Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168 (Proposition 1908:168)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

N:o 168.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
godkännande af postverkets utgiftsstater för är 1909
in. m.; gifven Stockholms slott den 9 april 1908.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels medgifva,

att postdirektören Carl Axel Hasselrot, därest lian med 1909 års
ingång tillträder befattningen såsom distriktschef i Stockholms distrikt,
må äga att, så länge han kvarstår vid denna befattning eller vid annan
befattning inom postverket, som är jämförlig med eller högre än
distriktschefsbefattning, på öfvergångsstat uppbära, intill dess Hasselnöt
i laga ordning undfår afsked med full pension, ett personligt lönetillägg,
hvilket dock icke skall grundlägga rätt till högre pension, med
så stort belopp, att hans aflöning kommer att sammanlagdt utgöra
13,000 kronor för år;

att postbetjänten Jöns Olssons änka Carolina Olsson, född Widman,
må å postverkets pensionsstat tilldelas ett årligt understöd af
500 kronor, att till henne utbetalas från och med 1908 års ingång, så
länge hon lefver ogift;

att den provision å frankotecken, som enligt nu gällande bestämmelser
utgår till poststationers eller ångbåtspostexpeditioners föreståndare,
samt den rabatt å frankotecken, som åtnjutes af antagna särskilda
frankoteckensförsäljare eller af allmänheten vid partiköp, må med 1909
års ingång upphöra;

att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt
anställd, eller landtbrefbärare afgår från sin befattning efter att

Bill. till Bilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afcl. 132 Höft. (No 168).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hafva tjänstgjort, poststationsföreståndare minst 25 år och landtbrefbärare
minst 30 år, må, därest den afgångne visas vara i behöfvande
omständigheter, till honom utbetalas årligt understöd med lämpligt belopp,
dock högst hvad som motsvarar för poststationsföreståndare hälften
af det arfvode och för landtbrefbärare hälften af den ersättning,
som till eu hvar senast utgått från postverket;

dels — under förutsättning att Kungl. Maj:t beträffande nu utgående
sportelinkomster meddelar bestämmelser i enlighet med de i statsrådsprotokollet
af departementschefen förordade grunder — godkänna
de nu framlagda förslagen till utgiftsstater för postverket, att tillämpas
under år 1909, och till aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket
jämte till detta reglemente hörande öfvergångsbestämmelser samt
på grund häraf bestämma postverkets anslag, förslagsvis, till 20,300,000
kronor, att utgå direkt af postmedlen;

dels ock medgifva, att antalet i staterna uppförda manliga och
kvinnliga postexpeditörsbefattningar må i erforderlig mån jämkas, under
villkor att sammanlagda antalet, eller 948, icke må öfverskridas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Kung!.. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet ä Stockholm slott den 9
april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindmak,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

I underdånigt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne
januari, vid fråga om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte
hufvudtitel för år 1909, anmälde jag att, på angifna skål, jag icke vore
i tillfälle att redan då underställa Eders Kung!. Maj:ts pröfning förslagtill
postverkets utgiftsstater för nämnda år; och blefvo i propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof postverkets anslag för år 1909
beräknade, förslagsvis, till 20,340,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.
.

Genom nådigt beslut den 5 juli 1907 har nämligen Kung!. Maj:t
bemyndigat chefen för civildepartementet att såsom sakkunniga tillkalla
tre personer för att jämte dåvarande generalpostdirektören R. Ossbahr,
i egenskap af ordförande, afgifva yttrande och förslag beträffande lönereglering
för generalpoststyrelsen samt för tjänstemän Hd postveikets

Kling!. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 168.

distrikts- och lokalförvaltningar, därvid de sakkunniga skulle hafva att
taga under öfvervägande jämväl, huruvida några förändringar af generalpoststyrelsens
organisation vore af behofvet påkallade och särskildt huruvida
icke den inom styrelsen anställda extra personal borde i någon män
minskas för att, så vidt ske kunde, ersättas med ordinarie tjänstemän.

Sedan på grund häraf dåvarande chefen för civildepartementet anmodat
ledamoten af Riksdagens första kammare, kammarherren friherre
J. G. Beck-Friis, ledamoten af Riksdagens andra kammare, lektorn, filosofie
doktorn K. Starbäck samt tillförordnade postinspektören, notarien i
generalpoststyrelsen E. AV . Öberg att jämte generalpostdirektören Ossbahr
afgifva omförmälda yttrande och förslag, har denna kommission till chefen
för civildepartementet öfverlämnat betänkande angående ändrad organisation
af generalpoststyrelsen och därunder lydande förvaltningar samt
lönereglering för tjänstemän vid postverket. Betänkandet, som inkom
till . civildepartementet den 11 december 1907, åtföljes af förslag till
utgiftsstater för postverket för år 1909.

_ Öfver kommissionens förslag har generalpoststyrelsen, på grund af
nådig remiss, den 18 december 1907 afgifvit underdånigt utlåtande; och
har styrelsen däri till eu början framhållit, hurusom, då det infordrade
utlåtandet, enligt hvad styrelsen förutsatte, borde till Kung!. Maj:t inkomma
sa tidigt, att det kunde intagas i statsverkspropositionen till
1908 års Riksdag, tiden icke medgifvit styrelsen att åt kommissionens
betänkande och förslag lämna all den utredning, som ämnets vikt påkallat.
De förslag till förändringar i postverkets organisation, som af kommissionen
blifvit i sammanhang med lönereglerings frågan framlagda, vore af den
genomgripande art, att det skulle kraft vida längre tid, än den generalpoststyrelsen
då kunnat ägna åt remissens besvarande, för att bilda
sig ett fullt tillförlitligt omdöme, huru dessa förslag i tillämpningen
kunde komma att i alla dess detaljer gestalta sig. Generalpoststyrelsen
inskränkte sig därför till att i korthet söka angifva sin uppfattning
hufvudsakligast i fråga om vissa punkter i förslaget, där generalpoststyrelsen
ansett sig icke kunna biträda kommissionens mening.

Beträffande särskildt generalpoststyrelsens organisation, ansåg sig
styrelsen kunna ifrågasätta, huruvida icke de reformer, som med afseende
a sättet för styrelsens verksamhet funnes vara af nöden, kunde
genomföras mera inom den nuvarande organisationens ram, än som med
kommissionens förslag vore afsedt; dock hade styrelsen trott sig icke
höra i stort sedt göra någon väsentlig erinran mot hvad kommissionen
härutinnan föreslagit.

Hvad generalpoststyrelsen i detta utlåtande vidare anförde får jaganledning
att i det följande närmare beröra.

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 168.

Under tiden närmast efter det kommissionen afgifvit sitt betänkande
inkommo till civildepartementet från befattningsbafvare vid postverket
ett flertal framställningar, åsyftande ändring, i olika hänseenden, af livad
kommissionen föreslagit, äfvensom en skrift från handelskammaren i
Göteborg, i fråga om Göteborgs inordnande under postdistriktsindelningen.
Äfven till dessa framställningar återkommer jag i det följande.

l)å det vid granskning af kommissionens betänkande syntes mig
framgå, att de af kommissionen framlagda organisationsförslag, om än
i stort sedt ägnade att öppna vägen för gagneliga reformer inom postverket,
dock i några punkter, särskildt beträffande generalpoststyrelsens
och distriktsförvaltningarnas organisation samt förhållandet mellan styrelsen
och dessa förvaltningar, gingo längre än hvad som för vinnande
af de åsyftade reformerna vore nödvändigt och för bibehållande af kontinuiteten
inom postförvaltningen önskvärd!, gick jag i författning om
utarbetande af förslag till vissa jämkningar i kommissionens organisationsförslag,
hvarefter generalpoststyrelsen genom nådig remiss anbefalldes
att i ärendet skyndsamt afgifva förnyadt underdånigt utlåtande och
därvid yttra sig såväl öfver i ämnet inkomna framställningar som ock
öfver nyssnämnda jämkningsförslag; och skulle det tillika åligga generalpoststyrelsen
att inkomma med förslag till öfvergångsbestämmelser,
som kunde finnas erforderliga beträffande innehafvare af sådana nu befintliga
befattningar, hvilka föreslagits skola indragas.

Det sålunda infordrade underdåniga utlåtandet afgafs af generalpoststyrelsen
den 7 mars, och har styrelsen i detta utlåtande, för hvars
innehåll jag i det följande kommer att närmare redogöra, i hufvudsak
biträdt det "enligt mitt uppdrag utarbetade jämkningsförslaget.

Jag öfvergå!’ härefter till de särskilda staterna.

A. Aflöningar.

1. Gteneralpoststyrelsen.

a) Organisation.

Enligt den för generalpoststyrelsen gällande instruktion af den 31
december 1902 utgöres styrelsen af generalpostdirektören, såsom chef för
postverket, och fem byråchefer, såsom ledamöter i styrelsen och chefer
hvar för sin byrå, nämligen en för kanslibyrån, en för trafikbyrån, en
för kameralbyrån, en för utrikes- och författning sbyrån samt en för revisionsbyrån.

Nuvarande

organisation.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 168.

Arbetsfördelningen mellan byråerna är enligt instruktionen ordnad
på följande sätt.

Till kanslibyråns handläggning höra:

ärenden rörande tillsättning af samt ledighet och afsked för de vid
distrikts- och lokalförvaltningarna anställde tjänstemän och betjänte;

ansvar för fel och försummelser i tjänsten af bemälde tjänstemän
och betjänte äfvensom af poststationsföreståndare;

beredande af kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter åt betjänte
vid distrikts- och lokalförvaltningarna;

_ adressförändringar och återtagande af postförsändelser samt reklamationer
i allmänhet rörande sådana försändelser; äfvensom
frågor i öfrigt, hvilka icke skola af annan byrå behandlas.

Till trafikbyråns handläggning höra:

ärenden rörande inrättande af nya postgångar samt utvidgande och
omreglering af förutvarande postförbindelser äfvensom öppnande af nya
postanstalter eller indragning af förutvarande postanstalter;
ordnande af postföringen å befintliga linjer;

besörjande af posttransport inom postanstalternas områden, där
denna transport ej kan af den vid postanstalterna anställda vaktbetjäning
verkställas;

antagande och entledigande af samt ledighet för poststationsföreståndare
;

tiderna, då postanstalterna skola hållas tillgängliga för allmänheten;

samt

fel och försummelser af postförare.

Till kameralbyråns handläggning höra:

ärenden rörande förvaltningen af postverkets medel, persedlar och
inventarier samt upprättandet af postverkets hufvudbok och postmedelsräkningar
från distrikts- och lokalförvaltningar äfvensom de till persedelsoch
inventarieförvaltningen hörande räkenskaper;

inventering af postverkets hufvudkassa, frimärks- och persedelförråd
samt af kassor och andra postverkets tillhörigheter vid distrikts- och
lokalförvaltningarna;

postverkets fasta egendomar och fartyg;

förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter;

disposition af anslaget till expensutgifter;

postbetjäntes beklädnad och beväring;

inköp af inventarier och förbrukningsartiklar;

anskaffande af postverkets frankotecken;

generalaträkningar och likvider med utländska förvaltningar; äfvensom

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

likvider dels med järnvägsstyrelsen, dels ock, i den mån sådana
likvider ej anförtrotts åt vederbörande distrikts- och lokalförvaltningar,
beträffande postbefordran å enskilda järnvägar och med ångfartyg.
Utrikes- och författning shy rån handlägger:

ärenden rörande afsilande af internationella postfördrag med tillhörande
expeditionsreglementen samt om ändringar af bestämmelserna i
redan befintliga dylika fördrag och reglementen;

ärenden i öfrigt, som angå postutväxlingen med främmande bindel
och hvilka icke skola af annan byrå inom styrelsen handläggas;

ärenden beträffande nya eller förändrade föreskrifter rörande den
inrikes posttjänsten och i allmänhet ärenden angående postreglementen
och andra postala tjänsteföreskrifter;

ärenden beträffande taxor för befordran af postförsändelser samt
tillhandahållande genom postverkets försorg af tidningar och andra periodiska
skrifter;

poststatistiska ärenden och utarbetande af postverkets årsberättelser;.

samt

vården af de till postverket hörande arkiv och bibliotek.
Revisionsbyrån handlägger:

anmärknings-, afskrifnings-, afkortning^-, restitutions- och balansmål;
ärenden i öfrigt, som röra de till postverkets medelsförvaltning hörande
specialräkenskaper eller som därmed sammanhänga;

ärenden rörande förseelser vid försändelsers afkunnande till postbefordran
;

ersättning för bortkomna eller skadade postförsändelser och felaktigt
utbetalade postanvisningsmedel;

tillgrepp af postförsändelser, postverkets medel eller öfriga tillhörigheter
;

upprättande eller granskning af de specialräkningar, som ligga till
grund för generalafräkningar och likvider med utländska förvaltningar; samt
förvaltningen af understödskassan för änkor och barn efter personer,
som varit vid postverket anställda.

Hvarje byrå handlägger vidare frågor rörande den till byrån hörande
personal inom styrelsen.

I öfrigt ankommer på generalpostdirektören att närmare bestämma
fördelningen af ärendena mellan byråerna äfvensom att i tvifvelaktigt
fall afgöra, af hvilken byråchef ärende bör beredas och föredragas.

De till generalpoststyrelsens handläggning hörande ärenden afgöras,
enligt styrelsens instruktion, dels af generalpostdirektören i plenum, där

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Personal.

Kommissionens
förslag.

förutom föredraganden minst eu annan ledamot skall vara tillstädes, dels
af generalpostdirektören i närvaro af endast föredraganden, dels ock af
vederbörande ledamot allena. Vid afgörande af viktigare pleniärenden
skola dock, om möjligt, samtliga ledamöter vara tillstädes.

I hufvudsak ankommer det på generalpoststyrelsen att själf bestämma,
i hvilken utsträckning byråchef må äga att ensam afgöra ärenden.
Byråchefs befogenhet i sådant afseende har ända intill senaste
tider varit tämligen begränsad, men från och med den 15 november
1907 hafva talrika grupper af ärenden öfverlämnats till byråchefs afgörande
(se kommissionens betänkande sid. 8 o. f).

Beträffande personalen hos generalpoststyrelsen lämnar kommissionen
(se sid. 12 o. f.) en detaljerad redogörelse. Under hänvisning i
öfrigt till denna redogörelse torde jag här endast få nämna, att sammanlagda
antalet tjänstemän hos styrelsen år 1908 utgör tillhopa 142
personer, nämligen, förutom generalpostdirektören och 5 byråchefer, 8
ordinarie tjänstemän i 2:a lönegraden, 34 ordinarie tjänstemän i l:a
lönegraden, 1 kammarskrifvare å öfvergångsstat, 46 amanuenser och
andra e. o. tjänstemän, 1 biträde i frågor rörande postfartyg, 1 manligt
skrifbiträde och 45 kvinnliga biträden. Bland e. o. tjänstemän och
kvinnliga biträden hafva här endast inräknats sådana, som innehafva
stadigvarande förordnanden.

En tabellarisk sammanställning rörande generalpoststyrelsens personal,
enligt nuvarande förhållanden och enligt de föreliggande förslagen,
lämnas i det följande (sid. 35—36).

Kommissionen uttalar som sin åsikt, att de former, under hvilka
generalpoststyrelsen arbetar, i flera hänseenden icke äro ändamålsenliga
eller med nutida uppfattning öfverensstämmande, och det har synts kommissionen,
som om ett vidare fullföljande af den sedan länge inslagna
vägen nödvändigtvis måste leda till allvarliga olägenheter. Den allmänna
organisationen af postverkets styrelse vore nämligen i stort sedt
grundad på enahanda principer, som sedan äldre tider tillämpats i fråga
om flertalet af statens öfriga centrala ämbetsverk, och man funne i
denna organisation knappast något uttryck för den särställning, som
postverket dock intager genom att vara ett för allmänheten afsedt kommunikationsverk.
Väl vore det sann!, att postverket icke, på samma sätt
som telegrafverket och statens järnvägar, är ett verk med hufvudsakligen
industriellt-teknisk läggning, men det kan å andra sidan,
yttrar kommissionen, icke förnekas, att postverket, likaväl som telegrafverket
och järnvägarna, träder i intim beröring med allmänheten;

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 168.

postverket drifver dessutom eu omfattande bankrörelse, och härtill kommer
att allmänheten är i alldeles särskild grad beroende af postverket
därigenom, att en väsenlig del af poströrelsen utgör ett monopol i statens
hand.

Kommissionen har fördenskull velat tillse, på hvilket sätt de
brister i organisation och arbetssätt, som generalpoststyrelsen delade
med åtskilliga andra ämbetsverk, kunde i möjligaste mån undanröjas,
samt huruledes de särskilda fordringar, som på grund af postverkets
ställning inom förvaltningen måste ställas på verkets styrelse, kunde i
tillbörlig grad tillgodoses.

Hvad särskildt angår personalförhållandena inom generalpoststyrelsen,
anser kommissionen det icke behöfva närmare utvecklas, hurusom
ett extra-ordinarie-sy stena, tillämpadt i så stor omfattning, som inom
detta ämbetsverk är fallet, nödvändigtvis måste medföra betydande olägenheter.
Förutom det principiellt oriktiga däri, att styrelsens verksamhet
är till högst väsentlig del grundad på tillgången till extra ordinarie
arbetskrafter, borde ock särskildt anmärkas, att med de ringa befordringsutsikter,
som varit eu omedelbar följd af den ogynnsamma proportionen
mellan ordinarie och extra ordinarie personal, anställningen hos
styrelsen i allmänhet icke torde hafva erbjudit något särskildt lockande
för dugande tjänstemän.

Vid utarbetande af sitt organisationsförslag har kommissionen utgått
från nedan angifna allmänna synpunkter:

intet ärende bör handläggas i högre instans, än ärendets beskaffenhet
föranleder;

arbetsmetoderna inom generalpoststyrelsen böra i görligaste mån förenklas; rekryteringen

af generalpoststyrelsens personal bör afpassas efter arten
af det arbete, som skall af denna personal utföras;

möjlighet bör beredas för förflyttning af tjänstemän från generalpoststyrelsen
till underlydande förvaltningar, och omvändt;

personalens arbetskraft bör till fullo utnyttjas;

extra-ordinariesystemet inom generalpoststyrelsen bär sä vidt möjligt
af skaffas eller i högst väsentlig grad begränsas.

Efter hvad kommissionen anför, har under senare tider, i sammanhang
med poströrelsens utveckling, arbetsbördan inom generalpoststyrelsen
tagit en högst betydande omfattning. Med styrelsens nuvarande
organisation och de arbetsmetoder, som där tillämpas, hade det under
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afd. 132 Haft, 2

Arbetsbördans
ökning inom
generalpoststyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

sådana förhållanden icke knnnat undvikas, att dels å vissa händer arbetet
blifvit alltför betungande, dels ock styrelsens personal snabbt ökats
och fortfarande tenderar att än vidare tillväxa.

Då kommissionen funnit, att arbetsbördan blifvit å vissa händer
alltför betungande, både kommissionen främst haft sin uppmärksamhet
riktad på styrelsens chef och ledamöter. Visserligen hade inom generalpoststyrelsen
antalet byråer, som med ingången af år 1879 fastställdes
till tre, sedermera ökats först till fyra och från år 1896 till fem, men
denna förstärkning syntes icke hafva ledt till någon minskning i generalpostdirektörens
och byråchefernas åligganden. Såsom åtminstone i
viss mån belysande i detta afseende meddelar kommissionen en öfversikt
öfver antalet till generalpoststyrelsen inkomna och diarieförda mål
under senaste femtonårsperiod. Denna öfversikt återgifves här nedan,,
fullständigad med uppgifter för år 1907.

o År.	Antal	År.	Antal	o År.	Antal
1893 ....	13,446	1898 ....	14,742	1903 ....	18,353
1894 ....	13,019	1899 ....	15,887	1904 ....	19,395
1895 ....	12,900	1900 ....	16,520	1905 ....	19,318
1896 ....	13,088	1901 ....	17,114	1906 ....	20,480
1897 ....	13,931	1902 ....	17,149	1907 ....	21,411

De nuvarande distriktsförvaltningarnas inrättande med ingången af
år 1893 medförde sålunda, att antalet diarieförda mål till en början nedgick,
men därefter inträdde ånyo en hastig stegring. Från år 1895, då
de diarieförda målens antal var lägst, till år 1907 motsvarar denna
stegring 66-o procent.

Det hade, framhåller kommissionen, med denna anhopning af mål
näppeligen kunnat undvikas, att styrelsens chef och ledamöter kommit
att i öfvervägande grad upptagas af löpande göromål. Men detta innebure
ett missförhållande och en fara för postverkets tidsenliga utveckling.
Det vore nämligen fara för att under trycket af det löpande arbetet
generalpostdirektören och byråcheferna hindrades att ägna tillräcklig
uppmärksamhet åt de stora, allmänna frågor, som vore för verkets
utveckling afgörande, och att taga initiativ till sådana förbättringar i
postväsendet, som af förändrade förhållanden påkallades. Och vidare
kunde ett långt utsträckt detaljarbete, sådant som hittills ålegat generalpoststyrelsens
chef och ledamöter, knappast lämna dem tillräcklig tid

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

öfrig att, på sätt i instruktionen för generalpoststyrelsen förutsattes,
företaga inspektionsresor till olika delar af landet för att tillse, att likformighet
och samarbete äga rum mellan underlydande vid fullgörandet
af deras åligganden, och lör att eljest undersöka förhållanden, som för
postverket äro af vikt. En omorganisation i sådan riktning, att generalpoststyrelsens
chef och ledamöter befrias från att handlägga en mängd
ärenden af endast underordnad betydelse, finner kommissionen därför
vara synnerligen angelägen.

Då det gällt att råda bot på det missförhållande, som ofvan antydts,
hade det från början varit för kommissionen klart, att en beståndande
förbätting icke kunde vinnas, med mindre än att flera utvägar
samtidigt anlitades.

Den första utväg, som kommissionen i sådant hänseende föreslår, öfverflyttande
är att — med tillämpning af grundsatsen därom, att intet ärende bör till distriktahandläggas
i högre instans, än ärendets beskaffenhet föranleder — från f^vaitmngener
alp o ststyrelsen aflägsnas en del ärenden, som nu belasta styrelsens
diarier och föredragningslistor, men hvilka kommissionen anser kunna
utan tvekan öfverlämnas till distriktsförvaltningarna för afgörande. I
sj kifva verket är, anför kommissionen, distriktschefernas beslutanderätt
för närvarande tämligen begränsad. Efter en redogörelse för distriktschefs
befogenhet att fatta beslut, sådan denna befogenhet är bestämd
genom kungl. brefvet till generalpoststyrelsen den 28 oktober 1892
(sid. 20 o. f. i betänkandet), angifver kommissionen några hufvudgrupper
af de till generalpoststyrelsens handläggning nu hörande ärenden, som
enligt kommissionens åsikt böra öfverlämnas till distriktsförvaltningarna.

Hvad först angår ärenden tillhörande generalpoststyrelsens kanslibyrå,
anser kommissionen, att distriktschefen bör erhålla ökad befogenhet
beträffande dels frågor, som afse tjänstledighet och förordnande åt
vikarie för posttjänstemän och postbetjänte, dels ock frågor rörande ersättning
till tillfälliga biträden vid postanstalt. Likaledes bör, enligt
kommissionens åsikt, distriktschefens nuvarande befogenhet att vid infordrande
af förklaring förelägga vite för uraktlåtenhet att afgifva förklaringen
utsträckas därhän, att distriktsförvaltning äfven må äga att
ålägga den försumlige att utgifva sådant vite, som försutits. I öfrigt
äger distriktschef för närvarande icke någon annan disciplinär befogenhet
än att skriftligen tilldela postfunktionär lämplig varning. Enligt
kommissionens åsikt bör emellertid kunna till distriktsförvaltning öfverlämnas
rätt att, då underlydande postfunktionär gjort sig skyldig till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

fel eller försummelse i tjänsten eller visat vanvördnad mot förman, äfven
lalla den felaktige till böter. Däremot anser kommissionen, att alla
disciplinmål af beskaffenhet att föranleda strängare ansvar fortfarande
liksom hittills böra afgöras af generalpoststyrelsen.

Från trafikbyrån höra, enligt kommissionens åsikt, ett flertal gruppei
af mål, främst sådana som afse posternas befordran, öfverlämnas
till disti iktsförvaltningarna. Bland dylika mål nämner kommissionen
först ^ vissa frågor rörande tidtabeller. Vidare anser kommissionen, att
åt distriktsförvaltningarna bör anförtros att i allmänhet pröfva anbud
och träffa aftal om postbefordran å landsväg (med kärrpost, gångpost
eller landtbrefbäring) eller med segel- eller roddbåt, därest sådan postföring
blifvit af generalpoststyrelsen beslutad, äfvensom att afgöra frågor
rörande tillämpning af kontraktsbestämmelser gent emot vederbörande
entreprenör. Likaledes bör, enligt kommissionens mening, rätt
tillerkännas distriktsförvaltningarna att pröfva anbud och träffa aftal om
posttransport inom postanstalts område, därest sådan posttransport blifvit
af generalpoststyrelsen anordnad, samt angående s. k. postvård (förvarande
af postförsändelser å plats, som icke är försedd med postanstalt,
till dess den post dit anländt, med hvilken försändelserna skola vidare
fortskaffas). ° Slutligen förordar kommissionen, att till distriktsförvaltningarna
må öfverlämnas äfven den stora grupp af till trafikbyrån bölande
ärenden, som afser antagande och entledigande af samt ledighet
för föreståndare vid sådan poststation, som enligt styrelsens beslut redan
är i verksamhet.

I fråga om de mål, som tillhöra kameralbyrån, finner kommissionen,
att distriktschefens befogenhet att förordna om anskaffning af nya inventarier
och persedlar bör kunna i väsentlig mån utvidgas samt att åt
distriktsförvaltning bör kunna öfverlämnas att besluta rörande beklädnadsfrågor,
såsom angående beklädnad åt reservpostbetjänt eller åt vikarie
för extra eller ordinarie postbetjänt, desinfektion eller förstörande
af beklädnad, som begagnats af med smittosam sjukdom behäftad person,
inlösande af beklädnadspersedlar, in. in.

De till utrikes- och författningsbyråns handläggning hörande mål
anser, kommissionen däremot i allmänhet icke vara af beskaffenhet att
medgifva någon sådan utbrytning, som föreslagits beträffande ärenden,
tillhörande förut omnämnda byråer.

Hvad slutligen revisionsbyrån angår, har, enligt hvad kommissionen
anför, inom. kommissionen förslag varit väckt därom, att från denna byrå
måtte till^ distriktsförvaltningarna öfverföras allt revisionsarbete med undantag
af det, som afser generalpoststyrelsens och distriktsförvaltningar -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 168.

nas räkenskaper samt räkningar och öfriga handlingar rörande postutväxlingen
mellan Sverige och främmande länder. Åtskilliga skäl hade
synts kommissionen tala för en dylik anordning, hvilken äfven, enligt
hvad kommissionen inhämtat, äger sin motsvarighet inom tyska postverket.
Sålunda syntes den personliga kännedom om förhållandena inom
de särskilda distrikten, som i allmänhet torde vara att finna hos distriktsförvaltningarnas
tjänstemän, icke i regel kunna påräknas hos generalpoststyrelsens
revisionspersonal, och det vore således viss anledning
att antaga, att revisionen skulle blifva med större sakkännedom verkställd,
därest densamma öfverlämnades till distriktsförvaltningarna. Vidare
skulle distriktschefens åliggande att öfva kontroll öfver de underlydande
postanstalterna i väsentlig mån underlättas samt kontrollen
göras mera effektiv därigenom, att dessa postanstalters räkenskaper vore
å distriktsförvaltningarna tillgängliga och där underkastades granskning.

A andra sidan hade det icke undgått kommissionens uppmärksamhet,
att en dylik utflyttning af revisionsarbetet till distriktsförvaltningarna
skulle innebära en afvikelse i viss mån från den princip, som i
detta hänseende såsom regel tillämpas inom öfriga grenar af vår statsförvaltning,
där granskningen af de lokala myndigheternas räkenskaper
i allmänhet verkställes af tjänstemän vid centralförvaltningen. Kommissionen
hade därför tvekat att nu föreslå en så vidtgående förändring,
som ofvan nämnts, helst densamma, med hänsyn till de nuvarande personalförhållandena
å generalpoststyrelsens revisionsbyrå, svårligen skulle
kunna omedelbart genomföras. Under framhållande af önskvärdheten
däraf, att framdeles, när omständigheterna sådant medgåfve, denna fråga
i sin helhet upptoges till förnyadt öfvervägande, har kommissionen för
den skull inskränkt sig till att förorda, att af revisionsarbetet endast
granskningen af postkontorens postmedelsräkningar må genast öfverflyttas
till distriktsförvaltningarna, hvaremot den öfriga revisionen —
granskningen af specialräkenskaper rörande postutväxlingen med utlandet
samt rörande den inrikes postanvisnings- och tidningsrörelsen m. in.
— synts kommissionen böra tills vidare bibehållas hos generalpoststyrelsen.

Genom den utflyttning till distriktsförvaltningarna af vissa grupper
af ärenden, som kommissionen föreslagit, skulle, enligt hvad kommissionen
vidare anför, antalet mål hos generalpoststyrelsen komma att
under den närmaste tiden afsevärdt förminskas. Men liksom vid de nuvarande
distriktsförvaltningarnas tillkomst med ingången af år 1893 det
visade sig, att den nedgång i antalet ärenden hos generalpoststyrelsen,

Ärendenas
föredragning
ecb afgörande
m. m.

14 Kung!,. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 168.

som till en början konstaterades, inom kort upphörde och sedermera
efterträddes af en fortgående stegring, voi''e det, enligt kommissionens
mening, äfven framdeles att motse, att poströrelsens utveckling komme
att, trots den utvidgade befogenhet för distriktsförvaltningarna,. hvarom
kommissionen hemställt, tillföra postverkets styrelse en ständigt ökad
arbetsbörda. För att möta denna ökning måste för den skull äfven
andra utvägar anlitas, och det hade då framför allt synts kommissionen
angeläget, att arbetssättet inom generalpoststyrelsen i betydande mån

0 inlägges.

Äfven vid denna omläggning anser kommissionen den ledande principen
böra vara den, att intet ärende skall handläggas i högre instans,
än ärendets beskaffenhet föranleder.

Hittills hade, fortsätter kommissionen, de flesta grupper af mål,
som inkommit till generalpoststyrelsen, föredragits inför generalpostdirektören,
vare sig i plenum eller såsom byråmål. Genom den förändring,
som i detta hänseende nyligen genomförts, hade emellertid
byråchefernas själfständiga beslutanderätt biff vit i bet}rdande mån utsträckt.
Hvad åter beträffar styrelsens öfriga tjänstemän, hade en viss
grad af själfständig verksamhet tillkommit hufvudsakligen endast föreståndarna
för några af de särskilda kontoren och afdelningarna inom
styrelsen, såsom frimärksförrådet, reklamationskontoret, statistiska kontoret
o. s. v.

Om olägenheterna af den princip för ärendenas handläggning, som

1 denna anordning funnit sitt uttryck, syntes kommissionen intet tvifvel
kunna råda. Förutom det att generalpostdirektörens och byråchefernas
arbetskraft bortspilldes på en del rena expeditionsgöromål och andra
frågor af alldeles oviktig beskaffenhet, vore det fara för att principen i
sin tillämpning äfven ledde därhän, att de underordnade tjänstemännens
själfständiga omdöme undertrycktes och att deras känsla af ansvar förminskades.

Under förutsättning att generalpoststyrelsens biträdande tjänstemannapersonal
kommer att vara för sitt arbete fullt kompetent — kommissionen
lägger stor vikt vid denna förutsättning — synes det således
kommissionen angeläget, att äfven inom generalpoststyrelsen sker en
decentralisation på det sätt, att de biträdande tjänstemännen erhålla befogenhet
att i en del ärenden sjelfständigt besluta eller i öfrigt på eget
ansvar vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna påkallas. Inom
ett sådant verk som generalpoststyrelsen, där gifvetvis en stor mängd
af de inkommande ärendena kunde fördelas på ett fåtal grupper med
likartade ärenden inom hvarje grupp, syntes det icke möta någon svå -

Kungl. Majds Säd. Proposition N:o 108. 15

righet att i förhållandevis stor utsträckning genomföra en dylik decentralisation.
Rörande dylika ensartade ärenden borde det nämligen ankomma
på generalpoststyrelsen att endast fastställa de allmänna principerna
för ärendenas handläggning, medan däremot tillämpningen af
dessa principer på särskilda fall kunde anförtros åt biträdande tjänstemän.

Äfven i ett annat hänseende finner kommissionen en decentralisation
kunna genomföras inom generalpoststyrelsen, nämligen i fråga om
föredragningssättet. För närvarande föredragas alla mål, som skola af
generalpoststyrelsen afgöras, af byråchef eller den hans ämbete förrättar
eller af annan tjänsteman, som sköter de till byråchefsbefattning hörande
löpande göromål; dock att, enligt gällande instruktion för generalpoststyrelsen,
generalpostdirektören i öfrigt må, då sådant finnes af behof
påkalladt, undantagsvis förordna hos styrelsen anställd tjänsteman att i
byråchefs ställe föredraga visst ärende eller viss grupp af ärenden.

Det har synts kommissionen, att eu afsevärd lättnad i ärendenas
handläggning skulle vinnas, därest detta undantagsvis medgifna förfaringssätt
k om me att i större utsträckning än hittills tillämpas. Efter
hvad kommissionen inhämtat, har det exempelvis under hittillsvarande
förhållanden ofta förekommit, att ett till styrelsen inkommet ärende remitterats
till någon underordnad tjänsteman inom styrelsen, hvars skriftliga
yttrande i ärendet sedermera utgjort grunden för vederbörande byråchefs
föredragning i generalpoststyrelsen. Det vore påtagligt, att denna
metod innebure en omgång, som skulle undvikas därigenom, att den
biträdande tjänstemannen själf föredroge ärendet.

Genom en dylik anordning, enligt hvilken det skulle såsom regel
åläggas vissa biträdande tjänstemän att föredraga en del ärenden, skulle
äfven den fördelen vinnas, att generalpoststyrelsens chef och ledamöter
bättre än hittills komme i tillfälle att pröfva och bedöma den underordnade
tjänstemannens omdöme och förmåga, i allmänhet.

Hvad angår ärenden, som afgöras af byråchef ensam, anser kommissionen,
att dessa ärenden böra för byråchefen föredragas af biträdande
tjänsteman, i den mån de ej anses kunna afgöras utan föredragning.

Såsom allmän regel bör enligt kommissionens mening gälla, att
den tjänsteman, som inför generalpoststyrelsen eller byråchef föredragit
ett ärende, äfven bär att ombesörja och ansvara för de expeditioner,
som af det fattade beslutet föranledas.

Jämväl i andra hänseenden än beträffande ärendenas föredragning
och afgörande kunna enligt kommissionens mening en del förenklingar

Arbets metoder -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

genomföras i arbetsmetoderna inom generalpoststyrelsen. Sålunda anser
kommissionen, att diarieföringen bör kunna centraliseras och förenklas, bland
annat därigenom att vissa inkommande handlingar, såsom rekvisitioner
af medelsförskott, uppgifter till tidningstaxan o. d., ej diarieföras. Vidare
förordar kommissionen, att det s. k. dossiersystemet för handlingars förvarande,
hvilket hittills kommit i tillämpning blott på två af styrelsens
byråer, må bringas till användning inom styrelsen i dess helhet. Beträffande
skrifsättet anser kommissionen, att en del förenklingar skulle kunna
utan olägenhet åvägabringas, och framhåller särskildt, att inom ett kommunikationsverk
sådant som postverket den formella affattningen af utgående
expeditioner icke bör tilläggas för stor betydelse. Slutligen förordar
kommissionen, att då från korrespondent eller annan person, som
icke tillhör postverket, till styrelsen inkommer en framställning, som
icke genast kan besvaras, underrättelse må genom tryckt kort meddelas
vederbörande om mottagandet af framställningen i fråga.

Rekrytering af Kommissionen öfvergår härefter till frågan om rekryteringen af*

Styrelsens" generalpoststyrelsens personal och betonar till en början vikten däraf,
personal, att denna personal är för sitt arbete fullt kompetent. I själfva verket
är, säger kommissionen, dess förslag till omorganisation af generalpoststyrelsen
grundadt på denna förutsättning, och kommissionen hade därför
icke kunnat underlåta att tillmäta frågan om rekryteringen af styrelsens
personal den största betydelse. Det vore nämligen uppenbart, att därest
personalbesättningen icke vore tillfredsställande, eu organisation, den må i
och för sig vara huru förträfflig som helst, under inga förhållanden
kunde motsvara sitt ändamål.

Hvad då först beträffar den manliga tjänstemannapersonalen hos
generalpoststyrelsen, erinrar kommissionen därom, att för anställning såsom
extra ordinarie tjänsteman hos styrelsen erfordras att hafva aflagt examen
till Kungl. Maj:ts kansli eller till rättegångsverken eller inför juridisk
fakultet; dock att, därest omständigheterna därtill föranleda, styrelsen må
kunna antaga jämväl sökande, som aflagt examen inför filosofisk fakultet
eller ock allenast afgångsexamen från högre allmänt läroverk. Enligt hvad
kommissionen inhämtat, har sedan en följd af år denna bestämmelse så
tillämpats att, med enstaka undantag, akademisk examen af ofvan angifvet
slag gällt såsom villkor för anställningen.

Äfven i detta hänsende, fortsätter kommissionen, har sålunda generalpoststyrelsen
i hufvudsak jämnställts med de öfriga centrala ämbetsverken,
och något afseende har icke blifvit fäst vid generalpoststyrelsens särskilda
uppgift att utgöra öfverstyrelsen öfver ett stort förvaltningsom -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

råde med alldeles egenartad verksamhet. De kompetensfordringar, som
stadgats för inträde i generalpoststyrelsen, äro icke lämpade efter verkets
speciella uppgift, utan äro i hufvudsak desamma, som gälla för inträde
i exempelvis kammarkollegium och statskontoret.

Enligt kommissionens åsikt äro dessa kompetensfordringar, hvad
generalpoststyrelsen beträffar, i vissa hänseenden för höga, i andra hänseenden
åter för låga och. således i hvarje fall icke afpassade efter det
faktiskt föreliggande behofvet. Ty medan det å ena sidan vore klart,
att i fråga om några befattningar inom generalpoststyrelsen det med
nödvändighet måste fordras, att innehafvaren besitter sådana insikter, som
ådagaläggas vare sig genom examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken
(juridisk fakultetsexamen eller hofrättsexamen) eller genom
den examen, som närmast är afsedd för inträde vid den civila förvaltningen
(kansliexamen), eller tilläfventyrs genom examen inför filosofisk
fakultet, så är det å andra sidan, enligt kommissionens mening, lika
uppenbart, att å flertalet befattningar inom generalpoststyrelsen arbetet
icke är af beskaffenhet att betinga dylika kompetensvillkor. Vare sig
det galler t. ex. postverkets bokföring eller granskning af dess räkenskaper
eller diarieföring, kan det nämligen icke, säger kommissionen,
med någon grad af befogenhet påstås, att akademisk examen skall vara
nödvändig för att tillfredsställande fullgöra dylika åligganden. Tvärtom
vore det fara för, att då arbete af denna art anförtros åt tjänstemän,
hvilkas utbildning pekar åt ett helt annat håll, arbetsprodukten icke
skulle blifva tillfredsställande.

Om således, med vissa undantag, fordran å akademisk examen beträffande
generalpoststyrelsens tjänstemän enligt kommissionens mening
både kan och bör uppgifvas, vore det så mycket mer angeläget, att
dessa tjänstemän erhållit en mot arten af deras verksamhet svarande
fackutbildning. Det fordrades, med andra ord, att de personer, hvilka
vunne inträde såsom tjänstemän inom generalpoststyrelsen, ägde tillräckliga
insikter rörande förhållandena inom just det förvaltningsområde,
där deras verksamhet komme att infalla. Det är således, enligt kommissionens
åsikt, icke i första rummet vid universiteten, utan det är vid
de af generalpoststyrelsen anordnade elevkurserna, som de blifvande
tjänstemännen i generalpoststyrelsen böra hämta sin utbildning. I den
mån, jämte elevkurserna, särskilda fortbildningskurser komma till stånd,
anser kommissionen, att äfven dessa kurser böra hållas öppna för styrelsens
tjänstemän.

Öfver hufvud måste det, enligt kommissionens åsikt, betecknas såsom
en svår olägenhet, att utbildning inom det speciella facket hittills

Bill, till Riks cl. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft, 3

Förflyttning af
tjänstemän
mellan styrelsen
och underlydande
förvaltningar.

Kungl, Majds Nåd. Proposition N:o 168.

beredts allenast tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
men icke tjänstemännen vid verkets styrelse. Denna olägenhet,
yttrar kommissionen, måste undanröjas, på det att generalpoststyrelsen
må inom sig äga den sakkunskap, utan hvilken ämbetsverket näppeligen
kan väl fylla sin uppgift.

Kommissionen anser därför, att beträffande generalpoststyrelsens
tjänstemän hädanefter bör i regel fordras enahanda postala utbildning
som beträffande tjänstemännen vid distrikts- och lokalförvaltningarna.
Då emellertid några befattningar inom generalpoststyrelsen fortfarande
böra enligt kommissionens åsikt besättas med personer, som aflagt viss
akademisk examen, borde generalpoststyrelsen äga fria händer att, då
sådan person sökte inträde i styrelsen, medgifva lindring i fordringarna
på den rent postala utbildningen.

Rörande anställandet af kvinnliga biträden inom generalpoststyrelsen
anför kommissionen, att några bestämmelser i detta hänseende hittills
icke varit meddelade. Dessa biträden hade rekryterats från en kår af
aspiranter, hvilka antagits under hand, och rekryteringen hade ofta skett
på grund af ömmande omständigheter eller rent personliga förhållanden;
sålunda hade i några fall för vissa enklare göromål anställts änkor efter
aflidna posttjänstemän. I den mån kvinnliga biträden användts för mera
kräfvande befattningar, såsom å de olika byråernas kansliafdelningar, å
statistiska kontoret och taxekontoret o. s. v., hade emellertid hänsyn
måst tagas till aspiranternas skolbildning och lämplighet i öfrigt. Dock
hade det endast undantagsvis förekommit, att kvinnligt biträde inom
generalpoststyrelsen motsvarat de fordringar, som gälla för anställande
i extra ordinarie tjänstemannabefattning vid distrikts- eller lokalförvaltningarna.

På sätt i det följande utvecklas, har kommissionen vidare föreslagit,
att en del befattningar inom generalpoststyrelsen må anförtros åt kvinnor
med samma postala utbildning som tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna.
I fråga om befattningar med andra åligganden, såsom
renskrift, kontroll vid frankoteckenstillverkning och dylikt, anser kommissionen
att denna kompetensfordran icke bör uppställas, utan att för
dessa befattningar kompetensen bör af generalpoststyrelsen pröfvas i
hvarje särskild! fall.

Med kommissionens uppfattning därom, att inom generalpoststyrelsen
de manliga tjänstemännen såsom regel och de kvinnliga biträdena i
eu del fall böra hafva erhållit full utbildning inom postfacket, i likhet
med hvad som gäller beträffande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvalt -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

ningarna, sammanhänger en fråga, som synts kommissionen vara af stor
betydelse för genomförandet af en ändamålsenlig organisation, nämligen
angelägenheten häraf, att en liflig växelverkan äger rum mellan centralförvaltningen
å ena sidan samt distrikts- och lokalförvaltningarna å den
andra. På det hela taget, anför kommissionen, hafva i vårt land dessa
båda grenar af postförvaltningen hittills stått för hvarandra tämligen
främmande. Till undanröjande af detta missförhållande har det synts
kommissionen vara af vikt, att hos oss, på sätt inom vissa främmande
postverk är fallet, tjänstemän inom centralförvaltningen må kunna förflyttas
till befattningar vid distrikts- och lokalförvaltningarna samt att
omvändt tjänstemän vid dessa förvaltningar må kunna förflyttas till generalpoststyrelsen.
En sådan förflyttning hade inom vart postverk hittills
förekommit endast i enstaka fall. Redan ett ytligt betraktande gåfve
emellertid vid handen, att ett dylikt utbyte af tjänstemän mellan den
centrala förvaltningen samt distrikts- och lokalförvaltningarna icke kunde
annat än lända postverket i dess helhet till båtnad. På det att postverkets
styrelse icke skulle stå främmande för den praktiska erfarenhet,
som förvärfvas under tjänstgöringen vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
vore det af vikt, att tjänstemän vid dessa förvaltningar kunde
förflyttas till styrelsen, och å andra sidan vore det ej utan betydelse,
att å kräfvande befattningar vid distrikts- eller lokalförvaltningarna
kunde placeras tjänstemän, Indika äfven ägde kännedom om verksamheten
inom postverkets styrelse.

Ett sådant utbyte underlättades därigenom att, på sätt kommissionen
förordat, ungefär samma kompetensfordringar gällde beträffande tjänstemän
vid centralförvaltningen samt vid distrikts- och lokalförvaltningarna. I
öfverensstämmelse därmed hade kommissionen också funnit sig höra
hemställa, att inom generalpoststyrelsen måtte, delvis i utbyte mot vissa
nuvarande tjänster inom första lönegraden, inrättas en del förste postexpeditörs-
och postexpeditörsbefattningar med aflöning enligt samma
grunder, som gälla för dylika befattningshafvare vid distrikts- och lokalförvaltningarna.
Och särskildt ville kommissionen betona, att något
hinder icke borde möta för dessa å lägre befattningar placerade tjänstemän
att, i den mån de därtill funnes lämpliga, vinna befordran äfven
till högre tjänster inom styrelsen.

I fråga om den dagliga arbetstiden hos generalpoststyrelsen erinrar
kommissionen därom, att vid de löneregleringar, som nästlidet år beslutats
beträffande åtskilliga ämbetsverk, tillämpningen af dessa regleringar
gjorts beroende af den förutsättningen, att föreskrift meddelades därom,

Daglig tjänstgöringstid.

Kmigl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte i ämbetsverket skola, i
den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall
efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes viss tid hvarje
söckendag. Denna tid har för statskontoret och arméförvaltningen bestämts
till minst sex timmar, för telegraf- och järnvägsstyrelserna till
minst sju effektiva timmar per söckendag. Kommissionen ansluter sig
till det senare alternativet och detta så mycket hellre, som, enligt hvad
kommissionen inhämtat, för de biträdande ordinarie tjänstemännen vid
postkontoren redan föreskrifvits en tjänstgöringstid af i regel minst sju
timmar i medeltal för hvarje söckendag.

aWeiningår Kommissionen öfvergår härefter till att skärskåda, i hvilken mån
inom general- den nuvarande fördelningen af styrelsens verksamhet på olika byråer
poststyrelsen, och afdelningar borde bibehållas eller förändras samt hvilka särskilda
befattningar inom styrelsen kunde anses vara betingade af den organisation,
kommissionen föreslår.

Till en början hemställer kommissionen, att antalet byråer inom
generalpoststyrelsen, hvithet för närvarande utgör fem, må från och med
år 1909 minskas till tre. I själfva verket är, säger kommissionen,
denna hemställan eu helt naturlig konsekvens af de förslag, som kommissionen
framlagt rörande ärendens öfverflyttning till distriktsförvaltningarna
samt förändringar af arbetssättet inom generalpoststyrelsen.
Enligt kommissionens åsikt böra nämligen generalpoststyrelsens byråchefer
hädanefter intaga en helt annan ställning inom ämbetsverket, än
som för närvarande tillkommer dem. De böra, anser kommissionen, befrias
från att åtminstone direkt handlägga mål af oväsentlig beskaffenhet,
och deras uppmärksamhet bör företrädesvis ägnas åt frågor, som
beröra verkets utveckling eller eljest äro af mera ingripande betydelse.
Därmed sammanhänger ock, att enligt kommissionens åsikt föredragningen
bör till väsentlig del öfverflyttas från byråcheferna till andra tjänstemän.

Denna minskning i byråernas antal finner kommissionen böra i
stort, sedt så genomföras att, sedan till den nuvarande utrikes- och författningsbyrån
öfverförts en del ärenden, som för närvarande handläggas
å annan byrå, de öfriga byråerna på det sätt sammanslås, att kanslioch
trafikbyråerna samt revisionsbyråns kansli förenas till en byrå och
att kameralbyrån samt revisionsbyråns revisionsafdelning likaledes komma
att bilda en enda byrå. De nya byråerna benämner kommissionen den
första, den andra och den tredje byrån.

Såsom byråchefernas närmaste män skulle, enligt kommissionens
förslag, i allmänhet anställas kontorschefer med uppdrag att hvar för

Kimgl. Mai ds Nåd. Proposition N:o 168. 21

sig handlägga vissa grupper af de till byrån hörande ärenden samt att
utöfva det närmaste chefskapet öfver viss del af byråns personal. Åt
dessa kontorschefer borde ock anförtros att föredraga åtskilliga grupper
af de ärenden, som skola af generalpoststyrelsen eller af byråchef afgöras.

Af de föreslagna tre byråerna skulle, enligt hvad kommissionen afsett,
den första uppdelas på tre samt den andra och tredje på hvardera
två särskilda kontor. Till första byrån skulle sålunda höra personal-,
trafik- och reklamationskontoren, till andra byrån ekonomi- och räkenskapskontoren
samt till tredje byrån författnings- och statistiska kontoren.
Samtliga kontor, med undantag af personalkontoret, skulle förestås
af hvar sin kontorschef; hvad personalkontoret angår, hade kommissionen
tänkt sig, att byråchefen själf skulle närmast ägna sig åt
handläggningen af personalfrågor samt att till följd däraf någon kontorschef
icke skulle erfordras å detta kontor.

Jämte kontorscheferna, Indika, allt efter den olika beskaffenheten af
deras åligganden, kommissionen anser böra benämnas sekreterare och
kontorschef, kamrerare och kontorschef eller förste aktuarie och kontorschef,
skulle å de olika byråerna (se sid. 36 o. f. i betänkandet) anställas
ett antal biträdande tjänstemän, såsom sekreterare, intendenter,
revisorer, förste postexpeditörer, postexpeditörer m. fl. befattningshafvare.

Vidare hemställer kommissionen om uppförande å stat af ett antal
kvinnliga kontorsbiträden, gemensamma för styrelsen i dess helhet, samt
om ökning i antalet vaktmästare hos styrelsen.

En närmare öfversikt rörande den personal, som af kommissionen
föreslagits för generalpoststyrelsen, innehålles i sammanställningen å sid.
35—36 här efteråt.

Beträffande sättet för befattningshafvares anställande föreslår kommissionen
till en början, att generalpostdirektören må, liksom cheferna
för telegrafverket och statens järnvägar, tillsättas allenast genom förordnande
på viss tid. Dock borde denna tid, med hänsyn hufvudsakligen
till kontinuiteten inom förvaltningen, icke vara allt för kort, och har
kommissionen därför tänkt sig, att generalpostdirektören skulle förordnas
för en tid af sex år i sänder.

Byråcheferna inom generalpoststyrelsen utnämnas för närvarande af
Kungl. Maj:t efter förslag af generalpostdirektören, och kommissionen
har icke funnit sig böra i detta afseende ifrågasätta någon förändring.

Af öfriga ordinarie tjänstemän hos generalpoststyrelsen tillsättas de
i 2:a lönegraden af Kungl. Maj:t, på förslag af styrelsen, medan styrel -

Sättet för befattningshafvares
anställande.

Reservationer
vid kommissionens
betänkande.

22 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

sen själf tillsätter tjänstemännen i lägsta lönegraden. Kommissionen
föreslår, att det må öfverlåtas åt generalpoststyrelsen att framdeles tillsätta
samtliga tjänstemän lios styrelsen, med undantag af byråcheferna,
och påpekar i detta sammanhang, att de föreslagna förändringarna i
arbetssättet inom generalpoststyrelsen torde medföra, att generalpoststyrelsens
chef och ledamöter bättre komma i tillfälle att bedöma de underlydande
tjänstemännens duglighet och pålitlighet.

Kommissionen hemställer vidare, att tjänstemännen hos generalpoststyrelsen,
såsom inom järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen är
fallet, må för framtiden tillsättas icke medelst fullmakt utan genom
konstitutorial. Genom en sådan ändring skulle generalpoststyrelsen erhålla
rätt att i administrativ väg från tjänsten skilja en försumlig tjänsteman.
Om än, anför kommissionen, en dylik ytterlighetsåtgärd knappast
någonsin skulle behöfva tillgripas, lärer det dock icke kunna bestridas,
att blotta möjligheten af ett sådant entledigande skulle för indolenta
naturer utgöra en kraftig sporre till ett fullgodt arbete.

Vid kommissionens betänkande äro fogade särskilda reservationer
af ordföranden, herr Ossbahr, och af herr Starbäck.

Herr Ossbahr ansåg sig kunna ifrågasätta, huruvida icke, vid generalpoststyrelsens
omorganisation, det hade varit försiktigare att till en
början stanna vid fyra byråer och låta en ytterligare minskning i antalet
blifva beroende af de erfarenheter, som under de närmaste åren
kunde vinnas, men hade dock med hänsyn till de fördelar, den föreslagna
organisationen å endast tre byråer erbjöde, särskildt hvad beträffade
de olika frågornas systematiska ordnande, icke ansett sig böra
uttala någon afvikande mening i detta hänseende. Däremot hemställde
herr Ossbahr, att å det föreslagna personalkontoret måtte, på sätt i fråga
om de öfriga kontoren vore afsedt, anställas en kontorschef samt att i
stället en föreslagen sekreterarbefattning skulle indragas.

Herr Starbäck fann det föga lämpligt att, såsom af kommissionen
föreslagits, uppdela ärendena inom de tre byråerna i olika grupper, till
arten ofta föga skarpt särskilda, men sorterande under olika tjänstemän
och sedermera återigen gruppvis förenade under ett slags underordnade
chefer, som här kallats kontorschefer. I stället för den arbetsmetodens
förenkling, som man särskildt genom föredragningssättets omläggning
sökt vinna, vore det att befara, att nära nog en motsatt utveckling''
lätteligen kunde inträda och en, så att säga, fördjupad byråkratisering
utbilda sig, och detta därför att genom nyss antydda förhållande flera
skarpt markerade instanser skapades.

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 168.

Den på detta sätt åstadkomna gruppindelningen blefve en slags
fackanordning, där lätt nog sidoväggarna blefve så solida och täta, att
all kommunikation mellan underordnade tjänstemän inom olika grupper
blefve otänkbar och förbindelsen hölles öppen endast nedifrån uppåt
slutande hos byråcheferna. En sådan utveckling, som här syntes hota,
kunde enligt reservantens mening undvikas äfven med bibehållande af
olika graders tjänstemän, om ej en så starkt reglementerande omsorg a
priori nedlades på de olika ärendenas särskiljande. — Vidare ansåg
herr Starbäck, med afseende å den af kommissionen föreslagna personalbesättningen,
en särskild registrator vara öfverflödig, enär arbetet med
inkommande ärendens registrering och diarieföring borde kunna hufvudsakligen
utföras af kvinnliga biträden.

I detta sammanhang torde jag äfven få nämna, att i en till mig Framställning
in gifven, den 11 januari 1908 dagtecknad skrift S. Lagerberg in. fl.
tjänstemän hos generalpoststyrelsen hemställt bland annat, att såväl
generalpoststyrelsen som distriktsförvaltningarna måtte i hufvudsak bibehållas
vid sin nuvarande organisation, att tjänstebefattningarna i styrelsen
icke måtte minskas vare sig till antal eller till grader, samt att
arbetstiden å tjänsterummet måtte bestämmas i enlighet med hvad
vid 1907 års Riksdag fastställts för statskontoret och arméförvaltningen.

Såsom jag redan i det föregående antydt, synas mig kommissionens
organisationsförslag, ehuru jag visserligen icke kunnat i alla punkter me.yiwaniT*
biträda desamma, dock i stort sedt vara ägnade att öppna vägen för
gagneliga reformer inom postverket. De allmänna synpunkter (se ofvan
sid. 9), från hvilka kommissionen utgått vid utarbetande af dessa förslag,
har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 18 december 1907
funnit vara synnerligen beaktansvärda, och till denna uppfattning ansluter
jag mig till fullo.

Nödvändigheten af en decentralisation inom postverkets styrelse
synes mig vara fullständigt ådagalagd. För närvarande inkomma och
diarieföras hos generalpoststyrelsen årligen mer än 20,000 ärenden, och
dessa ärenden handläggas, äfven då de äro af obetydligaste beskaffenhet,
med få undantag af någon bland de fem byråcheferna. Med hänsyn
till postverkets ändamålsenliga drift torde det därför vara angeläget, att
en genomgripande omläggning af de nuvarande arbetsmetoderna, särskilt
i ändamål att lätta byråchefernas arbetsbörda, snarast möjligt
bringas å bane.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Öfverflyttande
af ärenden till
distriktsförvaltningarna.

Den första utväg, som kommissionen i detta hänseende anvisar, är
att en del ärenden, som nu handläggas hos generalpoststyrelsen, öfverflyttas
till distriktsförvaltningarna.

I sitt utlåtande den 18 december 1907 anför generalpoststyrelsen,
att de åtgärder, som af kommissionen i omförmälda hänseende föreslagits,
synas generalpoststyrelsen välbetänkta; dock gör styrelsen härvid
undantag för hvad kommissionen föreslagit i fråga om öfverflyttning till
distriktsförvaltningarna af revisionsarbete, som för närvarande utföres af
revisorer å generalpoststyrelsens revisionsbyrå.

Mot kommissionens yttrande att den personliga kännedom om förhållandena
inom de särskilda distrikten, som i allmänhet torde vara att
finna hos distriktsförvaltningarnas tjänstemän, icke i regel kunde påräknas
hos generalpoststyrelsens revisionspersonal, och att det således
vore en viss anledning antaga, att revisionen skulle blifva med större
sakkännedom verkställd, därest densamma öfverlämnades till distriktsförvaltningarna,
invänder generalpoststyrelsen, att för så vidt kommissionen
med ofvanstående uttryck afsåge, att det för en revisor vore af
vikt att äga kännedom om redogörarnas personliga förhållanden, borde
enligt generalpoststyrelsens mening denna kännedom, som gifvetvis förvärfvades
lättare å distriktsförvaltningarna än i generalpoststyrelsenr
icke i fråga om revisionsarbete tillmätas så stor betydelse, att man för
den skull borde frångå en princip, som i regel tillämpades inom öfriga
grenar af vår statsförvaltning och hvilken princip, afseende centralisation
af revisionsarbetet, syntes göra sig allt mer och mer gällande.

Beträffande den af kommissionen omnämnda sakkännedom framhåller
generalpoststyrelsen, att en tjänsteman bäst kunde förvärfva densamma
därigenom, att han genom tjänstgöring vid postanstalt, särskilt i egenskap
af redogörare, personligen satte sig in i göromålen därstädes. En
dylik sakkännedom kunde sålunda med sannolikhet förmodas vara tillfinnandes
hos distriktsförvaltningarnas tjänstemän, men då nu vore afsedt,
att å generalpoststyrelsens revisionsafdelning skulle såsom biträden
åt revisorerna anställas tjänstemän, hvilka å''postkontor fått sin postala
utbildning, nämligen förste postexpeditörer och postexpeditörer, och för
hvilka vägen till revisorsplatserna ju skulle stå öppen, skulle styrelsens
revisionsafdelning icke komma att i fråga om sakkännedom stå efter
distriktsförvaltningarna. Icke heller syntes det generalpoststyrelsen sannolikt,
att, såsom kommissionen påstode, distriktschefens åliggande att
öfva kontroll öfver de underlydande postanstalterna skulle i väsentlig
mån underlättas samt kontrollen göras mera effektiv därigenom, att dessa,
postanstalters räkenskaper vore å distriktsförvaltningarna tillgängliga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

och där underkastade granskning. Visserligen skulle för distriktschefen
i nämnda hänseende behöfliga uppgifter kunna tagas direkt från de å
distriktsförvaltningen befintliga räkenskapshandlingar, men intet hinder
mötte för framtiden att, i likhet med hvad för närvarande äger rum,
från generalpoststyrelsen erhålla dylika uppgifter.

Däremot är generalpoststyrelsen af den uppfattning, att den af
kommissionen ifrågasatta decentralisationen af revisionsarbetet skulle
medföra afsevärda olägenheter.

Sålunda skulle kunna befaras, att en revisionspersonal, stationerad
vid distriktsförvaltningarna, icke komme att intaga en lika sjelfständig
ställning som en dylik personal, tjänstgörande i generalpoststyrelsen. I
nämnda hänseende erinrar styrelsen därom, att postinspektörerna
för närvarande äga befogenhet att beträffande dem underlydande postkontor
medgifva utbetalningar och i öfrigt besluta i vissa ekonomiska
frågor, en befogenhet som, enligt hvad afsedt vore, skulle komma att
utvidgas. Därest nu dessa postkontors räkenskaper skulle granskas af
vid distriktsförvaltningarna anställda tjänstemän, kunde ifrågasättas, huruvida
revisionen komme att blifva tillräckligt effektiv.

Ifrågavarande decentralisation skulle vidare, hvad angår granskningen
af postanstalternas medelsräkenskaper, hvilken granskning vore
den, som företrädesvis kunde gifva anledning till olika förfaringssätt,
medföra den betydande olägenhet, att författningar och föreskrifter
komme att tolkas och tillämpas på olika sätt inom olika distrikt. En
högeligen viktig likformighet i principiellt hänseende skulle sålunda
äfventyras genom ifrågavarande revisionsarbetes fördelning på skilda
myndigheter.

Decentralisationen skulle jämväl medföra ett ganska vidlyftigt arbete
med annotering och expedierande af de för distriktsförvaltningarna
erforderliga uppgifter mellan generalpoststyrelsens räkenskapskontor och
postsparbanksbyrån, å ena sidan, och distriktsförvaltningarna, å den
andra.

Till belysning af detta förhållande erinrar generalpoststyrelsen
därom, att direkt till postanstalterna öfversändas från generalpoststyrelsen
och postsparbankens härvarande hufvudkassor kontanta penningförskott
och från härvarande frimärksförråd frankotecken, sparmärken
och sparbankskvittenskuponger, samt att de medelsleveranser,
som postanstalterna hafva att verkställa, ske från postanstalterna direkt
till nämnda kassor.

Rörande dessa sändningar och leveranser måste rapporter öfversändas
till distriktsförvaltningarna, därest granskningsarbetet komme att
Bih. till Rihsd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft. 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

dit förläggas, och distriktsförvaltningarna å sin sida måste under nämnda
förutsättning till härvarande räkenskapskontor insända uppgifter och
utdrag från de å distriktsförvaltningarna befintliga postmedel sräkningarna,
för att vederbörande tjänstemän hos generalpoststyrelsen skulle
kunna verkställa dem åliggande gransknings- och bokföringsskyldighet.
Det egentliga revisionsarbetet skulle sålunda komma att ökas med andra
göromål, som blefve en följd af själfva decentralisationen, och en uppdelning
af postmedelsräkningarnas granskning på sex olika ställen skulle
gifvetvis föranleda därtill, att arbetet i sin helhet blefve vidlyftigare och
komme att kräfva större personal, än om granskningen ägde rum på ett
enda ställe. Med den granskning af postkontorens postmedelsräkningar
och i samband därmed stående arbete, som, enligt hvad kommissionen
föreslagit, skulle utföras å en hvar af distriktsförvaltningarna, skulle,
enligt generalpoststyrelsens åsikt, af den till tjänstgöring därstädes föreslagna
personal komma att sysselsättas 1 förste postexpeditör å hvarje,
eller sålunda tillsammans 6. Samma granskning, förlagd till generalpoststyrelsens
räkenskapskontor, skulle kunna verkställas af 1 revisor,
1 förste postexpeditör och 1 manlig postexpeditör.

På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört, afstyrkte styrelsen
hvarje öfverflyttning till distriktsförvaltningarna af revisionsarbetet
och sålunda jämväl kommissionens förslag att försöksvis med ingången
af år 1909 från generalpoststyrelsens revisionsafdelning utbryta och till
distriktsförvaltningarna förlägga granskningen af postkontorens postmedelsräkningar.

Generalpoststyrelsen synes mig hafva anfört vägande skäl för sin
uppfattning, att någon utflyttning af revisionsarbete från styrelsen till
distriktsförvaltningarna nu icke bör ifrågakomma.

Hvad korna issionen påpekat därom, att distriktschefens kontroll
skulle blifva mera effektiv, om postanstalternas räkenskaper vore tillgängliga
å distriktsförvaltningarna och där underkastades granskning,
har gifvetvis visst fog för sig. Men det har synts mig, som skulle
ifrågavarande kontroll i väsentlig mån kunna underlättas därigenom,
att föreskrift meddelas att postkontorens postmedelsräkningar skola insändas
till generalpoststyrelsen i två exemplar, af hvilka det ena därefter
öfverlämnas till vederbörande distriktsförvaltning.

Jag har alltså funnit mig böra biträda styrelsens åsikt och fördenskull
såsom en af förutsättningarna för det förslag till jämkningar i
kommissionens organisationsförslag, om hvars utarbetande jag föranstaltat,
angifvit, att postmedelsräkningarnas granskning fortfarande skulle
verkställas hos styrelsen.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16 S.

Det har vidare synts mig möta betänkligheter att, såsom kommissionen
ifrågasatt, distriktsförvaltningarna skulle erhålla rätt att ådöma
postfunktionär bötesstraff, och detta väsentligen af den anledningen att
det synes alldeles särskild! angeläget, att de ofta nog grannlaga bestraffningsfrågorna
bedömas på enhetligt sätt och afgöras af den myndighet,
där den största sakkunskapen och erfarenheten finnas representerade.
Nyssnämnda, enligt mitt uppdrag utarbetade jämkningsförslag hvilar
sålunda äfven på den förutsättningen, att afgörandet af bestraffningsfrågor
skulle i enahanda utsträckning som för närvarande förbehållas
styrelsen, d. v. s. att distriktschefernas disciplinära befogenhet fortfarande
skulle vara begränsad till att skriftligen tilldela postfunktionär
lämplig varning.

Generalpoststyrelsen anför också i sitt underdåniga utlåtande den
7 mars 1908, att det synes generalpoststyrelsen uppenbart, att, därest
bestraffningsrätten till hufvudsaklig del utöfvas af styrelsen, eu sådan
anordning måste innebära större garanti för likformighet i straffmätningen,
än som kan vinnas, därest dylika mål skulle till någon större
del afgöras af ett flertal underordnade myndigheter, och generalpoststyrelsen
finner sig så mycket mindre böra göra någon erinran mot att
bestraffningsfrågor framdeles komma att i samma utsträckning som
hittills afgöras hos styrelsen, som, efter hvad i det enligt mitt uppdrag
utarbetade förslaget jämväl är antydt, åt generalpoststyrelsens ombudsman
skulle kunna öfverlämnas att inom styrelsen föredraga åtminstone
eu större del af de ärenden, som här äro i fråga.

Generalpoststyrelsen anför ytterligare i samma utlåtande, att vid
förnyad granskning af kommissionens uttalanden rörande öfverflyttning
till distriktsförvaltningarna af vissa ärenden, som nu handläggas hos
styrelsen, det synts styrelsen, som om till äfventyrs ytterligare någon
begränsning borde ske i hvad kommissionen i förevarande afseende
ifrågasatt, och förväntar styrelsen att framdeles få tillfälle att vidare
yttra sig i ärendet.

Ehuru frågan om öfverförande till distriktsförvaltningarna af vissa,
till generalpoststyrelsens handläggning nu hörande ärenden först framdeles
torde höra'' blifva föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning, har jag dock
velat redan nu i hufvudsak angifva min ställning till denna fråga, då
nämligen såväl generalpoststyrelsens som distriktsförvaltningarnas organisation
måste i viss mån blifva beroende af det sätt, hvarpå frågan
kommer att lösas. Till närmare belysande af detta spörsmål har jag
låtit verkställa utredning rörande ungefärliga antalet åt de ärenden, som

Ärendenas
föredragning
och afgörande
m. m.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

skulle från generalpoststyrelsens olika byråer öfverflyttas till distriktsförvaltningarna,
om kommissionens förslag i förevarande hänseende bifalles
med den ändring, att revisionsarbetet och bestraffningsfrågor i samma
utsträckning som hittills bibehållas hos styrelsen. Den ytterligare begränsning
i den sålunda ifrågasatta decentralisationen, som, enligt hvad
generalpoststyrelsen i sitt senaste utlåtande anfört, till äfventyrs kan
befinnas önskvärd, torde icke blifva af den omfattning, att något afseende
därvid nu behöfver fästas.

De resultat, som nämnda utredning gifvit vid handen, framgå af
följande öfversikt:

Hela antalet Däraf till distriktsärenden
år 1906. förvaltningarna.

Kanslibyrån ..................................................... 5,454 1,095

Trafikbyrån .................................................... 3,144 1,260

Kameralbyrån.................................................... 4,766 485

Utrikes- och författningsbyrån ................... 3,663 33

Revisionsbyrån ................................................ 3,702 755

Summa 20,7291 3,62b1

Det antal ärenden, som skulle öfverflyttas till distriktsförvaltningarna,.
motsvarar sålunda, enligt förhållandena år 1906, ungefär 17''5 procent
af hela antalet ärenden hos generalpoststyrelsen.

Då emellertid antalet hos generalpoststyrelsen diarieförda mål under
de senaste fem åren i genomsnitt ökats med omkring 850 för år, torde
det vara att motse, att, äfven om utflyttningen af mål kommer till
stånd i nu afsedd omfattning, antalet mål hos styrelsen redan år 1911
skall hafva uppnått 1906 års siffra.

Genom denna utflyttning torde sålunda icke någon varaktig minskning
i arbetet hos generalpoststyrelsen åvägabringas. Det synes därför
blifva nödvändigt, att, till lättande särskilt af byråchefernas arbetsbörda,
äfven andra utvägar sökas, och kommissionen har i sådant afseende
föreslagit, att åt underordnade tjänstemän inom generalpoststyrelsen må
uppdragas dels att hos styrelsen föredraga vissa ärenden, dels att beträffande
andra grupper af ärenden, hvilka handläggas efter en gång
fastställda, allmänna principer, själfständigt besluta eller i öfrigt på eget
ansvar vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna påkallas. Denna

*) I dessa tal förekomma en del dubbelräkningar, beroende därpå, att vissa ärenden diarieförts
och handlagts å två eller flera byråer. Hela antalet ärenden hos generalpoststyrelsen utgjorde
år 1906 i själfva verket 20,480.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16 8.

kommissionens tanke har synts mig vara i hög grad beaktansvärd,
och jag har därför såsom förutsättning för det jämkningsförslag, om
hvars utarbetande jag gått i författning, angifvit, bland annat, att såsom
byråchefernas närmaste män skulle anställas sekreterare och kamrerare
med föredragnings- eller beslutanderätt i vissa ärenden. Vid denna
punkt har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 7 mars 1908. icke
haft annat att erinra, än att den föredragningsskyldighet, som sålunda
skulle komma att åläggas sekreterarna och kamreraren, borde — då
enligt samma förslag byråchefernas antal skulle minskas till fyra —
blifva tämligen omfattande och att, på sätt förut är berördt, äfven ombudsmannen
torde böra erhålla uppdrag att hos styrelsen föredraga vissa
grupper af ärenden.

