Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10 (Proposition 1910:10)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

N:o 10.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad
lydelse af 14 och 29 §§ i nådiga förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning af vin och Öl; gifven
Stockholms slott den 17 december 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
besluta, att 14 och 29 §§ af nådiga förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning af vin och Öl skola från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,
erhålla följande förändrade tydelse:

14 §.

Tillverkare af vin eller Öl äfvensom den, som eljest äger att till
afhämtning försälja vin eller Öl, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,
den senare från försäljningsstället på rekvisition försända
dem till köpare; dock må vid sådan försändning dryckerna ej
aflämnas annat än inomhus till därstädes boende, vid järnvägsstation
eller å fartyg, och skall den, som forslar dem, vara försedd med en af
säljaren eller hans befullmäktigade ombud utfärdad och underskrifven
förteckning, upptagande, särskildt för hvarje köpare, dennes namn, det
ställe där och dagen när dryckerna skola aflämnas samt den försända
myckenheten. Såsom ombud, hvarom nyss är sagdt, må ej den, som
forslar dryckerna, användas. Nämnda förteckning skall på anfordran af
krono- eller polisbetjänt, ledamot af kommunalnämnden eller af kommunalnämnden
utsedd person uppvisas.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

29 §.

1. Förekomma oordningar i anledning af utskänkning, som enligt
6 § 2 mom. idkas af gästgifvare eller skjutsentreprenör, eller varder
rättigheten till sådan utskänkning missbrukad, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förbjuda rättighetens innehafvare att med utskänkningsrörelsen
fortsätta eller ock stadga de inskränkningar vid rörelsens utöfvande,
som kunna finnas erforderliga.

2. Förbud må jämväl af Konungens befallningshafvande meddelas
mot fortsättande af utskänkningsrörelse, som bedrifves på grund af 6 §
3 mom., då utskänkningen befinnes ske i större omfattning eller på
annat sätt än i nämnda lagrum afses.

3. Förekomma oordningar med anledning af sådan försäljning
till afhämtning af vin eller Öl, som af tillverkare utöfvas å tillverkningsstället,
äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande stadga de inskränkningar
vid rörelsens utöfning, som kunna finnas erforderliga, eller ock för
viss tid förbjuda dess fortsättande.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Rikdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Kungl. Mag:ts Nåd. Proposition No 10.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
december 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsrådeu: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde härefter:

I skrifvelse den 9 april 1908 har Riksdagen ifrågasatt inskränkning
i rätten att å tillverkningsställe till afhämtning försälja därstädes
tillverkadt vin och Öl.

Med förmälan att vid 1908 års riksdag enskilda motionärer i
sådant syfte gjort framställning om ändring i 12 § af nådiga förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl, framhåller
Riksdagen i nämnda skrifvelse, att det vore otvifvelaktigt, att den ifrågavarande
rätten för tillverkare att utan särskildt tillstånd å tillverkningsstället
försälja vin och Öl till afhämtning mångenstädes, i synnerhet vid en
del på landsbygden inrättade bryggerier, föranledt oordningar och främjat

Riksdagens
skrifvelse den
9 april 1908.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 10.

oloflig utskänkning. Något verksamt medel att förekomma eller hindra
dylika missförhållanden funnes icke gifvet uti gällande författning. Den
i 22 § af ofvannämnda förordning Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
medgifna rättigheten att, där särskilda omständigheter föranledde
behof af försäljningstidens inskränkning, därom förordna, kunde endast
i ringa mån råda bot på nämnda missförhållanden. Och den i 30 § af
samma förordning magistrat eller kommunalnämnd medgifna rätten att
i där afsedda fall förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande omfattade
endast sådan försäljning, som bedrefves efter särskildt tillstånd, hvarigenom
tillverkare vore från tillämpning af sagda lagrum fritagna.

Det vore därför enligt Riksdagens mening synnerligen angeläget,
att lagstiftningen här ingrepe till beredande af möjlighet att äfven mot
tillverkare upprätthålla lagens auktoritet, då sådant visat sig behöfligt.
Och borde den omständigheten, att någon fått rätt att tillverka vin eller
maltdrycker samt förty äfven borde hafva rätt att få försälja dem, icke
berättiga honom att obehindradt göra detta på ett sätt, som ledde till
sådana o egentligheter som de ofvan berörda.

En i sådant afseende föreslagen lagändring, hvarigenom tillverkare
i allmänhet, äfven den, som på ett samvetsgrant sätt skötte
sin rörelse, förhindrades att i någon form, således äfven efter rekvisition,
utlämna maltdrycker till konsumenterna i mindre belopp än 100
liter, kunde Riksdagen emellertid icke förorda. En sådan åtgärd skulle
tillika utgöra ett alltför stort ingrepp i den konsumerande ordentliga
allmänhetens nu i stor utsträckning begagnade möjlighet att utan anlitande
af fördyrande mellanhänder få direkt från tillverkaren sitt behof
af maltdrycker fylldt.

En utväg, som däremot torde kunna förordas och som träffade
allenast den tillverkare, som missbrukat sin försäljningsrätt, syntes däremot
vara att utsträcka nyss omförmälda, i 30 § af ofvan åberopade
förordning stadgade rätt att förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande äfven
till sådan försäljning, som här afsåges. Då dylikt förbud alltid skulle,
för att äga bestånd, underställas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
pröfning, syntes säkerhet därigenom vinnas mot att denna rätt
skulle komma att missbrukas. Måhända kunde äfven något annat sätt
utfinnas för att ernå den åsyftade rättelsen härutinnan. Hvad som i
sådant hänseende borde göras, syntes emellertid böra underkastas Eders
Kungl. Maj:ts utredning och bedömande.

