Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 141 (Proposition 1907:141)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 141.

N:o 141.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
organisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet;
gifven Stockholms slott den 26 mars 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att
l:o) godkänna följande förslag till aflöningsstat för arméförvaltningen,
att tillämpas från och med år 1908:

	K i	O ö o
Lön.	Tjänst- görings- pcnnin- gar.	Orts- tillägg.	Miss-raknings-pcnnin-gar och arfvode.	Summa.
7,000	3,000	1,000		11,000
5,000	2,500	600	—	8,100
15,000	7,500	1,800	—	24,300
3,600	1,800	400	—	5,800
32,400	16,200	3,600	—	52,200
3,600	1,800	400	500	6,300
2,200	1,500	300	_	4,000
33,000	22,500	4,500	—	60,000
—	—	—	3,000	3,000
101,800	56,800	12,600	3,500	174,700

Arméförvaltningens
civila personal.

Chef: generalkrigskommis sarien.

......................

1 krigsråd .................

1 tjänsteman i 2:dra lönegraden
.................

9 d:o .................

1 d:o, krigskassor ..

1 tjänsteman i l:a lönegraden
.................

15 d:o .................

1 ombudsman...........

Transport

Bih. till Riksd. Prof.

[Efter 5 år kan lönen höja
[ med 600 kronor.

[Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.

* Efter 5 år kan lönen höjas
l med 500 kronor, efter 10
år med ytterligare 500kronor
och efter 15 år med
än ytterligare 500 kronor.

1907. 1 Sami. 1 Afd. 109 Häft. (No 141.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

		K i	o n	r.		i
		Tjänst- görings- pennin-		Missräk-
	Lön.	Orts- tillägg.	ningspcn-ningar ocli arf-	Summa.
		gar.		vode.
Transport	101,800	56,800	12,600	3,500	174,700
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse:
Chef: öfverfaltläkaren,
öfverstes lön...............	6,000	'' —	—	—	—
dagaflöning å 6 kr.....	2,190	—	—	—	8,190
1 fältläkare, föredragande
för sanitetsärenden, öf-verstelöjtnants lön......	4,500	_	_	_	_
dagaflöning ä 5 kr.....	1,825	—	—	—	6,325
1 fältveterinär, föredra-
gande för veterinärären-den, majors lön .........	4,000	_	_	_	_
dagaflöning ä 5 kr.....	1,825	—	—	—	5,825
1 assistent, bataljonslä-
kares lön ..................	2,400 1,460	. -i—	_	_	_
dagaflöning å 4 kr.....	—	—	—	3,860
1 assistent, intendentur-
tjänsteman ...............						JAflöning å intendenturkårens ^ stat.

1 sergeant.....................	—	—	—	—	—	Aflöning å trnppförbands stat.
Till vikariatsersättning, arf-
voden åt extra ordinarie tjänstemän, tillfälligt bi-träde och renskrifnings-kostnad .....................	_				41,000
Till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m.....	—	—	—	—	27,200
1 förste vaktmästare......	900	450	150	—	1,500
1 vaktmästare...............	700	350	150	—	1,200	(Efter 5 år kan lönen höjas
5 d:o ...............	3,500	1,750	750	—	6,000	j med 100 kronor.
Summa	131,100	59,350	13,650	3,500	275,800

Ktingl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 141.

Öfrig till armofdrvaltningen hörande personal, nämligen:

A artilleridepartementet:

chef: generalfälttygmästaren,
föredragande: fälttygmästare^

6 artilleristabsoffleerare,

6 departomentsskrifvare;

A fortifikationsdepartementet:

chef: chefen för fortifikationen,

föredragande: regementsofficer vid fortifikationen,

officerare och underofficerare vid fortifikationen efter behof; samt

A intendentsdepartementet:

chef: generalintendenten,
föredragande: två intendenturtjänstemän,
personal ur intendenturkåren efter behof,

åtnjuter aflöning från andra stater.

Anm. 1. Angående den civilmilitära personalen i sjukvårdsstyrelsen tillkommande aflöning,
inkvarterings- och servisbidrag samt pension gäller, hvad i sådant afseende är för annan dylik personal
i särskilda författningar stadgadt.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvnrjämte å lönen afdrages 100 kronor årligen.

Anm. 3. De för arméförvaltningens ämbets- och tjänstemän samt betjänte ifrågakommande ålderstillägg
å lön skola utgå från fjärde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg.

2:o) godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af de
i staten upptagna aflöningsförmånerna för den civila personalen, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i arméförvaltningen skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej
längre kan såsom sjelfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa
ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till livilket göromålen öfverlämnas;

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

att med ordinarie befattning i arméförvaltningen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så
framt ej, hvad angår chef eller krigsråd, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, arméförvaltningen, uppå därom gjord
framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka liinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas
och bibehållas;

att tjänsteman är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning,
där han, till befordrande af arbetets oafbrutna gång, befinnes vara
lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af arméförvaltningen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej arméförvaltningen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han för -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

ordnas till högre befattning i arméförvaltningen, densamma, mot åtnjutande,
i förstnämnda fall af do för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället för
egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten inedgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare
fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest
sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,
under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som
före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om arméförvaltningens
omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning
tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generalkrigskommissarien,
krigsråden och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under
en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar
under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generalkrigskommissarien
bestämmes, begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;

3: o) förklara,

ej mindre att enhvar civil ämbets- och tjänsteman, som med eller
efter 1908 års ingång tillträder befattning i arméförvaltningen, skall
vara pliktig att underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvare af civila befattningar i
arméförvaltningen, hvilka icke före den 1 november 1907 anmäla, att de
vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nj^ssnämnda villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i
den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem; samt

4:o) höja det i riksstaten under fjärde hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag till arméförvaltningen från 158,741 kronor till 275,800
kronor, eller således med 117,059 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Lars Tingsten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

U tdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför Hans
Kungi. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Triol,ll:,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuiILIN,

Swartz.

Departementschefen, statsrådet Tingsten anförde:

I öfverensstämmelse med mitt till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 12 januari 1907 i fråga om anslag till arméförvaltningen
gjorda uttalande (statsverkspropositionen under fjärde hufvudtiteln,
sid. 9), anhåller jag att nu få underställa frågan angående organisationen
af arméns centrala förvaltningsmyndighet Kungl. Maj:ts pröfning.

Vid 1898 och 1899 års Riksdagar af Kungl. Maj:t framlagda nådiga
propositioner angående omorganisation af arméförvaltningen vunno icke
Riksdagens godkännande, utan har nämnda myndighet fortfarande samma
organisation, som den erhöll år 1881, med tillägg däraf att en sjukvårdsbyrå
inrättades år 1892 inom dess intendentsdepartement.

Genom nådigt bref den 3 februari 1905 uppdrog Kungl. Maj:t
åt en kommitté att utarbeta förslag såväl till de ändringar i organi -

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

sationen af arméns centrala förvaltningsmyndighet, hvilka af den
nya härordningen med flera förhållanden kunde påkallas, som ock till
instruktion för nämnda myndighets verksamhet i fred och krig. Detta
uppdrag blef genom nådigt bref den 23 mars 1906 ändradt därhän,
att — då med affattandet af förslag till instruktion för arméns centrala
förvaltningsmyndighet i fred och krig kunde anstå, intill dess förslaget
om nämnda myndighets organisation undergått slutlig granskning, —
kommittén skulle inkomma med förslag till grunder för nämnda myndighets
organisation i fred med tillhörande aflöningsstater. Detta sålunda
begränsade uppdrag är numera fullgjordt, i det att kommittén den
28 maj nästlidet år till Kungl. Maj:t öfverlämnade sitt i ämnet utarbetade
betänkande och förslag. ° Ordförande i kommittén har varit
generalintendenten, sedermera chefen för generalstaben, generalmajoren
m. m. K. G. Bildt, samt ledamöter generalkrigskommissarien m. m.
C. H. Weidenhielm, dåvarande öfverfältläkaren m. m. G. Baner, öfversten
vid fortifikationen m. m. L. W:son Muntlie och öfversten i armén, öfverstelöjtnanten
vid Norrlands artilleriregemente m. m. D. Hedengren.

Innan jag redogör för kommitténs (arméförvaltningskommitténs)
betänkande och förslag, torde böra erinras därom, att behofvet af ökade
arbetskrafter inom arméförvaltningen gjort sig starkt gällande under
de senaste åren. Riksdagens år 1903 församlade revisorer anmärkte,
att de till arméförvaltningen ingående redovisningarna icke blefvo fullständigt
granskade, ett förhållande, som statsutskottet i sitt utlåtande
den 8 april 1904, n:r 60, fann vara ägnadt att ådraga sig särskild
uppmärksamhet. Med hänsyn därtill att en omorganisation af arméförvaltningen
inom en icke aflägsen framtid kunde emotses, fann utskottet
likväl detta förhållande icke för tillfället böra föranleda någon särskild
åtgärd från Riksdagens sida, utan endast omförmälde, hvad i ärendet
förekommit, för Riksdagen.

Under åren 1904—1906 hafva extra anslagsmedel utgått för att
afhjälpa bristen på arbetskrafter inom arméförvaltningen, nämligen
under hvart och ett af åren 1904 och 1905 17,000 kronor och under
år 1906 20,000 kronor. För samma ändamål har Riksdagen för år
1907 anvisat å extra stat samma belopp som för år 1906. Genom
nådigt bref den 3 november 1905 har det för år 1906 anvisade medelsbeloppet
fördelats i arfvoden å 2,500 kronor, afsedda för åtta extra
tjänstemän, nämligen: en revisor å artilleridepartementet; en revisor, eu

* Betänkande och förslag af den utaf Kungl. Maja den 3 februari 1905 tillsatta kommitté
för utarbetande af förslag angående organisationen af arméns centrala förvaltningsmyndighet
m. m. Stockholm 1906.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

notarie och en registrator å intendentsdepartementet; samt två revisorer,
en notarie och en registrator ä civila departementet. Enahanda bestämmelser
äro meddelade för år 1907.

En ändamålsenlig lösning af frågan angående arméns centrala
förvaltningsmyndighet och den lämpligaste formen för dess öfverstyrelse
skulle enligt kommitténs åsikt vara, såväl för freds- som särskilt
för krigsförhållanden, inrättandet af ett krig sministerium, hvarigenom en
person, krigsministern, blefve den i sista hand bestämmande och sattes
i tillfälle att erhålla erforderlig öfverblick öfver förvaltningsärendena.
Kommittén gifver emellertid uttryck åt den förmodan, att ett förslag i
syfte att i någon form i vårt land införa ministerstyrelse ej nu skulle
vinna statsmakternas gillande, och anser, att de nuvarande konstitutionella
bestämmelserna lägga hinder i vägen för att under annan lämplig
form förlägga öfverstyrelsen för arméns förvaltning till landtförsvarsdepartementet.
Kommittén har ej heller velat ansluta sig till den meningen,
att den centrala förvaltningen bör uppdelas på särskilda styrelser,
utan framhåller, att arméns centrala förvaltning fortfarande bör utöfvas
af ett ämbetsverk, nämligen arméförvaltningen, dock med det undantag
att de ärenden, som nu tillkomma intendentsdepartementets sjukvårdsbyrå,
utbrytas från arméförvaltningen och tilldelas en särskild styrelse,
»arméns sjukvårdsstyrelse'')'').

Kommittén tager i fortsättningen af sitt betänkande under ompröfning
det vid åtskilliga tillfällen framställda förslaget att sammanslå intendents-
och civila departementen, men kommer på anförda skäl »till den
fasta öfvertygelsen», att det civila departementet och dess civile chef
kunna lika litet som intendentsdepartementet med dess militäriskt-tekniskt
bildade chef för arméförvaltningen undvaras.

Den år 1898 ifrågasatta decentralisationen af revisionen till fördelning
sintend entur er na finner sig kommittén icke kunna förorda. Ej heller
skulle det, enligt kommitténs åsikt, vara lämpligt eller för åstadkommandet
af en god hushållning ändamålsenligt att genom reglementsbestämmelser
genomföra någon vidsträckt decentralisation af anslagen.

Beträffande den tillförene behandlade frågan, huruvida det icke
skulle vara ändamålsenligt att till ett departement sammanföra räkenskaps
redovisnings- och revisionsväsendet inom arméförvaltningen, håller kommittén
före, att hvarje departement bör hafva sin revision och sin bokföring
samt för ändamålet erforderliga organ, enär det från förvaltningssynpunkt
skulle vara olämpligt att fråntaga något departement ärenden
Bill. till Piksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 109 Höft. 2

Armeförvaltningskommitténs
förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

eller göromål, som berörde dess förvaltningsområde. Kassan borde dock
bibehållas såsom gemensam för hela ämbetsverket samt de särskilda
departementens räkenskaper liksom hittills sammanföras uti ett gemensamt
bokslut.

Innan kommittén redogör för organisationen af den nya sjukvårdsstyrelsen,
sådan densamma enligt kommitténs förslag borde inrättas, och
af arméförvaltningens fyra departement, sådana de enligt samma förslag
borde ordnas, tager kommittén under öfvervägande, dels huruvida nya
eller ändrade kompetensvillkor för ämbets- och tjänstemännens anställning
uti arméförvaltningen kunde vara erforderliga, dels huruvida
sättet för ärendenas behandling borde undergå ändring.

I nuvarande antagnings- och befordringssystemet anser kommittén en
förbättring kunna åstadkommas genom ett sådant tillägg i bestämmelserna
om extra tjänstemäns antagande, att en inträdessökande, hvilkens ansökning
vunne bifall, skulle vara underkastad en viss tids proftjänstgöring vid
förvaltningens olika grenar, innan hans antagande definitivt bestämdes,
samt att, sedan, efter proftjänstgöringens slut, fråga om hans bibehållande
i ämbetsverket förevarit till afgörande, meddelande genast skulle
göras honom, huruvida hans tjänstgöring ansetts nöjaktig eller icke.
Genom införandet af denna ordning för antagandet af extra personal
skulle enligt kommitténs mening redan från början en viss trygghet
vinnas för erhållandet af dugliga tjänstemän.

Såsom kompetensvillkor för erhållande af ordinarie tjänst i första
lönegraden inom arméförvaltningen föreslår kommittén, att den sökande
skall ej mindre, på sätt arméförvaltningen må äga bestämma, hafva
aflagt godkändt prof i bokföring än äfven hafva tjänstgjort hos regements-
eller likartad förvaltning eller hos fördelningsintendentur under
så lång tid, som arméförvaltningen kan finna erforderlig.

Slutligen hemställer kommittén, att såsom villkor för befordran till
krigsråd och sekreterare måtte föreskrifvas aflagd examen, som berättigar
till utöfningen af domareämbete, med företräde för den, som med
nöjaktigt vitsord under viss tid, exempelvis tre månader, utöfvat sådant
ämbete å landet och därunder förrättat ting eller ock under lika lång
tid tjänstgjort såsom domare i rådstufvurätt. Om emellertid någon,
som aflagt endast kansliexamen, under sin tjänstgöring i arméförvaltningen
ådagalagt synnerligen framstående skicklighet och nit samt
fallenhet för förvaltningsgöromål af olika slag och sålunda styrkt sin
kompetens till erhållande af sekreterarebefattning eller byråchefsämbete,
bör dock, enligt kommitténs åsikt, hinder för en sådan persons befordran
icke förefinnas.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 141. It

Hvad vidkommer ärendenas afgörande inom arméförvaltningen, anser
kommittén, att den beslutanderätt, som nu å de olika departementen
tillkommer vederbörande departementschefer — den s. k. centrala förvaltningsformen
— fullständigt bör genomföras och sålunda komma att
tillämpas jämväl beträffande sådana ärenden, i hvilka enligt nu gällande
instruktion deltagande i beslut tillkommer jämväl byråcheferna.

Årenden, som handläggas vid sammanträden mellan två eller flera
departement, afgöras nu kollegialt. Detta handläggningssätt anser kommittén
visa en uppenbar brist på följdriktighet, hvarför detsamma bör
undergå ändring i riktning mot tillämpningen af den centrala förvaltningsprincipen.
Ej heller beträffande de ärenden, som tillkomma arméförvaltningen
in pleno och för hvilka jämväl kollegial behandling är
föreskrifven, finner kommittén skäl föreligga till undantag från nämnda
princip. Med anledning häraf ifrågasätter kommittén, huruvida pleniärendena
böra fortfarande i instruktionen särskiljas, eller huruvida de
icke kunna i allo likställas med andra ärenden, som skola behandlas vid
gemensamma sammanträden. Kommittén föreslår i fråga om nu berörda
ärenden ett ändradt förfaringssätt.

Anmärkning smålen intaga för närvarande en alldeles särskild undantagsställning
i afseende å behandlingssättet, i det att de pröfvas åt
vederbörande departement, sammansatt af krigsrådet och kamreraren,
utan att departementschefen deltager i afgörandet. Men då, enligt hvad
kommittén gör gällande, anmärkningsmålen äro rena förvaltningsfrågor,
anser kommittén, att pröfningen och afgörandet af dem böra tillkomma
densamme, som har beslutanderätt i öfriga förvaltningsfrågor, d. v. s.
vederbörande departementschef. Detta synes kommittén så mycket angelägnare,
som beslut i ett anmärkningsmål kan varda grundläggande
för förvaltningen i betydande omfattning samt ägnadt att för framtiden
ordna förhållanden, som kunna hafva stor inverkan på det allmännas
angelägenheter. Sålunda anser kommittén, att anmärkningsmål i arméförvaltningen
böra afgöras på samma sätt som andra förvaltningsärenden
af departementschefen efter föredragning af vederbörande byråchef.

Hvad vidkommer de s. k. reskontreringsmälen, förefinnes enligt kommitténs
åsikt icke något hinder för deras ''likställighet med anmärkningsmålen,
och skulle sålunda deras handläggning och afgörande äfven
öfverlämnas till arméförvaltningen å vederbörande departement. Beträffande
åter balansmålen anser kommittén, att de fortfarande böra intaga
en undantagsställning, alldenstimd de falla inom lagöfverträdelsernas
område och följaktligen måste tillhöra domstol (kammarrätten).

Uti det processuella förfarandet i anmärkningsmål föreslår kom -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 141.

mittén den ändring, att besvär öfver armé förvaltningens beslut däri
skulle, liksom besvär öfver förvaltningens beslut i andra ärenden, anföras
direkt bos Kungl. Maj:t. Denna ändring synes kommittén vara att
förorda jämväl med hänsyn till önskvärdheten af förvaltningsärendenas
snabba afgörande. Särskildt för vederbörande redogörare borde det
vara af stor vikt, att en anmärkningsfrågas slutliga afgörande icke
onödigt fördröjdes. Utom det förhållande, att det slutliga utslaget
blefve för honom ett rättesnöre för hans framtida förvaltningsåtgärder,
kunde frågan för honom blifva af vida större ekonomisk betydelse än
ersättandet af anmärkta medel, enär den honom i de allra flesta fall
tillkommande rätt att af vederbörande söka sitt åter lätt kunde genom
för långt dröjsmål blifva imaginär. I sammanhang härmed framhåller
kommittén, att man näppeligen kunde påvisa någon praktisk
nytta vare sig för staten eller den enskilde tjänstemannen däraf, att
besvärsmålen från arméförvaltningen på sin väg till Kungl. Maj:t passerade
kammarrätten. De mål, hvari kammarrätten funnit skäl göra
ändring i arméförvaltningens beslut, vore nämligen ytterst få, hvarför
ej heller från denna synpunkt skäl förefunnes att för anmärkningsmålen
göra en undantagsbestämmelse i arméförvaltningens instruktion.

Hvad slutligen angår ärendenas handläggning under departementschefs
frånvaro, anser kommittén, att sådant bör ske efter samma grunder
som under chefens egen ämbetsutöfning, och skulle sålunda vid
departementschefs frånvaro å militärt departement chefen för militärbyrån
och å civila departementet krigsrådet inträda såsom tjänstförrättande
departementschefer med alla departementschef tillkommande
rättigheter och skyldigheter. Under tiden skulle annan upprätthålla den
tjänstförrättande departementschefens ordinarie beställning. Den i detta
afseende föreslagna ändringen fram hålles af kommittén vara en konsekvens
af det fullständiga genomförandet af den centrala förvaltningsformen,
och den betingades särskildt däraf, att öfvergången från fredstid
krigsförvaltning icke skulle försvåras genom förändring af de former,
hvari förvaltningen utöfvades.

Sedan kommittén sålunda redogjort för de principiella ändringar
af armé förvaltningens instruktion, som enligt kommitténs åsikt böra
vidtagas, öfvergår kommittén, såsom redan framhållits, till eu närmare
redogörelse för den föreslagna sjukvårdsstyrelsen och för de fyra departementen
inom arméförvaltningen.

För eu särskild sjukvårdsstyrelses inrättande anför kommittén flera
skäl. Den ställning, som målsmannen för det militära sanitetsväsendet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

lör närvarande intoge, vore icke någon chefs, utan han vore i själfva
verket endast ett civilt medicinalråd i medicinalstyrelsen, som'' föredroge,
bland andra ärenden, där förekommande militära. Medicinalstyrelsens
chef vore oförhindrad att vid inträffande ledighet till öfverfältläkare
hos Kungl. Maj:t genom chefen för civildepartementet föreslå
eu civil läkare. Militärläkarne lydde, till stort men för tjänsten, under
flera myndigheter, nämligen dels i afseende på den medicinska verksamheten,
befordringsförhållanden, kommenderingar, rapportväsendet
m. m. under medicinalstyrelsen, dels i disciplinärt hänseende under
vederbörande truppförbandschefer, dels i afseende å sjukvårdsmateriels
anskaffning och underhåll under arméförvaltningens intendentsdepartement.
För att undanröja bristerna uti det militära sanitetsväsendets
organisation kräfdes, enligt kommitténs uppfattning, ett särskildt ämbetsverk,
en sjukvårdsstyrelse, åt hvilken dock icke behöfde gifvas så fullkomlig
själfständighet, att för densammas verksamhet erforderliga medel
öfverfördes till särskildt anslag. Dessa kunde nämligen fortfarande
bibehållas hos arméförvaltningen å intendentsdepartementet.

Den föreslagna sjukvårdsstyrelsen skulle hafva nedanstående sammansättning,
jämförd med sammansättningen af sjuk vårdsby rån inom
arméförvaltningens intendentsdepartement.

Arméns sjukvårdsstyrelse.

Chef: generalläkare.

En föredragande för sanitetsärenden: fördelningsiäkare.

En assistent: bataljonsläkare.

En assistent: sjukvårdsintendent.

En föredragande för veterinär ärenden: regementsveterinär.

Eu adjutant, tillika diarieförande: bataljonsläkare.

En notarie, tillika sekreterare.

En vaktmästare.

Sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens
intendentsdepartement.

Chef och föredragande: fördelningsläkare.

En assistent: bataljonsläkare.

En assistent: sjukvårdsintendent.

En assistent: regementsveterinär.

En sergeant af 1 klass (Svea trängkår).

Af ofvanstående jämförelse framgår, att arméns sjukvårdsstyrelse
skulle komma att bildas dels af öfverfältläkaren och dennes adjutant
dels af den nuvarande sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningen (undantagandes
den till Svea trängkår börande sergeanten af 1 klass), hvartill
skulle komma en notarie, tillika sekreterare, och en vaktmästare.
Chefen för arméns sjukvårdsstyrelse, generalläkaren, har kommittén
ansett böra likställas med generalkrigskommissarien och sålunda erhålla
generalspersons ställning. Den omständigheten, att öfverfältläkaren
skulle öfvergå från medicinalstyrelsen till arméns sjukvårdsstyrelse, hör

14 Kung!-. Maj ds Nåd. Proposition N:o 141.

enligt kommitténs mening icke föranleda indragning af något medicinalrådsämbete.

Enligt hvad kommittén framhåller, skulle sjukvårdsstyrelsens ämbetsbefattning
omfatta alla till armén hörande sanitets- och veterinärärenden.
Hit skulle alltså höra ärenden angående anskaffning, vård
och redovisning af arméns sjukvårdsmateriel, angående sjukhusbyggnader,
byggnadsangelägenheter, hvilkas handläggning kräfde hygienisk
sakkunskap, angående portions- och rationsstater, sjukvården å garnisonssjukhusen
samt dessas organisation och förvaltning, anskaffning,
vård och underhåll af veterinärmateriel samt arméns veterinärvård i
allmänhet, äfvensom angående militärläkarnes och veterinärernas medicinska
verksamhet, befordringsförhållanden, kommenderingar m. m.
Sjukvårdsstyrelsen skulle disponera den för sjukvårdsväsendet beräknade
andelen af anslaget till arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehof
och fördenskull däraf rekvirera medel, då sådana erfordrades,
från arméförvaltningen.

Enligt kommitténs förslag skulle generalläkaren ensam hafva beslutanderätt
i de frågor, som tillhörde sjukvårdsstyrelsen. Vederbörande
föredragande skulle dock vara skyldig afgifva förslag till beslut och,
därest förslaget ej af generalläkaren gillades, låta anteckna sin skiljaktiga
mening.

Het af kommittén upprättade förslaget till stat för arméns sjukvårdsstyrelse
slutar på en summa af 30,500 kronor.

I fråga om organisationen af arméförvaltningens artilleridepartement
föreslår kommittén:

att militärbyrån under fälttygmästare^ hvilken skulle erhålla öfverstes
grad och aflöningsförmåner samt uppföras å artilleriets tygstater,
skulle utvidgas och delas i tre afdelningar: första expeditionsafdelningen,
andra expeditionsafdelningen och konstruktionsafdelningen; och

att å civilbyrån, hvars nuvarande krigsrådsbeställning skulle flyttas
till fortifikationsdepartementet, skulle anställas den personal, som här
nedan upptages.

Kommitténs förslag. j Nuvarande organisation.

Chef: generalfälttygmästare!!.

Militärbyrån.

Chef och föredragande: fälttygmästare!!.

Chef: generalfälttygmästare!!.

Militärbyrån.

Chef och föredragande: fälttygmästare^
En assistent.

Kung/. Maj.is Nåd. Proposition N;o 141.

Kommitténs förslag.

Fors ta expeditionsaf delningen.

Två artilleristabsofficerare.

Två dcpartementsskrifvare.

Andra expeditionsaf delningen.

En artilleristabsofficer.

En departementsskrifvare.

Konstruktionsafde/n ingen.

Tre artilleristabsofficerare.

Två departementsskrifvare.

Civilbyrån.

Chef och föredragande: chefen för fortifikationsdepartementets
civilbyrå.

En sekreterare och kamrerare.

En förste revisor.

En redogörare och bokhållare.

En registrator och revisor.

En departementsskrifvare.

Nuvarande organisation.

Civilbyrån.

Chef och föredragande: krigsråd.
En sekreterare, tillika kamrerare.
En revisor.

En revisor och bokhållare.

Dessutom på extra stat:

En revisor.

Den föreslagna staten för artilleridepartementet slutar på en summa
af 18,000 kronor.

Arméförvaltningens fortijikationsdepartement skulle enligt kommitténs
förslag organiseras på det sätt:

att å militärbyrån, hvilken såsom hittills borde närmast lyda under
chefen för fortifikationsstabens hufvudstation såsom byråchef, skulle anställas
en byråchefsassistent och en andre assistent i stället för nuvarande
adjutanten och en tillfälligt tjänstgörande extra adjutant; samt
att å civilbyråns stat skulle upptagas den enligt kommitténs förslag
från staten för artilleridepartementets civilbyrå uteslutna krigs -

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 141.

rådsbeställningen, hvars innehafvare samtidigt skulle vara chef och
föredragande jämväl å sistnämnda byrå.

Fortifikationsdepartementet skulle följaktligen erhålla följande personalsammansättning.

Kommitténs förslag.

Nuvarande organisation.

Chef: chefen för fortifikationen.

Militärbyrån.

Chef och föredragande: chefen för fortifika
tionsstabens hufvudstation.

En byråchefsassistent.

En andre assistent.

Civilbyrån.

Chef och föredragande: krigsråd.

En sekreterare och kamrerare.

En revisor och bokhållare.

En registrator, biträdande vid revisionei
och kansliet.

Militärbyrån.

■ Chef och föredragande: öfversten, eller vid
hans frånvaro, en öfverstelöjtnant vid
j fortifikationen.

{En adjutant.

Civilbyrån.

| Chef och föredragande: chefen för artilleridepartementets
civilbyrå.

En sekreterare, tillika kamrerare.

En revisor och bokhållare.

Den föreslagna staten för fortifikationsdepartementet slutar på en
summa af 16,900 kronor.

Kommitténs förslag i fråga om organisationen af arméförvaltningens
intendentsdepartement afser hufvudsakligen:

att från detta departement till civila departementet skulle öfverflyttas
förvaltningen af anslagen till ridskolan, till skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet samt till de värnpliktiges aflöning, inskrifning och
redovisning m. m.;

att departementets militärbyrå skulle ställas under chefskap af en
öfverfältintendent, med öfverstes rang, för hvilken aflönings förmån er i
likhet med den nuvarande öfverfältintendentens skulle uppföras å intendenturkårens
stat; samt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141. 17

att å departementet skulle i öfrigt anställas den personal, som
nedan angifves.

Kommitténs förslag.

■Chef: generalintendenten.

Militärbyrån.

Chef och föredragande: öfverfältintendent.
En byråehefsassistent, fältintendent.

En andre assistent, intendent.

Civilbyrån.

Chef och föredragande: krigsråd.
En sekreterare.

En kamrerare.

Fyra revisorer.

En bokhållare.

En registrator.

En notarie.

Nuvarande organisation.

Chef: generalintendenten.

Militärbyrån.

Chef och föredragande: fältintendent.
En assistent, intendent.

Sj ukvårdsbyrån.

(sid. 13).

Civilbyrån.

Chef och föredragande: krigsråd.

En sekreterare.

En kamrerare.

Två revisorer.

En bokhållare.

Dessutom på extra stat.

En revisor.

En notarie.

I En registrator.

Den föreslagna staten för intendentsdepartementet slutar å 36,400
kronor.

Hvad slutligen beträffar organisationen af arméförvaltningens
civila departement, föreslår kommittén — förutom öfverflyttandet från
intendentsdepartementet af förut nämnda tre anslag — att för bestridande
af de ökade göromålen åtskilliga nya tjänster skulle inrättas,
såsom framgår af följande jämförelse mellan kommitténs förslag och
den nuvarande organisationen.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 109 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Kommitténs timslag.

Chef: generalkrigskommissarien.

En civilbyrå.

Chef och föredragande: krigsråd.
En sekreterare.