Då annan tjänsteman än byråchef föredrager ärenden, synes föredraganden
böra ingå såsom ledamot af styrelsen med enahanda åliggande
som byråchef att, i förekommande fall, låta till protokoll anteckna skiljaktig
mening. En sådan anordning, om ock i praktiken icke af synnerligen
stor betydelse, torde nämligen vara ägnad att skärpa vederbörandes
ansvarskänsla och i sin mån bidraga till erhållande af bästa
möjliga arbetsresultat.

Hvad kommissionen vidare anfört rörande förenklade arbetsmetoder
inom generalpoststyrelsen synes mig innehålla åtskilligt att beakta vid
utfärdande af ny arbetsordning för generalpoststyrelsens tjänstemän
eller vid ordnande i öfrigt af arbetet inom styrelsen.

Kommissionens förslag rörande rekryteringen af generalpoststyrelsens
personal och förflyttning af tjänstemän mellan styrelsen och underlydande
förvaltningar har framkallat erinringar i ofvanberörda, af S. Lagerberg
in. fl. till mig ingifna skrift. Efter hvad i denna skrift anföres,
skulle kommissionens ifrågavarande förslag afse att i allmänhet högst
betydligt sänka fordringarna för inträde i generalpoststyrelsen, och
praktiskt taget skulle styrelsens personal i en framtid, visserligen med
undantag för några befattningar, komma att äga det kunskapsmått, som
vinnes genom afläggande af realskolexamen och postelevexamen. I
stället ifrågasättes i den inkomna framställningen, huruvida icke för
vinnande af inträde och befordran i generalpoststyrelsen i allmänhet
borde fordras aflagd mogenhetsexamen, minst ett års tjänstgöring i
olika grenar af posttjänsten inom distrikts- och lokalförvaltningarna och
därefter genomgången högre postal utbildningskurs.

Principen därom, att de centrala ämbetsverk, hvilka utgöra öfverstyrelser
öfver särskilda förvaltningsområden, böra till större eller mindre del

Rekrytering af
generalpoststyrelsenB
personal.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 168.

Daglig tjänstgöringstid.

rekryteras med personal, som erhållit utbildning vid underlydande distriktseller
lokalförvaltningar, bär i vårt land redan i viss män vunnit erkännande
och synes allt mera arbeta sig fram. Lika med kommissionen
finner jag mig höra förorda, att denna princip må, i den utsträckning
sådant lämpligen kan ske, bringas till utförande äfven inom postverket.
Beträffande flertalet tjänster inom postverkets styrelse bör, synes det
mig, den postala utbildningen sättas i främsta rummet. Och hvad denna
utbildning angår, torde här få erinras därom, att inom generalpoststyrelsen
förberedande åtgärder vidtagits för anordnande af en högre postexamen,
afsedd att bereda de tjänstemän, hvilka önska ifrågakomma till
erhållande af mera maktpåliggande uppdrag, tillfälle att ådagalägga,
det de innehafva därför erforderliga insikter. Genom införande af denna
examen, vid hvilken hänsyn äfven lärer böra tagas till examinandernas
allmänna bildningsnivå, torde blifva tillräckligt sörjdt för att kompetenta
aspiranter till de befattningar hos generalpoststyrelsen, som bär
kunna komma i fråga, icke skola saknas.

Gifvet är emellertid, såsom ock kommissionen framhållit, att för
åtskilliga befattningar hos generalpoststyrelsen måste äfven framdeles
fordras akademisk examen. Den kännedom om allmänna författningar
och om statsförvaltningen öfver hufvud, som torde vara nödvändig å
en del befattningar inom generalpoststyrelsen, lärer nämligen knappast
förvärfvas annat än genom akademiska studier. För en och annan befattning
hos styrelsen torde äfven erfordras specialutbildning å annat
område än det rent postala.

Frågan om de kompetensfordringar, som böra föreskrifvas för anställning
hos generalpoststyrelsen, föreligger visserligen icke nu, men
jag har dock velat i detta sammanhang beröra densamma, då nämligen
denna fråga nära sammanhänger med kommissionens förslag om inrättande
hos generalpoststyrelsen af ett antal förste postexpeditörs- och
postexpeditörsbefat tningar. Likaledes torde den möjlighet till förflyttning
af tjänstemän mellan styrelsen och underlydande förvaltningar, som
kommissionen åsyftat, blifva i viss mån beroende på hvilka bestämmelser
komma att i nyss berörda afseende blifva gällande.

Kommissionens hemställan därom, att den ordinarie personalen hos
generalpoststyrelsen må, i likhet med personalen vid järnvägs- och telegrafstyrelserna,
tillförbindas att i regel vara å tjänsterummet tillstädes
minst sju effektiva timmar hvarje söckendag, har jag ansett mig
böra biträda, då generalpoststyrelsen bör betraktas såsom ett kommunikationsverk
och dess arbetssätt sålunda synes kunna lämpligen

Kung!. Mag ds Nåd. Proposition N:o 168.

ordnas i nära anslutning till det, som tillämpas i järnvägsstyrelsen och
telegrafstyrelsen. Jag har därför, såvida det förslag till aflöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket, hvarom nedan vidare förmäles,
varder af Éders Kungl. Maj:t och Riksdagen godkändt, för afsikt att
föreslå Eders Kungl. Maj:t att rörande den dagliga tjänstgöringstiden
i generalpoststyrelsen utfärda enahanda bestämmelser, som i anledning
af 1907 års Riksdags beslut fastställdes beträffande järnvägs- och telegraf
styr els er n a.

Jag öfvergår härefter till kommissionens förslag rörande byråer
och afdelningar inom generalpoststyrelsen samt där anställda
tjänstemän.

Såsom förut är nämndt, innebär kommissionens förslag, att antalet
byråer hos generalpoststyrelsen, som för närvarande utgör fem, skulle
med 1909 års ingång minskas till tre. Jag erinrar emellertid därom,
att kommissionens ordförande i reservation vid kommissionens betänkande
fann sig kunna ifrågasätta, om det icke varit försiktigare att till
en början stanna vid fyra byråer och låta en ytterligare minskning i
antalet blifva beroende af de erfarenheter, som under de närmaste åren
kunde vinnas. Och i sitt utlåtande den 18 december 1907 framhöll
generalpoststyrelsen, att det enligt styrelsens mening hade varit önskligt,
att den af kommissionen föreslagna första byrån uppdelats i två
på det sätt, att en särskild byrå för hufvudsakligen trafikärenden bibehållits.

Vid granskning af kommissionens förslag i denna del har jag icke
kunnat annat än finna, att förslaget går längre än försiktigheten bjuder
och för skarpt bryter mot den föregående utvecklingen. Jag erinrar
därvid, att antalet byråer hos generalpoststyrelsen, hvilket med ingången
af år 1879 fastställdes till tre, sedermera ökats först till fyra och med
1896 års ingång, då en extra byrå bildades, till fem. Den utflyttning
af ärenden till distriktsförvaltningarna och de reformer beträffande
arbetssättet inom generalpoststyrelsen, om hvilka förslag föreligger,
utgöra, synes mig, icke tillräcklig anledning att nu, då poströrelsen
alltjämt tillväxer, återgå till det antal byråer, som fastställdes genom
1879 års organisation. Jag har därför ansett, att byråernas antal icke
bör sättas lägre än till fyra, och jag har för denna min åsikt funnit
stöd såväl i den reservation, som afgifvits af kommissionens ordförande,
som ock i generalpoststyrelsens nyss åberopade utlåtande.

Det förslag till jämkning i kommissionens organisationsförslag, som
enligt mitt uppdrag utarbetats, hvilar alltså på den förutsättningen, att

Byråer och
afdelningar
inom generalpoststyrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

generalpoststyrelsen bör uppdelas på fyra byråer. Dessa byråer skulle,
enligt förslaget, bildas i stort sedt sålunda, att de nuvarande kansliocb
trafikbyråerna sammanslås till en byrå, benämnd trafikbyrån, å
hvilken emellertid icke skulle handläggas de reklamations- och bestraffningsärenden,
som nu tillhöra kanslibyrån; den nuvarande kameralbyrån
skulle bibehållas, men dess verksamhetsområde ökas med granskning af
distriktsförvaltningarnas och postkontorens postmedelsräkningar; den
nuvarande utrikes- och författningsbyrån skulle likaledes bibehållas,
dock under benämningen författningsbyrån, och till densamma skulle
öfverföras frågor om diarieföring och registrering af inkommande handlingar,
hvaremot reklamationer rörande utländska postanvisningar skulle
öfverflyttas till näst följande byrå; denna byrå skulle benämnas revisionsbyrån
och närmast motsvara den nuvarande byrån med samma
namn, dock med den förändring att till densamma skulle öfverföras
samtliga reklamationsärenden och frågor om bestraffningar, under det
att byrån skulle befrias från granskning af postmedelsräkningarna. I
en blifvande instruktion för generalpoststyrelsen borde emellertid, enligt
hvad i förslaget förutsattes, bemyndigande lämnas generalpostdirektören
att bestämma rörande den närmare fördelningen af ärendena
mellan de olika byråerna.

Hvad sålunda föreslagits rörande byråindelningen har generalpoststyrelsen
i sitt utlåtande den 7 mars 1908 biträdt.

Styrelsen har i detta utlåtande särskildt betonat angelägenheten
däraf, att, såsom ock i det på mitt föranstaltande utarbetade förslaget
varit afsedt, den närmare fördelningen af ärendena mellan de olika
byråerna må blifva beroende på generalpostdirektörens afgörande. På
det att icke genom byråernas benämning något hinder må yppas att
framdeles genomföra den jämkning i arbetsfördelningen mellan byråerna,
som af vunnen erfarenhet och ändrade förhållanden kan påkallas,
har det synts mig vara eu fördel att, på sätt äfven kommissionen förordat,
uppkalla de olika byråerna allenast med nummerbeteckning. Jag
kommer därför att i det följande använda benämningarna första, andra,
tredje och fjärde byrån, motsvarande de föreslagna trafik-, kameral-,
författnings- och revisionsbyråerna.

Då kommissionen hemställt, att hvar och en af de utaf kommissionen
föreslagna byråerna skulle fördelas på två eller tre kontor, hvilka,
med ett undantag, skulle förestås af särskilda kontorschefer, så innebär
detta förslag en princip, som torde vara tämligen främmande för vår
statsförvaltning. Det synes mig knappast troligt, att tillämpningen af
denna princip skulle leda till ett bättre arbetsresultat, än som med
närmare anslutning till nuvarande förhållanden står att vinna, och jag

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 168.

har därför, med stöd jämväl af hvad som reservationsvis anförts af en
bland kommissionens ledamöter, funnit mig icke kunna förorda den
ifrågasatta kontorsindelningen. Såsom jag redan i det föregående antyda
har det synts mig, att i stället för de föreslagna kontorscheferna
lämpligen borde såsom byråchefernas närmaste män anställas sekreterare
och kamrerare, med åliggande för dessa, bland annat, att
hos styrelsen föredraga vissa ärenden och att i en del andra ärenden
själfständigt vidtaga erforderliga åtgärder. En viss föredragningsskyldigliet
torde äfven böra åläggas ombudsmannen.

Äfven på den väg jag sålunda angifvit torde den decentralisation,
som kommissionen velat åstadkomma i fråga om arbetssättet inom
generalpoststyrelsen, kunna i erforderlig utsträckning åvägabringas.

Efter hvad redan förut är nämndt, består generalpoststyrelsens fast
anställda tjänstemannapersonal, styrelsens chef och ledamöter däri inbegripna,
år 1908 af 142 personer, nämligen 49 ordinarie tjänstemän,
46 amanuenser och andra e. o. tjänstemän med stadigvarande förordnanden
samt ytterligare 47, till större delen kvinnliga biträden, likaledes
med stadigvarande förordnanden; af dessa sysselsättas 16 med
sortering och dylika göromål.

I likhet med kommissionen anser jag det vara uppenbart, att ett
extra-ordinariesystem, tillämpadt i så stor omfattning, som nyss meddelade
siffror utvisa, icke kan annat än medföra betydande olägenheter.
Kommissionen har ock med sitt organisationsförslag åsyftat, att anställande
af extra ordinarie tjänstemän hos generalpoststyrelsen för
framtiden skulle kunna högst väsentligt begränsas, och därför i sitt
förslag till personalbesättning tillmätt den ordinarie personalen så, att
behofvet af arbetskrafter hos generalpoststyrelsen därmed skulle vara
i hufvudsak tillgodosedt. Endast för de biträden, som skulle afses för
sorteringsarbete och därmed jämförliga göromål, har kommissionen gjort
ett undantag, i det att kommissionen ansett att denna personal icke bör
uppföras å stat.

Då jag delar kommissionens uppfattning därom, att å ett större
antal befattningar inom generalpoststyrelsen arbetet icke är af beskaffenhet
att hos innehafvaren betinga aflagd akademisk examen, kan jag icke
annat än biträda kommissionens förslag, att hos generalpoststyrelsen
må inrättas ett antal förste postexpeditörs- och postexpeditörsbefattningar.
Denna åtgärd innebär en utväg att högst väsentligt begränsa
antalet extra ordinarie tjänstemän hos generalpoststyrelsen, utan att
dock kostnaden för postverket därigenom kommer att stiga öfver höfvan.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Raft. 5

Styrelsen

personal

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Enligt kommissionens förslag skulle styrelsens tjänstemannapersonal,
med undantag af sorteringsbiträden o. d., minskas från det nuvarande
antalet 126 till 89. Härvid förutsattes, som förut är nämndt,
den dagliga tjänstgöringstidens utsträckning till minst 7 effektiva timmar
per söckendag.

I sitt utlåtande den 18 december 1907 har generalpoststyrelsen
hemställt om någon förstärkning i den personal, som af kommissionen
föreslagits. Då, enligt generalpoststyrelsens åsikt, någon utflyttning af
revisionsarbete till distriktsförvaltningarna icke borde ifrågakomma,
skulle af denna anledning erfordras anställande hos styrelsen af ytterligare
1 revisor, 1 förste postexpeditör och 1 manlig postexpeditör.
Vidare hemställde styrelsen i samma utlåtande, att å det föreslagna
personalkontoret måtte, i stället för en sekreterare, anställas en kontorschef,
att en för taxearbeten in. m. afsedd aktuarie måtte utbytas
mot en förste aktuarie, samt att ombudsmannen måtte uppflyttas i högre
lönegrad. Enligt detta generalpoststyrelsens förslag skulle antalet
tjänstemän, af kommissionen föreslaget till 89, ökas till 92, och detta
antal har bibehållits i det enligt mitt uppdrag utarbetade jämkningsförslaget.
På skäl, för hvilka jag nedan kommer att redogöra, har
emellertid generalpoststyrelsen i sitt senast afgifna utlåtande hemställt,
att på de olika byråerna måtte anställas ytterligare 6 tjänstemän,
men att de föreslagna kontorsbiträdena icke måtte uppföras å stat.

Hvad angår vaktbetjäningen hos generalpoststyrelsen, utgöres
denna enligt 1908 års stat af 1 förste vaktmästare och 11 vaktmästare,
hvartill komma 7 extra vaktmästare med fasta arfvoden. Kommissionen
har ansett, att de vaktmästare, som hafva ständig tjänstgöring inom
styrelsen, böra erhålla ordinarie anställning, och har därför, då det
synts kommissionen antagligt, att någon minskning i det nuvarande
antalet icke kan utan olägenhet ske, hemställt, att ytterligare 7 vaktmästare
må uppföras på ordinarie stat. Mot denna hemställan har
generalpoststyrelsen icke haft något att erinra.

Innebörden af de olika förslag, som, efter hvad nu är nämndt,
föreligga rörande personalbesättningen hos generalpoststyrelsen, torde
mera öfversiktligt framgå af här efteråt införda sammanställning, som
upptager denna personal dels enligt nuvarande förhållanden, dels enligt
kommissionens förslag och dels enligt det på mitt uppdrag utarbetade
jämkningsförslaget, med angifvande tillika af de utaf generalpoststyrelsen
föreslagna ändringar. Sorteringsbiträden o. d. ingå icke i denna sammanställning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Öfversikt rörande generalpoststyrelsens personal, enligt nuvarande organisation
ock. enligt olika föreliggande förslag.

Enligt nuvarande organisation.	Enligt kommissionens förslag.	Enligt det på departements-chefens uppdrag utarbe-tade jämkningsförslaget.	Ökning enligt general-poststyrelsens förslag den 7 mars 1908.
Generalpostdirektören.	Generalpostdirektören.	Generalpostdirektören.
5 byråchefer.	8 byråchefer.	4 byråchefer.
Kanslibyrån:	Första byrån:	Första byrån:
1 sekreterare.	Personalkontoret:	2 sekreterare.
1 registrator.	*)1 sekreterare.	2 notarier.	+ 1 notarie.
1 notarie och ombuds-	2 notarier.	2 förste postexpedit:r.
man.	1 förste postexpeditör.	2 kvinnl. »
2 notarier.	1 kvinnl. »
1 aktuarie. 8 e. 0. tjänstemän med fast arfvode. 1 mani. skrifbiträde. 6 kvinnl. biträden.	Trafikkontoret: 1 kontorschef. 1 notarie. 1 förste postexpeditör. 1 kvinnl. »
Trafhbyrån:	Keklamationskontoret:
1 sekreterare.	1 kontorschef.
2 notarier.	1 ombudsman.
1 aktuarie.	1 notarie.
5 e. 0. tjänstemän med	1 aktuarie.
fast arfvode.	1 förste postexpeditör.
1 kvinnl. biträde.	2 mani. postexpedit:r. 2 kvinnl. »
Kameralbyrån:	Andra byrån:	Andra byrån:
1 kamrerare och sekre-	Ekonomikontoret:	1 sekreterare.
terare.	1 kontorschef.	1 kamrerare.
1 kassör.	1 sekreterare.	2 intendenter.
1 intendent vid frim.-	2 intendenter.	1 förrådsförvaltare.
förrådet.	1 förrådsförvaltare.	1 notarie.

*) Enligt generalpoststyrelsens lörslag den 18/12 1907 skulle denne sekreterare utbytas mot en*
kontorschef.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Enligt nuvarande organisation.	Enligt kommissionens	Enligt det på departements-chefens uppdrag utarbe-	Ökning enligt general-poststyrelsens förslag
	tade jämkningsförslaget.	den 7 mars 1908.
1 intendent vid perse-	8 förste postexpeditörer.	1 aktuarie.
delförrådet.	2 mani. »	3 revisorer.	+1 revisor och bokhåll.,
2 notarier.	Räkenskapskon toret:	6 förste postexpeditir.	äfven en af de i före-gående kolumn upp-
6 revisorer o. bokhåll. 2 aktuarie!''.	1 kontorschef. 1 kamrerare.	8 mani. » 1 kvinnl. »	tågna revisorerna er-håller benämningen revisor o. bokhållare.
1 kammarskrifvare.
*)4 revisorer.
7 e. 0. tjänstemän med	l) 5 förste postexpedit:r.
fast arfvode.	x)5 mani. »
1 biträde i frågor rö-rande postfartyg. 7 kvinnl. biträden.	5 kvinnl. »
Utrikes- och författ-	Tredje byrån:	Tredje byrån:
ningsbyrån:	Författa ingskontoret:	1 sekreterare.
1 sekreterare.	1 kontorschef.	2 förste aktuarier.
1 notarie.	1 sekreterare.	1 registrator.	+1 arkivarie och biblio-
8 aktuarier. 5 e. 0. tjänstemän med	3) 1 aktuarie.	1 notarie.	tekarie i utbyte mot 1 förste postexpeditör.
3 förste postexpedit:r.	6 förste postexpedifcr.
fast arfvode.	2 kvinnl. »	1 mani. »
8 kvinnl. biträden.	Statistiska kontoret:	10 kvinnl. »
Revisionsbyrån:	1 kontorschef.	Fjärde byrån:
1 sekreterare.	1 registrator.	1 sekreterare.
1 notarie.	4 förste postexpedit:r.	1 ombudsman.
	1 mani. postexpeditör.	1 notarie.	+ 1 notarie.
10 revisorer.	8 kvinnl. postexpedit:r.	1 aktuarie.	fUtbytes mot en förste \ aktuarie.
21 e. 0. tjänstemän med		8 revisorer.	+ 1 revisor.
fast arfvode.		4 förste postexpedit-.r.
7 kvinnl. biträden.		7 mani. »	+1 mani. postexpeditör.
		6 kvinnl. »	+1 kvinnl. »
	12 kontorsbiträden, kv.	12 kontorsbiträden, kv.	Utgå.
	1 biträde i frågor ro-	1 biträde i frågor ro-
	rande postfartyg.	rande postfartyg.
1 förste vaktmästare.	1 förste vaktmästare.	1 förste vaktmästare.
11 vaktmästare. 7 extra vaktmästare.	18 vaktmästare.	18 vaktmästare.

*) Enligt generalpoststyrelsens förslag den 18/i2 1907 skulle antalet ökas med 1. — 2) Enligt
generalpoststyrelsens förslag den 18/12 190 7 skulle denne aktuarie utbytas mot ea förste aktuarie.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Sammanfattning af förestående öfversikt.

...	Ordinarie tjänste-män.	Extra ordin. tjänste- män.	Ofri ga tj änste-manna- biträden.	Summa.	Vaktmästare.
	Manliga.							Förste vakt-mästare.	O:	Extra vakt-mästare.
	p: pa- Isig 2 3 az So 3 • g g V pa	Förste post- expoditörer och postexp.	Kvinnliga.	Man- lig».	Manliga.	Kvinnliga.	Män.	Kvinnor.	riga ordinarie aktmästare.	Sum- ma.
Enligt nuvarande organisa-	49			46	2	29	97	29	i	ii	7	19
» kommissionens för-	29	28	31		1		58	31	i	18		19
» detpådepartements-ehefens uppdrag ut-arbetade j ämknings-	31	29	31		1		61	31	i	18		19
» generalpoststyrel-sens förslag den 7 mars 1908............	36	29	20	! -	1	'') 12	; 66	32	i	18		19

i) Detta antal har för jämförelse uppförts i stället för de af generalpoststyrelsen uteslutna kontorsbiträdena.

Revisionsarbetets bibehållande hos generalpoststyrelsen i samma
utsträckning som hittills skulle, såsom redan är nämndt, föranleda
att 3 tjänstemän borde anställas hos styrelsen utöfver det af kommissionen
föreslagna antalet. Då generalpoststyrelsen i sitt senaste
utlåtande föreslagit ytterligare någon förstärkning af styrelsens personal,
har styrelsen grundat denna hemställan därpå, att, enligt
hvad nu är afsedt, äfven bestraffnings frågor skulle framdeles afgöras
hos styrelsen i enahanda omfattning som för närvarande samt att
tilläfventyrs ytterligare vissa grupper af de ärenden, som enligt kommissionens
förslag skulle öfverflyttas till distriktsförvaltningarna, borde
fortfarande förbehållas styrelsen. Vidare säger sig generalpoststyrelsen i
detta afseende ej heller kunnat lämna ur sikte den stadiga tillväxt i
arbetet hos styrelsen, som, äfven sedan distriktsförvaltningarna öfver -

Första byrån.

Andra byrån.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

tagit någon del af styrelsens nuvarande arbetsbörda, med visshet vore
att motse såsom en naturlig följd af poströrelsens utveckling. Och
generalpoststyrelsen har äfven betonat, att den nya organisation af
styrelsen, hvarom beslut kunde komma att fattas, icke läte sig omedelbart
eller ens inom den närmaste tiden till fullo genomföras. Under
öfvergångsperioden måste arbetet hos styrelsen ordnas, icke såsom den
nya organisationen förutsatte, utan med de afvikelser därifrån, som
rådande förhållanden kräfde. Äfven ur dessa synpunkter anser generalpoststyrelsen
det vara angeläget, att arbetskrafterna hos styrelsen
tillmätas efter en något annan måttstock, än hvad styrelsen, i hufvudsaklig
anslutning till kommissionens förslag, i sitt meranämnda utlåtande
den 18 december 1907 ifrågasatt.

Jag torde härefter få något närmare yttra mig rörande personalen
å de olika byråerna, sådan den enligt det på mitt uppdrag utarbetade
förslaget skulle vara sammansatt, äfvensom beträffande den ökning i
samma personal, hvarom generalpoststyrelsen i sitt senaste utlåtande
hemställt.

Hvad angår den föreslagna första byrån, som närmast skulle utgöra
en sammanslagning af de nuvarande kansli- och trafikbyråerna,
skulle af de 2 sekreterarna den ene handlägga hufvudsakligen trafikärenden
och den andre hufvudsakligen personalärenden, och af de 2
notarierna skulle den ene vara föreståndare för postverkets undervisningsanstalt.
Generalpoststyrelsen har i sitt senaste utlåtande uttalat
den mening, att äfven med de lättnader, som det på mitt uppdrag utarbetade
förslaget innebär, arbetsbördan å denna byrå kommer att
blifva ganska betungande. Beträffande särskild! den notarie, som skulle
vara föreståndare för postverkets undervisningsanstalt, komme denne
tjänsteman, åtminstone under vissa delar af året, att till högst väsentlig
del vara upptagen af frågor rörande undervisningen och skulle följaktligen
icke vara att för byråns öfriga göromål påräkna såsom en
ständig och regelbunden arbetskraft. Generalpoststyrelsen har därför
funnit behofvet oundgängligen kräfva, att ytterligare 1 notarie anställes
å första byrån.

Å andra byrån skulle af de 2 intendenterna den ene vara kassör
och den andre föreståndare för frimärksförrådet, under det att förrådsförvaltaren
skulle förestå persedelförrådet och aktuarien blankettförrådet.
Af de 3 revisorerna skulle en jämväl verkställa bokföring.
De 6 förste postexpeditörerna äro afsedda att tjänstgöra, 1 hos sekre -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

teraren, 1 hos kamreraren, 1 å kassan, 1 å frimärksförrådet och 2 hos
revisorerna; af de 3 manliga postexpeditörerna skulle 1 tjänstgöra hos
sekreteraren, 1 hos revisorerna och 1 å persedelförrådet; den kvinnliga
postexpeditören har afsetts för tjänstgöring hos revisorerna.

Föreståndaren för blankettförrådet har af kommissionen upptagits
såsom förste postexpeditör, men i det enligt mitt uppdrag utarbetade
förslaget uppförts såsom aktuarie eller i samma lönegrad som persedelförrådets
föreståndare. Härvid har i första rummet afseende fästats
vid den omständigheten, att blankettförrådets föreståndare omhänderhar
betydliga leveranser, hvadan med befattningen är förenadt ej ringa
ekonomiskt ansvar.

Af de 2 revisorer, bland hvilkas göromål icke skulle ingå bokföring,
borde, enligt hvad generalpoststyrelsen anför i sitt senaste utlåtande,
den ene afses för granskning af distriktsförvaltningarnas räkenskaper
m. in. och den andre för granskning af postkontorens postmedelsräkningar.
Under sådana förhållanden skulle endast en förste postexpeditör
återstå för den befattning, som för närvarande bestrides af
eu anordningsbokhållare och revisor, med hufvudsakligt åliggande för
denne att granska inkommande räkningar och medelsrekvisitioner, att
utskrifva och bokföra generalpoststyrelsens anordningar å hufvudpostkassan
m. m. Enligt generalpoststyrelsens åsikt kräfver det med denna
befattning förenade ansvar, att innehafvaren likställes med revisorerna,
och hemställer styrelsen därför, att å andra byrån må anställas ytterligare
en tjänsteman af revisors grad. Af nu ifrågavarande 4 tjänstemän
borde, enligt styrelsens mening, 2 benämnas revisorer samt 2
revisorer och bokhållare. Efter hvad generalpoststyrelsen vidare anför,
borde den sålunda ifrågasatta förstärkningen i andra byråns personal,
med afseende å omfattningen af det bokförings- och revisionsarbete,
som skulle åligga denna byrå, icke föranleda minskning i det för byrån
afsedda antalet förste postexpeditörer och postexpeditörer.

Beträffande därefter tredje byrån, skulle de 2 förste aktuarierna Tredje byrån,
vara föreståndare, den ene för statistiska kontoret och den andre för
taxekontoret. Af de 6 förste postexpeditörerna skulle 1 tjänstgöra hos
sekreteraren, 1 å statistiska kontoret, 1 å taxekontoret, 1 hos registrator^
1 såsom arkivarie och bibliotekarie samt 1 hos generalpostdirektören.
Den manlige postexpeditören skulle placeras hos registratorn,
och de 10 kvinnliga postexpeditörerna hafva afsetts för tjänstgöring,

1 hos sekreteraren, 3 å statistiska kontoret, 1 å taxekontoret, 4 hos
registratorn samt 1 å arkiv och bibliotek.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Af kommissionen hade föreståndaren för statistiska kontoret, med
i vissa afseenden utvidgadt verksamhetsområde, föreslagits att vara
kontorschef, under det att föreståndaren för taxekontoret upptagits
såsom aktuarie, i aflöningshänseende likställd med förrådsförvaltare,
notarie m. fl. Hvad sistnämnde tjänsteman beträffar, har generalpoststyrelsen
i sitt utlåtande den 18 december 1907 uttalat den uppfattning,
att kommissionens förslag i denna del innebär ett icke oväsentligt
underskattande af den betydelse, som måste tillmätas befattningen
såsom föreståndare för taxekontoret. Bland de ifrågavarande tjänsteman
åliggande mångahanda göromål vore särskildt att framhålla, att
han hade att upprätta och till trycket befordra postverkets samtliga
taxor och därvid med tillämpning af gällande författningar och aftal
på eget ansvar uträkna och i berörda taxor samt i tillägg till desamma
offentliggöra de ändringar i taxesatserna, hvilka i synnerhet i förbindelsen
med utlandet racket ofta förekomme. Han hade ock att föra
det i § 2 mom. 1 af kungl. förordningen den 27 maj 1904 angående
villkoren för postbefordran af tidningar och andra periodiska skrifter
omförmälda tidningsregister. Vid fullgörandet häraf och i egenskap af
redaktör af särskildt den inländska tidningstaxan hade taxekontorets
föreståndare äfven att öfvervaka, att postanstalterna och tidningsutgifvarna,
i hvad på dem ankomme, fullgöra hvad som erfordras för registrets
förande samt taxans och taxetilläggens utgifvande i behörigtid.
Med tidningsutgifvarna komme ifrågavarande tjänsteman härigenom
skriftligen och muntligen i liflig beröring. Det tillkomme honom
sålunda att dels gentemot postförvaltarna i många fall meddela
föreskrifter å tjänstens vägnar, dels ock gent emot pressen i viss mån
företräda postverket. Han hade därjämte att tillhandagå såväl postanstalterna
som allmänheten med upplysningar och råd i taxeärenden
äfvensom i fråga om postlägenheterna med utlandet, och dessutom
hade han ofta nog att företaga vidlyftiga och maktpåliggande utredningar
i taxefrågor. Slutligen framhålles, att han i fråga om leveranser
af vissa tryck- och bokbinderiarbeten har att förslagsvis uppgöra
och styrelsens pröfning underställa erforderliga överenskommelser.

De med befattningen som föreståndare för taxekontoret förenade
göromål äro sålunda enligt generalpoststyrelsens åsikt för postverket
så viktiga och ställa så pass stora kraf på befattningsinnehafvarens
skicklighet och pålitlighet, att åt denne borde gifvas såväl högre tjänsteställning
som högre aflöning, än kommissionen föreslagit. Generalpoststyrelsen
har därför redan i sitt första utlåtande hemställt, att
föreståndaren för styrelsens taxekontor måtte benämnas förste aktuarie

Kungi. Majds Nåd. Proposition Ko 16S. 41

samt tillerkännas enahanda aflöning som intendent, kamrerare, sekreterare,
in. fl.

Befattningen såsom arkivarie och bibliotekarie skulle enligt kommissionens
förslag uppdragas åt en förste postexpeditör. Enligt hvad
generalpoststyrelsen anför i sitt senaste utlåtande, finner styrelsen det
emellertid vara af vikt, att denna befattning kommer att beklädas af
en person, som genom föregående teoretisk och praktisk utbildning
beträffande arkiv- och biblioteksväsendet förvärfvat sig förmåga att på
ett fackmässigt och med nutidens fordringar öfverensstämmande sätt
ordna och omhänderhafva postverkets ej obetydliga arkiv och bibliotek,
hvilka hittills, i saknad af särskild, fullt kvalificerad föreståndare, icke
kunnat, såsom önskvärdt vore, utnyttjas vare sig af generalpoststyrelsen
eller af postverkets funktionärer i Stockholm och annorstädes.

Särskildt borde vidare påpekas, att utväxlingen af tryckalster mellan
de olika ländernas postförvaltningar numera tagit en afsevärd omfattning.
Åt ifrågavarande tjänsteman, därest han vore för befattningen
fullt kvalificerad, skulle äfven, enligt styrelsens åsikt, kunna uppdragas
att, i förekommande fall, verkställa en del utredningar, för hvilka
kräfvas forskningar i arkiv och bibliotek. Generalpoststyrelsen har på
dessa grunder hemställt, att, i utbyte mot en förste postexpeditör å
författningsbyrån, må uppföras en arkivarie och bibliotekarie, i aflöningshänseende
likställd med notarier, revisorer, m. fl.

Å fjärde hyrån skulle den i förslaget upptagna aktuarien hand- Mjärde byrån,
lägga reklamationsärenden, under det att af de 3 revisorerna 1 skulle
afses för granskning af tidningsräkenskaper, 1 för granskning af räkenskaper
rörande utrikes postutväxling och 1 för revision af räkenskaper
rörande den inrikes postanvisningsutväxlingen. Af de 4 förste postexpeditörerna
skulle 1 biträda vid tidningsrevisionen och 2 vid utrikesrevisionen
samt 1 handlägga reklamationsärenden; af de 7 manliga
postexpeditörerna skulle 1 biträda vid utrikesrevisionen och 4 vid postanvisningsrevisionen
samt 2 vid handläggning af reklamationsärenden,
och af de 6 kvinnliga postexpeditörerna skulle 4 biträda vid postanvisningsrevisionen
och 2 vid behandling af reklamationer.

Personalen å fjärde byrån, sådan denna personal ofvan är angifven,
har generalpoststyrelsen, enligt dess utlåtande den 7 mars 1908, funnit
erfordra ej ringa förstärkning. Till denna byrå, där den till omfånget
största delen af revisionsarbetet fortfarande skulle vara förlagd, skulle
nämligen, enligt hvad föreslaget vore, öfverföras samtliga reklamationsärenden
och frågor om bestraffningar, under det att byrån skulle be Bih.

till Rissel. Prut, 1908. 1 Sami. 1 Afd. 182 Haft. 6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

frias från granskning af postmedelsräkningarna. Då de nytillkomna
målen — rörande reklamationer och bestraffningar — otvifvelaktigt
komme att tillföra byrån en betydligt ökad skriftväxling, hemställer
generalpoststyrelsen, att å fjärde byrån må uppföras ytterligare en notarie
utöfver den, som i förslaget är upptagen. Och då vidare expeditionsgöromålen
å denna byrå med dess stora skriftväxling enligt styrelsens
åsikt skulle fullt taga en persons arbetskraft i anspråk, anser
styrelsen, att för dylika göromål bör anställas en kvinnlig postexpeditör
och att sålunda antalet kvinnliga postexpeditörer å byrån bör ökas
till 7.

För ut.rikesrevisionen hafva, såsom af det ofvan anförda framgår,
i det på mitt uppdrag utarbetade förslaget upptagits 1 revisor, 2 förste
postexpeditörer och 1 manlig postexpeditör. Med afseende å den omfattning,
som den utrikes postutväxlingen för närvarande har och framdeles
torde komma att få, bar generalpoststyrelsen ansett det synnerligen
beböfligt, att för ifrågavarande arbete anställes ytterligare 1 manlig
postexpeditör, hvarigenom antalet till fjärde byrån hörande manliga
befattningshafvare af postexpeditörs grad skulle komma att utgöra 8.

Då vidare för den inrikes postanvisningsrevisionen i samma förslag
afsetts 1 revisor samt 4 manliga och 4 kvinnliga postexpeditörer, bär
generalpoststyrelsen, som ansett att denna till omfånget största grenen
af revisionsarbetet näppeligen torde kunna på ett tillfredsställande sätt
ledas och öfvervakas af endast en tjänsteman af revisors grad, hemställt
om anställande å denna byrå af ytterligare en revisor utöfver de
3, som i förslaget upptagas.

Såsom redan är nämndt, har vidare å fjärde byrån, för handläggning
särskildt af reklamationsärenden, uppförts 1 aktuarie med biträde
af ett antal förste postexpeditörer och postexpeditörer. Denne aktuarie
skulle sålunda, anför generalpoststyrelsen i sitt senaste utlåtande, närmast
motsvara den tjänsteman med samma benämning, som nu är anställd
såsom föreståndare för reklamationskontoret.

Det torde, yttrar generalpoststyrelsen, sedan länge vara erkändt,
att det arbete, som åligger denne kontorsföreståndare, är till såväl omfånget
som arten i hög grad maktpåliggande. I förstnämnda hänseende
meddelas, att exempelvis under februari månad 1908 antalet från kontoret
utgående expeditioner i genomsnitt uppgått till 138 pr dag samt
att kontorets personal för närvarande utgöres af, förutom föreståndaren,
8 personer, nämligen 5 extra ordinarie tjänstemän och 3 kvinnliga
biträden. Och hvad arbetets beskaffenhet angår, påpekar styrelsen särskildt,
att enligt gällande arbetsordning det åligger reklamationsaktua -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

rien, förutom öfriga mera löpande göromål, att vid behandlingen af reklamationsärendena
»gifva akt på de förhållanden, under hvilka de reklamerade
försändelserna gått förlorade, skadats eller försenats, och, om skälig
anledning förekommer att antaga det icke nödig ordning och noggrannhet
iakttagits vid deras postbehandling, därom göra anmälan hos
styrelsen». Gifvet vore att den kontrollerande verksamhet, som sålunda
är reklamationskontorets föreståndare ålagd, för postverket vore af
största betydelse särskildt för uppdagande af förseelser eller oregelbundenheter
vid postbehandlingen, liksom ock att ett noggrannt utöfvande
af denna verksamhet måste hos tjänstens innehafvare förutsätta ej blott
en ingående kännedom om den praktiska posttjänsten, utan äfven eu
hög grad af intresse och omtanke. Generalpoststyrelsen hemställer på
dessa grunder, att föreståndaren för reklamationskontoret må i aflöningshänseende
likställas med föreståndarna för statistiska och taxekontoren
samt liksom dessa erhålla titeln förste aktuarie.

I kommissionens förslag liksom i det på mitt föranstaltande utarbetade
jämkningsförslaget hafva bland generalpoststyrelsens personal
upptagits 12 kvinnliga kontorsbiträden, och samma antal kontorsbiträden
har uppförts under distrikts- och lokalförvaltningarna. Dessa funktionärer
skulle, enligt hvad kommissionen anför i sitt betänkande (sid. 41),
hafva till liufvudsakligt åliggande att ombesörja maskinskrift och tilläfventyrs,
i samband därmed, stenografering efter diktamen, i den mån
detta moderna arbetssätt kan finna användning, att tjänstgöra såsom
kontrollanter vid frankoteckenstillverkning, att bestrida en del enklare
expeditionsgöromål o. s. v.

Beträffande dessa kontorsbiträden har generalpoststyrelsen i sitt senaste
utlåtande erinrat, hurusom, sedan Riksdagen i skrifvelse den 23 maj
1906 anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida
och i hvad mån personer, som äro hos statens ämbetsverk och
myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och
dylika sysslor, må kunna erhålla någon fastare anställning, äfvensom
för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning
kunde föranleda, den af Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta löneregleringskommittén,
i anledning af nådig remiss, den 31 oktober 1907
afgifvit underdånigt utlåtande och förslag i ämnet. Då sålunda frågan
om dessa biträdens ställning inom kort torde blifva föremål för Kungl.
Maj:ts och Riksdagens pröfning, har generalpoststyrelsen ansett det
icke vara lämpligt att redan i postverkets stater för år 1909 skulle
upptagas ett antal kontorsbiträden, afsedda för i hufvudsak samma slags

Kvinnliga

kontorsbiträ den.

Kung1. Majds Nåd. Proposition No 168.

sysslor som de i Riksdagens nyssberörda skrifvelse åsyftade biträdena.
Generalpoststyrelsen bär sålunda funnit sig under nuvarande förhållanden
böra hemställa, att ifrågavarande kontorsbiträden må uteslutas ur
statförslaget, samt att i stället förslagsanslaget till »arfvoden åt extra
tjänstemän, vikariatsersättning, m. m.» må ökas med tillhopa 20,000
kronor, hvaraf 10,000 kronor under generalpoststyrelsen och 10,000
kronor under distrikts- och lokalförvaltningarna.

Hvad generalpoststyrelsen hemställt därom, att föreståndarna för
taxekontoret och reklamationskontoret måtte, liksom föreståndaren för
statistiska kontoret, upptagas såsom förste aktuarier och att såsom föreståndare
för arkiv och bibliotek måtte uppföras, i stället för den af
kommissionen föreslagna förste postexpeditören, en särskild arkivarie och
bibliotekarie, i aflöningshänseende likställd med notarier, revisorer m. fl.,
har synts mig vara väl grundadt, och jag har därför ansett mig böra
i dessa punkter biträda generalpoststyrelsens förslag.

Äfven den af generalpoststyrelsen i öfrigt förordade personalförstärkning
hos styrelsen har jag funnit mig i hufvudsak kunna tillstyrka.
Jag har därvid särskildt beaktat hvad generalpoststyrelsen anfört därom,
att föreliggande förhållanden göra det omöjligt att, hvad generalpoststyrelsen
beträffar, inom den närmaste tiden fullt genomföra den nu
föreslagna organisationen. De fördelar, som med denna organisation
afsetts, kunna följaktligen icke förr än efter någon tids förlopp till
fullo vinnas. Och med postverkets snabba utveckling lärer det vara
att motse, att, äfven om personalbesättningen hos generalpoststyrelsen
nu göres tämligen stark, inom en icke aflägsen framtid ytterligare behof
af arbetskrafter skall framträda.

Endast beträffande storleken af den revisionspersonal, som inom
generalpoststyrelsen må erfordras, synes mig tvekan kunna råda. Redan
i sitt utlåtande den 18 december 1907 upptog generalpoststyrelsen frågan
om revisionen af postverkets räkenskaper till utförlig behandling, och
därvid ifrågasatte styrelsen ingen annan ökning i den af kommissionen
föreslagna revisionspersonalen, än som föranleddes däraf, att, såsom ock
nu är afsedt, postmedelsräkningarnas granskning fortfarande skulle verkställas
hos styrelsen. Jag har därför ansett, att med anställande af
den revisor å generalpoststyrelsens fjärde byrå, hvarom styrelsen i sitt
senaste utlåtande hemställt, bör kunna tills vidare anstå äfvensom att
personalen å andra byrån bör, om den af generalpoststyrelsen föreslagna
revisorn och bokhållaren upptages i staten, kunna minskas med 1 förste
postexpeditör.

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition No 168.

Hvad angår de af kommissionen föreslagna kvinnliga kontorsbiträdena,
torde jag få erinra därom, att det af löneregleringskommittén
den 31 oktober 1907 afgifna betänkande och förslag rörande anställandet
af vissa biträden hos ämbetsverken för närvarande är föremål för
vidare behandling, i det att yttranden öfver förslaget infordrats från
åtskilliga myndigheter. Af de sålunda infordrade yttrandena har emellertid
endast en del ännu hunnit inkomma.

Den förberedande behandling, som detta ärende hittills undergått,
gifver emellertid vid handen, att meningarna rörande rätta sättet för
frågans lösning äro mycket skiftande såväl ur mera allmänt principiell
synpunkt som ock beträffande detaljerna. Det synes under dessa förhållanden
lämpligt, att, äfven hvad generalpoststyrelsen beträffar, med
frågans afgörande får anstå, till dess den ytterligare utredning, som
infordrats, föreligger och frågan sålunda erhållit den allsidiga belysning,
som dess vikt och grannlaga beskaffenhet kräfva.

Jag finner mig således böra äfven i denna del ansluta mig till
generalpoststyrelsens hemställan.

Vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit rörande personalen å
generalpoststyrelsens olika byråer kommer denna personal att erhålla
den sammansättning, som framgår af följande öfversikt.

1 Första byrån.	Andra byrån.	Tredje byrån.	Fjärde byrån.
2 sekreterare.	1 sekreterare. 1 kamrerare.	1 sekreterare.	1 sekreterare.
	2 intendenter.	2 förste aktuarier.	1 förste aktuarie. 1 ombudsman.
3 notarier.	1 förrådsförvaltare.	1 registrator.	2 notarier.
	1 notarie. 1 aktuarie. 2 revisorer. 2 revisorer oclr bok-hållare.	1 notarie. 1 arkivarie och biblio-tekarie.	3 revisorer.
2 förste postexpedifer.	5 förste postexpedifer.	5 förste postexpedifer.	4 förste postexpedifer.
	3 mani. »	1 mani. »	8 mani. »
2 kvinnl. postexpediter.	1 kvinnl. »	\| 10 kvinnl. »	7 kvinnl. »

Härtill komma 1 biträde i frågor rörande postfartyg samt 1 förste
vaktmästare och 18 vaktmästare.

Sättet för
befattningshafvares

anställande.

Nuvarande

aflönings förhållanden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

I fråga om sättet för bcfattningshafvares anstäliande inom generalpoststyrelsen
biträder jag kommissionens förslag, att generalpostdirektören
må tillsättas genom förordnande på viss tid samt att öfriga tjänstemän
må tillsättas genom konstitutorial. Däremot kan jag icke dela
kommissionens åsikt, att det bör öfverlåtas åt generalpoststyrelsen att
framdeles tillsätta samtliga tjänstemän bos styrelsen, med undanta0'' af
byråcheferna.. Den väsentliga förändring i nuvarande förhållanden,''som
detta förslag innebär, synes mig icke komma att medföra någon fördel
vare sig för det allmänna eller för de enskilda tjänstemännen, och torde
därför i alla händelser, förutom byråchefer, jämväl sekreterarna och
kamreraren böra tillsättas af Kungl. Maj:t.

b) Aflöningar.

Enligt postverkets utgiftsstater för år 1908 är den fasta aflöningen
till generalpoststyrelsens ordinarie tjänstemän bestämd till nedan angifna
belopp:

A. Aflöningsstat. Generalpostdirektören...................... 5 byråchefer, hvardera.................... 4 sekreterare » ............... 1 kamrerare och sekreterare............ 1 kassör .............................	Lön. Kr. 7.000 4,400 3.000 3,000 3,000 3,000
2 intendenter, hvardera..................
1 registrator .................................	1,800
1 notarie och ombudsman...............	1,800
8 notarier, hvardera.......................	1,800
8 aktuarier » .......................	1,800
6 revisorer och bokhållare, hvardera...	1,800
10 revisorer, hvardera ....................	1,800
B. Öfvergång sstat.
1 kammarskrifvare.........................	900

Tjänst- görings- pennin-	Summa.
gar.
Kr.	Kr.
3,000	10,000
2,000	6.400	(Efter 5 år kan lönen böjas med \ 600 kronor.
1,500	4,500
1,500	4,500
1,500	4,500
1,500	4,500
1,200 1,200	3,000 3,000	Efter 5 år kan lönen höjas med ! 500 kronor och efter 10 år med
ytterligare 500 kronor.
1,200	3,000
1,200	3,000
1,200	3,000
1,200	3,000
		^Dessutom ålderstillägg å 400 kr.,
300 1	1,200	hvaraf 300 kr. tillhöra lönen och 100 kr. tjänstgöringspenningarna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Kassören hos generalpoststyrelsen äger utöfver den i staten uppförda
aflöning, enligt § 11 i aflöningsreglementet för tjänstemän och
betjänte vid postverket den 6 juni 1902, sådan nämnda paragraf lyder
jämlikt kungl. kungörelsen den 22 juni 1906, uppbära j''elräkningspenningar
med 500 kronor för år.

Enligt § 12 i samma reglemente utgår vidare anmärkning sprovision
till vederbörande hos generalpoststyrelsen anställda tjänstemän enligt
de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton procent
å hvarje belopp, som på grund af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman,
antingen, såsom ej behörigen uppburet, till postverket inflyter och
utan anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit verket till
godo, eller, såsom för högt debiteradt, till vederbörande återgäldas.

Slutligen torde i detta sammanhang böra erinras därom, att från
och med år 1901 generalpoststyrelsens tjänstemän åtnjutit dyrtidstillägg
enligt de af Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställda allmänna grunder.

Kommissionen erinrar därom, att nu gällande aflöningssatser för
generalpoststyrelsens tjänstemän i allt hufvudsakligt ägt bestånd sedan
ingången af år 1879, och påpekar, att det visat sig allt mera svårt att
med de aflöningar, som erbjudits, någorlunda tillfredsställande rekrytera
ämbetsverkens personal.

Enligt kommissionens förslag skulle tjänstgöringstiden på tjänsterummet
för generalpoststyrelsens tjänstemän utsträckas till i regel sju
effektiva timmar per söckendag, och vidare har kommissionen genom
de ändringar, som förordats beträffande arbetsmetoderna inom generalpoststyrelsen,
velat åstadkomma, att byråcheferna skulle mera uteslutande
ägna sig åt maktpåliggande värf samt att de underordnade tjänstemännen
skulle i större utsträckning, än hvad hittills varit fallet, på
eget ansvar handlägga förekommande ärenden. Såväl kvantitativt som
kvalitativt komme därför i framtiden, vid ett bifall till kommissionens
förslag, ökade anspråk att ställas på generalpoststyrelsens tjänstemän.
Men om så skedde, är det, anför kommissionen, ock en oafvislig nödvändighet,
att dessa tjänstemän förses med eu aflöning, som tillfredsställer
måttliga lefnadsbehof och således gör det möjligt för tjänstemännen
att ägna sin fulla arbetskraft åt tjänstgöringen inom ämbetsverket.

Då kommissionen gått att utarbeta sitt förslag till lönereglering
för generalpoststyrelsen, har kommissionen närmast haft att taga hänsyn
till de löneregleringar, som vid 1907 års Riksdag beslutats beträffande
styrelserna för statens öfriga kommunikationsverk, telegrafverket

Kommissionens
förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Generalpost direktören.

Öfriga tjänstemän.

och. statens järnvägar. Hvad telegrafverket angår, är emellertid, erinrar
kommissionen, den nya organisationen af styrelsen för detta ämbetsverk,
enligt Riksdagens skrifvelse i ämnet, närmast att betrakta såsom
en försöksorganisation, hvadan sålunda de vid denna organisation tilllämpade
principer för aflöningarnas reglerande syntes kunna endast i
viss mån bringas till utförande i fråga om generalpoststyrelsen. A
andra sidan förelåge inom järnvägsstyrelsen åtskilliga förhållanden, som
saknade sin motsvarighet inom postverkets styrelse. I den mån sådant
varit möjligt har emellertid kommissionen, vid uppgörande af sitt föreliggande
löneregleringsförslag för generalpoststyrelsen, sökt följa de
grundsatser, som varit bestämmande vid löneregleringen för de båda
andra kommunikationsverkens styrelser.

Hvad först generalpostdirektören angår, har kommissionen föreslagit,
att, i likhet med hvad som gäller för telegrafverkets chef, aflöningen
till generalpostdirektören må utgå i form af ett årligt arfvode af 15,000
kronor. Äfven i fråga om rätt till pension anser kommissionen enahanda
bestämmelser böra gälla för generalpostdirektören som beträffande
chefen för telegrafverket. Generalpostdirektör, hvilken i minst
12 år innehaft generalpostdirektörs förordnande, skulle sålunda vara
berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om generalpostdirektör,
innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund af sjukdom befinnes
till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen eller ock utan egen begäran
nödgas afgå från sin befattning, utan att på grund af tjänstefel hafva
förverkat densamma, skulle han vara berättigad att i pension uppbära
5,000 kronor, då afgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500
kronor, där afgången sker efter 6, men före 12 tjänstår.

Beträffande därefter aflöningarna till generalpoststyrelsens byråchefer
och öfriga tjänstemän föreslår kommissionen, i anslutning till
den nyligen verkställda löneregleringen för järnvägsstyrelsen, en uppdelning
af dessa tjänstemän i ett flertal olika grupper, med olika aflöning
inom hvarje grupp. Det inom generalpoststyrelsen förekommande
arbete har nämligen kommissionen funnit vara på olika händer så
olikartad!, att den nuvarande fördelningen af biträdande tjänstemän
på allenast två aflöningsgrader ingalunda kan anses inrymma möjlighet
att bereda vederbörande befattningshafvare en efter arten och
vikten af deras åligganden väl lämpad ersättning.

Kommissionen har vidare beträffande aflöningarna till såväl generalpoststyrelsens
som distrikts- och lokalförvaltningarnas personal före -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

slagit en tillämpning, i den mån så kunnat ske, af det s. k. Tenowska
systemet, hvilket i hufvudsak följts vid löneregleringarna för telegrafverket
och statens järnvägar.

För byråchef i generalpoststyrelsen föreslår kommissionen enahanda
aflöning, som tillgodokommer byråchef i telegrafstyrelsen, nämligen
8,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter resp.
3 och 6 år, alltså sammanlagdt 9,000 kronor.

Därjämte anser kommissionen det vara billigt, att någon särskild
ersättning utgår till den af generalpoststyrelsens byråchefer, som under
generalpostdirektörens frånvaro har att närmast öfvervaka ärendenas
gång inom styrelsen. Visserligen har kommissionen funnit sig icke
böra ifrågasätta, att inom generalpoststyrelsen skulle, liksom vid statens
järnvägar, anställas någon särskild sous-chef, men det kan, säger
kommissionen, icke undvikas, att då generalpostdirektören icke själf är
i tjänstgöring inom styrelsen, någon af byråcheferna måste hafva en viss
uppsikt öfver arbetets gång inom styrelsen och i samband därmed, såsom
ehefens ställföreträdare, representera postverket gent emot allmänheten
och de främmande postfunktionärer, som icke sällan för studieändamål
eller eljest besöka hufvudstaden. Kommissionen har därför hemställt,
att ett särskilt traktamente af 10 kronor för dag måtte tillerkännas
den af generalpoststyrelsens byråchefer, som i generalpostdirektörens
frånvaro utöfvade den allmänna tillsynen öfver ärendenas gång.

Aflöningen till kontorschef i allmänhet skulle, enligt kommissionens
förslag, utgå med 6,000 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor
hvartdera efter 3 resp. 6 år, eller tillhopa 7,000 kronor, alltså samma
slutaflöning, som enligt den nya löneregleringen för telegrafstyrelsen
uppnås af där såsom sekreterare, kamrerare, byråingenjör eller förrådsintendent
anställd tjänsteman. Ett undantag härifrån borde dock,
enligt kommissionens mening, göras för den kontorschef (förste aktuarie),
som skulle hafva att förestå statistiska kontoret. För denne tjänsteman
hemställer kommissionen på anförda grunder (sid. 49 i betänkandet)
om en begynnelseaflöning af 5,000 kronor jämte fyra ålderstillägg,
hvart och ett å 500 kronor, efter resp. 3, 6, 9 och 12 år, hvadan slutaflöningen
skulle komma att uppgå till enahanda belopp som för öfriga
kontorschefer eller 7,000 kronor.

För sekreterare, kamrerare och intendenter föreslår kommissionen
en begynnelseaflöning af 4,600 kronor, hvartill skulle komma tre ålderstillägg
å resp. 400, 500 och 500 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller till Bih.

till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft. 7

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Vaktmästare.

hopa 6,000 kronor. Därjämte skulle felräkningspenningar, i likhet med
hvad nu gäller, tillkomma den intendent, som hade till åliggande att
förvalta postverkets hufvudkassa.

Jämte denne tjänsteman skulle till gruppen intendenter hänföras
endast intendenten vid frimärksförrådet. Hvad åter beträffar den nuvarande
intendenten vid persedelförrådet, har kommissionen funnit det
arbete, som åligger denne tjänsteman, icke vara af den beskaffenhet
eller äga den omfattning, att förrådets förvaltare bör i aflöningsh anseende
likställas med de nyssnämnda intendenterna, och har kommissionen
därför hänfört ifrågavarande tjänsteman till nästföljande aflöningsgrupp.

Denna grupp skulle, förutom förvaltaren af persedelförrådet, omfatta
registratorn, ombudsmannen samt notarier, aktuarie!'' och revisorer,
och för dessa tjänstemän föreslår kommissionen en aflöning af 4,200
kronor med tre ålderstillägg å resp. 400, 400 och 500 kronor efter 3,
6 och 9 år, eller tillhopa 5,500 kronor.

Visserligen innebär det, enligt hvad kommissionen vidare yttrar,
en formell oegentlighet, att ombudsmannen, af hvilken gifvetvis måste
fordras fullständig juridisk utbildning, i aflöningshänseende hänföres
till denna grupp, men då kommissionen inhämtat, att innehafvaren
af denna befattning äfven är ombudsman för postsparbanken och i
denna egenskap åtnjuter särskild ersättning med 1,000 kronor för år,
har kommissionen ansett, att ombudsmannens aflöning af postmedel
bör utgå med allenast ofvan angifna belopp, men att befattningens
innehafvare bör tillerkännas uttrycklig rätt att äfven vara ombudsman
för postsparbanken.

Förste postexpeditör, postexpeditör eller kontorsbiträde, som placeras
till tjänstgöring i generalpoststyrelsen, skulle enligt kommissionens
förslag äga uppbära samma aflöning som motsvarande tjänstemän
vid distrikts- eller lokalförvaltningarna, däri inbegripet ortstillägg enligt
i förslaget till aflöningsreglemente angifna regler. Till aflöningen för
dessa grupper af tjänstemän återkommer jag i det följande.

Beträffande slutligen aflöningen till de hos generalpoststyrelsen
anställda vaktmästare, utgör denna aflöning för förste vaktmästaren
1,100 kronor, hvaraf 800 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar,
samt för öfriga vaktmästare 800 kronor, hvaraf 500 kronor
lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar. För dessa öfriga vaktmästare,
men icke för förste vaktmästaren, kan lönen efter 5 år höjas

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

med 100 kronor. Vidare är bestämdt, att om vaktmästare i sådan
egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån kvarstår,
lönen minskas med 150 kronor.

Kommissionen föreslår en afsevärd förbättring i aflöningen för
generalpoststyrelsens vaktmästarkår och åberopar i detta hänseende de
löneregleringar, som nyligen genomförts beträffande vissa motsvarande
grupper af statstjänare, särskildt vaktmästarna hos järnvägsstyrelsen.
För förste vaktmästaren hos generalpoststyrelsen hemställer kommissionen
om en aflöning af 1,280 kronor med ett ålderstillägg å 120
kronor efter 3 år, hvartill skulle komma antingen fri bostad med belysning
och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt bränsle eller hyresersättning
med 40 procent af den fasta aflöningen. Öfriga vaktmästare
skulle, enligt kommissionens förslag, åtnjuta en begynnelseaflöning af
1,140 kronor med fyra ålderstillägg, tre å 120 och ett å 150 kronor,
efter resp. 3, 6, 9 och 12 år. Slutaflöningen för dessa vaktmästare
skulle sålunda stiga till 1,650 kronor. För vissa vaktmästare, hvilkas
befattningar äro af mera kräfvande beskaffenhet, hemställer kommissionen
därjämte om särskilda tilläggsarfvoden med högst 10 kronor för
månad enligt de närmare bestämmelser, som det skulle ankomma på
generalpoststyrelsen att meddela. Slutligen anser kommissionen, att
alla vaktmästare hos generalpoststyrelsen, i likhet med ordinarie och
extra betjänte vid distrikts- och lokalförvaltningarna, böra komma i
åtnjutande af kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter.

Här torde jag ock få meddela, att S. Lagerberg m. fl. tjänstemän Framställning
hos generalpoststyrelsen i sin förut omförmälda skrift hemställt, att vid a^e®g ^,aggr"
fastställande af lönereglering för generalpoststyrelsens ordinarie personal
måtte läggas till grund den aflöningstyp, som vid 1907 års Riksdag
antogs för statskontoret och arméförvaltningen.

Mot hvad kommissionen föreslagit rörande aflöningarna för general- Dcpartementspoststyrelsens
personal har jag i hufvudsak icke någon erinran att göra yttrande.
utöfver hvad som föranledes af de ändringar i organisationen, om
hvilka jag i det föregående hemställt. Vid bestämmande af dessa aflöningar
torde, såsom ock kommissionen framhåller, hänsyn närmast
böra tagas till de löneregleringar, som vid 1907 års Riksdag genomfördes
beträffande styrelserna för statens öfriga kommunikationsverk,
telegrafverket och järnvägarne. Härmed sammanhänger ock att, såsom
afsedt är, enahanda bestämmelser rörande den dagliga tjänstgöringstiden
skulle komma att gälla för den ordinarie personalen i generalpoststyrelsen
som för motsvarande personal i nyssnämnda styrelser.

Generalpost direktören.

Öfriga

tjänstemän.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Beträffande först generalpostdirektören, bör aflöningen till denne
ämbetsman gifvetvis icke utgå med lägre belopp än som tillkommer telegrafverkets
chef, eller 15,000 kronor om året. Postverket är nämligen,
liksom telegrafverket, ett kommunikationsverk, och dess utgiftsstater
uppgå till inemot dubbla summan af telegrafverkets utgiftsstater. Dock
synas mig icke tillräckliga skäl föreligga att för generalpostdirektören
föreslå högre aflöning än som tillkommer chefen för telegrafverket. Då
nu generalpostdirektören äger att såsom ordförande i styrelsen för postsparbanken
uppbära årligt arfvode af 2,000 kronor samt någon minskning
i detta belopp icke lärer kunna ifrågasättas, torde detta arfvode
från postsparbanken böra inräknas i den för generalpostdirektören föreslagna
aflöningen af 15,000 kronor. Jag anser mig därför böra förorda,
att den del af generalpostdirektörens aflöning, som skall utbetalas
af postmedel, må utgå såsom arfvode af 13,000 kronor för år.

Mot kommissionens förslag rörande generalpostdirektörens pensionering
finner jag icke något annat att erinra, än att, bestämmelse torde böra
meddelas därom, att pensionen skall utgå af postverkets medel samt
att såsom pensionsafgift skall å det för generalpostdirektören bestämda
arfvodet eller den honom, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande
pension årligen afdragas ett belopp af 360 kronor.

Då den, som förordnas till generalpostdirektör, synes böra, därest
han förut är statsämbetsman, tillförbindas att afgå från dylik befattning,
kommer generalpostdirektören tydligen aldrig att vara pensionsberättigad
i annan egenskap än såsom generalpostdirektör, hvadan några sådana
bestämmelser, som meddelats för den händelse generaldirektör
för telegrafverket eller för statens järnvägar äro delägare i resp. verks
pensionsinrättning, icke torde i förevarande fall erfordras.

Ett genomförande af hvad jag sålunda föreslagit torde medföra,
att gällande lag om civila tjänstinnehafvares rätt till pension ej blir
tillämplig å generalpostdirektören.

Kommissionens förslag rörande aflöningen till byråcheferna finner
jag mig böra biträda, äfven i hvad detta förslag afser särskildt dagtraktamente
till den byråchef, som i generalpostdirektörens frånvaro
utöfvar den allmänna tillsynen öfver ärendenas gång.

Då de af kommissionen föreslagna kontorscheferna enligt mitt förslag
skulle bortfalla, men skyldighet att i vissa ärenden vara föredragande
och i andra ärenden själfständigt besluta skulle åligga sekreterarna
och kamreraren, torde sistnämnda tjänstemän böra komma i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

åtnjutande af enahanda aflöning, som af kommissionen föreslagits för
flertalet kontorschefer, eller en begynnelseaflöning af 6,000 kronor med
två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 3 resp. 6 år, tillhopa
alltså 7,000 kronor. De skulle således erhålla samma slutaflöning som
motsvarande tjänstemän i telegrafstyrelsen. Att begynnelseaflöningen
blifver högre för dessa tjänstemän i generalpoststyrelsen sammanhänger
med de olika principerna i de skilda organisationerna. För öfrigt torde
endast undantagsvis ifrågavarande tjänstemän i telegrafstyrelsen komma
att uppbära begynnelseaflöningen, då de, om de placeras till tjänstgöring
af förevarande slag, i regel torde hafva hunnit högre upp i
löneskalan.

Till nästa aflöningsgrupp torde böra hänföras de tre förste aktuarierna,
de två intendenterna samt ombudsmannen, och för denna grupp
föreslår jag, med afseende särskildt å de aflöningsförmåner, som tillkomma
närmast motsvarande befattningshafvare i järnvägsstyrelsen, en
aflöning af 5,000 kronor med tre ålderstillägg, hvart och ett å 500
kronor efter resp. 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 6,500 kronor.

Om förste aktuariernas ställning inom ämbetsverket har jag förut
yttrat mig.

De två intendenterna, af hvilka den ene skulle förestå kassan och
den andre frimärksförrådet, äro för närvarande, under benämningarna
kassör och intendent vid postverkets frimärksförråd, uppförda i andra
lönegraden och torde med afseende å tjänsternas beskaffenhet böra i
aflöningshänseende likställas med förste aktuarierna.

Beträffande ombudsmannen, för hvilken kommissionen (se sid. 50
här ofvan) föreslagit enahanda aflöning som för aktuarie, notarie in. fl.,
dock med rätt för befattningens innehafvare att äfven vara ombudsman
för postsparbanken, har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 18
december 1907 anfört, att det icke borde förbises, att, äfven om postombudsmannen
tillerkändes rätt att jämväl vara ombudsman för postsparbanken,
hvilken således icke heller skulle äga att för uppdraget
anlita annan person, arfvodet för sistnämnda ombudsmannaskap dock
icke vore af beskaffenhet att tillförsäkra postombudsmannen någon varaktig
och säker inkomst, än mindre bereda honom de förmåner i öfrigt,
som borde vara förenade med ombudsmanstjänsten hos generalpoststyrelsen.
Ifrågakommande arfvode torde nämligen, yttrar generalpoststyrelsen,
hädanefter som hittills komma att af postsparbanken utbetalas
efter för hvarje år utverkadt nådigt bemyndigande, och att arfvodet
skulle för hvarje gång bestämmas till det af kommissionen omnämnda
belopp kunde icke med säkerhet påräknas. Men om än så komme att

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 168.

ske, skulle dock, enär denna inkomst icke utgjordes af fast aflöning
utan vore allenast af arfvodes natur, postombudsmannen blifva skyldig
att framgent som tillförene vid semester och under tjänstledighet för
sjukdom afstå belöpande andel däraf till den, som uppehölle tjänsten.
Icke heller kunde förmånen att åtnjuta ifrågavarande arfvode uppväga
den fördel i afseende å längre semester, större lönebehållning vid tjänstledighet
för sjukdom samt högre pension, som ombudsmanstjänstens
hänförande till högre tjänstemannagrupp skulle komma att medföra, I
allt fall ansåge generalpoststyrelsen, att aflöningen för postombudsmannen
borde — oberoende af hans nuvarande anställning såsom ombudsman
hos postsparbanken — bestämmas uteslutande med hänsyn till vikten
af den befattning, han hos postverket bekläder. Och då denna befattning
helt visst vore af beskaffenhet att beträffande såväl juridisk utbildning
som praktisk erfarenhet ställa jämförelsevis höga anspråk på
sin innehafvare, syntes det generalpoststyrelsen väl berättigadt, att
densamma uppflyttades i högre aflöningsgrupp än kommissionen föreslagit.

I det på mitt uppdrag utarbetade jämkningsförslaget, enligt hvithet
ombudsmannen skulle åläggas föredragningsskyldighet, hade ombudsmannen
uppförts i samma lönegrad som förste aktuarierna och
intendenterna. Härom anförde generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den
7 mars 1908, att styrelsen tagit under öfvervägande, huruvida, med
afseende å nyss omförmälda föredragningsskyldighet och då således
utan tvifvel i vissa hänseenden skulle af ombudsmannen fordras högre
kompetens, än som hittills varit af nöden, ombudsmannen borde i aflöningshänseende
likställas med sekreterarna. Då det emellertid, yttrar
generalpoststyrelsen, icke torde kunna undvikas, att vederbörande byråchef
måste taga en förhållandevis betydlig andel i handläggningen af
de bestraffningsmål och andra ärenden, som kunna komma att föredragas
af ombudsmannen, särskildt när dessa ärenden äro af mera
grannlaga beskaffenhet, och då följaktligen ombudsmannen icke torde
komma att i förevarande afseende blifva fullt jämställd med sekreterarna,
har generalpoststyrelsen ’ icke ansett sig böra göra någon hemställan i
nyss antydt afseende.

Vid sådant förhållande och då ombudsmannen, om han än ålägges
skyldighet att inför generalpoststyrelsen föredraga vissa ärenden, dock
näppeligen torde böra erhålla rätt att, liksom sekreterarna och kamreraren,
i en del ärenden själfständigt besluta, har jag ansett, att ombudsmannen
icke bör placeras i samma aflöningsgrupp som sistnämnda
tjänstemän.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Den af kommissionen föreslagna aflöningsgruppen 4,600—6,000
kronor skulle, med afseende å hvad ofvan är anfördt, komma att
bortfalla.

Mot kommissionens förslag rörande aflöningen till aktuarien, förrådsförvaltaren,
notarierna, registratorn och revisorerna bär jag intet
att erinra, och skulle till denna grupp jämväl hänföras den tjänsteman,
åt hvilken befattningen såsom arkivarie och bibliotekarie komme att
uppdragas, äfvensom de 2 tjänstemän, som skulle benämnas revisorer
och bokhållare.

Äfven beträffande aflöningen till generalpoststyrelsens vaktmästare
finner jag mig kunna i hufvudsak biträda kommissionens hemställan.
Emellertid torde icke tillräckliga skäl föreligga för att, såsom kommissionen
afsett, särskilda tilläggsarfvoden med högst 10 kronor för månad
skulle tillerkännas vissa vaktmästare, hvilkas göromål äro af mera kräfvande
beskaffenhet. Det synes mig jämväl, att den aflöningsförhöjning,
som bör tillkomma förste vaktmästaren utöfver aflöningen till öfriga vaktmästare,
lämpligen bör, såsom beträffande förste vaktmästarna i järnvägsoch
telegrafstyrelserna är stadgadt, utgå i form af ett särskilt arfvode
af 200 kronor för år. Vidare torde en allmän bestämmelse böra meddelas
därom, att om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad.
— med hvilken, enligt kommissionens förslag, skulle vara förenad belysning
och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt bränsle —- lönen
skall minskas med visst belopp, som i förevarande fall synts mig lämpligen
böra fastställas till 300 kronor.

