Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314 (Proposition 1917:314)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

Nr 314.

Kling1. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande
av kronans rätt till danaarv efter smeden Per Viktor
Sjögren från Ledbergs socken m. fl.; given Stockholms
slott den 27 april 4917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

1) att kronans rätt till de danaarvsmedel efter smeden Per Viktor
Sjögren från Ledbergs socken, som inlevererats till statsverket, må,
efter avdrag av det av kammaradvokatliskalen uppburna aktoratsarvode,
efterskänkas till förmån för arbetsförmannen Carl Amandus Pettersson,
förre stenarbetaren Lars Petter Persson, skomakaren Gustaf Reinhold
Linders hustru Selma Maria Linder, född Gustafsson, Gustaf Algot
Gustafsson och Alma Mathilda Gustafsson, i den mån bemälda personer
visa att de skulle hava haft del i kvarlåtenskapen efter den avlidne,
därest de i tid gjort sina arvsanspråk gällande;

2) att kronans rätt till danaarv efter stenarbetaren Karl Erik Vedberg
från Kyrkbyn nr . 29 i Alfta socken må efterskänkas till förmån
för Vedbergs änka Kristina Elisabet Vedberg, född Lindkvist:

3) att kronans rätt till de danaarvsmedel efter stenhuggeriarbetaren
Axel Reinhold. Petersson från Tjurkö socken, som inlevererats till statsverket,
må intill ett belopp av fyrahundra kronor efterskänkas till förmån
för torparen Olof Eriksson i Kettilsboda;

4) att kronans rätt till danaarv efter husägaren Lars Jönsson från
Fjärrestad nr 9 i Fjärrestads socken må efterskänkas till förmån, för den
avlidnes änka Pernilla Jönsson, född Löfgren’;

5) att kronans rätt till de danaarvsmedel efter lägenhetsägaren

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 269 käft. (Nr 314.) \

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

Nils August Svensson från Södertälje, som inlevererats till statsverket,
må intill ett belopp av ettusenfyra kronor 9 öre efterskänkas till förmån
för Nikolaus Alfred Larsson i Österåkers socken;

6) att den danaarvsrätt, kronan kan äga till kvarlåtenskapen efter
Wilhelmina Eleonora Melander från Uppsala, må efterskänkas till förmån
för stiftelsen Elisabeth-hemmet i samma stad; dock med villkor att av
ifrågavarande medel skall till kammaradvokatfiskalen utgå aktoiatsarvode
enligt de för beräkning av sådant arvode gällande grunder samt att anspråk
på gottgörelse för kostnader å den utav kammaradvokatfiskalsämbetet
anhängig]orda rättegång angående giltigheten av det av Wilhelmina
Eleonora Melander upprättade testamentariska förordnandet icke
göres av kronans motparter mot kronan gällande,

7) att kronans rätt till den såsom danaarv till svenska staten överlämnade
kvarlåtenskapen efter handlanden Lars Jönsson från Brunkendorf
i Mecklenburg-Schwerin må, efter avdrag av det av kammaradvokatfiskalen
uppburna aktoratsarvode, efterskänkas till förmån för Heinrich
Idasenkamps från Brunkendorf änka och minderåriga barn.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 april
1$17.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson anförde.

Till Eders Kungl. Maj:t hava inkommit åtskilliga ansökningar om
efterskänkande av kronans rätt till danaarv. Då vissa av dessa ärenden
numera föreligga i vederbörligen utrett skick, anhåller jag att nu få
redogöra för desamma.

1) Den 15 december 1904 avled smeden Per Viktor Sjögren från Danaarv efter
Ledbergs socken av Östergötlands län. I instrumentet över den efter smeden p. v.
honom den 2 januari 1905 förrättade bouppteckningen antecknades, att Si®Brenhan
icke efterlämnat kända arvingar. Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet,

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

efter vunnen kännedom om dödsfallet, inhämtat ej mindre att aivingai
till Sjögren icke inom den i 15 kapitlet G § ärvdabalken föresklivna tid
o-ivit sig tillkänna, än även att Sjögren allenast beträffande en del av
sin kvarlåtenskap förordnat genom testamente, lät advokatfiskalsämbetet
föranstalta om att vad av boet återstod, efter det vederbörande testamentstagare
erhållit vad dem tillkomme, till ämbetet redovisades såsom
Kungl. Maj:t och kronan tillkommande danaarv. Berörda återstod av
boets behållning, uppgående till 6,076 kronor 68 öre, inlevererades därefter
av advokatfiskalsämbetet till statskontoret.

Redan år 1908 anhöll Ledbergs sockens kommunalstämma, att
kronans rätt till ifrågavarande danaarv måtte efterskänkas till förmån
för kommunen, men genom beslut den 19 februari *1909 avslog Kungl.
Maj it ansökningen. Av handlingarna i detta ärende framgar bland annat,
att kammaradvokatfiskalen av ovannämnda till statskontoret inlevererade
medel uppburit honom tillkommande aktoratsprovision.

I en till Kungl. Maj:t den 3 maj 1913 inkommen ansökning har
sedermera fabriksförmannen Carl Amandus Pettersson i Våhlberg i Nors
socken av Värmlands län dels för egen del, dels ock i egenskap^ av ombud
för sina syskon förre stenar befaren Lars Petter Persson i Tångeråsa, Orebio
län, Carl Ferdinand Larssons hustru Carolina Larsson, bosatt i Finland,
och Karl Fredrik Larssons hustru Mathilda Larsson, bosatt i staten
Michigan i Nordamerikas förenta stater, anhållit, att, enär sökandena
vore kusiner till Sjögren, kronans rätt till ifrågavarande danaarvsmedel
måtte till sökandenas förmån helt eller delvis efterskänkas. Av vid nämnda
ansökning fogade intyg från vederbörande pastorsämbeten med flera
handlingar framgår, att sökandenas fader Petter Olsson och Per Viktoi
Sjögrens moder Anna Lena Jonsdotter (Hultgren) varit naturliga syskon
sålunda, att de haft samma moder Anna Olsdotter. Bemälda Anna Lena
har emellertid intygats vara född utom äktenskapet eller före Anna
Olsdotters giftermål med maken Olof Olsson, utan att, såvitt känt är,
denne tillika varit fader till samma Anna Lena. De företedda handlingarna
giva emellertid vid handen, att utöver nu nämnda sökande finnas
andra med dem lika arvsberättigade släktingar efter Per Viktor Sjögren.
Härom lämnar nedanstående arvsföljdstablåer upplysning:

Anna Olsdotter f. 1775 + *3/io 1853

oäkta dottern Anna Lena Jonsdotter (Hultgren) f 1849
g. m. Peter Sjögren f 1843.

Per Yiktor Sjögren I. 9/9 1830 f I6/is 1904. Josefina Sjögren f 1881, ogift.

Olof Olsson f 1861
g. m. Anna Olsdotter (se ovan).

Petter Olsson f 1898 Olof Olsson f 1886 utan bröstarvingar,

g. m. Lovisa ^Vinberg f 1908.

Lära Petter Persson
f. 4/j 1839,
gift och bosatt i
Sverige.

Anna Lovisa,
gift två gånger,
t 1885.

Fem barn.

Gust. Persson
f 1908.
g. m. Sofia
Persdotter.

Selma Maria 1.
1880 g. m. Gust.

Keinh. Linder.
Gustaf Algot Gustafsson
f. 1886.
Alma Mathilda
Gustafsson f. 1891,
samtliga bosatta i
Sverige.

