Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238 (Proposition 1913:238)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

Nr 238.

Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

för utförande av ändringsarbeten inom nationalmuseibyggnaden
i huvudsaklig enlighet med av sakkunniga framlagt förslag bevilja ett
anslag av 350,000 kronor och därav på extra stat för år 1914 anvisa ett
belopp av 112,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att för ändamålet av
tillgängliga medel redan under år 1913 förskottsvis utanordna en summa
av 49,500 kronor att sedermera gottgöras av det för år 1914 anvisade
belopp.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

till ändringsarbeten inom nationalmuseibyggnaden; given
Stockholms slott den 18 april 1913.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF

ADOLF

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 181 käft. (Nr 238.)

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 238.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Berg anförde:

Andrings- Utrymmet i den nuvarande nationalmuseibyggnaden är så fördelat,

arbnaUona/°m att statens historiska museum förfogar över bottenvåningen av densamma,
"musei- medan nationalmuseets konstslöjdavdelning och konstavdelning disponera
byggnaden, mellan våningen och övervåningen. Det är väl bekant, att såväl historiska
museet som nationalmuseets samlingar sedan länge lida av en trångboddhet,
som i närvarande stund torde kunna betecknas såsom hart när outhärdlig.
Olika förslag till förbättring av dessa missförhållanden hava
under årens lopp framkommit. Särskilt har man därvid tänkt på att
bereda ändamålsenligare lokaler åt statens historiska museum. Emellertid
lärer det för var och en, som har någon inblick i museifrågor, vara tydligt,
att de olägenheter, som vidlåda de nuvarande utställningslokalerna för
nationalmuseets samlingar, för en betydande och synnerligen viktig de!

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

av desamma icke skola bliva i någon avsevärd mån avhjälpta genom att
nationalmuseet finge taga i besittning bottenvåningen i nationalmuseibyggnaden.
Belysningsförhållandena i densamma kunna naturligtvis icke
göras sådana, att de skulle tillfredsställa det behov av ljus, som kräves
särskilt för tavelsamlingarna. Det var mig därför klart, att om byggnaden
skulle för framtiden kunna med verklig fördel användas för nationalmuseets
ändamål, icke blott bättre utrymme utan även bättre ljusförhållanden
måste åvägabringas. Det var mig också bekant, att den nuvarande
trångboddheten gjort det omöjligt att på ett ändamålsenligt och
museitekniskt riktigt sätt utställa och ordna museets samlingar och
att därför frågan om förbättringar inom byggnaden borde ställas i samband
med en genomarbetad plan för samlingarnas framtida ordnande.

Under sådana förhållanden utverkade jag den 28 februari 1913 Kungl.
Maj:ts tillstånd att tillkalla högst fem sakkunniga personer för att dels
utarbeta en mera detaljerad plan för de i nationalmuseet förvarade konstföremålens
anbringande och ordnande ävensom förslag till den i stadgarna
för museet omförinälda grundplanen för samlingarna, dels och, då anledning
funnes att antaga, att för förverkligandet av en dylik jämväl framtida
behov avseende grundplan erfordrades vissa omändringsarbeten inom
nationalmuseibyggnaden och möjligen även tillbyggnad till densamma, i
sistberörda hänseende åstadkomma nödig utredning och därefter framlägga
de förslag jämte kostnadsberäkningar för deras genomförande, som av utredningen
kunde föranledas.

Med stöd av detta bemyndigande uppdrog jag den 8 mars 1913 dels åt
överintendenten och chefen för nationalmuseet Carl Ludvig Looström, intendenten
vid museet Anders Georg Göthe och konstnären Richard Bergh att
utarbeta berörda detaljerade plan ävensom förslag till grundplan för samlingarna,
dels ock åt Looström, Bergh och överintendenten Carl Oscar
Möller att verkställa utredning angående behövliga omändringsarbeten och
möjlig tillbyggnad å museibyggnaden samt att framlägga därav föranledda
förslag jämte kostnadsberäkningar.

De sakkunniga, som för verkställande av erforderlig teknisk utredning
och uppgörande av kostnadsförslag anmodat arkitekten hos överintendentsämbetet,
hovintendenten Gustav Lindgren att medverka i utredningsarbetet,
hava nu fullgjort det till dem lämnade uppdraget och den 3
april 1913 i ämnet avgivit utlåtande och förslag, åtföljda av kostnadsförslag
och ritningar. I betänkandet yttra de sakkunniga till en början:

Avfattningen av det åt oss lämnade uppdraget utvisar, att nationalmuseibyggnaden
anses kunna framgent bibehållas för statens konstsamlingar och för detta ändamål
böra nogare avpassas och i män av behov vidare utvecklas. Detta överensstämmer
helt och hållet med vår åsikt. Nationalmuseibyggnaden såsom sådan har alltigenom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

karaktären av ett konstmuseum och skulle aldrig i sin helhet — oavsett den yttre
stilen, som är helt och hållet ett konstmuseums — kunna med fördel apteras till historiskt
museum, då ett sådant måste uppföras med hänsyn till sitt särskilda ändamål
samt enligt modern museiteknisk uppfattning på grund av de mänga olika tidsepoker,
det även arkitektoniskt sett skall illustrera, fordrar en helt annan och omväxlingsrikare
grundplan än denna strängt symmetriska byggnad har att erbjuda. Då härtill
kommer, att enligt fackmännens enstämmiga åsikt den blivande byggnaden för
statens historiska museum bör förläggas i närheten av nordiska museets byggnad på
Djurgården, kan nationalmuseibyggnadens användning för detta ändamål anses fullkomligt
utesluten.

Såsom ytterligare skäl för konstsamlingarnas bibehållande i den nuvarande byggnaden
må anföras det utomordentligt gynnsamma, på eu gång ståtliga, i ögonen fallande
och centrala läget, till vilket någon motsvarig!:et icke numera skulle kunna uppnås,
samt att staten är ägare till ett parkområde invid museet, vilket område erbjuder
fördelaktig plats till dess utvidgande och som icke rimligtvis kan användas till annat
byggnadsändamål.

Yi äro övertygade, att den vackra och monumentala byggnaden med de successiva
förändringar och tillbyggnader, som vi i det följande skola föreslå, skall kunna
småningom förvandlas till ett fullt modernt och för en lång framtid tillräckligt konstpalats
med en synnerligen klar och redig plan.

Behovet av förbättrade och utvidgade lokaler för nationalmuseets konstavdelning
har, som bekant, länge gjort sig gällande och år från år blivit allt mera trängande.
Vid inflyttning i museibyggnaden år 1866 rymdes de dåvarande samlingarna väl i de
för dem upplåtna lokalerna. Något obehövligt utrymme fanns dä knappast, även om
anordnandet i en eller annan detalj utan olägenhet kunnat göras mindre spatiöst.
Under de förflutna 47 åren har ingen ökning av det åt samlingarna anvisade utrymmet
ägt rum, med undantag därav att de lokaler, som intill år 1884 voro upplåtna för
kungl. livrust- och klädkammaren, ställdes till förfogande för mottagande av statens
konstslöj dsamlingar, vilka genast fyllde hela det disponibla utrymmet. Under tiden
hava alla samlingarna inom konstavdelningen högst betydligt ökats, såsom framgår
av följande sifferuppgifter:

Antal nummer ''	1865—1866 1897	1902	1912
Skulptursamlingen (inberäknat samlingar av gipsavgjutningar, av antika vaser m. in. och av egyptiska fornlämningar)........................	1,898	3,984	4,023	4,187
Målningssamlingen: oljemålningar................................................	1,040	1.521	1,790	2,063
miniatyrsamlingen .......................................	26	4252	4,728	4,743
Handtecknings- och gravyrsamlingarna.........	63,000	114,500	117,765	140,227
Konstslöjdsamlingen..........................................	369	10,561	11,160	12,127
Tillsammans	66,333	134,818	139,466	163,347

Det framgår av dessa siffror att skulptursamlingen blivit mer än fördubblad, att
samlingen av oljemålningar blivit i det allra närmaste fördubblad, att miniatyrsamlingen
från en ringa början vuxit till mångdubbelt omfång, att handtecknings- och
gravyrsamlingen blivit mer än fördubblad och att konstslöjdsamlingen, som till större
delen nybildats inom museet, nått en högst ansenlig utveckling, varvid bör anmärkas,
att av de utav Karl NV testamenterade samlingarna av konsthantverk fortfarande
omkring 2,000 nummer kvarstå å Ulriksdal och ej medräknats i ovanstående siffror.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 238.

Redan omkring ar 1885 var utrymmet starkt anlitat och delvis otillräckligt.

1897, således för 16 år sedan, skriver intendenten vid nationalmuseum i sin
årsberättelse:

Även om man tager i betraktande, att konstslöjdsamlingen intager den plats, som
tidigare användes för livrustkammaren, är dock utrymmet så upptaget, att det är förenat
med stor svårighet att i samlingarna inpassa ett mera skrymmande föremål, t. ex. en
staty, en större gipsavgjutning, en oljemålning, en möbel eller en vävnad. För sådant
ändamål måste . som oftast hela rumsanordningar ändras eller serier av konstverk flyttas,
vilket kräver ej blott omtanke utan också tid och penningar. Men även i de skåp och
montrer, som äro avsedda för inrymmande av handteckningar och gravyrer, av miniatyrmålningar,
av smärre konstslöjdföremål i metall, glas, fajans o. s. v., är utrymmet så
strängt anlitat,, att man numera nästan måste uppgiva tanken på en dekorativ och överskådlig
anordning och låta sig nöja med att bereda nödigt förvaringsrum och skydd mot
åverkan.

kran och med ar 1902 återkommer detta ämne årligen i intendentens årsberättelse!
under uttalande av hans djupa bekymmer över de rådande förhållandena. Svåricheterna
att pa ett något så när tillfredsställande sätt anordna de stora samlingarmT i
de för dem anvisade små lokalerna, heter det år 1906, hade under tiden på betänkligt
sätt ökats. °

Senast gångna år har, fortsätter intendenten, åter en del ur konstsynpunkt värdefulla
föremål måst undansättas eller förvisas till vindarna. Statens konstsamlingar lida
under detta tillstånd. .Konstforskningen berövas en del av sitt material, som endast med
svårighet kan studeras i de illa belysta vindsutrymmena, och allmänbeten saknar i museisalarna
konstverk, som den lärt sig uppskatta och glädjas åt under åratal.

Den 29 .september 1898 avlät nationalmusei nämnd, på förslag av intendenten,

. srdanig skrivelse, med hemställan om att för beredande av ökat utrymme åt konstslöjdsamlmgen
få disponera bottenvåningen av nationalmuseibyggnaden, vilket förutsatte,
att särskild, byggnad dessförinnan uppfördes för statens historiska museum. En
förnyad underdånig hemställan i samma syfte gjorde nämnden den 31 maj 1902 under
pavisande. av de otillräckliga utrymmesförhallandena inom alla museets samlingar.

