Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63 (Proposition 1906:63)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

N:o 63.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående kontroll å ångpannor; gifven Stockholms
slott den 7 mars 1906.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående kontroll å ångpannor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och förblifver Kungl. Maj:t Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Elof Biesért.

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft.

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 63.

Förslag

till

Lag angående kontroll å ångpannor.

I ART.

Om lagens tillämplighetsområde och ångpannors indelning i klasser.

i §•

Med ångpanna förstås i denna lag hvarje kärl, hvari genom direkt
eldning bildas ånga af högre tryck än atmosfärens, dock äger lagen
icke tillämpning å:

a) ångpanna, uti hvilken vatten- eller ångrummet står i förbindelse
med den yttre luften medelst ett öppet stigrör af sådan beskaffenhet,
att ångans tryck aldrig kan med mer än ett hälft kilogram per kvadratcentimeter
öfverstiga atmosfärens;

b) ångpanna, som endast utgöres af medelst löst lock tillslutbart kärl;

c) ångpanna, som användes ombord å flottans fartyg eller på
staten tillhörigt lokomotiv eller annat staten tillhörigt järnvägsfordon;

d) ångpanna, som användes ombord å passagerareångfartyg; eller

e) ångpanna, som användes ombord å utländskt fartyg eller å
svenskt fartyg, som begagnas allenast i fart mellan utrikes hamnar.

2 §•

1 mom. Ån gpannor indelas efter sin olika explosionskraft i tre
klasser.

Till l:sta klassen höra de ångpannor, för hvilka storleken af hela
fattningsrummet, hvarmed förstås ångpannans sammanlagda vatten -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

och ångrum, uttryckt i kubikmeter, multipliceradt med det tal, hvarmed
den mättade ångans mot det högsta tillåtna ångtrycket svarande
temperatur efter Celsii termometer öfverskjuter 100 grader, gifver till
produkt ett tal, som är större än 200.

Till 2:dra klassen höra de ångpannor, för hvilka berörda produkt
är 200 eller därunder men större än 50.

Till 3:dje klassen höra de ångpannor, för hvilka berörda produkt
är 50 eller därunder.

2 mom. Ångpanna, för hvilken den i 1 mom. nämnda produkt
finnes ej vara större än 5 och som är försedd med åtminstone en säkerhetsventil,
en manometer, en vattenstånd smätare och en apparat för
inmatning af vatten, vare efter besiktning, som i 12 § 2 mom. sägs, ej
vidare underkastad denna lags bestämmelser, så länge det vid besiktningen
fastställda högsta tillåtna ångtryck icke öfverskrides.

3 mom. Stå två eller flera ångpannor med hvarandra i kommunikation,
utan att tillika sådan anordning finnes vidtagen, att, om en af
ångpannorna exploderar, kommunikationen med den eller de öfriga
genast afbrytes, skall sådan komplex klassificeras som en ångpanna,
hvars fattningsrum är lika stort som de särskilda ångpannornas sammanlagda
fattningsrum.

4 mom. Den kontrollmyndighet, som af Konungen förordnas att
handhafva kontrollväsendet å ångpannor, äger bestämma, att ångpannor
af viss typ eller viss bestämd ångpanna, tillhörande l:sta eller 2:dra
klassen, må på grund af sin konstruktion hänföras till lägre klass.

II ART.

Föreskrifter i afseende å uppställning af ångpannor.

3 §■

1 mom. Ångpanna af l:sta klassen må ej å land brukas i annan
byggnad, där människor i allmänhet vistas, än verkstad eller fabrik, ej
heller inom verkstad eller fabrik i annan lokal, än som öfver ångpannan
endast är försedd med lätt takbyggnad.

Brukas till l:sta klassen hörande stationär ångpanna, hvarmed,
i motsats till rörlig, förstås sådan landångpanna, i hvilken ångbildningen
helt och hållet eller delvis är beroende af uppställningen, på mindre
afstånd åt något håll än 10 meter från annan byggnad, där människor

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

i allmänhet vistas, än verkstad eller fabrik eller från gräns mot grannes
tomt eller från allmän väg, gata eller annan öppen plats, där människor
i allmänhet vistas, skall pannan därifrån vara afskild medelst en minst
60 centimeter tjock mur, hvars öfverkant är belägen minst en meter
högre än högsta delen af ångpannan. År närliggande byggnad försedd
med fönster, som vetter mot ångpannan, må afståndet mellan muren och
sådan byggnad icke vara mindre än 6 meter. Hvad sålunda är stadgadt
om stationär ångpanna af l:sta klassen, gälle ock om sådan rörligångpanna
af samma klass, som endast är afsedd att användas, då den
icke är i rörelse.

2 mom. Ångpanna af 2:dra klassen må ej å land brukas i annan
byggnad, där människor i allmänhet vistas, än verkstad eller fabrik,
därest icke ångpannan är uppställd i särskild lokal, som vid besiktning
befunnits innebära antaglig säkerhet för att de skadliga verkningarna
af en till äfventyrs inträffande explosion varda inskränkta till samma lokal.

Besiktning, som i detta mom. är nämnd, skall, där fråga är om
rörlig ångpanna, verkställas genom en af kontrollmyndigheten på ångpanneägarens
begäran utsedd förrättningsman. I fråga om stationär
ångpanna skall besiktningen förrättas i sammanhang med den besiktning
af själfva ångpannan, hvarom i 11 § förmäles.

3 mom. Ångpanna af 3:dje klassen må, där ej annat föranledes
af bestämmelser i annan författning, hvar som helst brukas.

4 §•

Lokal, hvari ångpanna å land är uppställd, samt ångpannerum å
fartyg skola vara tillräckligt stora och upplysta för att bekvämligen
medgifva pannans behöriga skötsel samt vara försedda med nödiga
fasta plattformer och stegar lör eftersyn af pannans armatur och ångrör.
Dörrarne skola vara att öppna utåt.

III ART.

Om villkoren för rätt att taga ångpanna i bruk.

5 §.

Ångpanna må ej brukas, där ej sådant tillståndsbevis, som i 12 §
omförmäles, blifvit för densammas brukande utfärdadt och är i gällande
kraft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

6 §•

1 mom. För hvarje ångpanna skall vara fastställ dt det högsta
ångtryck, hvarmed pannan får brukas (arbetstrycket)] och skall detta
finnas angifvet å en på själfva ångpannan fästad profstämpel.

2 mom. För hvarje ångpanna skall jämväl vara bestämdt, hvar,
då pannan brukas, vattenytan i densamma lägst får stå; skolande det
lägsta sålunda tillåtna vattenståndet vara angifvet medelst ett å själfva
pannans yttersida anbragt märke.

7 §•

Hvarje ångpanna skall för densammas identifierande vara försedd
med en särskild plåt, angifvande namnet å den verkstad, där pannan
tillverkats, tillverkningsåret och pannans tillverkningsnummer, dock att
sådan plåt icke erfordras å ångpanna, som tillverkats före denna lags
trädande i kraft, och, i fråga om ångpanna af utländsk .tillverkning,
må kunna ersättas af annan för ångpannans identifierande tjänlig
beteckning.

8 §•

Till hvarje ångpanna skola finnas minst två i afseende å sugledning,
tryckledning och driftanordning af hvarandra oberoende apparater
för vattnets inmatning, hvar för sig tillräcklig att äfven vid
största möjliga ångbildning förse ångpannan med nödig vattenmängd.

Minst en af dessa apparater skall drifvas med ånga och, utom å
lokomotiv, minst en kunna drifvas för hand, där pannans ångtryck och
vattenbehof sådant medgifva.

Två eller flere ångpannor, hvilkas vattenrum kommunicera med
hvarandra, må i förevarande afseende betraktas som en ångpanna.

9 §.

Hvarje ångpanna skall vara försedd med här nedan angifna
armatur, nämligen:

a) Två säkerhetsventiler, fastsätta omedelbart på ångpannan.

Säkerhetsventilerna skola hvar för sig vara så belastade, att de
börja utsläppa ånga senast, då det bestämda arbetstrycket öfverskrides,

Kungl. Mapis Nåd. Proposition N:o 63.

samt vara af lika dimensioner och tillräckligt stora att, då öfriga öppningar
på ångpannan äro slutna, hvar för sig förhindra ångtrycket att
under några förhållanden stiga högre än en tjugondedel öfver nämnda
arbetstryck.

Minst en af dessa ventiler skall vara för ångpanneskötaren oåtkomlig
i fråga om ventilbelastningens ökning.

Säkerhetsventil skall vara försedd med särskild inrättning för
ventilens lättande samt med afloppsrör för ångans afledande ut i fria
luften eller till kondensor. Den för de båda föreskrifna säkerhetsventilerna
nödiga utströmningsarean må kunna på ett större antal ventiler
fördelas.

b) En manometer af lämplig storlek och beskaffenhet, hvilken
tydligt angifver ångans tryck utöfver atmosfärens och å hvars skala det
fastställda arbetstrycket är tydligt utmärkt; skolande manometern vara
lätt åtkomlig samt så anbragt och belyst, att den af ångpanneskötaren
kan lätt afläsas från dennes vanliga arbetsplats.

c) Minst två vattenståndsmätare, af hvilka den ena skall vara ett
vatt enstånd sglas med tillhörande kranar.

Ombord å fartyg skall den andra vattenståndsmätaren utgöras af
på ångpannan omedelbart anbragta profkranar eller ock af ytterligare
ett vattenståndsglas, anbragt å ångpannan på lämpligt afstånd från det
förstnämnda.

Vattenståndsmätarna skola vara lätt åtkomliga samt så anbragta
och belysta, att de af ångpanneskötaren kunna lätt handteras och iakttagas
från dennes vanliga arbetsplats, hvarjämte vattenståndsmätarnas
förbindelseöppningar till ångpannan böra vara lätt åtkomliga för rengöring.

d) Ett å eller invid hvarje vattenståndsmätare anbragt märke,
som på ett i ögonen fallande sätt angifver det lägsta tillåtna vattenståndet.

e) En ventil för hvarje matareapparat, med hvilken pannan står
i förbindelse.

Hvarje ventil skall vara innesluten i särskildt ventilhus, fastsatt
omedelbart på ångpannan och så konstrueradt, att ventilen hålles stängd
af trycket i pannan, då matning ej äger rum, samt försedt med sådan
afstängningsinrätlning mot ångpannan, att ventilen kan öfverses, medan
pannan är i bruk.

f) En aftappnings- eller utblåsningskran med därvid fast anbragt
afloppsrör.

Kan denna kran icke fästas omedelbart på ångpannans lägsta del,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

utan måste mellan kranen och pannan anbringas rörförbindning, bör
denna vara väl skyddad för stötar och tryck men lätt åtkomlig för tillsyn.

Kranen skall vara försedd antingen med lös nyckel af den beskaffenhet,
att den kan aftagas endast, då kranen är stängd, eller ock
med annan inrättning, som i lika mån förekommer, att kranen af oaktsamhet
kan öppnas eller lämnas öppen.

g) En pådragningsventil eller pådragningskran till hvarje öppning
för ångans afledande, anbragt på själfva pannan.

Om två eller flera ångpannor kommunicera med hvarandra eller
med gemensam ångsamlare, skola kommunikationsrören vara försedda
med omedelbart å hvarje ångpanna fastsätta afstängningsventiler, hvilka
helst höra vara själfverkande.

Ångpannor, som äro afsedda för och brukas med väsentligen
olika arbetstryck, få icke under några omständigheter hafva gemensam
rörledning för ånga.

h) Anordning för kontrollmanometers anbringande.

i) Normalplugg för vattenprofningsröret.

k) Erforderligt antal manhål och rensöppningar, hvilka jämte
öfriga å ångpannan befintliga öppningar skola vara försedda med nödiga
förstärkningar.

Ångpanna å lokomotiv, lokomobil eller spårvagn skall därjämte
vara försedd med en i eldstadens tak insatt säkerhetsplugg af lättsmält
metall.

10 §.

Innan ångpanna tages i bruk, läte ägaren för erhållande af tillståndsbevis
densamma med tillhörande hufvudrör, hvilka äro afsedda
att utsättas för ångtryck, äfvensom ångsamlare och apparater för ångans
öfverhettande, där sådana förekomma, dessförinnan undergå större besiktning,
hvarom i 11 § förmäles.

H §•

1 mom. Vid större besiktning, därvid ritning och beskrifning öfver
ångpannan jämte tillförlitliga intyg öfver hållfastheten och tänjbarheten
hos det i densamma använda material skola af ångpanneägaren företes,
skall ångpannan undersökas in- och utvändigt. På grund af denna
undersökning och med ledning af de företedda handlingarna skall besiktningsmannen
i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som af kontrollmyndigheten
därom utfärdas, beräkna ej mindre arbetstrycket än äfven

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

viss tid, hvarunder ångpannan får med detta arbetstryck användas,
hvarjämte besiktningsmannen skall bestämma det lägsta vattenstånd,
som får förekomma i pannan, då densamma är i bruk.

Vid besiktningen skall ångpannan vidare underkastas följande
prof, nämligen:

a) vattentrycksprof, därvid vatten inpressas i ångpannan till ett
tryck, (proftrycket), som med hälften öfverskjuter det beräknade arbetstrycket;
skolande ångpannan vid detta prof vara så fri från murverk
och beklädnad, att den kan till alla delar undersökas;

b) ångtrycksprof medelst i ångpannan alstrad ånga till det arbetstryck,
som blifvit för pannan beräknadt; och skall ångtrycksprofvet, i
samband med hvilket tjänstbarheten såväl hos matareapparaterna som
hos säkerhetsventilerna och pannans öfriga armatur undersökes, verkställas
å ångpanna, afsedd att brukas ombord å fartyg, sedan ångpannan
blifvit insatt å fartyget, å stationär ångpanna, sedan densamma blifvit
uppställd å det ställe, där den skall brukas, samt å rörlig landångpanna
på den plats, där ångpanneägaren det önskar.

De till ångpannan hörande hufvudrör, hvilka äro afsedda att utsättas
för ångtryck, äfvensom ångsamlare och apparater för ångans
öfverhettande, där sådana förekomma, skola jämväl, innan de uppsättas
på sina platser, noga undersökas och underkastas vattentrycksprof
enligt de närmare föreskrifter, som af kontrollmyndigheten meddelas.

Vid besiktningen skall besiktningsmannen därjämte tillse, att de
i 3 och 4 §§, 6 § 2 mom. och 7 § meddelade föreskrifter blifvit i tilllämpliga
delar iakttagna.

2 mom. De i 1 mom. omförmälda handlingar skola, då ångpanna
första gången undergår besiktning, företes i dubbla exemplar, af hvilka
det ena skall öfverlämnas till besiktningsmannen och det andra af ångpanneägaren
förvaras för att vid kommande besiktningar tillhandahållas.

3 mom. Där för ångpanna, som tagits i bruk före denna lags
trädande i kraft, eller ångpanna å fartyg, som varit i utländsk ägo, en
eller flera af de i 1 mom. omförmälda handlingar icke finnas tillgängliga
eller kunna anskaffas, må detta icke utgöra hinder för förrättningen.

12 §.

1 mom. Varda, med iakttagande af föreskrifterna i 11 §, ångpanna
och de i nämnda § omförmälda hufvudrör, ångsamlare och öfverhettningsapparater
godkända, skall besiktningsmannen fastställa arbetstrycket
och brukningstiden samt på ångpanneägarens bekostnad förse

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

ångpannan med den i 6 § 1 mom. omförmälda profstämpel, hvilken
skall angifva det fastställda arbetstrycket, proftrycket, år och dag då
vattentrycksprofvet verkställdes, förrättningens nummer i årsserien samt
besiktningsmannens namn eller märke; och skall denna profstämpel så
anbringas, att densamma, äfven sedan pannan blifvit armerad samt
beklädd eller inmurad, är fullt synlig. Jämväl hufvudrör, ångsamlare
och öfverhettningsapparater skola af besiktningsmannen förses med
stämpel, angifvande proftrycket, år och dag för profvets verkställande
samt besiktningsmannens namn eller märke.

Besiktningsmannen har därjämte att ofördröjligen utfärda bevis
om tillstånd att bruka ångpannan under viss tid; och må denna tid,
som skall räknas från den dag, då tillståndsbevis utfärdas, icke sättas
kortare än 13 månader eller längre än 5 år.

2 mom. Finnes för ångpanna under fortgången af besiktning,
hvarom nu är sagdt, den i 2 § 1 mom. angifna produkt icke vara större
än 5, varde förrättningen afslutad; och åligge det besiktningsmannen
att på ångpanneägarens bekostnad å ångpannan anbringa stämpel, hvilken
skall angifva dels det vid besiktningen fastställda högsta tillåtna ångtryck,
dels ock att pannan jämlikt 2 § 2 mom. är fri från kontroll
äfvensom år och dag för förrättningen samt förrättningsmannens namn
eller märke.

13 §.

Större besiktning må äga rum sålunda, att af de i 11 § omförmälda
prof, nämligen vattentrycksprof å ångpanna, enahanda prof å
hufvudrör, ångsamlare eller öfverhettningsapparater, samt ångtrycksprof,
hvart och ett bildar en särskild förrättning. Där så sker, tillkommer
besiktningsman, som verkställer vattentrycksprof å ångpannan,
att granska de i 11 § 1 mom. omförmälda handlingar, undersöka ångpannan
in- och utvändigt, fastställa arbetstryck, bestämma brukningstiden
och det lägsta vattenståndet, tillse att föreskriften i 6 § 2 mom.
blifvit iakttagen samt anbringa den i samma § 1 mom. omförmälda
profstämpel; besiktningsman, som utfört vattentrycksprof å hufvudrör,
ångsamlare eller öfverhettningsapparater, att förse dessa föremål med
föreskrifven stämpel; samt besiktningsman, som utfört ångtrycksprofvet,
att tillse, att de i 3, 4 och 7 §§ meddelade föreskrifter iakttagits, samt
utfärda tillståndsbevis. Sistnämnde besiktningsman tillkommer ock att
företaga nytt vattentrycksprof, där han finner sådant nödigt eller efter
föregående vattentrycksprof förflutit mer än viss tid, som kontrollmyndigheten
har att i instruktion för besiktningsmännen bestämma.

Bih. till BiJcsd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

14 §.

Varder vid besiktning, som för erhållande af tillståndsbevis påkallas
å ångpanna ombord å fartyg, som inköpes från utlandet, genom
intyg af myndighet eller person, som enligt därstädes gällande föreskrifter
varit behörig att verkställa vattentrycksprof å ångpannor, styrkt,
att pannan jämte till densamma hörande hufvudrör, ångsamlare och
öfverhettningsapparater å utrikes ort undergått och uthärdat vattentrycksprof,
som i 11 § sägs, ankomme det på besiktningsmannens
pröfning, huruvida nytt vattentrycksprof skall företagas, dock att sådant
prof ovillkorligen skall äga rum, där efter föregående vattentrycksprofs
verkställande förflutit mera än viss tid, som kontrollmyndigheten i
instruktion för besiktningsmännen äger att bestämma.

15 §.

Tillståndsbevis skall utfärdas i enlighet med formulär, som af
kontrollmyndigheten fastställes, och uttryckligen innehålla:

l:o) den i 7 § omnämnda beteckning å den ångpanna, beviset
afser, eller, där sådan beteckning icke förekommer, hvad å profstämpeln
blifvit angifvet, så ock uppgift å den klass, ångpannan tillhör;

2:o) det fastställda arbetstrycket; och

3:o) den fastställda brukningstiden.

Dessutom skall i tillståndsbeviset angifvas:

a) i fråga om ångpanna ombord å fartyg det fartyg, hvarå ångpannan
finnes;

b) i fråga om stationär ångpanna det ställe, där ångpannan är
afsedd att brukas; och

c) i fråga om annan landångpanna de föreskrifter i afseende å
brukningsplats, som uti 3 § 1 eller 2 mom. äro meddelade rörande
sådan ångpanna, som beviset afser.

16 §.

Tillståndsbeviset medför rätt att bruka den däri omförmälda ångpannan
allenast i det fartyg eller å det ställe eller med iakttagande af
de andra föreskrifter i afseende å brukningsplats, som i tillståndsbeviset
angifvas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

17 §•

Tillståndsbeviset eller bestyrkt afskrift däraf skall alltid finnas
på ett i ögonen fallande ställe anbragt å eller invid den ångpanna,
det afser, eller, där sådant ej lämpligen kan ske, så förvaras, att
vederbörande ändock med lätthet må kunna om innehållet erhålla
kännedom.

18 §.

När helst under den i tillståndsbeviset angifna brukningstid ångpanneägaren
sådant önskar, äge han bekomma nytt tillståndsbevis, därest
ångpannan vid förnyad större besiktning varder ånyo godkänd.

Utfärdas nytt tillståndsbevis, innan den i äldre sådant bestämda
brukningstid tilländagått, skall kontrollmyndigheten förklara sistnämnda
bevis hafva upphört att gälla.

IV ART.

Föreskrifter att iakttaga under ångpannas brukningstid.

19 §.

1 mom. Skötseln af ångpanna af l:sta eller 2:dra klassen må ej
anförtros annan än den, som antingen vid något af flottans undervisningsverk
eller vid någon af statens navigationsskolor aflagt maskinistexamen
eller vid något af kontrollmyndigheten godkändt läroverk aflagt
examen som maskinist eller eldare eller i enlighet med de föreskrifter,
som af Konungen eller vederbörlig myndighet äro eller varda
meddelade, förvärfvat behörighet att vara förare eller eldare å lokomotiv
eller ock rörande förmåga att sköta ångpanna af den klass,
hvarom i hvarje särskildt fall är fråga, erhållit sådant kompetensintyg,
som i 32 § 1 mom. omförmäles.

Skötseln af ångpanna af 3:dje klassen må, förutom åt person,
hvarom ofvan är sagdt, anförtros jämväl den, som erhållit sådant
kompetensintyg, som i 32 § 2 mom. sägs.

Aro med skötseln af en ångpanna flera personer samtidigt sysselsatta,
och utöfvar någon af dem förmanskap för de öfriga, erfordras

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

sådan behörighet, som ofvan sägs, allenast för den, af hvilken förmanskapet
ntöfvas.

2 mom. I nödfall vare ångpanneägare berättigad att tills vidare
under högst 30 dagar anställa ångpanneskötare, som icke besitter den
i 1 mom. föreskrifna kompetens; och skall i sådant fall anmälan därom
af ångpanneägaren ofördröjligen göras hos polismyndigheten.

3 mom. Ångpanneskötare vare skyldig att utan onödigt dröjsmål
styrka sin behörighet, där sådant af vederbörande äskas.

4 mom. Hvad i fråga om behörighet att vara maskinist å fartyg
eller eljest om behörighet att sköta ångpanna af visst slag är eller
varder i lag eller af Konungen utfärdad författning särskildt stadgadt
skall oberoende af bestämmelserna i denna § lända till efterrättelse.

5 mom. Finner kontrollmyndigheten ångpanneskötare på grund
af grof eller upprepad öfverträdelse af de för skötsel af ångpanna gifna
bestämmelser eller på grund af bristande ordentlighet eller pålitlighet
icke längre vara lämplig att hafva skötsel af ångpanna sig anförtrodd,
äger kontrollmyndigheten förklara honom obehörig att vidare utöfva
sådan befattning; ankommande det på kontrollmyndigheten att, när
omständigheterna därtill föranleda, ånyo godkänna honom såsom ångpanneskötare.

20 §.

Önskar ångpanneägare före utgången af den i tillståndsbeviset
bestämda brukningstid upphöra med bruket af en ångpanna och varda
befriad från den i denna lag föreskrifna kontroll, göre därom till kontrollmyndigheten
skriftlig anmälan. Hå dylik anmälan gjorts, upphör tillståndsbeviset
att äga gällande kraft.

21 §.

1 mom. Under den i tillståndsbeviset bestämda brukningstid åligger
det ångpanneägaren, där ej sådan anmälan om upphörandet med
bruket af ångpannan, som i 20 § sägs, blifvit gjord, att låta ångpannan
undergå mindre besiktning, hvarom i 22 § förmäles, första gången inom
13 månader från den dag, tillståndsbeviset utfärdades, samt sedermera
inom 13 månader efter hvarje sådan besiktning, vid äfventyr, förutom
straffpåföljd, att besiktningen på ångpanneägarens bekostnad verkställes
genom kontrollmyndighetens försorg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

2 mom. Önskar ångpanneägare efter sådan anmälan om upphörandet
med bruket af en ångpanna, som i 20 § sägs, åter taga densamma
i bruk, innan den i tillståndsbeviset utsatta brukningstid gått
till ända, vare lian pliktig att därförut låta densamma undergå mindre
besiktning; och äge, sedan ångpannan blifvit ånyo besiktigad och godkänd,
tillståndsbeviset åter gällande kraft.

22 §.

Vid mindre besiktning, som har till uppgift att utröna, huruvida
under brukningstiden någon bristfällighet åkommit ångpannan eller dess
armatur eller några särskilda förhållanden eljest inträdt, hvarigenom
ångpannans hållbarhet annorledes än genom dess normala slitning förminskats,
skall ångpannan undersökas in- och utvändigt; dock må ej
rifning af murverk eller annan beklädnad äga rum i vidare mån, än
besiktningsmannen pröfvar nödigt.

Dessutom skall ångpannan vid sådan besiktning underkastas ångtrycksprof
medelst i ångpannan alstrad ånga till det arbetstryck, som
blifvit för pannan fastställdt. I samband med detta prof undersökes
tjänstbarheten såväl hos matareapparaterna som hos säkerhetsventilerna
och pannans öfriga armatur.

Slutligen skall vid mindre besiktning undersökas, huruvida de
i 3—7 §§ meddelade föreskrifter fortfarande äro i tillämpliga delar
iakttagna.

Vid mindre besiktning å stationära ångpannor vare inre undersökning
icke erforderlig, därest vid närmast föregående besiktning
sådan undersökning ägt rum.

23 §.

1 mom. Finner besiktningsman vid mindre besiktning, att ett
fortsatt begagnande af ångpannan kan föranleda omedelbar fara, skall
han förbjuda bruket af pannan samt anteckna å tillståndsbeviset, att
detsamma upphört att gälla, hvarjämte det åligger honom att, innan
han lämnar förrättningsstället, skriftligen meddela ångpanneägaren hvad
denne har att, därest han fortfarande vill bruka pannan, iakttaga till
farans undanröjande.

Upphör, på sätt nu är sagdt, tillståndsbeviset att gälla, må ångpanneägaren
icke ånyo taga ångpannan i bruk, innan han låtit densamma
undergå förnyad besiktning och det därvid befunnits, att hvad
ångpanneägaren ålagts att verkställa blifvit utfördt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Har efter föreläggande af besiktningsmannen någon sådan del af
ångpannan, af hvars beskaffenhet ångpannans hållbarhet är väsentligen
beroende, blitvit ersatt med ny, eller ångpannan eljest undergått större
reparation, skall den förnyade besiktningen utgöras af större besiktning;
i annat fall vare mindre besiktning därför tillfyllestgörande. Besiktningsmannen
åligger att i det skriftliga meddelande, hvarom ofvan är nämndt,
angifva hvilket slag af besiktning erfordras.

