Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177 (Proposition 1913:177)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nr 177.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående köttbesiktning och slagthus; given Stockholms
slott den 4 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående köttbesiktning
och slakthus.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

Bihang tiU Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 129 höft. (Nr 177.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Förslag

till

Lag

angående köttbesiktning och slakthus.

§ 1.

Till kött räknas i denna lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse
utan ock huvud med tunga, lungor, hjärta, lever och njurar samt beträffande
kött av kor även juver.

§ 2-

Mom. 1. Köttbesiktningstvång, innefattande förbud att inom visst
område till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt, rått
kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, eller vid beredning av föda
för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, avsedd för försäljning
till människoföda, använda sådant kött, därest köttet icke är,
efter undersökning av besiktningsman, försett med stämpel, som omförmäles
i denna lag, må för stad eller annat samhälle, där hälsovårdsstadgans
för riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla,
eller visst område av stad eller sådant samhälle på framställning av
stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet av Konungens
befallningshavande stadgas, under villkor att genom samhällets
försorg och på dess bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän
och vidtagas de övriga åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning
inom ifrågavarande område må kunna utan större vare sig
tidsutdräkt eller annan olägenhet äga rum; börande förslag, innehållande
nödiga bestämmelser i dessa avseenden, vid berörda framställning om
införande av köttbesiktningstvång fogas och av Konungens befallningshavande
i sammanhang med densamma prövas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Mom. 2. Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring av
sådant stadgande; och må, på framställning av stadsfullmäktige eller
däremot svarande kommunalmyndighet om upphävande av infört köttbesiktningstvång,
föreskrift om tvångets upphörande meddelas av Konungens
befallningshavande, som jämväl äger att, därest i denna lag
för rätt till köttbesiktningstvång bestämda villkor icke behörigen uppfyllas
samt rättelse därutinnan, efter av Konungens befallningshavande
därom gjord erinran, icke inom föresatt tid visas vara vidtagen, förklara
förut meddelat stadgande om införande av köttbesiktningstvång icke
vara vidare gällande.

§ 3-

Mom. 1. Slakthustvång, innefattande förbud att slakta djur av de
slag, som äro nämnda i § 2, annorledes än i särskilt för ändamålet
inrättat och till allmänt begagnande upplåtet offentligt slakthus, kan
stadgas för stad eller visst område därav. Slakthuset kan vara beläget
inom eller utom den stad eller det område därav, som slakthustvånget
omfattar. Det ankommer på Konungens befallningshavande att i den
ordning och under de villkor, som i § 2 omförmälas, stadga, att slakthustvång
skall vara gällande, sedan offentligt slakthus enligt av medicinalstyrelsen,
efter Konungens befallningshavandes hörande, gillad plan
blivit uppfört och efter av medicinalstyrelsen föranstaltad avsyning
godkänt; hörande'', därest köttbesiktningstvång för staden eller det område
därav, inom vilket slakthustvång är avsett att införas, icke redan
är gällande, köttbesiktningstvång i sammanhang med slakthustvång
införas. Innefattar beslutet inrättande av slakthus utom stadens område,
varde beslutet i denna del underställt Konungens prövning; och äge
Konungen, vid meddelande av tillstånd till slakthusets förläggande utom
stadens område, där så erfordras, giva särskilda föreskrifter angående
vilka myndigheter skola utöva den befattning i avseende å slakthuset,
varom i denna lag sägs. Förbud, varom ovan förmäles, utgör ej
hinder för att djur av de slag, som här avses, nedslaktas utom det
offentliga slakthuset, om nedslaktandet föranledes av hastigt inträffad
sjukdom eller olyckshändelse; skolande dock i sådant fall köttet, om det
är avsett att användas till människoföda, genast efter djurets nedslagning
ostyckat jämte alla därtill hörande inälvor utom tarmar föras till
det offentliga slakthuset för att där besiktigas.

Mom. 2. Utan hinder av det i mom. 1 stadgade förbudet må

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Konungens befallningshavande, då skäl därtill förefinnes, medgiva, att
person, bosatt inom stad med slakthustvång men utanför dess planlagda
område, må för förbrukning i eget hushåll slakta honom tillhöriga djur
av de slag, som förut nämnts, utom det offentliga slakthuset.

Mom. 3. Beträffande ändring uti eller upphävande av stadgande
om slakthustvång gälle i tillämpliga delar vad angående köttbesiktningstvång
är i § 2 bestämt.

§ 4-

Närmare föreskrifter angående besiktningsmans tillsättande och
entledigande meddelas av Konungen.

§ 5.

Mom. 1. Vid slakt av djur utav de slag, som i § 2 nämnda äro,
i offentligt slakthus, varom stadgas i § 3, skall besiktningsman anställa
undersökning före nedslaktningen å djuret med hänsyn till dess
hälsotillstånd samt efteråt å dess kött med avseende å dettas duglighet
till människoföda.

Mom. 2. Vid annan besiktning enligt denna lag av kött i vanlig
bemärkelse skall undersökning av besiktningsman anställas å minst halv
kropp, som dock beträffande häst eller större nötkreatur än kalv kan
vara delad i fram- och bakdelspart.

Mom. 3. Närmare föreskrifter om besiktning av kött meddelas av
Konungen.

§ 6.

Mom. 1. Kött, som vid besiktning enligt denna lag finnes vara
till människoföda tjänligt, skall genom åsättande av stämpel betecknas
såsom godkänt.

Mom. 2. Anträffas vid besiktning enligt denna lag kött, som först
efter särskild behandling kan godkännas, skall köttet, innan det stämplas,
genom besiktningsmannens försorg och under hans kontroll undergå
sådan behandling.

Mom. 3. Har kött blivit efter besiktning, anställd enligt denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

lag, försett med stämpel, som ovan sägs, erfordras icke förnyad sådan
besiktning och stämpling för dess saluhållande, utbjudande eller användande
för ändamål, som i § 2 omförmäles, inom annat samhälle
med köttbesiktningstvång.

Mom. 4. Närmare föreskrifter angående antalet stämplar och deras
utseende samt om stämplingen meddelas av Konungen.

Mom. 5. Finnes vid besiktning enligt denna lag kött vara till
människoföda otjänligt, skall detsamma, utan kostnad för köttets ägare,
genom besiktningsmannens försorg och under hans kontroll användas
till tekniskt bruk eller, där så ej kan ske, på annat sätt oskadliggöras. I
förra fallet är köttets ägare berättigad utfå ersättning, svarande mot
köttets värde vid sådant användande.

§ 7.

Mom. 1. Därest vid besiktning, anställd enligt denna lag, köttets
ägare icke åtnöjes med besiktningsmans åtgärd eller beslut, må han
däri söka ändring genom besvär, vilka böra vid talans förlust till
medicinalstyrelsen ingivas inom tio dagar efter det klaganden av åtgärden
eller beslutet erhöll del, dagen då delgivningen skedde likväl
oräknad; börande emellertid, utan hinder av besvär, det överklagade
beslutet lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda förordnat.

Mom. 2. Besiktningsman är skyldig, då framställning därom göres,
till klaganden utan lösen lämna skriftligt meddelande om klandrade åtgärden
eller beslutet och skälen därför; skolande dock, därest klagan
avser beslut enligt § 6 mom. 2 eller 5, sådan framställning göras omedelbart
efter besiktningen, och må sådan behandling av köttet, som i
berörda lagrum sägs, i dylikt fall ej företagas förr än 48 timmar förflutit
efter besiktningen.

§ 8.

Mom. 1. För köttbesiktning, anställd på grund av § 2, för sådan behandling
av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2 samt för begagnande av
offentligt slakthus, varom i § 3 sägs, äger samhället uppbära avgifter enligt
taxa, som, sedan Konungens befallningshavande, efter hörande av hälsovårdsnämnd
eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning
är ställd, därtill uppgjort förslag, av Konungen fastställes för
minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna ej sättas högre, än

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 177.

som kan anses erforderligt till betäckande av samhällets kostnader för
köttets besiktning och stämpling samt ovanberörda behandling och, där
fråga är om begagnande av offentligt slakthus, som nyss är nämnt, till
betäckande jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll
jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Mom. 2. Där särskild marknadsplats för kreaturshandeln blivit
anordnad i sammanhang med offentligt slakthus, varom i § 3 sägs,
må i enahanda ordning och efter liknande grunder som i fråga om
slakthusets begagnande bestämmas avgifter till staden för nyttjande
av marknadsplatsen och vid densamma uppförda stallar ävensom för
kreaturens utfodring, skötsel och vägning.

§ 9-

Utan hinder av bestämmelserna i denna lag må Konungen meddela
föreskrifter angående kontroll av kött, som införes till riket, samt
av kött, avsett för utförsel ur riket. Ej heller må lagens bestämmelser
utgöra hinder för Konungen att medgiva ej mindre att i stad med
slakthustvång nedslagning av kreatur må verkställas, förutom i det
offentliga slakthuset, i annan huvudsakligen för utförsel av kött ur riket
avsedd och under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning (exportslakteri),
än även att kött av kreatur, slaktat i exportslakteri, må efter
besiktning och stämpling, som av Konungen föreskrives, till salu hållas,
utbjudas eller användas för ändamål, som i § 2 omförmäles, jämväl
inom samhälle med köttbesiktningstvång.

§ io.

Där i följd av slakthustvångs införande byggnad eller annan inrättning
för bedrivande av slakterirörelse, som i stad lovligen idkas och
vars utövande icke medgivits blott tills vidare eller till dess annorlunda
bleve föreskrivet, ej längre kan för därmed avsett ändamål användas,
vare ägaren berättigad att av staden undfå ersättning för den
värdeminskning, hans fastighet och övriga ifrågavarande inrättningar
därigenom undergå.

§ Il -

Bryter någon mot förbud, varom i § 2 eller § 3 sägs, böte från
och med två till och med etthundra kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

§ 12.

Den, som under tid, då lian är ställd under tilltal för förseelse
mot denna lag, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall, när han
därtill varder lagligen förvunnen, fällas, för varje gång åtal emot
honom ägt rum och han därav undfått del, till de böter, som för ifrågavarande
förseelse äro bestämda.

§ 13-

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare vid polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där
sådan icke finnes, vid allmän domstol; och galle i fråga om klagan
över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet
angående besvär i brottmål är stadgat.

§ 14-

Emot beslut eller åtgärd, som enligt denna lag eller på grund av
i densamma givna föreskrifter meddelats eller vidtagits av Konungens
befallningshavande eller medicinalstyrelsen, äger den, som anser sin
rätt därav förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär hos
Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är stadgad; börande dock, utan hinder
av besvär, beslutet lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan
varda förordnat.

§ 15-

Mom. 1. Böter, som ådörnas efter denna lag, tillfalla samhällets

kassa.

Mani. 2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av dessa böter, skola
de förvandlas enligt allmän strafflag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Genom
slakthus den

§ 16-

denna lag upphäves lagen angående köttbesiktning och
22 december 1897 med däri sedermera gjorda ändringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Vtdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet
anförde departementschefen, statsrådet Petersson, vidare:

Vid sammanträde den 19 oktober 1903 tillsatte svenska veterinärläkarföreningen
ett arbetsutskott med uppdrag, bland annat, att utarbeta
förslag till de förändringar i nu gällande författningar angående köttbesiktning
och slakthus, som kunde anses vara av behovet påkallade.

Till ledamöter i detta arbetsutskott valde föreningen stadsveterinären
i Gävle K. Berglund, dåvarande direktören vid Malmö offentliga
slakthus A. Bergman, dåvarande stadsveterinären i Göteborg C. L.
Blomgren, stadsveterinären i Örebro H. von Delwig, medicinalrådet G.
Kjerrulf, stadsveterinären i Stockholm S. Nystedt, dåvarande direktören
vid Göteborgs offentliga slakthus M. Sandeborg samt dåvarande länsoch
stadsveterinären i Uppsala H. Åkerström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 129 höft. (Nr 177.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Arbetsutskottet, som ansåg det vara av vikt, att föreningen ej vidtoge
åtgärder i syfte att få eventuellt behövliga ändringar i berörda
lagstiftning genomförda, förr än erfarenhet vunnits, huru slakt- och
besiktningstvånget verkade i de städer, Malmö och Göteborg, där detsamma
vid nämnda tidpunkt fanns infört, inkom först år 1907 till
föreningen med förslag i ämnet.

Sedan därefter de av arbetsutskottet föreslagna förändringarna varit
föremål för öfverläggning vid föreningens årsmöte år 1907, därvid föreningen
godkände det av arbetsutskottet avgivna yttrandet, beslöt föreningen
att i underdånig skrivelse, som dagtecknats den 18 oktober 1907,
göra hemställan om vidtagande av de sålunda föreslagna förändringarna.

För dessa och för den dem åtföljande motiveringen tillåter jag
mig att i det följande lämna närmare redogörelse.

Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands
län, efter att på framställning av stadsfullmäktige i Eskilstuna hava
stadgat köttbesiktnings- och slakttvång jämlikt gällande lag om köttbesiktning
och slakthus för Eskilstuna stads hela område, i underdånig
skrivelse den 30 januari 1908 erinrat, hurusom enligt nådigt brev den
3 augusti 1906 Fors och Klosters socknar i deras helhet dåmera vore
införlivade med Eskilstuna stad. Inom stora delar av dessa förutvarande
landskommuner vore förhållandena ännu och komme säkerligen
länge att förbliva likartade med dem på den egentliga landsbygden
rådande. Enligt 2 § i lagen av den 25 maj 1905 om ändrad lydelse
av §§ 2 och 8 i lagen angående köttbesiktning och slakthus den 22
december 1897 komme emellertid det sålunda stadgade slakttvånget
att lagligen medföra, utan motsvarande gagn för det allmänna, i vissa
fall ganska betungande olägenheter för enskilda personer, nämligen för
lantbrukare, torpare, statare och andra djurägare inom staden men
utom dess planlagda område, då dessa uteslutande för eget husbehof''
slaktade sina djur av de slag, som avsåges i ovannämnda lag. Sådan
djurägare hade hittills utan större kostnad eller tidsspillan kunnat vid
sina hem förrätta dylik slakt, men syntes, sedan slakttvång stadgats
för stadens hela område, i regel vara lagligen skyldiga att, även då
det blott gällde slaktande av djur för egen förbrukning, forsla djuren
levande den i många fall ganska långa vägen till stadens slakthus att
där mot jämförelsevis höga avgifter nedslaktas och besiktigas, varefter
de hade att till hemmet återföra det uppslaktade köttet. Från regeln
om slakttvång angåve ifrågavarande paragraf endast ett undantag,
som kunde för sådana fall bliva tillämpligt, nämligen att djur finge
nedslaktas utom det offentliga slakthuset, om nedslaktandet föranleddes

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 177.

av hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse; men även i sådant
fall skulle köttet, om det vore avsett att användas till människoföda,
genast efter djurets nedslaktning ostyckat jämte alla därtill hörande
inälvor utom tarmar föras till det offentliga slakthuset att där besiktigas.
Kungl. Maj:ts befallningshavande hade ansett det ej falla inom dess
befogenhet att medgiva något undantag från lagparagrafens bestämmelser.
Avsikten med lagen om köttbesiktning och slakthus syntes emellertid
Kungl. Maj:ts befallningshavande huvudsakligen vara att i allmänhetens
intresse bereda så betryggande kontroll som möjligt över yrkesslaktare
och över kött, som till salu hölles eller utbjödes till människoföda.
Enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning skulle syftet med
ifrågavarande lag ej förfelas eller äventyras, om i lagens § 2 intoges
ett medgivande att, om slakttvång stadgats för stad, djurägare utom
stadens planlagda område eller inom av Kungl. Maj:ts befallningshavande
bestämt område av staden finge, utan hinder av det stadgade slakttvånget,
annorledes än i det offentliga slakthuset slakta egna djur för
förbrukning i eget hushåll.

I en sedermera ingiven underdånig skrift hava åtskilliga till förutvarande
Fors och Klosters socknar hörande lantbor förklarat sig på
det livligaste instämma i Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Södermanlands
län iorberörda underdåniga framställning.

Över samtliga dessa framställningar har medicinalstyrelsen den
28 maj 1909 avgivit infordrat underdånigt utlåtande, därvid jämväl
medicinalstyrelsen framlagt förslag till de förändringar i gällande bestämmelser
i ämnet, vilka synts styrelsen vara av behovet påkallade. Styrelsen
har därvid framhållit, hurusom under de år, som förflutit, sedan
lagen om köttbesiktning och slakthus av den 22 december 1897 trädde i
kraft, en icke oväsentlig erfarenhet hunnit inom landet samlas beträffande
verkningarna av densamma. Denna erfarenhet syntes medicinalstyrelsen
hava givit vid handen, att vissa förändringar av de i ämnet gällande
föreskrifterna vore av behovet påkallade, om det med dem avsedda ändamålet
skulle ernås.

Sedermera har medicinalstyrelsen i underdånig skrivelse den 21
september 1910 gjort framställning om viss ytterligare ändring i omförmälda
lag, över vilken framställning underdåniga utlåtanden infordrats
av överståtbållarämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande.

För vinnande av större överskådlighet över de i nu gällande
bestämmelser föreslagna förändringar tillåter jag mig att paragrafvis
föredraga de olika ändringsförslagen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Innan jag ingår härpå, vill jag framhålla, hurusom under de år
den av 1897 års Riksdag beslutade lagen angående köttbesiktning
och slakthus varit gällande, vad särskilt slakthusen angår, dylika
visserligen icke kommit till stånd i den utsträckning, man vid lagens
antagande inom intresserade kretsar hade anledning antaga. En jämförelsevis
rik erfarenhet angående lagens verkningar har dock, såsom
även medicinalstyrelsen framhållit, hunnit att under de gångna åren
samlas, och denna erfarenhet har otvivelaktigt lagt i dagen, att förändringar
i vissa av lagens bestämmelser, såsom jag i det följande kommer
att påvisa, nu äro av behovet påkallade.

§ 1- Slakthuslagens första paragraf innehåller närmare bestämmelser

angående utfärdande av »förbud att inom visst område till salu hålla
eller utbjuda till människoföda avsett färskt, rått kött» av vissa angivna
djur, därest köttet icke underkastats närmare föreskriven besiktning.
Dylikt förbud, s. k. köttbesiktningstvång, »må för stad eller visst område
därav, på framställning av stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, allmän rådstuga, av Konungens befallningshavande stadgas»
under vissa i samma paragraf angivna villkor.

Veterinär- I sin underdåniga skrivelse den 18 oktober 1907 har veterinär lgen''detTia

läkarföreningen anfört, att med de i ifrågavarande paragraf förekomoktober
1907. mande orden »färskt, rått kött» kunde avses varjehanda till människoföda
användbara delar av nötkreatur med flera djur. I dagligt tal
brukades visserligen ordet »kött» huvudsakligen om den egentliga muskulaturen
med däri innesluten ben- och fettvävnad. Då emellertid även
andra till människoföda användbara delar av djurkroppen kunde vara
sjukligt förändrade eller innehålla smittämnen och sjukliga produkter,
syntes det föreningen ur hälsovårdssynpunkt sett högst betänkligt, om
sådana delar finge i städer med köttbesiktningstvång införas utan föregående
undersökning. Köttbesiktningstvånget borde därför, enligt föreningens
mening, omfatta ej endast köttet utan jämväl huvud och inälvor.
På grund härav borde, enligt föreningens mening, efter orden »färskt,
rått kött» tillfogas »eller andra färska till människoföda användbara delar».

Veterinärläkarföreningen har beträffande denna paragraf vidare framhållit,
hurusom erfarenheten givit vid handen, att skiljaktiga meningar
kunde uppstå därom, huruvida ett exempelvis inom en korvfabrik förvarat
köttparti kunde anses vara till salu hållet eller utbjudet. För att undanröja
varje tvetydighet i antydda avseendet syntes det föreningen nödigt
att efter ordet »utbjuda» inskötes orden »eller till försäljning bearbeta».

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Yeterinärläkarföreningen har ävenledes ansett, att i förevarande § 1.
paragraf borde meddelas bestämmelser, som förhindrade, att färskt, rått
kött, som i uppslaktat tillstånd infördes till restaurationer eller andra
offentliga spisningslokaler inom område, där köttbesiktningstvång vore
gällande, därstädes tillreddes eller serverades, innan detsamma i likhet
med annat infört kött undergått vederbörlig besiktning.

Åven i första paragrafens nu gällande bestämmelse att köttbesiktningstvång
kan stadgas endast för »stad eller visst område därav»
har förändring synts veterinärläkarföreningen erforderlig. Många stations-,
industri- och andra samhällen hade numera ett så stort innevånarantal,
att detta betydligt överstege åtskilliga städers, något som enligt föreningens
åsikt påkallade sådan förändring i omordade bestämmelse, att
köttbesiktningstvång måtte kunna införas även i de andra samhällen
än städer, inom vilka hälsovårdsstadgan för rikets städer vunnit tilllämpning.

Därjämte har veterinärläkarföreningen såsom en brist i nuvarande
slakthuslag framhållit, att i förevarande paragraf endast talades om
färskt, rått kött. Det läge nämligen ytterst nära till hands att tänka
sig — och erfarenheten hade även bekräftat, att så i verkligheten
skedde — att kött efter sjuka djur, vilket ej kunde i färskt tillstånd
till salu hållas inom en stad med köttbesiktningstvång, utom densamma
saltades, röktes eller på annat sätt tillreddes för att sedermera, då genom
en sådan behandling tecknen på att köttet härstammade från sjuka
djur i möjligaste mån utplånats, till sådan stad införas för att där till
salu hållas utan föregående besiktning. Genom ett dylikt förfaringssätt
kunde naturligtvis hygieniska vådor uppstå. Härtill komme, att de
yrkesidkare, som underkastat sig köttbesiktningstvånget, bleve i höggrad
lidande och utsatta för en illojal konkurrens, vilken i icke ringa
grad verkade hämmande på deras hantering. Då ett för dylika missbruk
utsatt samhälle syntes böra kunna skydda sig häremot, har
veterinärläkarföreningen ansett, att i § 1 borde upptagas en bestämmelse,
avsedd att, där stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet
så bestämde, förhindra införsel av på ett eller annat sätt konserverade,
okontrollerade köttvaror.

Medicinalstyrelsen har i sitt ovanberörda utlåtande den 28 maj
1909 meddelat, att vid tillämpning i praktiken av de uti nu gällande
slakthuslags § 1 mom. 1 meddelade föreskrifterna olika tolkningar gjort
sig gällande angående vad som menas med färskt, rått kött.

Å ena sidan hade man ansett, att därmed skulle avses endast den

Medicinal

14 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 177.

egentliga kroppsmuskulaturen med däri innesluten ben- och fettvävnad,
å den andra sidan åter hade man hållit före, att ordet kött i detta sammanhang
borde givas vidsträcktare betydelse, och menat, att därmed
borde förstås alla de delar av ett djur, vilka ägnade sig till människoföda.
Denna sistnämnda tolkning av ordet kött hade länge varit gällande
i vissa utländska stater. I Tyskland hade en sådan tolkning blivit
officiellt erkänd i en år 1908 fastställd ny instruktion för besiktning av
från utlandet importerat kött, i vilken instruktion åt ordet kött givits
följande vidsträckta definition: »Fleisch sind alle Teile von warmbliitigen
Tieren, frisch oder zubereitet, sofern sie sich zum Genusse fur Menschen
eignen». Denna definition vore, enligt medicinalstyrelsens förmenande,
åtminstone då fråga vore om inrikes, kommunal köttkontroll, alltför
vidsträckt.

Av slakthusstyrelsen i Malmö hade i skrivelse till veterinärläkarföreningen
föreslagits, att i den svenska lagen om köttbesiktning och
slakthus måtte intagas en så lydande definition på vad som menades
med kött: »Med kött förstås här varje till människoföda användbar
del av ifrågavarande djur». Förutom kött med därtill hörande organ
komme emellertid till kommuner med köttbesiktningstvång helt säkert
att införas talg, ister, magar och tarmar samt även annat slaktavfall.
Skulle den av slakthusstyrelsen i Malmö föreslagna definitionen på kött
vinna fastställelse, kunde, enligt medicinalstyrelsens mening, sådana djurdelar
som de nyssnämnda icke utan besiktning införas i städer med
köttbesiktningstvång. En tillförlitlig undersökning av sådana delar vore
icke blott svår att utföra utan därtill komme ock, att det i praktiken
vore omöjligt att åsätta dessa djurdelar stämplar enligt lagens föreskrift,
varför erforderlig kontroll över att sådana varor blivit undersökta
icke eller åtminstone endast med svårighet skulle kunna utövas.

Det syntes även medicinalstyrelsen vara uppenbart att, därest
med färskt, rått kött av nötkreatur och andra i lagen omnämnda djur
endast skulle få avses den egentliga muskulaturen, en hel del av de
viktigaste inre organen komme att undandragas vederbörlig besiktning.
Härigenom komme den undersökning av i ett samhälle tillsaluhållna
köttvaror, som genom lagen i fråga föreskrivits, icke att bliva tillfredsställande,
och detta såväl på den grund att undersökningen av
köttet, då de för densammas utförande oundgängligen nödvändiga organen
icke medföljde, ej bleve effektiv, som ock så till vida att inälvor
efter sjuka djur utan hinder skulle kunna i ett samhälle införas.

Medicinalstyrelsen, som hölle före, att det av veterinärläkarforeningen
föreslagna tillägget »andra färska, till människoföda använd -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

bara delar» skulle komma att inbegripa en del slaktavfall, som icke
borde underkastas besiktningstvång, har i anslutning till vad styrelsen
anfört föreslagit, att i en särskild paragraf måtte upptagas definitionen
på ordet kött. Denna paragraf, som borde vara lagens första
paragraf, syntes medicinalstyrelsen böra erhålla följande lydelse:

»Med ordet ''kött’ i denna lag förstås icke allenast kött i vanlig
bemärkelse utan ock jämte blod de djurdelar, som enligt föreskrift av
Konungen skola medfölja köttet, då det förelägges till besiktning».

Mot veterinärläkarföreningens övriga förslag till förändringar i nu
gällande slakthuslags första paragraf har medicinalstyrelsen icke haft
något att erinra.

Medicinalstyrelsen delar sålunda veterinärläkarföreningens uppfattning,
att icke blott tillsaluhållandet och utbjudandet utan även
bearbetandet till försäljning av sådant färskt, rått kött, som i detta lagrum
avsåges, borde vara förbjudet inom samhälle med köttbesiktningstvång,
försåvitt köttet icke blivit vederbörligen besiktigat och godkänt.
Ett dylikt tillägg syntes medicinalstyrelsen så mycket mera önskvärt,
som just i fabriker för tillverkning av korv, sylta och dylikt försök
ofta gjordes att insmuggla och förarbeta kött efter sjuka djur.

Mot vad veterinärläkarföreningen föreslagit därom att kött, som
användes på offentliga restaurationer och dylika ställen inom kommuner,
där köttbesiktningstvång vore gällande, skulle vara underkastat köttbesiktningstvång,
har medicinalstyrelsen icke haft något att erinra.

