Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108 (Proposition 1917:108)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

Nr 108.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag
till lindring av fraktkostnader för kalk m. m.; given
Stockholms slott den 13 mars 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att för lindring av fraktkostnaderna vid transport å järnväg av
kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behov å extra stat under
nionde huvudtiteln för år 1918 anvisa, såsom förslagsanslag, 600,000
kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 90 håft. (Nr 108.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Ram
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg.
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

På framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen å extra stat för
varje av åren 1908—1917 anvisat förslagsanslag för lindring av fraktkostnaderna
vid transport å järnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel
för jordbrukets behov. Anslags beloppet, som i början var 200,000 kronor,
har gång efter annan stegrats och utgör 450,000 kronor för de två sista
åren. Oaktat villkoren för fraktlindringens åtnjutande småningom skärpts,
har icke blott sagda anslagshöjning visat sig nödvändig utan även anslaget
fortfarande årligen överskridits.

Lantbruksstyrelsen hemställde i skrivelse den 23 december 1916
om förslag till riksdagen om anvisande på 1918 års stat av anslag för
ändamålet till det belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108. 3

Järnvägsstyrelsen meddelade i utlåtande häröver den 21) december
1916, att anslaget under år 1916 visat sig otillräckligt, och erinrade därjämte,
att styrelsen till Kungl. Magt avlåtit särskilda framställningar
om höjning av de med anledning av kristiden införda provisoriska tilläggsavgifterna
samt om beräknande av extra banavgifter även vid kalksändningar.
Vid bifall till dessa framställningar komme statsbidragsbeloppen,
om de nuvarande reglerna bibehölles, att stiga högst väsentligt.
För att motverka detta föreslog järnvägsstyrelsen vissa ändringar i
sagda regler, vilka ändringar syntes skola medföra, att förslagsanslaget
för ar 1918 icke skulle behöva höjas till mer än 500,000 kronor.

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört och föreslagit
infordrades utlåtande från lantbruksstyrelsen men hade icke hunnit
inkomma vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande till riksdagen.

Jag anförde därför den 13 januari innevarande år, att på grund
härav ärendet, som delvis vore beroende av besluten å de utav järnvägsstyrelsen
omförmälda framställningarna, först längre fram kunde anmälas
till Kungl. Maj:ts prövning.

På min hemställan har därför Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag för lindring av fraktkostnader
vid transport å järnväg av kalk m. in., som Kungl. Maj:t
kunde komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål å extra stat
för år 1918 beräkna ett belopp av 500,000 kronor.

Sedan lantbruksstyrelsen nu inkommit med det från densamma
förväntade utlåtandet, anhåller jag att få anmäla detta ärende.

Jag tillåter mig först erinra, att rörande statsbidrag till fraktavgifter
för kalk m. m. för jordbrukets behov gälla enligt Kungl. Maj:ts
brev den 11 oktober 1912 med ändring den 9 juni 1916 huvudsakligen
följande bestämmelser:

Statsbidrag må utgå endast i det fall, att frakten för 100 kilogram i tariff U
enligt statens järnvägars taxa, eventuellt med tillägg av nedan angivna banavgifter
och frakttillägg, överstiger 25 öre, och icke till större belopp, än att, vid beräkning
på sätt nu nämnts, fraktkostnaden efter avdrag av statsbidraget utgör minst
25 öre för 100 kilogram.

Statsbidraget skall utgå efter den transporterade verkliga vikten, avrundad
uppåt till närmaste 100-tal kilogram, och skall beräknas efter det belopp per 100
kilogram, som motsvarar 40 procent av fraktsatsen i omförmälda tariff U för det
vid fraktberäkning i allmänhet tillämpade avståndet mellan avsändnings- och mottagningsstationerna.

Aven vid transporter över enskild järnväg skall statsbidraget utgå enligt ovan
angivna grunder, dock med iakttagande att större bidrag icke må utgå, än att fraktkostnaden
efter avdrag av statsbidraget utgör minst 25 öre för 100 kilogram.

Gällande
regler för
statsbidrag.

framställningar
ang.
statsanslag
och statsbidragets

beräknande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 108.

I de fall, då vid försändning över liera järnvägar frakten utgår med en för
hela våglängden beräknad transportavgift med tillägg av så kallade banavgifter, ordinarie
och extra, samt eventuellt så kallat frakttillägg, må de för varje utöver avsändningsbanan
i transporten deltagande bana inräknade banavgifter, var och en
beräknad till 4 öre, ävensom frakttilläggen ersättas genom statsbidraget, dock att
i de fall, då järnvägsstyrelsen vid medgivandet av extra banavgifter gjort förbehåll,
att sådana icke skola debiteras för sändningar av kalk in. m., för vilka statsbidrag
utbetalas, vad sålunda förbehållits skall fortfarande gälla.

Därest åter frakten utgår med summan av för de särskilda järnvägarna enligt
deras egna taxor beräknade avgifter, må statsbidraget likaledes utgå med 40 procent
av frakten i tariff U enligt statens järnvägars taxa efter det sammanlagda avståndet
mellan avsändnings- och mottagningsstationen jämte banavgifter, beräknade
till 4 öre för varje utöver avsändningsbanan i transporten deltagande bana.

Vidare är att märka, att, sedan Kungl. Maj:t den 27 augusti 1915
utfärdat kungörelse angående provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar
att utgå från och med den 10 september 1915, Kungl. Maj: t
den 7 september 1915 förklarat, att så länge berörda kungörelse bleve
gällande, den fraktsats, som enligt förberörda brev den 11 oktober 1912
skall ligga till grund för beräkning av sådant statsbidrag, skulle utgöra
avgiften för 100 kilogram i tariff U enligt statens järnvägars taxa, ökad
med den å statens järnvägar enligt förberörda kungörelse utgående tililäggsavgiften.

