Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77 (Proposition 1903:77)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

N:o 77.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen,
angående försäljning af äganderätten till de Torsebro
krutbruk tillhörande fastigheter; gifven Stockholms slott
den 13 mars 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

medgifva, . .

att äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna
Tyskemölla, Vs mantal, och Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken
och Kristianstads län med allt hvad därtill hörer, inbegripet äganderätten
till magasin och kasthus för krutproberingen, samt all kronan i
egenskap af ägare till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten
eller till annan fastighet må till kammarherren James Kennedy försäljas
för ett pris af tjugusjutusen sjuhundra tjugufem kronor,

samt att köpeskillingen må ingå till den under förvaltning af statskontoret
ställda fond, benämd »landtförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål».

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

.Tespar Ci''usebjiirn.

Bill. till Rihsd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 00 Iläft. (N:a IT.)

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 77.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och
von Friesen.

Departementschefen, statsrådet Crusebjörn anförde:

»I underdånig ansökan den 1 februari 1902 har kammarherren
in. m. James Kennedy anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes, efter inhämtande
af Riksdagens medgifvande, förordna om öfverlåtelse till honom,
såsom numera i besittning af de innehafvaren af Torsebro krutbruk
tillförsäkrade rättigheter, af full och oinskränkt äganderätt till de
nämnda krutbruk tillhörande fastigheter Tyskemölla, Biskopsmölla och
Torsebromölla med allt hvad därtill hörde, däri inbegripet äganderätten
till kronan tillhöriga magasins- och kasthusbyggnader, äfvensom all
kronan i egenskap af ägare till nämnda fastigheter eller krutbruket
tillkommande rätt till vatten eller till annan fastighet, därvid sökanden
erbjudit sig att erlägga den köpeskilling, som kunde varda af Kungl.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

Maj:t bestämd och beräknad till det kapitalvärde, som motsvarade hvad
egendomen i kronans hand nu till staten af kastade.

Uti den underdåniga ansökningen har anförts, att de villkor, under
hvilka krutbruket innehafts af sökandens fångesmän och nu af honom
efter öfverlåtelse, som af arméförvaltningen den 7 november 1901 godkänts,
innehades, bestode däruti att efter beställning och mot pris,
hvarom kunde öfverenskommas, för statens räkning tillverka godt och
leveransgiltigt krut och att underhålla därför erforderliga, innehafvaren
dock tillhöriga inventarier, samt att, enligt hvad med senare
innehafvares besittningsrätt förbundits, erlägga 300 kronor årligen såsom
ersättning för brukets fördel af Torsebromölla. Ehuru innehafvaren af
krutbruket, mot fullgörande af nämnda villkor, hade till de under bruket
lydande fastigheter en ständig och okvald besittningsrätt, samt kronans
äganderätt vid sådant förhållande vore för staten af ytterst ringa
värde, gjorde denna äganderätt likväl, med de vid besittningen fästade
villkor, högst väsentliga inskränkningar i den fria förfoganderätten
öfver samma fastigheter, liksom ock i följd däraf vattenkraften i det
vid krutbruket befintliga vattendraget icke kunde för industriens ändamål
användas till den utsträckning, som eljest skulle kunna ske. Det
vore också af denna anledning, som den senaste innehafvaren af krutbruket
eller Torsebro krut- och stubinfabriksaktiebolag, som bildats för utöfvande
af fabriksmässig industri, icke kunnat fylla sitt ändamål och dessutom,
då dyrbara maskiner och andra inventarier måst anskaffas och
underhållas för eventuella krutbeställningar af staten, gjort stora direkta
och framför allt indirekta förluster genom omöjligheten att kunna utöfva,
utom kruttillverkning, annan mera lönande industri. Och i följd
däraf, att innehafvaren icke haft någon inkomst af bruket, hade ej heller
någon skatteinkomst därför tillkommit vare sig stat eller kommun.
Äfven om kronan skulle i fall, som nu icke kunde förutses, kunna
återtaga besittningsrätten till bruket, torde kronan, som ej ägde eller
kunde komma att förfoga öfver mer än en del af vattenkraften, icke
tillgodogöra sig den vinst, som enskild ägare vore i stånd att hämta.
För att vattenkraften i största mån skulle komma till gagn, erfordrades
nämligen, att densamma med fri förfoganderätt innehades af samma
person. I sådant syfte och med tanke att kunna erhålla äganderätt
och däraf följande obehindrad nyttjanderätt till kronans del, hade sökanden
träffat'' aftal om förvärf af återstående dol af vattenkraften.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 77.

Torsebro krutbruk, beläget i Färlöfs socken, Östra Göinge härad
och Kristianstads län, har anlagts af Konung Karl XI på kronohemmanen
Tyskemöllans och Biskopsmöllans kvarnars grund vid Helge å.
Huru kronan åtkommit nämnda hemman är icke kändt, men inhämtas
af den i ärendet åstadkomna utredning, att omförmälda kvarnar i 1671
års jordrefningsprotokoll uppgifva^ vara kronans möllor. Därefter har,
enligt hvad jordeböckerna efter nämnda tid utvisa, hemmantalssättning å
Tyske- och Biskopsmöllorna till 78 mantal för hvardera ägt rum; och förekommer
i jordeböckerna 1681—1724 anteckning, att Torsebro krutbruk
blifvit därå uppfördt och hemmanen detsamma underlagda. I 1725 års
jordebok äro hemmanen uteslutna, men hafva, jämlikt kammarkollegii
förordnande, år 1814 ånyo såsom kronohemman uppförts i jordeboken.
Därefter förekomma de i 1825 års jordebok under skattetitel, men har
sedermera i jordeboken enligt kammarkollegii bref den 22 februari 1831
antecknats, att de äro af krononatur. — I 1874 års jordebok äro de
uppförda såsom kronohemman under allmän disposition med enahanda
anteckning.

Utom nämnda hemman voro kronohemmanen Hörröd n:r 1, IV2
mantal, Strö n:r 3, 1U mantal, samt Strö n:r 14, V» mantal, underlagda
krutbruket. År 1700 erhöll emellertid dåvarande direktören för krutbruket
Peter Danckwardt nådig tillåtelse att till sig lösa hemmanet
Hörröd, som efter hans död öfvergick till sonen Georg Danckwardt,
hvilken enligt Generalguvernörsämbetets i Skåne skrifvelse den 22
december 1700 blef uti besittningen af hemmanet immitterad med den
rätt, som ägare till utsocknehemman tillkomme, dock under förbehåll, att
den, som efter honom blefve direktör för bruket, skulle äga att af honom
lösa hemmanet, så att det alltid komme att nyttjas under bruket. Hemmanen
Strö hafva den 30 september 1746 af dåvarande innehafvare af
krutbruket blifvit till skatte lösta under villkor, att skatterättigheten å
hemmanen alltid skulle följa innehafvaren af bruket.