Carolinat.dliolS60 Johanna Mathilda Emma Kristina f. Carl Amandus Petg.
m. Carl Ferd. f. l7/s 1853 16/t 1855, flyttade tersson f. u/« 1858

Larsson, bosatt i g. m. Karl Fredr. t. Amerika 1881, gift och bosatt i
Finland. Larsson, bosatt i enl. uppgift gift Sverige.

Amerika. med Aug. Klinglund
och död 1910.

Två barn.

Anm. Halvfet stil = arvlåtaren.
Kursiv » = sökandena.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 314.

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Värmlands
län.

KammaradvokatfiskaUämbetet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

Beträffande Carl Amandus Petterssons levnads- och förmögenhetsförhållanden
har företetts ett av vederbörande pastorsämbete utfärdat
intyg av innehåll att Pettersson, som vore född den 11 september 1858
och gift, i äktenskapet ägde sex barn, därav tvenne minderåriga, att
han vore skötsam och ordentlig och åtnjöte allmän aktning, samt att
han icke vore ekonomiskt oberoende. Genom särskild å berörda intyg
lämnad påskrift har riktigheten av dess innehåll vitsordats av vederbörande
kommunalnämnds ordförande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län, som på nådig
befallning avgivit utlåtande i ärendet, har därvid överlämnat yttrande
från länsmannen i Grums härads länsmansdistrikt, vilken beträffande
sökanden Carl Amandus Petterssons vandel och ekonomiska omständigheter
lämnat enahanda uppgifter som pastorsämbetet. Kungl. Maj:ts
befallningshavande har i sitt förenämnda utlåtande vidare anfört huvudsakligen
följande.

»Av förebragta utredningen kunde anses styrkt, att sökandena stode i uppgivet
släktskapsförhållande till avlidne Per Viktor Sjögren och att de varit arvsberättigade
till ifrågavarande kvarlåtenskap, därest arvet av dem lagligen bevakats. Sökandena
vore emellertid icke ensamma syskonbarn till avlidne Sjögren, enär såsom likaberättigade
funnes ännu levande avkomlingar efter avlidna syskon till sökandena,
nämligen barn till systern Anna Lovisa Persdotter, till brodern Gustaf Persson och
till systern Emma Kristina Persdotter, ehuruväl dessa avkomlingar icke givit sina
anspråk tillkänna. Beträffande sökanden Carl Amandus Pettersson kunde Kungl.
Maj:ts befallningshavande vitsorda, att han såsom arbetsförman vid Vålbergs fabriker
åtnjöte anseende för arbetsamhet och hederlig vandel och att han, som enligt tillgängliga
taxeringshandlingar för år 1912 av arbetsgivaren uppgivits äga en inkomst
av 1,450 kronor, måste anses leva i små ekonomiska omständigheter.

I fråga om övriga sökande hade bemälde Pettersson personligen inför Kungl.
Maj:ts befallningshavande uppgivit, att jämväl dessa befunne sig i små ekonomiska
villkor.»

Vad särskilt Lars Petter Persson angår, har vederbörande kommunalnämndsordförande
i ett i ärendet företett intyg förklarat, att han
ärligen försörjde sig och sin hustru och trots det att hustrun på grund
av sjukdom under senare år varit arbetsoduglig lyckats hålla sitt hem
väl omvårdat samt att han, som den 4 juli 1916 fyllt 77 år, för familjens
uppehälle vore helt beroende av sitt arbete.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i infordrat yttrande anfört föl j

ande.

»I likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande anser advokatfiskalsämbetet,
att sökandena varit berättigade till arv i boet efter Per Viktor Sjögren, därest de

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

ej försutit sin rätt därutinnan. Såvitt handlingarna i målet utmärka, finner advokatfiskalsämbetet
däremot icke andra vara med sökandena likaberättigade till arv efter
avlidne Sjögren än avkomlingarna till ovanbemälde Gustaf Persson och Emma Kristina
Persdotter.

Beträffande själva saken får advokatfiskalsämbetet med hänsyn till det avlägsna
släktskapsförhållande, vari sökandena stått till den avlidne och då några särskilda
omständigheter, som kunna anses tala för bifall till förevarande underdåniga ansökning,
icke förekommit, i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t icke måtte finna
skäl bifalla densamma.»

Sedermera hava jämväl barnen till förenämnda år 1908 avlidne
Gustaf Persson, nämligen skomakaren Gustaf Reinhold Linders hustru
Selma Linder, född Gustafsson, Gustaf Algot Gustafsson samt Alma
Mathilda Gustafsson i en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit att bliva
delaktiga av ifrågavarande kvarlåtenskap. Beträffande bemälda personer
företedda frejdbetyg utvisa, att de åtnjuta god frejd samt äro bosatta,
Gustaf Reinhold Linder och hans hustru samt Alma Mathilda Gustafsson
i Rumla socken av Örebro län och Gustaf Algot Gustafsson i
Tångeråsa socken av samma län.

Till stöd för ansökningen har företetts ett av kronolänsmannen i
Grimstens härad R. Svidén utfärdat intyg av följande innehåll:

Skomakaren Gustaf Linder och hans hustru Selma Linder, född Gustafsson,
vilka makar intygsgivaren känt under många år, vore ytterst skötsamma, redbara
och ordentliga samt hade ej annan tillgång att försörja sig på än den arbetsförtjänst,
mannen i sitt yrke kunde förtjäna, uppgående vid tiden för intygets avgivande, då
han hade sysselsättning vid en skofabrik i Rumla, till tre kronor per dag.

Alma Mathilda Gustafsson både tjänst såsom jungfru och levde på den lön
hon såsom sådan uppbure. Hon vore skötsam och ordentlig samt ägde ingen tillgång
mer än sina gångkläder.

Gustaf Algot Gustafsson vore visserligen ägare till en liten hemmansdel, men
som han stode i skuld för nästan hela köpesumman, vore hans ekonomiska ställning
ej heller lysande. Han vore likaledes redbar, skötsam och ordentlig.

Kammaradvokatliskalsämbetet har med anledning av sistberörda
ansökning på grund av remiss avgivit förnyat utlåtande i ärendet och
därvid anfört bland annat följande:

»Av handlingarna i ärendet synes framgå, att sökandena Gustaf Algot
Gustafssons, Alma Mathilda Gustafssons och Selma Maria Linders fader Gustaf Persson,
vilken avlidit den 23 november 1908, stått f sådant släktskapsförhållande till Per
Viktor Sjögren, att Gustaf Persson, därest arvsrätten av honom behörigen bevakats,
ägt lika rätt till kvarlåtenskapen efter bemälde Sjögren som Carl Amandus Pettersson
och hans medsökande. Gustaf Algot Gustafsson och dennes medsökande, vilka,
därest deras fader bevakat sin arvsrätt, skulle hava inträtt i dennes rätt, äro, i

Intyg av
kronolänsmannen
i
Grimstens
härad.

Kammaren
dv okat fiskalsämbetet.

Departements chefen.

Banaarv efter
stenarbetaren
K. E. Vedberg.

8 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

motsats till sökandena Carl Ferdinand Larssons i Finland hustru Carolina Larsson
och Mathilda Larsson i Michigan i Nordamerikas förenta stater, bosatta inom riket,
något som städse av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen uppställts såsom villkor för
bifall till gjorda ansökningar om efterskänkande av kronans rätt till danaarv.

Av enahanda skäl på grund av vilka advokatfiskalsämbetet ansett sig böra
avstyrka bifall till den av Carl Amandus Pettersson m. fl. gjorda ansökningen finner
sig ämbetet icke heller kunna tillstyrka bifall till Gustaf Algot Gustafssons m. fl.
nu ifrågavarande ansökning.»