Hittills hava dessa, nämndens högst bebjärtansvärda och väl motiverade framställningar
icke kunnat föranleda någon åtgärd, enär frågan om nybyggnad för statens
historiska museum ännu icke funnit sin. lösning. Vid detta förhållande torde det vara
nödvändigt att^ tillse, ^ om icke det hittillsvarande utrymmet inom konstavdelningen
e, *aiima Pa e^t fördelaktigare sätt utnyttjas genom vidtagande av ändamålsenliga
förändringar i byggnadeD. Pa sätt, som vi här nedan föreslå, skulle redan i den
närmaste .framtiden högst väsentligt ökat utrymme och bättre ljusförhållanden kuuna
beredas för tavelsamlmgen, den av museets huvudsamlingar, som genom sin starka
tillväxt av skrymmande föremål har de största anspråken på ökat väggutrymme och
som på detta sätt kan. väl tillgodoses för en längre tid (tio år) framåt, ehuru på bekostnad
av gipsavgjutningssamlingen, för vilken utrymme icke under den närmaste tiden
kan beredas inom nationalmuseibyggnaden. Men ''samtidigt gör sig det i nämndens
skrivelse framställda önskemålet om bottenvåningens upplåtande i hög grad gällande,
da behovet .av större utrymme för alla de övriga samlingarna kvarstår och alltjämt
okas och. nästa steg i museets utveckling bör också leda därhän. Det är att hoppas,
a i ’ aa dylikt upplåtande kan ske, snart må inträda, så väl på grund av

anförda skal för konstsamlingarnas räkning som enär historiska museet, så som det nu
nar det ställt, icke kan vänta länge pa lösningen av sin för varje år allt mera

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

trängande byggnadsfråga. Slutligen måste svenska staten vara betänkt pa att, sa
snart förhållandena göra det möjligt, bereda de alltjämt växande konstsamlingarna
ett ansenligt större utrymme genom en tillbyggnad å den s. k. museiparkens område.
Först när nationalmuseet sålunda utvidgats, kunna vi sägas hava uppnatt förutsättningarna
för en mot samlingarnas stora värde svarande modern museiinstitution, men
därmed skulle också konstmuseifrågan vara löst icke allenast för tillfället utan för
en mycket lång framtid.

I överensstämmelse härmed hemställa vi, att omdaningen och tillbyggnaden av
nationalmuseibyggnaden och därmed följande förändrad installering av dess konstskatter
må försiggå successivt under tre på varandra följande perioder. Var byggnads- och
installeringsplan, som innehålles i medföljande fyra bilagor, omfattande A. den första
perioden, B. den andra perioden, C. den tredje perioden och D. den tekniska och ekonomiska
utredningen, är uppgjord på sådant sätt, att endast mindre områden av byggnaden
i tur och ordning behöva avstängas, så att större delen av samlingarna alltjämt
kan hållas tillgängliga för allmänheten.

Den grundplan, vi nu framlägga, ånger sålunda de stora linier, efter vilka museet
enligt vår mening bör ordnas, men detaljerna bör naturligtvis nationalmuseiets chef äga
frihet att modifiera, i den mån detta under utförandet kan finnas önskvärt.

Efter att sålunda hava sökt ådagalägga, att statens konstsamlingar
även för framtiden böra bibehållas inom nationalmuseibyggnaden samt
att behovet av ökat utrymme för nationalmuseets samlingar är synnerligen
trängande, övergå de sakkunniga till en beskrivning av de åtgärder,
som enligt deras förslag borde vidtagas för att småningom under en längre
följd av år framkomma till ett resultat, som kunde betecknas såsom i allo
tillfredsställande. Av de sakkunnigas framställning framgår, att de tänkt
sig utvecklingen fördelad på tre särskilda perioder, under vilka, med det
avsedda målet ständigt i sikte, vissa av dem förordade ändrings- och orndaningsarbeten
skulle företagas.

Under första perioden skulle sådana arbeten vidtagas endast inom
det lokalutrymme, som för närvarande är åt konstsamlingarna upplåtet.
När sedan en gång det historiska museets länge svävande nybyggnadsfråga
blivit löst och dess nuvarande lokaler alltså för konstsamlingarna tillgängliga,
skulle den andra perioden begynna, varunder ändringsarbeten skulle
vidtagas i bottenvåningen för att göra densamma fullt lämplig för sitt
nya ändamål. Därmed skulle nationalmuseets behov vara tillfredsställt
för en tid av omkring 20 år, räknat från innevarande tid. Som det
emellertid kan antagas, att samlingarnas tillväxt därefter skulle nödvändiggöra
ökat utrymme, skulle, enligt vad de sakkunniga tänkt sig, mot slutet
av 20-årsperioden påbörjas och avslutas en tillbyggnad till nationalmuseibyggnaden.
Då denna tillbyggnad blivit färdig, skulle den tredje perioden
inträda, under vilken nationalmuseet skulle taga även nybyggnaden i besittning
och därmed för en lång framtid hava sina utvecklingsmöjligheter
väl tillgodosedda.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

Ehuru enligt de sakkunnigas mening anslag nu skulle erfordras allenast
till de arbeten, som tillämnats under den första perioden och som
skulle fördelas på budgetsåren 1914, 1915 och 1916, anser jag mig för
sammanhangets och överskådlighetens skull böra närmare redogöra för
de sakkunnigas förslag även i vad detsamma avser den andra och den
tredje perioden. Jag skall behandla de tre perioderna var för sig och börjar
med den

Första perioden.

Beträffande denna anföra de sakkunniga:

Denna period anses börja år 1913, och dess avslutning ställes i beroende av lösningen
av statens historiska museums byggnadsfråga. De ändringar, vi föreslå, beröra
derå buvudpartier i övervåningen samt en sal i mellanvåningen, varjämte hemställes
om uppförande av två trapphus å östra fasaden till ersättning för trappor inom
byggnaden, vilkas avlägsnande är nödvändigt för förslagets genomförande.

Innan några av dessa åtgärder vidtagas, måste, såsom redan antytts, för beredande
av nödigt utrymme samlingen av gipsa vgjutningar avlägsnas från sin nuvarande
plats i övervåningens trapphus, och i mellanvåningens mittsal (under den s. k. kupolsalen).
Ömkligt vore, att tillfällig plats kunde beredas densamma inom lokaler, som
vore för allmänheten tillgängliga och där föremålen samtidigt vore väl förvarade
Detta ar forhållandet med valvgångarna kring stora borggården i Stockholms slott.
Vad kungl. slottet beträffar har Hans Maj:t Konungen för sin del i nåder samtyckt
till denna anordning. För vad som till äventyrs icke kan uppställas i nämnda lokaler
kunna museets förrådsrum erbjuda provisoriskt utrymme.

Så fort ske kan,- böra härefter inrednings- och ombyggnadsarbetena taga sin början
och fortgå förslagsvis på följande sätt:

. förste året (1913) vidtagas följande anordningar för beredande av! bättre helysningsförhallanden: Den

utskjutande gesimsen över fönsterna å överste våningen av trapphuset indragés,
sa att ljuset uppifrån kan falla in så långt som möjligt.

Murpelarna mellan fönsterna avskäras i trubbig vinkel mot fönsterytan, så att
sidoljuset kan falla in rikligare till belysande av nischernas sidoväggar.

Fönsterinfattningarna göras smalare, varigenom glasytan ökas. Skärmväg°''ar insättas,
om så finnes behövligt, å nischernas sidoväggar i trubbig vinkel mot fondvägo-en.

Taket, väggarna och eventuellt skärmväggarna målas i ljusare färg.

Genom dessa anordningar kan det härav berörda rummet göras användbart till
tavelgalleri utan upptagande av takljus, som skulle medföra vida högre kostnader.

c . Samma år vidtagas vissa förändringar (uppsättande av skärmar m. m.) i översta
vaningens rum utmed norra fasaden *) å ömse sidor om mittrummet för att öka expositionsutrymmet
och förbättra belysningsförhållandena.

Andra året (1914) skiljes den halvrunda delen av kupolsalen från den intill trapphuset
belägna rektangulära delen genom ett par nya väggdelar, som förbinda de
framstå kolonnerna med närmaste väggparti. Utrymmet mellan nyssnämda kolonner

*) I enlighet med vedertaget bruk kallas här huvudfasaden (mot Strömmen) den
västra, fasaden mot Nybroviken den östra, fasaden mot Skeppsholmen den södra och fasaden
mot Edelstamska huset den norra.

Arbeten
under år
1913.

Arbeten
under år
1914.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

Arbeten
under år
1915.

Arbeten
under år
1916.

Ytterligare

arbeten.

Vinsten av
förändringarna.

lämnas Öppet och bildar genomgång till det halvrunda rummet, vars andra och tredje
kolonnpar samt det tredje sinsemellan förbindas med skärmväggar, under det att utrymmet
mellan första och andra kolonnparet lämnas öppet för genomgång.. Sålunda
bildas en halvcirkel-formig gång utmed fönstren, och golvet i denna förböjes, så att
utsikten över Strandvägen och Nybroviken blir synlig därifrån. Dörrarna till de å
ömse sidor belägna svenska salarna igensättas, och. nya dörrar ledande till angränsande
kabinett upptagas. Pa detta sätt erhålles eu stor rektangulär säl, från vilken det
störande sidoljuset är avstängt. Den avslutas med en halvrundel inåt, som utgör fond
till hela det svenska »mittskeppet» och ger tillfälle till en dekorativ auorduing, under
det att gången vid fönsterväggen erbjuder en viloplats för besökande. Väggarna i

dessa rum ommålas. . .

Samma år utvidgas fönsteröppningarna i mellanvan.ing.ens mittsal (under kupolsalen)
och väggarna strykas vita, varigenom denna sal blir lämpligare att provisoriskt
mottaga gravyr- och handteckningssamlingen, som efter dessa, arbetens avslutande överflyttas
hit. (De för närvarande provisoriskt upphängda målningarna av de äldre tyska
och nederländska skolorna måste magasineras, till dess utrymme för dem efter avslutande
av nästföljande års anordningar kan beredas.)

Samma år insattes en ny, bredare port i huvudingången pa den gamlas plats,
enär den nuvarande är otillräcklig för den ökade trafiken. .

Under tredje året (1915) förses den nuvarande gravyrsalen med lantermn. och
fönstren övertäckas medelst luckor. Salen ommålas och apteras till tavelsal. A ömse
sidor om ingångsväggen uppsättas skärmväggar av högst 3 meters längd för upphängande
av tavlor. Dörrarna upptagas till angränsande kabinett å ömse sidor.

