgård i Östergötlands län.

Bland föreslagna provisoriska åtgärder i nu förevarande avseende
äro i främsta rummet att märka förslagen om apterandet till svid aie för
nu ifrågavarande ändamål av antingen statens vårdanstalt för alkoholister
vid Venngarn i Uppland eller den under^ föreningen Flöda kolonier
lydande alkoholistanstalten vid Salbohed i Västmanland.

- Av de sålunda väckta förslagen vill jag först uppehålla mig vid

och nybygg- det, som avser uppförandet av en ny avdelning vid själva Bona. I
sammanhang därmed torde dock vara lämpligt att till behandling npp -

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

taga Irågan om verkställande av en del andra nybyggnads- och omändringsarbeten
vid anstalten, som Bonastyrelsen föreslagit alldeles oberoende
av den ifrågasatta nya elevavdelningens uppförande.

Förslagen om samtliga nu ifrågavarande byggnadsarbeten å Bona
hava till sin huvudsakliga del framförts i den skrivelse av den 7 september
1917, i vilken styrelsen hos Kungl. Maj:t anmält anstaltens anslagskrav
för år 1919. Vid ett besök, som jag den 12 sistlidne november
avlade vid anstalten och vid vilket styrelsens medlemmar voro närvarande,
ifrågasatte jag, huruvida icke möjligen genom förenklingar i
byggnadssättet eller på annat sätt kostnaderna för de ifrågasatta byggnadsarbetena
skulle kunna nedbringas under de belopp, vartill de i
nyssnämnda skrivelse beräknats. 1 anledning härav hava styrelsens ordförande
och vice ordförande samt anstaltens direktör, efter dem givet
uppdrag, med anlitande av sakkunnigt biträde förebragt utredning härom.
Resultat av denna utredning föreligger i en av nämnda kommitterade
till mig den 15 december 1917 avlåten skrivelse med bilagor.

Enligt de framställningar, styrelsen och kommitterade sålunda
gjort, skulle, alldeles oberoende av den nya elevavdelningens tillkomst,
å Bona komma till utförande följande nybyggnads- och omändringsarbeten
nämligen:

uppförande av 8 förmansbostäder;

rivning av en mitt emot anstaltens huvudingång belägen äldre
byggnad och dennas ersättande med en ny byggnad till bostäder åt
en förman samt ett eldare- och maskinistbiträde;

reparation av en äldre byggnad, den s. k. Ornässtugan;
reparation av bokhållarbostaden;

iståndsättande av en dagsverkarestuga vid utgården Bockfall;
uppförande av en kolonibyggnad vid samma utgärd samt rivningav
en äldre byggnad därstädes; samt

inredande av en nattvaktsbostad i huvudbyggnaden vid utgården
Tryfall.

De nybyggnader, om vilkas utförande styrelsen framfört begäran i
samband med förslaget om den nya elevavdelningen, avse uppförandet av
själva den nya elevavdelningen, bestående av en huvudbyggnad
och två flyglar ävensom uthus;

en lantbruksinspektorsbostad och
en verkstadsbyggnad.

Härtill komma åtgärder för ordnandet av anstaltens vattenförhållanden
samt anskaffandet av inventarier.

A) Ändringsoch
nybyggnadsarbeten

å Bona. som
föreslagits
oberoende
av en ny
elev avdelning
därstädes.

a) Förmansbostäder.

Bona styrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Av de sålunda ifrågasatta byggnadsföretagen vill jag till en början
lämna åsido dem, som äga samband med uppförandet av den nya avdelningen,
samt av de övriga uppehålla mig först vid de föreslagna nya
förmansbostäderna. I detta avseende är att nämna följande.

I den från och med innevarande år gällande ordinarie avlöningsstaten
för anstalten äro uppförda 14 förmän. Dessutom avlönas för
närvarande från det till uppehållande av anstaltens verksamhet beviljade
förslagsanslaget 8 extra förmän. Vid bifall till det förslag, som jag
senare vid behandling av anstaltens personalförhållanden vill framställa
därom, att jämväl dessa senare 8 extra förmän uppföras på ordinarie
stat från och med år 1919, skulle de ordinarie förmännens antal komma
att från och med sistnämnda år uppgå till 22. Enligt en av anstaltens
direktör på begäran upprättad tablå finnas, såsom bostadsförhållandena
nu äro ordnade vid anstalten, familjebostäder för allenast 13 av dessa
22 förmän. Ej mindre än 9 redan nu anställda förmän, vilka från och
med nästa år skulle få fast anställning vid anstalten, äro följaktligen
för närvarande i saknad av familjebostad vid anstalten. De flesta av
dem äro mer eller mindre tillfälligt inhysta i lokaler, som egentligen
avsetts för helt andra ändamål.

Redan i underdånig skrivelse den 8 augusti 1917 framförde anstaltsstyrelsen
behovet av uppförande av en del nya förmansbostäder.
Därvid framhöll styrelsen, bland annat, att en oundgänglig förutsättning
för att kunna till anstalten draga dugliga personer, vilka tillika vore
lämpliga såsom ungdomens handledare, vore, att familjebostäder kunde
beredas dem i anstaltens närhet. Allt tillgängligt bostadsutrymme vid
själva anstalten vore redan taget i anspråk och möjlighet att i anstaltens
närhet hyra bostäder funnes icke. I de få gårdar, vilka vore
belägna på icke alltför stort avstånd från Bona, hade vid där pågående
^byggnadsarbeten sysselsatta arbetare inlogerat sig och till följd av
bostadsbristen hade byggnadsentreprenören endast med svårighet kunnat
.anskaffa nödigt antal arbetare. Styrelsen funne därför ingen annan
utväg stå öppen för anskaffande av de bostäder, som erfordrades för
de senast anställda förmännen, än att nybygga sådana. Styrelsen anhöll
därför, att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga styrelsen att på
entreprenad utbjuda uppförandet vid anstalten av 6 förmansbostäder,
vardera om 2 rum och kök, enligt åberopad ritning samt att, därest
anbud inkomme, som icke överstege 11,550 kronor för varje, därom
avsluta entreprenadkontrakt, dels ock till styrelsens förfogande ställa det

Kimgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 15

belopp, som efter avslutandet av kontrakt angående berörda bostäder
kunde bliva erforderligt för byggnadsarbetets utförande. Därest Kuno-1.
Maj:t ansåge sig icke kunna bifalla denna styrelsens hemställan, yrkade
styrelsen alternativt, att Kungl. Maj:t ville äska det behövliga byggnadsanslaget
av innevarande års riksdag.

I förut omförmälda skrivelse den 7 september 1917 har styrelsen,
under erinran om sin nyssnämnda hemställan, fäst uppmärksamheten därå
att, vid bifall till styrelsens framställning om upptagande i 1919 års lönestat
för anstalten av 8 förmän utöver de 14 dylika befattningshavare,
för vilka avlöningar äro anvisade å 1918 års stat, bostäder borde beredas
för ytterligare 2 förmän, samt på grund härav hemställt, att, utöver
forutnamnda 6 förmansbostäder, ytterligare 2 dylika måtte komma till
utförande vid anstalten. Kostnaderna härför kunde enligt styrelsens
mening icke beräknas lägre än förutnämnda belopp 11,550 kronor för
vardera eller för båda till 23,100 kronor.

Styrelsens hemställan i nu förevarande del går alltså ut på uppförande
av 8 enfamiljshus till förmansbostäder för en beräknad kostnad
av 11,550 kronor för varje eller sålunda för tillhopa 92,400 kronor.

Nyssnämnda kommitterade hava i anledning av önskvärdheten av
kostnadernas nedbringande ifrågasatt, att i stället för 4 av berörda 8
enfamiljshus skulle uppföras 2 hus med plats för två familjer i vartderå
i enlighet med ritningar av arkitekten David Lundegårdh och kostnadsberäkningar
av byggnadsingenjören Hans Lindblad. Enligt dessa
beräkningar skulle vartdera tvåfamiljshuset draga en kostnad av 21,000
kronor. Genom att ersätta 4 enfamiljshus, beräknade vartdera* till
11,550 kronor eller sammanlagt till 46,200 kronor, med 2 tvåfamiljshus
kostande vartdera 21,000 kronor eller tillhopa 42,000 kronor, skulle
alltså uppkomma eu kostnadsminskning av 4,200 kronor.

hörslagen om rivning av den mitt emot anstaltens huvudingång
belägna äldre byggnaden och dennas ersättande med en ny samt om
zepaiation av den s. k. Ornässtugan och bokhållarbostaden motiverar
styrelsen i skrivelsen den 7 september 1917 på följande sätt:

Innan anstalten med 1905 års ingång tagits i bruk, både vid Bona egendom
till arbetarebostader am ända byggnader nödtorftigt iståndsatts för att bereda utrymrne
ior ett antal förmän samt för maskinisten och bokhållaren. Härvid hade
dock icke tillräcklig^ åtgärder vidtagits för att sätta alla dessa bostäder i sådant
skick, att de blivit i hygieniskt avseende tillfredsställande. Två av nu ifrågavarande
byggnader, belägna den ena vid kvarndammen (den s. k. Ornässtugan) och
den andra mitt emot anstaltens huvudingång, stode nämligen på så låga socklar,
att de på nedra botten inrymda lägenheternas golv till stor del vilade på marken

Kommitte rade.

b) eu äldre
bostadsbyggnads
ersättande
med
en ny ävensom
reparation
av den
s. k. Ornässtugan
och
bokhållarbostaden.

Böna styrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

och genom till följd därav uppkommen fukt och mögel måste anses hälsofarliga.
Den ena byggnaden, för närvarande bebodd av en förman, som på nedra botten
innehade två rum och kök, samt dessutom innehållande på övre botten två mindre
kammare, upplåtna åt verkmästare och arbetare vid pågående nybyggnader, både
av byggnadskonsulenten S. Torgersruud, såsom framginge av ett skrivelsen bilagt
besiktningsutlåtande, förklarats icke värd den omfattande ombyggnad, som erfordrades
för dess iståndsättande. Huset föresloges ersatt av en nybyggnad enligt likaledes
skrivelsen bilagd ritning med kostnadsförslag, slutande å 23,000 kronor, billigt
detta förslag skulle i denna byggnad inrymmas å nedre botten en formansbostad
och på övre botten bostad för eldare- och maskinistbiträdet. Därjämte skulle inredas
ett par reservrum. . oil ,,,

Den förutberörda s. k. Ornässtugan, innehållande å övre botten bostad toi
maskinisten och på nedre botten bostad för en förman, skulle böjas och iståndsättas
enligt skrivelsen bilagt kostnadsförslag, uppgjort av byggnadskonsulenten Torgers slutande

å 7,000 kronor. ...

Bokhåll arbostaden, eu förutvarande torpstuga, behövde jamval lständsattas
enligt till skrivelsen såsom bilaga fogat kostnadsförslag, utarbetat av förenämnde byggnadskonsulent.
Kostnaderna hade beräknats till 8,300 kronor. Bland annat skulle
taket i köket höjas. För närvarande vore det så lågt, att man knappast kunde sta
rak under detsamma.

Kon_ Förut omförmälda kommitterade hava beträffande nu förevarande

mitterade. arbeten ej ifrågasatt annan ändring, än att i stället föi den by ggnad
för 23,000 kronor som skulle ersätta den nu mitt emot huvudingången
belägna irreparabla bostadsbyggnaden, skulle uppföras ett tvåfamiljshus
för 21,000 kronor enligt arkitekten Lundegårdhs och byggnadsingenjören
Lindblads nyssnämnda ritningar och kostnadsberäkningar. Härigenom
skulle dock de två förutnämnda reservrummen bortfalla.

Bonastyreisen Beträffande de planerade byggnadsarbetena vid utgården Bockfall

vidare ro- vt|rar gtyrelsen vidare i nu förevarande skrivelse:

c) upprättan- utgården Bockfall, belägen cirka 4 kilometer landsvägsledes från Bona,

det av e,i befunne si„ bostadshusen, två till antalet, i sådant skick att även i fråga om dem
ÄcZil byggnadsåtgärder erfordrades. Den ena bostaden vore en mycket gammal och
skröplig stuga, som beboddes av ladugårdsförmannen vid Bockfall, vilken hos sig
hade två elever inackorderade. Byggnaden hade den 10 februari 1917 besiktigats
av arkitekten Lundegårdh och byggnadsingenjören Lindblad, som därvid avgivit det
utlåtande, att densamma i sin helhet vore av särdeles dålig beskaffenhet. .Den
befunne sig för närvarande i sådant skick, att den icke kunde bebos över den
kommande vintern, utan hade styrelsen nödgats vidtaga de nödvändigaste åtgärdei
i fråga om eldstäder o. d. i den andra av de båda nu ifrågavarande, vid Bocktall
befintliga byggnaderna, den s. k. dagsverkarestugan, för att där bereda rum för ladugårdsförmannen
med familj samt de två hos honom inackorderade eleverna.

Vid tiden för nyssnämnda besiktning hade inom styrelsen överlagts om en
plan att vid Bockfall upprätta en elevkoloni. Bitning och kostnadsförslag hade

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

uppgjorts till en kolonibyggnad för 15 elever. Det hade emellertid visat sig, att
både byggnads- och driftkostnader måste bliva så höga för det jämförelsevis ringa
antal elever, som på nu angivet sätt kunde förläggas till Bockfall, att nu omförmälda
plan måst övergivas.

Tidigare, nämligen i oktober år 1915, hade emellertid styrelsen låtit uppgöra
en annan, skrivelsen bilagd ritning till en mindre kolonibyggnad å Bockfall med
plats för 6 elever och avsedd att ersätta den hittills av ladugårdsförmannen bebodda,
här förut törst omförmälda stugan.

På grund av det trängande behovet av sovplatsutrymme för elever måste
även under åren 1918 och 1919, före vilken tid den ifrågasatta nya avdelningen
vid anstalten icke kunde tänkas fullbordad, varje utväg till provisorisk förläggning
av elever tillgripas. Styrelsen hade därför ansett sig böra föreslå sådana anordningar
vid Bockfall, att där kunde hysas ett antal elever. Dessa anordningar,
vilka kunde tänkas fullbordade till hösten 1918, skulle bestå i uppförande av den
mindre kolonibyggnaden enligt förut åberopad ritning för en kostnad uppgående enligt
skrivelsen bilagd beräkning av byggnadsingenjören Lindblad till 24,000 kronor.
Byggnaden skulle förläggas å den plats, där ladugårdsförmannens förut omförmälda
bostad läge, och skulle denna sistnämnda rivas, då den enligt styrelsens förmenande
vore så skröplig, att den icke vore värd ombyggnad. Vidare skulle den förutnämnda
dagsverkarestugan iståndsättas till bostad åt ladugårdsförmannen med
familj och två elever enligt ritning och kostnadsförslag, som slutade på 3,900 kronor.
Med dessa byggnadsföretag vunnes plats för 8 elever samt bostad för en förman, vilken
skulle vara husfader i kolonibyggnaden. Särskilt under sensommaren och förhösten,
innan platser den 24 oktober tillträddes av i jordbruksarbeten utbildade elever, plägade
anstaltens utrymme vara hårdast anlitat. Därvid komme de på angivna sätt åstadkomna
platserna på Bockfall väl till pass. I detta avseende ville styrelsen erinra
därom, att fattigvårdslagstiftningskommittén, såsom framginge av dess förslag rörande
Bonaanstaltens utvidgning (sid. 71), tänkt sig, att ett reservutrymme kunde erhållas
genom anordnandet på Bockfall av en mindre koloni.

I skrivelsen den 7 september 1917 har styrelsen vid beräkning för
år 1919 av förslagsanslaget till elevernas kost och beklädnad m. m.
föreslagit bland annat upptagande av avlöning till en nattvakt utöver
de två, till vilka avlöning redan anvisats. Till skälen härför torde jag
få tillfälle att återkomma vid behandlingen av frågan, med vilket belopp
nyssnämnda förslagsanslag bör äskas för år 1919. I berörda skrivelse
har styrelsen tillika meddelat, att bostad för ifrågavarande nattvakt
antagligen kunde beredas vid utgården Tryfall genom uppdelningen av
nedre våningen av huvudbyggnaden i två bostadslägenheter, vilken
anordning möjliggjordes därigenom, att nämnda våning innehölle en
större sal. På detta sätt skulle i berörda byggnad bliva bostad, utom
för de två nattvakter, som för närvarande bodde där, ytterligare en
nattvakt.

Med underdånig skrivelse den 15 december 1917 har stjrrelsen därefter
överlämnat en av byggnadskonsulenten Torgersruud uppgjord kost1Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 Käft. (Nr 338.) 3

ct) i:attvaktsbostad
vid
utgården
Tryfall.

3 8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

ej utvidgningav
kontorsoch
expedit
tionslokalerna.

nadsberäkning å ifrågavarande byggnadsarbete, slutande å ett belopp
av 1,600 kronor.

Redan i underdånig skrivelse den 6 november 1916 angående
anslagsäskandena för år 1918 påvisade styrelsen behovet av ökade expeditions-
och kontorslokaler vid anstalten samt framlade ett förslag till
ändring av direktörsbostaden för fyllande av detta behov. 1 nämnda
skrivelse yttrade styrelsen i denna del:

Anstaltens utveckling under senare år hade medfört, att de till direktörsexpedition
och räkenskapskontor avsedda lokaler blivit alldeles otillräckliga. Ifrågavarande
lokaler vore belägna på nedre botten av Bona egendoms förutvarande corps
de logis, vilket i övrigt vore upplåtet till bostad åt direktören. Räkenskapskontoret
hade en golvyta av 5 x 5 meter och lämnade rum för tre personer, nämligen bokhållaren,
pastorn samt andre läraren, vilka alla vid fullgörande av dem åliggande
expeditionsarbete måste äga tillgång till å nämnda rum förvarade böcker och handlingar
och jämväl måste vara i rapport med direktören, vilken liade sin expedition
i ett invidliggande rum med 2.6 x 5 meter golvyta. I båda nu omförmälda rum
vore utrymmet så upptaget, att plats icke kunde samtidigt med ovan omförmälda
tjänstemän beredas för tredje läraren, som särskilt skulle biträda direktören vid
hans alltjämt växande expeditionsarbete.

Byggnaden vore uppförd år 1802 av trä och hade icke under årens lopp
undergått sådana förändringar i avseende å inredning och omboning, att den kunde
sägas vara i det skick, som även med måttliga anspråk numera krävdes. Tillräcklig
ventilation saknades under trossbottnarna i undervåningen och den råa luften i
expeditionslokalerna torde ock bero på otillfredsställande dränering av själva byggnadsnlatsen.
Erforderligt skydd mot brandfara saknades även för de handlingar
och värden, som måste förvaras å sistnämnda rum.

För att avhjälpa nu angivna brister hade styrelsen tänkt sig att, enligt väd
en skrivelse bilagd planritning utvisade, en tillbyggnad skulle göras för beredande
av dels särskild ingång till expeditionslokalerna, dels ett brandskyddat arkivrum,
även avsett till kassavalv.

Till direktörsexpedition skulle anvisas det enda rum i byggnadens bottenvåning,
som utöver kök och jungfrukammare tillhörde direktörens bostad och av denne nu
användes till matrum (golvyta 4x5 meter).

För att på nedre botten, där, såsom ovan nämnts, köket vore beläget, erhålla
eu till direktörsbostaden hörande matsal kunde eu sådan disposition av det
återstående utrymmet å nedre botten göras, som planen utvisade, om å byggnadens
östra gavel anordnades en mindre utbyggnad, innehållande köksförstuga och skafferi,
samt i övrigt till det yttre motsvarande tillbyggnaden å västra gaveln.

I samband med nu omförmälda arbeten skulle å vinden anordnas ett gästrum.
Anstaltens belägenhet och trafikförbindelser medförde, att direktören ofta måste i
sin bostad mottaga besökande, vilka å tjänstens vägnar eller i studiesyfte komme
till anstalten.

Kostnaden för nu omförmälda anordningar, vilka styrelsen funne böra så
snart ske kunde genomföras, hade av arkitekten Lundegårdh och byggnadsingenjören
Lindblad beräknats till 17,500 kronor.

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Emellertid fann sig styrelsen med hänsyn till då rådande förhållanden
böra uttala, att trots de enligt styrelsens förmenande ovedersägliga
svårigheter och hinder i förvaltningspersonalens arbete, som de
nuvarande expeditions- och kontorslokalerna medförde, den ifrågavarande
utgiften 17,500 kronor, dock måste anses vara av den art, att med
äskande av anslag härtill kunde ännu anstå något år.

I skrivelsen den 7 september 1917 har styrelsen emellertid nu gjort
gällande, att med den utveckling, som anstalten redan erhållit och vilken
alltjämt syntes hastigt fortgå, kravet på ökat utrymme för expeditionsoch
kontorsarbetet ej längre kunde avvisas. Beräkningen av kostnaderna
härför hade emellertid måst revideras och dessa hade enligt skrivelsen
befogad kostnadsberäkning numera måst upptagas till 22,000 kronor.

I nyssnämnda skrivelse begär styrelsen vidare, att ett belopp av f) inveiltarier
10,500 kronor måtte äskas till inventarier dels för den sjukstuga, till till sjukvilken
1917 års riksdag beviljat anslag, dels för den föreslagna elev- koionié^Tia
kolonien vid Bockfall, dels lör 4 enkelrum i skolhusets vindsvåning, dels Bockfall
ock för de 2 enkelrum, som enligt styrelsens förslag skulle inredas i m''
den av styrelsen föreslagna nya förmansbostaden i två våningar.

På sätt redan förut nämnts, går den utvidgning av Bonaanstalten, b) Eu ny
som dess styrelse föreslagit i syfte att få den rådande platsbristen i elevavdelnågon
mån avhjälpt, i huvudsak ut på realiserandet av det förslag om ‘som bostad
inrättandet av eu ny elevavdelning vid Bona, som fattigvårdslagstiftnings- f°r lantkommittén
framlagt i sitt förutnämnda betänkande av den 2 december spektoren
1915. Kommitténs förslag i nu förevarande del var, såsom redan samt verkframhållits,
motiverat av den utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets sta(uad9°
tillämpningsområde, som innefattades i den av kommittén föreslagna lagändringen.
Enligt styrelsens mening åter är denna utvidgning nu erforderlig
alldeles oavsett berörda lagändring, som ju, på sätt redan förut
påpekats, ännu ej trätt i kraft.

Då det förslag, fattigvårdslagstiftningskommittén i nu förevarande Fattigvård»-avseende framfört, sålunda ligger till grund för den framställning i la9^)tmn9ssamma
hänseende, som Bon astyrelsen nu gjort, torde det tillåtas mig <mm%''
att ingå på eu närmare redogörelse för den motivering kommittén
presterat i denna de).

Vid behandling av frågan, vilka åtgärder i avseende å anstalter ;I) aUg.
för minderåriga förbrytare skulle bliva en följd av den av kommittén
föreslagna lagändringen, kommer kommittén, efter det den avvisat flora''''mindre
tanken på att uppföra särskilda anstalter lör de nya kategorier av dy- im8tl,lt01''-

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lika förbrytare, som lagändringen skulle skapa, in på spörsmålet om
den lämpligaste storleken av de allmänna uppfostringsanstalterna. Sedan
kommittén därvid påpekat, att under den diskussion, som förts i förevarande
ämne, av några förordats mindre, på skilda håll belägna anstalter,
yttrar kommittén i huvudsak följande:

Otvivelaktigt vore avsevärda förmåner förenade med den starka klassificering,
som kunde åstadkommas medelst små anstalter. Tänkte man närmast pa den sida
av uppfostringsarbetet, som bestode i påverkan i etiskt avseende å de unga, kunde
det ej förnekas, att den lilla anstalten, där föreståndaren — husfadern eller husmodern
eller bådadera — stode i ständig beröring med sina skyddslingar, gåve
fostraren rikligare tillfällen att lära känna dem och att påverka dem. Fäste man
sig åter vid möjligheterna att lämna skyddslingarna en mångsidig och praktisk utbildning,
torde man lä erkänna, att den stora anstalten i regel hade betydande företräden.
I en stor anstalt kunde yrkesutbildningen tillgodoses på ett helt annat sätt.
Därigenom att ett flertal yrken kunde upptagas och skickliga yrkesmän anställas
som ledare, funnes möjlighet att låta eleverna lära ett yrke, som passade för deras
individuella anlag och kroppskrafter. Men även da det gällde karaktärens daning,
hade den stora anstalten vissa förmåner, som ej borde förbises. Då uppfostringsarbetet
vore fördelat på flera händer, där var och en hade sin uppgift, kunde, under
förutsättning naturligen av ett gott samarbete, bedömandet av eleven bliva allsidigare
och säkrare samt därmed också påverkan göras i en riktning, som bättre förde till

Naturligtvis läge det en fara i, att en del mindre välartade individer sammanfördes
med andra i en anstalt, och denna fara kunde vara i \iss man stöne,
då anstalterna vore stora. På grund härav hade man också i de större anstalterna
sökt genomföra en klassificering av eleverna genom att skilja dem i mindte grupper
eller avdelningar. En dylik klassificering kunde genomföras på flera sätt. Där den
drivits som längst, bestode den stora anstalten av flera i särskilda byggnader inrymda
avdelningar, som leddes av en husfader eller husmoder och både sin egen
inre hushållning samt egentligen endast hade den ekonomiska förvaltningen och
överledningen gemensam. På andra ställen bodde flera grupper i^ en och samma
byCTtmad och spisade i en gemensam matsal. Vid bedömandet av fiagan, huru långt
marf skola gå för att avvärja faran för påverkan från kamrater, borde ej helt
lämnas ur räkningen, att det inflytande, som individer av olika ålder, begåvning
och lynnen övade på varandra, icke alltid vore av ondo, utan att en dylik nötning,
om man så fingo kalla den, inom anstalten likaväl som i livet utanföi hade sin
fostrande betydelse. Man finge blott tillse, att de goda impulserna bleve de övervägande.
Vad särskilt de manliga eleverna beträffade, hade man ock anledning att
lägga vikt vid den fostran både till kropp och själ, som läge i ett gemensamt deltagande
i kroppsövningar och i utbildning av elevernas anlag för sång och musik
o.°s. v., vilken fostran speciellt vid de stora anstalterna utgjorde en ingripande
faktor i elevernas liv och där kunde anordnas med större planmässighet och framgång
än vid de små anstalterna.

Huru stor en anstalt kunde vara, berodde tydligen pa de möjligheter, soin
förelåge i fråga om lokaler och personal, om man kunde hålla ordning och reda
på anstalten samt på samma gång lära känna och påverka eleverna. I utlandet

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338. 21

hade man flerstädes anordnat stora anstalter; ett antal av 250 elever och ännu
fleia föiekomme ganska ofta, särskilt ifråga om stats- och kommunalanstalter.

Men man hade då oftast gruppindelningar i en eller annan form. Överhuvud taget
gällde som regel, att man ej längre tvekade att göra anstalten stor, om man genom
inre anordningar kunde skaffa sig trygghet för ett verksamt uppfostringsarbete.

yid övervägande av frågan om stora eller flera små anstalters företräden
maste även tagas i betraktande, att anläggningskostnaden ställde sig betydligt
billigare med en större anstalt än med flera mindre skilda anstalter. Underhållet
bleve också givetvis, för individ räknat, vida billigare på en större anstalt, än om
samma antal elever fördelades på flera små anstalter. I själva verket förhölle det
sig sa, att, om man ville skaffa möjligheter att omhändertaga alla minderåriga
brottslingar, som borde göras till föremal för uppfostran, läte sig ej detta göra
med rimliga kostnader, om man ej skulle få anlita större anstalter. Även om det
voie sannt, att staten icke borde draga sig undan kostnaderna för omhändertagande
av de unga brottslingar, som genom uppfostran kunde avhållas från att fortsätta
pä biottets bana och atcrvinnas åt samhället, voro det dock. en angelägenhet av
vikt att tillse, att detta mål kunde vinnas, utan att kostnaderna, som°användes
pa dessa personer, komme i alltför stort missförhållande till vad staten vore i
tillfälle att utgiva för uppfostran av de laglydiga unga.

På grund av dessa nu anförda förhållanden hade kommittén ansett, att hos
oss ett gott resultat av tvångsuppfostringsinstitutet, jämväl vid en utsträckning av
detsamma till ytterligare kategorier av unga brottslingar, med fördel borde kunna
uppnäs utan anlitande av den kostsamma utvägen att anordna flera smärre anstalter.

För kommittén hade det legat så mycket närmare till hands att noga undersöka
möjligheten att beträda denna väg, som de redan befintliga anstalterna genom
sin beskaffenhet och omfattningen av de områden, som stode till deras förfogande,
väl ägnade sig för en utvidgning. Härtill komme, att det goda resultat av uppfostnngsarbetet
å desamma, varom erfarenheten burit vittne, manade till att
draga största möjliga nytta av de nuvarande anstalternas metoder och arbetssätt.

Sedan kommittén därefter lämnat en utförlig redogörelse för Bona- b) ang.
anstaltens beskaffenhet och omfång, övergår kommittén till att angiva ledande sy15
de synpunkter, som enligt kommitténs mening böra bliva ledande vid
genomförandet av en utvidgning av anstalten, samt yttrar därvid i nin& av
huvudsak följande: anstaltens.

En ny avdelning borde ej vara avsedd särskilt för de elever, som skulle tillkomma
efter ikraftträdandet av ändringen av 5 kap. 3 § strafflagen, utan särskiljandet
borde äga rum efter grunder, som funnes lämpliga med hänsyn till
verksamheten vid anstalten. Kommittén hade tänkt sig, att till den nya avdelningen
skulle hänföras en del av de elever, som sysselsattes vid jordbruket samt i stall
och ladugårdar, nämligen sådana, som efter en tids vistelse vid anstalten visat sig
lämpliga för den något större frihet, som komme att medgivas vid denna avdelning!

Eu naturlig anordning bleve da, att densamma ställdes under ledning av lantbruksinspektören
såsom avdelningsföreståndare. Till sitt förfogande borde han hava tillräckligt
antal förmän, vilka, jämte det de deltoge i arbetet och handledde eleverna
däri, tillika hade uppsikt över eleverna under deras fritider.

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr

338.

Den nya avdelningen borde å andra sidan ingå såsom en del i den nuvätande
anstalten. Allt vad expeditionen och ekonomien vidkomme borde vara gemensamt,
skolan och kyrkan likaledes. Direktör, pastor, lärare och bokhållare borde idraga
om den nya avdelningen och dess elever hava samma uppgifter som befriande
den nuvarande anstalten. Maten skulle erhållas från gemensamt kok. Sjuk- och

isoleringsavdelningarna skulle bliva gemensamma. ... , .... -a

Eleverna vid den nya avdelningen skulle, såsom nämnt, sysselsattas vid
iordbruket. Enligt vad kommittén vid besök å Bona inhämtat, kunde egendomen
så väl i iordbruket som i skogsbruk och andra med jordbruket sammanhängande
arbeten lämna full sysselsättning åt det ökade antal elever varom nu vore truga,
åtminstone under en avsevärd tid framåt, helst tillfälle funnes till nyodlingar
Därest sådant erfordrades för beredande av ökad tillgång till arbete, kunde ock till
anstalten läggas åtskilliga staten tillhöriga områden, som vore flagna. intill Bona.

Om utvidgningen av anstalten anordnades pa nu beskrivet satt, syntes de
olägenheter, vilka ur uppfostringssynpunkt anförts mot störa anstalter, vara till
väsentlig del undanröjda. Vad den nya avdelningen beträffade, skulle den ta ett
från den övriga anstalten avskilt läge, och dit komme blott elever, som någon ti
vistats inom anstalten, vadan därstädes kunde medgivas en något större frihet och
härigenom bliva tillfälle till en viss klassificering av eleverna. A den gamla
anstalten, varest antalet svårbehandlade elever bleve relativt större än nu, kunde
uppfostringsarbetet visserligen bliva något besvärligare än för närvarande, men me
den uppdelning, som ägde rum både i bostadslokalerna och under arbetet, torde

svårigheterna ej bliva mera avsevärda. ... ... ,

En omständighet, som enligt kommitténs förmenande borde tillmatas stor
vikt, då det gällde att avgöra, huruvida en utvidgning av anstalten a Bona borde
företagas eller en helt ny anstalt byggas, vore, såsom förut antytts, att vid Bonaanstalten
under dess mer än 10-åriga tillvaro samlats rika erfarenheter rörande
uppfostringsarbete av den art, varom här vore fråga. Flera av anstaltens befattningshavare
hade varit anställda därstädes under flera ar, somliga sedan anstaltens
börTan, och, även om det kunde tänkas, att en eller annan av dem skulle vil.ia
flytta över till en ny anstalt, om en sådan skapades, sa bleve det naturligen ej
lika lätt att på två ställen erhålla den kontinuitet, som arbeten av denna art krävde.
Utan betydelse vore ej heller, att befolkningen i trakten börjat vänja sig vid anstalten
och uppskatta dess verksamhet, så att anstalten bland densamma hade gynUr
ekonomisk synpunkt sett ställde sig en utvidgning vida fördelaktigt e an
upprättandet av en fullständigt ny anstalt. De många anordningar, som kunde
göras gemensamma, om den nya anstalten kombinerades med den nuvarande anstalten
å Bona, komme att medföra besparingar i flera avseenden. Den nya avdelningen
skulle i administrationshänseende ingå i den gamla anstalten, sa att styl e ,
direktör och bokhållare skulle fungera för det hela; kostnaderna för skol- och
konfirmationsundervisningen bleve mindre än om sådan skulle meddelas pa tva
ställen: utgifterna för mathållningen och sjukvården likaledes^ o. s v

Ehuru den nuvarande anstalten ej anlagts med tanke pa en utvidgning, syntes
de lokala förhållandena likväl synnerligen väl lämpa sig för en sådan. \ isserligen
komme den nya avdelningens tillkomst att påkalla en del förändringar och kompletteringar
av de gamla anordningarna. Eu del av dessa förändringar vore dock

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 23

sådana, att det under alla förhållanden skulle blivit av nöden att genomföra dem
i en nära framtid. Förhållandet vore nämligen, att anstalten vid Bona bestått så
länge och utvecklats så mycket, att det nu krävdes omdaningar på flera områden.

Kommittén kommer därefter i sitt betänkande till frågan om det C) aug
närmare sättet för genomförandet av den planerade utvidgningen. Där- genomföranvid
behandlar kommittén till en början spörsmålet om den lämpligaste vidgningen,
platsen för den nya avdelningen och anför därom följande: , ^

t J a) .Platsen

Beträffande läget för den nya avdelningen hade flera platser varit föreslagna för den ny:l
för att kunna bilda sig en klar uppfattning om de olika platsernas lämplighet
hade kommittén föranstaltat om undersökning av byggnadsgrund m. in. genom
ingenjörsfirman Bennet & C:o i Stockholm. De platser, som särskilt undersökts,
vore å den vid betänkandet fogade situationsplanen över anstalten betecknade med
Litt. A, B och C. Av dessa föresloge kommittén platsen vid C, belägen omkring
500 meter från den nuvarande anstaltens ekonomibyggnad, såsom den ur olika synpunkter
lämpligaste. Här förefunnes god byggnadsmark; läget vore friskt och
vackert, varjämte gott utrymme funnes för de förmansbostäder, som borde läggas
i närheten och för eventuella utvidgningar. Vidare kundo man på detta avstånd
giva avdelningen en viss karaktär av särskild anstalt på samma gång man utnyttjade
de olika fördelar, som huvudanstaltens närhet erbjöde. Rörande markens
besKaffenhet på denna plats hade undersökningsförrättaren gjort följande uttalande:

Området består huvudsakligen av åt söder lutande, buskbeväxt mark, inramad
mellan axerlappar. A den del av området, där byggnaderna föreslagits, mellan
höj dkurvorna 12 och 13, synes berget på några ställen i dagen. Av den nu utförda
boirningen framgår, att marken till största delen består av mosand, i vilken på
derå ställen finnes inbäddade större och mindre stenar och därunder ett lager av
sand och grus av olika konsistens samt på några ställen av pinmo. Dessa lager
äro av härd och fast beskaffenhet. Endast i några punkter i nordöstra delen °av
det borrade området bär ett lager av stenig sand anträffats. Detta lager har vid
visat sig mindre fast, troligen till följd av de rådande grundvattentörhallandena.
Antagligt är dock, att vid dränering och torrläggning detsamma
blir fullkomligt fast.''

Dum kommittén tänkt sig elevbyggnaderna anordnade, framgår av fp Byggnade
vid. kommitténs skiivelse till Kung’]. JVJujit to^*cide7 nv urkitekten äema vid
Lundegårdli upprättade ritningarna, av vilka några i reproducerat skick avdelningen
lögats till kommittébetänkandet. Kommittén, som utgått ifrån det
resultat, till vilket den förut i sitt betänkande kommit rörande antalet
av de nya platser, som den föreslagna lagändringen skulle påkalla, eller
således dänfian, att omkring 90 nya platser vore erforderliga, yttrar
rörande den nya elevavdelningens närmare anordnande följande:

I fråga om anordnandet av byggnaderna hade man haft att välja mellan
att upplära tre särskilda byggnader, var för sig bildande eu .särskild avdelning med
Plåt® för 25 å 30 elever med egen matsal och även i övrigt fullt självständiga
anordningar, eller att låta byggnaderna få en viss gemenskap med varandra. Såväl

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 338-

beskaffenheten av den valda byggnadstomten som ock angelägenheten att i möjligaste
mån nedbringa byggnadskostnaderna och gorå tillsynen och förvaltningen sa billiga
som möjligt hade bestämt kommittén att välja det senare alternativet Därvid
föresloges, att den ena av byggnaderna gjordes något större med plats för 40 elever
och att i denna inrymdes en så stor matsal, att ytterligare ett fyrtiotal elever
kunde där intaga sina måltider. Vidare föresloges 2 paviljonger med utrymme tor
20 i vardera. Då den förut gjorda beräkningen, att 90 platser erfordrades, sannolikt
vore väl hög, hade här endast föreslagits 80 platser. Skulle elevantalet bliva
högre syntes möjligheter förefinnas att anordna en mindre koloni vid någon av utgårdarna.
Början härtill funnes redan vid Bockfall och en utvidgning därav hade
varit ifrågasatt. Den gemensamma matsalen, vilken skulle göras i två avdelningar,
skulle tillika tjäna som samlingssal för den nya avdelningens elever, varest direktören
pastorn och avdelningsföreståndaren kunde sammanträffa med dem, och dar
föredrag och förevisningar kunde hållas. Störa byggnaden skulle anordnas med
sovplatser i övre våningen samt matsal, serverings- och diskrum, dagrum och bostad
för en förman å nedre botten. I källarvåningen funnes ångpannerum, badrum och
isoleringsrum (för tillfällig avstängning). Något kök hade icke föreslagits, utan
maten skulle lagas i anstaltens förutvarande kök och forslas därifrån till den nya
avdelningen, därest den icke, såsom i många fall måste äga rum, fördes till elevernas
arbetsplatser i skog och mark.

Sovrummen i de nuvarande elevbyggnaderna vid Bona vore anordnade sä,som
boxar, liggande vid innersidan av en i byggnadens längdriktning löpande korridor.

I stället för detta boxsystem hade det varit ifrågasatt, att i den nya avdelningen
anordna gemensamma sovrum för 3—6 elever, en anordning, som antagits skola
lättare kunna medgiva att förläna ett vanliga bostäder mera liknande utseende åt
sovavdelningen. Av anstaltens tjänstemän hade emellertid allmänt uttalats, att det
vore oundgängligt att bibehålla systemet med ensamrum eller liknande anordning,
varvid det starkt betonats, att man eljest ej kunde göra övervakningen effektiv
och särskilt att fara förelåge, att elever med osedliga och perversa böjelser kunde
komma i tillfälle att öva ett skadligt inflytande på kamraterna. Dessutom hade
framhållits, att de bästa pojkarna tyckte om att hava ett eget rum, även om det
ej vore så bekvämt och rymligt, samt att många av dem holle de av dem bebodda
boxarne så städade och prydliga, att det vore tydligt, att de satte varde på sina
rum Kommittén hade därför avstått från planen på gemensamma sovrum; dock
hölle kommittén före, att sådana borde kunna komma till användning vid mindre
avdelningar med särskilt utvalda elever, t. ex. om avdelningar anordnades vid utgårdarna,
vilket varit ifrågasatt och i viss mån förekomme vid Bocktall. 1 syfte
att göra sovplatserna mera rumsliknande och mindre boxartade än de nuvarande.
både man även varit påtänkt att förlägga dem åt byggnadens ytterväggar, varigenom
de skulle erhålla direkt dager, under det att mot den i mitten löpande korridoren
anbragtes vanliga dörrar i stället för gallergrindar. Då en sådan anordning emellertid
skulle medföra olägenheter i bevaknings- och andra avseenden, både kommittén
funnit sig böra i huvudsaklig mån bibehålla det gamla praktiskt provade

och väl vitsordade systemet, varvid kommittén dock sökt utbilda detta system P“
ett sätt. som gjorde det mera tilltalande. I sådant avseende föresloges, att de i
gamla avdelningen använda mellanväggarna av korrugerad plåt ersattes med väggar
av rabbits samt att framsidorna på sovboxarna och dörrarna därtill uttordes i järn -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 25

konstruktion med rutor av tjockt glas utom å övre delen av framsidan, där gallret
för luftväxlingens skull bibehölles öppet. En vid kommitténs skrivelse fogad ritning
åskådliggjorde den anordning, som kommittén tänkt sig för sovboxarnas framsida.

Pa sätt förut nämnts, ingick i kommitténs utvidgningsförslag
jämväl uppförande av en särskild byggnad till bostad åt en lantbruksinspektor,
som skulle bliva avdelnings föreståndare å den nya avdelningen.
Kommittén bär också låtit uppgöra ritningar och kostnadsförslag till
en dylik byggnad.

Sitt förslag om uppförande å Bona av en särskild verkstadsbyggnad
motiverar kommittén på följande sätt:

Vid anordnande av anstalten å Bona hade man tydligen utgått från att
-eleverna i huvudsak skulle sysselsättas i jordbruket och trädgården. Verkstadsarbetet
hade däremot tillgodsetts mindre, i det, förutom de befintliga verkstäderna
i byggnaderna vid kvarnfallet, allenast inrättats en gemensam arbetssal för skrädderi
och skomakeri i ångpannehuset, varjämte en smedja uppförts. Emellertid hade
behovet av ökade verkstadsutrymmen under anstaltens verksamhet framträtt med
allt större styrka. Nyssnämnda arbetssal hade snart krävts för skrädderiarbetet
ensamt, och för skomakeriarbetet hade tagits i anspråk en därintill belägen torkvind.
En provisorisk målarverkstad hade anordnats i ångpannehuset, och snickeriverkstaden
hade utvidgats genom anlitande av en intill liggande lokal.

Enligt redogörelsen för anstaltens verksamhet under år 1914 hade nämnda
år utgjorts

å skräddarverkstaden............................... 2,821 elevdagsverken

» skomakarverkstaden ............................ 1,611 »

» snickarverkstaden ................................ 2,361 »

» målarverkstaden .................................. 612 »

» smedjan och mekaniska verkstaden.... 3,010 »

Summa 10,415 »

Samtidigt hade antalet elevdagsverken i jordbruket och dess binäringar utgjort
19,508 samt vid renhållning, tvätt, kök, bageri, ångpanneeldning och bränsleberedmng
6,405.

Med ett medeltal av 300 arbetsdagar om året kunde alltså omkring 35 elever
beräknas vara sysselsatta i något av nämnda hantverksarbeten.

Redan under nuvarande förhållanden klagades vid anstalten över otillräckligt
utrymme i verkstadslokalerna och tydligt vore, att med en utvidgning av anstalten
åaau^ flera elever kunde komma i fråga att sysselsättas med hantverksarbeten.
Tillgång till arbete för verkstäderna saknades ej heller. Enligt vad anstaltens föreståndare
uppgivit, kunde de i skräddarverkstaden sysselsatta ej ens medhinna att
tillverka vad som åtginge för anstaltens behov; härtill komme, att det vore synnerligen
lätt att vid utskrivandet skaffa sysselsättning för de elever, som lärt sig
skrädderiyrket vid anstalten, samt att arbetet lämpade sig för en del klent byggda
elever. Aven skomakeriarbete krävdes för anstaltens egen räkning i större utsträckmng
än nu kunde medhinnas, och detta yrke lämpade sig också för eu del mindre
kraftiga elever. Don nuvarande skomakarverkstaden ansåges för övrigt behövlig
Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 saml. 298 käft. (Nr 338.) 4

y) Lantbruks
inspektorsbostad.

6) Verkstads
byggnad.

s) Av kommittén
i
övrigt berörda
byggnadsfrågor.

26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

för sitt ursprungliga ändamål, torkvind, och skäddarverkstaden erfordrades sonr
reparationsverkstad för maskinistens behov och till utvidgning av tvätt- och torkningsanordningarna.
Målarverkstaden vore, såsom redan nämnts, allenast provisorisk
och alltför liten.

En särskild verkstadsbyggnad syntes alltså redan med anstaltens nuvarande
utveckling vara av behovet påkallad. Komme den av kommittén föreslagna utvidgningen
till stånd, bleve, såsom nyss antytts, därmed också behovet av verkstäder
större. På grund härav hade kommittén låtit arkitekten Lundegårdh uppgöra
ritningar till en ny verkstadsbyggnad, belägen ungefär på den plats, där vedskjulet
nu läge, vilket senare skulle flyttas något åt norr. Den nya verkstadsbyggnaden
upptoge å nedre botten en målarverkstad och en verkstad för diverse arbeten såsom
sadelmakeri, tapetserararheten och bokbinderi En trappa upp funnes en verkstad
för skrädderiarbeten med plats för 25 elever och en verkstad för skomakeri arbeten
med plats för 15 elever. Den invid vedskjulet belägna smedjan, som hade ett olämpligt
läge på grund av vindförhållandena och för övrigt borde ligga i närheten av den
mekaniska verkstaden, borde helst flyttas, men kunde tills vidare bibehållas å sin plats.