En kamrerare.

En förste revisor.

Fem revisorer.

En bokhållare.

En registrator.

En notarie.

Bokslutskontoret.

En kamrerare.

Kassakontoret.

En krigskassor.

Ombudsmanskontoret.

En ombudsman.

Nuvarande organisation.

Chef: generalkrigskommissarien.

En civilbyrå.

Chef och föredragande: krigsråd.

En sekreterare.

En kamrerare.

En revisor.

En revisor och bokhållare.

Bokslutskontoret.

En kamrerare.

| En bokhållare.

Kassakontoret.

En krigskassor.

Ett juridiskt biträde.

Dessutom på extra stat.

Två revisorer.

En notarie.

En registrator.

Den af kommittén föreslagna staten för civila departementet slutar
å 65,400 kronor.

Den kostnadsökning, som föranledes utaf den af kommittén föreslagna
omorganisationen af arméförvaltningen, beräknas utgöra:

å anslaget till armé förvaltningen .......................................... kr. 51,609: —

för den nja sjukvårdsstyrelsen................................................ » 30,500:—-

å anslaget till aflöning och rekrytering m. m. (arfvoden
åt två artilleristabsofficerare och en fortifikationsstabsofficer
samt lön och dagaflöning åt fälttygmästaren,

Transport kr. 82,109: —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Transport kr. 82,109: —

en öfverfältintendent samt sex departementsskrif vare)

.................................................................................... » 33,870: —

å anslaget till inkvarteringskostnader (inkvarterings- och
servisbidrag till generalläkaren, en öfverfältintendent
och sex departementsskrifvare samt servisbidrag
åt fälttygmästare^................................................ » 5,182:50

samt å anslaget till ålderstillägg .......................................... » 8,050: —

eller tillhopa kr. 129,211: 50,

hvarifrån dock hör afräknas dels nuvarande extra anslagtill
förstärkande af arméförvaltningens arbetskrafter
............................................................. kr. 20,000: —

dels ock vissa af andra anslag nu utgående
kostnader, hvilka efter omorganisationen
skulle upphöra........................... » 5,500: — » 25,500: —

hvadan den verkliga kostnadsökningen skulle utgöra ... kr. 103,711: 50.

Yttranden öfver kommitténs förslag hafva infordrats från arméför- Myndigheter.
valtningen, kammarrätten, statskontoret, medicinalstyrelsen, chefen för ""s yttrandengeneralstaben,
generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet,
chefen för fortifikationen, samtliga arméfördelningschefer samt militärbefälhafvaren
på Gottland. Till en början torde jag få återgifva endast
det. hufvudsakliga af dessa yttranden, under det att enskildheterna
däraf komma att beröras i sammanhang med de särskilda frågor angående
organisationen, till hvilka de äro närmast hänförliga.

Armé/orv ältning en, som in pleno behandlat ifrågavarande ärende,
har förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget, men af de
elfva ledamöter, som deltagit i ärendets handläggning, hafva fem varit
från beslutet skiljaktiga, af hvilka en, nämligen generalintendenten,
åberopat sitt i sådan egenskap afgifna, här nedan närmare omförmälda
särskilda yttrande öfver förslaget, tre i hufvudsak förenat sig med
honom, och en anslutit sig till hans förslag i vissa delar.

Kammarrätten yttrar sig hufvudsakligast i fråga om kommitténs
förslag rörande ändring i sättet för behandlingen af anmärknings- och
reskontreringsmål samt anför, att bestämmelserna om handläggningen
af sådana mål äro gemensamma för hela den centrala statsförvaltningen,
hvarför det, enligt kammarrättens mening, icke funnes anledning, vare
sig att enbart för arméförvaltningen härutinnan göra undantag eller
att nu inlåta sig på spörsmålet, huruvida en förändring i det proces -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

sudla förfaringssättet med anmärkningsmål i allmänhet kunde befinnas
lämplig och önskvärd. I öfrigt förordar kammarrätten sådan ändring
i arméförvaltningens organisation, att räkenskaps-, redovisnings- och
revisionsväsendet förlägges till ett departement.

Medicinalstyrelsen tillstyrker inrättandet af en särskild sjukvårdsstyrelse
för armén; men framhåller dock vissa betänkligheter mot antagandet
af kommitténs förslag till denna styrelses organisation samt
instruktion för densamma. Dessa betänkligheter gälla hufvudsakligen
rent hygieniska frågor, befordringsfrågor och tillsynen öfver militärläkarnas
medicinska verksamhet i fredstid, hvilka ärenden synas medicinalstyrelsen
icke kunna helt och hållet undandragas medicinalstyrelsen. Med
påvisande af behofvet däraf, att, om arméns sjukvårdsstyrelse kommer till
stånd, öfverfältläkaren måste i medicinalstyrelsen ersättas med ett medicinalråd,
framhåller medicinalstyrelsen vidare, att den af kommittén
föreslagna staten för den nya sjukvårdsstyrelsen bör ökas med ett
arfvode å 1,200 kronor åt ytterligare en adjutant samt med ett belopp
af 2,000 kronor till ersättning åt särskild rådgifvare i hygieniska frågor.

En ledamot af medicinalstyrelsen, föredraganden för veterinärärenden,
har i fråga om den, som i den föreslagna sjukvårdsstyrelsen
skulle föredraga dylika ärenden, i så måtto varit af skiljaktig mening,
att han ansett denne föredragande böra i sjukvårdsstyrelsen hafva fast
anställning med fältintendents af andra graden aflöningsförmåner.

Generalfälttygmästaren förordar den föreslagna organisationen af
arméförvaltningens artilleridepartement samt anser, att, därest genomförandet
af förslaget i denna del skulle främjas genom någon minskningi
de härför beräknade kostnaderna, sådan utan väsentliga olägenheter
kunde för närvarande äga ruin, dels därigenom att fälttygmästaren bibehölles
vid sina nuvarande aflöningsförmåner, dels därigenom att icke
några särskilda arfvoden, såsom kommittén föreslagit, utginge till departementsskrifvarna.

Chefernas för Fjärde, Femte och Sjätte arméfördelningarna yttranden
öfverensstämma härutinnan, att förslaget icke motsvarar de kraf på
organisationen af arméns centrala förvaltningsmyndighet, som af militära
skäl måste uppställas. De framhålla särskildt de stora olägenheterna af
bristen på öfverensstämmelse mellan förvaltningsformerna under krig och
fred samt den genom ärendenas behandling på fyra särskilda departement
föranledda ojämnheten i deras handläggning och tidsutdräkten i deras
afgörande. Samtliga ifrågavarande arméfördelningschefer uppställa såsom
önskningsmål inrättandet af ett krigsministerium i stället för den nuvarande
arméförvaltningen. Chefen för Femte arméfördelningen fram -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

håller därjämte att, därest utsikter till erhållande af en under chefen
för landtförsvarsdepartementet omedelbart lydande central förvaltningsmyndighet
icke skulle förefinnas och sålunda arméförvaltningen fortfarande
skulle bibehållas, det vid 1898 års Riksdag af Kungl. Maj:t
framlagda förslaget till detta ämbetsverks omorganisation — hufvudsakligen
afseende arméförvaltningens uppdelande i tre särskilda styrelser
samt decentralisation af revisionen till fördelningsintendenturerna —
vore bättre ägnadt att tillfredsställa de militära krafven än det nu af
kommittén utarbetade.

Generalintendenten uttalar önskvärdheten däraf, att arméförvaltningens
artilleri- och fortifikationsdepartement utbrytas ur det centrala ämbetsverket
och bilda själfständiga styrelser på sätt kommittén föreslagit
i fråga om sjukvårdsstyrelsen. Handläggningen af byggnadsärenden
borde öfverflyttas från fortifikationsdepartementet till intendentsdepartementet,
hvilket jämväl borde bibehålla förvaltningen af anslaget till de
värnpliktiges aflöning, inskrifning och redovisning m. m., som enligt
kommittéförsiaget skulle tillhöra civila departementet. Då bifall till
generalintendentens förslag i denna del skulle föranleda ökning af intendentsdepartementets
arbetsbörda samt minskning af civila departementets,
kunde antalet tjänstemän å det senare departementet något nedbringas,
men behöfde ökas å intendentsdepartementet. I fråga om
kompetensvillkoren för ämbets- och tjänstemännen i arméförvaltningen
anser generalintendenten icke lämpligt att, såsom kommittén föreslagit,
högre examensmeriter uppställas såsom villkor för erhållande af sekreterare-
och krigsrådsbeställningar än öfriga tjänster inom ämbetsverket,
utan borde en hvar, som där vunnit inträde, hafva lika stora befordringsutsikter
som andra, om han med nit och skicklighet fullgjorde sina
åligganden.

Statskontoret, cheferna för generalstaben och fortifikationen samt för
Första, Andra och Tredje arméfördelningarna äfvensom militärbefälhafvaren
pa Gottland hafva intet väsentligt att erinra mot förslaget.

Förutom från ofvan angifna myndigheter har yttrande öfver det
föreliggande förslaget till omorganisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet,
i hvad detsamma afser arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
infordrats äfven från den genom nådiga brefvet den

Kasernbyggnadskommitténs
yttrande.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

4 augusti 1906 förordnade kommittén för utarbetande af förslag angående
handhafvande af byggnadsärenden m. m., den s. k. kasernbyggnadskommittén.
Denna kommitté hade, såsom äfven framhållits uti årets
statsverksproposition under fjärde hufvudtiteln i fråga om extra anslagtill
nya byggnader för armén, i uppdrag att afgifva yttrande och inkomma
med förslag i anledning af

dels hvad Riksdagen i skrifvelse den 27 april 1906, N:o 87, efter
pröfning af dess år 1905 församlade revisorers anmärkningar beträffande
arméförvaitningen hemställt i afseende å vidtagande af åtgärder, för
att vid förestående kasernbyggnadsarbeten fullt tillförlitliga kostnadsberäkningar
måtte vara att tillgå och tillfyllestgörande kontroll öfver
arbetenas utförande måtte åstadkommas;

dels Riksdagens i skrifvelse den 25 maj 1906, N:o 187, gjorda framställning
om verkställande af utredning, huruvida genom förändring af
fortifikationens organisation eller genom andra anordningar mera betryggande
garantier för utförande på ett tillfredsställande sätt af byggnader
för arméns räkning kunde vinnas;

dels hvad Riksdagen i skrifvelse den 27 maj 1906, N:r 195, anfört
i afseende å vidtagande af åtgärder för vinnande af skärpt kontroll vid
uppförandet af nya kasernetablissemang för de i samma skrifvelse uppgiga
femton infanteriregementen.

Kasernbyggnadskommittén, som utgjorts af ledamöterna af Riksdagens
första kammare, öfversten m. m. A. F. O. Cederberg (ordförande) och kaptenen
in. m. friherre C. H. Falkenberg, ledamöterna af Riksdagens andra
kammare, filosofie doktorn m. m. D. K. Bergström och godsägaren J. M.
Juhlin samt arkitekten m. in. J. L. Pettersson, afgaf den 7 februari 1907
underdånigt betänkande, innehållande förslag i fråga om handhafvandet
af byggnadsärendena för armén. Hvad kommittén hemställt i afseende
å nya kasernetablissemangs uppförande har i annat sammanhang, nämligen
i fråga om tillsättandet af en kasernbyggnadskommission m. m., varit
föremål för Kungl. Maj:ts pröfning och föranledt aflåtande! af proposition
till Riksdagen därom den 15 mars 1907.

I fråga om organisationen af ar méför v ältning ens förtifkationsdep artement
och därmed sammanhängande spörsmål angående kasern- och lägeretablissemangens
underhåll gör kasernbyggnadskommittén gällande, att
fortifikationen och arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet böra
frikallas från befattning med husbyggnadsarbeten. I sådant syfte föreslår
kommittén, att tillsynen, vården och underhållet af arméförvaltningens
ämbetshus i hufvudstaden skulle öfverflyttas från fortifikations -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 141. 23

departementets militärbyrå till öfverintendentsämbetet, samt att å nämnda
byrå icke skulle, såsom arméförvaltningskommittén föreslagit, handläggas
ärenden angående uppförande och underhåll af kasernetablissemang med
därtill hörande byggnader m. m. I stället skulle arméns kasern- och
lägeretablissemang ställas under vård af armé förvaltningen å intendentsdepartementet,
och följaktligen handläggningen af alla hit hörande
ärenden förläggas till sistnämnda departement, där såsom föredragande
skulle förordnas en sakkunnig person med förmåga att såväl ekonomiskt
som tekniskt bedöma ärenden af ifrågavarande slag. Arméförvaltningens
intendentsdepartement hade nämligen redan att handlägga de underhållet
af byggnaderna m. m. närstående frågorna om arméns kaserninredning
samt ved, ljus och vatten.

Kommittén gifver äfven uttryck åt den meningen, att arméns öfriga
byggnader borde vårdas af samma myndigheter, som enligt kommitténs
förslag skulle taga befattning med de till kasern- och lägeretablissemangen
hörande byggnaders underhåll. Men då kommittén icke ägt
tillgång till någon fullständig uppgift öfver de under fortifikationsdepartementets
vård för närvarande ställda byggnader, hade kommittén
icke kunnat afgifva något detaljerad! förslag, som tydligt utvisade, af
hvilken myndighet den ena eller den andra af öfriga ifrågavarande
byggnader för framtiden borde vårdas och underhållas. Hvad särskildt
anginge de till fästningarna hörande husbyggnader, vore dessa tvifvelsutan
att likställa med kasernbyggnader, och borde dessas vård enligt
kommitténs mening ställas under intendentsdepartementet, medan återigen
andra dithörande byggnader fortfarande, liksom själfva fästningarna,
borde stå under fortifikationsdepartementets vård. En fullständig uppdelning
på olika myndigheter af såväl dessa som öfriga byggnader
borde ur underhållets synpunkt äga rum.

Hvad i öfrigt angår underhållet af arméns kasernetablissemang med
dithörande byggnader, går kommitténs förslag ut på att något vidga
vederbörande truppförvaltningars befogenhet och ansvar med afseende
å det egna etablissemangets vård och underhåll. Med truppförbandens
förläggning i garnisoner vid etablissemang, som hela året upptoges,
om ej af förbandets hela manskapsstyrka, dock städse af så stora
»skolor», att etablissemangen kunde betraktas såsom ständigt bebodda,
hade nämligen frågan rörande deras underhåll kommit i ett helt
annat läge, än då arméns flesta byggnader voro spridda på mötesplatser,
som under vissa delar af året voro så godt som öfvergifna af både
förvaltning, befäl och manskap. En ständig och mycket noggrann

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 141.

tillsyn af byggnader och anläggningar samt omedelbart afknipande af
uppkomna fel och brister vore därför numera lätt att anordna, på samma
gång som medelst omedelbart företagna reparationer kunde förebyggas
uppkomna bristers förstoring.

Sedan kommittén i fortsättningen af sitt betänkande redogjort för
den behandling, som frågor om byggnadsunderhåll för närvarande underginge,
äfvensom för vissa i ärendet från truppförvaltningarna infordrade
upplysningar samt af dem framhållna synpunkter och önskemål i frågan,
föreslår kommittén, att handhafvandet af hithörande angelägenheter
borde ordnas hufvudsakligen på följande sätt.

De nu vid de särskilda arméfördelningarna anställda fortifikationsbefälhafvarnes
befattning med kasernetablissemangens underhåll borde
öfvertagas af en fördelningsbyggmästare vid hvarje arméfördelning, med
åliggande att, sedan vederbörande regements- eller kår förvaltningar
verkställt besiktning af truppförbandet tillhörande byggnader samt till
vederbörande arméfördelningschef (militärbefälhafvaren på Gottland, kommendanten
i Boden) årligen inom viss tid insändt fullständigt årsunderhållsförslag
för det kommande året, vid hvarje etablissemang inom fördelningen
personligen företaga en noggrann besiktning af samtliga till
detsamma hörande byggnader, därvid, om så för en eller annan detalj
ansåges behöflig!, specialist i sådan detalj borde anlitas. Till fördelningsbyggmästarens
åligganden skulle vidare höra ej mindre att, sedan
han för de olika reparationsarbetena uppgjort detaljerade kostnadsberäkningar,
inför arméfördelningschefen föredraga samtliga årsunderhållsförslag
jämte de af honom däri föreslagna ändringar och tillägg, än
äfven att låta utföra de reparations- och byggnadsarbeten, som efter
intendentsdepartementets yttrande öfver fördelningschefens årsunderhållsförslag
eller efter annars inkomna framställningar kunde varda af
Kungl. Maj:t till verkställande fastställda.

Fördelningsbyggmästares arfvode har kommittén ansett kunna sättas
till 4,000 kronor årligen jämte resekostnadsersättning. Till någon del
torde tillgång till arfvodeskostnaderna kunna beredas genom indragningar
å fortifikationens stat, ity att fortifikationsbefälhafvarna blefve
befriade från all hithörande tjänstgöring. I hvarje fall ansåge emellertid
kommittén, att den aflöning, som måste utgå för att få en fullt sakkunnig
tillsyn och vård öfver våra stora och dyrbara kasernetablissemang,
skulle väl betala sig.

Hvad beträffade de å Gottland förlagda och de till Bodens fästningsområde
hörande truppförband, borde å Gottland militärbefälhafvaren och

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 141. 25

inom Bodens fästning kommendanten i nu ifrågavarande afseende
intaga samma ställning som arméfördelningscheferna i sina fördelningar.
Huruvida kasernetablissemangen å Gottland borde stå under tillsyn och
vård af en där bosatt byggmästare eller af förslagsvis fördelningsbyggmästaren
i Fjärde arméfördelningen, hvilken då i detta hänseende
skulle sortera under militärbefälhafvaren på Gottland, vore en fråga, hvars
afgörande syntes böra göras beroende af, hvilkendera anordningen
ställde sig fördelaktigast ur praktisk-ekonomisk synpunkt. På enahanda
sätt vore med afseende å de till Bodens fästningsområde hörande kasernetablissemang
två utvägar tänkbara, den ena att en där bosatt byggmästare
öfvade tillsyn och vård öfver samtliga där befintliga byggnader,
den andra att fördelningsbyggmästaren i Sjätte arméfördelningen öfvade
denna tillsyn och vård och då i denna del sorterade under kommendanten
i Boden. I valet mellan dessa utvägar borde de praktiskt-ekonomiska
synpunkterna likaledes blifva bestämmande.

För att utöfva den närmaste värden af och tillsynen öfver kasern- och
läger etablissemangets byggnader skulle vederbörande truppförbands chef
för ett år i sänder efter samråd med fördelningsbyggmästaren bland
befäl eller underbefäl utse en person, som han funne därför bäst lämpad
•och som kunde utan åsidosättande af andra tjänstegöromål städse öfvervaka
byggnaders och andra anläggningars underhåll. Den härtill utsedde
skulle hafva skyldighet att till regementsförvaltningen anmäla
iakttagna brister äfvensom föreslå sättet för deras afhjälpande, hvarefter
regementsförvaltningen skulle fatta beslut om omedelbart verkställande af
nödiga reparationer, d. v. s. sådana som ej utan våda kunde uppskjutas.

De kostnader, som häraf föranleddes och hvartill skulle höra äfven
ett mindre arfvode till den, som erhölle uppdraget att utöfva förenämnda
tillsyn, borde utgå af blifvande underhållsanslag, af hvilket vederbörande
truppförbands förvaltning skulle för ifrågavarande ändamål äga att
disponera intill 1,000 kronor årligen. Funnes de brister, som måste
omedelbart afhjälpas, vara af den omfattning, att de ej kunde afhjälpas
medelst det förenämnda för truppförbandet disponibla beloppet, skulle
hos vederbörande arméfördelningschef göras anmälan därom samt framställning
om erforderliga medels utverkande. Denne skulle utreda frågan
genom fördelningsbyggmästaren, hvilken det tillkomme att uppgöra definitiva
kostnadsberäkningar, grundade på af honom uppgjorda ritningar
och verkställda undersökningar, i den mån sådana funnes behöfliga.
För den händelse fördelningschefen funne framställningen förtjäna afseende,
skulle han insända densamma till arméförvaltningen å det departement,
som förvaltade underhållsanslaget.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1007. 1 Sami. 1 Afd. 10.9 Eäft.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 141.

Särskilda sakkunniges

förslag.

Grunder
för organisationen.

Beträffande de anslag, ur hvilka kostnaderna för nya byggnader
och för underhållsarbeten böra gäldas, föreslår kommittén, att kostnaderna
för nya byggnader skulle bestridas med extra anslag och endast
underhållsarbeten medelst ordinarie anslag. Tydligt vore, att en dylik
uppdelning skulle vara ägnad att åvägabringa bättre ordning och större
hushållning vid användandet af för nu ifrågavarande ändamål anvisade
medel. Ur den finansiella kontrollens synpunkt måste det äfven anses
vara af synnerlig vikt, att för framtiden icke någon sammanblandning
mellan två hvar för sig så betydande slag af utgifter ägde rum.

I afseende ifästning sbyggnader anser kasernbyggnadskommittén lämpligast,
att den fortifikatoriska byggnadsverksamheten bibehålies vid fortifikationen,
men att utbildningen af de för densamma afsedda krafterna
mera än hittills specialiseras och att, på sätt Riksdagen ifrågasatt, inom
fortifikationen organiseras en särskild fästningsbyggnadsafdelning, inrymmande
icke blott officers- och underofficersgrad utan äfven manskapsgrad,
den sistnämnda afsedd att lämna tillgång till arbetarförmän
och sådana arbetare, af hvilka kräfves en viss yrkesskicklighet, såsom
maskinskötare, montörer, cement- och asfaltarbetare, tunnel- och bergsprängare
o. s. v.

Genom nådigt bref den 21 december 1906 bemyndigade Kungl.
Maj:t chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga
för att biträda med utredningen och affattande af slutligt förslag
rörande arméförvaltningens omorganisation. Dessa sakkunniga —
ledamöterna af Riksdagens första kammare, generalmajoren in. m. friherre
N. A. H. Palmstierna och militärbefälhafvaren på Gottland, generalmajoren
m. m. J. G. Björlin samt ledamöterna af Riksdagens andra
kammare, filosofie doktorn m. m. D. K. Bergström och landtbrukaren
m. m C. Persson i Stallerhult — afgåfvo sitt förslag den 22 denna
månad och hafva däruti anfört hufvudsakligen följande.

»De principer, som enligt vår uppfattning måste göra sig gällande
vid ordnandet af arméns centrala förvaltning, äro:

att organisationen skall främja en på samma gång sparsam och
ändamålsenlig användning af de till landtförsvaret anvisade medlen,

att organisationen af förvaltningen under fred skall inriktas på möjliggörandet
af en hastig och enkel öfvergång till fältförhållanden, samt
att förvaltningsformerna bos centralmyndigheten och de lokala
myndigheterna skola noga anpassas efter hvarandra, så att förbindelserna
dem emellan blifva öfverskådliga, enkla och snabba.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 141. 27

Det torde hufvudsakligen hafva varit i sistnämnda hänseende, som
de hittillsvarande förhållandena lämnat åtskilligt öfrigt att önska. Det
har lagts den nuvarande arméförvaltningen till last, att det rådt brist
på enhet och samverkan mellan dess särskilda organer och att öfverensstämmelse
i författningsföreskrifter och författningstolkning därstädes
saknats, hvarförutom af ämbetsverkets fördelning på fyra från
hvarandra skilda afdelningar för underlydande myndigheter äfven vållats
andra olägenheter, som med en enklare organisation kunnat undvikas.
Uppfattningen därom, att dessa olägenheter härflutiturdennubeståendeorganisationen
af arméförvaltningen, har gifvit anledning till det ofta framställda
och i yttrandena öfver kommitténs betänkande upprepade förslaget
om inrättandet af ett omedelbart under chefen för landtförsvarsdepartementet
lydande krig sministerium. Man har förmenat, att härigenom skulle
erhållas den sammanhållande kraft inom centralförvaltningen, hvars frånvaro
hittills varit kännbar. Hos en person, krigsministern, skulle samlas alla
förvaltningens trådar, han skulle blifva den i sista hand bestämmande i
sådana frågor, som till följd af sin beskaffenhet icke behöfde afgöras
af Kungl. Maj:t, och han skulle komma i tillfälle att få erforderlig
öfverblick öfver hela det vidsträckta förvaltningsområdet. Arméförvaltningskommittén
yttrar själf — ehuru den ej tillstyrker inrättandet af
ett krigsministerium — att ett dylikt vore såväl för freds- som särskild!
för krigsförhållanden den lämpligaste formen för arméns öfverstyrelse.

Huru fördelaktig emellertid organisationen af ett krigsministerium,
i sig förenande landtförsvarsdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli och arméförvaltningen, ur vissa synpunkter än skulle kunna vara,
synes det dock näppeligen ändamålsenligt att nu inrikta arbetet för ordnandet
af den centrala förvaltningsmyndigheten vid armén på upprättandet
af ett sådant ministerium. En dylik åtgärd, som i själfva
verket skulle innebära en fullständig omdaning af 1840 års departementalstyrelseform,
kunde svårligen begränsas till landtförsvarsdepartementet,
utan måste sträcka sig till samtliga statsdepartement. Framgången
af ett arbete på en så djupgående ändring uti vårt nuvarande
styrelsesätt torde i hvarje fall vara särdeles oviss, hvartill kommer att
själfva arbetet med all sannolikhet skulle blifva så omfattande, att de
såsom nödiga och önskvärda befunna förbättringarna i fråga om arméns
förvaltning skulle undanskjutas till en ganska aflägsen framtid.

I helt annan riktning gingo de senast för Riksdagen framlagda
förslagen till omorganisation af arméförvaltningen. Utgående från den
redan länge gjorda erfarenheten, att ej blott mångfalden af göromål
inom den centrala militärförvaltningen utan jämväl deras skiftande art

Ifrågasatt inrättande
af
ett krigsministcriurn.

1898 och 1899
års förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Fastare sammanslutning

mellan arméförvaltningens
delar.

Behof af förbättrade
förvaltningsföreskrifter.

kräfde ärendenas uppdelning å särskilda afdelningar, där största möjliga
sakkunskap kunde göra sig gällande, sökte framställarne af 1898
och 1899 års omorganisationsförslag lösa frågan genom att helt och
hållet särskilja dessa afdelningar och af dem bilda själfständiga styrelser.
Statsutskottet vid 1898 års Riksdag förklarade sig visserligen
hysa betänkligheter mot nämnda förslag, då detta särskiljande syntessnarare
vara ägnadt att försvaga sammanhållningen mellan de olika
grenarna af arméns förvaltning än att afhjälpa bristen på enhet dem
emellan. Men om än bibehållandet af det centrala ämbetsverket med
vissa förändringar i dess organisation möjligen kunnat vara ändamålsenligare,
ansåge sig utskottet likväl böra förorda bifall till förslaget,
enär det i allt fall syntes innebära väsentliga förbättringar af den befintliga
organisationen. Då emellertid kamrarna stannade i skiljaktiga
beslut, förföll frågan. Af enahanda anledning blef den ej heller vid
1899 års Riksdag löst.

Denna utgång af förslaget om decentralisation af arméförvaltningen
liksom ock de nyss omförmälda krafven å inrättande af ett krigsministerium
synas tyda på, att sträfvandena för åstadkommandet af en
ändamålsenlig organisation af arméförvaltningen snarare böra gå i riktning
mot eu fastare sammanslutning mellan dess olika delar än mot
deras särskiljande. Då det ligger i sakens natur, att, huru än arméförvaltningen
organiseras, de olika göromålen måste allt efter deras
art fördelas på särskilda afdelningar af förvaltningen, där de kunna
erhålla fackmannamässig behandling, synes alltså den föreliggande uppgiften
böra så fattas, att man söker utfinna eu organisation, hvilken
med bibehållande af de särskilda departementens själfständighet i fackangelägenlxeter,
stärker sambandet dem emellan och möjliggör eu mera
enhetlig ledning än nu af med hvarandra sammanhängande ärenden.

Riktigheten af denna uppfattning har under våra öfverläggningar
blifvit alltmer stärkt och befäst, och vi skola i det följande närmare
redogöra för de medel, hvarigenom en fastare sammanhållning mellan
förvaltningens särskilda grenar kan tänkas främjad. Dock vilja vi
dessförinnan hafva framhållit, att, enligt vår uppfattning, det är tvifvel
underkastadt, huruvida bristen på enhet och samverkan samt öfverensstämmelse
beträffande förvaltningsföreskrifter och författningstolkning
inom arméförvaltningen enbart bör tillskrifvas dess organisation.

Arméns hittillsvarande sammansättning af värfvade och indelta
truppförband samt åt sådana, som varit bildade af både indelt och
värfvadt manskap, har gifvetvis varit ägnad att skapa svårigheter i
förvaltningshänseende. Men i samma mån som truppförbanden med

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

den nya härorganisationens genomförande varda mera likformigt sammansatta
och förlagda till garnisonsorter, vill det synas, som om bättre
förutsättningar skulle finnas, för att förvalta ingsgöromålen erhålla en
önskvärd enhet och stadga. Frånvaron af klara och tydliga förvaltningsföreskrifter
har i många fall förorsakat oreda och ovisshet. Att
inom krigsstyrelsen uppmärksamheten är riktad å behofvet af förbättrade
stadganden i detta afseende framgår af de arbeten, som därstädes
för närvarande pågå för skapandet af dylika och hvilka redan utmynnat i
utfärdandet af reglementet den 19 oktober 1906 för arméns kassaväsende
i fred samt de i sammanhang därmed meddelade bestämmelserna om förenkladt
och mera öfverskådligt bokföringssätt hos arméförvaltningen.

Genom att på liknande sätt enhetliga och grundläggande föreskrifter
utfärdas för handläggningen af öfriga grupper af förvaltningsärenden,
föreskrifter, som på ett ändamålsenligt sätt utskifta befogenhet,
ansvar och kontroll, torde ett fastare och mera säkert verkande förvaltningssystem
stå att vinna, så att anledningar till klagomål öfver ojämnheter
rörande förvaltningsföreskrifterna och deras tillämpning allt mer
komma att undanrödjas.

Innan vi öfvergå att närmare redogöra för det sätt, hvarpå vi tänkt
oss arméförvaltningen såsom en helhet organiserad, torde vi något få
uppehålla oss vid de allmänna synpunkterna för ordnandet af dess
särskilda afdelningar.

Artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen utgöras för närvarande
af dels militära och dels civila byråer, hvartill kommer intendentsdepartementets
sjukvårdsbyrå. Under vederbörande chefer för dessa
departement lyda emellertid andra, utom arméförvaltningen organiserade
expeditioner, nämligen de, hvilka omhänderhafva sådana göromål, som
tillkomma dessa chefer i egenskap af generalfälttygmästare, chef för
fortifikationen och generalintendent. Såsom arméförvaltningskommittén
framhållit, föranledes häraf icke obetydlig skriftväxling dem emellan i
gemensamma ärenden och dessutom afsevärda olägenheter beträffande
ärenden, som kunna fordra samtidig behandling å departementena
och chefsexpeditionerna. Det vore därför synnerligen önskvärdt, att
ifrågavarande expeditioner förenades med departementen. Kommittén
har ock föreslagit, att generalfälttygmäatarens expedition och artilleristabens
konstruktionsafdelning skulle införlifvas med artilleridepartementet.
Däremot har kommittén såsom skäl mot en liknande anordning
i fråga om chefens för fortifikationen expedition, i hvad den
innefattar byggnadsafdelningarna vid fortifikationen, anfört, att vissa

Allmänna

synpunkter.

Organisationen
af
artilleri
fortifikationsoch
intendentsdepartementen.

Kung!. Majds Nåd. Proposition No 141.

svårigheter däraf skulle uppstå vid utöfvandet af den chefen för
fortifikationen åliggande dubbla befattning såsom chef såväl för de
till landtförsvarsdepartementet och arméförvaltningen hörande landtbefästningarna
som för de till sjöförsvarsdepartementet och marinförvaltningen
hörande sjöfästningarna. Kommittén befarar, att ett införlifvande
med arméförvaltningen af fortifikationens fästningsbyggnadsafdelning
skulle föranleda, att äfven för sjöförsvaret finge anordnas en
särskild byggnadsafdelning och att alltså dubbel uppsättning af personal
skulle erfordras. Häruti kunna vi dock icke instämma, då det
synes själffallet, att det arbete, som nu utföres af viss personal, icke
kan kräfva ökad personal endast därför, att formerna för sambandet
mellan de tvenne ifrågavarande institutionerna något förändras. Det
torde ej vara med större olägenheter förenadt, att inom arméförvaltningen
tjänstgörande militärpersonal i visst afseende intager eu dubbelställning
och utför arbete stundom för landtförsvaret och stundom för
sjöförsvaret, än att för närvarande personal under chefen för fortifikationen
intager en sådan ställning. Med lämplig arbetsfördelning och
ändamålsenliga bestämmelser i öfrigt låter detta utan tvifvel ordna sig.
Däremot bör tydligtvis ej med arméförvaltningen införlifvas sådana till
chefens för fortifikationen expedition hörande ärenden, som angå trupptjänst,
personella förhållanden eller ingenjörtruppernas organisation m. m.

Generalintendenten har uti sitt öfver kommittébetänkandet afgifna
yttrande själf föreslagit, att de uppgifter, som nu tillkomma intendenturkårens
hufvudstation och generalintendentens expedition, skola inskränkas
till ärenden rörande intendenturpersonalens utbildning och förhållande
i öfrigt, organisationsfrågor med mera dylikt, samt att sålunda det förvaltningsstatistiska
arbete, som nu åligger hufvudstationen, äfvensom
mobiliseringsgöromålen skola skiljas från densamma och öfverflyttas till
arméförvaltningen.

Det synes sålunda utan afsevärda svårigheter låta sig göra att, till
förenkling i ärendenas handläggning samt undanröjande af ofta vidlyftig,
men hädanefter öfverflödig skriftväxling, inom arméförvaltningens
ram införa jämväl en stor del af de göromål, som nu tillkomma de
militära chefernas och generalintendentens expeditioner. Vi vilja därvid
tillägga, att, äfven om i följd af sakens natur icke alla de angelägenheter,
som nu handlägga» af dessa expeditioner, kunna inbegripas
under arméförvaltningen, likväl skriftväxling emellan chefen och hans
departement jämväl i sådana ärenden bör så vidt möjligt undvikas.

Genom dessa åtgärder skulle områdena för de militära byråernas
å nu ifrågavarande departement verksamhet i ej ringa mån utvidgas.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141. 31

Då därtill kommer att, såsom i det följande närmare skall utvecklas,
den sakliga revisionen af de till hvarje departement hörande anslag
och materiel, enligt vår mening, skall förläggas till dessa byråer, är
det tydligt, att desamma, vid bifall till förslaget, komma att erhålla vida
större arbetsfält än nu. Däremot bör från dessa departements civilbyråer
afskiljas största delen af bokföringen samt all medelsredovisning
och all formell revision, hvilket nu utgör en stor del af dessa byråers göromål.
Alltså skulle, enligt förslaget, inom ifrågavarande departement
tyngdpunkten öfverflyttas på den militära sidan. Därigenom blifva ock
de till dessa departement hörande göromål ytterligare specialiserade och
komma hädanefter att omfatta hufvudsakligen sådana ärenden, som erfordra
särskild sakkunskap inom vederbörande grenar af krigsväsendet.

Emellertid är det uppenbart, att dessa departement framdeles lika
litet som nu kunna undvara civil personal. Om ock bokföring, medelsredovisning
och formell revision skiljas från dem, måste de dock fortfarande
äga samma dispositionsrätt och ansvar för de till dem hörande statsanslag
som hittills, och det är alltså en betydande medelsförvaltning, som fortfarande
skulle vara dem anförtrodd. Sammanlagda beloppen af statsmedel,
tillhörande de särskilda departementens förvaltning, uppgå år 1907

för artilleridepartementet till........................................... kr. 7,408,125:—!)

» fortifikationsdepartementet till.................................... j> 5.000,000: —3)

» intendentsdepartementet till ....................................... » 19,431,107: —

Vid förvaltningen af dessa anslag måste enligt vår mening med
nödvändighet civil författningskunskap och insikt i allmänna administrativa
förhållanden lämnas tillfälle att göra sig gällande. Ekonomiska
angelägenheter böra alltså för vederbörande beslutande chef föredragas
af ett civilt krigsråd, hvilken skall äga icke endast rätt utan jämväl
skyldighet att mot beslut, som enligt hans mening äro författningsstridiga
eller ej tillgodose statens bästa, till protokollet anföra sin afvikande
mening. Departementen behöfva ock civilt biträde för uppsättande
af skrifvelse!'' och verkställande af utredningar, för erforderlig
diarieföring samt för utförandet af de anteckningar om medelsutbetalningar
och redovisning, hvilka erfordras för att departementen skola
hafva nödig öfversikt öfver sina anslags ställning.

Frågan om organisation af arméförvaltningens civila departement Organisatiosammanhänger
med ordnandet af bokförings-, medelsredovisnings- och årtemen*
revisionsväsendet för hela armén. Förändring i sättet för dithörande eparteetmen * 2

’) Häri ej inberäknadt de för artilleri- och fortifikationsdepartementen gemensamma extra
anslagen till landtbefästningama.

2) Häri inberäknadt det extra anslaget till uppförande af nya byggnader för armén.

32 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 111.

ärendens handhafvande inom arméförvaltningen har länge varit ifrågasatt.
Redan år 1894 uttalade Riksdagens då församlade revisorer
såsom sin åsikt, att arméförvaltningens system för ^anordning och
redovisning af statsanslagen icke, såsom det borde, vore sådant, att det
med lätthet kunde tillämpas under alla förhållanden såväl i fred som
i krig, och att en förändrad uppställning af riksstatens fjärde hufvudtitel
skulle kunna medföra en önskvärd förenkling i räkenskaperna och
bidraga till undanröjande af många bristfälligheter därutinnan. Detta
mål kunde, enligt revisorernas förmenande, icke fullständigt vinnas med
mindre, än att samtliga förvaltningsmyndigheters redovisningar, som anginge
de under fjärde hufvudtiteln uppförda anslag, med undantag för
dem, som rörde skattelindringar, inginge till ett enda af arméförvaltningens
departement, bland hvilka det civila departementet syntes vara
därför lämpligast. I samma riktniug yttrade sig Riksdagens år 189o
församlade revisorer.

Revisorernas anförande år 1894 föranledde, att i land tf ör svar sdepartementet
utarbetades ett förslag till förändrad uppställning af riksstatens
fjärde hufvudtitel, och genom nådigt bref den 10 maj 1895
uppdrog Kungl. Maj:t åt ledamöterna af Riksdagens föista kammare
grefve G. Sparre och bruksägaren Chr. Lundeberg samt ledamöterna
af Riksdagens andra kammare, hemmansägarna A. P. Danielsson och
Olof Jonsson i Hof att granska och afgifva yttrande öfver detta förslag.
I granskningsmännens den 28 oktober 1895 afgifna yttrande blef äfven
det sätt, hvarpå de till samma hufvudtitel hörande statsanslag redovisades,
föremål för uttalande, och berördes i sammanhang därmed äfven
den riktning, i hvilken förändrade bestämmelser i afseende å räkenskapsväsendet
inom arméförvaltningen syntes böra gå. I sådant afseende
hade granskningsmäunen trott sig finna, att förvaltning af de
under hufvudtiteln hörande medel borde, jämte dithörande läkenskaps-,
redovisnings- och revisionsväsende, förläggas å endast ett departement
i arméförvaltningen, till hvilket sålunda alla slags redogörelser för dylika
medel skulle ingå och hvilket i följd häraf också ägde att för denna
redovisning utlärda de nödiga föreskrifterna.

En ytterligare anledning att nu upptaga denna fråga förefinnes
därutinnan att, såsom förut är nämndt, genom utfärdandet åt reglementet
den 19 oktober 1906 för arméns kassaväsende under fred nya
bestämmelser meddelats rörande handhafvandet af kassaärenden och
redovisningen vid truppförband och arméfördelningsexpeditioner in. fl.
Handhafvandet af dessa ärenden utgör numera en särskild tjänstegren,
som företrädes vid truppförbanden af regementsintendenten och vid armefördelningsexpeditionerna
af fördelningsintendenten, hvardera under be -

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N;o 141.

hörigt öfverinseende och kontroll af vederbörande chefer. Ett följdriktigt
fortsättande af denna organisation från lokal- till centralförvaltningen
fordrar, att den sålunda utstakade tjänstelinjen utdrages till arméförvaltningen,
och att kassa- och redovisningsärendena därstädes — i stället för att
såsom nu splittras å fyra särskilda departement — sammanhållas å ett
enda, det civila, där största sakkunskapen inom arméförvaltningen uti
sådana ärendens behandling torde stå att finna. Därigenom vinnes den
ytterligare specialisering af göromålen, som är ett villkor för deras ändamålsenligaste
handhafvande. Vidare åstadkommas den öfverensstämmelse
i förvaltningsformerna hos lokal- och centralmyndigheterna samt de öfverskådliga,
enkla och snabba förbindelser dem emellan, hvars åvägabringande
vi i det föregående framhållit såsom ett af de viktigaste målen
för arméförvaltningens omorganisation. Slutligen innebär detta sammanförande
af bokföringen och medelsredovisningen till ett departement
enligt vårt förmenande ett stärkande af enheten inom arméförvaltningen.
Därigenom bildas nämligen en i samtliga departements intressen verkande
institution, där resultaten af den ekonomiska förvaltningen inom
arméns olika grenar samlas och bearbetas, och hvarifrån gemensamma
föreskrifter beträffande denna förvaltning kunna utgå eller uppslag
gifvas till speciella reformer inom de särskilda förvaltningsgrenarna.

Denna senare fördel vinnes emellertid i ännu högre grad genom
sammanförandet af all formell revision hos arméförvaltningen å civila
departementet. För att närmare klargöra de grunder, som enligt vår
mening måste göra sig gällande vid ordnandet af revisionsväsendet vid
armén, torde vi till en början något få uppehålla oss vid revisionens
olika arter och ändamål.

Eu nödvändig förutsättning för, att själfhusliållningsprincipen vid
truppförvaltningarna skall kunna i möjligaste mån förverkligas, är en
fullt effektiv kontroll öfver de olika förvaltningsmyndigheterna och
deras förvaltningsåtgärder. Därför erfordras, bland annat, en revision
som så i formellt som i sakligt afseende fyller sin uppgift. Af synnerlig
betydelse är det gifvetvis, att revisionen noga kontrollerar räkenskapernas
riktighet och förvaltningsföreskrifternas efterlefnad. Denna
kontrollerande uppgift tillkommer revisionen i vanlig bemärkelse. Uti
vidsträcktare mening bör revisionen verka för en god och ändamålsenlig
hushållning med såväl anslagsmedel som materiel och persedlar.
För vinnande af öfverskådlighet öfver hushållningen inom olika förvaltningsgrenar
böra alla till vederbörande departement hörande medel
och anslag göras till föremål för statistisk sammanställning och bearbetning
å departementet, hvarefter det statistiska materielet för hela fjärde
hufvudtiteln bör sammanfattas å civila departementet. Det säger sig
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 109 Höft.

Revision.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

själft, att detta statistiska arbete väsentligen underlättas genom ett
enkelt och öfversiktligt räkenskaps- och bokföringsväsende.

Revisionen bör alltså vara af tvåfaldig art: formell och saklig. Den formella
revisionen har, såsom nyss är antydt, till uppgift att kontrollera
utgifternas författningsenlighet samt deras behöriga bokförande och
verificerande och bör utföras af personer, hvilka äro i besittning af
författningskunskap ej blott inom militärförvaltningens område utan
jämväl beträffande statsförvaltningen i allmänhet. Resultatet af denna
revision bör vara anmärkningar, framställda mot begångna fel och försummelser
i dylika afseenden samt därigenom vunnen rättelse, och den
bör, för att vara fullt effektiv, verka oberoende af de myndigheter, hvilka
den äger att kontrollera.

Den sakliga revisionen har åter till uppgift att granska lämpligheten
åt gjorda utbetalningar och erlagda priser, kontrollera persedelvård
samt handhafvandet af materiel och förnödenheter, jämföra de
särskilda förvaltningsmyndigheternas hushållning i olika detaljer samt
föreslå åtgärder, som kunna leda till besparingar och till afhjälpande af
befintliga missförhållanden. Denna revision bör utföras af personer,
som äga sakkunskap inom de områden, den omfattar, alltså af militär
eller civilmilitär personal, och den bör hafva till resultat ej mindre
anmärkningar mot begångna fel och försummelser i nu ifrågavarande
afseenden än äfven framställandet af förslag till åstadkommande af planmässighet,
omtanke och sparsamhet för framtiden. Därför bör den ock
äga rum i närmaste anslutning till de myndigheter, hvilka hafva befogenhet
att meddela förvaltningsföreskrifter, påvisa missförhållanden samt
verka för besparingars åstadkommande. I anslutning till denna sakliga
revision bör det militärstatistiska arbetet äga rum.

Den sakliga revisionen åligger redan nu till en början vederbörande
fördelningsintendenter, hvilka enligt den för dem gällande instruktionen
äga »att förskaffa sig noggrann kännedom om hushållningen, förplägnaden,
persedelvården och materielen vid fördelningens truppförband,
skolor, fästningar, verk och inrättningar samt att hos fördelningschefen
till utförande anmäla sådana åtgärder, som i dessa afseenden anses leda
till besparingar, till materielens fullständigande samt till enhet och förenkling
uti hushållningen och redovisningen». Jämlikt reglementet för
arméns kassaväsende i fred den 19 oktober 1906 skola de jämväl fullgöra
en viss formell revisionsskyldighet, i det de skola granska från
kassaförvaltningarna inkommande räkenskaper och redogörelser med
hänsyn till deras uppställning och affattning i enlighet med fastställda
formulär eller gifna bestämmelser samt till de särskilda utgifternas afförande
under vederbörliga anslag.

.H5

Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Den sakliga revisionen hos arméns centrala förvaltningsmyndighet
torde i regeln böra äga rum före den formella. Sedan räkenskaper och
redogörelser från underlydande myndigheter inkommit och bokförts,
böra de öfverlämnas till den personal, som ombesörjer ifrågavarande
sakliga revision och därstädes under viss bestiimd tid kvarblifva. Skulle
därvid anledning förekomma till anmärkningar af sådan beskaffenhet,
att de böra handläggas i den ordning, som för behandlingen af anmärkningsmål
är eller blifver stadgadt, bör anteckning därom göras och
åtfölja redogörelsen eller räkenskapen till den formella revisionen för
vidare behandling. De framställningar från den sakliga revisionens sida,
hvilka åter äro af beskaffenhet att föranleda förvaltningsföreskrifter,
påminnelser eller andra åtgärder, afseende rättelse för framtiden, böra
öfverlämnas direkt till vederbörande departement, som äger utfärda dylika
föreskrifter in. in.

Den formella revisionen komme utan tvifvel att verka säkrast och
mest oberoende, om den sammanfördes till en gemensam afdelning inom
arméförvaltningen: ett revisionskontor under civila departementet, och vi
hafva därför ansett oss böra föreslå en dylik anordning. Utom den
nyss antydda fördelen af ett dylikt revisionskontors upprättande, nämligen
vinnande af större oberoende för revisionen, torde däraf ock följa,
att likformighet i författningstolkning och tillämpning af gemensamma
principer vid granskningen komma att göra sig gällande i högre grad
än för närvarande, då revisionstjänstemännen arbeta oberoende af
hvarandra på skilda departement.

Tillvägagångssättet vid behandlingen af anmärkningsmål, hvilket
vi i''detta sammanhang torde få beröra, hafva vi tänkt oss sålunda, att,
sedan mot en redogörelse framställts anmärkning, densamma öfverlämnas
till vederbörande förste revisor, som granskar anmärkningen
och, därest den af honom gillas, utställer den till förklaring. Skulle
anmärkningen af honom ogillas, må anmärkningsframställaren vara berättigad
att själf öfverlämna anmärkningen till civila departementet, som
beslutar rörande dess utställande till förklaring. Sedan förklaring inkommit
och påminnelser afgifvits, föredrager förste revisorn anmärkningsmålet
för generalkrigskommissarien i närvaro af ett krigsråd å civila
departementet, hvarefter beslutet i vanlig ordning fattas med rätt för krigsrådet,
i händelse han hyser från beslutet afvikande mening, att anmäla sin
reservation samt med rätt för revisorn att fullfölja sin talan i högre
instans. Att, såsom arméförvaltningskommittén föreslagit, ändra det
processuella förfarandet därhän, att anmärkningsmålen skulle från arméförvaltningen
dragas direkt under Kungl. Maj:ts pröfning, hafva vi —
liksom kammarrätten — ansett oss icke kunna förorda.

Organisationen
af arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse.

Kungl. Maj it s Nåd. Proposition N:o 141.

Tydligt är, att såväl före som efter ett anmärkningsmåls afgörande
kommunikation bör äga rum mellan civila departementet och det departement,
som förvaltar det af anmärkningen berörda anslaget.

Enligt reglementet för arméns kassaväsende i fred den 19 oktober
1906 skall den hittills bestämda ordningen för tillhandahållande af
penningemedel för lokalförvaltniu garnas vid armén behof förändras. I
stället för att nu förvaltningarna i regeln från Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande erhålla nödiga förskottsmedel, hvilkas belopp
bestämmas af arméförvaltningens särskilda departement, skall från och
med år 1908 kredit inom vissa bestämda gränser af arméförvaltningen
öppnas hos riksbanken för ifrågavarande förvaltningar. Ombesörjandet
af denna kredits fixerande till visst belopp samt förandet af afräkningar
med riksbanken och statskontoret bör tillkomma arméförvaltningen å
civila departementet, som tillika synes böra verkställa förekommande
utbetalningar direkt från arméförvaltningens kassa.

I vår redogörelse för de allmänna grunddragen af de särskilda afdelningarnas
inom arméförvaltningen organisation återstår endast att
upptaga frågan om behandlingen af sjukvårds- och veterinärärendena.
Af hvad arméförvaltningskommittén samt de öfver dess betänkande hörda
myndigheterna härom yttrat, synes framgå, att ett verkligt behof förefinnes
att inom arméförvaltningen erhålla en militär sjukvårdsstyrelse
genom att till ett helt förena öfverfältläkarbefattningen och den nuvarande
sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens intendentsdepartement,
dock under förutsättning att, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, uti
vissa frågor, nämligen sådana, som angå hygien, befordringar och tillsynen
öfver militärläkarnes medicinska verksamhet i fredstid, ett med
hänsyn till dessa frågors natur erforderligt samband mellan medicinalstyrelsen
och den nya sjukvårdsstyrelsen kommer att förefinnas.

Uti den af arméförvaltningskommittén föreslagna organisationen af
sjukvårdsstyrelsen är äfven arméns veterinärväsende inrymdt, så till vida
att detsamma företrädes af en på stat vid truppförband i Stockholm
anställd regementsveterinär, som förutom bestridande af sin ordinarie
tjänst skulle, mot ett arfvode af 1,200 kronor, vara föredragande för
veterinärärenden inom nämnda styrelse. Denna anordning, enligt hvilken
tjänsten vid vederbörligt truppförband synes vara hufvudsak, men tjänsten
inom sjukvårdsdepartementet bisak, torde icke, i betraktande af
veterinärärendenas alltjämt stigande betydelse och veterinärvetenskapens
utveckling, vara ändamålsenlig. Medicinalstyrelsen har ock framhållit
önskvärdheten däraf, att denne föredragande kunde utses äfven bland
andra än de tro i Stockholm tjänstgörande regementsveterinärerna,

Kungl. Maj.ts Nåd. ''Proposition N:o 141. 37

hvarigenom större utsikter vunnes, att för den ifrågavarande befattningen
städse kunna påräkna den lämpligaste personen. Föredraganden
i veterinärärenden inom medicinalstyrelsen, medicinalrådet m. m. G. Kjerrulf,
bär uti en till medicinalstyrelsens utlåtande fogad skiljaktig meningytterligare
utvecklat de brister, som vidlåda den nuvarande och äfven den
åt arméförvaltningskommittén föreslagna anordningen, att befattningen
såsom föredragande i veterinärärenden inom sjukvårdsstyrelsen skulle
upprätthållas på förordnande af någon regementsveterinär, tillhörande
Stockholms garnison, och framhållit, att han anser det vara nödvändigt,
att denne föredragande erhåller ordinarie anställning. Äfven ärendenas
mängd motiverade anställandet af en ordinarie ämbetsman. En liknande
uppfattning har ock uttalats af generalintendenten. Det vill onekligen
synas,_ som om arméns veterinärväsende, med det ökade antalet kronan
tillhöriga hästar och de militära veterinärärendenas tillväxt, är af den
omfattning och betydelse, att för detsamma bör upprättas ett kraftigare''
målsmanskap än det nuvarande, och att sålunda befattningen i fråga
bör uppföras på ordinarie stat. Chefskapet öfver arméns veterinärpersonal
torde emellertid böra utöfvas af öfverfältläkaren.

Såsom nyss är nämndt, böra emellertid fortfarande vissa sanitetsoch
veterinärärenden bibehållas under medicinalstyrelsens inflytande.

Dessa ärenden afse militärläkarnes och veterinärernas befordringsförhållanden
samt deras medicinska verksamhet, hvarjämte äfven i fråga
om rent hygieniska spörsmål, som beröra hälsovården vid trupperna,
medicinalstyrelsen vid behof skulle kunna ingripa eller inkomma med
underdåniga yttranden och förslag.

Hvad först beträffar ifrågavarande personals befordringsförhällanden,
skulle upprättandet af förslag till sådana militärläkar- och militärveterinärbeställningar,
som tillsättas af Kungl. Maj:t, icke uteslutande tillkomma
sjukvårdsstyrelsen, utan verkställas gemensamt af denna styrelse och
medicinalstyrelsen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med grunder, som
genom nådiga kungörelsen rörande behandlingen af ärenden, som skola
gemensamt handläggas och afgöras af två eller flera ämbetsverk, den 16
februari 1900 äro bestämda. Vid sådana ärendens handläggning skulle rösträtt
tillkomma, utom chefen för sjukvårdsstyrelsen, äfven föredraganden
för sanitetsärenden, då det gällde upprättandet af förslag till läkartjänster,
och föredraganden för veterinärärenden, då det gällde veterinär tjänster.
Medicinalstyrelsen har ansett, att i upprättandet af förslag till läkartjänster
äfven assistenten för sjukvårdsärenden skulle deltaga och vara
röstberättigad, en anordning som näppeligen synes erforderlig.

Öfver militärläkares och militärveterinärei-s medicinska verksamhet
utöfvar medicinalstyrelsen tillsyn. Så synes äfven för framtiden böra

Arméförvalt ningen gemensamt.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

blifva förhållandet, utom livad angår deras egentliga tjänsteverksamhet
vid armén. Öfver denna verksamhet torde det nya sjukvårdsstyrelsen
böra erhålla uppsikt, under det att kontrollen öfver deras medicinska
verksamhet i öfrigt bör, såsom nyss framhållits, bibehållas
oförändrad, sådan den hittills varit. Äfvenledes torde bestraffningen
af militärläkare och militärveterinärer för fel, som de i tjänsten kunna
begå under utöfvandet af sin vetenskap — bestraffningen af sådana fel
är enligt § 146 af strafflagen för krigsmakten undantagen från denna
lags område — fortfarande böra falla under allmän lag och medicinalstyrelsens
disciplinära myndighet. Äfven torde, i fråga om rätten för
extra militärläkare och fältläkarstipendiater, som icke äro legitimerade
läkare, att utfärda medikamentsrekvisitioner, nu gällande ordning fortfarande
böra äga tillämpning och sålunda medgifvandet af sådan rätt
varda bibehållen hos medicinalstyrelsen.

Hvad slutligen vidkommer de rent hygieniska frågorna, såsom förekommandet
och hämmandet af epidemier och epizootier, synas sådana
föreskrifter böra utfärdas, som främja och betrygga samverkan mellan
sjukvårdsstyrelsen samt medicinalstyrelsen, hvilken senare styrelse skulle,
under Kungl. Maj:t, fortfarande vara den högsta mydigheten i nu berörda
frågor. Beträffande förslag till kasern- och sjukhusbyggnader
samt provianterings- eller utspisningsstater är Kungl. Maj:t oförhindrad
att, när så erfordras, inhämta medicinalstyrelsens mening. Denna styrelse
har föreslagit, att en i hygien fackkunnig person skulle såsom
konsulent i hygieniska frågor, mot ett årligt arfvode om 2,000 kronor,
ständigt vara tilldelad sjukvårdsstyrelsen. Att behof af en sådan hygieniker
i vissa fall och under vissa förhållanden kan förefinnas torde vara
ostridigt, men däraf följer icke, att en konsulent i legion behöfver
ständigt vara anställd i styrelsen. Behofvet af en rådgifvare i hithörande
angelägenheter torde i hvarje särskildt fall böra och kunna tillgodoses.

Ur den redogörelse, vi nu lämnat för den tilltänkta organisationen
af de särskilda afdelningarna af arméns centrala förvaltningsmyndighet
framträda ock formerna för det gemensamma ämbetsverket: arméförvaltningen.
Genom öfverflyttning af ärenden mellan departementen
inbördes åstadkommes en mera konsekvent arbetsfördelning dem
emellan än hittills — till vinst, såsom vi tro, för deras sakkunniga och
fackmannamässiga behandling — och genom sammanförandet af bokföring,
medelsredovisning och formell revision för hela armén å ett departement
vinnes i denna viktiga del af arméförvaltningens åligganden

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 141.

större enhet, hvilken icke blott måste blifva till gagn och lättnad för
utomstående och underordnade myndigheter utan jämväl åt det centrala
ämbetsverket själft bringa en större grad af fasthet och sammanhållning
än för närvarande.

Någon anledning att förändra de nuvarande benämningarna å arméförvaltningen
och dess särskilda departement har icke synts oss föreligga.
Att vi, såsom af det ofvan sagda framgår, ansett oss icke böra
föreslå benämningen sjukvärdsdepartementet för den afdelning inom arméförvaltningen,
hvilken skall handlägga äx-enden angående arméns sjukvård,
utan åt densamma gifvit namnet arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, beror
därpå, att det synts oss lämpligt att genom denna skiftning i benämningarna
gifva uttryck åt den från arméförvaltningens departement i
viss man afvikande ställning, som denna afdelning intager dels genom sitt
nära samband med medicinalstyrelsen och dels genom den ringa omfattningen
af medelsförvaltningsärenden, hvilka tillhöra densamma.

De för armeförvaltningen i dess helhet gemensamma ärendena behandlas
för närvarande i plenum, och så bör tydligtvis allt fortfarande
vara förhållandet. Dessa gemensamma ärenden hafva hittills så godt
som uteslutande bestått i sådana, som röra de civila tjänstemännen, men
enligt vår mening bör därtill komma ännu en synnerligen viktig grupp,
nämligen arméförvaltningens deltagande i förberedelserna för krigsberedskapen
och för uppgörandet af statsregleringen under fjärde hufvudtiteln.
Det är uppenbarligen af stor vikt, att redan från början, då de för olika
grenar af landtförsvaret erforderliga medelsbeloppen öfvervägas, samarbete
äger rum mellan representanterna för dessa grenar, så att krafven
och önskemålen kunna mätas med hvarandra, hvad som befinnes mindre
nödvändigt kunna tillsvidare skjutas å sido och de gemensamma krafterna
inriktas på framförandet och möjliggörandet af det, som är framför
annat viktigt. Synnerligen önskligt vore, att i dessa öfverläggningar
inom arméförvaltningen statsrådet och chefen för landtförsdepartementet,
med begagnande af sin författningsenliga rätt därtill, deltoge
samt genom sin insikt i statshushållningens allmänna läge gåfve de
rätta proportionerna åt anslagsäskandena. Jämväl chefen för generalstaben
borde därvid vara närvarande för att klargöra krigsberedskapens
ställning och kraf.

