Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177 (Proposition 1908:177)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

N:o 177.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
uppförande af nya kasernetablissemang för femton infanteriregementen;
gifven Stockholms slott den 3 april 1908.

Under åberopande af närlagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att,

i enlighet med den i årets statsverksproposition angående fjärde
liufvudtiteln under punkt 31 gjorda framställning, utaf det af 1906 års
Riksdag till uppförande af kasernetablissemang för femton infanteriregementen
beviljade anslaget, 21,744,000 kronor, å extra stat för år
1909 anvisa 850,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

O. B. Malm,

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 141 Höft, (No 177.)

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 177.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Eheensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Malm anförde härefter:

»I statsverkspropositionen till nu församlade Riksdag har Eders
Kungl. Maj:t beträffande fjärde hufvudtiteln i punkt 31 föreslagit Riksdagen
att utaf det af 1906 års Riksdag till uppförande af kasernetablissemang
för femton infanteriregementen beviljade anslaget, 21,744,000
kronor, å extra stat för år 1909 anvisa ytterligare 850,000 kronor.

_ I det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet för den
13 januari 1908 erinras, hurusom genom Kungl. Maj:ts med Riksdagen
fattade beslut en kasernbyggnadsnämnd blifvit tillsatt med uppdrag att
såväl tekniskt som ekonomiskt ombänderhafva de arbeten, som vore
förenade med planläggandet och utförandet af kasernetablissemang för
ifrågavarande femton infanteriregementen. Angående dessa etablisse -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

marig och anordningarna vid desamma hade kasernbyggnadsnämnden
utarbetat betänkande samt uppgjort ritningar och kostnadsförslag, hvilka
för granskning och bedömande öfverlämnats till särskild! utsedda personer,
hvilkas uppdrag emellertid vid tiden för statsverkspropositionens
aflämnande ej var fullgjordt.

Utredningen i ärendet är numera afslutad, och anhåller jag i underdånighet
att få redogöra för densamma för klargörande af de ändringar,
som blifvit ifrågasatta beträffande de blifvande femton nya kasernetablissemangen
i jämförelse med de hittills uppförda och dem, som nu äro
under uppförande.

De regementen, för hvilka nu ifrågavarande kaserner skola uppföras,
äro: Lifregementets grenadjärer, Första och Andra lifgrenadjärregementena,
Västgöta regemente, Upplands infanteriregemente, Skaraborgs,
Södermanlands, Kronobergs, Jönköpings, Ålfsborgs, Bohusläns, Kalmar
och Värmlands regementen samt Norra och Södra skånska infanteriregementena.

För att klargöra de principer, som i allmänhet blifvit följda vid
uppförandet af kasernetablissemang, torde jag få yttra något om hvad
hittills i hufvudsak förekommit i sådant afseende.

I det vid Kungl. Maj:ts proposition n:o 51 till innevarande års
Riksdag, angående täckande af brist i extra ordinarie anslag till uppförande
af nya byggnader för armén, fogade statsrådsprotokollet för
den 31 sistlidne januari har en öfversikt lämnats af hvad som förekommit
i kasernbyggnadsfrågan vid 1901 års Riksdag och därefter. Ur
berörda öfversikt torde i korthet böra erinras om hvad däri anförts
beträffande de lokaler, som ansetts böra inrymmas i kasernetablissemangen,
och därmed i sammanhang stående förhållanden.

I detta hänseende inhämtas däraf:

att chefen för Generalstaben i samband med utarbetande af förslaget
till den nya härordningen låtit verkställa utredning af kostnaderna
för de nybyggnadsarbeten, som för det nya härordnings förslagets
genomförande skulle blifva erforderliga;

att kasernetablissemangen enligt den uppfattning, som då gjort
sig gällande, borde, allt efter olika truppslags behof, utgöras af kanslibyggnad,
kaserner till erforderligt antal, arrestbyggnad, kokinrättning,
sjukpaviljong, stallutrymme för truppförbandets samtliga såväl officerssom
nummerhästar samt vid artilleriet och ingenjörtrupperna äfven sommarstall
för legda hästar, exercishus, ridhus samt åtskilliga andra byggnader,
såsom afträden och gödselstäder, badinrättning, förrådsbyggnad,
sjukstall, skosmedja m. m.;

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 177.

att man vid beräkningen af det utrymme, som erfordrades i olika
byggnader, utgått från de föreskrifter, som genom nådiga brefvet den
28 september 1883 blifvit fastställda för sådana byggnader, hvarvid
dock gjorts de mindre modifikationer, som ansetts kunna utan fara
lör tjänstgöringens behöriga gång eller truppens välbefinnande vidtagas
till besparings vinnande;

att särskild kostnad för marketenterilokaler icke i förslaget upptagits; att

arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet uti afgifvet yttrande
öfver berörda förslag framhållit, att vid dess uppgörande den
grundsats synbarligen gjort sig gällande, att den största sparsamhet
borde iakttagas i afseende å såväl det yttre som de inre anordningarna;

att, sedan 1901 års Riksdags beslut angående ny härordning blifvit
godkändt af Kungl. Maj:t, chefen för landtförsvarsdepartementet uppdragit
åt chefen för fortifikationen att låta utarbeta detaljerade förslagtill
typer för nya kasernetablissemang åt de truppförband af olika
truppslag, hvilka antingen i och med den nya härordningen komme
att uppsättas eller, ehuru förut ingående i armén, icke ägt kaserner;
samt

att, enär vid 1901 års Riksdag inom båda kamrarna framhållits
önskvärdheten däraf, att utlåtande öfver förslag till de för den nya härordningens
genomförande behöfliga nya etablissemangen före dessa förslags
slutliga pröfning afgåfves af personer, hvilka stode utanför den
militära myndighet, som uppgjort de planer och beräkningar, hvarpå
förslagen grundades, Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 8 november
1901 uppdragit åt en af fyra utaf Riksdagens ledamöter sammansatt
granskningsnämnd att afgifva utlåtande öfver ofvan omförmälda, inom
fortifikationen utarbetade planer med tillhörande detaljritningar och kostnadsförslag,
hvilken nämnd i februari 1902 afgifvit det begärda utlåtandet,
som, tillika med chefens för fortifikationen yttrande i ämnet,
öfverlämnats till 1902 års statsutskott.

Förenämnda nådiga bref den 28 september 1883 meddelades i anledning
af dels kommitténs för ordnande af den militära hälsovården
afgifna förslag af den 24 januari 1879, hvaröfver vederbörande myndigheter
blifvit hörda, dels ett af chefen för fortifikationen afgifvet memorial
angående de lokaler och det utrymme, som borde finnas vid kasernetablissemang.
Genom berörda nådiga bref fastställdes en tabell öfver
byggnader och utrymme vid kasernetablissemang, att, såvidt omständigheterna
i hvarje fall tillstadde, tjäna till grund vid utarbetandet af förslag
till kasernbyggnader för ständig inkvartering. Tabellen upptager

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 177.

förutom förteckning på de byggnader, som böra finnas, uppgift å storleken
med afseende på golfyta och kubikinnehåll af såväl tjänsterum
som bostadslägenheter för underbefäl och manskap m. in.

Den af Kungl. Maj:t den 8 november 1901 tillsatta granskningsnämnden
framhåller till en början de allmänna synpunkter, som af
nämnden ansetts böra beröras vid granskningen af de förslag till kasernetablissemang,
hvilka af chefen för fortifikationen blifvit uppgjorda.

Uppförandet af nya eller utvidgningen af redan befintliga kasernetablissemang
vid flertalet af arméns truppförband kräfde med nödvändighet
högst betydande kostnader. Af så mycket större vikt vore det
därför att redan från början noggrannt tillse, att dessa kostnader såväl
vid planläggandet som utförandet af etablissemangen begränsades till
de minsta möjliga, och att inskränkningar åvägabragtes, som kunde ske,
utan att byggnadernas ändamålsenlighet därigenom förfelades eller rimliga
anspråk på bekvämlighet åsidosattes.

Därvid vore dock att tillse, att den sparsamhet, som måste göra
sig gällande beträffande kasernernas såväl inredning som yttre anordningar,
icke uteslutande finge riktas på nedbringandet af själfva anläggningskostnaderna,
utan att hänsyn äfven borde tagas till minskandet
af den årliga underhållskostnaden.

Vid anläggandet af de nya kasernetablissemangen borde äfven beaktas,
att utrymmet inom desamma blefve tillräckligt icke blott för den
dåvarande rekrytstyrkan utan jämväl med hänsyn dels därtill, att densamma
vid vissa truppförband kunde genom folkmängdens tillväxt komma
att ökas och dels därtill, att flera årsklasser samtidigt kunde till etablissemanget
inkallas. Det vore därför icke lämpligt att afse de nya
etablissemangen allenast för regementenas expedition, förvaltning och
skolor, utan borde, då detta kunde ske utan nämnvärd ökning i kostnaderna,
plats kunna inom dem beredas för hela den styrka, som inkallades
under repetitionsöfningarna. Vid dessa tillfällen, då ju förläggningen
vore jämförelsevis kortvarig, måste naturligtvis dock fordringarna
på utrymme och bekvämlighet sänkas.

I afsikt att genom förändrade anordningar kunna åstadkomma besparingar
hade granskningsnämnden riktat sin uppmärksamhet därpå,
att åtskilliga af de utaf fortifikationen föreslagna byggnaderna kunde
sammanföras, så att de blefve färre till antalet men inrymde flera våningar.
Å grundläggning och takkonstruktioner kunde därigenom vinnas
icke obetydliga besparingar. Byggnadernas ökande i höjd, inom
rimliga gränser, behöfde ingalunda minska deras ändamålsenlighet.

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition No 177.

Vidare hade nämnden velat såsom ett önskningsmål framhålla nedbringandet
af de dryga kostnaderna för manskapets arrestlokaler. Särskildt
gällde detta förslagen till fält- och fästningsinfanteriregementenas
etablissemang, där dessa lokaler förlagts till en särskild arrestbyggnad,
inrymmande — förutom bostad för regementsväbeln, vaktrum och förvaringsarrester
— ett antal af 9—13 celler med varmluftsanordningar
o. s. v. Kostnaderna för en dylik byggnad beräknades till 33,200 å
36,800 kronor, och den sammanlagda utgiften för arrestlokalerna vid
ifrågavarande truppförband blefve alltså icke obetydlig.

Ehuru visserligen arrestlokaler för manskapet vid ett truppförband
måste anordnas för möjliggörande af kortvariga bestraffningars verkställande
inom truppförbandets område och utan intrång i de civila
straffanstalternas utrymme, vore det likväl önskvärd!, dels att dylika
lokaler icke erhölle större omfång, än som vore oundgängligen nödvändigt,
och dels att deras anordnande medförde så ringa kostnader som
möjligt. Manskapsarresternas antal borde med hänsyn därtill, att
största delen af manskapet utgjordes af värnpliktige, hvilkas bestraffningar,
enligt hvad straff)ournalerna i allmänhet utvisade, varit jämförelsevis
både få och kortvariga, kunna nedbringas under det af fortifikationen
föreslagna antalet. Under sådana förhållanden torde det för
arrestlokalerna behöfliga utrymmet kunna erhållas i kanslibyggnaderna,
där bevakningspersonal jämväl funnes att tillgå i den ändock
därstädes förlagda kasernvakten. Men enär det af utrymmesskäl
icke läte sig göra att anordna arresterna vid fältinfanteriregementena
i kanslibyggnadernas bottenvåningar, hade nämnden ansett sig
kunna föreslå, att arrestlokalerna därstädes förlädes till kanslibyggnadernas
jordvåningar, där stora utrymmen funnes oanvända. Detta hade
dock skett under förutsättning, att alla hygieniska kraf i fråga om
luftutrymme, ljus och fuktfrihet tillgodosåges. Nämnden hade i sin
uppfattning om möjligheten af en dylik anordning funnit stöd uti ett
af dåvarande öfverfältläkaren till nämnden afgifvet utlåtande.

För åstadkommande af ytterligare besparingar borde å de orter,
där flere truppförband komme att förläggas, sådana lokaler, som lämpligen
kunde göras gemensamma för dem, sammanföras i en byggnad.

Detta gällde särskild! sjuklokalerna och varmbadinrättningarna. Att
inom hvarje etablissemang måste finnas lokaler, där tillfälligt insjuknade
kunde få hvila och vård, vore uppenbart, men det torde icke vara
nödvändigt att på sådana orter, där flere truppförband vore förlagda,
uppföra för hvarje sådant ett jämförelsevis ganska dyrbart sjukhus, afsedt
för allvarsamma och långvariga sjukdomsfall. På sådana platser

Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition N:o 177.

torde i stället böra uppföras en efter omständigheternas kraf till storleken
afpassad gemensam sjukhusbyggnad.

Samma grundsats borde äfven tillämpas i fråga om varmbadinrättningarna.
Till stöd härför kunde åberopas, att för de i Stockholm
förlagda truppförbanden — till antalet sex — funnes allenast ett varmbadhus,
som användes af dem alla.

Vidare föreslog granskningsnämnden, att mässlokal för underofficerare
skulle inredas, att handrustkammare skulle anordnas för att möjliggöra
en bättre persedelvård, att bad för officerare skulle beredas i varmbadinrättningen,
att bostäder för ogifta officerare skulle i kasernerna inrymmas,
samt att officersvolontärerna skulle förläggas i gemensamma
logement.

Enligt fortifikationens förslag hade inom kasernlogementen tillmätts
åt hvarje där förlagd man en luftmängd af 13,5 kubikmeter under
vanlig vinterförläggning. Detta motsvarade visserligen icke fullt de
anspråk på utrymme, som den militära hälsovårdskommittén samt öfverfältläkaren
uti sina ofvanberörda utlåtanden uppställt, men med afseende
å förhållandena utomlands och de ökade kostnader, ett större utrymme
per man skulle medföra, hade nämnden ansett sig icke för sin del böra
frångå fortifikationens förslag.

Den omständigheten borde härvid beaktas, att läget och anordnandet
af korridorerna uti de föreliggande förslagen medgåfve, att en
del af dessas luftutrymme kunde tillgodoräknas logementen.

För att en luftmängd af 13,5 kubikmeter per man skulle anses tillräcklig,
måste emellertid förutsättas, att ventilations- och uppvärmningsanordningarna
vore fullt tillfredsställande.

Af stor betydelse för begränsandet af kostnaderna vore, att vid
själfva utförandet af byggnadsarbetena största möjliga omtanke och
planmässighet iakttoges. I detta hänseende borde bland annat beaktas,
att vid bestämmandet af själfva byggnadsplatsen inom det blifvande
etablissemangets område noggrann hänsyn toges till markens beskaffenhet,
samt att i öfrigt byggnaderna så förlädes, att dyrbara grundläggnings-
och terrasseringsarbeten undvekes. De i orten rådande material-
och arbetspriserna borde läggas till grund för besluten om ett
etablissemangs utförande på ena eller andra sättet, naturligtvis alltid
inom den ram, som angåfves af de s. k. normalförslagen, och af vikt
vore, att hvarje särskild byggnadsplan blefve så noggrann! och i detalj
granskad, innan den öfverlämnades till utförande, att under arbetets
fortskridande icke några till prisförhöjningar ledande ändringar behöfde
däruti företagas.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Då vid hvarje byggnadsföretag entreprenadsystemet i större eller
mindre utsträckning torde komma att anlitas, vore en sakkunnig platskontroll
erforderlig för öfvervakande af såväl själfva arbetets utförande
som materialiernas beskaffenhet, och kunde endast genom en noggrann
sådan tillsyn säkerhet beredas för byggnadernas soliditet och framtida
bestånd.

Angående manskapskasernerna vid ett fältinfanteriregemente anförde
granskningsnämnden, att enligt fortifikationens förslag sex sådana kaserner
skulle uppföras i två våningar med förläggning af ett kompani
i hvardera våningen. Såsom redan förut framhållits, skulle emellertid
afsevärda besparingar vara att vinna, om kasernerna uppfördes i flera,
våningar. Utom denna vinst i ekonomiskt afseende vunnes härmed
äfven den förmånen, att en hel bataljon, sålunda en enhet inom regementet,
kunde komma att inrymmas i samma byggnad.

Synnerlig vikt hade granskningsnämnden ock fästat därvid, att kasernerna
icke blefve för små, utan till utrymmet fullt tillräckliga för en längre
tids förläggning af icke allenast den styrka, som med visshet kunde
antagas komma att under de närmaste åren där inkvarteras, utan äfven
af de ökade värnpliktskontingenter, hvilka kunde blifva en följd af
folkmängdens tillväxt i allmänhet eller vissa provinsers benägenhet att
hastigare än andra härutinnan utveckla sig. Enligt fortifikationens förslag
funnes inom kasernerna utrymme för 52 värnpliktige och 24 fast
anställda per kompani. Detta syntes vara något för knappt tillmätt.
Nämnden hade inhämtat, att man redan för den närmaste framtiden
vid hvarje fältinfanteriregemente beräknade första årsklassen af de värnpliktige
till 630—640 man vapenföre, och att man antoge, att de icke
vapenföres antal komme att uppgå till cirka 30 man, sålunda tillsammans
660—670 man, hvilket per kompani utgjorde 55 å 56. Vid uppförande
af de ifrågavarande, för en lång tidsrymd afsedda kasernetablissemangen
torde man dock böra beräkna utrymme för en ännu något större värnpliktskontingent
än den ofvan angifna, och nämnden hade med stöd af ett
utaf chefen för Generalstaben till Kungl. Maj:t den 21 oktober 1901
afgifvet yttrande angående regementenas fredsindelning i kompanier,
skvadroner eller batterier samt dessa enheters styrka i och för beräkning
af erforderligt kasernutrymme velat förorda, att kasernerna uppfördes
med hänsyn till möjligheten att under längre tids förläggning
inrymma 60 värnpliktige per kompani.

Med tillämpande af ofvan angifna grunder hade nämnden låtit utarbeta
två alternativa förslag till manskapskasern för ett fältinfanteriregemente.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Det ena förslaget, benämndt alternativ A, innebure, att hvarje
manskapskasern skulle uppföras i tre våningar, af hvilka den första
och andra hvardera inrymde två kompanier och sålunda båda tillsammans
en bataljon, samt den tredje våningen dagrum, lektionsrum och
och handtverksrum; hvarförutom i alla tre våningarna fördelats bostäder
för underofficerare till lika antal som enligt fortifikationens förslag, med
det undantag att köksföreståndaren icke erhållit bostad i kasernen utan i
stället i kokinrättningsbyggnaden. För hvarje kompani hade dessutom
invid dess logement anordnats en handrustkammare. Vindsutrymmet
hade däremot icke tagits i anspråk för annat än förrådsrum.

Enligt det andra förslaget, alternativ B, skulle hvarje manskapskasern
uppföras i fyra våningar, hvardera inrymmande ett kompani.
Inom hvarje våning skulle utom logement finnas dagrum, lektionsrum
och handrustkammare. Bostäder till lika antal som i alternativ A skulle
beredas underofficerarne inom de särskilda våningarna och vinden användas
endast till förrådslokaler och handtverksrum.

Nämndens båda förslag erbjöde det företräde framför fortifikationens,
att utrymme kunde — utan att dagrummen behöfde tagas i anspråk
— beredas för 60 värnpliktige per kompani.

De båda alternativen medgåfve förläggning äfven under repetitionsöfningarna
af kompaniernas hela personal inom dess egna lokaler genom
anlitande af — utom de vanliga logementen ■—• i alternativ A korpralsrummet
och i alternativ B lektionsrummet, och kunde denna förläggning,
likasom enligt fortifikationens förslag, där dock äfven dagrummet
måste tagas i anspråk, ske, utan att den taktiska indelningen i plutoner
■och troppar behöfde rubbas.

Alternativ A hade framför alternativ B det företrädet, att det erbjöde
vida större utrymme — så stort att det torde medgifva möjlighet
till den mobiliserade fältstyrkans förläggning inom kasernen utan anlitande
af exercishus och andra tillfälliga inkvarteringslokaler; alternativ
B åter vore, såsom af uppgjorda kostnadsberäkningar framginge,
betydligt billigare i utförandet.

Utöfver hvad jag nu omförmält, innehåller granskningsnämndens
betänkande, för hvithet en närmare redogörelse intagits i statsutskottets
utlåtande n:o 76 (sid. 22) vid 1902 års Riksdag, åtskilliga erinringar
och förslag beträffande dels särskilda byggnader, tillhörande ett kasernetablissemang,
dels etablissemang, afseddaför olika truppslag eller truppförband
af annan storlek än ett fältinfanteriregemente, i hvilka delar
betänkandet dock synes mig icke stå i så nära samband med förevarande
fråga, att de nu behöfva återgifvas.

Bill. till Riltsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 141 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Öfver granskningsnämndens betänkande infordrades utlåtande af
arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, som i anledning däraf
med underdånig skrifvelse den 25 mars 1902 till Kungl. Maj:t öfverlämnade
ett från chefen för fortifikationen inhämtadt yttrande, däri arméförvaltningen
instämde.

Chefen för fortifikationen anförde beträffande granskningsnämndens
förslag, att de af honom föreslagna infanterikasernerna i två våningar
skulle utbytas mot bataljonskaserner i tre eller fyra våningar, att en
byggnad i tre eller fyra våningar gifvetvis ställde sig billigare än byggnader,
inneslutande samma lokaler i endast två våningar. Men med de
höga byggnaderna följde ock eu del ganska afsevärda olägenheter.

Att sålunda inom eu enda i fyra våningar uppförd byggnad sammanföra
så stor styrka som fyra kompanier (1,000 man under repetitionsöfningarna)
jämte 12 familjer kunde från hygienisk synpunkt
sedt ej vara så välbetänkt. Detta hade ock framhållits i medicinalstyrelsens
yttrande af den 18 mars 1881 angående kommitténs för ordnande
af den militära hälsovården förslag af den 24 januari 1879, hvari
anfördes, dels »att större byggnader i flera våningar måste ur sanitär
synpunkt anses olämpliga», och dels »att 2-våningsbyggnader för högst
2 kompanier med gafvelrum för underbefäl och särskilda byggnader
för öfriga ändamål torde vara för våra förhållanden för närvarande
mest lämpliga manskapskaserner». Chefen för fortifikationen ville dessutom
påpeka, att det vid flere tillfällen inträffat, att hela kasern- eller
barackbyggnader vid utbrott af smittosamma sjukdomar hastigt måst
utrymmas. Vid sådant förhållande läge det i öppen dag, att det blefve
svårare att ordna den provisoriska inkvarteringen ju större den styrka
vore, för hvilken sådan måste beredas, synnerligast under de tider på
året, då truppen icke kunde förläggas i tält.

Ett förhållande likaledes värdt att beaktas, ehuru af underordnad
betydelse i jämförelse med det nyss angifna, vore, att vid användande
af kaserner i fyra våningar svårighet uppstode att ordna planutstakningen
för hela etablissemanget så, att kasernbyggnaderna finge
ett med häns}m till väderstreck lämpligt läge, utan att berättigade
fordringar på etablissemangets utseende i dess helhet alltför mycket
åsidosattes. Enligt chefens för fortifikationen förslag skulle i regeln
två kaserner tillsammans med kanslihuset såsom midtelparti bilda frontlinjen,
under det att öfriga fyra kaserner skulle läggas två och två bakom
frontens kaserner, på lämpligt afstånd från dessa och hvarandra. Då
den af chefen för fortifikationen föreslagna kasernen tillika så konstru -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N;o 177.

erats, att hvilkendera längdfasaden som helst kunde vändas utåt, vore
det på detta sätt alltid möjligt att undvika, att logementen komme att
ligga mot norr, hvilket af sanitära skäl om möjligt borde undvikas.
Förutnämnda militära hälsovårdskommitté hade nämligen i sitt förslag
till hygieniska och sanitära föreskrifter rörande kasernernas förläggande
i förhållande till väderstrecken yttrat följande: »I de fall, där valet af
läge och riktning för kasernbyggnader är fullt fritt, synes för vårt
klimat vara lämpligast att, om det liniära systemet användes, låta hufvudbyggnadens
längdaxel förlöpa ungefär från nordost till sydväst,
hvarvid således hufvudfrontens fönster komma att vetta i riktningen
mellan ost och syd, genom hvilken anordning den fördelen vinnes, att,
om korridorerna förläggas mot norr, logementen tidigare på dagen
komma i åtnjutande af solvärmen, än om hufvudbyggnaden går i öster
och väster.)) Då vidare kanslihusen, med hänsyn till deras små dimensioner
och lokalernas ändamålsenliga ordnande, svårligen kunde
byggas i fyra våningar, hvilket granskningsnämnden ej häller ifrågasatt,
så måste man, om manskapskasernerna skulle uppföras i fyra våningar,
frångå ett sådant anordnande af situationsplanen, som här ofvan nämnts.
Att lägga en liten kanslibyggnad i tre våningar, hvilken byggnad ju
borde utgöra etablissemangets hufvudparti, emellan två stora, eu våning
högre kasernbyggnader, torde blifva allt för vanprydande för att kunna
ifrågakomma vid anläggning af ett statens etablissemang.

En ytterligare synpunkt att beakta vore olägenheten, ja vådan af
att hafva dyrbara beklädnadsförråd belägna på vindarne till så höga
kaserner som fyravånings.

Den möjligheten vore vidare icke heller utesluten, att den mark,
där ett etablissemang af militära eller andra skäl borde förläggas, icke
utan dryga kostnader för undergrunden tilläte ditförläggandet af så
höga och tunga byggnader som en sådan i fyra våningar.

Inom fortifikationen hade till en början äfven uppgjorts ett förslag
till infanterikasern i fyra våningar, hvilket förslag emellertid af förutnämnda
skäl ej lagts till grund för kostnadsberäkningarna, då det endast
borde komma till användande, där kaserntomtens utrymme vore
så knappt, att en sådan utväg måste tillgripas.

Icke heller ;torde trevåningsbyggnader vara att förorda, annat än
där den taktiska indelningen gåfve anledning till användande af dylika.

Hvad kostnadsfrågan beträffade ställde sig denna såväl för tre- som
för fyravåningskasernerna ej så fördelaktig, som nämnden föreställt sig.

För att nedbringa de dryga kostnaderna för manskapets arrestlokaler
hade nämnden föreslagit, att arrestlokalerna skulle förläggas till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

kanslihusens källarvåningar. Det vore dock nödvändigt, att arresterna
så anordnades, att de icke komme att besväras af fukt, samt att deras
tak förlädes så högt öfver marken, att tillräckligt höga fönster kunde
erhållas. Hvad den första af dessa fordringar beträffade, torde det nog
i de flesta fall blifva svårt och draga dryga kostnader att på ett fullt
tillfredsställande sätt tillgodose densamma. Läge byggnaden på djupa
sand- eller gruslager eller där omständigheterna för öfrigt tillstadde en
verksam dränering, torde nog en nöjaktig isolering från fukt och grundluft
kunna åstadkommas. Komme byggnaden däremot att ligga på en
mark med grundvattenytan på ringa djup och utan möjlighet till en
effektiv dränering, vore det ingalunda tillrådligt att förlägga arrester
till källarvåningen. Möjligheten att kunna bereda sunda arrestlokaler i
kanslibyggnadernas källarvåningar blefve alltså i första rummet beroende
af nyssnämnda förhållanden. En annan omständighet, som borde
framhållas beträffande dessa källararrester, vore svårigheten att utan
dyrbara anordningar ordna luftombytet därstädes på ett tillfredsställande
sätt.

På grund af dessa samt öfriga af chefen för fortifikationen anförda
skäl och då, enligt hans förmenande, förhållandena i de allra flesta fall
skulle visa sig ogynnsamma för förläggandet af arrestlokaler i källarvåningen
samt den besparing, som genom en dylik anordning skulle
vinnas, icke blefve så stor som nämnden beräknat, ansåge han sig ej
kunna tillstyrka nämndens förslag härutinnan.

Riksdagen anförde i sin skrifvelse n:o 113 år 1902 (sid. 27), att i
afseende å de inom fortifikationen uppgjorda planerna till de föreslagna
nya etablissemangen och till förändringar vid redan befintliga etablissemang
samt den af Kungl. Maj:t för granskning af dessa planer tillsatta
nämnds däröfver afgifna utlåtande och framlagda ändringsförslag äfvensom
chefens för fortifikationen häremot gjorda erinringar Riksdagen,
som icke kunnat ingå i detaljerad pröfning af dessa olika förslag, velat
framhålla följande.