I olikhet med kammaradvokatfiskalen finner jag ej sökandenas
släktskap med Per Viktor Sjögren så avlägsen, att häri kan anses ligga
något hinder för efterskänkande till deras förmån av ifrågavarande danaarvsmedel.
Av handlingarna framgår emellertid, att Carolina Larsson och
Johanna Mathilda Larsson äro bosatta utomlands, och torde de, på sätt
kammaradvokatfiskalen anmärker, av denna anledning icke kunna ifrågakomma
till erhållande av någon del av kvarlåtenskapen efter Sjögren.
Vad angår de övriga sökandena, som äro bosatta i Sverige, har vitsordats,
att de leva under knappa ekonomiska omständigheter, och synes
mig därför billigt, att på dem belöpande andelar av kvarlåtenskapen
efter den avlidne efterskänkas till deras förmån.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag alltså hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att kronans rätt till de danaarvsmedel efter smeden
Per Viktor Sjögren från Ledbergs socken, som
inlevererats till statsverket, må, efter avdrag av det av
kammaradvokatfiskalen uppburna aktoratsarvode, efterskänkas
till förmån för arbets förmannen Carl Amandus
Pettersson, förre stenarbetaren Lars Petter Persson, skomakaren
Gustaf Reinhold Linders hustru Selma Maria
Linder, född Gustafsson, Gustaf Algot Gustafsson och
Alma Mathilda Gustafsson, i den mån bemälda personer
visa att de skulle hava haft del i kvarlåtenskapen efter
den avlidne, därest de i tid gjort sina arvsanspråk
gällande.

2) Den 29 april 1915 avled stenarbetaren Karl Erik Vedberg från
Kyrkbyn nr 29 i Alfta socken av Gävleborgs län. I instrumentet över
den efter honom den 22 oktober samma år förrättade bouppteckningen,
vilken upptog behållningen i boet till 465 kronor 85 öre, antecknades
änkan Kristina Elisabet Vedberg, född Lindkvist, såsom enda stärbhusdelägare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

Uti eu den 31 augusti 1910 till Kungl. Maj:t ingiven skrift har
nu änkan Vedberg — under förmälan att hon icke ägde andra tillgångar
än sin giftorätt i makarnas gemensamma bo — anhållit om efterskänkande
till förmån för henne av Kungl. Maj:ts och kronans rätt till
danaarv efter hennes bemälde man.

Till följd av nådig remiss har Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Gävleborgs län — efter hörande av vederbörande kronofogde och länsman,
vilken sistnämnde med vitsordande av sökandens uppgift rörande
hennes förmögenhetsförhållanden tillika intygat, att sökanden vore sjuklig
och väl i behov av de ifrågavarande arvsmedlen — avgivit utlåtande
i ärendet samt därvid tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokathskalsämbetet, som på grund av nådig remiss
jämväl yttrat sig över ansökningen, meddelar, att advokatfiskalsämbetet
låtit åtgärder för indrivande av danaarvet efter Karl Erik Vedberg anstå
i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut i anledning av den föreliggande
ansökningen. Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst hemställe»
ämbetet, att Kungl. Maj:t ville till riksdagen avlåta proposition i syfte,
att kronans rätt till ifrågavarande danaarvsmedel, vilka, enär halva
behållningen i boet utgjorde sökandens giftorätt sandel, uppginge till 232
kronor 92 öre, måtte till sökandens förmån efterskänkas.

På . grund av vad sålunda förekommit hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till danaarv efter stenarbetaren
Karl Erik Vedberg från Kyrkbyn nr 29 i Alfta
socken må efterskänkas till förmån för Vedbergs änka
Kristina Elisabet Vedberg, född Lindkvist.

3) Den 21 juli 1914 avled stenhuggeriarbetaren Axel Reinhold Peters- Danaarv efter
son från Herregården i Tjurkö socken av Blekinge län. I instrumentet a^are^A.
över den efter honom den 5 augusti samma år upprättade bouppteck- R. Petersson,
ningen uppgavs, att den avlidne ej efterlämnade kända arvingar. Behållningen
i boet uppgick till 829 kronor 59 öre.

1 en till Kungl. Maj:t ingiven ansökan har nu torparen Olof Eriksson
i Kettilsboda anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes, med eftergivande
till viss del av Kungl. Maj:ts och kronans rätt till danaarv efter Petersson,
av kvarlåtenskapen efter denne tillerkänna sökanden ett belopp av
400 kronor.

Till stöd för framställningen har sökanden anfört, att Petersson,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 269 höft. (Nr 314.) 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

som varit lödd av okända föräldrar, år 1867 av sökanden uttagits från
allmänna barnhuset i Stockholm och därefter till och med sitt femtonde
år av sökanden vårdats mot den ringa ersättningen av 60 kronor för
år, att Petersson alltsedan dess ansett sökandens hem såsom sitt eget
och vid högtider ofta vistats därstädes samt att sökanden vore gammal
och befunne sig i små ekonomiska omständigheter.

Vid ansökningen har fogats ett av kyrkoherde T. A. Wahlström
utfärdat intyg, däri riktigheten av de av sökanden rörande Petersson
lämnade uppgifterna i huvudsak vitsordas.

Över ifrågavarande framställning har Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Blekinge län avgivit infordrat utlåtande, varvid lögats ytterligare
utredning rörande såväl sökandens ekonomiska ställning som hans
förhållande till den avlidne i livstiden. Kungl. Maj:ts befallningshayande
anser, att, då av sagda utredning framgår, att den avlidne blivit av
sökanden upptagen och vårdad som eget barn samt synes hava hyst
sonlig tillgivenhet för fosterfadern, fullgoda skäl föreligga för bifall till
framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund av remiss jämväl
yttrat sig i ärendet, har därvid anfört:

»Enligt bevis av domhavanden i Östra härads domsaga hava några arvingar
efter Petersson icke hos domhavanden anmält sig inom natt och år efter^ dödsfallet
utan har, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes meddelande i skrivelse
till advokatfiskalsämbetet den 20 innevarande januari, kvarlåtenskapen efter Petersson,
utgörande 822 kronor 18 öre, av vederbörande kronofogde såsom danaarv den
15 december 1916 inlevererats och i landskontorets specialräkning redovisats å titeln
diverse inkomster.

Av genom ämbetets försorg införskaffat frejdebetyg rörande sökanden upplyses,
att denne är född den 2 februari 1852 och åtnjuter medborgerligt förtroende,

Då av handlingarna i ärendet framgår, att sökanden är medellös, får ämbetet,
på de i övrigt av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anförda skäl, för egen del
i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t till riksdagen avlåta nådig
proposition i syfte att sökanden må av den kronan såsom danaarv tillfallna kvarlåtenskapen
i boet efter stenhuggeriarbetaren Axel Reinhold Petersson från Tjurkö
tillerkännas ett belopp av fyrahundra kronor.»

På grund av vad sålunda förekommit, hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till de danaarvsmedel efter
stenhuggeriarbetaren Axel Reinhold Petersson från
Tjurkö socken, som inlevererats till statsverket, må
intill ett belopp av fyrahundra kronor efterskänkas till
förmån för torparen Olof Eriksson i Kettilsboda.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 314.

4) Den 28 november 1897 avled husägaren Lars Jönsson från
Fjärrestad nr 9 i Fjärrestads socken i Malmöhus län. I instrumentet
över den efter honom den 4 december 1897 förrättade bouppteckningen,
som utvisade en behållning av 680 kronor 77 öre, upptogos såsom den
avlidnes stärbhusdelägare, förutom änkan Petronella (Pernilla) Jönsson,
född Löfgren, två i ett föregående äktenskap födda barn, nämligen
sonen husaren Oskar Larsson Sten och dottern Johanna Larsson, och
antecknades i berörda bouppteckningsinstrument tillika, att den avlidnes
nyssnämnda barn avrest till Amerika och ej låtit sig avhöra på
tio år.