Samma år uppföras två korta utbygguader å östra, fasaden, en. vid dess norra och
eu vid dess södra hörn, i två fönsterpartiers bredd och i samma höjd som huvudbyggnaden
De äro avsedda för trappor, som skola ersätta de nuvarande! trapporna i
norra och södra mittpartierna, samt för hissar — i norra utbyggnaden en varuhiss,
variö-enom de ofta dyrbara och riskabla transporterna av ..tunga .föremål uppför den
störa huvudtrappan undvikas, i den södra en personhiss, nödvändig såväl för tjänstemännen
och betjäningen som för allmänheten. Därjämte lämnas i botten- och mellanvåningarna
utrymmen för genomgångar till blivande tillbyggnad, för vilken i det följande
(under andra perioden) redogöres, under det att motsvarande utrymmen i öveivåningen
komma tavelgalleriet till godo. .

Fjärde året (1916) inflyttar konservatorn i ett åt honom anorduat tjanste- och
arbetsrum i mellanvåningen mot söder, det s. k. bronskabinettet, innanför den nuvarande
svenska skulptursalen, varefter två stora tavelsalar med takbelysning anordnas
i övervåningens mittpartier å norra och södra fasaderna, med begagnande av de utrymmen
som för närvarande upptagas av trappor, undansättningsrum och tjänsterum,
för vilka på andra håll skaffats ersättning. De moderna skulpturföremål, som vant
uppställda i det åt konservatorn upplåtna rummet (till större delen bronser) kunna
erhålla plats dels i de svenska salarna i »mittskeppet», företrädesvis i den stora hallen,
dels även bland främmande skolors moderna målningskonst. „

Vid lämpliga tillfällen under loppet av dessa fyra år inläggas takfönster i tva
takfält i var och en av de nuvarande fyra stora tavelsalarna,. varigenom^dessa salars
kortväggar och närmast intill dem gränsande partier av långväggarna erhålla behövlig

större ljustillgång. . „

Yad som genom dessa fyra års ombyggnadsarbeten kan vinnas till t or man tor

tavelsamlingen belyses av följande jämförande sammanställning.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Pr 238.

Sammanlagda cimaise-(panel-)längden för målningar i de delar av övervåningen,
som beröras av ombyggnaden (cimaiselängden i övriga delar förblir alltjämt oförändrad),
utgör för närvarande 150 meter. Härvid har dock ej gravyrsalen medräknats, då
själva cimaiseområdet här upptages av de höga gravyrskåpen. De ovan dem nu placerade
målningarna upptaga tillsammans omkring 30 längdmeter. Sammanlagda cimaiselängden
efter ombyggnaden blir i dessa delar under första perioden 397 meter
och kan under andra perioden stiga till 450 meter. Ökningen blir alltså för första
perioden 247 meter, vartill i andra perioden kunna läggas ytterligare 53 meter — summa
300 meter. Redan detta måste betraktas som en verkligt storartad vinst av ombyggnadsarbetena
i övre våningen.

Tager man kvaliteten (d. v. s. belysnings- och andra expositionsförhållanden) med
i betraktande, ställer sig ändringsförslaget ännu mer gynnsamt. Medan av nuvarande
150 m. cirnaise endast 79 m. hava god belysning och 71 måste rubriceras som ägande
mindre god, dålig eller i många fall alldeles omöjlig, kan av de 397 in. cirnaise,
som finnas efter ombyggnaden, belysningen av 375 m. rubriceras som verkligt god, ja
utmärkt, och endast å 24 in. såsom mindre god.

Även om man för den närmaste 10-årsperioden skulle beräkna behovet av årligen
ökat utrymme så högt som till 20 m. cirnaise, en ökning, som väl hittills knappast
haft något motstycke, och om man reserverade 47 m. för behövlig utvidgning av utrymmet
för nuvarande samlingar, skulle likväl den återstående utrymmesökningen räcka
till för nyanskaffningen under mer än 10 år.

Allteftersom ovannämnda förändringar kunna genomföras, skulle ordnandet av
samlingarna i de nämnda lokalerna fortgå på följande sätt:

Handtecknings- och gravyrsamlingen flyttas från sitt nuvarande rum till mittrummet
i mellanvåningen (under kupolsalen).

Den utrymda gravyrsalen upplåtes för äldre svensk målningskonst (1500—1800).
Vid ingången återfinnas vasatidens få målningar ordnade på två skärmar. I den mot
hallen gränsande delen av salen hängas oljemålningar från karolinska tiden (Ehrenstrahl,
David von Krafft, Ovens etc.) samt från frihetstiden (Schröder, Scheffel, Ärenius
m. fl.), tillsammans upptagande ungefär hälften av denna museets största sal. Den
andra hälften upptages helt och hållet av den gustavianska tidens glansfulla samling
oljemålningar, så vitt möjligt kompletterad med några särskilt önskvärda saker från
samma tid. Mittpunkten utgöres av Pilos »Gustav Hirs kröning», som placeras på fondväggen
mitt för ingångsdörren. Kring denna målning grupperas Pilos övriga tavlor
samt arbeten av Roslin, Wertmiiller, Breda, P. Krafft d. ä., Martin och andra kända
målare från denna tid. I det angränsande kabinettet norrut (invid franska salen)
hängas kabinettsstycken (Hilleström) och eventuellt pasteller från 1700-talet.

I mittskeppets fortsättning, den stora hallen, upphängas å fondväggen i varje
nisch ett stort svenskt landskap (Wickenberg, Markus Larsson, Edv. Bergh, Wahlberg
in. fl. från 1800-talets mitt), medan å nischernas kortväggar i kronologisk ordning placeras
mindre svenska tavlor från 1800-talets början till omkring 1860-talet (Westin, Sandberg,
Fahlerantz, Wahlbom, Palm, Stäck, Södermark, Lindholm m. fl.). På väggarna i
väster och öster, där inga nischer finnas, placeras stora svenska historiemålningar (Cederström,
Hellquist in. fl.). Slutligen uppställas utmed pelarna och barriären kring trappan
lämpliga skulpturverk från denna tid. På så vis skulle denna ståtliga hall, som bör
målas i klara ljusa färger och genom ovan beskrivna anordningar tillföras betydligt
ökat ljus, få en avgjort svensk prägel och för den stora publiken utgöra en festlig
introduktion till den svenska konstavdelningen.

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 181 käft. CNr 238.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

Salen mitt för stora trappan, den tredje i tväraxelns riktning, den s. k. kupolsalen,
ägnas åt Karl XV:s tid och den närmast följande perioden (1860—1870-talen). På
norra väggen bildar Höckerts »Slottsbrands centrum, medan på motsatta (södra) väggen
G. von Rosens Erik XIV intager huvudplatsen. A de östra väggarna grupperas tavlorna
kring Kronbergs »Jaktnymf» på ena sidan och »David och Saul» som pendant
på den andra. På de östra väggarna skola vi finna Malmström, Winge m. fl. På en
framstående plats i denna sal sättes Karl XV:s ryttarbild av Kiörboe till åminnelse
av museets tillkomst under hans tid och av det beskydd, han ägnade konsten.

I fyra angränsande kabinett, två på vardera sidan av salen, placeras kabinettskonsten
från denna tid, särskilt genretavlor från Diisseldortf- och Munchenskolorna.

I den av kolonner omgivna absiden på kupolsalens östra sida, vilken utgör avslutningen
av mittskeppet mot öster, uppställas svenska skulpturverk. Likaså i den
runt denna absid löpande pelargången, där dessutom plats möjligen kan beredas för
en del målningar från 1860—1870-talen.

I den stora överljussalen i nordöstra delen av övervåningen inrymmas de alster
av svensk målarkonst, som huvudsakligen tillhöra åttiotalets riktning: den objektiva
naturalismens period. Här finna vi bl. a. Forsbergs »En hjältes död», Berghs »Konstnärsförbundets
styrelse», Björcks porträtt och genremålningar, Rosenbergs »Marskväll»,
Kallstenius »Gottlanasbild».

Fortsättningen av den moderna svenska konsten finna vi på andra sidan trapphuset
i sydöstra delen av våningen. Här böra placeras de svenska konstverk, som
tillhöra nittiotalsriktningen i vår konst, den utpräglade individualismens period. Här
skola vi finna konstnärer sådana som Josephson, Zorn, Liljefors, Nordström, Kreuger,
Jansson, Fjsestad och Wilhelmson, var med sin grupp av konstverk för sig, varigenom
deras individualiteter bättre kunna framträda och perioden nogare karaktäriseras.

Ett av de angränsande kabinetten skall helt intagas av Carl Larssons intimare
konst. De två återstående skola inrymma mindre verk från 1880- och 1890-talen.

Den nästa överljussalen i södra mittpartiet skall intagas av den allra modernaste
konsten: konsten från början av 1900-talet. Då denna sal ej genast behöver tagas i
bruk i hela sitt omfång, erbjuder sig tillfälle att i en del av densamma bereda plats
för de sedan föregående år magasinerade tavlorna av de äldre nederländska och tyska
skolorna, åt vilka en definitiv plats först under andra perioden kan beredas.

På ömse sidor om den äldsta svenska salen ff. d. gravyrsalen) bibehålla vi de
två skolor, ur vilka den svenska målningskonsten huvudsakligen utgått och som äro
att betrakta som de levande källor, ur vilka densamma i första rummet hämtat kraft
till sin framkomst och växt i vårt karga klimat. Vi anse, att de nederländska skolorna
liksom den gamla franska böra få stanna på samma platser, där de redan vid
museets invigning befunno sig, platser, där alla konstintresserade känna sig väl hemmastadda.

På västra långväggen i den nederländska salen skall Rembrandt fortfarande bilda
centrum, omgiven av Frans Hals, Ferdinand Bol och andra holländare med tavlor av
större format än kabinettsbilder. På den motsatta väggen härskar Rubens, i sin tur
omgiven av van Dyck, Jordaens och övriga fiamska målare. Dessa breda ut sig även
på kortväggarna i norr och söder och intaga slutligen också de yttersta delarna av
den holländska (Rembrandtska) långväggen. I raden av angränsande kabinett intager
den holländska kabin ettskonsten icke mindre än fyra rum, medan den fiamska endast
behöver ett.

Den äldre franska konsten (från 1600- och 1700-talen) bibehålies som nyss nämndes

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

i sin gamla sal och uppdelas så vitt möjligt i de tre skolorna Louis XIY, Louis XV
och Louis XVI, med den förträffliga Boucher-samlingen som centrum på västra långväggen.
Kabinettet näst intill det gustavianska (för Hilleström m. fl.) reserveras för
fransk kabinettskonst. Här placeras vår utsökta samling av Chardins genretavlor samt
arbeten av Lancret, Pater m. fl.

