Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204 (Proposition 1910:204)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

N:o 204.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag om sjukkassor; gifven Stockholms slott den
29 april 1910.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om sjukkassor.

Kung]. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 155 Höft. (N:o 204.)

Kungl. Majrts Nåd. Proposition No 204.

Förslag

till

Lag om sjukkassor.

1 kap. Om registrerade sjukkassor.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Sjukkassa, eller sådan förening för inbördes understöd, som afser
att utan affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse bereda antingen
enbart sjukbjälp eller ock såväl sjukhjälp som begrafningshjälp, må
kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad.

Sjukkassa, hvilken allenast meddelar sjukhjälp samt afser att bereda
sådant understöd endast åt medlemmar af andra sjukkassor och uteslutande
eller hufvudsakligen för tid, för hvilken dessa medlemmar på
grund af redan åtnjuten sjukhjälp icke äro berättigade att för inträffad
sjukdom bekomma dylikt understöd från de särskilda kassorna, benämnes
härnedan fortsättningskassa.

Hvad i denna lag stadgas om sjukkassa i allmänhet äger tillämpning
i afseende å fortsättningskassa i den mån, sådant finnes angifvet
i 3 kap.

2 §•

Registrerad sjukkassa vare ej tillåtet att meddela högre begrafningshjälp
än femhundra kronor, ej heller att utöfva verksamhet, som uppenbarligen
är främmande för det ändamål, kassan enligt 1 § har att fullfölja.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

3 §•

Registrerad sjukkassa äger förvärfva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och
svara.

För registrerad sjukkassas förbindelser häfta allenast kassans tillgångar,
förfallna men ej guldna afgifter inräknade.

Om sjukkassas bildande.

4 §•

Sjukkassa skall för att kunna vinna registrering bestå af minst
etthundra medlemmar samt i enlighet med denna lag hafva antagit
stadgar och utsett styrelse. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl sjukkassa med mindre medlemsantal
än nyss nämnts, dock ej under tjugufem.

5 §•

Mom. 1. Ansökning om sjukkassas registrering skall göras af dess
styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna sjukkassans firma ej skall utöfvas
allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt,
sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Mom. 2. Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar af kassans stadgar;

2) afskrift af protokoll vid sammanträde med kassans medlemmar,
utvisande att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd;

3) enligt fastställda formulär affattade uppgifter af styrelseledamöterna
rörande medlemmarnas antal samt fördelning efter kön, ålders -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

klasser och yrkesgrupper äfvensom angående af samfund, inrättning
eller enskild gjord utfästelse af bidrag till kassan.

De vid 1) och 2) angifna handlingar skola vara till riktigheten
styrkta af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhäudiga,
bevittnade namnunderskrifter. Å de vid 3) nämnda uppgifterna
skola styrelseledamöternas namnunderskrifter vara styrkta af vittnen.

6 §•

Sjukkassas stadgar skola angifva:

1) kassans firma;

2) huruvida kassan skall meddela allenast sjukhjälp eller därjämte
begrafningshjälp;

3) hvilket område kassans verksamhet skall omfatta;

4) den ort inom riket, där kassans styrelse skall hafva sitt säte;

5) de villkor, som skola gälla för inträde i kassan;

6) sjukhjälpens beskaffenhet och storlek samt förekommande begrafningshjälps
belopp äfvensom tid och villkor för åtnjutande af nämnda
understöd;

7) de fasta afgifternas belopp eller erforderliga grunder för deras
beräknande;

8) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, äfvensom
i hvilken ordning beslut därom skall fattas och efter hvilka grunder
beslutad uttaxering skall verkställas;

9) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; 10)

huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

11) huru de medel må användas, hvilka på grund af medgifvande
enligt 25 § icke skola afsätta3 till fond;

12) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

13) huru ofta ordinarie sjukkassesammanträde skall hållas;

14) det sätt, hvarpå kallelse till sjukkassesammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast
skola vara vidtagna; samt

15) huru i händelse af kassans upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 20-1. 5

7 §.

Sjukkassas firma skall innehålla ordet »sjukkassa» samt, där sjukkassan
skall bereda jämväl begrafningshjälp, utmärka detta förhållande.

I sjukkassas firma må ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar
ett bolagsförhållande, ej intagas på sådant sätt, att däraf kan
föranledas det misstag, att firman innehafves af ett bolag. Ej heller
ma sjukkassas finna innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »försäkring».

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående
sjukkassas firma.

Om med kies inträde i och afgång ur sjukkassa.

8 §.

I sjukkassas stadgar må icke föreskrifva^, att kassans medlemsantal
ej får öfverstiga visst tal.

9 §•

I sjukkassa må icke någon vinna inträde eller kvarstå allenast för
beredande af begrafningshjälp. Dock äge sjukkassa i stadgarna bestämma,
att medlems make kan vinna inträde i kassan uteslutande för
nämnda ändamål, äfvensom att medlem, hvilken på grund af föreskrift
i stadg;arna, som omförmäles i 15 § 8 mom., icke äger att för viss
eller vissa sjukdomar bekomma ytterligare sjukhjälp från kassan, må
kunna uteslutande för beredande af begrafningshjälp kvarstå i densamma.

10 §.

Medlem äge att efter skriftlig anmälan när som helst utträda ur
sjukkassan.

11 §•

< Medlem af sjukkassa kan icke därur uteslutas af andra grunder
än i stadgarna eller denna lag bestämts.

Stadgarna må ej innehålla, att medlem kan uteslutas på den grund,
att han öfverskridit viss ålder, eller att hans hälsotillstånd försämrats,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

eller att lian redan i någon viss utsträckning bekommit sjukhjälp. Ej
heller må i stadgarna upptagas bestämmelse, som innebär rätt att utesluta
medlem, hvilken tillhört kassan ett år, på grund däraf att han
afflyttat från kassans verksamhetsområde till annan ort inom riket, eller
medlem, hvilken tillhört kassan fem år, på grund däraf att hans medlemskap
i viss förening eller annat samfund upphört, eller medlem, hvilken
tillhört kassan tio år eller, där han uppnått fyrtiofem års ålder,
fem år, på grund däraf att han lämnat visst yrke eller viss anställning.

12 §.

A samma tid må icke någon vara medlem af mer än en sjukkassa.
Dock utgör medlemskap i sjukkassa, som är under likvidation eller i
konkurstillstånd, ej hinder för inträde i annan kassa.

Varder, efter det sjukkassas konkurs befunnits lämna öfverskott,
enligt 79 § beslutadt, att kassans verksamhet skall fortsättas, vare medlem
af kassan, hvilken på grund af konkursen inträdt i annan kassa,
skyldig att utan uppskof utträda ur endera af kassorna.

Finnes någon obehörigen tillhöra mer än en sjukkassa, äge han
kvarstå allenast i den kassa, i hvilken han först inträdt, och varde förty
utesluten ur kassa, däri han senare vunnit inträde.

13 §.

Har medlem utträdt ur sjukkassa eller därur uteslutits eller aflidit,
äge kassan ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrifvet,
rätt att utfå såväl afgift, hvilken enligt stadgarna skall erläggas för
den tidsperiod, hvarunder afgången ägt rum, som ock hvad å den afgångne
belöper enligt beslut om uttaxering, som fattats före anmälan
om utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet. År ej i stadgarna
det belopp, som må medelst uttaxering utkräfvas af medlem,
begränsadt, och fattas beslut om uttaxering, vare dock medlem, som
ej biträdt beslutet och som ofördröjligen anmäler sig till utträde, ej
pliktig att erlägga hvad enligt beslutet å honom belöper.

Då medlem utträdt eller uteslutits ur sjukkassa, må han ej utbekomma
något af kassans tillgångar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

14 §.

Har medlem afflytta! från sjukkassans verksamhetsområde till ort,
som ligger inom området för annan sjukkassas verksamhet, är sistnämnda
kassa pliktig att på anmodan af den kassa, medlemmen tillhör,
utan ersättning tillhandagå densamma med nödig sjukkontroll
öfver medlemmen. År den nya boningsorten belägen inom området
för mer än en sjukkassas verksamhet, åligger nu stadgad skyldighet
den af kassorna, som med afseende å medlemmarnas personliga förhållanden
är närmast jämförlig med den kassa, den flyttande tillhör.

Tvist, huruvida eller i hvilken omfattning kassa är pliktig att i
förut angifna hänseende tillhandagå annan sjukkassa, afgöres af tillsynsmyndigheten.

Där ej sjukkassas stadgar bestämma annorlunda, åligger det medlem,
som afflyttar från kassans verksamhetsområde eller utom samma
område ombyter boningsort eller återflyttar till ort inom nämnda område,
att om den nya boningsorten ofördröjligen göra skriftlig anmälan,
vid äfventyr att varda förlustig rätt till understöd från kassan för den
tid, som förflyter, intill dess sådan anmälan skett.

Om understöd.

15 §.

Mom. 1. Sjukkassa må icke meddela sjukhjälp åt annan än den,
som för erhållande af sådant understöd är medlem af kassan (sjukhjälpsförsäkrad
medlem).

Mom. 2. Sjukkassas förpliktelse att meddela sjukhjälp kan icke
med afseende å sjukdomens art inskränkas i vidare mån, än att medelst
föreskrift i stadgarna må bestämmas, att sjukhjälp ej skall utgå för
sjukdom, som den sjuke afsiktligt eller vid föröfvande af handling,
för hvilken straff ådömts honom, ådragit sig. Såsom sjukdom enligt
denna lag anses icke sjukdomsliknande tillstånd, som allenast beror af
hög ålder.

Mom. 3. Sjukhjälp skall minst omfatta vård å sjukhus eller läkarvård
jämte läkemedel eller visst belopp i penningar för hvarje dag, för
själfför sörj ande medlem ej understigande nittio öre.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 204.

Mom. 4. Sjukhjälp i penningar skall vara bestämd till lika belopp
för kassans alla sjukhjälpsförsäkrade medlemmar eller, där kassan
är indelad i klasser på sätt i 19 § sägs, för alla dylika medlemmar af
samma klass. I stadgarna må dock bestämmas, att sådan sjukhjälp skall
utgå i visst förhållande till sjukhjälpsförsäkrad medlems inkomst; och
skola i ty fall i stadgarna angifvas grunder, efter hvilka inkomsten skall
beräknas.

Mom. 5. Sjukkassa är icke, så vidt ej annorlunda bestämts i
stadgarna, pliktig meddela sjukhjälp, med mindre sjukdomen medfört
väsentlig nedsättning af arbetsförmågan. Medlem, till hvilken sjukhjälp
börjat utgå, skall äga att utan afbrott bekomma sådant understöd,
så länge väsentlig nedsättning af arbetsförmågan fortvarar, intill dess
för den sjuke tiden för åtnjutande af sjukhjälp (sjukhjälpstiden) gått
till ända.

Mom. 6. Sjukhjälp, som består af vård å sjukhus eller läkarvård
jämte läkemedel, skall meddelas så snart ske kan.

Mom. 7. Sjukhjälp, som utgår i penningar, får gifvas allenast
om sjukdomen varat minst tre dagar, men må i sådan händelse meddelas
från sjukdomens början; och skall sådan sjukhjälp gifvas sist från och
med sjunde dagen, räknadt från och med den dag väsentlig nedsättning
af arbetsförmågan inträdt, eller, därest enligt stadgarna anmälan
om sjukdomsfallet är villkor för erhållande af sjukhjälp i penningar och
sådan anmälan gjorts senare än nämnda sjunde dag, från och med den
dag anmälan skett.

Mom. 8. Sjukhjälpstiden skall utgöra minst nittio dagar för hvarje
tidsperiod af tolf månader. Dock må i stadgarna bestämmas, att, där
en sjukdom ensam eller i förening med annan, som inträffat medan i
följd af den förra väsentlig nedsättning af arbetsförmågan ännu förefanns,
redan föranledt meddelande af sjukhjälp för tid, ej understigande
nittio dagar, ytterligare sjukhjälp ej skall utgå för nämnda sjukdomar.

Utan hinder af de begränsningar beträffande sjukhjälpstiden, som
stadgarna må innehålla, skall medlem, hvilken träffats af olycksfall,
vara berättigad till sjukhjälp för olycksfallet för de första sextio dagarna
därefter, dock att jämväl härvid skall gälla hvad ofvan i mom. 7
stadgats.

Mom. 9. I hvad mån undantag från ofvan i denna § gifna bestämmelser
må äga rum stadgas i 18 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

16 §.

Begrafningshjelp skall åt hvarje för beredande af sådant understöd
i sjukkassan upptagen medlem (begrafningshjälpsförsäkrad medlem) utfästas
att utgå med visst belopp.

Ej må högre begrafningshjelp än tvåhundra kronor utfästas, med
mindre antalet af kassans begrafningshjälpsförsäkrade medlemmar öfverstiger
tvåhundra. Har i sjukkassa, som utfäst begrafningshjelp till
högre belopp än tvåhundra kronor, antalet begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar nedgått till tvåhundra eller därunder, ankomme på tillsynsmyndigheten
att efter ansökning af kassan medgifva, att begrafningshjälp
ändock må af kassan utfästas till belopp, öfverstigande tvåhundra
kronor. Dylikt medgifvande må af tillsynsmyndigheten återkallas, när
helst skäl därtill föreligger.

Begrafningshjälpsbeloppet skall, så vidt ej annat föranledes af hvad
ofvan i denna § stadgats, vara lika för kassans alla begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar eller, där kassan är indelad i klasser, för
alla dylika medlemmar af samma klass.

Begrafningshjälp må ej af sjukkassa utgifvas i anledning af annans
än begrafningshjälpsförsäkrad medlems frånfälle.

17 §•

Därest enligt sjukkassas stadgar läkarintyg angående inträdessökandes
hälsotillstånd icke fordras, må understöd ej utgå i anledning
af sjukdom eller dödsfall, som inträffar under de första sextio dagarna
efter inträdet. Hvad nu stadgats gälle dock icke, om sjukdomen eller
dödsfallet orsakats af olycksfall, som inträffat efter inträdet i kassan,
och äge ej heller tillämpning beträffande medlem, hvilken på grund af
sin anställning varit pliktig att inträda i kassan.

Upptages i sjukkassas stadgar bestämmelse, innebärande att sjukhjälp
ej skall utgå för sjukdom, som inträffar innan viss tid förflutit
från inträdet i kassan, må denna tid icke sättas längre än etthundratjugu
dagar. Sådan bestämmelse må ej afse sjukdom till följd af olycksfall,
som inträffat efter inträdet i kassan.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afä. loa Käft.

Kung!. Majrts Nåd. Proposition No 204.

18 §.

År sjukkassas sjukhjälpstid längre än den enligt denna lag kortaste
tillåtna, må genom föreskrift i stadgarna bestämmas, att rätten till sjukhjälp
för den Överskjutande tiden skall vara på visst sätt inskränkt.
Dylik föreskrift må dock ej leda till inskränkning af den rätt till sjukhjälp
för olycksfall, hvarom stadgas i andra stycket af 15 § 8 mom.

I sjukkassas stadgar må beträffande medlem, hvilken i anledning
af uppkommen sjukdom jämlikt lag eller utfästelse är berättigad att af
annan erhålla ersättning eller sjukvård, som ej utgör fattigvård, föreskrifvas,
att han icke skall äga rätt till sjukhjälp för den sjukdom eller
att han skall vara underkastad viss inskränkning i sin rätt därtill.

Har större sjuklighet eller dödlighet i viss sjukdom yppats inom
sjukkassas verksamhetsområde, må genom beslut å sammanträde för
bestämd tid föreslcrifvas, att för den sjukdom sjukhjälp ej skall
meddelas eller skall på visst sätt inskränkas, eller att på grund af
dödsfall i den sjukdom begrafningshjälp ej skall utgå eller skall utgå
allenast med belopp, som i förhållande till den utfästa begrafningshjälpens
storlek blifvit i lika män afkortade. Beslut, som nu nämnts,
vare ej giltigt, med mindre det blifvit godkändt af tillsynsmyndigheten.

19 §.

Skola inom sjukkassa finnas särskilda klasser med ändamål att
meddela till art eller omfattning olika sjukhjälp eller begrafningshjälp
till olika belopp, varde i stadgarna för enhvar af de särskilda klasserna
upptagna bestämmelser rörande de ämnen, som angifvas i 6 § vid 5),
6) och 7).

I klass, däri sjukhjälp skall beredas, må sådant understöd, icke meddelas,
med mindre antalet sjukhjälpsförsäkrade medlemmar i klassen
uppgår till tjugufem; dock må äfven efter det antalet dylika medlemmar
nedgått under hvad nu nämnts, sjukhjälp fortfarande tilldelas dem,
som voro sjukhjälpsförsäkrade i klassen, medan dess sjukhjälpsförsäkrade
medlemmar ännu utgjorde minst tjugufem.

Beträffande klass, i hvilken begrafningshjälp skall beredas till belopp,
ej öfverstigande tvåhundra kronor, har tillsynsmyndigheten att på
framställning bestämma det minsta för utfästande af sådan begrafningshjälp
tillåtna antalet begrafningshjälpsförsäkrade medlemmar i klassen.

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

Skall i eu klass begrafningslijälp utfästas till högre belopp än
tvåhundra kronor, må det icke ske, med mindre antalet af klassens
begrafningshjälpsförsäkrade medlemmar öfverstiger tvåhundra. Har
sådan utfästelse skett och nedgår sedermera antalet begrafningshjälpsförsäkrade
till tvåhundra eller därunder, skall hvad i 16 § andra stycket
är för motsvarande fall i afseende å sjukkassa stadgadt äga tillämpning.

Vidare skall gälla:

att medlem ej kan utan sitt medgifvande flyttas från en klass till
arman;

att medlem icke må för erhållande af sjukhjälp tillhöra mer än
en af de klasser, i hvilka dylikt understöd, enbart eller till en del,
meddelas i penningar;

att medlem icke må för beredande af begrafningslijälp tillhöra mer
än eu af de klasser, i hvilka dylikt understöd meddelas;

att vid medlems öfvergång från klass med lägre sjukhjälp i penningar
eller lägre begrafningslijälp till klass med högre sådan sjukhjälp
eller begrafningslijälp hvad i 17 § stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om rätt till sjukhjälp i penningar eller begrafningshjälp
i den klass, till hvilken öfvergången skett; skolande, intill dess
sådan rätt inträdt, sjukhjälp i penningar och begrafningslijälp utgå med
belopp, som meddelas i den klass, från hvilken öfvergången skett.

Om afgifter och uttaxering samt om räkenskapers förande och fondbildning.

20 §.

Mom. 1. De fasta afgifterna må icke göras olika för olika grupper
af sjukkassans medlemmar i vidare mån än som skäligen föranledes
af olikhet medlemmarna emellan i afseende ä understödsrätt eller sjukdoms-
eller dödsfallsrisk eller ock betingas af sådan bestämmelse i
stadgarna, som angifves i 21 §. De afgifter, som äro afsedda för sjukhjälpsverksamheten
och förekommande begrafningshjälpsverksamhet,
skola vara så afvägda, att de i förening med andra kassans inkomster,
hvilka kunna vara bestämda för enahanda ändamål som dessa afgifter,
må antagas förslå till täckande af kassans löpande utgifter för sjukhjälp,
begrafningslijälp och förvaltning samt till nödig fondbildning.

Meddelar kassan begrafningshjälp till högre belopp än tvåhundra
kronor, skola fasta afgifter upptagas särskilt för sjukhjälpsverksamheten
och särskildt för begrafningshjälpsverksamheten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

Mom. 2. De inkomster, hvilka äro bestämda för sjukhjälpsverksamheten
och begrafningshjälps verksamhet må ej i vidare mån än som kan
föranledas af stadgarnas bestämmelser i ämne, som angifves i 6 § vid 11),
användas för annat ändamål än nämnda verksamhetsgrenar samt afsättning
till de i 23 § omförmälda fonder.

I sjukkassa, som meddelar begrafningshjälp till högre belopp än
tvåhundra kronor, må icke de för sjukhjälpsverksamheten bestämda inkomster
användas för begrafningshjälpsverksamheten eller de för sistnämnda
verksamhet bestämda inkomster för sjukhjälpsverksamheten.

Mom. 3. Skall enligt sjukkassas stadgar uttaxering å medlemmarna
kunna äga rum, må sådan beslutas allenast i den händelse, att
kassans för dess sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet bestämda
inkomster finnas otillräckliga för ändamål, hvartill de skola användas.
Genom uttaxering erhållna medel må användas allenast för samma
ändamål som de inkomster, hvilkas otillräcklighet föranledt uttaxeringen.

21 §.

Skall enligt sjukkassas stadgar inträde i kassan vara medgifvet
allenast för personer, som innehafva anställning hos viss arbetsgifvare,
och har arbetsgifvaren till kassan öfverlämna*t gåfva eller iklädt sig
förpliktelse, hvilken gåfva eller förpliktelse är af större betydelse för
de fasta afgifternas eller af kassan meddeladt understöds storlek, må i
stadgarna föreskrifvas, att för medlem, hvilken efter afgång från anställningen
kvarstår i kassan, de fasta afgifterna skola höjas med angifvet
belopp, skäligen motsvarande den medlemmen tillgodokommande
förmån af nämnda gåfva eller förpliktelse.

22 §.

I afseende å förandet af sjukkassas räkenskaper skola särskilda
föreskrifter meddelas af tillsynsmyndigheten att gälla jämte dem, som
kassan jämlikt förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
den 4 maj 1855 har att iakttaga. Räkenskapsafslutning skall
ske för kalenderår.

Bereder sjukkassa begrafningshjälp till högre belopp än tvåhundra
kronor, skola räkenskaper föras särskilt för sjukhjälpsverksamheten
och särskildt för begrafningshjälpsverksamheten.

Räkenskaperna skola föras så, att af desamma framgår, hvilka
kassans tillgångar utgöra fond samt, i händelse både sjukhjälps- och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204. 13

begrafningshjälpsfond skola finnas, af hvilka tillgångar hvardera fonden
består.

23 §.

Då bokslut är uppgjordt för sjukkassa, hvilken afser att meddela
enbart sjukhjälp eller därjämte begrafningshjälp till belopp af högst
tvåhundra kronor, skall hvad af de för nämnda ändamål bestämda inkomster
och genom uttaxering erhållna medel ej åtgått för det år, bokslutet
rörer, afsättas till fond, hvars kapital och afkastning må tagas
i anspråk allenast i den mån kassans inkomster ej förslå till täckande
af utgifterna för kassans sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet.

Bereder sjukkassa begrafningshjälp till högre belopp än tvåhundra
kronor, skall hvad af de för sjukhjälpsverksamheten bestämda inkomster
och uttaxerade medel enligt upprättadt bokslut återstår ingå till en
sjukhjälpsfond. Motsvarande återstod af de för begrafningshjälpsverksamheten
bestämda inkomster och uttaxerade medel skall afsättas till en
begrafningshjälpsfond. Sjukhjälpsfondens kapital och afkastning må
tagas i anspråk allenast för sjukhjälpsverksamheten samt begrafningshjälpsfondens
kapital och afkastning allenast för begrafningshjälpsverksamheten.

24 §.

.Finnes sjukkassas för dess sjukhjälps- eller begrafningshjälpsverksamhet
bestämda tillgångar icke förslå för ändamål, hvartill de skola
användas, skall styrelsen utan uppskof hos tillsynsmyndigheten göra
anmälan om förhållandet med tillkännagifvande, huruvida i anledning
däraf viss åtgärd vidtagits eller kommer att inom angifven tid vidtagas.

I anledning af dylik anmälan ankomme på tillsynsmyndigheten
att efter omständigheterna anvisa, hvilka åtgärder böra af kassan vidtagas.

25 §.

På ansökan af sjukkassas styrelse äger tillsynsmyndigheten medgifva,
att afsättning till de i 23 § omförmälda fonder eller någon af
dem må tills vidare upphöra, där tillsynsmyndigheten finner sådan afsättning
kunna undvaras utan äfvent-yrande af kassans förmåga att fullgöra
sina förbindelser. Har dylikt medgifvande lämnats, äge tillsynsmyndigheten,
när helst den därtill finner skäl, återkalla detsamma.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

26 §.

Meddelar sjukkassa begrafningshjälp till högre belopp än tvåhundra
kronor, äge den, som mot kassan har fordran å begrafningshjälp, ej
rätt till betalning för denna fordran ur de för sjukhjälpsverksamheten
bestämda tillgångar och den, som har fordran å sjukhjälp, ej rätt till
betalning därför ur de för begrafningshjälpsverksamheten bestämda tillgångar.

I vidare mån än som framgår af hvad nu föreskrifvits må hvad i
20 § 2 och 3 mom. samt 23 § stadgas i fråga om användning af vissa
sjukkassas tillgångar icke åberopas mot tredje man, med mindre han
insett eller bort inse, att stadgandet ägt tillämpning.

Om styrelse och firmateckning.

27 §.

För sjukkassa skall finnas eu styrelse, bestående af minst tre ledamöter.

Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt, förvalta
sjukkassans angelägenheter.

28 §.

Styrelsen väljes å sjukkassesammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att en eller flera ledamöter af styrelsen skola på
annat sätt utses.

Styrelseledamot skall vara bär i riket bosatt svensk medborgare.

29 §.

Ledamot af styrelsen må ej utses för längre tid än fem år.

Ändå att den tid, för hvilken styrelseledamot blifvit utsedd, ej gått
till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut af den, som
utsett honom.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

30 §.

Afgår å sjukkassesammanträde vald styrelseledamot, innan den tid,
för hvilken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant,
åligger det öfriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val
af ny ledamot. Utan hinder af hvad nu stadgats må dock, där sjukkassans
stadgar sådant medgifva, med valet kunna anstå till nästa
ordinarie sjukkassesammanträde, såframt styrelsen är beslutför med
kvarstående ledamöter.

31 §.

Styrelsen, så ock den eller de särskilda styrelseledamöter, som bemyndigats
teckna sjukkassans firma, äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla å sjukkassans vägnar
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda sjukkassan.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
viss styrelseledamot, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna
lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller
bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande sådan
inskränkning, må ej registreras.

32 §.

I förhållande till sjukkassan vare styrelsen och de styrelseledamöter,
som, efter ty i 31 § är sagdt, äga företräda kassan, pliktiga
att i sin förvaltning af kassans angelägenheter ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af sjukkassesammanträde
eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.

Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma sjukkassesammanträdes
föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller sjukkassans
stadgar.

33 §.

Bemyndigande för styrelseledamot att teckna sjukkassans firma må,
där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af sjukkassesammanträde,
meddelas af styrelsen.

Ej må sådant bemyndigande meddelas af sjukkassesammanträde,
med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 204.

34 §.

År enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att samtliga ledamöter
äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej
företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att deltaga
i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man, som
är i god tro, sjukkassan i hvarje fall bunden af åtgärd, som af beslutfört
antal vidtages.

35 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och sjukkassan. Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan sjukkassan och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot sjukkassans.
Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning beträffande
gåfva från sjukkassans sida, så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

36 §.

