Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22 (Proposition 1917:22)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Nr 22.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om expropriation in. in.; given Stockholms slott den

27 oktober 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag om expropriation,

2) lag om ändrad lydelse av vissa §§ i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom,

3) lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om
dikning och annan avledning av vatten,

4) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, samt

5) lag om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907 angående
stadsplan och tomtindelning.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 16 höft. (Nr 22.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Förslag

till

Lag om expropriation.

Härigenom förordnas som följer:

I. Allmänna bestämmelser.

Om expropriationsrätt.

1 §•

Fastighet, som tillhör annan än kronan, må tagas i anspråk genom
expropriation, om Konungen prövar det nödigt:

1. för befästning, övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten,
skjutbana, som äger betydelse för den allmänna skjutskicklighetens utveckling,
eller eljest för rikets försvar;

2. för allmän väg på landet eller i stad, järnväg eller spårväg för
allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats, kanal eller annan farled, flottled,
telegraf- eller telefonanläggning eller annan anläggning för den allmänna
samfärdselns främjande;

3. för allmän byggnad;

4. för ändamål, som det enligt lag eller författning tillkommer kommun
eller annan dylik samfällighet att tillgodose;

5. för att förse en ort med vatten eller förhindra förorenande av
vattenledning, som är anlagd för sådant ändamål;

6. för annat ändamål, som är jämförligt med något under 1, 2, 3,
4 eller 5 angivet och äger väsentlig betydelse för det allmänna;

7. för att inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller
fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd befolkning åstadkomma
tryggade bostadsförhållanden;

8. för att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en
ort mark till uppförande av byggnad för överläggningar eller föredrag,

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 22.

som åsyfta religiös uppbyggelse, folkbildning, social utveckling, nykterhetens
främjande eller avse annat dylikt allmänt ändamål av synnerlig vikt;

9. för åstadkommande på det allmännas bekostnad av skogsåterväxt
å skogsmark, som är genom kalhuggning eller på annat sätt ödelagd
och ej utgör nödig betesmark;

10. för kronans övertagande av flygsandsfält, varom ägaren försummat
att taga föreskriven vård;

11. för att i kronans ägo överföra jordområde av synnerligen märk lig

naturbeskaffenhet, för dess avsättande såsom naturminnesmärke, eller ock
synnerligen märklig fast fornlämning, vars bevarande ej kan på annat sätt
tryggas, jämte därför erforderlig mark; eller ,

12. för linbana, som är behövlig för ett företag av större gagn för orten.

Särskild rätt, som i avseende å fastighet tillkommer annan än kronan,
må ock exproprieras, om Konungen prövar det nödigt för ändamål,
som nu är sagt; och må expropriation enligt Konungens förordnande jämväl
äga rum för upphävande av särskild rätt till område, som är avsatt
till nationalpark.

2 §•

Ägare av fastighet, i avseende varå rätt till expropriation meddelats,
vare pliktig att, enligt vad i denna lag stadgas och Konungen i förordnandet
om expropriation föreskrivit, avstå fastigheten eller upplåta nyttjanderätt
eller servitutsrätt till densamma.

Har expropriationsrätt meddelats i avseende å särskild rätt, som besvärar
fastighet, vare rättighetens innehavare, enligt vad nyss är sagt,
pliktig avstå rättigheten eller underkasta sig inskränkning därav.

Avstås på grund av expropriation fastighet, till vilken särskild rätt
innehaves av annan än kronan, vare ock innehavaren pliktig avstå rättigheten.

Angående motsvarande tillämpning, då tomträtt eller vattenfallsrätt
exproprieras, av bestämmelserna om expropriation av fastighet är särskilt
stadgat.

3 §•

Är särskild rätt till fastighet föremål för expropriation utan att
fastigheten avstås, skall vad nedan stadgas om expropriation av fastighet
i tillämpliga delar gälla.

4 §.

Den, som vill hos Konungen söka rätt till expropriation, foge vid
ansökningen karta över fastigheten med beskrivning, utvisande, därest det

Kungl Maj:ts nåd. proposition nr 22.

är fråga om fastighet å landet, till vilken jordeboksenhet den hör, så ock
styrkt uppgift å fastighetens ägare och innehavare samt, om i något avseende
överenskommelse träffats, redogörelse därför. Är fastighetsregister
för orten upplagt, skall vid ansökningen fogas jämväl utdrag av registret,
såvitt fastigheten angår.

Är fråga endast om expropriation av särskild rätt till fastighet, äge
vad nu stadgats om bifogande av karta med beskrivning samt uppgift å
ägare och innehavare tillämpning i avseende å den fastighet, som är föremål
för rättigheten; dock må expropriationsrätt beviljas, utan att ansökningen
åtföljes av karta och beskrivning, om Konungen icke finner dem
vara, av nöden för ärendets prövning. Innehaves den rätt sökanden vill
expropriera av annan än fastighetens ägare, skall, förutom ovan omförmälda
handlingar, styrkt uppgift å innehavaren bifogas ansökningen.

Då rätt till expropriation blivit sökt, skall tillfälle lämnas fastighetens
ägare och innehavare att avgiva yttrande, huruvida den avsedda
markens avstående eller upplåtande är med särskild olägenhet förenat,
eller annan lämplig mark kan med mindre olägenhet tagas i anspråk,
eller eljest något är att erinra i anledning av ansökningen.

5 §•

Konungen bestämme, vilket område expropriationen må omfatta.

Finnes mer än ett område vara tjänligt för det avsedda ändamålet,
må expropriationsrätt ej meddelas beträffande område, vars avstående eller
upplåtande medför större olägenhet än nödigt är; och skall jämväl i övrigt
tillses, att ändamålet må, utan oskälig kostnad för den exproprierande,
vinnas med minsta olägenhet för annan, vars rätt är i fråga.

Prövas särskilda bestämmelser erforderliga för att trygga fastighetens
användande för det avsedda ändamålet, meddele Konungen sådana bestämmelser;
tillkommande det Konungens befallningshavande att hålla hand
över meddelade bestämmelsers efterlevnad.

Konungen utsätte viss tid, inom vilken den, som erhållit expropriationsrätt,
skall fullfölja frågan genom ansökning om stämning till domstol,
vid äventyr att expropriationsrätten upphör.

6 §.

Expropriationsrätt må ej från innehavaren övergå på annan, utan
att Konungen det medgiver.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Om expropriationsersättiiing.

7 §•

För fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskilling motsvarande
fastighetens fulla värde. Exproprieras en del av en fastighet och
lider återstoden skada eller intrång genom expropriationen eller den exproprierade
delens användande, skall full ersättning därför gäldas. Uppkommer
eljest genom expropriationen skada för ägaren, skall ock sådan
skada fullt ersättas.

År den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning
pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande eller förminskande av skada
eller intrång, varde expropriationsersättningen därefter jämkad. Innebär
sådant åtagande utfästelse av servitut till förmån för fastighetsdel, som ej
exproprieras, och sker ej expropriationen för kronans räkning, må, om
fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan
att den gjorts i sådan form, att inteckning för servitutet kan meddelas.

Expropriationsersättningen skall bestämmas i penningar, att utgå på
en gång.

8 §•

Vid bestämmande av löseskillingen för fastighet, som exproprieras,
må hänsyn icke tagas till sådan förändring i värdet därå, som uppstår
allenast till följd av expropriationsrättens beviljande eller det avsedda ändamålets
genomförande.

9 §•

Exproprieras en del av en fastighet och föranleder expropriationen
eller den exproprierade delens användande skada eller intrång å den återstående
delen men i annat hänseende jämväl nytta för densamma, skall
ersättning för sådant men gäldas endast i den mån det överstiger nyttan.

10 §.

Har, efter det fråga om expropriation blivit väckt, kostnad nedlagts
å fastigheten i uppenbar avsikt att höja expropriationsersättningen, må
genom sådan kostnad åstadkommen förökning av fastighetens värde icke
tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.

11 §•

Vad i 7—10 §§ stadgas om fastighet äge motsvarande tillämpning
beträffande särskild rätt till fastighet, som avstås på grund av expropriation.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Om utvidgning av expropriationen.

12 §.

Har expropriationsrätt meddelats beträffande en del av en fastighet
och lider genom expropriationen eller den exproprierade delens användande
en återstående del av fastigheten synnerligt men, varde jämväl
denna del exproprierad, om ägaren det begär. Skall nyttjanderätt eller
servitutsrätt upplåtas och föranledes därav synnerligt men för fastigheten
eller någon del därav, vare ock ägaren berättigad fordra, att område, som
lider sådant men, skall lösas.

Om vid expropriation av en del av en fastighet ersättningen för
skada eller intrång å en återstående del skulle uppgå till två tredjedelar
av den delens värde, eller ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitutsrätt till fastighet skulle motsvara två tredjedelar av värdet å
fastigheten, äge den exproprierande lösa det område, som lider sådant
men eller utgör föremål för rättigheten. Kostnaden för åtgärd, som i 7 §
andra stycket avses, varde inberäknad i ersättning som nu är sagd.

Om expropriationsmåls förberedande handläggning vid domstol.

13 §.

Expropriationsmål skall instämmas till underrätten i den ort, där
fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske från särskilda inom olika underrätters domvärjo
belägna fastigheter, som ej lämpligen kunna för expropriationsersättningens
bestämmande uppskattas annat än såsom en enhet, förordna
Konungen, att för sådan uppskattning frågan om expropriationen skall i
sin helhet instämmas till den av underrätterna Konungen bestämmer.

14 §.

