Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112 (Proposition 1904:112)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

N:o 112.

Kungl. Maj ds nådiga proposition angående vidtagande af
åtgärder för försäljning af Vislanda - Bolmens järnväg;
gifven Stockholms slott den 15 april 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att sådana åtgärder må vidtagas, hvarigenom Vislanda—Bolmens
järnväg försäljes till ett pris, ej understigande 768,299 kronor 12 öre,
och på villkor i öfrigt, som äro för staten lika förmånliga som de
i statsrådsprotokollet angifna, af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag
erbjudna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 74 Raft. (N:o 112).

Kung!,. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 112.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 april 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och
Virgin.

Koncession
å järnvägsanläggning

från Vislanda och
till Bolmen.

Departementschefen statsrådet Westring anförde vidare.

Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 22 juli 1902
har styrelsen för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag anmält, att
bolaget vore villigt att för öfvertagande af Vislanda—Bolmens järnväg
med hvad till densamma hörde erlägga 768,299 kronor 12 öre, motsvarande
kapitalbeloppet af Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags i
likvidation skuld till staten den 31 december 1901.

Med anledning häraf tillåter jag mig erinra om följande. Genom
nådig resolution den 28 april 1876 har Kungl. Maj:t, under vissa villkor
förbehåll, beviljat Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag rättighet

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 112. 3

att anlägga och till allmänt begagnande mot afgift upplåta järnväg af
3,59 fots spårvidd från Vislanda station å södra stambanan öfver Ljungby
köping till sjön Bolmens strand samt därefter den 6 oktober 1876 för
denna järnvägsanläggning fastställt plan.

Vidare har Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 24 november
1876 fastställt kostnadsförslag för nämnda järnvägsanläggning att, så
vidt kostnaden skulle läggas till grund för bestämmande af beloppet
för sökt statslån, sluta å 1,612,000 kronor, i hvilket belopp jämväl
inginge den i kostnadsförslaget upptagna utgift af 158,000 kronor för
anskaffande af rörlig materiel, äfvensom till utförande af järnvägsanläggningen
beviljat Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag ett låneunderstöd
af 785,000 kronor att af de medel till belopp af 10,000,000
kronor, som 1876 års Riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för
att till låneunderstöd för nya, då ej påbörjade järnvägar anvisas, utgå
med 400,000 kronor af 1877 års anslag och med 385,000 kronor af
1878 års anslag.

Af de villkor, som för tillgodonjutande af den bolaget sålunda
förunnade förmån stadgades, torde i detta sammanhang böra framhållas
följande.

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till sex
procent å det ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet
först skulle godtgöras ränta efter fem för hundra å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgöra afbetalning därå. Anstånd med räntans
erläggande å hvarje särskilt belopp af försträckningen finge åtnjutas
under tre år från lyftningsdagen, dock icke utöfver ett år från den
dag, den 31 december 1880, då järnvägen skulle vara för trafik öppnad;
och skulle den sålunda uppskjutna likviden af räntan fullgöras genom
en mot samma räntas belopp svarande utsträckning af tiden för annuitetens
erläggande, så att statsverket för sin försträckning blefve till
fullo godtgjordt. Kapitalafbetalningen skulle vidtaga den 31 december
1883 och i sammanhang därmed godtgörelse ske af därförinnan upplupen
och obetald ränta, för såvidt uppskof med densammas erläggande
icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera samma dag hvarje år
erläggas till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blifvit
till fullo godtgjord. Därest förfallet inbetalningsbelopp icke blefve i
föreskrifven ordning erlagdt, skulle bolaget därå gälda sex procent årlig
ränta, intill dess samma belopp blefve behörigen inbetaldt. Järnvägsanläggningen
med alla därtill hörande byggnader och materiel äfvensom
all bolagets öfriga egendom skulle utgöra underpant och säkerhet för

Statslån för
järnvägen
Vislanda—
Bolmen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

den af staten lämnade försträckningen och staten vara berättigad åtnjuta
all den pant- och förmånsrätt, som enligt gällande eller blifvande
lagstiftning kunde för det lämnade låneunderstödets återbetalande medgifvas;
i följd hvaraf järnvägsanläggningen med tillhörande byggnader
och materiel äfvensom bolagets egendom i öfrigt icke finge såsom
säkerhet för annat lån pantförskrifvas utan förbehåll om statens bättre
rätt till säkerhet för det af staten lämnade låneunderstödet; och skulle
Kungl. Maj:t äga att, utan bolagets vidare hörande, vidtaga de åtgärder,
som för beredande af den staten sålunda förbehållna säkerhet kunde
finnas erforderliga. Om betalningen af erhållet låneunderstöd icke af
bolaget vederbörligen fullgjordes, skulle järnvägen komma att hemfalla
till staten utan rättighet för aktieägarn e att af det allmänna erhålla
någon ersättning för de tillskott, som blifvit af dem till företaget
gjorda. Till säkerhet för lånet har den 27 mars 1882 inteckning i
järnvägen beviljats.

Riksdagen har år 1883 medgifvit, att de enskilda järnvägsaktiebolag,
hvilka erhållit lån ur de af 1871 och 1876 årens Riksdagar beviljade
anslag till låneunderstöd för enskilda järnvägar, finge, om de
sådant önskade och före utgången af år 1883 därom hos fullmäktige i
riksgäldskontoret gjorde anmälan, återbetala sin skuld till riksgäldskontoret
på sådant sätt, att annuiteten skulle, utan rubbning af öfriga
bestämmelser, beträffande de bolag, för hvilka full annuitets erläggande
inträdt före 1884 års ingång, för tiden från och med nämnda år och,
beträffande de bolag, för hvilka full annuitets erläggande icke före
1884 års ingång inträdt, för tiden från och med det att skyldigheten
till sådan annuitets erläggande toge sin början, beräknas till 5 V» procent
å ursprungliga lånebeloppet, af hvilken annuitet först skulle godtgöras
5 procent ränta å oguldet kapitalbelopp och återstoden skulle
utgöra kapitalafbetalning.

Därefter har Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 16 maj 1886
anmält, att Riksdagen medgifvit, att förenämnda enskilda järnvägsaktiebolag
finge, om de sådant önskade och före utgången af år 1886 därom
hos fullmäktige i riksgäldskontoret gjorde anmälan, återbetala sin skuld
till riksgäldskontoret på sådant sätt, att annuiteten, utan rubbning af
öfriga för lånet gällande bestämmelser, för tiden från och med 1887
beräknades till 5 procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken
annuitet först skulle godtgöras ränta efter 4V» procent å oguldet
kapitalbelopp och återstoden utgöra afbetalning därå, dock under villkor,
att de järnvägsaktiebolag, hvilka däraf sig begagnade, skulle vara
underkastade de jämkningar i erhållna koncessionsvillkor eller andra af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112. 5

Kungl. Maj:t för dem gifna bestämmelser, hvilka Knngl. Maj:t, ur statens
och det allmännas synpunkt samt för åstadkommande af närmare
öfverensstämmelse med senare gifna koncessioner, kunde finna skäl att
föreskrifva och före den 1 december 1886 delgåfve bolagens styrelser.
För sådant ändamål föreskref Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 1
oktober 1886, att Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag jämte andra
järnvägsaktiebolag, hvilka erhållit då oguldna låneunderstöd ur de af
1871 och 1876 årens Riksdagar därför anvisade anslag, skulle, där de
önskade komma i åtnjutande af den utaf Riksdagen medgifna nedsättning
i annuiteten å beviljadt försträckningsbelopp, vara underkastade
vissa i nådiga brefvet angifna bestämmelser att tillämpas jämte förut
meddelade föreskrifter. Dessa bestämmelser afsågo fastställande af taxa
för transportafgifterna, ombesörjandet af transporter för det allmännas
räkning, tåganordningar med hänsyn till sådana transporter, järnvägsområdets
begagnande för statens telegraf- och telefonanläggningar samt
statens rätt att under vissa villkor inlösa järnvägen, i hvilka villkor
Kungl. Maj:t sedermera genom nådigt bref den 19 november 1886
medgaf viss ändring.

Af de särskilda medgifvanden, som sålunda lämnats af Riksdagen
åren 1883 och 1886, begagnade sig bolaget, hvadan från 1884 års början
annuiteten, utan förändring i den förut stadgade ränteberäkningen,
debiterats med 5Vs procent å ursprungliga lånebeloppet samt från och
med år 1887 annuiteten beräknats till endast 5 procent likaledes å ursprungliga
lånebeloppet.

Utom förenämnda nedsättningar af annuiteten för ifrågavarande
statslån blef den s. k. öfverräntan å uteblifna inbetalningsbelopp jämlikt
1897 års Riksdags beslut nedsatt, så att den från och med år 1898
beräknas efter endast 5 procent om året.

Uti en den 13 september 1897 till Kungl. Maj:t, ingifven skrift
anförde styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag, ej mindre
att till följd af flera samverkande omständigheter, såsom banans förhållandevis
dyra anläggningskostnad, dess ändpunkts belägenhet vid en
i trafikhänseende så obetydlig plats som Bolmen samt banans saknad
af egen rullande materiel, hvilken mot dryg afgift ända till år 1891
förhyrts från annan bana, bolaget icke kunnat fullgöra de föreskrifna
annuiteterna å det från staten erhållna lånebeloppet, hvilket därför och
till följd af den höga räntefoten så ökats, att kapitalskulden med förfallen
ränta, anståndsränta och öfverränta vid 1897 års slut utgjort

Framställning
om nedsättning
af statens
fordran på
grund af statslån
ot.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

sammanlagdt 1,450,410 kronor 87 öre, än äfven att styrelsen af bolaget
erhållit uppdrag att, sedan värdering af järnvägen för utrönande
af dess trafikförmåga skett, ingå med underdånig framställning om
nedsättning i det beviljade statslånet till det belopp, som af berörda
värdering framginge, samt att i händelse af afslag därå ställa järnvägen
under likvidation. På grund däraf och af i öfrigt anförda skäl anhöll
styrelsen i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes till 1899 års
Riksdag aflåta proposition om nedsättning af bolagets dåvarande skuld
till staten till 671,000 kronor, hvilket belopp, efter verkställd värdering,
järnvägen ansetts kunna förränta och amortera, med skyldighet
för bolaget att genom kapitalafbetalning jämte räntelikvider under 40
år till fullo inbetala detta belopp.