Vid jämförelse med den aflöning, som nästlidet år bestämdes för
vaktmästarna i järnvägs- och telegrafstyrelserna, visar det sig, att den
för generalpoststyrelsens vaktmästare nu föreslagna aflöningen öfverstiger
den, som tillkommer vaktmästarna i telegrafstyrelsen, men är något
lägre än den aflöning, som åtnjutes af järnvägsstyrelsens vaktmästare.
Erinras bör äfven, att en till innevarande års Riksdag gjord framställning
om höjning i löneförmånerna för telegrafstyrelsens vaktmästare
visserligen af Riksdagen afslagits, men, så vidt vederbörande utskotts
utlåtande synes gifva vid handen, endast på den grund, att aflöningsförmånerna
för dessa funktionärer fastställdes så nyligen som vid 1907
års Riksdag.

Jag har låtit utarbeta och bifogar härjämte en jämförande öfversikt
rörande aflöningarna till olika befattningshafvare dels i generalpoststyrelsen
enligt mitt förslag, dels i järnvägs- och telegrafstyrelserna
samt i statskontoret.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Jämförelse mellan aflöningarna till olika befattningshafvare

Generalpoststyrel (7 timmars tjänstgöring)	sen.		Järnvägsstyrelsen. (7 timmars tjänstgöring)
Befattningshafvare.	Enligt departe-mentschefens förslag.	Befattningshafvare.	Begyn- nelse-	Slut-
	Begyn- nelse- aflöning.	Slut- aflö- ning.		aflöning.	aflöning.
Byråchef...............................	Kr. 8,000 6,000	Kr. 9.000 7.000		Er.	Er.
Sekreterare, kamrerare......................	Byrådirektör ..............................	6,600	7,500
Förste aktuarie, intendent, ombudsman ...	5,000	6,500	Kamrerare, förste aktuarie, milkontrollör,
			ombudsman, revisor m. fl...................	5,700	6,600
Aktuarie, notarie, revisor m. fl................	4,200	5,500	Kassör, registrator, notarie, förrådsförval-
			tare m. fl........................................	4,620	5,700
Förste postexpeditör............................. Postexpeditör..............................	‘)- x)-	l)- 1)-

Vaktmästare.................................	1,140	1,650	__ , , ("arfvode............ 840 1,200 Vaktmästare < Ibostadsförman 336 480	1,176	1,680
'') Se sid. 130.
Anm. Intendenten vid kassan skulle enligt förslaget upp-bära felräkningspenningar med 500 kronor. Förste vaktmästaren skulle uppbära särskilt arfvode af 200 kronor. Uniformsbeklädnad skulle tillkomma såmtliga vaktmästare. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt bränsle, skulle lönen minskas med 300 kronor.	Anm. Kassören uppbär felräkningspenningar med 300 kronor. Förste vaktmästaren uppbär tilläggsarfvode af 200 kronor. Beklädnadsersättning tillkommer samtliga vaktmästare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

i generalpoststyrelsen och. vissa andra ämbetsverk.

Telegrafstyrel (7 timmars tjänstgöring)	sen.		Statskontore (6 timmars tjänstgöring)	t.
B ofattningshafvare.	Begyn- nelse- afiöning.	Slut- aflöning.	Befattningshafvare.	Begyn- nelse- aflöning.	Slut- aflöning.
Byråchef ...........................................	Kr. 8,000	Er. 9,000	Statskommissarie...............................	Er. 8,100	Er. 8,700
Sekreterare, kamrerare, byråingenjör, för- rådsintendent ..............................	4,400	7,000	Tjänsteman i ‘2:a lönegraden (sekreterare, räntmästare, kamrerare, förste revisor)	5,800	6,800
Öfriga byråtjänstemän........................	3,400	6,000	Tjänsteman i l:a lönegraden (stämpel-kassör, revisor, revisor och bokhållare, registrator)...................................	4,000	5,500
			Borste vaktmästare..............................	1,500	1,500
Vaktmästare .....................................	1,140	1,380	Vaktmästare......................................	1,200	1,300
Anm. Hufvudkassören uppbär felräkningspenningar med 500 kronor. Förste vaktmästaren uppbär särskildt arfvode af 200 kronor. Beklädnadsersättning tillkommer samtliga vaktmästare.	Anm. Räntmästaren och stämpelkassören uppbära missräk-ningspenningar med 500 kronor hvardera. Borste vaktmästare, se ofvan. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, afdrages ortstillägget (150 kronor) samt å lönen 100 kronor.

Bil. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

statförslaget. Kommissionen erinrar därom, att i nuvarande stater aflöningarna
äro upptagna såsom fasta anslag men ålderstilläggen såsom förslagsanslag.
Med de af kommissionen föreslagna grunder för aflöningarna kunde
den gamla uppställningen icke bibehållas, utan måste aflöningarna upptagas
såsom förslagsanslag. Någon olägenhet uppkomme icke härigenom,
lika litet som någon sådan följt af den nuvarande anordningen,
att ålderstilläggen utgått såsom förslagsanslag.

I statförslaget hade, med tillämpning af de i aflöningsreglementet och
tillhörande öfvergångsbestämmelser angifna grunder, aflöningarna för de
särskilda befattningarna upptagits med de belopp, till Indika man, med
hänsyn till kända personalförhållanden, ansett sig kunna beräkna desamma.
Då emellertid beloppet af den aflöning, som skulle utgå å
hvarje befattning, vore beroende däraf, hvem som komme att erhålla
befattningen, men i åtskilliga fall detta naturligtvis icke kunde nu afgöras,
komme de blifvande verkliga aflöningarna att förete vissa afvilcelser
från i staten angifna belopp. Dock antager kommissionen,
att de senare icke skola behöfva öfverskridas.

Under generalpoststyrelsen har kommissionen såsom ortstilläqg uppfört
ett förslagsanslag af 20,000 kronor. Sådant ortstillägg'' skulle,
enligt bestämmelserna i § 7 af aflöningsreglementet, inom styrelsen
tillkomma förste postexpeditörer, postexpeditörer och kontorsbiträden.

Såsom arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. in. är
under generalpoststyrelsen vidare uppfördt ett anslag å 40'',000 kronor.
Från detta skulle utgå arfvoden åt generalpostdirektörens ställföreträdare,
åt biträde i fartygsfrågor, sorteringsbiträden och tillfälliga biträden
samt i anledning af semester.

Inberäknadt dessa två anslag skulle, enligt kommissionens förslag,
aflöningarna till generalpoststyrelsens personal år 1909 uppgå till sam manlagdt

...................................................................................... kr. 409,800: —

Kommissionen anför, att i staterna
för år 1908 motsvarande aflöningar äro

uppförda med............................................... kr. 332,900: —

hvartill kommer från det under
distrikts- och lokalförvaltningarna uppförda
anslag till ålderstillägg................. » 21,900: — s 354300- —

Ökningen utgör alltså kr. 55,000: —

Detta belopp borde emellertid minskas med beloppen
af de utöfver staten utgående dyrtidstilläggen
och extra lönetilläggen, tillhopa........................................... kr. 11,200: _

hvadan den verkliga ökningen skulle belöpa sig till......... kr. 43,800: —

Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition No 168.

De af mig föreslagna jämkningarna i kommissionens förslag rörande
generalpoststyrelsen föranleda, att styrelsens aflöningsstat kommer att
sluta på ett belopp af 442,800 kronor, hvilket motsvarar en ökning, i
förhållande till nu utgående anslag, med 76,800 kronor och, i förhållande
till kommissionens förslag, med 33,000 kronor. På sätt i det
följande visas (sid. 79—80), uppväges emellertid sistberörda ökning af
en motsvarande minskning å distriktsförvaltningarnas aflöningsstat.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

a) Distriktsförvaltningarnas organisation.

Jämlikt kungl. brefvet den 28 oktober 1892 är riket, med undantag
af städerna Stockholm, Göteborg och Malmö jämte de under postanstalterna
i dessa städer af generalpoststyrelsen förlagda poststationer
och postlinjer, från 1893 års ingång fördeladt i fem postdistrikt, benämnda
södra, västra, östra, mellersta och norra distriktet. Till södra
distriktet höra Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Blekinge och Kronobergs
län samt Kalmar läns södra landstingsområde, till västra distriktet
Göteborgs och Bohus samt Ålfsborgs, Skaraborgs och Värmlands län,
till östra distriktet Kalmar läns norra landstingsområde, Jönköpings,
Östergötlands, Södermanlands och Gottlands län samt Södertörns länsdel
af Stockholms län, till mellersta distriktet Stockholms län med undantag
af Södertörns länsdel, Uppsala, Västmanlands, Örebro, Kopparbergs
och Gäfleborgs län samt till norra distriktet Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I hvarje postdistrikt är såsom chef anställd en postinspektor, hvilken,
på förslag af generalpoststyrelsen, förordnas af Kungl. Maj:t för
en tid af tre år.

Postinspektionernas stationsorter, hvilka bestämmas af generalpoststyrelsen,
äro följande: för södra distriktet Malmö, för västra distriktet
Göteborg, för östra distriktet Stockholm (före den 1 april 1896 Norrköping),
för mellersta distriktet likaledes Stockholm och för norra distriktet
Sundsvall.

I Stockholm, Göteborg och Malmö äga vederbörande postdirektörer,
beträffande dem underlydande personal och för de till deras postkontor
hörande områden, i tillämpliga delar utöfva postinspektörs myndighet
och åligganden.

Postinspektor har till hufvudsaklig uppgift dels att utöfva tillsyn
öfver postinrättningarna och postsparbanksrörelsen inom distriktet äfvensom
att i förekommande fall ombesörja verkställigheten af generalpost -

Nuvarande

organisation.

Kommissionens
förslag.
Distriktsindelningen.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

styrelsens och postsparbanksstyrelsens beslut, dels att utreda och förbereda
vissa frågor, h vilka sedermera skola af generalpoststyrelsen eller
postsparbanksstyrelsen handläggas, dels ock att inom fastställda gränser
sjelfständigt afgöra vissa ärenden och vidtaga åtskilliga åtgärder i öfrigt.

Särskilt åligger det postinspektor att öfvervaka, att postbefordringen
bestrides med ordning, säkerhet och skyndsamhet samt att göromålen
vid postanstalterna förrättas i enlighet med gifna föreskrifter och på
ett ändamålsenligt sätt, äfvensom att tillse, att anordningarna vid postanstalterna
äro tillfredsställande. Öfver samtliga till distriktet hörande
posttjänstemän, poststationsföreståndare, föreståndare för ångbåtspostexpeditioner,
postbetjänte och landtbrefbärare äger postinspektor utöfva
förmanskap. Af postinspektören eller, på hans uppdrag, af vid distriktsförvaltningen
anställd kontrollör skall inspektion och inventering
verkställas, minst en gång årligen å alla underlydande postkontor, och,
då särskilda förhållanden därtill gifva anledning, å poststationer och
ångbåtspostexpeditioner. Likaså skola, så ofta ske kan och nödigt befinnes,
de till distriktet hörande järnvägspostkupéer inspekteras, i regel
af postinspektören själf. Med noggrannt aktgifvande på förhållandena å
särskilda orter inom distriktet har postinspektor att afgifva förslag rörande
inrättande, indragning eller förändring af postanstalter och postgångar
m. m. Postinspektor har att utbetala aflöning till personalen
vid postinspektionskontoret och järnvägsposten samt ersättning för postbefordran
å enskilda tillhöriga järnvägar äfvensom ersättning för uppvärmning,
belysning och renhållning inom järnvägspostkupéer. I viss
utsträckning äger postinspektor upprätta tidtabeller för postens gång
samt vidtaga ändringar i sådana tabeller; han äger ock bestämma de
tider, då postanstalterna skola hållas tillgängliga för allmänheten. Vidare
äger postinspektor, under vissa villkor, förordna om utförande af
nödiga reparationer å postverkets byggnader, om reparationer å eller
nyanskaffning af inventarier och persedlar, samt om afskrifning eller
försäljning af kasserade sådana. Han äger äfven att antaga och entlediga
reservpostbetjänte, att under vissa villkor utdela skriftlig varning,
förelägga viten och från tjänstgöring afstånga underlydande personal,
att bevilja tjänstledighet under viss del af kalenderår, att besluta
i anledning af inkomna reseräkningar m. m.

Kommissionen erinrar till en början, att den indelning i postdistrikt,
som infördes vid de nuvarande distriktsförvaltningarnas tillkomst
år 1893, sedan dess icke undergått någon rubbning. Enligt denna
organisation äro, såsom redan är nämndt, Stockholm, Göteborg och
Malmö med de under postkontoren i dessa städer lydande poststationer

Kimgl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168.

och postlinjer undantagna från postinspektörs myndighet, och det åligger
en hvar af postdirektörerna i nämnda städer att vara såväl postkontorens
föreståndare som chef för vederbörande distrikt. En sådan
dubbelställning för postdirektörerna anser kommissionen icke vara rätt
förenlig med vare sig postverkets eller allmänhetens intressen, och en
del olägenheter däraf skola ock vid skilda tillfällen hafva gifvit sig
tillkänna. Redan i den skrifvelse af den 23 november 1891, hvari generalpoststyrelsen
hemställde om inrättande af distriktsförvaltningar inom
postverket, antydde styrelsen, att förvaltningen af ett stort postkontor
måste af dess chef kräfva så mycket arbete och så mycken omtanke,
att någon möjlighet icke för honom förefinnes att vid sidan däraf på
ett tillfredsställande sätt ägna sig åt verksamheten som distriktschef.
Men om detta uttalande äger sitt berättigande beträffande de större
postkontoren i allmänhet, så måste det, enligt kommissionens mening, i
alldeles särskild grad äga tillämpning på de största postkontoren, de i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Och äfven om det år 1893, innan
någon erfarenhet kunde föreligga om den ifrågasatta organisationen,
må hafva varit en åtgärd af nödig försiktighet att icke i någon afsevärd
mån rubba ledningen af de postala förhållandena i rikets tre största
städer, anser kommissionen, att numera någon tvekan icke bör råda
om lämpligheten af att fullt genomföra den princip, som vid distriktsförvaltningarnas
inrättande angafs såsom grundläggande, nämligen att
göra dessa förvaltningar helt och hållet skilda från de lokala anstalterna.
Kommissionen anser sålunda, att den befogenhet, som för närvarande
tillagts postkontorens föreståndare i Stockholm, Göteborg och
Malmö att hvar inom sitt område i tillämpliga delar utöfva postinspektörs
myndighet och åligganden, bör för framtiden upphöra och att i
sammanhang därmed de nuvarande postdirektörsbefattningarna i nämnda
städer böra indragas.

Med denna utgångspunkt har kommissionen sökt tillse, huru de områden,
som för närvarande äro postdirektör underordnade — alltså Stockholms,
Göteborgs och Malmö distrikt — skola kunna inordnas under
den allmänna distriktsindelningen. Beträffande hvart och ett af nämnda
tre distrikt föreligga, yttrar kommissionen, två möjligheter: antingen
kan distriktet, i sin nuvarande utsträckning eller i någon mån utvidgadt,
bibehållas såsom själfständigt under en chef, som icke är postförvaltare
utan i allt hufvudsakligt likställd med öfriga distriktschefer,
eller ock kan distriktet förläggas under något af de öfriga distrikten.
För bedömande af den utväg, som här bör väljas, har kommissionen
åberopat här efteråt återgifna statistiska uppgifter angående poströrelsen
m. m. i de särskilda postdistrikten år 1906.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Jämförelse mellan de olika postdistrikten, år 1906.

a) Invånare, fasta postanstalter, personal.

Postdistrikt.	Invånare- antal.	Fasta post-anstalter.	Personal.
Post- kontor.	Poststa- tioner.	Tjänste- män.	Betjänte-	Ofri ga.	Summa.
Stockholm...........................	332,738	n	50	380	739	164	1,283
Göteborg ...........................	156,927	7	37	119	265	69	453
Malmö ...............................	75,691	1	78	62	114	128	304
Södra distriktet ..................	1,168,065	40	664	353	400	1,076	1,829
Västra » ..................	981,382	46	558	331	337	1,162	1,830
Östra » ..................	868,575	41	483	287	323	807	1,417
Mellersta > ..................	1,089,979	51	541	327	419	932	1,078
Norra » ..................	663,698	29	447	200	227	981	1,408
Summa	5,337,055	220	2,858	2,059	2,824	5,319	10,202

b) Af gångna försändelser, uppbörd.

		Afgångna	försändelser.
Postdistrikt.			Postanvisningar.	Postabonne-rade tid-		Uppbörd,
Brefpost- försänclelser.	Paket.	Antal.	Belopp, kronor.	ningar och tidskrifter samt afgifts-pliktiga bilagor.	Hela antalet.	kronor.
Stockholm.........	32,537,774	737,286	465,182	19,787,797	64,397,223	98,137,465	3,349,878
Göteborg ..........	12,412,395	171,963	173,484	7,231,320	10,150,589	22,908,431	1,272,214
Malmö..............	7,003,527	90,548	149,680	5,649,420	13,361,695	20,605,450	807,787
Södra distriktet	31,598,637	209,937	893,934	26,011,438	20,583,096	53,285,604	2,978,251
Västra »	23,895,600	188,529	789,031	21,269,833	11,480,877	36,354,037	2,277,946
Ostra »	25,199,488	315,174	741,874	21,815,207	13,498,088	39,754,624	2,418,593
Mellersta >	28,146,877	428,272	1,084,330	28,343,527	16,777,381	46,436,860	3,008,800
Norra »	14,622,879	208.005	789,265	19,104.204	8,238,074	23,858,223	1,672,211
Summa	175,417,177	2,349,714	5,086,780	149,212,746	158,487,023	341,340,694	17,785,680

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Med stöd af dessa uppgifter finner kommissionen det nuvarande
stockliolmsdistriktet vara fullt jämförligt med, om icke mera betydande
än hvart och ett af de fem postinspektionsdistrikten. Äfven bör, efter
hvad kommissionen vidare anför, uppmärksammas, att i en hufvudstad
allmänhetens anspråk på att varda snabbt och väl betjänad gifvetvis
måste på det hela taget vara större än i landsorten samt att till följd
däraf relativt höga fordringar torde komma att ställas på den närmaste
ledningen af de postala förhållandena i hufvudstaden.

På dessa grunder hemställer kommissionen, hvad först Stockholm
beträffar, att det nuvarande stockholmsdistriktet må bibehållas, dock i
någon mån utvidgadt. De nuvarande 10 filialpostkontoren böra enligt
kommissionens åsikt erhålla eu från hufvudpostkontoret fristående ställning
och, liksom äfven hufvudpostkontoret, förvaltas af postmästare.

Beträffande åter Göteborg och Malmö har kommissionen ansett sig
icke böra föreslå, att dessa städer med kringliggande områden skola
bilda särskilda distrikt. Hvarken poströrelsen å nämnda orter eller
öfriga förhållanden därstädes hafva nämligen synts kommissionen betinga
en sådan anordning. Enligt kommissionens förslag skulle sålunda
Göteborgs stad med de under Göteborgs postkontor lydande postanstalter
och postlinjer förläggas under det nuvarande västra distriktet samt
på enahanda sätt Malmö stad med de under Malmö postkontor lydande
postanstalter och postlinjer förläggas under det nuvarande södra distriktet.
Därvid har kommissionen förutsatt, att, på samma sätt som i
Stockholm, filialpostkontoren i Göteborg liksom hufvudpostkontoret
därstädes skulle komma att förvaltas af själfständiga postmästare, och
då vidare i Malmö, enligt kommissionens åsikt, trafikbehofvet ingalunda
är tillgodosedt med det enda postkontor, som nu finnes i nämnda stad,
har kommissionen i annat sammanhang hemställt om inrättande i Malmö
af ytterligare tre postkontor.

Antalet postdistrikt skulle sålunda, enligt detta kommissionens
förslag, från 1909 års ingång blifva ses, och föreslår kommissionen för
dessa distrikt följande benämningar:

I distriktet, motsvarande det nuvarande södra distriktet, jämte
Malmö stad med de under Malmö postkontor lydande postanstalter
och postlinjer,

II distriktet, motsvarande det nuvarande västra distriktet, jämte
Göteborgs stad med de under Göteborgs postkontor lydande postanstalter
och postlinjer,

III distriktet, motsvarande det nuvarande östra distriktet, i någon
mån minskadt genom tillkomsten af det nya stockholmsdistriktet,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Distriktsför valtningarnas stationsorter.

Behofvet af
personalförs
torkning.

IV distriktet, eller det nya sto ckliolm sdistriktet,

V distriktet, motsvarande det nuvarande mellersta distriktet, i någon
mån minskadt genom tillkomsten af det nya stockholmsdistriktet, samt

VI distriktet, motsvarande det nuvarande norra distriktet.

I fråga om distriktsförvaltningarnas stationsorter, hvilka enligt nu
gällande föreskrifter bestämmas af generalpoststyrelsen, har kommissionen
anmärkt det mindre ändamålsenliga däri att, såsom nu är fallet,
postinspektionerna i östra och mellersta distrikten äro förlagda till
Stockholm. Denna oegentlighet skulle blifva ännu mer framträdande
efter inrättande af det utaf kommissionen föreslagna stockholmsdistriktet,
hvars förvaltning gifvetvis skulle vara förlagd till hufvudstaden; på
detta sätt skulle nämligen af de blifvande sex distriktsförvaltningarna
ej mindre än tre få sin stationsort i Stockholm. Kommissionen anser,
att distriktsförvaltningarna böra förläggas någorlunda centralt inom de
områden, som de resp. distrikten omfatta, således för III (östra) distriktet
exempelvis i Linköping och för V (mellersta) distriktet i Sala, Glefle
eller Falun. På samma sätt bör, enligt kommissionens mening, distriktsförvaltningen
i VI (norra) distriktet, hvilken för närvarande är förlagd
till Sundsvall, d. v. s. strax norr om distriktets södra gräns, förflyttas
längre norrut, exempelvis till Sollefteå.

Hvad därefter beträffar distriktsförvaltningarnas tjänstemannapersonal,
voro före 1908 års ingång vid hvarje postinspektionskontor anställda,
förutom chefen, som på förslag af generalpoststyrelsen förordnas af
Kungl. Maj:t för en tid af tre år, en kontrollör samt ett efter behofvet
afpassadt. antal postexpeditörer och extra biträden.

Såsom kommissionen erinrar (sid. 62—63 i betänkandet), framhöll
redan 1899 års post- och telegrafkommitté angelägenheten däraf, att
åtgärder måtte, till posttjänstens verkliga båtnad, vidtagas för att bereda
postinspektörerna väsentlig lättnad i det detaljarbete, från hvilket
de icke kunde lösgöra sig. Denna kommitté föreslog i sådant afseende
inrättande vid postinspektionerna af ytterligare fem kontrollörstjänster,
en i hvarje distrikt. Förslaget upptogs också i statsverkspropositionen
till 1902 års Riksdag, men blef på hemställan af statsutskottet, som
förklarade sig icke hafva genom hvad i detta afseende anförts blifvit
öfvertygadt om nödvändigheten af att ifrågavarande kontrollörstjänster
inrättades, af Riksdagen afslaget.

En ny framställning i enahanda syfte förelädes 1907 års Riksdag,
och efter det Riksdagen, som ansåg nödvändigheten bjuda, att åtgärd

Kung!,. Maj ris Nåd. Proposition N:o 168. 65

vidtoges för lättande af postinspektionernas alltjämt ökade arbetsbörda,
funnit förslaget böra godkännas, bär från 1908 års ingång vid hvarje
postinspektion anställts ytterligare en kontrollör.

I förevarande ämne anför kommissionen, att om än genom tillkomsten
af denne tjänsteman någon förbättring i de nuvarande förhållandena
kommer att vinnas, så vore det emellertid tydligt, att äfven
efter denna förstärkning personalförhållandena å distriktsförvaltningarna,
med dessa förvaltningars nuvarande åligganden, långt ifrån blefve tillfredsställande.
Då nämligen såväl postinspektören som hans närmaste
man måste tillbringa en stor del af sin tid på resor, hade, efter hvad
erfarenheten gifvit vid handen, de viktiga och mångskiftande göromål,
som för närvarande äro distriktsförvaltningarna anförtrodda, ofta icke
kunnat utföras utan afsevärd tidsutdräkt, och det behöfde icke påpekas,
hurusom inom ett kommunikationsverk, sådant som postverket, försenad
handläggning af vissa ärenden kunde medföra allvarsamma olägenheter.
I detta sammanhang framhåller kommissionen, att det stundom visat
sig vara vanskligt att för kontrollörstjänsterna å distriktsförvaltningarna
förvärfva och där behålla skickliga och väl meriterade tjänstemän, enär
för sålunda kvalificerade personer tjänstgöringen vid postkontoren,
under hittillsvarande förhållanden, i allmänhet torde hafva varit mera
inkomstbringande.

Genom ett bifall till hvad kommissionen föreslagit därom, att en ej
oväsentlig del af de ärenden, som för närvarande handläggas inom
generalpoststyrelsen — hufvudsakligen sådana som tillhöra kansli- och
trafikbyråerna, men äfven vissa grupper af ärenden, som handläggas å
kameral- och revisionsbyråerna — måtte öfverföras till distriktsförvaltningarna
samt att i sammanhang därmed distriktsförvaltningarnas själfständiga
afgörariderätt måtte i ej obetydlig mån utvidgas, skulle ej
blott distriktsförvaltningarnas arbetsmängd komma att ökas, utan äfven
deras befogenhet utsträckas till nya områden, och det vore under sådana
förhållanden, enligt kommissionens åsikt, af vikt, att distriktsförvaltningarna
erhölle en så stark organisation, att de kunde ej blott på ett
tillfredsställande sätt fylla sin nuvarande uppgift utan äfven motsvara de
ökade anspråk, som för framtiden komme att på dem ställas.

Hvad då först angår chefens ställning, har kommissionen till en
början ansett, att den nuvarande benämningen postinspektor bör utbytas
mot distriktschef såsom bättre angifvande denne tjänstemans befogenhet
och åligganden.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 182 Haft. 9

Distrikts chefen.

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Kommissionen har vidare tagit under öfvervägande, huruvida icke
dessa distriktschefer borde, i motsats mot de nuvarande postinspektörerna,
erhålla fast anställning och för den skull, på sätt redan nu
tillämpas beträffande öfriga tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
tillsättas medelst konstitutorial.

Härvid hade kommissionen icke förbisett, att vissa skäl tala för
bibehållande af det nuvarande systemet, enligt hvilket postinspektor
tillsättes endast genom förordnande på viss tid. I sådant afseende
hade särskildt anförts, att då distriktschefens befattning redan nu vore
och äfven hädanefter skulle komma att blifva i hög grad ansvarsfull
och betungande, det stundom kunde visa sig, att en distriktschef, efter
längre eller kortare tids verksamhet i sådan egenskap, icke vidare ägde
tillräckligt af kraft och initiativ för att kunna fullt tillfredsställande utföra
sina åligganden, och under sådana förhållanden vore det icke annat
än en fördel att kunna vid utgången af den tid, som förordnandet afsåga,
öfverlämna uppdraget till annan person.

Kommissionen anser, att äfven om denna åskådning måste tillerkännas
ett visst berättigande, någon afgörande betydelse dock icke bör
tilläggas densamma. Enligt det förslag till aflöningsreglemente, som
kommissionen afgifvit, skulle det ligga i generalpoststyrelsens hand att,
oberoende af gjorda ansökningar, till annan befattning förflytta såväl
distriktschef som öfriga af styrelsen tillsatta tjänstemän, dock utan
minskning i den vederbörande vid förflyttningen tillkommande fasta
aflöning. Och kommissionen påpekar i detta afseende, att verksamheten
som distriktschef gifvetvis måste vara ägnad att göra en tjänsteman
särskildt lämplig för vissa andra befattningar, där tjänstgöringen
icke kräfver samma rörlighet, som måste fordras af distriktscheferna.

Genom distriktschefsbefattningarnas besättande med ordinarie innehafvare
komme i själfva verket, anser kommissionen, ur förevarande
synpunkt någon väsentlig förändring af det nuvarande förhållandet
knappast att inträda. Ty liksom det hittills, då postinspektörerna varit
anställda på förordnande, icke i något fall bär inträffat, att uppdraget
att vara postinspektor upphört annat än på vederbörandes egen framställning,
skulle sannolikt ej heller i framtiden, därest systemet bibehölles,
något sådant förekomma annat än i alldeles särskilda undantagsfall.

Ur andra synpunkter erbjuder emellertid, anför vidare kommissionen,
den föreslagna förändringen alldeles bestämda fördelar. Då kommissionen
velat åstadkomma starka distriktsförvaltningar, hade det varit
kommissionen angeläget att i första rummet tillse, att distriktscheferna

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

må komma att intaga en så vidt möjligt själfständig och auktoritativ
ställning. Ej mindre i förhållande till de ortsmyndigheter och trafikanter,
med hvilka distriktscheferna under sin verksamhet komma i
beröring, än äfven gent emot den underlydande personalen måste
distriktscheferna kunna uppträda med tillräcklig auktoritet, och det
vore uppenbart, att detta mål skulle kunna lättare vinnas, om distriktschefsbefattningarna
besattes med ordinarie innehafvare, än om de uppehölles
genom förordnande.

Det nuvarande systemet, enligt hvithet de fem postinspektörsbefattningarna
uppehållas på förordnande, finner kommissionen äfven
medföra ganska omfattande och för postverket skadliga konsekvenser.

Å nämnda befattningar hade, af naturliga skäl, endast kunnat förordnas
personer, som under sin föregående verksamhet ådagalagt framstående
duglighet. Men på grund häraf hade dessa personer äfven kunnat med
fog göra anspråk på befordran till mera framskjutna ordinarie platser
inom postverket, och då vidare tjänstgöringen såsom postinspektor måst
i och för sig anses vara synnerligen meriterande, hade däraf blifvit en
följd, att postinspektörsbefattningarna i regel kommit att bestridas af
personer, som vid förordnandets mottagande beklädt eller därefter befordrats
till viktiga ordinarie platser vid postverket, i främsta rummet
postmästartjänster. Sålunda vore af de nuvarande fem postinspektörerna
tre postmästare af första klassen, under det att en vore kontrollör
vid postverket och en ordinarie tjänsteman hos generalpoststyrelsen.

Vid de tre första klassens postkontor, hvilkas ordinarie föreståndare
tjänstgöra såsom postinspektörer, hade för den skull postförvaltartjänsten
måst uppehållas på förordnande; dessa förordnanden hade tilldelats
andra ordinarie tjänstemän inom postverket, hvilka återigen måst å sina
ordinarie befattningar ersättas med andra tjänstemän o. s. v. I succession
efter hvarje postinspektor hade därför måst meddelas eu liel
serie förordnanden, bland annat å postförvaltartjänsterna vid vissa af
rikets större postkontor. Och då det nu syntes vara obestridt, att förordnandesystemet
i och för sig vore förkastligt, i det att samma känsla
af ansvar och samma initiativ näppeligen kunde göra sig gällande hos
en tillförordnad tjänsteman som hos den, hvilken såsom ordinarie sköter
sin tjänst, så har kommissionen i nu antydda förhållanden funnit ett
ytterligare skäl för sin hemställan, att distriktschefsbefattningarna må
besättas med ordinarie innehafvare.

I och med det att distriktschefernas befogenhet och verksamhets- öfriga tjänsteområde
utvidgas, framträder, anför kommissionen vidare, ännu mera än miiD -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hittills behofvet af att såsom distriktschefernas närmaste män anställas
väl kvalificerade personer. Kommissionen anser det numera vara till
fullo erkändt, att de åligganden, som det tillhört distriktscheferna att
personligen utföra, redan hittills varit allt för betungande, och med den
ifrågasatta omorganisationen syntes oundgängligen följa, att arbetskrafterna
hos distriktsförvaltningarna måste för framtiden tillföras en
betydande förstärkning.

Vid en granskning af distriktsförvaltningarnas åligganden folie det
genast i ögonen, att dessa fördela sig i två stora hufvudgrupper, nämligen
dels sådana, som hänföra sig till de fasta postanstalterna, dels
ock sådana, som hafva afseende å järnvägsposten (inklusive sjöpostexpeditionerna).
Den särställning, som järnvägsposten intager i förhållande
till distriktsförvaltningarna, i det att järnvägspostens hela personal
är omedelbart underordnad distriktschefen, hade ock gifvit anledning
därtill, att fråga väckts om anställande af särskilda järnvägspostmästare
med uppdrag att öfvervaka järnvägspostföringen. Kommissionen
bär visserligen icke kunnat förorda en sådan anordning, men
har funnit frågan vara värd allt beaktande, och det har synts kommissionen,
som om den lyckligaste och bästa lösningen vore, att i hvart
och ett åt de distrikt, till livilka höra såväl fasta postanstalter som
järn vägspostlinjer af någon större betydenhet — således I, II, III, V
och VI distrikten, hvilka närmast motsvara de nuvarande södra, västra,
östra, mellersta och norra distrikten — såsom närmaste män under
distriktschefen anställas två särskilda tjänstemän med åliggande att i
främsta rummet handlägga, den ene ärenden rörande de fasta postanstalterna
och den andre ärenden, som angå järnvägsposten. Under det
att hittills allt ansvar för distriktsförvaltningarnas verksamhet hvilat å
distriktschefen, skulle framdeles dessa nya tjänstemän, hvilka kommissionen
anser böra benämnas öfverkontrollörer, blifva jämte distriktschefen
ansvariga, hvar och eu för verksamheten inom det område, som
han närmast företräder. I förhållande till distriktschefen borde dessa
öfverkontrollörer vara afdelningschefer och föredragande med rätt och
skyldighet att, då deras åsikt icke öfverensstämmer med det af distriktschefen
fattade beslut, låta anteckna sin skiljaktiga mening, och i distriktschefens
frånvaro skulle de äga att samfälldt besluta i de ärenden,
som det eljest ålegat distriktschefen att afgöra.

Hvad angår IV distriktet (Stockholms distrikt), skulle detta endast
komma att omfatta några smärre järnvägspostlinjer, hvadan ej heller å
distriktets förvaltning skulle erfordras mer än en öfverkontrollör.

Kung!.. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 16S.

Den biträdande ordinarie tjänstemannapersonalen vid distriktsförvaltningarna
skulle enligt kommissionens förslag utgöras af kontrollörer,
förste postexpeditörer och postexpeditörer.

Kontrollörernas antal skulle vara 3 i I (södra) distriktet, 2 i hvart
och ett af II, III och Y (västra, östra och mellersta) distrikten, samt
1 i hvartdera af IV och Vi distrikten (Stockholms distrikt och norra
distriktet). Af de tre kontrollörerna i I distriktet skulle en hufvudsakligen
handlägga frågor rörande postutväxlingen med utlandet, hvilken
inom detta distrikt är af särdeles stor omfattning; de öfriga två kontrollörerna
skulle vid handläggning af frågor rörande den inrikes postutväxlingen
och öfriga förhållanden inom distriktet biträda hvar sin
öfverkontrollör. Särs kild t skulle det åligga den ene af dessa kontrollörer
att omhänderhafva granskningen af postanstalternas medelsräkenskaper.
Likaledes skulle i II, III och V distrikten de två kontrollörerna
biträda hvar sin öfverkontrollör och således i främsta rummet sysselsättas,
den ene med ärenden rörande de fästa postanstalterna och den
andre med ärenden rörande järnvägsposten. I VI liksom i IV distriktet
syntes däremot, såsom redan är antydt, behofvet vara fullt tillgodosedt
genom anställande af allenast en kontrollör.

Förste postexpeditörer (manliga) borde anställas till ett antal af 2
vid hvarje distriktsförvaltning eller sammanlagdt 12, medan behofvet
af postexpeditörer syntes vara tillgodosedt med ett antal af tillhopa 24,
likaledes manliga.

Slutligen borde å distriktsförvaltningarnas ordinarie stat uppföras
ett antal af 12 kvinnliga kontorsbiträden med i hufvudsak enahanda
åligganden, som skulle tillhöra motsvarande funktionärer hos generalpoststyrelsen.

Kommissionen framhåller vikten däraf, att de allmänna synpunkter,
från hvilka kommissionen utgått vid utarbetande af sitt
förslag till omorganisation af generalpoststyrelsen, må i all den män,
sådant kan ske, vinna tillämpning äfven i fråga om distriktsförvaltningarna.
Sålunda borde vid ordnandet af dessa förvaltningars verksamhet
tillses, att ärenden af mindre vikt handläggas och afgöras af
underordnade tjänstemän, att arbetsmetoderna i görligaste mån förenklas
och att personalens arbetskraft till fullo utnyttjas. Endast genom
behörigt aktgifvande på dessa synpunkter kunde det blifva möjligt
att uppnå det resultat, som med distriktsförvaltningarnas omorganisation
varit afsedt.

Arbetsme toder.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 168.

Fråga om I en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 februari 1908 dagtecknad

Göteborgs in- bär handelskammaren i Göteborg hemställt, att, därest proposi behållande

sa- . 0 i 1 7 7

som särskildt tion angående postverkets omorganisation komme att till Kiksdagen

posidistnkt. afgjfVas, Kungl. Maj:t måtte föreslå bibehållandet af Göteborg såsom

Handelskam- eo-et postdistrikt.

maren i o i ....

Göteborg. Handelskammaren anser, att en förändring i den riktning, som kom missionen

föreslagit för Göteborgs vidkommande, skulle blifva till stor
skada för handeln och näringarna i Göteborg. Mot den af kommissionen
åberopade statistik anmärker handelskammaren, att densamma
endast tager hänsyn till den afgående posten, men helt och hållet bortser
från den ankommande. Trafiken vid Göteborgs postkontor utmärkes
emellertid, anför handelskammaren, af en betydligt större ankommande
post än afgående, och i detta afseende meddelar handelskammaren statistiska
uppgifter rörande utväxlingen af postanvisningar vid ifrågavarande
postkontor. Vidare anför handelskammaren, att vid angifvandet
af innevånarantalet i Göteborgs postdistrikt kommissionen endast tagit
hänsyn till själfva staden Göteborg och icke till distriktet i dess helhet,
hvarför det af kommissionen uppgifna innevånarantalet för att motsvara
verkligheten borde ökas med minst 50 procent. De af handelskammaren
anförda siffrorna anser handelskammaren ådagalägga, att
trafiken inom Göteborgs postdistrikt vore af den storlek och omfattning,
att bibehållandet af Göteborg såsom eget postdistrikt vore väl
motiveradt.

Härtill komme ytterligare den omständigheten, att Göteborg med
afseende på den utländska handeln intoge första rummet i Sverige.
Värdet af Göteborgs utländska handelsomsättning under år 1906 öfverstege
Stockholms med 24,345,000 kronor samt utgjorde 22-9 % af rikets
hela utländska omsättning. Doge man hänsyn endast till exporten, så
öfverstege värdet af export från Göteborg värdet af exporten från
Stockholm med icke mindre än 52,159,000 kronor.

Snabba postförbindelser och i öfrigt goda postförhållanden vore
för en handelsstad med så utpräglad karaktär som Göteborg en nödvändighet,
och hvarje förändring i detta hänseende torde, enligt hvad
handelskammaren anför, blifva till stort men icke blott för Göteborgs
handel utan äfven därigenom indirekt för hela vårt land. Då därjämte
den af kommissionen föreslagna förändringen i Göteborgs postala förhållanden
icke ens skulle medföra någon besparing för statsverket utan
i stället torde komma att medföra ökade utgifter, samt den nuvarande
organisationen icke, såvidt handelskammaren hade sig bekant, medfört
någon olägenhet, syntes det handelskammaren, som icke några som

Kungl. Majrfs Nåd. Proposition N:o 168.

helst skäl talade för den af kommissionen föreslagna indragningen af
Göteborgs postdistrikt.

Denna handelskammarens "framställning öfverlämnades till generalpoststyrelsen
för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af det förnyade
underdåniga utlåtande, som, efter hvad förut är nämndt, från
styrelsen infordrats, och har generalpoststyrelsen, som i sin ordninginhämtat
yttranden i ärendet från dels postdirektören i Göteborg dels
ock postinspektören i västra postdistriktet, i sitt nyssberörda utlåtande
den 7 mars 1908 uttalat sig i förevarande fråga.

I det yttrande, som afgifvits af postdirektören i Göteborg, har
denne tillstyrkt handelskammarens framställning och därvid anfört i
hufvudsak följande.

Det synes postdirektören tvifvelaktigt, huruvida den föreslagna
organisationen skall kunna fullt ersätta den nuvarande eller, med andra
ord, bereda allmänheten enahanda förmåner, som med nuvarande ordning
uppnås. Postförhållandena i rikets andra stad vore af den vikt
och betydenhet, att de väl påfordrade en särskild person, som, ostörd
af viktiga andra förrättningar, möjligen å annan ort, oaflåtligen sökte
följa de nämnda förhållandena i Göteborg med afl uppmärksamhet och
ständigt vore färdig att gripa in, där något vore att ändra eller rätta
eller försöka få förbättradt. Denne person, som syntes böra frikallas
från ansvarigheten för och sysslandet med postkontorets uppbörd, borde,
i nuvarande postdirektörens ställe, insättas såsom chef för Göteborgs
postdistrikt samt i och därmed tilldelas enahanda ökade befogenhet
inom sitt område som de öfriga distriktscheferna, men ock vara skyldig
att uppvisa enahanda kompetens som de. I öfrigt vore det mindre
lämpligt att förändra filialpostkontoren till själfständiga postkontor, enär
de dock hvardera måste i olika stycken blifva beroende af hufvudpostkontoret.
Till deras bekvämlighet borde nog hädanefter, såväl som
hittills, å hufvudpostkontoret förrättas åtskilliga sysslor, gemensamma
för alla postkontoren, hvarförutom kostnaderna för filialerna skulle betydligt
ökas, trots det att göromålen väl i allmänhet icke vunne i
snabbhet.

En motsatt ståndpunkt i denna fråga intages af postinspektören i
västra postdistriktet.

I det af nämnda postinspektor afgifna yttrande erinras, hurusom
postdirektören i Göteborg är dels distriktschef, med postinspektörs åligganden
i den mån instruktionen för dessa tjänstemän kunde beträffande

Postdirektören

i Göteborg.

Postinspektören
i västra
postdistriktet.

Kungl. Majds Nåd. ''Proposition No 16S.

honom vinna tillämpning, dels ock postförvaltare å stadens sju postkontor,
i hvilken sistnämnda egenskap han hade, förutom i viss mån
uppbördsansvar, att besluta i eu hel del vid det dagliga postarbetet å
de sju postkontoren förekommande detaljfrågor, hvilka vid själfständiga
postkontor afgöras af vederbörande postmästare.

Postinspektören uttalar den mening, att därest vid nuvarande postdirektörens
i Göteborg afgång från tjänsten å andra tjänstemän öfverflyttas
alla de med befattningen för närvarande förenade postförvaltaråligganden
samt postinspektören i västra postdistriktet beredes tillfälle
att å annan tjänsteman öfverflytta de detaljarbeten å postinspektionskontoret,
som för närvarande i hög grad taga hans tid i anspråk, äfvensom
en del inspektions- och inventeringsuppdrag utom station sorten,
hvad som återstår af postdirektörens i Göteborg och postinspektörens i
västra postdistriktet nuvarande åligganden, nämligen själfva öfverinseendet
och ledningen i stort sedt af det föreslagna nya postdistriktet,
kan utan olägenhet medhinnas af chefen för detta nya distrikt.

Blefve därtill denna förvaltning, såsom afsedt vore, i erforderlig
mån förstärkt i fråga om arbetskrafter, synes det postinspektören äfven
påtagligt, att distriktschefen skall få erforderlig tid öfrig för sådana
till postutvecklingens och den korresponderande allmänhetens fromma
önskvärda initiativ, som visserligen anses redan åligga de nuvarande
distriktscheferna, men hvilka dessa, öfverhopade af detaljarbeten, som
de städse varit, hittills endast undantagsvis kunnat medhinna.

Någon fara beträffande eu sådan förvaltnings ändamålsenliga ledning
af Göteborgs postanordningar samt af dess postförbindelser utifrån
och utåt vore svårt att finna, ty lika litet som det försports någon
olägenhet däraf, att statens järnvägar icke hade någon särskild distriktsförvaltning
för Göteborgs område, lika litet torde, anser postinspektören,
olägenhet uppkomma för G-öteborgs korrespondenter därigenom,
att de hänvisas att med sina önskemål och eventuella klagomål — i
den mån dessa icke kunde utageras vid vederbörande postkontor —
vända sig till den föreslagna nya distriktsförvaltningen i staden i stället
för, såsom för närvarande, till postdirektören. Det kunde nämligen
anses såsom själ!’klart, att en till Göteborg förlagd postdistriktsfomritning,
under hvilken samtliga Göteborgs postkontor komme att lyda,
skulle i all synnerhet låta sig angeläget vara att ägna sin omsorg beträffande
nämnda samhälles postförhållanden.

Det torde vidare, fortsätter postinspektören, blifva en fördel att,
efter nuvarande postdirektörens afgång, ledningen af Göteborgs såväl
yttre som inre postkommunikationer handhafves af en förvaltning, som

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

lättare än två förvaltningar kan lämpa dessa båda grenar i bästa möjliga
samband med hvarandra, äfvensom att icke till Göteborg förläggas
flera än en dylik förvaltning, ty det kunde tänkas — ehuru visserligen
något sådant icke inträffat under den tid den nuvarande postinspektören
i västra postdistriktet innehaft denna befattning — att med två förvaltningar,
af livilka såsom för närvarande den ena vore ansvarig för
postanordningarna inom själfva staden och den andra för stadens postkommunikationer
utifrån och utåt, de båda cheferna kunde hafva olika
meningar i en och annan sådan fråga, och då kunde det nog också
inträffa, att allmänheten blefve lidande, intill dess frågan hunnit underställas
generalpoststyrelsen och där afgöras.

I hvad vidare kommissionens förslag afser Göteborgs sju postkontors
anordnande såsom själfständiga postkontor, med hvar sin postmästare,
anser postinspektören förslagets genomförande uteslutande medföra
fördelar för den korresponderande allmänheten.

Visserligen hade utvecklingen af filialpostkontorens verksamhet
redan länge, i den mån gällande postförfattningar moderniserats och
kompletterats, gått i sådan riktning, att ifrågavarande kontor, särskildt
beträffande postförsändelsers behandling, numera, hvad anginge förhållandet
dem emellan inbördes äfvensom gent emot andra postanstalter,
fungerade såsom själfständiga postkontor, men i andra afseenden vore
postdirektören fortfarande postförvaltare, förutom vid hufvudpostkontorets
olika afdelningar, jämväl beträffande filialerna, och måste honom
sålunda underställas äfven en hel del sådana ärenden, hvilka vid andra
landsortspostkontor, jämväl de minsta, till ömsesidig båtnad afgjordes
af vederbörande postmästare. Att en sådan sakernas ordning vållade
en afsevärd och under andra förhållanden onödig skriftväxling, vore
naturligt.

Enligt postinspektörens förmenande äro af nyss anförda skäl alla
filialpostkontor numera en omodern postanordning. Postinspektören
anser, att nämnda kontors föreslagna förändring till själfständiga postkontor
med vidgad befogenhet för föreståndarna, hvilka i egenskap af
postmästare skulle äga att i större utsträckning än för närvarande
själfständigt afgöra detaljer i det dagliga postarbetet utan någon föregående
skriftväxling med högre myndighet, innefattar en decentralisation,
som af hvarje praktisk posttjänsteman torde anses vara en reform
i rätt riktning, särskildt i dessa tider, då allmänhetens kraf på snabba
postkommunikationer och tidsenliga postanordningar år efter år blifva
allt större.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 182 Haft.

Oenerålposfc styrelsen.

74 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Dessutom måste det gifvetvis, fortsätter postinspektören, vara till
stor fördel för postförvaltaren å det stora hufvudpostkontoret, hvilket
har större lokaluppbörd än något annat postkontor i riket med undantag
af Stockholms hufvudpostkontor, att icke belastas med omsorger
beträffande Göteborgs öfriga postkontor. Likaså måste det vara en
fördel, att stadens samtliga postkontor förestås af föreståndare, som i
allo hafva postmästaransvar, hvarmed äfven måste följa större intresse
därför, att det föreståndaren anförtrodda postkontor skötes på fördelaktigaste
sätt och till allmänhetens belåtenhet.

Postinspektören tillägger, att då vissa af Göteborgs postkontor
kunna i fråga om poströrelsens omfattning hänföras till rikets största,
det icke torde finnas något rimligt skäl för att föreståndarna för dessa
postkontor äfven framdeles skola gent emot sina beträffande uppbördsansvar
likställda kolleger å andra orter intaga en underordnad ställning
i verket.

För egen del har generalpoststyrelsen i detta ärende anfört hufvudsakligen
följande.

Generalpoststyrelsen anser det icke vara tvifvel underkastadt, att
de förändringar, som kommissionen föreslagit beträffande postväsendet
i Stockholm, Göteborg och Malmö, innebära högst afsevärda förbättringar
och fördenskull icke kunna annat än lända den trafikerande allmänheten
till båtnad. De åligganden, som tillkomma postdirektörerna
i nämnda städer i deras dubbla egenskap af distriktschefer och postförvaltare
vid några af rikets mest svårskötta postkontor, äro enligt
generalpoststyrelsens åsikt sedan länge alltför betungande, och i samband
med poströrelsens än vidare utveckling torde det visa sig allt
mera nödvändigt att på flera personer fördela den arbetsbörda, som nu
hvilar på eu hvar af nämnda tjänstemän. Det skulle sålunda enligt
generalpoststyrelsens mening, äfven om kommissionens förslag i berörda
afseende icke framkommit, endast hafva varit en tidsfråga, när
en genomgripande omläggning af den postala administrationen i rikets’
tre största städer skolat genomföras.

Enligt kommissionens förslag skulle, erinrar generalpoststyrelsen,
den lokala förvaltningen af postväsendet i Göteborg sålunda ordnas,
att vid hufvudpostkontoret skulle såsom chef för detta postkontor i
dess helhet tillsättas en särskild postmästare med något högre aflöning
än normalaflöningen för postmästare inom högsta aflöningsgruppen.
Vidare skulle de nuvarande filialkontorsföreståndarna utbytas mot själfständiga
postmästare, och slutligen skulle den personal, som närmast

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

vore afsedd att biträda kontors- eller afdelningsföreståndarna vid arbetets
ledning och öfvervakande, i väsentlig grad förstärkas.

Det torde vara gifvet, anför generalpoststyrelsen, att en dylik förstärkning
i den rent lokala förvaltningen af postväsendet i Göteborg
icke kan annat än vara till fördel för den trafikerande allmänheten.
Generalpoststyrelsen tror sig också böra utgå därifrån, att den framställning,
som till Kungl. Magt inkommit från handelskammaren i Göteborg,
icke så mycket är riktad mot kommissionens förslag rörande
den rent lokala postförvaltningen å nämnda ort, utan främst däremot,
att de åligganden, som tillkomma den nuvarande postdirektören i hans
egenskap af distriktschef, för framtiden skulle, vid bifall till hvad
kommissionen hemställt, öfverflyttas till distriktschefen i västra postdistriktet.

Då handelskammaren uppgifvit-, att trafiken vid Göteborgs postkontor
utmärkes af en betydligt större ankommande än afgående post
samt i sådant hänseende redogjort för utväxlingen af postanvisningar,
ankommande och afgående, påpekar generalpoststyrelsen, att beträffande
storleken af den till Göteborg ankommande posten i dess helhet statistiska
uppgifter saknas och icke utan möda kunna åvägabringas, och
det bör således enligt styrelsens mening få anses tillsvidare vara en
öppen fråga, huruvida den Övervikt beträffande ankomna postanvisningar,
som handelskammaren åberopar och som styrelsen finner vara
helt naturlig i en stad med så stor handelsrörelse som Göteborg,
äfven äger sin motsvarighet i fråga om brefpost och öfriga slag af
försändelser. Just på grund af Göteborgs egenskap af framstående
handelsstad anser generalpoststyrelsen det kunna sättas i fråga, huruvida
icke tvärtom beträffande vissa grupper af försändelser, exempelvis
postförskott, den afgående posten i storlek väsentligt öfverstiger den
ankommande posten.

Men äfven om en undersökning skulle ådagalägga, att på det hela
taget den till Göteborg ankommande posten är något större än den
afgående, finner styrelsen däraf ingalunda framgå, att poströrelsen i
Göteborg skulle vara af den omfattning, att ett bibehållande af Göteborg
såsom eget postdistrikt därigenom vore motiveradt. Poströrelsen
öfver hufvud å en ort, om därunder inbegripes såväl den ankommande
som den afgående posten, torde kunna, anför styrelsen, i någon mån
mätas af postpersonalens storlek, då ju denna personal tager befattning
med såväl den ankommande som den afgående posten. Och i sådant
afseende visade det sig, enligt den af kommissionen åberopade, å sid.
62 här förut återgifna officiella statistiken för år 1906, att den till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Göteborgs distrikt hörande postpersonalen nämnda år utgjordes af 119“
tjänstemän, 265 betjänte och 69 andra personer, eller tillhopa 453 personer,
medan till Stockholms distrikt — som af kommissionen föreslagits,
att, ehuru i viss mån utvidgadt, fortfarande utgöra eget distrikt —
samtidigt hörde 380 tjänstemän, 739 betjänte och 164 andra funktionärer,
eller sammanlagdt 1,283 personer. Antalet fasta postanstalter
utgjorde vid samma tid 44 i Göteborgs och 61 i Stockholms distrikt,
och hvad uppbörden beträffar, uppgick denna under år 1906 till blott
1,272,214 kronor i Göteborgs, men till 3,349,878 kronor i Stockholms
distrikt.

Huruvida invånarantalet i Göteborgs distrikt rätteligen bör, såsom
handelskammaren betonar, anses med något större eller mindre procenttal
öfverstiga invanarantalet inom Göteborgs stad, anser generalpoststyrelsen
för bedömande af föreliggande fråga vara af underordnad
vikt. Het nuvarande göteborgsdistriktet vore icke territoriellt begränsad^
och särskild! vore att märka, att samtliga till Göteborg framgående
järnvägspostkupéer med där tjänstgörande personal icke tillhöra
göteborgsdistriktet utan västra eller södra postdistrikten. Då emellertid
ungefär enahanda förhållanden råda beträffande det nuvarande stockholmsdistriktet,
finner generalpoststyrelsen att vid en jämförelse mellan
invånarantalet i Stockholms och i Göteborgs distrikt någon korrektion
icke behöfver införas för den kringliggande landsbygden.

Den verksamhet såsom distrikts chef, hvilken hittills ingått bland postdirektörens
i Göteborg åligganden, anser generalpoststyrelsen så mycket
hellre kunna öfverlämnas till den i Göteborg stationerade distriktschefen
i västra postdistriktet, som de nya distriktsförvaltningarna, äfven med
ifrågasatta ändringar i kommissionens förslag, skulle komma att med
år 1909 ej oväsentligt förstärkas. Det skulle till följd däraf blifva
möjligt för de nya distriktscheferna att i större utsträckning, än nuvarande
förhållanden medgifvit, ägna sin verksamhet åt genomförande
äf erforderliga förbättringar i distriktets postväsen, och hvad särskild!
västra postdistriktet angår, finner generalpoststyrelsen det vara en själffallen
sak, att, därest detta distrikt kommer att omfatta äfven Göteborgs
stad, distriktets chef skall i främsta rummet ägna sin uppmärksamhet
just åt förhållandena inom Göteborg, den ort där han själf är
stationerad och som ur alla synpunkter är den viktigaste inom distriktet.

Generalpoststyrelsen anser på ofvan angifna grunder, att tillräckliga
skäl icke blifvit af handelskammaren i Göteborg anförda för Göteborgs
afskiljande såsom särskild! postdistrikt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Genom den förebragta utredningen synes mig vara till fullo ådagalagdt,
att den nuvarande organisationen af postväsendets ledning i
Stockholm, Göteborg och Malmö, enligt hvilken det tillhör postdirektören
i hvar och en af dessa städer att samtidigt vara distriktschef
och föreståndare för stadens postkontor, icke är ur administrativ
synpunkt lämplig eller i öfrigt ägnad att tillgodose den korresponderande
allmänhetens berättigade intressen. Den reform, som i detta
hänseende är af nöden, bör gifvetvis gå i den riktningen, att de olikartade
göromål, som för närvarande åligga en hvar af postdirektörerna,
uppdelas på flera personer. Och då kommissionen i sådant hänseende
hemställt, att de nuvarande filialpostkontoren i Stockholm och Göteborg
må ombildas till själfständiga postkontor samt att alla postkontor i
dessa städer må ställas under förvaltning af särskilda postmästare —
en anordning som, hvad Stockholm beträffar, icke mött någon gensaga
— synes mig detta förslag, i sammanhang med den förstärkning
af den öfverordnade personalen, som kommissionen förordat och hvarom
jag i det följande kommer att yttra mig, vara ägnadt att medföra betydande
fördelar såväl för den trafikerande allmänheten som för posttjänsten
öfver hufvud.

Då således den förening mellan distriktschefs- och postförvaltarbefattningarna,
som för närvarande förekommer i Stockholm, Göteborg
och Malmö, enligt min åsikt bör för framtiden upphöra, kommer detta
gifvetvis att föranleda vissa rubbningar i den nuvarande postdistriktsindelningen.

Af kommissionen torde tillräckliga skäl hafva anförts för att det
nuvarande stockholmsdistriktet bör, om än i någon mån utvidgadt,
bibehållas såsom särskildt postdistrikt.

Hvad vidare det nuvarande göteborgsdistriktet beträffar, framgår
af den föreliggande utredningen, att detta distrikt med afseende å
såväl poströrelsens omfattning i allmänhet som särskildt uppbördens
storlek och antalet i posttjänsten använda personer kommer långt efter
stockholmsdistriktet. Jag kan under dessa förhållanden icke tillstyrka,
att en särskild distriktschef skulle tillsättas ensamt för Göteborg med
omnejd. Därest, såsom i kommissionens förslag är afsedt, den i Göteborg
stationerade distriktschefen kommer att förestå ett mera omfattande
postdistrikt, torde denna anordning icke lända till förfång för de anspråk
på snabba postförbindelser och i öfrigt goda postförhållanden, som
i en stad med så liflig handelsrörelse som Göteborg med allt fog kunna
göra sig gällande.

Departements chefens yttrande.

Kung1. Mcij:ts Nåd. ''Proposition N:o 168-

Likaledes torde, på sätt kommissionen hemställt, det nuvarande
malmödistriktet böra såsom särskild! postdistrikt upphöra.

Kommissionens förslag till disferiktsindelning, äfven i nu ej berörda
delar, finner jag mig sålunda kunna i allt väsentligt biträda, hvarvid
jag emellertid vill anmärka, att frågan om de olika distriktens inbördes
gränser, liksom spörsmålet om distriktsförvaltningarnas stationsorter,
framdeles torde böra upptagas till närmare pröfning.

På grunder, för Indika i det följande redogöres, torde emellertid
med den nya distriktsindelningens genomförande, hvad Göteborg och
Malmö beträffar, böra anstå till de nuvarande postdirektörernas afgång
från tjänsten.

Vidkommande därefter de nya distriktsförvaltningarnas personal
synas mig öfvervägande skäl tala för att distriktschefsbefattningarna
besättas med ordinarie innehafvare i stället för att, såsom nu är fallet,
uppehållas genom förordnanden på viss tid. Jag biträder således hvad
kommissionen i detta hänseende hemställt.

I öfrigt skulle, enligt kommissionens förslag, personalen vid hvar
och en af de nya distriktsförvaltningarna utgöras af två öfverkontrollörer
såsom afdelningschefer och föredragande — med undantag för Stockholms
distrikt, där blott en öfverkontrollör skulle anställas — äfvensom
kontrollörer, förste postexpeditörer och postexpeditörer. I reservation
vid kommissionens betänkande har emellertid en af kommissionens ledamöter
förklarat sig icke vara öfvertygad om nödvändigheten af att den
utvidgade inspektionen omgestaltades med en så vidlyftig och med hänsyn
till de högre befattningarna så personalstark apparat.

För den uppfattning, som i detta uttalande funnit ett, om ock obestämdt
uttryck, synas mig stärka skäl föreligga. Den för distriktsförvaltningarna
afsedda personalbesättningen har enligt min mening redan från
början varit nog så stark. Det är nämligen gifvet, att den föreslagna
utflyttningen af ärenden från generalpoststyrelsen till distriktsförvaltningarna
i mindre grad skulle komma att öka distriktsförvaltningarnas
arbetsbörda, enär de redan förut haft att afgifva yttranden i en stor del
af ifrågavarande ärenden, än det ansvar, som hvilar på dessa förvaltningar.
Med den begränsning i distriktsförvaltningarnas åligganden enligt
kommissionens förslag, som af mig i det föregående angifvits, torde
något tvifvel icke råda därom, att denna personal bör i viss mån reduceras.
En sådan reducering synes dock ej böra blifva alltför genomgripande,
särskildt med hänsyn till angelägenheten däraf, att personalen
erhåller sådan numerär, att genom ofta återkommande inspektioner en
ingående kontroll öfver förvaltningen vid postanstalterna kan utöfvas

Ktmgl■ Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

från distriktsförvaltningarna, något som för närvarande icke kan ske i
den utsträckning, som vore önskvärd.

I det enligt mitt uppdrag utarbetade förslag till jämkningar i kommissionens
organisationsförslag har emellertid, under förutsättning att
allt revisionsarbete och afgörandet af bestraffningsfrågor fortfarande
bibehållas inom generalpoststyrelsen, distriktsförvaltningarnas personal,
sådan den af kommissionen föreslagits, minskats genom indragning af
dels en öfverkontrollör i hvart och ett af de distrikt, där kommissionens
förslag upptager 2 sådana tjänstemän, dels 1 förste postexpeditör
i hvartdera af IV (Stockholms) och VI (norra) distrikten.

Härom har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 7 mars 1908
anfört följande.

Under de angifna förutsättningarna, eller att distriktsförvaltningarna
icke från generalpoststyrelsen öfvertaga något revisionsarbete och ej
heller erhålla ökad befogenhet i bestraffningsfrågor, skulle gifvetvis
dessa förvaltningars myndighet och åligganden blifva af betydligt
mindre omfattning, än kommissionens förslag innebär. Ån mera skulle
distriktsförvaltningarnas verksamhetsområde komma att begränsas, därest,
såsom generalpoststyrelsen i samma utlåtande antydt, tilläfventyrs ytterligare
en del af de ärenden, som enligt kommissionens förslag skulle
utflyttas till nämnda förvaltningar, fortfarande bibehålies hos styrelsen.
Då under alla förhållanden arbetsfördelningen mellan generalpoststyrelsen
och distriktsförvaltningarna skulle blifva en helt annan, än som i
kommissionens förslag varit afsedt, hade generalpoststyrelsen intet att
erinra mot att den af kommissionen föreslagna tjänstemannapersonalen
vid distriktsförvaltningarna minskades, på sätt i nyssnämnda, enligt
mitt uppdrag utarbetade förslag angifvits.

Den visserligen icke obetydliga förstärkning, som äfven med denna
minskning i personalen skulle tillföras distriktsförvaltningarna, har
emellertid synts generalpoststyrelsen vara ett oafvisligt villkor för att
dessa förvaltningar skola kunna på ett tillfredsställande sätt utföra de
viktiga funktioner, som äro dem ålagda.

Genom indragning af ifrågavarande, i kommissionens förslag upptagna
7 tjänstemän — 5 öfverkontrollörer och 2 förste postexpeditörer
— vinnes för distriktsförvaltningarna en besparing å aflöningsstaten
med 33,000 kronor. Enligt hvad i det föregående är anfördt, skulle
generalpoststyrelsens organisation, sådan den af mig föreslagits, betinga
en kostnadsökning, i förhållande till kommissionens förslag, af

Kommissionens
förslag.

Grunder för
klassindelningen.

80 Kimgl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

likaledes 33,000 kronor. Det visar sig alltså, att utgifterna å aflöningsstat
för central- och distrikts förvaltningarna tillsammantagna skulle enligt
mitt förslag uppgå till samma belopp som enligt det af kommissionen
framlagda förslaget.

b) Postkontorens antal och klassindelning.

Beträffande postkontorens antal och klassindelning lämnar kommissionen
å sid. 69 — 73 i betänkandet en historisk redogörelse, till hvilken
torde här få hänvisas.

Såsom af denna redogörelse framgår, har postkontorens nu gällande
klassindelning, som är grundad på förslag af 1899 års post- och
telegrafkommitté, i hufvudsak orubbad ägt bestånd sedan ingången af
år 1903. Efter förslag af nämnda kommitté ökades antalet postkontor,
som vid denna tid var mindre än antalet fullständiga postanstalter enligt
1874 års normalstat för postverket, i 1903 års stater med 1.2, och
sedan härtill år 1906 kommit ytterligare 10, upptaga nu gällande stater
tillhopa 213 postkontor, nämligen 3 (Stockholm, Göteborg och Malmö)
bildande öfverklass, 16 i l:a klassen, 44 i 2:a klassen, 50 i 3:e klassen
och 100 i 4:e klassen. Jämte dessa själfständiga postkontor äro för
närvarande 18 filialpostkontor i verksamhet, nämligen 10 i Stockholm,
6 i Göteborg, 1 i Falköping-Ranten och 1 i Malmberget, och inom kort
torde ytterligare ett filialpostkontor komma att öppnas i Stockholm.

De grunder för postkontorens klassificering, som föreslogos af 1899
års post- och telegrafkommitté och sedermera vunno tillämpning, finner
kommissionen i allt väsentligt tillfredsställande. Vid de öfverläggningar,
som inom kommissionen förts rörande denna fråga, hade det emellertid
blifvit framhållet, att bland dessa grunder icke inrymdes någon plats för
antalet vid ett postkontor ankomna försändelser, ehuru det icke vore något
tvifvel om att i vissa fall de ankomna försändelserna — såsom postförskottsförsändelser
och postanvisningar — tillförde postkontoret lika mycket
eller till och med större arbete än de försändelser, som från postkontoret
afsändes.

För att kunna fästa tillbörligt afseende vid denna faktor har kommissionen
genom generalpoststyrelsens förmedling från samtliga postkontor
i riket infordrat en del uppgifter äfven rörande ankomna försändelser
år 1906 samt med stöd af dessa uppgifter och den officiella poststatistiken
för samma år utarbetat förslag till en omklassificering af postkontoren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Vid behandling af denna fråga har kommissionen emellertid befunnit
sig på en väsentligt annan ståndpunkt än 1899 års kommitté.
Under det att nämnda kommitté vid afgifvande af sitt löneregleringsförslag
beträffande postförvaltarna utgick därifrån, att uppbörds- och
frimärksprovisionen skulle såsom aflöningsform bibehållas samt att de
sportler, som dessförinnan tillfallit postförvaltarna, skulle, om än efter

1 viss mån ändrade grunder, fortfarande till dem utgå, har förevarande
kommission, på sätt här efteråt vidare utvecklas, funnit sig böra framlägga
ett löneregleringsförslag, som innebär ett fastställande, för postförvaltarna
liksom för öfriga posttjänstemän, af alltigenom fixa aflöningsbelopp.

Vid ett bifall till kommissionens förslag skulle således det reglerande
inflytande bortfalla, som de extra inkomsterna under hittillsvarande
förhållanden utöfvat på totalinkomsten för postförvaltare inom
olika klasser, och kommissionen har fördenskull ansett det blifva nödvändigt
att vid genomförandet af den föreslagna löneregleringen i någon
mån öka klassernas antal.

I förhållande till 1899 års kommitté intager kommissionen en afvikande
ståndpunkt äfven därutinnan, att enligt kommissionens förslag
den särställning i förvaltningshänseende, som för närvarande intages af
postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, skulle för framtiden
komma att upphöra. På sätt i det föregående är berördt, anser nämligen
kommissionen, att postdirektörsbefattningarna i Stockholm, Göteborg
och Malmö böra indragas, att hufvudpostkontoren i dessa städer
böra ställas under förvaltning af postmästare samt att därvarande filialpostkontor
böra ombildas till själfständiga postkontor, likaledes under
förvaltning af postmästare. I samband därmed skulle äfven postkontoren
i Stockholm, Göteborg och Malmö inordnas under den allmänna
klassindelningen.

Med afseende å nu angifna förhållanden föreslår kommissionen, att
postkontoren i riket må från och med år 1909 fördelas på 6 särskilda
klasser, och har det synts kommissionen, som om denna ökning i klassernas
antal skulle kunna med minsta rubbning i nuvarande förhållanden
ske därigenom, att de nuvarande l:a och 2:a klasserna uppdelas
hvar och eu på två grupper med benämning klass 1 A, 1 B, 2 A och

2 B resp.

Den allt lifligare postutväxlingen i landet måste, anför kommissionen
vidare, med nödvändighet föranleda, att antalet postkontor tid
efter annan ökas. Under gångna tider hade det växande behofvet af

Bill. till Rikscl. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft. 11

Nya postkontor.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 16 8.

postanstalter i någon mån tillgodose^ genom inrättande af poststationer,
men efter hand hade det visat sig allt mera nödvändigt att på en del
orter utleta poststationer mot postkontor.

Till jämförelse meddelar kommissionen en öfversikt rörande antalet
postkontor och poststationer, som varit i verksamhet under senast förhäpna
femtonårsperiod. Denna öfversikt återgifves här efteråt, fullständigad
med uppgifter för år 1907.

1893.. ..

1894.. .

1895.. .

1896.. .

1897.. .

Ä r.

Postkontor.

Själf ständiga.

Filial kontor.

Post stationer.

Hela

antalet.

Häraf

post kontor.

187

186

2,003	2,200	9-o
2,055	2.252	8-7
2,113	2,310	8-5
2,162	2,359	8-4
2,220	2,418	8-3

1898.

1899.

1900.

1901.

1902.

187

188

190

191
191

2,298

2,383

2,482

2,556

2,628

2.499

2,585

8-o

7-8

2,688

2,764

2.886

7''7

7-5

7-3

1903.

1904.

1905.

1906.

1907.

195

196
201
208
210

2,679

2,742

2,783

2,858

2,892

2.957

3,003

7-3

3,084

3149

7’a

Denna sammanställning ådagalägger, att under tiden före år 1903
proportionen mellan antalet postkontor och hela antalet fasta postanstalter
blifvit allt ogynnsammare, samt att den ökning i postkontorens
antal, som började år 1903, nätt och jämt varit tillräcklig för att förebygga
en ytterligare försämring i proportionen.

Kommissionen har funnit tiden vara inne för uppförande å stat af
ytterligare ett antal postkontor och har (sid. 76, 77 i betänkandet) angifva
en del orter, där postkontor inom den närmaste tiden borde
öppnas. Vidare böra enligt kommissionens åsikt samtliga filialpost -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

kontor ombildas till själfständiga kontor. På dessa grunder hemställer
kommissionen, att i 1909 års stat må uppföras tillhopa 250 postkontor.