I likhet med nämnden ansåge Riksdagen det önskligt, att byggnaderna
om möjligt sammanfördes, så att de blefve färre till antalet,
men rymde flera våningar. Därför syntes fortifikationens ursprungliga
förslag med manskapskaserner af endast två våningars höjd icke böra
komma till utförande annorstädes, än där lokala förhållanden, taktiska
skäl eller andra omständigheter gjorde en sådan anordning oundviklig.
Valet syntes däremot i allmänhet böra stå mellan kaserner i tre eller
fyra våningar, hvilka bägge typer syntes i det hela väl tillfredsställa
berättigade kraf. Huruvida den ena eller andra typen skulle användas,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

borde blifva föremål för pröfning i hvarje särskild! fall med hänsyn
till därvid inverkande omständigheter, men syntes förslaget med fyra
våningar böra vinna så utsträckt tillämpning som möjligt.

Förslaget att förlägga manskapets arrestlokaler i kanslibyggnadernas
jordvåning hade Riksdagen funnit sig böra godkänna, såsom
ledande till besparing samt medförande vissa fördelar vid vaktgöring
m. m. Dock skedde detta endast under förutsättning, att markens beskaffenhet
gjorde en sådan anordning lämplig, att arrestgolfvets djup
under jordytan icke blefve för stort, att det noggrann! tillsåges, att
dessa lokaler blefve fuktfria och i öfrigt inrättade så, att de icke medförde
olägenhet för arrestanternas hälsa, samt att det noga sörjdes för,
att tillgången på frisk luft blefve så riklig som möjligt.

Förslaget att inreda en mindre mässlokal för underofficerare hade
Riksdagen ansett sig böra gilla liksom äfven anordnandet af handrustkammare
för att möjliggöra eu bättre persedelvård. Äfven förslaget
att i varmbadinrättningen anordna officersbad hade Riksdagen godkänt.

Nämndens förslag att i kasernerna bereda bostad för några ogifta
officerare, hvilka då borde afstå sin inkvarteringsersättning, hade synts
Riksdagen vara ur flera synpunkter, ej minst ur disciplinens, välbetänkt,
hvarför Riksdagen för sin del godkänt detsamma äfvensom den i sammanhang
därmed föreslagna förläggningen af en del officersvolontärer
i gemensamma logement.

Riksdagen biträdde vidare nämndens förslag, att å de platser, där
flera truppförband komme att förläggas, de lokaler, som därtill funnes
ägnade, skulle såvidt möjligt uppföras gemensamma för dessa truppförband
och till följd däraf sammanföras i en enda byggnad.

I afseende å byggnadernas yttre utstyrsel ansåge Riksdagen, i likhet
med nämnden, att denna borde göras helt enkel och att onödiga
prydnader borde uteslutas.

Riksdagen instämde fullständigt i hvad granskningsnämnden anfört
angående nödvändigheten af, att vid ifrågavarande byggnadsföretag, för
hvilka entreprenadsystemet torde i större eller mindre utsträckning
komma att anlitas, en sakkunnig platskontroll måtte anordnas såväl för
öfvervakande af själfva arbetets utförande som för pröfning af materialiernas
beskaffenhet, enär endast genom en noggrann sådan tillsyn
säkerhet kunde beredas för byggnadernas soliditet och framtida bestånd.

Beträffande manskapskasernerna hade Riksdagen vid beräkningen af
kostnaderna användt medeltalet mellan de för tre- och fyravåningskaserner
af granskningsnämnden angifna kostnader, hvilket förfaringssätt vidtagits,
enär hvardera typen torde på skilda ställen komma till användning.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 177.

Det uttalande, som sålunda blifvit gjordt af Riksdagen, bär sedermera
iakttagits vid uppgörande och fastställande af ritningar och planer för
kasernetablissemang. Dock har i intet fall arrestlokaler kunnat på ett
tillfredsställande sätt anordnas i kanslibyggnadens jordvåning, utan hafva
•de förlagts till nämnda byggnads bottenvåning. Manskapskasernerna
hafva uppförts till fyra våningars höjd utom i Boden och å Visborgs
slätt, där de af särskilda skäl ansetts ej böra byggas så höga.

Af åtskilliga anledningar och särskild! med hänsyn till 1906 års Riksdags
skrifvelse!’ den 27 april, n:o 87, den 25 maj, n:o 187, och den 27 maj,
n:o 195, angående vidtagande af åtgärder för att vid förestående kasernbyggnadsarbeten
fullt tillförlitliga kostnadsberäkningar måtte vara att
tillgå och tillfyllestgörande kontroll öfver arbetenas utförande måtte
åstadkommas m. in., hade emellertid fråga uppkommit om förändradt sätt
för handhafvandet af de göromål, som vore förenade med uppförandet
af kasernetablissemang för de femton infanteriregementen, till hvilka
■etablissemang Riksdagen förut ej anvisat medel. Sedan denna fråga
blifvit behandlad dels af en kommitté dels af särskilda sakkunniga, beslöt,
såsom jag redan nämnt, Riksdagen på förslag af Kung!. Maj:t att medgifva,
det en kasernbyggnadskommission finge tillsättas med uppdrag
att enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelade, såväl tekniskt som
ekonomiskt omhänderhafva de arbeten, som vore förenade med planläggningen
och utförandet af nya kasernetablissemang för ifrågavarande
femton infanteriregementen äfvensom af andra byggnader för armén,
hvilkas utförande af Kungl. Magt öfverlämnades till kommissionen under
den tid, kommissionens verksamhet för uppförandet af nämnda kasernetablissemang
fortginge, samt att aflöning åt kommissionens ledamöter
och för uppdragets fullgörande erforderliga kontrollanter och andra biträden
jämte öfriga häraf föranledda kostnader finge bestridas af de
för byggnadsarbetena beviljade medel.

Uti sin den 10 maj 1907 härom aflåtna skrifvelse anförde Riksdagen
vidare, att, som den af Ivungl. Maj:t föreslagna kasernbyggnadskommissionen
syntes vara för det afsedda ändamålet lämplig, Riksdagen
funnit sig böra ansluta sig till förslaget om inrättandet af eu sådan
kommission. I detta sammanhang hade Riksdagen emellertid velat
framhålla önskvärdheten af, att all omsorg nedlades därpå, att de af
Kungl. Maj:t äskade och af Riksdagen beviljade anslagen för uppförandet
af ifrågavarande femton kasernetablissemang icke utan verkligt
tvingande skäl öfverskredes, hvarjämte Riksdagen förutsatte, att rit -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

ningarna till de »andra byggnader för armén», hvilkas uppförande under
den tid, kommissionen vore samlad för fullgörandet af dess egentliga
uppdrag, kunde komma att öfverlämnas till kommissionen, blefve upprättade
eller granskade af därtill kompetent militär myndighet.

Den 14 juni 1907 har Kungl. Maj:t utfärdat instruktion (bihang
till Svensk författningssamling n:o 28 år 1907) för kommissionen, hvilken
där erhållit benämningen »arméns kasernbyggnadsnämnd.))

Enligt berörda instruktion får byggnadsarbete, som skall af kasernbyggnadsnämnden
handhafvas, ej påbörjas, förrän Kungl. Magt fastställt
därför uppgjorda ritningar och situationsplaner jämte kostnadsförslag.
Yttranden däröfver skola inhämtas från vederbörande militära
och medicinska myndigheter. Arbetena skola utbjudas på entreprenad.
Endast undantagsvis och efter medgifvande af Kungl. Maj:t i hvarje
fall må byggnadsföretag, hvarå antagligt entreprenadanbud ej erhållits,
omedelbart utföras genom nämndens försorg. Kasernbyggnadsnämnden
skall tillse, att de för uppförande af hvarje kasernetablissemang beviljade
anslag icke utan verkligt tvingande skäl öfverskridas. För hvarje
arbetsplats, där arbeten på entreprenad pågå, skall af kasernbyggnadsnämnden
tillsättas en fackkunnig kontrollant äfvensom, om förhållandena
därtill föranleda, till dennes biträde en skicklig verkmästare.

Kasernbyggnadsnämnden utgöres enligt instruktionen af eu byggnadschef,
som tillika är ordförande i nämnden, samt två ordinarie och
en extra ordinarie ledamot. Under nämnden lyder en rit- och byggnadsbyrå
med tillhörande kassakontor. Vidare innehåller instruktionen
föreskrifter om byggnadschefens, tjänstemännens och kontrollanternas
skyldigheter, om kassaförvaltningen och kontrollen däröfver m. in., allt
i enlighet med hvad de sakkunniga, som biträdt vid utarbetandet af
förslaget om kommissionen, föreslagit.

Redan innan Kungl. Maj:t till Riksdagen aflät förslag om utseende
af en särskild kasernbyggnadsnämnd, hade fråga uppstått om en revision
af den typ, hvarefter vissa kasernetablissemang uppförts eller skulle
uppföras. Genom nådigt bref den 7 december 1906 hade Kungl. Maj :t
förordna!, att en kommission, bestående af chefen för Generalstaben,
samtliga arméfördelningschefer, militärbefälhafvaren på Gottland, chefen
för fortifikationen, generalintendenten och öfverfältläkaren, skulle sammanträda
i Stockholm för att granska och afgifva yttrande öfver de inom
fortifikationen utarbetade förslagsritningarna till kasernetablissemang för
ett infanteriregemente.

Denna kommission — »generalskommissionen)) — afgaf det första
förslaget till ändringar i och tillägg till förut omförmälda typer till ka -

Kungl. Maj.is Nåd. ''Proposition N:o 177.

sernetablissemang för ett fältinfanteriregemente; och torde jag nu få
redogöra för såväl detta som ett äf kasernbyggnadsnämnden sedermera
afgifvet förslag äfvensom för särskilda sakkunnigas utlåtande däröfver.
Jag anhåller att därvid för lättare öfverskådlighets skull få till en
början ur de särskilda förslagen utesluta, hvad som angår sjukhus- och
arrestlokaler, för att sedermera behandla hvar och en af dessa två frågor
för sig.

A. Generalskommissionens betänkande.

Före generalskommissionens sammanträde öfverlänmades till dess
ordförande en »P. M.», rörande den anbefallda granskningen, hvilken
skulle läggas till grund för omfattningen af och ändamålet med berörda
granskning.

Denna »P. M.» var af följande innehåll:

»1. Den personal, för hvilken inkvartering skall beredas i ett infanteriregementes
etablissemang, beräknas i enlighet med generalorder
den 1 november 1901, n:o 1,080; dock bör äfven tagas under ompröfning,
huru inkvarteringen lämpligen skall ordnas för de icke vapenföra
värnpliktiga, hvilka behöfvas vid ett infanteriregemente.

2. Beträffande underofficerarnas inkvartering bör tagas under ompröfning,
dels huru stora lägenheter, med hänsyn till antalet rum m. m.,
underofficerarna skola erhålla, dels äfven huruvida och i hvilken utsträckning
inkvartering bör beredas för musikunderofficerarna.

3. Utredningen bör äfven omfatta lämpligaste sättet för musikmanskapets
inkvartering samt lokaler för musikens öfningar.

4. I fråga om kasernbyggnadernas inredning skall särskild uppmärksamhet
ägnas åt lämpligaste anordningen af puts- och torkrum,
tvättrum, manskapskorridorer och rustkammare af olika slag liksom åt
ändamålsenligaste sättet att förlägga och anordna erforderliga verkstäder.

5. Vid granskningen af förslaget till kokinrättningsbyggnader
skall särskild hänsyn tagas till lämpligaste anordnandet af disk- och
uppbackningsrum samt af lokaler för proviantens uppläggning och förvaring.
Likaså skall tagas under öfvervägande, huru under repetitionsöfningarna
ytterligare behöfligt köks- och matsalsutrymme m. m. bör
beredas.

6. Beträffande förrådsbyggnaderna skall utredas, huru dessa lämpligast
böra anordnas och inredas.

7. Behofvet af uthusbyggnader af olika slag skall utredas.

Kungl. Maj.is Häri. Proposition N:o 177.

8. Angående marketenteribyggnaderna skall utredas, huruvida ett
gemensamt eller särskilda kök böra anordnas för underofficers- och
manskapsmässarna.

9. De särskilda byggnadernas lämpligaste inbördes läge äfvensom
lämpligaste storleken af kaserngården skall utredas.

10. För öfrigt bör granskningen omfatta förslagsritningarna till
samtliga byggnader beträffande deras allmänna anordning och inredning.

11. Ändringar, hvilka medföra afsevärdt ökad byggnadskostnad,
böra icke föreslås.»

Till kommissionens granskning öfverlämnades af chefen för fortifikationen
ritningar till följande byggnader för ett infanteriregemente
(ritningarna voro uppgjorda för kasernetablissemang för Jämtlands fältjägarregemente),
nämligen till:

kanslibyggnad, kasernbyggnader, sjukhusbyggnad, kokinrättningsbyggnad,
exercishus, mässbyggnad, bad- och tvättinrättning, stall och
vagnbod, fordons-, persedel- och gevärsförråd med gevärsreparationsverkstad,
samt afträdesbyggnader.

Beträffande första punkten i förenämnda »P. M.», anförde kommissionen,
att i enlighet med föreskrifterna i generalordern den 1 november
1901, n:o 1,080, i de för kommissionen framlagda förslagsritningarna
utrymme inom kasernbyggnaderna beräknats för 25 fast anställda och
60 värnpliktiga, eller tillhopa 85 man per kompani, under skolperioden,
hvilket per regemente utgjorde 1,020 man; och hade för hvarje man
afsetts ett kubikutrymme af 13,5 m®. I den uti generalordern angifna
styrkan af 60 värnpliktiga per kompani, eller 720 per regemente, inginge
emellertid, efter de upplysningar, som chefen för Generalstaben
lämnat, endast vapenföra. Utrymme hade följaktligen i de ofvannämnda
förslagsritningarna ej blifvit beräknadt för de icke vapenföra. Kommissionen
hade därför, särskildt vid det förhållande att ensamt de vapenföra
värnpliktiga vid flere regementen under åren 1902—1906 öfverstiga
det enligt generalordern angifna antalet 720 man, ansett, att
nödigt kasernutrymme borde beräknas för en viss styrka icke vapenföra
utöfver det antal värnpliktiga, som där upptoges. Kommissionen ville
sålunda för sin del föreslå, att inkvartering måtte förutom för 720 man
vapenföra jämväl beredas för 60 man icke vapenföra per regemente
(5 per kompani). I enlighet därmed borde således utrymme i de nya
kasernetablissemangen beräknas för 300 fast anställda och 780 värnpliktiga,
eller tillhopa för 1,080 man i stället för enligt fortifikationens
ritningar 1,020 man. För att tillgodose det sålunda ökade inkvarteringsbehofvet,
föresloge kommissionen, att fyra af de i ritningarna upptagna
Bill. till Bikscl. Prat. 1908. 1 Sand. 1 Afl, 141 Haft. 3

Inkvartering
af de icke
vapenföra.

Inkvartering
af underofficerare.

18 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 177.

fem manskapslogementen utökades på bredden med 0,35 meter. Visserligen
skulle golfutrymmet, i enlighet med det till kommissionens granskning
öfverlämnade förslaget, kunna medgifva, att de icke vapenföra
inkvarterades utan den föreslagna utvidgningen af logementen; men
kubikutrymmet per man skulle i sådant fall komma att understiga 13,5
in3, hvilket kommissionen på öfverfältläkarens bestämda yrkande icke
ansett sig böra tillråda.

Då kommissionen sålunda för inkvarterandet af de icke vapenföra
föreslagit en utvidgning af logementen i stället för beredandet, såsom
ju äfven läte tänka sig, af särskilda lokaler för de icke vapenföra, hade
detta skett med hänsyn därtill, att den erforderliga ökningen af utrymmet
kunde genom eu utvidgning af logementen vinnas med minsta
kostnad. Men för en sådan anordning talade jämväl det skälet, att de
icke vapenföra ej blefve afskilda från sina kompaniers öfriga personal,
utan komme i en likartad ställning med denna, hvarjämte de ordinarie
kompanicheferna bereddes tillfälle att, såväl i förvaltningshänseende
som i öfrigt, få ledningen öfver kompaniets hela styrka. Den ökade
kostnad, som blefve en följd af den föreslagna utvidgningen af logementen,
uppginge enligt verkställda beräkningar till 13,500 kronor per
regemente.

I sammanhang med denna fråga ansåge sig kommissionen böra
påvisa, att, äfven om eu sådan utvidgning af logementen, som kommissionen
förordat, skulle komma till stånd, utrymme likväl vid vissa
regementen skulle komma att saknas, såväl under skolperioden som
under repetitionsöfningarna, för inrymmandet af samtliga värnpliktiga;
och ville kommissionen därför framhålla önskvärdheten af, att nödiga
anstalter i god tid träffades för den sålunda öfvertaliga styrkans inkvartering.

I det till kommissionens granskning framlagda förslaget hade, i
likhet med hvad redan blifvit fastställdt för Västernorrlands regementes
kasernetablissemang i Sollefteå, för fanjunkarna beräknats 3 rum och
kök samt för gifta sergeanter (sergeanter af första klassen) 2 rum och
kök i stället för respektive 2 rum och kök samt 1 rum och kök, såsom
bestämdes genom kungl. brefvet af den 28 september 1883. För de
ogifta sergeanterna (sergeanter af andra klassen) hade såsom vanligt beräknats
ett rum per man.

Enligt de ritningar, som legat till grund för kostnadsberäkningarnas
uppgörande och anslagets beviljande för nu ifrågavarande infanterikasernetablissemang,
hvilka ritningar endast upptagit underofficerslägenheter
af den storlek, som nyssnämnda kungl. bref bestämde, hade,

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 177.

jämlikt förut åberopade generalorder n:o 1,080, inkvartering in natura
varit afsedd att beredas för samtliga underofficerare. Då lägenheterna
för de gifta underofficerarna nu utökats med ytterligare ett rum för
hvarje lägenhet, vore det gifvet, att man icke, inom de för kasernetablissemangen
beräknade och anslagna medlen, kunde bereda inkvartering
för samtliga underofficerare. Sålunda skulle enligt det för kommissionen
framlagda förslaget en brist på underofficerslägenheter uppstå.
Det antal underofficerare, för Indika utrymme icke kunnat beredas, utgjorde
nämligen 1 förvaltare, 1 fanjunkare, 5 gifta sergeanter (hvaraf''

1 gevärshandtverkare) och 5 ogifta sergeanter. Som det för en ordentlig
skötsel af förråd och verkstäder dock läge största vikt uppå,
att förvaltaren finge sin bostad inom kasernetablissemanget, ansåge sig
kommissionen böra föreslå, att lägenhet för honom därstädes bereddes,
och kunde detta svårligen ske på annat sätt, än att eu. särskild
byggnad uppfördes. I denna byggnad borde då helst inrymmas jämväl
bostäder för köksföreståndare och kokerska, hvilka enligt det för kommissionen
framlagda förslaget skulle hafva sina bostäder i kokinrättningsbyggnaden.
Kommissionen hyste nämligen den åsikten, att det
af flera skäl vore olämpligt, att sistnämnda personer och deras familjer
hade sina bostäder i kokinrättningsbyggnaden. Kostnaden för
en dylik byggnad skulle uppgå till 26,000 kronor.. För gevärshandtverkaren
borde bostad beredas å gevärssmedjans vind.

Vid bifall till kommissionens förslag skulle emellertid bostäder
fortfarande komma att saknas för 1 fanjunkare, 4 gifta och 5 ogifta
sergeanter, motsvarande antalet musikunderofficerare vid ett regemente
med undantag af regementstrumslagaren, hvilken borde hafva sin bostad
inom kasernetablissemanget. Då det gifvetvis skulle draga afsevärdt
ökade kostnader att jämväl för nyssnämnda 10 underofficerare
uppföra bostäder, ville kommissionen föreslå, att inkvarteringsbidrag i
stället måtte beredas för dem, som sålunda ej kunde erhålla naturainkvartermg,
och syntes det kommissionen, att musikunderofficerarna
företrädesvis borde erhålla sådant bidrag, da detta med hänsyn till deras
enskilda förhållanden torde vara för dem fördelaktigast.

Vidkommande storleken af de utaf fortifikationen föreslagna unaerofficerslägenheterna,
upptagande 3 rum och kök för fanjunkare samt

2 rum och kök för gift sergeant, liksom beträffande deras allmänna
anordning'', hade kommissionen ej funnit skäl till några erinringar.

Såsom af ritningarna syntes, skulle större delen af underofficerarnas
lägenheter komma att blifva förlagda till kasernbyggnaderna. Ofverfältläkaren
hade visserligen, enär gifta underofficerare skulle inkvarte -

Inkvartering
af musikmanskapet
samt
lokaler för
musikens öfningar.

Kanslibyggna den.

Kasernbygg naderna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

ras uti nämnda byggnader, för sin de], på hygieniska grunder, kraftigt
framhållit olägenheterna häraf samt påyrkat, att de gifta i stället skulle
inrymmas i en särskild underofficersbyggnad. Kommissionen hade emellertid,
med erkännande att vissa skäl kunde tala för en sådan anordning,
dock icke ansett sig böra i sådant afseende yrka på en ändring
i det af fortifikationen framlagda förslaget, och detta, af derå skäl.
Sålunda syntes det kommissionen vara alldeles nödvändigt, att kompaniadjutanterna,
Indika, såsom jämförelsevis gamla, oftast torde vara gifta,
för den militära ordningens skull hade sina bostäder inom de respektive
kompanivåningarna. Vidare skulle det draga ökade kostnader, att
ur kasernbyggnaderna utbryta de för gifta sergeanter afsedda lägenheterna
och förlägga dem i en särskild byggnad. Slutligen kunde det
ock, om framdeles ökadt utrymme för manskapsinkvarteringen blefve
behöfligt, vara särdeles förmånligt att för en sådan utvidgning hafva
ifrågavarande sergeantlägenheter att tillgå.

Beträffande musikmanskapet, borde detsamma af liknande skäl som
de, hvilka berörts på tal om de icke vapenföras inkvartering, förläggas
tillsammans med sina respektiva kompanier, såsom ock i det till kommissionens
granskning framlagda förslaget afsetts.

För musikens öfningar hade däremot enligt nyssnämnda förslag
ej någon särskild öfningslokal blifvit beredd, hvarför kommissionen
ville föreslå anordnandet af en dylik lokal, beräknad att medföra en
kostnad af 9,800 kronor.

Med afseende på kanslibyggnadens anordnande och inredning har
generalskommissionen, utöfver hvad kommissionen ifrågasatt beträffande
arrestlokalerna, hvarom jag senare torde få yttra mig, föreslagit följande
hufvudsakliga förändringar, nämligen afl ett brandfritt rum för förvaring
af mobiliseringshandlingar m. in. anordnades genom afskiljandet af
en del utaf regementskvartermästar- och arkivrummet; att genom borttagandet
af det såsom officersarrest angifna rummet bildades ett större
»skrifvare4 och förrum» till regementsexpeditionen; samt att underofficerslägenheten
3 trappor upp disponerades för regementstrumslagaren.

De af kommissionen föreslagna ändringarna, ändringar i arresternas
anordningar inbegripna, skulle draga en ökad kostnad af 2,900
kronor.

Förutom hvad förut anförts rörande en del manskapslogements
eventuella utvidgning för inrymmandet jämväl af de icke vapenföra,

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 177.

ville kommissionen beträffande kasernbyggnadernas inredning m. m.
föreslå följande förändringar och tillägg.

I manskap) skorridor erna borde ställningar och hängare anordnas för
gevär, ränslar, ammunitionsgördlar, kappor, mössor och skodon. Som
utrymmet i tvättrummen torde blifva allt för knappt under repetitionsöfningarna,
borde i korridorerna längs ytterväggarna anbringas fasta
bänkar, med hylla under, för uppställning af lösa tvättfat.

Då särskilda torkrum ej vore afsedda att i kasernbyggnaderna anordnas,
och man sålunda blefve hänvisad till att använda putsrummen
jämväl till torkning af klädespersedlar och skor in. in., syntes det kommissionen,
att dessa rum tarfvade en utvidgning; men hade kommissionen,
med hänsyn till de dryga kostnader, detta skulle medföra, dock
ansett sig icke kunna påyrka en sådan utvidgning.

För att emellertid möjliggöra nämnda rums användning till torkning
borde där anordnas hissbara stänger samt krokar för persedlarnas
upphängning, äfvensom hyllfack för skodonens torkning. Den nödiga
uppvärmningen och ventileringen borde kunna ske dels genom det vanliga
varmluftssystemet, dels ock genom anbringandet i rummen af ventilationskaminer
samt ventilation eller fläktar i ytterväggarna — dessa
senare anordningar afsedda för användning mellan eldningsterminerna.

I tvättrummen syntes den anordning böra vidtagas, att i den hälft
af rummen, hvilken läge närmast dörren, anordnades fyra duschar och
i den andra hälften hissbara stänger samt krokar, liksom i putsrummen,
detta senare för att man vid behof jämväl måtte kunna använda
tvättrummen såsom torkrum.

Enligt det för kommissionen framlagda förslaget hade verkstadsrummen
för skräddare och skomakare blifvit förlagda till kasernbyggnadernas
vindsvåningar. Att dit förlägga dessa lokaler ansåge kommissionen
dock ej vara lämpligt, då de därigenom komme att ligga
alltför obekvämt till. Dessutom vore utrymmet allt för knappt tillmätt
och lokalerna för illa belysta. Kommissionen ville därför föreslå uppförandet
af en särskild verkstadsbyggnad. Denna borde, förutom nödiga
lokaler för skräddare och skomakare, jämväl innehålla verkstäder för
sadelmakare. Kostnaden för en dylik byggnad beräknades uppgå till
15,000 kronor.

Hvad de genom en dylik anordning för annat ändamål disponibla
rummen i vindsvåningarna anginge, borde dessa rum förses med rikligare
fönsterbelysning för att vid behof användas såsom lektionsrum.
Det enligt ritningarna förut tillmätta lektionsrumsutrymmet vore nämligen
allt för knappt tilltaget.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 177.

KoMnrätt ningsbygg naden.

Kommissionen hade jämväl haft sin uppmärksamhet riktad på behofvet
af lämpligare golf än de vanliga trägolfven; men hade kommissionen,
som visserligen med hänsyn till hygieniska skäl hölle före, att
trägolfven hade flera betänkliga brister, likväl ej ansett sig böra göra ett
bestämdt uttalande rörande trägolfvens utbytande mot annat lämpligare
golfbeläggningsämne, dels emedan de konstgjorda golfbeläggningsämnen,
som under senare tider kommit i bruk, ännu hölle sig ganska dyra
och man dessutom ännu icke vunnit tillräcklig erfarenhet rörande deras
hållbarhet och varaktighet, dels ock emedan intet hinder mötte att framdeles,
om erfarenheten visade det vara fördelaktigt, ofvanpå trägolfven,
när de blifvit förslitna, anbringa dylikt konstgjordt golfbeläggningsämne.

De af kommissionen föreslagna förändringarna i en del lokalers i
kasernbyggnaderna inredning betingade en kostnadsökning af 23,700
kronor.

Enligt det till granskning framlagda förslaget hade utrymmet i
manskapsköket och kokapparaternas storlek beräknats för tillagning på
en gång af omkring 1,200 portioner, samt matsalen afsetts att inrymma
omkring 850 man. Köket vore sålunda tillräckligt stort för skolornas
personal, men däremot icke för personalen under repetitionsöfningarna.
Då matlagningen ej kunde verkställas i tvenne omgångar, ansåge sig
kommissionen böra föreslå, att kök och kokapparater så tilltoges, att
kokningen under repetitionsöfningarna kunde ske för hela styrkan, 2,400
man, på en gång, samt att matsalen utvidgades, så att hela den under
skolperioden innevarande styrkan, högst 1,080 man, kunde därpå en gång
utspisas, hvaremot det icke syntes kunna undvikas, att under repetitionsöfningarna
utspisningen måste äga rum i två omgångar. Det härför
behöfliga ytterligare matsalsutrymmet kunde då erhållas i exercishuset,
om detta förlädes på lämpligt sätt i förhållande till kokinrättningsbyggnaden.
Dessa utvidgningar och ändringar af kök och matsalar skulle
kräfva en ökning i kostnaden af 29,000 kronor för hvarje regemente.

Genom tillökningen af kokapparaterna erfordrades insättandet af
tvenne ångpannor, hvarmed äfven vunnes den fördelen, att man blefve
i tillfälle att för matsalen anordna ånguppvärmning, hvilket med hänsyn
till snygghet och lättare skötsel gifvetvis vore att föredraga framför
den förut brukliga kamineldningen.

Som köket med den föreslagna utvidgningen lämnade nödigt utrymme
för uppbackningen, föresloges anordnandet af endast ett diskrum
i stället för det å fortifikationens förslag upptagna disk- och upp -

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 177.

backningsrummet. Vid diskrummet borde anordnas servisskåp för hvarje
särskilt kompani. Vidare ansåge kommissionen det vara nödvändigt,
att omklädnads- och tvättrum anordnades för kökspersonalen.

