Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
1
N:o 136.
Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående understöd
till rederiaktiebolaget Nordstjernan för uppehållande
af regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige
och La Plata-länderna; gifven Stockholms slott den 20
april 1906.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
under de villkor, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de i statsrådsprotokollet angifna grunder må varda af Kungl. Maj:t
fastställda, såsom understöd till rederiaktiebolaget Nordstjernan för uppehållande
under åren 1906—1910 af regelbunden ångfartygsförbindelse
mellan Sverige och La Plata-länderna bevilja ett anslag af 775,000
kronor och däraf å extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 360,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af sistnämnda belopp redan under
innevarande år för ändamålet disponera 180,000 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sand. 1 Afd. 71 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Elof Biesért.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 april 1906.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von WtiRTEMBERG,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
Schotte,
Berg,
Bergström.
Chefen för finansdepartementet statsrådet Biesert anförde härefter:
Den af Kungl. Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta kommitté för
behandling af vissa sjöfartsnäringen och den utrikes handeln rörande
frågor har i underdånigt betänkande af den 12 december 1900 rörande
vissa åtgärder till främjande af Sveriges direkta handel, särskildt på
aflägsna länder, framställt förslag om anvisande af statsanslag för
åstadkommande af regelbundna ångfartygsförbindelser mellan Sverige
och transatlantiska länder.
Till stöd för detta förslag har kommittén anfört, bland annat,
följande.
Handels- och
sjöfartskommitténs
förslag.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
Långt mera än tillförene framstode för närvarande nödvändigheten
för Europas industriidkare att uppsöka transoceanska marknader
för att därigenom erhålla den vinstgifvande afsättning af sina alster,
som svårligen kunde vinnas på den öfverfyllda europeiska marknaden.
Ett nödvändigt villkor för att med framgång kunna uppträda på dessa
transoceanska marknadsfält vore emellertid direkta förbindelser mellan
ursprungs- och afsättningsländerna, enär den i och för sig dyrbara
transporten hade svårt att uthärda det tillägg i kostnader och de olägenheter
i öfrigt, som föranleddes af en varuomlastning å något af de
stora europeiska skeppningscentra. Hvad särskildt vårt land anginge,
vore det gifvet, att de antydda ogynnsamma förhållandena skulle framträda
synnerligen skarpt till följd såväl af dess aflägsenhet i förhållande
till sagda skeppningscentra som ock däraf, att Sverige icke hade någon
för landets in- och utförsel gifven samlingspunkt, där exporten och
importen kunde hopdragas för att fylla stora skeppsrum. Af dessa
och andra för vår handelsrörelse bestämmande förhållanden uppstode helt
naturligt svårigheter att uppfylla de för ett gynnsamt resultat nödvändiga
villkoren, att dels exportgods funnes att på bestämda tider afhämta,
dels fartygen kunde erhålla tillräckliga varumängder såsom återfrakt.
Det syntes under sådana omständigheter icke opåkallad!, att
staten trädde emellan för att utjämna den olikställighet i konkurrensvillkor,
som förefunnes mellan Sverige och de transatlantiska afsättningsfälten
närmare liggande länder. Då det gifvetvis icke vore möjligt att
få på en gång upprättade alla de regelbundna transportlägenheter,
hvilka vore för handelns utveckling önskliga, gällde det att först söka
bringa till stånd dem, af hvilka det största gagnet, såvidt bedömas
kunde, vore att hämta. I detta afseende hade kommittén trott sig böra
sätta i främsta rummet linjer mellan Sverige och Amerika. Vidare
syntes önskvärd! att, då omständigheterna sådant medgåfve, en linje
på Ostasien blefve upprättad, kombinerad med anlöpandet af vissa medelhafshamnar.
Hvad anginge Amerikalinjerna, hade ifrågasatts, att för
upprätthållande af en linje på södra Amerika, hufvudsakligen La Plataländerna,
en ångbåt skulle expedieras på bestämd dag hvarannan månad
från Göteborg, eventuellt Stockholm, till Buenos Ayres, eventuellt Montevideo,
h varjämte samtidigt skulle expedieras en ångbåt från Bil enos
Ayres, eventuellt Montevideo, via Rio de Janeiro till Sverige. Jämte
denna linje syntes en linje på Nordamerika företrädesvis önsklig.
Med stöd af hvad sålunda och i öfrigt anförts har kommittén uttalat
önskvärdheten af att, för åstadkommande af regelbundna ångfartygsförbindelser
mellan Sverige och transatlantiska hamnar, stats
-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
medel blefve anvisade att, under de villkor och. kontroller, som kunde
pröfvas erforderliga, användas till understödjande, i den män sådant
funnes behöfligt, af dylika ångfartygsförbindelser, vare sig genom lämnandet
af årligt understöd till bestämda belopp åt de rederier, som
komme att uppehålla linjerna, eller på sådant sätt, att understödet
komme att utgå med visst belopp per ton och tillryggalagd våglängd.
På grund af nådig remiss har kommerskollegium den 9 juni 1904
afgifvit underdånigt utlåtande öfver berörda kommittéförslag. Kollegium
har däri till en början erinrat om vissa af kollegium i underdånigt utlåtande
den 1 maj 1902 angående statsanslag till uppehållande af regelbundna ångfartygsförbindelser
med Finland och Ryssland gjorda allmänna uttalanden,
hvilka ägde särskild tillämpning i afseende å nu föreliggande fråga. Sålunda
hade kollegium i nyssnämnda utlåtande åberopat, bland annat, att på
senare tiden inom det handelspolitiska området i vårt land uppstått en
rörelse, afseende att genom ökad export af alster af svensk industri och
svenska näringar söka utjämna den handelsbalans till vår nackdel, som
vår varuomsättning med utlandet utvisade. Denna rörelse hade emellertid
förefallit kollegium dels utgå från öfverdrifven uppskattning af landets
produktionsförmåga dels för sina syften sakna bestämd plan. Enligt kollega
förmenande vore nämligen, trots den inhemska industriens ofantliga framåtskridande
under de senare årtiondena, den egentliga fabriksindustriens
allmänna läge likväl ännu icke sådant, att, med undantag för våra stora
exportartiklar, järn samt trä och produkter däraf, produktionen kunde
ske i den omfattning eller under sådana förhållanden, att de svenska
fabrikanterna kunde upptaga konkurrensen på världsmarknaden med
tillverkarne af enahanda slags varor i de stora industriidkande länderna
och allraminst kunde detta ske titan planmessiga, förberedande åtgärder.
Kollegium ansåge det dessutom böra kunna göras åtminstone sannolikt,
att den främmande trakt, hvarmed förbindelse vore afsedd att
inrättas, verkligen skulle blifva en marknad för de svenska varorna,
så att icke dessa allenast utsändes på försök att afsättas eller utgjorde
endast ett för tillfället afsatt parti. Innan staten kunde inlåta sig på
förbindelse att ikläda sig kostnader, hvilka för ifrågavarande ändamål
alltid måste blifva jämförelsevis stora, borde utsikt förefinnas, att betingelserna
för företaget skulle hafva framtida fortvaro, hvarförutan lätt
kunde hända, att de stora kostnaderna skulle befinnas hafva varit helt
och hållet ändamålslösa.
Efter, erinran härom har kommerskollegium i sitt ofvanberörda
utlåtande den 9 juni 1904 ytterligare anfört följande.
Rommel''skollega
utlåtande
den
9 juni 190
6
Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
För bedömandet af frågan, huruvida, såsom kommittén för sin del
ansett önskvärdt, anvisandet af statsunderstöd för åstadkommande och
upprätthållande af regelbundna ångfartygsförbindelser med transatlantiska
länder kunde anses påkalladt, syntes de af kollegium i dess förberörda
utlåtande den 1 maj 1902 framhållna omständigheter och synpunkter
böra äga afgörande betydelse. Om] ock viss ökning af vår export
kunde antagas blifva en följd af inrättandet af dylika slags förbindelser,
syntes dock för hvarje fall ej kunna förväntas, att denna ökning skulle
i tillbörlig mån motsvaras af de ansenliga kostnader för det allmänna,
som vrealiserandet af de af kommittén ifrågasatta planerna skulle medföra.
Kollegium hölle i sådant afseende före, att, hvad anginge vårt
land, livilket icke, såsom med åtskilliga andra länder vore fallet, hade
behof af direkta förbindelser med aflägsna länder för postbefordran
eller för främjande af andra omedelbara statsintressen, en gifven förutsättning
för statens ingripande med subventionering för här afseat
syfte måste vara, att de sålunda subventionerade förbindelserna kunde
med fog antagas vara i stånd framkalla en stadigvarande exporthandel
och trafik af den betydenhet och omfattning, att desamma inom en
öfverskådlig framtid kunde erhålla tillräcklig bärkraft att blifva beståndande
utan väsentligt understöd från statens sida. Fn dylik förutsättning
ansåge kollegium för det dåvarande icke vara för handen
hvad anginge sådana aflägsna marknadsfält, hvarom nu vore fråga.
Det syntes emellertid å andra sidan vara obestridligt, att med
hänsyn till det ansenliga uppsving, vår exportindustri för hvarje fall
kunde anses redan hafva tagit, behofvet af lättade kommunikationer
sjöledes i och för beredande af afsättning af dess alster och för främjande
af vår varuomsättning i allmänhet blifvit i väsentlig mån mera
framträdande än tillförene, och syntes tillgodoseendet af det verkliga
behofvet i sådant hänseende utgöra en angelägenhet af den vikt, att
understöd från statsverkets sida för anordnande af dylika lättade
kommunikationer borde kunna ifrågakomma att utgå, försåvidt, efter
verkställd utredning angående de på frågan inverkande omständigheter,
något berättigadt statsekonomiskt intresse ansåges föreligga. Det
vore ock med hänsyn härtill och till det förhållande, att särskilda betingelser
synts kollegium förefinnas för ökad afsättning af vissa svenska
artiklar å de gynnsamma marknadsfält, som våra östra grannländer
under senare tider erbjudit, kollegium i sitt förberörda utlåtande af den
1 maj 1902, under framhållande, hurusom åtminstone för det dåvarande
någon utsikt ej syntes förefinnas att utan statens medverkan få de
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
enligt kollegii åsikt otillfredsställande kommunikationsförhållandena mellan
Sverige och nyss omförmälda länder förbättrade, funnit sig böra tillstyrka
en sådan medverkan och för dylikt ändamål föreslagit, att till
bidrag för uppehållande af särskilda ångfartygslinjer dels Stockholm
Reval—S:t Petersburg dels Grålle—S:t Petersburg—Björneborg och
retur Söderhamn—Gäfle statsanslag till visst årligt belopp måtte under
angifna villkor anvisas.
Hvad åter anginge den nu till behandling föreliggande frågan om
statsunderstöd för åvägabringande af regelbundna kommunikationer
med transatlantiska länder, så, om ock kollegium på sätt ofvan framhållits,
icke ansåge förhanden varande förhållanden i vårt land oafvisligen
påkalla anvisande för ändamålet af statsanslag till de högst betydande
belopp, som skulle erfordras, syntes kollegium dock å andra sidan
uppenbart, att tillgång till dylika kommunikationer skulle tillskynda
den svenska exporten väsentliga fördelar och gifva densamma betingelser
att åtminstone i fråga om vissa varuslag på ett verksammare sätt
än hittills upptaga täflan med andra länder, hvadan det under alla omständigheter
måste anses önskvärdt, att dylika förbindelser kunde bringas
till stånd. För att möjliggöra och underlätta förverkligandet af detta
önskemål syntes statens medverkan, ehuru i andra former och på annat
sätt än som af kommittén ifrågasatts, med fog kunna och böra påräknas.
Kollegium erinrade i detta sammanhang därom, att, enär behof af kapital
för utveckling af vår utrikes sjöfart, särskildt den i vidsträcktare fart,
gjort sig gällande och bristen därå i viss mån verkat hämmande på
denna sjöfarts utveckling, statsmakterna till någon del tillgodosett
sagda behof,. i det 1903 års Riksdag, i anledning af nådig proposition
i ämnet, anvisat ett belopp af 5,000,000 kronor för bildande af en lånefond
till rederinäringens understödjande, hvilken lånefond hufvudsakligen
vore afsedd för befrämjande af den svenska skeppsfarten å utrikes
orter och särskildt i aflägsna farvatten. Någon bestämd erfarenhet om
verkningarne af inrättandet af sagda lånefond kunde gifvetvis ännu icke
föreligga, men, ehuru utsikt syntes kollegium förefinnas, att vissa nya
regelbundna trafikförbindelser med aflägsna länder skulle med tillhjälp
åt låneunderstöd från fonden bringas till stånd, syntes dock ej kunna,
åtminstone till en början, förväntas, att inrättandet af dylika slags förbindelse!''
skulle i någon väsentligare mån främjas genom sagda fond.