Vid tillämpning af de grunder för postkontorens klassindelning,
som i det föregående närmare angifvits, har kommissionen funnit, att
till de särskilda klasserna borde hänföras följande postkontor.

Klass 1 A: 9 postkontor, nämligen i Gäfle, Göteborg 1, Hälsingborg,
Malmö 1, Norrköping 1, Stockholm 1, Sundsvall, Uppsala 1 och
Örebro.

Klass 1 B: 19 postkontor, nämligen i Borås, Falun, Halmstad,
Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping,
Lund, Stockholm 2 (Staden), Stockholm 4 (Högbergsgatan),
Stockholm 5 (Linnégatan), Stockholm 6 (Odengatan), Stockholm 16
(Bödbodtorget), Västerås, Växjö och Östersund.

Klass 2 A: 16 postkontor, nämligen i Eskilstuna, Göteborg 2 (Köpmansgatan),
Göteborg 3 (Vasagatan), Göteborg 7 (Järntorget), Hudiksvall,
Karlshamn, Kristinehamn, Landskrona, Luleå, Nyköping, Stockholm
3 (Malmskillnadsgatan), Stockholm 7 (Riddargatan), Uddevalla,
Umeå, Visby och Ystad.

Klass 2 B: 29 postkontor, nämligen i Arvika, Boden, Bollnäs, Eksjö,
Enköping, Eslöf, Filipstad, Hessleholm, Katrineholm, Lidköping,
Ljusdal, Mariestad, Motala, Norrtälje, Nässjö, Oskarshamn, Sala, Skara,
Skellefteå, Sköfde, Sollefteå, Strömstad, Söderhamn, Södertelje, Trelleborg,
Varberg, Vänersborg, Västervik och Örnsköldsvik.

Klass 3: 76 postkontor, nämligen i Alfvesta, Alingsås, Arboga,
Bengtsfors, Borgholm, Borlänge, Charlottenberg, Cimbrishamn, Djursholm,
Elmhult, Engelholm, Falkenberg, Falköping, Falköping-Ranten, Finspong,
Flen, Gamleby, Gellivare, Gnesta, Göteborg 4 (Stigbergstorget), Hallsberg,
Haparanda, Hedemora, Hvetlanda, Höganäs, Insjön, Jörn, Karlsborg,
Kil, Kinna, Kiruna, Klippan, Krokom, Köping, Laholm, Liljeholmen,
Lindesberg, Ljungby, Ludvika, Lycksele, Lysekil, Mellerud,
Mjölby, Mora, Munkedal, Nora, Nybro, Nyland, Ockelbo, Piteå, Ragunda,
Ronneby, Seffle, Smedjebacken, Stockholm S (Kungsholmen), Stockholm
15 (Blasieholmen), Storvik, Strängnäs, Sundbyberg, Sunne, Säfsjö, Söderköping,
Sölvesborg, Tidaholm, Tomelilla, Tranås, Trollhättan, Ulricea,
Vernamo, Vimmerby, Vingåker, Åmål, Ange, Åsele och

4: 101 postkontor, nämligen i Askersund, Avesta, Backe,
Båstad, Dalarö, Degerfors, Frövi, Gislaved, Grenna, Grythyttehed,
Grängesberg, Göteborg 5 (Getebergsängen), Göteborg 6 (Olskroken),

hamn, Ve
Åstorp.
Klass

Postkontor
inom de
särskilda
klasserna.

Postkontorens
uppförande i
staten ro. m.

B4 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Hedeviken, Hemse, Herrljunga, Hjo, Hultsfred, Huskvarna, Högsby,
Hörby, Höör, Karlskoga, Kisa, Kopparberg, Krylbo, Rumla, Kungelf,
Kungsbacka, Landeryd, Laxå, Leksand, Lilla Edet, Limmared, Ljusne,
Malmberget, Malmköping, Malung, Mariefred, Markaryd, Marstrand, Mobolm,
Morjärv, Mölndal, Mönsterås, Nederkalix, Norberg, Nordmaling,
Orsa, Ousby, Råda, Sandviken, Sjöbo, Skeninge, Stenstorp, Stenungsund,
Stockholm 17 (Adolf Fredriks torg), Strömsund, Svalöf, Svanesund,
Svenljunga, Säter, Tierp, Torsby, Torshälla, Trosa, Töreboda, Vadstena,
Valdemarsvik, Vansbro, Vaxholm, Vislanda, Vretstorp, Vännäs, Åhus,
Årjeng, Åtvidaberg, Ödeshög, Öfvertorneå, Öregrund och Östhammar,
eller tillhopa 81 samt därjämte 20 vakanta postkontor, att efter hand
i mån af behof disponeras.

Vid en jämförelse mellan den af kommissionen föreslagna klassindelningen
och den nu gällande befinnes,

att de postkontor, som enligt förslaget hänförts till klass 1 A, utgöras
af hufvudpostkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö samt 6
postkontor tillhörande den nuvarande l:a klassen,

att till den föreslagna klass 1 B förts 10 postkontor i den nuvarande
l:a klassen, 4 postkontor i den nuvarande 2:a klassen (Borås,
Halmstad, Härnösand och Västerås) samt 5 af de nuvarande filialpostkontoren
i Stockholm,

att till den föreslagna klass 2 A förts 11 postkontor i den nuvarande
2:a klassen samt af de nuvarande filialpostkontoren 2 i Stockholm
och 3 i Göteborg,

att till den föreslagna klass 2 B förts 24 postkontor i den nuvarande
2:a klassen och 5 postkontor i den nuvarande 3:e klassen (Boden, Lidköping,
Motala, Skellefteå och Strömstad),

att till den föreslagna 3:e klassen förts 5 postkontor i den nuvarande
2:a klassen (Falköping, Hallsberg, Haparanda, Köping och Lysekil),
44 postkontor i den nuvarande 3:e klassen, 23 postkontor i den
nuvarande 4:e klassen samt af de nuvarande filialpostkontoren 2 i Stockholm
och 1 i Göteborg äfvensom filialpostkontoret i Falköping-Ranten, samt
att till den föreslagna 4:e klassen förts postkontoret i Vännäs, som
förut tillhört 3:e klassen, 76 postkontor af den nuvarande 4:e klassen
och af de nuvarande filialpostkontoren 1 i Stockholm och 2 i Göteborg
äfvensom filialpostkontoret i Malmberget.

• \

I postverkets nu gällande utgiftsstater, sådana de förelagts Riksdagen,
hafva allenast direktörskontoren och postkontoren i de två högsta
klasserna särskild! namngifvits med de orter, där de äro belägna, hvare -

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16S.

mot postkontoren i 3:e och 4:e klasserna angifvits endast till antalet.
Mellan sistnämnda båda klasser hafva för den skull omflyttningar kunnat
ske utan Riksdagens hörande, allenast med iakttagande däraf, att det
fastställda antalet postkontor inom hvardera klassen icke öfverskridits.

Kommissionen har fäst uppmärksamheten därvid, att en ej oväsentlig
förenkling i behandlingen af hithörande frågor skulle vinnas,
därest inom alla klasser postkontoren angåfves endast till antalet. Därigenom
skulle åstadkommas, att förflyttningar från en klass till en annan
kunde verkställas, utan att dessa frågor behöfde i något fall underställas
Riksdagens pröfning. Och på det att organisationen må i detta afseende,
så vidt möjligt, ansluta sig till de växlande förhållandena, anser
kommissionen det vara angeläget, att dylika förflyttningar må kunna
ske, så snart behofvet sådant föranleder och omständigheterna i öfrigt
det medgifva, exempelvis vid ombyte af postförvaltare. Därjämte förordar
kommissionen, att en allmän omreglering af postkontorens klassindelning
må komma till utförande med bestämda, icke allt för långa
mellantider, hvarvid dock borde iakttagas, att nedflyttning af postkontor
till lägre klass icke verkställes förr än vid postförvaltares afgång.

I enlighet med denna uppfattning har kommissionen i sitt förslagtill
utgiftsstater för år 1909 uppfört postkontoren inom samtliga klasser
allenast till antalet, hvarjämte kommissionen hemställer, att allmän omreglering
af postkontorens klassindelning må verkställas nästa gång för
år 1915 och därefter hvart femte år.

Enligt § 53 i den för generalpoststyrelsen gällande instruktion må
till postmästare af 3:e och 4:e klassen äfven kunna antagas myndig
kvinna, hvilken är ogift eller änka. Denna bestämmelse har emellertid,
efter hvad kommissionen anför, endast undantagsvis kommit i tillämpning,
i det att under senare tider allenast ett själfständigt postkontor,
nämligen det med telegrafanstalt förenade postkontoret i Ljusne, samt
två filialpostkontor i Göteborg förvaltats af kvinnliga föreståndare.

Den möjlighet att nå fram till postmästarbefattning, som sålunda
enligt instruktionens bestämmelser står kvinnlig posttjänsteman öppen,
bör enligt kommissionens åsikt oftare än hittills skett bringas till verklighet.
Visserligen anser kommissionen, att åtminstone för närvarande
det endast i enstaka fall bör förekomma, att kvinna förordnas att förvalta
så maktpåliggande postkontor som dem, hvilka enligt kommissionens
förslag skulle tillhöra 3:e klassen, men däremot håller kommissionen
före, att ett ej ringa antal postkontor i den föreslagna 4:e klassen
böra kunna anförtros åt kvinnliga postförvaltare (se sid. SO i be -

Kvinnliga

postförvaltare.

Departements chefens yttrande -

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

tänkandet). I sitt förslag till aflöningsregdemente bär kommissionen, i
enlighet med denna sin uppfattning, utgått därifrån, att postkontor
inom såväl 3:e som 4:e klassen kunna komma att förvaltas af kvinnor.

Mot de af kommissionen föreslagna grunder för postkontorens klassindelning
har jag intet att erinra.

Då poströrelsens utveckling gifvetvis bör föranleda, att antalet postkontor
efter hand ökas, biträder jag äfven kommissionens hemställan,
att tillhopa 250 postkontor må uppföras i 1909 års stater.

Det synes mig jämväl erbjuda vissa fördelar, att, på sätt kommissionen
hemställt, postkontoren inom samtliga klasser i staterna angifvas
allenast till antalet, och har jag därför funnit mig böra understödja
hvad kommissionen härutinnan föreslagit.

Beträffande slutligen frågan om kvinnliga postmästartjänster,
torde jag i detta sammanhang få anmäla, att i en till Eders Kungl.
Maj:t ställd, den 29 januari 1908 dagtecknad skrift postexpeditören
Agnes Lönberg, å Kvinnliga postföreningens vägnar, hemställt bland
annat, att genom fixerade bestämmelser de kvinnliga posttjänstemännens
befordringsrätt, såväl till förste postexpeditörs- som till postmästartjänster,
måtte betryggas.

Hvad särskildt postmästartjänsterna angår, torde frågan om dessa
tjänsters besättande med kvinnliga innehafvare böra i hvarje förekommande
fall pröfvas dels ur den synpunkten, huruvida den lediga
postmästartjänsten öfverhufvud är af beskaffenhet att kunna uppdragas
åt kvinna, dels med afseende å de sökandes kompetens till sådan tjänst.
Några föreskrifter därom, att ett visst antal postkontor skall förvaltas
af kvinnliga postmästare, torde för den skull icke böra meddelas. Då
kommissionen i sitt förslag till aflöningsreglemente utgått från den förutsättningen,
att postkontor inom 3:e och 4:e klasserna kunna komma
att förvaltas af kvinnor, men i förslaget till stater icke preciserat de
kvinnliga postmästarnas antal, synes mig kommissionen hafva träffat
den rätta medelvägen, och jag har därför icke ansett mig böra ifrågasätta
någon ändring i hvad kommissionen härutinnan föreslagit.

Något hinder synes däremot icke möta att, såsom ock kommissionen
afsett, i staterna uppföra visst antal kvinnliga förste postexpeditörsbefattningar.

c) Biträdande tjänstemän.

Beträffande antalet biträdande tjänstemän, ordinarie och extra ordinarie,
vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar under tiden från

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

och med år 1894 torde få hämdsas till nedanstående, af kommissionen
meddelade sammanställning.

År.	Kon- trollörer.	Post- expedi- törer.	Extra biträden.	Summa.	Däraf extra biträden. %
1894..........................................................	36	250	500	786	63-o
1895 ..........................................................	36	280	496	812	61-i
1896 ..........................................................	36	280	543	859	63-2
1897 ..........................................................	34	282	566	882	64-i
1898 ..........................................................	34	357	568	959	59-2
1899 ..........................................................	34	357	665	1,056	63''0
1900 .........................................................	34	500	619	1,153	53u
1901.........................................................	34	500	707	1,241	57-o
1902 ........................	34	500	736	1.270	58-o
1903 ........................	30	745	603	1,378	43-8
1904 ......................	29	746	652	1,427	45-7
1905 .........................	29	850	563	1,442	39o
1906 ...............................	29	850	584	1,463	39-9
1907 ...............	29	950	‘) 520	1.499	34-7
1908 ............................	36	1,050	—	—	—

*) I november månad.

Hvad först kontrollörerna angår, torde böra erinras därom, att antalet
af dessa tjänstemän, som enligt 1902 års stat utgjorde 34, enligt
beslut _ vid 1902 års Riksdag blef i aflöningsstaten för år 1903 nedsatt
till 25.. Då sålunda icke alla förutvarande kontrollörer kunde
öfverföras till den nya aflöningsstaten, måste ett antal af dessa tjänstemän
kvarsta å äldre stat. Under åren 1903 och 1904 var denna
flaga pa det sätt ordnad, att ett mot de öfvertaliga kontrollörernas
antal svarande antal postexpeditörsbefattningar lämnades obesatta,
och från och med år 1905 hafva de öfvertaliga kontrollörerna varit
uppförda å öfvergångsstat. Med 1908 års ingång bar antalet kontrollörer
å aflöningsstat ökats med 7, af Indika 5 äro afsedda för tjänstgöring
vid distriktsförvaltningarna och 2 för tjänstgöring vid Stockholms
postkontor.

Kommissionens
förslag.

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Bland de å stat uppförda postexpeditörerna ingår sedan år 1903
ett antal förste postexpeditörer, hvilka tjänstgöra såsom postmästarnas
närmaste män vid postkontoren af l:a och. 2:a klass. Från och med
år 1905 utgör antalet af dessa förste postexpeditörer tillhopa 60, motsvarande
antalet postkontor inom nämnda klasser.

Vidare torde böra anmärkas, att ett antal postexpeditörer, räknadt
efter 1908 års förhållanden 15, tjänstgöra såsom föreståndare för vissa
filialpostkontor eller för afdelningar af postkontoren i Stockholm, Göteborg
och Malmö.

Kommissionen uttalar såsom sin åsikt, att genom inrättande af de
nya förste postexpeditörsbefattningarna, hvilka emellertid tillsättas endast
på förordnande, behofvet af biträdande tjänstemän för arbetets
ledning vid de större postkontoren endast i ringa mån blifvit tillgodosedt.
Särskild! har kommissionen funnit det vara anmärkningsvärd!,
att vid afdelningar och filialer af Stockholms, Göteborgs och Malmö
postkontor någon tjänsteman icke placerats såsom närmaste biträde åt
afdelningens eller filialkontorets föreståndare. Dessa föreståndare hade
således för arbetets öfvervakande och ledande icke ens tillgång till det
biträde, som postmästaren vid ett l:a eller 2:a klassens postkontor har
i förste postexpeditörens person, och dock vore flera af ifrågavarande
afdelningar och filialer med afseende på rörelsens omfattning och personalens
storlek fullt jämförliga med eller mera betydande än till och
med de största postkontoren af l:a klassen. Olägenheterna af denna
brist i den nuvarande organisationen hade ock, enligt hvad kommissionen
anför, vid flera tillfällen på ett påtagligt sätt gifvit sig tillkänna,
och hvad särskild! Stockholms postkontor angår, hade upprepade
framställningar framkommit rörande förstärkning af den öfverordnade
personalen.

Kommissionen finner det vara oundgängligt, att vid de större postkontoren
den öfverordnade personalen .erhåller en efter rörelsens omfattning
afpassad förstärkning. Liksom kommissionen genom sitt förslag
beträffande generalpoststyrelsen och distriktsförvaltningarna velat
åstadkomma en sådan organisation, att de tjänstemän, som bekläda de
högsta chefsplatserna, icke må genom nödvändigheten att handlägga
oviktiga detaljer hindras från att ägna tillräckligt med arbete och omsorgåt
sin hufvudsakliga, mera omfattande uppgift, anser kommissionen det
vara af vikt, att vid de större postkontoren må såsom postförvaltarnas
närmaste män ställas ett tillräckligt antal personer, som äga förutsättningar
att på ett verksamt sätt biträda postförvaltaren i arbetets ledning

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

och öfvervakande. En organisation, så inrättad att, såsom nu är fallet,
uppsikten öfver eu större personal, uppgående till kanske ett hundratal
personer eller därutöfver, skall utöfvas af en eller två tjänstemän,
anser kommissionen icke kunna betecknas såsom tillfredsställande, och
det vore med en dylik organisation knappast att förvänta, vare sig att
kontrollen öfver arbetet skulle blifva tillräckligt effektiv eller att i allmänhet
en arbetseffekt skulle uppnås, som motsvarade rimliga anspråk.

Såsom i det föregående är nämndt, har kommissionen föreslagit,
att de nuvarande filialpostkontoren i Stockholm och Göteborg skola
ombildas till själfständiga postkontor och att dessa postkontor, liksom
de nuvarande hufvudpostkontoren å nämnda orter och postkontoret i
Malmö, skola ställas under förvaltning af postmästare. Om än därigenom
en viss förbättring i de ofvan anmärkta missförhållandena, hvad
angår Stockholms, Göteborgs och Malmö postkontor, komme att vinnas,
anser kommissionen det emellertid vara af nöden, med hänsyn till de
postala förhållandena öfver hufvud i dessa städer, att särskilda åtgärder
vidtagas, på det att vid de tre största postkontoren i riket, de blifvande
postkontoren Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, vederbörande
postförvaltare må erhålla tillräckligt väl kvalificerade biträden
vid arbetets ledning och öfvervakande. Kommissionen hemställer i sådant
syfte, att vid dessa tre postkontor må såsom postmästarnes närmaste
män anställas särskilda förste kontrollörer till ett antal af sammanlagdt
6, nämligen 3 vid Stockholm 1, 2 vid Göteborg 1 och 1 vid
Malmö 1. Af de tre förste kontrollörerna vid Stockholm 1 skulle en
förestå afdelningen för afgående brefposter, eu afdelningen för ankommande
brefposter, med hvilken den nuvarande brefbärarexpeditionen
skulle sammanslås, och en tidningsexpeditionen; af de två förste kontrollörerna
vid Göteborg 1 skulle den ene tjänstgöra såsom föreståndare
för afgående afdelningen, med hvilken den nuvarande paketexpeditionen
skulle förenas, och den andre såsom föreståndare för ankommande afdelningen,
sedan äfven här brefbärarexpeditionen blifvit förenad med
sistnämnda afdelning; och vid Malmö 1 skulle förste kontrollören vara
föreståndare för bref afdelningen.

Hvad därefter vidkommer nästa grupp af biträdande tjänstemän,
nämligen kontrollörerna, äro af de å 1908 års aflöningsstat uppförda 32
tjänstemän inom denna grupp 10 afsedda för distriktsförvaltningarna och
återstående 22 för postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kommissionen
finner det angeläget, att i 1909 års stat antalet kontrollörer
Bill, till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 131 Höft. 12

FörBte

kontrollörer.

Kontrollörer.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

så ökas, att dylika tjänstemän må kunna placeras till tjänstgöring vid
ett flertal af de större postkontoren i riket, eller i allmänhet vid de postkontor,
som enligt kommissionens förslag skulle tillhöra klass 1 A och
1 B. Särskildt har kommissionen funnit det vara af vikt, att vid dessa
postkontor en kontrollör må kunna öfvertaga större delen af det arbete
med redovisning och dylikt, som för närvarande i främsta rummet åligger
postförvaltaren.

I allmänhet skulle, enligt kommissionens förslag, allenast en enda
kontrollör placeras vid hvart och ett af postkontoren inom klass 1 A
och 1 B. Hvad emellertid de största postkontoren i Stockholm, Göteborg
och Malmö beträffar, anser kommissionen, att rörelsens omfattning
vid dessa postkontor påkallar anställandet af flera kontrollörer.

I sådant hänseende hemställer kommissionen, att vid Stockholm 1
må anställas 6 kontrollörer, af hvilka 1 skulle tjänstgöra hos postmästaren
(såsom redogörare), 1 å afdelningen för afgående brefposter, 2
å afdelningen för ankommande brefposter, 1 såsom föreståndare för
paketexpeditionen och 1 å tidningsexpeditionen. A Göteborg 1 skulle
erfordras 3 kontrollörer, nämligen 1 hos postmästaren (såsom redogörare),
1 å afgående afdelningen (föreståndare för paketexpeditionen) och 1
å ankommande afdelningen. Å Malmö 1 borde äfven anställas 3 kontrollörer,
nämligen 1 hos postmästaren (såsom redogörare), 1 såsom
föreståndare för paketexpeditionen och 1 såsom föreståndare för utrikes
postanvisningsexpeditionen. Och slutligen borde å Stockholm 2 (Staden)
likaledes anställas 3 kontrollörer, af hvilka en skulle tjänstgöra
hos postmästaren (såsom redogörare) och de öfriga två såsom föreståndare
för resp. afgående och ankommande afdelningarna.

Ett af de till klass 1 B hörande postkontor, nämligen Stockholm 16
(Rödbodtorget), skulle, såsom varande hufvudsakligen inlämningspostanstalt,
kunna af vederbörande postmästare förvaltas utan biträde af
kontrollör; vid hvart och ett af de öfriga, nu ej nämnda postkontoren
inom klass 1 A och 1 B, tillhopa 23, borde däremot, såsom nyss är
antydt, en kontrollör anställas.

Med hänsyn till den högst betydande utländska paketutväxlingen
vid postkontoret i Trelleborg, som enligt kommissionens förslag skullehänföras
till klass 2 B, hemställer kommissionen, att en kontrollör må
anställas äfven vid detta postkontor.

Enligt förestående beräkning skulle antalet kontrollörer vid postanstalterna
uppgå till sammanlagdt 39, och om härtill läggas de 11
kontrollörer, som enligt kommissionens förslag skulle placeras vid di*

Kungl. Maj:ts Nåd., Proposition N:o 168.

striktsförvaltningarna, kommer således hela antalet kontrollörer å aflöningsstat
att utgöra 50.

Såsom redan är nämndt, tillsättas de nuvarande förste postexpedi törsbefattningarna
allenast på förordnande. Kommissionen anser, att de
olägenheter, som i allmänhet äro förenade med tjänsters uppehållande
på förordnande, i lika hög grad göra sig gällande beträffande förste
postexpeditörsbefattningarna som i fråga om andra tjänster. Den osäkra
ställning, som förste postexpeditören under nuvarande förhållanden intager,
lärer, enligt kommissionens mening, icke kunna verka annat än
menligt för utöfvande af det förmanskap, som dock är förste postexpeditören
ålagdt, och kommissionen hemställer därför, att det antal
förste postexpeditörstjänster, som finnes af behofvet påkalladt, må uppföras
å ordinarie stat.

Liksom kommissionen uttalat sig för, att förvaltningen af vissa
bland de mindre postkontoren må för framtiden anförtros åt kvinnor,
anser kommissionen, att äfven ett antal förste postexpeditörsbefattningar,
å hvilka tjänstgöringen är af beskaffenhet att kunna på ett
tillfredsställande sätt bestridas af kvinnor, böra afses för kvinnliga innehafvare.
*

I likhet med hvad hittills varit fallet, borde förste postexpeditörer
anställas å samtliga postkontor af l:a och 2: a klass (klass 1 A, 1 B,
2 A och 2 B), och hemställer kommissionen därjämte, att dylika befattningshafvare
må placeras till tjänstgöring äfven vid några postkontor
inom den föreslagna 3:e klassen.

Det blefve generalpoststyrelsens sak att utfärda erforderliga föreskrifter
beträffande förste postexpeditörens åligganden vid den nya
organisationens genomförande, och kommissionen framhåller därför endast,
att vid postkontor, där kontrollör ej är anställd, det arbete med redovisning
och dylikt, som å de större postkontoren skulle ombesörjas af
kontrollören, torde böra i främsta rummet åläggas förste postexpeditören.

Efter inhämtande af erforderliga upplysningar har kommissionen
kommit till det resultat, att å 1909 års stat böra för tjänstgöring vid
postanstalterna afses tillhopa 160 förste postexpeditörer, hvaraf 135
manliga och 25 kvinnliga.

Huruledes kommissionen tänkt sig dessa förste postexpeditörers
placering till tjänstgöring vid olika postanstalter, framgår af nedanstående
öfversikt, i hvilken till jämförelse upptagits äfven antalet förste
kontrollörer och kontrollörer.

Förste postexpeditörer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Poat expeditörer.

Postkontor.	Förste kontrol- lörer.	Kontrol-	Förste postexpeditörer.
lörcr.	Manliga.	Kvinn- liga.
Klass 1 A: Stockholm 1..................................................................	3	6	10	3
Göteborg 1 ..................................................................	2	3	7	2
Malmö 1 ..........................................................	1	3	6	1
Galle ..................... ... ...... .....	—	1	3	—
Hälsingborg ................................................................	—	1	3	—
Norrköping 1 ...............................................................	—	1	4	1
Sundsvall ....................................................................	—	1	2	—
Uppsala 1....................................................................	—	1	3	—
Örebro ........................................................................	—	1	3	—
Klass 1 II:
Stockholm 2.................................................................	—	O O	5	1
» 4..................................................................	_	1	2	1
» 5.......................................*........	—	A	2	1
» (i..................................................................	_	1	2	1
» 16...........................................................	_	—	2	—
Öfriga 14 postkontor......................................................	—	14	14	14
Klass 2 A:
16 postkontor (samtliga) ................................................		—	32
Klass 2 B:				i
Trelleborg...........................................................	—	1	1
Öfriga 28 postkontor ......................................................	—	—	28	—
Klass 3:
6 postkontor, ej särskild! angifna ....................................	—	—	6	—
Summa	0	39	135	25

Beträffande slutligen postexpeditörerna, anmärker kommissionen, att
antalet af dessa tjänstemän under den senare tiden högst väsentligt
ökats. Antalet postexpeditörer, som enligt 1894 års stat utgjorde allenast
250, upptogs nämligen i staten för år 1908 till 1,050 och har således
under denna period mer än fyrdubblats. Kommissionen finner, att
denna ökning i själfva verket varit i hög grad påkallad af poströrelsens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168. 93

utveckling och af behofvet att bereda ökad möjlighet till befordran för
postverkets talrika extra ordinarie tjänstemannapersonal.

Enligt hvad den öfversikt, som meddelats å sid. 87, gifver vid
handen, utgjordes nämligen denna personal år 1894 till icke mindre än
63''G % af extra biträden, antagna af generalpoststyrelsen. Genom den
successiva ökningen i antalet ordinarie postexpeditörer har denna proportion
i väsentlig mån förbättrats, men ännu i november månad 1907
ingingo, enligt hvad nyssnämnda öfversikt utvisar, dylika extra biträden
med ej mindre än 34’7 % i hela den ifrågavarande personalen.

Kommissionen erinrar vidare därom, att i sammanhang med uppförande
å stat af nya postexpeditörsbefattningar äfven frågan om den
extra tjänstemannapersonalens ställning och befordringsmöjligheter varit
föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Med förmälan att postverkets distriktschefer vid öfverläggningar i
detta ärende såsom sin mening uttalat, att i hvarje års stat borde upptagas
så många nya postexpeditörstjänster, som vore nödvändiga, för
att i regel ett extra biträde skulle kunna efter vid pass 6 års tjänstgöring
befordras till ordinarie postexpeditör, hade nämligen generalpoststyrelsen
i skrifvelse den 20 november 1905, med förslag till postverkets
stater för år 1907, för sin del förklarat, att denna meningsyntes
styrelsen hafva goda skäl för sig, och i öfverensstämmelse därmed
föreslagit uppförande i 1907 års stat af 100 nya postexpeditörsbefattningar.
Detta förslag blef af Kungl. Maj:t upptaget i statsverkspropositionen
till 1906 års Riksdag och vann äfven Riksdagens bifall.
I skrifvelse den 23 maj 1906 förklarade Riksdagen — under erinran
att förslaget afsåge beredande af möjlighet för de extra biträdena att
efter vid pass sex års tjänstgöring vinna befordran till ordinarie postexpeditörer
— att Riksdagen, med afseende därå och då posttrafiken
alltjämt syntes vara stadd i kraftig utveckling, funnit förslaget böra
godkännas.

Denna norm, att befordran till ordinarie postexpeditör bör i regel
ernås efter vid pass 6 års tjänstgöring, vann äfven tillämpning vid
uppgörande af 1908 års stat, då antalet ordinarie postexpeditörer ökades
med ytterligare 100.

Kommissionen anser det innebära en oegentlighet, att den biträdande
tjänstemannapersonalen vid distrikts- och lokalförvaltningarna till
så stor del, som förr varit händelsen, utgjorts af extra ordinarie tjänstemän,
och kommissionen finner intet att erinra mot principen därom,
att antalet postexpeditörsbefattningar bör efter hand så ökas, att ett
extra biträde må kunna efter vissa års tjänstgöring befordras till ordi -

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

narie postexpeditör. Men då i fråga om postbetjäntpersonalen den
grundsatsen vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande, att
tjänstetiden såsom extra postbetjänt bör begränsas till 4 år, har kommissionen
funnit sig böra förorda, att antalet ordinarie postexpeditörstjänster
för framtiden så tillmätes, att befordran till dylik befattning
må i regel kunna af extra biträde vinnas efter en tjänstetid af vid pass
5 år. Beräkningar hafva verkställts rörande det antal postexpeditörsbefattningar,
som för tillämpning af denna grundsats må böra uppföras
å 1909 års stat, och har, enligt hvad kommissionen meddelar, af dessa
beräkningar framgått, att detta antal bör bestämmas till 945, däri inräknadt
af kommissionen föreslagna 29 postexpeditörer i generalpoststyrelsen
och 24 vid distriktsförvaltningarna. Af dessa 945 postexpeditörsbefattningar
borde 735 afses för män och 210 för kvinnor.

I den nuvarande aflöningsstaten utgår, efter hvad kommissionen
erinrar, aflöningen å postexpeditörsbefattning i hvarje särskild lönegrad
med samma belopp, vare sig befattningen har manlig eller kvinnlig innehafvare;
och hafva med denna anordning de extra ordinarie tjänstemännen
kunnat befordras i tur efter tjänsteår, utan hänsyn till kön.
Då enligt nu föreliggande förslag aflöningarna äro bestämda till olika
belopp för manliga och för kvinnliga postexpeditörer, anser kommissionen,
att den nuvarande ordningen i afseende å befordran icke kan utan
vidare tillämpas. Det i staten uppförda antalet manliga och kvinnliga
tjänster vore visserligen så fördeladt, att vid ingången af år 1909 befordran
skulle vinnas af de e. o. postexpeditörer, som då borde erhålla
ordinarie anställning i enlighet med den af kommissionen uttalade åsikten,
att extra-ordinarie-tiden bör begränsas till 5 år. Men oförutsedda
förhållanden kunde dock medföra rubbning i dessa beräkningar; och
på det att anledningar till orättvisa i afseende å befordran af de manliga
och kvinnliga e. o. postexpeditörerna må förebyggas, hemställer
kommissionen, att generalpoststyrelsen måtte bemyndigas att vidtaga
erforderlig mindre jämkning af antalet af de olika slagen af postexpeditörstjänster,
dock att sammanlagda antalet, 945, icke må öfverskridas.

Kommissionen uttalar i detta sammanhang önskvärdheten af att i
all den utsträckning, sådant linnes lämpligen kunna ske, åt postbetjänte
må anförtros sådant arbete, som tillförene ålegat tjänstemän.
Omfattande åtgärder i denna riktning hade visserligen under
de senare åren vidtagits, men kommissionen finner det vara af stor
vikt, att detta spörsmål äfven framdeles må röna nödig uppmärksamhet.

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Beträffande personalen vid postkontoret Stockholm 1 (centralpostkontoret)
har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 18 december
1907 anfört följande.

Af de föreslagna förste kontrollörerna och kontrollörerna skulle
enligt kommissionens förslag (se sid. 89—90 här ofvan) komma att placeras:
å afdelningen '' för afgående brefposter 1 förste kontrollör och 1
kontrollör, å afdelningen för ankommande brefposter 1 förste kontrollör
och 2 kontrollörer, å tidningsexpeditionen 1 förste kontrollör och 1
kontrollör, men å paketexpeditionen allenast 1 kontrollör.

För en hvar med förhållandena vid Stockholms centralpostkontor
förtrogen person vore det uppenbart, att paketexpeditionen icke blifvit
tillräckligt tillgodosedd med hänsyn till personalen, ett förhållande,
hvilket framträdde så mycket skarpare, som paketexpeditionen med fullt
skäl städse varit och för närvarande vore jämställd med hvarje annan
afdelning af postkontoret. Visserligen vore uppbörden å paketexpeditionen
icke af synnerligen stor betydenhet, men, såsom ock kommissionen
påpekat, vore det ingalunda så, att uppbördens storlek är ett tillförlitligt
uttryck för arbetets omfattning. Äfven till andra faktorer, exempelvis
antalet postförsändelser, borde tagas hänsyn. Men icke endast
sistnämnda omständighet, huru talande den än vore i förevarande fall,
utan fastmera beskaffenheten af de göromål, som åligga föreståndaren,
kräfver enligt styrelsens mening, att honom beredes både högre tjänsteställning
och högre aflöning än hvad kommissionen föreslagit, ifrågavarande
paketexpedition utgör nämligen den ojämförligt största svenska
utväxlingspostanstalten för utländska paket. I detta hänseende meddelar
generalpoststyrelsen, att af dylika paket i runda tal under år 1906
behandlats:

vid paketexpeditionen Stockholm 1 258,600 st., däraf 18,000 st. assu rerade

för tillhopa 7,920,000 kronor,

» >'' i Göteborg 79,600 st., däraf 4,600 st. assurerade

för tillhopa 1,145,900 kronor,

» » i Malmö 117,000 st., däraf 4,300 st. assurerade

för tillhopa 4,404,400 kronor,

» i Trelleborg 93,000 st., däraf 3,300 st. assure rade

för tillhopa 545,000 kronor.

Fn så stor utländsk paketrörelse som den vid Stockholms centralpostkontors
paketexpedition förekommande föranleder gifvetvis, anför
generalpoststyrelsen, till en vidlyftig och besvärlig skriftväxling med
utländska utväxlingspostanstalter, för hvilken skriftväxlings behöriga
skötande erfordras i såväl postalt som språkligt hänseende särskilda

Generalpoststyrelsens
utlåtande.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Departements chefens yttrande.

insikter, som icke i allmänhet förefinnas hos posttjänstemännen. Om
än föreståndarens bestyr med de inländska paketen möjligen kommer
att i någon mån minskas därigenom, att filialpostkontoren, hvilkas
paketutväxling för närvarande förmedlas af paketexpeditionen, förändras
till själfständiga postkontor, vid hvilket förhållande nämnda förmedling,
såvidt inländska paket angår, kunde täokas komma att upphöra,
vore en dylik minskning med hänsyn till de utländska paketen
icke att emotse, enär under hvarje förhållande dessa paket torde komma
att expedieras genom centralpostkontorets paketexpedition.

På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört, hemställer
styrelsen, dels att såsom föreståndare för centralpostkontorets paketexpedition
måtte anställas 1 förste kontrollör, dels ock, då dennes tid
komme att till allra största delen tagas i anspråk för den utländska paketutväxlingen,
att såsom hans närmaste man måtte anställas 1 kontrollör.

Lika med kommissionen finner jag det vara af högsta vikt, att
den personal, som vid postanstalterna skall i första rummet leda och
öfvervaka det dagliga arbetet, i erforderlig mån förstärkes. Det måste,
enligt min åsikt, betraktas såsom ett missförhållande, att exempelvis
vid de olika afdelningarna och filialerna af Stockholms, Göteborgs och
Malmö postkontor afdelningens eller filialkontorets föreståndare icke
haft någon särskild tjänsteman såsom biträde vid arbetets ledande och
öfvervakande. Och äfven vid postkontor af l:a och 2:a klass, där
postmästarens enda biträde i nyssnämnda hänseende hittills utgjorts af
en förste postexpeditör, torde behofvet af en förändring härutinnan
vara kännbart.

Särskilt vill jag påpeka angelägenheten däraf, att den öfverordnade
personalen vid postanstalterna icke tillmätes knappare, än att tillräcklig
kontroll städse må kunna utöfvas öfver förvaltningen af de betydande
penningebelopp, som omhänderhafvas i den dagliga posttjänsten.

För anställande vid Stockholms centralpostkontor af en förste kontrollör
utöfver de tre, som kommissionen föreslagit, synes mig generalpoststyrelsen
hafva anfört grundade skäl. Sammanlagdt 7 förste kontrollörer
torde sålunda böra uppföras i staten.

Hvad kommissionen hemställt rörande ökning af antalet kontrollörer
finner jag mig böra understödja.

Då vidare den med 1903 års ingång vidtagna anordningen att vid
postkontor af l:a och 2:a klass på förordnande anställa förste postexpeditörer
numera torde vara af erfarenheten tillräckligt pröfvad, bi -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16 8.

träder jag kommissionens förslag, att förste postexpeditörsbefattningarna
må uppföras på ordinarie stat. I öfrigt har jag mot kommissionens
hemställan rörande förste postexpeditörer ingen annan erinran
att göra, än att några dylika tjänstemän icke torde böra afses för postkontor
af 3:e klass samt att följaktligen de 6 manliga förste postexpeditörer,
som af kommissionen upptagits för tjänstgöring vid dylika
postkontor, synas böra utgå.

Antalet postexpeditörer vid distrikts- och lokalförvaltningarna skulle
enligt kommissionens förslag utgöra tillhopa 916, och härutinnan föreslår
jag icke någon ändring. Dock vill jag med afseende å kommissionens
uttalande därom, att befordran till ordinarie postexpeditör i regel
bör vinnas efter en extra tjänstetid af vid pass 5 år, göra den erinran,
att denna grundsats bör tillämpas allenast i den mån densamma låter
sig förenas''med postverkets behof af arbetskrafter. Genom fastslående
af eu dylik princip skulle nämligen, då generalpoststyrelsen äger att
själf anställa extra ordinarie tjänstemän, Kungl. Magt och Riksdagen
för framtiden bindas i fråga om uppförandet å stat af ordinarie tjänstemän.

Till jämförelse torde jag här få meddela en sammanställning rörande
antalet för distrikts- och lokalförvaltningarna afsedda tjänstemän
å aflöningsstat dels enligt nuvarande förhållanden samt dels enligt kommissionens
och enligt mitt förslag.

Enligt nuvarande
organisation.

Enligt kommissionens förslag.

Enligt departementschefens
förslag.

3 postdirektörer
5 postinspektörer
210 postmästare

32 kontrollörer

15 postexpeditörer
(afdelningsföreståndare) 60

förste postexpe.
ditörer

975 postexpeditörer

Summa 1,300.

6 distriktschefer

250 postmästare
11 öfverkontrollörer

6 förste kontrollörer 50

kontrollörer

172 förste postexpe
ditörer

916 postexpeditörer
12 kontorsbiträden

Summa 1,423.

6 distrikts chefer

250 postmästare

6 öfverkontrollörer

7 förste kontrollö rer 50

kontrollörer

164 förste postexpetörer 916

postexpeditörer

Summa 1,399.

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Häft.

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 168.

Nu gällande
aflöningsbestämmelser.

Provision.

d) Aflöningar för tjänstemän.

Enligt de för år 1908 fastställda utgiftsstater utgår till distriktsoch
lokalförvaltningarnas tjänstemän följande fasta aflöning:

	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Summa.
A) Ailöningsst.at.	Kr.	Kr.	Kr.
2 postdirektörer, en i Stockholm och en i Göteborg, hvardera............................	3,500	2) 2,000	5.500
1 postdirektör i Malmö............................... 5 postinspektörer, hvardera ....................... 16 postmästare af l:a klassen, hvardera.........	3,200 ‘) 4,125 3,200	2) 2,000 1,375 2) 1,500	5,200 5,500 4,700
44 » » 2:a » » ......	2,600	2) 1,000	3,600
50 » » 3:e » » ......	2,200	2) 800	3,000
o o	2,000	2) 600	2,600
32 kontrollörer, hvardera.................	2,200	1,000	3,200
400 postexpeditörer af l:a lönegraden, hvardera	1,725	775	2,500
400 » » 2:a » »	1,500	700	2,200
125 » » 3:e » »	1,250	500	1,750
125 » » 4:e » »	1,050	450	1,500
Bj Öfvergångsstat.
1 kontrollör af l:a lönegraden.....................	2,700	900	3,600
1 » » 2:a » .....................	2,250	750	3,000
2 kontrollörer af 3:e lönegraden, hvardera ...	1,800	600	2,400

‘Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr. och efter 10
år med ytterligare 500kr.

Efter 5 år kan aflöningen
höjas med 400 kr. och
efter 10 år med ytterligare
400 kr.; skolande
3/4 af ålderstilläggen räknas
till lönen och */4 anses
såsom tjänstgöringspenningar.

| Efter 5 år kan lönen höjas
> med 400 kr. och efter 10
*| J år med ytterligare 400 kr.j

{Efter 5 år kan lönen höjas;
med 300 kr. och efter 10
år med ytterligare 300 kr.

| Efter 5 år kan lönen höjas
> med 150 kr. och efter 10
J år med ytterligare 150kr.

Dessutom ålderstillägg å

400 kr., hvaraf 300 kr.

tillhöra lönen och 100
kr. tjänstgöringspenningarna.

Postförvaltare äfvensom förste postexpeditörer vid postkontor af l:a
och 2:a klass äga utom sin fasta aflöning uppbära uppbörds- och frimärksprovision.
De hufvudsakliga bestämmelserna angående provisionen
återfinnas i aflöningsreglementet § 2, så lydande:

J) Arfvode. — 2) Garanterad minimiprovision.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

»Uppbörds- och frimärksprovision xitgår vid postkontoren å influtna
postafgifter och försålda frankotecken med:

It) procent af uppbörd, som ej för år öfverstiger 6,000 kronor,

5 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 6,000, men ej
10,000 kronor, och

1 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 10,000 kronor,
under iakttagande härvid,

dels att i omförmälda uppbörds- och frimärksprovision icke ingår
den provision, som enligt gällande bestämmelser tillfaller underlydande
poststationers och ångbåtspostexpeditioners föreståndare, antagna särskilda
frankoteckensförsäljare eller allmänheten vid partiköp,

dels ock att postkontors provision för de vid underlydande poststationer
och ångbåtspostexpeditioner försålda frankotecken alltid skall
utgå med allenast 1 procent.

Den provision, som sålunda utgår vid postkontoren, skall vid postkontor
af 3:e och 4:e klass tillfalla postmästaren ensam, vid postkontor
af l:a och 2:a klass delas mellan postmästaren och den närmast under
honom å kontoret anställde postexpeditör på det sätt, att en fjärdedel
af provisionen, för år räknadt, skall tillkomma denne postexpeditör,
men återstoden tillfalla postmästaren, samt vid Stockholms, Göteborgs
och Malmö postkontor delas mellan postdirektören och de vid vederbörande
postkontor anställde kontrollörer och andra afdelnings- eller
filialkontorsföreståndare på det sätt, att i Stockholm sju åttondedelar,
i Göteborg sju tiondedelar och i Malmö sju tolftedelar af provisionen
för år skola tillfalla kontrollörer och andra afdelnings- eller filialkontorsföreståndare
att dem emellan å hvarje ort fördelas enligt de närmare
bestämmelser, som af Kungl. Maj:t, efter generalpoststyrelsens hörande,
meddelas, hvaremot återstoden af provisionen skall tillkomma vederbörande
postdirektör ensam.

Med tillämpning af nu gifna beräkningsgrunder må dock icke provisionsbeloppet
för år räknadt understiga:
för postdirektör 2,000 kronor,
för postmästare af l:a klass 1,500 kronor,

för postmästare af 2:a klass 1,000 kronor,

för postmästare af 3:e klass 800 kronor och

för postmästare af 4:e klass 600 kronor;

hvadan af postmedlen må, utöfver ofvan angifna procentbelopp,
utgå hvad som till äfventyrs erfordras för att fylla denna minimiprovision
till postförvaltare.

Felräknings penningar.

Traktamenten.

Sportler.

Dyrtids tillägg.

100 Kungi. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 168.

Minimiprovisionen för postförvaltare betraktas såsom tjänstgöringspenningar.
»

För andra provisionsberättigade tjänstemän än postförvaltare är
något minimibelopp beträffande provisionen icke stadgadt; till dessa
tjänstemän utgå tjänstgöringspenningar och provision vid sidan af och
oberoende af hvarandra.

Felräkning spenning ar tillkomma jämlikt § 11 i aflöningsreglementet,
sådan denna § lyder enligt kungl. kungörelsen den 22 juni 1906, följande
vid distrikts- och lokalförvaltningarna anställda tjänstemän, nämligen
den såsom kassör hos postdirektör eller vid postinspektionskontor
tjänstgörande kontrollör eller postexpeditör med 300 kronor samt de
tjänstemän och af generalpoststyrelsen antagna extra biträden, som å
postkontoren i regelbunden tjänstefördelning betjäna allmänheten samt
därvid emottaga eller utlämna kontanta medel, med 120 kronor till dem
hvar vid postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom vid
postkontor af l:a och 2:a klass samt med 60 kronor till dem hvar vid
postkontor af 3:e och 4:e klass, allt för år räknadt.

Tjänstemän vid ambulanta postanstalter äga äfven, under vissa
villkor, tillgodonjuta särskilda traktamenten äfvensom härbärgesersättning
(se sid. 92—93 i betänkandet).

På sätt i det följande närmare utvecklas, äga vidare postförvaltare
och eu del andra tjänstemän att direkt från den trafikerande allmänheten
uppbära vissa sportler äfvensom att, enligt särskilda regler, åtnjuta
ersättning för bestyr med postsparbanksrörelsen.

För åren 1901 och 1902 utgick till tjänstemän och betjänte vid
postverkets distrikts- och lokalförvaltningar dyrtidstillägg, enligt allmänna
regler, med 10 procent å den kontanta aflöningen, dock icke i
något fall med högre belopp än 500 kronor.

Såsom kommissionen i sitt betänkande (sid. 93—103) utförligt omnämner,
hade 1899 års post- och telegrafkommitté afsett, att, om och
i den mån dyrtidstillägg komme att beredas andra statstjänare, äfven
postpersonalen, när de af kommittén föreslagna aflöningsbelopp tillämpades,
borde af dyrtidstillägg komma i åtnjutande. Denna mening vann
emellertid, hvad angår personalen vid postverkets lokalförvaltningar,
icke Riksdagens godkännande, och till följd häraf har något dyrtidstillägg
icke utgått till ifrågavarande personal för tiden från och med
1903 års början. De framställningar om dyrtidstillägg, som därefter
förekommit, hafva icke medfört resultat, och ett förslag om personliga

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 168. 101

aflöningstillägg, som förelädes 1904 års Riksdag, vann ej heller Riksdagens
bifall.

Kommissionen anmärker, att den lönereglering för distrikts- och Kommissiolokalförvaltningarnas
tjänstemän, som på grundvalen af post- och teln- ne™
graf kommitténs förslag genomfördes med ingången af år 1903, redan af isnefrån
början blef genom dyrtidstilläggets bortfallande väsentligt rubbad, reglering.
Efter hvad som inhämtas af den till 1904 års Riksdag gjorda framställning
angående personliga aflöningstillägg till viss personal vid postverket,
ledde ock den ifrågavarande löneregleringen, i samband med
dyrtidstilläggets bortfallande, därhän, att ett ej ringa antal tjänstemän
vid distrikts- och lokalförvaltningarna, äfven bland de lägst aflönade,
fingo sina afiöningsförmåner väsentligt förminskade. Om än vid denna
lönereglering distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän genom
ökade befordringsmöjligheter och förbättrade pensionsförhållanden vunno
vissa fördelar, så bör dock, yttrar kommissionen, härvid erinras, att
den ökning i antalet ordinarie tjänster, som under de senare åren medgifvits,
så godt som uteslutande afsett postexpeditörsgraden samt att
till följd däraf förhållandet mellan antalet befordrade och obefordrade
ordinarie tjänstemän i betydande man försämrats. Och sedan Riksdagen
år 1907 beslutat, i samband med ökade pensionsafgifter, pensionsålderns
höjande för manliga tjänstemän till 67 år, hade därigenom den fördel
i pensionshänseende, som vid 1903 års lönereglering var afsedd, blifvit
väsentligt reducerad. Med anledning häraf och då de framställningar,
som framkommit i syfte att genom dyrtids- eller aflöningstillägg bereda
denna personal särskild godtgörelse, icke leat till resultat, anser kommissionen,
att frågan numera kommit i ett sådant läge, att nödvändigheten
bjuder att tillse, att genom en effektiv lönereglering må kunna
tillförsäkras personalen en anständig bärgning, på samma gång som
ett med nutida uppfattning mera förenligt aflöningssystem än det nuvarande
bringas i tillämpning. Kommissionen finner detta vara så mycket
mera angeläget, som vid 1907 års Riksdag dels genomgripande
löneregleringar beslutits beträffande, bland andra, personalen vid statens
öfriga kommunikationsverk, järnvägarna och telegrafen, dels ock för
betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar fastställts eu
utefter hela linjen förhöjd löneskala, att tillämpas från 1908 års
ingång.

Behofvet af en lönereglering för tjänstemännen vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar har, enligt hvad kommissionen meddelar,
med styrka framhållits i skrifvelse från Posttjänstemännens för -

102

Kommissionms
förslag.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 1G8.

ening den 18 juni 1907, hvari förslag framlagts till ny aflöningsstat
för denna personal. Föreningen anför däri, bland annat, att om man
utan öfverdrift kunde påstå, att 1903 års aflöningsstat för postverket
icke ens till en början förmådde att i stort sedt skingra posttjänstemännens
ekonomiska bekymmer, måste hvarje opartisk domare jämväl
medgifva, att under de fyra år, som gått, sedan lönestaten trädde i
kraft, den allmänna ekonomiska utvecklingen i hög grad försämrat posttjänstemännens
ekonomiska ställning. Tvärt emot att, som man väl år
1903 ännu hoppades, nedgå, hade lefnadskostnaderna sedan dess ytterligare
stegrats, och dessa stegringar drabbade i synnerhet de lägre
statstjänarne med deras begränsade inkomster.

h öreningens förslag utgår från en tämligen vidtgående omorganisation
af distrikts- och lokalförvaltningarna och hvilar i öfrigt på den
förutsättningen, att provisionen skall borttagas för samtliga biträdande
tjänstemän vid postkontoren samt bibehållas endast för postförvaltarne.
1 afseende å den fasta aflöningen ansluter sig föreningen i hufvudsak
till det s. k. Tenowska systemet och hemställer vidare om särskild!
dyrortstillägg å de platser, där lefnadskostnaderna äro högst.

Vid utarbetande af sitt förslag rörande aflöningsreglering för distrikts-
och lokalförvaltningarnas tjänstemän har kommissionen ägnat
särskild uppmärksamhet åt frågan, huruvida de aflöningsförmåner, som
utöfver den å stat uppförda aflöningen för närvarande tillkomma vissa
grupper af tjänstemän i form af uppbörds- och frimärksprovision samt
andra extra inkomster (sportler), böra fortfarande utgå, efter nuvarande
eller förändrade grunder, eller huruvida dessa aflöningsförmåner böra
helt och hållet afskaffas.

Uppbörds- och frimärkspr ovision.

Hvad då först angår provisionsfrågan, lämnar kommissionen (sid.
105 — 116) en historisk redogörelse för denna frågas tidigare behandling,
och torde jag här få hänvisa till denna redogörelse. Nu gällande
bestämmelser rörande provisionen hafva ofvan återgifvits.

Om beloppet af den provision, som under de senare åren tillfallit
provisionsberättigade tjänstemän, meddelar kommissionen utförliga statistiska
uppgifter (sid. 115 samt 268—300). Man finner af dessa uppgifter
bland annat-, att öfverprovisionen (det provisionsbelopp, som utfallit
utöfver den garanterade minimiprovisionen) år 1906 för följande
tjänstemän uppgått till nedan angifna belopp.

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168. 103

Postdirektören i Stockholm ..................................... kronor 2,286

» )) Göteborg........................................ » 2,026

» )) Malmö ............................................ » 1,657

Postmästare af l:a klassen (medeltal) ................ » 707

» » 2:a » » )> 212

» » 3:e » » » 408

y> » 4:e » » » 335

För öfriga provisionsberättigade tjänstemän har, enligt hvad samma
uppgifter gifva vid handen, provisionen år 1906 i medeltal stigit till
följande belopp.

Kontrollör i Stockholm .............................		kronor	1,723
)> )• Göteborg............................			837
» )) Malmö .....................................			1,430
Postexpeditör (afdelningsföreståndare):
i Stockholm .........................		»	1,284
)) )) Göteborg, manlig .........		»	654
)) )) » , kvinnlig .......		))	458
» » Malmö ..............................		»	1,117
Förste postexpeditör vid postkontor af	l:a klass	)>	735
» » » » »	2:a »	»	399

Kommissionen anser, att utvecklingen otvetydigt pekar hän på ett
fullständigt borttagande af uppbördsprovisionen såsom aflöningsform
för postkontorens tjänstemän. I denna riktning uttalade sig redan
1889 års post- och telegrafkommitté, och till underlättande af frågans
lösning blef genom kungl. bref den 17 november 1893 förklarad^ att
vid därefter skeende tillsättningar af tjänster inom postverkets lokalförvaltning
förbehåll rörande skyldighet att vara underkastad den reglering
af aflöningsformåner, som kunde komma att äga rum i sammanhang
med bestämmelser om provisionens upphörande, skulle intagas i
vederbörande konstitutorial. I sitt förslag till postverkets stater för år
1900 hemställde generalpoststyrelsen om provisionens fixering, och då
Riksdagen år 1899 fann sig icke kunna biträda den ifrågasatta förändringen
i aflöningssättet inom postverket, åberopade Riksdagen
behofvet af en grundlig utredning, men förklarade sig samtidigt icke
förbise, att förslagen om uppbörds- och frimärksprovisionens fixering
och om bestämmande af postförvaltarnas aflöningsförmåner till fasta
belopp ginge i en sådan riktning, som vid de under senare tider före -

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Krog) o sition N:o 168.

tågna löneregleringar i allmänhet ansetts önskvärd. 1899 års postocli
telegrafkommitté ansåg endast med tvekan öfvervägande skäl tala
för provisionens bibehållande, dock i mindre utsträckning än tillförene,
och vid anmälan i statsrådet af kommitténs förslag hänvisade föredragande
departementschefen på det fullständiga borttagandet af denna
aflöningsform vid framtida regleringar. Slutligen förklarade sig 1902
års Riksdag — som visserligen biföll det då föreliggande förslaget —
icke vilja bestrida önskvärdheten ur åtskilliga synpunkter häraf, att
aflöningarna inom postverket likasom inom andra områden af statens
verksamhet reglerades så, att hvarje tjänstemans inkomster af tjänsten
blefve till beloppet noggrant bestämda.

Vid betraktande af de skäl, som anförts för och mot provisionens
bibehållande, erinrar kommissionen till eu början därom, att denna aflöningsform
icke räknar sin uppkomst från postverkets äldre tider, utan
att provisionen såsom allmän och afsevärd förmån för tjänstemän inom
postverket infördes först under senare delen af 1850-talet, efter förebild
af tullverket, där emellertid den då utgående provisionen afskaffades
redan med 1868 års slut.

Genom den begränsning i provisionssystemet, som vid postverket
genomfördes med ingången af år 1903, aflägsnades visserligen, enligt
hvad kommissionen anser, några af de praktiska olägenheter, som dittills
varit med provisionen förknippade, men de principiella invändningar,
som riktats mot detta aflöningssystem såsom sådant, gjorde sig
allt fortfarande gällande med samma styrka som tillförene.

Kommissionen håller före, att uppbördsprovision till tjänstemän,
offentliga eller enskilda, endast i sådana fall skulle vara berättigad,
då tjänstemannen kan i afsevärd grad bidraga till uppbördens stegring
och därigenom öfva inflytande på rörelsens ekonomiska resultat. Om
än, yttrar kommissionen, i äldre tider, då de olika postkontoren mera
än för närvarande representerade särskilda förvaltningsområden, det må
hafva varit till någon del beroende på postförvaltarens personliga ingripande,
hvilken omfattning poströrelsen på en plats kom att erhålla, så
torde med senare tiders utveckling denna möjlighet för postförvaltaren
att inverka på rörelsens stegring hafva, om ej helt och hållet, så dock
i alldeles öfvervägande grad försvunnit. I våra dagar vore det helt
andra faktorer, som bestämde poströrelsens omfattning på en viss ort.
Det är, säger kommissionen, den allmänna utvecklingen på det materiella
såväl som på det kulturella området — handelns och industriens
uppsving, undervisningsväsendets höjande m. m. — som medför ökadt
behof af postutväxling; det är delta ökade behof, som utgör förutsätt -

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

ningen för att poströrelsen på en ort kommer att stiga, och den enskilde
postförvaltarens åtgörande torde i detta afseende knappast vara
af någon som helst betydelse. Själffallet måste ett ökadt behof af
postutväxling tillgodoses genom nya eller förbättrade anstalter, men de
åtgärder, som härutinnan äro erforderliga, folie i allt väsentligt inom
generalpoststyrelsens och distriktsförvaltningarnas, och icke inom postförvaltarnas
verksamhetsområde.

Nu säger man, fortsätter kommissionen, att äfven om den enskilde
postförvaltaren icke kan genom eget initiativ höja rörelsen vid
sitt postkontor, så kommer dock en ökning i rörelsen — orsaken till
denna ökning må hafva varit hvilken som helst — att för honom medföra
ökadt arbete, och det är ej mer än billigt, att med detta ökade
arbete följer den ökade ersättning, som uppbördsprovisionens stegringinnebär.
Denna synpunkt skulle enligt kommissionens mening äga
sitt berättigande under förutsättning dels att uppbörden vore en tillförlitlig
mätare af arbetet vid ett postkontor, dels att det med rörelsens
stegring ökade arbetet drabbade uteslutande postförvaltaren eller
annan, jämte honom, provisionsberättigad tjänsteman.

Det är emellertid, anser kommissionen, ingalunda så, att uppbördens
storlek är ett tillförlitligt uttryck för arbetets omfattning å ett
postkontor. För att rätt bedöma denna måste hänsyn tagas äfven till
vissa andra faktorer, såsom antalet postförsändelser, beloppet af anförtrodda
medel, den underlydande personalens storlek m. m. Särskildt
vid förekommande portonedsättningar framträder i hög grad olämpligheten
al uppbörden såsom exponent för arbetsmängden. Då exempelvis
med början af juli månad 1905 afgifterna för inrikes paket nedsattes,
så medförde denna nedsättning, att antalet dylika paket, och i samband
därmed arbetet å postkontoren, hastigt ökades, men å andra sidan
måste denna ökning blifva högst väsentlig, för att postverkets inkomster
af den inrikes paketrörelsen skulle kunna bibehållas vid samma
belopp som före tillämpningen af den nya tariffen. Det ökade arbetet
å postkontoren föranledde således i detta fall icke någon ökning i provisionen.
Då vidare ett nytt postkontor inrättas och under detta förhigges
ett antal poststationer, kommer därigenom uppbörden å det postkontor,
under hvithet de öfverflyttade poststationerna förut hört, att
nedgå, ofta i så hög grad, att minskningen i provisionsinkomsten ingalunda
motsvaras af den uppkomna lättnaden i arbete. Enahanda är
förhållandet då, utan samband med inrättande af nya postkontor, ett
antal poststationer öfverflyttas från ett till annat postkontor, exempelvis
vid öppnande af nya järnvägslinjer.

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 132 Höft.

106

KmujI. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Om således uppbördens storlek icke utgör någon tillförlitlig grund
för bedömande af arbetets omfattning öfver hufvud å ett postkontor,
så kan, enligt kommissionens mening, uppbörden än mindre anses såsom
exponent för omfånget af det arbete, som utföres af de provisionsberättigade
tjänstemännen. I detta afseende vore nämligen, jämte öfriga
omständigheter, den vid postkontoret gällande arbetsfördelningen
äfvensom den personliga dugligheten faktorer af icke ringa betydelse.

Det hade anförts, att provisionens bibehållande skulle vara lämpligt
ur den synpunkten, att därigenom kunde inom en och samma klass
af postkontor utjämnas den eljest möjligen förekommande orättvisan,
att postförvaltare med betydligt olika arbetsprodukt hade samma löneförmåner.
Men förutom det att, såsom nyss är anfördt, provisionen vid
ett postkontor ingalunda kan sättas i något bestämdt förhållande till
den arbetsprodukt, som utvecklas af postförvaltaren eller annan provisionsberättigad
tjänsteman, bör det, framhåller kommissionen, äfven
uppmärksammas, att det hvarken beträffande öfriga tjänster inom postverket
eller å andra områden lärer kunna undvikas, att samma aflöning
utgår såsom ersättning för väsentligt olika arbetsprodukt. Denna
oegentlighet anser kommissionen icke kunna aflägsnas, med mindre
än att ersättningen särskildt fastställes för hvarje enskildt fall. Men
då en sådan individuell värdesättning vore praktiskt omöjlig, hade man
också vid de under senare tider verkställda löneregleringar i allmänhet
så förfarit, att de tjänstebefattningar, för hvilka aflöningarna skolat
bestämmas, efter måttet af sin vikt och de kraf, som måste ställas på
innehafvarna, sammanförts i olika klasser med samma aflöning inom
hvarje klass. Det blefve under sådana förhållanden ofta nog oundgängligt,
att inom samma aflöningsklass komme att inrymmas befattningar
af sins emellan ganska olikartad beskaffenhet och att fördenskull,
äfven oafsedt innehafvarnas personliga förutsättningar, väsentligt
olika arbetsprestationer komme att ersättas med samma aflöningsbelopp.

I detta sammanhang erinrar kommissionen därom, att enligt kommissionens
förslag de under distriktsförvaltningarna hörande postkontoren,
hvilka för närvarande äro sammanförda inom fyra klasser, hädanefter
skulle fördelas på sex klasser, samt att denna förändring torde
komma att i afsevärd mån uppväga den utjämnande inverkan, som provisionen
för närvarande må anses utöfva beträffande aflöningen till
postförvaltare inom de särskilda klasserna.

På dessa grunder har kommissionen hemställt, att uppbörds- och frimärksprovisionen
såsom aflöningsform för tjänstemän vid postkontoren
må från och med år 1909 helt och hållet afskaffas.

107

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16S.

Kommissionen liar, enligt hvad den förmäler, visserligen icke förbisett,
att den växling i rörelsens storlek, som gifvetvis måste förekomma
vid hvarje postkontor, stundom kan utgöra tillräcklig anledning
till vare sig höjning eller sänkning af vederbörande postförvaltares
aflöning, men denna rörelsens växling bör enligt kommissionens åsikt
mätas, icke uteslutande efter uppbördens stegring eller minskning, utan
med behörigt aktgifvande jämväl på vissa andra faktorer, och till dessa
faktorer samfälldt har kommissionen velat taga tillbörlig hänsyn, då
kommissionen, såsom ofvan är nämndt, föreslagit en periodiskt återkommande
omklassificering af postkontoren.

I en till chefen för civildepartementet ställd skrift af den 26 januari
1908 har postmästaren E. Wennström, å Postmästarföreningens vägnar,
hemställt, bland annat, att provisionen måtte för postförvaltare
bibehållas och, i stället för tjänstgöringspenningar, utgå_ med minst
det belopp, som enligt kommissionens i det följande återgifna förslagskulle
utgöra tjänstgöringspenningar. Mot denna framställning har
emellertid reservation afgifvits af två bland föreningens ledamöter, som
ansett, att den föreslagna provisionsberäkningen icke skulle medföra
någon fördel för postmästarkåren i dess helhet, utan endast för inneliafvarna
af de största postkontoren.

I likhet med kommissionen anser jag tiden nu vara inne att fullständigt
borttaga den vid postkontoren utgående uppbörds- och frimärksprovisionen.
Den förutsättning, hvarpå en dylik provision borde
hvila, eller att vederbörande till provision berättigade tjänsteman skulle
kunna i någon afsevärd grad bidraga till uppbördens stegring, synes,
hvad postkontoren angår, icke vara för handen. Visserligen infördes
provisionssystemet, för telegrafverkets vidkommande, vid 1907 års
Riksdag, men den utredning, som därvid förebragtes, pekade tydligt
hän därpå, att vederbörande stationsföreståndare kunna i afgörande grad
inverka särskildt på inkomsterna af telefonrörelsen, hvadan denna omständighet
icke bör hafva något inflytande på nu föreliggande frågas
afgörande. Uppbördens storlek lärer ej heller kunna anses vara en tillförlitlig
exponent för arbetets omfattning vid ett postkontor. Genom att,
på sätt föreslagits, uppdela postkontoren i ett större antal klasser synes
för öfrigt behörig hänsyn hafva tagits till arbetsbördans växlande storlek.
Då vidare den föreslagna reformen går i den riktning, som i fråga
om aflöning till statens tjänare i allmänhet torde anses vara den rätta,
eller att de inkomster, som åtfölja en befattning, böra, där ej sär -

Framställning
af E. Wennström
m. fl.

Departementschefens

yttrande.

108

Kommissionens
förslag.

Utväxling af
lösväska.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

skilda omständigheter föreligga, vara till beloppet noga bestämda, bär
jag funnit mig böra biträda livad kommissionen i förevarande afseende
hemställt.

Sportler.

Då kommissionen härefter öfvergår till sportelfrågan, erinrar kommissionen
till en början, att i motsats till uppbördsprovisionen, hvilken,
såsom förut är påvisadt, räknar sin uppkomst från en jämförelsevis
senare period, hafva sportler utgått till postförvaltarna sedan långliga
tider tillbaka. För många af dessa tjänstemän har till och med ända
intill midten af 1800-talet sportelinkomsten utgjort den väsentligaste
delen af aflöningen. Genom frimärkenas införande år 1855 och vissa
andra ungefär samtidigt därmed vidtagna åtgärder minskades emellertid
för de flesta postförvaltare sportelinkomsten i så hög grad, att det
befanns nödigt att för åren 1865—1873 å interimsstat anvisa särskilda
anslag för att bereda ersättning åt de postförvaltare, hvilkas sammanlagda
aflöning å ordinarie stat och i sportler nedgått under vissa, fastställda
minimibelopp.

I sammanhang med antagande af den s. k. normalstaten för postverket,
hvilken trädde i kraft med ingången af år 1874, föreskrefs
emellertid, att de minskningar i då ännu återstående sportelinkomster,
som framdeles kunde för postpersonalen uppkomma, ej finge grundlägga
anspråk på någon ersättning af statsverket. Ett motsvarande
stadgande återfinnes i det för tjänstemän och betjänte vid postverket
nu gällande aflöningsreglemente af den 6 juni 1902. Enligt § 17 i
nämnda reglemente skall nämligen den, som tillträdt 1903 års aflöningsstat,
vara skyldig underkasta sig den minskning i befintliga sportelinkomster,
som kan varda af Kungl. Maj:t bestämd.

Under hänvisning i öfrigt till den redogörelse, som kommissionen
lämnar (sid. 121—135 i betänkandet) rörande sportelväsendets uppkomst
och utveckling inom postverket, torde här endast få meddelas följande
uppgifter beträffande vissa sportler, som ännu kvarstå, nämligen afgift
för postutväxling medelst lösväska, afgift för s. k. fackafläggning och
afgift för postafgifters bokförande eller s. k. räkningshållning.

Gällande bestämmelser angående den afgift, som skall till postförvaltare
utgå för utväxling af lösväska, återfinnas i § 55, mom. 1 och 3, af
allmänna poststadgan den 9 september 1907 och äro af följande innehåll.

Godtgörelsen för utväxling af lösväska skall till föreståndaren för
vederbörande postanstalt utgå med lägst 6 kronor och högst 18 kro -

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

nor om året, allt efter mer eller mindre ofta förekommande utväxling
samt mängden af den befordrade posten. Kan öfverenskommelse rörande
ersättningen icke träffas mellan postanstaltens föreståndare och
korrespondenten, bestämmes ersättningen af generalpoststyrelsen.

Myndigheter m. fl., som hafva tjänstebrefsrätt, äga för befordran
af tjänsteförsändelser begagna lösväska utan att därför erlägga någon
afgift.

Befordras emellertid i dylik väska äfven andra än tjänsteförsändelser,
skola för väskan afgifter utgå i öfverensstämmelse med nyss meddelade
föreskrifter.

Enligt mom. 2 i ofvanberörda § 55 af allmänna poststadgan skall
vidare för väska, som större eller mindre del af vägen fortskaffas med
landsvägspost, hvilken regelbundet åtföljes af postbetjänt, utgå en särskild
årlig afgift af, för olika fall, 1 krona 50 öre eller 3 kronor,
hvilken afgift tillfaller den eller de postbetjänte, som åtfölja posten.
Då i lösväska befordras endast tjänsteförsändelser, bortfaller äfven denna
afgift.

Beträffande afgift för ankomna försändelsers afläggning i fack föreskrefs
genom generalpoststyrelsens cirkulär den 12 februari 1866, att
om en eller flera korrespondenter hos postförvaltare anhållit därom att,
mot ersättning, de till dem ankommande försändelser måtte från öfriga
dylika skiljas och särskildt förvaras, till dess de afhämtades, det skulle
ankomma på postförvaltare och vederbörande korrespondenter att öfverenskomma
om beloppet af denna ersättning.

Hvad Stockholm vidkommer, blef genom kungl. bref den 15 oktober
1869 förordnadt, att efter utgången af nämnda år den sportel, som
dittills under namn af afläggningsafgift uppburits af föreståndaren för
Stockholms postkontors afdelning för ankommande poster, skulle upphöra,
emot det att tillfälle bereddes korrespondent, hvilken önskade att
till honom ankomna postförsändelser, af hvad slag de än vore, icke
skulle utlämnas till annan än särskildt af honom uppgifven person eller
personer, att, i den mån utrymmet å postkontoret pröfvades sådant
medgifva, erhålla förmånen af ett särskildt fack för de postförsändelser,
som till honom, hans husfolk, betjänte in. fl. ankomme, för åtnjutande
af hvilken fördel skulle till postverket förskottsvis erläggas en
afgift, som för helt år beräknades till femton riksdaler, för hälft år till
åtta riksdaler och för fjärdedels år eller del deraf till fem riksdaler;
och genom kungl. bref den 20 oktober 1876 blef, i fråga om Göteborgs
postkontor, förklarad^ att från och med år 1877 afgifterna för

Fackaflägg ning.