Enligt den kommissionen förelagda ritningen skulle den för kokinrättningen
behöfliga ångpannan förläggas till källarvåningen under
manskapsköket. Då det emellertid vid de redan uppförda kasernerna
visat sig, dels att det för andra behof erforderliga källarutrymmet, genom
att kokinrättningens källare tagits i anspråk jämväl som ångpannerum,
blifvit väl knappt, dels ock att källarlokalerna däiigenom blifvit
för varma för att lämpligen kunna användas för förvaring af matvaror, ville
kommissionen föreslå, att särskildt ångpannehus uppfördes i omedelbar
närhet af kokinrättningsbyggnaden; och borde ångpannehuset, där så befunnes
lämpligt, gifvas sådana dimensioner, att eventuellt där äfven
kunde inrymmas erforderliga motorer och anordningar för elektrisk belysning
och för tillgodoseendet af etablissemangets vattenbehof. Uppförandet
af ett dylikt ångpannehus medförde en ökning i de beräknade
kostnaderna af 20,000 kronor per regemente.

Beträffande mässbyggnaden ansåge kommissionen, att skilda kök,
med tillhörande källarlokaler m. fl. utrymmen, borde, i motsats till
hvad det för kommissionen framlagda förslaget angåfve, anordnas för
underofficers- och manskapsmässarna, hvarigenom möjlighet bereddes
att, där skäl för sådant kunde föreligga, för dessa båda mässar hafva
skild mathållning m. m.

Ehuru förslag blifvit väckt, att större utrymme skulle beredas for
distinktionskorpralerna, hade kommissionen, som förutsatte, att portionsersättning
endast undantagsvis komme att beviljas nämnda korpraler,
likväl ansett det för samma korpraler afsedda utrymmet tillräckligt,
äfven om en del af dessa korpraler därstädes komme att intaga sina
ordinarie måltider.

Den i förslaget upptagna stallbyggnaden inrymde, förutom spiltor
för regementsstabens hästar, endast några spiltor för erforderliga arbetshästar.
Kommissionen ville därför föreslå, att den med stallet sammanbyggda
vagnboden måtte förlängas sa mycket, att under sommarmånaderna
där skulle kunna medgifvas provisorisk uppställning af hästar
för kompanicheferna. Vidare borde utrymmet för stallvakten utvidgas
till 2 spiltors bredd. Slutligen ville kommissionen framhålla önskvärdheten
af, att stall- och vagnbodsbyggnaden så förlädes, att en fram -

Mässbyggna den.

Stall- och
vagnbod.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.
tida tillbyggnad af stallet möjliggjordes. De föreslagna förändringarna

betingade en kostnadsöknin

af 3,500 kronor.

fedei-noöhPer" Enligt det till granskning framlagda förslaget skulle fordons-, pervärsförråd
sedel- och gevärsförråd med gevärsreparationsverkstad inrymmas inom
med gevärs- en enda byggnad. Kommissionen ansåge det emellertid vara lämpliverkståcL
gare att särskilja dessa förråd och verkstäder i tre byggnader, nämligen
i ett fordons- och persedelförråd, ett gevärs- och persedelförråd
med besiktnings- och expeditionsrum samt en gevärssmedja.

Anordnades förråden på sådant sätt, vunnes den fördelen, att man
kunde, där sadant befunnes fördelaktigt, till de nya etablissemangen
flytta å mötesplatserna befintliga dylika byggnader. Det vore ock med
hänsyn till eldfara lämpligast, att i stället för gevärsreparationsverkstaden
uppfördes en särskild smedjebyggnad, hvarigenom ock vunnes möjlighet
att utan större kostnad bereda inkvartering för gevärshandtverkaren,
hvilken enligt det för kommissionen framlagda förslaget skulle,
såsom förut påvisats, komma att sakna inkvartering. I samma byggnad
borde äfven en snickarverkstad inrymmas.

Förestående förändringar i förrådsbyggnadernas anordnande medförde
en kostnadsökning af 10,000 kronor.

Ammunitions- Som i nyssnämnda förslag ej inginge uppförandet af annnunitionsbod,
ville kommissionen, då sådan vore alldeles nödvändig, föreslå uppförandet
däraf i enlighet med uppgjord ritning. Kostnaden för en ammunitionsbod
uppginge till 4,500 kronor.

Öfriga

byggnader.

De föreslagna afträdesbyggnaderna ansåge kommissionen böra väsentligt
utvidgas, hvithet komme att medföra en ökning i kostnaden af
6,700 kronor per regemente.

För förvaring af brandmateriel behöfde regementet en brandredskapsbod
och till förvaringsrum för lägerhalm, äfvensom för stoppning
under tak af madrasser, behöfdes plats och utrymme, hvilket lämpligen
kunde anordnas bataljonsvis. Hvarje kompani behöfde däremot sina särskilda
förvaringsrum för material för förberedande målskjutningsöfningar,
för velocipeder, manskapskoffertar och cj i bruk varande sängar.

Vidare bordo vid kokinrättningsbyggnaden uppföras uthus för sopor,
skulor och torfströ in. m., vid stallet en bod för ströhalm samt vid sjukhusbyggnaden
en likbod. Kostnaden för uppförandet af dessa byggnader
m. m. beräknades till 44,000 kronor.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 177.

Beträffande byggnadernas lämpligaste inbördes läge ville kommissionen
föreslå: att såvidt möjligt exercishuset förlädes i närheten af kokinrättningsbyggnadcn
för att vid behof jämväl kunna användas för utspisningen,
att sjukhusbyggnaden förlädes så periferiskt som möjligt i förhållande
till öfrig a byggnader,. att kokinrättningsbyggnaden samt badoeh
tvättinrättningen förlädes i närheten af hvarandra, att smedja och
gevär stor råd likaledes placerades i närheten af hvarandra, samt att persedelförrådet
och verkstadsbyggnaden för skräddare och skomakare m. fl.
förlädes i hvarandras närhet.

Såsom lämpligaste storlek för kaserngarden ville kommissionen
föreslå 160x125 meter och såsom minsta storlek 160x50 eller 100x80
meter, vid hvilka sistnämnda fall uppställning i sammanträngd formerinoborde
medgifvas.

Slutligen hade kommissionen ägnat sin uppmärksamhet åt de uppvärmnings-
och klosettanordningar, som vid de under de senare tiderna
uppförda kasernerna kommit i bruk.

Hvad uppvärmningsanordningarna beträffade, ansåge kommissionen
en utledning höra verkställas, huruvida icke anguppvärmning borde vid
de nu ifrågavarande kasernetablissemangen komma till användning i
stället för det nu brukliga varmluftssystemet med kalorifereldning, dels
enär eu del olägenheter vidlådde detta senare system, dels ock enär man
vid användandet af ånguppvärmningssystemet kunde blifva i tillfälle
att, utan afsevärdt ökade anläggningskostnader, jämväl för underofiicerarne
anordna uppvärmning medels ånga,

Hvad klosettanordningarna anginge, borde vattenklosetter, om detta
ej medföi de alltiör höga kostnader, och om förhållandena för öfrigt så
tilläte, inredas i stället för hittills brukade s. k. garderobsklosetter, och
vore detta önskvärdt särskildt i sjukpaviljongen, men äfven uti kanslioch
kasernbyggnaderna.

Med° hänsyn till hvad kommissionen sålunda anfört, hade kommissionen
låtit utarbeta förslag till byggnader för ett infanteriregemente,
och ville kommissionen hemställa, att nämnda förslag måtte läggas till
grund för uppförandet af nya kasernetablissemang för infanteriet Enligt
don förslaget åtföljande kostnadsberäkningen skulle, utöfver den af fortifikationen
föi ett mfantenkasernetablissemang beräknade kostnaden för
uppförandet af ett sadant etablissemang enligt kommissionens förslag
uppstå en ökad kostnad af 276,600 kronor.

Kostnaderna för de af kommissionen föreslagna ändringarna och
tilläggen uppginge visserligen till ett afsevärdt belopp, men kunde
sannolikt i någon mån nedbringas därigenom, att de föreslagna träBih.
Ull mista. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afä. 111 Höft. 4

Byggnadernas
läge och kaserngårdens

storlek.

Uppvärmningsanordningar
m. m.
inom en del
byggnader.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 177.

Kaserngård.

byggnaderna till större eller mindre antal, beroende på lokala förhållanden,
kunde uppföras med användande af materialier från å de gamla
mötesplatserna befintliga byggnader. Någon utredning härutinnan hade
emellertid icke kunnat göras under den korta tid, kommissionen haft till
sitt förfogande.

Öfver det af generalskommissionen sålunda afgifna betänkande och
förslag hafva yttranden varit infordrade från arméfördelningscheferna i
Första, Andra, Tredje, Fjärde och Femte arméfördelningarna samt
cheferna för ifrågavarande femton infanteriregementen.

B. Kasernbyggnadsnämndens förslag och kostnadsberäkningar.

I skrifvelse den 3 september 1907 anmodade dåvarande chefen för
landtförsvarsdepartementet arméns kasernbyggnadsnämnd att inkomma
med utlåtande, huruvida några principiella ändringar i generalskommissionens
förut omförmälda, den 15 mars samma år afgifna underdåniga förslag
till kasernetablissemang för ett fältinfanteriregemente borde vidtagas,
samt i sådant fall med approximativ beräkning af de kostnader,
som däraf kunde föranledas.

Det begärda utlåtandet afgafs den 9 november 1907 och är af
hufvudsakligen följande innehåll.

Liksom de uppväxande stadssamhällena numera tedde sig helt annorlunda
än förr, beroende på moderna åskådningssätt och principer för
deras förläggande, torde tiden nu ock vara kommen att verkställa vissa
förändringar med afseende å byggande af kasernetablissemang. Så
sökte man icke längre att i strängaste bemärkelse dana naturen efter
de olika byggnadernas ändamål, utan såsom det högsta målet stode i
stället att i möjligaste mån söka uppföra byggnaderna i öfverenstämmelse
med den befintliga terrängen och dess kraf. Visserligen gjorde
sig, hvad kasernbyggnader beträffade, en begränsning gällande härutinnan,
föranledd af det förhållande, att dessa byggnader måste åtföljas
af en samlings- och uppställningsplats, hvilken icke finge ligga på något
längre afstånd från byggnaderna, utan kring eller intill hvilken snarare
dessa måste grupperas, men krafvet på en kaserngårds storlek hade
dock, att döma af generalskommissionens utlåtande, numera väsentligt
minskats. Åsikterna om, huru en sådan gård i öfrigt skulle anordnas,
hade ock förändrats. Så ansåges densamma ej vidare behöfva vara i
egentlig mening kringbyggd. Ej heller behöfde man taga någon hän -

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Ko 177.

syn till, att de olika byggnaderna förlädes i samma plan, utan blefve
just här en hufvuduppgift att på lämpligaste sätt placera hvarje särskild
byggnad i anslutning till den omgifvande terrängen, eller så att
säga gruppera in byggnaderna i densamma.

Å de vidt skilda platser i mellersta och södra Sverige, där nämnden
hade att uppföra nya kasernetablisemang, komme det sålunda att
bero på de växlande terrängformationernas beskaffenhet, huru de olika
etablissemangens byggnader komme att förläggas. Det sade sig själft,
att t. ex. en gruppering af byggnaderna för Värmlands regementes
kasernetablissemang, afsedt att förläggas å en mycket kuperad terräng
invid Klarälfvens västra strand, icke kunde blifva densamma som för
ett etablissemang, som skulle uppföras å slättbyggd. Af samma anledning
hade nämnden tänkt, att terrängen i hvarje särskild! fall skulle i
någon män afgöra äfven de olika byggnadernas form och storlek.

Om de principiella ändringsförslag, hvilka nämnden ansett sig böra
framställa rörande de olika byggnader, som upptagits i generalskommissionens
utlåtande, hade kasernbyggnadsnämnden fattat beslut efter öfverläggningar
såväl inom nämnden som med tillkallade militära och medicinska
sakkunniga.

Till en början ansåge nämnden sig böra framhålla, att nämnden
funnit det ur flere synpunkter önskvärd!, att träbyggnader inom ifrågavarande
etablissemang i möjligaste mån undvekes. Då staten icke hade
sina byggnader brandförsäkrade, uppvägdes den i vissa tall något ökade
kostnaden för desammas uppförande af sten i stället för trä mer än
väl däraf, att för landets försvar så viktiga byggnader som gevärs- och
andra förråd med sitt dyrbara innehåll icke genom byggnadssättet utsattes
för eldfara.

För öfrig! hade nämnden ansett kostnadsfrågan härvidlag ej böra
hafva något afgörande inflytande, då nämnden hölle före, att det här
ej gällde att bygga på det sätt, som för närvarande kunde vara ekonomiskt
fördelaktigast, utan att man borde göra sina beräkningar för
längre tid framåt. I detta sammanhang kunde framhållas den dyrbara
underhållskostnad, som träbyggnader i längden medförde, äfvensom den
alltmer kännbara svårigheten att erhålla fullgodt och fullmoget virke.
Särskild! ville nämnden framhålla nödvändigheten däraf, att följande
byggnader, hvilka å generalskommissionens ritningar angifvits såsom uppförda
af trä, i stället uppfördes af stenmaterial, nämligen sjukbaracken,
gymnastik- och exercishuset, som hade så många vinklar å ytterväggarna,
att röta därigenom kunde befaras, bad- och tvättinrättningen såsom
innehållande bostadsrum i närheten af ångpannerum, fordons- och

Byggnads materialet.

Kansli byggnaden.

Kasern byggnaderna.

28 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

persedelförrådet, gevärs- och persedelförrådet, stallet, afträdesbyggnaderna
samt eventuellt gevärssmedjan och matsalsafdelningen af kokinrättningsbyggnaden.

Särskildt hade nämnden funnit det mindre välbetänkt att uppföra
tvättinrättningens nedre våning af sten, men den öfre däremot af trävirke.

I denna byggnad borde beredas bättre arkivutrymme genom inredande
af ett från öfriga rum afskildt, brandsäkert arkivrum. Att förlägga
arkivet till regementskvartermästarens tjänsterum, såsom skett å
förslagsritningarna, ansåge nämnden icke vara lämpligt, då ett arkiv
med sitt dyrbara innehåll gifvetvis borde, icke minst ur eldfaresynpunkt,
utgöra en särskild lokal. Dessutom borde lämpligare anordningar vidtagas
för toalettrum och garderober. Särskildt torde de till vindsvåningen
förlagda officersrummen böra förses med nödigt antal garderober.
Såsom ett önskemål framstode äfven, att alla kakelugnar i denna byggnad
kunde borttagas och ersättas med centraluppvärmning. De hittills
brukliga s. k. garderobsklosetterna borde ock, så vidt möjligt, utbytas
mot vattenklosetter, eller i hvarje fall bättre ventileras, hvarjämte, då
starka klagomål försports öfver inredandet af klosetter inom ceilrummen,
det torde blifva nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar för afhjälpande
af härmed förenade olägenheter.

Som det kommit till nämndens kännedom, att den genom nådiga
reglementet den 11 oktober 1907 för underhåll och vård af arméns kasernetablissemang
nyinrättade befattningen såsom /casernvärd vid ett regemente
öfverlämnats åt en regementsofficer, som förut i sådan egenskap
innehade eget tjänsterum i denna byggnad, men nämnden icke hade
sig bekant, huru härmed komme att blifva förhållandet å andra platser,
torde ett särskildt expeditionsrum för kasernvärden få anses vara af
behofvet påkalladt.

Normaltypen för ett kasernetablissemang, sådan den senast fastställts
till utförande i vårt land, hade beträffande kasernbyggnaderna utgjorts
af tre fyravåningshus, inrymmande i hvarje våning ett kompani, så att
sålunda i hvarje byggnad kunnat förläggas en bataljon.

Ur flere synpunkter hade nämnden icke kunnat finna denna byggnadstyp
tilltalande. Då hvarje kasernbyggnad vore afsedd att under en
del af året mottaga en manskapsstyrka på 700 å 800 man, syntes det
nämnden, så mycket mera som förenämnda förlagsritningar utvisade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 177.

allenast en utgång å byggnadens ena gafvel för hela denna kontingent,
icke vara lämpligt att bibehålla fyravåningssystemet. Man tanke sig
t. ex., huru en sådan byggnad skulle kunna utrymmas vid uppkommande
eldfara. Såsom reservutgångar vid ett dylikt tillfälle hade man
visserligen framhållit dels fönstren, dels ock en särskild utgång för
underofficerarna, belägen å byggnadens andra gafvel, dit tillträde dock
måste banas genom att spränga en dörr, som i allmänhet hölles låst.
Äfven för den dagliga tjänsten syntes eu fyravåningsbyggnad erbjuda
åtskilliga olägenheter, synnerligast för de i öfverstå våningen inlogerade.

Den frågan uppställde sig då, hvilken kasernbyggnadstyp kunde anses
som den bästa. Från alla synpunkter, särskild! den militära, erbjöde,
enligt hvad allmänt vore enhändt, systemet med halfbataljonskaserner,
rymmande hvar och en två kompanier, som disponerade hvar sin hälft
af byggnaden i två våningar, de ojämförligt största fördelarna. Men
uppförandet af sådana byggnader torde i de flesta fall omöjliggöras af
ekonomiska skäl. Man måste alltså söka finna en annan för vårt
land så vidt möjligt lämpligare kasernbyggnadstyp. Såsom sådana erbjöde
sig då fyra vånings- och de äfven å några ställen i Sverige använda
trevåningskasernerna. Då samtliga militära myndigheter, hvilkas
yttranden i förevarande frågor kommit nämnden tillhanda, med undantag
ad'' två, icke haft något ur militär synpunkt att erinra grof förläggande
af ett regementes kompanier uti fyra trevånings- i stället för uti
föreslagna tre fyravåningskaserner, samt flere myndigheter därjämte på
det lifligaste framhållit önskvärdheten af denna byggnadstyp, tvekade
nämnden icke att förorda trevåningssystemets användande i regel. Att
de lokala förhållandena å särskilda platser kunde föranleda afvikelse!''
härutinnan, vore redan i det föregående beröra!.

Ur såväl praktisk som hygienisk synpunkt erbjöde trevåningskaserner
många företräden framför fyravåningsbyggnader. Risken af eldfara
minskades väsentligt, och det bidroge i alla afseende!! till trefnad
och snygghet, ju mindre antal människor bodde i hvarje hus, synnerligast
då uppgångarna vore gemensamma för hela huset.

I öfverensstämmelse med hvad ofvan omförmälts, hade nämnden ansett
de enligt förslagsritningarna för hvarje kasernbyggnad vidtagna anordningar
att förlägga båda trapphusen vid byggnadens ena ända otillfredsställande
och ville fördenskull föreslå, att ett trapphus anordnades vid
hvardera ändan af byggnaden, så att den i densamma förlagda truppstyrkan
genom att fördelas åt olika håll kunde mera obehindradt komma
ut i det fria.

Nämnden, som utgått från det af generalskommissionen uppgjorda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

förslaget i afseende å antalet lägenheter för underofficerare vid hvarje
regemente, innefattande 14 lägenheter om tre rum och kök, 15 lägenheter
om två rum och kök, samt 12 enkelrum (s. k. naturainkvarterering
saknades då endast för tio musikunderofficerare per regemente), ville i
detta afseende föreslå, att underofficerarna bereddes bostäder inom mera
skilda, men dock med kasernbyggnaderna sammanbyggda flyglar, hvilka
allenast genom någon eller några dörrar från underofficersbostäderna
stode i förbindelse med hufvudbyggnaden. Härvid skulle dock iakttagas,
att rum för eu ogift sergeant jämte expeditionslokal fortfarande vore
belägna inom själfva kasernbyggnaden.

Ofverfältläkaren, som satts i tillfälle att taga del af detta förslag,
hade förklarat sig kunna gilla detsamma såsom innebärande betydliga
förbättringar, om än han fortfarande ansåge en. särskild byggnad för de gifta
underofficerarne ur både social och hygienisk synpunkt vara än bättre.
Nämnden ansåge sig i detta sammanhang för sin del icke kunna underlåta
att i likhet med ofverfältläkaren framhålla fördelarna af en särskild
byggnad för underofficerarna samt hoppades att, därest medel därtill
kunde beredas, få tillfälle att utföra sådana byggnader, då väl härigenom
den lyckligaste lösningen af denna bostadsfråga skulle kunna
förverkligas.

Under kasernernas flygelbyggnader borde enligt nämndens mening anordnas
ekonomikällare för underofficerarnas familjer, jämte tvättstuga, där
dessa äfven kunde utföra tvättning af kläder i ringare omfattning. Nämnden
hade öfverlagd om ett förslag för inredande i dessa källarlokaler af
fullständiga tvättstugor för nämnda familjer, men stannat vid nyssberörda
förslag härutinnan, särskild! med fästadt afseende därvid att, då nämnden
tänkt sig, det regementets tvättstuga skulle förses med moderna
mekaniska tvätt- och torkapparater, familjerna lätt kunde få tvättning i
större omfattning utförd därstädes. Däremot hade nämnden ej kunnat
finna någon användning för flere af de enligt ifrågavarande förslagsritningar
under kasernbyggnadernas hela yta placerade källarutrymmen,
hvarför dessa, såsom efter sammanstämmande uppgifter obehöfliga och
förorsakande onödig kostnad, torde böra inskränkas till att endast afse
källare för värmeledningens behof.

Med afseende å kasernbyggnadernas inredning hade nämnden ansett
sig böra framlägga följande förslag. Enligt förslagsritningarna innehölle
hvarje våning fem logement för manskapet, under det att hvarje kompani
bestode af sex särskilda afdelningar eller troppar. Man hade då
tänkt sig, att den sjätte troppen skulle begagna sig af dagrummet, hvilket
därigenom vissa tider ej skulle kunna tjäna sitt egentliga ändamål att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

vara en för hela kompaniet gemensam samlingslokal. Nämnden ansåge
däremot inredandet af ett sjätte logement i hvarje våning vara att föredraga,
därvid nämnden äfven haft tanke på framtida ökning af kompaniernas
numerär.

Generalskommissionens förslag om anbringande i korridorerna längs
ytterväggarna af fasta bänkar för uppställning af lösa tvättfat därstädes
både nämnden icke kunnat ansluta sig till, då det gifvetvis skulle medföra
en hel del hygieniska olägenheter att hafva tvättanordningar i
dessa genomgångslokaler, ehuru nämnden tänkt sig, att annat golfbeläggningsämne
än trä skulle komma till användning i dessa lokaler.

I stället kunde plats beredas för extra tvättställ i midten af tvättrummet,
hvars storlek i så fall borde ökas.

Det anmärkta behofvet af ett särskild! torkrum i hvarje våning
ville nämnden söka uppfylla och vidtaga därmed sammanhörande anordningar.

Hvad slutligen vindsvåningarna anginge, ansåge nämnden, verkstadsrummen
böra förläggas dit. Det hufvudsakliga skäl, som förmått generalskommissionen
att förorda uppförandet af en särskild verkstadsbyggnad,
nämligen att verkstadsrummen, förlagda å kasernbyggnadernas vindar,

»skulle komma att ligga alltför obekvämt till», torde förminskas i betydelse
i och med byggande af trevåningskaserner, där tillträdet till vindarna
medelst trappor å båda gaflarna skedde väsentligt lättare än i byggnader
af fyra våningars höjd.

Med afseende å uppvärmningsanordningarna ville nämnden framhålla
önskvärdheten däraf, att det nuvarande kalorifersystemet, som användes
för manskapslogcmcnten och hvaröfver allvarliga klagomål på olika, håll
anförts, måtte utbytas mot modernare och mera tillförlitliga anordningar
för uppvärmning medelst ånga, äfvensom att i de för underofficerarna
afsedda bostäderna kakelugnarna borttoges och ersattes med lämpligt system
för centraluppvärmning. Vidare borde i denna byggnad särskilda
toaletter anordnas och så vidt möjligt förses med vattenklosetter.

På de af generalskommissionen redan anförda skäl förordade nämn- Kokmrättden
uppförandet af ett särskildt ångpannehus, så att kokinrättnings- ““fåen82"
byggnaden därigenom kunde erhålla till förrådsrum fullt användbar källarvåning.
Dessutom ansåge nämnden, att ökadt utrymme inom disk- och
servisrummen vore behöflig!, äfvensom att bättre isolerings- och ventilationsanordningar
måste införas inom kökslokalerna uti ifrågavarande
byggnad.

Gymnastikoch
excercishuset.

Marketenteri byggnadcn.

Bad-och tvättinrättningen.

Bostadsbyggnad
för
köksföreståndare
m. fl.

Fordons- och
persedelförråd.

Gevärs- och
persedelförrådet.

Gevärssmed]
an.

Stallet och
vagnboden.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Ett bättre ombonande af denna byggnad borde vidtagas medelst
insättande därstädes af bättre isoleradt innertak och dubbla fönster, samt
mera effektiva värme- och ventilationsanordningar än de föreslagna komma
till användning. Dessutom borde vid denna byggnads uppförande anordningar
vidtagas med hänsyn därtill, att matservering under vissa
tider af året där borde äga rum.

De föreslagna anordningarna borde här undergå väsentliga förändringar
med fästadt afseende vid en ändamålsenligare inredning af byggnaden,
hvarför lokalernas läge, storlek in. in. borde omstuderas.

Såsom förut redan framhållits, torde modernare anordningar på detta
område här böra komma till användning genom uppsättande af mekaniska
apparater för tvättning, vridning, torkning och varmmangling af
kläder.

Nämnden ville äfven framhålla krafvet på ett bättre ombonande af
byggnadens öfre våning, hvilken borde kunna uppvärmas.

Den föreslagna bostadsbyggnaden för köksföreståndaren in. fl. torde
äfven böra inrymma bostad för gevärshandtverkaren.

b ordons- och persedelförrådet bolde afdelas i två afdelningar medelst
en brandmur, hvarjemte byggnaden i öfrigt torde böra inredas med
möjligast brandfria konstruktioner.

Äfven denna byggnad torde böra anordnas på möjligaste brandfria
sätt. Här erfordrades dessutom enligt nämndens förmenande ett särskildt
expeditionsrum för vapenofficern, hvarjämte besiktningsrummet
borde kunna uppvärmas.

Nämnden ansåge den föreslagna bostaden för gevärshandtverkaren
lämpligen böra förflyttas från gevärssmed]an såsom belägen direkt
ofvanpå denna. Dessutom borde snickarverkstaden bättre isoleras
från smedjan.

I öfverensstämmelse med hvad generalskommissionen framhållit,
föresloge nämnden, att stallutrymmet ökades så, att detsamma blefve

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 177.

tillräckligt, äfven då alla kompanichefer vore beridna. Ett putsrum
borde där inredas.

Enligt nämndens åsikt borde afträdesbyggnaderna förses med anordningar
för en kraftigare ventilation.

De under benämningen »öfriga uthusbyggnader och bodar» i generalskommissionens
förslag upptagna byggnader ansåge nämnden lämpligen
kunna sammanföras till ett färre antal mindre byggnader. Den såsom
förvaringsrum för velocipeder, manskapskoflertar, sängar m. m. afsedda
uthusbyggnad för hvarje bataljon torde kunna förändras till en byggnad
i två våningar för hela regementets behof i detta hänseende.

Hvad slutligen förändringar med afseende å uppvärmnings- och klosettan
ordningar inom en del byggnader beträffade, hade nämnden, såsom
förut under de särskilda byggnaderna omförmälts, anslutit sig till generalskommissionens
förslag härutinnan.

Förutom hvad sålunda anförts ville nämnden slutligen framhålla
önskvärdheten af, att tidsenliga byggnadstekniska anordningar måtte få
i så stor utsträckning som möjligt komma till användning inom de olika
byggnaderna. Sålunda borde de hittills brukliga träbjälklagen eller
bjälklag, bestående af järnbalkar med plana betonghvalf och golflag af
trä, hvilka visat sig vara mindre tillfredsställande ur såväl hygienisk
som andra synpunkter, utbytas mot andra, som kunde anses bättre motsvara
moderna anspråk. Dit räknades t. ex. armerade plantegelhvalf
med s. k. foglös golfbeläggningsmassa jämte en mängd dylika typer af
olika slag, hvilka äfven i pris ställde sig fördelaktigare än de i förslaget
upptagna. . . iii

Vidare hoppades nämnden att genom konkurrens i stor skala kunna

nedbringa kostnaderna såväl för dessa anordningar som ock för olika
byggnadsmaterialier, såsom cement, tegel, takbeläggningsämnen in. m.,
hvarigenom byggnadernas olika delar, såsom mellanväggar, yttertak
in. m. kunde utföras af konstruktioner med vida större eldsäkerhet och
varaktighet, än om trävirke för inrede och plåt som täckningsämne begagnades
i den utsträckning, som hittills skett.