Då i öfrigt icke kunde antagas, att inhemska rederier skulle för närvarande
annat än undantagsvis vilja eller ens vara i stånd underkasta
sig den ekonomiska risk, som anordnandet af regelbundna transatlantiska
Rederiaktiebolaget
Nordstjernans
framställning
om subvention.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
ångfartygsförbindelser gifvetvis måste medföra, så framt ej betydande
statssubventioner beviljades, ansåge kollegium såsom en lämplig utväg
att, för tillgodoseendet i möjligaste mån af den svenska exportens behof
i förevarande hänseende, genom lindringar och eftergifter i afseende å
fartygsafgifter för dem, som förmälde sig ämna uppehålla dylika förbindelser,
underlätta möjligheten härtill, och syntes vägande skäl tala
för att utsträcka rätten att komma i åtnjutande af sådana lindringar
äfven till utländska rederier. Försåvidt sålunda en afsevärd lindring i
fartygsumgälder bereddes, ansåge kollegium grundad anledning finnas
att antaga, att, till en början åtminstone, vissa utländska rederier, hvilka
redan bedrefve reguljär fraktfart med transatlantiska länder, skulle finna
det med sin fördel förenligt att under sina resor på regelbundna tider
anlöpa svenska hamnar för afhämtande af för export till sådana länder
afsedt gods, och syntes kollegium en dylik anordning därjämte vara ägnad
att utgöra ett lämpligt öfvergångsstadium, intill dess nöjaktig erfarenhet
vunnits, huruvida och i hvad mån betingelser kunde finnas för att våra inhemska
rederier skulle vara i stånd att, med utsikt till ernående af ett i
ekonomiskt hänseende gynnsamt resultat, betjäna den svenska exporthandeln
genom att tillgodose dess behof af sjölägenheter till aflägsna länder.
I anslutning till hvad sålunda anförts tillstyrkte kollegium, att
kommitténs förevarande förslag icke måtte för det dåvarande till någon
Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Sedermera har i en till Kungl. Maj: t ställd skrift den 10 november
1904 generalkonsuln Axel Johnson för rederiaktiebolaget Nordstjernan
gjort framställning, att, för möjliggörande af direkt förbindelse
mellan Sverige och La Plata-länderna, från handels- och sjöfartsfonden
eller eljest af statsmedel måtte anvisas för hvartdera af åren 1905—1909
ett belopp af 190,000 kronor eller eventuellt för hvartdera af åren
1905—1906 ett belopp af 190,000 kronor, för hvartdera af åren 1907
—4908 ett belopp af 160,000 kronor och för hvartdera af åren 1909—
1910 ett belopp af 125,000 kronor, att på de villkor, som Kungl. Maj:t
kunde finna godt stadga, utbetalas till bolaget såsom bidrag för uppehållande
under nämnda år, enligt i skriften angifna hufvudgrunder, af
regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna.
Till stöd för berörda framställning har bolaget dels i väsentliga
delar begagnat sig af den motivering, hvarpå handels- och sjöfartskommittén
grundat sitt ofvanberörda uttalande om önskvärdheten af att
statsmedel blefve anvisade för åstadkommande af regelbundna ångfartygsförbindelser
mellan Sverige och transatlantiska länder dels ock åberopat,
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
att statsunderstöd för uppehållande af direkta transmarina förbindelser
utginge i flertalet europeiska länder, i hvilket afseende lämnats vissa
uppgifter angående de i Norge, Danmark, Tyskland, England, Holland,
Belgien, Frankrike, Finland, Ryssland och Österrike utgående subventioner
för dylikt ändamål. Vidare har bolaget återgifvit dels vissa ur
svenske generalkonsulns i Buenos Ayres årsberättelse för år 1902 hämtade
uppgifter till ledning för beräknande af omfattningen af varuomsättningen
mellan Sverige och Argentina, dels ock en af svenska statens
bandelsstipendiat i Sydamerika, Ludvig Lindelöf lämnad redogörelse
för importen till Argentina under år 1902 af vissa varor, som ansåges
möjligen kunna med fördel dit exporteras från vårt land. Häraf
framginge enligt bolagets förmenande med all tydlighet, att Argentina
vore i behof af en stor del artiklar, som i Sverige tillverkades,
och att sålunda en mycket stor export af svenska artiklar på Argentina
skulle kunna upparbetas med stöd af en reguljär, direkt ångbåtsförbindelse.
Frågan om statsunderstöd för en ångfartygslinje mellan Sverige
och Sydamerika hade redan förut varit Kungl. Maj:t underställd, ehuru
den, till följd af då rådande politiska förhållanden i Argentina, icke
kommit att slutligen pröfvas. Framställningen hade då gjorts af styrelsen
för Sveriges allmänna exportförening i en skrifvelse af den 4 januari
1890. Med framhållande af angelägenheten af en sådan förbindelse och
olägenheten af varuutförsel med omlastning i annan europeisk hamn
hade styrelsen därvid omförmält, att styrelsen från rederifirman Aug.
Leffler & Son i Göteborg erhållit meddelande, att denna firma vore
beredd att emot åtnjutande under 3 år af en årlig statssubvention af
högst 200,000 kronor med två ångare af omkring 2,000 tons lastdryghet
underhålla reguljär förbindelse hvarannan månad mellan lämpliga svenska
hamnar och Buenos Ayres, och hade styrelsen hemställt om afgifvande
till Riksdagen af nådig proposition om beviljande af ett förslagsanslag
af högst 200,000 kronor för understöd till det inhemska ångfartygsrederi,
som kunde finnas villigt att på för staten förmånligaste villkor
upprätta en reguljär ångfartygsförbindelse mellan svenska hamnar och
La Plata-floden.
Öfver denna exportföreningens framställning hade kommerskollegium
den 14 mars 1890 afgifvit underdånigt utlåtande, däri kollegium
åberopat vissa statistiska uppgifter, hvaraf framginge, bland annat, att
vår export till Argentina, som börjat år 1884, år 1889 vuxit till jämförelsevis
ganska betydligt värde. Kollegium ansåge väl denna export
kunna komma att utan särskilda åtgärders vidtagande än vidare ökas,
Bill. till Piksd. Prat. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 74 Höft. .2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 136.
men syntes kollegium dock ett tillgodogörande af ifrågavarande marknad
i den omfattning, hvartill densamma syntes lämna tillfälle, icke kunna
äga rum, därest icke en direkt ångfartygsförbindelse mellan Sverige
och ifrågavarande land komme till stånd. Kollegium hade vidare anfört,
att ett företag, afsedt att inleda och underhålla en dylik förbindelse,
syntes sålunda väl komma att bereda stora fördelar för den svenska
handeln och industrien, men dock vara i och för sig själft såsom affärsföretag
vanskligt, på grund af å ena sidan de betydliga kostnader, som
vore med företaget förenade, och å andra sidan svårigheten att åtminstone
under den första tiden af trafikens uppehållande få dessa kostnader
betäckta af själfva trafiken, helst osäkert vore, i hvad mån returfrakter
kunde erhållas, och redan storleken af den summa, som ifrågasattes
såsom bidrag af staten till underhållande af förbindelsen, syntes innefatta
grundad anledning att antaga, att utan statsunderstöd ett sådant
företag icke skulle komma till stånd. Under sådana omständigheter
och då sålunda, ehuru statsbidraget väl skulle komma att tilldelas ett
enskildt rederi, ändamålet dock ingalunda vore att med statsmedel
understödja ett enskildt affärsföretag såsom sådant — ifråga hvarom
kollegium, på sätt kollegium vid flera tillfällen uttalat, i allmänhet hyst
betänklighet — utan syftet vore att bereda ökadt tillfälle till afsättning
i främmande land af alster af svensk industri och svenska näringar i
allmänhet, ansåge kollegium fog förefinnas för beredande af statsunderstöd
till ifrågavarande ändamål.
Sjöfartsnäringskommittén hade i utlåtande den 21 juni 1890 jämväl
understöd! den af exportföreningen gjorda framställningen.
Frågan hade emellertid ej kommit under Riksdagens pröfning,
livilket, enligt uttalande i statsverkspropositionen till 1892 års Riksdag,
berott allenast därpå, att till följd af den i juli månad 1890 utbrutna
revolutionen i Argentina svåra rubbningar i landets finansiella förhållanden
inträffat, och att ej så kort tid kunde antagas komma att
förflyta, innan detta land, som säkerligen i en framtid skulle kunna
bereda god afsättning åt våra fabriksalster, åter ernådde den stadga i
finansiellt afseende, som fordrades för att reguljär affärsförbindelse i
större omfattning med detsamma kunde underhållas.
Beträffande den nu ifrågasatta trafikens närmare ordnande bär
rederiaktiebolaget Nordstjernan anfört följande.
Bolaget hade för afsikt att uppehålla trafiken med två för ändamålet
särskild! byggda fartyg, kvartdera om cirka 5,500 tons död vikt,
och ämnade, så snart traden blefve mera upparbetad, insätta ytterligare
ett eller två dylika fartyg. Fn ångbåt skulle expedieras på förut till
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
kännagifven afgångsdag till en början hvarannan månad från Göteborg
till Buenos Ayres och en eller två andra platser vid La Plata-floden.
Samtidigt skulle expedieras en ångbåt från Bnenos Ayres, respektive
en eller två andra platser vid La Plata-floden, till Sverige. Så snart
traden blifvit ytterligare upparbetad, så att ännu en eller två båtar
kunde insättas å densamma, skulle eu ångbåt komma att expedieras
från Göteborg och en från La Plata-floden omkring hvar fjärde vecka.
De från Göteborg afgående ångfartygen skulle eventuellt komma att
före ankomsten till Göteborg hafva anlöpt annan svensk hamn, där
gods för La Plata-länderna funnes att afhämta.
Ett sådant företag som detta kunde emellertid icke komma till
stånd genom svenskt rederi utan statens medverkan. Denna statens
medverkan vore oundgängligen nödvändig, om vårt lands industriidkare
och exportörer skulle kunna blifva likställda med industriidkare
och exportörer i andra länder, då det gällde att vinna afsättning för
landets alster. Det vore också på denna grund bolaget ville påkalla
statens medverkan till företaget. Understödet skulle således afse att
möjliggöra beräknandet af samma frakter för varuförsel mellan Göteborg
och La Platå, som de, hvilka gällde för varuförseln från London,
Antwerpen eller Hamburg till La Platå. Genom företagets bringande
till stånd skulle alltså den svenska industriidkaren och affärsmannen i
sina affärer på Sydamerika blifva ställd i samma läge som deras
konkurrenter vid de stora europeiska affärscentra. Genom den besparing,
som sålunda skulle vinnas — och det vore just denna besparing, statsunderstödet
möjliggjorde — bereddes vår industri tillfälle att i större
utsträckning än hittills uppträda på den sydamerikanska marknaden.
På detta sätt återginge det af staten såsom understöd förskotterade
beloppet till den svenska industrien och den svenska handeln.
Hvad beträffar beloppet af statsunderstödet, har bolaget erinrat,
att år 1890 för två fartyg om cirka 2,000 tons lastdryghet beräknades
och tillstyrktes ett statsunderstöd af 200,000 kronor. För båtar om
5,500 tons lastdryghet erfordrades gifvetvis ett afsevärdt högre belopp.
För möjliggörande af det fosterländska önskemålets vinnande, ville
bolaget emellertid inskränka sig till att ifrågasätta ett årligt statsunderstöd
af ej ens så högt belopp, som år 1890 begärdes, nämligen
ej högre än 190,000 kronor, dock under förutsättning att bolaget
kunde med bestämdhet påräkna statsbidrag under en viss, icke allt för
kort tid, åtminstone icke understigande fem år. Den omständigheten
att företaget tillförsäkrades understöd under en ej alltför kort tidrymd
hade därjämte den stora betydelsen, att såväl de svenska industri
-
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 136.
idkarne ocli exportörerna som importörerna i La Plata-länderna erliölle
visshet om linjens fortfarande bestånd och sålunda kunde vidtaga sina
anordningar i enlighet därmed. Bolaget vore villigt att, mot åtnjutande
af det begärda anslaget, dels, därest så skulle påfordras, besörja fortskaffande
af post med fartygen samt i förekommande fall med dem
hemförskaffa af svenska generalkonsulatet i Buenos Ayres hemförpassadt
sjöfolk utan eljest medgifven ersättning för deras resa, dels under vissa
förbehåll utan särskild ersättning lämna fri öfverresa och fritt vivre
under resorna för de handelsstipendiater, som utsändes till Argentina,
äfvensom fri återresa för de stipendiater, som återvände till Sverige,
dels ock lämna fri öfverresa och fritt vivre under resan för de ombud,
hvilka af vårt lands industriidkare och exportörer utsåges inom de
olika branscherna för att i Argentina verka för afsättning af svenska
industrialster. I en sedermera till Kungl. Magt inkommen skrift af
den 26 november 1904, har bolaget därjämte förklarat sig villigt att,
därest det begärda understödet beviljades, jämväl, i händelse af krig,
emot godtgörelse ställa sina för den reguljära förbindelsen på La Plataländerna
afsedda ångfartyg till svenska regeringens disposition.
