Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226 (Proposition 1911:226)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

N:o 226.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till befrämjande af afsättning i främmande länder af
alster af svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom
fiskerinäringen; gifven Stockholms slott den 31 mars
1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

dels på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 22,000 kronor
att af Kungl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen,

dels ock medgifva, att hvad vid utgången af år 1911 icke blifvit
användt af för åren 1910 och 1911 för ändamålet beviljade anslag må
under år 1912 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 161 Höft. (N:o 226.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 226.

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t forblifver Riksdagen med
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Oskar Nyländer.

Kungl. Majds Nåd. Proposition A7:o 226.

Utdrag af protokollet, öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube.
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
yon Sydow,

YON IyRUSENSTIERNA.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde.

För hvart och ett af åren 1897—1909 har Riksdagen på extra
stat anvisat ett anslag till befrämjande af afsättningen i främmande
länder af alster af svensk industri och svenska näringar. Detta anslag,
som för hvart och ett af åren 1906—1909 belöpt sig till 20,000
kronor, har till sin väsentligaste del tagits i anspråk för uppehållande
af dels en mejeriagent- och landtbrukskonsulentbefattning i England,
dels ock en fiskeriagentur i norra Tyskland. Allenast återstoden af
anslaget, 1,500 kronor, har under åtskilliga år i sammanhang med fördelningen
af anslaget till handelsstipendier tilldelats någon person för
att i främmande länder verka för afsättning af svenska, industrialster.

Vidare har Riksdagen år 1908 på framställning af Eders Kungl.
Maj:t dels anvisat särskild! anslag till exportstipendier och till handels -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

studiestipendier, hvarigenom behof icke därefter förelegat att använda
någon del af här förut omförmälda anslag för att, på sätt nyss blifvit
anfördt, befrämja afsättningen i främmande länder af svenska industrialster,
dels ock beviljat pension åt numera allidna innehafvaren af
befattningen såsom fiskeriagent i norra Tyskland A. H. Kruger.

Uti en af landtbruksstyrelsen till kommerskollegium aflåten och
af kollegium med underdånigt utlåtande den 22 oktober 1908 till Eders
Kungl. Maj:t öfverlämnad promemoria har landtbruksstyrelsen, under
åberopande af sistnämnda omständigheter och med tillstyrkande af en
utaf Sveriges landtbrukskonsulent i England F. Bagge gjord framställning,
att det för hans nämnda befattning för år 1908 anvisade belopp, 13,500
kronor, måtte med hänsyn till de dryga lefnadskostnaderna i London,
där han hade sin station, från och med ingången af år 1909 ökas med
1,500 kronor eller till 15,000 kronor, vidare föreslagit, att det under eu
längre tid och senast för år 1908 från ifrågavarande anslag anvisade belopp
af 5,000 kronor för upprätthållande af en fiskeriagentur i norra Tyskland
för befrämjande af afsättning af produkter af den svenska fiskerinäringen
icke borde för år 1909 till samma ändamål användas. Det kunde nämligen
sättas i fråga, huruvida icke sagda agentur borde utvidgas, så att
den komme att omfatta afsättningen icke blott af svenska fiskerinäringens
produkter utan äfven af det svenska jordbrukets. För att emellertid
åstadkomma utredning, om och i hvad mån anledning kunde förefinnas
för upprätthållande af en dylik mera omfattande agentur i Tyskland,
ansåge landtbruksstyrelsen, att ifrågavarande medel borde för år 1909
vara tillgängliga för att kunna anvisas till resestipendium åt någon person
med uppdrag att inom Tyskland taga kännedom om exportmöjligheterna
för alster af det svenska jordbruket och den svenska fiskerinäringen
samt söka utreda beliofvet därstädes af en agent för befordrande af
exporten till Tyskland af dylika alster.

Genom nådigt bref den 4 december 1908 anvisade härpå Eders
Kungl. Maj:t till landtbruksstyrelsens förfogande för upprätthållande
under år 1909 af en mejeriagent- eller landtbrukskonsulentbefattning i
England ett belopp af 15,000 kronor, däraf 9,000 kronor såsom arfvode
åt agenten eller konsulenten samt 6,000 kronor att mot redovisningsskyldighet
användas till resekostnader och expenser, hvarjämte Eders
Kungl. Maj:t förklarade, att 5,000 kronor af ifrågavarande anslag skulle
tillsvidare reserveras för att på underdånig framställning, som landtbruksstyrelsen
hade att afgifva, kunna under år 1909 af Eders Kungl. Maj:t
användas : för de i landtbruksstyrelsens ofvan omförmälda promemoria
antydda ändamål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226. 5

Därförinnan hade landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den
19 november 1908 framhållit, dels att för upprätthållande under år

1910 af mejeriagent- eller landtbrukskonsulentbefattningen i England
erfordrades ett belopp af 15,000 kronor, dels ock att, innan förberörd:!
utredning kommit till stånd, något bestämdt förslag icke kunde framläggas
angående behofvet af medel för befordrande under år 1910 af
exporten till andra länder än England af alster af svenska landtbruket
med dess binäringar samt fiskerinäringen, utan måste ett sådant förslag
väsentligen komma att bero på den ifrågasatta utredningen. Gifvetvis
borde emellertid ett belopp finnas tillgängligt för att redan från början
af år 1910 åtgärder måtte kunna vidtagas för dylikt ändamål, och landtbruksstyrelsen
hade i sådant afseende ansett, att ett belopp af 5,000 kronor,
motsvarande det, som under en följd af år funnits tillgängligt för upprätthållande
af en fiskeriagentur i Berlin, borde i sådant afseende vara
att påräkna för år 1910. I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen sålunda
föreslagit beslöt Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning
om anvisande på extra stat för år 1910 af ett anslag å 20,000
kronor att af Kungl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning i
främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar
äfvensom fiskerinäringen. Denna framställning blef af Riksdagen bifallen.

Nästlidna års Riksdag har likaledes för enahanda ändamål på
extra stat för innevarande år anvisat samma belopp, 20,000 kronor.

Genom nådiga beslut den 29 oktober 1909 och den 9 december 1910
har Eders Kungl. Maj:t beträffande användningen under åren 1910 och

1911 af de utaf Riksdagen sålunda beviljade anslagen för upprätthållande
af mejeriagent- eller landtbrukskonsulentbefattningen i England
anvisat ett belopp af 15,000 kronor samt förklarat, att återstående delen,
5,000 kronor, af samma anslag skulle tillsvidare reserveras för att på
framställning, som landtbruksstyrelsen hade att afgifva, kunna af Kungl.
Magt användas.

I anslutning till Eders Kungl. Maj:ts förenämnda nådiga beslut
den 4 december 1908 hemställde landtbruksstyrelsen uti underdånig
skrifvelse den 10 mars 1909 om anvisande af ett belopp af 2,200 kronor
till resestipendium åt någon af Eders Kungl. Maj:t utsedd person, med
uppdrag att inom Tyskland taga kännedom om exportmöjligheten för
alster af det svenska jordbruket och den svenska fiskerinäringen samt att
söka utreda behofvet därstädes af en agent för befordrande af exporten
till Tyskland af dylika alster.

Genom nådigt bref den 26 mars 1909 bemyndigade härpå Eders

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 226.

Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att utse två personer
med uppdrag, den ena att inom Tyskland inhämta kännedom om exportmöjligheterna
för alster af det svenska jordbruket samt att söka utreda
behofvet därstädes af en agent till befordrande af exporten till Tyskland
af dylika alster och den andra att inom nämnda land verkställa enahanda
undersökningar beträffande afsättningsmöjligheterna för alster af
den svenska fiskerinäringen, hvarjämte Eders Kungl. Maj:t såsom reseanslag
åt nämnda personer anvisade åt den förstnämnda ett belopp af
1,600 kronor och åt den sistnämnda ett belopp af 600 kronor, med
skyldighet för en hvar af dem att inom tre månader efter återkomsten
till fäderneslandet till landtbruksstyrelsen afgifva berättelse om hvad
han under resan inhämtat, som kunde vara af vikt för det med resan
afsedda ändamål, äfvensom att i öfrigt vid fullgörande af ifrågavarande
uppdrag ställa sig till efterrättelse den instruktion, som det skulle åligga
landtbruksstyrelsen att för honom utfärda. Samtidigt med fattande af
detta beslut ställde Eders Kungl. Maj:t återstående delen af det reserverade
beloppet, 2,800 kronor, till landtbruksstyrelsens förfogande att
användas till tryckning samt spridande inom Ryssland och Polen af på
ryska och polska språken tryckta broschyrer rörande afvelsdjur af svensk
ayrshire- och låglandsboskap.

På grund af sagda nådiga bemyndigande uppdrog chefen för
jordbruksdepartementet den 30 april 1909 dels åt fiskeriintendenten i
södra distriktet O. Nordqvist att inom Tyskland inhämta kännedom om
exportmöjligheterna för alster af den svenska fiskerinäringen samt söka
utreda behofvet därstädes af en agent till befordrande af exporten till
Tyskland af dylika alster, dels ock åt föreståndaren för landtbruksskolan
å Västraby i Malmöhus län J. L. Nathorst att inom Tyskland inhämta
kännedom om exportmöjligheterna för alster af det svenska jordbruket
samt söka utreda behofvet därstädes af eu agent till befordrande af
exporten till Tyskland af dylika alster.