Finnes vid den senare besiktningen ångpanneägaren hafva verkställt
hvad honom ålagts, teckne besiktningsmannen å tillståndsbeviset,
att det åter är gällande, hvarefter ångpanneägaren åtnjuter sin på tillståndsbeviset
grundade brukningsrätt.

2 mom. Yppar sig vid mindre besiktning, att ångpannan genom
mindre omsorgsfull skötsel, genom dåligt matarevatten eller af annan
anledning förlorat mera i hållbarhet, än som motsvarar normal slitning,
och anser besiktningsmannen därför det förut fastställda arbetstrycket
eller den bestämda brukningstiden böra nedsättas, utan att han dock
finner omedelbar fara i följd af pannans brukande vara för handen,
skall han föreskrifva företagande af större besiktning samt förelägga
ångpanneägaren viss kort tid, inom hvilken besiktningen skall vara
verkställd, vid äfventyr, förutom straffpåföljd, att besiktningen på ångpanneägarens
bekostnad verkställes genom kontrollmyndighetens försorg.

Finnes vid dylik besiktning ångpannan vara behäftad med sådana
bristfälligheter, att densamma icke enligt de i 11 § stadgade grunder
kan godkännas, skall besiktningsmannen förbjuda bruket af pannan och
å tillståndsbeviset anteckna, att detsamma upphört att gälla; och må ångpanneägaren
därefter icke ånyo taga pannan i bruk, förrän densamma
vid förnyad större besiktning godkänts och besiktningsmannen å tillståndsbeviset
tecknat, att det åter har gällande kraft.

3 mom. Förekommer vid mindre besiktning annan anledning till
anmärkning, än som i 2 mom. afses, och är densamma icke af sådan
art, att pannans drift anses böra inställas, meddele besiktningsmannen,
innan han lämnar förrättningsstället, ångpanneägaren skriftligen hvad
denne har att iakttaga till den anmärkta felaktighetens afhjälpande
samt förelägge honom viss kort tid, inom hvilken han skall hafva låtit
utföra hvad honom sålunda blifvit ålagdt; och åligge det ångpanneägaren
att, för ådagaläggandet af den anmärkta felaktighetens afhjälpande,
inom den utsatta tiden antingen föranstalta om ny mindre besiktning
eller ock till kontrollmyndigheten insända två trovärdiga mäns intyg
därom, att den anmärkta felaktigheten blifvit af hjälpt, vid äfventyr,
förutom straffpåföljd, att kontrollmyndigheten låter på ångpanneägarens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

bekostnad verkställa besiktning för utrönande af huruvida felaktigheten
blifvit af hjälpt. Finnes vid ny besiktning, att anmärkt felaktighet ej
afhjälpts, skall besiktningsmannen förbjuda bruket af pannan och å
tillståndsbeviset anteckna, att detsamma upphört att gälla; och må ångpanneägaren
därefter icke ånyo taga pannan i bruk, förrän vid förnyad
mindre besiktning utrönts, att felaktigheten afhjälpts, samt besiktningsmannen
försett tillståndsbeviset med anteckning att det åter har
gällande kraft.

24 §.

Har af annan anledning, än i 23 § 1 mom. sägs, någon sådan
del af ångpanna, af hvars beskaffenhet pannans hållbarhet är väsentligen
beroende, blifvit med ny ersatt eller ångpannan eljest undergått större
reparation, såsom att plåt i stomme eller eldstad uttagits, pannan försetts
med ny tubsats eller omdiktats efter torrkokning, skall tillståndsbeviset
anses sakna gällande kraft under tiden från och med reparationens företagande
och intill dess ångpannan underkastats större besiktning och
därvid godkänts.

25 §.

1 mom. Inträffar explosion af ångpanna, vare ångpanneägaren
pliktig att ofördröjligen därom göra anmälan hos kontrollmyndigheten,
hvilken förordnar förrättningsman att å platsen för explosionen anställa
besiktning för utrönande af verkningarna af och anledningen till explosionen,
dock att, där explosion inträffar ombord å fartyg och ångpanneägaren
icke utan synnerlig olägenhet kan afbida, att besiktning, på
sätt nu är sagdt, anställes, ångpanneägaren äger att själf föranstalta
om besiktning genom besiktningsman, som i 27 § 1 mom. afses, om
sådan å orten finnes att tillgå, men eljest af två trovärdiga män; och
åligge det i sistnämnda fall ångpanneägaren att ofördröjligen, efter det
besiktning ägt rum, till kontrollmyndigheten insända protokoll öfver
besiktningen.

2 mom. Intill dess besiktning, som i 1 mom. omförmäles, ägt
rum, åligge ångpanneägaren att tillse, att rubbning i det sakernas tillstånd,
som genom explosionen uppkommit, icke sker, där ej sådant må
vara erforderligt till förekommande af ytterligare fara, för undanröjande
af hinder i allmän trafik eller för annat sådant trängande ändamål.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

26 §.

Ångpanneägare vare skyldig att för hvarje ångpanna, som af
honom brukas, anskaffa en anteckningsbok, upprättad i enlighet med
formulär, som fastställes af kontrollmyndigheten.

I nämnda bok skall ångpanneskötaren eller, där flere personer
äro samtidigt sysselsatta med skötseln af ångpannan, den, som utöfvar
förmanskap för de öfriga, göra anteckning om de tider, då pannan rengjorts
och undersökts, samt hvilka bristfälligheter å densamma därvid
må hafva iakttagits, äfvensom för hvarje dag angifva, huru många
timmar pannan användts.

Anteckningsboken skall vid hvarje besök eller besiktning på anfordran
förevisas vederbörande polistjänstemän, yrkesinspektör eller besiktningsman,
som har att därom i densamma göra anteckning.

I fråga om ångpanna ombord å fartyg, där på grund af föreskrifterna
i sjölagen maskindagbok föres, må sagda anteckningar göras
i sistnämnda bok; och gälle i ty fall om uppvisande af maskindagboken
hvad om uppvisande af förutnämnda anteckningsbok är stadgadt.

Y ART.

Om besiktningsmän.

27 §

1 mom. Sakkunniga personer till det antal, som kan finnas lämp- ,
ligt, skola af kontrollmyndigheten förklaras behöriga, vissa att verkställa
alla slags besiktningar och andra tekniska förrättningar, hvarom i denna
lag förmäles, och andra att företaga de uti mindre besiktning ingående
undersökningar och prof. Ej må förrättning anses rätteligen verkställd
med mindre den är utförd af person, som på grund af kontrollmyndighetens
förklarande varit därtill behörig.

2 mom. Besiktningsman skall vara ojäfvig; och gälle för honom
enahanda jäf som för vittne. Vid besiktning å ångpanna, som ej tillhör
kronan, skall såsom jäf anses jämväl att besiktningsmannen af ångpanneägaren
åtnjuter lön och underhåll.

3 mom. Finnes icke, då utförandet af någon sådan förrättning,
hvarom i denna lag förmäles, af ångpanneägare åstundas, tillgång till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

behörig besiktningsman i orten, äge ångpanneägaren, på anmälan härom
hos kontrollmyndigheten, att genom dennas försorg få förrättningen i
behörig ordning verkställd.

28 §.

Åtager sig besiktningsman förrättning, hvarom i denna lag förmäles,
vare han pliktig att därvid ställa sig till noggrann efterrättelse
ej blott bestämmelserna i denna lag utan ock de föreskrifter, som i
utfärdad instruktion eller annorledes varda af kontrollmyndigheten meddelade.

29 §.

Besiktningsman, som i 27 § omförmäles, skall öfver hvarje förrättning,
som han i denna sin egenskap utför, uppsätta protokoll, innefattande
jämväl det beslut, hvartill förrättningen föranleder, i två
exemplar, samt så fort ske kan och senast inom fyra dagar efter förrättningens
afslutande afsända det ena exemplaret till kontrollmyndigheten
och det andra till ångpanneägaren.

Af tillståndsbevis, som besiktningsmannen må hafva utfärdat, skall
samtidigt med protokollet ett exemplar till kontrollmyndigheten insändas;
och varde i fall, som i 11 § 2 mom. afses, jämväl de till besiktningsmannen
afl ämnade handlingar med protokollet öfversända.

30 §.

Ångpanneägare skall vid förrättning, hvarom i denna lag förmäles,
tillhandahålla förrättningsmannen förutom de i 11 § 1 mom. omförmälda
handlingar jämväl protokollen öfver förut verkställda dylika förrättningar
rörande samma ångpanna, vid äfventyr att förrättningsmannen
eljest, där han finner sådant för förrättningen nödigt, på ångpanneägarens
bekostnad rekvirerar afskrifter och kopior af de hos kontrollmyndigheten
förvarade exemplaren af samma protokoll och handlingar.

31 §.

Kontrollmanometer och andra för besiktnings verkställande erforderliga
tekniska apparater skall förrättningsmannen själf hålla utan rätt
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 29 Häft. 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

till ersättning för deras användande, hvaremot alla materialier och
nödig handräckning tillhandahållas och bekostas af ångpanneägaren.

År ångpanna, då den skall besiktigas, beklädd eller inmurad,
vare ångpanneägaren skyldig att låta borttaga beklädnaden eller murverket,
i den mån sådant af förrättningsmannen påkallas såsom för
förrättningens verkställande erforderligt.

32 §.

1 mom. Den, som af kontrollmyndigheten förklarats behörig att
å ångpannor verkställa större besiktning, äger att i enlighet med de
närmare föreskrifter, kontrollmyndigheten i instruktion för besiktningsmännen
meddelar, på ansökning pröfva sökandes kompetens att sköta
ångpannor i allmänhet eller sådana af viss klass och för person, som
därvid godkännes, utfärda kompetensintyg.

2 mom. Kompetens att sköta ångpannor af 3:dje klassen må
enligt de närmare föreskrifterna i instruktionen på ansökning pröfvas
och intyg därom utfärdas jämväl af den, som af kontrollmyndigheten
förklarats behörig att å ångpannor verkställa endast de uti mindre besiktning
ingående undersökningar och prof.

33 §.

Öfver besiktningsmans beslut att underkänna sökandes kompetens
att sköta ångpannor må ej klagan föras. År någon missnöjd med annat
af besiktningsman meddeladt beslut, anmäle det skriftligen hos kontrollmyndigheten;
dock lände beslutet till efterrättelse, intill dess annorlunda
blifvit i saken förordnadt. Påyrkas verkställd förrättnings förnyande,
eller finner kontrollmyndigheten sådant för frågans bedömande erforderligt,
förordne kontrollmyndigheten efter omständigheterna en, två eller
tre sakkunniga personer att så fort sig göra låter verkställa öfverbesiktning.

öfver hvad vid öfverbesiktning iakttages skall utlåtande af den
eller dem, som förrättningen utfört, afgifvas till kontrollmyndigheten,
hvilken därefter meddelar beslut i ärendet.

34 §.

1 mom. För förrättning, hvarom i denna lag förmäles, åtnjute
förrättningsmannen ersättning enligt följande taxa:

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 63.

För större besiktning å ångpanna

af l:sta klassen ...................................

„ 2:dra .................................

kronor 15:
10:

...................... kronor 30:—

......................... „ 20:-

,, 3:dje ,, ............................................................... ??

För enbart fastställande af arbetstryck och utförande af vatten trycksprof

å ångpanna

af l:sta klassen .... ........................................................ kronor 15:

„ 2:dra eller 3:dje klassen......................................... „ 10: —

Då vid fastställande af arbetstryck för ångpanna, som redan tagits
i bruk före denna lags trädande i kraft, ritning eller beskrifning öfver
ångpannan icke föreligger, må förrättningsmannen för sådana förrättningar,
hvarom härofvan nämnts, såsom ersättning för det ökade arbete,
som med sådant fastställande är förenadt, uppbära ett tillägg af 10
kronor.

För mindre besiktning å ångpanna

af l:sta klassen ..........................................................

„ 2:dra eller 3:dje klassen .................................•

För sådan besiktning, som i 3 § 2 mom. omför mäles,

.................................................................................

För enbart utförande af ångtrycksprof .....................

För besiktning i det i 2 § 2 mom. afsedda fall ...

För vattentrycksprof å till ångpanna hörande hufvudrör,
ångsamlare och öfverhettningsapparater eller

å något af dessa föremål ........................................

För sådan besiktning, hvarom ångpanneägare enligt
25 § 1 mom. äger att själf föranstalta, för

hvarje förrättningsdag .............................................

Då två eller flera ångpannor, tillhörande samma ägare, profvas
eller besiktigas vid samma förrättningstillfälle, utgår endast ersättningen
för den första pannan enligt nyssnämnda grunder; för den andra pannan
utgår ersättningen med tre fjärdedelar och för hvar och en af de
därefter följande med hälften af det belopp, som skulle erlagts, om
vederbörande panna ensam profvats eller besiktigats. År fråga om
pannor af olika klasser, räknas en af l:sta klassen eller, där sådan ej
finnes, en af 2:dra klassen som den första och den bland de öfriga till
klass högsta som den andra. I fråga om sådan komplex af ångpannor,
som i 2 § 3 mom. omförmäles, utgår ersättning för hvarje särskild ångpanna,
som profvms eller besiktigas, och beräknas efter den klass, angpannan
i och för sig skulle tillhöra.

10:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Förrättningsman, som icke är bosatt i stad, där förrättningen
verkställes, äge, där lian är boende på mer än 2 kilometers afstånd
från förrättningsstället, dessutom, ehvad förrättningen kommit till stånd
eller till följd af ångpanneägarens förvållande ej kunnat verkställas,
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt 4:de klassen i
gällande resereglemente samt ersättning för tidspillan med 5 kronor
för hvarje resedag äfvensom för hvarje dag, som han i afbidan på förrättningens
utförande måst uppehålla sig å förrättningsstället.

För tillståndsbevis, protokoll eller annan handling, som det enligt
denna lag åligger förrättningsman att tillställa ångpanneägare, må förrättningsmannen
icke åtnjuta särskild ersättning.

För öfverbesiktning utgår ersättning efter ofvannämnda grunder
till en hvar af förrättningsmännen.

2 mom. För sådan pröfning af kompetens att sköta ångpannor,
hvarom i 32 § förmäles, åtnjute besiktningsman, ehvad pröfningen föranleder
utfärdandet af intyg eller ej, ersättning af sökanden med 2
kronor, om fråga är om skötsel af ångpannor af 3:dje klassen, men i
annat fall med 5 kronor. Ej må för intj^g, som här afses, lösen tagas.

35 §.

Den i 34 § 1 mom. omförmälda ersättning erlägges af ångpanneägaren;
dock att i fråga om öfverbesiktning kostnaden därför gäldas
af kontrollmyndigheten; åliggande det ångpanneägaren att, därest hans
klagan ej föranleder ändring i besiktningsmannens beslut, till kontrollmyndigheten
återgälda berörda kostnad, hvarom kontrollmyndigheten
meddelar beslut i sammanhang med själfva saken.

Om i fall, som afses uti 3 § 2 mom. och 27 § 3 inom., förrättningen
verkställes af hos kontrollmyndigheten anställd person, skall
den ersättning, som i enlighet med hvad i 34 § sägs för förrättningen
erlägges, af förrättningsmännen redovisas att till statskassan ingå.

Förrättning, hvarom kontrollmyndigheten jämlikt 25 § 1 mom.
förordnar, bekostas af staten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

VI ART.

Föreskrifter i afseende å lagens efterlefnad.

36 §.

1 mom. Brukas ångpanna, utan. att behörigt bevis om tillstånd
därtill är i gällande kraft, eller varder den brukad i strid mot de föreskrifter
i afseende å brukningsplats, som i tillståndsbeviset angifvas,
eller utan att vara försedd med de i 8 och 9 §§ föreskrifna apparater
och inrättningar, straffes ångpanneägaren med böter från och med tio
till och med femhundra kronor.

2 mom. Åsidosätter ångpanneägare något af hvad honom enligt
4 §, 17 §, 19 § 1 eller 2 mom., 21 § 1 mom., 25 eller 26 § åligger,
eller iakttager lian ej hvad i 23 § 2 eller 3 mom. är stadgadt angående
anställande af besiktning eller annat ådagaläggande af anmärkta felaktigheters
afhjälpande, eller låter han pannas skötsel utöfvas af den,
som honom veterligen på grund af kontrollmyndighetens beslut saknar
behörighet därtill, straffes med böter från och med fem till och med
tvåhundra kronor.

37 §.

1 mom. Brukas ångpanna under högre ångtryck än det fastställda
arbetstrycket eller med lägre vattenstånd än det lägsta för densamma
tillåtna, och är ej stadgandet i 5 mom. tillämpligt, straffes skötare
med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor. Lag samma
vare för ångpanneägaren, där förseelsen ägt rum med hans vetskap
och vilja.

2 mom. Underlåter ångpannesköfaren att fullgöra hvad honom
enligt 26 § åligger, och är ej förseelsen belagd med ansvar enligt 287 §
sjölagen, straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra
kronor.

3 mom. Begås förseelse, hvarom i 1 eller 2 mom. är sagdt, af
ångpanneskötare, som i 19 § 2 mom. omförmäles, vare i hans ställe
ångpanneägaren förfallen till det ansvar, som eljest är för skötare
stadgadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 63.

4 mom. Utöfvar någon under tid, då han enligt kontrollmyndighetens
beslut är obehörig att vara ångpanneskötare, likväl sådan
befattning, straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra
kronor.

5 mom. Hvar, som uppsåtligen hindrar de i 9 § föreskrifna säkerhetsventiler
att fritt öppna sig eller å dem anbringar högre belastning
än vid senaste besiktning användts, eller försätter annan af pannans
säkerhetsapparater ur tjänstbart skick, straffes med böter från och med
femtio till och med femhundra kronor.

6 mom. Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal
för förseelse, som i denna § sägs, samma förseelse, skall han, när han
därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför
utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för förseelsen äro
stadgade.

38 §.

De för ångpanneägare stadgade ansvarsbestämmelser skola, i händelse
ångpannan tillhör någon, som står under förmyndare eller annan
laga målsman, äga tillämpning å denne, samt, där ångpannan äges
af bolag, förening eller annat samfund eller af stiftelse eller annan
sådan inrättning, å den eller dem, som äga företräda samfundet eller
inrättningen. I fråga om ångpanna, som tillhör staten eller kommun,
skola nämnda ansvarsbestämmelser gälla skötarens närmaste förman.
Har denne till förekommande af förseelse mot lagen gjort hvad på
honom ankommit, och äger i följd af öfverordnads åtgärd eller vållande
förseelse likväl rum, varde den öfverordnade drabbad af ansvar, som
här afses.

39 §.

Det åligger vederbörande polismyndighet äfversom yrkesinspektörerna,
hvar inom sitt verksamhetsområde, att vaka öfver denna lags
efterlefnad; skolande yrkesinspektör, som finner någon af lagens bestämmelser
öfverträdd eller åsidosatt, därom göra anmälan hos polismyndigheten.

Polistjänstemän, yrkesinspektör eller annan, som styrker sig vara
stadd i kontrollmyndighetens ärende, äge efter tillsägelse tillträde till
ångpanna, som är i bruk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

40 §.

Brukas ångpanna under något af de i 36 § 1 mom. omförmälda
förhållanden, eller varder, utan att sådant fall, som i 19 § 2 mom. afses,
är för handen, ångpanneskötares behörighet icke utan onödigt dröjsmål
styrkt, äge polismyndigheten inställa bruket af ångpannan, till dess
rättelse i anmärkta hänseendet åstadkommits.

41 §.

Allmän åklagare skall tala å förseelse, hvarom i denna lag sägs,
ändå att angifvelse därom ej skett. Han vare ock pliktig utföra åtal
å dylik förseelse, som hos honom af kontrollmyndigheten eller yrkesinspektör
angifves.

42 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej
finnes, vid allmän domstol i den ort, där förseelsen skett, eller, därest
i fråga om ångpanna ombord å fartyg förseelsen skett å resa, i den
svenska hamn, dit den brottslige med fartyget först ankommer eller där
han eljest träffas.

43 §.

Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle två tredjedelar
kronan och en tredjedel åklagaren.

Finnes enskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän lag.

VII ART.

Allmänna bestämmelser.

44 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

fara kräfva, samt, där omständigheterna därtill föranleda, förbjuda ångpanneägaren
att bruka ångpannan, till dess föreskrifven åtgärd vidtagits;
och skall, om sådant förbud meddelas, det för ångpannans brukande
utfärdade tillståndsbeviset därmed anses hafva upphört att gälla. I fråga
om sättet för ådagaläggandet af, att hvad ångpanneägaren, på sätt nu
är sagdt, af kontrollmyndigheten blifvit ålagdt att verkställa blifvit utfördt,
skola bestämmelserna i 23 § 1 och 3 mom. äga motsvarande tillämpning,
därvid jämväl den för åsidosättandet af föreskrifterna i sistnämnda
mom. i 36 § 2 mom. stadgade straffbestämmelse skall gälla. Har tillståndsbevis,
efter ty nu är sagdt, upphört att gälla och finnes vid
besiktning, att ångpanneägaren fullgjort hvad honom blifvit ålagdt, vare
beviset åter gällande och göre besiktningsmannen därom anteckning
å beviset.

Anser kontrollmyndigheten sig icke med ledning af allenast de
till densamma rörande ångpannan insända handlingar kunna bedöma,
hvilka åtgärder böra vidtagas för vinnande af nöjaktig säkerhet mot
explosionsfara, äger kontrollmyndigheten förordna om besiktning å
ångpannan; och galle om sådan besiktning i tillämpliga delar hvad
om öfverbesiktning är stadgadt.

Kontrollmyndighetens beslut lände till efterrättelse, intill dess i
anledning af förd klagan annorlunda varder förordnadt.

45 §.

På ansökning af ångpanneägare äge kontrollmyndigheten medgifva
befrielse från iakttagandet af viss i denna lag meddelad föreskrift,
därest sökanden visar, att han vidtagit sådan anordning, att föreskriftens
syfte ändock varder tillgodosedt.

46 §.

Vid öfVerbesiktning eller annan förrättning, hvarom kontrollmyndigheten
förordnar, må vederbörande ångpanneägare, själf eller
genom ombud, närvara; och skall fördenskull ångpanneägaren om
tiden för sådan förrättning underrättas.

47 §.

Medlem af sådan förening af ångpanneägare, hvilken har till
uppgift att genom periodiskt återkommande undersökningar af ångpanneanläggningar
åstadkomma betryggande ångpannedrift, vare, där före -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

ningens stadgar blifvit af Konungen stadfästa samt dess arbetsordning
jämte af föreningen antagna tekniska instruktioner vunnit kontrollmyndighetens
godkännande, i fråga om ångpanna, som står under
föreningens kontroll, ej i annat fall än i 25 § eller 44 § afses skyldig
att föranstalta om besiktning, som i denna lag sägs. Beträffande sådan
ångpanna skall hvad om tillståndsbevis i denna lag är stadgadt äga
motsvarande tillämpning å tillståndsbevis, som för brukande af nämnda
ångpanna skall utfärdas vid besiktning, hvarom föreningen låter föranstalta.

Angpanneförening, hvarom ofvan är sagdt, åligge dock:

att för alla pannor, som falla under dess öfvervakande, till kontrollmyndigheten
ofördröjligen insända de handlingar, som i 11 § 1 mom.
omförmälas, där ej sådana handlingar redan före ångpanneägarens
inträde i föreningen blifvit af vederbörande besiktningsman till sagda
myndighet ingifna;

att före den 1 april hvarje år till kontrollmyndigheten insända
förteckning öfver föreningens medlemmar och deras ångpaunor jämte
summarisk redogörelse öfver de å dessa pannor under föregående
kalenderår företagna prof och besiktningar;

samt att hos samma myndighet ofördröjligen anmäla, när någon
medlem ur föreningen utgår.

Visar föreningen försummelse i fullgörandet af hvad densamma
sålunda åligger eller i afseende å tillsyn å de ångpannor, som stå under
dess uppsikt, äge Konungen, på anmälan af kontrollmyndigheten, förklara,
att föreningens medlemmar icke vidare må åtnjuta den befrielse
från kontroll enligt denna lag, hvarom ofvan är stadgadt.

I afseende å ångpanna ombord å fartyg, hvilket är inregistreradt
hos något af Konungen godkändt sällskap för klassificering af fartyg
och hvilket till följd däraf står under sällskapets uppsikt, åtujute ångpanneägaren
enahanda befrielse, som, enligt hvad ofvan sagdt är, tillkommer
medlem af ångpanneförening; och skall jämväl rörande sådan
ångpanna hvad i denna lag stadgas om tillståndsbevis äga motsvarande
tillämpning å af sällskapet utfärdadt tillståndsbevis för pannans brukande;
dock att det för tillgodonjutande af befrielse, hvarom nu är nämndt,
å ligger ångpanneä garen:

att årligen före den 1 april hos kontrollmyndigheten styrka, att
fartyget står under uppsikt af sällskap, hvarom nu är sagdt; samt

att efter första fullständiga besiktning å fartyget ofördröjligen till
kontrollmyndigheten insända ritning öfver hvarje ombord å fartyget
Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

befintlig ångpanna, där ej sådan ritning redan före fartygets inregistrerande
blifvit till sagda myndighet ingifven.

48 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om ångpanneägare skall, där han
åt annan upplåtit nyttjanderätten till pannan, gälla denne.

Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari
1907, och skall ägare af ångpanna, som då redan är i bruk, senast inom
två år efter sagda dag hafva låtit anställa sådan besiktning, som i 10 §
eller 12 § 2 mom. förmäles, därest han önskar därefter fortfarande
bruka ångpannan.

År vid tiden för denna lags trädande i kraft stationär ångpanna
uppställd för bruk å annan plats, än som enligt 3 § 1 eller 2 mom.
är tillåtet, må utan hinder däraf tillståndsbevis för sådan ångpanna
utfärdas; och må, med iakttagande i tillämpliga delar af öfriga i denna
lag gifna föreskrifter, nämnda ångpanna därefter på samma plats brukas,
så ock, där kontrollmyndigheten sådant medgifver, densamma mot ny
panna af samma klass utbytas.

På kontrollmyndigheten ankomme att, på förslag af besiktningsman,
för sådan person, som, utan att hafva aflagt examen, hvarom i
19 § 1 mom. sägs, vid denna lags trädande i kraft innehar och under
minst tre år på tillfredsställande sätt skött plats såsom maskinist,
lokomotivförare eller ångpanneskötare, låta utfärda kompetensintyg att
sköta ångpannor, ändock att han icke uppfyllt alla de villkor, som för
erhållande af sådant intyg må vara i instruktion för besiktningsmännen
föreskrifna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 december
1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,
von Friesen
Virgin.

Statsrådet Ramstedt, som denna dag förordnats att föredraga
finansärenden, föredrog i underdånighet:

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde härefter statsrådet Ramstedt:

»Sedan under år 1884 dels styrelsen för nautiska föreningen i
Göteborg och dels Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län, närmast med anledning af en kort förut inträffad
explosion af ångpannan å ett lastångfartyg, gjort underdåniga framställningar,
att Eders Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, hvilka
åtgärder från det allmännas sida borde vidtagas till förekommande af
dylika olyckor, samt under följande år ingenjörsföreningens styrelse i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

underdånig skrifvelse anhållit, att, då behofvet af obligatorisk besiktning
och kontroll af ångpannor här i Sverige alltmera framträdt, Eders
Kungl. Maj:t ville låta utfärda erforderliga lagbestämmelser uti ifrågavarande
ämne, täcktes Eders Kungl. Maj:t den 25 juni 1886 uppdraga
åt särskilda kommitterade att inom civildepartementet, dit nämnda
ärende då hörde, biträda med utredning af frågan om hvilka kontrollföreskrifter
lämpligen borde meddelas till förekommande af ångpannors
exploderande samt med upprättande af förslag till författning i ämnet.