Bland kostnader, som den nya avdelningen i och för sig skulle
betinga, räknade kommittén jämväl 8 förmans bostäder samt vissa anordningar
i köket ävensom väganläggning. De 8 förmansbostäderna
motsvara de förmansbostäder till samma antal, till vilkas uppförande
Bonastyrelsen till följd av den redan inträdda starka tillströmningen av
elever äskat medel alldeles oberoende den nya avdelningens inrättande,
och till köksinredningens komplettering i huvudsaklig överensstämmelse
med kommitténs förslag har innevarande års riksdag på Kungl. Maj:ts
framställning redan beviljat erforderligt belopp.

Nämnas kan även, att kommittén vidare i sitt betänkande dels
framhöll att, i händelse av anstaltens utvidgning på föreslaget sätt, behovet
av det nya skolhus, om vars uppförande styrelsen redan då gjort
framställning hos Kungl. Maj:t, skulle bliva än mer trängande, dels ock
i sitt förslag upptog även uppförandet av en sjukstuga vid anstalten.
Både skolhuset och sjukstugan — den senare till och med avsevärt
rymligare än enligt kommittéförslaget — äro, på sätt förut nämnts,
redan färdiga eller nalkas i allt fall sin fullbordan. De äro båda av de
dimensioner, att de bliva tillräckliga för sitt ändamål jämväl efter
genomförandet av den planerade utvidgningen.

Kommittén behandlar i sitt betänkande jämväl frågan om vattenförhållandenas
ordnande vid anstalten samt behovet av reservkraft till
den elektriska anläggningen ävensom inventarier. Till dessa spörsmål
anhåller jag att få återkomma längre fram.

Vid kommitténs kostnadsberäkningar, vilka helt naturligt numera
äro föråldrade, vill jag ej nu uppehålla mig. Ett sammandrag därav
kommer att av mig lämnas i annat sammanhang.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

1 det utlåtande, som Bonastyrelsen den 26 januari 1916 avgav Bona*/yreisen
över fattigvårdslagstiftningskommitténs ifrågavarande betänkande, anslöt i
styrelsen sig till kommitténs åsikt, att det för manliga elever erforder- den2^uwri
liga ytterligare utrymmet borde anskaffas på det sätt, att Bonaanstalten
utvidgades. Beträffande sättet för utvidgningens genomförande förklarade
styrelsen, att det med hänsyn till nödig kommunikation med det förutvarande
anstaltskomplexet visserligen varit önskligt, att byggnadsplats
kunnat erhållas på kortare avstånd från detta, men att, då den andra
byggnadsplats, som styrelsen ansåge kunna ifrågasättas, eller den å situationsplanen
med A. betecknade befunnits icke äga fullt lämplig byggnadsgrund
och jämväl till sin omfattning måhända icke vore tillräcklig,
styrelsen anslöte sig till kommitténs förslag i fråga om platsen för den
nya andelningen. De av kommittén föreslagna byggnaderna funne
styrelsen lämpliga för sitt ändamål.

Kungl. Majrts befallningskavande i Östergötlands län, under vars
överinseende Bonaanstalten lyder, förklarade i underdånigt utlåtande den
dl januari lyio sig icke hava något att erinra mot kommitténs be- Östergötlands
tänkande i nu förevarande del. län Fångvårdsstyrelsen

har i ärendet avgivit tvenne yttranden, dag- Fångvårdstecknade
det ena den 28 januari 1916 och det andra den 4 december styrelsen:
samma år.

I det förra utlåtandet förklarade fångvårdsstyrelsen, att den icke 1 utlåtande
både något väsentligt att erinra mot den tilltänkta utvidgningen av denafj™uari
Bonaanstalten. Särskilt betonade styrelsen den avsevärda kostnadsbesparing,
som en utvidgning av nuvarande anstalten å Bona otvivelaktigt
medförde i jämförelse med upprättandet av en fullständigt ny anstalt.

I ett avseende framställde styrelsen emellertid en anmärkning, nämligen
beträffande inredningen i de nya elevbyggnaderna. Härom vttrade
styrelsen i huvudsak följande:

Inredningen i de nya elevbyggnaderna syntes styrelsen föråldrad och olämplig
i så måtto, att förslaget här upptoge sovceller av äldre typ liggande vid innersidan
av en i byggnadens längdriktning befintlig korridor. Dylika sovboxar med
sekundär dager kunde aldrig bliva fullt tillfredsställande såsom boningsrum. Vägande
skål talade tör rummens förläggning åt byggnadens ytterväggar med direkt dager
och luftväxling från lagom stora fönster och i stället för gallergrindar vanliga hela
dörrar, vilka ju för tillsynens underlättande kunde förses med glasrutor mot den i
mitten löpande korridoren. Härigenom vunnes enrums- och sovplatser av vida
bättre slag än förutvarande, efter mönstret av fängelsernas nattceller inrättade sov -

b) i utlåtande
den 4 december
1916.

28 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

boxarna. Dylika torde icke vidare vid nya fångvårdsinrättningars anläggande komma
till användning därstädes. Rummen med direkt dager behövde icke taga större utrymme
än de med sekundär.

Det föreslagna systemet vore olämpligt särskilt då det vore fråga om minderårigas
tillrättaförande och fostran under bästa hygieniska förhållanden. De ljusare
och luftigare sovrummen kunde på samma gång lämpa sig till uppehållsplats
under vilotiderna om dagen, när mera svårartade elever till äventyrs behövde avskiljas
från omgivningen. De av kommittén befarade olägenheterna i bevakningsoch
andra avseenden torde icke vara svåra att undanrödja bland annat genom
elektrisk belysningsanordning inne i rummen etc.; skulle eleverna befinnas på olämpligt
sätt meddela sig med varandra genom de föreslagna dörrfönstren, kunde ju
dessa förses med skjutbara luckor eller dylikt. I varje fall torde de av kommittén
motsedda svårigheterna icke i någon män böra tillmätas avgörande betydelse vid
ordnandet av denna synnerligen viktiga inredningsfråga.

I det andra avgivna utlåtandet åberopar fångvårdsstyrelsen till en
början en av dess biträdande arkitekt i ärendet avgiven promemoria,
för vars innehåll här torde lämnas följande starkt förkortade referat:

Den byggnadskommitté, som lett anläggningen av Bonaanstalten, hade tänkt
sig en utvidgning efter en annan plan än den nu föreliggande. En granskning av
denna senare syntes giva vid handen, att den ursprungliga utvidgningstanken vore
riktigare och framför allt mera ekonomisk än den nu framlagda.

Denna senare avsåge tydligen att uppföra en ny anstalt med ungefär samma
inre anordningar som den första, med undantag endast för de utrymmen och övriga
anordningar, som redan förefunnes i de för gemensamt bruk i den första anstalten
anlagda lokalerna.

Såsom motiv för förslaget, att den nya elevavdelningen skulle uppföras i tre
särskilda byggnader, läge ju närmast att tänka sig önskvärdheten att avskilja
eleverna från varandra i grupper av lämplig storlek, en princip, som i möjligaste
mån följts vid anstaltens anläggning genom elevbyggnadernas uppdelning i avdelningar
med skilda ingångar och dagrum och deras förläggning på var sida om och
på avsevärda avstånd från huvudbyggnaden, och som fortfarande torde äga giltighet.

Då byggnaderna lades omkring en gårdsplan av förslagets ringa dimensioner i
omedelbar närhet till varandra, torde denna princip ej kunna åberopas. Den föreslagna
förläggningen vore dessutom olämplig även av den grund, att hälften av sovsalarna
måste läggas mot norr.

Sönderdelningen av de nya elevbyggnaderna, som visserligen gåve nyanläggningen
ett tilltalande utseende, verkade emellertid i hög grad ogynnsamt på byggnadskostnaden.
Hänsyn till denna kunde således ej åberopas för anläggningens utförande
efter denna plan. .

Visserligen kunde mindre besparingar vinnas genom att utnyttja vindsutrymmena
och vidtaga vissa andra förenklingar. Sålunda kunde säkerligen llyglarnes
byggnadsmassor i någon mån minskas genom att förlägga uppsyningsmansbostäderna.
helt på vinden, indraga tjänsterummet och det extra tvättrummet, vilka torde kunna
undvaras, samt borttaga verandorna; mittbyggnadens massa kunde minskas genom
att förlägga uppsyningsmansbostaden på vinden, utesluta isoleringsrummen, indraga

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

det onödiga kapprummet utanför matsalarne och motsvarande veranda samt borttaga
de vid en lämpligare fördelning av utrymmena överflödiga utsprången på fasadernas
ändpartier. Skilda dag- och matrum torde för övrigt kunna undvaras för
elever avsedda till jordbruksarbetare.

Byggnadernas kostnad kunde även nedbringas genom att utbyta cementgolv
med därå anbragta korkmattor mot vanliga 37 millimeters trägolv, förenkla den
onödigt dyrbara utstyrseln av sovcellerna till likhet med nuvarande anstaltens och
ersätta tegeltaken med plåttak samt borttaga flertalet av takkuporna.

Men dessa reduktioner motvägdes i viss mån genom nödvändigheten att öka
de alltför knappt tilltagna dagrummen och kapprummen i flyglarna, och torde icke
kunna sänka totalkostnaden så avsevärt, att den oekonomiska sönderdelningen i tre
intill varandra belägna byggnader därav uppvägdes.

Av det sålunda anförda framginge enligt arkitektens mening, att en fullständig
omarbetning av det framlagda förslaget vore nödvändig, om detsamma
skulle kunna nedbringas till en rimlig kostnad.

Härvid hade man att välja på tvänne möjligheter, nämligen: antingen att
sammanslå de tre byggnaderna till en eller högst två, anordnade i ungefärlig överensstämmelse
med de nuvarande elevbyggnaderna med tillgodogörande av i dem
vunna erfarenheter; eller att slå in på den väg, som anstaltens ursprungliga byggnadskommitté
tänkt sig och som helt visst ur kostnadssynpunkt ställde sig vida
billigare, nämligen att för utvidgningen använda utgårdarne.

Den föreliggande utredningen hade berört också denna möjlighet, då i den påpekades,
att möjlighet till framtida utvidgning funnes vid utgårdarne Bockfall, Tryfall
och Ubbelsby, och att en början redan blivit gjord vid Bockfall, samt att lokaler
därstädes ävensom vid Tryfall använts dels till inlogerande av elever dels till matsalar
för vid jordbruket därstädes använda elever.

Då det just vore till jordbruk och ladugårdsskötsel lämpliga elever, för vilka
utvidgningen skulle ske, och dessa skulle tagas bland dem, åt vilka större frihet kunde
lämnas, syntes det mera konsekvent att använda utgårdarne, än att uppföra ännu en
anstalt, i huvudsak likartad med den nuvarande, men proportionsvis mycket dyrare.

Denna lösning av utvidgningsproblemet skulle även komma att hava ett visst
inflytande på lösningen av de övriga ändrings- och byggnadsförslag, som inginge i
utredningen. Sålunda skulle med en dylik lösning den nya verkstadsbyggnaden
sannolikt bliva obehövlig, enär antalet verkstadselever inom anstalten sannolikt ej
komme att ökas genom utflyttning av ett antal jordbrukselever till utgårdarne samt
den nya skolbyggnadens reservlokaler tills vidare kunna användas för skrädderi
och dylika yrken.

I sitt förutnämnda senaste utlåtande förklarade fångvårdsstyrelsen
sig finna arkitektens uttalanden värda sjmnerligt beaktande och hemställde
i anledning härav samt med hänsyn jämväl till de ändrade prisförhållanden,
som inträtt under de senare åren, att Kungl. Maj:t måtte
hänskjuta den föreliggande byggnadsplanen till förnyad utredning.

Bonastyrelsen, som erhållit tillfälle att taga del av fångvårdsstyrelsens
båda utlåtanden, ingav därefter till Kungl. Maj:t eu ny skrivelse

Bonaslyrchcn
i skrivelse r deri
13 mars 191TV

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

i ämnet, dagtecknad den 13 mars 1917. Sedan styrelsen i denna till
en början påmint om innehållet i fångvårdsstyrelsens i ärendet först
avgivna utlåtande, ingick styrelsen på kritik av vad fångvårdsstyrelsens
biträdande arkitekt anfört i nyss refererade promomeria. I denna del
yttrade Bonastyrelsen bl. a.:

Arkitekten hade, då det gällt att bedöma de av fattigvårdslagstiftningskommittén
föreslagna anordningarna, utgått från helt andra antaganden och uppfattningar
om arten och omfattningen av det uppfostringsarbete, som skulle å anstalten
bedrivas, än som framkommit i fångvårdsstyrelsens första utlåtande. Arkitekten
grundade sina uttalanden, vilka icke begränsade sig till rent byggnadstekniska saker
utan berörde vissa delar av hela uppfostringsverksamhetens organisation, på den
kännedom om Bonaanstalten, vilken han förvärvat såsom arkitekt hos delegerade
för anordnande å kronoegendomen Bona av en tvångsuppfostringsanstalt. Emellertid
hade han, styrelsen veterligt, icke personligen tagit kännedom om denna uppfostringsanstalts
verksamhet efter det att denna begynt, och torde detta vara anledningen
till att i hans utlåtande förekomme uppgifter, vilka tydligen ådagalade obekantskap
med förhållandena å anstalten, sådana de gestaltat sig efter det anstalten tagits i
bruk för sitt ändamål. Särskilt framträdde detta i fråga om förslaget att lösa utvidgningsproblemet
uteslutande genom vissa elevgruppers förläggning i kolonier å
utgårdarna.

Den erfarenhet, som under Bonaanstaltens mer än tolvåriga verksamhet
vunnits, pekade i viktiga avseenden mot utveckling i en helt annan riktning än
mot kolonisystemet, tillämpat i större omfattning.

Av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande (sid. 27) framginge, att tiden
för elevs vistelse inom anstalten å Bona numera i regel icke mycket överstege två
år. Å sist anförda ställe intagna uppgifter visade, att tiden för elevs vistelse inom
anstalten under årens lopp kunnat avkortas. Huruvida tiden för elevs vistelse inom
anstalten allt framgent kunde på angivet sätt begränsas läte sig naturligen icke
nu med visshet avgöras. Mycket berodde härvidlag på det sätt, varpå lagstiftningen
angående minderåriga förbrytare tillämpades, cl. v. s. på huru pass uppfostringsbara
de personer vore, som till anstalten överlämnades. Redan under ett
ganska tidigt skede av anstaltens verksamhet hade man emellertid fått klart för
sig, att den fostran, som lämnades inom själva anstalten i främsta rummet skulle
gå ut på att snarast möjligt sätta eleven i stånd till att, sedan han med tillämpning
av § 4 i lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran
utan att från anstalten definitivt utskrivas satts i tjänst eller arbetsanställning
hos enskild person, lära sig att reda sig på egen hand, ehuru under ledning
av en för hans fortsatta fostran och utbildning intresserad husbonde och stående
under anstaltsförvaltningens kontroll och uppsikt. Det vore givet, att de 15—18
åringar, med vilka anstalten finge att göra, i de flesta fall efter konfirmationen
lämnat sina hem eller i varje fall, om de tillsvidare kvarstannat i hemmet, tagit
plats eller arbetsanställning. Den sedliga fostran och den utbildning till arbetsduglighet,
som de erhållit i hemmen, hade tyvärr oftast varit ingen eller otillräcklig.
Vad de därför på gränsen mellan ynglinga- och mannaåldern behövt hade icke
längre varit det mindre föräldrahemmets inflytelser. Dessa hade de tyvärr alltför
ofta undandragit sig, då de i undantagsfall varit till finnandes i det egna hemmet.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Det vore ett ordnat arbetsliv, eu regelbunden skolundervisning, lämpad efter deras
ålder, i korthet en intensiv praktisk-pedagogisk behandling inom en utbildningsanstalt
med mångsidig utrustning i både personligt och tekniskt avseende, som i
främsta rummet krävdes för att åt dessa unga giva en sund och laglydig livsriktning.
Härmed vore ingalunda sagt, att icke livet inom anstalten både kunnat giva och
även givit mycket av vad hemmet och familjelivet hade att skänka även den mognare
ungdomen. Vad här åsyftades vore i främsta rummet att bestämt hävda vikten
av att anstalten så organiserades, att där under den jämförelsevis korta tid, eleverna
vistades inom densamma, kunde meddelas en intensivt bedriven utbildning i olika
arbetsgrenar och en individuell samt i bästa mening kraftfull och personlig handledning.
På de mindre för vanartade eller i sedligt avseende försummade barn
avsedda skyddshemmen borde naturligen den pedagogiska behandlingen läggas annorlunda.
Fostringstiden måste vara längre och anordningarna kunde vara både enklare
och mera hemlika. Eleverna hade ännu icke nått vare sig den fysiska eller
psykiska mognad, som krävdes för att utbildas till en verklig jordbruks- eller yrkesarbetare.
De skulle i främsta rummet ''sysselsättas’.

Av dessa korta antydningar om arten av anstaltens verksamhet och huru
dess ledare fattat anstaltens uppgift torde framgå, att en utvidgning av anstalten
borde gå i huvudsak efter samma linjer, som hittills följts. Likaså torde hava
framgått, att en övergång till ett system med mindre kolonier, vilka skulle utgöra
ett mellanstadium mellan det starkt disciplinerade anstaltslivet och det fria självförsörjande
livet, icke vore av behovet påkallad. Anstaltens ledning hade under
dess hittillsvarande verksamhet kommit i förbindelse med så många enskilda jordbrukare
och yrkesutövare, att det varit möjligt att så snart en elev blivit så disciplinerad
och vunnit sådan inre stadga, att hans fortsatta fostran ansetts kunna äga
rum utanför anstalten, han efter villkorlig utskrivning fått mottaga tjänst eller
arbetsanställning utanför denna. Sammanförandet inom en koloni av elever, innan
de blivit så kvalificerade, att de ansåges kunna på ovan angivet sätt överlämnas
till det enskilda jordbruks- eller hantverkarehemmet, torde icke vara ägnat att förkorta
tiden för elevernas vistelse inom anstalten.

Emellertid kunde andra viktiga uppgifter lämnas åt ett par smärre filialer av
anstalten, förlagda antingen till anstaltens nuvarande utgårdar eller på andra staten
tillhöriga eller för dess räkning inköpta egendomar på ej för långt avstånd från
anstalten. För den händelse den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna
nya avdelningen skulle — på sätt i annat sammanhang påvisats kunna inträffa —
bliva otillräcklig, hade styrelsen tänkt sig att till en mindre filialanstalt skulle försändas
exempelvis sådana elever, vilka efter villkorlig utskrivning visat sig visserligen
icke svårbehandlade, men i saknad av sådan stadga och uthållighet, som de
måste hava för att kvarstanna i för dem utsedda tjänster eller anställningar. I
regel hade dylika elever redan inom huvudanstalten erhållit såväl erforderlig utbildning
såsom jordbruks- eller yrkesarbetare som ock skolundervisning i det omfång
anstalten kunde lämna. För dylika elever, vilka visat sig behöva längre tid och
mera tillsyn än vad en enskild husbonde kunde lämna för att vinna för det fullt fria samfundslivet
erforderlig stadga, kunde vistelse inom en filialanstalt i många fall vara
lämplig. För fostringsarbetet vore det en stor fördel om dessa ''gamla pojkar’,
som de av kamraterna kallades, icke behövde i regel föras tillbaka till huvudanstalten.
Jämväl en annan kategori av elever nämligen de psykiskt efterblivna eller

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

defekta borde lämpligen åtminstone tidvis avsöndras från de olika grupperna av
normalt begåvade och själsligt mera sunda elever.

Med anledning därav, att arkitekten ansett, att med hans förslag verkstadsbyggnaden
skulle bliva överflödig, hänvisade styrelsen till den utförliga motivering
fattigvårdslagstiftningskommittén förebringat för en dylik byggnads utförande. Den
både av kommittén ansetts nödvändig redan med den utveckling, anstalten nått vid
tiden för betänkandets avgivande. Sedermera hade tillströmningen av elever varit
starkare än någonsin. Vid tiden för avlåtandet av Bonastyrelsens skrivelse funnes
icke en enda verkstadsplats ledig och långt flera elever hade önskat erhålla yrkesutbildning.

Bonastyrelsen övergick därefter till att till prövning upptaga det
av arkitekten berörda och av fångvårdsstyrelsen i dess första utlåtande
mera utförligt behandlade spörsmålet om cellernas placering och utseende.
Härvid yttrade Bonastyrelsen:

Fångvårdsstyrelsens arkitekt gjorde gällande, att sovcellernas utstyrsel borde
förenklas till likhet med den nuvarande anstaltens. Emellertid funnes det enligt
Bonastyrelsens förmenande fullt fog för den av fångvårdsstyrelsen uttalade uppfattningen,
att de å anstalten redan befintliga sovboxarne, inrättade efter mönstret
av fängelsers och tvångsarbetsanstalters nattceller, med deras skiljeväggar av korrugerad
plåt och med grova rundjärn genomdragna trädörrar, borde konstrueras på
ett mera tilltalande sätt. Det hade ock lyckats den arkitekt, som av anstaltens
styrelse anlitats för uppgörande av förslag till inredning av de sovsalar, som vore
under utförande i nuvarande elevbyggnaderna, att åstadkomma en sovboxanordning,
som tvivelsutan skulle rätt så väl motsvara de fordringar, vilka i fångvårdsstyrelsens
utlåtande framställts. Det av fattigvårdslagstiftningskommittén i dess betänkande
(sid. 73) ifrågasatta utförandet hade i huvudsak följts. Järnkonstruktionen på framsidorna
med rutor av tjockt glas hade dock utbytts mot dörrar av trä med ett
mellanparti av rutor med vanligt fönsterglas. Däremot torde det vare sig ur trevnadseller
nyttighetssynpunkt ej vara att förorda, att boxarna förlädes mot yttervägg
med fönster, som lämnade utsikt åt det fria. Det borde nämligen bemärkas, att
sovrummen vore avsedda uteslutande för uppehåll under natten och horde vara för
eleverna avstängda under dagen. För att undgå en alltför dyrbar och i övrigt
obehövlig sönderdelning av de med boxar inredda sovsalarna vore det mest praktiskt
att förlägga boxarna mot innervägg. Lagda mot yttervägg skulle boxraderna nödvändiggöra
långa och mörka korridorer, och det bleve då nödigt att i dessa anordna
ljusgårdar i taken. Såsom framginge av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkande
(sid. 72) hade denna inredningsfråga varit föremål för ingående diskussion, och förslagsritningar
hade även, enligt vad styrelsen fått sig meddelat, uppgjorts med
tillämpning av det av fångvårdsstyrelsen förordade systemet. Kommittén hade
emellertid icke ansett sig bära frångå det vid anstalten redan prövade systemet.
Uppfostringsanstaltens styrelse anslöte sig härvid till vad kommittén uttalat och
föreslagit.

Beträffande slutligen arkitektens anmärkningar mot den nya elevavdelningens
närmare utförande i övrigt anförde Bonastyrelsen:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Den parallella förläggning av ekonomibyggnad och två elevhus, som utmärkte
den gamla anstalten, hade visat sig i hög grad försvåra överblicken av detta
byggnadskomplex och lämnade alltför många skymmande hörn och okontrollerbara
vinklar och vrår. Att, såsom man vid den gamla anstaltens anläggning — att döma
av vissa i byggnadsbeskrivningarna förekommande uttalanden — tänkt sig kunna,
under elevernas vistelse utomhus uppehålla någon mera markerad skillnad mellan
olika avdelningar, förlagda inom samma hus, hade visat sig ogörligt och heller icke
av något behov påkallat. Den tid, eleverna icke vore upptagna av arbete, skolundervisning
och annan ordnad sysselsättning, vore så ringa, att någon konstlad
dylik fördelning icke behövdes. Gruppindelningen skedde efter rent praktiska linjer.

Följaktligen kunde i rent uppfostringsavseende ej heller några fördelar vinnas
på att flyglarna i den nya avdelningen skulle läggas på större avstånd från varandra
inbördes och från huvudbyggnaden. Den inbyggda gård, som genom byggnadernas
placering på angivet sätt erhölles, gåve ‘icke blott ett tilltalande yttre
utan lämnade också en bättre överblick, som besparade tillsynspersonal.

Däremot hade det visat sig vara synnerligen underlättande för tillsynen och
uppehållande av reda och ordning, att de olika elevgrupperna hade sina särskilda
ingångar till för dem avsedda lokaler.

På grund av vad sålunda anförts hemställde Bonastyrelsen, att
vad fångvårdsstyrelsen i sitt senaste utlåtande föreslagit icke måtte
bifallas. b

I en annan underdånig skrivelse, dagteeknad jämväl den 13 mars
1917, hemställde styrelsen på grund av den överbeläggning av anstalten,
som redan då föreftinnes, och med framhållande av de risker, som därmed
vore förbundna, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida
icke redan av 1917 års riksdag anslag borde äskas för uppförande, så
snart ske kunde, av den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna
huvudbyggnaden i den så kallade nya avdelningen vid Bonaanstalten.

Detta vore enligt styrelsens förmenande den rationellaste lösningen av
anstaltens platsfråga, både sådan den da förelåge och sådan den kunde
komma att gestalta sig, och vore man därigenom tryggad för att anstalten
icke behövde under alltför lång tid arbeta under sådana förhållanden,
att risk uppstode för att dess ändamål förfelades.

Någon framställning till 1917 års riksdag blev dock ej följden
av vad Bonastyrelsen sålunda yttrat. Anledningen till att så ej blev
fallet toide främst hava vant don, att vid tiden för framställningens
inkommande årets riksdag redan fortskridit så långt, att tillräcklig tid
till ärendets förberedande ej återstod. 1

1 sin förutnämnda underdåniga skrivelse den 7 september 1917 bonastyrelsen
yrkar Bonastyrelsen med åberopande av den starka tillströmningen av * skrivelse den
elever under senaste åren, att Bonaanstalten måtte fortast möjligt ut- 7 8eN^ber
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 5

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 338.

vido-as i enlighet med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag. Styrelsen
hade för sådant ändamål låtit verkställa utredning, till vilken kostnad
berörda byggnadsförslag kunde med de vid tiden för skrivelsens avlåtande
gällande arbets- och materialpris utföras. Arkitekten Lundegårdh, vilken,
såsom förut nämnts, på uppdrag; av fattigvårdslagstiftnmgskommitten
år 1915 upprättat de ritningar, vilka åtföljt dess betänkande, hade jämte
förut omförmälde byggaadsingenjörem Liudblad beräknat kostnaderna töi
ifrågavarande byggnader på sätt framginge av följande tablå, i vilken
till jämförelse angivits jämväl de siffror, vartill fattigvårdslagstiftmngs
kommittén i motsvarande fall kommit.

1 elevbyggnad för 40 elever, inberäknat huvudledningar
för värme, vatten och avlopp samt elektricitet till den
nya avdelningen och ledningar för sådant ändamål
inom byggnaden ............................. kronor 280,000:

1 elevbyggnad för 20 elever, östra
flygelbyggnaden, med ledningar
för värme, vatten och avlopp samt
elektricitet ........................................ ):> 11 o,000:

1 d:o, västra flygelbyggnaden, med d:o )> 109,000:

2 uthusbyggnader inginge i första

kostnadsbeloppet .............................. »

1 bostad för lantbruksinspektoren
med ledningar för vatten och avlopp
inomhus samt elektrisk installation
............................................. 31,500.

1 verkstadsbyggnad med ledningar
för värme, vatten och avlopp samt
elektricitet .......................................... » 73,000:

I de olika kostnadsberäkningarna vore
upptagna poster för ritningar, arkitekt-
och kontrollarvoden m. m.,
som av fatugvårdslagstiftnings .

kommittén upptagits till ............. »____yyy________

Kronor 608,500: —

Enligt kommitténs
betänkande år 1915
beräknad till

148.350:

60,475:

56,575:

1,000:

17,000:

39,000: —

23,000: —

345,4u0:

Till anskaffande av inre inventarier för elevbyggnaderna hade
kommittén beräknat 16,300 kronor. Med hänsyn till sedan år 1915

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

inträdda prisstegringar torde detta belopp enligt styrelsens mening böra
höjas med minst 50 procent eller till 24,450 kronor.

På sätt redan förut nämnts, hade vid ett mitt besök å Bona under
sistlidna höst särskilda kommitterade — bestående av ordföranden och
vice ordföranden i anstaltens styrelse samt anstaltens direktör — erhållit i
uppdrag att med anlitande av behövligt sakkunnigt biträde verkställa utredning
i vad mån de byggnadsförslag, som anstaltens styrelse i skrivelsen
den 7 september 1917 framställt, genom förenklingar i byggnadssättet
eller på annat sätt skulle kunna utföras med mindre kostnad än de vid
nyssnämnda framställning fogade kostnadsberäkningarna angåve. Med
förut omförmälda skrivelse till mig den 15 december 1917 hava dessa
kommitterade överlämnat resultatet av sin undersökning, bestående av
ritningar och kostnadsförslag, vilka den av kommitterade anlitade arkitekten
uppgjort efter en av dem förut framlagd plan. I skrivelsen,
som i sig inuefattar ett bemötande i vissa delar av vad fångvårdsstyrelsens
arkitekt anfört i sin förutnämnda promemoria, yttra kommitterade
i huvudsak följande:

Enligt kommitterades förmenande borde den av fattigvårdslagstiftningskommittén
föreslagna planläggningen av den s. k. nya avdelningen vid Bonaanstalten i
huvudsak följas. Med förläggning av 80 elever till en byggnad skulle elevernas
gruppering i mindre avdelningar i hög grad försvåras. Vidmakthållande av reda
och ordning skulle därigenom ock bliva svårare. Den överbeläggning av anstaltens
nuvarande elevbyggnader, som den starka tillströmningen av elever under senare
år nödvändiggjort, hade visat sig jämväl medföra vantrevnad för eleverna och göra
arbetet för uppfostrarepersonalen tyngre än det under normalare förhållanden behövde
vara. Genom elevernas fördelning i den nya avdelningen på två byggnader
med 40 i vardera kunde icke erhållas den överblick och trevnad — frånsett det
tilltalande utseendet - som en huvudbyggnad med två flyglar erbjöde. Emellertid
hade kommitterade funnit de av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna flygelbyggnaderna
kunna minskas och till planläggningen förändras, så att byggnadskostnaden
kunde nedbringas, såsom framginge av en skrivelsen bilagd kostnadsjämförelse
med 10,000 kronor (115,000 kronor—105,000 kronor) för östra flygeln
och med 7,000 kronor (109,000—102,000 kronor) för den västra flygeln, eller tillhopa
en reduktion av utgiften för 40 elevplatser och 2 förmansbostäder med 17,000
kronor.

Genom den ändrade planläggningen skulle även erhållas reservrum i vardera
flygeln med platser för tillsammans 12 elever.

Till grund för kostnadsberäkningarna av de nu ifrågavarande flyglarna hade
lagts de priser, som gällt vid tiden för skrivelsens avlåtande.

Om den föreslagna verkstadsbyggnaden, i styrelsens skrivelse den 7 sistlidne
september beräknad utförd av sten med järnbalkar, byggdes av trä, skulle
densamma, enligt skrivelsen bilagd kostnadsberäkning av byggnadsingenjören Lind -

Kommitterade
för kostnader^}
as nedbringande.

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338-

blad, kunna åstadkommas för en kostnad av 52,000 kronor. Verkstadsbyggnaden
skulle i så fall förses med egen värmeledning och flyttas något längre norrut
än vad fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagit. I sådant fall kunde nuvarande
smedjan kvarligga. På nu angivet sätt uppkomme en kostnadsminskning av 21,000
kronor.

Den av fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna lantbruksinspektorsbostaden
hade minskats till sin storlek genom uteslutning av ett rum på nedre botten,
varjämte vinden fullständigt inretts. Kostnadsberäknad enligt en skrivelsen bilagd
ritning skulle byggnaden kunna utföras för 27,000 kronor, varigenom vid jämförelse
med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag skulle vinnas en minskning med 4,500
kronor i beräknade kostnaden.

Kostnaden för huvudbyggnadens utförande hade icke ansetts kunna sättas
lägre än förut beräknats och torde alltså fortfarande böra skattas till 280,000
kronor.

Sammanställda skulle nu ifrågasatta förenkligar beträffande material och
utförande med mera så vitt anginge nu ifrågavarande byggnader medföra följande
kostnadsminskningar:

Östra flygeln............................

Västra » ............................

Verkstadsbyggnaden ............

Lantbruksinspektorsbostaden

Arkitekten Lundegårdh hade föreslagit uppförande av en vedförrådsbyggnad,
från vilken på en rälsbana vedbränslet skulle framforslas till värmeledningspannan
i huvudbyggnadens suterängvåning. Det föresloges, att vedförrådsbyggnaden skulle
för en kostnad av 3,500 kronor provisoriskt inredas till barack för arbetare under
byggnadstiden. Kostnaden för vedförrådsbyggnaden hade beräknats till 4,000 kronor.
Dä i beräkningen av kostnaderna för nya avdelningen enligt skrivelsen den 7 september
1917 upptagits 7,000 kronor till arbetarebarack, oundgängligen nödig på grund
av omöjligheten att på annat sätt bereda husrum för byggnadsarbetare, skulle även
på angivet sätt en kostnadsminskning ernås.

Å William Anderssons konstruktionsbyrå hade verkställts utredning av kostnaderna
för värme- och ventilationsanläggningar, badinrättning samt invändiga
vatten- och avloppsledningar i de tre till nya avdelningen hörande elevbyggnaderna
enligt arkitekten Lundegårdhs omförmälda ritningsförslag. I de redan åberopade
kostnadsberäkningarna för ifrågavarande byggnader hade hänsyn tagits till
berörda utredning.

Ivommitterade övergå härefter till att påvisa ett saft, varpå i huvudbyggnaden
skulle kunna erhållas provisoriska sovplatsutrymmen för ett
avsevärt antal elever. Rörande denna utväg, som kommitterade dock ej anse
sig kunna förorda, yttra kommitterade:

Vid fullgörandet av det dem givna uppdraget hade kommitterade även
haft sin uppmärksamhet riktad på möjligheterna att genom provisoriska anordningar
i den nya avdelningens huvudbyggnad kunna vinna utrymme för elever utöver däri

.............. kronor 10,000

.............. » 7,000

.............. » 21,000

............ » 1,500

Tillhopa kronor 42,500

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

föreslagna 40 ordinarie sovplatser. Denna undersökning hade skett av den anledning,
att den tanken framkastats, att man på detta sätt möjligen skulle kunna något framflytta
tiden för de båda flygelbyggnadernas uppförande. Under framhållande av de
stora olägenheter, ja, obotliga skador för hela uppfostringsverksamheten vid Bona,
som kunde uppkomma genom att för många elever sammanfördes i en byggnad, och
med tillkännagivande, att under senare tid tydliga tecken till disciplinsvårigheter
såsom följd av nuvarande överbeläggning visat sig, hade kommitterade dock ansett
sig böra — med hänsyn till eventuellt uppstående brist på material, som kunde
omöjliggöra byggnadsverksamhet i större utsträckning och även med tanke på att
hela den nya avdelningens utförande på en gång måhända icke kunde medhinnas
till 1919 års utgång — påvisa anordningar för provisoriska sovplatsers erhållande
i huvudbyggnaden. Såsom framginge av en skrivelsen bilagd ritning syntes de å
sistnämnda byggnads vind inredda förrådsrummen kunna anordnas dels till två
sovsalar (utan boxinredning) med plats för 12 elever i vardera, dels till rum för tillsynspersonal.
Vidare hade kommitterade tänkt såsom en möjlighet att låta anstå
med inredning av den till första våningen i huvudbyggnaden förlagda förmansbostaden
och provisoriskt anordna det sålunda uppkommande utrymmet till en sovsal
(utan boxinredning) för 16 elever. Den förmansbostad, som därigenom skulle
tillsvidare bortgå, skulle likaledes tillsvidare ersättas med de rum för personal,
som mellan ovannämnda provisoriska sovsalar å vinden funnes angivna å förut åberopade
ritning. Kommitterade betraktade emellertid dessa anordningar såsom en
yttersta nödfallsutväg och ansåge sig böra i detta sammanhang ännu en gång framhålla
vådan av att vidtaga ytterligare överbeläggningsåtgärder å en anstalt, som på
grund av oförutsedda och oberäkneliga omständigheter torde bliva nödsakad att
under ytterligare minst ett par år bedriva sin även under någorlunda normala förhållanden
mycket krävande verksamhet med en överbeläggning av över 100 elever.
Även om det med ytterlig vaksamhet och försiktighet lyckats att hålla det hela
i gång hittills, torde nödig hänsyn till vikten av att uppfostringsverksamheten gåve
goda resultat även under nu rådande förhållande bjuda att icke längre än som vore
oundvikligt fördröja upprättandet av behövligt antal platser.

Kostnaderna för genomförandet av nu ifrågavarande provisoriska anordning
skulle enligt vad framginge av byggnadsingenjören Lindblads förut åberopade utredning
uppgå till 6,000 kronor. Det syntes kommitterade kunna ifrågasättas,
huruvida det icke vore säkrast att i varje fall låta anstå med definitivt beslut om
dessa anordningars vidtagande, till dess att man efter eventuellt igångsättande av
hela den nya avdelningens (d. v. s. huvudbyggnaden för 40 elever samt de båda
flygelbyggnaderna vardera för 20 elever) uppförande under loppet av åren 1918 och
1919 kunde närmare och säkrare än vad nu vore fallet bedöma det antal elevplatser,
varav behov kunde uppstå. Såsom ställningen för närvarande vore och syntes bliva
inom den närmaste tiden, ville det förefalla klokast att räkna med de provisoriska
40 platserna som en reserv. Den kristid, som vårt folk får närvarande genomginge,
kunde dessvärre väntas bliva långvarig. Man kunde därför med skäl frukta, att
ungdomskriminaliteten komme att ytterligare tilltaga.

Byggnadsstyrelsen, till vilken Bonastyrelsens nu förevarande framställningar
rörande ändrings- och nybyggnadsarbeten vid Bona remitterats
och som vid sin handläggning av ärendet haft tillgängliga fångvårds -

llt/r/gnadsatyr
elsen.

C) Ordnandet
av Bonaanstaltens

vattenförhållanden

samt tillfredsställandet
av dess
behov av
elektrisk
energi.

a) Vattenförhållandena
å Bona.

Fattigvår dslag
stiftningskommittén.

38 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

styrelsens förutnämnda båda utlåtanden ävensom fångvårdsarkitektens
i det föregående refererade promemoria, yttrar uti sitt den 17 januari
1918 i saken avgivna utlåtande följande:

Byggnadsstyrelsen hade vid företagen granskning av de av arkitekten Lundegårdh
uppgjorda ritningarna till de ifrågasatta byggnadsarbetena förutsatt, att det
givna programmet utginge från ett behov av ökade och förbättrade lokaler för
anstalten, vars tillgodoseende icke kunde avvisas, men varom emellertid styrelsen icke
haft tillfälle bilda sig ett bestämt omdöme. Den omständigheten, att efter förslagens
upprättande särskild utredning vidtagits i syfte att genom förenklingar i byggnadssättet
eller på annat sätt nedbringa kostnaderna, torde borga för att kraven på
ökade och förbättrade lokaler, sådana de i förslaget framställts, icke ginge utöver
det oundgängligen nödvändiga.

Under dessa förutsättningar hade byggnadsstyrelsen icke funnit något att
för sin del erinra mot förslaget.

Kostnadsberäkningarna vore uppgjorda i början av december månad 1917,
och hade styrelsen funnit dem riktiga enligt då gällande prislägen. Givetvis komme
vid arbetenas utförande de sålunda beräknade kostnaderna att icke oväsentligt
överskridas. Enligt styrelsens förmenande borde dock denna omständighet icke
utgöra hinder för arbetenas igångsättande. Det för tillfället viktigaste syntes vara
att så fort som möjligt erhålla lokaler för härbergerande av de övertaliga eleverna,
d. v. s. att den stora logementsbyggnaden uppfördes. Emellertid torde det ur liera
synpunkter ej minst den ekonomiska vara att förorda, att även de två till denna
anläggning hörande flygelbyggnadernas stommar samtidigt kunde utlämnas till
entreprenad åt samme byggmästare. Däremot torde med inredandet av dessa byggnader
delvis kunna anstå någon tid, om der, såsom ovan antagits, skulle visa sig,
att den beräknade kostnadssumman bleve otillräcklig.

Av de frågor, som äga samband med den ifrågasatta utvidgningen
av Bonaanstalten, är det ett par spörsmål, som jag i det föregående tillsvidare
lämnat åsido. Jag syftar därvid på förbättrandet av anstaltens
vattenförhållanden samt tillfredsställandet av dess behov av elektrisk
energi.

Beträffande ordnandet av Bonaanstaltens vattenförhållanden är att
uppmärksamma följande. I

I sitt förut omnämnda betänkande föreslog fattigvårdslagstiftningskommittén,
att denna fråga skulle lösas på det sätt, att vattnet genom
en sugledning toges från nedre delen av en mellan den närbelägna
Bocksjön och den invid anstalten liggande kvarndammen ledande kanal.
Kostnaden härför beräknades till 9,200 kronor.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

I sitt över detta betänkande den 29 januari 1916 angivna utlåtande
förklarade medicinalstyrelsen sig icke kunna tillstyrka, att kommitténs
förslag i denna del komme till utförande. Till stöd för denna ståndpunkt
åberopade styrelsen ett av medlemmen av dess vetenskapliga råd, ingenjören
Clas Soudén avgivet yttrande, däri denne, under påpekande att
det ytvatten, som enligt kommitténs förslag skulle komma till användning,
icke skulle förskriva sig från en större sjö utan från en kanal
av mycket tvivelaktig beskaffenhet, gjorde gällande, att detta förslagmåtte
anses i hygieniskt avseende otillfredsställande.

Vad angår Bonastyrelsens ställning till detta spörsmål, är till en
början att nämna, att stj-relsen redan i sitt över fattigvårdslagstiftningskommitténs
betänkande den 26 januari 1916 avgivna yttrande omnämnde,
att styrelsen haft under övervägande, huruvida icke genom borrningar
skulle kunna erhållas grundvatten, vilket enligt styrelsens mening skulle
vara den lyckligaste lösningen av förevarande spörsmål.

Efter framställning av styrelsen ställde Kungl. Magt därefter genom
beslut den 14 juli 1916 till styrelsens förfogande medel för verkställande
av undersökning, huruvida vatten skulle kunna erhållas genom borrning
i berg. Sedan kontrakt häröver avslutats med svenska diamantbergborrningsaktiebolaget,
påträffades efter av detta bolag verkställd borrning
i fast berg på ett djup av 80 meter vatten, som vid provpumpning
befanns utgöra omkring 3,400 liter per timme.

Sedan ingenjören vid Stockholms stads vattenverk John Bergström
efter undersökning på platsen förklarat sig tillstyrka, att anordningar
för borrbrunnsvattnets tillgodogörande komme till utförande, uppdrogstyrelsen
åt bemälde Bergström att uppgöra förslag härtill. Detta uppdragfullgjorde
Bergström genom avgivandet till styre]sen av ett den 18 januari
1917 da^tecknat yttrande. I detta hemställde han, att Bonas vattenfråga
måtte på närmare angivet sätt lösas genom en kombination av
förutnämnda borrbrunn med anstaltens förutvarande ledning av vatten
från Bocksjön, vilket sistnämnda vatten fortfarande skulle användas till
tvätt, bad, renhållning o. d. Kostnaden härför beräknades till 19,000
kronor.

Emellertid anmälde styrelsen i sin förutnämnda underdåniga skrivelse
den 7 september 1917 rörande Bonaanstaltens anslagsbehov, att,
då styrelsen ej funnit de intyg, som avgivits över beskaffenheten av
det ur borrbrunnen bekomna vattnet, utgöra tillräcklig borgen för att
vattnet vore av så fullgod beskaffenhet, att styrelsen ansåge sig kunna
föreslå ett omedelbart vidtagaude av åtgärder för vattnets tillgodogörande,

Medicinalstyrelsen.

Bonastyrelsen3
utredning.

Kungl. Majits nåd. proposition'' Nr 338.

styrelsen träffat avtal med svenska diamantbergborrningsaktiebolaget om
borrbrunnens fullständiga renpumpning för möjliggörande av en fullt
avgörande analys om vattnets beskaffenhet, men att på grund av bolagets
många övriga åtaganden detta arbete ännu icke hunnit utföras,
varför styrelsen erhölle att längre fram få anmäla resultat av detsamma.
Beträffande den kostnad, som ett utförande av ingenjören Bergströms
nyssnämnda förslag dåmera kunde antagas föranleda, uppgav styrelsen,
att Bergström på anmodan verkställt ny kostnadsberäkning i sådant
avseende, vilken beräkning slutade å 35,000 kronor. I denna summa
ingingo då jämväl kostnaderna för vattenledningens utsträckning till det
nybyggda skolhuset och den föreslagna nya elevavdelningen. Nämnda
belopp upptogs av styrelsen bland de kostnader för ändrings- och nvbyggnadsarbeten
å Bona, till vilkas bestridande styrelsen i förevarande
skrivelse anhöll, att Kungl. Maj:t måtte äska medel av riksdagen.