De återstående tre kabinetten samt sidoljussalen i nordvästra hörnet upplåtas åt
den föga omfattande samling av gamla italienska och spanska tavlor, som museet
äger och som här har att förfoga över mer än 55 meter cimaise, vilket torde vara
tillräckligt.

Sålunda bleve till ett sammanhängande område utmed den östra fasaden sammanfört
vad som skulle kunna kallas det gamla pinakoteket — med Sveriges äldre målarkonst
i mitten och på ena sidan därom de germanska, på den andra de romanska
ländernas målarkonst under några av deras förgångna glansperioder.

I mittsalen å norra fasaden och följande rum finna vi till slut den moderna utländska
målningssamlingen sålunda fördelad: Den nya överljussalen upplåtes helt åt
den moderna germanska konsten, främst den danska och norska, av vilka museet redan
äger flera framstående verk (Viggo Johansen, Kröyer, J. Skovgaard, Rohde, Bilif
Petersen, Werenskiold m. fl.).

1 sidoljussalen i nordöstra hörnet samt i angränsande tornkabinett (med fönster
mot öster) finna vi modern fransk och annan romansk konst. Då de flesta verk av
den franska moderna skolan, som museet äger, och de, som det vore mest önskvärt att
under den närmaste tiden förvärva (Fontainebleauskolan och impressionismen), tillhöra
lcabinettskonsten, torde denna avdelnings förläggande till dessa rum vara väl motiverad,
liksom den har sitt naturliga sammanhang med den i den bredvid liggande
salen inrymda svenska konsten från 1880-talet.

Ehuru ett systematiskt ordnande av samlingarna nödvändigt leder till uppställande
av målningssamling, skulptursamling och konstslöjdsamling såsom skilda avdelningar
i museet, är det icke uteslutet utan tvärtom önskvärt, att beröringspunkterna mellan
de olika konstgrenarna få sin belysning genom visserligen sparsamma men ur tidsoch
smaksynpunkt karaktäristiska sammanställningar av föremål från olika avdelningar,
såsom man finner i vissa utländska museer. Dylika kontakter de olika avdelningarna
emellan skulle kunna verkningsfullt belysa det väsentliga inre sammanhanget i varje
epoks arbete på konstområdet.

De åt söder vettande tjänsterummen samt ett undansättningsrum åt samma sida
lämnas tillsvidare i orubbat skick för nuvarande ändamål.

Att museet med installeringsplanens genomförande skulle hava uppnått en överskådlig
och rationell anordning av tavelgalleriet tro vi oss genom den här framlagda
redogörelsen hava visat.

Uti en särskild »orienterande beskrivning» över de delvis förut berörda
byggnads- och inredningsarbeten, som under den första perioden
föreslås till verkställande, yttra de sakkunniga följande:

Av praktiska skäl hava för år 1913 upptagits ändringarna i övre mitthallen, avseende
att genom ökning av fönsterarean, indragning av den skymmande yttre taklisten
och ändring av det yttre murverket mellan hallens fönster åstadkomma det
större ljustillflöde och de bättre infallsvinklar, som erfordras för att under större delen
av vintern kunna göra hallen tjänlig till utställning av målningar. För att bereda

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 238.

de utställda konstverken bättre ljus hava i hallens nischer föreslagits snedställda
skärmar av cirka 4 meters höjd, varjämte hela hallen tänkes ommålad i ljusa färger.

Samtidigt härmed skola de inre takljusöppningarna i museets fyra huvudsalar
ökas genom upptagande av glastak i de nu putsade plana takfälten samt reflekterande
skärmar å vinden anbringas. Till samma år hava även förlagts de mindre betydande
ändringarna i nordvästra och nordöstra smårummen, avseende att genom borttagande
av nuvarande stora murpelare och upprättande av sneda skärmar dels öka cimaiselängden,
dels bereda konstverken bättre ljus.

Först år 1914 skulle ändringarna i den s. k. kupolsalen (museets östra mittsal) taga
sin början. Denna sals användbarhet lider i hög grad av dess blandning av allt för
knappt takljus och allt för avlägset sidoljus. Genom igensättning med eldfasta väggar
av de båda sidoöppningarna till absiden samt lämpligt anordnade skärmar mellan tre
av dess kolonnpar skulle dels sidoljuset i möjligaste mån utestängas, dels ett välbehövligt
tillskott i väggutrymme vinnas, för vars ändamålsenliga belysning takljusöppningen
skulle utvidgas och i följd därav även den yttre lanterninen ombyggas jämte
tillhörande ändringar av taklag och yttertak. För dessa ändamål är det även nödvändigt
ombygga bjälklaget över salen med eldfast material (järn och betong) samt de nuvarande
valvpendentiven, vilkas former dock torde böra så långt ske kan ånyo användas,
såsom särdeles lämpliga för salens form, höjd och ljustillförsel, men utföras i
rabitz. För att erhålla ytterligare tillskott i väggyta är det meningen flytta salens
nuvarande sidodörrar till den yttre hallen samt ersätta dem med mindre dörrar till
kabinetten å båda sidor, varigenom vinnes dels cimaise å vägfåltens mitt, dels en symmetrisk
och även praktiskt lämplig anordning av ingångarna från hallen till de svenska
salarna. Då kupolsalens huvuddörr är utförd av mahogny i marmorinfattning, har
samma material bibehållits för de nya mindre dörrarna.

Till år 1914 hava även förlagts ändringarna i den nya provisoriska gravyrsalen
(mittsalen i östra delen av museets mellanvåning). Dessa ändringar bestå i utvidgning
av fönstren till tredelade solon ettfönster för att erhålla tillräckligt ljus i den nu
skumma salen, uppsättning av värmeelement under fönstren för att motverka de från
de stora glasytorna avkylda luftströmmarna, som av de vid fönsterborden studerande
eljest kännas som kallt drag, samt ommålning av salen i ljusare färger.

Vidare har under detta år den länge önskade ändringen av museets allt för
trånga och opraktiskt utförda huvudentré tänkts utförd. Detta arbete avser att möjliggöra
hela portal breddens användning för uppdelning av människoströmmen i utgående
och ingående, i följd därav även vindfångets ändring och uppdelning på samma sätt
samt slutligen inredning av rymligare garderober i de nu så gott som oanvända skrubbarna
under båda trapparmarna i stället för nuvarande på trapplanen belägna, vid
starkare tillströmning ytterst hinderliga avstängningar.

Till år 1915 har förlagts ombyggnaden av nuvarande gravyrsalen i övervåningens
västra mittparti från sidoljussal till takljussal, varigenom vinnes dels ett betydande
tillskott i cimaiselängd, dels eu lämpligare belysning. För att åstadkomma denna
måste nuvarande bjälklag, som består av håltegelvalv på järnbalkar, rivas och, sedan
balkarna dels flyttats, dels kompletterats med erforderliga nya, ersättas med armerad
betong i kasetter samt en ny lanternin av järn och råglas utföras i likhet med den
över kupolsalen anbragta. Till igensättning av fasadfönstren och dithörande rengöringsdörrar
hava räknats eldfasta material (håltegel och järn).

Under samma år är det meningen utföra de båda nya trapphusen å östra fasaden,
som skola ersätta nuvarande trappor i norra och södra mittpartien. Dessa nu -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

varande trappor tjäna nämligen för museet ytterst viktiga ändamål, i det de dels giva
tjänstemännen tillträde till samlingarna pa de tider, då huvudporten ej hålles öppen,
dels förmedla tillträdet till museets välvda, ovan sidokabinetten i övre våningen belägna
magasinsutrymmen och slutligen utmynna på dess övre vind, som måste
vara åtkomlig dels för takljusfönstrens och lanterninernas rengöring och takets
underhåll, dels i händelse av eldfara. Då dessa nuvarande, trappor° på grund av
utrymmesskäl och enligt installeringsplanen måste rivas, är ..det således nödvändigt
att ersätta dem med andra, lika lämpligt belägna. Härvid har också tagits
i "betraktande önskvärdheten att icke säga nödvändigheten av dels en personhiss
för såväl tjänstemän som besökande, dels en varuhiss för utförande av transporter
till eller från museet. Vidare har på denna svarlösta fråga inverkat också önskvärdheten
av att kunna begagna de nya trapphusen även för eu blivande, tillbyggnad
och att inkräkta så litet som möjligt på museets fönsterytor och ljustillförsel. På
alla dessa grunder hava de nya trapphusen förlagts vid östra fasadens norra och södra
hörn, där °de torde vara minst synliga och på samma gång bäst uppfylla alla ovan
uppställda önskemål. I den södra trappan har förlagts en personhiss och i den norra
eu varuhiss, detta med tanke på den blivande användningen av bottenvåningens motsvarande
delar till tjänstelokaler och skulptur, respektive konstslöjds.amling. Av. hänsyn
till en blivande tillbyggnad hava trapphusens östra sidor till två våningars
höjd tänkts putsade, medan övriga delar i likhet med museets övriga fasader beklätts

med naturlig sten. ..

För år 1916 återstå av första periodens arbeten inredning , av tva. overijussalar
i norra och södra mittpartiet, varvid även vinnas tva välbehövliga förrådsrum
för stafflin och utensilier. Dessa arbeten kräva dels rivning av nuvarande trappor och
mellanväggar, dels inbyggande av nya eldfasta bjälklag och takljusfönster, dels .uppförande
av nya lanterniner å yttertaken av järn och råglas med tillhörande ändringar
av taklag och yttertak samt invändiga reparationer.

Vid de sakkunnigas framställning finnas fogade kostnadsberäkningar,
avseende den första periodens arbeten och slutande på ett belopp av
350,000 kronor.

Jag övergår nu till den

Andra perioden.

Rörande denna uttala sig de sakkunniga sålunda:

Under det att tavelgalleriet genom förut nämnda åtgöranden skulle uppnå
synnerligen goda och för en tid av minst tio ar framåt tillräckliga utrymmesförhallanden
samt kunna ordnas på ett överskådligt, systematiskt och estetiskt tillfredsställande
sätt, befinna sig museets övriga samlingar på den ståndpunkt, söm redan i
nämndens underdåniga skrivelser av åren 1898 och 1902 betecknades såsom ohållbar.
Behovet av ökat utrymme för dem icke allenast kvarstår utan gör sig ar ifrån ^år
allt mer oavvisligt gällande. Vi hysa därför den livliga förhoppningen, att den åtgärd,
som i de nämnda underdåniga skrivelserna föreslås, nämligen att bottenvåningen
av museibyggnaden måtte ställas till förfogande för konst- och konstslöjdsamlingarna,
icke länge måtte låta vänta på sig. . _ . .