Sedan Kungl. Maj:t den 26 januari 1917 utfärdat kungörelse angående
förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar att utgå
från och med den 1 februari 1917, har Kungl. Maj:tden 30 januari 1917
meddelat förklarande av enahanda innehåll beträffande de förhöjda provisoriska
tilläggsavgifterna.

I ovanberörda skrivelse den 23 december 1916 har lantbruksstyrelsen
anfört följande:

»I anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet har riksdagen, i likhet
med vad som skett för innevarande år, för lindring av fraktkostnaderna vid transport
å järnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behov å extra stat
för år 1917 anvisat, såsom förslagsanslag, 450,000 kronor.

Enligt vad lantbruksstyrelsen från järnvägsstyrelsen inhämtat har under
månaderna januari—oktober 1916 det för ändamålet utbetalda statsbidraget uppgått
till 567,380 kronor 37 öre samt för tiden för november 1915—oktober 1916 till
609,443 kronor 1 öre.

Till följd av storleken av det belopp, varmed förslagsanslaget sålunda blivit
överskridet, lärer järnvägsstyrelsen ha för avsikt att föreslå vissa skärpta bestämmelser,
avsedda att minska det såsom fraktlindring utgående statsbidraget, vilka
bestämmelser i huvudsak innebära, dels en nedsättning av rabatter å fraktsatserna
enligt tariff U från 40 till 30 procent, dels ock en höjning av det lägsta belopp,

Kuntjl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 108. 5

för vilket fraktlindring utgår. Lantbruksstyrelsen, som tillfullo inser, att de sålunda
ifrågasatta förändringarna i gällande bestämmelser för statsbidragets utgående för
närvarande äro av behovet påkallade för att undvika en ytterligare höjning i anslaget,
har på grund härav funnit sig höra biträda desamma, men har dock på
samma gång ansett sig särskilt höra framhålla, att detta skett uteslutande med
hänsyn till det erforderliga beloppets storlek ur budgetssynpunkt. Då kalkning av
åkerjorden utgör ett verksamt medel till höjande av dess avkastning och då stora
delar av landet på grund av kalkfyndigheternas spridda förekomst måste hämta sitt
behov från jämförelsevis avlägset belägna orter, hade det enligt lantbruksstyrelsens
mening varit önskvärt, om vidtagandet av de föreslagna skärpningarna icke behövt
äga rum under nu rådande förhållanden, då från statsmakternas sida allt bör göras
för att öka den inhemska produktionen av brödsäd och fodermedel. Att den hittillsvarande
fraktlindringen verksamt bidragit till ökad användning av här ifrågavarande
betydelsefulla jordförbättringsmedel, framgår otvetydigt av de förhöjningar, som
visat sig erforderliga i det för ändamålet avsedda förslagsanslaget.

I anslutning härtill får lantbruksstyrelsen i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes till riksdagen avlåta nådig proposition om anvisande på
extra stat för år 1918 av förslagsanslag för ändamålet till det belopp, som Eders
Kungl. Maj:t under nuvarande förhållanden kan finna lämpligt.»

1 sitt utlåtande häröver den 29 december 1916 har järnvägsstyrelsen
yttrat:

»Till gäldande av statsbidraget till fraktkostnaderna för jordbrukskalk för år
1916 har, såsom lantbruksstyrelsen framhållit, av riksdagen anvisats ett förslagsanslag
av 450,000 kronor. Berörda anslag kommer att avsevärt överskridas, i det
att summan av utbetalda statsbidrag endast för månaderna januari—oktober 1916
utgör 567,380 kronor 37 öre. För tiden november 1915—oktober 1916 utgör utbetalt
statsbidrag 609,443 kronor 1 öre, under det att detsamma för närmast föregående
årsperiod utgjorde 536,557 kronor 46 öre. Orsaken till den avsevärda ökningen
av statsbidraget torde främst vara att söka i en stadigt fortgående tillväxt
av transporterna av jordbrukskalk, för närvarande antagligen i ej ringa grad påverkad
av rådande svårigheter vid import av andra jordförbättringsmedel, men även
i någon mån av fraktavgifternas förhöjning genom av Eders Kungl. Maj:t den 27
augusti 1915 fastställda provisoriska tilläggsavgifter för transporter å såväl statens
som enskilda järnvägar.

Då nu fråga är om beräkning av förslagsanslag för år 1918 för statsbidrag
till fraktkostnaderna för kalk m. m. för jordbrukets behov, får styrelsen först erinra,
att Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 9 juni innevarande år vidtagit vissa
ändringar i bestämmelserna angående statsbidragets utbetalande. Hade de sålunda
ändrade bestämmelserna varit gällande hela den förut angivna tidsperioden november
1915—oktober 1916, skulle det totala statsbidragsbeloppet hava uppgått till endast
cirka 500,000 kronor.

Därjämte får järnvägsstyrelsen framhålla, att styrelsen i underdånig skrivelse
den 12 december innevarande år gjort underdånig framställning om förhöjning av
de provisoriska tilläggsavgifterna för bland annat godsförsändelser å statens järnvägar.
Under förutsättning av bifall till denna framställning och de förhöjda av -

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

giftemas bibehållande under år 1918, skulle, för sä vitt icke det förhöjda provisoriska
tillägget helt och hållet skulle drabba kalkkonsumentema, totalbeloppet av
statsbidraget komma att ökas med ett ganska avsevärt belopp. Järnvägsstyrelsens
förslag innebär en förhöjning av fraktavgifterna med 20 procent, vilken förhöjning
är avsedd att tillämpas jämväl i samtrafik. Styrelsen beräknar den ökning av det
totala statsbidragsbeloppet för kalk, som enligt nuvarande grunder för statsbidragets
utbetalande skulle uppstå genom denna förhöjning, till omkring 100,000 kronor.