Då under 1690-talet, efter det en del af krutbruket blifvit genom
vådlig händelse förstörd, fråga uppstod om anläggande af en ny krutkvarn,
föreslog dåvarande innehafvaren, att därför måtte användas den
intill bruket belägna frälsemjölkvarnen Torsebromölla n:r 1, lydande
under godset Araslöf, som då var sekvestreradt för skuld till kronan;
och emedan vid samma å på andra sidan fanns en kronokvarn, som i
stället kunde läggas under Araslöf, ansåg generalguvernören i Skåne hinder
ej förefinnas för förstnämnda kvarns läggande till krutbruket. Sedan
cornettin, sedermera ryttmästaren Carl Gustaf Bonde inbördat Araslöf
och tillerkänts äganderätten till nämnda egendom, anhöll han att få

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 77.

till Araslöfs gård bibehålla Torsebromölla n:r 1, men Kungl. Maj:t förklarade,
enligt nådig resolution den 18 september 1698, att, som jämngodt
vederlag gåfves för kvarnen, supplicanten icke skulle visa någon
»oginhet att afstå det Kungl. Maj:t för krutbruket kunde betarfva».
Därefter anordnades likväl ett byte emellan kronan och ryttmästaren
Bonde, hvarigenom kronan skulle erhålla Torsebromölla n:r 1, mot det
att den vid andra stranden belägna Torsebromölla n:r 3 och kronohemmanet
Peremölla, 1U mantal, tillägnades Araslöf. Bytet blef sedermera,
enligt nådigt bref den 14 februari 1770, sålunda bestämdt, att
tillhörigheterna af åker, äng och laxfiske till Torsebromölla n:r 1 genast
skulle återställas till Araslöfs gård under sin förra insocknerätt, dock med
villkor, att krutbruket, så länge det på samma ställe existerade, behölle
själfva kvarnen, som blifvit till krutkvarn inrättad, jämte den del af
jorden, som vore belägen inom den omkring krutbruksplatsen efter
1700 års byte uppdragna stenmur; hvaremot innehafvaren af Araslöf
under tiden skulle åtnjuta fri dispositionsrätt öfver Torsebromölla n:r 3
samt i ersättning för Peremölla till kronan afstå utsocknefrälsehemmanet
Knappstorp n:r 1, 3/s mantal; men om krutbruket antingen ödelädes
eller bortflyttades, skulle Torsebromölla n:r 1 med all därtill hörande
jord återfalla till Araslöf samt kvarnen Torsebromölla n:r 3 till
kronan återställas, med rätt likväl för ägaren af Araslöf att densamma
emot årliga räntans erläggande besitta och nyttja samt äfven under
skattemannarätt efter laga värdering till sig lösa.

Hemmanet Knappstorp har därefter den 16 februari 1804 af krutbrukets
innehafvare skatteköpts med villkor, att det från bruket icke
finge skiljas, utan därunder städse förblifva. Trots detta villkor har
hemmanet öfvergått till annan ägare och blifvit bruket frånhändt.

Lägenheten Torsebromölla n:r 1 är i 1825 års jordebok upptagen under
frälsetitel bland utjordar och kvarnar samt i 1874 års jordebok
såsom kvarntorp bland kronolägenheter.

Genom Kungl. Maj:ts dom den 22 juli 1830 i tvistesak emellan
landsfiskalen P. Thomée, efter justitiekanslersämbetets förordnande, å
Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt dåvarande ägaren af
Araslöfs säteri, Öfverstekammarjunkaren Friherre Henning Wrangel, å
andra sidan, bekräftades kronans rätt till det å en år 1694 upprättad
karta upptagna och inom den så kallade gamla bruksmuren belägna
område, såsom utgörande en kronohemmanen Tyskemölla och Biskopsmölla
af ålder tillhörig egendom, med rättighet för dessa hemman att
tillgodonjuta del i Bjerlöfs utmark, hvarjämte friherre Wrangel ålades
att till kronan afträda lägenheterna Norräng och Lillevång, såsom nyss -

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

nämnda kronohemman tillhörande. I nämnda lägenheter blef därefter
krutbrukets innehafvare inrymd.

Å Tyskemöllan n:o 1 och Biskopsmöllan n:o 1 söktes år 1860
åborätt af krutbrukets dåvarande innehafvare, men sedan krigskollegium
bestridt ansökningen, fann Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads
län, enligt utslag den 2 oktober 1862, densamma icke kunna bifallas.
Detta utslag blef faststäldt af kammarkollegium den 25 april 1864 och
af Kungl. Maj:t den 16 september 1865.

Den rätt, kronan äger till krutbruket och som sökanden afser att
förvärfva, är sålunda äganderätten till Tyskemöllan N:o 1, Vs mantal,
och Biskopsmöllan N;o 1, Vs mantal, med därå uppförda, kronan tillhöriga
två magasinsbyggnader och ett kasthus, samt den kronan såsom
ägare till nämnda fastigheter tillkommande rätt till vatten eller till
annan fastighet, hvartill kan räknas del i Bjerlöfs utmark samt lägenheterna
Norräng och Lillevång äfvensom den rätt, som kan föranledas
af det vid skatteförsäljning af hemmanen Strö bestämda villkor om
skatterättighetens förening med innehafvet af krutbruket, hvilket villkor
likväl torde anses vara utan laglig verkan.

Beträffande däremot Torsebromölla n:o 1 lärer af hvad jag förut
anfört framgå, att, såsom jämväl arméförvaltningen och kammarkollegium
uti sina i ärendet afgifna utlåtanden anmärkt, försäljning af någon
rätt därtill från statens sida ej kan ifrågakomma. Ej heller lärer
äganderätten till Torsebromölla n:o 3 vara föremål för öfverlåtelse till
annan än den, som innehar säteriet Araslöfs rätt att skatteköpa nämnda
kvarn.

