Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297 (Proposition 1913:297)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

Nr 297.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående beskattning av vissa sockerlösningar
m. m.; given Stockholms slott den 25 april 1913.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
antaga härvid fogade förslag till

dels förordning angående beskattning av vissa sockerlösningar,
dels ock ändrad lydelse av anm. 1 under rubriken 160, socker, ävensom
av anm. under rubriken 161, sirap och melass, i gällande tulltaxa,
att gälla från den dag Kungl. Maj:t bestämmer.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 235 höft. (Nr 297.)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 297.

Förslag

till

förordning angående beskattning av vissa sockerlösningar.

Härigenom förordnas som följer:

För sockerlösningar, vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70
procent direkt polariserat socker, färglösa eller med en askhalt ej överstigande
1.3 procent av torrsubstansens vikt, skall, vare sig de inom
riket tillverkas eller dit införas, vid utlämnande till fritt bruk erläggas
skatt, i enlighet med vad i fråga om socker i förordningen den 11
oktober 1907 angående beskattning av socker är stadgat.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

Förslag

till

ändrad lydelse av anm. 1 under rubriken 160, socker, ävensom av anm. under
rubriken 161, sirap och melass, i gällande tulltaxa.

160.-------------------

Anm. 1. Sockerlösningar, vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70 procent
direkt polariserat socker, ej till honung hänförliga, färglösa eller med en
askhalt, ej överstigande 1.3 procent av torrsubstansens vikt, hänföras till
raffinerat socker. Övriga sockerlösningar, vilka i torrsubstansen hålla
mindre än 70 procent polariserat socker, hänföras allt efter sin beskaffenhet
till sirap eller honung.

161.--------------------

Anm. Till ledning vid tullbehandlingen skall avlämnas en av tillverkaren
på tro och heder avgiven försäkran, att sirapens askhalt överstiger 1.3
procent av torrsubstansens vikt samt att den genom direkt polarisation
bestämda sockerhalten i torrsubstansen ej överstiger 70 procent.

Företes ej dylik försäkran, drabbe kostnaden för behövlig undersökning
importören.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

Historik.

Utdrag av ''protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde:

Anmärkningarna i tulltaxan rörande »sirap och melass» hava sedan
år 1896 undergått åtskilliga förändringar. I tulltaxan för nämnda år
hade berörda bestämmelse följande lydelse:

»Därest ett och samma kolli innehåller särskilda sockerslag, underkastade
olika tullavgifter, tillämpas den högre tullsatsen för hela innehållet».

I 1898 års tulltaxa fick anmärkningen emellertid nedanstående
förändrade avfattning:

»Därest ett och samma kolli innehåller särskilda sockerslag, underkastade
olika tullavgifter, tillämpas den högre tullsatsen för hela innehållet;
skolande dock avseende ej fästas å stärkelsesocker eller stärkelsesirup,
som ingår i vanlig sirap av brun eller ljusbrun färg.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

Orsaken till denna förändrade lydelse av ifrågavarande bestämmelse
torde vara att söka i ett av generaltullstyrelsen den 18 januari 1897
avgivet utlåtande. Med anledning av frän en importör framställda
klagomål rörande tullbehandling av en sirapsvara, framhöll styrelsen de
stora praktiska olägenheter, som förekommit vid tullbehandling av
sockersirap, sedan denna vara under de senaste åren börjat försättas
med dextros. Till undvikande av dessa olägenheter föreslog styrelsen
tvänne alternativa åtgärder. Antingen skulle tullen för stärkelsesirap
nedsättas till samma belopp som för sirap eller, därest ett bibehållande
av stärkelsesirapens höga tullskydd befunnes nödvändigt för den inhemska
industrien, skulle ifråga om stärkelsesocker och stärkelsesirap
upphävas den eljest gällande bestämmelsen, att, då flera, olika tullbeskattade
slag av socker inkomme i ett kolli, tullavgiften för hela innehållet
skulle beräknas efter tullsatsen för det högst beskattade slaget av
socker. Generaltullstyrelsens utlåtande remitterades till bevillningsutskottet
vid 1898 års Riksdag, som tillstyrkte ett godkännande av det
senare alternativet. Detta blev även Riksdagens beslut.

Det visade sig emellertid snart, att trots den sålunda vidtagna
förändringen stora svårigheter vid tullbehandling av sirap och sirapsblandningar
alltjämt kvarstodo. Det befanns omöjligt att vid tullbehandlingen
utan undersökning utröna, huru stor kvantitet stärkelsesirap, som
ingick i vanlig sirap, varjämte bestämmelsen om färgen på sirapen g av
anledning till tvister. Ytterligare svårigheter uppstodo genom 1905 års
sockerbeskattningsförordning, enligt vilken sirap, därest sockerhalten
översteg en viss siffra, underkastades sockerskatt. Upprepade klagomål
såväl från importörer av sirap som ock från utländska exportörer däröver,
att samma slag av sirap, som förut förtullats såsom sirap efter en
tull av 10 öre per kilogram, av vissa tullmyndigheter tullbehandlats
såsom stärkelsesirap, dragande en tull av 23.5 öre per kilogram, föranledde
framställning i ämnet vid 1911 års Riksdag. På hemställan av
dess bevillningsutskott uppdrog Kungl. Maj:t åt generaltullstyrelsen att
avgiva utlåtande i ämnet.