Med afseende å sagda uppdrag fastställde landtbruksstyrelsen instruktion
för Nordqvist den 9 och för Nathorst den 10 juni 1909.

Nathorst borde enligt instruktionen besöka dels de förnämsta
tyska importorterna, i första rummet Liibeck, Stettin och Königsberg, dels
ock de större konsumtionsorterna Berlin, Magdeburg och Dresden m. fl.
I dessa städer borde besök göras hos de förnämsta import- och försäljningsfirmor,
hvilka arbetade med sådana jordbruksprodukter, som
kunde ifrågasättas komma att exporteras från Sverige till Tyskland.
Hos dessa firmor hade Nathorst att söka erhålla kännedom om de vikti -

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 226.

gaste handelsvägarna för dylika produkter, hvilka jordbruksprodukter
kunde beräknas särskildt lämpade för sådan export, hvarom fråga vore,
bästa sättet för produkternas försändning m. m. Vidare både Nathorst
att under band söka vinna kännedom om sätten för sådana varors
förande i marknaden samt pris å dessa varor inom såväl grosshandeln
som detaljhandeln, fraktkostnader, samt till hvilka orter olika varuslag
lämpligast ansåges kunna exporteras. Särskild uppmärksamhet borde
fästas vid utredande af frågan i hvad mån en ökad export af jordbruksprodukter
till Tyskland kunde tänkas komma till stånd med anledning
af ångfärjeförbindelsen mellan Sverige och detta land äfvensom
huruvida det kunde anses fördelaktigt för Sverige, att en svensk landtbrukskonsulent
anställdes i Tyskland, liksom för det dåvarande vore
fallet beträffande England, samt i sådant fall hvilken bostadsort bäst
lämpade sig för den ifrågasatta konsulenten.

Enligt den för Nordqvist utfärdade instruktionen skulle det åligga
denne att besöka städerna Berlin, Stettin, Leipzig, Köln, Hamburg och
Lubeck. Å dessa orter och möjligen äfven annorstädes inom Tyskland hade
Nordqvist att utreda storleken eller omfattningen af dit pågående införsel
af i första band färsk fisk — olika slag — samt äfven af saltad fisk,
vidare de utsikter, som kunde finnas för ökad import af fisk från Sverige,
hvilka svenska fisksorter, som vore mest begärliga i marknaden, huru
fisken borde vara behandlad eller inpackad och hvilka årstider de
viktigaste svenska fisksorter hade största utsikten att vinna omsättning.
Äfvenledes borde Nordqvist utreda, i hvad mån och på hvad sätt färsk
fisk försåldes på offentlig auktion och huruvida importerad fisk vanligen
brukade finna afsättning i fast räkning eller mot provision. Den
berättelse, som det jämlikt ofvan nämnda nådiga bref ålåge Nordqvist
att inom tre månader efter återkomsten till fäderneslandet till landtbruksstyrelsen
afgifva, borde afslutas med ett sammanfattadt motiveradt
uttalande, huruvida eu af svenska staten anställd och aflönad konsulent
för den svenska fiskhandeln kunde vara behöflig och hvarest han i sådan
händelse skulle vara bosatt.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t den 17 november 1910 ställd skrift
hafva hushållningssällskapens ombud anfört följande.

I en hos hushållningssällskapens ombud väckt motion hade förslag
framställts om inrättande i Berlin af eu jordbrukskonsulentbefattning.
Till stöd härför hade motionären hufvudsakligen anfört, att vårt jordbruks
exportöfverskott för närvarande ginge så godt som uteslutande

Hushållningssällskapens
ombud
den 11 november
1910.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

på England i form af smör. Sannolikt vore väl, att man där allt fortfarande
hade att emotse en relativt god marknad, om man också kanske
gjorde klokast uti att ej helt frånse möjligheten afmätt den engelska
kolonial- och tullpolitiken kunde komma att taga eu riktning, som en
dag kunde gifva våra dåvarande afsättningsmöjligheter stora svårigheter
att arbeta med. Med tanke härpå och då det i hvarje fall måste anses
innebära en styrka att i fråga om afsättning ej vara uteslutande
beroende af ett land, syntes det vara skäl för oss att lifligt uppmärksamma
den marknad, som utan tvifvel stode att vinna i Tyskland. I
detta land intoge till följd af den starka befolkningstillväxten och industriens
kraftiga utveckling lifsmedelsfrågan för hvar dag eu alltmera
dominerande plats, hvilket gjorde, att en skärpning af de bestämmelser,
som för andra länder försvårade införsel till Tyskland af särskildt jordbrukets
alster, ej syntes vara att emotse, men väl i stället motsatsen.
För ett land med vårt läge och med våra ypperliga förbindelser med
Tyskland syntes det därför vara allt skäl att beakta de afsättningsmöjligheter,
som redan funnes på Tyskland, och att i tid söka lägga grund
för en marknad, som så småningom borde kunna blifva af största betydelse
för oss. Den redan i gång varande, hufvudsakligen genom danska
mellanhänder förmedlade köttexporten på Tyskland syntes hafva förutsättningar
att blifva en affär af betydelse för vårt jordbruk, som också
därigenom skulle beträffande sin husdjursskötsel få anledning ägna köttproduktionen
större uppmärksamhet. I än högre grad skulle detta blifva
fallet, om för vårt land kunde utverkas åtminstone samma förmåner,
som Danmark vore i besittning af beträffande införsel af lefvande slaktdjur
till Tyskland. Förutom nu nämnda kunde såsom produkter, lämpliga
för export på Tyskland, nämnas afvelsam* af vår sydsvenska låglandsboskap,
arbetshästar af vår mellansvenska kallblodiga afvel, samt mjölk,
grädde, smör och ost. Vår utsädesspannmål vore redan känd och värderad
i Tyskland och borde som exportvara kunna få en allt större
betydelse, och detsamma gällde om vår lingonproduktion.. Det nämnda
vore afsedt endast att tjäna som några exempel på, att vi utan tvifvel
hade ekonomiska intressen af vikt att i nämnda land bevaka. För att
emellertid detta effektivt skulle kunna komma att ske, syntes det oundgängligt,
att genom statens försorg i Tyskland anställdes en person,
gom, förtrogen med såväl svenska som tyska förhållanden, därute kunde
permanent studera afsättningsförhållandena och följa marknadens fordringar
och läge på olika platser samt i öfrigt på sätt, som kunde befinnas
lämpligt, verka för gynnsam afsättning af i första hand svenska jord -

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 226.

bruksprodukter, som kunde för export på Tyskland anses lämpliga.
Huruvida åt nämnda person äfven borde anförtros tillvaratagandet af
vår fiskexports intressen, därpå ville motionären ej närmare ingå. Lyckligast
vore måhända, om dessa kunde få en särskild fackkunnig representant,
men borde det ej heller vara omöjligt att åtminstone till eu
början båda uppgifterna förenades. Hvad som förutom det sagda borde
åligga en dylik jordbrukskonsulent vore att i Tyskland, där utredning
af betydelsefulla jordbruksfrågor alltid stode på dagordningen, följa jordbruksutvecklingen
och hålla sitt lands jordbruk underkunnigt om de
nya rön, som kunde vara af betydelse för facket äfven i hemlandet.
Hans verksamhet skulle med andra ord blifva ungefär öfverensstämmande
med de jordbrukssakkunniga personers, som åtskilliga stater funnit sig
föranlåtna för sådant ändamål anställa i främmande länder.

Ombuden, som ville framhålla, att en med den i motionen afsedda
likartad befattning redan funnes inrättad i England, ansåge för egen
del, att eu fullt kvalificerad person såsom tillvaratagare, på sätt motionen
angåfve, af svenska intressen i Tyskland skulle vara af stor betydelse.
Att emellertid erhålla en person, som ägde både den praktiska affärsmannaförmåga
och den agrikulturtekniska bildning, som i motionen förutsattes,
för att uppfylla alla de på honom i motionen ställda kraf, ansåge ombuden
synnerligen vanskligt. Redan de frågor rörande export af svenska
jordbruksprodukter, som skulle åligga honom, syntes taga hans krafter
fullt i anspråk. Särskilt syntes detta blifva fallet, då, såsom ombuden
förväntade, exporten af slaktdjur till Tyskland skulle utvecklas till den
ståndpunkt, dit den borde komma. Utan att sålunda närmare inlåta
sig på frågan om specialisering af de åligganden, som skulle vara med
den nya befattningen förenade, ville ombuden i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt vidtaga åtgärder för inrättande
i Berlin af en befattning af i motionen angifven beskaffenhet
och med de särskilda åligganden, som efter närmare utredning ansåges
böra vara med densamma förenade.