Så snart som statens historiska museum fått inflytta^ i eu för dess ändamål uppförd
byggnad och dess nuvarande lokaler överlämnats åt konstmuseet, inträdei den
andra perioden i museets omdaning.

Förändring!
i bottenvåningen.

Förändringn
i mellanvåningen.

Samlingarnas
ordnande
i bottenvåningen.

Samlingarnas
ordnande
i mellanvåningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

Åt museets tjänstemän, kansli och bibliotek upplåtes den rad av ram i bottenvåningen,
som äro belägna utmed södra fasaden och som hittills begagnats av vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien och dess tjänstemän. Det är till stor fördel
för arbetet inom museet, att flertalet av tjänstemännen kunna arbeta inom ett gemensamt
område och att detta är så beläget, att de lätt kunna få tillträde dit, även då
museet är stängt^ för allmänheten. I följd av denna åtgärd bliva de tidigare arbetslokalerna
_ i övervåningen lediga (med undantag av ett rum för intendenten för målmngssamlingen),
och utrymme kan genom inrättande på dessa platser av mindre sidoljussalar
beredas såväl för tillväxten under ytterligare ett par år i den svenska avdelningen
av galleriet som även i rummen intill den nederländska salen för den tidigaste
nederländska konsten, ur vilken den yngre flamska och holländska har sitt ursprung
(Jan Massys, Bueckelaer in. fl.), samt för den gamla tyska skolan (Cranack,
Baldung Grien m. _fl.). Härmed tiar övervåningen fått sin definitiva gestaltning och
i sin helhet upplåtits för tavelgalleriet.

höljande nya anordningar i mellan- och bottenvåningarna äro av behovet påkallade.

• Den norra museigården förses med glastak och inrättas som museisal, dock med
bibehållande av sin gårdskaraktär. Golvet höjes till nära jämnhöjd med de omgivande
salarna, och stora valvbågar upptagas mot alla fyra väderstrecken, så att en
loggia bildas runt större delen av gårdsutrymmet med låga stentrappsteg ned mot
detta. Genom valvbågarna tillföras angränsande salar och hallar ökat ljus. I mitthallen,
den nuvarande s. k. kyrksalen, upptagas valvbågar av samma storlek även mot
södra gården, dessa dock tills vidare försedda med glasfönster. Vidare böra fönstren
vid kyrksalens absid åt öster betydligt förstoras. Genom dessa åtgärder ökas avsevärt
ljustillförseln till den för närvarande delvis skumma mittsalen.

På södra sidan om störa trappan till övervåningen inrättas för allmänheten
tillgänglig frukostbuffet, något som ofta förekommer i utlande större museer och
visat sig vara en praktisk åtgärd till underlättande av studierna i museet. Serverirmsrum
och elektriskt kök läggas under trappan.

Sedan dessa förändringar vidtagits, disponeras utrymmena i botten- och mellanvåningarna
på följande sätt:

Den egyptiska samlingen samt samlingen av antika vaser, glas och bronser uppställas
i bottenvåningen i salen mot väster till höger om nedre vestibulen.

Gipsavgjutningssanilingen återflyttas från sina tillfälliga förvaringsrum och fördelas
på följande sätt inom bottenvåningen:

Den egyptiska, assyriska och arkaiskt-grekiska skulpturen uppställes i den mot
södra gården vettande avbalkningen intill den nyssnämnda salen.

Den antika skulpturen under de följande perioderna uppställes i mitthallen fram
till tvärgången mellan de båda åt öster belägna salarna, och den södra av dessa salar
inrymmer skulptur från medeltiden, renässansen och nyare tiden.

Mitthallens absid, som tack vare de utvidgade fönsteröppningarna får en riklig
ljustillgång, upplåtes för den antika originalskulpturen.

Den moderna skulpturen (till största delen svensk) får under denna period sin
plats på den övertäckta norra gården, i loggiorna väster och öster om denna samt i
den mot öster belägna angränsande salen.

Åt konstslöjdsamlingen upplåtes i mellanvåningen östra och västra salarna norr
om mittpartiet och de emellan dessa salar belägna rummen samt i bottenvåningen
hela det därunder liggande utrymmet med undantag av den åt modern skulptur ägnade
salen åt öster (se ovan).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

I nordvästra hörnet av bottenvåningen bör finnas ett rum för avdelningschefen
för konstslöjdsamlingen samt på lämplig plats ett undansättningsrum; Trappan i
norra fasadens mittparti bibehålies mellan bottenvåningen och mellanvåningen.

Konstslöjdavdelningens utrymme är härigenom ökat med en stor sal och t va
mindre rum, vilket på grund av det nuvarande alldeles otillräckliga utrymmet maste
anses synnerligen behövligt. Vi hoppas, att det skall bliva möjligt att inom det sålunda
anvisade utrymmet anordna arbetsplatser för studerande, något som hittills icke
kunnat ske, samt plats för den till konstslöjdavdelningen hörande delen av museets

bibliotek. .

Då under loppet av andra perioden antagligen allt det utrymme för raalningar
är anlitat, som erbjudes i övervåningen, äro såväl den under första . perioden till
oravyrsal apterade mittsalen i mellanvåningen som den i söder därom liggande salen
med fönster åt öster och angränsande rum med fönster åt söder provisoriskt reserverade
för målningssamlingens tillväxt av modern konst. Eventuellt kan konsten efter
år 1900 hit nedflyttas, därest de tidigare periodernas konst skulle bli för trångbodd

i övervåningen. _ .

Gravyrsamlingen finner ökat utrymme i mellanvaningens mittsal mot söder,. i
hörnrummet mot söder och väster samt i den mot väster belägna sal, som gränsar intill
trapphuset.

Härmed har redogjorts för vad som enligt vår undersökning kan vinnas till beredande
av fördelaktigare installering av museets samlingar inom den nuvarande byggnadens
omfång. Med den andra perioden har en väsentlig förbättring av det rådande tillståndet
inom alla avdelningar av konstmuseet blivit uppnådd, men ett utrymme, som skulle
kunna räcka till för att under eu längre tid framåt mottaga den alltjämt fortgående
tillökningen av samlingarna, har icke vunnits, ej heller hava eu del önskemål, som en
museiinstitution av modern typ måste uppfylla, kunnat uppnås. Det framstår därför
som en bjudande nödvändighet, att frågan om en tillbyggnad till den nuvarande
museibyggnaden före denna andra periods utgång får sin lösning, så att denna tillbyggnad
allra senast om tjugu år härefter står färdig att bereda större utrymme förde
alltjämt växande samlingarna och underlätta deras tillgodogörande såväl för vetenskapliga
ändamål som för smakens och konstsinnets odlande.

Vi hava icke ansett det ingå i vårt uppdrag att utarbeta någon byggnadsplan i
strängare mening för den ifrågavarande tillbyggnaden, vilket pa fragaus nuvarande
ståndpunkt ej heller är behövligt och vilket erfordrar noggrant övervägande och särskild
utredning ur museal, teknisk och ekonomisk synpunkt. Däremot hava vi ansett
oss böra visa, att de hittills föreslagna åtgärderna äro uppgjorda med tanke på en
blivande tillbyggnad och att en både ur statens och museets synpunkt fördelaktig lösning
av denna fråga står att vinna genom användande av disponibelt utrymme i museets
omgivning, varjämte vi i några få grunddrag vilja angiva den tilltänkta tillbyggnadens
utrymmesmöjligheter och lämpligaste sättet för tillgodogörandet av dessa,
såsom vi på frågans nuvarande ståndpunkt tänka oss den.

Från de under första perioden uppförda trapphusen utbyggas på parkens område
i östlig riktning två flyglar i två våningars höjd (utom souterrainen), vilka i parkens
bortre område förenas genom eu tvärbyggnad i tre våningar, ^som går parallellt med
den nuvarande museibyggnadens motliggande östra fasad. Sålunda erhålles en rätvinklig
gård, å vilken hittillsvarande trädplantering bibehålies, i den mån det är förenligt
med belysningsförhållandena i de mot gården belägna lokalerna. Mellersta

Nödvändigheten
av
tillbyggnad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

fönstret i bottenvåningens mitthall förändras till en dörr, varigenom allmänheten har
tillträde, till parken, i vilken skulpturverk (företrädesvis i brons) uppställas.

Mitt i tvärflygelns bottenvåning är en rymlig föreläsningssal belägen. En särskild
ingång till föreläsningssalen och omgivande museilokaler anordnas från platsen
bakom museiparken.

Någon inredningsplan för museilokalerna i nybyggnaden lämnas av förut anförda
skäl icke här.

För andra perioden bär icke heller ansetts nödvändigt, att så långt förut låta
upprätta definitivt kostnadsförslag, enär priserna under tio år kunna fluktuera rätt
betydligt och fråga icke nu föreligger om anslag till däri ifrågasatta arbetens utförande.

Då detaljerna i tillbyggnaden och möjligen även dess utsträckning och anordning
i framtiden kunna komma att ändras på grund av nu obekanta faktorer i samlingarnas
tillväxt och behov och då även byggnadskostnaderna under cirka tjugu år
torde kunna ändra sig ganska väsentligt, har det icke heller ansetts löna mödan att
nu lata uppgöra någon kostnadsberäkning för tillbyggnaden.

Slutligen liar jag att redogöra för de sakkunnigas förslag beträffande

Tredje perioden.

Härom anföra de sakkunniga:

Den tredje perioden börjar i och med det att tillbyggnaden står färdig.

Nu äntligen finnes möjlighet till ett slutgiltigt fördelande och ordnande av museets
lika och. för vår odling så betydelsefulla konstskatter, av vilka många — även
a,v de förnämligare — först i denna period kunna komma fullt till sin rätt och få
lämna de gömmor, där de varit mer eller mindre dolda för den stora allmänheten.
Den. uppställning av hela, det konstnärliga materialet, som här föreslås avser att i
möjligaste mån ställa varje konstverk på dess rätta plats i förhållande till de övriga
inom museet och därmed göra dem möjligast lättfattliga och lättillgängliga både för
den störa allmänheten, för konstnärer och konstforskare. På så vis skall helt visst
samlingarnas fruktbärande verkan för vart folk också kunna mångdubblas. Samtliga
de byggnadsarbeten, som under de gångna perioderna utförts, hava, liksom samtliga
dem åtföljande installeringsarbeten, käft till mål att steg för steg befordra och slutligen
möjliggöra den uppställning av samlingarna, som härmed i dess stora grunddrag
angives och som ej torde vara strängare hållen, än att de modifikationer i planen, som
på grund av samlingarnas tillväxt och andra förändringar under kommande tider kunna
ifragasättas, också lätteligen böra kunna företagas.