Sedan god man förordnats att bevaka Larsson Stens och Johanna
Larssons rätt med avseende å arvet efter deras fader, fingo bemälde
arvingar, genom arvskifte den 5 januari 1899, av kvarlåtenskapen sig
tillagda tillhopa 309 kronor 36 öre.

Enligt av gode mannen för år 1915 avlämnad redovisningsräkning
uppgick behållningen av ifrågavarande arvsmedel vid nämnda års slut
till 285 kronor 4 öre.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven ansökning har nu änkan Jönsson,
under åberopande av ovan upptagna omständigheter och under
förmälan att Larsson Sten och Johanna Larsson ej heller sedermera låtit
sig avhöra, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes till'' förmån för sökanden
trånträda anspråket å danaarv efter hennes ovanbemälde avlidne man.
Till stöd för framställningen har sökanden huvudsakligen anfört, att
hon, som uppnått en ålder av 73 år, numera saknade förmåga att försörja
sig själv samt att, då hennes giftorättsandel i boet efter hennes
avlidne man ej heller försloge till hennes uppehälle, hon förr eller senare
komme att falla den allmänna fattigvården till last.

Över ifrågavarande ansökning har Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Malmöhus län avgivit infordrat utlåtande, varvid fogats utredning
rörande sökandens personliga förhållanden och ekonomiska ställning.
Av denna utredning, varigenom vitsordats riktigheten av sökandens om
sig lämnade uppgifter, framgår härjämte, att sökanden, som icke ägde
någon känd anhörig, vilken kunde taga vård om henne, städse gjort sig
känd för arbetsamhet och ordentlighet. Kungl. Majrts befallningshavande
har med stöd av de inhämtade upplysningarna angående sökandens
ekonomiska förhållanden och försörjningsmöjligheter tillstyrkt bifall till
framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som på grund av remiss jämväl
yttrat sig i ärendet, har därvid anfört:

Danaarv efter
husägaren
L. Jönsson.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 314.

-Enligt meddelande av domhavanden i Luggude härads domsaga i närlagda
till advokatfiskalsämbetet avlåtna skrivelse den 27 nästlidna januari har kungörelse
jämlikt 15 kapitlet 5 § ärvdabalken rörande det Larsson Sten och Johanna Larsson
tillfallna arvet efter deras fader utfärdats den 16 april 1898, men hava icke vare
sig omförmälda eller andra arvingar efter Lars Jönsson i behörig ordning anmält
sig. Den ifrågavarande kvarlåtenskapen lärer fördenskull tillkomma kronan såsom
dBiiäärv

Med tillkännagivande att advokatfiskalsämbetet låtit med åtgärder för indrivande
av ifrågavarande danaarvsmedel anstå i avbidan på Eders Kungl. Maj.ts
beslut i anledning av den förevarande underdåniga ansökningen, får ämbetet, på
grund av vad i ärendet förekommit, tillstyrka nådigt bifall till densamma och fördenskull
i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj.t till riksdagen
avlåta nådig proposition i syfte att kronans danaarvsrätt till ifrågavarande i boet
efter husägaren Lars Jönsson från Fjärrestads socken befintliga kvarlåtenskap måtte
efterskänkas till förmån för den avlidnes änka Pernilla Jönsson.»

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till danaarv efter husägaren
Lars Jönsson från Fjärrestad nr 9 i Fjärrestads socken
må efterskänkas till förmån för den avlidnes sinka
Pernilla Jönsson, född Löfgren.

Danaarv efter 5) Den 28 juni 1898 avled lägenhetsägaren Nils August Svensson

lägenhets- fr^n Södertälje. Enligt instrumentet över den efter honom den 19 augusti
^SvenssonA samma år upprättade bouppteckningen, vilken som enda stärbhusdelägare
upptog den avlidnes änka Anna Sofia Svensson, utgjorde behållningen
i boet 5,082 kronor 49 öre.

Enligt ett den 13 oktober 1879 upprättat inbördes testamente
hade makarna Svensson förordnat, att vid enderas död den efterlevande
skulle sitta i boet orubbad i såväl fast som lös egendom men att, sedan
båda avlidit, allt vad efter dem funnes skulle tillfalla stenarbetaren
Gustav Reinhold Söderströms dotter Gertrud Regina och urmakaren
Pehr Alfred Larssons i Södertälje son Nikolaus Alfred Larsson att
emellan dem lika fördelas. Nämnda testamente blev icke i laga ordning
bevakat efter mannen Svenssons död, men tillträddes hela kvarlatenskapen
det oaktat av änkan Svensson.

Den 9 augusti 1908 avled änkan Svensson, efterlämnande (»iligt
bouppteckningen såsom stärbhusdelägare följande sidoarvingar, nämligen:

l:o) avlidne brodern Lars Gustaf Lindbergs son arbetaren Karl
Otto Lindberg;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

2:6) avlidne brodern Karl Johan Lindbergs barn:

a) sonen, arrendatorn Karl Valdemar Lindberg;

b) ogifta dottern Johanna Viktoria Lindberg;

c) )> » Sofia Akvilina Lindberg;

3:o) avlidna systern Eva Lindbergs i gifte med befallningsmannen

Karl Nilsson födda barn:

a) sonen arbetaren Gustaf Nilsson;

b) )> » Otto Nilsson (Carlsson);

c) ogifta dottern Emma Nilsson;

4:o) systern Lovisa Lindberg, gift med kusken Jonas Karlsson.

Behållningen i boet efter änkan Svensson utgjorde enligt bouppteckningen
1,137 kronor 65 öre. Ovanberörda testamente blev därefter
inom laga tid efter änkan Svenssons död bevakat av ovannämnde
Nikolaus Alfred Larsson.

Efter stämning å bland andra Nikolaus Alfred Larsson samt änkan
Svenssons förenämnda arvingar till rådhusrätten i Södertälje yrkade
kammaradvokatfiskalsämbetet sedermera, att det emellan makarna Svensson
upprättade inbördes testamentet måtte förklaras ogiltigt och icke
utgöra hinder för kronan att tillträda mannen Svenssons kvarlåtenskap
enligt bouppteckningen den 19 augusti 1898 samt att änkan Svenssons
arvingar måtte förpliktas redovisa danaarvsmedlen jämte laga ränta därå.

Under rättegången blev i målet såsom ostridigt antecknat, att
Gertrud Regina Söderström dåmera avlidit, ehuru utredning icke kunnat
vinnas angående tiden för hennes frånfälle. Sedan rådhusrätten den
29 maj 1911 förordnat god man att tillsvidare omhändertaga kvarlåtenskapen
i boet efter änkan Svensson, förklarade rådhusrätten genom
utslag den 4 september samma år det ifrågavarande testamentet icke
utgöra hinder för kronan att tillträda mannen Svenssons kvarlåtenskap
såsom danaarv, varemot kronans mot änkan Svenssons arvingar framställda
redovisningsyrkande ogillades. Rådhusrättens utslag vann laga
kraft.