Härigenom komme ock underhållskostnaderna för framtiden att betydligt
reduceras, hvilket torde vara lika viktigt att iakttaga,, som att
anläggningskostnaden för sig nedbringades till den minsta möjliga.

I öfverensstämmelse med dessa åsikter beträffande byggnadernas
anordningar och inredning hade nämnden låtit utarbeta olika förslag,

Bill. till Rihd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afl, 141 Haft. 5

Afträdaa byggnaderaa.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

hvilka underkastats en allsidig- granskning; och utförliga beräkningar af''
de förändrade kostnader, som möjligen kunde blifva en följd af dessa
ändringsförslag, komme att upprättas.

Den 18 sistlidne januari inkom kasernbyggnadsnämnden med förslagsritningar
till hufvudbyggnaderna vid ett kasernetablissemang för
ett fältinfanteriregemente och till några af dess öfriga byggnader samt
kostnadsberäkningar.

I sammanhang med inlämnandet af dessa ritningar, hvilka ej borde
betraktas såsom definitiva utan allenast såsom förslagsritningar, hvilka
kunde undergå förändringar, innan de antoges till utförande, vilie kasernkyggnadsnämnden
till vidare utveckling af sina i förut omförmälda, den
9 november 1907 afgifna betänkande framställda förslag; ytterligare anföra
följande.

Såsom kasernbyggadsnämnden redan förut framhållit, hade nämnden
ansett önskvärd!, att den hittills i allmänhet förekommande anordningen
med en stor kaserngård, omkring hvilken byggnaderna förlagts, icke
komme till utförande å en hel del platser, där terrängen syntes lägga
bestämda hinder i vägen därför.

Såsom det af kostnadsuppgifterna från åtskilliga under senare åren
verkställda kasernbyggnadsföretag otvetydigt framgått, hade kostnaderna
för planerings- . och yttre rörledningsarbeten i allmänhet med betydliga
belopp öfverskridit härför afsedda anslag, och då de flesta platser, där
ifrågavarande kasernetablissemang skulle uppföras, bestode af en mycket
kuperad terräng, nödgades nämnden än en gång betona önskvärdheten
af, att systemet med en stor kaserngård emellan byggnaderna öfver—
gafves, och att byggnaderna i stället finge förläggas i närmaste anslutning
till den omgifvande terrängen, hvarigenom säkerligen i de flesta
fall afsevärda besparingar i kostnad kunde göras.

Vid de förfrågningar, som byggnadschefen gjort vid besök å de
skilda bj nadsplatserna, hade ock vederbörande regementschefer utan
undantag förklarat, att ett sådant förläggningssätt af byggnaderna, att
en mot kaserngården svarande uppställningsplats för regementet anordnades
i omedelbar närhet af kasernerna, vore ur alla synpunkter tillfredsställande.

Härvid torde ej heller böra förglömmas, att, om byggnaderna förlädes
på ett öppet tält utan skydd af närliggande skog eller bergshöjder,
detta gifvetvis i vårt stränga klimat skulle medföra icke oväsentligt
ökade kostnader för deras uppvärmning under den kallare årstiden.

Nämnden hade därför för sin del funnit det önskvärdt, att å de
^yi?£>na,dsplatser, där en skogbevuxen och kuperad terräng visat sig
kunna med fördel användas för ifrågavarande ändamål, och där densamma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 177.

föranledde för stora kostnader för anordnande af en kaserngård mellan de
olika byggnaderna, dessa borde placeras in i terrängen samt vid sidan
af eu uppställningsplats och handexercisfält, hvaremot å de endast obetydligt
kuperade platser, där en kaserngård kunde komma till utförande,
man likväl måste begagna sig af den befintliga terrängen och dess nivåskillnader
för att såmedelst icke framkalla de kostnader, som vore förenade
med byggnadernas förläggande i ett horisontalplan.

Beträffande frågan om uppförandet af vissa byggnader af sten i
stället för af trä ville nämnden framhålla, att af den utredning i detta
ämne, som öfverintendentsämbetet på uppdrag af chefen för landtförsvarsdepartementet
verkställt, syntes framgå, att, för den händelse
den ökade kostnaden för byggnader af sten mot sådana af trä hölle sig
under 12,5 procent, det borde med tanke på kostnaderna för framtiden
vara fördelaktigare att uppföra stenbyggnader, oafsedt att nämnda myndighet
bortsåge från träbyggnadernas egenskap att vara mindre eldsäkra
och svårare att desinficiera från smitta och ohyra, hvilket nämnden
däremot ansåge böra äfven i detta fall äga ganska stor betydelse.

För de byggnader, där nämnden närmast tänkt sig att utbyta ytterväggarna
från trä till sten, såsom kokinrättningsbyggnaden, sjukbaracken,
gymnastik- och excercishuset, bad- och tvättinrättningen, förrådshusen (för
persedlar, gevär m. m.), stallet och vagnboden samt afträdesbyggnaden,
ställde sig de olika kostnaderna, beräknade för ett etablissemang i Uppsala,
på följande sätt:

Kokinrättningsbyggnaden
...
Sjukbaracken ...
Gymnastik- och
excercishuset
Bad- och tvättinrättningen

Förrådshusen...
Stallet och vagnboden
............

Afträdesbyggnaderna
......

•äggar	af	trä	119,100	kr.	af	sten	en	ökning af	'' 1,800	kr.
})		»	19,000	»	»	x>		:»	»	1,050	)>
	»		63,600	»	»	»	»	))	)>	4,100	»
»		»	66,100		»			»	))	1,150	»
»	»	»	62,200	»	»	»	)’	))	»	4,150	)x
»	»	»	20,900	»			»	»	»	900	)>
		»	14,100	»	»	y>	)>	»	)>	2,100	x>

eller inalles 15,250 kronors ökning på en byggnadskostnad af sammanlagdt
365,000 kronor. I södra Sverige, där trävirke vore väsenligt
dyrare, blefve prisskillnaden mindre, så att ökningen i medeltal torde
utgöra allenast 10,000 kronor för hvarje kasernetablissemang.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Häraf framginge, att de af nämnden i detta afseende föreslagna
förändringarna betingade så obetydliga kostnadsökningar, att desamma
mer än väl uppvägdes af byggnadernas härigenom vunna större hållbarhet
och framför allt eldsäkerhet.

För manskapskasernerna hade nämnden låtit utarbeta flera alternativa
förslag till dels trevåningshus med flyglar i fyra våningar och dels
fyravåningshus, att komma till utförande efter terrängens och de lokala
förhållandenas kraf å de olika byggnadsplatserna.

För trevåningshusen hade uppgjorts fyra alternativ:

n:r 1 med underofficersflygelm förlagd i rät vinkel mot hufvudbyggnaden,
hvartill ingångar beredts å båda gaflarna;

n:r 2 med samma flygel lagd i sned vinkel mot hufvudbyggnaden
samt med förläggning af ingångarna till sistnämnda byggnad å ena
långsidan;

n:r 3 med flygelbyggnaden förlagd parallellt med hufvudbyggnaden
och samma placering af hufvudingångarna som i förslaget n:r 2; samt

n:r 41 inrymmande lokaler endast för manskapet och dagbefälet
och med särskilda underofficersbyggnader enligt två olika förslag.

För kasernbyggnader i fyra våningar vore ett särskildt alternativ
utarbetadt med anordningar, som i vissa delar afveke från generalskommissionens
förslag.

Gent emot den anmärkningen, som framställts mot trevåningshusen
ur militär synpunkt, att det s. k. bataljonsförbandet skulle komma att
brytas, ville nämnden anföra, att den tänkt sig följande fördelning af
kompanierna. I en första kasernbyggnad skulle förläggas tre af första
bataljonens kompanier, i bottenvåningen af en andra kasernbyggnad den
fjärde af första bataljonens samt i öfriga våningar två af andra bataljonens
kompanier, i en tredje kasernbyggnad återstående tvenne af andra
bataljonens kompanier jämte i bottenvåningen ett kompani af tredje
bataljonen samt i den fjärde kasernbyggnaden återstående tre af tredje
bataljonens kompanier.

Såsom förut af nämnden omförmälts, hade nästan samtliga militära
myndigheter, som yttrat sig i denna fråga, anfört flera väsentliga olägenheter,
som vidlådde fyravåningskasernerna, och i stället förordat
genomförandet af trevåningssystemet. I sådant afseende hade framhållits
de olägenheter beträffande hygien, bekvämlighet och eldsäkerhet,
som måste anses förenade med fyravåningskaserner. Sålunda hade
sekundchefen för Lifregementets grenadjärer härom anfört: »I händelse

af larm eller hastig utryckning särskildt nattetid kan, synnerligast under
den tid hela styrkan ligger inne, trängsel uppstå vid rasning utför

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

trapporna, hvarigenom olyckshändelser lätt kunna uppstå». — Och i eu
af chefen för Ålfsborgs regemente afgifven skrifvelse yttrades i berörda
afseende, att »olägenheterna af en fjärde våning torde vara så påtagliga,
att de knappast behöfva särskildt framhållas, om man blott betänker,
att manskapet skall upp och ned för trapporna minst 6 gånger om dagen
för öfningarna, 8 gånger om dagen för måltiderna och väl därtill
2 å 3 gånger om dagen för egna angelägenheter. Det ville med andra
ord säga, att de, som bo i fjärde våningen, komma att tillbringa
omkring 1 timme dagligen i trapporna. Att detta icke kan bidraga till
trefnad, säger sig själft, ej heller den stora olägenheten, som blir förenad
med att hafva förråden i femte våningen».

I eu skrifvelse från chefen för Skaraborgs regemente anfördes följande:
»Att utom 8 familjer i samma byggnad inlogera eu styrka åt 7
å 800 man eller mera, såsom förhållandet kommer att bli under repetitionsöfningarna,
anser jag redan ur brandsäkerhetssynpunkt vara högst
betänkligt. Om en eldsvåda skulle uppstå och panik uppkomma, torde
invånarne i de längst in belägna 18 mans (under repetitionsöfningarna
kanske 36 mans) logementen i 4:de våningen befinna sig i ett föga afundsvärdt
läge. De hafva då 53 meter, tills de nå de gemensamma
trapporna, livilka naturligtvis redan äro fullpackade af alla kamraterna
från de öfriga logementen.

Och minst lika betänkligt blir förhållandet, om, såsom ofta sker,
smittosamma sjukdomar skulle yppa sig inom ett eller annat af kompanierna
inom detta störa komplex. Att i en dylik byggnad, hvars tvenne
trappor ligga omedelbart intill hvarandra, söka isolera kompanierna från
hvarandra torde vara alldeles lönlöst. Visserligen torde man kunna afstånga
de båda trapporna från hvarandra och från de olika logementen,
men då de utmynna omedelbart intill hvarandra, torde därmed föga
vara vunnet.

Jag anser därför nödvändigt, att kasernbyggnadernas höjd inskränkes
till 3 våningar.»

Sedan nämndens föregående utlåtande i detta ämne afgafs, hade
nämnden ock erfarit, hurusom de af nämnden i utlåtandet uttalade farhågor
för ökad eldfara i fyravåningshusen besannats under ett verkställdt
utrymningsförsök af en kasernbyggnad vid ett nybyggdt etablissemang,
ity att därvid befunnits, att manskapsstyrkan genom uppkommen
trängsel i de olika trapprummen behof! ganska lång tid och haft
mycket svårt att komma ut i det fria, hvarför man nödgats föreslå
uppsättandet af skjutbara järndörrar i de olika våningarnas passager
för att såmedels hindra kollisioner mellan olika folkströmmar och i öfrigt
förbättra förhållandena*

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

För lösningen af den svåra frågan om underofficerarnas bostäder,
hvarom mycket skilda meningar gjort sig gällande, hade nämnden låtit
utarbeta två olika förslag, det ena afseende att förlägga bostäderna i en
särskild flygelbyggnad, sammanbyggd med själfva kasernen, det andra
att bereda plats åt hithörande lokaler i särskild byggnad.

Vid det förra alternativet hade flygelbyggnaden afskilts så fullständigt
som möjligt från manskapshuset och försetts med särskild trappuppgång,
som dessutom förlagts så aflägset som möjligt från manskapets
ingångar.

Ehuru starka röster höjts för och nämnden äfven delade åsikten
att förlägga underofficerarnas bostäder uti särskilda, från kasernerna fristående
byggnader — till förmån för hvilket förslag speciellt öfverfältläkaren
uttalat sig — ansåge nämnden dock, att förslaget om dessa bostäders
inrymmande i väl afskilda kasernflyglar enligt hithörande förslag
borde tillfredsställa högt ställda anspråk i detta hänseende.

Genom att anpassa något af de tre förstnämnda byggnadsalternativen
efter förhandenvarande terräng och omgifningar hoppades nämnden
ia dessa flygelbyggnader förlagda så, att smärre planteringar och afskilda
områden anordnades intill byggnaderna, hvarför nämnden äfven
ansåge sig kunna förorda detta system att komma till utförande.

Hvad beträffade de med kasernbyggnaderna sammanbyggda flyglarna
utvisade ritningarna för såväl tre- som fyravåningshus, att dessa flyglar
vore afsedda att inrymma, föratom källarvåning'' för nämnda lägenheter,
lyra bostadsvåningar med en 0,5 meter lägre våningshöjd än i själfva
kasernbyggnaden. Denna för besparings skull vidtagna anordning, som
möjliggjordes därigenom, att nämnden i detta förslag upptagit särskilda
flygelbyggnader, livilka ej behöfde rätta sig efter de olika våningshöjderna
i hufvudbyggnaden, medförde väsentliga fördelar, då man sålunda
Unge våningarna i hufvudbyggnaden och flyglarna oberoende af hvarandra
och kundo öka rumshöjden i logementen, utan att behöfva göra
detsamma i flygelbyggnadernas våningar.

Men härjämte erbjöde trevåningshusens flyglar i fyra våningar den
afsevärda förmånen framför fyravåningskasernernas, att, då dessas bostadsflyglar
gifvetvis ej kunde uppföras till fem eller flera våningars höjd
för att erhålla motsvarande antal lägenheter, samtliga underofficerare,
handtverkare och öfrig för ett infanteriregemente erforderlig personal,
med undantag af kokerskan, skulle erhålla bostäder i de förstnämnda
flygelbyggnaderna, men icke i de sistnämnda. Detta innebure således,
att fyravåningssystemet kräfde uppförandet af särskilda byggnader eller
inredandet af särskilda lokaler för dem, som ej kunde inrymmas i bostadsflyglarna.
Hit räknades ej blott förrådsförvaltare, köksföreståndare

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

och gevärshandtverkare äfvensom föreståndare för skräddare-, sadelmakare-
och snickareverkstäderna, utan äfven väbel och regementstrumslagaren,
hvilka hittills fått sina bostäder förlagda till kanslibyggnaden.
Detta hus kunde därför i och med uppförandet af trevåningskaserner
minskas med ett mot sistnämnda bostäder svarande kubikinnehåll.

Uti nämndens förslag vore vidare en trappuppgång anordnad vid
hvardera ändan af den stora korridoren för att möjliggöra bättre kommunikation
med omgifningen, dä nämnden ansåge den anordning med
dubbla trapphus vid korridorens ena ända och en reservutgång vid den
andra, som återfunnes i generalskommissionens förslag, vara stridande
mot moderna fordringar å utgångarna från den stora mängd tätt befolkade
lokaler, som här funnes.

Detta system — med en utgång vid hvardera ändan af byggnaden
hade äfven vunnit tillämpning vid på senare tiden utförda anläggningar
i Preussen och Österrike samt syntes medföra så stora fördelar framför
det andra systemet, att de icke vidare behöfde framhållas.

Angående inredningen, af de särskilda våningarna borde bemärkas,
att nämnden, i öfverensstämmelse med förut angifven plan, här anordnat
sex särskilda logement förutom dagrum, äfvensom ett särsldldt torkrum,
hvilket senare generalskommissionen äfven ansett önskvärdt, men icke
upptagit uti sina förslagsritningar. Vidare hade nämnden betydligt ökat
tvättrummets storlek, så att provisoriska tvättställ kunde inställas i detsamma
under repetitionsöfningarna, hvarigenom den föreslagna utvägen
att vid dessa tillfällen belamra korridorerna med tvättanordningar,
hvilken utväg måste anses synnerligen otillfredsställande, icke behöfde
anlitas.

Förslaget att i hvarje våning hafva lika många logement som antalet
till hvarje kompani hörande troppar hade af alla utaf nämnden i
ärendet hörda militära myndigheter framhållits såsom en oundgänglig
nödvändighet, för att icke det taktiska förbandet inom kompaniet skulle
blifva rubbadt, hvarför nämnden ansett sig böra införa denna förändring.
Den anordning härutinnan, generalskommissionen af sparsamhetsskäl
ansett kunna tillämpas, nämligen att förlägga kompanierna i fem
logement och vid behof använda dagrummet som sjätte sofrum, hade
nämligen af samtliga regementschefer, som uttalat sig i förevarande
ämne, betecknats såsom mindre lämplig och särdeles hindersam för den
inre tjänsten.

Som af ritningarna framginge, förelåge en väsentlig olikhet med
afseende å inredningen af de föreslagna trevånings- och fyravåningskasernerna
däri, att, då i den senare byggnadstypen de ofvanpå fjärde
våningen belägna vindarna ej kunde i likhet med trevåningshusens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

vindsvåningar innefatta erforderligt utrymme för lektionsrum och verkstadsrum,
dessa sålunda måste genom användande af fyravåningssystemet
förläggas å andra håll. Så inrymdes de förstnämnda lokalerna uti öfriga
våningar af byggnaden, hvaraf blefve den oundvikliga följden, att fyravåningskasernernas
fasad måste allenast för detta ändamål förlängas med
det sålunda i hvarje våning tillagda lektionsrummets längd,_ 5,93 meter,
jämte bredden af en mellanmur. I detta fall skulle en ej oväsentlig
kostnadsökning uppkomma, som det andra förslaget med afseende å
ifrågavarande byggnad ej komme att medföra. För verkstadsrummen
måste gifvetvis en särskild verkstadsbyggnad uppföras, om fyravåningshus
komme till utförande. Jämväl i nu berörda hänseende innebure
således de föreslagna trevåningshusen obestridliga fördelar framför fyravåningssystemet.

Angående

kostnaderna för de olika byggnaderna samt hithörande
planeringar och väganläggningar in. m. anför nämnden följande.

De af fortifikationen år 1,906 för ett kasernetablissemang angifna kostnader
uppgingo till:

Kanslibyggnad..........................................

Kasernbyggnader .....................................

Kokinrättningsbyggnad ..........................

Sjukpaviljong..............................................

Gymnastik- och exercishus ....................

Märket eu teri by ggnad................................

Bad- och tvättinrättning..........................

Stall och vagnbod......................................

Fordons-, persedel- och gevärsförråd

smedja..................................................

Åfträdesbyggnad.......................................

samt

Inre och yttre ledningar samt åskledare.

Planering, vägar och stängsel ..................

Skjutbana

och ritningar ........

och diverse

Arbetsledning

Oförutsedda utgifter

............ kronor	103,500	—
........ »	780,400	—-
........ »	67,400	—
............. ))	68,800	—
.......... >.''	54,500	—
.......... »	39,300	—
.............. »	38,200	—
.............. y>	13,000	—
gevärs- ............ )}	40,400
............. »	7,800	—
kronor	1,213,300	—
.............. »	66,500	—
.............. >■	45,300	—
............. >•	36,000	—
.............. »	28,500	—
.............. »	60,400	—
iumma kronor	1,450,000	—

Som emellertid de af fortifikationen angifna pris för olika byggnader
in. m. synts nämnden vara i väsentliga delar allt för låga, hade
fullständiga kontrollberäkningar å byggnadsmassor och tillhörande kostnader
verkställts, sedan nämnden införskaffat detaljerade uppgifter å

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

arbetslöner och materialpris från ett flertal af de platser, där nämnden
skulle ombesörja byggnadsanläggningar.

Såsom ett exempel å en byggnadsplats med relativt höga pris hade
härvid valts Uppsala, och ställde sig där de af nämnden beräknade
kostnaderna, till grund för hvilka sålunda legat fortifikationens förslag,
på sätt följande tabell visar, hvarvid i andra kolumnen upptagits de
kostnadssummor, som föranleddes af de utaf generalskommissionen begärda
förändringar och tillägg till nämnda förslag:

	Fortifika tionens förslag.		Generals-kommissio-nens tillägg.	Summa kronor.
Kanslibyggnad.........................................................	130.000	_	16,400	_	146,400	—
3 st. kasernbyggnader k 310,400 kr............................	931,200	—	68,850	—	1,000,050	—
Kokinrättningsbyggnad.............................................	90,100	—	29,000	—	119,100
Sjukpaviljong ..........................................................	92,700	—	5,450	—	98.150	—\|
Gymnastik- oeli exercislms .......................................	61,200	—	O O	—	63,600	—
Marketenteribyggnad................................................	55,900	—	—	—	55,900	—
Bad- och tvättinrättning ..........................................	46,100	—	20,000	—	66,100	—
Stall och vagnbod ................................................... Fordons-, persedel- och gevärsförråd samt gevärs-	17,400	—	3,500		20.900	“
smedja..................................................................	47,400	—	14,800	—	62,200	—
Afträdesbyggnad ......................................................	8,000 1,480,000		6,700	—	14.700	—
Sjukbarack..............................................................	—	—	19,000	—	19,000	—
Bostadsbyggnad för förrådsförvaltare in. fl................... Verkstadsbyggnad för skräddare, skomakare och sadel-	“	"	26.000		26,000
makare.................................................................	—	—	15,000	—	15,000	—
Öfningsbyggnad för musiken ....................................	—	—	9,300	—	9,300	—
Diverse bodar och uthusbyggnader.............................	—	—	10,000	—	10,000	—
Förrådsskjul för sängar, velocipeder m. m................... Inre ledningar för vatten, aflopp, belysning och ar-			28,500		28,500	“
matur ..................................................................	50,000	—	—	—	50,000	—
Yttre d:o d:o samt åskledare.................................	65,000	—	—	—	65,000	—
Planering, vägar och stängsel....................................	50,000	—	10,000	—	60,000	—
Skjutbana ..................................''.............................	36,000	—	—	—	36,000
Arbetsledning och ritningar.......................................	40,000	—	—	—	40,000	—
Oförutsedda utgifter cirka 5 % på 1,930,000 kronor......	79,000	—	15,100	—	94,100	—
Summa kronor Bill. till Riksd. Prat. 1908: 1 Sami. 1 Afd.	1,800,000 j— 141 Käft.	300,000	_	2,100,000

Kring!. Maj:ts Nåd. Proposition No 177.

Enligt nämndens beräkningar skulle således kostnaden jämlikt nu
gällande pris för själfva byggnaderna vid ett kasernetablissemang i Uppsala
belöpa sig till 1,480,000 kronor mot förut angifna 1,213,300 kronor,
utgörande 266,700 kronor eller omkring 21,9 procent högre belopp än
fortifikationen åren 1905—1906 beräknat.

Å öfriga byggnadsplatser, där kaserner skulle anläggas, vore material-
och arbetspris för närvarande något olika de i Uppsala gällande,
men syntes i allmänhet, ehuru varierande för olika sorts arbeten, dock
gifva nära samma totalsumma, hvarvid likväl kostnaderna för en del
etablissemang komme att ställa sig något lägre än i Uppsala. Å sistnämnda
plats blefve emellertid, så långt af tillgängliga kartor och planer
kunnat bedömas, planerings-, rörlednings- och grundläggningsarbetena
relativt mindre kostsamma än vid åtskilliga af de andra byggnadsplatserna,
där i vissa fall rätt ogynsamma förhållanden vore rådande.

Som nämnden emellertid ännu icke ägde sådana afvägnings- och
grundundersökningskartor, som för ett närmare bedömande af dessa förhållanden
vore nödvändiga, hade nämnden icke ansett sig kunna för
närvarande uppgifva några faktiska siffror för ifrågavarande kostnader,
utan ville framlägga dessa, efter det vederbörliga undersökningar utförts
och i samband med de förslag, som det enligt den för nämnden utfärdade
nådiga instruktion ålåge densamma att ingifva till Kungl. Maj:t
för hvarje kasernbyggnadsföretag.

Hvad sedan beträffade kostnaderna för de af nämnden föreslagna
förändringar och tillägg till generalskommissionens förslag, så ställde sig
dessa på följande sätt.

Igenom att icke anordna den hittills brukliga stora plana kaserngården
och icke förlägga byggnaderna i en krets rundt omkring densamma,
utan i stället placera dessa mera fritt i terrängen måste, såsom
ofvan framhållits, afsevärda besparingar kunna göras.

Genom utbyte af fyravånings- mot trevåningskaserner syntes icke
efter nämndens beräkningar några ökade kostnader behöfva uppstå. Tre
fyravåningshus jämte tvenne smärre byggnader, efter generalskommissionens
ritningar, vore nämligen beräknade att kosta 1,041,050 kronor,
hvaremot fyra trevåninghus efter samma beräkningsgrunder, men med
flera bostadslägenheter kräfde en kostnad af 1,072,200 kronor, hvilket
framginge af följande tabell:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Fyra våiiingsk a serner

enligt

Generalskommissionens förslag.

3 st. lins, hvart och ett med en bebyggd
yta af 1,344 mä.

Totalvolym för alla husen = 76,608

Totalkostnad för alla husen =
1,000,050 kronor; hvadan priset
pr in3 — 13,ob kronor.

Till ofvanstående........ kr. 1,000,050

bör läggas:
för ett bostadshus, innehållande
1,430m3 » 26,000

och för en verkstadsbyggnad,
innehållande
1,150 m3 » 15,000

Summa kronor 1,041,050

Trevåningskascriier

enligt

Yamndens förslag.

4 stenhus, hvart och ett med en
bebyggd yta af 1,193 nr.

Totalvolym för alla husen = 76,040
m3. (Räknad under samma betingelser
som fortifikationens förslag.
)

Totalkostnad för alla husen =
1,007,200 kronor; hvadan priset
pr m3 = 13,24 kronor.

Till ofvanstående......... kr. 1,007,200

tillkommer enligt generalskommissionens

förslag:

för diverse inrede...... » 19,200

)> uppvärmning medelst
ånga............. » 29,800

för inrättande af moderna
klosettanord ningar.

....................... » 8,000

för luftkanaler............ » 8,000

Summa kronor 1,072,200

Uti nämndens förslag inginge följande lokaler, som icke funnes
upptagna i generalskommissionens förslag, nämligen:

3 bostäder å 2 rum och kök för handtverksmästare
.............................................................. motsv. kronor 16,200: —

bostad å 3 rum och kök för väbel .................. » » 7,200: —

bostad å 2 rum och kök för regementstrumslagare
............................................................... » :» 5,400: —

samt ledig lägenhet å 2 rum och kök ............ » » 5,400: —

betingande således en sammanlagd kostnad af............ kronor 34,200: —,

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

hvadan de båda förslagen kunde anses vara likställda ur kostnadssynpunkt.

Härvid vore dessutom att bemärka, det ökadt utrymme i kasernbyggnaderna
beredts genom nämndens förslag till trevåningshus,
nämligen i följande afseenden:

6 logement i stället för 5 för hvarje kompani;
betydligt större tvättrum;
torkrum i hvarje våning;
större lektionsrum; samt

bättre garderobsutrymmen uti underofficersflyglarna m. in.

Efter af nämnden verkställda beräkningar ställde sig byggnadsmassor
och å-pris för de olika byggnaderna sålunda:

Enligt fortifikationens förslag:	Byggna yta i m2	dernas kubik-massa i m3	pris pr m3	Kronor	Kronor
Kanslibyggnad .......................................	535	8,200	15,85	130,000
3 kasernbyggnader ä 310,400 kr................	1,286	23,800	13,04	931.200	—
Kokinrättningsbyggnad ...........................	1,081	6,900	13,05	90,100	—
Sjukpaviljong..........................................	371	4,228	21,92	92,700	—
Gymnastik- och exercishus .....................	916	6,485	9,4 5	61,200	—
Marketenteribyggnad ..............................	457	3,900	14,30	55,900	—
Bad- och tvättinrättning...........................	243	1,725	26,7 o	46.100	—
Fordons-, persedel- och gevärsförråd.........	610	5,050	9,35	47,400	—
Stall och vagnbod....................................	244	1.240	14,00	17.400	—
2 afträdesbyggnader.................................	—	—	—	8.000	—	1,480,000	-1

Öfriga förändringar och förbättringar, hvilka nämnden föreslagit,
såsom utbyte af träväggar mot dylika af sten uti en del bär ofvan angifna
byggnader, förbättrade anordningar för tvättning och mangling
af kläder, eldsäkrare anordningar inom förrådshusen, hvilka förut uppförts
af trä, m. m. medförde följande ökade kostnader för nedanstående
byggnader:

Väggar af sten i stället för af trä, i medeltal .................. kr. 10,000: —

Kanslibyggnad diverse inrede (sid. 28) ................................. » 6,000: —

Kasernbyggnader diverse inrede (sid. 30) ........................... )> 28,000: —

Transport kr. 44,000: —

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Kokinrättningsbyggnad (sid. 31).................