Den 81 december 1889 afgåfvo nämnda kommitterade betänkande
med förslag till förordning angående kontroll å ångpannor.

I följd af nådig remiss afgaf först järnvägsstyrelsen underdånigt
utlåtande öfver förslaget, därvid jämväl öfverlämnades infordradt yttrande
från den af flertalet järnvägsförvaltningar bildade järnvägsföre
ningen.

Efter det därpå kommerskollegium anbefallts att, sedan vederbörande
föreningar och enskilda, som kunde vara af frågan intresserade,
lämnats tillfälle att sig yttra samt yrkesinspektörerna blifvit hörda,
afgifva underdånigt utlåtande i ärendet, har kommerskollegium den
30 december 1901 afgifvit sådant utlåtande med särskildt af kollegium
upprättadt författningsförslag; och har kollegium därvid öfverlämnat
yttranden af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings,
Kronobergs och Malmöhus län, magistraterna i Sundsvall, Sköfde och
Örnsköldsvik, kronofogden i södra Ångermanlands öfre fögderi A. Huss,
tjänstförrättande kronofogden i södra Ångermanlands nedre fögderi A.
Ekelund, samtliga yrkesinspektörer, svenska teknologföreningen, tekniska
samfundet i Göteborg, skånska ingenjörsklubben, Norrköpings ingenjörsklubb,
tekniska föreningarna i Norrköping och Eskilstuna, Stockholms
fabriksförenings fullmäktige, fabriksföreningen i Gäfle, maskinistföreningen
i Stockholm, svenska maskinistlogen (Göteborg), Stockholms
norra järnarbetarefackförening, Katrinefors aktiebolag, Mariestad—Kinnekulle
järnvägs aktiebolag samt Mariestad—Moholms järnvägs aktiebolag,
bergnings- <fc dykeribolaget Neptun, Ludvigsbergs verkstadsaktiebolag,
Liljedahlska läderfabriken, Forsviks aktiebolag, Aledals
nyckelfabrik, maskinmästaren vid Lunds hospitals maskinafdelning L.
P. Lundgren, A. Larsson i Bränninge, maskinisten Y. W. Alenius vid
länslasarettet i Falköping och verkställande direktören för aktiebolaget
Arboga mekaniska verkstad A. P. Artman.

Öfver kommerskollegii förslag har maskinistföreningen i Stockholm
därefter inkommit med infordradt yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Jag anhåller nu att få för vidare behandling anmäla detta ärende.

I fråga om behofvet af föreskrifter rörande kontroll å ångpannor
anförde ingenjörsföreningens styrelse såsom stöd för sin ofvan omförmälda,
år 1885 afgifna framställning: Då till följd af det ökade bruket
af ånga antalet af här i landet begagnade ångpannor under de senare
åren blifvit allt större, hade faran för de olyckor, som kunde uppkomma
af felaktigt konstruerade eller vårdslöst skötta ångpannor, naturligtvis
i betydlig mån ökats, livilket äfven framginge af flera under den sista
tiden inträffade ångpanneexplosioner. Det förhållande att icke flera
olyckshändelser än hittills redan inträffat härledde sig onekligen därifrån,
att flertalet af här använda ångpannor blifvit tillverkade vid
våra gamla välkända ångpanneverkstäder samt af utmärkt material,
men då nu många af dessa ångpannor, ehuru redan i det närmaste utslitna,
fortfarande vore under begagnande, samt vidare numera dels inom
landet uppstått en mängd nya verkstäder, vid hvilka ångpannor tillverkades
och reparerades, och flera af dessa verkstäder förestodes af
personer med mindre erfarenhet vid dylika arbeten, dels ock från utlandet
hit inkomme ganska många ångpannor, af hvilka åtskilliga vore
af tvifvelaktig säkerhet, funnes det nu flera orsaker än förr, som gåfve
anledning att under den närmaste framtiden befara olyckshändelser.
Detta vore så mycket påtagligare, då till det förut omnämnda ytterligare
komme, att det ångtryck, som numera vanligen begagnades,
vore betydligt högre än det, som därförut användts, och faran häraf
blefve därjämte så mycket större som, enligt hvad nyligen inträffade
händelser visade, man icke droge i betänkande att förstora ångtrycket
äfven vid begagnande af alldeles utslitna ångpannor. Enligt hvad
erfarenheten från utlandet gåfve vid handen, förekommes faran för
dylika explosioner i betydlig mån genom noggrann besiktning och
kontroll af ångpannor, men här i Sverige kunde man icke vänta att,
i likhet med hvad annorstädes ägt rum, tillfyllestgörande sådan skulle
komma till stånd genom ångpanneägarnas egna tillgöranden.

Hvad ingen]örsföreningens styrelse sålunda anfört torde, såsom
kommerskollegium ock för sin del yttrat, i hufvudsak fortfarande äga
tillämplighet.

Enligt genom kommitterades föranstaltande insamlade uppgifter
utgjorde antalet landångpannor här i riket den 1 januari 1887 6,484
stycken. Kommerskollegium har approximativt beräknat, att landångpannornas
antal sedan dess stigit till 12,600, samt att, om äfven ångpannor
ombord å fartyg medräknas, här i riket finnas 14,824 i bruk
varande ångpannor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Hvad det i ångpannorna använda arbetstrycket beträffar, så bar,
enligt livad kommerskollegium uppgifvit, detta, som vid tiden för ofvanberörda
framställning från i ngenjörsföreningen sällan uppgick till 6
atmosfärer, i så väsentlig grad ökats, att ett ångtryck af 12—13 atmosfärer
nu icke vore ovanligare, än hvad 6 atmosfärers ångtryck på den
tiden varit.

Såväl det ökade antalet ångpannor som bruket af högre ångtryck
hafva naturligtvis i hög grad ökat sannolikheten för att ångpanneexplosioner
skola inträffa. Enligt hvad kommerskollegium uppgifvit,
hafva under åren 1889—1900 här i landet inträffat minst 31 explosioner
af ångpannor och andra ångkärl, därvid 24 personer dödats
och 36 personer skadats.

Den i ingenjörsföreningens underdåniga framställning uttalade förmodan,
att man här i Sverige icke kunde vänta, att tillfyllestgörande
besiktning och kontroll af ångpannor skulle komma till stånd genom
ångpanneägarnas egna tillgöranden, synes också besanna sig. Visserligen
hafva under det sista årtiondet här i Sverige bildats två föreningar
af ångpanneägare med uppgift att genom periodiskt återkommande
undersökningar af ångpanneanläggningar åstadkomma betryggande ångpannedrift,
men enligt uppgift i kommerskollegii utlåtande omfattade dessa
föreningar icke mera än 1,558 ångpannor eller endast omkring en åttondel
af de sannolikt inom landet befintliga landångpannorna; och ser man på
förhållandena i utlandet, så synes äfven däraf framgå, att införandet af
en obligatorisk ångpannekontroll här i landet icke längre bör undanskjutas.
Kommerskollegium har i sitt utlåtande åberopat, hurusom,
enligt de senaste officiella statistiska meddelandena från England,
Frankrike och Tyskland, i England, där hittills icke några offentliga
föreskrifter angående kontroll å ångpannor funnits, men väl åtskilliga
besiktnings-, assurans- och klassificeringsföreningar vore i verksamhet,
explosionernas antal under de senare åren uppgått till i medeltal 4,3 2
per år och 10.000 ångpannor, under det att i Frankrike och Tyskland,
där sedan länge obligatorisk ångpannekontroll ägde rum, motsvarande
siffror varit respektive 3,4 och 1,0 7. I nästan alla länder i Europa
finnas sedan längre eller kortare tid tillbaka lagbestämmelser rörande
kontroll å ångpannor i allmänhet; och hvad våra grannländer beträffar,
så har sådan lagstiftning funnits i Danmark sedan 1875, i Finland
sedan 1888 och i Norge sedan 1895. Några skäl, hvarför vi här i
Sverige lättare än i andra länder skulle kunna undvara lagbestämmelser
i förevarande afseende, torde ej heller kunna anföras. Enligt
hvad de i ärendet afgifna yttrandena gifva vid handen, äro också

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

åsikterna föga delade angående behofvet af kontrollföreskrifter rörande
ångpannor. Alla de, som yttrat sig i anledning af kommitterades författningsförslag,
hafva nämligen nästan utan undantag framhållit önskvärdheten
af, att föreskrifter i ämnet varda utfärdade.»

Sedan statsrådet Ramstedt härefter redogjort för kommitterades
förslag, kommerskollegii utlåtande samt handlingarna i öfrigt, anförde
han vidare:

»Såsom af den nu lämnade redogörelsen framgår, hafva kommitterade
vid utarbetandet af sitt förslag till ordnandet af den offentliga
kontrollen å ångpannor uppställt följande grundsatser, nämligen att
kontrollen ytterst bör afse förekommande af människors skadande till
lif eller lem till följd af ångpannors exploderande, att föreskrifterna
böra innebära en direkt kontrollerande verksamhet, att kontrollen bör
vara i möjligaste måtto verksam men dock så afpassad, att den icke
förorsakar ångpanneägaren större besvär eller olägenhet, än ändamålet
nödvändigt fordrar, samt att nödig hänsyn bör tagas till ångteknikens
fria utveckling. I afseende å dessa grundsatser har kommerskollegium
förklarat sig icke hafva något att erinra; och att den blifvande lagstiftningen
bör vara i öfverensstämmelse med samma grundsatser, lärer
icke med fog kunna bestridas. Emot det af kommitterade utarbetade
författningsförslaget hafva emellertid uti åtskilliga af de däröfver
afgifna yttrandena framställts anmärkningar, gående ut därpå, att
kommitterade icke i allo följt de af dem uppställda grundsatserna.
Sålunda har anmärkts, att vissa bestämmelser i förslaget skulle medföra
en verklig fara för industrien och ångpannetekniken, att på grund
af andra bestämmelser i detsamma ett stort antal af nu i bruk varande ångpannor
icke skulle få begagnas, samt att förslaget vore så långt gående,
att det säkerligen icke blefve möjligt att genomföra detsamma. Om ock
dessa anmärkningar innebära öfverdrift, torde det likväl icke kunna förnekas,
att kommitterades bestämmelser i vissa afseenden är o väl stränga
och att kommitterade vid deras affattning icke tagit all den hänsyn till
redan bestående förhållanden, som försiktigheten bjuder. Kommerskollegium
har också, på sätt framgår af den af mig gifna redogörelsen
för kommitterades och kommerskollegii särskilda författningsförslag,
ansett sig böra i vissa hänseenden förorda mindre stränga bestämmelser
än de af kommitterade föreslagna. Yid affattningen af sitt författningsförslag
synes kommerskollegium hafva tagit vederbörlig hänsyn till de
anmärkningar, som emot kommitterades förslag framställts; och chefen

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

för finansdepartementet liar fördenskull ansett kommerskollegii förslag
till förordning angående kontroll å ångpannor böra läggas till grund
för den blifvande författningen i ämnet. Nämnda förslag bar sedermera
blifvit inom departementet öfversedt, därvid åtskilliga ändringar
i förslaget vidtagits. Den allra största delen af dessa ändringar
är dock endast af redaktionell natur ocb torde därföre icke tarfva
någon särskild motivering. Skälen för öfriga vidtagna ändringar anhåller
jag däremot att i korthet få angifva.

Då i fråga om ångpanna ombord å lastångfartyg, som inköpes
från utlandet, det synes vara onödigt strängt att fordra, att sådan
ångpanna, innan den får här i riket begagnas, skall i enlighet med
bestämmelserna i förslaget undergå vattentrycksprof, äfven om pannan
kort tid förut i utlandet undergått och uthärdat dylikt prof, har,
med stöd jämväl af innehållet i 11 § af förordningen angående hvad
i afseende å passagerareångfartygs byggnad, utrustning och begagnande
iakttagas bör den 12 februari 1864, uti förslagets 14 § införts föreskrift
därom, att det i sådant fall ankommer på besiktningsmannens
pröfning, huruvida nytt vattentrycksprof skall företagas.

Med hänsyn dels därtill att eldareexamen icke aflägges vid statens
navigationsskolor, dels ock därtill att af offentlig myndighet utfärdade
bestämmelser rörande kompetens att vara lokomotivförare finnas allenast
i fråga om lokomotivförare vid statens järnvägar, hafva en del jämkningar
af ordalagen i 19 § vidtagits.

Föreskrifterna i 25 § torde icke alltid vara fullt lämpliga, då
explosion af ångpanna inträffar ombord å fartyg. I anledning häraf
har i 1 mom. tillagts, att, därest ångpanneägaren icke utan synnerlig
olägenhet kan afbida, att besiktning af därtill utaf kontrollmyndigheten
förordnad besiktningsman anställes, han äger att själf föranstalta
om besiktning. Detta tillägg har föranledt ett tillägg jämväl till 84
§ angående arfvodet för dylik besiktning; och har detsammas belopp
upptagits till hvad kommitterade i sådant hänseende föreslagit.

Då enligt gällande sjölag maskindagbok i vissa fall skall föras
ombord ångfartyg, har till förekommande däraf, att dubbla anteckningar
måste föras rörande ångpannans skötsel, ett tillägg gjorts jämväl
till 26 § i kommerskollegii förslag.

Ansvarsbestämmelserna i 36 § hafva fullständigats. Uttrycket i
37 § 1 mom. att, om ångpanna brukas under där angifna förhållanden,

5den skyldige» skall straffas, har ansetts icke innebära erforderlig
tydlighet, hvarföre de af kommitterade använda ordalag i stället införts.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Men då förutom skötaren jämväl ångpanneägaren bör straffas, därest
förseelsen skett med hans vetskap och vilja, har en sådan föreskrift
tillagts. Därjämte har i ett 3 mom. införts ett stadgande motsvarande
sista stycket af 19 § i lagen angående minderårigas och kvinnors
användande till arbete i industriellt yrke den 17 oktober 1900. Stadgandet
i 38 § af kommerskollegii förslag har såsom öfveiffödigt uteslutits.
I stället har i samma § intagits en föreskrift till förekommande
af konkurrens mellan öfverträdelse af ifrågavarande författning,
å ena, samt brott mot allmänna strafflagen eller sjölagen, å andra sidan.

Bestämmelsen i 44 §, som är af stor vikt för åstadkommande af
en effektiv kontroll å ångpannor, har för vinnande af större tydlighet
närmare utvecklats i öfverensstämmelse med de åsikter, som uttalats
i kommerskollegii utlåtande. Då det tydligen är af vikt att förhindra,
att en ångpanneskötare, som genom grof eller upprepad öfverträdelse
af de för skötsel af ångpanna gifna bestämmelser eller på grund af
bristande ordentlighet eller pålitlighet visat sig icke vara lämplig att
hafva skötsel af ångpanna sig anförtrodd, fortfarande utöfvar sådan
befattning, har i 44 § införts en bestämmelse, hvarigenom kontrollmyndigheten,
i likhet med hvad som gäller i Danmark, tillerkänts
rätt att förklara en sådan person obehörig att vidare utöfva befattning
såsom ångpanneskötare.

På sätt kommerskollegii utlåtande utvisar, har det icke varit
kollegii mening, att, såsom synes framgå af den formulering, kollegium
gifvit åt 47 § 1 mom., ångpanna, tillhörande medlem af
sådan ångpanneförening, som där afses, skulle vara fritagen från tilllämpning
af alla andra bestämmelser i förslaget än de i 25 § upptagna,
utan torde det hafva varit kollegii uppfattning, att jämväl i fråga om
sådan ångpanna bestämmelserna om ångpannors uppställning och utrustning,
ångpanneskötares kompetens, kontrollmyndighetens befogenhet
att ingripa m. m. skola vara gällande. På grund häraf och för att
jämväl åt § i öfrigt gifva större tydlighet, hafva ändringar i densamma
blifvit vidtagna.

Slutligen har af hänsyn till redan bestående förhållanden en ändring
gjorts i andra stycket af öfvergångsbestämmelserna.

Den ifrågasatta lagstiftningen har ansetts vara af beskaffenhet
att böra, med tillämpning af föreskriften i sista punkten af 89 §
regeringsformen, bringas till stånd i samverkan med Riksdagen, hvarför
det inom departementet omarbetade förslaget erhållit beteckningen lag.»

Sedan föredraganden härefter uppläst omförmälda lagförslag af
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar, hemställde
han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver detta
förslag måtte för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler,
genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna nådigt bifall.

Ex protocollo
Carl Törnebladh.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Bilaga.

Förslag

till

Lag angående kontroll å ångpannor.

I Art.

Om lagens tillämplighetsområde och ångpannors indelning i klasser;

1 §•

Med ångpanna förstås i denna lag hvarje kärl, hvari genom direkt
eldning bildas ånga af högre tryck än atmosfärens, dock äger lagen
icke tillämpning å:

a) ångpanna, uti hvilken vatten- eller ångrummet står i förbindelse
med den yttre luften medelst ett öppet stigrör af sådan beskaffenhet,
att trycket i pannan aldrig kan öfverstiga en half atmosfär;

b) ångpanna, för hvilken den i 2 § 1 mom. angifna produkt icke är
större än 5 och som är försedd åtminstone med en säkerhetsventil, en
manometer, en vattenståndsmätare och en apparat för inmatning af vatten;

c) ångpanna, som endast utgöres af medelst löst lock tillslutbart

kärl;

d) ångpanna, som användes ombord å flottans fartyg eller på
staten tillhörigt lokomotiv eller annat- staten tillhörigt järnvägs fordon;
eller

e) ångpanna, som användes ombord å passagerareångfartyg.

Med tryck förstås öfvertryck utöfver atmosfärens och med en

atmosfär ett tryck af en kilogram per kvadratcentimeter. : ‘ ■

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

2 §•

1 mom. Ångpannor indelas efter sin olika explosionskraft i tre
klasser.

Till 1 :sta klassen höra de ångpannor, för hvilka storleken af hela
fattningsrummet, hvarmed förstås ångpannans sammanlagda vatten- och
ångrum, uttryckt i kubikmeter, multipliceradt med det tal, hvarmed den
mättade ångans mot det högsta tillåtna ångtrycket svarande temperatur
efter Celsii termometer öfverskjuter 100 grader, gifver till produkt ett
tal, som är större än 200.

Till 2:dra klassen höra de ångpannor, för hvilka berörda produkt
är 200 eller därunder men större än 50.

Till 3:dje klassen höra de ångpannor, för hvilka berörda produkt
är 50 eller därunder.

2 mom. Stå två eller flera ångpannor med hvarandra i kommunikation,
utan att tillika sådan anordning finnes vidtagen, att, om en
af ångpannorna exploderar, kommunikationen med den eller de öfriga
genast afbrytes, skall sådan komplex klassificeras som en ångpanna,
hvars fattningsrum är lika stort som de särskilda ångpannornas sammanlagda
fattningsrum.

3 mom. Den kontrollmyndighet, som af Konungen förordnas att
handhafva kontrollväsendet å ångpannor, äger bestämma, att ångpannor
af viss typ eller viss bestämd ångpanna, tillhörande l:sta eller 2:dra
klassen, må på grund af sin konstruktion hänföras till lägre klass.

11 Art.

Föreskrifter i afseende å uppställning af ångpannor.

3 §•

1 mom. Ångpanna af lista klassen må ej å land brukas i annan
byggnad, där människor i allmänhet vistas, än verkstad eller fabrik,
ej heller inom verkstad eller fabrik i annan lokal, än som öfver ångpannan
endast är försedd med lätt takbyggnad.

Brukas till lista klassen hörande stationär ångpanna, hvarmed, i
motsats till rörlig, förstås sådan landångpanna, i hvilken ångbildningen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

helt och hållet eller delvis är beroende af uppställningen, på mindre
afstånd åt något håll än 10 meter från annan byggnad, där människor
i allmänhet vistas, än verkstad eller fabrik eller från gräns mot grannes
tomt, skall pannan därifrån vara afskild medelst en minst 60 centimeter
tjock mur, hvars öfverkant är belägen minst en meter högre än högsta
delen af ångpannan. År närliggande byggnad försedd med fönster, som
vetter mot ångpannan, må afståndet mellan muren och sådan byggnad
icke vara mindre än 6 meter. Hvad sålunda är stadgadt om stationär
ångpanna af l:sta klassen gälle ock om sådan rörlig ångpanna af samma
klass, som endast är afsedd att användas, då den icke är i rörelse.

2 mom. Ångpanna af 2:dra klassen må ej å land brukas i annan
byggnad, där människor i allmänhet vistas, än verkstad eller fabrik,
därest icke ångpannan är uppställd i särskild lokal, som vid besiktning
befunnits innebära antaglig säkerhet för, att de skadliga verkningarna
af en till äfventyrs inträffande explosion varda inskränkta till samma
lokal. Sådan besiktning skall, på begäran af ångpanneägaren, verkställas
genom en af kontrollmyndigheten därtill utsedd förrättningsman.

3 mom. Ångpanna af 3:dje klassen må, där ej annat föranledes
af bestämmelser i annan författning, hvar som helst brukas.

4 §.

Lokal, hvari ångpanna är uppställd, skall vara tillräckligt stor
och upplyst för att bekvämligen medgifva pannans behöriga skötsel
samt vara försedd med nödiga fasta plattformer och stegar för eftersyn
af pannans armatur och ångrör. Dörrarna till lokalen skola vara att
öppna utåt.

III Art.

Om villkoren för rätt att taga en ångpanna i bruk.

Ångpanna må ej brukas, där ej sådant tillståndsbevis, som i 12 §
omförmäles, blifvit för densammas brukande utfärdadt och är i gällande
kraft.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63,

6 §•

1 mom. För hvarje ångpanna skall vara fastställdt det högsta
ångtryck, hvarmed pannan får brukas, (arbetstrycket); och skall detta
finnas angifvet å en på själfva ångpannan fästad profstämpel.

7 §•

8 §•

Minst en af dessa apparater skall drifvas med ånga och, utom å
lokomotiv, minst en kunna drifvas för hand, där pannans ångtryck och
vattenbehof sådant medgifva.

Två eller flera med hvarandra kommunicerande ångpannor må i
förevarande afseende betraktas som en ångpanna.

9 §•

Hvarje ångpanna skall vara försedd med här nedan angifna armatur,
nämligen:

a) Två säkerhetsventiler, fastsätta omedelbart på ångpannan.

Säkerhetsventilerna skola hvar för sig vara så belastade, att de
börja utsläppa ånga senast, då det bestämda arbetstrycket öfverskrides,
samt vara af lika dimensioner och tillräckligt stora att, då öfriga öppningar
på ångpannan äro slutna, hvar för sig förhindra ångtrycket att

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63. 39

under några förhållanden stiga högre än en tjugondedel öfver nämnda
arbetstryck.

Minst en af dessa ventiler skall vara för ångpanneskötaren oåtkomlig
i fråga om ventilbelastningens ökning.

Säkerhetsventil skall vara försedd med särskild inrättning för ventilens
lättande samt med afloppsrör för ångans afledande ut i fria luften
eller till kondensor. Den för de båda föreskrifna säkerhetsventilerna
nödiga utströmningsarean må kunna på ett större antal ventiler fördelas.

b) En manometer af lämplig storlek och beskaffenhet, hvilken tydligt
angifver ångans tryck utöfver atmosfärens och å hvars skala det
fastställda arbetstrycket är tydligt utmärkt; skolande manometern vara
lätt åtkomlig samt så anbragt och belyst, att den af ångpanneskötaren
kan lätt afläsas från dennes vanliga arbetsplats.

c) Minst två vattenståndsmätare, af hvilka den ena skall vara ett
vattenståndsglas med tillhörande kranar.

Vattenståndsmätarna skola vara lätt åtkomliga samt så anbragta
och belysta, att de af ångpanneskötaren kunna lätt handteras och iakttagas
från dennes vanliga arbetsplats, livarjämte vattenståndsmätarnas
förbindelseöppningar till ångpannan böra vara lätt åtkomliga för rengöring.

d) Ett å eller invid hvarje vattenståndsmätare anbragt märke, som
på ett i ögonen fallande sätt angifver det lägsta tillåtna vattenståndet.

e) En ventil för hvarje matareapparat, med hvilken pannan står i
förbindelse.

Hvarje ventil skall vara innesluten i särskildt ventilhus, fastsatt
omedelbart på ångpannan och så konstrueradt, att ventilen hålles stängd
af trycket i pannan, då matning ej äger rum, samt försedt med sådan
afstängningsinrättning mot ångpannan, att ventilen kan öfverses, medan
pannan är i bruk.

f) En aftappnings- eller utblåsningskran med därvid fast anbragt
afloppsrör.

Kan denna kran icke fästas omedelbart på ångpannans lägsta del,
utan måste mellan kranen och pannan anbringas rörförbindning, bör
denna vara väl skyddad för stötar och tryck men lätt åtkomlig för
tillsyn.

Kranen skall vara försedd antingen med lös nyckel af den be -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

skaffenhet, att den kan aftagas endast, då kranen är stängd, eller oek
med annan inrättning, som i lika mån förekommer, att kranen af oaktsamhet
kan öppnas eller lämnas öppen.

g) En pådragningsventil eller pådragningskran till hvarje öppning
för ångans afledande, anbragt på själfva pannan.

Ångpannor, som äro afsedda för och brukas med väsentligen olika
arbetstryck, få icke under några omständigheter hafva gemensam rörledning
för ånga.

h) Anordning för kontrollmanometers anbringande.

i) Normalplugg för vattenprofningsröret.

Jc) Erforderligt antal manhål och rensöppningar, hvilka jämte
öfriga å ångpannan befintliga öppningar skola vara försedda med nödiga
förstärkningar.

Ångpanna å lokomotiv, lokomobil eller spårvagn skall därjämte
vara försedd med en i eldstadens tak insatt säkerhetsplugg af lättsmält
metall.

10 §•

Hvar som vill taga en ångpanna i bruk läte för erhållande af
tillståndsbevis densamma med tillhörande hufvudrör, hvilka äro afsedda
att utsättas för ångtryck, äfvensom ångsamlare och apparater för ångans
öfverhettande, där sådana förekomma, dessförinnan undergå större besiktning,
hvarom i 11 § förmäles.

11 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

hvarjämte besiktningsmannen skall bestämma det lägsta vattenstånd,
som får förekomma i pannan, då densamma är i bruk.

Där ej annat föranledes af bestämmelserna i 14 §, skall ångpannan
vidare vid besiktningen underkastas följande prof, nämligen:

a) vattentrycksprof, därvid vatten inpressas i ångpannan till ett
tryck, pro/trycket, som med hälften öfverskjuter det fastställda arbetstrycket;
skolande ångpannan vid detta prof vara så fri från murverk
och beklädnad, att den kan till alla delar undersökas;

b) ångtrycksprof medelst i ångpannan alstrad ånga till det arbetstryck,
som blifvit för pannan fastställdt; och skall ångtrycksprofvet, i
samband med hvilket tjänstbarheten såväl hos matareapparaterna som
hos säkerhetsventilerna och pannans öfriga armatur undersökes, verkställas
å ångpanna, afsedd att brukas ombord å fartyg, sedan ångpannan
blifvit insatt å fartyget, å stationär ångpanna, sedan densamma blifvit
uppställd å det ställe, där den skall brukas, samt å rörlig landångpanna
på den plats, där ångpanneägaren det önskar.