Vidare får järnvägsstyrelsen erinra därom, att järnvägs- och lantbruksstyrelsema
i underdånig skrivelse den 24 augusti 1912 framhållit, huru fraktavgifterna
för försändelser i samtrafik mellan flera järnvägar blivit i vissa fall förhöjda genom
införande av extra så kallade banavgifter, men att järnvägsstyrelsen vid beviljande
av sådana banavgifter på grund av i skrivelsen anförda skäl gjort det förbehåll,
att vederbörande järnvägar icke finge tillgodoföras berörda extra banavgifter för
sådana sändningar av kalk m. in. för jordbrukets behov, för vilka statsbidrag utbetalades
till emottagama. Det syntes styrelserna nödvändigt, att det i den blivande
kungörelsen om utbetalande av statsbidrag för sändningar av här ifrågavarande
slag klargjordes, huru skulle förfaras med ifrågavarande extra banavgifter.
Med anledning härav fann Eders Kungi. Maj:t skäl att i nådigt brev den 11 oktober
1912 föreskriva, att i de fall, då järnvägsstyrelsen vid medgivandet av extra
banavgifter gjort förbehåll, att sådana icke skulle få debiteras för sändningar av
kalk m. m., för vilka statsbidrag utbetalades, skulle vad sålunda förbehållits fortfarande
gälla.

Emellertid hava de flesta enskilda järnvägars ekonomi på grund av dyrtiden
blivit väsentligt försämrad, varför åtgärder måst vidtagas för att öka järnvägarnas
inkomster.

Under innevarande år bär järnvägsstyrelsen ock sett sig föranlåten att i
mycket stor utsträckning medgiva extra banavgifter och detta till större belopp än
vad förut brukats, fortfarande dock med det vanliga förbehållet. Det hittills tilllämpade
och av Eders Kungl. Maj:t även stadfästa förfarandet har dock åstadkommit,
att den medgivna förhöjningen av fraktavgifterna för vissa järnvägar, vilkas
vagnslasttrafik till stor del utgöres av jordbrukskalk, icke kunnat ha den verkan,
som med densamma avsetts.

Då numera driftkostnaderna stigit till en förut icke anad höjd, synes det
icke längre kunna försvaras att icke jämväl för kalk tillerkänna de enskilda järnvägarna
de extra banavgifter, som ifråga om andra varuslag ansetts nödvändiga.
Man måste därvid också ihågkomma, att kalktransporterna vålla järnvägarna i allmänhet
större kostnader än de flesta andra transporter, beroende därpå, att järnvägarna
för dessa transporter nödgas hålla särskilt konstruerad och för annat gods
föga användbar materiel, vilken därtill i de allra flesta fall icke kan användas för
retursändningar. Med nu rådande höga priser för stenkol och andra förbrukningsartiklar
torde fraktinkomsterna för här ifrågavarande transporter i många fall säkerligen
icke täcka kostnaderna för transporternas utförande.

Underdåniga framställningar om befrielse från skyldigheten att avstå de
extra banavgifterna för kalksändningar hava därför av ett flertal järnvägar ingivits
till Eders Kungl. Maj:t. I underdånigt utlåtande av denna dag angående dessa
framställningar har järnvägsstyrelsen ock ansett sig böra tillstyrka nådigt bifall
till desamma.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108. 7

Ett bitall till ifrågavarande framställningar kommer emellertid att avsevärt
öka det totala årliga statsbidragsbeloppet. Enligt av järnvägsstyrelsen företagen
utredning kan ökningen för helt år uppskattas till i runt tal 250,000 kronor, om
till grund för beräkningen lägges trafiken under år IDIG och nuvarande bestämmelser
angående utbetalning av statsbidrag. Det iir dock därvid att märka, att,
på grund av de stegrade driftkostnaderna, ytterligare extra banavgifter torde på
framställning av enskilda järnvägar komma att införas, vilket givetvis kommer att
medföra ökning av ovannämnda belopp.

Med hänsyn till den avsevärda ökning av det totala statsbidragsbeloppet,
som på grund av ovanberörda förhållande måste anses oundviklig, är det enligt
styrelsens förmenande angeläget att nedbringa ifrågavarande belopp genom eu
ändring av grunderna för statsbidragets beräkning. Redan förut har skärpning av
villkoren för statsbidragets åtnjutande åvägabragts. Sedan järnvägsstyrelsen i underdånig
skrivelse den Öl december 1915 framhållit, att, då det ursprungliga ändamålet
med statsbidraget, nämligen att göra kalken känd och värderad såsom gödningsämne,
torde kunna anses uppnått, det vore lämpligt att genom gradvisa skärpningar
av villkoren för bidragets utbetalande minska detsamma, till dess det slutligen
skulle kunna helt bortfalla, samt järnvägsstyrelsen och lantbruksstyrelsen med
anledning därav ålagts att avgiva underdånigt förslag till nya grunder för statsbidragets
beräkning, fastställde Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 9 juni
utevarande år de av styrelserna föreslagna grunderna, vilka inneburo, att statsbidrag
icke skulle utbetalas, med mindre konsumentens fraktkostnad uppginge till
minst 25 öre per 100 kilogram i stället för förut 20 öre.

Det synes järnvägsstyrelsen nu nödvändigt att, taga ytterligare ett steg på
den sålunda inslagna vägen. Med hänsyn till det mycket avsevärda belopp, som
enligt vad ovan anförts skulle behöva kompenseras genom en skärpning av "bestämmelserna,
synes det styrelsen lämpligast såväl att höja den minimifrakt, som måste
hava debiterats, för att statsbidrag skall kunna utbetalas, som att sänka den procentsats
.å tariff U, med vilken statsbidraget utgår.

Styrelsen anser sig sålunda böra föreslå, att minimifrakten fastställes till
30 öre samt att rabatten å tariff IT sänkes från 40 till 20 procent.

Lantbruksstyrelsen har angivit, att järnvägsstyrelsen ämnade föreslå eu sänkning
av rabatten å tariff U till 30 procent. Så har visserligen varit påtänkt, men
då järnvägsstyrelsen håller före, att man under ordinära förhållanden bör efter hand
söka nedbringa statsbidragets totala årsbelopp och under nuvarande omständigheter
åtminstone bör söka tillse, att det om möjligt icke ökas, har järnvägsstyrelsen kommit
till den uppfattningen, att en sänkning av rabatten från 40 till 20 procent är
nödvändig, därest verkningarna av de förut påvisade och enligt styrelsens förmenande
oundvikliga höjningarna av statsbidraget skola kunna nöjaktigt neutraliseras.