Gymnastik- och exercishus (sid. 32)............

Bad- och tvättinrättning (sid. 32)...............

Fordons-, persedel- och gevärsförråd (sid.

Stall och vagnbod (sid. 32)...........................

Förrådsskjul.........................................................

Transport kr. 44,000: —

........................ » 2,000: —

........................ » 3,000: —

......................... » 5,000: —

32).................. » 8,000: —

......................» 6,000: —

......................... » 2,000: —

Summa kronor 70,000: —

Hvad slutligen anginge de konstruktiva och hygieniska ändringar
inom byggnaderna, som nämnden ansett vara önskvärda, afsåge dessa
bland annat utbyte af de hittills använda bjälklagen i kasernerna mot
moderna sådana, som vore mera ljuddämpande, varaktiga och hygieniska,
hvarvid man tänkt sig kunna använda dylika af armerad betong eller
stenmaterial, samtidigt som golfbeläggningen utbyttes från trävirke mot
någon lämplig s. k. foglös golfmassa.

Generalskommissionen hade äfven beaktat denna fråga, men, då den
icke ansett sig kunna förorda något bestämdt material att komma till
användning, endast uttalat önskvärdheten af förbättringar härutinnan.

Nämnden hade härvid tänkt sig att, då en mängd olika konstruktioner
och anordningar funnes på detta område, hvilka å olika ställen
under ganska lång tid pröfvats, genom en offentlig täflan samt noggranna
studier af hithörande förhållanden söka få ett system till stånd,
som kunde uppfylla berättigade anspråk samt genom sin användning i
den betydliga omfattning, hvarom här vore fråga, torde fås för en kostnad,
soni icke öfverstege den för de hittills begagnade anordningarna.

Bland andra byggnadsdetaljer kunde framhållas de stora takytorna,
hvilka varit afsedda att beklädas med målad järnplåt, som ju vore ett
billigt och relativt godt täckningsämne, men som tarfvade ett ganska
besvärligt och för framtiden dyrbart underhåll. I dess ställe hade nämnden
tänkt sig kunna använda någon sorts modern lätt asbestskiffer, såsom
Eternit eller dylikt, hvilket ämne på senare åren för liknande byggnader
kommit till allt större användning och som i nyanläggning ställde
sig till ungefär samma pris som järnplåt, men hade den stora fördelen
att tarfva ett mycket ringa och i följd däraf billigt underhåll.

De sanitära krafven hoppades nämnden kunna på bästa sätt tillgodose
genom att så långt som möjligt införa användningen al vattenklosetter
med eller utan septisk tank äfvensom i öfrigt förbättrade anordningar
på hithörande områden.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 177.

Likaså ville nämnden ägna belysnings- och vattenfrågorna den
största uppmärksamhet, så att de möjligast bästa och ekonomiskt fördelaktigaste
resultat måtte ernås.

Huru kostnaderna för dessa olika byggnadstekniska anordningar
kunde komma att ställa sig, kunde, såsom naturligt vore, för närvarande
icke generellt angifvas för de femton kasernetablissemang, som det tillhörde
nämnden att uppföra, då kostnaderna vore till stor del beroende
på lokala förhållanden och konkurrens samt kräfde mera fullständiga
och ingående undersökningar, än som hittills varit möjliga att få till
stånd, men hoppades nämnden att genom noggranna utredningar och
bearbetningar kunna genomföra de tilltänkta förbättringarna, utan att
de i det föregående angifna generella kostnadssummorna behöfde nämnvärdt
öfverskridas.

C. Utlåtande af sakkunniga.

Den 31 maj 1907 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen
för landtförsvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att inom
departementet biträda med verkställande af utredning angående den
brist, som uppstått i de åren 1901 och 1902 af Riksdagen beviljade
anslag å extra ordinarie stat till uppförande af nya byggnader för
armén, äfvensom att afgifva yttrande öfver andra ärenden rörande

byggnader för armén, hvilka kunde varda till de sakkunnigas bedömande
hänskjutna. Genom särskilda skrifvelse!'' den 14 novem ber

1907 och den 21 januari innevarande år hafva till de sakkunniga
öfverlämnats dels generalskommissionens den 15 mars nästlidet år
afgifna underdåniga yttrande rörande förslagsritningar till kasern etablissemang

för ett infanteriregemente jämte bilagor, dels arméns
kasernbyggnadsnämnds däröfver den 9 november 1907 afgifna utlåtande,
dels ock samma nämnds skrifvelse den 18 sistlidne januari angående
uppförandet af kasernetablissemang för ett infanteriregemente jämte
därtill hörande förslagsritningar och kostnadsförslag, med anmodan till
de sakkunniga att i förevarande ämne afgifva utlåtande. Därjämte hafva,
för att vid fullgörandet af berörda uppdrag vara för de sakkunniga tillgängliga,
med skrifvelse den 7 december 1907 öfverlämnats justitiekanslerns
skrifvelse den 5 januari samma år rörande arrestlokalers anordnande
vid de nya kasernetablissemangen för infanteriet jämte vederbörande
myndigheters däröfver afgifna utlåtanden.

I behandlingen af detta ärende hafva såsom sakkunniga deltagit
ledamoten af Riksdagens Första kammare, generalmajoren in. m. herr

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 177. 47

friherre N. A. H. Palmstierna samt ledamöterna af Riksdagens Andra
kammare, landtbrukaren m. m. C. Persson i Stallerhult och rådmannen
m. m. T. Zetterstrand.

De sakkunnigas utlåtande är dagtecknadt den 13 nästlidne februari
och af följande lydelse:

»Beträffande först generalskommissionens uttalande om behofvet af vissa
utrymmen och byggnader hafva vi ansett oss böra i hufvudsak biträda
detsamma, och få vi alltså tillstyrka:

att i de för ett fältinfanteriregemente afsedda kasernerna plats beredes
för 1,080 man eller 90 för hvarje kompani med beräknande af
ett kubikutrymme i logementen af 13,5 m3 för hvarje man, hvilket utrymme
under förutsättning af ett ändamålsenligt ventilationssystem
torde vara fullt tillräckligt;

att fanjunkarna, hvilka i allmänhet kunna beräknas hafva vuxna
barn af olika kön, må beredas ett bostadsutrymme af tre rum och kök
samt sergeanterna af l:a klass af två rum och kök; — detta synes
nämligen vara den måhända billigaste utvägen att i möjligaste mån
underlätta rekryteringen af den viktiga underofficersklassen och torde
äfven få anses bidraga att uppehålla denna kårs sociala anseende under
den alltjämt fortgående stegringen af lefnadsbehofven —;

att musikunderofficerarna med undantag af regementstrumslagaren,
hvilken bör beredas bostadslägenhet inom etablissemanget, i stället för
naturainkvartering beredas kontant inkvarteringsersättning;

att musikmanskapet förlägges till sina respektive kompanier;

att manskapsköket med tillhörande utrymmen beräknas för tillagning
på en gång af 2,400 portioner;

att matsalen inrättas, så att den samtidigt må kunna rymma 1,080
man, medan ytterligare matsalsutrymme synes lämpligen kunna åstadkommas
i exercishuset, som fördenskull bör vara beläget i matsalens
närhet;

att de för kokinrättningen afsedda ångpannorna icke må förläggas
i denna byggnads källare utan i ett särskilt ångpannehus, hvilket om
möjligt bör afses äfven för bad- och tvättinrättningen samt förenas
med ett desinfektionsrum och, om så skulle anses fördelaktigt, innehålla
nödigt utrymme för anbringande af motorer för elektrisk belysning;
samt

att kaserngården icke må erhålla mindre ytinnehåll än 160 x 50
eller 100 x 80 meter.

Däremot anse vi, att de i generalskommissionens förslag upptagna
till ett 20-tal uppgående smärre byggnaderna af ekonomiska hänsyn

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 177.

böra sammanslås till ett mindre antal större sådana, samt hålla före,
att den föreslagna sjnkbaracken, beräknad till en kostnad af 19,000
kronor, icke torde vara nödvändig, när de nya, betydligt förstorade
sjukhusen komma till utförande. Om det framdeles skulle visa sig, att
ökadt sjuk- och besiktningsutrymme vore nödvändigt, kan ju lätt en
byggnad af här ifrågasatt slag uppföras.

Beträffande underofficersbostäderna skulle det otvifvelaktigt ur flera
synpunkter vara fördelaktigt, om endast fanjunkare och de ogifta sergeanterna,
hvilkas närvaro i kasernerna med hänsyn till disciplinen torde
få anses oeftergiflig, erhölle sina bostäder förlagda i manskapskasernerna,
medan ett särskildt bostadshus uppfördes för de gifta sergeanterna,
men då eu sådan anordning skulle medföra en betydligt ökad
kostnad, hafva vi ansett oss ej kunna förorda densamma.

Rörande den ifrågasatta mässbyggnaden för underbefäl och manskap
komma vi att under den närmaste tiden afgifva särskildt yttrande.

Härefter öfvergå vi till granskning af kasernbyggnadsnämndens utlåtanden
med tillhörande förslagsritningar. Nämnden — hvilken enligt
uttalanden af såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen tillsattes i ändamål
att tekniskt och ekonomiskt omhänderhafva uppförandet af kasernetablissemang
för de 15 infanteriregementen, till hvilka 1906 års Riksdag
anslagit medel, samt af andra byggnader för armén, hvilkas uppförande
under den tid, nämnden vore sysselsatt med uppförandet af berörda
etablissemang, sedan ritningarna granskats af härtill kompetent militär
myndighet, komme att åt nämnden öfverlämnas — har i berörda utlåtanden
föreslagit flera principiella afvikelse!'' från den här i landet under
årtionden så småningom utvecklade kaserntj^pen, hvilken med en del
smärre ändringar och tillägg tillämpats i det förslag, som granskats af''
den senast samlade generalskommissionen, hvilken väl torde få anses
synnerligen kompetent med afseende å de fordringar, som ur militär
synpunkt böra ställas å ett dylikt etablissemang; och hafva vi fördenskull
ansett oss böra anställa en noggrann undersökning angående de
fördelar, de olika systemen klarna erbjuda framför hvarandra.

Kaserngården har vid de hittills utförda etablissemangen varit stor
och rymlig, tämligen plan samt kringbyggd af de olika till etablissemanget
hörande byggnaderna. Denna anordning har emellertid i flera
fall förorsakat icke obetydliga kostnader för sprängnings- och planerings-
m. fl. arbeten.

Kasernbyggnadsnämnden har nu uttalat den åsikten, att en kringbyggd
kaserngård af den storlek, som generalskommissionen ansett nödig,
icke är under alla förhållanden erforderlig, utan att en sådan skulle

Kunyl. Maj:ts Nåd. ‘Proposition N:o 177.

kunna utan olägenhet ersättas af en uppställningsplats i omedelbar närhet
af kasernerna, hvilka, där terrängen vore kuperad, skulle för besparing
af kostnader placeras mera fritt än hittills och i närmaste anslutning
till terrängen.

Yi hafva ansett oss böra såsom vår mening uttala, att det ur militär
synpunkt torde böra anses synnerligen fördelaktigt att hafva tillgång
till en tämligen rymlig kringbyggd kaserngård, hvilken kan användas
ej endast såsom uppställningsplats utan äfven, särskildt under
den kallare årstiden, såsom plats för en del mindre öfningar, som därigenom
kunna ske i skydd för blåsten samt på en för ändamålet lämplig,
dränerad och grusad plats. Anläggningen af en dylik kaserngård
kan dock, där terrängen är mycket kuperad, medföra alltför stora kostnader
för sprängnings- och planeringsarbeten samt för grundläggningsarbeten,
afloppsledningar in. in. för de om gifvande kasernbyggnaderna
för att ur ekonomisk synpunkt kunna förordas. Härvid bör dock erinras,
att äfven en utanför etablissemanget liggande uppställningsplats
måste dräneras och grusas, hvarjämte under alla förhållanden hvarje
särskild till etablissemanget hörande byggnad måste omges af ett mindre,
dräneradt och grusadt område samt nödiga vägar för förbindelsen med
öfriga byggnader.

På grund af det anförda få vi såsom vår åsikt uttala, att en lämplig
kaserngård i allmänhet bör eftersträfvas, ehuru det i enstaka fall af
ekonomiska skäl kan blifva nödvändigt att afstå från en sådan.

3- eller 4-v aning skaserner. I detta afseende har i omförmälda, af
generalskommissionen granskade förslag upptagits de här i landet under
senare tider i allmänhet använda 4-våningskasernerna, en för hvarje bataljon,
medan kasernbyggnadsnämnden ur hygienisk, eldsäkerhets- och
bekvämlighetssynpunkt starkt förordat 3-våningskaserner, hvardera för
tre kompanier.

För jämförelses skull torde böra erinras därom, att den år 1901
tillsatta s. k. granskningsnämnden i fråga om manskapskasernerna förordade
två alternativa förslag, det ena med kaserner i 4 våningar,
rymmande hvardera eu bataljon, och det andra med kaserner i tre våningar,
af hvilka den första och den andra rymde hvardera två kompanier
eller tillsammans en bataljon samt den tredje dag-, lektions- och
verkstadsrum in. m. — således äfven enligt detta alternativ en byggnad
för hvarje bataljon.

Ur ofvan angifna synpunkter torde emellertid, förutsatt att respektive
städer, såsom hittills alltid ägt ruin, garantera tillräckligt vattentryck,
ett åt alla sidor fritt liggande 4-våningshus såsom bostad åt friska

Bih. till Bikscl. Prof. 1908. 1 Smil. 1 Åfd. 141 Höft. 7

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 177.

unga män icke få anses medföra några anmärkningsvärda olägenheter,
särskildt om man gör en jämförelse med städernas såsom familjebostäder
afsedda 5—6-våningshus, belägna vid trånga gator och gårdar och
sammanbyggda med andra liknande hus. Äfven om 3-våningskaserner
i berörda hänseenden kunna vara att föredraga framför 4-våningshus,
torde emellertid den af kasernbyggnadsnämnden föreslagna anordningen
att inhysa manskap från olika bataljoner i samma byggnad med gemensamma
ingångar till de olika våningarna ur militär synpunkt vara en
bestämd olägenhet, i synnerhet som utvecklingen numera synes gå därhän,
att bataljonscheferna tilläggas allt större sjelfständighet och ansvar
för de under dem lydande truppafdelningar. På den grund anse vi oss
icke kunna förorda den nuvarande 4-vånings kaserntypens utbytande
mot den af kasernbyggnadsnämnden föreslagna i 3 våningar.

Nämnden har låtit utarbeta ritningar till 3-våningskaserner i fyra
något varierande typer, af hvilka alternativen I och III enligt inhämtade
upplysningar synas vara de, som oftast skulle komma till användning.

Kasern alternativ I. Den väsentligaste olikheten mellan denna typ
och den af generalskommissionen använda — förutom det olika antalet
våningar — är den, att enligt den förra hvarje kompani disponerar
sex manskapslogement, hvartdera ämnadt att vid enkel beläggning rymma
14—15 man, medan enligt den senare för ett kompani beräknas endast
fem sådana, afsedda att rymma 17—18 man hvartdera. Båda förslagen
bereda vid enkel beläggning plats för 86 man för kompani. Härjämte
finnes ett särskildt rum för tre distinktionskorpraler. Enligt hvad vi
inhämtat, uppdelas manskapet för närvarande under större delen af året
icke i sex troppar utan efter de olika skolorna, till följd hvaraf fem
logement under denna tid äro tillräckliga. Under repetitionsöfningarna
däremot, då dubbel beläggning måste äga rum, sker förläggningen i
logementen troppvis, därvid genom dagrummets användande till logement
erforderligt antal sådana erhålles, medan i stället lektionsrummet under
denna tid användes till dagrum. Enligt kasernbyggnadsnämndens föreliggande
förslag skulle under repetitionsöfningarna, då dubbel beläggning
måste ske hvarje man erhålla mindre luftutrymme än enligt generalskommissionens
förslag, därest icke jämväl dagrummet belägges, hvilket
emellertid skulle vara olämpligt med hänsyn till troppindelningen,
då därigenom logementens antal blefve sju.

På grund af här anförda förhållanden torde det vara tillräckligt
att, därest manskapets uppdelning under tiden mellan repetitionsöfningarna
fortfarande kommer att ske efter de olika skolorna, såsom hittills
ägt rum, för hvarje kompani afse endast fem logement.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Enligt kasernbyggnadsnämndens ritningar äro i de två längst ut i
hvarje våning belägna logementen sängar placerade vid yttervägg, hvithet
torde nödvändiggöra, att särskilda anordningar måste bekostas för
undvikande af kyla från väggen.

Nämnden synes vidare, enligt hvad ritningarna gifva vid handen,
hafva tänkt sig sängarna i logementen placerade två och två tillsammans
med skåp mellan hvarje par. Detta torde dock af flera skäl vara olämpligt,
och bör i stället hvarje säng skiljas från de angränsande genom
skåp.

Genom att i hvarje kasern rustkamrar behöfva inredas endast för
tre kompanier, har kasernbyggnadsnämnden kunnat där förlägga lektionsrummen,
hvilka dock synas vara lämpligare förlagda i kompanivåningen,
särskildt med hänsyn därtill att, om dagrummen måste beläggas, lektionsrummen
kunna användas jämväl såsom läs- och skrifrum.

Tvättrummet är enligt kasernbyggnadsnämndens förslag rymligare än
enligt generalskommissionens och försedt med en rad tvättfat i rnidten,
för att därigenom de af kommissionen förordade lösa tvättställen i korridoren
skulle blifva öfverflödiga. En sådan anordning torde få anses
som en fördel, men synes en rad tvättställ i midten af rummet icke vara
för ändamålet tillräcklig, hvarför vi föreslå, att tva rader sadana därstädes
anbringas.

Kasernbyggnadsnämnden har vidare föreslagit inredandet af ett särskildt
torkrum för hvarje kompani. Detta hafva vi ansett vara en synnerligen
välbetänkt åtgärd med hänsyn särskildt till den regniga väderlek,
som ofta är rådande under repetitionsöfningarna, då det är af vikt
att kunna hastigt torka manskapsutrustningen.

Trapporna för manskapet äro enligt generalskommissionens förslagdubbla
och placerade på ena gafveln, men enligt nämndens en på hvardera
gafveln, hvarjämte enligt det förra förslaget underofficersflygelns
trappa kan vid behof användas såsom reservutgång för trupperna, om
nyckeln placeras i ett skåp invid dörren. Nämndens förslag synes något
försvåra en hastig uppställning af kompaniet på kaserngården och kan
härjämte möjligen medföra, att ett ständigt drag uppkommer i korridoren.

Under officer slägenheterna äro enligt nämndens ritningar endast 3 meter
höga, medan manskapslogementen hafva en höjd af 3,5 meter, samt hafva
en något mindre yta än som af generalskommissionen föreslagits, men
torde dock vara tillräckliga. Nämnden har genom att göra dessa lägenheter
lägre än manskapslogementen vunnit bostadslägenheter för en
del personal, för hvilken enligt kommissionens förslag särskilda bostäder

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

skulle uppföras; och anse vi denna nämndens anordning vara en
fördel.

Nämnden har vidare för afsikt att införa centraluppvärmning i
underofficerslägenheterna i stället för de hittills brukade kakelugnarna.
Häremot synes icke vara något att erinra, men torde dock i hvarje dylik
lägenhet böra finnas en kakelugn eller kamin, för att under de tider,
då värmeledningen icke användes, möjlighet må finnas att åstadkomma
nödig värme, därest i familjen finnas små barn.

Kompaniexpeditionen torde enligt nämndens förslag vara alltför liten,
helst som en del af utrymmet borttages af den därifrån till fanjunkarens
bostadslägenhet ledande trappan. ExjDeditionens belägenhet intill
fanjunkarens bostad synes af såväl sanitära som militära hänsyn icke
vara fullt lämplig. En sådan anordning kommer nämligen sannolikt att
medföra, att expeditionen anses såsom en del af fanjunkarens våning,
hvilket dels medför fara för spridande af smitta från fanjunkarens familj
till kompaniet dels ock är olämpligt af hänsyn därtill att expeditionen
icke är fanjunkarens utan kompaniets och ofta användes af kompaniets
officerare. Kompaniexpeditionens placering enligt generalskommissionens
förslag i den motsatta ändan af kasernen medför äfven den direkta fördelen,
att fanjunkaren därigenom måste flera gånger om dagen passera
genom manskapskorridoren och sålunda utöfvar en välbehöflig tillsyn
öfver ordningen i logementen.

Det till bostad åt en ogift sergeant enligt kasernbyggnadsnämndens
förslag afsedda rummet synes vara väl litet och hafva ett mindre lämpligt
läge mellan torkrummet och nattklosetten.

Beträffande öfriga alternativ enligt nämndens ritningar gälla i hufvudsak
samma erinringar som här ofvan framställts i fråga om alternativ
I, dock icke med afseende å trapporna för manskapet, hvilka här
utgå från ena långsidan. Hvad angår särskildt alternativ III, torde
härjämte böra anmärkas, att de vid hvar sin ända af korridorerna placerade
balkongerna äro onödiga.

Samtliga typerna hafva den olägenheten, att de med hänsyn antingen
till manskapstrappornas belägenhet på ena långsidan eller till underofficersflygelns
storlek och belägenhet icke lämpligen kunna under alla förhållanden
placeras så, att på samma gång fasaden kommer åt rätt håll
och logementen erhålla den med hänsyn till sol och vind fördelaktigaste
belägenheten.

Uppvärmningen sker i de senast byggda kasernerna från i källarvåningen
förlagda genom kaloriferkaminer uppvärmda varmluftskamrar,
mellan hvilka ligger en friskluftkammare med luftintag från två håll.

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Från varmkamrarna ledes varm luft genom murade kanaler i mellanväggen
mellan logementen och korridorerna till hvarje logement och till
korridorerna. Den förbrukade luften ledes genom särskilda utsugningskanaler
i samma vägg ut i det fria. Enligt hvad intyg från kasernofficern
vid det nybyggda etablissemanget för Västmanlands regemente
i Västerås framgår, lärer denna anordning fungera på ett ganska tillfredsställande
sätt. Generalskommissionen har emellertid ifrågasatt, att
i stället skulle användas ånguppvärmning, hvilket likvisst skulle draga
dyrare anläggningskostnad.

Kasernbyggnadsnämnden lärer hafva för afsikt att för uppvärmningen
använda ett kombineradt system med varmluft och ånga. Varmluft
skulle från eu i källaren belägen varmkammare inledas i korridorerna
samt därifrån genom luftöppningar ofvanför dörrarna in i logementen,
hvilkas fönstervägg dessutom skulle uppvärmas medelst ångkaminer.

Som skillnaden mellan de olika uppvärmningssystemen är af rent
teknisk natur, kunna vi ej göra något uttalande till förmån för det ena
eller andra systemet. Vi hafva endast velat framhålla den stora vikten
af, att ett fullt effektivt system kommer till användning, utan att därigenom
kostnaderna blifva alltför stora.

Kansli- och arrestbyggnaclen. Kasernbyggnadsnämnden har föreslagit,
att vakt- och arrestlokalerna skulle skiljas från kanslibyggnaden och
förläggas i eu. särskild byggnad (sid. 59). En sådan anordning kan ju
hafva vissa fördelar med sig, men torde ur kostnadssynpunkt ställa sig icke
så litet dyrare, än om såsom hittills eu gemensam byggnad för dessa
lokaler användes. Härtill kommer, att ett åtskiljande af dem skulle nödvändiggöra
dubbel vakt, eu vid kanslihuset, som ju bör vara beläget
vid ingången till etablissemanget, samt en vid arrestbyggnaden, som
väl torde böra i så fäll förläggas mera afsides. Det har visserligen
anmärkts, att för närvarande vakten har svårt att öfvervaka dem, som
förvaras i de längst bort från vakten förlagda lokalerna i kanslihuset,
men då dessa celler i allmänhet ej behöfva användas annat än under
repetitionsöfningarna, samt härjämte alla celler böra vara försedda med
ringledningar, synes denna anmärkning icke äga någon betydelse, i synnerhet
som det lätt later sig göra att vid behof förstärka vakten. En
särskild arrestbyggnad skulle däremot, såsom ofvan anmärkts, alltid erfordra
särskild vakt. A7id inredningen af arrestlokalerna böra de. förbättringar
iakttagas, som förordats af vederbörande myndigheter i anledning
af en utaf justitiekanslern i ämnet gjord framställning (sid. 57).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Emot det af generalskommissionen godkända förslaget till kanslihus
synes höra anmärkas, att samtliga expeditioner böra om möjligt förläggas
i samma våning, att det till officerarnas våning hörande läsrummet
bör placeras på lämpligare ställe än innanför matsalen, samt att toalettrum
och garderober äro otillräckliga.

Hvad angår frågan om vissa byggnaders uppförande af sten eller trä
eller möjligen annat materiel, torde detta böra bero på prisförhållandena
å olika orter, därvid dock bör undersökas, om ej en stenbyggnad fordrar
dyrbarare grundläggningsarbeten än en byggnad af trä. I detta
afseende torde för öfrigt böra tillämpas de regler, som angifvas i öfverintendentsämbetets
utlåtande i ämnet den 26 november 1907, af hvilket
vi blifvit satta i tillfälle att taga del, och i hvilket det bland annat
anföres, att en träbyggnad, för att ur ekonomisk synpunkt vara fördelaktigare
än en liknande byggnad af sten, bör kunna uppföras för en
kostnad, som med minst 12,3 procent understiger kostnaden för stenbyggnadens
uppförande.

Ur kostnadssynpunkt har kasernbyggnadsnämnden förklarat de båda
förslagen vara fullt likställda. År 1906 uppgaf chefen för fortifikationen
kostnaderna för ett kasernetablissemang för ett infanteriregemente till

1.450.000 kronor, hvartill kommer kostnaden för de af generalskommissionen
föreslagna förändringarna, beräknade till 276,000 kronor för
etablissemang, hvadan alltså sammanlagda kostnaden skulle uppgå till

1.726.000 kronor.

Kasernbyggnadsnämnden har emellertid låtit, med tillämpning af
de enligt inhämtade upplysningar för Uppsala gällande arbetslöner och
materialpris, uppgöra eu detaljerad beräkning öfver kostnaderna för ett
kasernetablissemang och därvid funnit dessa kostnader böra ökas, för
fortifikationens ursprungliga förslag med 350,000 kronor, eller nära
25 /o, till 1,800,000 kronor, hvartill komme kostnaderna för de af generalskommissionen
gjorda förändringarna, hvilka nämnden beräknade till

300.000 kronor; och skulle alltså enligt nämndens mening kostnaderna
för ett etablissemang i öfverensstämmelse med generalskommissionens
förslag belöpa sig till sammanlagdt 2,100,000 kronor.

För jämförelses skull hafva vi från fortifikationen infordrat uppgift
a kostnaderna för de af fortifikationen senast uppförda fem norrländska
kasernetablissemangen, och hafva vi i anledning häraf erhållit de uppgifter,
som finnas intagna i särskild tablå. Af denna framgår, att
medelkostnaden för berörda, under åren 1905 och 1907 kontraherade
^37&§’nadsarbeten utgjort 1,155,593 kronor 80 öre för etablissemang eller,
om därvid en särskild! dyrbar grundläggningskostnad medräknas, till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

1,185,593 kronor 80 öre. Enligt samma tablå har medelkostnaden för
särskildt de under år 1907 kontraherade etablissemangen uppgått till
1,260,340 kronor. Samma arbeten, som i tablån afses, skulle enligt
nämndens beräkning i fråga om ett etablissemang i Uppsala, där
dock priserna i allmänhet torde få anses något lägre än i Norrland,
draga en kostnad af 1,424,100 kronor.

På grund af det anförda torde det visserligen kunna ifrågasättas,
huruvida kostnaderna för de etablissemang, som nämnden skall uppföra,
behöfva beräknas fullt så högt, som nämnden ansett nödigt. Då det
emellertid är önskvärdt, att kostnaderna beräknas till ett belopp, som
icke behöfver öfverskridas, och vi ansett oss icke kunna bedöma de af
nämnden angifna siffrorna, hafva vi här endast velat uttala den förhoppningen,
att kostnaderna inskränkas, i den mån det är möjligt med hänsyn
till ett omsorgsfullt och väl utfördt arbete.