I detta utlåtande framhölls, att det enda sätt, varigenom kemiska
undersökningar vid tullbehandling av sirap kunde undvikas, vore att
fastställa samma tullsats för sirap, melass och stärkelsesirap. Härvid
hade man emellertid att räkna med en annan svårighet, som komme
att uppstå i de fall, då blandningar av sirap och stärkelsesirap infördes
under namn av sirap, i det att sådana blandningar, utöver tullen, kunde
komma att, på grund av gällande sockerbeskattningsförordning, beläggas
med sockerskatt. I denna föreskrevs nämligen, att till socker ej skulle

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

räknas sirap eller melass, i vilka sockerhalten vore mindre än 70 procent
av torrsubstansens vikt, ävensom att sockerhalten skulle, i regel, utrönas
genom direkt polarisation. Den direkt polariserande sockerhalten i ifrågavarande
blandningar skulle emellertid vanligen på grund av dextrosoch
dextrinhalten komma att överstiga 70 procent. Sålunda skulle ej
ens med de nu ifrågasatta bestämmelserna undersökningar av importerad
sirap kunna helt undvikas.

Den lösning av frågan, som av generaltullstyrelsen förordades,
gick ut på fastställande av en viss maximiprocent av dextroshalt såsom
villkor för tullbehandling såsom sirap, med iakttagande likväl av att
denna procent ej sattes så hög, att varan komme att falla under bestämmelsen
i lagen om beskattning av socker. De olika slagen av sirap
borde, syntes det styrelsen, sammanföras i en gemensam anmärkning
och maximihalten dextros bestämmas till högst 20 procent av sirapens
ton-substans. För att i möjligaste mån undvika de med en kemisk
undersökning förenade olägenheterna föreställde styrelsen sig, att ett
av den utländska firman utfärdat och av svensk konsul i utskeppningsorten
legaliserat certifikat, upptagande det ifrågavarande partiets dextroshalt,
beräknad i procent av torrsubstansen, skulle kunna användas till
ledning vid tullbehandlingen.

Med anledning av detta generaltullstyrelsens utlåtande anförde
bevillningsutskottet i avgivet memorial, att ordalydelsen i anm. 1 under
rubriken sirap näppeligen syntes innefatta annan begränsning i avseende
på myckenheten av i varan ingående stärkelsesocker eller stärkelsesirap,
än att denna ingrediens ej finge utgöra varans huvudbeståndsdel.
Vid sådant förhållande syntes det icke utskottet tillrådligt att utan grundligare
utredning inlåta sig på frågan om en begränsning av dextroshalten
till viss procent; i varje fall saknade utskottet i den förebragta utredningen
tillräcklig ledning för bedömande, huruvida de föreslagna 20
procenten vore den lämpliga gränsen. På grund härav hemställde utskottet,
att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
verkställande av utredning av frågan, vilka förändringar i tulltaxan och
sockerbeskattningsförordningen, som kunde vara påkallade för att på ett
för importen såväl som för statskassan och den inhemska industrien tillfredsställande
sätt ordna de avgifter, som åligga sirap och sirapsblandningar
vid införsel från utlandet, samt för Riksdagen framlägga de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Därjämte föreslog utskottet
en provisorisk anordning, varigenom ur anm. 1 under rubriken sirap
orden »av brun eller ljusbrun färg» uteslötes. Utskottets förslag blev
av Riksdagen godkänt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

Med anledning därav erhöll i den från den 1 december 1911 gällande
tulltaxan anmärkningen under rubriken »sirap och melass» följande förändrade
lydelse:

»Å stärkelsesocker eller stärkelsesirap, som ingår i sirap, fästes
icke avseende vid tullbehandlingen.»

Därjämte uppdrog Kung!. Maj:t den 16 juni 1911 åt generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen att gemensamt verkställa den av Riksdagen
begärda utredningen. Jämlikt nådigt bemyndigande tillkallade
ämbetsverken tre sakkunniga personer, nämligen en representant för
vardera av socker- och stärkelseindustrierna samt en representant för
handeln med sirap att deltaga i frågans behandling och tillsammans
med en representant för vartdera ämbetsverket verkställa den anbefallda
utredningen. Vid dennas överlämnande uttalade ämbetsverken, dels
sin anslutning till de sakkunnigas utlåtande, dels ock önskvärdheten av
att de författningsändringar, som på grund därav eventuellt komme att
vidtagas, ej måtte vinna tillämpning, förrän sirapsfabrikanter och -importörer
fått viss tid på sig att inrätta sig efter de nya förhållandena.

De sakkunnigas utlåtande utmynnar i en hemställan från majoritetens
sida om nedanstående förändringar av nu gällande bestämmelser
i tulltaxan samt sockerbeskattningsförordningen:

»l:o). Anm. 1 under rubriken sirap och melass i nu gällande
tulltaxa ändras sålunda:

»Å stärkelsesocker eller stärkelsesirap, som ingår i sirap, fästes
ej avseende vid tullbehandlingen, därest varans halt av dextros +
dextrin ej överstiger 10 procent av torrsubstansens vikt.

Till ledning vid tullbehandlingen skall avlämnas av tillverkaren
utfärdat certifikat, innehållande uppgift om att sirapens halt
av dextros + dextrin ej överstiger 10 procent av torrsubstansens
vikt.»

2:o) Under paragraf 1 i nu gällande sockerbeskattningsförordning
intages följande anmärkning:

»Sirap, som blivit förtullad såsom sirap, är ej underkastad denna
förordning.»

Den av de sakkunniga, vilken deltagit i ärendets behandling såsom
representant för sirapshandeln, har i en särskilt avgiven reservation
anmält en från majoritetens förslag i huvudfrågan avvikande mening

Utredning av
särskilda sakkunniga.

Sakkunnig majoritetens förslag.

Reservantens
förslag.

Trustkommit terade.

1913 års
Riksdag.