Den arkitektoniska plan av tillbyggnaden, som åtföljer detta förslag, får endast
betraktas som ett utkast till densamma, då eif, definitivt fastställande av byggnadsplan
icke kan äga rum, förr än tiden närmar sig för dess realiserande och man fullt
känner de då befintliga behoven. Parken bakom den nuvarande museibyggnaden, som
äges av staten, lämnar också tillfälle till nödiga ändringar i tillbyggnadsplanen.

Bottenvåningarna i huvudbyggnaden och tillbyggnaden böra förenade inrymma
skulpturavdelningen och konstslöjdavdelningen.

Det ^ stora utrymme, som bär står de två samliugarna till buds, bör rättvisligen
fördelas så, att bägge samlingarna i lika grad få njuta förmånen av att få en del"av

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 238.

sina konstföremål i den nya byggnaden med dess modernare konstruktion, vilken vid
byggnadsplan^ slutliga fastställande i framtiden kan helt och hållet lämpas efter de
två samlingarnas olika behov. Enligt vår mening kunna samlingarna utan svårighet
delas så, att vissa avdelningar av såväl skulptursamlingen som konstslöjdsamlingen
kunna med fördel förläggas till den gamla byggnaden med dess efter ombyggnaden
betydligt förbättrade ljusförhållanden, som i de flesta salar säkerligen äro tillräckliga,
medan andra avdelningar av dessa samlingar, som kräva modernare anordningar, förläggas
till tillbyggnaden.

Yi föreslå, att utrymmet fördelas mellan skulpturavdelningen och konstslöjdavdelningen
på följande sätt:

Skulptur avdelningen bibehåller i gamla byggnaden: f. d. kyrksalen — själva
mittpartiet i byggnaden — i hela dess utsträckning, från ingångsporten i väster till
och med absiden i öster; vidare hela området söder om byggnadens mittparti med
undantag av tjänstemännens rum mot södra fasaden (där nu vitterhetsakademien kar
sina ämbetslokaler) och som genom den södra hissen stå i direkt förbindelse med övriga
våningar i museet. I tillbyggnaden erhåller skulptursarnlingen samtliga salar
mot södra fasaden samt salarna mot deu östra fram till föreläsningssalen i tvärflygelns
mittparti.

Konstslöjdavdelningen erhåller i gamla byggnaden: hela området norr om mittpartiet
(f. d. kyrksalen) inklusive den glastäckta gården, kring vilken samtliga salar å
denna sida naturligt gruppera sig och som står i direkt förbindelse med dem. I tillbyggnaden
erhåller konstslöjdsamlingen samtliga salar i norra fasaden samt salarna i
den östra fram till föreläsningssalen i mittpartiet.

I den stora salen söder om huvudentrén installeras originalsamlingarna från de
äldsta perioderna: den egyptiska samlingen samt antika bronser och vaser. I den genom
en vägg frånskilda del av denna sal, som utmed södra gården bildar ett särskilt
långsträckt rum, placeras den antika gipsavgjutningssamlingens äldsta perioder, så vitt
möjligt kompletterade (arkaisk skulptur m. m.). I för detta kyrksalens västra del,
dess större del, med förstorade fönster mot norra och södra gårdarna, kvarbliver den
antika gipsavgjutningssamlingens huvudsakliga stomme. I den östligaste delen, själva
absiden i byggnadens mittparti, placeras den dyrbara antika marmorsamlingen. Denna
får här ett rikligt, högt ifrån kommande ljus genom fönstren och porten till den utanför
belägna slutna parken. I den stora salen till höger om denna del av kyrksalen
placeras gipsavgjutningssamlingens senare perioder (gotik, renässans samt nyare tiden).

Från denna sal kommer man direkt in i tillbyggnaden, där den moderna svenska
skulpturavdelningen från 1700-talets slut — med särskilt hedersrum åt Sergel — och
fram till våra dagar installeras. Här kunna salarna inredas fullt modernt och få en
för skulpturverk särskilt avpassad, högt ifrån kommande belysning. Såsom tidigare
nämnts, har en del av den moderna skulptursamlingens verk utposterats i målningssalarna
för att åskådliggöra det intima sambandet mellan de två konstarterna. En
annan och väsentlig del av samlingen är för framtiden att finna i den slutna parken
mellan den gamla byggnaden och dess tillbyggnad. Den utgöres här huvudsakligen
av bronser samt av ett och annat arbete i sten eller marmor. Bland de senare:
Christian Erikssons stora Linnérelief, vilken bör bilda fonddekoration i parken, när
man träder ut från för detta kyrksalens absid, och bidraga att sätta en äkta svensk
prägel på parkområdet. Parken kommer säkert vår- och sommartider att utgöra eu
av museets stora attraktionskrafter.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 181 höft. (Nr 238.)

Skulptnravdelningen

och konstslöjdavdelningen
i
bottenvåningen
i
båda byggnaderna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

Det är av största vikt, att lconstslöjdavclelningen anordnas så, att den ur studieoek
smakuppfostringssjnpunkt blir fruktbärande för vart folk, särskilt för studerande,
hantverkare och konstnärer. Konstslöjdavdelningen, bör i väsentlig grad anordnas
som studiemuseum. Föremålen i denna avdelning böra därför i första rummet ordnas
efter tekniskt-konstnärliga samt stil-synpunkter, icke efter kulturhistoriska synpunkter,
då dessa i ett konstmuseum måste spela en relativt tillbakaträdande. roll Yad det
bär uäller är att genom ett konstnärligt valt och systematiskt ordnat jämförelsematerial
åskådliggöra de olika stilarnas och tekniska arbetssättens inbördes förhållanden

och skönhetsvärden. . .. . ... . , .

Det är av vikt, att denna avdelnings samband med Övriga avdelningar i konstmuseet
klart framhäves. Sålunda bör det i denna avdelning, sedan planmässiga kompletteringar
och sovringar inom samlingarna vidtagits, kunna bil tillfälle att pa ett
levande ”sätt åskådliggöra skulpturens och färgkonstens naturliga förgreningar in pa
arkitekturens, rumsinredningens och hantverkets områden. Detta av i vär tid av synnerlig
vikt och bör vid ordnandet av ett modernt konstindustrielit museum särskilt
hpaktas Allt för länge hava målar- och bildhuggarkonsterna svävat liksom i luften,
utan de*t naturlif fotfäste i arkitektur och hantverk, de tidigare under större och sundare
konstperioder ägt. Ett väl ordnat konstslöjdmuseum kan i nyssnämnda avseende
i hög grad^befordra ett återvändande till sundare förhallanden och väsentligen bidraga
till att”de artificiella gränser, som under det gangna århundradet och till följd av dess
ensidiga sinne för konstens naturalistiska, litterära och kanslovarden^ uppdragits mellan
konsten å ena sidan och arkitektur och hantverk a den andra, ma i framtiden försvinna.
Vi dela helt den åsikt, som pregnant finnes uttryckt i följande ord. »Konsten
är hel'' och odelbar, och det är icke material och teknik utan anda och skicklighet,
som av orna, om ett föremål tillhör konstens rike eller icke.»

I ”enlighet med här uttalade åsikter bör utrymmet i konstslojdavdelmngen disponeras
pa^följ gårcien, sora bildar centrum i samlingen, inredes en av delnin-f

för arkitektonisk exteriörskulptur (gavel och fasadfigurer, portalfigurer, kaiyatider
”reliefer, fontänfigurer m. m. i sten, tra eller gips), sa levande uppställda, som
det här i gården bör bli möjligt, men som aldrig i eu vanlig museisal skulle låta sig
(röra fen del hithörande föremål, vilka kunna tala fri luft, kunna aven placeras i den
öppna parken) I den glastäckta gården utställas också stenhuggararbeten (byggnads ollmeh

Jm. Sven “i ^ konsta^. P»?''1, f “f

dekorationer (event. Käblers stora väggdekoration i glaseiad lera). Slutligen kan kar

pV,rÄn av gärde» ka» allt vad som hör till de» dekorativa
träskulpturen lämpligen och med god anslutning till foiemalen i garden in
rymmas. Det hela ordnas efter stilepoker och sam man ställes i den man sadant anses
STio-t till interiörer från 1500- och 1600-talen. Har utställa fristående tiafigurer,

nplpr'' dörrar, tak, snidade möbler, husgeråd m. m. „.

1 I den motsatta stora salen på gårdens östra sida fortsättes mobelsamlingen Har

kunna1 lämpligen å väggarna utställas konstslöjdavdelnmgens gobelmer och textilsamkunna
?iampii^en a ‘s* g v. Aven här kunna interiörer anordnas av före målen™

så lån<ft detta^ kan anses lämpligt och med museets tekniskt-konstnarliga
huvudsyfte förenligt. I denna sal kan eventuellt också kakelsamlingen inrymmas som
lämplig övergång till den äldre keramiska avdelningen i tillbyggnadens langa öallen,
till vilket här just finnes entré.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

I de tre kvarvarande salarna i gamla byggnaden, vilka ligga i fil i norra fasaden,
d. v. s. på den glastäckta gårdens norra sida, och till vilka en bred trappa leder från
denna, kan utställas äldre arkitektonisk interiör-skulptur och annan dekorativ skulptur,
större och mindre, av majolika (eller i gipsavgjutning), marmor, fajans, porslin, brons,
silver, elfenben o. s. v. med eller utan praktisk användning. Större dekorativa saker
av nyssnämnda art uppställas här i den större salen i mitten, medan de två mindre
salarna å ömse sidor böra reserveras åt intimare skulpturella konstföremål, jämte smycken,
dosor, emaljarbeten, silver- och guldarbeten och dylikt, vilka föremål bäst studeras
i mindre rum och även där äro lättare skyddade. Fönstren i den större mittsalen
äro särskilt lämpliga för glasmålningar, vilka redan frän den glastäckta gården
skulle göra god effekt, I denna sal kan möjligen också beredas rum för mosaiker it
vissa väggar, om sådana en gång kunna anskaffas.

Vi övergå nu till tillbyggnaden. I det långa galleri, i vilket man inträder, när
man kommer från gamla byggnaden, installeras hela den rika och dyrbara keramiska
samlingen — eventuellt med den kinesiska och japanska konstsamlingen som mittgrupp.
Denna keramiska samling jämte glassamlingen och hithörande föremål har
dessutom möjlighet att breda ut sig i den därför iuredda souterrainvåningen i tillbyggnadens
östra fasad, till vilken en bred trappa leder ned från galleriet.