Att köttbesiktningstvång borde kunna införas jämväl i andra
större samhällen än städer har synts även medicinalstyrelsen påtagligt
och styrelsen har på grund härav icke haft något att erinra mot en
utvidgning i detta avseende av bestämmelserna i lagens § 1. Enligt
styrelsens mening borde emellertid föreskrift härom meddelas i ett särskilt
moment. Det syntes styrelsen vara av så mycket större vikt, att köttbesiktningstvång
kunde stadgas även för köpingar, municipal- och andra
större samhällen, som dessa samhällen i annat fall, i samma män som
de stora och medelstora städerna ordnade sitt köttbesiktningsväsende,
antagligen komme att få emottaga det sämre kött, vilket icke utan risk
kunde införas till städerna. För en dylik risk borde dessa samhällen
sättas i tillfälle att skydda sig.

Medicinalstyrelsen har icke heller funnit anledning till anmärkning
mot den av veterinärläkarföreningen föreslagna till äggsföreskriften om
befogenhet för vederbörande stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet
att genom erforderliga föreskrifter förhindra införsel till samhället
av vissa tillredda köttvaror, därest icke de djurkroppar, från vilka dessa

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 177.

§ 1. varor härstammade, blivit vederbörligen besiktigade. En sådan föreskritt
komme visserligen, enligt styrelsens mening, sällan att tillämpas i
praktiken, men det syntes dock styrelsen vara tydligt, att en hel del av
de stora fördelar ett samhälle — kanske med betydande kostnader —
hoppats vinna genom köttbesiktningstvångets införande helt och hållet
kunde göras om intet genom en samvetslös konkurrens från utomboende
slaktare och handlande med dylika mer eller mindre beredda varor,
vilka på grund av sin beskaffenhet antingen icke alls eller endast
högst ofullständigt kunde kontrolleras.

Departements- Att en definition på vad som i slakthuslagen menas med ordet

chefen. »kött» införes i lagen synes mig välbetänkt, då den ovisshet, som nu
vid besiktning av kött ofta råder om detta ords verkliga innebörd,
därigenom blir undanröjd. Den av medicinalstyrelsen föreslagna formuleringen
synes mig dock mindre lämplig, enär det lätt låter tänka sig,
att även andra till människoföda användbara djurdelar än de, vilka
Kungl. Maj:t kan komma att föreskriva skola vid besiktningen medfölja
köttet, synas böra vara underkastade köttbesiktningstvång. Den av
slakthusstyrelsen i Malmö föreslagna definitionen torde åter, såsom
medicinalstyrelsen anmärkt, vara alltför vidsträckt. Utom de av medicinalstyrelsen
särskilt omnämnda djurdelarna (talg, ister, tarmar och
magar) kunna givetvis ej heller hjärna och blod åsättas stämpel. Någon
utväg att på ett tillfredsställande sätt beteckna dessa djurdelar såsom
vid besiktning godkända har emellertid slakthusstyrelsen ej antytt.
Visserligen skulle tarmar och magar kunna förses med bevis fästade vid
djurdelen med plomberad metalltråd och beträffande övriga ovannämnda
djurdelar kunde godkännandet utmärkas genom stämpel å förvaringskärl
eller emballage. Men vidfästande av tillräckligt antal bevis skulle i
många fall taga i anspråk så mycket arbete, att detta ej kan anses uppvägt
av de därmed förenade fördelarna, och möjligheten att använda
det stämplade kärlet eller emballaget för icke besiktigade djurdelar av
samma slag som de, vilka däri förvarats, är alltför i ögonen fallande
för att icke i stor utsträckning försökas. Man torde därför böra nöja
sig med att under ordet kött i lagens mening inbegripa de mest betydande
av de djurdelar, som kunna åsättas stämpel. Dit höra — förutom
kroppsmuskulaturen med däri inneslutna ben, fettvävnad, bindväv
och lymfkörtlar — huvud med tunga, lungor, hjärta, lever, njurar samt
beträffande kött av kor även juver. Då jag i likhet med medicinalstyrelsen
finner det riktigt att låta definitionen på kött ingå i lagen
såsom en särskild paragraf, synes mig § 1 böra erhålla följande lydelse:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

»Till kött räknas i denna lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse utan
oek huvud med tunga, lungor, hjärta, lever och njurar samt beträffande
kött av kor även juver.»

En skärpt kontroll i fråga om det färska, råa kött, som inom
samhällen med köttbesiktningstvång användes vid tillverkning för försäljning
av till människoföda avsedda varor är säkerligen mångenstädes
välbehövlig. Detsamma gäller om det färska, råa kött, som användes vid
tillredning å restaurator och andra offentliga spisningsställen. Vid sådan
tillredning oskadliggöres ju endast i vissa fall kött, som tilläventyrs härstammar
från sjuka djur, och försiktigheten torde därför bjuda att inom
samhälle med köttbesiktningstvång vid beredning av föda för utspisning å
sådana ställen endast kött, som besiktigats och stämplats, får komma till
användning.

Redan tidigare har ifrågasatts att bereda tillfälle för andra större samhällen
än städer att införa köttbesiktningstvång. I de förslag vid 1897 års
riksdag, som ledde till antagandet av nu gällande lag i ämnet, fanns
intagen bestämmelse i denna riktning. Lagutskottet fann emellertid,
att behov av dylikt tvång ej ansetts förefinn as, åtminstone i vida ringare
män än i städerna, och anförde jämväl som skäl mot den ifrågasatta bestämmelsen,
att betydande svårigheter mött, att till ifrågavarande samhällen
utsträcka lagens tillämplighet. Som känt vore, ägde Konungen på grund
av sin administrativa lagstiftningsmakt att ensam bestämma, vilka samhällen
som i fråga om hälsovård skulle vara med stad likställda; och
en följd härav skulle bliva att, därest dylika samhällen tillerkändes
rätt till köttbesiktningstvång, den ifrågasatta lagens tillämpningsområde
kunde av Konungen, utan Riksdagens hörande, inskränkas eller utvidgas.
Då detta ej kunde anses lämpligt, hade annan utväg ej funnits än att
utesluta »med stad i avseende på hälsovård likställt samhälle» från rätt
till köttbesiktningstvång.

De av utskottet härutinnan anförda skälen synas mig ej hållbara. Den
utvidgning i lagens räckvidd, som genom ifrågavarande av veterinärläkarföreningen
föreslagna och av medicinalstyrelsen tillstyrkta bestämmelse
skulle komma till stånd, torde redan på grund av vad såväl föreningen som
styrelsen beträffande denna punkt anfört få anses fylla ett både känt och
erkänt behov. Till de sålunda åberopade skälen kan jag ytterligare
lägga, att av särskilt för ändamålet utsedda deputerade till mig överlämnats
utdrag ur protokoll, hållet vid Tranås köpings kommunalnämnds
sammanträde den 23 februari 1912, av vilket framgår, att nämnden
beslutat anhålla, att Tranås köping, i likhet med rikets städer, finge
införa köttbesiktningstvång eller, om detta ej läte sig göra, att sådan förBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 129 höft. (Nr 177.) 3

18 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

ändring bleve vidtagen i gällande slakthuslag, att köttbesiktningstvång
finge införas ej blott i städer utan även i köpingar och övriga samhällen,
där hälsovårdsstadgan för rikets städer vore gällande. Samma
uttalande beslöts enhälligt å ett samma dag i Tranås hållet sammanträde,
vilket var besökt av omkring 200 av ortens större och mindre jordbrukare
samt andra intresserade, varjämte underdånig skrivelse i ämnet den
5 mars 1912 överlämnats av ordföranden vid sistnämnda sammanträde.
Såsom skäl för dessa framställningar och uttalanden hava framhållits
de svårigheter, som genom införande i Stockholm av slakttvång vållats
ortens köttproducenter och handlande med kött, för vilka huvudstaden
varit en god avsättningsort.

Vad vidare angår lagutskottets erinran att genom den föreslagna
bestämmelsen lagens tillämpningsområde kunde av Konungen utan
Riksdagens hörande utvidgas, torde denna anmärkning hava så mycket
mindre fog för sig som redan enligt det av utskottet omarbetade, sedermera
lag vordna förslaget enahanda förhållande inträder i och med stadsrättigheters
förlänande.

Beträffande förslaget att i denna lag inrymma rätt för stadsfullmäktige
eller däremot svarande myndighet i samhälle med köttbesiktningstvång
att förbjuda införsel dit av vissa tillredda köttvaror,
därest icke de djurkroppar, från vilka dessa varor härstammade, blivit
vederbörligen besiktigade, så torde ett sådant förbuds efterlevnad och
kontrollen därå erbjuda så många praktiska svårigheter att det näppeligen
kan vara lämpligt att i lagen införa en sådan bestämmelse. Uppsikten
över förbudets efterlevnad skulle här, i olikhet mot vad som föreslagits
i fråga om motsvarande tillverkning inom samhällen med köttbesiktningstvång,
äga rum först sedan varan är färdig till försäljning och således
i flertalet fall först sedan stämplarna försvunnit. För att under sådana
förhållanden bevis från säljarens sida skulle kunna åvägabringas därom,
att råmaterielet är besiktigat, skulle erfordras en stadigvarande kontroll
å tillverkningsplatsen samt märkning av den färdiga produkten. En
sådan anordning skulle givetvis särskilt för de mindre tillverkarna utom
samhällen med besiktningstvång medföra allt för betungande kostnader.
Samhällen, där hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter angående stad
tillämpas, sakna ju dessutom ingalunda möjlighet att skydda sig för
hygieniska vådor av beskrivna slag, och i fråga om städer, där slakthustvång
är gällande, hava dessa genom nådiga förordningen den 31 december
1897 angående åtgärder mot missbruk i vissa fall vid bedrivande av
slakterirörelse m. m. beretts ytterligare skydd i nämnda hänseende, ett

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

skydd som torde böra utsträckas även till andra samhällen med kött- § 1.
besiktningstvång.

Sista punkten i § 2 mom. 1 i nu gällande lag innehåller sådant §§ 2 och 3.
undantag från i nämnda paragraf omförmält slakttvång, att nedslaktning
av kreatur, vilkas kött är avsett huvudsakligen för utförsel ur riket,
må i stad med slakttvång äga rum inom sådan för ändamålet särskilt
anordnad och under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning (exportslakteri),
varom närmare bestämmelser äro träffade i slakthuslagens § 3.

Veterinärläkarföreningen har föreslagit, att såväl förenämnda punkt
som § 3 måtte ur lagen uteslutas samt att alla bestämmelser såväl be- eningen den
träffande exportslakterier som rörande utförsel, av kött måtte sammanföras is Meter
i en särskild författning. För den händelse Kungl. Maj:t emellertid icke
skulle anse detta lämpligt, har föreningen föreslagit, att i § 3 måtte
företagas sådan förändring, att exportslakteri ej skulle få anläggas i
stad med slakttvång samt att i nämnda paragraf omnämnd »annan
slakterianstalt, belägen utom stad», ej skulle kunna ställas under sådan
kontroll, som avsåges i slakthuslagen.

Det syntes nämligen föreningen uppenbart, att slakt av kreatur,
vilkas kött vore avsett för utförsel ur riket, kunde ske icke blott lika
val utan även avsevärt bättre vid ett med allehanda tekniska hjälp-;
medel utrustat kommunalt slakthus än vid ett privatslakteri. Härtill
komme, att då inga av de åtgärder, som kunde vidtagas för betryggande
av Sveriges export av kött till utlandet, finge försummas, man måste
tillse, att kontrollen över till export avsett kött bleve så effektiv som
möjligt. Denna kontroll måste av nära till hands liggande skäl bliva
mycket effektivare vid ett kommunalt slakthus än vid ett exportslakteri.
Huvudsakligen av detta skäl borde, enligt föreningens mening, exportslakterier
ej få anläggas i städer med slakttvång och detta så mycket
mindre som, enligt vad föreningen hade sig bekant, »exportslakterier»
funnes, som huvudsakligen dreve sin rörelse för den inhemska marknaden
och endast till en ringa del för den utländska. Föreningen har särskilt
framhållit och betonat den osunda konkurrens, som från sådana privata
slakterier kunde komma att drivas mot de offentliga slakthusen. Denna
konkurrens kunde för de senare bliva så mycket mera ödesdiger, som
exportslakterierna hade rättighet att begagna samma stämpel som de
kommunala slakthusen och det i de förra slaktade och besiktigade köttet
således icke kunde skiljas från det i de senare uppslaktade.

Kunyl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 177.

§§ 2 och 3. Åven medicinalstyrelsen har ansett, att bestämmelser om export ttyrdstn^den

slakteriernas läge och anordning samt kontrollen över dessa slakteriers
•in maj lm. beskaffenhet och driften vid desamma borde utfärdas i samband med de
bestämmelser, som kunde komma att meddelas beträffande utförsel av
kött ur riket, då för detta slag av anstalter fordrades alldeles särskilda
föreskrifter. Om så emellertid icke befunnes lämpligt, syntes det även
medicinalstyrelsen, att i § 3 borde vidtagas de av veterinärläkarföreningen
föreslagna förändringarna. I sammanhang härmed har medicinalstyrelsen
framhållit vikten av att de stämplar, som åsattes kött, slaktat
och besiktigat i exportslakteri, erhölle annan form än de, som kunde
komma att bestämmas för kött, besiktigat inom kommun med slakthusoch
köttbesiktningstvång eller enbart det senare. Att skillnad borde
förefinnas mellan stämplarna vid de kommunala, offentliga slakthusen
och de privata slakterianstalterna motiverades, enligt styrelsens mening,
även därav att kontrollen vid de förra måste bliva effektivare och
'' gedignare än vid de senare, även om de privata slakterierna stode under
offentlig uppsikt. Vid de kommunala slakthusen funnes en avsevärt
större personal till förfogande, varjämte denna, på grund av de goda
löne- och andra förmåner, som erbjödes där anställda veterinärer, kunde
räkna på att få veterinära krafter med den bästa teoretiska och praktiska
specialutbildning i vad till slakthus- och köttbesiktningsväsende
hörde. Veterinärerna vid de offentliga slakthusen hade dessutom en
fullt självständig och oberoende ställning.