Sedan kommerskollegium anbefallts afgifva underdånigt utlåtande
öfver ifrågavarande framställning, har bolaget vidare i en till kollegium
ingifven, den 12 december 1904 dagtecknad skrift erbjudit sig att åt tre
af Kungl. Maj:t för verksamhet i La Plata-länderna utsedde handelsstipendiater,
som visade sig hafva nöjaktig erfarenhet i hvad anginge
affärers inledande och afstötande samt därtill kunde påvisa, att de hade
försäljningsuppdrag från framstående industriidkare och exportörer,
lämna ett årligt tilläggsunderstöd under tre års tid af 3,000 kronor om
året'' åt en hvar af dem, förutom fria resor till Argentina, rörande
hvilka stipendiater bolaget tänkt sig, att de skulle vara fullständigt
förtrogna, en med järnbranschen, en med trävarubranschen och den
tredje med pappersbranschen eller någon annan bransch.
I särskilda till kollegium ingifna skrifter har bolaget därjämte
åberopat dels åtskilliga ur svenske generalkonsulns i Buenos Ayres berättelse
för år 1903 hämtade upplysningar angående exporten af svenska
varor till Argentina samt utsikterna för sådan export, jämte åtskilliga
statistiska uppgifter om exporten till Argentina och Uruguay från
England år 1902 och från Tyskland år 1903 jämte Argentinas import
från skilda länder under sistnämnda år, dels ett, såsom svar å från
bolagets sida gjord förfrågan, af svenske generalkonsuln i Buenos Ayres
aflåtet telegram af innehåll, att han ansåge uppehållandet af linjen i
fråga betydelsefullt såsom eu mäktig faktor för utvecklingen af Sveriges
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
liandel, jämte ett meddelande i frågan i liknande riktning från svenske
generalkonsuln i Rio de Janeiro af den 4 november 1904, dels ock
åtskilliga af svenska industriidkare och exportörer i november och
december 1904 afgifna uttalanden, i hvilka gifvits uttryck åt den
mening, att ett bifall till ifrågavarande framställning skulle lända den
svenska exporten till afsevärdt gagn.
Vidare har bolaget åberopat innehållet i en från styrelsen för
Sveriges allmänna exportförening den 5 december 1904 till bolaget afbiten
och af detta till kommerskollegium ingifven skrifvelse, däri styrelsen,
under erinran, hurusom i ett tidigare — år 1896 — rörande ifrågasatt
direkt ångbåtsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna afgifvet
yttrande styrelsen framhållit, bland annat, att med undantag för trävaror,
hvilka mestadels transporterades i hela skeppslaster och således
ej vore föremål för omlastning, det endast lyckats att för några få
svenska artiklar, däribland förnämligast tändstickor, i Sydamerika bereda
någon mera betydande afsättning, men att, därest direkta linjer komme
till stånd, många andra svenska produkter, såsom snickerivaror, järn
och stål samt häraf tillverkade artiklar, maskiner och redskap, cement,
papper och pappersmassa, glas och porslin in. m., hvilka dittills i
mindre kvantiteter på omvägar skeppats till Södra Amerika, kunde
antagas komma att vinna afsevärdt större afsättning, vidare anfört,
att hvad af exportföreningen vid nyss nämnda tillfälle anförts kunde
under förhanden varande förhållanden än mera bekräftas, enär Argentinas
handel för närvarande befunne sig uti ett väsentligt fördelaktigare
läge, ett förhållande som styrktes af såväl allmänna statistiska uppgifter
som ock generalkonsulatets i Buenos Ayres berättelse för år 1903. I
sammanhang härmed meddelade styrelsen nedan augifna siffror, utvisande
argentinska republikens import under de senaste åren af sådana slags
varor, som kunde blifva föremål för export dit från Sverige.
1902
Värde i pesos (5 pesos = 18 kr.)
1903
>9,492.648
8,746''?87
2,975,391
26,844,523
textilvaror ................................... 29,744,239
trä och förarbetade varor häraf 6,856,776
papper och fabrikat häraf ...... 2,537,019
järn och järnvaror..................... 17,916,082
diverse metallvaror.................... 2,733,902 3,925,342
Då emellertid någon direkt afskeppning ej ägt rum
till Argentina under denna tidrymd, kunde ej utrönas,
mindre eller större belopp Sverige deltagit i ofvannämnda exportsiffror.
Af hvad exportföreningens styrelse sålunda anfört framginge, att sty
-
lta halfåret 1901
29,060,811
7,752,695
1,954,445
19,458,610
1,387,791
från Sverige
med hvilket
Kommersleottegii
utlåtande
den 17
december 1904.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
relsen för sin del ansåge, att eu direkt ångbåtsförbindelse mellan
Sverige och La Flata-länderna skulle komma att i väsentlig mån öka
Sveriges export på den sydamerikanska marknaden, och under de
rådande förhållandena i den argentinska republiken vara synnerligen
önskvärd.
I den 17 december 1904 afgifvet underdånigt utlåtande öfver
förenämnda framställning har kommerskollegium till eu början meddelat,
att kollegium såsom material vid denna frågas behandling anlitat,
förutom ofvanberörda af bolaget ingifna handlingar, dels årsberättelser
från svenske generalkonsuln i Buenos Ayres och från svenske
konsuln i Montevideo samt rapporter från handelsstipendiaten L. Lindelöf,
Indika berättelser och rapporter blifvit på sia tid införda i tidskriften
»Svensk Export», dels nämnde generalkonsuls till kollegium
inkomna, den 16 juni 1904 dagtecknade årsberättelse för 1903 (Svensk
Export, n:o 259, den 14 februari 1905), dels ett i berörda tidskrifts
n:r 254 för den 1 december 1904 intaget utdrag af en rapport från
Nordamerikas Förenta Staters konsul i Buenos Ayres till Förenta Staternas
regering om Argentinas handel under de första sex månaderna
af år 1904, dels en den 15 december 1904 från bemälde Lindelöf till
kollegium inkommen, i Buenos Ayres den 20 oktober 1904 dagtecknad
berättelse öfver hans vistelse i Argentinska republiken under halfåret
april—september 1904, (Svensk Export, n:o 258, den 31 januari 1905),
dels ock en å spanska språket affattad officiell statistisk redogörelse
för Argentinas import och export för år 1903, af hvilken redogörelse
kollegium låtit ombesörja ett å svenska språket affattadt utdrag.
Efter redogörelse för innehållet i såväl nyss omförmälda handlingar
som generalkonsulatets i Buenos Ayres den 3 juni 1905 dagtecknade
årsberättelse för 1904 (Svensk Export, n:ris 279 och 280 den 28
november och den 11 december 1905), anförde departementschefen, som
hemställde, att omförmälda utdrag af nyssnämnda statistiska redogörelse
skulle få såsom bilaga under litt. A åtfölja detta protokoll, vidare följande:
Kommerskollegium erinrar i sitt ifrågavarande utlåtande, hurusom i
kollega hittills utarbetade statistiska berättelser exporterade varor måst,
på grand af sättet för primäruppgifternas insamlande, upptagas såsom
afgångna till det land, dit de närmast försändts, och således icke till
det land, för hvilket de antagligen varit afsedda, hvadan och då otvifvelaktigt
största delen af Sveriges export på La Plata-länderna hittills
gått transito öfver hamnar å kontinenten och i England, omfattningen
af varuutbytet mellan Sverige och La Plata-länderna icke kunde af vår
hittills utkomna officiella statistik utrönas.
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
Beträffande generalkonsulns i Buenos Ayres årsberättelse för 1903
anför kollegium, hurusom, enligt generalkonsulns uppgifter, statistiken
för ifrågavarande år för första gången gåfve upplysning om varuutbytet
med Sverige och Norge, i det att i en offentliggjord öfversikt öfver
Argentinas utrikes handel värdet af de från Sverige och Norge importerade
varor upptoges till 457,503 pesos guld. Denna uppgift
kunde dock, enligt hvad generalkonsuln anmärkt, icke göra anspråk
på att anses tillförlitlig, enär redan värdena å den från Norge kommande
stockfisken och klippfisken samt å trämassa, af hvilken sistnämnda
den öfvervägande delen komme från Sverige och Norge, utgjorde
tillhopa 625,554 pesos guld. Då därtill komme, att från Sverige
importerats, förutom annat, mejerimaskiner för ansenliga belopp, kalciumkarbid,
kokapparater, järn, knifvar, hästskosöm och aseptin samt
jämväl från Norge åtskilliga varor, kunde man med tämligen stor
säkerhet utgå från att importen af svenska och norska varor i verkligheten
varit betydligt större än som af statistiken angifvits.
I sin den 20 oktober 1904 afgifna halfårsberättelse har — meddelar
kommerskollegium vidare — handelsstipendiaten Lindelöf, hvilken
haft tillfälle att under flera år studera handelsförhållandena i La Plataländerna,
anfört, bland annat, att i Argentinas handel år efter år
förmärkts ett storartadt uppsving. Efter några år, då det omkring
2,900,000 kvadratkilometers jordyta omfattande landets invånareantal,
som för det dåvarande uppginge till föga mera än 5,000,000, utan
tvifvel genom invandring blifvit betydligt ökadt och jorden följaktligen
odlad i större utsträckning samt andra stora inkomstkällor i ännu, på
grund af otillräckliga kommunikationsmedel, så godt som okända delar
af landet tillgodogjorda, kunde den årliga handelsomsättningen med
utlandet antagas blifva ofantligt mycket större. Argentina vore och
förblefve sålunda, af allt att döma, en marknad af stor betydenhet och
enligt Lindelöfs uppfattning väl värd att äfven af Sverige uppmärksammas
betydligt mera än hittills varit fallet. Alla Sveriges konkurrenter
på exportens område såge man i Argentina anstränga sig och
göra uppoffringar för att öppna sig marknad, och det vore hög tid,
att från svensk sida gjordes sammaledes, då man framdeles skulle
helt naturligt möta ännu större svårigheter, i det att andra länders
artiklar då skulle vara ännu mera inarbetade och kända. Enligt hvad
Lindelöf under sitt uppehåll i Argentina kunnat iakttaga, vore det hans
öfvertygelse, att en betydande export från Sverige till La Plata-länderna
skulle kunna upparbetas, men på samma gång framginge såsom ett
oundgängligt villkor att, för att lyckas härutinnan och för att exporten
16
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 136.
skulle kunna bedrifvas med fördel, transportfrågan först måste på ett
betryggande sätt lösas, enär, om från Sverige exporterade artiklar skulle
fördyras genom omlastnings- och speditionskostnader med mera i främmande
hamn, ytterst ringa utsikt förefunnes att i La Plata-länderna
kunna konkurrera med andra länder, något som gällde så godt som
alla svenska artiklar, som voro föremål för export till ifrågavarande
länder. Med uttalande af den förhoppning, att den tid icke skulle vara
alltför aflägsen, då en direkt svensk ångbåtsförbindelse med La Plataländerna
blefve upprättad, framhölle Lindelöf vidare, att det ofta förekomme,
att svenska industriidkare och exportörer gjorde obehagliga
och ofta ganska kostsamma erfarenheter, af anledning att de hade att
hänvända sig till och anlita andra nationers affärshus såsom mellanhänder
på aflägsna orter. Sålunda kunde det inträffa, att den anlitade
utländska firman begagnade sig af tillfället att inarbeta en artikel
genom att förevisa och profsända den goda svenska varan, men, efter
det sådant skett, läte tillverka en liknande artikel i sitt eget hemland
till billigare pris och mycket underlägsen kvalitet, i följd hvaraf det
ifrågavarande svenska märket lätteligen komme i misskredit. Exempel
därpå hade ock uppgifvits nyligen hafva inträffat. Med åberopande af
hvad sålunda anförts, hade Lindelöf, under framhållande däraf att åren
1903 och 1904 varit i ekonomiskt afseende goda år, att en fortfarande
utveckling af landets resurser syntes vara att vänta, samt att
de politiska förhållandena inom landet numera återvunnit sin stadga,
uttalat den mening, att tidpunkten för vidtagande af åtgärder i syfte
att bereda en vidsträcktare marknad för svenska produkter nu vore
synnerligen gynnsam.