Beträffande de i nämndens betänkande antydda, af hygieniska och
andra skäl tillämnade förändrade anordningarna i fråga om bjälklager,
golfbeläggning, takytor, klosetter, belysning m. in. torde icke vara något
att erinra, utan få vi blott uttala önskvärdheten däraf, att dessa anordningar
grundligt pröfvas, innan de komma till utförande.

Med stöd af hvad vi sålunda tillåtit oss anföra, få vi vördsamt
såsom vår mening uttala:

att en tillräckligt stor kaserngård bör anordnas, därest kostnaderna
därför ej blifva alltför stora;

att hvarje kasern bör uppföras för en bataljon samt i 4 våningar;
att för hvarje kompani utrymme bör beredas för 90 man med en
beräknad luftrymd af 13,5 m3 för hvarje man;

att särskildt torkrum bör anordnas för hvarje kompani;
att kompaniexpeditionen bör vara af den storlek, som i de af generalskommissionen
godkända ritningarna angifves, samt ligga skild från
fanjunkarens bostad;

att fanjunkarnes bostadslägenheter böra bestå af tre rum och kök
samt sergeanternas af l:a klass af två rum och kök;

att musikunderofficerarna, utom regementstrumslagare!!, böra erhålla
kontant inkvarteringsersättning;

att musikmanskapet bör förläggas å respektive kompanier;
att ångpannehus bör uppföras skildt från manskapsköket;
att det sistnämnda bör beräknas för tillagning på en gång af 2,400
portioner;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

att matsalen bör samtidigt kunna rymma 1,080 man; samt
att särskild sjukbarack tillsvidare icke uppföres».

Uti de sakkunnigas åsikt, att hvarje kasern bör uppföras för en
bataljon och i fyra våningar, har en af de sakkunniga, rådmannen Zetterstrand,
ansett sig icke kunna till fullo instämma. Visserligen syntes
honom starka militära skäl tala för uppförandet af en särskild kasern
för hvarje bataljon, äfvensom en del af de mot fyravåningskasernerna
framställda anmärkningarna väsentligen öfverdrifna, men som det ej
kunde bestridas, att de af kasernbyggnadsnämnden föreslagna trevåningskasernerna
med flyglar i fyra våningar i flere afseende!! hade afsevärda
företräden framför fyravåningskaserner, bland annat beträffande inkvarteringsförhållanden
och eldsäkerhet, ville han för närvarande icke gifva
afgjordt företräde åt vare sig den ena eller andra af ifrågavarande kaserntyper
utan ansåge, att desamma allt efter sig företeende omständigheter
och lokala förhållanden kunde alternativt komma till användning.

D. Sjukhus.

Beträffande sjukhuslokaler vid ifrågavarande kasernetablissemang
anför generalskommissionen, att enligt det till kommissionens granskning
framlagda förslaget skulle vid hvarje regemente uppföras en sjukhusbyggnad
för 30 sängar, tillika innehållande besiktnings- och operationsrum,
reservsjuksalar å vinden in. in. Då behofvet af s. k. »sjukrum»
för lindrigt sjuka därigenom ej syntes kommissionen hafva blifvit tillgodosedt
och därjämte ökadt sjukhusutrymme erfordrades under repetitionsöfningarna,
ville kommissionen framhålla önskvärdheten däraf, att
sådant utrymme bereddes, och i anledning däraf föreslå uppförandet jämväl
af en sjukhusbarack för 20 sängar, enligt uppgjord ritning, inrymmande
äfven en besiktningsafdelning om tre rum (för repetitionsöfningarna).
Kostnaden för en dylik byggnad hade beräknats till 19,000
kronor.

Vidare ansåge sig kommissionen böra framhålla, att, där vederbörande
städer icke åtagit sig vården af epidemiskt sjuka vid de respektive
regementena, särskilda åtgärder borde vidtagas för vården af sådana
sjuka.

Vidkommande inredningen m. in. af den af fortifikationen föreslagna
sjukhusbyggnaden för 30 sängar föreslår kommissionen vissa
ändringar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Kostnadsökningen för dessa ändringar i sjukhusbyggnadens anordnande
belöpte sig till 3,000 kronor.

Generalskommissionen har äfven framhållit behofvet af en desinfektionsinrättning
vid de blifvande etablissemangen, hvilken lämpligen kunde
förläggas till det för kokinrättningen föreslagna ångpannehuset.

Kasernbyggnadsnämnden anser förbättringar angående uppvärmningsanordningarna
in. m. böra komma till stånd. Enligt nämndens
åsikt bör sjukbaracken ombonas och kunna uppvärmas bättre än förslaget
syntes angifva, hvarjämte nämnden efter öfverfältläkarens hörande
ville framhålla önskvärdheten häraf, att sjuksalen delades i två rum, samt
att längden af de för läkarna afsedda rum komme att utgöra minst fem
meter.

Såsom af de sakkunnigas utlåtande framgår (sid. 48), hålla de före,
att den föreslagna sjukbaracken, beräknad till eu kostnad af 19,000
kronor, icke torde vara nödvändig, då de nya, betydligt förstorade
sjukhusen komme till utförande. Om det framdeles skulle visa sig, att
ökadt sjuk- och besiktningsutrymme vore nödvändigt, kunde lätt en
byggnad af här ifrågasatt slag uppföras.

E. Ärr estlokalerna.

Enligt hvad jag redan anfört, föreslog den år 1901 tillsatta granskningsnämnden,
att arrestlokalerna skulle förläggas till kanslihusets jordvåning.
Riksdagen biträdde denna uppfattning, dock under den förutsättning
att arrestlokalerna kunde så anordnas, att de ej medförde våda
för arrestanternas hälsa. Vid uppgörandet af ritningar till nya kasernetablissemang
har chefen för fortifikationen i intet fall ansett sig kunna
föreslå dessa lokalers förläggande till jordvåningen. Anledningen härtill
torde vara att söka i de erinringar, chefen för fortifikationen redan
i sin förut omförmälda skrifvelse den 24 mars 1902 framställde mot
granskningsnämndens förslag i detta hänseende. Han framhöll däri, att
det i flere fall, beroende på grundens naturliga beskaffenhet, torde blifva
svårt att anordna lokalerna så, att de blefve fuktfria, samt att lokalerna
komme att ligga väl lågt i jämförelse med markens yta.

Uti en till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet ställd
skrifvelse af den 5 januari 1907 anmälde justitiekanslersämbetet, att
justitiekanslern under sina ämbetsresor besökt åtskilliga för arméns räkning
nyuppförda kaserner och därvid funnit, att i flera af dem arrestlokaler
förlagts ofvan brandbotten. Sådant vore exempelvis förhållandet
Bill. till Rilcsd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. Ml Käft 8

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

med officers- och nnderofficersarrester i Smålands artilleriregementes
kasern vid Jönköping och i en af kasernerna i Boden. Vid den villervalla,
som i allmänhet åtföljde en utbruten eldsvåda, kunde de arrestanter,
som sutte inlästa i lokaler ofvan brandbotten, lätt blifva bortglömda och
därigenom äfventyra att innebrännas. Det borde fördenskull vid granskning
af förslag till nya kasern etablissemang tillses, att anmärkta missförhållandet
icke upprepades.

Vid granskning i justitiekanslersexpeditionen af de militära fånglistorna
hade ofta iakttagits, att verkställigheten af disciplinstraff blifvit
fördröjd, och hade på förfrågan om anledningen härtill i allmänhet erhållits
det svar, att verkställigheten måst uppskjutas på grund af bristande
utrymme i arrestlokalerna. Justitiekanslersämbetet ville erinra
om de menliga följder detta förhållande medförde icke allenast för disciplinen
i allmänhet utan i enstaka fall äfven för enskild värnpliktig, då
han först efter hemförlofvandet från vapenöfningen kunde få undergå
honom ålagdt disciplinstraff. Vid uppförandet af nya kaserner borde
rättelse härutinnan ske, i den män sådan vore möjlig. Slutligen ville
justitiekanslersämbetet hemställa, huruvida ej skäl kunde anses föreligga
att, innan ifrågavarande förslagsritningar fastställdes, tillfälle lämnades
fångvårdsstyrelsen såsom den i ämnet sakkunnigaste myndighet att yttra
sig öfver ritningarna, i hvad de afsåge inrättandet af arrestlokaler.

Sedan generalskommissionen häröfver afgifvit yttrande, har fångvårdsstyrelsen
blifvit hörd angående den del af det inom fortifikationen
utarbetade förslaget till kasernetablissemang för ett infanteriregemente, som
afser anordnandet af arrestlokaler. Fångvårdsstyrelsen åberopar i sitt
utlåtande ett från dess biträdande arkitekt inhämtadt yttrande, däri åtskilliga
erinringar blifvit framställda mot förslaget. Efter det jämväl
arméförvaltningen, som i ärendet hört chefen för fortifikationen, afgifvit
underdånigt utlåtande i ämnet, hafva handlingarna öfverlämnats till kas
ombyggnad snämn den.

Generalskommissionen anför i sitt yttrande angående förslagsritningarna
till ett kasernetablissemang, att jämlikt Riksdagens uttalade
önskan i kanslihuset inrymts, förutom vaktrum och förvaringsarrester,
jämväl arrestceller, 9 ljusa och 4 mörka. Då de mörka cellerna, förlagda
midt inuti byggnaden, utan möjlighet att kunna direkt belysas och
nöjaktigt vädras, syntes kommissionen blifva alltför ohälsosamma, ville
kommissionen föreslå, att arrestvåningen ändrades så, att enbart ljusa
c-eller erhölles, hvilka celler vid behof kunde apteras till mörka.

Beträffande åter antalet celler hade kommissionen under den korta
tid, den varit samlad, icke hunnit anskaffa så fullständig statistisk ut -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

redning, att den med säkerhet kunde uttala sig om otillräckligheten —
särskildt under repetitionsöfningarna — af det antal celler, som förslaget
upptoge.

Då en del anmärkningar blifvit framställda mot de vid vissa nya
kasernetablissemang gjorda klosett- och ventilationsanordningarna inom
arrestafdelningen, hade kommissionen velat framhålla nödvändigheten af,
att dessa anordningar blefve de bästa möjliga, utan att dock närmare
ingå på frågan, hur detta i detalj borde ske.

I särskildt utlåtande den 25 november 1907 anför arméns kasernbyggnadsnämnd,
att nämnden efter att hafva tagit under närmare ompröfning
det förslag till arrestlokalernas förläggande inom kanslibyggnadens
bottenvåning, som angåfves i de generalskommissionens utlåtande
bifogade ritningarna, för sin del icke kunnat finna denna lösning vara
ur byggnadsteknisk synpunkt tilltalande, utan hoppades att vid utarbetandet
af ritningar för ett sådant etablissemang kunna genomföra väsentliga
förbättringar i afseende å ifrågavarande anordningar.

Hela arrangemanget att förlägga arrestlokaler och vaktrum in. m.
inom etablissemangets förnämsta byggnad, där befälet hade sina expeditionslokaler
och samlingsrum, och hvilken byggnad, efter modernare
åskådningssätt, borde ej mindre förläggas till den plats, dit utomstående
personer först komme, då de aflade besök vid etablissemanget, än äfven
på den grund erhålla en förnämligare prägel och omgifning än öfriga
byggnader, hade synts nämnden särdeles otillfredsställande. Enligt dess
mening borde arrestlokalerna förläggas i någon byggnad af annan
karaktär och med ett mera undangömdt läge för att icke verka störande
för utseende eller omgifning. Vidkommande cellernas inre anordningar
borde golfbeläggningen ur sundhets- och renlighetssynpunkt utgöras icke
af trävirke utan af någon foglös golfmassa, hvithet äfven beaktats af
såväl fångvårdsstyrelsen som chefen för fortifikationen i de af dem afgifna
utlåtandena. Emot klosettanordningarna hade kraftiga och, som
det ville synas, berättigade klagomål framställts beträffande hittills utförda
kaserner. Om ventilationen vore dålig, kunde det inträffa, att det
under vissa tider blefve nästan omöjligt att begagna desamma och omgifvande
lokaler.

Vare sig arrestlokalerna komme att inrymmas i kanslibyggnaden
eller på annat ställe inom etablissemanget, vore för erhållande af fullgodt
hygieniskt resultat förbättrade anordningar rörande deras inredning
och ventilation nödvändiga.

Kungi. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 177.

Nämnden har äfven uppgjort förslagsritning till särskild vakt- och
arrestbyggnad, innehållande rum för vaktbefälet, vaktrum, förvaringsarrest
och tio celler. Sedermera har nämnden uppgjordt ett nytt förslag,
innehållande sexton celler.

För de sakkunnigas utlåtande i förevarande hänseende har jag förut
redogjort (sid. 53). Däraf framgår, att de, särskildt af hänsyn till kostnaderna,
anse arrestlokalerna böra förläggas till kanslihuset.

Innan jag yttrar mig angående förenämnda förslag till byggnader
och anordningar vid kasernetablissemang för ifrågavarande infanteriregementen,
tillåter jag mig ånyo erinra därom, att Riksdagen år
1906 i tre särskilda skrivelser framhållit angelägenheten däraf, att,
i fråga om förestående kasernbyggnader, tillförlitliga kostnadsberäkningar
komme att uppgöras, tillfyllestgörande kontroll att anordnas och betryggande
garantier för ett sakkunnigt utförande af arbetena att vinnas.
Af särskilda kommitterade och särskildt tillkallade sakkunniga har en
ny ordning för uppförande af ifrågavarande femton kasernetablissemang
blifvit föreslagen och denna nya ordning har, på Kungl. Maj:ts förslag,
af Riksdagen godkänts.

Fn allmänt utbredd önskan och sträfvan har det utan tvifvel varit
att på detta område åvägabringa det bästa möjliga resultat. För ändamålet
har det ansetts nödvändigt att underkasta de ursprungliga byggnadsplanerna
och byggnadstyperna en grundlig granskning, för att de
nya etablissemangen skulle komma att fylla de anspråk, som med rätta
böra ställas på desamma. Detta har varit ett omfattande arbete, som
oafbrutet fortgått under senaste och detta år.

I fråga om de nya kasernetablissemangen måste enligt min uppfattning
hufvudsaken vara, att de blifva ändamålsenliga samt att de
blifva anordnade och uppförda på ett fullt tillfredsställande sätt, så att
i framtiden kostnaderna för underhålls- och tillbyggnadsarbeten komma
att i möjligaste mån begränsas, på samma gång möjlighet till utvidgning
för tillgodoseende af kommande kraf på ökadt utrymme hålles i
sikte. Ju bättre och ändamålsenligare anordningar, som nu kunna vidtagas
i sammanhang med dessa byggnaders uppförande, desto mera
ekonomiskt torde det tillämpade förfaringssättet visa sig i längden. Det
är ur dessa synpunkter, som frågan enligt min uppfattning bör bedömas.

J a g tillåter mig äfven erinra, att till generalskommissionens granskningförelåg
endast det förslag till kasernetablissemang, som blifvit uppgjordt
genom chefens för fortifikationen försorg. Då emellertid kasernbyggnadsnämnden
ifrågasatt vissa ändringar i berörda förslag, hvilka kräfde

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

ett bedömande jämväl ur rent militär synpunkt för utrönande, huruvida
ett eventuellt genomförande af kasernbyggnadsnämndens förslag kunde
komma att menligt inverka på förhållandena inom kasernen och tjänsten
vid truppförbanden, har jag ansett nödvändigt att i dessa frågor samråda
med militära personer. Genom generalorder den 8 nästlidne
februari har ock för sådant ändamål tillkallats chefen för Andra arméfördelningen,
generalmajoren m. m. G. F. O. Uggla, chefen för arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, öfverfältläkaren in. m. P. A. Y. Nettelblad,
sekundchefen för Lifregementets grenadjärer, öfversten m. m. C.
A. H. Jungstedt, samt chefen för Västmanlands regemente, öfversten
m. m. P. R. Hasselrot, hvilka afgifvit till mig ställdt yttrande i frågan.

Öfver de viktigare delarna af de föreliggande förslagen beträffande
byggnadernas inbördes förläggning, utvidgningar eller andra ändringar
i den hittills följda byggnadstypen m. m. torde jag nu få yttra mig.

Hittills hafva i allmänhet de till ett kasernetablissemang hörande
byggnaderna placerats omkring ett större, planeradt. område, en s. k.
kaserngård. Generalskommissionen har anfört (sid. 25), att denna
kaserngård lämpligen borde hafva en storlek af 160 x 125 meter, men ej
understiga 160 x 50 eller 100 x 80 meter. Kasernbyggnadsnämnden åter
har ansett, att man af kostnadsskäl icke borde binda sig vid en större
kaserngård, där terrängens beskaffenhet lade hinder i vägen därför,
utan att de särskilda byggnaderna skulle få placeras på lämpligt sätt
i terrängen enligt dess naturliga beskaffenhet och med minsta möjliga
schaktningar (sid. 26 och 34). Härigenom skulle säkerligen i de flesta
fall afsevärda besparingar kunna göras. Krafvel på en uppställningsplats
och ett handexercisfält i närheten af kasernerna anser dock nämnden
böra tillgodoses.

De sakkunniga hafva såsom sin åsikt uttalat (sid. 49), att en lämplig
kaserngård i allmänhet bör eftersträfvas, ehuru det i enstaka fall
af ekonomiska skäl kan blifva nödvändigt att afstå från en sådan.

Det är onekligen ur militär synpunkt af ej ringa fördel att äga
tillgång till en tämligen rymlig kaserngård, hvilken kan användas dels
till samlings- och uppställningsplats för regementet och dess underafdelningar,
dels äfven, särskildt under den kallare årstiden, till plats för
vissa öfningar. Därjämte kan en af byggnader sålunda omgifven gård
med lätthet inhägnas och afstånga^ från de yttre omgifningarna, utan
att förbindelserna inom etablissemanget därigenom störas, hvilket har
en stor betydelse för ordningens bevarande och för möjligheten att
hålla obehöriga personer på vederbörligt afstånd. Äfven af hälsoskäl
synes det vara till nytta, att ett tillräckligt stort, fritt utrymme skiljer
de olika byggnaderna från hvarandra, lämnande dem vederbörlig till -

Kaserngård.

Manskaps -kasernerna.

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 177.

gång på solljus och luft. Slutligen bär kaserngården den fördelen att
på enklaste och bekvämaste sätt förmedla förbindelsen mellan de särskilda
lokaler, som tillhöra etablissemanget.

A andra sidan är att märka, att en skogbevuxen, högt belägen
byggnadsplats med fast och god grund ur flera synpunkter är att föredraga
framför en öppen slätt. En högt belägen plats är i sanitärt
hänseende gifvetvis bättre än en lägre. Skogen förlänar skydd åt
byggnaderna och den fasta grunden medför billigare byggnadskostnad.

I sammanhang härmed torde böra framhållas, att begreppet kaserngård,
för att tillfredsställa de därå framställda krafven, enligt min
mening ingalunda behöfver anses liktydigt med en figur af regelbunden,
rätvinklig form, liksom det gifvetvis är ur militär synpunkt tämligen
likgiltigt, om ifrågavarande gård ligger i horisontalplan eller är måttligt
lutande. Det är ur renhållnings- och dräneringssynpunkt tydligen en
fördel, att vissa lutningsförhållanden inom kasernområdet förefinnas,
och dessa medföra ingen nämnvärd olägenhet i rent militärt hänseende,
därest de icke äro af alltför stor betydenhet.

År den gifna kasernbyggnadstomten mycket kuperad, och tillåta
kostnadsskäl därför icke, att byggnaderna grupperas omkring en stor
gemensam gård af regelbunden form, anser jag det ur militär synpunkt
ej förkastligt, att bj^ggnadernas planutstakning lämpas efter terrängen
och följaktligen gifves ett mindre regelbundet utseende än det, som hos
oss hittills i allmänhet förekommit, blott det iakttages, att byggnaderna
ej blifva för vidt spridda utan såvidt möjligt sammanhållas och omgifvas
af en inhägnad, inom hvilken det för uppställningar m. m. tillgängliga
utrymmet sammanlagdt ej nämnvärdt understiger det af generalskommissionen
i detta hänseende föreslagna minimimåttet, eller
8,000 kvadratmeter.

Att själfva byggnaderna, genom att till platsen lämpas efter terrängen,
sinsemellan få ett jämförelsevis oregelbundet läge torde ej behöfva
medföra några militära olägenheter.

Frågan om kaserngårdens storlek och läge, form m. m. bör tydligen
pröfvas efter de i hvarje särskildt fall sig företeende omständigheter.
Att på förhand bestämma något härom torde svårligen låta sig göra.

Såsom af det anförda framgår, hafva olika meningar gjort sig
gällande angående typen för manskapskasernerna. Tvåvåningskaserner
hafva framhållits vara de ur flere synpunkter bästa. Då emellertid
denna typ af kostnadshänsyn ansetts böra endast undantagsvis förekomma,
hafva meningsskiljaktigheterna hufvudsakligen framträdt beträffande
företrädet mellan tre- eller fyravåningskaserner.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Förut omförmälda den 8 november 1901 tillsatta granskningsnämnd
framlade två förslag till manskapskaserner, det ena i tre, det andra i
fyra våningar (sid. 9). Detta förslag afsåg dock trevåningskaserner af
en annan typ än den nu ifrågasatta. Enligt berörda förslag till trevåningskaserner
skulle fyra kompanier inrymmas i hvarje kasern, nämligen
två kompanier bredvid hvarandra i hvardera af de undre två
våningarna, under det att den öfre våningen skulle användas för annat
ändamål. Dessa kaserner tillfredsställde visserligen stora fordringar,
men visade sig, enligt gjorda beräkningar, ganska dyra att utföra.

Chefen för fortifikationen ansåg (sid. 10) det ej vara ur hygienisk
synpunkt välbetänkt att inom en i fyra våningar uppförd byggnad
sammanföra en så stor styrka som fyra kompanier. Han ansåge fyra
våningars kaserner böra komma till användning endast, då kaserntomtens
utrymme vore så knappt, att sådan utväg måste tillgripas.

I Riksdagens förut omförmälda skrifvelse n:r 113 år 1902 anfördes,
såsom redan är nämndt, att Riksdagen ansåge det önskligt, att
byggnaderna om möjligt sammanfördes, så att de blefve färre till antalet,
men rymde flera våningar. Därför syntes fortifikationens ursprungliga
förslag med manskapskaserner af endast två våningars höjd
icke böra komma till utförande annorstädes, än där lokala förhållanden,
taktiska skäl eller andra omständigheter gjorde en sådan anordningoundviklig.
Valet synes däremot i allmänhet böra stå mellan kaserner
i tre eller fyra våningar, hvilka bägge typer syntes i det hela väl tillfredsställa
berättigade kraf. Huruvida den ena eller den andra typen
skulle användas, borde blifva föremål för pröfning i hvarje särskildt
fall med hänsyn till därvid inverkande omständigheter, men syntes förslaget
med fyra våningar böra vinna så utsträckt tillämpning som
möjligt.

Arméns kasernbyggnadsnämnd uttalar den uppfattningen, att tvåvåningskaserner
erbjöde de största fördelarna. Uppförandet af sådana
kaserner torde dock i de flesta fall omöjliggöras af ekonomiska skäl. Fyravåningskasernerna
hade nämnden ur flera synpunkter ansett mindre
tillfredsställande (sid. 28). Nämnden hade därför sökt att finna eu annan
typ, som vore lämpligare än fyravåningskasernerna, och förordar i
sådant afseende kaserner i tre våningar såsom regel, där ej lokala förhållanden
föranleda afvikelse därifrån. Ur såväl praktisk som hygienisk
synpunkt erbjöde trevåningskaserner många företräden framför
fyravåningskaserner. Risken af eldfara minskades väsentligt, och det
bidroge i alla afseenden till trefnad och snygghet, ju mindre antal människor
bodde i hvarje hus.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Två af de sakkunniga hafva ansett sig icke kunna förorda den nuvarande
fyravåningstypens utbytande mot den af kasernbyggnadsnämnden
föreslagna i tre våningar (sid. 49). Äfven om trevåningskaserner ur
hygienisk, eldsäkerhets- och bekvämlighetssynpunkt kunde vara att föredraga
framför fyravåningars, torde emellertid, enligt bemälda sakkunnigas
mening, den af kasernbyggnadsnämnden föreslagna anordningen att inhysa
manskap från olika bataljoner i samma byggnad med gemensamma
ingångar till de olika våningarna ur militär synpunkt vara en bestämd
olägenhet, isynnerhet som utvecklingen numera syntes gå därhän, att
bataljonscheferna tillädes allt större själfständighet och ansvar för de
under dem lydande truppafdelningar.

Enligt det af 1902 års Riksdag gjorda uttalandet skulle, åtminstone
i regel, tvåvåningskaserner icke uppföras. Valet skulle stå mellan
tre- eller fyravåningskaserner, hvilka senare i allmänhet skulle gifvas
företräde. Härvid torde hänsyn till kostnadsfrågan hufvudsakligast
hafva gjort sig gällande. De trevåningskaserner, hvarom Riksdagens
uttalande rör sig, voro nämligen af en helt annan och dyrare typ än den,
hvarom nu är fråga. År denna uppfattning af innebörden utaf Riksdagens
skrifvelse riktig, torde trevåningskaserner kunna komma till vidsträcktare
användning, om kostnaderna för dem genom användande af en annan
typ skulle kunna nedbringas, så att någon afsevärdare kostnadsökning
därigenom ej uppkomme, och under förutsättning att typen befunnes ändamålsenligare
än fyra v å n ilig s tv p e n, samt att lokala förhållanden och
andra omständigheter ej lägga hinder i vägen.

Arméns kasernbyggnadsnämnd har eftersträfva! att finna en sådan
typ, som utan att medföra högre kostnader skulle kunna erbjuda större
fördelar än fyravåningskasernerna, och då enligt Kungl. Maj:ts
och Riksdagens beslut uppförandet af ifrågavarande byggnader uppdrag^
åt denna af i byggnadsfrågor erfarna män sammansatta nämnd,
på det att vid dessa arbetens utförande genom praktisk verksamhet
vunnen sakkunskap och förutseende skulle få göra sig gällande, synes
mig vid pröfningen af de olika föreliggande förslagen synnerligt afseende
böra fästas vid hvad nämnden förordat.

Vid den granskning af de olika förslagen, som verkställts af särskilda
sakkunniga, har dock framhållits, att rent militära hänsyn kunde
föranleda till, att den hittills följda typen af kaserner i fyra våningar
ej borde frångås. I detta afseende tillåter jag mig erinra, att, såsom
jag redan förut antydt, vid den granskning af ritningar till ett kasernetablissemang,
som verkställdes af generalskommissionen, endast ett
förslag — med kaserner i fyra våningar — förelåg och att kommissio -

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177. 65

nen hade att granska detta förslag i de hänseenden, som angåfvos i
eu särskild promemoria.

Fördenskull har jag, då för undvikande af tidsutdrägt yttrande öfver
kasernbyggnadsnämndens förslag i berörda afseende icke kunnat
inhämtas från vederbörande militära myndigheter, ansett mig böra i
frågan samråda med militära chefer, som i detta hänseende kunde anses
besitta erfarenhet eller eljest hafva ett särskildt intresse af frågans
lösning på ett fullt tillfredsställande sätt, för att på sådant vis få utrönt,
i hvad mån rent militära kraf kunde lägga hinder i vägen för
ett behörigt beaktande af hvad kasernbyggnadsnämnden, från sina synpunkter
sedt, funnit önskvärdt.

Då jag nu vidare yttrar mig härom, stöder jag mig i hufvudsak
på det utlåtande, förenämnda genom generalorder tillkallade militära chefer
och öfver fältläkaren till mig afgifvit.

Frågan om, åt hvilken af de föreslagna kaserntyperna företräde
bör gifvas, torde böra skärskådas ur följande synpunkter.

a) Ur hygienisk synpunkt. Af mili tär hygienens målsmän har såväl
utomlands som hos oss den grundsats häfdats, att det ur hygienisk
synpunkt måste vara fördelaktigare att hafva ett regementes manskapsstyrka
förlagd i fyra mindre i stället för i tre större byggnader. Erfarenheten
gifver ock vid handen, att, då smittosamma sjukdomar utbrutit
inom ett kasern- eller lägeretablissemang, man ofta nog måst utrymma
hela den byggnad, där smittoämnena innästlat sig, hvilken byggnad,
oaktadt all sträfvan att isolera de särskilda lokalerna från hvarandra,
dock i sin helhet blifver infekterad. Det är då uppenbart, icke allenast
att vid mera hopträngd förläggning ett större antal värnpliktiga och
fast anställda vid sjukdomens utbrott löper fara att nedsmittas, utan
ock att, då utrymning måste ske, svårigheterna att inkvartera den sålunda
husvilla styrkan blifva allt mer betydande, ju större denna styrka
är och ju mindre utrymme för inkvarteringen, som står till förfogande.
Det är gifvetvis svårare att fördela 4 kompaniers manskap på 8 kompanier
än att fördela 3 kompaniers på 9.