Genom arvskifte den 28 mars 1914 bekom kronan av makarna
Svensons efterlämnade kvarlåtenskap 2,373 kronor 84 öre, vilket belopp,
efter avdrag av godemansarvode 150 kronor, den 8 april 1914 till statsverket
inlevererades. Däremot och^då boets lösegendom under den tid
änkan Svensson suttit i boet till största delen förskingrats, återstod till
fördelning mellan änkan Svenssons stärbhusdelägare ett belopp av allenast
761 kronor 48 öre, varav Nikolaus Alfred Larsson jämlikt testamentet
erhöll hälften eller 380 kronor 74 öre samt änkan Svenssons intestatarvingar,
som inträtt i Gertrud Regina Söderströms rätt, till fördelning

Kungl. Maj:ts
befallningshavande
i
Stockholms
län.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

sins emellan den andra hälften. Vid tiden för skiftets förrättande hade,
vad angår änkan Svenssons stärbhusdelägare, den förändring inträtt, att
såväl Sofia Akvilina Lindberg som arbetaren Otto Nilsson (Carlsson)
avlidit, den förra utan att efterlämna andra arvingar än sina syskon
och den senare efterlämnande änka och 11 barn.

Nu hava dels Karl Otto Lindberg, i särskilda ansökningar den
5 augusti och den 26 december 1913, dels ock, i en gemensam framställning
den 4 maj 1914, bemälde Karl Otto Lindberg samt Nikolaus
Alfred Larsson ävensom Karl Valdemar Lindberg, Johanna Viktoria
Lindberg, Gustaf Nilsson, Emma Nilsson, avlidne Otto Nilssons (Carlsson)
änka Anna Carlsson för egen del och såsom förmyndare för omyndiga
barnen Carl Otto Carlsson, Anna Margareta Carlsson, Erik Albert
Carlsson, Fritz Olof Carlsson, Knut Sixten Carlsson och Ernst Jonas
Carlsson; bemälde Otto Nilssons (Carlsson) myndiga barn, nämligen Ester
Alfrida Carlsson, Carl J. Anderssons hustru Emma Wilhelmina Andersson,
född Carlsson, Johan Adolf Carlsson, Maria Katarina Carlsson och
Anders Gustaf Carlsson, ävensom Jonas Karlsson och hans hustru Brita
Lovisa Karlsson, född Lindberg, anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t till
sökandenas förmån efterskänka den kronan tillfallna lotten i makarna
Svenssons bo med hälften till Nikolaus Alfred Larsson såsom testamentstagare
och den andra hälften till änkan Svenssons bemälda arvingar.

Till stöd för framställningarna har av samtliga sökandena anfört^,
att de levde i tryckta ekonomiska omständigheter samt att de själva
icke varit vållande till den förlust, de förment sig hava lidit genom att
makarna Svenssons testamente icke blivit efter mannen Svenssons död i
laga ordning bevakat.

Efter erhållna remisser å Karl Otto Lindbergs ovannämnda ansökningar
och sedan magistraten i Södertälje med eget yttrande till Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Stockholms län överlämnat sist omförmälda
av sökandena gemensamt gjorda framställning, har Kungl. Maj:ts befallningshavande
den 21 mars 1916 avgivit utlåtande i ärendet. Vid
berörda utlåtande har fogats utredning rörande sökandenas personliga
förhållanden och ekonomiska omständigheter med undantag beträffande
Anders Gustaf Carlsson, om vilken några upplysningar i sådant hänseende
icke kunnat vinnas; och framgår av utredningen, att änkan
SvensBons nu ifrågavarande arvingar leva i torftiga ekonomiska omständigheter.

Magistraten tillstyrker ansökningarna under förutsättning att vid
närmare undersökning angående sökandena och deras förhållanden om -

Kungl. Maj:ts Nåd. Propoitniun Nr 314.

ständigheter icke framkomma, som kunna vara av beskaffenhet att tala
mot bifall till ansökningarna.

Kungl. Maj:ts befallningshavande hemställer om bifall till ansökningarna
utom vad angår Anders Gustaf Carlsson, vilken vistades å
okänd utrikes ort.

K am maradvokatliskalsämbetet, som på grund av remiss jämväl
yttrat sig i ärendet, har därvid anfört bland annnat följande:

»Vad till eu början beträffar framställningen i vad den rör änkan Svenssons
arvingar torde böra beaktas, att änkan Svensson genom det i ärendet åberopade
inbördes testamentet av den 13 oktober 1879 icke tillagts mannens del i det gemensamma
boet med äganderätt. Även om testamentet blivit efter mannens död av
änkan Svensson i laga ordning bevakat, hade hon på grund av testamentet icke
kunnat förvärva annan rätt till mannens giftorättsandel i boet än att under sin
livstid till nyttjande förfoga över densamma. Då arvsrätt till sagda egendom förty
i allt fall icke skulle hava tillkommit änkan Svenssons ifrågavarande sidoarvingar
och då det åberopade testamentet därjämte oförtydbart giver uttryck åt makarna
Svenssons vilja att med förbigående av makarnas eventuella intestatarvingar förfoga
över egendomen till förmån för oskylda personer, finner advokatfiskalsämbetet ifrågavarande
arvingars i* ärendet vitsordade medellöshet icke innefatta tillräckligt skäl
för bifall till deras förevarande ansökning.

Vidkommande åter framställningen i vad den rörer Nikolaus Alfred Larsson
lärer vara uppenbart, att lian, genom underlåten bevakning efter mannen Svenssons
död av det i ärendet ifrågakomna testamentet, gått förlustig den honom genom
nämnda testamente tillförsäkrade hälften av mannen Svenssons kvarlåtenskap.

Vad Nikolaus Alfred Larssons personliga förhållanden och ekonomiska omständigheter
angår har därom i ärendet upplysts, att han, som är född den 13 juli 1877
och gift men barnlös, innehar en i Österåkers socken bedriven bagerirörelse, som
synes lämna honom en årlig inkomst av omkring 1,200 kronor, att han är ägare
till den fastighet, vari bageriet är inrymt, vilken fastighet, bevillningstaxerad till
10,000 kronor, likväl är besvärad av oguldna inteckningslån till ett belopp av 5,500
kronor, att Larssons samtliga skulder efter frånräknande av fordringar uppgå till
omkring 3,000 kronor, vadan hans tillgångar utöver skulderna kunna anslås till
cirka 7,000 kronor, samt att han åtnjuter anseende inom orten såsom en skötsam
och redbar person.

Ehuru Larsson sålunda, att döma av den i ärendet åvägabragta utredningen,
icke är medellös, finner sig ämbetet, med hänsyn till innehållet i det i ärendet
åberopade testamentet, böra tillstyrka nådigt bifall till Nikolaus Alfred Larssons
föreliggande underdåniga begäran; och får ämbetet för den skull i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t till riksdagen avlåta nådig proposition i
syfte att kronans rätt till danaarvet efter lägenhetsägaren Nils August Svensson
från Södertälje måtte, i vad angår hälften av kvarlåtenskapen, som genom den avlidnes
testamente tillerkänts Larsson, till dennes förmån efterskänkas, vilket belopp,
då ''de till statsverket inlevererade danaarvsmedlen utgjort 2,223 kronor 84 öre och
det därå av advokatfiskalsämbetet uppburna aktoratsarvode uppgått till 215 kronor
65 öre, lärer böra bestämmas till 1,004 kronor 9 öre.»

Kammar -advokatfiskulsämbetet.

Departe mentschefen.