Öfver denna framställning hördes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
fullmäktige i riksgäldskontoret och järnvägsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som af de närmast föregående
årens berättelser öfver verkställda inspektioner och det af värderingsmännen
afgifna utlåtandet funnit otvetydigt framgå, att järnvägen icke
befunnes i fullgodt skick, yttrade vidare, att af berättelsen öfver bolagets
ställning vid 1897 års slut framginge, dels att, sedan aktiekapitalet frånräknats,
bland skulderna kvarstode ett jämförelsevis obetydligt belopp
af 10,282 kronor 62 öre, samt att svenska statsverket vore den hufvudsakliga
fordringsägaren, dels att bolagets skulder öfver tillgångarna
under år 1897 minskats med 45,256 kronor 21 öre, samt dels att, sedan
till statsverket erlagts ett belopp af 15,000 kronor, årets behållna vinst
uppgått till 9,222 kronor 1 öre. Bolaget uppgåfve icke, huru de för
järnvägens förbättring behöfliga medlen skulle anskaffas, och då det
icke syntes kunna antagas, att aktieägarna vore benägna att tillskjuta
den erforderliga summan, äfven om statsverket skulle efterskänka större
eller mindre del af sin fordran, syntes annan utväg icke förefinnas än
att af tillgängliga trafiköfverskott bereda den önskade tillgången. Enligt
bolagsstyrelsens berättelse för år 1897, skulle vid årets slut finnas en
behållning å trafikmedlen af 59,925 kronor 11 öre. Under nyssnämnda
förutsättning blefve sålunda arbetet med järnvägens försättande i fullgodt
skick beroende af det öfverskott rörelsen kunde lämna, och någon
tidrymd, inom hvilken kompletteringsarbetena skulle kunna fullbordas,
hade ej uppgifvits, hvarför förverkligandet af järnvägsbolagets afsikter
i detta hänseende syntes kunna blifva lämnadt till en oviss framtid.
Äfven om statsverket skulle efterskänka sin fordran till den utsträckning
järnvägsbolaget ifrågasatt, utan att betryggande anordningar blefve

Kung1. May.ts Nåd. .Proposition TV:o 11,2.

förbehållna och genomförda, förefunnes sålunda ej någon visshet om,
att banan blefve inom närmaste år försatt i fullgodt skick, än mindre
att staten under tiden för förbättringarnas utförande mera än dittills komme
i åtnjutande af annuitcten å ett nedsatt fordringsbelopp. Bolaget hade
framhållit, att de i bolaget deltagande, i ekonomiskt hänseende vanlottade
kommunerna inom Sunnerbo härad icke borde betagas möjligheten att
i en aflägsen framtid återfå någon del af sina gjorda uppoffringar.
Huru beklagligt det än vore, att dessa kommuner likasom enskilda,
Indika till företaget bidragit, komme att drabbas af en ekonomisk förlust,
syntes detta förhållande likväl icke innefatta tillräckligt skäl för
statsverket att efterskänka sin rättmättiga fordran, helst denna förlust
dock borde i viss mån motvägas af den fördel järnvägsförbindelsen
hade medfört och i all framtid komme att skänka för ortens utveckling
uti ekonomiskt afseende. Eu dylik fördel kunde ofta nog icke ernås
utan ekonomiska uppoffringar. Äfven för staten syntes en hufvudsaklig
vikt böra anses ligga på fordran af en god och väl underhållen
förbindelseled, och då nu statsverkets förlust af en stor del af dess
fordran måhända i alla händelser syntes oundviklig, vore det fördelaktigast
för det allmänna, om ifrågavarande järnväg öfvertoges af nya
intressenter, som vore i stånd att handhafva trafiken och banans underhåll.
Den enligt styrelsens åsikt viktigaste hänsynen vid frågans
bedömande utgjordes af* det betänkliga exempel, som ett bifall till
ansökningen skulle innebära för statsverkets liknande fordringar på
annat håll. Enahanda skäl, som bolaget anfört, kunde ju framhållas i
dylika fall, och följden skulle blifva, att statsverket kunde nödgas att
på försträckningar till kommunikationsleder, äfven andra än järnvägar,
efterskänka sina fordringar.

Måhända skulle äfven andra åtgärder kunna vidtagas för afhjälpande
af bolagets trångmål, exempelvis genom bildande af ett
trafikbolag eller annorledes, men någon utredning i detta syfte förefunnes
icke bland ansökningshandlingarna. På grund af hvad styrelsen
sålunda anfört fann styrelsen sig förhindrad att för det dåvarande förorda
bifall till framställningen.

Fullmäktige i riksgäldskontor anförde, bland annat, att hvad
i ärendet förekommit syntes gifva vid handen, att det belopp af
671,000 kronor, till hvilket styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag
på grund af den verkställda uppskattningen föreslagit, att
bolagets skuld till staten skulle nedsättas, icke kunde anses motsvara det
verkliga värdet af bolagets järnväg, i hvilken staten till säkerhet för sin

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

fordran hade inteckning med första rätt. Under dåvarande förhållanden
syntes det väl knappast antagligt, att denna fordran skulle kunna till
fullo utbekommas, men statsverkets förlust å ifrågavarande försträckning
borde dock, enligt fullmäktiges mening, kunna begränsas till
mindre belopp än den då föreslagna nedsättningen af statslånet skulle
innebära. Fullmäktige framhöllo jämväl, hurusom ett bifall till den
gjorda ansökningen säkerligen skulle från andra båll framkalla anspråk
på dylik eftergift från statens sida, samt hemställde, att ansökningen
icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Järnvägsstyrelsen anförde hufvudsakligen följande.

Ehuru, därest nedsättning af bolagets skuld icke skulle beviljas,
järnvägen antagligen komme att exekutivt försäljas, kunde järnvägsstyrelsen,
jämväl med en sådan eventualitet för ögonen, icke annat än
instämma med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt fullmäktige i
riksgäldskontoret i deras hemställan, att afseende ej måtte fästas vid
den underdåniga framställningen. Järnvägsstyrelsen föranleddes därtill
först och främst af hänsynen till det betänkliga prejudikat, som skulle
skapas genom en åtgärd i ansökningens syfte — en synpunkt som
både väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och fullmäktige i riksgäldskontoret
framhållit. Men därtill komme, att enligt järnvägsstyrelsens
mening ett ombyte af ägare till järnvägen vore önskvärd! med hänsyn
till såväl statens som ortens eget intresse. Tydligt vore nämligen, att
i samma mån som med hänsyn till statens rätt reduktionen af kapitalskulden
gjordes mindre, försvårades möjligheten för bolaget att på
ett tillfredsställande sätt ombesörja trafiken och fullgöra sina förpliktelser
i öfrigt. I en ny ägares band syntes järnvägen kunna vederbörligen
förränta ett större kapital än det, hvartill bolagets skuld enligt
det föreliggande förslaget skulle nedsättas, helst den procent, som
lagts till grund för beräknandet af detta kapital, uppenbarligen vore
för hög. För den händelse järnvägen skulle Qvarstanna i bolagets ägo,
kunde däremot en mindre reduktion af ursprungliga kapitalskulden, än
den som nu ifrågasatts, antagas endast komma att till nackdel för
samtliga vederbörande undanskjuta den i allt fall oundvikliga realisationen.
Ty äfven om en något större bruttoinkomst skäligen skulle
kunna påräknas än hvad bolaget på grund af värderingsmännens utlåtande
kalkylerat, kunde likväl nettoinkomsten svårligen beräknas
högre än som skett, då utgiftsprocenten i kalkylen upptagits till allenast
50 procent, medan den under femårsperioden 1894—1898 i medeltal uppgått
till något öfver 69 procent och, jämväl under förutsättning att

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 112. 9

bana och materiel skulle kunna under den närmaste tiden iståndsättas
-—- något hvartill bolaget sannolikt icke skulle kunna anskaffa medel —
icke syntes, då Vi slända—Bolmens järnvägs bruttoinkomster vore ovanligt
låga vid jämförelse med öfriga banor med samma spårvidd och i
samma del af landet, böra beräknas till mindre än 60 procent. Under
sådana förhållanden syntes en fortvara af den nuvarande förvaltningen
icke önskvärd. Bolagsstyrelsen hade till stöd för sin hemställan särskildt
framhållit den omständigheten, att vid ett bifall till densamma
de i järnvägsföretaget engagerade Sunnerbo-kommunerna skulle beredas
någon framtida utsikt till afkastning å deras för företaget gjorda kapitalutlägg.
Däremot ville styrelsen framhålla att, då utsikten till afkastning
i hvarje fall icke skulle inträda förr än mera än 60 år efter det aktiekapitalet
inbetalts, denna omständighet icke syntes kunna blifva af någon
faktisk betydelse för berörda kommuners ekonomi. Styrelsen hemställde
därför, att bolagsstyrelsens framställning icke måtte till någon Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Vid föredragning af ärendet den 14 april 1899 fann Kungl. Maj:t,
med anleding af hvad de i ärendet hörda myndigheterna anfört, omförmälda
ansökning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Därefter har styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag
med en till Kungl. Maj:t den 10 juli 1899 ingifven skrift öfverlämnat
ett exemplar af den utaf revisorerna i bolaget afgifna berättelse öfver
verkställd granskning af bolagets räkenskaper och förvaltning för år
1898 äfvensom utdrag af protokoll, hållet vid ordinarie bolagsstämma
med delägarne i bolaget den 23 juni 1899, utvisande att, sedan uti
revisionsberättelsen framhållits, hurusom, vid det förhållande att bolagets
ställning vid 1898 års slut varit sådan} att mera än två tredjedelar
af aktiekapitalet gått förloradt, sådana åtgärder, som omförmäldes
i 54 § af lagen om aktiebolag den 28 juni 1895, syntes böra vidtagas,
delägarne i bolaget vid förenämnda bolagsstämma beslutit att,
då bolaget icke hade någon annan fordringsägare än staten, som för
sin fordran hade inteckning i järnvägen med allt hvad därtill hörde
och därjämte erhölle all den inkomst, järnvägen kunde gifva, samt på
grund däraf någons enskilda rätt ej kunde blifva förnärmad, bolagets
verksamhet skulle tillsvidare fortsättas med uttrycklig föreskrift, att
bolagets styrelse icke finge ikläda bolaget några nya förbindelser.
Till följd af styrelsen vid samma bolagsstämma lämnadt uppdrag hemBih.
till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 2

Framställning
angående bolagets
trädande
i likvidation.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

ställde styrelsen i förevarande skrift, huruvida, med anledning af hvad
i omförmälda protokollsutdrag blifvit anfördt och revisionsberättelsen i
öfrigt utvisade, likvidation af Kungl. Maj:t påfordrades eller bolaget
ägde, på sätt och med villkor som vid nämnda bolagsstämma beslutits,
fortsätta sin verksamhet, men fann Kungl. Maj:t, enligt nådig resolution
den 15 september 1899, denna framställning icke till något
Kungl. Maj:ts yttrande föranleda.