Under erinran hurusom de många svenska industriidkare och
exportörer, hvilkas uttalanden i ärendet förelåge, med stor samstämmighet
tillkännagifvit sitt intresse för den ifrågavarande direkta reguljära
ångfartygslinjen på La Plata-länderna och sina förhoppningar om gagn
af densamma för Sveriges industri och export, har kollegium för egen
del anfört följande.
Berörda uttalanden innefattade grundadt stöd för antagandet, att
en afsevärd mängd svenskt exportgods funnes för nyssnämnda linje att
påräkna. I främsta rummet syntes härvid komma ifråga våra viktiga
ntförselartiklar trämassa och andra trävaror. Af den för La Plataländerna
erforderliga kvantitet trämassa, hvaraf år 1903 till Argentina
infördes mera än 12,000 ton och beträffande hvilken vara behofvet
kunde med fog antagas blifva med tiden ytterligare ökadt, exporterades
redan nu från Sverige en afsevärd del, och giltiga skäl syntes föreligga
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
för att kunna antaga att, med tillhjälp af direkta reguljära förbindelser,
Sveriges andel i La Plata-ländernas import af trämassa skulle blifva
vida mera omfattande.
Enligt handelsstipendiaten Lindelöfs förut omförmälda halfårsberättelse
försigginge Argentinas hela import af virke från Nordamerika.
I samma berättelse omförmäldes, att man ofta hörde klagomål
öfver det amerikanska virkets kvalitet och det underhaltiga tillstånd,
hvari detsamma ej sällan framkomme, ett förhållande hvilket gifvit
Lindelöf anledning förmoda, att det icke skulle möta oöfvervinnerliga
svårigheter att för svenskt trä där erhålla afsättning. Kollegium liölle
också före, att för vårt svenska gran- och furuvirke borde kunna i La
Plata-länderna beredas en rätt omfattande afsättning. Detta svenska
virke syntes väl kunna uthärda konkurrens med nordamerikanskt
virke af jämförligt slag, nämligen white pine (närmast motsvarande
vårt granvirke), pitchpine (närmast motsvarande vårt furuvirke) samt
spruce, af hvilka virkessorter under år 1903 till Argentina importerats
tillhopa så afsevärda kvantiteter som 59,452 kbm. white pine, 180,027
kbm. pitchpine och 106,263 kbm. spruce, utgörande tillhopa omkring
74.000 standards och beräknade till ett sammanlagdt värde af cirka
5.500.000 pesos, motsvarande i svenskt mynt närmare 20 millioner
kronor. Man syntes alltså kunna antaga, att redan svensk trämassa
samt svenskt gran- och furuvirke skulle komma att taga i anspråk eu
väsentlig del af lastförmågan hos de två för linjen å La Plata-länderna
i ärendet erbi udna ångfartyg.
Vidare syntes vara att för linjen påräkna någon del af vår stora
exportartikel järn.
Därjämte ansåge kollegium det kunna antagas, att med den ifrågavarande
linjen skulle komma att exporteras papper, isynnerhet tidningspapper,
af hvilket sistnämnda varuslag år 1903 importerades till Argentina
nära 4,000 ton, däri, enligt uppgift af Lindelöf i hans senaste
berättelse, äfven ingått fabrikat af svensk tillverkning.
Såsom lämpliga och viktiga exportartiklar från Sverige till La
Plata-länderna blefve säkerligen också att påräkna vissa andra likaledes
i sådant hänseende af Lindelöf i hans förenämnda lialfårsberättelse uppmärksammade
varor, såsom maskiner och andra fabrikat af järn, i synnerhet
mejerimaskiner och andra till mej enhändt eringen hörande redskap,
vidare cement, kalciumkarbid — beträffande hvilket varuslag Lindelöf
uttalat, att Sverige med direkt ångbåtsförbindelse antagligen skulle kunna
så godt som behärska den argentinska marknaden i samma artikel —
porslin och glas (särskildt ölbuteljer), telefonapparater samt fiskkonserver
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 3
18
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 136.
så ansjovis, lax och sill. Gifvetvis skulle en fortgående reguljär direkt
förbindelse på La Plata-länderna efter hand komma att förmedla export
jämväl af åtskilliga andra svenska varuslag, hvilkas försändning åt
berörda håll väl eljest skulle uteblifva.
Under erinran hurusom, på sätt ofvan nämnts, kollegium i underdånigt
utlåtande den 1 maj 1902 tillstyrkt anvisande af statsbidrag för
uppehållande af regelbundna ångfartygsförbindelser mellan Sverige och
Ryssland med Finland, framhåller kollegium vidare, att, om än ej beredande
af ökade möjligheter till svensk; export på La Plata-länderna,
enligt kollega förmenande, vore af den vikt som vidtagande af åtgärder
för beredande af förbättrade sjökommunikationer med Ryssland, syntes
dock utredningen i ärendet, därtill vore att räkna icke minst våra
konsulära och kommersiella representanters i La Plata-länderna upprepade
uttalanden om behofvet af direkta reguljära förbindelser med
nämnda länder, gifva vid handen, att i nu föreliggande fall ej funn,es
samma skäl till erinringar, som då kollegium i förenämnda underdåniga
utlåtande den 9 juni 1904 yttrat sig öfver ofvanberörda kommittéuttalande.
Nu förelåge nämligen i fråga om direkta reguljära
förbindelser till vissa transatlantiska »mråden ett bestämdt förslag af
den beskaffenhet, att därå borde, enligt kollegii mening, fästas afseende
i den mån de betänkligheter, kollegium låtit i sitt yttrande öfver kommittéuttalandet
komma till uttryck, kunde anses härvidlag undanröjda.
Och i sådant hänseende syntes man kunna, med stöd af den numera
förebragta utredningen, förvänta, att La Plata-länderna skulle blifva en
sådan marknad för de svenska varor, hvilka vore afsedda att dit försändas,
att den enligt bolagets förslag med företaget förbundna statsutgift borde
i statsekonomi^ hänseende kunna uppvägas af ökning i vår export,
samt att den till subventionering ifrågasatta linjen skulle, särskildt med
hänsyn till Argentinas snabba utveckling, vara i stånd framkalla en
stadigvarande exporthandel och trafik af den betydenhet och omfattning,
att linjen inom eu öfverskådlig framtid kunde erhålla tillräcklig bärkraft
att blifva beståndande utan väsentligt understöd från statens sida.
Under sådana förhållanden och då följaktligen här ställdes i utsikt
en afsevärd utveckling af vår export, ansåge kollegium, att staten
ej borde genom underlåtenhet att lämna den subvention till eu direkt
reguljär linje å La Plataländerna, som kunde finnas för företagets
åstadkommande nödig och ej öfverskrede hvad x ärendet angifvits,
äfventyra, att förslaget om en dylik linjes uppehållande ginge om intet.
Vidkommande storleken af statsunderstödet, hvilket enligt kollegii
förmenande borde hellre fördelas på sex än på fem år, syntes öppen
-
19
Kuncfl. Maj:ts Nåd. Proposition N:b 136.
bart, att med företaget vore förenad sådan risk, att, åtminstone för
den första tiden, därå vore att motse årliga förluster, måhända betydligt
öfverstigande de såsom understöd föreslagna motsvarande årsbeloppen,
mot hvilka alltså kollegium ej hade något att erinra.
Beträffande villkoren för understödets åtnjutande syntes närmare
bestämmelser lämpligen kunna intagas i blifvande kontrakt med redaren,
enligt följande hufvudgrunder, nämligen: att understödet utbetalades
för hvarje halfår efter utgången däraf, sedan vederbörande styrkt sig
hafva under samma halfår med lämpliga lastångfartyg af svensk nationalitet
och hvarje lastande omkring 5,000 ton död vikt uppehållit ifrågavarande
linje sålunda, att minst en gång hvarannan månad från Sverige
ett fartyg afgått till La Plata-länderna och ungefär samtidigt ett annat
fartyg afgått från La Plata-länderna till Europa, samt att dylikt från
Sverige till La Plata-länderna afgående fartyg icke förr än allt för befordran
— enligt af Kungl. Maj:t fastställda maximifrakttaxor —- åt
fartyget erbjudet, till La Plata-länderna destineradt svenskt gods i fartyget
mottagits, finge tagas i anspråk för fraktande af annat gods.
Det kunde ock ifrågasättas, huruvida icke, i ändamål att förståten
förmånligaste villkor måtte erhållas, samt på det att icke
någon viss redare skulle kunna anses företrädesvis gynnad, svenske
redare i allmänhet borde lämnas tillfälle att afgifva anbud på företagets
öfvertagande under förutsättning af ett till högst de föreslagna
årsbeloppen begränsadt understöd och med de villkor i öfrigt, som
kunde varda bestämda, samt företagets öfverlämnande till den ene eller
andre redaren sedermera göras beroende af pröfning utaf de gjorda
anbuden. Emellertid kunde, enligt kollegii mening, befaras, att genom
tillfälle till dylik täflan det med statsunderstödets beviljande afsedda
målet skulle med mindre grad af sannolikhet och i allt fall för visso
senare vinnas än om understödet omedelbart tilldelades rederiaktiebolaget
Nordstjerna^ som, enligt hvad kollegium inhämtat, redan öppnat
den direkta regelbundna linjen på La Plata-länderna, till hvilken statsbidrag
nu begärts. Kollegium hade härvid ingalunda förbisett, hurusom
rederiaktiebolaget Nordstjernan i underdånig ansökning den 21
januari 1904 om erhållande från fonden till rederinäringens understödjande
af lån till belopp af 2,000,000 kronor, hvilket belopp ock sedermera
af Kung]. Maj.-t på stadgade villkor beviljats bolaget såsom lån
från fonden, i fråga om den plan för framtiden, för hvilkens genomförande
de ifrågasatta lånemedlen erfordrades, angifvit såsom bolagets
afsikt, bland annat, att söka åstadkomma en reguljär ångbåtsförbindelse
mellan Sverige och La Plata-länderna. Men då, trots den med berörda
llederiaktiebolaget
Nordstjernans
framställning
om subvention
för år 1905.
20 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 136.
lån förenade fördelen af billig ränta med mera och de nedsättningar
i svenska fartygsumgälder, som möjligen blefve beredda ifrågavarande
trafik, bolaget onekligen ändock syntes därå löpa ojämförligt större
ekonomisk risk än som kunde af åsyftade fördelar uppvägas, ansåge
sig kollegium, under de förhanden varande omständigheterna, böra tillstyrka,
att åtgärder måtte vidtagas för tilldelande åt rederiaktiebolaget
Nordstjernan af statsmedel att för det ändamål samt under de villkor
i öfrigt, som af kollegium angifvits eller eljest fästats vid bolagets
erbjudande, utgå för sex fortlöpande år, med 190,000 kronor för
hvardera af de två första åren, 160,000 kronor för hvardera af de
två närmast därpå följande åren och 125,000 kronor för hvartdera af
de två sista åren.
I en till Kungl. Maj:t den 30 maj 1905 inkommen skrift har
därefter rederiaktiebolaget Nordstjernan, i afbidan på afgörandet af
bolagets ofvanberörda ansökning af den 10 november 1904, meddelat,
att bolaget efter ansökningens ingifvande fullgjort två rundresor till
La Plata-floden. Enligt skriften vidfogade, af notarius publicus bestyrkta
redogörelser hade vid båda rundresorna uppstått förlust, vid den första
till belopp af 45,819 kronor 89 öre och vid den andra till 34,567 kronor
52 öre, ehuru i båda fallen afskrifning å ångarnes värde beräknats till
endast 5 procent, hvilket finge anses väl lågt, samt endast 4 procents
ränta beräknats å samma värde. En tredje snart fullbordad randresa
kunde beräknas medföra enahanda förlust som vid den första af nyssnämnda
resor. Visserligen kunde antagas, att resorna undan för undan
komme att fullgöras med något minskade förluster, allt efter det mängden
af gods för utresorna ökades, men uppenbart vore dock, att, om en
linje af nu ifrågavarande slag under år 1905 uppehölles med två båtar,
som hvardera gjorde tre resor, förlusten under året komme att uppgå
till ett belopp, åtskilligt öfverstigande 200,000 kronor.
Det hade aldrig varit bolagets afsikt att ifrågasätta understöd
hvarken för längre tid eller till större belopp än som vore absolut nödvändigt.