I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan
än styrelseledamot att teckna sjukkassans firma; och äge jämväl sjukkassesammanträde
tillåta styreisen att meddela sådant bemyndigande.
I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna sjukkassans firma,
skall tillämpas hvad som enligt 31 och 32 §§ gäller beträffande styrelseledamot,
som äger teckna firman.

37 §.

Vid meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flera gemensamt.

38 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten
att teckna sjukkassans firma, skall styrelsens ordförande därom oför -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

dröjligen göra anmälan för registrering. Vid anmälan om ändring i
styrelsens sammansättning skall fogas styrkt afskrift af protokoll eller
annan handling, som bestyrker ändringen.

39 §.

Utan sjukkassesammanträdes bemyndigande må den, som äger
företräda sjukkassan, ej föryttra sjukkassans fasta egendom eller föryttra
eller under nyttjanderätt upplåta all sjukkassans egendom eller den
väsentligaste delen däraf.

40 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa, bör undertecknas
med kassans firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman,
äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med sjukkassans firma och framgår
ej af dess innehåll, att den utfärdats å kassans vägnar, vare de,
som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfva^ vara för kassan
bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen må hafva slutits,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

41 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som
eljest, ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna sjukkassans
firma, att för kassan mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken;
och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl, då
annat meddelande skall delgifvas sjukkassan.

Vill styrelsen kära till sjukkassan, utlyse styrelsen sjukkassesammanträde
för val af ombud att i den tvist föra kassans talan. Stämning
skall anses delgifven, då den blifvit föredragen å sammanträdet.

42 §.

Minst en månad före det sjukkassesammanträde, där revisorernas
berättelse skall framläggas, aflämne styrelsen till revisorerna en af
styrelsens ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 150 Huft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

43 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller sjukkassans
stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda
sjukkassan skada, svare för skadan, eu för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters ansvarighet gent emot tredje man
stadgas i 101 §.

44 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan
verkan mot enhvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

45 §.

Styrelsens förvaltning och sjukkassans räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.

Revisorerna väljas å sjukkassesammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att eu eller flera revisorer skola på annat sätt utses
att jämte de å sjukkassesammanträde valda deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses den, som är i sjukkassans eller styrelseledamots
tjänst.

Den tid, för hvilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie
sjukkassesammanträde och ej omfatta längre tid än två år. Revisor
må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända,
skiljas från uppdraget genom beslut af den, som utsett honom.

Afgår å sjukkassesammanträde vald revisor, innan den tid, för
hvilken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger
det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.

46 §.

Styrelson skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
sjukkassans alla tillgångar samt granska alla dess böcker, räken -

Kung!. Majrts Nåd. Proposition No 204.

skaper och andra handlingar; och må af revisor begärd upplysning
angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af sjukkassan meddelas och
ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida
mot lag eller författning eller mot kassans stadgar.

Revisorerna skola å sjukkassesammanträde afgifva en af dem underskrifven
berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande af extra sjukkassesammanträde
stadgas i 50 §.

47 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges
å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag
visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, sjukkassan
ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla
för en.

Om sjukkassesammanträde.

48 §.

Sjukkassemedlems rätt att deltaga i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter utöfvas å sjukkassesammanträde.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för annan
deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och sjukkassan.
Ej heller må han deltaga i behandling af fråga om aftal mellan
sjukkassan och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot sjukkassans. Hvad sålunda stadgats
äge motsvarande tillämpning beträffande gåfva från sjukkassans sida,
så ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje
man. Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,
för hvilken han iir ansvarig, eller i val af revisor.

Å sjukkassesammanträde må ärende, som ej i kallelsen till sammanträdet
blifvit angifvet, ej företagas till afgörande, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall afgöras.

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

Öfver beslut, som å sjukkassesammanträde fattas, skall genom
styrelsens försorg föras protokoll. Senast fyra veckor efter sammanträdet
skall protokollet vara tillgängligt för sjukkassemedlemmarna.

49 §.

Jämte livad i 48, 57 och 58 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut k sjukkassesammanträde galle, där ej annorlunda
linnes bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga i liandhafvandet af sjukkassans
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att mediem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än en
medlem;

att såsom sjukkassans beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

50 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla sjukkassans medlemmar
till extra sjukkassesammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra sjukkassesammanträde
att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröjligen
gifva tillsynsmyndigheten underrättelse därom. Efterkommer
styrelsen ej inom en vecka revisorernas påfordran, äge de själfva
utlysa sjukkassesammanträde. Åro ej samtliga revisorer ense om sammanträdets
utlysande, gälle den mening, hvarom de flesta förena sig,
eller vid lika röstetal deras mening, som anse extra sammanträde ej
böra hållas.

Extra sjukkassesammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondel af
sjukkassans samtliga medlemmar eller det mindre antal, som må vara
bestämdt i stadgarna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

51 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla sjukkassans
medlemmar till ordinarie sjukkassesammanträde, eller liar styrelsen ej
senast två veckor efter påfordran, hvarom i 50 § sista stycket är sagdt,
utlyst sammanträde att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske, har tillsynsmyndigheten att på anmälan af
sjukkassemedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt, anmoda
styrelsen att utlysa sjukkassesammanträde. Efterkommer styrelsen
ej inom en vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själf utlysa
sammanträdet.

52 §.

Å det sjukkassesammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
berättelsen omfattar företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till afgörande
vid nytt sammanträde.

53 §.

I sjukkassas stadgar må bestämmas, att medlemmarnas rätt att
deltaga i handhafvandet af sjukkassans angelägenheter skall helt eller
delvis utöfvas af därtill utsedda personer. Sammanträde, som af dessa
personer hålles, vare såsom sjukkassesammanträde ansedt; dock att
dylik person ej äger öfverlåta sin rösträtt å sammanträde på annan.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

54 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas
berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å sjukkassesammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet
blifvit styrelsen beviljad.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 204.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen
afsett äfven den handling.

55 §.

Talan mot revisorer enligt 47 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas berättelse framlades å sjukkassesammanträde,
utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

56 §.

Afträdes sjukkassas egendom till konkurs, som börjar inom två år
från det revisorernas berättelse framlades å sjukkassesammanträde, äge
konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen
afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom att mot
revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 47 §.

Talan, hvarom ofvan i denna § sägs, skall anhängiggöras inom
en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af sjukkassan då ännu ej gått till ända, inom utgången af den tid.
Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af sjukkassas stadgar och vissa andra fall, då särskild
röstpluralitet å sjukkassesammanträde erfordras.

57 §.

Ej må ändring af stadgarna, hvarigenom åt medlem utfäst begrafningshjälps
belopp minskas, utan hans samtycke vidtagas.

Beslut om stadgeändring, som innebär upptagande af någon förut
icke i stadgarna angifven grund för medlems uteslutande ur sjukkassan,
vare, där ändringen skall afse jämväl dem, som vid frågans afgörande
voro medlemmar af kassan, ej giltigt, med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom.

Beslut om sådan ändring af stadgarna, att medlem tillkommande
rätt till medel, hvilka på grund af medgifvande enligt 25 § ej skola
afsättas till fond, eller till behållna tillgångar vid sjukkassans upplösning
inskränkes, äge ej giltighet, med mindre beslutet fattats å två på

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 204.

hvarandra följande sjukkassesammanträden, däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtliga röstande.

Beslut om annan ändring af stadgarna än förut i denna § angifvits
vare ej giltigt, med mindre samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande sjukkassesammanträden,
däraf minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist
hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

58 §.

I fråga om giltighet af beslut om sjukkassas trädande i likvidation
i andra fall än i 62 och 79 §§ sägs eller om föryttring eller upplåtelse
under nyttjanderätt af all sjukkassas egendom eller den väsentligaste
delen däraf eller om sådant bemyndigande åt styrelsen, som innefattar
befogenhet till dylik föryttring eller upplåtelse, eller om sjukkassas
anslutning till fortsättningskassa vare lag, som i 57 § fjärde och femte
styckena sägs.

Beslut, att sjukkassas anslutning till fortsättningskassa skall upphöra,
vare ej giltigt, med mindre det biträdts af samtliga de röstande,
hvilka till följd af anslutningens upphörande skulle förlora rätt till sjukhjälp
från fortsättningskassan.

59 §.

Beslut om ändring af sjukkassas stadgar skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,
innan registrering skett. '' Ahd anmälan skall fogas, i två
exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som
förts i ärendet.

Beslut om sådan ändring af sjukkassas stadgar, att medlems förpliktelse
att erlägga bidrag till kassan ökas, må ej tillämpas mot
medlem, som icke biträdt beslutet och som anmäler sig till utträde ur
kassan inom fyra veckor från det beslutet fattades.

Beslut om stadgeändring, som innebär inskränkning af sjukkassans
skyldighet att meddela sjukhjälp, äge icke tillämpning i fråga om sjukhjälp
för sjukdom, på grund af hvilken rätt till erhållande af sådant
understöd redan inträdt.

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 204.

Om klander af beslut å sjukkassesammanträde.

60 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller sjukkassemedlem, att
beslut, som fattats å sjukkassesammanträde, icke tillkommit i behörig
ordning eller eljest strider mot denna lag eller sjukkassans stadgar,
äge därå tala genom stämning å sjukkassan inom tre månader från
beslutets dag. Försummas det, vare rätt till klandertalan mot beslutet
förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 41 §
andra stycket sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad,
om det där omförmälda sjukkassesammanträdet blifvit inom ofvan i denna §
stadgad tid utlyst att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där klandrade
besslutet är af beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom beslut å sjukkassesammanträde uppliäfts
eller ändrats, gälle jämväl för de medlemmar, som ej instämt
klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

61 §.

Saknar sjukkassa till registret anmäld behörig styrelse, vare medlem
af kassan eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt kan vara
beroende däraf, att någon linnes, som äger företräda kassan, äfvensom
tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning,
att sjukkassan må förklaras skyldig att träda i likvidation.
Kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden, när densamma
kommer att pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren utfärdas
och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna,
så ock i tidning inom orten. Rätten eller domaren äge ock, där så

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 204.

äskas, förordna en eller flera syssloman att emellertid taga sjukkassans
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta
tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten, att kassan
skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att
verkställa densamma.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

62 §.

Sjukkassa skall ock träda i likvidation,

1) då medlemsantalet, där det vid registreringen utgjorde etthundra
eller mera, nedgått under etthundra och tillsynsmyndigheten enligt meddeladt
beslut funnit det icke kunna medgifvas sjukkassan att med mindre
medlemsantal än etthundra fortsätta sin verksamhet samt sistnämnda
tal icke åter uppnåtts inom tre månader;

2) då medlemsantalet, där tillsynsmyndigheten funnit skäligt lämna
sådant medgifvande, som nyss angifvits, eller kassan registrerats med
mindre antal medlemmar än etthundra, nedgått under tjugufem och
detta tal ej åter uppnåtts inom tre månader;

3) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.

63 §.

Har sjukkassa beslutat att träda i likvidation, eller skall eljest, af
anledning som i 62 § sägs, likvidation verkställas, varde å sjukkassesammanträde
en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på
annat sätt utses att jämte de å sjukkassesammanträde valda deltaga i
likvidationen.

64 §.

Utser sjukkassan ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelserna i 62 § vid 1) och 2) påkallar likvidation,
svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af kassans verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Bill. till Rilesd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Äfd. 155 Höft. 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

65 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 62 §
påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att sjukkassan trädt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af medlem eller styrelseledamot eller tillsynsmyndigheten
och efter kassans hörande, att kassan skall träda i
likvidation; och förelägge rätten kassan att inom viss tid, ej understigande
en månad, utse en eller flera likvidatorer, vid äfventyr att förordnande
i sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

66 §.

Finnes sjukkassa, som enligt anmälan till registret trädt i likvidation,
sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare
medlem eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt kan vara beroende
däraf, att någon finnes, som äger företräda kassan, äfvensom
tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning
om utseende af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 61 § är
stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

67 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla, intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.

Åfgår å sjukkassesammanträde vald likvidator, innan han fullgjort
sitt uppdrag, och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer att
ofördröjligen föranstalta om val af ny likvidator.

68 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att sjukkassan
trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 204.

dels ock, där befogenhet att teckna kassans firma ej skall utöfvas
allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar för sig
eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna kassans firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas styrkt
afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.

69 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas
berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan, å
sjukkassesammanträde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om rätt
att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 52, 54 och 56 §§ finnes
stadgadt motsvarande tillämpning.

70 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å sjukkassans
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.

I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och så
snart det utan uppenbar skada kan ske, skall sjukkassans egendom förvandlas
i penningar.

71 §•

Likvidatorerna äge ej utan särskild^ af sjukkassan erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å
offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 93 §, må ej
heller lös egendom utan sjukkassans särskilda bemyndigande af dem
försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet om förordnandet
vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan sjukkassans samtycke

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

vidtaga några likvidationsåtgärder utan allenast taga sjukkassans egendom
under vård och bevaka dess angelägenheter.

1 öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda sjukkassa
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tillämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är
stadgadt; dock att hvad i 32 § är stadgadt ej skall äga tillämpning å
likvidatorer, som förordnats enligt 93 §.

72 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa i likvidation, bör
undertecknas med kassans firma med tillägg af orden ))i likvidation)).
Vid firmateckning skola de, som teckna firman, äfven underskrifva
sina namn.

Har under handlingen ej sjukkassans firma tecknats på sätt härofvan
är sagdt och framgår ej af handlingens innehåll såväl att den
utfärdats å sjukkassans vägnar som ock att sjukkassan är i likvidation,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för sjukkassan bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

73 §.

Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald, skall stadgarnas bestämmelse angående förfarandet
med sjukkassans behållna tillgångar vid dess upplösning gå i
verkställighet. År någon del af gälden tvistig eller icke förfallen och
kan förty eller af annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds
betalning erforderliga medel innehållas och beträffande återstoden verkställighet,
som nyss nämnts, äga rum.

Ej må annorledes än nu är sagdt ifrågavarande bestämmelse i
stadgarna gå i verkställighet. Sker det eller befinnas innehållna medel
ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse af sjukkassans
oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som något uppburit, skyldig
att återbära hvad han bekommit.

74 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å sjukkassesammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

75 §.

o m

Atnöjes medlem ej med likvidatorernas redovisning, skall lian genom
stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år från den
dag, då redovisningen framlades å sjukkassesammanträde. Försummas
det, hafve han förlorat sin talan.

76 §.

Då likvidatorerna å sjukkassesammanträde framlagt redovisning
för sin förvaltning, anses sjukkassan upplöst; och skola likvidatorerna
ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts i
ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

77 §.

Så snart beslut, att sjukkassa skall träda i likvidation, blifvit slutligen
gällande, upphör såväl skyldigheten att till kassan erlägga afgift
eller uttaxeradt belopp som ock rätten att af kassan erhålla understöd,
utom beträffande afgift, uttaxeradt belopp eller understöd, som förfallit
till betalning, innan beslutet blef slutligen gällande.

78 §.

Afträdes sjukkassas egendom till konkurs, skall underrättelse om
den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Var ej sjukkassan jämlikt slutligen gällande beslut i likvidation, då
dess egendom afträddes till konkurs, upphör med den offentliga stämningens
utfärdande för tiden, intill dess konkursen afslutats eller, där
konkursen lämnat öfverskott, beslut enligt 79 § om verksamhetens
fortsättande må hafva fattats, såväl skyldigheten att till kassan erlägga
afgift eller uttaxeradt belopp som ock rätten att af kassan
erhålla understöd, utom beträffande afgift, uttaxeradt belopp eller understöd,
som förfallit till betalning, innan den offentliga stämningen utfärdades.

Under konkursen företrädes kassan såsom konkursgäldenär af styrelsen
eller, där vid konkursens början sysslomän enligt 61 § eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

likvidatorer vant utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må
dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,
som förordnats enligt sistnämnda §, äfvensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

79 §.

Finnes efter konkursens afslutande ej öfverskott, anses kassan upplöst,
då konkursen afslutats. Det åligger dem, som under konkursen
sist företrädt kassan såsom konkursgäldenär, att om kassans sålunda
skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Var sjukkassan ej i likvidation, då dess egendom afträddes till
konkurs, och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å
sjukkassesammanträde, hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida kassan skall fortsätta sin verksamhet eller träda i
likvidation. Där sjukkassan träder i likvidation inom fyra veckor efter
konkursens afslutande, äge i afseende å likvidationen ej tillämpning
hvad i 70, 73 och 76 §§ är stadgadt om årsstämning.

Om registrering och om tillsyn å sjukkassor.

80 §.

I denna lag föreskrifven registrering och tillsyn å sjukkassor handhafves
af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

81 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras sjukkasseregister för inskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola anmälas för registrering
eller hvilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

82 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Aflämnas anmälan
genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara
styrkt af vittnen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

Då sjukkassas registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot och
suppleant, så ock i öfrigt enhvar, som, ensam eller gemensamt med
annan, är berättigad att teckna sjukkassans firma, på samma gång
egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskild! bihang
till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot elleJ suppleant
blifvit utsedd eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.

83 §.

Hafva icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller finnes medlemsantalet
icke tillräckligt för registrerings beviljande eller stadgarnas föreskrifter
om, huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras, ej vara betryggande,
eller pröfvas sjukkassas stadgar eller beslut, som anmäles för
registrering, icke hafva tillkommit i föreskrifven ordning eller ej stå i
öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot
lag eller författning, skall registrering vägras.

84 §.

Beviljas sjukkassas registrering, läte tillsynsmyndigheten i sjukkasseregistret
införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) kassans firma;

3) den ort, där styrelsen har sitt säte;

4) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna sjukkassans
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

5) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan
befogenhet tillkommer;

6) huruvida kassan, där den bereder begrafningshjälp, meddelar
sådant understöd till högre belopp än tvåhundra kronor;

7) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum;

8) det sätt, hvarpå kallelse till sjukkassesammanträde skall ske och
andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen
och återställas till sökanden.

85 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i sjukkassas stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden återställas,
försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i sjukkassas firma, skall ny fullständig inskrifning i
registret göras.

86 §•

En samling af hvad i sjukkasseregistret införes med undantag af
underrättelse om konkurs, hvarom förmäles i 78 §, skall genom det
allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med register
för hvarje år.

I den mån nämnda samling tryckes skall den öfversändas till
hvarje domstol och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskild!
för hvarje sjukkassa, förvaras såsom bilagor till sjukkasseregistret.

87 §.

Företer sjukkassas registrerade firma likhet med en i föreningsregister,
sjukkasseregistret eller försäkringsregistret tidigare införd
firma, och lider därigenom innehafvaren af sistnämnda firma förfång,
äge domstol på talan af denne förbjuda sjukkassan att efter viss tid
begagna förstnämnda firma äfvensom ålägga sjukkassan det skadestånd,
som pröfvas skäligt.

88 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklarad!, att en i sjukkasseregistret
införd firma ej vidare må begagnas, eller att beslut, som
registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, hvarom inskrif -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

ning skett, ej föreligger, skall på ansökning af någondera parten anteckning
därom göras i registret.

Varder, sedan i sjukkasseregistret gjorts anteckning om sjukkassas
konkurs, af öfverrätt förklarad^ att offentlig stämning ej bort utfärdas,
skall anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.

89 §.

Mot den, som från registret inhämtat kännedom om visst förhållande,
kan ändring i samma förhållande icke med laga verkan åberopas,
med mindre han visas hafva ägt vetskap om ändringen.

90 §.

Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder sjukkassa, bevis hvaraf framgår, att han
den dag, beviset utfärdades, enligt sjukkasseregistret var behörig att
företräda sjukkassan, och är det bevis ej äldre än ett år, åligger det
myndigheten att ur den i 86 § omförmälda tryckta samling inhämta
upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt rum. Hvad
i sådant afseende nyssnämnda samling i den mån den kommit myndigheten
tillhanda utvisar skall för myndigheten äga vitsord, där ej
annat förhållande visas vara för handen.

91 §.

Det åligger sjukkassas styrelse att för hvarje räkenskapsår inom
två månader från det revisorernas berättelse framlades å sjukkassesammanträde
till tillsynsmyndigheten ingifva:

1) styrelsens och revisorernas berättelser samt styrkt afskrift af
protokoll, upptagande de å sjukkassesammanträde i anledning af nämnda
handlingar fattade beslut;

2) en i enlighet med fastställdt formulär upprättad och af styrelsen
underskrifven statistisk redogörelse rörande kassan och dess verksamhet
imder året.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas af styrelsen.

Sjukkassas styrelse vare pliktig ej mindre att när som helst bereda
tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att inventera kassans

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 155 Käft. 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 201.

medel samt att granska kassans räkenskaper ock öfriga handlingar än
äfven att lämna dem tillträde till sjukkassesammanträde.

92 §.

Nedgår antalet medlemmar af sjukkassa under etthundra eller, där
kassan registrerats med mindre antal medlemmar, under tjugufem, åligger
det styrelsen att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.
I anledning af anmälan, som afser förstnämnda fall, har tillsynsmyndigheten
att, så snart ske kan, meddela beslut, huruvida det må
vara sjukkassan medgifvet att med mindre medlemsantal än etthundra
fortsätta sin verksamhet. Har sådant medgifvande lämnats och nedgår
sedermera medlemsantalet under tjugufem, skall anmälan därom af
styrelsen ofördröjligen göras hos tillsynsmyndigheten.

Har i fall, då begrafningshjälp för medlem af sjukkassa eller klass
i sjukkassa utfästs till högre belopp än tvåhundra kronor, antalet begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar af kassan eller klassen nedgått till tvåhundra
eller därunder, eller har antalet medlemmar af klass, som skall
meddela sjukhjälp eller bereda begrafningshjälp till belopp, ej öfverstigande
tvåhundra kronor, nedgått under hvad, på sätt i 19 § sägs,
är för meddelande af sjukhjälp eller utfästande af begrafningshjälp bestämdt,
åligger det likaledes styrelsen att om förhållandet ofördröjligen
göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

93 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att öfvervaka, att sjukkassas
verksamhet står i öfverensstämmelse med denna lag och kassans stadgar
äfvensom i öfrigt utöfvas på ändamålsenligt sätt; och har tillsynsmyndigheten
jämväl att ej mindre i fråga om sjukkassas bildande och affattande
af dess stadgar än äfven beträffande det lämpliga inrättandet
af dess verksamhet tillhandagå med råd och upplysningar.

Finner tillsynsmyndigheten, att afvikelse från denna lag eller kassans
stadgar förekommer eller att eljest anledning till anmärkning mot
kassans verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan
anvisning att vidtaga den åtgärd eller förändring af kassans verksamhet,
som pröfvas erforderlig; och må tillsynsmyndigheten jämväl i anvisningen
bestämma viss tid, inom hvilken anvisad åtgärd skall hafva
vidtagits.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

Har anvisning enligt denna § eller 24 § meddelats af tillsynsmyndigheten
och finnes sjukkassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen
till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren
göra ansökning om åläggande för kassan att träda i likvidation.
Har sådan ansökning gjorts, skall rörande kungörelse om ansökningen
och förordnande af sysslomän samt angående underrättelse om sådant
förordnande för registrering gälla hvad i 61 § är föreskrifvet. Styrker
ej kassan å den utsatta tiden, att meddelad anvisning behörigen efterkommits,
förfil are rätten, att kassan skall träda i likvidation, och förordne
en eller flera likvidatorer att verkställa densamma.

94 §.

Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke afser registrering,
så ock om beslut, hvarigenom registrering vägrats, skall skriftlig underrättelse
ofördröjligen öfverlämnas eller med allmänna posten försändas
till någon, hvilken äger företräda sjukkassan. Innefattar beslutet afgörande
af tvist, hvarom i 14 § sägs, eller anvisning enligt 24 eller
93 §§, eller har genom beslutet af sjukkassa gjord ansökning afslagits,
eller medgifvande, som med stöd af 16 eller 25 §§ eller 116 § 2 mom.
lämnats, blifvit återkalladt eller registrering af anmäldt förhållande
vägrats, skola i underrättelsen om beslutet skälen därför angifvas.

År sjukkassa eller annan, som enligt denna lag i ärende angående
kassan gjort framställning hos tillsynsmyndigheten, missnöjd med tillsynsmyndighetens
beslut, må, vid talans förlust, besvär öfver beslutet
hos Konungen anföras, där kassans styrelse har sitt säte å ort inom
Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, före
klockan tolf å fyrtiofemte dagen och, där styrelsen har sitt säte å ort
inom annan del af riket, före klockan tolf å trettionde dagen från
beslutets dag.

95 §.

Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt
om sjukkasseregistrets förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i
öfrigt äfvensom angående tid och sätt för utgifvande af den i 86 § omförmälda
samling "och dess öfversändande till vissa myndigheter meddelas
af Konungen.

96 §.

I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses
en sjukkassenämnd, bestående af medlemmar af sjukkassor eller leda -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

möter af deras eller fortsättningskassors styrelser, hvilken nämnd äger
att årligen sammanträda inför tillsynsmyndigheten för samråd med denna
myndighet i sjukkasseväsendet rörande angelägenheter.

Straffbestämmelser.

97 §.

Med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor
straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å sjukkassesammanträde, rörande sjukkassans
angelägenheter meddelar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, hvilken använder någon sjukkassans tillgång
för ändamål, som, efter hvad han inser, är ett annat än det, för
hvilket samma tillgång är afsedd;

4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges
å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift
rörande sjukkassans angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att
göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som af honom granskats.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt, ådömas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

98 §.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 24 § första stycket, 38 §,
46 § första stycket, 48 § sista stycket, 59 § första stycket, 79 § första
stycket eller 91 § eller försummas anmälan, som är föreskrifven i 92 §,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
trehundra kronor.

Samma lag vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt
68 §, 69 § andra stycket eller 76 § åligger.

Förseelse mot 46 § första stycket, 48 § sista stycket eller 69 §
andra stycket må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl sjukkassan som hvarje medlem däraf.

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20i.

99 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

100 §.

Rätt till understöd från sjukkassa kan icke öfverlåtas och må förty
ej tagas i mät för gäld.

101 §.

Sjukkassemedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
kassans stadgar tillskynda kassan skada, svare för skadan, en för alla
och alla för en.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna
lag eller kassans stadgar och tillskyndas tredje man därigenom skada,
vare de, som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för skadan, en
för alla och alla för en.

102 §.

Sjukkassa vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

103 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för
registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där sjukkassans
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

104 §.

Innehålla sjukkassas stadgar förbehåll, att tvister mellan kassan och
styrelsen eller ledamot däraf eller medlem af kassan skola hänskjutas

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 204.

till afgörande af en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma
verkan, som tillkommer skiljeaftal; och galle om påkallande af förbehållets
tillämpning hvad om stämning i 41 § finnes stadgadt.

2 kap. Om oregistrerade sjukkassor.

105 §.

Sjukkassa, hvilken ej blifvit registrerad enligt denna lag, kan ej
förvärfva fast egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet
göra fordran eller annan rättighet gällande.

106 §.