Verkningarna av den av järnvägsstyrelsen föreslagna skärpningen framgå av
bilagda tabell. Vad det ekonomiska resultatet beträffar, så låter detta icke exakt
beräkna sig utan synnerligen vittomfattande utredningar. Med ledning av tidigare
verkställd liknande utredning har järnvägsstyrelsen emellertid approximativt beräknat
besparingen till cirka 265,000 kronor. Vid en sådan ändring av bestämmelserna
som den ovan föreslagna, skulle det belopp, varmed statsbidraget skulle ökas på
grund av den ovan angivna ökningen av de provisoriska tilläggsavgifterna och in -

8 Kunf/1. Majds Nåd. Proposition Nr 108.

räknandet i statsbidraget av vissa extra banavgifter, komma att minskas så mycket,
att berörda ökning komme att ungefär motsvara den nyss angivna besparingen.

Under förutsättning dels att Eders Kung! Maj:t bifaller järnvägsstyrelsens
ovan berörda underdåniga framställning om förhöjning av de provisoriska tilläggsavgifterna,
dels att de enskilda järnvägarna befrias från skyldigheten att för här
ifrågavarande transporter avstå från de extra banavgifterna, dels att kalktransporterna
under år 1918 komma att hava samma omfattning som under tidsperioden
november 1915—oktober 1916, dels ock att ovan angivna skärpning av bestämmelserna
för statsbidragets utbetalande kommer till stånd, så beräknas statsbidragets
totalsumma under år 1918 komma att uppgå till ungefär 500,000 kronor. Järnvägsstyrelsen
anser därför, att under nu nämnda förutsättningar det förslagsanslag,
som skall upptagas i riksstaten för år 1918 att användas för utbetalande av statsbidrag
till fraktkostnaderna för kalk m. in. för jordbrukets behov, skulle kunna
begränsas till nämnda belopp.

Med framhållande av att de kalktransporterande järnvägarnas ekonomi kräver,
att de fortast möjligt få uppbära ovannämnda för försändelser i samtrafik medgivna
extra så kallade banavgifter, får järnvägsstyrelsen i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte redan nu förklara, att det förhållandet, att järnvägsstyrelsen
vid beviljande av vissa extra banavgifter fäst det villkoret, att de icke finge
debiteras för sådana sändningar av kalk m. m. för jordbrukets behov, för vilka
statsbidrag utbetalades, icke längre måtte utgöra hinder för järnvägsstyrelsen,
att vid utbetalande av dylikt statsbidrag inräkna ifrågavarande banavgifter i detsamma.

Därjämte får järnvägsstyrelsen i anslutning till styrelsens ovan angivna förslag
om vissa ändringar av bestämmelserna angående utbetalande av statsbidraget
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes med upphävande av nådiga breven den
7 september 1915 och den 9 juni 1916 i nåder förordna, att från tidpunkt, som
Eders Kungl. Maj:t kan finna lämplig, mom. l:o i nådiga brevet den 11 oktober
1912 skall hava följande ändrade lydelse:

1) Statsbidrag må utgå endast i det fall, att frakten för 100 kilogram i tariff
U inklusive provisorisk tilläggsavgift enligt statens järnvägars taxa, eventuellt med
tillägg av nedan angivna banavgifter och frakttillägg, överstiger 30 öre och icke
till större belopp, än att, vid beräkning på sätt nu nämnts, fraktkostnaden efter
avdrag av statsbidraget utgör minst 30 öre för 100 kilogram.

Statsbidraget skall utgå efter den transporterade verkliga vikten, avrundad
uppåt till närmaste 100-tal kilogram, och skall beräknas efter det belopp per 100
kilogram, som motsvarar 20 procent av summan av fraktsatsen i omförmälda tariff
U och den för nämnda tariff i nådiga kungörelsen den 27 augusti 1915 bestämda
provisoriska tilläggsavgiften för det vid fraktberäkning i allmänhet tillämpade avståndet
.mellan avsändnings- och mottagningsstationerna.

Även vid transporter över enskild järnväg skall statsbidraget utgå enligt
ovan angivna grunder och även i detta fall med iakttagande, att större bidrag icke
må utgå, än att fraktkostnaden efter avdrag av statsbidraget utgör minst 30 öre
för 100 kilogram.

I de fall, då vid försändning över flera järnvägar frakten utgår med en för
hela våglängden beräknad transportavgift med tillägg av så kallade banavgifter,
ordinarie och extra, samt eventuellt så kallade frakttillägg, må, förutom det enligt

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 108.

ovanstående grunder uträknade beloppet, de i fraktsatserna per 100 kilogram ingående
banavgifterna utom eu ävensom frakttilläggen ersättas genom statsbidraget.

Därest frakten utgår med summan av för de särskilda järnvägarna enligt
deras egna taxor beräknade avgifter, må statsbidraget likaledes utgå med 20 procent
av summan av frakten i tariff U enligt statens järnvägars taxa och vederbörlig
provisorisk tilläggsavgift efter det sammanlagda avståndet mellan avsändnings-
och mottagningsstationen jämte banavgifter, beräknade till 4 öre för varje
utöver avsändningsbanan i transporten deltagande bana.»