Nytt utlåtande
av särskilda
sakkunniga.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

och i sådant hänseende föreslagit, att anm. 1 under rubriken sirap och
melass i gällande tulltaxa må erhålla följande lydelse:

»Å stärkelsesocker eller stärkelsesirap, som ingår i sirap, fästes
ej avseende vid tullbehandlingen, därest varans halt av dextros + dextrin
ej överstiger 20 procent av sirapens vikt. Till ledning vid tullbehandlingen
skall avlämnas av tillverkaren utfärdat certifikat innehållande
uppgift om, att sirapens halt av dextros + dextrin ej överstiger 20
procent av varans vikt.»

Över det sålunda avgivna utlåtandet har trustkommitterades yttrande
inhämtats. På anförda skäl hava nämnda kommitterade föreslagit,
att nedanstående bestämmelser i gällande tulltaxa och sockerbeskattningsförordning
må erhålla följande ändrade lydelse:

l:o) Anm. 1 under rubriken »sirap och melass» i nu gällande
tulltaxa:

»Å stärkelsesocker eller stärkelsesirap, som ingår i sirap, fästes
ej avseende vid tullbehandlingen, därest varans halt av dextros
+ dextrin ej överstiger 20 procent av torrsubstansens vikt.

Till ledning vid tullbehandlingeu skall avlämnas av tillverkaren
utfärdat certifikat, innehållande uppgift om att sirapens halt
av dextros + dextrin ej överstiger 20 procent av torrsubstansens
vikt.»

2:o) Under 1 § i nu gällande sockerbeskattningsförordning intages
följande anmärkning:

»Sirap, som blivit förtullad såsom sirap, är ej underkastad

„ denna förordning.»

Sedan de av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen tillkallade
sakkunniga avgivit sitt utlåtande och förslag, har innevarande års Riksdag
på förslag av Kungl. Maj:t fastställt tullen på sirap till 5 öre per
kilogram, att gälla från och med den 1 januari 1914.

Då nämnda sakkunnigas förslag var avgivet under förutsättning
att tullsatsen å sirap utgjorde 10 öre per kilogram, har jag begärt de
sakkunnigas uttalande, huruvida de ansåge någon ändring i det av dem
avgivna förslaget erforderlig på grund av den beslutade tullsänkningen.

I anledning härav hava de sakkunniga avgivit efterföljande förslag
till förändrade bestämmelser i anmärkningarna under rubrikerna 160—
161 i tulltaxan, sådan den kommer att lyda från och med den 1 ianuari
1914.

Socker:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

Kr. öre

till färgen mörkare än nämnda standardnummer,
även om varan inkommer i upplöst
eller flytande tillstånd ........................... 1 kg. —: 08

Anm. 1. Sockerlösningar, vilka i torrsubstansen
hålla mindre än 70 procent direkt polariserat
socker, hänföras allt efter sin beskaffenhet till
sirap eller till honung, försåvitt de ej på grund
av särskilda bestämmelser i anmärkningarna till
sirap och melass hänföras till annan rubrik i
tulltaxan.

Anm. 2. Socker, kommande från land, som beviljar
premier för tillverkning eller utförsel av
sådan vara, belägges med en tilläggsavgift till
den allmänna tullsatsen i enlighet med vad särskilt
är stadgat.

Anm. 3. Om ufsprungsbevis för utländskt socker
gäller vad därom är särskilt stadgat.

Anm. 4. Då socker, även sådant i upplöst eller
flytande tillstånd, från tullverket utlämnas till
fritt bruk, skall jämte tullavgiften erläggas sockerskatt
enligt vad därom är särskilt stadgat.

161. Sirap och melass ...............................................

Anm. 1. Sockerlösningar, sirap och sirapsblandningar,
vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70 procent
direkt poraliserat socker, ej till honung hänförliga,
färglösa eller med en askhalt ej överstigande 1.2
procent av torrsubstansens vikt eller med en halt
av dextros + dextrin överstigande 10 procent av
torrsubstansens vikt, tullbehandlas såsom stärkelsesirap.

Anm. 2. Sockerlösningar, sirap och sirapsblandningar,
vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70 procent
direkt polariserat socker, ej till honung hänförliga,
icke färglösa, med en askhalt överstigande 1.2 procent
av torrsubstansens vikt, samt med en halt av
dextros + dextrin ej överstigande 10 procent av
torrsubstansens vikt, draga, därest de till färgen
äro ljusare än genom särskilda bestämmelser fastställt
normalprov, den för socker, oraffinerat, till
färgen mörkare än nr 18 av den i världshandeln
gällande holländska standard stadgade tullsats, dock
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 235 käft.

1 kg. —: 05

(Nr 297.) 2

158.

159.

160.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 297.

utan tillämpning av bestämmelsen i anm. 2 under
rubr. 160.

Anm. 3. Till ledning vid tullbehandlingen skall avlämnas
av tillverkaren på tro och heder avgiven
försäkran, att varan i torrsubstansen håller mindre
än 70 procent direkt polariserat socker, att askhalten
överstiger 1.2 procent av torrsubstansens
vikt och att halten av dextros -J- dextrin ej överstiger
10 procent jämväl av torrsubstansens vikt.

Företes ej dylik försäkran, drabbe kostnaden för
behövlig undersökning importören.

Till stöd för detta förslag hava de sakkunniga anfört:

»Såsom sirap hava sedan derå år tillbaka importerats mer eller mindre rena
sockerlösningar, vilka blott undergått s. k. inversion, varigenom kristallisationsförmågan
blivit väsentligen minskad.