Arméförvaltningskommittén har föreslagit den förändring i sammansättningen
af plenum, att endast departementscheferna skulle däri deltaga
med ett krigsråd såsom föredragande. Häremot vilja vi allenast
framhålla, att vid handläggningen af frågor rörande den civila personalens
antagande, afskedande eller placering de civila byråcheferna
(krigsråden), hvilka torde äga större kännedom om denna personal med

ArméförvalU

ningens

plenum.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

afseende å tjänstgöringsförhållanden o. s. v. än departementscheferna,
synas böra äga säte och stämma i plenum, samt att i sådana frågor
rörande arméns sjukvårds- och veterinärväsende, som äro af beskaffenhet
att böra i plenum behandlas, jämväl öfverfältläkaren bör däri deltaga.
Gemensamt Under våra öfverläggningar om lämpligaste sättet för arméför chefsskap.

va]tningens organisation hafva vi ofta haft anledning att ifrågasätta,
huruvida icke vissa fördelar skulle vara att vinna genom inrättandet
af ett gemensamt chefskap för detta ämbetsverk. I chefens hand skulle
samlas alla de trådar, som förbinda centralförvaltningen dels med landtförsvarsdepartementet
dels ock med lokalförvaltningarna, och han skulle
representera den enhet och sammanhållning i arméförvaltningen, hvilken
vi redan förut framhållit såsom eftersträfvansvärd. Enligt de konturer
för hans verksamhet, hvilka vi sökt uppdraga, skulle han följa göromålen
å de särskilda departementen, äga att, då han så ansåge nödigt
och nyttigt, deltaga i ärendenas behandling, själf handlägga ärenden af
sådan "räckvidd, att de berörde flere departements verksamhetsområden
eller hela den centrala förvaltningen såsom till exempel organisationsfrågor
och förberedelserna för statsregleringen in. m. samt öfverse och
ansvara för krigsberedskapen af materiel och förnödenheter. Det
kunde ock tänkas, att ett dylikt chefsskap inom arméförvaltningen kunde
vara af betydelse, därest frågor rörande riksförsvaret i dess helhet komme
att göras till föremål för behandling af en sådan permanent kommission,
som i 1904 års statsutskotts betänkande n:o 5, punkt 41:o, omförmäles,
och hvilken bland annat skulle upptaga till pröfning den lämpliga fördelningen
under fredstid och för längre tidsperioder mellan krigsmaktens
olika grenar af påräkneliga medeltillgångar.

Å andra sidan hafva vi icke förbisett, att åtskilliga anmärkningar
kunna framställas mot ett dylikt förslag, och att det framför allt blefve
synnerligen svårt att rätt afväga befogenhet, makt och ansvar mellan
å ena sidan ifrågavarande chef och å andra sidan dels statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet dels arméförvaltningens departementschefer.
Att lösa denna fråga erbjuder alltså betydande svårigheter
och har naturligtvis icke låtit sig göra under den tid, som stått till
buds för våra arbeten. Vi hemställa emellertid, att den — utan att nu
hindra genomförandet af arméförvaltningens omorganisation i öfrigt
framdeles efter allsidig utredning upptages till pröfning.

Arméförvait- Arméförvaltningens nuvarande stat upptager, förutom åtskilliga

ningens civila militära och civilmilitära tjänster, ett antal civila befattningar med olika
personal. pgnamningari fördelade å de särskilda departementen. Emellertid skall
enligt den för ämbetsverket gällande instruktion fullmakt inom armeförvaltningen
i regeln icke afse viss befattning, utan tjänst i allmänhet

KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

inom tjänstegraden, med förbehållen rätt i fråga om civila byråchefer
för Kung]. Magt, på förslag af departementscheferna gemensamt, och i
fråga om öfriga tjänstemän för arméförvaltningen att placera fullmaktens
innehafvare i den befattning, där det af behofvet fordras eller lian
finnes företrädesvis passande.

Denna princip för tillsättande af de särskilda tjänstebefattningarna
torde vara fullt riktig, och anse vi den böra vinna ytterligare tillämpning
dels därigenom, att i staten för armé förvaltningen icke upptagas
vissa olika tjänster utan allenast antalet af tjänstemän i do särskilda
lönegraderna, dels ock genom eu oftare förekommande ompröfning af
tjänstemännens placering till tjänstgöring. Man bör nämligen utgå från
den grundsatsen, att tjänstemännen skola fullgöra allt det arbete, som
deras tid medgifver, samt sålunda frångå den hittills gällande uppfattningen,
att eu tjänsteman allenast bär att uppfylla de tjänsteplikter,
Indika skola utöfvas i en viss bestämd befattning, exempelvis såsom
registrator å fortifikationsdepartementet eller såsom revisor å civila
departementet. Att med en ändamålsenligt uppgjord arbetsfördelning
mellan tjänstemännen deras verksamhet under längre tidsperioder kommer
att liga rum i samma tjänstebefattning är gifvet och synes ingalunda
vara klandervärd!., då man i allmänhet kan förvänta större rutin
och arbetsprodukt af den, som är van att utföra ett visst arbete, än af
den, hvilken endast för tillfället fullgör detsamma. Men den en gång
uppgjorda arbetsfördelningen bör icke äga bestånd längre än den befinnes
i alla afseenden fullt lämplig, hvarförutom det bör tillkomma vederbörande
chefer att exempelvis ålägga en revisor å civila departementet,
hvilken afslutat sin granskningslott för året, att tillsvidare biträda med
bokhållargöromålen å intendentsdepartementet o. s. v. För att gifva särskild
anledning till begagnande af denna tjänsternas rörlighet anse vi
lämpligt, att i arméförvaltningens instruktion intages bestämmelse
därom, att placeringen af de civila tjänstemännen skall pröfvas minst
en gång hvarje år.

Såsom kompetensvillkor för att antagas till civil tjänsteman hos
arméförvaltningen är enligt kungörelsen den 12 maj iS65 angående
förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar
stadgadt, att den, som afiagt examen till Kungl. Maj:ts kansli, är behörig
att vinna anställning inom arméförvaltningens såväl kansli- som
kameral- och räkenskapsafdelningar, ämbetsverket dock obetaget att
äfven på examen till rättegångsverken medgifva dylik anställning.
Enligt Kung]. Maj:ts nådiga stadga angående juridiska examina den 29
april 1904 skall sist nämnda examen inom kort upphöra och komBih.
till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Åfd. JOD Häft. G

Kompetens villkor.

!•>

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Kunskap i
bokföring.

Proftjänstg
öring.

mer hädanefter att närmast motsvaras af juris kandidatexamen. I likhet
med arméförvaltningskommittén anse vi, att såsom villkor för antagande
till extra tjänsteman hos armé förvaltningen bör uppställas, att
vederbörande aflagt juris kandidat- eller kansliexamen. Att på förhand
bestämma viss företrädesrätt för den, hvilken aflagt den högre examen
och möjligen därutöfver erhållit ytterligare utbildning såsom t. ex. under
tingstjänstgöring, anse vi emellertid icke lämpligt, utan lärer det få
vara beroende på ämbetsverkets pröfning i hvarje särskilt fall, hvilken
af flere inträdessökande bör lämnas företräde, därvid icke blott examensmeriter
utan jämväl andra personliga egenskaper, som under proftjänstgöring
ådagalagts, böra vara bestämmande. Dä inom arméförvaltningen
liksom inom andra statens verk skicklighet och förtjänst äro de
enda giltiga befordringsgrunderna, bör ingen endast på den grund,
att han aflagt lägre examen, vara utestängd från möjligheten att komma
fram till de högsta lönegraderna.

Arméförvaltningskommittén har tillika föreslagit, att för erhållande
af ordinarie tjänst i första lönegraden inom arméförvaltningen bör såsom
kompetensvillkor uppställas, att den sökande skall, på sätt arméförvaltningen
äger bestämma, hafva aflagt godkändt prof i bokföring.
Vi anse uppfyllandet af detta kompetensvillkor synnerligen önskvärdt,
men vilja framhålla nödvändigheten af att, särskilt innan tillfälle till
undervisning i bokföring blifvit af staten beredt antingen i sammanhang
med universitetsstudierna eller eljest, intyg från annat håll om kunskap
i bokföring må vara tillfyllestgörande. De kommitterade, som Kungl.
Maj:t den 17 oktober 1902 förordnade för afgifvande af utlåtande och
förslag om åtgärder för begränsning af studietiden inom de juridiska,
medicinska och filosofiska fakulteterna vid högskolorna i riket, hafva
uppmärksammat vikten af bokföringskunskap, i det de, i sammanhang
med sitt den 12 september 1903 afgifna betänkande angående examina
samt undervisnings- och studieväsendet inom de juridiska fakulteterna
vid rikets universitet, i särskild skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställt om
vidtagande af de åtgärder, som kunde finnas erforderliga för åvägabringande
vid universiteten i Uppsala och Lund af årligen återkommande
undervisningskurser i bokföring för de studerande inom olika fakulteter,
Indika vilja begagna sig af en sådan undervisning, med rätt för dem
att öfver nöjaktigt genomgången kurs erhålla intyg. Såvidt vi kunnat
inhämta, hafva emellertid åtgärder i detta syfte ännu icke vidtagits.

Af vikt synes oss vara, att hos armé förvaltningen icke antagas
flere extra tjänstemän än behofvet krafvel-, samt att — på sätt arméförvaltningskommittén
föreslagit — ett sådant tillägg till bestämmel -

4)i

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 141.

serna om extra tjänstemäns antagande göres, att en inträdessökande,
hvilkens ansökning vunne bifall, skall vara underkastad viss tids proftjänstgöring
vid förvaltningens olika grenar, innan hans antagande definitivt
bestämmes, samt att, efter den utsatta pröfvotidens tilländagång,
fråga om hans anställning i ämbetsverket skall upptagas till afgörande,
och upplysning genast honom meddelas, om hans tjänstgöring ansetts
nöjaktig eller icke, i hvilket senare fall han icke må hafva anledning
att, till men för beredandet af utkomst annorstädes, vidare ägna sitt
arbete åt arméförvaltningen.

Efter proftjänstgöringen böra de extra tjänstemännen någon tid
tjänstgöra hos regementsförvaltning eller arméfördelningsintendentur
för att erhålla insikt i förvaltningsärendenas behandling hos lokalmyndigheterna.
Då det icke kan ifrågasättas, att denna tjänstgöring skall
äga rum utan ersättning, hafva vi — i likhet med arméförvaltningskommittén
— i beräkningarna af anslaget till vikariatsersättning, arfvoden
till extra ordinarie tjänstemän, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad
upptagit ett belopp af 1,650 kronor, afsedt att lämna tillgång
till ersättning för sådan tjänstgöring med tre kronor om dagen
under sex månader åt tre af arméförvaltningens extra tjänstemän.

I sammanhang med frågan om anställning af civila tjänstemän hos
arméförvaltningen, vilja vi framhålla, att, då det är en god regel, att
allt arbete bör utföras af personal med kompetens, lämpad efter arbetet,
det bör tillses, huruvida icke de enklare göromålen inom arméförvaltningen
böra kunna i större grad än nu äger rum anförtros åt personal
med mindre kvalifikationer än tjänstemännen eller åt kvinnliga biträden.
Exempelvis torde en del af diarieföreningen kunna verkställas af renskrifverskor
— enligt hvad vi inhämtat är detta redan nu förhållandet
inom ett af arméförvaltningens departement — och likaledes lärer det
med fördel låta sig göra att anförtro utskrifning af anordningar, verkställande
af siffergranskning m. m. dylikt åt kvinnor.

Innan vi öfvergå till frågan om sammansättningen af de särskilda
departementen, vilja vi framhålla önskvärdheten däraf, att uti de många
och viktiga ärenden, som tillkomma arméförvaltningen med afseende å
upphandlingen af materialier och förnödenheter för armén, merkantil
sakkunskap mera än hittills får göra sig gällande. Det skulle utan
tvifvel vara af betydelse, att den upphandlande myndigheten ägde tillfälle
och vid större leveranser vore skyldig'' att från sakkunnigt håll
inhämta råd och upplysningar. Detta sker till en viss grad därigenom,
att arméförvaltningen i förekommande fall vänder sig till tekniskt kun -

Skrifbiträden.

Merkantilt

konsulent skap.

Chefs bestämmanderätt
i
ekonomiska
frågor.

Kungl. Maj.is Nåd,. Proposition N:o 141.

niga personer, materialprofningsanstalter, kemiska byråer in. m. De
rent merkantila synpunkterna torde emellertid icke härigenom vara
tillräckligt tillgodosedda. Dit hör, att arméförvaltningen skall kunna
erhålla kännedom om den gynnsammaste platsen och tidpunkten för en
upphandling, om förhållandet mellan fordradt pris och varans värde
o. s. v. Af vikt är ock, att förslag till leveranskontrakt underkastas
granskning ur praktiska affärssynpunkter samt att upplysningar om
marknadsläget i allmänhet tillhandahållas arméförvaltningen, så att en
planerad upphandling må kunna uppskjutas till lämpligare tid, eller, i
fall omständigheterna därtill föranleda, äga rum tidigare än ämnadt
varit. Detta kan vinnas därigenom, att Kungl. Maj:t utser eu i hithörande
angelägenheter väl förfaren man, hvilken såsom för viss tid
anställd merkantil konsulent skulle äga att i sådana frågor tillhandagå
arméförvaltningen och bevaka dess intressen. Själffallet är att nödiga
garantier måste finnas för, att han icke missbrukade sin ställning och
att han ej deltoge i leveranser till armén. Anställandet af en dylik
konsulent skulle ej heller utesluta anlitandet af tekniskt utbildade rådgifvare,
när så erfordrades. Ett annat sätt att lösa denna fråga vore,
att arméförvaltningen i hvarje särskildt fall ägde tillkalla en på det
förevarande området speciellt fackkunnig merkantil konsulent. Då vi
emellertid icke ansett oss kunna nu framlägga ett fullt genomarbetadt
förslag till ett merkantilt konsulentskap, få vi hemställa, att herr
statsrådet behagade taga frågan under närmare öfvervägande samt
hos Kungl. Maj:t utverka, att i armé förvaltningens instruktion intagas
de bestämmelser härom, som må finnas mest ändamålsenliga. I våra
beräkningar af det i armé förvaltningens stat ingående anslaget till vikariatsersättning,
arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, tillfälligt biträde
och renskrifningskostnad hafva vi upptagit ett belopp af 3,000 kronor
för anordnande af ett merkantilt konsulentskap.

I detta sammanhang vilja vi uttala den meningen, att någon begränsning
i vederbörande chefers handlingsfrihet beträffande ekonomiska
angelägenheter synes böra äga rum. Under nuvarande förhållanden
har en departementschef i arméförvaltningen ensam förfoganderätt öfver
alla de medel, hvilka tillhöra hans departements vård och förvaltning,
utan annan inskränkning än den, som ligger i hans allmänna ämbetsmannaansvar.
Om chefen i hithörande ärenden öfverskrider sin befogenhet,
är visserligen den föredragande berättigad och skyldig att
reservera sig, men beslutet går icke desto mindre i verkställighet. 1
detta afseende synes oss en annan ordning önskvärd, när det gäller
användningen af de af Riksdagen till militära ändamål anslagna,

Kungl. Maj:ts -Nåd. Proposition N:o 141. 45

betydande medel. Därest chefen beslutar en statsutgift till belopp af
10,000 kronor eller däröfver, eller en åtgärd, hvars verkställighet framcleles
kan medföra kostnader till minst nämnda belopp, men föredraganden
anser, att detta belut strider mot gällande författningar eller statens
bästa, och alltså reserverar sig mot detsamma, bör " beslutet, enligt
vår mening, icke ga i verkställighet, förrän detsamma blifvit af
Kungl. Maj:t gilladt. Därest en dylik bestämmelse varder meddelad, bör
den gifvetvis gälla hela arméförvaltningen.

Enligt hvad i det föregående yttrats i fråga om grunderna för
arméförvaltningens organisation, skulle tyngdpunkten af artillerideparpartementets
verksamhet förläggas till militärbyrån, med hvilken skulle
införlifvas generalfälttygmästarens expedition och artilleristabens konstruktionsafdelning.
Arméförvaltningskommittén har föreslagit, att denna
byrå skulle underställas fälttygmästaren samt arbeta på tre afdelningar,
nämligen

första expeditionsafdelningen (2 artilleristabsofficerare och 2 departementsskrifvare)
för de ärenden, som nu handläggas af militärbyrån
och beredas af byråchefsassistenten, d. v. s. ärenden rörande eldhandvapen
och deras ammunition m. m.;

andra expeditionsafdelningen (1 artilleristabsofficer och 1 departementsskrifvare)
för de ärenden, som nu handläggas af generalfälttygmästarens
expedition, d. v. s. ärenden rörande artilleriets materiel och
ammunition m. in.; samt

konstruktionsafdelningen (3 artilleristabsofficerare och 2 departementsskrifvare)
för ärenden, som nu handläggas af artilleristabens konstruktionsafdelning,
d. v. s. ärenden rörande konstruktioner i fråga om
artillerimateriel och ammunition.

Mot den personalberäkning, som uti detta förslag kommit till uttryck,
toi de icke något vara att erinra; dock torde tjänstemännens placering
icke höra i staten fastställas, utan allenast i arméförvaltningens
instruktion intagas och alltså kunna af Kungl. Maj:t utan Riksdagens
hörande förändras, om anledning därtill gifves.

Arméförvaltningskommittén har å artillendepartementets civilbyrå
uppfört ^en departemeutsskrifvarebeställning. Då emellertid civilbyrån
enligt vart förslag skall bestå af civil personal från arméförvaltningens
gemensamma stat, och departementsskrifvaren icke synes böra därå

Artilleride partementet -

4G Kung!. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

uppföras, torde denna beställning, som är nödvändig för den sakligarevisionen
och persedelgranskningen, böra öfverflyttas till militär byrån.

i»

Artilleridepartementets militärbyrå skulle alltså komma att bestå
af följande ordinarie ämbets- och tjänstemän, nämligen:

en chef, generalfälttygmästaren,
fälttygmästare!!, föredragande,
sex artilleristabsofficerare, och
sex departementsskrifvare.

Arméförvaltningskommittén har föreslagit, att fälttygmästarbeställningen
skulle likställas med öfverstebeställning och sålunda vara förenad
med de aflöningsförmåner, som tillkomma öfverste. Under närvarande
förhållanden synes dock icke någon ändring böra inträda beträffande
fälttygmästarens aflöningsförmåner, emedan frågan härom står i samband
med spörsmålet rörande tygstaternas ändamålsenliga organisation,
hvilket spörsmål ännu icke synes moget till afgörande.

För närvarande finnas å staten för artilleristaben uppförda arfvoden
till sammanlagdt åtta artilleristabsofficerare, sekreteraren och konstruktionsofficeren
inräknade däri. Då uti inspektörens för artilleriet
stab och expedition, förutom chefen för artilleristaben, fyra artilleri stabsofficerare
erfordras, återstå fyra för användning i artilleridepartementet.
Följaktligen skulle två artilleriofficerare tillkomma. Motsvarande arbetskrafter
tagas emellertid redan under nuvarande förhållanden i anspråk
inom artilleridepartementet. Vid dess militärbyrå äro nämligen anställda
två artilleriofficerare, en såsom assistent mot ett arfvode af 1,000
kronor å departementets stat och en såsom extra assistent enligt nadiga
brefvet den 29 januari 1904 mot ett årligt arfvode å 800 kronor, utgående
från anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar
samt artilleriets öfningar och materiel. Det torde böra erinras därom,
att ifrågavarande 800 kronor före nyssnämnda nådiga beslut utgingo
såsom ersättning för uppsikten öfver kruttillverkningen i riket, men
genom detsamma blefvo indragna för att i stället användas till. en
oundgängligen nödvändig förstärkning af arbetskrafterna å artilleridepartementets
militärbyrå. I öfverensstämmelse med hvad armeförvaltningskommittén
i detta afseende föreslagit, böra nu omförmälda båda
arfvoden upphöra att utgå, och i stället två nya artilleristabsofficersarfvoden,
det ena å 1,200 och det andra å 1,000 kronor, tillhopa
sålunda 2,200 kronor, uppföras å staten för artilleristaben.

Kungi. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 141.

De sex departementsskrifvarna synas ändamålsenligen böra tillhöra
artilleriets tygstater, till hvilka de, med hänsyn till den för dem afsedda
verksamhet, otvifvelaktigt närmast höra. För närvarande äro
underofficerare, till ett antal åt fyra, kommenderade från artilleritruppförbanden
till de expeditioner m. in., som skulle uppgå i artilleridepartementet.
Då artilleriets omorganisation genomförts, torde detta förhållande
icke kunna fortfara, enär truppförbanden då behöfva för dem
beräknade underofficerare. Arméförvaltningskommittén anser, att denna
personal borde upptagas å artilleridepartementets militärbyrå, och att det
till de särskilda afdelniugarna (expeditions- och konstruktionsafdelningarna)
förlagda registrerings- och revisionsarbetet, förandet af liggare
och förteckningar äfvensom renskrifning och, å konstruktionsafdelningen,
ritning borde anförtros åt denna personal. Personalen hade visserligen
icke vunnit den teoretiska utbildning, som erfordrades af de
civik tjänstemännen, men den besutte en genom aflagda underbefälsexamina
och praxis vunnen sakkunskap, som de civila tjänstemännen
saknade, och som just för utförandet af dessa göromål inom artilleridepartementets
förvaltningsområde med dess speciella materiel och därför
begagnade säregna benämningar, vore af synnerlig betydelse. En
säkerhet för erhållandet af dugliga förvaltningstjänstemän från underderofhcerskårerna
förefunnes i det förhållandet, att urval kunde ske
bland så många, och att de, som utvaldes, redan förut genom dem anförtrodda
förvaltningsgöromål kunnat ådagalägga sin lämplighet för förval
tningsväsendet, särskildt i hvad det omfattade ifrågavarande speciella
del.

För departementsskrifvarna har arméförvaltningskommittén föreslagit
tygförvaltares aflöningsförmåner samt dessutom ett årligt arfvode
af 500 kronor. Enligt hvad generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet meddelat, skulle det dock vara ändamålsenligare att i
stället för sådant arfvode uppföra ett andra ålderstillägg. Det vore
nämligen icke lämpligt att låta en departementsskrifvare genast vid
tjänstens tillträdande erhålla arfvodet i fråga, men, om en sådan skrifvare
väl förrättat sin tjänst i tio år, vore för honom ett andra ålderstillägg
en förtjänt och behöflig löneförbättring. Denna uppfattning
synes oss väl grundad. Tygförvaltarens aflöningsförmåner utgöra —
jämte inkvarterings- och servisbidrag å 400 kronor — lön 1,320 kronor
och dagaflöning 3 kronor (tillsammans 2,815 kronor) samt 500 kronors
ålderstillägg å lönen efter fem års väl vitsordad tjänst. Kommer därtill
ytterligare ett ålderstillägg å 500 kronor, så skulle sammanlagda
beloppet af departementsskrifvarnas slutliga aflöningsförmåner utgöra

Fortifika tionsdeparte mentet.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

•

3,815 kronor, eller enahanda belopp som enligt innevarande Riksdags
på Kung!. Maj:ts förslag fattade beslut skall utgå till tygförvaltarna å
Stockholms tygstation. Mot bestämmandet af ifrågavarande aflöningsförmåner
till nämnda belopp hafva vi intet att erinra.

Kommitténs förslag till personalsammansättning af civilbyrån (förutom
1 krigsråd gemensamt med fortilikationsdepartementet, 1 sekreterare
och kamrerare, 1 förste revisor, 1 redogörare och bokhållare, 1
registrator och revisor samt 1 departementsskrifvare) måste undergå
väsentlig förändring med hänsyn till den ifrågasatta öfverflyttningen
till civila departementet af räkenskaps- och det formella revisionsväsendet.
Enligt vår mening böra för närvarande å civilbyrån placeras
1 krigsråd, gemensamt med iortifikationsdepartementet, 1 sekreterare
och kamrerare samt 1 registrator och bokhållare.

Krigsrådet skulle föredraga ej mindre mål och ärenden rörande
upprättandet af leverans- och andra kontrakt, som ej tillhöra militär
föredragandes handläggning, än äfven utbetalningar på grund af alla
inom departementet upprättade kontrakt samt på grund af räkningar
och rekvisitioner i öfrigt. Han skulle därjämte handhafva ärenden rörande
tillämpning och tolkning af administrativa och ekonomiska författningar
i fråga om artilleridepartementets ämbetsförvaltning in. m.

Sekreteraren och kamreraren skulle uppsätta skrifvelse!'' såväl i de af
krigsrådet föredragna ärendena som i sådana ärenden, hvilka föredragits
af militär föredragande och för skrifvelses uppsättande till honom öfverlämnas.
Han skulle tillika deltaga i utredningar samt förvara departementets
kontrakt och värdehandlingar m. m.

Registratorn och bokhållaren skulle diarieföra departementets ärenden
samt granska inkomna räkningar och rekvisitioner, hvilka äro af beskaffenhet
att föranleda utbetalningar direkt från arméförvaltningens
kassa, äfvensom bokföra i särskild liggare såväl dylika utbetalningar som
af underlydande myndigheter redovisade förskottsmedel. Därjämte torde
det kunna åläggas honom att vara redogörare för de medel, som äro
anvisade å staten för artilleriets tygstater, hvarigenom det arfvode,
500 kronor, som för närvarande, enligt kungl. bref vet den 31 december
1902, utgår från vapenanslaget till en redogörare, komme att besparas.

I den af oss till herr statsrådet den 21 nästlidne februari aflåtna
skrifvelse angående handhafvande af ärenden rörande uppförandet
af nya kasernetablissemang för armén hafva vi föreslagit,
att dessa ärenden skulle uppdragas åt eu särskild kommission. Å fortifikationsdepartementet
skulle alltså hädanefter handläggas allenast

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141. 49

fästningsbyggnadsärenden samt angelägenheter angående byggnadsunderhållet
vid armén. Båda dessa grupper af ärenden behandlas för
närvarande i tekniskt afseende å de båda byggnadsafdelningarna inom
lortifikationsstabens hufvudstation, hvilka enligt hvad i det föregående
är anfördt, böra införlifvas med departementet.

Den utaf Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för arméns byggnader
har, såsom ofvan är nämndt, föreslagit, att underhållet af arméns byggnader
skulle öfverflyttas från fortifikations- till intendentsdepartementet.
Kommittén har till stöd för detta förslag anfört, att, då arbetet med
anläggning af nya kasernetablissemang ej vidare skulle ombesörjas af
fortifikationen och fortifikationsdepartementet, äfven den framtida vården
af kasern- och lägeretablissemang borde ordnas utan anlitande af
nämnda myndigheter.

Häruti kunna vi emellertid icke instämma. Äfven om vi ansett
det ändamålsenligt, att det under några år framåt pågående, forcerade
arbetet med uppförandet af nya kasernetablissemang öfverlämnas till
annan myndighet, då dess öfvervakande uppenbarligen ej kan jämte
andra ämbetsgöromål medhinnas af chefen för fortifikationen, följer däraf
icke, att vi hysa tvekan om lämpligheten däraf, att byggnadsunderhållet
vid armén fortfarande anförtros åt fortifikationen eller arméförvaltningens
fortifikationsdepartement. Den sakkunskap i hithörande angelägenheter,
som i stort sedt otvifvelaktigt förefinnes bland den personal,
hvilken i eu följd af år ägnat sig däråt, torde lämna erforderlig trygghet,
för att dessa ärenden varda på ett tillfredsställande sätt handhafda.
De anmärkningar, som riktats mot fortifikationen såsom kasernbyggnadskår,
torde knappast träffa den personal, som omhänderhar byggnadsunderhållet
i orterna, nämligen fortifikationsbefälhafvarne. Och
hvad vidkommer handhafvandet af de till byggnadsunderhållet anvisade
medlen, har Kungl. Maj:t genom detaljerade bestämmelser i den för
anslaget till arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel den 18 sistlidne januari
fastställda stat träffat — såsom det vill synas — fullt betryggande
anordningar för, att dessa medel varda med sparsamhet och ändamålsenlighet
använda.

Att emellertid fortfarande åtskilligt kan iakttagas för att åvägabringa
kontroll och ansvar samt sparsamhet i afseende å byggnadsunderhållet,
är otvifvelaktigt. Häribland må nämnas, att för hvarje kasernetablissemang
eller andra landtförsvaret tillhörande byggnader bör
utses en »vice värd» med skyldighet att öfvervaka och ansvara för
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afl. 109 Raft. 7

Int evident 8-departementet.

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 111.

byggnadernas behöriga vård och underhåll, att vid förekommande ny-,
om- eller påbyggnadsarbeten eller mera omfattande reparationsarbeten
entreprenadsystemet alltid tillämpas, att de till tjänstgöring vid arméfördelningsstaberna
kommenderade fortifikationsofficerarna utses af Kungl.
Maj:t bland dem af fortifikationens personal, som härtill genom sin utbildning
och föregående verksamhet äro bäst skickade o. s. v.

Fortifikationsdepartementets militärbyrå skulle hädanefter komma
att bestå af en regementsofficer vid fortifikationen såsom chef och föredragande,
under hvilken närmast skulle lyda eu fästningsbyggnadsafdelning
och en kasernbyggnadsafdelning, hvardera med en afdelningschef
och erforderlig militär personal i öfrigt från fortifikationen.

Den å fortifikationens stat för närvarande uppförda sekreteraren,
hvilken tillhandagår chefen vid handläggning af civila ärenden, torde
hädanefter icke behöfva kvarstå å nämnda stat utan i stället böra ingå
bland arméförvaltningens civila personal. Den för den nuvarande innehafvaren
af ifrågavarande beställning gällande fullmakt torde möjligen
lägga hinder i vägen för en dylik öfverflyttnings omedelbara verkställande,
men då nämnde beställningsinnehafvare nästkommande år är
berättigad och tre år senare skyldig att från tjänsten afgå med pension
och fyllnadspension, kan uppskofvet därmed ej blifva långvarigt.

Beträffande fortifikationens civilbyrå hafva vi tänkt oss att till en
början där skulle placeras 1 krigsråd, gemensamt med artilleridepartementet,
1 sekreterare och kamrerare samt 1 registrator och bokhållare.

Krigsrådet skulle föredraga de mål och ärenden, som angå upprättandet
af leverans- och andra kontrakt, hvilka ej af den militära föredraganden
handläggas, utbetalningar på grund af alla inom departementet
upprättade kontrakt samt på grund af räkningar och rekvisitioner
i öfrigt, ärenden rörande förvärfvande och försäljning samt utarrendering
af fastigheter, tolkning och tillämpning af ekonomiska författningar
in. m.

I fråga om sekreterarens och kamrerarens samt registratorns och bokhållarens
tjänstebefattningar gäller i tillämpliga delar hvad som ofvan
är anfördt rörande motsvarande tjänster å artilleridepartementet.

Beträffande intendentsdepartementets sammansättning har generalintendenten
uti sitt den 14 augusti 1906 afgifna yttrande öfver arméförvaltningskommitténs
förslag uttalat den meningen, att detsamma
borde utgöras af

en utrustningsbyråj - f(jr (jen nuvarande militärbyrån,

en underhalls byra J

Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141. »1

eu byggnadsbyrå cell

en civilbyrå.