På ansökning av den exproprierande utfärde rätten i stad och domaren
på landet stämning å fastighetens ägare så ock å andra ersättningsberättigade,
om sådana sakägare av sökanden uppgivas. Kätten eller
domaren föranstalte ock att, till underrättelse för möjligen befintliga
okända sakägare, kungörelse om tiden för målets företagande vid rätten

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 22.

minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten
är belägen, samt införes i allmänna tidningarna och tidning inom
orten. Målet värde tillika, om det ej angår allenast upphävande av särskild
rätt, som ej är intecknad i fastigheten, antecknat i rättens inteckningsprotokoll,
på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad
å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, samt anmärkt i inteckningseller
fastighetsboken.

Avser på grund av förordnande, som i 13 § andra stycket sägs,
stämning i expropriationsmål fastighet utanför rättens domvärjo, åligger
den, som utfärdat stämningen, att därom ofördröjligen göra anmälan hos
rätten eller domaren i den ort, där fastigheten är belägen, för anteckning
enligt vad nyss är sagt.

Vistas känd sakägare utrikes eller å okänd ort, och finnes ej någon,
som äger att för honom föra talan, förordne rätten god man att i saken
företräda den frånvarande.

15 §.

Vad i denna lag stadgas om sakägare galle ej innehavare av
fordran, för vilken inteckning i fastigheten är sökt eller beviljad eller
fastigheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

16 §.

Vid rätten skall företes gravationsbevis rörande fastigheten.

17 §.

Fastighetens ägare vare pliktig att uppgiva övriga sakägare i avseende
å samma egendom. Underlåter han det utan laga skäl, och uppstår
skada för sakägare, som saknat kännedom om expropriationen, skall han
hålla sådan sakägare skadeslös. Erinran härom varde införd i den stämning,
som utfärdas å fastighetens ägare.

18 §.

Har under målets handläggning sakägare uppgivits eller eljest blivit
känd, varde han stämd i målet, om han ej ändå kommit tillstädes.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

19 §.

Tvistas om fastighet, som exproprieras, vare den av de tvistande,
som innehar fastigheten, berättigad att med laga verkan tala och svara
för densamma, till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren ingått,
eller annan i målet vidtagen, för denne bindande åtgärd. Har förre ägaren
varit stämd eller kommit tillstädes i målet, vare stämning å nye ägaren
ej behövlig.

Vad sålunda stadgas äge motsvarande tillämpning beträffande särskild
rätt till fastighet, som avstås på grund av expropriation.

20 §.

Prövas särskilda inom rättens domvärjo belägna fastigheter, från
vilka expropriation skall ske, ej lämpligen kunna för expropriationsersättningens
bestämmande uppskattas annat än såsom en enhet, förordne rätten
om sådan uppskattning.

21 §.

Då målets förberedande handläggning vid rätten avslutats, skall, om
ej stadgandena i 59 § annat föranleda, inför rätten tillsättas nämnd för
bestämmande av expropriationsersättningen.

Kan tid för målets fortsatta handläggning vid rätten ej bestämmas,
förklare rätten målet vilande.

Rätten tillställe nämnden protokoll och övriga handlingar i målet.

Om expropriationsnämnd.

22 §.

Komma parterna överens om val av expropriationsnämnd, äge de
bestämma, huru många och vilka personer skola deltaga i nämnden; dock
vare antalet alltid ojämnt.

Eljest skall nämnd utses på sätt nedan sägs.

23 §.

Konungens befallningshavande skall för en tid av tre kalenderår till
ordförande i expropriationsnämnder inom länet utse en i praktiska värv

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 22.

väl förfaren man ävensom förordna ersättare för denne. För Stockholms
stad skola ordförande och ersättare enligt vad nu är sagt utses av överståthållarämbetet.

Till ledamöter i expropriationsnämnder vare inom varje län följande
valbara, nämligen tjugofyra av landstinget utsedda och, om stad, som ej
deltager i landsting, tinnes, tolv av stadsfullmäktige i varje sådan stad
valda ävensom så många av Konungens befallningshavande utsedda, som
motsvara antalet av dem landstinget och stadsfullmäktige valt. Finnas
inom ett län två landsting, skall vartdera utse tolv valbara. De valbara
skola utses för en tid av tre kalenderår. I den mån möjligt är skall iakttagas,
att länets olika delar och de särskilda slag av sakkunskap, som för
expropriationsnämnder inom länet äga den största betydelsen, bliva behörigen
företrädda bland de valbara; börande minst halva antalet av dem
landsting och tolv av dem Konungens befallningshavande utser vara ägare
av jordbruksfastighet.

Ersättaren för ordföranden i expropriationsnämnder vare ock, med
iakttagande av vad i 27 § sägs, valbar till ledamot i nämnd.

Då ordförande och ersättare för ordföranden skola utses, äge sådant
rum, innan landstinget för året sammanträder, och lämne Konungens befallningshavande
landstinget samt, om stad, som ej deltager däri, finnes,
stadsfullmäktige därstädes meddelande, vilka blivit utsedda. Stadsfullmäktige
företage sitt val, efter det de från landstinget mottagit underrättelse,
vilka landstinget utsett. Sist fullgöre Konungens befallningshavande,
efter erhållet meddelande om landstingets och stadsfullmäktiges
val, vad i fråga om utseende av valbara på Konungens befallningshavande
ankommer.

Stockholms stad och län utgöre i fråga om utseende av valbara ett
område. Antalet valbara skall vara nittiosex, av vilka landstinget i Stockholms
län, Stockholms stadsfullmäktige, överståthållarämbetet och Konungens
befallningshavande i Stockholms län var för sig i nu angivna ordning
utse tjugofyra. I övrigt äge vad ovan i denna § stadgas motsvarande
tillämpning.

24 §.

Avgår ordföranden eller ersättaren för ordföranden i expropriationsnämnder
eller till ledamot i sådana nämnder valbar före den bestämda
tidens utgång, skall vederbörande valmyndighet utse någon i den avgångnes
ställe för den tid, som för honom återstått. Sådant val må, om det
skall förrättas av landsting, anstå till landstingets näst därefter infallande
lagtima möte.» År valmyndigheten annan än Konungens befallningshavande,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 16 höft. (Nr 22.) 2

10 Kungl. Majits nåd. proposition nr 22.

erhålle befallningshavanden genom valmyndighetens försorg underrättelse
om valet.

25 §.

En förteckning upptagande ordföranden och ersättaren för ordföranden
i expropriationsnämnder samt de inom länet eller, beträffande Stockholms
stad och län, inom deras område till ledamöter i sådana nämnder
valbara skall av Konungens befallningshavande varje år, sedan vad i 23 §
stadgas blivit för året fullgjort, införas i länskungörelserna samt tillställas
rätten i stad och domaren på landet. Inträffar ändring i förhållande, som
är upptaget i förteckningen, skall ock tillkännagivande därom göras på
sätt nu är sagt.

Rätten och domaren hålle förteckningen tillgänglig för allmänheten.

26 §.

Den, som är bosatt utom länet, eller ej uppnått tjugofem års ålder,
eller ej råder över sig och sin egendom, eller enligt domstols utslag är
förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att i rikets tjänst vidare
nyttjas eller att föra annans talan inför rätta, må ej utses till ordförande
eller ersättare för ordföranden i expropriationsnämnder eller uppföras bland
de till ledamöter i sådana nämnder valbara; dock må för Stockholms stad
och län valbara utses inom såväl staden som länet.

Uppdrag, varom nu är fråga, må ej annan undandraga sig än den,
som uppnått sextio års ålder eller sex år innehaft sådant uppdrag, samt
tjänsteman, som är av sin tjänst förhindrad att mottaga uppdraget.

27 §.

Expropriationsnämnd skall utgöras av ordföranden och fyra ledamöter.
Vardera parten äge utse en ledamot och rätten två ledamöter i
nämnden. Aro å någondera sidan två eller flera, som hava gemensam del r
i saken, och bliva de ej ense, vem de skola utse, välje rätten ledamot i
deras ställe. Samma lag vare, om part utan styrkt laga förfall underlåter
att fullgöra valet. Har av flera samägare en utövat valrätt, gälle det för
dem alla.

Ersättaren för ordföranden i expropriationsnämnder må ej av annan
än rätten utses till ledamot i nämnd.

Kunna ägaren av fastighet och annan sakägare i avseende å samma
fastighet ej enas om val av ledamot i nämnden, äge de var för sig utse

Kungl. Majds nåd. proposition nr 22. 11

en ledamot att vid sakens prövning, såvitt en var av dem rör, deltaga i
nämnden.

Ersättare för ledamöterna i nämnden skola ock, särskilt för varje
ledamot, utses enligt vad om ledamöter är stadgat.

28 §.

Skola särskilda fastigheter, som tillhöra olika ägare, uppskattas såsom
en enhet enligt vad i 13 eller 20 § sägs, galle om val av nämnd vad
i 27 § stadgas för det fall att två eller flera hava gemensam del i saken.

29 §.

Då nämnd blivit utsedd, kalle ordföranden, så snart ske kan, ledamöterna
i nämnden till sammanträde i den ort, där fastigheten är belägen.

Underrättelse om tid och ort för sammanträdet skall genom ordförandens
försorg minst en vecka förut med posten sändas till sakägarna.

30 §.