Här torde vara på sin plats att redogöra för vad som egentligen menas med
sirap, och varutav de varor bestå, som för närvarande importeras under namn av
sirap. Den verkliga sirapen är den moderlut, som vid kolonialsockerraffinaderierna
uppstår, sedan allt kristalliserbart socker utkristalliserat. Den är till färgen mörkbrun,
men kan genom en stark benkolsfiltration göras ljusbrun. Man torde således
kunna antaga, att all brun sirap, som importeras, är verklig sirap. Annorlunda
förhåller det sig med den ljusa sirapen. Denna består av en blandning av verklig
sirap med inverterad sockerlösning samt med stärkelsesirap. Då allmänheten ansåg
sirapen renare ju ljusare den var, föranledde konkurrensen mellan sirapstillverkarne
en strävan hos producenterna att överbjuda varandra i tillverkningen av ljus sirap,
vilket skedde genom tillsättning i allt större skala av inverterade sockerlösningar.
För närvarande torde ofta förekomma sirap, som till allra största delen består av
ren inverterad sockerlösning.

Så länge tullen var 10 öre ansågs ej behövligt att göra någon restriktion
för inverterade sockerlösningar, utan blott för en onödigt stor tillsats av glykos i
sirapen. Med 5-öres tull åter blir frestelsen att importera inverterade sockerlösningar
vida större.

Det är sålunda att förutse, att lösningar av utländskt socker under namn av
sirap framdeles komma att starkt inkräkta på förbrukningen av det inhemska
sockret. Ett dylikt intrång på den inhemska sockermarknaden, varigenom den på
grund av tullsänkningen å socker i utsikt ställda ökade förbrukningen av denna
vara skulle väsentligt motarbetas, bör naturligen ej blott för sockerindustrin och
betodlingen, utan även för staten, på grund av minskad tull och sockerskatt, medföra
betydande olägenheter. Den vidtagna sänkningen av sirapstullen gör följaktligen
en reglering av införseln av sockerlösningar under namn av sirap oavvisligen
nödvändig.

De kategorier av sockerlösningar, rörande vilka ändrade bestämmelser i nu
gällande tulltaxa synas böra införas, äro dels lösningar av uteslutande raffinadsocker,
mer eller mindre inverterade, dels numera under namn av sirap gående blandningar
av inverterat socker med verklig sirap. Beträffande de förstnämnda synes på grund

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 297.

av dessa lösningars höga renhet och uteslutande användning i stället för raffinerat
socker, några principiella betänkligheter mot deras beläggande ej blott med raffinadtull,
utan även med sockerskatt, icke förefinnas. På grund härav skulle dessa
lösningar från 1 januari 1914 draga en avgift av 11 + 16 = 27 öre per kilogram.
För att undgå de för en dylik behandling nödvändiga förändringarna i nu gällande
sockerbeskattningsförordning, synes emellertid de ifrågavarande lösningarna lämpligen
böra hänföras till stärkelsesirap. En tullbehandling som honung torde visserligen
varit fullt lika motiverad; då emellertid tillsatsen av glykos till sockerlösningar
och sirap i vissa fall kan föranleda, att dessa vid förtullningen hänföras till
stärkelsesirap, har detta föreslagits även här. Avgifterna å desamma bliva visserligen
härigenom något lägre än om de behandlats som raffinerat socker, nämligen
23.5 öre, men då denna avgift är fullt tillräcklig att förhindra intrång från dylika
lösningar på den inhemska sockermarknaden, torde några betänkligheter mot en
sådan tullbehandling knappast kunna göras.

Askhalten hos dessa lösningar utgör i regel endast några få tiondels procent
och understiger under normala förhållanden 1 procent av lösningens vikt. En lägre
askhalt än en procent, motsvarande 1.2 procent av torrsubstansens vikt, medför sålunda
i varje fall en tullsats av 23.5 öre per kilogram. Överstiger askhalten 1.2
procent, blir för tullbehandlingen avgörande, huruvida lösningen är färglös eller färgad,
i det att en färglös inverterad sockerlösning, med en askhalt överstigande 1.2 procent
av torrsubstansens vikt, fortfarande hänföres till stärkelsesirap.

Denna senare bestämmelse är nödvändig på den grund, att en avsiktlig ökning
av askhalten till över 1.2 procent är tänkbar, varigenom en i övrigt ren och
färglös, inverterad sockerlösning skulle komma att draga en lägre tullsats.

Den andra kategorien av sockerlösningar, beträffande vilka ändrade tullbestämmelser
äro av nöden, nämligen under namn av sirap gående blandningar av
inverterat socker med verklig sirap, karakteriseras i kemiskt avseende genom en
något högre askhalt än som förefinnes hos de förut nämnda sockerlösningarna. I
dessa blandningar uppgår sålunda askhalten i varje fall till över 1.2 procent av
torrsubstansens vikt. Såväl med avseende på renhet som färg intaga dessa lösningar
en mellanställning mellan de förut omnämnda sockerlösningarna och verklig
sirap. De äro sålunda visserligen färgade, men likväl av vida ljusare färg än verklig
sirap. Till denna kategori bör följaktligen hänföras alla färgade lösningar av socker,
mer eller mindre inverterade, med en askhalt överstigande 1.2 procent av torrsubstansens
vikt och ljusare än en viss bestämd färgton.

Beträffande de avgifter, som böra åläggas dessa sistnämnda produkter, är det
påtagligt, att då de till avsevärd del och i de flesta fall i övervägande mängd utgöras
av raffinerat socker, eller socker, ljusare än nr 18 av den i världshandeln
gällande holländska standard, desamma borde draga raffinadtull. Då emellertid denna
från och med 1 januari 1914 utgör 11 öre per kilogram skulle en sådan tullbehandling
medföra en ökning av den nuvarande tullsatsen, vilket ej torde vara lämpligt.