Med afseende på en fyravånings kasernbyggnad har medicinalstyrelsen
i sitt yttrande af den 18 mars 1881, angående den militära hälsovårdsnämndens
förslag af den 24 januari 1879, liksom ock chefen för
fortifikationen i sitt förenämnda yttrande, med bestämdhet framhållit
olämpligheten af att inom en enda byggnad sammanföra så stor styrka
som 4 kompanier jämte 12 underofficersfamiljer. Må vara, att dessa
familjer hafva en särskild trappa till sitt förfogande och att dörren till
manskapskorridoren i regeln skall vara stängd; kommunikationen mel Bih.

till Riksd. Prof. 1908. 1 Rami. 1 Afd. 141 Haft. 9

66 Kungl. Maf.ts Nåd. ''Proposition N:o 177.

lan fanjunkarens bostad och kompaniets korridor är i alla fall så liflig,
att. det ej kan vara tal om någon effektiv isolering, för den händelse
smittosam sjukdom skulle utbryta å endera sidan. Samma olägenhet
vidlåder äfven kasernbyggnadsnämndens förslag till trevåningskaserner
med särskild tillbyggd underofficersflygel, ehuru i mindre grad.

Det vore därför ur ifrågavarande synpunkt tvifvelsutan lämpligast
att förlägga åtminstone flertalet af underofficersfamiljerna till en särskild
byggnad — en fråga, till hvilken jag senare torde få återkomma.

b) Ur brandsäkerhetssynpunkt. För att i detta afseende få ett uttalande
från sakkunnigt håll hafva de båda förslagen till kaserntyper
varit öfverlämnade till brandchefen i Stockholm med anhållan om hans
yttrande rörande desamma. Efter att hafva genomgått ritningarna har
brandchefen förklarat, att ur såväl släcknings- som räddningssynpunkt
trevåningskasernerna vore att föredraga framför fyravånings. De skäl,
han härför anfört, äro hufvudsakligen följande.

Beträffande släckningen af en utbruten eldsvåda vore det gifvetvis
större sannolikhet för att denna hastigare och fullständigare skulle
kunna verkställas i fråga om en lägre byggnad, i all synnerhet om
elden utbrutit på vinden. Vidkommande särskildt en fyravåningskasern
enligt den af fortifikationen omarbetade typen kunde vinden med dess
af endast träväggar åtskillda förråd och dess manskapskontor, hvilka
vore uppfyllda af brännbara ämnen, lätt blifva en farlig eldhärd. Vårdslöshet
med elden vid besök på vindskontor vore en vanlig orsak till
vådeld, och därför borde lokaler för manskapets koffertar m. m. i enlighet
med kasernbyggnadsnämndens förslag inrymmas i en särskild
byggnad. Vidare vore i byggnader med elektrisk belysning äfven kortslutning
en ej ovanlig anledning till eldsvåda. Vore vattentrycket ej
tillräckligt för en så hög byggnad, som här vore fråga om — och detta
torde vara fallet å mer än ett håll å de föreslagna kasernplatserna •—
försvårades naturligtvis släckningen, som då måste ske med hand- eller
ångsprutor, af en å vinden eller i fjärde våningen utbruten eldsvåda.

I allmänhet torde man följaktligen, såsom chefen för fortifikationen
redan påpekat i sin skrifvelse af den 24 mars 1902, böra undvika att,
särskildt i så höga kaserner som fyravånings, förlägga dyrbara klädesoch
utredningsförråd på vinden. I sammanhang härmed torde böra
framhållas, att en nyligen timad eldsvåda å vinden af Smålands artilleriregementes
kasern i Jönköping visade, att faran för vådeld i kaserner
ingalunda vore utesluten.

Med afseende på möjligheten af att hastigt utrymma byggnaden
vore fyravåningstypen enligt brandchefens åsikt afgjordt underlägsen

Käng!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

trevåningstypen. Särskilt vore trappanordningen vid den förra betänklig
ur räddningssynpunkt. Skulle dubbeltrappan vid byggnadens ena
ända blifva spärrad, t. ex. af rök, vore manskapet hänvisadt uteslutande
till den smala enkeltrappan i motsatta ändan, men, då denna trappa
utgjorde nedgång för de i byggnaden boende 12 underofficersfamiljerna,
vore, synnerligast vid en hastigt utbruten eldsvåda nattetid, det ej sagdt,
att trappan vore fri. Enligt brandchefens mening borde familjerna
hafva en särskild trappa till sitt förfogande, och en för truppen ansedd
trappa å samma flygel anbringas. En del ändringar i bostads- och
vindsvåningarnas inredning vore äfven af behofvet påkallade.

c) Ur bekvämlighets- och trefnadssynpunkt. Äfven ur dessa synpunkter
måste trevåningstypen föredragas. Det kan ej vara tilltalande att
förlägga en infanteritrupp, hvars öfningar i regeln äro mera ansträngande
än de beridna truppslagens, i en tre trappor upp belägen våning.
Enligt den vanliga dagordningen måste ett där förlagdt kompani
gå ned och upp för de tre trapporna minst 14 gånger om dagen, nämligen
8 gånger för måltiderna samt 6 gånger, ofta nog med gevär och
packning, för öfningarna, hvartill vanligen komma ett par gånger för
enskilda angelägenheter. Må vara, att detta för unga friska personer
ej är förenadt med någon större olägenhet. Säkert är dock, att en
sådan förläggning icke bidrager till att göra krigstjänsten omtyckt,
minst af de värnpliktiga från landsbygden, hvilka i allmänhet äro ovana
att gå i trappor. Det är äfven en afsevärd olägenhet ur bekvämlighetssynpunkt
att hafva kompaniernas samtliga förråd förlagda å vinden
till en så hög byggnad.

d) Ur militär synpunkt. Mot trevåningskaserntypen har framhållits,
att manskap från olika bataljoner skulle komma att inhysas i samma
byggnad med gemensamma ingångar till de olika våningarna, hvilket
ur militär synpunkt vore en olägenhet. Erinras må, att enligt förslaget
skulle i en första kasernbyggnad förläggas tre af första bataljonens
kompanier, i bottenvåningen af en andra kasernbyggnad det fjärde
kompaniet af första bataljonen samt i öfriga våningar två af andra bataljonens
kompanier, i en tredje kasernbyggnad återstående tvenne
kompanier af sistnämnda bataljon jämte, i bottenvåningen, ett kompani
af tredje bataljonen samt i den fjärde kasernbyggnaden återstående tre
af tredje bataljonens kompanier. Då hvarje byggnad är försedd med
två trapphus och utgångar — utom det till underofficersflygeln hörande
trapphuset med utgång — samt dessa utgångar äro belägna i hvar sin
ända eller del af byggnaden, kan det kompani, som är förlagdt i bottenvåningen
uti någon af de båda mellersta kasernerna, begagna den ut -

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 177.

gång, som är belägen närmast intill motsvarande flygelkasern, där
samma bataljons bufvuddel är inkvarterad, samt kompanierna en och
två trappor upp den andra utgången med dit hörande trapphus. Likaså
har kompaniet i bottenvåningen sin egen trappa till sin del af vinden,
hvilken del med en järndörr i den förlängda brandmuren, som delar
manskapsvinden i två delar, skiljes från de båda öfriga kompaniernas
del. På sådant sätt få de båda bataljonskontingenterna bestämdt skilda
lokaler, för hvilka hvar och en kontingent är ansvarig, och någon sammanblandning
mellan do olika bataljonernas manskap förekommer icke.
Följaktligen sker ej heller någon inskränkning i vederbörande bataljonschefs
själfständighet och ansvar. Förläggas utgångarna sålunda
på lämpligt sätt, helst vinkelrätt mot byggnadens längdaxel, vinnes på
samma gång den ur militär synpunkt ej oviktiga fördelen, att hvar och
en af de tre bataljonerna vid utryckning kan samlas hastigare än vid
utryckning ur fyravåningskaserner.

Vid en dylik anordning behöfver man ej heller befara något drag
i kompanikorridorerna. I händelse af eldsvåda stå naturligtvis bägge
trapporna — förutom trappan i underofficersfiygeln — till de i öfre
våningarna förlagda kompaniernas förfogande.

Ehuru visserligen hela bataljonens förläggning till en enda byggnad
ur befälsföringssynpunkt synes hafva vissa fördelar, torde dock,
under förutsättning af lämpliga anordningar beträffande utgångarna,
någon olägenhet af bataljonens delning på tvenne bredvid hvarandra
belägna byggnader icke vara att befara. Bataljonschefens expedition
skulle i båda fallen vara belägen i en särskild byggnad, nämligen kanslibyggnaden.

Upplysningsvis kan anföras, att en förläggning i trevåningskaserner
redan nu tillämpas vid, bland andra regementen, fotgardesregementena
i Stockholm samt Gottlands infanteriregemente.

I nyare kaserner i Tyskland är en dylik förläggning vanlig. Enligt
förra året utfärdade föreskrifter kunna visserligen i Frankrike fyravåningskaserner
uppföras, men endast tre våningar inrymma logement.
Af dessa tre våningar är den öfverstå uteslutande afsedd för en kortare
tids beläggning med reservister. Enligt de franska bestämmelserna
utgöres den »enhet», som vid förläggningen ej må splittras, af kompaniet.

e) Med hänsyn till byggnadernas läge i terrängen. I detta afseende
torde mindre och lägre kasernbyggnader vara lättare att placera i
terrängen än högre. I all synnerhet torde detta vara fallet, då terrängen
är mycket kuperad, såsom händelsen är på flera af de föreslagna

Kung!. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Öl)

kasernplatserna. Här vore det tvifvelsutan mindre lämpligt att uppföra
stora, höga fyravåningsbyggnader, om man genom att välja en mindre
och lägre byggnadstyp såsom trevåningskaserner kunde bättre utnyttja
och få bättre skydd af terrängen. Ett dylikt skydd är särskilt önskvärdt,
där kasernplatsen har ett högt läge, eller etablissemanget kommer att
blifva beläget i närheten af något större vatten, såsom Mälaren, Hjälmaren
och Vänern, hvithet läge i annat fall torde komma att föranleda
ökad kostnad för kasernernas uppvärmning under den kalla årstiden.
Tvåvåningskaserner vore otvifvelaktigt här den lämpligaste typen af
dem, som skulle kunna ifrågakomma.

På grund af hvad jag nu anfört, anser jag det högeligen önskvärdt,
att manskapskasernerna få uppföras i tre våningar i de fall, där ej
lokala eller andra förhållanden föranleda undantag. Med hänsyn därtill,
att en stor del af landets ungdom år efter år en lång tid framåt
skall tillbringa en afsevärd del af året i dessa kaserner, synes det mig
särdeles angeläget, att allt, som skäligen kan göras för att skydda dem
mot sjukdom och eldfara, äfven varder gjordt. De uttalanden, som
gjorts af fackmän på dessa områden, synas mig därför böra vinna afseende.
En ingalunda oviktig omständighet, som bör beaktas vid bedömmandet
af kaserntypen, är, att sådana åtgärder böra vidtagas,
som kunna leda till, att ungdomen, så långt omständigheterna medgifva,
trifves i kasernerna. AP omsorg från befälets och allmänhetens sida
synes mig böra nedläggas på åstadkommandet åt ett i alla hänseenden
godt samlif inom kasernen, på det att ordet »kasernlif> måtte mista
den ogynnsamma klang, som därmed förr varit förenad. Äfven härtill
bör vid kasernernas anordning och inredning nödig hänsyn tagas. Ur
dessa synpunkter anser jag, att de rent militära olägenheter, som må
vara förenade med kaserner af trevåningstyp, icke böra få ställa sig
hindrande i vägen för en anslutning till kasernbyggnadsnämndens
förslag.

Beträffande det förläggning sutrymme, som bör beredas i kasernerna,
bär generalskommissionen (sid. 17) föreslagit sådant för 1,080 man,
d. v. s. 300 man fast anställda, 720 man vapenföra värnpliktiga och 60
man icke vapenföra värnpliktiga, hvilket motsvarar för hvarje kompani
25 man fast anställda, 60 man vapenföra och 5 man icke vapenföra
värnpliktiga. Detta förslag hafva de sakkunniga tillstyrkt, och för egen
del har jag intet att däremot erinra''. Äfven med denna utvidgning af
logementen torde, såsom generalskommissionen anmärkt, kasernerna icke
å alla platser blifva tillräckliga för en fullt tillfredsställande förläggning
af alla de värnpliktige, som där böra inhysas. Att ännu mera

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 177.

utvidga kasernerna torde dock ej nu vara lämpligt utan böra blifva
beroende på framtida åtgärder, i den mån sådana visa sig erforderliga.

Af kasernbyggnadsnämnden föreslagna ändringar i manskapskasernerna
(sid. 44) afse hufvudsakligen inredningen af ett sjätte logement,
större tvättrum samt torkrum, större lektionsrum m. m.

Främst bland dessa förtjänar inredandet af ett sjätte logement i
hvarje våning att uppmärksammas.

Enligt det af generalskommissionen granskade förslaget skulle hvarje
kompani erhålla blott 5 logement men dessutom, under repetitionsöfningarna,
taga i anspråk dagrummet för manskapets förläggning, då
i stället lektionsrummet skulle användas till dagrum.

De sakkunniga förorda det senare systemet under förutsättning,
att manskapets uppdelning under tiden mellan repetitionsöfningarna
fortfarande kommer att ske efter de olika skolorna, till följd hvaraf
5 logement xinder denna tid skulle vara tillräckliga.

Härvid torde böra påpekas, att den indelning af det fast anställda
manskapets skolor, som för närvarande tillämpas vid det icke garnisonerade
infanteriet, torde vara att beteckna såsom ett öfvergångsstadium,
hvilket snart bör lämna plats för en annan, tidsenligare anordning,
i hufvudsak öfverensstämmande med den, som vid det garnisonerade
infanteriet redan tillämpas. Målet bör vara att så vidt möjligt
anordna manskapets skolor kompanivis. Och äfven där gemensam
utbildning, t. ex. i underofficersskola, bedrifves bataljons- eller regementsvis,
ligger därutinnan intet som helst skäl att icke i och för
förläggningen och den inre tjänsten fasthålla de vanliga kompaniförbanden.

Däraf följer ock, att kompaniets ständiga indelning i 6 troppar
icke i och genom förläggningen bör störas. Tvärtom är det ur ordningens
och befälsföringens synpunkter af största fördel, att motsvarighet
förefinnes mellan den ständiga indelningen och indelningen i och
för inkvarteringen. Detta gäller lika väl under tiden för beväringsrekrytskolan
som under tiden för regementsöfningarna. Sålunda har
det vid flera regementen, som redan fått sig anvisade kaserner med blott
5 logement per kompani, visat sig, att man redan under beväringsrekrytskolan
sett sig nödsakad att tillgripa dagrummet såsom ett sjätte
logement. Och vid fotgardesregementena har sedan länge hvarje kompani
haft att tillgå, förutom dagrummet, 6 logement. Fördelarna
häraf äro, enligt erfarenheten från sistnämnda regementen, oomtvistliga.

Att kompaniets dagrum under hela året får behålla denna karaktär
och icke tidvis belamras med sängar, skåp och dylikt har slutligen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

en ej ringa betydelse ur lieuitrefnadssynpunkt för manskapet, enär först
därigenom de anordningar, man numera på allmän och enskild väg
sträfvar att vidtaga till ökande af manskapets trefnad i kasernerna och
som i främsta rummet riktas på dagrummens inredande och prydande,
kunna blifva beståndande och fullt tillfredsställande.

Därjämte förtjänar anmärkas, att lektionsrummet å de af generalskommissionen
granskade förslagsritningarna är alltför litet för att
kunna tjäna såsom dagrum under repetitionsöfningarna, då kompaniets
manBkapsstyrka är omkring dubbelt så stor som eljest.

Gifvetvis behöfver kompaniet, förutom sina 6 logement och sitt
dagrum, minst 1 lektionsrum. Naturligen vore det en fördel, att
äfven sistnämnda rum vore beläget inom kompanivåningen, men detta
torde icke utan alltför stora kostnader låta sig göra, och i militärt
afseende kan det ej vara förkastligt, att lektionsrummet, såsom nämnden
ifrågasatt, förlägges till vinden, blott därvid iakttages, att kompanier,
tillhörande olika bataljoner men förlagda inom samma byggnad, erhålla
skilda uppgångar till vindsvåningen och därstädes hållas isolerade från
hvarandra.

För framtiden torde det vara af ej ringa värde att hafva det reservutrymme
att tillgå, som uppkommer genom inredning af ett sjätte
logement.

Den af kasernbyggnadsnämnden föreslagna ändringen i tvättrummet
hafva de sakkunniga ansett fördelaktig och anordnandet af torkrum
hafva de funnit synnerligen välbetänkt (sid 51), i hvilka omdömen
jag för egen del instämmer.

Jämväl öfriga af kasernbyggnadsnämnden föreslagna förbättringar
torde i allmänhet böra komma till utförande.

Af en stor och i viss mån grundläggande betydelse för anordnandet
af ett kasernetablissemang är det sätt, hvarpå underofficerarnas
bostäder förläggas inom detsamma.

För lösningen af denna svåra fråga hafva skilda meningar gjort
sig gällande.

Å ena sidan framhålles, att underofficerarna böra hafva sina bostäder
i nära anslutning till manskapets för att lätt kunna äfven under
fritider öfvervaka manskapets förhållande och utöfva tillsyn öfver de
åt manskapet upplåtna lokaler, hvilket icke i samma mån låter sig göra,
om underofficerarna äro inkvarterade uti afsides liggande byggnader
och således utom tjänsten jämförelsevis sällan komma i omedelbar förbindelse
med manskapet.

Underofficers bostäderna.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Men å den andra sidan höjas starka röster för, att underofficerarnas
bostäder förläggas — såsom exempelvis uti de på senare tider
uppförda kasernetablissemang i Frankrike — uti särskilda, från kasernerna
fristående och något aflägsnade byggnader. Det anses nämligen
vara ur hälsosynpunkt synnerligen olämpligt, att ett större antal familjer
jämte barn inhysas under samma tak som manskapet, ty häraf
följer fara för smittoämnens öfverförande från den ena af dessa kategorier
till den andra. Särskilt kunna sådana epidemiska åkommor,
som hemsöka barn och ungdom, härigenom lätt öfverföras till manskapet
och bland detta erhålla en stor spridning. Erfarenheten visar
nämligen — såsom förut antydts — att vissa smittosamma sjukdomar
hafva stor benägenhet att utbreda sig inom hela den byggnad, där de
en gång yppat sig. Och någon fullständig isolering mellan manskapsafdelningen
och underofficerslägenheterna kan det tydligen ej bli tal
om, då just meningen med de senares förläggande till kasernerna skulle
vara, bland annat, att förmedla eu direkt förbindelse för underofficerarna
till manskapets lokaler.

En viss ökad brandfara medför det ock för de med dyrbara persedelförråd
försedda kasernerna, att flera familjer där är o boende och
hafva sina med eldfarliga ämnen ofta uppfyllda lokaler af olika slag i
omedelbar närhet af förråden.

Slutligen anses det vara för underofficers familjernas trefnad af en
stor fördel, att dessa få sina bostäder helt och hållet afskilda från manskapets.
De bekomma sålunda inom etablissemanget ett slags eget hem,
som jämförelsevis lätt kan gifvas ett lugnt och tilltalande läge samt
på ett fördelaktigt sätt förbindas med små trädgårdar.

I en till Eders Kungl. Magt ställd skrift har å ett flertal underofficerares
vägnar framhållits den önskan, att bostäder måtte dem beredas
utom kasernbyggnadernas område, för hvithet önskemål de åberopa
flere skäl.

Det vore därför önskvärdt, att man kunde frångå det hittills vanliga
sättet att införlifva samtliga underofficerslägenheterna med manskapskasernerna.

Beträffande underofficersbostäderna yttra de sakkunniga (sid. 48),
att det otvifvelaktigt ur flere synpunkter vore fördelaktigt, om endast
fanjunkarna och de ogifta sergeanterna, hvilkas närvaro i kasernen
med hänsyn till disciplinen finge anses oeftergiflig, erhölle sina bostäder
förlagda i manskapskasernerna. Häri instämmer jag likasom de
militära personer, med hvilka, jag i detta afseende samrådt, på det
lifligaste.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 177.

Visserligen komma i sådant fall de olägenheter, som i sanitärt
hänseende äro en följd af underofficersbostädernas förenande med
manskapskasernerna icke att helt aflägsnas, men genom att uppföra eu
särskild bostadsbyggnad för de gifta sergeanterna (sergeanterna af första
klassen) blefve dock i detta afseende gjordt, hvad med hänsyn
till de militära klufven göras kan. Härvid torde beaktas, att i sergeanternas
familjer i regel yngre barn förekomma än i fanjunkarnas,
och att härför sergeanternas bostäder företrädesvis böra afskiljas från
kasernerna och förläggas till en mera lugn och fredad plats.

Hvad beträffar de ogifta sergeanterna (sergeanterna af andra klassen),
Indika enligt samtliga hittills uppgjorda förslag tilldelats hvar och en
ett rum utan kök, torde det enklaste och för staten billigaste vara att
inrymma deras bostäder i kompanivåningarna.

Det skulle därefter återstå att uti den särskilda underofficersbyggnaden
bereda bostäder för:

1 förrådsförvaltare........................ 3 rum och 1 kök

1 fanjunkare (regementsväbel)... 3 » )) 1 ))

13 sergeanter af 1 klassen......... 26 » :» 13 »

1 regementstrumslagare............... 2 » »1 »

1 gevärshandtverkare.................. 2 » » 1 »

1 maskinist ........................ 2 :» )> 1 r

Summa 38 rum och 18 kök.

Ett af de alternativa förslag till kasernetablissemang, som uppgjorts
af kasernbyggnadsnämnden, afser, att underofficersbostäderna
skulle förläggas till en särskild byggnad.

Med anledning af hvad sålunda förekommit har jag låtit beräkna
den förhöjda kostnad, som varder eu följd däraf, att en särskild byggnad
uppföres för de gifta sergeanternas familjer, hvarom jag torde få
yttra mig i samband med frågan om kostnaderna i sin helhet.

Under senare tiden hafva kraf framställts därpå, att underofficersbostäderna
skulle göras rymligare än i de hittills byggda kasernerna
skett. Så hafva såväl i de till generalskommissionens utlåtande hörande
(sid. 18) som i kasernbyggnadsnämndens förslagsritningar de för
fanjunkare afsedda lägenheterna upptagits med 3 rum och kök samt
de för gifta sergeanter beräknade med 2 rum och kök, under det att
i de redan uppförda kasernerna dessa lägenheter innehålla ett rum
mindre. Till berörda förslag om utvidgning af underofficersbostäderna
hafva de sakkunniga tillstyrkt bifall.

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afä. 141 Höft.

Sjukhusanord ningarna.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 177.

Äfven i detta afseende innehåller förenämnda från ett flertal underofficerare
till Eders Kungl. Maj:t inkomna skrift ett af dem uttaladt
önskemål. De anhålla nämligen, att de för gifta underofficerare afsedda
bostäderna måtte inredas med 3 rum och kök samt 2 rum och kök,
hvilket de ur sanitär och trefnadssynpunkt anse önskligt,.

För egen del biträder jag hvad de sakkunniga i detta afseende
tillstyrkt.

Af musikunderofficerarna skulle naturainkvartering beredas endast
för regementstrumslagaren, hvaremot de öfriga fortfarande skulle erhålla
inkvarteringsbidrag i kontant.

Beträffande sjukhusanordningarna hafva de sakkunniga uttalat den
meningen, att den föreslagna sjukbaracken, beräknad till en kostnad
af 19,000 kronor, icke torde vara nödvändig, när de nya, betydligt förstorade
sjukhusen komma till utförande. I fråga härom anser jag mig
böra något redogöra för sjukbarackens eller, såsom den lämpligare borde
kallas, sjukpaviljongens betydelse. 1 densamma skola mottagas dels
lindrigt sjuka, som ej behöfva afpolletteras till sjukhus, dels rekonvalescenter,
som ej längre böra upptaga plats å sjukhuset. Dessa båda
slag af sjuka, som vid vissa tider kunna förekomma till stor utsträckning,
vill man af lättförklarliga skäl ej hysa i manskapslogementen,
enär de där skulle kunna medföra en viss fara för de friska och i hvarje
fall vore till hinder för en ordentlig ventilering och rengöring af logementen.

I sådana fall, då två eller flera truppförband komma att förläggas
inom en och samma ort, torde det af besparings- och flera andra skäl
i regel vara lämpligt att för dessa truppförband anordna ett gemensamt
sjukhus såsom hittills skett, men då behöfves för hvart och ett af truppförbanden
en särskild sjukpaviljong, där detta truppförbands läkare
kunna förrätta sina sjukvisitationer in. in., där truppförbandets personal
utan alltför stor omgång eller tidspillan vid behof kan träffa vederbörande
läkare och där, enligt hvad förut är nämndt, lindrigt sjuka
och rekonvalescenter tillhörande truppförbandet kunna mottagas och
vårdas samt där sådana, som misstänkas vara behäftade med smittosam
sjukdom, kunna i första hand isoleras.

Af nu ifrågavarande regementen komma Lifregementets grenadjärer,
Första och Andra lifgrenadjärregementena, Upplands infanteriregemente,
Skaraborgs, Jönköpings och Kalmar regementen samt Norra skånska
infanteriregementet, d. v. s. åtta af de femton, hvarom nu är fråga, att
förläggas till orter, där äfven andra truppförband finnas. För dessa skulle,

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 177.

därest det större sjukhuset kan anordnas gemensamt med annat truppförbands
sjukhus, en sjukpaviljong vara behöflig. Ett dylikt arrangemanggodkändes
af 1906 års Riksdag beträffande Norrbottens regemente
(Kungl. Maj:ts prop. n:o 27 och Riksdagens skrifvelse n:o 88).

På motsvarande vis gestaltar det sig tydligen, därest ett ensamt
förlagdt truppförband icke får något särskild sjukhus, utan för ändamålet
hänvisas till civil sjulcvårdsanstalt inom orten, hvilken, enligt
därom med vederbörande träffad öfverenskommelse, skulle mottaga äfven
sjuka militärer, som vore i behof af verklig sjukhusvård.

I de fall då sjukhus för ensamt förlagdt regemente måste uppföras,
torde däremot, såsom de sakkunniga ifrågasatt, med uppförande af särskild
sjukpaviljong kunna anstå. Genom anordnande af gemensamt
sjukhus i de fall, då det kan ske, torde besparing i de för sjukhusen
beräknade kostnader uppstå, tillräcklig för bestridandet af kostnaderna
för sjukpaviljong vid dessa regementen.

Med afseende på manskapsarresternas läge och antal hafva likaledes
olika meningar gjort sig gällande.

Chefens för fortifikationen ursprungliga förslag af den 6 november
1901 upptog i likhet med chefens för Generalstaben i det föregående
omnämnda utredning en särskild arrestbyggnad, inrymmande, förutom
vaktrum och förvaringsarrester, 13 celler eller 3 mindre än enligt den
genom nådigt bref den 28 september 1883 fastställda tabellen öfver
byggnader och utrymme vid kasernetablissemang, en inskränkning som bemälde
chef ansåg sig kunna göra på grund af den nya härordningen.
Granskningsnämnden gjorde däremot gällande, att kostnaderna för manskapsarresterna
borde nedbringas genom att förlägga dessa till kanslihuset,
men då det af utrymmesskäl icke läte sig göra att inrymma
arresterna i nämnda bj^ggnads bottenvåning, föreslog granskningsnämnden,
att desamma skulle förläggas i jordvåningen, och skulle antalet
celler tillika nedsättas till 8. Chefen för fortifikationen afstyrkte dock i
sitt utlåtande af den 24 mars 1902 en sådan anordning hufvudsakligen af
det skälet, att det i allmänhet vore svårt att nöjaktigt isolera lokalerna
från fukt och grundluft samt att åstadkomma en tillfredsställande ventilering
af desamma. Den ifrågasatta uedsättningen af cellernas antal
ansågs ej heller tillrådlig. Riksdagen godkände granskningsnämndens
förslag såsom ledande till besparing samt medförande vissa fördelar
vid vaktgöring m. m.

Anordningen i fråga har dock, såsom jag förut anfört, icke kommit
till utförande vid något af de kasernetablissemang, som sedan sist -

Arrestloka lerna.