De till ångpannan hörande hufvudrör, hvilka äro afsedda att utsättas
för ångtryck, äfvensom ångsamlare och apparater för ångans
öfverhettande, där sådana förekomma, skola jämväl, innan de uppsättas
på sina platser, underkastas vattentrycksprof enligt de närmare föreskrifter,
som af kontrollmyndigheten meddelas.

Vid besiktningen skall besiktningsmannen därjämte tillse, att de
i 3 och 4 §§, 6 § 2 mom. och 7 § meddelade föreskrifter blifvit i tilllämpliga
delar iakttagna.

3 mom. Där för ångpanna, som tagits i bruk före denna lags
trädande i kraft, en eller flera af de i 1 mom. omförmälda handlingar
icke finnas tillgängliga eller kunna anskaffas, må detta icke utgöra
hinder för förrättningen.

12 §.

Har, med iakttagande af föreskrifterna i 11 §, ångpanna blifvit
godkänd, skall besiktningsmannen på ångpanneägarens bekostnad förse
ångpannan med den i 6 § 1 mom. omförmälda profstämpel, hvilken
skall angifva det fastställda arbetstrycket, proftrycket, år och dag då
vattentrycksprofvet verkställdes, förrättningens nummer i årsserien samt
Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 29 Häft. 6

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 63.

besiktningsmannens namn eller märke; och skall denna profstämpel så
anbringas, att densamma, äfven sedan pannan blifvit armerad samt beklädd
eller inmurad, är fullt synlig.

Jämväl de i 11 § omförmälda hufvudrör, ångsamlare och öfverhettningsapparater
skola, där desamma blifvit vid vattentrycksprof
godkända, af besiktningsmanneu förses med stämpel, angifvande proftrycket,
år och dag för profvets verkställande samt besiktningsmannens
namn eller märke.

Har, på sätt nu är sagdt, ångpanna med de till densamma hörande
hufvudrör, ångsamlare och öfverhettningsapparater blifvit godkända,
åligger det därjämte besiktningsmannen att ofördröjligen utfärda bevis
om tillstånd att bruka ångpannan under viss tid; och må denna tid, som
skall räknas från den dag, då tillståndsbevis utfärdas, icke sättas kortare
än 13 månader eller längre än 5 år.

13 §.

Varder större besiktning icke i sin helhet utförd af en och samma
besiktningsman, tillkommer det den besiktningsman, som fastställt
arbetstrycket och verkställt vattentrycksprofvet å ångpannan, att förse
densamma med profstämpel, den besiktningsman, som verkställt vattentrycksprofvet
å de till ångpannan hörande hufvudrör, ångsamlare och
öfverhettningsapparater, att förse dessa föremål med föreskrifven stämpel
samt den besiktningsman, som utfört ångtrycksprofvet, att utfärda
tillståndsbevis.

14 §.

Befinnes vid besiktning, som påkallats för erhållande af tillståndsbevis,
att ångpannan eller till densamma hörande hufvudrör, ångsamlare
och öfverhettningsapparater redan äro försedda med stämpel, hvarom
i 12 § förmäles, eller varder vid dylik besiktning å ångpanna ombord
å fartyg, som inköpes från utlandet, genom intyg af svensk konsul
eller annan behörig ämbetsmyndighet styrkt, att pannan jämte öfriga
nyssnämnda föremål å utrikes ort undergått och uthärdat vattentrycksprof,
som i 11 § sägs, ankomme det på besiktningsmannens pröfning,
huruvida nytt vattentrycksprof skall företagas, dock att sådant prof
ovillkorligen skall äga rum, där efter föregående vattentrycksprofs
verkställande förflutit mera än viss kort tid, som kontrollmyndigheten
äger att bestämma.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

15 §.

Tillståndsbevis skall utfärdas i enlighet med formulär, som af
kontrollmyndigheten fastställes, och uttryckligen innehålla:

2:o) det fastställda ar betstrycket; och

3:o) den fastställda brukningstiden.

Dessutom skall i tillståndsbeviset angifvas:

a) i fråga om ångpanna ombord å fartyg det fartyg, hvarå ångpannan
finnes;

b) i fråga om stationär ångpanna äfvensom sådan rörlig landångpanna,
angående hvilken tillståndet afser brukning allenast å visst
ställe, det ställe, där ångpannan är afsedd att brukas; och

c) i fråga om annan landångpanna de föreskrifter i afseende å
brukningsplats, som uti 3 § 1 eller 2 mom. äro meddelade rörande
sådan ångpanna, som beviset afser.

16 §.

U §•

Tillståndsbeviset eller bestyrkt afskrift däraf skall alltid finnas på
ett i ögonen fallande ställe anbragt å eller invid den ångpanna, det afser,
eller, där sådant ej lämpligen kan ske, så förvaras, att vederbörande
ändock med lätthet må lämna om innehållet erhålla kännedom, vid
äfventyr för ångpanneägaren att eljest anses bruka ångpannan utan
tillståndsbevis.

18 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Utfärdas nytt tillståndsbevis, innan den i äldre sådant bestämda
brukningstid tilländagått, skall sistnämnda bevis, öfverkorsadt, af besiktningsmannen
insändas till kontrollmyndigheten.

IV Art.

Föreskrifter att iakttaga under ångpannans brukningstid.

19 §.

1 mom. Skötseln af ångpanna af l:sta eller 2:dra klassen må ej
anförtros annan än den, som antingen vid något af flottans undervisningsverk
eller vid någon af statens navigationsskolor aflagt maskinistexamen
eller vid något af kontrollmyndigheten godkändt läroverk aflagt
examen som maskinist eller eldare eller i enlighet med de föreskrifter,
som af Konungen eller vederbörlig myndighet äro eller varda meddelade,
förvärfvat behörighet att vara förare eller eldare å lokomotiv eller ock
erhållit sådant kompetensintyg, som i 32 § 1 mom. omförmäles.

Skötseln af ångpanna af 3:dje klassen må, förutom åt person,
hvarom ofvan är sagdt, anförtros jämväl den, som erhållit sådant
kompetensintyg, som i 32 § 2 mom. sägs.

Åro med skötseln af en ångpanna flera personer samtidigt sysselsatta,
och utöfvar någon af dem förmanskap för de öfriga, erfordras
sådan behörighet, som ofvan sägs, allenast för den, af hvilken förmanskapet
utöfvas.

2 mom. I nödfall vare ångpanneägare berättigad att på eget
ansvar tills vidare under högst 30 dagar anställa ångpanneskötare, som
icke besitter den i 1 mom. föreskrifna kompetens; och skall i sådant
fall anmälan därom af ångpanneägaren ofördröjligen göras hos polismyndigheten.

3 mom. Ångpanneskötare vare skyldig att på anfordran af vederbörande
styrka sin behörighet.

4 mom. Hvad i fråga, om behörighet att vara maskinist å fartyg
eller eljest om behörighet att sköta ångpanna af visst slag är eller
varder i lag eller af Konungen utfärdad författning särskild! stadgadt,
skall oberoende af bestämmelserna i denna § lända till efterrättelse.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

20 §.

Önskar ångpanneägare före utgången af den i tillståndsbeviset
bestämda brukningstid uppköra med bruket af en ångpanna för längre
tid än ett år och under samma tid varda befriad från den i denna
lag föreskrifna kontroll, göre därom till kontrollmyndigheten skriftlig
anmälan med bifogande af tillståndsbeviset.

21 §.

Under den i tillståndsbeviset bestämda brukningstid åligger det
ångpanneägaren, där ej sådan anmälan om upphörandet med bruket
af ångpannan, som i 20 § sägs, blifvit gjord, att låta ångpannan undergå
mindre besiktning, hvarom i 22 § förmäles, första gången inom 13 månader
från den dag, tillståndsbeviset utfärdades, samt sedermera inom 13
månader efter hvarje sådan besiktning, vid äfventyr, förutom straffpåföljd,
att besiktningen på ångpanneägarens bekostnad verkställes genom
kontrollmyndighetens försorg.

Önskar ångpanneägare efter sådan anmälan om upphörandet med
bruket af en ångpanna, som i 20 § sägs, åter taga densamma i bruk,
innan tillståndsbeviset upphört att gälla, vare han pliktig att därförut
låta densamma undergå mindre besiktning; och åligge det den tillkallade
besiktningsmannen att från kontrollmyndigheten rekvirera tillståndsbeviset
och, sedan ångpannan blifvit behörigen besiktigad och godkänd,
återställa detsamma till ångpanneägaren. Har däremot den i tillståndsbeviset
utsatta brukningstid gått till ända, skall ångpannan underkastas
större besiktning, innan den får tagas i bruk.

22 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

tjänstbarheten såväl hos matareapparaterna som hos säkerhetsventilerna
och pannans öfriga armatur.

Slutligen skall vid mindre besiktning undersökas, huruvida de i
3—7 §§ meddelade föreskrifter fortfarande äro i tillämpliga delar
iakttagna.

Vid mindre besiktning å stationära ångpannor vare inre undersökning
icke erforderlig, därest vid närmast föregående besiktning
sådan undersökning ägt rum.

23 §.

Har, på sätt nu är sagdt, tillståndsbeviset upphört att gälla, må
ångpanneägaren icke ånyo taga ångpannan i bruk, innan han låtit densamma
undergå förnyad besiktning och det därvid befunnits, att hvad
ångpanneägaren ålagts att verkställa blifvit utfördt.

Besiktningsmannen vid denna senare besiktning anteckne i sådant
fall å tillståndsbeviset, att det åter är gällande, hvarefter ångpanneägaren
åtnjuter sin på tillståndsbeviset grundade brukningsrätt.

Har efter föreläggande af besiktningsmannen någon sådan del af
ångpannan, af hvars beskaffenhet ångpannans hållbarhet är väsentligen
beroende, blifvit ersatt med ny, eller ångpannan eljest undergått större
reparation, skall den förnyade besiktningen utgöras af större besiktning;
i annat fall vare mindre besiktning därför tillfyllestgörande.

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 63.

3 mom. Förekommer vid mindre besiktning annan anledning till
anmärkning, än som i 2 mom. afses, och är densamma icke af sådan
art, att pannans drift anses böra inställas, meddele besiktningsmannen,
innan han lämnar förrättningsstället, ångpanneägaren skriftligen hvad
denne bar att iakttaga till den anmärkta felaktighetens afhjälpande samt
förelägge honom viss kort tid, inom hvilken han skall hafva låtit utföra
hvad honom sålunda blifvit ålagdt; och åligge det ångpanneägaren att,
för ådagaläggandet af den anmärkta felaktighetens afhjälpande, inom
den utsatta tiden antingen föranstalta om ny besiktning eller ock till
kontrollmyndigheten insända två trovärdiga mäns intyg därom, att den
anmärkta felaktigheten blifvit af hjälpt, vid äfventyr, förutom straffpåföljd,
att kontrollmyndigheten iåter på ångpanneägarens bekostnad
verkställa besiktning för utrönande af, huruvida felaktigheten blifvit
afhjälpt.

24 §.

Har af annan anledning, än i 23 § 1 mom. sägs, någon sådan
del af ångpanna, af hvars beskaffenhet pannans hållbarhet är väsentligen
beroende, blifvit med ny ersatt eller ångpannan eljest undergått
större reparation, får densamma icke tagas i bruk utan att dessförinnan
hafva underkastats större besiktning och därvid blifvit godkänd.

''25 §.

1 mom. Inträffar explosion af ångpanna, vare ångpanneägaren
pliktig att ofördröjligen därom göra anmälan hos kontrollmyndigheten,
hvilken förordnar förrättningsman att å platsen för explosionen anställa
besiktning för utrönande af verkningarna af och anledningen till explosionen,
dock att, där explosion inträffar ombord å fartyg och ångpanneägaren
icke utan synnerlig olägenhet kan afbida, att besiktning, på sätt
nu är sagdt, anställes, ångpanneägaren äger att själf föranstalta om besiktning
genom besiktningsman, som i 27 § 1 mom. afses, om sådan
å orten finnes att tillgå, men eljest af två trovärdiga män; och åligge
det i sistnämnda fall ångpanneägaren att ofördröjligen, efter det besiktning
ägt rum, till kontrollmyndigheten insända protokoll öfver besiktningen.

2 mom. Intill dess besiktning, som i 1 mom. omförmäles, ägt
rum, åligge ångpanneägaren att tillse, att rubbning i det sakernas till -

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

stånd, som genom explosionen uppkommit, icke sker, där ej sådant
må vara erforderligt till förekommande af ytterligare fara, för undanröjande
af hinder i allmän trafik eller för annat sådant trängande
ändamål.

26 §.

Ångpanneägare vare skyldig att för hvarje ångpanna, som af
honom brukas, anskaffa en anteckningsbok, upprättad i enlighet med
formulär, som fastställes af kontrollmyndigheten.

I nämnda bok skall vederbörande ångpanneskötare göra anteckningom
de tider, då pannan rengjorts och undersökts, samt hvilka bristfälligheter
å densamma därvid må hafva iakttagits, äfvensom för hvarje
dag angifva, huru många timmar pannan användts.

Y Art.

Om besiktningsmän.

27 §.

1 mom. Besiktning af ångpanna eller annan teknisk förrättning,
hvarom i denna lag förmäles, skall, för att anses behörigen verkställd,
vara utförd af person, som af kontrollmyndigheten förklarats behörig
att vid sådan förrättning, hvarom fråga är, vara besiktningsman eller
eljest af kontrollmyndigheten förordnats att förrättningen verkställa.

2 mom. Finnes icke, då utförandet af någon sådan förrättning,
hvarom i denna lag förmäles, af ångpanneägare åstundas, tillgång till
behörig besiktningsman i orten, äge ångpanneägaren, på anmälan härom
hos kontrollmyndigheten, att genom dennas försorg få förrättningen i
behörig ordning verkställd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

28 §.

Åtager sig besiktningsman förrättning, hvarom i denna lag förmäles,
vare han pliktig att därvid ställa sig till noggrann efterrättelse,
ej blott bestämmelserna i denna lag utan ock de föreskrifter, som i
utfärdad instruktion eller annorledes varda af kontrollmyndigheten meddelade.

29 §.

Besiktningsman, som i 27 § omförmäles, skall öfver hvarje förrättning,
som han i denna sin egenskap utför, uppsätta protokoll, innefattande
jämväl det beslut, hvartill förrättningen föranleder, i två
exemplar, samt så fort ske kan och senast inom fyra dagar efter förrättningens
afslutande tillställa det ena exemplaret kontrollmyndigheten
och det andra vederbörande ångpanneägare.

Då tillståndsbevis rörande ångpanna första gången utfärdats,
åligge det besiktningsmannen att till kontrollmyndigheten insända jämväl
de handlingar, han, enligt föreskrifterna i 11 § 2 mom., af ångpanneägaren
bekommit.

30 §.

Ångpanneägareskall vid förrättning, hvarom i denna lag förmäles,
tillhandahålla förrättningsmannen förutom de i 11 § 1 mom. omförmälda
handlingar jämväl protokollen öfver förut verkställda dylika förrättningar
rörande samma ångpanna, vid äfventyr att förrättningsmannen eljest
på ångpanneägarens bekostnad rekvirerar afskrifter och kopior af de
hos kontrollmyndigheten förvarade exemplaren af samma protokoll och
handlingar.

31 §.

Kontrollmanometer och andra för besiktnings verkställande erforderliga
tekniska apparater skall förrättningsmannen själf hålla utan rätt
till ersättning för deras användande, hvaremot alla materialier och
nödig handräckning tillhandahållas och bekostas af ångpanneägaren.

Bih. till Bilcsd. Prof. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 29 Käft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

32 §.

33 §.

Är någon missnöjd med besiktningsmans beslut, anmäle det skriftligen
hos kontrollmyndigheten. Påyrkas verkställd förrättnings förnyande,
eller finner kontrollmyndigheten sådant för frågans bedömande
erforderligt, förordne kontrollmyndigheten efter omständigheterna en,
två eller tre sakkunniga personer att så fort sig göra låter verkställa
öfverbesiktning.

öfver hvad vid öfverbesiktning iakttages skall utlåtande af den
eller dem, som förrättningen utfört, afgifvas till kontrollmyndigheten,
hvilken därefter meddelar beslut i ärendet.

Besiktningsmans beslut lände till efterrättelse, intill dess annorlunda
blifvit i saken föroranadt.

3d §.

1 mom. För förrättning, hvarom i denna lag förmäles, åtnjute
förrättningsmannen ersättning enligt följande taxa:

För större besiktning å ångpanna

af l:sta klassen ................................................................. kronor 30: —

» 2:dra n ................................................................. „ 20: —

«. 3:dJe « „ 10: —

För enbart fastställande af arbetstryck och utförande af vattentrycksprof
å ångpanna

af lista klassen............................ kronor 15:_

„ 2:dra eller 3:dje klassen ............................................. ? 10: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

För mindre besiktning å ångpanna

af l:sta klassen.................................................................. kronor 15: —

„ 2:dra eller 3:dje klassen ............................................ „ 10: —

För sådan besiktning, som i 3 § 2 mom. omför mäles,

............................................................................. „ 10: —

För enbart utförande af ångtrycksprof ..................... „ 10: —

För vattentrycksprof å till ångpanna hörande hufvudrör
äfvensom ångsamlare och öfverhettnings apparater

........................................................................ ,, 10: —

För sådan besiktning, hvarom ångpanneägare enligt
25 § 1 mom. äger att själf föranstalta, för hvarje

förrättningsdag ............................................................ „ 10: —

Då två eller flera ångpannor, tillhörande samma ägare, profvas
eller besiktigas vid samma förrättningstillfälle, utgår endast ersättningen
för den första pannan enligt nyssnämnda grunder; för den andra pannan
utgår ersättningen med tre fjärdedelar och för hvar och en af de
därefter följande med hälften af det belopp, som skulle erlagts, om
vederbörande panna ensam profvats eller besiktigats. År fråga om
pannor af olika klasser, räknas en af l:sta klassen eller, där sådan ej
finnes, en af 2:dra klassen som den första och den bland de öfriga till
klass högsta som den andra. I fråga om sådan komplex af ångpannor,
som i 2 § 2 mom. omförmäles, utgår ersättning för hvarje särskild ångpanna,
som profvas eller besiktigas, och beräknas efter den klass, ångpannan
i och för sig skulle tillhöra.

Förrättningsman, som icke är bosatt i stad, där förrättningen
verkställes, äge dessutom, där lian är boende på mer än 2 kilometers
afstånd från förrättningsstället, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt 4:de klassen i gällande resereglemente samt ersättning
för tidspillan med 5 kronor för hvarje resedag äfvensom för hvarje dag,
som han i afbidan på förrättningens utförande måst uppehålla sig å
förrättningsstället.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

För öfverbesiktning utgår ersättning efter ofvannämnda grunder
till en hvar af förrättningsmännen.

35 §.

Den i 34 § 1 mom. omförmälda ersättning erlägges af ångpanneägaren;
dock att i fråga om öfverbesiktning kostnaden därför gäldas
af kontrollmyndigheten, åliggande det ångpanneägaren att, därest kontrollmyndigheten
finner, att han saknat skäl till sin förda klagan, till
kontrollmyndigheten återgälda berörda kostnad, hvarom kontrollmyndigheten
meddelar beslut i sammanhang med själfva saken.

Om i fall, som afses uti 3 § 2 mom. och 27 § 2 mom., förrättningen
verkställes af hos kontrollmyndigheten anställd person, skall
den ersättning, som i enlighet med hvad i 34 § sägs för förrättningen
erlägges, af förrättningsmännen redovisas att till statskassan ingå.

Förrättning, hvarom kontrollmyndigheten jämlikt 25 § 1 mom.
förordnar, bekostas af staten.

VI Art.

Föreskrifter i afseende å lagens efterlefnad.

36 §.

1 mom. Brukas ångpanna, utan att ångpanneägaren innehar behörigt,
i gällande kraft varande bevis om tillstånd därtill, eller brukas
ångpanna i strid mot de föreskrifter i afseende å brukningsplats, som
i tillståndsbeviset angifvas, eller utan att vara försedd med de i 8 och
9 §§ föreskrifna apparater och inrättningar, straffes ångpanneägaren
med böter från och med tio till och med femhundra kronor.

2 mom. Ofverträder ångpanneägare föreskrifterna i 19 § 1 eller 2
mom. eller 24 §, eller åsidosätter ångpanneägare något af hvad honom
jämlikt 21 §, 23 § 2 och 3 mom., 25 § och 26 § åligger, straffes med
böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.

3 mom. Underlåter ångpanneskötare att fullgöra hvad honom enligt
§ 26 åligger, straffes efter ty i 2 mom. sägs.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

37 §.

1 mom. Brukas ångpanna under högre ångtryck än det fastställda
arbetstrycket eller med lägre vattenstånd än det lägsta för densamma
tillåtna, straffes skötaren eller, där flera sådana äro, den af dem,
som utöfvar förmanskap för de öfriga, med böter från och med tio till
och med tvåhundra kronor. Har förseelsen skett med ångpanneägarens
vetskap och vilja, vare jämväl denne förfallen till böter efter ty nu
är sagdt.

2 mom. Hvar, som uppsåtligen hindrar de i 9 § föreskrifna
säkerhetsventiler att fritt öppna sig eller å dem anbringar högre belastning,
än vid senaste besiktning användts, eller försätter annan af
pannans säkerhetsapparater ur tjänstbart skick, straffes med böter från
och med femtio till och med femhundra kronor.

3 mom. Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal
för förseelse, som i 1 eller 2 mom. sägs, samma förseelse, skall han,
när han därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning
därför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för förseelsen
äro stadgade.

38 §.

De för öfverträdelse af denna lag stadgade bötesbestämmelser gälle
icke i de fall, då å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen eller
sjölagen utsatt.

39 §.

Det åligger vederbörande polismyndighet äfvensom yrkesinspektörerna,
hvar inom sitt verksamhetsområde, att vaka öfver denna lags
efterlefnad; skolande yrkesinspektör, som finner någon af lagens bestämmelser
öfverträdd eller åsidosatt, därom göra anmälan hos polismyndigheten.

Polistjänstemän, yrkesinspektör eller annan, som styrker sig vara
stadd i kontrollmyndighetens ärende, äge, efter tillsägelse hos vederbörande
ångpanneägare, tillträde till ångpanna, som är i bruk.

40 §.

Brukas ångpanna under någon af de i 36 § 1 mom. omförmälda
förhållanden, eller varder, utan att sådant fall, som i 19 § 2 mom. afses,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

är för handen, ångpanneskötares behörighet icke på anfordran styrkt,
äge polismyndigheten inställa bruket af ångpannan, till dess rättelse i
anmärkta hänseendet åstadkommits.

41 §.

42 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej
finnes, vid allmän domstol i den ort, där förseelsen skett, eller, därest
i fråga om ångpanna ombord å fartyg förseelsen skett å resa, i den
svenska hamn, där fartyget finnes, då åtalet anställes; och gälle i
fråga om klagan öfver beslut i dessa mål hvad om besvär i brottmål
är förordnadt.

43 §.

Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle två tredjedelar
kronan och en tredjedel åklagaren.

Finnes enskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän lag.

VII Art.

Allmänna bestämmelser.

44 §.

Kontrollmyndigheten äger att oberoende af beslut, som af besiktningsman
meddelats, föreskrifva vederbörande ångpanneägare vidtagande
af sådan åtgärd, som myndigheten finner säkerheten mot explosionsfara
kräfva, samt, där omständigheterna därtill föranleda, förbjuda ångpanneägaren
att bruka ångpannan, till dess föreskrifven åtgärd vidtagits;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

ocli skall, om sådant förbud meddelas, det för ångpannans brukande
utfärdade tillståndsbeviset därmed anses hafva upphört att gälla. I fråga
om sättet för ådagaläggandet af, att hvad ångpanneägaren, på sätt nu
är sagdt, af kontrollmyndigheten blifvit ålagdt att verkställa blifvit utfördt,
skola bestämmelserna i 23 § 1 och 3 mom. äga motsvarande tillämpning,
därvid jämväl den för åsidosättandet af föreskrifterna i sistnämnda
mom. i 36 § 2 mom. stadgade straffbestämmelse skall gälla.

Anser kontrollmyndigheten sig icke med ledning af allenast de
till densamma rörande ångpannan insända handlingar kunna bedöma,
hvilka åtgärder böra vidtagas för vinnande af nöjaktig säkerhet mot
explosionsfara, äger kontrollmyndigheten förordna om besiktning å ångpannan;
och gälle om sådan besiktning i tillämpliga'' delar hvad om
öfverbesiktning är stadgadt.

Finner kontrollmyndigheten ångpanneskötare på grund af grof
eller upprepad öfverträdelse af de för skötsel af ångpanna gifna bestämmelser
eller på grund af bristande ordentlighet eller pålitlighet icke
längre vara lämplig att hafva skötsel af ångpanna sig anförtrodd, äger
kontrollmyndigheten förklara honom obehörig att vidare utöfva sådan
befattning.

Kontrollmyndighetens beslut lände till efterrättelse, intill dess i
anledning af förd klagan annorlunda varder förordnadt.

45 §.

46 §.

Vid öfverbesiktning eller annan förrättning, hvarom kontrollmyndigheten
förordnar, må vederbörande ångpanneägare, själf eller
genom ombud, närvara; och skall för den skull ångpanneägaren om
tiden för sådan förrättning underrättas.

47 §.

Medlem af sådan förening af ångpanneägare, hvilken har till uppgift
att genom periodiskt återkommande undersökningar af ångpanne -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

anläggningar åstadkomma betryggande ångpannedrift, vare, där föreningens
stadgar blifvit af Konungen stadfästa samt dess arbetsordning
jämte af föreningen antagna tekniska instruktioner vunnit kontrollmyndighetens
godkännande, befriad från skyldighet att i fråga om ångpanna,
som står under föreningens kontroll, föranstalta om besiktning,
som det enligt denna lag eljest ålegat honom att låta verkställa. Beträffande
sådan ångpanna skall hvad om tillståndsbevis i denna lag är
stadgadt äga motsvarande tillämpning å tillståndsbevis, som för brukande
af nämnda ångpanna skall utfärdas vid besiktning, hvarom föreningen
låter föranstalta.

Ångpanneförening, hvarom ofvan är sagdt, åligge dock:
att för alla pannor, som falla under dess öfvervakande, till kontrollmyndigheten
ofördröjligen insända de handlingar, som i 11 § 1 mom.
omförmälas, där ej sådana handlingar redan före ångpanneägarens inträde
i föreningen blifvit af vederbörande besiktningsman till sagda myndighet
ingifna;

att före den 1 april hvarje år till kontrollmyndigheten insända
förteckning öfver föreningens medlemmar och deras ångpannor jämte
summarisk redogörelse öfver de å dessa pannor under föregående kalenderår
företagna prof och besiktningar;

samt att hos samma myndighet ofördröjligen anmäla, när någon
medlem ur föreningen utgår.