Halmstad— I förenämnda till Kungl. Maj:t ställda skrift af den 22 juli 1902

yägsaktioboiags har styrelsen för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag, som genom
ansökning om koncession den 6 maj 1886 erhållit rättighet att anlägga och till allvuiandl—Boi-
mänt begagnande mot afgift upplåta järnväg af 1,067 meters spårvidd
mens järnväg, från Halmstad—Nässjö järnvägs station i Halmstad till Bolmens station
på Vislanda—Bolmens järnväg och som för utförande af denna
järnvägsanläggning den 22 oktober 1886 erhållit statslån till belopp af
824,915 kronor, anfört, bland annat, att, sedan Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag
enligt beslut vid bolagsstämma den 15 september 1899
blifvit ställdt under likvidation samt vid en af likvidatorerna föranstaltad,
den 30 augusti 1901 för försäljning af bolagets järnväg från
Vislanda till Bolmen hållen auktion något anbud icke afgifvits, aktieägarna
i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag vid bolagsstämma den
18 juni 1902, med godkännande af framställdt förslag, bemyndigat sin
styrelse att vidtaga erforderliga åtgärder för inköp af järnvägen med
hvad därtill hörde i lös och fast egendom mot ett pris ej öfverstigande
Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags kapitalskuld till staten. Med
stöd däraf och då staten, till hvilken Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags
i likvidation, enligt dess balansräkning för år 1901, skuld
den 31 december samma år utgjort i kapital 768,299 kronor 12 öre
samt i räntor 860,090 kronor 83 öre eller tillhopa 1,628,389 kronor
95 öre, vore sagda bolags störste fordringsägare, har styrelsen för
Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag tillkännagifvit, att sistnämnda
järnvägsaktiebolag vore villigt att för öfvertagande af ifrågavarande
järnväg med hvad till densamma hörde erlägga 768,299 kronor 12 öre,
motsvarande kapitalbeloppet af Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags
skuld till staten den 31 december 1901, äfvensom hemställt att, därest
Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om sådana åtgärders vidtagande
att ett dylikt öfvertagande kunde komma till stånd, nämnda belopp
finge af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag gäldas med en femtedel
den dag, då öfverlåtelsen af järnvägen till bolaget skedde, och

Klingl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 112. 11

därefter med likaledes en femtedel, samma dag under hvart och ett
af de därpå följande fyra åren jämte ränta å det belopp, som vid järnvägens
öfvertagande icke kontant erlades, efter 4 procent om året,
räknadt från tillträdesdagen till förberörda likviddagar.

Sedan genom nådig remiss den 31 juli 1902 fullmäktige i riksgäldskontor
lämnats tillfälle att i detta ärende afgifva yttrande, bär
Kungl. Maj:t, med bifall till därom af fullmäktige i underdånig skrifvelse
af den 7 augusti 1902 gjord hemställan, den 2G september samma
år anbefallt järnvägsstyrelsen att, så fort ske kunde, låta uppskatta
värdet af Vislanda—Bolmens järnväg med hvad därtill hörde i fast
och lös egendom, samt att därefter till Kungl. Maj:t inkomma med
instrument öfver den sålunda verkställda värderingen.

Till följd häraf har järnvägsstyrelsen med underdånig skrifvelse
den 3 februari 1903 öfverlämnat ett af bandirektören Hugo Nathorst
och maskindirektören Th. af Klint den 24 november 1902 upprättadt
instrument öfver af dem enligt järnvägsstyrelsens uppdrag
verkställd värdering af Vislanda—Bolmens järnväg jämte sammandrag
af nämnda järnvägs inkomster och utgifter under tio-årsperioden
1891—1900, och har i berörda värderingsinstrument järnvägen med
därtill hörande rullande materiel, inventarier m. m. åsatts ett värde af
698,951 kronox 50 öre, däraf för rullande materiel 120,000 kronor.
Uti sitt berörda utlåtande har järnvägsstyrelsen meddelat, hurusom värderingsmännen
i skrifvelse till styrelsen anfört att, då banan med därtill
hörande rullande materiel vore uti ett i allo godt skick, värderingsmännen
ansåge, att järnvägen med hvad därtill hörde i lös och fast
egendom vore värd minst omkring 700,000 kronor, särskildt sedan
banan med undantag af 8 kilometer blifvit belagd med stålskenor, hvarigenom
underhållskostnaderna framdeles kunde betydligt minskas, samt
att Vislanda—Bolmens järnväg borde i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags
ägo vara i ännu högre värde, då nämligen sistnämnda
bolag med sin dåvarande materiel tillsammans med Vislanda—Bolmens
järnvägs materiel kunde utan nämnvärd nyanskaffning upprätthålla
trafiken, därvid administrations- och trafikkostnaderna borde ställa sig
betydligt lägre än hvad för det dåvarande vore fallet, livarjämte värderingsmännen
meddelat, att de i värderingsinstrumentet upptagna
värden blifvit satta under förutsättning af exekutiv auktion.

Därefter har statens ombud i styrelsen för Vislanda—Bolmens
järnvägsaktiebolag inkommit med en till chefen för civildepartementet

Värdering af
Vislanda—
Bolmens
järnväg.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

ställd skrift af den 24 februari 1903, däruti ombudet, med åberopande
hufvudsakligen af det förhållandet att, sedan arbetena för järnvägens
försättande i fullgodt skick med år 1903 blefve i sin helhet fullbordade,
underhållskostnaderna därefter komme att betydligt nedgå, anfört, bland
annat, att det icke syntes vara till fördel för staten att oförändradt
antaga det af Halmstad— Bolmens järnvägsaktiebolag gjorda anbudet,
samt att, om Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags skuld till staten
blefve nedsatt till den i nämnda anbud angifna summa, ombudet ansåge
bolaget vara i stånd att på denna summa årligen betala ränta och
amortering tills skulden blefve i sin helhet gulden, och skulle vid
sådant förhållande aktieägarna kunna hoppas att framdeles erhålla
någon valuta för sitt å järnvägen nedlagda kapital och ett främmande
bolag förhindras att helt och hållet njuta vinsten däraf.

Fallmäktiges
i riksgäldskontoret

utlåtande.

Sedan samtliga till ärendet hörande handlingar blifvit med skrifvelse
från civildepartementet af den 2 mars 1903 till fullmäktige i
riksgäldskontoret öfverlämnade, hafva fullmäktige den 2 april 1903 i
ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och däruti till en början, bland
annat, meddelat, att Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag endast i
mycket ringa grad varit i stånd att verkställa inbetalningar å statslånet,
i följd hvaraf statens fordran hos bolaget år för år ökats och vid 1902
års slut uppgått till följande belopp:

kapital, förfallet ...................................... kr. 115,874: 43

» icke förfallet ............................. » 652,424: C9 ]tr 76g 299. 12

ränta ........................................................................................... » 515,793: 07

öfverränta................................................................................... » 285,953: 6&

anståndsränta............................................................................. » 117,750: —

Summa kr. 1,687,795: 85-

Fullmäktige hafva därefter anfört följande.

Sedan det under år 1899 visat sig, att mer än två tredjedelar af aktiekapitalet
gått förloradt, hade Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag, på
grund af stadgandet i 54 § af lagen om aktiebolag, nämnda år trädt i
likvidation, som fortfarande påginge. Bolagets tillgångar utgjordes så godt
som uteslutande af järnvägen med tillhörigheter, och däruti hade riksgäldskontoret
till säkerhet för sin fordran inteckning med första förmånsrätt.
Uppenbart vore emellertid, att denna bolagets egendom icke på långt
när försloge till betäckande af den intecknade skulden. Med hänsyn

Kungl. Maj:ts Kull. Proposition N:o 112.