Postafgifters

bokförande.

110 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

så kallad fackafläg-gning vid nämnda kontor skulle utgå enligt de grundersom
för fackafläg-gning vid Stockholms postkontor blifvit genom
nådiga bref vet den 15 oktober 1869 fastställda, samt, i öfverensstämmelse
med hvad fallet vore vid Stockholms postkontor, till postkassan
redovisas.

De fack, om hvilka här närmast var fråga, utgjordes i allmänhet
af öppna sådana, anbragta inom del af postkontorslokalen, till hvilken
allmänheten ej ägde tillträde.

Efter hand inrättades emellertid genom postverkets försorg vid
vissa postkontor s. k. amerikanska fack att mot hyra upplåtas åt korrespondenter
för afhämtning af post. Korrespondent erhöll därvid särskild!
låst fackafdelning med nyckel och kunde således hela den tid af
dygnet, då postförstugan var tillgänglig, afhämta eller låta afhämta
sin post med begagnande af den till fackafdelningen hörande nyckel.
I fråga om dylika s. k. amerikanska eller andra med dem jämförliga
fack, som af postverket anskaffades, erhöll generalpoststyrelsen genom
kungl. bref den 23 januari 1899 bemyndigande att vidtaga de jämkningar,
vare sig till höjning eller sänkning af de genom nådiga brefven
den 15 oktober 1869 och den 20 oktober 1876 stadgade afgifter, hvartill
fackafdelningarnas storlek eller förhållandena i olika orter kunde
anses böra föranleda.

Jämte det att s. k. amerikanska fack sålunda blefvo i vissa fall
genom postverkets försorg inrättade, har det på ej få platser förekommit,
att dylika fack anordnats på vederbörande postförvaltares bekostnad
och upplåtits till allmänheten mot afgift, hvarom öfverenskommelse träffats
mellan post förvaltaren och vederbörande korrespondent.

Nu gällande hufvudsakliga föreskrifter rörande postafgifters bokförande
återfinnas i allmänna poststadgan den 9 september 1907, § 66 mom.
1 och 2, samt § 67, så lydande:

»De myndigheter m. fl., som åtnjuta tjänstebrefsrätt, äro pliktiga
att, därest de ej själfva ombesörja sina tjänsteförsändelsers frankering,
med fast postanstalt hålla kontrabok (postbok) för försändelsernas förtecknande.
»

»Det åligger den, som använder dylik postbok, att efter utgången
af hvarje kvartal granska och till riktigheten bestyrka en af postanstalten
utfärdad räkning å de i postboken debiterade belopp samt att
därefter ofördröjligen återställa räkningen till postanstalten.»

»Önskar eljest korrespondent att hålla postbok med fast postanstalt
samt att kvartalsvis erlägga de debiterade postafgifterna, kan sådant

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

försiggå, därest å postanstalten deponeras kontanta medel, _ räntebärande
obligationer eller andra värdepapper, motsvarande afgifternas
belopp.»

»Postanstaltens föreståndare kan emellertid på eget äfventyr medgifva,
att postbok hålles, utan att deposition ägt rum.»

»För bokförande af postafgifter för andra försändelser än tjänsteförsändelser
skall till föreståndaren för vederbörande postanstalt erläggas
dels för hvarje postbok, oberoende af de postafgifter, som däri
upptagas, eu årsafgift af 5 kronor, dels ock därutöfver en afgift, i procent
å de bokförda postafgifterna för år räknadt, af

6 procent å belopp till och med 500 kronor,

5 procent å den del af postafgifternas belopp, som öfv erskjuter
500 men ej 1,000 kronor,

3 procent å den del af postafgifternas belopp, som öfverskjuter

1.000 men ej 5,000 kronor, och

2 procent å den del af postafgifternas belopp, som öfverstiger

5.000 kronor.»

»För bokförande af postafgifter för tjänsteförsändelser utgår icke
något arvode.»

Genom nådigt bref den 6 juni 1902 fann vidare Kungl. Maj:t godt
föreskrifva, att en begränsning af ifrågavarande sportelinkomst skulle
äga rum beträffande postdirektörerna i Stockholm och Göteborg, så att
postdirektören i Stockholm finge behålla allenast en femtedel och postdirektören
i Göteborg allenast hälften af nettoinkomsten af räkningshållningen
vid respektive postkontor, dock att bemälda postdirektörer
skulle hvar för sig vara tillförsäkrade i sådant hänseende en minimiinkomst
af 2,500 kronor, under förutsättning att nettobehållningen af
denna sportel för året uppginge till sistnämnda belopp eller därutöfver;
samt att de belopp, som i afgifter för räkningshållning kunde vid postkontoren
i Stockholm och Göteborg inflyta utöfver hvad sålunda skulle
tillkomma postdirektörerna därstädes, skulle fördelas, enligt grunder
som Kungl. Maj:t ville framdeles fastställa, mellan de tjänstemän vid
berörda postkontor, hvilka biträdde vid det arbete, som räkningshållningen
förorsakade.

Bestämmelser i sistberörda hänseende meddelades af Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 31 december 1902 och af generalpoststyrelsen
genom skrifvelser till postdirektörerna i Stockholm och Göteborg den
11 mars 1904.

112

Kung1, Maj.is Nåd, Proposition No 168.

Sportel iakomstens belopp.

Enligt uppgift i kommissionens betänkande bär den inkomst, som
åren 1903 och 1906 tillflutit dels postförvaltarna såsom afgift för postutväxling
medelst lösväska och för fackafläggning, dels postförvaltarna
och vissa biträdande tjänstemän för räkningshållning, uppgått till nedan
angifna belopp.

År 190.3. . År 1906.

Kr. Er.

Afgift för postutväxling medelst lösväska ................. 13,183 13,847

» fackafläggning.................................................. 6,433 llJöOS

>’ » räkningshållning................................. 62,696 72,945

Summa 82,312 98,295

Detaljerade uppgifter rörande den inkomst af dessa sportler, som
undei de senare aren tillfallit postförvaltare vid olika postkontor äfvensom
föreståndare för afdelningar och filialer i Stockholm och Göteborg,

lämnas i kommissionens betänkande (sid. 136—139 och 268_300)’

Man finner af dessa uppgifter, bland annat, att sportelinkomsten år 1906
för nedan angifna tjänstemän uppgått till följande belopp:

Kronor.

Postdirektören i Stockholm ............................................................ 4 577

» » Göteborg .................................................................. 3 035

» » Malmö................................................................. 2 425

Postmästare af l:a klassen (medeltal)................................................. l’330

> » 2:a » » 555

® )) 3:e » » 236

® » 4:e » » 128

Föreståndare för afdelningar och filialer i Stockholm och Göteborg'':

Kontrollörer (medeltal) ................................................................ 346

Postexpeditörer :» ........................................................ gg

hör fullständighetens skull torde böra erinras därom, att enligt
gällande föreskrifter ytterligare två slags sportler kunna tillfalla postkontorens
tjänstemän, nämligen dels afgift för vidimation af afskrift
eller utdrag af skrifvelse eller handling, som inneslutes i till postbefordran
aflämnad värdeförsändelse, dels afgift för intyg om innehållet i
ankommen värdeförsändelse. Den förra afgiften utgår med 25 öre för
ark och den senare med 10 öre för hvarje intyg, där ej intyget skall
utfärdas utan afgift. Sammanlagdt torde dessa båda sportler, enligt

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

113

livad kommissionen meddelar, för hela postpersonalen i riket icke öfverstiga
ett hundratal kronor för år.

Ehuru de sportler, om hvilka här är fråga, utgå till vederbörande
posttjänstemän icke af postverkets medel utan direkt från den korresponderande
allmänheten och utgöra ersättning för särskilda af korrespondenter
begärda prestationer, har emellertid kommissionen ansett
sig icke kunna underlåta att upptaga äfven sportelfrågan till skärskådande.
Frågan om den fasta aflöningens belopp måste nämligen, enligt
hvad kommissionen anför, blifva i väsentlig grad beroende af den omständigheten,
huruvida och i hvilken utsträckning andra förmåner, såsom
sportler, äro förenade med innehafvande af viss tjänst, och kommissionen
har funnit sig hafva så mycket större skäl att taga frågan
om sportelaflöning i öfvervägande, som i sammanhang med den senast
genomförda löneregleringen för postverkets tjänstemän dels nya föreskrifter
meddelades angående bokföringsafgiftens beräknande, dels
ock i aflöningsreglementet infördes förbehåll därom, att den, som tillträdde
den nya aflöningsstaten, skulle vara skyldig underkasta sig den
minskning i befintliga sportelinkomster, som kunde varda af Kung!.
Magt bestämd.

Kommissionen yttrar sig till en början (sid. 140—141) om olämpligheten
af sportelaflöning i allmänhet och särskildt vid postkontoren
samt öfvergår därefter till de olika slagen af sportler.

Beträffande afgiften för postutväxling medelst lösväska anför kommissionen,
att denna sportel numera icke är af någon större betydelse,
i det att densamma år 1906 endast för 11 postförvaltare öfverstigit ett
belopp af 200 kronor. Under de senare åren förete de vid postkontoren
influtna afgifterna för denna postutväxling på det hela taget icke
någon afsevärd stegring, i det att dessa afgifter, som år 1903 uppgingo
till sammanlagdt 13,183 kronor, år 1906 stigit till allenast 13,847 kronor.
Däremot framträda vid de särskilda postkontoren högst betydliga fluktuationer
i denna inkomst från ett år till ett annat. Kommissionen
anser, att de afgifter, som vid postkontoren inflyta för postutväxling
medelst lösväska, böra redovisas till postkassan.

1 fråga därefter om afgifterna för fackafläggning har kommissionen
fäst sin uppmärksamhet vid förhållandet, att vid några postkontor s. k.
amerikanska fack anordnats genom postverkets försorg och upplåtits
till allmänt begagnande mot fastställd afgift, under det att vid andra
postkontor vederbörande postförvaltare — med eller utan generalpoststyrelsens
medgifvande — på egen bekostnad anordnat dylika fack till allBih.
till Bihsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Raft. 15

Sportlernas
indragning till
postkassan.

114

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 168.

mänhetens bruk mot afgift, hvarom öfverenskommelse träffas mellan
postförvaltaren och korrespondenten. Kommissionen anser, att dessa
postförvaltarna enskildt tillhöriga fack böra snarast möjligt, och i alla
händelser senast vid nuvarande tjänsteinnehafvares afgång, inlösas af
postverket och att afgifterna för fackens begagnande böra, enligt fastställda
grunder, bestämmas af generalpoststyrelsen och till postkassan
redovisas.

Afgifterna för användande af andra än amerikanska fack, d. v. s.
öppna eller inre sådana, uppgå, anmärker kommissionen, i allmänhet
till tämligen obetydliga belopp. Enligt § 87 mom. 2 i allmänna poststadgan
den 9 september 1907 skola nämligen ej blott försändelser, å
hvilka finnes tecknadt Afhämtas, Poste restante, Postlagernd eller dylikt,
utan äfven sådana, hvilkas adressater anmält sig vilja själfva besörja
afhämtningen af sin post, å adresspostanstalterna tillhandahållas adressaterna.
I de fall, då fråga är om korrespondent med större postutväxling,
kunde ett sådant tillhandahållande icke ske, med mindre försändelserna
till korrespondenten i fråga uppsorterades i särskildt fack,
men det är, såsom förut blifvit antydt, endast för den händelse korrespondenten
uttryckligen gör framställning om fackafläggning, som afgift
därför får upptagas. Dessa bestämmelser hafva, enligt hvad kommissionen
upplyser, i praktiken ledt därhän, att sådan afgift icke på
långt när upptages i alla de fall, då fackafläggning förekommer. Sålunda
utgjorde i augusti månad 1907 vid Stockholms postkontor
antalet korrespondenter, hvilkas post sorterades i andra fack än amerikanska
sådana, tillhopa 504, men af dessa erlade endast 12 någon faekafiäggningsafgift.

Kommissionen har funnit det vara angeläget, att någon åtgärd
vidtages, på det att antalet korrespondenter, hvilka själfva på detta sätt
besörja afhämtningen af sin post, icke må stiga öfver höfvan, och har
därför hemställt, att afgift må upptagas af alla korrespondenter, som på
grund af särskild framställning få själfva afhämta sina försändelser å
postanstalt, från hvilken post eljest utdelas genom brefbärare. Denna
afgift bör enligt kommissionens åsikt redovisas till postkassan.

Vid de mindre postanstalter, från hvilka post icke utdelas genom
brefbärare, bör däremot enligt kommissionens mening någon särskild
afgift icke upptagas för ankomna försändelsers uppsortering i fack.

Beträffande slutligen den af ifrågavarande sportler, som ur ekonomisk
synpunkt är den mest betydande, nämligen afgiften för postafgifters
bokförande, har det synts kommissionen vara ett betänkligt förhållande,
att det åligger vederbörande postförvaltare att, där säkerhet

115

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

icke blifvit ställd för debiterade postafgifter, själf ansvara för redovisningen
af dessa afgifter. Denna fråga bör, efter kommissionens förmenande,
för framtiden så ordnas, att eventuellt inträffande förluster
komma att drabba postverket i stället för vederbörande postförvaltare
samt att det öfverlämnas åt vederbörande distriktscbef att afgöra, huruvida
korrespondent skall för bokförda postafgifter ställa säkerhet eller
icke. I de fall, då säkerhet kommer att ställas, bör denna förvaras hos
distriktschefen.

Då frågan, i Indika fall kredit å postafgifterna kunde enskilda korrespondenter
beviljas, icke vidare skulle ankomma på pröfning af vederbörande
postförvaltare, finner kommissionen sig sakna anledning att i
förevarande afseende ifrågasätta annat än att äfven denna sportel, i den
mån densamma uppbäres vid postkontoren, skall indragas till post- verket.

Äfven de vid postkontoren inflytande afgifter för vidimation och
för intyg om innehållet i ankommen värdeförsändelse böra enligt kommissionens
åsikt redovisas till postkassan.

Då kommissionen sålunda förordar, att alla till postförvaltare eller ^éiver^ngsandra
tjänstemän vid postkontoren för den egentliga posttjänsten utgående
sportler må indragas till postverket, har kommissionen emellertid
funnit det angeläget att tillse, att vid denna indragning allt för häftiga
rubbningar i nu bestående förhållanden undvikas. I detta afseende
framhåller kommissionen, att ehuru visserligen, om man ser på sportelinkomsten
i dess helhet, densamma icke stiger till mera betydande totalbelopp,
likväl talrika enskilda fall finnas, där en omedelbar indragning
skulle verka i hög grad obillig. År 1906 hade nämligen den sammanlagda
sportelinkomsten öfverstigit 1,000 kronor för ej mindre än 17
postförvaltare samt utgjort 801—1,000 kronor för 6, 601—800 kronor
för 11 och 401—600 kronor för 18 postförvaltare. Kommissionen har
därför ansett sig böra, utan att lämna ur sikte det slutliga målet, en
fullständig indragning af alla vid postkontoren för den egentliga posttjänsten
utgående sportler, tillgodose billighetens kraf genom att föreslå,
att indragning af ifrågavarande sportler verkställes endast successivt
på det sätt, att af inflytande sportelbelopp redovisas till postkassan: år
1909 10 procent, år 1910 20 procent, år 1911 30 procent o. s. v. i samma
progression, så att från och med år 1918 all dylik sportelinkomst ingår
till postverket.

Hvad angår afgiften för postutväxling medelst lösväska, blifver det, Tariffer,
anmärker kommissionen, en nödvändig följd af denna sportels indragning
till postverket, att närmare bestämmelser träffas rörande afgiftens
beräkning. Äfven anser kommissionen, att de afgifter, som nu erläg -

116

Ersättning
för bestyr
med postsparbanksrörelsen.

Framställning
af E. Wennatröm
m. fl.

Departementschefens
yttrande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

gas, borde kunna i någon mån nedsättas, och föreslår i sådant afseende,
att afgiften för postutväxling medelst lösväska må utgå, då lösväskan
afsändes från postanstalten högst 4 gånger i veckan, med 6 kronor om
året och, då lösväskan afsändes mer än 4 gånger i veckan, med 12
kronor om året, hvartill i vissa fall skulle komma särskild afgift till
postbetjänt enligt nu gällande regler.

Vid ett bifall till kommissionens hemställan därom, att särskild afgift
må upptagas af korrespondent, som erhåller rätt att å postanstalt,
från hvilken post eljest utdelas genom brefbärare, själf afhämta ankomna
försändelser utan användande af amerikanskt fack, borde denna
afgift bestämmas af generalpoststyrelsen, på sätt redan sker, jämlikt
kungl. brefvet den 23 januari 1899, beträffande afläggning i de amerikanska
facken.

I fråga om den tariff, efter hvilken ersättning utgår för postafgifters
bokförande, ifrågasätter kommissionen icke någon förändring. Beträffande
fördelningen af denna ersättning vid postkontoren i Stockholm
och Göteborg skulle emellertid, med afseende å den af kommissionen
föreslagna omorganisation af nämnda postkontor, för öfvergångsperioden
1909—1917 erfordras nya bestämmelser, och anser kommissionen,
att dessa bestämmelser böra, på enahanda sätt som de nu gällande,
meddelas af Kungl. Maj:t och generalpoststyrelsen.

Kommissionen erinrar slutligen därom, att viss ersättning tillkommer
postförvaltare och andra postverkets tjänstemän, Indika hafva bestyr
med postsparbanksrörelsen och med ärenden, som falla inom området
för riksförsäkringsanstaltens verksamhet. Då emellertid denna ersättning
utgår af postsparbankens resp. riksförsäkringsanstaltens medel och
icke afser göromål, som tillhöra den egentliga posttjänsten, har kommissionen
ansett ifrågavarande ersättning, som i allmänhet uppgår till
helt ringa belopp, icke böra vid nu förevarande lönereglering tagas i
betraktande.

Den förut omförmälda framställning, som af postmästaren E. Wennström
afgifvits å Postmästarföreningens vägnar, innehåller bland annat
hemställan därom, att den af kommissionen föreslagna indragningen af
sportelinkomsterna icke måtte af Kungl. Maj:t godkännas. Äfven vid denna
punkt har reservation afgifvits af två bland föreningens medlemmar.

De afgifter, som det här gäller, utgå, i motsats mot provisionen,
icke af postmedlen, utan erläggas af allmänheten till vederbörande postfunktionärer
och stå således icke i något direkt samband med postverkets
utgiftsstater. Gifvet är emellertid, såsom äfven kommissionen fram -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

117

håller, att frågan om den fasta aflöningens belopp måste blifva i väsentlig
grad beroende af den omständigheten, huruvida och i hvilken
utsträckning sportelinkomster äro förenade med de befattningar, för
hvilka aflöningarna nu skola regleras. Jag har därför, ehuru sportelfrågan
nu icke torde böra företagas till afgörande, ansett mig böra dels
tämligen utförligt redogöra för kommissionens förslag rörande sportlerna,
dels i hufvudsak angifva min egen ståndpunkt till frågan.

Såsom jag redan antydt i mitt yttrande rörande provisionen, torde
det numera vara en allmän uppfattning, att de inkomster, som äro förenade
med befattningar inom statsförvaltningen, böra så vidt möjligt
vara till beloppen noggrannt bestämda. Ur denna synpunkt torde således
kommissionens förslag om sportlernas indragning vara att anse
såsom ett steg i den rätta riktningen. Härtill kommer att, efter hvad
kommissionen påpekat (sid. 140—141 i betänkandet), det vid postkontoren
numera i regel icke förhåller sig så, att det är den sportelberättigade
tjänstemannen, som utför eller bekostar det arbete, för hvilket sportlerna
äro afsedda att utgöra ersättning.

Jag är på dessa grunder ense med kommissionen därom, att ifrågavarande
sportler böra indragas till postkassan.

Äfven anser jag mig böra biträda kommissionens hemställan, att
indragningen af sportlerna må, till undvikande af allt för häftiga rubbningar,
ske successivt under en nioårig öfvergångsperiod. De obetydliga
sportler, som inflyta för vidimation och för intyg om innehållet i ankommen
värdeförsändelse, lära emellertid kunna indragas redan från ingången
af år 1909, och hvad öfriga sportler angår, torde böra tagas
under ompröfning, huruvida icke, då postmästare afgår från tjänsten före
öfvergångsperiodens slut, sportlerna vid ifrågavarande postkontor genast
må böra fullständigt indragas.

Hvad beträffar de närmare bestämmelser, som kunna komma
att erfordras dels med afseende å sportlernas indragning, dels för
reglerande i öfrigt af ifrågavarande afgifter, torde jag framdeles blifva
i tillfälle att förelägga Eders Kungl. Maj:t de förslag, som af förhållandena
må påkallas.

Fast aflöning.

Liksom kommissionen beträffande lönereglering för generalpoststyrelsen
i hufvudsak anslutit sig till det s. k. Tenowska systemet, har
kommissionen äfven i fråga om tjänstemännen vid distrikts- och lokalförvaltningarna
förordat de principer, som i nämnda system funnit sitt
uttryck och hvilka i väsentlig mån vunnit tillämpning vid de nyligen
företagna löneregleringarna för statens järnvägar och telegrafverket.

Kommissionens
förslag.

118

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16 8.

Ortstillägg.

Till samtliga grupper af tjänstemän vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar, med undantag af postinspektörerna, utgå för närvarande
två ålderstillägg efter resp. fem och tio års förlopp. Enligt
hvad kommissionen föreslår, skulle däremot aflönings förhöj ning inträda i
allmänhet med treåriga mellantider, men i några fall, för hvilka nedan
närmare redogöres, efter perioder af två år.

Kommissionen åberopar såsom en viktig faktor, till hvilken kommissionen
icke kunnat underlåta att vid aflöningarnas bestämmande taga
hänsyn, det kända förhållande, att lefnadskostnaderna högst väsentligt
växla inom olika delar af landet Det vore nämligen påtagligt, att en
aflöningssats, som å en ort med billiga lefnadskostnader kunde anses
lämpligt afmätt i förhållande till eu viss befattnings vikt och ansvar,
måste vara för enahanda befattning alldeles otillräcklig å orter, där
väsentligt högre lefnadskostnader vore rådande. Principen därom, att
den med visst slags befattning förenade aflöning bör i någon mån variera
i förhållande till lefnadskostnaderna å den ort, där befattningshafvaren
är stationerad, hade ock numera tämligen allmänt vunnit erkännande.
Så hade skett vid de senaste löneregleringarna för statens
järnvägar och telegrafverket, och äfven vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar hade samma princip i viss mån kommit i tillämpningbeträffande
såväl den extra tjänstemannapersonalen som ordinarie och
extra postbetjänte.

Det material, till hvilket man i första rummet är hänvisad, när
det gäller att finna ett uttryck för lefnadskostnaderna å en viss ort,
utgöres, anför kommissionen, af de statistiska uppgifter om lifsmedelsoch
bostadspris m. m., som innehållas i de af kommerskollegii arbetsstatistiska
afdelning sedan år 1903 utgifna »Meddelanden». Vid användande
af denna statistik för här ifrågavarande ändamål mötte man emellertid
vissa svårigheter, bland annat därigenom, att uppgifterna om lifsmedelspris
afse allenast ett trettiotal platser. Den bild, som genom
bearbetning af de föreliggande uppgifterna erhålles, anser kommissionen
emellertid vara tillräckligt noggrann, för att därpå skall kunna grundas
en föreställning om dyrheten å de orter, hvilka vid en lönereglering
ifrågakomma. Men då beträffande de förnödenheter, hvilka här komma
i betraktande, prisläget å en viss ort gifvetvis måste med tiden i ej
ringa grad växla, allt efter som 113m samfärdsmöjligheter beredas orten
eller nya näringar där uppkomma, skulle det, anför kommissionen, under
alla förhållanden vara vanskligt att söka för någon afsevärd tid framåt
fastslå en på beräkning af lefnadskostnadernas höjd grundad klassificering
af de orter, där någon del af personalen är stationerad. Ty det

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 16 8.

119

skulle icke kunna undvikas, att en dylik klassificering, äfven om den
vore väl afpassad efter de för tillfället gällande prisen, inom kort skulle
befinnas icke längre vara tillfredsställande.

Kommissionen har därför utgått därifrån, att för de olika grupperna
af tjänstemän bör fastställas en efter förhållandena öfver hufvud inom
landet afmätt normalaflöning samt att den personal, som är stationerad
å dyrare orter, bör tillerkännas rätt att utöfver denna normalaflöning
uppbära särskild! ortstillägg; dock bör, enligt kommissionens åsikt,
sådant tillägg icke tillkomma distriktschefer eller postmästare vid postkontor
af l:a och 2:a klassen, liksom ej heller öfverkontrollörer eller
förste kontrollörer. I fråga om grunden för ortstilläggets beräkning
har kommissionen ansett sig böra, med hufvudsaklig anslutning till
Posttjänstemännens förenings i sådant afseende afgifna förslag, hemställa
att ortstillägget må, allt efter förhållandena å hvarje särskild ort,
bestämmas till 15 eller 10 procent af normalaflöningen, dock med begränsning
för manliga tjänstemän till högst 450 resp. 300 kronor och
för kvinnliga tjänstemän till högst 225 resp. 150 kronor.

Vid en granskning af tillgängliga uppgifter angående lefnadskostnader
å skilda orter inom landet har det synts kommissionen, som om
det högre ortstillägget å 15 procent för närvarande borde utgå allenast
till tjänstemän stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen
eller vid malmbergssamhällena i Norrbottens län, hvaremot det lägre
ortstillägget å 10 procent skulle tillkomma personal i Göteborg, Malmö,
Norrköping, Gäfle, Hälsingborg och Karlskrona, äfvensom å ett flertal
orter i norra postdistriktet (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län) samt å orter i Hälsingland af Gäfleborgs län.

På grund af den föränderlighet, som prisläget å en viss ort är underkastadt
från tid till annan, finner kommissionen emellertid nödvändigt,
att en omreglering i förevarande afseende med korta mellanrum företages,
och det har synts kommissionen, som om denna omreglering
lämpligen borde anförtros åt generalpoststyrelsen, som således skulle
hafva att vid afgifvande af förslag till utgiftsstater för postverket taga
under öfvervägande, å hvilka orter det högre och det lägre ortstillägget
borde utgå.

Beträffande aflöningen till distriktscheferna anför kommissionen, att mstriktsdå
enligt kommissionens förslag distriktscheferna skulle blifva ordinarie chetertjänstemän
samt deras befogenhet afsevärdt utvidgas, torde däraf följa,
att aflöningen till dessa distriktschefer bör utgå med väsentligt högre
belopp än hvad som tillerkänts de nuvarande postinspektörerna. Kommissionen
hemställer i sådant afseende, att distriktsclief må tillerkännas

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

en begynnelseaflöning af 7,500 kronor för år med ett ålderstillägg å
500 kronor efter 3 års tjänstgöring.

Postmästare af För ''postmästare af l:a klassen utgör för närvarande den fasta bei:a
klassen. gynneiseaflöningen 4^700 kronor, hvartill komma två ålderstillägg å 400
kronor hvartdera, eller sannnanlagdt 5,500 kronor. Ofverprovisionen
har år 1906 utgjort 201—400 kronor för 6, 401—600 kronor för 4,
801—1,000 kronor för 1, 1,001—1,200 kronor för 2, 1,201—1,400 kronor
för 1 och 1,401—1,800 kronor för 2 postmästare af l:a klassen,
eller i medeltal för samtliga 707 kronor. Med inräknande af öfverprovisionen
utgör sålunda i medeltal begynnelseaflöningen 5,407 kronor
och slutaflöningen 6,207 kronor, hvartill komma sportler å 1,330 kronor
i medeltal. Af de postkontor, som för närvarande tillhöra l:a klassen,
skulle enligt kommissionens förslag en del komma att föras till den
nya klass 1 A och en annan del till den nya klass 1 B.

Kommissionen har ansett, att i några fall de inkomster, hvilka tillkommit
postförvaltare inom den nuvarande första löneklassen, borde
kunna i någon mån reduceras, och därför hemställt, att för postmästare
af klass 1 A aflöningen fastställes till 5,500 kronor med tre ålderstillägg,
hvart och ett å 500 kronor, efter 3, 6 och 9 år, tillhopa alltså

7,000 kronor, samt att för postmästare af klass 1 B begynnelseaflöningen
må utgöra 5,000 kronor och slutaflöningen med enahanda ålderstillägg,
som nyss nämnts, 6,500 kronor. Härtill skulle, såsom i annat
sammanhang är omnämndt, under de första nio åren af den nya lönestatens
tillämpning komma viss andel af inflytande utgifter för lösväskor,
postafhämtning, bokföring af postafgifter m. in.

Med afseende å det, i förhållande till öfriga postförvaltare inom klass 1
A, högst betydande ansvar, som skulle åligga förvaltarna af de förnämstapostkontoren
i rikets tre största städer, har kommissionen föreslagit, att
dessa postförvaltare må tillerkännas särskilda tilläggsarfvoden, att utgå
för år med 500 kronor till postmästaren i Stockholm 1, med 400 kronor
till postmästaren i Göteborg 1 och med 300 kronor till postmästaren
i Malmö 1.

Öfverkontrol- För de nya öfv erkontrollör ernå föreslår kommissionen enahanda fasta
lärer. aflöning som för postmästare af klass 1 B, nämligen en begynnelseaflöning
af 5,000 kronor och eu slutaflöning af 6,500 kronor.

Postmästare Postmästare af 2:a klassen åtnjuta för närvarande en fast begynnelseat
2:a klassen, aflöning af 3,600 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor,

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

eller sammanlagdt 4,400 kronor. År 1906 hafva 5 postmästare, af 2:a
klassen icke uppburit någon öfverprovision; för 20 bär öfverprovisionen
utgjort högst 200 kronor, för 11 201—400 kronor, för 5 401—600
kronor, för 1 601—800 kronor och för 2 801—1,000 kronor. 1 medeltal
bar öfverprovisionen utgjort 212 kronor. Med tillägg af denna
medelprovision kommer sålunda begynnelseaflöningen att utgöra 3,812
och slutaflöningen 4,612 kronor, hvartill komma sportler å i medeltal
555 kronor. Af de postkontor, som för närvarande tillhöra klass 2,
skulle några uppflyttas till klass 1 B samt flertalet af de öfriga föras
till klass 2 A eller klass 2 B.

Kommissionen hemställer, att aflöningen må bestämmas för postmästare
af klass 2 A till 4,600 kronor med tre ålderstillägg å resp. 400,
500 och 500 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 6,000 kronor,
och för postmästare af klass 2 B till 4,200 kronor med tre ålderstillägg
å resp. 400, 400 och 500 kronor, eller sammanlagdt 5,500 kronor.
Under öfvergångsperiorlen skulle dessa postförvaltare jämväl tillgodonjuta
viss sportelinkomst..

De föreslagna nya förste kontrollörerna böra, enligt kommissionens
åsikt, tillerkännas samma fasta aflöning som postmästare af klass 2 A, alltså
en begynnelseaflöning af 4,600 och en slutaflöning af 6,000 kronor.

Nuvarande postmästare af 3:e klassen åtnjuta en fast aflöning'' af

3,000 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera, eller tillhopa
3,800 kronor, hvartill kommer öfverprovision, som år 1906 utgjort
högst 200 kronor för 2, 201—400 kronor för 25, 401—600 kronor för
17, 601—800 kronor för 5 och 801—1,000 kronor för 1 postmästare,
eller i medeltal för samtliga 408 kronor. Inräknadt sistnämnda provisionsbelopp
kommer begynnelseaflöningen att utgöra 3,408 och slutaflöningen
4,208 kronor. Inkomsten af sportler har i medeltal utgjort
236 kronor. Enligt kommissionens hemställan skulle af de postkontor,
som för närvarande tillhöra klass 3, några uppflyttas till klass 2 B, men
flertalet kvarstanna inom sin nuvarande klass. Såsom i annat sammanhang
närmare utvecklats, har kommissionen afsett, att i enstaka fall
postkontor af 3:e klassen skulle komma att förvaltas af kvinnliga föreståndare.

Kommissionen föreslår, att för manliga postmästare af 3:e klassen
aflöningen fastställes till 3,800 kronor med tre ålderstillägg, hvartdera å
400 kronor, efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 5,000 kronor; härtill
skulle komma sportelinkomst under öfvergångstiden samt, i förekommande
fall, ortstillägg enligt allmänna grunder.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 13:1 Haft.

Förste kontrollörer.

Postmästare
af 3:e klassen.

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Postmästare
af 4:e klassen.

Kontrollörer.

Hvad åter de kvinnliga postmästarna af 3:e klassen beträffar, bär
kommissionen ansett, att deras aflöning bör fastställas till ett lägre belopp,
så mycket hellre som, enligt livad kommissionen afsett, endast
några af de minst fordrande postkontoren inom denna klass böra förvaltas
af kvinnliga föreståndare. Kommissionen har därför hemställt,
att aflöningen för kvinnliga postmästare af 3:e klassen må utgöra 2,900
kronor med två ålderstillägg å resp. 200 och 300 kronor efter 3 och
6 år, eller tillhopa 3,400 kronor, jämte sportler och ortstillägg enligt
allmänna grunder.

För postmästare af 4:e klassen utgör aflöningen å nu gällande stat
2,600 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera eller sammanlagdt
3,400 kronor. Under år 1906 har någon öfverprovision icke
tillkommit 4 postmästare af 4:e klassen, under det att öfverprovisionen
utgjort högst 200 kronor för 11, 201—400 kronor för 53, 401—600 kronor
för 24, 601—800 kronor för 2 och 801 —1,000 kronor för 1 postmästare.
I medeltal för samtliga har öfverprovisionens belopp uppgått till 335 kronor,
och med inräknande af denna medelprovision har sålunda begynnelseaflöningen
utgjort 2,935 kronor och slutaflöningen 3,735 kronor. Härtill
komma sportler, hvilkas medelbelopp dock utgjort allenast 128
kronor. Af de postkontor, som nu tillhöra 4:e klassen, skulle några
uppflyttas till 3:e klassen och återstoden fortfarande tillhöra 4:e klassen.
Enligt kommissionens förslag skulle af de postkontor, som kvarstanna
inom 4:e klassen, ett mindretal för framtiden komma att förvaltas af
kvinnliga föreståndare.

För de manliga postmästarna af 4:e klassen föreslår kommissionen
en aflöning af 3,500 kronor jämte tre ålderstillägg å resp. 300, 400
och 400 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller sammanlagdt 4,600 kronor,
med rätt till sportler under öfvergångsperioden och, i förekommande
fall, ortstillägg. Beträffande vidare de kvinnliga postmästarna af 4:e
klassen hemställer kommissionen, att aflöningen må utgöra 2,700 kronor
med två ålderstillägg å 200 kronor hvartdera efter 3 och 6 år, eller
tillhopa 3,100 kronor, jämte sportler och ortstillägg enligt allmänna
grunder.

För de kontrollörer, till ett antal af 32, som äro uppförda å postverkets
aflöningsstat för år 1908, är den fasta aflöningen bestämd till
3,200 kronor jämte två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera, eller sammanlagdt
4,000 kronor. Vidare kvarstå å öfvergångsstat 4 kontrollörer
med en begynnelseaflöning å resp. 3,600, 3,000, 2,400 och 2,400 kronor,

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hvartill kommer för hvar och eu ett ålderstillägg å 400 kronor. De kontrollörer,
som äro anställda såsom afdelnings- eller filialkontorsföreståndare
i Stockholm, Göteborg och Malmö, åtnjuta därjämte provision,
hvars belopp år 1906 i medeltal utgjort 1,723 kronor för kontrollörerna
i Stockholm, 837 kronor för kontrollörerna i Göteborg och 1,430 kronor
för kontrollörerna i Malmö. Därjämte hafva kontrollörerna i Stockholm
och Göteborg uppburit sportler till belopp af 346 kronor i medeltal
för år 1906.

Kontrollörerna å dessa större postkontor åtnjuta sålunda för närvarande
inkomster till ej obetydligt högre belopp, än som tillkomma
postmästare af 2:a klassen. Kommissionen antager, att åtskilliga af
dessa kontrollörer skulle komma att vid regleringens genomförande vinna
befordran till andra tjänster än sådana inom kontrollörsgraden, exempelvis
till de nyinrättade förste kontrollörstjänsterna vid Stockholms m. fl.
postkontor. I hvarje fäll har kommissionen, vid bestämmandet af aflöningen
för kontrollörsgraden öfver hufvud, icke kunnat taga hänsyn
till den särställning i aflöningshänseende, som intages af dessa afdelnings-
och filialkontorsföreståndare.

Kommissionen hemställer därför, att för kontrollörer aflöningen
må fastställas till enahanda belopp som för manliga postmästare af 3:e
klassen, d. v. s. en begynnelseaflöning af 3,800 kronor med tre ålderstillägg,
hvart och ett å 400 kronor, efter 3, 6 och 9 år, tillhopa alltså

5,000 kronor. Å de särskildt dyra platserna skulle härtill komma
ortstillägg.

Såsom förut är nämndt, har kommissionen på angifna grunder föreslagit,
att förste postexpeditörstjänsterna måtte uppföras på ordinarie stat.
För närvarande åtnjuter förste postexpeditör dels aflöning i l:a lönegraden
med 2,500 kronor jämte två ålderstillägg a 400 kronor hvartdera,
eller tillhopa 3,300 kronor, dels ock andel i provisionen. Denna
provisionsandel har år 1906 utgjort, vid postkontor af l:a klassen 401
—600 kronor för 2, 601—800 kronor för 9, 801 — 1,000 kronor för 4
och 1,001 —1,200 kronor för 1 förste postexpeditör, eller i medeltal för
samtliga 735 kronor, och vid postkontor af 2:a klassen 201—400 kronor
för 25, 401—600 kronor för 17 och 601—800 kronor för 2 förste postexpeditörer
eller i medeltal för samtliga 399 kronor. Inberäknadt provisionens
medeltal utgör sålunda för förste postexpeditörer vid l:a
klassens postkontor begynnelseaflöningen 3,235 kronor och slutaflöningen
4,035 kronor samt vid 2:a klassens postkontor begynnelseaflöningen
2,899 kronor och slutaflöningen 3,699 kronor. Af de nuvarande förste

Förste postexpeditörer.

Postexpeditö*

rer.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

postexpeditörerna skulle, antager kommissionen, vid regleringens genomförande
ett ej ringa antal komma att befordras till kontrollörer.

Såsom i det föregående omnämnts, bar kommissionen afsett, att en
del af förste postexpeditörstjänsterna skulle besättas med kvinnliga
innehafvare.

I fråga om aflöningen hemställer kommissionen, att till manliga
förste postexpeditörer må utgå en begynnelseaflöning af 3,200 kronor
med tre ålderstillägg efter 3, 6 och 9 år å resp. 300, 300 och 400
kronor, eller tillhopa 4,200 kronor, samt att för kvinnliga förste postexpeditörer
aflöningen må utgöra 1,900 kronor med tre ålderstillägg
efter 3, 6 och 9 år, hvart och ett å 200 kronor, eller sammanlagdt
2,500 kronor. Till såväl manliga som kvinnliga tjänsteinnehafvare
skulle därjämte, i förekommande fall, utgå ortstillägg enligt allmänna
grunder.

Hvad slutligen vidkommer postexpeditörerna, äro dessa för närvarande
fördelade på fyra lönegrader, af hvilka den första och den andra
äro afsedda hufvudsakligen för manliga innehafvare samt den tredje
och den fjärde hufvudsakligen för kvinnliga innehafvare. Sistnämnda
två lönegrader, den tredje och den fjärde, tillkommo med ingången af
år 1900. Bedan dessförinnan hade emellertid ett antal kvinnor vunnit
befordran till postexpeditörer och i sådan egenskap placerats i den lägsta
af de då befintliga lönegraderna, den andra. Antalet kvinnliga postexpeditörer,
som kvarstå inom 2:a lönegraden, uppgick i november 1907
till 21. A andra sidan har det i åtskilliga fall förekommit, att vid utnämning
af manliga postexpeditörer någon ledighet icke förefunnits
inom de högre lönegraderna samt att till följd däraf den eller de utnämnda
måst tills vidare placeras i någondera af de lägre lönegraderna.

Mellan l:a och 2:a lönegraden samt mellan 3:e och 4:e lönegraden
sker fördelningen icke, såsom i fråga om postbetjänte, efter lefnadskostnadernas
höjd å den ort, där vederbörande postexpeditör är stationerad,
utan hufvudsakligen efter anciennitet. Uppflyttningen från 2:a till l:a
lönegraden eller från 4:e till 3:e kommer därför att verka närmast såsom
ett extra ålderstillägg.

Med afseende å dessa förhållanden har kommissionen, i anslutning
till hvad Posttjänstemännens förening i detta hänseende föreslagit, förordat,
att postexpeditörstjänsterna inom l:a och 2:a lönegraderna sammanslås
till en enda grupp, afsedd för manliga innehafvare, samt att
likaledes postexpeditörstjänsterna inom 3:e och 4:e lönegraderna sammanslås
till en enda grupp, afsedd för kvinnliga innehafvare. De sär -

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

skilda lönegraderna skulle sålunda bortfalla och i stället i staten uppföras
ett antal »postexpeditörer, manliga» och ett antal »postexpeditörer,
kvinnliga».

Enligt nu gällande stat utgör aflöningen till postexpeditörer inom
l:a lönegraden 2,500 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor hvardera,
eller tillhopa 3,300 kronor, inom 2:a lönegraden 2,200 kronor med
två ålderstillägg å 300 kronor hvardera, eller tillhopa 2,800 kronor,
inom 3:e lönegraden 1,750 kronor med två ålderstillägg å 150 kronor
hvardera, eller tillhopa 2,050 kronor, och inom 4:e lönegraden 1,500
kronor, likaledes med två ålderstillägg å 150 kronor hvardera, eller
tillhopa 1,800 kronor. Till postexpeditör, som tjänstgör såsom afdelnings-
eller filialkontorsföreståndare i Stockholm, Göteborg och Malmö,
utgår därjämte provision. Denna provision har år 1906 utgjort, hvad
först beträffar de manliga afdelningsföreståndarna, 601—800 kronor för
4, 1,001—1,200 kronor för likaledes 4 och 1,201 — 1,400 kronor för 5,
eller i medeltal för samtliga 1,077 kronor; för 2 kvinnliga afdelningsföreståndare
i Göteborg är beloppet i medeltal 458 kronor. Därjämte
hafva afdelningsföreståndarna uppburit sportler, utgörande i medeltal
för de manliga 74 kronor och för de kvinnliga 13 kronor. Slutligen
torde böra erinras därom, att vid Stockholms och Göteborgs postkontor
vissa sportler (andel i bokföringsafgifter) tillkommit äfven andra postexpeditörer
än sådana, som tjänstgjort såsom afdelningsföreståndare.

De ofvannämnda afdelningsföreståndarna skulle, enligt hvad kommissionen
antager, vid regleringens genomförande vinna befordran, hvadan
kommissionen ansett sig icke hora i detta sammanhang fästa afseende
vid dem tillkommande aflöningsförmåner.

Vid afgifvande af förslag till lönesatser för postexpeditörerna har
kommissionen emellertid, anför den vidare, icke kunnat underlåta att
taga hänsyn därtill, att — äfven med inberäknande af de nya tjänster
inom de bättre aflönade grupperna, som af kommissionen föreslås —
proportionen mellan befordrade och obefordrade ordinarie tjänstemän
fortfarande måste blifva i hög grad ogynnsam samt att till följd däraf
det icke lärer kunna undvikas, att en stor del af tjänstemännen kommer
att intill afskedstagandet tvärstanna inom postexpeditörsgraden.
Kommissionen har under sådana förhållanden funnit det angeläget att
tillse, att aflöningen för postexpeditörerna så bestämmes, att densamma
må kunna nödtorftigt motsvara de ökade behof, som vid en mera framskriden
lefnadsålder med tvång göra sig gällande.

Såsom redan är omnämndt, har kommissionen hemställt om sådan
ökning af antalet postexpeditörer, att de vid distrikts- och lokalförvalt -

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

ningarna anställda, af generalpoststyrelsen antagna extra biträden må
efter vid pass fem års tjänstgöring vinna befordran till ordinarie postexpeditörsbefattning.
Med afseende härå och då enligt de förändrade
bestämmelser, som nyligen i ämnet utfärdats, realskoleexamen medför
kompetens för antagande såsom postelev, har kommissionen ansett sig
böra utgå därifrån, att framdeles postexpeditörsgraden ofta kommer att
uppnås vid 23 å 24 års ålder, eller i hvarje fall vid en väsentligt tidigare
ålder, än hittills varit regel.

På de grunder, som nu anförts, har kommissionen föreslagit, att
för de manliga postexpeditörerna begynnelseaflöningen sättes så lågt
som till 1,800 kronor samt att till denna begynnelseaflöning må komma
åtta ålderstillägg, de fyra första å 200 kronor och de fyra senare å
300 kronor, att utgå efter resp. 2, 4, 6, 8, 11, 14, 17 och 20 år. Det
sista ålderstillägget, hvarigenom slutaflöningen skulle uppbringas till
3,800 kronor, skulle enligt kommissionens åsikt säkerligen tillgodokomma
endast sådana postexpeditörer, för hvilka utsikten till vidare
befordran vore stängd.

För kvinnliga postexpeditörer föreslår kommissionen en begynnelseaflöning
af 1,500 kronor med tre ålderstillägg efter 3, 6 och 9 år,
hvart och ett å 200 kronor. Slutaflöningen skulle sålunda komma att
utgöra 2,100 kronor.

Såväl manliga som kvinnliga postexpeditörer skulle därjämte, i förekommande
fall, äga att åtnjuta ortstillägg enligt allmänna grunder.

I de fall, då kvinnlig postexpeditör icke kommit i åtnjutande af
ortstillägg, finner kommissionen emellertid den slutaflöning, som nyss
är nämnd, eller 2,100 kronor, vara väl knappt tillmätt. En förbättring
härutinnan har kommissionen därför velat ifrågasätta och hemställer i
sådant afseende, att kvinnlig postexpeditör, som ej åtnjuter ortstillägg,
må, sedan hon i 3 år uppburit slutaflöningen, 2,100 kronor, tillerkännas
ett särskilt tillägg af 100 kronor årligen.

Kommissionen påpekar vidare, att den aflöning, som kommissionen
föreslagit för kvinnliga postexpeditörer, ganska väsentligt understiger
det belopp, som för närvarande uppbäres af kvinnliga postexpeditörer
inom 2:a lönegraden. Men då denna lönegrad icke varit afsedd för
kvinnliga innehafvare och då af de kvinnor, som för närvarande äro
placerade inom 2:a lönegraden, en del, enligt hvad kommissionen antager,
skulle komma att vid regleringens genomförande vinna befordran
till de af kommissionen föreslagna högre befattningarna, har kommissionen
ansett nu berörda förhållande icke böra utöfva något inflytande
vid fastställandet af lönebeloppen för de kvinnliga postexpeditörerna
öfver hufvud.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

127

På det hela taget innebär kommissionens förslag till lönereglering
för tjänstemannapersonalen vid distrikts- och lokalförvaltningarna, efter
hvad kommissionen framhåller, mindre aflöningsförbättring för de kvinnliga
än för de manliga befattningshafvarna. Vid utarbetande af detta
förslag hade emellertid kommissionen haft att äfven i fråga om lönesatserna
taga hänsyn till de aflöningsregleringar, som år 1907 beslutats
för telegrafverket och statens j’ärnvägar, och det vore med aktgifvande
på dessa regleringar, som kommissionen funnit sig böra stanna vid
att för postverkets kvinnliga befattningshafvare föreslå de aflöningsbelopp,
för hvilka ofvan redogjorts.

Aflöningen till de af kommissionen föreslagna kvinnliga kontorsbiträdena
skulle utgå med 1,060 kronor jämte fyra ålderstillägg, två å
120 och två å 150 kronor, efter 3, 6, 9 och 12 år, hvilket motsvarar
en slutaflöning af 1,600 kronor. Till denna aflöning skulle därjämte,
i förekommande fall, komma ortstillägg enligt de allmänna reglerna.

Jag erinrar att, efter hvad förut är omnämndt, dessa kontorsbiträden
icke upptagits i det förslag till stater, som jag nu framlägger.

1 gällande bestämmelser rörande traktamenten till tjänstemän vid
ambulanta postanstalter''ifrågasätter kommissionen vissa ändringar, dock
utan att göra något bestämdt uttalande i ämnet. Till kommissionens
yttrande i detta afseende (sid. 161—162 i betänkandet) torde jag här
få hänvisa.

Hvad vidare tjänstgöringstiden angår, anser ''kommissionen, att
samma föreskrifter, som af kommissionen föreslagits beträffande generalpoststyrelsen
— d. v. s. att arbetstiden å tjänsterummet må i regel
utgöra minst sju effektiva timmar hvarje söckendag — böra komma i
tillämpning beträffande postkontorens tjänstemän, i den mån så ej redan
skett. 1 fråga om personalen vid de ambulanta postanstalterna anmärker
kommissionen, att en betydligt utsträckt tjänstgöring torde böra
åläggas eu hel del af denna personal, och kommissionen anser, att äfven
för nämnda personal torde böra beräknas en tjänstgöringstid af omkring
sju timmar i medeltal per söckendag, om också af naturliga skäl
denna regel icke kan i detalj upprätthållas.

Kommissionens förslag till fast aflöning för distrikts- och lokalförvaltningarnas
tjänstemän har i de framställningar, som till civildepartementet
inkommit från befattningshafvare vid postverket, icke gjorts till

Kontors bitiäden.

Traktamen ten.

Tjänst göringstid.

Inkomna

framställ ningar.

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

föremål för någon erinran annat än hvad beträffar de aflöningssatser,
som föreslagits för postexpeditörer, manliga och kvinnliga, äfvensom
för kvinnliga förste postexpeditörer.

I dessa hänseenden har kontrollören C. H. Wulff, å styrelsens för
Posttjänstemännens förening vägnar, i en den 8 februari 1908 dagtecknad
skrift hemställt, att begynnelseaflöningen för manlig postexpeditör
må bestämmas till 2,000 kronor för år, att kvinnlig postexpeditör må
erhålla ytterligare ett lönetillägg å 200 kronor att utgå efter 12 års
ordinarie tjänstgöring samt att kvinnlig förste postexpeditör 3 år efter
uppnåendet af den af kommissionen föreslagna slutlönen likaledes må
tilldelas ännu ett lönetillägg af 200 kronor, så att slutaflöningen blifver
2,700 kronor.

Enahanda löneförhöjningar för kvinnlig postexpeditör och kvinnlig
förste postexpeditör ifrågasättas i den förut omförmälda framställning,
som ingifvits af postexpeditören Agnes Lönberg, å Kvinnliga postföreningens
vägnar.

Vidare hafva postexpeditörerna Fanny Törnsten och Alma Norrsell,
å kvinnliga postexpeditörers af 2:a lönegraden vägnar, anhållit om sådan
ändring i kommissionens förslag, att de kvinnliga postexpeditörerna
af 2:a lönegraden måtte i aflöningshänseende blifva likställda med manliga
postexpeditörer.

För vissa ändringar, som i öfrigt ifrågasatts beträffande aflöningarna
till distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän, får jag tillfälle
att i det följande redogöra i sammanhang med förslaget till nytt aflöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket.

Generaipost- Mot kommissionens förslag rörande aflöningsvillkoren för tjänste8Welsr
männen vid dessa förvaltningar fann generalpoststyrelsen i sitt utlåtande
den 18 december 1907 icke anledning göra någon erinran, och i sitt
senaste utlåtande har styrelsen fortfarande vidhållit denna sin ståndpunkt.
De aflöningssatser och öfriga aflöningsvillkor, som kommissionen
föreslagit, anser generalpoststyrelsen i allmänhet vara val afvägda,
särskilda vid jämförelse med hvad som i detta hänseende gäller beträffande
personalen vid statens järnvägar och telegrafverket, samt på det
hela taget innebära en väsentlig förbättring för postverkets ifrågavarande
personal. Till vissa hithörande detaljfrågor, som af generalpoststyrelsen
upptagits till behandling, återkommer jag i det följande.

Departe- De af kommissionen framlagda förslag rörande aflöningssatser för

m|yttrande.tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar finner
jag mig i allt väsentligt böra biträda.

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Kommissionen liar vid angifvande! af dessa aflöningssatser utgått därifrån,
att inom de lägre aflöningsgrupperna aflöningen bör till någon del
göras beroende af lefnadsköstnaderna på olika orter, samt fördenskull
för sådana befattningshafvare föreslagit särskilda ortstillägg.

Såsom kändt är, bestämmes lefnadskostnadernas storlek i väsentlig
mån af hyresprisen, och denna omständighet har ock blifvit beaktad
vid löneregleringarna för statens järnvägar och telegrafverket. Sålunda
hafva vid statens järnvägar samtliga tjänstemän vid distrikten tillerkänts
antingen fri bostad jämte bränsle eller ersättning därför, hvilken ersättning
allt efter den ort, där vederbörande är placerad, utgår med 20,
25, 30, 35 eller 40 procent af arfvodet intill vissa maximibelopp, och
vid telegrafverket äga kommissarier af de tre lägsta lönegraderna, verkmästare
m. fl. att åtnjuta antingen fri bostad med vedbrand och belysning
eller ock hyresbidrag, utgörande för kommissarie högst 300 kronor
för år räknadt och för öfriga tjänstemän minst 15, högst 30 procent
af aflöningen. Den utjämnande inverkan, som förmånen af fri bostad
eller hyresbidrag, utgående med olika belopp allt efter dyrheten å vederbörande
tjänstemans stationsort, är ägnad att utöfva med afseende å
lefnadskostnadernas växling på olika orter, fullständigas därigenom, att
dels inom telegrafverket assistenter, telegrafister m. fl., stationerade
å ort där de allmänna lefnadsköstnaderna äro särskild! höga, äga uppbära
särskilda tilläggsarfvoden med 10 eller 15 procent af aflöningen,
dels vid statens järnvägar särskilda dyrorts- och kallortstillägg utgå till
viss personal. Då nu postverkets tjänstemän icke åtnjuta fri bostad eller
hyresbidrag, torde det falla sig naturligt, att det för dem föreslagna ortstillägget,
som skulle tillkomma postmästare inom 3:e och 4:e klasserna
äfvensom kontrollörer, förste postexpeditörer och postexpeditörer, sträcker
sig något högre upp i aflöningsskalan, än hvad fallet är med de dyr(>rtstillägg,
som utgå vid de båda andra kommunikationsverken; och
har jag sålunda icke funnit något att erinra mot kommissionens förslag
i denna del.

Till jämförelse har jag låtit utarbeta en å sid. 130—131 införd öfverst!,
hvilken upptager dels de aflöningsförmåner, som år IDOG tillkommit
postverkets ifrågavarande personal, dels de för samma personal
föreslagna nya aflöningssatserna, dels slutligen den aflöning, som enligt
de nyligen genomförda löneregleringarna för statens järnvägar och
telegrafverket tillkommer vissa grupper af där anställda tjänstemän.

För postverkets distriktschefer har, såsom redan är nämndt, kommissionen
föreslagit en begynnelseaflöning af 7,500 kronor med ett
ålderstillägg å 500 kronor. Till vinnande af större likformighet med

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 132 Höft- IT

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Jämförelse mellan afiöningama till tjänstemän vid postverkets samt

Tjänstemän vid postverket, enligt nuvarande organisation.		Aflöning	s förmåner	år 1906.	Tjänstemän vid postverket, enligt den föreslagna orga-nisationen.	Föreslagen aflöning.
Begyn- nolscaf- löning.	1 Slutaf- löning.	Provision (öfverpro-vision) i medeltal.	Summa.	Sportler i medel-tal.	Begyn- nelseaf- löning.	Slutaf- löning.
Postinspektor.......................	5,500	5,500	—	5,500	—	Distriktschef........................	7,000	8,000
Postdirektör i Stockholm.........	5,500	6,500	2,286	8,786	4,577	Postmästare af klass 1 A......	2) 5,500	2) 7,000
» » Göteborg..........	5,500	6,500	2,026	8,526	3,235	» » » 1	5,000	6,500
» » Malmö.............	5,200	6,200	1,657	7,857	2,425	Öfverkontrollör..............f
Postmästare af klass 1............	4,700	5,500	707	6,207	1,330	Postmästare af klass 2 A\|	4,600	6,000
» » »> 2............	3,600	4,400	212	4,612	555	Förste kontrollör...........1
» » » 3............	3,000	3,800	408	4,208	236	Postmästare af klass 2 B......	4,200	5,500
Kontrollörer i Stockholm, Göte-						Postmästare af klass 3:
borg och Malmö.....	3,200	4,000	1,400	5,400	'') 346	manlig...........................	3) 3,800	s) 5,000
» , öfriga...............	3,200	4,000	—	4,000	—	kvinnlig.........................	3) 2,900	3) 3,400
Postmästare af klass 4............	2,600	3,400	335	3,735	128	Kontrollör...........................	3) 3,800	3)''-5,000
						Postmästare af klass 4:
						manlig...........................	3) 3,500	3) 4,600
						kvinnlig.........................	3) 2,700	3)3,100
Förste postexpeditör vid 1 kl.						Förste postexpeditör:
	2,500	3,300	735	4,085		manlig...........................	3) 3,200	3)4,200
Förste postexpeditör vid 2 kl.			kvinnlig.........................	3) 1,900	3) 2,500
postkontor........................	2,500	3,300	399	3,609	—	Postexpeditör:
Postexp. af 1 gr., afd.-förest. i						manlig...........................	3) 1,800	3) 3,800
Stockh.,Göteb.						kvinnlig4)........................	3) 1,500	3) 2,100
och Malmö....	2,500	3,300	1,077	4,377	74
» » » , öfriga..........	2,500	3,300	—	8,300	—
» » 2 gr....................	2,200	2,800	—	2.S00	—
						2) Därutöfvor särskilda arf-		1
» »3 gr., afd.-förest. i						voden å resp. 500, 400 och 300
Göteborg ....	1,750	2,050	458	2.508	13	kronor till postmästarna i Stock-

» » » , öfriga.........	1,750	2,050	—	2,050	—	3) Därjämte, i förekommande
» » 4 gr. ...	1,500	1.800	—	1,800	—	fall, ortstillägg med 10 å 15 pro-
						cent af aflöningen.
*) Endast i Stockholm och						4) Slutadöningen höjes med
Göteborg.						100 kronor för kvinnlig post-
						expeditör, som icke åtnjuter orts-
						tillägg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

131

järnvägarnes och telegrafverkets distrikts- och lokalförvaltningar.

Tjänstemän vid statens järnvägar.	Begyn- nelseaf- löning.	Slutaf- löning.	Tjänstemän vid telegrafverket.	Begyn- nelseaf- löning.	Slutaf- löning.
Distriktschef......................................	8,000	8,000	Linjedirektör...................................	4,600	7,000
Öfverinspektor....................................	4,500	5,400	Telefon direktör, telegrafdirektör af l:a
			lönegraden...................................	7,560	8,760
			Telegrafdirektör af 2:a lönegraden......	6,085	7,285
Stationsinspektor:			Kommissarie af l:a lönegraden............	5,045	5,845
	3,900 3,600	4 800	j> » 2:a » ............	4,130	4,930
» 2:a » » .........................	4.500	» » 3:e » ............	3,585	4,185
» 3:e » » .........................	3,000	3,900	» » 4:e » ............	3,210	3,810
» 4:e » » A ......................	2,400	3,300	» » 5:e » , kvinnl.	5) 1.905	5) 2,655
» 4:P » » B ......................	2,100	2,700	)> » 6:e » , »	5) 1,560	5) 2,010
			» » 7:e » , »	5) 1,500	5) 1,800
			Kontrollör af l:a lönegraden...............	3,000	5,500
			j> » 2:a » ...............	3,000	5,000
Förste bokhållare...............................	2,400	3,600
Bokhållare ...............j
	2.100	3,300		6) 1,500	6) 3.400
Förste stationsskrifvare/
				6; 1,260	G) 1.800
Stationsskrifvare..........1
> .....................	1.500	2,700
Manlig kontorsskrifvarej
Kvinnlig » .....................	1,080	1,800
Anm. Samtliga befattningshafvare åt-			Anm. För stationsföreståndare bär in-
njuta antingen fri bostad jämte bränsle eller			räknats provision, beräknad å 1905 års
ersättning därför, beräknad efter 20 ä 40			uppbörd.
procent af arfyodet, intill vissamaximibelopp.
			5) Därjämte fri bostad med vedbrand
			och belysning eller hyresbidrag med högst
			300 kronor.
			G) Därjämte, i förekommande fall, orts-
			tillägg med 10 ä 15 procent af aflöningen;
			filialstationsföreståndare åtnjuta särskilda
			arfvoden å högst 200 kronor.

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

de föreslagna aflöning’arna inom närmast högre och närmast lägre aflöningsgrupper
hemställer jag om den jämkning i kommissionens ifrågavarande
förslag, att begynnelseaflöningen för distriktscheferna sättes till

7,000 kronor samt att ålderstilläggen må bestämmas till två, hvardera
å 500 kronor, att utgå efter resp. 3 och 6 år.

Provisionens bortfallande och sportelinkomsternas successiva minskning
påkalla gifvetvis en icke oväsentlig förhöjning af postmästarnas
fasta aflöning. Den lönereglering, om hvilken nu är fråga, torde äfven,
under förhandenvarande förhållanden, böra på det hela taget verka såsom
löneförbättring, och hvad kommissionen i förevarande afseende
hemställt innebär också, i stort sedt, en afsevärd förbättring af postmästarnas
aflöningsförmåner, äfven om däri inräknas sportelinkomsterna.
Undantag härutinnan bilda egentligen blott några få af de största postkontoren,
där öfverprovisionen och sportlerna stigit till relativt betydande
belopp. Då emellertid vid aflöningens fixering till fasta belopp
afseende icke lärer böra fästas vid dessa undantagsfall och då de af
kommissionen föreslagna aflöningssatserna synas vara väl afvägda, har
jag ingen erinran att göra mot kommissionens hemställan i denna del.

Kommissionens förslag rörande aflöningar till öfverkontrollörer,
förste kontrollörer och kontrollörer anser jag vara lämpligen afvägdt.

Beträffande den aflöning, som af kommissionen föreslagits för förste
postexpeditörer, i sammanhang med ifrågavarande befattningars uppförande
på ordinarie stat, hemställer jag icke heller om någon ändring.

Hvad slutligen angår aflöningen för postexpeditörer, har generalpoststyrelsen
i sitt utlåtande den 7 mars 1908 särskildt yttrat sig rörande
den hemställan, som i den förut omnämnda skrifvelsen från Posttjänstemännens
förening föreligger därom, att begynnelseaflöningen för
manlig postexpeditör må bestämmas till 2,000 kronor i stället för af
kommissionen föreslagna 1,800 kronor för år. Generalpoststyrelsen har
funnit, att skäl för denna hemställan icke torde saknas. Men då, såsom
i det följande närmare utvecklas, särskilda öfvergångsbestämmelser skulle
komma att gälla beträffande de postexpeditörer, som före 1908 års utgång
antagits till e. o. tjänstemän i generalpoststyrelsen eller till e. o.
postexpeditörer, och då sålunda den löneförhöjning, som med nyssberörda
hemställan afses, skulle träda i kraft först när de personer, som
från och med 1909 års ingång antagas såsom e. o. postexpeditörer,
hinna fram till ordinarie postexpeditörsbefattning, har generalpoststyrelsen
ansett sig ej heller i denna punkt böra frångå kommissionens förslag.

Lika med generalpoststyrelsen finner jag anledning icke föreligga
att nu ifrågasätta någon rubbning i kommissionens förslag rörande af
löningen till manliga postexpeditörer.

Jag anser mig äfven böra biträda hvad kommissionen hemställt

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

rörande de kvinnliga postexpeditörernas aflöning. Därvid tillåter jag
mig göra den erinran, att, såsom ock kommissionen anmärkt, den för
kvinnliga befattningsliafvare vid postverket nu föreslagna löneregleringen
visserligen på det hela taget innebär mindre aflöningsförbättring,
än som skulle komma de manliga tjänstemännen till godo, men
att, med afseende å aflöningsförhållandena för kvinnliga befattningshafvare
vid statens järnvägar och telegrafverket, aflöningssatserna för de
kvinnliga posttjänstemännen dock icke torde böra sättas högre än till
nu föreslagna belopp.

Till aflöningar, ortstillägg icke inberäknade, för ordinarie tjänstemän
(af högre grad) vid distrikts- och lokalförvaltningarna har kommissionen
i sitt statförslag uppfört tillhopa 4,606,300 kronor. På grund
af de jämkningar, som jag i det föregående föreslagit beträffande denna
personal, skulle ifrågavarande anslagsbelopp minskas med 65,000 kronor
eller till 4,541,300 kronor.

e) Postbetjänte.

Genom den reglering af postbetjäntes aflöningsförhållanden, som
genomfördes vid 1907 års Riksdag, ökades antalet lönegrader från tre
till fyra, hvarjämte utefter hela linjen fastställdes väsentligt förhöjda
aflöningsbelopp. Till jämförelse torde här få meddelas en sammanställning
rörande postbetjäntes antal och aflöningsförmåner enligt 1907 års
stat och enligt den stat, som med 1908 års början trädt i tillämpning.

År 1907.

880 i l:a lönegraden

310 i 2:a »

410 i 3:e

1,600.

År 1908.

530 i l:a lönegraden..

430 i 2:a »

450 i 3:e »

290 i 4:e »

r/700

Lön. Kr.	Tjänst- görings- pennin- gar. Kr.	Summa. Kr.
600	400	1,000
600	350	950
600	300	900
800	550	1,350
800	500	1,300
800	450	1,250
800	300	1,100

!Efter 5 år kunna tjänstgöringspenningarna
höjas med 200 kr.
och efter 10 år med ytterligare
200 kr.

[Efter 5 år kunna tjänstgöringspenningarna
höjas med 150 kr.
och efter 10 år med ytterligare
150 kr.

[Efter 5 år kunna tjänstgöringspenningarna
höjas med 200 kr.
och efter 10 år med ytterligare
200 kr.

[Efter 5 år kunna tjänstgöringspenningarna
höjas med 150 kr.
och efter 10 år med ytterligare
150 kr.

Nuvarande

aflöning.

Kommission
nens förslag.

134 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 186.

Enligt § 3 i aflöningsreglementet för tjänstemän och betjente vid
postverket den 6 juni 1902, sådan nämnda paragraf lyder på grund af
kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, skola till l:a lönegraden hufvudsakligen
höra postbetjänte, hvilka äro stationerade i Stockholm med dess
förstadssamhällen eller vid malmbergssamhällena i Norrbottens län, och till
2:a lönegraden de postbetjänte, hvilka äro stationerade i Göteborg och
Malmö eller på grund af särskilda omständigheter anses böra med dessa
i aflöningsvillkor likställas, och slutligen skola till endera af 3:e och 4:e
lönegraderna, alltefter lefnadskostnaderna å stationsorten, hänföras öfriga
postbetjänte. Vidare är i samma paragraf af aflöningsreglementet stadgadt,
bland annat, att därest vid tillsättande af postbetjäntbefattning
den, som å befattningen antages, anses icke böra placeras å ort eller i
syssla, för hvilken ledig, till l:a, 2:a eller 3:e graden hörande aflöning
är afsedd, generalpoststyrelsen äger att tills vidare, och intill dess ledighet
inom vederbörlig lönegrad uppstår samt med disponerande i
sådant hänseende af erforderlig andel af den lediga aflöningen, tilldela
den till befattningen antagne aflöning i lägre lönegrad.

Förste postbetjänte uppbära, utöfver den fasta aflöningen, arfvoden
till belopp af högst 20 kronor för månad.

Till de postbetjänte, hvilka tjänstgöra såsom järnvägs- och landsvägspostiljoner,
utgå därjämte, under vissa villkor, traktamenten och
härbergesersättning, och slutligen äga alla postbetjänte åtnjuta fri tjänstebeklädnad
samt läkarvård järnte medikamenter.

Kommissionen anmärker, att den lönereglering, som vid 1907 års
Riksdag genomfördes för postbetjänte, föga öfverensstämmer med de
moderna principer, som lagts till grund för de senast verkställda löneregleringarna
vid statens öfriga kommunikationsverk och hvilka kommissionen
äfven sökt följa i sitt afgifna förslag beträffande generalpoststyrelsen
samt distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän, och kommissionen
anser det vara af vikt, att den motsättning, som här föreligger,
må såvidt möjligt undanröjas.

Kommissionen har emellertid funnit vissa betänkligheter vid att nu
ifrågasätta någon genomgripande förändring i den vid 1907 års Riksdagför
postbetjänte fastställda aflöningsstaten, så mycket hellre som denna
aflöningsstat, då kommissionen afgaf sitt förslag, ännu icke hunnit träda
i kraft, och kommissionen har fördenskull — med hänsyn jämväl
därtill, att kommissionen funnit förevarande spörsmål knappast ligga
inom området för kommissionens uppdrag — icke velat framlägga något
förslag i ofvan antydd riktning.

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Utan att ifrågasätta någon rubbning i de för postbetjänte senast
fastställda aflöningsbelopp har emellertid kommissionen förordat, att, med
upphäfvande af indelningen i lönegrader, aflöningsstaten för postbetjänte
i formellt hänseende sålunda förändras, att de belopp, med hvilka aflöningarna
inom de tre högre lönegraderna öfverstiga aflöningen inom
den lägsta lönegraden, utbrytas och uppföras under den benämning,
ortstillägg, som närmast angifver arten af ifrågavarande tillägg. För
samtliga postbetjänte bör sålunda, enligt kommissionens mening, fastställas
eu gemensam normalaflöning med 800 kronor såsom lön, 300
kronor såsom tjänstgöringspenningar och två ålderstillägg till tjänstgöringspenningarna,
hvartdera å 150 kronor, efter resp. 5 och 10 år.
Hvad som inom de tre högre lönegraderna enligt 1908 års stat öfverstiger
denna aflöning skulle utgöra ortstillägg, på det sätt att sådant
tillägg skulle utgå till postbetjänte, hvilka äro stationerade i Stockholm
med dess förstadssamhällen eller vid malmbergssamhällena i Norrbottens
län, med 250 kronor under de första 5 åren, 300 kronor efter 5 år och
350 kronor efter 10 år; till postbetjänte, hvilka äro stationerade i Göteborg
och Malmö eller på grund af särskilda omständigheter anses böra
med dessa i aflöningsvillkor likställas, med 200 kronor under de första
5 åren, 250 kronor efter 5 år och 300 kronor efter 10 år; samt till
öfriga postbetjänte, hvilka anses böra komma i åtnjutande af ortstillägg,
med 150 kronor, utan förhöjning.