Danaarv efter
Wilhelmina
Eleonora
Melander.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

Då änkan Svenssons arvingar, på sätt kammaradvokatfiskalsämbetet
framhåller, även om testamentet behörigen bevakats efter mannen Svenssons
död, icke kunnat bliva delaktiga av kvarlåtenskapen efter denne, torde
anledning saknas att till dessa arvingars förmån efterskänka kronans rätt
till någon del av ifrågavarande danaarvsmedel. Vad åter Nikolaus Ållred
Larsson angår har allenast hans försummelse att i vederbörlig ordning
bevaka testamentet hindrat honom från att tillträda vad honom på grund
av samma testamente tillkom. Med hänsyn härtill och då Larsson, utan
att vara medellös, dock lever under små omständigheter, synes mig billigt,
att hälften av den till statsverket inlevererade delen av kvarlåtenskapen
efter mannen Svensson efterskänkes till Larssons förmån, dock med
avdrag, i överensstämmelse med kammaradvokatfiskalens förslag, av den
på denna del belöpande andelen av det av advokatfiskal uppburna
aktoratsarvodet. »

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag alltså,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till de danaarvsmedel efter
lägenhetsägaren Nils August Svensson från Södertälje,
som inlevererats till statsverket, må intill ett belopp
av ettusenfyra kronor 9 öre efterskänkas till förmån
för Nikolaus Alfred Larsson i Österåkers socken.

6) Den 11 mars 1916 avled Wilhelmina Eleonora Melander från
Uppsala. I instrumentet över den efter henne den 15 april samma år
upprättade bouppteckningen, vari behållningen i boet upptogs till 31,924
kronor 82 öre, uppgavs, att den avlidna icke efterlämnade kända arvingar.

Genom ett dagen för sitt frånfälle upprättat testamente hade
Wilhelmina Eleonora Melander förordnat, att till hennes läkare förste
provinsialläkaren, medicine doktorn Ernst Bolin och hennes vårdarinna
fru Johanna Tunelli, båda i Uppsala, skulle överlämnas till den förre
viss i boet befintlig lösegendom, nämligen en väggklocka och en tavla
i olja, och till den senare den avlidnas fickur jämte 100 kronor samt
att, sedan begravningskostnader och skulder guldits, den övriga kvarlåtenskapen
skulle odelad tillfalla Elisabeth-hemmet därsammastädes.

Vid upprättandet av omförmälda testamente närvoro allenast förenämnda
personer doktorn Bolin och Johanna Tunelli, och blev testamentshandlingen
av dem bevittnad.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 314. 17

Sodan ifrågavarande testamente den 13 mars 1916 bevakats för
vederbörande testamentstagares räkning vid rådhusrätten i Uppsala samt
vittnesförhör för dödsfall skull därstädes samma dag ägt rum med
Bolin och Johanna Tunelli rörande tillkomsten av testamentet, blev detsamma,
som den 8 därpå följande maj i delgivningsändamål ingavs till
Kungl. Maj.ts befallningshavande i Uppsala län, av sistnämnda myndighet
överlämnat till kammaradvokatfiskalsämbetet för den åto-ärd, som
kunde å advokatfiskalsämbetet ankomma.

I en till Kungl. Maj:t den 10 januari 1917 inkommen skrift har nu
stiftelsen Elisabeth-hemmet i Uppsala genom sin styrelse meddelat, att
kammaradvokatfiskalsämbetet på given anledning tillkännagivit sig icke
kunna underlåta att utan avseende därå att testamentsvittnena genom
skriftyg förklaring, att de för sin del avstode från de dem i testamentet
tillagda legaten, sökt undanröja den beträffande vittnena föreliggande jävs-,
omständigheten anställa klandertalan rörande testamentet ifråga; och
har stiftelsen, under åberopande, utom annat, hurusom den avlidnas vilja
att hennes kvarlåtenskap, med angivna undantag, borde tillfalla stiftelsen
otvivelaktigt måste anses hava kommit till uttryck genom förberörda
testamente, anhållit, att den rätt till danaarv efter Wilhelmina Eleonora
Melander,. som kunde tillkomma Kungl. Maj:t och kronan, måtte efterskänkas
till förmån för nämnda stiftelse.

Röiande stiftelsens verksamhet inhämtas av ett vid ansökningen
ogat, den 16 april 1902 antaget reglemente, att »Hemmets ändamål är,
att åt mindre bemedlade fruntimmer, som sett bättre dagar (Pauvres
Honteuxj,. kostnadsfritt lämna bostad med värme och därutöver mot
billig avgift de förmåner, som Hemmets tillgångar och andra förhållanden
kunna komma att medgiva», varjämte i ansökningen erinrats, att stiftelsen
grundats och uppehälles uteslutande genom donationer, insamlingar och
enskilda gåvor. Enligt utdrag av stiftelsens räkenskaper för år 1915
utgjorde stiftelsens tillgångar utöver skulderna vid nämnda års utgång''
87,170 kronor 27 öre. 6 é

. Över ifrågavarande ansökan har Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Uppsala län angivit infordrat utlåtande och därvid, med hänsyn till
de i ärendet förekomna särskilda omständigheter, vilkas riktighet av
Kungl. Maj:ts befallningshavande vitsordades, hemställt om bifall till
den gjorda framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i infordrat yttrande den 15 mars
1917 anfört följande.

efter

*®e(äa? ™™ra den i ärvdabalken 15 kap. 6 § stadgade tid av natt och år
dodslailet tilländalupit utan att, enligt vad ämbetet inhämtat, några arvingar
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 269 käft. (Nr 314.) 3

Departements

chefen.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

efter Wilhelmina Eleonora Melander givit sig tillkänna, har ämbetet genom denna
dag till rådhusrätten i Uppsala avlåten stämningsansökan anhängiggjort rättegång
mot stiftelsen och ledamöterna av dess styrelse ävensom mot de tvenne Övriga
testamentstagarne, med yrkande, att ifrågavarande av Wilhelmina Eleonora Melander
upprättade testamente måtte, såsom ogiltigt, förklaras icke utgöra hinder för Eders
Kungl. Makt och kronan att tillträda kvarlåtenskapen efter henne såsom danaarv.
Till stöd för kronans talan har åberopats, utom annat, den rättsuppfattning, som
kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts domar den 3 december 1902 (N. J. A. sid. 409)

och den 1 mars 1911 (N. J. A. sid. 74). .... „

Med tillkännagivande, att Eders Kungl. Maj:ts och kronans ratt till ^ifrågavarande
danaarv blivit i nu nämnd ordning bevarad men att advokatfiskalsämbetet
låtit med åtgärder för indrivande av danaarvsmedlen anstå i avbidan på Eders
Kungl. Maj:ts beslut i anledning av den förevarande underdåniga framställningen,
får advokatfiskalsämbetet — då tvekan icke synes kunna råda, att den avlidna velat
o-enom det i ärendet åberopade testamentet tillägga stiftelsen den väsentligaste delen
av sin kvarlåtenskap, samt testamentsvittnena, på sätt i ärendet upplyses, förklarat
sin önskan vara att jämväl de dem tillagda jämförelsevis obetydliga legaten måtte
tillfalla stiftelsen — i underdånighet tillstyrka, att den förevarande ansökningen
måtte vinna nådigt bifall, samt fördenskull hemställa, det täcktes Eders Kungl.
Makt till riksdagen avlåta nådig proposition i syfte, att kronans rätt till danaarv
efter Wilhelmina Eleonora Melander från Uppsala måtte till stiftelsens förmån etterskänkas,
dock med förbehåll om rätt för advokatfiskalsämbetet till aktoratsarvode
å de efterskänkta danaarvsmedlen samt under villkor tillika, att anspråk på gottgörelse
för kostnader å ovanberörda av advokatfiskalsämbetet mot stiftelsen och
dess styrelseledamöter med flere personer anhängiggjorda rättegång angående giltigheten
av förutnämnda förordnande icke må göras mot kronan gällande.»