till gäldenärens obestånd ansåge fullmäktige dock önskvärd!, att eu
reglering af detta skuldförhållande komme till stånd, oaktadt staten
därvid måste vidkännas eu afsevärd förlust. Då det icke kunde synas
fördelaktigt att åt staten förvärfva ifrågavarande smalspåriga järnväg,
borde man enligt fullmäktiges mening vara betänkt på att söka få densamma
för skäligt pris försåld till enskilda, som hade förmåga att
redan vid öfverlåtelsen erlägga en större del af köpeskillingen och inom
jämförelsevis kort tid därefter betala återstoden. Däremot kunde fullmäktige
icke finna tillrådligt att, såsom statens ombud i styrelsen för
Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag ifrågasatt, åt detta bolag medgifva
en betydlig afskrifning af dess skuld, hvars återstående belopp
därefter skulle af bolaget under en lång följd af år förräntas och amorteras.
Vid en dylik uppgörelse skulle nämligen, såvida icke skulden
nedsattes åtskilligt under järnvägens värde, staten sakna erforderlig
säkerhet, att det på kapitaltillgångar utblottade bolaget komme att
äfven under mindre gynnsamma konjunkturer fullgöra föreskrifna ränteoch
kapitalinbetalningar å den återstående skulden. Mot en uppgörelse
af berörda art mötte ock, såsom fullmäktige förut vid flera tillfällen
framhållit, principiella betänkligheter, i det att efterskänkande
af statens fordran i detta fall säkerligen skulle från andra med statslån
understödda järnvägsbolag framkalla anspråk på dylik eftergift. De af
järnvägsstyrelsen förordnade värderingsmännen, som ansett Vislanda—
Bolmens järnväg med tillhörigheter vara värd minst 700,000 kronor,
hade emellertid, såvidt af handlingarna framginge, icke grundat sin
uppskattning af järnvägens värde på någon sammanställning af dess
trafikinkomster å ena sidan och utgifterna för drift och underhåll å den
andra. För bedömande af järnvägens försäljningsvärde måste dock en
på berörda förhållanden grundad beräkning af dess förmåga att gifva
afkastning tillmätas afgörande betydelse. Fullmäktige hade därför låtit
med ledning af ett vid järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse af
den 3 februari 1903 fogadt sammandrag öfver Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags
inkomster och utgifter under den med år 1900 afslutade
tioårsperioden äfvensom revisionsberättelsen för år 1901 upprätta följande
tabell, innefattande uppgifter för åren 1892—1901 rörande sagda
utgifts- och inkomstposter samt den behållning, som, därest bolaget
varit skuldfritt, skulle hafva uppkommit å dess verksamhet. Beloppen
vore utförda i jämna krontal.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Å r.	Brutto- inkomst.	U t g i	f t e r	Behållning.
för drift.	för underhåll.
1892 ......................................................	94,766	46,020	19,970	28,776
1893 ......................................................	97,661	44,217	18,728	34,716
1894 ......................................................	100,546	49,140	18,800	32,606
1895 ......................................................	99,481	46,832	24,757	27,892
1896 ......................................................	110,806	49,045	30,748	31,013
1897 ......................................................	129,632	54,837	19,017	55,778
1898 ......................................................	131,918	62,632	32,518	36,768
1899 ......................................................	130,473	68,815	39,805	21,853
1900 ....................................................	138,256	74,573	30,001	33,682
1901 .....................................................	151,680	98,997	26,658	26,025

Såsom af denna tabell framginge, utgjorde nettobebållningen under
ifrågavarande tioårsperiod sammanlagdt 329,109 kronor eller i medeltal
för år 32,911 kronor. För de fem första åren uppgingo medeltalet af
årsbehållningarna till 31,001 kronor och för de fem sista till 34,821
kronor, bvilka belopp, efter 41/''* procent, utgjorde ränteafkastning å ett
kapital af resp. 688,911 och 773,800 kronor. Med hänsyn till den
stadigt fortgående tillväxten af trafikinkomsterna och då, enligt hvad
såväl järnvägsstyrelsens värderingsmän som statens ombud i bolagsstyrelsen
framhållit, underhållskostnaderna syntes komma att betydligt
minskas, sedan järnvägen dåmera blifvit nästan helt och hållet belagd
med nya stålskenor och jämväl beträffande rullande materiel befunne sig
uti ett i allo godt skick, syntes man emellertid vara fullt berättigad
antaga, att järnvägen för framtiden skulle lämna en årlig nettobehållning,
som utgjorde skälig afkastning å ett kapital af 800,000 kronor.
Med anledning däraf ansåge fullmäktige detta belopp vara det minsta,
hvarmed staten vid en eventuell försäljning af järnvägen borde låta sig
nöja såsom likvid för sin fordran hos Vislanda-Bolmens järnvägsaktiebolag.

Såsom af det anförda framginge, kunde fullmäktige icke tillstyrka,
att staten, som vore ende inteckningshafvaren i Vislanda-Bolmens järnväg,
medgåfve, att Halmstad-Bolmens järnvägsaktiebolag finge mot erläggande
af det erbjudna beloppet af ej fullt 769,000 kronor öfvertaga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

nämnda järnväg fri från gravationer. Det syntes emellertid fullmäktige
icke vara osannolikt, att bolaget kunde finna skäl att ej blott höja sitt
anbud så, att staten finge sin fordran godtgjord med minst 800,000
kronor, än äfven — hvilket fullmäktige jämväl ansåge böra fordras för
uppgörelsen — medgifva sådan ändring i de erbjudna betalningsvillkoren,
att räntan å den del af köpeskillingen, som ej vid öfverlåtelsen
kontant erlades, beräknades efter 4Va procent. Möjligheten af att från
annat håll erhålla antagligt anbud å järnvägen syntes ej heller få helt
och hållet lämnas ur räkningen. Enligt nu gällande föreskrifter (63 §
i det för riksgäldskontor senast utfärdade reglemente) måste fullmäktige,
därest tvångsförsäljning af järnvägen skulle ske, bevaka statens
fordran till hela dess belopp; och uppenbarligen kunde fullmäktige ej
heller utan särskildt bemyndigande eftergifva något af samma fordran
för att möjliggöra en frivillig försäljning af järnvägen, därest öfverenskommelse
därom kunde träffas mellan nuvarande ägaren och annat
bolag. Då nu, såsom fullmäktige förut antydt, utsikt icke syntes saknas
att kunna få ifrågavarande affär reglerad på villkor, som syntes
vara för staten antagliga, vore det enligt fullmäktiges åsikt önskvärdt,
om särskilda bestämmelser meddelades angående de förutsättningar,
under hvilka en uppgörelse af skuldförhållandet finge komma till
stånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde fullmäktige
att, därest Kungl. Maj:t skulle finna skäl att i detta ärende till Riksdagen
aflåta proposition, däruti måtte äskas medgifvande af Riksdagen,
att sådan uppgörelse rörande statens fordran hos Vislanda-Bolmens
järnvägsaktiebolag finge träffas, att staten såsom full likvid för denna
sin fordran erhölle ett belopp af minst 800,000 kronor, att till riksgäldskontoret
gäldas med minst en femtedel den dag, då bolagets järnväg
öfverlätes å ny ägare, och med återstoden jämte därå löpande 4l/a
procent ränta senast inom fyra år därefter; och borde säkerhet, som af
fullmäktige i riksgäldskontoret godkändes, ställas för den del af köpeskillingen,
som icke vid öfverlåtelsen kontant erlades.

Genom nådig remiss den 16 april 1903 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län anbefallts lämna Halmstad—Bolmens
järnvägaktiebolag tillfälle att yttra sig i anledning af hvad fullmäktige
i riksgäldskontoret i ärendet anfört samt till Kungl. Maj:t inkomma med
det yttrande, som sålunda kunde komma att afgifvas, äfvensom det
underdåniga utlåtande, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Styrelsens för
Halmstad—
Bolmens järn▼ägsaktiebolag

yttrande.

Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes
i Hallands
län utlåtande.

Till åtlydnad häraf har Kungl. Maj:ts bemälda befallningshafvande
med underdånigt utlåtande af den 2 juli 1903 öfverlämnat yttrande i
ärendet från styrelsen för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag.

Uti detta yttrande har styrelsen förklarat, att bolaget stode fast
vid det af dess styrelse den 22 juli 1902 gjorda anbud, att detta anbud
ägde bestående giltighet, intill dess åtta månader förflutit efter det
anbudet blifvit af Riksdagen pröfvadt och af Kungl. Maj:t godkändt,
samt att bolaget vore villigt att, därest Vislanda—Bolmens järnväg
komme att på detsamma med äganderätt öfverlåtas, för den del af
köpeskillingen, hvilken icke vid järnvägens öfverlåtande kontant erlades,
erbjuda säkerhet, som af fullmäktige i riksgäldskontoret godkändes.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallniughafvande anfört följande.

Skillnaden mellan den af fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagna
och den af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag erbjudna köpeskillingen
belöpte sig allenast till 31,700 kronor 88 öre, hvartill skulle
komma skillnaden i räntesatserna för den del af köpeskillingen, som
icke kontant gäldades vid järnvägens öfverlåtande. Äfven om, såsom
fullmäktige i sitt förut omförmälda yttrande antydt, utsikt skulle finnas
att erhålla köpare, som vore villig att på de af fullmäktige ifrågasatta
villkoren öfvertaga järnvägen i fråga, syntes det dock Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
i saknad af kännedom om, hvem denne köpare skulle
vara, som om staten icke borde låta det af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags
ifrågakomna erbjudande skapade tillfället gå sig ur
händerna. Detta bolag hade nämligen genom omtänksam förvaltning
ernått sådan ekonomisk ställning, att garanti syntes föreligga för att
bolaget utan svårighet skulle kunna inom ifrågasatt tid till staten behörigen
likvidera köpeskillingen för Vislanda—Bolmens järnväg, och
det sätt, hvarpå bolaget skött sin egen järnväg, syntes gifva stöd för
antagande, att bolaget på ett fullt tillfredsställande sätt skulle ombesörja
driften jämväl å Vislanda—Bolmens järnväg, om den komme i bolagets
ägo. Därjämte ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som förskaffat
sig tillgång till Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags balansräkning
för år 1902 och revisionsberättelsen angående detta bolags
räkenskaper och förvaltning för samma år, böra i underdånighet framhålla,
att enligt sagda revisionsberättelse bolaget vid 1902 års utgång
hade disponibla medel till belopp af 32,342 kronor 34 öre. Därest
detta belopp fortfarande funnes tillgängligt, skulle, då enligt berörda
balansräkning staten den 31 december 1902 hos bolaget hade en fordran

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

om 1,687,795 kronor 85 öre, under det bolaget vid samma tid till öfriga
kreditorer, oafsedt aktieägarna, endast både en skuld om sammanlagdt
13,018 kronor 69 öre, af berörda disponibla medel å statens lott
falla ett belopp ungefärligen motsvarande skillnaden emellan ofvan omförmälda
köpeskillingar.

På grund af hvad Kungl. Maj:ts befallninghafvande sålunda anfört
hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande, det Kungl. Maj:t täcktes,
i anledning af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags ifrågavarande
erbjudande, sådant detsamma numera formulerats, till Riksdagen aflåta
proposition med begäran om bemyndigande för fullmäktige i riksgäldskontoret
att vidtaga åtgärder ledande till försäljandet af Vislanda—
Bolmens järnväg till ett pris ej understigande den i Halmstad—Bolmens
järnvägsaktiebolags erbjudande angifna köpeskillingen och på de villkor
i öfrig!, som samma bolag föreslagit.

