Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165 (Proposition 1914:165 - b)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Nr 165.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning angående stämpelavgiften; given Stockholms
slott den 29 maj 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokoll över
finansärenden vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga
närlagda förslag till förordning angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingarna skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Vennersten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 1

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Förslag

till

förordning angående stämpelavgiften.

I ART.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande avdelningar:

Första avdelningen:

Underdomstolar i stad; gränsetullrätter; krigsrätter; överståthållarämbetet
för uppbördsärenden och överståthållarämbetet för polisärenden;
magistrater och övriga till statsförvaltningen börande myndigheter i
städer och köpingar; notam publici; granskningsmän av biograf bilder;
bergmästare; direktioner för sjömanshus; tullkamrar och tullinspektioner;
biskopsämbeten, hovkonsistorium och myndigheter, vilka handhava styrelsen
eller förvaltningen vid statens undervisningsanstalter;

ävensom alla statsmyndigheter, vilka icke finnas i denna eller
övriga avdelningar upptagna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Andra avdelningen:
Underdomstolar på landet.

Tredje avdelningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen;
överståthållarämbetets kansli; Kungl. Maj:ts befallningshavande och till
landsstaten hörande tjänstemän; chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten;
yrkesinspektörer och underinspektörer inom yrkesinspektionen;
justerare; domkapitel och Stockholms stads konsistorium; lantmäteri -kontor; lantmätare.

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; krigsöverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;
marinförvaltningen; lotsstyrelsen; generalpoststyrelsen; medicinalstyrelsen;
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; telegrafstyrelsen; järnvägsstyrelsen
; riksförsäkringsanstalten; försäkringsinspektionen; vattenfallsstyrelsen;
socialstyrelsen; pensionsstyrelsen; kammarkollegium; statskontoret;
kommerskollegium; kammarrätten;generaltullstyrelsen; statistiska
centralbyrån; överintendentsämbetet; patent- och registreringsverket; bankinspektionen;
kontrollstyrelsen; mynt- och justerings verket; riksarkivet;
läroverksöverstyrelsen; folkskolöverstyrelsen; lantmäteristyrelsen med
generallantmäterikontoret; domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen.

Femte avdelningen:

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersämbetet;
Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; hovexpeditionen; och sekreterarämbetet
vid Kungl. Maj:ts orden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

2 §.

Av de ämbets- eller tjänstemän, som icke här ovan blivit särskilt
uppräknade, hänföres en var till samma avdelning som den myndighet,
till vilken han hörer.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de
här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Adelsbrev............

Anordning............

Antag ning sb eris å ämbete eller
tjänst; lika med Fullmakt
eller Förordnande.
Anvisning eller Assignation . .
Apoteksprivilegium i stad eller

köping............

„ på landet..........

Avflyttning sbetyg för sjöman. .
Avsked, då den avskedstagande
tillägges värdighet av högre
ämbete eller tjänst, förses
med stämpel lika med Fullmakt
å karaktär av ämbete
eller tjänst.

» i annat fall.........

Avskrift av lantmätares eller
med honom i avseende på

Avd.

Kr.

ö.

Kr. ö.

-fri -

-fritt -

Kr.

ö.

Kr.

250

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

behörighet till vissa förrättningar
likställd tjänstemans
förrättningshandlingar,
ävensom av dylika
handlingar från generallantmäterikontoret
och
lantmäterikontoren i länen,

varje ark...........

Avskrift, som meddelas för vetenskapligt
ändamål . . . .
„ ur far tygsregistret; se Fartyg
sregistret.

„ nr jordregister; se Jordregister.

„ annan, varje ark......

Besiktning; se Protokoll.

Betyg över avlagt kunskapsprov,
utfärdat av domkapitel
eller Stockholms

stads konsistorium.....

„ över avlagt kunskapsprov,
utfärdat av annan myndighet
............

„ avflyttnings-, för sjöman; se
Avflyttning sbetyg.

,, annat; se Bevis.

Bevis angående domstols beslut
om ersättning av allmänna
medel åt vittnen och upplysningsvis
hörda personer
i brottmål, åt den, som enligt
lagen angående förordnande
av rättegångsbiträde
åt häktad till sådant biträde
förordnats, åt personer, till

Avd.

Kr. 8

Avd.

Kr. ö. Kr. ö.

-fin -

het

-fritt

Avd.

Kr.

1 25

Avd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

vilka jämlikt lagen om handräckning åt utländsk domstol sådan ersättning-må utgå, eller åt den, som enligt lagen om tolks an-litande vid domstol biträtt såsom tolk utan att vara till allmän tolk förordnad Bevis av underdomstol eller där-städes anställd tjänsteman, tecknat å företedd hand-linp-.............	l Avd.	2 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr. fr	Ö. tt	Kr.	ö.	Kr.	ö.
				fy,.	tf.
„ å dom eller utslag, att där-emot är vädjat.......					fritt
„ att begärd expedition icke nfhekommits.........					fritt
,, vederhäftighets-.......					fritt
„ som avses i 2 och 3 §§ av lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag........ „ av chefen för justitiedeparte-mentet på anmälan om tid-nin.ers utgivande......
		—		J ''				25	—
,, rörande anmälan om idkande av handel eller annat nä-ringsyrke..........	3			3	3
,, rörande tillstånd för ut-övande av tillverkning i skattefritt bryggeri..... ,, över verkställd deklaration angående arv eller gåva . . „ som jämlikt förordningen om automobiltrafik meddelas an-			50 ft		—	—
				J '' 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

gående igenkänningsmärke för automobil........ Bevis av lantmätare och juste-rare.............	l Avd.	2 1 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd. 1
Kr. 10	ö.	Kr.	ö.	Kr. 10	ö. tf	Kr.	ö.	Kr.	r>.
„ om uppvisning av pass . . „ som erfordras för utbekom-mande av belöning för rov-djurs dödande					fritt
				fritt
„ antagnings-; se Antagnings-ievis. ,, över på- eller avmönstring av sjöman.........					fri	tt- tt- tt,
,, präst- ............					fri
„ innefattande meddelande eller utdrag ur kyrkobok, som förvaras i landsarkiv „ av läkare eller karantäns- tjänsteman.......... „ vidimations-......... „ om registrering, tecknat å ordning för aktiebolag eller stadgar för förening för ekonomisk verksamhet eller å protokoll om beslut an-gående ändring i sådant bolags ordning eller sådan förenings stadgar eller å framställning om medlems inträde i eller avgång ur sådan förening.......					fri
				1 fritt
				fritt
					tf
„ lagfarts-, angående fång till fast egendom, där taxe-ringsvärdet eller köpesum-man för den egendom, som beviset avser, icke uppgår till 1,000 kronor......					J '' —fri	it

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165

Ttp.vis nnrm.f. .......	l Avd.	2 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
Kr.	ö. 50	Kr.	ö. 50	Kr.	ö. 50	Kr. 1 5	ö.	Kr. 1	ö.
,, ; se även Intyg. Burbrev i Stockholm och Göte- horir . . . . .	50 20
............. .. i andra, startar		—
Diariibevis; se Bevis, annat. Diplom för konsul eller vice konsul; se Fullmakt. . att vara. nr o visor .			tt
Doldorsbrev, som utfärdas efter avlagt prov......... ,, som utfärdas utan avlagtprov Dom med rubrik; lika med Ut-slag med rubrik. Fartygsregistret, avskrift av, som enligt lagen om inteckning i fartyg meddelas inteck-Tiinfsdomstolfin.......			- fn
100								150
Fastighetsbok, utdrag av, som tecknas på lagfartsbevis eller på utdrag av lagfarts- eller inteckningsprotokoll . . . . Fiskepass; se Pass. Jf r i hp.rrp. lirpii ......					fri	It
			—					500	—
Frisedel............. Fullmakt för ledamot av stats-rådet .............
			J ''
					fn
,, eller diplom för konsul eller
vice konsul, som icke åt-
njuter fast avlöning . . . .					fn
				J *
,, för hovrättskommissarie . .	—	—	—	—	—		10	—	—
„ för notarius publicus:
i Stockholm och Göteborg	100		—	—	—		—		—
i övriga städer......	25		—	—	—	—	—	—	—

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Fullmakt för mäklare eller
skeppsklarerare:

i Stockholm och Göteborg

i Övriga, ställ pr

Avd.

Kr.

200

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö. Kr.

ö.

,, för annan, å ämbete eller
tjänst, förses för den, som
första gången undfått be-fordran till ämbete eller
tjänst med ordinarie lön,
med stämpel till belopp av
3 kronor för varje fulla
100 kronor av lönen, men
för den, som erhållit be-fordran, som medför högre
lön, till belopp av 3 kronor
för varje fulla 100 kronor av
skillnaden mellan den stäm-pelavgift underkastade lön,
löntagaren näst förut inne-haft, och den, som erhålles;

dock att stämpel för full-makt å ämbete eller tjänst,
som icke medför rätt till
tjänstgöringspenningar, be-räknas för allenast två tredje-delar av lönen.

Vid löneförhöjning i följd
av ålderstillägg, därmed jäm-förlig uppflyttning från lägre
till högre lönegrad eller löne-reglering utgöres stämpel
med 3 kronor för varje
fulla 100 kronor av skill-naden mellan den stämpel-avgift underkastade lön, lön-tagaren näst förut innehaft,
och den, som erhålles.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165

Fullmakt för kyrkoherde att vara
prost över egen församling
„ å karaktär av ämbete eller
tjänst förses för den, som
är eller varit i allmän tjänst,
med stämpel till belopp av
20 kronor för varje fulla
100 kronor av den ordinarie
lön, som åtföljer dylik eller
därmed jämförlig beställning,
men för annan person
till belopp av 70 kronor likaledes
för varje fulla 100
kronor av sådan lön.

„ för riksdagsman......

Se för övrigt 4 och 5 §§.

Förmyndarförordnande; se Protokoll.

Förmyndarka m mares uträkni ng
å omyndiges medel . . . .
Förordnande, varigenom ämbete
eller tjänst tillsättes;
lika med Fullmakt.

„ att viss tid eller tills vidare
förvalta ämbete eller tjänst,
då därmed följer rätt till den
med ämbetet eller tjänsten

förenade inkomst......

Förordnande, annat.......

Förrättning shandling. lantmätares
eller med honom likställd
tjänstemans; se Lantmätares
förrättningshandling.

Förpassning, tull-........

Gravationsbevis; se Bevis.

Grevebrev ............

Instrument; se Protokoll.

1 Avd.	2 Avd	i 3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
Kr. 50	ö.	Kr.	ö.	Kr. fr	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
				j 1 fri
3		3		3	ff	3		6

				J *				1,000	—

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Intyg om registrering av mönster
„ att ansökning om varumärkes
registrering mottagits
eller att registrering
av varumärke förnyats. . .

Jordregister: avskrift eller utdrag
av upplägg i,
som jämlikt § 28 i förordningen
angående jordregister
rekvireras av lantmätare .!
som eljest begäres:
om avskriften eller utdraget
omfattar blott ett inskriv -

mngsrum........

om avskriften eller utdraget
omfattar mera än ett in
skrivningsrum:
för det första rummet
för vartdera av det andra
och tredje rummet . .
för ett vart av efterföljande
rum......

Kallelse å okända borgenärer i
anledning av ansökning om
tillstånd att nedsätta aktiebolags
kapital........

Kallelsebrev i anledning av ansökning
om tillstånd att nedsätta
aktiebolags kapital eller
till aktieägare om bolagsstämma
eller till medlem
av registrerad förening om

sammanträde........

„ i mål angående konkurs,
boskillnad, årsstämning eller

Avd.

Kr.

Kr. ö

Kr. | ö. j Kr. j ö. | Kr. ] ö.

—fritt -

-fritt -

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

försäljning av utmätt fast egendom..........	i Avd.	2 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
Kr.	ö.	Kr.	8.	Kr.	8.	Kr.	ö.	Kr.	8.
Karaktärs/ullmakt; se Fullmakt. Karta, geometrisk....... Dessutom förses kopia eller utdrag av karta, som från generallantmäterikontoret utgives, med stämpel, sva-rande mot den för annan dylik karta stadgade lösen. Kommu nikationsresolution; se Resolution. Konstitutorial; lika med Förord-nande. Kontrakt angående arrende, kronoleverans eller entre-prenad ............ Kvittens..........					Jii fr	50 itt.		50
1 1 \| I		fritt
Lag fartsbevis; se Bevis. Lantmätares eller med honom i avseende på behörighet till vissa förrättningar lik-ställd tjänstemans förrätt-ning shandling ........ Missiv för predikoprovs avläg-gande ............ Motbok, utfärdad av direktion för sjömanshus eller av post-sparbank...........					fn
—		—	—	2 fn				—	—
Matsedel .	10			_l
Mäklareslutsedel; se Slutsedel. Mätbrev förses med stämpel till belopp av 20 öre för varje fulla 10 ton av fartygets dräktighet. Nationalitets- och registrerings-certifikat förses med stämpel

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Avd.

•

Avd.

till belopp
varje fulla

öre för
av far

Torneå

av 40
10 ton

tygets dräktighet.
Notarialpr otest; se Protest.
Order, varigenom beställning
med lön på stat tillsättes .

Pass, fiske-...........

„ rese-:

för den, som reser i kronans

ärende............

för annan person:

till inrikes orter......

till utrikes orter:
för invånare i
fögderi för resa till Uleåborgs
län i storfursten
dömet Finland ....

annat ..........

„ tull-: för utrikes sjöfart:

'' för öppen båt. . .
för annat fartyg .
för inrikes sjöfart eller
s. k. årspass. . . .

Patentbrev...........

Pensionsbrev..........

Permissionssedel........

Praktika; se Bevis av karantäns
tjänsteman.

Privilegium, apoteks-; se Åpoteksprivilegium.

Protest, notariat-: protokoll där

över, varje ark......

Protokoll, varigenom ämbete
eller tjänst tillsättes; lika
med Fullmakt.

„ angående förordnande eller

Kr.

ö.

Kr.

_fritt

ö.

Kr. ö.

-fritt.

-fritt
2

Kr.

ö.

-fritt—
|—| 10

-fritt-!_

-fri

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

entledigande av nämndeman, stämningsman, ledamot av ägodelningsrättellergodman vid lantmäteriförrättning, av god man, syssloman eller rättens ombudsman i kon-kurs samt av annan person i avseende å uppteckning eller vård av konkursbo, ävensom rörande av någon bland dem avlagd föreskri-ven ed............	l Avd.	2 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr. fri!	ö. t	Kr.	ö.	Kr.	ö.
Protokoll, angående lagfart å fång till fast egendom, där taxe-ringsvärdet eller köpesum-man för den egendom, vara lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor......					fr\	tf,
,, förmynderskaps-, vid under-domstol, utdrag därav . . . „ vid underdomstol, om för-ordnande eller entledigande av god man för frånvarande dödsbodelägare eller om föreläggande för förmyndare eller sådan god man att in-giva bevis om avlämnande av årsräkning över sin för-valtning eller om föreläg-gande för dödsbodelägare att ingiva bouppteckning . . . „ vid underdomstol, om för-ordnande eller entledigande av god man för hustru, som är ur stånd att vårda sitt gods, eller om före-					fritt
					it
				J ''

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

årsräkning

över

läggande för sådan god man
att ingiva bevis om avlämnande
av
sin förvaltning
Protokoll vid underdomstol, omförordnande
av gode män
eller likvidatorer enligt lagen
om aktiebolag eller lagen om
registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet . . .
„ vid lantmäteriförrättning;
se Lantmätares förrättningshandling.

över ekonomisk besiktning
över annan besiktning,
värdering, utmätning, kvarstad
eller dylik förrättning,

varje ark..........

angående inregistrering av
bouppteckning, då sådant
erfordras för återfående av
erlagd stämpelavgift . . . .
annat:

som utgives till part, vilken
utan särskild begäran
författningsenligt är skyldig
att lösa detsamma:

första arket.......

andra arket .......

varje av de övriga.
som på

till part, vilken eljest
icke författningsenligt är
skyldig att lösa detsamma:

första arket.......

andra arket .......

varje av de övriga . . .

utgives

Avd.

Kr.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

-fritt

-fritt -

Kr.

-fritt -

50
5 o!

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Avd.

Kr. ö

Kr.

Kr. ö,

Kr.

som eljest utgives; lika
med Avskrift.

Prästbevis: se Bevis.

Prästebrev............

Resolution, vilostånds-, för
varje gruveutmål, vilket
beviljat vilostånd avser,
samt för varje år, viloståndet
medgivits att gälla . .
skolande dock resolution,
varigenom vilostånd medgivits
för stenkolsgruveanläggning,
varå koncession
meddelats, förses
med stämpel till belopp
av:

75 öre för varje hektar,
som viloståndet avser,
till och med etthundra
hektar,

50 öre för varje hektar
därutöver till och med
trehundra hektar, och

25 öre för varje hektar
därutöver, allt beräknat
för varje år, viloståndet
medgivits att
gälla.

Resolution, kommunikations- . .
dock skall stämpel för kommunikationsresolution
icke
mera än en gång i varje
mål utgöras, ändå att handlingar
flera gånger kommuniceras
eller till påminnelser
utlämnas.

fri

ö.

Avd.

Kr.

ö.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

Resolution, angående föreläggande
enligt lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk
verksamhet.....

,, på ansökning om förordnande
för lantmätare eller
med honom i avseende på
behörighet till vissa förrättningar
likställd tjänsteman
att verkställa lantmäteriförrättning
i ändamål att
vinna avsöndring av jord,
vattenfall, fiske eller annan

dylik lägenhet.......

„ eljest innefattande huvudsakligt
beslut, tecknad å

företedd handling......

„ med rubrik; lika med Utslag
med rubrik.

Se för övrigt 6 §.

Salubrev å utmätningsvis försåld

fast egendom........

Sjöfartsbok...........

Sjökaptensbrev ..........

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart.....

för inrikes sjöfart.....

Skeppsdagbok..........

Skiljobrev i äktenskap eller trolovning
...........

Slutsedel.............

Styrmansbrev..........

Stämning............

Tillståndsbrev för utövande av

näring eller yrke......

Tomträttsbok, utdrag av, som
tecknas å tomträttsbevis eller

Avd.

Avd. Avd. I Avd. j Avd.

Kr. ö. i Kr. ö. Kr. 1 ö. Kr. I ö. Kr. i ö,

fri -

-frL

10 i -

3 |--fri_

-fri fri -

1 —
_ !_

1 j 3

—

2 —

5!—: —

—! 2

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914- 1 sand. 121 höft. (Nr 165—167.) 3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

å utdrag av protokoll an-gående inskrivning av eller inteckning i tomträtt . . . Tullförpassning; se Förpassning Tullpass; se Pass. Tulluträkning, specifik..... Underrättelse eller uppgift röran-de utmätning, som av utmät-ningsman meddelas sräldenär	1 Avd.	2 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr. fn	ö. tt	Kr.	ö.	Kr.	ö.
				J 1 -fn fr

,, angående beslut om vägrad registrering av anmälan till aktiebolagsregistret eller för- eningsregistret....... Underrättelse angående brist i fullgörande av sådant, som åligger sökande av patent eller registrering av mön-ster .............					fn
				fri
,, angående beslut, att ansök-ning om patent eller om re-gistrering av mönster av-slagits eller förklarats hava förfallit; att registrering av varumärke eller förnyelse av sådant märkes registre-ring vägrats; eller att varu-märke avförts ur registret Utdrag av fastiglietsbok; se Fastighetsbok. ,, av dombok eller protokoll; se Protokoll. ,, av jordregister; se Jord-register. Utnämningsbrev för: riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts orden . . .					fri
								400

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

kommendör medstora korset:
av Svärdsorden . . . . |
av Nordstjerneorden. ,

av Vasaorden .....

kommendör:

av Svärdsorden. ....
av Nordstjerneorden. ,

av Vasaorden......

riddare av Konung Carl

XIII:s orden.......

riddare av Svärdsorden . t
riddare eller ledamot av
Nordstjärneorden. . . .
riddare eller ledamot av

Vasaorden........J

dock är riddare- eller
kommendörsbrev, som i
följd av utnämning under
fälttåg meddelas, från

stämpel..........

Utslag med rubrik:

som utgives till part, vilken,
utan särskild begäran, författningsenligt
är skyldig
att lösa detsamma:

första arket......

andra arket ......

varje av de övriga . .
som på begäran utgives
till part, vilken eljest
icke författningsenligt är
skyldig att lösa detsamma:

första arket ......

andra arket.......

varje av de övriga . .
som eljest utgives; lika med
Avskrift.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Avd.

Kr.

ö.

-fritt -

3 !—

2 i—
2 —

1 —

1 25

Avd.

Kr. ö.

Kr.

200

ISO

150

o. i

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Vattenfallsrättsbok, utdrag av,
som tecknas å vattenfallsrättsbevis
eller å utdrag av
protokoll angående inskrivning
av eller inteckning i
vattenfall srätt........

Vederhäftighetsbevis; se Bevis.

Viloståndsresolution; se Resolution.

År spass; se Pass.

Expedition, som icke här ovan
är särskilt nämnd, varje ark

l l

-fritt

4 §■

I avseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom
vilka ämbeten eller tjänster tillsättas, iakttages:

1. Indelt'' lön skall i värde beräknas efter nästföregående årets
markegång.

2. År avlöningen fördelad i lön, tjänstgöringspenniugar och ortstillägg,
beräknas stämpel å lönen och ortstillägget tillsammans. År åter
avlöningen fördelad endast i lön och ortstillägg, betraktas vid stämpelbeläggningen
ortstillägget såsom tjänstgöringspenningar, och stämpel
skall alltså beräknas å hela lönen. Vid stämpelbeläggning av handling,
varom här är fråga, skall dock i intet fall stämpel beräknas å ortstillägg
(dyrortstillägg, kallortstillägg), som enligt gällande lönestat åtnjutes
av ämbets- eller tjänsteman vid beskickningar eller konsulat eller
åtföljer tjänst, vars innehavare är underkastad skyldigheten att efter
vederbörande ämbetsmyndighets beprövande låta förflytta sig till tjänstgöring
från ort till annan, eller vars utgående eljest är av oviss eller
mera tillfällig natur.

3. Fullmakt å ämbete eller tjänst i kungl. hoven ävensom av
sådan beskaffenhet i allmänhet, att lön på stat därmed ej åtföljer eller
först framdeles kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för
fullmakt i allmänhet bestämda grunder, därvid stämpeln beräknas å den
ordinarie lön, som åtföljer dylik eller därmed jämförlig beställning.
Härvid iakttages, att beräkningen sker för fullmakt i regemente eller
kår eller i armén, flottan eller kustartilleriet efter staten för det rege -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

mente eller den kår, varest den befordrade tjänar, för oplacerade i
armén kvarstående officerare efter för regemente vid armén gällande
stater samt för de särskilda generalsgraderna i armén och kustartilleriet
efter den för arméfördelningsehef bestämda lön, allt med beräkning av
lägsta lönen inom graden, därest olika löner inom samma grad finnas.

5 §>

Åmbets- eller tjänsteman må ej tillgodonjuta honom tillagd lön
eller förhöjning däri, innan han hos den myndighet, där han äger uppbära
lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

6 §■

För de genom hovexpeditionen utfärdade resolutioner minskas
stämpelavgiften med ett belopp, motsvarande lösen och sigillpenningar.

J §■

Från stämpelavgift enligt denua art. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt denna art. befriade:

akademier och statens undervisningsverk;

arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens
försorg utarrenderas, ävensom å dylika egendomar bosatta torpare
och lägenhetsinnehavare, i sådana på Konungens, domänstyrelsens eller
Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning beroende frågor, som beröra
deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan såsom jordens
ägare, dock med undantag av resolutioner angående medgiven överlåtelse
av arrende- eller nyttjanderätt;

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan, som
är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, vilket enligt lagbör
genom vederbörande myndighets försorg honom delgivas;

hushållningssällskap, länens;

häktad person i mål angående brott, varför han sitter häktad,
ävensom i mål rörande den häktades vård och behandling;

innehavare av nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,
som innehavas såsom boställen av ämbets- och tjänstemän inom civil-,
militie- och ecklesiastikstaterna eller blivit anslagna kyrkor, akademier,
hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltuingsmyndighets
prövning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet
mellan nyttjanderättsinnehavaren såsom egendomens brukare och kronan
såsom densammas ägare;

kommuner och väguållningsdistrikt i mål och ärenden rörande de
allmänna vägarna och deras underhåll, jämväl vintertid;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

kyrkor;

lappar i mål, däri utländsk lapp äger del;

medellös person, då lian författningsenligt styrker sin fattigdom
eller den eljest kunnig är;
pensionsinrättnin gar;
sjukkassor, registrerade;
sjukvårdsinrättningar, allmänna;
skogs vårdsstyrelser;
stiftelser, fromma;
understödsföreningar, registrerade;

utländsk domstol i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen
om handräckning åt sådan domstol; och

ämbets- eller tjänsteman i allt vad till ämbetet eller tjänsten
hörer, så ock i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet för fel
eller försummelse i ämbetet eller tjänsten.

Frihet från stämpel enligt denna art — dock icke med avseende å
avskrift och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger
jämväl rum i mantals- och kyrkoskrivningsmål; i bevillningsmål och mål -angående kronans ränta och tionde; i frågor rörande debitering, avskrivning
eller restitution av kronoutskylder, utbetalning av rese- och traktamentsersätt.
ning, stämpelavgifter, kommunala eller andra allmänna avgifter,
markegångssättning, åsättande av rotering, fastställelse å avsöndring
av jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet, anmärkning vid offentliga
räkenskaper, redogörelse för allmänna medel, utsyning av skog å
allmänning eller ekars fällande å kronojord, tillverkning och inlösen av
salpeter och tvist om värvning; i sådana på förvaltningsmyndighets
prövning beroende ärenden, som röra utbekommande av pensions- eller
därmed jämförligt understödsbelopp eller som angå syner å ryttare-,
soldat- eller båtsmanstorp; i ärenden, som avses i lagen rörande avgäld
från avsöndrad lägenhet eller i lagen angående avlösning av sådan avgäld;
i ärenden, som anhängiggjorts hos justitiekanslersämbetet eller Riksdagens
justitieombudsman; i mål och ärenden, som anhängiggjorts hos
konsulardomare eller konsularrätt enligt lagen om konsularjurisdiktion
den 5 juni 1909; i mål, avseende värnpliktigs besvär över beslut, varigenom
böter blivit honom enligt värnpliktslagen ådömda; i ärenden angående
understöd åt värnpliktigs hustru och barn; i mål angående överträdelse
av lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig
ursprungsbeteckning; så ock i ärenden angående arbetarskyddslagstiftningeus
tillämpning, vilka handläggas av befattningshavare inom yrkesinspektionen.

Kun yl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 165.

Konungen äger bevilja utländska ångfärjor, vilka förmedla trafiken
mellan Danmark eller Tyskland, å ena, samt Sverige, å andra sidan,
ävensom i samband med färjetrafiken stående utländska fartyg frihet
från stämpel å tullpass, därest motsvarande förmån lämnas dylika svenska
staten tillhöriga ångfärjor och fartyg i vederbörande utländska hamnar.

II ART.

Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §■

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Aktiebrev i inländskt aktiebolag skall, innan brevet av bolaget utgives,
förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Aktiebrev i nybildat bolag skall förses med stämpel av 5 öre

för varje fulla 10 kronor av det belopp, varå den i brevet avsedda

aktie lyder, eller, om brevet utfärdats å två eller flera aktier, av
det belopp, varå aktierna sammanlagt lyda; dock att, Hall enligt
bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med högre belopp
än det, varå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till
det högre beloppet.

b) Aktiebrev, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel av 10

öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, varå den i brevet

avsedda aktie lyder, eller, om brevet utfärdats å två eller flera

aktier, av det belopp, varå aktierna sammanlagt lyda; dock att,
ifall enligt bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med
högre belopp än det, varå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i
förhållande till det högre beloppet.

Upprättat aktiebrev skall, ändock att det icke blivit av aktieägaren
mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren äger att
detsamma hos bolaget utbekomma.

Aktiebrev, som utan erläggande av betalning utfärdas såsom ersättning
för förkommet eller förstört sådant brev eller i utbyte mot
aktiebrev i samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya aktiebrevet
utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna,
förstörda eller utbytta aktiebrevet lytt, eller, om det nya aktiebrevet
skall ersätta flera äldre brev, dessas sammanlagda belopp, samt det
eller de äldre breven varit försedda med stämpel i vederbörlig
ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Har behörig stämpelbeläggning av promess ägt ruin, galle den
stämpelbeläggning även för det aktiebrev, mot vilket promessen
sedermera utbytes, där icke aktiebrevet skall beläggas med stämpel
till högre belopp, i vilken händelse detsamma åsättes fyllnadsstämpel.

Aktiebrev, som sålunda utfärdas utan att beläggas med den här
ovan för aktiebrev stadgade stämpel, skall förses med anteckning
om orsaken härtill.

För aktiebrevs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med
anteckning om orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna
i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen
enligt bolagets beslut uppdragits åt en eller flera av dem,
dessa ledamöter.

Andelsbevis; se Lottbrev.

Anvisning; lika med Växel.

Arvendekontrålit; se Nyttjanderätt.

Avkomst eller annan förmån av fast egendom: avhandling därom skall, då
den för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig myndighet
företes, förses med stämpel av 50 öre.

Bodmer ibrev; lika med Skuldebrev.

Byte av fast egendom, avhandling därom; lika med avhandling om Köp
av fast egendom.

Byte av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 ton: avhandling därom
skall vid utgivandet förses med stämpel av 15 öre för varje ton
av fartygets dräktighet.

Certeparti skall, då det för vinnande av betalning hos offentlig myndighet
företes, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor
av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är certeparti fritt från stämpel, då på grund därav fordran
bevakas i konkurs.

Check; lika med Växel.

Belaktighetsbevis; se Lottbrev.

Depositionsräkning hos bank eller bankir: bevis om insättning därå skall
vid utgivandet förses med stämpel av 50 öre för deponerat belopp,
som ej överstiger 1,000 kronor, och därutöver 50 öre för varje
påbörjat tusental kronor;

dock att bevis om insättning å depositionsräkning av belopp, ej
överstigande 100 kronor, är fritt från stämpel, samt att dylikt bevis
å belopp, som överstiger 100 kronor, men icke 300 kronor, skall
förses med stämpel av 20 öre och bevis å belopp, som överstiger
300 kronor, men icke 500 kronor, med stämpel av 30 öre.

Kunyl. Maj-.ls Nåd. Proposition Nr 165.

Vad sålunda är stadgat om stämpelbeläggning av depositionsbevis
äger icke tillämpning i avseende å bevis om insättning å depositionsräkning
av medel för statsförvaltningen tillhörande allmänt verk eller
styrelse samt riksdagens verk, så länge dessa medel för sådant verk
eller st}n-else innestå.

Sökes på grund av depositionsbeviset hos offentlig myndighet
betalning, skall detsamma förses med särskild stämpel av 25 öre för
varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelavgift, då på
grund därav fordran bevakas i konkurs.

Fideikommissbrev om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöver
den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt
för gåva, förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100 kronor
av egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Fraktslut om fartyg; se Certeparti.

Fördelskontrakt; se Ankomst av fast egendom.

Förnyelse av försäkring, bevis därom; se Försäkringsbrev.

För pantning sbrev; lika med Skuldebrev.

Försäkringsbrev eller annan handling, varigenom försäkring meddelas;
lika med Certeparti.

Förvärv av fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords
eller lägenhets avstående för allmänt behov eller om avledning av
vatten: fångeshandling därå; lika med avhandling om Köp av fast
egendom.

Gåva av fast egendom: avhandling därom skall, då den för lagfart företes,
utöver den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och
skatt för gåva, förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100
kronor av egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Hyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

Inkassering av penningar: handling, som innefattar uppdrag därom och
emot vars företeende eller avlämnande betalning fordras; lika med
Växel;

dock att handling, som avser inkassering av penningar genom postverkets
försorg eller genom s. k. efterkrav, är från stämpel fri.

Intecknat skuldebrev; se Skuldebrev.

Invisning; lika med Växel.

Jordavsöndring, avhandling därom:
för alltid; se Köp av fast egendom;

till besittning för viss tid eller på livstid; se Nyttjanderätt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskilt bevis
mottagas för att törst efter viss tid eller viss tid efter uppsägning
återbetalas: bevis om insättning därå; lika med bevis om insättning
på Dep ositionsråkning.

Konnässement, som av varuavsändaren tillstädes annan än varumottagaren
och mot vars företeende eller avlämnande betalning fordras; lika
med Växel:

Kvittens, som, för inkassering av penningar genom annan person än
fordringsägaren, från en ort till en annan försändes; lika med Växel;

dock att kvittens, som avser inkassering av penningar genom postverkets
försorg eller genom s. k. efterkrav, är från stämpel fritt.

Köp av fast egendom: avhandling därom skall, då den för lagfart företes,
förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens
värde; dock att köpeavhandling, på gruud varav lagfart
sökes för aktiebolag, som icke driver bankrörelse, bör beläggas med
stämpel av 1 krona 20 öre likaledes för varje fulla 100 kronor av
egendomens värde.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid, räknat från
första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt köpeavhandlingen
därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare
på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form
lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som
finnes upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger
stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund varav sökes lagfart å järnväg, är från
stämpel fri.

„ av lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva: avhandling därom skall,
då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll företes,
förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100 kronor av köpesumman.

,, av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 ton: avhandling därom skall
vid utgivandet förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100
kronor av köpesumman eller, där denna icke är till bestämt belopp
angiven, av 15 öre för varje ton av fartygets dräktighet.

Sökes på grund av köpeavhandling, varom här ovan förmäles, hos
offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden köpeskilling,
skall köpeavhandlingen förses med särskild stämpel av 25 öre för
varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning
eller betalning sökes;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund
därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§.

Livränta: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning
företes, förses med stämpel av 25 öre för varje falla 100 kronor
av livräntans kapitalvärde.

Sökes på grund av avhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall avhandlingen förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100
kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är avhandling om livränta fri från sistnämnda stämpel, då på
grund därav fordran bevakas i konkurs.

Se för övrigt 12 §.

a) Lottbrev, andels- eller delaktighetsbevis i nybildat bolag skall
förses med stämpel av 5 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,
varå den i brevet eller beviset avsedda lott eller andel lyder, eller,
om brevet eller beviset utfärdats å två eller flera lotter eller andelar,
av det belopp, varå lotterna eller andelarna sammanlagt lyda; dock
att, ifall enligt bolagets beslut för lott eller andel skall erläggas
betalning med högre belopp än det, varå lotten eller andelen lyder,
stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

b) Lottbrev, andels- eller delaktighetsbevis, som eljest utfärdas,
skall förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det
belopp, varå den i brevet eller beviset avsedda lott eller andel
lyder, eller, om brevet eller beviset utfärdats i två eller flera lotter
eller andelar, av det belopp, varå lotterna eller andelarna sammanlagt
lyda; dock att, ifall enligt bolagets beslut för lott eller andel skall
erläggas betalning med högre belopp än det, varå lotten eller andelen
Ivder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

Upprättat lottbrev skall, ändock att det icke blivit av lottägaren
mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då lottägaren äger att
detsamma hos bolaget utbekomma.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

eller utbytta lottbrevet eller beviset lytt, eller, om det nya lottbrevet
eller beviset skall ersätta flera äldre brev eller bevis, dessas sammanlagda
belopp, samt det eller de äldre breven eller bevisen varit försedda med
stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

Har behörig stämpelbeläggning av promess ägt rum, gälle den
stämpelbeläggning även för det lottbrev, mot vilket promessen sedermera
utbytes, där icke lottbrevet skall beläggas med stämpel till
högre belopp, i vilken händelse detsamma åsättes fyllnadsstämpel.

Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att beläggas med
den här ovan för lottbrevet eller beviset stadgade stämpel, skall förses
med anteckning om orsaken därtill.

För den behöriga stämpelbeläggningen av lottbrev, andelsbevis och
delaktighetsbevis eller deras förseende med anteckning om orsaken
till underlåten stärnpelbeläggning svare ledamöterna i boltfgets styrelse
eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt bolagets beslut
uppdragits åt eu eller flera av dem, dessa ledamöter.

Vad sålunda är stadgat gäller dock icke bevis å grundfondstillskott
i sparbanker.

Se för övrigt 27 §.

Lösöreköp: avhandling därom; se Köp.

Morgongåvobrev skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,
förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av gåvans värde.

Nyttjanderätt till fast egendom: avhandling därom, då avhandlingen avser
skogsavverkning, se Skogsavverkning; avhandling därom i annat fall
skall, då den för vinnande av inteckning eller inskrivning företes,
förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av avgälden
för ett år eller, där avtalet avser kortare tid, för legotiden.

Erlägges för nyttjanderätten viss avgift en gång för alla, beräknas
stämpeln å det belopp, som motsvarar fem procent av denna avgift,
med tillägg av den årliga avgälden, där sådan är utfäst.

Sökes på grund av avhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall avhandlingen förses med särskild stämpel av 25 öre för

varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes.

Se för övrigt 11 och 13 §§.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall av obligationsutgivaren före utlämnandet
förses med stämpel av 30 öre för belopp, ej överstigande
100 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens,
Sveriges allmänna hypoteksbanks och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Obligation, som utgivits i utlandet, skall, innan den härstädes
belånas, försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes, förses
med stämpel enligt nyssnämnda grund. Sådan obligation vare dock
fri från stämpel, därest genom vederbörande magistrats påteckning
å obligationen styrkes, att den blivit för magistraten uppvisad före
den 1 januari 1895.

Sökes på grund av obligation, för vilken ovanstående stämpelavgift
icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall
obligationen förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor
av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund därav
fordran bevakas i konkurs.

Obligation, som utfärdas endast såsom ersättning för förkommen
eller förstörd sådan handling eller i utbyte mot obligation eller
obligationer av samma utgivare och med samma räntefot, är fri
från stämpel, därest den nya obligationen utfärdas å belopp,
icke överstigande det, varå den förkomna, förstörda eller utbytta
obligationen lytt, eller, om den nya obligationen skall ersätta derå
äldre obligationer, dessas sammanlagda belopp samt den eller de
äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning
eller icke skolat med stämpel beläggas. Obligation, som sålunda
utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt ovan stadgade grunder, skall
av obligationsutgivaren förses med anteckning om orsaken därtill.

Därest för särskilda delar av skuldbelopp utfärdats löpande förskrivningar,
vilka uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna
rörelsen, galle angående dylik förskrivning, ändock att den ej betecknats
som obligation, vad i denna förordning är om obligation stadgat.

Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.

Postremissväxel; se Växel.

Premiekvittens; se Försäkringsbrev.

Pr omess å aktiebrev; lika med Aktiebrev.
å lottbrev; lika med Lottbrev.

Revers; se Skuldebrev.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande av inteckning eller betalning
hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 25 öre
för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning
eller betalning sökes;

dock är godkänd räkning fri från stämpel, då på grund därav fordran
bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Servitutsavtal, avhandling därom; lika med avhandling om Åtkomst eller
annan förmån av fast egendom.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Skattelösen av kronojord: brev eller resolution därå, skall, då handlingen
för lagfart företes, förses med stämpel av 5 kronor; dock att dylik
handling, på grund varav lagfart sökes för aktiebolag, som icke
driver bankrörelse, bör förses med stämpel av 10 kronor.

Skogsavverkning: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning
företes, förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100
kronor av vad för rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke
blivit i avhandlingen till visst belopp bestämt, av 6 öre för varje
fullt antal av 10 ar utav det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund av avhandling hos offentlig myndighet betalning,
skall avhandlingen förses med särskild stämpel av 25 öre för varje
fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes.

Skuldebrev skall, då det för vinnande av inteckning eller betalning hos
offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 25 öre för varje
fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller

betalning sökes;

dock är skuldebrev fritt från stämpel, då på grund därav fordran
bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 17 och 18 §§.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöver
den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt
för gåva, förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Tomträtt; se Nyttjanderätt till fast egendom.

Undantag skontrakt; se Ankomst av fast egendom.

Vatten fallsrätt; se Nyttjanderätt till fast egendom.

Växel skall förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å inrikes ort
betalas, skall, innan den överlåtes eller till betalning företes, beläggas
med stämpel av 50 öre för varje påbörjat belopp av 1,000
kronor, varå växeln lyder;

dock att dylik växel å belopp, ej överstigande 100 kronor, är fri
från stämpel, samt att sådan växel å belopp, som överstiger 100
kronor, men icke 300 kronor, skall förses med sfämpel av 20 öre,
och växel å belopp, som överstiger 300 kronor, men ej 500 kronor,
med stämpel av 30 öre.

b) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes ort
betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall, då den utställes

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

eller, om den utfärdats utom riket, innan den här i riket överlåtes
eller till godkännande eller betalning företes, beläggas med stämpel
av 50 öre för belopp, ej överstigande 1,000 kronor, och därutöver
50 öre för varje påbörjat tusental kronor, varå den lyder.

Utom i fall, varom här ovan under a) sägs, äger frihet från stämpel
för växel rum i följande fall, nämligen

1) för postremissväxel och annan inom riket utfärdad växel, som
är betalbar å inrikes ort vid uppvisandet;

2) för växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes
ort betalas eller är utfärdad å utrikes ort, därest växeln är ställd
att vid uppvisandet betalas av medel, som hos bank, annan kreditinrättning
eller bankir föras i räkning för utställaren;

3) för växel, som är dragen från utlandet på utlandet och endast
är betalbar i utlandet; samt

4) för växel, som ställes att betalas till statsförvaltningen tillhörande
allmänt verks eller styrelses order.

År växel utfärdad i flera exemplar och har ett av dem blivit med
föreskriven stämpel försett, vare de övriga från stämpel fria.

Sökes på grund av godkänd eller protesterad växel hos offentlig
myndighet betalning, skall växeln förses med särskild stämpel av 25
öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning
sökes;

dock är växel fri från sistnämnda stämpel, då på grund därav
fordran bevakas i konkurs.

Se för övrigt 16 §.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,
förses med stämpel av 5 kronor.

Överlåtelse av kronohemman eller skattlagt krononybygge: avhandling
därom skall, då åborätt på grund därav vinnes, förses med stämpel
för kronohemman till belopp av 60 öre och för nybygge till belopp
av 20 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde; dock att
avhandling, på grund varav åborätt vinnes för aktiebolag, som icke
driver bankrörelse, bör förses med stämpel för kronohemman till
belopp av 1 krona 20 öre och för nybygge till belopp av 40 öre
likaledes för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.

Med avhandling förstås i denna paragraf varje skriftligen avfattad
handling, evad den har formen av ett mellan två eller flera personer
slutet avtal eller icke, vilken i det avseende, varom i varje fall är
fråga, medför upplåtelse av rättighet eller åtagande av förpliktelse.

Kunyl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

9 §.

Till köpe- och bytesbrev, på grund varav lagfart sökes, bestå
kontrahenterna hälften vardera till stämpeln, om ej annorlunda därom
slutat är.

Då lagfart sökes å fång, som skett genom inrop å exekutiv auktion
eller i enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov eller om avledning av vatten, skall dock
stämpeln av lagfartssökanden ensam gäldas.

10 §.

Då stämpelavgift skall utgå efter värdet av fast egendom, må detta
icke upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde, men skall,
vad angår köp av fast egendom eller överlåtelse av kronohemman eller
nybygge, beräknas efter den i penningar bestämda köpe- eller löseskillingen,
så framt denna överstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad
som gällande uppbördsreglemente föreskriver, äga lika vitsord
med av vederbörande tjänsteman utfärdat taxeringsbevis.

Finnes för fast egendom icke särskilt taxeringsvärde, skall såsom
sådant anses det värde, vartill egendomen skattas enligt intyg av trovärdiga
män eller efter domarens prövning.

H §•

Där uti avhandling om nyttjanderätt till fast egendom avgälden
är bestämd att under olika år av legotiden utgå med olika belopp,
beräknas stämpelavgiften å den högsta avgäld, som för något år utgöres.

I avgälden ingående persedlar eller tjänstbarheter beräknas efter
det värde, vartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, där visst värde
därvid icke blivit dem åsatt, efter senast fastställda markegångspris, så
framt de i markegångstaxa finnas upptagna, men eljest efter det i orten
gängse pris.

12 §.

Uppskattning av livräntas kapitalvärde sker med användande av
de vid denna förordning fogade tabeller I och II.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

13 §.

Har fast egendom, belägen inom särskilda domstolars områden,
blivit upplåten under ägande- eller nyttjanderätt genom en handling,
varå lagfart eller inteckning sökes, skall denna handling förses med
stämpel efter fulla värdet vid den domstol, där den först företes.

14 §.

Fideikommissbrev ävensom annat testamente eller avhandling om
gåva, då enligt bestämmelserna däri fast egendom skall övergå till
flera personer efter varandra, förses med stämpel varje gång, då, efter
det egendomen övergått till ny innehavare, lagfart därå sökes.

15 §.

Den obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation, dagtecknad
före den 1 januari 1895, skall förse obligationen med anteckning
om dagen, då den utlämnas.

16 §.

Då handling, lydande å utländskt myntslag, skall beläggas med
stämpel i förhållande till det i handlingen uttryckta värde, skall det
utländska myntslagets värde i svenskt mynt beräknas efter den vid tiden
för stämpelbeläggningen gällande växelkurs, vartill på den ort, där
stämpelbeläggningen sker, eller på närmaste inländska växelplats växlar,
utställda i det främmande myntslaget och lydande på betalning vid
uppvisandet, köpas.

17 §•

Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning
eller betalning vant inför offentlig myndighet företedd och
därvid blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene
ingives, äge, med undantag för de fall, som i 14 § omförmälas, förnyad
stämpelbeläggning ej rum.

Samma stadgande gälle, där på grund av skuldebrev eller annat
fordringsbevis betalning sökes för belopp, för vilket inteckning tillförene
varit sökt, eller där inteckning sökes för belopp, för vilket
betalning tillförene varit sökt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Åskas med avseende å inteckning i fast egendom, tomträtt eller
vatten fallsrätt sådan åtgärd, som omförmäles i 21, 26, 27 eller 34 § av
förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom
eller i 10 eller 14 § av lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt
och vattenfallsrätt, skall den handling, som för sådant ändamål ingives
jämte den gamla inteckningshandlingen, icke beläggas med stämpel.

18 §.

Då på grund av skuldebrev eller annan handling betalning hos
offentlig myndighet sökes och därvid i stället för huvudskriften företes
avskrift, bör denna förses med den för huvudskriften stadgade stämpel.

Styrkes med intyg av domare, magistratsperson eller kronobetjänt,
att huvudskriften blivit försedd med stämpel för det belopp, varför
betalning sökes, eller för någon del därav, eller visas, att tillförene inteckning
eller betalning varit för samma belopp eller någon del därav
hos offentlig myndighet sökt, belägges dock avskriften icke med stämpel
i vidsträcktare mån än till det belopp, som för huvudskriften brister.