Visar föreningen försummelse i fullgörandet af hvad densamma
sålunda åligger, äge Konungen, på anmälan af kontrollmyndigheten,
förklara, att föreningens medlemmar icke vidare må åtnjuta den befrielse
från kontroll enligt denna lag, hvarom ofvan är stadgadt.

Ångpanna ombord å fartyg, hvilket är inregistreradt hos något af
Konungen godkändt sällskap för klassificering af faltyg och hvilket till
följd däraf står under sällskapets uppsikt, vare fritagen från kontroll
enligt denna lag, dock att det för sådant ändamål åligger ångpanneägaren: att

årligen före den 1 april hos kontrollmyndigheten styrka, att
fartyget står under uppsikt af sällskap, hvarom nu är sagdt;

att efter första fullständiga besiktning å fartyget ofördröjligen
till kontrollmyndigheten insända ritning öfver hvarje ombord å fartyget
befintlig ångpanna, där ej sådan ritning redan före fartygets inregistrerande
blifvit till sagda myndighet ingifven; samt

att i händelse af explosion af ångpannan iakttaga hvad i 25 §
finnes stadgadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

48 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om ångpanneägare skall, där annan
person vid den tidpunkt, hvarom i hvarje särskildt fall är fråga, närmast
har att förfoga öfver ångpannan, gälla nämnda person.

Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den
och skall ägare af ångpanna, som då redan är i bruk, senast
inom två år efter sagda dag hafva förskaffat sig sådant tillståndsbevis,
som i 12 § sägs, därest han önskar därefter fortfarande bruka ångpannan.

År vid tiden för denna lags trädande i kraft stationär ångpanna
uppställd för bruk å annan plats, än som enligt 3 § 1 eller 2 mom. är
tillåtet, må utan hinder däraf tillståndsbevis för sådan ångpanna utfärdas;
och må, med iakttagande i tillämpliga delar af öfriga i denna
lag gifna föreskrifter, nämnda ångpanna därefter på samma plats brukas,
så ock, där kontrollmyndigheten sådant medgifver, densamma mot ny
panna af samma klass utbytas.

På kontrollmyndigheten ankomme att, på förslag af besiktningsman,
för sådan person, som, utan att hafva aflagt examen, hvarom i
19 § 1 mom. sägs, vid denna lags trädande i kraft innehar och under
minst tre år på tillfredsställande sätt skött plats såsom maskinist,
lokomotivförare eller ångpanneskötare, låta utfärda kompetensintyg att
sköta ångpannor, ändå att han icke uppfyllt alla de villkor, som för
erhållande af sådant intyg må vara i instruktion för besiktningsmännen
föreskrifna.

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj.is
högsta domstol fredagen den 20 januari 1905.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråd en: Herslow,

Carlson,

Lindbäck,

Hellström,

Bohman,

Grefberg,

friherre Marks von Wurtemberg.

Sedan, jämlikt högsta domstolens beslut den 3 februari 1904,
handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlämnade förslag till lag angående kontroll å ångpannor
mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs
nu detta ärende till slutlig behandling; varande förslaget bilagdt detta
protokoll.

Förslaget föranledde följande anmärkningar:

1 §•

Högsta domstolen anmärkte, att uttrycket »ånga af högre tryck än
atmosfärens» icke stode väl tillsammans med förklarandet i paragrafens
sista stycke, att med tryck förstodes öfvertryck utöfver atmosfärens.

Justitieråden Herslow, Carlson, Lindhäck, Hellström, Bohman och
friherre Marks von Wurtemberg erinrade att, då lagens föreskrifter angående
besiktningar å ångpanna naturligtvis hade afseende endast å
sådana ångpannor, som öfverhufvud folie under lagens tillämplighets -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

område, samt, på sätt af 2 § 1 mom. framginge, afgörandet, huruvida
en ångpanna jämlikt punkt b) i 1 § vore undantagen från lagens tilllämpning,
berodde på kännedom om »högsta tillåtna ångtryck», hvilket
åter förutsatte, att pannan undergått viss i lagen föreskrifven besiktning,
omförmälda punkt icke kunde bibehållas oförändrad.

Justitierådet Grefberg yttrade: »Enligt mom. b) skall lagen under
vissa villkor ej tillämpas å ångpanna, för hvilken den i 2 § 1 mom.
angifna produkt icke är större än 5. Då emellertid här afsedda produkt
icke kan beräknas, förr än högsta tillåtna ångtrycket eller arbetstrycket
blifvit bestämdt, samt för fastställande af arbetstrycket förutsättes
sådan undersökning, som omförmäles i 11 §, torde i förslaget ej
åsyftas, att ångpanna af nu ifrågavarande beskaffenhet ej skall falla
under lagen utan allenast att, i fall, efter den undersökning och profning,
som i lagen föreskrifves, det befinnes, att berörda produkt ej
öfverstiger 5, pannan får brukas utan att vara underkastad lagens bestämmelser.
Ett stadgande af sådant innehåll, angifvande tillika huru
dylika ångpannor skola identifieras, torde lämpligen inrymmas under 2 §.»

Justitieråden Herslow, Lindbäck, Hellström, Bohman; Grefberg och
friherre Marks von Wiirtemberg anmärkte vidare, att ehuru förslagets
bestämmelser syntes utmärka, att förslaget icke skulle äga tillämpning
vare sig å utländska ångfartyg eller å svenska ångfartyg, som begagnades
allenast i fart mellan utrikes hamnar, tydlig föreskrift härom
saknades.

Justitierådet Carlson erinrade, dels att förslagets bestämmelser
icke kunde utan modifikationer iakttagas beträffande ångpannor å svensk
lastångare, om denna icke vore i svensk hamn då besiktning borde
ske eller ångpanneskötare antagas, dels ock att föreskrifter erfordrades
om och i hvad mån lagen vore tillämplig å ångpannor å utländsk lastångare,
som besökte svensk hamn.

Justitierådet Hellström tilläde, att han, som i saknad af erforderliga
tekniska kunskaper icke kunde bedöma, hvilka ångpannor genom
stadgandet i mom. b) blefve från lagens tillämpning undantagna, dock
ansåge sig böra såsom önskvärdt uttala, att med hänsyn till lagens för
ångpanneägaren ganska betungande föreskrifter lagen icke borde äga
tillämpning å sådana mindre ångpannor, som begagnades i till exempel
mejerier, för drifvande af tröskverk eller för annat liknande ändamål.

2 § 3 mom.

Justitierådet IAndbäck yttrade: »Då det torde vara åsyftadt, att
kontrollmyndigheten icke skall äga meddela bestämmelse uti ifrågava -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

rande hänseende rörande viss bestämd ångpanna, tillhörande första
eller andra klassen, annorledes än efter ansökan af ångpanneägaren,
synes, till undvikande af missförstånd, föreskrift härom vara erforderlig.»

3 §•

Justitieråden Carlson, Lindbäck, Bohman och friherre Marks von
Wiirtemberg förenade sig om följande yttrande:

»Då det i första stycket af 1 mom. upptagna stadgande synes
kunna så förstås, som om hinder ej skulle möta att anbringa en l:a
klassens ångpanna i verkstads- eller fabriksbyggnad, som inrymmer
jämväl bostadslägenheter eller andra till verkstaden eller fabriken ej
hörande lokaler, där människor pläga vistas, men från förslagets utgångspunkt
sådant uppenbarligen ej bör tillåtas, hemställes, att stadgandet
måtte erhålla en i öfverensstämmelse härmed ändrad affattning,
hvaraf åter följer, att motsvarande ändring bör vidtagas ej mindre i
andra stycket af 1 mom. än ock i 2 mom.

Den i första punkten af första momentets andra stycke gifna
skyddsföreskrift torde böra utvidgas därhän, att den konnne att äga
tillämpning jämväl i de fall, att ifrågavarande ångpannor brukas på
mindre afstånd åt något håll än tio meter från allmän väg, gata eller torg.»

Justitierådet Lindbäck tilläde: »Det i andra punkten af första
momentets andra stycke upptagna stadgande synes böra i så måtto
förtydligas, att byggnad, som här omnämnes, skall vara sådan byggnad,
där människor i allmänhet vistas.»

Justitierådet Gr ef berg anförde: »Då lagen företrädesvis skall hafva
till syfte att skydda människor från skada till lif eller lem, äro de i
1 mom. andra stycket för sådant ändamål föreskrifna åtgärder äfven
erforderliga, i fall ångpanna brukas i närheten af allmän väg eller
gata eller annan öppen plats, där människor i allmänhet finnas.»

4 §■

Justitieråden Carlson, Lindhäck, Bohman, Grefberg och friherre
Marks von Wiirtemberg ansågo denna §:s affattning ej med erforderlig
tydlighet angifva, huruvida densamma skulle äga tillämpning, utom
å lokal, hvari ångpanna å land vore uppställd, jämväl å ångpannerum
ombord å fartyg.

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

Justitieråden Herslow, Carlson, Hellström, Bohman, Grefberg och
friherre Marks von Wurtemberg förenade sig om följande yttrande: »Den
i förevarande § upptagna föreskrift skulle tilläfventyrs kunna medföra
väsentliga och, såsom det vill synas, onödiga svårigheter för dem, som
från utlandet tillhandla sig redan brukade ångpannor. Särskildt torde
föreskriften någon gång kunna leda till olägenhet vid inköp af utländska
ångfartyg. Med anledning häraf hemställes om sådan ändring i
paragrafen att, i öfverensstämmelse med det till grund för det remitterade
förslaget liggande kommittéförslaget, den i paragrafen afsedda
tillverkningsplåt må i fråga om ångpanna af utländsk tillverkning kunna
ersättas af annan för ångpannans identifierande tjänlig beteckning.»

9 §•

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Carlson, Lindbäck, Bohman och Grefberg instämde, yttrade: »Med
hänsyn till den i sista stycket af 1 § intagna definition å ångtryck
hemställer jag, att i mom. b) af 9 § de efter orden »ångans tryck»
förekommande orden »utöfver atmosfärens» måtte uteslutas.»

10 §.

Justitieråden Herslow, Hellström, Bohman, Grefberg och friherre
Marks von Wurtemberg förenade sig om följande yttrande:

»Då lydelsen af denna § synes kunna föranleda den uppenbarligen
icke åsyftade tolkning, att hvarje gång en ångpanna ombytte
ägare denne skulle, innan han toge pannan i bruk, föranstalta om
större besiktning, torde åt densamma böra gifvas en förändrad redaktion,
som angifver den verkliga meningen, eller att innan en ångpanna
första gången tages i bruk, ägaren skall, för erhållande af tillståndsbevis,
låta densamma undergå större besiktning.»

Justitierådet Carlson anförde: »Med afseende å hvad beträffande
denna § redan blifvit anmärkt och då dels i 5 § är stadgadt, att ångpanna
icke må tagas i bruk innan tillståndsbevis erhållits, dels 10—15
§§ böra gälla äfven då tillståndsbevis skall utfärdas, sedan ångpannan
— lofligen eller olofligen — tagits i bruk, såsom ock i 11 § 2 och 3
mom. antydes, dels ock föreskriften att den större besiktningen skall

:62

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

omfatta jämväl hufvudrör, ångsamlare ocli öfverhettningsapparater kunde
gifva anledning till den uppfattning, att densamma icke skall afse
armaturen, synes åt ifrågavarande paragraf böra gifvas ungefär följande
lydelse: »Då ångpanneägaren vill erhålla lievis om tillstånd att bruka
ångpannan, läte lian densamma undergå större besiktning.»

Justitierådet Lindbäck yttrade: »Lydelsen af denna § synes kunna
föranleda till den uppenbarligen icke åsyftade tolkning, att hvarje
gång en ångpanna ombytte ägare, densamma icke finge af nye ägaren
tagas i bruk med mindre han föranstaltade om större besiktning. I
betraktande häraf och då den i sista punkten af 21 § intagna bestämmelse,
att, om den i tillståndsbeviset utsatta brukningstid tilländagått,
ångpannan skall underkastas större besiktning, innan den får tagas i
bruk, synes hafva sin rätta plats i förevarande 10 §, torde åt densamma
böra gifvas sådan förändrad redaktion, som angåfve, dels den
med §:ns nuvarande lydelse åsyftade mening eller att, innan en ångpanna
första gången tages i bruk, ägaren skall för erhållande af tillståndsbevis
låta densamma undergå större besiktning, dels ock att,
när den i utfärdadt tillståndsbevis bestämda tid för pannans brukande
gått till ända, utan att dessförinnan nytt dylikt bevis, hvarigenom
brukningstiden förlängts, blifvit utfärdadt, ägaren icke är berättigad att
fortfarande bruka pannan, innan han låtit densamma undergå sådan
besiktning, hvarom i 11 § förmäles, och på grund däraf undfått förnyadt
tillståndsbevis.»

11 §.

Justitieråden Lindbäck, Bohman, Grefberg och friherre Marks von
Wiirtemberg, förenade sig om följande yttrande:

»Enär, om ock vid större besiktning arbetstryck och brukningstid
för ångpannan i första hand bestämmas med ledning af de vid
besiktningen företedda handlingar och den undersökning, pannan vid
besiktningen undergått, det slutliga fastställandet dock ej kan äga
rum förr än pannan undergått och uthärdat föreskrifna prof, torde
ordet »fastställa» i första stycket af 11 §:ns första moment böra utbytas
mot »beräkna».

Då meningen torde vara, att besiktningsmannen själf skall å
pannan anbringa det i 0 § 2 mom. omförmälda märke, vare sig detta
sker före eller vid själfva besiktningen, torde orden »6 § 2 mom.»
böra uteslutas ur sista stycket i 11 § 1 inom.».

Beträffande 3 mom. tilläde justitierådet Lindbäck-. »Detta stad -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

gande synes innebära, att, om vid förrättning, som blifvit utsatt för
verkställande af större besiktning första gången å ångpanna, hvilken
tagits i bruk före lagens trädande i kraft, en eller flere af de i 1
mom. omförmälda handlingar ej funnos tillgängliga och förrättningsm
an nen anser att de kunna anskaffas, den tilltänkta förrättningen
måste uppskjutas, så framt icke ångpanneägaren är i tillfälle att
omedelbart på anfordran förskaffa sig de saknade handlingarna. Då
emellertid af stadgandet framgår, att företeende af de i 1 mom. angifna
handlingar icke utgör ett nödvändigt villkor för att besiktningen må
kunna verkställas, samt det i förevarande fall i allmänhet blefve förenadt
med stor svårighet och mången gång omöjligt för ångpanneägaren att
anskaffa ifrågakomna handlingar, tillstyrker jag, att föreliggande moment
ändras därhän, att i händelse de saknade handlingarna icke kunna
anskaffas utan att därigenom komme att vållas uppskof med den utsatta
besiktningsförrättningen, densamma skall företagas utan hinder
däraf, att sagda handlingar icke finnas tillgängliga.»

Justitieråden Herslow, Carlson, Hellström, Bohman, Grefberg och
friherre Marks von Wiirtemberg höllo före, att det kunde ifrågasättas,
huruvida icke stadgandet i 3 mom. borde äga tillämpning jämväl beträffande
ångpanna å fartyg, som inköpts från utlandet.

Justitierådet Carlson anförde: »I fråga om ordningsföljden emellan
de i 11 och 12 §§ upptagna stadganden kan anmärkas

att då undersökningen, huruvida ångpannan är identifierad så,
som i 7 § sägs, synes skola ske vid besiktningens början, föreskriften
därom bör hafva en motsvarande plats;

att fastställandet af arbetstrycket och brukningstiden samt bestämmandet
af lägsta vattenståndet torde böra upptagas såsom af undersökningarne
och profven föranledda beslut och i nära sammanhang
med de i 12 § föreskrifna åtgärder, till livilka äfven böra höra lägsta
vattenståndets utmärkande å ångpannan, såsom i 6 § 2 mom. föreslcrifves;

samt att stadgandet om vattentrycksprof å hufvudrör, ångsamlare
och öfverhettningsapparater bör komma före stadgandet om ångtrycksprof.

Måhända bör tydligare utmärkas, att till det i ångpannan använda
material räknas äfven det material, som användts vid tillverkning af
hufvudrör, ångsamlare och öfverhettningsapparater, samt att föreskriften
om undersökning af ångpannan in- och utvändigt i tillämpliga delar
gäller äfven hufvudrör m. m.

Af stadganden å spridda ställen i förslaget synes framgå dels att
den större besiktningen kan delas i två förrättningar, omfattande, den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

ena vattentrycksprof med därtill körande undersökningar och åtgärder
samt den andra ångtrycksprof med därtill hörande undersökningar och
åtgärder, under villkor att ångtrycksprofvet verkställes inom viss kort
tid efter vattentrycksprofvet och att det i hvarje fall beror på pröfning
af den besiktningsman, som verkställer ångtrycksprofvet, huruvida nytt
vattentrycksprof skall verkställas eller icke; dels ock att vattentrycksprofvet
å hufvudrör, ångsamlare och öfverhettningsapparater kan verkställas
vid annan förrättning än vattentrycksprofvet å själfva ångpannan.
Denna mening synes emellertid böra mera direkt uttalas t. ex.
i 13 §.

Under förutsättning, att 11 § kommer att angå endast besiktning,
som i sin helhet verkställes vid en och samma förrättning, synas
orden »Där ej annat föranledes af bestämmelserna i 14 §» böra utgå
och föreskrifterna under a) om vattentrycksprof å ångpannan och under
b) om ångtrycksprof här upptagas såsom ovillkorliga. Nämnda villkorssats
är enligt min mening vilseledande och i flera afseenden oriktig,
i ty att dels underlåtande af ångtrycksprofvet icke i något fall föranledes
af bestämmelserna i 14 §, jämförd med däri åberopade 12 §,
dels 14 § angifver att, utom vattentrycksprofvet å själfva ångpannan,
äfven vattentrycksprofvet å hufvudrör, ångsamlare och öfverhettningsapparater
kan uteslutas, och dels uteslutande af ettdera profvet drar
med sig uteslutande af andra åtgärder, hvilka ill och 12 §§ upptagas
såsom ovillkorliga.

I sista stycket af 1 mom. torde af skäl, som redan angifvits,
hänvisningarna till 6 § 2 mom. och 7 § böra uteslutas. Dessutom
synes böra angifvas, att hvad stycket i öfrigt innehåller alltid gäller
om stationär ångpanna och ångpanna afsedd att brukas i fartyg, men
om rörlig landångpanna endast då ägaren begär att få bruka denna
på ett visst uppgifvet ställe.»

12 §.

Justitierådet Grefberg anförde: »Enligt den regel, som gifves i
första stycket af denna §, skall ångpanna förses med profstämpel först
sedan samtliga de åtgärder, hvilka föreskrifvas i nästföregående §,
blifvit vidtagna. Enär såsom villkor för profstämpelns anbringande
enligt lydelsen af förevarande § sålunda betingas, icke allenast att
ångpannan med dit hörande hufvudrör, ångsamlare och öfverhettningsapparater
efter undersökning och verkställda prof blifvit godkänd utan
äfven att matareapparater och armatur befunnits tillfredsställande, men

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

i sista stycket af §:n stadgas såsom villkor för utfärdande af tillståndsbevis
att ångpanna med tillhörande hufvudrör, ångsamlare och öfverhettningsapparater
blifvit godkänd, kan af detta styckes lydelse dragas
den uppenbarligen icke åsyftade slutsatsen, att tillståndsbevis må utfärdas,
oaktadt matareapparater och armatur i en eller annan mån
icke fullt motsvara sitt ändamål. En dylik tolkning skulle förebyggas
om i sista stycket uteslötes där gjorda uppräkning af vissa till ångpanna
hörande apparater.»

Justitierådet Carlson utlät sig: »Om denna paragraf skall gälla
endast om större besiktning, som verkställes i ett sammanhang, synes
den böra förenklas så, att de åtgärder, som föreskrifvas i de särskilda
styckena blifva beroende af en och samma förutsättning, nämligen, att
ångpannan godkännes vid besiktningen. Därjämte hänvisas till mitt
yttrande vid 11 § om ångpannans förseende med vattenståndsmårke,»

13 §.

Justitieråden Herslow, Lindbäck, Bohman, Grefberg och friherre
Marks von Wurtemberg förenade sig om följande yttrande:

»Förslaget lämnar icke någon upplysning huruvida större besiktning
må utföras af flere besiktningsmän allenast då sådant af vederbörande
ångpanneägare påkallas eller om meningen är, att den rätt
att meddela förelägganden rörande verkställande af större besiktning,
som jämlikt förslaget i vissa fall tillkommer besiktningsmän och kontrollmyndigheten,
jämväl innefattar befogenhet för dessa myndigheter
att föreskrifva, det besiktningen skall verkställas af flere besiktningsmän.
Ett stadgande, som klargör lagens ståndpunkt i denna fråga, torde
icke böra saknas.

Vidare synes bestämmelse vara erforderlig därom, hvilken af besiktningsmännen
skall anbringa den i 6 § 2 mom. föreskrifna stämpel
äfvensom fullgöra hvad i sista stycket af 11 §:ns första moment är
besiktningsman ålagdt.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Bohman och Grefberg instämde, tilläde: »Det stadgande förevarande
§ innehåller angående åliggande för dem, som verkställt vattentrycksprof
å ångpanna, att å denna anbringa profstämpel lärer, särskildt
om det sammanställes med vissa föreskrifter i 14 §, få anses innebära,
att i det fall, hvarom 13 § handlar, åsättande af profstämpel skall äga
rum innan den större besiktningen bragts till slut och pannan därvid
blifvit godkänd. Stadgandet innefattar alltså ett undantag från den i
Bih. till Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 9

66 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

12 § gifna regeln, att profstämpels anbringande ej må ifrågakomma,
förr än pannan blifvit godkänd. Detta förhållande mellan de båda
bestämmelserna framgår emellertid icke med erforderlig klarhet af
dessas affattning, utan torde det vara af nöden att i 1 3 § uttryckligen
angifva, att vid besiktnings uppdelande i flere förrättningar omförmälda
i 12 § gifna regel ej äger tillämpning.

Då det, så vidt jag förstår, ej är helt och hållet otänkbart,
att ett ångtrycksprof eller den besiktning, som i samband därmed skall
äga rum, leder till det resultat, att det för ångpannan förut beräknade
arbetstryck bör nedsättas — något som tilläfventyrs äfven kan blifva
en följd däraf att, vid den med vattentrycksprof förenade besiktningen
å hufvudrör, ångsamlare och öfverliettningsapparater, dessa maskindelar
fått sig åsatt ett lägre arbetstryck än det för själfva ångpannan förut
beräknade — lärer en bestämmelse vara af nöden om behörighet för
den besiktningsman, som skall utfärda tillståndsbevis, att i fall af här
antydda beskaffenhet borttaga förut befintliga stämplar och anbringa
nya.»

Justitierådet Carlson anförde: »Såsom vid 11 § anmärkts kan
lämpligen i 18 § intagas ett direkt stadgande därom, att större besiktning
kan delas i särskilda förrättningar. I sammanhang härmed
bör noggrant angifvas, i hvad mån föreskrifterna i 11 och 12 §§ skola
gälla de särskilda förrättningarne. Stadgandena om undersökning,
huruvida ångpannan är identifierad så, som i 7 § sägs, och om företeende
af vissa handlingar torde böra gälla både vid vattentrycksprofvet
och vid ångtrycksprofvet, dock så att endast då ångtrycksprof första
gången verkställes och ångpannan därvid godkännes, handlingarna behöfva
företes i två exemplar, af hvilka ett öfverlämnas till förrättningsmannen
(se 29 § 2 mom.). Föreskrifterna om undersökning af ångpannan
jämte hufvudrör m. m. lära i första rummet skola gälla vattentrycksprofvet
men torde åtminstone i viss mån böra tillämpas äfven å
ångtrycksprofvet. Till vattentrycksprofvet bör höra att fastställa arbetstrycket
och brukningstiden (se 23 § 2 inom.), åsätta profstämplar
samt måhända äfven att bestämma lägsta vattenståndet och utmärka
detsamma å ångpannan; till ångtrycksprofvet åter att tillse att föreskrifterna
i 3 och 4 §§ blifvit iakttagna samt att utfärda tillståndsbevis.
Naturligtvis måste, innan ångtrycksprofvet verkställes, förrättningsmannen
förvissa sig om, att vattentrycksprof inom viss tid förut
ägt rum och huru detta utfallit samt tillse, att ångpanna, hufvudrör
m. m. äro försedda med de stämplar och märken, som vid vattentrycksprofvet
skolat åsättas.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

14 §.

Justitierådet Lindbäck, med hvilken justitierådet friherre Marks
von Wiirtemberg instämde, yttrade: »Emedan svensk konsul, äfven om
han varit närvarande, då ångpanna å utrikes ort underkastats vattentrycksprof,
i regeln torde sakna kompetens att bedöma, huruvida
pannan kan anses hafva uthärdat profvet, hemställer jag, att hvad
paragrafen innehåller om intyg af svensk konsul måtte uteslutas;
hvarjämte jag anser orden »behörig ämbetsmyndighet» lämpligen böra
utbytas mot ungefär följande uttryck »myndighet eller person, som
enligt därstädes gällande föreskrifter varit behörig att verkställa vattentrycksprof
å ångpannor».

Då uttrycket »viss kort tid, som kontrollmyndigheten äger att
bestämma», synes icke med tillräcklig tydlighet återgifva den antagligen
åsyftade meningen, eller att nämnda myndighet äger utfärda för
besiktningsmän i allmänhet gällande föreskrifter uti ifrågavarande hänseende,
torde någon jämkning af redaktionen i denna del blifva erforderlig.
»

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg tilläde: »I redaktionellt
hänseende vill jag erinra, att då i första stycket af 12 § ej är fråga
om annan profstämpel än den, som åsättes vid en odelad större besiktning
— något som framgår däraf, att i samma § förutsättes, att
pannan skall vara definitivt godkänd innan stämpeln anbringas — det
torde vara mindre lämpligt och möjligen kunna leda till missförstånd
att i 14 §, hvilken, såvidt den rörer här i riket tillverkade pannor,
tvärtom åsyftar det fall, att besiktningen sönderfaller i flere förrättningar,
beteckna profstämpeln såsom »stämpel hvarom i 12 § förmäles»;
och hemställer jag förty, att sistnämnda uttryck må utbytas mot »profstämpel
eller stämpel, hvarom i andra stycket af 12 § förmäles.»

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Bohman förenade
sig, anförde: »Såsom villkoren för att intyg, hvarom här är fråga,
skall af besiktningsman kunna godkännas torde föreskrifvas, att det
skall vara utfärdadt af myndighet, som enligt gällande föreskrifter i
det land, där ångpannan undergått vattentrycksprof, varit behörig att
verkställa dylika prof.»

Justitierådet Carlson utlät sig: »Vid den ifrågasatta omarbetningen
af 13 § torde hvad 14 § innehåller för det fall att svenska profstämplar
befinnas åsätta ångpannan jämte hufvudrör m. m. komma att i förändrad
form ingå i 13 §. Hvad 14 § i öfrig! innehåller synes mig

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 63.

böra i vissa afseenden förtydligas och kompletteras. Intyget om vattentrycksprof
å utrikes ort torde, för att kunna tillerkännas giltighet,
böra utmärka, att profvet verkställts i öfverensstämmelse med föreskrifter
i lag, gällande i den utländska orten, eller, om sådana ej finnas,
af sakkunnig person. Det torde ock — för så vidt föreskrifterna om
fastställande af arbetstryck, om åsättande af profstämplar och om innehållet
i tillståndsbevis skola gälla äfven i förevarande fall — vara
nödigt stadga, att nämnda intyg måste utvisa storleken af det tryck,
som användts, (proftrycket); att arbetstrycket skall fastställas till högst
två tredjedelar af detta proftryck, och att i profstämplarne skall på
något sätt angifvas, att ångtrycksprofvet icke verkställts vid förrättningen.