Vidkommande den rätt, innehafvaren af krutbruket därtill äger, är att
märka, att bruket, som till en början drefs omedelbart för kronans
räkning, jämlikt Kungl. brefvet den 7 februari 1716 — hvari förklarades,
hurusom Kungl. Maj:t funnit godt.lämna krutbruken i landet under
privatfolks förvaltning — »uppdrogs» åt Direktören Georg Danckwardt;
och stadgades därvid, att krutbruket, dess hus och byggnader samt
vattenverk med allt hvad därtill läge skulle till Danckwardt öfverlämnas
utan någon den ringaste afgift, vidare än att han alltsammans vidmakthölle;
att de vid bruket befintliga materialier och instrument af järn,
koppar och mässing med kopparafputspannor och lutterkittlar samt i
förråd varande svafvel skulle inventeras och värderas samt för det
åsätta priset öfverlåtas till Danckwardt, som skulle få betala med krut;
att, om mera krut kunde tillverkas än som för kronans räkning beställdes,
Danckwardt finge detsamma afyttra inom eller utom landet på sätt
han själf bäst funne; samt att, om Danckwardt skulle hafva någon son

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

eller måg, som vore så skicklig att drifva bruket efter honom som någon
annan, krutbruket skulle honom framför andra vid Danckwardts
frånfälle varda upplåtet. — På grund af dessa så kallade privilegier
innehades krutbruket af särskilda medlemmar af Danckwardtska släkten,
till dess förvaltningen af detsamma, jämlikt nådigt bref den 24
april 1770, uppdrogs åt öfverstelöjtnanten friherre Carl Jakob Stael
von Holstein, åt hvilken genom kontrakt den 31 juli samma år »uppdrogs
Torsebro krutbruk, dess hus och byggnader samt vattenverk med
allt hvad därtill läge eller framdeles tillvinnas kunde och kronan tillhörigt
vore». Uppå alla vid bruket befintliga hus och lägenheter skulle
laga syn hållas och »desamma Herr baron och öfverstelöjtnanten tillinventeras».
Skulle några öfverloppshus finnas, som till bruksdriften
vore oundgängliga, ankomme det på hans eget ompröfvande att desamma
antingen efter öfverenskommelse inlösa eller andra i stället
upprätta. — Med anledning af samtlige krutbruksägares och förvaltares
allt sedan år 1778 gjorda underdåniga klagomål öfver otillräcklig utkomst,
anbefallde Kungl. Maj:t krigskollegium och statskontoret den
7 april 1783 att med vederbörande upprätta nya kontrakt, lämpade
efter de förändrade omständigheterna såväl i anseende till förmåner
som skyldigheter. Genom det angående Torsebro den 23 juni 1784
med änkefru friherrinnan Stael von Holstein, född Beckfriis, som
då innehade krutbruket, upprättade kontrakt tillförsäkrades henne en
ständig och okvald besittning af krutbruket med därtill hörande åkrar,
äng och öfriga ägor jämte hus, byggnader, krut och mjölkvarnar samt
vattenverk och öfriga inrättningar af hvad namn och beskaffenhet de
vara månde. Denna förmån skulle sträcka sig äfven till friherrinnans
barn och arfvingar, såvida de till alla delar uppfyllde hvad kontraktet
i bokstafven förmådde och innehölle samt så länge kronan behölle bruket
därtill. Det vore friherrinnan eller hennes rättsinnehafvare äfven
tillåtet att med vederbörligt bifall afstå besittningen till någon annan.
Besittningshafvaren skulle på egen bekostnad bygga och ständigt i godt
stånd vidmakthålla berörda lins och inrättningar, den krutbruket omgifvande
muren inbegripen, utan att kronan finge besväras med någon
kostnad därför. Härifrån undantoges likväl krutmagasinet och profkastningshuset,
som skulle fortfarande för kronans räkning byggas och
repareras. Alla såväl för salpeterluttringen som kruttillverkningen nödiga
instrumentalier och materialier af koppar, mässing, jiirn, metall och
trä af hvad beskaffenhet som helst skulle anskaffas och underhållas af
friherrinnan och af henne såsom enskild egendom disponeras. Efter
bestämmelser om kruttillverkningen och betalningen därför, stadgades

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

slutligen ansvar för kontraktsbrott, som, om det tredje gången skedde,
skulle medföra kontraktets förlust.

På grund af anförda kontrakt har besittningsrätten öfvergått från
en till annan af friherrliga ätten Stael von Iiolstein samt genom
öfverlåtelse den 8 maj 1875 af friherre C. L. J. Stael von Holstein till
Torsebro krut- och stubinfabriksaktiebolag samt den 22 oktober 1901
af nämnda bolag till kammarherren Kennedy, hvilken sålunda innehar
krutbruket med samma rätt, som i kontraktet tillförsäkrats bemälda friherrinna.
Berörda öfverlåtelser hafva af arméförvaltningen godkänts,
dock, såsom af arméförvaltningen tillagts, med kronan förbehållen rätt att,
utan utgifvande af ersättning för de å krutbruket med tillhörande maskiner
nedlagda kostnader, förordna om upphörande af kruttillverkningen
för statens räkning och återtagande af dispositionsrätten till de
bruket anslagna hemman och lägenheter samt med förpliktelse för innehafvaren
att tillsvidare till arméförvaltningen årligen erlägga ett belopp
af 300 kronor för den fördel, bruket hade af Torsebromölla.

Efter en på gifven anledning verkställd undersökning om brukets
beskaffenhet har krigskollegium i utlåtanden den 20 april och den 6
augusti 1812 anfört, bland annat, att innehafvaren af krutbruket hade
äganderätten till hemmanen Hörröd n:o 1 samt Strö n:ris 3 och 14
mot villkor att dem för krutbruksdriften begagna, samt besittningsrätten,
så länge krutbruk på stället bibehölles, till öfriga lägenheter; att äganderätten
till inventarier och byggnader, med undantag af ett kronans
magasin och kasthuset för proberingen, icke blifvit honom bestridd, samt
att således hvad krutbrukets innehafvare icke kunde tillerkännas vore
endast äganderätten till Tyske- och Biskopsmölla grund och ägor,
hvilka vore kronan tillhöriga, samt Torsebromölla n:o 1 med de inom
krutbruksmuren varande, Araslöfs säteri år 1770 frånbytta ägor, hvilka
i händelse af krutbrukets nedläggande skulle till säteriägaren återställas.