Handla ledamöter af styrelsen för sjukkassa, som icke blifvit registrerad
enligt denna lag, eller medlemmar af kassan eller andra å
kassans vägnar, svare de, som i åtgärden eller beslut därom deltagit,
för uppkommande förbindelser såsom för annan sin gäld, en för alla
och alla för en.

3 kap. Om fortsättningskassor.

107 §.

Medlemskap i fortsättningskassa kan, där icke kassans stadgar
bestämma annorlunda, förvärfvas såväl af sjukhjälpsförsäkrade medlemmar
af sjukkassa, som anslutit sig till fortsättningskassan, som äfven
af sjukhjälpsförsäkrade medlemmar af annan sjukkassa.

Sjukkassa, som är ansluten till fortsättningskassa, är på grund
däraf pliktig att utöfva nödig sjukkontroll och uppbära medlemsbidrag
för fortsättningskassans räkning äfvensom att i öfrigt på sätt, som i
fortsättningskassans stadgar må vara föreskrifvet, tillhandagå fortsättningskassan
vid åtgärder i dess förvaltning.

Ej vare sjukkassa förment att samtidigt vara ansluten till mer än
en fortsättningskassa.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 204.

108 §.

Fortsättningskassa må ej registreras, med mindre dess medlemsantal
uppgår till femhundra. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl fortsättningskassa med lägre
antal medlemmar än nyss nämnts, dock ej under tvåhundra.

109 §.

Sjukkassa må ej åtaga sig att ansvara för gäldandet af bidrag,
som skola erläggas till fortsättningskassan af de sjukkassans medlemmar,
hvilka äro medlemmar af fortsättningskassan.

Af anslutning till fortsättningskassa föranledda kostnader för sjukkassa
skola anses såsom förvaltningskostnader och, hvad angår sjukkassa,
som meddelar högre begrafningshjälp än tvåhundra kronor,
såsom förvaltningskostnader för kassans sjukhjälpsverksamhet.

no §.

Firma, som fortsättningskassa antager, skall utmärka, att kassan är
fortsättningskassa.

in §•

Fortsättningskassa må ej meddela sjukhjälp åt annan än medlem.

Fortsättningskassa är pliktig att bereda enhvar medlem sjukhjälp
för den tid, som erfordras, för att han skall äga att för hvarje tidsperiod
af tolf månader bekomma sjukhjälp från sjukkassa, som han
tillhör, och fortsättningskassan för tillhopa etthundraåttio dagar. Dock
må i stadgarna bestämmas, att, där en sjukdom ensam eller i förening
med annan, som inträffat medan i följd af den förra väsentlig nedsättning
af arbetsförmågan ännu förefanns, redan föranledt meddelande af
sjukhjälp från sjukkassa och fortsättningskassan för tid, ej understigande
etthundraåttio dagar, ytterligare sjukhjälp från fortsättningskassan
ej skall utgå för nämnda sjukdomar.

112 §.

Särskild klass inom fortsättningskassa må icke meddela sjukhjälp,
med mindre antalet medlemmar i klassen uppgår till etthundra; dock

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

må, äfven efter det medlemsantalet nedgått under hvad nu nämnts, sjukhjälp
fortfarande tilldelas dem, som voro medlemmar i klassen, medan
dess medlemsantal ännu utgjorde minst etthundra.

113 §.

Nedgår antalet medlemmar i fortsättningskassa under femhundra
eller, om kassan registrerats med mindre antal medlemmar, under tvåhundra,
eller nedgår medlemsantalet i klass inom fortsättningskassa
under etthundra, åligger det styrelsen att ofördröjligen om förhållandet
göra anmälan hos tillsynsmyndigheten. I anledning af anmälan, som
afser förstnämnda fall, har tillsynsmyndigheten att, så snart ske kan,
meddela beslut, huruvida det må vara fortsättningskassan medgifvet
att med mindre medlemsantal än femhundra fortsätta sin verksamhet.
Har sådant medgifvande lämnats och nedgår sedermera medlemsantalet
under tvåhundra, skall anmälan därom af styrelsen ofördröjligen göras
hos tillsynsmyndigheten.

Åsidosättes i denna § stadgad skyldighet att göra anmälan, straffes
den försumlige med böter från och med fem till och med trehundra
kronor.

114 §.

Fortsättningskassa skall träda i likvidation,

1) då medlemsantalet, där det vid registreringen utgjorde femhundra
eller mera, nedgått under femhundra och tillsynsmyndigheten
enligt meddeladt beslut funnit det icke kunna medgifvas kassan att med
mindre medlemsantal än femhundra fortsätta sin verksamhet samt sistnämnda
tal icke åter uppnåtts inom tre månader;

2) då medlemsantalet, där tillsynsmyndigheten funnit skäligt lämna
sådant medgifvande, som nyss angifvits, eller kassan registrerats med
mindre antal medlemmar än femhundra, nedgått under tvåhundra och
detta tal ej åter uppnåtts inom tre månader;

3) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.

115 §.

Så vidt ej annat framgår af hvad ofvan i detta kapitel är stadgadt,
skola de med afseende å sjukkassa gifna bestämmelser i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande fortsättningskassa.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

4 kap. Öfvergångsbestämmelser.

116 §.

Mom. 1. Sökes registrering af sjukkassa eller fortsättningskassa,
som utöfvat verksamhet innan denna lag träd! i kraft, skall vid
ansökningen fogas dels, därest kassan ej är registrerad enligt lagen om
sjukkassor den 30 oktober 1891, de i 5 § 2 mom. angifna handlingar
eller, där kassan är registrerad enligt nämnda lag, de i sagda mom.
vid 1) och 2) omförmälda handlingar, dels ock redogörelse för kassans
tillgångar och skulder äfvensom, där kassan skall meddela begrafningshjelp
till högre belopp än tvåhundra kronor, uppgift angående hvilka
tillgångar, enligt beslut å sammanträde eller annorledes gifven bestämmelse,
äro afsedda för kassans sjukhjälpsverksamhet och hvilka för dess
begrafningshjälpsverksamhet, så ock hvilka skulder skola räknas belasta
hvardera af nämnda verksamhetsgrenar. Anser tillsynsmyndigheten
ytterligare upplysningar angående kassans verksamhet eller dess medlemmar
erforderliga, skola sådana på anmodan ofördröjligen meddelas
af kassans styrelse.

År kassan registrerad enligt lagen den 30 oktober 1891, skall i
ansökningen uppgifvas, utöfver hvad i 5 § 1 mom. stadgas, jämväl hos
hvilken myndighet kassans registrering skett.

Äsidosättes i denna § stadgad skyldighet att meddela upplysningar,
straffes den försumlige med böter från och med fem till och med trehundra
kronor.

Mom. 2. Sökes registrering af sjukkassa, hvilken utöfvat verksamhet
innan denna lag trädt i. kraft och som utfäst begrafningshjälp
till högre belopp än tvåhunda kronor, äge på tillika därom gjord
ansökning tillsynsmyndigheten, änskönt kassans medlemsantal ej
öfverstiger tvåhundra, med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
medgifva, att kassan må, utan afseende å hvad i första punkten
af 16 § andra stycket stadgas, utfästa begrafningshjälp till belopp,
öfverstigande tvåhundra kronor. Dylikt medgifvande må af tillsynsmyndigheten
återkallas, när helst skäl därtill föreligger.

Mom. 3. Varder sjukkassa eller fortsättningskassa, som är registrerad
enligt lagen den 30 oktober 1891, registrerad enligt denna
lag, skall underrättelse om den nya registreringen af tillsynsmyndigheten
ofördröjligen meddelas den myndighet, hos hvilken den förra
Bill. till Piksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 155 Häft. 6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20d.

registreringen skett; ock varde kassan afförd nr det hos sistnämnda
myndighet förda register öfver sjukkassor.

Mom. 4. År någon vid den tid, då en enligt lagen den 30
oktober 1891 registrerad sjukkassa varder registrerad enligt denna
lag, medlem af kassan allenast för beredande af begrafningshjälp, och
har han, där han inträdt i kassan uteslutande för nämnda ändamål,
vunnit inträde före denna lags utfärdande, eller har han, där inträdet
skett såväl för erhållande af sjukhjälp som för beredande af begrafningshjatp,
på grund af åtnjuten sjukhjälp förlorat rätt att från kassan
bekomma ytterligare sådant understöd, vare han, utan hinder af hvad i
9 § första punkten stadgas, berättigad att allenast för beredande af begrafningshjälp
kvarstå i kassan, jämväl sedan densamma blifvit registrerad
enligt denna lag.

År någon vid tiden för denna lags utfärdande medlem af särskilda
registrerade sjukkassor, äge han utan hinder af bestämmelsen i första
punkten af 12 § första stycket kvarstå i dessa kassor, jämväl sedan
desamma blifvit registrerade enligt denna lag. Afflyttar den, hvilken
sålunda kvarstår i skilda kassor, från verksamhetsområdet för någon af
kassorna till ort, som ligger inom området såväl för kassa, hvilken
den flyttande tillhör, som för annan kassa, vare den förra af sistnämnda
kassor pliktig utöfva den i 14 § omförmälda sjukkontroll.

117 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1911, och upphör
lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891 vid samma tidpunkt att gälla;
dock att, därest sjukkassa eller fortsättningskassa vid nämnda tid är
registrerad enligt sistnämnda lag, densamma skall fortfara att gälla
för kassan, intill dess kassan blifvit registrerad enligt denna lag, likväl
ej längre än till utgången åt femte året från det denna trädt i kraft.

Rättigheter och skyldigheter, Indika uppkommit innan denna lag
blifvit gällande för kassa, skola bedömas efter äldre lag, hvarvid dock
skall gälla, att kassa, som ej registrerats enligt denna lag, icke må hos
domstol eller annan myndighet göra rättighet, som ofvan nämnts, gällande,
sedan denna lag vunnit tillämplighet å kassan.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Chefen för civildepartementet statsrådet grefve Hamilton yttrade:

»Den 29 november 1907 meddelade Knngl. Maj:t chefen för civildepartementet
nådigt bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom
departementet biträda vid uppgörande af förslag till ny lagstiftning om
sjukkassor. På grund af detta bemyndigande uppdrog departementschefen
åt tre sakkunniga, bland dem t. f. registratorn, filosofie licentiaten
Karl Axel Rydin, att för nämnda ändamål biträda inom departementet.
Efter det emellertid de jämte t. f. registratorn Rydin tillkallade
den 3 april 1908 på gjorda ansökningar af mig entledigats från
det nämnda uppdraget, anmodade jag samma dag landssekreteraren Per
Axel Victor Schotte och hofrättsrådet Karl Johan Stenström att i förening
med t. f. registratorn Rydin fullgöra ifrågavarande uppdrag med
det syftemål, att den på frivillighetens grund hvilande sjukkasseverksamheten
inom landet måtte blifva så reglerad, att densamma komme
att utöfvas på ett från såväl det allmännas som den enskilde sjukkassemedlemmens
synpunkt rationellt sätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

De sålunda såsom sakkunniga tillkallade aflämnade den 30 juni 1909
betänkande med förslag till

lag om registrerade sjukkassor,

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862,

lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
samt

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Öfver förslaget till lag om registrerade sjukkassor kafva därefter
kommerskollegium ock riksförsäkringsanstalten äfvensom styrelsen för
Sveriges allmänna sjukkasseförbund efter nådiga remisser afgifvit underdåniga
yttranden.

Vid den granskning, jag ägnat sistnämnda lagförslag, kar jagansett
mig böra godkänna de hufvudgrunder, på hvilka detsamma blifva
byggdt. Beträffande några särskilda delar af förslaget kar jag dock
funnit mig böra låta detsamma undergå ändring, af skäl ock på sätt
jag nu ankåller att få närmare utveckla.

I fråga till en början om den nya lagstiftningens tillämpligketsområde,
så var det ifrågavarande förslaget ej afsedt att helt ock liållet
ersätta nu gällande lag om sjukkassor den 30 oktober 1891.. Enligt
förslaget skulle väl alla sjukkassor, som meddela allenast sjukkjälp,
falla under den njm lagstiftningen, men däremot icke alla sådana sjukkassor,
kvilka bereda såväl sjukkjälp som begrafningskjälp. Utom förslaget
voro nämligen ställda de sjuk- ock begrafningskjälpskassor, kvilka
bereda begrafningskjälp till kögre belopp än 500 kronor; ock skulle
för dessa kassor 1891 års lag tills vidare fortfara att vara gällande.
Anledningen till denna förslagets ståndpunkt var, enligt kvad motiven
utvisa, att meddelande af kögre begrafningskjälp än 500 kronor måste,
såsom varande att likställa med egentlig lifförsäkring, anses falla utom
sjukkasseverksamketens behöriga område och tillika påkalla en strängare
försäkringsmässig reglering, än som kunde med säkerhet påräknas eller
lämpligen fordras af sjukkassorna, kvilka ofta vore jämförelsevis små
sammanslutningar och för kvilka enkelhet ock billighet i organisation
ock verksamhetssätt vore af framstående vikt. Då nu åtskilliga andra
understödsföreningar än sjukkassor drefve en verksamhet, hvilken i
likhet med beredande af begrafningshjälp till kögre belopp afsåge verklig
lifförsäkring, samt det vore att förvänta, att dessa andra understödsföreningars
verksamhet komme att inom en snar framtid göras till föremål
för reglering genom särskild lagstiftning, så syntes det vara naturligt
ock lämpligt, att denna reglering finge omfatta jämväl nu åsyftade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

begrafningshjälpsverksamhet. Af dessa skäl både sjukkassor med högre
begrafningshjälp än 500 kronor ställts utom förslaget; och skulle, i afbidan
på nyssberörda särskilda lagstiftning, för dylika kassor, såsom
nämndt, 1891 års lag vara tills vidare gällande.

Efter det de sakkunnigas betänkande afgafs, har också Kungl. Maj:t
fattat beslut om verkställande af utredning och utarbetande af förslag
till lagstiftning om förutnämnda andra understödsföreningars verksamhet.
Arbetet därmed har sedan någon tid pågått; och har, enligt hvad
jag inhämtat och såsom var att förvänta, därvid befunnits, att i hvarje
fall en verksamhet för beredande af begrafningshjälp till så högt belopp,
som nu är i fråga, måste anses tarfva en i sådan grad efter vissa
strängare grunder anpassad reglering, att densamma icke torde lämpa sig
att bedrifvas i samband med beredande af sjukhjälp och under villkor,
som funnits vara för detta senare slag af understödsverksamhet lämpliga.

Då sålunda visat sig, att sjukhjälpsverksamhet icke bör förenas
med beredande af högre begrafningshjälp, har jag funnit det riktigt, att
redan nu i den nya lagstiftningen för sjukkassorna intages förbud för
sjukkassa att meddela sådan begrafningshjälp. Enär vid sådant förhållande
den nya lagstiftningen kommer att omfatta all sjukkasseverksamhet,
bör i sammanhang med dess införande 1891 års lag om sjukkassor
helt och hållet sättas ur kraft. Af hvad nu anförts påkallad
ändring i de sakkunnigas förslag har jag låtit vidtaga.

Den svenska sjukkasserörelsen, hvilken nått sådan utveckling,
att den för närvarande omfattar närmare 2,400 registrerade sjukkassor
med inemot 600,000 medlemmar, framhäfver själf med eftertryck, att
den tillgodoser den synnerligen betydliga samhällsuppgift, som afser
de mindre bemedlade samhällslagrens försäkring mot följderna i ekonomiskt
och jämväl åtskilliga andra afseenden af arbetskraftens brytande
genom sjukdom. Erkännandet af, att så sker, utgör också grunden därtill,
att sjukkassorna af staten tillerkänts såväl ekonomiskt understöd som
andra förmåner. Skall emellertid en frivillig sjukkasseverksamhet kunna
fylla denna samhälleliga uppgift i en omfattning, som efter förhållandena
svarar emot hvad i vissa främmande länder åsyftats genom anordnande af
på tillträdestvång grundade offentliga sjukkassor och som bör föranleda
sjukkassornas understödjande, såsom ifrågasatt är, i långt större grad än
hittills skett, så erfordras uppenbarligen i främsta rummet, att sjukkassorna
stå öppna att mottaga i allmänhet enhvar mindre bemedlad samhällsmedlem.
Sjukkassorna få således icke göra sig i otillbörlig grad slutna.

Å andra sidan lärer det vara oförnekligt, att, så länge sjukkasseverksamheten
är grundad på frivillig sammanslutning för dess ändamål,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

det är såväl därmed oförenligt som ock ekonomiskt ogörligt att genom
tvingande föreskrifter söka bereda enhvar mindre bemedlad möjlighet
till inträde i sjukkassa. Med hänsyn hufvudsakligen härtill hafva i det
förevarande förslaget sjukkassorna bibehållits vid rätten att själfva bestämma
villkoren för vinnande af inträde i dem. Af motsvarande skäl
har ej heller beträffande medlems skiljande från sjukkassan till grund för
förslaget ansetts kunna läggas den principen, att medlems uteslutande finge
ske allenast på grunder, som blifvit angifna i själfva lagen. Rätten till
uteslutning bär dock ej lämnats alldeles obegränsad för sjukkassorna.
I ändamål af begränsning därutinnan innehåller nämligen förslaget dels
bestämmelse, att uteslutning öfver hufvud taget ej må ske af andra
grunder än i stadgarna eller lagen blifvit bestämda, och dels särskilda
förbud att såsom uteslutningsgrunder i stadgarna upptaga vissa omständigheter,
afseende praktiskt särskildt betydelsefulla förhållanden, såsom
försämradt hälsotillstånd, öfverskridande af viss ålder m. fl.

Vid öfvervägande af hvad i nu förevarande hänseenden sålunda
föreslagits har det väl icke undgått min uppmärksamhet att, på sätt i
förslagets motiv jämväl framhålles, de föreslagna bestämmelserna icke
utesluta möjligheten häraf, att sjukkassa i fråga om intagande af medlemmar
och deras uteslutande förfär på ett sätt, som strider mot sjukkasseverksamhetens
uppgift. Men man torde dock, enär fråga ju är
om frivilliga sjukkassor, vara förhindrad att i större omfattning meddela
tvingande föreskrifter på ifrågavarande områden; och tror jag mig
därjämte kunna i det hela biträda den uti förslagets motiv uttalade
uppfattningen, att inom sjukkassornas verksamhet insikt och ansvarskänsla
inför dess samhälleliga uppgift må erkännas hafva allt starkare
kommit till synes.

Emellertid har i förevarande ämne min uppmärksamhet riktats på
ett särskildt förhållande. Det förekommer icke sällan, att sjukkassas
stadgar såsom villkor för medlemskap i kassan uppställa fordran på ledamotskap
i viss annan förening. Vid 1907 års utgång gällde dylikt villkor
för 257 registrerade kassor — motsvarande omkring 11 procent af
samtliga sådana kassor — med ett sammanlagdt medlemsantal af något
mer än 41,000. Det torde ej kunna förnekas, att bestämmelser af ifrågavarande
slag i sjukkassornas stadgar kunna vara olämpliga. Möjligheten
att vinna inträde i och kvarstå i kassa göres därigenom beroende
af omständigheter, som äro eller åtminstone kunna vara alldeles
främmande för sjukkasseverksamhetens eget ändamål; och lätteligen
kan sjukkassans verksamhet komma i ofördelaktigt beroende af en annan
förening med för denna verksamhet främmande uppgifter och intressen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition No 204.

Till förebyggande af de värsta olägenheterna bar jag ansett mig böra
i det upprättade förslaget införa dels det stadgandet, att ledamotskap
i annan förening må göras till villkor för medlemskap i sjukkassa
allenast genom bestämmelse därom i de vid kassans registrering för
densamma gällande stadgarna, och dels den föreskriften, att medlem af
sjukkassa, för hvilken dylikt villkor gäller, icke, såframt han tillhört
kassan fem. år, kan uteslutas på grund däraf, att ledamotskapet i den
andra föreningen för honom upphört. Dessa bestämmelser, till hvilka
förebilder förekomma i vissa främmande länders lagstiftning, synas mig
icke innefatta något otillbörligt ingrepp i sjukkassornas frihet.

Efter det ifrågavarande lagförslag rörande sjukkassor upprättats,
har lagrådet afgifvit utlåtande öfver förslag till lag om föreningar; och
bär med anledning af i utlåtandet gjorda erinringar samma lagförslag
blifvit inom justitiedepartementet öfverarbetadt. För vinnande af en
naturligen önskvärd öfverensstämmelse mellan särskild! de föreningsrättsliga
bestämmelser, som skola gälla för föreningar af olika slag,
bär jag låtit i erforderliga delar omarbeta sjukkasselagförslaget till, så
vidt sakens natur synts medgifva, noggrann öfverensstämmelse med
det öfverarbetade föreningslagförslaget.

Det är hufvudsakligen i de af mig nu angifna delar, de såsom sakkunniga
tillkallades förslag till lag om sjukkassor undergått ändring
inom civildepartementet. Ofriga i samband härmed vidtagna ändringar
äro väsentligen af blott formell art.»

Sedan departementschefen härpå i korthet redogjort för det hufvudsakliga
innehållet i förut ej särskild! anmärkta delar af det inom civildepartementet
utarbetade förslaget till lag om sjukkassor, anförde departementschefen
vidare:

»På sätt jag ofvan omnämnt hade vid det af de sakkunnige afgulna
förslaget till lag om registrerade sjukkassor fogats tre andra lagförslag,
afseende sådan ändrad lydelse af vissa gällande lagrum, som
befunnits nödig för att göra samma lagrum tillämpliga å registrerade
sjukkassor. Emellertid hafva i samband med förutnämnda inom justitiedepartementet
affattade förslag till lag om föreningar utarbetats särskilda
förslag till lagar om ändrad lydelse af samtliga ofvanberörda
lagrum, förnämligast i syfte att bringa alla i den föreslagna föreningslagen
afsedda föreningar under ifrågakomna lagrums giltighetsområde.
Då nu, på sätt som framgår af 1 § i sjukkasselagförslaget samt
110 § i föreningslagförslaget och flera lagställen, sjukkassorna äro
föreningar, bör enligt min uppfattning vara otvifvelaktigt, att jämväl
sjukkassorna äro betecknade med det uti omförmälda, i samband med

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 204.

föreningslagförslaget upprättade lagförslag använda ordet »förening».
Ifrågakomma af de sakkunniga vid deras förslag till lag om registrerade
sjukkassor fogade tre andra lagförslag hafva fördenskull enligt min
mening blifvit öfverflödiga; och hafva de alltså icke föranledt någon
min vidare åtgärd.»

Departementschefen hemställde härefter, att Kungl. Maj:t behagade
för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, inhämta lagrådets
utlåtande öfver det såsom bilaga till detta protokoll fogade, inom civildepartementet
upprättade förslag till lag om sjukassor.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall.

Ur protokollet:
Carl Stålhammar.

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 204.

Förslag

till

Lag om sjukkassor.

1 kap. Om registrerade sjukkassor.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Sjukkassa, eller sådan förening för inbördes understöd, som afser
att utan affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse bereda antingen
enbart sjukhjälp eller ock såväl sjukhjälp som begrafningshjälp, må
kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad.

Huruvida och i hvilken mån hvad i 2—106 §§ stadgas beträffande
sjukkassa är tillämpligt jämväl med afseende å fortsättningssjukkassa,
därom skils i 107—117 §§.

2 §•

Registrerad sjukkassa vare ej tillåtet att meddela högre begrafningshjälp
än femhundra kronor, ej heller att utöfva verksamhet, som i förhållande
till kassans verksamhet enligt 1 § är att anse såsom särskild
rörelse.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 155 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

3 §•

Registrerad sjukkassa kan förvärfva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och
svara.

För registrerad sjukkassas förbindelser häfta allenast kassans tillgångar,
förfallna men ej gnidna afgifter och andra bidrag inräknade.

Om sjukkassas bildande.

4 §•

Sjukkassa skall för att kunna vinna registrering bestå af minst
etthundra medlemmar samt hafva i enlighet med denna lag antagit
stadgar och utsett styrelse. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl sjukkassa med mindre medlemsantal
än nyss nämnts, dock ej under tjugufem.

5 §•

Mom. 1. Ansökning om sjukkassas registrering skall göras af dess
styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna sjukkassans firma ej skall utöfvas
allenast af styrelsen, hvilken eller Indika, hvar för sig eller gemensamt,
sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Mom. 2. Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar af kassans stadgar;

2) afskrift af protokoll vid sammanträde med kassans medlemmar,
utvisande att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd;

3) enligt fastställda formulär affattade uppgifter rörande medlemmarnas
antal samt fördelning efter kön, åldersklasser och yrkesgrupper

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

äfvensom angående af samfund, inrättning eller enskild gjord utfästelse
af bidrag till kassan.

De vid 1)—3) angifna handlingar skola vara till riktigheten styrkta
af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade
namnunderskrifter.

6 §•

Sjukkassas stadgar skola angifva:

1) kassans firma;

2) huruvida kassan skall meddela allenast sjukhjälp eller därjämte
begrafningshj älp;

3) hvilket område kassans verksamhet skall omfatta;

4) den ort inom riket, där kassans styrelse skall hafva sitt säte;

5) de villkor, som skola gälla för inträde i kassan;

6) sjukhjälpens beskaffenhet och storlek samt förekommande begrafningshj
älps belopp äfvensom tid och villkor för åtnjutande af nämnda
understöd;

7) de fasta medlemsafgifternas belopp eller nöjaktiga grunder för
beräknandet däraf, äfvensom huruvida och till hvilket belopp eller efter
hvilka grunder annan afgift till sjukkassan skall erläggas;

8) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, äfvensom
i hvilken ordning beslut därom skall fattas och efter hvilka grunder
beslutad uttaxering skall verkställas;

9) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; 10)

huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

11) huru medel, hvilka på grund af medgifvande, som omförmäles
i 25 §, icke skola afsättas till fond, må användas;

12) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

13) huru ofta ordinarie sjukkassesammanträde skall hållas;

14) det sätt, hvarpå kallelse till sjukkassesammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till de röstberättigades kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast
skola vara vidtagna; samt

15) huru i händelse af kassans upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

7 §•

Sjukkassas firma skall innehålla ordet »sjukkassa» samt, där sjukkassan
skall bereda jämväl begrafningshjälp, utmärka detta förhållande.

I sjukkassas firma må ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar
ett bolagsförhållande, ej intagas på sådant'' sätt, att däraf kan
föranledas det misstag, att firman innehafves af ett bolag. Ej heller
må sjukkassas firma innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »försäkring».

Firman skall tydligt skilja sig från annan enligt denna lag registrerad,
ännu bestående sjukkassas firma.

Om medlems inträde i och afgång ur sjukkassa.

8 §-

I sjukkassas stadgar må icke föreskrifvas, att kassans medlemsantal
ej får öfverstiga visst tal.

Ledamotskap i förening eller annat samfund må göras till villkor
för medlemskap i sjukkassa allenast genom bestämmelse därom i de
vid kassans registrering gällande stadgar.