19 §.

Frän stämpelavgift enligt denna art. är kronan befriad.

Frihet från stämpel enligt denna art. äger jämväl rum för handlingar,
vilka enligt lagen om konsularjurisdiktion den 5 juni 1909 ingivas
till konsulardomare eller konsularrätt.

Ill ART.

Om återfående av erlagd stämpelavgift.

20 §.

1. Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av
ämbets- eller tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse
blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 §

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skall i hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från det
klandrade stämpelbeläggningen ägt rom anhängiggöras i den hovrätt,
varunder ämbets- eller tjänstemannen lyder. Part, som ej nöjes åt
hovrättens beslut, så ock advokatfiskal i hovrätten, där han finner
sådant nödigt för bevarande av kronans rätt, äga mot beslutet fullfölja
talan genom besvär, vilka skola till Konungen ingivas inom den tid,
som i 30 kap. 23 § rättegångsbalken stadgas.

2. Har, sedan stämpelavgift jämlikt 8 § erlagts för promess å
aktie- eller lottbrev, den å promessen grundade aktie- eller andelsrätten
till följd av utebliven betalning blivit förverkad, må stämpelavgiften
på ansökan kostnadsfritt återbekomma^ i den ordning, som i fråga om
restitution av kronoutskylder är föreskriven.

21 §.

Förmår i fall, som avses i 20 § 1 inom., den, vilkens rätt är av skedd
stämpelbeläggniug beroende, visa, att talan om återfående av för högt
debiterad stämpelavgift icke kunnat av honom föras i den ordning, som
i samma paragraf är föreskriven, ankomme efter därom gjord ansökning
på Konungen att efter prövning av föreliggande omständigheter
förordna om restitution av vad i stämpelavgift för mycket erlagts.

Vad sålunda är stadgat galle ock, där någon i fall, varom i denna
art. icke eljest är stadgat, måst vidkännas stämpelavgift, som antingen
alldeles icke bort utgå eller bort utgå med lägre belopp än det erlagda. IV

IV ART.

Om stämplarna och deras tillhandahållande.

22 §.

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1.25, 1.50, 2 och 3 kronor,

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5, 10, 15, 20, 25,
30, 40, 50, 60, 75 och 80 öre samt 1, 1.20, 1.50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,
9, 10, 12, 12.50, 15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200, 500, 1,000 och
5,000 kronor, samt

c) bank- och växelstämplar å 20, 30 och 50 öre samt 1, 1.50, 2,
2.50, 3, 3.50, 4, 4.50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12.50, 15, 20, 25, 30, 50,
75 och 100 kronor.

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 165.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, promesser,
andelsbevis, delaktighetsbevis och obligationer rum i den ordning,
27 § föreskriver.

2. När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras
sådan till större belopp, än en stämpel innehåller, må två eller flera
stämplar begagnas.

Där stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, varå stämpel ej finnes
och vartill flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas,
skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

23 §.

Till handlingar, som för vinnande av lagfart, inteckning eller
inskrivning vid domstol företes, till äktenskapsförord, morgongåvobrev
och avhandlingar om lösöreköp, vilka till underdomstol ingivas, skola
begagnas dubbla beläggningsstämplar.

Till växel och annan handling, som enligt 8 § skall lika med
växel stämpelbeläggas, ävensom till bevis om insättning å depositionsräkning
hos bank eller bankir samt å kapitalräkning eller annan räkning,
därå penningar mot särskilt bevis mottagas för att först efter viss
tid eller viss tid efter uppsägning återbetalas, skola, utom för utgörande
av den särskilda stämpel, varmed handlingen skall förses, då på grund
därav betalning sökes hos offentlig myndighet, användas sådana bankoch
växelstämplar, om vilka i 22 § 1 mom. c) förmäles; och må sådana
stämplar icke användas för beläggning av andra än nu nämnda handlingar.

24 §.

Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla beläggningsstämpeln
och den med nr 1 märkta delen av den dubbla å handlingen
fästas med hela den limmade sidan.

25 §.

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna, med
angivande av datum, makuleras genom lämplig påteckning, färg- eller
svartstämpling.

Den, som till offentlig myndighet ingiver handling, som skall
förses med dubbel beläggningsstämpel, skall, där icke enligt 34 §
3 stycket stämpeln skall makuleras av vederbörande ämbete- eller

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

tjänsteman, makulera den med nr 1 märkta delen, varemot den andra
delen makuleras av ämbets- eller tjänstemannen.

26 §.

Generalpoststyrelsen skall å samtliga postanstalter tillhandahålla
allmänheten stämplar av de särskilda slag, som enligt denna författning
skola vara att tillgå.

Därest å postanstalt befintligt stämpelförråd icke innehåller stämplar
till det belopp eller av det slag, som i gjord rekvisition begäres,
åligger det postan staltens föreståndare att så snart ske kan anskaffa
och rekvirenten tillhandahålla de rekvirerade stämplarna ävensom att
underrätta rekvirenten om dagen, då stämplarna kunna till honom utlämnas.

Ett exemplar av denna förordning skall hållas för allmänheten
tillgängligt å varje postanstalt.

Huru försäljning av stämplar i vissa fall ombesörjes av ämbetsoch
tjänstemän (stämpelför sälj are), stadgas i 28 och 33 §§.

27 §.

Då aktiebrev, lottbrev, promesser, andelsbevis, delaktighetsbevis
eller obligationer enligt 8 § skola förses med stämpel, skall detta äga
rum sålunda, att stämpling av blanketterna till aktiebreven, lottbreven,
promesserna, bevisen eller obligationerna sker genom generalpoststyrelsens
försorg. Den, som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom
skriftligen hos generalpoststyrelsen med bifogande av blanketterna samt
tvefald uppgift å dessas valör och antalet av varje valör. Generalpoststyrelsen
fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel enligt
bestämmelserna i denna förordning skall utgöras, och låter, sedan det
erforderliga stämpelbeloppet blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om stämpelbeloppet
fullföljes i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av generalpoststyrelsens
beslut i allmänhet.

28 §.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar mottaga
handling, som enligt II art. skall vid företeendet inför offentlig
myndighet förses med stämpel, vare, därest han hos generalpoststyrelsen
anmält, att han tillhandahåller dylika stämplar, berättigad och för -

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 165.

pliktad att å det ställe, där handlingen skall mottagas, försälja till
densamma erforderliga stämplar, och skola i sådant fall stämplarna hos
honom köpas och stämpelbeläggningen av honom verkställas.

Har anmälan, varom ovan sägs, gjorts av ordinarie tjänstinnehavare,
medför densamma enahanda rättighet och förpliktelse jämväl
för den, som under ledighet för honom förordnats att helt eller delvis
bestrida ämbetet eller tjänsten, därest icke den tillförordnade hos generalpoststyrelsen
gör anmälan, att han icke vill utöva stämpelförsäljningen.

Därest ordförande i häradsrätt icke är stämpelförsäljare, åligger
det generalpoststyrelsen att föranstalta därom, att under pågående lagtima
ting stämplar tillhandahållas allmänheten å tingsstället eller i dess
närhet.

Ett exemplar av denna förordning ävensom av förordningen om
arvsskatt och skatt för gåva skall tillställas ämbete- eller tjänsteman,
som i denna paragraf avses, och av denne hållas tillgängligt för en
var, som önskar därav taga del.

29 §.

Har stämpelförsäljare, varmed i denna förordning förstås såväl
ämbete- eller tjänsteman, som jämlikt 28 § utövar stämpelförsäljning,
som ock ämbete- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar
stämpelbelägga utgående expeditioner, hos generalpoststyrelsen för sin
uppbörd ställt av styrelsen godkänd borgen eller ock nedsatt obligationer
eller avlämnat försäkringsbrev i enlighet med därom gällande
föreskrifter, äge han efter rekvisition hos generalpoststyrelsen erhålla
stämplar i räkning inom det belopp, för vilket säkerhet blivit av
honom ställd.

30 §.

Har genom misskrivning eller annorledes stämpel blivit för sitt
ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så framt
det blad, varå stämpeln är satt, är ostympat, hos generalpoststyrelsen
eller å postanstalt utbytas mot annan stämpel. Dylikt utbyte må även
äga rum för stämpel å växel, som på grund av uteblivet godkännande
återgått till växelutställaren, då av denne blivit styrkt, att godkännande
å växeln icke erhållits, ävensom för stämpel, som oriktigt blivit använd
till handling, för vilken stämpel av armat slag skolat nyttjas. Vid utbyte,
som här är omförmält, skall för varje stämpel betalas 6 öre.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Stämplar till underskrivna expeditioner må avgiftsfritt på enahanda
sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke varit för
ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.

31 §.

Kostnaden för stämplars tillverkning och försändning ävensom för
de enligt denna förordning kontant utgående stämpelprovisioner samt
andra av stämpelväsendets handhavande omedelbart föranledda kostnader,
som icke äro att hänföra till avlöning åt postverkets tjänstemän, utbetalas
av generalpoststyrelsen och avföras å anslaget till stämpelomkostnader.

32 §.

Generalpoststyrelsen äger utfärda närmare bestämmelser om stämplars
tillhandahållande å postanstalterna ävensom om utbyte av stämplar.

Y ART.

Om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande.

33 §.

Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses
med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hovexpeditionen den
tjänsteman, till vilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen
vederbörande till hända, samt vid övriga myndigheter den tjänsteman,
som för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman vederbörligen
förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten
åligger denne.

Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan handling,
som grundlägger rätt att uppbära avlöning, blivit behörigen stämpelbelagd,
skall vid varje årsredogörelse över utbetalta avlöningsmedel
redogöraren foga särskild förklaring av innehåll, att envar av de i
redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträtt tjänst eller
sådan löneförhöjning, som påkallat utgörande av stämpelavgift, för redogöraren
uppvisat den handling, på grund av vilken avlöning blivit till
honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid befunnits
vara belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under året icke

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förekommit sådan förändring i avseende å den i redogörelsen upptagna
personalens avlöning, som påkallat utgörande av stämpelavgift, skall detta
förhållande i redogörelsen särskilt anmärkas.

34 §.

Åmbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till vilken
stämpel underkastad handling ingives, bör tillse, att handlingen är behörigen
försedd med stämpel, och att stämpeln är makulerad på sätt i
25 § föreskrives.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges
ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet
eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljare,
nämnda stämpelbelopp, må handlingen icke mottagas. Åmbets- eller
tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel, utan
att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, åligger att med användande
av tryckta, i löpande följd numrerade blanketter omedelbart
och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna medel samt därvid
anteckna kvittots huvudsakliga innehåll å en till blanketterna
hörande, på samma sätt numrerad talong.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 28 § verkställer stämpelbeläggning
av handling, som ingives till offentlig myndighet, åligger
honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat fäll
stämpel till ingiven handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbetseller
tjänstemannen, notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet
därav mot ersättning för besväret därmed av 5 öre för
varje stämpel; dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar
än det minsta antal, som för handlingen erfordras.

35 §.

Då renoverat exemplar av underrätts protokoll över lagfarter,
inteckningar, inskrivningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, testamenten,
som vid domstolen bevakas, morgongåvobrev och avhandlingar om
lösöreköp till hovrätt insändas, skola därvid fogas de med nr 2 märkta
delarna av de dubbla beläggningsstämplar, med vilka de till protokollen
hörande, i denna förordning avsedda handlingar blivit försedda; börande
dessa stämpeldelar antingen fasthäftas i brädden vid den paragraf av
protokollet, där det ärende, som föranlett stämpelbeläggningen, före -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

kommer, eller ock, med domstolens sigill genomdragna, särskilt medfölja
protokollet med åtecknad hänvisning, till vilka paragrafer de höra.

36 §.

1. De insända stämpeldelarna skola i hovrätterna granskas och
med protokollen jämföras av den eller de tjänstemän, som enligt den
för vederbörande hovrätt gällande arbetsordning fått berörda arbete sig
ålagt; och bör, i händelse granskningen utförts av annan tjänsteman
än advokatfiskalen, de vid densamma befunna felaktigheter hos advokatfiskal
anmälas. För alla under ett år avlämnade protokoll bör granskningsarbetet
vara fulländat senast inom slutet av det nästföljande året.

2. Finner advokatfiskalen på grund av anmärkning, som vid den
i 1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ämbetseller
tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i avseende å stämpelbeläggning,
förfares på sätt 50 § stadgar. Advokatfiskalen vare jämväl
obetaget att, där han för bevarande av kronans rätt finner sådant nödigt,
i hovrätten föra talan mot enskild part om utgivande av felande stämpelbelopp.

37 §.

Å brädden av de i 35 § omförmälda protokoll bör, i avseende å
handling, vars stämpelbeläggning skall i hovrätt redovisas, göras anteckning
dels om värdet, som ligger till grund för stämpelberäkningen,
dels ock om stämpelns belopp.

På enahanda sätt bör i fråga om handling, som förut blivit försedd
med stämpel för hela eller någon del av det värde, efter vilket
stämpeln eljest skolat beräknas, antecknas när och varest stämpelbeläggningen
ägt rum.

38 §.

Å stämplar, som blivit till hovrätt insända, må kvitto kunna
erhållas, därest avsändaren avlämnar två lika lydande, av honom underskrivna
förteckningar å stämplarnas antal och sammanräknade belopp,
av vilka förteckningar den ena kvarstannar hos hovrätten, den andra
återställes kvitterad.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

VI ART.

Om uppbörd och redovisning.

39 §.

Stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar, åligger att
inom åtta dagar efter varje kvartals slut till generalpoststyrelsen inleverera
under kvartalet influtna stämpelmedel. Stämpelmedel, som leveteras,
åtföljas av reversal i två exemplar, av vilka det ena kvitterat
återställes till stämpelförsäljaren.

Sådana reversal skola ock avlämnas av stämpelförsäljare, som,
vid inköp av stämplar mot kontant betalning, önskar erhålla kvitto
å de inbetalda medlen.

Stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning
för dubbel beläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed
stämpelbelagts, åligger att, så snart lämpligen ske kan och minst en
gång i månaden, till generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda må
hava influtit, med bifogande därvid av den del av den i samma paragraf
omförmälda talong, som motsvarar de utfärdade kvittona. Sålunda
överlämnad del av talong skall i generalpoststyrelsen undergå behörig
granskning.

40 §.

Varje år å sista söckendagen skall genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes
försorg hos stämpelförsäljare, som, enligt vad generalpoststyrelsen
hos Kungl. Maj:ts befallningshavande anmält, erhållit
stämplar i räkning, inventering anställas till utrönande, huru mycket
av mottagna stämplar är osålt; och må därvid hos domare på landet
stämplar, som blivit använda till sådana, något årets ting tillhörande
expeditioner, vilka vid inventeringstillfället, enligt intyg av förrättningsmannen,
kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta, i instrumentet
över förrättningen upptagas såsom osålda.

Inom den 15 januari skola av Kungl. Maj:ts befallningshavande
till generalpoststyrelsen insändas instrumenten över de hos försäljningsmännen
sålunda hållna inventeringar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Jämväl å annan tid må, när omständigheterna därtill föranleda,
inventering i enahanda ordning hos stämpelförsäljare kunna äga rum
och skall då tillika redovisning avgivas för vad av mottagna stämplar
icke finnes i behåll.

41 §.

Stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar eller som för
uppbörd av kontant inköpta stämplar önskar komma i åtnjutande av
ersättning, varom i 42 § stadgas, skall föra och för kalenderår avsluta
redogörelse över mottagna stämplar och vad därför i penningar inflyter;
börande av stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar, redogörelsen
jämte kvittenserna å vad under året i penningar levererats
vara avlämnad till generalpoststyrelsen sist den 15 januari nästföljande
år vid vite av en krona för varje dag stämpelförsäljaren därutöver med
redogörelse utebliver.

Samtidigt härmed skall jämväl ännu icke levererad del av
stämpelmedlen för året inlevereras till generalpoststyrelsen, vid påföljd
i annat fall, att stämpelförsäljaren anses hava försålt alla av honom
mottagna stämplar; och åligger i följd härav generalpoststyrelsen att
genast låta indriva det däremot svarande, dittills icke redovisade belopp
jämte laga ränta därå.

Stämpelförsäljare vare berättigad att till generalpoststyrelsen återleverera
osålda stämplar mot återbekommande av för dem erlagd betalning
efter avdrag av det belopp, som han må hava såsom provision
för samma stämplar uppburit.

42 §.

I redovisning för stämplar äger stämpelförsäljare såsom ersättning
för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm två procent
samt i övriga städer och å landet tre procent av det belopp, för vilket
stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma av 20,000
kronor, dock att ordförande i häradsrätt må, även om han är boende i
Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent. För överskjutande
belopp till och med 200,000 kronor beräknas provisionen efter en procent
och för belopp utöver 200,000 kronor efter en tiondedels procent.
Stämpelförsäljare må i sin försäljningssumma inräkna jämväl de belopp,
för vilka, med stöd av de om anstånd med skatts erläggande i förordningen
om arvsskatt och skatt för gåva givna bestämmelser, anstånd

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

medgivits och för vilka han styrker sig hava överlämnat behöriga
skuldförbindelser till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande.

Har på grund av oriktig debitering genom laga kraft ägande beslut
förordnats, att erlagd stämpelavgift må återbekommas, skall därå
belöpande provision gå åter.

Har samma ämbete eller tjänst under ett kalenderår uppehållits
av flera personer, vilka var för sig varit stämpelförsäljare, skall provisionen
för de stämplar, som blivit av dessa personer tillsammans försålda,
beräknas såsom om alla stämplarna försålts av endast en person,
varefter det härvid uppkommande samfällda provisionsbeloppet skall
fördelas mellan de olika försäljarna efter förhållandet mellan de belopp,
vartill provisionen för en var av dem skulle hava uppgått, därest den
beräknats allenast på hans försäljningssumma.

Skall provisionsbelopp fördelas mellan flere stämpel försäljare på
sätt här ovan sägs, äge generalpoststyrelsen att, sedan samtliga dessas
redogörelser för det ifrågavarande året inkommit och blivit granskade
samt bruttoförsäljningssumman för under året försålda stämplar behörigen
inlevererats, till eu var av försäljarna utbetala den honom tillkommande
andel i det samfällda provisionsbeloppet.

43 §.

I fråga om tillsyn å stämpelförsäljning, som äger rum å postanstalterna,
ävensom beträffande uppbörd och redovisning av dit influtna
stämpelmedel äger generalpoststyrelsen utfärda nödiga bestämmelser.

44 §.

På framställning av stämpelförsäljare eller föreståndare för postanstalt
äger generalpoststyrelsen efter föregången granskning att för
sådana stämplar, vilka enligt 30 § få utbytas, bevilja avskrivning i
räkenskapen emot den i nämnda paragraf stadgade avgift, där sådan
skall utgå; börande å varje stämpel, för vilken avskrivning sålunda
medgives, medelst färg- eller svartstämpling anbringas ordet »makulerad».

Innan avskrivning beviljats, må stämplarna i räkenskapen upptagas
såsom behållning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

45 §.

1. De för varje månad influtna stämpelmedlen skola av generalpoststyrelsen
inlevereras till statskontoret inom utgången av den påföljande
månaden.

2. Generalpoststyrelsen har att inom den 1 april till kammarrätten
överlämna ej mindre en över stämpeluppbörden i riket upprättad
redogörelse för det nästföregående kalenderåret jämte bestyrkta förteckningar
över de vid årsskiftet hos generalpoststyrelsen och å postanstalterna
inneliggande förråd av stämplar än även försälj ningsräkningarna
och instrumenten över de hos stämpelförsäljarna hållna inventeringar.

VII ART.

Om ansvar för överträdelse av denna författning.

46 §.

Fel eller försummelse av ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus
eller skeppsklarerare vid fullgörande av vad enligt denna författning
honom åligger, så ock försummelse av mäklare att förse av honom utfärdad
handling med föreskriven stämpel anses efter allmän lag.

47 §.

1. Den, som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betalning
företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika
med växel stämpelbeläggas, utan att, där handlingen skolat förses med
stämpel, fullgöra vad honom i sådant avseende åligger, så ock den,
som utgiver bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller
bankir eller å kapitalräkning utan att därvid förse beviset med föreskriven
stämpel, böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot fem kronor.

2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning
av aktie- eller lottbrev eller andels- eller delaktighetsbevis,
då det utfärdas av aktiebolag, solidariskt bankbolag, annat bolag, som
driver bankrörelse, eller kommanditbolag, eller av sålunda utfärdad

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

promess å aktie- eller lottbrev, böte tio gånger den felande stämpelns
belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

3. Den obligationsutgivare, som utlämnar obligation utan att
därvid förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som belånar,
försäljer eller på vad sätt det vara må överlåter i utlandet utgiven
obligation, utan att handlingen är försedd med föreskriven stämpel eller
sådan påteckning av magistrat, som här ovan under rubriken obligation
i 8 § omförmäles, skall bota tjugu gånger den felande stämpelns belopp;
dock vare minsta bot tjugufem kronor;

4. Den obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation,
dagtecknad före den 1 januari 1895, samt underlåter att förse obligationen
med den i 15 § föreskrivna anteckning, skall bota tjugu gånger
den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot
tjugufem kronor.

Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktie- eller lottbrev, andelseller
delaktighetsbevis eller obligation, som utlämnas i ersättning för
eller utbyte mot annan dylik handling, ej belagd med stämpel, och
underlåter någon, som är pliktig förse aktie- eller lottbrevet, andelseller
delaktighetsbeviset eller obligationen med anteckning om orsaken
därtill, att verkställa sådan anteckning, straffes med böter från och med
tio till och med etthundra kronor.

5. Utgivare av köpe- eller bytesbrev om fartyg skall för underlåtenhet
att vid utgivandet förse dylik handling med stadgad stämpel,
bota två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot
tjugufem kronor.

6. Där handling, i avseende å vars stämpelbeläggning ansvar i
1, 2, 3 eller 5 mom. stadgas, icke blivit av den, vilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare även den, vilken
såsom bevis om förvärvad rättighet mottager handlingen eller densamma
för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande eller betalning
företer utan att belägga den med felande stämpel, underkastad det för
felaktig eller försummad stämpelbeläggning av handlingen stadgade
ansvar.

7. Köpare eller säljare av fast egendom, som genom avtal om
betalning utöver vad den för lagfarts vinnande företedda köpeavhandling
innehåller eller genom erläggande eller mottagande av sådan betalning
föranlett, att honom åliggande stämpelavgift icke utgjorts för hela det
belopp, som betingats för den fasta egendomen med vad därtill hörer,
skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej under
tjugufem kronor.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

8. Har någon i skriftlig förklaring, varom i 8 § under rubriken:
Köp av fast egendom stadgas, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande
och därigenom föranlett, att stämpelavgift å något fång till fast
egendom icke blivit erlagd, böte från och med fyra till och med tio
gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.

9. I de fall, varom sägs i denna paragraf, följe ock skyldighet
att ersätta kronans förlust.

48 §.

Har någon, som i de fall, om vilka i 47 § förmäles, är skyldig
förse handling med stämpel, försummat att makulera stämpel, varmed
handling blivit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

49 §.

Har ämbets- eller tjänsteman tillhandahållit annan ämbets- eller
tjänsteman stämplar i syfte att på detta sätt bereda sig eller den andre
stämpelprovision till högre belopp än som skolat utgå, därest en var
av dem redovisat för de stämplar, som tillhört hans stämpeluppbörd,
straffes såsom för tjänstefel efter allmän lag.

Detsamma gälle ock, därest ämbets- eller tjänsteman till allmänheten
försäljer stämplar i andra fall eller i större omfattning än denna
förordning medgiver, i syfte att därigenom bereda sig provision å de
sålunda försålda stämplarna.

50 §.

Åtal mot ämbets- eller tjänsteman för överträdelse av denna förordning
anhängiggöres och utföres i den ordning, som i avseende på åtal
för tjänstefel i allmänhet är föreskriven; dock att tiden för anställande
av åtal för fel eller försummelse i avseende å stämpelbeläggning, för
vilken enligt 35 § skall i hovrätt redovisas, beräknas till två år från
den dag, då renoverat protokoll till hovrätten inkommit.

Öl §.

De i 47 och 48 §§ omförmälda förseelser åtalas av allmän åklagare
vid allmän domstol.

Kungl. Maj:ts Nåd- Proposition Nr 165.

Mål, som angår brist hos stämpelförsäljare i uppbörden för de
till honom utlämnade stämplar, handlägges i den ordning, som är för
balansmål stadgad.

52 §.

Böter enligt denna förordning förvandlas vid bristande tillgång
efter allmän strafflag.

53 §.

1. Av böter och annat skadestånd, än i 2 mom. här nedan sägs,
som enligt denna förordning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och
hälften kronan.

2. Har på grund av anmärkning vid den i 36 § omförmälda
granskning högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning
varit beräknat, kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarvode
å dessa medel med femton procent, vilket arvode, i händelse granskningen
verkställts av advokatfiskal, tillfaller denne men eljest fördelas
mellan advokatfiskal och den tjänsteman, som verkställt granskningen,
med hälften till vardera.

Om stämpelavgift för arv, testamente och gåva, om stämpelavgift
för spelkort, om stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom
samt om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper är särskilt
stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1915.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Tabell £

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 %, av en livränta eller annan förmån,
som vid slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår med belopp
eller till värde av 1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1891—1900). *

Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde
0	14.99	30	15.54	60	9.58	90	1.70
1	16.70	31	15.43	61	9.29	91	1.58
2	17.07	32	15.31	62	8.99	92	1.43
3	17.23	33	15.19	63	8.68	93	1.34
4	17.32	34	15.05	64	8.38	94	1.27
5	17.37	35	14.91	65	8.07	95	1.23
6	17.38	36	14.77	66	7.77	96	1.19
7	17.37	37	14.62	67	7.45	97	1.14
8	17.34	38	14.48	68	7.14	98	1.06
9	17.30	39	14.32	69	6.83	99	1.01
10	17.24	40	14.15	70	6.52	100	1.00
11	17.18	41	13.9 8	71	6.21	101	0.93
12	17.10	42	13.81	72	5.89	102	0.7 2
13	17.01	43	13.62	73	5.59	103	0.36
14	16.92	44	13.44	74	5.29
15	16.82	45	13.24	75	4.98
16	16.72	46	13.04	76	4.69
17	16.63	47	12.83	77	4.40
18	16 5 5	48	12.62	78	4.13
19	16.46	49	12.40	79	3.87
20	16.39	50	12.18	80	3.6 1
21	16.32	51	11.95	81	3.36
22	16.26	52	11.71	82	3.12
23	16.19	53	11.46	83	2.91
24	16.11	54	11.30	84	2.71
25	16.03	55	10.9 5	85	2.5 3
26	15.94	56	10.6 9	86	2.34
27	15.85	57	10.4 2	87	2.15
28	15.76	58	10.15	88	1.96
29	15.6 5	59	9.87	89	1.81

* ■ Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med
0.25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.375. Utgår den vid
början av varje år, ökas det med 1.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 %, av en livränta eller annan förmån,
som vid slutet av varje år under en persons av kvinnkön livstid utgår med
belopp eller till värde av 1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell
för årtiondet 1891—1900).

Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde	Ålder	Kapitalvärde
0	15.41	30	15.84	60	10-09	90	1.96
1	16.82	31	15.74	61	9.79	91	1.82
2	17.17	32	15.64	62	9.49	92	1.69
3	17.32	33	15.53	63	9.17	93	1.58
4	17.40	34	15.41	64	8.85	94	1.47
5	17.46	35	15.29	65	8.53	95	1.38
6	17.48	36	15.17	66	8.21	96	1.29
7	17.47	37	15.04	67	7.89	97	1.21
8	17.45	38	14.9 0	68	7.59	98	1.1 7
9	17.42	39	14.76	69	7.24	99	1.15
10	17.37	40	14.62	70	6.9 2	100	1.14
11	17.31	41	14.47	71	6.61	101	1.09
12	17.24	42	14.31	72	6.28	102	0.94
18	17.17	43	14.15	73	5.9 8	103	0.68
14	17.11	44	13.97	74	5.66	104	0.33
15	17.02	45	13.79	75	5.36
16	16.95	46	13.60	76	5.07
17	16.88	47	13.40	77	4.7 8
18	16.80	48	13.1 9	78	4.50
19	16.7 3	49	12.97	79	4.23
20	16.66	50	12.75	80	3.97
21	16.59	51	12.52	81	3.73
22	16.52	52	12.28	82	3.48
23	16.44	53	12.04	83	3.2 5
24	16.37	54	11.79	84	3.03
25	16.29	55	11.52	85	2.82
26	16.21	56	11.25	86	2.62
27	16.13	57	10.9 7	87	2.43
28	16.04	58	10.6 8	88	2.27
29	15.9 4	59	10.39	89	2.1 2

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med
0.25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.375. Utgår den vid
början av varje år, ökas det med 1.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Nr 00.

Talong.

Till inköp av stämplar för:

! bouppteckning efter (N. N.)

I gåvobrev av (N. N.) ang. (1 mtl N. N.)
i testamente av (N. N.) ang. (V2 mtl N. N.)

köpebrev ang. (3/i mtl N. N.)

! bytesbrev ang. (V4 mtl N. N.)
skuldebrev av (N. N.) för inteckning i (lägenheten
N. N.)

I hava den ........................ 19........ till domhavanden i

! ............................ avlämnats 000 kronor 00 öre.

Anm. Av de inbetalda medlen äro sedermera
den ........................ 19.......återburna för högt beräknade
............ kr. ........ öre.

kr.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Nr 00.

Kvitto å mottagna stämpelförskottsmedel.

Till inköp av stämplar för:

bouppteckning efter ..................................................

gåvobrev av ........................... ang.......................

testamente av............................ ang.......................

köpebrev ang...........................................................

bytesbrev ang...........................................................

skuldebrev av........................ för inteckning i ......

hava den 19....... till domhavanden i

| ........................ avlämnats 000 kronor 00 öre, vilket

j belopp härmed kvitteras.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Rcgenten i statsrådet å Stockholms
slott den 29 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

I sammanhang med det förslag till förordning om arvsskatt och
skatt för gåva, som i nådig proposition nr 199 underställdes 1913 års
riksdag, framlade Kungl. Maj:t genom nådiga propositioner den 14 mars
1913, nr 200, 201 och 202, förslag dels till förordning angående stämpelavgiften,
dels till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ samt 6
kap. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper, dels till förordning om vissa
ändringar i 6—10 §§ i förordningen den 20 april 1906 angående en

Klingl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

Bärskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom. Av
ifrågavarande förslag innefattade förslaget till förordning angående
stämpelavgiften en omarbetning av nu gällande stämpelförordning, som
påkallats i främsta rummet av den utbrytning av bestämmelserna angående
bouppteckningsstämpeln och gåvostämpeln, varom i propositionen
nr 199 framlagts förslag, men även blivit en följd av de förslag till
omläggning av stämpelförsäljningsväsendet och till utvidgning av stämpelbeskattningen
i vissa avseenden in. in., som under revisionen av stämpelförordningen
i dess helhet framkommit. Propositionerna nr 201 och
202 innefattade förslag, som huvudsakligen avsågo att bringa bestämmelserna
i däri berörda författningar i överensstämmelse med de föreslagna
nya bestämmelserna i stämpelförordningen.

I särskilda skrivelser den 30 maj 1913 anmälde riksdagen, att
propositionerna nr 200 och 201 i deras huvudsakliga delar och propositionen
nr 202 i dess helhet icke föranlett till någon riksdagens åtgärd.
Såsom skäl härför anförde riksdagen beträffande propositionen nr 200,
att då den föreslagna utbrytningen av bestämmelserna rörande arvsskatt
och skatt för gåva ur gällande stämpelförordning, enligt vad riksdagen
i särskild skrivelse anmält, icke kommit till stånd, riksdagen hade
saknat anledning att närmare ingå på de delar av förevarande proposition,
som vore betingade av den ifrågasatta utbrytningen. I övrigt
vore de i propositionen innefattade olika förslagen av den natur, att de
måste kräva en ingående och grundlig behandling, vilket särskilt gällde
den föreslagna omläggningen av stämpelförsäljningsväsendet. Då erforderlig
tid för en sådan behandling av dessa frågor ej stått till buds och
då riksdagen hyste den övertygelsen, att med avgörandet av förslaget,
i vad det anginge stämpelförsäljningsväsendet ävensom vissa av riksdagen
tidigare gjorda framställningar, utan egentlig olägenhet kunde
anstå till nästkommande års riksdag, hade riksdagen i huvudsak inskränkt
sin prövning till de delar av propositionen, som hänförde sig
dels till redan fattade beslut, dels till vissa av justitieombudsmannen
väckta förslag. Eu följd av riksdagens beslut i fråga om propositionen
nr 200 var, såsom redan antytts, att riksdagen jämväl avslog de i
propositionerna nr 201 och 202 framlagda förslag, som stodo i direkt
sammanhang med de icke prövade ändringsförslagen beträffande stämpelförordningen.

Sedan Kungl. Maj:t numera beslutit att ånyo i nådig proposition
framlägga det redan vid 1913 års riksdag framburna förslaget till
förordning om arvsskatt och skatt för gåva, torde till riksdagen böra
avlåtas propositioner jämväl i fråga om de ändringar, som påkallas såväl

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

i den allmänna stämpelförordningen som i de två ovanberörda speciella
stämpelförfattningarna.

I det anförande till statsrådsprotokollet den 14 mars 1913, som
åtföljde propositionen nr 200 till samma års riksdag, lämnades en utförlig
redogörelse för de förberedande arbeten, som ligga till grund för de
förslag till ny eller ändrad lagstiftning på stämpelbeskattningens område,
som då framlades för riksdagen, och för de synpunkter, som varit bestämmande
för den dåvarande departementschefens ställning till dessa
förslag. Då jag i förevarande frågor i allt väsentligt är av samma
uppfattning, som min företrädare i ämbetet, hemställer jag, att utdrag
av nämnda protokoll i den del, som har avseende å nu föreliggande
författningsförslag, måtte få biläggas detta protokoll för att ånyo delgivas
riksdagen.

I det följande kommer jag huvudsakligen endast att beröra de
smärre skiljaktigheter, som förefinnas mellan 1913 års förslag och de
nu ifrågavarande.

Vad först beträffar det i propositionen nr 200 till 1913 års riksdag
framlagda förslaget till förordning angående stämpelavgiften, behöver
detta icke underkastas någon omarbetning med anledning av riksdagens
förut antydda beslut att med stöd av nämnda förslag antaga vissa ändringar
i gällande stämpelförordning. Berörda bestämmelser, som nu
återfinnas i 1, 3, 4, 7, 9 och 21 §§ av gällande stämpelförordning, voro
nämligen redan på behöriga ställen inarbetade i förslaget till den nya
stämpelförordningen, sådant detta förelåg i propositionen.

Däremot synas följande ändringar i förslaget böra vidtagas. 1

1 §•

Med anledning av riksdagens år 1913 fattade beslut om införande
av en allmän pensionsförsäkring och inrättande av ett särskilt ämbetsverk,
pensionsstyrelsen, för handläggning av frågor härom, har det blivit
nödvändigt att införa nämnda ämbetsverk på behörig plats i förordningen
bland de statsmyndigheter, som uppräknas i 1 §. Det nya ämbetsverket
har därvid erhållit sin plats i fjärde avdelningen närmast efter socialstyrelsen.

I samma avdelning har vidare dels benämningen å överstyrelsen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

för rikets allmänna läroverk förändrats till läroverksöverstvrelsen, dels
ock intagits den på grund av 1913 års riksdags beslut nyinrättade folkskolöverstyrelsen.

3 §.

Enligt två nådiga kungörelser den 21 november 1913 bär Kungl.
Maj:t förordnat, dels att kronofogden i Torneå fögderi och länsmännen i
de till samma fögderi börande länsmansdistrikt må, en var för innevånare
inom sitt tjänstgöringsområde, samt municipalstyrelsens i Haparanda ordförande
för Haparanda stads invånare utfärda pass för resor till Uleåborgs
län i storfurstendömet Finland, dels ock att i lösen för pass, utfärdat
för innevånare i nämnda fögderi för dylik resa, skall erläggas en
lägre avgift än enligt förordningen angående expeditionslösen eljest skall
för sådan handling erläggas, dock endast försåvitt passet utfärdats av
myndighet, tillhörande första eller tredje avdelningen i berörda förordning1).

Utfärdandet av nämnda nådiga kungörelser har föranletts av en under
år 1913 från finsk sida anbefalld strängare tillämpning av de för Finland
gällande passbestämmelserna och ett med anledning härav framkallat behov
att genom lämpliga åtgärder lindra de olägenheter för mellanrikstrafiken vid
finska gränsen, som den påbjudna strängare tillämpningen av passbestämmelserna
för Finland orsakar befolkningen i vissa trakter av Norrbottens län.
Dessa olägenheter hava i en underdånig skrivelse den 26 april 1913 framhållits
av stadsfullmäktige i Haparanda, som bland annat anfört, att, alltsedan
fredslutet med Ryssland år 1809, då Torneälv blev gräns mellan Sverige
och Ryssland, befolkningarna i de båda grannlanden stått i nära kommunikation
med varandra och att särskilt befolkningen på ömse sidor
om gränsfloden haft livliga affärs- och andra förbindelser. Samfärdseln
både under mer än ett århundrade fått fritt och obehindrat fortgå. Något
pass hade sålunda ej krävts av svenska medborgare, som gjort kortare
besök i Finland eller av finska medborgare, som besökt Sverige. På
senare tid hade dock från rysk sida vidtagits åtgärder, som komme att
föranleda inskränkning i den förut medgivna fria samfärdseln. Bestämmelserna
i 1888 års kejserliga förordning därom, att varje utlänning,
som inkomme till Finland, skulle vara försedd med behörigt pass, hade
hittills icke tillämpats vid gränstrafiken mellan Sverige och Finland, men
härutinnan hade ändring skett från och med den 1 maj 1913. Stadsfullmäktige
hava med anledning härav anhållit om åtgärder bland annat,

'') Till första avdelningen höra ordförande i municipalstyrelser, till den tredje
Konungens befallningshavande och till landstaten hörande tjänstemän.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

för att gränsbefolkningen måtte beredas största möjliga lättnader för
anskaffande av pass, som vore erforderligt för att inkomma i Finland.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län har i ärendet avgivit
utlåtande och med hänsyn till uppkomna förhållanden för sin del
ansett det böra tagas i övervägande, huruvida icke från svensk sida
åtgärder kunde vidtagas, som skulle för allmänheten underlätta anskaffandet
av pass. 1 sådant avseende har befallningshavanden bland
annat föreslagit stämpelfrihet för pass utfärdade av municipalstyrelsen
i Haparanda samt kronofogden och länsmännen i Torneå fögderi.

Enligt gällande stämpelförordning utgör stämpel å resepass till
utrikes orter två kronor. Denna avgift, om än icke i och för sig hög,
kan uppenbarligen kännas nog så tryckande för den i små omständigheter
levande gränsbefolkning, varom här är fråga och som för upprätthållandet
av hävdvunna förbindelser nödgas företaga täta resor över
gränsen mot Finland. Då det sjmes mig angeläget att fortgå på den
väg till undanrödjande av svårigheterna för befolkningen i förevarande avseende,
som beträtts genom utfärdandet av de åberopade kungörelserna
den 21 november 1913, och då genom en eftergift av stämpelskatteplikten
för pass, som utgivas för gränsbefolkningens resor till Finland,
icke för staten försvinner någon hittills åtnjuten inkomst, har jag utan
tvekan ansett mig böra förorda stämpelfrihet för de pass, för vilka
expeditionslösen nu blivit nedsatt. Bestämmelse i sådan riktning har
införts under 3 § i det föreliggande författningsförslaget.

Uti underdånigt utlåtande över ett av särskilt tillkallade sakkunniga
inom justitiedepartementet avgivet betänkande rörande jordregisterarbetet
har lantmäteristyrelsen i fråga om stämpel å utdrag av jordregister,
som begäres av enskilda, anfört, att ovisshet försports, huruvida utdragav
jordregister borde stämpelbeläggas eller icke, men att styrelsen
emellertid utgått från att så borde ske, och att utdrag av jordregister
folie under sista punkten i den tariff, som intagits i 3 § i förordningen
angående stämpelavgiften. Enligt denna punkt skulle varje ark expedition,
som förut i tariffen ej vore särskilt nämnd, stämpelbeläggas med
50 öre i fråga om expeditioner, som utlämnades från myndigheter, vilka
vore att hänföra till tredje avdelningen, dit lantmäterikontoren hörde.
Alldenstund utdrag av jordregister vore fritt från lösen, kunde emellertid
enligt lantmäteristyrelsens mening befaras, att förste lantmätarna komme
att överhopas med rekvisitioner å utdrag av jordregister. Ett sådant
torde även ofta för statsverket komma att medföra större kostnad än
50 öre. På grund härav syntes böra tagas i övervägande att höja
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 8

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

stämpelavgiften för utdrag av jordregister till en krona på sätt även
fastighetsregisterkommittén på sin tid föreslagit. (Se förslag till förordning
angående fastighetsregister för stad in. in. del I sid. 112).

Efter att i denna fråga hava samrått med chefen för justitiedepartementet
har jag kommit till följande resultat.

Enligt meddelade uppgifter från lantmäterikontor har i några län
förekommit i jämförelsevis stor utsträckning, att utdrag av jordregister
expedierats till enskilda. Där utdragen, såsom i dessa fall lärer varit
händelsen, omfatta hela upplägg, motsvarar en stämpelavgift av 50 öre
för ark ingalunda kronans kostnad för avskriften, och skulle utdragen
expedieras så, att varje ark omfattade fyra fullskrivna sidor, bleve en
avgift av en krona likaledes för låg. Omfattar däremot utdraget blott
ett rum, synes en stämpelavgift av 50 öre kunna vara tillräcklig. Utfärdas
i ett sammanhang utdrag beträffande flera rum å ett upplägg,
tarvas blott en rubrik och åtgår i regel blott ett blankettark. Stämpelavgiften
för varje rum utöver det första synes därför kunna sättas
väsentligen lägre; och jag vill i sådant avseende föreslå en stämpelavgift
av 25 öre för vartdera av det andra och det tredje rummet samt
av 10 öre för varje ytterligare rum.

Enligt § 28 i förordningen angående jordregister skall lantmätare,
som erhållit förordnande å förrättning, innefattande delning av jord,
vattenfall eller fiske i socken, för vilken jordregister anmälts vara upplagt,
före förrättningens företagande hos förste lantmätaren rekvirera
utdrag av jordregistret, och skall detta utdrag upptaga den fastighet,
förrättningen avser, ävensom de lägenheter, vilka avsöndrats från densamma
eller från fastighet, varur den blivit utbruten. Införes i stämpelförordningen
en särskild rubrik för jordregisterutdrag, torde det böra
tillses, att stämpelplikten icke kommer att gälla utdrag, som expedieras
i nu angivna fall. Det torde nämligen ej vara självklart, att sådan avgift
icke skall utgå och påföras vederbörande skiftesdelägare allenast
därför, att rekvisitionen göres av tjänsteman.

I nu angivna hänseenden likasom därom, att med utdrag av jordregister
bör i stämpelavseende jämställas avskrift därav, hava föreskrifter
upptagits i förevarande paragraf.

7 §•

I det yttrande till statsrådsprotokollet den 11 april 1913, som av
dåvarande chefen för finansdepartementet avgavs vid föredragning inför
Kmgl. Maj:t av förslag till lag angående förbud mot införsel till riket

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

av varor med oriktig ursprungsbeteckning, framhölls bland annat, att
föreskrift syntes böra meddelas om frihet från stämpel å generaltullstyrelsens
och regeringsrättens expeditioner i mål angående överträdelse
av berörda lag. Sedan nämnda förslag av riksdagen blivit godkänt och
lag i ämnet under den 4 juni 1913 utfärdats, torde bestämmelse i det
angivna syftet böra införas å behörig plats i 7 § av det föreliggande
förslaget till stämpelförordning.

I samma paragraf har på framställning från cheferna för lantförsvars-
och sjöförsvarsdepartementen införts bestämmelse om stämpelfrihet
för expeditioner, som utfärdas i ärenden angående understöd åt värnpliktigs
hustru och barn. Bestämmelser om beviljande av dylikt understöd hava
utfärdats genom nådiga förordningen den 10 juni 1912 och den föreslagna
stämpelfriheten synes mig vara väl behövlig.

8 §•

Bestämmelserna rörande stämpelbeläggning av avhandling om
nyttjanderätt till fast egendom hava fullständigats genom att i satsen
»då den för vinnande av inteckning företes» efter ordet inteckning infoga
orden »eller inskrivning»-. Härigenom vinnes full likställighet i stämpelavseende
mellan avhandling om upplåtelse av tomträtt eller vattenfallsrätt
och avhandling om upplåtelse av annat slag av nyttjanderätt till
fast egendom.

Vidare hava på vederbörliga ställen i den alfabetiska uppräkningen
intagits hänvisningar angående tomträtt och vattenfallsrätt till nyttjanderätt
till fast egendom, varjämte 17, 23 och 35 §§ fullständigats.

Avhandling om överlåtelse av upplåten tomträtt eller vattenfallsrätt
torde åtminstone icke för närvarande böra göras till föremål för stämpelbeskattning,
då den för vinnande av inskrivning företes inför domstol.

På given anledning har statskontoret i skrivelse den 4 december
1913 yttrat sig i en uppkommen fråga angående sättet för stämpelbeläggning
i visst fall av konnossement och därvid uttalat såsom sin
mening, att konnossement, som för inkassering översändes till tredje man,
i stämpelskattehänseende borde falla under den i 8 § stämpelförordningen
förekommande rubriken »Inkassering av penningar: handling, som innefattar
uppdrag därom» och följaktligen draga stämpel lika med växel. Då det
emellertid icke läte sig förneka, säger statskontoret vidare, att rent bokstavligt
sett en viss svårighet mötte mot denna tolkning därutinnan, att
på grund av handlingens natur uttryck åt inkasseringsuppdraget icke

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

kunde givas i själva konnossemeutets text, och statskontoret ansåge denna
tolkningssvårighet böra undanröjas, har statskontoret föreslagit, att i 8 §
stämpelförordningen efter det stycke, som börjar med rubriken kapitalräkning,
insättes ett nytt stycke av följande lydelse: Konnässement, som av
varuavsändaren tillställes annan än varumottagaren och mot vars företeende
eller avlämnande betalning fordras; lika med växel.

Vad statskontox-et sålunda föreslagit synes mig ändamålsenligt och
lämpligt, och har 8 § i det föreliggande författningsförslaget erhållit ett
tillägg av den föreslagna lydelsen.