Emot ordföranden eller ledamot i nämnd galle dessa jäv: om han
är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör jäv
mot domare; om han eller någon, som är med honom sålunda skyld eller
besvågrad, har del i saken eller kan vänta synnerlig nytta eller skada
därav; om han såsom domare eller eljest å ämbetets vägnar deltagit i
åtgärd eller beslut, som rör saken; om han varit fullmäktig i saken eller
däri vittnat eller yttrat sig däri såsom sakkunnig; om han är part i en
lika sak; om han är parts vederdeloman eller uppenbare ovän; om han
står under någondera partens förmanskap eller är i hans tjänst eller av
honom åtnjuter lön eller underhåll; samt om han står under tilltal för
brott, som kan medföra förlust av medborgerligt förtroende.

Har expropriationsmålet varit handlagt vid häradsrätt, må ej den,
som därvid suttit i häradsnämnden, av sådan orsak anses jävig. Ej heller
vare den, som av kronan åtnjuter lön eller underhåll, därför jävig i mål,
vari kronan är part.

Söker någon sak med ordföranden eller ledamot i expropriationsnämnd
eller tillfogar honom något med ord eller gärning i ändamål att
därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för jäv.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

31 §.

Ändring i nämnds sammansättning skall ej föranledas därav, att
ordföranden eller ledamot flyttar utom valområdet eller den i 23 § omförmälda
tid för honom utlöper.

Ej heller må ordföranden eller ledamot avgå ur nämnd på den grund
att han uppnått sextio års ålder eller sex år varit ordförande eller ersättare
för ordföranden i expropriationsnämnder inom valområdet eller
uppförd bland de till ledamöter i sådana nämnder valbara.

32 §.

Är ordföranden eller ledamot, då nämnden tillsättes, bosatt utom
valområdet, eller finnes för ordföranden eller ledamot annat hinder, som
i 26 § första stycket sägs, eller finnes jäv mot ordföranden eller ledamot,
må part framställa anmärkning därom antingen inför rätten vid nämndens
tillsättande eller, om den omständighet, varå anmärkningen grundas, då
ej var för handen eller parten kunnig, inför nämnden å första dag, då
den, som anmärkningen angår, har säte i nämnden och parten om sagda
omständighet äger kännedom. Visas mål, som varit av nämnd handlagt,
åter till nämnden, pröve rätten därvid sådan inför densamma under den
senare handläggningen gjord anmärkning, som ej, enligt vad nu är sagt,
kunnat förut inför rätten eller inför nämnden framställas; och skall beträffande
nämndens nya sammanträde stadgandet om parts rätt att vid det
tidigare sammanträdet framställa anmärkning äga motsvarande tillämpning.

Göres anmärkning, som nu är sagd, inför nämnden, varde den av
nämnden prövad. Ogillas anmärkningen, skall förrättningen fortsättas.
Anmäler part vid det första rättegångstillfälle, då målet åter förekommer
till handläggning, missnöje med beslut, varigenom nämnden ogillat anmärkning,
pröve rätten anmärkningen.

över rättens beslut i fråga om anmärkning, som ovan sägs, må
klagan ej föras.

Hinder, som i 26 § första stycket avses, må ock, om anmärkning
därom ej gjorts inför rätten, på anmärkning inom nämnden av denna
prövas.

33 §.

Är ordföranden av laga förfall hindrad att deltaga i nämnden eller
har han funnits jävig, och kan ej heller ersättaren fullgöra uppdraget,
namne Konungens befallningshavande särskild ordförande.

Har ledamot på grund av laga förfall eller jäv avgått ur nämnd,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

och är jämväl ersättaren av sådant förfall hindrad eller är han jävig, skall ny
ledamot utses enligt vad eljest för val till nämnden gäller. Dock äge, om
val av ny ledamot skall ske efter det målet överlämnats till nämnden, å
landet domaren taga den befattning med valet, vilken eljest tillkommer rätten.

Vad ovan i denna § stadgas äge motsvarande tillämpning, om hinder
för deltagande i nämnd prövats föreligga på grund av förhållande, som i
26 § första stycket avses.

34 §.

Utebliver ordföranden eller ledamot utan laga förfall från sammanträde,
och föranleder hans utevaro kostnad, skall denna av honom gäldas.
År ersättaren tillstädes, inträde han i nämnden; och ankomme i annat fall
på nämnden, huruvida ersättaren skall inkallas i den uteblivnes ställe.

Konungens befallningshavande äge på anmälan förelägga den uteblivne
vite.

35 §.

Nämnden må ej, utöver vad i 34 § stadgas, vidtaga åtgärd, med
mindre ordföranden och alla ledamöter äro tillstädes.

36 §.

Part äge att inför nämnden andraga vad han aktar nödigt samt att
låta höra sakkunniga inför nämnden.

Finner nämnden skäl att höra part eller sakkunnig eller att på annat
sätt inhämta närmare upplysningar, have rätt därtill.

Vid förrättningen skall genom ordförandens försorg föras protokoll.

37 §.

Vid nämndens överläggningar till beslut må ej någon utom nämnden
närvara.

38 §.

Ersättning må ej bestämmas lägre än vad den exproprierande i
målet erbjudit eller högre än motparten begärt.

Till förfång för innehavare av fordran, för vilken fastighet svarar,
må dock ej löseskilling för fastigheten eller, om endast en del av fastigheten
exproprieras, ersättning för skada eller intrång å den återstående
delen och ej heller ersättning för upplåtelse av särskild rätt till fastigheten
sättas lägre än till fulla värdet, även om ägaren mindre begärt.

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 22.

Har den exproprierande enligt vad i 54 § sägs tagit fastighet i besittning,
sedan uppskattning för ersättningens bestämmande ägt rum
men innan ersättningen blivit slutligt bestämd, må ej vid ny uppskattning
ersättningen sättas lägre än till det värde, som framgått av den
tidigare uppskattningen.

39 §.

Då fastighet exproprieras, uppskatte nämnden ej mindre fastighetens
värde än även värdet av all särskild rätt, som i avseende å fastigheten
tillkommer sakägare och ej jämlikt utfästelse av den exproprierande lämnas
orubbad. Medför särskild rätt, som tillkommer sakägare, förminskning av
fastighetens värde, skall uppskattningen av fastigheten avse det värde denna
med därå vilande besvär äger. Är fastighet, vilken svarar för fordran
som skall utgå ur ersättningen, tillika besvärad av annan särskild rätt,
som förminskar fastighetens värde och åtnjuter sämre rätt än fordringen,
uppskatte nämnden jämväl det värde fastigheten utan sådant besvär
skulle äga.

Ersättningen skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskilling
för exproprierad fastighet, ersättning för skada eller intrång å
fastighet och annan ersättning till ägaren värde ock bestämda var för sig.

40 §.

Har fråga om expropriation av fastighet enligt 12 § blivit väckt,
varde jämväl denna fastighet värderad av nämnden.

41 §.

Yad de flesta i nämnden säga galle för nämndens beslut.

Äro flera meningar och kunna de till varandra jämkas, galle den
mening, som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna.

Kunna icke, då flera meningar äro, dessa jämkas till varandra, galle
den, som biträdes av flera röstande än någon annan. Finnes ej, enligt
vad nu är sagt, röstövervikt, skall ny omröstning anställas mellan de
meningar, som erhållit mer än en röst var, och varde den mening gällande,
om vilken de flesta i nämnden då förena sig. Har var sin mening,
galle vad ordföranden säger.

I fråga om uppskattningen må ej i protokollet införas eller eljest
kungöras, huru nämnden inom sig röstat, och ej heller skälen för beslutet
uppgivas.

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 22.

42 §.

Nämndens beslut skall avfattas skriftligen och undertecknas av nämnden;
och insände ordföranden, så snart ske kan, beslutet jämte det vid
förrättningen förda protokoll till rätten eller domaren.

Om expropriationsmåls slutliga handläggning.

43 §.

Har expropriationsmålet förklarats vilande, skall tillkännagivande
om tiden för dess förnyade företagande vid rätten genom rättens eller
domarens försorg minst fjorton dagar förut såväl med posten sändas till
den exproprierande som uppläsas i kyrkan för den församling, där fastigheten
är belägen, samt införas i allmänna tidningarna och tidning inom
orten.

44 §.

Under målets förnyade handläggning vid rätten må ej upptagas ny
fråga, som kunnat väckas tidigare och enligt denna lag tillhör expropriationsnämnds
behandling.

45 §.

År ersättning av expropriationsnämnden bestämd till lägre belopp
än den exproprierande i målet erbjudit, eller är annan ersättning än som
avses i 38 § andra stycket av expropriationsnämnden bestämd till högre
belopp än den till ersättningen berättigade i målet yrkat, varde sådan
ersättning av rätten jämkad till det belopp, som erbjudits eller yrkats.
Strider expropriationsnämndens uppskattning mot vad i 38 § tredje stycket
stadgas, varde den ock av rätten jämkad till överensstämmelse därmed.
Eljest må rätten ej göra ändring i uppskattningen.

Har nämnden ej iakttagit vad i 39 och 40 §§ sägs eller eljest ej
förfarit i enlighet med bestämmelserna i denna lag, förvise rätten målet
eller den del, vari rättelse tarvas, åter till nämnden.

Finner rätten, att nämnden vid bestämmande av ersättning, som
avses i 38 § andra stycket, gått utöver fastighetsägarens yrkande, meddele
rätten därom besked; och skall, därest överskott, som ej faller inom det
yrkade beloppet, uppstår efter gäldande av de fordringar, som skola utgå
ur ersättningen, vad för sådant fall i 57 § stadgas äga tillämpning.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

46 §.

Har någon yrkat expropriation av fastighet enligt 12 §, give rätten
besked, huruvida yrkandet är lagligen grundat.