Öfver denna hushållningssällskapens ombuds framställning infordrades
landtbruksstyrelsens utlåtande, hvarjemte till landtbruksstyrelsen
öfverlämnades, för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af det sålunda
infordrade underdåniga utlåtandet, dels en underdånig framställning den
30 november 1910 af Kristianstads läns hushållningssällskap, att Eders
Kungl. Maj:t ville snarast möjligt vidtaga åtgärder för anställande af
en landtbrukskonsulent i Berlin med uppgift att genom sin verksamhet
underlätta svenska landtbruksprodukters afsättning å den tyska marknaden,
dels en den 13 januari 1911 af Kalmar läns södra hushållningsBihang
till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. I Afd. 161 Höft. 2

ungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 226.

sällskap till Eders Kling!. Maj:t ställd skrift, hvari hushållningssällskapet
förklarat, att sällskapet förenade sig med Kristianstads läns hushållningssällskap
i dess gjorda underdåniga hemställan. Enahanda förklaring
har sedermera afgifvits af Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
den 27 januari 1911.

Landtbruk^. Med underdånigt utlåtande den 18 januari 1911 har nu landt »tyreisen

den bruksstyrelsen öfverlämnat ej mindre akterna till förberörda remisser
18 m7.art än äfven utaf landtbruksskoleföreståndaren Nathorst och fiskeriintendenten
Nord qvist afgifna berättelser öfver af dem på grund af förenämnda
uppdrag verkställda resor inom Tyskland, hvilka resor företagits af
Nathorst under år 1910 och af Nordqvist år 1909, äfvensom öfver den
sistnämndes reseberättelse, efter anmodan af landtbruksstvrelsen, afgifna
yttranden från styrelsen för Göteborgs och Bohus läns haisfiskeföreningy
styrelsen för södra Sveriges fiskeriförening samt styrelsen för svenska
fisk!) andi; inför b vind et.

Landtbruk»- Nathorst har i sin berättelse till en början redogjort för Sveriges

sköte för estån- mivarande export af landtmannaprodukter till Tyskland samt handeln
''^reseberättelse* därstädes med dylika produkter och öfvergår därefter till en redogörelse
för utsikterna för en ökad export från Sverige till Tyskland af
lefvande kreatur, kött, höns, gäss, mejeriprodukter, ägg samt utsädesspannmål.

Vidkommande först en export af lefvande slaktdjur så framgår
af Nathorsts berättelse, hurusom alla tecken enligt Nathorsts meningtyda
på, att det nu i Tyskland rådande förbudet mot import från Sverige
af lefvande boskap skall kunna komma att upphäfvas till följd af det
inom Tyskland rådande stora behofvet af kött.

Hvad slaktadt kött beträffar anser Nathorst, att intet hinder
förefinnes för att dylikt skall kunna i stor skala exporteras från vårt
land till Tyskland under villkor, att hänsyn härstädes tages till den
tyska marknadens fordringar å lämplig vara, och anser Nathorst, att
Hamburg för närvarande torde vara den plats, där slaktadt svenskt kött
skulle kunna lättast afsättas.

Beträffande mejeriprodukter uppvisar Nathorst, hurusom behof
inom Tyskland förefinnes af en större smörimport än den, som för närvarande
äger rum, och att priset å smör i Tyskland på senare tid synnerligen
ökats. Emellertid framhåller Nathorst faran för Sverige att
öfvergifva den engelska marknaden, som fortfarande torde blifva den
säkraste afnämaren af svenskt smör, om också från vissa orter inom
vårt land smör skulle kunna med stor fördel afsättas på Tyskland,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

genom hvilken fördelning af smörhandeln ett jämnare årspris för denna
vara skulle kunna erhållas.

Vidkommande åter grädde så torde enligt Nathorsts uppfattning
en svensk export däraf på Tyskland ej gärna kunna komma att medföra
någon vinst annat än för mejerierna, så länge de höga smörprisen
komma att bestå. Största vinsten i detta fall skulle enligt Nathorsts
mening uppstå, om i Sassnitz anlades ett svenskt gräddmejeri, där
grädden afkärnades.

Skulle mjölk med fördel kunna exporteras till tyska städer, kunde
detta ske endast under förutsättning af mycket höga pris därstädes å
mjölken, en förutsättning, som dock icke för närvarande förefinnes, då
i Berlin priset för bästa, väl pastöriserade och afkylda mjölk ej är
högre än 12—13 öre per kilogram.

Då konsumtionen af ost inom Tyskland är ganska betydande och
importen af ost till nämnda land på senare tiden ökats, anser Nathorst
det icke vara omöjligt, att Sverige i en framtid skall kunna förskaffa
sig marknad därstädes för vissa ostsorter, i händelse prisen inom vårt
land skulle ställa sig ofördelaktiga. Såsom villkor för en lönande dylik
export uppställer han emellertid, att härifrån skulle kunna exporteras
ost i tillräckliga kvantiteter af framstående beskaffenhet.

Iförande exporten af ägg framhåller Nathorst, att konsumtionen af
denna vara är mycket stor i Tyskland och att betydliga mängder däraf
årligen importeras, hvilket möjliggöres däraf, att den tyska äggtullen
är jämförelsevis låg samt att färska ägg äro mycket efterfrågade och
betalas med goda pris. För att dock kunna få dylika affärer i gång,
måste säljaren genom kontrakt förbinda sig att leverera en viss bestämd
mängd hvarje vecka.

Vid besvarandet, jämlikt instruktionen för resan, af frågan huruvida
det för Sverige kunde anses fördelaktigt, att en svensk landtbrukskonsulent
anställdes i Tyskland liksom för närvarande vore fallet beträffande
England, uttalar Nathorst såsom sin åsikt, stödd på under resan gjorda
erfarenheter, att en landtbruksagent icke skulle blifva till något större
gagn för den svenska export, som skulle kunna ifrågakomma till
Tyskland, då denna export säkerligen komme att sköta sig själf. Då
en dylik agent icke gärna kunde tänkas uppträda som ren affärsförmedlare,
skulle hans hufvudsakliga uppgift blifva att angifva adresser''
på olika affärsmän och firmor, som drefve affärer med landtmannaprodukter
af det ena eller andra slaget, samt möjligen äfven att meddela
upplysningar ifråga om efterfrågan på olika platser å dylika produkter.

Fi^ker iintendent
eu JSordqvists
reseberättelse.

12 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 226.

Härför kunde dock lämpligen anlitas de svenska konsulaten i Tyskland
liksom hittills skett med goda resultat.

Däremot framhåller Nålborst, att anställandet i Tyskland af eu
svensk tjänsteman med god agronomisk utbildning såsom det svenska
jordbrukets målsman skulle vara särdeles lämpligt. Tyskland hade själft
i de större länderna anställt dylika särskilda tjänstemän med uppgift att
noga följa med allt, som i dessa länder gjordes till jordbrukets främjande.
Én dylik tjänsteman, duglig, intresserad och med öppen blick
för vår modernärings behof inom olika områden, skulle säkerligen blifva
till stor nytta för vårt land. Han borde stå i ständig förbindelse med
iandtbruksstyrelsen och dit afkunna rapporter öfver allt hvad som företoges
till främjande af det tyska jordbruket inom alla dess olika områden.
Därjämte skulle han äfven hafva till uppgift att göra det svenska jordbruket
kändt i Tyskland och fästa uppmärksamheten där på allt hvad
af oss göres till främjande af vårt jordbruk.

Såsom bostadsort för denna svenska tjänsteman föreslår Nathorst
obetingadt Berlin, då där upplysningar lättast kunde erhållas från olika
myndigheter och utmärkta kommuni kationsled er därifrån ledde åt alla
håll. Det skulle nämligen säkerligen blifva till ej ringa gagn för befattningens
utöfvande, om den ifrågasatta tjänstemannen tillerkändes rätt
att företaga tjänsteresor inom Tyskland för att i förekommande fall på
ort och ställe skaffa sig upplysningar och gorå iakttagelser.

Fiskeriintendenten Nordqvist framhåller i sin reseberättelse till en
början att, oaktadt Tyskland hade eu betydande flotta af ångtrålare på
Nordsjön och en mängd andra fiskefartyg såväl på Nordsjön som på Östersjön
och oaktadt insjö- och flodfisket samt dammkulturen stode mycket
högt, räckte den inhemska fiskproduktionen på långt när icke till att
fylla befolkningens behof af fisk. Och dock vore fiskkonsumtionen icke
stor, fastän den mycket ökats under de senare åren, hufvudsakligen tack
vare de stora Nordsjöfiskeribolagens bemödanden att sälja billig färsk
hafsfisk äfven i långt in i landet belägna städer samt järnvägs- och postförvaltningarnas
stora tillmötesgående med inrättande af snabba och
billiga transportmöjligheter för fisk.

Storleken af Tysklands fiskimport äfvensom den andel, Sverige
har däri, framgår af följande i Nordqvists reseberättelse intagna tabeller,
däri för jämförelses skull importen från Danmark och Norge äfven
medtagits.