De av kammaradvokatfiskalsämbetet åberopade prejudikaten giva
vid handen, att den som fått sig genom testamente något tillagt är
jävig såsom vittne å samma testamente, även för det fall att han frånsäger
sig vad som givits honom. Med hänsyn härtill synes mig anledning
föreligga att antaga, att förutnämnda rättegång, därest den fullfölj
es^kommer att utfalla till kronans förmån. . Då jag emellertid är av
den uppfattningen, att även om kronans talan i rättegången vid fullföljd
av densamma komme att bifallas, kronan med hänsyn till i ärendet förekomna
omständigheter borde till förmån för stiftelsen Elisabeth-hemmet
efterskänka sin rätt till omförmälda egendom, synes det mig onödigt att
avvakta rättegångens slutförande, utan torde fast hellre kostnader och
besvär undvikas genom att redan nu fatta beslut om efterskänkande av
kronans anspråk på ifrågavarande medel såsom varande danaaiv. Emellertid
synes böra såsom villkor för ett medgivande om efterskänkande av
medlen bestämmas, att anspråk på gottgörelse för kostnader å omförmälda
rättegång icke må göras mot kronan gällande.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört får jag alltså hemställa,

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 314.

att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att den danaarvsrätt, kronan kan äga till
kvarlåtenskapen efter Wilhelmina Eleonora Melander
från Uppsala, må efterskänkas till förmån för stiftelsen
Elisabeth-hemmet i samma stad; dock med villkor att av
ifrågavarande medel skall till kammaradvokatfiskalen
utgå aktoratsarvode enligt de för beräkning av sådant
arvode gällande grunder samt att anspråk på gottgörelse
för kostnader å den utav kammaradvokatfiskalsämbetet
anhängiggjorda rättegång angående giltigheten
av det av Wilhelmina Eleonora Melander upprättade
testamentariska förordnandet icke göres av
kronans motparter mot kronan gällande.

7) Den 14 oktober 1905 avled i Brunkendorf i MecklenburgSchwerin,
Tyskland, handlanden Lars Jönsson, vilken var född den 15
juni 1842 i Hyby församling av Malmöhus län samt år 1884 eller möjligen
tidigare utflyttat till Tyskland, där han sedermera intill sin död
haft sitt hemvist. Instrumentet över den efter honom upprättade bouppteckningen
utvisade behållning i boet.

Enligt Amtsgerichts i Ribnitz i Mecklenburg-Schwerin »Beschluss»
den 25 mars 1912 förklarades svenska staten äga rätt till danaarv
efter Jönsson på följande grunder. Jönsson hade visserligen till följd
av vistelsen i Tyskland, och då han ej syntes hava gjort förbehåll om
bibehållande av sin svenska medborgarrätt, förlorat denna rätt, men
hade å andra sidan, såvitt utrönas kunnat, ej heller förvärvat medborgarrätt
i någon av de tyska staterna. Vid sådant förhållande vore
enligt gällande tysk rätt svensk lag att tillämpa i fråga om arvsrätten
efter den avlidne. Då någon arvinge till den avlidne icke
kunnat anträffas och något testamente icke av honom efterlämnats,
vore hans kvarlåtenskap att anse såsom svenska kronan tillkommande
danaarv.

På grund av detta »Beschluss» har härvarande tyske minister,
med bifogande av till ärendet hörande handlingar, till utrikesdepartementet
överlämnat den av vederbörande tyska domstol, Amtsgericht i
Ribnitz, redovisade behållningen av den avlidnes kvarlåtenskap, utgörande
dels ett kontant belopp, 621 kronor 83 öre, motsvarande
riksmark 699.87, dels fyra preussiska statsobligationer till ett sammanlagt
belopp av riksmark 5,000, jämte tillhörande kuponger. Före

Den till svenska
staten)
såsom danaarv
överlämnade
jtkvarlåtenskapen

efter handlanden

L. Jönsson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

överlämnande av ifrågavarande medel hade kammaradvokatfiskalsämbetet,
vars yttrande i ämnet inhämtats, å kronans vägnar, förklarat sig icke
hava något att erinra mot att kvarlåtenskapen efter Jönsson såsom
danaarv tillfölle svenska staten.

Härefter har utrikesdepartementet med skrivelse den 2 3 september
1914 till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat ovannämnda belopp
och värdehandlingar, varav det kontanta beloppet, 621 kronor 83 öre,
efter avdrag av advokatfiskalsämbetet tillkommande aktoratsprovision,
för Kungl. Maj:ts och kronans räkning innestår å statskontorets giroräkning
i riksbanken, under det värdehandlingarna i fråga fortfarande
befinna sig under kammaradvokatfiskalsämbetets vård.

Vid ovanberörda av härvarande tyske minister till utrikesdepartementet
överlämnade handlingar fanns jämväl fogad en av tyske
undersåten arbetaren Heinrich Hasenkamp i Briinkendorf till finansdepartementet
ställd, den 10 juni 1913 dagtecknad ansökning, att
Kungl. Maj:t till hans förmån måtte efterskänka sin rätt till danaarvet
efter Jönsson, och har därvid anförts i huvudsak följande.

Hasenkamp, som vore oäkta son till den avlidne, hade till stor del uppfostrats
av denne. Under de senaste åren före Jönssons död hade Hasenkamp haft
gemensamt hushåll med denne, som alltid betraktat Hasenkamp såsom sin arvinge
och både för honom och Rechtsanwalt und Notar d:r Jaenke i Ribnitz uttryckt sin
avsikt att till Hasenkamp testamentera sin kvarlåtenskap. Jönssons plötsliga av slag
förorsakade död hade emellertid hindrat honom från att fullfölja denna sin avsikt.
Det vore också för Hasenkamp, som ägde hustru och fyra minderåriga barn i åldern
1 till 8 år, och som jämväl måste försörja sin sjukliga och förvärvsodugliga åldriga
moder, änkan Charlotte Stuwe, född Hasenkamp, av stor betydelse att erhålla bifall
till den gjorda ansökningen.

I en bland handlingarna befintlig till Amtsgericht i Ribnitz ställd
skrift har jämväl änkan Stuwe anhållit att få del av kvarlåtenskapen
efter Jönsson.

Amtsgericht i Ribnitz, som vidarebefordrat båda dessa ansökningar,
har därvid förordat desamma, under anförande av att Jönsson
för Rechtsanwalt und Notar d:r Jaenke uttryckt sin avsikt att upprätta
ett testamente till förmån för sin oäkta son Hasenkamp, som
jämte änkan Stuwe de två sista åren, Jönsson levat, haft gemensamt
hushåll med denne samt vårdat honom under hans sista sjukdom.

Kammar- På grund av remiss har kammaradvokatfiskalsämbetet inkommit

fiskal,ämb*!et. med yttrande i ärendet och därvid anfört följande.

»Beträffande den i ärendet förebragta utredningen synes till en början kunna
med fog göras gällande, att tillfyllestgörande utredning icke föreligger därom att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

sökanden är oäkta son till Jönsson och ej heller därom, att sökanden befinner sig
i små omständigheter eller att eljest särskilda billighetsskäl föreligga, som i och
för sig kunde anses tala till förmån för nådigt bifall till förevarande ansökning.

Såsom oeftergivligt villkor för att underdånig ansökning om efterskänkande
till sökandens förmän av Eders Kungl. Maj:ts och kronans rätt till danaarv efter
avliden person skulle kunna vinna nådigt bifall av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen
hava emellertid Eders Kungl. Maj:t och riksdagen städse uppställt, att den
sökande vid danaarvets utgivande befunnit sig i landet.