9 §•

I sjukkassa må icke någon vinna inträde eller kvarstå allenast för
beredande af begrafningshjälp. Dock äge sjukkassa i stadgarna bestämma,
att medlems make kan vinna inträde i kassan uteslutande för
nämnda ändamål, äfvensom att medlem, hvilken på grund af föreskrift
i stadgarna, som omförmäles i 15 § 7 mom., icke äger att för viss
eller vissa sjukdomar bekomma ytterligare sjukhjälp från kassan, må
kunna uteslutande för beredande af begrafningshjälp kvarstå i densamma.

10 §.

Medlem skall äga att efter skriftlig anmälan när som helst utträda
ur sjukkassan.

11 §■

Medlem af sjukkassa kan icke därur uteslutas af andra grunder
än i stadgarna må hafva angifvits eller i denna lag bestämmas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204. 53

Stadgarna må ej innehålla, att medlem kan uteslutas på den grund,
att lian öfverskrida viss ålder, eller att lians hälsotillstånd försämrats
ellei att han redan 1 någon viss utsträckning bekommit sjukhjälp. Ei
heller ma 1 stadgarna upptagas bestämmelse, som innebär rätt att utesluta
medlem hvilken tillhört kassan ett år, på grund däraf att han
arayttat från kassans varksamhetsområde till ort inom riket, eller medlem,
hvilken tillhört kassan fem år, på grund däraf att hans medlem?.
,fP \ Y188 bening eller annat samfund upphört, eller medlem, hvilken
tillhört kassan tio år eller, där han uppnått fyrtiofem års ålder, fem år,
pa grund däiaf att han lämnat visst yrke eller viss anställning.

Beträffande medlem, i fråga om hvilken något till uteslutning berättigande
förhållande ej föreligger, må icke för hans rätt att kvarstå i
kassan andra eller . högre afgifter bestämmas eller eljest andra villkor
uppställas, än som i allmänhet skola gälla för kassans medlemmar.

12 §.

Å samma tid må icke någon vara medlem af mer än en sjukkassa.
Bock utgör medlemskap i sjukkassa, som är under likvidation eller i
konkurstillstånd, ej hinder för inträde i annan kassa.

... Varder, efter det sjukkassas konkurs vid dess afslutande befunnits
lämna öfverskott, enligt 79 § beslutadt, att kassans verksamhet skall
ortsattas, vare medlem af kassan, hvilken på grund af konkursen in tradt

1 annan kassa, skyldig att utan uppskof utträda ur endera af
kassorna.

Finnes någon obehörigen tillhöra mer än eu sjukkassa, äge han
kvarsta allenast 1 den kassa, 1 hvilken han först inträdt, och varde förty
utesluten ur kassa, däri han senare vunnit inträde.

13 §.

Har medlem utträdt ur sjukkassa eller därur uteslutits eller aflidit,
äge kassan ändock rätt att utfå såväl afgift, hvilken enligt stadgarna
skall erläggas för den tidsperiod, hvarunder afgången ägt rum, som ock
hvad å den afgångne belöper enligt beslut om uttaxering, som fattats
före anmälan om utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet.

t YL1 s*a(%arna det belopp, som för kalenderår må medelst uttaxering
utkräfvas af medlem, begränsad!, och fattas beslut om uttaxering, vare
dock medlem, som ej biträdt beslutet och ofördröjligen anmäler sig till

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 204.

utträde, ej pliktig att erlägga livad enligt beslutet å honom belöper.
Innehålla sjukkassas stadgar bestämmelse, som inskränker den rätt för
kassan, hvarom nu stadgats, lände den bestämmelse till efterrättelse.

Då medlem utträdt eller uteslutits ur sjukkassa, må han ej utbekomma
något af kassans tillgångar.

14 §.

Tvist, huruvida eller i hvilken omfattning kassa är pliktig att i
förut angifna hänseende tillhandagå annan sjukkassa, afgöres af tillsynsmyndigheten.

Där ej sjukkassas stadgar bestämma annorlunda, åligger det medlem,
som afflytta!- från kassans verksamhetsområde eller utom samma
område ombyter boningsort eller återflyttar till ort inom nämnda område,
att om den nya boningsorten ofördröjligen göra skriftlig anmälan,
vid äfventyr att varda förlustig rätt till understöd från kassan för den
tid, som förflyter, intill dess sådan anmälan skett.

Om understöd.

15 §.

Mom. 1. Sjukkassa må icke meddela sjukhjälp åt annan än den,
som för erhållande af sådant understöd är medlem af kassan (sjukhjälpsförsäkrad
medlem).

Mom. 2. Sjukkassas förpliktelse att meddela sjukhjälp kan icke
med afseende å sjukdomens art inskränkas i vidare mån, än att medelst

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

föreskrift i stadgarna må bestämmas, att sjukhjälp ej skall utgå för
sjukdom, som den sjuke afsiktligt eller vid föröfvande af handling!
för hvilken straff ådömts honom, ådragit sig. Såsom sjukdom enlig,
denna lag anses icke sjukdomsliknande tillstånd, som allenast beror af
hög ålder.

Mom. 3. Sjukhjälp på grund af viss sjukdom skall utgå i enlighet
med de bestämmelser, hvilka voro gällande den dag, för hvilken sjukhjälp
på grund af sjukdomen först meddelades.

Mom. 4. Sjukhjälp skall minst omfatta vård å sjukhus eller läkarvård
jämte läkemedel eller visst belopp i penningar, för själfförsörjande
medlem ej understigande en krona för söckendag.

Mom. 5. Sjukhjälp i. penningar skall antingen vara bestämd till
ett för kassans alla sjukhjälpsförsäkrade medlemmar eller, där kassan
är indelad i klasser på sätt i 19 § sägs, för alla dylika medlemmar af
samma klass lika belopp eller ock vara satt i visst förhållande till
sjukhjälpsförsäkrad medlems på i stadgarna angifvet sätt fastställda
inkomst under viss tid.

Monn. 6. Sjukkassa är icke, så vidt ej annorlunda bestämts i
stadgarna, pliktig meddela sjukhjälp, med mindre sjukdomen medfört
väsentlig nedsättning al arbetsförmågan. Sjukkjälp, som består af vård
å sjukhus eller läkarvård jämte läkemedel, skall meddelas så snart ske
kan. Sjukhjälp, som utgår i penningar, må gifvas allenast om sjukdomen
varat minst tre dagar och skall meddelas sist från och med
sjunde dagen, räknadt från och med den dag väsentlig nedsättning af
arbetsförmågan inträdt, eller, därest enligt stadgarna anmälan om sjukdomsfallet
är villkor för erhållande af sjukhjälp i penningar och sådan
anmälan gjorts senare än nämnda sjunde dag, från och med den dag
anmälan skett. Medlem, till hvilken sjukhjälp börjat utgå, skall äga
att utan afbrott bekomma sadant understöd, så länge väsentlig nedsättning
af arbetsförmågan fortvarar, intill dess för den sjuke tiden för
åtnjutande af sjukhjälp (sjukhjälpstiden) gått till ända.

Mom. 7. Sjukhjälpstiden skall utgöra minst nittio dagar för hvarje
tidsperiod, omfattande tolf på hvarandra följande månader; dock kan i
stadgarna meddelas föreskrift af innebörd, att medlem, hvilken på grund
af viss sjukdom åtnjutit sjukhjälp för bestämd tid, ej understigande nittio
dagar, icke skall äga att ytterligare bekomma sjukhjälp från kassan för
samma, sjukdom, ej heller för annan sjukdom, som inträffat medan
väsentlig nedsättning af arbetsförmågan till följd af den förra sjukdomen
förefanns. Skulle med tillämpning af de för sjukkassa gällande bestämmelser
om sjukhjälpstid medlem, som träffats af olycksfall, ej äga rätt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

till sjukhjälp för de första sextio dagarna efter olycksfallet, vare kassan
likväl alltid pliktig bereda medlemmen sjukhjälp för samma tid, dock
med iakttagande att jämväl härvid skali gälla, hvad ofvan i 6 mom.
särskild! stadgats beträffande sjukhjälp, som utgår i penningar.

Mom. 8. I hvad mån undantag från ofvan i denna § gifna bestämmelser
må äga rum, stadgas i 18 §.

16 §.

Begrafningshjälp skall åt hvarje för beredande af sådant understöd
i sjukkassan upptagen medlem (begrafningshjälpsförsäkrad medlem) utfästas
att utgå med visst belopp.

Ej må högre begrafningshjälp än tvåhundra kronor utfästas, med
mindre antalet af kassans begrafningshjälpsförsäkrade medlemmar öfverstiger
tvåhundra. Har i sjukkassa, som utfäst begrafningshjälp till
högre belopp än tvåhundra kronor, antalet begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar nedgått till tvåhundra eller därunder, ankomme på tillsynsmyndigheten
att efter ansökning af kassan medgifva, att begrafningshjälp
ändock må af kassan utfästas till belopp, öfverstigande tvåhundra
kronor. Dylikt medgifvande må af tillsynsmyndigheten återkallas, när
helst skäl därtill föreligger.

Begrafningshjälpsbeloppet skall, så vidt ej annat föranledes af hvad
ofvan i denna paragraf stadgats, vara lika för kassans alla begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar eller, där kassan är indelad i klasser, för
alla dylika medlemmar af samma klass.

Begrafningshjälp må ej af sjukkassa utgifvas i anledning af annans
än begrafningshjälpsförsäkrad medlems frånfälle.

17 §•

Därest enligt sjukkassas stadgar läkarintyg angående inträdessökandes
hälsotillstånd icke fordras, må stadgarna ej medgifva vare sig
rätt till sjukhjälp för sjukdom, som inträffar under de sextio första
dagarna efter inträdet i kassan, eller rätt till begrafningshjälp på grund
af dödsfall under samma tid. Hvad nu stadgats gälle dock icke, om
sjukdomen eller dödsfallet orsakats af olycksfall, som inträffat efter inträdet
i kassan, och äge ej heller tillämpning beträffande medlem, hvilken
på grund af sin anställning varit pliktig att inträda i kassan.

Upptages i sjukkassas stadgar bestämmelse, innebärande att sjukhjälp
ej skall utgå för sjukdom, som inträffar innan viss tid förflutit

Kungi. Matris Nåd. Proposition N:o 204.

från inträdet i kassan, må denna tid icke sättas längre än etthundratjugu
dagar. Sådan bestämmelse må ej afse sjukdom till följd af olycksfall,
som inträffat efter inträdet i kassan.

Sjukkassa, hvars sjukhjälpstid är längre än den enligt 15 § 7 mom.
kortaste tillåtna, må genom föreskrift i stadgarna kunna bestämma, att
rätten till sjukhjälp för den öfverskjutande tiden skall vara på visst sätt
inskränkt. Dylik föreskrift vare dock icke gällande beträffande sjukhjälp,
som jämlikt nämnda lagrum skall utgå för sjukdom till följd af
olycksfall.

Genom bestämmelse i sjukkassas stadgar må kunna föreskrifvas,
att medlem, hvilken i anledning af uppkommen sjukdom jämlikt lag
eller utfästelse är berättigad att af annan erhålla ersättning eller sjukvård,
som ej utgör fattigvård, icke skall äga rätt till sjukhjälp för den
sjukdom eller skall vara underkastad viss inskränkning i sin rätt därtill.

Har större sjuklighet eller dödlighet i viss sjukdom yppats inom
sjukkassas verksamhetsområde, må genom beslut å sammanträde kunna
för bestämd tid föreskrifvas, att för den sjukdom sjukhjälp ej skall
meddelas eller skall på visst sätt inskränkas, eller att på grund af
dödsfall i den sjukdom begrafningshjälp ej skall utgå eller skall utgå
allenast med i lika mån afkortade belopp.

Vill sjukkassa, att inom densamma skola finnas särskilda klasser
med ändamål att meddela till art eller omfattning olika sjukhjälp eller
begrafningshjälp till olika belopp, skola i stadgarna för enhvar af de
särskilda klasserna upptagas bestämmelser rörande de ämnen, som angifvas
i 6 § vid 5), 6) och 7).

Klass, som skall bereda sjukhjälp, må icke meddela sådant understöd,
med mindre antalet sjukhjälpsförsäkrade medlemmar i klassen uppgår
till tjugufem.

Beträffande klass, hvilken är afsedd att bereda begrafningshjälp
till belopp, ej öfverstigande tvåhundra kronor, har tillsynsmyndigheten
att på framställning bestämma det minsta för utfästande af sådan begrafningshjälp
tillåtna antalet begrafningshjälpsförsäkrade medlemmar i
klassen.

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 151 Höft.

18 §.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

Skall i en klass begrafningshjälp utfästas till högre belopp än tvåhundra
kronor, må det icke ske, med mindre antalet af klassens begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar öfverstiger tvåhundra. Har sådan utfästelse
skett, och nedgår sedermera antalet begrafningshjälpsförsäkrade
till tvåhundra eller därunder, skall hvad i 16 § andra stycket är för
motsvarande fall i afseende å sjukkassa stadgadt äga tillämpning.

Vidare skall gälla:

att medlem ej kan utan sitt medgifvande flyttas från en klass till
annan;

att medlem icke må för erhållande af sjukhjälp tillhöra mera än
en af de klasser, i hvilka dylikt understöd, enbart eller till eu del, meddelas
i penningar;

att medlem icke må för beredande af begrafningshjälp tillhöra mer
än en af de klasser, i hvilka dylikt understöd meddelas;

att vid medlems öfvergång från klass med lägre sjukhjälp i penningar
eller lägre begrafningshjälp till klass med högre sådan sjukhjälp
eller begrafningshjälp hvad i 17 § stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om rätt till sjukhjälp i penningar eller begrafningshjälp
i den klass, till hvilken öfvergången skett; skolande, intill dess
sådan rätt inträdt, sjukhjälp i penningar och begrafningshjälp utgå med
belopp, som meddelas i den klass, från hvilken öfvergången skett.

Om afgifter och uttaxering samt om räkenskapers förande och fondbildning.

20 §.

Mom. 1. Af sjukkassa skola upptagas fasta medlemsafgifter till
bestridande af kostnaderna för sjukhjälpsverksamheten och i stadgarna
föreskrifven begrafningshjälpsverksamhet. Meddelar sjukkassa begrafningshjälp
till högre belopp än tvåhundra kronor, skola fasta medlemsafgifter
upptagas särskildt för sjukhjälpsverksamheten och särskild! för
begr af:ningshj älp sverk s am heten.

Mom. 2. De fasta medlemsafgifterna skola vara lika för alla kassans
medlemmar, så vidt icke annat antingen finnes skäligen föranledas af
olikhet medlemmarna emellan i afseende å understödsrätt eller sjukdoms-
eller dödsfallsrisk eller och betingas af sådan bestämmelse i stadgarna,
som angifves i 21 §. Ifrågavarande afgifter skola vara så afvägda,
att de i förening med andra kassans inkomster, hvilka kunna

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition No 204.

vara bestämda för enahanda ändamål som dessa afgifter, må antagas
föreslå. till täckande af kassans löpande utgifter för sjukhjälp, beo-rafningshjälp
och förvaltning samt till nödig fondbildning. ’

Mom 3. De fasta medlemsafgifterna och öfriga ofvannämnda inkomster
må ej i vidare mån än som kan föranledas af stadgarnas bestämmelser
i ämne, som angifves i 6 § vid 11), användas för annat ändamål
än kassans sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet samt afsättning
till de i 23 § nämnda fonder.

I sjukkassa, som meddelar begrafningshjälp till högre belopp än
tvåhundra kronor, må icke de för sjukhjälps verksamheten bestämda inkomster
användas för begrafningshjälpsverksamheten eller de för sistnämnda
verksamhet bestämda inkomster för sjukhjälpsverksamheten.

Mom. 4. Skall enligt sjukkassas stadgar uttaxering å medlemmarna
kunna äga lum, ma sådan beslutas allenast i den händelse, att kassans
för dess sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet bestämda inkomster
finnas otillräckliga för ändamål, hvartill de skola användas. Genom
uttaxering erhållna medel må användas allenast för samma ändamål som
de inkomster, hvilkas otillräcklighet föranledt uttaxeringen.

21 §.

Skall enligt sjukkassas stadgar inträde i kassan vara medgifvet allenast
för personer, som innehafva anställning hos viss arbetsgivare och
har arbetsgivaren till kassan öfvorlämnat gåfva eller iklädt sig förpliktelse,
hvilken gåfva eller förpliktelse måste anses vara af större betydelse
för de fasta medlemsafgifternas eller af kassan meddeladt understöds
storlek, må genom bestämmelse i stadgarna kunna föreskrifvas
att för medlem, hvilken efter afgång från anställningen kvarstår i kassan’
de fasta medlemsafgifterna skola höjas med angifvet belopp, skälmen
motsvarande den medlemmen tillgodokommande förmån af nämnda gålva
eller förpliktelse.

22 §.

Sjukkassa är pliktig föra ordentliga räkenskaper, hvilka skola afslutas
för kalenderår.

Lämnar sjukkassa begrafningshjälp till högre belopp än tvåhundra
kronor, skola räkenskaper föras särskildt för sjukhjälpsverksamheten och
särskildt för begrafningshjälpsverksamheten.

Finner tillsynsmyndigheten skäl meddela särskilda föreskrifter i afseende
å räkenskapernas förande, lände de till efterrättelse.

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition No 204.

23 §.

Utvisa!’ bokslut för sjukkassa, hvilken, meddelar enbart sjuklig älp,
eller därjämte begrafningshjelp till belopp af högst tvåhundra kronor,
att de fasta medlemsafgifterna samt omgå för enahanda ändamål som
desse afgifter bestämda inkomster och genom uttaxering erhållna medel
lämnat öfverskott, skall detsamma afsättas till fond, hvars kapital och
afkastning må tagas i anspråk allenast om och i den mån kassans inkomster
ej föreslå till täckande af utgifterna för kassans sjukhjälps- och
begr afningshj älps verk s amhet.

Har enligt bokslut för sjukkassa, som meddelar begrafningshj älp
till högre belopp än tvåhundra kronor, öfverskott uppstått a kassans
sjukhjälpsverksamhet, skall öfverskottet ingå till en sjukhjälps fond.
Öfverskott å begrafningshjälpsverksamheten skall afsättas till en begratningshjälpsfond.
Sjukhjälpsfondens kapital och afkastning må tagas i
anspråk allenast för sjukhjälpsverksamheten samtbegrafningshjälpsfondens
kapital och afkastning allenast för begrafningshjälpsverksamheten.

24 §.

Finnes sjukkassas för dess sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet
bestämda tillgångar icke föreslå för ändamål, hvartill de skola
användas, skall styrelsen utan uppskof hos tillsynsmyndigheten gorå anmälan
om förhållandet med tillkännagifvande, huruvida i anledning häraf
viss åtgärd må hafva vidtagits eller kommer att inom angifven tid vidtagas.

I anledning af dylik anmälan ankomme på tillsynsmyndigheten att
efter omständigheterna anvisa, Ixvilka åtgärder hora af kassan vid tagas.

25 §.

På ansökan af sjukkassas styrelse äger tillsynsmyndigheten medgifva,
rott afsättning till de i 23 § omförmälda fonder eller någon af
dem må tills vidare upphöra, där tillsynsmyndigheten finner sådan afsättning
kunna undvaras utan äfventyrande af kassans förmåga att fullgöra
sina förbindelser. Har dylikt medgifvande lämnats, äge tillsynsmyndigheten,
när helst den därtill finner skäl, förordna, att afsättning
åter skall vidtaga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

26 §.

Meddelar sjukkassa begrafningshjälp till högre belopp än tvåhundra
kronor, äge den, som mot kassan har fordran å begrafningshjälp, ej
rätt till betalning för denna fordran nr de för sjukhjälpsverksamheten
bestämda tillgångar och den, som har fordran å sjukhjälp, ej rätt till
betalning därför nr de för begrafningshjälpsverksamheten bestämda tillgångar.

I vidare mån än som framgår af hvad nu föreskrifvits må hvad i
20 § 3 och 4 mom. samt 23 § stadgas i fråga om användning af vissa
sjukkassas tillgångar icke åberopas mot tredje man, med mindre han
insett eller bort inse, att stadgandet ägt tillämpning.

Om styrelse och film åteckning.

27 §.

För sjukkassa skall finnas en styrelse, bestående af minst tre ledamöter.

Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt, förvalta
sjukkassans angelägenheter.

28 §.

Styrelsen väljes å sammanträde; dock må i stadgarna kunna bestämmas,
att en eller flera ledamöter af styrelsen skola på annat sätt
utses.

Styrelseledamot skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.

29 §.

Ledamot, af styrelsen må ej utses för längre tid än fem år.

Ändå att den tid, för hvilken styrelseledamot blifvit utsedd, ej gått
till ända, må han kunna skiljas från uppdraget genom beslut af den,
som utsett honom.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

30 §.

Afgår å sjukkassesammanträde vald styrelseledamot, innan, den tid,
för hvilken han blifvit utsedd, gått till ända, och finnes ej suppleant,
åligger det öfriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val
åt ny ledamot. Utan hinder af hvad nu stadgats må dock, där sjukkassans
stadgar sådant medgifva, med valet kunna anstå till nästa
ordinarie sjukkassesammanträde, såframt styrelsen är beslutför med
kvarstående ledamöter.

31 §.

32 §.

Styrelsen eller styrelseledamot må dock oj efterkomma sjukkassesammanträdes
föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller sjukkassans
stadgar.

33 §.

Bemyndigande för styrelseledamot att teckna sjukkassans firma må,
där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af sjukkassesammanträde,
meddelas af styrelsen.

Ej må sådant bemyndigande meddelas af sjukkassesammanträde,
med mingre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204

34 §.

År enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att .samtliga ledamöter
äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej
företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att deltaga
i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man, som
är i god tro, sjukkassan i hvarje fall bunden af åtgärd, som af beslutfört
antal vidtages.

35 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

36 §.

I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan
än styrelseledamot att teckna sjukkassans firma; och äge jämväl sjukkassesammanträde
tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande.
I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna sjukkassans firma,
skall tillämpas hvad som enligt 31 och 32 §§ gäller beträffande styrelseledamot,
som äger teckna firman.

37 §.

\ id meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flera gemensamt.

38 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten
att teckna sjukkassans firma, skall styrelsens ordförande därom oför -

64 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 204.

dröj ligen göra anmälan för registrering. Vid anmälan om ändring i
styrelsens sammansättning skall fogas styrkt afskrift af protokoll eller
annan handling, som bestyrker ändringen.

39 §.

Utan sjukkassesammanträdes bemyndigande må den, som äger
företräda sjukkassan, ej föryttra sjukkassan tillhörig fast egendom eller
föryttra eller under nyttjanderätt upplåta all sjukkassans egendom eller
den väsentligaste delen däraf.

40 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa, bör undertecknas
med kassans firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman,
äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med sjukkassans firma och framgår
ej af dess innehåll, att den utfärdats å kassans vägnar, vare de,
som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara för kassan
bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen må hafva slutits,
en för alla och alla för eu, såsom för egen skuld.

41 §.

Nedgår antalet medlemmar af sjukkassa under etthundra eller, där
kassan registrerats med mindre antal medlemmar, under tjugufem, åligger
det styrelsen att ofördröjligen därom gorå anmälan hos tillsynsmyndigheten.
I anledning af anmälan, som afser förstnämnda fall, har tillsynsmyndigheten
att, så snart ske kan, meddela beslut, huruvida det må
vara Sjukkassan medgifvet att med mindre medlemsantal än etthundra
fortsätta sin verksamhet. Har sådant medgifvande lämnats och nedgår
sedermera medlemsantalet under tjugufem, skall anmälan därom af styrelsen
ofördröjligen göras hos tillsynsmyndigheten.

Har, sedan af sjukkassa eller klass i sjukkassa begrafningshjälp
utfästa till högre belopp än tvåhundra kronor, antalet begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar i kassan eller klassen nedgått till tvåhundra eller
därunder, eller har antalet medlemmar af klass, som skall meddela sjukhjälp
eller bereda begrafningshjälp till belopp, ej öfverstigande tvåhundra
kronor, nedgått under hvad, på sätt i 19 § sägs, är för meddelande af

Kiint/l. Mäj:ts Kåä. Proposition fao 2Ö4.

sjukhjälp eller utfästande af begrafningshjelp bestämdt, åligger det likaledes
styrelsen att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

42 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest,
ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna sjukkassans firma,
att för kassan mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och
skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl, då annat
meddelande skall delgifvas sjukkassan.

43 §.

Minst en månad före det sjukkassesammanträde, där revisorernas
berättelse skall framläggas, aflämne styrelsen till revisorerna en af styrelsens
ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse.

44 §.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gent emot tredje
man stadgas i 101 §.

45 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Bestämmelse rörande förutsättning, under hvilken suppleant äger
utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 155 Käft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

Om revision.

46 §.

Styrelsens förvaltning och sjukkassans räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.

Revisor väljes å sjukkassesammanträde; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att en eller flere revisorer skola på annat sätt utses att
jämte den eller de å sjukkassesammanträde valda deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses den, som är i sjukkassans eller styrelseledamots
tjänst.

Den tid, för hvilken revisor utses, må ej så bestämmas, att den
utgår före nästa ordinarie sjukkassesammanträde, och må ej heller öfverstiga
två år. Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd,
ej gått till ända, kunna skiljas från uppdraget genom beslut af
den, som utsett honom.

47 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
sjukkassans alla tillgångar samt granska alla dess böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af revisor begärd upplysning
angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Revisorerna skola å sjukkassesammanträde afgifva en af dem underskrifven
berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens förvaltningsberättelse
.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande af extra sjukkassesammanträde
stadgas i 51 §.

48 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges
å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig upp -

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 204.

gift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag
visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, sjukkassan
ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla
för en.

Om sj likt a sses ännu anträd e.

49 §.

Sjukkassemedlems rätt att deltaga i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter utöfvas å sjukkassesammanträde.

Genom föreskrift i sjukkassas stadgar kan bestämmas, att den befogenhet,
som tillkommer kassans medlemmar att utöfva å sjukkassesammanträde,
skall helt eller delvis utöfvas > af vissa därtill utsedda
personer; och skall i sådant fall hvad i denna lag sägs om sjukkassesammanträde
i tillämpliga delar gälla beträffande sammankomst af
nämnda personer.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för annan
deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och sjukkassan.
Ej heller må han deltaga i behandling af fråga om aftal mellan
sjukkassan och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot sjukkassans. Hvad sålunda stadgats
äge motsvarande tillämpning beträffande gåfva från sjukkassans sida,
så ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje
man. Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltnings
åtgärd, för hvilken han är ansvarig, eller i val af revisor.

A sjukkassesammanträde må ärende, som icke blifvit angifvet i
kallelsen till sammanträdet, ej företagas till afgörande, såframt det icke
enligt stadgarna skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart
föranledes af ärende, som där skall afgöras.

50 §.

Jämte hvad i 49, 57 och 58 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut å sjukkassesammanträde galle, där ej annorlunda
finnes bestämdt i stadgarna:

08 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Preposition N:o 204.

att hvarje medlem äger deltaga i handhafvande! af sjukkassans
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en rest;

att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än en
medlem;

att såsom sjukkassans beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

51 §.