Kungl. Mo/j:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Tab. 1. Tysklands import af färsk fisk.1)

	1904.	1905.	1908.	1907.
	Ton.	Tusen M.	Ton. ITusenM. I	Ton.	Tusen M.	Ton.	Tusen M.
Hela importen............	77,678	28,609	118,0151 37,163	114,378	42,451	127,956	35,253:
i Imp. fr. Sverige .........	10,748	1,843	21,813 3,736	24,056	4,669	25,513	3,760
» » Danmark ......	15,328	6,288	17,420 7,128	20,710	8,289	21,368	6,788
» » Norge .........	8,487	1,559	11.235 2,340	14,126	3,024	18,223	3,014

Tab. 2. Tysklands import af salt sill.2)

	1904.	1905.	1906.	1907.
	Tunnor. jTusenM.	1 Tunnor. jTusenM.	Tunnor. TusenM.	Tunnor.	TusenM.!
	1,468,051 37,037 123,569! 3,543	1,432,482 44,348 87,678 2,626	1,210,609) 41,590:1,300,420 87,937 2,6411 92,779	■ 35,013 2,320
Imp. fr. Norge............

Från Sverige både under de ifrågavarande fyra åren enligt den
tyska statistiken icke importerats någon salt sill.

Följande tabell 3 gifver en mera detaljerad bild af Tysklands fiskimport
under år 1908. Talen utmärka deciton (= 100 kg.).

9 Statistisches Jahrburch fur das Deutsche Reich. 29. Jahrg. 1908. Sid. 132, 138.

s) Från 1 mars 1906 ingår häri Tysklands fångst. För 1906 utgjorde den 8.6 milj. mark
för 1907 6.9 milj. mark för salt sill.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Tab.

| Färsk karp 2) .....................................

Annan lefvande söttvattensfisk:

hela importen .................................

från Sverige.....................................

,, Danmark .................................

{ Annan icke lefvande sötvattensfisk:

hela importen .................................

från Sverige.....................................

„ Danmark .................................

Färsk sill, skarpsill:

hela importen .................................

i från Sverige.....................................

„ Danmark .................................

„ Norge .....................................

| Annan hafsfisk, färsk:

| hela importen .................................

från Sverige.....................................

„ Danmark .................................

„ Norge ......................................

| Salt sill:

hela importen...................................

i från Sverige ..................................

„ Norge .......................................

Kräftor (flod):

hela importen .................................

från Sverige.....................................

Januari.	Februari.	Mars.	April.
1,448	1,542	1,458	1,826
948	1.124	808	2,054
—	71	—	619
272	279	307	498
4,497	6,705	3,694	3,640
185	95	136	233
183,549	154,021	91,766	20,698
154,063	111,425	3,035	103
5,752 1,559	6,453	1,674	5,207
18,928	79,524	11,473
16,833	23,819	26,539	23,283
- 408	233	290	926
4.285	6,515	10,814	10,000
2,172	1,118	2,830	1,245
Tunnor	Tunnor	Tunnor	Tunnor
220.021 dt 310	42,938	49,083	24,341
1,217 dt 2	141	327	1,353
19,522 dt 157	4,921	3,208	3,485
dt	dt	dt	åt
137	177	182	331
81	115	in	112

'') Monatliche Nachweise iiber den auswärtigen Handel Dentschlands 1908.
*) Endast från Frankrike, Osterrike-Ungern och Rumänien.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

1 i Maj.	Juni.	Juli.	Augusti.	September.	Oktober.	November.	December.
320 \|	168	137	381	1,006	309	3,089	3,553
1.680	2,932	1,478	3,348	3,541	3.164	2,222	1.475
953	231	234	437	632	1.163	633	423
141	592	74	2,132	2,239	1,467	913	579 i
3,836	4,444	4,423	4,028	5.053	4,989	4,582	6,436
367	76	78	18	87	99	117	273 1
23,026	8,053	17,705	31,541	63,842	134,316	146,231	112,536
19	3	—	146	1,392	3.019	2,677	59.690
15.046	3,353	4,792	2,434	17,220	16,147	4,435	4,401
2,775 1	39	304	2,405	1,610	7,132	15,597	17,427
22,403	15.520	14,157	14,807	16.721	23,329	34,608	28,182 !
1,792	904	611	327	997	784	827	703
13,655	8,850	6,928	4,604	4,529	7,012	7,816	10.869
1,112	1,202	1,746	2,655	3,801	3,307	5,066	4,697
Tunnor	Tunnor	Tunnor	Tunnor	Tunnor	Tunnor	Tunnor	Tunnor \|
13,623	29,392	160,477	98,271	170,562	179,465	125,982	117,058 i
430	900	780	29	191	261	186	217
2,965	2,513	12,186	1,803	6,733	14,161	8,475	7,684
dt	dt	dt	dt	dt	dt	dt	dt
1.173	1,493	1,604	1,172	1.450	700	256	193
44	—	—	121	113	48	—	4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Enligt hvad i reseberättelsen framhålles synes af tab. 1, att
Tysklands import af färsk fisk från Sverige är rätt betydlig, och af
tab. 3, att denna import hufvudsakligast utgjorts af färsk sill (från
Bohuslän). Importen af annan färsk hafsfisk från Sverige vore betydligt
mindre än såväl från Danmark som från Norge. Importen af lefvande
sötvattensfisk från Sverige utgjorde år 1908 5,396 deciton, medan den
från Danmark samma år uppgick till 9,493 deciton. Den lefvande sötvattensfisken
vore hufvudsakligen sådan, som af tyska kvassar uppköptes
vid våra kuster. Någon icke lefvande sötvattensfisk hade enligt
den tyska statistiken icke importerats från Sverige under år 1908 och
icke heller någon karp. Dessa uppgifter vore dock icke riktiga. I
själfva verket exporterades från Sverige — om också icke mycket —
dock något icke lefvande färsk sötvattensfisk, hufvudsakligen gädda och
gös, äfvensom något lefvande karp.

Efter att hafva ingående redogjort för organisationen af fiskhandeln
i Berlin, Hamburg, Altona, Kiel, Lfibeck, Rostock, Stettin, Leipzig och
Köln öfvergår Nordqvist i sin reseberättelse till att besvara den i
instruktionen för resan upptagna frågan, om en af svenska staten anställd
och aflönad konsulent för den svenska fiskhandeln kunde vara behöflig.
Denna fråga besvaras af Nordqvist jakande, dock endast under förutsättning
att en fullt kompetent och driftig person kunde erhållas härtill.
Det kunde icke förnekas, att en dylik agent skulle kunna blifva till stort
gagn för vår fiskexport på Tyskland. Svårigheterna för våra fiskare och
fiskhandlare att till utlandet exportera fisk bestode nämligen dels i
obekantskap med därvarande afsättningsförhållanden, för tillfället gällande
priser och köparnas soliditet, samt dels i okunnighet i språket, hvarigenom
korrespondens försvårades. En agent kunde icke allenast meddela
nödiga upplysningar utan äfven förmedla köp. Den år 1888 utfärdade
instruktionen för den af svenska staten i Berlin anställda fiskeriagenten,
innehölle bland annat, att det skulle åligga agenten att på svenska
fiskares och fiskhandlares begäran och risk, mot med dem öfvenskommen
godtgörelse, tillhandagå dem med ombestyrande af fiskförsändningars
mottagande, behandling, transporterande och försäljning i Tyskland.
Ett dylikt »ombestyrande)) vore knappast möjligt, i händelse agenten
icke hade härför nödig personal af biträden. Tänktes agentens verksamhet
i denna utsträckning, måste den bli ett slags kommissionsaffär
med egna lagerrum (kylrum), bassänger för lefvande fisk m. m. Vid
försäljning i kommission komme närmast fiskauktionerna i fråga och
beträffande dessa syntes agentens uppgift hufvudsakligen kunna blifva
att meddela råd beträffande till hvilken auktion i Berlin, Hamburg eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Altona fisken skulle sändas, samt beträffande fiskens adressering och
avisering äfvensom att öfvervaka, att oberättigade afdrag icke gjordes
för död eller skämd fisk samt att hjälpa exportören till erhållande af
honom tillkommande betalning. Dessutom kunde han, då fråga vore om
försäljning i fast räkning, taga reda på, hvem som betalade de högsta
prisen, och med denne uppgöra aftal. Härför borde agenten få uppbära
en fast procent.

Beträffande frågan hvar agenten skulle vara bosatt, anför Nordqvist,
att endast två orter kunde komma i fråga, nämligen Berlin eller Hamburg
(resp. Altona). Oaktadt Hamburg och Altona både betydligt
större fiskinförsel än Berlin, utgjordes dock största delen af denna
införsel af hafsfisk. Såsom i berättelsen förut framhållits, vore konsumtionen
af sötvattenfisk i Tyskland större än af hafsfisk och för handeln
med sötvattensfisk vore Berlin hufvudort. Då därtill komme, att Stettin,
som näst Hamburg hade den största sillimporten och äfven importerade
betydande mängder färsk sill från Sverige, läge endast två timmars väg
från Berlin, syntes de öfvervägande skälen tala för att fiskeriagenten
skulle vara bosatt i Berlin. Äfven för afsättningen i städer, belägna
längre in i landet såsom i Dresden och Leipzig, vore Berlin lämpligare
än Hamburg. För att kunna hålla reda på fiskafsättningsförhållandena
äfven på andra orter borde agenten emellertid vara i tillfälle att utan
uppoffring af egna medel företaga kortare resor till andra orter, då
sådant kunde vara behöfligt för hans tjänst.