Bolaget hade därför intet att invända emot, att såsom villkor
för statsunderstödet föreskrefves, att bolaget skulle vara skyldigt att
till statsverket återbära hvad som icke för ändamålet varit erforderligt,
i händelse linjen skulle komma att bära sig eller gå med mindre förlust
än som kunde förutses, samt att för åstadkommande af nödig kontroll
öfver företaget särskilda räkenskaper skulle föras, hvilka med
alla därtill hörande handlingar och verifikationer kunde granskas af
en utaf Kungl. Maj:t eller af vederbörande myndighet utsedd kontrollant.
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
Då emellertid ifrågavarande ångbåtslinje med säkerhet komme att
få en mycket stor betydelse för vårt lands industri och handel samt
företaget i framtiden helt visst skulle kunna uppehållas af sin egen
bärkraft, hade bolaget beslutat att, trots de förluster, som vore att förvänta,
därest ångbåtslinjen fortsattes, intill dess frågan om statsunderstödet,
för den händelse Riksdagens medverkan kräfdes, hunne afgöras,
under återstående delen af år 1905 uppehålla den påbörjade reguljära
förbindelsen efter den ursprungliga planen, nämligen med två ångare
af minst 5,400 tons lastdryghet, hvilka ångare komme att hvardera
göra sammanlagdt tre rundresor mellan Sverige och Argentina för år
räknadt.
Med anledning häraf har bolaget anhållit, att af medel, som stode
till Kungl. Maj:ts förfogande, måtte för år 1905 anvisas så stort understöd,
som kunde lämnas. Bolaget hade tänkt sig saken så ordnad, att
bolaget skulle taga på sin andel alla kostnader för linjens uppehållande,
såsom samtliga löpande kostnader, ränta å det nedlagda kapitalet in. in.,
men att ersättning skulle lämnas för afskrifning å de för linjen använda
ångarne efter 5 % å deras värde, hvilken afskrifning finge anses låg,
då det gällde ångare i atlantisk fart. De ångare, som vore insatta å
linjen vore af sakkunniga personer värderade till respektive 634,000
kronor och 1,205,000 kronor, eller tillsammans 1,839,000 kronor. Det
bidrag, som för år 1905 begärdes, vore alltså 91,950 kronor.
Af detta belopp förklarade bolaget sig villigt att, i händelse af
bifall till sistberörda framställning, öfverlämna 9,000 kronor till af Kungl.
Maj:t för verksamhet i Argentina utsedda handelsstipendiater, hvarförutom
åt dessa stipendiater och andra handelsstipendiater, som önskade
verka för afsättning af svenska industrialster i Argentina, komme att
å bolagets ångare lämnas fria resor till Argentina jämte fritt vivre under
resorna.
Öfver bolagets sist omförmälda framställning har kommerskollegium
den 11 juli 1905 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande. Med
förmälan att till kollegium inkommit uttalanden i ämnet från tillhopa
35 särskilda svenska industriidkare och exportörer, har kollegium däri
anfört, att många af nyssnämnda industriidkare och exportörer för sin
del framhållit, att ifrågavarande regelbundna förbindelse vore och kunde
förväntas blifva af stort gagn för Sveriges export, hvilken stolle i afsevärd
mån lida afbräck, därest bolaget skulle nödgas upphöra med den
redan påbörjade förbindelsen på La Plata-länderna. I enahanda riktning
hade också handelsstipendiaten Lindelöf uttalat sig i sin senaste half
-
Kommerskollega
utlåtande
den 11
juli 1905.
Kungl. Mojna
beslut ang.
subvention för
år 1905.
Ny framställning
af
rederiaktiebolaget
Nordstjernan
om
fortlöpande
understöd.
22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
årsberättelse, införd i tidskriften Svensk Exports n:r 268 för den 22
juni 1905.
Under sådana förhållanden och då kollegium för ifrågavarande
ändamål tillstyrkt beviljande af statsunderstöd till vida större belopp,
än hvarom nu vore fråga, ansåge kollegium sig äga välgrundad anledning
att med sitt förord understödja bolagets ansökning om statsbidrag
för år 1905, dock att detta, efter afdrag för de af bolaget till bidragåt
svenska statens handelsstipendiater i La Plata-länderna afsedda 9,000
kronor, hvilka alltså ej skulle användas till bestridande af de med linjens
uppehållande förbundna kostnader, syntes kunna bestämmas till i
jämnadt tal 80,000 kronor.
Genom nådigt beslut den 28 juli 1905 har Kungl. Maj:t, i enlighet
med hvad af kommerskollegium hemställts, för uppehållande af
regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna
för år 1905 beviljat rederiaktiebolaget Nordstjerna!! ett understöd af
80,000 kronor att utgå från handels- och sjöfartsfonden med hälften
genast och andra hälften, sedan sig visat, att bolaget enligt ofvanberörda
plan uppehållit linjen under år 1905 och därunder i förekommande
fall fullgjort sin utfästelse angående fri befordran af handelsstipendiater,
dock med skyldighet för bolaget att afstå från eller till
statsverket återbära den del af understödet, som till äfventyrs, enligt
särskildt förda räkenskaper, funnes icke erforderlig för att bestrida
bolagets samtliga omkostnader för linjens uppehållande under tiden
från dess öppnande år 1904 till 1905 års slut, sedan de utaf ifrågavarande
linje härflytande intäkter för ändamålet tagits i anspråk.
1 en den 9 november 1905 till finansdepartementet ingifven skrift har
rederiaktiebolaget Nordstjernan därefter gjort framställning, att för uppehållande
enligt ofvanberörda hufvudgrunder af ifrågavarande ångbåtsförbindelse
understöd måtte på de villkor, som kunde varda föreskrifna,
beredas bolaget för hvart och ett af åren 1905—1909 med ett belopp
af 190,000 kronor eller eventuellt för hvardera af åren 1905—1906
med ett belopp af 190,000 kronor, för hvartdera af åren 1907—1908
med ett belopp af 160,000 kronor och för hvartdera af åren 1909—
1910 med ett belopp af 125,000 kronor, dock med afdrag af de 80,000
kronor, som, enligt hvad nyss anförts, blifvit bolaget anvisade för år
1905, eller, därest understöd icke vidare skulle kunna beviljas bolaget
för något tidigare år än 1906, för hvart och ett af åren 1906—1910
med ett belopp af 190,000 kronor eller eventuellt för hvartdera af åren
1906—1907 med ett belopp af 190,000 kronor, för hvartdera af åren
1908—1909 med ett belopp af 160,000 kronor och för hvartdera af
åren 1910—1911 med ett belopp af 125,000 kronor.
23
Kungl Majds Nåd. Proposition N:o 136.
Slutligen har bolaget i en till chefen för finansdepartementet ställd,
den 27 februari innevarande år dagtecknad skrift meddelat, att bolaget
från det ifrågavarande linje i november 1904 börjat att af bolaget
trafikeras, fullgjort sex rundresor mellan Sverige och Argentina, samt
att utgifterna för dessa resor öfverstigit inkomsterna med 230,873
kronor 91 öre. Enligt bolagets utfästelse hade lämnats fria resor mellan
Sverige och Argentina till handelsstipendiater samt andra unga män,
som rest ut till La Platå för att verka för afsättning af svenska industrialster.
Utom nämnda sex rundresor har bolaget, enligt hvad handlingarna
utvisa, verkställt ytterligare tre resor från Sverige till La Plata-länderna.
I fråga om samtliga resor har bolaget till finansdepartementet öfverlämnat
af notarius publicus i Stockholm bestyrkta uppgifter å ej mindre
de varumängder af skilda slag, som med enhvar af dessa lägenheter
utskeppats till La Plata-länderna, än äfven de fraktbelopp, som af
bolaget genom ifrågavarande resor intjänats. Af berörda uppgifter
framgår, att med omförmälda lägenheter fraktats ej obetydliga kvantiter
svenska industriartiklar, såsom separatorer, yxor, filar, Eskilstunasmiden,
hästskor och hästskosöm, maskiner, särskilt symaskiner cell
mejerimaskiner, mejeriutensilier, trämassa, tjära, papper, papp, tändstickor,
kalciumkarbid, fotogenkök, luxlampor, telefonapparater, glas
och porslin m. in.
Beträffande de af bolaget uppburna frakterna under de särskilda
resorna, hafva dessa enligt samma uppgifter uppgått till följande
belopp:
|
| Afgångstid från sista | Utfrakt Kronor | Hemfrakt Kronor | Sammanlagdt fraktbelopp Kronor | ||||
lista | resan ...... | 1904 | november 25 | 5,469 | 2 5 | 72,639 | 23 | 78,108 | 48 |
2: dra | 11 ...... | 11 | december 30 | 3,863 | 46 | 66,616 | 33 | 70,479 | 79 |
3:dje | 11 .... | 1905 | februari 18.. | 12,639 | 83 | 97,875 | 56 | 110,515 | 39 |
4:de | 11 ...... | 11 | april 26....... | 6,111 | 12 | 70,380 | 53 | 76,491 | 65 |
5:te | n ..... | 11 | juni 16 ....... | 0 28,174 | 88 | 73,944 | 15 | 102,119 | 03 |
6:te | 11 ..... | 11 | augusti 18 | 33,586 | 98 | 52,779 | 73 | 86,366 | 71 |
7:de | ii | 11 | oktober 11 ... | s) 17,717 | 59 | — | — | _ | _ |
8:de | ii — | 11 | december 14 | 28,873 | 11 | — | — |
| _ |
9:de | ii ..... | 1906 | mars 6 ......... | 39,330 | 87 | — | — | — | — |
J) Däraf 15,103 kronor 65 öre för gods, afhämtadt från Norge.
2) Däraf 11,309 „ 47 „ „ „ „ „ „
Resultatet
af de under
1905 verkställda
resor
d ifrågavarande
linje.
24
Fråga om
subvention åt
ångfartygsförbindelser
mellan Sverige
och Ryssland
—Finland.
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
I fråga om de hittills utförda resornas resultat har bolaget erinrat,
hurusom af de genom ofvanberörda intyg vitsordade uppgifterna framginge,
att godskvantiterna, som med "de två första lägenheterna vant
obetydliga, sedermera, om ock med helt naturliga växlingar å de olika
lägenheterna, betydligt ökats, samt att af vissa varuslag ej obetydliga
kvantiteter numera afsattes från vårt land till La Flata-länderna. De
bästa utsikter funnes sålunda, att linjen skulle af sig själf kunna
upprätthållas, blott densamma under de första åren erhölle det därför
erforderliga stödet för sin utveckling.
Då kommerskollegium i sina förenämnda utlåtanden den 9 juni
och den 17 december 1904 berört den på Kungh Maj:ts pröfning jämväl
beroende frågan om subvention af ångfartygsförbindelser mellan Sverige
å ena samt Ryssland—Finland å andra sidan, torde det, ehuru af
skäl, hvartill jag längre fram vill återkomma, sistberörda ärende icke
nu synes böra företagas till afgörande, likväl vara lämpligt att i detta
sammanhang lämna en kortfattad redogörelse för livad i detta ärende
förekommit.
Den förut omnämnda handels- och sjöfartskommittén har i sitt
den 12 december 1900 afgifna betänkande n:o VII — med framhållande
af vikten att söka åstadkomma förbättrade kommunikationer mellan
Sverige och nyssnämnda länder — hemställt, dels att till uppehållande
af regelbunden ångfartygsförbindelse på en linje Gfäfle (Härnäs) S:t
Petersburg (via Hängd)—Björneborg (Räfsö)—Gäfle måtte anvisas statsmedel
till belopp af högst 25,000 kronor årligen, dels ock att till uppehållande
af sådan förbindelse mellan Stockholm och Reval, eventuellt
S:t Petersburg, måtte anvisas statsmedel till belopp, som funnes erforderligt
och som af kommittén upptoges till 7 5,000 kronor årligen.
Vidare hafva stadsfullmäktige i Söderhamn i underdånig skrifvelse
den 18 mars 1901 gjort framställning om statsanslag till en trafikled
Söderhamn—Björneborg.
Sedan kommerskollegium genom nådig remiss anbefallts afgifva
underdånigt utlåtande öfver såväl kommitténs betänkande som stadsfullmäktiges
i Söderhamn framställning, hölls, på kollegii föranstaltande,
i Stockholm den 6 maj 1901 ett möte med för dessa frågor intresserade
personer. Af den vid mötet förda diskussionen framgick såsom
den öfvervägande allmänna meningen, att vid ordnandet af ifrågavarande
förbindelser hänsyn hufvudsakligen borde tagas till godstrafiken
och endast i underordnad grad till passageraretrafiken, att företrädesvis
en linje Stockholm—Reval—Sfi Petersburg borde åstadkommas, att en
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
linje Galle—Finland—Ryssland äfven skulle vara lämplig och att denna
linje icke borde utesluta tillkomsten af den andra, men att en särskild
tredje linje med utgångspunkt från Söderhamn icke borde ifrågakomma,
då antagligen Gäflelinjen kunde anordnas så, att den tillgodosåge
äfven Söderhamnsintresset. Mötet utsåg vidare eu delegation af
sju personer för att med föredraganden i kommerskollegium öfverlägga
om de närmare detaljerna i fråga om de föreslagna linjernas anordnande.