Detta förslag innebär, anför kommissionen, icke någon rubbning
i de afiöningsförmåner, som. tillkomma postbetjänte enligt 1908 års stat.
Det skulle endast göra det möjligt för generalpoststyrelsen att alltid
kunna vid tillsättande af postbetjäntbefattning tilldela den till befattningen
antagne aflöning i den lönegrad, till hvilken han enligt allmänna
regler är att hänföra.

Beträffande det antal postbetjänte, som bör uppföras i 1909 års
stat, finner kommissionen någon anledning icke föreligga att frångå den
norm, som under de senare åren i detta hänseende vunnit statsmakternas
erkännande, eller att tjänstetiden såsom extra postbetjänt i allmänhet
bör begränsas till 4 år. För tillämpning af denna norm erfordras, enligt
anställda beräkningar, att, utöfver det senast fastställda antalet af
1,700 postbetjäntbefattningar, ytterligare 100 dylika befattningar upptagas
i staten för år 1909.

Ännu ett spörsmål beträffande postbetjänte har kommissionen i detta
sammanhang upptagit till behandling, nämligen frågan om uppförande
af ett antal förste postbetjäntbefattningar på fast stat.

Förändrad
uppställning*
af aflöningsstaten.

Nya befattningar.

Förste postbetjäntes

uppförande
å stat.

136

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Förste postbetjäntbefattningarna tillsättas för närvarande genom förordnanden,
att gälla tills vidare, och detta uppdrag kan följaktligen när
som helst återkallas, om det än i regel varit att anse såsom permanent.
Under åberopande af hvad kommissionen i annat sammanhang anfört
rörande de olägenheter, som i allmänhet äro förenade med befattningars
uppehållande på förordnande, framhåller kommissionen vidare, att uppdraget
att vara förste postbetjänt är den enda befordran, efter hvilken
en postbetjänt under nuvarande förhållanden kan sträfva. Det synes
därför kommissionen vara af vikt, att denna anställning erhåller en fast
form, och kommissionen har fördenskull icke tvekat att tillstyrka, att
450 förste postbetjäntbefattningar, motsvarande omkring två tredjedelar
af det nuvarande antalet, uppföras i 1909 års stat. Antalet öfriga postbetjänte
skulle sålunda komma att utgöra 1,350.

Med det af kommissionen föreslagna antalet förste postbetjänte skulle
i regel icke någon förste postbetjänt komma på ordinarie stat, förr än
han varit i dylik befattning pröfvad under en tid af minst två år.

Den nuvarande särskilda ersättningen till förste postbetjänt utgår,
såsom förut är nämndt, med högst 20 kronor i månaden eller 240 kronor
för helt år. Vid fastställandet af förste postbetjänts aflöning skulle enligt
kommissionens förslag detta belopp tilläggas den ofvan föreslagna aflöningen
för postbetjänt i allmänhet. Kommissionen föreslår i sådant
hänseende, att under de första fem åren 40 kronor må tillhöra lönen
och 200 kronor tjänstgöringspenningarna, att efter fem år 100 kronor
må tillhöra lönen och 140 kronor tjänstgöringspenningarna samt att
efter tio år 160 kronor må tillhöra lönen och 80 kronor tjänstgöringspenningarna.

Kommissionen uttalar den åsikten, att till förste postbetjäntbefattningarna
böra befordras äldre och väl meriterade postbetjänte, hvilka
under sin föregående tjänstgöring ådagalagt sådana egenskaper, som
utgöra grundad anledning att förutsätta, att dessa postbetjänte äfven i
sin nya ställning skola på ett fullgodt sätt bestrida sina åligganden.

Hvad slutligen beträffar förste postbetjäntes verksamhetsområde,
anser kommissionen, att det utbyte af postkupéexpeditioner mot postiljonskupéer,
som för några år sedan tog sin början, skulle kunna i allt
större utsträckning genomföras. Kommissionen har dock icke närmare
ingått på denna fråga, då kommissionen antager, att generalpoststyrelsen
torde komma att allt fortfarande ägna densamma erforderlig uppmärksamhet.

En närmare öfver sikt rörande den nu gällande och den förslagna
aflöningen för postbetjänte lämnas här efteråt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

137

A) Enligt 1908 års aflöning sstat:

l:a lönegraden
2:a »

3:e »

4:e »

Lön.

Tjänst görings pennin gar.

Höjning af
tjänstgöringspenningama: -

Summa

för

post betjänt.

Summa för
förste postbetjänt: -

med arfvode
af
180 kr.

med arfvode
af
240 kr.

\ 800

550

500

450

300

200

} 150

200 |

150 /

1,750
1,700
1,550
i 4nn

1,930

1,880

1,730

1 !SRO

1,990

1,940

1,790

B) Enligt förslaget till aflöningsstat för år 1909:

Postbetjänt

Förste postbetjänt.

Lön.

800

840

Förböjning
af lönen

efter
5 år.

efter
10 år.

Tjänst görings pennin gar.

300

500

Förhöjning
af tjänstgöringspenningarna -

efter

5 är.

150

efter
10 år.

150

Orts- till- lägg.	Förhöjning af orts-tillägget	Summa.
	efter 5 år.	efter 10 år.
250	50	50	1,750
200	50	50	1,700
150	—	—	1,550
-	—	—	1,400
250	50	50	1,990
200	50	50	1,940
150	—	—	1,790
—	—	—	1,640

Kommissionen har äfven öfverlagt rörande ett annat närliggande
spörsmål, nämligen om lämpligheten af att placera förste postbetjänte
såsom föreståndare för vissa poststationer. Det har synts kommissionen
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft. 18

Förste postbetjänte
såsom
poststationsföreståndare.

Postbetjäntes

benämning.

138 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

icke vara tvifvel underkastadt, att en dylik anordning skulle kunna i en
del fall erbjuda fördelar, särskild! där svårighet mötte att på annat sätt
erhålla lämpliga poststationsföreståndare. Den erfarenhet, som hittills
vunnits genom anställande af förste postbetjänte till tjänstgöring i postiljonskupéer
eller i andra kräfvande befattningar, torde ock, anser kommissionen,
gifva vid handen, att förvaltningen af de poststationer, som
kunde komma att förestås af förste postbetjänte, i allmänhet skulle blifva
på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd. Emellertid borde det icke förbises,
att en dylik anordning, i någon större utsträckning tillämpad,
skulle för postverket blifva ganska kostsam. Jämte den aflöning, som
borde tillkomma förste postbetjänten, skulle nämligen erfordras särskildt
anslag för anskaffande af lokal samt för dennas uppvärmning och belysning
in. in. I frågans närvarande läge har kommissionen därför icke
gjort annat uttalande, än att kommissionen anser detta spörsmål val
värdt att, där särskild anledning förekommer, tagas i närmare öfvervägande.

I de motiv, som åtfölja kommissionens förslag till aflöningsreglemente,
har kommissionen äfven yttrat sig rörande postbetjäntes benämning.
Kommissionen erinrar i sådant afseende, att i det nuvarande
aflöningsreglementet personalen finnes uppdelad i tjänstemän och betjänte.
Enligt kommissionens åsikt bör denna skillnad för framtiden
upphöra; och har därför i förslaget till nytt aflöningsreglemente införts
den för samtliga funktionärer gemensamma benämningen tjänstemän.

Emellertid hade det vid aflöningsreglementets affattande visat sig
förmånligt att i vissa fall äga kollektiva beteckningar för olika grupper
af funktionärer; af denna anledning hade införts benämningarna tjänstemän
af högre grad och tjänstemän af lägre grad. Under den senare
rubriken återfinnas i reglementet de nuvarande beteckningarna förste
postbetjänt och postbetjänt, fastän i stället för postbetjänt kunde hafva
användts de speciella benämningarna brefbärare, posttransportör, breflådtömmare,
kontorsvaktmästare, järnvägspostiljon, landsvägspostiljon
m. in. Kommissionen hade, med hänsyn därtill att den dagliga tjänstgöringen
för en stor del af ifrågavarande personal är mycket växlande,
så att en och samma funktionär anlitas en stund på dagen såsom brefbärare,
en annan stund såsom posttransportör, breflådtömmare o. s. v.,
samt jämväl af andra praktiska skäl måst använda benämningarna förste
postbetjänt och postbetjänt.

Frågan om postbetjäntes benämning har äfven berörts af herr
Starbäck i hans vid betänkandet fogade reservation.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 168.

139

Jag torde få i detta sammanhang anmäla, att i en till Eders Kungl.
Maj:t ställd skrift af den 5 februari 1908 förste postbetjänten Carl
Bäckmark, å centralstyrelsens för Sveriges postbetjäntförening vägnar,
hemställt om sådan ändring i förslaget till aflöningsreglemente, att
i stället för förste postbetjänte måtte angifvas följande titlar: stationsmästare,
kupémästare, kontorsmästare, förrådsmästare, värdebrefbärare,
postförman, kontorsbiträde, samt att i stället för postbetjänte
måtte användas följande benämningar: järnvägspostiljon, brefbärare,
posttransportör, kontorsvakt, landsvägspostiljon. Vidare anhåller föreningsstyrelsen
i samma skrift, att vid förslag till omorganisation för
postverket måtte tagas i beräkning inrättandet af postanstalter med
föreståndare ur den nuvarande betjäntklassen samt att försök med
dylika postanstalter måtte anställas; att tillbörlig hänsyn måtte tagas
till ett effektivt vidgande af de nuvarande postbetjäntes verksamhetsområde;
att kommissionens förslag till fast anställande af de funktionärer,
som nu benämnas förste postbetjänte, måtte vinna synnerligt
beaktande; men att därvid såsom framtidsutsikt så ställes, att största
möjliga likhet i aflöningshänseende med de befordrade i motsvarande
befattningar vid statens järnvägar måtte kunna vinnas.

Rörande denna framställning har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande
den 7 mars 1908 anfört, att då så nyligen som vid 1907 års
Riksdag en genomgripande lönereglering genomfördes för postverkets
betjänte, utan att därvid fråga förekom om ändrad benämning för dessa
funktionärer, anledning icke torde föreligga att nu upptaga detta
ämne till behandling. De önskemål, som föreningsstyrelsen i öfrigt
uttalat och hvilka delvis berörde frågor af tämligen svårlöst beskaffenhet,
har generalpoststyrelsen ansett ej heller lämpligen böra i detta
sammanhang blifva föremål för närmare pröfning från styrelsens sida.

Hvad kommissionen hemställt rörande upphäfvande af postbetjäntes
nuvarande indelning i lönegrader och införande, i sammanhang därmed,
af särskilda ortstillägg '' innebär i sak ingen annan förändring i bestående
förhållanden, än att antalet postbetjänte inom de olika aflöningsgrupperna
icke skulle på förhand bestämmas utan blifva beroende af
postbetjäntes stationering på mer eller mindre dyra orter. Då den sålunda
föreslagna förändringen innebär en gifven fördel därutinnan, att
hvarje postbetjänt skulle kunna vid utnämningen till ordinarie befattning
erhålla den aflöning, som af lefnadskostnaderna på stationsorten
anses betingad, finner jag mig böra understödja kommissionens ifrågavarande
förslag.

Framställning
från Sveriges
postbetjäntförening.

Departements chefens yttrande.

140

Ortstillägg -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16S.

Beträffande förste postbetjänte torde jag få erinra därom, att nu
gällande hufvudsakliga bestämmelser rörande dessa funktionärers åligganden
m. m. varit tillämpade sedan den 1 april 1904. Redan före
denna tidpunkt tjänstgjorde emellertid ett afse värdi antal postbetjänte såsom
förmän vid postkontor eller såsom förste män i postiljonskupéer
eller ock ensamma inom dylika kupéer. Då sålunda tillräcklig erfarenhet
numera torde föreligga rörande lämpligheten att använda förste
postbetjänte i de särskilda sysslor, som äro dessa funktionärer ålagda,
synes det väl motiveradt, att ett antal förste postbetjänte nu uppföres
på ordinarie stat, och biträder jag därför kommissionens förslag
i detta afseende. Enligt nämnda förslag skulle förste postbetjäntes
aflöning, sådan densamma nu är bestämd, icke i vidare mån förändras,''
än att af denna aflöning en något större del skulle föras på lönen, hvadan
äfven pensionen för dessa funktionärer skulle i motsvarande grad ökas.

Jag biträder äfven kommissionens förslag, att 100 nya postbetjäntbefattningar
må uppföras i 1909 års stat. Beträffande grundsatsen
därom, att tjänstetiden såsom extra postbetjänt i allmänhet bör begränsas
till 4 år, tillåter jag emellertid hänvisa till hvad jag ofvan (sid. 97)
yttrat rörande postexpeditörers uppförande å stat.

Hela antalet postbetjänte kommer enligt förslaget att utgöra 1,800,
hvaraf 450 förste postbetjänte och 1,350 öfriga betjänte.

De öfriga frågor rörande postbetjäntes benämning och verksamhetsområde
in. m., som framförts af kommissionen eller af centralstyrelsen
för Sveriges postbetjäntförening i dess nyss omförmälda skrift,
torde icke böra nu företagas till afgörande.

Aflöningarna till ifrågavarande 1,800 postbetjänte hafva af kommissionen
beräknats till ett sammanlagdt belopp af 2,418,000 kronor,
förutom ortstillägg.

Under distrikts- och lokalförvaltningarna har såsom ortstillägg uppförts
ett belopp af 530,000 kronor; och beräknas däraf på tjänstemän
af högre grad 180,000 kronor och på tjänstemän af lägre grad 350,000
kronor. Med det förra beloppet skulle beredas ortstillägg åt vederbörande
tjänstemän i enlighet med kommissionens i det föregående
(sid. 119) återgifna uttalande. Det senare beloppet innefattar ortstillägg
åt förste postbetjänte och postbetjänte enligt samma grunder, som redan
nu äro gällande för detta slag af funktionärer, med den mindre
jämkning beträffande orterna, som numera visat sig nödig.

Arfvoden åt Såsom arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning m. m. vid
extra tjanste- Jigtrikts- och lokalförvaltningarna har af kommissionen upptagits ett

man m. m. ° r -T o

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

belopp af 1,970,000 kronor, hvari innefattas flera förutvarande anslag,
som ansetts böra hänföras under en och samma rubrik.

Däri ingå sålunda utaf de i 1908 års stat uppförda anslagen följande: Anslag

till aflönande afl extra biträden
vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna
....................................................... kr. 810,000: —

För år 1907 har utgiftssumman i
staten upptagits till 835,000 kronor, medan
utgifterna för samma år, enligt livad
kommissionen anför, motsåges skola uppgå
till något öfver 1,000,000 kronor.

Den i staten för år 1908 uppförda
summan, 810,000 kronor, har synts kommissionen
väl låg at-t oförändrad ingå i
staten för 1909. Äfven om från anslaget
afföras arfvoden till de extra biträden,
som vid 1908 års utgång skulle
befordras till i staten uppförda nya postexpeditörsbefattningar,
lärer dock — med
hänsyn till arfvodesförhöjningar samt
rörelsens allmänna ökning och därmed
uppstående behof af nya biträden, in. in.

— anslaget enligt kommissionens mening
icke blott icke kunna minskas,
utan tvärtom kräfva förhöjning, som af

kommissionen beräknats till ..................... kr. 90,000: — kr. 900,000:___

Anslag till arfvoden åt extra postbetjänte och till
hushyresbidrag för en del betjänte.

I hvad anslaget afser hushyresbidrag, har kommissionen
ansett, att denna förmån, som grundar sig på
äldre bestämmelser och åtnjutes af några få postbetjänte
samt belöper sig till 75 kronor för år, bort, med hänsyn
till hvad som förklarats genom kungl. bref den
31 maj 1889, upphöra redan med 1907 års utgång.

Det erforderliga antalet extra postbetjänte beräknas
för år 1909 till omkring 740 med ett genomsnittsarfvode
af 1,000 kr. för år; och skulle härför
sålunda för år 1909 kräfvas ett belopp af.................... kr. 740,000: —

Transport kr. 1,640,000: —

142

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Transport kr. 1,640,000

Traktamenten för tjänstemän i järnväg
sp o stkupé och traktamenten åt pöstbetjänte
upptagas för närvarande i omkostnadsstaten
och äro där för år 1908

beräknade, de förra till ........................ kr. 160,000: —

och de senare till ................................... » 380,000: —

eller tillhopa kr. 540,000: —

Med hänsyn till den föreslagna gemensamma
benämningen tjänstemän för
båda slagen funktionärer behandlar
kommissionen dessa anslag i ett sammanhang.

Af sagda anslag utgå resetraktamenten
till tjänstemän och betjänte för
resor i järnvägspostkupé och med sjöpostexpedition
äfvensom till landsvägspostiljoner.
Dessa traktamenten kunna,
enligt hvad kommissionen anför, i
staten för år 1908 beräknas ingå
med...................................kr. 230,000: —

Vidare utgår däraf
till förenämnda tjänstemän
och betjänte ersättning
för öfverliggningslokaler
å vänd- eller
öfverliggningsort,
för år 1908 beräknad

till omkring..................... kr, 45,000: — kr. 275,000: —

Nyssnämnda resetraktamenten och
ersättning för öfverliggningslokaler
böra, enligt kommissionens mening,
bibehållas å omkostnadsstaten, men den
återstående delen af anslaget, för år
1908 beräknad till.................................. kr. 265,000: —

Transport kr. 265,000: — kr. 1,640,000:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

143

Transport kr. 265,000: — kr. 1,640,000: —
och afsedd till aflöningar under sabbatsledighet
och semester åt postbetjänte
äfvensom vid vikariat i följd af
sjukdom samt såsom aflöning åt tillfälligt
anlitade biträden för postbetjäntgöromål,
öfverföras till det såsom hufvudrubrik
bär anförda anslag.

För år 1909 erfordras ytterligare kr. 35,000: — 300,000:_

Till detta anslag torde slutligen, efter livad kommissionen
anför, böra läggas

dels det belopp, som utaf anslaget till oförutsedda
utgifter utgår såsom ersättning åt vikarier vid sjukdomsförfall
för ordinarie tjänstemän (ersättning i dylika
fall till vikarier för ordinarie postbetjänte bar, såsom
ofvan nämnts, utgått af traktamentsanslaget) och som
för år 1907 utgör omkring 13,000 kronor och för år

1909 kan beräknas till.......................................................... kr. 20,000: —-

dels ock den kostnad, som uppstår genom den
extra biträdena nyligen medgifna rätten att under
sjukdom behålla en del af arfvodet, en kostnad, som

för år 1909 beräknas till omkring................................... kr. 10,000: —

Härigenom skulle anslaget i fråga komma att

uppgå till det af kommissionen upptagna beloppet...... kr. 1,970,000: —

och, med ernående af större konsekvens än för närvarande,
i sig innefatta alla anslag till aflönande af extra
tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna.

Ofvan omförmälda resetraktamenten återfinnas i 1909 års stat under
rubriken omkostnader och hafva för sagda år af kommissionen beräknats
till 250,000 kronor.

Det till öfverliggningslokaler erforderliga anslaget bar jämväl upptagits
under nyssnämnda rubrik, enligt en af generalpoststyrelsen
gjord beräkning.

Anslaget till arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. m.
torde på förut angifna grunder (sid. 43, 44) böra ökas med 10,000
kronor och således i statförslaget upptagas med 1,980,000 kronor.

Departements chefens yttrande.

144

Omorganisationens
och
löneregleringens
ekonomiska
innebörd.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 168.

Beträffande omorganisationens och löneregleringens ekonomiska
innebörd torde jag här få återgifva en af kommissionen i detta afseende
anförd kalkyl, med de jämkningar i densamma, till hvilka de
af mig tillstyrkta förändringarna i kommissionens organisations- och
löneregleringsförslag gifva anledning.

I mitt förslag äro aflöningarna för år 1909 till
tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna uppförda
med.......... ....................................................................... kr. 9,469,300: —

Staterna för 1908 upptaga för samma personal:

löner och tjänstgöringspenningar kr. 6,231,950: —

aflöningar till extra biträden ............ » 810,000: —

ålderstillägg ...............kr. 802,000: —

hvarifrån afgå
ålderstillägg till generalpoststyrelsens Personal.

...................... » 21,900: — » 780,100: —

Arfvoden åt extra postbetjänte
och hushyresbidrag för en del betjänte » 700,000: —

samt arfvoden åt ordinarie postbetjänte
för tjänstgöring såsom förmän
m. m................................................ » 150,000: —

hvarjämte från andra utgiftstitlar
böra hit öfverföras följande belopp,
enär motsvarande anslag i 1909
års stater upptagits under anslaget
till aflöningar, nämligen:

af anslaget till uppbörds- och

frimärksprovision................................... » 180,000: —

af anslaget för traktamenten åt

postbetjänte ............................................. » 265,000: —

af anslaget till oförutsedda ut Sifter

...................................................... » 17,000: — kr. 8,134.050: —

Ökningen utgör alltså kr. 1,335,250: —

Af denna ökning kunna följande belopp beräknas
uppkomma af nedan angifna anledningar:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

145

inrättandet af 100 nya postexpeditörsbefattningar
samt 20 postexpeditörers
befordran i följd af inrättandet
af 20 nya postkontor......................... kr. 260,500: —

inrättandet åt 100 nya postbetjäntbefattningar
..................................... 7> 116,000: —-

ortstillägg till innehafvare af om förmälda

nya befattningar .................... » 37,000: —

ökning af anslaget till arfvoden
åt extra tjänstemän, vikariatsersätt -

ning m. m.............................................. » 178,000: —	kr.	591,500: —
De ökade utgifter, som blifva en följd af aflö-ningsförhöjningar vid distriktsförvaltningarna och post-kontoren äfvensom af dessas omorganisation, belöpa sig sålunda till .....................................................................	kr.	743,750: —
Lägges härtill den för generalpoststyrelsen belö-pande ökade kostnaden .......................................................	»	76,800: —
och från summan .........................................................	kr.	820,550: —
dragés postverkets beräknade andel af de afgif-ter, som för närvarande utgå såsom sportler...	»	10,000: —-
utvisar återstoden...........................................................	kr.	810,550: —

•den ökade kostnad, omorganisationen och löneregleringen komma att
medföra för år 1909.

Motsvarande kostnadsökning skulle enligt kommissionens förslag
utgöra 832,550 kronor.

3. Öfråga anslag.

Beträffande arfvoden och anslag vid poststationer lämnar kommissionen
(sid. 170 o. f. i betänkandet) en redogörelse, hvilken jag torde
få här åberopa.

Kommissionen erinrar därom, att maximigränsen för poststationsföreståndares
arfvode är — med undantag för järnvägspoststationer, där
postuppbörden öfverstiger 7,000 kronor för år — bestämd till 600 kronor
för år, och att denna bestämmelse i hufvudsak ägt bestånd sedan
mer än 30 år tillbaka. Denna maximigräns anser kommissionen numera
vara allt för snäft tillmätt och hemställer därför, att det högsta belopp,
hvarmed arfvode till poststationsföreståndare får utgå, må för framtiden
bestämmas till 900 kronor för år.

Bill. till Bil,sä. Prat. 1908. 1 Band. 1 Afd. 132 Höft.

Arfvoden och
anslag vid
po st stationer.

146

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Hvad särskild! vidkommer de poststationer, som icke äro förenade
med järnvägsstationer (s. k. landtstationer), har det synts kommissionen,
som om föreståndarna för dessa poststationer i åtskilliga fall vore i
aflöningshänseende tämligen klent tillgodosedda, och att för den skull
grundade skäl tala för en förbättring i deras aflöningsförmåner. Visserligen,
anför kommissionen, är det sant, att orsaken till den ringa aflöningen
stundom varit att söka i alldeles särskilda förhållanden. I vissa
fall har framställning om inrättandet af en poststation varit åtföljd af
anbud om stationens skötande utan ersättning eller mot helt ringa sådan;
i andra fall har uppdraget att förestå poststation ansetts medföra särskilda
fördelar, såsom t. ex. för handlande, som funnit sig kunna genom
poststationens handhafvande påräkna större kundkrets o. s. v. Oberoende
af dessa förhållanden anser kommissionen det emellertid vara ur
flera synpunkter önskvärdt, att föreståndarna för nu ifrågavarande poststationer
erhålla en efter måttet af deras arbete och ansvar afpassad
ersättning.

Härvid är, yttrar kommissionen, äfven att märka, att det åligger föreståndarne
för dessa landtstationer att jämväl hålla lokal för stationen
samt att ombesörja lokalens uppvärmning, belysning och rengöring.
Kommissionen förordar därför, att vid ersättningens bestämmande hänsyn,
tages till äfven denna omständighet samt att ersättningens storlek i
någon män göres beroende af beskaffenheten utaf den lokal, som poststationsföreståndaren
tillhandahåller.

Kommissionen ifrågasätter dock icke, att någon allmän reglering
beträffande landtstationsföreståndarnas aflöningsförhållanden skulle omedelbart
eller i ett sammanhang verkställas. En sådan allmän reglering
skulle, enligt kommissionens förmenande, blifva dels onödigt kostsam
för postverket, dels ock i vissa fall tämligen vansklig, då nämligen
bestämmandet af ersättningen till dessa poststationsföreståndare gifvetvis
måste röna en viss inverkan af lagen om tillgång och efterfrågan. Men
kommissionen uttalar önskvärdheten häraf, att i den mån gällande kontrakt
uppsägas eller af annan anledning upphöra att tillämpas, de synpunkter,
åt hvilka kommissionen gifvit uttryck, må vinna beaktande.

Vidare förordar kommissionen, att landtstationsföreståndare, som
under någon längre tid oförvitligt bestridt sina åligganden, må, på sätt
redan i en del fall skett, tillerkännas personliga tilläggsarfvoden med
lämpliga belopp.

Beträffande provision till föreståndare för poststationer gäller, enligt
beslut vid 1873 års Riksdag och kung! bref den 6 juni 1873, att provision
å inköpta frankotecken skall till nämnda föreståndare utgå med

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

2 procent af inköpssumman, och detta stadgande tillämpas äfven beträffande
ångbåtspostexpeditionerna, för hvilka, enligt de för generalpoststyrelsen
gällande instruktionsbestämmelser, är föreskrifvet, att i afseende
å beloppet af den ersättning, som må föreståndare för angbåtspostexpedition
tillerkännas, gäller hvad beträffande aflöningen till föreståndaie
för poststation i allmänhet finnes stadgadt. Kommissionen
anser, att i sammanhang med provisionens upphörande för tjänstemän
vid postkontoren äfven bestämmelserna rörande ersättning till föreståndare
för poststationer och ångbåtspostexpeditioner böra i så måtto förändras,
att ej heller beträffande dessa funktionärer den ifrågavarande aflöningsformen
vidare kommer till användning. En skälig godtgörelse för den
bortfallna provisionen bör emellertid, enligt kommissionens mening, beredas
de vid tiden för förändringens genomförande anställda föreståndare
för poststationer och ångbåtspostexpeditioner, och har kommissionen
i sådant hänseende hemställt, att den poststationsföreståndare och ångbåtspostexpeditionsföreståndare
tillkommande provision å frankotecken
må indragas samt att godtgörelse för den mistade provisionen må beredas
dervid tiden för förändringens genomförande anställda föreståndare
för poststationer och ångbåtspostexpeditioner på det sätt, att den
ersättning, som eljest skulle till dem utgå, förböjes med belopp, motsvarande
medeltalet för åren 1905—1907 af den en hvar tillkommande
provision, med afrundning af detta medeltal till närmast högre tiotal
kronor.

I fråga om de sportler, som inflyta vid poststationerna, har kommissionen
(sid. 145 i betänkandet) anfört, att de skäl, som åberopats
mot sportelsystemet vid postkontoren, icke alls eller endast i ringa mån
äga tillämpning på förhållandena vid poststationer. Kommissionen har
därför icke föreslagit någon indragning till postkassan af dessa vid
poststationerna inflytande afgifter.

Anslaget till aflönande afl poststationsföreståndare
upptages i staten för 1908 med........................................ kr. 1,450,000:

till livilket belopp bör, enligt hvad kommissionen
anför, för år 1909 läggas dels belöpande ersättning
för upphörd frimärksprovision, beräknad till omkring kr. 110,000:

dels ock erforderliga medel för aflönande af nya
poststationer och för arfvodesförhöjning åt äldre poststationsföreståndare,
för hvilka ändamål — äfven om
hänsyn tages därtill, att en del större poststationer
skulle komma att ersättas med postkontor och arfvoden
vid dessa poststationer sålunda besparas — ökningen
icke torde kunna sättas lägre än......................................._kr. 80,000:

hvarigenom anslaget skulle uppgå till............................ kr. 1,640,000: —

148

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

Anslaget i fråga, som jämväl innefattar vid poststationerna utgående
biträdesanslag, anser kommissionen lämpligen böra benämnas arfvoden
vid poststationer.

Kommissionens hemställan, att maximibeloppet för poststationsföreståndares
arfvode må höjas, synes mig väl värdt att taga under närmare
ompröfning, och torde jag efter vidare utredning i ämnet framdeles
få förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag i detta hänseende.

Då den föreslagna indragningen af provisionen såsom aflöningsform
torde böra gälla ej blott postkontorens tjänstemän utan äfven öfriga
nu provisionsberättigade funktionärer, anser jag mig böra understödja
kommissionens förslag i denna del.

Mot kommissionens beräkning af anslaget till arfvoden vid poststationer
har jag intet att erinra.

I enlighet med beslut vid 1884 års Riksdag bief genom nådigt
bref den 30 maj 1884 förklaradt, att från och med 1885 års ingång,
med ändring af hvad dittills varit stadgadt rörande rabatt vid köp af
större parti frimärken, brefkort eller frankokuvert, dylik rabatt skulle,
vid köp på en gång af minst 3 ark frimärken, hvartdera innehållande 100
märken, eller af minst 100 brefkort eller 100 frankokuvert, åtnjutas
med 1 procent af inköpssumman. Jämlikt nådigt bref den 21 december
1888 skall samma rabatt åtnjutas vid köp på en gång af minst 100
kortbref. Till särskilda af postverket antagna frimärksförsäljare utgår
emellertid, enligt beslut vid 1903 års Riksdag och nådigt bref den 10
juni samma år, sådan rabatt, som här är i fråga, med 2 procent af inköpssumman.
Nu återgifna stadganden rörande rabatt tillämpas, på
grund af nådigt bref den 10 juni 1904, äfven vid köp på en gånoaf
minst 300 i häften anordnade frimärken.

Kommissionen har i sitt betänkande hemställt, att den till särskilda
frimärksförsäljare och till allmänheten utgående rabatt vid köp af större
mängder frankotecken må från och med år 1909 helt och hållet afskaffas.

Hvad de af postverket antagna frimärksförsäljarna angår, anser nämligen
kommissionen, att ersättning lämpligen bör dem beredas icke i form
af rabatt utan såsom arfvode, och beträffande den rabatt, som tillgodokommer
allmänheten, har det synts kommissionen, som om flera skäl
tala för dess afskaffande. Ifrågavarande till allmänheten utgående
rabatt innebär, enligt kommissionens åsikt, i och för sig en oegentlighet,
enär densamma bereder enskilda personer med större korre -

149

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

spondens en aldrig- afsedd nedsättning i postafgifter. Vidare borde
uppmärksammas, att redovisningen af denna rabatt är förenad med icke
ringa arbete för postpersonalen. Sammanlagda beloppet af den rabatt,
som år 1906 utgick till allmänheten, utgjorde enligt beräkning i rundt
tal 26,000 kronor.

Beträffande nyssnämnda arfvoden åt frimärksförsäljare ifrågasätter
kommissionen ingen annan beräkningsgrund än den nu gällande, nämligen
2 procent å inköpta frankoteckens värde. Enligt gjorda beräkningar
skulle i 1909 års stat böra härför uppföras ett anslag af 52,000
kronor.

Då kommissionens förslag i dessa hänseenden står i nära samband
med den föreslagna indragningen af provisionen för tjänstemän vid
postkontor och för öfriga postverkets funktionärer, ansluter jag mig
till kommissionens hemställan äfven i denna punkt.

Anslaget till gratifikationer m. m. åt tjänstemän synes böra utgå med
oförändradt belopp, 20,000 kronor.

I statförslaget har kommissionen uppfört ett nytt anslag af 20,000
kronor, från hvithet skulle utbetalas understöd åt personer, hvilka äro
eller varit anställda vid postverket eller anlitats i dess ärenden (poststationsföreståndare,
landtbrefbärare m. fl.)

Kommissionen anför härom hufvudsakligen följande.

Föreståndare för landtstationer äro bundna vid postverket allenast
genom kontrakt. På grund däraf har det hittills icke förekommit, att
dylik poststationsföreståndare tillerkänts något understöd af postmedlen
vid afgång från sin befattning. Vid åtskilliga tillfällen hafva framställningar
om sådant understöd inkommit till Kungl. Maj:t eller generalpoststyrelsen,
men dessa framställningar hafva icke ledt till något
resultat.

Ur flera synpunkter, ej minst ur postverkets, finner kommissionen
det vara angeläget, att föreståndare för sådan poststation, hvarom här
är fråga, må kunna efter längre tids tjänstgöring afgå från sin befattping
med understöd af postmedel. Ett dylikt understöd vore så mycket
mera berättigad^ som dessa poststationsföreståndare fylla en fullkomligt
ordinarie uppgift inom postverket; för en del af dem, om också ej för
flertalet, utgör t. o. m. poststationens handhafvande den hufvudsakliga
sysselsättningen.

Departementschefens
yttrande.

G va tifikati oner
vi. in.

Understöd till
poststationsföreståndare,

landtbrefbärare
m. fl.

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Kommissionen har i förevarande hänseende tänkt sig, att ålderdomsunderstöd
skulle tilldelas landtstationsföreståndare, som, efter att hafva
innehaft sin befattning under minst 25 år, från befattningen afginge och
visade sig vara i behöfvande omständigheter. Detta understöd anser
kommissionen lämpligen böra beräknas till 50 procent af det en hvar
senast tillerkända arfvode.

Enligt en af kommissionen verkställd utredning, afseende förhållandena
vid början af september månad 1907, utgjorde vid nämnda tidpunkt
antalet i tjänst varande landtstationsföreståndare med minst 25
tjänstår tillhopa 110 med ett sammanlagdt arfvodesbelopp af omkring

37,000 kronor för år. Då det kunde antagas, att åtskilliga af dessa
poststationsföreståndare icke befinna sig i behöfvande omständigheter
och att af de öfriga endast en del skulle, vid bifall till hvad kommissionen
i förevarande hänseende föreslår, önska att varda från sina
befattningar entledigade mot erhållande af ålderdomsunderstöd, anser
kommissionen, att det understöd, som för denna grupp skulle ifrågakomma,
sammanlagdt icke skulle öfverstiga 15,000 kronor för år. Antalet
från befattningen afgångna landtstationsföreståndare med minst 25
tjänstår, och hvilka af vederbörande distriktschefer ansågos böra ifrågakomma
till erhållande af ålderdomsunderstöd, utgjorde vid ofvan angifna
tidpunkt 32 ; till dessa 32 hade, vid deras afgång från resp. befattningar,
utgått arfvoden å tillhopa omkring 10,000 kronor för år, och följaktligen
skulle, hvad denna grupp beträffar, för beredande af understöd
erfordras ett årligt belopp af omkring 5,000 kronor.

En annan grupp af funktionärer vid postverket, som enligt kommissionens
åsikt icke bör i detta sammanhang lämnas åsido, är landtbrefbärarna.
Äfven dessa antagas medelst kontrakt, och deras liufvudsakliga
åliggande är att under sina turer mottaga och utdela postförsändelser,
mottaga tidningsabonnemang och tillhandahålla frankotecken.

Det är enligt kommissionens mening billigt, att äfven landtbrefbärare,
som efter längre tids anställning afgår från sin befattning, må
kunna komma i åtnjutande af något understöd. Kommissionen har i
detta hänseende tänkt sig, att understödet borde, i likhet med hvad
kommissionen föreslår beträffande poststationsföreståndarna, fastställas
till 50 procent af senast utgående ersättning, men att såsom förutsättning
för understödets åtnjutande borde beträffande landtbrefbärarna
fordras, förutom det att vederbörande befinner sig i behöfvande omständigheter,
en tjänsteålder af SO år. Då emellertid landtbrefbärarinstitutionen
infördes i vårt land först år 1877 och således endast under
30 år ägt bestånd, skulle ett genomförande af kommissionens förslag

151

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 108.

rörande understöd åt landtbrefbärare icke under den närmaste tiden föranleda
något afsevärdt anspråk på postkassan.

Enligt § 8 i den för generalpoststyrelsen gällande instruktion äger
styrelsen, utan särskild underdånig framställning, utgifva gratifikationer
till postförare, som under postens forsling blifvit illa slagen eller sårad,
å högst 150 kronor. Kommissionen finner det vara önskvärd!,, att möjlighet
beredes generalpoststyrelsen att äfven i andra fall, då tjänsteman
vid postverket eller annan person under sysselsättning för postverkets
räkning träffas af olycksfall eller eljest lider skada, tilldela sådan person
ett efter förhållandena afpassadt understöd.

På, grund af hvad ofvan anförts har kommissionen hemställt, att
generalpoststyrelsen måtte bemyndigas dels att, da poststation:!Öl eståndare,
som varit medelst personligt kontrakt anställd, eller landtbrefbärare
’ från befattningen afgår efter längre tids tjänstgöring samt visar
sig vara i behöfvande omständigheter, till sådan funktionär utbetala
årligt understöd med lämpligt belopp, dels att, då tjänsteman vid postverket
eller annan person under sysselsättning för postverkets rakningträffas
af olycksfall eller eljest lider skada, tilldela sådan person ett efter
förhållandena afpassadt understöd.

Det syfte, som kommissionen här velat vinna,. synes mig i hög
grad behjärtansvärdt, och jag biträder därför kommissionens hemställan,
att ett anslag af 20,000 kronor må för ifrågavarande ändamål uppföras
i staten. Beträffande dispositionen af detta anslag vill jag emellertid anmärka,
att det synes mig böra ankomma, på Kungl. Maj:ts pröfning i
hvarje särskildt fall att anvisa understöd till poststationsföreståndare och
landtbrefbärare.

B. Öfvergångsstat.

Den af kommissionen föreslagna genomgripande förändringen af
postverkets organisation kan, efter hvad kommissionen anför, helt naturligt
icke fullständigt genomföras på en gång, utan kräfver en viss öfvergångstid.
Innehafvarna af de ordinarie befattningar, som äro afsedda
att indragas, måste, anser kommissionen, antingen bibehållas å sina nuvarande
tjänster, med skyldighet att förrätta det arbete, som kan beredas
dem,'' eller erhålla tillfälle att i den nya organisationen vinna annan
anställning eller ock sättas på indragningsstat. Billigheten foidrai
också, enligt hvad kommissionen påpekar, att vid öfvergången tages all
skälig hänsyn till styrelsens extra tjänstemän, så att möjlighet beredes
åtminstone en del af dem att tills vidare tvärstanna i verket.

Departe mentschefens yttrande.

152

Kommissionens
förslag.

Generalpoststyrelsens
utlåtande.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

länge de å öfvergångsstaten upptagna tjänstemännen kvarstå,
böra, enligt hvad kommissionen afsett, en del nya befattningar hållas
obesatta och motsvarande aflöningar inbesparas.

1. Generalpoststyrelsen.

Hvad först beträffar generalpoststyrelsen, har kommissionen därunder
uppfört aflöningar till 2 byråchefer, 1 tjänsteman i andra graden
och 17 tjänstemän i första graden. Vidare har uppförts ett anslag af

30,000 kronor till arfvoden åt extra tjänstemän, som generalpoststyrelsen
kan finna böra bibehållas vid sina befattningar, intill dess de kunna
finna sin utkomst antingen å ordinarie befattning inom postverket eller
annorledes. Ett sådant anslag finner kommissionen vara behöfligt, enär
de under afiöningsstaten upptagna beloppen icke torde kunna disponeras
för aflönande af ifrågavarande tjänstemän.

... * stallet för de för första och andra gradens tjänstemän samt extra

tjänstemän beräknade aflöningar skulle innehållas aflöningar enligt den
nya staten för följande obesatta tjänster, nämligen 1 förrådsförvaltare,
9 fölsto postexpeditörel’, (5 manliga postexpeditörer och 10 kvinnliga
postexpeditörer, med ett aflöningsbelopp af tillhopa omkring 76,900
kronor.

En för närvarande å staten uppförd kammarskrifvare upptages
fortfarande därå, och torde denne tjänsteman, enligt kommissionens mening,
vid afgång böra ersättas af en postexpeditör.

. Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande den 7 mars 1908, på i den
nådiga remissen gifven anledning, yttrat sig rörande innehafvarna af
sådana nu befintliga befattningar hos styrelsen, hvilka föreslagits skola
indragas.

Under det att generalpoststyrelsens ordinarie tjänstemannapersonal
enligt ^1908 års aflöningsstater utgöres af, förutom generalpostdirektören,

5 byråchefer, 8 tjänstemän i andra lönegraden och 34 tjänstemän i
första lönegraden, eller tillhopa 47 personer, skulle enligt styrelsens i
samma utlåtande afgifna förslag motsvarande personal (af högre grad
an förste postexpeditörer) komma att uppgå till ett antal af allenast 35.

På grund af särskilda nådiga beslut den 29 november och den 21
december 1907 äro, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, tre tjänster
hos styrelsen, nämligen en i andra och två i första lönegraden,
för närvarande tillsatta allenast medelst förordnande tills vidare. Generalpoststyrelsen
anför vidare, att af öfriga tjänstemän hos styrelsen

» Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 16 S.

153

en redan uppnått den ålder, som berättigar honom till pension, samt
att några inom kort antingen skulle uppnå pensionsåldern eller af annan
anledning väntades afgå från generalpoststyrelsens stat. Men äfven om
man tager hänsyn till dessa förhållanden, lärer det, säger styrelsen,
vara att motse, att vid den nya organisationens genomförande åtskilliga
af de hos styrelsen då anställda ordinarie tjänstemän icke kunna inordnas
å någon af de 35 nya tjänsterna, helst vissa af dessa tjänster
torde kräfva särskilda kvalifikationer och af sådan anledning komma
att besättas med personer, som förut icke tillhöra styrelsens ordinarie
tj änstemannakår.

Med afseende å den ökning i antalet tjänstemän å aflöningsstat,
som generalpoststyrelsen i sitt nu omhandlade utlåtande ifrågasatt, och
i betraktande jämväl af hvad som dåmera vore kändt rörande ledigheter
å de nuvarande tjänsterna hos styrelsen, har styrelsen ansett sig
kunna antaga, att å styrelsens öfvergångsstat för år 1909 icke behöfva
uppföras mer än, förutom ofvannämnda kammarskrifvare, högst 10
tjänstemän, samtliga för närvarande tillhörande första lönegraden.

Beträffande aflöningen till dessa öfvertaliga tjänstemän säger sig
generalpoststyrelsen icke finna det annat än obilligt, att den aflöningsförbättring,
af hvilken styrelsens öfriga tjänstemän skulle komma i åtnjutande,
skulle frångå de öfvertaliga tjänstemännen allenast af den
anledning, att plats icke kunnat beredas dem å den nya staten. I
hvarje fall torde, yttrar styrelsen, under dessa förhållanden böra förutsättas,
att någon utsträckning i arbetstiden icke ålägges de öfvertaliga
tjänstemännen.

Efter hvad generalpoststyrelsen erinrar, skall arbetstiden å tjänsterummet
för flertalet tjänstemän i första lönegraden för närvarande i
allmänhet beräknas till omkring 5 timmar hvarje söckendag. Aflöningen
för dessa tjänstemän är bestämd till 3,000 kronor för år med två ålderstillägg
å 500 kronor hvardera, eller sammanlagdt 4,000 kronor. Därest
arbetstiden å tjänsterummet ökas till 7 timmar eller med 40 procent
och enahanda ökning beräknas å den nuvarande aflöningen, erhålles en
begynnelseaflöning af 4,200 kronor och en slutaflöning af 5,600 kronor
eller i det närmaste samma belopp, som enligt den nu föreslagna löneregleringen
skulle komma att utgå för notarier, revisorer m. fl. tjänstemän.

Enligt generalpoststyrelsens åsikt måste det anses vara en fördel
såväl för postverket som för de enskilda tjänstemän, om hvilka här är
fråga, att dessa, jämte det ökad tjänstgöringsskyldighet ålägges dem,
komma i åtnjutande af den allmänna afiöningsförbättringen, och har
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 162 Höft. 20

Departementschefens
yttrande.

154 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

generalpoststyrelsen därför hemställt, att de öfvertaliga tjänstemännen
må, under den tid de kvarstå på öfvergångsstat, äga att uppbära samma
aflöning, som enligt aflöningsstaten skulle tillkomma notarier, revisorer
m. fl., d. v. s. en begynnelseaflöning af 4,200 kronor med tre ålderstillägg
å resp. 400, 400 och 500 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa
5,500 kronor. Såsom villkor för åtnjutande af denna aflöning
borde föreskrifvas, att å de öfvertaliga tjänstemännen skola tillämpas
dels de stadganden, som innehållas i det nya aflöningsreglementet med
tillhörande öfvergångsbestämmelser, dels ock de särskilda föreskrifter i
fråga om den dagliga arbetstiden å tjänsterummet, som komma att gälla
för generalpoststyrelsens öfriga tjänstemän.

Under den tid dessa öfvertaliga tjänstemän kvarstode på öfvergångsstat,
skulle ett motsvarande antal förste postexpeditörstjänster hos
generalpoststyrelsen lämnas obesatta.

Efter hvad jag i det föregående hemställt rörande aflöningsstaten,
skulle med anställande af den revisor å generalpoststyrelsens fjärde
byrå, som af styrelsen föreslagits i dess utlåtande den 7 mars 1908,
komma att tills vidare anstå. Vid sådant förhållande torde å öfvergångsstat
böra uppföras ytterligare en tjänsteman i första lönegraden
utöfver det af generalpoststyrelsen föreslagna antalet. Hela antalet
dylika tjänstemän å öfvergångsstat skulle sålunda komma att utgöra 11.

Generalpoststyrelsens hemställan därom, att ifrågavarande tjänstemän
måtte komma i åtnjutande af enahanda afiöningsförmåner, som
genom löneregleringen skulle beredas motsvarande tjänstemän å aflöningsstat,
innebär eu afvikelse från den grundsats, som hittills allmänt varit
tillämpad i liknande fall. Jag erinrar i detta afseende, att exempelvis
för de tjänstemän hos telegrafstyrelsen, som för närvarande äro uppförda
å öfvergångsstat, icke ifrågaställts högre aflöning, än som före
telegrafstyrelsens omorganisation varit dem å stat tillerkänd, jämte dyrtidstillägg
eller extra lönetillägg. På grund häraf och då ett bifall till
det af generalpoststyrelsen nu framlagda förslaget helt säkert skulle vid
de löneregleringar, som för närvarande pågå, leda till ganska vidtgående
konsekvenser, finner jag mig förhindrad att tillstyrka annat, än att
aflöningen till dessa öfvertaliga tjänstemän må å öfvergångsstat uppföras
med enahanda belopp, som för närvarande tillkomma dem enligt
gällande stat.

Däremot synes det vara med billighet öfverensstämmande, att i
den mån extra lönetillägg eller dyrtidstillägg komma att utgå till andra
statstjänäre, hvilkas aflöningar ännu icke reglerats, enahanda förmån

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168. 155

beredes de på öfvergångsstat kvarstående tjänstemännen hos generalpoststyrelsen.

Såsom ock kommissionen framhållit, torde vid den nya organisationens
genomförande nödig hänsyn böra tagas till de extra ordinarie
tjänstemän, som nu äro i stort antal hos generalpoststyrelsen anställda.

I den mån dessa tjänstemän ej vinna befordran till ordinarie tjänst vid
postverket eller på annat sätt söka sin utkomst, torde de fördenskull,
därest förhållandena eljest till sådant gifva anledning, böra tills vidare
bibehållas vid sina befattningar. Då kommissionen hemställt, att för
beredande af arfvoden åt sådana extra ordinarie tjänstemän må på
öfvergångsstat uppföras ett anslag af 30,000 kronor, hvithet torde motsvara
arfvoden till omkring 20 dylika tjänstemän, synes denna angelägenhet
kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas, och biträder jag
därför kommissionens hemställan i denna del.

I stället för de aflöningar, som sålunda skola å öfvergångsstat uppföras
för ordinarie och extra tjänstemän hos generalpoststyrelsen, torde,
i anslutning till hvad generalpoststyrelsen härom anfört i sitt utlåtande
den 7 mars 1908, böra å afiöningsstat innehållas aflöningar för tillhopa

II förste postexpeditörer samt 5 manliga och 4 kvinnliga postexpeditörer.

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

Hvad därefter vidkommer distrikts- och lokalförvaltningarna, anför
kommissionen, att ingen möjlighet finnes att på förhand beräkna, huru
många tjänstemän komma att förklara sig önska kvarstå på äldre stat;
de, som afgifva dylik förklaring, skulle äga uppbära aflöning i enlighet
med nu gällande grunder. Kommissionen anser, att förslag rörande
dessa tjänstemäns sättande på öfvergångs- eller indragningsstat framdeles
böra afgifvas af generalpoststyrelsen samt att, intill dess så skett,
medel till löner och tjänstgöringspenningar för ifrågavarande tjänstemän
kunna disponeras från anslagen till de i den nya staten uppförda tjänster,
som komma att af samma tjänstemän bestridas.

Då postdirektörsbefattningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö postdirektöskulle,
enligt kommissionens förslag, med innevarande års utgång indragas,
har generalpoststyrelsen i sitt senaste utlåtande, enligt åläggande borg och
i den nådiga remissen, afgifvit förslag till öfvergångsbestämmelser be- Malmoträffande
innehafvarna af dessa befattningar, och har styrelsen i detta
hänseende anfört i hufvudsak följande.

Generalpo3tstyrelsens
utlåtande.

156 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Postdirektörsbefattningen i Stockholm innehafves af C. A. Hasselrot,
som är född den 14 april 1863 och sålunda innevarande år uppnår
en ålder af 45 år. Enligt af Hasselrot lämnad uppgift kunna aflöningsförmånerna
å postdirektörst]änsten i Stockholm beräknas för närvarande
uppgå för år till något mer än 15,000 kronor.

I en till chefen för civildepartementet ställd, af generalpoststyrelsen
öfverlämnad skrifvelse af den 5 mars 1908 har emellertid Hasselrot
förklarat sig villig att å blifvande ny stat för postverket öfvertaga
ordinarie distriktschefsbefattning i Stockholms distrikt eller, därest omständigheterna
framdeles skulle därtill föranleda, ordinarie byråchefsbefattning
hos generalpoststyrelsen, under villkor, i hvartdera fallet, att
Hasselrot kan beredas ett lönetillägg å öfvergångsstat till så stort belopp,
att hans aflöning sammanlagdt uppginge till 13,000 kronor. Lönetillägget
hvars belopp Hasselrot beräknat med hänsyn såväl till sina
nuvarande inkomster som till det belopp, hvilket i förekommande fall
skulle å indragningsstat tillkomma honom utan tjänstgöring, äfvensom
till det synnerligen maktpåliggande och uppslitande arbete, som det
bär gällde skulle icke grundlägga rätt till högre pension men borde,
enligt hvad Hasselrot anför, göras helt och hållet personligt, så att det
under ingå omständigheter finge utgå till vikarie eller besparas postverket;
och borde detsamma tillkomma Hasselrot intilldess han i laga
ordning undfått afsked med full pension. Skulle dessa anspråk icke
nunna godkännas, yrkar Hasselrot att från 1909 års ingång blifva öfverflyttad
å indragningsstat med bibehållande af de aflöningsförmåner, som
för sådant fall enligt gällande bestämmelser borde honom lagligen tillKomma.
Eör den händelse att Hasselrot skulle placeras å förenämnda
distriktschefsbefattning, anhåller han äfven att få behålla sin nuvarande
titel. o

Å indragningsstat skulle, enligt hvad generalpoststyrelsen anför,
Hasselrot vara berättigad att uppbära dels lön och tjänstgöringspenningar
med tillhopa 5,500 kronor, dels uppbörds- och frimärksprovision,
som för år 1907 uppgått till 2,707 kronor 19 öre, dels ock,
för så vidt generalpoststyrelsen kunde finna, af inflytande afgifter för
räkningshållning ett belopp af 2,500 kronor, som tillförsäkrats postdirektören
i Stockholm genom nådigt bref till generalpoststyrelsen den 6 juni
1902 (se sid. 111 här ofvan).

Behofvet af ändringar i den nuvarande postala organisationen är,
efter hvad generalpoststyrelsen anför, särskildt trängande i Stockholm,
och generalpoststyrelsen anser därför den utvägen vara utesluten, att
genomförandet af de föreslagna reformerna skulle, hvad Stockholm angår,

157

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

på obestämd tid uppskjutas. Då generalpoststyrelsen ej heller ansett
sig under nu förevarande förhållanden kunna ifrågasätta Hasselrots uppförande
på indragningsstat — så mycket mindre som en dylik åtgärd
skulle medföra, dels att Hasselrots arbetskraft icke vidare komme postverket
till godo, dels ock att postverket finge vidkännas större utgifter,
än om den af Hasselrot angifna utvägen beträdes — har styrelsen,
med föranledande af hvad Hasselrot i sin nyssberörda skrifvelse anfört,
hemställt, att Hasselrot, därest han med 1909 års ingång tillträder befattningen
såsom distriktschef i Stockholms distrikt, må äga att, så
länge han kvarstår vid denna befattning eller vid annan befattning inom
postverket, som är jämförlig med eller högre än distriktschefsbefattning,
på öfvergångsstat uppbära — under de villkor i öfrigt, som Hasselrot
i sin ofvannämnda skrifvelse ifrågasatt — ett personligt aflöningstillägg
med så stort belopp, att hans aflöning kommer att sammanlagdt utgöra

13,000 kronor för år.

Postdirektören i Göteborg F. Broberg är, meddelar generalpoststyrelsen,
född den 16 februari 1835 och har sålunda uppnått 73 års
ålder. Broberg, som tillträdde postdirektörsbefattningen redan år 1877,
kvarstår fortfarande å då gällande stat och är icke skyldig att vid viss
ålder afgå från tjänsten. Visserligen synes det generalpoststyrelsen i
hög grad önskligt, att den föreslagna nya organisationen af postförhållandena
i Göteborg må kunna snarast möjligt bringas till fullt utförande,
men då, efter hvad som anförts i förut omförmälda framställning
från handelskammaren i Göteborg (sid. 70 o. f.), handelskammaren
icke har sig bekant, att den nuvarande organisationen medfört någon
olägenhet, och då vidare Brobergs bibehållande vid postdirektörsbefattningen
och, i sammanhang därmed, vid chefskapet öfver samtliga postkontor
i Göteborg icke torde lägga något större hinder i vägen för
genomförande af de öfriga förbättringar, som kommissionen föreslagit
beträffande den rent lokala förvaltningen af Göteborgs postkontor, har
generalpoststyrelsen ansett, att med Göteborgs förläggande under västra
postdistriktet bör kunna anstå, till dess Broberg vid en sannolikt icke
aflägsen tidpunkt i allt fall afgår från tjänsten. Generalpoststyrelsen
finner sig därför icke böra ifrågasätta, att Broberg skulle uppföras på
indragningsstat, utan hemställer, att Broberg må å öfvergångsstat tills
vidare kvarstå såsom postdirektör i Göteborg med enahanda aflöningsförmåner,
som nu äro honom tillförsäkrade, och med i hufvudsak samma
tjänsteåligganden, som för närvarande tillkomma honom. Så länge
Broberg kvarstår såsom postdirektör, borde befattningen såsom postmästare
vid Göteborg 1 icke tillsättas.

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Hvad slutligen angår postdirektörsbefattningen i Malmö, bar generalpoststyrelsen
meddelat, att denna befattning uppehålles af H. L. P.
Winroth, född den 9 november 1849. Winroth är, enligt de allmänna
föreskrifterna i nådiga brefvet till generalpoststyrelsen den 4 juni 1886,
skyldig att afgå från tjänsten, då lian uppnått 65 lefnadsår, men kan
genom att underkasta sig den nya pensionslagens bestämmelser blifva
berättigad att kvarstå till 67 års ålder. Då någon lämplig placering för
Winroth å annan tjänst, där postverket kunde tillgodogöra sig hans erkända
förmåga, icke, efter hvad generalpoststyrelsen meddelar, torde
kunna honom beredas från 1909 års ingång och då någon större olägenhet
icke torde vara att förvänta däraf, att den nuvarande postdirektörsbefattningen
i Malmö tills vidare bibehålies i hufvudsak oförändrad,
hemställer generalpoststyrelsen — under åberopande, i tillämpliga delar,
af hvad som nyss anförts rörande postdirektören Broberg — att Winroth
må å öfvergångsstat tills vidare kvarstå såsom postdirektör i Malmö
med enahanda aflöningsförmåner, som nu äro honom tillförsäkrade, och
med i hufvudsak samma tjänsteåligganden, som för närvarande tillkomma
honom. Under tiden skulle den af kommissionen föreslagna
postmästarbefattningen vid Malmö 1 lämnas obesatt.

Departements chefens yttrande.

Hvad generalpoststyrelsen föreslagit rörande postdirektören Hasselrot
synes mig såväl ur organisatorisk som ur ekonomisk synpunkt innebära
den lyckligaste lösningen af denna fråga, och biträder jag för den skull
i denna punkt generalpoststyrelsens hemställan. Äfven om Hasselrot
skulle å indragningsstat tillerkännas endast hvad som motsvarar lön, tjänstgöringspenningar
och provision, innebär den nu föreslagna åtgärden en
besparing för postverket.

Beträffande därefter postdirektören Broberg torde jag i detta sammanhang
få i underdånighet anmäla, att, sedan generalpoststyrelsen
afgifvit sitt nyss omförmälda utlåtande, Broberg i en till Eders Kungl.
Maj:t ställd, den 16 mars 1908 dagtecknad skrift anhållit, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes i nåder tillse, huruvida icke i stället för den anordning,
hvarom beträffande Broberg generalpoststyrelsen nu senast
hemställt, Broberg kunde varda på postverkets indragningsstat uppförd
och honom därvid tillagda de honom i anställning såsom postdirektör
tillkommande årliga aflöningsbelopp under hans återstående lifstid.

Jag tillåter mig äfven erinra därom, att ett för 1901 års Riksdag
framlagdt förslag om rätt för Broberg att, efter afgång från tjänsten,
åtnjuta en årlig pension af 5,000 kronor icke vann Riksdagens bifall,
i hvilket hänseende Riksdagen anförde, att, då det kunde antagas, att
den då tillsatta post- och telegrafkommittén komme att så tidigt af -

159

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168.

gifva betänkande angående de till kommitténs behandling hänskjutna
frågor, att dessa, bland hvilka äfven innefattades frågan om reglering
af löneförmånerna och bestämmande af därutaf beroende pensionsbelopp
för postdirektören och öfriga tjänstemän vid postkontoret i Göteborg,
kunde väntas blifva under närmaste tiden Riksdagen till pröfning förelagda,
Riksdagen ansett sig icke för det dåvarande böra ingå i sakligt
bedömande af frågan, huruvida postdirektören Broberg borde tillerkännas
pension till högre belopp, än enligt då gällande stat honom tillkomme.

Någon afskedsansökan från Broberg har under den följande tiden
icke inkommit.

Då jag icke kan tillstyrka bifall till Brobergs framställning om att
varda försatt på indragningsstat, ansluter jag mig till hvad generalpoststyrelsen
i förevarande afseende hemställt.

Mot generalpoststyrelsens förslag rörande postdirektören Winrotli
har jag heller icke funnit anledning till någon erinran.

Vid bifall till hvad ofvan föreslagits skulle å aflöningsstaten innehållas
de aflöningar, som afsetts för postmästarna vid Göteborg 1 och
Malmö 1.

Kommissionens förslag till klassindelning för postkontoren innebär,
bland annat, att fem postkontor, nämligen de i Falköping, Hallsberg,
Haparanda, Köping och Lysekil, skulle med 1909 års ingång nedflyttas
från den nuvarande andra till den föreslagna tredje klassen samt att
postkontoret i Vännäs, som för närvarande tillhör tredje klassen, skulle
från samma tid nedflyttas till fjärde klassen. Ofriga nu befintliga postkontor,
bortsedt från dem i Stockholm, Göteborg och Malmö, skulle
antingen bibehållas i nuvarande klass eller uppflyttas till högre klass.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift hafva postmästarna vid
förstnämnda sex postkontor anhållit, att, då utgiftskostnaden blefve
högst oväsentlig, Eders Kungl. Maj: t täcktes i det föreliggande löneregleringsförslaget
vidtaga sådan ändring, att ifrågavarande sex postkontor
— de i Falköping, Hallsberg, Haparanda, Köping, Lysekil och
Vännäs — måtte i den nya staten tills vidare upptagas i nuvarande
klasser med rätt för generalpostst}n-elsen att vid respektive postförvaltares
afgång, efter bepröfvande i hvarje fall, verkställa nedflyttning.

Med anledning af denna framställning har generalpoststyrelsen i
sitt utlåtande den 7 mars 1908 anfört, att det synes generalpoststyrelsen
vara med billighet öfverensstämmande, att samma regel, som kommissionen
förordat beträffande i framtiden skeende omklassificeringar
af postkontor, eller att nedflyttning till lägre klass icke må ske förr

Postkontor
föreslagna till
nedflyttning.

Generalpost styrel8ens utlåtande.

160

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o IBS.

Departements chefens yttrande.

Kontrollörer.
Kommissionens
förslag:.

än vid vederbörande postmästares afgång från tjänsten, må vinna tilllämpning
äfven vid den nya organisationens genomförande, och generalpoststyrelsen
har därför hemställt, att postmästarna vid nyssnämnda
6 postkontor, som föreslagits till nedflyttning i lägre klass, må i postverkets
stater för år 1909 uppföras å öfvergångsstat i den klass de för
närvarande tillhöra. I stället skulle gifvetvis innehållas motsvarande
postmästaraflöningar i de klasser, dit ifrågavarande postkontor enligt
den af kommissionen föreslagna omklassificeringen framdeles äro att
hänföra. Med ett bifall till denna framställning skulle äfven följa, att,
såsom ock Posttjänstemännens förening i sin förut omnämnda skrifvelse
den 8 februari 1908 hemställt, de å öfvergångsstat uppförda postmästare a
skulle äga att, vid tillträdande af annan befattning, tillgodoräkna sig
tjänstgöringen vid ifrågavarande postkontor såsom fullgjord inom den
klass, där nämnda postmästare å öfvergångsstat uppburit aflöning.

Med afseende å hvad generalpoststyrelsen anfört hemställer jag, att
denna framställning må på det sätt vinna tillmötesgående, att postmästarna
i Falköping, Hallsberg, Haparanda, Köping och Lysekil må å
öfvergångsstat uppbära de aflöningar, som föreslagits att utgå inom den
nya klassen 2 B, och att postmästaren i Vännäs likaledes må å öfvergångsstat
åtnjuta den aflöning, som skulle tillkomma postmästare inom
den nya 3:e klassen. I stället skulle å aflöningsstaten innehållas aflöningarna
till 5 postmästare af klass 3 och 1 postmästare af klass 4.

Såsom kommissionen i sitt betänkande erinrat, utgjorde antalet
kontrollörer enligt 1902 års stat 32, men minskades i staten för år 1903
till 25. De öfvertaliga kontrollörerna uppfördes från och med år 1905
å öfvergångsstat, och för närvarande kvarstå å sådan stat 4 kontrollörer,
hvilka äro till tjänstgöring placerade i Falun, Göteborg, Jönköping och
Örebro. Aflöningen till dessa kontrollörer utgår, enligt äldre stat, för 1
i l:a lönegraden med 3,600 kronor jämte ett ålderstillägg å 400 kronor,
för 1 i 2:a lönegraden med 3,000 kronor jämte nyssnämnda ålderstillägg
och för 2 i 3:e lönegraden med 2,400 kronor, likaledes med ett ålderstillägg
å 400 kronor, hvartill för samtliga dessa tjänstemän kommer uppbörds-
och frimärksprovision enligt de före år 1903 gällande regler. Då
emellertid enligt dessa regler den enskilde tjänstemannens provisionsinkomst
är beroende ej blott af uppbördens storlek vid vederbörande
postkontor utan äfven af antalet där anställda ordinarie tjänstemän, har
det under de senare åren i vissa fall inträffat, att, till följd af den ordinarie
tjänstemannapersonalens ökning, kontrollör å öfvergångsstat fått
vidkännas minskning i sin provisionsinkomst.

Kommissionen har förutsatt möjligheten däraf, att de å öfvergångsstat
för närvarande uppförda kontrollörer ej komma att med 1909 års

161

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

ingång placeras å tjänster tillhörande aflöningsstaten, och har därför i
sitt statförslag för år 1909 fortfarande upptagit 4 kontrollörer å öfvergångsstat.
Då det emellertid, enligt hvad kommissionen anför, torde
vara med billighet öfverensstämmande, att ifrågavarande tjänstemän för
framtiden skyddas mot minskning i sina aflöningsförmåner, har kommissionen
ansett, att deras inkomst af provisionen nu bör fixeras till
visst belopp, motsvarande medeltalet af den provision, som enhvar af
dem uppburit för åren 1902—1906, med afrundning uppåt till närmaste
hundratal kronor. Enligt verkställda beräkningar bär inkomsten af provision
i medeltal för nämnda år utgjort, för kontrollören i l:a lönegraden
874 kronor, för kontrollören i 2:a lönegraden 637 kronor samt för
kontrollörerna i 3:e lönegraden resp. 624 och 485 kronor, hvadan med
nyssnämnda afrundning provisionsersättningen skulle utgöra resp. 900,
700, 700 och 500 kronor för år.

Kommissionen har på dessa grunder hemställt, att enhvar af de å
öfvergångsstat nu uppförda kontrollörer må från och med år 1909,
därest han fortfarande kvarstår å sådan stat, tillerkännas rätt att, med
afstående af den honom enligt äldre bestämmelser tillkommande provision,
uppbära ersättning för mistad provision enligt ofvan angifven beräkningsgrund.

Mot den fixering af provisionen, som kommissionen sålunda föreslagit
beträffande ifrågavarande kontrollörer, har jag intet att erinra.

Såsom anslag- till uppbörds- och frimärksprovision för öfriga tjänstemän,
som kunna komma att kvarstå på äldre stat, har kommissionen
i öfvergångsstaten förslagsvis uppfört ett belopp af 20,000 kronor. Så
länge postdirektörerna i Göteborg och Malmö, i enlighet med hvad nu
är hemställdt, kvarstå å öfvergångsstat, kommer visserligen att till dessa
tjänstemän utgå ett ej ringa provisionsbelopp, men då i hvarje fall ifrågavarande
anslag för närvarande icke kan ens approximativt beräknas,
föreslår jag icke någon ändring i ofvan angifna belopp.

Ofvergångsstatens slutsumma, som enligt kommissionens förslagutgör
70,000 kronor, kommer med de jämkningar i detta förslag, om
hvilka jag i det föregående hemställt, att minskas till 47,100 kronor.

I kommissionens betänkande behandlas äfven de anslagstitlar, för
hvilka i det följande redogöres. Härvid har emellertid kommissionen
Bill. till Bikscl. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 132 Höft. 21

Departements chefens yttrande.

Uppbördsoch
frimärksprovision.

Öfvergångs statens slutsumma.

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

i hufvudsak åberopat af generalpoststyrelsen afgifna framställningar och
endast i några punkter, särskilt beträffande staternas uppställning, framlagt
egna förslag.

C. Pensioner.

Beträffande pensionsstaten, hvarå senast fastställda anslag uppgå

till.................................................................................................... kr. 159,980: —

meddelas i kommissionens betänkande följande.

Till följd af dödsfall böra afföras de pensionsbelopp,

som skulle hafva utgått till:

förre postmästaren i Säfsjö C. G. Hellquist ... kr. 2,800: —
samt förre postbetjänte:

L. Carlsson .................................................	.. »	300	—
A. F. Richter..............................................	.. »	675	—
G. A:son Kjellman.......................................	.. »	300	—
X. Ifvarsson...................................................	.. :»	300	—
C. J. Wiman ................................................	.. »	600	—
O. Eriksson...................................................	.. »	600	—
E. O. Andersson..........................................	.. »	600	—
-och förre kronobåtsmannen A. Grundberg ...	.. :»	200	— 6,375: —

Till återstående......................................................

böra läggas

dels den pension, som enligt nådigt bref den
31 december 1901 beviljats förre postmästaren
i Gysinge C. J. Martinell och
som utgått allt sedan den 1 mars 1902,
men genom förbiseende ej kommit att intagas
i förteckningen öfver pensionsstat kr.
dels ock de pensioner, som efter afgifvandet
af förslag till senaste pensionsstat blifvit,
jämlikt nedan angifna nådiga bref, tillerkända
följande personer nämligen:
förre postmästaren i Stora Rör E. G. T. Björkman
(K. B. 7 dec. 1906) .......................... )>

» postbetjänten A. W. Åberg (K. B. 21 dec.

kr. 1.53,605: —

1,950: —

2,600:

600: —

Transport kr. 5,150: — 153,605: —

Ktmgl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168.

	Transport	kr.	5,150: -
förre	postbetjänten J. S. Olausson (K. B. 21 dec.
	1906) ................................................................	i»	600: -
»	postbetjänten S. Hallgren (K. B. 21 dec.
	1906) ...............................................................	»	600:-
»	postbetjänten P. A. Andersson (K. B. 21
	dec. 1906)........................................................	»	600:-
»	postmästaren i Sköfde G. F. G. Aurell
	(K. B. 8 mars 1907) ..................................	»	3,200: -

» postbetjänten GL Hejdenberg (K. B. 27

mars 1907) ..................................................... » 600:

» postbetjänten P. Ostberg (K. B. 27 mars

1907) ................................................................. » 600:

» kontrollören F. Amnér (K. B. 19 april

1907) ................................................................. » 3,000:

» kassören H. F. Westman (K. B. 26 april

1907) .............................................................. » 4,000:

» kontrollören A. F. Elmstein (K. B. 3 maj

1907) ..............................................................’ » 3,000:

)) postbetjänten O. Olofsson (K. B. 3 maj

1907) ................................................................. )- 600:

» postbetjänten A. Stenborg (K. B. 31 maj

1907) ..............................................................» 600:

» postbetjänten G. W. Lindberg (K. B. 19

juli 1907) ......................................................... » 600:

» postbetjänten C. Carlsson (K. B. 19 juli

1907) ............................................................. » 600:

» postmästaren i Arvika C. G. Ifvarsson

(K. B. 10 ang. 1907).................................... » 2,900:

» postbetjänten B. J. Bengtsson (K B. 28

sept. 1907) ..................................................... > 600:

» postbetjänten C. E. Dahlgren (K. B. 28

sept. 1907)......................................................... » 600:

Under förutsättning af nådigt bifall till en af
generalpoststyrelsen i skrifvelse den 25
oktober 1907 gjord underdånig framställning
bör härtill läggas pension åt
förre postbetjänten C. G. Andersson....... » 600:

Utgifterna å pensionsstaten skulle enligt denna

beräkning komma att för år 1909 belöpa sig till............