47 §.

Expropriationsnämndens uppskattning varde, med iakttagande av
vad i 45 och 46 §§ sägs, fastställd av rätten.

I fråga om belopp, som blivit enligt uppskattningen bestämt, må
ändring i rättens utslag ej sökas.

Om expropriationsersättnings erläggande och tillträde av fastigheten.

48 §.

Expropriationsersättningen skall nedsättas hos Konungens befallningshavande
inom nittio dagar från det rättens utslag vunnit laga kraft.

Vid nedsättningen ingive den exproprierande till Konungens befallningshavande
gravationsbevis rörande fastigheten, rättens utslag samt
bevis att och när utslaget vunnit laga kraft.

49 §.

Då vad i 48 § första stycket stadgas blivit fullgjort, vare expropriationen
fullbordad och nye ägaren berättigad att genast taga fastigheten i
besittning.

Exproprierad fastighet skall övergå till nye ägaren fri från all särskild
rätt, som innehavaren jämlikt 2 § tredje stycket är pliktig avstå;
dock häfte fastigheten fortfarande för särskild rätt, som tillkommer sakägare
och som jämlikt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad. Fastighetens
ansvar för allmänna utskylder eller för fordringar, som åtnjuta
förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken, förändras ej
genom expropriationen.

Genom expropriation förvärvad särskild rätt till fastighet äge företräde
framför all annan rätt till samma fastighet.

50 §.

Försummas vad i 48 § första stycket är stadgat, och har ej den
exproprierande enligt medgivande av fastighetens ägare eller stadgande i

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22. 17

denna lag tagit fastigheten i besittning, vare expropriationsrätten förverkad.

Visar fastighetens ägare vid rätten att förverkande ägt rum, äge
vad i 14 § stadgas om anteckning i inteckningsprotokollet samt intecknings-
eller fastighetsboken motsvarande tillämpning. Sker sådan anteckning
inom nittio dagar från förverkandet, skall rätten om anteckningen
genast göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Varda de handlingar, som i 48 § andra stycket avses, ej ingivna
till Konungens befallningshavande vid nedsättning av expropiåationsersättningen,
åligger Konungens befallningshavande att ofördröjligen på den
exproprierandes bekostnad anskaffa nämnda handlingar.

51 §.

Med fastighetsägarens medgivande må inom nittio dagar från det
expropriationsrätten förverkats efter vad i 50 § första stycket sägs expropriationen
fullbordas genom nedsättande av expropriationsersättningen.

Fastighetsägaren må ock inom nämnda tid från expropriationsrättens
förverkande hos Konungens befallningshavande påfordra expropriationens
fullbordande; och åligger det i sådant fall Konungens befallningshavande
att låta uttaga expropriationsersättningen av den exproprierande.

Expropriationen må ej enligt vad nu är sagt fullbordas, sedan anteckning
enligt 50 § andra stycket skett.

52 §.

Har den exproprierande enligt medgivande av fastighetens ägare
eller stadgande i denna lag tagit fastigheten i besittning utan nedsättande
av expropriationsersättningen, och försummas vad i 48 § första stycket är
stadgat, må sakägare hos Konungens befallningshavande påkalla uttagande
av den sakägaren tillkommande ersättning.

53 §.

Vid ansökning, som i 51 § andra stycket eller 52 § avses, skola
fogas rättens utslag samt bevis att och när utslaget vunnit laga kraft; och
skola utsökningslagens stadganden om verkställighet av lagakraftägande dom
i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, äga motsvarande
tillämpning vid expropriationsersättningens uttagande.

Har expropriationsersättningen i sin helhet inkommit till Konungens
befallningshavande, vare expropriationen fullbordad.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 16 käft. (Nr 22.)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

54 §.

Vill den exproprierande taga fastigheten i besittning, innan rättens
utslag vunnit laga kraft, vare berättigad därtill, om han hos Konungens
befallningshavande nedsätter den i utslaget bestämda expropriationsersättning
samt ställer pant eller borgen för den ytterligare ersättning han på
grund av ändring i utslaget kan bliva skyldig gälda. År fall, som i 12 §
sägs, för handen, må den fastighet eller rättighet tillståndet till expropriation
omfattar tillträdas av den exproprierande mot nedsättande av därå
belöpande expropriationsersättning och säkerhets ställande enligt vad nyss
är sagt.

Varder till följd av klagan över rättens utslag expropriationsersättningen
slutligt bestämd till högre belupp än det enligt stadgandena i
första stycket nedsatta, galle om nedsättande av det öfverskjutande beloppet
vad i 48 § sägs. Bestämmes ersättningen ej till högre belopp, göre den exproprierande,
sedan utslag i målet vunnit laga kraft, anmälan härom hos
Konungens befallningshavande; och vare expropriationen fullbordad, då
sådan anmälan skett.

55 §.

Erlägges expropriationsersättning efter den i 48 § bestämda tid eller,
om fastigheten förut tagits i besittning, efter tiden härför, skall tillika
gäldas sex procent årlig ränta i förra fallet från den bestämda tidens utgång
och i senare fallet från tillträdesdagen; dock må expropriation gå i
fullbordan, ändå att räntebetalningen ännu ej fullgjorts.

56 §.

Medel, som nedsatts eller uttagits enligt vad ovan sägs, skola av
Konungens befallningshavande ofördröjligen insättas i bankinrättning för
att där innestå mot ränta.

57 §.

Konungens befallningshavande utbetale nedsatta eller uttagna medel
jämte därå upplupen ränta till den, som är till desamma berättigad.

Besväras fastighet av sökt eller beviljad inteckning för fordran, eller
kan fastighet jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för
ogulden köpeskilling, skola i fråga om löseskilling för fastigheten samt,
om endast en del av fastigheten exproprierats, beträffande ersättning för
skada och intrång å den återstående delen, så ock angående ersättning för

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

upplåtelse av särskild rätt till sådan fastighet, stadgandena om fördelning
hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom hava
motsvarande tillämpning. År fastigheten förutom av fordran besvärad av
annan särskild rätt, som förminskar fastighetens värde och åtnjuter sämre
rätt. än fordringen, erhålle fordringsägaren, i den mån det tarvas för fulla
gäldandet av hans fordran, betalning såsom om fastigheten icke vore av
nämnda rätt besvärad, och varde ersättningen för rättigheten i motsvarande
mån förminskad. Har vid bestämmande av ersättning, som i första punkten
avses, nämnden gått utöver det belopp fastighetsägaren yrkat, och uppstår
efter gäldande av de fordringar, som skola utgå ur ersättningen, överskott,
som ej faller inom nämnda belopp, må fastighetsägaren ej uppbära
överskottet, utan varde detta återställt till den exproprierande.

Sammanträde för fördelningen varde hållet så snart ske kan. Kallelse
till sammanträdet skall genom Konungens befallningshavandes försorg
med posten sändas till fastighetens ägare samt kända innehavare av fordran,
som skall utgå ur ersättningen, och innehavare av annan särskild rätt,
som nyss är sagd; är innehavare av fordran okänd, läte ock Konungens
befallningshavande kungöra dagen för sammanträdet på sätt i 14 § om
kungörelse stadgas.

Innehades exproprierad fastighet såsom fideikommiss, hålle Konungens
befallningshavande den innehavaren tillkommande ersättning inne, till
dess Konungen förordnat, huru därmed skall förfaras.

58 §.

Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild
rätt som ej är intecknad i fastigheten, blivit fullbordad, åligger det Konungens
befallningshavande att därom ofördröjligen göra anmälan på landet
hos domaren och i stad hos rätten; och skall anteckning om att fastighet
exproprierats eller om särskild rätt, som genom expropriationen förvärvats,
göras i inteckningsprotokollet, på landet å nästa rättegångsdag
under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden,
samt införas i intecknings- eller fastighetsboken.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av gemensamt
intecknade fastigheter exproprieras eller särskild rätt till intecknad
fastighet genom expropriation förvärvas, vid fördelning av expropriationsersättning
likvid å intecknings huvudstol, åligger ock Konungens befallningshavande
att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit
laga kraft, ofördröjligen göra anmälan enligt vad nyss sagts och tillika
insända fördelningslängden.

Kvngl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Om överenskommelse rörande expropriationsersättningen.

59 §.

Hava parterna träff a t överenskommelse rörande expropriationsersättningen
för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet, och
visas att fastigheten ej besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran
och ej heller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand
häfta för ogulden köpeskilling, eller att den avtalade ersättningen förslår
till full betalning av de fordringar, som vid fördelning av ersättningen
skola därur utgå, eller att överenskommelsen godkänts av de fordringsägare,
som ej skulle erhålla full betalning, värde överenskommelsen fastställd
av rätten.

Vill den exproprierande, utan att förhållande som i första stycket
sägs blivit visat, erhålla fastställelse å överenskommelse om ersättningen
för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet, läte han till
rätten stämma de kärida fordringsägare, som ej godkänt överenskommelsen.
Är fordringsägare okänd, varde ock tiden för frågans företagande vid rätten
kungjord på sätt i 14 § omförmäles. Bestrider vid rätten fordringsägare,
att överenskommelsen må fastställas, varde, om ej full betalning för
hans fordran lämnas honom, expropriationsnämnd tillsatt. I annat fall
må, därest expropriationen avser endast en ringa del av fastigheten eller
upplåtelse av särskild rätt, som medför ringa men, och uppenbarligen icke
rubbar säkerheten för fordringsägare, som ej godkänt överenskommelsen,
rätten meddela fastställelse.