Utöver dessa förändringar i slakthuslagens nu gällande andra och tredje
paragrafer har medicinalstyrelsen för sin del jämväl föreslagit vissa andra.

I § 2 mom. 1 meddelas närmare bestämmelser angående »slakttvång».
Då det här gäller icke ett tvång att slakta utan skyldighet
att slakta på ett bestämt ställe, nämligen i det offentliga slakthuset, har
det synts medicinalstyrelsen, att ordet »slakttvång» överallt i lagen
borde utbytas mot »slakthustvång», vilket ord styrelsen ansåge bättre
beteckna det slags tvång, som här avsåges.

Medicinal- Vidare föreskrives i förevarande § 2 mom. 1, bland annat, att

stynistn den glakttvång må i stad eller visst område därav av Konungens vederbörande
i9io. befallningshavande stadgas, sedan offentligt slakthus enligt av Konungens
befallningshavande, efter sakkunnigas hörande, gillad plan blivit uppfört
och efter av Konungens befallningshavande föranstaltad avsyning godkänt.

I sin omförmälda underdåniga skrivelse den 21 september 1910

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

har medicinalstyrelsen beträffande nämnda föreskrift anfört, att densamma §§ 2 och 3.
utan tvivel medfört en viss nytta i fråga om de slakthusanläggningar,
som redan uppförts eller planlagts i vårt land. Det syntes emellertid
medicinalstyrelsen, att ännu bättre resultat i antydda hänseende skulle
kunna uppnås, om en och samma myndighet för framtiden finge omhänderhava
granskningen av såväl planerna som ock ritningarna i övrigt
till dessa för den allmänna hälsovården i så många avseenden viktiga
inrättningar; och ansåge styrelsen det lämpligt, att denna granskning
anförtroddes åt medicinalstyrelsen, där erforderlig sakkunskap för nämnda
angelägenhets handhavande alltid torde stå till buds.

1 sammanhang härmed har medicinalstyrelsen i sin sistberörda
skrivelse beträffande inspektionen över de offentliga slakthusen framhållit,
att dylik inspektion icke vore direkt föreskriven annat än i § 3
i nådiga instruktionen för läns-, stads-, distrikts- och andra civila veterinärer
den 19 oktober 1888, sådan denna paragraf lyder enligt nådiga
kungörelsen den 22 november 1901, där föreskrift meddelats, att Kungl.

Maj:ts befallningshavande kunde, då detta syntes erforderligt, förordna
länsveterinär att utöva inspektion såväl vid kreatursmarknader och djurutställningar
som ock av allmänna och enskilda slakterier och korvfabriker
inom distriktet. Uppenbarligen syntes emellertid även föreskrifterna i
nådiga instruktionen för läkare, som vore för hälso- och sjukvården
inom visst område anställda, ävensom för andra, som utövade läkarkonsten,
den 31 oktober 1890, särskilt i § 9, avse sådan inspektion,
varom här vore fråga. De kommunala kreatursmarknaderna och offentliga
slakthusen stode sålunda redan nu under en viss uppsikt av statens
organ. Då emellertid särskilt de senare anläggningarna komme att få
allt större betydelse ej blott för hygienen inom de samhällen, där de
vore belägna, utan även för andra kommuner, enär transport från ett
samhälle till ett annat av vid de offentliga slakthusen uppslaktat kött
kunde komma att mera än hittills skett äga rum, ansåge sig medicinalstyrelsen
böra hemställa om intagande i slakthuslagen av sådan bestämmelse,
att medicinalstyrelsen finge vid behov låta inspektera offentliga
slakthus och kreatursmarknadsplatser ävensom andra i samband med
dylika inrättningar anordnade anläggningar.

Över denna medicinalstyrelsens framställning har, såsom jag redan hf^rämbeM
i det föregående omförmält, underdåniga utlåtanden infordrats från över- och Kung!.
ståthållarämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande, som Mn:ts
alla med undantag av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs lavandt.
län i huvudsak tillstyrkt, vad medicinalstyrelsen föreslagit. Nämnda

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

§§ 2 och 3. Kimgl. Maj:ts befallningshavande bär ansett sig endast under den förutsättningen
kunna biträda förslaget att till medicinalstyrelsen överflytta
granskningen av planer och ritningar till offentliga slakthus, att förslaget
innebure endast skyldighet för Kungl. Maj:ts befallningshavande. att,
innan dylikt ärende avgjordes, i berörda avseende inhämta medicinalstyrelsens
varande. Såsom skäl härför har nämnda Kungl. Maj:ts befallningshavande
anfört, att vid denna granskning jämväl andra faktorer
än enbart sanitära borde tagas i betraktande. Vissa Kungl. Maj:ts befäl
1 ni n g s h a v an d e hava mot medicinalstyrelsens förevarande förslag gjort
mer eller mindre väsentliga erinringar. Sålunda har Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Malmöhus län ansett sig särskilt böra betona, att avsikten
givetvis måste vara, att medicinalstyrelsens åtgörande borde komma
att inskränka sig till nämnda granskning, vadan det alltså fortfarande
skulle ankomma på Kungl. Maj:ts befallningshavande att pröva, huruvida
slakttvång skulle införas eller ej. Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Hallands län har, under erkännande av den sakkunskap för granskning
ur hygienisk synpunkt av planer och ritningar till slakthus, varöver
medicinalstyrelsen förfogade, förklarat sig likväl icke kunna anse det
fullt välbetänkt att beröva de lokala myndigheterna varje möjlighet
att utöva inflytande på bedömandet av ifrågavarande ärenden. Därest
behandlingen av dem uteslutande skulle handhavas av medicinalstyrelsen,
befarade Kungl. Maj:ts befallningshavande, att de för varje ort säregna
förhållandena måhända icke i tillbörlig mån skulle vinna beaktande och
ärendena möjligen skulle komma att bedömas alltför uteslutande ur
hygienisk synpunkt utan tillräcklig hänsyn till de ävenledes viktiga
ekonomiska förhållandena. Med anledning härav har det synts Kungl.
Maj:ts befallningshavande, att det borde åläggas medicinalstyrelsen att
före avgörandet av dylikt ärende inhämta yttrande av Kungl. Maj:ts
vedeifoörande befallningshavande.

Beträffande ifrågasatt berättigande för medicinalstyrelsen att låta
inspektera offentliga slakthus och kreatursmarknadsplatser har överståthållarämbetet
uttalat, att, därest efter sådan inspektion yrkande komme
att framställas om ändring av bestående förhållanden, prövning av dylikt
yrkande borde tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande, som fortfarande
skulle hava att föreskriva rättelse och meddela föreskrift om upphävande
av köttbesiktnings- och slakttvång. Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Malmöhus län har hemställt, att genom det medicinalstyrelsen lämnade
medgivandet icke måtte ske någon inskränkning i den Kungl. Maj:ts
befallningshavande nu tillkommande befogenhet att genom tjänsteläkare
och länsveterinärer öva uppsikt över dylika anstalter. Aven Kungl.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Majtts befallningshavande i Hallands län har framhållit, att Kungl. §§ 2 och 3.
Maj:ts befallningshavande, som enligt gällande landshövdinginstruktion
ägde vaka över, att vederbörande i städerna och på landet fullgjorde
sina åligganden i avseende å hälsovården, syntes böra bibehållas vid
sin befogenhet att själv föranstalta om dylik inspektion, varjämte samma
Kungl. Maj:ts befallningshavande dels betonat vikten av att vederbörande
länsstyrelse erhölle meddelande om de genom medicinalstyrelsens försorg
anordnade inspektioner samt vad vid dessa förekommit, dels såsom sin
mening uttalat, att dylika inspektioner borde omfatta jämväl köttbesiktning
utan samband med slakthus. Åven slakthusstyrelsen i Göteborg
bär i av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län
infordrat utlåtande över medicinalstyrelsens ifrågavarande framställning
framhållit lämpligheten av, att medicinalstyrelsen bleve satt i tillfälle
att föranstalta om inspektion av köttbesiktningsbyråer, varigenom en
effektiv kontroll över verksamheten vid dem skulle åstadkommas. Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Västmanlands och i Jämtlands län hava
ansett inspektion genom medicinalstyrelsens försorg av kreatursmarknadsplatser
ej vara av behovet påkallad. Där dylik inspektion tilläventyrs
kunde anses behövlig, syntes det dessa Kungl. Maj:ts befallningshavande,
att denna kunde, såsom medicinalstyrelsen även anmärkt, ske på grund
av § 9 i läkarinstruktionen.

Vid behandlingen av förevarande § 2 har medicinalstyrelsen i sin MedicinaUtyförstberörda
skrivelse den 28 maj 1909 upptagit till prövning även den o^maj fwo
av mig i det föregående omförmälda framställningen från Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Södermanlands län. Med stöd av vad i denna
framställning anförts har medicinalstyrelsen föreslagit intagande i § 2 av
en bestämmelse därom, att Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande
måtte kunna, då giltigt skäl därtill förefunnes och efter medicinalstyrelsens
hörande, medgiva att, om slakthustvång stadgats för stad,
djurägare, bosatt utanför dess planlagda område men inom av Kungl.

Maj:ts befallningshavande för slakthustvånget bestämd gräns finge, utan
hinder av det stadgade slakthustvånget, för förbrukning i eget hushåll
slakta egna husdjur annorstädes än i det offentliga slakthuset.

Medicinalstyrelsen säger sig visserligen endast efter tvekan kunnat
tillstyrka ett sådant tillägg till nu ifrågavarande paragraf, enär styrelsen
val insåge, att om ett sådant tillägg fogades till nu gällande bestämmelser,
försök komme att göras att kringgå lagens föreskrifter och syften.

Men styrelsen insåge samtidigt till fullo, att olägenheter för enskilda djurägare
i vissa fall kunde uppstå genom de föreskrifter, som i antydda hän -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

§§ 2 och 3. seende nu gällde. Styrelsen hölle dessutom före, att Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshavande icke skulle annat än i speciella fäll begagna
sig av denna rättighet att medgiva undantag beträffande slakthustvångets
utsträckning samt att Kungl. Maj:ts befallningshavande för övrigt hade
medel i sin hand att stävja de försök till missbruk, som från en del
mindre nogräknade personer antagligen komme att göras för att med
sistnämnda lagbestämmelse som skydd kringgå lagens huvudbestämmelse.
Uppenbart vore, att undantag av ifrågavarande slag icke borde
få gälla de delar av staden, som läge i den närmare omgivningen av
det planlagda området.

Departements. Såväl veterinärläkarföreningen som medicinalstyrelsen hava före ehefen.

s]agit, att stadgande^ om exportslakterier måtte uteslutas ur slakthuslagen
och jämte bestämmelserna beträffande utförsel av kött sammanföras
i eu särskild författning. Samma uppfattning har uttalats av de
sakkunniga, som på grund av nådigt bemyndigande den 25 maj 1908
av mig tillkallades att inom jordbruksdepartementet biträda vid utredning
av bland annat vilka möjligheter, som förefunnes för export av
kött från Sverige samt vilka bestämmelser, som borde utfärdas för
tryggande av en sådan köttutförsel. I sitt den 11 december 1909 avgivna
betiinkande hava de sakkunniga överlämnat förslag till bestämmelser
i ämnet, vilka förslag jag har för avsikt att framdeles underställa
Kungl. M aj ds nådiga prövning. De sakkunniga hava såsom skäl
för uteslutande ur slakthuslagen av berörda stadganden särskilt framhållit,
hurusom frågan om exportslakteriernas användning samt om besiktningen
vid desamma icke stode i egentligt sammanhang med de
ämnen, varom lagen angående köttbesiktning och slakthus handlade.

Detta synes även mig självklart i den mån exportslakteriernas
verksamhet avser uppslagning av kött för utförsel ur riket. Jag anser
därjämte den föreslagna förändringen fördelaktig ur den synpunkten
att det ofta kan bliva nödvändigt att i de bestämmelser, vilka röra
vår utförsel av kött, och således även i dem, som avse exportslakterierna,
vidtaga större eller mindre förändringar och jämkningar alltefter som
de länder, till vilka vi exportera köttet, förändra sina rörande köttinförseln
meddelade föreskrifter.

Med exportslakteri i den nuvarande lagens mening avses emellertid
slakteriinrättning, som huvudsakligen är avsedd för utförsel av kött.
Lagen utesluter således icke möjligheten för exportslakteri att i ringare
omfattning arbeta även för den inhemska marknaden. Det ligger ju

Kungl. Maijds Nåd. Proposition Nr 177.

nära till liands att låta jämväl exportslakteriernas verksamhet därutinnan §§ 2 och 3.
regleras av förevarande lag.

Lämpligheten av att få samtliga stadganden rörande exportslakterierna
sammanförda i en författning synes dock tala för att även bestämmelserna
rörande denna del av exportslakteriernas verksamhet utbrytas
ur förevarande lag och i stället intagas i en blivande av Kungl. Maj:t
utfärdad författning.

Med borttagande av 3 § skulle även bortfalla den enligt nu gällande
lag enskild person, förening eller bolag tillkommande möjligheten
att få annan slakterianstalt, belägen utom stad, ställd under offentlig
kontroll. Detta stadgande synes icke hava fyllt något verkligt behov.