Med förslagets affattning synes bäst öfverensstämma, att besiktningen
i detta fall skall förrättas af person, som är behörig verkställa
fullständig större besiktning, men förslagets mening i detta afseende
är dock icke fullt klar.»

15 §.

Justitieråden Herslow, Lindbäck, Hellström, Bohman, Grefberg och
friherre Marks von Wurtemberg förenade sig om följande yttrande:

»Då enligt förevarande förslag det icke finnes någon anledning för
ägare af rörlig landångpanna att låta tillståndet att bruka densamma inskränkas
till allenast visst ställe, hemställes, att orden »äfvensom sådan
rörlig landångpanna, angående hvilken tillståndet afser brukning allenast
å visst ställe» måtte ur paragrafen uteslutas.»

Justitierådet Carlson anförde: »På grund af hvad jag anmärkt
vid sista stycket i 11 § 1 mom. anser jag stadgandet i 15 § under b)
böra ändras till ungefär följande lydelse: i fråga om stationär ångpanna
äfvensom i fråga om rörlig ångpanna, då ägaren begärt tillstånd att
bruka denna å ett visst uppgifvet ställe,--

I följd häraf och då det synes vara lämpligt, att ångpanneägare,
som icke i tillståndsbeviset får sig tillerkänd rätt att bruka ångpannan
å ett bestämdt vid besiktningen godkändt ställe, erhåller erinran om
de föreskrifter med afseende å brukningsplats, han har att iakttaga
jämväl enligt 4 §, samt äfven öfverträdelse af detta lagrum torde böra
med straff beläggas, hemställer jag, att i stadgandet under c) orden
»annan landångpanna» utbytas mot orden »rörlig landångpanna i andra
fall» samt 4 § åberopas jämte 3 § 1 och 2 mom.»

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

17 §.

Högsta domstolen ansåg, att det stadgade äfventyret för åsidosättandet
af den i paragrafen gifna ordningsföreskrift, hvilket kunde medföra
icke endast ansvar för ångpanneägaren enligt 36 § 1 mom. utan
äfven att polismyndigheten inställde braket af ångpannan, vore onödigt
strängt samt att äfventyret fördenskull borde uteslutas ur paragrafen
och i stället i 36 § 2 mom. stadgas ansvar för öfverträdelse af ifrågavarande
föreskrift.

Justitierådet Lindbäck tilläde: »Stadgandet, att ifrågavarande
handling skall vara anbragt på ett i ögonen fallande ställe, synes mig
vara onödigt och fördenskull böra uteslutas.

Till förtydligande af hvad med uttrycket »vederbörande» förstås,
torde därtill böra fogas orden »som enligt 39 § äger tillträde till
ångpanna.»

18 §.

Justitieråden Herslow, Carlson, Hellström, Bohman, Gr ef ber g och
friherre Marks von Wurtemberg förenade sig om följande yttrande:

»Enär föreskriften i andra stycket af förevarande §, att det äldre
tillståndsbeviset skall öfverkorsadt insändas till kontrollmyndigheten,
tillkommit för att hindra ångpanneägaren att, sedan nytt bevis utfärdats,
begagna sig af det äldre, men denna föreskrift synes sakna
all betydelse, i ty att enligt nästföregående § ångpanneägaren kan
för där afsedda ändamål använda styrkt afskrift af beviset, torde, i stället
för hvad sålunda föreslagits, stadgas, att det äldre tillståndsbe viset
skall förklaras hafva upphört att gälla.»

Justitierådet Carlson tilläde: »Mot formuleringen af första stycket
kan anmärkas, att ägare af ångpanna, för hvilkens brukande tillståndsbevis
blifvit utfärdadt, äfven efter utgången af den i tillståndsbeviset
angifna brukningstiden bör vara berättigad att när som helst erhålla,
nytt tillståndsbevis, om ångpannan vid större besiktning godkännes.»

19 §.

1 mom. Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande
yttrande: »Då kompetensintyg, som i 32 § 1 mom. omförmäles, jämväl
kan afse kompetens att sköta allenast ångpannor af tredje klassen,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

synes förevarande 1 mom. i 19 § böra undergå förändring, så att hvad
däri åberopas rörande kompetensintyg kommer att afse endast skötande
af första eller andra klassens ångpanna.»

2 mom. Justitieråden Herslow, Carlson, Lindbäck, Hellström, Bohman
och friherre Marks von Wiirtemberg ansågo uttrycket »på eget
ansvar» vara otydligt och böra utbytas mot annat, som bättre uttryckte,
livad därmed åsyftades.

3 mom. Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg, med hvilken
justitieråden Herslow, Carlson, Lindbäck, Hellström och Bohman instämde,
anförde: »Enär uttrycket »på anfordran» möjligen kan komma att
föranleda den tolkning, att då vederbörande påkallar, att ångpanneskötares
behörighet styrkes, sådant ovillkorligen skall ske genast, men
en dylik föreskrift för vissa fall måste anses obillig och med hänsyn
till stadgandena i 40 § kan leda till afsevärdt men för ångpanneägaren,
hemställer jag, att förevarande mom. må erhålla ungefär följande affattning
:

»Angpanneskötares behörighet skall utan onödigt dröjsmål styrkas,
där sådant af vederbörande äskas.»

Vidtages dylik ändring i förslaget föranledes däraf någon jämkning
i 40 §.»

Justitierådet LindbäcJc tilläde: »Då rörande omfattningen af det
här använda uttrycket »vederbörande» olika meningar kunna yppas,
anser jag, särskildt i betraktande af den stränga påföljd, som enligt
40 § drabbar ångpanneägaren, i händelse skötarens kompetens icke på
anfordran styrkes, ofvannämnda uttryck böra utbytas mot en föreskrift,
som tydligt angåfve, å hvilken eller livilka myndigheter uttrycket äger
afseende.»

20 §.

Justitieråden Lindbäck, Bohman och friherre Marks von Wwrtemberg
förenade sig om följande yttrande:

»Förslagets bestämmelser i fråga om rätten att bruka en ångpanna
äro grundade på den förutsättning, att ångpanneägaren ovillkorligen
skall i original innehafva gällande bevis om tillstånd därtill.
Brister denna förutsättning och nyttjar ägaren det oaktadt pannan, är
han enligt förslaget underkastad bötesansvar jämte äfventyret att polismyndigheten
inställer bruket af pannan. 1 händelse, såsom ofta kan
inträffa, att gällande tillståndsbevis förstöres eller för ägaren förkommer,
skulle han således blifva nödsakad upphöra med användandet af ångpannan,
intill dess han efter föregången större besiktning åter erhölle

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

ett nytt tillståndsbevis. Att tillägga själfva innebafvet af ifrågavarande
bevis en så stor betydelse synes icke vara lämpligt ej heller erforderligt,
utan torde det vara tillfyllest att såsom villkor för rätt till ångpannas
brukande uppställa allenast den fordran, att tillståndsbevis,
hvarom i 12 § förmäles, blifvit för pannans brukande utfärdadt och
är i gällande kraft. En dylik ändring af lagen torde icke i någon
afsevärd mån försvåra öfvervakandet af dess efterlefnad, då vederbörande
lätteligen från kontrollmyndigheten kan erhålla kännedom om huruvida,
beträffande viss ångpanna, ifrågavarande villkor för rättigheten att
bruka densamma äro för handen. Godkännes den nu uttalade uppfattning,
bör i öfverenstännnelse därmed ändring ske af lagens stadgande
i 36 § 1 mom. om straff för ångpanneägare, som brukar ångpanna
utan att innehafva i gällande kraft varande beslut om tillstånd
därtill. Yidtages dylik ändring, torde det ej vara af nöden att ålägga
den, som vill göra anmälan, hvarom i 20 § förmäles, att därvid foga
tillståndsbeviset, utan synes stadgandet därom böra uteslutas, hvaremot
i stället tarfvas ett uttryckligt förklarande, att, då dylik anmälan gjorts,
beviset upphör att äga gällande kraft.»

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg, med hvilken justitierådet
Bohman instämde, tilläde: »Affattningen af förevarande § skulle
möjligen kunna föranleda den missuppfattning, att i anmälan, som här
afses, ovillkorligen skall angifvas en bestämd tid, hvarunder pannan
icke kommer att brukas, och att ägaren allenast under denna tid är
befriad från kontroll. Vid sådant förhållande och då någon anledning
ej, efter mitt omdöme, föreligger att här undantaga sådana fall, då
ägaren för kortare tid än ett år eller för alldeles obestämd tid vill
upphöra med pannans brukande, hemställer jag om uteslutande af orden
»för längre tid än ett år» äfvensom orden »under samma tid.»

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Hellström var
ense, anförde: »Enligt 5 §, däri rättigheten att bruka ångpanna gjorts
beroende däraf, att vederbörligt tillståndsbevis utfärdats och är i gällande
kraft, äger följaktligen denna rättighet, såvidt ej särskilda förhållanden
äro för handen, bestånd under den tid, beviset omfattar. I 36 § 1
mom. och 40 § har satts såsom villkor för i’ätt att bruka ångpanna,
att ägaren däraf är i besittning af tillståndsbeviset, i ty att han eljest
är underkastad ansvar, såsom om lian utan tillstånd använde ångpannan,
och äfventyret att bruket däraf inställes af polismyndighet. Skall
emellertid brukningsrätten kunna utöfvas, endast så vidt tillståndsbeviset
innehafves af ångpanneägaren, kan svåra förluster i synnerhet
vid större industriella inrättningar uppstå, i fall beviset af en eller

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

annan anledning förstöres eller förkommer, och då så inträffar i fråga
om ångpanna ombord å lastångfartyg under resa medför detta förbindelse
att stoppa i öppen sjö eller att anlöpa nödhamn. Följaktligen
kan på goda grunder ifrågasättas, att rätten att bruka ångpanna bör
göras beroende af gällande tillstånd och icke däraf, att tillståndsbevis
innehafves. Om kontrollmyndigheten städse kan lämna upplysning om
bevisets innehåll skulle kontrollen å lagens efterlefnad ej i någon afsevärd
mån försvåras därigenom, att sådan upplysning en eller annan
gång måste inhämtas. Då bestämmelserna om tillståndsbeviset i förevarande
§ äfven grundas därå, att besittningen däraf är ett nödvändigt
villkor för bruket af en ångpanna, torde, därest hvad nu anmärkts
vinner afseende, berörda bestämmelser ersättas med ett stadgande, som
innebär, att, i fall sådan anmälan, hvarom här är fråga, skett, det
meddelade tillståndsbeviset att bruka ångpanna skall upphöra att
gälla intill dess detsamma, på sätt i andra stycket af 21 § stadgas,
åter förklarats gällande samt bestämmelserna i detta stycke af 21 §
därefter lämpas».

Justitierådet Carlson anförde: »Bifogandet af tillståndsbeviset vid
anmälan, hvarom här är fråga, synes vara ett lämpligt sätt att styrka
anmälarens behörighet, men för undantagsfall torde äfven annan utväg
härtill böra honom anvisas. Då tillståndsbeviset bifogas, torde detsamma
böra i rekommenderadt bref återsändas försedt med bevis om
den gjorda anmälan. Med justitierådet friherre Marks von Wurtemberg
är jag ense därom, att i paragrafen bör intagas stadgande därom,
att då anmälan sker tillståndsbeviset upphör att gälla samt att tidsbestämmelserna
böra uteslutas.»

Justitierådet Herslow delade visserligen den af andra ledamöter i
högsta domstolen redan uttalade åsikt, att innehafvande af tillståndsbeviset
icke borde stadgas såsom ett nödvändigt villkor för ångpanneägares
rätt att begagna sin ångpanna, men att denna rätt uteslutande
borde vara beroende däraf, att han till begagnandet erhållit tillstånd,
som fortfarande gällde. Justitierådet ansåg dock föreskriften om tillståndsbevisets
återlämnande till kontrollmyndigheten i det i förevarande
paragraf omförmälda fall icke vara onödig och utan betydelse. Sedan
ångpanneägaren i enlighet med denna paragraf anmält sig vilja upphöra
med bruket af ångpannan, skulle han ju jämlikt 21 § icke vara berättigad
att, oaktadt den i tillståndsbeviset bestämda brukningstid icke gått till
ända, ånyo taga ångpannan i bruk, innan han låtit densamma undergå
mindre besiktning; men sin skyldighet i detta afseende kunde han lätteligen
ostraffadt undandraga sig, i fall han finge behålla tillståndsbeviset.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

I detta fall hade nämligen de i 39 § uppgifna myndigheter, hvilka vore
pliktige att öfvervaka lagens efterlefnad, uppenbarligen icke någon
anledning att, därest de icke på förhand erhållit kännedom om ångpanneägarens
anmälan om upphörandet med bruket af ångpannan,
draga hans rätt att begagna densamma i tvifvelsmål. Yäl vore det
sant, att ångpanneägaren, äfven om han icke vore i besittning af själfva
tillståndsbeviset, kunde genom företeeende af en bestyrkt afskrift däraf
tills vidare undgå stadgade påföljder af sin lagöfverträdelse; men då
tillståndsbeviset i hufvudskrift ej kunde af ångpanneägaren företes,
måste denna omständighet innebära en kraftig maning för vederbörande
att genom efterhörande hos kontrollmyndigheten skaffa sig visshet om
verkliga förhållandet.

21 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Carlson, Lindbäck, Hellström och Bohman instämde, anförde: »Under
åberopande af hvad vid 20 § blifvit af mig anfördt hemställer jag, att
i senare stycket af 21 § orden »innan tillståndsbeviset upphört att
gälla» må utbytas mot »innan den i tillståndsbeviset utsatta brukningstid
gått till ända »samt att föreskriften om skyldighet för besiktningsman
att från kontrollmyndigheten rekvirera och till ångpanneägaren
återställa tillståndsbeviset må uteslutas; och torde i stället böra inflyta
ett förklarande, att, sedan ångpannan blifvit ånyo besiktigad och godkänd,
tillståndsbeviset åter äger gällande kraft.»

Justitieråden Hellström, Bohman, Grefberg och friherre Marks von
Wiirtemberg förenade sig om följande yttrande:

»Den i sista punkten af senare stycket intagna bestämmelsen torde
med hänsyn till det sammanhang, hvari den förekommer, icke kunna
anses åsyfta annat fall än det, hvarom nästföregående punkt handlar. Då
det emellertid icke kan vara lämpligt att allenast för här ifrågavarande
specialfall uppställa en regel, som tydligen måste gälla äfven eljest,
torde antingen senare styckets sista punkt böra helt och hållet uteslutas
eller ock där förekommande bestämmelse intagas i en fristående paragraf,
i hvilken då möjligen kan införas jämväl föreskrift därom, att större
besiktning erfordras, där ägare af en stationär ångpanna vill bruka
denna å annan plats än den som i tidigare tillståndsbevis angifvits.»

Häri instämde justitierådet Carlson så tillvida, att justitierådet
ansåg sista punkten af andra stycket böra uteslutas.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sand. 1 Afd. 29 Häft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Justitierådet Gr ef ber g tilläde: »I fråga om lastångare, som för
fraktfart emellan Sverige och utlandet äro stadda på resa eller i följd
af sådan fraktfart befinna sig i utlandet, då tiden för den i 1 mom.
omförmälda besiktning är inne, kan föreskriften om sådan besiktning
ej vinna tillämpning utan erfordras särskilda bestämmelser.

Enär det kan inträffa att, sedan sådan anmälan, som omförmäles
i 20 § ägt rum, ångpanneägaren önskar bruka ångpannan innan den
tid förflutit, som i anmälan afsetts, och enär särskildt skäl för besiktning
endast af den anledning, att ångpannan under någon tid icke
varit i bruk, desto mindre föreligger, som ett sådant förhållande ofta
kan inträffa under tillståndstiden utan att anledning förefinnes att därom
enligt 20 § göra anmälan, synes besiktning i det fall, att ångpanna
efter berörda anmälan ånyo tages i bruk, vara af nöden allenast såvidt
den tid, som förflutit, sedan den underkastats besiktning, uppgår till
eller öfverstiger 13 månader, hvaremot, med hänsyn till hvad under
20 § hemställts, anmälan om att ångpannan ånyo kommer att användas
dock är erforderlig, vid äfventyr att den eljest anses brukas utan
tillstånd.»

Justitierådet Lindbäck erinrade, beträffande sista punkten i denna
paragraf, om hvad vid 10 § blifvit af honom yttradt.

23 §.

Justitieråden Herslow, Lindbäck, Grefberg, Bohman och friherre
Marks von Wurtemberg förenade sig om följande anmärkning beträffande
1 mom.

»Den reparation, som vid besiktning, hvarom i detta mom. sägs,
kan föreläggas ångpanneägaren att verkställa, är af två slag, större
eller mindre. Det meddelande rörande de föreskrifna arbetena, som
besiktningsmannen har att tillställa ångpanneägaren, skall väl innefatta
uppgift å arbetenas beskaffenhet, men frågan om eller i hvad mån de
äro att hänföra till större eller mindre reparation är enligt förslaget
öfverlämnad åt ångpanneägarens egen pröfning. Då han härutinnan
lätt kan begå misstag och således till utrönande, huruvida arbetena
blifvit behörigen verkställda, till äfventyrs föranstaltar om allenast mindre
besiktning i fall, då reparationens beskaffenhet kräft större besiktning,
synes, till förebyggande af dylika misstag med däraf föranledda olägenheter
för ångpanneägaren, lämpligast vara, att besiktningsmannen, såvidt
ske kan, i omförmälda skriftliga meddelande tillika angifver, hvilketdera
slaget af besiktning i hvarje förekommande fall erfordras.»

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 63.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Lindbäck och Bohman instämde, anförde beträffande 2 och 3
mom: »Skulle vid större besiktning, som jämlikt föreskriften i andra
mom. verkställes, ångpannan finnas behäftad med sådana brister, att
densamma, med iakttagande af de i 11 § stadgade grunder, icke kan
godkännas, torde, i väsentlig öfverensstämmelse med hvad i 1 mom.
sägs, besiktningsmannen böra förbjuda bruket af pannan och föres tillståndsbeviset
med anteckning, att detsamma upphört att gälla, hvarjämte
ångpanneägaren icke må äga ånyo taga pannan i bruk under
tiden från det berörda förbud meddelades och intill dess, efter det
pannan vid förnyad större besiktning godkänts, anteckning å tillståndsbeviset
skett därom, att detsamma åter äger gällande kraft. Jag hemställer,
att stadganden i nu antydda syfte måtte i lagen upptagas.

Därest vid någon af de besiktningar, om hvilkas företagande antingen
ångpanneägaren själf eller ock, i händelse han försummar sin
skyldighet härutinnan, kontrollmyndigheten har att föranstalta, den
felaktighet, hvars afhjälpande skolat vid besiktningen konstateras, fortfarande
finnes i större eller mindre mån kvarstå, torde tredje momentet
kräfva stadganden, motsvarande dem hvilkas införande i lagen min vid
mom. 2 gjorda hemställan afser.

Till förebyggande af möjliga tvifvelsmål torde i tredje momentet
böra bestämdt uttalas, att den nya besiktning, som där afses, skall
vara mindre besiktning.»

Justitierådet Grefberg yttrade: »För de fall att vid den besiktning,
som antingen ångpanneägaren eller kontrollmyndigheten med
anledning af anmärkta felaktigheter enligt 3 mom. låter anställa, det
befinnes, att dessa ej blifvit nöjaktigt afhjälpta eller sådant utrönes
af det intyg, ångpanneägaren till myndigheten insändt, torde i förslaget
inrymmas rätt för kontrollmyndigheten att, om förhållandena så påkalla,
förklara tillståndet att bruka ångpannan hafva upphört tills nödiga
åtgärder enligt dylikt intyg eller besiktning vidtagits.»

Justitierådet Carlson anförde: »Uppenbarligen bör besiktningsmannen,
då han enligt 1 mom. förbjuder bruket af ångpannan, lämna
upplysning om de fel, som föranleda denna åtgärd. Mera tvifvelaktigt
synes vara om besiktningsmannen skall lämna anvisningar om sättet
för dessa fels afhjälpande. I hvarje fall torde ångpanneägaren icke
böra vara förhindrad att få förbudet upphäfdt, då han på annat sätt
än besiktningsmannen föreskrifvit afhjälpt felen, och ej heller vara
ovillkorligen berättigad därtill, då han fullgjort de af besiktningsmannen
meddelade föreskrifter. Då den förändring eller reparation af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

ångpannan, som verkställts till följd af förbudet, föranleder större
besiktning, synes vid denna böra förfaras så, som förut stadgas om
sådan besiktning, ocli sålunda, om ångpannan godkännes, nytt tillståndsbevis
utfärdas. Något skäl att upplifva det gamla förefinnes icke
i detta fall. Det är däremot, såsom framgår af 2 mom., mycket möjligt,
att arbetstrycket eller brukningstiden måste nedsättas, ocli då
duger ju icke det gamla tillståndsbeviset längre. Lika möjligt är, att
ångpanneägaren är berättigad att erhålla förlängd brukningstid och
detta lärer icke kunna ske med mindre nytt tillståndsbevis utfärdas.

Om efter ändringen eller reparationen endast mindre besiktning
anställes, bör denna vara en sådan besiktning, som i 22 § omförm nies,
så att, om förbudet därvid npphäfves, ny tid härifrån kommer att
räknas för nästa mindre besiktning.

Slutligen erinras, att den befogenhet, som i 1 mom. tillerkännes
förrättningsman vid mindre besiktning, uppenbarligen bör tillkomma
äfven förrättningsman vid större besiktning, som hålles under tid, för
hvilken tillståndsbevis gäller.

Om vid den större besiktning, som hålles i anledning af föreläggande
enligt 2 mom., ångpannan godkännes med eller utan nedsättning
af arbetstrycket eller brukningstiden, bör såsom vid 1 mom.
erinrats, nytt tillståndsbevis utfärdas. Däremot stannar man i villrådighet
om, huru skall förfaras, därest ångpannan vid denna besiktning
icke godkännes. Uppenbart är, att den vid den mindre besiktningen
yppade anmärkningen icke bör få förfalla och att man icke heller
kan fortsätta med förelägganden om större besiktning. Det naturligaste
torde vara att ångpanneägaren måste upphöra med bruket af ångpannan.
Under sådana förhållanden synes ifrågavarande moment böra ändras
till det innehåll, att om vid mindre besiktning de här angifna förutsättningar
befinnas vara för handen, besiktningsmannen skall förklara, att
tillståndsbeviset upphör att gälla med viss dag inom kort tid därefter,
och därom göra anteckning å tillståndsbeviset. Naturligtvis bör tiden
utmätas så, att ångpanneägaren kan inom denna erhålla större
besiktning.

Den befogenhet, som enligt 3 mom. tillkommer förrättningsman
vid mindre besiktning, lärer ock böra tillkomma besiktningsman vid
större besiktning, som hålles under tid för hvilken tillståndsbevis
gäller.

Slutet af momentet bör, enligt min mening, förändras till ungefär
följande lydelse — »antingen föranstalta om större eller mindre besiktning
—»— bekostnad verkställa mindre besiktning.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

24 §.

Justitierådet Lindbäck, med hvilken justitieråden Bohman och
friherre Marks von Wurtemberg instämde, yttrade: »Att uppdraga en
säker och bestämd gräns emellan hvad som är att hänföra till större
och mindre reparation af ångpanna torde, särskildt för sådana ångpanneägare,
hvilka icke äro fackmässigt utbildade, i allmänhet blifva
förenadt med stor svårighet. Det torde därföre kunna med visshet
förutses, att tolkningen af ifrågavarande §, om den bibehålies oförändrad,
ofta skulle komma att i tillämpningen blifva föremål för stridiga
meningar. Lagen kan visserligen icke fullständigt afhjälpa denna
olägenhet; men densamma -torde dock kunna icke oväsentligt minskas,
om i lagen exempelvis angåfves de arbeten, hvilka förnämligast böra
hänföras under begreppet »större reparation».

Vidare och hvad angår bestämmelsen, att ångpannan efter reparationens
verkställande icke får tagas i bruk utan att densamma
dessförinnan underkastats större besiktning och därvid blifvit godkänd,
synes denna bestämmelse lämpligen böra utbytas mot en föreskrift,
gående ut därpå, att tillståndsbeviset skall anses icke äga gällande
kraft under tiden från och med reparationens fullbordan och intill dess
ångpannan underkastats större besiktning och därvid blifvit godkänd.
Genom en sådan förändring af §:ns affattning skulle densamma bringas
i bättre öfverensstämmelse med den omformulering af stadgandet i 36 §
1 mom., som varder erforderlig, i händelse det af mig vid 20 § gjorda
uttalande vinner afseende.»

Justitierådet Carlson anförde: »Då af en sådan ändring eller
reparation, som här afses, i själfva verket skulle blifva en följd, att
tillståndsbeviset upphör att gälla, synes slutmeningen böra ändras till
nu angifna innehåll. Häraf blir en följd, att brukandet af ångpannan
innan nytt tillståndsbevis meddelats kommer att hemfalla under 36 §
1 mom. och 40 § i stället för allenast under 36 § 2 mom.»

26 §.

Högsta domstolen anmärkte, att af ordalagen i andra stycket icke
framginge, huruvida, då flera personer vore samtidigt sysselsatta med
skötseln af en ångpanna och någon af dem utöfvade förmanskap för
de öfriga, allenast den sistnämnde skulle vara ansvarig för att föreskrifna
anteckningar gjordes eller ansvaret härför skulle hvila jämväl
på de öfriga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

27 §.

Justitieråden Lindbäck, Bohman, Grefberg och friherre Marks von
Wurtemberg förenade sig om följande yttrande:

»Här synes böra i första rummet stadgas hvad af § 32 endast
indirekt framgår, eller att två kategorier af besiktningsmän skola
finnas, nämligen dels sådana, som af kontrollmyndigheten förklarats
behöriga att å ångpannor verkställa större besiktning, dels ock sådana,
som kontrollmyndigheten förklarat behöriga att å ångpannor verkställa
endast de uti mindre besiktning ingående undersökningar och prof.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Carlson och Bohman instämde, anförde: »Det remitterade förslaget
innehåller lika litet som kommitterades förslag några bestämmelser
därom, att besiktningsman bör vara ojäfvig. Kommitterade
hafva i detta hänseende anfört, att sådana bestämmelser i allt fall
komme att blifva ändamålslösa, då med den af kommitterade antagna
bestämning af begreppet ångpanneägare hvarje sådan bestämmelse
skulle kunna kringgås allenast därigenom att förfogandet öfver pannan
öfverlämnades till annan person för det tillfälle, då besiktningsmannens
befattning med pannan påkallades; och hafva kommitterade framhållit,
att enligt deras mening hinder icke skulle förefinnas ens för att ångpanneägaren
med laga verkan besiktigade sin egen panna, allenast han
vore besiktningsman enligt författningens föreskrifter. I anledning af
dessa uttalanden anser jag mig böra erinra, att för åstadkommande af
en tillfredsställande kontroll det uppenbarligen är nödvändigt, att de
föreskrifna besiktningarne verkställas af ojäfvige personer, samt att den
af kommitterade uttalade farhågan för jäfsbestämmelsernas kringgående
genom fingerade öfverlåtelser eller liknande åtgärder torde
vara tämligen ogrundad, i ty att besiktningsman, såsom underkastad
bestämmelserna i 25 kap. strafflagen, måste i hvarje särskildt fall efter
bästa förstånd och samvete tillse, att jäf icke förekomme, därvid han
naturligtvis har att lämna utan afseende veterligen fingerad öfverlåtelse.
Jag hemställer alltså, att på lämpligt ställe i lagen måtte införas föreskrift,
att besiktningsman skall vara ojäfvig, samt att för honom gälla
enahanda jäf som för vittne, samt att vid besiktning af ångpanna, som
ej tillhör kronan, skall såsom jäf anses, att besiktningsmannen af ångpanneägaren
åtnjuter lön och underhåll.»