Styrelsen äge, när den finger lämpligt, kalla sjukkassans medlemmar
till extra sjukkassesammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra sjukkassesammanträde
att hållas så snart det med iakttagande af föreskrilven
kallelsetid kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan
påfordran, äge revisorerna själfva utlysa sjukkassesammanträde. Åro
ej samtliga revisorer ense om sammanträdets utlysande, gälle den mening,
hvarom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras mening, som
anse extra sammanträde ej böra hållas.

Extra sjukkassesammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondel af sjukkassans
samtliga medlemmar eller det mindre antal, som må vara bestämdt
i stadgarna.

52 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kafla sjukkassans
medlemmar till ordinarie sjukkassesammanträde, eller har styrelsen ej
senast två veckor efter påfordran, hvarom i 51 § sista stycket är sagdt,
utlyst sammanträde att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske, har tillsynsmyndigheten eller ock magistrat
eller kronofogde i orten att på anmälan af sjukkassemedlem ofördröjligen
utlysa sammanträde.

Nungl. MqÅ:ts Nåd. jPwpositioii N:o, 204.

63 §.

Å det sjukkassesamm anträde, där revisorernas berättelse frami ägges,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
berättelsen omfattar företagas till afgörande.

Frågan om ansvarfrihets beviljande må kunna uppskjutas till afgörande
vid nytt sammanträde.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

54 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas
berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å sammanträde, vare så ansedt, som hade ansvarsfrihet blifvit
styrelsen beviljad.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna af sjukkassan mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten
uttryckligen förklarats afse äfven den handling.

55 §.

Talan mot revisorer enligt 48 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde, utan så
är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

56 §.

Talan, som ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom
en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
'' af sjukkassan då ännu ej gått till ända, inom utgången af den tid.
Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

Om ändring af sjukkassas stadgar och tissa andra fall, då särskild
röstpluralitet å sjnkkassesamnianträde erfordras.

Beslut afseende sådan ändring af sjukkassas stadgar, att medlem
tillkommande rätt till medel, hvilka på grund af medgifvande enligt
25 § icke skola afsättas till fond, eller till behållna tillgångar vid sjukkassans
upplösning inskränkes, vare ej giltigt, med mindre samtliga i
ärendet röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande sjukkassesammanträden, häraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtliga röstande.

Beslut om annan ändrig af stadgarna vare ej giltigt, med mindre
samtliga i ärendet röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats
å två på hvarandra följande sjukkassesammanträden, häraf minst
ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst
två tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

58 §.

I fråga om giltighet af beslut om sjukkassas trädande i likvidation
i andra fall än i 62 och 79 §§ sägs eller om föryttring eller upplåtelse
under nyttjanderätt af all sjukkassans egendom eller den väsentligaste
delen häraf eller om sjukkassas anslutning såsom medlem till fortsättningssjukkassa
vare lag, som i 57 § andra och tredje styckena sägs.

59 §.

Beslut om ändring af sjukkassas stadgar skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,
innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i två
exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändigt,
bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som
förts i ärendet.

Beslut om sådan ändring af sjukassas stadgar, att medlems förpliktelse
att erlägga i 6 § vid 7) omförmäld afgift ökas, må ej tillämpas

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20-i.

mot medlem, som icke biträdt beslutet och anmäler sig till utträde ur
kassan inom fyra veckor från det beslutet fattades.

Om klander af beslut å sjukkassesannnanträde.

60 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller sjukkassemedlem, att
beslut som fattats å sjukkassesammanträde, icke tillkommit i behörigordning''
eller eljest strider mot denna lag eller sjukkassans stadgar,
äge därå tala genom stämning å sjukkassan inom tre månader från
beslutets dag. Försummas det, vare rätt till klandertalan mot beslutet
förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 42 §
andra stycket sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad,
om där omförmälda sjukkassesammanträde blifvit inom ofvan i denna
paragraf stadgad tid utlyst att hållas så snart det med iakttagande af
föreskrifven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där klandrade
beslutet är af beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom beslut å sjukkassesammanträde upphäfts
eller ändrats, gälle jämväl för de medlemmar, som ej instämt
klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

61 §.

Saknar sjukkassa till registret anmäld behörig styrelse, vare medlem
af kassan eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt kan vara
beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda kassan, äfvensom
tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning
att sjukkassan må förklaras skyldig att träda i likvidation.
Kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden, när densamma
kommer att pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren utfärdas

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

och minst tré månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna,
så ock i tidning inom orten. Rätten eller domaren äge ock, där Så
äskas, förordna en eller liera syssloman att emellertid taga sjukkassans
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta
tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förkläde rätten, att kassan
skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa
densamma.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg äfsändas för registrering.

* 62 §.

Sjukkassa skall tråda i likvidation,

1) då medlemsantalet, där kassan registrerats med mindre antal
medlemmar än etthundra, nedgått under tjugufem och sistnämnda medlettisantal
icke uppnåtts inom tre månader;

2) då medlemsantalet, där det vid registreringen utgjorde etthundra
eller mera, nedgått under etthundra och tillsynsmyndigheten enligt méddeladt
beslut funnit det icke kunna medgifvas sjukkassan att med mindre
medleinsantal än etthundra fortsätta sin verksamhet samt sistnämnda
tal icke uppnåtts inom tre månader, eller, därest tillsynsmyndigheten
funnit skäligt lämna sådant medgifvande, som nyss angifvits, medlemsantalet
nedgått under tjugufem och detta tal ej uppnåtts inom tre månader
;

3) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.

63 §.

Har i enlighet med 58 § beslutats, att sjukkassa skall träda i likvidation,
eller skall af anledning, som i 62 § sägs, likvidation verkställas,
värde å sammanträde en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må kunna bestämmas, att en eller flera likvidatorer
skola på annat sätt utses att jämte de å sammanträde valda deltaga i
likvidationen.

64 §.

Utser sjukkassan ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelserna i 62 § vid 1) och 2) påkallar likvidation

. Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

r-o

svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af kassans verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

65 §.

66 §.

67 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk undersåte.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla, intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst kunna återkallas af den, som
meddelat uppdraget.

Afgår å sammanträde vald likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag,
och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer att ofördröjligen
föranstalta om val af ny likvidator.

68 §.

Likvidatorer na skola ofördröjligen för registrering anmäla, att sjukkassan
trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 155 Höft.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 204,

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet ock hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna kassans firma ej skall utöfvas
allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar för sig
eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas styrkt
afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.

69 .

Då likvidatorer utsetts, upprätte styrelsen ofördröjligen skriftlig
redovisning för sin förvaltning under den tid, för hvilken densamma
ej förut blifvit granskad.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfver1
ämnas till revisorerna, som hafva att granska styrelsens förvaltning
under den med redovisningen afsedda tid och däröfver inom fyra veckor
afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas berättelse
framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan, å sjukkassesammanträde;
och skall å det sammanträde till behandling företagas frågan om beviljande
af ausvarsfrihet åt styrelsen för den tid redovisningen omfattar.
Om behandling af denna fråga samt om rätt att tala å styrelsens förvaltning
äge hvad i 53, 54 och 56 §§ finnes stadgadt motsvarande
tillämpning.

70 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å sjukkassans
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.

I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och så
snart det utan uppenbar skada kan ske, skall sjukkassans egendom förvandlas
i penningar.

71 §•

Likvidatorerna äge ej utan särskildt, af sjukkassan erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 92 §, må ej
heller lös egendom utan sjukkassans särskilda bemyndigande af dem
försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet om förordnandet
vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan sjukkassans samtycke
vidtaga några likvidationsåtgärder utan allenast taga sjukkassans egendom
under vård och bevaka dess angelägenheter.

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda sjukkassa
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tillämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är
stadgadt; dock att hvad i 32 § är stadgadt ej skall äga tillämpning å
likvidatorer, som förordnats enligt 92 §.

72 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa i likvidation, bör
undertecknas med kassans firma med tillägg af orden »i likvidation».
Vid firmateckning skola de, som teckna firman, äfven underskrifva
sina namn.

73 §.

Ej må annorledes än nu stadgats ifrågavarande bestämmelse i stadgarna
gå i verkställighet. Sker det eller befinnas innehållna medel ej
lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse af sjukkassans oförmåga
att fullgöra sina förbindelser den, som något uppburit, skyldig
att återbära hvad han bekommit.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

74 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å sjukkassesammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

75 §.

Åtnöjes medlem ej med likvidatorernas redovisning, skall lian genom
stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år från den dag,
då redovisningen framlades å sammanträde. Försummas det, hafve han
förlorat sin talan.

76 §.

Då likvidatorerna å sjukkassesammanträde framlagt redovisning för
sin förvaltning, anses sjukkassan upplöst; och skola likvidatorerna ofördröjligen
göra anmälan därom för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts i
ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

77 §.

78 §.

Afträdes sjukkassas egendom till konkurs, skall underrättelse om
den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom rättens
eller domarens försorg afsändas för registrering.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20å.

lägga afgift eller uttaxeradt belopp, som ock rätten att af kassan erhålla
understöd, utom beträffande afgift, uttaxeradt belopp eller understöd,
som förfallit till betalning, innan den offentliga stämningen utfärdades.

Under konkursen företrädes kassan såsom konkursgäldenär af styrelsen
eller, där vid konkursens början syssloman enligt 61 § eller
likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må
dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman, som
förordnats enligt sistnämnda paragraf, äfvensom väljas nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

79 §.

Finnes efter konkursens afslutande ej öfverskott, anses kassan upplöst,
då konkursen afslutats. Det åligger den, som under konkursen sist
företrädt kassan såsom konkursgäldenär, att om kassans sålunda skedda
upplösning ofördröjligen göra anmälan för registrering.

Var sjukkassan ej i likvidation, då dess egendom afträddes till konkurs,
och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å sjukkassesammanträde,
hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen beslutas,
huruvida kassan skall fortsätta sin verksamhet eller träda i likvidation.
Där sjukkassan träder i likvidation inom fyra veckor efter konkursens
afslutande, äge i afseende å likvidationen ej tillämpning hvad i 70, 73
och 76 §§ är stadgadt om årsstämning.

Om registrering och om tillsyn å sjukkassor.

80 §.

I denna lag föreskrifven registrering och tillsyn å sjukkassor handhafves
af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

81 §■

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

82 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Aflämnas anmälan
genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara
styrkt af vittnen.

Då sjukkassas registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot och
suppleant, så ock i öfrigt enhvar, som, ensam eller gemensamt med
annan, är berättigad att teckna sjukkassans firma, på samma gång egenhändigt
inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt bihang
till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften och
blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan
sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant blifvit utsedd
eller att eljest någon, ensamt eller gemensamt med annan, blifvit berättigad
att teckna firman.

83 §.

Hafva icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskildt fall meddelade, eller finnes jämlikt 4 §
registrering icke kunna beviljas, eller pröfvas sjukkassas stadgar eller
beslut, som anmäles för registrering, icke hafva tillkommit i föreskrifven
ordning eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag
eller eljest strida mot lag eller författning, skall registrering vägras.

84 §.

Beviljas sjukkassas registrering, läte tillsynsmyndigheten i sjukkasseregistret
införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) kassans firma;

3) den ort, där styrelsen har sitt säte;

4) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna sjukkassans
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

5) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af styrelsen,
hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan befogenhet
tillkommer;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

6) huruvida kassan, där den bereder begrafningshjälp, meddelar
sådant understöd till högre belopp än tvåhundra kronor;

7) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum;

8) det sätt, hvarpå kallelse till sjukkassesammanträde skall ske och
andra meddelanden bringas till de röstberättigades kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen
och återställas till sökanden.

85 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i sjukkassas stadgar, skall det ena exemplaret
af det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden
återställas, försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i sjukkassas firma, skall ny fullständig inskrifning i
registret göras.

86 §.

I den mån nämnda samling tryckes, skall den öfversändas till
hvarje domstol och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskildt
för hvarje sjukkassa, förvaras såsom bilagor till sjukkasseregistret.

87 §.

Företer sjukkassas registrerade firma likhet med en i föreningsregister,
sjukkasseregistret eller försäkringsregistret tidigare införd firma,
och lider därigenom innehafvaren af sistnämnda firma förfång, äge domstol
på talan af denne förbjuda sjukkassan att efter viss tid begagna
förstnämnda firma äfvensom ålägga sjukkassan det skadestånd, som
pröfvas skäligt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 201.

88 §.

liar genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i sjukkasseregistreret
införd firma ej vidare må begagnas, eller att beslut, som
registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, hvarom inskrifning
skett, ej föreligger, skall på begäran af någondera parten anteckning
därom göras i registret.

Varder, sedan i sjukkasseregistret gjorts anteckning om sjukkassas
konkurs, af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas,
skall anteckningen på därom gjord begäran afföras ur registret.

89 §.

Ändring i förhållande, som registret utvisar, kan icke med laga verkan
åberopas mot annan än den, som visas hafva ägt vetskap om ändringen.

90 §.

Företer den, som inför domstol eller öfverexekutor företräder sjukkassa,
bevis hvaraf framgår, att han den dag, beviset utfärdades, enligt
sjukkasseregistret var behörig att företräda sjukkassan, och är det bevis
ej äldre än ett år, åligger det myndigheten att ur den i 86 § omförmälda
tryckta samling inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande
behörigheten ägt rum. Hvad i sådant afseende nyssnämnda samling
i den mån den kommit myndigheten tillhanda utvisar, skall för
myndigheten äga vitsord, där ej annat förhållande visas vara för handen.

91 §.

Det åligger sjukkassas styrelse att för hvarje räkenskapsår inom
två månader från det revisorernas berättelse framlades å sjukkassesammanträde
till tillsynsmyndigheten ingifva:

1) styrelsens och revisorernas berättelser samt styrkt afskrift af
protokoll, upptagande de å sjukkassesammanträde i anledning af nämnda
handlingar fattade beslut;

2) en i enlighet med fastställdt formulär upprättad och af styrelsen
underskrifven statistisk redogörelse rörande kassan och dess verksamhet
under året.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 204.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas af styrelsen.

Sjukkassas styrelse vare pliktig ej mindre att när som helst bereda
tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att inventera kassans medel
samt att granska kassans räkenskaper och öfriga handlingar än äfven
att lämna dem tillträde till sjukkassesammanträde.

92 §.

Har anvisning enligt denna paragraf eller 24 § meddelats af tillsynsmyndigheten
och finnes sjukkassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen
till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren
göra ansökning om åläggande för kassan att träda i likvidation.
Har sådan ansökning gjorts, skall rörande kungörelse om ansökningen
och förordnande af sysslomän samt angående underrättelse om sådant
förordnande för registrering gälla hvad i 61 § är föreskrifvet. Styrker
ej kassan å den utsatta tiden, att meddelad anvisning behörigen efterkommits,
förklare rätten, att kassan skall träda i likvidation, och förordne
en eller flera likvidatorer att verkställa densamma.

93 §.

Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke afser registrering,
så ock om beslut, hvarigenom registrering vägrats, skall skriftlig underrättelse
öfverlämnas eller med allmänna posten försändas till någon,
hvilken äger företräda .sjukkassan. Innefattar beslutet afgörande af tvist
eller anvisning enligt denna lag, eller har genom beslutet af sjukkassa
Pik. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 155 Höft. 11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

gjord ansökning afslagits, med stöd af 16 § eller 118 § 2 mom. lämnadt
medgifvande återkallats eller förordnande enligt 25 § meddelats,
eller har därigenom medgifvande enligt 41 § eller 115 § eller registrering
af anmäldt förhållande vägrats, skola i underrättelsen om beslutet
skälen därför angifvas.

Sjukkassa skall anses hafva fått del af underrättelsen den dag, då
densamma öfverlämnades till någon, som äger företräda kassan, eller,
där underrättelsen försändts med allmänna posten, å tredje dagen efter
den, då underrättelsen för befordran aflämnades å postanstalt, där det
ej visas, att försändelsen förkommit eller hållits adressaten tillhanda å
adresspostanstalten först å senare dag.

År sjukkassa missnöjd med beslut, som här ofvan angifvits, äge
kassan att, vid talans förlust, hos Konungen anföra besvär öfver beslutet,
innan klockan tolf å trettionde dagen från den dag, då kassan skall anses
hafva fått del af beslutet.

År begäran om åtgärd, som i 88 § sägs, gjord af annan än sjukkassa
och har ansökningen af tillsynsmyndigheten afslagits, äge sökanden
att, vid talans förlust, innan klockan tolf å trettionde dagen från beslutets
dag däröfver anföra besvär hos Konungen.

94 §.

Meddelanden och beslut af tillsynsmyndigheten, h vil ka angå sjukkassa,
skola afgiftsfritt tillhandahållas kassan.

95 §.

Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt om
sjukkasseregistrets förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i öfrigt
äfvensom angående tid och sätt för utgifvande af den i 86 § omförmälda
samling och dess öfversändande till vissa myndigheter meddelas af Konungen.

96 §.

I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses
en sjukkassenämnd, bestående af medlemmar af sjukkassor eller ledamöter
af deras eller fortsättningssjukkassors styrelser, hvilken nämnd
äger att årligen sammanträda inför tillsynsmyndigheten för samråd med
denna myndighet i sjukkasseväsendet rörande angelägenheter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

Straffbestämmelser.

97 §.

Med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor
straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å sjukkassesammanträde, rörande sjukkassans
angelägenheter meddelar oriktig uppgift;

3) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges
å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift
rörande sjukkassans angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra
anmärkning mot dylik uppgift i handling, som af honom granskats.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt, tillämpas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

98 §.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 24 § försts stycket, 38 §,
41 § angående skyldighet att göra anmälan, 47 § första stycket, 49 §
femte stycket, 59 § första stycket, 79 § första stycket, 91 §, 115 § eller
118 § 1 mom. angående skyldighet att meddela upplysningar,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
trehundra kronor.

Samma lag vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt
68 §, 69 § andra stycket eller 76 § åligger.

Förseelse mot 47 § första stycket, 49 § femte stycket eller 69 §
andra stycket må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl sjukkassan som hvarje medlem däraf.

99 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

Särskilda bestämmelser.

100 §.

Rätt till understöd från sjukkassa kan icke öfverlåtas ock må förty
ej tagas i mät för gäld.

101 §.

Sjukkassemedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
kassans stadgar tillskynda kassan skada, svare för skadan, en för alla
och alla för en.

102 §.

Sjukkassa vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

103 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för
registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där sjukkassans
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

104 §.

Innehålla sjukkassas stadgar förbehåll, att tvister mellan kassan och
styrelsen eller ledamot däraf eller medlem af kassan skola hänskjutas
till afgörande af en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan,
som tillkommer skiljeaftal; och galle om påkallande af förbehållets
tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

2 kap. Om oregistrerade sjukkassor.

105 §.

Sjukkassa, hvilken ej blifvit registrerad enligt denna lag, kan ej
förvärfva fast egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet
göra fordran eller annan rättighet gällande.

106 §.

3 kap. Om fortsättningssjukkassor.

107 §.

Medlemskap i fortsättningssjukkassa kan, där icke kassans stadgar
bestämma annorlunda, förvärfvas såväl af sjukkassa därigenom, att densamma
antingen för alla sina sjukhjälpsförsäkrade medlemmar eller för
allenast en del af dem ansluter sig till fortsättningssjukkassan (kassaanslutning),
som ock af enskild sjukhjälpsförsäkrad medlem af sjukkassa.

108 §.

Fortsättningssjukkassa må ej registreras, med mindre antalet af
dem, hvilka äro tillförsäkrade sjukhjälp från kassan (sjuklijälpsberättigade),
uppgår till femhundra. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl fortsättningssjukkassa med
mindre antal sjukhjälpsberättigade än nyss nämnts, dock ej under tvåhundra.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 204.

109 §.

Sjukkassa, som är medlem af fortsättningssjukkassa, är icke fortsättningssjukkassan
ansvarig för gäldandet af afgifter eller uttaxeringsbelopp,
som skola erläggas för de medlemmar af sjukkassan, för livilka
den anslutit sig till fortsättningssjukkassan. Ej heller må sjukkassan
åtaga sig dylik ansvarighet.

Af medlemskap i fortsättningssjukkassa föranledda kostnader för
sjukkassa skola anses såsom förvaltningskostnader och, hvad angår sjukkassa,
som meddelar högre begrafningshjälp än tvåhundra kronor, såsom
förvaltningskostnader för kassans sjukhjälpsverksamhet.

no §.

I stadgarna för fortsättningssjukkassa, däri sjukkassa kan upptagas
till medlem, skola meddelas bestämmelser rörande den rösträtt, som
skall tillkomma fortsättningssjukkassans medlemmar.

in §•

Firma, som fortsättningssjukkassa antagit, skall utmärka, att kassan
är fortsättningssjukkassa.

112 §.

Sjukkassa eller sjukkassemedlem må icke samtidigt vara medlem
af mer än en fortsättningssjukkassa. Ej heller må den, hvilken genom
kassaanslutning vunnit sjukhjälpsrätt i fortsättningssjukkassa, samtidigt
vara medlem af annan sådan kassa.

År fortsättningssjukkassa under likvidation eller i konkurstillstånd,
utgör dock medlemskap eller genom kassaanslutning vunnen sjukhjälpsrätt
i denna kassa icke hinder för förvärf af medlemskap eller sjukhjälpsrätt
genom kassaanslutning i annan fortsättningssjukkassa. Varder,
efter det konkursen vid dess afslutande befunnits lämna öfverskott, beslutadt,
att kassans verksamhet skall fortsättas, vare medlem eller till
följd af kassaanslutning sjukhjälpsberättigad, hvilken på grund af konkursen
inträdt såsom medlem eller genom kassaanslutning vunnit sjukhjälpsrätt
i annan fortsättningssjukkassa, skyldig att utan uppskof frånträda
medlemskap eller sjukhjälpsrätt i endera af kassorna.

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 204.

Finnes medlem af fortsättningssjukkassa eller någon, som däri genom
kassaanslntning vunnit sjukhjälpsrätt, obehörigen vara medlem eller
eljest sjukhjälpsberättigad jämväl i annan fortsättningssjukkassa, skall
den, hvilken sålunda äger flerfaldigt medlemskap, äga kvarstå allenast
i den fortsättningssjukkassa, hvari inträde först vunnits, och förty uteslutas
ur fortsättningssjukkassa, däri medlemskap senare erhållits, samt
den, hvilken äger såväl medlemskap som genom kassaanslutning förvärfvad
sjukhjälpsrätt, uteslutas från medlemskapet.

113 §.

Fortsättningssjukkassa må ej meddela sjukhjälp åt annan än sjukhjälpsberättigad.

Fortsättningssjukkassa är pliktig att åt enhvar sjukhjälpsberättigad
meddela sjukhjälp för den tid, som erfordras, för att han skall äga att
för hvarje tidsperiod, omfattande tolf på hvarandra följande månader,
bekomma sjukhjälp från sjukkassa, hvaraf han är medlem, och fortsättningssjukkassan
för tillhopa etthundraåttio dagar. Dock må genom bestämmelse
i stadgarna fortsättningssjnkkassas nämnda förpliktelse kunna
sålunda inskränkas, att kassan icke skall vara skjddig att för viss sjukdom
samt sjukdom, som inträffat medan väsentlig nedsättning af arbetsförmågan
till följd af den förra sjukdomen förefanns, meddela sjukhjälp
för längre tid än som erfordras, för att den sjukhj älpsberättigade skall
äga att inom den sjukkassa, han tillhör, och fortsättningssjukkassan i
förening åtnjuta sjukhjälp för minst etthundraåttio dagar.

114 §.

Särskild klass inom fortsättningssjukkassa må icke meddela sjukhjälp,
med mindre antalet sjukhj älpsberättigade i klassen uppgår till
etthundra.

115 §.

Nedgår antalet sjukhj älpsberättigade i fortsättningssjukkassa under
femhundra eller, om kassan registrerats med mindre antal sjukhjälpsberättigade,
under tvåhundra, eller nedgår antalet sjukhjälpsberättigade
i klass inom fortsättningssjukkassa under etthundra, åligger det styrelsen
att ofördröjligen om förhållandet göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.
I anledning af anmälan, som afser förstnämnda fall, har till -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 20 i.

synsmyndigheten att, så snart ske kan, meddela beslut, huruvida det
må vara fortsättningssjukkassa medgifvet att med mindre antal sjukhjälpsberättigade
än femhundra fortsätta sin verksamhet. Har sådant
medgifvande lämnats och nedgår sedermera antalet sjukhjälpsberättigade
under tvåhundra, skall anmälan därom af styrelsen ofördröjligen
göras hos tillsyningsmyndigheten.

116 §.

Fortsättningssjukkassa skall träda i likvidation,

1) då antalet sjukhj älpsberättigade, där kassan registrerats med
mindre antal sådana än femhundra, nedgått under tvåhundra och sistnämnda
antal icke uppnåtts inom tre månader;

2) då antalet sjukhjälpsberättigade, där det vid registreringen utgjorde
femhundra eller mera, nedgått under femhundra och tillsynsmyndigheten
enligt meddeladt beslut funnit det icke kunna medgifvas
kassan att med mindre antal sjukhj älpsberättigade än femhundra fortsätta
sin verksamhet samt sistnämnda tal icke uppnåtts inom tre månader,
eller, därest tillsynsmyndigheten funnit skäligt lämna sådant
medgifvande som nyss angifvits, antalet sjukhjälpsberättigade nedgått
under tvåhundra och detta tal ej uppnåtts inom tre månader;

3) då förhållande inträffat,'' på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.

117 §.

Så vidt ej annat framgår af hvad i 107—116 §§ stadgas, skola de
med afseende å sjukkassa i 2—16, 18—95 samt 97—106 §§ gifna bestämmelser
vara i tillämpliga delar gällande jämväl beträffande fortsättningssjukkassa.
Härvid skall dock iakttagas, att vid i 5, 6, 8, 10,
11, 13—15, 18—21 och 23 §§, 49 § sista stycket, 57, 59—61, 65, 66r
75, 84, 101, 104 och 106 §§ stadgas i fråga om medlem af sjukkassa
skall afse äfven tillföljd af kassaanslutning i fortsättningssjukkassa
sjukhj älpsberättigad.

Vill fortsättningssjukkassa, att jämväl hvad i 49 § första och andra
styckena samt 50—52 och 98 §§ sägs om sjukkassemedlem skall gälla
för sjukhälpsberättigad, som nyss nämnts, skall bestämmelse därom,
upptagas i stadgarna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

4 kap. Öfvergångsbestämmelser.

118 §.

Mom. 1. Sökes registrering af sjukkassa eller forsättningssjukkassa,
som utöfvat verksamhet innan denna lag träd! i kraft, skall vid
ansökningen fogas dels, därest kassan ej är registrerad enligt lagen om
sjukkassor den 30 oktober 1891, de i 5 § 2 mom. angifna handlingar
eller, där kassan är registrerad enligt nämnda lag, de i sagda mom.
vid 1) och 2) omförmälda handlingar, dels ock redogörelse för kassans
tillgångar och skulder äfvensom, där kassan skall meddela begrafningshjälp
till högre belopp än tvåhundra kronor, uppgift angående hvit ka
tillgångar, enligt beslut å sammanträde eller annorledes gifven bestämmelse,
äro afsedda för kassans sjukhjälps verksamhet och hvilka för dess
begrafningshjälpsverksamhet, så ock hvilka skulder skola räknas belasta
hvardera af nämnda verksamhetsgrenar. Anser tillsynsmyndigheten
ytterligare upplysningar angående kassans verksamhet eller dess medlemmar
eller till följd af kassaanslutning sjukhjälpsberättigade erforderliga,
skola sådana på anmodan ofördröjligen meddelas af kassans
styrelse.