I det föregående hafva vi angifvit de skäl, som synas oss tala för
bibehållandet af byggnadsunderhållsärendena å fortifikationsdepartementet.
Den föreslagna byggnadsbyrån å intendentsdepartementet anse vi
alltså icke böra upprättas. Beträffande omorganisationen af intendentsdepartementets
militärbyrå till två särskilda byråer, den ena för utrustningen
och remonteringsväsendet, den andra för underhållet (lifsmedel,
furage, ved, ljus och vatten in. m.) hafva vi intet att erinra. Personalen
å dessa byråer skulle erhållas dels från den nuvarande militärbyrån
och dels från intendenturkårens hufvudstation, hvilken, enligt
hvad förut är nämndt, skulle till största delen uppgå i omförmälda byråer.

Å intendentsdepartementets civilbyrå synas till en början böra placeras
1 krigsråd, 1 sekreterare och kamrerare, 1 notarie, 1 bokhållare
och 1 registrator.

Krigsrådet skulle föredraga mål och ärenden angående upprättandet
af leverans- och andra kontrakt, som icke tillkomma de militära byråchefernas
handläggning, utbetalningar på grund af alla inom departementet
upprättade kontrakt samt på grund af räkningar och rekvisitioner
i öfrigt, äfvensom ärenden rörande tillämpning och tolkning af
ekonomiska författningar i fråga om intendentsdepartementets ämbetsförvaltning
m. m.

Beträffande sekreterarens och kamrerarens, bokhållarens samt registratorns
tjänsteåligganden skulle dessa vara öfverensstämmande med dem,
som tillkomma motsvarande tjänstemän å artilleri- och fortifikationsdepartementen.
Notarien skulle biträda med uppsättande af skrivelser,
verkställa utredningar m. m.

Till arméförvaltningens civila departement skulle öfverflyttas bokförings-,
medelsredovisnings- och revisionsväsendet för hela arméförvaltningen
och detta departement måste därför betydligt utvidgas. För närvarande
består det af allenast en byrå med 1 krigsråd, 1 sekreterare,
1 kamrerare (föredragande i vissa mål och ärenden), 1 revisor samt 1
revisor och bokhållare. Under civila departementet lyda för närvarande
jämväl de för hela ämbetsverket gemensamma boksluts- och kassakontoren,
det förra med 1 bokslutskamrerare och 1 bokhållare (numera
tjänstgörande å civila departementets byrå), det senare med 1
krigskassor. Den för arméförvaltningen gemensamma ombudsmannen
hör ock närmast till civila departementet.

Det blifvande civila departementet hafva vi tänkt oss organiseradt,

Civila departementet.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 141.

under generalkrigskommissarien såsom chef, med en kanslibyrå, bestående
af 1 krigsråd, 1 sekreterare och 2 notarier, samt en kameralbyrå,
bestående af 1 krigsråd, 1 sekreterare och 2 kamrerare. Till kameralbyrån
skulle jämväl höra bokslutskontoret med 1 bokslutskamrerare
och 2 bokhållare, revisionskontor et med 2 första revisorer och 8 revisorer
samt kassakontoret med 1 krigskassor. Civila departementet skulle
hafva eu gemensam registrator. Ofvan angifna fördelning af personalen
afser, liksom förhållandet är med den å öfriga departements civilbyråer
upptagna personalen, allenast den första placeringen, hvilken sedermera
efter omständigheterna kan förändras.

De särskilda ämbets- och tjänstemännen hafva vi tänkt oss fördelade
till tjänstgöring på följande sätt:

a) Kanslibyrän.

Krigsrådet skulle föredraga mål och ärenden rörande arméns rekrytering,
aflöning åt arméns fast anställda personal, inkvartering,
stipendier, krigshögskolor, ridskolan, skjutskolan, militärläkares undervisning,
det frivilliga skytteväsendet samt arméförvaltningens civila
tjänstemän och arkivJ), hvarförutom han skulle deltaga i afgörandet
af anmärkningsmål efter lämplig fördelning med krigsrådet å kameralbyrån.

Sekreteraren skulle uppsätta skrifvelser i de af krigsrådet föredragna
mål och ärenden.

Notarierna skulle biträda dels krigsrådet med utredningar in. m.
dels sekreteraren med uppsättning af skrifvelser.

b) Kärn er alby r ån.

Krigsrådet skulle föredraga mål och ärenden rörande de värnpliktiges
aflöning1 2), rese- och traktamentsersättningar3), reglementen för
enskilda pensionsinrättningar samt arméförvaltningens medelsbehof och
förskottsväsende (förhållandet till statskontoret och riksbanken)4). Han
skulle därjämte öfvervaka boksluts-, revisions- och kassakontorens verk -

1; Motsvarar krigsrådets å civila departementet nuvarande åligganden, med undantag däraf
att ärenden rörande rese- och traktamentsersättningar, enskilda pensionskassor och arméförvaltningens
kassa öfverflyttas till krigsrådet å kameralbyrån.

a) Tillhör för närvarande krigsrådets å intendentsdepartementet föredragning.

3) Tillhör för närvarande krigsrådets å civila departementet föredragning.

4) Tillhör för närvarande kamrerarens å civila, departementet samt krigsrådens å de öfriga
departementen föredragning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141. 53

samhet'') och tillse, närmast under generalkrigskommissarien, ärendenas
behöriga gång därstädes. Slutligen skulle han deltaga i afgörandet
åt’ vissa anmärkningsmål.

Sekreteraren skulle uppsätta skrifvelser i de af krigsrådet föredragna
ärendena äfvensom anmärkningsresolutioner och skrifvelser rörande infordrande
af förklaringar öfver anmärkningar m. m.

Af kamrerarna skulle den ene förbereda ärendena rörande medelsbehof
och förskottsväsendet, föra afräkningar med statskontoret och
riksbanken samt i öfrigt biträda med utredningar i ärenden, som åt
krigsrådet föredragas. Den andre kamreraren skulle hufvudsakligen
föredraga ärenden angående pensionering och understöd från Vadstena
krigsmanshuskassa, invalidhusfonden samt beväringsmanskapets invalidoch
pensionsfond2).

B ok slut sk ont or et.

Bokslutskamreraren skulle, liksom nu, uppgöra arméförvaltningens
bokslut, men därjämte vara ansvarig för den dagliga bokföringen inom
arméförvaltningen och öfvervaka densammas behöriga gång.

Af bokhållarne skulle den ene föra arméförvaltningens böcker och
den andre ombesörja anordningsväsendet för hela arméförvaltningen.

Revisions kontoret.

Förste revisorerna skulle vara förmän, hvar och en för sin rotel,
öfvervaka arbetet därstädes, granska och godkänna de af revisorerna
upprättade anmärkningsakterna och utställa desamma till förklaring,
föredraga anmärkningsmålen för generalkrigskommissarien och vederbörande
krigsråd samt själfva utföra revision antingen af vissa grupper
af redogörelser eller, på gifven anledning, af redogörelser, som fordra
särskildt noggrann kontroll. De skulle därjämte understundom verkställa
eftergranskning af redogörelser, som granskats af någon revisor.

Revisorerna skulle verkställa formell granskning af räkenskaperna
rörande fjärde hufvudtiteln.

Kassakontoret anses böra organiseras på samma sätt som för närvarande.

A staten för de civila tjänstemännen bör upptagas jämväl den för

'') Tillhör för närvarande krigsrådet å civila departementet.

!) Tillhör för närvarande kamreraren å civila departementet.

Sjukvårds styrelsen.

54 Kungi. Mcij:is Nåd■ Proposition N:o 141.

arméförvaltningen gemensamma ombudsmannen. Beträffande de denne
tillkommande aflöningsförmånerna, hafva vi icke ansett oss böra framställa
något förslag, då frågan om lönereglering för hela arméförvaltningen,
hvilken fråga torde i sammanhang med omorganisationen upptagas
till pröfning, icke utgjort föremål för våra öfverläggningar, men
vilja dock framhålla önskvärdheten af, att han under sina talrikt förekommande
tjänsteresor berättigas att åtnjuta reseersättning och dagtraktamente
enligt tredje klassen i resereglementet i stället för, såsom
hittills, enligt fjärde klassen.

Enligt arméförvaltningskommitténs förslag skulle sjukvårdsstyrelsen
sammansättas af följande personal:

en chef: generalläkare,

» föredragande för sanitetsärenden: fördelningsläkare,

» assistent: bataljonsläkare,

:» assistent: sjukvårdsintendent,

» föredragande för veterinärärenden: regementsveterinär,
adjutant, tillika diarieförande: bataljonsläkare,

» notarie, tillika sekreterare, och
» vaktmästare.

I denna sammansättning har medicinalstyrelsen, frånsedt förslaget
om anställande mot arfvode af en konsulent i hygieniska frågor, föreslagit
deu ändring, att ytterligare en adjutant, nämligen en vid truppförband
tjänstgörande bataljonsläkare, skulle uppföras i staten mot ett
arfvode om 1,200 kronor, enär en sådan anordning, enligt styrelsens
mening, vore fördelaktig och därigenom åt ett större antal unga militärläkare
skulle kunna beredas tillfälle att vinna öfning i de till sjukvårdsstyrelsen
hörande göromål.

Ur denna synpunkt skulle det visserligen kunna vara lämpligt att
hafva truppförbandsläkare å stat anställda uti sjukvårdsstyrelsen, men
å andra sidan torde det vara mindre ändamålsenligt att låta vid regemente
eller kår tjänstgörande läkare förrätta adjutanttjänst hos chefen
för den nya styrelsen, synnerligast som adjutanten, enligt arméförvaltningskommitténs
förslag, tillika skulle vara diarieförande, en sysselsättning,
som i allmänhet icke sjmes böra tillkomma personer med
fullständig läkarutbildning. Diarieföringen torde mycket väl kunna
uppdragas åt en därtill kompetent afskedad underofficer eller eljest
lämplig person. Därtill kommer, att den adjutanttjänst hos styrelsechefen,
som till äfventyrs kan vara erforderlig, synes kunna ombesörjas
af den bataljonsläkare, som är assistent inom styrelsen.

Kumjl Maj.is Nåd. Proposition N:o 141.

Såsom chef för sjukvårdsstyrelsen tiar af såväl arméförvaltningskommittén
som medicinalstyrelsen föreslagits en generalläkare med
generalmajors rang och aflöningsförmåner. Det vill dock synas, som
om öfverstes aflöningsförmåner borde kunna anses såsom i det
stora hela tillfredsställande. För föredraganden för sanitetsärenden
har medicinalstyrelsen föreslagit öfverstelöjtnants aflöningsförmåner, under
det att arméförvaltningskommitén bibehållit de aflöningsförmåner,
som för honom äro uppförda å staten för den nuvarande sjukvårdsbyrån
inom arméförvaltningens intendentsdepartement.

Dessa aflöningsförmåner utgöras af

lön ...............................................................

arfvode .........................................................

dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar..

..................................kr. 3,400: —

................................. » 1,000: —

.................................... 1,825: -

eller tillsammans kr. 6,225: —r

hvartill komma 1,000 kronor i inkvarteringsersättning. Mot denna uppdelning
af löneförmånerna kan dock med fog anmärkas, att arfvode
är en olämplig form för ersättning af ordinarie tjänsteåligganden. Aflöningsättet
motsvarar det för fördelningsläkare bestämda, men under
det att aflöning i form af arfvode åt dem motiveras däraf, att de vid
sidan af sin ordinarie tjänst såsom regementsläkare utöfva de särskilda
åligganden, hvilka tillhöra dem såsom fördelningsläkare, saknas beträffande
föredraganden af sanitetsärenden i den föreslagna sjukvårdsstyrelsen
detta skäl, enär denne uti sin ifrågavarande befattning skall
förena alla honom åliggande tjänstegöromål. Det synes därför lämpligare
att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, för honom i staten uppföra
öfverstelöjtnants aflöningsförmåner med

lön..................................................................................................... kr. 4,500: —

dagaflöning å 5 kr. i 365 dagar............................................... » 1,825: —

eller tillsammans kr. 6,325: —

jämte — såsom hittills — 1,000 kronor i inkvarteringsersättning. Ökningen
i aflöningsbeloppet, jämfördt med det för chefen för arméförvaltningens
sjukvårdsbyrå nu utgående, utgör 100 kronor. I pensionsförmånerna
blir skillnaden större, i det att den nuvarande chefen är
berättigad till 2,720 kronor om året i pension, men den blifvande föredraganden
i sanitetsärenden skulle erhålla 3,600 kronor.

Hvad angår aflöningsförmånerna för föredraganden i veterinärärenden
torde desamma icke behöfva upptagas till samma belopp som

Samman fattning.

56 Kung!. Majits Nåd. Proposition N:o 141.

föredragandens i sanitetsärenden. Äfven om de i öfrigt intaga samma
tjänsteställning, torde dock, bland annat, i den omständigheten, att personalen
inom fältläkarkåren uppgår till ett antal af 195, under det att fältveterinärkårens
personal utgör 44, och att alltså åtminstone i vissa
slag af ärenden den förres ämbetsbefattning blir mer omfattande än
den senares, förefinnas skäl för någon olikhet i aflöning dem emellan.
Med hänsyn jämväl till den i andra lönestater vid armén iakttagna
skillnaden mellan läkares och veterinärers aflöningsförhållanden, hvilken
ytterst torde hänföra sig till deras olika utbildning, synes föredraganden
i veterinärärenden lämpligen kunna tilldelas majors aflöningsförmåner,
utgörande

lön ................................................................................................... kr. 4,000

5 kronor i SOS dagar........................................ )> 1,825

dagaflöning a

eller tillsammans kr. 5,825
jämte 1,000 kronor i inkvarteringsersättning.

De ifrågavarande beställningsinnehafvarne synas böra benämnas
öfverfältläkare, fältläkare och fält veterinär. För bestridande inom sjukvårdsstyrelsen
af de göromål, som å armé förvaltningens departement
handhafvas af krigsråd och sekreterare, bör vid behof å nämnda styrelse
tjänstgöra en sekreterare bland de för armé förvaltningen gemensamma
civila tjänstemännen.

För handhafvande af sjukvårdsmaterialier och persedlar m. in. bör
i sjukvårdsstyrelsen liksom nu å sjuk vårdsbyrån tjänstgöra en sergeant
från något truppförband. Den enligt kommitténs förslag å sjukvårdsstyrelsen
placerade vaktmästaren torde böra upptagas å arméförvaltningens
gemensamma stat.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, skulle sjukvårdsstyrelsen erhålla
följande sammansättning:

en chef, öfverfältläkare,

)) föredragande för sanitetsärenden, fältläkare,
i) föredragande för veterinärenden, fältveterinär,

» assistent, tillika adjutant hos chefen, bataljonsläkare,

)) assistent, intendent vid styrelsen, samt
» sergeant från truppförband.

Sammanfattas det angående organisationen af arméförvaltningen
förut sagda, framgår däraf, att den till ämbetsverket hörande personalen
skulle, under iakttagande däraf, att den civila personalens placeringär
afsedd att gälla endast tillsvidare, erhålla följande sammansättning:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

I. Artilleridepartementet:

Chef: generalfälttygmästare!! och inspektören för artillleriet.
Föredragande i militärärenden: fälttygmästare^
öfrig militär personal: 6 artilleristabsofficerare,

6 departements skrifvare.

Föredragande i civilärenden: 1 krigsråd (gemensamt med fortifikationsdepartementet).

öfrig civil personal: 1 seki-eterare och kamrerare,

1 registrator och bokhållare.

II. Fortifikationsdepartementet:

Chef: chefen för fortifikationen.

Föredragande i militärärenden: regementsofficer vid fortifikationen.

Öfrig militär personal: officerare och underofficerare vid fortifikationen
efter behof.

Föredragande i civilärenden: 1 krigsråd (gemensamt med artilleridepartementet).

Öfrig civil personal: 1 sekreterare och kamrerare,

1 registrator och bokhållare.

III. Intendentsdepartementet:

Chef: generalintendenten.

Föredragande å utrustning shy rån: 1 intendenturtjänsteman.

Öfrig personal''» )> efter behof från intendenturkåren.

Föredragande å underhållshyrån: 1 intendenturtjänsteman.

Öfrig personal)) » efter behof från intendenturkåren.

Föredragande i civilärenden: 1 krigsråd.
öfrig civil personal: 1 sekreterare och kamrerare,

1 notarie,

1 bokhållare,

1 registrator.

IV. Civila departementet:

Chef: generalkrigskommissarien,

Föredragande å kanslibyrån: 1 krigsråd.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 109 Höft.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 141.

Öfrig personal ci kanslibyrån: 1 sekreterare,

2 notarier.

Föredragande ä kameralbyrån: 1 krigsråd.
öfrig personal» » 1 sekreterare,

2 kamrerare.

Bokslutshmtoret: 1 bokslutskamrerare,

2 bokhållare.

Revisionskontor et: 2 förste revisorer,

8 revisorer.

Kassakontoret: 1 krigskassor.

Gemensamt för civila departementet: 1 registrator.
Gemensamt för arméförvaltningen: 1 ombudsman.

V. Sjukvårdsstyrelsen.

Chef: öfverfältläkaren.

Föredragande i ärenden rörande personell sjukvård m. m.: 1 fältläkare.
Föredragande i v eter inär ärenden: 1 fältveterinär.
öfrig personal: 1 assistent, bataljonsläkare,

1 assistent, intendent.

1 sergeant.

Sekreterare och föredragande i civilärenden: vid behof från arméförvaltningens
civila personal.

Af ofvan upptagna personal böra med aflöningsförmåner å arméförvaltningens
stat upptagas endast den civila personalen samt öfverfältläkaren,
fältläkaren, fältveterinären och assistenten med bataljonsläkares
löneförmåner. Öfrig militär och civilmilitär personal åtnjuter aflöning
från vederbörande truppförbands, fortifikationens eller intendenturkårens
stat.

Såsom förut är nämndt, bör den civila personalen i staten icke

upptagas under vissa beställningar utan allenast i viss tjänstegrad. Den
skulle utgöras af — förutom generalkrigskommissarien — följande antal
tjänstemän nämligen:

i 3:dje lönegraden (krigsråd) ..................................................................... 4

» 2: dra » (sekreterare, kamrerare, förste revisorer, krigskassor)
............................... 11

» lista lönegraden (notarier, revisorer, bokhållare, registratorer) ......... 18

eller tillhopa 33

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 141. 50

Till jämförelse må erinras, att arméförvaltningens nuvarande personal
utgöres af:

i 3:dje lönegraden ............................................................................................ 3

» 2:dra » ............................................................................................ 8

» l:sta » ........................................................................................ 0

eller tillhopa 20,

hvartill komma dels 11 tjänstemän å extra stat med aflöning närmast
motsvarande l:sta gradens tjänstemäns dels ock sekreteraren å fortifikationen,
hvilkens befattning skulle utbytas mot en af de föreslagna 2:dra
grads-tjänsterna i arméförvaltningen, eller alltså sammanlagdt 32.

Arméförvaltningskommittén hade föreslagit tjänstemännens antal
till följande:

i 3:dje lönegraden........................................................................................... 3

» 2 alra » 10

)) l:sta » 20

eller tillhopa, förutom sekreteraren å fortifikationen, 33.

Arméförvaltningens stat enligt 1865 års organisation upptog i motsvarande
lönegrader följande personal:

i 3:dje lönegraden............................................................................................ 5

)) 2:dra » ........................................................................................... 11

d l:sta ® ..........................................................................................20

hvartill redan år 1867 kommo ytterligare i lista lönegraden .......... 5

eller tillhopa 41.

De åt oss föreslagna civila beställningarna i armé förvaltningen hafva
upptagits i bifogade förslag till stat för ämbetsverket (bil. I), hvaruti nu
gällande aflöningsförmåner blifvit för dem uppförda. Vi hafva därjämte
uppgjort förslag till stat (bil. II) med tillämpning af de löneförmåner,
som af Kungl. Maj:t i proposition till nu pågående Riksdag föreslagits
för statskontorets tjänstemän.

Den senare staten slutar å....................

den förra å.........................................

.................. kronor

.................. »

275,800: —
250,000: —

Skillnaden eller.............................................

.................. kronor

25,800: —

Förslag till
stat för arméförvaltningen.

Kungl. Maj:ts Kärf. Proposition N:o 141.

beror uteslutande på de ökade aflöningsförmånerna. Denna skillnad
skulle varit än större, om vi i den stat, hvilken upptager de högre lönerna,
uppfört tjänstemännen till samma antal som i den, uti hvilken de nuvarande
aflöningsbeloppen tillämpats. Så är dock icke förhållandet. Vi hafva
nämligen antagit, att såsom villkor för åtnjutande af högre aflöningsförmåner
än de nuvarande kommer att stadgas en obligatorisk tjänstgöringstid å
ämbetsrummet af minst 6 timmar dagligen, samt under denna förutsättningtrott
oss kunna minska antalet ordinarie tjänstemän i lista lönegraden med
två. Detta har emellertid skett uteslutande med hänsyn tagen till arméförvaltningens
nuvarande arbetsbörda, och vi hafva förutsett nödvändigheten
af, att tjänstemännens antal ökas, i den mån denna börda växer.
Under samma förutsättning hafva vi ansett, att amanuensernas antal —
af arméförvaltningskommittén föreslaget till 16 — kunde bestämmas till
allenast 10, eller det antal, som minst erfordras för biträde åt den ornarie
personalen och för upprätthållande af de ordinarie tjänstebefattningarna
under semester m. m.

Amanuensernas aflöning utgår från det i staten upptagna anslaget
till vikariatsersättning, arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, tillfälligt
biträde och renskrifningskostnad. Detta anslag, som i arméförvaltningens
nuvarande stat är upptaget till 29,500 kronor, har af arméförvaltningskommittén
föreslagits till 42,650 kronor, sålunda fördeladt:

16 amanuenser å 1,500 kr...................................................... kr. 24,000: —

Vikariatsersättning ..................................................................... )) 5,000: —

Gratifikationer (6 extra tjänstemän och 1 extra vaktmästare
å 50 kronor i månaden samt för statistiska och

oförutsedda arbeten 800 kr.)............................................ » 5,000: —-

Renskrifningskostnader................................................................ » 7,000: —

Ersättning åt extra tjänstemän under tjänstgöring vid

regemente- eller likartad förvaltning.............................. » 1,650: —

Summa kr. 42,650: —

Till detta belopp kommer hvad som erfordras för vikariatsersättning,
arfvoden åt extra assistenter, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad
i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. För detta ändamål har
kommittén beräknat 2,360 kronor, under det att medicinalstyrelsen höjt
detta belopp med det för en hygieniker förslagna arfvodet 2,000 kronor,
till 4,360 kronor. Då emellertid, såsom hittills skett, ersättning för
sådan konsulents biträde, då detta skulle erfordras, torde kunna beredas
af till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel, synes detta arfvode om
2,000 kronor kunna utgå. Men då från staten för sjukvårdsstyrelsen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141. 61

uteslutits den föreslagne diarieförande adjutanten (bataljonsläkare), torde
för diarieföring böra anslås ett belopp af 1,000 kronor, så att till vikariatsersättning,
diarieföring, arfvoden åt extra assistenter, tillfälligt biträde
och renskrifningskostnad skulle beräknas 3,360 kronor.

Utöfver detta belopp torde för anordnande af merkantilt konsulentskap
i arméförvaltningen böra anslås minst 3,000 kronor. Anslaget till
vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän m. in. skulle
alltså, vid bibehållande af de nuvarande löneförmånerna och tjänstgöringsvillkoren
inom arméförvaltningen, komma att uppgå till (42,650 + 3,360 +
3,000) 49,010 kronor, hvilket belopp vi för jämnande af statens slutsumma
utfört med 49,100 kronor.

Skulle åter löneregleringen genomföras och den dagliga tjänstgöringstiden
ökas, samt alltså, enligt hvad förut är nämndt, amanuensernas
antal begränsas till 10, kan sistnämnda belopp minskas. Under
sådana förhållanden torde likväl amanuensarfvodenas belopp böra höjas
till 1,600 kronor eller medeltalet mellan det lägsta arfvodet, 1,200 kronor,
och det högsta, 2,000 kronor, som af Kungl. Maj:t ifrågasättes för
statskontorets amanuenser. Sammanlagda beloppet af amanuensarfvodena
skulle i dylikt fall komma att utgöra 16,000 kronor, under det att kommittén
upptagit för samma ändamål 24,000 kronor. Minskningen i nu
ifrågavarande anslag skulle alltså utgöra 8,000 kronor. Detta anslag
har på grund häraf i staten, bil. II, upptagits till 41,000 kronor.

Den verkliga kostnadsökning, som föranledes af arméförvaltningens
omorganisation, framgår af följande tablå:

Föreslagna kostnader:

A anslaget till arméförvaltningen:

Den föreslagna statens (bil. I) slutsumma.......................... kr. 250,000: —

A anslaget till artilleristaben:

Arfvoden till 2 artilleristabsofficerare: 1 arfvode å 1,200: —

1 »_» 1,000: — kr. 2,200: —

A anslaget till aflöning och rekrytering m.

1 departementsskrifvare: lön............................

dagaflöning ............

m.:

kr. 1,320: —

» 1,095:— 2,415: —

...................... 12,075: —

Transport kr. 266,690: —

Kostnads ökning.

d:o

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 141.

Transport kr. 266,690: —

A anslaget till inkvartering skostnader:

Inkvarterings- och servisbidrag till öfverfältläkaren ........... 1,200: —

d:o d:o » fältläkaren .................... 1,000: —

d:o d:o » fältveterinären............... 1,000: —

d:o d:o » assistenten, bataljonsläkare
.......................... 500: —

d:o d:o j> 6 departementsskrifvare

0 ä 400 kr..................... 2,400: —

A anslaget till ålder stillägg :

4 tjänstemän i 3:dje lönegraden å 600 2 ..........................

11 » » 2:dra » s> 1,000/2.........................

18 » » l:sta » » 1,000/2..........................

6 departementsskrifvare å 1,000/2 ........................................

6 vaktmästare ;\ 100 2..............................................................

Summa kr.

Hvarifrån böra afgå motsvarande,

1,200: —
5,500: —
9,000: —
3,000: —
300: —

291,790: —

nu utgående kostnader:

A anslaget till arméförvaltningen:

Den nuvarande statens slutsumma............... kr. 158,741: —

A anslaget till aflöning och rekrytering
m. vision
till sekreteraren å fortifikationen ......... » 3,000: —

A anslaget till inkvarteringskostnader :

Inkvarterings- och servisbidrag till chefen

för sjukvårdsbyrån ................................... » 1,000: —

d:o till assistenten, bataljonsläkare.............. » 500: —

d:o för sekreteraren å fortifikationen.......... » 500: —

A anslaget till ålder stillägg:

3 tjänstemän i 3:dje lönegraden å 600/2 ... kr. 900: —

8 » » 2:dra » » 1,000/2 » 4,000: —

9 » )> l:sta » » 1,000/2 » 4,500: —

sekreteraren å fortifikationen å 1,000 2 ..... » 500: —

5 vaktmästare 100/2........................................... » 250: —

Transport kr. 173,891: — 291,790: —

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 141.

c Transport kr. 173,891:

A anslaget till arméns vapen, ammunition och
skjutöfning ar samt artilleriets öfning ar
och materiel:

Arfvode till en extra assistent å artilleri departementets

militärbyrå ......................... » 800:

Arfvode till eu redogörare å artilleriets tygstater
................................................................. »

291,790:

A extra, anslaget till förstärkning af arbetskrafterna
hos arméförv ältning en:
Anslagets belopp................................................

A fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar:
Arfvode för år 1907 till öfverfältläkarens
adjutant....................%...........................................

hvadan kostnadsökningen alltså utgör ...............

500: —

» 20,000: —

1,200: ■ 196,391:

kr. 95.399:

arméförvaltningens an -

Kostnadsökningen på grund af löneregleringen utgör,
såsom förut är nämndt, å

slag .................................... kr. 25,800:

samt å anslaget till åJderstillägg:
för beredande af
ytterligare ett dylikt å
500 kronor för 16 tjänstemäni
l:sta lönegraden
(16 x 500/2) .................... j

hvarifrån dock afgå dels två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, till en hvar
af två tjänstemän i lista lönegraden
bland ofvan i denna grad upptagna
18 tjänstemän (2x1,000/2) kr. 1,000: —
dels ock å extra anslaget

till dyrtidstillägg ............... » 4,165: — » 5^5.

4''0QQ: ~ kr. 29,800:

24,635: —

hvadan alltså hela kostnadsökningen, om löneregleringen

genomföres, utgör ................................................................. kr. 120,034: —

I härvid fogade bil. III hafva vi lämnat en jämförande öfversikt
af kostnadsökningen på grund af arméförvaltningens omorganisation
enligt arméförvaltningskommitténs och enligt vårt förslag.

De sakkunnigas
hemställan.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o lål.