Sedan det vid fortsatt undersökning visat sig omöjligt att med
allenast nuvarande anordningar erhålla ett fullt tillförlitligt prov å vattnet
från borrbrunnen, avgav ingenjören Bergström till Bonastyrelsen ett den
13 februari 1918 dagtecknat förnyat skriftligt yttrande i ämnet, å vilket
yttrande förutbemälte ingenjören Sondén tecknat sitt fulla instämmande.
1 detta yttrande gjorde Bergström efter en ingående motivering gällande,
att de vid Bona hittills gjorda undersökningarna icke kunde läggas till
grund för ett avgörande omdöme beträffande vattnets beskaffenhet, utan
att förhållandena vore sådana, att ett, så vitt sig gorå läte, slutgiltigt
resultat hunde erhållas endast efter en relativt lång tids provpumpning.
I fall vattnet efter en dylik provpumpning befunnes användbart — och
ett motsatt förhållande skulle vara beroende på synnerligen ogynnsamma
omständigheter — komme bergbrunnens utnyttjande säkerligen bliva
den med de minsta kostnaderna förenade åtgärden att tillsvidare tillgodose
anstaltens vattenbehov. I utlåtandet tillstyrktes därför, att bergbrunnen
provisoriskt monterades med en motordriven djup vattenpump
och att en längre tids provpumpning påbörjades.

Genom beslut den 15 mars 1918 ställde Kungl. Maj:t därefter, på
framställning av Bonastyrelsen, till dennas förfogande nödiga medel till
verkställande av denna provpumpning.

I underdånig skrivelse den 9 april 1918 har nu styrelsen anmält,
att resultatet av provpumpningen, som nyligen igångsatts, icke kunde
föreligga i så god tid, att det kunde läggas till grund för en proposition
i ämnet till innevarande års riksdag. Emellertid hade ingenjören Bergström
förklarat, att vattenförhållandena å Bona läte sig ordnas, vare sig
detta skulle ske på det nu närmast ifrågasatta sättet eller, för den händelse

Kung1. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

borrbrunnsvattnet icke bleve till fyllest, medels rening av vatten. Då
utredningen härom ej vore slutförd, kunde dock kostnaderna för vattenförhållandenas
ordnande icke nu med säkerhet avgöras. Styrelsen hemställde
därför, att med äskande av anslag till dessa kostnaders bestridande
måtte få anstå till nästkommande år.

Bland de av fattigvårdslagstiftningskommittén ifrågasatta åtgärderna
för anstaltens utvidgning ingick även anskaffandet av en fotogenmolor
såsom reservkraft för den förut befintliga, av vattenturbin drivna elektriska
anläggningen. I kommitténs betänkande omförmäldes (sid. 88), att vissa
tider vattenkraften vore otillräcklig eller till följd av torka helt och hållet
försvunnen, vårföre föreslogs, att såsom reservkraft skulle anskaffas omförmälda
fotogenmotor, vilken borde äga tillräcklig styrka att driva hela
centralen.

I förutberörda skrivelse den 7 september 1917 förklarade Bonastyrelsen,
att den för sin del vore av den uppfattning, att reservkraften
icke borde vare sig med hänsyn till nu rådande förhållanden eller med
tanke på framtiden hämtas från fotogenmotor. Då styrelsen hade sig
bekant, att en elektrisk kraftledning inom den närmaste tiden komme
att från Ålvkarleö kraftverk framdragas till trakten av Motala och möjlighet
alltså komme för anstalten uppstå att utan alltför hög kostnad
komma i förbindelse med nämnda kraftledning, anhölle styrelsen att
längre fram få till Kungl. Maj: t inkomma med förslag i nämnda
hänseende.

Rörande förevarande spörsmåls nuvarande ställning yttrar styrelsen
därefter i förut omförmälda skrivelse av den 9 april 1918 i huvudsak
följande:

Under slutet av år 1917 hade styrelsen inlett underhandlingar med Motala
ströms kraftaktiebolag, som tillsvidare hade att inom vissa fastställda pris handhava
distribueringen av elektrisk energi inom Motalaområdet. Enligt meddelande,
som ingått från detta bolag, hade detsamma för närvarande och intill den 1 november
1919 ej någon kraft över, då den kraftledning, som redan år 1917 skulle tillföra
bolaget elektrisk energi från Älvkarleö, ännu icke blivit färdigbyggd. Underhandlingar
påginge emellertid om sådan dimensionering av den ifrågavarande kraftledningen,
att dubbelt så stor kraftmängd mot den först avtalade kunde framföras,
och bleve bolaget, därest detta förslag bleve genomfört, i tillfälle att lämna kraft
till hösten 1918. Avtal härom vore dock icke ännu träffat. Lämpligaste anslutningen
till Bona skulle vara att från Vishult å bolagets högspänningsledning Nääs—Åmmeberg
framdraga en 20,000 volts ledning över De (feersfors. Kraftledningen mellan
Vishult och Bona, varemellan avståndet vore 12 kilometer, torde med nuvarande pris
draga en kostnad av 30,000 kronor, därvid beräknades, att fri plats för ledningens
Bihaiig till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 0

b) Tillfredsställandet
av
Bonaans tältens
behov
av elektrisk
energi.

Fattigvårds lagstiftnings Icommittén.

Bona styrelsen.

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 338.

framdragande lämnades. Bolaget antoge, att en del av ledningskostnaden kunde
komma att övertagas av De Geersfors samt eventuellt av andra egendomar. Emellertid
troddes, att eventuella andra abonnenter ville invänta tider, då billigare anläggningskostnader
kunde erhållas. För nedtransformering vid Bona erfordrades en
transformatoranläggning, som kunde beräknas till omkring 7,000 kronor. Avgiften
för den elektriska strömmen beräknades efter-15 öre per kilowattimme med garanti,
att årskostnaden uppginge till minst 70 kronor per hästkraft och år.

Överingenjören vid statens kraftverksförvaltnmg W. Borgqvist hade pa anmodan
granskat''det sålunda gjorda erbjudandet. Han hade beräknat, huru-anstaltens
kostnader skulle ställa sig dels efter bolagets ovannämnda erbjudande dels om
anstalten hade legat inom något av vattenfallsstyrelsens kraftverks distributionsområden.
Han hade kommit till det resultat, att med den antagna kilowattimmeforbruknhmen
de totala årskostnaderna efter vattenfallsstyrelsens taxor skulle bliva lägre
än efter bolagets offert, även sedan kostnaden för ledningen uppdelats pa liera
abonnenter. Det kunde ifrågasättas, om icke bolaget skulle kunna nöja sig med
ett strömpris av exempelvis 12 öre per kilowattimme. .......

För att kunna bedöma dels i vad mån anstaltens förutvarande likstromsanlä»gning
behövde ändras i och för anknytning till den sålunda ifrågasätta kraftledningen
dels kostnaderna ej mindre för införande av elektrisk belysning i samtliga
lokaler vid Bona och dess utgårdar Bockfall och Tryfall, däri inbegripna befattningshavarebostäderna,
än även för elektrisk drift av tröskverk, sågverk, mejen
med mera, hade infordrats anbud från elektriska aktiebolaget A. E. G., som utfört
anstaltens nuvarande belysningsverk. Därvid hade det visat sig, att kostnaderna,
även om man skulle inskränka sig till det allra nödvändigaste, under nu rådande
förhållanden uppginge till så höga belopp, att styrelsen icke ansåge sig för närvarande
kunna framlägga förslag om utverkande av anslag för nu ifrågavarande

ändamål.

Styrelsen slutar sm skrivelse med att uttala, att deu visserligen
insåge, att det hade varit särdeles önskvärt, att redan nu hade kunnat
forellomn fullständig utredning beträffande sättet och kostnaderna för
nybyggnadernas förseende med elektrisk belysning, så att samtliga liten
fter& för Bon. i anstaltens utvidgning hade kunnat av riksdagen överblickas
Då emellertid av vad styrelsen anfört framginge, såväl att för
närvarande vore ovisst, inom vilken tid en kraftledning kunde komma
till stånd, beroende på att Älvkarleöledningens framdragande till Motala
ännu vore ofullbordad, som ock att under nu rådande kristid kostnaderna
för en energileverans till Bona bleve mycket höga, hade styrelsen
stannat vid att endast lämna redogörelse för va l som åtgjorts för att
utreda frågan om sättet och kostnaden för anstaltens förseende med
elektrisk energi utöver vad som alstrades vid dess redan befintliga elektriska
anläggning. Styrelsen ville dock erinra därom, att i kostnadsberäkningarna
för varje i det föregående föreslagen nybyggnad å Bona
även ingtnge beräknade utgifter för elektrisk installation.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Innan jag går att angiva min ståndpunkt till de omfattande förslag
om ändrings- och nybyggnadsarbeten vid Bona, som sålunda föreligga
till avgörande, torde det vara lämpligt att i korthet redogöra för
de båda andra av mig redan förut antydda förslag, som äro att räkna
till samma grupp: Medevi- och Tunaprojekten. Då dessa förslag, ehuru
närmast framförda för att bringa mera tillfällig hjälp mot den rådande
platsbristen, likväl därjämte i sig innefatta planer på vidtagande av
mera omfattande åtgärder i syfte att få berörda brist avhjälpt på ett
mera stadigvarande sätt, torde nämligen frågan om dessa förslags större
eller mindre realiserbarhet vara av en viss betydelse för bedömandet
av förslaget om Bonaanstaltens utvidgning.

Medeviprojektet framfördes av Bonastyrelsen i en till mig den
22 december 1917 avlåten skrivelse. I denna meddelade styrelsen, att
bland de förslag till ett provisoriskt avhjälpande av platsbristen, som
den haft under diskussion, även varit det, att för sådant ändamål skulle
förvärvas det i närheten av Bona belägna Medevi säteri, som vore utbjudet
till salu. Styrelsen, som tänkt sig, att köpet, därest det skulle
befinnas önskvärt och möjligt, skulle kunna ske på så sätt, att egendomen
förvärvades för de å nionde huvudtiteln anvisade medel till inköp
av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark och tills vidare
ställdes till Bonaanstaltens förfogande, yrkade, att fortast möjligt måtte
vidtagas åtgärd för vinnande av upplysning om egendomens värde.

I ett par vid skrivelsen fogade promemorior hade anstaltens direktör
närmare utvecklat förslaget. I dessa promemorior hette det bland
annat:

Medevi säteri vore beläget omkring 8 kilometer från Bona och stötte med
sina gränser till Bona-Karlsby kronopark. Egendomen omfattade omkring 300
tunnland åkerjord, hade goda beten och vidsträckta skogsmarker, dock mestadels
bevuxna med ungskog. Vattenkvarn funnes. Ladugården, tillräcklig för gårdens
behov, vore i gott stånd. Övriga till jordbruket hörande hus tarvade reparation,
men kunde användas tillsvidare i sitt nuvarande skick.

Tvenne större bostadshus, liggande såsom flyglar till en nedriven herrgårdsbyggnad,
innehölle stora och väl underhållna rum. I dessa kunde genast provisoriskt
förläggas omkring 40 elever och jämväl bliva plats för föreståndare och annan
personal. Utrymmen funnes lämpliga till matsal och dagrum. Köksutrymmena
vore goda. Genom sin belägenhet i förhållande till Bona, nära men icke för nära,
lämpade sig Medevi säteri särskilt väl för att omedelbart apteras till en jord- och
skogsbrukskoloni, till vilken elever från Bona kunde efter en tids prövning överflyttas.
Förvaltningskostnaderna borde genom Bonas närbelägenhet kunna hållas lägre än
om en anstalt skulle upprättas alldeles fristående. På Medevi kundo till att börja
med arbetsdriften helt läggas på jord- och skogsbruk samt mjölkproduktion. För

II. Me :eviprjjektet.

Bona styrelsen.

Domänstyrelsen.

44 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Bona i dess utbyggda skick skulle livsmedelsalstringen vid Medevi komma väl
till pass.

Egendomen vore utbjuden för 450.000 kronor, vilket pris dock uppenbarligen
vore för högt. För elevkolonien erfordrades inventarier till ett uppskattat värde
av 25,000 kronor. Till inköp av levande och döda inventarier ävensom till iståndsättande
av en del till jordbruket hörande byggnader beräknades åtgå 170,000
kronor. Härtill komme kostnader för vissa ändringar i de byggnader, som skulle
bilda själva anstalten samt för erforderlig personals avlönande.

Enligt en approximativ beräkning, som byggnadsingenjören Lindblad
sedermera på anmodan verkställt, skulle de ändringsarbeten å egendomens
bostadsbyggnader, som skulle erfordras för att göra dessa användbara
till bostader för elever och personal, belöpa sig till sammanlagt

70,000 kronor. Genom dessa ändringar skulle dock erhållas 20 platser
utöver de av direktören beräknade eller sålunda tillhopa 60 platser.
Sammanlagda kostnaden för realiserande av detta projekt skulle alltså,
frånsett köpeskillingen för fastigheten och utgifterna för personalens
avlönande, uppgå till omkring 265,000 kronor.

I en av sina förutnämnda promemorior skisserar Bonadirektören,
huru enligt hans mening en till Medevi förlagd elevkoloni skulle vidare
utvecklas. På en närmare redogörelse härför skall jag dock ej nu ingå,
utan vill inskränka mig till att omnämna, att enligt detta utkast vid
Medevi skulle uppföras en elevbyggnad av sten såsom huvudbyggnad
till de båda flyglarna. Denna elevbyggnad skulle avses för högst 40
elever. Flyglarna åter, vilka äro reveterade träbyggnader, skulle tagas
i anspråk såsom bostäder för personalen och förvaltningslokaler. Vindsvåningen
i den ena av dem skulle dock inredas till ett reservutrymme
för högst 20 elever. Enligt denna plan skulle sålunda Medevi ej heller
i fortsättningen — åtminstone icke tillsvidare — beräknas för större antal
elever än det, som efter de av byggnadsingenjören Lindblad föreslagna
åtgärderna skulle kunna provisoriskt förläggas dit eller högst 60.

På grund särskilt därav, att det sålunda väckta förslaget syntes
mig öppna möjlighet att inom en jämförelsevis kort tid få den starka
överbeläggningen å Bona i avsevärd mån avhjälpt, blevo, efter det jag
i saken samrått med chefen för jordbruksdepartementet, handlingarna i
ärendet överlämnade till detta departement för förebringande av erforderlig
utredning. Dylik utredning föreligger nu i form av utav domänstyrelsen
infordrade värderingsinstrument samt ett av samma styrelse
därå grundat eget utlåtande, dagtecknat den 23 februari 1918. En
närmare redogörelse för denna utrednings innehåll lärer ej nu erfordras.
Här må endast omnämnas, att domänstyrelsen i sitt utlåtande kommer

Kung!. Maj:te nåd. proposition Nr 338.

till det resultat, att ett pris av 259,000 kronor skulle vara det högsta,
varför egendomen i fråga borde av kronan inköpas.

Agaren av Medevi, som på sätt förut nämnts, ursprungligen utbjudit
egendomen för 450,000 kronor, har sedermera efter vart annat
sänkt priset först till 400,000 kronor och sedan till 390,000 kronor.
Under detta sistnämnda pris har han förklarat sig icke vilja sälja
densamma.

Den 27 november 1917 gav jag Bonastyrelsen i uppdrag att jämte
direktören å Bona genom besök å alkoholistanstalterna vid Venngarn
och Salbohed undersöka möjligheten av en provisorisk förläggning dit av
till tvångsuppfostran dömda minderåriga förbrytare. Samtidigt anmodade
jag samma personer att besöka även andra platser, som kunde lämpa
sig som provisoriska upptagningsanstalter av nu ifrågavarande art. För
resultatet av deras besök vid Venngarn och Salbohed får jag tillfälle
att redogöra längre fram i annat sammanhang. För fullgörande av
uppdraget i övrigt har, efter samråd med vederbörande domänintendenter
och domänstyrelsen, undersökning uti förevarande hänseende verkställts
beträffande t-renne kronoegendomar, nämligen Dagöholm och Väderbrunn
i Södermanlands län samt förutvarande överstebostället Tima i Rystads
socken av Östergötlands län. I särskilda skrivelser av den 26 januari
1918 har Bonastyrelsen därefter anmält, att den på skäl, för vilka jag
nu ej lärer behöva ingå, ansåge Dagöholm och Väderbrunn olämpliga
för ändamålet i fråga. Beträffande Tima yttrar styrelsen i den ena av
berörda två skrivelser:

Däremot hade kronodomänen Tuna, belägen 1.2 mil från Linköping vid sjön
Roxens strand i viss avskildhet, ehuru icke för långt från kommunikationsleder,
befunnits äga rätt stora förutsättningar för det ändamål, varom nu vore fråga.
Totalarealen vore omkring 340 hektar därav omkring 130 hektar åker. Invid
egendomen funnes skog, som vore ställd under domänstyrelsens förvaltning. Husen
syntes vara i jämförelsevis gott stånd. Gårdens gamla slottsbyggnad, nu använd
såsom magasin, innehölle en mängd stora rum. Byggnaden vore numera täckt
endast med ett spåntak, och av densamma torde endast grund, murar, stentrappor
och delvis bjälklag vara i sådant skick, att vid byggnadens iståndsättande dessa
byggnadsdelar kunde väntas användbara. Nämnas kunde, att domänintendenten i
Östergötlands län, som fäst styrelsens uppmärksamhet å Tuna, förklarat, att han
länge ansett Tuna, som för närvarande icke lämnade statsverket mer än 4,000
kronors arrendeinkomst, borde användas för något publikt ändamål både med hänsyn
till jordegendomens goda beskaffenhet och möjligheten att återställa det ståtliga
byggnadskomplex, som ännu benämndes slottet''.

Ägaren av
Medevi.

III. Timaprojektet.

Bona styrelsen.

Byggnads styrelsen.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Den planerade nya avdelningen vid Bona med plats för 80 elever kunde
givetvis icke tänkas bliva fullbordad på mindre byggnadstid än omkring två år,
och färdigställt avhjälpte detta byggnadsföretag endast delvis överbeläggningen av
Bona. Att genom nybyggnad på annan ort än Bona under den närmaste tiden
vinna de minst 100 nya platser, som skall bliva behövliga under innevarande och
nästkommande år, vore icke heller möjligt.

Därest Venngamsanstalten icke kunde tänkas disponerad för nu ifrågavarande
ändamål, vilket givetvis vore den bästa lösningen av platsfrågan, återstode enligt
styrelsens förmenande ingen annan åtgärd än att på lämpliga, staten tillhörande eller
åt staten förvärvbara lantegendomar i där redan befintliga hus söka provisoriskt
åstadkomma de elevplatser, som ofördröjligen erfordrades. Styrelsen ville dock hava
erinrat om att verkställighet av tvångsuppfostran hittills visat sig kräva särskilda
byggnadsanordningar för elevernas separation nattetid och tillsyn och vård i övrigt,
och att en provisorisk förläggning givetvis komme att medföra många olägenheter
och stora svårigheter.

Ett förslag i denna riktning utgjorde det förut omförmälda Medeviprojektet.
Genom detta förslag, sådant det dittills förelåge, erhölles emellertid icke mer än
högst 60 platser. Inom styrelsen hade därför den tanken uppstått att även låta
utreda möjligheten av att å kronoegendomen Tuna i dess nuvarande skick placera
ett antal elever. Vid ett besök å Tuna hade besiktigats en del byggnader även
med nu antydda plan i sikte. Såvitt vid detta besök kunnat bedömas, syntes
efter successiv beläggning 30 ä 40 elever kunna där få sängplatser. Kostnaden
för anskaffning — eventuellt inlösen — av vid Tuna erforderliga levande och döda
inventarier måste givetvis bliva avsevärd, men härför använda medel torde ju i viss
mån kunna anses såsom kapitalplacering.

Med stöd av vad styrelsen sålunda anfört anhöll styrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte igångsätta en närmare utredning beträdande sättet
och kostnaderna för anordnande vid Tuna av en allmän uppfostringsanstalt
av åtminstone till att börja med provisorisk art. Samtidigt
borde enligt styrelsens förmenande utredas, i vad mån och på vad sätt
nya byggnader borde vid Tuna uppföras och åtgärder vidtagas lör att
åstadkomma en permanent, fullständig och för sitt ändamål fullt utrustad
uppfostringsanstalt samt beräkningar uppgöras beträffande kostnader
och erforderlig byggnadstid. Härför erfordrades sakkunnigt biträde och
syntes särskilt i frågan om slottsbyggnadens vid Tuna restaurering
byggnadsstyrelsens mening böra inhämtas.

Genom nådig remiss anbefalldes därefter byggn ads styrel sen att
avgiva yttrande rörande lämpligheten — särskilt med hänsyn till den
å Tima befintliga slottsbyggnaden — av sådan utredning, som Bonastyrelsen
sålunda föreslagit. Sedan i anledning härav föredraganden för
byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå tillsammans med Bonastyrelsens
ordförande och anstaltens direktör studerat förhållandena å platsen, har

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 338-

byggnadsstyrelsen den 19 februari 1918 i ärendet avgivit ett underdånigt
utlåtande av i huvudsak följande innehåll:

Den å Tunn kronoegendom befintliga s. k. slottsbyggnaden vore utan tvivel
en byggnad av stort kulturhistoriskt värde. Dess stomme torde vara uppförd under
förra hälften av 1600-talet. En avbildning av dess dåvarande utseende funnes i
Dahlbergs Sveda antiqua et Hodierna. Slottet och egendomen hade vid 1680 års
reduktion indragits till kronan och sedermera anslagits till boställe för översten för
Ostgöta kavalleri, sedermera Andra livgrenadjärregementet. Byggnaden torde år
1753 hava skadats av brand, men iståndsätta samma år, varvid den i huvudsak
fått sitt nuvarande utseende.

Efter ny lönereglering för armén hade bostället 1876 indragits till kronan.

Numera användes den stora byggnadens bottenvåning till redskapsbod och
dylikt och den övre våningen till sädesmagasin. Visserligen vore huset för närvarande
synnerligen vanvårdat, men dess tillstånd vore dock sådant, att det gåve
en mycket god föreställning om såväl det tidigare 1600-talshusets inredning som
den från 1753 stammande nyinredningens karaktär och utseende. Dessutom måste
man anse, att byggnaden vore i sådant tillstånd, att densamma kunde försättas i
gott skick igen. Bottenvåningen hade inrymt huvudsakligen kök och ekonomilokaler,
i allmänhet utan någon särskild utsmyckning; övre våningen innehölle
bostadsrummen, av vilka flera ännu innehölle en intressant fast inredning. I den
stora salen vore väggarna prydda med stora målningar på putsen. Denna sal
vore jämförelsevis oskadad och kunde lätt åter iståndsättas. I flera av rummen
såge man spår av äldre målad dekoration på väggarna under senare gjord överkalkning.

Huruvida husets bjälklag vore i gott stånd kunde icke avgöras utan undersökning.
Troligen vore bjälklaget mellan de två våningarna gott. Däremot vore
en del av bjälklaget mellan övre våningen och vinden skadat genom väta, som
inträngt genom det bristfälliga yttertaket. Gårdsplanen framför slottet hade på
två ytterligare sidor omgivits av byggnader. Av dessa kvarstode den ena, en envåningslänga
mitt emot slottet. Denna stammade från 1600-talet. I ett av dess
rum, nu sönderdelat i flera smårum, funnes ännu synligt ett dekorativt målat 1600-talstak. Den andra flygellängan genom vilken inkörsporten till gårdsplanen lett,
funnes kvar endast till sina allra nedersta delar, vilka användes såsom källare,
vedbod och dylikt. Gårdens fjärde sida öppnade sig mot sjön Itoxens vatten.

Hela anläggningen jämte den därtill hörande gamla fruktträdgården befunne
sig för närvarande i fullständig lägervall, och dess skick vore alldeles icke staten
värdigt.

Att det vore en uppgift för statens byggnadsvårdande verksamhet att
söka motverka dylika missförhållanden, syntes uppenbart. Vanvård av gamla,
historiskt värdefulla byggnader torde utan tvivel bäst förebyggas genom deras
användande för lämpliga praktiska ändamål. Ur denna synpunkt sett funnes sålunda
intet att invända mot ett förslag att praktiskt utnyttja de gamla byggnaderna
på Duna. Huruvida åter det föreslagna ändamålet kunde anses vara lämpligt för
dessa byggnaders återställande och bevarande, ansåge byggnadsstyrelsen mera tveksamt.

Emellertid hade Bonastyrelsens representanter lämnat en del av byggnadsstyrelsen
,i dess skrivelse närmare angivna uppgifter, av vilka syntes framgå, att det funnes

Departementschefen.

48 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 338-

möjligheter för, att den gamla anläggningen utan större förvanskning kunde apteras
till en anstalt av ifrågasatt slag.

Under sådana förhållanden ville byggnadsstyrelsen icke motsätta sig en
undersökning rörande sättet och kostnaderna för ett dylikt apterande av Tima
kronoegendom.

I Bonastyrelsens skrivelse ifrågasattes det emellertid, att dylik aptenng av
byggnaderna på Tuna skulle utföras för att endast provisoriskt fylla behovet av
plats för uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare. Att endast för ett provisoriskt
fyllande av ett tillfälligt behov inlåta sig på omgestaltning av Tuna gamla
slottsanläggning ansåge byggnadsstyrelsen sig icke böra tillstyrka. Ty huru försiktigt
än en aptering av anläggningen för det ifrågasatta ändamålet utfördes, torde den
dock icke kunna genomföras, utan att anläggningens kulturhistoriska värde därav
lede en viss skada. Att riskera detta blott för ett provisorium ansåge styrelsen
icke vara riktigt. För att provisoriskt lätta svårigheterna på grund av trångboddheten
på Bona, syntes det vara ur alla synpunkter väsentligt lämpligare att, såsom
ju också av Bonastyrelsen först föreslagits, för detta ändamål använda den redan
färdiga alkoholistanstaltens vid Venngarn lokaler, vilka för närvarande icke torde
utnyttjas mera än till en del för sitt ändamål. Då alltså vid Venngarn skulle
finnas ett lokal överskott — och detta just av lokaler uppförda för likartat ändamål
med det här ifrågavarande — syntes det vara riktigare att söka tillgodogöra detta
överskott för den av Bonastyrelsen påklagade lokalbristen, än att tillgripa den
åtgärden att inrätta en helt''ny provisorisk anstalt på Tuna kronoegendom med
sannolikt avsevärda kostnader och med risk att skada där befintliga kulturhistoriskt
värdefulla byggnader för att sedan efter något antal år åter övergiva denna anläggning
med därpå nedlagda kostnader och utövad skada.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställde byggnadsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t icke måtte tillåta upplåtandet av Tunn kronodomän
med den därå befintliga gamla slottsanläggningen till blott ett provisoriskt
apterande för en uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare.
Skulle däremot en dylik anstalt av mera permanent natur prövas nödig
på annat ställe än vid Bona eller dess omedelbara närhet, tillstyrkte
byggnadsstyrelsen den av Bonastyrelsen ifrågasatta närmare undersökningen
av''sättet och kostnaderna för Tuna kronodomäns disponerande
för dylikt ändamål, under förutsättning, att vid denna undersökning och
planläggning noggrann hänsyn toges till den å Tuna befintliga slottsanläggningens
kulturhistoriska värde, samt att, för att möjliggöra detta,
en noggrann undersökning av nämnda anläggning av kompetent person
ägde rum i samband med den övriga ifrågasatta undersökningen.

Då jag nu går att i ett sammanhang framlägga min ståndpunkt
till de huvudförslag, för vilka hittills redogjorts: Medeviprojektet,

Tunaprojektet och förslaget om ändrings- och nybyggnadsarbeten å

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition Nr 338. 49

själva Bona, omfattande bland annat uppförandet av eu ny avdelning
därstädes, anhåller jag att få till behandling först upptaga Medeviproj
ektet.

Detta förslag går, såsom redan nämnts, ut därpå, att staten skulle, a) ang.
med anlitande av de å nionde huvudtiteln anvisade medel till inköp av mdeviPro>ekskogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark, förvärva en omkring 8
kilometer från Bona belägen egendom, Medevi säteri, samt att därå skulle
inrättas en, åtminstone till en början, under Bonaanstalten tydande
jordbrukskoloni av provisorisk karaktär, vilken koloni dock sedermera
möjligen skulle kunna, efter erforderliga om- och nybyggnader, utvecklas
till en institution av mera stadigvarande och självständig art.

Då denna plan först framfördes, angavs såsom en given förutsättning
för att den skulle kunna realiseras, att egendomen i fråga skulle
kunna förvärvas för rimligt pris. På sätt framgår av den av mig i
denna del lämnade redogörelsen, har emellertid den därom hysta förhoppningen
icke gått i uppfyllelse. Enligt domänstyrelsens värdering
skulle egendomen vara värd högst 259,000 kronor. Det lägsta pris,
till vilket säljaren efter förda underhandlingar förklarat sig vilja föryttra
egendomen,_ uppgår emellertid till 390,000 kronor. Enligt domänstyrelsens
värdering skulle alltså ett förvärvande av egendomen på
de av säljaren erbjudna villkoren innebära en överbetalning med

131,000 kronor eller över 50 procent. Att staten skulle gå med på en
dylik affär torde icke kunna ifrågasättas under annan förutsättning, än
att densamma från andra synpunkter än de, som vid värderingen varit
bestämmande, finge anses för staten innebära så stora fördelar, att dessa
kunde anses uppväga den med överbetalningen förenade ekonomiska
nackdelen. Att så icke är fallet torde emellertid framgå av den utredning,
som i sådant avseende förebra<j;ts. Kostnaden för anordnandet å
Medevi av en provisorisk jordbrukskoloni för 40, högst 60 Bonaelever
skulle ju alldeles frånsett utgifterna för själva jordbrukets överlagande,
vilka uppskattats till 1/0,000 kronor — draga en engångskostnad av
omkring 95,000 kronor eller med tillägg av nyssnämnda överbetalning
tillhopa omkring 226,000 kronor. Och samma utredning ger vidare
'' ^ handen, att ett försättande av kolonien i det skick, att den komme
att uppfylla de anspråk man måste ställa på en dylik institution av
mera stadigvarande art, skulle — utan att dock därigenom bereddes
plats för ett ökat antal elever — påkalla bland annat uppförandet av
en ny elevbyggnad och alltså föranleda ytterligare dryga kostnader.

Att märka är vidare att, även om Medeviprojektet skulle komma att
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 298 höft. (Nr 338.) 7

b) ang. Timaprojektet.

50 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

förverkligas i sin vidsträcktaste omfattning, den sålunda erhållna anstalten
i allt fall ej skulle komma att bliva så ändamålsenlig som vore
önskligt. I detta avseende vill jag nu endast erinra om det redan förut
påpekade förhållandet, att egendomens nuvarande huvudbyggnader —
de båda flyglarna — äro av trä.

Av vad sålunda anförts synes det mig uppenbart, att, även om
man får utgå ifrån att det fortfarande står staten öppet att förvärva
Medevi säteri på de av säljaren erbjudna villkoren, ett realiserande av
Medeviprojektet i dess föreliggande skick dock icke kan komma i fråga
främst på grund av dess ofördelaktighet för staten i ekonomiskt avseende.

Att ingå på ett närmare bedömande av Tunaprojektet torde ej
vara erforderligt eller ens möjligt. Den sena tidpunkt, vid vilken
det framförts, ävensom den omfattning, som måste givas åt förslaget
för den händelse att detsamma skall vara ägnat att på ett stadigvarande
sätt bringa en mera avsevärd lindring i den föreliggande platsbristen,
gjorde, att det redan på ^tt tidigt stadium av frågan för mig stod
klart, att någon möjlighet ej förelåg att få detta förslag tillräckligt utrett
i så god tid, att detsammas realiserande skulle kunna underställas
innevarande års riksdag. Några åtgärder i dylikt syfte, utöver förutnämnda
remiss till byggnadsstyrelsen, hava därför ej ännu vidtagits.
Under förutsättning att, på sätt förut konstaterats, ett ytterligare uppskov
med vidtagande av kraftiga, ej endast provisoriska åtgärder i nu
förevarande avseende icke låter sig försvara, kan alltså Tunaförslaget
tillsvidare helt och hållet lämnas ur räkningen, Här må dock framhållas,
att, om Tunaförslaget nu förelegat i fullt utrett skick samt det
vidare gällt att träffa ett val emellan att antingen å Tuna uppföra eu
fullständigt ny anstalt eller ock låta fattigvårdslagstiftningskommitténs
förslag om anordnande av eu ny elevavdelning å Bona, komma till utförande,
det enligt min mening icke är tvivel underkastat, att utslaget
skulle hava — huvudsakligen på de skäl, som nämnda kommitté framfört
vid behandlingen av spörsmålet om företräde bör givas åt stora
eller flera mindre anstalter — fallit till förmån för en utvidgning på
föreslaget sätt av Bonaanstalten.

Härmed har jag dock naturligtvis ej velat säga, att icke Tunaprojektet
i sig innebär ett uppslag, som bör tillvaratagas. Åven om
den planerade utvidgningen av Bona kommer till stånd ävensom en del
provisorit-ka åtgärder vidtagas, är det dock antagligt, att det inom eu
nära framtid skall visa sig nödvändigt att på ett eller annat sätt beredes

Öl

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

ytterligare anstaltsutrymme av nu ifrågavarande slag. Behovet härav
framstår givetvis som än mer trängande, om man betänker det önskvärda
däri, att det ej dröjer allt för länge, innan nödiga förutsättningar
med avseende å anstaltsplatser skapas för ett ikraftträdande av förutnämnda
lagändring beträffande 5 kap. 3 § strafflagen. Vid nu nämnda
förhållande och då förslaget om upprättande å Tuna av en ny uppfostringsanstalt
— ej minst därigenom att en dylik anstalt skulle kunna
utan olägenhet läggas under samma styrelse som Bonaanstalten — synes
erbjuda beaktansvärda fördelar, är jag fullt ense med Bonastvrelsen och
byggnadsstyrelsen om lämpligheten därav, att en utredning i nu ifrågavarande
avseende med det snaraste igångsättes.

På sätt torde framgå av vad jag redan förut anfört, bör den
stadigvarande utökning av anstaltsplatsernas antal, som konstaterats som
en oavvislig nödvändighet, enligt min mening nu i första rummet åstadkommas
på det sätt, att å Bona upprättas en ny elevavdelning i huvudsaklig
överensstämmelse med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag.
Visserligen har fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt — med instämmande
i viss mån av detta verk självt — dels uttalat vissa betänkligheter
av mera principiell innebörd mot utvidgningens verkställande efter
de linjer, fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagit, dels ock framställt
vissa anmärkningar mot detta förslags utförande i detalj. Vad
de ifrågavarande principiella betänkligheterna angår, synas de mig emellertid
hava blivit på ett övertygande sätt vederlagda av Bonastyrelsen
i den ena av dess båda skrivelser av den 13 mars 1917, nämligen den
av mig här förut tidigast refererade. Och med avseende å detaljanmärkningarna
torde vara tillräckligt att hänvisa till byggnadsstyrelsens utlåtande
i saken, i vilket dessa anmärkningar icke vunnit något stöd.

Om jag än sålunda i huvudsak ansluter mig till fattigvårdslagstiftningskommitténs
förslag i denna del, synes det mig dock, som om
de jämkningar i detta förslag, vilka förut omnämnda kommitterade ansett
sig kunna förorda i sparsamhetssyfte, skulle kunna vidtagas utan
några olägenheter av mera avsevärd betydelse. Beträffande de särskilda
ändrings- och nybyggnadsarbeten, vilka ingå som ett led i förslaget eller
ock eljest, på sätt redan nämnts, av Bonastyrelsen förordats till utförande
vid anstalten, torde jag kunna inskränka mig till att nämna följande.

Enligt förslaget sådant det föreligger efter de däri av kommitterade
företagna jämkuingarna skulle till bostäder åt förmän uppföras
4 enfamiljshus och 2 tvåfamiljshus. Syftet med dessa byggnader är
att bereda tjänliga bostäder åt en av de nuvarande ordinarie förmännen,

cj ang. de föreslagna
ändrings-
och nybyggnadsarbetena
d Bona.

Föruiaiis bostftder.

Ytterligare
en ny bostadsbyggnad.
Reparation
av den
s. k. Ornässtugan
och.
bokhållarbostaden.

Koloniavdelning
vid utgården
Bock.
fall.

Nattvaktsbostad
vid utgången
Trvfnll.

52 Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 338.

vilken nu saknar familjebostad, samt åt flertalet av de ytterligare 8 förmän,
vilka enligt Bonastyrelsens, på sätt jag får tillfälle att längre fram
närmare omnämna, av löneregleringskommittén biträdda förslag skulle
från och med år 1919 uppföras på ordinarie stat. Betydelsen — särskilt
från rekryteringssynpunkt — därav, att åt anstaltens personal anskaffas
familjebostäder, torde icke kunna nog uppskattas och har också med
styrka framhållits av Bonastyrelsen. Ett utbyte i större utsträckning än
kommitterade ifrågasatt av systemet med enfamiljshus mot sådant med tvåfamiljshus
torde icke kunna förordas på den grund, att det för bevakningens
behöriga tillgodoseende blir nödvändigt att vid upprättandet av
den nya elevavdelningen hava förmansbostäder utplacerade på skilda
platser i dess närhet. Enligt min mening böra alltså medel äskas till uppförande
av 4 enfamiljshus med 46,200 kronor och 2 tvåfamiljshus med

42,000 kronor eller sålunda till 8 förmansbostäder tillhopa 88,200 kronor.

I Bonastyrelsens förslag ingår även ersättande av en mitt emot anstaltens
huvudingång belägen äldre bostadsbyggnad med en ny sådan
ävensom reparation av en annan bostadsbyggnad, kallad Ornässtugan,
och av bokhållarbostaden. Behovet av dessa arbeten synes mig vara
tillfullo ådagalagt. Dock synes det mig, som om den nya bostadsbyggnaden
utan större olägenhet skulle kunna, på sätt kommitterade föreslagit,
uppföras efter samma ritningar som nyssnämnda tvåfamiljshus
samt härigenom i förhållande till Bonastyrelsens förslag åstadkommas
en besparing på 2,000 kronor. Kostnaden för samtliga nu förevarande
arbetens verkställande skulle på detta sätt kunna beräknas uppgå till
sammanlagt allenast 31,300 kronor.

Den av Bonastyrelsen framförda planen på anordnande vid utgården
Bockfall av en mindre jordbrukskoloni är enligt min mening
värd synnerligt beaktande. Genom denna plans realiserande skulle för
den relativt låga kostnaden av tillhopa 27,900 kronor erhållas plats för
8 elever samt en förbättrad förmansbostad i stället för en utdömd sådan.
Alldeles frånsett den fördel detta förslag innebär så tillvida, att det är
ägnat att på ett jämförelsevis hastigt sätt skapa ett ökat platsutrymme,
synes mig förslaget vara att varmt förorda från den synpunkten, att
det erbjuder ett tillfälle att få pröva lämpligheten av vissa elevers behandling
under vissa friare former och även i andra avseenden olika förhållanden
än dem, som äro förbundna med den egentliga anstaltsvården.

Mot förslaget att vid utgården Tryfall inrätta en ytterligare nattvaktsbostad
på det sätt, att en därstädes befintlig bostadslägenhet skulle
för en beräknad kostnad av 1,600 kronor uppdelas i tvenne, har jag
intet att erinra.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Däremot håller jag före, att med den föreslagna utvidgningen av
kontors- och expeditionslokalerna fortfarande bör kunna anstå någon tid.
Att behov av en dylik utvidgning föreligger, har jag visserligen varit i
tillfälle att vid mitt besök vid anstalten konstatera, men med hänsyn
till det höga belopp, vartill kostnaderna för de övriga än mer angelägna
arbeten, som jag kommer att förorda, belöpa sig, måste dock detta anslagskrav
få vika. Den härigenom tillsvidare uppkomna besparingen uppgår
till 22,000 kronor.

Mot det begärda beloppet 10,500 kronor till inventarier för sjukstugan,
elevkolonien vid Bockfall och en del enkelrum har jag intet
annat att erinra än att, då de två enkelrummen i den nya bostadsbyggnad,
som skulle ersätta den nu mitt emot anstaltens huvudingång
belägna äldre bostadsbyggnaden, skulle komma att enligt det av mig
förordade förslaget försvinna, beloppet torde kunna begränsas till 10,000
kronor. Att, i motsats till vad ansågs sannolikt vid tiden för avlåtandet
av propositionen om uppförandet av sjukstugan, redan nu erfordras
medel till nya sjukhusinventarier, har givetvis sin grund i de ökade
anspråk, som måste ställas på sjukstugan efter elevantalets starka tillväxt.

Vad därefter angår den nya elevavdelningens byggnader och inventarier
torde efter de ganska avsevärda inskränkningar i de båda flyglarnas
utrymmen, som förutnämnda kommitterade föreslagit och varigenom
beräknats uppkomma en besparing på 17,000 kronor, några ytterligare
ändringar, ägnade att nedbringa kostnaderna, icke kunna ifrågasättas.
De mera väsentliga skiljaktigheter, som dessa nya byggnader skulle
komma att uppvisa i förhållande till de äldre elevbyggnaderna, hänföra
sig, vad inredningen beträffar, mestadels till sådana ändringar i huvudsakligen
sanitärt syfte, för vilkas vidtagande en under flera år vunnen
erfarenhet givit stöd, och torde följaktligen få anses vara fullt motiverade.

Den av kommitterade i överensstämmelse med arkitekten Lundegårdhs
förslag ifrågasatta vedförråd sbyggnaden är en nyhet i förhållande
till fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag. Den har, enligt vad jag
inhämtat, ansetts nödvändig för att hysa de ansenliga bränsleförråd,
som beräknas åtgå till den nya elevavdeluingens uppvärmning. Värmeugnarna
där äro nämligen liksom de, som höra till do nuvarande elevbyggnaderna,
avsedda för eldning med ved, och meningen är, att fortfarande
skall såsom hittills vid anstalten som bränsle användas i huvudsak
allenast av eleverna uppbrutna trädstubbar eller annat av dem tillvarataget
mindervärdigt skogsavfall.

Vedförrådsbyggnadens provisoriska inredning till bostadsbarack för
arbetarna under byggnadstiden torde vara att förorda såsom innebärande

Utvidgning;
av kontorsoch
expeditionslokalerna.

Inventarier
till sjukstugan,
elevkolonien
vid
Bockfall
in. in.

De nya elevbyggnaderna

jämte tillhörande
uthus
och inventarier.

Lantbruksinspektorsb
ostad.

54 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

en avsevärd besparing i jämförelse med uppförandet enligt det ursprungliga
förslaget av en särskild byggnad härför.

Kommitterade hava, på sätt förut nämnts, framkastat den tanken,
att i händelse ett framflyttande av tiden för de båda flygelbyggnadernas
uppförande skulle av en eller annan anledning anses påkallat, vissa
utrymmen i huvudbyggnaden skulle för en beräknad kostnad av 6,000
kronor provisoriskt inredas till sovplatser för 40 elever. Att med eu
dylik anordning, varigenom i en och samma ej särdeles stora byggnad
skulle inhysas tillhopa 80 elever, måste vara förbundna avsevärda olägenheter,
hava kommitterade själva framhållit. I likhet med dem anser
jag också, att en dylik åtgärd bör tillgripas endast i yttersta nödfall
och att därför med beslut därom lämpligen bör få anstå, tills man
bättre än nu kan överblicka platsbehovet under de närmaste åren.

Huru kostnaderna för den nya elevavdelningen med uthusbyggnader
skulle, enligt vad sålunda av mig förordats, komma att ställa sig,
framgår av följande sammanställning:

Huvudbyggnaden.................................................................... kronor 280,000

Östra flygeln ........................................................................... » 105,000

Västra flygeln............................................................................ » 102,000

Vedförrådsbyggnad, inredd provisoriskt som arbetarebarack
........................................................ kronor 7,500,

varifrån dock skall dragas det belopp,
som för arbetarebaracks utförande inräknats
i huvudbyggnadens och flyglarnas
slutsummor eller.............................. kronor 7,000 kronor 500

kronor 487,500

Mot den beräknade summan av 24,450 kronor för inventarier till
de nya elevbyggnaderna torde intet vara att erinra.

Att en ny bostad för lantbruksinspektoren uppföres, synes mig
vara eu välbetänkt åtgärd. Han skulle ju enligt den framlagda planen
bliva avdelningsföreståndare å den nya elevavdelningen och bör följaktligen
hava sin bostad i närheten av denna avdelning. Lantbruksinspektorens
nuvarande bostad är avsedd att upplåtas åt den nya befattningshavare
— verkmästare —, till vars avlönande jag längre fram kommer att
hemställa att medel begäras av riksdagen och vilken befattningshavare
skulle komma att efterträda lantbruksinspektoren såsom föreståndare för
en av de nuvarande elevavdelningarna. Kostnaden för den nya lantbruksinspektorsbostaden
belöper sig efter den minskning av densamma,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

som kommitterade föreslagit och varigenom beräknats uppstå eu besparing
på 4,500 kronor, till 27,000 kronor.

Behovet av en verkstadsbyggnad å Bona torde vara tillfullo ådagalagt.
Detta behov har med styrka framhållits av fattigvårdslagstiftningskommittén
och av denna ansetts vara förhanden alldeles oberoende av
den nya elevavdelningens tillkomst, ehuru förslaget om dess uppförande
av kommittén framförts i samband med förslaget om denna nya avdelning.
Enligt kommitténs förslag skulle verkstadsbyggnaden uppföras
av sten. Kommitterade hava däremot föreslagit materialets utbytande
mot trä samt härigenom kommit till eu minskning i kostnaden från

73.000 till 52,000 eller sålunda med 21,000 kronor. Då några avgörande
skäl ej synas kunna anföras mot kommitterades förslag i
denna- del, torde detsamma — särskilt av sparsamhetshänsyn — böra
biträdas.