Kommerskollegium har därefter i underdånigt utlåtande den 1
maj 1902, med anslutning i hufvudsak till delegationens förslag, tillstyrkt,
att såsom bidrag dels till uppehållande af en ångfartygslinje
Stockholm—Reval—S:t Petersburg, med eventuellt anlöpande under
tid, då seglationen till S:t Petersburg vore stängd, jämväl af Riga,
dels ock till uppehållande af en ångfartygslinje Gäfle—S:t Petersburg
(via Hängd)—Björneborg (Räfsö) retur Söderhamn (Stugsund)—Gäfle
måtte på vissa af kollegium närmare angifna villkor beredas anslag af
statsmedel, för den förra linjen med 80,000 kronor och för den senare
med 35,000 kronor om året.
Kommerskollegium framhöll emellertid därvid, bland annat, att det
vore ytterst viktigt för befrämjandet af det med ifrågavarande förbindelsers
åstadkommande afsedda ändamålet, att man sökte bereda
denna sjötrafik en intim förbindelse med de respektive ländernas järnvägsnät,
så att gods kunde med så kallade genomgående konossement
försändas från hvilken ort som helst i det ena landet till hvilken
ort som helst i det andra. Först sedan detta uppnåtts, kunde behöflig
effektivitet beredas dessa sjöförbindelser. Härtill fordras emellertid medverkan
af de respektive ländernas järnvägsförvaltningar, hvarför underhandlingar
därom borde inledas.
I ärendet har därefter järnvägsstyrelsen den 20 december 1902
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri styrelsen hufvudsakligen
yttrat sig angående kommerskollegii berörda uttalanden om önskvärdheten
af att gods måtte kunna med så kallade genomgående konnossement
försändas från det ena landet till det andra.
Under framhållande att enligt kollegii förslag icke flera reguljära
turer å de ifrågasatta båda linjerna till Finland—Ryssland lomme att
göras än, å den ena minst hvar tionde dag från linjens båda ändpunkter
och å den andra årligen minst nio resor, utsträckta till S:t
Petersburg och minst nio till Björneborg, framhöll järnvägsstyrelsen
de svårigheter, som enligt styrelsens förmenande kunde uppkomma
genom de långa uppehållen mellan ångbåtarnes turer. Dessa svårigheter
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 4
Fråga om subvention
åt ängfartygsförbindelse
mellan
Sverige och
Sydafrika.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
skulle i viss män kunna afhjälpas därigenom, att vederbörande rederi
förpliktades, bland annat, ej mindre att tillhandahålla magasinslokal för
förvarande af exportgods än äfven att bestrida alla genom en eventuell
magasinering uppkommande kostnader. På grund af olikheten i
taxerings bestämmelser och godsldassifikationer i de svenska och ryska
järnvägstaxorna skulle det emellertid enligt styrelsens åsikt komma att
visa sig förenadt med stora vanskligheter att få till stånd några gemensamma
bestämmelser, enligt hvilka en svensk-rysk samtrafiktaxa skulle
kunna upprättas. Äfven om denna svårighet kunde öfvervinnas, blefve
taxan förmodligen så komplicerad, att den blefve allt annat än lätthandterlig
för allmänheten. En ej ringa korrespondens mellan de olika
förvaltningarna och äfven mellan dem underlydande personal komme
ock att, på grund af språket, medföra afsevärda både olägenheter och
kostnader. Ehuru järnvägsstyrelsen sålunda icke ansåge sig kunna
tillstyrka, att, åtminstone för det dåvarande, åtgärder vidtoges för åstadkommande
af direkt förbindelse i den omfattning, som af kommerskollegium
föreslagits, vore styrelsen likväl villig medverka till att få
till stånd direkt samtrafik mellan, å ena sidan, de viktigare orterna i
Sverige och, å den andra, de hamnplatser i Finland och Ryssland, som
skulle kunna blifva ändpunkter för de tillämnade ångbåtslinjerna. I
detta afseende ställde järnvägsstyrelsen framför allt i utsikt, att, såsom
skett i fråga om samtrafiken med danska och tyska järnvägsstationer,
järnvägarna jämväl för en blifvande samtrafik mellan svenska järnvägsstationer
och ryska eller finska hamnplatser medgåfve en viss nedsättning
af sina fraktandelar, hvarigenom för försändelser med ångbåtarna
å de tillämnade linjerna skulle beredas en förmån framför försändelser,
som ägde rum med andra ångbåtslägenheter. Såsom villkor för
att öfver hufvud taget samtrafik skulle ifrågakomma, ansåge järnvägsstyrelsen
därjämte, att det borde göras gällande, att ångbåtsbolagen
skulle dels träffa sådana anstalter i vederbörande utländska hamnar, att
kostnaderna därstädes blefve de minsta möjliga, dels hos de ryska och
finska järnvägsförvaltningarna utverka, att lägre frakter finge jämväl i
Ryssland och Finland komma till tillämpning å det gods, som kunde
komma att försändas med de tillämnade ångbåtarna.
I detta sammanhang torde jämväl böra omförmälas, att i en till Kungl.
Maj:t ingifven skrift af den 4 april 1905 W. R. Lundgren för rederiaktiebolagen
Nike och Transatlantic i underdånighet anhållit, att, för
fortsättande och ytterligare utvidgande af den direkta reguljära ångbåtsförbindelse
mellan Sverige och Sydafrika, som de nyssnämnda bolagen
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 136.
under år 1904 öppnat, måtte från handels-och sjöfartsfonden eller eljest
af statsmedel anvisas för hvart och ett af åren 1905—1909 ett belopp
af 20,000 kronor för hvarje ångfartyg-, som af bolagen under dessa år
utklarerades från Sverige med gods direkt till Sydafrika, dock att detta
understöd ej finge öfverstiga ett belopp af sammanlagdt 200,000 kronor
för år.
Härvid må emellertid anmärkas, att, sedan kommerskollegium erhållit
befallning att i förevarande ärende afgifva underdånigt utlåtande,
har i en till kollegium ingifven skrift aktiebolaget »The South
African Trading Company» anfört, att bolaget sedan omkring två år
upprätthållit förbindelser från Sverige till Sydafrika samt att ett subventionerande
af en nytillkommen linje skulle i högst afsevärd grad
skada den linje, som underhölles af bolaget, hvilket vore grundadt på
beräkning att kunna existera utan subvention och hvars syfte —
att i bolaget tillhöriga fartyg hufvudsakligen föra egna laster — icke
allenast vore att idka en näring, som komme att bidraga till utvecklingen
af Sveriges sjöfart, utan därjämte att söka grunda en verklig
handelsförbindelse för afsättandet af svenska produkter i Sydafrika; och
har på grund däraf bolaget hemställt, att den af Lundgren gjorda framställningen
om understöd icke måtte varda af kommerskollegium tillstyrkt.
Kommerskollegium har i sitt utlåtande, som den 15 februari innevarande
år till Kungl. Maj:t inkommit, på anförda skäl hemställt, att
omförmälda framställning om statsunderstöd för uppehållande af reguljär
ångbåtsförbindelse mellan Sverige och Sydafrika icke för närvarande
måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Att främjandet och utvecklandet af vår export till främmande länder
äfven för det allmänna är en angelägenhet af högsta vikt och betydelse,
är allmänt erkändt. Med det uppsving, vår inhemska industri
numera tagit, och den fortgående utveckling däraf, hvarå man med skäl
kan hoppas, vinner ock frågan om beredande af vidgade afsättningsområden
för dess alster ökad betydelse. I mån af industriens storartade
framsteg i främmande länder och den ökade intensiteten i det ekonomiska
lifvet och samfärdseln mellan folken i allmänhet är ock gifvet,
att den täflan å det ekonomiska området, som äger rum mellan de olika
nationerna, gör sig allt starkare gällande, samt att behofvet af nya och
utvidgade marknadsfält för det egna landets produkter framträder allt
lifligare. Att det därvid särskildt för de mindre nationerna gäller att,
om de icke skola öfverflyglas i konkurrensen med de större industri
-
Departements«
chefens
yttrande.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
idkande länderna, söka i tid vinna ökad marknad för de produkter,
som lämpa sig för export, är uppenbart.
Ett nödvändigt villkor för en mera betydande export till främmande
länder är emellertid åstadkommande af goda och regelbundna
kommunikationer med dessa länder.
Bland de mera närliggande länder, med Indika i sådant syfte behofvet
af förbättrade och med mera hänsyn till svenska intressen ordnade
kommunikationer gjort sig särskilt gällande, äro våra östra grannländer,
Ryssland och Finland. Af hvad järnvägsstyrelsen i sitt förberörda
utlåtande den 20 december 1902 anfört synes mig emellertid
uppenbarligen framgå, att nyttan af särskilda åtgärder från svenska
statens sida för åstadkommande af reguljär ångfartygsförbindelse mellan
Sverige och Ryssland—Finland är i väsentlig grad beroende af frågan,
om och i hvad mån en på tillfredsställande sätt ordnad godssamtrafik
å de respektive ländernas järnvägar kan låta sig genomföras. Frågan
om beviljande af statsbidrag för nyssnämnda ändamål torde därför
böra anstå, till dess en närmare undersökning ägt rum, huruvida och
på hvad sätt eu dylik samtrafik må kunna åstadkommas.
Vid uppsökande af de länder, dit en export af svenska produkter
kan ifrågakomma, bör man emellertid helt visst hafva uppmärksamheten
riktad icke allenast å de länder, som ligga vårt eget land jämförelsevis
nära och måhända till stor del inriktat sin produktion å sådana artiklar,
lrvilka också här i landet kunna åstadkommas i sådan omfattning,
att eu export däraf kan finnas möjlig och önsklig, utan äfven på
mera aflägsna länder, som kunna antagas i mera betydande mån äga
behof af svenska artiklar och hafva betingelser i öfrigt för att
kunna däraf förskaffa sig mera afsevärda kvantiteter. Att detta i
framträdande grad gäller äfven om vissa transoceanska länder torde
vara otvifvelaktigt.
Särskildt beträffande dessa är emellertid uppenbart, att ett oeftergifligt
villkor för att en export af betydelse till nämnda länder skall
kunna komma till stånd är åvägabringande af direkta sjöfartsförbindelser
med desamma.
Gifvet är nämligen, att, såsom af de myndigheter och andra sakkunnige,
hvilka i nu afhandlade ärenden yttrat sig, framhållits, det i
saknad af dylika förbindelser icke för de svenska exportörerna är möjligt
att i någon större utsträckning med framgång inlåta sig i täflan
med de utländska, som, på grund af sitt hemlands närmare belägenhet
till de ifrågavarande afsättningsorterna och i besittning af möjlighet att
bedrifva sin export direkt och utan omlastning med alla därmed förenade
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 136.
risker och olägenheter af flera slag, befinna sig i ett vida gynnsammare
läge. En oeftergiflig förutsättning för att flen svenska exporten till ifrågavarande
länder skall kunna ernå den utveckling, som är önskvärd, är
därför, att densamma må kunna göra sig oberoende af de utländska
mellanhänderna och komma i direkt förbindelse med afsättaingslandet.
För åstadkommande af en stadigvarande export är därjämte nödvändigt,
att de ifrågavarande förbindelserna erhålla karaktären af regelbundenhet,
så att exportören må kunna, åtminstone med någorlunda säkerhet, på
förhand beräkna afgångs- och ankomsttider och med punktlighet fullgöra
ingångna leveransförbindelser.
Åvägabringandet af dylika kommunikationsförbindelser med långt
aflägsna länder kräfver emellertid gifvetvis, isynnerhet i början, innan
dessa företag hunnit blifva någorlunda upparbetade och genom erhållande
af tillräckliga frakter vinna nödig ekonomisk bärkraft, högst betydande
kostnader, större än att man i allmänhet kan förvänta, att den enskilde
skall kunna eller vilja underkasta sig. I allmänhet har det
ock hittills visat sig förenadt med mycket stora svårigheter att i vårt
land genom allenast enskildt initiativ åstadkomma och vidmakthålla
dylika företag.