Till ytterligare belysning i nu förevarande hänseende torde böra
erinras, att, sedan kruttillverkningen förklarats vara från och med år
1859 en fri näring, samt i anledning häraf nya kontrakt med krutbruksinnehafvarne
ansetts böra upprättas, dåvarande innehafvaren af
Torsebro krutbruk hos krigskollegium framställt yrkande därom, att
samma försäkran om ersättning för användt kapital i händelse af brukets
eller kruttillverkningens framtida nedläggning, som funnes intagen
i förut gällande kontrakt, äfven blefve intagen i det nya leveranskontraktet,
utan annan förändring än ett nödigt förtydligande, att denna
ersättning ej kunde ifrågakomma för andra byggnader eller inventarier

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

{in dem, som då funnes vid bruket. Sedan emellertid krigskollegium
den 7 september 1858 icke funnit skäl bifalla den gjorda framställningen,
anförde friherre Stael von Holstein häröfver underdåniga besvär,
i anledning hvaraf Kungl. Maj:t den 25 januari 1859 väl ej fann
skäl göra ändring i öfverklagade beslutet, men förklarade, att krutbruksinnehafvarens
rätt till ersättning, i händelse kruttillverkningen nedlades
eller från bruket förflyttades, ej ginge förlorad därigenom, att
något förbehåll om en sådan förmån icke intoges i det ifrågavarande
leveranskontraktet. Krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning för byggnader
och inventarier i händelse af kruttillverkningens upphörande är
sålunda här uttryckligen erkänd, och liksom denna rätt ej kunde gå
förlorad genom uteslutande af bestämmelse därom i nytt leveranskontrakt,
torde densamma ej heller kunnat krutbruksinnehafvaren fråntagas
genom ofvanberörda af arméförvaltningen ensidigt gjorda förbehåll vid
godkännande af öfverlåtelse utaf besittningsrätten. Arméförvaltningen
har ej häller själf fäst afseende vid nämnda förbehåll.

I underdånig skrifvelse den 30 juni 1902 har nämligen arméförvaltningen
lämnat utredning angående kronans och krutbruksinnehafvarens
särskilda rättigheter och skyldigheter enligt de tid efter annan upprättade
afhandlingar och därvid anfört, att kronan svårligen kunde tillgodogöra
sig någon förmån af äganderätten till Tyskemöllan och Biskopsmöllan
med därunder lydande lägenheter i anseende till icke allenast de
med fastigheternas återtagande förknippade betydliga utgifter i lösen
för byggnader och inventarier, som vore krutbruksinnehafvarens egendom,
utan äfven sökandens redan träffade aftal om förvärfvande af den
vattenkraft därstädes, hvaröfver kronan ej förfogade. Vid sådant förhållande
och då kronan numera hade eget krutbruk, där allt erforderligt
krigskrut kunde tillverkas, utom det svartkrut, som fortfarande vore
behöfligt till sprängladdning i projektiler, arméförvaltningen funne intet
annat hinder för den äskade öfverlåtelsen än ovissheten om tillgång på
sistnämnda krutsort, för den händelse tillverkningen däraf vid Torsebro
komme att nedläggas. Därför borde bland villkoren för öfverlåtelsen
såsom ett Torsebro bruk åliggande servitut intagas skyldighet för dess
ägare att, så länge kronan både behof af så kalladt svartkrut, för
kronans räkning på beställning och mot betalning tillverka sådant.

Hvad anginge den köpeskilling, som borde för ifrågavarande fastigheter
erläggas, ansåge arméförvaltningen den af sökanden härför angifna
beräkningsgrund otillförlitlig och en säkrare grund kunna vinnas
genom egendomens uppskattning af tre sakkunnige och ojäfvige män,
utsedde, en af arméförvaltningen, eu af sökanden och den tredje af
Vill. till Riksd. Vrot. 1903. 1 Rami. 1 Afd. 50 Iliift. 2

10 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 77.

desse gemensamt eller, om de icke enades om valet, af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande; och borde denna nämnd taga i öfvervägande alla
på saken inverkande omständigheter såsom, å ena sidan, de villkor, hvilka
vore förenade med bruksinnehafvarens äganderätt till Lilla Hörröd n:r
1 m. fl. hemman, äfvensom de med öfverlåtelsen för den blifvande
ägaren förenade fördelar, och å andra sidan de med kronans återtagande
af dispositionsrätten till fastigheterna förknippade kostnader m. m.

Under förutsättning att ofvan angifna servitutsvillkor blefve vid
öfverlåtelsen bestämdt, tillstyrkte arméförvaltningen bifall till sökandens
anhållan om förvärfvande af äganderätten till Tyskemöllan n:r 1 och
Biskopsmöllan n:r 1 med allt hvad därtill hörde mot en köpeskilling,
som kunde bestämmas efter det omförmälda värdering ägt rum; och
hemställde arméförvaltningen, att köpeskillingen måtte tillgodoföras anslaget
till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets
öfningar och materiel.

I underdånigt utlåtande den 4 september 1902 anförde kammarkollegium,
att, enär den föreslagna dispositionen af de under krutbruket
upplåtna kronoegendomar skulle medföra fullständig upplösning af
det förra rättsförhållandet mellan kronan och krutbrukets innehafvare,
men i afseende härå icke förelåge bestämdt erbjudande å brukets sida
eller tillbörlig utredning af frågan huruvida, då, enligt hvad arméförvaltningen
antydt, bruket fortfarande behöfde tagas i anspråk för utförande
af beställningar å krut för kronans räkning, en dylik upplösning
kunde utan åsidosättande af kronans rätt och fördel äga rum, kollegium
i ärendets så beskaffade skick funne sig icke kunna tillstyrka nådigt
bifall till den gjorda framställningen.

Sedan sökanden i underdånig skrift den 22 oktober 1902 förklarat,
att han icke hade något att erinra mot den till försäljning ifrågasatta
egendomens värdering på sätt arméförvaltningen föreslagit, anbefallde
Kungl. Maj:t arméförvaltningen den 25 samma månad att ombesörja
nämnda värdering samt därefter, i anledning af kammarkollegii underdåniga
yttrande och hvad nämnden kunde komma att anföra, afgifva
förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet.