Önskligt hade givetvis varit, om samtidigt med framförandet av nu
ifrågavarande omfattande byggnadsföretag kunnat framläggas förslag
jämväl till fullständigt ordnande av Bonaanstaltens vattenförhållanden
och till ett nöjaktigt tillgodoseende av anstaltens behov av elektrisk
energi. Då detta emellertid av skäl, som Bon astyrelsen åberopat, icke
låtit sig göra samt nödvändigheten av ett skyndsamt genomförande av
utvidgningsarbetena förbjuder varje uppskov med desammas påbörjande,
torde ingen annan utväg återstå än den av styrelsen föreslagua eller
att låta med äskandet av medel till tillfredsställandet av dessa särskilda
behov anstå till ett annat år. Några större olägenheter torde ej kunna
anses vara förenade med ett dylikt uppskjutande av fattandet av definitivt
beslut i dessa avseenden, då ju i allt fall utredningen giver vid
handen, att de största utsikter förefinnas för att båda de förevarande
spörsmålen skola kunna inom den närmaste framtiden få en fullt tillfredsställande
lösning. Vad särskilt angår vattenfrågan, vill jag erinra
om att, i fall mot all förmodan det skulle visa sig, att det av förutnämnde
ingenjör Bergström i första hand förordade förslaget om tillgodogörandet
av det i den nya borr brunnen funna vattnet icke skulle visa
sig kunna med fördel genomföras, andra fullt framkomliga vägar torde
finnas. En dylik, som framkastats av ingenjören Bergström i dennes
förut omnämnda yttrande av den 18 januari 1917, skulle bestå däri,
att vatten toges direkt från Bocksjön samt detta därefter genomginge
rening på ett eller annat sätt. Kostnaden för en dylik anordninguppskattar
ingenjören Bergström i sitt berörda yttrande till omkring

40.000 kronor.

Verkstads byggnad.

Vattenförhållandenas

ordnande
samt tiUfredsställandet
av anstaltens
behov
av elektrisk
energi.

Samman fattning.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

En sammanfattning av vad sålunda enligt min mening bör av
riksdagen äskas för utförande av ändrings- och nybyggnadsarbeten vid
Bona ger följande resultat:

Förmansbostäder .......................................................... kronor 88,200

En bostadsbyggnads ersättande med en ny sådan......... » 21,000

Reparation av den s. k. Ornässtugan ................................ » 7,000

» » bokhållarbostaden .......................................... » 3,300

En kolonibyggnad vid Bockfall.......................................... » 24,000

Iståndsät tände av en bostad för ladugårdsförmannen vid

Bockfall.............................................................................. » 3,900

Anordnande av bostad vid Tryfall för ytterligare en

nattvakt.................................................................................... » 1,600

Inventarier till sjukstugan, den nya kolonibyggnaden

vid Bockfall m. m............................................................. x> 10,000

Nya elevavdelningen:

huvudbyggnaden .................................... kronor 280,000

östra flygeln............................................ » 105,000

västra flygeln .......................................... » 102,000

uppförande av en vedförrådsbyggnad,
provisoriskt inredd som arbetarbarack,
i stället för en i kostnaden
för elevbyggnaderna inräknad särskild
arbetarbarack.............................. » 500 » 487 500

Inventarier till nya elevavdelningen ................................. » 24,450

Lantbruksinspektorsbostad ................................................ y> 27,000

Verkstadsbyggnad ........................................ » 52,000

Summa kronor 749,950

eller sålunda i runt tal 750,000 kronor.

Härtill kommer erforderligt belopp för ordnandet av vattenförhållandena
vid Bona, vilket belopp dock ej ännu kan med någon större
grad av tillförlitlighet beräknas och med vars äskande därför, på sätt
förut föreslagits, torde få anstå till ett annat år.

Emellertid är att märka, att med all sannolikhet även av annan
anledning ett tilläggsanslag till nu ifrågavarande byggnadsföretag blir
erforderligt. Enligt byggnadsstyrelsens mening komma nämligen de
gjorda kostnadsberäkningarna, som äro uppgjorda i december 1917
efter då gällande prislägen, att icke oväsentligt överskridas. Med den
osäkerhet, som för närvarande är rådande på byggnadsindustriområdet,

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 338.

lntei det sig icke göra att ens tillnärmelsevis beräkna, hur stort detta
överskridande kommer att bli.

Att i större utsträckning än nu sagts vänta med äskandet av anslag
torde ej vara „tillrådligt. Ur flera synpunkter, ej minst den ekonomiska,
torde det nämligen vara att förorda, att samtliga byggnadsarbeten
i största m oj liga utsträckning samtidigt utlämnas till entreprenad åt
samma byggmästare, något som ju också framhållits av byggnadsstyrelsen
sa vitt angår den nya elevavdelningens särskilda byggnader.

Vid avlåtandet av innevarande års statsverksproposition uppgav
jag vid punkt 30 under andra huvudtiteln, att vid verkställd preliminär
beräkning för andrings- och nybyggnadsarbeten å Bona skulle erfordras
omkring 785,000 kronor. Av detta belopp höll jag före att 235,000
kronor borde beraknas å 1918 års tilläggsstat samt återstoden 550,000
,™or„ iordeIas med 300,000 kronor å 1919 års och 250,000 kronor å
'' . , f8 riJc9stat\ 1 överensstämmelse härmed fattade också Kungl.
Aayt beslut, sa vitt angick beräknande av medel för nu ifrågavarande
ändamål i 1918 ars tilläggsstat och 1919 års riksstat. Då någon giltig
an1e.nm^ e-i ^orde föreligga till att avvika från de sålunda gjorda beraknmgarna,
torde av det belopp, som enligt vad förut sagts, tillsvidare
Dor lor nu ifrågavarande ändamål äskas av riksdagen, eller 750 000
kronor, 235 000 kronor böra begäras å 1918 års tilläggsstat och 300^000

kronor a 1919 ars stat. Med anvisande av återstoden torde få anstå
till ett annat ar.

Genom anordnandet av dop föreslagna jordbrukskolonien för 8
elever vid utgården Bockfall samt upprättandet av den nya elevavdelmngen
vid själva Bona för 80 elever skulle det ordinarie platsutrymmet,
som, pa satt förut nämnts, kan beräknas under innevarande vår omfatta
148 platser, bliva utvidgat så, att utrymme skulle finnas för 236 elever,
ra detta satt skulle ett behov, svarande mot det nuvarande behovet av
omkring 240 platser, bliva i det närmaste tillgodosett. Emellertid ligger
det i sakens natur, att det måste dröja länge, innan dessa utvidgningar
kunna bhva fullt genomförda. Kolonien vid Bockfall torde kunna bhva
klar att emottaga sina skyddslingar tidigast under loppet av innevarande
ars host och den nya elevavdelniugens byggnader kunna antagas bliva
iardiga, att tagas i bruk för sitt ändamål, huvudbyggnaden, avsedd för
40 elever, i slutet av år 1919 och de båda flygelbyggnaderna, avsedda
en var for 20 elever, först under senare hälften av år 1920.
or ett snabbt avhjälpande av det nödläge, vari Bonaanstalten för närliihang
till riksdagens protokoll 1818. 1 samt. 398 höft. k Nr 338.) ,x

IV. Provisoriska
åtgärder -

Bonastyrelsens
förberedande
under■
sökning.

a) beträffani
Salbohed.

58 Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 538.

varande befinner sig, fordras därför, såsom redan förut påpekats, att
jämväl andra än nu föreslagna åtgärder vidtagas. Den skyndsamhet,
som är av nöden, gör att dessa åtgärder måste antaga karaktären av
ett provisorium. Då platsbehovet kan väntas belöpa sig vid slutet av
innevarande år till minst 300 samt under loppet av år 1919 till i medeltal
minst 320, måste, även under förutsättning att överbeläggningen
å Bona bibehålies vid sin nuvarande storlek, de provisoriska åtgärderna
gå ut på anskaffandet under det närmaste året av omkring ett
100-tal nya platser. Med hänsyn till de allvarliga olägenheter, som äro
förbundna med nämnda överbeläggning, ävensom därtill, att den möjligheten
icke är utesluten, att platsbehovet kommer att inom den närmaste
tiden bliva större än nu antagits, bör försiktigheten bjuda, att man
räknar med snarare ett högre än ett lägre tal än nu sagts. _

Att finna en lämplig form för de sålunda erforderliga provisoriska
åtgärderna har mött ej ringa svårighet. För de försök, som gjorts i
sådant avseende, vill jag nu lämna en kortfattad redogörelse tor att
därefter angiva det resultat, vari samma föisök utmynnat.

Då på grund av kända förhållanden patientantalet å landets alkoholistaust.
-dter& under senare tid varit avsevärt lägre än det, för vilket
'' de beräknats, låg det enligt min mening nära till hands att undersöka,
huruvida icke någon av dessa anstalter skulle lämpa sig för ett provisoriskt
apterande till uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare. 1
anledning härav lät jag strax efter mitt förut omförmäla besök a Bona
i november 1917 uppmana Bonastytelsens ledamöter att närmare undersöka
möjligheten av en sådan anordning samt i sådant syfte avlägga
besök å de av dessa anstalter, som kunde antagas komma i fråga for
ändamålet, främst statens vårdanstalt för alkoholister vid Vcnngarn samt
den under föreningen Flöda kolonier lydande, av staten erkända alkoholistanstalten
å Salbohed. u

Sedan Bunaanstaltens direktör jämte ledamöter av samma anstalts
styrelse avlagt besök vid Salbohed och Venngarn, framlade styrelsen
resultatet härav ävensom av de undersökningar, styrelsen i övrigt företagit
i nu nämnt avseende, uti en till mig avlåten skrivelse av den
15 december 1917.

e Beträffande Salbohed sammanfattade styrelsen därvid sitt omdöme

på i huvudsak följande sätt:

Vid besöket å Salbohed hade styrelsen haft i sikte, att det gällt att provisoriskt
bereda plats under den allra närmaste tiden för ett ganska avsevart antal

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

elever. \ filare hade styrelsen — med ledning av den erfarenhet styrelsen hade
från den nuvarande överbeläggningen å Bona — utgått ifrån, att vid ordnande av
provisoriska platser för elever å annan ort stor försiktighet måste iakttagas för
att icke äventyra, att den pedagogiska verksamhet, som skulle å allmän uppfostringsanstalt
bedrivas, komme att misslyckas och därigenom råka i vanrykte. Såsom
ett nödvändigt villkor för upprättande av provisorisk uppfostringsanstalt hade därtör
synts styrelsen böra uppställas, att kompetent upptöstringspersonal kunde anskaffas
eller kunde tänkas i viss mån förefinnas vid för annan verksamhet upprättade
institutioner. Vidare måste byggnadskomplexen vara så inrättade och placerade,
att de'' erbjöde översiktlighet, ej vore eldfarliga och medgåve sådana anordningar,
att en fördelning av eleverna i grupper läte sig genomföras utan för
stor ledare- och övervakningspersonal.

Från dessa synpunkter hade förhållandena på Salbohed tett sig allt annat
än gynnsamma. Eu närmare beskrivning av denna förutvarande lägerplats funnes
intagen, i betänkande, avgivet av de för utredning av frågan om statsåtgärder för
alkoholistvård jämlikt nådigt bemyndigande den 12 september 1913 tillkallade kommitterade
(sid. 30 och 31). Styrelsen hade först besökt det i nämnda betänkande
omförmälda^ sjukhuset, vilket visserligen kunde tänkas anordnat till elevbyggnad,
men för sådant ändamål tarvade icke obetydliga ombyggnader med ty åtföljande
kostnader. På betydande avstånd från sjukhuset invid den forna exercisheden
funnes ännu kvar en barack, 36 meter lång och 18 meter bred, och försedd med
uppvärmningsanordningar. Den användes nu delvis till verkstadslokaler. Här
funnes gott om utrymme, men styrelsen hade fått det bestämda intrycket, att
pojkar i ålder 15—21 år, förlagda i en dylik, byggnad och utsatta i en sådan trist
isolering, som präglade Salbohed, snart skulle gripas av en obetvinglig vantrevnad,
varav den säkra följden skulle bliva talrika rymningar. Därtill komme, att förefintliga
hus läge sa långt ifrån varandra, att vid en uppfostringsanstalt erforderlig
överblick icke kunde ernås. En förfallen ladugård med vidbyggd loge läge på
rätt långt avstånd från förra sjukhusbyggnaden och invid det jordområde, enligt
uppgift cirka 100 tunnland, som vore upplåtet på arrende till föreningen Flöda
kolonier. Jorden hade länge varit vanhävdad och med de arbetskrafter, som stått
nuvarande arrendeinnehavaren till buds, hade dess försättande i kultur ännu icke
kunnat åstadkommas. Dräneringen uppgåves vara ofullständig på grund av igenfallna
täckdiken. Den forna exercisheden finge ock uppodlas, men detta hade hittills
skett i rätt ringa grad. I allmänhet hade styrelsen fått det intryck, att förutsättningarna
för en någorlunda fullständig utbildning till jordbruksarbetare under
nuvarande ° förhållanden icke förefunnes. Givet vore, att i nu berörda avseende
kraven måste sättas högre, när det gällde utbildning av unga män, än när man
ville bereda sysselsättning för genom alkoholmissbruk skadade äldre individer.

Av det anförda framgingc, alt styrelsen funnit Salbohed icke lämpa sig såsom
provisorisk allmän uppfostringsanstalt för mideråriga förbrytare dels på grund
av dess avlägsna, alltför isolerade läge. som skulle verka deprimerande på unga
sinnen, dels på grund av byggnadernas beskaffenhet och inbördes läge, som skulle
föranleda alltför stor kostnad såväl för byggnads- och ändringsarbeten som för
övervakningspersonal.

Bonastyrelsen slutade sin framställning i denna del med att beHtämt
avstyrka Säl boheds användning lör nu ifrågasatta ändamål.

b) beträffande
Venngarn.

e) beträffande
övriga alkoholist
anstalter.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Rörande Venngarnsanstalten, som är närmare beskriven i Kungl.
Maj:ts proposition nr 155 till 1914 års senare riksdag, hette det åter i
nu förevarande skrivelse:

Med avseende å Venngarnsanstalten, som förefallit styrelsen vara synnerligen
väl anordnad och i goda händer, kunde styrelsen obetingat uttala sig för dess
lämplighet som allmän uppfostringsanstalt för minderåriga, detta dock givetvis under
förutsättning, att anstalten uteslutande användes till uppfostringsanstalt. Ett sammanförande
av unga förbrytare med sådana individer, för vilka anstalten anlagts
och nu användes, kunde naturligen icke ifrågakomma och de olika kategoriernas
särskiljande på samma anstalt mötte oövervinneliga svårigheter.

Styrelsen ansåge sig tillika böra erinra om att skollokaler saknades. För
elevernas praktiska utbildning funnes i det hela det mesta av vad som behövdes,
och övervakningen kunde organiseras på för en uppfostringsanstalt av här ifrågavarande
art behövligt sätt. Dock syntes byggnadsanordningarna föranleda proportionsvis
något större tillsynspersonal än å Bona.

I fråga om sina undersökningar i övrigt yttrar styrelsen vidare:

Då styrelsens uppdrag omfattat undersökning av även andra än nu nämnda
platsers lämplighet såsom provisoriska anstalter för verkställighet av domstols förordnande
om tvångsuppfostran, hade styrelsen sökt skaffa sig upplysningar om platsutrymme
och beläggning å privata alkoholistanstalter. Verkställande direktören för
föreningen Flöda kolonier pastor Hammar hade lämnat styrelsen följande:

Uppgift å antalet platser och patienter å rikets alkolistanstalter den

15 november 1917.

	Antal platser	Patienter 15/u 1911
Statsanstalt:
Venngarn................................	....................................... 100	47
Statserkända anstalter:
Floda-kolonierna: Vemdalen,	Hästveda och Salbohed 77 •	23 (därav 3 med familj)
Vintersbo................................	....................................... 16	3
Gunnarskog (för kvinnor) ....	...................................... 10	7
Enskilda anstalter:
Flöda kolonat........................	...................................... 8	—
Sans Souci ............................	....................................... 17	i
Kurön ....................................	...................................... 40	12.
Här no ...................................	.................................... 15	5
Björknäs ................................	...................................... 11	9
Rönneholm ............................	....................................... 28	5
Håkantorp (för kvinnor) ....	....................................... 13	1
Berga ....................................	....................................... 22	—
Gälegården ............................	....................................... 18	—
Eolshäll ................................	..................................... 20 (?)	—
	Summa 395	113

Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 338. 61

I anslutning till vad i denna uppgift meddelats, ville styrelsen nämna, att
anstalten å Sans Souci vore nedlagd, att Kurön innehades och bedreves av Frälsningsarmen,
att Härnö syntes lämna för litet utrymme för minderåriga förbrytare
av mankön, vilket ock gällde om Hästveda, att Björknäs, som stode i samband
med diakonistyrelsens verksamhet, icke kunde, efter vad nämnda styrelses
sekreterare på förfrågan meddelat, disponeras för nu ifrågavarande ändamål samt
att Rönneholm och Berga tagits i anspråk för annat ändamål än alkoholistvård (det
senare såsom epileptikerhem). Gfälegården användes numera enligt uppgift såsom
sjukhem^ för flickor. Eolshäll vore nedlagt och torde i varje fall ligga för nära
Stockholm. Vintersbo kunde, enligt vad meddelats styrelsen, icke disponeras för
det ifrågavarande ändamålet. Vemdalen vore på grund av sitt läge "fullkomligt
uteslutet. °

Det ville alltså förefalla styrelsen som om vid de privata alkoholistanstalterna
möjligheterna att fa till stånd sådan uppfostringsverksamhet, som avsåges i
lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran måste
lämnas ur räkningen.

Da den av Bouastyrelseu förebragta utredningen sålunda gav till vennyam»-resultat, att statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn vore den sturelsens Terenda
nu befintliga anstalt, som enligt styrelsens mening lämpade sig unZltZtg.
lör det nu ifrågasätta ändamålet, anmodade jag i skrivelse den 20 sistlidne
december styrelsen för Venngarnsanstalten att inkomma med skyndsamt
yttrande, huruvida möjligheten att genom ett apterande tillsvidare
av Venngarnsanstalten till uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare
provisoriskt avhjälpa överbeläggningen å Bona kunde, med hänsyn till
vad styrelsen för Bonaanstalten anfört och till i övrigt föreligo-ande förhållanden,
förtjäna närmare utredning.

Till svar härå erhöll jag från Venngarnsstyrelsen eu den 3 januari
1918 dagtecknad skrivelse av i huvudsak följande innehåll:

I likhet med styrelsen för Bonaanstalten funne styrelsen för Venngarnsanstalten
det böra anses uteslutet, att anstalten å Venngarn skulle, med bibehållande
av sm nuvarande uppgift, tillika kunna användas till emottagande av minderåriga
förbrytare. °

a) Venngarnsstyrelsen
i
skrivelse den
3 januari
1918.

Det i skrivelsen begärda yttrandet ansåge sig styrelsen därför lämpligast
!ara en redogörelse för de möjligheter, som, sä långt styrelsen kände

forhallandena, förelage för att till annan plats överflytta den nu vid Venngarn bedrivna
verksamheten. Därvid hade styrelsen utgått ifrån, att det ej skulle ifrågakomma
att helt sätta lagen om behandling av alkoholister ur kraft.

Styrelsen ville till en början erinra om, att statsmakterna vid lagens antagande,
vad manliga alkoholister beträffade, förutsatt, att en statsanstalt skulle upprättas,
samt att detta ansetts vara av sådan betydelse, att lagens ikraftträdande
gjorts beioende därav, varefter statsmakterna efter en synnerligen grundlig och
mångsidig utredning fattat beslut rörande den nuvarande anstalten vid Venngarn.

ol) rörande
nödvändigheten
av en
statsanstalt
för alkoholister.

K mull. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Statsanstaltens huvudsakliga uppgift vore (*e § 22 i reglementet för Venngarnsanstalten)
att mottaga dels alkoholister, vilkas överflyttning från erkänd alkoholistanstalt
socialstyrelsen enligt § 17 i alkoholistlagen förordnat, dels alkoholister, som
med hänsyn till fötegående förhållanden, såsom dåligt uppförande under tidigare
vistelse å vårdanstalt, begångna svårare brott eller dylikt, ej lämpligen kunde
vårdas å erkänd anstalt, varförutom medgivits att, da plats funnes ledig, även mottaga
andra alkoholister, såväl tvångsinternerade som personer, vilka sökte inträde

enligt 26 § av lagen. . .......

Statsanstalten utgjorde sålunda en väsentlig betingelse for lagens tillämpning
; utan stödet av en statsanstalt skulle tvångsinternering knappast kunna tänkas
vid de erkända anstalterna.

I fråga om verksamheten vid anstalten hänvisade styrelsen till eu
av Yenngarnsanstaltens föreståndare upprättad, så lydande

Förteckning över antalet intagna och utskrivna vid statens vårdanstalt för
alkoholister vid Venngarn från och med oktober 1916 till och med december-1917.

År	Månad	Tvångs- internerade	Frivilligt \| internerade j	Summa j	Utskrivna	Intagna vid] månadens \| slut j
1 1916	Oktober.....................	5	\|	5		1 O
: »	November .................	8	O	10	-	lo
i »	December ..................	11	2	13	—	28
'' 1917	Januari .....................	9	—	9	—	37
; »	Februari.....................	7	i	8	2	43
j »	Mars ........................	9	i	10	—	53
»	April ........................	6	2	8	14	47
! »	Maj ..........................	7	—	7	3	51
»	Juni...........................	10	3	13	11	53
i »	Juli ........................	3	2	5	5	53
»	Augusti ....................	4	2	6	13	46
»	September..................	9	—	9	9	46
	Oktober ....................	3	i	4	4	46
: »	November ..................	10	2	12	5	53
»	December ...............	5	1 2	7	10	50
	Summa	106	20	126	76	!

Amu. Av vid 1917 års slut intagna, summa 50, är 1 provisoriskt överflyttad till Katarina
sjukhus i Stockholm. Dessutom huva under år 1917 2 överflyttats till Stockholms hospital och
1 till epileptikerhemmet å Stora Sköndal, vilka 3 ännu lyda under interneringslagen.

Vidare hette det i Venngarn sstyrelsens skrivelse:

Rörande de erkända alkoholistanstalterna för män (Flodakolonierna och
Vintersbo) hade inhämtats, att å dessa under år 1917 till den 1 december tillsam -

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 338.

mans intagits 43 och utskrivits 25 personer. Summan av å dessa anstalter den 1
december 1917 kvarvarande utgjorde således 18. Av nu nämnda personer torde en
del dock ej hava ingått enligt lagen.

Av de anförda siffrorna framginge, att den väsentligaste delen av anstaltsvården
enligt lagen om behandling av alkoholister ombesörjdes av statsanstalten å
Venngarn. Att anstalten icke vore eller under de 15 månader, som förflutit, sedan
densamma börjat mottaga alkoholister, varit fullt belagd, vore naturligtvis i sin
mån att tillskriva den skärpta lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker och
tilläventyrs de rådande exceptionella förhållandena. Emellertid medverkade härtill
även andra omständigheter, nämligen dels att lagstiftningen icke ännu trängt igenom
i stora delar av landet, dels ock att med de rådande goda arbetstillfällena utskrivning
från anstalten kunnat i stor utsträckning äga rum, innan maximitiden av ett
år förflutit.

Huruvida behovet av anstalten skulle komma att minskas genom de fortsatta
verkningarna av nu gällande lagstiftning rörande försäljning av rusdrycker eller vid
ytterligare skärpning av denna eller genom ett totalförbud, tilltrodde sig styrelsen
icke att bedöma. I varje .fall torde försiktigheten bjuda att icke för närvarande
minska de nu befintliga möjligheterna att mottaga alkoholister till behandling.
Otänkbart vore ju icke, att antalet alkoholister, som behövde anstaltsvård, kunde
komma att ökas. Såsom redan antytts, hade lagen i stora delar av landet ännu
icke tillämpats. Vid lagens fortsatta tillämpande komme vidare att mottagas en
del personer, som redan tidigare behandlats å Yenngarn eller annan anstalt och
alltså enligt lagen kunde hållas internerade intill två år. Beträffande dessa torde
också möjligheterna att erhålla arbete vid utskrivning vara mindre. Man hade således
icke för framtiden att räkna med en så hastig omsättning som hittills.

Rörande möjligheten att överflytta den vid Yenngarn bedrivna verksamheten
till annan plats, torde tanken i första rummet falla på befintliga enskilda alkoholistanstalter.
Yenngarnsstyrelsen hade icke haft tillfälle att i denna del göra några
undersökningar, men av styrelsens för Bonaanstalten skrivelse syntes framgå, att
den av nämnda alkoholistanstalter, som närmast kunde komma i fråga, nämligen den
å Salbohed, icke utan väsentliga ändringsarbeten skulle lämpa sig härför. Rörande
de övriga enskilda alkoholistanstalterna förelåge ej närmare uppgifter.

En annan utväg, som redan varit föremål för övervägande, vore att låta
alkoholisternas behandling försiggå å statens tvångsarbetsanstalter. Fångvårdsstyrelsen
syntes uti sitt yttrande över förslaget till lag om behandling av alkoholister
hava tänkt sig möjligheten av en sådan anordning. I detsamma hade nämligen
påyrkats, att förslaget skulle vila i avbidan på det blivande förslaget till lag om
lösdrivares behandling. Denna invändning hade emellertid då ej ansetts förtjäna
avseende. Tydligen hade man funnit behandlingen böra göras mera individuell, än
som kunde förekomma å tvångsarbetsanstalterna. Erfarenheten från Venngarn hade
också visat, att man här väl hade att göra med en del personer, som lika väl eller
bättre hörde hemma å Svartsjö, men att i det stora flertalet fall de särskilda möjligheter,
som Venngarn erbjudit framför tvångsarbetsanstalterna, varit av betydelse,
och att många av de å Venngarn intagna personerna icke skulle utan betänkligheter
kunnat sändas till tvångsarbetsanstalt.

Förutom de nu antydda utvägarna skulle andra kunna länkas, t. ex. användandet
av någon egendom med större manbyggnad. Härvid ansåge sig styrelsen

fj) rörande
möjligheten
att överflytta
den vid
Yenngarn
bedrivna
verksamheten
till
annan plats.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

böra göra en erinran, som för övrigt också torde gälla om den antydda utvägen
att flytta verksamheten till någon enskild alkoholistanstalt, nämligen att de krav,
som borde ställas på de lokala anordningarna, torde — möjligen frånsett sovrumsanordningarna
— vara tämligen likartade för de båda slagen av anstalter. Man
borde därför kunna utgå ifrån, att, om någon lämplig byggnad och egendom kunde
uppletas, densamma borde kunna tagas i anspråk såsom provisorisk uppfostringsanstalt
i stället för att avbryta den nuvarande verksamheten vid Yenngarn och för
en tid förflytta den till en annan plats samt inrätta en uppfostringsanstalt vid Yenngarn.

Styrelsen ansåge sig slutligen böra betona, att statens alkoholistvård, om
den skulle fylla sin uppgift, krävde en omsorgsfullt anordnad anstalt på en därför
lämpad plats. Erfarenheten under den gångna tiden hade givit vid handen, att
behandlingen vore förenad med åtskilliga vanskligheter, som krävde både lämpliga
anordningar och kvalificerad personal. Bland annat borde erinras om, att psykiska
abnormiteter icke så sällan förekomme samt att tillgång till en skolad psykiatrisk
rådgivare därför vore av behovet påkallad. Utarbetande av förslag till och anordnande
av en ny statens anstalt fordrade tid och tordp även kräva ej oväsentliga
kostnader. Då den nuvarande personalen om möjligt ej borde utbytas, måste bostäder
anordnas för denna, dess flyttning bekostas o. s. v.

Med hänsyn till vad styrelsen sålunda anfört, fann styrelsen det
kunna ifrågasättas, huruvida något verkligen kunde vara att vinna genom
en närmare utredning av möjligheten att flytta statens vårdanstalt för
alkoholister från den plats, som iordningställts för densamma och, såvitt
erfarenheten Hittills sträckt sig, befunnits lämplig för ändamålet.

•

De betänkligheter Yenngarn sstyrelsen sålunda framfört mot förslaget
om Venngarnsanstaltens provisoriska apterande som uppfostringsanstalt
för minderåriga förbrytare, gjorde, att tanken härpå fick tillsvidare
vila. Härtill bidrog även, att vid denna tidpunkt goda utsikter
syntes förefinnas för ett realiserande av förut omförmälda Medeviprojekt,
varigenom på jämförelsevis kort tid skulle kunna vinnas ett avsevärt
antal anstaltsplatser. Då emellertid dessa utsikter inom kort åter förmörkades,
upptogs planen på Venngarnsanstalten på nytt. Efter det
vid ett av mig hållet sammanträde med representanter för Venngarnsoch
Bonastyrelserna utrönts å ena sidan, att Venngarnsanstalten ägde
de största betingelser för att kunna utan några mera avsevärda förändringar
användas till provisorisk uppfostringsanstalt, samt å andra
sidan, att eu nödvändig förutsättning för en dylik anordning vore den,
att Venngarnsanstaltens hittillsvarande funktion under tiden övertoges
av en annan anstalt, där plats kunde beredas för minst 30 tvångsinternerade
alkoholister, åtog sig Venngarnsstyrelsen på min anmodan att
skyndsamt undersöka möjligheten av anordnandet utan allt för stora
kostnader av en dylik provisorisk alkoholistanstalt. Resultatet av denna

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 65

undersökning, som av Venngarnsstyrelsen överlämnades till mig med
skrivelse den 20 februari 1918, var i huvudsak följande:

I första hand hade uti nu ifrågavarande avseende frälsningsarmens anstalt å
Kurön blivit föremål för Venngarnsstyrelsens beaktande. Det hade befunnits, att å
Kurön skulle under tillfredsställande förhållanden kunna placeras genast omkring 40
alkoholister och efter inredning av befintliga byggnader ytterligare omkring 15.
Frälsningsarmén vore ock villig att efter överenskommelse mottaga alkoholister för
statens räkning till omförmälda antal.

Men frälsningsarmen ville icke överlämna Kurön till statsverket på längre
eller kortare tid för uppehållande därstädes av en statsanstalt, Icke heller ansåge
sig armén kunna anordna Kurön såsom en erkänd anstalt enligt gällande bestämmelser
med särskild tillsatt styrelse och med en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande
i styrelsen. Armén leddes härvid av sina allmänna förvaltningsprinciper och av
hänsyn till alla dem, som lämnat bidrag till den efter arméns grundsatser inrättade
alkoholistvårdanstalten å Kurön.

Då enligt lagen om behandling av alkoholister den 30 juni 1913 §§ 1 och 2
den allmänna anstalt för vård av alkoholister, å vilken internering skulle kunna
ske, måste vara antingen eu av staten upprättad eller en av staten erkänd anstalt,
syntes någon uppgörelse i åsyftat ändamål icke kunna träffas med frälsningsarmén.

Venngarnsstyrelsen hade därefter riktat sin uppmärksamhet på en del andra
anstalter för alkoholister eller för lösdrivare och frigivna fångar. Undersökningen
hade dock måst begränsas, bland annat av det skäl att en statens tvångsinterneringsanstalt
måste hava lätt tillgång till att få besök av en psykiater. Endast två
anstalter hade härvid ifrågakommit till närmare undersökning, nämligen svenska
diakonanstaltens arbetshem för lösdrivare och frigivna fångar vid Björknäs i Järlåsa
socken av Uppsala län och det av Strängnäs stifts prästerskap inrättade alkoholisthemmet
a Härnö i Södermanlands län. På den förra platsen skulle lätt nog plats
för 20 intagna kunna beredas, på den senare säkerligen icke mer än 15. Om man
också kunde genom överflyttande av ett stort antal intagna, omkring 30, till erkända
anstalter särskilt i Stockholm, provisoriskt minska antalet tvångsinternerade å eu
statsanstalt ^ till omkring 20, skulle dock påtagligen det angivna antalet platser av
20 resp. 15 vara alltför ringa, särskilt med hänsyn till bristen på möjlighet till
utveckling utan tillbyggnad, vilken icke torde kunna ifrågasättas till företagande på
förhyrd lägenhet. För båda anstalterna gällde, att verkstadsutrymmen icke funnes
för de intagnas arbete och att för statsanstalten erforderliga personalbostäder —
åtminstone delvis avsedda för gifta — icke kunde beredas utan nybyggnad. Det
läte sig följaktligen icke göra att förlägga ens en i högsta grad reducerad provisorisk
statsanstalt för tvångsinternerade alkoholister vare sig till Björknäs eller till Härnö
utan tillbyggnader av betydande omfattning.

Det skulle återstå att uppsöka någon staten eller enskild tillhörig lantegendom,
som kunde skyndsamt frigöras resp. förvärvas och apteras till statens tvångsinterneringsanstalt.
Någon sådan egendom hade styrelsen icke kunnat påträffa.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde styrelsen, att
den icke lyckats utföra det åt densamma lämnade uppdraget.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 29* höft. (Nr 338.) 9

b) VenngamsstyreUen
i
skrivelse den
20 februari
19 IS.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Departements. Då emellertid, sådana förhållandena då voro, Venngarnsförslaget

rdfemTenn alltmera framträdde såsom den enda framkomliga vägen till ett hastigt
1 garnstyrelsen avhjälpande av nu ifrågavarande platsbrist, ansåg jag, att man ej kunde
den 5 mars stanna vid det negativa resultat, vari Venngarnsstyrelsens undersökning
sålunda utmynnat. Av de möjligheter till anordnande av en ersättningsanstalt
för Venngarn, som under utredningens gång ifrågasatts,
syntes det mig, som om den, vilken erbjöde de största utsikterna att
kunna realiseras, låt vara med ganska dryga kostnader, vore den, som
avsåg förutnämnda svenska diakonistyrelsen tillhöriga arbetshemmet
Björknäs i Uppland, å vdket hem svenska diakonsällskapet föi närvaiande
driver en med verksamheten å Venngarn besläktad verksamhet. Eu
överläggning, som i min närvaro ägde rum mellan medlemmar av
Venngarnsstyrelsen samt representanter för diakonistyrelsen, diakonsällskapets
styrelse och den av denna sistnämnda tillsatta understyrelsen
för Björknäsanstalten, syntes bekräfta riktigheten av denna uppfattning.

I anledning härav avlät jag, efter samråd med chefen för civildepartementet,
den 5 nästlidne mars till Venngarnsstyrelsen en skrivelse, i
vilken jag anmodade styrelsen att fortast möjligt till mig inkomma med
yttrande, under vilka förutsättningar Venngarnsanstalten kunde tillsvidare
ställas till förfogande för att användas som allmän uppfostringsanstalt
för minderåriga manliga förbrytare samt att vid avgivandet av
detta yttrande taga i övervägande, bland annat, vilka särskilda åtgärder
skulle behöva vidtagas vid arbetshemmet Björknäs, lör att detta skulle
kunna fungera som statsanstalt för alkoholister under den tid Venngarnsanstalten
skulle komma att användas lör annat ändamål.

Föreningen Innan svar härå hann anlända från Venngarnsstyrelsen, överläm Flöda

kolonier n^(j0g till mig från föreningen Flöda kolonier en promemoria, i vilken
1ÖanltaUffr'' föreningen, under förmälan att den försport, att meningen vore att i
alkoholister stället för anstalten vid Venngarn fa pa annat ställe anordnad en statsvid
Salto hed. angtalt för ett 30_tai internister, framförde ett förslag om inrättande vid _
Salbohed av en statsanstalt för alkoholister att bedrivas jämsides med
löreningens statserkända anstalt därstädes. Denna promemoria blev
omedelbart tillställd Venngarnsstyrelsen för att tagas under övervägande
vid besvarandet av min skrivelse den 5 mars 1918.

Venngams- Sådant svar avgav Venngarnsstyrelsen i skrivelse den 16 mars

styredsen i 1918 I denna påminner styrelsen till en början om den ledogörelse
^Zars ml styreisen i sin skrivelse av den 20 sistlidna februari lämnat för de förhållanden,
på grund av vilka frälsningsarméns anstalt å Kurön icke

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

kunde erhållas för nu ifrågavarande ändamål. Beträffande Härnö och
Björknäs yttrar styrelsen därefter till komplettering av sina förut gjorda
uttalanden följande:

Alkoholisthemmet vid Härnö, som av styrelsen besökts den 23 februari i år,
både visserligen ett synnerligen lämpligt läge, men, utom det att byggnaderna därstädes,
på sätt förut nämnts, erbjöde alltför litet utrymme, vore möjligheterna att
bereda jordbruksarbete åt de intagna tämligen begränsade. Redan då det nuvarande
hemmet varit fullt anlitat, d. v. s. då 15 personer varit intagna, hade deras sysselsättande
varit förenat med svårigheter. Ett förläggande dit av statsanstalten kunde
därför ej ifrågasättas.

Vid arbetshemmet Björknäs, varest styrelsen avlagt besök den 27 i samma
månad, förelåge däremot tillräckliga möjligheter för de intagnas sysselsättande.
Emellertid vore även här utrymmet i befintliga byggnader alltför litet, i det att i
huvudbyggnaden knappast kunde räknas med mer än 14 å 15 platser, vadan nybyggnad
måste äga rum.

Styrelsen ingick i sin skrivelse ej närmare på Björknäsförslaget.
Anledningen härtill var det förändrade läge, vari frågan om provisorisk
ersättningsanstalt för Venngarn kommit genom det uppslag, som innefattades
i nyssnämnda promemoria från föreningen Flöda kolonier. Styrelsen,
som i anledning av den i denna promemoria gjorda framställningen
den 14 nästlidna mars avlagt besök å Salbohed, yttrar rörande resultatet
därav i nu förevarande skrivelse i huvudsak följande:

Jämfört med vad styrelsen i övrigt haft att undersöka, erbjöde Salbohed
onekligen de största möjligheterna att anordna en provisorisk statsanstalt för vård
av alkoholister.

Salbohed vore belägen i Väster Färnebo socken av Västmanlands län, 18
kilometer från Sala, som vore närmaste järnvägsstation. Enligt styrelsen lämnade
uppgifter bestode egendomen, förutom av skog, av omkring 100 tunnland odlad jord
och omkring 100 tunnland odlingsbar mark, varav någon del uppodlats av kolonien.
Salbohed, som tillhörde staten, hade enligt kontrakt den 9 februari 1916 av arméförvaltningen
upplåtits till föreningen Flöda kolonier, till dess Kungl. Maj:t fattat
beslut angående dispositionen av ifrågavarande område eller, om så ej skett förut,
till den 14 mars 1928, mot ett årligt arrende av 1,000 kronor för jorden och 5
procents ränta å de till ett värde av 13,200 kronor uppskattade byggnaderna.

Från den tid, då egendomen användes till lägerplats för Västmanlands regemente,
kvarstode ännu följande byggnader:

1. Den s. k. intendentsbostaden, för närvarande använd till expeditionslokal
samt till bostad åt koloniens föreståndare och en del andra funktionärer, innehölle
å nedra botten 7 rum och kök samt 1 trappa upp 6 rum. 2. Sjukhusbyggnaden,
för närvarande begagnad till kolonibyggnad, innehölle å nedra botten kök med diskrum
och skafferi, matsal och 3 andra ruin, 1 trappa upp 2 större salar och 4
mindre rum samt 2 trappor upp 4 rum; å nedra botten och 1 trappa upp finnas
inbyggda verandor. 3. En barackbyggnad cirka 34 meter lång och 16 meter bred,
för närvarande använd till verkstadslokaler och förrådsrum. 4. Ett bad- och dusch -

a) rörande
Härnö ock
Björknäs.

b) rörande
Salbohed.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

hus. 5. En magasinsbyggnad. 6. En byggnad om 1 rum och kök, för närvarande
bebodd av befallningsmanen. 7. En bostadsbyggnad upplåten åt en kolonist. 8. Stall.
9. Ladugård och loge. 10. Bostadshus för ladugårdsskötare. 11. En byggnad, som
användes till kyrksal och föreläsningssal, samt 12. Vedbodar m. in.

Förutom magasinet befunne sig de för jordbruket avsedda byggnaderna i förfallet
skick. Enligt vad vid besöket upplystes, skulle arméförvaltningen hava åtagit
sig att bekosta uppförande av nya ekonomihus och hade uppgivits, att detta arbete
skulle påbörjas innevarande år. Övriga byggnader vore i hjälpligt skick.

De flesta byggnaderna hade ett vackert läge i den till egendomen hörande
skogen. Ladugårdsbyggnad och loge, som nu läge tämligen långt ifrån de övriga
byggnaderna, skulle vid nybyggnad flyttas.

God vattentillgång hade uppgivits finnas. Planer vore å bane att få elektrisk
kraft till kolonien och andra i närheten belägna ställen; det hade uppgivits,
att statens kraftledningar från Älvkarleby skulle gå fram på ett avstånd av omkring
1 mil från Salbohed. Elektrisk kraft hade också erbjudits från annat håll.

Då de under 1—3 omförmälda byggnaderna utan större kostnader torde
kunna iståndsättas, erbjöde Salbohed stora möjligheter för anordnande av en större
anstalt än den där nu befintliga. De anmärkningar, som kunde framställas mot
egendomens användande som anstalt, vore, att allmän väg passerade genom områdets
sydöstra hörn nära intill intendentsbostaden, sjukhuset och magasinet samt att eu
del enskilda byggnader läge nära inpå egendomen. Sålunda funnes flera små stugor vid
infarten söder om intendentsbostaden, vidare ett par stugor bakom sjukhusbyggnaden
samt flera hus ej långt från magasinet. Baracken vore däremot belägen ett
stycke från vägen mera isolerad. Vidare vore byggnaderna något spridda, i det
intendentsbostaden läge omkring 500 meter från sjukhuset och omkring 350 meter
från baracken, från vilken senare avståndet till sjukhusbyggnaden vore omkring
250 meter. Vid förfrågningar om förhållandet till grannarna hade uppgivits, att
kolonien under första tiden haft en del svårigheter i sådant avseende, men att,
sedan eu i närheten belägen dansbana flyttats, några svårigheter ej yppat sig, samt
att en del av angränsande område torde kunna inköpas, om så skulle erfordras.

Därest eu statens anstalt skulle förläggas å platsen, syntes förutnämnda
barackbyggnad böra bliva medelpunkten i anstalten. Genom att förse densamma
med en övervåning torde här kunna anordnas sov- och dagrum för ett 60-tal intagna,
nödiga rum för ogifta vårdare, kök och matsal m. m. En del intagna kunde
förläggas till sjukhusbyggnaden, vadan det syntes styrelsen troligt, att en provisorisk
anstalt med omkring 80 platser här kunde anordnas utan några nybyggnader.
För eventuella nybyggnader funnes gott utrymme.

Enligt styrelsens åsikt borde det låta sig göra att å Salbohed provisoriskt
anordna en statens vårdanstalt för alkoholister. Visserligen vore förhållandena
väsentligt underlägsna dem å Venngarn, men då det gällde ett provisorium, kunde
man naturligen ej tänka sig att erhålla samma gynnsamma anordningar som vid
en för ändamålet planerad anstalt. Emellertid ansåge sig styrelsen böra betona,
att ett avbrytande av den så nyligen påbörjade alkoholistvården vid Venngarn vore
förenat med stor risk och att en förflyttning av densamma därför icke borde äga
rum, med mindre det vore oundgängligen nödvändigt att taga Venngarn i anspråk
för annat ändamål.

På sätt styrelsen framhållit i sin förut åberopade skrivelse den 3 januari 1918,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

torde de krav, som vid anordnandet av en anstalt borde ställas på de lokala anordningarna,
vara huvudsakligen likartade, vare sig anstalten skulle användas för
alkoholister eller minderåriga förbrytare. Enligt styrelsens uppfattning syntes detta
ej minst gälla i fråga om möjligheten att utnyttja Salbohed för ena eller andra
ändamålet. I båda fallen skulle man önskat sig en något större avskildhet och en
något större koncentrering; vad som i detta avseende bruste, måste i båda fallen fyllas
genom en skärpt övervakning. Vad byggnaderna beträffade, syntes det styrelsen, som om
utan några allt för dyrbara anordningar på jämförelsevis kort tid vid Salbohed skulle kunna
anordnas platser för åtminstone 80 minderåriga förbrytare. Med omhändertagande
därstädes av en så betydande kontingent, motsvarande det antal, som skulle rymmas
i den vid Bona föreslagna nybyggnaden, skulle en högst väsentlig lättnad bringas
Bonaanstalten. Skolsalar torde kunna anordnas antingen i barackbyggnaden, kyrkhusbyggnaden
eller kyrkbyggnaden. Goda sportplatser funnes i barackbyggnadens omedelbara
närhet.

Styrelsen slutade sin skrivelse med att, med stöd av vad den sålunda
anfört, såsom sin åsikt uttala, att behovet av provisoriska lokaler
för uppfostran av minderåriga förbrytare icke borde tillgodoses genom
att för ändamålet utrymma statens vårdanstalt för alkoholister å Venngarn
och ställa jämväl denna vård provisoriskt, utan genom att, därest
icke annan lämplig utväg kunde finnas, inrätta en uppfostringsanstalt
å Salbohed.

I anledning av innehållet i Venngarnsstyrelkens sistberörda skrivelse
lät jag anmoda styrelsen för föreningen Flöda kolonier att till mig inkomma
med upplysning, huruvida från föreningens sida mötte hinder
mot att dess alkoholistanstalt å Salbohed i sin helhet överlämnades
till staten för att användas antingen till en provisorisk statsanstalt för
alkoholister eller till en likaledes provisorisk statlig uppfostringsanstalt
för minderåriga manliga förbrytare, samt, därest så icke vore fallet,
vilka villkor föreningen tilläventyrs fäste vid en dylik anordning. Samtidigt
lät jag anhålla, att föreningens styrelse, jämväl under nyssnämnda
förutsättning, ville lämna mig de upplysningar rörande antalet redan
befintliga anstaltsplatser å Salbohed, anstaltens utvecklingsmöjligheter
samt andra förhållanden, som kunde vara av värde för bedömandet av
frågan, för vilket av nyssnämnda två ändamål Salbohedsanstalten bäst
lämpade sig.