Ännu mycket mer synes därför böra för nådigt bifall till ansökningar av
förevarande slag fordras, att sökanden vid arvets utgivande är Eders Kungl. Ma :ts
undersåte.

Sökanden Hasenkamp är emellertid--en i utlandet bosatt utländsk undersåte.

Med hänsyn till vad sålunda av advokatfiskalsämbetet anförts, får advokatfiskalsämbetet
i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t icke måtte finna
skäl bifalla förevarande ansökning.»

Sedan genom utrikesdepartementet framställts begäran om vissa
ytterligare upplysningar i ärendet, bär en av Amtsgericht i Ribnitz
verkställd, av åtskilliga bilagor åtföljd utredning rörande med de båda
ansökningarna sammanhängande förhållanden kommit finans departementet
tillhanda. Av berörda utredning framgår bland annat följande.

_ Jönsson hade den 5 april 1882 dömts att betala barnuppfostringsbidrag för
Heinrich Hasenkamp, som var född den 22 februari samma år. Hasenkamps mor var
ogifta tjänstflickan Charlotte Hasenkamp. Till styrkande av berörda uppgifter åberopas
dels transumt av en av Amtsgericht i Ribnitz berörda den 5 april avkunnad
dom, dels ock en födelseattest för Heinrich Hasenkamp. Så vitt vederbörande förmynderskapshandlingar
utvisade, hade de Jönsson ådömda barnuppfostringsbidragen
av denne i god ordning inbetalts. Hasenkamps mor, som sedermera gift sig med
arbetaren Ernst Stiiwe, är numera änka.

Huruvida Jönsson vid utflyttningen till Tyskland medfört några medel, har
ej kunnat bestämt angivas, men till stöd för att så ej varit fallet åberopas ett intyg
av Gemeindevorstand Millahn i Briinkendorf, vilken anser, att Jönsson förvärvat
sina efterlämnade tillgångar i Tyskland, och såsom grund härför särskilt
åberopar, att han länge vistats därstädes samt att han varit en strävsam och
flitig man.

Vidare upplyses, att Hasenkamp, som i nu pågående krig gjort tjänst såsom
landstormsman, den 14 december 1915 avlidit av i kriget erhållna sår. Hans kvarlåtenskap
belöpte sig till omkring 4,000 riksmark. Vederbörlig dödsattest samt avskrift
av en förteckning över Hasenkamps kvarlåtenskap bifogas utredningen.

Med hänsyn till att ifrågavarande kvarlåtenskap kommer att tagas i anspråk
för underhåll av såväl Hasenkamps änka, hos vilken jämväl hans sjukliga moder
uppehåller sig, som hans omyndiga barn anser Amtsgericht, att änkan och barnen
utan tvivel kunna betraktas såsom varande i torftiga omständigheter.

Slutligen åberopas ett intyg av Rechtsanwalt und Notar d:r Jaenke, vilken
vitsordar, att Jönsson åtminstone vid ett tillfälle i intygsgivarens närvaro förklarat,
att han ämnade genom testamente ihågkomma sin son Hasenkamp.

Justitiekanslersämbetet.

Departementsc
hej en.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 314.

Justitiekanslersämbetet, vars yttrande i ärendet jämväl inhämtats,
har i skrivelse den 4 april 1917 anfört följande.

»Det är ett faktum, att svenska staten såsom danaarv mottagit kvarlåtenskapen
efter den svenskfödde, men i Tyskland avlidne Lars Jönsson, vilken av
tysk domstol ansetts hava förlorat medborgarrätt i Sverige utan att hava förvärvat
sådan i Tyskland. Detta faktum lärer höra föranleda därtill, att den nu uppkomna
frågan om efterskänkande av nämnda danaarv handlägges i den för dylika ärenden
vedertagna ordning.

Emedan genom den utredning, som åstadkommits efter det kammaradvokatfiskalen
yttrade sig i ärendet, det numera får anses vara ådagalagt,

att Lars Jönsson efterlämnat en oäkta son, arbetaren Heinrich Hasenkamp,
som efter att hava sårats i pågående krig avlidit den 14 december 1915,
att Hasenkamp efterlämnat änka och fyra minderåriga barn,
och att behållningen i boet efter honom uppgått till omkring 4,000 tyska
mark, vilket belopp vid nyss angivna förhållanden måste anses jämförelsevis
obetydligt;

förty och då handlingarna därjämte synas giva vid handen, att Lars Jönsson
i Tyskland förvärvat den egendom, han vid sin död efterlämnat,

vill jag för min del i underdånighet tillstyrka, att svenska staten till förmån
för Heinrich Hasenkamps änka och minderåriga barn avstår från danaarvet efter
Lars Jönsson, därvid dock kammaradvokatfiskalen torde böra bibehållas vid rätten
att uppbära aktoratsprovision.»

Utredningen i ärendet torde få anses ådagalägga, dels att Heinrich
Hasenkamp var oäkta son till Jönsson samt att Jönsson, som icke
efterlämnat några arvingar, haft för avsikt att upprätta ett testamente
till den förstnämndes förmån, dels ock att, sedan Hasenkamp numera
avlidit, hans änka och barn befinna sig i torftiga omständigheter.

Med undantag av att Hasenkamps ifrågavarande rättsinnehavare
icke äro i Sverige bosatta svenska undersåtar synas i övrigt alla de
förutsättningar, som vanligen krävas för efterskänkande av kronans
rätt till danaarv, här föreligga. Vid övervägande av frågan, i vad
mån i förevarande fall den omständigheten, att Hasenkamps änka och
barn äro i Tyskland bosatta tyska statsborgare, bör utgöra ett hinder
för efterskänkande till dem av kronans rätt till omförmälda kvarlåtenskap,
har jag ej kunnat undgå att fästa avseende vid vissa i ärendet
förekomna omständigheter, som synas mig vara av avgörande betydelse
för denna frågas bedömande. Jag erinrar sålunda om att Jönsson vid
sin död icke var svensk medborgare, att hans kvarlåtenskap, som troligen
förvärvats i Tyskland, vid samma tidpunkt befann sig därstädes,
samt att under sådana omständigheter svenska staten icke skulle haft
den ringaste anledning att gorå anspråk på ifrågavarande medel,
därest icke frågan härom blivit från tysk sida väckt. Med hänsyn

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 314.

härtill har jag ej något att erinra mot att kvarlåtenskapen efter Jönsson
må, på sätt också justitiekanslersämbetet ifrågasätter, efter avdrag av
utav kammaradvokatfiskalsämbetet uppburen aktoratsprovision, återgå
till Tyskland genom att kronan efterskänker sin rätt till samma egendom
till förmån för Hasenkamps därstädes bosatta änka och minderåriga
barn.

Yad angår änkan Stiiwe, tillhör hon varken enligt svensk eller
tysk rätt Heinrich Hasenkamps rättsinnehavare, och synes på grund
härav den av henne gjorda ansökningen, som icke är ställd till svensk
myndighet, icke böra föranleda något Kungl. Maj:ts yttrande.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag alltså
hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att kronans rätt till den såsom danaarv till
svenska staten överlämnade kvarlåtenskapen efter
handlanden Lars Jönsson från Brunkendorf i Mecklenburg-Schwerin
må, efter avdrag av det av kammaradvokatfiskalen
uppburna aktoratsarvode, efterskänkas
till förmån för Heinrich Hasenkamps från Brunkendorf
änka och minderåriga barn.

Vad föredragande departementschefen i förestående
sju danaarvsärendeu hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
bifalla; och skulle proposition till riksdagen avlåtas
av lydelse bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.