På grund, af hvad vi i det föregående anfört, få vi härmed tillstyrka,
det herr statsrådet behagade föreslå Kungl. Maj:t

I. Beträffande den centrala militärförvaltningen

i allmänhet:

att det i vissa yttranden öfver arméförvaltningskommitténs betänkande
väckta förslaget om inrättande af ett s. k. krigsministerium icke
måtte till någon åtgärd föranleda;

att arméförvaltningen bibehålies såsom benämning för arméns centrala
förvaltningsmyndighet;

att såsom särskilda organ inom arméförvaltningen bibehållas de nuvarande
departementen, af livilka artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen
i så måtto omorganiseras, att med artilleridepartementet
införlifvas generalfälttygmästarens expedition samt artilleristabens konstruktionsafdelning,
med fortifikationsdepartementet fästnings- och kasernbyggnadsafdelningarna
vid fortifikationsstabens liufvudstation samt med
intendentsdepartementet intendenturkårens liufvudstation med undantag af
chefens för intendenturkåren expedition, hvaremot från dessa departement
frånskiljas bokföring, medelsredovisning och formell revision, livilka
sammanföras å civila departementet;

att saklig revision af medelsredogörelser och all granskning af
persedelsredogörelser äga rum å vederbörande departement åt erforderlig
militär (civilmilitär) personal;

att i sammanhang med den sakliga revisionen alla till vederbörande
departement hörande medel och anslag göras till föremål för statistisk
sammanställning och bearbetning å departementet, hvarefter det statistiska
materielet för hela fjärde hufvudtiteln sammanfattas å civila departementet
;

att handläggningen af arméns sjukvårds- och veterinärärenden öfverffyttas
från intendentsdepartementet till en ny afdelning inom arméförvaltningen,
benämnd arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse;

att artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen äfvensom
sjukvårdsstyrelsen organiseras med erforderligt antal militära (civihnilitära)
ämbets- och tjänstemän samt erhålla till biträde nödig civil personal,
hvilken senare skall representera författningskunskapen och insikten
i allmänna administrativa förhållanden samt inom departementen
deltaga (genom ett föredragande krigsråd) i beslut rörande hufvudsakligen
ekonomiska angelägenheter, biträda (genom en sekreterare och

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition N:o 141.

kamrerare) i uppsättning af skrifvelser äfvensom verkställa (genom en
registrator och bokhållare) diarieföring samt de anteckningar om medelsutbetalningar,
som erfordras, för att departementet skall kunna äga
nödig öfversikt öfver de till detsamma hörande anslag;

att å sjukvårdsstyrelsen skall vid behof tjänstgöra en sekreterare
bland arméförvaltningens civila personal för att besörja enahanda göromål,
som inom departementen bestridas af krigsråd och sekreterare;

att all till arméförvaltningen hörande civil personal sammanföres
a en gemensam stat och efter behof placeras å de särskilda departementen
och sjukvårdsstyrelsen, krigsråden af Kungl. Maj:t, efter förslag
af armeförvaltningens departementschefer, samt tjänstemän af lägre
grad och betjänte af arméförvaltningens plenum;

att placeringen af civil personal å de särskilda departementen
pröfvas minst en gång om året;

att vid handläggningen åt frågor om afslutande af leveransaftal
eller andra kontrakt rörande materialier och förnödenheter för armén
bör anlitas biträde af merkantil konsulent;

att, därest i frågor af ekonomisk art vederbörande chef inom arméförvaltningen
skulle besluta en statsutgift till belopp af 10,000 kronor
eller däröfver eller en åtgärd, hvars verkställighet skulle medföra kostnader
för statsverket till minst nämnda belopp, men föredraganden skulle
mot beslutet reservera sig, detta icke skall gå i verkställighet, förrän
det blifvit af Kungl. Maj:t gilladt;

att arméförvaltningens plenum bibehålies såsom gemensam enhet
för hela ämbetsverket, med den förändring att plenum utgöres allenast
af de fyra departementscheferna — i frågor rörande arméns sjukvårds-
och veterinärväsende äfven öfverfältläkaren — jämte ett krigsråd
såsom föredragande, utom i frågor rörande den civila personalen
med lägre grad än krigsråds, uti hvilka frågor jämväl de civila byråcheferna
äga säte och stämma i plenum;

att till afgörande i plenum öfverflyttas de framställningar om
medelsbehof å fjärde hufvudtiteln, som skola till Kungl. Maj:t årligen
afgifvas för att tjäna till ledning vid upprättandet af nästföljande års
statsverksproposition;

att frågan om inrättandet af ett gemensamt chefsskap för hela
arméförvaltningen, hvilken fråga icke för närvarande föreligger i så
genomarbetadt skick, att den synes lämpligen kunna nu pröfvas, må
framdeles efter allsidig utredning upptagas till afgörande; samt

att, oberoende häraf, de organisativa förändringar, hvilkas allmänna
drag nu angifvits, måtte, på sätt i det följande närmare utvecklas,
snarast möjligt genomföras.

Bill. till Riksd. Prof. 1007. 1 Sami. 1 Afd. 109 Häft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

II. Beträffande organisationen af arméförvaltningens

artilleridepartement:

att å artilleridepartementets militärbyrå (fördelad i två expeditionsafdelningar
och en konstruktionsafdelning) placeras till tjänstgöring;

fälttygmästaren med samma aflöningsförmåner som för närvarande,
sex artilleristabsofficerare med arfvoden å artilleristabens stat (däraf
två nya arfvoden, ett å 1,200 kronor och ett å 1,000 kronor) äfvensom
sex departementsskrifvare, nppförda å staten för artilleriets tygstater
med samma aflöningsförmåner som tygförvaltare;

att den sakliga revisionen af medelsredogörelser och granskningen
af persedelredogörelser inom artilleridepartementet verkställas af nämnda
departementsskrifvare under en artilleristabsofficer, samt

att å artilleridepartementets civilbyrå personal placeras till tjänstgöring
i enlighet med hvad nedan under punkt VII sägs.

III. Beträffande organisationen af arméförvaltningens

fortifikationsdepartement:

att å fcrtifikationsdepartementets militärbyrå placeras erforderlig
personal vid fortifikationen för persedelrevision och saklig granskning
af redogörelser rörande användandet af anslaget till arméns byggnader,
mötesfält och kommendantsskapsutgifter samt fortifikationens öfningar
och materiel äfvensom extra anslag för de till landtförsvaret hörande
fästningsbyggnader;

att å fortifikationsdepartementet handläggas ärenden angående underhållet
af de under fortifikationsdepartementets vård ställda byggnader,
med iakttagande;

l:o) att för hvarje kasernetablissemang eller andra landtförsvarets,
till departementet hörande byggnader utses en »vice värd», med skyldighet
att öfvervaka och ansvara för byggnadernas behöriga underhåll;

2: o) att för erforderliga underhållsarbeten anslås ett bestämdt, efter
omständigheterna afpassadt årsbelopp för hvarje etablissemang;

3: o) att vid förekommande ny-, om- eller påbyggnadsarbeten eller
mera omfattande reparationsarbeten entreprenadsystemet alltid skall tilllämpas; 4:o)

att närmaste öfverinseendet öfver landtförsvarets, inom fortifikationsområde
belägna byggnader, hvilka äro ställda under fortifikationsdepartementets
vård, skall utöfvas af vederbörande arméfördelningschef
med biträde af en utaf Kung!. Maj:t utsedd fortifikationsofficer, samt

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

att å fortifikationsdepartementets civilbyrå personal placeras till tjänstgöring-
i enlighet med livad nedan under punkt VII sägs.

IV. Beträffande organisationen af arméförvaltningens
intendentsdepartement:

att å intendentsdepartementet inrättas en utrustnings- och en underhållsbyrå,
hvardera under en intendenturtjänsteman såsom chef och föredragande
samt med erforderlig intendenturpersonal;

att till intendentsdepartementet från intendenturkårens hufvudstation
öfverflyttas det militärstatistiska arbetet, hvilket jämte saklig revision
af medelsredogörelser och persedelgranskning verkställes af omförmälda
personal; samt

att å intendentsdepartementets civilbyrå personal placeras till tjänstgöring
i enlighet med hvad nedan under punkt VII sägs.

V. Beträffande organisationen af arméförvaltningens

civila departement:

att å civila departementet bildas två byråer: en kanslibyrå och en
kameralbyrå, omfattande den förra hufvudsakligen de göromål, som nu
tillhöra krigsrådets å civila departementet föredragning, samt den senare
det för hela arméförvaltningen gemensamma bokförings-, medelsredovisnings-
och revisionsväsendet äfvensom ärenden rörande de värnpliktiges
aflöning, reseanslaget, pensionering och underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
invalidhusfonden samt beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond;

att underlydande trupp förbands och andra myndigheters månadskredit
hos riksbanken bestämmes af civila departementet;

att sedan redovisningar från truppförband m. fl. inkommit'' till
civila departementet och därstädes bokförts, de till en början öfverlämnas
till vederbörande departement för saklig granskning och därefter,
inom bestämd tid, återställas till civila departementet för formell revision;
samt

att sedan revisionsanmärkning blifvit framställd och af vederbörande
förste revisor gillats och utställts till förklaring, anmärkningsmålet af
förste revisorn föredrages för generalkrigskommissarien och ett krigs -

KungI, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

råd å civila departementet, samt efter kommunikation med det departement,
som förvaltar det af anmärkningen berörda anslaget, afgöres af
generalkrigskommissarien med rätt för krigsrådet att reservera sig och
för revisorn att öfverklaga beslutet; skolande efter beslutets fattande
detsamma delgifvas vederbörande departement.

VI. Beträffande organisationen af arméförvaltningens

sj ukvårdsstyrelse:

att arméns sjukvårdsstyrelse sammansättes på följande sätt:

1 öfverfältläkare och chef, med öfverstes lön;

1 fältläkare, föredragande i ärenden rörande personell sjukvård
in. m., med öfverstelöjtnants lön;

1 fältveterinär, föredragande i veterinärärenden, med majors lön;
1 assistent, tillika adjutant hos öfverfältläkaren, med äldre bataljonsläkares
lön;

1 assistent, intendent å intendentur kårens stat;

1 sergeant å truppförbands stat, samt vid behof
1 sekreterare, bland arméförvaltningens civila personal.

VII. Beträffande arméförvaltningens civila personal:

att såsom kompetensvillkor för antagning till tjänsteman hos arméförvaltningen
uppställes aflagd juris kandidatexamen, examen till rikets
rättegångsverk eller kansliexamen, godkändt betyg i bokföring, viss
tids tjänstgöring i regemente- eller däremot svarande förvaltning och
viss tids godkänd proftjänstgöring inom arméförvaltningen;

att placeringen af arméförvaltningens civila tjänstemän till eu början
äger rum efter följande placeringslista:

I. Artilleridepartementet:

1 krigsråd (gemensamt med fortifikationsdepartemetet),

1 sekreterare och kamrerare,

1 registrator och bokhållare.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

II. Fortijikationsdepartementet:

1 krigsråd (gemensamt med artilleridepartementet),
1 sekreterare och kamrerare,

1 registrator och bokhållare.

III. Inte?! den t s flep ar tern en tet:

1 krigsråd,

1 sekreterare och kamrerare,

1 notarie,

1 bokhållare,

1 registrator.

IV. Civila departementet:
a) Kanslibyrån:

1 krigsråd,

1 sekreterare,

2 notarier.

b) Kameralbyrån:

1 krigsråd,

1 sekreterare,

2 kamrerare.

B okslut skon t or et:

1 bokslutskamrerare,

2 bokhållare.

Revisionskontor et:

2 förste revisorer,

8 revisorer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Kassakontoret:

1 krigskassor.

1 registrator och

1 ombudsman; samt

att, därest högre aflöningsförmåner än de nu utgående varda för
arméförvaltningens tjänstemän bestämda, och i sammanhang därmed
föreskrifter meddelade om obligatorisk tjänstgöringstid å ämbetsrummet
af minst sex timmar dagligen, antalet tjänstemän i första lönegraden
minskas från 18 till 16 och förestående placeringslista i så måtto ändras,
att å revisionskontoret under civila departementet placeras tillsvidare
2 förste revisorer och 6 revisorer)).

De sakkunniges sålunda anmälda beslut hafva varit enhälliga, med
undantag däraf att filosofie doktorn D. Bergström låtit anteckna, att han
i fråga om handhafvandet af de underhålls- och ny byggnadsarbeten, som
erfordras vid arméns i bruk varande kasern- och lägeretablissemang,
äfvensom af andra, därmed jämförliga byggnadsärenden för armén, hänförde
sig till det af kommittén för arméns byggnader den 7 sistlidne
februari afgifna betänkande och förslag i detta afseende.

jDepartementschefens

yttrande.

Frågan om att på ett mer eller mindre genomgripande sätt omorganisera
svenska arméns förvaltning är nu jämförelsevis gammal.
Den har, kan man med fog säga, stått på dagordningen alltsedan antagandet
af 1892 års förbättrade härordning. Den har dock ännu icke
funnit sin lösning. Tidpunkten därför synes emellertid nu vara inne,
och jag anhåller sålunda att få underställa densamma Kungl. Maj:ts pröfning.
Men då så sker, synes frågan böra icke endast skärskådas med
hänsyn till behofvet af den centrala förvaltningsmyndighetens omorganisation,
utan äfven sättas i samband med det ganska viktiga spörsmålet
angående förvaltningsärendenas handläggning, åtminstone hvad
hufvuddragen angår, vid de lokala militära förvaltningsmyndigheterna,,
särskildt vid truppförbanden, d. v. s. vid regementen och kårer samt
arméfördelningar. Endast därigenom kan en fullständig öfverblick
vinnas öfver frågan i dess helhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

I. Allmänna organisationsgrunder.

Förvaltningens vid armén uppgift kan, i allmänhet sedt, sägas vara
att förse vederbörande truppförband, formationer och anstalter med för
freds- och krigsbehof erforderliga förnödenheter, byggnader och materiel,
äfvensom att tillse och sörja för att den för kriget behöfliga utrustningen
af vapen, ammunition, munderings- och öfriga persedlar, fordon
in. in. befinner sig i krigsdugligt skick. Statens intresse kräfver därvid
å ena sidan, att truppernas behof och välbefinnande tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt, men å andra sidan, att detta sker, utan att onödiga
utgifter åsamkas statsverket. Fördenskull bör förvaltningen i möjligaste
mån utmärkas af förutseende, planmässighet och sparsamhet.
Men för att så må varda förhållandet är oundgängligen nödvändigt,
att vissa härför erforderliga förutsättningar varda uppfyllda.

Förvaltningsärendena vid armén äro af flerahanda slag och kunna
hänföras till olika grupper. Vissa af dessa äro med hvarandra ganska
likartade, andra åter äro af väsentligen skiljaktig beskalfenhet. Allt
efter sin natur kräfva de olika handläggning. Vid behandlingen
af de olika förvaltningsärendena bör fördenskull i hvarje särskildt fall
sakkunskapen komma till sin rätt, samt i fråga om deras afgörande
befogenheten och ansvaret vara ändamålsenligt fördelade. För att
höja de särskilda förvaltningsmyndigheternas intresse för förvaltningsgöromålen
böra dessa decentraliseras, så långt detta ändamålsenligen
låter sig göra med hänsyn till deras olika natur. Själfhushållningsprincipen
bör sålunda i möjligaste mån förverkligas i alla de
fall, där sådant med fördel kan ske, men däraf följer och måste följa,
att kontrollen öfver de olika förvaltningsmyndigheterna och deras förvaltningsåtgärder
göres fullt effektiv.

För detta senare ändamål kräfves, såsom de sakkunniga särskildt
framhålla, eu revision, som så i formellt som i sakligt afseende fyller sin
uppgift, och till hvad de yttra (sid. 33—36) i fråga om revisionens
betydelse och ordnande synes intet vara att tillägga. Eu effektiv revision
är i själfva verket »förvaltningens öga». Af särskildt vikt synes
vara, att, för vinnande af öfverskådlighet öfver hushållningen inom de
olika förvaltningsgrenarna, därtill hörande medel och anslag göras till
föremål för statistisk sammanställning och bearbetning; och med rätta
erinra de sakkunniga om, att detta statistiska arbete väsentligen underlättas
genom ett enkelt, praktiskt och öfversiktligt räkenskaps- och
bokfö ringsväsende.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Det är redan antydt, att de ärenden, som röra förvaltningen vid
armén, äro af olika natur och beskaffenhet. I allmänhet sedt kunna
de hänföras till eller uppdelas i följande hufvudgrupper, nämligen
ärenden:

angående arméns

))

vapen och ammunition;
kasernbyggnader och öfningsplatser;
fästnings byggnader;

underhåll (förplägnad, furagering in. m.);
munderingsutrustning (beklädnad m. ro.);
sjukvårdsväsende (personel sjukvård);
veterinärväsende;
aflöning; samt

kassa-, räkenskaps- och redovisningsväsende.

Redan denna förteckning å förvaltningsärendenas vid armén hufvudgrupper
eller arméns särskilda förvaltningsgrenar torde gifva vid handen,
att ärendena icke kunna handläggas efter enahanda, för samtliga
förvaltningsgrenar gällande grunder, utan att vid deras behandling
böra de särskilda förvaltningsgrenarnas kraf behörigen beaktas. Af
synnerlig vikt är, att det för de olika förvaltningsärendenas behandling
finnas klara tjänstevägar, men af icke mindre vikt är att i förevarande
afseende på ett ändamålsenligt sätt afväga befogenheten ocli
ansvaret mellan truppbefälhafvaren och förvaltningstjänstemannen. Hvad
detta innebär torde i detta sammanhang lämpligen kunna belysas genom
några exempel.

Om man särskild! tager förvaltningsförhållandena vid ett regemente
i sikte, ligger det i sakens natur, att ansvaret för alla utbetalningar,
som ske på grund af aflöningsstater, andra aflöningsbestämmelser eller
i allmänhet på grund af gällande författningar eller eljest behörigen
utfärdade föreskrifter, bör åligga regementsintendenten. Han bör nämligen
uti dessa ärenden vara den mest författnings- och sakkunnige,
hvarför kassa-, räkenskaps- och redovisningsväsendet bör vara intendentens
särskilda tjänstegren. Vid dennas handhafvande bör han icke
lida annan inskränkning än som betingas af den kontroll öfver kassan,
som är erforderlig. Förvaltandet af de till förfogande ställda anslagsmedel
eller den egentliga kassavården måste gifvetvis omgärdas af fullt
betryggande garantier.

Beträffande åter, för att välja ett annat exempel, vården af de till
truppen upplåtna byggnader bör någon ansvarsskyldighet icke lämp -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

ligen påläggas rogementsintendenten. Han har i detta afseende icke
någon befogenhet att göra sin vilja gällande eller att tillhålla de olika
truppafdelningarna att omsorgsfullt handskas med kronans egendom,
hvarför ansvaret i dessa och dylika angelägenheter bör tillkomma regementschefen
och honom underlydande befälhafvare, en hvar för de
till honom upplåtna byggnader och lokaler.

Om vidare arméförvaltningens eller kammarrättens revision gör
anmärkning beträffande det sätt, hvarpå ur kostnadssynpunkt en transport
af trupper ordnats och utförts, utställes för närvarande anmärkningen
till förklaring af regementsintendenten, och, om anmärkningen befinnes
rätteligen grundad, blifver regementsintendenten i första hand
ansvarspliktig. Detta kan uppenbarligen icke vara ett riktigt förfaringssätt.
Anordnandet af en sådan transport är i allo en rent militär åtgärd,
hvilken anbefalles af regementschefen, hvarför det är denne, som
bör bära ansvaret.

Om, för att välja ännu ett exempel, de anslagsbelopp, hvarmed
kostnaderna för regementets öfningar (fälttjänstöfningar) bestridas, öfverskridas,
eller, om dessa öfningar uppenbarligen medföra oskäligt dryga
utgifter, är det naturligen regementschefen, som bär ansvaret. Det är
nämligen han, som har planlagt, anbefallt, ledt och utfört öfningama.

Man kan sålunda icke beträffande förvaltningen vid ett regemente
utfärda generella, för samtliga fall eller för behandlingen af samtliga
förekommande förvaltningsärenden gällande ansvarsbestämmelser, utan
dessa böra affattas med hänsyn till de särskilda förvaltningsgrenarnas
natur. Den mest omfattande af dessa afser kassa-, räkenskaps- och
redovisningsväsendet. Då denna förvaltningsgren först syntes böra ordnas
samt dit hörande föreskrifter sammanställas och erhålla reglementarisk
form, utarbetades under förlidet år inom landtförsvarsdepartementet,
efter föregången utredning, ett förslag till reglemente för
arméns kassaväsende i fi''ed, hvilket reglemente fastställdes genom nådigt
beslut den 19 oktober 1906 att tillämpas från och med år 1908.
Detta reglemente afser att, under fullt betryggande former för kassavården
i egentlig mening, göra kassa-, räkenskaps- och redovisningsväsendet
till en särskild tjänstegren, hvars handhafvande, under den
centrala förvaltningsmyndigheten, skulle hufvudsakligast tillkomma vederbörande
intendenturtjänstemän. I sammanhang med fastställandet af
ifrågavarande reglemente erhöll arméförvaltningen nådig befallning —
för att räkenskapsväsendet skulle göras i möjligaste mån öfverskådligt
och förenkladt samt en statistisk bearbetning af räkenskaperna utan
svårighet kunna åvägabringas — att så ordna räkenskapsväsendet inom
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 109 Höft. 10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

arméförvaltningen, att i dess hufvudbok upplades konton för hvarje
under riksstatens fjärde hufvudtitel uppfördt anslag, för hvarje under
arméförvaltningen stående fond, för hvarje truppförband, formation eller
anstalt samt för hvarje räkenskapshafvare, för hvilken särskildt konto
erfordrades, samt att respektive konton hänvisade till och redovisade
hvarandra. Arbetet på det nya räkenskapsväsendet har redan tagit sin
början, på det att föreskrifter därom jämte tillhörande formulär må i
god tid före nästa årsskifte varda utfärdade.

I fråga härom framhålla de sakkunniga, att man — genom att på
enahanda sätt utfärda enhetliga och grundläggande föreskrifter för
handläggningen af öfriga grupper af förvaltningsärenden, föreskrifter,
som på ett ändamålsenligt sätt utskiftade befogenhet, ansvar och
kontroll — torde ernå ett fastare och mera säkert verkande förvaltningssystem,
så att klagomålen öfver nu förekommande ojämnheter
rörande förvaltningsföreskrifterna och deras tillämpning komme att
undanröjas.

Redan är betydelsen af en effektiv revision framhållen. I detta
sammanhang torde dock persedelrevisionen vid truppförband, förråd,
fabriker m. in. böra beröras med några ord. Härom gifna föreskrifter
synas nämligen böra fullständigas i syfte att fullt tillfredsställande och
effektiva besiktningar beträffande persedlar och materiel af olika slag
med vissa mellantider varda verkställda. I ämbetsskrifvelse från landtförsvarsdepartementet
den 25 juli 1906 anmodades arméförvaltningen å
artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen att inkomma med
förslag till de föreskrifter och åtgärder, som i nu omförmälda afseenden
kunde finnas erforderliga för att inspektioner eller besiktningar af förråd,
fabriker och anstalter, tillhörande armén, skulle tjäna det med desamma
afsedda ändamål och så verkställas, att därvid inventering gjordes af
de till förråden, fabrikerna och anstalterna hörande persedlar, inventarier,
materiel in. in. och dymedelst erforderlig kontroll vunnes öfver
desamma. Visserligen finnas i detta afseende åtskilliga föreskrifter utfärdade,
men de synas icke i allo vara fullt tillfredsställande. De förråd,
som finnas, äro af särskilda slag, såsom artilleriförråd, fortifikationsförråd
och intendentur förråd, till hvilka senare sjuk vårdsförråden ännu
äro att hänföra. Inom hvarje sådan förrådsgrupp finnas i allmänhet
dels centrala förråd, som lyda under vederbörande departement i arméförvaltningen,
dels förråd vid trupp förbanden (regements- och kårförråd).
Vid sådant förhållande ligger det i sakens natur, att för besiktningen
af dessa förråd af olika slag kunna icke enahanda, lika lydande bestämmelser
utfärdas, utan dessa torde böra afpassas efter hvad en effektiv

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 141.

förrådsbesiktning synes kräfva i hvarje särskildt fall, d. v. s. för hvarje
särskild förrådsgrupp. I första hand torde erforderliga bestämmelser
böra komma till stånd för besiktningen af truppförband sförråden. I fråga
härom synes det vara ändamålsenligt, att en fullständig förrådsinventering,
verkställd af en opartisk kommission, äger rum hvart tredje år,
samt att dessutom vederbörande befälhafvare tid efter annan verkställer
förrådsinspektion eller förrådsbesiktning i syfte att utröna beskaffenheten
af persedlarna inom viss persedelgrupp o. s. v.

Hvad som nu blifvit antydt torde i sin mån ådagalägga behofvet
af förbättrade förvaltningsföreskrifter för svenska armén, ett behof, åt
hvilket äfven de sakkunniga gifvit uttryck. I sammanhang härmed
framhålla de, att arméns sammansättning af värfvade och indelta truppförband
samt af blandade sådana gifvetvis varit ägnad att skapa svårigheter
i förvaltningsafseende. Men i samma mån som truppförbanden
blefve mera likformigt sammansatta och i mån af deras förläggning till
garnisonsorter ville det synas, som om förvaltningsgöromålen skulle
komma att erhålla en hittills saknad önskvärd stadga, på samma gång
som de otvifvelaktigt komme att förenklas samt handläggandet af förvaltningsgöromålen
underlättas.

Hvad de sakkunniga yttrat i fråga om det framställda förslaget
att inrätta ett krigsministerium (sid. 27) synes kraftigt afråda från att
på den vägen söka ordna arméns centrala förvaltningsmyndighet. Därigenom
skulle endast uppskof med frågan föranledas, synnerligast som
de grundlagsenliga förutsättningarna för upprättandet af ett sådant
ministerium saknas.

Det är emellertid utan all fråga en angelägenhet af synnerlig vikt,
att chefen för landtförsvarsdepartementet äger nödig öfversikt öfver
förvaltningen och medelshushållningen vid armén, samt att han på
grund häraf kan ingripa, när så erfordras, och taga initiativ till ändamålsenliga
förvaltningsåtgärder. En af förutsättningarna för vinnandet
af sådan öfversikt är, såsom redan framhållits, ett enkelt och öfverskådligt
räkenskaps- eller bokföringsväsende, så anordnad!, att utgifterna
under fjärde hufvudtiteln med lätthet kunna göras till föremål för
statistisk behandling.

I sammanhang härmed torde böra erinras därom, att i det förslag
till förbättrad härordning, som afgafs af chefen för generalstaben den
23 augusti 1892, och som i hufvudsak godkändes af samma års urtima

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Riksdag, ingick äfven planen att i samband med intendenturkårens omorganisation
upprätta en »intendenturkårens liufvudstation» med uppgift
att statistiskt sammanställa och behandla icke blott intendenturärendena,
utan äfven arméns öfriga förvaltningsärenden. En militär
förvaltningsstatistik skulle på så sätt komma till stånd, hvarigenom
erforderlig öfverskådlighet öfver den militära fredsförvaltningen skulle
vinnas med däraf följande planmässighet i förvaltningsangelägenheternas
handhafvande.

Enligt den instruktion för intendenturkåren, som utfärdades efter
antagandet af 1892 års förbättrade härordning, kom dock ifrågavarande
statistiska arbete att afse hufvudsaldigast arméns intendenturförvaltning,
och härutinnan skedde icke någon ändring uti den förnyade nådiga
instruktion, hvars utfärdande blef en följd af 1901 års beslut i härordningsfrågan.
Enligt nådigt beslut den 7 april 1906 hafva emellertid bestämmelserna
angående det statistiska arbete, som skall utföras inom
intendenturkårens hufvudstation, blifvit utvidgade, så att detsamma
äfven kan utsträckas till räkenskaperna m. m. vid arméförvaltningens
artilleri-, fortifikations- och civila departement. Enligt detta beslut har
nämligen § 29 mom. 1 uti instruktionen för intendenturkåren erhållit
följande lydelse:

»Intendenturkårens hufvudstation, till hvilken kårens chefsexpedition
hör, åligger:

a) att sammanställa och statistiskt bearbeta till arméförvaltningens
intendentsdepartement från truppförbanden inkommande räkenskaper,
redogörelser och uppgifter, för att i fråga om denna del af den militära
förvaltningen öfverskådlighet och planmässighet må vinnas samt
saklig revision kunna utföras;

b) att, efter anmodan af chefen för landtförsvarsdepartementet
eller på framställning af cheferna för arméförvaltningens artilleri-, fortifikations-
och civila departement, på liknande sätt och för samma ändamål
statistiskt behandla användningen af de utaf dessa departement
förvaltade anslag, eller för sådant ändamål, i mån af tillgång, ställa
personal till nämnda departementschefers förfogande;

c) att hos generalintendenten göra framställning om de åtgärder,
som anses erforderliga för att främja omtänksamhet, förutseende och
sparsamhet beträffande användningen utaf de till arméförvaltningens
intendentsdepartement hörande anslag;

d) att öfvervaka det för intendenturens ordnande i krigstid erforderliga
arbetet och uppgöra för arméns intendenturväsende behöfliga
planer;

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 141.

e) att afgifva förslag till erforderliga reglementen, instruktioner
och läroböcker för intendenturpersonalens utbildning och tjänstgöring;
samt

f) att följa intendenturväsendets utveckling inom eget och främmande
land samt föreslå de åtgärder, som med hänsyn till intendenturväsendets
utveckling vid armén synas vara af behofvet. påkallade.»

Af nu anförda bestämmelser torde framgå, att samtliga förvaltningsärenden,
som förekomma inom den nuvarande arméförvaltningen, kunna
göras till föremål för statistisk sammanställning och bearbetning. En väl
ordnad förvaltningsstatistik är onekligen ett kraftigt, för att icke säga
oundgängligt, medel för vinnande af öfverskådlighet öfver hela den militära
fredsförvaltningen samt planmässighet i densammas ledning och
handhafvande. I betraktande häraf synes ifrågavarande statistik böra
ordnas på det sätt, de sakkunniga föreslagit. Skall nämligen chefen
för landtförsvarsdepartementet kunna erhålla öfversikt öfver användningen
af de under riksstatens fjärde hufvudtitel uppförda statsanslag,
som icke äro att hänföra till aflöningsanslag, utan kunna betecknas
såsom underhålls- och därmed jämförliga anslag, måste han
anlita statistiken och den statistiska bearbetningen. Endast därigenom
varder det honom möjligt att, för främjandet af sparsamhet i förvaltningen,
taga initiativ till ändamålsenliga förvaltningsåtgärder.

Om det måste anses af synnerlig vikt, att chefen för landtförsvarsdepartementet
såsom landtförsvarets målsman vid Konungens rådsbord
beredes möjlighet att erhålla nödig öfverblick öfver de särskilda förvaltningsgrenarna
vid armén, är det af icke mindre vikt, att de organ,
som närmast under Kungl. Maj:t skola företräda dessa, äro ändamålsenligt
sammansatta och på sådant sätt ordnade, att likartade förvaltningsärenden
äro sammanförda till viss myndighet, att inom hvarje
myndighet nödig sakkunskap är till finnandes för ärendenas handläggning,
samt att ingen onödig omgång eller onödig skriftväxling därvid ifrågakommer.

Af särskild betydelse synes den af sakkunniga förordade anordningen
vara (sid. 39), att till afgörande i plenum öfverflyttus de framställningar
om medelsbehof å fjärde hufvudtiteln, som skola till Kungl.
Maj:t årligen afgifvas för att tjäna till ledning vid upprättandet af nästföljande
års statsverksproposition. Denna anordning innebär ett beaktansvärdt
uppslag till ett fruktbringande samarbete i dessa viktiga
angelägenheter.