Samtliga de slakterianstalter — 16 till antalet — som för närvarande
stå under sådan kontroll, som avses i § 3 i lagen, hava anmälts såsom
exportslakterier. Möjligen kan härav icke dragas någon bestämd slutsats
om stadgandets fullständiga obehövlighet, men i varje fall torde
detsamma böra utgå av den anledning att det icke torde vara lämpligt,
att de offentliga slakthusen, i vidare mån än hänsynen till exporten
kräver, utsättas för konkurrens av privata, av staten kontrollerade
slakteriinrättningar.

Mot medicinalstyrelsens förslag att i slakthuslagen utbyta ordet
»slakttvång» mot »slakthustvång» har jag icke något att erinra.

Detsamma gäller om medicinalstyrelsens förslag att åt styrelsen
överlåta granskningen av plan och ritningar till slakthus. På de av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Hallands län anförda skäl anser jag
emellertid, att medicinalstyrelsen vid ovanberörda granskning bör före
ärendets avgörande inhämta yttrande av Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshavande, varjämte det synes mig, att samma myndighet, som
granskat och fastställt ritningar och plan, även bör avsyna och eventuellt
godkänna den uppförda anläggningen.

Beträffande medicinalstyrelsens förslag att även åt styrelsen uppdraga
att inspektera offentliga slakthus och kreatursmarknadsplatser
ävensom andra i samband med dylika inrättningar anordnade anläggningar
torde eventuella bestämmelser i detta ämne böra utfärdas av
Kungl. Maj:t. Jag torde framdeles bliva i tillfälle att återkomma till
denna fråga.

Då det måste anses vara av synnerlig vikt, att såväl slakthuslagens
bestämmelser som i anslutning till densamma meddelade föreskrifter
verka så litet som möjligt betungande för dem, som bliva av de- *
samma beroende, anser jag nödigt, att sådant tillägg göres till slakthuslagen,
att person, bosatt inom stad med slakthustvång men utanför det
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 129 käft. (Nr 177.) 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

§§ 2 och 3. planlagda området, må för förbrukning i eget hushåll slakta honom tillhöriga
djur utom det offentliga slakthuset. De former, under vilka ett
dylikt medgivande skulle lämnas, anser jag fullt betryggande för att de
olägenheter, som medicinalstyrelsen säger sig möjligen befara av ett dylikt
medgivande, icke skola komma att visa sig nämnvärt kännbara.

§ 4. I nu gällande lags § 4 mom. 1 är föreskrivet, att »besiktnings Mcdicinaisiy-

mannen skall vara legitimerad veterinär». Beträffande denna bestämmelse
1909 ^ar medicinalstyrelsen anfört, att om densamma vid tiden för 1897
års slakthuslags trädande i kraft kunde anses vara tillfyllest, så kunde
detta dock numera icke sägas vara fallet. Teoretisk undervisning i köttkontroll
och slakthusväsende meddelades visserligen vid veterinärinstitutet,
men någon avsevärd praktisk utbildning i köttkontroll inginge icke i
veterinärexamen. Med fästat avseende på den stora vikt, som enligt
styrelsens förmenande läge därpå, att de ordinarie besiktningsmännen vid
de offentliga slakthusen vore fullt vuxna sin uppgift, ansåge styrelsen,
att såsom kompetens för dessa besiktningsmän borde fordras ytterligare
specialutbildning i köttkontroll och slakthusväsende till den omfattning,
som Kungl. Maj:t kunde komma att föreskriva. Denna utbildning borde
huvudsakligen bestå uti under viss föreskriven tid bedrivna studier vid
större offentligt slakthus inom eller utom landet.

Då Kung]. Maj:ts vederbörande befallningshavande icke alltid kunde
äga erforderlig personalkännedom om de veterinärer, som sökte befattning
som besiktningsman å ort, där slakthus- eller köttbesiktningstvång
vore påbjudet, hade styrelsen trott det lända till fördel, om Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshavande, innan förordnande för dylik
besiktningsman utfärdades, infordrade medicinalstyrelsens yttrande.

Departements- Såväl nuvarande bestämmelser i denna paragraf som de föreslagna

chefen. tilläggen torde vara av den art att de icke hava sin plats i denna lag
utan att föreskrifter härutinnan böra utfärdas av Kungl. Maj:t. I stället
för nuvarande bestämmelser torde därför böra insättas ett stadgande att
närmare föreskrifter angående tillsättande och entledigande av besiktningsman
utfärdas av Konungen.

§ 5. Slakthuslagens § 5 mom. 2 innehåller föreskrift att vid annan

köttbesiktning enligt nämnda lag än den, som äger rum i samband med
slakt i slakthus, skall undersökning av besiktningsman anställas, när
fråga är om häst eller större nötkreatur än kalv, å minst fjärdedels kropp,
men eljest å minst halv kropp.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Veterinäri Skår föreningen har i sin framställning framhållit önsk- § 5.
värdheten av att kött finge till städerna införas endast i hela kroppar. Enär Veterinäriädetta
emellertid beträffande häst och fullvuxna nötkreatur vållade praktiska
svårigheter, har föreningen föreslagit, att kött av dessa djurslag skulle ber 1907.
föreläggas i minst halva kött, bestående av fram- och bakdelspart.

Då enstaka fjärdedelsparter framfördes till besiktning, kunde detta i
en del fall göra besiktningen o tillförlitlig, enär många sjukdomar hade
sitt säte företrädesvis i brösthålans, andra åter i bukhålans organ, därvid
de förra lämnade spår efter sig på framdelsparterna, de senare
på bakdelsparterna. På grund härav syntes det föreningen vara av
avsevärd vikt, att besiktningsmannen vid besiktningen vore i tillfälle
att samtidigt granska fram- och bakparter från samma sida.

Medicinalstyrelsen har biträtt detta veterinärläkarföreningens Medidnaisty förslag.

relsen den 28

maj 1909.

De i lagförslagets § 1 omförmälda djurdelarna huvud med tunga, Departementslungor,
hjärta, lever, njurar och juver torde utan svårighet kunna besiktigas ehefen.
utan att samtidigt andra delar av djurkroppen föreläggas till undersökning.
Stadgandet i § 5 mom. 2 synes mig därför böra begränsas att gälla
vid besiktning av kött i vanlig bemärkelse.

Något skäl för förslaget att vid köttbesiktning, som avses i § 5
mom. 2, undersökning skulle anställas å hel kropp i fråga om andra djur
än häst och större nötkreatur än kalv har icke anförts. Däremot synes
mig förslaget att i fråga om häst och större nötkreatur än kalv köttet
skall föreläggas till besiktning i minst halv kropp, som dock kan vara
delad i fram- och bakdelspart, vara väl grundat.

Den i § 9 i denna lag förekommande bestämmelsen att närmare föreskrifter
om besiktningen utfärdas av Konungen torde på grund av dess
sammanhang med stadgandena i § 5 böra överflyttas till denna paragraf.

Veterinärläkarföreningen och medicinalstyrelsen hava föreslagit § 6 mom. 2.
den förändring i § 6 mom. 2 att i nu gällande föreskrift därom att
köttet under besiktningsmannens kontroll må försäljas till tekniskt
bruk ordet »försäljas» måtte utbytas mot ordet »användas».

Mot den föreslagna förändringen har jag icke något att erinra, då
numera såväl vid slakthus som vid köttbesiktningsbyråer anstalter böra
vara träffade för att på fördelaktigaste sätt tillgodogöra sig kött av här
ifrågavarande beskaffenhet. Under sådana förhållanden bör någon direkt
försäljning av köttet, vilken alltid i hög grad måste försvåra kontrollen,
icke behöva ifrågakomma.

§ 6 mom. 3.

Veterinärläkarföreningen
den 18
oktober 1907.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

I § 6 mom. 3 är nu föreskrivet att, om vid besiktning anträffas
kött, som först efter särskild behandling kan utan men för hälsan användas
till människoföda, skall köttet under besiktningsmannens kontroll
undergå sådan behandling samt, försett med särskild stämpel, där så
ske kan, eller åtföljt av bevis om beskaffenheten ställas till ägarens
förfogande mot skyldighet för honom att ersätta uppkommande kostnad
för köttets behandling, varjämte i mom. 4 av samma paragraf föreskrives,
att för sådant kött skall användas särskild stämpel. Det närmare
utseendet av denna stämpel är fastställt genom bestämmelserna i
§ 9 av nådiga kungörelsen den 31 december 1897 med särskilda föreskrifter
om besiktning och stämpling av kött enligt lagen om köttbesiktning
och slakthus. I sistberörda paragraf föreskrives nämligen, bland
annat, att om vid besiktning anträffas kött, som först efter särskild
behandling kan utan men för hälsan användas till människoföda, skall
köttet, efter sådan behandling, där så ske kan, förses med stämplar av
triangulär form jämväl innehållande namnet på den ort, där avstämplingen
skett, samt år och dag därför.

Vad först beträffar ovan omförmälda bevis har slakthusstyrelsen
i Malmö i sin förut omnämnda skrivelse till veterinärläkarföreningen
anfört, att erfarenheten visat, att stämplar mycket väl kunde anbringas
å sådant kött, som avses i § 6 mom. 3, samt föreslagit att orden »där
så ske kan eller åtföljt av bevis om beskaffenheten» måtte få utgå.
Jämväl veterinärläkarföreningen och medicinalstyrelsen hava i av dem
formulerade ändringsförslag uteslutit dessa ord.

Då, såsom jag förut framhållit, användandet av bevis är förenat
med stora olägenheter, synes det mig synnerligen lämpligt att låta den
ifrågavarande bestämmelsen samt den därå syftande hänvisningen i nu
gällande lags § 1 utgå.

Vidare har veterinärläkarföreningen i sin ovanberörda framställning
påpekat, att kött ofta förekomme med mindre utbredda sjukliga förändringar
eller annan avsevärd avvikelse från det normala, vilka köttfall
varken borde helt kasseras och ej heller underkastas kokning, saltning
eller dylikt för att utan men kunna användas till människoföda.
A andra sidan borde dylikt kött ej heller åsättas prima stämpel, då
köttet härigenom gåves sken av att vara bättre än det verkligen vore.
Att underkasta kött av ifrågavarande slag kokning eller saltning vore
en onödig, alltför sträng åtgärd. Kokningen medförde nämligen alltid
och saltningen oftast en värdeförminskning av varan, varför dessa

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 177.

behandlingsmetoder, enligt föreningens mening, ej borde tillgripas annat
än beträffande sådant kött, som först genom en sådan behandling kunde
göras användbart till människoföda. Ur köttägarnas synpunkt syntes det
därför föreningen rättvisast och ur hygienisk synpunkt tillrådligt, att
sådant kött, varom bär vore fråga, finge utan särskild behandling och
efter vederbörande besiktningsmans beprövande förses med ovannämnda
triangulära stämpel.

Medicinalstyrelsen har beträffande den sålunda föreslagna förändringen
till en början framhållit, att förenämnda triangulära stämpel varit
avsedd att åsättas endast sådant kött, som undergått särskild behandling
genom kokning, nedsaltning eller längre tids avkylning. Föreskrifterna
om dylik särskild behandling av visst slags kött och åsättandet av närmare
angiven särskild stämpel för sådant kött hade enligt medicinalstyrelsens
mening tvivelsutan blivit meddelade för att utgöra ersättning för det
särskilt i Tyskland vitt utbredda »Freibanksystemet». Beträffande
detta system meddelar medicinalstyrelsen, att med »Freibank» menades
ett under vederbörande hälsovårdspolismyndighet stående försäljningsställe,
där kött, som vid besiktning befunnits vara behäftat med sådana
sjukliga förändringar, att detsamma därföre måste anses hava ett mindre
värde, i små portioner samt i vissa fall antingen väl genomkokat eller
genomsaltat till billigt pris tillhandahölles allmänheten under uppgift
om varans beskaffenhet. Freibanksystemet vore av gammalt datum.
Redan i mediet av 1300-talet utfärdades i en hel del tyska städer angående
köttförsäljningen bestämmelser, genom vilka föreskrevs, att det
goda och tadelfria köttet skulle försäljas från täckta, för väder och vind
skyddade stånd på de bästa platserna å torgen, det sämre och från sjuka
djur stammande på i det fria uppställda stånd (Bänken im Freien), vilka
sistnämnda i regel voro uppställda på ganska långt avstånd från de
förra. Emellertid hade det nutida freibanksystemet först under de sista
30 å 40 åren utvecklat sig till vad det nu vore. I Tyskland funnes
i närvarande stund 600 till 700 samhällen med ordnad freibankinrättning.
I Italien vore dessa försäljningsställen i lag påbjudna.

Freibanksystemets fördelar syntes medicinalstyrelsen bäst framgå
genom en kort översikt över den nutida köttbesiktningens väsen och
natur. Köttbesiktningslagstiftningen i olika länder ställde i allmänhet
den fordran på köttkontrollen, att den, förutom sin huvuduppgift att
förhindra försäljningen av till människoföda skadliga eller otjänliga köttvaror,
skulle söka verka därhän, att intet kött av felaktig beskaffenhet
tillsaluhölles eller utbjödes under förtigande av dess underhaltighet, eller,

§ 6 mom. 3.

Medicinalstyrelsen
den
28 maj 1909.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 177.

§ 6 mom. 3. med andra ord, köttkontrollen borde även vaka över att kötthandeln
skedde på lojalt sätt.