Justitierådet Grefberg yttrade: »Den af kommitterade i motiven
yttrade, enligt hvad det vill synas jämväl af kommerskollegium hyllade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

mening att, med hänsyn till kontrollen öfver besiktningsmans verksamhet,
denne oberoende af förhållandet emellan honom och ångpanneägaren
eller till och med såsom själf ägare af den ångpanna, som vore
föremål för besiktning, skulle vara lämplig verkställa förrättningen,
under villkor allenast att han ägde kompetens i tekniskt afseende,
hvilar på en uppfattning, som, om den gjorde sig gällande, skulle, då
sådant förhållande, hvilket i fråga om tjänsteåligganden vanligen medför
jäfvighet, föreligger, i hög grad försvagat tillförlitligheten af besiktningen
och bör således icke ligga till grund för lagstiftning. I
stället torde för lagligheten af de föreskrifna besiktningarna stadgas,
att besiktningsmannen måste vara ojäfvig och i fråga om jäf emot
honom i tillämpliga delar kunna uppställas de bestämmelser, som äro
gifna rörande jäf emot god man vid landtmäteriförrättningar med de
tillägg, som pröfvas nödiga. Frågan om jäf förefinnes skulle det åligga
besiktningsmannen, hvilken såsom sådan är underkastad ansvarsbestämmelserna
i 25 kapitlet strafflagen, att själf pröfva med den påföljd, att,
om föreliggande jäfvighet lämnas obeaktad, kontrollmyndigheten äger
förklara besiktningen ogiltig.»

Justitieråden Herslow, Lindbäck och Hellström ansågo i likhet med
hvad förut inom högsta domstolen yttrats, att det för åstadkommande af
en tillfredsställande kontroll vore oundgängligen nödigt, att besiktningsmän
vore ojäfvige och att stadgande i sådant afseende förty borde
i lagen inrymmas.

Justitierådet Carlson, med hvilken justitierådet Hersloiv instämde,
yttrade: »Då det knappast kan begäras, att ångpanneägare, som vill
göra bruk af rättigheten att få besiktning verkställd genom kontrollmyndighetens
försorg, skall styrka, att »i orten» icke finnes någon
besiktningsman, som är ojäfvig och villig att åtaga sig förrättningen,
synes det vara nödvändigt att göra denna rättighet ovillkorlig.

Angpanneägaren torde ock böra tillförsäkras rätt att få besiktningen
verkställd inom viss kort tid. På detta sätt torde blifva klart,
att då mindre besiktning, som påkallats hos kontrollmyndigheten, icke
verkställes, innan den i 20 § stadgade tiden tilländagått, ångpanneägaren
är fri från ansvar, om han påkallat besiktningen viss tid därförinnan,
men eljest icke.»

29 §.

Justitierådet Lindbäck anförde: »Föreskriften att ett exemplar af
protokollet skall tillställas kontrollmyndigheten anser jag böra ändras
därhän, att sagda exemplar skall till berörda myndighet insändas.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 63.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitieråden Herslow, Carlson,
Hellström, Bohman och friherre Marks von Wurtemberg förenade sig,
yttrade:

»För att ej besiktningsman må onödigt betungas torde första
stycket af förevarande paragraf gifvas det innehåll, att det åligger honom
att inom den föreslagna tiden till ångpanneägaren och kontrollmyndigheten
insända de handlingar, hvarom här är fråga.

Enär med hänsyn till hvad förut inom högsta domstolen yttrats
det är af vikt, att kontrollmyndigheten sättes i tillfälle att lämna ångpanneägaren
nytt exemplar af det tillståndsbevis, som enligt 15 §
skall utfärdas, i det fall att det af besiktningsmannen till honom
öfverlämnade beviset förstöres eller förkommer, bör uttrycklig föreskrift
meddelas därom, att ett exemplar af tillståndsbeviset skall öfverlämnas
till kontrollmyndigheten samtidigt med öfriga i förevarande
§ omnämnda handlingar.»

Justitierådet Lindbäck ansåg likaledes det vara erforderligt, att ett
exemplar af tillståndsbeviset samtidigt med protokollet öfver besiktningen
afsändes till kontrollmyndigheten.

30 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken högsta
domstolens öfrige ledamöter instämde, anförde:

»Då paragrafens affattning synes kunna gifva anledning till den
förmodligen ej åsyftade tolkning att, i händelse någon sådan handling,
som här afsåges, ej tillhandahölles förrättningsmannen, denne,
oberoende af huruvida det för den ifrågavarande förrättningen vore af
nöden att äga tillgång till handlingen, vore pliktig att införskaffa afskrift
däraf, hemställer jag om sådan jämkning i redaktionen, att möjligheten
af en dylik tolkning uteslutes.»

33 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Bohman och Grefberg förenade sig, yttrade: »Då det ej torde vara
lämpligt och möjligen ej heller åsyftas att, såsom paragrafens ordalag
innebära, klagan må äga rum öfver besiktningsmans åtgärd att underkänna
en persons kompetens att sköta ångpannor, och än mera oegentligt
synes vara att dylik åtgärd skall lända till efterrättelse, till dess

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

kontrollmyndigheten annorledes förordnat, hemställer jag om vidtagande
af den ändring i paragrafen, som af nämnda erinringar kan
föranledas.»

Justitierådet Or ef berg tilläde: »Enligt denna § skall ny besiktning
ovillkorligen företagas, då så yrkas, men enär dylik besiktning måste
anses ändamålslös, ifall kontrollmyndigheten finner det vara uppenbart
att till följd af ångpannans beskaffenhet tillstånd att bruka densamma
icke kan komma att meddelas, synes förslaget härutinnan böra jämkas.»

Justitierådet Lindbäck anförde: »Af §:ns lydelse framgår icke med
full tydlighet, om under uttrycket »besiktningsmans beslut» inbegripes
sådant beslut, hvarigenom besiktningsman förklarat sig icke kunna
godkänna sökandes kompetens till att sköta ångpannor. En redaktionsändring
torde af sådan anledning erfordras.

Lagens bestämmelser rörande tillståndsbevis synas gifva vid handen,
att dylikt bevis må utfärdas allenast af besiktningsman efter af
honom verkställd större besiktning. Om nu besiktningsmannen finner
sig icke kunna godkänna ångpannan och förty vägrar att utfärda tillståndsbevis,
men kontrollmyndigheten, uppå förd klagan, anser pannan
vara af beskaffenhet att böra godkännas, torde i slikt fall vara lämpligt,
att kontrollmyndigheten själf utställde tillståndsbeviset till undvikande
af besvär och omgång.»

34 §.

1 mom. Justitieråden Herslow, Carlson, Lindbäck, Bohman, Grefberg
och friherre Marks von Wiirtemberg ansågo att af ordalagen icke
framginge; hvilken ersättning förrättningsmannen ägde åtnjuta, därest
genom ångpanneägarens förvållande förrättningsmannen, sedan han
inställt sig å förrättningsstället, icke kunde verkställa den ifrågasatta
förrättningen.

Justitierådet Lindbäck yttrade: »Enär åt uttrycket »i afbidan på
förrättningens utförande» skulle kunna gifvas vidsträcktare betydelse,
än därmed får anses vara åsyftad, hemställes, att samma uttryck utbytes
mot »i och för förrättningens utförande».

2 mom. Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg, med hvilken
justitieråden ILerslow, Carlson, Bohman och Gr ef berg instämde, anförde: »Till
förebyggande af missförstånd anser jag det böra bestämdt uttalas, att
vid utfärdande af sådant intyg, som här afses, besiktningsman ej äger
taga lösen för själfva intyget.»

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 29 Höft.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.

35 §.

Justitieråden Carlson, Lindbäck och friherre Marks von Wurtemberg
hemställde, att, då paragrafens affattning kunde framkalla tvekan,
huruvida meningen vore, att ångpanneägaren skulle återgälda kostnaden
för öfverbesiktning, så snart hans klagan icke föranledde ändring i besiktningsmannens
beslut, eller allenast då berörda klagan befunnes sakna
hvarje fog, paragrafen mätte uti nämnda hänseende förtydligas.

36 §.

Beträffande 1 mom. hemställde justitieråden Carlson, Lindbäck,
Bohman och friherre Marks von Wurtemberg, med åberopande af hvad af
dem yttrats vid granskningen af 20 §; att, därest nämnda yttranden
vunne afseende, ordalagen i förevarande mom. måtte erhålla en därefter
lämpad affattning.

I fråga om 2 mom. förenade sig justitieråden Lindbäck, Bohman
och friherre Marks von Wurtemberg om följande yttrande:

»För att göra stadgandet i 4 § effektivt lärer vara nödigt, att
nämnda § här upptages bland de lagbud, för hvilkas åsidosättande
straff bör enligt detta mom. ådömas; hvarjämte, om den rörande 17 §
gjorda hemställan godkännes, däraf blir en följd, att också denna
paragraf måste införas bland de uti förevarande mom. uppräknade lagrum.

Då öfverträdelse af hvad enligt andra stycket af 21 § åligger
ångpanneägaren är att hänföra till sådant olofligt brukande af ångpanna,
som i 1 mom. af 36 § åsyftas, hemställes, att åt nu förevarande
mom. må gifvas sådan affattning, att detsamma icke, såsom enligt
förslaget är fallet, äger tillämplighet å dylik öfverträdelse. Jämväl
öfverträdelse af 24 § torde vara att anse såsom olofligt brukande af
ångpanna och förty böra hemfalla under 1 mom. af 36 § och icke,
såsom förslaget innehåller, under 2 mom.

Därest, på sätt vi vid 23 § 2 och 3 mom. hemställt, vissa nya
stadganden fogas till dessa lagrum, föranledes därigenom behof af ändring
i 2 mom. af 36 §.»

Justitierådet Gr ef ber g, med hvilken justitieråden Her slom och
Hellström instämde, anförde: »I fråga om denna paragraf hemställes:

att med hänsyn till hvad under 20 och 21 §§ anförts ångpanneägaren
bör straffas enligt mom. 1, om han utan tillstånd brukar ång -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

pannan och icke, såsom föreslagits, om lian utan att innehafva tillståndsbevis
brukar densamma;

att straff enligt mom. 1 måtte stadgas för öfverträdelse af det i
9 § gifna förbud emot gemensam rörledning till ångpannor med väsentligen
olika arbetstryck;

att öfverträdelser af föreskriften i 21 § mom. 2 eller i 24 §,
hvilka öfverträdelser innebära olofligt bruk af ångpanna, böra bestraffas
enligt mom. 1, hvaremot med hänsyn till anmärkningen emot 17 §
brott emot däri gifna föreskrift faller under mom. 2;

att förseelse emot stadgandet i 4 § belägges med straff enligt

mom. 2;

och att hvad angår 21 § endast förseelse emot mom. 1 al samma
paragraf skall straffas enligt mom. 2.»

Justitierådet Carlson erinrade, att de af honom föreslagna ändringar
i 23 § 2 mom. och 24 § föranledde uteslutande af hänvisningarne
till dessa lagrum.

37 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Carlson och Hellström instämde, yttrade: »Därest lagen skall i
här förevarande hänseende inlåta sig på det fall att flere skötare finnas
.— något som enligt min tanke ej är ovillkorligen nödvändigt torde
från den föreslagna bestämmelsen om förmannens ansvarighet böra undantagas
förseelser, som skett utan hans vetskap och vilja och utan att
försummelse i tillsynen kan läggas honom till last, för hvilka förseelser
uppenbarligen den fungerande skötaren och ej förmannen bör drabbas
eif ansvar

För den händelse att ångpanna brukas med för högt ångtryck
och sådant sker under de omständigheter, som i 2 mom. afses, synes
det ej vara billigt att, såsom förslaget innebär, den skyldige skulle
drabbas af ansvar enligt såväl 1 som 2 mom., utan torde härvid allénäst
2 mom. böra vinna tillämpning. Ett härtill syftande förbehåll

synes alltså böra i 1 mom. inflyta.»

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Bohman var ense,
anförde: »Då förslagets affattning kan leda till den tolkning att, ifall
åtgärd, som omförmäles i mom. 2, verkar, att det fastställda arbetstrycket
öfverskrides, gärningen skall bestraffas efter såväl detta moment
som mom. 1, men sådant uppenbarligen ej åsyftats, torde förslaget till
förebyggande af berörda tolkning böra undergå någon jämkning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Om flere personer samtidigt äro sysselsatta med skötseln af en
ångpanna och endast den, som utöfvar förmanskap enligt lagen är kompetent
att vara skötare, torde ett stadgande, att denne under alla förhållanden
ensam skall bära ansvaret, icke alldeles sakna berättigande,
men om däremot flera af skötarne besitta dylik kompetens, synes det
obilligt, att förmannen skall straffas, oaktadt han med hänsyn till de
omständigheter, under hvilka den olagliga åtgärden vidtagits, icke kunnat
förebygga densamma. Frågan, huruvida gärningsmannen eller den, som
utöfvar förmanskap, eller tilläfventyrs båda skola underkastas ansvar,
är sålunda lämpligast att låta bero på domarens pröfning, till följd
hvaraf bestämmelsen om hvem, som skall straffas, då skötarne äro flera
och en af dem utöfvar förmanskap, bör uteslutas.»

Justitierådet Lindbäck var ense med justitierådet Grefberg ifråga
om uteslutande af bestämmelsen angående hvem som skall straffas, då
skötarne äro flera och en bland dem utöfvar förmanskap för de öfrige.

38 §.

Justitierådet friherre Marks ron Wurtemberg anförde: »Att en handling
eller underlåtenhet, som innefattar öfverträdelse af föreskrift i den
nu föreslagna lagen, medför straff enligt allmänna strafflagen eller sjölagen,
lärer företrädesvis kunna inträffa i fall, då öfverträdelsen ledt
till skada å person eller egendom, i hvilken händelse under vissa omständigheter
ansvar enligt 14 eller 19 kap. strafflagen eller 25 kap.
15 eller 22 § samma lag eller 293 eller 306 § sjölagen kan följa. Att
i dylika fall all tillämpning af de nu föreslagna straffbestämmelserna
skall vara utesluten, kan jag för min del ej anse lämpligt. Det naturliga
synes mig härvidlag vara att låta hvarje öfverträdelse af de politiföreskrifter
lagförslaget innehåller i och för sig medföra ansvar samt
vid sidan häraf ådöma det straff, som kan ifrågakomma enligt strafflagen
eller sjölagen. Tydligast framträder detta, om öfverträdelsen pågått
längre eller kortare tid innan skadan uppstår (t. ex. ångpannan
har ej varit försedd med föreskrifven armatur eller har någon tid omhänderhafts
af inkompetent skötare). Men äfven om så ej är förhållandet
utan skadan utgör en omedelbart inträdande följd af någon enligt förslaget
förbjuden åtgärd (t. ex. ångans uppdrifvande öfver fastställdt tryck), anser
jag tillräckligt skäl ej föreligga att låta allenast strafflagens eller sjölagens
straffbestämmelser komma till användning. Därjämte vill jag framhålla,
att den i 38 § föreslagna regeln så till vida skulle kunna medföra stötande
resultat, som det kunde inträffa, att påföljden af lagens åsidosättande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

blefve lindrigare, om skada inträffat än i motsatt fall. Sålunda skulle,
om en panna i följd af för högt ångtryck exploderat och. någon vid
explosionen erhållit skada, som medfört långvarig men likväl ej lifsfarlig
sjukdom, den, som vore till skadan vållande, undslippa med det
i 14 kap. 17 § strafflagen stadgade ansvar af böter ej öfverstigande
50 kronor, hvaremot han, om explosionen ej förorsakat någon kroppsskada
eller allenast ringare sådan, kunde jämlikt förslagets 37 § dömas
till högre bötesbelopp. Då härjämte af förslagets 38 § skulle blifva
en följd, att han i sistnämnda lindrigare fall, men däremot ej i det
förra, skulle kunna åtalas af allmän åklagare, synes mig uppenbart att,
såvidt rörer brott af här förut antydda beskaffenhet, den i nyssberörda
paragraf intagna ståndpunkt ej låter försvara sig, åtminstone ej utan att- i
strafflagen vidtagas ändringar, om hvilka nu ej är fråga.

Snarare kunde då ifrågasättas, huruvida icke, då tillämpning förekommer
af de i 19 kap. samt 25 kap. 15 och 22 §§ strafflagen gifna
straffbestämmelser om vållande till fara eller hinder vid vissa samfä-rdsmedels
begagnande, frågan om inträdande af de nu föreslagna ansvarspåföljderna
borde förfalla; men för min del har jag ej heller för dessa
fall trott sådant vara nödigt eller lämpligt.

Däremot torde det näppeligen kunna förnekas, att i det uti 287
§ sjölagen omförmälda fall, att maskinist å fartyg gör sig skyldig till
försummelse i fråga om förande af maskindagbok, tillräcklig grund
saknas att, för såvidt felet är af sådan beskaffenhet, att ansvar enligt
förslagets bestämmelser skulle kunna ifrågakomma, tillämpa jämväl
dessa bestämmelser.

I vidare mån än nu är nämndt torde, så vidt jag kunnat finna,
sammanträffande af förseelse mot förslagets stadganden och brott enligt
strafflagen eller sjölagen näppeligen vara att förvänta. Väl torde äfven
åtskilliga andra fall af dylikt sammanträffande kunna uttänkas, men
då de fullständigt sakna praktisk betydelse och det enligt min tanke
är uppenbart, att de ej gifva anledning att utesluta tillämpligheten af
förslagets straffbestämmelser, anser jag ett närmare omnämnande af
dessa fall ej tarfvas; utan inskränker jag mig till att, under åberopande
af hvad nu blifvit anfördt, hemställa, att 38. § måtte uteslutas och i
36 § 3 mom. i stället göras ett tillägg, i syfte att tillämpning af sistnämnda
stadgande ej må ifrågakomma, i händelse förseelse, som där
omförmäles, är belagd med straff enligt 287 § sjölagen.»

Justitierådet Gr ef berg, med hvilken justitieråden Hellström och
Bohman instämde, yttrade: »Det föreslagna stadgandet att, i fall å
öfverträdelse af de i denna la-g gifna föreskrifter straff är utsatt i all -

jKungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 63.

manna strafflagen eller sjölagen, förslagets straffbestämmelser ej skola
gälla, innebär, att en handling ej kan i straffbar mening vara brottslig
efter såväl förevarande lag som strafflagen eller sjölagen, och sålunda
skola med afseende å dylik öfverträdelse hvarken de i 4 kap. 1 § strafflagen
gifna regler om sammanträffande af brott kunna tillämpas eller
särskilda straff efter såväl den ena som den andra lagen kunna ådömas.
Vare sig, då fråga är om öfverträdelse af omförmälda beskaffenhet, att
vid straffets utmätande berörda regler eller ådömandet af särskilda straff
bör vid val emellan dessa två metoder gifvas företräde, synes dock
hvardera metoden i och för sig hafva afgjordt företräde framför det
föreslagna stadgandet, att straffbestämmelserna enligt förevarande förslag
skola förfalla, ett stadgande, hvilket, såsom inom högsta domstolen
blifvit anmärkt, kan leda därhän, att straffet för en emot föreskrifterna
i förevarande lag stridande handling blifver lindrigare, om
handlingen tillika innefattar brott emot strafflagen. 38 § synes mig
sålunda böra uteslutas ur förslaget, hvarjämte jag, under åberopande
af hvad justitierådet friherre Marks von Wiirteinberg yttrat i fråga
om 287 § sjölagen, förordar det af honom föreslagna tillägg till 36 §

3 mom.» o o „

Justitieråden Herslow och Cctrlson ansågo, att åt denna paragraf
borde gifvas det innehåll, att straffbestämmelserna i förevarande lag
icke skulle tillämpas, om förbrytelsen enligt allmänna strafflagen eller
sjölagen medförde svårare straff.

39 §.

Justitierådet Lindbäck anförde: »Då det ofta kan vara af vikt,
att de personer, hvilka omförmälas i sista stycket, så skyndsamt som
möjligt erhålla tillträde till ångpanna, som är i bruk, synes deras rätt
i berörda hänseende icke, på sätt här stadgas, ovillkorligen höra vara
beroende däraf, att de förut tillsagt ångpanneägaren om sitt ärende,
utan bör det vara tillfyllest att, i händelse ångpanneägaren icke är å
stället tillstädes, tillsägelsen göres hos arbetsföreståndaren.»

40 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg, med hvilken justitieråden
Herslow, Carlson, Lindbäck, Hellström och Bohman instämde, yttrade:
»Med hänvisning till hvad jag vid granskningen af 19 § 3 mom.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 63

yttrat hemställer jag, att i förevarande paragraf åtte vidtagas den
jämkning, som föranledes af den utaf mig tillstyr ta ändring i nyssnämnda
mom.»

41 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg, ed hvilken justitierådet
Bohman var ense, yttrade: »Då i åtskilliga fa , t. ex. vid öfverträdelse
af det i 3 § 1 mom. intagna förbud mo brukande af ångpanna
inom visst afstånd från annans tomt, tvifv ål skulle kunna
yppas, huruvida förseelse, som i denna lag afses, k n blifva föremål för
målsägandetalan, något som jag för min del emelle id antager ej hafva
varit åsyftadt, hemställer jag, att i förevarande pa agraf måtte införas
en bestämmelse, som tydligt utmärker, att dylik ta an ej må äga rum.»

42 §.

Under åberopande af stadgandet i 328 § sjöla en hemställde högsta
domstolen, att orden »där fartyget finnes, då åta et anställes» måtte
utbytas mot orden »dit den brottslige med farty et först ankommer
eller där han eljest träffas.»

Då af stadgandena i rättegångsbalken fram nge, huru klagan
öfver beslut i förevarande mål skulle fullföljas, he ställde högsta domstolen
vidare, att den i förevarande paragraf intag a föreskrift därom
måtte såsom öfverflödig och olämplig utgå.

43 §.

Justitierådet Carlson yttrade: »Giltiga skäl syn s så mycket mindre
förefinnas att tillerkänna allmän åklagare andel i b ''ter för förbrytelser
mot denna lag, som det kan antagas, att åtal för sådana förbrytelser
i de flesta fall komma att ske på grund af angifv ser eller underrättelser
från kontrollmyndigheten eller yrkesinspektör rna.»

44 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»För den händelse att ångpanneägare, hvars t'' tåndsbevis jämlikt
första stycket af denna paragraf upphört att gälla, dtager honom förelagda
åtgärder, lära föreskrifterna i tredje stycket f 23 § 1 mom. böra

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

äga motsvarande tillämpning. Enär emellertid den i andra punkten
af 44 §:s första stycke intagna hänvisning till 23 § icke med den affattning
den i förslaget erhållit utmärker, att dylik tillämpning skall
äga rum, torde sagda punkt höra erhålla den förändrade lydelse, som
af anmärkta förhållandet föranledes.

Då någon anordning i syfte att bereda allmänheten kännedom
om kontrollmyndighetens beslut att fråntaga ångpanneskötare hans
kompetens ej synes vara ifrågasatt och svårligen lärer kunna genomföras,
torde det, om ej all verkan af dessa kontrollmyndighetens åtgärder
skall förfelas, vara nödvändigt att i lagen intaga en bestämmelse
om ansvar för den, som, medan han enligt kontrollmyndighetens beslut
är obehörig att vara ångpanneskötare, likväl utöfvar sådan befattning.
Härjämte torde, vare sig denna hemställan vinner afseende eller ej, åt
ansvarsbestämmelserna i 36 § 2 mom. böra gifvas sådan förändrad affattning,
att ansvar kan komma att drabba ångpanneägare, därest han
låter pannas skötsel utöfvas af den, som honom veterligen på grund
af kontrollmyndighetens beslut saknar dylik behörighet.

Då här åsyftade ansvarsbestämmelser icke böra i lagen föregå de
förbudsstadganden, till hvilka de hänföra sig, torde tredje stycket af
44 § böra inflyttas i IV artikeln.»

Justitierådet Lindbäck tilläde: »Beträffande tredje stycket anmärkes,
att kontrollmyndigheten torde böra äga i sin makt att, efter omständigheterna,
förklara ångpanneskötare endast för viss tid obehörig att utöfva
dylik befattning.

Sista stycket innefattar det enda stadgande i förslaget, som antyder,
att kontrollmyndighetens beslut må öfverklagas. Den plats, stadgandet
erhållit, torde möjligen kunna framkalla tvekan, om detsamma skall
gälla andra beslut än sådana, som föranledas af bestämmelserna i 44 §.
Särskildt torde, med hänsyn därtill, att stadgandet finnes intaget framför
45 §, sådan tvekan kunna göra sig gällande beträffande beslut,
hvarigenom kontrollmyndigheten kan komma att afslå ansökningar,
som i 45 § afses.

På grund häraf anser jag lagen böra i anmärkta hänseendet
förtydligas sålunda, att, i öfverensstämmelse med hvad rörande Överklagande
af besiktningsmans beslut ägt rum (33 §), på lämpligt ställe i
lagen införas under en själfständig paragraf erforderliga bestämmelser
angående klagan öfver beslutet af kontrollmyndigheten.»

Justitieråden Bokman och friherre Maries von Wurtemberg ansågo
affattningen af näst sista stycket af förevarande paragraf böra så förändras,
att af ordalagen med tydlighet framginge, att, sedan kontroll -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

myndigheten förklarat en försumlig ångpanneskötare obehörig att utöfva
sådan befattning, myndigheten, när omständigheterna därtill föranledde,
ägde ånyo godkänna honom såsom ångpanneskötare.

47 §.

Justitierådet friherre Marks ron Wurtemberg, med hvilken justitieråden
Lindbäck, Hellström, Bohman och Gr ef berg instämde, yttrade:
»I afseende å paragrafens första stycke anser jag det böra anmärkas,
att regeln om föreningsmedlems befrielse från skyldighet att föranstalta
om besiktning uppenbarligen ej, såsom förslagets affattning synes innebära,
bör äga tillämpning i fråga om den besiktning, som jämlikt
44 §; jämförd med 23 §, skall äga rum sedan kontrollmyndigheten meddelat
föreläggande angående viss åtgärd.