Innan jag fortsätter redogörelsen för hvad i detta ärende vidare
förekommit, tillåter jag mig meddela, att Riksdagens år 1903 församlade
revisorer i sin berättelse om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning (sid. 142) omförmält styrelsens för Halmstad—
Bolmens järnvägsaktiebolag ifrågavarande anbud samt redogjort för
fullmäktiges i riksgäldskontoret förenämnda, den 2 april 1903 däröfver
afgifna utlåtande. Därefter hafva statsrevisorerna för egen del
uttalat, att de ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke staten, hellre
än att låta Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags järnväg öfvertagas
till lågt pris af annat bolag, borde såväl i eget intresse som af billig
hänsyn till låntagaren söka genom medgifvande af någon eftergift i
betalningsvillkoren för ifrågavarande lån — exempelvis genom efterskänkande
af fordran på öfverräntor, de öfriga förfallna räntornas likställande
med anståndsräntan eller dylikt — sätta Vislanda—Bolmens
järnvägsaktiebolag, hvars järnväg efter fullbordad skenomläggning syntes
komma att lämna ej obetydligt trafiköfverskott, i stånd att småningom
återgälda sin skuld.

Efter det Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län
genom nådig remiss den 22 januari 1904 anbefallts att lämna styrelsen
för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag i likvidation tillfälle att i
ärendet yttra sig samt med det yttrande, som sålunda kunde komma att
afgifvas, äfvensom eget underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t inkomma,
har Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande, till åtlydnad
däraf, inkommit med underdånigt utlåtande af den 25 februari 1904

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft. 3

Riksdagens
revisorers uttalande
är

1903.

Styrelsens för
Vislanda—
Bolmens järnvägsaktiebolag
i likvidation

yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

samt därmed öfverlämnat af styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag
i likvidation i ärendet afgifvet yttrande.

Styrelsen har däri andragit följande.

Af de i remisshandlingarna förefintliga uppgifter öfver järnvägens
inkomster och utgifter under tioårsperioden 1891—1900 framginge, att
trafikinkomsterna varit i nästan oafbrutet stigande. De utgjorde sålunda
94,890 kronor 14 öre år 1891 mot 138,256 kronor år 1900. Under de
därpå följande två åren hade dessa inkomster uppgått till

år 1901 ........................... 148,906 kronor 34 öre och

år 1902 ............................. 145,370 kronor 86 öre.

Enligt upprättad och handlingarna bifogad approximativ balansräkning
hade trafikinkomsterna utgjort för år 1903 137,030 kronor, hvilket
vore något mindre än för år 1902, beroende på den för skogsafverkning
mindre gynnsamma vintern och möjligen äfven i någon mån på
Borås—Alfvesta järnvägs framdragning i orter, som förut delvis tillhört
Vislanda—Bolmens järnvägs trafikområde.

Af handlingarna i ärendet framginge vidare, att med järnvägens
årliga inkomster under en följd af år bestridts rätt betydliga utgifter
dels för inköp af rullande materiel, som järnvägsbolaget förut helt och
hållet saknat, dels ock för järnvägens förseende med nya stålskenor,
hvarmed järnvägen i sin helhet nu vore fullständigt belagd. Vid sålunda
anmärkta förhållanden och då såväl järnvägens rullande materiel
som dess underbyggnad och husbyggnader vore i godt skick samt annan
mera kostsam nyanskaffning än inköp af oundgängligen behöfligt nytt
lokomotiv, därtill bolaget för närvarande hade att disponera omkring

21,000 kronor, under en jämförelsevis lång tidsperiod ej syntes erforderlig,
syntes uppenbarligen årliga underhållskostnaderna kunna icke
obetydligt nedbringas.

Enligt kalkyler, som styrelsen låtit verkställa, syntes antagligt, att
underhållskostnaderna under längre tid kunde begränsas till ett belopp,
som med omkring 17,000 kronor per år skulle understiga de utgifter,
som i sådant afseende förekommit under senast förflutna femårsperiod.

Under förutsättning att inga oförutsedda händelser inträffade och
att bolagets trafikinkomster fortfarande som hittills komme att successivt
stegras, syntes det därför styrelsen ganska sannolikt att, därest
statens fordran nedsattes till det belopp, Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag
erbjudit sig betala för järnvägen, Vislanda—Bolmens järn -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112. 19

vägsaktiebolag själft skulle kunna betala årlig ränta och amortering å
detta belopp.

Med åberopande för öfrigt af hvad Riksdagens år 1903 församlade
revisorer i sin berättelse angående frågan om försäljning af Vislanda—
Bolmens järnväg yttrat och med fästadt afseende ej mindre därå, att
Sunnerbo härads fattiga kommuner, hvilka för sina aktieteckningar i
järnvägen, på sätt särskildt utdrag af registerboken utvisade, fått vidkännas
förhållandevis betydliga utgifter, som ännu genom årliga amorteringar
måste återgäldas, skulle, därest järnvägen öfverginge i annat
bolags ägo, för all framtid förlora all utsikt att återfå något af hvad
de sålunda fått utgifva, än äfven därå att det i princip väl syntes vara
rättvisare och billigare, att staten hjälpte låntagaren än medverkade
till att bereda ett annat bolag ekonomiska fördelar på låntagande bolagets
bekostnad, hemställde styrelsen för Vislanda-Bolmens järnvägsaktiebolag
i likvidation, det Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition, att Riksdagen ville medgifva, det statens fordran hos
bolaget nedsattes till 768,299 kronor 12 öre under villkor och förbehåll,
att bolaget förräntade och amorterade detta belopp under 40 års tid.

Skulle bolaget brista i fullgörandet af de annuiteter, som sålunda
belöpte, finge naturligtvis staten göra sitt oafkortade fordringsanspråk
gällande gent emot bolaget.

Därest staten medgåfve den af Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags
styrelse sålunda ifrågasatta eftergift beträffande sin fordringsrätt
hos bolaget, ville bolagsstyrelsen fortfarande, som hittills, söka genom
sparsam förvaltning och genom vidtagande af alla åtgärder, som kunde
vara ägnade att främja bolagets ekonomiska utveckling, å sin sida medverka
därtill, att staten skulle kunna utbekomma så stor del af sin
fordran, som komme staten till godo, därest Halmstad-Bolmeus järnvägs
aktiebolags köpeanbud nu godtoges.

Vid bolagsstyrelsens yttrande var fogadt följande

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 112.

Kungl. Maj-.ts
bofallnin gall
åfvan des i
Kronobergs
län utlåtande.

Sammandrag af Vislanda—Bolmens järnvägs

Å r.		I	n k o	m s t	0	r.
Öfverskott, utgörande disponibla medel från föregående år.	Trafik- uppbörd.	Extra inkomster.	Summa.	Drift- och underhålls- kostnad.	Ut-
Inträde i Enskilda Järn-vägarnas pen-sionskassa.
1891.................	21,565	67	93,888	24	1,001	90	116,455	81	71,773	48		_
1892.................	26,338	29	92,833	70	1,932	37	121,104	36	65,990	06	—	—
! 1893.................	23,114	30	94,937	41	2,723	42	120,775	13	62,944	92	_	—
1894.................	41,170	10	97,429	83	3,116	24	141,716	17	67,939	58	9,052	42
1895.................	21,102	13	96,055	70	4,196	31	121,354	14	71,589	28	—	—
\| 1896.................	34,206	61	105,442	63	21,846	89	161,496	13	79,793	03	—	—
! 1897.................	50,703	10	124,776	64	18,153	52	193,633	26	73,853	92	5,118	13
! 1898.................	59,925	11	127,222	73	19,684	37	206,832	21	95,150	48	—	—
1899.................	14,794	78	126,267	56	5,828	33	146,890	67	108,620	19	—	—
1900.................	24,179	46	133,440	25	32,834	06	190,453	77	104,573	92	—	—
1901.................	14,605	24	143,242	19	8,437	60	166,285	03	125,655	09	—	—
1902.................	33,726	94	140,960	77	15,710	09	190,397	80	123,807	17	—	—
1903.................	32,342	—	133,000	—	27,078	—	192,420	—	113,000	—	—	—
Summa	397,773	73	1,509,497	65	162,543	10	2,069,814	48	1,164,691	12	14,710	55

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län bar i sitt förberörda
utlåtande till en början anmärkt, att Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags
anbud affattats i ordalag, som syntes tyda på, att bolaget
utgått från den förutsättningen, att staten såsom störste fordringsägaren
hos Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag skulle kunna träffa
aftal om öfverlåtelse af äganderätten till sistnämnda bolags järnväg.

Uppenbart syntes emellertid vara — fortsätter Kungl. Maj:t.s befallningshafvande
— att staten icke kunde träffa något bindande försäljningsaftal
rörande järnvägen, förrän staten gjort sig till ägare af densamma.
Då Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags anbud icke innefattade
erbjudande att mot angifvet belopp öfvertaga statens fordringsrätt
hos Vislanda - Bolmens järnvägsaktiebolag, skulle väl staten således,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

räkenskaper under åren 1891—1903.

		u	t	g i	f	t e	r.
y i f t e r utöfver det normala drift	och underhållet.		Disponibla medel.
Afbetalning till Riksgälds-kontoret å räntor.	Nybyggnader.	Inköp af ny stålräls med tillbehör.	Inköp af rörlig materiel.	Ökadt förråd.	Summa.	\| i
		3,104				10,000		5,240	04	26,338	29	116,455	81
12,000	_	—	—	—	—	20,000	—	—	—	23,114	30	121,104	36
___	_	—	—	—	—	14,543	47	2,116	64	41,170	10	120,775	131
10,000	_	—	—	26,775	79	6,846	25	—	—	21,102	13	141,716	17!
	_	_	—	—	—	14,755	—	803	25	34,206	61	121,354	14
10,000	_	—	—	—	—	21,000	—	—	—	50,703	10	161,496	13.
15,000	_	—	—	38,486	87	—	—	1,249	23	59,925	11	193,633	26
35,000	_	—	—	36,242	61	23,952	98	1,691	36	14,794	78	206,832	21 i
_	_	_	—	—	—	9,000	—	5,091	02	24,179	46	146,890	67
10,000	_	_	—	53,274	61	8,000	—	—	—	14,605	24	190,453	77\|
__	_	_	—	—	—	6,903	—	—	—	33,726	94	166,285	03
_____	_	_	—	29,976	23	—	—	4,272	06	32,342	34	190,397	80
\| 25,000	_	.-		33,052	—	—	—	—	—	21,368	—	192,420	— j
i 117,000		3,104		217,808	11	135,000	70	20,463	60	397,576	40	2,069,814	48

därest skäl ansåges vara för handen att reflektera på anbudet, vidtaga
åtgärder ledande till tvångsförsäljning af järnvägen.