Med sådant utlåtande den 30 december 1902 öfverlämnade arméförvaltningen,
med tillkännagifvande att värderingsnämnden utgjorts af
majoren m. m. Casper Ehrenborg, utsedd af arméförvaltningen, hofrättsrådet
Axel Borgström, utsedd af sökanden, och f. d. revisionssekreteraren,
häradshöfdingen Ernst Håkanson, vald af de båda förstnämnde, dels
nämndens den 3 samma månad afgifna utlåtande, dels ock en af sökanden
i anledning däraf till arméförvaltningen ingifven underdånig skrift.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

Nämnden hade ansett sig höra till en början uppskatta ifrågavarande
fastigheter Tyskemölla och Biskopsmölla, hvilkas sammanlagda
taxeringsvärde utgjorde 12,000 kronor, utan hänsyn till den dispositionsrätt
därtill, som tillkomme innehafvaren af krutbruket, d. v. s.
till det värde, egendomen skulle hafva för kronan, därest kronan för
närvarande till densamma hade full dispositionsrätt, därvid följande
värden åsattes:

2,50 hektar åker..........................................................	............... kr.	1,000:
1 » trädgård ...................................................	............... »	600:
0,37 » ängsmark.................................................	................ »	370:
41,50 » park, skog och betesmark................	............... »	4,150:
växande skog ................................................................	............... »	3,500:

Vattenkraften, som enligt utlåtande af majoren vid vägoch
vattenbyggnadskåren L. Broomé den 30 januari
1902 motsvarade 84 effektiva hästkrafter, beräknades
efter de för nämnden i andra fall kända arrendeafgifter
för vattenkraft till 150 kronor för hvarje hästkraft.
............................................................................................. » 12,600:

Kronans byggnader:

det ena magasinet ..............................

det andra ................................................

kasthus- och laboratoriebyggnaden

............... »	3,000: —
............... »	3,500: —
.............. »	1,500: —
Summa kr.	30,220: —

I fråga om krutbruk sinnehafv ar en tillhöriga byggnader hade antecknats,
att desamma uti ett den 29 mars 1902 af borgmästaren A. Åkerman,
ingenjören A. W. Påhlsson och direktören E. Möller upprättadt värderingsinstrument
uppskattats till:

krutfabriken med tillhörande byggnader m. m................ kr. 127,225: —

kvarstående murar till eu stubinfabrik jämte ett vattenhus.
.............................................................................................. » 4,000: —

disponent- och arbetarebostäder jämte kontors- och

öfriga byggnader.................................................................... » 53,600: —

samt maskiner och elektricitetsverk m. m..................... » 70,500: —

eller tillhopa kr. 255,325: —

Själfva krutbruket vore bevillningstaxeradt till 75,000 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

Beträffande det vid äganderätten till hemmanen Lilla Hörröd n:r
1, Strö n:ris 3 och 14 samt Knappstorp fästa villkor, att de skulle för
krutbruksdriften begagnas och vara bruket underlagda, ansåg nämnden
bortfallandet af detta villkor, hvilket icke funnes intaget i det för sökanden
utfärdade lagfartsbevis å hemmanen Lilla Hörröd och Strö, icke
vara af någon betydelse för sökanden, då kronan torde sakna utväg
att rättsligen göra detsamma gällande, hvilket bäst framginge däraf,
att hemmanet Knappstorp för länge sedan frånsålts krutbruksinnehafvaren
utan att detta föranledt något »påtal» från kronans sida. Sökandens
fördelar af den ifrågasatta öfverlåtelsen förlorade väsentligt i betydelse,
då man besinnade, att sökanden utan någon afgift innehade
fastigheterna med besittningsrätt, som ej kunde rubbas förr än kronan,
efter att hafva förordnat om krutbrukets upphörande, återtoge fastigheterna.
Då ett dylikt återtagande emellertid torde vara förenadt med
skyldighet för kronan att lösa de krutbruksinnehafvaren tillhöriga dyrbara
byggnader och inventarier, kunde en dylik eventualitet med all
sannolikhet icke under en afsevärd framtid inträffa.

På grund af det anförda ansåge nämnden, att vid bestämmandet
af det belopp, sökanden för att erhålla full och ovillkorlig äganderätt
till ifrågavarande fastigheter och byggnader skulle i lösen till kronan
utgifva, det af nämnden befunna verkliga värdet 30,220 kronor borde
nedsättas med minst 25 procent eller till, i rundt tal, 23,000 kronor.

Arméförvaltningen hade emellertid föreslagit, att öfverlåtelsen skulle
ske under villkor, att vid Torsebro bruk fortfarande, så länge behof
däraf förefunnes, för kronans räkning på beställning tillverkades svartkrut,
och att denna skyldighet såsom servitut skulle vidlåda bruket.
Frånsedt. svårigheten att lagligen göra detta villkor gällande, i hvilket
fall servitutsinstitutet näppeligen kunde komma till användning, vore
detsamma högst betungande för den blifvande ägaren och medförde
dessutom väsentliga inskränkningar i förfoganderätten öfver vattenkraften,
under det att just fri dispositionsrätt till denna väl varit ett hufvudskäl
för ansökningen. Det kunde sättas i fråga, huruvida sökanden,
om ett dylikt villkor fästades vid hans förvärf, vunne någon rätt, som
han icke redan nu innehade. Särskildt borde framhållas, att om kruttillverkning
vid Torsebro för kronans räkning fortfarande skulle äga
rum, sökanden icke hade någon som helst anledning att inlösa de för
kruttillverkningen därstädes för kronans räkning uppförda byggnader.
Därest emellertid sökanden jämväl med detta villkor skulle önska förvärfva
äganderätten till fastigheterna och byggnaderna borde en ytterligare
högst betydlig reduktion af ofvan satta verkliga värde företagas;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 77.

och ansåge nämnden, att detta värde i sådant fall borde nedsättas med
minst 60 procent, så att lösesumman komme att utgöra i rundt tal

12,000 kronor.

Sökanden har i sin sistnämnda underdåniga skrift icke haft något
att erinra mot det af nämnden, utan hänsyn till sökandens dispositionsrätt,
ifrågavarande egendom åsätta värde 30,220 kronor. Däremot anmärkte
sökanden, — som ansåge kronans återtagande af fastigheten icke
kunna genom ensidigt beslut från kronans sida ske i annat fall än att
sökanden under en följd af år bruste i fullgörande af honom anförtrodda
krutleveranser eller vore ur stånd att tillverka krut, — att det
afdrag, som nämnden gjort från omförmälda belopp med hänsyn till sökandens
dispositionsrätt och som sålunda skulle utgöra värdet af denna
rätt, vore för litet, enär sökandens nyttjanderätt vore minst lika mycket
värd som kronans formella eganderätt. Som likväl sökanden, hvilken
anhölle, att det af arméförvaltningen föreslagna villkor icke måtte fästas
vid upplåtelsen, som i sådant fall blefve för honom alldeles värdelös,
ansåge sig få afsevärd nytta genom erhållande af full äganderätt, ville
han förbinda sig att erlägga den köpesumma, som kunde varda af
Kungl. Maj:t med Riksdagen bestämd, dock icke till högre belopp än
det af nämnden uppgifna eller 23,000 kronor. I sammanhang härmed
ville sökanden framhålla den nytta och inkomst i skatt, staten kunde
komma att erhålla efter fullbordande af de industriella anläggningar,
sökanden hade för afsikt att efter erhållen öfverlåtelse åstadkomma.