Vid järnvägsstyrelsens utlåtande var fogad en översikt över statsbidrag
och nettofrakter i öre per 100 kilogram för jordbrukskulle vid
transporter å olika avstånd efter nuvarande och de av styrelsen föreslagna
grunder. Från styrelsen har sedermera erhållits en i vissa hänseenden
omarbetad tablå, vilken jag längre fram torde få meddela.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 13 januari 1917 i anledning
av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört yttrat följande:

»Uti underdånig skrivelse den 31 december 1915 har järnvägsstyrelsen framhållit,
att då det ursprungliga ändamålet med statsbidraget, nämligen att göra kalken
känd och värderad såsom gödslingsämne, torde kunna anses uppnått, det vore lämpligt
att genom gradvisa skärpningar av villkoren för bidragets utbetalande minska
detsamma, till dess det slutligen skulle kunna helt bortfalla. Denna mening kan
lantbruksstyrelsen icke dela. Ehuru visserligen ett av skälen till beviljande av
bidrag för lindring av fraktkostnaderna för jordbrukskalk var det ovannämnda,
givas även andra, vilkas giltighet fortfarande kvarstå. Så förekommer kalken i
vårt land endast på begränsade områden, varigenom jordbrukarna i andra delar av
landet, dit fraktkostnaderna äro högst betydliga, såsom stora delar av Norrland,
komma i en synnerligen ogynnsam ställning och där utan fraktlindring det knappast
skulle löna sig att använda kallt. Vidare är det av synnerlig vikt för produktionen
av säd, att kalkning av jorden kan ske utan allt för stora kostnader. Detta är så
mycket viktigare nu. då stora svårigheter förefinnas att genom import förse landet
med dess behov av brödsäd och andra jordbruksprodukter och allt sålunda bör göras
för att söka främja jordbrukets inom landet produktion. Då lantbruksstyrelsen icke
dess mindre i sin förberörda underdåniga skrivelse icke velat avstyrka en sänkning
av bidraget för fraktlindringen, bar detta uteslutande skett av hänsyn till att statskassan
icke för hårt skulle komma att anlitas, men en så långt gående nedsättning
av bidraget, som den järnvägsstyrelsen i dess förevarande underdåniga skrivelse den
29 december 1916 föreslagit, kan lantbruksstyrelsen icke tillstyrka. Hittills har eu
rabatt å tariff U av 40 procent lämnats. Att nedsätta denna rabatt till 20 procent
skulle i synnerhet för de långt från kalkförekomsterna belägna jordbruken, vilka på
grund av klimatförhållanden m. m. kräva det största understödet, vålla en ökad
kostnad, som säkerligen skulle bliva till stor skada såväl för dem själva som för
landets förseende med jordbrukets alster.

Mot vad järnvägsstyrelsen i förevarande skrivelse i övrigt föreslagit bär lantbruksstyrelsen
icke något att erinra.

På grund av vad sålunda anförts får lantbruksstyrelsen i underdånighet hemställa,
att rabatten å kalkfrakterna enligt tarifi U icke måtte sättas lägre än 30 procent.»

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 90 käft. (Nr 108.) 2

text ra ba navgifter
för
kalksänd •ninaar.

Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

Beträffande de av järnvägsstyrelsen omförmälda framställningarna
från enskilda järnvägar om rätt att uppbära extra banavgifter för "kalksändningar
torde jag få lämna följande redogörelse.

I gemensam skrivelse den 27 juli 1916 hava Västergötland—Göteborgs,
Lidköping—Skara—Stenstorps, Skara—Timmersdala, Lidköping—
Håkantorps, Kinnekulle—Lidköpings, Hjo—Stenstorps, Tidaholms och
Ostra Skånes järnvägsaktiebolag anfört följande:

»Genom nådig kungörelse av den 27 augusti 1915 medgav Eders Kungl. Haj:t,
att å Sveriges järnvägar unge tillämpas höjda taxor genom uttagande av särskilda
tilläggsavgifter. Fullt höjda taxor hava emellertid icke tillämpats i samtrafik förrän
från och med den 1 juli innevarande år.

Från och med nämnda dag har efter förhandlingar med kungl. järnvägsstyrelsen
medgivits, att i samtrafik avgifterna för fraktgods i alla tariffer må ökas
i allmänhet med 5 öre per 100 kilogram för var och en av i vederbörande transportväg
ingående enskild järnväg. Härvid har dock från fraktförhöjning undantagits varuslaget
kalk för jordbrukets behov, därigenom att kungl. järnvägsstyrelsen genom
sin ordersamling serie B nr 590 bestämt, att frakttillägget skall i form av »järnvägarnes
fraktbidrag» särskilt gottgöras trafikanten. Anledningen till kungl. järnvägsstyrelsens
beslut i fråga om nämnda fraktbidrag torde vara, att kung!, styrelsen
ansett angeläget, att den beviljade taxeförhöjningen icke komme att betunga statsbidraget
till fraktkostnader för försändelser av kalk in. in. för jordbrukets behov:
detta med hänsyn dels till de avsevärda belopp, till vilka ifrågavarande statsbidrag
årligen uppgå, dels därtill att Kungl. Maj:ts beslut att föreslå riksdagen, att av
statsmedel gälda jämväl de på kalkförsändelser belöpande banavgifterna och frakttilläggen
torde fattats under förutsättning, att dylika extra banavgifter eller frakttillägg
förekommo endast i ringa utsträckning.

Den omständigheten, att höjda frakter icke erhållas vid försändelser av kalk
för jordbrukets behov, torde för ett flertal enskilda järnvägar icke vara av någon
större ekonomisk betydelse, enär dylika kalkförsändelser ä dessa järnvägar icke
förekomma i någon större omfattning; men för undertecknade järnvägsbolag, å vars
järnvägar transport av kalk förekommer i utomordentligt stor grad, eller varest
kalk för jordbrukets behov är det mest förekommande varuslag för transport, är
det av synnerligen stor betydelse att få tillämpa den förhöjda frakttaxan jämväl
vid transport av kalk i samtrafik.

Yi våga i underdånighet fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å, att
varuslaget kalk vid transport i samtrafik taxeras 20 procent under lägsta tariff,
och är det härigenom av så mycket större vikt. att taxeförhöjningen får tillämpas
jämväl vid transport av detta varuslag, enär på grund av de så höga kolpriserna
med bestämdhet kan sägas, att nu utgående fraktavgifter i många fall icke ens
räcka till att täcka järnvägarnas självkostnader för transporterna av kalk.