De köttbesiktningen utövande tjänstemännen måste naturligtvis se
till att icke mera kött konfiskerades än som vore oundgängligen nödvändigt
för att skydda den köttkonsumerande allmänhetens hälsa, och
som en given följd härav måste en hel del kött av sjuka djur frigivas,
för så vitt nämligen köttet, att döma av vetenskapliga och erfarenhetsrön,
kunde anses vara helt och hållet oskadligt att förtära. I den fria
handeln kunde sådant kött ej lämnas, då köttkonsumenterna hade rätt
att fordra, att de där skulle erhålla kött efter fullt friska djur eller efter
djur med endast sådana sjukliga förändringar att deras kött ur köttbesiktningssynpunkt
måste betraktas vara alldeles ofarligt att förtära.
Däremot syntes numera intet hinder böra förefinnas för att ur hälsovårdssynpunkt
mindrevärdigt kött tillsaluhölles på bestämda ställen med
uppgift om dess felaktiga beskaffenhet, i flertalet fall visserligen först
sedan det behandlats genom kokning eller saltning och därigenom gjorts
tjänligt till människoföda. Men i likhet med vad fallet vore utomlands
borde även vederbörligen kontrollerat rått kött av ifrågavarande slag
på samma ställen som det »särskilt behandlade» få försäljas. Genom
en sådan åtgärd skulle dessa försäljningsställens verksamhet och nyttan
med desamma komma att i avsevärd grad utvidgas. Kokning (sterilisation)
av ur hygienisk synpunkt mindrevärdigt kött måste ju i åtskilliga
fäll under alla omständigheter ske, men en sådan behandling av köttet
borde icke heller företagas i andra fall, än då detta vore nödvändigt, ty
det råa köttet förlorade genom denna procedur en så avsevärd del av
sin vikt, att en viss värdeminskning av detsamma uppstode. Ifrågavarande
viktförlust uppginge i regel för nötkött ända till omkring 35
procent och för svinkött till omkring 25 procent.

Såsom bevis på att allmänheten även i vårt land vore benägen
köpa sådant mindrevärdigt kött, om det försåldes under offentlig kontroll,
anför medicinalstyrelsen, att enligt uppgift i 1908 års berättelse från
det offentliga slakthuset i Göteborg försåldes vid därvarande köttbesiktningsbyrå
under nämnda år följande mängder dylikt mindrevärdigt
kött:

omkring 12,000 kilogram kokt nötkött,

» 3,000 » salt »

» 3,000 » kokt svinkött,

» 1,700 » salt »

» 600 » stekflott.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 177.

Priset utgjorde för kokt nöt- och svinkött respektive 50 och 60 § 6. mom 3.
öre per kilogram och för stekflott 70 öre per kilogram. Det salta nötoch
svinköttet försåldes till respektive 45 till 65 och 75 till 85 öre per
kilogram.

Liknande försäljningsställen funnes inrättade i Malmö och Stockholm.
Åven i dessa städer hade kött av ifrågavarande slag haft god
avsättning.

Om än således de i § 6 mom. 3 av gällande slakthuslag meddelade
föreskrifterna bidragit till ordnande av handeln med »steriliserat»,
mindrevärdigt kött, så hade dessa föreskrifter, enligt medicinalstyrelsens
mening, å andra sidan så att säga stått hindrande i vägen för ordnande
av den kontrollerade handeln med ur hygienisk synpunkt mindrevärdigt
kött och detta så till vida åtminstone, som Kungl. Maj:t med
avseende å de i § 6 av slakthuslagen givna föreskrifter rörande stämplar
genom nådigt beslut av den 30 juni 1905 icke ansett sig kunna bifalla
en av stadsfullmäktige i Ängelholm gjord underdånig ansökning om
sådant tillägg till sistnämnda lagrum, att den däri fastställda stämpeln
finge anbringas jämväl å i hygieniskt avseende mindrevärdigt kött, utan
att detta underkastades »särskild behandling».

Medicinalstyrelsen anser med stöd av vad styrelsen sålunda anfört,
att till § 6 mom. 3 borde göras ett tillägg i överensstämmelse med ett
av veterinärläkarföreningen formulerat förslag av följande lydelse: »Sådan
stämpel skall ock åsättas kött, som på grund av sjukliga förändringar,
avmagring eller annan avsevärd avvikelse från det normala i likhet med
nyssnämnda slags kött icke heller kan såsom fullgott anses, ehuru det
utan sådan särskild behandling, varom ovan sägs, kan till människoföda
användas.» Medicinalstyrelsen har emellertid härvid särskilt velat framhålla,
att det här endast gällde en hj^gienisk kvalitetsbestämning, icke en
sådan ur handelssynpunkt, ty varans handelsvärde kunde konsumenten
själv bedöma, vadan någon handelskvalitetsbeteckning av kött icke behövde
ifrågasättas.

Det framgår icke fullt klart av de gjorda uttalandena, ur vilken Departements.
synpunkt det kött skulle bedömas, som det föreslagna tilllägget omfattar. chetenMedicinalstyrelsen
har visserligen särskilt framhållit, att d<Ä här gällde
endast en hygienisk kvalitetsbestämning och icke en sådan ur handelssynpunkt,
men av andra uttryck i medicinalstyrelsens utlåtande och
även av den föreslagna formuleringen synes dock som om den tanken
icke varit främmande att bedömningen borde ske ur haudelsvärdesynpunkt.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

§ 6 mom. 3. Ett rättvist bedömande av kött ur denna synpunkt är dock en

vansklig sak särskilt med hänsyn till svårigheten att få önskvärd enhetlighet
i grunderna för bedömningen. Säljaren blir i en mängd gränsfall
beroende av besiktningsmannens subjektiva omdöme. Därtill kommer,
att en gradering av kött ur nämnda synpunkt är främmande för det syftemål,
som med nu gällande lag avsetts att vinnas. Att den tyska lagstiftningen
i ämnet upptagit den i Freibanksystemet ingående bedömningen
ur handelsvärdesynpunkt torde äga sin naturliga förklaring däri
att därmed endast införlivats med lagstiftningen ett redan utbildat,
sedan lång tid tillbaka bestående institut. I vårt land torde icke finnas
tillräckligt underlag för en så betydande utsträckning av den kommunala
köttkontrollens uppgifter.

Skulle åter bedömningen anses böra ske uteslutande ur hälsovårdssynpunkt,
skulle väl meningen vara att framdeles som hittills under den
triangulära stämpeln skulle fälla endast sådant kött, som först efter undergången
särskild behandling är tjänligt till människoföda. Kött, som kan
utan men för hälsan förtäras utan att först undergå särskild behandling
utöver vanlig tillredning, bör givetvis ur hälsovårdssynpunkt utan vidare
godkännas.

Under nu angivna förutsättning skulle således det föreslagna tilllägget
avse kött, som visserligen kräver en särskild behandling före
förtärandet men icke nödvändigtvis en behandling under besiktningsmannens
kontroll utan endast t. ex. en särskilt grundlig kokning eller
genomstekning vid anrättandet. Förslagets innebörd skulle följaktligen
vara den, att en del av det kött, som enligt nuvarande mom. 3 steriliseras
under besiktningsmannens kontroll, skulle utsläppas i marknaden i rått
tillstånd, försett med den triangulära stämpeln.

Fn sådan bestämmelse vore icke utan sina vådor. Endast åsättande
av den triangulära stämpeln torde icke vara nog för att bibringa allmänheten
erforderlig insikt om faran att förtära köttet ifråga utan
iakttagande av nödiga försiktighetsmått. Andra anordningar måste
vidtagas för spridande av sådan kännedom såsom inrättande vid varje
köttbesiktningsbyrå av försäljningsställe, där vid försäljningen av det råa
triangelmärkta köttet uppgift kunde lämnas om de brister, som vidlådde
köttet, och de åtgärder konsumenten borde vidtaga för dess oskadliggörande
m. in. Det kan vidare ifrågasättas, huruvida i praktiken utlämnandet
av sådant osteriliserat kött till försäljning skulle få någon större
utsträckning. I tveksamma fall — och dessa torde i detta hänseende utgöra
flertalet — skulle det säkerligen ligga mycket nära tillhands för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

besiktningsmannen att av försiktighetsskäl alltjämt låta steriliseringen § 6 mom. 3.
ske under hans kontroll.

Jag kan således icke finna, att tillräckliga skäl blivit anförda fölen
förändring i den föreslagna riktningen.

Yeterinärläkarföreningen har vidare framhållit, att en konsument, § t; mom. 4.
som ej vore fackman, i många fall icke kunde särskilja i mindre stycken veterinärdelat
hästkött från nötkött. Under sådana förhållanden syntes det för- läkareforeningen
vara av vikt, att i § 6 mom. 4 infördes bestämmelse om att eVis9oktoUr
särskild stämpel skulle användas för hästkött. Såsom stöd härför har 1907-föreningen anfört, att hästkött mycket ofta fördes i handeln under
benämningen »hamburgerkött», varigenom en med dessa förhållanden
ej närmare förtrogen ännu lättare kunde förledas att köpa hästkött i
den tro, att det vore nötkött, vilket senare i pris alltid ställde sig väsentligt
högre.

Jämväl medicinalstyrelsen anser det i hög grad önskvärt, att ännu
en stämpel upptages i mom. 4, nämligen en sådan för hästkött.

Om emellertid även exportslakteriernas ställning till den offentliga
kontrollen upptoges i slakthuslagen, måste, enligt styrelsens åsikt
i § 6 mom. 4 även bestämmas om särskild stämpling eller märkning
av sådant kött, som blivit för export godkänt i privat slaktanstalt.

Medicinalstyrelsen
den
28 maj 1909.

I § 6 mom. 1 och 4 nu förekommande bestämmelser om stämp- § 6 mom.
larnas antal och utseende torde böra uteslutas ur lagen och överflyttas * oc^
till den nådiga kungörelsen med särskilda föreskrifter om besiktning Departe i

,. ° ° e . r. mentschefen.

och stämpling av kött. * Tran tid till annan visar eriarenheten, att ytterligare
någon stämpel bör införas eller att utseendet av förhandenvarande
stämpel i någon del bör ändras. Sådana behov synas böra
kunna tillgodoses utan ändring i av Konung och Riksdag stiftad lag.

Mom. 4 torde därför böra utgå och likaså de i mom. 1 givna bestämmelserna
i omförmälda ämne. I stället bör i § 6 införas, att närmare
föreskrifter om stämplarnas antal och utseende meddelas av Konungen.
Stadgandet i § 9 att närmare föreskrifter om stämpling av kött meddelas
av Konungen torde ock i samband härmed böra överflyttas till § 6.

Slakthuslagens § 7 mom. 1 innehåller föreskrifter angående besvär § 7.
över besiktningsmans beslut, vilka vid talans förlust böra inom viss tid
ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande. I samma paragrafs andra
moment är bland annat föreskrivet, att besiktningsman är skyldig att,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 129 käft. (Nr 177.) 5

Veterinärlä*
kärf öreningen
den 18 oktober
1907.

Medicinalstyrelsen
den 28
maj 1909.

Departe mentschefen.

§ 9.

Departements chefen.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

då köttets ägare icke åtnöjes med besiktningsmannens beslut, lämna
såsom bevismaterial tjänligt prov av köttet till ägaren.

Veterinärläkarföreningen har föreslagit, att nämnda i mom. 2 meddelade
föreskrift måtte utgå. Då det i regel vore omöjligt att fälla ett
bestämt omdöme om ett köttfalls tjänlighet till människoföda, med
mindre hela köttfallet med därtill hörande inälvor förelädes besiktningsmannen
till undersökning, kunde, enligt föreningens mening, ett superarbitrium
i de flesta fall ej avgivas med stöd av undersökning av ett
såsom bevismaterial tillvarataget prov av ett köttfall.

Vidare har föreningen föreslagit ett tillägg till mom. 2 av innehåll
att vid klagan över besiktningsmans beslut föreskriven behandlingav
mindrevärdigt kött icke får företagas förr än 24 timmar förflutit
efter besiktningen.

Medicinalstyrelsen anser, att ovan nämnda föreskrift på de anförda
skälen borde utgå. I dess ställe synes det styrelsen, att sådan förändring
borde ske i mom. 1 av föreliggande paragraf, att överklagandet
av besiktningsmans beslut finge ske, i stället för hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande, hos medicinalstyrelsen, som efter hörande antingen
av läraren i köttkontroll vid veterinärinstitutet eller annan sakkunnig
person ägde meddela utslag i ärendet.

Fullgiltiga skäl synas mig tala för de här föreslagna förändringarna.
Särskilt lämpligt synes mig vara att åt medicinalstyrelsen
överlämna prövningen av besvär över besiktningsmans beslut, i all
synnerhet som denna styrelse numera, förutom i läraren i köttkontroli
vid veterinärinstitutet, även i statens veterinärbakteriologiska anstalt
har att tillgå den sakkunskap, som erfordras för åstadkommande av nöjaktigt
betryggande utredning.

Det till mom. 2 föreslagna tillägget att vid klagan över besiktningsmans
beslut föreskriven behandling av mindrevärdigt kött icke får företagas,
förr än 24 timmar förflutit efter besiktningen, har givetvis tillkommit
för att lämna medicinalstyrelsen eller köttägaren tillfälle att
anordna kontrollbesiktning av det icke godkända köttet. Den föreslagna
tiden av 24 timmar torde dock böra utsträckas till 48 timmar.

Bestämmelserna i § 9 mom. 1 i nu gällande lag torde av anledning
jag vid föredragningen av §§ 5 och 6 anfört böra överföras till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

dessa paragrafer. I stället för andra stycket i förutvarande § 9 torde § 9.
böra införas generella bestämmelser åsyftande att möjliggöra att Konungen
må utan hinder av stadgandena i denna lag kunna utfärda föreskrifter
om kontroll av kött, som införes till riket, samt av kött avsett för utförsel
ur riket. Som jag förut framhållit är det av vikt att sådana
föreskrifter kunna i händelse av behov lätt avpassas efter förändringar
i främmande länders bestämmelser i därmed sammanhängande ämnen.