I tillbyggnadens nordöstra parti skola vi finna möbler, väggdekorationer, textila
arbeten, prydnadsting m. m. från vår egen moderna tid, fördelade på ett stort område,
som så småningom skall fyllas av nyförvärv. Föremålen kunna även här efter behov
sammanföras till interiörer (Bobergsrummet, eventuellt ett Carl Larssons-rum m. m.).
Som inledning till denna moderna avdelning kan med fördel användas konstslöjdavdelningens
nuvarande interiör från kejsartiden (i nyantik stil från 1800-talets början).
Området avslutas i söder vid föreläsningssalen. Denna ligger i östra fasadens mittparti
och beräknas kunna rymma omkring 200 åhörare. Den är avsedd för alla museets
olika avdelningar. Till konstslöjdavdelningen hör ytterligare: studiesalar samt
rum för avdelningens särskilda bibliotek och fotografisamling. Samtliga dessa äro belägna
i souterrainvåningen i tillbyggnadens östra fasad (södra sidan), där även toaletter
finnas. En del av konstslöjdavdelningens möbler och prydnadsting skola alltjämt
finnas utposterade i målnings- och skulpturgallerierna för att levandegöra sambandet
mellan de olika konstarterna i givna stilperioder och därjämte för publikens
inbillning tjäna som lämplig förmedling mellan de skilda avdelningarna i museum.

Det är vår livliga förhoppning, att konstslöjdavdelningen sålunda ordnad skall
komma att spela en verkligt ingripande och synnerligt behövlig roll i vårt svenska
konstliv. Säkerligen skola i framtiden många av de konstbegåvade ungdomar, vilka
nu på grund av eu falsk moderiktning uteslutande och ofta med föga framgång ägna
sig åt tavelmåleri eller skulptur, lockas av de nya, systematiskt ordnade skönhetsintrycken
i det omdanade konstslöjdmuseet till att helt eller delvis ägna sin tid åt det
i vanliga fall samhällsnyttigare och mer givande arbetet i konsthantverkets tjänst. Vi
erinra om att i konstens störa perioder konstnärerna i stor mängd utgingo ur konsthantverkarnas
krets, och vi äro förvissade om att detta alltid och alltjämt måste betraktas
som en av de naturligaste och sundaste framkomstvägarna till konstens s. k.
högre avdelningar.

Större delen av mellan våningen i huvudbyggnaden upplåtes åt gravyr- och handteckningssamlingarna
jämte pastell-, akvarell- och miniatyrsamlingarna. Härigenom
skulle det bliva möjligt att rationellt ordna och till betydlig del utställa detta dyr -

Handteckniugs-
och
gravyrsamlingar
i den
gamla byggnadens

mellanvåning.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23S.

bara, nu mestadels i mörker förvarade material, innehållande bland annat eu samling
handteckningar från konstens glanstider av eminent konstvärde och uppfostrande betydelse.
Här kan man komma de stora konstnärerna in på livet som kanske aldrig
eljest. Och inom dessa områden äger nationalmuseet konstverk av många av de
stora, universella konstnärer, som icke finnas representerade i målningsgalleriet, men
till följd av bristande utrymme hava dessa hittills icke i nämnvärd mån kunnat komma
till sin rätt. För den stora publiken torde de i alla händelser vara mestadels
okända.

Utrymmet i mellanvåningen fördelas på följande sätt:

I den första stora salen till vänster om huvudtrappan — med fönster mot väster
— samt i angränsande mindre säl med fönster mot norr uppställes den äldre utländska
handteckningssamlingen. Eu särskild avdelning inrättas här för de många
världsberömda handteckningar av Rembrandt, museet äger, samt eventuellt för etsningar
av samma konstnär. Alltså ett särskilt Rembrandtsrum. Likaledes inredas
här andra separatavdelningar, t. ex. för 1700-talets utsökta handteckningar in. m.
Pelarsalarna här lämpa sig alldeles särskilt för en sådan uppdelning i större och
mindre avdelningar, utan att den enhetliga karaktären i salarna därför behöver
bliva lidande. I stor utsträckning komma antagligen här också de handteckningar,
som icke kunna utställas på vanligt vis, d. v. s. fördelade över en vägg, att finnas för
de besökande tillgängliga utan mellanhänder enligt en modern metod, som praktiseras
flerstädes i utländska museer och även finnes tillämpad på textilavdelningen i vårt
nordiska museum.

I den nyssnämnda mindre salen mot norr anordnas ett utställningsrum för denna
avdelning, där växlande utställningar av det rika materialet kunna göras.

I de två nästföljande salarna med nordljus upphängas pastell- och akvarellsamlingarnas
huvudsakliga del. Den svenska samlingen i det inre rummet.

I anslutning till denna inhemska sal följer nu den stora salen (mot öster) med
den svenska handteckningssamlingen indelad i flera smärre avdelningar. Här inredes
först ett 1700-talsrum med handteckningar av Sergel (en synnerligen rik och levande
samling), av Ehrensvärd m. fl. Följer vidare ett särskilt rum för Egron Lundgrens
teckningar och akvarellskisser; ett dito för Scholanders skisser; ett större Carl Larssonsrum
(konstnären har frikostigt skänkt museet en särdeles rikhaltig samling teckningar
och utkast, förarbeten till många av hans förnämsta verk); ett Zorn-rum med
dennes berömda etsningar, varav museet äger den rikaste samlingen i världen; ett
ram för Karl Nordströms kolteckningar o. s. v. Även här användas i stor utsträckning
tidigare nämnda moderna anordningar för föremålens utställande och förvarande.

Efter denna sal och i östra fasadens mittparti (under kupolsalen i översta våningen)
följer den stora säl,'' som under första perioden skulle förses med större fönster. Här
bör museets bibliotek inflyttas i den förhoppning, att det skall kunna utvecklas till
ett verkligt konstbibliotek. Den stora salen lämpar sig särdeles väl för att med en
ny vägg mot väster helt avstängas och kunde därigenom bliva dubbelt lämplig som
biblioteksrum. Den nödiga förbindelseleden mellan de omgivande salarna skulle i så
fall upptagas i de nu igenmurade pelarvalven närmast den nuvarande västra väggen
i salen. I den stora salen på andra sidan biblioteket i östra fasaden vore det meningen
inrätta en sal för sådana målningar i museum, som hava uteslutande konsthistoriskt
intresse och därför icke böra upptaga väggutrymme i målningsgalleriet. De skulle
ordnas på skjutväggar enligt ett system liknande det som här ovan föreslagits för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

handteckningar in. in., och de kunde således ständigt hållas tillgängliga för alla konsthistoriskt
intresserade besökande. De i mitten av salen uppställda skjutväggarna,
vilka föras. åt bägge siaorna av salen, skulle komma att representera eu cimaiselänofi
av icke mindre än omkring 200 meter. Hitintills har detta konsthistoriska material
måst bevaras på svårtillgängliga, vintertiden iskalla och sommartiden glödheta vindar.
Här skulle alltså en studieavdelning inrättas i de nu nämnda salarna.

I södra fasadens mittparti och två följande rum mot söder och väster skall den
störa gravyrsamlingen installeras, delvis ordnad efter samma moderna metoder, som
tillämpats i övriga avdelningar. Av dessa salar kan salen i södra fasadens mittparti
lämpligen anordnas som studiesal, anslutande sig till de föregående studiesalarna, den
mindre salen bredvid till rum för avdelningsföreståndaren, medan den stora pelarsalen
mot väster bör innehålla den egentliga gravyrsamlingen. Denna pelarsal kan efter
behov uppdelas i mindre avdelningar allt efter de tidsperioder, gravyrsamlingen omfattar.

I vaningens mittparti finnes alltjämt den buffet, som under andra perioden inrättades
därstädes.

Övervåningen i tillbyggnaden är förbunden med huvudbyggnadens mellanvåning
(1 tr. upp) och har entreer saväl i nordöstra som sydöstra hörnen av den gamla byggnaden.
fea snart tillbyggnaden står färdig, flyttas till dess övervåning samtliga under
aT?.<],ra Periodei1 nyförvärvade och i det gamla museets mellanvåning provisoriskt utställda
målningar av helt modern prägel. Likaså flyttas hit övriga museets målningar
från och med liden, omkring år 1900. Skulle den stora målningssamlingen i huvudi>yggna<iens
övervåning, vilken samling numera bildar en sammanhängande och till
tiden (omkring ar 1900) avslutad helhet, komma att genom gåvor och nyförvärv så
rikligt ökas, att utrymmet blir knappt och avslutningsepoken därför måste skjutas tillbaka
(till 1890-, eventuellt 1880-talet) skall det överskjutande materialet successivt
kunna föras över till övervåningen i tillbyggnaden. Härinom har den levande
svenska konsten möjlighet att under eu lång tid framåt växa ut i en lång fil av salar,
vilka i fråga om arkitektur svara till den moderna konstens karaktär.

En större utställningssal finnes här även — i östra fasadens mittparti — för utställande
av nyförvärv, gåvor och depositioner samt för tillfälliga utställningar av ena
gången rent konstnärligt eller konsthistoriskt, andra gången folkligt pedagogiskt intresse,
utställningar, som säkert komma att väsentligt öka museets attraktionskraft.
Konservatorn får slutligen i tillbyggnadens övervåning atelier jämte mottagningsrum.

I övervåningen i huvudbyggnaden disponeras utrymmet fortfarande på samma sätt,
•som angivits i planen för målningsavdelningens ordnande under första perioden, med
de modifikationer, som.inplanen för andra perioden finnas omnämnda.

Eventuellt kan, i fråga om målnings- och skulpturavdelningarna, systemet LouvrenLuxembourg
komma till användning. Det gamla museet skulle i så fall komma att
spela Louvrens roll. Till Louvren kommer som bekant det bästa av gammal konst,
som staten äger. eller förvärvar, samt alla de arbeten av moderna konstnärer, som 10
ar efter deras död anses värdiga att definitivt införlivas med landets noga sovrade elitsamling.
Det nya museet i tillbyggnaden skulle då bli vårt Luxembourg-museum,
innehållande den moderna, levande, arbetande och växande konsten. Detta nämnes
tills vidare endast som eventualitet för att visa de utvecklingsmöjligheter, det föreliggande
förslaget erbjuder.

Den föreslagna, omdaningsplanen för nationalmuseet har härmed nått fram till
sitt längst bort belägna mål, och svenska folket skall, om planen realiseras, äga ett

Tavelgalleriet
i
båda byggnadernas

övervåningar.

Alternativt
förslag till
uppställning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 238.

konstmuseum, som motsvarar mycket högt ställda anspråk på ett dylikt och som det
hör hava alla skäl att känna sig stolt över.

De sakkunniga sammanfatta sin framställning på följande sätt:

1. Nationalmuseibyggnaden är för våra konstsamlingar oumbärlig och omistlig,
ehuru för närvarande otillräcklig. Den kan genom de föreslagna åtgärderna efter
hand allt bättre motsvara de anspråk, som i våra dagar måste ställas på vårt största
och förnämsta konstmuseum, men den kan icke rimligtvis användas varken till historiskt
museum eller till något annat offentligt ändamål.