År kassan registrerad enligt ofvannämnda lag den 30 oktober 1891,
skall tillika i ansökningen uppgifvas, hos hvilken myndighet kassans
registrering skett.

Mom. 2. Sökes registrering af sjukkassa, hvilken utöfvat verksamhet
innan denna lag trädt i kraft och som utfäst begrafningshjälp
till högre belopp än tvåhundra kronor, äge på tillika därom gjord ansökning
tillsynsmyndigheten, ändock att kassans medlemsantal ej
öfverstiger tvåhundra, med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
medgifva, att kassan må, utan afseende å hvad i 16 § andra
stycket stadgas, utfästa begrafningshjälp till belopp, öfverstigande tvåhundra
kronor. Dylikt medgifvande må af tillsynsmyndigheten återkallas,
när helst skäl därtill föreligger.

Mom. 3. Varder sjukkassa eller fortsättningssjukkassa, som är registrerad
enligt lagen den 30 oktober 1891, registrerad enligt denna
lag, skall den förra registreringen anses upphäfd och underrättelse om
den nya registreringen af tillsynsmyndigheten ofördröjligen meddelas
den myndighet, hos hvilken den förra registreringen skett.

Mom. 4. År någon vid den tid, då en enligt ofvannämnda lag den
30 oktober 1891 registrerad sjukkassa varder registrerad enligt denna
Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 155 Höft. 12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

lag, medlem af kassan allenast för beredande af begrafningshjälp, och
har han, där han inträdt i kassan uteslutande för nämnda ändamål,
vunnit inträde före denna lags utfärdande, eller har han, där inträde
skett såväl för erhållande af sjukhjälp som för beredande af begrafningshjälp,
på grund af åtnjuten sjukhjälp förlorat rätt att från kassan
bekomma ytterligare sådant understöd, vare han, utan hinder af hvad i
9 § första punkten stadgas, berättigad att allenast för beredande af begrafningshjälp
kvarstå i kassan, jämväl sedan densamma blifvit registrerad
enligt denna lag.

År någon vid tiden för denna lags utfärdande medlem af särskilda
registrerade sjukkassor, äge han utan hinder af bestämmelserna i 12 §
kvarstå i dessa kassor, sedan desamma blifvit registrerade enligt denna
lag. Afflyttar den, hvilken sålunda kvarstår i skilda kassor, från verksamhetsområdet
för någon af kassorna till ort, som ligger inom området
såväl för kassa, hvilken den flyttande tillhör, som för annan kassa,
vare den förra af sistnämnda kassor pliktig utöfva den i 14 § omförmälda
sjukkontroll. År den nya boningsorten belägen inom området
för mer än en, med iakttagande af hvad nu stadgats, till sjukkontroll
förpliktad sjukkassa, vare lag som för motsvarande fall i 14 § sägs.
Har afflyttning skett från verksamhetsområdet för mer än en af de
sjukkassor, i hvilka den flyttande kvarstår, skall för jämförelse, hvarom
i 14 § stadgas, hänsyn tagas allenast till den af dessa kassor, hvari
den flyttande senast vunnit inträde.

119 §.

Genom deuna lag upphäfves lagen om sjukkassor den 30 oktober

1891.

120 §.

Denna lag skall träda i kraft den ; dock att, därest

sjukkassa eller fortsättningssjukkassa vid nämnda tid är registrerad enligt
lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891, samma lag skall fortfara att
gälla för kassan, intill dess densamma blifvit registrerad enligt denna
lag, likväl ej längre än till utgången af femte året från det denna lag
brådt i kraft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

Rättigheter och skyldigheter, hvilka uppkommit innan denna lagvunnit
tillämplighet å kassa, skola bedömas efter äldre lag, hvarvid
dock skola gälla, dels att rättigheter, som nu sagts, ej må vid domstol
eller annan myndighet göras gällande af kassa, som ej registrerats enligt
denna lag, och dels att medlem af sjukkassa, som blifvit registrerad
enligt denna lag, icke i något fall äger vidsträcktare rätt att kvarstå
i kassan allenast för beredande af begrafningshjälp eller att tillhöra
jämväl annan enligt denna lag registrerad sjukkassa än i 9 och 12 §§
samt 118 § 4 mom. stadgas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

Utdrag af protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen
den 28 april 1910.

Närvarande:

Justitieråden: Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg,

Petrén,

Regeringsrådet Wall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver civilärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 11 mars 1910, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle, för det ändamål §87 regeringsformen omförmäler, inhämtas
öfver ett inom civildepartementet upprättadt förslag till lag om
sjukkassor.

Förslaget, som finnes bilagdt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits af hofrättsrådet Karl Johan Stenström; och blef detsamma
nu företaget till slutlig behandling.

Lagrådet och dess särskilda ledamöter yttrade beträffande:

Förslaget i dess helhet.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitierådet
Petrén och regeringsrådet Wall instämde:

När det gäller att genomföra en ny lagstiftning om sjukkassor,
måste det naturligen framstå såsom ett hufvudspörsmål, huruvida den
sociala sjukförsäkringen fortfarande bör byggas på frivillighetens grund
eller, såsom i flere främmande länder skett, göras obligatorisk. Härom
råda som bekant olika meningar, om ock antalet af dem, som i vårt

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204. 93

land förorda ett omedelbart införande af försäkringstvång, synes vara
jämförelsevis litet.

Nekas kan väl icke, att från social synpunkt den obligatoriska försäkringen
äger vissa företräden framför den på frivillighetens grund
hvilande. Framför allt torde det ligga i öppen dag, att det obligatoriska
systemet är bäst ägnadt att effektivt genomföra hvad man först
och främst eftersträfva!*: att låta sjukförsäkringen omfatta den stora
mängden af egentliga kroppsarbetare. Att emellertid äfven den frivilliga
sjukkasserörelsen kan, särskild! om den verksamt stödes af staten,
vinna en mycket omfattande utbredning bland befolkningens fattigare
lager, visar erfarenheten från flere främmande länder, i främsta rummet
Danmark. Den utveckling sjukkasseverksamheten i vårt land, med det
jämförelsevis obetydliga och efter mindre lämpliga grunder fördelade
statsunderstöd den hittills åtnjutit, har att uppvisa synes ock lämna
rum för förhoppning, att den, kraftigare stödd och byggd på mera rationella
grunder, skall kunna i betydligt större omfattning än hittills
fylla de anspråk samhället ställer på densamma. Det lärer väl ej heller
kunna bestridas, att ett sjukkasseväsen, som på frivillighetens grund
utvecklas till större betydenhet, just i sin karaktär af frivillighet och
därmed sammanhängande mått af själfstyrelse besitter ett visst företräde
framför ett system af obligatorisk försäkring.

En närmare utveckling af de skäl, som kunna anföras för och emot
det ena och det andra systemet, lärer ej nu erfordras, utan kan i detta
afseende hänvisas till hvad som yttrats i motiven till det kommittéförslag,
på hvilket det nu föreliggande förslaget är byggdt, samt de utlåtanden,
som afgifvits öfver nämnda kommittéförslag. Att bilda sig
något bestämdt omdöme i detta ämne förefaller synnerligen vanskligt,
helst som någon mera genomförd utredning rörande införande hos oss
af ett eller annat på försäkringstvång byggdt system icke ingått i de
senast utsedde kommitterades uppdrag eller eljest från något håll förekommit.

För min del tilltror jag mig emellertid ingalunda att af hänsyn till
den obligatoriska försäkringens möjliga företräden afstyrka det nu föreliggande
förslaget, då det uppenbarligen är af vikt, att staten utan dröjsmål
verksamt inskrider på den sociala sjukförsäkringens område, och
utsikterna att inom en närmare framtid genomföra ett på tvångsförsäkring
byggdt system torde vara ganska ringa. Men det har synts mig
böra framhållas, såväl att spörsmålet om obligatorisk eller frivillig sjukförsäkring
måhända icke är moget för en fullt definitiv lösning, som
ock att detta förhållande icke torde behöfva utgöra något bestämdt
hinder för förslagets genomförande.

Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 20å.

Lagrådet:

Förslaget skiljer mellan registrerade och oregistrerade sjukkassor.
Den rättsställning, som enligt förslaget skall tillkomma de senare, är
emellertid af den prekära natur, att de näppeligen kunna i nämnvärd
omfattning utöfva sådan verksamhet, som tillhör en sjukkassa. Det vida
öfvervägande antalet sjukkassor måste alltså, om förslaget genomföres,
söka erhålla registrering och för sådant ändamål inrätta sig i enlighet
med förslagets bestämmelser om registrerade sjukkassor. Dessa bestämmelser
äro i väsentliga delar afpassade med tanke på sjukkasserörelsens
sociala uppgifter och lämpa sig i dessa delar mindre väl för kassor,
hvilka omfatta allenast mera burgna samhällsmedlemmar. Såsom exempel
kunna anföras de bestämmelser förslaget innehåller i fråga om minimiantalet
medlemmar, om medlemskap i flere kassor, om skyldighet
att utan ersättning tillhandagå annan sjukkassa med sjukkontroll, om
minimum för sjukhjälpstid, om afvägande af de fasta afgifternas belopp,
om skyldighet att åtlyda tillsynsmyndighetens anvisningar. För en
kassa, hvars medlemmar befinna sig i en relativt god förmögenhetsställning
och kunna antagas vara i stånd att sj kifva tillvarataga sina
intressen gentemot kassan och dess öfriga medlemmar, äro dylika bebestämmelser
ej af behofvet påkallade men kunna lätt nog komma att
verka tryckande och i vissa fall omöjliggöra anordningar, som kunde
finnas önskvärda och lämpliga. Huruvida kassor af nu antydd beskaffenhet
i nämnvärd omfattning förekomma och huruvida de i sådant fall
fylla något verkligt behof är svårt att bedöma, då tillgänglig statistik
ej härutinnan lämnar ledning och andra upplysningar äfven saknas.
Skulle dessa kassor emellertid vara af någon egentlig betydelse, läge
häri en beaktansvärd invändning mot förslaget i det hela, och det vore
då tilläfventyrs af nöden att återgå till den uppdelning mellan erkända
och allenast registrerade kassör, som förekom i äldre arbetareförsäkringskommitténs
förslag af år 1889.

2 §.

Lagrådet:

Syftet med det i paragrafen intagna förbud mot verksamhet, som
är att anse såsom särskild rörelse, torde kunna bättre uttryckas med en
bestämmelse, att sjukkassa ej må utöfva verksamhet, som uppenbarligen
är främmande för det ändamål, kassan enligt 1 § skall fullfölja.

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition No 204.

5 §•

Lagrådet:

Enligt sista stycket af 2 mom. skola de handlingar, hvilka jämlikt
sagda mom. böra bifogas registreringsanmälan, vara till riktigheten
styrkta af notarius pnblicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter. Att, såsom förslaget härutinnan synes
innebära, uppdraga åt notarius publicus att bestyrka riktigheten af de
uppgifter, som vid 3) i samma mom. omförmälas, lärer emellertid ej
vara lämpligt, då ett åliggande af dylik art skulle vara helt och hållet
främmande för den verksamhet, som nämnda tjänsteman i öfrigt har
att utöfva. Stadgandena i 2 mom. torde alltså böra undergå sådan
ändring, att omförmälda uppgifter skola undertecknas af styrelseledamöterna
och dessas namnunderskrifter styrkas af vittnen.

6 §.

Lagrådet:

De penningbidrag, som en sjukkassa kan äga utkräfva af sina medlemmar,
utgöras i främsta rummet af afgifter, hvarmed i förslaget förstås
bidrag, hvilkas belopp är i stadgarne bestämdt eller kan med deras
ledning på förhand beräknas.

I andra rummet kan därjämte, om stadgarne sådant medgifva,
ifrågakomma uttaxering, d. v. s. uttagande af bidrag, hvilka ej kunna
på förhand beräknas utan bero på särskild! beslut. Afgifterna åter
äro enligt förslagets terminologi, sådan den framträder i förevarande
paragraf jämförd med 20 §, af två slag: 1) de fasta, hvarmed förstås sådana
som upptagas för sjukhjälpsverksamheten samt för begrafningshjälpsverksamheten
där sådan förekommer, och 2) andra afgifter, d. v. s.
de som upptagas för ändamål, hvilket ej kan inbegripas under den
egentliga sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamheten. Dessa beteckningssätt
förefalla så till vida mindre egentliga, som enligt gängse språkbruk
uttrycket fasta afgifter, satt i relation till uttaxering, torde omfatta
alla till beloppet bestämda eller beräkneliga afgifter, de må utgå
för det ena eller andra ändamålet.

En mera språkriktig terminologi torde utan svårighet kunna genomföras
genom någon ändring i 6 och 20 §8 samt i vissa andra delar af
förslaget.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

7 §-

Lagrådet:

Stadgandet i paragrafens sista stycke om skydd för registrerad sjukkassas
firma torde böra utvidgas så, att dylikt skydd beredes icke allenast,
såsom förslaget innehåller, därest kassan registrerats enligt den
tilltänkta nya lagen, utan äfven i fråga om kassa, som är registrerad
enligt nu gällande lag. Jämlikt 120 § i förslaget skall nämligen kassa
af sistnämnda art vara berättigad att under fem år efter den nya lagens
ikraftträdande fortsätta sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i
den äldre lagen, och tydligt torde vara att kassa, som begagnar sig af
denna rätt, bör under tiden åtnjuta samma skydd för sin firma som
kassa, hvilken registrerats enligt den nya lagen.

8 §‘

Lagrådet:

Stadgandet i andra stycket innebär, att ändring af en redan registrerad
sjukkassas stadgar i syfte att göra ledamotskap i förening eller
annat samfund till villkor för medlemskap i sjukkassan aldrig skulle
kunna ske, ej ens om sjukkassans samtliga medlemmar vore ense om
önskvärdheten af en sådan ändring. Någon annan utväg att realisera
en sådan önskan hos sjukkassans medlemmar skulle således ej stå till
buds än att låta kassan gå i likvidation, hvarefter en ny sjukkassa
kunde bildas, i hvars stadgar den önskade bestämmelsen från början
inflöte.

Det syfte, som med stadgandet afsetts att vinna, torde emellertid
kunna i hufvudsak ernås genom ett tillägg till 57 §, hvilket af andra
skäl synes vara erforderligt. Stadgandet i andra punkten af 8 § sammanhänger
nämligen nära med frågan om villkoren för införande i stadgarna
af nya grunder för medlems uteslutande ur sjukkassa.

Då man tager i betraktande, att medlem, som uteslutes ur sjukkassa,
icke äger att utbekomma något af kassans tillgångar och sålunda
går förlustig icke blott de afgifter, han erlagt för bekommande af sjukhjälp,
i den mån de ej motsvaras af erhållet understöd, utan ock, där
kassans verksamhet omfattar meddelande af begrafningshjälp, de för
utbekommande af sådant understöd inbetalta bidragen, synes det till
skyddande af medlemmarnes rätt vara nödigt föreskrifva, att stadgeändring,
som innebär införande af någon förut icke i stadgarna angifven
grund för medlems uteslutande ur sjukkassa, icke må, såvidt den

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 304.

skall afse jämväl dem, som vid frågans afgörande redan voro medlemmar
af sjukkassan, kunna genomföras mot någon medlems bestridande.
Införande af en dylik föreskrift i 57 § skulle bereda skydd mot sådan
ändring af sjukkassas stadgar, att ledamotskap i förening eller annat
samfund blefve i fråga om redan befintliga medlemmar uppställdt såsom
villkor för bibehållande af medlemskap i sjukkassan.

Under förutsättning att det sålunda förordade tillägget till 57 §
införes, torde andra stycket af 8 § kunna utgå.

i° §.

Lagrådet:

Hvarken i gällande lag eller i föregående förslag till ny lagstiftning
om sjukkassor uppställes hinder mot att i sjukkassas stadgar intages
bestämmelse om skyldighet för medlem att i sjukkassan kvarstå,
efter det han anmält sig vilja därur utträda. Tillräcklig anledning synes
saknas att genom den nu tillämnade lagstiftningen helt och hållet
omöjliggöra en dylik bestämmelse. För den händelse att obegränsade
afgifter till sjukkassa ej kunna beslutas, synes det ej böra förvägras
kassan att stadga skyldighet för medlem att efter anmälan om utträde
kvarstå i kassan under viss tid, för hvilken dock ett maximum bör i
lagen stadgas. Såsom förebild till bestämmelse härutinnan torde kunna
ifrågakomma 14 § i Kungl. Maj:ts för innevarande års riksdag framlagda
förslag till lag om föreningar.

11 §•

Lagrådet:

Hvad som åsyftas med föreskriften i paragrafens sista stycke är ej
fullt tydligt. Ordalagen synas innebära förbud mot att i stadgarna intaga
bestämmelser, hvarigenom vissa medlemmar eller medlemsgrupper
betungas med afgifter, som ej skola gälla för medlemmarne i allmänhet,
eller eljest för eu del medlemmar särskilda villkor för medlemskapets
bibehållande uppställas; dock att från detta förbud synes vara åsyftadt
att medgifva undantag för sådana fall, där uteslutning ur kassan skulle
kunna ifrågakomma, så att för dylikt fall särskild tunga kunde påläggas
den till uteslutning förfallne, i händelse han finge kvarstanna. Af
2 mom. i 20 § framgår emellertid, att de afgifter, som i förslaget benämnas
fasta medlemsafgifter, d. v. s. de, som utgå för sjukhjälps- och
begrafningshjälpsverksamhet, kunna vara olika för särskilda grupper af
medlemmar, men att olikhet därvid ej får betingas af annat förhållande
Bill. till Rik sd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 151 Höft. 13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

än olikhet i understödsrätt eller i sjukdoms- eller dödsfallsrisk eller sådan
särskild omständighet, som namnes i 21 §. I betraktande häraf
torde det få antagas, att sista stycket af 11 §, i hvad det rörer afgifter,
har afseende allenast å de afgifter, som enligt förslagets terminologi ej
äro fasta, d. v. s. de, som utgå för andra ändamål än sjukhjälps- och
begrafningshjälpsverksamhet. En regel om dessa afgifters likformighet
synes emellertid, därest den skall inflyta i lagen, ej hafva sin rätta plats
i 11 § utan snarare i 20 §, som handlar om afgifter.

Huruvida det, i händelse en sådan regel uppställes, är lämpligt att
beträffande medlemmar, som enligt stadgarne skulle kunna uteslutas,
göra undantag från regeln, kan förefalla tvifvelaktigt, men tillräcklig
anledning att medgifva dylikt undantag torde näppeligen föreligga.

Det förbud sista stycket i 11 § synes innehålla mot stadgebestämmelser,
hvarigenom för vissa kategorier af medlemmar föreskrifvas särskilda
åligganden af annan art än afgifts erläggande, torde knappast vara
lämpligt. Förhållanden kunna tänkas, där det torde vara i sin ordning
att pålägga vissa medlemsgrupper, exempelvis dem, som flytta utom kassans
verksamhetsområde, vissa särskilda åligganden, såsom i afseende å
intygs anskaffande, afgifters insändande m. m.

Med hänsyn till hvad nu blifvit anfördt hemställes, att sista stycket
i paragrafen måtte utgå.

13 §•

Lagrådet;

De i andra punkten förekommande orden »för kalenderår» torde
böra utgå såsom onödiga och måhända vilseledande.

15 §.

lagrådet:

Föreskriften i mom. 3 innebär, att sjukkassa, sedan sjukhjälp på
grund af viss sjukdom börjat meddelas, icke äger att vidtaga vare sig
höjning eller sänkning af sjukhjälpen för denna sjukdom. Något giltigt
skäl synes emellertid icke kunna anföras, hvarför det skulle vara förbjudet
för eu sjukkassa att, om den så finner lämpligt, bestämma, att
beslut om höjning af sjukhjälp skall tillämpas jämväl i fråga om sjukdom,
för hvilken vid beslutets fattande understöd redan börjat utgå.
Hvad i momentet finnes föreskrifvet synes därför böra utbytas mot en
bestämmelse af hufvudsakligt innehåll, att beslut om sådan ändring i
stadgarne, som medför inskränkning i sjukkassans skyldighet att med -

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

dela sjukhjälp, ej skall äga tillämpning i fråga om sjukdom, för hvilken
rätt till sjukhjälp redan inträdt. Eu bestämmelse af nu angifvet innehåll
torde helst böra hafva sin plats i 59 §.

Af stadgandet i mom. 4, att sjukhjälp i penningar ej må för själfförsörjande
medlem understiga en krona för söckendag, synes framgå,
att i sjukkassas stadgar må föreskrifvas, att sjukhjälp skall utgå alle
nast för söckendagar. En dylik anordning skulle emellertid föranleda
betänkliga svårigheter vid tillämpning af bestämmelserna i mom. 7.
Därest en sjukkassa lämnar sjukhjälp endast för söckendagar, synes det
nämligen vara tvifvelaktigt, huruvida uti det i mom. 7 bestämda antal
dagar, hvarunder sjukhjälp minst skall utgå, må inräknas sön- och helgdagar.
Vidare skulle det, i händelse medlem i sådan kassa träffas af
olycksfall, möta svårighet att afgöra, huruvida kassan ägde rätt att under
de första sextio dagarna efter olycksfallet inskränka sig till att betala
det understöd, som skulle kunnat ifrågakomma för annan sjukdom,
eller vore pliktig att därutöfver erlägga sjukhjälp för de under nämnda
tid infallande sön- och helgdagar. Det torde därför vara nödigt att antingen
förtydliga bestämmelserna i mom. 7 eller ock, hvilket synes vara
lämpligast, meddela föreskrift, att sjukhjälp i penningar skall utgå med
visst belopp för hvarje dag.

18 §■

Lagrådet:

Den åtgärd, som enligt tredje stycket af denna paragraf kan under
där angifna förutsättning å sammanträde beslutas, synes innebära ett
betydande ingrepp i den rätt, som af kassans särskilda medlemmar förvärfvats
genom erläggande af bidrag till kassan. Synnerligen starkt
framträder detta i fråga om en sjukkassa med vidsträcktare verksamhetsområde,
om den ifrågavarande sjukdomen är gängse endast inom en
begränsad del af området och beslutet sålunda i verkligheten drabbar
endast de medlemmar, som vistas å den af sjukdomen hemsökta orten.

Ett stadgande om rätt för sjukkassa att till skydd mot fullständig
ekonomisk undergång vidtaga åtgärd, som här är i fråga, torde måhända
icke kunna undvaras; men det synes vara nödigt att bereda någon garanti
mot att beslut därom vinner tillämpning, med mindre fullgiltiga
skäl föreligga. Detta torde kunna ske genom en bestämmelse, att för
giltigheten af beslut, hvarom i förevarande stycke förmäles, fordras tillsynsmyndighetens
godkännande.

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 304.

19 §.

Lagrådet:

Enligt förslaget må klass, som skall bereda sjuklijälp, icke meddela
sådant understöd, med mindre antalet sjukhjälpsförsäkrade medlemmar
i klassen uppgår till tjugufem. Om således medlemsantalet
exempelvis nedgår till femton, förlora dessa femton sin rätt till sjukhjälp
i klassen. Då man ej kan räkna med möjligheten, att enstaka
nya medlemmar ingå i en klass, som vid deras inträde är förhindrad
att meddela sjukhjälp, skulle således de femton kvarstående medlemmarna
aldrig kunna åter bli berättigade till understöd i sin klass, såvida
ej minst tio nya medlemmar samtidigt däri inträdde. Att de sålunda
nödställde medlemmarne kunna vinna inträde i annan klass är
ingalunda gifvet, då stadgarnes bestämmelser i fråga om klassindelningen
kunna ligga hindrande i vägen. Äfven om inträde i annan klass,
högre eller lägre än deras egen, stode dem öppen, skulle ett begagnande
af denna utväg för dem medföra antingen ökade afgifter eller minskad
sjukhjälp. Till undvikande af dessa missförhållanden synes beträffande
klass, som skall bereda sjukhjälp, böra införas ett stadgande, motsvarande
hvad som enligt förslaget skulle gälla i fråga om klass, som är
afsedd att bereda begrafningshjälp, eller att i klassen icke må meddelas
sjukhjälp, med mindre antalet medlemmar i klassen uppår till tjugufem,
dock att, där medlemmarnes antal varit minst tjugufem men sedermera
nedgått därunder, sjukhjälp må i klassen fortfarande tilldelas däri kvarvarande
medlemmar.

20 §.

Lagrådet:

Med fasta medlemsafgifter, som äro lika för alla kassans medlemmar,
torde icke annat än undantagsvis en sjukkassa kunna i längden uppehålla
sin verksamhet. Afgifter, som ej äro i någon mån afpassade efter
de olika risker, som ifrågakomma, måste nämligen förr eller senare
framstå såsom oskäliga gent emot dem, som med hänsyn till lefnadsålder
eller andra förhållanden äro i mindre grad än de öfriga utsatta
för risk, hvarom fråga är. Följden häraf torde blifva, att den för kassans
bestånd nödiga rekrytering af dylika personer ej i längden kan påräknas.
Också kan man -— om än i ett afsevärdt antal sjukkassor medlemsafgifterna
fortfarande äro i det närmaste lika för alla medlemmarne
— i sjukkasserörelsen spåra eu sträfvan att afpassa afgifterna efter de
olika riskerna med hänsyn till ålder, hälsotillstånd, yrken m. m., och ett

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

fortgående i denna riktning är att förvänta, i samma mån sjukkassorna
växa i storlek och. därmed de personliga band försvagas, som för
närvarande i ett stort antal fall tjäna att sammanhålla sjukkassemedlemmar.
Att under dessa förhållanden så affatta bestämmelsen om afgifterna,
att såsom hufvudregel synes framstå, att de böra vara lika för
alla medlemmar, torde vara mindre välbetänkt. Lämpligare synes vara
att i lagen icke gifves företräde åt vare sig det ena eller andra systemet
utan allenast åt tillsynsmyndigheten anförtros att öfvervaba, att afgifterna
differentieras i den mån kassans soliditet det erfordrar. Hvad
som i första punkten af 2 mom. bör utsägas torde alltså vara allenast,
att annan olikhet i afgifterna ej må förekomma, än som föranledes af
olikhet medlemmarne emellan i afseende å understödsrätt eller sjukdomseller
dödsfallsrisk eller betingas af sådan bestämmelse i stadgarna, som
angifves i 21 §.

I öfrigt erinras om hvad vid 6 § blifvit yttradt.

22 §.