Uti de af landtbruksstyrelsen införskaffade yttrandena öfver Nordqvists
ifrågavarande reseberättelse anföres hufvudsakligen följande:
af styrelsen för Göteborgs och Bohus läns h afsfiske förening:
att de firmor på västkusten, som i något större omfång exporterade
fisk till Tyskland, i allmänhet hade så god kännedom om förhållandena,
att för dem syntes något behof af en fiskerikonsulent ej förefinnas; att,
då det emellertid säkerligen funnes en del affärsmän, som vore mindre
förtrogna med ifrågavarande export och som utan tvifvel skulle kunna
få värdefullt bistånd af en dylik konsulent, hafsfiskeföreningens styrelse
ansåge sig böra tillstyrka tillsättandet af en svensk fiskerikonsulent i
Tyskland; att styrelsen dock ej ville underlåta att framhålla vikten af
att för ändamålet erhölles en energisk och med den tyska fiskmarknaden
fullt förtrogen person; samt att beträffande platsen för fiskerikonsulentens
bostad styrelsen i likhet med fiskeriintendenten Nordqvist ansåge, att
Berlin därtill vore den lämpligaste orten;

af södra Sveriges fisheriförenings styrelse:

att med anslutning till fiskeriintendenten Nordqvists uttalande i
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 161 Höft. 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

frågan föreningen ansåge, att en med såväl svenska som tyska iiskeriförhållanden
förtrogen driftig person, som skulle af staten anställas såsom
fiskhandelskonsulent, utan tvifvel skulle kunna i hög grad gagna utvecklingen
af Sveriges fiskhandel på Tyskland; att ifrågavarande konsulent
borde vara bosatt i Berlin, där Tysklands mesta grosshandel med lefvande
och sötvattensfisk numera vore koncentrerad; att för att vara till verklig
nytta för vår fiskhandel det emellertid vore af vikt, att den ifrågavarande
personen i så vidsträckt män som möjligt biträdde våra fiskhandlare och
fiskare vid afsättningen af deras fisk; att för att uppehålla hans nit däri
det verksammaste sättet syntes vara att göra honom icke endast till
konsulent utan äfven till agent med en jämförelsevis liten fast lön, men med
eu viss procent för all den genom hans förmedling sålda fisken; samt att
föreningen därför, i händelse en härför fullt lämplig person kunde
erhållas, hemställde, att landtbruksstyrelsen ville vidtaga nödiga åtgärder
för anställande af eu agent i Berlin för Sveriges fiskhandel på Tyskland;
samt af styrelsen för svenska fiskhandlarförbundet:
att med afseende å den stora betydelse, som den tyska fiskhandeln
redan hade för Sveriges fiskeri och fiskhandel, hvilken betydelse kunde
mycket ökas, ett ombud borde anställas i Berlin; att, för att ombudet
skulle kunna blifva till största möjliga nytta, ombudet borde gifvas
eu äfven i det yttre representativ ställning, såsom fiskeriråd, lydande
direkt under landtbruksstyrelsen; att af Sveriges beskickning i Berlin
fiskerirådet borde erhålla allt det understöd, som beskickningen kunde
lämna, samt att fiskerirådet skulle stå beskickningen till tjänst i alla
angelägenheter, där han kunde gorå det utan intrång i sin liufvudverksamhet;
att, om till fiskeriråd utsåges en person med modern
nationalekonomisk bildning, och någon annan kunde icke gärna ifrågakomma,
såvida kompetent person skulle intaga fiskerirådsbefattningen,
borde han kunna blifva till synnerligen värdefull hjälp för den
svenska beskickningen i Berlin; att fiskerirådets verksamhet syntes åtminstone
till en början icke böra omfatta äfven förmedlandet af köp;
att, äfven om fiskerirådet icke fullständigt förbjödes att förmedla köp,
så borde hans verksamhet hufvudsakligen inriktas på meddelandet af
alla för fiskhandeln nödiga och nyttiga upplysningar och att i den
praktiska affärsverksamheten tillvarataga Sveriges intressen; att, då
fiskerirådet måste vara beredd att ofördröjligen resa till platser, där
hans närvaro kräfdes, vid hans sida borde ställas ett biträde, som funnes
att tillgå vid fiskerirådets frånvaro; att, då de fordringar, som borde
ställas på fiskerirådets teoretiska utbildning och praktiska duglighet, vore

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 226.

mycket stora och hans ställning äfven i yttre hänseende måste vara god,
fiskerirådets löneförmåner borde likställas med legations- och konsulatråds
i Berlin eller utgöra 10,800 kronor; att fiskerirådets biträde borde
erhålla 3,300 kronor om året; att därtill komme lokal- och resekostnader
m. in.; samt att, enär det måste anses vara ett lifsintresse för Sveriges fiskhandel,
för Sveriges hela fiskerinäring och för Sveriges folkhushållning,
att ett fullt kompetent fiskeriråd med biträde så fort sig göra läte anställdes
i Berlin, och anställningen om möjligt borde ske redan under
1911 års förra hälft, så att liskerirådet kommit fullt in i sin verksamhet,
då den stora exporten åter började under senare halfåret, svenska
fiskhandlarförbundet på det liriigaste tillstyrkte, att åtgärder vidtoges,
för att svenska staten komme att anställa ett fiskeriråd med biträde i
Berlin.

I berörda yttrande från styrelsen för svenska fiskhandlarförbundet
har meddelats en tabellarisk öfversikt af Sveriges export af fiskvaror
till Tyskland och andra främmande länder åren 1907—1909 enligt
Sveriges officiella statistik, jämförd med motsvarande tyska importsiffror.
Enligt yttrandet skulle mer än hälften af Sveriges hela fiskutförsel
under åren 1907—1909 gått till Tyskland eller för respektive år
56,12, 59,55 och 56,53 procent af hela utförseln. Af den färska svenska
sillen, som år 1909 utgjorde nära 7* af hela Sveriges fiskutförsel,
exporterades 69,46 procent eller nära 7io till Tyskland. Med tillägg af
skaldjur skulle värdet af exporterad fisk till Tyskland år 1909 enligt
nämnda styrelses beräkning uppgått till minst 6 miljoner kronor.

Uti sitt förenämnda underdåniga utlåtande den 18 januari 1911 har Landtirukmty1
and t br riksstyrelsen till eu början lämnat en öfversikt öfver exporten från a**”’

Sverige till Tyskland af landtmannaprodukter samt skogsbär och fisk. låtande dm is

Värdet af införseln till Tyskland från Sverige af dels kött, fläsk, ianuan i9lismör,
spannmål och ägg, dels skogsbär, dels och fisk utgjorde under
åren 1908 och 1909 enligt följande tabell, som inom landtörn k sstyrelsen
upprättats på grund af generaltullstyrelsens uppgifter i runda tal
öfver rikets in- och utförsel af vissa varor:

År 1908
kr.

År 1909
kr.

218,971 815,224

3,751,703 2,071,479

5,258,840 5,335,808.

kött, fläsk, smör, spannmål, ägg

skogsbär ............................................

fisk ...................................................

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Enligt till landtbruksstyrelsen inkomna uppgifter har under år
1910 exporten af nöt- och kalfkött från Malmö slakthus till Tyskland
utgjort

M&nad	iNOtKreatur St. Kg.	Sl.	^allvar Kg.
februari...............	17	4,582	_	_
mars.....................	94	26,954	—	—
april.....................	93	27,262	—	—
maj .....................	56	21,108	—	—
juni .....................	156	50,535	—	—
juli .....................	177	56,638	3	222
augusti ...............	274	83,391	10	640
september .........	224	64,913	34	2,341
oktober...............	609	178,677	148	9,812
Summa	1,700	514,060	195	13,015.

Exporten af smör från skånska smörexportföreningen till Tyskland
under de 11 första månaderna af år 1910 utgjorde 2,734 drittlar, motsvarande
i vikt omkring 145,000 kilogram, samt äggexporten till Tyskland
öfver Trelleborg omkring 52,200 st. ägg.

Under samma tid exporterades från Skåne 850,000 kilogram
grädde till Tyskland.

De föreliggande siffrorna funne landtbruksstyrelsen gifva vid
handen, att Sveriges export till Tyskland utgjordes för närvarande till
största delen af fisk, därnäst af skogsbär samt den minsta delen af
landtmannaprodukter. Emellertid syntes exporten af landtmannaprodukter
vara i stigande, hvartill väsentligen bidragit den på senare tiden
tillkomna ångfärjeförbindelsen mellan Trelleborg och Sassnitz.

Rörande utsikterna för ökandet af exporten af skogsbär har landtbruksstyrelsen
hänvisat till en från trycket utgifven berättelse af fil.
licentiaten N. Flygare rörande en af honom med understöd af statsmedel
år 1909 företagen studieresa, hvaraf inhämtas, att utsikter till
en ökad export af skogsbär till Tyskland torde förefinnas.