Under sådana förhållanden synes den avgift, som närmast kan ifrågakomma,
vara tullsatsen å oraffinerat socker, till färgen mörkare än nr 18 av den i världshandeln
gällande holländska standard, vilken tullsats från och med den 1 januari
1914 utgör 8 öre per kilogram. På grund av däri ingående invertsocker äro dessa
produkter, emedan den genom direkt polarisation funna sockerhalten i torrsubstansen
är mindre än 70 procent, enligt soekerbeskattningsförordningen fria från skatt.

Enligt tulltaxans bestämmelser kunde visserligen ifrågasättas, huruvida icke

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

vid sådan tullbehandling ursprungsbevis vore erforderligt. Ingenting synes emellertid
hindra, att de ifrågavarande lösningarna hänföras till sockerhaltiga produkter, för
vilka enligt Brysselkonventionen hittills ej fordrats ursprungsbevis.

Beträffande den färgton, som bör utgöra gränsen mellan dessa lösningar och
verklig sirap, har densamma valts så, att endast de renare produkterna skulle träffas
av tullsatsen 8 öre. Sirapsprov av sådan färg, att produkter, som äro ljusare än
detsamma, draga denna högre tull, bilägges denna utredning.

Genom införande av denna tullsats åstadkommes en i förhållande till dessa
produkters verkliga sammansättning och egenskaper vida riktigare tullbehandling,
än som skulle komma dem till del, därest de skulle hänföras till sirap, varmed uteslutande
bör förstås avfallspr o dukter vid framställning av raffinad och för vilka en lägre
tullsats kan anses motiverad. Härmed skulle även den inhemska fabrikationen av
dessa produkter erhålla ett tullskydd, som möjligen skulle kunna sätta densamma i
stånd att fortsätta med sirapstillverkningen. Vid Svenska sockerfabriks-aktiebolagets
raffinaderier har under verksamhetsåret Ys 1911—SI/7 1912 tillverkats följande
kvantiteter av sirap.

»Bolde» > sirap (ljus) ................................................ 1,752,207 kg.

Mörk sirap ................................................................ 1,223,062 »

Summa 2,975,269 kg.

Den inhemska tillverkningen av sirap har sålunda under det ifrågavarande året,
såsom även framhållits i den till bevillningsutskottets betänkande nr 21 gjorda
reservationen, starkt ökats, och denna ökning kommer huvudsakligen å den ljusa
sirapen.

En sänkning av tullen från 10 öre, vilken tullsats erbjudit en viss garanti
mot import av utländskt socker i löst form, till 5 öre per kilogram skulle beröva
den inhemska fabrikationen av ljus sirap det tullskydd, utan vilket densamma icke
gärna kan utveckla sig.

Tullen å dylika, helt eller delvis inverterade sockerlösningar skulle sålunda
komma att sättas till 8 öre per kilogram. Om härigenom en utsträckt tillverkning
därav inom landet möjliggöres, skulle detta ej blott för betodlingen, utan även för
stärkelseindustrin och potatisodlingen, på grund av möjligheter till ökad avsättning
av glykos, vara av den allra största betydelse.

Beträffande den i hithörande produkter tillåtna mängden dextros 4- dextrin
hava undertecknade ej funnit anledning frångå den i utredningen av den 1 oktober
1912 framlagda uppfattningen.

Till lättnad vid tullbehandlingen har i den föreslagna försäkran, utom den
förut införda uppgiften rörande mängden dextros + dextrin även intagits föreskrift
om uppgift å mängden polariserat socker i torrsubstansen ävensom om askhalten.
Försäkrans ändrade lydelse gör det i föregående utredning framlagda förslaget om
införande i sockerbeskattningsförordningen av anmärkningen:

»Sirap, som blivit förtullad såsom sirap, är ej underkastad denna förordning»,
överflödig, varför densamma bör utgå.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

Den av de sakkunniga, som deltagit i ärendets behandling såsom
representant för sirapshandeln, har ej heller biträtt de sakkunnigas nyss
återgivna förslag, utan för sin del framställt följande förslag till ändrad
lydelse av anmärkningarna under tulltaxans rubrik 161, sirap och melass:

»Anm. 1. Sockerlösningar, sirap och sirapsblandningar, vilka i
torrsubstansen hålla mindre än 70 procent direkt polariserat socker, ej
till honung känförliga, färglösa eller med en askhalt, ej överstigande
1 procent av sirapens vikt eller med en halt av dextros + dextrin, överstigande
20 procent av sirapens vikt, tullbehandlas såsom stärkelsesirap.

Anm. 2. Till ledning vid tullbehandlingen skall avlämnas av tillverkaren
utfärdat certifikat, innehållande uppgift därom, att varan i
torrsubstansen håller mindre än 70 procent direkt polariserat socker,
att askhalten överstiger 1 procent av sirapens vikt och att, halten av
dextros + dextrin ej överstiger 20 procent jämväl av sirapens vikt.
Företes ej certifikat, drabbar kostnaden för behövlig undersökning importören.
»

Reservanten har därjämte föreslagit, att i sockerbeskattningsförordningen
skulle intagas en bestämmelse av innehåll, att »sockerlösningar,
färglösa eller med en askhalt, ej överstigande 1 procent av lösningens
vikt ej må från sockerfabrik utföras».

Till stöd för sitt förslag har reservanten anfört bland annat:

»Genom den beslutade tullsänkningen å sirap har intet inträffat, som kan
föranleda mig att frångå min i oktober 1912 reservationsvis framlagda avvikande
mening, att en tillåten högsta halt av 20 procent dextrin -}- dextros i sirap, beräknad
av sirapens egen vikt, bör fastställas.