Denna angelägenhet synes emellertid vara af den vikt för landet
i dess helhet, att det ingalunda bör anses uteslutet, att staten för
ifrågavarande ändamål lämnar understöd åt enskilda företag, hvilka
hafva till sylte att åvägabringa sådana kommunikationsförbindelser,
hvarom här är fråga. Så har äfven i stor utsträckning skett i åtskilliga
främmande länder. Visserligen kunna, såsom ock kommerskollegium
i sitt förenämnda utlåtande den 9 juni 1904 antydt, andra utvägar än
direkt subvention tänkas för statens medverkan för uppnående af
ifrågavarande syften. En sådan utväg är beredande af billiga lån för
den utrikes sjöfarten, särskildt å aflägsna farvatten. Denna form för statens
understöd har ock af de svenska statsmakterna i icke ringa utsträckning
beaktats. Sålunda anslog på Kungl. Maj:ts framställning 1903
års Riksdag ett belopp af 5,000,000 kronor, för bildande af en lånefond
för rederinäringens understödjande, hvilken fond särskildt afser att stödja
den utrikes sjöfarten på aflägsnare farvatten, och beviljade, likaledes på
Kungl. Maj:ts förslag, sistlidet års lagtima Riksdag ytterligare ett belopp
af 5,000,000 kronor för ökning af nämnda fond. De lån, som
från nämnda fond erhållas, äro emellertid närmast afsedda att bereda
den svenska sjöfartsnäringen lättnader vid anskaffande af fartyg och
nödigt driftkapital. Därjämte är att märka, att desamma skola inom tämligen
kort tid återbetalas. Tillvaron af ifrågavarande lånefond utesluter
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
därför ingalunda under alla förhållanden behofvet af statens mera direkta
understöd af sjöfartsförbindelser, hvilkas åstadkommande eller upprätthållande
kan anses vara af särskild! stor betydelse för landet i allmänhet,
men hvilka kräfva så stora kostnader, att desamma icke på enskild
väg kunna komma till stånd eller fortfarande vidmakthållas. Att äfven
den af kommerskollegium i samma utlåtande antydda åtgärden att medelst
lindring i fartygsumgälder för fartyg, som användas för uppehållande af
fraktfart å transatlantiska länder, åstadkomma lättnader för sjöfarten å
afläggare farvatten kan tydligtvis hafva goda skäl för sig. Men eu
dylik åtgärd kan likväl, om än betydelsefull nog, icke göra statens direkta
bidrag i sådana fall som de ifrågavarande öfverflödiga. Tydligt är
emellertid, att statens bidrag icke bör ifrågakomma i annan utsträckning
eller för längre tid, än som erfordras för att företag af ifrågavarande
art må äga tillräckligt själfständig ekonomisk bärkraft, så att de
kunna utan bidrag från det allmännas sida fortsätta sin verksamhet, och
icke heller i annan mån, än som behöfves för täckande af de med
ett sådant företag förenade kostnader. Kommerskollegium har ock,
såsom mig synes ined rätta, i sitt utlåtande framhållit, att en gifven
förutsättning för statens ingripande med subventionering för här ifrågavarande
ändamål måste vara, att de sålunda subventionerade förbindelserna
med fog kunna antagas varda i stånd att framkalla eu stadigvarande
exporthandel och trafik af den betydenhet och omfattning, att
desamma inom en öfverskådlig framtid kunna förväntas blifva beståndande
äfven utan direkt understöd från statens sida.
Klart är därför ock, att man i valet af de linjer, som kunna ifrågakomma
att med statsmedel understödjas, måste taga hänsyn icke allenast
till, huruvida det land, dit den ifrågavarande kommunikationslinjen
leder, äger förutsättningar för att bilda en god afsättningsort för svenska
produkter, utan i viss män äfven därtill, huruvida detsamma har att
lämna andra artiklar i utbyte till sådan mängd och beskaffenhet, att
tillräckliga återfrakter kunna erhållas.
De framställningar, som härutinnan för närvarande föreligga, äro,
som nämn dt, dels rederiaktiebolaget Nordstjerna^ ansökning om statsbidrag
för fortsatt upprätthållande och utvecklande af den utaf bolaget
år 1904 öppnade och sedan dess fortsatta trafik mellan Sverige och
La Plata-länderna, dels ock den af rederiaktiebolaget »Nike» och
»Transatlantic» gjorda framställningen om statsunderstöd för fortsättande
och utvidgande af den af dessa bolag sedan år 1904 uppehållna ångbåtsförbindelse
mellan Sverige och Sydafrika.
Hvad beträffar framställningen om statssubvention åt sistnämnda
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
linje är densamma utan tvifvel beaktansvärd. Dock synes mig- ytterligare
utredning i vissa afseenden behöflig, hvarför jag hemställer, att
frågan om beviljande af subvention åt denna linje tillsvidare må anstå.
Detta torde emellertid icke böra utgöra något hinder att nu företaga
till afgörande förenämnda af rederiaktiebolaget Nordstjerna!! gjorda
framställning.
De förutsättningar, hvilka, enligt hvad jag förut framhållit, böra
föreligga för att ett understöd från statens sida för här ifrågavarande
ändamål må kunna förekomma, synas mig i fråga om export medelst en
svensk ångbåtslinie på La Plata-länderna i ganska rikt mått vara till
finnandes.
Dessa länder äro nämligen, enligt hvad kändt är, stadda i en
synnerligen lifskraftig ekonomisk utveckling, som synes ingifva grundad
förhoppning, att där bör kunna vinnas eu betydande marknad äfven för
åtskilliga svenska produkter, likasom ock, å andra sidan, dessa länders
egen produktion synes vara af beskaffenhet att kunna i utbyte lämna
ganska betydande varukvantiteter, lämpade att i europeiska länder vinna
afsättning. Den officiella statistiken lämnar visserligen icke någon
tillförlitlig ledning för bedömandet af Sveriges nuvarande export till
Argentina, men genom hvad i ärendet förekommit torde dock vara
ådagalagdt, att redan nu ej obetydliga varumängder exporteras från
Sverige till nyssnämnda land, samt att denna export bör kunna med
stöd af en regelbunden ångfartygsförbindelse afsevärdt upparbetas. De
politiska förhållandena inom La Plata-staterna synas ock numera hafva
vunnit större stadga än tillförene och därför icke böra utgöra något
hinder för eu subventionering af ifrågavarande linje.
Betydelsen af denna linje har ock, på sätt förut blifvit omförmäldt,
vitsordats ej mindre af generalkonsuln i Buenos Ayres, statens handelsstipendiat
i Sydamerika, Sveriges allmänna exportförening och ett
stort antal svenska industriidkare och exportörer än äfven af kommerskollegium.
Hvad den af rederiaktiebolaget Nordstjernan redan igångsatta
kommunikationsförbindelsen med La Plata-staterna beträffar, har denna
visserligen icke aflupit utan ansenliga förluster, men sannolikhet synes
dock föreligga, att, ifall bolagets verksamhet under några år af staten
understödjes, densamma sedermera skall kunna dessförutan visa sig lönande.
Fara är å andra sidan, att, därest ett sådant understöd uteblifver, bolaget
nödgas snart nog nedlägga sin verksamhet och i följd däraf den export
af svenska produkter till ifrågavarande länder, som redan kommit till
stånd, kommer att lida betänkligt afbräck eller till äfventyrs helt och
hållet upphöra och det marknadsfält, som därstädes för den svenska
32
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
exporten synes vara att vinna, gå förloradt, till men för den svenska
handeln och industrien. Kungl. Maj:t har visserligen, som nämndt,
redan genom nådigt beslut den 28 juli 1905 tilldelat bolaget för drifvande
af dess ifrågavarande verksamhet ett understöd af 80,000 kronor. Att
detta dock icke är tillräckligt för ett fortsatt framgångsrikt uppehållande
af den ifrågavarande trafiken, torde framgå af hvad förut yttrats. Tydligt
svnes mig ock vara, att, därest en ytterligare subventionering af ifrågavarande
linje anses böra äga rum, denna icke bör undanskjutas, utan
bolaget redan innevarande år komma i åtnjutande däraf. Jag anser
mig därför böra förorda, att åtgärd redan nu vidtages för beredande af
ytterligare understöd åt bolaget för uppehållande af nämnda linje.
Utom nyssnämnda, bolaget redan lämnade understöd har bolaget
visserligen äfven på annat sätt åtnjutit direkta förmåner från statens
sida, Såsom kommerskollegium erinrat, har nämligen Kungl. Maj:t enligt
nådigt beslut den 15 april 1904 beviljat bolaget från fonden för rederinäringens
understödjande ett lån å 2,000,000 kronor, däraf emellertid,
af anledning att bolaget icke inom föreskrifven tid till statskontoret
aflämnat behöriga säkerhetshandlingar, bolaget fått uppbära allenast
1,500,000 kronor. Sedan 1905 års Riksdag för ökande af nyssnämnda
fond anvisat ytterligare medel, har Kungl. Maj:t därjämte den 26 sistlidne
januari beviljat bolaget ett nytt lån från fonden å 500,000 kronor.
Den omständighet att bolaget kommit i åtnjutande af nämnda lån torde
emellertid, såsom redan förut anmärkts, icke böra utgöra hinder för
beviljande af subvention åt ifrågavarande företag, hvilket, för att därmed
förenade kostnader skola betäckas, kräfver långt kraftigare understöd,
än som kan anses motsvara de förmåner, som omförmälda lån
medföra.
Det nu ifrågasatta statsbidraget synes mig icke böra begränsas
endast till ett eller annat år. Såsom bolaget framhållit, är det nämligen
tvifvelsutan af vikt för den ifrågavarande tradens upparbetande, att nödig
trygghet vinnes för dess fortvaro under en längre tid framåt. Det
synes därför vara af betydelse, att bolaget redan nu tillförsäkras ett
bestämdt bidrag för eu följd af år. Dock synes detta bidrag icke böra
utsträckas utöfver en tidrymd af fem år, nu innevarande år inberäknadt,
eller således åren 1906—1910. Skulle därefter ytterligare understöd
från statens sida påkallas, torde man nämligen då, med den erfarenhet,
som under de gångna åren vunnits, lättare vara i stånd att bedöma,
om och i hvad mån sådant ytterligare bör ifrågakomma.
Hvad beträffar beloppet af det nu ifrågavarande statsunderstödet,
anser jag mig böra föreslå, att detsamma bestämmes till 180,000 kronor
33
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 136.
för hvardera af åren 1906 och 1907, 150,000 kronor för hvartdera af
åren 1908 och 1909 samt 115,000 kronor för år 1910, eller således tillhopa
till 775,000 kronor. Beloppen för de särskilda åren äro desamma
som de, hvilka af kommerskollegium förordats för de fem första åren,
med afdrag dock af 10,000 kronor för hvarje år, motsvarande i
afrundadt tal det belopp, som enligt bolagets erbjudande skulle af det
understöd, som kunde komma att beviljas bolaget, utgå såsom bidrag
till svenska statens handelsstipendiater i La Plata-länderna. Att på en
dylik omväg öka de bemälde stipendiater tillerkända stipendiebelopp
synes nämligen vara mindre lämpligt.
Mot de af bolaget erbjudna samt af kommerskollegium föreslagna
villkor för subventionens åtnjutande har jag i öfrigt icke funnit något
mera väsentligt att erinra. Dock synes, i händelse subventionering
beviljas, Kungl. Maj: t böra förbehållas rätt att, efter förslag af kommerskollegium
närmare bestämma villkoren, samt därvid fastställa de jämkningar
och tillägg, som må finnas påkallade; och torde villkoren sedermera
lämpligen höra intagas i ett mellan Kungl. Maj:t och kronan, å
ena, samt redaren, å andra sidan, afslutadt kontrakt.
Grunderna för ifrågavarande villkor synas emellertid böra blifva i
hufvudsak följande:
l:o) Regelbunden ångfartygsförbindelse uppehälles mellan Sverige
och La Plata-länderna enligt följande plan. En ångbåt om minst
5,000 ton expedieras hvarannan månad från Göteborg till Buenos
Ayres och en eller två andra platser vid La Plata-floden. Ungefär
samtidigt expedieras en ångbåt i motsatt riktning. Den från Sverige
afgående ångbåten anlöper före Göteborg eventuellt annan hamn i riket,
där gods, destineradt till La Plata-länderna, finnes att afhämta.
2:o) Dylikt från Sverige till La Plata-länderna afgående fartyg
må icke förr, än allt för befordran åt fartyget erbjudet, till La Plataländerna
destineradt svenskt gods i fartyget mottagits, tagas i anspråk
för fraktande af annat gods. Nämnda, till omförmälda länder destinerade
gods befordras enligt af Kungl. Maj:t fastställda maximitaxor.
3:o) Postföring ombesörjes kostnadsfritt.