Efter att sålunda hafva sökt utreda storleken och beskaffenheten
af Sveriges export af landtmannaprodukter, skogsbär och fisk på Tyskland
under närvarande tid, öfvergår landtbruksstyrelsen till att framlägga
sina åsikter beträffande de åtgärder, som från statens sida böra
vidtagas för ytterligare befordrande af utförseln på Tyskland af svenska
varor inom ifrågavarande område.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Hvad de egentliga landtbruksprodukterna beträffar, bär landtbruksstyrelsen
funnit den lämnade utredningen gifva vid handen, att goda utsikter
funnes för att exporten af sådana till Tyskland skulle kunna
stegras i icke oväsentlig män.

Härför fordrades emellertid för närvarande icke så mycket en
agent för inledandet eller förmedlandet af affärsförbindelser med tyska
importörer utan fastmera ett ombud med åliggande att hafva ständig
uppmärksamhet fästad på möjligheterna att kunna inom Tyskland afsätta
svenska landtmannaprodukter. Detta borde gifvetvis ske genom en
i Tyskland anställd person, som noga följde de tyska marknaderna och
deras behof, samfärdselvägarnas utveckling såväl öfver hafvet som på
floder, kanaler och järnvägar. Samma person borde det dessutom åligga
att följa utvecklingen af den tyska landtbruksförvaltningen, dess veterinärväsende
samt alla däraf följande åtgärder såväl i lagstiftningsväg
som i andra afseenden. Eu dylik af svenska staten anställd person
borde själfmant och oafbrutet meddela landtbruksstyrelsen hvad som i
förberörda afseenden funnes vara af sådan beskaffenhet, att det kunde
befordra det svenska landtbrukets intressen med hänsyn till den angelägenhet,
hvarom nu vore fråga.

I detta sammanhang har landtbruksstyrelsen för öfrigt ansett sig
böra framhålla, hurusom de agrariska förhållandena inom Tyskland vore
af den betydelse äfven för andra landtbruksidkande länder, att förändringar
i dessa måste af landtbruksförvaltningarna inom sagda länder noggrann!
uppmärksammas och följas, hvithet icke torde kunna ske, för den händelse
icke en i dylika afseenden utbildad och med det svenska landtbruket
fullt förtrogen person funnes af svenska staten anställd i Tyskland
med uppgift att oafbrutet lämna den svenska landtbruksförvaltningen
meddelanden därutinnan. Till följd af Tysklands inom vissa
trakter högt uppdrifna landtbruk och det tyska folkets höga kulturståndpunkt
i allmänhet samt den mångskiftande arten af dess agrariska
förhållanden erbjöde nämligen Tyskland möjlighet för andra länder att
där i så många afseenden inhämta viktiga lärdomar och erfarenheter
beträffande landtbruket, att den person, som anställdes såsom svenskt
ombud för detta intresse inom Tyskland, uti inhämtandet af underrättelser
utaf berörda art och desammas meddelande till svenska myndigheter
hade en ganska stor och maktpåliggande uppgift.

För öfrigt borde det i allmänhet åligga honom att själfmant och
efter uppdrag af landtbruksstyrelsen verkställa utredningar i frågor, som
tillhörde hans verksamhet; att på bestämda tider insända rapporter, meddelanden
och förslag rörande Sveriges export af landtbruksprodukter;

Rimgl. Maj ds Nåd. Proposition N:ö 226.

att, när så pröfvades lämpligt, genom uppsatser i svenska cell tyska
tidningar och tidskrifter verka för svenska landtbruksprodukters fördelaktiga
afsättning i Tyskland samt .meddela producenterna de anmärkningar
och önskningar i afseende på produkternas beskaffenhet, som
framställdes af tyska köpare, äfvensom i tyska pressen bemöta sådana
framställningar, som kunde skada de svenska produkternas afsättning;
samt att tid efter annan besöka de viktigaste marknadsplatserna för
svenska varor och därvid ställa sig i förbindelse med importörer af
svenska produkter och göra sig underrättad om marknadens läge samt
produkternas beskaffenhet.

Enligt 1 andtbruksstyrelsens åsikt skulle sålunda den hufvudsakliga
karaktären af ett dylikt ombud vara den af konsulent och icke af agent,
eller, med andra ord, hans uppgift skulle blifva att lämna upplysningar
samt verkställa utredningar af för de svenska myndigheterna och den
svenska jordbruksidkande allmänheten viktiga frågor rörande Tysklands
landtbruksförhållanden och särskild! möjligheten och sätten för afsättande!
af svenska landtbruk sprodukter därstädes, men däremot icke att
vara någon förmedlare vid köp och försäljning af dylika produkter.

Vidkommande skogsbären, hvilkas afsättningsförhållanden inom
Tyskland också skulle vara föremål för denna konsulents verksamhet,
så skulle dennes uppgift beträffande dessa vara densamma som beträffande
de egentliga landtbruksprodukterna.

Hvad åter angår afsättningen af ilsk, har landtbruksstyrelsen,
innan densamma närmare ingått på frågan om och på hvad sätt en
särskild person borde inom Tyskland anställas för att tillvarataga de
svenska intressena i förevarande afseende, redogjort för huru våra närmaste
grannländer ordnat denna angelägenhet, och har styrelsen i sådant
afseende anfört följande.

Norska staten hade för närvarande anställd eu agent för fiskhandeln
i Tyskland och eu i England, hvaremot den norska fiskeriagent,
som förut under eu följd af år varit anställd i Ryssland, numera vore
indragen.

Den norska fiskeri agenten i Tyskland, som hade sin station i Hamburg,
hade icke erhållit någon särskild instruktion, utan ålåge det honom
att i afl hufvudsak följa den för den norske fiskeriagenten i England
gällande instruktion, af hvilken särskilt inhämtades, att agenten icke vid
något tillfälle eller under någon form finge mottaga eller betinga sig
provision eller honorar af exportörer, försäljare eller köpare, likasom han
ej finge drifva handel för egen del. Han skulle blott inleda försäljningar
eller, enligt förenämnda instruktions lydelse, på anmodan af norska

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 226.

exportörer och på deras räkning- och risk på bästa sätt besörja, att
fiskvarornn komxne pålitliga försäljare tillhanda och, om de skulle försändas
till andra marknader, besiktiga varorna vid dessas ankomst.
Skulle härvid ompackning eller annan behandling visa sig nödvändig,
skulle han draga försorg om att detta utfördes.

Själ! både den norska agenten i Hamburg under hand lämnat
vederbörande föredragande i landtbruksstyrelsen det meddelande, att, då
ett parti. fiskvaror sändes till hans order, öfverlämnade han detta till
en kommissionär och tillsåge, att de för dagen gällande pris därför erhölles
och att. exportörerna blefve på tillfredsställande sätt behandlade.
Upp stode tvistigheter, hade agenten att besiktiga varan och tillvarataga
afsändarnas intressen. Han skulle skriftligt eller telegrafiskt besvara
alla förfrågningar utan kostnad för dem, som framställt dessa. Han
insände årligen en vidlyftig berättelse till Norge och inberättade dessutom
efter hand, så fort ske kunde, allt som kunde vara af intresse för
fiskhandeln, särskild^ om tillförsel och pris för färsk fisk, saltad sill
o. s. v. Agentens distrikt utgjordes egentligen af Tyskland, men kunde
lian, sa länge hans reseanslag räckte, också resa i Holland, Belgien,
Schweiz, Österrike-Ungern samt Danmark. Under den mera ''stillsamma.
säsongen — juni och juli — reste han till Norge för att sätta
sig i direkt förbindelse med exportörer af fiskvaror m. fl.

Den norska fiskeriagenten i Hamburg, som ägde synnerligen
god erfarenhet i allt, som rörde hans befattning, hade vidare meddelat
förenämnda föredragande, att enligt af honom vunnen erfarenhet
agenten icke borde vara personligen intresserad i affärstransaktioner genom
att kunna beräkna sig provision, utan borde han stå helt och hållet fri och
oafhängig i förhållande till såväl exportörer som importörer.

_ Danska ^staten hade hittills haft anställd endast en sådan agent,
nämligen i England, men vore det fråga om anställande af eu dansk
fiskeriagent äfven i Tyskland, en fråga, som dock tillsvidare fått anstå.

Enligt den instruktion, som utfärdats för den danske fiskeriagenten
i England, vore det icke förbjudet för agenten att uppträda som försäljningsagent,
men då han vore aflönad af staten, ansåges det dock
för gifvet, att han icke ägde mottaga provision för sitt biträde.

Landtbruksstyrelsen har vidare erinrat, hurusom enligt instruktionen
för den af svenska staten i Berlin anställde fiskeriagenten af
den 12 april 1888 denne varit skyldig att på förfrågningar i fiskhandelsa
ngelägenheter från svenska fiskare eller fiskhandlare gifva snabbast
möjliga och bästa svar samt på dessa personers begäran och risk mot
med dem öfverenskommen godtgörelse tillhandagå dem med ombesty -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 226.

rande af ti sk för sänd nin gara mottagande, behandling, transporterande och
försäljning i Tyskland. Detta ombestyrande af fiskförsändningars försäljning
hade inneburit ungefär samma uppdrag i berörda hänseende,
som enligt hvad ofvan angifvits ålåge norska fiskeriagenten i Hamburg,
om också icke förbud mot provision eller honorar eller mot affärsrörelse
för egen räkning ingått i den svenska agentens instruktion.