Innan jag lämnar förslaget till förordning angående stämpelavgiften,
anser jag mig böra omförmäla, att, därest det av Kungl. Maj:t i proposition
nr 122 till nu pågående riksdag framlagda förslaget till anordnande
av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m. godkännes, härav
torde föranledas åtskilliga ändringar i förordningen angående stämpelavgiften.
Erforderligt förslag i sistberörda syfte har utarbetats inom
finansdepartementet, men, innan detsamma i sinom tid, efter det riksdagen
fattat beslut rörande fartygskontrollen, upptages till slutlig prövning,
lärer statskontorets yttrande över förslaget höra inhämtas.

I detta sammanhang får jag slutligen erinra om det av mig vid
redogörelsen för de frågor, som tillhöra regleringen av riksstatens sjunde
huvudtitel för år 1915 till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914 gjorda
uttalande därom, att de medel till belopp av 10,250 kronor, som å
extra stat äro anvisade till uppehållande av statskontorets stämpelexpedition,
kunna för framtiden inbesparas, därest det nu ånyo upptagna förslaget
om överflyttande från statskontoret till generalpoststyrelsen av
bestyret med stämplars tillhandahållande åt allmänheten vinner bifall.

Vad vidare beträffar de i propositionen nr 201 till 1913 års riksdag
föreslagna ändringarna i förordningen angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper, märkes, att riksdagen nämnda
år godkände ett i propositionen föreslaget tillägg till 3 §, varigenom
stadgandet om stämpelfrihet vid överlåtelse av aktie eller obligation, då ena
kontrahenten är svenska staten eller i paragrafen angivna verk m. fl.,
utsträcktes att gälla till förmån även för konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
Därjämte beslöt riksdagen med anledning av en inom
riksdagen väckt motion viss förhöjning av de stämpelavgifter, som skola
utgå vid överlåtelse av aktier och banklotter. Med anledning av beslutet
i sistnämnda avseende har det inom finansdepartementet utarbetade, i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

propositionen nr 201 till 1913 års riksdag upptagna förslaget till ändringar
av ifrågavarande förordning underkastats en omarbetning för att
bringas i överensstämmelse med riksdagens beslut, om vars tillämpning
nådig kungörelse den 15 augusti 1913 blivit utfärdad.

Beträffande slutligen det i 1913 års proposition nr 202 framlagda
förslaget till ändringar av vissa paragrafer i förordningen om stämpelavgift
för försäljning av punsch, arrak och rom, kan detta med undantag
av bestämmelsen om tiden för ikraftträdandet i oförändrat skick på nytt
underställas riksdagens prövning.

Med avseende å samtliga författningsförslagen gällex-, att tiden
för deras trädande i kraft måste bestämmas till en senare tidpunkt än
i propositionerna till 1913 års riksdag ifrågasatts, och har i de nu föreliggande
förslagen denna tidpunkt satts till den 1 januari 1915.

Föredragande departementschefen uppläste härefter förslag till dels
förordning angående stämpelavgiften, dels förordning om ändrad lydelse
av 1 och 3 §§ samt 6 kap. i förordningen den 6 november 1908 angående
eu särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, dels
ock förordning om vissa ändringar i 6—10 §§ i förordningen den 20
april 1906 angående en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch,
arrak och rom och hemställde, att förslagen måtte framläggas för riksdagen
till antagande.

I föredragande departementschefens hemställan instämde statsrådets
övriga ledamöter.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten biföll
vad statsrådet sålunda hemställt; och skulle propositioner
till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilagorna
litt. . . . vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

Gunnar Schnmacher.

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 14 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

friherre ADELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde
i underdånighet:

Den av mig nyss omförmälda utbrytningen ur den allmänna stämpelförordningen
av de stadganden, som hava avseende å bouppteckningsstämpeln
och gåvostämpeln, påkallar med nödvändighet en samtidig
omarbetning av de bestämmelser i nämnda förordning, som av utbrytningen
lämnas oberörda. Men även av andra anledningar har en revision
av vissa stämpelförordningens bestämmelser visat sig behövlig. Förberedande
arbeten för en sådan revision hava under de senare åren pågått
och såsom deras resultat föreligger nu det förslag till ny förordning
angående stämpelavgiften, som jag i dag kan underställa Kungl. Maj:ts
nådiga prövning.

För att i någon mån belysa arten och omfattningen av det omdaningsarbete,
som under de senare åren fortgått eller förberetts på
stämpelbeskattningens område, torde det vara lämpligt att här lämna

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 165.

en redogörelse för vad i sådant avseende åtgjorts efter utfärdandet av
gällande förordning om stämpelavgiften. Nämnda förordning utfärdades
den 18 september 1908 och tiar sedermera på grund av beslut
av varje års riksdag underkastats mer eller mindre betydande förändringar.
Sålunda beslöt 1909 års riksdag i sammanhang med införande
av stämpel å inrikes växlar ändrad lydelse av 1, 3, 8 och 52
§§; 1910 års riksdag, som höjde bouppteckningsstämpeln i väsentlig
grad, beslutade dels i anslutning härtill dels ock på grund av i övrigt
väckta framställningar vissa ändringar av åtskilliga paragrafer i förordningen;
vid 1911 års riksdag reviderades den år 1910 antagna
skattetariffen för bouppteckningsstämpeln och antogs en särskild förordning
om anstånd i vissa fall med erläggande av stämpelavgift för
arvfallen egendom ävensom en förordning om rätt att hos statskontoret
erhålla upplysning om skyldighet att utgöra stämpelavgift; varjämte
slutligen 1912 års riksdag dels antog vissa smärre ändringar i stämpelförordningen,
dels i fråga om stämpelavgift för avhandling om skogsavverkning
införde den bestämmelsen, att sådan avhandling skulle träffas
av stämpelbeskattning endast i de fall, då den företeddes för vinnande
av inteckning.

Redan år 1907 hade Riksdagen hos Kungl. Maj:t anhållit om
utredning, huruvida genom förenklade eller förändrade bestämmelser
rörande sättet för verkställandet av stämpelbeläggning av stämpelpliktiga
handlingar skulle kunna utan ökade kostnader för det allmänna åstadkommas
en fullständigare kännedom om vad de särskilda stämpelavgifterna
inbringade åt statsverket, ävensom en mer tillfredsställande
kontroll över att stadgade avgifter behörigen erlades. Den utredning,
som med anledning härav åvägabragtes, visade sig kräva mycken tid
och blev av ganska omfattande dimensioner. Den kunde under sådana
förhållanden icke slutföras så tidigt, att hänsyn till de av Riksdagen
uttalade önskemålen kunde tagas vid framläggandet för 1908 års riksdag
av det förslag till förordning angående stämpelavgiften, som med
hänsyn till behovet av vissa andra ändringar i stämpelförordningen
blivit utarbetat och då förelåg färdigt till avgörande. Frågans utredning
hade överlämnats till statskontoret, som den 31 december 1908
avgav ett underdånigt utlåtande i ämnet, till vilket utlåtande jag omedelbart
skall återkomma.

Samma års riksdag, som antog nyssnämnda förslag till stämpelförordning,
hemställde i skrivelse den 22 maj 1908 om utredning i
fråga om lämpligheten av viss stämpelbeskattning av lotter i kommanditbolag,
rederibolag, gruvbolag och andra liknande sammanslutningar.

över denna framställning ha yttranden avgivits dels av de år

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

1909 tillkallade kommitterade, som, enligt vad jag snart får tillfälle att
närmare utveckla, haft till uppgift att åstadkomma utredning om möjligheten
att genom utvidgning av stämpelbeskattningen åt staten bereda
ökade inkomster under denna skattetitel, dels av statskontoret, och
skall jag i sammanhang med den mera utförliga behandling, som jag
har för avsikt att ägna denna fråga, närmare redogöra för de avgivna
yttrandenas innehåll.

Som jag nyss antydde, hade under år 1909 tillkallats särskilda
sakkunniga för utredning av möjligheten att genom utvidgning av
stämpelbeskattningen bereda staten ökade inkomster. Dessa sakkunniga,
x) som jag i det efterföljande för korthetens skull kallar 1909 års
stämpelkommitterade, avgåvo den 29 december 1909 betänkande och
förslag i ämnet. Förslaget åsyftade dels införande av stämpelbeskattning
för vissa enskilda handlingar, vilka i utländsk lagstiftning ansetts
såsom passande föremål för sådan beskattning, såsom kvittens å försäkringspremier
och å räkningar, besked eller kvittens å tillgodoförd
eller uppburen ränta å medel, som innestå i bank, lottsedel, avhandling
om nyttjanderätt till fast egendom m. in., dels höjning av lagfartsstämpeln
och några andra stämpelavgifter. För förslagets genomförande
förutsattes införande av en ny stämpeltyp, kvittensstämplar, samt för
vissa fall en särskild ordning för stämpelavgiftens betalning utan stämpels
åsättande.

Vidare hade efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 14 maj 1910
dåvarande chefen för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga 2)
för att i vissa hänseenden underkasta bestämmelserna i stämpelförordningen
en omfattande revision. I det uppdrag, som givits dessa sakkunniga,
vilka jag i mitt anförande härefter kommer att åberopa under
benämningen 1910 års stämpelkommitterade, ingick dels en formell
omarbetning av arvsskattelagstiftningen och en revision av bestämmelserna
om gåvostämpeln, beträffande vilka frågor jag förut i dag avgivit
förslag, dels att utreda, om och i vad mån en fullständig omläggning
av stämpelförsäljningsväsendet kunde äga rum i syfte att, jämte
det stämplarna gjordes lätt tillgängliga för de stämpelskatteskyldiga,
begränsa statsverkets med försäljningen förenade kostnader.

Efter det nämnda kommitterade den 19 november 1910 avgivit

9 (Generaldirektören greve Hans Wachtmeister, riksbanksfullmäktigen Victor Moll och
bankdirektören Ernst von Sydow).

z) Generaldirektören greve Hans Wachtmeister, häradshövdingen Carl Emanuel Bengtsson,
landskamreraren Otto Wilhelm Landén, hovrättssekreteraren Louis Ljungberg och grosshandlaren
Erik Röing.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förslag till förordning om arvsskatt och skatt för gåva, avgåvo de den
15 december samma år förslag till förordning om stämpelavgiften, innefattande
den förändrade sammanställning av hithörande bestämmelser,
som betingades av den verkställda utbrytningen ur stämpelförordningen
av bestämmelserna angående skatt för arv och gåva, men däremot icke
innefattande förslag till bestämmelser i fråga om förändrad anordning
av stämpelförsäljningsväsendet. Sistnämnda fråga, som krävde mera
omfattande och tidskrävande undersökningar, hade nämligen icke hunnit
slutbehandlas så tidigt, att förslag till ändrad lagstiftning i denna del
kunnat framläggas samtidigt med övriga av kommitterade avgivna förslag.
Över förslaget till ny stämpelförordning avgav statskontoret
underdånigt utlåtande den 31 januari 1911.

Den 27 januari 1912 avgåvo nu ifrågavarande kommitterade sitt
bebådade förslag till bestämmelser angående den ifrågasatta omläggningen
av stämpelförsäljningsväsendet. Sedan de utlåtanden över berörda
förslag, som infordrats från statskontoret och generalpoststyrelsen,
numera inkommit, kan den åt 1910 års stämpelkommitterade överlämnade
utredningen anses vara i sin helhet avslutad, och jag har vid
sådant förhållande ansett tidpunkten vara inne att anmäla ärendet för
Kungl. Maj:t. Däremot har jag icke ansett mig kunna för det närvarande
taga ställning till de förslag om utvidgning av stämpelbeskattningen,
som framlagts av 1909 års stämpelkommitterade.

På grund av den verkställda utredningen och med hänsyn i erforderliga
fall till även eljest framkomna förslag till ändringar av stämpelförordningens
nu gällande bestämmelser i mer eller mindre väsentliga delar
har jag låtit med biträde av sakkunnig inom finansdepartementet bearbeta
de uppgjorda förslagen till ny förordning om stämpelavgiften.
Innan jag emellertid ingår på en närmare utläggning av det sålunda
omarbetade förslaget, tillåter jag mig att mera utförligt redogöra för
vad under utredningsarbetet beträffande hithörande frågor ytterligare
förekommit. Jag har därvid ansett det ändamålsenligt att särskilt
sysselsätta mig med de frågor, som föranlett en mera ingående undersökning,
nämligen frågan om sättet för verkställande av stämpelbeläggning
av stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå, frågan om
stämpelskatteskyldighet för lotter eller andelar i kommanditbolag, rederibolag,
gruvbolag och andra liknande sammanslutningar, det av 1910
års stämpelkommitterade avgivna förslaget till stämpelförordning samt
frågan om stämpelförsäljningsväsendets omläggning. Beträffande övriga
mer eller mindre betydande ändringsförslag, som blivit av mig upptagna
eller eljest ifrågasatta, skall jag yttra mig huvudsakligen i sammanhang
med behandlingen av förordningens detaljbestämmelser.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Jas: börjar då med de bestämmelser, som avse sättet för verkställande Sä*tftfor.

ö J 77-7* 7 77* 7 7 , 77 7 = verkställande

av stämpelbeläggning av stämpelpliktiga handlingar och kontrollen dåra. av stämpei I

skrivelse till Konungen av den 8 mars 1907 bär Riksdagen bftifflni^9llfv
anfört, att gällande förordning angående stämpelavgiften upptoge tre ^T^andslag
av stämplar, nämligen helarksstämplar samt enkla och dubbla beläggningsstämplar
samt att endast beträffande användningen av de <färå.
dubbla beläggningsstämplarne funnes kontrollföreskrifter av sådan art, 19or åra rikt.
att statistiska uppgifter kunde erhållas rörande de belopp, som stämpel- dagaskriveUe.
beläggningen av de med dylika stämplar försedda olika slag av
handlingar årligen tillförde statsverket. Sådana uppgifter skulle ock,
jämlikt bestämmelserna i kungl. breven den 12 september 1884 och
den 19 april 1895, årligen utarbetas inom finansdepartementet, och
skulle uppgifter från vederbörande myndigheter till departementet insändas
före den 1 oktober årligen, alltså i god tid före statsregleringens
uppgörande. Vad däremot vidkomma användningen av de enkla beläggningsstämplarne,
kunde någon specificering på sätt ovan nämnts
icke åstadkommas och det syntes icke kunna bestridas, att detta vore
en brist, som både kunde och borde avhjälpas. Sakens ordnande vore
så mycket viktigare, som det gällde avsevärda belopp, i fråga om vilka
dylika specificerade uppgifter saknades. Att åtskilliga olägenheter härav
uppstode, syntes Riksdagen ligga i öppen dag. Vad särskilt anginge
statsregleringen, vore det naturligen av största vikt att vid de olika
skattetitlarnes beräkning hava tillgång till säkra och tillförlitliga uppgifter
i statistiskt hänseende. Detta förhållande framträdde särskilt då
en stämpelavgift skulle höjas eller en ny stämpelskatt införas. Då inom
Riksdagen framhållits, att vid behov för staten av ökade inkomster ett
utsträckt anlitande av stämpelskatten vore ett lämpligt medel för ernåendet
av detta mål, ville det därför synas Riksdagen vara av vikt, med
hänsyn till icke blott redan befintliga utan även möjligen erforderliga
ytterligare stämpelskatter, att här omförmälda brist bleve på ett tillfredsställande
sätt avhjälpt. I sådant avseende hade i en inom Riksdagen
väckt motion hänvisats till åtskilliga utvägar. Utan att för det
dåvarande ingå i bedömande i detalj av de sålunda ifrågasatta åtgärderna,
ansåge sig dock Riksdagen böra beträffande den framkastade
tanken att för vissa grupper av handlingar inrätta särskilda slag av
stämplar betona, att en dylik åtgärd kunde för den allmänhet, som
skulle använda dessa stämplar, medföra ovisshet och föranleda misstag.

I varje fall torde dock en ingående undersökning av hithörande förhållanden,
med inhämtande därvid av erfarenhet från utlandet, vara
erforderlig för bedömande av de olika förslagens lämplighet och större

Statskontoret.

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

eller mindre användbarhet. Den utredning i ärendet som således erfordrades,
borde enligt Riksdagens åsikt överlämnas åt Kungl. Maj:t
att verkställa. Riksdagen anhöll alltså, med erkännande av frågans
vikt samt under framhållande, att en förbättrad kontroll borde kunna
åstadkommas utan ökade kostnader för det allmänna, det täcktes
Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida genom förändrade eller
förenklade bestämmelser rörande sättet för verkställandet av stämpelbeläggning
av stämpelpliktiga handlingar skulle kunna utan ökade
kostnader för det allmänna åstadkommas en fullständigare kännedom
om vad de särskilda stämpelavgifterna inbringade åt statsverket, ävensom
en mer tillfredsställande kontroll över att stadgade avgifter behörigen
erlades, samt efter verkställd utredning till Riksdagen inkomma
med de förslag, vartill en dylik utredning kunde giva anledning.

Över Riksdagens berörda skrivelse har statskontoret den 31
december 1908 avgivit ett synnerligen utförligt utlåtande, innefattande
jämväl redogörelse för utländsk lagstiftning i ämnet ävensom en
till de stora huvuddragen begränsad historik rörande det sätt, varpå
stämpelskatten här i landet i äldre tider varit anordnad. Ur nämnda
utlåtande anser jag mig böra med användande av statskontorets egna
ord återgiva följande.

»I vårt land liksom i alla övriga länder, där stämpelskatten är införd,
kunna, om man lämnar åsido sådana stämpelavgifter,- som hava
karaktären av konsumtionsskatter, såsom stämpelavgifterna för spelkort
och punsch, den i England förekommande stämpelavgiften för patentmedicin
m. fl. dylika, de under stämpelskatten inrymda avgifter hänföras
till två till sin natur väsentligen åtskilda grupper, vilka i vår stämpelförordning
angivas med de båda rubrikerna »stämpel till statsmyndigheternas
expeditioner» och »stämpel till enskilda handlingar». Av dessa
är den förra väsentligen vad som med något föråldrad term plägar
kallas eu »gebyr», en ersättning för någon av staten den enskilde beredd
förmån, och den senare en skatt i egentlig mening. Att i något
enstaka fall en avgift, tillhörande den förra kategorien, till följd av sin
storlek eller sitt beräkningssätt i större eller mindre grad tillika får
karaktären av skatt, såsom t. ex. stämpeln till fullmakter å ämbeten
eller tjänster, kan icke förändra den allmänna naturen av den första
gruppens avgifter.

Då nu Riksdagen uttalat önskan om en utredning av möjligheten
att vinna närmare statistisk kännedom om de särskilda stämpelavgifternas
avkastning ävensom ökad kontroll å uppbörden av avgifterna, har statskontoret
ansett sig kunna antaga, att Riksdagen med sagda framställ -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ning i det väsentliga avsett en utredning rörande de stämpelavgifter,
som äro att anse såsom skatter, d. v. s. avgifterna för »enskilda handlingar».
Yad stämpelavgiften till statsmyndigheternas expeditioner beträffar,
har icke, så vitt statskontoret har sig bekant, någon önskan
om eller något behov av statistik rörande de särskilda rubrikernas avkastning
gjort sig känt. Skulle man i något fall önska vinna kännedom
om det belopp, vartill stämpelavgiften under någon hithörande
rubrik under något år uppgått, kan sådan vinnas genom infordrande av
uppgifter härom från vederbörande myndigheter. I sammanhang härmed
bör erinras, att då i den motion (nr 5 i Andra kammaren), som
närmast föranlett avlåtandet av Riksdagens förevarande skrivelse den 8
mars 1907, framhålles såsom anmärkningsvärt, att man i fråga om ett
belopp av omkring två och en halv miljoner kronor av 1905 års stämpeluppbörd
saknade alla uppgifter om de summor, med vilka olika stämpelrubriker
bidragit till åvägabringandet av detta belopp, detta visserligen
är riktigt, men att givet är, att sagda belopp till övervägande del utgjorts
av stämpelavgifter för »statsmyndigheternas expeditioner».

Kontrollen på utgörandet av sistnämnda slag av avgifter ligger uti
det tjänstemannaansvar vedei''börande tjänstemän äro underkastade i avseende
på deras skyldighet att förse de utgående expeditionerna med
stämpel. Fullständigad, som den är, med vissa till iakttagande av allmänheten
avsedda bestämmelser, såsom skyldighet att utlösa vissa slag
av expeditioner, förbud för den, som blivit utnämnd till något ämbete,
att åtnjuta lönen därför, innan han uppvisat sin fullmakt, behörigen
försedd med stämpel o. s. v., måste otvivelaktigt sagda kontroll i allmänhet
anses tillfredsställande. Nu befinnes emellertid, att det enda
exempel på bristande kontroll, som i ovan anförda motion speciellt anföres,
just avser ett slag av handlingar, mäklareslutsedlar, som upptages
i tariffen under Art. I, stämpel till statsmyndigheternas expeditioner. I
51 § av stämpelförordningen av den 18 september 1908 stadgas, att fel
eller försummelse av ämbete- eller tjänsteman, notarius publicus eller
skeppsklarerare vid fullgörande av vad enligt stämpelförordningen
honom åligger, så ock försummelse av mäklare att förse av honom utfärdad
handling med föreskriven stämpel anses efter allmän lag. I 18 §
av mäklareordningen den 9 juni 1893 och 14 § av skeppsklarerareordningen
av samma dag omförmäles även den stämpelavgift, som bör utgöras
för slutsedlar, som av mäklare eller skeppsklarerare utfärdas.
Aven om mäklare och skeppsklarerare i åtskilliga avseenden intaga en
annan ställning än flertalet övriga tjänstemän, som hava att förse utgående
expeditioner med stämpel, och icke kunna sägas i avseende på

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

fullgörandet av sina åligganden stå under så direkt och flerfaldig
kontroll som statens tjänstemän, tror statskontoret icke, att några
särskilda föreskrifter till kontroll å utgörandet av stämpelavgifterna å
slutsedlar utöver de nu befintliga skola befinnas behövliga, föreskrifter,
vilka i sådant fall torde böra anknytas till de i 11 § av mäklareordningen
och 12 § av skeppsklarerareordningen innefattade bestämmelser
om de böcker, som enligt dessa §§ böra av mäklare och skeppsklarerare
föras, och borde avfattas i huvudsaklig överensstämmelse
med de kontrollanordningar, vilka beretts genom kungl. förordningen
om en stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper den 6 november
1908. Om, såsom motionären uppgiver, föreskriften om stämpel till
slutsedlar i allmänhet ej vidare skulle efterlevas, föreställer sig statskontoret,
att rättelse i detta visserligen synnerligen obehöriga förhållande
skall kunna vinnas, därigenom, att vederbörande handels- och
sjöfartsnämnder, under vilka mäklare och skeppsklarerare sortera,
förständigas erinra dessa om skyldigheten att förse slutsedlar med
stämpel och det äventyr, för vilket de utsätta sig genom underlåtenhet
härutinnan, varjämte även vederbörande allmänna åklagares uppmärksamhet
lärer böra fästas på förhållandet.

De båda synpunkter, ur vilka Riksdagen önskat en revision av
gällande bestämmelser rörande stämpelavgiften, nämligen dels möjligheten
att åstadkomma en förbättrad statistik rörande avkastningen av denna
skatt, dels möjligheten att åvägabringa skärpt kontroll å skattens utgörande,
stå med varandra i det närmaste sammanhang. Om det nämligen
å ena sidan icke låter sig bestrida, att det i fråga om en skatteform
av den betydenhet och den utvecklingsmöjlighet som stämpelavgiften
måste vara av mycken vikt för statsmakterna att äga så noggrann
kännedom som möjligen kan erhållas rörande avkastningen av de särskilda
stämpelrubrikerna, kan det ej heller å andra sidan gärna förnekas, att
fördelen av en vidgad kunskap om skattens avkastning kan köpas för
dyrt, om för dess vinnande allmänheten måste besväras med tyngre och
omständligare former för skattens utgörande än som eljes skulle vara
behövliga. Den vidgade statistiska kunskapen lärer således, i den mån
densamma icke kan vinnas med det nuvarande systemet för skattens
uppbörd, utan för densammas beredande erfordras ändringar i detta
system, blott böra eftersträvas under den förutsättning, att sagda ändringar
medföra ökad kontroll på skattens utgörande, eller åtminstone
icke vålla ökad tunga för de skattskyldige. Till prövning torde därför
i första rummet böra förekomma frågan om lämpligheten av förändringar
i den nuvarande ordningen för skatteuppbörden och kontrollen därå.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

En stämpelskatt är icke i och för sig en skatt av ett särskilt slag,
utan en form för skatteuppbörd, vilken, såsom förut blivit erinrat,
kan användas för uppbörden av olika slags skatter och avgifter. Den
nu ifrågavarande stämpelavgiften för »enskilda handlingar» är emellertid
till sin natur närmast en omsättningsskatt, en skatt på värdens övergång
från en band till en annan. Denna beskattning på transaktioner kan
naturligtvis komma till användning i mycket olika utsträckning. Hos
oss är skatten hållen inom jämförelsevis trånga gränser; i andra länder
åter förekommer densamma i så stor utsträckning, att så gott som
varje privaträttslig transaktion, som föranleder skriftlig anteckning
över densamma, träffas av skatten. Skulle, i överensstämmelse med
vad vid uppbörd av skatter i allmänhet äger rum, varje skattepliktig
transaktion anmälas bos någon myndighet, skatten där uträknas och
erläggas, influtna medel bokföras och räkenskaperna sedan revideras
o. s. v., komme härför att erfordras en så vidlyftig och kostsam förvaltning
och en för de skattskyldiga så besvärande omgång, att skatten,
åtminstone i den mån densamma, såsom i flera länder är brukligt, med
avgifter till lågt belopp träffar vissa ofta återkommande transaktioner,
icke med någon fördel skulle kunna anlitas. Skattens erläggande förenklas
i hög grad, då detta kan ske allenast genom inköp och användning
av stämpelpapper, och likaså varder därigenom skatteuppbörden,
som huvudsakligen inskränkes till försäljning och redovisning av anskaffat
stämpelpapper, synnerligen förenklad. Men visserligen måste i
möjligaste mån trygghet beredas för att skatten också erlägges vid de
tillfallen, då den skall utgöras, och erlägges till riktigt belopp.

Då man vill framtvinga stämpelskattens riktiga erläggande, erbjuder
sig naturligen såsom den enklaste och närmast till hands liggande utvägen
att förbinda underlåtenheten att erlägga skatten med någon för
den skattskyldige menlig påföljd. En sådan påföljd och den, som i
första rummet erbjuder sig, är bötesansvar. En annan kan ligga däruti,
att den handling, som icke blivit behörigen försedd med stämpel, i
större eller mindre grad berövas sin laga verkan.

Bötesansvar för förseelser mot stämpelförordningen förekommer i
alla länder, där denna skatt är införd, i Sverige dock i väsentligt mindre
grad än annorstädes. På sätt förut framhållits, hade nämligen förhållandena
hos oss gestaltat sig så, att den i äldre tider mera omfattande
stämpelplikten steg för steg så inskränktes, att den under årtiondena
närmast före år 1894 nästan uteslutande träffade handlingar, som enligt
lag skulle ingivas till domstol, de s. k. småprotokollshandlingarna, och
endast träffade dem då detta ingivande skedde. Granskar man stämpel -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förordningen av den 5 september 1890, den närmast före 1891 års
stämpelförordning gällande, finner man att, utom de handlingar, som
skulle stämpelbeläggas vid ingivandet till domstol, endast följande
enskilda handlingar voro stämpelpliktiga, nämligen utländska försäkringsgivares
premiekvittens, köp-, bytes- och gåvobrev om fartyg samt
utrikes växlar, varjämte bör anmärkas att skuldebrev och vissa med
skuldebrev jämförliga handlingar voro underkastade stämpel icke blott
då de ingåvos till domstol för vinnande av inteckning, utan även då
de företeddes för offentlig myndighet för vinnande av betalning. Det
är klart, att då stämpelbeskattningen var hållen inom så trånga gränser,
problemet om en betryggande kontroll ställde sig på ett helt annat sätt
och var väsentligt lättlöstare än i länder med en vitt utsträckt stämpelbeskattning.
Det genom kungörelsen den 15 maj 1846 införda systemet
med dubbla beläggningsstämplar för småprotokollshandlingarna och
stämpelbeläggningens granskning i hovrätterna hade ock löst problemet
på ett sätt, som i fråga om kontrollens effektivitet icke lämnade något
övrigt att önska, och i detta avseende torde överträffa varje på andra
håll tillämpad kontrollanordning. Någon ansvarspåföljd för underlåten
stämpelbeläggning behövde för det alldeles övervägande flertalet stämpelpliktiga
handlingar icke stadgas, utan kunde denna påföljd, såsom i
1890 års stämpelförordning ock skett, inskränkas till ovannämnda tre
kategorier av handlingar, som skulle förses med stämpel oberoende
därav, huruvida de företeddes inför offentlig myndighet.

Så länge staten inskränkte sig till att utkräva stämpelavgift huvudsakligen
för handlingar, som enligt stadgande i allmän lag eller för
vinnande av inteckning eller betalning skulle företes inför domstol, erbjöd,
såsom redan blivit nämnt, lösningen av frågan om kontroll å
skattens utgörande icke några större svårigheter. Annorlunda gestaltade
sig förhållandena, då staten för fyllande av sitt behov a-v ökade inkomster
måste, efter andra länders föredöme, i större utsträckning anlita stämpelskatten.
För utgörandet av de år 1894 införda stämpelavgifterna för
depositions- och andra bankräkningsbevis och för obligationer samt de
år 1906 införda avgifterna för aktier och för lottbrev i solidariska bankbolag
lades kontrollen i påföljden av bötesansvar, och då den särskilda
stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper genom förordningen av
den 6 november 1908 infördes, föreskrevs vid sidan av ansvarspåföljden
en särskild kontrollanordning, för vilken förebilden väsentligen hämtats
från motsvarande tyska riksstämpelavgift.

Frågar man sig nu, huruvida den sålunda anordnade kontrollen å
stämpelavgiftens utgörande verkar på ett tillfredsställande sätt, är svaret

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 165. 73

i fråga om det slag av stämpelpliktiga handlingar, som fortfarande utgör
flertalet, eller de s. k. småprotokollshandlingarna, redan av det föregående
givet. Kontrollen är i avseende på dessa handlingar fullt effektiv.
Huruvida enahanda omdöme kan komma att fällas i fråga om kontrollen
vid den nya stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper, är ännu
för tidigt att avgöra, då denna avgift börjar att tillämpas först från och
med år 1909. I alla händelser kan fråga icke nu uppstå om ändring i
dessa nyligen efter omsorgsfull prövning beslutade kontrollbestämmelser.
Att i fråga om de i senare tid införda stämpelavgifterna för affärspapper,
nämligen depositionsstämpel och emissionsstämpeln för obligationer,
aktiebrev samt lottbrev i solidariska banker ävensom i fråga om
stämpelavgiften. för utrikes växlar underlåtenhet att erlägga stadgad
stämpel skulle i någon nämnvärd grad förekomma, har åtminstone icke
kommit till statskontorets kännedom, ehuru naturligtvis sådana förseelser
kunna begås, utan att de bliva upptäckta. Såsom jämförelsevis svag
måste den kontroll betecknas, som äger rum å utgörandet av stämpelavgiften
för sådana handlingar som gåvobrev om lösegendom, köpeeller
bytesbrev om fartyg, avhandling om skogsavverkning samt testamenten,
då dessa i vissa fall skola stämpelbeläggas utan sammanhang
med lagfart eller upprättandet av bouppteckning. Att skuldebrev och
med dem jämnställda handlingar allmänneligen stämpelbeläggas då de
för vinnande av betalning för exekutor företes, kan icke betvivlas; huruvida
åter lika allmänt stämpel erlägges för dylika handlingar, då de
under rättegång vid domstol företes för vinnande av betalning, vågar
statskontoret icke avgöra.

Om ock i fråga om ett och annat slag av stämpelpliktiga handlingar
kontrollen, såsom sagt, måste anses vara jämförelsevis svag,
anser sig dock statskontoret på grund av vad ovan anförts kunna antaga,
att beträffande det stora flertalet handlingar de för närvarande
gällande kontrollbestämmelserna på ett i allmänhet verksamt sätt förebygg!
skattesvek. Beträffande sådana handlingar, som draga stämpel
även utan att de företes inför offentlig myndighet, kunna naturligtvis
mera betryggande anordningar tänkas; och skulle stämpelbeskattningen
komma att utsträckas så, att den omfattade ett flertal handlingar utöver
dem, som nu träffas av skatten, torde förstärkt kontroll i åtskilliga
fall varda nödvändig. Med avseende härå och då, såsom förut
framhållits, frågorna om förbättrad statistik rörande stämpelskattens avkastning
och en mer tillfredsställande kontroll blivit ställda i samband
med varandra, torde, med ledning av ovan lämnade redogörelse för
utländsk lagstiftning i ämnet, till vilken hänvisas vad närmare detaljer
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 10

74 Kung!,. Maj:ts Isåd. Proposition Nr 165.

beträffar, en granskning av de olika utvägar, som erbjuda sig för vinnande
av en sådan kontroll, nu böra följa.

Såsom redan blivit erinrat, förekommer såsom en bland dessa
utvägar den, att handling, som icke blivit behörigen försedd med
stämpel, i större eller mindre grad förlorar sin laga verkan. Denna
påföljd för underlåten användning av stämpelpapper var stadgad i den
före år 1732 här i landet gällande lagstiftning, enligt vilken en stämpelpliktig,
men icke med stämpel försedd handling i alla avseenden skulle
vara kraftlös och betraktas såsom icke upprättad. I den engelska och
den italienska stämpellagstiftningen förekommer i vissa, dock icke synnerligen
talrika fall påföljden av ovillkorlig ogiltighet för handling, som
icke vid upprättandet eller inom viss tid därefter blivit försedd med
stämpel. Däremot gäller i England, Frankrike och Italien med få undantag
regeln, att domstolar och andra myndigheter icke få vidtaga någon
ämbetsåtgärd på grund av en icke behörigen stämpelförsedd handling.
Sistnämnda grundsats är till en viss grad antagen även i den svenska
stämpellagstiftningen, då i densamma (39 § i stämpelförordningen av
den 18 september 1908) stadgas, att ämbets- eller tjänsteman, notarius
publicus eller mäklare, till vilken stämpel underkastad handling ingives,
bör tillse, att handlingen är behörigen försedd med stämpel,
samt att, om handlingen icke är behörigen försedd med stämpel och ej
genast efter erhållen tillsägelse penningar erläggas till det felande stämpelbeloppet
eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljningsman,
nämnda stämpelbelopp, handlingen ej må mottagas. Att frånkänna
en handling, som icke vid upprättandet eller inom viss kort tid
därefter försetts med föreskriven stämpel, laga giltighet, är utan tvivel
ett verksamt kontrollmedel, men den allmänna meningen här i landet
torde icke finnas benägen för en dylik sammanblandning av civilrättsliga
och fiskaliska villkor för en handlings giltighet, varjämte kan anmärkas,
att den rättsförlust, som för utgivaren av handlingen är avsedd att utgöra
påföljden för hans förseelse, bereder hans kontrahent en förmån,
till vilken denne måste anses sakna varje moralisk rätt.

Medan i Sverige ämbets- eller tjänsteman, till vilken för hans
ämbetsåtgärd ingives stämpelpliktig handling, har att tillse, att handlingen
är behörigen försedd med stämpel, och, om detta icke är fallet
eller penningar till det felande stämpelbeloppet icke erläggas, icke får
mottaga handlingen, är i Norge och Danmark åt flertalet av så väl
statens som kommunernas myndigheter och tjänstemän en vidsträcktare
befogenhet lämnad, i det att de beträffande handlingar, som komma i
deras händer, äro pliktiga att undersöka, huruvida handlingen är be -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

hörigen försedd med stämpel, och att, om detta icke är förhällandet,
taga handlingen i beslag för att i föreskriven ordning utkräva stämpelbeloppet
och förfallna böter, varjämte i Danmark originalen till i
avskrift företedda handlingar kunna infordras. Det vitsordas, att denna
anordning ur kontrollsynpunkt visat sig verksam. Möjligen torde, om
stämpelbeskattningen framdeles kommer att utsträckas till ett flertal
enskilda handlingar, någon motsvarande anordning hos oss kunna befinnas
lämplig. Under nuvarande förhållanden, då utöver de handlingar,
vilkas stämpelbeläggning kontrolleras i hovrätterna, endast ett relativt
fåtal träffas av stämpelbeskattningen, torde omständigheterna knappast
påkalla införandet av denna anordning.

Vill man anlita andra utvägar än de sålunda angivna för vinnande
av ökad kontroll å stämpelavgiftens utgörande, låter detta sig svårligen
göra, med mindre mer eller mindre genomgripande modifikationer äga
rum i den enkla grundtanke, på vilken stämpelskatten ytterst är byggd,
att nämligen den enskilde ur statens förråd köper det stämpelpapper
han behöver och använder detta för den handling, han upprättat eller
vill upprätta. Dessa modifikationer skulle då gå i den riktningen, att
någon statens myndighet direkt kontrollerade eller bestämde det sätt,
på vilket en handling försåges med stämpel. Detta kan ske på flera
olika sätt. Det kan föreskrivas, att makuleringen av åsatt stämpel
skall ske genom myndighetens försorg eller att handlingen skall ingivas
till myndigheten för att förses med stämpel, vilket då kan ske vare
sig genom användning av det allmänna stämpelpapperet eller genom
intryckning av stämpelmärken i papperet. Slutligen kan man, med
övergivande av tanken om skatteinbetalningens förmedling genom
stämplar och därmed ock i själva verket av hela skatteformen, fordra
kontant inbetalning av skattebeloppet, antingen särskilt för varje
handling eller ock på en gång för ett större antal handlingar eller för
de handlingar av det ifrågavarande slaget, som utgivas under loppet
av en viss tidrymd. Alla dessa metoder hava kommit till användning
i olika länder. I fråga om dem alla kan sägas, att de verka en väsentlig
omgång vid skattens utgörande, och därför icke gärna kunna med fördel
användas, då saken gäller de i åtskilliga länder, ehuru icke hos oss,
brukliga stämpelsatser, som med fasta och låga belopp utgå för transaktioner,
som i stort antal förekomma i det dagliga livet, såsom t. ex.
för kvittenser, checker in. fl. (»penny stamps»). Ju större de transaktioner
enligt regeln äro, som utgöra föremål för ett visst slag av
handlingar, desto bättre lämpa sig givetvis nyss omförmälda metoder.

Då lagstiftaren på det ena eller andra sättet anordnat en myndig -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

hets direkta medverkan vid en handlings stämpelbeläggning, lärer han
därmed mindre hava åsyftat, att kontrollera, att stämpelbeläggningen
över huvud kommer till stånd, än att stämpel åsättes till riktigt belopp
— ty den, som vill undandraga sig stämpelskattens utgörande, kan
förmodas lika gärna underlåta att infinna sig hos myndigheten som att
själv åsätta stämpel. För en riktig stämpelbeläggning är antydda medverkan
utan tvivel av betydelse. Fn egendomlig form för denna medverkan
är den i Preussen genom 1895 år stämpelskattelag införda anordning,
att stämplarnas makulering skall ske genom försorg av viss
myndighet. Om ock naturligen härmed jämväl avsetts att förekomma
förnyat bruk av en gång använda stämplar, torde få anses att syftet
med de omfattande och minutiösa bestämmelserna i ämnet varit vidsträcktare.
Vanligare är, att lagen påbjuder, att myndigheten skäll
låta antingen åsätta stämplarna eller intrycka stämplar i papperet. I
stort sett — ehuru visserligen med åtskilliga undantag och modifikationer
— är detta i England, Frankrike, Italien och Danmark anbefallt
för de fall, att handling, som vid utfärdandet skolat förses med stämpel,
först därefter förses med sådan. I Frankrike skola främmande staters
skuldförskrivniugar av vederbörande myndighet påtryckas stämpel eller
förses med »visa pour timbre». De tyska riksstämpelavgifterna för aktier,
bergverksandelar och obligationer, för lotterisedlar samt för järnvägsoch
ångbåtsbiljetter, skola enligt regel erläggas genom handlingarnas
inlämnande till vederbörlig myndighet för stämplarnas påtryckning å
handlingen. I Italien skola handlingar, som draga graduell stämpel
(växlar och andra handelspapper), genom vederbörande skattetjänstemäns
försorg förses med beläggningsstämplar eller påtryckas stämpel; enahanda
är därstädes i vissa fall förhållandet med beläggningsstämplar
till fixa belopp o. s. v. I likhet med vad hos oss är medgivet i fråga
om aktiebrev, lottbrev i banker samt obligationer, är även i utlandet
flerstädes tillfälle berett för dem, som sådant önska, att få sina handlingar
stämplade genom offentlig myndighets försorg.

Ovan är antytt, att kontant inbetalning av den avgift, som enligt
de allmänna reglerna skulle utgjorts genom användning av stämpelpapper,
stundom förekommer i främmande länders stämpellagstiftning.
Sådan kontant inbetalning kan förekomma under olika former. Främst
bland dessa förtjänar anföras den anordning, enligt vilken avlösning av
stämpelavgiften (»composition», »abonnement», »Aversionalversteuerung»)
är påbjuden eller medgiven, en anordning, som i stor och efter vad
det vill synas alltjämt växande utsträckning i andra länder användes.
Härmed förstås den anordning, enligt vilken den skattskyldige genom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

erläggande på en gång av ett visst penningebelopp, i allmänhet beräknat
efter förhållandena under en viss tilländagången tid, ett år eller
del därav, för en viss period i sänder befrias från skyldigheten att med
stämpel förse de av honom utgivna handlingar av det slag, avlösningen
gäller. I England är sådan avlösning obligatorisk i fråga om engelska
bankens sedlar, samt medgiven beträffande andra bankers sedlar, kommuners
och bolags obligationer, försäkringspolicer (med undantag av
policer för sjö- eller livförsäkring) samt förskrivningar, utgivna av regeringarna
i engelska kolonier, i Frankrike är abonnement obligatoriskt
beträffande Crédit fonciers (hypoteksbankens) obligationer och pantbrev,
franska bankens sedlar, utländska aktier och obligationer, som noteras
å fransk börs (dock ej främmande staters skuldförskrivningar, i fråga
om vilka abonnement ej heller är medgivet), samt brand- och livförsäkringar
med bestämda premier, vissa ömsesidighetsbolag för brandoch
livförsäkring ävensom vissa departementala brandstodsföreningar
samt fakultativt i fråga om andra slag av försäkringar (dock är abonnement
ej medgivet för försäkringar mot sjöskada), för franska aktier
och obligationer (vilka i detta fall kostnadsfritt åsättas en särskild
stämpel), järnvägars fraktkvitton och fraktsedlar samt järnvägs-, teaterm.
fl. stämpelplikt underkastade biljetter. I Italien kan abonnement
medgivas lagligen koncessionerade penningeinrättningar för anvisningar,
böcker för löpande räkning och sparkasseböcker samt räntebärande papper
med viss förfallotid; likaså järnvägsbolag för biljetter och fraktkvitton.
I Preussen kan, utan begränsning till vissa bestämda kategorier av handlingar,
avlösning medgivas, då fråga är om beskattning av handlingar
av likartat, ofta återkommande slag. Ån vidsträcktare befogenhet tillkommer
finansförvaltningen i Österrike, som för bestämda slag av handlingar
kan tillåta, att handlingarna utfärdas utan stämpel mot det att
belöpande stämpelavgifter sedermera efter bestämda tidsperioder kontant
inbetalas till vederbörande myndighet. I Danmark kan finansministeriet
tillåta, att stämpelavgiften för andra försäkringar än livförsäkringar må
utgöras i en rund summa för alla under ett försäkringsår utfärdade
policer; varjämte kan erinras, att i Danmark kommuner i talrika fall
genom speciallagar bemyndigats att för upptagande av lån utgiva stämpelfria
partialobligationer mot det att hela stämpelbeloppet lägges på en
huvudobligation.

Även i andra fall än då stämpelskatten erlägges genom avlösning
av avgifter, förekommer kontant inbetalning av skatten. Detta är framför
allt fallet beträffande den från andra länders starkt avvikande österrikiska
stämpelskatten, som, på sätt av ovan lämnade redogörelse för

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

denna skatt framgår, till stor del erlägges kontant. Då i Frankrike
och Italien handling skall av vederbörande myndighet åsättas eller påtryckas
stämpel, kan enligt regeln denna stämpling ersättas med en
påteckning å handlingen, att avgiften blivit erlagd (»visa pour timbre»,
»visto per bollo»), vilken form för avgiftens erläggande dock numera i
Frankrike till större delen kommit ur bruk. För övrigt är i spridda fall
i de särskilda ländernas stämpellagar kontant inbetalning av avgiften
påbjuden. Sålunda skall enligt den tyska riksstämpellagen aktiestämpeln
inbetalas kontant, om icke aktiebrev utgivits inom viss tid efter bolagets
bildande; likaledes sker kontant inbetalning av riksstämpelavgiften
för medlemmarnas i bolagsstyrelser gottgörelser (»Vergtitungen»). I
Italien inbetalas vissa mera speciella stämpelavgifter kontant o. s. v.

Då en stämpelavgift kontant inbetalas, är den naturligtvis i själva
verket ej längre någon stämpelavgift, ehuru enheten i systemet stundom
fordrat, att den måst upptagas i stämpellagen. I flera länder förekomma
omsättningsskatter, som till sin finansiella natur stå stämpelskatten
mycket nära, ehuru stämpelformen blivit övergiven. Vittomfattande
skatter av detta slag äro inregistreringsavgifterna i Frankrike
och Italien, av vilka den förra utan tvivel är den både absolut
och relativt mest givande bland alla skatter av olika slag, som i olika
länder förekomma. Hithörande avgifter äro även arvsskatterna, vilka
numera icke i något av här behandlade länder, utom Sverige, äro
stämpelskatter. I övrigt kunna flertalet omsättningsskatter, som icke
äro stämpelskatter, i allmänhet mer eller mindre hänföras till kategorien
börsskatter.

Dessa omsättningsskatter hava ansetts falla utanför området för
här förevarande utredning.

I sammanhang med frågan, huruvida skärpt kontroll å stämpelskattens
utgörande lämpligen må böra beredas genom anlitande av någon
av de former för erläggandet av denna skatt, som nu blivit omförmälda,
anser sig statskontoret, på sätt förut blivit antytt, böra till behandling
upptaga frågan om möjligheten att vinna en förbättrad statistik
rörande denna skatt.

Den statistik rörande stämpelavgiften, som för närvarande förefinnes,
innefattas dels i den specifikation av statsverkets inkomster, som
är upptagen i det genom statskontorets försorg årligen av trycket utgivna
kapitalkonto till rikshuvudboken, i vilken specifikation under
rubriken »Stämpelmedel» i särskilda summor redovisas för helarlcsstämplar,
beläggningsstämplar, stämpling av aktiebrev m. m., ersättning för
makulerade stämplar, tillfällig uppbörd och stämpelavgift för spelkort,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

dels i det genom kungl. finansdepartementets försorg årligen på grund
av bestämmelserna i nådiga breven den 12 september 1884 och den 19
april 1895 utarbetade sammandrag över anbefallda uppgifter över inkomsten
av stämpelpapper, som användes till beläggning av lagfarts-,
intecknings- in. fl. handlingar.