Med anledning av vad vi sålunda anfört få vi i underdånighet anhålla, att
Eders Kung!. Maj:t måtte förklara, att vi undertecknade järnvägsbolag icke skola
vara skyldiga återbära någon del av oss tillerkända tilläggsavgifter av tillhopa
5 öre per 100 kilogram vid transport till, från eller över våra järnvägar för varuslaget
kalk för jordbrukets behov.»

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 108. 11

I särskilda skrivelser hava därjämte dels Falköping—Uddagårdens
och dels Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag gjort framställningar av
enahanda innehåll och därvid uppgivit, att kalktransporterna utgjorde
för den förra järnvägen 86 procent och för den senare en tredjedel av
hela den transporterade godsmängden.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande häröver den 29 december 1916
anfört:

»De enskilda järnvägarnas ekonomi har genom dyrtiden och därav följande
oerhörda stegring av driftkostnaderna blivit i avsevärd grad försämrad, varför vissa
åtgärder måst vidtagas för att bereda järnvägarna inkomstökning. Sålunda har
bland annat styrelsen i stor utsträckning medgivit berörda järnvägar rätt att för
godsförsändelser i samtrafik uttaga s. k. extra banavgifter. Därvid har emellertid
järnvägsstyrelsen gjort det förbehåll, att vederbörande järnvägar icke finge tillgodoforas
berörda extra banavgifter för sådana sändningar av kalk m. in. för jordbrukets
behov, för vilka statsbidrag utbetalades till emottagarna, enär statsverket
eljest på grund av bestämmelserna i nådiga brevet den 11 oktober 1912 angående
statsbidrag till fraktavgifter för kalk in. m. för jordbrukets behov skulle hava
drabbats av högre utgifter i form av statsbidrag för ifrågavarande sändningar, än
som vid bestämmelsernas fastställande varit avsett, och styrelsen ansett sig förhindrad
att utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd medgiva en sådan ökning av statsverkets
utgifter.

Att detta förfaringssätt i ganska avsevärd omfattning förhindrat en väl
behövlig ökning av eu del enskilda järnvägars inkomster, torde icke kunna bestridas.
Särskilt för sådana järnvägar, vilkas vagnslasttrafik till stor del utgöres av jordbrukskalk,
torde berörda förbehåll hava inneburit eu mycket kännbar åtstramning,
varigenom införandet av de extra banavgifterna icke fått den verkan, som av
vederbörande järnvägar därmed åsyftats.

I underdånig skrivelse denna dag angående förslag till bland annat ändrade
bestämmelser för statsbidragets utbetalande har järnvägsstyrelsen framhållit, att
det på grund av driftkostnadernas oerhörda stegring och de särskilt stora kostnader,
som kalktransporterna vålla järnvägarna, synes styrelsen numera nödvändigt att
tillerkänna de enskilda järnvägarna — såväl de, som nu gjort framställning därom,
som övriga järnvägar —- rätt till de extra banavgifterna även i fråga om försändelser
av jordbrukskalk.

Ett sådant medgivande skulle visserligen bereda statsverket en avsevärd
utgift, i det att statsverket finge ersätta mottagarna de därigenom ökade fraktavgifterna,
men denna ökade utgift kan kompenseras genom en skärpning av bestämmelserna
för statsbidragets utbetalande. Järnvägsstyrelsen har ock i förutberörda
underdåniga skrivelse föreslagit en skärpning, varigenom en sådan kompensation
kan vinnas.

Under hänvisning till nämnda skrivelse får järnvägsstyrelsen i underdånighet
hemställa, att de enskilda järnvägarna måtte medgivas rätt att ifråga om sändningar
av kalk m. m. för jordbrukets behov, för vilka statsbidrag utbetalas, uppbära dem
på grund av samtrafikstariffer tillkommande extra banavgifter.»

Svenska mosshulturföreningen
.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 108.

I en till mig ställd skrift liar mellersta Sveriges kalkbruks centralförening
framhållit vikten av att icke genom ökade fraktkostnader kalkens
användning minskas och landets jordbruk skadas. Denna framställning
synes förutsätta, att de extra banavgifterna skulle kunna hava sådan
verkan. Härvid bör erinras, att enligt järnvägsstyrelsens förslag dessa
extra banavgifter icke skulle till någon del gäldas av trafikanterna utan
helt och hållet ersättas av statsbidraget, när och i den mån frakten,
med inräknande av dessa banavgifter överstege 30 öre för 100 kilogram.

Med anledning av järnvägsbolagens framställningar har lantbruksstyrelsen
i utlåtande den 2! februari 1917 anfört följande:

»Den av de enskilda järnvägarna begärda och av järnvägsstyrelsen förordade
befrielsen från skyldigheten att återbetala extra banavgifter för jordbrukskalk inverkar
icke i annan män på kalkfrakterna för de långa avstånden, än att därigenom
statsersättningsbeloppet ökas, då, så snart fraktkostnaden överstiger ett visst belopp,
alla såväl ordinarie som extra banavgifter bestridas av statsmedel, varemot frakten
för kalken utgår efter tariff IT med därå beräknad viss rabatt.

Under åberopande av vad lantbruksstyrelsen anfört i sina underdåniga skrivelser
i ämnet av den 23 december 1916 och den 13 januari 1917, får lantbruksstyrelsen
erinra, att den nedsättning i omförmälda rabatt å tariff U från 40 till 30 procent,
som lantbruksstyrelsen föreslagit för att statsanslaget till. ersättning för fraktkostnaderna
för kalk icke skulle bliva för högt, avsåg, bland annat, att täcka det
av järnvägsstyrelsen förordade utbetalandet till de enskilda järnvägarna av de extra
banavgifterna. Ett bifall till den föreliggande framställningen inverkar icke på
fraktavgifterna för jordbrukskalken i annan händelse, än om till följd härav statens
kostnader bliva för stora och fraktrabatten av detta skäl måste minskas. En dylik
minskning utöver den av lantbruksstyrelsen förordade från 40 till 30 procent anser
lantbruksstyrelsen, såsom styrelsen förut framhållit, icke önskvärd, enär tillförseln
av kalk till åkerjorden skulle minskas till skada för den inhemska spannmålsproduktionen.