163

153,605:

- 28,450:
. 182,055:

Postbetjänten
J. Olssons
änka.

164 Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

I underdånig skrifvelse den 23 juli 1907 har generalpoststyrelsen
bland annat meddelat sig hafva för afsikt att i näst afgifvande förslag
till postverkets stater göra framställning om beredande af ett årligt
understöd åt postbetjänten vid postkontoret i Stockholm Jöns Olssons änka.

De omständigheter, som ansetts böra föranleda sådant understöd,
hafva till väsentlig del framhållits i styrelsens nyss berörda skrifvelse
och äro följande.

I egenskap af s. k. förste postbetjänt hade Olsson sig anförtrodt
att verkställa värdebrefbäring inom ett distrikt å Norrmalm här i staden.
Den 2(3 sistlidne juni blef han, under fullgörandet af detta tjänsteåliggande,
å ett hotell vid Norra Smedjegatan mördad af två personer,
hvilka därefter tillgrepo de postanvisningsmedel och värdeförsändelser,
Olsson vid tillfället innehade för utdelning.

Olsson, som var född den 13 april 1842, antogs den 14 september
1868 till reserv- och den 13 maj 1872 till extra postbetjänt, befordrades
den 23 september 1873 till ordinarie postbetjänt och erhöll den 1 oktober
1877 uppdrag att vara brefbärarförman, hvithet uppdrag sedermera
utbytts mot ofvannämnda anställning såsom värdebrefbärare. Under
hela den tid, Olsson haft anställning vid postverket, hade han med nit
och plikttrohet fullgjort sina åligganden samt därigenom, äfvensom
genom ett hedrande uppförande såväl inom som utom tjänsten, tillvunnit
sig förmäns och kamraters aktning och förtroende. På grund däraf
hade ock Olsson, som i maj 1907 varit pensionsberättigad, erhållit tillstånd
att under ytterligare ett år kvarstå i tjänsten.

De aflöningsförmåner, som Olsson vid tiden för sitt frånfälle åtnjöt
från postverket, utgjordes af 600 kronor i lön, 400 kronor i tjänstgöringspenningar
och 400 kronor i ålderstillägg, hvarjämte han såsom
värdebrefbärare uppbar ett särskildt arfvode af 240 kronor, eller sammanlagdt
1,640 kronor, allt för år. Härtill kom tjänstebeklädnadsförmån.

Olsson har efterlämnat — förutom fyra barn, af hvilka det yngsta
den 22 november 1907 fyllde 21 år — sextioårig änka, Carolina Olsson,
född Widman, som genom mannens frånfälle beröfvats sitt ekonomiska
stöd. Enligt hvad generalpoststyrelsen inhämtat, utvisar den till Stockholms
rådstufvurätt inlämnade uppgift till bouppteckning efter Olsson
en behållning i dödsboet af 3,468 kronor 6 öre. Ehuru inbördes testamente
mellan makarna upprättats, blir dock, till följd af barnens rätt
till laglott, det belopp, som tillfaller änkan, afsevärdt mindre än det
sålunda uppg-ifna. Den pension, som från civilstatens pensionsinrättning
utgår till änkan, utgör hädanefter 100 kronor per år. Genom af Svea
hofrätt fastställd! men vid tiden för afgifvande af generalpoststyrelsens

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

förevarande förslag ännu ej laga
visserligen dömts att bland annat till änkan Olsson utgifva underhåll
under hennes återstående lifstid med 600 kronor årligen, dock med
afdrag för den pension, hvaraf änkan Olsson kan komma i åtnjutande.
Föga utsikt torde emellertid förefinnas för änkan att från detta håll
utbekomma någon ersättning för hvad hon genom mannens död förlorat
i ekonomiskt afseende.

Beträffande storleken af det årliga understöd, som utöfver pensionen
från civilstatens pensionsinrättning borde tillerkännas Olssons änka,
erinrar generalpoststyrelsen därom, att styrelsen i förenämnda skrifvelse
af den 23 juli 1907 uppgaf sig ämna göra framställning om ett understöd
åt henne af 300 kronor per år. Detta belopp var nämligen det
högsta, som Kung!. Maj:t och Riksdagen under de senare åren ansett
böra i liknande fall utgå. Så tillerkändes af 1892 års Riksdag änkan
efter postbetjänten S. P:son Gjärsvall och af 1906 års Riksdag postbetjänten
S. Z. Abramssons änka understöd hvardera, så länge hon lefver
ogift, till belopp af 300 kronor. Nämnda båda postbetjänte hade i likhet
med Olsson blifvit mördade.

Med hänsyn till Kungl. Maj:ts och Riksdagens sålunda fattade beslut
och då understödet åt änkan efter Olsson, som mördades den 26 juni
1907, enligt generalpoststyrelsens åsikt borde beräknas från den 1 juli
samma år, föreslog generalpoststyrelsen såsom nådegåfva åt Olssons änka
ett belopp af 150 kronor, motsvarande hvad som för då återstående
delen af år 1907 borde utgå, om berörda understödsbelopp kunnat henne
tillerkännas redan från tiden omedelbart efter mannens död.

Genom nådigt bref den 7 augusti 1907 har Kungl. Maj:t emellertid
funnit godt bestämma, att till bemälde Olssons änka skulle utbetalas ett
tillfälligt understöd af 250 kronor, hvilket motsvarar ett årligt understödsbelopp
af 500 kronor.

Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen nu hemställt, att
postbetjänten Jöns Olssons änka Carolina Olsson, född Widman, måtte
beredas ett årligt understöd af femhundra kronor, att till henne utbetalas
från och med 1908 års ingång, så länge hon lefver ogift.

I händelse af bifall till denna framställning komme änkan Olsson
att, med inberäkning af hennes pension från civilstatens pensionsinrättning,
åtnjuta ett lika stort belopp, som Olsson, däi''est han under år

1907 efter uppnådd pensionsålder erhållit afsked från sin postbetjäntbefattning,
ägt uppbära i pension, men 200 kronor lägre belopp än som
skulle tillkommit Olsson, om han lefvat och erhållit pension först efter

1908 års ingång.

Departements chefens yttrande.

Postbefordran
å järnväg.

166 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Jag tillåter mig erinra, att Kungl. Maj:t den 22 november 1907
bifallit generalpoststyrelsens ofvanberörda underdåniga framställning rörande
pension åt förre postbetjänten Andersson.

Mot livad generalpoststyrelsen i öfrigt anfört rörande pensions -

staten har jag intet att erinra.

Pensionsstaten för år 1909 har ofvan beräknats till......... kr. 182,055: —

Om härtill lägges ett årligt understöd af........................... » 500: —

till postbetjänten Jöns Olssons änka Carolina Olsson,
född Widman, kommer pensionsstaten att sluta å ett

belopp af................................................................................ kr. 182,555: —

hvilket med 22,575 kronor öfverstiger summan af anslagen å den
senast fastställda pensionsstaten, 159,980 kronor.

D. Postbefordran.

Kommissionen har under en särskild rubrik sammanfört dels kostnaderna
för postbefordran, hvilka utbrutits från omkostnadsstaten, dels
transitersättningen till främmande postverk. Rörande ifrågavarande anslag
meddelas i kommissionens betänkande följande.

Anslaget till postföringskostnad vid befordran ä järnväg bär upptagits:

i staten för år 1906 till kronor 3,100,000
i » » )» 1907 > » 3,400,000

i » » » 1908 » » 3,560,000

Utgifterna å anslaget uppgingo för år 1906 till 3,216,000 kronor
och beräknas för år 1907 komma att uppgå till 3,440,000 kronor.

Anordnandet af postbefordran å järnvägslinjer, som tid efter annan
öppnas för allmän trafik, användandet för postbefordran af ökadt antal
bantåg å redan befintliga järnvägar äfvensom beredandet af större postkupéutrymme
å eu del linjer medföra en alltjämt fortgående stegring af
utgifterna å detta anslag.

Under loppet af åren 1908 eller 1909 lära, såvidt nu är kändt,
komma att för allmän trafik upplåtas järnvägslinjerna:

1G7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Lidköping—Tunt ................................

Orsa—Svag ...........................................

Hafdhem—Burgsvik...........................

Borgholm—Färj estaden—Näsby

Glimåkra—Elmhult ...........................

Garpenbergs station—Garpenbergs
kyrkoby ........................................

med en längd af 27

» » » » 124,5

» )) >> » 15,9

» » >i » DO

» » » » 27,3

kilometer,

» » » » 7 »

Samtliga dessa järnvägslinjer, å tillhopa omkring 292 kilometer,
torde måhända icke blifva fullbordade inom beräknad tid; antagligt är dock,
att större delen skall komma till användning för postbefordran före
utgången af år 1909.

Ersättning till statens och enskilda järnvägar för transport af post
utgör visserligen den ojämförligt största utgiftsposten under detta anslag,
men från detsamma bestridas dessutom kostnader dels för underhåll af
stats]ärnvägarnas postvagnar (med undantag af axlar och hjul) och för
sådana ändringar å desamma, som vidtagas på begäran af generalpoststyrelsen,
dels för anskaffande och underhåll af postkupéinredningar å
enskilda järnvägar, dels ock för postkupéers uppvärmning, belysning
och renhållning. Därjämte hafva hittills i anslaget inräknats utgifterna
för förhyrande af öfverliggningsrum för tjänstemän och betjente, som
tjänstgöra vid järnvägsposten.

Hvad särskildt beträffar ändring af postvagnar å statsbanorna, har
generalpoststyrelsen på senaste tiden låtit ombygga 7 äldre postvagnar,
litt. D1, hvilken ombyggnad betingat en kostnad af kronor 48,997: 84,
efter afdrag af värdet för de gamla underredena in. in. Detta belopp
kommer att godtgöras järnvägsstyrelsen först under år 1908 och är därför
icke inberäknadt i de kalkylerade utgifterna för år 1907. Generalpoststyrelsen
har vidtagit åtgärd för ombyggande af ytterligare 7 vagnar
af nämnda typ, och det är ganska visst, att ännu ett antal postvagnar
måste ändras för att utrymmet må kunna bättre utnyttjas.

Att utgifterna för ifrågavarande postföring under år 1907 komma
att, såsom ofvan angifvits, uppgå till högre belopp än det för året
beräknade anslag, beror till väsentlig del däraf, att under tiden 1 maj—
30 september 1907 anordnats postföring i boggivagn jämväl med ytterligare
ett nattågspar å linjen Stockholm—Malmö.

Det kan icke förväntas annat än ökning af utgifterna å detta anslag
jämväl under de närmaste åren. Då emellertid anslaget i 1908 års stat
höjts med icke mindre än 160,000 kronor, och då postbefordran å de
järnvägslinjer, som komma att under år 1909 upplåtas för trafik, icke

168

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

kan beräknas medföra särskild! hög kostnad, samt slutligen en minskad
utgift å anslaget uppkommer genom nedannämnda omföring af kostnader
lör öfverliggningslokaler, så synes ökningen af anslaget för år 1909 kunna
begränsas till 90,000 kronor och anslaget alltså böra bestämmas till förslagsvis
3,650,000 kronor.

Såsom ofvan nämnts, bestridas af ifrågavarande anslag jämväl kostnaderna
för förhyrande å vissa orter af öfverliggningslokaler åt tjänstemän
och betjänte vid järnvägsposten. Dessa utgifter, omkring 8,000
kronor för ar, anses, pa sätt förmäles under rubriken »Omkostnader»,
höra upptagas i ett särskildt anslag, från hvilket jämväl borde utbetalas
den kontanta ersättningen till sådana funktionärer vid järnvägsposten,
Indika själfva förhyra öfverliggningsrum.

Postbefordran
å landsväg
m. m.

Äfven i anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och
inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring (i kommissionens
förslag till stat benämndt postbefordran å landsväg jämte lokala transporter)
anses^ förhöjning böra föreslås.

Å detta anslag, som för år 1907 satts till 1,260,000 kronor och för
ar 1908 till 1,380,000 kronor, hafva utgifterna för år 1906 uppgått till
1,256,800 kronor samt för år 1907 beräknats komma att utgöra omkring''

1,374,000 kronor.

Stegringen af utgifterna å anslaget beror i främsta rummet på utvidgning
af befintliga landsvägspostlinjer och nya sådana linjers inrättande.
Antalet å landsvägslinjer postförda kilometer har under år 1906,
i förhållande till år 1905, ökats med 674,709 eller till 11,062,244, och
landsvägspostlinjernas längd har under samma tid ökats med 1,680
kilometer eller till 38,511 kilometer.

Hvad postföringslegan angår, har den för befordran af vanliga
åkande poster utbetalade legan å olika linjer växlat år 1905 mellan 16
ore och 2 kronor 25 öre per häst och nymil, men år 1906 mellan 21 öre
och 2 kronor 49 öre per häst och nymil. I medeltal för hela riket har
legan under år 1906 utgjort för åkande post 1 krona 4 öre per häst och
nymil, för gång- eller roddpost 82 öre per nymil och för landtbrefbäring
85 öre per nymil.

Under år 1907 har uppsägning af kontrakt angående landsvägspostföring
ägt rum i ovanligt stor omfattning, och ehuru försök alltid
gjorts att i möjligaste mån nedbringa legan, har dock i de allra flesta
fall postverket måst vidkännas väsentligt större kostnader än förut. Detta
beror gifvetvis på de å alla områden stegrade arbetsprisen.

Genom den från den 1 juli 1905 betydligt nedsatta afgiften för

169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 168.

inrikes paket liar paketrörelsen stigit så, att denna utvisar den starkaste
ökningen. Denna ökning utgjorde under år 1906, vid jämförelse med år
1905, icke mindre än 45u procent. Men däraf tiar också blifvit en följd,
att på åtskilliga postlinjer måst användas två eller flera hästar, dår förut
en varit tillräcklig, att gångpostföring måst utbytas mot kärrpostföring,
att till posttransporter inom postanstalternas områden allt oftare måst
användas häst och åkdon i stället för gående bud; allt omständigheter,
som föranledt och fortfarande komma att föranleda ökning af utgifterna
å anslaget.

Äfven ett annat förhållande inverkar på utgifterna å detta anslag.
''Genom nådigt bref den 5 oktober 1906 bemyndigades generalpoststyrelsen
att i den omfattning, som funnes skälig, försöksvis genomföra
utvidgad befogenhet för landtbrefbärare, så att denne skulle äga att,
med vissa inskränkningar, behandla jämväl assurerade försändelser och
postanvisningar äfvensom lösenförsändelser och postförskott. Resultaten
af denna försöksanordning hafva visat sig gynnsamma, och generalpoststyrelsen
har för afsikt att göra framställning om stadigvarande utvidgning,
där så lämpligen kan ske, af landtbrefbärarnas berörda befogenhet.
Denna utvidgning, som betingar större fordringar på landtbrefbärarnas
förmåga och för dem medför ökadt ansvar, kommer säkerligen
att föranleda därtill, att högre ersättning måste dem tillerkännas.

Under sådana omständigheter och då angeläget är, att medel finnas
tillgängliga för att, i all den mån så skäligen kan ifrågakomma, tillgodose
trafven på utvidgning af denna, särskildt för landsbygden synnerligen
viktiga gren af posttjänsten, hemställes, att anslaget för år
1909 måtte höjas med 200,000 kronor till förslagsvis 1,580,000 kronor.

Anslagen till postföringskostnad vid befordran sjöledes: mellan fasta
landet och Gottland, mellan öfriga inrikes orter, mellan Sverige och Finland
samt mellan Sverige och Danmark anses höra för år 1909 bibehållas
oförändrade.

Å anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige
och Tyskland anses en förhöjning böra äga rum.

Anslaget, som uteslutande afser förbindelsen mellan Trelleborg och
Sassnitz, har allt ifrån år 1900 upptagits till 240,000 kronor, till hvilket.
belopp detsamma höjdes från dess förutvarande belopp, 100,000 kronor,
med anledning af turernas ökning.

Berörda förbindelse ombesörjdes intill utgången af april månad 1907
af rederiaktiebolaget Sverige—Kontinenten och bestrides sedan den 1
Bill. till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 112 Höft. 22

Postbefordran

sjöledes.

170

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

maj nämnda år af rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland. Enligt det
med sistnämnda bolag träffade aftal, som varit afsedt att gälla under
tio år, åtnjuter bolaget årligen dels en subvention af 222,500 kronor,
dels en ersättning af 44,500 kronor för saknadt tillfälle till extra resor
med bolagets reservfartyg, dels ock godtgörelse för bolagets utgifter i
form af hamnafgifter, fyr- och båkafgifter, lagstadgade lotsafgifter, då
lots ej påkallats, samt avgifter till stat, kommuner och hamnar i de båda
länderna. Samma bestämmelser återfunnos i kontraktet med rederiaktiebolaget
Sverige—Kontinenten.

Jämlikt nådiga bref den 3 december 1898 och den 5 maj 1905
äger emellertid postverket såsom bidrag till ofvannämnda subventionskostnader
från statskontoret bekomma, att af handels- och sjöfartsfonden
utbetalas, ett belopp af 27,000 kronor för år.

Postverkets egna utgifter för ifrågavarande sjöpostförbindelse hafva
utgjort år 1905 kronor 262,187: 55 och år 1906 kronor 261,835: 73.

Den direkta ersättningen till rederibolaget uppgår, såsom ofvan
sagts, till 267,000 kronor; och om därifrån afräknas bidraget från handels-
och sjöfartsfonden, 27,000 kronor, återstår det i staten hittills
upptagna beloppet, 240,000 kronor. Till detta böra dock läggas öfriga
godtgörelser, hvilka år 1906 utgjorde:

för lastpenningar samt fyr- och båkafgifter i

Trelleborg ............................................................... kr. 3,538: 38

för stämpelafgifter å tullpass i Trelleborg ......... » 365: —

samt för hamnafgifter i Sassnitz ........................... >> 17,932: 35

eller tillhopa kr. 21,835: 73

Då ^de nu af rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland å denna linje
insatta ångfartyg äro af större dräktighet än de förut å samma linje
använda fartygen, komma lastpenningarna samt fyr- oah båkafgifterna
i Trelleborg äfvensom hamnumgälderna i Sassnitz att, från den 1 maj
1907 räknadt, ökas utöfver de nyss angifna.

På grund häraf föreslås, att anslaget i fråga må för år 1909 höjas
med 25,000 kronor och sålunda fastställas till förslagsvis 265,000 kronor.

Anslaget till postföring skostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige
samt Storbritannien och Amerika, hvilket från och med år 1901 upptagits
med 7,000 kronor, anses likaledes böra förhöjas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

171

Utgifterna å anslaget hafva uppgått:

år 1903 till
» 1904 »

» 1905 »

» 1906 »

kr. 9,270: 91
» 10,251:32

» 10,999: 69

» 12,264:82

samt beräknas för år 1907 till omkring 13,500 kronor.

Att utgifterna å anslaget stigit så betydligt, har sin orsak i den
utveckling, som på senare åren ägt rum i paketrörelsen med Amerikas
Förenta Stater.

Agenten G. Pedersen har enligt aftal af år 1896 åtagit sig att med
ångfartyg mellan Göteborg och New York och vidare in i Amerika fortskaffa
paket af högst tio kilograms vikt, mot en befordringsafgift af 1
krona för paket om ett kilograms vikt till New York samt visst högre
ersättningsbelopp för tyngre eller till orter bortom New York adresserade
dylika försändelser. Å dessa kan därjämte tagas assurans och
postförskott. Detta aftal, enligt hvilket paketrörelsen förmedlas genom
postkontoret i Göteborg, gäller fortfarande.

Men därjämte har generalpoststyrelsen med Kungl. Maj:ts medgifvande
upprättat ett särskildt, från den 1 februari 1906 gällande aftal
med Amerikas Förenta Staters postförvaltning om utväxling af paket.
Denna paketbefordran förmedlas af postkontoret i Malmö, och paketens
sjötransport ombestyres af »Det Forenede Dampskibsselskab» i Köpenhamn,
mot en ersättning af 36 öre per 2 kilogram eller del där af utaf
hvarje posts sammanlagda vikt.

Såväl Pedersens som »Det Forenede Dampskibsselskabs» tillgodohafvande
i de för denna paketbefordran af svenska postverket uppburna
afgifter hafva afförts under nu ifrågavarande anslag.

Sedan sistberörda aftal trädt i tillämpning, har pakettrafiken med
Amerika ökats så, att antalet postbefordrade paket från Sverige till
Amerikas Förenta Stater, hvilket år 1905 utgjorde 2,158, under år 1906
uppgick till 4,167.

De sålunda uppkomna ökade utgifterna å anslaget uppgingo:

under år 1903 till...

» » 1904 » ....

» » 1905 » ....

» » 1906 » ...

kr. 2,969: 91
» 3,695: 67

» 3,908: 60
» 4,587: 14

samt beräknas för år 1907 komma att utgöra omkring 5,000 kronor.

172

TransiterBättning
åt
främmande
postverk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

Då efter allt att döma den ifrågavarande paketrörelsen kommer att
fortfarande utveckla sig, anses anslaget för år 1909 böra fastställas till
förslagsvis 14,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning af 7,000 kronor.

I postverkets utgiftsstater har sedan många år upptagits ett anslagtill
»godtgörelse till främmande postverk». Detta anslag upptogs förut
förslagsvis till 50,000 kronor men nedsattes i 1898 års utgiftsstater till

10,000 kronor, hufvudsakligen med hänsyn till den beräknade stora besparingen
i transitkostnader gentemot Danmark i följd af igångsättandet
af regelbunden postångfartygsförbindelse mellan Trelleborg och Sassnitz.
Anslaget kvarstår sedan dess med oförändradt belopp i postverkets utgiftsstater.

Det har emellertid befunnits, att på den nu afsedda utrikes rörelsen
postverket, i stället för utgift, haft nettoinkomst, som för nedannämnda
år utgjort i runda tal:

år	1897 .........................	.......................... kr.	34,900	_
»	1898 .........................	.......................... »	73,600 154,800	—
»-	1899 ..........................	........................... »	—
»	1900 ..........................	........................... »	185,800	—
»	1901 ..........................	........................... »	171,200	—
»	1902 ..........................	.......................... »	202,900	—
»	1903 .....................	.......................... »	245,000	—
»	1904 ..........................	........................... »	291,700 311,900	—
»	1905 ..........................	........................... »	—
»	1906 ..........................	........................... »	381,800	—

Dessa inkomstbelopp, som utgöras af svenska postverket tillkommande.
andelar af befordrings- m. fl. afgifter för värdebref, paket, postanvisningar
och posrförskottsanvisningar från utlandet, hafva ansetts
böra inberäknas i postverkets inkomster och i hufvudboken upptagas
såsom »portoandelar för utrikes försändelser m. m.».

Den för år 1906 angifna inkomstsumman, 381,800 kronor, utgör
visserligen nettoinkomst. Men då, på sätt nedan angifves, transitersättningarna
till utländska postverk skulle föras såsom utgift, bör bruttoinkomsten,
som för år 1906 utgjorde kronor 452,406:28, medräknas
bland postverkets inkomster. Därvid böra dock frånräknas de af svenska
postverket till tullverket utbetalade tullafgifter å vissa från utlandet hitkomna
paket, som på grund af frankosedel utlämnats till adressaterna
utan erläggande af tullafgifter, men för hvilka dessa afgifter

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

sedermera godtgjorts svenska postverket i paketafräkningarna med utlandet
och. därför böra ingå i tull medlen.

o # ^ ^ t

A andra sidan bör i utgiftsstaten anslagstiteln »godtgörelse till
främmande postverk» bibehållas, men däri inberäknas endast nettoafgifterna
för transitkostnaderna. Efter denna grund hafva också ifrågavarande
inkomster och utgifter för år 1906 upptagits i postverkets
hufvudbok för samma år.

Genom den sålunda ändrade bokföringen hafva utgifterna å anslaget
i 1906 års hufvudbok kommit att upptagas till kr. 70,603: 48. Till
denna titel hänföras, såsom redan är antydt, numera endast nettokostnaderna
för försändelsers befordran i transit genom främmande länder,
under det att alla öfriga mellanhafvanden på grund af posttrafiken
mellan Sverige och utlandet hafva, vid det förhållande att svenska postverket
därå ägt öfvervägande inkomst, upptagits under inkomsttiteln
»portoandelar för utrikes försändelser m. in.».

Nyssnämnda till kr. 70,603: 48 uppgående transitersättningar till
utlandet för år 1906 grunda sig, jämlikt beslut vid postkongressen i
Washington 1897, på en i maj 1896 verkställd statistisk beräkning.
Enligt beslut vid postkongressen i Rom 1906 har emellertid en ny statistik
för afräkning öfver afgifterna för transitbefordringen inom världspostföreningen
och utom föreningens gränser uppgjorts under de första
tjuguåtta dagarna af november 1907. Denna statistik skall gälla under
sex år, räknadt från och med år 1908. ATsserligen hafva afgifterna för
landtbefordran i sluten transit enligt den nya konventionen nedsatts
från 2 francs till 1 franc 50 centimes per kilogram af bref och brefkort
samt från 25 centimes till 20 centimes per kilogram af andra försändelser,
om befordringsvägens längd ej öfverstiger 3,000 kilometer,
samt öfriga transitersättningar minskats i förhållande därtill, och nettoutgifterna
för transitbefordringarna kunde därigenom synas nedgå med
ungefär en fjärdedel af förutvarande beloppet. Men å andra sidan har
rörelsen med utlandet gifvetvis ökats i ungefär samma proportion som
poströrelsen i öfrigt under åren sedan 1896. Då postverkets samtliga
inkomster år 1896 uppgingo till kronor 9,035,371: 33 men år 1906 till
kronor 18,442,464: 18, torde utgifterna å det ifrågavarande anslaget
kunna antagas enligt statistiken af november 1907 komma att belöpa
sig till ungefär dubbelt så mycket som för år 1896, med afdrag af
nyssnämnda fjärdedel. Anslaget anses därför i 1909 års stat böra sättas
till förslagsvis 100,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning i det senast
fastställda anslaget af 90,000 kronor.

Departements chefens yttrande.

Eelräkning3-

penningar.

Ersättning
för tjänsteresor
i
allmänhet.

Traktamenten
för tjänstgöring
i postkupé
m. m.

174 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Sedan de förslag, för hvilka jag nu redogjort, afgåfvos, har frågan
om postföringen mellan Sverige och Tyskland kommit i ett väsentligen
förändradt läge genom .Riksdagens innevarande år fattade beslut i fråga
om anordnande af ångfärjeförbindelse mellan dessa båda länder. Denna
förbindelse är afsedd att öppnas den 1 juli 1909. Såsom jag anförde
den 24 sistlidne januari, då jag inför Eders Kungl. Maj:t föredrog detta
ärende, har man emellertid vid de verkställda trafikberäkningarna gått
ut ifrån att den af postmedlen utbetalade ersättningen fortfarande kommer
att utgå, och däremot har generalpoststyrelsen icke heller haft
något att erinra under den naturliga förutsättningen, att postutväxlingen
varder minst lika väl betjänad i det följande som hittills.

Under dessa förhållanden torde beslutet angående den nya ångfärjelinjen
icke böra inverka på beräkningen af anslaget till postföringskostnad
vid befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland.

Ej heller i öfrigt har jag funnit anledning till någon erinran rörande
beräkningen af de under förevarande rubrik uppförda anslag.

E. Omkostnader.

Beträffande anslagen under denna rubrik innehåller kommissionens
betänkande följande.

Af anslaget till felräkning spenning ar, i staterna för såväl år 1907
som år 1908 upptaget till 65,000 kronor, utbetalades år 1906 ett belopp
af 63,660 kronor. Utgifterna för år 1907 beräknas komma att uppgå
till 66,800 kronor.

Allt eftersom poströrelsen växer, ökas antalet af de tjänstemän,
som enligt gällande bestämmelser äro berättigade till felräkningspenningar,
och anses på grund af dessa omständigheter anslaget för år 1909
böra sättas till 70,000 kronor, hvilket innefattar en förhöjning af 5,000
kronor.

Anslaget till rese- och traktamentser sättning ar för resor i tjänsteärenden
i allmänhet anses kunna för år 1909 bibehållas vid samma belopp
som för år 1908.

För anslaget till traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsväg
spostlinje har redogjorts å sid. 143.

175

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Å omkostnadsstaten liar vidare uppförts en ny anslagstitel, öfverliggningslokaler
åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé eller ä landsvägspostlinje,
och anföres med afseende därå följande.

Enligt gällande bestämmelser får till postkupétjänsteman och järnvägspostiljon,
som icke äger begagna af postverket anordnad bostad å
öfverliggningsort, i nedan angifna fall utbetalas ersättning för anskaffande
af härbärge med följande belopp, nämligen:

50 respektive 25 öre vid öfverliggning, som i sin helhet infaller å
dag och, jämlikt vederbörande tågtidtabell, uppgår till minst tre timmar;

1 krona respektive 50 öre vid sammanhängande öfverliggning, som
helt eller delvis infaller under en och samma natt; samt

1 krona 50 öre respektive 75 öre vid sammanhängande öfverliggning,
som omfattar delar af flera nätter.

Den högre ersättningen af 1 krona eller 1 krona 50 öre respektive
50 öre eller 75 öre utgår då, enligt tågtidtabellen, någon del af
öfverliggningen infaller mellan klockan 10 eftermiddagen och klockan
6 förmiddagen.

De i dessa hänseenden utgående ersättningsbelopp, hvilka hittills
afförts å anslagen till »traktamenten för tjänstemän i järnvägspostkupé»
och till »traktamenten för postbetjänte», beräknas för år 1907 uppgå till
ett belopp af 43,700 kronor.

Denna utgift anses icke vidare böra drabba traktamentsanslagen.

Enahanda är förhållandet med de utgifter, som postverket måste
vidkännas för förhyrande af öfverliggningslokaler på åtskilliga orter,
där postverket icke har egen fastighet eller där denna icke kan inrymma
samtliga vederbörande postfunktionärer. Dessa utgifter, som
äfven böra ingå i det nu ifrågaställa nya anslaget, hafva förut afförts
såsom postföringskostnad vid befordran å järnväg samt beräknas för år
1907 utgöra 8,200 kronor.

Sammanlagda utgiftsbeloppet för de till anslaget hänförliga poster
kan sålunda anses för år 1907 blifva 51,900 kronor.

Allt eftersom nya järnvägslinjer öppnas för trafik eller posternas
storlek ökas så, att flera funktionärer måste för deras handläsrenina''
inom kupéexpeditionerna anställas, komma utgifterna för tillhandahållande
af härbärgen åt dessa funktionärer att i motsvarande grad ökas.
Med hänsyn till den nu påräknade stegringen i postverkets rörelse för
åren 1908 och 1909 anser generalpoststyrelsen, att ett anslag för tillhandahållande
af öfverliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i
postkupé eller å landsvägspostlinje, borde för år 1909 bestämmas till
förslagsvis 60,000 kronor.

Öfverligg ningslokaler.

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 168.

Unifoms beklädnad.

Sjukvård
m. m.

Anslaget till postbetjäntes beklädnad och beväring var i staten för år
1907 upptaget till 235,000 kronor, med livilket belopp det äfven ingår
i staten för år 1908.

Utgifterna under år 1906 utgjorde 258,200 kronor samt beräknas
för år 1907 uppgå till omkring 286,000 kronor.

Det liufvudsakliga utgiftsbeloppet består i kostnader för anskaffning
åt ordinarie och extra postbetjänte af uniformspersedlar, för hvilka i
allmänhet vissa slitningstider äro bestämda.

Utgifterna å anslaget måste gifvetvis ökas i samma mån som antalet
ordinarie och med dem i beklädnadsförmån likställda extra postbetjänte
stiger. Antalet postbetjänte, ordinarie och extra, var vid 1905
års slut 2,060 och vid 1906 års slut 2,184 samt hade intill den 1 november
1907 ökats till 2,402. Jämväl de hos generalpoststyrelsen anställda
ordinarie vaktmästare äfvensom på helt år antagna extra vaktmästare
hafva kommit i åtnjutande af tjänstebeklädnad. Hela antalet
till sådan förmån berättigade funktionärer utgjorde den 1 november
1907 2,421.

Med hänsyn till det antal betjänte, som ytterligare måste anställas
i följd af trafikens ökning, och med fästadt afseende vid nu gällande
anskaffnings- och tillverkningspris kunna de ökade utgifterna beräknas
till omkring 31,000 kronor.

Då utgifterna å anslaget för år 1907 anses komma att uppgå till
omkring 286,000 kronor, skulle alltså för år 1909 erfordras ett anslagsbelopp
af 317,000 kronor.

Från detta anslag borde uteslutas de med postbetjäntes beväring
förenade kostnaderna för anskaffning af revolvrar med ammunition,
revolverhölster, signalhorn och lifbälten. Dessa effekter, som användas
under en lång följd af år, äro nämligen icke jämförliga med beklädnadsartiklarna,
hvilka efter slitningstidens slut icke vidare kunna räknas såsom
postverkets tillhörighet, enär postbetjänt därefter äger att efter
eget godtfinnande förfoga öfver den uttjänta beklädnadspersedeln. Beväringseffekterna
böra således hädanefter hänföras till postverkets inventarier.

Om från förenämnda för år 1909 beräknade utgiftssumma, 317,000
kronor, dragés det belopp, 2,000 kronor, hvartill inköp af revolvrar
med tillbehör, signalhorn och lifbälten beräknas för år uppgå, återstår
såsom erforderligt anslag till uniformsbeklädnad för år 1909 ett belopp
af 315,000 kronor.

Anslag till sjukvård m. m. inberäknades förut i diverse utgifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

177

Enligt i nådigt bref den 19 december 1902 gifna bestämmelser äga
ordinarie och extra postbetjänte på postverkets bekostnad åtnjuta läkarvård
jämte medikamenter äfvensom tillfälliga bad, hvilka läkaren anser
nödvändiga för botande af sjukdom. Därförutom skall af postmedlen
bekostas såväl postbetjäntes vård i allmänt rum å allmänt sjukhus eller
lungsotssanatorium jämte den förtäring under vistelsen därstädes, som
af läkaren föreskrifves, som ock konstgjord arm eller konstgjord! ben,
kirurgisk! bandage med mera dylikt, som postbetjänt nödgas begagna
till följd af kroppsskada, tillkommen under tjänsteutöfning.

Jämlikt bestämmelse i § 9 af gällande aflöningsreglemente för
tjänstemän och betjänte vid postverket må, bland annat, om betjänt, vare
sig ordinarie eller extra, aflidit i följd af olyckshändelse, timad under
tjänsteutöfning, ett belopp motsvarande den aflidnes fasta aflöning för en
månad såsom begrafningshjälp tilldelas hans dödsbo.

Samtliga berörda ekonomiska förmåner, hvilka, i likhet med tjänstebeklädnad,
tillerkänts postbetjänte utöfver dem å stat tillförsäkrade aflöningar,
äro af den betydelse, att de böra bokföras på sådant sätt, att det
genom sammanslagning af utgifterna å de respektive titlarna tydligen
framgår, huru stora postverkets samtliga utgifter för postbetjäntpersonalen
varit under hvarje år.

De utgifter, postverket i nu angifna afseende fått vidkännas, hafva
under år 1905 uppgått till omkring 18,800 kronor men under år 1906
till endast omkring 13,100 kronor. Att utgifterna under år 1906 uppgått
till lägre belopp än år 1905, lärer till väsentlig del bero därpå, att
ett ganska stort antal räkningar, afseende läkarvård och medikamenter
under år 1906, icke kommit att betalas förr än under år 1907.

Antalet postbetjänte, ordinarie och extra, som vid 1905 års utgång
utgjorde 2,060 och vid 1906 års slut 2,184, var vid utgången af oktober
månad 1907 2,402. Det ligger i sakens natur, att utgifterna för nu
ifrågavarande ändamål ökas allt efter som flera personer komma i åtnjutande
af hjälp vid sjukdoms- eller olycksfall. För år 1907 torde
dessa utgifter därför kunna beräknas uppgå till omkring 21,000 kronor
och för år 1908 till omkring 23,000 kronor.

Detta anslag lärer, med hänsyn till den ökning af antalet postbetjänte,
som under de två närmaste åren måste äga rum, för år 1909
böra bestämmas till förslagsvis 25,000 kronor.

Under omkostnader har af kommissionen vidare uppförts ett anslag
å 10,000 kronor till undervisningskurser, afsedt till ersättning åt lärare
m. fl. funktionärer vid ifrågavarande kurser, med undantag af den å
stat uppförde föreståndaren. Införandet af realskoleexamen såsom tillse.
till Riksd. Prof, 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Haft. 23

Undervis ningskurser.

Posthusens
underhåll,
hyror för
postlokaler.

178 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

räcklig kompetensfordran för vinnande af tillträde till postelevkurs anses
kräfva utvidgning af dessa kurser, hvilket i sin ordning erfordrar
nya lärarkrafter. Jämväl införandet af högre postexamen, som beslutats
men ännu icke satts i verket, kommer att medföra utgifter. För
de arfvoden till lärare, som erfordras i anledning af de hittills anordnade
undervisningskurserna, har anslaget till gratifikationer blifvit anlitadt.
Kommissionen anser, att från detta anslag fortfarande, i den
mån så visar sig nödigt, torde böra bestridas de kostnader, som icke
täckas af det nya anslaget till undervisningskurser.

Anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter
samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. m. är fastställdt
till 320,000 kronor för hvart och ett af åren 1907 och 1908.

Utgifterna å anslaget under år 1906 utgjorde 282,000 kronor.

Därigenom att såväl hufvudpostkontoret i Malmö som postinspektionen
i södra postdistriktet under senare delen af år 1906 kunde taga
de för dem afsedda lokaler inom det nya posthuset i Malmö i besittning,
bortföll en utgiftspost på omkring 15,500 kronor per år. Och genom
uthyrande af lägenheter i samma posthus har denna titel kunnat för år
1907 godtgöras ett belopp af omkring 15,300 kronor. På grund däraf
hafva utgifterna å anslaget nedgått så, att de för år 1907 kunna beräknas
till endast omkring 260,000 kronor. Under år 1908 komma ifrågavarande
utgifter att minskas med belöpande hyresafgifter, 8,500 kronor per år, för
de två af postverket förhyrda fastigheter i Laxå, Indika jämlikt nådigt
medgifvande skola för postverkets räkning inköpas.

Men å andra sidan har, på grund af skedda uppsägningar från husägarnas
sida, en mängd hyreskontrakt upphört att gälla, och genom de
nyupprättade hyreskontrakten har postverket fått vidkännas betydligt
ökade utgifter. Äfven tillkomma hyror för lokaler för nyinrättade postkontor.
Sedan den 1 oktober 1906 hafva icke mindre än 60 nya kontrakt
angående postlokalers förhyrande trädt i kraft eller upprättats,
och de utgifter, vid hvilka postverket därigenom bundits, hafva stigit
från omkring 40,000 kronor till omkring 80,000 kronor per år. Antagligt
är, att en betydlig del af de kontrakt, som under åren 1908
och 1909 kunna upphöra, kommer att från husägarnas sida uppsägas
för ernående af högre hyresbelopp, och för åtskilliga ställen måste
säkerligen generalpoststyrelsen låta uppsäga kontrakten för vinnande
af större och lämpligare lokaler. Utgifterna i förevarande hänseende
torde därför kunna antagas komma att under år 1908 ökas med omkring
20,000 kronor.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16 8.

179

Då därtill kommer, att åtminstone en del af de nu föreslagna 20
nya postkontoren torde kunna träda i verksamhet under år 1909 och lokaler
för dessa postkontor sålunda böra under samma år anskaffas, lärer
det i staten för år 1908 upptagna anslagsbeloppet, 320,000 kronor,
komma att erfordras jämväl för år 1909.

Förevarande anslag anses lämpligen böra delas i två särskilda anslag,
det ena till utgifter för posthusens underhåll och det andra till
förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter.

Till anslaget för posthusens underhåll böra hänföras kostnaderna för
reparationer, förändringar å samt ombyggning af postverkets fastigheter
— därest ombyggningen ej är af större beskaffenhet — arfvoden till
arkitekter och kontrollanter vid dylika arbeten samt belysnings-, värmelednings-,
målnings- och öfriga underhållsarbeten å nämnda fastigheter.

Utgifterna i detta hänseende utgjorde år 1906 omkring 55,100 kronor
samt beräknas för år 1907 till omkring 46,000 kronor.

Att dessa utgifter för år 1906 gingo upp till ett betydligt högre
belopp än för år 1907 beräknats, härleder sig däraf, att under år
1906 utbetalats, bland annat, ersättningar för en större förändring af
posthuset i Norrköping samt för ombyggnad af posthuset i Råda äfvensom
för förstärkning af grunden till posthuset vid Lilla Nygatan härstädes.

Ifrågavarande nya anslag anses i staten för år 1909 böra upptagas
till 50,000 kronor.

Från anslaget till hyror för postlokaler böra bestridas ej mindre utgifterna
för de förhyrda postkontorslokalerna samt därmed i samband stående
utgifter, såsom för förhyrda lägenheters förändring — något som
postverket stundom måste bekosta för att få lägenheterna lämpliga för
det med desamma afsedda ändamål — än äfven de hyresbelopp, som
utgå för tillhandahållande på vissa orter af förvaringsrum för postverkets
åkdon samt för öfverliggande poster.

Om från det förenämnda hela anslagsbeloppet, 320,000 kronor,
dragas de för posthusens underhåll beräknade utgifterna, 50,000 kronor,
återstår ett belopp af 270,000 kronor, hvartill det nya anslaget till hyror
anses böra för år 1909 förslagsvis fastställas.

Anslaget till expensutgifter, som i staten för år 1907 upptogs med

775,000 kronor, höjdes i staten för år 1908 till 810,000 kronor.

Utgifterna å anslaget utgjorde för år 1906 752,000 kronor och beräknas
för år 1907 till 815,000 kronor.

Från detta anslag bestridas kostnaderna för anskaffning af skrif-,

ExpenB utgifter.

Tillverkning
af frankotecken.

180 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

tryck- och omslagspapper, kuvert och skrifmaterialier i öfrigt, blanketter
och räkenskapsböcker, tryckning af cirkulär, reglementen, tidtabeller,
m. m., för bindgarn, lack, blyplomber, stämpelfärg, postpåsar och postsäckar
m. in. samt därjämte äfven för postlokalernas uppvärmning, belysning
och renhållning.

Genom anskaffning, särskild! till följd af den stigande paketrörelsen,
af rymligare postlokaler hafva föranledts ökade utgifter för lokalernas
uppvärmning, belysning och renhållning. I nya lokaler har, då så kunnat
ske utan allt för stora kostnader för postverket, införts elektrisk
belysning, som i sanitärt hänseende är att föredraga framför belysning
med gas eller fotogen, men i regel medfört ökad kostnad.

Vidare hafva under 1907 några firmor, hvilka till postverket leverera
skrifpapper och omslagspapper, hvaraf årligen förbrukas stora kvantiteter,
uppsagt sina leveranskontrakt samt fordrat prisförhöjning. Prisen
å kol och ved hafva stigit afsevärdt. Den af posttrafikens tillväxt föranledda
ökade åtgången af ofvan angifna förbrukningsartiklar höjer
äfven utgifterna å anslaget.

Dessa omständigheter medföra, att det anslag af 810,000 kronor,
som fastställts för år 1908, icke torde räcka till för utgifternas bestridande
under samma år; och lärer anslaget för år 1909 böra ökas till

850,000 kronor, innefattande en förhöjning af 40,000 kronor.

Generalpoststyrelsen håller före, att då de utgifter, som här äro i
fråga, uppgå till så höga belopp som de angifna, en specificering af
utgifterna bör ske, så att anslaget uppdelas på olika rubriker; dessa
anses lämpligen böra blifva följande:

till postlokalers uppvärmning, belysning och städning;
till blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier m. m.; samt
till förbrukningsartiklar.

Om en sådan fördelning vidtoges, borde utgifterna för år 1909, såvidt
man kunde bedöma, beräknas sålunda:

till postlokalers uppvärmning, belysning och städning 340,000 kronor;
till blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier m. in. 340,000 kronor;

samt

till förbrukningsartiklar 170,000 kronor.

Anslaget för tillverkning af frimärken, frankokuvert, bref kort och kortbref
var i staten för år 1907 uppfördt med 240,000 kronor, men sänktes
i 1908 års stat till 220,000 kronor. Utgifterna å anslaget, hvilka
för år 1905 utgjorde 204,100 kronor, uppgingo år 1906 visserligen
endast till 183,900 kronor. Men denna lägre utgift härleder sig däraf,

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

att under året icke utbetalats till vederbörande leverantör ersättning för
alla under samma tid rekvirerade och till frimärksförrådet levererade
frankotecken. Under tiden januari—oktober 1907 kafva af detta anslag
utgått 182,900 kronor, ock för kela år 1907 beräknas ifrågavarande utgift
till omkring 217,000 kronor.

Åtgången af frankotecken af olika slag beräknas för år 1907 komma
att utgöra omkring 232 millioner stycken. På grund af den väntade
fortgående stegringen i postverkets inkomster kar frankoteckensåtgången
under år 1908 ansetts komma att uppgå till 240 millioner stycken, ock
under år 1909 till 250 millioner stycken. För sistnämnda antal frankotecken
skulle tillverkningskostnaden enligt gällande leveranskontrakt
utgöra omkring............................................................................. kr. 274,700: —

Härifrån afgår emellertid belöpande rabatt, enligt
ett med leverantören träffadt tilläggs aftal, i rundt tal ... » 33,900: —

hvadan tillverkningskostnaden för frankotecken under år

1909 torde kunna beräknas till omkring............................. kr. 240,800: —

På grund häraf anses anslaget för tillverkning af frankotecken böra
för år 1909 sättas till förslagsvis 240,000 kronor, hvilket innebär en
förhöjning i det senast fastställda anslagsbeloppet af 20,000 kronor.

Anslaget till inköp och underhåll af inventarier är i utgiftsstaterna
för såväl år 1907 som år 1908 upptaget till förslagsvis 225,000 kronor.

Utgifterna å anslaget komme för år 1907, såvidt man kunde bedöma,
att uppgå till omkring 300,000 kronor.

I dessa utgifter ingå dock en del kostnader, som icke vidare återkomma.
Så har under år 1907 af anslaget utbetalts dels tillverkningskostnaden,
31,434 kronor, för de på grund af nådigt bref den 22 juni
1906 anskaffade åtta fältpostexpeditionsvagnar och fjorton fältposttransportvagnar
jämte de till vagnarnas och hästarnas utrustning hörande
effekter, dels 31,500 kronor, utgörande kostnaderna för möbler, amerikanskt
postfack, gallerväggar, kassahvalfsinredningar, elektrisk belysningsanläggning,
armatur för samma belysning m. m., allt inom det
nya posthuset i Malmö, dels ock 13,079 kronor såsom ersättning för
första anskaffningen af plomberingstänger, att användas vid postsäckars
och postpåsars plombering.

Om dessa tillfälliga utgifter, uppgående i rundt tal till sammanlagdt
76,000 kronor, afdragas från ofvan angifna, för år 1907 beräknade
utgifter, 300,000 kronor, återstår ett mera konstant belopp af

224,000 kronor. Anslaget anses på grund häraf böra i staten för år

Inköp och
underhåll af
inventarier.

Diverse

utgifter.

Departements»

chefens

yttrande.

182 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 168.

1909 upptagas med samma belopp som i staten för år 1908, eller med

225,000 kronor.

Af anslaget till diverse utgifter, bvilket i senast fastställda stat upptagits
till 80,000 kronor, skulle, sedan dels sjukvård ro. ro. dels telefoneifgifter
och telegramporto hänförts till särskilda titlar, bestridas återstående,
i andra utgiftstitlar ej inberäknade utgifter, såsom för kungörelser och
annonser, prenumeration å tidningar och tidskrifter, inköp af uppslagsböcker
och andra tryckalster, transport af möbler, kassaskåp och kassakistor
m. m.

De verkliga utgifterna å titeln diverse utgifter utgjorde:

år 1905 ........................................................ kr. 62,338: 14

och )) 1906 ......................................................... » 55,702: 81

samt beräknas för år 1907 till.............. » 82,000: —

I sistnämnda utgiftsbelopp ingår emellertid ersättning för abonnerade
rikstelefoner för såväl år 1906 som år 1907, beroende därpå att
telegrafverkets fordran för år 1906 icke blifvit likviderad förrän under
år 1907. Äfven inrymmas däri andra utgiftsbelopp, som kunna vid
beräkningen af anslaget för år 1909 lämnas åsido.

Med hänsyn härtill kunna utgifterna under anslaget för år 1908
beräknas sålunda:

sjukvård ro. m............................................ kr. 23,000: —

telefonafgifter och telegramporto............... » 20,000: —

diverse utgifter............................................... » 26,000: —

eller tillhopa kr. 69,000: —

För år 1909 kunna utgifterna — därest särskilda anslag upptagas
för sjukvård m. m. med 25,000 kronor samt för telefonafgifter och
telegramporto med 20,000 kronor — å anslaget till diverse utgifter beräknas
komma att utgöra 27,000 kronor, till hvilket belopp anslaget
torde förslagsvis böra fastställas.

I förhållande till samtliga utgifterna å anslaget till diverse utgifter,
på sätt dessa beräknats i staten för år 1908, innebär detta en minskning
af 8,000 kronor.

Hvad ofvan blifvit anfördt rörande omkostnadsstaten har icke gifvit
mig anledning till någon erinran.

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 168.

183

F. Oförutsedda utgifter.

Såsom kommissionen i sitt betänkande meddelar, är anslaget till oförutsedda
utgifter för år 1908 bestämdt till 195,000 kronor. I detta belopp
ingå dels medel till oförutsedda eller tillfälliga utgifter i allmänhet
med 50,000 kronor, dels anslag till inköp för postverkets räkning af två
fastigheter i Laxå med 145,000 kronor.

Kostnaderna för inköp eller uppförande af posthus böra enligt kommissionens
mening i staten upptagas under särskild titel nybyggnader.

Till öfriga oförutsedda utgifter, Indika allt sedan år 1903 i staterna
beräknats till 50,000 kronor, hänföras tillfälliga utgifter, såsom kostnader,
föranledda af adjunktion^- hos generalpoststyrelsen samt af tjänstemäns
från postverkets distrikts- och lokalförvaltningar inkallande för deltagande
hos styrelsen i reglements- m. fl., arbeten äfvensom af vikariat på grund
af sjukdomsfall för funktionärer, tillhörande verkets ordinarie tjänstemannapersonal,
godtgörelser och understöd, utbetalade med stöd af särskilda
nådiga beslut m. in.

Då emellertid vid den nya organisationen af generalpoststyrelsen
adjungerade tjänstemän, enligt hvad kommissionen anför, mera sällan
torde erfordras samt tjänstemän från verkets distrikts- och lokalförvaltningar
icke synas behöfva i sådan utsträckning, som en följd af år
varit fallet, tillkallas för omförmälda arbeten — hvilka tillhöra stjrelsens
författningsbyrå — och då slutligen ersättningar för vikarier på grund
af sjukdomsfall skulle komma att utgå af annat anslag och förut omförmälda
särskilda anslag böra kunna i vissa fall anlitas för understöd och
godtgörelser, anser kommissionen, att anslaget till verkliga oförutsedda
utgifter i 1909 års stat bör begränsas till 15,000 kronor.

Mot kommissionens hemställan i denna del har jag intet att erinra. Departements chefens yttrande.

G. Afkortningar och restitutioner.

Till postverkets beräknade inkomster hafva, efter hvad i kommissionens
betänkande anföres, under de senare åren hänförts vid postanstalterna
influtna, af allmänheten erlagda eller genom afräkningarna med utlandet
svenska postverket godtgjorda tullmedel, som, af postverket förut
betalade till tullverket, i postverkets räkenskaper afförts under titeln »afkortningar
och restitutioner». Då dessa tullmedel icke bereda postverket

184

Departements chefens yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

någon som helst inkomst, utan postverket i detta fall endast såsom
kommissionär betjänar tullverket med uppbärandet af tullafgifter för
från utrikes ort inkommande postpaket, i syfte att bereda allmänheten
möjlighet att med minsta omgång utbekomma dylika paket, och då
dessa tullmedel sålunda äro närmast jämförliga med postanvisnings- och
prenumerationsmedel samt inkasseringar, böra tullmedlen icke vidare
upptagas i postverkets inkomstberäkning och icke heller, såsom hittills
skett, inberäknas i utgifterna under titeln »afkortningar och restitutioner».

Vidare utgår af denna titel ersättning för förkomna eller skadade
värdeförsändelser. Denna utgift kan gifvetvis växla betydligt och utgjorde:

år 1903.
» 1904
» 1905
» 1906

kr. 13,048:56
» 3,597: 31

» 4,887: 70

» 3,195: 79

samt har under tiden januari—september 1907 uppgått till kr. 6,259: 72.
Med hänsyn till nu kända förhållanden kunna dessa utgifter för hela
år 1907 anses komma att uppgå till omkring 8,000 kronor.

Därjämte utgår från detta anslag observationsprocent å anmärkningsmedel
samt restitutioner i allmänhet. Till postkassan inflyter årligen
en del bötesbelopp, erlagda dels af postpersonalen för fel och försummelser
i tjänsten, dels ock af korrespondenter för korsbandsmissbruk
m. in. Andelar af dessa böter utanordnas dels till postverkets understödskassa,
dels ock i vissa fall till vederbörande angifvare, och påföras
den nu förevarande utgiftstiteln. Utgifterna i nu omförmälda hänseenden
å denna titel utgjorde under år 1906 kr. 6,652: 91 och torde för år 1907
uppgå till omkring 7,000 kronor.

Sammanlagda utgifterna å denna titel, för år 1907 beräknade till

15,000 kronor, anses för år 1909 böra förslagsvis bestämmas till 20,000
kronor eller för vinnande af en jämnare slutsumma å utgiftsstaterna i
deras helhet till förslagsvis 19,345 kronor, hvilket, i förhållande till det
i staterna för år 1908 upptagna belopp, 216,570 kronor, innefattar en
minskning af 197,225 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts och för afjämnande af utgiftsstaternas
slutsumma hemställer jag, att ifrågavarande anslag må för år
1909 sättas till förslagsvis 24,245 kronor, hvilket innebär en minskning
af 192,325 kronor.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168-

185

H. Nybyggnader.

I den för år 1908 till oförutsedda utgifter anvisade anslagssumma,

195,000 kronor, ingår ett belopp af 145,000 kronor till inköp för postverkets
räkning af två fastigheter i Laxå.

Utgifter för inköp eller uppförande af byggnader för postverkets
räkning, hvilka utgifter i hvarje fall äro beroende på Kungl. Majds och
Riksdagens beslut, kunna icke, enligt hvad i kommissionens betänkande
framhålles, med fog anses såsom oförutsedda. Därigenom att dylika
kostnader inberäknats i de oförutsedda utgifterna, hafva anslagets slutsummor
kommit att variera på följande sätt:

år	1901...........	......... kr.	450,000	—■
»	1902 ...........	......... jj	769,500	—
))	1903 .........	......... »	255,000	—
	1904 ...........	......... ))	80,000	—
»	1905 ........	......... »	150,000	—
»	1906 ...........	......... )>	50,000	—
»	1907 ...........	.......... »	180,000	—
D	1908 ........	......... ))	195,000	—

Visserligen hafva i postverkets hufvudböcker ifrågavarande utgifter
antecknats så, att däraf framgår, huru stora de verkliga utgifterna för
nya posthus varit under hvart och ett år. Men då i postverkets utgiftsstater
oförutsedda utgifter uppförts med i så hög grad växlande
belopp, som ofvan visats, kan däri ligga anledning till en möjligen
uppkommande missuppfattning af anslagets natur.

Fördenskull anses bland utgiftstitlarna böra upptagas en ny rubrik
nybyggnader, under hvilken införas de i hvarje särskild! fall af Kungl.
Maj:t och Riksdagen anvisade medel till uppförande eller förvärfvande
af posthus. I förekommande fall bör gifvetvis inberäknas kostnaden
för tomtköp.

I kommissionens betänkande anföres, att behof föreligger af ett
posthus i Trelleborg. Postkontoret därstädes har för närvarande till sin
disposition dels eu af Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag uthyrd, i
järnvägens stationshus befintlig lägenhet om 3 rum, förrådsrum, kassaBih.
till Rihsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Käft. 24

Trelleborg.

186

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16 S.

hvalf m. in., hvilken lägenhet betingar en årshyra af 800 kronor och
användes till bref-, tidnings- och inrikes paketexpedition, dels ock en
af drätselkammaren mot hyra af 250 kronor för år upplåten, till utrikes
paketexpedition använd lägenhet om 2 små i öfre våningen af tullkammarbyggnaden
belägna rum. Båda kontrakten gälla numera endast
på ett år med sex månaders ömsesidig uppsägning.

Berörda lokaler hafva sedan längre tid visat sig alldeles för små.
Postinspektören i södra postdistriktet har gjort upprepade försök att
bereda postkontoret ökadt utrymme i järnvägsstationen, men hittills
utan framgång. Icke heller synes någon annan, för postkontoret lämplig
lokal finnas att förhyra. Det kan befaras, att järnvägsaktiebolaget
inom de närmaste åren behöfver för egen räkning disponera den för
postkontoret nu förhyrda lägenheten, och postverket komme i sådant
fall att, såvidt nu kan ses, stå utan lokal.

Under sådana förhållanden har generalpoststyrelsen ansett sig böra
vidtaga åtgärder för anskaffande af ett posthus i Trelleborg.

Beträffande rörelsens storlek och utveckling vid postkontoret i
Trelleborg meddelas följande uppgifter, afseende förhållandena år 1898,
det första året då sjöpostförbindelsen mellan Trelleborg och Sassnitz
var i verksamhet året om, och år 1906.

	O Ai	1898.	o Ai	1906.
Totaluppbörd.................................................................................	kr.	38,157	kr.	67,433
Inbetalade postanvisningsbelopp ......................................................	»	206,100	))	680,400
Antalet inlämnade försändelser af alla slag .......................................	st.	326,649	st.	587,291
» « paket..................................................................	»	862	»	3,525
» debiterade postanvisningar...................................................	»	9,454	»)	19,553
» från utlandet ingångna paket................................................	»	46,636	))	92,573

Men icke blott postkontorets egen rörelse, utan äfven en del
transittrafik påkallar större postlokaler. Posten från Amerikas Förenta
Stater ingår till Sverige två å tre gånger i veckan, och anlitas för
densamma i regel vägen Kiel—Korsör—Köpenhamn—Malmö. Det är
ur flera synpunkter önskvärdt, att posten i fråga dragés öfver Sassnitz
och Trelleborg, då det emellertid blifver nödvändigt att i Trelleborg
anordna en särskild expeditionslokal för densamma. Posten i fråga är
nämligen numera så stor och skrymmande, att den icke kan behörigen
behandlas af den först mottagande postkupén, utan måste fördelas på

187

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

flera postkupéer. Detta har till följd, att det merendels dröjer en å
två dagar, innan hela korsbandsposten blifver vidare befordrad. Därtill
kommer att, om den första sorteringen af ifrågavarande korsbandspost
fortfarande skall äga rum inom postkupé, ökadt postkupéutrymme erfordras
för åtminstone ett tåg fram och åter mellan Malmö och Nässjö,
och detta ökade utrymme, som ej kan inskränkas till mindre än Vs
postvagn, måste användas dagligen, enär ej på förhand kan bestämmas,
hvilka dagar det större utrymmet erfordras. Detta ytterligare postkupéutrymme
skulle, med inberäkning af sträckan Malmö—Månstorp
—Trelleborg, medföra en ökad utgift för postverket af 14,892 kronor
per år enligt nu gällande bestämmelser om ersättningen. Att förlägga
den första expeditionen af den stora posten från Amerika till annan
plats än postkupéerna blifver allt mer och mer behöfligt, om den inrikes
posten och posten från andra länder ej skall försenas.

Posten till vissa transmarina länder afgår från europeisk hamn
allenast en eller ett par gånger i månaden. Fråga har uppstått, att
sådan post skulle uppsamlas på något lämpligt ställe i södra Sverige
och därifrån expedieras med den lägenhet, som står i närmaste anslutning
till den transmarina lägenheten; detta såväl för att minska transitafgifterna
till främmande länder som ock för postens säkra befordran
i direkta kartslut från svensk postanstalt till postanstalt i adresslandet.
För sådan uppsamling skulle Trelleborgs postkontor lämpa sig synnerligen
väl. Emellertid har en dylik anordning hittills ej kunnat vidtagas,
enär utrymme saknas.

Tidningar från Tyskland och där bortom belägna länder förskrifvas
nu genom postkontoret i Stockholm. Sålunda skall en tysk tidning,
hvarå abonnemang äger rum vid Trelleborgs postkontor, nu af detta
postkontor förskrifvas hos postkontoret i Stockholm. Med den utveckling,
som tidningsrörelsen numera tagit, torde inom kort uppstå behof
af en sydligare belägen förskrifningsanstalt för tyska in. fl. tidningar,
och härtill synes äfven Trelleborgs postkontor väl lämpa sig.

De från utlandet till Sverige inkommande paket, som äro adresserade
till orter utan tullkammare, skola i regel tullbehandla^ vid ingångsgränsen.

Vid Trelleborgs tullkammare har antalet tullbehandlade postpaket,
som under år 1898 utgjorde 17,027, under år 1906 uppgått till 36,264.
Postkontoret å platsen skall beträffande dessa paket utfärda och till
tullkammaren aflämna förtullniugsinlagor, i två exemplar, med därtill
hörande tulldeklarationer, produktionsbevis m. fl. handlingar. Paketen
öppnas i närvaro af posttjänsteman undersökas, inläggas ånyo samt

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

omsnöras och förses med såväl postanstaltens som tullkammarens sigill.
Öppnandet äger rum inom den af Trelleborgs utrikes paketexpedition
använda lokal. Ett minst lika stort antal som de tullbehandlade paketen
förpassas genom Trelleborgs postkontor till orter, där tullkammare
är inrättad. Sammanlagda antalet af de från utlandet kommande
paket, med hvilka Trelleborgs utrikes paketexpedition har att taga befattning,
beräknas under år 1907 uppgå till omkring 100,000 stycken.
De två af expeditionen använda rum äro alldeles otillräckliga för ett
ordentligt handhafvande af denna rörelse, men någon möjlighet att få
disponera mera utrymme i tullkammarbyggnaden förefinnes icke.

Ur alla dessa synpunkter vore det för postverket särdeles viktigt,
att ett posthus åt tillräckligt utrymme äfven för en lång tid framåt
blefve så snart som möjligt uppfördt i Trelleborg.

Den för hufvudpostkontoret i Trelleborg nu använda lokal upptager
en golfyta af endast omkring 90 kvadratmeter. Postinspektören anser,
att för den nya lokalen behöfves en golfyta om ungefär 370 kvadratmeter.
För den utrikes paketposten samt för expedition af den amerikanska
posten erfordras ett utrymme af minst 95 kvadratmeter. De
ifrågaställa nya postlokalerna i Trelleborg böra således hafva en sammanlagd
golfyta af omkring 465 kvadratmeter. Dessutom bör tomten
vara så stor, att icke någon svårighet uppstår att, när så kan befinnas
nödigt, utvidga postlokalerna, och den måste vara belägen i närheten
af järnvägsstationen och tullkammaren på platsen, så att dyra transporter
af posten kunna undvikas.

Generalpoststyrelsen har införskaffat anbud på tomter, lämpliga för
ifrågavarande posthus, och har mottagit två sådana erbjudanden. Det
ena anbudet, afgifvet af byggmästaren It. Idelgesson, afser tomterna
n:ris 309 och 310 i kvarteret Herkules, belägna i hörnet af Hamngatan
och Östra Vallgatan. Tomternas storlek är omkring 670 kvadratmeter
och priset å desamma utgör 33,000 kronor. Tomternas ytinnehåll synes
generalpoststyrelsen allt för litet, då den areal, som skulle återstå till
eu eventuell utvidgning, icke blefve tillräcklig, sedan nödigt gårdsutrymme
borttagits, och därjämte anser styrelsen det begärda priset för
tomterna vara alldeles för högt. Det utgör nämligen omkring 49 kronor
25 öre per kvadratmeter.

Det andra anbudet bär afgifvits af grosshandlaren J. Kock och
afser tomten mig 47 litt, C inom kvarteret Österbro, i hörnet af Järnvägsgatan
och Östra Vallgatan. Tomten innehåller 2,497‘46 kvadratmeter
samt betingar, hel eller delvis, ett pris af 30 kronor per kvadratmeter.
Anbudsgifvaren har emellertid såsom villkor fordrat, dels att

189

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 168.

generalpoststyrelsen före den 1 december 1907 förklarar sig villig att
hos Kungl. Maj:t göra framställning om inköp af tomten, hel eller delvis,
i hvilket afseende han ock erhållit besked, dels och att köpeaftalet
skall komma till stånd före den 1 juni 1908.

Sistnämnda tomt anser generalpoststyrelsen vara synnerligen lämplig
för ett posthus, och därtill borde den åt söder belägna hälften af
tomten tagas i anspråk. Posthuset finge där det yppersta läge, snedt
emot tullkammarbyggnaden och skildt från järnvägsstationen endast genom
en 18 meter bred gata samt på ett obetydligt afstånd från den
plats, där ångfartygen till och från kontinenten lägga till. Om för
postverkets räkning finge förvärfvas södra hälften, omkring 1,250 kvadratmeter,
af denna tomt för ett pris af 30 kronor kvadratmetern, eller
omkring 37,500 kronor, vunnes därigenom att postkontoret under en,
såvidt nu kan bedömas, lång framtid kunde beredas fullt tillräckliga
och lämpliga lokaler för all den rörelse, som kan komma att af postkontoret
omhänderhafvas.

Priset å tomten anser generalpoststyrelsen synnerligen moderat och
hade satts till förenämnda belopp därför, att tomtägaren sätter värde
på att få ett prydligt posthus å denna framskjutna plats. Det kunde
knappast lida något tvifvel, att denna tomt, om postverket nu icke förvärfvar
densamma, kommer att stiga i pris, och generalpoststyrelsen
har därför ansett sig icke höra försumma det nu erbjudna tillfället till
tomtens förvärfvande åt postverket.

Beträffande tomtens utnyttjande har det enligt generalpoststyrelsens
åsikt befunnits lämpligt, att hela fasaden åt såväl Järnvägsgatan som
Östra Vallgatan bebygges. Utom de i bottenvåningen för postkontoret
afsedda lokaler kunde då i samma våning anordnas tre smärre butikseller
kontorslägenheter till uthyrning. Huset bör uppföras i tre våningar,
af Indika de två öfre inredas till kontors- eller bostadslägenheter
och uthyras. På detta sätt kan postverket påräkna att få en om ock
mindre afkastning på det i byggnadsföretaget nedlagda kapital.

Generalpoststyrelsen har anmodat arkitektfirman Ewe & Mehn i
Malmö att med ledning af detta program och de upplysningar, som
meddelats af / postinspektören, upprätta eskissritningar och kostnadsberäkningar
för det ifrågavarande posthuset. De på grund häraf inkomna
ritningarna äro visserligen mycket tilltalande, i det att huset
enligt desamma skulle få ett särdeles monumentalt och imponerande utseende.
Men då kostnaden för byggnadens uppförande efter dessa ritningar
beräknats till ett så högt belopp som omkring 365,000 kronor,
har generalpoststyrelsen ansett sig icke kunna ifrågasätta dessa rit -

190

Storvik.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

ningars godkännande, utan har styrelsen för afsikt att, därest förslaget
om inköp af tomten vinner Kungl. Maj:ts och Riksdagens godkännande,
föranstalta om utarbetande af nya ritningar, afseende betydligt enklare
utstyrsel och inredning af byggnaden, så att kostnaden för densammas
uppförande måtte om möjligt kunna hållas inom ett belopp af 200,000
kronor.

Då det kunde ifrågasättas, att telegraf- eller telefonstation möjligen
borde inrymmas inom det tilltänkta huset, har generalpoststyrelsen under
hand gjort förfrågan härom hos telegrafstyrelsen, som likväl meddelat,
att, enär hyreskontraktet rörande nuvarande telegraflokalen löpte från
den 1 april 1907 under tio år, någon flyttning af telegrafstationen,
hvilket på grund af tekniska anordningar alltid medförde högst afsevärda
kostnader, icke gärna dessförinnan kunde äga rum, samt att det
nu icke vore möjligt att bedöma, huruvida det skulle för telegrafverket
vara fördelaktigt att efter den 1 april 1917 underkasta sig nämnda
kostnad för stationens flyttande till postverkets hus. Detta blefve nämligen
beroende på, huruvida den nuvarande lokalen då befunnes otillräcklig,
och i så fall om icke erforderlig utvidgning på platsen kunde
äga rum under villkor, som vore fördelaktigare än flyttningen.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt och med öfverlämnande
af plankarta öfver den till inköp föreslagna tomten, hemställer
generalpoststyrelsen om bemyndigande att med grosshandlaren J. Kock
träffa aftal om inköp af omkring 1,250 kvadratmeter af tomten n:r 47
litt. C inom kvarteret Osterbro i Trelleborg till ett pris af trettio kronor
per kvadratmeter för att användas till uppförande af ett posthus
samt att låta upprätta och Kungl. Maj:ts pröfning underställa ritningar
och kostnadsförslag för posthuset i fråga.

I den till 1906 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets utgifter under sjätte hufvudtiteln hemställde Kungl. Maj:t,
att för inköp af en tomt i Storvik och uppförande å densamma af en
posthusbyggnad måtte anvisas ett anslagsbelopp af 70,000 kronor. Riksdagen
biföll denna hemställan under uttalande likväl, att vid byggnadens
inredning syntes böra tillses, att i händelse af framtida behof lämplig
lokal skulle finnas där tillgänglig för anordnande af telefonstation,
hvilket ansågs icke behöfva föranleda någon ökning i byggnadskostnaden.

Sedan program för byggnaden upprättats, uppdrog generalpoststyrelsen
åt arkitektfirman Fritz Ulrieh & E. Hallquisth, Stockholm, att

191

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 168.