Genom slik försäljning skulle utredning samtidigt kunna vinnas,
huruvida möjlighet förefunnes att från annat håll erhålla antagligt anbud
å järnvägen; en möjlighet som fullmäktige i riksgäldskontoret ansett
icke böra helt och hållet lämnas ur räkningen.

Efter förutskickande af dessa mera formella anmärkningar ansåge
sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande beträffande själfva saken höra i
underdånighet framhålla och göra gällande, att Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags
köpeanbud under alla omständigheter måste anses oantagligt
såsom varande mycket för lågt.

Då Vislanda—Bolmens järnväg, som hade en spårvidd af 1,067 meter,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

vore 51 kilometer lång, samt erbjudna köpesumman utgjorde 768,299
kronor 12 öre, skulle således för järnvägen med rullande materiel belöpa
allenast 15,065 kronor pr kilometer.

Toge man hänsyn till järnvägens verkliga kostnad, framginge af
allmän svensk järnvägsstatistik för år 1901, att byggnadskostnaden då
utgjort 31,772 kronor pr kilometer.

Motsvarande kostnad för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags
egen järnväg vore upptagen till 28,453 kronor pr kilometer.

Tänkte man sig vidare, att Yislanda—Bolmens järnväg nu icke funnes
till, utan skulle byggas, torde kostnaderna därför under för handen
varande konjunkturer icke kunna beräknas till lägre belopp än omkring

26.000 kronor pr kilometer, motsvarande en anläggningskostnad af

1.326.000 kronor för hela järnvägen med rullande materiel.

Det af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag erbjudna köpeskillingsbeloppet
syntes nätt och jämnt motsvara byggnadskostnaden för en
s. k. Kostabana mellan Vislanda och Bolmen.

Af de sålunda anförda siffrorna framginge, att köpeanbudet icke
ens närmelsevis motsvarade vare sig den faktiska anläggningskostnaden
för Vislanda—Bolmens järnväg eller det belopp, som skulle erfordras,
därest det nu vore fråga om att anlägga denna järnväg.

Visserligen hade de af järnvägsstyrelsen förordnade värderingsmännen
upptagit värdet af järnvägsanläggningen med dess särskilda
tillbehör till sammanlagdt allenast 698,951 kronor 50 öre, men då värderingsmännen
samtidigt förklarat, att den af dem verkställda värderingen
skett »under förutsättning af exekutiv auktion», syntes däraf påtagligen
kunna dragas den slutsatsen, att ledmotivet för deras värdesättning
varit att komma till en slutsumma, som af dem ansetts motsvara det
pris, järnvägen vid tvångsförsäljning komme att betinga. Värderingsmännens
förenämnda uppskattning kunde följaktligen icke anses innebära
annat än deras personliga uppfattning om järnvägens sannolika
försäljningspris vid exekutiv auktion.

Ville man söka bilda sig möjligast tillförlitliga föreställning om
järnvägens merkantila värde, syntes, på sätt fullmäktige i riksgäldskontoret
jämväl framhållit, befinnas nödvändigt att taga hänsyn till
järnvägens afkastningsförmåga. Man borde därvid uppskatta och kapitalisera
den afkomst, järnvägen under senaste åren lämnat, med iakttagande
därjämte af de utsikter till ökning eller minskning i afkomsten,
som kunde anses vara för handen.

Enligt hvad fullmäktige i riksgäldskontoret påvisat, hade årsbehållningen
å järnvägens trafikrörelse under femårsperioden 1892—1896 utjgort

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

i medeltal 31,001 kronor mot 34,821 kronor under femårsperioden 1897—
1901. Då nyssnämnda två belopp med beräkning af 4 Va procents
räntefot utgjorde afkastning å respektive 688,911 och 773,800 kronors
kapital, kunde järnvägens merkantila värde under sistberörda femårsperiod
således genom stegrad afkastning anses förhöjdt med 84,889
kronor. Äfven om järnvägens nettobehållningar icke komme att under
den allra närmaste framtiden ökas i liknande omfattning, syntes dock
med den stegring i trafiken, som alltsedan järnvägens öppnande tämligen
stadigt gjort sig gällande, på fullgoda grunder kunna förväntas,
att järnvägens på afkastningen fotade värde skulle jämväl framgent i
afsevärd mån stiga. Vid sådant förhållande kunde det tydligtvis icke
vara med statens verkliga ekonomiska fördel förenligt att nu medverka
därtill, att Vislanda—Bolmens järnväg, å hvilken för inköp af nya stålskenor
och rörlig materiel allenast under de senast gångna tio åren
gjorts påkostnader till sammanlagdt belopp af icke mindre än 308,265
kronor, blefve till Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag försåld för en
summa af 768,299 kronor 12 öre.

Äfven andra beaktansvärda skäl talade för öfrigt emot en dylik
försäljning.

Icke utan fog syntes kunna antagas att, därest Halmstad—Bolmens
järnvägsaktiebolag blefve ägare till Vislanda—Bolmens järnväg, nämnda
bolag, hvilket såsom hvarje annat enskildt järnvägsföretag i främsta
rummet tillvaratoge sina privatekonomiska intressen, komme att i dylikt
syfte såvidt möjligt leda och länka lokaltrafiken från Vislanda—Bolmens
järnväg öfver sin förut ägda bana till Halmstad. Sålunda komme förvisso
statens järnvägar att tillskyndas icke obetydlig förlust genom
minskad trafik vid Vislanda station.

Sannolikt kunde därjämte befaras, att tågförbindelserna och trafikanordningarna
å Vislanda—Bolmens järnväg äfven i andra afseenden
icke komme att i samma grad som hittills lämpas efter befolkningens
önskemål inom de orter, som närmast berördes af järnvägen, särskildt
i alla de fall, där dessa önskemål icke läte sig rätt väl förenas
med Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags förut antydda ekonomiska
intressen.

I detta sammanhang ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande än
vidare böra framhålla och. betona det obestridliga förhållandet, hvilket
af värderingsmännen jämväl påpekats, att Vislanda—Bolmens järnväg
i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags ägo måste anses representera
ett särskildt och högre värde, på den grund att sistnämnda järnvägsaktiebolag
med sin nuvarande materiel tillsammans med Vislanda—

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Bolmens järnvägsmateriel skulle kunna utan nämnvärd nyanskaffningupprätthålla
trafiken, därvid administrations- och trafikkostnaderna komme
att ställa sig betydligt lägre än hvad hittills varit fallet.

Enligt allmän svensk järnvägsstatistik för år 1901 hade driftkostnaden
i förhållande till inkomsterna under femårsperioden 1897 —
1901 i medeltal för år utgjort vid Yislanda—Bolmens järnväg 74,3
procent och vid Halmstad—Bolmens järnväg 54,3 procent. Hade driftkostnaden
vid Vislanda—Bolmens järnväg under nyssnämnda period
kunnat nedbringas till samma procent som vid Halmstad—Bolmens
järnväg — hvilket icke syntes hafva varit omöjligt under fullt genomfördt
gemensamhetsförhållande mellan de båda järnvägarna — skulle
behållningen vid Vislanda—Bolmens järnväg under perioden ökats med
sammanlagdt 136,392 kronor eller i medeltal för år med 27,278 kronor.
Sistnämnda belopp 27,278 kronor motsvarade, efter 4 Va procent, ränteafkastuing
å ett kapitalbelopp af 606,177 kronor.

Med ledning af dessa siffror kunde man bilda sig en någorlunda
tillförlitlig föreställning om det särskilda och högre värdebelopp, å
hvilket Vislanda—Bolmens järnväg borde kunnat lämna 41/a procents
afkastning, därest järnvägen under förenämnda period varit i Halmstad—
Bolmens järnvägsaktiebolags ägo.

Om till nyssberörda 606,177 kronor lades förut beräknade 773,800
kronor, eller det belopp, å hvilket järnvägen under femårsperioden
1897—1901 i Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags ägo lämnat 47*
procents afkastning, komme man upp till en värdesumma af 1,379,977
kronor.

Det förefölle därför Kungl. Maj:ts befallningshafvande ganska anmärkningsvärd!
att, då Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag nu, sedan Vislanda—Bolmens
järnväg med dryga utgifter blifvit försatt i godt skick,
hvarigenom underhållskostnaderna komme att framgent betydligt minskas,
begagnat tillfället att afgifva anbud å järnvägen, ifrågavarande anbud
tilltagits så lågt, att detsamma endast med 78,311 kronor öfverstege
hälften af det värde, hvartill Vislanda—Bolmens järnväg med fästadt
afseende allenast å de på värdefrågan nu inverkande omständigheter och
utan tagen hänsyn till värdestegring genom trafikens framtida sannolika
utveckling skäligen syntes i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags
ägo kunna uppskattas.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande
för sin del, att Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags
förevarande underdåniga framställning måtte lämnas utan vidare afseende.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Med angifna åsikter i ämnet kunde Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tydligtvis icke heller biträda fullmäktiges i riksgäldskontor förslag, enligt
b vilket Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag skulle kunna få öfvertaga
statens hela fordran hos Vislanda-—Bolmens järnvägsaktiebolag för
ett belopp af minst 800,000 kronor. Skulle staten för sin del medverka
därtill, att Vislanda—Bolmens järnväg frånhändes hittills varande ägaren
och öfverlätes till Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag, syntes de
ekonomiska fördelar, som därigenom gifvetvis skulle beredas den nye
ägaren, böra delvis och i skälig mån uppvägas genom den köpeskilling,
som för sådant fall betingades.

Enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt borde till ömsesidig
och ungefärligen lika båtnad för staten och för Halmstad—Bolmens
järnvägsaktiebolag uppgörelse dem emellan kunna träffas på basis af
ett köpeskillingsbelopp å 1,075,000 kronor.

I likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret ansåge Kungl. Maj:ts
befallningshafvande visserligen önskvärdt att, på grund af Vislanda—
Bolmens järnvägsaktiebolags obestånd, och då staten i hvarje fall icke
kunde påräkna att någonsin utfå hela sin i Vislanda—Bolmens järnväg
intecknade fordran, en reglering af detta fordringsanspråk komme till
stånd, oaktadt staten därvid måste vidkännas afsevärd förlust.

Men Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde för sin del icke tillmäta
en sådan reglering den vikt och betydelse, att staten för sådant
syftes vinnande hade skäl att låta Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag,
hvars delägare veterligen icke gjort några som helst uppoffringar
för Vislanda—Bolmens järnvägs åstadkommande, få öfvertaga järnvägen
till underpris.

Någon nämnvärd olägenhet för statsverket förorsakades ju för öfrigt
ej därigenom, att statens ifrågavarande fordran tillsvidare i statsräkenskapen
balanserades. Statens ställning gent emot Vislanda—Bolmens
järnvägsaktiebolag i likvidation tedde sig i allt fall för närvarande gynnsammare
än tillförene, i det staten numera, sedan järnvägen blifvit försatt
i godt skick, kunde påräkna, att de årligen uppkommande nettobehållningarna
å trafiken blefve till riksgäldskontoret inlevererade.

Ur viss synpunkt ganska tilltalande förefölle däremot ett sådant
regleringssätt, som blifvit antydt i Riksdagens revisorers senast afgifna
berättelse.

Styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag i likvidation
hade upptagit den tanke, åt hvilken revisorerna gifvit uttryck, och i
sådant afseende hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
Bill. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 14 Saft. 4

Kungl. Majds Nåd. ''Proposition No 112.

nådig proposition, att Riksdagen ville medgifva, det statens fordran kos
bolaget nedsattes till 768,299 kronor 12 öre under villkor och förbehåll,
att bolaget förräntade och amorterade detta belopp under 40 års tid.

För den meningen, att lämplig befunnen eftergift i afseende å
skuldförhållandet borde beviljas Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag
i likvidation, hade bolagsstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förmenande anfört tungt vägande billighetsskäl.

De erinringar, som fullmäktige i riksgäldskontor gjort gällande
emot slikt tillmötesgående från statens sida, syntes icke vara i tillräcklig
mån öfvertygande. Ansåges det, på sätt fullmäktige själfva framhållit,
önskvärdt, att staten medgåfve nedsättning i sin fordran och inginge
på ackordsuppgörelse, syntes visserligen fullgiltig anledning för
statsmakterna vara för handen att låta gäldenären, hvars rätt och bästa
det närmast gällde, få åtnjuta dylik eftergift, synnerligast i ett fall som
förevarande, där sålunda tilläfventyrs beviljad förmån i verkligheten
och i hufvudsak skulle tillgodokomma fattiga och äfven i andra hänseenden
vanlottade kommuner, som dock för höjande af den karga bygdens
näringslif i eget och det allmännas intresse påtagit sig förhållandevis
icke obetydliga uppoffringar för järnvägens åstadkommande.

Den omständigheten, att bolaget möjligtvis under mindre gynnsamma
konjunkturer kunde tänkas blifva urståndsatt att, äfven efter
det bolagets ekonomiska svårigheter blifvit i skälig mån underlättade,
fullgöra »föreskrift^» rånte- och kapitalinbetalningar å den återstående
skulden, syntes väl i och för sig icke böra utgöra hinder för vidtagande
af åtgärder, som i allt väsentligt syntes väl ägnade att på ett ändamålsenligt
och med billighet öfverensstämmande sätt möjliggöra, att statens
och bolagets ekonomiska mellanhafvande i sinom tid skulle kunna utjämnas.

Därest lämpliga villkor och förbehåll i sådant afseende uppställdes,
kunde ju för öfrigt rättsförhållandet mellan staten och bolaget ordnas
så, att befarade svårigheten i afseende å kapitalinbetalningars verkställande
undanröjdes och att äfven i det af fullmäktige antydda ogynnsammaste
fallet någon ny risk eller förlust för staten icke behöfde uppstå
genom de medgifvanden och eventuella eftergifter, som staten kunde
vilja göra i syfte att afveckla sin fordringsrätt hos bolaget.

Hvad fullmäktige i principiellt afseende åberopat gent emot en
direkt ackordsuppgörelse mellan staten och Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag
syntes icke heller böra tillmätas någon afgörande betydelse.
Staten, som numera till främjande af allmännyttiga företag på flera olika
områden uppträdde som lån- eller förlagsgifvare, syntes uppenbarligen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1\:o 112.

hvarken kunna eller böra lämna praktiska och billiga hänsyn åsido och
i stället obetingadt hålla på en princip, som i sina konsekvenser skulle
uti många fall leda till obillighet och orättvisa.

Ehuru Kungl. Maj:ts befallningshafvande således för sin del funne
öfvervägande skäl tala för, att vissa ganska betydande lättnader och
eftergifter i ekonomiskt afseende bereddes Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag
i likvidation, kunde Kungl. Maj:ts befallningshafvande dock
icke tillstyrka bolagsstyrelsens i sådant afseende gjorda hemställan.
Kungl. Majrts befallningshafvande, som noga öfvervägt denna fråga,
kunde nämligen icke dela bolagsstyrelsens säkerligen alltför hoppfulla
uppfattning angående möjligheten att under den närmaste tideu medelst
årsbehållningarna å bolagets rörelse samtidigt både — efter 4 Va procent
— förränta och — med beräkning af 40-årig amorteringstid —
amortera bolagets nuvarande kapitalskuld.

Då annuiteten i dylikt fall skulle uppgå till 41,750 kronor, syntes
bolagets nu beräkneliga nettobehållningar, såsom af den förut lämnade
utredningen framginge, icke komma att förslå till täckande af denna
utgiftspost. För öfrigt borde i detta sammanhang ihågkommas, att bolagets
för närvarande disponibla kapitaltillgång jämte en stor del af nu
löpande årets behållning skulle åtgå till anskaffande af ett för trafikens
ändamålsenliga skötande oundgängligen behöfligt nytt lokomotiv. Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ansåge emellertid för sin del ganska sannolikt,
att bolaget under särskildt omtänksam och mycket sparsam förvaltning
skulle från och med nästkommande år kunna med 4 Va procent
förränta en skuldsumma på högst 800,000 kronor.

Vid nu anmärkta förhållanden syntes statens fordringsrätt hos Vislanda—Bolmens
järnvägsaktiebolag i likvidation lämpligen och i hufvudsakliga
delar kunna regleras på det sätt,

att statens kapital- och räntefordran hos bolaget, till den del samma
fordran öfversköte 800,000 kronor, från 1904 års utgång och tillsvidare
i statsräkenskapen fördes inom linjen;

att bolaget skulle å detta belopp, 800,000 kronor, hvilket därefter
beräknades såsom bolagets skuldsumma, erlägga 47» procent årlig ränta
från och med den 1 januari 1905;

att bolaget emellertid berättigades att, om och i den mån bolagets
ekonomiska resurser sådant medgåfve, samtidigt med de årligen skeende
räntebetalningarna göra ytterligare inbetalningar, som för sådant fall
afräknades å nyssberörda skuldsumma;

att bolaget icke ägde göra utdelning till bolagets aktieägare, förrän
hela beloppet 800,000 kronor blifvit till riksgäldskontor inbetaldt;

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 112.

att, därest bolaget komme i konkurs, innan dylik inbetalning skett,
staten ägde göra sitt fordringsanspråk jämväl beträffande det inom
linjen förda beloppet gent emot bolaget lagligen gällande;

att staten, så länge bolaget behörigen fullgjorde sin ofvan angifna
räntebetalningsskyldighet, icke vidtoge några åtgärder, som kunde leda
till att järnvägen fråntoges bolaget;

att staten, därest bolaget skulle brista i fullgörande af berörda
räntebetalning, ägde, om så ansåges lämpligt, föranstalta tvångsförsäljning
af järnvägen samt därvid bevaka sin resterande fordran i hela
dess vidd; samt

att, om och när bolaget till fullo inbetalt skuldsumman 800,000
kronor jämte belöpande 41/2 procent ränta, statens hela fordran hos bolaget
blefve i allo afskrifven.

Därest nu omförmälda lättnader och eftergifter bereddes Vislanda—
Bolmens järnvägsaktiebolag i likvidation, syntes man kunna hysa berättigade
förhoppningar, att aktieägarne ej mindre än bolagsstyrelsen
skulle göra allt hvad på dem ankomme för fullgörande af betalningsskyldigheten
gent emot staten.

Slutligen uttalade Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämpligheten
och önskvärdheten däraf att, för den händelse staten — oafsedt hvad
Kungl. Maj:ts befallningshafvande däremot invändt — komme att i
sin tid till Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag öfverlåta Vislanda
—Bolmens järnväg, vid sådan öfverlåtelse fästes det villkoret, att
Halmstad—Bolmens och Vislanda—Bolmens järnvägar därefter skulle
utgöra en järnväg, hvarigenom den trafikerande allmänheten bereddes
den fraktlindring, som blefve en följd af att dymedelst en banafgift
komme att bortfalla.

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens

utlåtande.

På min anmodan hafva slutligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och järnvägsstyrelsen afgifvit yttranden i ärendet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har därvid anfört följande.