I anledning af värderingsnämndens uppskattning och kammarkollegii
utlåtande har generalfälttygmästaren, enligt hvad arméförvaltningen
i sitt senast afgifna underdåniga utlåtande omförmält, verkställt utredning
i frågan angående värdet för kronan af det utaf arméförvaltningen
förut föreslagna servitutsvillkor. Därvid hade generalfälttygmästaren
funnit artilleridepartementets behof af den vara, s. k. svartkrut, som
vid Torsebro framställdes, vara så ringa, att det knappast torde kunna
anses skäligt att kronan fasthölle omförmälda villkor för öfverlåtelsen.
Säkerheten för staten att städse kunna vid Torsebro få sitt behof af
svartkrut fylldt vore dessutom endast skenbar och beroende på innehafvarens
godtfinnande, sedan kruttillverkningen enligt nådig resolution
den 13 januari 1857 blifvit en fri handtering. Staten kunde visserligen
nu tvinga innehafvaren att hafva anordningar för krutfabrikation; men
innchafvaren ägde bestämma icke allenast storleken af den leverans,
han kunde finna med sin fördel förenligt att erbjuda staten, utan äfven
priset för densamma. Därest leveransen vore så dålig, att den ständigt
måste kasseras, kunde väl staten förordna om kruttillverkningens upp -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 77.

hörande, men då sådan åtgärd skulle medföra skyldighet för staten att
lösa de krutbruksinnehafvaren tillhöriga dyrbara byggnader och inventarier,
torde en dylik eventualitet, såsom värderingsnämnden framhållit,
med all sannolikhet icke under en afsevärd framtid inträffa. Vid sådana
förhållanden och då, med hänsyn till det ringa behofvet af svartkrut,
svårighet ej förefunnes att däraf ständigt hafva i förråd den för flera
år behöfliga kvantiteten, funne generalfälttygmästaren det villkor, som
vore fästadt vid besittningsrätten af Torsebro, icke vara af någon betydelse,
synnerligen som inom landet svartkrut kunde erhållas från ett
annat bruk, som med all sannolikhet komme att äfven framdeles fortsätta
med sin kruttillverkning.

I anledning af hvad sålunda blifvit utredt och i betraktande af de
fördelar för det allmänna, som kunde förväntas af de industriella anläggningar,
hvilka vore afsedda att af den blifvande ägaren till bruket
verkställas, tvekade arméförvaltningen icke att i underdånighet tillstyrka
aBta?ande af sökandens nu gjorda erbjudande att för 23,000 kronor
förvärfva äganderätten till ifrågavarande fastigheter.

Då, enligt generalfälttygmästarens utredning, krutbruket icke vidare
behöfde tagas i anspråk för kronans räkning, samt ett bestämdt erbjudande
i fråga om. köpeskillingen nu förelåge, har jämväl kammarkollegium,
i underdånigt utlåtande den 9 februari 1903, förmält sig icke
vidare kunna hafva något att erinra mot försäljning af ifrågavarande
fastigheter till sökanden, därvid kammarkollegium likväl, under framhållande
att vattenkraften efter vidtagande af vissa åtgärder, enligt
majoren Broomés beräkningar, kunde uppgå till 140 hästkrafter, motsvarande
efter det af nämnden beräknade värde för hvarje hästkraft

21,000 kronor eller 8,400 kronor mer än nämnden åsatt kraften, ansett
köpesumman böra bestämmas till något högre belopp än sökanden erbjudit.
Presidenten herr H. Wikblad hade emellertid en härifrån afvikande
mening och anförde: »Vid det förhållande att kronan, till följd af den
för närvarande af kammarherren Kennedy innehafda ständiga besittningsrätt
till ifrågavarande fastigheter Tyskemöllan n:r 1 och Biskopsmöllan
n:r 1, ej af nämnda fastigheter åtnjuter någon afkastning, och att ett
återvinnande af dispositionsrätten till fastigheterna synes vara förenadt
med så betydande kostnader, att en dylik åtgärd ej lärer kunna ifrågakomma;.
och då den fördel af kruttillverkningen vid Torsebro, som ursprungligen
legat till grund för upplåtelsen af besittningsrätten, enligt
hvad upplyst blifvit, numera för kronan förlorat all betydelse, hvaremot
ett afsevärdt gagn för landets industri torde vara att förvänta af
den möjlighet till vattenkraftens vid Torsebro användning, som genom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

den ifrågasatta försäljningen komme att beredas, anser jag mig böra,
i likhet med armé förvaltningen, i underdånighet tillstyrka, att ifrågavarande
till 12,000 kronor bevillningstaxerade fastigheter må till kammarherren
Kennedy försäljas för den af honom erbjudna, på den i ärendet
hörda nämndens uppskattning grundade köpeskilling 23,000 kronor».

För bedömande af det vattenkraften åsätta värde får jag meddela,
att, såsom jag inhämtat, vattenfallskommittén i afgifvet underdånigt
utlåtande angående tillgodogörande af Elfkarlebyfallens vattenkraft,
i afseende å arrendeaftal om nämnda kraft, föreslagit den årliga
arrendeafgiften till 8 kronor för hvarje effektiv turbinhästkraft intill

15,000 och 6 kronor för hvarje effektiv hästkraft, som utöfver nämnda
kraftbelopp kunde komma till användning. Vid jämförelse mellan detta
vattenfall och fallet vid Torsebro synes det af värderingsnämnden för
det senare beräknade värde af 150 kronor för hvarje hästkraft vara
skäligt.