I fråga om de rena inverterade sockerlösningarna, d. v. s. de färglösa eller

de med en askhalt under 1 procent av lösningens vikt, är jag naturligtvis----—

enig med majoriteten beträffande införandet av en prohibitiv tullsats, men skulle
jag hellre sett, att dessa sockerlösningar förts till honung, varifrån de ofta ej kemiskt
kunna skiljas.

Genom de föreslagna bestämmelserna har man visserligen skyddat statskassan
mot förlust, förorsakad genom eventuell import av flytande socker, men just genom
dessa bestämmelser har man möjliggjort för de inhemska sockerfabrikerna att
genom utsläppande i marknaden av inverterade rena sockerlösningar undandraga
statsverket skatt för det använda sockret, och anser jag därför det vara nödvändigt,
att i sockerbeskattningsförordningen införes förbud för utförsel av dylika rena lösningar
från fabrikerna.

Enligt min mening kunna de föreslagna åtgärderna blott utgöra ett provisorium,
i avvaktan på en grundlig omarbetning av bestämmelserna i sockerbeskattningsförordningen,
ty det är teoretiskt vidrigt,

att tullbehandla rena sockerlösningar som något annat än socker,

Reservation
vid de sakkunnigas

senare förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

att graden av invertering, en sak som blott kan utrönas genom ingående
kemisk analys, skall bestämma, om en ren sockerlösning skall draga skatt eller
icke, om den skall tullbehandlas som socker eller som stärkelsesirap,

att tillsatsen av ett ämne som stärkelsesirap, som ej faller under sockerbeskattningsförordningen,
skall kunna göra en annars skattefri lösning eller sirap
skattepliktig, och

att en ytterligare ökning av stärkelsesirapstillsatsen åter skulle kunna göra
lösningen eller sirapen skattefri,
o. s. v.

Då de sakkunniga föreslagit, att den ljusa sirapen, vilken numera utgör
största delen av importen, skulle utsättas för en tullförhöjning av 3 öre per kilogram,
synes det mig som de ej haft tillräcklig respekt för Riksdagens nyligen fattade
beslut, och ej heller att de anfört någon tillfyllestgörande motivering för sina förslag.

När Riksdagen beslöt att nedsätta tullen på handelsvaran sirap (sirapstullen),
vilken enligt bevillningsutskottets betänkande huvudsakligen hade karaktär av finanstull,
till förmån för konsumenterna av varan, kan det enligt min mening ej vara
till statens fördel, att för beredande av en ökad inkomst till sockerbolaget av minst
50,000 kronor, åter belasta konsumenterna med dessa 50,000 kronor jämte ytterligare
cirka 300,000 kronor (ökad tull å cirka 10,000,000 kilogram ljus importerad
sirap) och vill jag nu övergå att punkt för punkt bemöta majoritetens motivering
i denna fråga.

Enligt uppgift vid de sakkunnigas sammanträden i höstas, hade då tills dato
icke förekommit någon märkbar import av rena sockerlösningar, men nu påstår
utan vidare majoriteten, att import härav pågått sedan flera år tillbaka.

Att sänkningen av sirapstullen skulle möjliggjort import av rena inverterade
sockerlösningar, är ej med verkligheten överensstämmande. Som av det nyligen i
Malmö gjorda importförsöket framgår, går det lika bra att importera med den nuvarande
10-öressirapstullen. Denna trafik med rena sockerlösningar måste hindras
oberoende av om sirap vore belagd med till exempel 15 öres tull eller tullfri.
Felet är som jag tidigare anfört sockerbeskattningsförordningens och alls icke tullsänkningens.

Farhågorna, att sirapsimporten skulle på grund av tullnedsättningen ökas och
göra intrång på den inhemska sockermarknaden, hava intet egentligt fog för sig.
Statistiken visar nämligen tydligt, att konsumtionen av sirap varit konstant år efter
år antingen det varit mörk eller ljus sirap som konsumerats, oberoende av om
sirapsprisen varit höga eller låga i förhållande till sockerpriserna (priserna på dessa
artiklar följas nämligen ej helt åt). Av ovanstående framgår, att sirapen fyller ett
visst konsumtionsbehov i landet i stort sett oberoende av sockerbehovet. Då härtill
kommer, att sockerpriset på grund av tullsänkningen den 1 januari 1914 nedsättes
med 3 öre (den 1 januari 1916 med 4 öre) sker ju med en sirapstull av 5 öre ingen
större förskjutning å de inbördes priserna på sirap och socker.

Uppdelningen av sirap i mörkare och ljusare, som majoriteten föreslår, är
nog praktiskt taget så gott som omöjlig att genomföra, och vore de sakkunniga i
våras och i höstas eniga om att detta ej läte sig göra. Beroende på bland annat

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

att färgen ofta ändrar sig under inflytande av ljus och luft,
att färgen ter sig betydligt ljusare om något socker utkristalliserar,
att nyanserna är o så olika från rent rött till rent gult och kan det ju vara
rent orimligt att påstå en viss röd färg vara lika ljus som en viss gul, allra helst
om ljusheten skall bestämmas efter en brun standard.

Att då nu som de sakkunniges majoritet gjort på rent spekulativa grunder
föreslå en dylik gräns utan att anställa verkliga ingående försök kan jag ej finna
vara någon bindande motivering för deras förslag.

Beträffande vad som bör hänföras till sirap säger majoriteten å sid. 4 rad 4:
»sirap, varmed uteslutande bör förstås avfallsprodukter vid framställning av raffinad»
och tillägges »och för vilka en lägre tullsats kan anses motiverad».