För egen del har landtbruksstyrelsen ytterligare anfört, hurusom
den af fiskeriintendenten Nordqvist i hans förberörda reseberättelse och
af styrelsen för södra Sveriges fiskerilörening uti dess däröfver afgitna
yttrande förordade agenten, som i fråga om försäljningar i fast räkning
skulle för förmedlande af köp af fisk hafva rätt att uppbära viss på förhand
fastställd provision och vid sidan däraf skulle uppbära blott en
jämförelsevis liten fast lön, skulle få eu åtminstone delvis väsentligen
olika uppgift än den, som tillkomme den norska fiskeriagenten i Hamburg
och den danska fiskeriagenten i England.

Om också en eller flera försäljningsagenter för svenska fiskvaror
i Tyskland onekligen borde kunna uträtta mycket till fiskerinäringens
gagn, så vore det emellertid landtbruksstyrelsens åsikt, att sådana
agenter borde vara anställda af enskilda affärsmän eller fiskhandlare
eller helst af kooperativt arbetande sådana affärsmän. Skulle staten
helt och hållet eller till väsentlig del aflöna en försäljningsagent och i
senare fallet fastställa beloppen af de provisioner, lian finge uppbära af
fiskexportörer, iklädde sig staten onekligen indirekt ett ganska stort
ansvar gentemot exportörerna, hvilket landtbruksstyrelsen ansåge icke
vara lämpligt.

Ej heller ansåge landtbruksstyrelsen skäl förefinnas att, på sätt
svenska fiskhandlarförbundets styrelse föreslagit, anställa ett fiskeriråd
för befordrande af ifrågavarande angelägenhet.

Hvad svenska fiskerinäringens behof angår har landtbruksstyrelsen
funnit, att det bäst tillgodosåges därigenom, att ett ombud af svenska
staten anställdes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som skett
från norsk sida.

Hufvudkaraktären af detta ombuds uppgift borde, i likhet med
den norska fiskeriagentens i Hamburg, blifva af konsulterande eller
rådgifvande natur eller att lämna råd, upplysningar och äfven praktiskt
stöd åt exportörerna men däremot icke att blifva en förmedlare af
fiskhandeln.

Det borde sålunda tillkomma honom att noga följa handelsförhållandena
med fisk och fiskeprodukter inom Tyskland med särskild uppmärksamhet
fästad vid lämpligaste transportvägar, frakttaxeförhallanden

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 226.

och afkylningsanordningar, för livilket ändamål han tid efter annan
borde besöka de för afsättning af svenska fiskeprodukter viktigaste
platserna i Tyskland. Det borde därjämte åligga honom öfver vaka, att
exportörerna blefve redbart behandlade af köpare, mäklare och andra
personer, som toge befattning med de svenska fiskevarorna och deras
transport, samt att bistå svenska exportörer, i händelse förvecklingar
utan deras eget förvållande uppstode i fråga om de importerade varornas
beskaffenhet eller transport.

Han skulle i detta syfte, när så ske kunde, besiktiga till Tyskland
ankomna svenska fiskeri varor samt på anmodan af svenska exportörer
på deras räkning och risk besörja, att fiskevarorna komme lämpliga
kommissionärer tillhanda samt i den mån möjligt vore tillse, att de för
dagen gällande pris erhölles.

I öfrigt borde han, i likhet med landtbrukskonsulenten hvad
exporten af landtbruksprodukter beträffar, hafva till åliggande att på
bestämda tider till landtbruksstyrelsen insända rapport om sin verksamhet
och om fiskhandeln i Tyskland samt, så ofta anledning därtill
gåfves, inkomma till styrelsen med utredningar och förslag rörande fiskexporten
och dess främjande. Likaledes borde det åligga honom att lämna
Sveriges fiskexportörer snabba underrättelser om priser och andra förhållanden
på tyska fiskmarknaden.

Hans benämning ansåge landtbruksstyrelsen icke böra vara fiskeriagent,
utan fiskerikonsulent, hvilken senare benämning närmare öfverensstämde
med hans egentliga uppgift.

Hvad angår stationen i Tyskland för denna konsulent, bär landtbruksstyrelsen
i likhet med alla, som yttrat sig i ärendet, ansett, att denna
borde vara Berlin. Denna stad med dess centrala belägenhet, i hög grad
goda kommunikationer och lätta förbindelser med vårt land, synnerligast
efter inrättandet af ångfärjeförbindelsen Trelleborg—Sassnitz, samt stora
förbrukning af fiskevaror syntes landtbruksstyrelsen vara bäst lämpad
såsom station för liskerikonsulenten.

Slutli gen har landtbruksstyrelsen framhållit, att det skulle kunna
ifrågasättas, huruvida icke en person skulle kunna bestrida såväl landtbrukskonsulent-
som fiskerikonsulentbefattningarna i Berlin.

Jämfördes emellertid de af landtbruksstyrelsen för de båda befattningarna
tilltänkta uppdragen, så framginge af jämförelsen, icke blott
att befattningarna voro af ganska skiljaktig natur, utan äfven att de,
för att kunna på tillfredsställande sätt skötas, erfordrade i viss mån
olika egenskaper och föregående utbildning.

Bihang till Itiksd, prof. 1911. 1 Sami, 1 Afd. 161 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Landtbrukskonsulenten, hvars uppgift vore af mångfaldigare och
vidsträcktare art än fiskcrikonsulentens, borde hafva sin uppmärksamhet
riktad på Tysklands mångskiftande agrariska förhållanden, särskild!
exportmöjligheterna af ett flertal olika landtbruksprodukter äfvensom
skogsbär, och hans utbildning borde därför vara af landtbruksteknisk
och landtbruksekonomisk art med kännedom om de olika ländernas
agrarförfattningar och agrarförvaltning, medan fiskerikonsulenten hade
den visserligen högst viktiga fiskerinäringen till föremål för sin verksamhet,
hvilken närings förhållanden och afsättningsmöjligheter dock
vore mera ensartade och lättare öfverskådliga, på samma gång fiskerikonsulenten
genom sin utbildning borde vara väl förtrogen med fiskeriförhållandena
och hans verksamhet riktad hufvudsakligen mera på att
lämna de enskilda råd och hjälp i deras förrättning.

Med afseende å olikheten af de båda befattningarnas uppgift samt
den olika utbildning, som sålunda kräfdes af befattningarnas innehafvare,
har landtbruksstyrelsen sålunda ansett, att de icke lämpligen kunde innehafvas
af en och samma person, utan att därtill erfordrades två personer,
för såvidt ändamålet med befattningarnas inrättande skulle i väsentlig
grad vinnas.

Hvad de båda konsulenternas löneförmåner anginge, syntes det
landtbruksstyrelsen, att landtbrukskonsulentens arfvode lämpligen borde
bestämmas till 7,000 kronor med ett rese- och expensanslag af 2,000
kronor samt fiskerikonsulentens arfvode till 6,000 kronor med enahanda
expens- och reseanslag, och borde reseanslagen i bägge fallen vara
förenade med redovisningsskyldighet. Beloppet af de medel, som sålunda
skulle erfordras för tillgodoseende af ifrågavarande ändamål, utgjorde
således tillhopa 17,000 kronor för år räknadt.

Landtbruksstyrelsen har i detta sammanhang meddelat, att de
svenska generalkonsulaten i Berlin och Hamburg uti till landtbruksstyrelsen
aflåtna skrivelser, dagtecknade respektive den 2 och den 19
december 1910, på gifven anledning förklarat sig icke hafva något att
i hufvudsak erinra mot de af landtbruksstju-elsen sålunda angifna hufvudgrunder
till ordnande af denna angelägenhet.

Ifrågavarande konsulenter syntes landtbruksstyrelsen böra tillsättas
från och med år 1912 och anslaget böra utverkas af Riksdagen i sammanhang
med anvisande för år 1912 af anslag till befrämjande af afsättning
i främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess
binäringar äfvensom fiskerinäringen.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 226.

Uti särskild skrifvelse förenämnda 18 januari 1911 har landt- LancUbruktbruksstyrelsen
vidare gjort framställning om proposition till Riksdagen
om anvisande å extra stat för år 1912 af anslag för sistberörda ändamål, is januari
1 sådant afseende har landtbruksstyrelsen anfört, att i likhet med inne- l9nvarande
år torde för år 1912 böra anställas en landtbrukskonsulent i England
med enahanda förmåner som för år 1911 eller 9,000 kronor såsom
arfvode och 6,000 kronor att mot redovisningsskyldighet i män af behof
användas till resekostnader och expenser, eller tillhopa 15,000 kronor, i
sammanhang hvarmed borde, enligt hvad landtbruksstyrelsen i sin förstberörda
skrifvelse af den 18 januari 1911 föreslagit, beredas anslag för
anställande under år 1912 af en landtbruks- och en fiskerikonsulent i
Tyskland, hvartill enligt det föregående skulle erfordras tillhopa 17,000
kronor.