Vidkommande det kraftbelopp, som vid Torsebrofallet förefinnes,
har majoren Broomé i det handlingarna i målet bilagda utlåtande,
som legat till grund för värderingsnämndens uppskattning, på grund
af undersökningar, som af honom under åren 1897 och 1898 samt
1901 verkställts, funnit att högsta flodvattenmängden uppginge

till

173 kubmtr per sekund

nedsatt till 5 it G

och högvattenmängden i allmänhet till............. 73

att medelvattenmängden utgjorde ........................ 22

samt lägsta vattenmängden ................................... 8

Väl hade vattenmängden under hösten 1901
kubikmeter i sekunden, men ett sådant förhållande torde högst sällan
inträffa, utan kunde för anläggning af verk en nära nog ständig vattenmängd
af 8 kubikmeter i sekunden beräknas. Af denna lågvattenmängd
framginge nära 4 kubikmeter genom den fria öppningen mellan de
öfverstå leddammarna och omkring två kubikmeter till hvardera sidans
verk. Af medelvattenmängden (22 kubikmeter i sekunden) afginge
8 å 10 kubikmeter genom öppningen mellan leddammarna, hvadan,
vid fördelning af återstoden, 6 å 7 kubikmeter tillkomme hvardera
sidan. Det vore dock vanskligt att beräkna brukets kraft efter en
vattenmängd, som endast periodvis återkomme, utan måste man därvid
utgå från den vattenmängd, 2 kubikmeter i sekunden eller b4-del af
lågvattenmängden, som hela året vore för bruket disponibel. Höjdskillnaden
vid vanligt vattenstånd mellan vattenytan ofvan de öfverstå
leddammarna vid Torsebro och vattenytan nedom krutbrukets turbinhus,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

d. v. s. hela fallet för Tor sebro krutbruk, utgjorde 7 meter, och vore detta
fall äfven vid lägre vattenstånd ungefär detsamma. Med sistangifna
vattenmängd och fallhöjd uppginge den för krutbruket disponibla vattenmängden
till 140 effektiva hästkrafter, om motorerna lämnade 75 % af
naturkraften. Denna kraft kunde dock icke åstadkommas utan förändringar
å såväl nuvarande leddammen och kanalen som motorerna, ty
med nu befintliga anordningar kunde icke uttagas mera än måhända 60
procent af angifna kraft.

Vattenfallskommittéen, som — jämte det den låtit verkställa utredning
angående kronans och krutbruksinnehafvarens ömsesidiga rättigheter
och därvid kommit till enahanda resultat, som de i förevarande
fråga hörda myndigheter — har vid bedömande af vattenfallet, efter
hvad hos kommittéen inhämtats, haft tillgängligt ett af majoren Broomé
den 10 december 1898 afgifvet betänkande rörande vattenreglering för
de vid denna tid Torsebro krut- och stubinfabriks-aktiebolag tillhöriga
vattenverken på Helgeåns västra sida, hvarjämte bland kommittéens handlingar
förefinnas dels antecknade uppgifter till protokoll vid afvägning af
Helgeån vid Torsebro krutbruk den 8 november 1899 samt af löjtnanten
E . Sundvallson i december samma år afgifven berättelse om ifrågavarande
fall. Enligt de uppgifter om fallet, som efter berörda aktstycken
antecknats i kommittéens s. k. vattenfallsbok, af hvilken jagerhållit
utdrag, som bilagts handlingarna i målet, hade vattendraget på
en längd af 700 meter en fallhöjd af 7,70 meter samt nedanför på en
längd af 250 meter en fallhöjd af 2 å 2,73 m. Lågvattenmängden hade
antecknats till omkring 7J, industriella medelvattenmängden till omkring
26, exceptionella lågvattenmängden till 8, högsta flodvattenmängden till 173
och vanliga högvattenmängden till 73, allt kubikmeter per sekund. Såsom
häraf framgår äro de för högsta flodvattenmängden och vanliga
högvattenmängden angifna tal desamma, som motsvarande i majoren
Broomés förstnämnda utlåtande.

I anledning af förekommande skiljaktiga uppgifter, särskildt beträffande
lågvattenmängden såsom grundläggande för beräkningen af
kraftbeloppet, har majoren Broomé, efter anmodan att afgifva närmare
utredning angående betydelsen af de i vattenfallsboken förekommande
anteckningar om vattenkraften samt dessas förhållande till majoren
Broomés uppgifter därom, till en början erinrat, att synnerligen stora
svårigheter mötte, särskildt i Helgeå, att angifva exakta siffror i berörda
hänseende, enär vattendraget med dess sidoleder under större
delen af sitt lopp genomginge Skånes slättbygd, hvarest snösmältning
och nederbörd vida hastigare afrimne än i de orter, hvarest sådant

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

hämmades genom skogsbygd och vattenreservoarer. Häraf förklarades
den stora skillnaden emellan den såväl af kommittéen som af majoren
Broomé uppgifna exceptionella hög- och lågvattenmängden, i förra
fallet 173 och i senare 8 kubikmeter per sekund eller förhållandet af
ungefär 22 : 1 mot det i mellersta Sverige vanliga 10 å 14 : 1. Denna
omständighet borde särskildt framhållas såsom anledning därtill, att de
lämnade uppgifterna kunde vara olika. Vid beräkning af vattenmängden
uti ifrågavarande vattendrag kunde man därför ej utgå från samma
afrinningskvantiteter per kvadratmeter utaf nederbördsområdet, som
kunde gälla för mellersta Sveriges vattendrag och som åtminstone delvis
blifvit följd i den s. k. vattenfallsboken. Angående lågvattenmängden,
som i vattenfallsboken uppgifvits till 15 och exceptionellt till 8
kubikmeter per sekund, borde uppmärksammas, att man vid kraftberäkning
i allmänhet måste utgå från en vattenmängd, som alla tider på
året vore disponibel. Under växlande perioder af 2 å 3 månader hvarje
år nedginge vattenmänden till 8 kubikmeter per sekund, under det att åter
såsom exceptionellt låg måste betraktas 5 å 6 kubikmeter per sekund, hvartill
vattenmängden på hösten 1901 nedgått. Utgående från 8 kubikmeter
i sekunden hade majoren i sitt utlåtande angifvit, att häraf omkring 2
kubikmeter framginge till Torsebrosidan; och hade denna uppgift senast
under denna vinter funnits riktig, liksom det konstaterats, att samtliga
vid Torsebro krutbruk använda motorer kunde i händelse af behof utveckla
en kraft af omkring 60 effektiva hästkrafter, ehuru endast V»
däraf nu toges i anspråk. Väl hade majoren beräknat, att 140 effektiva
hästkrafter kundo uttagas, men härför erfordrades, att såväl leddammen
och kanalen som samtliga turbiner eller vattenhjul ombyggdes,
hvarför kostnaderna knappast torde komma att understiga 25,000 å
30,000 kronor.