Likaså torde, med hänsyn till den förut framhållna önskvärdheten
av att samtliga stadganden rörande exportslakterier sammanföras i en av
Kungl. Maj:t utfärdad författning, de hinder härför, som bestämmelserna
om slakthus- och köttbesiktningstvång innebära, böra undanröjas.

I sådant hänseende torde i förevarande paragraf böra intagas stadgande
av innehåll att lagens bestämmelser ej må utgöra hinder för
Kungl. Maj:t att medgiva att i stad med slakthustvång nedslaktning av
kreatur må verkställas jämväl i exportslakteri och att kött av kreatur
slaktade i exportslakteri må efter besiktning och stämpling som av
Kungl. Maj:t föreskrives, till salu hållas, utbjudas eller användas för
ändamål, som i förslagets § 2 omförmäles, jämväl inom samhälle med
köttbesiktningstvång.

§ 14 innehåller besvärshänvisning med anledning av beslut eller § 14.
'' åtgärd, som enligt slakthuslagen eller på grund av i densamma givna
föreskrifter meddelats eller vidtagits av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

I anslutning till den i § 7 mom. 1 föreslagna förändringen torde besvärshänvisning
här böra meddelas även med anledning aAr utav medicinalstyrelsen
fattat beslut.

Utöver de ändringar, som här ovan berörts, hava i lagförslaget
vidtagits åtskilliga andra jämkningar, samtliga av huvudsakligen redaktionell
natur.

Jag anhåller nu att för erhållande av en klarare överblick över
de föreslagna förändringarna få uppläsa såväl nu gällande lag angående
köttbesiktning och slakthus som ock i sammanhang därmed den avfattning
samma lag erhållit vid den inom jordbruksdepartementet
verkställda omarbetningen.

Kungl. Majds Nåd.
Nu gällande bestämmelser.

§ I Mom.

1. Köttbesiktningstvång,
innefattande förbud att inom visst
område till salu hålla eller utbjuda
till människoföda avsett, färskt, rått
kött av nötkreatur, får, get, svin
eller häst, därest köttet icke är,
efter undersökning av besiktningsman,
försett med stämpel av något
sådant slag, varom i § 6 sägs, eller
åtföljt av sådant bevis, som i samma
§ omförmäles, må för stad eller visst
område därav, på framställning av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, allmän rådstuga, av Konungens
befallningshavande stadgas,
under villkor att genom stadens
försorg och på dess bekostnad anställes
nödigt antal besiktningsmän
och vidtagas de övriga åtgärder,
som erfordras för att köttbesiktning
inom ifrågavarande område må
kunna utan större vare sig tidsutdräkt
eller annan olägenhet äga
rum; börande förslag, innehållande
nödiga bestämmelser i dessa avseenden,
vid berörda framställning om
införande av köttbesiktningstvång
fogas och av Konungens befallnings -

Proposition Nr 177.

Förslag till nya bestämmelser.

§ 1.

Till kött räknas i denna lag icke
allenast kött i vanlig bemärkelse utan
ock huvud med tunga, lungor, hjärta,
lever och njurar samt beträffande
kött av kor Hven juver.

§ 2.

Mom. 1. Köttbesiktningstvång,
innefattande förbud att inom visst
område till salu hålla eller utbjuda
till människoföda avsett färskt, rått
kött av nötkreatur, får, get, svin
eller häst, eller vid beredning av
föda för utspisning å offentligt spisningsställe
eller av vara, avsedd för
försäljning till människoföda, använda
sådant kött, därest köttet icke
är, efter undersökning av besiktningsman,
försett med stämpel, som
omförmäles i denna lag, må för stad
eller annat samhälle, där hälsovårdsstadgans
för riket föreskrifter rörande
stad i tillämpliga delar gälla, eller
visst område av stad eller sådant
samhälle på framställning av stadsfullmäktige
eller däremot svarande
kommunalmyndighet av Konungens
befallningshavande stadgas, under
villkor att genom samhällets försorg
och på dess bekostnad anställes
nödigt antal besiktningsmän och
vidtagas de övriga åtgärder, som
erfordras för att köttbesiktning inom
ifrågavarande område må kunna
utan större vare sig tidsutdräkt eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.
havande i sammanhang med densamma
prövas.

Mom. 2. Enahanda förfarande
iakttages i fråga om ändring av
sådant stadgande; och må, på framställning
av stadsfullmäktige eller
allmän rådstuga om upphävande av
infört köttbesiktningstvång, föreskrift
om tvångets upphörande meddelas
av Konungens befallningshavande,
som jämväl äger att, därest
i denna lag för rätt till köttbesiktningstvång
bestämda villkor icke
behörigen uppfyllas samt rättelse
härutinnan, efter av Konungens befallningshavande
därom gjord erinran,
icke inom föresatt tid visas
vara vidtagen, förklara förut meddelat
stadgande om införande av
köttbesiktningstvång icke vara vidare
gällande.

§ 2.

Mom. 1. Slakttvång, innefattande
förbud att slakta djur av de slag,
som äro nämnda i § 1, annorledes
än i särskilt för ändamålet inrättat
och till allmänt begagnande
upplåtet offentligt slakthus, kan
stadgas för stad eller visst område
därav. Slakthuset kan vara beläget
inom eller utom den stad eller det
område därav, som slakttvånget om -

Förslag till nya bestämmelser.
annan olägenhet äga rum; börande
förslag, innehållande nödiga bestämmelser
i dessa avseenden, vid ^berörda
framställning om införande
av köttbesiktningstvång fogas och
av Konungens befallningshafvande i
sammanhang med densamma prövas.

Mom. 2. Enahanda förfarande
iakttages i fråga om ändring av
sådant stadgande; och må, på framställning
av stadsfullmäktige eller
däremot svarande kommunalmyndighet
om upphävande av infört köttbesiktningstvång,
föreskrift om tvångets
upphörande meddelas av Konungens
befallningshafvande, som jämväl
äger att, därest i denna lag för
rätt till köttbesiktningstvång bestämda
villkor icke behörigen uppfyllas
samt rättelse härutinnan, efter
av Konungens befallningshavande
därom gjord erinran, icke inom föresatt
tid visas vara vidtagen, förklara
förut meddelat stadgande om
införande av köttbesiktningstvång
icke vara vidare gällande.

§ 3.

Mom. 1. Slakt/mstvång, innefattande
förbud att slakta djur av de
slag, som äro nämnda i § annorledes
än i särskilt för ändamålet inrättat
och till allmänt begagnande
upplåtet offentligt slakthus, kan
stadgas för stad eller visst område
därav. Slakthuset kan vara beläget
inom eller utom den stad eller det
område därav, som slakt/jwstvånget

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.
fattar. Det ankommer på Konungens
befallningskavande att i den
ordning och under de villkor, som
i § 1 omförmälas, stadga, att slakttvång
skall vant gällande, sedan
offentligt slakthus enligt av Konungens
befallningshavande, efter sakkunnigas
hörande, gillad plan blivit
uppfört och efter av Konungens
befallningshavande föranstaltad avsyning
godkänt; börande, därest
köttbesiktningstvång för staden eller
det område därav, inom vilket slakttvång
är avsett att införas, icke
redan är gällande, köttbesiktningstvång
i sammanhang med slakttvång:
införas. Innefattar beslutet
inrättande av slakthus utom stadens
område, varde beslutet i denna del
underställt Konungens prövning;
och äge Konungen, vid meddelande
av tillstånd till slakthusets förläggande
utom stadens område, där så
erfordras, giva särskilda föreskrifter
angående vilka myndigheter skola
utöva den befattning i avseende å
slakthuset, varom i denna lag sägs.
Förbud, varom ovan förmäles, utgör
ej hinder för att djur av de
slag, som här avses, nedslaktas utom
det offentliga slakthuset, om nedslaktandet
föranledes aAr hastigt inträffad
sjukdom eller olyckshändelse;
skolande dock i sådant fall köttet,
om det är avsett att användas till
människoföda, genast efter djurets
nedslaktning ostyckat jämte alla
därtill hörande inälvor utom tarmar

Förslag till nya bestämmelser.
omfattar. Det ankommer på Konungens
befallningshavande att i den
ordning och under de villkor, som
i § 2 omförmälas, stadga, att slakt/iwstvång
skall vara gällande, sedan
offentligt slakthus enligt av medicinalstyrelsen,
efter Konungens befallning
shav andes hörande, gillad
plan blivit uppfört och efter av
medicinalstyrelsen föranstaltad avsyning
godkänt; börande, därest
köttbesiktningstvång för staden eller
det område därav, inom vilket slalctAwstvång
är avsett att införas, icke
redan är gällande, köttbesiktningstvång
i sammanhang med slaktAwstvång
införas. Innefattar beslutet
inrättande av slakthus utom stadens
område, varde beslutet i denna del
underställt Konungens prövning;
och äge Konungen vid meddelande
av tillstånd till slakthusets förläggande
utom stadens område, där så
erfordras, giva särskilda föreskrifter
angående vilka myndigheter skola
utöva den befattning i avseende å
slakthuset, varom i denna lag sägs.
Förbud, varom ovan förmäles, utgör
ej hinder för att djur av de
slag, som här avses, nedslaktas utom
det offentliga slakthuset, om nedslaktandet
föranledes av hastigt inträffad
sjukdom eller olyckshändelse;
skolande dock i sådant fall köttet,
om det är avsett att användas till
människoföda, genast efter djurets
nedslaktning ostyckat jämte alla
därtill hörande inälvor utom tarmar

Kungl. Maj:ts Nåd.

Nu gällande bestämmelser.
föras till det offentliga slakthuset
för att där besiktigas. Utan hinder
av sådant förbud må även nedslagning
av kreatur, vilkas kött är
avsett huvudsakligen för utförsel
ur riket, verkställas inom sådan för
ändamålet särskilt anordnad och
under offentlig kontroll ställd inrättning,
varom nedan i § 3 sägs.

Mom. 2. Beträffande ändring
uti eller upphävande av stadgande
om slakttvång gälle i tillämpliga
delar vad angående köttbesiktningstvång
är i § 1 bestämt.

§ 3.

Önskar enskild person, förening
eller bolag få under offentlig kontroll
ställa vare sig en huvudsakligen
för utförsel av kött ur riket
avsedd slakteriinrättning (exportslakteri)
i stad eller på landet eller
annan slakterianstalt, belägen utom
stad, äge, på därom av vederbörande
gjord ansökning, Konungens befall -ningshavande, om anstalten prövas
vara ändamålsenligt ordnad, medgiva
och meddela föreskrift att den -

Proposition Nr 177.

Förslag till nya bestämmelser.
föras till det offentliga slakthuset
för att där besiktigas.

Mom. 2. Utan kinder av det
i mom. 1 stadgade förbudet må
Konungens befallningshavande, då
skäl därtill förefinnes, medgiva, att
person, bosatt inom stad med slakthustvång
men utanför dess planlagda
område, må för förbrukning i eget
hushåll slakta honom tillhöriga djur
av de slag, som förut nämnts, utom
det offentliga slakthuset.

Mom. 3. Beträffande ändring
uti eller upphävande av stadgande
om slaktAwstvång gälle i tillämpliga
delar vad angående köttbesiktningstvång
är i § 2 bestämt.

Kungl. Maj:ts Nåd.

Nu gällande bestämmelser.
samma skall stå under offentlig kontroll,
med villkor att genom sökandens
försorg och på hans bekostnad
anställes erforderligt antal besiktningsmän
och vidtagas de övriga
åtgärder, som anses för kontrollen
nödiga. Dylikt medgivande må
av Konungens befallningshavande
kunna återtagas, om anstalten ej
vidmakthålles i ändamålsenligt skick
eller de för medgivandet bestämda
villkor ej uppfyllas samt rättelse
härutinnan, efter av Konungens befallningshavande
därom gjord erinran,
icke inom föresatt tid visas
vara vidtagen.

§ 4-

Mom. 1. Besiktningsman skall
vara legitimerad veterinär.

Mom. 2. Konungens befallningshavande
förordnar besiktningsman
efter förslag för sådana anstalter,
varom i § 3 sägs, av anstaltens
ägare eller innehavare och i övriga
fall av hälsovårdsnämnd eller den
särskilda myndighet, under vars
inseende slakthus eller köttbesiktning
är ställd.

Mom. 3. Besiktningsman kan
av Konungens befallningshavande
när som helst entledigas från sin
befattning.

§ 5.

Mom. 1. Vid slakt av djur utav
de slag, som i § 1 nämnda äro, i

Proposition Nr 177.

Förslag till nya bestämmelser.

§ 4-

Närmare föreskrifter angående
besiktningsmans tillsättande och entledigande
utfärdas av Konungen.

§ 5.

Mom. 1. Vid slakt av djur utav
de slag, som i § 2 nämnda äro, i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.
slakthus, varom stadgas i §§ 2
och 3, skall besiktningsman anställa
undersökning före nedslaktningen
å djuret med hänsyn till
dess hälsotillstånd samt efteråt å
dess kött och inälvor med avseende
å deras duglighet till människoföda.

Mom. 2. Vid annan köttbesiktning
enligt denna lag skall undersökning
av besiktningsman anställas,
när fråga är om häst eller större
nötkreatur än kalv, å minst fjärdedels
kropp, men eljest å minst halv
kropp.