Omförmälda sammandrag upptager uppgifter rörande avkastningen
av följande stämpelrubriker:

A. Handlingar till lagfartsp roto koll et: köpebrev, bytesbrev, gåvobrev
och förvärv för allmänt behov eller avledning av vatten (för varje
slag av dessa handlingar å 60 öre eller å 1 krona 20 öre för 100 kronor,
den högre avgiften, då lagfarten sökes för aktiebolag, som icke driver
bankrörelse), testamente, fideikommissbrev (särskilda siffror för det fall,
att fideikommisset övergår till: 1) bröstarvinge, bröstarvinges avkomling,
efterlevande maka; 2) föräldrar, syskon, syskons avkomling; 3)
övriga) samt brev eller resolution om skattelösen av kronojord (å 5 kronor
eller å 10 kronor, den senare avgiften för aktiebolag, varom nyss
nämnts).

B. Handlingar till inteckningsprotokollet: avhandlingar om avkomst
eller servituter, om nyttjanderätt till fast egendom, om skogsavverkning
samt om livränta ävensom, i en post, skuldebrev och andra handlingar.

C. Handlingar till äktenskapsförordsprotokollet: äktenskapsförord.

D. Handlingar till bouppteckningsprotokollet: bouppteckningar (särskilda
poster för andelar, som under rubriken bouppteckning i stämpelförordningen
omförmälas i grupp 1) bröstarvinge, bröstarvinges avkomling,
efterlevande maka; grupp 2) föräldrar, syskon, syskons avkomling;
och grupp 3) övriga, och särskilda poster för häradsrätterna
och hovrätterna samt för rådstuvurätterna), testamenten, till vilka hänsyn
ej tagits vid bouppteckningens stämpelbeläggning, morgongåvobrev
och avhandlingar om lösöreköp.

I förbigående vill statskontoret anmärka, att den statistik rörande
stämpelavgiften, som sålunda redan hos oss förefinnes, i jämförelse med
motsvarande statistik i vissa andra länder, kan anses ganska detaljerad,
ehuru den, på sätt Riksdagen framhållit, företer väsentliga luckor. På
sätt av här ovan lämnade redogörelse framgår, saknas i Preussen, Österrike,
Danmark och Norge, med undantag av någon siffra för en och
annan stämpelrubrik, uppgifter rörande de särskilda stämpelrubrikernas
avkastning. Rörande den engelska, den franska och den italienska
stämpelskatten likasom rörande den tyska riksstämpelskattens fåtaliga
rubriker finnas däremot ganska omfattande och detaljerade uppgifter,
därvid likvisst i fråga om den engelska stämpelstatistiken, som till ut -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

seendet är den fullständigaste av dem alla, bör erinras, att ett icke
obetydligt antal av siffrorna i denna äro approximerade.

Då statskontoret, på sätt förut framhållits, ansett sig kunna antaga,
att förevarande utredning icke bör avse stämpelavgifterna för »statsmyndigheternas
expeditioner»; då i fråga om de stämpelavgifter, som
redovisas i kungl. finansdepartementets nyssnämnda sammandrag, kontrollen
är synnerligen effektiv och statistiken fullständig; och då beträffande
den genom kung], förordningen den 6 november 1908 införda
stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper uppgift angående skattens
avkastning naturligen kommer att i statsräkenskaperna erhållas och
förnyad granskning av de för denna skatt beslutade kontrollanordningar
icke redan nu kan ifrågakomma, följer härav, att de olika slag av handlingar,
som kunna avses med de av Riksdagen uttalade önskningar om
skärpt kontroll och förbättrad statistik äro jämförelsevis fåtaliga. De
torde vara följande:

de härovan under rubriken »handlingar till inteckningsprotokollet»
omförmälda, likasom vissa andra med skuldebrev likställda handlingar,
då de för vinnande av betalning hos offentlig myndighet företes;
avhandling om gåva av lösegendom;

testamente, som ej bevakats, men varav testamentstagaren vill
sig begagna — då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning
av bouppteckningen efter testamentsgivaren samt den stämpelavgift,
som för bouppteckningen skolat utgöras, om jämväl testamentets bestämmelser
lagts till grund för avgiften, är högre än den, som för bouppteckningen
utgått;

aktiebrev i inländskt aktiebolag;
lottbrev i inländskt solidariskt bankbolag;
obligation, som utfärdas här i riket;

bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller bankir
ävensom å kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskilt
bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning
återbetalas;

växel (varmed likställes anvisning, invisning, check, handling,
som innefattar uppdrag om inkassering av penningar och mot vars
företeende eller avlämnande betalning fordras, samt kvittens, som för
inkassering av penningar genom annan person än fordringsägaren från
en ort till en annan försändes), då växeln ställes att å utrikes ort betalas
eller är utfärdad å utrikes ort;

avhandling om köp eller byte av fartyg, vars dräktighet överstiger
40 ton;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

avhandling om skogsavverkning; samt

avhandling om överlåtelse av kronohemman eller skattlagt krononybygge.

Vad beträffar nyssnämnda handlingar, för vilka stämpelavgift
skall utgöras, då de för vinnande av betalning företes hos offentlig
myndighet, ävensom avhandlingar om överlåtelse av kronohemman eller
skattlagda krononybyggen, vilka bliva stämpelpliktiga först då åborätt
på grund av dem vinnes, kontrolleras stämpelbeläggningen av vederbörande
myndigheter, till vilka handlingarna ingivas, och statistiska
uppgifter rörande de för dessa erlagda stämpelavgifter, kunna, om sådant
anses erforderligt, erhållas genom infordrande av uppgifter därom från
berörda myndigheter.

Av övriga nu omförmälda slag av handlingar äro aktiebrev, lottbrev
i banker, obligationer, bankers depositions- och kapitalräkningsbevis samt
utrikes växlar de ojämförligt viktigaste. Att uppgifter saknas om avkastningen
av dessa i finansiellt avseende viktiga stämpelrubriker, är
utan tvivel en kännbar brist, vilken, vad rubriken växlar beträffar,
kommer att ökas, om, såsom måhända torde kunna antagas, den år
1894 införda, men år 1898 under då rådande goda statsfinansiella ställning
åter avskaffade stämpeln för inrikes växlar under förändrade förhållanden
åter kommer att införas.

Då man önskar bereda sig kännedom om avkastningen av stämpelavgiften
för något särskilt slag av handlingar, är den med avseende
på stämpelskattens så att säga normala anordning närmast till hands
liggande utvägen att påbjuda användandet av stämpelmärken av särskilt
slag för handlingarna i fråga. På sätt Riksdagen i sin förevarande
skrivelse framhållit, är emellertid ett mångfaldigande av typerna för
beläggningsstämplar förenat med icke obetydliga olägenheter för allmänheten.
Skall i ett fall, där för ett visst slag av handlingar beläggningsstämplar
av viss typ blivit påbjudna, syftet med denna åtgärd
icke helt och hållet förfelas, får handlingen icke anses behörigen stämpelbelagd
med mindre det särskilda slaget av stämplar blivit använt.
Om någon av misstag använt stämpel av annat slag, drabbas han,
ehuru han till äventyrs erlagt det riktiga skattebeloppet, av skyldigheten
att erlägga detta ännu en gång förmedelst anskaffande av den
riktiga stämpeln, så vida man icke vill genom bestämmelser i stämpelförordningen
bereda honom tillfälle att få göra utbyte av stämplar,
något, som då den felaktiga stämpelbeläggningen ägt rum för längre
tid tillbaka kan vara förenat med rätt stora vanskligheter.

Såsom av förut lämnade redogörelse framgår, brukas i vissa andra
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

länder stämplar av speciell typ för vissa slag av handlingar; dock användes
denna specialisering i allmänhet ganska sparsamt och snarare i avtagande
än i tilltagande grad. Undantag gör dock Frankrike, som har
ett stort antal särskilda stämpeltyper, varjämte för utgörande av de
särskilda tyska riksstämpelavgifterna, vilka dock, såsom förut framhållits,
i viss mån äga karaktären av från varandra fristående skatter,
särskilda anordningar, medelst olika stämpelmärken eller stämplade
blanketter, påtryckning av olika stämplar m. m., äro träffade. I Preussen
och Norge finnes blott ett slag av beläggningsstämplar och likaså i
Österrike, om man bortser från de särskilda stämplar, som användas
för den till den egentliga stämpelskatten icke hänförda skatten på omsättning
av fondpapper. Hos oss hava funnits särskilda beläggningsstämplar
för växlar och anvisningar, men dessa voro av ett från de då
brukliga allmänna beläggningsstämplarnas så avvikande utseende och
format, att förväxling icke var möjlig med dessa, vilka för övrigt på
grund av sin storlek icke kunde användas till växlar. Sedan enligt
nådiga kungörelsen den 14 maj 1880 beläggningstämplar av den nu
använda typen införts, avskaffades ej långt därefter, genom stämpelförordningen
av den 6 september 1883, de särskilda växel- och anvisningsstämplarna.

Av desto mera speciell beskaffenhet den stämpelpliktiga handlingen
är, ju mindre betänklighet bör emellertid ur allmänhetens synpunkt möta
för användning till densamma av en stämpel av särskild typ. Sålunda
torde ur ovan anförda synpunkt ingen nämnvärd olägenhet kunna befaras
uppkomma därav, att en särskild stämpeltyp införes gemensamt
för depositions- och kapitalräkningsbevis samt andra bevis om insättning
av penningar på räkning hos bank eller bankir. Då stämplarna skola
åsättas av banken eller bankiren, bör fara för förväxling icke kunna
anses föreligga. Större betänkligheter, om än måhända icke avgörande,
torde förefinnas i fråga om särskild stämpel för växlar och med dem
likställda handlingar. Vill man emellertid erhålla statistiska uppgifter
rörande avkastningen av stämpelavgifterna för bankinsättningsbevis samt
växlar, torde knappast annan utväg givas, då en föreskrift för utgivaren
av dessa handlingar att hos någon myndighet förete handlingen
för åsättande eller påtryckning av stämpel eller erhållande av påteckning
om avgiftens erläggande otvivelaktigt allt för mycket skulle leda till
rörelsens betungande. Att, på sätt i Italien äger rum, låta bankerna
ingå avtal med staten om rätt att genom erläggande av en viss rund
summa för viss tidsperiod avlösa skyldigheten att utgöra stämpel för
vissa av banken utgivna papper, torde förefalla oss allt för främmande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Önskar man däremot erhålla statistiska uppgifter rörande stämpelavgifterna
för aktier, banklotter och obligationer, kan man, även om
man icke vill för dem införa en särskild stämpeltyp och även om man
icke vill beträffande dem tillåta det i andra länder mycket använda
abonnementssystemet, vilket mera torde lämpa sig för uttagande av
stämpelavgifter för sådana handlingar, som årligen till större antal förekomma,
använda flera olika utvägar. I varje fall skulle då föreskrivas,
att handlingen för avgiftens utgörande skulle företes hos viss angiven
myndighet. För dennas åtgärd vid avgiftens uttagande kunna olika
former tänkas. Åtgärden kan bestå däri, att myndigheten låter åsätta
handlingen stämplar eller låter medelst särskild apparat intrycka sådana
i handlingen — i vilket fall lida stämpelbeloppet för en emission
möjligen kan läggas på en handling och de övriga utlämnas utan
stämpel — eller ock, utan handlingens förseende med stämpel, blott
mottager den kontant erlagda avgiften mot bevis därom å handlingen
eller särskilt kvitto. Påbjuder man för större grupper av handlingar
kontant inbetalning av stämpelavgiften utan att detta sker under formen
av avlösning för viss period av skatten eller s. k. »abonnement», uppgiver
man därmed de allmänt erkända fördelar, stämpelskatten erbjuder,
och får i stället en annan skatteform, som kräver en vidlyftig bokföring
och sina särskilda kontroller, vilket icke synes böra ske med
mindre tvingande, i detta fall icke föreliggande skäl därtill föranleda.
Då avgiften skall utgöras genom användning av stämplar, synes mindre
lämpligt att belägga endast en handling med det stämpelbelopp, som
belöper på ett större antal. Av återstående, nyss angivna utvägar
— handlingarnes förseende med beläggningsstämplar eller stämplars
intryckning i handlingarna — torde den senare, som genom 32 § i
gällande stämpelförordning redan är fakultativt medgiven, vara att
föredraga. Givet är emellertid, att, om denna form för stämpelavgiftens
utgörande blir lagstadgad, myndighetens åtgärd får en annan och vidsträcktare
innebörd än den stämpling, som för närvarande sker genom
statskontorets försorg. Denna innebär nämligen intet annat eller mera
än att handlingarna stämplas till det belopp, om vilket sökanden framställt
begäran, utan vidare granskning, huruvida detta är det med
stämpelförordningens föreskrifter överensstämmande. En sådan granskning
skulle däremot åligga myndigheten, därest dennas åtgärd med
stämplingen bleve i författningen påbjuden.

Den i gällande stämpelförordning medgiva stämpling av aktiebrev,
lottbrev och obligationer kan nu endast äga rum genom statskontorets
försorg. Om denna stämpling göres obligatorisk, kunde ifrågasättas,

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

huruvida sådan stämpling borde få äga rum även hos andra myndigheter,
t. ex. hos länsstyrelserna. De maskinella anordningar, som erfordras
för verkställandet av ifrågavarande stämpling, äro emellertid av
ganska dyrbar beskaffenhet, i vilket avseende må omförmälas, att den
apparat, som av statskontoret måst anskaffas för utförande av den i
stämpelförordningen anbefallda stämplingen, betingat en kostnad av
7,425 kronor 50 öre, vilken kostnad emellertid i viss mån motväges
därav att stämpelprovisionen för de på detta sätt utgjorda stämpelavgifter
bortfaller; och torde med avseende härå och då det för utgivaren
av ifrågavarande papper i allmänhet icke torde vara förenat med större
besvär eller omgång att insända dem till statskontoret än till vederbörande
länsstyrelse, stämplingen enligt statskontorets mening böra
äga rum allenast genom detta ämbetsverks försorg.

Om den sålunda föreslagna anordningen lagfästes, kunna från
statskontoret för varje år erhållas statistiska uppgifter angående avkastningen
av stämpelavgifterna för aktiebrev, lottbrev i bankbolag och obligationer,
särskilt för vart och ett av dessa slag av handlingar. Den
ökade kontroll på den riktiga beräkningen av avgifterna, som tillika
vunnes, får, med avseende på den i fråga om stämpelavgiften för aktiebrev
och lottbrev i banker gällande bestämmelsen, att, i fall enligt
bolagets beslut för aktie eller lott skall erläggas betalning med högre
belopp än det, varå aktien eller lotten lyder, stämpeln skall beräknas
i förhållande till det högre beloppet, icke anses sakna sin betydelse.

Införes tillika, på sätt här ovan jämväl blivit ifrågasatt, ett särskilt
slag av stämplar för depositions-, kapitalräknings- och övriga insättningsbevis
hos banker eller bankirer, vinnes kännedom om den årliga
avkastningen av en annan av stämpelförordningens mera betydande
rubriker. Med prövning av frågan, huruvida särskilda växelstämplar
ånyo böra införas, torde lämpligen böra anstå till en tidpunkt då genom
eventuell utsträckning av stämpelbeskattningen även till inrikes växlar,
stämpelrubriken för växlar vinner ökad finansiell betydelse. Vad
slutligen angår övriga här ovan (sid. 57)*) angivna handlingar, om vilka
undersökningen nu närmast rört sig, nämligen gåvobrev om lös egendom,
testamenten under vissa, antagligen mera sällan förekommande
förhållanden, gåvo- och bytesbrev om fartyg samt avhandlingar om
skogsavverkning, torde skäl icke föreligga, att för närvarande och innan
stämpelbeskattningen vunnit den utsträckning, att den omfattar ett större
antal enskilda handlingar, särskilt för dessa slag av handlingar införa

*) Se sid. 70 härovan i detta protokoll.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

nya anordningar för skärpt kontroll å utgörandet av stämpelavgifterna
för dem eller statistisk kännedom om dessa avgifter.

Med åberopande av vad statskontoret sålunda anfört och under
förutsättning, vad de ifrågasatta särskilda stämplarna till depositionsmed
flera likartade bevis beträffar, att vinnandet av statistiska uppgifter
rörande avkastningen av stämpelavgifterna för dessa bevis anses vara
av den vikt, att de kostnader, som alltid måste vara förenade med anskaffandet
av stämpelmateriel av ett särskilt slag, därav uppvägas, hemställer
statskontoret i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i
nådig proposition föreslå Riksdagen besluta, att nedannämnda paragrafer
i nådiga förordningen angående stämpelavgiften den 18 september 1908
må erhålla följande förändrade lydelse:

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) -------------------

b) ------------------

c) bankstämplar å 20, 30 och 50 öre samt 1, 1.5 0, 2, 2.5 0,
3, 3.50, 4, 4.50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12.50, 15, 20, 25, 30, 50, 75,
100, 200 och 500 kronor.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev och
obligationer rum i den ordning 32 § föreskriver.

29 §.

Till handlingar — — — — — dubbla beläggningsstämplar.

Sådana stämplar — — — — — förses.

Till bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller bankir
ävensom å kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot
särskilt bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter
uppsägning återställas, skola, utom för utgörande av den särskilda
stämpel, varmed beviset skall förses, då på grund därav betalning sökes
hos offentlig myndighet, användas sådana bankstämplar, om vilka i
27 § förmäles.

32 §.

Då aktiebrev, lottbrev eller obligationer enligt § 8 C skola förses
med stämpel, skall detta äga rum sålunda, att stämpling av blanketterna
till aktiebreven, lottbreven eller obligationerna sker genom statskontorets
försorg. Den, som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle

1909 års
stämpelkommitter
ade.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

sig därom skriftligen hos statskontoret med bifogande av blanketterna
samt tvefald uppgift å dessas valör och antalet av varje valör. Statskontoret
fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel enligt
bestämmelserna i denna förordning skall utgöras, och låter, sedan det
erforderliga stämpelbeloppet blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot statskontorets beslut i fråga om stämpelbeloppet fullföljes
i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av statskontorets
beslut i allmänhet.»

Aven 1909 års stämpelkommitterade hava i sitt den 29 december 1909
avgivna betänkande uttalat sig för införande av en särskild stämpeltyp avsedd
för stämpelbeläggning av vissa handlingar, vilka enligt deras förslag skulle
träffas av skatt. I sådant avseende hava de föreslagit, att för stämpelbeläggning
av kvittens, tecknat å räkning eller faktura, och annan
handling, varigenom någon erkänner sig hava mottagit likvid för
levererad vara eller utfört arbete, skulle användas en särskild stämpel,
kallad kvittensstämpel. Införandet av en särskild stämpel för nämnda
handlingar vore, enligt kommitterades åsikt, nödvändigt för utrönande
av skattens avkastningsförmåga. Jämväl torde böra krävas, anförde
kommitterade vidare, att skatteplikten må anses fullgjord endast om
dylik kvittensstämpel blivit använd. Skulle alltså kvittenset hava belagts
med annan än kvittensstämpel, måste förnyad stämpling av detsamma
påkallas. På det att i dylika fall skattdragaren ej skulle behöva
erlägga dubbel stämpelavgift föreslogs tillika ett stadgande om
rätt för honom att i dylikt fall få den felaktiga stämpeln utbytt. I avseende
å lämpligheten att införa en särskild stämpeltyp för växlar, anföra
kommitterade å sid. 94 i betänkandet följande:

»I statskontorets förut omförmälda underdåniga utlåtande den 31
december 1908 har erinrats om lämpligheten därav, att, om genom utsträckning
av stämpelbeskattningen till inrikes växlar stämpelrubriken
för växlar vunne ökad finansiell betydelse, frågan om införande av särskilda
växelstämplar upptages till prövning. Sedan en dylik växelskatt
numera blivit införd, hava kommitterade ansett sig böra i korthet uttala
sin mening i berörda fråga. Kommitterade vilja därvid först framhålla,
att fullt exakta uppgifter rörande denna stämpelskatts avkastning
icke lära utan stora svårigheter kunna vinnas, om icke vid stämpelavgiftens
utgörande användes en särskild stämpeltyp. Med införandet
av en sådan ny typ äro dock förenade åtskilliga praktiska olägenheter,
särskilt i det avseendet att faran för förväxling vid användningen av
stämplar betydligt ökas, och kommitterade hava därför ansett, att denna

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

utväg icke bör tillgripas i annat fall, än att ett nöjaktigt resultat icke
kan på annat sätt ernås. Då nu emellertid, till följd därav att det allra
största flertalet växlar passerar genom bankinrättningarna och sålunda
från dem kunna erhållas uppgifter, som medgiva en någorlunda tillförlitlig
uppskattning av växelstämpelns avkastning, möjlighet förefinnes
att utröna statens ungefärliga inkomst av denna stämpelskatt, hava
kommitterade icke velat tillråda införandet av en särskild stämpeltvp
för växlar.»

1910 års stämpelkommitterade hava jämväl till behandling upptagit
de frågor, som beröras i statskontorets åberopade utlåtande den
31 december 1908, därvid kommitterade förklarat sig hava i huvudsak
anslutit sig till statskontorets förslag i ämnet. Kommitterade hava
därvid anfört, att de tagit i noggrant övervägande de betänkligheter,
som såväl från statskontorets sida som av 1909 års stämpelkommitterade
uttalats mot införande av nya stämpeltyper, som icke äro ägnade att
fylla ett mera kännbart behov. Efter att hava redogjort för dessa uttalandens
innehåll anföra nu ifrågavarande kommitterade:

»De betänkligheter, som anförts mot införandet av nya stämpeltyper
i allmänhet, hava givetvis en viss betydelse och det torde få anses självfallet,
att sådant införande icke bör ifrågasättas i andra fall, än där
verkligt behov föreligger. Men i sådana fall torde hänsynen till de
praktiska olägenheter, som införandet befaras medföra, icke ensam få
göra sig gällande. Man bör väga dessa olägenheter mot de verkliga
fördelar, som införandet av en särskild stämpeltyp kan förväntas föra
med sig. Finnes härvid att fördelarna äro synnerligen eftersträvansvärda,
må man icke draga sig för konsekvenserna av vissa olägenheter,
som måhända i verkligheten rediiceras till mindre proportioner än på
förhand kunnat antagas.

Nu är det utan tvivel synnerligen önskvärt att erhålla något
så när tillförlitlig kännedom om det belopp, vartill stämpelavgifterna för
särskilda slag av stämpelpliktiga handlingar uppgå, och sådan kännedom
kan, med avseende å den stora grupp av handlingar, som utgöres av
växlar och insättningsbevis av förut omförmäld beskaffenhet, näppeligen
vinnas på ett lämpligare sätt än genom föreskrift därom, att för dessa
handlingars stämpelbeläggning skola användas stämplar av särskilt slag.
Att behovet av kontroll i detta avseende lämpligen kan fyllas genom
anlitande av sådan utväg, har erkänts såväl av statskontoret som av 1909
års stämpelkommitterade. Inför man åter en särskild stämpeltyp för
vissa handlingar av det slag, som avses i statskontorets förslag, synes

1910 dr*
stämpelkommitterade.

Qeneralpost styrelsen.

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

det falla sig naturligt att utsträcka området för dessa stämplars användning
till vissa andra handlingar, vilkas stämpelbeläggning åtminstone
i det stora flertalet fall ävenledes sker genom bemedling av bankinrättningar
och bankirer. Såsom sådana handlingar äro tydligen att räkna
inrikes växlar och vissa utrikes växlar, vilka enligt gällande bestämmelser
skola förses med stämpel, innan de överlåtas eller till betalning
företes, och övriga stämpelpliktiga växlar böra givetvis i avseende å
sättet för stämpelbeläggning följa samma bestämmelser, som gälla för
de förstnämnda växlarna. Skulle bankerna behöva använda olika slag
av stämplar för sina insättningsbevis och för växlar, synes faran för förväxling
bliva större än om för dessa i viss mån likartade handlingar
få användas stämplar av en gemensam typ.

Faran för förväxling torde ock bliva mindre avsevärd, om de nya
stämplarna, såsom lätt torde kunna ske, erhålla ett från de vanliga
stämplarna avvikande utseende och format. Och nämnda fara minskas
dessutom i väsentlig mån därigenom, att stämpelbeläggning av de handlingar,
som skulle förses med stämplar av den föreslagna nya typen,
sannolikt kommer att i det stora flertalet fall ombesörjas av bankinrättningar
och bankirer och endast undantagsvis av den stora allmänheten.

Skulle emellertid på grund av förväxling eller annan anledning
stämpel oriktigt användas till handling, för vilken stämpel av annat
slag skall nyttjas, torde utbyte av den oriktigt använda stämpeln böra
medgivas och kommitterade hava i 32 § föreslagit ett stadgande härom.»

Generalpoststyrelsen har i sitt förut åberopade utlåtande den 13 februari
1913 väl framhållit, att förekomsten av flera olika slag av beläggningsstämplar
medför, utom praktiska olägenheter för allmänheten, även
ökade kostnader för statsverket i avseende å såväl stämplarnas tillverkning
som förvaring, i vilket avseende särskilt framhållits, att en utvidgning
av det redan nu avsevärda antalet olika slag av stämplar givetvis
komme att medföra ökade kostnader för beredande i vissa fall av tillräckliga
och tryggande förvaringsrum åt vederbörande posttjänstemäns
stämpelförråd, likasom även ökat arbete vid stämplarnas handhavande
och vid stämpelförrådens inventering, vartill komme att med mängden
av olika stämplar även ökades svårigheten för dem, som ombesörja
stämpelförsäljningen, att undvika misstag vid stämplars utlämnande och
därav härflytande förluster, men styrelsen har dock, om det ur finansstatistisk
synpunkt ansåges önskvärt, att den nya stämpeltypen införes,
ansett sig icke böra framställa något yrkande i motsatt riktning.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 165.

Beträffande de i Riksdagens skrivelse den 8 mars 1907 framhållna
önskemålen synes mig frågan om bättre kontroll över stämpelavgifternas
behöriga fullgörande vara av den största betydelsen. Frågan om anordningar
för vinnande av mera fullständig statistisk kännedom om de särskilda
stämpelavgifternas avkastning är ju även av stort intresse, men
torde dock icke vara av den vikt, att för dess skull de stämpelskatteskyldiga
böra betungas med besvärliga åtgärder, som endast för vinnande
av detta mål äro erforderliga. Däremot lär man icke uteslutande
av hänsyn till de skattskyldigas bekvämlighet kunna underlåta
att giva föreskrifter, som äro ägnade att bereda nödig garanti för, att
stämpelskatteskyldighet fullgöres i de fall, då sådan skyldighet blivit
stadgad. Såsom statskontoret framhållit, lämna dock redan nu gällande
bestämmelser en ganska god trygghet för att statens rätt till
stämpelskatt behörigen tillgodoses. Genom de av mig i sammanhang med
den nya förordningen om arvsskatt och skatt för gåva föreslagna särskilda
bestämmelser om fullgörande av skatteplikten med avseende å gåva och
sådant testamente, som ej stämpelbelägges i samband med testamentets
bevakning, ävensom genom Riksdagens år 1912 fattade beslut att i
väsentlig mån begränsa stämpelskatteskyldigheten för avhandlingar om
skogsavverkningsrätt har antalet stämpelpliktiga enskilda handlingar,
vilkas stämpelbeläggning icke är underkastad direkt kontroll av offentlig
myndighet, blivit än ytterligare begränsat. Och genom den i nu föreliggande
förslag införda stämpelskatteskyldigheten för promesser samt
det ifrågasatta förfaringssättet för stämpling av såväl dylika handlingar
som aktiebrev, lottbrev, vissa andels- och delaktighetsbevis samt obligationer,
enligt vilket stämplingen av dessa handlingar ovillkorligen skall
ske genom statsmyndighets försorg, torde beredas ökad trygghet för,
att stämpelskatteskyldigheten med avseende å dem blir behörigen fullgjord.
Härefter återstående stämpelpliktiga enskilda handlingar, vilkas
stämpelbeläggning är överlämnad åt de skattskyldiga själva utan
direkt tillsyn av offentlig myndighet, äro endast

avhandling om köp eller byte av fartyg, vars dräktighet överstiger
40 ton;

bevis om insättning å depositions- eller kapitalräkning hos bank
eller bankir; samt

växel och med växel likställd handling (anvisning, check, invisning,
handling, som omfattar uppdrag om inkassering av penningar och
mot vars företeende eller avlämnande betalning fordras, kvittens, som,
för inkassering av penningar genom annan person än fordringsägaren,
från en ort till en annan försändes, och postremissväxel).

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 12

Departement»-

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Vad beträffar stämpelbeläggningen av växlar och därmed likställda
handlingar samt de omförmälda insättningsbevisen, torde densamma
i största utsträckning ombesörj as genom bankinrättningar eller
bankirer eller kunna av bankinrättning kontrolleras, och det har icke försports
och finnes ej heller anledning antaga, att stämpelbeläggning av
dessa handlingar i någon nämnvärd omfattning skulle uraktlåtas. En
viss trygghet mot överträdelse av gällande bestämmelser härutinnan
ligger därjämte onekligen även i det bötesansvar, som härför finnes
stadgat. Bestämmelsen om sådant ansvar är åter den enda garanti,
som finnes för fullgörandet av stämpelplikten beträffande köpe- och
bytesbrev om fartyg. De fall, då denna stämpelplikt föreligger, äro
emellertid relativt få och stämpelavgiften för dessa handlingar torde helt
säkert icke vara av den betydelse för statskassan, att för dess skull
särskilda kontrollanordningar kunna anses erforderliga.

För vinnande av fullständigare kännedom om vad de särskilda
stämpelavgifterna inbringa åt statsverket kan, med bibehållande av nuvarande,
såväl med hänsyn till enkelhet som ur kostnadssynpunkt mycket
tillfredsställande anordning för stämpeluppbörden, knappast tänkas annan
utväg än införandet av särskilda stämpeltyper för de olika slagen av
stämpelavgifter. En alltför långt driven ökning av stämpeltypernas antal
bör emellertid undvikas av många skäl, för vilka statskontoret och
1909 års stämpelkommitterade i deras av mig nyss återgivna utlåtanden
huvudsakligen redogjort. Med hänsyn härtill bör, synes det mig, därest
statistisk kännedom om stämpelavgifternas avkastning i önskvärd måtto
kan vinnas på annan väg, den utvägen i första hand anlitas. Enligt
vad statskontoret framhållit, finnes redan nu möjlighet att vinna kännedom
om avkastningen av ett stort antal stämpelavgifter och särskilt av de mest
givande. Bland de stämpelavgifter av större betydelse för statskassan,
för beräkning av vilkas avkastning lätt användbart material för närvarande
ej står till buds, lära avgifterna för bevis om insättning å
depositions- och kapitalräkning samt växlar jämte därmed likställda handlingar
vara de oftast förekommande och mest betydande. För dessa
slag av stämpelpliktiga handlingar synas ock stämplar av en särskild typ
utan fara för de av statskontoret i utlåtande den 31 december 1908 och
1909 års stämpelkommitterade i betänkandet den 29 december 1909 framhållna
olägenheter kunna med fördel användas, och jag ansluter mig i
fråga härom till det förslag, som avgivits av 1910 års stämpelkommitterade
i deras betänkande den 15 december 1910 och som sedermera vunnit även
statskontorets gillande, såsom framgår av det uttalande härom statskontoret

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

gjort i sitt utlåtande den 31 januari 1911. Statistiska uppgifter om utbytet
av stämpelavgiften för aktiebrev, lottbrev, vissa andels- och delaktighetsbevis
ävensom obligationer torde vid bifall till förslaget om dessa handlingars
stämpling genom generalpoststyrelsens försorg lätteligen stå att
vinna. Och de stämpelpliktiga enskilda handlingar, om vilkas bidrag till
stämpelskatten uppgift allt fortfarande skulle saknas, äro både till antal
och avkastning av så ringa betydelse, att särskilda anordningar för vinnande
av dylika uppgifter icke torde vara påkallade av något trängande
behov.

Då jag sålunda på grund av de uttalanden, som i avseende å den
under benämningen bank- och växelstämplar ifrågasatta nya stämpeltypen
gjorts av såväl statskontoret som 1910 års stämpelkommitterade,
funnit mig övertygad, att dessa stämplar komma att fylla ett verkligt
behov, och med hänsyn härtill ansett mig böra tillstyrka införandet av
denna stämpeltyp, har jag icke förbisett de uttalanden, som från generalpoststyrelsens
sida gjorts mot införandet av nya stämpeltyper i allmänhet.
Med anledning av dels dessa uttalanden dels generalpoststyrelsens framhållande
av vissa olägenheter, som vid bibehållande av helarksstämplarna
icke kunna undvikas, får jag nämna, att det icke kunnat undgå min
uppmärksamhet, att, i samma mån som antalet stämpeltyper och stämpelvalörer
ökas eller stämplarna på grund av sitt format kräva stort utrymme,
jämväl kostnaderna för stämplarnas tillverkning och förvaring ökas.
Likaledes inser jag tillfullo, att vid bibehållandet av en mångfald olika
slag av stämplar såväl arbetet ökas för de personer, vilka handhava eller
öva tillsyn över stämpelförråden, som ock åtskilliga andra olägenheter
av större eller mindre betydenhet nödvändigtvis kunna vara att förvänta.
Denna ökning av kostnaderna och dessa övriga olägenheter böra dock
enligt min mening icke bliva större därigenom, att stämpelväsendets
handhavande, på sätt jag i det följande ämnar föreslå, övertages av
postverket, än de äro under nuvarande förhållanden, och de torde under
alla förhållanden få anses vara av mindre vikt vid jämförelse med de
obestridliga fördelar, som förekomsten av dels beläggningsstämplar av
olika typer dels helarksstämplar i många avseenden bereder såväl statsverket
som dem, vilka i sin tjänsteutövning eller eljest hava att använda
stämplar. Då emellertid generalpoststyrelsen avstått från att göra en
direkt hemställan om ändring i de gällande eller nu föreslagna bestämmelserna
om stämplarnas antal och beskaffenhet, föranleda dess erinringar
endast till detta uttalande från min sida.

Stämpelbeskattning

av lotter i
kommanditbolag,
rederibolag,
gruvbolag
och
andra liknande
sammanslutningar.

1908 års riksdagsskrivelse.

1909 Ars
stämpelkom•
mit terade.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

I fråga om den föreslagna stämplingen genom offentlig myndighets
försorg av aktiebrev, lottbrev och obligationer m. fl. handlingar skall jag
närmare uttala mig vid den speciella redogörelsen för bestämmelserna i
27 § av det nu föreliggande författnings förslaget.

Jag övergår nu till den i Riksdagens skrivelse till Konungen
den 22 maj 1908 ifrågasatta stämpelbeskattning av lotter i kommanditbolag,
rederibolag, gruvbolag och andra liknande sammanslutningar.

I samband med antagandet av förordning angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper beslöt 1908 års Riksdag
att hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om
och i vad mån stämpelavgift borde utgå vid köp och byte av lotter i
kommanditbolag, rederibolag, gruvbolag och andra liknande sammanslutningar,
samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan
utredning kunde föranleda. Till stöd för denna framställning anförde
Riksdagen i skrivelse den 22 maj 1908, under framhållande att berörda
författnings omfattning eller dess definition av fondpapper skulle kunna
synas väl snäv, att det hade ifrågasatts, huruvida icke överlåtelse av
lotter i gruvbolag, rederibolag m. m. borde liksom överlåtelse av aktier
och banklotter draga överlåtelsestämpel. Frågan om skattskyldighetens
utsträckning till överlåtelse av kommanditlotter m. m. syntes emellertid
böra tills vidare anstå för att tagas under övervägande i sammanhang
med införande av emissionsstämpel å dylika värdepapper. I varje fall
syntes ett avgörande av frågan om beskattning av kapitalplacering i
dessa papper böra föregås av särskild utredning.

I anledning av Riksdagens berörda framställning hava infordrade
yttranden avgivits dels av kommerskollegium, angående den ifrågasatta
stämpelskatten å lottbrev i gruvföretag och rederibolag dels ock
av Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande beträffande stämpelskatt
å lotter och andelar i kommanditbolag, penninginrättningar, som driva
rörelse utan av Konungen stadfäst reglemente, sparbanker, ömsesidiga
försäkringsbolag, hypoteksföreningar, sjukkassor, änke- och pupillkassor,
brännvinsbolag och registrerade föreningar.

Härefter hade dåvarande chefen för finansdepartementet genom
remiss den 28 januari 1910 överlämnat de inkomna utlåtandena till de
sakkunniga, som haft i uppdrag att uppgöra förslag i syfte att genom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

utveckling av stämpelbeskattningen bereda staten ökade inkomster, med
anmodan till dem att avgiva yttrande och förslag i ärendet. Nämnda
sakkunniga hava den 28 juni 1910 avgivit underdånigt utlåtande med
förslag till de författningsändringar, som de med anledning av förevarande
framställning funnit sig höra tillstyrka. Av de sakkunnigas
uttalanden i ämnet tillåter jag mig att anföra följande:

»Innan kommitterade övergå till skärskådande av de olika slag av
handlingar om vilkas stämpelbeläggning här är fråga, vilja emellertid
kommitterade förutskicka, att de ansett sitt yttrande böra omfatta icke
blott frågan om införandet av överlåtelsestämpel å nämnda handlingar
utan även frågan om stadgande av emissionsstämpel för desamma.
Riksdagens begäran om utredning är visserligen inskränkt till det förra
slaget av stämpel, men denna begränsning torde hava föranletts allenast
av formella skäl, då igångsättandet av en utredning rörande det senare
slaget av stämpel jämväl synes av Riksdagen förutsättas; och kommitterade
hava trott sig så mycket hellre böra inlåta sig på frågan om emissionsstämpeln,
som kommitterade funnit i huvudsak samma skäl kunna
beträffande nu förevarande handlingar anföras i fråga om så väl emissions-
som överlåtelsestämpeln. Kommitterades efterföljande yttrande
kommer därför att röra sig om bägge dessa stämpelskatter.

Vad nu först beträffar gruvbolag inhämtas av kommerskollegii
förenämnda utlåtande; att under år 1908 funnos 389 gruvor och brott,
ur vilka malm, stenkol, leror eller fältspat under året erhållits; att av
dessa gruvor 41 eller 10.5 procent tillhört ensamma ägare, 222 eller
57.1 procent aktiebolag och 126 eller 32.4 procent andra bolag, varmed
förstodes, bland annat, intressentskap ävensom sådana föreningar
av vare sig aktiebolag sins emellan eller aktiebolag jämte enkla bolag
eller enskilde ägare, vilka icke i och för det ifrågavarande företagets
drift bildat särskilt aktiebolag; att enligt av bergmästarna lämnade
uPPgifteri som dock endast vore att anse som approximativa, särskilda
lottbrev funnos utfärdade i allenast 22 gruvbolag, därav i 17 stycken
antalet lottbrev utgjorde 9,314; samt att av nämnda 22 gruvbolag 6
under år 1908 hade för bevillning uppskattad inkomst av bergverksdrift^,
vilken inkomst icke översteg 113,000 kronor. Av dessa uppgifter
framgår med all tydlighet, att ett stämpelbeläggande av lotter i
gruvbolag skulle, såsom ock av kommerskollegium framhållits, inbringa
staten en föga avsevärd inkomst. Redan av detta skäl torde man kunna
ställa sig tveksam om värdet och lämpligheten av denna stämpelbeskattning;
men härtill kommer, att det synes vara mindre egentligt att

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skatteplikten för ett kapital, placerat i gruvbolag, göres beroende av,
huruvida lottbrev utfärdats eller ej; och att förebygga denna oegentlighet
genom att skattlägga andelar i gruvbolag, även om bevis eller brev å
dylika andelar icke utfärdats, torde icke vara tillrådligt. En beskattning
av sistnämnda slag skulle nämligen kräva rätt vidlyftiga anordningar
och en omfattande kontroll, som icke stod i rimligt förhållande
till skattens avkastning. Mot införande av’ emissionsstämpel å lottbrev i
gruvbolag talar jämväl det skälet, att det vid dylika bolags startande ofta
lärer vara förenat med stor svårighet att fixera värdet av lottbi''even.
För säkerställandet av stämpelskatterna å aktierna lärer ej heller vara
behövligt att stadga stämpel å gruvlotter, då det torde så långt ifrån vara
någon fara för att kapitalet för sitt uppträdande på här ifrågavarande
område hellre skulle söka formen av enkla bolag än den av aktiebolag,
att tendensen tvärtom synes vara den motsatta, i det att det ej sällan
inträffar, att gruvbolag, åtminstone i den mån de bliva vinstgivande,
ombildas till aktiebolag. På grund av nu anförda omständigheter
vilja kommitterade avstyrka införandet av stämpelskatt å lottbrev i
gruvbolag.

Ej heller i fråga om lottbrev i rederibolag anse kommitterade skäl
föreligga att tillråda en stämpelbeskattning. Vad kommerskollegium i
förenämnda utlåtande anfört mot en dylik åtgärd finna kommitterade
fullt befogat, och kommitterade hava för egen del endast att tillägga,
att på grund av rederinäringens i allmänhet tryckta läge det näppeligen
synes vara fullt lämpligt att med en, om än i och för sig tämligen
ringa, skatt ytterligare betunga näringen i fråga. Kommitterade anse
sig ock böra framhålla, att jämväl beträffande rederibolag, aktiebolagsformen
synes hava alltmer kommit att ersätta den enkla bolagsformen,
särskilt vad de kapitalstarkare sammanslutningarna beträffar..

Vad härefter angår kommanditbolag och penninginrättningar, som
driva rörelse utan av Konungen stadfäst reglemente, synas dessa sammanslutningar
lämpligen böra behandlas i ett sammanhang, varvid först
några statistiska data torde få anföras.

En av kommitterade har verkställt en på uppgifter, hämtade ur
handelsregistret, grundad undersökning rörande under åren 1897 —1909
bildade kommanditbolag, utvisande antalet däri ingångna kommanditdelägare
och av dessa utfäst penuingebelopp. Resultatet av denna utredning
framgår av nedanstående tabell.

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

År	Antal kommandit-delägare :	Av kommanditdelägare utfäst belopp:
1897 *	27	860,000	—	kronor.
1898	57	1,848,000	—
1899	5	17,000	—
'' 1900	57	428,660	—
1901	71	1,281,800	—	7?
1902	14	526,101	98
1903	141	642,500	—
1904	101	300,000	—
1905	5	43,200	—
1906	21	74,800	—
1907	20	913,100	—
1908	40	5,425,800	—
1909	18	724,500	—
	Summa 577	13,085,461	98	kronor.

Av ifrågavarande kommanditbolag funnos i verksamhet vid slutet
av nästlidet år 61 stycken med ett av kommanditdelägare — till ett
antal av 316 — utfäst kapitalbelopp av sammanlagt 9,125,661 kronor
98 öre. Förteckning å dessa bolag återfinnes i bilaga till detta utlåtande.

Enligt tillgängliga uppgifter rörande penninginrättningar, som
driva sin rörelse utan av Konungen stadfäst reglemente, uppgingo dessa
vid utgången av år 1903 till ett antal av 28 med fonder till ett sammanlagt
belopp av 3,365,000 kronor och med en omslutsumma av tillhopa
27,946,795 kronor, men hade vid slutet av år 1908 nedgått till
ett antal av 18 med fonder och omslutsumma till respektive 972,701
kronor och 10,027,861 kronor.

Lottbrev i nu nämnda penninginrättningar och kommanditbolag
hava av flertalet hörda myndigheter ansetts böra underkastas stämpelskatt;
och kommitterade finna sig böra i huvudsak instämma i detta
yrkande. Den för kommanditbolagen anförda statistiken giver vid
handen, att en emissionsstämpel å lottbrev i dylika bolag skulle inbringa
ett icke så alldeles oväsentligt belopp. Det avgörande skälet för införandet
av stämpelavgift å lottbrev i kommanditbolag är emellertid, enligt
kommitterades mening, angelägenheten av att upphäva den förmånligare
ställning i stämpelhänseende, som nämnda lottbrev nu intaga i förhållande
till aktiebrev samt lottbrev i solidariska bankbolag. Det vill synas,
som om kommanditbolagsformen esomoftast komme till användning i
stället för annan bolagsform i avsikt att undvika den kontroll å företagens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skötsel, som föreskrives i gällande lagar om aktiebolag och solidariska
bankbolag; och en dylik strävan bör givetvis icke understödjas genom
att medgiva fördelar i stämpelbeskattnings väg åt delägare i kommanditbolag.
Med kommanditbolag synes i fråga om stämpelbeskattning böra
likställas det slag av ovannämnda penninginrättningar, som driver sin
rörelse under formen av bolag, likasom eljest andra bolag, vilka idka
bankrörelse. Såväl emissions- som överlåtelsestämpel böra drabba lottbrev,
andelsbevis och delaktighetsbevis i berörda företag; och stämpelavgiften
bör uppenbarligen bestämmas till samma belopp som för aktier
och andra lottbrev.

Några ytterligare kontrollföreskrifter utöver de redan för stämpelbeläggning
av aktier och banklotter gällande torde icke vara erforderliga
med det undantag dock, att obligatorisk stämpling i statskontoret av
blanketter till här berörda lottbrev och bevis synes, på sätt kommitterade
jämväl ifrågasatt beträffande blanketter till aktiebrev och banklotter, böra
äga rum.

Vad härefter angår andelar i sådana ekonomiska sammanslutningar,
som sparbanker, hypoteksföreningar, sjukkassor, änke- och pupillkassor
samt brännvinsbolag, torde dylika andelar, i den mån sådana
förekomma, ej lämpligen böra beläggas med vare sig emissions- eller
överlåtelsestämpel. Nämnda andelar äro nämligen med undantag av
grundfondstillskott i vissa sparbanker och andelar i brännvinsbolag ej
tecknade i vinstsyfte och därå utfärdade bevis äro icke räntebärande.
Vad åter beträffar omförmälda grundfondstillskott och andelar i brännvinsbolag,
äro dessa, betraktade som objekt för kapitalplacering, av
synnerligen ringa betydelse och, vad dessutom angår de senare, stadda
i försvinnande, i det att i fråga om brännvinshandeln aktiebolagsformen
tenderar att ersätta den enkla bolagsformen.