Nu är det emellertid så att dessa importerade ljusa siraper, (med bortseende
från glykosen) nästan uteslutande bestå av dylika avfallsprodukter. Grundbeståndsdelen
i sirapsblandningen är kemiskt blekta avloppssiraper, vartill satts inverterade
lösningar av avfallsprodukter (lägre sockerkvaliteter) vid raffinaderierna, vilket även
framgår av dessa sirapers askhalt.

Av det ovan anförda framgår, att det ej föreligger några övertygande skäl
att införa en dylik tullgräns och belägga de ljusare siraperna (d. v. s. största delen
av importen) med en extra tullsats av 3 öre.

På den korta tid av 4 dagar, som stått mig till buds, har jag kunnat konstatera,
att från tre raffinaderier i England såldes i fjol till Sverige sammanlagt
minst 6,000,000 kg. sirap av en färg lika med eller ljusare än bilagda prov R. IIII,
vilket är ljusare än den föreslagna standarden.

Det är ett livsvillkor för köpmännen med socker och sirap att ej komma i
fullständigt beroende av ett monopolbolag, ty så länge sirapshandeln är fri, d. v. s.
import möjlig, måste monopolbolaget i socker dock visa köpmännen något tillmötesgående
för att bliva av med sin sirap, men vore det även monopol för det Svenska
sockerbolaget på sirapsmarknaden kunde detta bolag i stor utsträckning misshandla
köpmännen. Dessa voro då berövade ett av sina bästa försvarsmedel mot bolaget
och nästan fullkomligt på nåd och onåd överlämnade åt sockertrustens godtycke.

Hur de nödiga bestämmelserna än avfattas, anser jag, att en alldeles särskild
uppmärksamhet bör riktas på, att ej i författningarna göres någon ändring, varigenom
sockerbolagets monopolställning utsträckes att även omfatta den hittills fristående
sirapshandeln.

Jag har härmed redogjort för den utredning, som hittills blivit verkställd
i anledning av 1911 års Riksdags förenämnda skrivelse angående
ordnandet av de avgifter, som åligga sirap och sirapsblandningar vid
införsel från utlandet.

Innan emellertid denna fråga i hela dess vidd kan överskådas,
erfordras enligt min mening ytterligare undersökning i vissa avseenden.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

Särskilt gäller detta frågan om den halt av stärkelsesirap, som vanlig
sirap skall få hålla för att tullbehandlas som sådan.

Då jag nu går att tillråda Kungl. Maj:t att göra framställning
redan till innevarande års Riksdag i ämnet, är det därför endast viss
del av frågan, som jag med framställningen åsyftar.

Jag anser till en början, att nyssberörda fråga om stärkelsesirapshalten
i sirap nu icke bör komma under slutlig prövning, utan att
härmed må anstå till tiden för början av nästkommande års Riksdag,
då ytterligare behövlig utredning torde föreligga. Jag kan alltså] nu
lämna å sido såväl de sakkunnigas första förslag som trustkommitterades
däröver avgivna utlåtande.

Yad de sakkunniga i sitt senare förslag ifrågasatt i syfte, att
sirap och sirapsblandningar under vissa förutsättningar skola tullbehandlas
såsom stärkelsesirap eller oraffinerat socker, till färgen mörkare
än nr 18 av den i världshandeln gällande holländska standard, torde
icke kunna bliva föremål för den nu församlade Riksdagens avgörande,
utan att i verkligheten ändring sker i det beslut om sänkning av sirapstullen,
som innevarande år redan fattats av Riksdagen.

Förslag i förevarande punkt torde alltså ej heller böra nu framläggas
för Riksdagen.

Däremot synas, enligt vad utredningen i dess senaste skede givit
vid handen, redan nu böra meddelas erforderliga förtydligande bestämmelser,
för att sockerlösningar, som i själva verket äro att anse såsom
socker, icke må varda tullbehandlade som sirap.

Rätteligen böra dessa sockerlösningar såväl i skatte- som tullhänseende
behandlas såsom socker; och torde detta syftemål tillsvidare
kunna vinnas därigenom, att i särskild, av Riksdagen antagen förordning
bestämmes, att vissa sockerlösningar skola med avseende å de
avgifter, som skola åligga dem, vara underkastade sockerskatteförordningen
samt att i anslutning härtill under rubriken 160, socker, i tulltaxan
införes en anmärkning i syfte att enahanda sockerlösningar i
tullbehandlingshänseende komma att hänföras till socker.

De sockerlösningar, för vilka dessa bestämmelser böra bliva
gällande, äro närmast de, som — bortsett från sirap och sirapsblandningar
— avses i anm. 1 under rubriken 161, sirap och melass, i de
sakkunnigas senare förslag.

Med hänsyn till vad jag förut anfört, skulle dock icke någon
fordran på viss halt av dextros + dextrin hos dessa lösningar nu
komma i fråga.

Därjämte torde enligt en promemoria av överingenjör A. Gr. Ek -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

strand askhalten böra bestämmas till 1.3 procent i stället för av sakkunnige
föreslagna 1.2 procent av torrsubstansens vikt. Den nämnda
promemorian är av följande lydelse:

»Askbalten av inverterade sockerlösningar beror dels på sockrets
beskaffenhet, dels på mängden och beskaffenheten av den till invertering
använda syran, dels slutligen på beskaffenheten av det till syrans neutralisering
använda alkali’t och kan därför växla inom rätt vida gränser.
Kommitterade hava trott sig finna att inverterade sockerlösningar, vari
askhalten ej överstiger 1.2 procent av torrsubstansen, borde anses som
mycket fin kvalitet, men genom efteråt bekantgjorda undersökningar halhet
visat sig, att askan i till synes samma kvalitet kan uppgå till närmare
1.3 procent av torrsubstansen, vadan det torde vara skäl att sätta
askgränsen vid 1.3 procent hos här avsedda, finare sockerlösningar.»