Lagrådet:

-Då hvarken af det nu föreliggande förslaget eller af 1855 års förordning
om handelsböcker tydligt framgår, huruvida bestämmelserna i
nämnda förordning skola vara tillämpliga i fråga om den bokföring, som
åligger sjukkassa, torde uttryckligt stadgande i ena eller andra riktningen
vara erforderligt.

Hvilket innehåll än gifves åt ett sådant stadgande, lärer det blifva
behöfiigt, att särskilda föreskrifter i fråga om bokföringen meddelas al''
tillsynsmyndigheten, hvadan bestämmelsen i sista stycket af paragrafen
synes böra göras ovillkorlig.

23 §.

Lagrådet:

Därest det ändamål, som åsyftas med de föreslagna bestämmelserna
om fondbildning skall ernås, synes det vara nödigt, att kassans räkenskaper
föras så, att däraf framgår, hvilka kassans tillgångar utgöra
fond, och, i händelse såväl sjukhjälps- som begrafningshjälpsfond skola
finnas, af hvilka tillgångar hvardera fonden består. En föreskrift om
räkenskapernas förande på nu angifvet sätt torde höra i lagen inflyta.

102

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

89 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg och regeringsrådet Wall:

Förbudet för styrelsen att utan sjukkassesammanträdes bemyndigande
afyttra eller under nyttjanderätt upplåta den väsentligaste delen
af sjukkassas egendom synes genom sin obestämdhet kunna gifva anledning
till osäkerhet och dessutom lätt kunna kringgås genom föryttrande
eller upplåtande i särskilda omgångar. Det senare gäller äfven
förbudet att afyttra eller upplåta all kassans egendom, ett förbud som
för öfrigt endast i samband med det nyssnämnda torde äga något praktiskt
värde. Med hänsyn härtill hemställes om uteslutande af omförmälda
förbudsbestämmelser.

41 §•

Lagrådet:

Bestämmelserna i denna paragraf synas lämpligen hafva sin plats i
sammanhang med de stadganden, som afse tillsyn å sjukkassor.

49 §''

Lagrådet:

Inom sjukkasserörelsen lära exempel icke saknas å den anordning,
att frågor, som i allmänhet skola behandlas å sjukkassesammanträde
eller sådan sammankomst af delegerade, som omförmäles i andra stycket
af förevarande paragraf, i stället kunna göras till föremål för allmän
omröstning bland medlemmarne. Stadgandena i första och andra styckena
torde emellertid, sammanställda, utesluta en dylik anordning. Då
giltig anledning härtill ej synes föreligga, hemställes om sådan ändring
i paragrafens affattning, att möjlighet lämnas öppen för intagande i
stadgarne af bestämmelser, som äfven annorledes än i andra stycket alses
afvika från första styckets föreskrift om sjukkassesammanträde.

Beträffande sådan sammankomst af delegerade, som i andra stycket
afses, innehåller förslaget, att bestämmelserna om sjukkassesammanträde
skola i tillämpliga delar gälla. I detta hänseende synes emellertid
undantag böra göras för det i 50 § förekommande stadgandet om rätt
för sjukkassemedlem att å annan medlem öfverlåta utöfvande af rösträtt
å sjukkassesammanträde. För öfrigt torde föreskriften om sammankomst
af delegerade lämpligen kunna utbrytas ur 49 § och erhålla plats i en
fristående paragraf i slutet af afdelningen om sjukkassesammanträde.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204. 103

51 och 52 §§.

Lagrådet:

I de fall, som angifvas i 52 §, skulle såväl tillsynsmyndigheten som
magistrat eller kronofogde äga att på anmälan af sjukkassemedlem utlysa
sjukkasses ammanträde. Att dylik befogenhet '' tillägges två olika
myndigheter synes emellertid kunna medföra olägenheter, då det skulle
kunna inträffa, att båda myndigheterna hvar för sig utlyste sammanträde.
Lämpligast synes vara att befogenhet i detta hänseende tillkommer
allenast tillsynsmyndigheten. Dels torde nämligen, om sådana fall inträffa,
som i 52 § afses, tillsynsmyndigheten under alla omständigheter
böra erhålla kunskap därom, och dels synes det vara nödigt, att tillsynsmyndigheten
äfven i andra fall tillerkännes rätt att utlysa sjukkassesammanträde.
Skall tillsynsmyndigheten kunna vederbörligen ''fullgöra
sina åligganden, lärer den nämligen böra äga befogenhet att, när
helst den så finner nödigt, hos sjukkassestyrelsen. begära utlysande af
sjukkassesammanträde och att, där styrelsen ej inom viss korftid ställer
sig sådan begäran till efterrättelse, själf utlysa dylikt sammanträde.

Det hemställes därför, att ett stadgande af sist angifna innehåll införes
å lämpligt ställe och att den i 52 § omförmälda rätt att utlysa
sjukkassesammanträde tillerkännes allenast tillsynsmyndigheten.

De skäl, som tala för nu gjorda hemställan, synas jämväl böra föranleda,
att revisorerna, i händelse de med stöd af stadgandet i 51 §
hos styrelsen påkalla utlysandet af extra sjukkassesammanträde, skola
vara pliktiga att ofördröjligen lämna tillsynsmyndigheten underrättelse
om denna åtgärd.

57 §.

Lagrådet:

Efter hvad förarbetena till förslaget gifva vid handen, är åsyftadt,
att den rätt till begrafningshjälp, som af medlem förvärfvats, bör vara
honom en gång för alla tillförsäkrad. Denna tanke torde böra på tydligare
sätt, än i förslaget skett, komma till uttryck. I sådant syfte hemställes,
att i 57 § måtte införas en bestämmelse, att den begrafningshjälp,
som en gång blifvit för medlem af sjukkassa bestämd, ej må
utan hans samtycke genom ändring i stadgarne minskas.

I öfrigt erinras om den vid 8 § gjorda anmärkning.

58 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg och regeringsrådet Wall:

Det stadgande paragrafen innehåller om kvalificerad majoritet för

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

beslut om föryttrande eller upplåtande under nyttjanderätt af all sjukkassas
egendom eller den väsentligaste delen däraf synes genom sin
obestämdhet kunna föranleda olägenheter och rättsförluster, särskildt
när det gäller fast egendom. Med hänsyn härtill hemställes om stadgandets
uteslutande.

Skulle stadgandet emellertid komma att kvarstå, torde i paragrafen
böra vidtagas sådan jämkning, att med beslut, som omedelbart åsyftar
föryttrande eller upplåtelse af all kassans egendom eller den väsentligaste
delen däraf, otvetydigt likställes beslut, hvarigenom styrelsen
erhåller befogenhet till dylik åtgärd.

59 §.

Lagrådet:

Skäl synes ej förefinnas att inskränka giltigheten af stadgandet i
andra stycket till'' de i 6 § vid 7) omförmälda afgifterna, utan torde
detta stadgande böra gälla alla bidrag, äfven sådana som på grund af
särskildt beslut skola uttaxeras på medlemmarne.

83 §.

Lagrådet:

Enligt bestämmelsen i 6 § vid 10) skall i stadgarne angifvas, huru
medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras fruktbärande
och säkerhetshandlingar förvaras. Rörande det materiella innehållet
af stadgarnes föreskrifter i dessa ämnen innehåller förslaget
emellertid icke någon bestämmelse. Vid sådant förhållande synes det
vara nödigt, att pröfningsrätt härutinnan tillerkännes tillsynsmyndigheten;
och torde därför i förevarande paragraf bland de skål, som skola
föranleda vägran af registrering, böra upptagas, att stadgarnes föreskrifter
uti ifrågavarande ämnen finnas icke vara betryggande.

89 §.

Lagrådet:

Enligt 86 § skall en samling af hvad i sjukkasseregistret införts,
med undantag af underrättelse om sjukkassas konkurs, genom det
allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med register
för hvarje år; och skall, i den mån samlingen tryckes, densamma

105

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 204.

öfversändas till hvarje domstol och öfverexekutor. Jämlikt 89 § kan
ändring i förhållande, som registret utvisar, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva ägt vetskap om ändringen.
Med sistnämnda stadgande lärer emellertid ej — såsom dess affattning
kunde låta förmoda — vara afsedt, att hvad registret utvisar skall anses
vara genom införandet i registret bragt till allmän kännedom, utan
allenast att den, som tagit kännedom om registret, må trygga sig till
dess uppgifter, äfven om däri angifna förhållanden undergått ändringar,
som ej registrerats och om hvilka vetskap ej heller annorlunda vunnits.
Enligt förslaget är icke heller på annat sätt sörjdt för att hvad i
registret införes varder så kungjordt, att en presumtion rimligen kan
uppställas, att det kommit till tredje mans kännedom.

I det för innevarande års riksdag framlagda förslag till lag om
föreningar föreskrifves däremot i detta afseende (92 §), att hvad i föreningsregistret
införes, med undantag af underrättelse om förenings
konkurs, skall genom Konungens befallningshafvandes försorg ofördröjligen
kungöras såväl i allmänna tidningarna som ock i den stads tidning,
där Konungens befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera
tidningar där utgifvas, i den af dessa, där allmänna påbud för staden
vanligen meddelas, hvarjämte i fråga om en samling för hela riket af hvad
sålunda i allmänna tidningarna kungjorts meddelas enahanda bestämmelser
som i förslaget till lag om sjukkassor angående en samling af
hvad i sjukkasseregistret införes. Såsom följd af denna föreskrift om
kungörande stadgas vidare i förslaget till lag om föreningar (96 §), att
det, som blifvit infördt i föreningsregistret och kungjordt i ortstidningen,
skall anses hafva kommit till tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna
framgår, att han hvarken haft eller bort hafva kunskap
därom, samt att, innan sådant kungörande skett, det förhållande, som
blifvit eller bort blifva i registret antecknadt, icke kan med laga verkan
åberopas mot annan än den, som visas hafva ägt vetskap därom.

Giltiga skäl att i fråga om sjukkassorna afvika från de grundsatser,
som sålunda föreslagits beträffande föreningar, torde ej föreligga;
och hemställes förty, att i förevarande förslag måtte införas bestämmelser,
motsvarande ofvanberörda i förslaget till lag om föreningar
upptagna.

Ett bifall till denna hemställan medför någon jämkning i 95 §.

Skulle åter lagrådets hemställan ej vinna afseende, erfordras sådant
förtydligande af 89 §, att dess ofvan angifna innebörd klarare
framträder.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 155 Höft.

106

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 204.

Justitieråden friherre Marks von Wiirtemberg och Petrén samt regeringsrådet
Wall:

Med hänsyn till sjukkasse verksamhetens samhällsnyttiga karaktär
synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke kostnaden för det utaf lagrådet
förordade kungörande af anmälningar till sjukkasseregistret bör
bestridas af det allmänna.

90 §.

Lagrådet:

Då enligt förslaget Konungens befallningshafvande i sin egenskap
af öfverexekutor städse kommer att äga tillgång till den tryckta samlingen
af anmälningar till sjukkasseregistret, synes det böra åläggas nämnda
myndighet att äfven i ärendeu, som den i annan egenskap än den nyss
angifna handlägger, tillgodogöra sig samlingens innehåll på sätt i förevarande
paragraf afses. En dylik ändring synes desto hällre böra i
paragrafen vidtagas, som densamma därigenom bringas till önskvärd
öfverensstämmelse med motsvarande paragrafer i lagförslagen rörande
aktiebolag och föreningar.

93 §.

Lagrådet:

I andra punkten af första stycket upptagas de fall, i hvilka tillsynsmyndigheten
skall vara pliktig att i underrättelse om meddeladt beslut
angifva skälen för beslutet. Sådan skyldighet skulle åligga tillsynsmyndigheten
bland annat i den händelse, att genom beslutet vägrats
medgifvande enligt 41 eller 115 §, d. v. s. att tillsynsmyndigheten icke
medgifvit sjukkassa, hvars medlemsantal nedgått under etthundra, eller
fortsättningskassa, hvars medlemsantal nedgått under femhundra, att
fortsätta sin verksamhet. Då emellertid, såsom vid jämförelse med bestämmelserna
i 4 och 108 §§ framgår, dylikt medgifvande torde böra
lämnas allenast i händelse särskilda omständigheter därtill föranleda,
synes det icke böra åläggas tillsynsmyndigheten att i nu nämnda fall
anföra skäl för sin vägran.

Enligt hvad paragrafen innehåller, skall, i händelse sjukkassa vill
anföra besvär öfver beslut af tillsynsmyndigheten och underrättelse om
beslutet försändts med allmänna posten, besvärstiden räknas från tredje

107

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 204.

dagen efter det underrättelsen för befordran aflämnades å postanstalt.
Denna anordning synes emellertid vara föga tillfredsställande, då det
ofta skulle kunna möta svårighet för sjukkassa att erhålla kännedom
om dagen för underrättelsens afkunnande å postanstalt, hvartill kommer
svårigheten för sjukkassa att, i händelse försändelse förkommit, åvägabringa
bevisning därom. Lämpligare synes därför vara att dels ålägga
tillsynsmyndigheten att, där underrättelse om beslutet ej öfverlämnas till
någon, som äger företräda sjukkassan, ofördröjligen i rekommenderadt
bref öfversända sådan underrättelse till kassan, dels ock stadga, att besvärstiden
i hvarje fall skall räknas från beslutets dag. Skulle, i händelse
denna hemställan bifalles, den föreslagna besvärstiden, trettio dagar,
anses vara för knappt tillmätt för de sjukkassor, som hafva sitt
säte i de nordligaste länen, torde för dessa kassor kunna bestämmas eu
något längre besvärstid.

Stadgandet i paragrafens sista stycke, med hvithet afses att reglera
besvärstiden då annan än sjukkassa vill klaga öfver beslut af tillsynsmyndigheten,
omnämner endast det fall, att begäran om åtgärd, som i
88 § sägs, blifvit afslagen. Då klagan af annan än sjukkassa kan förekomma
jämväl i andra fall, t. ex. i händelse tillsynsmyndigheten vägrat
efterkomma en af sjukkassemedlem jämlikt 52 § framställd begäran om
utlysande af sjukkassésammanträde, bör emellertid åt stadgandet gifvas
en vidsträcktare affattning. Bestämmes för sjukkassa i de nordligaste
länen längre besvärstid än trettio dagar, torde den längre tiden böra
gälla i fråga om hvarje klagan öfver beslut af tillsynsmyndigheten, som
afser sådan kassa.

94 §.

Lagrådet:

I motiveringen till 83 § i kommitterades förslag till lag om sjukkassor
anföres, att då fråga om frihet från stämpelafgift, hvarom oftast stadgas i
utländska lagstiftningar om sjukkassor, i vårt land skall afgöras i annan
ordning än den, som gäller för stiftande af civillag, stadgande därutinnan
icke kunnat inrymmas i lagförslaget. Följaktligen lärer med uttrycket
»afgiftsfritt)) i förevarande paragraf icke åsyftas frihet från stämpelafgift.
Detta framgår dock icke med tydlighet af paragrafens ordalydelse.

Men äfven om bestämmelsen sålunda afser endast lösen för expedition,
hvarom här är fråga, synes en föreskrift i sådant syfte icke hafva

108

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20i.

sin rätta plats i förevarande lag utan hellre böra inflyta i förordningen
om expeditionslösen.

.Följaktligen hemställes, att 94 § måtte ur lagförslaget uteslutas.

97 §.

Lagrådet:

I förut omförmälda förslag till lag om föreningar stadgas straff
för styrelseledamot, som uppsåtligen låter verkställa utbetalning af ekonomisk
förenings tillgångar i vidsträcktare mån, än att återstående tillgångar
öfverskjuta skulderna med visst belopp. För föreningar torde
denna straffbestämmelse tillfyllest supplera allmänna strafflagens påföljder
för de fäll, där styrelseledamot obehörigt använder omhänderhafda
medel.

I fråga om sjukkassorna innehåller föreliggande förslag ingen straffbestämmelse
för motsvarande fall, ehuru tänkbart är, att styrelseledamot
låter verkställa utdelning till kassans medlemmar, där sådant ej är tilllåtet.
Dessutom kan inträffa, att styrelseledamot i sjukkassa annorledes
än genom utdelning till medlemmarne obehörigen förfar med kassans
tillgångar utan att hemfalla under allmänna strafflagen. Enligt förslaget
är nästan hvarje kassans inkomst afsedd för sitt särskilda ändamål.
Fasta medlemsafgifter och genom uttaxering erhållna medel skola användas
till täckande af kassans löpande utgifter för sjukhjälp, begrafningshjälp
och förvaltning äfvensom till fondbildning; och det förutsättes,
att jämväl andra kassans inkomster kunna vara bestämda för
enahanda ändamål. Af dessa medel uppkommen fond får användas endast
i den mån kassans inkomster ej förslå till täckande af utgifterna
för kassans sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet. Medger tillsynsmyndigheten,
att afsättning'' till fond må upphöra, skola öfverskottsmedlen
användas på sätt, som blifvit i stadgarne bestämdt. Meddelar
sjukkassan begrafningshjälp till högre belopp än tvåhundra kronor,
skola fasta medlemsafgifter upptagas särskild! för sjukhjälpsverksamheten
och särskilt för begrafningshjälpsverksamheten; och må de för
det ena slaget af dessa verksamheter bestämda inkomster icke användas
för det andra. Af öfverskott å hvardera verksamheten skall bildas
eu särskild fond, som ej må tagas i anspråk för den andra verks amhetsgrenen;
och deri, som mot kassan här fordran å sjukhjälp eller begrafningshjälp,
äger ej rätt till betalning för denna fordran ur de för
den andra verksamheten bestämda tillgångar. Om styrelseledamot uppsåtligen
i strid mot dessa bestämmelser använder vissa kassans tillgångar

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

på sätt, som visserligen, tjänar ett kassans ändamål men icke det, för
hvithet samma medel äro afsedda, lärer han ej kunna straffas enligt allmänna
strafflagen, men ersättningsskyldighet allenast torde icke vara för
sådant fall tillfyllestgörande.

Det synes därför nödigt, att under 97 paragrafens straffbestämmelse
införes jämväl det fall, att styrelseledamot använder någon kassans tillgång
för ändamål, som, efter hvad han inser, är ett annat än det, för
hvithet samma tillgång är afsedd.

98 §‘

Lagrådet:

Bland föreskrifter, hvilkas åsidosättande skulle medföra ansvar, angifvas
i denna paragraf 115 § och hvad 118 § 1 mom. innehåller angående
skyldighet att meddela upplysningar i där afsedda fall. Det förefaller
mindre egentligt, att bestämmelser om straff för försummande af eu skyldighet
i lagen gifvas tidigare än föreskriften om sj älfva skyldigheten; och
hemställes förty, att ifrågavarande straffbestämmelser må uteslutas ur
98 § och i stället upptagas i omedelbart sammanhang med de särskilda
materiella föreskrifter, till hvilka de hänföra sig.

107 §.

Lagrådet:

I förslaget utsäges ingenstädes hvad sjukkassas åtgärd att ansluta
sig till fortsättningskassa innebär. Därom inhämtas i förevarande
paragraf, att sjukkassa kan ansluta sig för alla sina sjukhjälpsförsäkrade
medlemmar eller för allenast en del af dem, och att anslutningen
för sjukkassan medför medlemskap i fortsättningskassan. Af 109 §
framgår, att anslutningen icke innebär, att sjukkassan åtager sig ansvar
för gäldandet af afgifter eller uttaxeringsbelopp, som skola erläggas för
de medlemmar af sjukkassan, för hvilka den anslutit sig till fortsättningskassan.
Att af dessa stadganden draga några bestämda slutsatser
om hvilka verkningar anslutningen medför torde icke vara möjligt. Tvekan
synes kunna uppstå, huruvida icke förslagets mening är, att anslutningen
skall kunna innebära, att kassans samtliga sjukhjälpsförsäkrade
medlemmar eller de sjukhjälpsförsäkrade medlemmarne i den grupp, som
anslutningen kan afse, utan vidare blifva sjukhjälpsförsäkrade i fortsättningskassan
eller förpliktade att låta försäkra sig i densamma. En
sådan anordning lärer emellertid icke böra ifrågakomma. Då enligt

Ilo

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

58 § för beslut om anslutning erfordras allenast en majoritet af två
tredjedelar bland de röstande, skulle nämligen de, som befinna sig i
minoriteten, kunna mot sitt bestridande blifva intvingade i ett alldeles
nytt och tilläfventyrs för dem betungande rättsförhållande.

Därest antagas må, att anslutningsåtgärden icke skall vara förenad
med sådan verkan, som nu antydts, torde densamma enligt förslaget
komma att innefatta allenast, att den anslutna sjukkassan erhåller medlemskap
i fortsättningskassan. Äfven denna påföljd af anslutningen
synes emellertid vara föga lämplig. Med sakens natur torde bäst öfverensstämma,
att de, soin sjukhjälpsförsäkra sig i en fortsättningskassa,
blifva medlemmar af densamma, vare sig de tillhöra en ansluten eller
icke ansluten sjukkassa. Det visar sig också, att flertalet af de bestämmelser,
som förslaget innehåller rörande medlem i sjukkassa, icke kunna
tillämpas å ansluten sjukkassa, medan det tvärtom vid förslagets upprättande
befunnits nödigt att genom särskild föreskrift (117 §) göra nästan
samtliga dessa bestämmelser tillämpliga å de i fortsättningskassa försäkrade
medlemmarne i ansluten sjukkassa. Dylik sjukkassas medlemskap
i fortsättningskassan torde i själfva verket icke komma att innebära
något annat, som kan anses vara af praktisk betydelse, än att
sjukkassan dels erhåller rösträtt i fortsättningskassan och dels blir
förpliktad att i den omfattning, som fortsättningskassans stadgar bestämma,
tillhandagå fortsättningskassan med förvaltningsbestyr i fråga
om de sjukkassans medlemmar, som försäkra sig i fortsättningskassan.

Att tillägga ansluten sjukkassa rösträtt i fortsättningskassan synes
emellertid icke vara till något gagn men väl kunna medföra olägenheter.
I sådant hänseende må allenast framhållas, hurusom det kan tänkas inträffa,
att endast en minoritet af medlemmarne i de till en fortsättningskassa
anslutna sjukkassorna låtit sjukhjälpsförsäkra sig i fortsättningskassan,
i hvilken händelse en bestämmelse, som tillerkände sjukkassorna
rösträtt, skulle verka därhän, att fortsättningskassans angelägenheter
komme att afgöras af dem, som icke vore försäkrade i kassan.

Hvad åter angår förpliktelsen för de anslutna sjukkassorna att på
angifvet sätt tillhandagå fortsättningskassan med förvaltningsbestyr,
torde en sådan anordning vara af det praktiska behofvet påkallad. Att
döma af motiven till det af kommitterade utarbetade lagförslag, hvarpå det
remitterade förslaget grundar sig, synes det också vara en dylik förpliktelse
för de anslutna kassorna, som man hufvudsakligen afsett att ernå med
bestämmelserna om anslutning. Detta ändamål torde emellertid kunna
vinnas, utan att vid anslutningen fästes den verkan, att medlemskap i
fortsättningskassan uppkommer. I lagen lärer nämligen utan vidare kunna

111

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

stadgas, att anslutning till en fortsättningskassa innebär åtagande af en
sådan förpliktelse från sjukkassans sida; och någon annan verkan torde
icke böra fästas vid anslutningsåtgärden.

På grund af det anförda hemställes, att i stället för hvad 107 §
innehåller måtte i lagen införas dels en föreskrift, att medlemskap ''i
fortsättningskassa kan, där icke kassans stadgar bestämma annorlunda,
förvärfvas såväl af sjukhjälpsförsäkrade medlemmar i sjukkassa, som
anslutit sig. till fortsättningskassan, som äfven af sjukhjälpsförsäkrade
medlemmar i annan sjukkassa, dels ock en bestämmelse i enlighet med
hvad ofvan angifvits om innebörden däraf, att sjukkassa ansluter sig till
fortsättningskassa.

Ett bifall till denna hemställan medför uppenbarligen åtskilliga andra
ändringar i förslaget, hvilka dock icke torde vara af beskaffenhet att
här behöfva närmare angifvas.

112 §.

Lagrådet:

Då, såsom lagrådet vid 107 § framhållit, sjukkassas anslutning till
fortsättningskassa icke rimligen kan få medföra, att sjukkassans medlemmar
därigenom utan vidare blifva sjukhjälpsförsäkrade i fortsättningskassan,
torde icke med fog kunna påstås, att de skäl, som föranledt
förbudet mot medlemskap af mera än en sjukkassa, jämväl innebära
anledning. till ett motsvarande förbud för sjukkassa att samtidigt vara
ansluten till mera än en fortsättningskassa. Då ej heller annat giltigt
skäl för ett dylikt förbud synes föreligga, hemställes, att detsamma
måtte ur förslaget uteslutas.

Att så ■ sker är desto mer önskvärd!, som därigenom öppnas väg
för eu föreskrift, hvilken synes af behofvet påkallad. Om nämligen
enligt fortsättningskassas stadgar rätt till sjukhjälp i densamma är beroende
på medlemskap i ansluten sjukkassa, skulle, därigenom att en sjukkassa
upphörde att vara ansluten till denna fortsättningskassa, medlemmarne
i sjukkassan förlora den rätt, de förut ägt i fortsättningskassan.
Särskild! tydligt framträder obilliglieten häraf med afseende å de sjukkassemedlemmar,
som på grund af ålder eller af annan orsak vore förhindrade
att erhålla försäkring i annan fortsättningskassa. Att till förebyggande
af dessa olägenheter förbjuda sjukkassa att utan alla intresserade
medlemmars begifvande upphöra med anslutning till viss fortsättningskassa
kunde väl synas betänkligt, om sjukkassan därmed hindrades
att ansluta sig till annan fortsättningskassa. Men om det föreslagna
förbudet för sjukkassa att vara ansluten till mera än eu fortsättnings -

112

Kungl. Mai ds Nåd. Fr oposition N:o 204.

kassa börtfölle, kunde utan nämnvärdt men för sjukkassa ofvannämnda
missförhållande undanrödjas genom en föreskrift, att beslut om ansluten
sjukkassas upphörande med anslutning ej ägde giltighet mot bestridande
af sjukkassemedlem, som därigenom skulle förlora rätt till sjukhjälp i
fortsättningskassan.

Under förutsättning af bifall till ofvan vid denna paragraf gjord
hemställan tillstyrkes alltså, att en bestämmelse af sistnämnda innebörd
måtte i förslaget upptagas.

I öfrigt må erinras, att därest, i enlighet med hvad vid 107 § blifvit
hemställdt, anslutning icke skall kunna för sjukkassa medföra medlemskap
i fortsättningskassa, de bestämmelser 112 § innehåller torde böra
utgå såsom innefattade i den hänvisning till 12 §, som i 117 §
meddelas.

Måhända är det däremot önskvärdt, att uttrycklig bestämmelse inflyter
om sjukkassas rätt att ansluta sig till mer än en fortsättningskassa.

114 §.

Lagrådet:

Hvad som erinrats vid 19 § äger tillämpning äfven å stadgandet i
förevarande paragraf.

117 §.