Beträffande slutligen frågan om stämpelskatt å delägarebevis i
registrerade föreningar, såsom konsumtionsföreningar, lantmannaföreningar,
byggnadsföreningar och produktionsföreningar m. fl., torde böra
framhållas, att den ställning och ekonomiska betydelse i samhället, som
tillkommer dessa föreningar, icke är fullt klarlagd och att frågan härom
är alldeles för outredd, för att man ännu skall kunna avgöra, om ett
stämpelbeläggande av nyssnämnda bevis är påkallat. Åtskilliga av
berörda föreningar äro nog att betrakta som rena affärsföretag, som
till syfte och ändamål äro fullt jämnställda med aktiebolag. Ofta är
det blott på grund därav att insatserna (lotterna) i ekonomiska föreningar
utan personlig ansvarighet kunna fastställas till mycket obetyd -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

liga belopp samt att något bestämt minimikapital ej behöver finnas,
som föreningsformen gives företräde framför aktiebolagsformen. Till
föreningar av sistberörda slag kunna räknas flertalet konsumtionsföreningar
och byggnadsföreningar. Emellertid finnas å andra sidan föreningar
med övervägande humanitärt syfte, avseende välgörenhet, understödjande
av egnahemsrörelsen, ömsesidig hjälp vid sjukdom eller olycksfall m. m.,
och andelar i dessa föreningar höra givetvis icke beskattas genom stämpel.
Gränsen mellan dessa olika slag av föreningar är dock icke så lätt att draga;
och det torde vara riktigast att avvakta resultatet av den civilrättsliga
lagstiftning, som på detta område förr eller senare lärer komma till
stånd, innan till närmare skärskådande upptages frågan om stämpelskatt
å andelar i här ifrågavarande föreningar. Jämväl synes det vara av vikt
att, när man går till ett dylikt övervägande, eu fullständigare utredning,
än som nu finnes, stode till buds rörande den ekonomiska roll
dessa föreningar spela i samhället. Det torde härvid tillåtas kommitterade
att framhålla, att det i avsevärd mån skulle underlätta åstadkommandet
av en sådan utredning, om de registrerade föreningarnas styrelse
ålades — i likhet med vad som synes bliva fallet med aktiebolagens
styrelser — att till vederbörande registreringsmyndighet årligen insända
förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning.

Av vad ovan anförts framgår, att kommitterade anse någon utsträckning
av gällande bestämmelser om emissions- och överlåtelsestämpelskatterna
till att omfatta även nu ifrågavarande handlingar icke
böra, åtminstone för närvarande, äga rum med undantag dock vad
beträffar lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis i bolag, som driva
bankrörelse och i kommanditbolag.

I anslutning härtill få kommitterade hemställa dels att bestämmelsen
för lottbrev i 8 § C) av det utav kommitterade den 29 december
1909 avlämnade förslag till förordning om ändrad lydelse av vissa delar
av förordningen angående stämpelavgiften må erhålla följande lydelse:

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt solidariskt
bankbolag eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock
i kommanditbolag skall, innan brevet eller beviset av bolaget utgives,
förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,
varå den i brevet eller beviset avsedda lott eller andel lyder, eller, om
brevet eller beviset utfärdats å två eller flera lotter eller andelar, av
det belopp, vara lotterna eller andelarna sammanlagt lyda; dock att,
ifall enligt bolagets beslut för lott eller andel skall erläggas betalning
med högre belopp än det, varå lotten eller andelen lyder, stämpeln
skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som utan erläggande
av betalning utfärdas såsom ersättning för förkommet eller förstört
sådant brev eller bevis eller i utbyte mot lottbrev eller bevis i samma
bolag, är fritt från stämpel, därest det nya lottbrevet eller beviset
utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna, förstörda
eller utbytta lottbrevet eller beviset lytt, eller, om det nya lottbrevet
eller beviset skall ersätta flera äldre brev eller bevis, dessas sammanlagda
belopp, samt det eller de äldre breven eller bevisen varit försedda
med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel
beläggas. Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas
enligt ovan stadgade grunder, skall förses med anteckning
om orsaken därtill.

För den behöriga stämpelbeläggningen av lottbrev, andelsbevis och
delaktighetsbevis eller deras förseende med anteckning om orsaken till
underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna i bolagets styrelse eller,
ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt bolagets beslut uppdrag^
åt eu eller flera av dem, dessa ledamöter.

Vad sålunda är stadgat gäller dock icke bevis å grundfondstillskott
i sparbanker.

Se för övrigt 32 §.

dels att 32 § i nyssnämnda förslag till förordning må erhålla
följande förändrade lydelse:

32 §.

Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis, delaktighetsbevis eller obligationer
enligt 8 § C) skola förses med stämpel, skall detta äga rum
sålunda, att stämpling av blanketterna till aktiebreven, lottbreven, bevisen
eller obligationerna sker genom statskontorets försorg. Den, som
vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom skriftligen hos
statskontoret med bifogande av blanketterna samt tvefald uppgift å
dessas valör och antalet av varje valör. Statskontoret fastställer därefter
det belopp, med vilket stämpel enligt bestämmelserna i denna
förordning skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet
blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot statskontorets beslut i fråga om stämpelbeloppet fullföljes
i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av statskontorets
beslut i allmänhet.

dels att 55 § mom. 2 och 4 i förut omförmälda förslag till förordning
må lyda sålunda:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

55 §.

4. Den obligationsutgivare, som bär i riket utlämnar obligation,
dagtecknad före den 1 juli 1910 samt underlåter att förse obligationen
med den i 19 § föreskrivna anteckning, skall bota tjugu gånger den å
bandlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.

Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktie eller lottbrev, andelseller
delaktigbetsbevis eller obligation, som utlämnas i ersättning för
eller utbyte mot annan dylik handling, ej försedd med stämpel, och
underlåter någon, som är pliktig förse aktie- eller lottbrevet, andelseller
delaktighetsbeviset eller obligationen med anteckning om orsaken
därtill, att verkställa sådan anteckning, straffes med böter från och med
tio till och med etthundra kronor.

dels ock att 1 § i förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, sådan samma
§ lyder enligt förordningen den 5 juni 1909, må erhålla följande förändrade
lydelse:

Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall erläggas
en särskild avgift till belopp och i den ordning, här nedan sägs.

Med fondpapper förstås i denna förordning aktier i inländska och
utländska aktiebolag, lotter i inländska solidariska bankbolag (banklotter)
samt lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i andra inländska bolag,
som driva bankrörelse, eller i kommanditbolag ävensom obligationer;
och anses som obligation enligt denna förordning jämväl förskrivning,
vilken, ändock att den ej betecknats som obligation, jämlikt förordningen
angående stämpelavgiften skall lika med obligation stämpelbeläggas.

Lika med överlåtelse av fondpapper anses överlåtelse av rätt till
teckning av sådana värdepapper eller, där teckning skett, överlåtelse
av den därpå grundade rätt.»

100

Statskontoret.

Departementschefen.

Om åtgärder
mot kringgående
av bestämmelserna

om stämpelskatt
å aktier
och lotterm.m.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 165.

O ver kommitterades berörda betänkande bär statskontoret den 31
januari 1911 avgivit underdånigt utlåtande i sammanhang med sitt utlåtande
över de övriga förslag till ändringar i stämpelförordningen, som
då förelegat till dess granskning. I nämnda utlåtande anför statskontoret
beträffande förevarande fråga följande. Då statskontoret antagit, att
detsamma icke haft att yttra sig över de av 1909 års stämpelkommitterade
i betänkandet den 29 december 1909 föreslagna utvidgningar
av stämpelbeskattningen, utginge statskontoret från den förutsättningen,
att 8 § i de delar, som i anledning av ifrågavarande utvidgningar erhållit
förändrad lydelse, borde bibehållas i sin nuvarande lydelse. I
övrigt hade statskontoret icke haft något att erinra mot de förslag till
ändrad lydelse av denna §, vilka framlagts i betänkande av den 28
juni 1910, och förty hemställt:

att före »Anvisning» måtte införas: »Andelsbevis, se Lottbrev»;

att före »Depositionsräkning» måtte införas: »Delaktighetsbevis;
se Lottbrev»; samt

att bestämmelserna om »Lottbrevs» stämpelbeläggning måtte avfattas
i enlighet med det i nyssberörda betänkande intagna förslag, dock
att med avseende å vad ovan blivit anfört den nuvarande uppdelningen i
två skatteklasser med avgifter av respektive 5 och 10 öre måtte bibehållas,
samt att hänvisningen måtte göras till 27 § i stället för till 32 §.

Lika med de särskilda kommitterade, som den 28 juni 1910 avgivit
betänkande i fråga om viss stämpelskatteskyldighet för lotter i kommanditbolag
m. fl. sammanslutningar, finner jag icke anledning att nu
ifrågasätta sådan skattskyldighet för andra av de här avsedda handlingarna
än lotter i kommanditbolag samt andels- eller delaktighetsbevis
i penninginrättningar, som driva rörelse utan av Konungen fastställt
reglemente. De med avseende å denna skattskyldighet föreslagna bestämmelserna
äro avfattade i överensstämmelse med statskontorets i utlåtandet
den 31 januari 1911 avgivna förslag.

Jag anser lämpligt att i detta sammanhang till behandling upptaga
den fråga, som beröres i eu av Riksdagen den 9 mars 1912 till
Kungl. Maj:t avlåten skrivelse. I denna har Riksdagen i anledning av
en i ämnet väckt motion framhållit, hurusom vid en viss typ av aktiebolag
en tendens gjort sig gällande att kringgå bestämmelserna i 8 §
av stämpelförordningen i fråga om stämpelbeläggning av aktiebrev i
inländska aktiebolag, och hemställt, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förordning angående stämpelavgiften, eventuellt även i andra författningar,
att säkerhet vinnes för att den i denna förordning avsedda stämpelskatt
för aktier blir i varje fall behörigen utgjord. Enligt vad vid ärendets
behandling inom Riksdagen meddelats, skulle det angivna missförhållandet
kunna äga rum genom användande av interimsbevis, som icke utbytas
mot aktiebrev, och förekomma särskilt då aktiebolag bildas antingen för
ett företag, som beräknas vara slutfört inom kort tid, varefter bolaget
kunde upplösas, eller för att övertaga en redan existerande intressegemenskap.
Det förra förekomme till exempel, då bolag bildades för att
inköpa fast egendom, därå avverka skog och sedermera efter styckning
sälja egendomen i mindre lotter. Det senare skedde då stärbhusdelägare
eller andra samägare satte enskild rörelse på aktier eller då fordringsägare
övertoge gäldenärens egendom under formen av ett aktiebolag.

I denna fråga har statskontoret den 10 oktober 1912 avgivit statskontoret.
underdånigt utlåtande. Efter att hava redogjort för innehållet i Riksdagens
berörda skrivelse i av mig åberopade delar, säger statskontoret
vidare:

»I Riksdagens skrivelse liar jämväl påpekats, hurusom fall skulle hava förekommit
att vid bildande av aktiebolag, där samtliga aktier tillhörde en trängre
krets av personer t. ex. medlemmar av samma familj, aktiebrev visserligen upprättats
men, vid det förhållande att breven icke behövt fördelas mellan aktieägarne,
någon stämpelbeläggning av desamma icke ägt rum.

Då Riksdagen funnit angeläget att även i sådana fall som de sist berörda
stämpelskatt erlades samt att avseende borde fästas vid de olika möjligheter att
undgå stämpelbeläggning av aktiebrev, vilka med nuvarande lagstiftning på området
ytterligare kunde förefinnas, har Riksdagen velat giva sin framställning till Eders
Kungl. Maj:t en härtill syftande avfattning.

Yad först angår de i Riksdagens skrivelse omförmälda fall, då aktiebrev
blivit utfärdade, utan att stämpelbeläggning ägt rum, är uppenbart, att vederbörande
för underlåtenheten att förse aktiebreven med stämpel sökt stöd i den omständigheten,
att desamma icke skulle hava, på sätt stämpelförordningen såsom villkor
för stämpelskyldighet fordrar, »av bolaget utgivits». Då, såsom i det förutsatta
fallet, rättigheter för aktieägarna gent emot bolaget grunda sig på de i någon
styrelsemedlems eller annan aktieägares förvar befintliga aktiebreven, måste dessa
visserligen enligt statskontorets mening anses utgivna och således vara underkastade
stämpel, men då vid en strängt bokstavlig tolkning av ordet »utgivna» en annan
slutsats möjligen skulle kunna dragas, synes lämpligt att det allmänna stadgandet
för detta särskilda fall förses med det förtydligande tillägg, att upprättat aktiebrev
skall, ändock att det icke blivit av aktieägaren mottaget, anses såsom av bolaget
utgivet, då aktieägaren äger att detsamma hos bolaget utbekomma. Statskontoret

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

vill slutligen i detta sammanhang erinra, hurusom i stämpelkommitterades den 15
december 1910 avgivna förslag till förordning angående stämpelavgiften finnes under
27 § intaget ett stadgande, enligt vilket all stämpelbeläggning av aktiebrev och
lottbrev skulle ske genom statskontorets försorg. Skulle detta förslag — vilket
visserligen framställts i statistiskt syfte — bliva antaget, torde det i sin mån vara
ägnat att minska tillfällena till undandragande av stämpelskatt vid utfärdande av
aktiebrev och lottbrev.

Vidkommande därefter frågan om åtgärders vidtagande i syfte att hindra
det kringgående av de givna stadgande^ om stämpel till aktiebrev, som ligger
däri att i stället för aktiebrev endast interimsbevis utfärdas, så synas de upplysningar,
som inom Riksdagen lämnats om förekomsten av sådant missbruk, giva vid handen,
att något bör göras för stävjandet av detta ofog.

I 27 § av lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag föreskrives: »Ej må
aktiebrev utgivas, innan registrering enligt 33 § skett därom, att etc.»

»Utgives, innan aktiebrev utfärdats, bevis om rätt till delaktighet i bolaget
(promess) eller om verkställd inbetalning å aktie (interimsbevis, interimskvitto),
skall sådant bevis ställas till viss man.»

Såsom härav synes, medgiver aktiebolagslagen att, i avbidan på aktiebrevs
utfärdande, delaktighetsbevis (promess) må utgivas. Någon föreskrift, att delaktighetsbevis
av detta slag skall förses med stämpel, är dock icke meddelad, och detta
tydligen av den anledning, att det förutsättes, att dessa delaktighetsbevis skola
komma att inom kort utbytas mot aktiebrev, stämpelbelagda i enlighet med gällande
stämpelförordnings stadganden.

Om det nu visat sig, att man söker undgå aktiestämpeln genom användande
av delaktighetsbevis (promess), som sedermera icke utbytes mot aktiebrev, synes
anledning förefinnas att i stämpelförordningen införa stadgande, enligt vilket promess
skall vid utfärdandet åsättas stämpel enligt enahanda grund som aktiebrev eller
lottbrev. Komme en sådan bestämmelse till stånd, torde stadgande jämväl böra
meddelas därom, att vid utbyte av stämpelbelagd promess mot aktiebrev eller lottbrev
vederbörande må räkna sig till godo redan vid promessens utfärdande erlagd
stämpelskatt. Stämpelfrihet borde alltså få åtnjutas i den mån det stämpelbelopp,
aktie- eller lottbrevet författningsenligt skolat draga, täckes av promessen åsatt
stämpel.

Såsom villkor för att frihet från stämpelbeläggning av aktie- eller lottbrev
må helt eller delvis medgivas av anledning, varom nyss sagts, synes böra föreskrivas,
att handlingen skall förses med påskrift rörande anledningen till den uteblivna
eller endast ofullständigt verkställda stämpelbeläggningen. I avseende å
behörigheten att med laga verkan utfärda sådan påskrift hade det visserligen ur
kontrollsynpunkt varit mest tillfredsställande, om intyget skolat utfärdas av notarius
publicus, inför vilken alltså vederbörliga handlingar bort företes; men då för den
skattskyldige härav skulle föranledas en extra utgift, som under vissa förhållanden
kunde bliva rätt avsevärd, och då notarius publicus-institutionen är att tillgå endast
i vissa städer, har det synts statskontoret, som om man skulle kunna åtnöjas med
enahanda påskrift som den, vilken är stadgad för att stämpelfrihet skall få åtnjutas
för aktiebrev, som gått i utbyte mot annat aktiebrev i samma bolag.

Införes i stämpelförordningen stadgande om stämpelbeläggning av promess å
aktiebrev eller lottbrev, torde åsidosättande av sådan föreskrift böra medföra samma

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ansvarspåföljd, som är stadgad för enahanda förseelse i avseende å stämpelbeläggning
av aktiebrev och lottbrev. 52 § 2 och 4 inom. böra alltså i sådant syfte omredigeras.
»

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört, bär statskontoret,
som, enligt vad vidare anfördes, åtminstone för närvarande saknade
anledning att framlägga förslag till åtgärder i syfte att förebygga ytterligare
möjligheter till undgående av aktiestämpeln, avgivit förslag till
viss ändring av 8 § och 52 § 2 mom. i gällande stämpelförordning i
syfte att förebygga ett kringgående på antytt sätt av bestämmelserna
angående stämpelbeläggning av aktier ävensom av lottbrev, varjämte
statskontoret, under förutsättning att det av 1910 års stämpelkommitterade
avgivna förslaget om stämpling av alla aktiebrev och lottbrev
genom statskontorets försorg bleve antaget, ansett att ett sådant stadgande
borde omfatta jämväl promess å aktiebrev och lottbrev.

Patent- och registreringsverket har den 12 mars 1913 avgivit Patent-och
infordrat utlåtande i ärendet och därvid till en början anfört, att det i ’
motionen till Riksdagen framställda förslaget om införande av en ny
registreringsplikt icke innefattade en tillfredsställande lösning av den
väckta frågan. Vad vidare beträffade det av statskontoret avgivna
förslaget, riktade sig detta direkt på undanröjande av den ofullständighet
i nuvarande bestämmelser, som torde hava möjliggjort de ifrågavarande
missförhållandena, och hade ur denna synpunkt företräde framför motionärens
förslag. Beträffande statskontorets förslag att stämpelbelägga
promess enligt enahanda grund som aktiebrev ansåge dock ämbetsverket
sig böra erinra att, enär intet hindrade, att promess kunde utgivas,
innan inbetalning å aktien ägt rum, det kunde, sedan promessen utfärdats,
inträffa, att aktierätten till följd av utebliven likvid förverkades och att
således aktiebrev aldrig komme att utfärdas. Statskontorets förslag skulle
således kunna innebära ett frångående av den princip, som torde ligga
till grund för stämpelbeläggning av aktiebrev, nämligen att med skatt
belägga den kapitalöverflyttning, som äger rum genom inbetalning å aktie.

Då jag funnit de av statskontoret föreslagna bestämmelserna ägnade Departements.
att motsvara sitt angivna ändamål, har jag låtit avfatta de omförmälda chcfenparagraferna
i enlighet med statskontorets förslag. På grund av patentoch
registreringsverkets erinring har jag vidare i 20 § föreslagit ett stadgande
om rätt till restitution av erlagd stämpelavgift för promess i det
fall, att den å promessen grundade aktie- eller andelsrätten till följd av
utebliven likvid blivit förverkad. Därjämte har jag även i enlighet med

1910 års
stämpelkommitterades

förslag till
förordning om
stämpelavgiften.

Om stämpelförs
ältning sväsendets
omläggning.

1910 års
stämpelkommitterade.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ämbetsverkens förslag låtit i den paragraf, som handlar om skyldighet
att låta verkställa stämpling av aktie- och lottbrev samt obligationer
m. fl. handlingar genom statsmyndighets försorg, inrymt bestämmelse,
att denna skyldighet skall gälla även med avseende å promesser. Däremot
har jag icke funnit av behovet påkallat att införa en av statskontoret
i detta sammanhang föreslagen ändring av 52 § 4 mom. i
gällande stämpelförordning.

Det av 1910 års stämpelkommitterade den 15 december 1910 avgivna
förslaget till förordning om stämpelavgiften innefattar, såsom jag redan
påpekat, huvudsakligen endast en ny sammanställning av de bestämmelser
i förordningen, som icke beröras av den skedda utbrytningen av
bestämmelserna om bouppteckningsstämpeln och gåvostämpeln. Enligt
vad de kommitterade i sitt betänkande anfört innebära de härav föranledda
förändringarna uteslutande av rubriken »Protokoll angående
bevakning vid domstol av testamente etc. i 3 § samt av 8 § A och vissa
delar av 8 § B samt därmed sammanhängande förändringar i 8 § C,
ävensom uteslutandet av 14, 15, 16, 17 och 24 §§ samt av 52 § 6 och
9 mom. och av den vid förordningen fogade tab. I, varjämte vissa andra
paragrafer behövt undergå på det hela taget oväsentliga förändringar.
Härutöver har i enlighet med 39 § i kommitterades förslag till arvskatt
och skatt för gåva i 3 § införts »Bevis över verkställd deklaration angående
arv eller gåva» såsom fritt från stämpel. Emot kommitterades
förslag i dessa delar har statskontoret i sitt förut åberopade utlåtande
den 31 januari 1911 förmält sig icke hava något att erinra, och har
förslaget härutinnan icke heller från min sida givit anledning till erinringar.

Beträffande frågan om omläggning av stämpelförsäljningsväsendet
föreligger till en början den utredning, som lämnats av 1910 års stämpelkommitterade
i deras betänkande den 27 januari 1912. I denna relateras
bland annat, hurusom bestyret med stämplarnas tillverkning och distribuering
vilar på statskontoret, som genom särskilda törsäljningsmän,
antagna i Stockholm av statskontoret och i länen av Kungl.
Maj:ts befallningshavande, tillhandahåller allmänheten stämplar av de
särskilda slag, som enligt gällande författningar skola vara att tillgå.
Stämpelförsäljarna äro skyldiga att ställa säkerhet för sin uppbörd och
för densamma avgiva årliga redovisningar. Därjämte åligger det dem
att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp, som erfordras för en
viss handling, utan ersättning meddela sådan upplysning.

Vissa ämbets- och tjänstemän äga emellertid att tillhandahålla allmänheten
stämplar utan att vara antagna till stämpelförsäljare. Sålunda

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

liar ämbets- ock tjänsteman, vilken kar att å tjänstens vägnar mottaga
kandlingar, som vid ingivandet till offentlig myndighet skola förses med
stämpel, befogenliet att tilikandakålla sådana stämplar för sin tjänsteutövning,
varjämte den förmånen är lionom tillförsäkrad, att, därest kan
begagnar sig av denna befogenliet, ifrågavarande stämplar skola hos
honom köpas. Såväl särskilt förordnad försäljningsman som ämbetseller
tjänstemän, som kär avses, äga såsom ersättning för besvär ock
kostnader uppbära provision å försålda stämplar. Provisionen utgår för
de i allmänna stämpelförordningen omförmälda stämplar i Stockholm
med två procent och i landsorten med tre procent av det belopp, för
vilket stämplar försålts till ock med en årlig försäljningssumma av
20,000 kronor, dock att domhavande å landet, även om kan är boende
i Stockholm, äger intill samma försäljningssumma åtnjuta provision efter
tre procent; för överskjutande belopp till ock med 200,000 kronor
beräknas provisionen efter en procent ock för belopp utöver 200,000
kronor efter en tiondels procent. För punschstämplar ock överlåtelsestämplar
äger försäljningsman i redovisning tillgodoräkna sig en procent
av de belopp, för vilka stämplar av berörda slag blivit av honom under
året försålda.

Enligt en av kommitterade för år 1910 gjord sammanställning över
statsverkets uppbörd av ock provisionskostnader för stämpelförsäljninguppgick
försäljningssumman för stämplar av alla slag, frånsett den direkt till
statskontoret inbetalda stämpelavgiften för där verkställd stämpling av
aktiebrev, lottbrev och obligationer, till 16,558,450 kronor 70 öre ock försäljningsmännens
provisioner till 241,200 kronor 15 öre, utgörande i
medeltal 1.4 6 procent av försäljningssumman. I dessa siffror ingick
försäljningssumman för i allmänna stämpelförordningen omförmälda
stämplar med 14,283,962 kronor 75 öre, dragande en provisionskostnad
av 218,457 kronor 53 öre eller i medeltal 1.53 procent. Av övriga
stämpelomkostnader spelar tillverkningskostnaden den största rollen ock
uppgick år 1910 till 102,483 kronor 62 öre, under det att distributionskostnaderna
ock kostnaden för statskontorets stämpelkontor äro av jämförelsevis
mindre betydelse. Sistnämnda kostnad uppgick för nämnda
år till 17,968 kronor 45 öre.

Såväl av kommitterades uttalanden som av de uttalanden i övrigt,
som gjorts på frågans förberedande stadium, framgår, att det icke vore
uteslutande eller ens huvudsakligen med hänsyn till behovet att nedbringa
statsverkets kostnader för stämpelförsäljningen, som den företagna
revisionen av bestämmelserna angående stämpelförsäljningsväsendet
blivit påkallad. Den synpunkt, som i första rummet lagts på
frågan, synes kava varit en strävan att göra stämpelförsäljningen
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 14

106

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 165.

mindre centraliserad än det nuvarande systemet med särskilt antagna
försäljningsman medgiver. Kunde detta ske, sade sålunda dåvarande
chefen för finansdepartementet i ett anförande till statsrådsprotokollet
den 23 december 1909, utan ökade eller kanske med minskade kostnader,
vore detta helt säkert ej blott från statsverkets sida utan även
för den stämpelköpande allmänheten mycket välkommet. Och i sitt
anförande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1910 preciserade departementschefen
det uppdrag han ville lämna de sakkunniga, som han anhöll
att få för frågans behandling tillkalla, såsom avseende en utredning, om
och i vad män en fullständig omläggning av stämpelförsäljningsväsendet
lämpligen kunde äga rum i syfte att, jämte det stämplarna gjordes lätt
tillgängliga för de stampeIskatt eskg Idig a, begränsa statsverkets med försäljningen
förenade kostnader. Departementschefen anförde därjämte, att,
därest utredningen skulle resultera i ett förslag, varigenom den nuvarande
ordningen för domstolsstämplarnas tillhandahållande åt allmänheten
skulle omläggas på sådant sätt, att domhavandena samt rådstuvurätternas
ledamöter eller tjänstemän förlorade dem hittills tillkommande
provision, förslaget givetvis borde förbindas med utredning och förslag,
i syfte att ersättning för sådan förlust bereddes nämnda personer eller,
vad anginge rådstuvurätterna, eventuellt vederbörande städer, vilka avlönade
de provisionsberättigade ledamöterna och tjänstemännen.

I sitt nu föreliggande betänkande anföra kommitterade rörande
frågan om stämpelförsäljningens ordnande på annat sätt än det nuvarande,
att med hänsyn till allmänhetens intresse den nuvarande anordningen
icke för närvarande giver anledning till några mera väsentliga
anmärkningar. Särskilt vad beträffar försäljningen av de i stämpelförordningen
omförmälda dubbla beläggningsstämplarna kunde, enligt
vad kommitterade förmenade, icke uttänkas någon för allmänheten mera
tilltalande form än den nu gällande, som gåve den stämpelskatteskyldige
tillfälle att av den ämbete- eller tjänsteman, som har att mottaga den
stämpelpliktiga handlingen, inköpa behövliga stämplar och att samtidigt
av honom erhålla beredvilligt lämnad upplysning rörande stämpelbeloppet.
Beträffande åter enkla beläggningsstämplar och överlåtelsestämplar kunde
det understundom förekomma, att avlägset boende personer hade besvär
och svårigheter vid deras anskaffande. Detta vore givetvis en olägenhet,
som förtjänade beaktande, om den än icke, såvitt kommitterade hade
sig bekant, föranlett något allmänt klagomål. Nu gällande bestämmelser
medgåve visserligen möjlighet att tillgodose en mera konstant ökning
av stämpelbehovet å viss ort, i det att Kungl. Maj:ts befallningshavande
jämlikt stämpelförordningen hade att för landet utse stämpelförsäljare
till erforderligt antal. Men det sade sig själv, att stämpelförsäljare

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

svårligen kunde förordnas å varje liten plats, där behov av stämplar
kunde förefinnas. I högre grad än nu komme ifrågavarande olägenhet
att göra sig gällande, därest behovet av stämplar även på mindre trafikerade
orter komme att i framtiden ökas. Det torde vara att förutse
att så komme att ske. Med statens alltjämt växande behov av inkomster
komme sannolikt stämpelbeskattningen att vidare utsträckas. Och
i samma mån som stämpelbeläggningen därmed bleve allt oftare förekommande
i den allmänna rörelsen, skulle säkerligen kravet på att
stämplarna finnas tillgängliga på så många ställen som möjligt göra sig
allt starkare gällande. Om redan under nuvarande förhållanden en förändring
i angiven riktning kunde finnas önskvärd, innebure givetvis
den omständigheten, att en sådan förändring i en kanske nära framtid
kunde komma att av ändrade förhållanden påkallas, ett ytterligare skäl
att redan nu söka finna en utväg till dess genomförande.

Efter att hava framlagt en utredning angående de kostnader, som
stämpelförsäljningen under nuvarande förhållanden vållade statsverket,
och i korthet redogjort för motsvarande förhållanden i några främmande
länder, därvid kommitterade framhållit, att de icke funnit anledning att
hysa den uppfattningen, att svenska statsverkets kostnader för stämpelväsendet
äro oskäligt höga i förhållande till inflytande stämpelmedels
belopp, anföra kommitterade, att de emellertid sökt utreda, huruvida icke
en omläggning av stämpelförsäljningsväsendet kunde ske på sådant sätt,
att jämväl en nedsättning av berörda kostnader därmed vunnes.

I fråga om de olika sätt, på vilka en omläggning i berörda syfte
och med beaktande av allmänhetens intresse kunde tänkas genomförd,
hava kommitterade efter därom förda överläggningar kommit till det
resultat, att den befattning med stämplars tillhandahållande åt allmänheten,
som för närvarande tillkomme ämbets- och tjänstemän, vilka
hava att å tjänstens vägnar mottaga och i avseende å stämpelbeläggningen
kontrollera vissa stämpelpliktiga enskilda handlingar, ur bägge
de anförda synpunkterna borde åt dem bibehållas, att likaledes de ämbetsoch
tjänstemän, som hade ansvarighet därför, att statsmyndigheternas
expeditioner bleve i vederbörlig ordning försedda med stämpel, borde
bibehållas vid nu åtnjutna rätt att tillhandahålla härför erforderliga
stämplar och i form av provision åtnjuta ersättning för härav föranledda
besvär och kostnader, men att den försäljning, som ombesörjdes av de
antagna försäljningsmännen, lämpligen kunde överflyttas på någon statsmyndighet,
vare sig ett statens verk eller någon grupp av statens
tjänstemän. Kommitterade hava därvid av anförda skäl till en början
förklarat sig icke kunna förorda framkomna förslag, att stämpelförsälj -

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ningen måtte överlämnas åt riksbanken. Det vore lätt att inse, att därigenom
ingen fördel skulle vinnas för allmänheten, utan fastmera i många
trakter av landet stämplarna skulle bliva betydligt mera svåråtkomliga
än nu. Under det att de särskilt förordnade stämpelförsäljningsmännen
för närvarande till antalet utgjorde omkring 230, fördelade på ett stort
antal städer och åtskilliga andra orter, hade riksbanken, inberäknat huvudkontoret
i Stockholm, endast 26 kontor, till största delen förlagda till
residensstäderna. I fråga om statsverkets intresse skulle ur besparingssynpunkt
en tillfredsställande anordning med anlitande av riksbanken
möjligen kunna genomföras, men det vore för statsverket ävenledes av
betydelse, att redovisningen av de genom stämpelförsäljningen inflytande
inkomsterna skedde under liknande former, som beträffande annan statens
uppbörd vore föreskrivna, ävensom att för revisionen av stämpelredovisningarna
komme till tillämpning enahanda regler, som eljest gällde för
granskning av redovisningar för influtna statsinkomster Det kunde
ifrågasättas, huruvida med hänsyn till riksbankens särskilda ställning
och den för densamma gällande arbetsordning bestämmelser i sådant
syfte skulle kunna utan olägenhet genomföras beträffande riksbankens
befattning med stämpelmedlen. Därtill komme, att, då vid de utredningar,
som föregingo lan fränt eriernas år 1908 beslutade indragning, fråga väckts
att åt riksbankskontoren överlämna länsstyrelsernas stämpelförråd, riksbanksfullmäktige
förklarade sig icke vara benägna för eu sådan anordning.

Genom att förbinda den ifrågasatta försäljningen genom riksbankens
förmedling med en försäljning genom enskilda bankers kontor i
den utsträckning, som kunde finnas erforderlig, skulle visserligen för
allmänheten ett väsentligen bättre resultat ernås, än om riksbankskontoren
ensamma skötte försäljningen. Men för staten skulle en sådan
anordning säkerligen vara föga tilltalande. Till en början vore staten
beroende av de enskilda bankernas goda vilja att var för sig åtaga sig
förpliktelse att tillhandahålla stämplar. Vidare skulle bankerna otvivelaktigt
kräva ersättning och det vore föga sannolikt, att densamma
komme att utgå efter lägre grunder än nuvarande provisioner till särskilt
antagna försäljningsman. Slutligen kunde påstås, att staten icke
hade anledning att tillgripa en utväg, varigenom enskilda anlitas för ombesörjandet
av vissa funktioner i statsförvaltningen, förrän det visat sig
att statens egna tjänstemän icke lämpligen kunde därtill användas. Med
hänsyn härtill hade kommitterade ansett sig böra utan vidare lämna ur
räkningen den ifrågasatta utvägen att få till stånd stämpelförsäljning
genom riksbankens förmedling, vare sig med eller utan anlitande därjämte
av enskilda banker.

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Vidkommande stämpelför sälj ningens anordnande med anlitande av
vissa statens tjänstemän, skulle, enligt vad kommitterade vidare anföra,
för en sådan uppgifts fyllande kunna ifrågakomma kronofogdar, liäradsskrivare,
länsmän m. fl. Aven om hinder icke skulle anses möta att
ålägga dessa tjänstemän dylikt uppdrag utan särskild ersättning, skulle
säkerligen anordningen ur andra synpunkter stöta på avsevärda svårigheter.
Man kunde nämligen icke, syntes det, utan obillighet ålägga
ifrågavarande tjänstemän skyldighet att ställa borgen för en uppbörd,
av vilken de icke åtnjöte någon särskild ekonomisk fördel. För att vid
sådant förhållande åstadkomma en betryggande kontroll skulle givetvis
erfordras både invecklade och kostsamma anordningar. De med dessa
kontrollanordningar förenade olägenheter skulle också växa i samma
män ett större antal tjänstemän erhölle i uppdrag att sälja stämplar.
Anordningen skulle sålunda icke hava den utvecklingsmöjlighet för tillgodoseende
av allmänhetens bekvämlighet, som utmärkte redan det nuvarande
systemet med särskilda försäljningsman, vilkas antal kunde i
ganska stor utsträckning lämpas efter behovet. Dessutom erinrades om
att ifrågavarande tjänstemän ofta vore frånvarande på tjänsteresor.

Med fullföljande av ett redan tidigare framkommet uppslag hava
kommitterade efter inhämtande av yttranden från statskontoret och generalpoststyrelsen
stannat vid den uppfattningen, att den ifrågasatta omläggningen
av stämpelförsäljningsväsendet med iakttagande av såväl allmänhetens
intresse som statens berättigade krav på billig försäljningskostnad
lämpligast kunde ske på det sättet, att postverket övertoge all den
stämpelförsäljning, som för närvarande ombesörjes genom särskilt antagna
försäljningsmän, och utövade densamma på postkontoren och
jämväl i erforderlig omfattning å övriga postanstalter. Och kommitterade
hava efter undersökning av olika metoder för omläggning i sådan
riktning omsider funnit sig böra föreslå, att icke blott själva stämpelförsäljningen
skulle ombesörjas av postverket, utan även all den befattning
med tillverkning och distribuering av stämplar samt uppbörd och
redovisning av stämpelmedel, som nu tillkomme statskontoret, överflyttas
på generalpoststyrelsen. Med avseende å de slutledningar, som
så småningom fört kommitterade till denna ståndpunkt, tillåter jag mig
att hänvisa till kommitterades tryckta betänkande. Endast beträffande
kostnadsfrågan skall jag nu upprepa eu del av vad kommitterade i
nämnda betänkande andragit.

Med beloppet av 1910 års stämpelomkostnader till utgångspunkt
hava kommitterade gjort en beräkning över det belopp, vartill nämnda
kostnader kunde antagas hava uppgått, om den föreslagna omläggningen

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 165.

samma år varit genomförd. Med frånseende av kostnaderna för kortstämplingen
hade den verkliga kostnaden för statsverket uppgått till
374,827 kronor 27 öre. Av dessa kostnader både enligt kommiiterades
beräkningar följande kunnat genom den föreslagna nya ordningen för

stämpelförsäljningen undvikas:

provisioner till belopp av omkring................................. kronor 75,000: —

distribution av stämplar genom statskontoret ............ » 2,711: 8 4

distribution av punschstämplar genom riksbankens

sedeltryckeri .............................................................. » 1,500: —

postavgifter för stämpelförsändelser ........................... » 8,229: 0 7

statskontorets stämpelkontor........................................ » 17,968:45

Summa kronor 105,409: 3 G

Kommitterade påpeka med avseende å här angivna kostnader för
postavgifter, att de icke utgöra någon verklig utgift för statsverket,
enär motsvarande belopp i postverkets redovisningar torde upptagas
såsom inkomst, och, med avseende å kostnaden för distribution av punschstämplar
genom riksbankens sedeltryckeri, att densamma även efter postverkets
övertagande av stämpelväsendet möjligen torde visa sig erforderlig.
Av kostnaderna för statskontorets stämpelkontor anse kommitterade
att därest nämnda kontor icke helt och hållet överflyttas till
generalpoststyrelsen, icke för närvarande kunde besparas större del av
stämpelkassörens avlöningsförmåner än 1,000 kronor, motsvarande till
honom utgående arvoden, varemot hans lön och tjänstgöringspenningar,
tillhopa 4,500 kronor, fortfarande och till dess någon tjänst i första
lönegraden i statskontoret bleve ledig, måste till den nuvarande stämpelkassören
utbetalas. Emellertid torde, intill dess detta inträffar, ifrågavarande
tjänsteman kunna tagas i anspråk för annat arbete inom ämbetsverket.
Kommitterade ha emellertid minskat den beräknade besparingen
med samtliga här angivna belopp, tillhopa 14,229 kronor 7 öre, varefter
å besparingssidan skulle kvarstå 91,180 kronor 29 öre. Till minskning
av sistnämnda besparade belopp skulle enligt generalpoststyrelsens beräkningar
endast komma omkring1 10,000 kronor, som ansetts tillräckliga
för bestridande av postverkets utgifter vid övertagande av försäljningen
och distributionen av stämplar. Kommitterade hava dock anfört,
att även om man bortser från att denDa kostnadsberäkning grundar
sig på uppgifter angående omläggningens omfattning, som icke överensstämma
med vad kommitterade slutligen föreslagit, det kan sättas i
fråga, huruvida densamma kan anses vara fullt exakt. Åtskilliga omständigheter
gåve kommitterade anledning antaga, att vid bedömandet av de med

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

stämpelförsäljningen förenade administrationskostnaderna generalpoststyrelsen
i någon mån underskattat omfattningen av det arbete, som bestyret
med stämpelväsendet för med sig. Med hänsyn härtill vågade kommitterade
såsom sin mening uttala, att postverkets kostnader skulle bliva i avsevärd
mån högre än beräkningen visar. Kommitterade ville dock därmed
icke hava sagt, att omlägggningen icke även i ekonomiskt avseende
skulle visa sig vara fördelaktig för statsverket. Åven om nämnda utgiftssiffror
höjdes från 10,000 till 30,000 kronor, kvarstode enligt de gjorda
beräkningarna en besparing av över 60,000 kronor, vilken summa ju
vore tillräckligt betydande att i och för sig väl motivera en omläggning,,
som därjämte av andra skäl funnes önskvärd.

Om man icke begränsade synpunkten till nuvarande förhållanden
utan såge även på framtiden, torde man av ett genomförande av kommitterades
förslag kunna även ur kostnadssynpunkt vänta mera väsentliga
fördelar. I den mån en sådan utveckling av stämpelväsendet genom
stämpelbeskattning av nya föremål, som kommitterade angivit såsom
sannolik, komme att äga rum, torde statsverkets ekonomiska fördel av
den ifrågasatta omläggningen bliva ganska avsevärd. En genom postverket
bedriven stämpelförsäljning hade nämligen den obestridliga fördelen
framför en försäljning genom provisionsberättigade försäljare, att
densamma icke kunde väntas medföra ökade kostnader i samma proportion
som försäljningen tilltoge i omfattning. Därför komme den ekonomiska
vinsten av postverkets övertagande av befattningen med stämpelväsendet
att bliva större ju mera stämpelväsendet utvecklas.

Åven fördelarna för allmänheten av en omläggning i föreslagen
riktning torde hava sin största betydelse för framtiden. Med införande
av nya stämpelskatter komme säkerligen olägenheterna med nuvarande
anordningar att bliva alltmera kännbara, likasom ock omläggningen
komme att uppvisa allt större fördelar. Härjämte kunde framhållas, att
en blivande lönereglering för häradshövdingarna möjligen kunde medföra,
att stämpelförsäljning vid tingen icke vidare komme att av dem ombesörjas.
I sådant fall kunde det för allmänheten svårligen tänkas någon
lämpligare anordning än att vid postanstalterna kunna få köpa även de
stämplar, som nu i regel tillhandahållas vid tingen. I

I sitt den 11 november 1912 avgivna underdåniga utlåtande över staukontorct.
det förslag, för vars allmänna innehåll jag sålunda redogjort, säger statskontoret,
att, vad anginge själva huvudfrågan, statskontoret vore ense

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

med lcommitterade därutinnan, att något principiellt hinder för en omläggning
av stämpelförsäljningsväsendet i den förordade riktningen icke
förefunnes. Statskontoret delade också kommitterades uppfattning, att,
även om för närvarande stämpelförsäljningens anordning icke kunde
anses giva anledning till mera väsentliga anmärkningar, det i allt fall
och särskilt med tanke på den vidare utveckling av stämpelskatteformen,
man även hos oss torde hava att motse, måste anses önskvärt, att
åtgärder vidtagas, varigenom för allmänheten underlättades tillgången
till stämpelmärken av alla de slag, varav den kunde vara i behov.
Slutligen ansåge ock statskontoret, att postverket med synnerlig fördel
torde kunna anlitas såsom mellanhand för vinnande av detta mål.

Från nu angivna synpunkter — åt vilka avseende borde i främsta
rummet inrymmas — syntes alltså intet vara att erinra mot det föreliggande
omläggningsförslaget.

Tvivelsutan vore även det andra syftet med omläggningen eller
begränsning av statsverkets utgifter för skatteuppbörden att vinna genom
den föreslagna förändringen om också icke i den man, generalpoststyrelsen
syntes hava tänkt sig skola bliva förhållandet. Att söka uppgöra
någon mera tillförlitlig kalkyl, medelst vilken i siffror kunde uppvisas
den besparing i uppbördskostnad, som härigenom skulle uppstå, torde
helt visst visa sig lönlöst. Postverkets befattning med stämpelväsendet
skulle nämligen endast komma att bliva en av de många faktorer, vilka
var i sin mån inverkade på storleken av detta verks omkostnadsstat.
Statskontoret delade emellertid den av kommitterade uttalade uppfattningen,
att generalpoststyrelsen helt visst underskattat omfattningen av
det arbete, som stämpelväsendets handhavande för med sig, och att de
för postverket därav föranledda kostnader komme att bliva kanske icke
så litet högre än generalpoststyrelsens, dock under delvis annan förutsättning
uppgjorda beräkningar visa.

I detta sammanhang ville statskontoret något beröra det av generalpoststyrelsen
framkastade förslaget, att postverket måtte få åtnjuta provision
av 17g procent å den av postverket ombesörjda stämpeluppbörden.
Kommitterade hade uttalat den förmodan, att under förutsättning att
deras förslag till stämpelväsendets omläggning i sin helhet komme till
utförande, 17a procent av stämpeluppbörden under nuvarande förhållanden
måhända icke skulle räcka till för utgifternas täckande, och då kommitterade,
detta oavsett, funnit berörda förslag röra en bokföringsfråga,
om vilken i varje fall bestämmelse icke hade sin plats i de författningar,
som reglera stämpelväsendet, hade de förklarat sig saknat anledning att
ingå i närmare prövning av samma förslag. Ur statsfinansiell synpunkt,

113

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 165.

säger statskontoret för egen del, vore den förevarande frågan väl utan
vidare betydelse, men betraktade man densamma ur finansstatistisk synpunkt,
torde det få anses riktigast, att alla de med stämpelväsendet förenade
kostnader fortfarande såsom hittills avföras å särskilt avsett anslag
å riksstaten. Detta gällde tydligen i främsta rummet de utgifter, som
föranleddes av stämplarnas anskaffande, men även sådana, som vore att
hänföra till uppbörds- och kontrollkostnader såsom provisioner åt försäljningsmännen
samt arvoden åt kontrollanterna och tillsyningsmännen.
Alla dessa utgifter kunde alltid exakt uppgivas och för deras avförande
å nämnda anslag kunde alltså icke gärna möta något hinder även efter
en sådan omläggning av stämpelförsäljningsväsendet, som nu blivit
ifrågasatt. Att hänföra utgifter av detta slag till postverkets driftkostnader
borde tydligen icke ifrågakomma, och enligt statskontorets
mening borde alltså under sjunde huvudtiteln uppföras ett ordinarie
förslagsanslag under titeln »stämpelkostnader». Däremot torde det, såsom
redan blivit anmärkt, icke låta sig göra att med någon större grad av
tillförlitlighet uppskatta den ökning i kostnader, som, om omläggningen
genomfördes, komme att tillskyndas postverket i följd av dess åliggande
att distribuera och försälja stämplar genom postanstalterna. Praktiska
svårigheter torde alltså möta mot det uppställda önskemålet, att åt postverket
skulle lämnas en gottgörelse, som kunde anses motsvara den
verkliga kostnadsökning övertagandet av det nya bestyret komme att
draga med sig.

Emot vissa av förslagets detaljbestämmelser hade statskontoret
framställt erinringar, för vilka jag skall redogöra, då jag ingår på motiveringen
till de särskilda paragraferna. I detta sammanhang vill jagblott
fästa uppmärksamheten på av statskontoret gjorda uttalanden i
två med omläggningsspörsmålet i nära sammanhang stående frågor.
Uttalandenas innebörd framgår av följande utdrag ur statskontorets
utlåtande.

»Skulle åt postverket komma att överlämnas befattningen med övriga stämpelsorters
anskaffande och tillhandahållande, anser statskontoret, att det icke skulle
förefinnas någon anledning att hos statskontoret bibehålla den enligt nådiga kungörelsen
den 1 maj 1896 angående korlståmplingens verkställande detta ämbetsverk
nu tillkommande bestyret med anskaffning, utlämnande och utbyte av kortkonvolut,
vadan allt under nämnda förutsättning berörda kungörelse torde böra underkastas
eu omredigering i vissa punkter. Slutligen har statskontoret icke ansett sig böra
underlåta att med kommitterade framhålla det på en gång lämpliga och billiga
häruti, att vid genomförande av den föreslagna omläggningen av stämpelväsendet
åtgärd vidtages varigenom den å statskontorets stämpelexpedition tjänstgörande
personalen, i den mån den finnes villig därtill, kunde finna användning vid utförandet
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 121 käft. (Nr 165—167.) 15

Generalpost styrelsen.