■uppgöra planeskisser och kostnadsberäkning för byggnaden. Denna kost -

nadsberäkning slutade på en summa af................................. kr. 58,910: —

Därtill kommer kostnaden för en inköpt tomt om

trettiotre ar två kvadratmeter..................................................... )> 3,000: —

och för värmeledning.................................................................. » 6,500: —

äfvensom för oförutsedda utgifter........................................... )> 1,090: —

hvarigenom erhölles en slutsumma af kr. 69,500: —

Emellertid har öfverintendentsämbetet, som genom nådig remiss
anbefallts att i ärendet afgifva utlåtande, ansett, dels att en ifrågasatt
uthusbyggnad, som af arkitektfirman beräknats kosta 1,750 kronor, borde
uppföras af sten, med badrum och tvättstuga samt två flyglar af trä
och ornerad brandgafvel, dels att i hufvudbyggnaden bottenvåningens höjd
borde ökas, vinden inredas samt af arkitekturen betingad högre takresning
anbringas; och har ämbetet tillika uttalat den åsikt, att det begärda anslagsbeloppet,
70,000 kronor, numera, med hänsyn till de betydligt
stegrade arbetslönerna och prisen på materialier, måste anses för lågt,
samt att kostnaden för hufvudbyggnaden, utförd i enlighet med omarbetade
ritningar och med iakttagande af erforderliga ändringar för inrymmande
i en framtid af telefonstation, torde komma att uppgå till
omkring 82,000 kronor. Om till denna summa läggas 4,500 kronor,
hvartill den på nyss angifna sätt anordnade uthusbyggnaden ansetts
uppgå, kommer man till ett sammanlagdt belopp af 86,500 kronor.

Generalpoststyrelsen har icke funnit något att erinra vare sig mot
de af öfverintendentsämbetet föreslagna ändringarna i afseende å planen
för byggnadernas uppförande eller mot de nya kostnadsberäkningarna.
Genom förändringarna hafva byggnaderna vunnit i soliditet och lämplighet
för därmed afsedda ändamål.

Men enär förberörda kostnad för inköp af tomten, 3,000 kronor,
ej medtagit-s i öfverintendentsämbetets beräkning och då priserna på
arbetskraft och materialier säkerligen komma att ställa sig något högre
under år 1908, då byggnadsarbetet tidigast kan påbörjas, än under år
1907, samt då i allmänhet vid dylika företag tillkommer en del mindre
arbeten, som icke förut kunnat beräknas, anser generalpoststyrelsen, altför
posthusbyggnaden i Storvik borde numera få disponeras ett ytterligare
belopp af 25,000 kronor, utöfver det af 1906 års Riksdag för
ändamålet redan anvisade anslaget, 70,000 kronor.

På grund af förestående hemställer generalpoststyrelsen om anvisande
af följande anslag, nämligen:

192

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Departements chefens yttrande.

till inköp af tomt för ett posthus i Trelleborg högst ...... kr. 40,000: —

och för posthusbyggnaden i Storvik ytterligare.................. :v 25,000: —

hvarigenom anslaget under denna titel komme att utgöra kr. 65,000: —

Hvad först angår frågan om uppförande af posthus i Trelleborg,
synes mig genom generalpoststyrelsens utredning vara ådagalagdt, att behof
redan nu föreligger af ökadt utrymme för postkontoret å nämnda ort,
och med den stegring i poströrelsen, som alltjämt fortgår, torde detta
behof komma att efter hand göra sig allt starkare gällande. Enär vidare
såsom en följd af den nya ångfärjelinjens öppnande en betydande ökning
äfven af gods- och passageraretrafiken i Trelleborg lärer vara att
inom kort motse, torde den tidpunkt icke vara långt aflägsen, då postkontoret
i Trelleborg icke längre kan få disponera sin nuvarande lokal
i Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolags stationshus. Det synes under
sådana förhållanden vara angeläget, att åtgärder snarast möjligt vidtaga»
för uppförande af ett posthus å platsen.

Beträffande den af generalpoststyrelsen till inköp föreslagna tomten
har jag inhämtat, att denna tomt i sin helhet är taxeringsvärderad till

28,000 kronor, hvilket motsvarar 11 kronor 21 öre kvadratmetern. Drätselkammaren
i Trelleborg anser, att jämförliga tomter numera betinga ett
pris af omkring SO kronor kvadratmetern, och enligt uppgift hafva tre
i omedelbar närhet belägna tomter helt nyligen försålts till pris af resp.
20 kronor 67 öre, 29 kronor 79 öre och 33 kronor 52 öre kvadratmetern.
Då sålunda det äskade priset synes vara skäligt samt den till inköp
föreslagna tomten torde genom sin närbelägenhet till den blifvande ångfärjestationen
särdeles väl lämpa sig för att därå uppföra ett posthus, tillstyrker
jag generalpoststyrelsens hemställan om anvisande af ett anslag
för ifrågavarande ändamål af högst 40,000 kronor.

Den ökade kostnaden för posthusbyggnaden i Storvik föranledes,
såsom af det ofvan anförda framgår, till väsentlig del däraf, att enligt
de nu föreliggande ritningarna, hvilka utarbetats med iakttagande af
att i byggnaden må kunna inrymmas telefonstation, bottenvåningen skulle
höjas, vinden inredas och högre takresning anbringas. Härtill kommer,
att en uthusbyggnad ansetts böra utföras i större omfattning, än ursprungligen
varit tänkt, samt att arfvoden till arkitekt och kontrollant
icke lära hafva upptagits i de första kostnadsberäkningarna. Slutligen
torde hänsyn böra tagas till de stegrade kostnaderna för arbetskraft och
materialier. Jag anser mig under sådana förhållanden höra biträda hvad
generalpoststyrelsen hemställt om anvisande för detta byggnadsarbete
af ytterligare 25,000 kronor.

19 B

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Därest hvad jag sålunda anfört rörande postverkets utgiftsstater för
år 1909 vinner godkännande, komma staternas särskilda hufvudsummor
och slutsumma att uppgå till de belopp, som efterföljande tabell utvisar.
Denna tabell innehåller äfven jämförelse med 1908 års utgiftsstater. Då
emellertid under anslagstitlarna »aflöningar» och nybyggnader» finnas i
förslaget till utgiftsstater för år 1909 inbegripna en del utgifter, som
i 1908 års stater ingå under andra titlar, hafva i tabellen vidtagits de
omföringar, som för erhållande af jämförliga siffror varit af nöden.

	År 1908.	År 1908.	År 1909.	Ökning.	Minskning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Afiöningar.......................................... Hit öfvcrföras från omkostnadsstaten:	9,496,850
	332,000
traktamenten för postbetjänto ...............	265,000
samt från anslaget till oförutsedda utgifter...	17,000	10,110,850	11,644,100	1.533,250	_
Öfvergdngsstat....................................	—	12,600	47,100	34,500	—
Pensioner .........................................	—	159,980	182,555	22,575	—
Omkostnader....................................... härifrån afgå ofvanståendc:	8,343,000
uppbörds- och friraärksprovision.. 332,000 traktamenten för postbetjänte...... 265,000	597,000	7,746,000
I 1909 års stat svara titlarna
Postbefordran..................... 5,835.000 Omkostnader ..................... 2,487.000	—	—	8,322,000	576,000	—
mot den på angifvet sätt reducerade anslags-titeln »omkostnader» för 1908.
Oförutsedda utgifter ........................... härifrån afgå ofvanstående............ 17,000	195,000
hvarjämte ett belopp åf ............... 145.000	162,000	33,000	15,000	__.	18,000
kan anses motsvara den i 1909 års stat in-förda nya utgiftstiteln nybyggnader.
Nybyggnader.......................................	—	145,000	65,000	—	80,000
Afkortningar och restitutioncr m. in.......	216,570
härifrån afgå tuliafgifter ........................	200,000	16,570	24,245	7.675	_
enär dessa afgifter icke äro upptagna i 1909 års stäter, hvaremellertid för slutsummornas skull desamma likväl böra här uppföras...		200,000			200,000
Summa		18,4*24,000	20,300,000	2,174,000	298,000
			Vlltså ökning	kronor 1.87(1.000

Bill. till Rikscl. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 132 Haft.

Jämförelse
mellan 1908
och 1909
årens utgiftsstater.

Fond till
posthusbygnader.

194 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Enligt hvad af denna tabell framgår, skulle postverkets anslag för
år 1909, som i statsverkspropositionen beräknades till, förslagsvis,

20,340,000 kronor, komma att, vid bifall till nn framlagda förslag, utgöra
20,300,000 kronor.

Postverkets inkomster för år 1909 äro af generalpoststyrelsen beräknade
till i rundt tal 21,000,000 kronor.

Härutöfver skulle under år 1909 till postverket inflyta viss andel
af de afgifter, Indika för närvarande såsom sportler tillfalla tjänstemän
vid postkontoren, men då denna andel, enligt af kommissionen gjord
beräkning, kan förväntas uppgå till endast omkring 10,000 kronor, lärer
ifrågavarande inkomst icke inverka på inkomstberäkningen i dess helhet.

Om från de sålunda beräknade inkomsterna för år

1909.................................................................

dragas de här ofvan beräknade utgifterna

........................ kr.

för samma år ))

21,000,000: —
20,300,000: —

skulle återstoden...................................

....................... kr.

700,000: —

utvisa det öfverskott postverket komme att lämna för samma år.

Till jämförelse ber jag få erinra, att de fastställda utgiftsstaterna
för år 1908 sluta på ett belopp af 18,424,000 kronor, och att inkomsterna
för samma år i riksstaten beräknats till 19,000,000 kronor.

Beträffande dispositionen af det ytterligare öfverskott, som möjligen
kan uppstå å poströrelsen för år 1909, anför generalpoststyrelsen följande.

Enligt nådigt bref till generalpoststyrelsen den 29 maj 1896, angående
postverkets stater för år 1897 in. m., har Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut medgifvit, att till eu fond för
anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm finge afsättas ej mindre
den behållning, som för åren 1895 och 1896 kunde å postverkets
rörelse uppstå utöfver de redan för statsregleringarna beräknade öfverskotten
för samma år, än äfven hälften af blifvande öfverskottsmedel
för år 1897, dock att till fonden icke finge afsättas större del af öfverskottet
för sistnämnda år än det belopp, hvarmed detsamma öfverstege

220,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t, jämlikt nådigt bref den 19 juni 1896,
funnit godt förordna, att den ifrågavarande fonden skulle ställas under
statskontorets vård och förvaltning för att genom insättning i bankinrättning
med af Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning eller på annat
lämpligt sätt fruktbargöras.

195

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

Sedermera liar Kungl. Maj:t medgifvit

dels genom nådigt bref den 19 mars 1897, att till förvärfvande af
tomt för nya posthuset i Stockholm finge af öfverskottsmedlen för år
1898 användas högst 200,000 kronor;

dels, enligt nådigt bref den 20 maj 1898, att den å fonden uppstående
behållning, ökad med det till fondens förstärkning under viss
förutsättning af postverkets öfverskottsmedel för år 1898 beräknade belopp,
200,000 kronor, finge, sedan alla med tomtköpet förenade kostnader
gnidits, disponeras på sådant sätt, att 150,000 kronor afsattes för
att, i den mån Kungl. Maj: t funne sådant erforderligt, användas till betäckande
af tilläfventyrs uppstående ökad kostnad, utöfver hvad förut
beräknats, för uppförande af det nya posthuset i Stockholm samt att
hvad därefter återstode användes till inköp för postverkets räkning af
en tomt i Malmö och påbörjandet därstädes af posthusbyggnad;

dels, enligt nådigt bref den 26 maj 1899, att till fonden finge afsättas
ej mindre den behållning, som för år 1899 kunde å postverkets
rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen beräknade öfverskottet
för samma år, än äfven den del intill 200,000 kronor, som kunde
komma att öfverstiga 495,000 kronor; och att den sålunda förstärkta
fonden under benämning »fond till posthusbyggnader» finge, i den mån
Kungl. Maj:t funne sådant erforderligt, användas dels till fortsättande af
uppförandet af ett posthus i Malmö, dels ock till betäckande af de
kostnader, som, utöfver förut beräknade, kunde uppstå för uppförande
af posthus i Stockholm och Hälsingborg.

A den sålunda bildade »fond till posthusbyggnader» har sedan år
1896 insatts ett sa.mmanlagdt belopp af kr. 2,200,235: 97 och uttagits
tillhopa kr. 2,111,122: 34. Den återstående kapitalbehållningen utgör
således kr. 89,113: 63. Genom de under årens lopp fonden tillgodokomna
räntor hafva fondens tillgångar emellertid ökats så, att de vid
1906 års utgång uppgingo till kr. 304,836: 64. Från fonden skulle dock
under den närmaste tiden uttagas ett belopp af kr. 212,031: 75, hvilket
af postmedel förskotterats till bestridande af kostnaderna för uppförandet
af posthuset i Malmö, men skulle af fonden ersättas. Efter uttagning
af såväl sistnämnda belopp som ock de ytterligare medel, som
kunna erfordras i och för byggnaden i Malmö, kommer den återstående
behållningen å fonden att, med ^beräkning af räntor för år 1907, utgöra
omkring 100,000 kronor. Dessa öfverskottsmedel få icke utan särskilt
nådigt tillstånd disponeras för annat ändamål än berörda posthusbyggen
i Stockholm, Malmö och Hälsingborg, och fonden kommer således
att fortfarande finnas kvar tills annorlunda beslutats.

196

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition K:o 168.

\ id sådant förhållande synes det generalpoststyrelsen, som om i fondens
tillvaro läge ett uppslag äfven till densammas förökning, för hvilken
därjämte viktiga skäl föreligga.

Under förutsättning att poströrelsen fortsätter att utveckla sig på
samma sätt som under de senaste decennierna ägt rum, blifver det, enligt
hvad generalpoststyrelsen anför, för postverket oundgängligen nödvändigt
att i vida större mån än hittills varit fallet skaffa sig egna hus
med ■ mera tillfredsställande expeditionslokaler, än som i allmänhet kunna
förhyras.

För belysande af poströrelsens utveckling hänvisar styrelsen till
följande summor för postverkets inkomster och utgifter i runda tal:

	Inkomster. Kronor.	Utgifter. Kronor.
År 1876................	4.412,200	4,874,400
» 1886................	6,106,500	5,897,000
» 1896................	9,035.400	8,016,800
» 1906................	IS,442,500	16,135,200

Den ökade rörelsen klöfver, säger generalpoststyrelsen, med nödvändighet
ökade lokaler; särskild! paket- och tidningsrörelsens ordentliga
handhafvande betingar stora utrymmen. Till och med de lokaler,
som genom riksbankens försorg beredts postverket i åtskilliga residensstäder,
komma att efter en del års förlopp befinnas otillräckliga. Det
torde då i många fall icke återstå annan utväg, än att postverket skaffar
sig egna hus å de för poströrelsen mest betydande orterna, såväl i städer
som på landsbygden. Y isserligen äger postverket redan 10 posthus i städer
och 9 sådana på landet, men generalpoststyrelsen måste vara beredd på
nödvändigheten att öka dessas antal förutom att låta om- och tillbygga
vissa af dessa fastigheter.

Om en sådan plan skall kunna genomföras, är det enligt generalpoststyrelsens
åsikt nödigt att äga kapital till sådan storlek, att icke
postverket vid en möjligen inträffande, tillfällig tillbakagång i poströrelsen
saknar utväg för dess fullföljande. Med hänsyn till de höga belopp,
hvartill postverkets utgifter numera uppgå, — utgifter, som äfven
under vanskliga förhållanden måste bestridas — kan en om ock snart
nog öfvergående ekonomisk kris i landet medföra, att inkomsterna icke
räcka till för de fastslagna utgifterna. Att under dylika omständigheter

197

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 168.

inkomma till Riksdagen med begäran om extra anslag för nya eller
fortsättandet af redan påbörjade byggnadsföretag anser generalpoststyrelsen
icke vara lämpligt.

Men det finnes, enligt hvad styrelsen anför, en annan utväg, som
skulle kunna, om också icke omedelbart, dock så småningom leda till
det föreliggande önskemålet. Om nämligen styrelsen erliölle bemyndigande
att af blifvande öfverskottsmedlen, utöfver hvad för statsregleringen
tages i anspråk, använda en del till ökande af förenämnda »fond
till posthusbyggnader», skulle sannolikt denna fonds tillgångar inom
jämförelsevis få år växa så, att de nu afsedda förmånerna kunde postverket
beredas.

Generalpoststyrelsen anser i sådant hänseende, att halfva öfverskottsbeloppet
utöfver hvad som för statsverkets inkomstberäkning tagits i
anspråk borde få till fonden disponeras.

Gifvet vore att de medel, som på dylikt sätt hopbringas, icke
skulle få anlitas utan Kungl. Maj:ts och Riksdagens medgifvanden.

Om posthus komme att byggas i centralare delar af större städer,
blefve det, på grund af gällande byggnadsordningar, måhända nödvändigt,
att husen på ett eller annat ställe uppfördes till flera våningars
höjd än som för postverkets direkta behof eljest vore erforderligt. De
öfre våningarna i sådana hus skulle i så fall, anför generalpoststyrelsen,
lämpligen kunna inredas till mindre bostadslägenheter att uthyras i
främsta hand till tjänstemän och betjänte vid postverket mot på orten
gällande hyresbelopp eller enligt de grunder, som Kungl. Maj:t till
äfventyrs kunde finna skäligt att bestämma.

Generalpoststyrelsen hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte till
Riksdagen göra framställning därom, att af de belopp, som kunna komma
att af postverkets blifvande öfverskottsmedel för åren 1908—1912 öfverskjuta
enligt fastställda stater för dessa år beräknade öfverskott, hälften
må af generalpoststyrelsen afsättas till »fonden till posthusbyggnader»,
att af statskontoret förvaltas i enlighet med bestämmelsen i nådiga
brefvet den 19 juni 189G.

Det önskemål, som generalpoststyrelsen här uppställer, torde näppeligen
kunna vinnas, med mindre postverkets öfverskottsmedel komma
att afsevärdt öfverstiga hvad som för statsregleringen tages i anspråk.
Då det emellertid ur statsregleringssynpunkt lärer anses önskvärd!, att
inkomstberäkningen för framtiden verkställes på sådant sätt, att skillnaden
mellan de verkliga och de beräknade öfverskottsmedlen icke kommer
att uppgå till några mera betydande belopp, synes det mig tvifvel -

Departements chefens yttrande.

AflÖningsreg ]emente.

198 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 168.

aktigt, huruvida den väg, som generalpoststyrelsen nu anvisat, lämpligen
bör beträdas; och anser jag mig därför icke för närvarande kunna
tillstyrka styrelsens förslag.

Ett annat medel, som tilläfventyrs skulle kunna i detta hänseende
förordas, vore att, i likhet med hvad som vid 1907 års Riksdag beslutats
i fråga om anskaffande af lokaler för telegrafverkets behof, bereda
postverket ett byggnadslån till erforderligt belopp. Då emellertid någon
utredning för närvarande icke föreligger, i hvilken utsträckning nya
eller utvidgade lokaler under de närmaste åren kunna för postverket
erfordras, är jag icke beredd att nu framlägga något förslag i sådant
hänseende.

Motiv till aflöningsreglementet med tillhörande
öfvergångsbestämmelser.

Beträffande kommissionens förslag till aflöning sreglemente torde jag
få, i den mån sådant icke skett i den föregående framställningen, redogöra
för de viktigaste af de förändringar i nu gällande bestämmelser,
som innehållas i sagda förslag. I öfrigt tillåter jag mig att hänvisa
till kommissionens specialmotivering (sid. 189 — 200 i betänkandet).

Såsom på annat ställe är nämndt, har kommissionen ansett, att
personalens nuvarande uppdelning i tjänstemän och betjänte bör för
framtiden upphöra, och i enlighet härmed har kommissionen i förslaget
till aflöningsreglemente infört den för samtliga funktionärer gemensamma
benämningen tjänstemän.

I fråga om aflöningsbeloppens uppdelande i lön och tjänstgöringspenningar
för den personal, hvars aflöning nu föreslagits till omreglering
— alltså samtliga funktionärer med undantag af postbetjänte —
anför kommissionen vid aflöningsreglementets § 1, att kommissionen
ansett, att den del af aflöningen, som är att hänföra till lön, i allmänhet
bör något ökas. Någon bestämd proportion har kommissionen
emellertid icke velat fastslå, utan hafva lönebeloppen bestämts till hvad
som skäligen ansetts'' böra å hvarje tjänst utgå. Därvid har hänsyn
tagits bland annat dels till de lönebelopp, som förekomma i statskontorets
och arméförvaltningens nya aflöningsstater, dels ock därtill, att
lönen icke bör för någon tjänsteman blifva lägre än för närvarande. Att
för kvinnliga tjänstemän i de högre aflöningsgraderna och för vaktmästare
proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar icke före -

199

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

slagits så förmånlig som för öfriga tjänstemän, hvilkas aflöning nu
skulle omregleras, har sin grund däri, att, då lönen är grundläggande
för pensionen, kommissionen icke funnit sig kunna framlägga ett förslag,
som skulle för ifrågavarande tjänstemän medföra pensionsbelopp,
öfverstigande livad som med hänsyn till förhållandena i andra verk kan
anses skäligt.

I §2 hafva beträffande tjänstemans skyldighet att vara underkastad
utvidgad eller förändrad tjänstgöring eller förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller annan befattning föreslagits ''enahanda bestämmelser,
som gälla för telegrafverkets och statens järnvägars tjänstemän.

Efter af Postmästarföreningen gjord hemställan, som af generalpoststyrelsen
tillstyrkts, har såsom tillägg till § 2 punkt 1 i kommissionens
förslag införts bestämmelse därom, att vid postkontors nedflyttning
i lägre klass vederbörande postmästare må, intill dess han
afgår från tjänsten, äga uppbära aflöning i den klass, som postkontoret
före nedflyttningen tillhört (jfr sid. 159—160 här ofvan).

Beträffande § 3 erinrar kommissionen bland annat, att enligt den
af kommissionen föreslagna aflöningsskalan i reg-el alla för en grupp
tjänstemän förekommande aflöningsbelopp, utom det högsta, återfinnas
i närmast lägre grupp. Denna anordning medför, att tjänsteman kommer
i åtnjutande af aflöningsförhöjning efter att hafva ett visst antal
år åtnjutit samma aflöning, oafsedt hvilken befattning han därunder
innehaft. Befordran till högre tjänst skulle i och för sig icke medföra
högre aflöning i andra fall, än då den nya befattningens begynnelseaflöning
är högre än den aflöning, som den befordrade vid befordringstillfället
innehar, eller då denne uppburit slutaflöningen i sin förra befattning
minst 3 år. Härifrån äger dock undantag rum, då postbetjänt
befordras till förste postbetjänt; sådan befordran skulle fortfarande såsom
hittills omedelbart hafva aflöningsförhöjning till följd.

Posttjänstemännens förening har i sin ofvannämnda skrifvelse den
8 februari 1908 hemställt, att posttjänsteman må vid hvarje befordran
till högre grupp uppflyttas i aflöningsklass närmast högre än den, hvilken
han vid utnämningen tillhörde. Då emellertid en dylik bestämmelse dels
skulle verka tämligen ojämnt, beroende på den olika tid som vederbörande
tjänsteman vid befordringstillfället innehaft sin dåvarande aflöning,
dels saknar motsvarighet i de för statens järnvägar och telegrafverket
gällande aflöningsreglementen, har jag funnit mig icke böra
tillstyrka bifall till berörda framställning.

Hvad § 7 innehåller om ortstillägg åt vissa tjänstemän af lägre
grad innebär, såom kommissionen erinrar, icke någon ändring af själfva
aflöningssiffrorna (se sid. 135 o. f. här ofvan).

200

Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168.

Det till tjänstemän af högre grad utgående ortstillägg har hänförts
till lönen, i likhet med hvad som stadgats beträffande ersättning för
bostad och bränsle, dyrortstillägg och kallortstillägg för tjänstemän vid
statens järnvägar; därigenom skulle detsamma få behållas under sjukdom.
Hvad åter angår postbetjänte, har, då kommissionen icke ansett
sig böra föreslå någon förändring i sak i afseende å deras aflöningsförhållanden,
den del af aflöningen, som skulle utgå såsom, ortstillägg,
föreslagits fortfarande böra hafva egenskapen af tjänstgöringspenningar.

I afseende å felräkningspenningar föreslås i § .9 följande ändringar
i nuvarande bestämmelser.

Rättigheten för tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning,
att komma i åtnjutande af dylik förmån har af kommissionen
ansetts böra inskränkas till den, hvilkens årliga utbetalningar
uppgå till minst 500,000 kronor.

För närvarande uppbär tjänsteman, som är anställd såsom kassör
hos postdirektör, felräkningspenningar till belopp af 300 kronor årligen.
Den betydande penningrörelsen vid de postkontor (Stockholm 1, Göteborg
1 och Malmö 1), hvarest dessa kassörer nu hafva sin verksamhet,
gör det, efter hvad kommissionen anför, nödvändigt, att en särskild
tjänsteman fortfarande anställes såsom gemensam kassör för nämnda postkontors
samtliga afdelningar; och kommissionen finner det vara billigt,
att han fortfarande får uppbära felräkningspenningar. Någon nedsättning
i deras belopp torde emellertid, säger kommissionen, böra vidtagas
med hänsyn därtill, att denne tjänsteman icke kommer att, såsom
nu, få någon befattning med öfriga lokala postkontors kassaförhållanden.
Beloppet har därför föreslagits till 180 kronor för år.

Till de postkontorstjänstemän i öfrig!, som. berättigas till felräkningspenningar,
anser kommissionen böra hänföras äfven de, som handhafva
utdelningen af postanvisningsmedel till brefbärare vid de postkontor,
där dylika medel af brefbärare utbäras till adressaterna. Beloppet
af sådana medel är högst betydande; hopsummerandet af den
stora mängden postanvisningar samt de kontanta medlens utlämnande
skall försiggå inom en för hvarje brefbäringstur bestämd, kort tidrymd,
hvarigenom missräkning lätt kan förekomma. Antalet tjänstemän, som
handhafva dessa göromål, är icke stort, enär postanvisningsmedels utsändande
med brefbärare är inskränkt till städerna Stockholm, Göteborg
och. Malmö.

För närvarande äga endast sådana extra biträden, som antagits af
generalpoststyrelsen, uppbära felräkningspenningar. Rätten att komma
i åtnjutande af denna förmån bär ansetts böra utsträckas till extra bi -

201

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

träden, som förordnats af distriktschef, enär dessa hafva fullkomligt
samma tjänstgöringsskyldighet och göromål som de biträden, hvilka
antagits af styrelsen.

Beträffande felräkningspenningarna har Posttjänstemännens förening
hemställt, dels att tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning,
må komma i åtnjutande af felräkningspenningar, äfven då
mindre belopp än 500,000 kronor årligen utbetalas i aflöningar och omkostnader
m. m., men i sådant fall endast med 120 kronor för år, dels
att de felräkningspenningar, hvilka tillkomma tjänstemän, ordinarie och
extra, som i regelbunden tjänstefördelning å postkontor betjäna allmänheten
(s. k. dagkassörer) samt därvid mottaga och utlämna kontanta
medel, icke må, såsom nu är fallet, utgå med olika belopp vid postkontor
af olika klasser utan göras beroende af felräkningsrisken i hvarje
särskildt fall.

Enligt inhämtade upplysningar torde det, efter den nya organisationens
genomförande, endast blifva vid distriktsförvaltningarna i Stockholms
distrikt och i norra distriktet, som de årliga utbetalningarna icke
komma att uppgå till 500,000 kronor. Då det emellertid synes billigt,
att felräkningspenningar tillerkännas äfven kassörerna i nämnda distrikt,
men dessa felräkningspenningar lämpligen torde böra begränsas till det
af Posttjänstemännens förening föreslagna belopp, har jag i det nu
framlagda förslaget till aflöningsreglemente upptagit hvad föreningen i
denna del hemställt.

Beträffande åter beräkningen af de s. k. dagkassörernas felräkningspenningar
synes anledning icke föreligga att frångå kommissionens
förslag.

i öfverensstämmelse med hvad som stadgats för telegrafverket och
sedan längre tid tillämpats vid statens järnvägar, har i § 13 föreslagits
en bestämmelse, enligt hvilken tjänsteman, som förordnats bestrida befattning
å annan ort än stationsorten, må komma i åtnjutande af hyresbidrag.

De i § 14 föreslagna bestämmelserna om semesters åtnjutande äro
i hufvudsak desamma, som nu äro gällande, med den skillnad, att för
samtliga tjänstemän, med undantag af dem, som berättigats till semester
under 45 dagar, rätten att komma i åtnjutande af dylik förmån begränsats
under de första tre åren efter anställningen i ordinarie tjänst. En
dylik begränsning betingas af den allt mera framträdande svårigheten
att anskaffa lämpliga personer till vikarier för den stora mängd tjänstemän,
som äger rätt till semester; och med hänsyn därtill, att befordran
till ordinarie befattning hädanefter kan äga rum vid jämförelsevis unga
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Hclft. '' 26

Öfvergångabe stämmelaer.

202 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

år, lärer ur billighetens synpunkt intet vara att erinra mot den sålunda
föreslagna begränsningen.

Jag går härefter att redogöra för det hufvudsakliga innehållet i de
af kommissionen föreslagna öfver gång sbestämmelser, hvilka jag funnit
mig böra i allt väsentligt förorda till antagande.

Kommissionen erinrar, hurusom enligt nu gällande aflöningsreglemente
tjänstemännen vid distrikts- och lokalförvaltningarna äro i
fråga om aflöningsförhöjning indelade i vissa grupper, så att tjänsteman
äger att komma i åtnjutande af sådan förhöjning, sedan han en viss
tid innehaft en tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller närmaste grupp.
Dessa stadganden anser kommissionen lämpligen kunna läggas till grund
vid bestämmandet af begynnelseaflöningarna i den nya staten, sedan de
nuvarande tjänsterna hos generalpoststyrelsen samt de nya tjänsterna
såväl hos styrelsen som vid distrikts- och lokalförvaltningarna inpassats
i gruppindelningen.

Åtskilliga befattningar vid postverket hafva under längre tid uppehållits
på förordnande såsom en följd däraf, att en af generalpoststyrelsens
byråchefer tjänstgör såsom chef för postsparbanksbyrån och att
postinspektörerna ej äro uppförda på ordinarie stat. Det har synts
rättvist och billigt, att de, som innehaft dessa förordnanden, nu få räkna
sig dem till godo i fråga om begynnelseaflöningen i den nya staten.
Enahanda förmån anses ock böra tillkomma dem, som innehaft uppdrag
att tjänstgöra såsom föreståndare för filialpostkontor eller såsom
förste postexpeditör.

Vissa tjänstemän, som tillträdt befattning såsom postmästare eller
kontrollör före nu gällande aflöningsreglementes trädande i kraft, hafva
genom en särskild bestämmelse i samma reglemente tillförsäkrats bibehållande
af tidigare förmåner i afseende å ålderstillägg. Dessa tjänstemän
synas fortfarande böra åtnjuta sagda rätt.

Genom § 17 i nu gällande aflöningsreglemente är, såsom förut är
nämndt, stadgadt, att den, som tillträder 1903 års aflöningsstat, »skall
vara skyldig underkasta sig den minskning i befintliga sportelinkomster,
som kan varda af Kungl. Maj:t bestämd, samt den jämkning af grunderna
för uppbörds- och frimärksprovisions beräkning, som, i händelse
af förhöjning af postafgifter, kan finnas skälig».

Af detta stadgande anses otvetydigt framgå, å ena sidan, att något
formellt hinder icke möter för att, på sätt kommissionen hemställt, till
postverket indraga de nu utgående sportlerna, men å andra sidan, hvad
uppbörds- och frimärksprovisionen beträffar, att någon skyldighet icke

203

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 168.

åligger provisionsberättigad tjänsteman, som ingått på 1903 års aflöningsstat,
att vara underkastad provisionens indragning eller öfver hufvud
andra rubbningar beträffande provisionen än den jämkning af grunderna
för densamma, som i händelse af förhöjning af postafgifter kan finnas
skälig. Genom att kvarstå på nu gällande stat kan således en provisionsberättigad
tjänsteman äfven för framtiden bevara sin rätt att uppbära
provision. På det att den lönereglering, som kommissionen nu
föreslår, må kunna i verkligheten genomföras, har kommissionen, efter
hvad den anför i sitt betänkande, också sökt så tillmäta de nya aflöningsbeloppen,
att de provisionsberättigade tjänstemännen må finna det med
sin fördel förenligt att, med provisionens uppoffrande, ingå på den nya
aflöningsstaten.

Då det emellertid i åtskilliga fall, efter hvad kommissionen anför,
icke torde kunna undvikas, att enskilda tjänstemän skulle genom att
tillträda den nya staten — äfven bortsedt från minskning i sportelinkomst
— komma i en sämre ekonomisk ställning än enligt de äldre
bestämmelserna, har kommissionen hemställt, att tjänsteman, som vid
tillträdande af den nya aflöningsstaten skulle erhålla lägre aflöning än
den han under år 1908 kommer att uppbära, däri inräknadt provision
enligt 1907 års förhållanden men icke sportler, skall äga såsom personligt
aflöningstillägg uppbära skillnaden, intill dess hans aflöning stigit
till samma belopp.

Bland de aflöningsförmåner, som tjänsteman sålunda skulle äga tillgodoräkna
sig för bestämmande af det personliga aflöningstillägget,
torde äfven, på sätt af Posttjänstemännens förening blifvit hemställdt
och af generalpoststyrelsen tillstyrkt, böra inräknas ålderstillägg, som
skulle hafva å nuvarande stat intjänats att utgå från 1909 års början.

Emellertid är, efter hvad kommissionen anför, en dylik bestämmelse
icke tillfyllest för att förebygga, att åtskilliga tjänstemän blifva lidande
på aflöningsregleringen. Ty för de ordinarie skulle den icke hindra,
att ernåendet af aflöningsförhöjning orättvist blefve fördröjd, och de
extra beröras icke af bestämmelsen i fråga. Det nuvarande systemet
har för postexpeditörer medfört den fördelen, att slutaflöningen i de flesta
fall nås omkring 10 år efter utnämningen till ordinarie. Enligt nu föreliggande
förslag skulle motsvarande aflöning af manlig postexpeditör
bekommas först flera år senare. Skulle nu tjänsteår sberäkningen börja
först från den tid, då anställningen såsom ordinarie blifvit vunnen, så
blefve särskildt för en del af de äldre postexpeditörerna den tidpunkt
alltför långt framskjuten, då de kunde vinna den aflöningsförbättring,
som med förslaget afsetts, och de skulle komma i en väsentligt ogynn -

204

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

sammare ställning än deras yngre kamrater. Ty medan extra-ordinarietiden
numera, genom inrättandet af ett stort antal nya postexpeditörstjänster,
nedbragts till 6 å 7 år, uppgick samma tid ända till i slutet på
1890-talet till 12 å 15 år.

Den nu anmärkta oegentliglieten bär kommissionen ansett kunna
lämpligast afhjälpas genom bestämmelse, att tjänsteman, som före utgången
af år 1908 antagits till e. o. tjänsteman bos generalpoststyrelsen
eller e. o. postexpeditör, må i aflöningsbänseende i vissa fall räkna sig
till godo en del af extra-ordinarie-tiden. Då kommissionen, såsom
i det föregående är omnämndt, uttalat sig för inrättandet af postexpeditörstjänster
till sådant antal, att tjänsteman kan vinna ordinarie
anställning omkring 5 år efter sitt inträde i verket, bar den retroaktiva
bestämmelsen synts lämpligen kunna omfatta så mycket af extraordinarie-tiden,
som öfverskjuter 5 år, med det kompletterande tillägg,
att manlig tjänsteman skall äga att i postexpeditörsgraden beräkna begynnelseaflöning
af 2,200 kronor, eller samma belopp, som nu i regel
utgör lägsta aflöningen för sådan tjänsteman.

Den öfvergångsbestämmelse, hvarom kommissionen sålunda hemställt,
synes mig till fullo motiverad dels därigenom, att, enligt nu föreliggande
förslag till aflöningsreglemente, de manliga postexpeditörernas
begynnelseaflöning, såsom en följd af ändrade förhållanden vid rekryteringen
af denna kår, sänkts från att såsom regel utgöra 2,200 kronor
till 1,800 kronor, dels ock genom den synnerligen långa tid, som posttjänstemännen
förr måst tvärstanna i extra ordinarie befattning.

Däremot synas mig icke tillräckliga skäl föreligga att, såsom Posttjänstemännens
förening hemställt, höja ifrågavarande, såsom öfvergångsanordning
föreslagna begynnelselseaflöning från 2,200 till 2,400
kronor

I aflöningsreglementet har, såsom förut är nämndt, införts bestämmelse
om begränsning af semestern åt vissa tjänstemän under de första
tre åren, hvarunder de innehafva ordinarie anställning. Denna begränsning
har ansetts icke böra tillämpas å dem, hvilka tillträdt ordinarie
anställning före 1908 års utgång.

Likaledes skulle den nuvarande intendenten vid postverkets persedelförråd,
därest han öfvergår på den nya staten med öfvertagande af
befattning såsom förrådsförvaltare, bibehållas vid sin nuvarande rätt att
åtnjuta semester under en och en half månad.

205

Kimgl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 168.

De utgiftsstater och det aflöningsreglemente med tillhörande öfvergångsbestämmelser,
som i händelse af bifall till nu framlagda förslag
skulle blifva gällande, hafva följande lydelse.

Utgiftsstater för postverket

att tillämpas under år 1909.

				K	ron	O	r.
A. Aflöningar.
1. Generalpoststyrelsen.
Gencralpo8tdircktören ...........			13,000	—
4 byråchefer	(8,000—9,000 kr.)	förslagsvis	36,000	—
1 kamrerare	(6,000—7,000 .»)	))	7,000	—
5 sekreterare	(6,000-7,000 » )	))	33,000	—
3 förste aktuarier	(5,000-6,500 » )	»	17,000	—
2 intendenter	(5,000-6,500 » )	»	13,000	—
1 ombudsman	(5,000-6,500 » )	»	5,000	—
1 aktuarie	(4,200—5,500 » )	»	5,000	—
1 arkivarie och bibliotekarie	(4,200—5,500 » )	»	4,200	—
1 förrådsförvaltare	(4,200—5,500 » )	))	5,500	—
7 notarier	(4,200-5,500 » )	)>	32,300	—
1 registrator	(4,200—5,500 » )	»	5,000	—
5 revisorer	(4,200-5,500 » )	»	26,600	—
2 revisorer och bokhållare	(4,200-5,500 » )	))	10,500	—
16 förste postexpeditöror, manliga (3,200—4,200 » )	))	60,800	—
12 postexpeditörer, »	(1,800-3,800 » )	»	38,400	—
20 » , kvinnliga	(1,500-2,100 » )	»	36,000	—
19 vaktmästare	(1,140-1,650 » )	»	24,300	—
Förste vaktmästaren, arfvode ..			200	—
Ortstillägg, förslagsvis ...........			20,000	—
Arfvoden åt extra tjänstemän,	vikariatsersättning m. m. för-
slagsvis ..........................			50,000	—	442,800	—
		Transport	—		442,800

206

Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 168.

		K	ron	o r.
Transport	—	—	442,800	—
2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.
6 distrikts chefer (7,000—8,000 kr.) förslagsvis	48,000	—
9 postmästare af klass 1 A (5,500—7,000 » ) »	'') 64,200	—
19 » » » 1B (5,000—6,500 » )	119,000	—
6 öfverkontrollörer (5,000—6,500 » ) »	31,500	—
16 postmästare af klass 2 A (4,600—6,000 » ) »	92,100	—
7 förste kontrollörer (4,600—6,000 » ) »	41,000	—
29 postmästare af klass 2 B (4,200—5,500 ») »	154,500	-
fmanlig 3,800—5,000 » 1 76 » >> » 31 > » (kvinnlig 2,900—3,400 » J	379,600	—
50 kontrollörer (3,800—5,000 » ) »	240,000	—
. . „ (manlig 3,500—4,600 »1 101 postmästare af klass 4< > » (kvinnlig 2,700-3,100 » J	. 448,000	—
139 förste postexpcditörer, manliga (3,200—4,200 » ) »	556,200	—		„
25 » » ,kvinnliga^,900—2,500 » ) »	62,500	—
725 postexpcditörer, manliga (1,800—3,800 » ) »	1,952,700	—
191 » , kvinnliga (1,500—2,100 » ) »	352,000	—
450 förste postbetjänte (1,340—1,640 » ) »	693,000	—
1,350 postbetjänto (1,100—1,400 resp. 1,640 » ) »	1,725,000	—
Ortstillägg, förslagsvis .................................................	530,000 1,980,000
Arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning, in. m., för-slagsvis ...............................................		9,469,300
3. Öfriga anslag.
Arfvoden vid poststationer, förslagsvis.........	1,640,000	—
» åt frimärksförsäljare » ........ ......	52,000	—
Gratifikationer m. m. åt tjänstemän ..................................	20,000	—
Understöd ät personer, som äro eller varit anställda vid post-verket eller anlitats i dess ärenden ..	20,000	_	1,732,000		11,644,100
				_

Transport	-!	-!	-\|	-\|	11,644,100	—

*) Häri innefattas äfven särskilda arfvoden till 3 postmästare.

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 168.

207

Transport

B. Öfvergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.

11 tjänstemän i l:a graden, förslagsvis......

Arfvoden åt extra tjänstemän »

Afgå under A. upptagna aflöningar .........

1 kammarskrifvare.................................

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna

Personligt aflöningstillägg tiil postdirektören C. A.
förslagsvis..............................................

1 postdirektör i Göteborg............................

1 » » Malmö..............................

5 postmästare af klass 2 B (4,200—5,500 kr.) förslagsvis.....

1 » » » 3 » .....

Återstod

Hasselrot,

Afgå under A. upptagna aflöningar

Återstod

Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Provi- sions- ersätt- ning.
3,000	—	1,000	—	900	—
2,550	—	850	—	700	—
2,100	—	700	—	700	—
2,100	—	700	—	500	—

1 kontrollör
1
1

1 »

Uppbörds- och frimärksprovision, förslagsvis......

C. Pensioner.

Tjänstemän, som erhållit afsked.....................

Tjänstemän, som skadats under tjänste.utöfning
Aflidne tjänstemäns änkor och barn ...............

Transport

Krono r.

44.000 30.000
74,000	—
65,000	—
9,000	—
1,600	—
5,000
4,000	—
4,000	—
27,000	—
5,000	—
45,000	—
44,300	—
700
4,900
4,100	—
3,500	—
3,300	—
20,000	—
—	—

10,600

36,500

179,600

180

2,775

11,644,100

47,100

182,555

11,873,755

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

		K	ron	o r.
Transport	—	—	—	—	11,873,755	—
I). Postbefordran.				•
(Förslagsanslag.)
Postbefordran å järnväg ...............................................	—	—	3,650,000	—
» » landsväg jämto lokala transporter...............	—	—	1,580,000	—
Postbefordran sjöledes:
mellan Sveriges fastland och Gottland ...........................	85,000	—
» öfriga inrikes orter .........................................	100,000	—
» Sverige och Tyskland ......................................	265,000	—
» » » Danmark......................................	16,000	—
» » » Finland .....................................	25,000	—
» » samt Storbritannien och Amerika............	14,000	—	505,000
Transitersättning åt främmande postverk...........................	—	—	100,000	—	5,835,000	_
E. Omkostnader.
(Förslagsanslag.)
Felräkningspenningar......................................................	—	—	70,000	—
Ersättning för tjänsteresor i allmänhet.............................	—	—	75,000	—
Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å landsvägs-
postlinje .................................................................	—	—	250,000	—
Öfverliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé
eller å landsvägspostlinje ............................................	—	—	60,000	—
Uniformsbeklädnad.........................................................	—	—	315,000	—
Sjukvård m. m...........................................................	—	—	25,000	—
Undervisningskurser .....................................................	—	—	10,000	—
Posthusens underhåll......................................................	—	—	50,000	—
Hyror för postlokaler......................................................	—	—	270,000	—
Postlokalers uppvärmning, belysning och städning...............	—	—	340,000	—
Tillverkning af frankotecken.............................................	—	—	240,000	—
Inköp och underhåll af inventarier..................................	--	—	225,000	—
Blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier m. m.............	—	—	340,000	—
Förbrukningsartiklar ......................................................	—	—	170,000	—
Telefonafgifter och telegramporto ..................................''..	—	—	20,000	—
Diverse utgifter ............................................................	—	—	27,000	—	2 487 000
F. Oförutsedda utgifter..........................................	—	—	—	—	15,000	—
0. Afkortningar och restitutioner, förslagsvis.........	—	—	—	—	24,245	—
H. Nybyggnader .....................................................	—	—	—	—	65,000	—
Summa	—	—	—	—	20,300,000	—

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168. 209

Aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

§ 1.

Till generalpostdirektören utgår arfvode af postmedlen med 13,000
kronor för år, att utbetalas i samma ordning som lön.

Till öfriga tjänstemän utgår fast aflöning enligt följande stat, hvilken
angifver tjänstemännens fördelning i vissa grupper, de för tjänstemännen
inom en och samma grupp bestämda aflöningsbelopp samt det
antal år, som bör förflyta från det tjänsteman tillträdt visst aflöningsbelopp,
intill dess han kan komma i åtnjutande af det närmast högre.

Tjänstemän af högre grad.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.

Byråchef ................................................	—	—	—	—	8,000	3	8,500	3	9,000
Distriktschef ..........................................	—	-	-	—	7,000	3	7,500	3	8,000
Kamrerare; sekreterare..............................	—	—	—	—	6,000	3	6,500	3	7,000
Postmästare af klass 1 A...........................	--	—	5,500	3	6,000	3	6,500	3	7,000
Förste aktuarie; intendent; ombudsman; post-
mästare af klass 1 B; öfverkontrollör ......	—	—	5,000	3	5,500	3	6,000	3	6,500
Postmästare af klass 2 Å; förste kontrollör...	—	-	4,600	3	5,000	3	5,500	3	6,000
Aktuarie; arkivarie och bibliotekarie; förråds -förvaltare; notarie; registrator; revisor; re-visor och bokhållare; postmästare af klass
2 B .................................................	—	—	4,200	3	4,600	3	5,000	3	5,500
Postmästare af klass 3, manlig; kontrollör...	—	—	3,800	3	4,200	3	4,600	3	5,000
Postmästare af klass 4, manlig..................	—	—	3,500	3	3,800	3	4,200	3	4,600
Förste postexpeditör, manlig .....................	—	—	3,200	3	3.500	3	3,800	3	4,200
Postexpeditör, manlig............................../	1,800	2	2,000	2	2,200	2	2,400	2

l	2,600	3	2,900	3	3.200	3	3,500	3	3,800
Postmästare af klass 3, kvinnlig...............	—	—	....	—	2,900	3	3,100	3	3,400
Postmästare af klass 4, kvinnlig...............	—	—	-	—	2,700	3	2,900	3	3,100
Förste postexpeditör, kvinnlig.....................	—	—	1,900	3	2,100	0	2,300	3	2,500
Postexpeditör, kvinnlig1)...........................	—	—	1,500	3	1,700	3	1,900	3	2,100
Tjänstemän af lägre grad.
Vaktmästare2)..........................................	1,140	3	1,260	3	1,380	3	1,500	3	1,650
Förste postbetjänt....................................	—	—	—	—	1,340	5	1,490	5	1,640
Postbetjänt .............................................	—	—	—	—	1,100	5	1,250	5	1.400

’) För kvinnlig postexpeditör. som icke åtnjuter ortstillägg, liöjes efter tre år slutaflöningen med 100
kronor, hvithet belopp anses tillhöra lönen, men dock icke medför höjning af pensionsunderlaget.

2) Förste vaktmästare åtnjuter särskildt arfvode af 200 kronor om året. Därest vaktmästare i sådan
egenskap åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, å lönen afdragas 300 kronor årligen.

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 139 Höft.

210

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168-

Förestående aflöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön och
tj änstgöringspennin gar.

	Lön.	Tj än st-gör i ngs-penningar.	Summa aflöning.
Tjänstemän af högre grad.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
''5,600	3,400	9,000

	5,300	3,200	8,500
	5,000	3,000	8,000
	4,800	2,700	7,500
	4,600	2,400	7,000
	4,300	2,200	6,500
	4,000	2,000	6,000
	3,700	1,800	5,500
	3,400	1,600	5,000
Manliga tjänstemän ...............................................(	3,100	1,500	4,600
	2,900	1,300	4,200
	2,700	1,100	3,800
	2,550	950 -	3,500
	2,400	800	3,200
	2,175	725	2,900
	1,950	650	2,600
	1,800	600	2,400
	1,650	550	2,200
	1,500	500	2,000
	1,350	450	1,800
	1,900	1,500	3,400
	1,800	1,300	3,100
	1,775	1,125	2,900
	1,750	950	2,700
Kvinnliga tjänstemän.................................................	1,700 1,650	800 650	2.500 2,300
	1,575	525	2,100
	1,425	475	1,900
	1,275	425	1,700
	1,125	375	1,500

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 168. 211

		Tjänst-	Summa
-	Lön,	görings-	aflöning.
		penningar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Tjänstemän af lägre grad.
.	1,000	650	1,650
	950	550	1,500
Vaktmästare ...........................................................	900	480	1,380
	850	410	1,260
	800	340	1,140
	960	680	1,640
Förste postbetjänt......................................................■	900	590	1,490
	840	500	1,340
i	800	600	1,400
Postbetjänt...............................................................<	800	450	1,250
	800	300	1,100

Utöfver den fasta aflöningen utgår arfvode till postmästaren vid
postkontoret Stockholm 1 med 500 kronor, vid postkontoret Göteborg
1 med 400 kronor och vid postkontoret Malmö 1 med 300 kronor, allt
för år. Sådant arfvode anses såsom lön, men medför icke höjning af
pensionsunderlaget.

§ 2-

För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och förhöjning däraf
efter viss tid gälla följande allmänna bestämmelser:

1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vederbörande
instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den
förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning vid postverket,
som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning
i den honom vid förflyttningen tillkommande fasta aflöning. Likaledes
må vid postkontors nedflyttning i lägre klass vederbörande postmästare,
intill dess han afgår från tjänsten i fråga, äga uppbära aflöning
i den klass, som postkontoret före nedflyttningen tillhört.

2. Med ordinarie befattning vid postverket må icke förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är lörsedt
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blifvit registreradt såsom aktiebolag, eller

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, så framt ej, hvad angår generalpostdirektören
eller byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af
annan befattning, generalpoststyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderligt för fullgörandet af tjänstgöringen vid postverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas.

3. Tjänsteman äger uppbära tjänstgöringspenningar endast för
den tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller för beredande
af semester bestridt högre befattning, eller under den tid, som
han på uppdrag af generalpoststyrelsen användt för att utom sin tjänstgöringsort
göra iakttagelser i posttjänsten eller idka språkstudier eller
som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, livilka ålegat honom
såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens pensionsinrättning.

Tjänsteman, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger uppbära hela lönen.

_ 4. Den, som af annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles,
åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas
att af lönen afstå så mycket, som, utöfver hvad vikarien i öfrig!
äger uppbära, erfordras för befattningens uppehållande eller eljest nröfvas
skäligt.

Därest emellertid tjänsteman blifvit oförmögen till tjänstgöring i
följd af kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning, må den fasta aflöningen
till honom utgå under högst sex månader oafkortad samt efter
denna tid med belopp, som bestämmes af Kungl. Maj:t.

5. Erfordras för tjänsteman vikarie i följd af sjukdomsförfall, tjänsteresa,
semester eller uppdrag att vara fullmäktig eller revisor vid civilstatens
pensionsinrättning, är annan tjänsteman skyldig att, om han
förordnas å högre befattning, bestrida densamma, dock ej längre tid
än sammanlagdt tre månader under samma kalenderår.

Om förordnandet erfordras till följd af sjukdomsförfall, äger den
vikarierande att, utöfver egen aflöning, af den tjänstlediges tjänstgöringspenningar
uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta
lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,
å andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Erfordras åter förordnandet af annan anledning, som i detta mom.
säges, äger den vikarierande åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande
aflöning.

213

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

6. Har generalpostdirektören beviljats ledighet och vikarie för
honom förordnats, beror på Kungl. Maj:ts pröfning, huru stor del af
arfvodet skall afstås till vikarien.

Byråchef, som jämlikt gällande föreskrift utöfvar den allmänna tillsynen
öfver ärendenas gång inom generalpoststyrelsen, då generalpostdirektören
begagnar sig af semester eller är frånvarande på tjänsteresa,
äger under tiden uppbära särskildt arfvode af 10 kronor för dag.

§ 3.

För erhållande af aflöningsförhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning gälla såsom allmänna villkor,

att tjänsteman under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna aflöningsförhöjning, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet utan afstående
af tjänstgöringspenningar, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken
han är skyldig att afgå från tjänsten.

Aflöningsförhöjning tillträdes vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.

Vid befordran äger tjänsteman af högre grad att genast tillträda
den nya befattningens begynnelseaflöning, därest denna är högre än den
aflöning, han senast uppburit. Eljest äger han att i fråga om aflöningsförhöjning
i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid intill 3 kalenderår,
hvarunder han i ena eller andra befattningen innehaft den aflöning,
som utgått vid befordringstillfället.

Postbetjänt, som befordras till förste postbetjänt, erhåller därvid
aflöningsförhöjning med 240 kronor samt äger i fråga om ytterligare
aflöningsförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid,
han åtnjutit clen aflöning, som utgått vid befordringstillfället.

Därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttas från en befattningtill
en annan, hvars slutaflöning är lägre, äger han bekomma samma aflöning,
som han skulle hafva uppburit, om han kvarstått i den förra
befattningen, med iakttagande dock, att högre aflöning än den för den
nya befattningen bestämda slutaflöning icke utgår.

214

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

§ 4.

Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, äger att,
likasom ock vikarie i succession efter honom, under tiden åtnjuta fast aflöning
till samma belopp, som han skulle hafva uppburit å sin egen tjänst,
samt dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden
för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å
andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Extra tjänsteman äger att under uppdrag, hvarom i denna § är fråga,
uppbära aflöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppehåller.

§ 5-

Vid afgång från postverkets tjänst till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall utgår sjulfva lönen till månadens slut.

Aflider vid postverket anställd person, som innehar befattning,
hvilken icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån den
myndighet, som antagit honom, så pröfvar skäligt, den för honom bestämda
aflöningen utgå till månadens slut.

Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd af olyckshändelse,
timad under tjänsteutöfning, må ett belopp, motsvarande den
aflidnes fasta aflöning för en månad, såsom begrafningshjälp tilldelas
hans dödsbo.

§ 6.

Afhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,
må han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänsteman afstängd
från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del
af hans aflöning, som pröfvats icke böra användas till befattningens
uppehållande, innehållas, såvida ej generalpoststyrelsen finner skäligt
låta honom uppbära något där af.

§ 7.

Postmästare af klasserna 3 och 4, kontrollörer, förste postexpeditörer,
postexpeditörer, förste postbetjäute och -postbetjänte, stationerade
å ort, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt höga, äga, så
länge de tjänstgöra å sådan ort, uppbära ortstillägg, utgående, enligt

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 168. 215

af generalpoststyrelsen fastställda grunder, med följande belopp, för år
räknadt:

till omförmälda tjänstemän af högre grad med femton eller tio procent
af den fasta aflöningen, dock högst 450 resp. 300 kronor till manlig
tjänsteman och högst 225 resp. 150 kronor till kvinnlig tjänsteman;
till omförmälda tjänstemän af lägre grad

antingen med 250 kronor, med förhöjning efter fem år till 300
kronor och efter tio år till 350 kronor,

eller med 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250 kronor
och efter tio år till 300 kronor,
eller med 150 kronor.

Ortstillägg, som utgår till tjänsteman af högre grad, anses såsom
lön, men medför icke höjning af pensionsunderlaget; ortstillägg, som
åtnjutes af tjänsteman af lägre grad, anses såsom tjänstgöringspenningar.

Beträffande förhöjning af ortstillägget åt tjänsteman af lägre grad
gälla enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjning af den fasta
aflöningen.

§ 8.

Postbetjänt, som meddelats uppdrag att tills vidare bestrida viktigare
göromål, kan erhålla tillägg till tjänstgöringspenningarna med högst
20 kronor, för månad räknadt, enligt de närmare bestämmelser, som
meddelas af generalpoststyrelsen.

§ ».

Felräkningspenningar tillkomma:

intendenten vid postverkets hufvudkassa med 500 kronor;
tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvältning, med
300 kronor, därest minst 500,000 kronor årligen af honom utbetalas i
aflöningar och omkostnader m. in., men i annat fall med 120 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom hufvudkassör vid något af postkontoren
Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, med 180 kronor;

tjänsteman, som vid postkontor, där postanvisningsmedel genom
postverkets försorg utsändas till adressaterna, utlämnar dylika medel
till brefbärare, med 120 kronor; samt

tjänsteman och af generalpoststyrelsen antaget eller af distriktschef
förordnadt extra biträde, som i regelbunden tjänstefördelning och under
viss, af generalpoststyrelsen bestämd minimitid hvarje söckendag å post -

216

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

kontor betjänar allmänheten samt därvid mottager och utlämnar kontanta
medel, med 120 kronor vid postkontor af l:a eller 2:a klass och med
60 kronor vid postkontor af 3:e eller 4:e klass;

allt för år räknadt.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

§ io.

Anmärkningsprovision tillkommer tjänsteman hos generalpoststyrelsen
enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst
femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning, gjord
af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till redovisning eller
såsom obehörigen krediteradt, inflyter till postverket och utan anmärkningens
framställande ej skulle hafva kommit verket till godo, eller,
såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt, återgäldas till
vederbörande.

§ Il Uniformspersedlar

in natura eller beklädnadsersättning till visst
belopp må tilldelas tjänstemän af lägre grad, ordinarie och extra, enligt
bestämmelser, som utfärdas af generalpoststyrelsen.

§ 12-

Tjänstemän af lägre grad, ordinarie och extra, erhålla enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, läkarvård och medikamenter
på postverkets bekostnad.

§ 13.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglemente^ därest icke för vissa slag af tjänsteresor
andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäkning
meddelats.

Det ankommer på generalpoststyrelsens pröfning, huruvida tjänsteman,
som förordnats bestrida, befattning å annan ort än stationsorten,
må komma i åtnjutande af hyresbidrag, utgörande för dag högst en
femtedel af det vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.

Kung}. Maj.is Nåd. Proposition N:o 168.

217

§ 14-

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generalpostdirektören, byråchef,
kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent och ombudsman
under 45 dagar, annan tjänsteman af högre grad de första 3 kalenderåren,
hvarunder han innehar ordinarie anställning i postverket, under
15 dagar och därefter under 30 dagar, samt tjänsteman af lägre grad
de första 3 kalenderåren af sin ordinarie anställning under 8 dagar
och därefter under 15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid af året, som bestämmes af vederbörande öfverordnad
myndighet, begagna sig af semester.

§ 15-

Grunderna för aflöningen till extra tjänstemän bestämmas af
Kungl. Maj:t.

§ 16-

Generalpostdirektör, hvilken minst 12 år innehaft generaldirektörs
förordnande, är berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om
generalpostdirektör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund
af sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller
ock utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning, utan att på
grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, är han berättigad att i
pension uppbära 5,000 kronor, då afgången sker före eller vid 6
tjänstår, samt 5,500 kronor, då afgången sker efter 6 men före 12
tjänstår. Pensionen utgår af postmedlen, och skall såsom pensionsafgift
ett belopp af 360 kronor årligen afdragas å det för generalpostdirektören
bestämda arfvodet eller den honom, intill dess han uppnått
65 år, tillkommande pension.

I fråga om skyldighet för annan tjänsteman att afgå från tjänsten
mot åtnjutande af pension gäller hvad i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension stadgas.

§ 17-

Generalpostdirektören tillsättes genom förordnande på viss tid;
öfriga tjänstemän vid postverket tillsättas genom konstitutorial, hvilket
skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg afsättas
från sin befattning på grund af fel eller försummelse i tjänsten.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft.

218

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

§ 18-

Detta aflöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1909; och
är enhvar, som nämnda dag eller senare tillträder befattning såsom
tjänsteman vid postverket, pliktig att underkasta sig reglementets villkor
och bestämmelser.

Öfvergångsbestämmelser.

§ L

För de tjänstemän af högre grad, som innehafva tjänst vid 1908
års slut och hvilka med 1909 års ingång tillträda befattning å sistnämnda
års stat, skola i afseende å beloppet af begynnelseaflöningen
vid sådant tillträde tillämpas följande särskilda bestämmelser.

1. Ifrågavarande tjänstemän anses vara indelade i följande fem
grupper:

första gruppen: byråchefer och postdirektörer;

andra gruppen: tjänstemän i 2:a graden hos generalpoststyrelsen
och postmästare af l:a klassen;

tredje gruppen: tjänstemän i l:a graden hos generalpoststyrelsen
och postmästare af 2:a klassen;

fjärde gruppen: kontrollörer och postmästare af 3:e klassen;

femte gruppen: postmästare af 4:e klassen och postexpeditörer.

2. Tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan
han tillträdt innehafvande tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller
högre eller närmast lägre grupp. Följande i 1909 års stat uppförda
nya befattningar anses vid sådan beräkning vara fördelade på förenämnda
grupper sålunda, att

till första gruppen hänföres distriktschef;

till andra gruppen: kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent,
ombudsman, öfverkontrollör;

till tredje gruppen: förste kontrollör, aktuarie, arkivarie och bibliotekarie,
förrådsförvaltare, notarie, registrator, revisor, revisor och bokhållare
;

till femte gruppen: förste postexpeditör.

219

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 168.

3. Af Kungl. Maj:t utfärdadt förordnande för tjänsteman att vara
postinspektor anses likställdt med innehafvande af ordinarie tjänst, tillhörande
första gruppen.

Med innehafvande af ordinarie tjänst likställes äfven:

af generalpoststyrelsen utfärdadt förordnande för tjänsteman att bestrida
en tjänst, då sådant föranledts däraf, att tjänsteman af Kungl.
Maj:t förordnats bestrida byråchefsbefattning eller postinspektörsbefaktning; af

generalpoststyrelsen utfärdadt uppdrag för tjänsteman att tills
vidare tjänstgöra såsom förste postexpeditör.

Likaledes anses uppdrag för tjänsteman att tills vidare vara föreståndare
för filialpostkontor likställdt med innehafvande af postmästartjänst
i den klass, som kontoret kommer att tillhöra från 1909 års
början.

4. Tjänsteman, som innehaft anställning antingen såsom postmästare
af 4:e klass enligt 1902 års stat och i 1903 års stat hänförts till
lägre klass än den 2:a eller ock såsom kontrollör å 1902 års stat, må,
därest han i föreskrifven ordning inträdt å 1903 års stat, äga att,
jämväl vid tillträdande af befattning inom grupp utöfver den närmast
högre, med undantag af den första, räkna sig till godo tjänstgöring
efter anställning såsom postmästare af 4:e klass enligt 1902 års stat
eller såsom kontrollör enligt sistnämnda stat.

Hvad i detta mom. stadgas skall beträffande begynnelseaflöningen
för tjänsteman, som i samma mom. afses, äga tillämpning, jämväl om
han befordras efter 1909 års ingång.

§ 2-

För tjänsteman af lägre grad tillämpas aflöningsreglementets bestämmelser,
såsom om dessa varit gällande under hvars och ens föregående
tjänstgöringstid å ordinarie befattning.

§ 3.

Den, som vid 1908 års slut innehar ordinarie tjänst i generalpoststyrelsen
och med 1909 års ingång tillträder befattning, tillhörande den
i § 1 omförmälda femte gruppen, må i fråga om begynnelseaflöningen
vid sådant tillträde räkna sig till godo så stor del af tiden för tjänstgöringen
såsom e. o. tjänsteman, som öfverskjuter 5 år; och äger han,

220

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

därest fråga är om anställning såsom postexpeditör, vid sådan beräkning
utgå från 2,200 kronor såsom lägsta aflöning.

Den, som före 1908 års utgång antagits till e. o. tjänsteman i
generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen
finner honom böra komma i åtnjutande af en dylik förmån,
i fråga om begynnelseaflöning och aflöningsförhöjning såsom postexpeditör
räkna sig till godo så stor de! af tiden för tjänstgöringen
såsom e. o. tjänsteman eller e. o. postexpeditör, som öfverskjuter 5 år;
och äger manlig tjänsteman att vid sådan beräkning utgå från 2,200
kronor såsom lägsta aflöning.

§ 4.

Därest tjänsteman vid tillträdande af 1909 års aflöningsstat skulle
komma att i fast aflöning och ortstillägg erhålla lägre inkomst än det
belopp, hvartill lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg och dyrtidstillägg
å hans tjänst under år 1908, ålderstillägg som enligt nuvarande
aflöningsstat intjänats att utgå från 1909 års början samt provision å
samma tjänst under år 1907 sammanlagdt uppgå, äger han att såsom
personligt tillägg till tjänstgöringspenningarna uppbära skillnaden, intill
dess aflöningen stigit till samma belopp.

§ 5.

Därest den nuvarande intendenten vid postverkets persedelförråd
ingår på 1909 års aflöningsstat, med öfvertagande af befattningen såsom
förrådsförvaltare, äger han fortfarande att åtnjuta semester af 45 dagar
årligen.

Den i aflöningsregiementet för vissa tjänstemän angifna begränsningen
af semestertiden till 15 eller 8 dagar under de första 3 kalenderåren,
hvarunder tjänsteman innehar ordinarie anställning, tillämpas
icke beträffande tjänsteman, som tillträdt ordinarie tjänst i verket före
1908 års utgång:.

O O

§ 6.

Vid postverket anställd tjänsteman, som vid 1908 års utgång innehar
befattning å 1902 års eller 1908 års aflöningsstat, är skyldig ingå
på 1909 års aflöningsstat, såvida han icke före den 1 mars 1909 för■
klarar, att han ej är villig underkasta sig de villkor och bestämmelser,

221

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

som äro stadgade för sådant inträde. Till tjänsteman, som före sistberörda
tidpunkt afgifvit dylikt förklarande, skola aflöningsförmåner
utgå enligt för honom förut gällande grunder.

De med en befattning förenade sportler och öfriga extra inkomster
tillfalla i allmänhet den, som bestrider befattningen, men åtnjutas af
tjänstens ordinarie innehafvare äfven för den tid, då han åtnjutit semester
eller för beredande af semester bestridt högre befattning, eller under
den tid, som han på uppdrag af generalpoststyrelsen användt för att
utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser i posttjänsten eller idka
språkstudier eller som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka
ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens pensionsinrättning.

Åberopande hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels medgifva,

att postdirektören Carl Axel Hasselrot, därest han med 1909 års
ingång tillträder befattningen såsom distriktschef i Stockholms distrikt,
må äga att, så länge han kvarstår vid denna befattning eller vid annan
befattning inom postverket, som är jämförlig med eller högre än distriktschefsbefattning,
på öfvergångsstat uppbära, intill dess Hasselrot i laga
ordning undfår afsked med full pension, ett personligt lönetillägg, hvilket
dock icke skall grundlägga rätt till högre pension, med så stort
belopp, att hans aflöning kommer att sammanlagdt utgöra 13,000 kronor
för år;

att postbetjänten Jöns Olssons änka Carolina Olsson, född Widman,
må å postverkets pensionsstat tilldelas ett årligt understöd af 500
kronor, att till henne utbetalas från och med 1908 års ingång, så länge
hon lefver ogift;

att den provision å frankotecken, som enligt nu gällande bestämmelser
utgår till poststationers eller ångbåtspostexpeditioners föreståndare,
samt den rabatt å frankotecken, som åtnjutes af antagna särskilda
franko teckensförsäljare eller af allmänheten vid partiköp, må med 1909
års ingång upphöra;

Departementschefens
hemställan.

222

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

att, då poststationsföreståndare, som varit medelst pesonligt kontrakt
anställd, eller landtbrefbärare afgår från sin befattning efter att hafva
tjänstgjort, poststationsföreståndare minst 25 år och landtbrefbärare minst
30 år, må, därest den afgångne visas vara i behöfvande omständigheter,
till honom utbetalas årligt understöd med lämpligt belopp, dock högst
hvad som motsvarar för poststationsföreståndare hälften af det arfvode
och för landtbrefbärare hälften af den ersättning, som till en hvar senast
utgått från postverket;

dels — under förutsättning att Kungl. Maj:t beträffande nu utgående
sportelinkomster meddelar bestämmelser i enlighet med de af mig
förordade grunder — godkänna de nu framlagda förslagen till utgiftsstater
för postverket, att tillämpas under år 1909, och till aflöningsreglemente
för tjänstemän vid postverket jämte till detta reglemente
hörande öfvergångsbestämmelser samt på grund häraf bestämma postverkets
anslag, förslagsvis, till 20,300,000 kronor, att utgå direkt af
postmedlen;

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:
Sölve Berger.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

223

INNEHÅLL.

Sid.

Inledning .................................................................................................................... 3

A. Aflöningar ............................................................................................................... 5

1. Generalpoststyrelsen .......................................................................................... 5

a) Organisation ............................................................................................. 5

Departementschefens yttrande.................................... 23

b) Aflöningar................................................................................................ 46

Departementschefens yttrande............................................................... 51

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna .................................................................... 59

a) Distriktsförvaltningarnas organisation ........................................................, 59

Departementschefens yttrande....................................... 77

b) Postkontorens antal och klassindelning ...................................................... 80

Departementschefens yttrande............................................................... 86

c) Biträdande tjänstemän ............................................................................. 86

Departementschefens yttrande............................................................... 96

d) Aflöningar för tjänstemän........................................................................... 98

Uppbörds- och frimärksprovision ............. 102

Departementschefens yttrande......................................................... 107

Sportler ............................................................................................. 108

Departementschefens yttrande......................................................... 116

Fast aflöning..................................................................................... 117

Departementschefens yttrande... .................................................... 128

e) Postbetjänte ............................................................................................. 133

Departementschefens yttrande............................................................... 139

Omorganisationens och löneregleringens ekonomiska innebörd ...................... 144

3. Öfriga anslag .................................................................................................. 145

Departementschefens yttrande ............................................... 148, 149, 151

B. Öfvergångsstat''......................................................................................................... 151

1. Generalpoststyrelsen ........................................................................................ 152

Departementschefens yttrande............................................................... 154

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna....................................................................... 155

Departementschefens yttrande................................................. 158, 160, 161

C. Pensioner .............................................................................................................. 162

Departementschefens yttrande............................................................................... 166

224 Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N;o 168.

Sid.

D. Postbefordran..................................................................... 166

Departementschefens yttrande................................................................................. 174

E. Omkostnader ............................................................................................................ 174

Departementschefens yttrande.................................................................................. 182

P. Oförutsedda utgifter ................................................................................................ 183

Departementschefens yttrande................................................................................. 183

G. Afkortningar och restitutioner ................................................................................. 183

Departementschefens yttrande................................................................................. 184

H. Hybyggnader............................................................................................................ 185

Departementschefens yttrande.............................................. 192

Jämförelse mellan 1908 och 1909 årens utgiftsstater......................... 193

Pond till posthusbyggnader............................................................................................ 194

Departementschefens yttrande................................................................................ 197

Motiv till aflöningsreglementet med tillhörande öfvergångsbestämmelser ........................ 198

Förslag till utgiftsstater för postverket, att tillämpas under år 1909.............................. 205

Förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket....................................... 209

Öfvergångsbestämmelser ......................................................................................... 218

Departementschefens hemställan .................................................................................... 221

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.