överenskommelse om annan expropriationsersättning än ersättningen
för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet varde ock,
på anmälan av part, fastställd av rätten.

Fastställelse må ej meddelas å överenskommelse om att expropriationsersättning
skall utgå annorledes än på en gång, ej heller å överenskommelse
om expropriationsersättning för fastighet, som innehaves såsom
fideikommiss.

60 §.

Har överenskommelse om expropriationsersättning blivit av rätten
fastställd, galle i tillämpliga delar vad i 48—58 §§ stadgas. Skall enligt
överenskommelsen expropriationsersättning ej utgå, göre den exproprierande,
i stället för att nedsätta ersättning, anmälan hos Konungens befallningshavande;
och vare, då rättens utslag vunnit laga kraft och sådan
anmälan blivit gjord, expropriationen fullbordad.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Om återkallande av exproprintionsanspråk.

61 §.

Vill den, som genom ansökning om stämning till rätten fullföljt anspråk
på expropriation, återkalla anspråket, göre han, sist innan rätten
meddelat utslag i målet, hos rätten eller domaren skriftlig anmälan om
återkallelse^ med bifogande av bevis att han fullgjort vad i 62 § andra
stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallelse försutten. Den, som
återkallat, åligger att ofördröjligen giva motparten samt, om expropriationsnämnd
har saken under behandling, nämndens ordförande del av
återkallelsen. Vad i 14 § stadgas om anteckning av expropriationsmål
äge, sedan rätten skilt målet från sig, motsvarande tillämpning beträffande
anteckning av återkallelse.

Återkallelse må gälla hela den fastighet expropriationsanspråket omfattar,
så ock någon del därav, om ej genom expropriationen eller den
exproprierade delens användande den återstående delen skulle lida synnerligt
men. Ej må återkallelse göras i avseende å mark, som den exproprierande
tagit i besittning,

62 §.

Har på grund av expropriationsanspråket skada uppstått för sakägare,
vare, då återkallelse skett, den exproprierande skyldig ersätta skadan.

Innan återkallelse göres, ställe den exproprierande hos Konungens befallningshavande
pant eller borgen för gäldande av skadeersättning som
nu är sagd.

Om förändring i grunderna för expropriationsnämndens uppskattning.

,63 §.

Har, sedan expropriationsnämndens förrättning avslutats men innan
expropriationsmålet slutligen avgjorts, fastigheten genom naturhändelse
eller annorledes så förändrats, att dess värde uppenbarligen väsentligt
understiger värdet vid tiden för förrättningen, äge den exproprierande
erhålla ny uppskattning; och varde på hans begäran målet för sådant ändamål
av rätten återförvisat till nämnden.

Vad i första stycket stadgas galle ej i fråga om fastighet, som den
exproprierande tagit i besittning, innan förändringen inträffade.

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 22.

64 §.

Visas före expropriationsmålets slutliga avgörande, att fastighet lider
skada eller intrång, som uppkommit efter det expropriationsnämndens förrättning
avslutats och ej kunnat förutses vid förrättningen men enligt 7 §
skall ersättas, varde, om någon till ersättning berättigad det begär, målet
återförvisat till nämnden för uppskattning av skadan eller intrånget.

65 §.

Har ej enligt 64 § återförvisning till expropriationsnämnden ägt rum
för uppskattning av skada eller intrång, som i samma § omförmäles, äge
bestämmelserna i denna lag ej tillämpning i fråga om skadan eller intrånget.

Om expropriationskostnad.

66 §.

'' Ordföranden och ledamöterna i expropriationsnämnd njute ersättning
för uppskattningen samt ordföranden därjämte för kallelser, protokollsföring
och beslutets avfattande i skrift med belopp, som bestämmes av
rätten, om överenskommelse ej träffas.

Har expropriationsmålet återförvisats till nämnden enligt vad i 45 §
andra stycket sägs, skall ersättning för det arbete, som härav föranledes,
ej tillkomma nämnden, om ej rätten av särskild anledning det föreskriver.

67 §.

Den exproprierande vare pliktig gälda all av expropriationsmålets
handläggning, expropriationsersättningens bestämmande och fördelning eller
eljest av expropriationen följande kostnad. Dock äge han, om han utgivit
kostnad, som i 34 § första stycket avses, söka kostnaden åter av den, som
därför svarar.

Om lösningsrätt till exproprierad egendom.

68 §.

Har exproprierad fastighet eller genom expropriation förvärvad särskild
rätt ej kommit till användning för det avsedda ändamålet eller dess
användande för ändamålet upphört och är nämnda ändamål såvitt angår
dylik fastighet eller rätt att anse såsom övergivet, eller användes fastighet
eller rätt som nyss sagts i väsentlig omfattning för annat ändamål än
det avsedda, må fastigheten eller den särskilda rätten lösas, därest talan

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

om dess avträdande instämmes inom tjugo år från det expropriationen
fullbordats. Lösningsrätt tillkomme, när hel fastighet exproprierats, den,
som närmast före expropriationens fullbordande var fastighetens ägare,
eller hans rättsinnehavare och, om en del av en fastighet exproprierats,
ägaren av den återstående delen samt, då fråga är om särskild rätt, ägaren
av den fastighet, som därav besväras.

Har, efter det fastighet exproprierats, byggnad uppförts å fastigheten
eller eljest- därå nedlagts kostnad, må vad sålunda påkostats jämväl
lösas, om det i stämningen yrkas.

69 §.

Vid lösen enligt 68 § första stycket må värdet ej sättas högre än
till den expropriationsersättning, som utgivits. I övrigt skola beträffande
lösen, som i 68 § sägs, denna lags bestämmelser om expropriation i tilllämpliga
delar gälla; dock ankomme på rättens prövning, huru kostnad,
som i 67 § avses, skall i första hand gäldas.

Strider expropriationsnämnds uppskattning mot vad i första stycket
första punkten av denna § stadgas, värde den av rätten jämkad till överensstämmelse
därmed.

70 §.

Löses ej vad å exproprierad fastighet blivit påkostat, vare ägaren
berättigad att det bortföra; återställe dock fastigheten i det skick, vari
den vid expropriationen befann sig.

År ej vad sålunda må från fastigheten skiljas bortfört därifrån inom
nittio dagar från det fastigheten må av nye ägaren tagas i besittning, tillfälle
det honom utan lösen.

Äro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten,
vare nye ägaren berättigad till gottgörelse för värdet av vad från
fastigheten tagits, om han under domstolens förberedande handläggning
av målet eller inför nämnden det yrkar; och varde värdet, om överenskommelse
ej träffas, av nämnden bestämt enligt vad i denna lag stadgas.
Innan gottgörelse, som alltså tillkommer nye ägaren, lämnats, må anläggningen
ej bortföras från fastigheten.

Om förundersökning.

71 §.

Vill någon för ansökning om rätt till expropriation låta upprätta
karta över fastighet eller eljest verkställa nödig förundersökning därå, äge

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Konungens befallningshavande på ansökning föreskriva, att erforderligt
tillträde till fastigheten under viss tid skall lämnas. Dylik föreskrift må
dock ej meddelas, om Konungens befallningshavande finner det uppgivna
ändamålet icke vara sådant, som i 1 § avses.

Om undersökningens påbörjande underrätte sökanden minst fjorton
dagar förut fastighetens ägare och, därest fastigheten är utarrenderad,
arrendatorn.

Växande träd må ej för undersökningen fällas, med mindre Konungens
befallningshavande det särskilt medgivit.

72 §.

Föranleder undersökning, som i 71 § avses, skada, skall ersättning
därför gäldas av den, som påkallat undersökningen. Ersättningen skall,
om överenskommelse ej träffas, bestämmas av domstol.

Innan undersökningen börjas, skall sökanden hos Konungens befallningshavande
ställa pant eller borgen för ersättningens gäldande.

Om pant eller borgen.;

73 §.

Skall någon enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej
sådan säkerhet godkänd av den, till vars förmån den ställes, varde säkerheten
prövad av Konungens befallningshavande.

Borgen må ej godkännas av Konungens befallningshavande, utan att
löftesmännen förbundit sig en för alla och alla för en såsom för egen skuld.

74 §.

Vad i denna lag stadgas om ställande av pant eller borgen galle
ej kronan.

2. Särskilda bestämmelser om expropriation av naturminnesmärke eller

fornlämning.

75 §.

Fråga om att jordområde skall exproprieras för att avsättas såsom
naturminnesmärke må väckas endast av vetenskapsakademien.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Fråga om att för bevarande av fast fornlämning denna skall jämte
därför erforderlig mark exproprieras må väckas endast av vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien.

3. Särskilda bestämmelser om expropriation för allmänna vägar.

76 §.

Ansökning om expropriationsrätt för anläggning eller förändring av
allmän väg skall åtföljas av fullständig beskrivning över det tillämnade
företaget med avfattning på karta av vägens sträckning, styrkt uppgift på
ägare och innehavare av fastighet, varöver vägen skall framdragas, samt,
om i något avseende överenskommelse träffats, redogörelse därför.

77 §.

Konungen äge, utan att området för expropriationen närmare bestämmes,
giva den, av vilken vägarbetet skall utföras, rätt att expropriera
den mark, som härför erfordras.

78 §.

Den exproprierande äge taga marken i besittning, sedan stämning
i expropriationsmålet utfärdats och hos Konungens befallningshavande
ställts pant eller borgen för expropriationsersättningen jämte sex procent
årlig ränta därå från tillträdesdagen.

79 §.