Förslag till nya bestämmelser,
offentligt slakthus, varom stadgas
i § 5, skall besiktningsman anställa
undersökning före nedslaktningen
å djuret med hänsyn till dess hälsotillstånd
samt efteråt å dess kött
med avseende å dettas duglighet
till människoföda.

Mom. 2. Vid annan besiktning
enligt denna lag av kött i vanlig
bemärkelse skall undersökning av
besiktningsman anställas å minst
lialv kropp, som dock beträffande
häst eller större nötkreatur än kalv
kan vara delad i fram- och bakdel spart.

Mom. 3. Närmare föreskrifter
om besiktning av kött meddelas av
Konungen.

§ 6.

Mom. 1. Kött, som vid besiktning
enligt denna lag godkännes,
skall förses med stämpel, utvisande,
där slakt och besiktning ägt rum
i slakthus, varom stadgas i §§ 2
och 3, att så skett, men eljest att
köttet undergått annan vederbörlig
besiktning inom någon stad med
köttbesiktningstvång.

Mom. 2. Finnes vid besiktning
kött vara till människoföda otjänligt,
skall detsamma, utan kostnad
för köttets ägare, genom besiktningsmannens
försorg förstöras, där det
icke kan under besiktningsmannens
kontroll försäljas till tekniskt bruk,
i vilket fall köttets ägare är berättigad
utfå vad som genom försäljningen
inflyter.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

§ 6.

Mom. 1. Kött, som vid besiktning
enligt denna lag finnes vara till
människoföda tjänligt, skall genom
åsättande av stämpel betecknas såsom
godkänt.

1 samt. 129 käft. (Nr 177.) 6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.

Mom. 3. Anträffas vid besiktning
kött, som först efter särskild
behandling kan utan men för hälsan
användas till människoföda, skall
köttet under besiktningsmannens
kontroll undergå sådan behandling
samt, försett med särskild stämpel,
där så ske kan, eller åtföljt av
bevis om beskaffenheten, ställas till
ägarens förfogande mot skyldighet
för honom att ersätta uppkommande
kostnad för köttets behandling.

Mom. 4. I denna § omförmälda
stämplar skola angiva tid och ort
för besiktningen samt för övrigt
vara, vart slag för sig, lika för
hela riket, nämligen en för godkänt
kött efter djur slaktat i sådant
slakthus, varom i §§ 2 och 3
stadgas, en för annat godkänt kött
och en för kött, behandlat på sätt
i mom. 3 här ovan sägs.

Förslag till nya bestämmelser.

Mom. 2. Anträffas vid besiktning
enligt denna lag kött, som först efter
särskild behandling kan godkännas,
skall köttet, innan det stämplas, genom
besiktningsmannens försorg och under
hans kontroll undergå sådan behandling.

Mom. 3. Har kött] blivit efter
besiktning, anställd enligt denna lag,
försett med stämpel, som ovan sägs,
erfordras icke förnyad sådan besiktning
och stämpling för dess saluhållande,
utbjudande eller användande för
ändamål, som i § 2 omförmäles,
inom annat samhälle med köttbesiktningstvång.

Mom. 4. Närmare föreskrifter
angående antalet stämplar och deras
utseende samt om stämplingen meddelas
av Konungen.

Mom. 5. Finnes vid besiktning
enligt denna lag kött vara till människoföda
otjänligt, skall detsamma,
utan kostnad för köttets ägare,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser. Förslag till nya bestämmelser.

genom besiktningsmannens försorg
och under hans kontroll användas till
tekniskt bruk eller, där så ej kan
ske, på annat sätt oskadliggöras.
1 förra fallet är köttets ägare berättigad
utfå ersättning, svarande mot
köttets värde vid sådant användande.

§ 7.

Mom. 1. Därest vid besiktning,
anställd enligt denna lag, köttets
ägare icke åtnöjes med besiktningsmans
åtgärd eller beslut, må han
däri söka ändring genom besvär,
vilka böra vid talans förlust till
Konungens befallningshavande ingivas
inom tio dagar efter det
klaganden av åtgärden eller beslutet
erhöll del, dagen då delgivningen
skedde likväl oräknad; börande
emellertid, utan hinder av besvär,
det överklagade beslutet lända till
efterrättelse, intill dess annorlunda
kan varda förordnat.

Mom. 2. Besiktningsman är
skyldig, då framställning därom
göres, till klaganden dels utan lösen
lämna skriftligt meddelande om
klandrade åtgärden eller beslutet
och skälen därför, dels ock, om
i förskott erlägges vad som kan
erfordras till bestridande av nödig
kostnad för tillvaratagande av såsom
bevisningsmedel tjänligt prov
å det besiktigade, lämna sådant prov
i lämpligt förvaringskärl, tillslutet
under besiktningsmannens sigill och
av denne försett med nödig beteck -

§ 7-

Mom. 1. Därest vid besiktning,
anställd enligt denna lag, köttets
ägare icke åtnöjes med besiktningsmans
åtgärd eller beslut, må han
däri söka ändring genom besvär,
vilka böra vid talans förlust till
medicinalstyrelsen ingivas inom tio
dagar efter det klaganden av åtgärden
eller beslutet erhöll del, dagen
då delgivningen skedde likväl oräknad;
börande emellertid, utan hinder
av besvär, det överklagade beslutet
lända till efterrättelse, intill dess
annorlunda kan varda förordnat.

Mom. 2. Besiktningsman är skyldig,
då framställning därom göres,
till klaganden utan lösen lämna
skriftligt meddelande om klandrade
åtgärden eller beslutet och skälen
därför; skolande dock, därest klagan
avser beslut enligt § 6 mom. 2
eller 5, sådan framställning göras
omedelbart efter besiktningen, och
må sådan behandling av köttet, som
i berörda lagrum sägs, i dylikt fall
ej företagas förr än 48 timmar förflutit
efter besiktningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser. Förslag till nya bestämmelser.

ning; skolande dock, därest klagan
avser beslut enligt § 6 mom. 2 och
3, sådan framställning göras omedelbart
efter besiktningen.

§ 8.

Mom. 1. För köttbesiktning,
anställd på grund av § 1, så ock
för begagnande av offentligt slakthus,
varom i § 2 sägs, äger staden
uppbära avgifter enligt taxa, som,
sedan Konungens befallningshavande,
efter hörande av hälsovårdsnämnd
eller den särskilda myndighet,
varunder slakthusets förvaltning
är ställd, därtill uppgjort förslag,
av Konungen fastställes för
minst ett år i sänder. I denna
taxa må avgifterna ej sättas högre,
än som kan anses erforderligt till
betäckande av stadens kostnader för
köttets besiktning och stämpling
samt, där fråga är om begagnandet
av offentligt slaktbus, som nyss är
nämnt, till betäckande jämväl av
kostnaden för slakthusets förvaltning
och underhåll jämte skälig
ränta å anläggningskapitalet.

Mom. 2. Där särskild marknadsplats
för kreaturshandeln blivit
anordnad i sammanhang med offentligt
slakthus, varom i § 2 sägs,
må i enahanda ordning och efter
liknande grunder som i fråga om
slakthusets begagnande bestämmas
avgifter till staden för nyttjande

§ 8.

Mom. 1. För köttbesiktning, anställd
på grund av § 2, för sådan behandling
av kött, som. omförmäles i§ 6
mom. 2, samt för begagnande av offentligt
slakthus, varom i § 3 sägs, äger
samhället uppbära avgifter enligt taxa,
som, sedan Konungens befallningshavande,
efter hörande av hälsovårdsnämnd
eller den särskilda myndighet,
varunder slakthusets förvaltning
är ställd, därtill uppgjort
förslag, av Konungen fastställes för
minst ett år i sänder. I denna
taxa må avgifterna ej sättas högre,
än som kan anses erforderligt till
betäckande av samhällets kostnader
för köttets besiktning och stämpling
samt ovanberörda behandling och, där
fråga är om begagnande av offentligt
slakthus, som nyss är nämnt, till
betäckande jämväl av kostnaden för
slakthusets förvaltning och underhåll
jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Mom. 2. Där särskild marknadsplats
för kreaturshandeln blivit
anordnad i sammanhang med offentligt
slakthus, varom i § 3 sägs,
må i enahanda ordning och efter
liknande grunder som i fråga om
slakthusets begagnande bestämmas
avgifter till staden för nyttjande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.
av marknadsplatsen och vid densamma
uppförda stallar ävensom
för kreaturens utfodring, skötsel
och vågning.

§ 9.

Närmare föreskrifter om besiktning
och stämpling av kött samt
om stämplarnas beskaffenhet meddelas
av Konungen.

Konungen må ock, utan hinder
av stadgandena i § 5 mom. 1 samt
§ 6 mom. 1 och 4, meddela de
särskilda föreskrifter beträffande besiktning
och stämpling av kött, avsett
att utföras till utlandet, som
äro betingade av det främmande
landets bestämmelser i ämnet.

§ io.

Där i följd av slakttvångs införande
byggnad eller annan inrättning
för bedrivande av slakterirörelse,
som i stad lovligen idkas
och vars utövande icke medgivits
blott tills vidare eller till dess annorlunda
bleve föreskrivet, ej längre
kan för därmed avsett ändamål användas,
vare ägaren berättigad att

Förslag till nya bestämmelser.
av marknadsplatsen och vid densamma
uppförda stallar ävensom
för kreaturens utfodring, skötsel
och vägning.

§ 9.

Titan hinder av bestämmelserna
i denna lag må Konungen meddela
föreskrifter angående kontroll av kött,
som införes till riket, samt av kött,
avsett för utförsel ur riket. Ej heller
må lagens bestämmelser utgöra hinder
för Konungen att medgiva ej mindre
att i stad med slakthustvång nedslagning
av kreatur må verkställas,
förutom i det offentliga slakthuset,
i annan huvudsakligen för utförsel av
kött ur riket avsedd och under offentlig
kontroll ställd, slakteriinrättning
(exportslakteri), än även att kött av
kreatur, slaktat i exportslakteri, må
efter besiktning och stämpling, som av
Konungen föreskrives, till salu hållas,
utbjudas eller användas för ändamål,
som i § 2 omförmäles, jämväl inom
samhälle med köttbesiktningstvång.

§ io.

Där i följd av slaktTmstvångs införande
byggnad eller annan inrättning
för bedrivande av slakterirörelse,
som i stad lovligen idkas
och vars utövande icke medgivits
blott tills vidare eller till dess annorlunda
bleve föreskrivet, ej längre
kan för därmed avsett ändamål användas,
vare ägaren berättigad att

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.
av staden undfå ersättning för den
värdeminskning, hans fastighet och
övriga ifrågavarande inrättningar
därigenom undergå.

§ Il Bryter

någon mot förbud, varom
i § 1 eller § 2 sägs, bote från och
med två till och med etthundra
kronor.

§ 12-

Den, som under tid, då han är
ställd under tilltal för förseelse mot
denna lag, fortsätter eller förnyar
samma förseelse, skall, när han därtill
varder lagligen förvunnen, fällas,
för varje gång åtal emot honom
ägt rum och han därav undfått del,
till de böter, som för ifrågavarande
förseelse äro bestämda.

§ 13-

Förseelse mot denna lag åtalas
av allmän åklagare vid polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare och, där
sådan icke finnes, vid allmän domstol;
och gälle i fråga om klagan
över domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål vad i allmänhet
angående besvär i brottmål är stadgat.

Förslag till nya bestämmelser.
av staden undfå ersättning för den
värdeminskning, hans fastighet och
övriga ifrågavarande inrättningar
därigenom undergå.

§ Il Bryter

någon mot förbud, varom
i § 2 eller § 3 sägs, böte från och
med två till och med etthundra
kronor.

§ 12-

§ 13-

Förseelse mot denna lag åtalas
av allmän åklagare vid polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare och, där
sådan icke finnes, vid allmän domstol;
och gälle i fråga om klagan
över domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål vad i allmänhet
angående besvär i brottmål är stadgat.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser. Förslag till nya bestämmelser.

§ i*.

Emot beslut eller åtgärd, som
enligt denna lag eller på grund av
i densamma givna föreskrifter meddelats
eller vidtagits av Konungens
befallningshavande, äger den, som
anser sin rätt därav förnärmad eller
obehörigen inskränkt, att anföra
besvär hos Konungen inom den tid,
som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks
beslut är stadgad; börande dock,
utan hinder av besvär, beslutet lända
till efterrättelse, intill dess annorlunda
kan varda förordnat.

§ 15-

Mom. 1. Böter, som ådömas
efter denna lag, tillfalla stadens
kassa.

Mom. 2. Saknas tillgång till
fulla gäldandet av dessa böter, skola
de förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 14-

Emot beslut eller åtgärd, som
enligt denna lag eller på grund av
i densamma givna föreskrifter meddelats
eller vidtagits av Konungens
befallningshavande eller medicinalstyrelsen,
äger den, som anser sin
rätt därav förnärmad eller obehörigen
inskränkt, att anföra besvär hos
Konungen inom den tid, som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut
är stadgad; börande dock, utan
hinder av besvär, beslutet lända till
efterrättelse, intill dess annorlunda
kan varda förordnat.

§ 15.

Mom. 1. Böter, som ådömas
efter denna lag, tillfalla samhällets
kassa.

Mom. 2. Saknas tillgång till
fulla gäldandet av dessa böter, skola
de förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 16.

Genom denna lag upphäves lagen
angående köttbesiktning och slakthus
den 22 december 1897 med däri
sedermera gjorda ändringar.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1914.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

I anslutning till vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen att antaga det sålunda omarbetade
förslaget till lag angående köttbesiktning och slakthus.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna nådigt bifall och förordnade,
att proposition av den lydelse bil. . . . till
detta protokoll utvisar skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Gösta Alstermark.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.