Departementschef
en.

114 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

av de nya göromål, som i sammanhang med stämpelväsendets omläggning komme
att tillföras generalpoststyrelsen.»

Beträffande den ställning generalpoststyrelsen intagit till det förslag,
varom här är fråga, tillåter jag mig hänvisa till nämnda styrelses utlåtande
den 13 sistlidne februari, vilket såsom bilaga torde få åtfölja detta protokoll.

Av nämnda utlåtande framgår, att geueralpoststyrelsen för sin del
biträtt förslaget om överflyttning på postverket av bestyret med hela
stämpelväsendets handhavande ävensom om stämplarnas försäljning till
allmänheten genom postanstalterna, där försäljningen icke förbehållits vissa
ämbets- och tjänstemän. Generalpoststyrelsen har härutöver förklarat sig
villig dels att anordna stämpelförsäljning å alla postanstalter, således icke
blott, såsom kommitterade föreslagit, å postkontoren och de postanstalter
i övrigt, där sådant kunde finnas erforderligt, dels att övertaga statskontorets
befattning med stämpling av blanketter till aktiebrev och
obligationer m. fl. handlingar i hela dess av kommitterade i betänkandet
den 15 december 1910 föreslagna utsträckning, vilket åtagande sålunda
innebär förpliktelse för generalpoststyrelsen att jämväl fastställa det
belopp, med vilket stämpel i varje fall skall författningsenligt utgöras.
Generalpoststyrelsen har härjämte uttalat sig över vissa av de föreslagna
detaljbestämmelserna och i vissa avseenden förordat en annan avfattning
av dessa, än kommitterade föreslagit, Till dessa frågor skall jag återkomma
i sammanhang med min redogörelse för det föreliggande förslagets
särskilda paragrafer. Emellertid vill jag redan nu till behandlingupptaga
ett av generalpoststyrelsens ändringsförslag av principiell innebörd,
framlagt i sammanhang med dess uttalanden angående 28 och 29 §§.

Kommitterade hava i 28 § infört uttryckligt stadgande därom, att
ämbets- och tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar mottaga
enskild handling, som vid företeendet inför offentlig myndighet skall
lörses med stämpel, är berättigad att försälja för stämpelbeläggning
av sådan handling erforderliga stämplar, dock under villkor att han hos
generalpoststyrelsen anmält, att han tillhandahåller dylika stämplar. Har
sådan anmälan skett, vare han ock förpliktad att ombesörja stämpelförsäljning,
som här avses. Därest han hos generalpoststyrelsen ställer behörig uppbördssäkerliet,
blir han enligt 29 § jämväl berättigad att efter rekvisition
erhålla stämplar i räkning, det vill då säga på kredit, inom det belopp,
för vilket säkerhet blivit av honom ställd. Nu har generalpoststyrelsen
ifrågasatt, att ämbets- eller tjänsteman, varom här är fråga, skulle
befrias från skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet, men samtidigt
åläggas att tillhandahålla allmänheten stämplar för ifrågavarande ändamål.

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Härigenom skulle uppstå behov av skärpta kontrollföreskrifter i syfte
att trygga staten mot förlust i avsende å de till betydande belopp uppgående
stärnpelmedlen. Enligt generalpoststyrelsens förmenande skulle
lämpligen kunna ordnas så, att tjänstemännen erhölle ett bestämt kvartalsförskott
av stämplar. Dessa förskott torde visserligen i en del fall
komma att uppgå till jämförelsevist stora summor, men dock icke till
så avsevärda belopp, att de borde hindra reformens genomförande.
Generalpoststyrelsen skulle efter förslag av tjänstemannen och efter för handen
varande omständigheter meddela beslut i fråga om förskottets storlek.
Stämpelförsäljaren hade sedan att successivt leverera inflytande stämpelmedel.
Ehuru det kunde ifrågasättas, huruvida icke, om borgen borttoges,
den ordinarie leveransterminen borde bestämmas till månad i
stället för kvartal, hade generalpoststyrelsen i betraktandet av det merarbete,
som därigenom onekligen skulle påläggas ifrågavarande tjänstemän,
ansett sig icke böra göra någon direkt framställning i sådant syfte.
För utrönande av behållningen av osålda stämplar skulle vid införande
av förskottssystemet inventering hos stämpelförsäljare äga rum vid varje
leveransperiods slut.

Vad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit synes mig icke framstå
såsom en nödvändig konsekvens av det förslag till stämpelväsendets
omläggning, som nu föreligger till avgörande. Vare sig stämpelväsendet
fortfarande såsom hittills handhaves av statskontoret eller, såsom nu är
ifrågasatt, överlämnas till postverket, torde behovet av reformer i angiven
riktning få anses föreligga i lika hög eller lika ringa grad. Det gjorda
uppslaget kan således betraktas såsom alldeles oberoende av omläggningsförslaget
och bedömas med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits vid
tillämpningen av nu gällande bestämmelser på detta område. Dessa
erfarenheter torde giva vid handen, att ett borttagande av skyldigheten
att ställa borgen för den stämpeluppbörd, varom här är fråga och vilken,
såsom jämväl generalpoststyrelsen framhållit, i vissa fall kan röra sig om
mycket stora belopp, icke kan ifrågasättas utan samtidigt införande av
en ganska omständlig, besvärlig och dyrbar kontroll i syfte att övervaka
ett stort antal stämpelförsäljare, vilka visserligen till övervägande antal
äro ordinarie tjänstemän, men till ej ringa antal även utgöras av tillförordnade
tjänsteinnehavare, understundom måhända i mindre god ekonomisk
ställning. Det låter näppeligen tänka sig, att dessa mer eller
mindre tillfälliga stämpelförsäljare kunna underkastas så noggrann
kontroll, som t. ex. tjänstemännen å ett postkontor eller i ett ämbetsverk,
och den kontroll, som kunde utövas, komme helt säkert att draga
en icke alldeles obetydlig kostnad. Då nu den hittills tillämpade an -

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ordningen att lämna stämpelförsäljare stämplar på kredit inom det
belopp, för vilken säkerhet blivit av honom ställd, fungerat till belåtenhet
och, så vitt jag har mig bekant, icke från stämpelförsäljares sida försports
klagomål över skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet i förhållande
till den kredit, som av dem önskas, kan jag icke ansluta mig till
generalpoststyrelsens förslag, vilket synes mig ägnat att minska den
trygghet för, att uppburna stämpelmedel också inflyta i statens kassa,
som nuvarande system onekligen erbjuder. Den av generalpoststyrelsen
tänkta möjligheten, att, därest skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet
bleve avskaffad, vederbörande ämbete- eller tjänstemän skulle kunna
åläggas att ombesörja stämpelförsäljning, som nu är beroende av deras
frivilliga åtagande, sjmes mig icke vara alldeles påtaglig. Vad t. ex.
beträffar domhavande på landet torde väl kunna ifrågasättas, huruvida
de lämpligen böra påtvingas såsom ett tjänsteåliggande skyldighet att
vara uppbördsmän, och vad beträffar tjänstemännen vid rådstuvurätter,
lär väl även för många fäll bliva svårt att i en författning angiva,
vilken eller vilka av dessa tjänstemän skyldigheten att verkställa
stämpelförsäljniugen bör påvila. Under alla förhållanden torde det
kunna ifrågasättas, huruvida eu skyldighet av ifrågavarande beskaffenhet
lämpligen bör åläggas vederbörande genom en bestämmelse i stämpelförordningen.
Ehuru jag lika med generalpoststyrelsen anser det synnerligen
önskvärt, att de stämplar som erfordras för beläggning av enskilda
handlingar i de fall, som avses i 28 §, tillhandahållas allmänheten
genom vederbörande tjänstemän, vilka hava att i tjänsten mottaga
sådana handlingar, har jag således icke ansett mig böra ifrågasätta den
ändring i nu gällande bestämmelser, att nämnda tjänstemän under alla
förhållanden åläggas att ombesörja stämpelförsäljningen i fråga. Något
behov av lagstadgad bestämmelse i sådan riktning kan icke heller anses
föreligga. Så vitt jag har mig bekant hava de tjänstemän, som här
avses, i regel frivilligt åtagit sig detta bestyr och det finnes icke anledning
att förutsätta, att i och med stämpelväsendets överlämnande till
postverket en tendens i motsatt riktning skall visa sig. Få ifrågavarande
tjänstemän en skälig gottgörelse för de med stämpelförsäljningen
förenade besvär och kostnader och bliva de icke betungade med alltför
besvärande kontrollanordningar genom täta inventeringar och dylikt
utöver vad som icke lärer kunna undvikas, torde de fortfarande som
hittills få antagas vara villiga att stå allmänheten till tjänst med stämplars
tillhandahållande i de fäll, då sådant synes önskvärt.

Innan jag för tillfället lämnar de frågor som beröras i generalpoststyrelsens
utlåtande, vill jag med några ord behandla ett spörsmål,

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

som av styrelsen blivit väckt och som även gjorts till föremål för
uttalanden av 1910 års stämpelkommitterade samt av statskontoret. Jag
åsyftar härmed generalpoststyrelsens hemställan om rätt att i bokföringsväg
räkna sig tillgodo någon ersättning för dess befattning med stämpelväsendet
efter den föreslagna omläggningens eventuella genomförande.
Förslaget, sådant det slutligen preciserats i utlåtandet den 13 februari
1913, avser, att såsom ersättning i ett för allt för postverkets omhändertagande
av stämpelförsäljningsväsendet och samtliga därmed förenade
utgifter enligt 31 § i förslaget till stämpelförordning postverket måtte
tillerkännas 1.8 procent av stämpelförsäljningssumman.

Enligt de beräkningar som ligga till grund för detta förslag
skulle postverkets direkta utgifter för stämpelförsäljningen med 1911
års förhållanden till utgångspunkt efter omläggningen kunna uppskattas
till i runt tal 290,000 kronor, motsvarande 1.5 procent av stämpelförsäljningssumman.
Härtill komme postverkets utgifter för personal i
generalpoststyrelsen, vikariatsersättning, blanketter och övriga expenser
samt distributionskostnader, sammanlagt beräknade till 20,000 kronor.
Den övriga ersättning, som borde tillkomma postverket, särskilt för
arbetet å postanstalterna, och vilken ersättning nu ej kunde närmare
angivas, hade generaipoststyrelsen ansett sig kunna uppskatta till omkring
30,000 kronor. Dessa sistnämnda båda summor motsvarade ungefär
0.3 procent av stämpelförsäljningssumman för 1911.

I likhet med statskontoret håller jag det för lämpligt att de
utgifter, som postverket får vidkännas på grund av den befattning med
stämpelväsendet, som blivit ifrågasatt att till detta verk överflytta, utan
sammanblandning med postverkets övriga driftkostnader avföras å särskild
räkning, och jag anser det fördenskull vara ändamålsenligt att det å
sjiande huvudtiteln nu uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader
allt fortfarande uppföres i riksstaten och får av generalpoststyrelsen för
sådant ändamål disponeras. A detta anslag skulle då omedelbart avföras
generalpoststyrelsens alla direkta utgifter för stämpelväsendet, sådana
de närmare angivas i 31 § av stämpelförordningen i dess av statskontoret
formulerade och av mig godkända lydelse. Då det emellertid synes
mig vara billigt, att den ökning av postverkets allmänna driftkostnader,
som uppkommer genom stämpelväsendets handhavande, men icke är av
natur att såsom därav direkt föranledd utgift kunna avföras å anslaget
till stämpelkostnader, även i någon form gottskrives postverket såsom
en med dess egentliga verksamhet icke sammanhörande utgift, har jag
efter samråd med chefen för civildepartementet trott mig kunna antaga,
att denna fråga bör kunna ordnas på ett för postverket tillfredsställande

118

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

sätt utan anlitande av den utväg, som blivit av generalpoststyrelsen
föreslagen och vilken jag i likhet med 1910 års stämpelkommitterade
och statskontoret funnit möta vissa praktiska betänkligheter. Enligt
vad jag sålunda tänkt mig, skulle saken kunna ordnas så, att generalpoststyrelsen
för varje år gjorde en beräkning över den icke såsom
direkt utgift för stämpelväsendet synliga ökning av driftkostnader, som
skäligen vore att tillskriva dess befattning med stämpelväsendets handhavande,
samt hos Kungl. Maj:t anmälde det sålunda beräknade beloppet
till ersättande av anslaget till stämpelkostnader. Härigenom vunnes
önskvärd säkerhet därför, att postverkets kostnader för ifrågavarande
ändamål gottgjordes detsamma även i det fall, att kostnaderna överstege
den procent av stämpelförsäljningssumman, om vars utbetalande
under alla förhållanden generalpoststyrelsen hemställt, varjämte på samma
gång samtliga av stämpelväsendet föranledda kostnader till deras verkliga
belopp komme att visa sig av bokföringen över anslaget till dessa
kostnader.

Efter att hava gjort dessa uttalanden får jag nu anmäla, att jag
funnit det av 1910 års stämpelkommitterade utarbetade förslaget till
omläggning av stämpelväsendet i alla väsentliga delar kunna av mig
godkännas såsom ägnat att tillmötesgå de krav, som ur två synpunkter
ställts på en reform på detta område, att nämligen dels begränsa
statsverkets med stämpelförsäljningen förbundna kostnader dels göra
stämplarna lätt tillgängliga för allmänheten. Jag har i överensstämmelse
härmed och med beaktande av de på det hela taget oväsentliga
ändringsförslag, som framställts av statskontoret och generalpoststyrelsen,
i den mån jag funnit dem beaktansvärda, låtit inarbeta de nya bestämmelser,
som för reformens genomförande påkallas, i det förslag till
förordning om stämpelavgiften, som jag i dag anmäler för Kungl. Magt.
Den ifrågasatta reformen är avsedd att träda i tillämpning med ingången
av år 1914. På sätt under utredningen enstämmigt framhållits,
torde, under förutsättning att förslaget antages, även bestyret
med kortstämplingen böra överlåtas på postverket, och har jag för avsikt
att framdeles framlägga förslag till de ändrade bestämmelser i nådiga
kungörelsen den 1 maj 1896 angående kortstämplingens verkställande,
som med anledning härav må finnas erforderliga.

Vad beträffar den under utredningen framförda tanken därpå, att
vid genomförandet av den föreslagna omläggningen av stämpelväsendet
åtgärd vidtages, varigenom den å statskontorets stämpelexpedition tjänstgörande
personalen, i den mån den funnes villig därtill, kunde finna

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

användning vid utförandet av de nya göromål, som i sammanhang med
stämpelväsendets omläggning kom me att tillföras generalpoststyrelsen,
anser jag denna tanke synnerligen värd att beakta såväl av billighetsskäl
gentemot nämnda personal som av praktiska hänsyn, då det måste vara
till gagn för hithörande göromåls handläggning, att den inom statskontorets
stämpelkontor samlade erfarenheten på området varder tillgodogjord.
Och jag förutsätter såsom möjligt, att generalpoststyrelsen
i sådant avseende skall finna användning icke blott för de två stämpelexpeditriser,
om vilkas eventuella överflyttande till generalpoststyrelsens
stämpelexpedition styrelsen uttalat sig, utan även för den övriga personal
å statskontorets stämpel expedition, som på grund av omläggningen
skulle bliva utan anställning.

Vid bifall till denna proposition är det självfallet, att det för år
1914 redan beviljade anslaget till statskontorets stämpelkontor ej kommer
att tagas i anspråk för det ändamål, varför det anvisats. Vad åter beträffar
de kostnader, som generalpoststyrelsen får vidkännas på grund
av sin befattning med stämpelväsendet, skola de, enligt vad jag redan
föreslagit, i sin helhet avföras å det å sjunde huvudtiteln nu uppförda
förslagsanslaget till stämpelomkostnader.

St ampel för ordning ens detaljbestämmelser.

Jag övergår nu till en redogörelse för de paragrafer i förslaget
till stämpelförordning, vilka av en eller annan anledning synas mig påkalla
ett särskilt omnämnande.

1 §-

Här hava införts två nya statsmyndigheter, nämligen i tredje
avdelningen yrkesinspektörer och underinspektörer inom yrkesinspektionen,
numera uppförda å ordinarie stat, samt i fjärde avdelningen socialstyrelsen,
om vars inrättande beslut fattats av 1912 års Riksdag.

3 §.

I anslutning till bestämmelserna i förordningen om arvsskatt och
skatt för gåva har rubriken Protokoll angående bevakning vid domstol
av testamente uteslutits, varjämte såsom fri från stämpel införts rubriken
Bevis över verkställd deklaration angående arv eller gåva. Därjämte
har på grund av framställning av kommerskollegium och i överensstämmelse
med hithörande bestämmelser i förordningen den 29 mars
1912 angående befälet å svenska handelsfartyg m. in. rubriken Befälhavarbrev
utbytts mot rubriken Sjökaptensbrev. Slutligen hava såsom

Stärnpelförordning
ens
dctalj bestärnmelser.

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

fria från stämpel införts rubrikerna Tomträttsbok, utdrag av, och Vattenfallsrättsbok,
utdrag av. Dessa sistnämnda åtgärder ha föranletts av en
skrivelse från Riksdagens justitieombudsman, däri erinrats, hurusom bestämmelser
saknades, huruvida sådana utdrag, då de enligt gällande
författningar skola utfärdas, äro underkastade lösen och stämpel. Bestämmelserna
hava efter statskontorets hörande avfattats i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som nu gäller i fråga om utdrag av fastighetsbok.

4 §''

Riksdagens justitieombudsman har i skrivelse den 28 maj 1912
av given anledning hos Kungl. Magt anmält, hurusom gällande bestämmelser
om stämpelbeläggning av fullmakt eller annan handling, varigenom
tjänst tillsättes, i vad de hade avseende å tjänst, med vilken följde
förmån av ortstillägg eller fri bostad, vore i behov'' av revision, och
därvid redogjort för särskilda fall, å vilka hans uppmärksamhet blivit
fäst och vilkas behandling i enlighet med nu gällande stadgauden givit
honom anledning att framlägga saken till den uppmärksamhet densamma
kunde förtjäna. I nämnda skrivelse anföres bland annat:

»Gällande stämpelförordning av den 18 september 1908 innehåller med avseende
å stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom vilka ämbeten eller tjänster
tillsättas, i 4 § 2 mom. följande stadgande:

»Är avlöningen fördelad i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg, beräknas
stämpel å lönen och ortstillägget tillsammans. Är åter avlöningen fördelad endast
i lön och ortstillägg, betraktas vid stämpelbeläggningen ortstillägget såsom tjänstgöringspenningar,
och stämpel skall alltså beräknas å hela lönen.»

Då förslaget till nämnda stämpelförordning framlades inför Eders Kungl. Maj:t,
yttrades såsom motiv till ifrågavarande stadgande, vilket saknar motsvarighet i föregående
stämpelförordningar, av föredragande departementschefen följande:

»I senast fastställda stat för beskickningar och konsulat förekommer icke
avlöningstiteln tjänstgöringspenningar, utan i dess ställe upptages en ny avlöningsförmån,
benämnd ortstillägg, vilken liksom tjänstgöringspenningar får uppbäras
endast för den tid, tjänstinnehavaren verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester.
I de för statskontoret och arméförvaltningen år 1907 fastställda nya lönestater
upptages, jämte titlarna lön och tjänstgöringspenningar, även avlöningstiteln ortstillägg,
vilken förmån här emellertid har samma karaktär och åtnjutes under enahanda
villkor som lönen.

För att klargöra denna avlöningsförmåns inverkan vid stämpelbeläggning av
fullmakt å tjänst, varmed den är förenad, har det synts mig behövligt att meddela
särskilda föreskrifter. Dessa hava blivit införda under 4 § och innebära, att i de
fall, där ortstillägget har karaktären av lön, detsamma också skall vid stämpelberäkningen
behandlas såsom lön, och där ortstillägget måste anses närmast motsvara
tjänstgöringspenningar, det vid stämpelberäkningen skall medföra samma verkan,
som om med lönen varit förenade tjänstgöringspenningar.»

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Av detta departementschefens uttalande att döma vilar ifrågavarande stadgande
i sin förra del på den förutsättningen, att ett ortstillägg, förenat med en
avlöning, som är uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar, har karaktären av lön.
Att så emellertid icke är förhållandet med ortstillägget inom postverket, finner jag
för min del tydligt. På sätt föreningsstyrelsen framhållit, mister nämligen det ortstillägg,
som utgår till posttjänsteman av högre grad, ofta den karaktär av lön, som
avlöningsreglementet tillagt detsamma, detta i följd därav, att dess utgående gjorts
beroende av tjänstgöring å dyrorten. Och vad angår det ortstillägg, som utöver
lön och tjänstgöringspenningar åtnjutes av posttjänsteman av lägre grad, så är detsamma
enligt avlöningsreglementet under alla omständigheter att anse såsom tjänstgöringspenningar.

1 proposition till innevarande års Riksdag (nr 96) har Eders Kungl. Maj:t
hemställt, bland annat, om ändring av gällande avlöningsreglemente för tjänstemän
vid telegrafverket i enlighet med ett propositionen bifogat förslag till kungörelse i
ämnet. Enligt § 17 i detta förslag skulle en del däri uppräknade tjänstemän äga
att, enligt av telegrafstyrelsen fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg, utgående
med högst 15 procent av avlöningen intill vissa närmare angivna maxima; och
skulle dessa dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion
som avlöningen. Här föreslås sålunda ett ortstillägg, som, förenat med en i
lön och tjänstgöringspenningar uppdelad avlöning, erhållit delvis karaktär av lön
och delvis karaktär av tjänstgöringspenningar.

I övrigt torde förtjäna att anmärkas, hurusom med avseende å sådana verk,
där personalen ofta förflyttas från en ort till annan, denna omständighet i och för
sig lägger svårigheter i vägen för upprätthållandet av ortstilläggets karaktär av lön.

I sammanhang härmed vill jag icke underlåta att beröra ytterligare en fråga,
å vilken vid prövningen av ifrågavarande ärende min uppmärksamhet blivit fäst.

Vissa befattningshavare tillkommer enligt gällande avlöningsstater förmån av
fri bostad in natura eller ersättning därför. Huruvida och i ''sniken omfattning värdet
av dylik förmån bör tagas i beräkning vid stämpelbeläggningen, därom saknas
emellertid föreskrift. Att en sådan är av behovet påkallad, finner jag så mycket
mera uppenbart, som i lönestater för statskontoret och flertalet andra nyreglerade
centrala ämbetsverk är bestämt, att därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter
fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till
honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.»

I häröver avgifvet utlåtande har generalpoststyrelsen, som ansett
det vara särdeles önskvärt, att stämpelförordningen erhölle sådan ändrad
avfattning, att stämpelavgift icke i något fall komme att beräknas för
posttjänsteman tillerkänt ortstillägg, tillstyrkt den av Riksdagens justitieombudsman
förordade revisionen av stämpelförordningens stadganden på
ifrågavarande område.

Åven statskontoret har i ett den 10 oktober 1912 avgivet utlåtande
över ifrågavarande framställning uttalat sig för sådan revision. För de
av statskontoret därvid framhållna synpunkterna har jag ansett mig
böra lämna redogörelse genom följande utdrag av ämbetsverkets åberopade
utlåtande:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 16

122

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

»Justitieombudsmannens i förevarande framställning uttalade åsikt, att stämpelförordningens
stadganden å ifrågavarande område borde underkastas en revision,
synes statskontoret så mycket hellre förtjäna beaktande, som givet torde vara, att
vid meddelande av gällande föreskrifter om stämpel för fullmakt, förordnande och
konstitutorial icke avsetts att med stämpelskatten träffa andra respektive tjänst
åtföljande avlöningsförmåner än dem, som äga karaktär av fast lön d. v. s. kunna
av tjänstinnehavaren påräknas bibehållna oförminskade, så länge han äger att i den
tjänsten kvarstå.

Vid det väckta spörsmålets behandling torde till en början kunna såsom
obestridligt fastslås, att den numera i ett flertal lönestater förekommande avlöningstiteln:
ortstillägg, tillkommit i syfte att för innehavare av enahanda slags tjänster
eller av tjänster, vilka vid lönereglering ansetts böra i avlöningshänseende med
varandra likställas, utjämna den minskning i avlöningsförmånernas värde, som tjänstgöring,
förlagd till ort med dyrare levnadskostnader, eljest skulle medföra. Om
alltså avlöningsformen ortstillägg kan sägas alltid hava samma syfte, har dock,
såsom i förevarande framställning blivit påvisat, ortstillägget icke i alla lönestater,
där denna titel förekommer, erhållit samma karaktär.

Enligt gällande stat för beskickningar och konsulat får ortstillägget uppbäras
endast för den tid tjänstinnehavaren verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester.
Detta ortstillägg motsvarar alltså vad som eljest i allmänhet benämnes tjänstgöringspenningar.
I lönestaterna för de centrala ämbetsverken och flera andra
verk och styrelser ingår däremot ortstillägg såsom en avlöningsförmån, vilken åtnjutes
med alldeles samma rätt och under enahanda villkor som lön.

De bägge nu åsyftade slagen av ortstillägg hava gemensamt, att det i respektive
lönestat med visst belopp upptagna ortstillägget för en tjänst eller en grupp
af tjänster icke- kan till siffran förändras i annan ordning än de övriga i staten
fastslagna lönestaterna. Ett annat förhållande äger rum, om bland de vid löneförmånernas
åtnjutande fästade villkoren förekommer förbehåll av innebörd: vare
sig att tjänstinnehavare skall vara skyldig underkasta sig förflyttning till tjänstgöring
å annan ort, med äventyr att vid sådan förflyttning dittills åtnjutet ortstillägg,
varå stämpelavgift vid konstitutorialets utfärdande beräknats, antingen helt
och hållet bortfaller eller kommer att utgå med minskat belopp, eller ock att ett
sålunda åtnjutet ortstillägg eljes kan genom åtgärd, varå tjänstinnehavaren själv
ej äger att utöva avgörande, borttagas eller minskas. Exempel på ortstillägg av
dylikt slag förekomma i senast fastställda avlöningsstater för tjänstemännen vid
post- och telegrafverken ävensom vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning.

Enligt avlöningsreglementena för dessa verk är tjänsteman underkastad den
förflyttning till annan tjänstgöringsort, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen reglementsenligt tillkommande
avlöning. (Enligt postverkets och tullverkets reglementen »fasta avlöning».
) Motsvarande bestämmelse finnes även intagen i avlöningsreglementet för
tjänstemännen vid statens järnvägar.

Avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket av den 27 augusti 1909
innehåller i § 7 bestämmelse därom, att en del i paragrafen uppräknade tjänstinnehavare,
stationerade å ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga,
äga, så länge de tjänstgöra å sådan ort, uppbära ortstillägg, för vilka generalpoststyrelsen
med iakttagande av vissa i paragrafen upptagna normerande före -

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skrifter fastställer grunderna; och skall ortstillägg, som utgår till tjänsteman av
högre grad, anses såsom lön men icke medföra höjning av pensionsunderlaget, samt
ortstillägg, som åtnjutes av tjänsteman av lägre grad, anses såsom tjänstgöringspenningar.

Avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar av den 15 november
1907 upptager för å vissa orter placerade tjänstemän avlöningstitlarna: dyrortstillägg
och kallortstillägg, vilka bägge skola anses tillhöra lönen.

I det från och med år 1911 tillämpade avlöningsreglementet för tjänstemän
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning stadgas, att tjänstemän
vid lokalförvaltningarna i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen, utöver den
fasta avlöningen äga åtnjuta ortstillägg med tio procent av begynnelselönen vid
vederbörande tjänst, dock högst 300 kronor årligen. Detta ortstillägg uppbäres,
liksom hela lönen, jämväl under tjänstinnehavares sjukdom.

Enligt § 17 i det vid innevarande års riksdag antaga avlöningsreglementet
för tjänstemän vid telegrafverket äga vissa i praragrafen uppräknade tjänstinnehavare,
enligt av telegrafstyrelsen fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg med
högst femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av i paragrafen angivna
maxima för dyrortstilläggets begränsning. Sådant dyrortstillägg fördelas i lön och
tjänstgöringspenningar i samma proportion som avlöningen, dock skola minst två
tredjedelar därav anses såsom lön.

Vill man, såsom statskontoret anser vara det riktiga, bibehålla den ursprungliga
normen för beräkning av stämpelavgift för handling, varmed tjänst tillsättes, torde
anledning icke förefinnas att vid stämpelbeläggning av fullmakt, konstitutorial eller
förordnande taga hänsyn till avlöning av så oviss och tillfällig natur, som de ortstillägg,
respektive dyrortstillägg och kallortstillägg, vilka, enligt vad ovan sagts,
utgå till en del tjänstemän vid statens järnvägar samt vid tull-, post- och telegrafverken.
Om en var av dessa avlöningsformer gäller nämligen, att den icke blivit
i lönestat eller avlöningsreglemente tillförsäkrad tjänstemannen såsom en till beloppet
fast, med innehavet av den tjänsten honom för framtiden tillförsäkrad förmån.

Då, såsom statskontoret i det föregående erinrat, avlöningsformen ortstillägg
tillkommit och funnit användning, i syfte att för innehavare av enahanda slags
tjänster utjämna den minskning av avlöningsbeloppets värde, som uppkommer för
tjänstinnehavare, vilken fått sin verksamhet förlagd till ort med dyrare levnadskostnader,
torde icke utan fog kunna ifrågasättas, huruvida giltig anledning må
anses föreligga att vid stämpelbeläggning av statstjänstemäns fullmakter, förordnanden
och konstitutorial beräkna stämpelavgift jämväl å ortstillägg och de därmed jämförliga
dyrorts- och kailortstilläggen. Skall emellertid så fortfarande ske, synas
rättvisa och billighet kräva, att stämpelpliktigheten inskränkes till sådant ortstillägg,
vilket med karaktär av lön tillförsäkrats tjänstinnehavaren såsom en till siffran
bestämd, honom för framtiden i den tjänsten tillkommande avlöningsförmån.

Den lämnade redogörelsen för en del i olika avlöningsreglementen förekommande
bestämmelser om ortstillägg (dyrortstillägg, kallortstillägg) giver vid handen,
att tillvaron av nyssnämnda förutsättning, varunder ortstillägg borde komma i betraktande
vid stämpelbeläggningen, icke kan utrönas utan en särskild undersökning
i varje fall. Det är därför icke utan tvekan, statskontoret här framkommer med
ett förslag till föreskrift, enligt vilken bedömandet, huruvida stämpelplikt föreligger
eller ej, överlämnas åt den tjänsteman, som bär ansvaret för stämpelbeläggningen
av respektive fullmakt, förordnande eller konstitutorial; men då å andra sidan

124

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 165.

betydande olägenheter torde möta att i stämpelförordningen uppräkna de särskilda,
tid efter annan växlande tjänster, för vilka ortstillägget vid stämpelbeiäggningen
icke skulle medräknas, har statskontoret icke funnit annan utväg än att överlämna
avgörandet åt den för stämpelbeläggningen ansvarige tjänstemannen. Ett
dylikt avgörande skulle i allt fall endast utgöra en utvidgning av den ifrågavarande
tjänstemannen redan nu tillkommande prövningsskyldigheten i avseende å de i varje
särskilt fall utgående avlöningsförmånernas inverkan på stämpelbeloppet.

Med föranledande av justitieombudsmannens förevarande framställning och
under åberopande av sina här ovan gjorda uttalanden anser sig statskontoret därför
böra föreslå, att till punkt 2 i 4 § av gällande stämpelförordning göres följande tillägg:

»Vid stämpelbeläggning av handling, varom här är fråga, skall dock i intet
fall stämpel beräknas å ortstillägg (dyrortstillägg, kallortstillägg), som åtföljer tjänst,
vars innehavare är underkastad skyldigheten att efter vederbörande ämbetsmyndighets
beprövande låta förflytta sig till tjänstgöring från ort till annan, eller vars
utgående eljes är av oviss eller mera tillfällig natur.»

Vad slutligen beträffar justitieombudsmannens erinran i avseende å behovet
av föreskrift, huruvida och i vilken omfattning värdet av bostadsförmån in natura
eller ersättning därför bör tagas i beräkning vid stämpelbeläggning av fullmakt
eller annan handling, varigenom tjänst tillsättes, så torde icke kunna förnekas, att
behovet av sådan föreskrift vid många tillfällen torde göra sig gällande. Så synes
dock icke vara händelsen i de av justitieombudsmannen särskilt angivna fallen, ty
det kan väl knappast råda tvivel om att — därest lönestaten upptager för en tjänst
ett visst kontant lönebelopp, vilket dock under förutsättning av tillvaron av någon
särskild i lönestaten angiven naturaförmån bör underkastas minskning — stämpelbeläggningen
bör ske med hänsyn till normalbeloppet d. v. s. lönen oavkortad. För
alla de fall åter, där en lönestat tillförsäkrar tjänstinnehavare, jämte viss kontant
utgående lön, förmånen av »fri bostad» utan att tillika lämna någon säker ledningfor
bedömande av värdet av sådan naturaförmån, saknas för närvarande möjlighet
att vid stämpelbeläggning av fullmakt eller konstitutorial å dylik tjänst taga någon
hänsyn till bostadsförmånen, även om denna ostridigt måste anses vara av samma
natur som lönen.

Till avhjälpande av na antydda brist i gällande föreskrifter borde enligt
Justitieombudsmannens mening en revision av stämpelförordningen i hithörande delar
företagas och, sedan så skett, borde till stämpelförordningens stadganden härutinnan
nödig hänsyn tagas vid avfattande av avlöningsreglementen och andra avlöningsbestämmelser.
Enligt statskontorets mening torde det likväl visa sig bliva, om icke
alldeles omöjligt så dock olämpligt, att i stämpelförordningen upptaga erforderliga
de taljstadganden i avseende å alla i olika lönestater till äventyrs förekommande
avlöningstitlars inverkan på stämpelbeläggningen av tjänstefullmakter och tjänstekonstitutorial.
A andra sidan torde vara uppenbart, att stämpelförordningens bestämmelser
härutinnan icke böra få hindrande inverka vid upprättande av respektive
lönestater eller avlöningsförmånernas uppdelning under olika titlar allt efter sig
företeende förhållanden.

Statskontoret anser sig därför med anledning av de i och för sig beaktansvärda
synpunkter, vilka funnit uttryck i justitieombudsmannens underdåniga skrivelse,
endast kunna framhålla vikten av att för framtiden vid uppställande av lönestater
för statstjänstemän icke lämnas ur sikte det inflytande, som avlöningstitlarnes benämning
och angivande av kontant värde å möjligen förekommande naturaförmåner

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

kunna komma att utöva på beloppet av den stämpelavgift, som enligt gällande
stämpelförordning skall utgå för handling, varigenom respektive tjänst tillsättes.»

I saknad av utredning om verkningarna av en sådan ändring av
hithörande bestämmelser, att ortstillägg i varje fall bleve uteslutet vid
beräkning av stämpelavgiften för statstjänstemäns fullmakter, förordnanden
och konstitutorial, vågar jag icke biträda den uppfattningen, att giltig
anledning för stämpelavgiftens beräknande å ortstillägget icke är förhanden.
Bestämmelserna härom hava, helt visst efter grundlig utredning,
tillkommit så sent som år 1908 och jag finner ej anledning att för närvarande
ifrågasätta förnyad utredning i syfte att fä dem fullständigt upphävda.
Däremot anser jag mig med anledning av den nu förebragta utredningen
om de gällande bestämmelsernas verkningar i vissa fall hava
goda skäl att förorda den begränsning av skyldigheten att erlägga stämpelavgift
för i avlöning ingående ortstillägg, som av statskontoret blivit
föreslagen.

Emellertid har efter avgivandet av statskontorets förenämnda utlåtande
frågan om stämpelskatteskyldighet för i avlöning ingående ortstillägg
blivit av särskild betydelse för ytterligare eu grupp ämbets- och
tjänstemän, som på grund av beslut under innevarande års Riksdag fått
sina löneförmåner reglerade. Den grupp jag härmed åsyftar utgöres av
befattningshavarna vid beskickningar och konsulat. I den för dessa
befattningshavare fastställda avlöningen, som indelas i lön, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg, ingår den senare avlöningsformen till ett i
åtskilliga fall mycket högt belopp i förhållande till själva lönen. Det
ifrågavarande ortstillägget är emellertid alldeles uppenbart en sådan del
av avlöningen, som endast utgör ersättning för den särskilda kostnad,
som är förenad med uppehållandet av viss tjänst, och för de på viss
ort särskilt höga levnadskostnaderna, och det synes för mig vara påtagligt,
att vid stämpelbeläggning av sådan befattningshavares fullmakt
eller förordnande hänsyn icke skall tagas till ortstillägget. Ehuruväl
ett stadgande av den lydelse, statskontoret föreslagit, måhända skulle
anses tillräckligt vidsträckt för att även omfatta nu förevarande ortstillägg,
har jag dock till förekommande av all tvekan i detta avseende
och med hänsyn till de rätt höga avlöniugsbelopp, som saken gäller,
ansett lämpligt att låta ortstillägg, som utgår på grund av lönestaten
för beskickningar och konsulat, genom uttryckligt stadgande särskilt
undantagas från den stämpelavgift, varom här är fråga. Jag har
sålunda låtit 4 § 2 mom. underkastas den omarbetning, som med hänsyn
till denna min uppfattning i ärendets nuvarande skick förefaller
mig lämplig och möjlig. Genom den förändrade lydelse paragrafen

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

sålunda erhållit avlägsnas otvivelaktigt de olägenheter, som givit anledning
till de i justitieombudsmannens skrivelse relaterade klagomålen.

Med anledning av statskontorets uttalanden beträffande ifrågasatt
möjlighet att genom närmare bestämmelser reglera den inverkan, som i
avlöning ingående förmån av fri bostad bör hava vid stämpelbeläggning
av fullmakter, förordnanden och konstitutorial, torde jag få tillfälle att
framdeles föreslå åtgärder i syfte att de av statskontoret framhållna
synpunkterna för framtiden bliva beaktade vid uppställande av lönestater
för statens tjänstemän.

7 §•

Då det synes mig lämpligt, att frihet från stämpelavgift äger rum
i de ärenden, som vid den nya arbetarskyddslagstiftningens tillämpning
handläggas av befattningshavare inom yrkesinspektionen, har stadgande
härom införts i denna paragraf. Den frihet från stämpelavgift, som
enligt näst sista stycket i denna paragraf medgivits i där uppräknade
mål och ärenden, torde uppenbarligen böra ifrågakomma endast med
avseende å sådana expeditioner, som utfärdas i direkt sammanhang med
målens och ärendenas handläggning hos vederbörande myndighet. Däremot
lär enligt min mening skäl icke föreligga att medgiva stämpelfrihet
med avseende å avskrift och bevis, som rörande hithörande mål och
ärenden på begäran utfärdas till annan än part, och jag har i enlighet
med denna min uppfattning föreslagit en härav föranledd begränsning
av den i allmänhet medgivna stämpelfriheten i detta hänseende.

8 §•

De av mig förut omnämnda bestämmelserna i syfte att dels förebygga
ett kringgående i vissa fall av stadgandena om stämpelbeläggning
av aktie- och lottbrev, dels med stämpelskatt träffa lotter i kommanditbolag
samt andels- eller delaktighetsbevis i penninginrättningar, som
driva rörelse utan av Konungen fastställt reglemente, hava inarbetats i
denna paragraf. De bestämmelser, som avse boupptecknings- och gåvostämpeln,
hava xiteslutits och paragrafen har i sammanhang härmed
underkastats åtskilliga andra mindre betydande förändringar i enlighet
med det förslag, som i sådant avseende avgivits i kommittébetänkandet
den 15 december 1910.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

127

9 §•

Då, enligt vad de över förslaget till utsökningslag avgivna yttrandena
utvisa, vissa exekutorer på grund av stadgandet i denna paragraf
pläga ur köpeskillingen för exekutivt försåld fastighet uttaga
hälften av det belopp, som skall utgå i stämpel för köpebrevet, och då
en sådan praxis är oförenlig med de nya principerna för exekution i
fast egendom, har det ansetts lämpligt att i paragrafen införa ett stadgande
därom, att vid lagfart å fång, som skett genom inrop å exekutiv
auktion, stämpeln skall betalas av lagfartssökanden ensam.

10 §.

Till denna paragraf har gjorts ett tillägg i syfte att vinna överensstämmelse
mellan paragrafens innehåll och motsvarande bestämmelser i 5 §
sista punkten i den föreslagna förordningen om arvsskatt och skatt för gåva.

17 §•

I anledning av de år 1912 antagna ändringarna i inteckningslagstiftningen
har i denna paragraf införts ett stadgande i syfte att åtgärd,
som omförmäles i 21, 26, 27 eller 34 § inteckningsförordningen eller i
10 eller 14 § i lagen om inteckning i tomträtt, må kunna äga rum
utan att den nya inteckningshandling, som skall träda i stället för den
gamla eller viss del därav, behöver beläggas med stämpel.

26 §.

Enligt generalpoststyrelsens förslag har föreskrivits, att stämpelförsäljning
skall äga rum å samtliga postanstalter, och i sammanhang
härmed införts en bestämmelse om förfaringssättet i det av generalpoststyrelsen
förutsatta fall, att å någon postanstalt begärda stämplar
icke omedelbart kunna tillhandahållas rekvirenten.

27 §.

I överensstämmelse med vad i sådant avseende föreslagits såväl
av statskontoret i dess utlåtande den 31 december 1908 som av 1909
års stämpelkommitterade i dess betänkande den 29 december 1909 hade

128 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

1910 års stämpelkommitterade i sitt den 15 december 1910 avgivna
förslag förordat, att all stämpelbeläggning av aktiebrev, lottbrev eller
obligationer skulle ske medelst stämpling av blanketterna till dessa
handlingar genom statskontorets försorg, sedan statskontoret fastställt
det belopp, med vilket stämpel skulle utgöras, och detta belopp blivit
behörigen inbetalt. Sedan sistnämnda kommitterade sedermera i sitt
betänkande den 27 januari 1912 föreslagit att all den befattning med
stämpelväsendet, som nu tillkommer statskontoret, skulle överflyttas på
generalpoststyrelsen, hava kommitterade återtagit sitt förstnämnda förslag
och återgått till den lydelse, som motsvarande stadgande har i
32 § av gällande stämpelförordning, med allenast den ändring, att
»statskontoret)) ersatts av »geueralpoststyrelsen». Stämplingen genom
vederbörande myndighets försorg skulle sålunda ske allenast på ansökan
och utan att myndigheten fastställde stämpelbeloppet. Såsom motiv härför
angives, att ett åläggande att fastställa det belopp, med vilket stämpel
i varje särskilt fall borde utgöras, icke kan för generalpoststyrelsens
vidkommande ifrågasättas. I sitt utlåtande den 11 november 1912 har
statskontoret väl förklarat sig dela denna ko mmitt erades åsikt, men
framhållit, att man såväl av hänsyn till statistiken som för kontrollens
skull icke borde uppgiva den i 1910 års förslag intagna skyldigheten
att. låta all stämpelbeläggning av aktiebrev, lottbrev och obligationer
ske genom vederbörande ämbetsmyndighets försorg och har statskontoret,
under förutsättning av bifall till förslaget om postverkets övertagande
av stämpel väsendet, föreslagit ett stadgande i sådan riktning, därvid den
för statskontoret tidigare föreslagna skyldigheten att ombesörja blanketternas
stämpling skulle överflyttas på generalpoststyrelsen men äga
rum på sätt sökanden i anmälan uppgivit och på anmälarens eget ansvar.

Då nu generalpoststyrelsen i sitt förut åberopade utlåtande anfört,
att från dess sida icke kunde framställas någon erinran mot att åtaga
sig det jämförelsevis obetydliga bestyret med stämpelbeloppets fastställande,
har jag, med beaktande jämväl av de skäl, som tala för eu
anordning, enligt vilken den stämpling av bär ifrågavarande handlingar,
som verkställes av offentlig myndighet, jämväl innebär eu garanti för
att stämplingen skett i överensstämmelse med gällande författningar,
låtit paragrafen avfattas i enlighet med förslaget av den 15 december
1910 med endast den förändring, som betingats dels därav, att generalpoststyrelsen
inträtt i de funktioner, som enligt förslaget ålagts statskontoret,
dels av de väckta och av mig godkända förslagen, att stämpling
i här angiven ordning skall äga rum jämväl beträffande promesser

129

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 165.

ävensom lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis i bolag, som driva
bankrörelse utan av Konungen fastställt reglemente, samt i kommanditbolag.

30 §.

Såsom jag förut erinrat har såsom en konsekvens av förslaget om
införandet av en ny stämpeltyp ansetts nödvändigt att stadga att, därest
på grund av förväxling eller annan anledning stämpel blivit oriktigt
använd till handling, för vilken stämpel av annat slag skolat nyttjas,
utbyte av den oriktigt använda stämpeln finge äga rum. Sådant stadgande
har ansetts lämpligen böra inrymmas i denna paragraf.

Enligt 37 § i gällande stämpelförordning, som motsvarar förevarande
30 § i förslaget, skall för varje stämpel, som utbytes på grund
därav, att densamma genom misskrivning eller annorledes blivit för sitt
ändamål obrukbar, betalas 3 öre. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20
februari 1911 har emellertid statskontoret — under anmälan att enligt
av statskontoret ombesörjd utredning statsverkets kostnader uppginge
för en helarksstämpel utan blankettryck till 5.5 öre och för en helarksstämpel
med blankettiyck till 7 öre, för en enkel beläggningsstämpel
till 0.4 öre och för en dubbel beläggningsstämpel till 1.05 öre, och att
av helt naturliga skäl utbyte av makulerade helarksstämplar vore det,
som nästan uteslutande förekomme, — fäst uppmärksamheten å berörda
förhållande, för den händelse Kungl. Maj:t i samband med framläggandet
av förslag till ny stämpelförordning skulle finna skäl att föreslå
någon höjning av avgiften vid utbyte av makulerade stämplar. En sådan
höjning lumde, säger statskontoret, ske med 3 öre, i vilket fall makuleringsavgiften
bleve 6 öre för varje stämpel. Då statskontorets ifrågavarande
förslag synes mig väl grundat, bär jag föreslagit att den ersättning,
varom här är fråga, skall, i stället för med 3 öre, utgå med
6 öre för varje stämpel.

32 §.

Med hänsyn till vad statskontoret och generalpoststyrelsen vid
behandling av 30 § anfört, har jag låtit i deuna paragraf införa en
bestämmelse om befogenhet för generalpoststyrelsen att utfärda närmare
föreskrifter även i fråga om utbyte av stämplar.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 121 käft. (Nr 165—167.) 17

130

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

33 §.