Såsom svar å denna min skrivelse blev mig därefter tillställt ett styre hen för
utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med styrelsen för föreningen
Flöda kolonier den 20 mars 1918. Därav framgår, att föreningen vidlammanställer
sig välvillig till båda de ifrågasatta planerna, men att styrelsen trads den 20
av vissa skal helst ser, att Salbohed tages i anspråk som en statens

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholistanstalt. Av protokollets innehåll torde här böra lämnas följande
sammandrag:

Styrelsen vore villig att till staten överlåta Salbohed i dess helhet för att
användas till ettdera av nu ifrågavarande ändamål, vilken överlåtelse torde höra ske
på sådant sätt, att föreningen överläte sitt arrendekontrakt med arméförvaltningen
på de villkor, som i nämnda kontrakt vore stipulerade.

Med hänsyn till de villkor, på vilka i övrigt från föreningens sida överlåtelsen
syntes böra äga rum, ville styrelsen framhålla, att den, under den tid, som
föreningen haft Salbohed åt sig upplåten, därstädes hade dels låtit utföra diverse
reparationer och förbättringar av byggnader, dels nyuppfört några byggnader och
dels haft en del utgifter för odlings- och dikningsarbeten å Salbohed tillhörig mark,
vilka utgifter föreningen själv måst vidkännas. Dessa omkostnader torde böra.
efter vederbörlig värdering och överenskommelse ersättas föreningen. Vidare ägde
föreningen diverse inventarier, levande som döda för lantbruket, husgeråd samt inventarier
för logement, verkstäder m. m.. för vilket ålit föreningen ävenledes torde
böra få påräkna skälig ersättning.

Sedan föreningen därefter framhållit önskvärdheten därav, att den nuvarande
föreståndaren vid Salbohed och en del andra funktionärer därstädes måtte fa kvarstanna
jämväl efter anstaltens omändring till statsanstalt, fortsatte föreningen:

Vid Salbohed funnes för närvarande i förutvarande sjukhusbyggnaden, i vilken
föreningen förvarade där intagna kolonister, god plats för ett trettiotal personer,
varjämte i samma byggnad funnes inrymda matsal, kök, källare jämte bostadslägenheter
för husmoder, ogift husfader samt för tvenne tjänarinnor. Under förutsättning
att eu å området liggande kasernbyggnad inreddes till kolonibyggnad och den
nuvarande kolonigården "till personalbostäder, sjukrum in. in., skulle vid Salbohed
kunna mottagas ett 80-tal kolonister. I närheten funnes, i en av styrelsen inköpt
byggnad, anordnad föreläsnings- och kyrksal, vartill sålunda särskilt utrymme ej
behövde upplåtas i någon av här ovan omnämnda tvänne byggnader.

Salbohed omfattade en areal av cirka 350 tunnland jord, därav 100 tunnland
vore öppen åker, cirka 100 tunnland odlingsbar mark samt återstoden skog och park.
Den odlade jorden, som under lång tid före föreningens tillträde av området, varit
utarrenderad till enskild person och då icke väl hävdats, krävde en del arbeten såsom
täckdikning in. in. för att försättas i fullgott skick. Den odlingsbara jorden,
som väl lämpade sig för odling, torde under åtskilliga år framåt kunna lämna arbete
åt en hel del intemister. Likaså krävdes det en del arbete för att försätta den en
gång helt visst vackra parken, där officersbyggnadema varit belägna, i ett tilltalande
skick. Även skogen å Salbohed borde kunna bereda arbetstillfällen åt en del personer.
Av det sagda torde framgå, att det funnes ganska goda arbetsmöjligheter
vid Salbohed såväl för sommar- som vintertiden samt att dessa arbetsmöjligheter
komme att räcka ganska långt fram i tiden samt kunde tillgodogöras utan att kräva
större omkostnader för nyanskaffningar eller liknande.

Arméförvaltningen hade låtit förstå, att från dess sida intet hinder mötte för
att redan i år påbörja uppförandet av den nya ladugård, som det enligt gällande
arrendekontrakt ålåge densamma att uppföra.

Till sist ville styrelsen erinra därom, att under dess ledning sorterade en
alkoholistanstalt Flöda I i Vemdalens by i Härjedalen, vilken anstalt, i likhet med
Salbohed, vore för en del av sin verksamhet av Konungen erkänd såsom allmän

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 338.

anstalt för vård av alkoholister. Därest anstalten å Salbohed skulle komma att
under statens egen ledning tagas i bruk för något av här omförmälda ändamål,
syntes det föreningen ligga nära till hands, att den fortfarande såsom hitintills användes
för vård av alkoholister, och detta även av det skälet, att möjlighet därigenom
öppnades att vid behov lätt nog kunna förflytta alkoholist från den ena anstalten
till den andra bl. a. på det sättet, att internister, som behövde eftervård, bekvämt
kunde överföras till Yemdalskolonien med dess möjligheter till fast anställning och
erhållande av kolonat. Den kontinuitet, som på sådant sätt skulle vinnas mellan
de båda anstalterna, torde måhända även böra komma till uttryck därigenom, att
någon medlem av föreningens styrelse erhölle plats i styrelsen för Salbohed, försåvitt
någon förändring i den nuvarande styrelsen för statens alkoholistanstalt skulle
komma ifråga. En dylik åtgärd syntes ock ägnad att åvägabringa ett nära samarbete
mellan statens anstalt och den statserkända anstalten i Yemdalen.

1 .anledning av vad sålunda förekommit och då jag ansåg, att för
ett ställningstagande till de olika förslag, som sålunda framförts, vore
av betydelse, att utredning förebragtes om de kostnader i olika hänseenden,
som ett biträdande av det ena eller det andra förslaget kunde
beräknas medföra, avlät jag, i syfte att åstadkomma sådan utredning,
den 21 nästlidne mars skrivelser till styrelserna för Bona- och Venngarnsanstalterna.
I skrivelsen till Bonastyrelsen anbefallde jag denna att
skyndsamt inkomma med det förnyade yttrande rörande ett provisoriskt
avhjälpande av den rådande bristen å anstaltsplatser för till tvångsuppfostran
dömda minderåriga manliga förbrytare, som kunde föranledas av
det av Venngarnsstyrelsen i dess senaste skrivelse närmare utvecklade
förslaget om förläggande till Salbohed av en provisorisk statlig uppfostringsanstalt
för dylika förbrytare, samt att därvid uppgiva de särskilda
kostnader i olika avseenden, som en provisorisk förläggning till
Venngarn eller Salbohed av en uppfostringsanstalt för dylika förbrytare
kunde väntas medföra, ävensom, beträffande ett vart av dessa förslag,
de förändringar — i förhållande till av styrelsen redan gjorda framställningar
— med avseende å behovet av medel till uppfostringsverksamheten,
som ett realiserande av förslaget i fråga skulle påkalla. Och
i skrivelsen till Venngarnsstyrelsen infordrade jag liknande upplysningar,
så vitt angick förslaget om förläggande till Salbohed av en tillfällig
statlig alkoholistanstalt.

Resultatet av den sålunda igångsatta utredningen föreligger i form
av tvenne skrivelser från Bona- och Venngarnsstyrelserna, dagtecknade
resp. den 26 mars och den 10 april 1918.

Uti ifrågavarande svarsskrivelse från Bonastyrelsen ingår denna Koncis/yreisen
till en början i kritik av Venngarnsstyrelsens förslag om förläggande /en s/lnars

HUS.

a) rörande
Salboheds
olämplighet
till uppfostringsanstalt.

72 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

till Salbohed av en provisorisk uppfostringsanstalt för ungdomsbrottslingar.
I denna del yttrar Bonastyrelsen i huvudsak följande:

I avseende å vad Venngarnsstyrelsen uttalat beträffande förläggning till
Salbohed av en provisorisk statlig uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare
ansåge sig styrelsen, under åberopande av vad styrelsen härom anfört i sin skrivelse
den 15 december 1917, böra på det bestämdaste vidhålla sin åsikt, att Salbohed
icke lämpade sig för det angivna ändamålet. Även vid en provisoriskt anordnad
uppfostringsanstalt måste tillses, att möjligheter funnes att på ett ordentligt sätt
utbilda eleverna såsom jordbrukare eller hantverkare. Det jordbruk, som stode till
förfogande å Salbohed, kunde efter styrelsens förmenande icke lämna tillfälle till
sådan allsidig övning i olika jordbruksgöromål, som enligt å Bona vunnen erfarenhet
erfordrades för att eleverna skulle kunna efter villkorlig utskrivning placeras hos
enskilda jordbrukare. Det torde under flera år bliva huvudsakligen odlings- och
dräneringsarbeten, som vid Salbohed skulle taga de i jordbruket sysselsatta elevernas
arbetskraft i anspråk och för elevernas sysselsättande vintertiden, då arbeten av
sistberörda art icke kunde bedrivas, torde den skogsmark, som funnes vid Salbohed.
vara alldeles otillräcklig. Den livsmedelsproduktion, som under de första åren kunde
tänkas möjlig vid Salbohed, kunde icke bliva annat än obetydlig i förhållande till
det behov, som måste fyllas för att bereda näring åt det antal elever, som Venngarnsstyrelsen
ansett kunna förläggas till Salbohed, eller ett 80-tal. Innan ny ladugård
hunne uppföras kunde ej heller hållas det antal djur, som erfordrades för att
få jorden efter uppodling och dränering i full växtkraft, och till följd av den rådande
nästan fullständiga bristen på artificiella gödningsämnen kunde icke ett kreaturslöst
jordbruk bedrivas. Ett dylikt jordbruk vore icke heller lämpligt vid en uppfostringsanstalt,
vid vilken mjölk och smör icke kunde undvaras och under nuvarande förhållanden
svårligen kunde i orten uppköpas. Bristen på betesmarker komme ock att
även, sedan utrymme för djur beretts, försvåra ladugårdsdriften. Det stora avståndet
till närmaste stad och järnvägsstation komme att nödvändiggöra hållandet av för
person- och varutransport avsett antal dragare, som bleve större än vad som vore
önskligt med hänsyn till jordbrukets omfattning.

Om alltså förutsättningarna för bedrivande vid Salbohed av ett sådant jordbruk,
som enligt styrelsens uppfattning erfordrades för utbildning till jordbruksarbetare av
de ynglingar, som till allmän uppfostringsanstalt överlämnades, icke nu förefunnes
och knappast kunde där skapas, kunde man tänka sig att i stället anordna en anstalt
vid Salbohed huvudsakligen för utbildning i hantverksarbete. Härför erforderliga
lokaler saknades emellertid. Om, såsom Venngarnsstyrelsen ifrågasatt, barackbyggnaden
skulle genom påbyggnad av en övervåning anordnas till sov- och dagrum för
60 elever och där inreddes jämväl nödiga rum för ogifta vårdare samt vidare kök
och matsal m. in., bleve givetvis icke något utrymme övrigt för verkstadslokaler.
Skulle så f. d. sjukhusbyggnaden beläggas med 20 elever, torde nämnda byggnad i
sin helhet åtgå härför.

Styrelsen funne det ock nödvändigt, att från början familjebostäder funnes
tillgängliga för den personal, som erfordrades för elevernas utbildning och fostran.
Kunde" dylika icke erbjudas, befarade styrelsen på grund av vid Bona vunnen erfarenhet,
att rekryteringen av berörda personal komme att i hög grad försvåras.

Den skärpta övervakning, som även Venngarnsstyrelsen funne nödig vid Salbohed
med där ifrågasatta provisoriska anordningar, komme givetvis att föranleda avsevärd

Kungl. Maj-As nåd. proposition Nr 338. 73

kostnad för personal. För arbetsdriften och övervakningen erfordrades ock vid Salbohed
en omedelbar lösning av belysningsfrågan, vilket ock'' under nu rådande förhållanden
måste medföra betydande utgift.

1 det hela funne styrelsen Salbohed erbjuda så litet av färdiga och brukbara
anordningar och jämväl av utvidgningsmöjligheter, att ett nedläggande av kostnader
därstädes för att dana en provisorisk anstalt för det antal elever, för vilka plats
omedelbart erfordrades, icke kunde anses annat än såsom ett alltför dyrbart företag.

Enligt styrelsens förmenande skulle icke heller vinnas annat än ett mycket otillfredsställande
provisorium.

I fråga om förslaget att till Salbohed förlägga en provisorisk stats- b) rörande
anstalt för alkoholister yttrar Bonastyrelsen därefter: förslaget att

J till Salbohed

Styrelsen ansåge sig icke kunna eller böra ingå på något bedömande av i förlä?ga .e‘''
vad mån Salbohed med nu förefintliga utrymmen och med de arbetsmöjligheter, som statlig aYkodess
åkerjord och skog erbjöde, lämpade sig såsom vårdanstalt för ett mindre antal holistanstalt.
alkoholister. Då emellertid av det yttrande, som av Venngamsstyrelsen angivits
den 16 mars 1918 framginge, att berörda styrelse ansett Salbohed, jämfört med vad
den i övrigt haft att undersöka, onekligen erbjuda de största möjligheterna att anordna
en provisorisk statsanstalt för vård av alkoholister, funne Bonastyrelsen för
sin del att vid avgörande av frågan, huruvida Salbohed borde användas såsom
vårdanstalt för alkoholister eller uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare, det
största avseende borde fästas vid det antal platser, som behövdes för den ena eller
den andra kategorien. Enligt vad styrelsen försport skulle de alkoholister, på vilka
gällande lag om internering av dylika för närvarande behövt bringas i tillämpning,
vara ganska begränsat, under det skaran av minderåriga förbrytare, om vilka domstol
förordnat om deras insättande i allmän uppfostringsanstalt, vore i ständig tillväxt.

Såsom styrelsen förut angivit, syntes utom för de omkring 200 elever, för vilka
platser med stark överbeläggning av Bonaanstalten i dess nuvarande skick hittills
beretts, komma att under de närmaste två åren erfordras ytterligare minst ett
hundratal platser. Vid sådant förhållande insåges lätt, att styrelsen icke kunde
finna Salbohedsprojektet innebära någon lösning av platsfrågan i avseende å de
minderåriga förbrytarna.

Beträffande de kostnader, som upprättandet å Salbohed av en provi- C) rörande
sorisk uppfostringsanstalt skulle nödvändiggöra, heter det vidare i Bona- kostnaderna
styrelsens skrivelse: förSaiboheds

• användning

Utan biträde av byggnadssakkunnig tilltrodde sig styrelsen icke att lins närmelsevis
kunna angiva den kostnad, som skulle uppkomma för att sätta de å Salbohed fostring*-"
redan befintliga byggnaderna i sådant skick, att där kunde utan allt för stora risker anstalt.
och olägenheter beredas sovplatsutrymme och i övrigt oundgängliga lokaler för ett
mindre antal elever än det av Venngamsstyrelsen ifrågasatta. Styrelsen hade emellertid
försport, att ledamoten av Venngamsstyrelsen, förutnämnda arkitekt Lundegårdh
erhållit i uppdrag att approximativt beräkna kostnaderna för de byggnadsarbeten,
som skulle erfordras för provisoriskt förläggande till Salbohed av dels ett 30-tal
alkoholister, dels ett större antal, omkring 60, och förmenade styrelsen, att den
kostnad, som av denna beräkning utvisades, i det stora hela torde kunna läggas till
Bihang till riksdagens protokoll. 1318. I samt. 298 höft. (Nr 338.) 10

d) rörande
kostnaderna
för Velin*
gams- ap te*
rande till
provisorisk
uppfostrings
anstalt.

74 Kungl-. Maj:ts nåd. proposition Nr 838.

"rund för en jämförelse med de utgifter, som uppkomma genom motsvarande åtgärder
för vinnande av provisoriskt platsutrymme för minderåriga förbrytare till ungefär

lika antal. „ . , . ... , ,

Då emellertid, såsom förut angivits, platsbehovet för mmderanga förbrytare
vore större än det, med .vilket Venngamsstyrelsen räknade, och måste, så vitt nu
kunde bedömas, anses böra tillgodoses för minst 100 elever — med ändock fortsatt
stark överbeläggning av Bonaanstalten —, funne Bonastyrelsen sig urståndsatt att,
oavsett Salboheds olämplighet för det nu ifrågavarande ändamålet, lämna något
organisationsförslag och därmed förbunden utgiftsberäkning för en till nämnda plats
förlagd uppfostringsanstalt. Styrelsen ansåge sig nämligen icke kunna bära ansvaret
för en anordning av antydd art, vilken enligt styrelsens förmenande varken skulle
bliva nöjaktig eller tillräcklig.

Bouastyrelsen redogör däreltex- för de kostnader, som ett
av Venngarnsanstalten till en provisorisk uppfostringsanstalt skulle medföra,
samt yttrar därom följande:

Vid ett förnyat besök, som Bonaanstaltens direktör för utredande av ifrågavarande
kostnader avlagt vid Venngarn, hade bemälde direktör kommit till den uppfattning
att, för den händelse Venngarnsanstaltens användande såsom uppfostringsanstalt
bleve provisoriskt, några byggnadsarbeten icke behövde för närvarande ifrågasättas.
Däremot hade lian ansett ensidigt, att den vid anstaltsbyggnaden belägna
sjukstugan, som redan delvis tagits i bruk som bostad för en befattningsha\aier
måtte användas till bostad för den förste lärare, som erfordrades för skolundervisningen,
och att till sjukrum toges ett eller vid behov två ruin av den lägenhet i
anstaltsbyggnadens ekonomiflygel, som nu beboddes av den så kallade husfadern,
vilken befattning direktören efter samråd med alkoholistanstaltens nuvai ande föreståndare
icke ansett nödig vid en å Venngarn anordnad uppfostringsanstalt. Övriga
rum i nu ifrågavarande lägenhet torde lämpa sig till läkare- och förbandsrum samt
bostad för en sjuksköterska. Nu ifrågavarande åtgärd motiverades av Bonadirektören
därmed, att det visat sig synnerligen olämpligt, att familjer med tjänstefolk och barn
hade samma ingång till sina bostäder som eleverna, och att det torde vara lättare
att få en väl kvalificerad lärare, om han erhölle bostad på förut angivet sätt,

I själva anstaltsbyggnaden torde för elevernas övervakning vara nödvändigt, att
glas insattes i övre dörrspeglarna till ingångarna till sovrummen samt att strömbrytarna
till de elektriska ljusledningarna flyttades ut i korridorerna, så att nattvakterna
kunde för elevernas kontrollerande tända i varje rum från korridoren.
Vidare måste några nu såsom förrådsrum använda mindre rum förses med sä mila
fönsteranordningar, att rummen kunde användas såsom säkra isoleringsrum, r ramtör
balkongerna i de två övre korridorerna måste sättas säkra stängningsanordmngar.

Enligt vad direktören för styrelsen uttalat måste det anses oundgängligt, att
i anstaltsbyggnaden vid Venngarn, om den skulle beläggas med minderåriga förbrytare,
anordnades en mycket effektiv nattbevakning, enär eleverna med stor lätthet kunde
taga sig ut genom fönstren särskilt på nedra botten. Han ansåge emellertid, att
ett försök borde göras att tills vidare undvika införandet av ett boxsystem för
elevernas separation nattetid, då detta skulle medföra avsevärd kostnad. Då styrelsen
förutsatte, att, i händelse Venngarnsanstalten bleve upplåten såsom provisorisk
uppfostringsanstalt, ett nära samarbete med Bonaanstalten med dess bättre säkerhets -

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338-

anordningar och separationsmöjligheter komme till stånd, hade styrelsen icke ansett
sig böra med avseende å Yenngarn tillsvidare ifrågasätta ytterligare ändringar än
som härovan angivits.

I övrigt syntes bostäder kunna, åtminstone tillsvidare, beredas för vid uppfostringsanstalten
erforderlig personal i redan befintliga lägenheter.

För närvarande funnes icke vid Venngarn några särskilda skollokaler. Såsom
sådana torde emellertid tillsvidare kunna användas dels en större verkstadslokal i
anstaltsbyggnadens vindsvåning, som nu användes till provisorisk gudstjänstlokal,
dels två mindre närliggande verkstadslokaler. Genom utflyttning av den i en av
suterängvåningens lokaler bedrivna måleriverkstaden till någon lokal i de till egendomen
hörande husen torde skomakeri och skrädderi tillsvidare kunna bedrivas i
suterängvåningens verkstadslokaler. Nyss nämnda större verkstadsutrymme i vindsvåningen
finge utom såsom skolsal även tjäna till gudstjänstlokal. På nu antytt
sätt torde det bliva möjligt att under det ifrågasatta provisoriet å Yenngarn nödtorftigt
bedriva skolundervisningen och jämväl undgå att uppföra särskilda lärarebostäder.

Med avseende å de belopp, vartill kostnaderna för de sålunda
erforderliga mindre förändringarna kunna antagas komma att uppgå,
hänvisade styrelsen till en av byggnadsingenjören Lindblad gjord beräkning,
varav framgår, att dessa kostnader skulle belöpa sig till sammanlagt
allenast 1,500 kronor.

Bonastyrelsen övergår därefter i sin skrivelse till en redogörelse för
de kostnader av icke engångskostnads natur, som ett bedrivande vid
Venngarn av eu uppfostringsverksamhet av nu ifrågavarande art skulle
medföra. Då dylika kostnader givetvis komma att — under förutsättning
av samma elevantal — hålla sig till ungefär samma belopp, vare sig
Venngarn eller annan ort blir platsen för den erforderliga provisoriska
uppfostringsanstalten, torde utredningen i denna del ej vara av betydelse
för det spörsmål, som nu närmast föreligger till avgörande, och alltså
tillsvidare kunna lämnas åsido.

Till komplettering av den av Bonastyrelsen förebragta utredningen
rörande Vermgarnsanstaltens lämplighet som uppfostringsanstalt har nuvarande
föreståndaren vid Venngarn i ärendet ingivit en skrivelse, i
vilken han närmare beskriver en anordning, varigenom utan några
egentliga kostnader plats skulle kunna å Venngarn beredas för ett 30-tal
elever utöver de 100, som i det föregående beräknats, eller således för
sammanlagt 130 elever.

Enligt beräkningar, som arkitekten Lundegårdh på min begäran
verkställt, skulle, ifall Salbohedsanstalten omändrades till uppfostringsanstalt
i stället för till en statens alkoholistanstalt — i båda fallen för

Venngarns anstaltens nuvarande föreståndare.

Arkitekten
Lnndeg Ardh
om kostnaderna
för

anordnande
av en uppfostra
gs•
anstalt å
Salbohed.

Venngarnsstyrelsen
i
skrivelse den
10 april 19 IS.

76 Kunyi Maj ds nåd. proposition Nr 338.

60 intagna —, det tillkomma en merkostnad på omkring 50,000 kronor
(till beredande av erforderliga arbetslokaler). Hela engångskostnaden för
anordnandet där av en uppfostringsanstalt av berörda omfattning skulle
alltså — frånsett kostnader för inlösen av byggnader och inventarier
samt inköp av nya inventarier —- belöpa sig till 94,000 + 50,000 kronor
eller således 144,000 kronor.

1 sin förut berörda skrivelse av den 10 april 1918 säger Venngarnstyrelsen
sig vilja än en gång framhålla vanskligheten av det provisorium,
som en förflyttning av den nu vid Venngarn bedrivna verksamheten
till Salbohed skulle medföra för alkoholistvården. Sitt svar på
den till styrelsen riktade frågan, vilka kostnader en sådan förflyttningskulle
föranleda, utformar styrelsen på det sätt, att den redogör för de
kostnader, som skulle krävas dels för Salbohedsanstaltens utbyggande
för 60 patienter dels ock för anstaltens anordnande såsom ett första
provisorium för högst 35 patienter. Enligt styrelsens mening skulle
detta provisorium räcka allenast under den tid, som åtginge för genomförandet
av den större utvidgningen.

Beträffande huvudförslaget — anstaltens utbyggande för 60 patienter
— yttrar styrelsen följande:

Anordnande å Salbohed av en statens alkoholistanstalt syntes, på sätt styrelsen
redan anfört i sin skrivelse av den 16 mars 1918, böra ske genom att den i skrivelsen
omnämnda baracken toges i bruk såsom den egentliga anstaltsbyggnaden. Denna
ägde det i förhållande till såväl allmän väg som förefintliga i enskildas ägo varande
byggnader bästa läget. Den vore byggd av gott timmer och kunde, om den påbyggdes
med en våning, bereda plats ej blott för ett 60-tal intagna utan jämväl för
familjebostad åt husfader samt bostäder för ogifta vårdare, sjukrum, isoleringsrum,
matsal, skafferi och dessutom för erforderliga verkstäder. De inrednings- och reparationsarbeten,
som ett dylikt utnyttjande av baracken skulle medföra, skulle enligt
av arkitekten Lundegårdli gjorda approximativa beräkningar betinga en kostnad av
c:a 70,000 kronor.

Då inga källarlokaler funnes i baracken, måste fristående dylika anordnas.
Kostnaden för dessa samt för avträden och vedskjul hade beräknats uppgå till c:a

2,000 kronor.

Den nuvarande kolonibyggnaden kunde utnyttjas till bostäder åt personal. 1
denna kunde lämpligen anordnas bostäder för 8 gifta vårdare, för husmoder samt
för 2 å 3 kvinnliga biträden. Erforderliga ändringar för anordnande av nyssnämnda
bostadslägenheter hade beräknats kosta ungefär 10,000 kronor.

Då Salbohed ej ägde egen tvätt- och bagarstuga och det förfaringssätt, vilket
i fråga om det mindre antal, som hittills varit å kolonien intagna, praktiserats, nämligen
att tvätten försiggått i en för ortsbefolkningen gemensam tvättstuga nere vid
Svartån, ej torde böra förekomma, om kolonien provisoriskt skulle erhålla statsanstaltens
mera fasta och isolerade form, måste givetvis lokaler för nyssberörda

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

ändamål anordnas. Möjligen skulle härför kunna användas ett invid nuvarande
kolonibyggnaden beläget uthus, och skulle kostnaden härför möiligen kunna begränsas
till c:a 10,000 kronor.

Inrednings- och reparationskostnaden å intendentsbostaden (bostad för föreståndaren
och assistenten) torde kräva — särskilt för anordnande av familjebostad
åt assistenten — en kostnad av c:a 2,000 kronor.

Strax bakom nuvarande kolonibyggnaden läge tre mindre stugor, som befunne
sig i privat ägo. Då det torde innebära en fara för statsanstalten att hava utomstående
boende så nära kolonibyggnaden, särskilt om den skulle utnyttjas för de
intagna, torde kunna ifrågasättas, att dessa stugor inköptes. Efter vad som uppgivits,
skulle desamma med tillhörande två tunnland jord kunna förvärvas för 3,000
kronor.

Till dessa kostnader för inredning och reparation å befintliga byggnader samt
inköp av de nyssnämnda stugorna torde vidare böra läggas kostnaden för inlösande
av kolonien tillhörande byggnader samt ersättning för utförda förbättringar å byggnader,
för odlings- och dikningsarbeten in. in. Styrelsen för föreningen Floda-kolonier
hade begärt en summa av 35,000 kronor för nu nämnda byggnader och odlingsarbeten
m. m. Venngarnsstyrelsen, som ej varit i tillfälle att undersöka det befogade
i storleken av ifrågavarande ersättningskrav, måste för tillfället inskränka sig till
att endast framlägga den av kolonistyrelsen beräknade summan.

För förefintliga inre och yttre inventarier hade föreningen Floda-kolonier begärt
ersättning med 40,000 kronor, en summa rörande vilken Venngarnsstyrelsen ej utan
föregången värdering vore i tillfälle att yttra sig.

Då å Salbohed befintliga såväl inre som yttre inventarier i flera avseenden
torde behöva kompletteras, hade styrelsen ansett sig böra beräkna c:a 10,000 kronor
för nämnda ändamål.

Kostnaderna för ett omedelbart genomförande av detta större förslag
skulle alltså belöpa sig till 182,000 kronor, på sätt framgår av följande
sammanställning.

Påbyggnad av samt inrednings- och reparationsarbeten i

barackbyggnaden ....................................................... kronor 70,000

Uppförande av källarlokal samt avträden och vedskjul........ » 2,000

Inredning av bostäder i nuvarande kolonibyggnaden ............ » 10,000

Inredning i uthusbyggnad av tvättstuga och bageri ........... » 10,000

Inrednings- och reparationsarbeten i intendentbostaden........ » 2,000 94 q00

Inköp av tre invid kolonibyggnaden belägna i privat ägo

befintliga stugor.................................................... » 3,000

Inlösande av kolonien tillhörande byggnader m. m. ........... » 35,000

Inlösande av kolonien tillhörande yttre och inre inventarier » 40,000 7g 000

Komplettering av yttre och inre inventarier.................................................. lojoOO

• Summa kronor 182,000

Angående anordnandet å Salbohed såsom ett första provisorium
av en anstalt för allenast högst 35 elever yttrar Venngarnssstyrelsen
vidare:

Salbeheds anstaltens nuvarande fSreståndare: -

Kunijl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

Då barackbyggnadens iordningställande skulle taga någon tid och kravet pa
Venngarns utrymmande för att tagas i anspråk för annat syfte framhölles såsom i
hög grad trängande, skulle kunna tänkas att under byggnadstiden utnyttja förutnämnda
kolonibyggnad till anstalt. Enligt uppgjort förslag skulle kunna här förläggas
högst 35 intagna. I samma byggnad skulle anordnas kök, matsal, skafferi,
sjukrum och beredas familjebostad åt husfader (2 rum och kök) samt bostäder för
2 ogifta vårdare. Då förläggningen av de intagna till denna byggnad betraktats
endast såsom en rent tillfällig anordning, tills baracken kunde tagas i bruk såsom
förläggningslokal, skulle före inflyttningen endast de oundgängligaste omändringsarbeten
här böra förekomma och med de återstående arbetena anstå, tills barackbyggnaden
blivit färdig att tagas i bruk. Dessa extra arbeten hade beräknats kosta
c:a 2,000 kronor. 1 baracken skulle,då från början anordnas verkstadslokaler, isoleringsrum
samt bostad för 2 ogifta vårdare, vilken anordning dock skulle utgöra
en påbörjad del av det inredningsarbete i baracken, som erfordrades, för att denna
skulle kunna tjäna den planerade uppgiften såsom egentlig anstaltsbyggnad, vadan
särskild kostnad härför ej hade beräknats. I intendentsbostaden skulle under byggnadstiden
anordnas tillfälliga bostäder för 2 kvinnliga biträden, vilka båda senare, då
baracken tagits helt i bruk, skulle erhålla bostad i nuvarande kolonibyggnaden.

Enligt uppgift, som arkitekten Lundegårdh på begäran lämnat,
skulle det anordnande i baracken av verkstadslokaler, isoleringsrum och
vårdarebostäder, som styrelsen ansett böra ingå såsom ett led i nu ifrågavarande
första provisorium, kunna beräknas till 15,000 kronor. Sammanlagda
kostnader för att sätta anstalten i stånd att mottaga högst 35
elever skulle alltså — under förutsättning att även till dessa kostnader
föras de av styrelsen beräknade utgifterna till inköp av vissa i privat
ägo befintliga hus samt till inlösen av föreningar tillhöriga, byggnader
och inventarier m. m. — belöpa sig till 95,000 kronor enligt följande
sammanställning:

ömändringsarbeten i kolonibyggnaden...................................... kronor 2,000

Anordnande i barackbyggnaden av verkstadslokaler, isoleringsrum
och vårdarebostäder .................................................... » 15,000 17,000

Inköp av vissa i privat ägo befintliga stugor samt inlösen av

föreningens byggnader och inventarier m. m. (se ovan!) 78,000

Summa kronor 95,000

Efter det Venngarnsstyrelsens nu förevarande skrivelse inkommit,
erfor jag, att styrelsen för föreningen Floda-kolonier redan för några
år sedan haft under övervägande ett förslag till Salbohedsanstaltens utvidgning,
som i väsentliga avseenden avvek från det av Venngarnsstyrelsen
framlagda och om vilket förslag sistnämnda styrelse ej ägt kännedom
vid tiden för avlåtandet av berörda skrivelse. Jag lät då anmoda
Salbohedsanstaltens nuvarande föreståndare — vilken torde få antagas

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

komma att bliva främste ledaren för samma anstalt även efter det den
blivit omändrad till provisorisk statsanslag — att giva mig närmare del
av nämnda förslag samt att därvid tillika, med ledning av sålunda i
ärendet framkomna olika förslag, angiva, vilka omändringar med avseende
å den nuvarande anstalten dennes apterande till provisorisk statsanstalt
enligt hans mening påkallade.

Till fullgörande av detta uppdrag bär Salbohedsanstaltens föreståndare
till mig ingivit en den 13 innevarande april dagtecknad skrivelse,
i vilken han med huvudsaklig ledning av det inom styrelsen för
föreningen Flöda kolonier dryftade utvidgningsförslaget lämnar beskrivningar
och kostnadsberäkningar dels för inrättandet av en provisorisk
statsanstalt å Salbohed för 35 internister dels ock för en mera stadigvarande
anstalt därstädes för 60 internister. Kostnadsberäkningarna hava
på begäran granskats av arkitekten Lundegårdh och av honom lämnats
utan anmärkning.

Beträffande den sålunda föreslagna provisoriska anstalten heter det
i skrivelsen i huvudsak följande:

Som kolonibyggnad vid en dylik provisorisk anstalt skulle tagas i bruk den
nuvarande kolonibyggnaden, som erbjöde de största möjligheterna att inom kort
bliva för ändamålet färdig. Byggnaden hade nyss genomgått en inre reparation,
men behövde för att kunna mottaga en så stor kontingent som 35 man undergå en
del förändringar beträffande kök och matsal, som vore för små och läge obekvämt i
förhållande till varandra. Dessa ändringar skulle genomföras på det sättet, att en
matsal 5x12 meter anordnades i en enkel tillbyggnad längs byggnadens södra
gavel. Köket skulle utökas med nuvarande diskrummet och skafferiet samt skulle på
det sättet få direkt förbindelse med matsalen. Skafferi, skåp m. in. skulle förläggas
i utrymmet mellan korridoren, trappuppgången och gamla matsalen. Köket skulle
förses med geijserspis, som uppvärmde nya matsalen, varigenom ny murpipa undvekes.
Dess uppvärmningsförmåga torde räcka till även för korridorerna, varigenom
dessa, som nu saknade eldstäder, också vintertid kunde användas som * dagrum».
I samband med tillbyggnaden skulle hela byggnaden målas med slamfärg. Kostnaderna
för samtliga dessa arbeten beräknades uppgå till 5,000 kronor.

Kolonibyggnaden, sålunda ändrad, skulle å nedre botten lämna plats för: bostäder
för ogift husfader, hushållerska, ogift logementsvårdare, två tjänsteflickor
samt kök, källare och matsal. I våningen en trappa upp skulle kunna inrymmas:
i en sal 6 man, i en sal 7 man, i en dubblett 4 man, i ett mindre rum 2 man, i
ett annat mindre rum 1 man. I våningen två trappor upp slutligen skulle kunna
inrymmas: i ett rum 3 man, i 3 rum 4 man i varje. Tillsammans 35 man.

För de övriga vårdarna samt för körkarlar o. d. skulle bostäder kunna beredas
genom inköp nv en del närliggande smålägenheter, betingande tillhopa ett pris av
högst 10,000 kronor1).

*) Enligt uppgift skulle eu av dessa lägenheter utgöras av eu av de mindre stugor, vilkas
inköpande Venngarnsstyrelsen ifrågasatt.

a) rörande en
provisorisk
statsanstalt d
Salbohed för
So internister.

b) rörande en
framtida utvidgning
av
Salbohedsanstalten
till att
rymma 60
internister.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Härtill komme kostnaden dels för inlösandet av föreningen Flöda kolonier
tillhörande byggnader, ersättning för gjorda förbättringar, för odlings- och dikningsarbeten
m. m. dels ock för inlösandet av föreningen tillhöriga levande och döda inventarier,
allt med de av Yenngarnsstyrelsen förut angivna belopp 35,000 repektive

40,000 kronor.

Kostnaderna för anstaltens iordningställande på nu föreslaget sätt skulle sålunda
uppgå till följande belopp:

Reparation och utbyggnad av kolonibyggnaden ............ 5,000: —

Inköp av en del närliggande lägenheter och deras reparation
.................................................................... 10,000: —

Komplettering av inventarier ........................................... 5,000: — kronor 20,000: —

Lösen till föreningen Flöda kolonier:

För byggnader och diverse arbeten ...................... 35,000: —

För levande och döda inventarier ............................ 40,000: — » 75,000:

Summa kronor 95,000: —

En provisorisk statsanstalt, sålunda anordnad å Salbohed, skulle kunna drivas
under ett par år, till dess lämpliga anordningar kunna vidtagas.

Enligt vad Salbohedsföreståndaren på förfrågan muntligen uppgivit,
skulle enligt detta förslag några särskilda kostnader för inredning
av verkstadslokaler ej erfordras. Som sådana skulle nämligen fortfarande
tjäna de nuvarande verkstadslokalerna i förut omnämnda barackbyggnad,
vilka lokaler vore tillräckligt rymliga och i övrigt i sitt nuvarande skick
fullt tjänliga för ändamålet.

Enligt detta förslag skulle alltså anordnandet å Salbohed av en
provisorisk statsanstalt för 35 internister — alldeles frånsett den ersättning
för övertagandet av döda och levande inventarier in. m. å sammanlagt
högst 75,000 kronor, som skulle utgå till föreningen Flöda
kolonier och vilken post är gemensam för alla de förslag, vilka i sig
innefatta användandet på något sätt av Salbohedsanstalten — draga en
engångskostnad av 20,000 kronor.

Beträffande den ifrågasatta utvidgningen längre fram av anstalten
till att omfatta sammanlagt 60 internister yttrar Salbohedsföreståndalen
vidare:

De av föreståndaren föreslagna provisoriska anordningarna kunde ej bliva
annat än en tillfällig räddning ur ett trångmål. För att en anstalt å Salbohed skulle
bliva fullt lämplig, borde en centralisering av till anstalten hörande bostads-, verkstadsoch
ekonomibyggnader äga rum. För vinnande av ett mera isolerat läge i förhållande
till ortsbefolkningen borde denna centralisering ske i parken nedanför landsvägen.
Härigenom vunnes ett bättre läge i förhållande till Salboheds ägor. Så småningom
borde även bostäder beredas för gifta vårdare för vinnande av en mera stabil personal.

Enligt den plan för sin verksamhet, som styrelsen för föreningen Flöda kolo -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

nier, såsom förut nämnts, uppgjort, skulle nämnda centralisering och utvidgning
under nuvarande förutsättningar kunna ske på följande sätt.

Under sommaren 1918 skulle arméförvaltningen uppföra en ny ekonomibyggnad,
omfattande ladugård, stall, loge och vagnbodar m. m. Efter det denna blivit
färdig, kunde nuvarande stallet användas som provisorisk verkstadslokal, medan
baracken, som nu inrymde verkstäderna, ombyggdes. Baracken borde nämligen med
hänsyn därtill, att provisoriet möjligen kunde övergå till ordinarie förhållande, flyttas
samt ombyggas i lämpligare proportioner och läggas i centrum av pal ken å gamla
officerspaviljongens tomt. Den sålunda erhållna nya anstaltsbyggnaden skulle bestå
av källarvåning samt två våningar och vind. I källarvåningen skulle inrymmas
matkällare, tvättstuga, snickareverkstad och två isoleringsrum. A nedre botten
skulle inrymmas kök, matsal för internister, matsal för personal, två rum för två
ogifta vårdare samt två arbetssalar. En trappa upp skulle inrymmas 36 internister
i 12 logementsrum, 3 man i varje, samt ett gemensamt tvättrum. Vindsutrymmet
skulle användas för torkning och inmangling av tvätt samt för upplag av sängutrustningar
m. m.

Byggnaden skulle förses med två skorstensstockar med en geijserspis vid
varje, den ena i köket, den andra i form av torkhäll i snickarverkstaden, och borde
dessa båda spisar kunna uppvärma var sin halva av byggnaden och göra maskinist
obehövlig. Matsal och verkstäder borde beräknas för 60 man. Uppförandet av
denna byggnad hade av sakkunnig person beräknats betinga en kostnad av cirka

90.000 kronor.

Den nuvarande kolonibyggnaden bleve därefter disponibel för andra ändamål
och kunde utnyttjas sålunda. Nedre botten skulle lämna bostadslägenheter för gift
husfader och gift befallningsman samt för en ogift vårdare. Familjelägenheterna
skulle beredas egna ingångar från gavlarna. En trappa upp skulle finnas plats i
två salar för sammanlagt 13 internister. en dublett och två mindre rum för gäster,
sjukrum o. d. Två trappor upp skulle finnas plats för sammanlagt 11 internister i
4 rum. Tillsammans 24 man. A denna byggnad skulle — efter tillkomsten av
förut omnämnda utbyggnad och omändringsarbeten, vilka inginge som led i den provisoriska
anordningen — icke behövas några andra ändringar än de, som betingades
av inredandet av de två familjelägenheterna. Kostnaden härför beräknades till

2.000 kronor.

Utvidgningen av anstalten till att omfatta 60 vårdplatser torde nödvändiggöra
en komplettering av inventarierna för cirka 5,000 kronor.

Hela kostnaden för anstaltens utvidgning skulle sålunda uppgå till:

Barackens rivning, flyttning och ombyggnad cirka ........................ kronor 90,000:

Kolonibyggnadens omändring ............................................................ » 2,000: —

Komplettering av inventarierna........................................................... » 5,000:

Summa kronor 97,000:

Engångskostnaderna för anordnandet å Salbohed av en statsanstalt
för alkoholister, avsedd för 60 internister, skulle alltså enligt detta förslag
— frånsett förutnämnda ersättning till föreningen Flöda kolonier
för inventarier m. in. å 75,000 kronor — belöpa sig till dels det belopp,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 käft. (Nr 338.) 11

Armé förr altningens

fortifikationsdepartement.

Byggnads styrelsen.

82 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

20,000 kronor, vartill engångskostnaderna- för det provisoriska förslaget
skulle uppgå, dels ock nyssnämnda belopp, 97,000 kronor, eller således
tillhopa 117,000 kronor.

Medräknas nyssberörda ersättning å 75,000 kronor blir slutsumman
192,000 kronor.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har den 3 april 1918
avgivit underdånigt utlåtande i ärendet. I detta yttrar fortifikationsdepartementet
rörande den ifrågasatta överlåtelsen av förut berörda
kontrakt mellan departementet och föreningen Flöda kolonier i huvudsak
följande:

Enligt ifrågavarande kontrakt, som vore dagtecknat den 6 februari 1916,
hade fortifikationsdepartementet till föreningen utarrenderat Salbohed med därå befintliga
byggnader, tills Kungl. Maj:t fattat beslut angående dispositionen av ifrågavarande
område eller, om så ej skett förut, till den 14 mars 1928.

Något beslut angående framtida användningen av Salbohed hade ännu icke

fattats. . , ... 1C, • j

Mot föreningens förslag, att föreningen skulle å staten överlåta sitt arrendekontrakt
med arméförvaltningen, hade fortifikationsdepartementet intet att erinra,
under förutsättning att den tillämnade statsanstalten åtoge sig de föreningen enligt

kontraktet åliggande skyldigheterna. .

Att däremot nu överflytta Salbohed från lantförsvarsdepartementets till justitiedepartementets
förvaltning ansåge fortifikationsdepartementet ej lämpligt, då dels
nämnda anstalt vore avsedd att bliva endast provisorisk, dels ock det ej vore
uteslutet, att Salbohed eller någon del därav i en framtid kunde erfordras för militära
ändamål.

Beträffande spörsmålet om uppförande av ny ladugård å Salbohed
utlåter sig vidare fortifikationsdepartementet:

Fortifikationsdepartementet hade enligt arrendekontraktet ingen skyldighet
att uppföra ny ladugård å Salbohed. Då emellertid enligt verkställd syn den därstädes
nu befintliga ladugården vore i synnerligen dåligt skick och en ny dylik
således vore nödvändig för egendomens skötsel, vore departementet villigt att gorå
framställning om anvisande av anslag härför av fjärde huvudtitelns arrende-, jordskylds-
och tomtöresmedel samt att, om detta beviljades, omedelbart gå i författning
om arbetets utförande. Förberedande åtgärder i denna sak hade redan vidtagits av
departementet. Om de hunne slutföras under de närmaste månaderna, torde ladugården
kunna utföras under innevarande års sommar, men i annat fall under sommaren
1919.

Byggnadsstyrelsen har, på sätt redan förut nämnts, i sitt över
Tunaprojektét angivna yttrande förordat Venngarnsanstaltens provisoriska
användande som uppfostringsanstalt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Socialstyrelsen har i ärendet avgivit infordrat underdånigt utlåtande,
dagtecknat den 16 april 1918. Efter att däri först hava påmint
om, att i det system, vars grundlinjer uppdragils i lagen om behandling
av alkoholister, såsom ett väsentligt moment ingått anstaltsvård,
dels frivillig dels påtvingad, samt att denna senare vårdform — tvångsinterneringen
— skulle tillgodoses genom statsanstalter och s. k. erkända
anstalter, kommer styrelsen i sitt utlåtande in på frågan om det nuvarande
och framtida behovet av anstaltsplatser för alkoholistvården.
Härom yttrar styrelsen i huvudsak:

Vid alkoholistlagens antagande hade man ansett sig böra befara, att stora
svårigheter skulle möta för att tillgodose behovet av vårdplatser. Kristidens särskilda
förhållanden hade emellertid även på detta område gjort sig gällande på ett
sätt, som rubbat tidigare beräkningar. När samtidigt med öppnandet av Venngarnsanstalten
lagen trätt i kraft, hade krigskrisen redan varat i tvenne år och i hög
grad förändrat läget. Livsmedelssvårigheterna hade framtvingat en efter hand allt
mera skärpt ransonering av spritdryckerna, vilken åtminstone till en början uppenbarligen
ansetts komma att utöva ett mycket gynnsamt inflytande även på de
grupper av individer, som utgjorde alkoholistvårdens klientel.