Vid organisationen af de myndigheter, som under Kungl. Maj:t
böra finnas för de särskilda förvaltningsgrenarna, synes man i fråga om

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

deras benämning kunna välja två olika vägar. Antingen kan man bibehålla
den kollektiva benämningen »arméförvaltningen», i hvilken ifrågavarande
myndigheter ingå såsom särskilda afdelningar eller departement,,
eller ock låta de erforderliga myndigheterna bilda särskilda styrelser,
såsom arméartilleristyrelsen, arméintendenturstyrelsen o. s. v., hvilka
tillsammans skulle utgöra arméns centrala förvaltningsmyndighet. I
förra fallet kräfves, när det gäller att medelst nådiga föreskrifter gifva
organisationen form och verkställighet, att instruktionen för arméförvaltningen
innehåller dels en för verket i dess helhet och för samarbetet
mellan två eller flera departement gemensam del, dels särskilda föreskrifter
för hvarje departement. I senare fallet kräfvas dels en gemensam
instruktion för de olika delarna af arméns centrala förvaltningsmyndighet,
hvilken reglerar deras inbördes samverkan, dels särskilda
instruktioner för hvarje styrelse. Af flera skäl synes den förra af
dessa vägar vara att förorda. Genom bibehållandet af namnet »arméför
valtniD gen» gifves ett uttryck för den enhet, som i vissa afseende]!
bör råda mellan dess särskilda afdelningar. Då dessutom namnförändringar
icke utan verkliga skäl böra vidtagas, torde, i öfverensstämmelse
med de sakkunnigas förslag, namnet arméförvaltningen och benämningarna
på de nuvarande departementen böra bibehållas. Ej heller
synes något vara att erinra mot benämningen »sjukvårdsstyrelse» för
den nya centrala myndighet, som skulle öfvertaga handläggningen af
arméns sjukvårds- och veterinärväsende.

Efter att hafva förutskickat dessa erinringar anhåller jag nu att
få öfvergå till organisationen af de särskilda departementen m. m., i
sammanhang hvarmed några antydningar angående hufvuddragen af
dit hörande förvaltningsärendens handläggning vid truppförbanden (arméfördelningar
och regementen) torde böra meddelas. Tillika får jag
framhålla, att de af de sakkunniga gjorda framställningar, som af mig''
icke särskild! beröras, hafva min fulla tillslutning.

II. Arméförvaltningens civila departement samt handläggningen af aiiönings-,
kassa-, räkenskaps- och redovisningsärenden.

I fråga om organisationen af arméförvaltningens civila departement
och omfattningen af dess ämbetsbefattning synes den af de sakkunniga
uttalade meningen, att från de öfriga departementen ärenden angående
bokföring, medelsrekvisitioner och formell revision böra frånskiljas för
att sammanföras till det civila departementet, hafva synnerligen goda
skäl för sig.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

För en sådan anordning hafva, såsom de sakkunniga framhålla,
Riksdagens år 1894 och 1895 församlade revisorer äfvensom de ledamöter
al Riksdagens båda kamrar, som genom nådigt bref den 10 maj
1895 erhöllo i uppdrag att granska och afgifva yttrande öfver ett inom
landtförsvarsdepartementet utarbetadt förslag till förändrad uppställning
af riksstatens fjärde hufvudtitel, uttalat sig. Det torde få anses ändamålsenligt,
att arméns bokföring, i samband med dess ordnande på ett
•enkelt och öfverskådligt sätt, samlas och fullgöres på ett ställe inom den
centrala förvaltningsmyndigheten, äfvensom att den formella revisionen
af medelsredogörelserna koncentreras på liknande sätt. Denna revision
måste därigenom vinna i styrka och blifva vida effektivare, än om den
vore delad på flera departement.

Det civila departementet skulle, liksom hittills, handlägga aflönings-,
pensionerings- och därmed jämförliga ärenden (personella ersättningsåren
den). Det torde vara lämpligt, att dessa ärenden, som beröra hvarje
enskild till militärstaten hörande persons rättigheter och intressen i
ekonomiskt afseende, inom den centrala förvaltningsmyndigheten handhafvas
af en civil afdelning med civil chef. Genom att öfvertaga hela
bokföringen och den formella revisionen kommer emellertid det civila
•departementet att erhålla en högst väsentligt ökad arbetsbörda, hvadan
•departementets sammansättning i förhållande härtill bör utvidgas och dess
tjänstemannapersonal ökas, för att det må kunna motsvara sin nya uppgift.
I anslutning till hvad de sakkunniga i fråga härom föreslagit
synes civila departementet, under generalkrigskommissarien såsom chef,
böra organiseras med:

en kanslibyrå för att handlägga hufvudsakligen de ärenden, som nu
tillhöra krigsrådets å civila departementet föredragning, med en ordinarie
personal, bestående af 1 krigsråd, 1 sekreterare och 2 notarier; och

en kameralbyrä för det för hela arméförvaltningen gemensamma
bokförings-, medelsredovisnings- och revisionsväsendet äfvensom för
ärenden rörande de värnpliktiges aflöning, anslaget till rese- och traktamentspenningar,
manskapspensioneringen m. m., med en ordinarie personal,
bestående af 1 krigsråd, 2 kamrerare (däraf en föredragande i
pensionsärenden) och 1 sekreterare.

För ombesörjande af revisionen skulle inrättas ett revisionskontor,
bestående af 2 förste revisorer och 8 revisorer.

Liksom hittills skulle finnas ett bokslutskontor, med 1 bokslutskamrerare
och 2 bokhållare, samt ett kassakontor med 1 krigskassor. För
departementet i dess helhet skulle finnas 1 registrator.

För de lokala förvaltningarna vid truppförbanden, d. v. s. vid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

arméfördelningarna och regementena, kan det ej vara annat än en fördel
att uti aflönings-, kassa-, räkenskaps- och revisionsfrågor hafva att
skriftväxla med och erhålla föreskrifter från endast en myndighet, ett
departement i arméförvaltningen.

Under detta departement, det civila, skall i öfverensstämmelse med
föreskrifterna nti det reglemente för arméns kassaväsende i fred, som
erhöll nådig fastställelse "den 19 oktober 1906 för att träda i kraft den
1 januari 1908, för delning sintendenten utöfva närmaste öfverinseendet och
kontrollen öfver kassavården vid de till arméfördelningen hörande truppförband.
Han skall sålunda granska från kassaförvaltningarna vid dessa
truppförband inkommande räkenskaper och redogörelser med hänsyn till
deras uppställning och affattning i enlighet med gifna bestämmelser
samt till de särskilda utgifternas afförande under vederbörliga anslag
m. in. Vid räkenskapernas insändande till arméförvaltningen skall han
anmäla upptäckta felaktigheter, i den mån dessa icke kunnat rättas genom
skriftväxling med vederbörande regementsintendenter, äfvensom
afgifva det yttrande i öfrigt, hvartill han finner skäl föreligga. För
åstadkommande af likformighet och reda i räkenskapernas och redogörelsernas
uppställning skall han göra regementsintendenterna erforderliga
erinringar och meddela nödiga anvisningar. Eu gång om aret å
förut icke tillkännagifven tid skall fördelningsintendent verkställa inventering
af hvarje till arméfördelningens truppförband hörande kassa, skolande
minst en af dessa kassor under årets lopp ytterligare en gång å
icke bekantgjord tid af honom inventeras.

Vid regemente skall, enligt föreskrifterna i det nya kassareglementet,
kassaväsendet ombesörjas af en kassaförvaltning, som under
uppsikt af regementschefen utgöres af regementsintendenten och
en vid dennes sida ställd kassakontrollant. Regementsintendenten förrättar
kassagöromålen med redovisningsskyldighet och uppbördsmannaansvar
i första hand för alla af kassaförvaltningen mottagna eller till
densamma inflytande penningmedel. Under tiden mellan de särskilda
kassadagarna skola de medel, som stå under kassaförvaltnings vård, vara
insatta å räkning i vederbörlig bankinrättning. De medel, som tillfälligtvis
måste förvaras å kassalokalen, skola inläggas i kassaskåp eller
annat lämpligt förvaringsrum under två lås, till hvilka regementsintendenten
förvarar den ena nyckeln och kassakontrollanten den andra.
Regementsintendent, verkställer vid regementet eller för dess räkning
förekommande utbetalningar, ombesörjer den för kassaförvaltningen erforderliga
skriftväxlingen, uppsätter och förer föreskrifna räkenskaper
samt aflägger månatlig redovisning för förvaltningen af kassan. Kassa -

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 141.

kontrollant — hvartill bör förordnas helst en regementsofficer — åligger
att å kassadagarna vara närvarande från kassans öppnande till dess
stängande och därvid i föreskrifna kassakontrollböcker anteckna in- och
utgående medelsbelopp. Vid slutet af hvarje kassadag skall han verkställa
inventering af kassan och till densamma hörande verifikationer
äfvensom tillse, att öfverblifna penningmedel ofördröjligen insättas i
vederbörlig bankinrättning eller förvaras på föreskrifvet sätt, samt påteckna
eller afstämpla alla verifikationer för såväl inkomster som utgifter.
Regementschef utöfvar den allmänna uppsikten öfver förvaltningen
af kassaärendena vid regementet och utfärdar de föreskrifter därför,
som med hänsyn till lokala förhållanden befinnas erforderliga, samt
ordnar tjänsteförbindelsen mellan kassaförvaltningen och honom underlydande
truppförband. Minst en gång i månaden äfvensom vid ombyte
af kassakontrollant eller då regementsintendent utgår ur eller återinträder
i tjänst skall regementschef verkställa inventering af kassan.
Han äger dessutom, när han så för godt finner, inventera densamma
samt att taga del af samtliga till kassaväsendet hörande böcker och
handlingar.

Genom det ofvannämnda kassareglementet, hvars hufvudsaldiga
bestämmelser nu blifvit återgifna, samt genom den organisation och
ämbetsbefattning, som arméförvaltningens civila departementet här
ofvan föreslagits skola erhålla, åvägabringas en klart utstakad tjänsteväg
för den grupp af förvaltningsärenden, som i det föregående benämnts
ärenden angående arméns aflöning samt angående dess kassa-,
räkenskaps- och redovisningsväsende. Ansvaret och befogenheten äro
tydligt angifna och för kassakontrollen betryggande föreskrifter meddelade.

III. Arinéförvaltningens intendentsdepartement samt handläggningen af
ärenden angående arméns underhåll (förplägnad, furagering in. m.)
samt uiunderingsutrustning (beklädnad).

Beträffande organisationen af arméförvaltningens intendentsdepartement
har armé/förvaltning skommittén föreslagit, att de departementets
sjukvårdsbyrå tillkommande ärenden skulle utbrytas från arméförvaltningen
och tilldelas en särskild styrelse, men i öfrigt lämnat sammansättningen
af detsamma i det stora hela oförändrad.

Bih. till Rihd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 109 Häft.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 141.

Generalintendenten har i sitt den 14 augusti 1906 afgifna yttrande
öfver arméförvaltningskommitténs förslag uttalat den meningen, att intendentsdepartementet
borde utgöras af:

en utrustningsbyrå | att träda i stället för den nuvarande
en underhållsbyrå J militärbyrån,
en byggnadsbyrå och
en civilbyrå.

I sammanhang härmed föreslår generalintendenten, att de uppgifter,
som nu tillkomma intendenturkårens hufvudstation, skola inskränkas
till att vara en generalintendentens expedition för kåren samt
till att handlägga ärenden rörande kårens personella förhållanden, organisation,
personalens utbildning med mera dylikt, samt att sålunda
det förvaltningsstatistiska arbete, som nu åligger hufvudstationen, äfvensom
mobiliseringsgöromålen skulle skiljas från densamma.

Hvad särskildt byggnadsbyrån angår, har generalintendenten uttalat
den meningen, att det skulle vara fördelaktigt, att ärendena angående
underhållet af truppförbandens byggnader komme att, under särskild
fackmannaledning, öfverflyttas till arméförvaltningens intendentsdepartement.
Detta departement tillgodosåge nämligen arméns behof af värme,
ljus och vatten, hvilka behof stode i det intimaste samband med det
sätt, på hvilket arméns tillgodoseende med byggnader funne sin lösning,
liksom ock med de olika öfverenskommelser, hvilka träffades om
arméns förläggning. Till denna af generalintendenten uttalade mening
ansluter sig äfven kasernbyggnadskommittén, under den förutsättning
att föredragningen af ärenden rörande de i bruk varande kasern- och
lägeretablissemangens underhåll äfvensom vid dem nödiga nybyggnadssamt
om- och tillbyggnadsarbeten anförtros åt en på detta område sakkunnig
person med förmåga att såväl ekonomiskt som tekniskt bedöma
desamma.

De särskilda sakkunniga förorda, att handläggningen af arméns
sjukvårds- och veterinärärenden öfverflyttas till en ny myndighet
inom arméförvaltningen, sjukvårdsstyrelsen, att intendenturkårens hufvudstation,
med undantag för chefens för intendenturkåren expedition,
införlifvas med intendentsdepartementet, samt att å detta departement
inrättas, i stället för den nuvarande militärbyrån, en utrustnings-
och en underhållsbyrå, hvarjämte fortfarande en civilbyrå skulle
finnas därstädes.

Om ändamålsenligheten af att ur arméförvaltningens intendentsdepartement
utbryta dess sjukvårdsbyrå finnes icke någon meningsskilj -

Kun tgl. Majds Nåd. Proposition N:o 141. 83

aktighet bland de myndigheter in. fl., som framställt förslag eller yttrat
sig rörande den sålunda ifrågasatta anordningen.

Hvad angår underhållet af truppförhandens byggnader, gifves det onekligen
skäl, som tala för den meningen, att arméförvaltningens intendentsdepartement
skulle, i den mån nämnda underhåll komme att tillhöra central
ämbetsmyndighet, öfvertaga vården af kasern- och lägeretablissemangen,
och före antagandet af 1892 års härordning hörde etablissemangen å
mötesplatserna, med undantag af vissa byggnader, såsom gevärsförråd
och ammunitionsbodar, under intendentsdepartementet. Men å andra
sidan torde det icke böra förbises, att chefen för detta departement,
generalintendenten, icke i regel kan äga nödig fackkunskap i byggnadsfrågor,
hvaidill kommer, att hans ämbetsbefattning är i allt fall så omfattande,
att han icke synes böra betungas med handläggningen af
nyssnämnda frågor. En sådan åtgärd skulle ej heller öfverensstämma
med den i det föregående uttalade grundsatsen, att likartade förvaltningsärenden
böra vara sammanförda till samma myndighet. Byggnadsärenden
kunna knappast sägas tillhöra intendenturtjänstegrenen. I
samband med frågan om organisationen af arméförvaltningens fortifikationsdepartement
komma nu berörda spörsmål att ytterligare tagas
under öfvervägande.

Det vill sålunda synas, som om arméförvaltningens intendentsdepartement,
i öfverensstämmelse med hvad de sakkunniga föreslagit, borde,
efter att med detsamma införlifvats intendenturkårens hufvudstation
(undantagandes chefens för intendenturkåren expedition), under generalintendenten
såsom chef, organiseras med:

eu utrustning shy rå för handläggning af ärenden rörande arméns
munderingsutrustning m. in., med personal ur intendenturkåren;

en underhållsbyrå för handläggning af ärenden rörande truppernas
underhåll m. m., med personal likaledes ur intendenturkåren; och

en civilbyrå för handläggning af intendenturärenden, som kräfva
civil författningskunskap, med en ordinarie personal bestående af 1 krigsråd,
1 sekreterare och kamrerare, 1 notarie, 1 bokhållare och 1 registrator.

Genom en sådan organisation komme intendentsdepartementets
ämbetsbefattning, från hvilken sjukvårds- och veterinärärendena skulle
afskiljas, att omfatta hufvudsakligast de s. k. intendenturärendena, af
hvilka de viktigaste afse truppernas beklädnad och förplägnad samt
vederbörande kasernetablissemangs förseende med inventarier, ljus, ved
och vatten med mera dylikt. Genom den förutvarande militärbyråns
uppdelning uti en utrustnings- och en underhållsbyrå inträder en
lämplig arbetsfördelning, på samma gång som inom departementet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

kan af sakkunnig personal verkställas saklig revision beträffande medelsredogörelserna
och persedelgranskningen äfvensom erforderligt militärstatistiskt
arbete.

Huru motsvarande ärenden skulle handhafvas vid arméfördelningar
och regementen, torde i detta sammanhang böra i korthet antydas. Vid
arméfördelning synes arméfördelning schefen böra utöfva närmaste öfverinseendet
öfver intendenturförvaltningen vid underlydande truppförband,
och hithörande ärenden af honom afgöras i mån af befogenhet på föredragning
af fördelningsintendenten. På liknande sätt bör vid regemente
regementschefen utöfva ledningen af och uppsikten öfver intendenturförvaltningen
och afgöra dithörande ärenden på föredragning af regementsintendenten.
Om arméfördelningschef eller regementschef beslutar
i strid mot föredragandens uppfattning, bör denne, för att kunna skydda
sig mot ansvar, äga rätt och, därest han anser beslutet författningsstridigt,
jämväl skyldighet att däremot anföra sin afvikande mening.

Regementsintendenternas befattning är synnerligen kräfvande. Såsom
framgår af hvad jag redan anfört, skulle regementsintendenten
dels, under betryggande kontroll, ombesörja kassaförvaltningen och
räkenskapsväsendet vid regementet, dels vara föredragande uti intendenturärendena,
Men å andra sidan skulle han, enligt hvad jag i det
följande kommer att ifrågasätta, fritagas från befattningen med förvaltningsärendena
angående vapen och ammunition samt med sjukvårdsoch
veterinärärendena. På dessa områden kan han icke sägas företräda
sakkunskapen. Då regementsintendentens befattning såsom föredragande
skulle afse endast intendenturärendena, följer däraf att förrådsförvaltarens
verksamhet hufvudsakligast skulle omfatta de förråd, som innesluta
intendenturutrustningen och intendenturmaterielen.

Det vill synas, som om arméns intendenturförvaltning, ordnad på
sätt nu föreslagits, skulle blifva tillfredsställande.

IV. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse samt handläggningen af
ärenden angående arméns sjukvårds- och veterinärväsende.

Såsom i det föregående framhållits, synes det vara ett verkligt
behof att införa eu särskild myndighet för arméns sjukvårds- och
veterinärärenden genom att, till ett organiskt helt förena öfverfältläkarbefattningen
och den nuvarande sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens
intendentsdepartement, dock under förutsättning att, på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit, uti vissa frågor, nämligen rent hygieniska frågor,
befordringsfrågor och tillsynen öfver militärläkarnes och militärveterinä -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 141.

rernas medicinska verksamhet i fredstid, ett med hänsyn till dessa frågors
natur erforderligt samband mellan medicinalstyrelsen och den nya sjukvårdsstyrelsen
kommer att förefinnas.

Enahanda uppfattning hafva äfven de sakkunniga uttalat. Hvad
dessa i öfrigt föreslagit beträffande sammansättningen af sjukvårdsstyrelsen
äfvensom därvid anförda skäl föranleda icke någon erinran från
min sida. Sjukvårdsstyrelsen skulle sålunda erhålla följande sammansättning
:

1 öfverfältläkare, chef, med öfverstes aflöningsförmåner;

1 fältläkare, föredragande för sanitetsärenden, med öfverstelöjtnants
aflöningsförmåner;

1 fältveterinär, föredragande för veterinärärenden, med majors aflöningsförmåner
;

1 assistent, tillika adjutant hos öfverfältläkaren, med äldre bataljonsläkares
aflöningsförmåner;

1 assistent, intendent å intendenturkårens stat;

1 sekreterare (vid behof från arméförvaltningens civila personal);

1 sergeant å truppförbands stat.

I sammanhang med frågan om inrättandet af en särskild sjukvårdsstyrelse
torde uppmärksamheten böra fästas därpå, att enligt nuvarande
ordning öfverfältläkaren bekläder ett medicinalrådsämbete, till hvilket äfven
andra, i medicinalstyrelsens instruktion bestämda eller eljest åt honom
öfverlämnade ärenden höra. I anledning häraf anser medicinalstyrelsen,
att, om öfverfältläkaren frigöres ur medicinalstyrelsen, det medicinalrådsämbete,
han bekläder, därför icke kan indragas och framhåller med styrka,
att de till öfverfältläkarens medicinalrådsämbete anslagna aflöningsförmåner
böra bibehållas i medicinalstyrelsen. Detta vore enligt styrelsens mening
oundgängligt, för att en lämplig fördelning af ärendena måtte kunna ske
mellan styrelsens ledamöter och någon lättnad erhållas i de nu öfverhopade
rotlarnas arbetsbördor. Denna uppfattning grundade sig på så väl kända
sakförhållanden, att vidare ordande därom vore obehöfligt. Äfven om icke
en särskild sjukvårdsstyrelse för armén skulle komma till stånd, borde
öfverfältläkaren befrias från sina nuvarande, till medicinalstyrelsen icke
hörande plikter, på det att han måtte kunna odelad t ägna sig åt ämbetsverkets
egna angelägenheter. Vid samråd angående denna angelägenhet
med statsrådet och chefen för civildepartementet har denne i anslutning
till medicinalstyrelsens uppfattning ansett någon ändring i staten
för medicinalstyrelsen icke kunna ifrågasättas i anledning af förslaget
om utbrytande från nämnda styrelses förvaltning af sanitets- och veterinärärendena
för armén och deras öfverlämnande till en särskild styrelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

I likhet med hvad redan skett vid framställningen om organisationen
af arméförvaltningens civila och intendentsdepartement beträffande behandlingen
af kassa-, räkenskaps- och intendenturärendena, torde det
bär vara lämpligt att i korthet redogöra för, huru handläggningen af
sjukvårds- och veterinärendena vid arméfördelningar och regementen
synes böra ordnas. Vid arméfördelning bör för delning slakar en vara föredragande
uti de förvaltningsärenden, som röra sjukvårds- och veterinärtjänsten
samt sjukvårds- och veterinärmaterielen, medan beslutanderätten
i mån af befogenhet tillkommer arméfördelningschefen. Därest icke fördelningsläkaren
skulle vara boende å samma plats som arméfördelningschefen,
kan föredragningen ske genom skriftligt tjänsteutlåtande eller
dylikt. Vid regemente bör i öfverensstämmelse härmed regementsläkaren
och vid beridet truppslag i veterinärfrågor regementsveterinären vara
föredragande och regementschefen beslutande. Såsom förvaltare af
infanteriregementes sjukvårdsmateriel synes sjukvårdsunderofficeren böra
tjänstgöra.

Liksom fördelningsintendent och regementsintendent skulle fördelningsläkare
och regementsläkare hafva reservationsrätt och reservationsplikt.

V. A rméför vält» ingens artillcridepartement samt handläggningen af
ärendena angående vapen oeh ammunition.

I fråga om organisationen af arméförvaltningens artilleridepartement
öfverensstämma i det stora hela arméförvaltningskommitténs och de särskilda
sakkunnigas förslag, dock med den skillnad, som betingas däraf,
att bokföringen och den formella räkenskapsrevisionen skulle förläggas
till det civila departementet.

Den nya organisationen afser att förlägga den hufvudsakliga delen
af artilleridepartementets verksamhet till militärbyrån, med hvilken generalfälttygmästarens
expedition och artilleristabens konstruktionsafdelning
skulle införlifvas. Härom yttrar arméförvaltningskommittén följande (sid.
95): »Dessa institutioners organisatoriska bestånd bredvid hvarandra föranleder
en onödig skriftväxling dem emellan i gemensamma ärenden och
dessutom afsevärda olägenheter beträffande ärenden, som kunna fordra
samtidig behandling å de särskilda institutionerna, hvilka olägenheter ökas
däraf, att jämväl artilleridepartementets civilbyrå enligt nuvarande arbetsordning
får med samma ärenden taga befattning. Dylika missförhållanden
kunna undvikas och tillgängliga arbetskrafter på ett mera ändamåls -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

enligt sätt tillgodogöras genom sammanförande af departementets militärbyrå,
generaIfälttygmäs turens expedition och artilleristabens konstruktionsafdelning
till särskilda afdelningar under militärbyrån samt bestämmandet
af sådan arbetsordning, att alla ärenden, som kräfva afgörande
uteslutande å denna byrå, å vederbörliga afdelningar undergå
all erforderlig behandling, såsom registrering, revidering, upprättande
af erforderliga liggare och förteckningar, föredragning och expediering.»

Militärbyrån skulle enligt de sakkunnigas förslag, till hvilket jag
ansluter mig, vara underställd fälttygmästaren samt arbeta på tre afdelningar,
nämligen:

första expeditionsafdelningen för de ärenden, som handläggas af
den nuvarande militärbyrån och beredas af byråassistenten, d. v. s.
ärenden rörande eldhandvapen och deras ammunition m. in.;

andra expeditionsafdelningen för de ärenden, som nu handläggas af
generalfälttygmästarens expedition, d. v. s. ärenden rörande artilleriets
materiel och ammunition; samt

konstruktionsafdelningen för de ärenden, som nu handläggas af
artilleristabens konstruktionsafdelning, d. v. s. ärenden rörande konstruktioner
i fråga om artillerimateriel och ammunition.

Den personal, som skulle placeras å ifrågavarande tre afdelningar,
är beräknad till 6 artilleristabsofficerare och 6 departementsskrifvare, de
senare uppförda å staten för artilleriets tygstater med samma aflöningsförmåner
som tygförvaltare.

Genom denna organisation af militärbyrån skulle lättare förvaltningsformer
åvägabringas och omgång i expeditionsgöromålen undvikas.
Med den nuvarande organisationen måste nämligen under samma chef
lydande expeditioner ofta skriftväxla med hvarandra, exempelvis artilleridepartementets
militärbyrå och artilleristabens konstruktionsafdelning
med generalfälttygmästarens expedition och denna senare å sin sida med
artilleridepartementet. De tekniska insikterna inom den föreslagna militärbyrån
komme till sin rätt beträffande såväl den sakliga revisionen af
medelsredogörelserna som granskningen af persedelredogörelserna.

Hvad civilbyrån inom arméförvaltningens artilleridepartement angår,
skulle dess ordinarie personal, i öfverensstämmelse med de sakkunnigas
förslag, utgöras af 1 krigsråd (gemensamt med fortifikationsdepartementet),
1 sekreterare och kamrerare samt 1 registrator och bokhållare.

Såsom föredragande för ärenden angående vapen och ammunition
vid arméfördelning skulle hos armé/Ör delning schef''en, såsom beslutande,
tjänstgöra en officer ur arméfördelningens stab. I denna instans utöfvas

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

dock icke någon annan vapenvård än af öfvervakande art genom inspektion.
Den egentliga vapenvården förekommer vid regementena,
hvarest under regementschefen en särskild officer, som genomgått utbildningskurs
vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori, den s. k. vapenofficeren,
skulle vara föredragande i dessa ärenden samt med biträde af särskild underofficer,
v ap enunder offcer en, handhafva och vårda regementets gevärs- och
ammunitionseffekter, målskjutningsmateriel och skjutbanor. Under vapenofficeren
skulle dessutom stå gevärsliandtverkarpersonalen. Hvad som nu
sagts gäller i främsta rummet eldhandvapen (gevär, karbiner och revolvrar)
med tillhörande ammunition. På liknande sätt skulle vid artilleriregemente
vården af artillerimaterielen ombesörjas. Det torde icke behöfva
tilläggas, att för vården af den vapenmateriel, som är utlämnad
till bruk vid kompanier och batterier, skulle vederbörande befälhafvare
och manskap i första hand vara ansvariga.

Genom att särskildt beträffande eldhandvapnen samt deras vård och
skötsel vid truppförbanden upprätta en tjänstegren med fullt bestämdt
verksamhets- och ansvarighetsområde skulle vapenvården blifva ordnad
på ett tillfredsställande sätt, hvarjämte, såsom redan är framhållet, intendenturpersonalen
vid regementena komme att befrias från att taga
befattning med gevärs- och ammunitionsförråden, i fråga om hvilka den
icke kan sägas besitta nödig sakkunskap.

VI. Arméförvaltningens fortifikationsdepartemcnt samt handläggningen af
ärenden angående arméns kasern- och fästningshyggnader m. in.

Det sätt, hvarpå ärendena angående arméns kasern- och fästningsbyggnader
handläggas, inverkar gifvetvis i bestämmande grad på organisationen
af arméförvaltningens fortifikationsdepartement äfvensom på
organisationen af fortifikationen.

De militära byggnadsärendena kunna hänföras till två olika hufvudgrupper:
fästningsbyggnadsärenden och kasernbyggnadsärenden.

kli fästning sby ggnadsärendena fortfarande böra tillhöra fortifikationen,
därom synas skiljaktiga meningar icke råda. Kasernbyggnadskommittén
har såsom sin åsikt uttalat, att inom fortifikationen borde upprättas en
särskild fästningsbyggnadsafdelning för att mera än hittills specialisera
de för den fortifikatoriska verksamheten afsedda krafterna. Detta förslag
synes förtjänt af uppmärksamhet samt bör underkastas detaljerad

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 141.

utredning i samband med frågan, huruvida och i hvad mån fortifikationen
bör undergå omorganisation för att motsvara de uppgifter, som
den militära ingenjörvetenskapen, i jämbredd med militärteknikens stegrade
utveckling, i ökadt mått framställer.

Kasernbyggnadsärendena kunna i sin ordning delas i två grupper:
ärenden angående nybyggnader samt ärenden angående underhåll af
redan befintliga eller färdiga byggnader.

Hvad först nyby g gnadsärendena angå, må erinras därom, att Kungl.
Maj:t den 15 mars 1907 till Riksdagen aflåtit nådig proposition angående
öfverlåtande åt en kasernbyggnadskommission att handhafva uppförandet
af åtskilliga nya byggnader för armén.

Hvad vidkommer den andra gruppen af kasernbyggnad särendena,
underhållsärendena, bestridas kostnaderna för underhåll af kasern- och
lägeretablissemang från anslaget till arméns byggnader, mötesfält och
kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel,
hvilket anslag förvaltas af arméförvaltningens fortifikation sdepartement.
Från detsamma hafva äfven bekostats utgifter för mindre nybyggnads- och
förändringsarbeten.

För nämnda anslag har hittills, uppå förslag af arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, hvarje år för det kommande året af Kungl.
Maj:t fastställts en stat, enligt hvilken, hvad vidkommer arméns byggnader
och mötesfält, särskilda belopp anvisats dels till landtbefästningarnas
försvarsområden, dels till fortifikationsområdena. Hvad därefter återstått
af anslaget, har ställts till arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet
disposition »för bestridande af vidare sig yppande utgifter»
för arméns byggnader och mötesfält.