På sätt statskontoret och generalpoststyrelsen föreslagit, har jag
låtit komraitterades förslag i andra stycket av denna paragraf såsom
obehövligt utgå.

34 och 39 §§.

Det under IV art. »Om stämplarna och deras tillhandahållande»
i 35 § av nu gällande stämpelförordning intagna stadgandet om vissa
åtgärder av stämpelförsäljare, vilken mottagit betalning för dubbel
beläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,
har, i enlighet med stadgandets natur, ansetts hava sin plats
dels i V art. »Om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande» och dels i VI
art. »Om uppbörd och redovisning». På grund härav har stadgandet i
de delar, som avse kontroll över stämpeluppbörden, inarbetats i 34 §
och i övrigt överflyttats till 39 §. Härigenom torde hithörande bestämmelser
hava vunnit i överskådlighet och kunna återfinnas å den plats
i förordningen, där det är anledning att söka dem.

Enär enligt den föräudrade lydelse 29 § erhållit stämpelförsäljare
skall direkt hos generalpoststyrelsen rekvirera erforderliga stämplar, bör
han även till generalpoststyrelsen inleverera uppburna stämpelmedel. Med
hänsyn härtill har 39 § erhållit en härefter avpassad lydelse.

40 §.

Jag har trott mig kunna tillmötesgå de olika önskemål, som i
avseende å denna paragraf uttalats av statskontoret och generalpoststyrelsen,
genom att formulera stadgandet om skyldighet för Kungl.
Maj:ts befallningshavande att å sista söckendagen verkställa inventering
hos stämpelförsäljare sålunda, att befallningshavanden har att föranstalta
om sådan inventering, utan att framställning därom för varje gång
behöver göras, hos envar stämpelförsäljare, som enligt av generalpoststyrelsen
gjord anmälan erhållit stämplar i räkning, och har jag därvid
trott mig kunna förutsätta att erforderlig anmälan alltid sker i så god
tid, att befallningshavanden hinner förordna om inventeringens förrättande.

41 och 42 §§.

Med anledning av kommitterades förslag, att årlig redovisning
över mottagna stämplar skulle avgivas icke blott av stämpelförsäljare,

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

som erhållt stämplar i räkning, utan även av annan stämpelförsäljare,
vilken önskade komma i åtnjutande av provision å av honom inköpta
stämplar, bär statskontoret anmärkt, att det icke skulle vara nödigt att
såsom villkor för provisions utbekommande i dylikt fall ålägga redovisningsskyldighet.
Tillräckligt torde nämligen vara att stadga, att den,
som för kontant inköpta stämplar önskade komma i åtnjutande av den
stämpelförsäljare medgivna provision, ägde att efter kalenderårets slut
hos generalpoststyrelsen därom göra framställning, åtföljd av vederbörligt
intyg om det belopp i penningar, för vilket han under året inköpt
stämplar. Såsom en konsekvens av detta förslag har statskontoret
vidare ifrågasatt, att — till förekommande av att stämpelförsäljare,
som kontant inköpt stämplar, icke vid eventuell återleverering av stämplar
erhölle full betalning jämväl för stämplar, å vilka han till äventyrs
redan fått tillgodoräkna sig och uppbära provision — det i sista stycket
av 41 § införda medgivandet om rätt att återleverera osalda stämplar
mot återbekommande av för dem erlagd betalning borde inskränkas till
stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar; och har statskontoret
i anslutning till denna sin uppfattning föreslagit en omformulering av
hithörande stadganden i 41 och 42 §§.

Då emellertid den av statskontoret föreslagna anordningen att
bereda stämpelförsäljare tillfälle att komma i åtnjutande av försäljningsprovision
för stämplar, som av honom blivit kontant inköpta, utan att
redovisningsräkning av honom avgives, svårligen torde kunna genomföras,
utan att han, på sätt statskontoret även föreslagit, berövas rätten
att återleverera osålda stämplar till det pris, som han för dem fått
betala, kan jag ej finna lämpligt att följa statskontoret på den sålunda
förordade vägen. Givetvis bör den stämpelförsäljare, som föredrager
att kontant inköpa sina stämplar, icke sättas i sämre läge än den stämpelförsäljare,
som begagnar sig av förmånen att erhålla stämplar på kredit.
Det skulle ej ligga i statens intresse att premiera den senare framför
den förre. Då härtill kommer, att besväret med redovisnings avgivande
icke kan anses synnerligen betungande, då räkningen icke behöver
innehålla annat än uppgift å ena sidan om beloppet av inköpta stämplar
samt å andra sidan om härför erlagd betalning, om beloppet av återlevererade
stämplar och om provisionens belopp samt därjämte upplysning,
»inom linjen» angående beloppet vid årets slut osålda stpämplar, och
redovisnings uteblivande icke har annan påföljd, än enligt statskontorets
förslag försummelse att inkomma med bevis om beloppet inköpta stämplar,
att nämligen stämpelförsäljaren går förlustig sin rätt till provision, har
jag ansett mig böra godkänna stämpelkommitterades förslag i denna

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

punkt, såsom mera äti statskontorets förslag ägnat att tillvarataga statsverkets
intresse och därjämte åstadkomma eu jämlik behandling av
stämpelförsäljarna, vare sig de köpa stämplar mot kontant betalning eller
i räkning. Emellertid har jag ansett nödigt stadga, att vid återleverering
av osålda stämplar avräkning skall ske för det belopp, stämpelförsäljaren
kan hava uppburit såsom provision för samma stämplar.

45 §.

Ivommitterade hava föreslagit, att generalpoststyrelsen skulle till
statskontoret inleverera de under varje kvartal influtna stämpelmedlen
inom trettio dagar efter kvartalets utgång. Häremot tiar statskontoret
— under framhållande av vikten därav, att inlevereringen till statskontoret
av den betydande statsinkomst, som stämpelmedlen representera, icke
onödigtvis fördröjdes — föreslagit, att leverering av de för varje månad
influtna stämpelmedlen skulle ske inom utgången av den påföljande
månaden, emot vilken anordning enligt statskontorets mening så mycket
mindre torde förefinnas något hinder, som postanstalternas redovisningar
avgåves månadsvis.

Vad statskontoret sålunda hemställt synes mig vara fullt befogat
och torde efter allt antagande kunna genomföras utan någon åtminstone
avsevärd olägenhet för generalpoststyrelsen. Jag förutsätter nämligen,
att stämpelmedlen särskilt för sig bokföras i den mån de hos generalpoststyrelsen
antecknas såsom i postverkets kassa influtna, så att räkenskaperna
alltid innehålla en lätt överskådlig redogörelse över behållningen
av* stämpelmedlen. Dessa medel äro ju icke avsedda att finna användning
för postverkets behov, utan böra, såsom uppburna för att
omedelbart ingå bland statsinkomsterna i allmänhet, med första möjliga
ställas till statskontorets förfogande. Vad generalpostdirektören Juhlin i
sin utav stämpelkommitterade åberopade promemoria angående postverkets
övertagande av bestyret med försäljning av statens stämpelmärken
och redovisning av stämpeluppbörden beträffande denna fråga
anfört ger även stöd för statskontorets förslag. Där säger nämligen
generalpostdirektören följande rörande uppbörden och redovisningen av
stämpelmedlen genom postverkets försorg:

»Postkontoren skulle i sina månatliga postmedelsräkningar avgiva stämpelredogörelse
och uppdebitera det influtna beloppet. Medelsräkningarna skulle enligt
förenämnda reglementsförslag komma att avgivas senast den 5 i månaden näst efter
den månad redovisningen avser.

Efter medelsredovisningarnas granskning hos generalpoststyrelsen upprättas ett
sammandrag över samtliga postkontorens stämpelmedel, och summan redovisas till statskontoret
genom dess överförande från postverkets till statskontorets giroräkning.»

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Av detta uttalande torde framgå, att enligt generalpostdirektörens
mening de influtna stämpelmedlen omedelbart efter de månatliga medelsredovisningarnas
granskning kunde överflyttas till statskontorets giroräkning.

På grund härav har jag låtit paragrafen i sin första punkt avfattas
i enlighet med statskontorets förslag.

47 §.

Det i kommitterades ofta åberopade betänkande den 28 juni 1910
avgivna förslag om ändrad lydelse av 55 § 4 mom. i gällande stämpelförordning,
vilket förslag sammanhänger med samma kommitterades i
betänkande den 29 december 1909 framlagda förslag om utvidgning
av stämpelbeskattningen, har för närvarande icke föranlett någon
åtgärd från min sida. ■

Vid avfattandet av förevarande paragrafs bestämmelser har i övrigt
tagits hänsyn till det i kommittébetänkandet den 15 december 1910
avgivna förslaget ävensom till de av mig tidigare omförmälda förslagen
om stämpelskatteskyldighet för promesser å aktie- och lottbrev samt för
lottbrev, andels- och delaktighetsbevis i bolag, som driva bankrörelse
utan av Konungen fastställt reglemente, samt i kommanditbolag.

49 §.

De i 50 § av gällande stämpelförordning under VI art. »Om uppbörd
och redovisning» givna stadganden om ansvar för vissa förseelser
av ämbets- och tjänstemän böra lämpligen införas under VII art. »Om
ansvar för överträdelse av denna författning», och sista stycket i samma
paragraf synes såsom numera obehövligt kunna utgå. Härav betingad
omarbetning har ägt rum.

I fråga om här stadgade ansvarspåföljd för tjänsteman, som tillhandahåller
annan tjänsteman stämplar, torde av paragrafens lydelse otvetydigt
framgå, att sådant tillhandahållande är straffbart, endast då det
sker i syfte att bereda den ena eller den andra tjänstemannen stämpelprovision
till högre belopp än rätteligen borde en var av dem tillkomma.
Ansvarspåföljden är således utesluten t. ex. i det fall, att en stämpelförsäljande
expeditionshavande hos en ämbetsmyndighet tillhandahåller
en annan expeditionshavande hos samma myndighet, vilken senare tjänsteman
för sin del ej vill underkasta sig besväret med stämplars anskaf -

134

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 165.

fande genom postverket och således ej begagnar sig av sin rätt att
vara stämpelförsäljare, de stämplar denne behöver i sin tjänstutövning.
Skulle åter i detta fall den tjänsteman, som köper stämplar av en annan
tjänsteman, under samma år själv hava varit stämpelförsäljare och sålt
stämplar för exempelvis 20,000 kronor eller det högsta belopp, varå
provisionens maximum får beräknas, under det att den tjänsteman, från
vilken han köper stämplar, ännu icke i sin tjänst sålt stämplar intill
nämnda belopp och således får beräkna provision efter den högsta medgivna
procenten å vad han säljer till sin kollega eller blott å en del
därav, torde däremot ett straffbart förfarande föreligga.

Enligt förslag av statskontoret har det vid stämpelförordningen
fogade formulär för kvitto å emottagna stämpelmedel avfattats så, att
därav framgår att såväl kvitto som talong skola förses med anteckning
om den dag, då medlen mottagits.

De förändringar i stämpelförordningen, som betingas av den skedda
utbrytningen av bestämmelserna om bouppteckningsstämpeln och gåvostämpeln,
innebära utöver de ändringar, som redan berörts, att 14, 15,
1C, 17 och 24 §§ samt 52 § 6 och 9 mom. av stämpelförordningen den
18 september 1908 ävensom den vid förordningen fogade tab. 1 kunnat
uteslutas.

Sedan jag nu redogjort för de förändringar i stämpelförordningen,
om vilka jag ansett mig böra framlägga förslag, anhåller jag att få
uttala mig om en fråga, som berördes av chefen för justitiedepartementet,
då han den 30 december 1911 för Kungl. Maj:t anmälde
ett inom nämnda departement utarbetat förslag till lag angående ändrad
lydelse av 24 kap. 7 § rättegångsbalken, åsyftande att, såvitt anginge
skyldighet att utskriva dom eller utslag till svarande eller förklarande,
upphäva vad nu är stadgat därom, att alla rättens domar eller utslag,
om efter kungörelse å rättens dörr avsägas eller utgivas, böra förut
färdiga skrivas.

Vid bifall till denna lagändring skulle hovrätternas och vissa
kammarrättens domar och utslag tillhandahållas svarande eller förklarande
endast på deras därom framställda begäran.

135

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

Efter att hava angivit skälen för den föreslagna lagändringen
och därvid jämväl anfört att, i fall varom här är fråga, utskrift av dom
eller utslag icke bör utlämnas kostnadsfritt, säger chefen för justitiedepartementet.

»En annan fråga är, huru avgiften för expedition, som svarande eller förklarande
begär, bör beräknas. I dessa avseenden gälla olika regler för underrätterna
och högsta domstolen. Vid de förra skall expedition, som utskrives åt svarande,
lösas efter samma grunder som kärandes exemplar, varemot ett åt svarande eller
förklarande utskrivet exemplar av högsta domstolens dom eller utslag belägges med
avgift endast såsom avskrift. Bestämmelser i ena eller andra riktningen bliva nu
erforderliga även för hovrätt eller kammarrätten.

För det avsedda ändamålets vinnande», säger departementschefen slutligen,
»torde, utöver ändring i 24 kap. 7 § rättegångsbalken, böra vidtagas vissa delvis
av mig förut antydda förändringar i författningarna om expeditionslösen och om
stämpelavgiften.»

I sitt den 29 februari 1912 avgivna underdåniga utlåtande beträffande
denna fråga säger statskontoret:

»En förändring av 24 kap. 7 § rättegångsbalken i nu föreslagen riktning,
enligt vilken hovrätternas och kammarrättens domar och utslag icke vidare skulle
utskrivas till svarande eller förklarande utan av honom därom framställd begäran,
skulle medföra, att beträffande stämpelavgiften för dylika expeditioner, som på
begäran utgivas, bestämmelserna angående utslag med rubrik, som på begäran utgivas
till part, vilken eljest icke författningsenligt är skyldig att lösa densamma,
skulle komma till tillämpning och avgiften sålunda utgå med 1 krona för varje
ark, i stället för att densamma enligt nu gällande bestämmelser, d. v. s. då svarande
eller förklarande i hovrätterna eller kammarrätten är skyldig att utan särskild
begäran lösa dom eller utslag, utgör för första arket 10 kronor och för vart och
ett av de övriga 2 kronor.

Då genom ifrågavarande lagförändring utlösandet av hovrätternas eller kammarrättens
domar och utslag skulle komma att bliva beroende på parts egen begäran,
torde minskning i inkomst av stämpelskatt härav bliva en given följd. Då det
naturligtvis är önskligt att denna minskning varder så liten som möjligt, kunde det
måhända ifrågasättas att man för vinnande av detta syftemål skulle vidtaga sådan
ändring i förordningen om stämpelavgiften, att dom eller utslag, varom här är
fråga, komme att, såsom fallet är beträffande underdomstolarnas protokoll, draga
samma stämpelavgift som dom eller utslag, som utgives till part, vilken är skyldig
att utlösa domen eller utslaget.

Det synes emellertid statskontoret icke osannolikt att, därest stämpelavgiften
för ifrågavarande expeditioner skulle komma att utgå med det sålunda ifrågasatta
högre beloppet, antalet av de svarande eller förklarande, som komma att utlösa
desamma, skulle visa sig bliva så betydligt mindre än eljest, att en förändring av
stämpelförordningen i sådan riktning snarare skulle minska än öka stämpelinkomsten.
Statskontoret, som för övrigt är av den meningen att ifrågavarande expeditioner
i detta avseende lämpligen höra fortfarande vara jämnställda med de expeditioner,
som från nedre justitierevisionen utgivas till part, vilken icke författningsenligt är

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skyldig att lösa densamma, och vilka draga en stämpelavgift för varje ark av endast
1 krona, anser alltså för sin del förevarande lagförslag icke böra föranleda till
någon ändring i gällande förordning angående stämpelavgiften.»

Den av statskontoret framhållna synpunkten att efter lagändringens
genomförande svarande eller förklarande parter skola visa sig mindre
benägna att begära utskrift av bovrätts eller kammarrättens domar eller
utslag, därest avgiften för utskriften ställer sig så hög som den nu
gällande, är säkerligen ganska berättigad, så mycket hellre som part,
vilken önskar erhålla del av dom eller utslag, varom bär är fråga, utan
svårighet kan kringgå bestämmelserna om stämpelavgiftens belopp genom
att mot en lägre avgift låta genom annan utlösa avskrift av domen eller
utslaget i stället för utskrift därav. Vid sådant förhållande föreligger
knappast något statens intresse att hålla stämpelavgiften vid det högre
belopp, som för närvarande är stadgat med avseende å utslag, som part är
skyldig att lösa, och vilket högre belopp på grund av den sålunda
förefintliga skyldigheten kunnat hos parten med eller mot hans vilja
uttagas. Med hänsyn härtill och då det därjämte synes mig vara mest
följdriktigt, att hovrätts och kammarrättens utslag i avseende, som här
är i fråga, likställas med de expeditioner, som under liknande förutsättningar
utgivas från nedre justitierevisonen, har jag funnit den i
gällande stämpel förordning givna bestämmelsen, att stämpelavgiften för
hovrätts och kammarrättens utslag, som på begäran utgives till part, vilken
eljest icke författningsenligt är skyldig att lösa detsamma, skall utgå med
1 krona för varje ark, vara lämplig att bibehålla, även sedan svarande
eller förklarande befriats från skyldighet att lösa utslag, med avseende
varå sådan skyldighet enligt förut gällande författningar ålegat honom.
Jag har alltså icke funnit den av chefen för justitiedepartementet omförmälda
lagändringen nödvändigtvis påkalla ändring av stämpelförordningen.

Ett av Riksdagens justitieombudsman i två särskilda skrivelser
till Kungl. Maj:t av den 14 november 1910 och den 31 oktober 1911
framburet önskemål om införande av särskilda bestämmelser i syfte att
tydliggöra, att en av en stämpelfimsäljare hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
i ett län ställd uppbördssäkerhet måtte kunna godkännas såsom
säkerhet för samma stämpelförsäljares stämpeluppbörd även i ett annat
län, dit stämpelförsäljaren blivit förflyttad, torde, visserligen på ett annat
sätt än justitieombudsmannen med hänsyn till de gällande bestämmel -

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

serna ifrågasatt, få anses uppfyllt i och med antagande av de nu föreslagna
bestämmelserna i 29 § och sålunda icke erfordra vidare åtgärd,
vilket jag härmed får anmäla.

I uppgjort förslag till förordning om ändrad lydelse av vissa paragrafer
i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper har dels i enlighet med det av statskontoret
i denna del utan erinring lämnade förslaget av 1909 års stämpelkommitterade
begreppet »fondpapper» i 1 § utvidgats att omfatta jämväl
lotter i kommanditbolag samt andels- och delaktighetsbevis i penninginrättningar,
som driva rörelse utan av Konungen fastställt reglemente,
en ändring som i sin ordning föranlett vissa härav föranledda tillägg
till 3 §, dels på framställning av konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och enligt förslag av statskontoret i utlåtande den 6 februari

1913 stadgandet i 3 § om stämpelfrihet, då vid överlåtelse av aktie

eller obligation den ena kontrahenten är svenska staten eller i paragrafen
uppräknat verk, styrelse eller bank, utsträckts att gälla även till förmån
för nämnda hypotekskassa, dels 6 kap. omredigerats med hänsyn
till den föreslagna omläggningen av stämpelväsendet. I sådant avseende
har jag med godkännande av geueralpoststyrelsens förslag låtit 18 §
innefatta stadgande därom, att försäljning av stämplar, som avses i
denua förordning, skall äga rum å alla postanstalter i enlighet med

närmare bestämmelser, som generalpoststyrelsen äger utfärda. Däremot
har jag icke på grund av generalpoststyrelsens i den delen gjorda uttalande
funnit anledning att ur paragrafen borttaga medgivandet om
stämpelförsäljning genom generalpoststyrelsens försorg även å andra
ställen än postanstalter, där sådant kan finnas erforderligt. På sätt

1910 års stämpelkommitterade, med hänsyn därtill att t. ex. i Stockholm
överlåtelsestämplar huvudsakligen försäljas av två stadsmäklare och en
sekreterare vid börsen, hava antagit, kunna särskilda anordningar för
försäljning av överlåtelsestämplar även för framtiden finnas påkallade
och med tanken härpå har det ifrågavarande medgivandet inrymts i
18 §. Ännu föreligger icke någon erfarenhet om, huruvida efter postverkets
övertagande av stämpelförsäljningen den ordning för försäljning
av överlåtelsestämplar, som för visst fall hittills visat sig ändamålsenlig,
utan olägenhet för allmänheten kan i alla fall ersättas med försäljningen
genom postanstalterna, och jag har i betraktande härav ansett lämpligt
och med försiktig omtanke förenligt att låta det av stämpelkommitterade
föreslagna stadgandet kvarstå, så mycket hellre som detsammas avfattning
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 18

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

lämnar generalpoststyrelsen fria händer att efter sig företeende omständigheter
begagna sig av eller icke begagna sig av det lämnade medgivandet.

Ett i sammanhang med revisionen av övriga stämpelförordningar
upprättat förslag till vissa ändringar i förordningen den 20 april 1906
angående en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom
har i 6 § avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med generalpoststyrelsens
förslag, som förutsätter en utvidgning av skyldigheten att tillhandahålla
stämplar å postanstalterna, utöver vad 1910 års stämpelkommitterade,
väl närmast i syfte att underlätta postverkets arbete, ansett sig böra
ifrågasätta. Då jag i övrigt följt kommitterades förslag utan att låta
8 § undergå den omarbetning, som generalpoststyrelsen ifrågasatt i syfte
att på generalpoststyrelsen överflytta behandlingen av frågor rörande
restitution av stämpelskatt, har jag härvid låtit min ställning i denna
punkt bestämmas därav, att dylika frågor, oberoende av det sätt, varpå
stämpelförsäljningen är ordnad, torde böra behandlas i öveinnsstämmelse
med hittills gällande grunder. Av gammalt har det tillkommit Kungl.
Maj:ts befalluingshavande att i första hand taga befattning med ärenden
om återbetalning av medel, som oriktigt influtit i kronans kassa. I
fråga om restitution av oriktigt erlagd stämpelavgift hava givits
bestämmelser i stämpel förordningen, av vilka framgår, att prövningen
av hithörande ansökningar ansetts kunna verkställas av den myndighet,
som i varje fall varit bäst ägnad att med sådan prövning taga befattning,
oberoende av myndighetens befattning med stämpelförsäljningen. Och
härvid anser jag lämpligt att fasthålla icke blott i fråga om den stämpelavgift,
som erlägges på grund av bestämmelserna i stämpelförordningen,
utan även beträffande den särskilda stämpelavgift, som uttages under
namn av punschskatt.

Det återstår för mig att ytterligare uttala mig med anledning av
generalpoststyrelsens förslag om övertagande av den skyldighet att lämna
allmänheten bindande förhandsup plysning ar om stämpelskyldigheten i förekommande
fall, som, enligt vad generalpoststyrelsen förmälde, vore föreslagen
att åläggas statskontoret. Generalpoststyrelsen har anfört, att,
ehuruväl styrelsen givetvis icke för närvarande ägde den praktiska
erfarenhet på förevarande område, som torde vara tillfinnandes hos
statskontoret, styrelsen icke velat för sin del, därest det ansåges att
omhandlade bestyr borde anförtros åt generalpoststyrelsen i samband
med dess övertagande i övrigt av stämpelförsäljningsväsendet, framställa
någon erinring mot att åtaga sig jämväl detta uppdrag.

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

I avseende å denna fråga vill jag erinra att, sedan Riksdagen
antagit Kungl. Maj:ts i ärendet avgivna proposition, Kungl. Maj:t den
22 juni 1911 utfärdat förordning angående rätt att hos statskontoret
erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift. Häri
meddelade bestämmelser hava därvid i huvudsak avfattats i enlighet
med ett av 1910 års stämpelkommitterade den 31 december 1910 avgivet
förslag. Ur kommitterades motivering till förslaget må det tillåtas
mig att här återgiva följande utdrag:

»Den myndighet, som närmast kunde vara skickad att tillhandagå allmänheten
med de ifrågasatta upplysningarna angående omfattningen av den stämpelplikt,
som påvilar enskilda handlingar, vilkas stämpelbeläggning icke direkt övervakas av
domstol, synes, på sätt herr statsrådet jämväl antytt, vara statskontoret, som sedan
äldre tider haft till uppgift, bland annat, att handlägga ärenden angående stämpelväsendet.
Ämbetsverkets sammansättning och den sakkunskap och erfarenhet på
förevarande område, som hos detsamma torde kunna förutsättas, skapa garantier
för en samvetsgrann och riktig prövning av de frågor, som hänskjutas till dess
bedömande. Och endast under förutsättning av sådana garantier synes staten böra
till slutligt avgörande av en enda instans överlämna frågor av den finansiellt betydande
omfattning, som här är i fråga.»

Då Kungl. Maj:t och Riksdagen så sent som år 1911 funnit
lämpligt att i enlighet med nämnda kommitterades förslag och mod
hänsyn till den hos statskontoret förefintliga sakkunskapen på området
ordna här ifrågavarande upplysnings förfarande på sätt som skett, finner
jag icke anledning att nu föreslå någon ändring av vad sålunda blivit
stadgat, så mycket mindre som jag är övertygad, att det nu gällande
förfaringssättet erbjuder fullkomlig trygghet för hithörande frågors
riktiga behandling, utan att vålla allmänheten någon större olägenhet,
än densamma skulle få vidkännas, därest den hänvisades att med sina
framställningar om erforderliga upplysningars erhållande hänvända sig
till generalpoststyrelsen i stället för till statskontoret. Oberoende av
huru donna fråga löses, lärer åt generalpoststyrelseu kunna, på sätt
jag föreslagit, överlämnas att fastställa det Inlopp, varmed stämpelavgift
skall utgå i de fäll, då enligt 27 § i förslaget till förordning om
stämpelavgiften, stämpling av blanketter till aktie- och lottbrev, obligationer
m. fl. handlingar skall verkställas genom generalpoststyrelsens
försorg. Generalpoststyrelsen torde vid fullgörandet av detta åliggande
närmast bliva likställd med annan offentlig myndighet, som har att öva
tillsyn däröver, att handling, som till myndigheten ingives, blir behörigen
försedd med stämpel.

140

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Därest, såsom generalpoststyrelsen ifrågasatt, en eventuell överflyttning
på postverket av stämpelgöromålen påkallar ändring i generalpoststyrelsens
instruktion, torde det ankomma på chefen för civildepartementet
att vidtaga härför erforderliga åtgärder.

Föredragande departementschefen uppläste härefter de upprättade
förslagen till dels förordning angående stämpelavgiften, dels förordning
om ändring av 1 och 3 §§ samt 6 kap. i förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,
dels förordning om vissa ändringar i 6—10 §§ i förordningen
den 20 april 1906 angående en särskild stämpelavgift för försäljningav
punsch, arrak och rom och hemställde att förslagen måtte i propositioner
framläggas till riksdagen.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten biföll
vad statsrådet sålunda hemställt; och skulle propositioner
till riksdagen avlåtas av den lydelse bilagorna
litt. — vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:
Albert Tondén.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

141

Bilaga.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 26 februari 1912 har generalpoststyrelsen
anbefallts avgiva underdånigt utlåtande i anledning av ett utav
därtill förordnade kommitterade den 23 januari 1912 avgivet betänkande
med förslag rörande omläggning av stämpelförsäljuings väsendet.

Det uppdrag, som i förevarande fråga lämnats kommitterade, avsåg
enligt sin avfattning i vederbörande statsrådsprotokoll en utredning,
om och i vad män en fullständig omläggning av stämpelförsäljningsväsendet
lämpligen kunde äga rum i syfte att, jämte det stämplarna
gjordes lätt tillgängliga för de stämpelskatteskyldiga, begränsa statsverkets
med försäljningen förenade kostnader.

Syftemålet med den ifrågaställda omläggningen av stämpelförsäljningsväsendet
är således tvåfaldigt. Vad då först angår den stämpelköpande
allmänheten torde utan vidare vara klart, att postverket är
synnerligen skickat att anlitas såsom mellanhand vid stämpelförsäljningen.
Av statsinstitutioner lär icke finnas någon, som har så stora möjligheter
att i detta fall tillgodose allmänhetens krav som just postverket. Antalet
fasta postanstalter uppgår för närvarande till 3,331. Av dessa äro
245 fullständiga postanstalter, d. v. s. postkontor, och de övriga poststationer.
Å så gott som varje tätare bebyggd ort eller där någon
större affärs- eller annan rörelse bedrives torde numera vara inrättad
postanstalt. I förhållande till landets invånarantal fanns år 1911 en
fast postanstalt på 1,681 invånare. Medeltalet av varje fast postanstalts
område utgjorde 132.6 3 kvadratkilometer. Då postanstalterna äro
spridda över hela landet, kan postverket sålunda sägas genom dessa stå
i nära beröring med de allra flesta platser i riket. Samtliga postanstalter
hållas å söckendagar tillgängliga för allmänheten, poststationer
minst 4 timmar och postkontor minst 5 V2 och högst 13 timmar, de
flesta mellan 7 och 8 timmar. Med den nuvarande ordningen äro de
platser, där de stämpelskatteskyldiga kunna erhålla stämplar, begränsade

Allmänhetens
tillgång till
stäm ylar.

Statens
kostnad för
stämpelförsäljningen.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

till ett ringa fåtal. Antalet särskilt antagna stämpelförsäljare uppgår
icke, enligt vad generalpoststyrelsen inhämtat, till 200. Det torde
således få anses uppenbart, att, därest postverket kommer att övertaga
befattningen med stämplarnas försäljning, avsevärda- fördelar skulle
ernås för den stämpelköpande allmänheten, som därigenom skulle erhålla
betydligt lättare tillgång till stämplarna än för närvarande är fallet.
Och dessa fördelar komma givetvis att framträda i allt större grad, ju
mera området för stämpolskatteformens användning, såsom torde kunna
förväntas, utvidgas, samt stämpeluppbörden till följd därav och av andra
orsaker ökas, varigenom allmänhetens behov av stämplar växer.

Redan nu är stämpeluppbörden högst betydande. För år 1910
uppgick statsverkets stämpeluppbörd till sammanlagt 17,089,690: 7 o
kronor, därav genom försäljningen av stämplar 16,558,450: 7 0 kronor
samt genom stämpling av aktiebrev, lottbrev och obligationer enligt 32
§ stämpelförordningen 531,240 kronor. Enligt vad styrelsen inhämtat
utgjorde motsvarande belopp för år 1911 19,335,280: 6 5, därav genom
försäljning av stämplar 18,875,978: 4 0 samt genom stämpling av aktiebrev
m. in. 459,302: 2 5 kronor. Stämpeluppbörden har sålunda stegrats
för år 1911 i förhållande till år 1910 med icke mindre än 2,245,589: 95
kronor.

Ehuruväl därför redan med nuvarande förhållanden ett ej ringa
arbete, som i en måhända nära framtid kan förväntas komma att än
ytterligare ökas, skulle påläggas postverket genom övertagandet av
stämpelförsäljningen och därmed förbundna göromål, tvekar generalpoststyrelsen
icke att för sin del tillstyrka en dylik åtgärd. Styrelsen anser
nämligen, att postverket, som ju är till att betjäna allmänheten,
bör i all den män, som det är verket möjligt utan åsidosättande av de
egentliga postala intressena, medverka till att åstadkomma en så bekväm
form som möjligt för allmänheten att erhålla de stämplar, som
av statsmakterna i beskattningsändamål påfordras. För den händelse
postverket ålägges bestju-et med stämpelförsäljningen, skall generalpoststyrelsen
naturlig!vis låta sig angeläget vara att söka ordna stämpelförsäljningsväsendet
så, att statsverkets utgifter kunna i största möjliga
grad nedbringas, och staten alltså i behållen inkomst av stämpelmedel
skall kunna utvinna ej obetydligt mera än för närvarande är
fallet.

Härmed är styrelsen inne på det andra syftemålet med den ifrågaställa
omläggningen eller begränsning av statens omkostnader för
stämpelförsäljningen. Den utredning, som generalpoststyrelsen nu går att
lämna rörande de omkostnader i detta avseende, vilka kunna tänkas

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

komma i fråga vid en av postverket ombesörjd försäljning, har verkställts
under förutsättning, att stämpelförsäljningen komnn-r att ordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad av generalpoststyrelsen här
nedan närmare angives vid detaljgranskningen av de olika lagparagraferna.

Utan tvivel torde det vara lämpligast ur alla synpunkter, att en
och samma myndighet får om hand alla hithörande ärenden, d. v. s.
såväl stämplarnas tillverkning som deras tillhandahållande, uppbörd och
redovisning.

Vad först beträffar stämpeltillverkningen kan densamma uppenbarligen
anförtros åt vare sig statskontoret eller geueralpoststyrelsen.
För undvikande av omgång och merarbete lärer det emellertid vara
mest praktiskt, att tillverkningen ombesörjes av general poststyrelsen,
därest styrelsen kommer att handhava stämpelförsäljningsväsendet i
övrigt. Genom kombination med frimärkstrycket, med vilket stämpeltrycket
äger naturligt samband, kunna måhända också statsverkets utgifter
för stämpeltillverkningen nedbringas. Att ingå på de närmare
detaljerna på denna frågas ordnande torde emellertid i detta sammanhang
icke vara erforderligt. Styrelsen har dock ansett sig böra i någon
mån beröra frågan om förenkling i stämpeltyperna i syfte att åstadkomma
besparing i statsverkets utgifter för stämplar. Således anser
styrelsen, att helarksstämplar böra åtminstone vid en blivande lönereglering
för häradshövdingarna borttagas. Såväl ur synpunkten att
genom inskränkning av antalet stämpeltyper nedbringa" anskaffningskostnaderna
som även för undvikande av ökade utgifter för kassaförvaringsrum,
expedition in. m. är denna fråga ej utan sin vikt och betydelse.
Några egentliga olägenheter för häradshövdingarna och rådstuvurätterna
att för vanliga rättegångs- och s. k. småprotokoll begagna
sig utav enkla beläggningsstämplar lärer icke kunna påvisas. Beträffande
helarksstämplarna får generalpoststyrelsen i övrigt hänvisa till vad
här nedan anföres vid 22 § i stämpelförordningen.

Generalpoststyrelsen hade ursprungligen tänkt sig att i detta
sammanhang mera utförligt ingå på frågan om frimärkens användande
i stället för statsstämplar. Men har styrelsen ur finansstatistisk synpunkt
och på de skäl i övrigt, som närmare utvecklas under 22 §,
funnit sig åtminstone icke nu böra framkomma med något förslag i
detta syfte.

De närmare bestyren med stämplarna anser styrelsen böra i postverkets
centralförvaltning inordnas så, att de åläggas kassaintendenten
i stället för, såsom jämväl varit ifrågasatt, frimärksintendenten. Genom

StämpeltUl verkningen.

Personal i
generalpoststyrelsen.

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

den omläggning av räkenskapsväsendet i postverket, som genomfördes
med ntgivandet av ett nytt medelsredovisningsreglemente från och med
den 1 november 1909, har nämligen kassaintendentens tjänstegöromål
minskats i ej oväsentlig grad, medan däremot frimärksintendentens göromål
i följd av poströrelsens utveckling allt mer ökats. Vissa omändringar
i avseende å personal och arbete å huvudkassakontoret hava av
nyss nämnd anledning vidtagits. Emellertid erbjuder sig nu osökt
tillfälle att på ett lämpligt sätt ordna kassaintendentens arbete genom
att ålägga honom, jämte de honom i sistnämnda egenskap tillkommande
göromål, arbetet med och ansvaret för stämpeldistribution från centralförvaltningen.
Frimärksintendenten åter, som, såsom nyss nämnts,
redan nu är mycket betungad med arbete, torde icke lämpligen kunna
åläggas jämväl stämpelgöromålen. Till närmare belysning av sistnämnda
intendents arbete hänvisas till ett uppgjort sammandrag för
utlämnade frankotecken, kvittenskuponger och sparmärken (bilaga A).

Rörande den övriga personal, som skulle erfordras i centralförvaltningen,
hava kommitterade framhållit lämpligheten utav, att tjänstepersonalen
å statskontorets stämpelkontor överflyttas, i den mån den därtill
kan finnas villig, till generalpoststyrelsen för att där fylla samma eller
motsvarande uppgifter som förut inom statskontoret. Härmed torde
närmast åsyftas de två å statskontorets stämpelkontor anställda kvinnliga
stämpelexpeditriser, vilkas avlöning är bestämd till 2,200 kronor
för vardera. För tillgodoseende av det sålunda uttalade önskemålet får
generalpoststvrelsen tillstyrka, att nämnda tva befattningshavare överflyttas
till tjänstgöring hos generalpoststyrelsen. Stämpelexpeditrisernas
arbete synes generalpoststyrelsen närmast böra jämställas med kvinnliga
postexpeditörers, vilka i Stockholm hava en begynnelselön av 1,500
kronor, samt slutlön av 2,100 kronor, jämte ortstillägg med 15 procent
av den fasta avlöningen, dock högst 225 kronor. Vid eventuell överflyttning
till postverket torde de kvinnliga stämpelexpeditriserna böra
sättas på ordinarie stat och tilldelas slutlön såsom postexpeditörer, eller
sålunda, med ortstillägget inberäknat, 2,325 kronor årligen för vardera.
De skulle sålunda erhålla något högre lön än i statskontoret, men däremot
skulle de få sin dagliga tjänstgöringstid, nu 6 timmar, förlängd,
i likhet med vad som gäller för postverkets tjänstemän, till 7 timmar
dagligen. Någon särskild vaktmästare för liandhavandet av stämpelgöromål
torde åtminstone tills vidare icke behöva anställas. För tillfällig
förstärkning, semestervikarier m. in. anses ett belopp av 2,800
kronor vara tillfyllest. Till utgifter för blanketter, omslagspapper, lack
m. m. kan beräknas omkring 2,700 kronor. Sammanlagda direkta utgifts -

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ökningen för centralförvaltningen behöver sålunda icke beräknas högre
än 10,150 kronor, eller ett belopp, som ej är oväsentligt lägre än stämpelkontorets
nuvarande kostnader.

Vad beträffar personalen å postanstalterna lärer icke vara möjligt
att nu bestämma det arbete, som komme att erfordras för stämpelgöromålens
fullgörande, samt ej heller vilken arbetsförstärkning å de
olika postanstalterna härför tidvis kan bliva behövlig. Detta är ju
givetvis beroende på omständigheterna. Stämpelbehovet kan ju uppenbarligen
under olika tidsperioder fluktuera högst väsentligt. Det skall
emellertid bliva generalpoststyrelsens strävan att genom ett klokt ordnande
av arbetet i dess helhet å postanstalterna söka i all den mån
det är möjligt tillse, att statsverket för stämpelförsäljningen icke får
vidkännas andra utgifter än som visa sig oundgängligen nödvändiga.

Beträffande frågan om det ökade utrymme, som genom stämpelförsäljningens
övertagande kommer att erfordras hos generalpoststyrelsen,
förefinnes ingen svårighet anordna behövligt dylikt utrymme. * De
omändringsarbeten, som för sådant ändamål erfordras, liksom även anskaffningen
av de för stämplarnas förvaring erforderliga skåp och andra
nödiga inventarier komma icke att medföra högre kostnader än omkring
ett par tusen kronor på en gång.

Några dylika utgifter för postanstalterna torde endast i undantagsfall
komma i fråga.

I avseende å revisionen av stämpelredovisningarna och de göromål
i övrigt, som hos styrelsen måste utföras för uppgörande av stämpelredogörelser,
bokföringen m. in., får generalpoststyrelsen framhålla,
att detta givetvis kommer att förorsaka ökat arbete, men hoppas generalpoststyrelsen
kunna ordna arbetet så, att någon avsevärd ökning i
kostnaderna för statsverket icke skall behöva ifrågakomma.

Såsom av det ovan anförda framgår, bliva stämpelomkostnaderna
för postverket av tvåfaldig natur, nämligen dels sådana, som kunna
exakt till siffran angivas, dels ock andra, som ej låta sig på förhand
närmare bestämmas. Till de förra höra tillverknings- och kontrollkostnader,
provision till stämpelförsäljande ämbets- och tjänstemän,
avlöningar till de tjänstemän i centralförvaltningen, som uteslutande
skulle sysselsättas med stämpelförsäljningsväsendet, utgifter för anskaffning
av blanketter och förvaringsrum, vissa kontroll- och distributionskostnader
o. s. v. Till det senare slaget av omkostnader höra ersättningen
till tjänstemän vid centralförvaltningens revisions- och räkenskapsavdelningar,
som skola utföra de med stämpelförsäljningsväsendet förenade
göromål i samband med det dem i den egentliga posttjänsten åliggande
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 19

Personal å
postanstaltema.

Kassaförvar
ing srum.

Revision.

Beräkning av
postverkets
kostnader för
stämpelförsäljningen.

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

arbete, samt framför allt till personalen å postanstalterna. Det ligger
i sakens natur, att man icke med någon större grad av tillförlitlighet
kan, åtminstone på förhand och innan någon erfarenhet i detta fall
vunnits, uppskatta de självkostnader, som verket får vidkännas i och
för sitt arbete med stämpeluppbörden, i annan mån än då direkt ökning
av arbetskrafterna måste för ändamålet äga rum. Det torde emellertid
vara givet, att postverket såsom ett affärsdrivande verk bör beredas
skälig gottgörelse för allt sitt arbete med stämpelförsäljningen. Åtminstone
till en början lärer icke annat återstå än att fastställa en approximativ
siffra, en klumpsumma, som bör tillgodoräknas postverket, i likhet
med vad som äger rum exempelvis i Tyskland, där postförvaltningen
för försäljningen av växelstämplar äger rätt tillgodoräkna sig
en provision efter 2 V* procent av inkomsten. I anslutning till vad
under ärendets handläggning påpekats lärer detta belopp böra fastställas
så, att postverket bliver fullt betäckt för sina kostnader. Under alla
förhållanden torde emellertid redan från början kunna fastslås, att,
därest stämpelförsäljningen ålägges posttjänstemännen i tjänsten utan
särskild ersättning, och således den till de nu särskilt antagna stämpelförsäljarna
utgående provisionen, som för år 1911 kan beräknas till
ett belopp överstigande 80,000 kronor, bortfaller, postverket skall kunna
åtaga sig stämpelförsäljningen för en ej obetydligt lägre kostnad för
staten än nu är fallet.

I detta sammanhang har generalpoststjo-elsen också velat särskilt
betona, vad även av kommitterade framhållits, att en genom postverket
bedriven stämpelförsäljning ju har den obestridliga fördelen framför en
försäljning genom provisionsberättigade försäljare, att densamma icke
torde komma att medföra ökade kostnader i samma proportion som
försäljningen tilltager i omfattning, och att därför statsverkets vinst av
postverkets övertagande av befattningen med stämpelväsendet kommer
att bliva allt större, ju mera stämpelväsendet utvecklas.

Den lämpligaste formen för bestämmandet av ersättningsbeloppet
till postverket för bestyret med stämpelförsäljningen anser generalpoststyrelsen
vara, att ersättningen beräknas till viss procent av försäljningssumman.
Från postverkets sida har under ärendets förberedande
behandling, men under delvis annan förutsättning, ifrågasatts 1.5 procent
å den av postverket ombesörjda stämpeluppbörden, i vilket fall postverket
med nämnda ersättning skulle godtgöra sig samtliga de med
stämpelförsäljningen förenade kostnader — icke utgifterna för stämpeltillverkning
— och försäljningsprovision m. m. Generalpoststyrelsen
anser emellertid försiktigheten bjuda, att åtminstone till en början och

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

innan tillförlitlig erfarenhet vunnits rörande omfattningen och beskaffenheten
av det nya arbete, som sålunda komme att av postverket övertagas,
procentsiffran något höjes. Statskontorets omkostnader år 1911
för stämpelförsäljningsväsendet i dess helhet framgår av efterföljande
sammanställning:

Stämpeluppbörd	Av stämpeluppbörden föranledda utgifter
Genom försäljning av stämplar..	18,875,978	40	För provisioner ...........................	253,954	59 j
Genom stämpling av aktiebrev,			» tillverkning av stämplar .........	104,267	8 2j
lottbrev och obligationer enligt			» distribuering genom statskontor
32 § stämpelförordningen .....	459,302	25	ret ....................................	2,500	—
			» arvode till riksbanken —......	1,250	-!
			» ersättning till d:o för distribue-
			ring av punschstämplar............	1,618	80
			» statistik.................................	2,000	—
			» tillsyn över efterlevnaden av för-
			ordningen om överlåtelsestämplar	4,500	-
			» kortstämplingen .....................	6,007	91,
			» postavgifter ...........................	7,955	01
			» statskontorets stämgelkontor_^	15,431	15i
Summa kronor	19,335,280 6 5	Summa kronor	399,485	28

Utgifterna utgjorde sålunda i runt tal 400,000 kronor, det vill
säga 2.12 procent av försäljningssumman, i runt tal 18,900,000 kronor.

Därest stämpelförsäljningsväsendet skulle övertagas av postverket,
torde statsverkets direkta utgifter härutinnan, beräknade efter 1911 års
förhållanden, komma att ställa sig ungefär sålunda:

För provisioner till tjänstemän för stämpelförsäljning

i tjänsten ..................................................................... kronor 174,000: —

» tillverkning av stämplar ......................................... » 104,300: —

» arvode till riksbanken ............................................. » 1,300: —

» statistik........................................................................... » 2,000: —

» tillsyn över efterlevnaden av förordningen om

överlåtelsestämplar..................................................... » 4,500: —

» kortstämplingen............................................... » 4,200: —

tillhopa kronor 290,300: —

eller i runt tal 290,000 kronor.

148

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Härtill komma postverkets utgifter för personal i generalpoststyrelsen,
vikariatsersättning, blanketter och övriga expenser samt distributions-
med flera kostnader, vilka kunna beräknas till sammanlagt

20.000 kronor. Den övriga ersättning, som bör tillkomma postverket,
särskilt för arbetet å postanstalterna, och vilken ersättning, enligt vad
ovan påpekats, nu ej kan närmare angivas, har generalpoststyrelsen
ansett sig böra uppskatta till omkring 30,000 kronor. Dessa sistnämnda
båda summor, tillhopa utgörande 50,000 kronor, motsvara ungefär 0.3
procent av stämpelförsäljuingssumman för år 1911.

För de direkta utgifterna, som kunna exakt angivas och för år
1911 finnas närmare specificerade i nyssintagna tabell, torde postverket
givetvis böra erhålla ersättning med det belopp, vartill de faktiskt komma
att uppgå.

Vad beträffar de övriga utgifterna, för år 1911 beräknade till

50.000 kronor, synas dessa däremot böra ersättas postverket med nämnda
procent av försäljningssumman.