Av betydelse för bedömande av nu förevarande spörsmål vore vidare, att
kommuner och enskilda av olika skäl, men kanske framför allt på grund av obekantskap
med lagens innebörd och möjligheter icke vidtagit tillräckliga åtgärder för
att förverkliga lagens syften. Socialstyrelsen saknade visserligen preciserade uppgifter
härom, men ansåge sig emellertid kunna uttala, att endast inom ett jämförelsevis
ringa antal kommuner hittills ifrågakommit någon ordnad verksamhet med
ändamål att bringa lagen i verklig tillämpning. Icke ens i våra större städer hade
särskilda nykterhetsnämnder överallt blivit tillsatta, och även där sådana funnes,
hade en stark återhållsamhet kunnat förspörjas i fråga om tillgripandet av anstaltsvård,
detta huvudsakligen på grund av obenägenhet att åtaga sig vederbörlig andel
i kostnaderna för densamma. Det vore mot bakgrunden av dessa alldeles särskilda
omständigheter, som man hade att bedöma efterföljande uppgifter rörande anstaltsvården.

Socialstyrelsen
:

a) rörande
behovet av
anstaltsplatser
fölalkoholister.

Antalet platser och vårdade å alkoholistanstalter i riket.

	Antal	Antal	vårdade den
	platser.	‘/t 1917. 1	''/. 1918. 7*	1918.
Statsanstalt.
Venngarn .................................................	......... 100	53	50	46
Erkända anstalter.
Flöda kolonierna:
V emdalen............................................	......... 35	_	i	1
Hästveda '') ...........................................	......... 12	2	2
Sal bohed ..............................................	........ 30	8	9	12
Vintersbo ..................................................	......... 16	6	-1	4

) Verksamheten nedlagd.

84 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Gunnarskog (för kvinnor)...............................	10	8	6	5
Eolshäll '') ..........................................................	20	—	—
Lerjeholm 3)........................................................	27	—	—
Summa	150	24	22	22
Enskilda anstalter. Kurön ................................................................	40	22	9	5
Rönneholm '') ...................................................	28	8	4	—
Berga*) ..........................................................	22	3	—	—
Gälegården ’) ...................................................	18	2	—	—
Sans Souci .......................................................	17	4	1	1
Härnö ..............................................................	15	7	3 1	2
Håkanstorp ........................................................	13	6	—
Björknäs ...........................................................	11	10	8	4
Summa	164	62	26	12
Summa summarum	414	139	98	80

De nu anförda siffrorna kunde syntes giva vid handen, att alkoholistanstalternas
värdkapacitet vore långt större än behovet av vårdplatser. Av statsanstaltens 100
platser vore sålunda vid innevarande månads ingång 46 eller ej fullt hälften belagda.
Vid de fyra i verksamhet varande erkända anstalterna (Vemdalen, Salbohed, Vintersbo
och Gunnarskog) vore endast 22 av de 91 platserna belagda; och vid de fem i
gång varande enskilda anstalterna (Kurön, Sans Souci, Härnö, Håkanstorp och Björknäs)
med tillhopa 96 platser funnes endast 12 vårdade. Med avseende härå borde
till en början erinras, att de helt enskilda anstalterna icke kunde supplera statsanstalt
och erkända anstalter, då de icke kunde mottaga alkoholister, som enligt
lagen skulle interneras. De internerades antal uppginge för närvarande till 46 + 22
eller tillhopa 68, medan antalet vårdplatser för dem utgjorde 191 eller — om Venngarnsanstalten
frånräknades och, i enlighet med en av de föreliggande alternativa
planerna, Salbohed med dess nuvarande vårdkapacitet toges i anspråk såsom statsanstalt
— endast 91 platser; vid ifrågasatt utvidgning av anstalten å Salbohed
skulle ytterligare 30 eller 50 platser tillkomma. Anmärkas borde vidare, att Göteborgs
stads alkoholistanstalt å Lerjeholm nu stode färdig att börja sin verksamhet
såsom erkänd anstalt med 27 platser. Vissa utsikter torde även förefinnas för att
anstalten å Björknäs skulle söka erkännande såsom allmän.

Sökte man emellertid bilda sig en närmare uppfattning om behovet under
den närmaste framtiden av vårdplatser för internerade alkoholister, så borde vidare
ihågkommas, att visserligen hela alkoholistvårdens aktivitet varit väsentligt nedsatt
under kristiden, men att det dock vore ovisst, huruvida någon egentlig minskning
i antalet interneringsmässiga alkoholister verkligen inträtt. En antydan härom innebure
redan den omständigheten, att antalet å allmän anstalt internerade företedde
en tämligen konstant siffra, under det att antalet å enskilda anstalter intagna i hög
grad reducerats. Då vidare, enligt styrelsens mening, den huvudsakliga anledningen
till att icke en betydande stegring av antalet tvångsinternerade alkoholister redan

-1) Verksamheten nedlagd.

2) Verksamheten ännu ej börjad; anstalten planeras för annat ändamål.

3) Verksamheten ännu ej börjad.

4) Anstalten delvis apterad till epileptikeranstalt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

inträtt vore att söka i vederbörande kommunala organs obekantskap med lagen och
deras därav föranledda overksamhet, måste man räkna med en framtida interneringsfrekvens
å allmänna anstalter, som automatiskt komme att stiga i samma mån som
de kommunala myndigheternas intresse och aktivitet, med stigande kännedom om
lagens innebörd och möjligheter, komme att ökas.

I detta sammanhang ville styrelsen vidare framhålla, att innevarande års riksdag
nyligen beslutat skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning, huruvida
icke alkoholistlagen lämpligen borde utsträckas att omfatta jämväl åt dryckenskap
hemfallen person, som upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri, samt
att lagutskottet i sitt utlåtande särskilt framhållit behovet av, att utredning verkställdes
för utrönande av dels det antal personer, som genom en dylik utsträckning
av lagens omfattning kunde bliva i behov av anstaltsvård, dels möjligheten av att
åt detta ökade antal bereda nödig anstaltsvård.

Efter det socialstyrelsen således från synpunkten av det framtida
behovet av alkoholistvård framställt sina betänkligheter mot Venngarnsanstaltens
provisoriska ersättande med annan statsanstalt, övergår styrelsen
i sitt utlåtande till att utveckla sina skäl, på grund av vilka en
dylik åtgärd vore jämväl i andra avseenden ägnad att skada alkoholistvårdens
utveckling. Härom anför styrelsen i huvudsak följande:

Statens nuvarande alkoholistanstalt hade efter besvärliga förarbeten och stora
kostnader tillkommit i sin nuvarande gestalt för att den ifrågavarande vårdverksamheten
skulle lyftas upp på den nivå, som erfordrades för att ernå goda resultat
och vinna förtroende hos allmänheten. Det torde också få anses erkänt, att anstalten
på ett mycket erkännansvärt sätt fyllt sin uppgift, om också under den
hittillsvarande korta verksamhetstiden försöksstadiets svårigheter ännu ingalunda
kunde anses helt övervunna. Den för hela vår alkoholistvård lovande utvecklingen
skulle nu plötsligt avbrytas. Den nuvarande, i större stil planerade och rikligt utrustade
anstalten skulle utbytas mot en mindre och i alla avseende svagare anordnad,
provisorisk sådan. Den kvalificerade personalen å anstalten skulle icke medfölja
till den nya platsen, utan ersättas av en annan mindre erfaren. Den ifrågasatta
förändringen måste sålunda anses medföra en sänkning i fråga om den nivå, till
vilken man velat och efter många svårigheter även delvis lyckats höja alkoholistvården
och vilken utgjorde en viktig förutsättning för att man så småningom skulle
kunna vinna allmänhetens och kommunernas aktiva medverkan för ett energiskt
bekämpande av dryckenskapens skadeverkningar.

Under nu angivna förhållanden måste enligt styrelsens uppfattning den ifrågasatta
provisoriska förflyttningen av statsanstalten anses ur alkoholistvårdens synpunkt
vara en högst betänklig åtgärd.

Sedan styrelsen därefter uttalat sin farhåga för att, ehuru den
föreslagna förflyttningen i samtliga utlåtanden i ärendet förutsatts komma
att bliva av provisorisk art, omständigheternas makt och framför
allt tvångsuppfostrings frågans ytterligare utveckling skulle komma
att av det avsedda provisoriet skapa en permanent anordning, ingår
styrelsen på spörsmålet om Salbohedsanstaltens större lämplighet som

b) rörande
betydelsen
för alkoholistvårdens

utveckling
av den statliga
anstaltens
kvarblivande
vid
Venngarn.

r) rörande
frågan om
Salbohedsanstultens

större lämplighet
som
alkoholistanstalt
eller
som uppfostringsanstalt.

<li rörande
ett nytt
förslag till
skyndsamt
avhjälpande
av platsbristen
beträffande
mindar&riga
förbrytare.

86 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholistanstalt eller som uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare.
Styrelsen gör därvid gällande, att de skäl, som av Bonastyrelsen anförts
mot Salbohedsanstaltens lämplighet såsom tvångsuppfostringsanstalt,
för minderåriga förbrytare, vore i ungefär lika utsträckning gällande
om samma anstalt såsom statsanstalt för alkoholister och att den
enda obetydliga fördel, som Venngarnsanstalten såsom uppfostringsanstalt
erbjöde framför Salbohedsanstalten, vore den, att å Venngarnsanstalten
kunde skyndsamt beredas plats för ett större antal elever än å
Salbohedsanstalten.

I sitt utlåtande erkänner socialstyrelsen, att statens uppfostringsverksamhet
med avseende å minderåriga förbrytare för närvarande befinner
sig i ett verkligt nödläge. Styrelsen ifrågasätter emellertid, huruvida
icke till undanröjande härav skulle kunna vidtagas andra åtgärder
än de föreslagna. Härom yttrar styrelsen:

Av de i ärendet verkställda utredningarna framginge icke, huruvida på allvar
undersökts möjligheterna för att å egendomen Bona och dess utgårdar uppföra anstaltsbyggnader
med sådan skyndsamhet, att det nu föreliggande behovet av ökade
vårdplatser kunde tillgodoses. De betydande utvidgningar, som avsåges skola utföras
i anslutning till fattigvårdslagstiftningskommittén den 5 december 1915 avgivna
betänkande, torde icke nödvändigtvis behöva verkställas genom byggnader i
sten, vilket beräknats fördröja arbetenas avslutande till år 1920. Med användande
av trä såsom byggnadsmaterial skulle måhända planen för utvidgningsarbetena något
förändras, men i allt fall hinder knappast mola för deras avslutande före innevarande
års utgång. Fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag, till vilket Bonaanstaltens
styrelse i huvudsak anslutit sig, innebure en ökning av antalet vårdplatser
med 80 å 90, men därjämte anmärkte kommittén, att utrymme förefunnes för ytterligare
utvidgningar vid Bona. Ej heller syntes det möta något hinder att låta
den planerade kolonien å utgården Bockfall taga större omfattning än vad i de
föreliggande utredningarna beräknats.

Socialstyrelsen sammanfattar sin ståndpunkt i frågan så, att den
förklarar sig nödsakad att i likhet med Venngarnsstyrelsen bestämt avråda
från genomförande av det framställda lörslaget att förflytta statens
alkoholistanstalt från Venngarn till Salbohed.

• Slutligen anmäler styrelsen, att styrelsen i anledning av framställningar
från vissa alkoholistanstalter samt den senaste tidens starka prisstegringar
ansett sig böra taga i övervägande, huruvida icke för tryggande
av nödig tillgång å vårdplatser vid erkända och enskilda alkoholistanstalter
ökat ekonomiskt stöd från statens sida kunde bliva erforderligt.

Departements- Av den utredning, som blivit förebragt i detta ärende synes mig

chefen. framgå, att till avhjälpande utan större dröjsmål av den rådande plats -

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 338.

bristen med avseende å vården av minderåriga manliga förbrytare framförts
allenast tre förslag av beskaffenhet att överhuvud taget behöva underkastas
diskussion. Det första — framställt av socialstyrelsen i dess nyss refererade
utlåtande av den 16 i denna månad — går ut på en förändring i de av
samtliga övriga myndigheter tillstyrkta och mig förut i dag förordade
utvidgningsplanerna a Bona sa till vida, att dels den föreslagna nya
elevavdeluingens byggnader skulle uppföras av trä i stället för av sten,
genom vilken förändring avdelningen enligt styrelsens mening skulle
kunna bliva färdig att tagas i bruk före innevarande års utgång, dels
ock åt den föreslagna elevkolonien å Bonas utgärd Bockfall skulle givas
större omfattning än förut förordats. Det andra förslaget avser förändrande
av den nuvarande statserkända alkoholistanstalten å Salbohed
till en statlig provisorisk uppfostringsanstalt för minderåriga manliga
förbrytare. Det tredje förslaget slutligen går ut på apterande av statens
nuvarande alkoholistanstalt vid Venngarn till provisorisk uppfostringsanstalt
samt inrättande å Salbohed av en, likaledes provisorisk, statlig
vårdanstalt för alkoholister.

Av dessa tre förslag synes mig det första — avseende ändringar
i de planerade utvidgningsarbetena å Bona — kunna lämnas helt och hållet
ur räkningen. Att bygga byggnader, avsedda till bostäder åt minderåriga
av nu ifrågavarande art, av trä, torde, särskilt då fråga är om byggnader
av nu förevarande dimensioner, av lätt insedda skäl icke kunna
komma i fråga och ett dylikt byggnadssätt har också tidigare i liknande
fall utdömts av sakkunniga myndigheter. Vad åter angår tanken att
till utgården Bockfall förlägga en större elevkoloni, än förut föreslagits,
är att märka, att, på sätt redan nämnts, en dylik plan varit uppe, men
måst övergivas, enär kostnaderna därför beräknats bliva allt för höga i
förhållande till den obetydliga ökning i platsutrymmet, som därigenom
skulle ernås. Härtill kommer, att socialstyrelsens förslag icke är ägnat
att bringa den avsedda hjälpen med den skyndsamhet, som i detta fall
är nödvändig. Att, såsom styrelsen tänkt sig, få den nya avdelningen
färdig redan under innevarande år skulle säkerligen komma att visa sig
absolut omöjligt. Med hänsyn till nödvändigheten av ritningarnas omändrande
m. m. skulle för uppförande av ett dylikt byggnadskomplex
säkerligen åtgå minst ett år.

De två övriga förslag, mellan vilka man i nu förevarande avseende
har att välja, innefatta båda i sig ett användande på ett eller annat
sätt av den nuvarande alkobolistanstalten å Salbohed. Vid valet mellan
dem tvekar jag icke att giva ett obetingat företräde åt det av dessa
förslag, som går ut på att som uppfostringsanstalt för ungdomsbrotts -

88 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lingar tillfälligtvis aptera Venngarnsanstalten och i stället å Salbohed
upprätta eu provisorisk vårdanstalt för alkoholister. Jag föranledes att
intaga denna ståndpunkt av flera skäl, av vilka vart och ett synes mig
vara av den betydelse, att det ensamt för sig verkar avgörande. Detta
förslag är det enda, som är ägnat att bringa någorlunda tillräcklig hjälp
mot den rådande platsbristen, det är vidare det enda, genom vars förverkligande
dylik hjälp åstadkommes utan dröjsmål, och det är slutligen
ojämförligt billigare än det andra förslaget. Riktigheten av dessa påståenden
torde framgå av den korta jämförelse mellan de båda förslagen,
som jag strax vill uppdraga.

Det förslag, åt vilket jag sålunda kommer att giva mitt förord,
omfattar som nämnt \ enngarnsanstaltens tillfälliga förflyttning till Salbohed.
Innan jag går närmare in på nyssberörda jämförelse, torde det
därför tillåtas ’ mig att i korthet till bemötande upptaga de invändningar
som framställts mot en dylik förflyttning. De huvudsakligaste av dessa
invändningar återfinnas i socialstyrelsens av mig nyss refererade utlåtande.

Socialstyrelsen framhåller, att den minskning i platser a statsanstalter
och erkända anstalter, som ett, låt vara tillfälligt, utbytande
av Venngarn mot Salbohed skulle medföra, icke vore att tillråda, dä det
vore att antaga, att ett avsevärt ökat platsbehov för interneringsmässiga
alkoholister vore att vänta inom den närmaste framtiden. De skäl,
socialstyrelsen anfört för denna sin åsikt, hava ej å mig verkat öveitygande.
A statsanstalten och erkända anstalter vistades den 1 innevarande
månad 63 och å enskilda anstalter 12 manliga patienter, tillhopa
således 75 manliga patienter. Platsutrymmet för sådana patienter på
statsanstalten samt sådana erkända anstalter, som fortfarande äro i
verksamhet eller stå färdiga att börja sådan, — Eolshäll dock oräknad -utgör för närvarande 208. Därtill kommer Björknäs ■ med för närvarande
11 platser — som enligt socialstyrelsens uppgift väntas komma
inom kort söka erkännande som allmän. Härav framgår, att det nuvarande
eller inom kort väntade platsutrymmet för manliga patienter
å statsanstalt och erkända anstalter är ^ mer än tre gånger så
stort som det nuvarande platsbehovet. Eu även ganska avsevärd
minskning av nuvarande platsutrymmet torde således icke innebära
någon risk, om hänsyn tages endast till behovet såsom det nu framträder.
Emellertid anför styrelsen som huvudsakliga skäl för sitt antagande,
att detta behov kommer att ökas inom den närmaste framtiden,
dels att det vore att vänta, att kommuner och enskilda, vilka
hittills av olika skäl, främst kanske på grund av obekantskap med lagens

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

innebörd och möjligheter, icke vidtagit tillräckliga åtgärder för att förverkliga
lagens syften, hädanefter skulle komma att, sedan lagen blivit
mera bekant, iakttaga en livligare verksamhet härutinnan, dels också
att riksdagen nyligen beslutat en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan
om utredning, huruvida icke alkoholistlagens tillämplighétsområde skulle
kunna utsträckas att omfatta även andra kategorier än de, som nu nås
av densamma. Med avseende å förstnämnda skäl vill jag nämna, att
det synes mig föga troligt, att det ökade intresse för begagnandet av
lagens möjligheter, som kommuner och enskilda måhända kunna väntas
komma att visa inom de närmaste åren, skall tillföra alkoholistanstalterna
en sådan ökning i klientelet, att icke denna mer än väl skulle motvägas
av den minskning, som torde bliva en följd därav, att nuvarande restriktioner
i fråga om iskänkning och utminutering av spritdrycker — såsom
med säkerhet är att antaga — komma att fortfara jämväl en avsevärd
tid framåt. Gentemot nu ifrågavarande, av socialstyrelsen anförda skäl
torde dessutom, liksom även mot vad anförts om den ifrågasatta nya
lagstiftningens inverkan, böra framhållas, att den anordning, varom här
är fråga, är avsedd att vara av allenast provisorisk natur.

Vad socialstyrelsen i sin skrivelse vidare anfört om de olägenheter
för alkoholistvårdens utveckling, som en förflyttning av statsan
stalten från dess nuvarande plats skulle hava till följd, må visserligen
i viss mån äga sitt berättigande. De farhågor styrelsen uttalat i detta
avseende synas mig dock något överdrivna. Blir statsanstalten ordnad
på sätt jag längre fram kommer att föreslå, torde komma att skapas
fullt betryggande förutsättningar för att alkoholistvården jämväl i fortsättningen
skall kunna bliva vederbörligen tillgodosedd.

Mot Venngarnsanstaltens provisoriska förflyttning till annan plats
hava således enligt min mening icke förebragts så vägande skäl, att
man behöver rygga tillbaka för ett dylikt steg, när detta, såsom här är
fallet, påkallas av ett annat allmänt intresse av största vikt.

Emellertid är frågan, om Venngarnsanstalten verkligen behöver
tagas i anspråk för nu förevarande ändamål, såsom redan antytts, beroende
på, huruvida icke möjligen Salbohedsanstalten lika väl lämpar sig att
tjäna som provisorisk uppfostringsanstalt. Svaret på detta spörsmål
torde framgå av den jämförelse mellan Venngarns- och Salbohedsförslagen,
som jag nyss förklarat mig vilja lämna.

Med avseende å denna jämförelse vill jag inledningsvis nämna,
att jag beträffande förslaget om Salboheds omändring till uppfostringsanstalt
antagit, att förslaget därom skulle, i händelse av dess realiserande,
komma att, såsom jag vid verkställd prövning funnit befogat, förverkligas
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 12

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

på huvudsakligen det sätt, som i det föregående ifrågasatts. Vidkommande
det andra förslaget, som i sig innefattar Salboheds omändrande till
provisorisk statlig vårdanstalt för alkoholister, har jag åter utgått ifrån,
att berörda anstalt, för att kunna fylla detta sitt nya ändamål, åtminstone
tillsvidare icke behöver beräknas för större antal patienter än 35. Såsom
redan förut antytts, har vid en förberedande överläggning med representanter
för Venngarnsstyrelsen från deras sida ett 30-tal angivits
såsom det antal, vilket en statlig alkoholistanstalt, avsedd att provisoriskt
träda i stället för Venngarnsanstalten, måste stå rustad att mottaga;
och Venngarnsstyrelsen har ju också i den senaste av sina här förut
refererade skrivelser utgått ifrån, att Salbohedsanstalten med denna storlek
i allt fall skulle bliva till fyllest såsom ett första provisorium, nämligen
intill dess vissa av styrelsen ifrågasatta utvidgningsarbeten bleve fullbordade.
Enligt min "tro kommer Salbohedsanstalten, även om den
bibehålies i deuna mindre omfattning, att bliva fullt tillräcklig för sitt
ändamål under hela den tid nu ifrågavarande provisorium kommer att
räcka. För riktigheten av denna uppfattning talar, synes det mig, den
omständigheten, att för närvarande å den statliga alkoholistanstalten
vårdas ett stort antal patienter, som utan större olägenhet skulle kunna
vårdas å annat håll. Såsom belysande i detta avseende torde kunna
erinras därom, att Venngarnsstyrelsen i sin förut omnämnda skrivelse
av deri 20 februari 1918 tänkt sig möjligheten av att genom ett överflyttande
av omkring 30 patienter till statserkända alkoholistanstalter
provisoriskt minska antalet tvångsinternerade å en statsanstalt. till omkring
20. Den nedsättning i alkoholistvårdens aktivitet, som framkallats av
den nu rådande kristiden med dess av livsinedelssvårigheterna framtvungna
stränga restriktioner med avseende å försäljning och utskänkning
av spritdrycker, kommer säkerligen att fortfara även under de närmast
kommande åren. Att under sådana förhållanden redan nu besluta nedläggande
av ganska avsevärda kostnader på Salbohedsanstaltens utbyggnad
för ett större antal patienter än 35 synes mig, som sagt, icke kunna
förordas. Häremot talar även den omständigheten, att till det närmare
utformandet av denna utbyggnad föreligga tväune planer, mellan vilka
ett val svårligen kan träffas utan ytterligare utredning. . Skulle åter
platsbehovet längre fram visa sig större än sålunda antagits, giver ju
utredningen vid handen, att möjlighet föreligger att utan allt för stora
svårigheter utvidga anstalten till att rymma ända till ett 60-tal patienter,
och för ett större antal patienter torde väl, såsom förhållandena på nykterhetslagstiftningens
område numera utvecklat sig, en statlig alkoholistanstalt
knappast behöva under nögra förhållanden beräknas.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Vid nu ifrågavarande jämförelse utgår jag således ifrån, att, därest
Salbohedsanstalten kommer att ombildas till en statlig alkoholistanstalt,
den åtminstone till en början ej behöver få större omfattning än att
till densamma kan förläggas högst 35 patienter. Av de förslag till
anstaltens utvidgning i denna omfattning, som föreligga, ansluter jag
mig till det av Sal bohedsanstaltens föreståndare framlagda och av arkitekten
Lundegårdh gillade förslaget. Genom kolonibyggnadens tillbyggande
enligt detta förslag skulle utrymmet därstädes bliva avsevärt
rymligare än enligt Venngarnsstyrelsens förslag.

Vid jämförelsen lämnar jag vidare å sido kostnaderna för inlösen
från föreningen Flöda kolonier av levande inventarier m. in., vilka
kostnader ju bliva desamma, vare sig Salbohed kommer att användas
för det ena eller andra av nu ifrågasatta ändamål, och vilka dessutom
i viss mån hava karaktären av kapitalplacering.

Med nu angivna utgångspunkter kommer jämförelsen att ställa
sig på följande sätt.

Genom Venngarnsanstaltens apterande till uppfostringsanstalt och
Salbohedsanstaltens förändring till en provisorisk statlig vårdanstalt för
alkoholister med det högsta platsantal, som tillsvidare kan anses erforderligt,
eller således med plats för 35 patienter, skulle för en engångskostnad
av allenast 21,500 kronor — 1,500 kronor för några smärre
förbättringsarbeten vid Venngarn och 20,000 kronor för erforderliga
ändringsarbeten m. m. å Salbohed — vinnas en ny uppfostringsanstalt,
rymlig nog att kunna mottaga omedelbart 100 samt efter ännu några
obetydliga omändringar, dragande allenast föga kostnad, ytterligare
omkring 30 elever eller således tillhopa cirka 130 elever. Förslaget om
Salbobeds förändring till uppfostringsanstalt går åter löst på en engångskostnad
av ej mindre än 144,000 kronor (se sid. 78), och det oaktat skulle
plats ej erhållas för mer än 60, allra högst 80 elever och möjlighet ej finnas
till utvidgning utan nedläggande av ytterligare dryga kostnader för ny -byggnad. Detta sistnämnda .förslags underlägsenhet torde framträda i
än bjärtare dager, om man betänker, att samtidigt därmed, att efter dess
realiserande fortfarande skulle råda stor platsbrist å uppfostringsanstalterna,
däremot å en vid Venngarn bibehållen statlig alkoholistanstalt antagligen
mer än halva antalet platser skulle komma att jämväl i fortsättningen
stå tomma. Klart är därjämte, att på grund av den tid, som givetvis
måste åtgå för verkställande av de erforderliga byggnadsarbetena, Salbohed
icke skulle kunna, såsom fallet vore med Venngarn, tagas i anspråk
såsom uppfostringsanstalt så gott som omedelbart efter fattandet av
slutligt beslut därom, utan säkerligen allra tidigast i slutet av inne -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

varande år. Vilken olägenhet ett dylikt dröjsmål skulle innebära, torde
framgå av vad förut nämnts om Bonaanstaltens nuvarande överbeläggning*
och det avsevärda antal minderåriga manliga förbrytare, med avseende
å vilka domstol förordnat att de skola intagas i allmän uppfostringsanstalt,
men dylikt förordnande icke ännu kunnat verkställas till följd
av brist på anstaltsplatser.

Att märka är tillika, att Salbohed även i andra avseenden än de
nu nämnda, äger väsentligt sämre förutsättningar för att bliva en uppfostringsanstalt
än att bibehållas som vårdanstalt för alkoholister. I detta
hänseende må till en början erinras om det redan av Bonastyrelsen påpekade
förhållandet, att Salbohed, främst på grund av den obetydliga
areal öppen jord den omfattar, i allenast ringa grad erbjuder möjlighet
till den allsidiga utbildning i jordbruk, varå en uppfostringsanstalt av nu
förevarande slag måste till huvudsaklig del bygga. Det nyodlingsarbete,
varå Salbohed företer tillgång, bestående huvudsakligen i den förutvarande
exercishedens läggande under kultur, är ej på långt när i samma grad
ägnat som uppfostringsmedel, men lämpar sig däremot väl till sysselsättning
åt det slag av patienter, som en statlig alkoholistanstalt är
avsedd att hysa. Därjämte må framhållas den fördel, som givetvis skulle
vara förenad med det av föreningen Flöda kolonier under vissa förutsättningar
i utsikt ställda samarbetet mellan en blivande statlig alkoholistanstalt
å Salbohed och föreningens av staten erkända alkoholistanstalt
Vemdalen. Ej minst för vinnande av ett dylikt samarbete lärer det vara
önskligt, att den nuvarande föreståndaren för Salbohedsanstalten kommer
att kvarbliva å sin plats jämväl efter anstaltens omändrande till statsanslag.

Den av mig förordade förflyttningen tillsvidare av den statliga
alkoholistvårdande verksamheten från den väl utrustade anstalt, dit den
så nyligen blivit förlagd, till en i vissa avseenden mindre ändamålsenlig
plats, är visserligen i och för sig föga tilltalande. Det är också först
efter det att alla de andra vägar, vilkas beträdande föreslagits för att
komma ut ur det nuvarande oefterrättlighetstillståndet, visat sig antingen
icke alls framkomliga eller ock i allt fall den nu föreslagna avgjort underlägsna,
som jag, i fullt samförstånd med chefen för civildepartementet,
stannat vid den nu förordade utvägen. En borgen för att alkoholistvården
ej skall bliva allt för mycket lidande på denna tillfälliga förflyttning
synes mig ligga däri, att meningen naturligtvis är, att den
nya anstaltens styrelse skall utgöras av samma, på området insiktsfulla
och erfarna personer, som nu bilda Venngarnsanstaltens styrelse.

Det förslag till provisoriskt avhjälpande av den rådande anstalts -

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

bristen i fråga om minderåriga manliga förbrytare, vars antagande jagär
beredd tillstyrka Knngl. Maj:t att föreslå riksdagen, går alltså ut
därpå, att statens nuvarande vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn
måtte fortast möjligt tagas i anspråk som en tillfällig uppfostringsanstalt
för ungdomsbrottslingar av nyss nämnt slag samt att såsom en
ersättningsanstalt för den nuvarande Venngarnsanstalten måtte å Salbohed
upprättas en provisorisk statlig alkoholistanstalt. I händelse detta
förslag gillas av Knngl. Maj:t och riksdagen, torde detsamma kunna
väntas vara genomfört den 1 nästkommande juli. Efter sistnämnda
tidpunkt skulle alltså finnas två statliga uppfostringsanstalter för minderåriga
manliga förbrytare, den å Bona och den å Venngarn, samt en
statens vårdanstalt för alkoholister, nämligen å Salbohed.

Den nya Venngarnsanstalten bör enligt min mening stå under
ledning av samma styrelse som Bonaanstalten. Liksom denna sistnämnda
står under överinseende av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands
län, torde Venngarnsanstalten böra stå under inspektion av Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Stockholms län.

De anslag, som erfordras för bestridande av de med dessa åtgärders
genomförande förenade engångskostnader, skulle alltså bestå dels, enligt
vad jag redan antytt, i ett anslag å 1,500 kronor till ändringsarbeten
å Venngarn och ett anslag å 20,000 kronor till ändringsarbeten m. m.
å Salbohed, dels ock i ett anslag till inlösen av levande inventarier
m. m. å 75,000 kronor. Förstnämnda två anslag böra äskas som reservationsanslag,
det sistnämnda som förslagsanslag, högst. Storleken av den
lösensumma och den ersättning i övrigt, varför detta sista anslag är
avsett, torde böra bestämmas efter föregående värdering av på området
sakkunniga personer. Alla dessa anslag böra givetvis begäras å 1918
års tilläggsstat, det förstnämnda under andra huvudtiteln och de båda
övriga under sjätte huvudtiteln.

Med avseende å samtliga nyss nämnda anstalter fordras givetvis —
utöver förutnämnda anslag till gäldande av engångskostnader för anstalternas
försättande i ändamålsenligt skick — medel till bestridande
av de årligen återkommande kostnaderna för uppehållande av driften å
de särskilda anstalterna.

Av de anslag, som äro erforderliga för sådant ändamål, vill jagförst
till behandling upptaga dem, som röra Bonaanstalten.

V. Driftkostnaderna
vid
statens uppfostringsanstalt
ä
Bona.

A) Bestämt
anslag till
Bonaanstalten
(till arvoden,
avlöningar

m. m.).

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 33S.

För verksamheten å Bona, så vitt angår innevarande år, hava
medel beviljats av 1917 års riksdag. Visserligen är det att antaga, att
det för år 1918 anvisade förslagsanslaget till kost och beklädnad åt
eleverna m. m. kommer att avsevärt överskridas. Att nu begära förstärkning
av detsamma lärer dock icke böra ifrågasättas.

Vad åter angår år 1919, har, på sätt redan förut nämnts, av vissa
anledningar ifrågasatts dels höjning i nuvarande ordinarie anslaget till
bestridande av avlöningar, arvoden m. m. vid Bonaanstalten dels ock
utbytandet av nuvarande förslagsanslaget å extra stat till kost och beklädnad
åt eleverna vid anstalten m. m. mot étt ordinarie förslagsanslag
med förhöjt belopp till samma ändamål.

Beträffande den ifrågasatta höjningen av nyssnämnda ordinarie
anslag till avlöningar, arvoden m. m. är att nämna följande.

Vid 1917 års riksdag godkändes följande ordinarie avlöningsstat
för statens uppfostringsanstalt å Bona att tillämpas från och med år 1918:

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.


	Lön eller	J Tjänsfc-\| görings-	Arvode
	mot-	penningar	ior särskilt	Summa
	svarande	.eller mot-		I
		j svarande	uppdrag
		1			i . (Efter 5 år kan lönen höjas''
	3,000	! 1,500	j	4,500
		\ 10 år med ytterligare 500‘ t kronor.

j 1 pastor och förste lärare, ar-					j Ef ter 5 år kan den del av ar-! . vodet, som motsvarar lön,
vode ..............................	2,100	1,150		3,250
				•	1 höjas med 500 kronor.
1 lantbruksinspektor, tillika					(Efter 5 år kan lönen höjas
avdelningsföreståndare......	1,600	1,000	—	2,600	/ med 400 kronor och efter
			10 år med ytterligare 400; ^ kronor.

1 andre lärare, tillika avdel-					Efter 5 år kan den del av
ningsföreståndare, arvode...	1,600	1.000	_	2,600	arvodet, som motsvarar
1 tredje lärare, arvode.........	1,200	900	-	2,100	lön, höjas med 200 kronor; och efter 10 år med ytter-ligare 200 kronor.
					(Efter 5 år kan lönen höjas
1 bokhållare ..................... 1 maskinist........................	1,200	900	—	2,100	med 200 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 k kronor.

1,000	550		1,550
1 förman med förordnande
såsom gruppledare .........	800	500	200	1,500	Efter 5 år kan lönen höjas»
3 förmän med d:o...............	2,400	1,500	O C'' CD	4,500	t med 100 kronor och efter! 10 år med ytterligare 100
1 förman ..........................	800	500	_	1,300	kronor.
9 förmän...........................	7,200	4,500	—	11,700	fEfter 5 år kan lönen höjas
1 husmoder, jämte fri kost...	700	—	—	700	med 50 kronor och efter! i 10 år med ytterligare 50 [ kronor.

Till arvode för orgelspelning Till ersättning åt vikarier				400

under semester och tjänsle-
resor ..............................	—	—	—	1.500
Summa	—	—	—	40,300

Anm. För husmodern utgör pensionsunderlaget lönen jämte, i förekommande fall, intjänade älders tillägg.

Anmärkas må, att befattningshavarna utöver i staten upptagna avlöningsförmåner
åtnjuta naturaförmåner, bestående i fri bostad och
bränsle, ävensom att maskinisten, förmännen och husmodern äga uppbära
beklädnadsersättning.

Ifrågasatta
ändringar i
nu gällande
ordinarie
aflöning sstat.

a) Direktören.

Bonastyrei8en
i skrivelse
den 6 november
1016.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Styrelsen för anstalten har nu i sin förberörda skrivelse av den 7
september 1917 hemställt om vissa ändringar i den sålunda för anstalten
gående staten, nämligen i fråga om direktörens samt pastorns och
förste lärarens avlöningsförmåner, angående uppförande å den ordinarie
avlöningsstaten av en befattning såsom verkmästare, tillika avdelningsföreståndare,
samt av ett antal förmanstjänster, därav några förenade
med förordnande såsom gruppledare, ävensom rörande höjning av anslaget
till vikariatsersättning.

Styrelsens framställning i nu förevarande avseende har varit
remitterad till löneregleringskommittén, som i ämnet avgivit ett den
4 innevarande april dagtecknat utlåtande. I detta redogör kommittén
till en början för den utveckling med avseende å elevantalet, som anstalten
undergått under senaste tiden och jämväl kan väntas bliva, underkastad
i fortsättningen, samt framhåller, att det vore med särskilt uppmärksammande
av den sålunda inträdda betydande ökningen av anstaltens
omfattning, som kommittén gått att bedöma Bonastyrelsens
krav i fråga om ändringar i anstaltens avlöningsstat.

Då jag nu går att närmare behandla de sålunda föreliggande
spörsmålen, vill jag till prövning upptaga ett vart av nämnda krav för sig.

Vad till en början beträffar direktören, hava hans avlöningsförmåner
hittills avvägts efter de avlöningar, som åtnjutits av direktörerna vid
centralfängelserna å Härianda, i Härnösand och i Malmö. Hans begynnelseavlöning
är sålunda för närvarande 4,500 kronor.

Redan i sammanhang med framförandet av kravet på Bonaaustaltens
uppförande å ordinarie stat hemställde anstaltens styrelse i underdånig
skrivelse den 6 november 1916, att begynnelseavlöningen till direktören
vid anstalten icke måtte sättas lägre äu den högsta, som av tjänstemän
vid fångvårdsstaten kunde uppnås eller 5,000 kronor. Till stöd för
detta yrkande anförde styrelsen, att, enligt dess mening, omfattningen
av direktörens å Bona åligganden både hade varit och fortfarande vore
större än vid de befattningar vid fångvården, med vilka jämförelse skett.
I sådant hänseende framhöll styrelsen, dels att direktören vid Bona
jämväl vore redogörare och att han såsom föredragande och protokollsförare
i anstaltens styrelse hade att utföra ett omfattande arbete, som
ej begärdes av nyssnämnda fångvårdstjänstemän, dels ock att av Bonadirektören
utförts ett nydanings- och organisationsarbete, som icke ingått
i de ifrågavarande fängelsedirektörernas åligganden, samt att för
direktören vid Bonastyrelsen alltid komme att föreligga nya uppgifter,

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 338. 97

såvida man ville, att tvångsuppfostringsinstitutet skulle utvecklas i olika
nänseenden.

Då i samband med avlåtandet den 16 april 1917 av proposition till nepartenksdagen
om Bonaanstaltens uppförande å ordinarie stat dåvarande departe- mer,tschefe“
mentschefen uttalade sig om nyssnämnda framställning om löneförhöjning
för direktören, förklarade departementschefen, att han icke kunde undgå
att finna ett visst berättigande i den av anstaltens styrelse framhållna synpunkten,
att Bonadirektören hade och säkerligen även för framtiden fin<re
att utföra ett nydanings- och organisationsarbete av synnerlig betydelse.

Såsom föreståndare för statens dåvarande enda tvångsuppfostringsanstalt
för minderåriga förbrytare och närmast ansvarig för denna anstalts
lyckosamma utveckling kunde han sägas intaga eu särställning, som
icke utan skäl torde kunna jämföras med den, som direktörernas för
våra två största fångvårdsanstalter — å Långholmen och å Svartsjö
- mtoge pa grund av dessa anstalters omfattning- och betydelse i övrigt.
Likställigheten mellan direktören å Bona och de båda fångvårdsdirektörerna
syntes dock departementschefen ej så oomtvistlig, att han funne
sig kunna förorda samma avlöning för den förre som för de senare.
innan ännu Bonaanstaltens verksamhet till följd av den ifrågavarande
utvidgningen avsevärt stegrats i omfattning utöver den dåvarande.

I enlighet härmed föreslogs i nyssnämnda proposition direktörens
begynnelseavlöntng, på sätt jämväl löneregleringskommittén föreslagit,
ti 4 oOO krouor; och fattade riksdagen sitt beslut i överensstämmelse
härmed.

I förutnämnda underdåniga skrivelse den 7 september 1917 upp- Bonarepar
Bonastyrelsen nu sitt yrkande om sättandet av direktörens be- styr618011 1
gynneLeavlöuing till 5,000 kronor samt yttrar i denna del följande: tsI^beT

Under vidhållande av sin förut uttalade uppfattning, att vid jämförelse mellan in17-en uppfostringsanstalt av Bonas art och ett fängelse närmast med hänsyn till omtattnmgen
av ledarens verksamhet icke uteslutande avseende torde få fästas vid
antalet ä de på de olika institutionerna intagna personer, utan att i första hand
verksamhetens art och ändamål måste beaktas, funne styrelsen i allt fall åtminstone
ri i~ii j arS “gång den i förut anförda yttrande avgivna förutsättningen för ett
likställande av Bonadirektören i löneavseende med förberörda fångvårdsdirektörer
ömma att förefinnas. De å anstalten intagna eleverna komme med säkerhet att
uppgå till mer än 200 och antalet villkorligt utskrivna, vilkas tillsyn och eftervård
toge mycken hd och arbetskraft i anspråk, att utgöra mer än i 50. Uppenbart
vore ock, att direktören redan med anstaltens nuvarande beläggning, som nödvändiggjorde
dels provisoriska anordningar och dels krävde med hänsyn till framtiden väl
övervagda och för de närvarande behoven hastigt genomförda åtgärder, hade en
arbetsborda och ett ansvar, som mer än väl motiverade den ökning av hans löneförmåner
med 500 kronor, som av styrelsen ifrågasatts.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 13

Löneregl*-''-

ringskom inittén.

Departe mentschefon.

b) Pastorn
och förste
l fl rar c n.

Bun cist
yr el sen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Lönereglermgskommittén bär i sitt utlåtande den 4 april 1918
förklarat, att den visserligen icke kunnat undgå att uppmärksamma, att
även inom fångvårdsanstalterna för närvarande förekomme en stark
överbeläggning av fångar, men att kommittén dock med hänsyn till
den utvidgning i olika hänseenden av Bonaanstalten, som inom den
närmaste tiden torde komma till stånd, icke velat motsätta sig den sålunda
föreslagna förhöjningen med 500 kronor av avlöningen till direktören
vid anstalten.

Den omfattning, som den vid Bona bedrivna verksamheten numera
antagit samt de stora krav, som såväl till följd härav som på
grund av själva arten av det därstädes bedrivna uppfostringsarbetet
måste ställas på den främste ledaren av detta arbete, motiverar
tillfullo, att, på sätt också lönereglermgskommittén hemställt, Bonadirektören
i avlöningshänseende likställes med de högst avlönade
fångvårdsdirektörerna. Bonadirektörens nuvarande begynnelseavlöning
bör följaktligen enligt min mening höjas från 4,500 kronor till 5,000
kronor, därav 3,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill såsom nu skulle komma tvenne ålderstillägg till lönen,
vartdera å 500 kronor, efter fem och tio år.

Pastorn och förste läraren vid anstalten å Bona åtnjuter enligt den
från och med innevarande år gällande avlöningsstaten en begynnelseavlöning
av 3,250 kronor, vartill kommer ett ålderstillägg å 500 kronor
efter fem år.

Bonastyrelsen har nu gjort framställning om höjning av ifrågavarande
befattningshavares begynnelseavlöning till 4,000 kronor samt
i sådant avseende anfört:

Pastorn vid Bona vore förutom den nuvarande direktören den ende akademiskt
bildade personen bland anstaltens befattningshavare. Direktören hade under
anstaltens hittillsvarande verksamhet icke haft att tillgå någon assistent med högre
bildning. Till följd härav hade vid förfall för direktören pastorn uppehållit direktörstjänsten,
en anordning, som vid en uppfostringsanstalt ju måste anses ändamålsenlig.
Vid valet av innehavare av den prästerliga befattningen vid Bona hade
styrelsen därför måst taga hänsyn icke blott till sökandes förutsättningar i rent
prästerligt avseende, utan ock till i vad mån de kunde anses kompetenta och lämpade
för självständig betalsutövning.

Med den utveckling anstalten numera undergått syntes det styrelsen vidare
nödigt tillse, att direktören icke bleve överhopad med göromål av sådan art, som
under hans inseende kunde utföras av annan person. Särskilt hade styrelsen sin
uppmärksamhet därvid riktad på den vidlyftiga korrespondens med villkorligt utskrivna
elever, deras husbönder, föräldrar och andra anhöriga, som under senare
år uppkommit, samt vidare å de förberedande arbetena för elevers villkorliga ut -

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

skrivning. Anskaffningen av platser åt ett hundratal elever, utgående under ett år.
krävde med den omsorg, med vilken placeringen måste ske, ett betydande arbete.
Skulle direktören kunna medhinna den personliga ledning av verksamheten inom
anstalten och fortsätta det omfattande organisations- och förvaltningsarbete, som
han hittills utfört, måste han vid sin sida hava en person, som under samarbete
med honom, men dock på egen hand kunde utföra åtskilliga av de till anstaltens
ledning hörande arbeten.

I anledning av vad nu sagts hade styrelsen funnit, att sådana tillägg till
pastorns vid anstalten tjänsteåligganden borde göras, att han skulle vara skyldig att
vid förfall för direktören bestrida dennes tjänst samt att biträda honom med sådana
tjänstegöromål, som av styrelsen på förslag av direktören bestämdes. Med nuvarande
avlöning torde dock icke kunna av pastorn utkrävas arbete av nu förevarande
art i den omfattning, som förhållandena krävde. Avlöningsförmånerna
måste avvägas med hänsyn till arbete och ansvar. För sådant ändamål syntes avlöningen
för pastor vid Bona böra sättas till samma belopp som för förste pastor
vid centralfängelset å Långholmen, vilken som arvode uppbure 4,000 kronor, därav
1,300 kronor motsvarade tjänstgörespenningar, varjämte efter 5 år den del av
arvodet, som motsvarade lön, kunde höjas med 500 kronor.