4:o) Sjöfolk, som af svenska generalkonsulatet i Buenos Ayres
hemförpassas, medföres utan ersättning till hemorten.
5:o) Fri öfverresa och fritt vivre under resan lämnas de handelsstipendiater,
som utsändas till Argentina, hvarjämte fri återresa lämnas
de stipendiater, som återvända till Sverige.
6:o) Motsvarande förmåner lämnas de ombud, hvilka af svenska
Bill, till Riksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
industriidkare och exportörer utsändas för att i Argentina verka för
afsättning af svenska industrialster.
7:o) Understödet utbetalas för hvarje halfår efter utgången häraf,
sedan vederbörande styrkt sig hafva under samma halfår med lämpliga
lastångfartyg af svensk nationalitet och hvarje lastande minst 5,000
ton död vikt uppehållit linjen enligt ofvan angifna grunder; dock med
skyldighet för bolaget att afstå från eller till statsverket återbära den
del. af understödet, som, efter det de intäkter, hvilka under hela den
tid, subventionen afser, af trafiken influtit, så långt de förslå tagits i
anspråk för täckande af de därmed förenade kostnader, tilläfventyrs
finnes icke vara erforderlig för bestridande af bolagets återstående
omkostnader för linjens uppehållande under den ifrågavarande tidsperioden.
8:o) Bolaget skall vara skyldigt att beträffande ifrågavarande företag
föra särskilda, fullständiga räkenskaper, hvilka med alla därtill hörande
handlingar och verifikationer skola granskas af en utaf Kungl. Maj: t
eller den myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar, utsedd kontrollant.
9:o) I händelse Sverige under den tid, subventionen afser, invecklas
i krig, ställas de för förbindelsen med La Plata-länderna afsedda ångarne
mot viss godtgörelse till svenska regeringens disposition.
Med hänsyn till storleken af det understöd, som, enligt hvad jag
nu tillåtit mig föreslå, skulle tilldelas bolaget, anser jag detsamma icke
böra bestämmas alt utgå från någon af de under Kungl. Maj:ts disposition
ställda fonder, hvilka därigenom skulle alltför håi’dt anlitas, utan
synes mig ett särskilt anslag böra för ändamålet af Riksdagen äskas.
Departements
chefens
hemställan.
Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i
underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att under de
villkor, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nyss angifna grunder
kunna varda af Kungl. Maj:t fastställda, såsom understöd till rederiaktiebolaget
Nordstjernan för uppehållande under åren 1906—1910 af
regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige och La Plata-länderna
bevilja ett anslag af 775,000 kronor och häraf å extra stat för år 1907
anvisa ett belopp af 360,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af
sistnämnda belopp redan under innevarande år för ändamålet disponera
180,000 kronor.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-
35
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 136.
Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bil. litt. ... vid detta
protokoll utvisar.
Ex protoeollo:
Hjalmar Eettig.
36
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 136.
i
Bilaga A.
Ur ett tryckt, af republiken Argentinas generaldirektion för statistik
utgifvet arbete på spanska språket rörande Argentinas utrikes handel
år 1903 har undertecknad hämtat nedan intagna uppgifter, därvid tillika
varuvärdena förvandlats till svenskt mynt enligt kursen 1 peso = kronor
3.6 0 samt vissa trävarukvantiteter förvandlats till standards enligt beräkning
af 1 standard = 4,672 kubikmeter sålunda:
|
| Kvantitet | Värde | V ä r d e | % af | ||
Införsel år 1903: |
| Pesos | Kronor | Pesos | Kronor | ||
|
|
|
|
|
|
| |
Lefvande djur ........................ |
| — | _ | — | 693,120 | 2,495,232 | 0.5 3 |
Lifsmedel................................. |
| — | — | — | 11,743,081 | 42,275,092 | 8.05 |
Tobak .................................... |
| - |
| — | 3,711,181 | 13,360,252 | 2.83 |
Drycker ................................. |
| - | — | — | 6,565,058 | 23,634,209 | 5.oo |
Textilvaror.............................. |
| - | - | - | 39,492,648 | 142,173,532 | 30.io |
Oljor ................................... |
| - | - | — | 4,110,658 | 14,798,369 | 3.13 |
Kemiska ämnen och produkter... |
| - | — | — | 4,494,453 | 16,180,031 | 3.42 |
deraf trämassa .................... | ........ lon | 12,056 | 361,671 | 1,302,016 | — | _ | _ |
kalciumkarbid..................... | ........ » | 1,126 | 67,535 | 243,126 | — | _ | _ |
tjära..’............................... | ........ » | 283 | 16,951 | 61,024 | — | — | _ |
beck................................. | ........ » | 8,964 | 268,904 | 968,054 | — | — | _ |
Färger, fernissor och bläck ...... |
| — | — | — | 933,855 | 3,361,878 | 0.71 |
deraf skosvärta..................... | ........ ton | 145 | 31,738 | 114,257 | — | __ | _ |
skrifbläck ........................ | ........ » | 221 | 22,108 | 79,589 | — | _ | _ |
Trä och trävaror ..................... |
| — | — | — | 8,733,316 | 31,439,938 | 6.06 |
däraf white pine (pino blanco) |
|
|
|
|
|
|
|
kbm. 59,452 = | standard | 12,725 | 1,170,331 | 4,213,192 | — | — | _ |
pitch pine (pino tea) |
|
|
|
|
|
|
|
kbm. 180,027 - |
| 38,533 | 2,880,459 | 10,369,652 | — | — | — |
spruce » 106,263 = ..... | » | 22,745 | 1,488,459 | 5,358,452 | — | — | — |
stäfver och tomma tunnor ... |
| — | 278,057 | 1,001,005 | — | — | — |
lådor................................. |
| — | 57,337 | 206,413 | — | — | _ |
möbler.............................. |
| - | 373,332 | 1,343,995 | - | - | — |
Kling!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 136.
''67
--—“--——-------— |
|
| Värde | Värde | % af | ||
| : | Kvantitet |
| — |
|
| hela in- |
| | 1 | i | Pesos | Kronor | Pesos | Kronor | lörseln |
pianon ...................................... | st. | 1,425 | 216,730 | 780,228 | — | - | — |
järnvägsvagnar .......................... | » | 293 | 358,982 | 1,292,335 | - | — |
|
andra vagnar ............................. | » | 3,825 | 117,695 | 423,702 | — |
| — |
( Papper och pappersartiklar ................ |
| - | - | - | 2,975,391 | 10,711,408 | 2. >7 |
| däraf tidningspapper ..................... | ton | 3,950 | 296,220 | 1,066,392 | — | — | — |
omslags » ..................... | » | 366 | 29,256 | 105,322 | - | — | — |
skrif » ..................... | » | 1,297 | 233,527 | 840,697 | - | - | - |
bok » ..................... | > | 1,723 | 310,115 | 1,116,414 | - | - | - |
tapeter....................................... | » | 559 | 149,544 | 538,358 | - | - | — |
kuvert....................................... | » | 429 | 171,747 | 618,289 | - | — | — |
Hudar och skinn .............................. |
| — | — | - | 1,075,020 | 3,870,072 | 0.S2 |
Järn och järnvaror ........................... |
| _ | — | - | 26,844,523 | 90,640,282 | 20.io |
däraf stål i tackor eller plåtar......... | ton | 1,080 | 108,033 | 388,919 | - | - | - |
järn » » ......... | » | 55,776 | 2,177,417 | 7,838,701 | - | - | - |
galvaniseradt järn ..................... | » | 33,943 | 2,715,474 | 9,775,706 |
| - | - |
» järn- och stålplåt | » | 34,342 | 2,226,039 | 8,013,740 | - | _ | — |
stålbillets ................................ | » | 64,808 | 2,592,305 | 9,332,298 | - | - | - |
skenskarfvar ............................. | » | 4,415 | 529,806 | 1,907,302 | - | - | - |
balkar och pelare af järn ........... | » | 13,729 | 551,399 | 1,985,038 | - | - | - |
skrufva!’ och muttrar .................. | » | 3,197 | 358,920 | 1,292,112 | __ | - | - |
plogar ...................................... | st | 73,900 | 1,446,316 | 5,206,738 | - | - | - |
skördemaskiner .......................... | » | 13,135 | 965,730 | 3,476,628 | - | - | - |
tröskmaskiner ........................... | » | 434 | 706,715 | 2,544,174 | - | - |
|
kedjor och kettingar .................. | ton | 1,110 | 117,990 | 424,764 |
| - |
|
ångpannor ................................. | st. | 69 | 148,575 | 534 870 |
| ~ | - |
läs .......................................... | ton | 181 | 67,460 | 242,856 | - | ~ | - |
knifvar .................................... |
| — | 248,276 | 893,794 | - | - | - |
betsel................................... dussin | 4,656 | 12,734 | 45,842 | - | - |
| |
munderingar .............................. | ton | 147 | 44,199 | 159,116 | - | - | _ |
yxor .......................................... | » | 196 | 68,534 | 246,722 | - | - | - |
verktyg för handtverkare och hemmen | » | 329 | 240,661 | 866,380 | - | - | - |
lokomotiv (och lokomobiler?) ...... | si. | 57 | 714,155 | 2,570,958 | - | - | - |
nycklar .................................... | ton | 71 | 27,981 | 100,732 | - | - | - |
filar .......................................... | » | 174 | 86,842 | 312,631 | - | - | _ |
symaskiner................................. | st. | 28,676 | 344,595 | 1,240,542 | - | - |
|
rör af järn och stål..................... | ton | 9,146 | 631,775 | 2,274,390 | - | - | - |
Bill. till lliksd. Prat. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 74 Höft, 6
38
Ktingl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 136.
|
|
| V firde | Värde | % af | ||
|
| Kvantitet |
|
|
|
| hela in-förseln |
|
| Pesos | Kronor | Pesos | Kronor | ||
järnvägsmateriel ................. |
| _ | 1,785,550 | 6,427,980 |
| — |
|
vindmotorer ....................... | ....... ton | 1,665 | 166,499 | 599,396 | 1 | - |
|
hjul och axlar .................... | ....... » | 1,416 | 136,201 | 490,324 | - | - | - |
Ofriga metaller och varor däraf .. |
| - | - | - | 3,925,342 | 14,131,231 | 2.1)9 |
deraf elektrisk ledningstråd ..... | ....... ton | 1,642 | 783,636 | 2,821,090 | - | - | - |
Sten, lera, glas och keramik ..... |
| - | - | - | 11,859,788 | 42,695,236 | 9.4 4 |
däraf krita ............................. | ....... ton | 3,103 | 58,617 | 211,021 | - 1 | - | - |
cement (tierra hidråulica) ..... | ....... » | 67,853 | 814,237 | 2,931,253 | - | - | - |
golfplattor .......................... |
| - | 134,128 | 482,861 | - | - | - |
glasflaskor och buteljer ...... | .. dussin | 310,983 | 117,830 | 424,188 | - | - | - |
apoteksflaskor .................... | ....... ton | 303 | 39,428 | 141,941 | - | - |
|
lampor och lampartiklar ..... |
| - | 178,852 | 643,867 | - | - |
|
lampglas ............................. | ....... ton | 820 | 108,000 | 388,800 | - | - |
|
fönster och annat plant glas |
| - | 789,910 | 2,843,676 | - i | - | - |
porslin............................... |
| - | 99,615 | 358,614 | ! | - | - |
fajans ................................ |
| - | 390,619 | 1,406,228 | — | - | - |
Diverse artiklar ....................... |
| - | - | - | 4,049,166 | 14,576,998 | 3.09 |
däraf telefonapparater.............. | ....... st. | 2,029 | 13,471 | 48,496 | - | - | - |
telefonmateriel ................... |
| - | 4,847 | 17,449 | - '' | - | - i |
telegrafmateriel .................... |
| - | 17,549 | 63,176 | - | - | - |
spårvägsmateriel ................. |
| — | 261,122 | 940,039 | - | - | — 1 |
| Summa | - | - | — | 131,206,600:472,343,760 | 100. oo | |
Anm. I jämförelse med år 1902 uppvisar införseln år 1903 en ökning af 28,167,344 pesos eller i
svenskt mynt 101,402,438 kronor. Siffran för införseln var den näst högsta, som hittills uppnåtts; sin högsta
höjd, omkring 33 millioner pesos, motsvarande omkring 119 millioner kronor, mer än år 1903, nådde införseln
år 1889. Telefonapparater äro af mig öfverflyttade från gruppen »Trä och trävaror» till gruppen »Diverse
artiklar».
Stockholm den 12 december 1904.
Göran Sjöcrona.
Fil. d:r, t. f. aktuarie å Kungl. Kommerskollegii
afdelning för näringsstatistik.
STOCKHOLM, I3AAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900,