Då statens fordran den 31 mars 1904 uppgått till 1,739,353 kronor
31 öre, skulle ifrågasatta försäljningen till minimipriset 768,299 kronor
12 öre medföra en kapitalförlust af nära 1 million kronor, motsvarande
omkring 45,000 kronor för år. Den genom järnvägsstyrelsen föranstaltade
värderingen af Vislanda—Bolmens järnväg med rullande materiel
till omkring 700,000 kronor eller omkring 15,065 kronor för kilometer
vore, då järnvägen enligt besiktningsprotokoll från 1903 års inspektioner
vore i godt stånd, uppenbarligen alldeles för låg. Exempelvis
erinrades därom, att i värderingsinstrumentet husbyggnaderna upptagits
till 30,150 kronor, under det att deras brandförsäkringsvärde år 1904

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

upptagits till 102,500 kronor, samt att efter värderingnn återstående
8 kilometer bana försetts med nya stålskenor m. in., och borde banans
värde i och för sig ej skattas lägre än omkring 30,000 kronor för
kilometer eller för 51 kilometer till 1,530,000 kronor. Med hänsyn
till afkastningsförmågan åter, som syntes vara den afgörande faktorn
vid reglering af statens fordran hos bolaget, syntes järnvägen efter nu
fullbordadt iståndsättande för framtiden komma att kräfva en betydligt
reducerad underhållskostnad och ej högre driftkostnad än Halmstad—
Bolmens järnväg, och därför, såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Kronobergs län anfört, drift- och underhållskostnad kunna nedbringas
från dess osedvanligt höga belopp, som under perioden 1897—1901
belöpt sig till 74,3 procent, till ungefär samma storlek som vid Halmstad—Bolmens
järnväg, eller till 54,3 procent. Då vidare bruttoinkomsten
visat sig vara i stadigt stigande och icke någon anledning påvisats,
hvarför så ej fortfarande skulle äga rum, syntes ej utsikt saknas, att
nettovinsten skulle komma att motsvara ett kapital, som betydligt öfverstege
en million kronor. Skulle försäljningen ske för 700,000 kronor,
utgjorde årsbehållningen på detta kapital för statsverket efter 4 V* procent
30,000 kronor, och hade efterskänkts ett kapital af omkring 1 million
kronor, hvaraf årsafkastningen belöpte sig till omkring 45,000 kronor.
Uppginge bruttotrafikinkomsten till endast samma belopp som år 1903
eller till 133,000 kronor, frånsedt extra inkomster och öfverskott, och utgifterna
endast kunde reduceras från 74,3 procent till 60 procent, skulle
nettobehållningen blifva 0,40 x 133,000 = 53,200 kronor (kapialiseradt
efter 4 1/2 % = 1,180,000 kronor), som tillfölle statsverket och således
betydligt högre än om järnvägen försåldes för omkring 700,000 kronor,
hvarå 4 Va procent ränta utgjorde 30,000 kronor. Godtagandet af ett
försäljningspris af omkring 768,000 kronor skulle förutsätta de ogynnsamma
förhållandena, att bruttoinkomsten vid järnvägen ej skulle komma
att öfverskrida 1903 års låga belopp eller 133,000 kronor, och att samtidigt
drift- och underhållskostnaden icke skulle kunna nedbringas
under 74,3 procent eller det belopp, hvartill de under förenämnda år
uppgått.

I anledning af hvad sålunda anförts och då en försäljning till
underpris kunde komma att genom sitt exempel menligt inverka på
säkerheten för statens fordringar hos andra enskilda järnvägar, syntes
lämpligt att till reglering af statens fordran hos Vislanda—Bolmens
järnvägsaktiebolag i likvidation åtgärder vidtoges till försäljning af
Vislanda—Bolmens järnväg till ett pris under alla förhållanden ej under -

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 112.

JärnTägsstyrolsons
utlåtande.

Departements chefens yttrande.

stigande det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län
föreslagna beloppet 1,075,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen yttrar följande.

På de skäl, som järnvägsstyrelsen i sitt förberörda underdåniga
utlåtande framhållit, funne sig styrelsen böra afstyrka äfven förevarande
af Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag gjorda ansökning om nedsättning
af statens ifrågavarande fordran, hvilken med nästlidne mars månads
utgång uppgått till 1,739,353 kronor 31 öre. Därvid ville styrelsen
i främsta rummet ytterligare betona de betänkliga konsekvenser,
ett bifall till en dylik framställning kunde medföra, i det från andra
bolag kunde förväntas anspråk på att under likartade förhållanden
komma i åtnjutande af enahanda förmån af efterskänkande af statens
rätt. Man kunde nu uppställa det spörsmål, huruvida icke den utvägen
kunde tänkas, att staten såsom enda betydande fordringsägaren inköpte
järnvägen och själf förvaltade och trafikerade densamma. En dylik
åtgärd kunde dock järnvägsstyrelsen icke tillråda. Det läge nämligen
i sakens natur, att en smalspårig bana som denna icke kunde förvaltas
och trafikeras efter samma grunder, som vid statsbanonornas skötsel
komme till tillämpning. Svårigheter af hvarjehanda art skulle helt
naturligt uppstå. Så t. ex. skulle ytterligare rullande materiel, såväl
vagnar som lokomotiv, behöfva anskaffas, hvilken emellertid blefve af
helt andra typer än statens järnvägars öfriga rullande materiel och därför
icke kunde med full fördel utnyttjas. Reparationer af samma materiel
skulle icke heller lämpligen kunna äga rum vid statens järnvägars
egna verkstäder, hvarjämte andra olägenheter beträffande förvaltningen
skulle uppstå. Ett trafikerande af den smalspåriga järnvägen genom
statens försorg skulle alltså icke vara med statens järnvägars fördel
förenligt. Däremot synes det styrelsen som om den enda nuvarande
anbudsgifvaren, Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag, såsom ägare af
den västra delen af denna järnvägslänk mellan sjöstaden Halmstad och
sydvästra Småland, borde äga de bästa förutsättningar för ett ekonomiskt
fördelaktigt trafikerande af ifrågavarande järnväg. Detta bolag
syntes ock kunna ställa fullgod säkerhet för sitt anbud, som öfverstege
det af sakkunniga under förutsättning af tvångsförsäljning järnvägen
åsätta värde.

Riksgäldskontorets fordran hos Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag
den 31 mars innevarande år framgår af följande från riksgäldskontoret
på anmodan lämnade öfversikt.

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition No 112.

Riksgiildskontorets fordran vid 1904 års början:

förfallet kapital........................ 125,765: 32

icke förfallet kapital................. 642,533: 80

öfverränta................................................

Upplupen ränta ä 47a procent från 8 Via 1903
till och med »Va 1904 k kronor 642,533: 80...
Öfverränta å 5 procent från 31/12 1903 till och
med s7s 1904 å:

1886 års annuitets kapital......... 4,760: 04

1887 års annuitet, återstoden..... 38,157: 46

1888—1902 års annuiteter (ä

kronor 39,250)...................... 588,750: —

1903 års den sl/n samma år förfallna
annuitet ..................... 39,250: —

= kr. 670,917: 50

Summa

Kapital.

768,299

Ränta.

545,152

292,537

7,228

8,386 47

853,304119

Anstånds ränta.

117,750

\ 1,723,738

15,614

1,739,353

Bolagets skuld har således år för år vuxit och nu nått ett sådant
belopp, att det icke finnes någon utsikt, att bolaget skall kunna återgälda
detsamma. Att låta detta förhållande fortfara synes så mycket
mindre lämpligt, som de inbetalningar, bolaget sedan år 1891 gjort, icke
något år uppgått till stadgad ränta å bolagets kapitalsskuld. Ätt efterskänka
någon del af fordringen är, på sätt fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört, betänkligt redan ur den synpunkten, att det skulle
blifva ytterst svårt att afvisa de anspråk i samma riktning, som i sådant
fall utan tvifvel komme att från andra med statslån understödda järnvägar
framställas. Därtill kommer, att bolaget icke kunnat erbjuda
någon säkerhet för att, därest en nedsättning beviljades, bolaget skulle
kunna fullgöra ens de förpliktelser, som därefter skulle åligga bolaget.
Att ifrågasätta att staten skulle förvärfva järnvägen för att behålla densamma
synes, på sätt järnvägsstyrelsen anfört, icke vara tillrådligt, enär
järnvägen icke är byggd med samma spårvidd som statens järnvägar.
Återstår då att järnvägen försäljes. Därvid föreligger nu Halmstad—
Bolmens järnvägsaktiebolags anbud att öfvertaga järnvägen för återstående
kapitalskulden 768,299 kronor 12 öre att betalas med en femtedel,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

då öfverlåtelsen af järnvägen till bolaget sker, och en femtedel samma
dag under hvart och ett äf de därpå följande fyra åren jämte ränta å
oguldet belopp efter 4 procent om året från tillträdesdagen till förberörda
likviddagar, med skyldighet för bolaget att för den del af köpeskillingen,
som ej kontant erlägges, ställa säkerhet, som af fullmäktige
i riksgäldskontoret godkännes. På sätt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kronobergs län anförts, är det väl antagligt, att
järnvägen i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags hand borde kunna
anses äga ett högre värde än det belopp bolaget sålunda bjudit.
Men å andra sidan är att märka, att järnvägen vid den värdering, som
af sakkunniga blifvit verkställd, uppskattats till allenast 700,000 kronor.
Det belopp bolaget bjudit understiger jämväl endast obetydligt hvad
fullmäktige i riksgäldskontoret ansett skäligen böra af bolaget betalas.
Bolagets ekonomiska ställning är sådan, att någon tvekan icke förefinnes
därom, att bolaget kan fullgöra de förpliktelser, som anbudet
innehåller. Vid dessa förhållanden synes bolagets anbud icke böra
afvisas. Då det emellertid skulle kunna vara möjligt, att de kommuner,
som äro aktieägare i Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag, eller andra
intresserade skulle vilja inköpa järnvägen, lärer tillfälle till afgifvande
af anbud jämväl från annat håll böra gifvas. Och torde därför exekutiv
auktion å järnvägen böra föranstaltas. Om därvid icke bjudes mera
än hvad Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag bjudit, bör alltså järnvägen
för statsverkets räkning inropas och därefter på förut angifna
villkor öfverlåtas på Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag.

På grund af hvad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att sådana åtgärder må vidtagas, hvarigenom Vislanda—Bolmens
järnväg försäljes till ett pris, ej understigande 768,299 kronor 12 öre,
och på villkor i öfrigt, som äro för staten lika förmånliga som de här
förut angifna, af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag erbjudna.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

O. G. Rehn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1904.