Lösningarna böra alltså i bestämmelserna karaktäriseras sålunda:

»sockerlösningar, vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70 procent
direkt polariserat socker, ej till honung hänförliga, färglösa eller med
en askhalt ej överstigande i.3 procent av torrsubstansens vikt».

Anm. 1 under tulltaxerubriken 160 lyder nu sålunda:

»Sockerlösningar, vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70 procent
polariserat socker, hänföras allt efter sin beskaffenhet till sirap eller
honung».

Denna anmärkning skulle enligt vad jag nu ifrågasätter komma
att lyda sålunda:

»Sockerlösningar, vilka i torrsubstansen hålla mindre än 70 procent
direkt polariserat socker, ej till honung hänförliga, färglösa eller med
en askhalt ej överstigande 1.3 procent av torrsubstansens vikt, hänföras
till raffinerat socker. Övriga sockerlösningar, vilka i torrsubstansen
hålla mindre än 70 procent polariserat socker, hänföras alltefter sin beskaffenhet
till sirap eller honung».

Till ledning vid tullbehandlingen torde, såsom också sakkunniga i
sitt senare förslag ifrågasatt, böra avlämnas på tro och heder avgiven
försäkran om vissa lösningars egenskaper. En sådan försäkran erfordras
uppenbarligen allenast, då avsett är att få eu lösning tullbehandlad såsom
sirap.

Bestämmelsen härom bör därför inflyta i en anmärkning under
tulltaxerubriken 161, sirap och melass, som skulle komma att lyda
sålunda:

»Till ledning vid tullbehandlingen skall avlämnas en av tillverkaren
på tro och heder avgiven försäkran, att sirapens askhalt överBihcmg
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 235 käft. (Nr 297.) 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

stiger 1.3 procent av torrsubstansens vikt samt att den genom direkt
polarisation bestämda sockerbalten i torrsubstansen ej överstiger 70
procent.

Företes ej dylik försäkran, drabbe kostnaden för behövlig undersökning
importören.»

Med fordran att ifrågavarande sockerlösningar skola innehålla högst
70 procent polariserat socker vinner man ock, enligt vad en av överingenjören
Ekstrand i ämnet gjord utredning synes giva vid handen,
en viss garanti för att samma lösningar icke innehålla över 20 procent
dextros + dextrin. Överingenjören Ekstrand anför härom i en särskild
promemoria, bland annat, följande:

»Därjämte torde den föreslagna bestämmelsen verka reglerande på
tillsatsen av stärkelsesirap till sirapen i så måtto, att blott vid en jämförelsevis
hög halt av invertsocker en större tillsats av stärkelsesirap
är förenlig med stadgandet ifråga. Till belysning av detta förhållande
må här anföras ett par sammanställningar:

I. Antag att sirapen håller: 20 procent vatten,

5 » salter,

20 » dextros+dextrin,

25 » sackaros (rörsocker)

30 » invertsocker,

~ 100

Med de vanligen antagna vridningstalen:
nämligen för dextros+dextrin (torrsubstansen i stärkelsesirap) + 134.0°

» sackaros........................................................................ “k 66.6°

» invertsocker .................................................................. 20. o

kommer denna sirap att hålla en genom direkt polarisation utrönt
sockerhalt i torrsubstansen av omkring 67 procent.

II. Antag åter, att sirapen håller 20 procent vatten,

5 » salter(

5 » dextros+dextrin,

50 » sackaros,

20 » invertsocker,

iöö

så blir sockerhalten i torrsubstansen även här omkring 67 procent.

I de allra flesta i handeln förekommande sirapstyper torde förhållandet
mellan sackaros och invertsocker röra sig mellan gränserna i
de anförda exemplen, respektive 25/ao och 6%o, och därav torde man
vara berättigad till den slutsatsen, att en tillsats av mer än 20 procent

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 297.

dextrin+dextros förutsätter eu alldeles ovanligt hög halt av invertsocker,
om nämligen villkoret av högst 70 procent polariserat socker i
torrsubstansen skall uppfyllas.»

Om sålunda, som det vill synas, berörda sockerlösningar, vilka
äro avsedda att tullbehandlas såsom sirap, i regel icke kunna hålla mera
än 20 procent dextros+dextrin, lärer, under förutsättning att en anmärkning
av nyss angivna lydelse införes under tulltaxerubriken 161,
sirap och melass, den nu till samma rubrik hörande anmärkningen
kunna uteslutas ur tulltaxan.

De nu av mig ifrågasatta bestämmelserna torde böra träda i kraft
snarast möjligt, i följd varav Riksdagens bemyndigande torde inhämtas
för Kungl. Maj:t att förordna om tiden för deras ikraftträdande.

Sedan departementschefen härefter uppläst inom finansdepartementet
utarbetade förslag till

dels förordning angående beskattning av vissa sockerlösningar,

dels ock ändrad lydelse av anm. 1 under rubriken 160, socker,
ävensom av anm. under rubriken 161, sirap och melass, i gällande
tulltaxa,

hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen antaga samma förslag att gälla från den dag Kungl. Maj:t
bestämde.

Till denna av statsrådets'' övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
sitt bifall; och skulle proposition till Riksdagen avlåtas
av den lydelse, bilaga litt. ... vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Schumaclier.