Löneregleringskommittén har förklarat, att den med avseende fäst
å det ökade arbete och ansvar, som den föreslagna utvidgningen av
pastorns vid Bonaanstalten tjänsteåligganden skulle medföra, icke hade
något att erinra mot att, därest berörda utvidgning komme till stånd,
denne befattningshavare bleve i avlöningshänseende likställd med förste
pastorn vid centralfängelset å Långholmen. För sistnämnde befattningshavare
vore — säger kommittén vidare — för närvarande bestämd
en avlöning av 4,000 kronor, som efter fem år knnde höjas med 500
kronor. Uti underdånigt utlåtande den 19 mars 1918 hade kommittén
emellertid tillstyrkt, att till denne pastor, likasom till övriga pastorer
vid långvården, skulle kunna utgå ett ytterligare ålderstillägg å 500
kronor efter tio års tjänstgöring. I anslutning härtill hemställde kommittén,
att pastorn och förste läraren vid anstalten å Bona måtte få åtnjuta
arvode av 4,000 kronor, därav 2,700 skulle anses motsvara lön
och 1,300 tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna till den del
av arvodet, som motsvarade lön, komma två ålderstillägg, vartdera
tillägget å 500 kronor, det ena efter fem år och det andra efter tio år.

f anledning därav, att löneregleringskommittéu som förutsättning
lör inträdandet av den av densamma förordade avlöningsförbättringen
åt pastorn och förste läraren å Bona angivit, att den av Bonastyrelsen
föreslagna utvidgningen av denna befattningshavares tjänsteåligganden
komme till stånd, vill jag nämna, att från Bonastyrelsen ännu ej inkommit
något uttryckligt förslag om ändring i den av styrelsen föreslagna
riktningen av den för anstalten gällande stadgan, men att sär -

Löneregle.

rings kommittén.

Departementschefen
.

c) Verkmästaren,
tilllika
avdelnings föreståndare.

100 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

skild framställning därom lär vara att inom kort förvänta. Med särskild
hänsyn till nödvänigbeten att något lätta på den arbetsbörda, som för
närvarande åvilar direktören, bör en dylik framställning enligt min
mening bifallas, och torde man därför vid bestämmandet av pastorns
och förste lärarens avlöningsförmåner kunna utgå ifrån, att den ifrågasatta
förändringen i dennes åligganden kommer att genomföras före
nästkommande års ingång.

I likhet med löneregleringskommittén håller jag före, att pastorn
och förste läraren bör med det ökade arbete och ansvar, som sålunda
kommer att åläggas honom, i avlöningshänseende likställas med förste
pastorn vid centralfängelset å Långholmen. Då jag i annat sammanhang
ämnar hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
att i överensstämmelse med löneregleringskommitténs förslag tillägga
sistnämnda pastor ett andra ålderstillägg å 500 kronor skulle, under
förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall härtill, ett dylikt
likställande mellan de båda ifrågavarande pastorerna innebära ej blott en
höjning, på sätt Bonastyrelsen föreslagit, av pastorns och förste lärarens å
Bona begynnelseavlöning från 3,250 kronor till 4,000 kronor, utan även
ett tilläggande åt honom av — utöver det ålderstillägg av 500 kronor,
vartill han nu är berättigad efter fem år — ett ytterligare ålderstillägg
å samma belopp efter tio års tjänstgöring.

Styrelsen för anstalten å Boua har vidare föreslagit att å avlöningsstaten
för anstalten må såsom ordinarie tjänst upptagas en befattning
såsom verkmästare och av delnings föreståndare. Till stöd härför har
styrelsen anfört följande:

Redan fattigvårdslagstiftningskommittén hade i sitt förut omförmälda betänkande
föreslagit, att i Bonaanstaltens avlöningsstat skulle upptagas en verkmästare
och avdelningsföreståndare. Med det nuvarande antal elever vore avdelningarna för
stora för att kunna med nödigt tillgodoseende av individualiseringskraven handhavas
av respektive avdelningsföreståndare. Verkmästaren behövdes ock för att närmast
direktören leda yrkesundervisningen, biträda vid anskaffning och vård av materialier
m. m. Hans biträde torde ock kunna påkallas vid skolundervisningen, exempelvis
ritning, räkning, fysikens grunder o. d. Avlöningen borde upptagas till samma belopp
som för andre läraren och avdelningsföreståndaren. Styrelsen erinrade om, att
den assistent vid centralfängelset å Långholmen, som vore uteslutande arbetsföreståndare
och icke hade sådant ansvar och de åligganden, som hörde till avdelningsföreståndaretjänst
vid uppfostringsanstalt, åtnjöte i lön och tjänstgöringspenningar

3,000 kronor jämte två ålderstillägg å 400 kronor. Jämställdes den föreslagne
verkmästaren och avdelningsföreståndaren i löneavseende med andre läraren och
avdelningsföreståndaren å Bona, vilken enligt 1918 års lönestat hade att uppbära
2,600 kronor i lön och tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg å 200 kronor,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 101

komme verkmästaren och avdelningsföreståndaren vid Bona vid jämförelse med
arbetsföreståndaren å Långholmen att åtnjuta 800 kronor lägre slutavlöning.

I detta sammanhang kan nämnas, att Bouastvrelsen tillika i underdånig
skrivelse den 8 januari 1918 förklarat, att den i följd av det
störa ansvar, som genom anstaltens av oförutsedda omständigheter allt
för långt drivna överbeläggning pålagts dess direktör, icke kunnat annat
än finna det såsom ett oavvisligt krav, att anstaltens direktör snarast
möjligt ^ bereddes den hjälp i uppfostrings- och utbildningsarbetet, som
den ifrågavarande verkmästaren vore avsedd att lämna. Å anstaltens
verkstäder måste bedrivas ett intensivt arbete för att kunna hinna
tillverka de inventarier och persedlar, som erfordrades för de alltjämt anländande
nya eleverna. Att märka vore därjämte, att en nyanställd verkmästare
behövde tid att sätta sig in i sin nya egenartade verksamhet.

Styrelsen hemställde därför om bemyndigande att få omedelbart ledigförklara
ett förordnande tillsvidare såsom verkmästare och avdelningsföreståndare
vid anstalten samt att för sådant ändamål måtte till styrelsens
förfogande ställas medel till ett arvode åt eu till innevarande
års slut tillförordnad innehavare av denna befattning efter 2,600 kronor
för år räknat. . Därjämte yrkade styrelsen, att, enär vid anstalten ej
tunnes tillräckligt antal familjebostäder, nu ifrågavarande verkmästare
finge, därest han vore gift eller änkling med barn, berättigas att, intill
dess dylik bostad kunde beredas honom vid anstalten, uppbära hyresoch
vedanslag efter 800 kronor för år räknat,

Löneregleringskommitten har på de av Bonastyrelsen anförda skälen Loneregietillstyrkt
inrättande på ordinarie stat från och med år 1919 av den före- ^tké°m''
slagna nya befattningen som verkmästare och avdelningsföreståndare
samt förklarat, att den avlöning’, styrelsen tänkt sig för befattningen i
fråga, icke heller givit kommittén anledning till erinran.

I likhet med löneregleringskommitten finner jag, att Bon astyrelsens Departeförslag
om inrättande från och med nästa år av en ny ordinarie befatt- mentschefenning
som verkmästare och avdelningsföreståndare blivit på ett övertygande
sätt motiverat, ävensom att denna befattningshavares avlöning
böi sättas till det belopp styrelsen förordat. Enligt min mening bör
alltså tran och med ar 1919 i avlöningsstaten för anstalten uppföras en
befattning såsom verkmästare, tillika avdelningsföreståndare, med eu
avlöning av 2,600 kronor, därav 1,600 kronor i lön och 1,000 kronor i
t.jänstgöringspenningar, vartill skulle komma två ålderstillägg till lönen,
vartdera å 2()0 kronor, efter fem respektive tio år.

Bonastyrelsens nyssnämnda framställning om bemyndigande att få
omedelbart förordna en sådan befattningshavare, varom nu är fråga,

102 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

föranleder däremot icke till någon min hemställan i detta sammanhang.
Därest riksdagen beslutar uppförandet i avlöningsstaten från och med
nästa år av befattningen i fråga, torde Kungl. Maj:t emellertid vara
oförhindrad att giva styrelsen det av densamma begärda bemyndigandet,
därvid dock bör tillse*, att från arvodet åt den, som förordnas å befattningen
till årets slut, på sedvanligt sätt avdrages ett belopp, motsvarande
likartad ordinarie befattningshavares ungefärliga pensionsavgifter.

d) Nya I den nu gällande ordinarie avlöningsstaten för Bonaanstalten äro

ordinarie uppförda tillhopa 14 förmän, därav 4 med förordnanden som gruppbefattningar.
ledare. Bonastyrelsen har nu hemställt om uppförande å samma stat
Boua- av ytterligare 8 förmän, därav 3 med förordnanden som gruppledare,
styrelsen. Härom yttrar stvrelsen:

Det växande elevantalet hade icke blott framkallat behov av liera anstaltsplatser,
utan uppfostrings- och utbildningsarbetet bland en ständigt ökad skara av
elever hade ock nödvändiggjort anställandet av flera arbetsledare än dem som vore
upptagna i den nuvarande avlöningsstaten. Sålunda hade styrelsen tid efter annan,
efter densamma av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande, vid anstalten anstalt den
ena extra förmannen efter den andra. Då det nu med visshet kunde forvantas att
behovet av elevplatser vid anstalten under år 1919 komme _ att bliva minst 220,
torde det vara en av de angelägnaste omsorgerna för uppfostringsanstaltens ledning
att söka i tid vid anstalten fästa till förmän lämpliga personer och lämna dem tillfälle
att förvärva sig vana och erfarenhet i sina krävande befattningar. De nu
rådande svåra rekryteringsförhållandena på nu ifrågavarande område skulle i någon
mån undanröjas, om beträffande de ledigförklarade platserna kunde tillkännagivas,
att de inom en nära framtid bleve ordinarie. Det syntes styrelsen därför vara av
vikt att å 1919 års avlöningsstat för antalten upptoges så många förmän, som,
enligt vad nu kunde förutses, erfordrades under nämnda år, eller 22 och alltså b
utöver de i 1918 års lönestat upptagna. Med hänsyn till den gruppindelning av
eleverna, som måste iakttagas såväl vid de provisoriska förläggningsanordningar,
som av styrelsen i annat sammanhang ifrågasatts, som ock vid eventuell utvidgning
av anstalten genom uppförande av den av fattigvårdslagstiftmngskommitten föreslagna
s. k. nya avdelningen, torde av de föreslagna 8 nya förmännen 3 hora vara
gruppledare och alltså i staten för dem upptagas arvoden för dylikt uppdrag.

Löue- Då antalet elever beräknats skola för framtiden snarare över- än

reglerings- understiga 220, har löneregleringskommittén förklarat sig finna den förekoimmttén.
gja ökningen av antalet förmän med 8 eller till sammanlagt 22 vara
av behovet påkallad. Mot förslaget att av de nya förmansbefattnmgarna
3 skulle kunna erhålla förordnande såsom gruppledare -- varigenom
hela antalet gruppledare skulle bliva 7 — har kommittén icke hatt något

att invända. . ,

'' Departe- Jämvät beträffande den sålunda föreslagna utökningen av de

mentschefen. ordinarie förmännens antal är jag fullt ense med lönereglermgskom -

103

Kung1. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

mitten. Enligt min mening bör alltså å anstaltens avlöningsstat uppföras
8 nya förmansbefattningar med avlöuing av 1,300 kronor, därav
800 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar, vartdl kunna
komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 10<> kronor, efter fem resp.
tio år. Av ifrågavarande befattningshavare må 3 kunna erhålla förordnande
såsom gruppledare, en var mot åtnjutande av 200 kronor såsom arvode
för nämnda särskilda uppdrag.

Till ersättning åt vikarier under semester och tjänsteresor är i nu
gällande stat uppfört ett belopp av 1,500 kronor.

Bonastyrelscn yrkar nu, att på grund av de föreslagna högre avlöningarna
till vissa tjänstemän samt tillkomsten av nya befattningar
ävensom ökat behov av vikarier under de allt längre och oftare förekommande
tjänsteresorna för tillsyn av villkorligt frigivna elever m. m.
förenämnda belopp måtte höjas med 1,750 kronor eller till sammanlagt
3,250 kronor.

Löneregleringskommittén förklarar, att, om också den sålunda föreslagna
förhöjningen syntes vara ganska rikligt tillmätt, kommittén dock
icke ausåge sig böra ifrågasätta någon nedsättning av ifrågavarande
belopp.

På begäran har anstaltens direktör tillställt mig eu av honom
gjord närmare beräkning av de medel, som erfordras för nu ifrågavarande
ändamål. Av denna beräkning synes mig framgå, att någon
minskning i det av styrelsen begärda beloppet icke bör ifrågakomma.
A anstaltens avlöningsstat bör alltså enligt min mening uppföras ett
till 3,250 kronor förhöjt belopp till ersättning åt vikarier under semester
och tjänsteresor.

Därest mina uti det föregående framställda förslag godkännas,
skulle den ordinarie avlöningsstaten för uppfostringsanstalten å Bona
från och med År 1919 få följande utseende:

e) Vikariatsersättninq.

Bona styrelsen.

Löne reglerings kommittén.

Departe mentschefen.

Stat.

104

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

	Lön eller j	Tjänst- görings-	Arvode för	''
	mot-	penningar	Summa
	svarande	eller mot-svarande	uppdrag		Efter 5 år kan lönen höjas

	3,000	2,000		5,000	med 500 kronor och efter1
		10 år med ytterligare 500; kronor.

i 1 pastor och förste lärare,				4,000	Efter 5 år kan den del av arvodet, som motsvarar lön, höjas med 500 kronor)
	2,700	1,300	_
\|
			och efter 10 år med ytter-!
			ligare 500 kronor.
1 lantbruksinspektor, tillika					Efter 5 år kan lönen höjas:
avdelningsföreståndare......	1,600	1,000		2,600	med 400 kronor och efter 10 år med ytterligare 400; kronor.

					Efter 5 år kan den del av!
1 andre lärare, tillika avdel-i ningsföreståndare, arvode..					arvodet, som motsvarar;
1,600	1,000		2,600	lön, höjas med 200 kronorj och efter 10 år med ytter-'' L ligare 200 kronor.

1 verkmästare, tillika avdel-					("Efter 5 år kan lönen höjas
			2,600	1 med 200 kronor och efter
ningsföreståndare ............	1,600	1,000		\| 10 år med ytterligare 200 f kronor.

					Efter 5 år kan den dol av
					arvodet, som motsvarar
1 tredje lärare, arvode.........	1,200	900		2,100	lön, höjas med 200 kronor och efter 10 år med ytter-ligare 200 kronor.

					(Efter 5 år kan lönen höjas
	1,200	900		2,100	j med 200 kronor och efter!
		\| 10 år med ytterligare 200 kronor.

'' 1 maskinist....................... t förman med förordnande	1,000	550	—	1,550
såsom gruppledare .........	800	500	200	1,500	Efter 5 år kan lönen höjas
6 förmän med d:o...............	4,800	3,000	1,200	9,000	med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare 100
1 förman .........................	800	500	—	1,300	kronor.
14 förmän .......................	11,200	7,000	—	18,200	(Efter 5 år kan lönen höjas''
1 husmoder, jämte fri kost...	700		—	700	med 50 kronor och efter! j 10 år med ytterligare 50 [ kronor.
Till arvode för orgelspelning Till ersättning åt vikarier			—	400
under semester och tjänste-
resor ..........................	; —		—	3,250
Summa1	—	—	56,900

Anm. För husmodern utgör pensionsunderlaget lönen jämte, i förekommande fall, intjänade
ålderstillägg.

105

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Ni■ 338.

Det ordinarie anslaget till statens uppfostringsanstalt å Bona, som
i 1918 års riksstat är upptaget till 40,300 kronor, skulle alltså behöva
höjas med 16,600 kronor till 56,900 kronor, eller till samma belopp,
vartill det beräknats i innevarande års statsverksproposition.

För åtnjutande av avlöning enligt den sålunda framlagda förändrade
staten böra givetvis i tillämpliga avseenden gälla de allmänna villkor
och bestämmelser, som stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner
enligt den från och med år 1918 gällande ordinarie staten för statens
uppfostringsanstalt å Bona.

Med hänsyn emellertid till tillkomsten av den nya befattningen
såsom verkmästare torde dock, på sätt också löneregleringskommittén
föreslagit, såsom tillägg till nämnda villkor och bestämmelser föreskrivas,
att semester må årligen, då sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av verkmästaren under en månad.

I innevarande års riksstat är till kost och beklädnad åt eleverna
vid Bonaanstalten m. m. upptaget ett förslagsanslag å 85,000 kronor.

1 sin förutnämnda skrivelse av den 7 september 1917 framlägger
anstaltens styrelse en ny beräkning av de årliga utgifterna från förslagsanslaget.
Vid denna beräkning har styrelsen, på redan förut angivna
skäl, utgått därifrån, att under år 1919 kommer att å Bona vårdas ett
elevantal av i medeltal 220 per dag. Till jämförelse anger styrelsen
de belopp, vartill de särskilda utgiftstitlarna av styrelsen beräknades
för år 1918. Denna st3Trelsens beräkning för år 1919 ställd i jämförelse
med beräkningen för år 1918, har följande utseende:

Anslagets

bestämmande.

Avliinings villkor.

B; Förslagsanslag
till
Bonaanstalten
(Ull kost
och beklädnad
åt eleverna
in. in.).

Bona styretsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. / so ml. 298 höft. (Nr 338.)

106

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338-

	Beräkningen	Beräkningen
	för år 1919	för år 1918
	kronor	kronor
Extra förm&n ..............................................................................	5,400	—
Extra arbetsledare.......................................................................	3,000	3,000
Beklädnadsersättningar till 22 förmän och 1 maskinist å 100 kronor	2,300	1,500
D:o till 1 husmoder å 50 kronor ...................................................	50	—
Avlöning åt 3 nattvakter	3,600	2,400
Lärarnas pensionsavgifter ..........................................................	135	135
Tjänstefolks avlöning och kosthåll jämte husmoderns vivre...............	4,500	2,400
Elevers kosthåll...........................................................................	80,300	34,800
» beklädnad........................................................................	26,400	16,320
» sängkläder .....................................................................	3,300	1,630
Eldning och belysning (inberäknat arvode till 1 eldare) ..................	12,000	9,000
Renhållning.................................................................................	3,(XX)	1,200
Tvätt.........................................................................................	2,000	600
Sjukvård ....................................................................................	2,500	1,000
Läkarearvode ..............................................................................	800	800
Biträde av psykiatriskt skolad läkare.............................................	300	—
Tandvård....................................................................................	1,500	1,000
Skolundervisning och religionsvård ................................................	2,000	1,500
Musikundervisning........................................................................	1,000	1,000
Elevbelöningar ..........................................................................	1,800	1,000
Anstaltsbyggnaders underhåll ......................................................	6,000	4,000
Anstaltsinventarier och dessas underhåll .......................................	3,000	2,000
Styrelsens resekostnader...............................................................	2,500	2,000
Kostnader för definitivt och villkorligt utskrivna elever, såsom för anskaffande av anställningar, elevers resor till dessa, utgifter för
tillsyn å elever m. m................................................................	6,000	3,000
Avgående elevers utrustning .........................................................	15,000	9,750
Idrottsmateriel ...........................................................................	300	300
Tillfälliga understöd åt förutvarande elever ....................................	200	200 •
Allmänna omkostnader såsom vikariatsarvoden vid sjukdom, kontors-, renskrivnings- och tryckningskostnader, telefon, porton till elevernas brev, annonser, tidningsprenumeration, rymda elevers efterspanande och ersättningar för deras gripande och återförande, frakter, elevers
helgfirande m. m......................................................................	5,000	3,000
Summa utgifter	193,885	103,535
Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstaltens jordbruk,
verkstadsdrift m. m.............................................................	20,885	14,235
Beräkningarnas slutsiffror	173,000	89.300

107

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Den beräkning av nu förevarande anslagsbehov för år 1918, som
vid avlåtandet av 1917 års statsverksproposition dåvarande departementschefen
framlade, avvek i vissa delar från styrelsens beräkning. På dessa
avvikelser torde jag emellertid icke behöva nu närmare ingå, då de äro
av föga betydelse för det syfte, jämförelsen avser att tjäna.

De förändringar, som vidtagits vid anslagets beräkning för år 1919,
motiverar styrelsen utförligt. Ur denna motivering må här anföras följande:

Till avlöning åt extra förmän hade upptagits ett belopp av 5,400 kronor,
beräknat efter ett årsarvode av 1,250 kronor till en var av 4 dylika förmän samt
beklädnadsersättning av 100 kronor för år till en var. Dessa 4 extra förmän vore
erforderliga utöver de 22 förmän, som enligt förut framförda förslag skulle från
och med år 1919 vara uppförda å anstaltens ordinarie avlöningsstat. Utom de 22
förmän, vilka, med ett antaget elevantal av 220 och en förman för varje 10-tal
elever, erfordrades för själva arbetsledningen, måste nämligen förmän vara att tillgå
dels, på sätt också fattigvårdslagstiftningskommittén framhållit, för den inre
tjänsten, dels ock för elevers avhämtande, efterspaning av olovligt avvikna elever
in. m. Därtill komme, att det icke alltid läte sig göra eller vore lämpligt att för
vissa arbetens utförande sammanföra så störa elevgrupper som dylika bestående av
10 elever.

Förhöjningen av det till beklädnadsersättning beräknade beloppet betingades
av den föreslagna ökningen i förmansantalet. Att beklädnadsersättning utginge
även till husmodern — med 50 kronor för år —, vore i överensstämmelse med
1917 års riksdags i sådant avseende fattade beslut.

Den ytterligare nattvakt, utöver förut beräknade 2, för vilken avlöning beräknats,
erfordrades för nattbevakning inom den provisoriska nya avdelning, som
styrelsen i annat sammanhang föreslagit förlagd till två skolsalar i anstaltens nuvarande
ekonomibyggnad. Efter den nya elevavdelningens tillkomst skulle denna
nattvakt få sin tjänstgöring förlagd dit.

Genom det ökade elevantalet hade arbetet i anstaltens köksavdelning betydligt
ökats. Husmodern måste därför till sitt biträde få ökat antal tjänstfolk. På
grund av de rådande höga livsmedelsprisen måste också husmoderns vivre och
tjänstfolkets kosthåll beräknas till högre belopp än förut.

Elevers kosthåll hade för år 1918 av styrelsen beräknats efter ett elevantal
av 136 och en dagportionskostnad per elev av cirka 70 öre till 34,800 kronor.
Dagportionskostnaden uppginge för närvarande till omkring 125 öre per elev. För
år 1919 ansåge sig styrelsen dock icke böra räkna med nu gällande exceptionellt
höga livsmedelskostnader. Emellertid borde dagportionskostnaden icke sättas lägre
än 1 krona. Med ett medeltal elever per dag av 220 skulle elevers kosthåll draga
en utgift av 80,300 kronor.

Det för beklädnad beräknade beloppet hade höjts endast med hänsyn till det
antagna högre medeltalet elever.

Däremot hade sängklädeskostnaden per elev höjts från 12 till 15 kronor,
huvudsakligen på grund av att erfarenheten under innevarande år givit vid handen,
att kvaliteten å de sängutrustningsmaterialier, som numera erhölles, vore betydligt
sämre än den, som förr stått till buds, till följd varav de av desamma tillverkade
persedlarna hastigare förbrukades.

108

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Till eldning och belysning måste under år 1919 beräknas högre belopp, beroende
dels på den nya sjukstugans och flera befattningshavarebostäders tillkomst,
dels på nödvändigheten av att hava tillgång till ett eldare- och maskinistbiträde.
Anstaltens maskinist kunde icke medhinna nödiga reparations- och underhållsarbeten,
därest han skulle ensam övervaka de elever, vilka nu användes för arbetet med
eldning och skötsel av maskinhusets två ångpannor. Härtill komme, att såväl skolhuset
som sjukstugan på grund av sitt avlägsna läge från maskinhuset måst förses
med särskilda värmeledningar. Arvodet till maskinist- och eldarebiträdet hade beräknats
efter samma grunder som för nattvakterna ).

Utgifterna för renhållning och tvätt kunde icke med de höga materialprisen
och det ökade elevantalet hållas vid de för år 1918 beräknade beloppen utan hade
måst avsevärt höjas. Detsamma gällde posten sjukvård.

Beträffande den nya posten å 300 kronor till biträde av psykiatriskt skolad
läkare ville styrelsen framhålla, att överinspektören för sinnessjukvården på förekommen
anledning framhållit lämpligheten därav, att en uppfostringsanstalt av nu
förevarande art ägde tillgång på psykiatriskt skolad läkare för konsultation vid
förekommande behov. Styrelsen kunde för sin del icke annat än dela denna uppfattning.
Till anstalten överlämnades årligen ett antal elever, som voro psykiskt
defekta. Tvivelsutan kunde någon läkare vid det till anstalten närbelägna hospitalet
i Vadstena befinnas villig att vid förefallande behov lämna det biträde, varom nu
vore fråga.

Kostnaderna för tandvård samt för skolundervisning och religionsvård måste
med hänsyn till det under år 1919 beräknade, betydligt högre elevantalet, höjas
med 500 kronor för vardera posten.

Höjningen av posten till elevbelöningar föranleddes av det för år 1919 beräknade
högre elevantalet.

För anstaltebggg,läders underhåll samt för anskaffning och underhåll av anstaltsinvenfarier
hade de högre kostnaderna upptagits med hänsyn till ökade arbetsoch
materialpris samt genom anstaltens utvidgning stegrade behov.

Anstaltens alltjämt fortgående utveckling hade också krävt tätare sammanträden
av dess styrelse, vars resekostnader därigenom höjdes.

Kostnaderna för anstaltens verksamhet med avseende å utskrivna elever hade
för innevarande år beräknats till 3,000 kronor. För år 1919 torde detta böra höjas
till 6,000 kronor. Under sistnämnda år torde det nämligen för att bereda plats för
nykomna elever bliva nödigt att i största möjliga utsträckning med tillämpning av
§ 4 av verkställighetslagen placera elever utanför anstalten. Särskilt behövde för
sådant fall tillsynen å dessa elever göras så effektiv som möjligt genom tätare besök
hos desamma. Säkerligen komme ock behovet av nu ifrågavarande elevers
ekonomiska stödjande från anstaltens sida att avsevärt ökas.

Kostnaden för avgående elevers utrustning hade för år 1918 beräknats efter
150 kronor för en var av 65 elever till 9,750 kronor. Avgången av elever under
år 1919 måste beräknas till minst 100. vadan nu frågavarande post borde höjas till

15,000 kronor.

För <dlmänna omkostnader hade en höjning av förut upptaget belopp 3,000
kronor till 5,000 kronor ansetts erforderlig på grund av dels inträdda prisförhöjningar

0 Genom nådigt brev den 16 november 1917 liar styrelsen redan bemyndigats att vid
anstalten anställa dylikt biträde.

109

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

dels det ökade elevantalet. Under nu ifrågavarande rubrik hade även upptagits
vikariatsarvoden vid sjukdom. Enligt gällande bestämmelser ägde vissa befattningshavare
att vid tjänstledighet för sjukdom under loppet av ett och samma kalenderår
åtnjuta full avlöning under högst BO dagar.

Beträffande den inkomst av anstaltens jordbruk, skog och verkstäder m. in., som
under år 1919 kunde bliva disponibel d. v. s. utan olägenhet dragas ur rörelsen till
bestridande av årsutgifter för anstalten i sin helhet, erinrade styrelsen om att styrelsen
för år 1918 beräknat nu ifrågavarande inkomst till 14,2B5 kronor. Enligt
anstaltens räkenskaper för år 1916 hade berörda inkomst utgjort 29,233 kronor 20
öre, därav dock en betydande del vore bunden i inneliggande förråd av spannmål,
foder in. m. För år 1917 syntes avkastningen av jordbruk, ladugård och svinhus
kunna beräknas bliva avsevärt lägre, beroende på felslagen rågskörd, ringa tillgång
på kraftfoder och dåliga beten. Försiktigast syntes styrelsen därför vara att icke
för år 1919 räkna med mer än omkring 20,000 kronors inkomst. För vinnande av
jämnare anslagsbelopp hade inkomsten av styrelsen upptagits till 20,885 kronor.

Enligt st}^relsens beräkning skulle alltså utgifterna irån förslagsanslaget
till Bonaanstalten kunna för år 1919 beräknas till 193,885
kronor. Därifrån borde dock avdragas den uppskattade inkomsten under
samma år av den vid anstalten bedrivna rörelsen. Förslagsanslaget
skulle följaktligen enligt styrelsens mening kunna för ifrågavarande årbestämmas
till 173,000 kronor.

Att beräkna, med vilket belopp ett förslagsanslag av nu före- vepartementsvarande
art bör äskas, är givetvis en vansklig sak, främst till följd av »hefen.
den svårighet, som föreligger att under rådande kristid på förhand ens
tillnärmelsevis uppskatta de priser på varor och annat, som vid en dylik
beräkning måste komma i betraktande. Emellertid synes det mig, som
om Bonastyrelsen vid uppgörandet av sin beräkning skulle hava tagit
den hänsyn till kristidens inverkan, som nödig försiktighet bjuder. Ej
heller har jag funnit något att anmärka mot beräkningens detaljer.

Emellertid vill jag erinra om, att vid den beräkning av anslaget, så
vitt angick innevarande år, som vid, avlåtandet av 1917 års statsverksproposition
dåvarande departementschefen gjorde och mot vilken riksdagen
ej framställt någon anmärkning, bland de utgiftsposter, som skulle
bestridas från anslaget, även upptagits eu å 200 kronor till representationspenningar
åt direktören vid anstalten. Att denna post nu ej återfinnes
i styrelsens beräkning av anslaget för år 1919, lär, enligt vad
jag inhämtat, bero på ett förbiseende. Då samma skäl, som föranledde
denna utgiftsposts medtagande vid beräkningen förra året, fortfarande
äro förhanden, torde hänsyn till detta medelsbehov böra tagas jämväl
nu. Någon höjning av förslagsanslaget på grund härav torde visserligen
icke erfordras, men för erhållande av en mera avrundad slut -

Ilo

VI. Driftkostnaderna
vid
statens uppfostringsanstalt
å
Venngarn.

A. Extra
anslag å
1919 års stat.

a. Anslag
till avlönande
av tjänstemän
vid
Venngarnsanstalten.

(Förslagsanslag-,
högst.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

summa än den av Bonastyrelsen föreslagna å 173,000 kronor torde
anslaget böra i 1919 års stat upptagas med ett till 175,000 kronor förhöjt
belopp.

På sätt redan förut nämnts bör anslaget, sedan Bonaanstalten numera
uppförts på ordinarie stat, få karaktären av ordinarie anslag.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen
har förevarande anslag beräknats till 235,000 kronor. Anledningen därtill,
att anslaget där upptogs med så högt belopp, var den, att från
anslaget beräknades komma att bestiidas jämväl de löpande utgifterna
för driften å den filialanstalt till Bona, som, enligt vad då antogs, skulle
komma att bliva förlagd till den i närheten belägna egendomen Medevi,
och å vilken filialanstalt plats ansågs kunna beredas för 60 elever. På
sätt förut nämnts, får emellertid detta förslag numera anses hava förfallit.
I dettas ställe har trätt det i det föregående omnämnda Venngarnsförslaget.
För uppehållande av uppfostringsanstalten å Venngarn
böra åter, på sätt jag får tillfälle att strax omnämna, äskas särskilda
anslag.

För bestridande av driftkostnaderna vid den föreslagna nya uppfostringsanstalten
å Venngarn, vilken anstalt ju är avsedd att bliva
av allenast provisorisk natur, torde böra beviljas medel å extra stat.
I likhet med vad fallet var med Bonaanstalten, innan denna blev uppförd
på ordinarie stat, torde det lämpligaste vara, att till Venngarnsanstalten
beviljas två förslagsanslag: ett anslag å visst högsta belopp till
avlönande av tjänstemän vid anstalten och ett anslag utan begränsningtill
kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m. Det
torde bliva erforderligt att äska dylika anslag dels å 1919 års stat, dels
ock å tilläggsstat för år 1918.

Vad först angår 1919 års stat, är beträffande nu förevarande anslag
att nämna följande.

Vid prövning av frågan, med vilket belopp anslaget till avlönande
av tjänstemän vid anstalten bör äskas, torde den nu gällande avlöningsstaten
för statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn kunna tjäna
som en lämplig utgångspunkt. Nämnda avlöningsstat, som för år j.918
fastställdes av Kungl. Maj t den 29 juni 1917 och vari ej varit avsett
att göra någon ändring för år 1919, har följande utseende:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

	T - L o n				i
		Pen-		Tjänst-
	Oredu-	sions- avgift	Eedu-	gö- rings-	Snm-
	cerat	mot-	cerat	pennin-	ma
	belopp	svaran-	belopp	gar
		de belopp
1 föreståndare............						(Efter 5 år kan lönen höjas med 500 \|
3,000	150	2,850	1,500	4,350	< kronor och efter 10 år med ytter-1
1						f ägare 500 kronor.	1
1 1 assistent och råken-
skapsförare ............	1,200	50	1,150	900	2,050
	Efter 5 ur kan lönen höjas med 200
1 husfader..................	900	50	850	700	1,550	> kronor och efter 10 år med ytter-1
1 befallningsman.........	900	50	850	700	1,550	ägare 200 kronor.
1 maskinist ...............	800	30	770	600	1,370		1
\|			kiter 5 ar kan lonen höjas med 100 !
1 vårdare................	600	25	575	500	1,075	> kronor och efter 10 år med ytter-
i 2 d:o ........................	1,200	50	1,150	1,000	2,150	\| ägare 100 kronor.
1 d:o ......................	350	15	335	250	585	/Därjämte fri kost och \ möblerad bostad.	1 Efter 5 år i
	1,050	45	1,005	750	1,755	D:o	kan lönen höjas \| med 75 kronor j

1 sjukvårdare eller -skö-							och efter 10 år j
	350	15	335	250		D:o D:o	med ytterligare ! 75 kronor.
1 hushållerska............	350	15	335	250	585
Läkare, arvode .........	—	—	—	—	2,000	Fria resor.
Predikant, arvode ......	—	—	—	—	600	D:o.
Summa kronor		- \| _	—	20,205

Anm. Mod undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad,fri uppvärmningfeller bränsle)ock elektrisk
belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och lampor
för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdarna (inklusive sjukvårdaren eller
sjuksköterskan) bekomma beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds-
eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna
tilläggas härför upptaget arvode.

För det fall att föreståndaren åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall del
pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor och sålunda avlöning till
honom utgå med 5,300 kronor.

Därest läkare eller predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta
fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanteh enligt fjärde
klassen i rescreglementet, att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.
I

I förutnämnda skrivelse den 26 mars 1918 kar Bonaanstaltens
.styrelse beträffande avlönandet av personalen vid en till Venngarn
förlagd uppfostringsanstalt till en början anfört följande:

Därest Venngarnsanstalten komme att ställas till förfogande för verkställighet
av domstols förordnande om tvångsuppfostran, torde det vara både nödigt och

Bona styreltn.

112

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

lämpligt, att den för uppfostringsverksamheten erforderliga personalen i avlöningshänseende
likställdes med motsvarande befattningshavare å Bona med de skillnader,
som föranleddes därav, att Venngarnsanstalten vore uppförd å extra stat, och av vissa
olikheter i organisationen av Venngarnsanstalten, som följde av byggnadernas olika
beskalfenhet samt därav, att vissa förut anställda befattningshavare torde böra
lämpligen övergå till den nya verksamheten, därest de därtill befunnes villiga.

Styrelsen framlade därefter ett efter sålunda angivna grunder upprättat
förslag till avlöningsstat för den nya Venngarnsanstalten, vilket förslag
styrelsen angav som resultat av ingående överläggningar i irågan mellan
Bonadirektören och nuvarande föreståndaren för Venngarnsanstalten.
Detta förslag, som uppgjorts efter ett beräknat elevantal av 100, hade
följande utseende:

Förslag till avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Venngarn för år 1919.

		Pen-
		sions-a vgift	Eedu-	Tjänst- görings- pennin- gar	Arvode för
	cerat belopp	mot- svaran- de belopp	cerat belopp	särskilt upp- drag	Summa

							i E fter 5 ar kan lönen böjas
						4,350	med 500 kronor och
1 direktör ..................	3,000	150	2,850	1,500		efter 10 år med ytter-ligare 500 kronor.

1 förste lärare ............	1,900	60	1,840	1.100	—	2.940	Efter 5 år kan lönen höjas
1 assistent (räkenskapsfö-							med 400 kronor och
rare och uppbördsman)	1,600	50	1,550	1,000	—	2,550	j efter 10 år nnd ytter-
1 lanlbruksinspektor .....	1,600	50	1,550	1,000	—	\ 2,550	ligare 400 kronor.
	1,000 800	30 25	970 775			1.520
1 förman med förordnan-de såsom gruppledare	500	200	1,475	1 [Efter 5 år kan lönen höjas \| j med 100 kronor och
2 d:o .......................	1,600 800	50	1,550 775	1,000 500	400	2,950 1,275 i	efter 10 år med ytter-
1 förman.....................	25	ligare 100 kronor.
9 förmän.....................	7,200	225	6,975	4,500	_	11,475
*						(Efter 5 år kan lönen höjas
1 husmoder, jämte fri							med 50 kronor och
kost ........................	700	25	675	—		(575	efter 10 år m-d ytter-1 ligare 50 kronor.
1 predikantarvode .......	—	—	—		—	1,200 \|
Summa	—		—		_	! 32,960 :

Beträffande de för de särskilda befattningshavarna sålunda föreslagna
avlöningsförmånerna yttrar styrelsen vidare:

113

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

För direktörsbefattningen hade upptagits samma avlöningsförmåner, som nu
utginge till föreståndaren för statens vårdanstalt å Venngarn. De vore lika med
dem, som enligt gällande stat utginge till direktören för Bonaanstalten.

Enligt nu gällande bestämmelser vore predikanten icke skyldig att hålla
gudstjänst varje sön- och helgdag och han både givetvis icke heller nu någon
skyldighet att meddela kristendoms- eller konfirmationsundervisning. Dessa åligganden
borde tillkomma honom vid uppfostringsanstalten. Vid sådant förhållande
torde det i staten upptagna predikantarvodet böra höjas till 1,200 kronor.

Det förutsattes, att, därest nuvarande föreståndaren vid Venngarn vore villig
övergå till den där ifrågasatta uppfostringsverksamheten, han fortfarande skulle
vara predikant och själasörjare. Härigenom vunnes överensstämmelse med den av
riksdagen godkända anordningen vid det s. k. ungdomsfängelset i Uppsala, varest
direktören finge vara präst och utom direktörsavlöningen uppbära av predikantarvodet
vad som efter prövning av Kungl. Maj:t befunnes skäligt.

För skolundervisningen i övrigt skulle anställas en förste lärare, helst med
akademisk bildning och med sådana kvalifikationer, att han vid förfall för direktören
kunde uppehålla dennes befattning samt vid behov efter vunnen erfarenhet
kunde befordras till anstaltsledare. Med hänsyn härtill hade löneförmånerna för
förste läraren satts lika med aem, som utginge till assistent i högsta lönegraden
inom fångvården.

Vid Venngarn vore nu anställd en assistent och räkenskapsförare. Denne
vore tillika uppbördsman. Vid Bona vore direktören uppbördsman och hade att med
biträde av en bokhållare föra anstaltens räkenskaper. Bonadirektören hade hela
den ekonomiska ledningen av anstalten. Därest Venngarnsdirektören skulle vara
predikant och. själasörjare, torde bliva nödvändigt att låta nu gällande ordning beträffande
den ekonomiska förvaltningen å Venngarn bestå. Avlöningsförmånerna för
nuvarande assistenten och räkenskapsföraren utginge med samma belopp som för
bokhållaren å Bona och vore dessa avlöningsförmåner bestämda efter vad som för
närvarande åtnjötes av assistenter i lägsta lönegraden inom fångvården. Emellertid
vore på Kungl. Maj ts prövning beroende en framställning om nyssnämnda assistenters
uppflyttande i mellangraden för assistenter vid fångvården. Bifölles denna
framställning av Kungl. Maj:t och riksdag, torde det föreligga allt skäl att, för
iakttagande av hittills iakttagen överensstämmeh-e mellan befattningshavarnas vid de
allmänna uppfostringsanstalterna avlöningsförmåner och motsvarande fångvårdstjänstemäns.
upptaga räkenskapsförarens och redogörarnes avlöningsförmåner lika
med fångvårdsassistents i mellånlönegraden. Härtill hade hänsyn tagits vid uppgörandet
av styrelsens förslag till avlöningsstat.

1 den nuvarande V enngarnslönestaten vore upptagen en befallningsman med en begynnelseavlöning
av frånsett pensionsavgiftsavdrag — 1,600 kronor. För närvarande
bedreves jordbruket vid Venngarn till stor del med biträde av s. k. statkarlar och
den nuvarande befallningsmannen hade varit anställd vid Venngarn, då egendomen
vai it utarrenderad såsom kronodomän till enskild person. Givetvis måste störa
krav ställas på jordbruksledarens uppfostrareegenskaper, då lian skulle handhava
minderåriga förbrytare. För att vara försäkrad om att å ifrågavarande befattning
få eu i alla avseenden lämplig och högt kvalificerad person syntes han i av1
öningshänseende böra jämställas med räkenskapsföraren och uppbördsmannen samt
benämnas lantbruksinspektor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. ''298 käft. (Nr 338.) IT,

114

JJepartements

chefen

Kungl. Majds nåd. proposition AV 338.

För en maskinist hade avlöningsförmånerna satts lika med dem för motsvarande
befattningshavare å Bona.

Då de nuvarande byggnadsanordningarna vid Venngarn icke lämpade sig
för elevernas uppdelande i avdelningar under särskilda föreståndare såsom på Bonaanstalten,
hade Bonadirektören och Venngarnsföreståndaren enats om att föreslå,
att för var och en av de tre till skilda våningar i samma byggnad förlagda lika
stora elevavdelningarna skulle förordnas såsom gruppledare lämpliga förmän, och
borde av dessa två äga sådana kunskaper, att de kunde biträda vid skolundervisningen
mot åtnjutande av särskild gratifikation att utgå av förslagsanslaget till
elevernas kost och beklädnad med mera.

Med avseende å antalet i lönestaten upptagna förmän torde höra erinras om
att vid Bona hittills åtgått minst en förman för 10 elever, varjämte ett antal förmän
beräknats för den inre tjänsten och andra göromål. Med beräkning av en
beläggning av 100 elever torde alltså i lönestaten böra upptagas — förutom förutnämnda
3 förmän med förordnande som gruppledare — 10 förmän. Givetvis skulle
icke omedelbart efter anstaltens tagande i bruk såsom uppfostringsinstitution hela
antalet förmän antagas utan först i mån av behov allt efter anstalten bleve belaud.
Härvid vore att bemärka, att meningen vore att, i den mån jordbruksdriften kunde
skötas med elever under ledning av förmän, de nu å Venngarn antagna statkarlarna
(med undantag dock av kusk och ladugårdsförman) skulle uppsägas i den mån de
icke befunnes lämpliga att anställas såsom förmän. Genom att i lönestaten uppföra
hela det föreslagna antalet av 10 förmän skulle man undgå det uppenbara missförhållande,
som ägt rum vid Bonaanstalten, att åtskilliga där anställda extra förmän
med lika tjänstgöring som de å extra lönestaten uppförda icke finge, sedan de
med innevarande år blivit ordinarie, för ålderstilläggs åtnjutande räkna sig till godo
sin föregående extra förmanstjänstgöring, vilken för somliga uppginge ända till 7
å 8 år.

För husmodern hade avlöningarna satts lika med dem husmodern å Bona
åtnjöte.

De i anmärkning till nu gällande Venngarnslönestat meddelade särskilda bestämmelser
torde i tillämpliga delar böra bibehållas.

Enligt det av Bonastyrelsen sålunda framlagda förslaget skulle till
avlönande av befattningshavare vid den nya Venugarnsanstalten behöva
äskas ett förslagsanslag, högst 32,960 kronor.

Med avseende å det förslag till avlönande av befattningshavarna
vid den nyanordnade Venngarnsanstalten, som Bonastyrelsen sålunda
framlagt, har jag, vad först angår direktören, icke kunnat undgå att
uppmärksamma, att dennes avlöningsförmåner skulle komma att enligt
styrelsens förslag bli väl höga i jämförelse med Bonadirektörens. Om
till direktör vid Venngarnsanstalten blir, såsom nu är fallet, förordnad
en prästman samt åt honom uppdrages jämväl att meddela kristendomsundervisning
åt eleverna och att vara predikant och själasörjare vid anstalten,
skulle, därest, på sätt styrelsen torde förutsätta, den del av

115

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

predikantarvodet, som Knngl. Maj:t i så fall skulle äga rätt tillerkänna
honom, bestämmes till 600 kronor, hans begynnelseavlöning komma att
uppgå till, frånsett ålderstillägg och avdrag för pensionsavgift motsvarande
belopp, 5,100 kronor för år eller 600 kronor mer än Bonadirektörens
nuvarande begynnelseavlöning och 100 kronor mer än den begynnelseavlöning
Bonadirektören, i händelse av bifall till mitt förut
framlagda förslag, skulle erhålla från och med år 1919. Bleve åter
predikantsyssian vid Venngarn icke förenad med direktörstjänsten, i
vilket fall väl jämväl kristendomsundervisningen finge läggas i andra
händer, skulle visserligen den direktören vid Venngarn tillkommande
avlöningen enligt styrelsens förslag bliva av samma storlek som Bonadirektörens
nuvarande avlöniog, men å andra sidan skulle Venngarnsdirektörens
åligganden bliva-mindre maktpåliggande än Bonadirektörens.
Alldeles frånsett anstalternas olika storlek skulle nämligen den förre
vara helt och hållet befriad från det betydande besvär och ansvar,
som är förenat med den senares funktion som uppbördsman och ledare
av den ekonomiska förvaltningen.