Har den exproprierande enligt medgivande av ägaren eller stadgande
i denna lag tagit mark i besittning utan att ersättningen blivit
bestämd av expropriationsnämnd, och kan sådan uppskattning icke lämpligen
äga rum, innan den anläggning, för vilken expropriationen sker,
längre fortskridit, äge rätten på framställning av part låta anstå med tillsättande
av nämnd.

4. Särskilda bestämmelser om expropriation för järnvägar.

80 §.

Innan expropriationsrätt sökes för byggande av järnväg, äge renstakning
av banlinjen rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 16 käft. (Nr 22.)

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 22.

Vid ansökningen foge sökanden karta och däröver upprättad beskrivning,
utvisande järnvägens sträckning samt i fråga om stationer, lastoch
hållplatser och andra platser, där ansökningen avser mark utanför
banlinjen, angivande sådant områdes läge och storlek ävensom till vilken
jordeboksenhet område å landet hör. Sökanden bifoge tillika styrkt upp-''
gift å ägare och innehavare av den mark ansökningen avser samt, om i
något hänseende överenskommelse träffats, redogörelse därför. År fastighetsregister
för orten upplagt, skall vid ansökningen fogas jämväl utdrag
av registret, såvitt angår mark utanför banlinjen.

81 §.

I fråga om de platser, där ansökningen avser mark utanför banlinjen,
bestämme Konungen visst område för expropriationen.

För banlinjen give Konungen sökanden rätt att expropriera mark å
ömse sidor om den renstakade linjen intill visst avstånd från denna. Vidtages
sedermera, enligt vad för byggande av järnväg må vara medgivet,
ändring av banlinjens sträckning, varde avståndet räknat från den linje,
som för ändringens genomförande renstakas.

Prövas anledning förefinnas, att på grund av förhållanden, som icke
kunna med säkerhet bedömas på förhand, under anläggningens utförande
skall bliva av nöden att taga i anspråk jämväl mark utanför det bestämda
området eller det bestämda avståndet från den renstakade linjen,
förordne Konungen tillika, i vilken omfattning och under vilka förutsättningar
sådan expropriation må äga rum.y

82 §.''

Sedan stämning i expropriationsmålet utfärdats, äge den exproprierande
taga mark i besittning, om han hos Konungens befallningshavande
ställer pant eller borgen för expropriationsersättningen jämte sex procent
årlig ränta från tillträdesdagen samt sist å fjortonde dagen före nämnda
dag giver ägaren och, om arrendators eller hyresgästs rätt beröres, denne
underrättelse om att marken skall tagas i besittning. Dock vare, därest
å området finnes byggnad, där dess ägare eller på grund av arrendeeller
hyresavtal annan har sin bostad, bostadens innehavare ej pliktig att
därifrån avflytta förr än å den fardag för avträde av förhyrd lägenhet,
som efter underrättelsens mottagande först inträffar; och vare enligt vad i
83 § stadgas i vissa fall även nedsättande av expropriationsersättning erforderligt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

83 §.

Vägrar ägaren den exproprierande att utan gäldande av ersättning
taga mark i besittning, förordne därom Konungens befallningshavande.

Finnes å området byggnad, där ägaren har sin bostad eller vars
avstående eljest medför särskild olägenhet för ägaren, eller är området av
väsentlig betydelse för ägarens bärgning, eller prövar Konungens befallningshavande
ägaren eljest hava giltigt skäl för sin vägran, må föreskrift
om markens upplåtande ej meddelas, innan, jämlikt förordnande av
Konungens befallningshavande, ordföranden i expropriationsnämnder eller
hans ersättare eller vid förfall för dem annan lämplig person ävensom en
lantmätare och en tredje person, vilken utses bland de till ledamöter i
expropriationsnämnder valbara, efter besiktning av området avgivit förslag
till expropriationsersättning samt sökanden hos Konungens befallningshavande
nedsatt tre fjärdedelar av det föreslagna beloppet.

Vad om ägare sålunda stadgas äge motsvarande tillämpning beträffande
arrendator eller hyresgäst.

Vid nedsättningen ingive den exproprierande till Konungens befallningshavande
gravationsbevis rörande fastigheten.

84 §.

Då expropriationsersättning enligt 83 § blivit nedsatt, gälle i tilllämpliga
delar vad i 56 och 57 §§ samt 58 § andra stycket stadgas.

Uppgift å det nedsatta beloppet skall av Konungens befallningshavande
ofördröjligen översändas till rätten eller domaren för att, om
uppskattning genom expropriationsnämnd sker, tillställas nämnden.

över Konungens befallningshavandes beslut, varigenom enligt 83 §
förordnats om uppskattning eller tillträde, må klagan ej föras.

85 §.

Expropriationsnämnd må ej bestämma ersättningen lägre än till belopp,
som enligt 83 § blivit hos Konungens befallningshavande nedsatt.
Strider expropriationsnämnds uppskattning mot vad sålunda stadgas, varde
den av rätten jämkad till överensstämmelse därmed.

86 §.

I fråga om expropriation för järnvägar skall tillämpas vad i 79 §
är stadgat.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

5. Särskilda bestämmelser om expropriation för farleder.

87 §.

Skall expropriation äga rum för inrättande eller förändring av farled,
bestämme Konungen visst område för expropriationen.

Prövas anledning förefinnas, att på grund av förhållanden, som icke
kunna med säkerhet bedömas på förhand, under anläggningens utförande
skall bliva av nöden att taga i anspråk jämväl mark utanför, det bestämda
området, bestämme Konungen tillika, i vilken omfattning och under vilka
förutsättningar sådan expropriation må ske.

88 §.

Vad i 79 samt 82—85 §§ är stadgat skall tillämpas beträffande
expropriation för farleder.

6. Särskilda bestämmelser om expropriation för elektriska
svagströmsledningar.

89 §.

Ansökning om expropriationsrätt för framdragande av telegraf- eller
telefonledning eller annan elektrisk svagströutledning skall åtföljas av
fullständig beskrivning över det tillämnade företaget med avfattning på
karta av den föreslagna ledningens sträckning, styrkt uppgift å ägare och
innehavare av fastighet, varöver ledningen skall framgå eller i vars mark
den skall nedläggas, samt, om i något avseende överenskommelse träffats,
redogörelse därför.

90 §.

I fråga om gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område,
för vilket byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, eller inom
fastställt hamnområde må expropriation ej avse egendoms avstående utan
endast upplåtelse av nyttjanderätt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

91 §.

Bifalles ansökning, som i 89 § sägs, må fastigheten, sedan stämning
i expropriationsmålet utfärdats, genast tagas i användning av den exproprierande,
om han hos Konungens befallningshavande ställer pant eller
borgen för expropriationsersättningen jämte sex procent årlig ränta därå
från tillträdesdagen.

Vad i 79 § stadgas äge motsvarande tillämpning.

92 §.

Påstår vid rätten ägaren av annan fastighet än i 90 § avses, att
fastigheten lider synnerligt men och fördenskull, jämlikt 12 § första stycket,
bör lösas, men bestrides sådant av motparten, varde, om annat ej
avtalas, expropriationsnämnd ej tillsatt, innan denna tvist blivit av rätten
avgjord genom lagakraftägande utslag. Mot rättens utslag i fråga som nu
är sagd må särskild talan föras.

Vad i 12 § andra stycket stadgas äge ej tillämpning.

93 §.

Skall fastighet avstås, galle om tillsättande av expropriationsnämnd
de allmänna bestämmelserna i denna lag.

Då fastighet ej avstås utan endast nyttjanderätt upplåtes, skall nämnden,
om annat ej avtalas, bestå av en av rätten utsedd ordförande samt
två ledamöter, av vilka vardera parten väljer en. Till ordförande skall
utses ordföranden i expropriationsnämnder inom länet eller ersättaren för
honom eller eljest någon, som är upptagen å den i 25 § omförmälda förteckning;
och galle om valbarhet till ledamot vad i allmänhet är stadgat.

94 §.

Vid expropriation av nyttjanderätt till egendom, som i 90 § sägs,
må ersättning icke av expropriationsnämnden bestämmas för skada eller
intrång, som ännu ej uppkommit. Uppstår därefter skada eller intrång,
som enligt 7 § skall ersättas, varde ersättningen därför, om överenskommelse
ej träffas, bestämd av domstol.

95 §.

Är egendom, som i 90 § avses, använd för lednings framdragande,
och visar sig, att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel å

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.*

egendomen eller hindrar någon för samhället nödig anläggning, såsom
gas-, vatten- eller avloppsledning, spårväg, elektrisk ljus- eller kraftledning,
eller utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för behövliga arbeten
å egendomen eller är synnerligen vanprydande, skall ledningen på
bekostnad av dess ägare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån sådant
erfordras för hindrets eller olägenhetens undanröjande.

Har eljest nyttjanderätt upplåtits för framdragande av ledning, och
medför denna på grund av ändrade förhållanden betydande olägenhet för
fastigheten, vare ledningens ägare pliktig på sin bekostnad ändra eller flytta
ledningen, i den mån sådant erfordras för olägenhetens undanröjande och
kan ske utan synnerligt men för ledningen.

Tvist i fråga, som nu är sagd, skall prövas av domstol.

96 §.

Upphör egendom att vara av den i 90 § angivna beskaffenhet, vare
förut förvärvad rätt att hava ledning där framdragen ej längre gällande.

7. Särskilda bestämmelser om expropriation för linbanor.

97 §.