2. Ett museum är med nödvändighet statt i ständig tillväxt. Det är därför en
naturlig och nödvändig sak, att utrymmet tid efter annan blir otillräckligt, då detta
innebär, att samlingarna blivit rikare. Därest museet fyller en viktig uppgift i samtidens
liv, är det en samhällelig plikt att bereda detsamma det ökade utrymme, som
av omständigheterna påkallas. Det torde icke behöva bevisas, att detta är fallet med
nationalmuseet, till den grad har dess innehåll av konstskatter från äldre och nyare
tid, av svenskt och utländskt ursprung, ingått i det allmänna medvetandet. Även ur
internationell synpunkt intaga våra konstsamlingar en ansedd plats och tävla på vissa
punkter med många av de främsta utländska konstsamlingarna.

3. De sakkunnigas plan omfattar dels under åren 1913-—1916 en del ingripande
förändringar i den nuvarande byggnaden, varigenom densammas resurser i så hög grad
som möjligt utnyttjas, dels under den andra perioden en tillbyggnad, för vilken tomtplats
redan finnes i statens ägo. Enligt denna plan skulle förhållandena gradvis förbättras
och i början av den tredje perioden svenska statens konstskatter vara installerade
i ett rymligt och dem i allo värdigt hem, som vore ägnat att främja folkets
konstintresse, smaken och skickligheten hos konstnärer och konsthantverkare samt den
vetenskapliga forskningen på konstområdet. De dryga kostnaderna bliva för statsbudgeten
mindre betungande därigenom, att de fördelas på en lång följd av år.
Dessa kostnader bliva i alla fall synnerligen måttliga i jämförelse med dem, som skulle
erfordras för uppförande på annan lämplig plats av ett nytt konstmuseum, som skulle
kunna ersätta den monumentala och vackra nationalmuseibyggnaden och därtill motsvara
tidens ökade krav.

4. Genom planens genomförande i dess helhet skulle den nationella delen av
konstsamlingarna särskilt framhävas, och man skulle därigenom bättre förstå, att Sverige
ägt och äger en hög konstodling och är att betrakta som ett konstland av rang. Helt
visst skulle museet också därigenom komma närmare vårt folks hjärta och få en nationellt
uppfostrande betydelse större än någonsin.

Under åberopande av vad sålunda anförts hava de sakkunniga hemställt,
att proposition måtte avlåtas till Riksdagen om anvisande av anslag
för åren 1914, 1915 och 1916 till de under den första perioden föreslagna
ändringsarbetena med respektive 112,000 kronor, 164,000 kronor och
74,000 kronor eller tillhopa 350,000 kronor. Tillika hava de sakkunniga
hemställt, att ett belopp av 49,500 kronor måtte få utgå redan under år
1913 för arbetenas omedelbara igångsättande.

I ärendet har överintendentsämbetet den 8 april 1913 avgivit utlåtande
och därvid anfört:

Kungl. MajHs Nåd. Proposition Nr 238.

Vid företagen omprövning har ämbetet icke funnit något att för sin del erinra,
vadan ämbetet anser sig böra förorda vad nu i förevarande avseende föreslagits. Det
bar emellertid synts ämbetet, under vars vård och inseende ifrågavarande byggnad är
ställd, att i detta sammanhang icke bör förbigås, att ämbetet, som sedan flera år tillbaka
haft sin uppmärksamhet fast vid att museets fasader påkalla en skäligen omfattande
reparation — något som än ytterligare konstaterades vid de arbeten å sidopartierna
av byggnadens huvudfasad, vilka år 1909 med därför av Kungl. Magt, på
hemställan av ämbetet, anvisade medel verkställdes — haft för avsikt att hos Kungl.
Maj:t göra underdånig framställning om avlåtande till 1914 års Riksdag av nådig
proposition om beviljande på extra stat för förenämnda fasaders iståndsättande av ett
anslag å 150,000 kronor.

En institution sådan som vårt nationalmuseum har till uppgift icke
allenast att giva forskaren tillfälle till vetenskapliga studier på konstens
område samt att bereda den bildade konstvännen andlig vederkvickelse
och njutning, utan därjämte och icke minst att bland folkets breda lager
verka för en förståelse av konsten, som kan skänka glädje i vardagslivets
slit, förfina seder och uppfattning samt bringa även praktiskt gagn genom
att giva lyftning åt konsthantverkarens yrke. Men skall denna uppgift
kunna fyllas, är en oundgänglig förutsättning härför, att museet är försett
med tillräckliga och ändamålsenligt inrättade lokaler, där dess skatter
kunna på lämpligt sätt hållas tillgängliga för konstforskare och konstvänner
samt alla dem, som skola fostras till konstvänner.

Såsom jag inledningsvis betonat, var det mig väl bekant, att nationalmuseibyggnaden
i dessa hänseenden befunnit sig i långt ifrån tillfredsställande
skick. Jag måste dock säga, att de sakkunnigas framställning, som
ju emellertid icke avser att främst skildra de förefintliga missförhållandena,
ger ett överraskande starkt intryck av desammas förefintlighet. Man finner,
att en mängd föremål av det högsta konstvärde till följd av bristande utrymme
icke kunna utställas för allmänheten och icke ens på ett något så när
tillfredsställande sätt hållas tillgängliga för studier, att de utställda föremålen
i stor utsträckning måste exponeras på ett sätt, som icke låter dem
komma till sin rätt, att en olidlig trängsel vållar verkliga svårigheter vid
utställandet av nyförvärvade föremål av någon storlek och att över huvud
museets tillväxtmöjligheter i dess hittillsvarande skick äro så gott som
uttömda. Det synes mig uppenbart, att ett snart och verksamt inskridande
här är av högsta behov påkallat.

Dess bättre ger de sakkunnigas framställning vid handen, att man
genom en del visserligen ganska dyrbara, men dock ej alltför kostsamma
anordningar skall kunna åstadkomma ett väsentligt bättre sakernas tillstånd
liksom att de åtgärder, som skulle behövas, icke allenast bereda en lättnad

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 288.

för stunden, utan därjämte äro ägnade att i museets framtida utveckling
bliva av bestående värde. Den av de sakkunniga framlagda planen synes
mig synnerligen väl genomtänkt och lycklig icke minst därutinnan, att
under dess genomförande museets verksamhet icke behövde störas i någon
avsevärdare omfattning. Jag anser mig alltså böra medverka till densammas
förverkligande.

De sakkunniga hava icke framlagt någon kostnadsberäkning för mer
än den första omdaningsperioden. Jag finner de skäl, som åberopats härför,
tillfyllestgörande. Då det gäller behov, som först om en del år skulle
behöva fyllas, torde någon noggrann kostnadsberäkning nu icke kunna göras.
Den förhållandevis begränsade omfattningen av de åtgärder, som enligt
planen skulle utföras under den andra perioden, föranleder icke till annat
antagande, än att utgifterna därför skola befinnas överkomliga. Vad den
tredje perioden beträffar bliva utgifterna för uppförandet av den tillämnade
tillbyggnaden givetvis ganska betydande, men då densamma icke skulle
komma till utförande förr än om ett tjugutal år, torde man kunna lägga
omsorgen härför på framtiden.

Såsom av framställningen framgår, är förverkligandet av den andra
periodens arbeten beroende av, att innan dess statens historiska museum
utrymt sina nuvarande lokaler i nationalmuseibyggnaaens bottenvåning
och erhållit nya sådana. Jag har redan förut erinrat, att det historiska
museets trångboddhet är synnerligen stor. Förhållandena även på detta område
äro sådana, att en omordning varken kan eller får länge uppskjutas.
Jag är också betänkt på att med det snaraste vidtaga förberedande åtgärder
till frågans lösning. Här anser jag mig kunna inskränka mig till det uttalandet,
att, enligt vad jag har grundad anledning att antaga, genom vissa
inskränkningar kostnaderna för historiska museets nybyggnad skola kunna
väsentligt nedbringas under dem, som tidigare framlagda förslag till densamma
skulle påkallat för sitt förverkligande. Emellertid vill jag här ytterligare
understryka, vad jag redan inledningsvis betonat, att tillgång till
nationalmuseibyggnadens bottenvåning med hänsyn till de där rådande
mindre goda belysningsförhållandena icke skulle innebära någon avsevärd
förbättring för nationalmuseet, om ej samtidigt de ändringsarbeten vidtagas,
som av de sakkunniga förordats. ♦

Kostnaderna för omändringsarbetena under den första perioden skulle
enligt de sakkunnigas beräkning, mot vilken överintendentsämbetet icke hatt
något att erinra, belöpa sig till inalles 350,000 kronor att utgå med 49,500
kronor under år 1913, 62,500 kronor under år 1914, 164,000 kronor under
år 1915 och 74,000 kronor under år 1916. Jag hemställer, att förstberörda
belopp. 350,000 kronor, måtte av Riksdagen äskas. Därav skulle

Iiungl. Majds Nåd. Proposition Nr 238.

å extra stat för år 1914 behöva anvisas ett belopp av 112,000 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 förskottsvis av tillgängliga
medel för ändamålet utanordna 49,500 kronor.

Det belopp, som skulle anvisas på 1914 års stat, är icke taget i beräkning
vid uppgörandet av statsverkspropositionen för sagda år. Sedan
Kungl. Maj:t emellertid denna dag på min hemställan beslutit att icke
innevarande år till Riksdagen göra framställning beträffande eu del ärenden,
för vilka i statsverkspropositionen reserverats ganska betydande belopp,
möter ur antydda synpunkt intet hinder för bifall till vad i as; här
förordat.

överintendentsämbetet har i sitt yttrande meddelat, att nationalmuseibyggnadens
fasader äro i behov av en omfattande reparation och att
ämbetet har för avsikt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om utverkande
av 1914 års Riksdag av ett anslag för sistberörda ändamål å 150,000
kronor. Enligt vad jag inhämtat skulle det ifrågasatta anslaget kunna
fördelas på en tid av fem år.

På grund av vad jag anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att för utförande av ändringsarbeten inom nationalmuseibyggnaden
i huvudsaklig enlighet med av sakkunniga
framlagt förslag bevilja ett anslag av 350,000
kronor och därav på extra stat för år 1914 anvisa ett
belopp av 112,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att för ändamålet av tillgängliga medel redan under år
1913 förskottsvis utanordna en summa av 49,500 kronor
att sedermera gottgöras av det för år 1914 anvisade
beloppet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet
avlåtas till Riksdagen av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Florén.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 181 höft. (Nr 238.)