Sammanlagd t erfordrades alltså för år 1912 för ifrågavarande ändamål
32,000 kronor; och har landtbruksstyrelsen — under erinran hurusom
genom Eders Kungl. Maj:ts i det föregående omförmälda beslut af den
29 oktober 1909 och den 9 december 1910 utaf de för ett hvart af
åren 1910 och 1911 till befrämjande af afsättning i främmande länder
af alster af det svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen
utaf Riksdagen beviljade anslag skulle tillsvidare reserveras för
att på underdånig framställning, som landtbruksstyrelsen hade att afgifva,
kunna under nästpåföljande år af Kungl. Majd användas —
föreslagit såsom lämpligaste sättet att bereda medel till bestridande af
förenämnda kostnader af 32,000 kronor, att framställning gjordes till
innevarande Riksdag dels om anvisande för år 1912 af ett anslag af
22,000 kronor till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster
af svenska landtbruket och dess binäringar äfvensom fiskerinäringen,
dels och om rätt för Eders Kungl. Majd att för ändamålet använda reserverade
återstoder, tillhopa 10,000 kronor, af de af Riksdagen till samma
ändamål på extra stat för åren 1910 och 1911 anvisade anslag.

Sedan lång tid tillbaka har det arbete, som i Tyskland utföres för Depanementtfrämjande
af landets jordbruk, varit föremål för uppmärksamhet äfven chefen''
utom Tysklands gränser. De åtgärder, som i nämnda syfte inom Tyskland
vidtagits, och de erfarenhetsrön, som under arbetets gång där vunnits,
hafva i många fall varit vägledande och befunnits särskildt förtjänta att beaktas
och tillämpas vid motsvarande sträfvanden inom andra länder. Detta
gäller icke minst vårt land och arbetet på vårt jordbruks utveckling.

Därtill kommer, att ökningen i Tysklands folkmängd, som under tioårsperioden
1899—1908 vuxit från 54,827,000 till 63,430,000, i förening

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 226.

med det starka uppsvinget i Tysklands mångsidiga industri vållat, att
den inhemska produktionen af lifsmedel icke kunnat hålla jämna steg
med den alltjämt växande konsumtionen och att Tyskland nödgats använda
allt större belopp till inköp från utlandet af, bland annat, jordbruksprodukter.
Enligt uppgift i Deutsche Landwirtschafts-Gesellschafts
årsbok har sålunda Tysklands införselöfverskott af landtmannaprodukter,
som i genomsnitt för åren 1902—1905 belöpte sig till cirka 2,884
miljoner mark, under år 1909 uppgått till något öfver 4,000 miljoner
mark. Såsom afsättningsort för produkter af främmande länders jordbruk
har den tyska marknaden således under senare tider blifvit af
synnerligen stor betydelse.

Under sådana förhållanden är det uppenbart, att ett land sådant
som vårt har mycket att i Tyskland lära och viktiga intressen att där
bevaka. Vårt jordbruk utgör en af landets hufvudnäringar. Denna
närings ytterligare upparbetande omfattas med verksamt och vaket intresse
och goda förutsättningar finnas för en för oss vinstgifvande export
af flera af vårt jordbruks och dess binäringars olika produkter. Genom att
med uppmärksamhet följa det pågående utvecklingsarbetet på det tyska
jordbrukets skilda områden kan det arbete vi å vår sida nedlägga på att
föra vårt jordbruk framåt, väsentligt underlättas; och genom noggrant
aktgifvande på den tyska lifsmedelsmarknadens läge och fordringar kan
tillfälle beredas oss att draga ökad fördel af vårt jordbruks många och
stora utvecklingsmöjligheter. Särskildt i sistnämnda hänseende äro förhållandena
numera för oss i så måtto gynnsammare än de någonsin tillförene
varit, att vi genom den direkta ångfärjeförbindelsen med Tyskland
så att säga blifvit flyttade betydligt närmare detta land. De af
våra landsdelar, inom hvilka jordbruket står högst och produktionsförmågan
är mest uppdrifven, kunna nu till och med lättare nå fördelaktiga
tyska afsättningsort»1 än inhemska sådana.

1 dessa omständigheter ligger onekligen en kraftig maning för oss
att på sätt här blifvit föreslaget söka komma i mera direkt beröring
med Tysklands jordbruk och närmare lära känna de afsättningsmöjligheter,
som där kunna erbjudas. I likhet med landtbruksstyrelsen finner
jag det lämpligt och önskvärd!, att hänsyn därvid tages icke enbart till
bevakandet af våra handelsintressen utan att tillfälle beredes oss att
följa äfven det tyska jordbrukets utveckling på olika områden och
hvad därmed står i samband. Detta sistnämnda kan i många fall vara
af särskild betydelse icke minst då det gäller bedöma, hvilka och huru
beskaffade produkter som i Tyskland lättast kunna vinna fördelaktig
afsättning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

Landtbruksstyrelsen har såsom sin mening uttalat, att det år icke
endast det svenska jordbruket utan äfven den svenska fiskerinäringen,
som har viktiga intressen att i Tyskland tillvarataga; och den i detta
hänseende af landtbruksstyrelsen verkställda utredningen synes mig
tydligt lägga i dagen det riktiga i denna uppfattning. Under sådana
förhållanden skulle det, såsom landtbruksstyrelsen också påpekat, möjligen
kunna ifrågasättas, huruvida icke åt en och samma person skulle kunna
uppdragas att på båda dessa områden följa utvecklingen och bevaka
våra handelsintressen. De skäl, som af landtbruksstyrelsen och i viss
mån äfven af hushållningssällskapens ombud blifvit anförda för en fördelning
på två olika personer af dessa båda uppdrag, synas mig emellertid
så tungt vägande, att jag äfven i detta hänseende ansluter mig till
hvad landtbruksstyrelsen föreslagit. Hvad som kommer att åligga innehafvarna
af de båda befattningarna berör så vidt skiljaktiga områden,
att väsentligt olika fordringar måste uppställas såväl ifråga om befattningsinnehafvarnas
föregående utbildning som beträffande deras egenskaper
och förutsättningar i allmänhet. Den ena måste vara en agronomiskt
utbildad man, i besittning af så omfattande och grundlig kännedom
såväl om vårt jordbruks nuvarande ståndpunkt och dess utvecklingsmöjligheter,
som ock om det här pågående arbetet på dess främjande,
att han ej endast kan rikta vår uppmärksamhet på hvad som i
Tysklands utvecklingsarbete på jordbrukets verksamhetsområde kan för
oss vara särskildt beaktansvärdt, utan ock i Tyskland sprida kännedom
om hvad vi producera af olika jordbruksalster och de betryggande garantier
vi kunna erbjuda ifråga om dessas beskaffenhet m. m. Den andra
åter måste vara fackman på fiskerinäringens område, äga kännedom såväl
om vårt fiske och dess bedrifvande under skilda årstider som ock
om vår produktion af olika slags fiskvaror och fiskkonserver samt besitta
de särskilda egenskaper, som kräfvas för att kunna på ett främmande
lands bästa marknadsplatser inarbeta hvad vi ha att afyttra såväl
af dylika varor som af färsk fisk. Att finna en person, som fullt behärskar
dessa båda olika verksamhetsområden, låter knappast tänka sig.
Om båda befattningarna förenas till en, befarar jag antingen att den
ena af dem blir oskäligt gynnad på den andras bekostnad eller ock att
ingendera blir så skött, att det med en hvar af dem afsedda ändamålet
kommer att fullt uppnås.

De af landtbruksstyrelsen föreslagna aflöningsförmånerna synas
mig väl afvägda och anslaget till resor och expenser torde åtminstone
under de första åren vara tillräckligt.

Då någon förändring i det till landtbrukskonsulentbefattningen i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 226.

England för närvarande utgående anslaget icke blifvit ifrågasatt skulle
alltså till uppehållande af nu ifrågavarande tre konsulentbefattningar
erfordras ett belopp af 32,000 kronor. Såsom jag i det föregående
anfört, återstå oanvända tillhopa 10,000 kronor af de på extra stat för
åren 1910 och 1911 anvisade anslagen till befrämjande af afsättning i
främmande länder af alster af svenska landtbruket och dess binäringar
äfvensom fiskerinäringen, hvadan sålunda för täckande af nu föreliggande
behof kräfves ett belopp af 22,000 kronor.

På grund af hvad jag anfört hemställer jag alltså, att Eders Kungl.
Magt måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

och medgifva, att hvad vid utgången af år 1911 icke blifvit
användt åt för åren 1910 och 1911 för ändamålet beviljade anslag må
under år 1912 för enahanda ändamål af Kungl. Maj:t disponeras.

Till hvad departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet skulle med den lydelse,
bilaga. . . till detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.

Ur protokollet:
Herm an ScKtytern.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911