Ansökning om expropriationsrätt för framdragande av linbana skall
åtföljas av fullständig beskrivning över det tillämnade företaget med avfattning
på karta av den föreslagna banans sträckning och av den jord, som
erfordras för banan, styrkt uppgift å ägare och innehavare av den fasta
egendom, varöver banan skall framdragas eller som, utan att banan skall
framdragas däröver, är belägen på mindre avstånd än tjugo meter från
densamma, samt, om i något avseende överenskommelse träffats, redogörelse
därför; dock att om banan skall framdragas inom område, för vilket
byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, uppgift å ägare och
innehavare erfordras allenast såvitt angår egendom, varöver banan skall
framgå.

98 §.

Menighet vare ej pliktig att inom område, för vilket byggnadsstadgan
för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställt hamnom -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

råde för linbanas framdragande avstå eller upplåta’ gata, torg, allmän
plats eller vati endrag.

Ej heller vare, därest linbana skall inom område, för vilket nämnda
stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än tjugo meter
från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats
eller trädgård, som tillhör fastighetens ägare, denne skyldig avstå eller
upplåta något, utan så är att Konungen finner annan sträckning för banan
icke kunna användas utan synnerlig olägenhet.

8. Särskilda; bestämmelser om expropriation för åstadkommande av tryggade

bostadsförhållanden.

99 §.;

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 7 sägs, må, om den
ej skall utövas av kronan, icke beviljas annan än kommun eller municipalsamhälle,
inom vars område den mark, expropriationen skall avse, är
belägen.

Sådan expropriation må allenast avse område, som är bebyggt med
boningshus, tillhöriga annan än markens ägare.

100 §.

Exproprieras mark för ändamål, som i 1 § 7 omförmäles, må vid
uppskattning av det till boningshus hörande område hänsyn icke tagas till
förbättring, vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som husägaren
eller föregående innehavare, vars rätt övergått å denne, utöver vad
honom ålegat nedlagt å området."

101 §.

Har mark exproprierats för ändamål, som i 1 § 7 avses, vare nye
ägaren pliktig att till varje husägare, som det begär, försälja eller upplåta
det till hans hus hörande område med den jämkning, som kan erfordras
för genomförande av stadsplan och tomtindelning.

Vill ej markägaren enligt vad nedan sägs upplåta sådant område
till husägaren med tomträtt, därest dylik upplåtelse kan ske, och träffas

Kung i. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

ej heller mellan dem arrendeavtal rörande området, vare husägaren berättigad
köpa detta för en köpeskilling motsvarande den för området utgivna
expropriationsersättning och å området belöpande del av expropriationskostnaden
jämte fem procent årlig ränta från expropriationens fullbordande;
har husägaren, efter det expropriationen fullbordats, innehaft området på
grund av honom förut tillkommande besittningsrätt, varde avgiften härför
avräknad från köpeskillingen. Sker upplåtelse med tomträtt, varde avgiften
för den upplåtelse, som först äger rum, beräknad efter den för
försäljning angivna grund. Tvist om vad husägaren sålunda har att
erlägga varde prövad i den ordning, som stadgas i gällande lag om
skiljemän.

Vad ovan i denna § är stadgat äge ej tillämpning, med mindre
husägaren inom två år från expropriationens fullbordande hos markägaren
gör framställning om försäljning eller upplåtande av området.

Exproprialionen medföre ej förändring i den husägaren förut tillkommande
besittningsrätt till området, utan vare, om försäljning eller upplåtelse
ej kommer till stånd, husägaren berättigad att under den tid, som
för nämnda rätt kan återstå, fortfarande åtnjuta densamma mot fullgörande
av de därför stadgade villkor.

9. Särskilda bestämmelser om expropriation av mark till uppförande av
byggnader för överläggningar eller föredrag.

102 §.

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 8 sägs, må ej beviljas
annan än kommun eller municipalsamhälle, inom vars område den
mark expropriationen skall avse är belägen, aktiebolag eller registrerad
förening.

Sökes sådan rätt av annan förening än ekonomisk förening, och finner
Konungen ansökningen förtjäna avseende, förordne Konungen att vad
i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar är stadgat skall äga
tillämpning i fråga om föreningen; och skall därefter med prövning av
ansökningen anstå under skälig tid i avbidan på föreningens registrering.

103 §.

Ej må expropriationsrätt för ändamål, som i 1 § 8 avses, beviljas
aktiebolag eller förening, utan att i bolagsordningen eller föreningens
stadgar intagits noggrann uppgift å ändamålet för bolaget eller

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

föreningen samt huru dess verksamhet skall bedrivas; och må bolagsordningens
eller stadgarnas beståmmelser härom ej ändras utan Konungens
medgivande, så länge bolaget eller föreningen är ägare av fastighet, som
genom expropriatiouen förvärvats. Konungens befullningshavande äge tillse,
att dylika bestämmelser, vilka ej må ändras utan Konungens medgivande,
varda efterlevda.

104 §.

Expropriationsrätt för ändamål, som i 1 § 8 sägs, må beviljas endast
i fråga om mark belägen å sådan ort på landet, varest särskild svårighet
att genom avtal förvärva erforderlig mark möter på grund därav att all
jord inom ett vidsträckt område tillhör samme eller elt fåtal ägare.

Innan expropriationsrätt för dylikt ändamål beviljas aktiebolag eller
förening, skall yttrande över ansökningen inhämtas från kommunalstämman
i den kommun, där marken är belägen.

105 §.

Har fastighet, som exproprierats för det i 1 § 8 angivna ändamål, överlåtits
å annan ägare, eller liar sådan fastighet använts i strid mot bestämmelse
som avses i 5 § tredje stycket, eller har fastighet, som aktiebolag
eller förening exproprierat för dylikt ändamål, använts i strid mot föreskrift
i bolagsordningen eller stadgarna, skall, även om fall som avses i
68 § ej är för handen, lösningsrätt äga rum enligt vad i 68—70 §§ sägs.

10. Särskilda bestämmelser om expropriation av ödelagd skogsmark.

106 §.

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 9 avses, må, om
rätten ej skall utövas av kronan, icke beviljas annan än den kommun,
inom vars område marken är belägen, eller landstinget eller skogsvårdsstyrelsen
inom landstingsområdet.

107 §.

Prövar Konungen framställning om expropriationsrätt för ändamål,
som i 1 § 9 sägs, förtjäna avseende, men erbjuder markens ägare, att han
skall själv ombesörja återväxt, give Konungen honom skälig tid därtill.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 16 käft. (Nr 22.) 5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Gör ej markens ägare sådant erbjudande eller varda nödiga åtgärder
för återväxt ej vidtagna inom förelagd tid, och bifalles framställningen
om expropriationsrätt, bestämme ock Konungen, därest denna rätt skall
tillkomma annan än kronan, viss tid, inom vilken nye ägaren skall sörja
för återväxt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918. Dock skola stadgandena
om val av ordförande och ersättare för ordförandena i expropriationsnämnder
samt personer valbara till ledamöter i sådana nämnder tilllämpas
redan under år 1917. Av de valbara personer, som då utses,
väljes en tredjedel för ett, en tredjedel för två och en tredjedel för tre
kalenderår.

Genom denna lag upphäves förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets avstående för allmänt behov jämte de stadganden,
som innefatta ändring i eller tillägg till nämnda förordning; dock
skall i fråga om expropriationsmål, vari stämning utfärdats före den 1
januari 1918, vad i sagda förordning stadgas äga tillämpning, och skola,
ändå ätt stämning ej utfärdats före nämnda dag, beträffande fastighet eller
särskild rätt, som den exproprierande före samma dag tagit i besittning,
stadgandena i 13 § första stycket och första punkten av andra stycket i
oinförmälda förordning tillämpas i stället för bestämmelserna i 7 § första
stycket, 8, 9 och 11 §§ i denna lag. Förekommer i lag eller särskild
författning hänvisning till bestämmelse, som sålunda upphäves, skall i
stället motsvarande bestämmelse i denna lag tillämpas. Eljest göres ej
genom denna lag ändring i vad lag eller särskild författning innehåller
om fast egendoms avstående eller upplåtande för visst allmänt ändamål.

Kungl. Majds nåd. proposition nr 22.

Sfi

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av vissa §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 16, 24, 36, 45 och 63 §§ i förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande
ändrade lydelse:

16 §.

Kanal eller annan därmed jämförlig anläggning, vartill marken till
större eller mindre del blivit förvärvad enligt gällande bestämmelser otn
expropriation, må ej med inteckning enligt denna lag belastas.

24 §.

1 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation
eller om ändring eller ut rivning av vattenverk fast egendom avträdd
och ersättningen å behörig ort nedsatt, skall vad sålunda avträtts
ej vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom,
sedan till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet,
göras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning, som enligt lagen
om dikning och annan avledning av vatten tillkommer vattenverksägare
för skada eller intrång, eller av lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna
i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning att utfalla å huvudstolen
av inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning av medel
som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare
i fast egendom ändå att försäljning av egendomen ej skett, betalning

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 22.

å huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande försäljningen skolat
ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde
därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft,
anteckning gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande bestämmelser
om expropriation intecknad egendom tages i besittning av
den exproprierande före expropriationens fullbordande eller allenast till eu
del varder till honom avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till
intecknad egendom upplåtes samt i något av de fall nu sagda äro vid
ersättnings fördelning betalning utfaller å huvudstol av inteckning, så ock
där enligt gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk
allenast en del av intecknad egendom avträdes och vid fördelning av löseskillingen
betalning utfaller å intecknings huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,
blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall
egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,
icke vidare häfta för större del av intecknade beloppet än köparen eldigt
131 § utsökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen eller som
enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen; och varde därom,
efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller liera utmätningsvis
sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen kunnat
utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande därom, när
det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen blivit godkänd
eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 inom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser
om expropriation en eller flera av gemensamt intecknade egendomar helt
eller delvis avträdas till den exproprierande eller av honom före expropriationens
fullbordande tagas i besittning eller ock nyttjanderätt eller
servitutsrätt till en eller flera av gemensamt intecknade egendomar upplåtes,
eller att en eller flera av gemensamt intecknade egendomar varda helt eller
delvis avträdda enligt gällande bestämmelser om ändring eller utrivning
av vattenverk, eller att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom
häftar för inteckning, varder inlöst för statsverkets räkning eller
avlöst, de övriga egendomarna häfta för intecknat belopp, varför betalning
utfallit vid ersättnings fördelning; skolande jämväl därom göras anteckning
i inteckningsprotokollet enligt vad i 1 inom. andra stycket sägs.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

45 §.

Har den tid, för vilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända, eller
visas, att nyttjanderätten av annan anledning upphört, må på begäran av
fastighetsägaren inteckningen dödas, även om inteckningshandlirigen ej
företes.

Har egendomen blivit utmätningsvis försåld utan förbehåll om nyttjanderättens
bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen
erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande därom, sedan
från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet, göras anteckning
i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima
ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Vad i 24 § 1 mom. är stadgat med avseende å inteckning för fordran
åge motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för nyttjanderätt, som
på grund av egendomens avträdande skall upphöra att gälla.

63 §.

Inteckningsärende må av rätten upptagas, å landet endast på lagtima
ting samt i stad endast å måndag eller, om helgdag då inträffar,
nästa söckendag därefter; dock att fråga om inteckningsförnyelse må av
rätten handläggas på landet, så som i 20 § andra stycket sägs, och i stad
jämväl å annan rättegångsdag än måndag.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Kuno i. Maj tis nåd. proposition nr 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

avledning av vatten.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om
dikning och annan avledning av vatten skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Är fast egendom, för vilken löseskilling blivit nedsatt, intecknad,
åligge Konungens befallningshavande att, sedan egendomen blivit avträdd,
därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos
rätten. Häftar den avträdda egendomen gemensamt med annan egendom
för inteckningen, eller utgör det som avträtts allenast en del av den egendom,
vari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning av löseskillingen
likvid utfallit å inteckningens huvudstol, åligge ock Konungens
befallningshavande att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit
laga kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.
Har vid fördelning av ersättning, som i 67 § avses, likvid
utfallit å huvudstol av intecknad gäld, vare lag samma.

Utan hinder därav att fördelning av löseskilling eller av ersättning,
som i 67 § avses, ägt rum och blivit godkänd eller vunnit laga kraft,
äge inteckningshavare, vars fordran icke blivit till fullo betäckt, den rätt,
varom i 69 § 3 mom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918, men skall ej
tillämpas, där egendomen blivit avträdd före nämnda dag.

Kungl. Alaj:ta nåd. proposition nr 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av I § i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Har, för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller
för dylikt ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell
anläggning, som finnes vara av större betydelse för det allmänna, Konungen
prövat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet
eller inrättning, användes till framdragande av elektrisk starkströrnsledning,
skall vad för ändamålet erfordras, emot ersättning, avstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för vilket byggnadsstadgan
för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställt hamnområde
avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för vilket nämnda
stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än etthundrafemtio
meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats
eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne
skyldig något avstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan
sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig olägenhet användas.

Skall enligt vad i denna paragraf är stadgat jord eller lägenhet avstås
eller upplåtas, äge vad i lagen om expropriation i allmänhet stadgas samt
de i nämnda lag meddelade särskilda bestämmelserna om expropriation
för elektriska svagströmsledningar motsvarande tillämpning; dock att, där
jorden eller lägenheten skall användas för annans räkning än kronans,
förhöjning i ersättningen skall äga rum med hälften av det belopp, som
jämlikt de i samma lag stadgade grunder skall utgå.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan

och tomtindelning.

Härigenom förordnas, att 21 § i lagen den 31 augusti 1907 angående
stadsplan och tomtindelning skall upphöra att gälla samt att 14 18,

22, 23, 24, 26 och 32 §§ i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

14 §.

Skall enligt denna lag mark till staden avstås eller av staden lösas,
skola i avseende härå stadgandena i lagen om expropriation i tillämpliga
delar gälla, med iakttagande av vad nedan i 15—20 samt 22—24 §§ är
stadgat.

15 §.

Ansökan om stämning må, där staden enligt 8 eller 12 § är skyldig
lösa mark, göras såväl av staden som av markens ägare.

16 §.

Är fråga om marks avstående enligt 11 §, skola stadgandena i 78
och 79 §§ av lagen om expropriation äga tillämpning.

17 §•

Har stad sökt anstånd enligt 27 eller 28 §, varde frågan om nämnds
tillsättande vilande, till dess sig visat, om anstånd varder beviljat.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

18 §.

Vad i 12 § av lagen om expropriation är stadgat skall icke äga
tillämpning inom det område, stadsplanen omfattar.

22 §.

Försummas vad i 48 § första stycket av lagen om expropriation är
stadgat, och har ej den mark, som skall avstås, enligt medgivande av dess
ägare eller stadgande i samma lag tagits i besittning av staden, skall, i
händelse någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om markens
avträdande, såvitt på hans rätt inverkar, vara förfallen.

23 §.

Vad i 67 § av lagen om expropriation är stadgat skall icke äga tilllämpning,
därest på grund av 15 § i denna lag ansökan om stämning
gjorts av markens ägare och lösen ej kommer till stånd.

24 §.

I fråga om mark, som i denna lag avses, skola stadgandena i 68—
70 §§ av lagen om expropriation icke äga tillämpning.

26 §.;

Tvist, huruvida skadestånd, varom i 25 § sägs, utgå bör, prövas
av rätten.

År genom laga kraft ägande dom eller parternas åsämjande avgjort,
att skadestånd skall utgå, och kunna parterna ej enas om skadeståndets
belopp, skall frågan härom avgöras av nämnd, tillsatt i den ordning,
lagen om expropriation föreskriver. Ansökan om stämning i sådant fall
må göras såväl av ersättningstaganden som av staden. Skadeståndet må
ej sättas lägre än staden medgivit eller höjas utöver vad ersättningstaganden
yrkat. Skadestånd skall utgivas inom tre månader efter det beloppet
blivit bestämt. Gottgörelse till nämnden och annan kostnad gäldas
av staden, då skadeståndet varder satt till högre belopp än staden medgivit,
men eljest av ersättningstaganden.

32 §.

Ersättning, som tomtägare enligt 31 § har att utgiva, skall, där ej
parterna kunna enas om dess belopp, bestämmas av nämnd, som på enderas
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 16 käft. (AV 22.) 6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

ansökan tillsättes i den ordning, lagen om expropriation föreskriver.
Nämnden har att efter de för uppskattning av gatumark, som till staden
avstås, stadgade grunder uppskatta värdet av själva marken vid tiden för
ersättningens utgivande utan hänsyn till kostnad, som staden må hava
vidkänts för markens planerande och ordnande. Uppstår tvist om vidden
av den gatumark, tomtägaren har att ersätta, skall särskilt värde sättas ä
den mark, tvisten gäller. Gottgörelse till nämnden och annan kostnad
gäldas utav staden, då ersättningen varder satt till lägre belopp, än staden
fordrat, men eljest av tomtägaren.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 27 oktober 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde riksdagens
den 6 juni 1916 dagtecknade skrivelse i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om expropriation m. m. dels ock
i anledning därav väckta motioner.

Härvid anförde departementschefen:

»Genom proposition den 14 sistlidne mars framlades för innevarande
års riksdag förslag till:

1) lag om expropriation,

2) lag om ändrad lydelse av vissa §§ i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom,

3) lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om
dikning och annan avledning av vatten,

4) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, samt

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 22.

5) lag om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907 angående
stadsplan och tomtindelning.

I utlåtande, som lagutskottet den 29 maj 1916 avgivit i anledning
av nämnda proposition, har utskottet på anförda skäl förklarat sig
finna det omöjligt att under den då återstående riksdagstiden medhinna
att behandla propositionen så ingående och omsorgsfullt som ämnets omfattning
och vikt krävde. Utskottet ansåge därför, att densamma ej
kunde komma under saklig behandling förrän vid en kommande riksdag;
och då någon särskild utväg för ett ärendes uppskjutande till fortsatt behandling
och slutligt avgörande vid en kommande riksdag ej funnes i
riksdagsordningen anvisad, hemställde utskottet, att propositionen ej måtte
av riksdagen bifallas.

I sin ifrågavarande skrivelse den 6 juni 1916 har riksdagen anmält,
att utskottets berörda hemställan av riksdagen bifallits.

Då sagda proposition således icke varit föremål för någon realbehandling
inom riksdagen, torde omförmälda lagförslag, vilka före propositionens
avlåtande granskats av lagrådet, böra ånyo föreläggas riksdagen i oförändrad
form, därvid dock tiden för de föreslagna lagarnas ikraftträdande
bör framflyttas till den 1 januari 1918 och i sammanhang därmed den i
huvudförslagets slutstadgande upptagna bestämmelsen om tiden för vissa
val underkastas motsvarande jämkning.»

Departementschefen hemställde härefter, att ifrågavarande fem lagförslag
måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
1917 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till 1917 års riksdag skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

163305