Ersättningen till postverket skulle sålunda, efter 1911 års siffror
beräknad, komma att uppgå till 340,000 kronor eller till ett belopp
motsvarande ungefär 1.8 procent av försäljningssumman. Statsverkets
besparing skulle således, på sätt kommitterade jämväl uppgivit, komma
att uppgå till omkring 60,000 kronor, eller skillnaden mellan ovan angivna
belopp 400,000 och 340,000 kronor. Denna summa anser generalpoststyrelsen
i likhet med kommitterade tillräckligt betydande för att i och
för sig väl motivera en omläggning, som därjämte av andra, förut anförda
skäl finnes önskvärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får generalpoststyrelsen
i underdånighet hemställa, att såsom ersättning i ett för allt för postverkets
omhändertagande av stämpelförsäljningsväsendet och samtliga
därmed förenade utgifter enligt 31 § i förordningen angående stämpelavgiften
måtte till postverket utgå 1.8 procent av stämpelförsäljningssumman.

Generalpoststyrelsen övergår härefter att närmare redogöra för
styrelsens granskning av de hithörande författningarnas särskilda paragrafer.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

149

Förordning angående stämpelavgiften.

IV Art.

Om stämplarna och deras tillhandahållande.

22 §.

Bland de olika slagen av nu förefintliga stämplar intaga de så
kallade helarksstämplarna av flera anledningar en särställning. I jämförelse
med andra stämplar äro de synnerligen skrymmande. För deras
lörvaring tarvas följaktligen särskilda anordningar. Då felskrivna ark
få utbytas, förorsakas ock härigenom vederbörande statsmyndigheter
extra besvär. Särskilt med hänsyn till de utrymmen, som erfordras för
dessa stämplars förvaring, hyser generalpoststyrelsen betänkligheter mot,
att desamma skulle finnas i vederbörande postanstalters förråd, där de
också . lättare vore utsatta för att skadas genom damm och dylikt.
Säkerligen skulle endast för dessa stämplars räkning i åtskilliga fall
komma att visa sig behov av utvidgningar av postanstalternas kassaförvaringsrum.
Statsverkets kostnader för enbart papperet till dessa
stämplar uppgå årligen till omkring 30,000 kronor, vartill kan läggas
det årsarvode av 1,250 kronor, som riksbankens sedeltryckeri uppbär
av statskontoret för vård av dylikt papper. De årliga kontroll- och
transportkostnader, som förorsakas av dessa stämplar, stiga även till
avsevärda belopp. På grund härav anser generalpoststyrelsen, att detta
slag av stämplar om möjligt borde försvinna. Men då givetvis rättigheten
att erhålla dessa stämplar för vederbörande innebär en ekonomisk
fördel, motsvarande pappersvärdet, torde måhända anses, att frågan om
stämplarnas indragning icke lämpligen bör upptagas till prövning annat
än i samband med en lönereglering. I alla händelser synes denna fråga
icke nu samtidigt med stämpelväsendets omläggning kunna vinna sin
lösning i angivna riktning. Vid sådant förhållande, och, intill dess dessa
stämplar må bliva borttagna, har generalpoststyrelsen, för undvikande
i största möjliga mån av olägenheterna med densamma, tänkt sig att
lämpligaste sättet för tillhandahållande av stämplar åt de tjänstemän,
som påfordra utbekommandet av helarksstämplar, vore, att dessa tjänstemän
insände samtliga sina stämpelrekvisitioner direkt till generalpoststyrelsen
och icke till vederbörande postanstalt. För tjänstemannen

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

innebure detta förfaringssätt allenast den skillnad mot det nuvarande,
att rekvisitionen ställdes till generalpoststyrelsen och icke till statskontoret.

Uti 22 § bär i överensstämmelse med kommitterades den 15 december
1910 avgivna förslag till förordning angående stämpelavgiften
föreskrivits en ny typ av stämplar, s. k. bank- och växelstämplar, vilka
skola tillhandahållas i 26 olika valörer. Godkännes detta förslag, kommer
hela antalet stämpelvalörer att uppgå till icke mindre än 154.
Åtskilliga betänkligheter hava tid efter annan uttalats mot införandet av
nya stämpeltyper. Sålunda har Riksdagen i sin skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t den 8 mars 1907 angående sättet för verkställande av
stämpelbeläggning av stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå ansett
sig böra beträffande en framkastad tanke att för vissa handlingar
inrätta särskilda slag av stämplar betona, att en dylik åtgärd kan för
den allmänhet, som skall använda dessa stämplar, medföra ovisshet och
föranleda misstag. Uti sitt med anledning av denna skrivelse avgivna
utlåtande av den 31 december 1908 har statskontoret erinrat därom,
att specialiseringen av stämpeltyper i utlandet användes i allmänhet
ganska sparsamt och snarare i avtagande än i tilltagande grad, samt
att i flera länder endast finnes ett slag av beläggningsstämplar. Om
det får anses otvivelaktigt, att förekomsten av flera olika slag av beläggningsstämplar
för allmänheten medför praktiska olägenheter, såsom fara
för förväxling, så givas, enligt generalpoststyrelsens förmenande, även
andra skäl, som tala däremot, nämligen ökade kostnader för statsverket
i avseende å såväl stämplarnas tillverkning som förvaring. Särskilt i
sistnämnda hänseende får generalpoststyrelsen i underdånighet framhålla,
att en utökning av det redan nu avsevärda antalet olika slag av
stämplar givetvis skulle komma att medföra ökade kostnader för beredande
i vissa fall av tillräckliga och betryggande förvaringsrum åt vederbörande
posttjänstemäns stämpelförråd liksom även ökat arbete vid stämplarnas
handhavande och vid stämpelförrådets inventering.

Härtill kommer att med mängden av olika stämplar ökas även
svårigheten för dem, som ombesörja stämpelförsäljningen, att undvika
misstag vid utlämnandet av stämplar och därav härflytande förluster.

Om emellertid ur finansstatistisk synpunkt anses önskvärt, att
den föreslagna nya stämpeltypen införes, har generalpoststyrelsen ansett
sig icke böra framställa något yrkande i motsatt riktning.

25 §.

Under förutsättning att, såsom närmare utvecklas under 28 och 29
§§, skyldighet stadgas för vederbörande ämbets- och tjänsteman att

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

stämpelbelägga till honom ingivna handlingar, synes andra stycket av
25 § kunna uteslutas.

26 §.

Jämlikt den av kommitterade föreslagna lydelsen av 26 § skulle
stämplar av alla de i stämpelförordningen omförmälda slag och valörer
tillhandahållas allmänheten dels å samtliga postkontor dels ock å de
poststationer, där sådant finnes erforderligt.

För att bereda allmänheten så lätt tillgång som möjligt till erhållande
av stämplar har generalpoststyrelsen ansett sig höra ifrågasätta
en utvidgning av paragrafen, innefattande skyldighet för postverket
att tillhandahålla allmänheten stämplar å samtliga icke blott postkontor
utan även poststationer i riket. Den sålunda föreslagna utvidgningen
har generalpoststyrelsen funnit böra kunna genomföras, utan
att bliva för verket allt för betungande, med hänsyn till stadgandet i
32 §, enligt vilket åt generalpoststj^relsen inrymts befogenhet att utfärda
närmare bestämmelser angående stämplarnas tillhandahållande.
En dylik befogenhet torde också givetvis vara nödvändig för att styrelsen
må kunna ordna stämpelförsäljningen med tillbörligt aktgivande
på såväl allmänhetens berättigade krav å tillgång till stämplar som även
statens intresse att icke för stämpelförsäljningen behöva vidkännas större
utgifter, än som av förhållandena påkallas.

Om således allmänheten skulle tillförsäkras rätt att å varje postanstalt
kunna erhålla stämplar till alla olika valörer, så lärer dock å
andra sidan allmänhetens behov av stämplar icke vara så trängande,
att detsamma icke kan tillgodoses därmed, att stämplar i vissa fall
erhållas först efter rekvisition. Därest rekvisition och expedition av
stämplar sker med omgående post, blir den tidsförlust, som härigenom
skulle uppstå för allmänheten, av oväsentlig betydelse i jämförelse med
förmånen att kunna erhålla stämplar till varje valör å närmaste postanstalt.

Å samtliga postkontor och de poststationer, där erfarenheten komme
att visa, att sådant vore erforderligt, skulle finnas så fullständiga stämpelförråd,
som motsvarade behovet. Då antalet olika slag och valörer
av stämplar är ganska avsevärt och framdeles kan förväntas bliva ännu
större, är det av utrymmesskäl av vikt, att postanstalternas stämpelförråd
icke bliver större än nödvändigt är, d. v. s. begränsas till att
icke innehålla andra stämplar än sådana som, efter vad erfarenheten
kan visa, röner en allmännare efterfrågan, och detta särskilt med hän -

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

syn därtill att allmänheten skulle äga rätt att efter rekvisition erhålla
jämväl alla övriga slag av stämplar. Av generalpoststyrelsen verkställd
utredning (Bil. 3) rörande åtgången av olika stämpelvalörer under
år 1911 framgår, att åtgången särskilt av vissa högre valörer är
mycket ringa.

Å alla postkontor synes utan olägenhet böra kunna vidtagas den
anordning, att stämpelförsäljning äger rum allenast viss tid på dagen
av en särskild tjänsteman. Därest en dylik anordning emellertid skulle
visa sig icke vara tillräcklig för att på ett fullt tillfredsställande sätt
kunna fylla allmänhetens krav att erhålla stämplar, kan ju generalpoststyrelsen
efter prövning i varje särskilt fäll gå i författning om den
utsträckning i avseende å tiden för stämplars tillhandahållande, som av
omständigheterna påkallas. Därjämte är ju generalpoststyrelsen i tillfälle
att kunna, i fall så skulle anses erforderligt, gå i författning därom,
att jämväl någon eller några av de andra tjänstemännen å postkontoret
tilldelades förråd av exempelvis sådana stämpelvalörer, varav allmänheten
visar sig särskilt vara i behov.

Under alla förhållanden måste givetvis postverket reservera sig
mot att allmänheten skulle äga rätt att å postanstalt omedelbart erhålla
obegränsat antal stämplar av varje olika valör. Vid större stämpelinköp,
särskilt av de högre valörerna, bör givetvis allmänheten utan olägenhet
kunna inlämna sina rekvisitioner åtminstone några dagar i förväg.

Att stämpelförsäljningen ordnas i enlighet med vad sålunda i stora
drag angivits är av ej ringa betydelse från kontroll- och inventeringssynpunkt
samt i avseende å kassaförvaringsrum, eller med andra ord
för att i största möjliga mån begränsa statsverkets utgifter för stämpelförsäljningen.

För sin del håller generalpoststyrelsen före, att allmänhetens
intressen i avseende å tillgång av stämplar skulle bliva tillgodosedda på
ett synnerligen tillfredsställande sätt, därest stämpelförsäljningen bleve
ordnad så som nu föreslagits.

Med stöd av vad sålunda anförts får generalpoststyrelsen föreslå
följande ändrade lydelse av 26 §:

»Generalpoststyrelsen skall å samtliga postanstalter tillhandahålla
allmänheten stämplar av de särskilda slag, som enligt denna författning
skola vara att tillgå.

Ett exemplar -

Huru — — —

varje postanstalt.
--- 33 §§».

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

153

27 §.

Uti det av kommitterade den 15 december 1910 avgivna förslag
till förordning angående stämpelavgiften förordades sådan lydelse av
27 §, att all stämpelbeläggning av aktiebrev, lottbrev och obligationer
skulle ske genom statskontorets försorg medelst stämpling av blanketterna,
samt att statskontoret skulle fastställa det belopp, med vilket stämpel
skulle utgöras. Enligt det nu föreliggande förslaget till lydelse av
samma § har densamma återfått det innehåll, den har i motsvarande
§ av gällande stämpelförordning (32 §) allenast med den ändring, att
»statskontoret» ersatts med »generalpoststyrelsen». Stämplingen genom
vederbörande myndighets försorg skulle sålunda fortfarande ske allenast
på ansökan. Såsom skäl för frångåendet av 1910 års redaktion hava
kommitterade anfört att något åläggande för generalpoststyrelsen att
fastställa stämpelbeloppet icke kunde ifrågakomma. Ur kontrollsynpunkt
torde det emellertid få anses lämpligt, att det i 1910 års betänkande
föreslagna obligatoriska stämpelförfarandet genom vederbörande myndighets
försorg bliver gällande lag. Beträffande sättet för fastställande
av stämpelbeloppet kan denna fråga tänkas ordnad på olika sätt,
såsom att sökanden själv på eget ansvar får uppgiva det belopp, varmed
stämpeln skall utgöras, eller att sökanden hos generalpoststyrelsen företer
av statskontoret utfärdat intyg om stämpelbeloppet, eller ock att generalpoststyrelsen
själv fastställer detta belopp. Vad den förstnämnda utvägen
angår, synes det mindre tilltalande, att allmänheten ålägges för ifrågavarande
stämpling hänvända sig till en statsmyndighet, och att denna
myndighet skall verkställa stämplingen utan prövning, om det av sökanden
uppgivna stämpelbeloppet är i överensstämmelse med gällande författningar.
Beträffande den andra utvägen synes densamma innebära en omgång
och för allmänheten medföra onödigt besvär. Därest det anses, att
generalpoststyrelsen i detta fall bör inträda i samma funktion som statskontoret
enligt kommitterades förslag år 1910, har generalpoststyrelsen
funnit sig icke böra å sin sida framställa någon erinran mot att åtaga
sig det jämförelsevis obetydliga bestyret med stämpelbeloppets fastställande,
då hela proceduren härigenom otvivelaktigt skulle bliva enklare.
27 § skulle således eventuellt erhålla följande lydelse:

»Då aktiebrev, lottbrev eller obligationer enligt 8 § skola förses
med stämpel, skall detta äga rum sålunda, att stämpling av blanketterna
till aktiebreven, lottbreven eller obligationerna sker genom generalpoststyrelsens
försorg. Den som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäler
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 höft. (Nr 165—167.) 20

154 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

sig därom skriftligen hos generalpoststyrelsen med bifogande av blanketterna
samt tvefald uppgift å dessas valör och antalet av varje valör.
Generalpoststyrelsen fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel
enligt bestämmelserna i denna förordning skall utgöras, och låter, sedan
det erforderliga stämpelbeloppet blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om stämpelbeloppet
fullföljes i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av generalpoststyrelsens
beslut i allmänhet.»

28 och 29 §§.

Kommitterade hava, på tal om försäljningen av dubbla beläggningsstämplar,
yttrat att härför icke torde kunna uttänkas någon för allmänheten
mera bekväm form äri den nu gällande, som giver den stämpelskatteskyldige
tillfälle att av den tjänsteman, som har att mottaga den stämpelpliktiga
handlingen, inköpa behövliga stämplar och samtidigt erhålla
upplysning om stämpelbeloppet. I detta uttalande får generalpoststyrelsen
till fullo instämma.

Om nu ock domhavandena i regel äro stämpelförsäljare, är likväl
försäljningsbestyret för dem icke någon med tjänsten förenad skyldighet
utan ''beroende på vars och ens fria val. Anledningen härtill torde vara
att söka i den stämpelförsäljaren nu åliggande skyldigheten att för sin
uppbörd ställa behörigen godkänd borgen eller ock nedsätta vissa slag
av värdehandlingar. Så länge detta villkor för befogenhet att sälja
stämplar kvarstår, torde svårligen vederbörande kunna åläggas att mot
sin vilja försälja stämplar. Då det emellertid från allmänhetens synpunkt
är av vikt, att stämpelförsäljningsplikt föreligger för nu ifrågavarande
kategori av tjänstemän, har generalpoststyrelsen ansett sig böra ifrågasätta,
huruvida icke i detta sammanhang lämpligen borde tagas under
övervägande att, jämte borttagandet av fordran på uppbördssäkerhetens
ställande, ålägga dessa tjänstemän utöva stämpelförsäljning. Vad beträlfar
postverkets tjänstemän, av vilka ett stort antal omhänderhava
kontanta medel till högst betydliga belopp, behöva desamma numera
icke ställa någon säkerhet för sin uppbörd. Sådan säkerhet har tidigare
avfordrats dem, men 1901 års kommitté för utarbetande av förslag till
nya stater för post- och telegrafverken föreslog upphävandet av då gällande
föreskrifter rörande skyldigheten för posttjänstemän att ställa uppbördssäkerhet.
Såsom skäl härför anfördes, bland annat, att denna skyldighet,
därest tjänstemannen icke hade egna medel att direkt iör ändamålet
tillgå, i de flesta fall för honom medförde ekonomiska uppoffringar eller

155

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 165.

ställde honom i obligation till de personer, som för honom tecknade uppbördsborgen;
att i de jämförelsevis få fall, där uppbördsbrist förekommit,
densamma ofta blivit täckt av den skyldiges egna eller enskilt anskaffade
medel, utan att uppbördssäkerhet behövt anlitas, i följd varav denna,
med avseende å dess ändamål att skydda postverket mot ekonomisk förlast,
icke dittills haft någon stor betydelse; samt att posttjänstemän i
vissa fall vore pliktiga att mottaga förordnande å befattning, för vilken
skyldighet att ställa uppbördssäkerhet vore stadgad. Kommittén hänvisade
även till tyska riket, där den vissa tjänstemän tillförene åliggande skyldigheten
att ställa uppbördssäkerhet blivit borttagen. På tillstyrkan av
generalpoststyrelsen förklarade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev
den 6 juni 1902, att befintliga föreskrifter rörande skyldighet för vissa
posttjänstemän att ställa uppbördssäkerhet skulle upphöra att gälla från
och med 1903. I sammanhang härmed tillåter sig generalpoststyrelsen
erinra om Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående upphörande
av skyldighet för vissa tjänstemän vid landsstaten att ställa uppbördssäkerhet
den 4 december 1908. Därest stämpelförsäljnings väsendet
kommer att överlåtas på postverket, torde högst avsevärda stämpelbelopp
komma att handhavas av postmästare och andra posttjänstemän.
Något åläggande för dessa tjänstemän att ställa säkerhet för stämpelmedlen
torde givetvis ej ifrågakomma. Och ännu mindre lärer sådant
åläggande kunna tänkas beträffande de övriga postfunktionärer d. v. s.
poststationsföreståndarna, som skulle komma att i sin tjänstutövning
omhänderhava stämpelförsäljning.

Därest skyldigheten för stämpelförsäljare enligt 29 § att ställa
uppbördsborgen borttoges, måste staten å andra sidan fastställa de
skärpta kontrollföreskrifter, som må kunna anses erforderliga för att
trygga staten från förlust i avseende å de till betydande belopp uppgående
stämpelmedlen. Enligt generalpoststyrelsens förmenande skulle
lämpligen kunna ordnas så, att tjänstemännen erhölle ett bestämt kvartalsförskott
av stämplar. Dessa förskott torde visserligen i en del fall
komma att uppgå till jämförelsevis stora summor, men dock icke till så
avsevärda belopp, att de må böra hindra reformens genomförande.
Generalpoststyrelsen hade tänkt sig, att vederbörande tjänsteman skulle
hos styrelsen avgiva förslag å förskottets storlek, och att generalpoststyrelsen
skulle äga rättighet att efter för handen varande omständigheter
meddela de beslut i fråga om förskottens storlek, som kunde finnas
erforderliga. Stämpelförsäljaren hade sedan att successivt leverera inflytande
stämpelmedel. Kommitterade hava i 39 § mom. 1 föreslagit, att
leverans skulle äga rum kvartalsvis. Ehuruväl med hänsyn till de järn -

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förelsevis störa summor, som det här är fråga om, skulle kunna ifrågasättas
huruvida icke, om borgen borttoges, den ordinarie leveransterminen
borde bestämmas till månad i stället för kvartal, har generalpoststyrelsen
i betraktande av det merarbete, som därigenom onekligen skulle påläggas
ifrågavarande tjänstemän, ansett sig icke böra göra någon direkt framställning
i sådant syfte. Tjänstemannen skulle äga att i mån av behov
på rekvisition utfå nya stämplar, därvid generalpoststyrelsen hade att
övervaka, att till honom icke utlämnades stämplar till högre värde, än
som motsvarade sammanlagda beloppet av förskottet och inlevererade
kontanta medel. Enligt den av kommitterade föreslagna lydelsen av
40 §, skulle inventering av tjänstemännens stämpelförråd verkställas sista
söckendagen av året. Vid genomförande av förskottssystemet bör inventering
äga rum vid varje leveransperiods slut för utrönande av behållningen
utav osålda stämplar. Vidare bör såväl Eders Kungl. Maj:ts
vederbörande befallningshavande som generalpoststyrelsen äga befogenhet
att när som helst, då förhållandena anses böra därtill föranleda,
genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställa inventering
och påfordra redovisning av stämpelförsäljare. I fråga om kontroll- och
redovisningsföreskrifterna får generalpoststyrelsen tillfälle vidare återkomma
vid styrelsens yttrande rörande 39 och 40 §§.

Den risk uppbördsborgens borttagande, med iakttagande av dessa
bestämmelser, kunde medföra för postverket, som ju skulle bära ansvaret
för stämpelmedlefis behöriga inflytande, synes generalpoststyrelsen icke
vara synnerligen stor. Styrelsen föreställer sig, att borgens borttagande
skall lika litet i detta fall, som då det gällde den egentliga postuppbörden,
komma att för verket medföra några förluster av betydenhet.

Med stöd av det anförda hyser generalpoststyrelsen den åsikten,
att det ur alla synpunkter vore önskvärt, att de tjänstemän, vilka hava
att å tjänstens vägnar mottaga handling, som skall vid företeendet inför
offentlig myndighet förses med stämpel, befriades från skyldighet att
ställa uppbördssäkerhet men samtidigt ålades att tillhandahålla allmänheten
stämplar. Ej heller torde förefinnas någon anledning att beträffande
annan tjänsteman, som har att å tjänstens vägnar stämpelbelägga
utgående expeditioner, bibehålla kravet å uppbördssäkerhets ställande.

I fråga om sättet för stämpelförsäljningens ordnande, då ordinarie
tjänsteinnehavare åtnjuter ledighet, skulle detta, enligt generalpoststyrelsens
förmenande, lämpligen kunna ske i enahanda ordning som nu
tillämpas, då posttjänsteman, vilken mottagit förskott av frankotecken,
är tjänstledig. Härom stadgas i reglementet angående medelsredovisningen
vid postkontoren, att då tjänsteman har att i anledning av ledighet

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

överlämna förskottet till annan, skall denne till den ledige avgiva skriftligt
erkännande om övertagande av ansvaret för förskottet, samt att, då
ledigheten upphör, erkännandet skall återställas. Ett motsvarande stadgande
skulle därför eventuellt införas i 28 § i stället för det föreslagna
andra stycket.

Samma §:s tredje stycke torde också, därest den nu berörda omändringen
komme till stånd, böra helt utgå. Aven om den i nämnda stycke
generalpoststyrelsen ålagda skyldighet att i vissa fall under pågående
ting anordna stämpelförsäljning för allmänheten å tingsstället eller i
dess närhet icke i verkligheten skulle komma att förorsaka postverket
alltför stora vare sig olägenheter eller kostnader, kan det givetvis från
postverkets synpunkt icke vara annat än önskvärt, att behovet av detta
stadgande bortfaller.

Under förutsättning av uppbördsborgens borttagande för stämpelförsäljare
med den i 29 § gjorda definiering samt obligatorisk skyldighet
för vederbörande tjänstemän att vara stämpelförsäljare torde 28 och 29 §§
böra erhålla följande förändrade innehåll.

28 §.

Åmbets- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar mottaga
handling, som enligt II art. skall vid företeendet inför offentlig
myndighet förses med stämpel, är förpliktad att å det ställe, där handlingen
skall mottagas, försälja till densamma erforderliga stämplar, och
skola stämplarna hos honom köpas och stämpelbeläggningen av honom
verkställas.

29 §.

Stämpelförsäljare, varmed i denna författning förstås såväl ämbetseller
tjänsteman, som jämlikt 28 § utövar stämpelförsäljning, som ock
ämbets- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar stämpelbelägga
utgående expeditioner, äger på anmälan hos generalpoststyrelsen mot
kvitto utfå förskott av stämplar till erforderligt belopp, som efter hans
förslag bestämmes av generalpoststyrelsen.

Då ordinarie tjänsteinnehavare undfår ledighet, skall han till den,
vilken under ledigheten förordnats att helt eller delvis bestrida ämbetet
eller tjänsten, överlämna förskottet, därvid den tillförordnade skall till
den ordinarie tjänsteinnehavaren avgiva skriftligt erkännande om förskottets
övertagande och ansvaret därför. Erkännandet, varav en avskrift

158

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 165.

skall genom den tillförordnades försorg insändas till generalpoststyrelsen,
skall återställas, då ledigheten upphör.»

För den händelse emellertid den av generalpoststyrelsen framkastade
frågan om borttagande av skyldighet för stämpelförsäljare att ställa
uppbördssäkerhet anses icke åtminstone för närvarande böra bringas
till slutligt avgörande, torde, i anslutning till vad generalpoststyrelsen
anfört under 26 § i fråga om det närmare ordnandet av stämpelförsäljningen
genom postverket, böra vidtagas den ändring i 29 §, att orden
»å den postanstalt, som styrelsen efter hans förslag bestämmer» utgå.
Det vore nämligen avsett, att stämpelförsäljare skulle hava sina mellanhavanden
i avseende å stämplar direkt med centralförvaltningen. En
dylik anordning lärer ur alla synpunkter få anses vara den lämpligaste.

30 §.

Enär säkerligen understundom fall inträffa, då tvekan kan råda, huruvida
framställd begäran om utbyte av stämplar bör bifallas eller ej,
och man ej gärna kan fordra, att postanstaltsföreståndare, särskild föreståndare
för poststation, alltid skall vara*i besittning av tillräcklig sakkunskap
att kunna rätt bedöma, om förutsättningar för utbyte förefinnas,
torde han böra tillerkännas rätt att hänskjuta tveksamma fall till generalpoststyrelsens
beprövande.

Vad beträffar de stämpelförsäljare, som erhålla sina stämplar direkt
från generalpoststyrelsen, lära dessa försäljare även böra ifråga om utbyte
av stämplar vända sig till generalpoststyrelsen.

Några detaljerade bestämmelser om, huru stämpelutbyte bör ske,
synas icke behöva intagas i författningen, utan torde sådana kunna lämpligen
utfärdas av generalpoststyrelsen i likhet med vad i 32 § är föreslaget
i fråga om de närmare bestämmelserna angående stämplarnas tillhandahållande.
Och detta torde också ur kontrollsynpunkt få anses
nödvändigt.

Då, enligt vad ovan av generalpoststyrelsen föreslagits, stämplar
skulle tillhandahållas såväl av generalpoststyrelsen som genom postanstalterna,
får generalpoststyrelsen hemställa, att 30 § måtte erhålla denna
lydelse:

»Har genom — — — är ostympat, hos generalpoststyrelsen eller
å postanstalt utbytes mot--— icke erhållits.»

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

159

31 §.

Generalpoststyrelsen får i underdånighet tillstyrka den avfattning
av denna paragraf, som av kommitterade föreslagits. Emellertid föranlåtes
styrelsen att något närmare beröra frågan huru postverkets omkostnader
för stämpelförsäljningen böra bokföras. Kommitterade hava
förklarat sig anse, att genomförandet av kommitterades förslag borde
föranleda, att det å ordinarie stat under riksstatens sjunde huvudtitel
uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader indroges. Antagligen
hava härvid kommitterade tänkt sig, att dessa utgifter i stället skulle
upptagas i postverkets stat för driftkostnader, och att postverket för
desamma skulle gottgöra sig av stämpelmedel. Generalpoststyrelsen
föreställer sig dock, att det riktiga ur finansstatistisk synpunkt är,
att alla de med stämpelväsendet förenade kostnader avföras under
sjunde huvudtiteln å nämnda anslag, som fortfarande bör bibehållas.
Och detta torde vara så mycket mera nödvändigt, som
stämpelmedlen äro skattemedel och redovisas under en annan
huvudtitel än postmedlen. De väsentligaste utgifterna för stämpelväsendet,
såsom kostnaderna för stämplarnas tillverkning och
försäljningsprovision, i den mån sådan fortfarande skall utgå, ävensom
vissa uppbörds- och kontrollkostnader, kunna ju alltid till siffran fullt
exakt angivas. Annorlunda kan förhållandet anses vara i fråga om de
kostnader, som drabba postverket i följd av dess best}7r med stämplarnas
distribuering och försäljning å postanstalterna. Jämväl för dessa
kostnader bör emellertid postverket erhålla skälig gottgörelse från nämnda
anslag, då ju postverket, liksom statens övriga affärsdrivande verk, enligt
statsmakternas beslut skall framvisa det finansiella resultatet av sin
egentliga verksamhet.

32 §.

I anslutning till vad generalpoststyrelsen anfört vid 26 och 30 §§
får generalpoststyrelsen hemställa, att 32 § måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

»Generalpoststyrelsen äger utfärda närmare bestämmelser om stämplars
tillhandahållande och utbyte.»

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

V Art.

Om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande.

33 §.

Föreskrifter i fråga om rätt för tjänsteman att utan kontant betalning
erhålla stämplar finnas meddelade i 29 §. Till följd härav, och
då tjänsteman naturligen bör äga samma rätt som varje annan person
att kontant inköpa stämplar, kan andra stycket i föreliggande § utgå.

34 §.

Vid bifall till den under 28 och 29 §§ ifrågaställda förpliktelsen
för vissa tjänstemän att vara stämpelförsäljare synas ur 34 § andra
stycket kunna uteslutas orden: »eller, där ämbets- eller tjänstemannen
ej är stämpelförsäljare, nämnda stämpelbelopp».

VI Art.

Om uppbörd och redovisning.

39 §.

Därest, såsom generalpoststyrelsen vid behandlingen av 29 § tänkt
sig, stämpelförsäljare skulle från generalpoststyrelsen erhålla stämplar i
förskott inom ett visst belopp, som efter stämpelförsäljarens börande
skulle fastställas av generalpoststyrelsen, torde orden »som i räkning
mottagit stämplar» lämpligen böra utbytas mot »som i förskott mottagit
stämplar».

Om vidare stämpelförsäljarna skulle erhålla erforderliga stämplar
direkt från generalpoststyrelsen, torde vara lämpligast, att de också dit
inleverera de under kvartalet influtna stämpelmedlen. För sådant fall
böra i paragrafens såväl första som sista stycke orden »vederbörande
postanstalt» utbytas mot ordet »generalpoststyrelsen», och av samma
anledning sista punkten i paragrafen helt och hållet utgå. Paragrafen
skulle sålunda få följande ändrade lydelse:

»Stämpelförsäljare, som i förskott mottagit stämplar, åligger att
inom åtta dagar efter varje kvartals slut till generalpoststyrelsen inleverera
under kvartalet influtna stämpelmedel. Stämpelmedel, som leve -

161

Kungl. Maj:(s Nåd. Proposition Nr 165.

reras, åtföljas av reversal i två exemplar, av vilka det ena kvitterat
återställes till stämpelförsäljaren.

Sådana reversal skola ock avlämnas av den, som, vid inköp av
stämplar mot kontant betalning, önskar erhålla kvitto å de inbetalda
medlen.

Stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning
för dubbel beläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed
stämpelbelagts, åligger att, så snart lämpligen ske kan och minst en
gång i månaden, till generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda må
hava influtit, med bifogande därvid av den i samma paragraf omförmälda
talong, som motsvarar de utfärdade kvittona.»

40 §.

För den händelse stämpelförsäljarna icke skulle behöva ställa
säkerhet för det förskott av stämplar, som tilldelats dem, torde, på sätt
förut antytts, vara nödvändigt, att influtna stämpelmedel redovisas
månadsvis eller kvartalsvis, och att intyg avgivas över behållningen av
stämplar vid varje månads eller kvartals utgång. Paragrafen i korund tterades
förslag innehåller allenast föreskrift om dylikt intyg beträffande
sista kvartalet av året. Skulle kvartalsredovisning anses tillräcklig, lärer
för årets tre första kvartal ej vara nödvändigt, att inventering verkställes
genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg, utan
torde behållningen kunna styrkas av två ojäviga vittnen. I 40 § bör
sålunda före kommitterades förslag intagas ett nytt stycke härom.

De inventeringar, som enligt paragrafen den sista söckendagen
varje år skola ske hos stämpelförsäljarna, anser generalpoststyrelsen
böra äga rum genom vederbörande, Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
försorg, utan att generalpoststyrelsen därom behöver göra
framställning. Orden »på framställning av generalpoststyrelsen» synas
därför kunna utgå. Generalpoststyrelsen skulle i sådant fall givetvis
lämna vederbörande, Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande erforderliga
uppgifter i avseende å stämpelförsäljare.

Orden »honom avfordras» i sista momentet av paragrafen finner
generalpoststyrelsen, med tanke på inventering i anledning av en stämpelförsäljares
frånfälle, lämpligen böra utbytas mot ordet »avgivas».

Under den ovan angivna förutsättningen angående borttagandet
av stämpelförsäljarnas uppbördssäkerhet skulle paragrafen med erforderliga
redaktionella ändringar böra erhålla ungefär följande lydelse:

»Stämpelförsäljare, som i förskott mottagit stämplar, är skyldig
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165 -167.) 21

162

Kungl. ifaj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

att senast inom åtta dagar efter utgången av vart och ett av årets tre
forsta kalenderkvartal till generalpoststyrelsen insända en av två ojäviga
personer styrkt förteckning över behållningen av stämplar vid näst föregående
kvartals utgång.

Varje år å sista söckendagen skall genom Kungl. Maj:ts befallningshavaudes
försorg hos stämpelförsäljare, som erhållit stämplar i förskott,
inventering anställas till utrönande, huru mycket av mottagna
stämplar är osålt; och skola instrument över sistnämnda hos försäljningsmännen
hållna inventeringar av Kungl. Maj:ts befallningshavande inom
den 15 januari insändas till generalpoststyrelsen.

I förteckning eller inventeringsinstrument må hos domare på landet
såsom osålda upptagas stämplur, som blivit använda till sådana, något
årets ting tillhörande expeditioner, vilka vid förteckningens upprättande
eller inventeringstillfället, enligt intyg av vederbörande vittnen, inventeringsförrättare,
kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta.

Jämväl å annan tid må, när omständigheterna därtill föranleda,
inventering genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg hos stämpelförsäljare
kunna äga rum, och skall då tillika redovisning avgivas
för vad av mottagna stämplar icke finnes i behåll.»

41 §.

De i paragrafen förekommande orden »i räkning» utbytas mot
»i förskott» samt orden »vederbörande postanstalt» mot »generalpoststyrelsen».

Förslag till ändrad lydelse av 6 kap. av förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Kommitterade hava ifrågasatt, att försäljningen av överlåtelsestämplar
i vissa fall, exempelvis i Stockholm, skulle anförtros åt enskilda
personer, och i sådant avseende föreslagit, att uti 18 § i förevarande förordning
skulle stadgas, att stämplar tillhandahölles »å andra ställen, där
sådant kan finnas erforderligt». De personer, som kommitterade särskilt
synas hava åsyftat såsom dylika försäljningsmän, vore stadsmäklare
och sekreterare vid börsen härstädes. Några tungt vägande skäl för
att endast i detta speciella undantagsfall anordna stämpelförsäljuing
genom enskilda försäljningsmän torde icke finnas. Härtill kommer, att
enligt kommitterades förslag till ändrad lydelse av 6 kap. i förevarande

163

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

förordning nu gällande bestämmelser om provision skulle utgå, vadan
det torde bliva nödvändigt att på annat sätt bereda dessa försäljningsmän
ersättning för det med försäljningen förenade besvär.

Därest stämplar kunna erhållas från samtliga post anstalter, torde
något verkligt behov av ytterligare försäljningsställen icke förefiunas,
och de av kommitterade angivna personer äro ju oförhindrade att på
detta sätt skaffa sig erforderliga stämplar.

I anslutning till vad generalpoststyrelsen här ovan vid 26 och
32 §§ i stämpelförordningen anfört beträffande stämplars tillhandahållande,
torde jämväl i 18 § av nu förevarande förordning erfordras en
omredigering, och får generalpoststyrelsen hemställa, att denna paragraf
måtte erhålla denna lydelse:

»Generalpoststyrelsen skall i enlighet med de närmare bestämmelser,
som generalpoststyrelsen äger utfärda, å samtliga postanstalter
tillhandahålla allmänheten stämplar av de särskilda slag, som enligt
denna författning skola vara att tillgå, ävensom blanketter till avräkningsnotor.

Ett exemplar av denna författning skall hållas för allmänheten
tillgängligt å varje försäljningsställe.»

Förslag till vissa ändringar i 6 — 10 §§ i förordningen den 20 april 1906
angående en särskild stämpelavgift för försäljning av
punsch, arrak och rom.

6 §•

För att bringa 6 § i överensstämmelse med motsvarande §§ i de
andra författningarna torde densamma böra erhålla detta innehåll:

»Generalpoststyrelsen skall i enlighet med de närmare bestämmelser,
som generalpoststyrelsen äger utfärda, å samtliga postanstalter
tillhandahålla allmänheten punschstämplar.»

8 §•

Uti denna, med den nuvarande 9 § lika lydande paragraf stadgas,
att restitution av stämpelavgiften i vissa fall må medgivas av »statskontoret
eller i landsorten Konungens befallningshavande». Därest be -

164

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

fattningen i övrigt med stämplarna, såsom nu föreslagits, kommer att
överlåtas på generalpoststyrelsen, torde i denna paragraf orden »statskontoret
eller i landsorten Konungens befallningshavande» böra utbytas
mot »generalpoststyrelsen».

Generalpoststyrelsen har i detta sammanhang ansett sig jämväl
böra avgiva följande:

Förslag till ändringar i knngl. kungörelsen den 1 maj 1896 angående den av
Riksdagen fastställda bevillningsavgift för spelkort samt om kortstämplingens
verkställande ävensom i kungl. kungörelsen den 11 december 1908 angående
vissa ändringar i förstnämnda kungörelse.

Under förutsättning att befattningen med försäljning av de uti
stämpelförordningon omnämnda stämplar samt överlåtelse- och punschstämplar
varder överflyttad från statskontoret till generalpoststyrelsen,
synes det generalpoststyrelsen, som öm konsekvensen fordrade, att jämväl
de åligganden, som nu tillkomma statskontoret beträffande stämpling av
spelkort, bleve överlämnade åt generalpoststyrelsen. De ändringar i
gällande författningar, som på grund av en dylik omflyttning bleve
nödiga, synas vara följande:

å alla de ställen, där »statskontoret» namnes, insättes i stället
»generalpoststyrelsen»;

den i punkt 4:o) omnämnda avgiften bör inbetalas, icke genom
insättning i riksbanken å statskontorets giroräkning, utan å postverkets
giroräkning;

det i punkt 12:o) omförmälda ombud torde böra utses av »generalpoststyrelsen»
i stället för av »statskontoret eller Konungens befallningshavande».

För närvarande finnas fyra stämplingsförrättare, nämligen i Stockholm,
Eskilstuna, Norrköping och Malmö, vilka tillsättas av statskontoret
och åtnjuta den ersättning för arbetet med stämplingen, som är bestämd
enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev till statskontoret den 6 maj
1903, och som för år i 911 uppgick till 1,845 kronor 62 öre. Dessa
stämplingsförrättare torde böra vid eu omflyttning framdeles utses av
generalpoststyrelsen.

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Stämplingsförrättarna äro emellertid att jämnställa med enskilda
stämpelförsäljare. Den tanken ligger därför i detta sammanhang
nära, att om de senare skola försvinna och ersättas med i postverkets
tjänst anställda personer, samma omläggning jämväl vidtages i fråga
om kortstämplingsförrättarna. Från postverkets sida torde något hinder
härför icke möta.

Slutligen har generalpoststyrelsen ansett sig jämväl böra beröra
det av kommitterade på uppdrag avgivna

Förslag till ordning, vari genom bindande förbandsupplysningar rörande
stämpelskyldigheten i förekommande fall må kunna lämnas allmänheten.

Såsom den myndighet, åt vilken uppdrag i dylikt hänseende kunde
anförtros, har av kommitterade föreslagits statskontoret.

I anslutning till vad generalpoststyrelsen under 27 § av det förändrade
förslaget till förordning angående stämpelavgiften anfört rörande
eventuellt åliggande för generalpoststyrelsen att fastställa stämpelbelopp
beträffande aktiebrev, lottbrev och obligationer, torde måhända kunna
ifrågasättas, huruvida icke ifrågavarande upplysningsförfarande lämpligast
bör förläggas till generalpoststyrelsen.

Då från detta förfarande vore avsett att undantaga såväl sådana
enskilda handlingar, vilka vid ingivande till domstol skola förses med
stämpel och i avseende å vilka de största svårigheterna beträffande
stämpelavgiftens beräknande förefinnas, som jämväl statsmyndigheternas
expeditioner, torde, på sätt kommitterade framhållit, beträffande de övriga
enskilda handlingar, som skulle falla inom ramen av omhandlade lagstiftning,
bestämmelserna vara sjmnerligen lättfattliga och sällan giva
anledning till någon tvekan om beloppet av den stämpelavgift, varav
de skola träffas. Och då vidare, enligt vad kommitterade yttrat, den
föreslagna anordningen icke är av synnerligen genomgripande art, samt
även om statsmakterna fortsatte utvidgningen av stämpelbeskattningen,
allmänhetens behov av förhandsupplysningar, vad jämväl erfarenheten
från utlandet gåve vid handen, icke torde bliva av större omfattning,
lärer den myndighet som får sig ålagt bestyret i fråga, icke därigenom
komma att vållas någon nämnvärd ökning i sina göromål.

Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen, ehuruväl styrelsen

166

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

givetvis icke för närvarande äger den praktiska erfarenhet på förevarande
område, som torde vara tillfinnandes hos statskontoret, icke
velat för sin del, därest det anses, att omhandlade bestyr bör anförtros
åt generalpoststyrelsen i samband med dess övertagande i övrigt av
stämpelförsäljnings väsendet, framställa någon erinring mot att åtaga sig
jämväl detta uppdrag.

Under alla omständigheter torde Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens
beslut i förevarande fråga komma att öva inflytande på avfattningen
av 27 § i förslaget till förordning angående stämpelavgiften.
Skulle nämligen, såsom nu föreslagits, generalpoststyrelsen komma att
fastställa det belopp, med vilket stämpel å aktiebrev, lottbrev eller obligationer
skall utgöras, lärer väl generalpoststyrelsen böra även i övriga
fall lämna upplysningar om stämpelskyldigheten. Att samtliga ifrågavarande
upplysningar böra meddelas av en och samma myndighet
synes — för undvikande av att två myndigheter skola äga meddela
beslut i samma ärende — vara självfallet.

En eventuell omflyttning av stämpelgöromålen på postverket torde
föranleda ändring i generalpoststyrelsens instruktion.

Stockholm den 13 februari 1913.

Herman Askberg.
Gustaf Kihlmark,

föredragande.

Underdånigst

Julius Juhlin.

Jacques Pramberg.

C. A. Hasselrot.

Joll. Judbeck.

Remissakten bifogas.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

167

Bil. A.

Sammandrag

över utlämnade frankotecken, kvittenskuponger och sparmärken från frimärksförrådet

			Värde
	Antal
	stycken	Kronor	0.
År 1911:
A) Frankotecken.....................................................................	234,805,050	21,574,633	_
B) Kvittenskuponger och sparmärken .......................................	2,599,000	11,036,200	—
Summa	237,404,050	32,610,833	-
År 1912:
A) Frankotecken....................................................................	243,509,785	22,503,803	25
B) Kvittenskuponger och sparmärken ......................................	2,388,480	11,221,840
* Summa	245,898,265	33,725,643	25
Sammandrag över behållningen av frankotecken, kvittenskuponger och
sparmärken år 1911 1912 i frimärksförrådet.
År 1911:
A) Frankotecken.............................................. ................	66,548,900	14,373,813	93
B) Kvittenskuponger och sparmärken ....................................	2,813,133	40,645,868	—
Summa	59,362,033	55,019,681	98
År 1912:
A) Frankotecken ..................................................... .........	61,134,098	19,653,616	05
B) Kvittenskuponger och sparmärken .....................................	4,478,503	62,830,358	40
Summa	65,612,601	72,483,973	45
Sammandrag å expeditioner av frankotecken och kvittenskuponger
från frimärksförrådet: .
			st.	st.
År 1911 f ^railk°teckensexpeditioner .........................................		7,327
( Kvittenskupongs- och sparmärksexpeditioner...................			834	Ifil *
År 1912 { ^''ran^°^ectensexPe^''loner ..........................................		7,389
1 Kvittenskupongs- och sparmärksexpeditioner....................			826	8,215

168

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Bil. B.

Tablå,

utvisande graden av de olika stämpelvalörernas användning, beräknat efter antalet
från statskontoret under år 1911 utlämnade stämplar.

Slag av stämplar	Valör	Skala—st.
överlålelse-
stämplar	75: —, 200: —, 500: — kronor...................................................	1— 100
»	100: — kronor........................... ...................................	101— 500
*	12: —, 30: —, 50: — kronor......................................................	501— 1,000
»	0:15, 0: 25, 0: 75, 7: —, 8: -, 9: —, 15: —, 20: —, 25: — kronor ...	1,001— 5,000
»	0: 05, 1: 20, 6: — kronor ...................................................	5,001—10,000
*	0:60, 1:50, 3: ,4: .5: ,10: kronor ...........................	10,001—20,000
>	0: 20, 0: 30, 0: 40, 0: 50, 1: —, 2: — kronor...............................	20,001—30,000
»	0: 10 kronor.....................................................................	över 30,000
Enkla belägg-
ningsstämplar	5,000: — kronor.............................................................	1— 100
*	75: —, 200: —, 500: —, 1,000: — kronor ..................................	101— 500
		501— 1,000
>	0:15, 0:40, 0:60, 0:75, 0:80, 7:—, 8:—, 9:—, 12:—, 12:50, 50:—,
	100: — kronor...............................................................	1,001— 5,000
	0:05, 1: 20, 6: —, 30: — kronor...........................................	5,001—10,000
»	0: 10, 1: 50, 15: —, 20: —, 25: — kronor ....................................	10,001-20,000
»	4: — kronor.........................................................................	20,001—30,000
»	0: 20, 0: 25, 0: 30, 0: 50, 1: —, 2: -, 3: —, 5: —, 10: — kronor ......	över 30,000
Dubbla belägg-
ningsstämplar		1— 100

		101- 500
»	1,000: —, 6,000: — kronor ......................................................	501— 1,000
»	0:05, 0:10, 0:15, 0: 30, 8: —, 75: , 200: —. 500: - kronor.........	1,001— 5,000
»	0:20, 0:25, 0:40, 0:75, 0:80, 4: -, 6:-, 7:—, 9:—, 12:—, 12:50,
	20: —, 50: —, 100: — kronor .............................................	5,001 —10,000
»	0:50, 0:60, 1:—, 1:20, 1:50, 2: 3:—, 5:—, 10:—, 15:—, 25:—,
	30:— kronor ..... ............................................................	10,001-20,000
		20,001—30,000
»		över 30,000