Enligt min mening skulle direktörens avlöning bliva till sin storlek
bättre avvägd, i fall till mönster vid densammas bestämmande finge —
icke blott, på sätt styrelsen föreslagit, med avseende å formen för avlöningens
utgående, utan jämväl med avseende å avlöningens belopp —
tjäna motsvarande avlöningsfrågas ordnande vid det s. k. ungdomsfängelset
t Uppsala, med vilket den blivande Venngarnsanstalten i mer än ett avseende
torde komma att kunna jämställas. Begynnelseavlöningen för direktören
vid Uppsal afängelset är densamma som för övriga direktörer vid straffängelse
eller 4,000 kronor, därav 2,700 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar.
Därjämte äger Knngl.. Mai t enligt riksdagens beslut
rätt förordna direktören att tillika vara predikant vid fängelset mot åtnjutande
av så stor del av det för fängelset i gällande stat upptagna
predikantarvodet — 1,200 kronor —, som Knngl. Mnj:t bestämmer.
Ordnas hithörande förhållanden på liknande sätt vid Venngarns uppfostringsanstalt,
skulle direktören, därest han, på sätt Bonastyrelsen
tydligen anser lämpligast, blir en prästman samt ej särskilda förhållanden
motivera högre belopp, kunna få sig tillerkänt ett arvode smn predikant
av 500 kronor och hans sammanlagda avlöning följaktligen komma
upp till — frånsett pensionsavgift motsvarande avdrag — Bonadirektörens
nuvarande avlöning samt den avlöning direktörerna vid centralfängelserna
ä Härianda, i Härnösand och i Malmö uppbära.

Ur flera synpunkter — bland annat på grund därav att, på sätt
jag redan förut nämnt, föreståndarebefattningen vid den nya statliga

116

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholistanstalten å Salbohed torde böra reserveras för nuvarande föreståndaren
för den statserkända anstalten därstädes — torde det komma
att visa sig lämpligast, att den nuvarande föreståndaren för Venngarnsanstalten,
om lian — såsom jag har anledning antaga — därtill är villig,
blir förordnad som främste ledare ävensom predikant vid samma anstalt,
jämväl efter det den blivit omändrad till uppfostringsanstalt. Blir så förhållandet,
skulle emellertid, om avlöningen bestämmes i överensstämmelse
med vad nyss föreslagits samt pensionsavgiftsavdraget, på sätt bör ske på
grund av begynnelselönens minskning, sättes till 100 kronor, hans avlöning
komma att — därest hänsyn tages jämväl till honom i egenskap
av föreståndare resp. direktör enligt nu gällande regler tillkommande
dyrtidstillägg — med 700 kronor understiga hans nuvarande avlöning.
Billigheten synes fordra, att denna följd av nu ifrågavarande provisoriska
anordning undvikes. Detta låter sig lätt göra på det sätt, att nuvarande
föreståndaren vid Venngarn, om han förordnas som direktör och predikant
vid den nya uppfostringsanstalten därstädes, tillägges hela det i staten
beräknade predikantarvodet, 1,200 kronor.

Med avseende å den föreslagna avlöningen till förste läraren har
jag intet annat att erinra, än att hans pensionsavgiftsavdrag torde böra
med tillämpning av sedvanliga regler bestämmas till 100 kronor.

I Bonastyrelsens förslag till avlöningsstat för Venngarnsanstalten
hava de i staten upptagna befattningshavarna som assistent (räkenskapsförare
och uppbördsman) och som lantbruksinspektor i avlöningshänseende
likställts med assistenter i mellangraden vid fångvårdsstaten. Anledningen
därtill är den, att i annat sammanhang gjorts framställning därom, att
assistenterna i lägsta lönegraden vid fångvården, med vilka nu ifrågavarande
två tjänstemän ansetts böra likställas, skulle uppflyttas i berörda
mellangrad. En dylik uppflyttning har emellertid avstyrkts av
löneregleringskommittén och någon framställning därom bör, på sätt
jag får tillfällé att omnämna i annat sammanhang, ej heller enligt min
mening göras till riksdagen. Vid sådant förhållande höra jämväl räkenskapsföraren
och uppbördsmanuen samt lantbruksinspektoren vid den
nya Venngarnsanstalten få åtnöjas med de avlöningsförmåner, som tillkomma
lägsta graden av assistenter vid fångvården.

Åt räkenskapsförareu och redogöraren har Bonastyrelsen i sitt
statförslag, såsom redan nämnts, tillagt benämningen assistent. Ehuru
denna titel ej kommit till användning vid uppfostringsanstalten å Bona,
torde dock med särskild hänsyn till ifrågavarande befattningshavares
egenskap av handhavare av den ekonomiska förvaltningen tillräcklig anledning
ej förefinnas att fråntaga honom denna benämning, som ju för

Kuiujl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 117

närvarande tillkommer motsvarande befattningshavare vid den nuvarande
Venngarnsanstalten.

Bland särskilda bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmånerna
torde, utöver sådana nu gällande, som kunna göras tillämpliga
jämväl efter den nya organisationen, böra upptagas även den, att innehavare
av befattning vid anstalten må i fråga om rätt till ålderstilllägg
räkna sig till godo tid, varunder han varit innehavare av motsvarande
eller jämförlig befattning vid anstalten under den tid den utgjort
vårdanstalt för alkoholister.

Utöver vad nu sagts torde intet vara att erinra i anledning av
det förslag till avlöningsstat för den nya Venngarnsanstalten, som Bonastyrelsen
framlagt. Med en avlöningsstat sådan som jag sålunda förordat
synas Venngarnsanstaltens särskilda befattuiugdiavares antal och avlöningsförmåner
bliva väl avvägda med hänsyn till anstaltens beräknade
storlek, de olika tjänstemännens särskilda åligganden samt de avlöningsförmåner,
som tillkomma motsvarande befattningshavare vid Bonaanstalten.

I detta sammanhang anser jag mig dock böra nämna, att nuvarande
föreståndaren för Venngarnsanstalten gjort gällande, att det
sannolikt kommer att visa sig erforderligt, att vid anstalten i dess nya
skick upprättas ännu en befattning, vars innehavare skulle övertaga de
funktioner, som vid Bonaanstalten utövas av de tre avdeluingsföreståndarne
i dessa deras egenskaper. Med ett närmare prövande av detta
spörsmål torde emellertid böra anstå, till dess att eu tids erfarenhet
vunnits rörande den av Bonastyrelsen föreslagna organisationens tillräcklighet.
I samband därmed synes mig böra tagas i övervägande,
huruvida ej genom vidtagande av vissa modifikationer i anstaltens organisation
skulle kunna skapas förutsättningar för genomförandet av den
från vissa synpunkter önskvärda anordningen, att den avlöning, som
tillkommer direktören såsom sådan — alltså frånsett predikantarvodet —
sattes till samma belopp som det, vartill Bonadirektörens och förutnämnda
centralfängelsedirektörers avlöning för närvarande belöper sig.
Måhända skulle en dylik anordning kunna möjliggöras på det sätt, att
det bestämdes, att antingen direktören eller förste läraren skulle vara
prästman med tjänsteåliggande — utan särskilt förordnande — att vara
jämväl predikant samt att, därest det bleve förste läraren, som Unge sig
anförtrodda predikant- och religionslärargöromålen, direktörens åliggande
skulle i stället utökas i annat avseende, exempelvis såsom å Bona med
högsta ledningen av den ekonomiska förvaltningen eller ock med skyldighet
att biträda såsom lärare i andra ämnen än kristendom.

Den av mig förordade avlöningsstaten har alltså följande utseende:

118 Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 338.

Förslug till avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Venngarn för år 1919.

			Pen-
		Oredu-	sions- avgift	liedu-	Tjänst-	Arvode för	Summa
		cerat	mot-	cerat	gö rings-	särskilt
		belopp	svaran-de be-	belopp	pennin- gar	upp- drag
			lopp
								''Efter 5 år kan lönen höjas
1	direktör ..................	2,700	100	2,600	1,300		3,900	j med 500 kronor och \ efter 10 år med ytter-it ligare 500 kronor.

								(Efter 5 år kan lönen höjas
1	förste lärare ............	1,900	100	1,800	1,100		2,900	) med 400 kronor och \| efter 10 år med ytter-l ligare 400 kronor.

1	assistent (räkenskaps-							JEfter 5 år kan lönen höjas
	förare och uppbörds-							[ med 200 kronor och
	man)........................	1,200	50	1,150	900	—	2,050	j efter 10 år med ytter-
1	iantbruksinspektor......	1,200	50	1,150	900	—	2,050	ligare 200 kronor.
1	maskinist..................	1,000	30	970	550	—	1,520
1	förman med förordnan-de såsom gruppledare	800	25	Ilo	500	200	1,475	Efter 5 år kan lönen höjas
						med 100 kronor och
2	förmän med d:o.........	1,600	50	1,550	1,000	400	2,950	efter 10 år med ytter-
i	förman ....................	800	25	Ilo	500	—	1,275	ligare 100 kronor.
9	förmän .....................	7,200	. 225	6,975	4,500	—	11,475
1	husmoder, jämte fri		25	675				.Efter 5 år kan lönen höjas
	kost ........................	700	—	—	(575 i	i efter 10 år med ytter-
Predikant, arvode.........	-	—	—	_	—	1,200 \|	I ligare 50 kronor.
	Summa		_		_		31,470

Anm. Med undantag av predikanten erhålla alla iri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) och
elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och
lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Förmännen och husmodern bekomma
beklädnadsersättning, en var av de förra med 100 kronor och den senare med 50 kronor för år.
Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest direktören tillika ombesörjer predikantens göromål må han få åtnjuta så stor del av predikantarvodet,
som Kungl. Haj:t bestämmer.

För det fall att direktören åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift
motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder
han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid anstalten under den tid den utgjort
vårdanstalt för alkoholister.

Därest predikant icke enligt avtal med styrelsen äger att genom anstaltens försorg åtnjuta fria
resor, erhåller han resekostnadsersättning enligt fjärde klassen i resereglemente!, att utgå från det såsom
bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

Till avlöningar och arvoden vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn
skulle alltså behöva äskas ett förslagsanslag, högst, 31,470 kronor
■eller således 1,490 kronor mindre än Bonastvrelsen föreslagit.

119

Kungl. May.ts nåd, proposition Nr 338.

Det andra anslag, som erfordras för drivandet av den nya verksamheten
vid Venngarn, är ett förslagsanslag utan begränsning till kost
och beklädnad åt eleverna vid anstalten m. m.

I sin förutnämnda skrivelse av den 26 mars 1918 gör Bon astyrelsen
gällande, att detta förslagsanslag bör för år 1919 lämpligen sättas till

98,000 kronor. Till stöd härför framlägger styrelsen följande beräkning:

Beklädnadsersättning åt 1 maskinist och 13 förmän.................... kronor

Dito åt 1 husmoder ........................................................................... »

Avlöning åt 3 nattvakter ................................................................ »

Tjänstefolks avlöning och kosthåll samt husmoderns vivre ........ »

Elevers kosthåll (365 x 100 x 1) ........................ »

Elevers beklädnad............................................................................... »

Elevers sängkläder ............................................................................ »

Eldning och belysning....................................................................... »

Renhållning ........................................................................................ »

Tvätt .........................................................................................

Sjukvård......................................................................................

Läkarearvode...........................................................................

Biträde av psykiatriskt skolad läkare ..................................

Tandvård .............................................................................

Skolundervisning och religionsvård ......................................

Orgelspelnings- och sångundervisningsarvode ......................

Musikundervisning.....................................................................

Elevbelöningar ..........................................................................

Anstaltsbyggnaders underhåll..................................................

Anstaltsinventarier och dessas underhåll ........................................

Styrelsens resekostnader ....................................................................

Idrottsmateriel ....................................................................................

Allmänna omkostnader såsom vikariatsarvoden vid kostnadsfri
ledighet och vid sjukdom, kontors-, renskrivnings- och tryckningskostnader,
telefon, porton till elevernas brev, annonser,
tidningsprenumeration, rymda elevers efterspaningar och ersättningar
för deras gripande och återförande, förflyttning av
elev till annan anstalt, frakter, elevers helgfirande med mera

1.400
. 50
3,600

3.000
36,500
12,000

300

28,000

2.000
1,000
1,000
1,200

300

1,000

2,000

400

500

800

4.000

3.000
2,500

500

Summa kronor

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstaltens jordbruk
..................................................................................... .... »

4,450:

109,500:

11,500:

b) Anslag till
kost och beklädnad
åt
eleverna vid
Venngarnsanstalten

m. m.
(Förslagsanslag.
)

Bona styrelsen -

Återstod kronor 98,000:

Med avseende å de grunder, efter vilka beräkningen gjorts, hänvisar
styrelsen till vad den, enligt vad förut nämnts, yttrat rörande
motsvarande beräkning beträffande Bonaanstalten. Vidkommande de
avvikelser, som skett i fråga om vissa poster, yttrar styrelsen:

120

Departements chefen.

B) Anslag
å 1918 års
tilläggsstat.

a) Avslag
till avlönande
av tjänstemän
vid
Venngarnsanstulten.

(Förslagsanslag,
högst.)

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Utgifterna för eldning och belysning samt amtaltsbyggnaders underhåll hade
styrelsen ansett sig böra beräkna på samma sätt som i utgifts- och inkomststaten
för Venngarn såsom alkoholistanstalt.

Då ett större förråd stim/kläder funnes vid Venngarn, torde endast underhållskostnad
höra beräknas under förutsättning, att ifrågavarande förråd finge övertagas.

Ltikarearvodet hade upptagits till 1,200 kronor i anledning därav att, enligt
vad Veniuarnsföreständaren meddelat, arvode till detta belopp utfästa för att möjliggöra
stationering i Sigtuna av en extra provinsialläkare.

Utgifterna för skolundervisning hade upptagits till 2,000 kronor för att utom
för inköp av materiel bereda tillgång till gratifikationer för biträde vid skolundervisningen
enligt förut antydd plan.

Något anslag till resekostnader för eller utrustning av definitivt eller villkorligt
utskrivna, elever hade icke beräknats i avseende å Venngarn, då utskrivningar
därifrån knappast torde komma att äga rum under år 1919.

Med avseende å de inkomster, som kunde beräknas bliva disponibla såsom
bidrag till driftkostnaderna, hade styrelsen, med ledning av en av Bonadirektören
uppgjord, av styrelsen i dess skrivelse återgiven utförlig beräkning, kommit till den
uppfattningen, att såsom dylikt bidrag lämpligen kunde beräknas vad Venngarnsstyrelsen
i sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat upptagit såsom nettoinkomst av
jordbruket. Någon vinst å verkstadsdrift hade icke beräknats. Elevernas arbetskraft
torde nämligen till allra största delen åtgå för jordbrukets behov samt i trädgården.
Skrädderi, skomakeri, snickeri, smide och målning, erforderliga för inventariers
underhåll, torde kunna bedrivas i befintliga verkstadsrum av endast ett
mindre antal elever, och några dylika åtginge i kök, bageri och tvätthus.

Mot deri beräkning av förevarande förslagsanslag, som Bonastyrelsen
sålunda framlagt, lärer intet vara att erinra. Av riksdagen torde följaktligen
böra å extra stat för år 1919 till kost och beklädnad åt de
vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn intagna elever m. m. äskas
ett förslagsanslag å 98,000 kronor.

Enligt vad jag redan förut nämnt, erfordras för uppehållande av
verksamheten å den nya Venngarnsanstalten, att medel anvisas jämväl
å 1918 års tilläggsstat. Åven dessa medel torde böra beviljas i form
av dels ett förslagsanslag till visst högsta belopp till avlönande av
tjänstemän vid anstalten, dels ock ett förslagsanslag utan begränsning
till kost och beklädnad åt eleverna m. m.

Under förutsättning att, på sätt förut angivits såsom antagligt,
den nya verksamheten å Venngarn kan taga sin början den 1 nästkommande
juli, skulle den tid under år 1918, under vilken befattningshavarna
vid anstalten skulle komma att avlönas från det förstnämnda
av nyssberörda två anslag, uppgå till ett halvt år. Anslaget å 1918
års tilläggsstat till avlönande av tjänstemän vid den nya Venngarns -

121

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

anstalt eu bör alltså sättas till halva det belopp, 31,470 kronor, som
lör sådant ändamål föreslagits å 1910 års riksstat, eller således till

15,735 kronor.

Det andra av de båda nyssnämnda anslagen — anslaget till kost
och beklädnad åt eleverna in. m. — torde åtel- kunna äskas med något
mindre belopp än liälften av motsvarande anslag i 1919 års riksstat. Vid
beräknandet av anslaget för år 1919 har man nämligen utgått ifrån ett
medeltal elever av 100, ett tal, som måste anses för högt med avseende
a den tid av innevarande år, då anstalten kommer att vara i verksamhet.
Det lär nämligen ej kunna komma i fråga att omedelbart efter det anstalten
öppnar sina portar för sina nya alumner, dit sända hela det
antal elever anstalten är rustad att mottaga, utan elevantalet bör ökas
successivt, detta av hänsyn därtill, att personalen endast så småningom
kan sätta sig in i sina nya krävande uppgifter. I anledning av vad
nu sagts synes det mig, som om man vid beräknandet av förevarande
förslagsanslag bör till utgångspunkt taga ett medeltal elever under 1918
ars sista hälft av 70. Anslaget skulle alltså kunna sättas till vid pass Vin
av halva det belopp, vartill det skulle äskas för år 1919, 98,000 kronor,
eller således till 34,300 kronor. Med hänsyn särskilt till den dyrtid,
som för närvarande är rådande och som torde kunna antagas komma
att räcka året ut, men med vilken man ej i samma grad räknat vid
bestämmandet av 1919 års anslag, torde nu förevarande anslag å 1918
års tilläggsstat böra äskas med i runt tal 40,000 kronor.

\ ad därefter beträffar de medel, som erfordras till bestridande av
driftkostnaderna vid den statliga vårdanstalt för alkoholister, som fortast
möjligt skulle inrättas a Salbohed för att träda i stället för den nuvarande
Venngarnsanstalten, torde något nytt anslag härför ej erfordras, så vitt
angår innevarande år, utan torde med avseende å detta år den lämpligaste
anordningen vara den, att riksdagens medgivande utverkas att för
ifrågavarande ändamål använda de anslag, som i 1918 års riksstat äro
upptagna till Venngarnsanstalten.

Beträffande åter utgifterna för nu ifrågavarande ändamål under
ar 1919 är till en början att märka, att Kungl. Maj.''t i 1918 års statsverksproposition
under sjätte huvudtiteln på extra stat för år 1919 äskat
dels ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor, till avlöningar och vikariatsersättningar
åt tjänstemän vid den nuvarande Venngarnsanstalten för
Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 1 sand. 298 höft. (Nr 338.) 16

b) Anslag
till kost och
beklädnad
åt eleverna
vid Venngarnsanstal

ten m. m

(Förslagsan.
slag.) .

VII. Driftkostnaderna

vid statens
vårdanstalt
för alkoholister
å
Salbohed.

122

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

alkoholister dels ock ett förslagsanslag av 63,725 kronor såsom bidrag
till driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt. Den förändrade organisation,
som den statliga alkoiiolistvårderi skulle, enligt vad förut föreslagits,
erhålla, torde böra föranleda, att Kungl. Maj:t, med återkallande
av sina nyssberörda äskanden, hos riksdagen begär anvisande av två
liknande anslag till verksamheten vid den nya Salbohedsanstalten. På
grund av den inskränktare omfattning, som denna skulle få i förhållande
till den nuvarande Venngarnsanstalten, torde dessa anslag kunna äskas
med avsevärt lägre belopp än de nyss angivna.

A) Anslag I fråga om det förslagsanslag med visst högsta belopp, som bör

ningafoch av riksdagen begäras till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstevikariats-
män vid Salbohedsanstalten, har Venngarnsstyrelsen, med ledning av
eåtätjäZter den för Venngarnsanstalten nu gällande av mig förut återgivna avlöningsmän
vid staten (sid. 111), i sin förutnämnda skrivelse av den 10 april 1918 framanst°alten~
lågt förslag till dylik stat för år 1919. Detta förslag, vid vars upprorslags-
görande styrelsen utgått ifrån sitt huvudförslag om anstaltens beräknande
aasiag, högst.) ^ g q patienter, har följande utseende:

V envig arn 8-styr elsen.

Katigt. Maj:ts nåd. proposition Nr 338. 123

förslag: till avlöningsstat för statens vårdanstalt för alkoholister ä Salbohed.

		1. ö n		1
		Pen-		Tjänst-
		sions-
	Oredu-	avgift	lie du-	rings-	Sum-
	cerat	mot-	cerat	pennin-	ma
	belopp	svaran-	belopp	gar
		belopp
1 föreståndare ............	3,000	150	2,850	1,500	4,350
1 assistent och räken-
skapsförare ............	1,200	50	1,150	900	2,0501
1 husfader..................	900	50	850	700	1,550
1 befallningsman.........	900	50	850	700	1,550
1 eldare och reparatör	600	25	575	m © O	1,075
1 vårdare ..................	600	25	575	500	1,075
2 d:o ........................	1,200	50	1,150	1,000	2,150
1 d:o .......................	350	15	335	250	585
1 d:o .......................	350	15	335	250	585
1 hushållerska ............	350	15	335	250	585
Läkare, arvode............	—	—	—		2,000
Predikant, arvode ......	—	—	-	-	600’
Summa kronor			—	_	18,155

j /Efter 5 år kan lönen höjas med 500
4,350| j kronor och efter 10 år med ytterit
ligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med 200
kronor och efter 10 år med ytterligare
200 kronor.

''! 1 Efter 5 år kan lönen höjas med 100
il kronor och efter 10 år med ytterligare
100 kronor.

Bärjämte in kost och]... EfteJ‘?. år ka"
möblerad bostad. ilone''1 hoJ&8 med

D:o

B:o

(75 kronor och
(efter 10 år med
I ytterligare 7 5 j
J kronor.

Fria resor.
D:o.

Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning eller bränsle
eventuellt elektrisk belysning) enligt styrelsens bestämmande. Huggning och sugning av bränsle (ävensom
armatur och lampor för elektrisk belysning) bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdarna bekomma
beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller plantering sland
enligt styrelsens bestämmande.

Därest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må han kunna
tilläggas härför föreslaget arvode.

För det fall att föreståndaren åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall det
pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor och sålunda avlöning till
honom utgå med 5,300 kronor.

Därest läkare och predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta
fria resor, erhålla de resekoslnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde
klassen i resereglementet, att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

Utgifterna till avlönande av extra personal och vikariatser sättning ar
beräknar styrelsen på följande sätt:

Saiboheds anstaltens nuvarande föreståndare.

124 Kungl. Ma j ds nåd. ''proposition Nr 338.

1 extra vårdare (ogift) ...............................................	........................... kronor 585: —
1 nattvakt ..................................................................	........................... » 540: -
3 kvinnliga biträden å 420: — ...............................	......................... » 1.260:
Tillfällig personal och vikariatsersättningar ............	.......................... » 460: —
	Summa kronor 2.845: -

Nu förevarande anslag- bör alltså enligt styrelsens mening för år 1919
begäras med 18,155 + 2,845 kronor eller således med 21,000 kronor.

Nyssnämnda statförslag, slutande å 18,155 kronor, skiljer sig från
den nuvarande Venngarnsstaten allenast så tillvida, att i stället för maskinist
finnes upptagen 1 eldare och reparatör med lägre avlöning, dels
ock vårdarepersonalen förminskats. Dessa avvikelser motiverar styrelsen
på följande sätt:

I motsats till Venngarn funnes å Salbohed för närvarande ej några som
helst maskinella anordningar för uppvärmning, belysning, vattenuppfordring eller
dylikt. Om Salbohed komme till användning som statsanstalt för ett 60-tal alkoholister,
torde dock anstaltens förseende med elektrisk energi ävensom med andra
anordningar, liknande de å Venngarn, vara behövligt. Då nämnda anläggningar å
Salbohed givetvis komme att bliva av mindre omfattning än å Venngarn, föresloge
styrelsen, att i stället för maskinist anställdes en eldare och reparatör med samma
löneförmåner som en gift vårdare.

Antalet vårdare hade styrelsen föreslagit till 6 — därav 1 extra —, alltså
med beräkning av 1 vårdare för 10 intagna, vilket torde erbjuda minsta möjliga
övervakning, som borde ifrågakomma. Styrelsen hade emellertid, för att vårdarepersonalen
vid behov måtte kunna förstärkas, på sätt förut nämnts, under titeln
»extra personal och vikariatsersättningar» beräknat avlöning till 1 extra vårdare. I
nuvarande avlöningsstaten för Venngarn (avsedd för 100 intagna) funnes upptagna 7
vårdarebefattningar samt 1 befattning som sjukvårdare eller -sköterska. I det i 1918
års statsverksproposition upptagna förslaget till utgifts- och inkomststat för Venngarnsanstalten
för år 1919 hade emellertid under samma rubrik beräknats avlöning till 2
extra ogifta vårdare, varigenom vårdarepersonalen vid Venngarn under år 1919 skulle
kunna utökas till ett antal av 10, d. v. s. 1 vårdare för 10 intagna. Att vårdarepersonalen
vid Salbohed, den extra vårdaren medtagen, beräknats till 7 för ett antal av 50
intagna, ville styrelsen motivera därmed, att förutom för jordbruket avsedda arbetsledare,
varay utom befallningsmannen vid full beläggning minst 3 torde erfordras,
3 a 4 borde vara kunniga i andra yrken för att kunna handleda de intagna i dessa. I

I sin förutnämnda skrivelse av den 13 april 1918 har nuvarande
föreståndaren för Sulbohedsanstalten jämväl upprättat ett förslag till avlöningsstat
för år 1919 för anstalten i dess nya skick. Tydligen med
hänsyn därtill, att anstalten enligt hans förslag skulle under ifrågavarande
år vara utbyggd för allenast högst 35 internister (mot av Venngarnsstyrelsen
föreslagna 60), har han föreslagit vissa minskningar i den av
Venngarnsstyrelsen föreslagna staten. Dessa minskningar bestå dels

125

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

däri, att direktörens begynnelseavlöning satts till 3,900 (mot 4,350
i Venngarnsstyrelsens förslag) d. v. s. till samma belopp som det, till
vilket jag förut föreslagit att avlöningen för direktören vid den nyanordnade
Venngarnsanstalten måtte bestämmas, dels däri, att nr avlönings
staten uteslutits den av Venngarnsstyrelsen däri upptagna eldaren
och reparatören, dels vårdarnas antal upptagits — frånsett husfadern —
till 1 gift och 3 ogifta (mot 3 gifta och 2 ogifta i Venngarnsstyrelsens
förslag), dels ock läkarearvodet satts till 1,200 kronor (mot 2,000 kronor
i V enngarnsan stal ten s förslag). Slutsumman på den av föreståndaren
förordade staten blir på detta sätt 14,265 kronor (mot 18,155 enligt
Venngarnsstyrelsens förslag:)..

Till avlönande av extra personal och vikariatsersättningar har Salbohedsföreståndaren
beräknat 2,025 kronor (mot 2,845 kronor enligt
Venngarnsstyrelsens förslag) enligt följande av honom muntligen lämnade

specifikation:

1 extra vårdare (ogift)............................................................................ kronor 585: —

2 kvinnliga biträden å 420: — .............. » 840:_

Tillfällig personal och vikariatsersättningar....................................... » 600:_

Summa kronor 2,025

Den av styrelsen upptagna nattvakten skulle enligt föreståndarens
mening ej vara erforderlig, då erforderlig nattbevakning skulle kunna
fullgöras av en på jordbrukets konto avlönad person.

Eldigt Salbohedsföreståndarens förslag skulle nu förevarande anslag
alltså böra för år 1919 begäras med 14,265 + 2,025 kronor eller således
med 16,290 kronor (mot 21,000 kronor enligt Venngarnsstyrelsens förslag).

Under förutsättning att, på sätt jag förut förordat, Salbohedsanstalten
tillsvidare utbygges för allenast 35 internister, synes det mig,
som om den av anstaltens nuvarande föreståndare framlagda avlöningsstaten
för anstalten skulle kunna i huvudsak godtagas. Allenast eu
avvikelse har jag att föreslå, nämligen med avseende å läkarens arvode.
Detta bör, synes det mig, sättas till det av Venngarnsstyrelsen föreslagna
beloppet 2,000 kronor, då den mindre omfattning, anstalten enligt det
av mig förordade förslaget skulle få, icke torde utgöra tillräcklig anledning
till detta arvodes nedsättande. Att i större utsträckning än föreståndaren
föreslagit minska vårdarnas antal i förhållande till det av
Venngarnsstyrelsen föreslagna torde icke vara tillrådligt, då, på sätt
styrelsen också framhållit, vid anstalten givetvis erfordras, förutom för
jordbruket avsedda arbetsledare, jämväl en del vårdare, som iiro kompetenta
att handleda internisterna i andra vrken.

Departements chefen.

126

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

De till avlöningsstaten såsom anmärkning fogade särskilda bestämmelserna
torde i förhållande till Venngarnsstyrelsens förslag undergå
motsvarande jämkningar som de av mig med avseende å Venngarnsanstalten
föreslagna. Nu ifrågavarande avlöningsstat skulle alltså få
följande utseende.

Förslag till avlöningsstat för statens vårdanstalt för alkoholister a Salbohed.

ö n

	Ten-		Tjänst-
	sions- 1		,g0" j Sum-nngs-
Oredu- \|	avgift	lledu-
cerat	mot-	i cerat	. in a pennm-i
belopp	svaran- de belopp	belopp	gar
		1

1 föreståndare ............	2,700	100!	2.600
1 assistent och räken-
skapsförare ...........	1,200	50	1,150]
1 husfader..................	900	50	850
1 befallningsman.........	900	50!	850
1 vårdare ................	600	25.	575
1 vårdare ..................	350	15	335
2 vårdare ..................	700	30\|	670:
1 hushållerska ............	350	151	335
Läkare, arvode............	—	—	— !
Predikant, arvode ......	— \	— I	—

1,300	3,900	jEfter 5 är kan lönen liöjas med 500 j kronor och efter 10 år med vtter-
900 700	2,050'' 1,550	* ligare 500 kronor. I Efter 5 år kan lönen höjas med 200 J kronor och efter år med ytter-
700	1,550	j ligare 200 kronor.
500	1,075	[Efter 5 år kan lönen höjas med 100 { kronor och efter 10 år med ytter-
250	585	ligare 100 kronor. Därjämte fri kost och	Efter 5 år kan
		möblerad bostad.	lönen böjas med
500	1,170	D:o	75 kronor och efter 10 år med
250	585		ytterligare 75
	2,000	Fria resor.	kronor.
—	600	D:o.

Summa kronor,

I 15,065]

4»».®" Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle)
eventuellt elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sårning av bränsle ävensom
armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdare bekommer
beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland
(enligt styrelsens bestämmande).

llärest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna
tilläggas härför upptaget arvode.

För det fall, att föreståndaren åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift
motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må tillåtas att i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo
tid, varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid statens vårdanstalt för
alkoholister vid Venngarn.

Därest läkare och predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg åtnjuta
fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten enligt fjärde
klassen i resereglemente!, att utgå från det såsom . bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

127

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

Mot föreståndarens beräknande av utgifterna till extra personal
och vikariatsersättningar har jag intet annat att erinra än att dessas
sammanlagda belopp torde, till utjämnande av nu förevarande anslags
slutsumma, kunna, genom minskande av posten »tillfällig personal och
vikariatsersättningar» från 600 kronor till 510 kronor, nedbringas till
1,935 kronor.

Till avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstemän vid Salbohedsanstalten
skulle alltså behöva äskas ett förslagsanslag, högst 17,000
kronor.

Det andra anslag, som erfordras för utövandet av verksamheten B) Anslag
a den nya statliga anstalten å Salbolied, bör, som nämnt, hava karaktä- .ii}} driftren
av förslagsanslag utan begränsning. I sin förutnämnda skrivelse av iöv%gtrför
den 10 april 1918 föreslår styrelsen — därvid fortfarande utgående från Salbohedsatt
ansalten skall beräknas för 60 patienter — att anslaget måste be- frångå”
gäras med 40,000 kronor. Hur styrelsen kommit till detta belopp fram- anslag)
går av följande beräkning:

Utspisning för personal, 8 personer under 365 dagar å kronor

1: 30 per person och dag, förslagsvis ........................................

Utspisning för å anstalten intagna, 60 personer under 365 dagar

å kronor 1: 20 per person och dag, förslagsvis........................

Beklädnad för vissa å anstalten intagna, » ........................

Beklädnad för utskrivna, förslagsvis ................................................

Beklädnadsersättning till personal, förslagsvis ................................

Värme och lyse, förslagsvis ..............................................................

Tvätt och renhållning, förslagsvis ....................................................

Fastighetens underhåll, » ....................................................

Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier, förslagsvis........

Inköp av arbetsmateriel, förslagsvis ...........................................

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier inköp av utsäde,
foder etc., förslagsvis ...................

Flitpenningar, förslagsvis ...............................

Läkemedel och instrument, förslagsvis .......

Diverse omkostnader, förslagsvis...................

kronor 3,796: —

» 26,280

» 600

» 3,750

* 700

» 16,000

» 2,400

» 2,000

» 1,800

Inkomster;

, --- “ ----—

och dag, förslagsvis

'' • O ^ intill tiiiniminu.

Inkomst av jordbruk och trädgård, förslagsvis ..
Statens tillskott ...................................

	» » » »	2,500: -3,600: -1,000: -3,774: -
	kronor	70,000: -
krona per person
	kronor	21,000:
förslagsvis...........	»	6,000; -
	»	3,000: -
		40,000: -
	kronor	70,000: -

128

Salboheds anstaltens nuvarande föreståndare.

Kung! Maj:ts nåd. proposition Nr 338.

Vid uppgörandet av denna beräkning säger styrelsen sig Lava
tagit till ledning det förslag till stat för Venngarnsanstalten för år 1919,
som chefen för civildepartementet framlagt vid avlåtandet av innevarande
års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln punkt 70), men därjämte
tagit, tillbörlig hänsyn såväl till det —jämfört med Venngarn — mindre
antal intagna, som kunde mottagas å den ifrågasatta provisoriska statsanstalten
å Salbohed, som ock till skillnaden de båda egendomarna
emellan beträffande areal och befintliga byggnader.

Av vad styrelsen anför beträffande de särskilda posterna torde här
endast behöva omnämnas följande:

Beklädnad för utskrivna. För detta ändamål både för 50 utskrivna beräknats
3,750 kronor.

Beklädnad ser sättning till personal. I förslaget hade beräknats beklädnadsersättning
till 7 vårdare (därav 1 extra) å 100 kronor = 700 kronor.

Beträffande anslagen till värme och lyse, tvätt och renhållning, fastighetens
underhåll, underhåll och nyanskaffning av inre inventarier, inköp av arbetsma'' eriel,
underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp av utsäde, fider etc., ville
styrelsen framhålla det vanskliga i att göra några exakta uppskattningar av för
nämnda ändamål erforderliga belopp. De angivna siffrorna vore emellertid beräknade
med ledning av dels den för år 1919 uppgjorda Venngarnsstaten, dels vid
styrelsens i samband med ifrågavarande förflyttning av statens vårdanstalt för
alkokolister till Salbohed gjorda besök erhållen uppfattning om förhållandena därstädes
samt därvid och sedermera från anstaltens föreståndare införskaffade upplysningar.

Läkemedel och intrument. Detta anslag, i Venngarnsstaten uppfört med

1,000 kronor, hade i ifrågavarande statförslag beräknats till 800 kronor, således
proportionsvis mera, än vad som föreslagits för Venngarn. Höjningen ville styrelsen
motivera med att framhålla behovet av sjukvårdsinstrument för Salbohedsanstalten
i motsats till Venngarnsanstalten, som redan nu vore försedd med erforderliga
dylika instrument, vadan anslaget till sistnämnda anstalt nästan
vore avsett till läkemedel.

Diverse omkostnader. Beloppet vore avsett till bestridande av skriv- och tryckkostnader,
telefonavgifter, annonser, tidningsprenumeration, frakter, befattningshavares
tjänsteresor m. m.

Beträffande inkomsterna linge styrelsen anföra följande:

Inkomst av jordbruk och trädgård. Under denna inkomsttitel hade i enlighet
med av riksdagen godkända grunder för uppställning av Venngarnsanstaltens driftkostnadsstat
upptagits allenast den nettobehållning, som beräknades uppstå, sedan
samtliga med jordbruks- och trädgårdsrörelsen förenade utgifter fråndragits. Ifrågavarande
inkomstpost hade approximativt beräknats till 3,000 kronor.

I den skrivelse, som föreståndaren för Salbohedsanstalten, på sätt
förut nämnts, ingivit i detta ärende, har denne på grund av den mera
inskränkta omfattning, anstalten enligt hans förslag skulle komma att

129

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 338.

hava under år 1919, beräknat de utgifter, som skola bestridas från
förevarande anslag, på följande sätt:

Utspisning för personal, 8 stycken å kronor 1: 3 o per dag............ kronor

Utspisning för å anstalten intagna, 35 stycken å kronor 1: 2 o per dag »

Beklädnad för vissa å anstalten intagna........................................... *

Beklädnad för utskrivna....................................................................... »

Beklädnadsersättning för personal .................................................... »

Värme och lyse ................................................................................... »

Tvätt och renhållning............................................................................ »

Fastighetens underhåll ........................................................................ »

Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier ............................ »

Inköp av arbetsmateriel........................................................................ *

Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp av utsäde,

foder etc...........................................................

Flitpenningar ..........................................................

Läkemedel och instrument.......................................

Diverse omkostnader ...............................................

3,796

15,330

350

1,750

400

8,000

1,400

2,000

1,050

....................... »	2,500: —
....................... »	2,100: —
....................... »	700: —
...................... »	1,284: —
Summa kronor	41,710: —

Inkomster.

Avgift för 35 intagna å kronor 1: — per dag ...
Inkomst av de intagnas arbete inom anstalten ...

Inkomst av jordbruk och trädgård m. m............

Statens tillskott ......................................................

.............. kronor 12,775:

.............. » 3.500:

.............. » 3,000:

............. » 22,435:

Summa kronor 41,710:

Mot den beräkning av förevarande anslag, som Salbohedsanstaltens Departement
föreståndare framlagt, torde intet väsentligt vara att erinra. De jämk- eAc^"''
ningar i förhållande till Venngarnsstyrelsens förslag, som föreståndaren
förordat, synas i allmänhet vara väl avpassade med hänsyn därtill, att
anstalten skulle under år 1919 vara beräknad för allenast 35 intagna.
Emellertid synes det mig, som om posten »diverse omkostnader» vore
väl knappt tilltagen. Med anledning härav och för utjämnande av anslagets
slutsumma torde denna post böra höjas med 565 kronor til!

1,849 kronor.

Såsom bidrag till »driftkostnaderna i övrigt» för Salbohedsanstalten
torde alltså böra äskas ett förslagsanslag å 23,000 kronor.

bihang Ull riksdagens protokoll 1918. I sand. 298 höft. (Nr 338.)

Departe mentschefens slutliga hemställan.

ISO Kungl. Majds nåd. proposition Nr 338.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj t måtte — med återkallande av Kungl. Maj:ts i
innevarande års statsverksproposition under sjätte huvudtiteln vid punkt
70 framställda förslag om anvisande på extra stat för år 1919 av dels
ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor, till avlöningar och vikariatsersättningar
åt tjänstemän vid statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister,
dels ock ett förslagsanslag av 63,725 kronor såsom bidrag till
driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt — föreslå riksdagen att

dels medgiva, att vid statens uppfostringsanstalt å Bona må i
huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet framlagda, av mig förordade
förslag, ej mindre komma till utförande följande byggnadsarbeten, nämligen
uppförande av bostäder för åtta förmän samt ytterligare en bostadsbyggnad
i ersättning för en äldre sådan, reparation av den s. k. Ornässtugan
och av bokhållarbostaden, uppförande av en kolonibyggnad vid
utgården Bockfall, iståndsättande av eu bostad för ladugårdsförmannen
därstädes, anordnande av eu nattvaktsbostad vid utgården Tryfall samt
uppförande av en ny elevavdelning, omfattande, förutom uthus, eu huvudbyggnad
och två flyglar, samt av en lantbruksinspektorsbostad och en
verkstadsbyggnad, än även anskaffas inventarier till anstaltens sjukstuga,
kolonibyggnaden vid Bockfall, fyra enkelrum i skolhusets vindsvåning
samt den nya elevavdelningen, allt för eu beräknad kostnad av sammanlagt
750,000 kronor;

dels för påbörjande av omförmälda byggnadsarbeten och inventaneanskaffning
anvisa under andra huvudtiteln

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag av

235,000 kronor

än även å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 300,000
kronor;

dels besluta, att statens vårdanstalt för alkoholister, som för närvarande
är förlagd till Venngarn i Stockholms län, skall Iran tidpunkt,
som Kungl. Maj:t bestämmer, vara tillsvidare förlagd till Sal bohed i
Västmanlands län samt att, jämväl från tidpunkt, som Kungl. Maj:t
bestämmer, skall till Venngarn vara tillsvidare förlagd en statens uppfostringsanstalt
för minderåriga manliga förbrytare;
dels å tilläggsstat för år 1918 bevilja

än även under sjätte huvudtiteln

131

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 338.

till utförande, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av mig
förordat förslag, av vissa ändringsarbeten å kolonibygguaden vid Salbohed
samt till inköp och reparation av en del bostadslägenheter därstädes
ävensom till komplettering av inventarierna för Salbohedsanstalten ett
reservationsanslag av 20,000 kronor samt

till bestridande av inlösen från föreningen Flöda kolonier av denna
tillhöriga, vid Salbohed befintliga byggnader samt levande och döda
inventarier ävensom av ersättning åt föreningen för vid Salbohed nedlagda
förbättringsarbeten ett förslagsanslag, högst 75,000 kronor;

dels godkänna det av mig i ärendet framlagda förslag till förändrad
avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona, att tillämpas från
och med år 1919;

dels föreskriva, att för åtnjutande av avlöning enligt den sålunda
framlagda förändrade avlöningsstaten för nyssnämnda anstalt skola i
tillämpliga avseenden gälla de allmänna villkor-och bestämmelser, som
stadgats för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den för anstalten
nu gällande avlöningsstaten, med tillägg dock, att semester må årligen,
då sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas
av den i den nya avlöningsstaten upptagna verkmästaren under en månad;

dels från och med år 1919 under andra huvudtiteln uppföra ett
ordinarie förslagsanslag till statens uppfostringsanstalt å Bona å 175,000
kronor;

dels bevilja

ej mindre under andra huvudtiteln

15,735 kronor,

till kost och beklädnad åt de i statens uppfostringsanstalt å Venngarn
intagna elever in. m. å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
å 98,000 kronor samt

till samma ändamål å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag å

40,000 kronor,

än även under sjätte huvudtiteln å extra stat för år 1919

till avlöningar och vikariatsersättningar åt befattningshavare vid

182

Kungl. Maj:ts nåd. proposition iVr 338.

statens vårdanstalt för alkoholister Salbohed ett förslagsanslag'', å högst

17,000 kronor, samt

till bidrag till driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt ett
förslagsanslag av 28,000 kronor;
dels ock tillåta,

ej mindre att för år 1918 erforderliga avlöningar och vikariatsersättniugar
åt befattningshavare vid statens vårdanstalt för alkoholister å
Salbohed må bestridas från det i 1918 års riksstat under sjätte huvudtiteln
uppförda anslaget till avlöningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt
å Yenngarn för alkoholister,

än även att driftkostnaderna i övrigt under år 1918 för statens
vårdanstalt för alkoholister å Salbohed må bestridas från det i 1918 års
riksstat under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till driftkostnaderna
i övrigt för statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.

•

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Kungl Majds nåd. proposition Nr 338.

133

Sid.

Inledande anmärkningar ................................................................................................ 5

Behovet av ökat antal anstaltsplatser för minderåriga manliga förbrytare ........ 7

Olika förslag till avhjälpande av anstaltsbristen ................................................. 12

I. Andrings- och nybyggnadsarbeten å Bona....................................................... 12

A) Byggnadsarbeten, föreslagna oberoende av upprättandet av en ny elevavdelning
................................................................................................... 14

B) En ny elevavdelning ävensom lantbruksinspektorsbostad och verkstadsbyggnad
.......................................................................................................... 19

II. Mede viprojektet ............................................................... 43

III. Tunaprojektet....................................................................................................... 45

Departementschefens yttrande angående I, II och III................................... 48

IV. Provisoriska åtgärder............................................................................................ 57

Departementschefens yttrande angående IV.................................................... 86

V. Driftkostnaderna vid statens uppfostringsanstalt å Bona ........................... 93

A) Bestämt anslag............................................................................................... 94

B) Förslagsanslag ................................................................................................ 105

VI. Driftkostnaderna vid statens uppfostringsanstalt å Venngarn........................ Ilo

A) Extra anslag å 1919 års stat .................................................................... 110

B) Anslag å 1918 års tilläggsstat .................................................................... 120

VII. Driftkostnaderna vid statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed ........ 121

Departementschefens slutliga hemställan................................................................... 130

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 298 käft. (Nr 338.)