Den industriella medelvattenmängden, som upptagits af vattenfallskommittéen
till 26 och af majoren Broomé till 22 kubikmeter per sekund,
vore det svårt att bestämma. Om emellertid krutbruket skulle uttaga
denna under en stor del af året befintliga vattenmängd, skulle erfordras
ej mindre att erhålla tillstånd att öfverbygga kungsådran och använda
den däruti framrinnande vattenmängden, än äfven att fullständigt ombygga
dammar, kanal och kruthusbyggnaderna, hvilka vore belägna
på den enda plats, som stode till buds för kanalens framdragande. —
Vidkommande fallhöjden, som i vattenfallsboken beräknats till 7,70 meter
på 700 meters längd för det egentliga krutbruket och 2 å 2,73 meter
på 250 meters längd för don s. k. Pilblads kvarn (Torsebromölla),
måste densamma, som vore ganska variabel, beräknas med afdrag af
Iiitt. till lliksd. 1 ''rot. 1003. 1 Samt. 1 Afd. 7)0 ITäft. 3

Kungl, Maj ds Nåd. Proposition N;o 77.

den lutning, som vattenytan å de olika kanalsträckorna måste intaga,
livilket gjorde, att det nyttiga fallet för krutbruket utgjorde endast 7
meter vid vanligt vattenstånd å 700 meters längd.

Såsom af det ofvananförda framgår, är vattenmängden uti ifrågavarande
vattendrag synnerligen växlande, och äro härigenom skiljaktigheterna emellan
vattenfallskommittéens och majoren Broomés uppgifter om lågvattenmängden
lätt förklarliga. De å ömse sidor lämnade uppgifter äro dock
grundade på upprepade undersökningar, hvilka särskilt hvad majoren
Broomés angå omfatta flera år. Då vid sådana förhållanden uppgifterna
hvar för sig, ehuru skiljaktiga, äro uttryck för faktiska förhållanden
under särskilda tider, synes mig riktigast vara att antaga lågvattenmängden,
efter hvilken beräkning af kraftbeloppet bör ske, till ett medeltal
emellan majoren Broomés för denna mängd uppgifna 8 och
vattenfallskommittéens 15 kubikmeter i sekunden och sålunda för beräkning
af kraftbeloppet utgå från en lågvattenmängd af 12 kubikmeter
i sekunden, hvaraf följaktligen, i öfverensstämmelse med majoren
Broomés på anförda skäl grundade uppgifter, en fjärdedel
eller 3 kubikmeter skulle tillkomma Torsebro krutbruk. Med tillämpning
jämväl i öfrigt af de vid värderingen följda beräkningsgrunder
skulle sålunda med en fallhöjd af 7 meter hela kraftbeloppet, som efter
företagande af angifna ändringar och byggnadsarbeten kunde uttagas,
blifva 210 hästkrafter och 60 procent däraf eller 126 hästkrafter antagas
såsom möjliga att utan större ändringar komma till användning;
motsvarande nu uppgifna tal 210 och 126 de i värderingsinstrumentet
upptagna resp. 140 och 84 hästkrafter. Värdet af vattenkraften
sådan den befinnes skulle sålunda, efter 150 kronor för hvarje hästkraft,
vara, utan hänsyn till bruksinnehafvarens nyttjanderätt, 18,900
kronor och, med afdrag af 25 procent eller 4,725 kronor för denna
nyttjanderätt, 14,175 kronor eller 4,725 kronor mera än det salubelopp,
hvartill kraften af värderingsnämnden uppskattats. Med sistnämnda
belopp bör därför, enligt min åsigt, det uppgifna saluvärdet
af hela egendomen, mot hvars värdering i öfrigt jag ej har något att
erinra, ökas och detsamma följaktligen bestämmas till 27,725 kronor.

Försäljning af egendomen i fråga till sistnämnda pris anser jag mig
böra tillstyrka. Jag kan nämligen icke finna det vara med god statshushållning
förenligt att genom bibehållande af nu rådande samrätt
emellan kronan och krutbruksinnehafvaren förhindra användning af en
landets naturliga tillgång af ganska betydande omfattning och sålunda
kväfva de industriella utvecklingsmöjligheter, som här förefinnas och äro
ägnade att ej allenast bereda staten inkomst genom skatt af en egen -

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

dom, hvaraf stateu eljest icke liar eller kan påräkna någon afkastning,
utan jämväl i öfrigt blifva till fromma för landet, särskildt för den närliggande
orten. Då rättsförhållandena, enligt hvad utredt blifvit, äro
sådana, att staten icke utan högst väsentlig kostnad kan sätta sig själf
i besittning af egendomen och ej heller kan, genom utbjudande af densamma
till allmän täflan, förvänta något anbud från annan än besittningshafvaren,
enär äganderätten för hvarje annan, som ej tillika kan
förvärfva besittningsrätten, torde vara i det närmaste värdelös, måste
försäljning till besittningshafvaren vara det fördelaktigaste sätt, hvarpå
staten kan tillgodogöra sig sin rätt till egendomen.

I fråga om användningen af köpeskillingen, som, enligt hvad jag
förut anfört, torde böra bestämmas till 27,725 kronor, kan jag icke biträda
arméförvaltningens förslag, att den måtte tillgodoföras ett visst
anslag, till hvilket Riksdagen anvisat medel, nämligen till arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel,
utan anser jag köpesumman böra ingå till den, jämlikt nådigt bref
den 6 juni 1902 i enlighet med nästlidne års Riksdags beslut, bildade
fond för landtförsvarets byggnader och andra försvarsändamål.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, det Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna
Tyskemölla, Vs mantal, och Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken och Kristianstads
län med allt hvad därtill hörer, inbegripet äganderätten till
magasin och kasthus för krutproberingen, samt all kronan i egenskap
af ägare till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten eller till
annan fastighet må till kammarherren James Kennedy försäljas för ett
pris af tjugusjutusen sjuhundra tjugufem kronor,

samt att köpeskillingen må ingå till den under förvaltning af statskontoret
ställda fond, benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål».

Till denna departementschefens hemställan, hvari
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenteu lämna nådigt
bifall; och skulle proposition i ämnet, sådan den finnes
detta protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Eugene Peyron.