Lagrådet:

Då enahanda skäl, som i fråga om sjukkassa föranleda att i 17 §
för visst fall stadgas obligatorisk karenstid, synas, om ock i mindre mån,
gälla med afseende å fortsättningskassa, samt jämväl för sådan kassa
bör uppdragas en gräns, utöfver hvilken karenstiden icke må i stadgarne
utsträckas, torde 17 § ej böra uteslutas från de lagrum, hvilka
skola i tillämpliga delar gälla äfven för fortsättningskassa. Ej heller
synes anledning förefinnas att därifrån utesluta 96 §.

Därjämte kan anmärkas, att paragrafens innehåll synes blifva mera
lättfattligt, därest genom hänvisning till de föregående kapitlen den
föreslagna uppräkningen af paragrafer undvikes.

Därest kassaanslutning icke skall kunna för sjukkassa medföra medlemskap
i fortsättningskassa, böra såväl sista punkten af första stycket
i denna paragraf som paragrafens senare stycke utgå.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

113

118 §.

Lagrådet-.

De båda sista punkterna i andra stycket af mom. 4 synas innefatta
alltför invecklade regler för speciella fall, i bvilka, om meningsskiljaktighet
yppas, tillsynsmyndigheten utan svårighet torde kunna lämna erforderlig
föreskrift; och hemställes därför, att dessa punkter måtte ur
förslaget utgå.

119 och 120 §§.

Lagrådet:

Då stadgandet i första stycket af 120 § om visst anstånd med den
nya lagens tillämpning å de enligt nu gällande lag registrerade kassor
innebär en modifikation icke allenast af bestämmelsen i samma stycke
om tiden för den nya lagens ikraftträdande utan äfven af stadgandet i
119 §7 synes sistnämnda stadgande böra sammanföras med hvad första
stycket af 120 § innehåller.

Föreskriften i andra stycket af 120 § därom, att äldre rättigheter
ej må vid domstol eller hos annan myndighet göras gällande af kassa,
som ej . registrerats enligt den nya lagen, bör uppenbarligen ej vinna
tillämpning, förr än den nya lagen blifvit gällande för den kassa, hvarom
fråga är; och lärer stadgandet böra omredigeras, så att detta otvetydigt
framgår. Sista delen af samma stycke torde kunna uteslutas, då
hvad därmed åsyftas med erforderlig tydlighet framgår af bestämmelserna
i 118 § 4 mom.

Ur protokollet:

Erik Olander.

Bih. till Rissel. Prot. 1910.

1 Sami. 1 Afd. 155 Häft.

114

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 204.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 29 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Eiirensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton anmälde
lagrådets den 28 innevarande april afgifna utlåtande öfver det inom
civildepartementet upprättade förslaget till lag om sjukkassor.

Departementschefen yttrade härefter:

»Innan jag går att redogöra för innehållet af lagrådets förevarande
utlåtande, anhåller jag att få göra några uttalanden af allmän innebörd
med afseende å genomförandet af en lagstiftning af den art, förenämnda
förslag afser.

En sjukförsäkring med syfte att vara en social försäkring afser att
åt samhällets mindre bemedlade medlemmar bringa en första, mer eller
mindre vidtgående hjälp i ekonomiskt och jämväl andra afseenden, då
deras hufvudsakliga eller enda tillgång, deras arbetskraft, brutits af
sjukdom. Att detta syftes tillbörliga förverkligande är en betydelsefull
statsuppgift torde numera allmänneligen och utan tvekan erkännas.

115

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

Såvidt Hitintills föreliggande erfarenhet ger vid handen, kan statens
verksamhet för ifrågavarande ändamål äga rum enligt två skilda
system: det ena, att plikt till försäkring införes, på samma gång som
för de försäkringspliktiga den ekonomiska tungan af försäkringen lättas,
det andra, användbart där redan ett utvecklingskraftigt frivilligt sjukkasseväsen
finnes, bestående däri, att denna frivilliga rörelse ordnas och
ledes samt af staten understödjes så, som ändamålet kräfver.

Åt hvilketdera af dessa system företräde bör gifvas, beror utaf,
hvilket af dem bäst fyller den sociala sjukförsäkringens syfte. Det
torde kunna sägas, att, alltsedan Tyska riket år 1883 införde sin på
försäkringsplikt grundade sjukförsäkring, den meningen mer och mer
trängt sig fram, att genom en dylik obligatorisk försäkring ett fullständigare
fyllande af den sociala sjukförsäkringens uppgifter ernåddes än
genom frivillig försäkring. Detta skulle vara händelsen, framhålles det,
framför allt i två hänseenden. Dels skulle nämligen den obligatoriska
försäkringen nå djupare ned i samhällets olika lager, d. v. s. komma att
omfatta äfven sådana samhällsmedlemmar, till hvilka en frivillig sjukkasseverksamhet
ej kunde antagas komma att sträcka sig på grund af
deras särskildt svaga ekonomiska ställning och därmed sammanhängande
andra orsaker af social natur. Och dels skulle obligatorisk försäkring
jämväl nå vidare än en frivillig, d. v. s. komma att omfatta en
relativt större del af befolkningen i dess helhet.

Emellertid synes af en jämförelse mellan å ena sidan Tyska riket,
där den obligatoriska sjukförsäkringen torde hafva nått sin högsta utbildning,
och å den andra Danmark, hvars sociala sjukförsäkring är byggd på
frivillighetens grund, framgå, att en sjukförsäkring i den senare formen
bör antagas kunna nå lika djupt och lika vidt omkring i samhället som
den obligatoriska. Enligt senaste för mig tillgängliga uppgifter utgör de
sjukförsäkrades antal i båda de nämnda rikena omkring 20 procent af hela
befolkningen; den tyska försäkringen omfattar måhända de flesta, men
dock ingalunda alla grupper af lönearbetare och den danska innesluter obemedlade
arbetare samt med dem i ekonomiskt hänseende likställda.
Uppenbart synes mig vidare vara, att det ena eller det andra försäkringssystemets
relativt större förmåga att tränga djupt och nå vidt omkring
beror utaf, hvad angår det obligatoriska systemet, i hvilken omfattning
försäkringsplikten kan genomföras, och, beträffande det frivilliga,
i hvad mån detsamma äger lifskraft och varder inom de befolkningslager,
som framför andra äro i behof af sjukförsäkringens förmåner,
uppskattadt.

Man torde alltså icke kunna med rätta påstå, att obligatorisk sjukförsäkring
i hvarje land och under alla förhållanden skall gifva ett bättre

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

resultat än en frivillig sjukkasseverksamhet. Då jag icke desto mindre
är benägen att gifva det obligatoriska systemet ett visst företräde,
beror detta af en annan omständighet. Väl må det vara obestridligt,
att vid en gifven tid det frivilliga systemet torde kunna uppvisa lika
tillfredsställande resultat i ett land som det obligatoriska i ett annat.
Men förmågan att så att säga behärska framtiden synes mig vara afgjordt
större i det senare än i det förra landet. Med befogenheten att bestämma
försäkringspliktens omfattning äger ju statsmakten möjlighet att bibehålla
sjukförsäkringen vid den en gång ernådda utvecklingen liksom äfven att
ytterligare höja densamma. Vid frivillig försäkring föreligger däremot
icke, åtminstone icke i lika mån, denna möjlighet, i det försäkringens
utbredning förnämligast beror af dess förmåga att rekrytera sig själf;
och härutinnan äro större eller mindre, snabbare eller långsammare fluktuationer
alltför väl tänkbara.

Då jag hyser den uppfattning, som nu angifvits, är det tydligt, att
jag i och med spörsmålet om åvägabringandet af en ny lagstiftning,
afsedd att befrämja det frivilliga sjukkasseväsendet i vårt land, stod
inför frågan: bör en dylik ny lagstiftning nu genomföras? Eller bör
måhända statsmaktens sträfvan i sjukförsäkringens intresse nu hellre
riktas på införandet af en lag om obligatorisk sjukförsäkring och
frågan om ny lagstiftning för den frivilliga sjukförsäkringen lämnas å
sido? Mitt öfvervägande af dessa frågor har, såsom kändt, ledt mig
till att ifrigt fullfölja det tidigare började arbete för åstadkommandet af
en ny lagstiftning af förenämnda art, hvars resultat föreligger i det nu
af lagrådet granskade lagförslaget. Häraf framgår, att jag funnit mig böra
besvara den förra frågan jakande och följaktligen den senare med nej.
Jag anhåller att i korthet få beröra skälen för denna min ståndpunkt.

Vi hafva icke här i landet fritt fält i afseende å sjukförsäkring
af social natur. Vore förhållandet det motsatta, så vore också förutsättningarna
för valet mellan ett arbete för anordnandet af obligatorisk
sjukförsäkring och ett arbete för åstadkommandet af lagstiftning rörande
eu åsyftad frivillig sjukförsäkring icke jämförliga med de nu föreliggande.
Jag ber att till belysande häraf få erinra därom, att enligt den senast
upprättade statistiken rörande de registrerade sjukkassorna i vårt land,
afseende år 1908, antalet dylika sjukkassor utgjorde nära 2,400. Af
dessa ägde åtskilliga ett större eller mindre flertal lokalafdelningar, så
att antalet mer eller mindre själfständiga organisationer för den frivilliga
sjukförsäkringen i landet öfversteg 5,500. Antalet medlemmar i sjukkassorna
utgjorde omkring 600,000 eller närmare 11 procent af landets

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 204. 117

folkmängd. Till följd däraf att ej sällan samma person är medlem af
mer än en sjukkassa, var emellertid antalet i sjukkassorna försäkrade
personer mindre än kassornas medlemsantal. Med begagnande af en
tidigare verkställd beräkning rörande relationen mellan medlemsantal och
personantal inom sjukkassorna finner man, att sistnämnda antal för år
1908 skulle motsvara något mer än 9 procent af folkmängden. Vid uppskattningen
af sistnämnda procenttals innebörd har man att ihågkomma,
att sjukkassorna blott undantagsvis mottaga personer under 15 års ålder.
Beräknas personantalet i förhållande till storleken af landets vuxna befolkning
(öfver 15 år), erhålles procenttalet 13,4, d. v. s. inemot hvar
sjunde person af den vuxna befolkningen var försäkrad i registrerad
sjukkassa. De registrerade sjukkassornas tillgångar utöfver skulderna
stego vid 1908 års slut till ett värde af nära 11,200,000 kronor.

De nu anförda siffrorna beteckna — såsom en jämförelse med motsvarande
siffror för tidigare år utvisar — en mycket betydande utveckling
under loppet af do senaste två till tre decennierna. Till ådagaläggande
häraf må anföras att, enligt den af äldre arbetarförsäkringskommittén
åvägabragta statistiken rörande sjukkasseväsendet i riket för
år 1884, då funnos 956 kassor med tillhopa 120,936 medlemmar, motsvarande
2,6 procent af folkmängden, och med behållna tillgångar till
värde af något öfver 2,760,000 kronor. Det måste alltså erkännas, att
det svenska sjukkasseväsendet under senare tid befunnit sig raskt nog
på väg mot den högre ståndpunkt, den danska sjukkasseverksamheten
intager.

Inför den bild af det förefintliga frivilliga sjukkasseväsendet i vårt
land, som det nu anförda gifver, måste man noggrannt öfverväga den
frågan: hvad skulle ett undanskjutande af ny lagstiftning och andra
åtgärder till denna verksamhets ordnande och främjande i afvaktan
på genomförandet af en obligatorisk sjukförsäkring innebära för samma
verksamhet? Utan många ord lärer vara påtagligt, att ett sådant
tillvägagående skulle hämma den snabba och högst lofvärda utveckling
till större samhällsnyttighet, hvari vårt sjukkasseväsen befinner
sig, och detta i en grad, som icke låter sig bestämmas, men säkerligen
skulle visa sig mycket väsentlig. Och tvifvelaktigt är, om ens den nuvarande
ståndpunkten skulle kunna bevaras under den troligen icke ringa
tidrymd, som ett genomförande af obligatorisk sjukförsäkring skulle
taga i anspråk. Snarare torde en tillbakagång vara att befara. Ty
onekligt lärer nog vara, att den frivilliga sjukkasseverksamheten, sådan
den i närvarande stund är, till följd af den nästan obegränsade frihet att
ordna sig efter godtfinnande, som den städse ägt, kommit att innesluta

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

ansatser till sådana verksamhetsmotoder, som utgöra en fara för dess
sundhet och samhällsnyttighet. En sådan tillbakagång vore så mycket
mera och beklaga, som en frivillig sjukkasseverksamhet alltid komme
att förefinnas och behöfvas vid sidan af en genomförd obligatorisk sjukförsäkring.
Att så blefve förhållandet, är i och för sig uppenbart
och bestyrkas af erfarenheten i främmande länder.

Det synes mig således, som om man icke kan undgå att finna stora
betänkligheter mot ett undanskjutande till det ovissa af en lagstiftning,
som afser ett ordnande af den befintliga sjukkasserörelsen.

Då jag, såsom ofvan anförts, är benägen att principiellt gifva det
obligatoriska sjukförsäkringssystemet ett visst företräde framför ett
på frivillighet grundadt, och således förutser, att, det förra systemet kommer
att framstå såsom slutmålet för den sociala sjukförsäkringens ordnande,
har jag, innan nyssberörda betänkligheter kunnat blifva för mig
utslagsgifvande, måst taga i öfvervägande, huruvida ett genom en ny
lagstiftning och andra åtgärder från statens sida främjadt frivilligt sjukkasseväsen
kunde anses utgöra ett hinder för framtida genomförande
af obligatorisk sjukförsäkring. Jag har icke själf kunnat finna något
förhållande, som visar att så måste vara händelsen. Ej heller har
jag funnit starkare skäl för de uttalanden i sådan riktning, hvilka kommit
till min kännedom.

Vidare är jag af den öfvertygelsen, att det icke kan vara tillrådligt
att söka genomföra en obligatorisk sjukförsäkring, lika litet som någon
annan på tvång grundad gren af socialförsäkringen, utan att en sådan
sträfvan uppbäres af den öfvervägande folkmeningen, eller, naturligtvis
ännu mindre, rent af i strid mot eu dylik mening. Nu synes det mig
minst sagdt tvifvelaktigt, huruvida i vårt land ännu uppvuxit någon
mera utbredd uppfattning af den innebörd, att obligatorisk sjukförsäkring
snarligen bör genomföras. Vid sådant förhållande har jag så
mycket mera saknat skäl att, af fruktan att lägga hinder i vägen för
en möjlig framtida på tvång grundad sjukförsäkring, vilja för obestämd
tid undanskjuta tillgodoseendet af det starka behof, som det förefintliga
sjukkasseväsendets ordnande genom ny lagstiftning utgör.

Men icke nog med att jag ej funnit mig öfvertygad om, att en
lagstiftsting, som nyss nämnts, skulle innefatta något hinder för införandet
af obligatorisk försäkring. Jag håller fasthellre för sannolikt,
att ett utveckladt frivilligt sjukkasseväsen skall visa sig vara till gagn
vid ett eventuellt framtida införande af sjukförsäkringsplikt. Den obligatoriska
och den frivilliga sjukförsäkringen böra ingalunda betraktas
såsom hvarandras oförenliga motsatser. Frånsedt den senare för -

119

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 204.

säkringsformens redan antydda roll att utgöra en komplettering af den
förra synes det mig vara ganska gifvet, att tillvaron af en välordnad
frivillig sjukkasseverksamhet skall blifva till fördel vid genomförandet
af en på försäkringsplikt baserad. Det torde nämligen vara all
anledning antaga, att en betydande del af de frivilliga sjukkassorna
skola, bär i landet liksom i främmande länder, befinnas såväl villiga
som dugliga att blifva organ för den. obligatoriska försäkringens verksamhet.
Och det lärer väl knappast gifvas något lämpligare medel till
höjande af sjukkassorna lämplighet i berörda afseende än att genom
lagstiftning bringa dem att för framtiden ordna sin verksamhet efter
tillfredsställande grunder och i öfrigt motsvara befogade anspråk. Ej
heller bör man underskatta betydelsen af en på sådant sätt utöfvad frivillig
sjukkasseverksamhets inverkan till väckande och stegrande af intresset
för eu social sjukförsäkrings angelägenheter och mål.

Slutligen kan jag icke anse afgörande skäl tala för riktigheten af
den meningen, att frågan om social sjukförsäkring på grund af det samband
den naturligen äger med andra grenar af social försäkring, framför
andra olycksfallsförsäkringen, icke skulle kunna tillfredsställande lösas
annorledes än i sammanhang eller samtidigt med reglerandet af dessa
andra den sociala försäkringens grenar. Snarare är jag benägen att ansluta
mig till en uppfattning, som i senare tid starkt framträdt, icke
minst i det land, där socialförsäkringen i hittills vidsträcktaste omfattning
blifvit genomförd, Tyskland. Denna uppfattning håller före, att
sjukförsäkringen, å ena sidan, samt olycksfalls- jämte invaliditets- och
ålderdomsförsäkringen, å den andra, förete så djupgående skiljaktigheter
såväl i afseende å mål och häraf bestämd inre karaktär som ock i följd
häraf med hänsyn till krafven på ändamålsenlig organisation, att möjligheten
eller lämpligheten af deras materiella ordnande efter likartade regler
och sammanförande i en gemensam organisation måste starkt dragas i
tvifvel. Åtminstone såvidt man afser en social sjukförsäkrings egna behof,
synes mig därför en sådan försäkring kunna efter förhållandena nöjaktigt
ordnas fristående från socialförsäkringens öfriga grenar och tidigare
än dessa.

På hufvudsakligen de grunder, jag nu i korthet angifvit, hyser jag
icke någon tvekan att inför Kungl. Maj:t förorda, att en förbättrad lagstiftning
till det frivilliga sjukkasseväsendets ordnande måtte snarast
åvägabringas och jämväl andra åtgärder till dess främjande vidtagas.

Eu sådan lagstiftning, som nu nämnts, åsyftar det förslag, lagrådets
förevarande utlåtande afser.

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 204.

Lagrådet har beträffande detta förslag i dess helhet erinrat, att,
därest kassor, hvilka omfatta allenast mera burgna samhällsmedlemmar
förefunnes i nämnvärd omfattning och vore af någon egentlig betydelse,
häri läge en beaktansvärd invändning mot förslaget. Då nämligen enligt
förslaget, hvithet skiljer mellan registrerade och oregistrerade sjukkassor,
de sistnämnda kassornas rättsställning vore af så prekär natur,
att de näppeligen kunde i afsevärd omfattning utöfva sjukkasseverksamhet,
så blefve dessa de burgnare samhällsmedlemmarnas sjukkassor nödgade
att söka registrering och för sådant ändamål inrätta sig i enlighet
med förslagets bestämmelser om registrerade sjukkassor. Dessa bestämmelser
vore emellertid i väsentliga delar afpassade med tanke på sjukkasserörelsens
sociala uppgifter och lämpade sig i dessa delar mindre
väl för kassor af ifrågavarande slag, utan kunde lätt nog komma att för
dem verka tryckande och i vissa fall omöjliggöra anordningar, som kunde
finnas önskvärda och lämpliga.

I anledning af hvad sålunda erinrats får jag framhålla, att bland
de registrerade sjukkassorna, hvilka utgöra det ojämförligt öfvervägande
flertalet bland de i vårt land förefintliga sjukkassebildningarna, kassor
af den beskaffenhet lagrådet afser förvisso icke förekomma annat än
högst undantagsvis. Beträffande åter de oregistrerade sjukkassorna, är
den offentliga kännedomen om dem mycket ringa. Jag saknar emellertid
hvarje anledning antaga att många bland dem kunna hänföras till
den af lagrådet åsyftade kategori af kassor. De nuvarande förhållandena
på sjukkasseväsendets område synas mig alltså icke vara af beskaffenhet
att från nu ifrågavarande synpunkt utgöra hinder för lagförslagets
genomförande.))

Sedan departementschefen härefter i korthet närmare redogjort för
innehållet af lagrådets utlåtande, anförde departementschefen vidare:

))I lagrådet har icke i andra afseenden än som redan blifvit berörda
framställts erinran beträffande de hufvudgrunder, på hvilka förslaget hvilar.
De anmärkningar, som af lagrådet gjorts mot särskilda af förslagets bestämmelser,
hafva synts mig — med några få undantag, för hvilka i det
följande skall närmare redogöras — böra föranleda ändring af förslaget;
och har i följd häraf erforderlig omarbetning af förslaget verkställts.

Lagrådet har vid 10 § i förslaget anfört, att, för den händelse
obegränsade afgifter till sjukkassa icke kunde beslutas, det ej syntes böra
förvägras kassan att stadga skyldighet för medlem att efter anmälan
om utträde kvarstå i kassan under viss tid, för hvilken dock ett
maximum borde i lagen stadgas. Ehuru, såsom lagrådet jämväl påpekat,
gällande lag ej innefattar hinder för, att sjukkassa i sina stadgar

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

upptager sådan bestämmelse, som lagrådet afser, lärer emellertid någon
dylik föreskrift knappast förekomma. Detta torde bero därpå, att inom
sjukkasseväsendet den uppfattning är allmänt omfattad och stadgad,
att medlem bör äga att när som helst utträda ur kassan. Erkännandet
af sådan rätt till utträde synes mig ock äga goda skäl för sig och bäst
öfverensstämma med hela beskaffenheten af en sådan frivillig sjukkasseverksamhet,
som lagförslaget afser att skapa. Då härtill kommer, att
ett stadgande, sådant som lagrådet afser, synes kunna i vissa fall blifva
till olägenhet för medlem, som afflyttar till annan ort, äfvensom vålla
svårigheter vid tillämpning af bestämmelserna i förslagets 12 §, har
lagrådets ifrågavarande uttalande ej föranledt ändring i förslaget.

Enligt 49 § första stycket i det till lagrådets utlåtande remitterade
förslaget skall sjukkassemedlems rätt att deltaga i handhafvandet af
kassans angelägenheter utöfvas å sjukkassesammanträde, men är i paragrafens
andra stycke det undantag härifrån medgifvet, att nämnda rätt
skall kunna genom bestämmelser i stadgarna helt eller delvis tilläggas
vissa därtill utsedda personer. Vid dessa förslagets bestämmelser
har lagrådet hemställt, att möjlighet måtte lämnas öppen för intagande
i sjukkassas stadgar af bestämmelser, som äfven annorledes än i andra
stycket vore afsedt afveke från första styckets föreskrift om sjukkassesammanträde.
Då emellertid det af Kungl. Maj:t för innevarande års
Riksdag framlagda förslag till lag om föreningar, hvilket icke inrymmer
någon motsvarighet till andra stycket af förevarande paragraf, innehåller
samma föreskrift som paragrafens första stycke utan att upptaga någon
särskild bestämmelse rörande afvikelse från hvad sålunda stadgats, har
nu berörda hemställan af mig ansetts icke böra leda till påföljd.

Under erinran om, hvilken stor betydelse uteslutning kan äga för
enskild medlem af sjukkassa, har lagrådet till skyddande af medlemmarnas
rätt förordat det tillägg till det remitterade förslagets 57 §,
att stadgeändring, som innebär införande af någon förut icke i stadgarna
angifven grand för medlems uteslutande ur sjukkassa, icke må,
så vidt den skall afse jämväl dem, som vid frågans afgörande redan
voro medlemmar af kassan, kunna genomföras mot någon medlems bestridande.
De intressen, hvilkas bevarande från kränkning lagrådet med
denna hemställan åsyftar, hafva emellertid vid närmare öfvervägande
synts mig vara af den stora vikt för de enskilda sjukkassemedlemmarna,
att stadgeändring af den art, som lagrådets hemställan angifver, icke
bör kunna giltigen beslutas, med mindre sjukkassans samtliga medlemmar
förenat sig därom.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami, 1 Afl. 151 Höft.

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

Ändring- i förslaget har icke vidtagits i anledning af den vid
dess 89 § af lagrådet gjorda hemställan, att i förslaget måtte införas
bestämmelser, motsvarande de i förutnämnda förslag till lag om föreningar
upptagna föreskrifter dels därom, att hvad i vederbörande föreningsregister
införts, med angifvet undantag, skall i vissa tidningar
kungöras, dels ock rörande viss verkan i förhållande till tredje man af
sådant kungörande. Då nämligen, på sätt högsta domstolen vid granskning
af ett tidigare förslag till lag om sjukkassor anfört, det ej lärer
kunna förväntas, att sjukkassor i större omfattning skola träda i rättsförhållande
till allmänheten, torde det näppeligen vara af nöden att i
tidningar eller annorledes kungöra hvad som blifvit för registrering anmäldt.

Hvad af lagrådet anmärkts vid bestämmelserna i det remitterade
förslagets 93 § rörande tillsynsmyndighetens beslut och klagan häröfver
har i det hela iakttagits vid den omarbetning af dessa bestämmelser,
som i anledning af samma anmärkningar ägt rum. Afvikelse
från hvad lagrådet förordat har skett allenast härutinnan, att i det omarbetade
förslaget (94 §) bibehållits föreskriften, att underrättelse om tillsynsmyndighetens
beslut skall, där den icke öfverlämnas till någon, som
äger företräda sjukkassan, försändas med allmänna posten, hvadan sådan
underrättelse ej behöfver, såsom lagrådet hemställt skola föreskrifvas,
försändas i rekommenderadt bref. Erfarenheten från andra områden,
där föreskrift om öfversändande af underrättelse rörande myndighets
beslut med allmänna posten finnes, ehuru tiden för klagan skall räknas
från beslutets dag, har icke varit af beskaffenhet att låta annan föreskrift
i den nu ifrågasatta lagen synas nödig.

Hvad lagrådet hemställt i fråga om det remitterade förslagets bestämmelser
rörande fortsättningssjukkassor, i det omarbetade förslaget
benämnda fortsättningskassor, har blifvit iakttaget. Sålunda har, bland
annat, uttryckligen stadgats, att sjukkassa kan samtidigt vara ansluten
till mer än en fortsättningskassa (107 §). I anledning af denna bestämmelse
tillåter jag mig framhålla, att därigenom det i förslagets 12 §
gifna förbudet mot flermedlemskap ej i någon mån lidit inskränkning.
Enskild sjukkassemedlem kan således lika litet å samma tid vara medlem
af mer än en fortsättningskassa som af mer än en sjukkassa.

Såsom skäl för sin hemställan vid 118 § i det remitterade förslaget,
att de båda sista punkterna i andra stycket af denna paragrafs 4
mom. måtte utgå — hvilket ock skett —, har lagrådet anfört, att dessa
punkter innefattade alltför invecklade regler för speciella fall, i hvilka,
om meningsskiljaktighet yppades, tillsynsmyndigheten utan svårighet

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 204.

123

torde kunna lämna erforderlig föreskrift. Hvad sålunda anförts har
synts mig gälla äfven sista punkten i första stycket af det remitterade
förslagets 14 §, och har fördenskull jämväl denna punkt vid förslagets
omarbetning därur uteslutits.

Vid omarbetningen hafva slutligen åtskilliga jämkningar i förslagets
redaktion företagits.

Departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande förslaget
till lag om sjukkassor samt hemställde, att detsamma måtte, jämlikt
§87 regeringsformen, genom nådig proposition föreläggas Riksdagen
till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall, och skulle till Riksdagen allåtas
nådig proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.