På grund av vad sålunda blivit anfört, får lantbruksstyrelsen, som icke kan
med säkerhet bedöma, huruvida sökandenas framställning vilar på skälig grund och
därför bör bifallas, i underdånighet hemställa att, om så skulle vara fallet, statsbidraget
till kalkfraktema måtte höjas, så att icke genom bifall till sökandenas
framställning en nedsättning av rabatten å tariff U under den av lantbruksstyrelsen
föreslagna kommer att äga rum.»

Svenska mosskulturföreningens styrelse har i detta ämne inkommit
med en skrift, vari huvudsakligen anföres följande:

»I likhet med lantbruksstyrelsen anser mosskulturföreningens styrelse det
under nu rådande förhållanden, då det är av yttersta vikt, att jordens avkastninguppdrives
så mycket som möjligt och produktionen av brödsäd och andra kulturväxter
inom eget land säkerställes, vara särskilt av behovet påkallat, att allt göres
för att befordra detta. Dessutom är tillgången på för denna ökade produktion nödvändiga
gödselmedel i vissa avseenden rätt knapp, varför det är av iin större vikt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108. 13

än under vanliga år, att den växtnäring, som därmed tillföres jorden, också i möjligaste
mån kommer växterna till godo, vilket blir fallet endast om kalk i tillräcklig
mängd förefinnes.

Då det är att befara, att eu ökning i fraktkostnaderna å kalk enligt lantbruksstyrelsens
eller än mer järnvägsstyrelsens förslag skulle medföra en minskad
användning av detta nödvändiga hjälpmedel till höjande av jordens avkastning, och
detta särskilt under nuvarande kristid vore mer än beklagligt, får svenska mosskulturföreningens
styrelse härmed i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen, att den fraktlindring, som hittills utgått med restitution av
40 procent av fraktkostnaderna vid transport å järnväg av kalk: för jordbrukets
behov, också fortfarande må äga tillämpning och att ett däremot svarande belopp
såsom förslagsanslag anvisas.»

Aven om de av mosskulturföreningen framhållna synpunkterna Departements.
kräva allt beaktande, finner jag i likhet med såväl lantbruksstyrelsen ''
som järnvägsstyrelsen det vara nödvändigt, att vissa skärpningar företagas
i de nu gällande villkoren för statsbidrag. Utan sådana skärpningar
skulle nämligen de statsmedel, som skulle erfordras till dylika
statsbidrag, med all säkerhet stiga till alltför stora belopp.

En sådan stegring beror, såsom av utredningen framgår, på flera
skilda orsaker. Redan hittills hava kalktransporterna så att säga normalt
ökats under årens lopp, både i kvantitet och i väglängd. Härtill kommer nu,
att fraktkostnaderna väsentligt ökats genom de av Kungl. Maj:t medgivna
provisoriska tilläggsavgifterna. Om likafullt statsbidrag skulle erhållas
redan vid en lägsta fraktkostnad av 25 öre per 100 kilogram samt utgå
med 40 procent å fraktsatserna i tariff U med tillägg av dessa tilläggsavgifter,
är det tydligt, att statsbidragens summa skulle i hög grad
ökas. Vid bifall till järnvägsstyrelsens förslag i anledning av ovanberörda
framställningar av vissa enskilda järnvägar skulle ytterligare tillkomma
högst betydliga belopp såsom gottgörelse för extra banavgifter.

Vad sistnämnda fråga angår får jag efter samrådfmed chefen för
civildepartementet såsom min åsikt uttala, att vägande skäl synas vara
anförda för medgivande åt de enskilda järnvägarna att även i fråga om
kalksändningar, för vilka statsbidrag utgår, uppbära dem på grund av
samtrafikstariffer tillkommande extra banavgifter. Jag anser mig därför
nu böra räkna härmed.

För att minska den av dessa orsaker påräkneliga utgiftsstegringen
har nu järnvägsstyrelsen föreslagit skärpning i villkoren i två hänseenden.

Sålunda har föreslagits att höja det minimifraktbelopp, som skall
ligga till grund för statsbidrag, från 25 till 30 öre per 100 kilogram.

Denna åtgärd betyder, dels att statsbidrag skall utgå först vid transporter

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

på något längre avstånd än om de nuvarande reglerna bibehållas. Lägsta
statsbidragsberättigande avståndet blir nämligen utsträckt från 94 till
120 kilometer. Dels ock betyder den, att fraktreduktionen vid visaa
längre transporter ej skall göras så stark som förut. Den skall nämligen
ske blott till 30 öre och icke ända ned till 25 öre. Under det
att enligt nuvarande regler och med iakttagande av de nya provisoriska
tilläggsavgifterna 100 kilogram kalk kunna med användning av statsbidrag
fraktas för 25 öre ända till ett avstånd av 200 kilometer, skulle
genom sagda skärpning frakten redan vid 94 kilometer överstiga 25 öre.
Mot den genom denna åtgärd åstadkomna skärpningen har lantbruksstyrelsen
icke haft något att erinra, och då den drabbar de transporter,
vid vilka i allt fall fraktkostnaden för 100 kilogram är lägst och där
alltså statsbidrag bör lättast kunna undvaras, vill även jag biträda förslaget
därom.

Den andra föreslagna skärpningen avser att minska den procentsats
å frakten enligt tariff U, med vilken statsbidraget skall utgå
— naturligtvis endast så att frakten i allt fall uppgår till minst 30 öre
enligt det nyss förordade förslaget. För närvarande är denna procentsats
40. Järnvägsstyrelsen har föreslagit 20 och lantbruksstyrelsen 30.
Tillika har järnvägsstyrelsen i ovanberörda utlåtande meddelat, att kostnaderna
för statsbidrag under vissa förutsättningar kunde beräknas till
sammanlagt 500,000 kronor, ifall procentsatsen 20 godkändes. På min
begäran har numera från samma styrelse meddelats, att procentsatsens
bestämmande till 30 syntes skola under i övrigt samma förutsättningar
medföra en merutgift för statsverket av 75,000—100,000 kronor.