Den senaste, för år 1907 nådigst fastställda staten för användandet
af ifrågavarande anslag afviker emellertid i rätt afsevärda delar från
det hittills tillämpade förfaringssättet. Dels upptager staten äfven de
anslagsbelopp, som beräknats vara erforderliga för de särskilda truppförbanden,
m. fl. enskildheter, dels har det, med anledning af ett i
ämnet infordradt, den 16 november 1906 afgifvet yttrande från den
förutnämnda kasernbyggnadskommittén, ansetts ändamålsenligt att i fråga
om anslagsmedlens användning meddela särskilda föreskrifter. Dessa
innehålla:

att ur anslaget inga som helst anvisningar få äga rum till kasernetablissemang,
hvilka icke blifvit till vederbörande regementsförvaltning
öfverlämnade, besiktigade och godkända;

att på den andel af anslaget, som icke disponerats i staten, utan
behålles odisponerad, inga anvisningar för arbete eller byggnad, som
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 109 Höft. 12

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

beräknas betinga högre kostnad, än ett tusen kronor, få äga rum, ej
heller i öfrigt utanordningar af något slag till högre belopp än nu är
sagdt få göras, utan att fråga härom, i såväl ena som andra fallet,
underställe» Kungl. Maj:ts pröfning; samt

att äfven med afseende å lägre belopp anslaget icke i något fall
får användas för ändamål, hvartill medel blifvit af Riksdagen beviljade
under annan ordinarie eller extra anslagstitel, ej heller utan Kungl.
Maj:ts medgifvande till täckande af brister i af Kungl. Maj:t å anslaget
beslutade anvisningar.

Därjämte har föreskrifvits, att besparingar, som uppstå å någon af
de titlar, i hvilka anslaget är uppdeladt, icke få, utan Kungl. Maj ds
särskilda tillstånd, användas å annan titel.

Nu anförda bestämmelser äro gifvetvis af provisorisk natur, men
de synas böra gälla äfven framgent, intill dess tidsenliga föreskrifter
angående byggnadsunderhållet blifvit definitivt utfärdade. Det torde
vara lämpligt att i detta sammanhang söka gifva en antydan om, huru
nu berörda angelägenheter synas ändamålsenligen böra handhafva».

Kostnaderna för underhållet af byggnader i allmänhet bero —
förutom af den omsorg och soliditet hvarmed de blifvit uppförda —
väsentligen af det sätt, hvarpå byggnaderna begagnas och vårdas. Ansvaret
för det sätt, hvarpå byggnaderna vid ett regemente begagnas och
behandlas af dess personal, måste gifvetvis tillkomma vederbörande
befälhafvare, d. v. s. regementschefen för kasernetablissemanget i dess
helhet, bataljonschefen för de lokaler, som upplåtits åt bataljonen,
kompanichefen för de lokaler, som upplåtits åt kompaniet, o. s. v.
Dessa befälhafvare måste en hvar i sin stad tillse, att underlydande
varsamt och med skonsamhet begagna till deras förfogande ställda
byggnader och lokaler, så att icke genom ovarsam behandling, vårdslöshet
och dylikt skador uppstå och reparationer till följd häraf blifva
nödvändiga. Men därjämte är af synnerlig vikt, att, om bristfälligheter
uppstå, dessa afhjälpas på ändamålsenligt vis och i rätt tid. En i rätt
tid verkställd mindre reparation kan ofta förebygga stor skada och
stora utgifter. Med hänsyn härtill böra uppstående brister af vederbörande
befälhafvare ofördröjligen anmälas, så att icke ett uppskof,
som förvärrar skadan, inträder. Men häraf följer ock, att medel, ett
lämpligen afvägdt årsbelopp, bör-a stå till vederbörande myndigheters
förfogande, för att dessa må i tid kunna vidtaga erforderliga åtgärder.

Detta har äfven blifvit föreslaget af såväl kasernbyggnadskommittén
som de sakkunniga, hvilka tillika gjort framställning om, att för
hvarje kasernetablissemang skulle utses en »vice värd» med skyldighet

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

att öfvervälta och ansvara för byggnadernas behöriga underhåll. Det
synes vara en ändamålsenlig åtgärd, att regementschef erhåller ett sådant
organ till förfogande och biträde vid utöfvandet af den honom
åliggande uppsikten öfver kasernetablissemanget.

Men i fråga om handläggningen af underliållsärendena i högre instanser
vid arméfördelningarna och inom den centrala förvaltningsmyndigheten
företräda kasernb3rggnadskommittén och de sakkunniga skiljaktiga
meningar. De sakkunniga hemställa nämligen, att den gamla
ordningen skall bibehållas med fortifikationsofficerare vid arméfördelningarna
och med arméförvaltningens fortifikationsdepartement såsom
central myndighet, under det att kasernbyggnadskommittén föreslår, att
fortifikationsbefälhafvarnas befattning med kasernetablissemangens underhåll
skulle öfvertagas af en fördelningsbyggmästare vid hvarje arméfördelning,
samt att den centrala myndigheten uti dessa frågor skulle
blifva arméförvaltningens intendentsdepartement, där såsom föredragande
sakkunnig person med förmåga att såväl ekonomiskt som tekniskt
bedöma desamma skulle för ändamålet anställas.

I det föregående äro redan de skäl angifna, som kunna anföras
för och emot förslaget, att den framtida vården af kasern- och lägeretablissemangen,
i den män denna angelägenhet kunde tillhöra central
myndighet, skulle öfvertagas af arméförvaltningens intendentsdepartement.
Därvid gjordes gällande, att skälen mot en sådan anordning syntes
vara de tyngst vägande, särskildt på grund däraf, att hos generalintendenten
i allmänhet icke kunde förutsättas erforderlig sakkunskap på
detta område, och att hans ämbetsbefattning vore i allt fall så omfattande,
att hans förvaltningsområde ändamålsenligen icke borde utvidgas.

Hvad åter angår förslaget, att underhållet och vården af kasernoch
lägeretablissemangen skulle i högsta under Kungl. Maj:t lydande
instans fortfarande bibehållas inom arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
samt att vid arméfördelningarna fortifikationsofficerare
skulle vara föredragande för byggnad särenden, sammanhänger delsamma
dels med frågan angående fortifikationens omorganisation, dels med
frågan angående arméns byggnader i allmänhet — fästningsbyggnader
därifrån undantagna.

I fråga härom torde böra anmärkas, att, äfven om man inom fortifikationen
haft och änmi har i byggnadsfacket kompetenta personer,
man knappast synes med fortifikationens nuvarande organisation kunna
med säkerhet räkna på, att sådana alltid och i tillräckligt antal skola
finnas till förfogande. Det kan till exempel icke skäligen förväntas, att eu
fortifikationsofficer, som under en längre följd af år varit sysselsatt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

uteslutande med trupp tjänstgöring, skall med den insikt och erfarenhet,
som vederbör, kunna själfständigt utan sakkunnigt biträde under arméfördelningschefen
öfvertaga handläggningen af byggnadsärendena vid
en arméfördelning. För närvarande föreligger det för öfrigt icke någon
saklig utredning angående den härmed sammanhängande frågan, huruvida
det kan vara ändamålsenligt att med fortifikationens båda hufvuduppgifter,
fältingenjörtjänsten med dess många grenar, och fästningsingenjörstjänsten,
äfven förena kasern- och annan husbyggnadstjänst.

Innan ett definitivt afgörande i nu berörda angelägenheter träffas,
är otvifvelaktigt en ytterligare utredning af desamma af nöden. Det
torde ock finnas grundade skäl för den meningen, att det i framtiden
kommer att uppstå behof af en särskild central myndighet med uppgift
att närmast under Kungl. Maj:t handlägga arméns byggnadsärenden,
såväl dem, som röra nybyggnader, som dem, som röra underhåll af
redan befintliga byggnader. Man kan icke förutsätta, att, sedan erforderliga
kasernetablissemang blifvit uppförda och den nu pågående omfattande
byggnadsverksamheten afslutats, några nya byggnader icke vidare
skulle vara för armén af behofvet påkallade. Det finnes armén tillhöriga
byggnader icke blott för truppers inkvartering och utbildning (kasernetablissemang),
utan äfven för intendenturförråd, vissa tygförråd, Karl
Gustafs stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken, Åkers krutbruk, artilleriskjutfälten
m. m. Med hänsyn härtill torde alltid en byggnadsverksamhet,
fast af en begränsad omfattning, komma att visa sig erforderlig
äfven i framtiden, på samma gång som ärendena angående
byggnadsunderhållet komma att erhålla ökad betydelse. Vid sådant
förhållande göres det onekligen behof af en särskild central militär
byggnadsmyndighet, som inom sig sluter erforderlig sakkunskap och
som odeladt kan ägna sig åt sin omfattande uppgift. Det vill synas,
som om en anordning af nu antydd art skulle vara gagnelig såväl för
fortifikationen som för handläggande af arméns byggnadsärenden.

Men, såsom redan framhållits, för ett definitivt uttalande i nu berörda
spörsmål och för framläggandet af förslag till deras ändamålsenliga
lösning kräfves ytterligare utredning. I anledning häraf lärer icke
framställning om genomgripande ändringar uti handläggningen af ärendena
angående underhållet af arméns byggnader, hvad angår den centrala
förvaltningsmyndigheten och arméfördelningarna, nu böra göras.
Men intill dess en fullständig utredning föreligger och en annan ordning
för handhafvandet af ifrågavarande ärenden åvägabragts, torde de bestämmelser,
som utfärdats beträffande användningen af byggnadsunderhåll sanslaget
för år 1907, böra i allt väsentligt vara bestående, hvarige -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 141.

nom Kungl. Maj:t behåller saken i sin hand. Därjämte torde det
böra sörjas för, att i fråga om handläggningen af ärenden rörande byggnadsunderhållet
vid arméfördelningarna sakkunnigt biträde, där så erfordras,
anlitas vid besiktningen af truppförbandens kasernetablissemang
med därtill hörande byggnader och vid uppgörandet af erforderliga
kostn adsberäkningar.

För närvarande och under nu senast angifna förutsättningar får
jag ansluta mig^till de sakkunnigas förslag om organisationen af arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, enligt hvilket med detsamma
skulle iuförlifvas fästnings- och kasernbyggnadsafdelningarna vid fortifikationens
hufvudstation, dess militärbyrå utgöras af personal ur fortifikationen
samt dess civilbyrå af 1 krigsråd (gemensamt med artilleridepartementet),
1 sekreterare och kamrerare, som borde hitflyttas från
fortifikationens stat, och 1 registrator och bokhållare.

Af hvad nu blifvit sagdt torde framgå, att jag finner mig böra
tillstyrka det förslag till omorganisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet,
som de sakkunniga framställt, och att jag sålunda
ansluter mig till deras hemställan (sid. 64—70) beträffande den centrala
militärförvaltningen i allmänhet; organisationen af arméförvaltningens
artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila departement samt
sjukvårdsstyrelse; och beträffande arméförvaltuingens civila personal.

Frågan om fortifikationsdepartementets ämbetsbefattning- torde
dock, i samband med spörsmålet angående fortifikationens organisation,
böra blifva föremål för förnyad utredning.

Genom den omorganisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet,
som sålunda skulle underställas Riksdagens pröfning och godkännande,
synas mig ostridiga fördelar komma att ernås, såsom ett förbättradt
och förenkladt räkenskapsväsende, en effektivare revision så i formellt
som i sakligt afseende, en ändamålsenligare uppdelning af förvaltningsärendena,
förenkling i deras handläggning, klart utstakade tjänstevägar,
tidsenligare förvaltningsföreskrifter in. m. Att för detta ändamål arbetskrafterna
äro i behof af att ökas, ligger i öppen dag. Arméförvaltningen
erhöll sin nuvarande organisation år 1881. Den utveckling,
armén sedan dess undergått, har helt naturligt medfört ökade göromål
för den centrala förvaltningsmyndigheten. Enligt riksstaten för år 1882
utgjorde summan af de ordinarie och de extra ordinarie anslagen
under fjärde hufvudtiteln 18,707,000 kronor, enligt riksstaten för år

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

1907 slutar motsvarande summa på ett belopp af 53,307,600 kronor,
hvilket förhållande belyser den stegring i arbetet, som under tiden inträdt.

I samband med omorganisationen af arméförvaltningen synes äfven
frågan om lönereglering för ämbetsverkets civila ämbete- och tjänstemän
samt betjänte böra upptagas till pröfning. De atlöningsbelopp och aflöningsvillkor,
som i nådiga propositionen den 15 mars 1907, n:o 100, föreslagits
för statskontorets personal, torde äfven böra tillämpas för arméförvaltningens
personal, och jag anser mig därför kunna i denna del
af den föreliggande frågan inskränka mig till att åberopa, hvad statsrådet
och chefen för finansdepartementet beträtfande nämnda löner och
lönevillkor anfört till det vid berörda proposition fogade statsrådsprotokollet
öfver finansärenden samma dag. Beträffande spörsmålet om
skyldighet för ordinarie tjänstemän att under viss tid tjänstgöra å
ämbetsrummet hafva de sakkunniga uttalat den meningen, att såsom
villkor för åtnjutande af högre aflöningsförmåner än de nuvarande borde
stadgas en obligatorisk tjänstgöringstid å ämbetsrummet af minst 6
timmar dagligen, och då i allmänhet göromålen inom arméförvaltningen
äro af den natur, att de lämpligen kunna utföras å ämbetsrummet samt
ämbetsverket instundande höst erhåller utvidgade och förbättrade ämbetslokaler,
synes intet väsentligt vara att häremot erinra, under den förutsättning
att undantag må göras från regeln i de fall, då tjänstens intresse
kräfver en minskning i den eljest obligatoriska tjänstetiden å
ämbetsrummet. Föreskrift om denna obligatoriska tjänstetid torde böra
införas uti instruktionen för ämbetsverket. Den af de sakkunniga föreslagna
staten, bil. II, synes alltså böra för Riksdagen framläggas.

Denna stat slutar å 275,800 kronor, hvilket belopp med 4,200
kronor understiger det, hvilket i statsverkspropositionen till nu pågående
Riksdag under punkten 2:o af fjärde hufvudtiteln förslagsvis upptagits
såsom anslag till armé förvaltningen för nästkommande år.

Såsom de sakkunniga erinrat, inskränka sig emellertid kostnaderna
för arméförvaltningens omorganisation icke till ifrågavarande ökning af
anslaget till arméförvaltningen utan komma att drabba äfven vissa
andra anslag under fjärde hufvudtiteln nämligen anslagen till artilleristaben,
till aflöning och rekrytering in. m., till inkvarteringskostnader
och till ålderstillägg. Hvad beträffar de båda sistnämnda anslagen,
hvilka äro af förslagsanslags natur och de senare åren lämnat öfverskott,
erfordras nu icke någon höjning i desamma för bestridande af
de ökade kostnaderna, beräknade till resp. 4,100 och 12,350 kronor.
Vidkommande åter kostnadsökningen å anslagen till artilleristaben och
till aflöning och rekrytering m. m. (staten för artilleriets tygstater), ut -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

görande å det förra 2,200 kronor och å det senare 14,490 kronor, torde
däraf icko för närvarande böra påkallas någon ändring i de af Riksdagen
redan pröfvade anslagen för år 1908. De af ifrågavarande utgifter,
hvilka skolat gäldas från nämnda båda anslag, torde nämligen under
nästkommande år kunna bestridas af medel, som stå till Kungl. Maj:ts
disposition, för att i nästa statsreglering uppföras å vederbörande anslag.
Den å fortifikationens stat för sekreteraren uppförda aflöning bör, vid bifall
till den föreslagna staten för arméförvalfningen, så fort ske kan indragas.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

l:o) godkänna följande förslag till aflöningsstat för arméförvaltningen
att tillämpas från och med år 4908:

		K	ron	o r.
		Tjänst-		Missräk-
	Lön.	görings- pennin-	Orts- tillägg.	penningar	Summa.
		gar.		arfvode.
Arinéförvaltningens
civila personal.
Chef: generalkrigskommis-
sarien....................	7.000 5.000	3,000 2,500	1,000 600		11,000 8,100
1 krigsråd ..................	—	(Efter 5 år kan lönen höjas
3 » .......	15,000	7,500	1,800		24,300	\| med 600 kronor.
1 tjänsteman i 2:dra löne-
graden .....................	3,600	1,800	400	—	5,800	j Efter 5 år kan lönen höjas
9 d:o .....................	32,400	16,200	3,600		52,200	1 med 500 kronor och efter ( 10 år med ytterligare 500

1 d:o, krigskassor...... 1 tjänsteman i l:a löne-	3,600	1,800	400	500	6,300	J kronor.
graden .....................	2,200	1,500	300	—	4,000	lEfter 5 år kan lönen höjas
15 <l:o .....................	33,000	22,500	4,500	—	60,000	\| med 500 kronor, efter 10 år med ytterligare 500 kro-
1 ombudsman..............	—	—	—	3,000	3,000	nor och efter 15 år med än ytterligare 500 kronor.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse:
Chef: öfverfältläkaren,
öfverstes lön...............	6,000	—	—	—	—
dagaflöning ii 6 kr.....	2,190	—	—	—	8,190
Transport j 109,990	56,800	12,600	3,500	182,890

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 141.

		K r	o n o r.
	Lön.	Tjänst- görings- pennin-	Orts- tillägg.	, Missräk- nings- penningar	Summa.
		gar.		arfvode.
Transport	109,990	56,800	12,600	3,500	182,890
1 fältläkare, föredragande
för sanitetsärenden, öf-verstelöjtnants lön......	4,500	—	—	—	—
dagaflöning ä 5 kr. ...	1,825	—	—	—	6,325
1 fältveterinär, föredra-
gande för véterinärären-den, majors lön .........	4,000	—	—	—	—
dagaflöning ä 5 kr.....	1,825	—	—	—	5,825
1 assistent, bataljonslä-
kares lön .......-.....!....	2,400	—	—	—	—
dagaflöning ä 4 kr.....	1,460	—	—	—	3,860
1 assistent, intendentur-
tjänsteman.................	—	—	—	—	—	Aflöning å intendenturkårens stat.
1 sergeant ....................	—	—				Aflöning å truppförbands stat.
Till vikariatsersättning,arf-
voden åt extra ordinarie tjänstemän, tillfälligt bi-träde och renskrifnings- kostnad.....................					41,000
Till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m.....	—	—	—	—	27,200
1 förste vaktmästare......	900	450	150	—	1,500
1 vaktmästare...............	700	350	150	-	1,200	VEfter 5 år kan lönen höjas
5 d:o ...............	3,500	1,750	750	—	6,000	J med 100 kronor.
Summa	131,100	\| 59,350	13,650	3,500	275,800

Öfrig till arméförvaltningen hörande personal, nämligen:

Å artilleridepartementet:

chef: generalfälttygmästaren,
föredragande: fälttygmästaren,

6 artilleristabsofficerare,

6 departementsskrifvare;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

Å fortifikationsdepartementet:
chef: chefen för fortifikationen,
föredragande: regementsofficer vid fortifikationen,
officerare och underofficerare vid fortifikationen efter behof; samt

A intendentsdepartementet:

chef: generalintendenten,

föredragande: två intendenturtjänstemän,

personal ur intendenturkåren efter behof, ,

åtnjuter aflöning från andra stater.

Anm. 1. Angående den civilmilitära personalen i sjukvårdsstyrelsen tillkommande aflöning, inkvarterings-
och servisbidrag samt pension gäller, hvad i sådant afseende är för annan dylik personal
i särskilda författningar stadgadt.

Anm. 3. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte å lönen afdrages 100 kronor årligen.

Anm. 3. De för arméförvaltningens ämbets- och tjänstemän samt betjänte ifrågakommande
ålderstillägg å lön skola utgå från fjärde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg.

2:o) godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten upptagna aflöningsförmånerna för den civila personalen,
nämligen

att innehafvare af ordinäre civil befattning i arméförvaltningen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämebtsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i arméförvaltningen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat;

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

så framt ej, hvad angår chef eller krigsråd, Kungl. Maj:t och, hvad
angår innehafvare af annan befattning arméförvaltningen, uppå därom
gjord framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i
ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare
mottagas och bibehållas.

att tjänsteman är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning,
där han, till befordrande af arbetets oafbrutna gång, befinnes vara
lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstil lägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder
han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i arméförvaltningen, densamma, mot åtnjutande,
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället för
egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

villkor att innehafvare!! under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare
fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest
sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,
under iakttagande, hvad livar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som
före den Dya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om arméförvaltningens
omorganisation;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generalkrigskommissarien
bestämmes, begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till
månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungi. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;

3: o) förklara,

ej mindre att enhvar civil ämbets- eller tjänsteman, som med eller

100

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition No 141.

efter 1908 års ingång tillträder befattning i arméförvaltningen, skall
vara pliktig att underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvarne af civila befattningar i
arméförvaltningen, hvilka icke före den 1 november 1907 anmäla, att de
vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nyssnämnda villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i
den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem; samt

4:o) höja det i riksstaten under fjärde hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag till arméförvaltningen från 158,741 kronor till 275,800
kronor, eller således med 117,059 kronor.

Till denna departementschefens hemställan, hvari
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nådigt
bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:
Carl HeijkensJcjöld.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

101

Bil. I.

De sakkunnigas förslag
till

Stat

för

Arméförvaltningen.

(Med tillämpning af de i nu gällande stat upptagna aflöningsförmåner.)

		K	ron	o r.
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Arfvode.	Missräk- nings- pennin- gar.	Summa,
Arméförvaltningens civila personal. Chef: generalkrigskommis-
sarien.......................	6,200	2,800	—	—	9,000
1 krigsråd .................	4,400	2,000	—	—	6,400	(Efter fem år kan lönen
3 d:o ..................	13,200	6,000	—	—	19,200	\| köjas med 600 kronor.
1 tjänsteman i 2:dra löne-
graden .....................	3,000	1,500	—	—	4,500	V
9 d:o .....................	27,000	13,500	_	_	40,500
1 d:o, krigskassor ....	3,000	1,500	—	500	5,000	Efter fem år kan lönen höjas med 500 kronor
1 tjänsteman i rista löne-graden .....................	1,800	1,200			3,000	> och efter tio år med ytter-ligare 500 kronor.
17 d:o .....................	30,600	20,400	—	—	51,000
1 ombudsman...............	—	—	2,000	—	2,000
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Chef: öfverfältläkaren,
öfverstes lön...............	6,000	—	—	—	—
dagaflöning å 6 kr......	2,190	—	—	—	8,190
Transport	97,390	48,900	2,000	500	148,790

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 141.

		K	o n	o r.
		Tjänst-		Missräk-
	Lön.	görings- pennin-	Arfvode.	nings- pennin-	Summa.
		gar.		gar.
Transport	97,390	48,900	2,000	500	148,790
1 fältläkare, föredragande
för sanitetsärenden, öiVerstelöjtnants lön ...	4,500	—	_	—	—
dagaflöning ä 5 kr......	1,825	—	—	—	6,325
1 fältveterinär, föredra-
gande för veterinärären-den, majors lön .........	4,000	_	_	_	_
dagaflöning ä 5 kr......	1,825	—	-	—	5,825
1 assistent, bataljonsläka-
res lön .....................	2,400	—	—	—	—
dagaflöning å 4 kr......	1,460	—	—	—	3,860	< Aflöning åintendcnturkårons '' stat.
1 assistent, intendent.....	—	—	—	—	—
1 sergeant.....................	—	—				Aflöning åtruppförbands »tat.
Till vikariatsersättning,
arfvoden till extra ordi-narie tjänstemän, till-fälligt biträde och ren-skrifningskostnad .......					49,100
Till skrifinaterialier och
expenser, ved m. m. ...	—	—	—	—	27,200
1 förste vaktmästare.....	800	300	—	—	1,100
1 vaktmästare...............	500	300	—	—	800	1 Efter 5 år kan lönen höjas
5 d:o ...............	2,500	1,500	—	—	4,000	[ med 100 kronor.
Summa	117,200	51,000	2,000	500	250,000

Öfrig till arméförvaltningen hörande personal, nämligen:

Å artilleridepartementet:

chef: generalfälttygmästaren,
föredragande: fälttygmästaren,

6 artilleristabsofficerare.

6 departementsskrifvare.

Kung!, Maj ds Nåd. Proposition N:o 141.

103

Å fortifikationsdepartementet:
chef: chefen för fortifikationen,
föredragande: regementsofficer vid fortifikationen,
officerare och underofficerare vid fortifikationen efter behof, samt

Å intendents departementet:

chef: generalintendenten,

föredragande: två intendenturtjänstemän,

personal ur intendenturkåren efter behof,

åtnjuter aflöning från andra stater.

Anm. 1. Öfverfältläkaren, fältläkaren, fältveterinären samt assistenten å sjukvårdsstyrelsen
åtnjuta inkvarterings- och servisbidrag efter grad från anslaget till inkvarteringskostnader.

Anm. 2. Om vaktmästare åtnjuter bostad jämte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner
tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, desamma till ett värde
af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650
kronor och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Anm. 3. De för arméförvaltningens ämbets- och tjänstemän samt betjänte ifrågakomna ålderstillägg
å lön skola utgå från fjärde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 141.

Bil. IL

De sakkunnigas förslag
till

Stat

för

Arméförvaltningen.

(Med tillämpning af de i Kungl. Maj:ts proposition till 1907 års Riksdag
angående ny aflöningsstat för statskontoret föreslagna aflöningsförmåner.)

		K i	O d o
		Tjänst-	Orts- tillägg.	Arfvoden eller miss-
	Lön.	gorings- pennin-	räknings- pennin-	Summa.
		gar.		gar.
Arméförvaltningens
civila personal.
Chef: generalkrigskommis-					11,000
sarien........................	7,000	3,000	1,000	—
1 krigsråd ..................	5,000	2,500	600	—	8,100	(Efter 5 år kan lönen höjas f med 600 kronor.
3 » ..................	15,000	7,500	1,800	—	24,300
1 tjänsteman i 2:dra löne-						1 Efter 5 år kan lönen höjas
graden .................	3,600	1,800	400	—	5,800
3,600		1 med 500 kronor och efter
9 d:o .....................	32,400	16,200	—	52,200	i 10 år med ytterligare 500
1 d:o, krigskassor ...... 1 tjänsteman i l:a löne-	3,600	1,800	400	500	6,300	) kronor.
graden ......................	2,200	1,500	300	—	4,000	(Efter 5 år kan lönen höjas r med 500 kronor, efter 10
15 d:o .....................	33,000	22,500	4,500	—	60,000	) år med ytterligare 500 kro-
1 ombudsman ............	—	—	—	3,000	3,000	nor och efter 15 år med än ytterligare 500 kronor.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse:
Chef: Öfverfältläkaren,
öfverstes lön...............	6,000	—	—	—	—
dagaflöning å 6 kr.....	2,190	—	—	—	8,190
Transport	\| 109,990	56,800	1 12,600	3,500	182,890

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 141.

105

	K	ron	o r.
Lön.	Tjänst-gör in gs-pennin-gar.	Orts- tillägg.	Arfvode eller miss raknings pennin-gar.	- Summa.
rt 109,990 e f-	56,800	12,600	3,500	182,890
4,500	—	_
1,825	—	_		6,325
-
4.000	—	—	_
1,825	—	_	_	5,825
2,400
1,460	—	_		3,860 — 41,000

—	—	—	_	27,200
900	450	150	—	1,500
700	350	150	—	1,200 \|\|,;
3,500	1,750	750		6,000 ''i

verstelöjtnants lön ...
dagaflöning å 5 kr.

1 fältveterinär, föredi
gande för veterinäräre

den, majors lön .......

dagaflöning å 5 kr.....

1 assistent, bataljonsl

kares lön ................

dagaflöning a 4 kr....

1 assistent, intendent ...

1 sergeant..................

Till vikariatsersättning,arfvoden
till extra ordinarie
tjänstemän, tillfälligt biträde
och'' renskrifhings kostnad.

....................

Till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m.

1 förste vaktmästare
1 vaktmästare............

d:o

Summa

å intendenturkårens

59,350 | 13,650 | 3,500 | 275,800

131,100

Öfrig till arméförvaltningen hörande personal, nämligen:

A artilleridepartementet:

chef: generalfälttygmästaren,
föredragande: fälttygmästaren,

6 artilleristabsofficerare,

6 departementsskrifvare,

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 109 Höft.

med 100 kronor.

106

Kungl, Maj ds Nåd. Proposition N:o 141.

Å. fortifikationsdepartementet:

chef: chefen för fortifikationen,

föredragande: regementsofficer vid fortifikationen,

officerare och underofficerare vid fortifikationen efter behof, samt

Å intendents departementet:

chef: generalintendenten,
föredragande: två intendenturtjänstemän,
personal nr intendenturkåren efter behof,

åtnjuter aflöning å vederbörande truppförbands, fortifikationens eller

intendenturkårens stater.

Anm 1. Öfverfältläkaren, fältläkaren, fältveterinären samt assistenten å sjukvårdsstyrelsen
åtnjuta inkvarterings- och servisbidrag efter grad från anslaget till inkvartenngskostnader.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, sa lange
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte å lönen afdrages 100 kronor årligen.

Anm. 3. De för arméförvaltningens ämbets- och tjänstemän samt betjänte ifrågakomna alderstillägg
å lön skola utgå från Mjärde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 141.

107

Bil. III.

Jämförande öfversikt öfver kostnaderna för arméförvaltningens
omorganisation enligt arméförvaltningskommitténs
och enligt de sakkunnigas förslag.

Föreslagna kostnader:

A anslaget till arméförvaltningen..........

J > » artilleristaben .............

’ ’ > aflöning och rekrytering

» » » intendenturkåren..........

> » » inkvarteringskostnader

1 » » ålderstillägg................

Enligt kommitténs	Enligt de sakkunnigas
förslag:	förslag:
kronor 240,850: —	kronor 250,000: —
» 2,200: —	2 2,200: —
» 23,480: —	> 14,490: —
» 8,190: -	> -
2 6,682:50	> 6,100: —
2 17,700: —	» 19,000: —

bumma kronor 299,102

au kronor 291,790

Afgående kostnader:

Enligt kommitténs
förslag:

........... kronor 158,741: —

anslaget till arméförvaltningen

» » aflöning och rekrytering m. m..............

» » inkvarteringskostnader.............................

» » ålderstillägg ..........................................

» » arméns vapen etc................................

> » arméns byggnader etc...............................

extra anslaget till förstärkande af arméförvaltningens arbetskrafter
..........................................

fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar........................

1,500

9,650

3,100

1,200

20,000

1,200

Summa kronor 195,391
Verklig kostnadsökning > 103,711

Enligt de sakkunnigas
förslag:

kronor 158,741: —
> 3,000: —

» 2,000:

* 10,150

» 1,300

20,000

1,200

— kronor 196,391
50 » 95,399