7(3 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 177.

nämnda år uppförts. Arresterna hafva visserligen förlagts till kanslihuset,
men till dettas bottenvåning, och antalet celler är i regeln i öfverensstämmelse
med chefens för fortifikationen förslag. Det visade sig nämligen,
att inredandet af arrester i källarvåningen var förenadt med så stor
kostnad, att den åsyftade besparingen antingen icke alls kunde åvägabringas
eller ock blef alltför obetydlig för att motväga de med anordningen
förenade olägenheterna. I de senast uppförda infanterikasernerna
äro arresterna förlagda i två afdelningar i bottenvåningen och till antalet
12 — 13, nämligen 2 förvaringsarrester och 10—11 celler, hvaraf
3—4 mörka.

På sista tiden har emellertid fråga uppstått om en ökning af arresternas
antal och i samband därmed om deras förläggande till en särskild
byggnad inom de kasernetablissemang, som nu skola byggas. Justitiekanslersämbetet
fäster nämligen — med anledning af att verkställigheten
af disciplinstraff blifvit fördröjd på grund af bristande tillgång på arrestlokaler
— i sin förut omnämnda skrifvelse af den 5 januari 1907 uppmärksamheten
på de menliga följder, som berörda förhållanden medföra
icke allenast för disciplinen i allmänhet utan äfven för enskild värnpliktig,
då han först efter hemförlofvandet från vapenöfningen kan få undergå
honom ålagdt disciplinstraff. På grund häraf anser sig justitiekanslersämbetet
böra erinra om behofvet af ett ökadt antal arrester vid de nya
kasernernas uppförande. Generalskommissionen, till hvilken frågan
hänsköts, remitterade denna till chefen för fortifikationen, som i skrifvelse
den 15 januari samma år framhåller, att antalet arrester ökats
från det i Riksdagens skrifvelse den 15 maj 1902 angifna antalet 8
till 13, men anser det för möjligt, att äfven detta senare antal kunde
befinnas otillräckligt, särskildt under repetitionsöfningarna. Tillika erinrar
nämnda chef, att enligt hans ursprungliga förslag arresterna voro förlagda
till en särskild byggnad — antydande därmed måhända, att möjlighet
då funnits att öka antalet efter behofvet.

Med anledning af generalskommissionens anmärkningar mot de såsom
hälsovådliga ansedda, helt och hållet mörka arresterna hafva dessa i det
till kommissionens granskning slutligen framlagda förslaget uteslutits,
och antalet arrester inskränkts till, utom 2 förvaringsarrester, 10 ljusa
celler, hvilka dock kunna göras mörka, ordnade som förut på två skilda
afdelningar.

Af de myndigheter, som sedermera yttrat sig i frågan, har fångvårdsstyrelsen,
som ansett anordningen af arresterna opraktisk med
hänsyn till bevakning och tillsyn öfver arrestanterna, förordat en särskild
arrestbyggnad, likaså chefen för fortifikationen i ett förnyadt ut -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

låtande och slutligen äfven arméns kasernbyggnadsnämnd i sitt yttrande
rörande denna fråga (sid. 59).

Kasernbyggnadsnämnden har uppgjort förslag till eu särskild vaktoch
arrestbyggnad under framhållande af »de många och grava anmärkningar,
som gjorts såväl från militära som hygieniska myndigheter» mot
arresternas förläggning till kanslihuset.

De sakkunniga hafva däremot rörande ifrågavarade spörsmål haft den
uppfattningen, att, ehuru anordningen med vakt- och arrestlokaler i eu
särskild byggnad kunde hafva vissa fördelar med sig, den dock skulle
komma att ställa sig dyrare, än om nämnda lokaler förlädes till kanslihuset,
hvarjemte anordningen i fråga skulle erfordra särskild vakt
vid arrestbyggnaden. Den af fångvårdsstyrelsen anmärkta svårigheten
för vakten att öfvervaka dem, som förvarades i de längst bort från vakten
förlagda cellerna i kanslihuset, ansåge de sakkunniga icke äga någon
betydelse, särskildt på den grund att nämnda celler i allmänhet
icke beliöfde användas annat än under repetitionsöfningarna, och man
i händelse af behof kunde förstärka vakten.

För att få en fast utgångspunkt för bedömandet af föreliggande
fråga, särskildt rörande det erforderliga antalet arrester, kvilket spörsmål
på det närmaste sammanhänger med det om arresternas läge, hafva de
militära personer, med hvilka jag i ärendet samrådt, med ledning af i
krigsliofrätten befintliga fångförteckningar sökt utarbeta en statistik öfver
antalet arresteradt manskap och antalet arrestdagar vid en del infanteriregementen
under repetitionsöfningarna de senaste åren. Härvid har
behörig hänsyn äfven tagits till styrkeförhållandena vid vissa regementen.

Den knappa tiden har dock icke medgifvit att utsträcka nämnda
statistik till flera än 8 regementen — 2 garnisonerade och 6 icke gar
nisonerade — förlagda i olika delar af landet, eller att gå längre tillbaka
i tiden än från och med år 1905. Icke desto mindre torde den
gjorda utredningen kunna tjäna till ledning för frågans bedömande.

Af denna utredning framgår, att antalet arrestanter vid hvart och
ett af ifrågavarande regementen under repetitionsöfningarna nämnda
år utgjort i medeltal per dag 10.

Med hänsyn till ökadt antal inkallade värnpliktige samt därtill, att
förseelsernas antal icke äro jämnt fördelade under öfningstiden, och af
andra skäl anses dock, förutom 2 förvaringsarrester, 16 celler vara det
minsta erforderliga utrymmet.

Genom uppförandet af en särskild arrestbyggnad kunde dessa lokaler
utan tvifvel bättre anordnas och olägenheterna af deras inrymmande
i kanslibyggnaden undvikas. Då denna byggnad utgör så att säga den

Mässlokaler.

Kostnaderna.

78 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 177.

förnämsta af alla dem, som tillhöra etablissemanget, och fördenskull
bör placeras på en mera framskjuten plats, synes det onekligen önskvärdt,
att den kunde befrias från de vanprydande, gallerförsedda arrestgluggarna.
Det kan icke göra ett godt intryck, att främst skåda dessa
lokaler, hvilka man helst önskade kunna undvara. Om såsom granskningsnämnden
tänkt sig, arresterna kunnat förläggas till jordvåningen,
hade denna olägenhet gifvetvis varit mindre i ögonen fallande. Blifva
de förflyttade till en särskild byggnad, böra äfven kasernvaktens lokaler
dit förläggas. En särskild byggnad anses äfven kunna placeras så, att
utsträckt vakttjänst däraf ej betingas, enär den till kasern vakten hörande
gevärsposten samtidigt kan bevaka någon af de bakre ingångarna, dit
byggnaden bör förläggas.

Uti det vid särskild proposition till innevarande års Riksdag angående
uppförande åt mässiokaler för underofficerare och manskap vid
vissa truppförband fogade statsrådsprotokollet redogöres för hvad de
sakkunniga anfört om uppförandet af dylika lokaler.

Enligt ett genom de sakkunnigas försorg uppgjordt och af dem
förordadt förslag skulle en för ändamålet erforderlig byggnad vid ett
infanteriregemente kosta 68,900 kronor. Arméns kasernbyggnadsnämnd
har äfven uppgjort en skiss till dylik byggnad, för hvars utförande
kostnaderna enligt inom fortifikationen gjorda beräkningar skulle uppgå
till 97,700 kronor. Denna prisskillnad beror synbarligen därpå, att
kasernbyggnadsnämndens förslag afser eu byggnad med två kök, större
verandor m. in. enligt framställningar till nämnden från vederbörande
chefer. Då de sakkunniga föreslagit, att dessa byggnader skola uppföras
successivt, på det att erfarenheten om de förbättringar och förändringar
beträffande typen, som kunna anses erforderliga, senare må kunna tillgodogöras
vid uppförandet af mässbyggnader, ett förfaringssätt, som
äfven jag anser synnerligen lämpligt, så torde, vid tiden för dylika
byggnaders uppförande vid nu ifrågavarande etablissemang, erforderlig
erfarenhet därom föreligga.

Då någon viss typ för de till ett kasernetablissemang hörande
byggnader icke varit definitivt fastställd, har kasernbyggnadsnämnden
vid verkställandet af sina beräkningar utgått från de af generalskommissionen
granskade ritningarna. Nämnden har därvid kommit till det
resultat (sid. 41), att det inom fortifikationen uppgjorda förslaget skulle
medföra en kostnad af ................................................... kronor 1,800,000: —

Därtill kommer kostnaden för de af generalskommissionen
föreslagna tillägg ................................ » 300,000: —

Summa kronor 2,100,000: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

Genom jämförande beräkningar (sid. 43) har kasernbyggnadsnämnden
visat, att, om trevåningskaserner uppföras i stället för fyravånings,
kostnaden torde i det hela blifva ungefär densamma. Genom den anordning
af byggnaderna i deras helhet nämnden tänkt sig och ett ändamålsenligt
utnyttjande af utrymmet för olika ändamål har detta resultat
kunnat uppnås (sid. 39 och 42).

Beträffande dessa beräkningar hafva de sakkunniga påvisat, att
kontrakt om utförande af kasernbyggnadsarbeten i Norrland de senare
åren erhållits till väsentligt billigare pris än dem, kasernbyggnadsnämnden
beräknat. Med hänsyn härtill får jag erinra, att, enligt den
för kasernbyggnadsnämnden utfärdade instruktion, nämnden skall infordra
entreprenadanbud för utförande af hvarje byggnadsarbete, som
af nämnden handhafves, samt därvid tillhandahålla förslagskontrakt,
ritningar, beskrifningar, konstruktiva anordningar, specifikationer m. m.
i så fullständigt skick, att de utgöra tillförlitlig grund för entreprenadanbuds
afgifvande. Sedan entreprenadanbud inkommit, åligger det
nämnden att pröfva anbuden samt att, med noggrannt iakttagande af
hvad som för staten blifver fördelaktigast, antaga eller förkasta anbud.
Nämnden må ock undantagsvis, där så pröfvas erforderligt eller lämpligt,
träffa aftal om utförande af arbete eller del däraf enligt ackord
efter visst pris per enhet utfördt arbete.

Genom nämndens omedelbara försorg får byggnadsarbete utföras
endast efter Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

A hvarje arbetsplats, där arbeten pågå, skall af kasernbyggnadsnämnden
tillsättas en fackkunnig kontrollant äfvensom, om förhållandena
därtill föranleda, till dennes biträde en skicklig verkmästare, livilka
det åligger att med noggrannhet och efter gifna instruktioner följa och
öfvervaka arbetena. Genom dessa föreskrifter har man gifvetvis velat
åstadkomma en betryggande ordning för arbetenas utförande till skäligt
pris, utan att något behöfver eftergifvas i afseende på deras soliditet.
Kasernbyggnadsnämndens sakkunskap torde ock vara en borgen för,
att obilliga anspråk icke varda godtagna, och att arbetenas solida utförande
varder noga öfvervakadt. Jag är fullt ense med de sakkunniga
beträffande önskvärdheten af, att kostnaderna från början beräknas så
tillförlitligt, att det beräknade beloppet icke behöfver öfverskridas.

De förbättringar, kasernbyggnadsnämnden för sin del velat föreslå
och för livilka jag förut redogjort (sid. 44), skulle medföra en kostnad
af 70,000 kronor för hvarje kasernetablissemang.

I anledning af de utaf mig förut framhållna önskemålen, att en
särskild bostadsbyggnad skulle uppföras för de gifta sergeanternas

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

familjer, samt att arrestlokalerna skulle skiljas från kanslihuset och förläggas
till en särskild byggnad, har jag i skrifvelse den 11 nästlidna
månad från kasernbyggnadsnämnden infordrat uppgift på de kostnader,
som blefve förenade med berörda önskemåls tillgodoseende.

Då jag därjämte ansett det af vikt att få utrönt, huruvida de
manskapskaserner, som uppföras i tre våningar, framdeles kunna utan
förstärkning af grund och murar påbyggas ytterligare en våning, har
jag infordrat yttrande härom från kasernbyggnadsnämnden och öfverintendentsämbetet.

Uti härå afgifvet svar har kasernbyggnadsnämnden meddelat, att
verkställda beräkningar gifvit det resultat, att omförmälda anordningar
skulle medföra följande ökade kostnader:

Uppförandet af särskild byggnad för gifta ser -

geanter, högst....................................................................... kronor 40,000: —

Uppförandet af särskild arrestbyggnad................ » 16,000: —

Förstärkning af murar m. m. för påbyggnad af
ytterligare en våning å kasernerna, högst.................. » 10,000: —

Summa kronor 66,000: —

Sammanlagda kostnaden för ett kasernetablissemang skulle således
blifva:

Kostnaderna enligt generalskommissionens
förslag (sid. 41) ............................................................... kronor 2,100,000: —

Kostnaderna för däri af kasernbyggnadsnämnden
föreslagna ändringar och förbättringar
(sid. 44).............................................................................. j> 70,000: —

Nyssnämnda kostnader för särskildt bostadshus
för gifta sergeanter m. m..................................... » 66,000: —

Summa kronor 2,236,000: —

Den summa, hvartill kostnaderna för ett kasernetablissemang skulle
uppgå, är således synnerligen afsevärd, och om någon nedsättning däri
kunde åstadkommas vore det högst önskligt. Huruvida genom förändrade
konjunkturer eller andra omständigheter så gynnsamma entreprenader
kunna erhållas, att på den vägen någon kostnadsminskning
står att vinna, torde nu icke kunna bedömas.

Det återstår då att tillse, huruvida någon till besparing ledande
inskränkning i de ifrågasatta anordningarna skulle kunna äga rum.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 177.

Beträffande först de af generalskommissionen föreslagna, af de
sakkunniga tillstyrkta anordningarna anser jag, likasom de sakkunniga,
dem nödvändiga utom i fråga om sjukpaviljongen, med hvars uppförande,
såsom förut är nämndt (sid. 75), torde kunna anstå vid vissa
regementen, till dess sig visat, om oundgängligt behof däraf förefinnes.
Då eu mot kostnaden för en sådan paviljong svarande besparing skulle
kunna beräknas vid de öfriga, skulle härigenom en minskning af

19,000 kronor i den beräknade kostnaden för hvarje etablissemang
uppkomma.

Granskar man därefter det förslag till förändringar och förbättringar,
som af kasernbyggnadsnämnden uppgjorts och som skulle medföra
eu ökad kostnad af 70,000 kronor för hvarje etablissemang, möter
man först en kostnad af 10,000 kronor för utbyte af vissa föreslagna
träväggar mot stenväggar. De hus, kasernbyggnadsnämnden närmast
tänkt sig böra vara af sten i stället för trä, äro (sid. 35) kokinrättningsbyggnaden,
sjukpaviljongen, gymnastik- och exercishuset, bad- och
tvättinrättningen, förrådshusen, stallet och vagnboden samt afträdesbyggnaderna.
De sakkunniga åberopa i detta hänseende (sid. 54), hvad
öfverintendentsämbetet i afgifvet yttrande anfört om företrädet mellan
trä- och stenbyggnader, däraf särskildt att en träbyggnad, för att ur
ekonomisk synpunkt vara fördelaktigare än en stenbyggnad, bör kunna
uppföras för en kostnad, som med minst 12,3 procent understiger kostnaden
för stenbyggnadens uppförande. Men härtill kommer angelägenheten
af, att alla förrådsbyggnader ur brandsäkerhetssynpunkt uppföras
af sten. Icke minst gäller detta för att trygga förråden mot
skadegörelse, exempelvis vid en förestående mobilisering. Prisskillnaden
mellan sten- och träbyggnader är sä obetydlig, att man icke bör
utsätta sig för den risk, som kan vara förenad med de dyrbara och
i farans stund svårersättliga förrådens inrymmande i träbyggnader.

Öfriga af kasernbyggnadsnämnden föreslagna förbättringar äro redan
förut omnämnda. Ändringarna afse, i kanslihuset: garderober å vinden,
separat arkivrum och förbättrade klosettanordningar, i kasernerna:
brandfritt bjälklag med starkare golfbeläggning till vindsvåningen och
utvidgning af tvättrumsinredningen, i tvätt- och varmbadhuset: ångtvättapparat
och varmmangel, i central- och gevärsförråden: brandfritt
inrede i bjälklag och pelare m, m., hvilka förbättringar synas ändamålsenliga.
Särskildt torde de, som afse eldsäkrare anordningar inom förråden,
få anses nödvändiga.

Den föreslagna utvidgningen af stallet torde däremot icke böra genomföras.
I den nuvarande arméorganisationen ingår ej, att kompaniofficerarna
skola vara beridna, och vid sådant förhållande torde stallrum för

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 141 Höft. 11

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

hästar åt dem ej kunna ingå i byggnadsämnen. Härigenom skulle en
kostnadsminskning af 6,000 kronor erhållas.

_ Den ifrågasatta särskilda byggnaden för de gifta underofficerarnas
familjer skulle, såsom förut är nämndt, medföra en kostnad af högst

40,000 kronor för hvarje etablissemang. Detta är visserligen ett afsevärdt
belopp, men i betraktande däraf, att 16 familjer vid hvart och
ett af ifrågavarande regementen därigenom skulle erhålla en ur flere
synpunkter bättre och trefligare inkvartering, att anspråken på tilltalande
bostäder under den långa tid framåt, dessa byggnader skola användas,
säkerligen komma att stiga, samt att detta arrangemang innebär
en i hygieniskt hänseende tryggare anordning för manskapet, synes
det mig högst önskvärdt, att detta förslag, till hvilket äfven kasernbyggnadsnämnden
anslutit sig, finge genomföras.

De fördela!-, som vore förenade med förläggandet af arrestlokalerna
till en särskild byggnad, har jag redan framhållit. Kasernbyggnadsnämnden
har anfört, att den byggnad, som för den beräknade
kostnadsökningen af 16,000 kronor kunde uppföras, skulle inrymma
vaktlokaler, 2 förvaringsarrester och 16 celler, således 6 celler mera
än dem, som ingå i generalskommissionens förslag. Kasernbyggnadsnämnden
anser denna fråga blifva bäst löst på detta sätt med hänsyn
till såväl möjligheten af en blifvande utvidgning af arrestlokalerna som
undvikandet af de olägenheter, hvilka äro förenade med dessa lokalers
inrymmande i kanslibyggnaden. Nämnden har därför velat på det allra
lifligaste tillstyrka detta förslag, och för egen del anser jag mig böra
förorda detsamma.

Angående möjligheten att kunna påbygga manskapskasernerna
med ytterligare eu våning anför nämnden, att som marken på samtliga
de platser, där nämnden fått i uppdrag att uppföra kasernbyggnader,
bestode af berg eller fast mark, som anträffades på ringa
djup under markytan — på ett par undantag när såsom i Uddevalla,
där marken består af lös lera — ville nämnden uttala som sin bestämda
mening, att de för trevåningshusen föreslagna och beräknade
grunderna kunde utan någon som helst risk eller ökad kostnad i framtiden
äfven uppbära en fjärde våning, om så skulle ifrågasättas. Angående
murverken i öfrigt hade nämnden tänkt sig, att samtliga ytteroch
innermurar skulle komma att uppföras af 1 Va-stens murar med tegel
af normalformat — 25 x 12 x 6,5 cm. — utom för vindsvåningen och
några mindre skiljemurar i flyglarna, som skulle komma att uppföras
af 1-stens murar. Ehuru man utan olägenhet eller risk om några år
torde kunna å dessa murar uppföra en fjärde våning, ansåge nämnden
dock, att man härvid icke borde frångå den vanliga regeln att vid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 177.

fyravåningshus något öka murarnas dimensioner eller styrka i bottenvåningen
ocli både därför tänkt sig att, om en påbyggnad till fyra våningars
böjd vore tillämnad, yttermurarna i bottenvåningen med de mycket
stora fönsteröppningar, som tagits för såväl logementen som korridorerna
med flera rum, skulle ökas till 2-stens tjocklek. Likaså torde
tvärmurarna mellan logementen, bvilka finge uppbära bjälklagen genom
hela buset, om detta skulle ökas till fyra våningars böjd, böra något
förstärkas genom att starkare och något dyrbarare murbruk användes
uti desamma i bottenvåningen. Den ökade kostnad för dessa förstärkningar
af murverken i bottenvåningen, som sålunda skulle behöfva göras,
uppginge enligt nämndens beräkningar till knappt 2,500 kronor per
kasern eller mindre än 10,000 kronor per etablissemang, då äfven de
för ett fyravåningshus behöfliga luftkanalerna tänkts anordnade i murverken.
Ehuru ett arrangemang att påbygga de af nämnden föreslagna
trevåningskasernerna med ytterligare en våning således läte
utföra sig utan någon afsevärd kostnad, ansåge dock nämnden eu sådan
utväg icke gärna böra väljas, utan förordade i dess ställe för sin del,
att, om en utvidgning af manskapsnumerären vid regementena skulle
ifrågakomma, behöfliga lokaler måtte på annat sätt åstadkommas.

Öfverintendentsämbetet bar för sin del uttalat enahanda uppfattning
angående de åtgärder, som erfordras, för att trevåningskasernerna må
kunna påbyggas en våning, med det tillägg att, om byggnaderna skola
uppföras på terräng, där konstgjord undergrund tarfvas, också denna
grund beböfver göras på annat sätt och starkare för en fyravåningsän
för eu trevåningsbyggnad.

Såsom jag redan anfört, bar generalskommissionen framhållit
(sid. 18), att äfven med den nu föreslagna utvidgningen af manskapskasernerna,
tillräckligt utrymme vid vissa regementen skulle komma
att framdeles saknas. 1 anledning däraf har jag ansett böra utrönas,
huruvida trevånings manskapskaserner skulle kunna påbyggas, om man
i framtiden skulle anse det ändamålsenligt att välja den vägen för anskaffandet
af behöfligt ökadt utrymme. Den kostnad, högst 10,000 kronor
för hvarje regemente, till hvilken kasernbyggnadsnämnden enligt sina
beräkningar kommit, synes mig icke vara högre, än att de därför
erforderliga åtgärderna ändamålsenligen böra vidtagas.

Från den förut angifna totalsumman för ett kasernetablissemang
........................................................................................... kr. 2,236,000: —

skulle således enligt hvad jag nu anfört kunna
frånräknas kostnaden för en sjukpaviljong, 19,000
kronor, och för tillbyggnad af stallet, 6,000 kronor,
eller tillhopa ............................................................................. T> 25,000: -

hvadan kostnaden skulle blifva .......................... kronor 2,211,000: —

för hvarje etablissemang.

Kungl. Majris Nåd. Proposition N:o 177.

Förut har anförts, att det inom fortifikationen uppgjorda förslaget
med de af generalskommissionen gjorda förändringar och tillägg af
kasern byggnadsnämnden beräknats kosta 2,100,000 kronor. Den ökade
kostnad af 111,000 kronor, som skulle uppstå genom utförandet af därefter
ifrågasatta förbättringar, är, såsom af det anförda framgår, icke en
med kasernbyggnadsnämndens förslag i fråga om trevåningskaserner
förbunden kostnad, utan tillkommer, vare sig dessa förbättringar genomföras
i samband med generalskommissionens eller med kasernbyggnadsnämndens
förslag.

Beträffande tiden för arbetenas utförande har den af kasernbyggnadsnämnden
beräknats till 7 år. Tre etablissemang skulle påbörjas
under hvart och ett af de första fem åren, 1908—1912. År 1914 skulle
arbetena afslutas. Under åren 1910, 1911 och 1912 skulle enligt denna
plan arbetena pågå å nio platser. Huru önskvärd! det varit, att dessa
kasernetablissemang blifvit tidigare fullbordade, torde dock den af
nämnden uppgjorda planen böra följas, enär den däri bestämda tiden,
enligt nämndens uppfattning, är behöflig, om ej arbetena skola väsentligt
fördyras.

Med en kostnad af 2,211,000 kronor för hvarje etablissemang skulle
hela kostnaden för ifrågavarande femton kasernetablissemang alltså

blifva......................................................................................... kr. 33,165,000: —

Under åren 1906 och 1907 har Riksdagen för detta

ändamål anvisat.............................. kr. 8,800,000: —

Vid bifall till Eders Kungl. Maj.ds
förslag till årets Riksdag om anvisande
af ytterligare .................. » 850,000: — » 9,650,000: _

skulle alltså därutöfver erfordras.............................. kronor 23,515,000: —

Fördelad på de återstående fem åren af byggnadsperioden eller
åren 1910—1914 skulle af denna summa erfordras en anvisning af

4,703,000 kronor om året under de närmast kommande fem åren.

Under vissa år komma dock högre belopp att erfordras, under det
att andra år motsvarande minskning äger rum.

I hvad mån medel för ifrågavarande ändamål må kunna erhållas
genom försäljning af tomter från Norra Djurgården kan ännu ej afgöras.
Öfver det ena af de områden, som enligt Kungl. Maj:ts och
Riksdagens medgifvande får säljas från Norra Djurgården, är stadsplan
nu uppgjord af öfverintendentsämbetet, hvilken torde vara att inom närmaste
tiden förvänta till Eders Kungl Maj:t för att därefter öfverlämnas
till granskning af stadsfullmäktige i Stockholm. Enahanda är för -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 177.

hållandet med området närmast omkring skogsinstitutet. För uppgörandet
af stadsplan beträffande återstoden af detta, norr om Djurgårdsbrunn
sviken belägna område, hvilket skall försäljas, pågå arbeten i öfverintendentsämbetet.

Vidare har den s. k. Ladugårdsgärdeskommissionen, som närmast
omhänderhar dessa angelägenheter, inkommit till Eders Kungl. Magt
med förslag till försäljning af ytterligare en del af Norra Djurgården
samt till upplåtelse af ett annat område med tomträtt, enligt lagen om
nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

Det är alltså att hoppas, att inkomster genom tomtförsäljning skola
inom närmaste framtiden erhållas.

Jag har nu redogjort för de olika förslag, som beträffande utförandet
af ifrågavarande byggnader m. m. blifvit framställda. Att fastslå
några bestämda föreskrifter härom torde icke vara lämpligt. Enligt
kasernbyggnadsnämndens instruktion, hvilken står i öfverensstämmelse
med särskilda kommitterades och sakkunnigas för 1907 års Riksdag
framlagda förslag, skall kasernbyggnadsnämnden uppgöra fullständiga och
noggranna förslag till hvarje särskildt etablissemang, öfver hvilka förslag
vederbörande militära myndigheter skola höras. Dessa myndigheter
komma därvid i tillfälle att uttala de önskemål i fråga om kaserngård,
byggnadernas inbördes läge, höjd in. in., hvartill de kunna finna anledning,
innan ärendet till pröfning förelägges Eders Kungl. Maj:t.
Hvad själfva planläggningen och utförandet af arbetena angår, torde
betryggande garantier få anses förefinnas, för att arbetet därmed skall
handhafvas på ändamålsenligt och fullt sakkunnigt sätt.

Enligt instruktionen åligger det äfven kasernbyggnadsnämnden att
årligen före mars månads utgång till Eders Kungl. Maj:t afgifva summarisk
uppgift om, huru hvarje byggnadsarbete under nästföregående
år fortskridit och i hvad mån därför beräknade medel åtgått. Härigenom
varder det möjligt att årligen erhålla eu öfverblick öfver arbetenas
fortskridande och kostnaderna för utförandet däraf. I nämndens
räkenskaper skall hvarje byggnadsföretag hafva sitt särskilda konto.
1 mån af arbetets fortgång kan alltså utredning anställas beträffande
kostnaderna för byggnader af olika typer eller särskilda anordningar
och jämförelser göras med förut använda byggnadstyper samt vunnen
erfarenhet komma till godo vid utförandet af senare arbeten.

Såsom jag förut nämnt, utgör kostnadssumman,

sådan den nu beräknats ..................................................... kr. 33,165,000: —

Då Riksdagen redan förut beviljat .................................. » 21,744,000: —

skulle därutöfver erfordras ......................................... kronor 11,421,000: —

Bill. till Rikscl. Prof. 1908. 1 Sand. 1 Afl. 141 Höft. 12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 177.

Det torde dock icke vara erforderligt att nu äska beviljandet af
sistnämnda summa utaf Riksdagen. Dels är den redan beviljade
summan, 21,744,000 kronor, mer än tillräcklig för arbetenas bedrifvande
under de närmaste åren, dels torde under tiden möjlighet yppa sig
att bestrida åtminstone någon del af kostnaden med tomtförsäljningsmedel.

Jag torde därför kunna inskränka mig till en hemställan, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, i enlighet med den i årets statsverksproposition angående
fjärde hufvudtiteln under punkt 31 gjorda framställning, utaf det af
1906 års Riksdag till uppförande af kasernetablissemang för femton
infanteriregementen beviljade anslaget, 21,744,000 kronor, å extra stat
för år 1909 anvisa 850,000 kronor.»

Till hvad departementschefen sålunda hemställt,
däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes
Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle
proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Gust. Th. v. Rosen.

Stockholm, X. L. Beckmans Boktryckeri. 1908.