För att erhålla en tydlig bild av huru de bägge förslagen skulle
verka har jag från järnvägsstyrelsen införskaffat tablåer över statsbidrag
och nettofrakter i öre per 100 kilogram vid kalktransporter å statens
järnvägar å olika avstånd dels efter nuvarande grunder (mer än 25 öres
frakt och 40 procent) dels efter frakt överstigande 30 öre samt respektive
30 och 20 procent å tariff U, i varje fäll med iakttagande av den från
och med den 1 februari 1917 gällande provisoriska tilläggsavgiften.
Dessa tablåer hava sammanställts sålunda:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108. 15

Km.	Statsbidrag	Nettofrakt	Ökad nettofrakt	Km.	Statsbidrag	Nettofrakt	Ökad nettofrakt
nu	30%	20%	nu	70%	80%	70 %	80%	nu	30%	20%	nu	70%	80%	70%	80%
94	i			25	20	26	1	1	165	12	7	7	25	30	30	5	5
96	i		—	25	26	26	1	1	170	13	8	8	25	30	30	5	5
98	i	_	—	25	26	26	1	1	180	15	10	8	25	30	32	5	7
1 100	i	_	—	25	26	26	1	1	190	16	11	8	25	30	33	5	8
j 105	3		—	25	28	28	3	3	200	17	12	8	25	30	34	5	9
no	4	_	—	25	29	29	4	4	210	17	13	9	26	30	34	4	8
1 115	5	—	—	25	30	30	5	5	220	18	14	9	28	32	37	4	9
I 120	6	1	1	25	30	30	5	5	230	18	14	9	28	32	37	4	9
125	6	1	1	25	30	30	5	5	240	19	14	10	29	34	38	5	9
130	0	1	1	25	30	30	5	5	250	20	15	10	29	34	39	5	10
135	7	2	2	25	30	30	5	5	300	22	17	11	33	38	44	5	11
140	9	4	4	25	30	30	5	5	350	24	18	12	37	43	49	6	12
145	10	5	5	25	30	30	5	5	400	27	20	13	40	47	54	7	14
'' 150	11	6	6	25	30	30	5	5	500	32	24	16	47	55	63	8	16
155	11	6	6	25	SO	30	5	5	1,000	57	43	28	85	99	114	14	29
160	11	6	6	25	30	30	5	5

Av denna tablå framgår, att vid en lägsta fraktsats av 30 öre för
grundläggande av rätt till statsbidrag valet av procentsatsen 30 eller
20 icke utövar inflytande förrän vid ett transportavstånd av 180 kilometer.
Vid kortare avstånd kan nämligen redan procentsatsen 20 bringa
ned fraktkostnaden till 30 öre. Från och med 180 kilometer inträder
som sagt skillnad, vilken ökas så, att redan från och med 210 kilometer
procentsatsen 20 medför dubbelt större ökning gent emot nuvarande
förhållanden än procentsatsen 30.

Nu är det visserligen sant, att medeltransportlängden för kalksändningar
ligger betydligt under 180 kilometer. Härvid är dock att
märka, att de flesta av dessa transporter ske över så pass kort väglängd,
att de icke framdeles skulle åtnjuta statsbidrag på grund av 30 öres
gränsen, och att övriga transporter under 180 kilometer ju i bägge fallen
skulle få samma statsbidrag. Frågan gäller endast huruvida det starkare
främjandet av kalktransporter å sträckor av minst 180 kilometer tillräckligt
motiverar den av järnvägsstyrelsen beräknade merutgiften för
staten av-75,000 å 100,000 kronor. Jag vill för min del svara ja på
denna fråga och tar då framför allt hänsyn till att avstånden mellan
kalkförekomsterna och de mest kalkfattiga delarna av landet, isynnerhet

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

de trakter där stora mossodlingar och ännu ouppodlade men odlingsbara
mossar förekomma, i allmänhet är ganska stort. Jag kan exempelvis
framhålla, att på sträckan från Falköping över Nässjö och vidare
söderut 180 kilometers avstånd från Falköping uppnås redan före
Moheda station. I Norrland med dess väldiga arealer av kalkbehövande
mossmarker bliva transportavstånden naturligtvis vida längre. Då såsom
lantbruksstvrelsen och mosskulturföreningen framhållit just under nuvarande
knapphet å konstgödselmedel kalkningen kan hava ännu större
betydelse än eljest till befordrande av växtligheten, vill jag tillstyrka att
icke för närvarande starkare reduktion av den nu gällande procentsatsen
vidtages än till 30 procent. Fm större skärpning i villkoren skulle för
övrigt ej stå rätt väl tillsammans med de åtgärder av skilda slag, som
staten funnit sig böra nu vidtaga för att uppmuntra jordbrukets produktion
och säkerställa landets tillgång på livsförnödenheter.

Då i årets statsverksproposition blivit i enlighet med järnvägsstyrelsens
förslag den 29 december 1916 till statsbidrag för fraktavgifter
för kalk beräknat ett belopp av allenast 500,000 kronor, skulle
ett godkännande ar procentsatsen 30 medföra, att anslaget måste höjas,
och torde höjningen icke böra sättas till mindre belopp än 100,000
kronor. Chefen för finansdepartementet har meddelat mig, att tillgång
härtill torde kunna beredas å budgeten för år 1918.

I anslutning till vad jag nu anfört får jag därför hemställa, att
Eders Kungl. Magt måtte i proposition föreslå riksdagen

att för lindring av fraktkostnaderna vid transport å järnväg av
kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behov å extra stat under
nionde huvudtiteln för år 1918 anvisa, såsom förslagsanslag, 600,000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagan.

Ur protokollet:
Herman ScMytern.

STOCKHOLM, 1SAAC MAKCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.