Den längre fram i förevarande paragraf intagna bestämmelsen om
förverkande af de förmåner, som enligt förslaget kunna tilläggas en
ångpanneförening och dess medlemmar, synes böra förändras därhän,
att äfven andra försummelser från föreningens sida än de nyss förut
i förslaget uppräknade kunna medföra förlust af ifrågavarande förmåner.
Det låter tänka sig, att en förening väl iakttager föreskrifterna
om anmälningar hos kontrollmyndigheten och vissa handlingars insändande
till sagda myndighet, men visar uppenbar slapphet i tillsynen
öfver de pannor, som falla under dess öfvervakande; och att föreningen
under sådana förhållanden ej vidare bör för sina medlemmar åtnjuta
befrielse från den kontroll förslaget åsyftar, torde vara uppenbart.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg yttrade vidare: »I
fråga om ångpanna å fartyg, som står under kontroll af godkändt klacificeringssällskap,
innehåller förevarande paragraf att under vissa angifna
förutsättningar någon kontroll enligt denna lag icke skall ifrågakomma.

Hvad härmed skall förstås är icke fullt klart. Ordalagen synas
närmast åsyfta, att de föreslagna bestämmelserna om besiktningar
samt om kontrollmyndighetens rätt att inskrida (44 §) och polismyndighets
rätt att öfvervaka lagens efterlefnad (39 §) ej skola äga
tillämpning. Den omständigheten, att besiktningar i förslagets mening
ej skola äga rum, torde emellertid föranleda, att jämväl åtskilliga bestämmelser
i förslaget, hvilka ej omedelbart afse dylika besiktningar
men likväl med föreskrifterna därom äga sammanhang, varda otillämpliga.
Såsom exempel härpå kunna nämnas de föreskrifter förslaget
innehåller om tillståndsbevis, om arbetstryck och ansvar för dess öfverskridande,
om vattenståndsmärke och ansvar för pannas brukande med
Sih. till Piksd. Prat. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 29 Höft. 12

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 68.

för lågt vattenstånd samt om anbringande å ventiler af högre belastning
än vid senaste besiktning förekommit. Möjligen afses dock att lagen icke
allenast i här antydda delar utan i allmänhet skall sakna tillämpning i
afseende å nu omförmälda ångpannor. Till stöd för en dylik tolkning
skulle kunna anföras såväl den titel lagen enligt förslaget skulle erhålla
som ock den omständigheten, att ett uttryckligt uttalande ansetts vara af
nöden därom, att föreskrifterna i 25 § äga giltighet äfven i fråga om
dessa ångpannor. A andra sidan är det i och för sig mindre troligt,
att man skulle velat utesluta tillämpligheten af sådana delar af lagen
som till exempel föreskrifterna om matareapparater och armatur eller
om ansvar för säkerhetsventilers tillstängande.

Här tarfvas alltså enligt min mening under alla förhållanden ett
förtydligande af förslaget. Men det synes mig äfven kunna med fog
ifrågasättas, huruvida ej i sammanhang härmed sådan ändring bör vidtagas
i förslaget, att här åsyftade ångpannor varda underkastade den
kontroll, som enligt 39 och 44 §§ i allmänhet tillkommer polismyndighet
och kontrollmyndigheten.»

Justitierådet Gréfberg, med hvilken justitieråden Hellström och
Bohman förenade sig, anförde: »I förslaget är ej tydligt uttaladt, huruvida
ifråga om ångpanna å fartyg, som blifvit inregistreradt hos något
af Konungen godkändt sällskap för klassificering af fartyg, lagen under
de uppställda villkoren skall sakna tillämplighet i sin helhet eller
endast beträffande de bestämmelser, hvilka angå den egentliga kontrollen,
såsom större och mindre besiktningar, den åt kontrollmyndigheten
inrymda befogenhet att föreskrifva särskilda säkerhetsåtgärder
och den tillsyn, som tillkommer yrkesinspektör och polismyndighet.
Vare sig att, såsom det vill synas, den verksamhet och tillsyn, som
sällskapet i allmänhet utöfvar å ångpanna, inskränker sig till besiktningar
för att utröna, huruvida ångpannan mots.varar fordringarna för
fartygets inregistrering och klassificering för viss tid i sällskapet, eller
att sällskapet utöfvar en mera vidsträckt verksamhet, böra dock de i
lagen gifna föreskrifter sakna tillämplighet allenast i den mån dessa
föreskrifter till följd af sällskapets verksamhet icke äro af behofvet
påkallade. Huru omfattande denna verksamhet än må vara, förefaller
det emellertid vara uppenbart, att åtskilliga bestämmelser i lagen, såsom
ifråga om straff för öfverträdelse eller åsidosättande af vissa rörande
bruket af ångpanna meddelade föreskrifter, böra, oberoende af den
kontroll, sällskapet utöfvar, lända till efterrättelse, och det synes sålunda
nödigt, att förslaget underkastas en så beskaffad omarbetning att otve -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

lydigt: kommer att framgå, i Indika fall lagen skall gälla eller icke
gälla beträffande nu ifrågavarande ångpannor.»

Justitierådet Lindbäck var beträffande ångpannor ombord å fartyg,
hvilka vore inregistrerade lios något af Konungen godkändt sällskap för
klassificering af fartyg, hufvudsakligen ense med justitierådet Grefberg.

Justitieråden Herslow och Carlson förenade sig om följande yttrande:
»Beträffande den afdelning af denna paragraf, som angår ångpanneföreningar,
instämma vi med justitierådet friherre Marks von
Wurtemberg därom, att Konungen äfven i andra fall än här angifvas,
bör äga på anmälan af kontrollmyndigheten förklara, att föreningens
medlemmar icke vidare må åtnjuta den stadgade befrielsen från kontroll
enligt denna lag.

Därjämte''anmärkes, att för de fall, då föreningsmedlem på grund
af sådant förklarande eller i följd af utträde ur föreningen blir underkastad
lagens föreskrifter om skyldighet för ångpanneägare att föranstalta
om besiktningar, erfordras bestämmelser dels därom, huruvida
tillståndsbeviset fortfarande under den i detsamma utsatta brukningstiden
skall äga gällande kraft på samma sätt som om det utfärdats
vid besiktning enligt denna lag, och dels, därest så är förhållandet,
om den tid inom hvilken första mindre besiktning skall hållas.

Beträffande senare delen af paragrafen instämma vi med justitierådet
Grefberg, under erinran tillika att någon påföljd icke är stadgad
för det fall, att ångpanneägaren underlåter fullgöra hvad här ålägges
honom.»

48 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg anförde: »Denna paragraf
innebär, att för vissa fall förslagets bestämmelser om ångpanneägare
skola sakna tillämplighet i afseende å ägaren själf men i stället
tillämpas å: annan person. Hvilka fall som härvid åsyftas är emellertid
enligt min tanke oklart, och ej heller finner jag det tydligt, hvem som
enligt förevarande paragraf skulle kunna komma att träda i ägarens ställe.

Till de ångpanneägare, å; hvilka på grund af denna paragraf förslaget
öfverhufvud icke eller åtminstone ej omedelbart skulle äga tillämpning,
höra uppenbarligen vissa, hvilkas rättsliga ställning ej medgifver att
mot dem tillämpa förslagets ansvarsbestämmelser t. ex. omyndige samt
s. k. juridiska rättssubjekt (bolag, föreningar, kommuner o. s. v.). Hit
torde också med visshet kunna hänföras den, som upplåtit sin ångpanna
åt annan att af denne brukas för egen räkning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Möjligen har man And paragrafens affattande åsyftat allenast dylika
ångpanneägare och vissa andra med dem jämförliga. Möjligt är emellertid
ock, att man velat åt paragrafen gifva en långt vidsträcktare innebörd,
i det man tänkt sig, att i hvarje fall då en ångpanneägare åt
annan person uppdragit en viss tillsyn och bestämmanderätt öfver
pannan, ägaren borde fritagas från tillämpning af förslagets bestämmelser
och dessa i stället göras tillämpliga å den, som erhållit uppdraget.
Hvad slags uppdrag härför skulle tarfvas är äfvenledes ovisst, men
paragrafens ordalag synas ej utesluta möjligheten af en så vidsträckt
tolkning, att t. ex. de föreslagna ansvarsbestämmelserna komme att
drabba personer i mera underordnad förmansställning, såsom verkmästare,
arbetsförmän och gårdsrättare, så att ägaren förblefve ansvarig endast
i det fall, att han utan något slags mellanhand utöfvade sin bestämmanderätt
öfver ångpannan och dess brukande.

Att den sålunda påpekade otydligheten i fråga om ansvarsbestämmelsernas
tillämpning varder undanröjd, torde vara af synnerlig vikt.

I afseende å den ståndpunkt lagen härutinnan bör intaga synas
Öfvervägande skäl tala för att låta ansvaret i allmänhet hvila å ångpanneägaren
själf och ej å hans underordnade. Till stöd härför kan
anföras icke allenast, att hvarje annan regel måste förblifva mer eller
mindre obestämd och i tillämpningen medföra svårigheter, utan ock
att det för lagens effektivitet är af vikt, att ägaren tillhålles att själf
hafva tillsyn å ångpannan och kontrollföreskrifternas efterlefnad.

Ett antagande af denna hufvudgrundsats nödvändiggör emellertid,
såsom af det föregående framgår, särskilda regler angående vissa slag
af ställföreträdare. I detta afseende synes böra gälla, att de för ångpanneägare
stadgade ansvarsbestämmelserna skola i händelse ångpannan
tillhör någon, som står under förmyndare eller annan laga målsman,
äga tillämpning å denne, samt att, där ångpannan äges af bolag, förening
eller annat samfund eller af stiftelse eller annan sådan inrättning,
nämnda bestämmelser skola gälla den eller dem, som äga företräda
samfundet eller inrättningen. I fråga om ångpanna, som tillhör staten
eller kommun, kan dock af lätt insedda skäl sistnämnda regel ej genomföras,
utan torde därvidlag annan utväg ej stå till buds än att lägga
ansvaret å den, som näst öfver skötaren har att utöfva tillsyn å ångpannan,
med föreskrift att, om denne till förekommande af förseelse
mot lagen gjort hvad på honom ankommit, men i följd af öfverordnads
åtgärd eller vållande förseelse likväl ägt rum, ansvaret drabbar den
öfverordnade; och torde liknande regler vara af nöden för det ej helt

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 63.

och hållet otänkbara fall. att ångpanna tillhör förening eller annat
samfund och ej någon är satt att företräda samfundet.

Kommer lagen att upptaga föreskrifter, som i nu antydd riktning
modifiera de i 36 och 37 §§ förekommande ansvarsbestämmelserna,
torde 48 § i hvad den har afseende å andra i förslaget intagna föreskrifter
om ångpanneägare befinnas till största delen öfverflödig. En
närmare undersökning af sistnämnda föreskrifter lärer utvisa, att de
Samma utan svårighet låta sig tillämpa äfven i sådana fall, då ångpanneägaren
i rättsligt afseende företrädes af annan person, eller då
den faktiska tillsynen öfver ångpannan utöfvas af någon hans underordnade.
Att för dylika fall uppställa en regel, enligt hvilken lagen
i alla dess delar borde tillämpas å annan än ägaren, torde äfven medföra
vissa oegentligheter, i hvilket afseende må exempelvis framhållas,
att en bokstaflig tillämpning af 48 § skulle, såvidt rörer kostnader,
som ångpanneägaren enligt tidigare bestämmelser i förslaget skulle vidkännas,
leda till det orimliga resultat, att ägarens representant eller
underordnade skulle definitivt drabbas af dessa kostnader.

Enligt min mening bör alltså stadgandet i 48 § utbytas mot bestämmelser,
hvilka på här förut angifna sätt reglera frågan om ansvarighet
för ångpanna, tillhörande juridiskt rättssubjekt eller person,
som står under laga målsman; och torde dessa stadganden, såsom på
det närmaste sammanhängande med en del af straffbestämmelserna i
36 och 37 §§, helst böra införas näst efter 37 §.

För ett särskildt fall, nämligen det redan antydda, att ångpanneägare
upplåtit pannan till annan att brukas för dennes egen räkning,
synes det emellertid riktigt och nödigt att gifva en regel sådan som
den i 48 § intagna, och torde paragraf en, så till vida som den åsyftar
detta fall, böra kvarstå.

Möjligen kan det ock sättas i fråga, huruvida icke i samband
med de af mig nu föreslagna ändringar i förslaget, borde i 23 § införas
stadgande om rätt för besiktningsman, som enligt hvad där föreskrifves
skall tillställa ångpanneägare protokoll eller annat skriftligt
besked, att om ångpanneägaren eller någon, som honom företräder, ej
är tillstädes öfverlämna handlingen till hans husfolk eller tjänare på
platsen.»

Justitieråden Hellström, Grefberg och Bohman förenade sig om
följande yttrande:

»Denna paragraf, hvilken gifver föga ledning huruvida ångpanneägaren
eller annan person i dennes ställe skall underkastas lagens bestämmelser,
torde afse att omfatta alla de fall, då de med bruket af ångpanna

94 Kuv/jl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

förenade förpliktelser icke kunna eller lämpligen böra åligga ägaren,
såsom då ångpannan tillhör staten, kommun, bolag, förening eller
annat samfund, eller den, som står under annans målsmansskap. Till
dessa fall hör äfven, att ägaren upplåtit nyttj anderätten till ångpannan
åt annan, och torde äfven böra räknas, att annan person under vissa
förhållanden i sin egenskap af disponent eller föreståndare för industriell
inrättning eller eljest på grund af sina åligganden äger att förfoga
öfver ångpanna hörande till inrättningen. Äganderätten kan
nämligen, äfven i fråga om enskild ägare, icke i och för sig medföra
förpliktelse enligt lagen, ty en dylik förpliktelse skulle innebära, att
ägaren vore underkastad lagen, innan han ens ägde kännedom om sin
äganderätt, eller fastän han eljest faktiskt vore urståndsatt att ställa
sig lagen till efterrättelse. I hvarje särskildt fall, dåjunderlåtenhet
att vidtaga i lagen föreskrifna åtgärder, hvilka enligt lagens lydelse
ålegat ångpanneägaren, föreligger, måste det sålunda bero på omständigheterna,
huruvida denne eller annan person skall bära ansvaret och
någon uttömmande regel för lösning af frågan härom lär näppeligen
kunna uppställas, men det föreslagna stadgandet, hvilket innehåller
att förpliktelserna och ansvaret skola hvila å den, som »närmast har
att förfoga öfver ångpannan», är något dunkelt och torde därför ej
läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Enligt motiven till kommitterades
förslag afses med ett sådant stadgande, att den, som vid
den tidpunkt, hvarom i det särskilda fallet är fråga, har att bestämma
huruvida ångpannan skall brukas, är ansvarig för att de i lagen gifna
bestämmelser iakttagas, och hvad sålunda uttalats angifver meningen
åtminstone tydligare än förslaget enligt dess affattning.»

Justitierådet Lindbäck yttrade: »På sätt inom högsta domstolen
redan blifvit framhållet kräfves förtydligande af ifrågavarande paragraf.
Särskildt är detta, såsom justitierådet friherre Marks von Wurtemberg
erinrat, angeläget för en riktig tillämpning af ansvarsbestämmelserna
i 36 och 37 §§, såvidt de skola gälla ångpanneägare. Att med uttrycket
»ångpanneägare» afses — förutom sådan, ej under annans målsmanskap
stående person, som brukar honom tillhörig ångpanna — jämväl förmyndare
eller annan målsman för ångpanneägare, så ock den eller dem,
som äga att företräda sådana ångpanneägare, hvilka utgöras af bolag,
förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan dylik inrättning,
torde vara så uppenbart, att uttryckligt lagbud därom ej lärer vara
erforderligt. Däremot tor de i 48 § böra meddelas föreskrift i den syftning,
att, därest ägare af ångpanna genom arrende — eller hyresaftal
eller annorledes på annan öfverlåtit ny ttj anderätten till pannan, den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63. ''95

föreslagna lagen skall, så länge öfverlåtelsen är gällande, aga tillämpning
icke å ångpanneägaren utan å den, till hvilken rätten att bruka
ångpannan sålunda öfverlåtits. Till lösning af spörsmålet, hvilken är
att anse såsom ångpanneägare i lagens mening, då ångpanna brukas
för statens eller kommunens räkning, torde erfordras ett stadgande,
gående ut därpå, att hvad lagen innehåller rörande ångpanneägare
skall hafva tillämpning dels å befälhafvare- på sådant statens eller kommuns
fartyg, ombord hvarå användes ångpanna, som är underkastad
kontroll enligt lagen, dels ock å den, som eljest i förhållande till staten
eller kommunen är att betrakta såsom ledare af eller styresman för
företag eller inrättning, hvarför ångpanna brukas, såsom chefer för
gas- och elektricitetsverk, vattenledningsverk med mera, dock med det
undantag, att de kostnader, som jämlikt den föreslagna lagen kunna
drabba ångpanneägare, skola af staten eller kommunen vidkännas, staten
eller kommunen obetaget att för återbekommande af utgifvet kostnadsbelopp
väcka anspråk mot befälhafvaren, ledaren eller styresmannen,
i mån af befogenhet.

På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag, att det under
§ 48 föreslagna stadgande måtte utgå och att i stället upptagas bestämmelser
af den innebörd, som nu af mig angifvits.»

Justitierådet Carlson utlät sig: »Det är enligt min mening uppenbart,
att straffet för de öfverträdelser, som omnämnas i 36 § 1 och 2
mom. icke alltid bör drabba ägaren af ångpannan, och sålunda, om
denna är en juridisk person, den eller de, som äga företräda honom.
Han eller de eller några af dem kunna vara utan skuld och felet kan
ligga endast någon af dem eller annan person till last. I sådant fall
bör straffet drabba den skyldige och ingen annan. Den skyldige kan
efter omständigheterna vara en person, som obehörigen tagit ångpannan
i besittning och bruk; en person, som på lega innehaft ångpannan;
ångpanneskötaren om denne t. ex. sedan manometern kommit i olag,
utan att därom underrätta ångpanneägaren eller annan förman, fortfarit
att begagna ångpannan; en såsom egendomsförvaltare, fabriksföreståndare
eller i annan egenskap hos ångpanneägaren anställd person,
som vidtagit åtgärd eller gifvit befallning eller underlåtit att vidtaga
åtgärd eller gifva befallning, som på honom ankommit; en ledamot
eller föredragande i den styrelse för ett statens förvaltande verk, i den
kommunala förvaltningsnämnd eller i den styrelse för bolag, förening
eller stiftelse, som ägt företräda ångpanneägaren och så vidare. Det
synes mig vara omöjligt att härom uppställa annan regel än straffet
skall drabba den eller dem, som kunna anses hafva felat, samt att

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

presumtionen ligger emot ångp änne ägaren och sålunda, om denne är
en juridisk person, mot den eller dem, som ägt företräda honom. Hvad
nu är sagt gäller i hufvudsak äfven om sådan öfverträdelse af ångpanneägaren,
som omnämnes i 37 § 1 mom. Att lämna’någon förklaring
i lagen om betydelsen af ordet »ångpanneägare» på öfriga ställen torde
icke vara nödigt. Jag hemställer alltså om omarbetning af 48 § i
den riktning, som nu angifvits.»

Justitierådet Herslow instämde hufvudsakligen i de mot denna
paragraf framställda anmärkningar.

Ur protokollet
Erik Öländer.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 63.

Utdrag af protokollet öfver finansärende, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 7 mars 1906.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

ScHOTTE,

Berg,

Bergström,

Justitieråden: Lindbäck,

Ramstedt.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet Biesört i underdånighet:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver finansärenden
för den 18 december 1903 inhämtade utlåtande öfver det vid samma
protokoll fogade förslag till lag angående kontroll å ångpannor.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen i underdånighet:

»Med anledning af hvad inom högsta domstolen anmärkts rörande
ifrågavarande lagförslag har detsamma i vissa delar underkastats omarbetning.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 29 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Sålunda har ur 1 § uteslutits förklarandet att lagen ej skulle äga
tillämpning å ångpanna af sådan beskaffenhet, som omförmäles i mom.
b) af samma §. I stället har i 2 § införts ett stadgande att ångpanna,
om det efter besiktning utrönes, att dess explosionskraft ej öfverskrider
viss gräns, under vissa förutsättningar ej vidare är underkastad lagens
bestämmelser. Då det ansetts nödigt, att dylik panna på något sätt
identifieras, samt att det ångtryck, som, för att pannan ej skall falla
under lagens bestämmelser, ej får öfverskridas, finnes angifvet, har till
12 § fogats ett 2:dra mom., innehållande bestämmelser härom. Därjämte
har den i 34 § intagna taxa å förrättningsarfvoden kompletterats med
en bestämmelse angående arfvode till förättningsman för besiktning, som
å dylik panna förekommer.

I 1 § har vidare införts en bestämmelse, angifvande hvad det
remitterade förslaget jämväl åsyftat skola gälla eller att lagen ej äger
tillämpning å ångpannor vare sig å utländska fartyg eller å svenska
fartyg, som begagnas allenast i fart mellan utrikes hamnar.

De i sista punkten af 1 § förekommande definitioner hafva uteslutits
såsom obehöfiiga, hvilket föranledt någon jämkning af ordalagen
i mom. a) af 1 §.

I anledning af en inom högsta domstolen framställd erinran har
bestämmelsen i 3 § 1 mom. om uppförande af skyddsmur för vissa
ångpannor utsträckts att gälla äfven de fall, då dylika pannor brukas
på mindre än viss bestämdt afstånd från allmän väg, gata eller annan
öppen plats, där människor i allmänhet vistas. Hvad inom högsta domstolen
i öfrigt hemställts i fråga om skärpning af reglerna rörande
uppställning af ångpannor af lista och 2:dra klassen har funnits ej
böra föranleda ändring i det remitterade förslaget, enär strängare föreskrifter
i nu berörda hänseende skulle kunna verka alltför hämmande
på industriens utveckling.

Inom högsta domstolen framställda anmärkningar hafva föranledt
att 7, 11, 12, 13 och 14 §§ i viss mån underkastats omarbetning; liksom
i 15, 17 och 18 §§ vidtagits ändringar i öfverensstämmelse med därom
gjord hemställan.

Vid 19 § 2 mom. har inom högsta domstolen anmärkts, att orden
»på eget ansvar» borde utbytas mot annat uttryck, som bättre angåfve
hvad därmed åsyftades. I anledning häraf hafva nämnda ord ur lagrummet
uteslutits, hvaremot i 37 § 3 mom. intagits en bestämmelse
att för vissa förseelser, som begås af skötare, som i 19 § 2 mom. omförmäles,
svarar ångpanneägaren i skötarens ställe.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Då, på sätt inom högsta domstolen framhållits, det ej är lämpligt
att låta ångpanneägares rätt att bruka en ångpanna vara beroende
därpå att han i original innehar bevis om tillstånd därtill, utan det
torde vara tillfyllest att göra rätten att bruka ångpanna beroende af
allenast den fordran att vederbörligt tillståndsbevis är i. gällande kraft,
har åt 36 § 1 inom. gifvits en härefter lämpad affattning; i sammanhang
härmed hafva jämväl 20 och 21 §§ underkastats viss ändring.

I 23 § hafva införts nya bestämmelser, åsyftande att komplettera
reglerna angående förfarandet i anledning däraf att ånpanna vid mindre
besiktning befunnits bristfällig, hvarjämte i 24 § augifvits några exempel
å sådana arbeten, som förnämligast äro att hänföra till större reparation.

För det fall att flera personer äro samtidigt sysselsatta med skötseln
af en ångpanna, och någon af dem utöfvar förmanskap för de öfriga,
synes erforderlig garanti för att de i 26 § omlörmälda anteckningar
varda verkställda vinnas, om skyldighet därtill åligger allenast förmannen,
hvadan i 26 § införts föreskrift härom.

Det remitterade förslaget innehöll ej några bestämmelser om jäf
för besiktningsmän. För åstadkommande af tillfredsställande kontroll
torde emellertid föreskrifter i sådant hänseende böra meddelas, och har
till följd häraf, i enlighet med ett inom högsta domstolen framställdt
förslag, intagits ett stadgande härom.

Ansvarsbestämmelserna i 36 och 37 §§ hafva fullständigats och i
viss mån undergått ändring, hvarjämte stadgandet i 38 § att lagens
ansvarsbestämmelser ej skulle gälla i de fall, då å öfverträdelse straff
funnes utsatt i allmänna strafflagen eller sjölagen, utgått och ersatts
med en föreskrift i dylik riktning i 37 § 2 mom. allenast för det där
afsedda fall. I stället hafva i 38 § införts bestämmelser, angifvande hvem
de för ångpanneägare stadgade ansvarsbestämmelser skola gälla i fråga
om ångpanna, som tillhör s. k. juridiskt rättssubjekt eller någon, som
står under förmyndare eller annan laga målsman.

I fråga om den frihet från kontroll, som medlem af sådan ångpanneförening,
som i 47 § omförmäles, bör medgifvas, har samma §
underkastats ändring i vissa hänseenden, hvarjämte åt ägare af ångpanna
ombord å fartyg, som är inregistreradt hos s. k. klassificeringssällskap,
gifvits i hufvudsak enahanda frihet från kontroll som åt medlem
af ångpanneförening.

Slutligen har inom högsta domstolen beträffande 48 § papekats,
att densamma kräfde förtydligande, hufvudsakligen med hänsyn till
ansvarsbestämmelserna i lagen. På sätt inom högsta domstolen framhållits,
torde det för lagens effektivitet vara lämpligast att, då ång -

100

Knmjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

parma brukas för ångpanneägarens egen räkning, låta ansvaret för
kontrollföreskrifternas åsidosättande i allmänhet hvila på honom själf.
Har däremot ägaren upplåtit ångpanna till annan att brukas för dennes
räkuing, torde den sistnämnde böra drabbas af ansvar, som här afses.
I anledning häraf har hvad vid 48 § inom högsta domstolen anmärkts
föranledt att, jämte det, på sätt redan nämnts, i 38 § införts stadganden
rörande tillämpning i de där afsedda fall af de för ångpanneägare stadgade
ansvarsbestämmelser, åt 48 § gifvits ett innehåll, syftande allenast
på det fall att ångpanneägaren till annan upplåtit nyttj anderätten till
pannan.

I öfrigt hafva vissa §§ i lagförslaget underkastats omredigering
eller mindre viktiga ändringar.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter det sålunda
jämkade lagförslaget och hemställde, att detsamma måtte Riksdagen
till antagande föreläggas.

Justitierådet Lindbäck åberopade hvad af honom vid ärendets
behandling i högsta domstolen blifvit yttradt, i den mån det ej vid
förslagets omarbetning vunnit beaktande.

Statsrådet friherre Marks von Wurtemberg yttrade:

»Såsom ledamot i högsta domstolen har jag deltagit i förslagets
behandling därstädes. Af de anmärkningar, som då från min sida
framställdes, hafva vid förslagets omarbetning de allra flesta blifvit
iakttagna. I en eller annan punkt, där så ej är fallet, har jag, efter
öfverläggning med andra ledamöter af statsrådet, ansett mig böra frånträda
hvad af mig anmärkts; och instämmer jag alltså med föredragande
departementschefen.»

Jämväl statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragande departementschefens
hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i nåder förordna,
att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i
ämnet af den lydelse, bilagan vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:
Algot Wahlin.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG, 1906.