På grund häraf anhöll Riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t ville låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser angående
den tillverkare af vin och Öl tillkommande rätt till försäljning af vin

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

och maltdrycker till afhämtning, hvarigenom missförhållanden, som i
motionen omförmälts, måtte förekommas eller hindras.

Genom nådiga remisser den 21 maj 1908 anbefalldes öfverståthållarämbetet
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga
län att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens skrifvelse.
Öfver de sålunda inkomna utlåtandena samt en af svenska bryggareföreningens
verkställande utskott till statsrådet och chefen för finansdepartementet
ställd skrift, däri verkställande utskottet gjort särskild
hemställan i ärendet, har sedermera kontroll- och justeringsstyrelsen afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och förslag i ämnet. Och öfvergår
jag nu att redogöra för innehållet i omförmälda yttranden.

öfverståthållarämbetet har, med förmälan att, hvad Stockholm beträffade,
något behof af lagstiftning i ifrågavarande afseende ej förefunnes,
ansett sig ej böra förorda bifall till Riksdagens förevarande framställning
samt till stöd härför anfört följande. Befogenhet för vederbörande
myndigheter att meddela förbud mot försäljning till afhämtning
från tillverkningsställe af vin och maltdrycker, syntes vara ägnadt att
ingifva betänkligheter. Men det syntes ämbetet, som om ett med tilllämpning
af stadgandena i 22 § 1 mom. af förordningen den 9 juli
1905 angående försäljning af vin och Öl — en författning som jag för
korthetens skull benämner förordningen — meddeladt förbud att utlämna
Öl till afhämtning under sådan tid, då en lös befolkning kunde vara af
sysselsättningar oförhindrad att i större mängd infinna sig för att afhämta
Öl, skulle vara ägnadt att ganska väsentligt afvärja de missförhållanden,
som kunde förefinnas. Atnöjdes, man ej med att begränsa
försäljningstiden, torde man endast hafva att välja mellan förbud mot
försäljning under en viss myckenhet eller förbud mot all försäljning till
afhämtning. Det senare syntes icke böra ifrågakomma. Å landet vore
redan förbjudet att kringföra vin och Öl till försäljning, och afyttrandet
af tillverkningen skulle då endast kunna ske genom dryckernas försändande
till rekvirenten. Ett sådant sätt skulle^dock näppeligen kunna
tillfredsställa dem, som i sitt hem måttligt eller sparsamt använde de
ifrågavarande dryckerna. Förbud mot varans försäljning i viss mindre
myckenhet torde ej vara praktiskt. Emot ett sådant talade erfarenheten
af tiolitersbestämmelsen, som icke ansetts böra bibehållas i nu gällande
förordning. Såvida bestämmelsen ej skulle verka såsom förbud
för den måttlige och sparsamme att använda Öl, finge gränsen ej sättas

Kungl. Maj.ts
befallningshafvandes
utlåtanden.

6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

för högt; men en viss mindre myckenhet torde ej verka afskräckande
för den, som drefves af begär efter rusdrycker.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län framhåller, att
det ej torde kunna förnekas, att en utsträckning af den enligt 30 § af
förordningen medgifna förbudsrätten för de kommunala myndigheterna
skulle kunna för bryggerirörelsen medföra betydande svårigheter och
förluster. I de kommunala myndigheternas makt skulle ligga att genom
upprepade försälj ningsförbud förhindra öltillverkaren att bedrifva sin
rörelse. Det syntes förty Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke
tillrådligt att göra 30 § tillämplig jämväl i afseende å förenämnda försäljning.
Om däremot, på sätt i förordningens 29 § stadgades i afseende
å där omförmälda för sälj nin gsrätti gheter, rätten att meddela tillverkare
förbud för försäljning till afhämtning från tillverkningsstället,
då samma försäljning föranledde oordningar och främjade oloflig ututskänkning,
tillerkändes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ensam,
torde faran för förbudsrättens missbrukande vara utesluten; och hemställde
förty Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande om lagstiftning i
sådant hänseende, i ''sammanhang hvarmed jämväl erforderlig ändring i
14 § af förordningen torde vidtagas i syfte att tillverkare af vin och
Öl, som träffades af förbud, fortfarande bibehölles vid rätten att från
försäljningsstället på rekvisition försända dem till köpare.

Hemställan i liknande syfte har äfven gjorts af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Uppsala, Östergötlands och Kalmar län samt
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län, som
till en början framhåller att rättigheten för tillverkare af Öl att utan
särskildt tillstånd å tillverkningsstället till afhämtning och utan begränsning
till myckenheten försälja därstädes tillverkadt Öl vore uppenbarligen
för tillverkaren af den allra största betydelse. För den händelse
genom strejker eller hlocka dförklaringar lades hinder mot kringförande
eller försändning efter rekvisition af bryggeriets tillverkningar, vore
rättigheten att å tillverkningsstället försälja till afhämtning rent af ett
lifsvillkor för tillverkaren och därjämte behöflig för den stora allmänhet,
som i sådant fall, för undvikande af högre inköpspriser, blefve nödsakad
att själf direkt å tillverkningsstället afhämta eller låta afhämta Öl
för hushållsbehof. Några generella bestämmelser, hvarigenom alla tillverkares
hittills medgifna rätt till försäljning å tillverkningsstället af Öl
af egen tillverkning skulle inskränkas, borde gifvetvis ej ifrågakomma.
Men det vore å andra sidan obestridligt, att denna tillverkarnes försäljningsrätt
kunde i enskilda fall missbrukas och medföra för nykterheten
menliga följder. Att döma af erfarenheterna inom Södermanlands län

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

syntes fara därför föreligga hufvudsakligast i fråga om bryggerier å
landsbygden och särskild! å sådana orter, där andra rättigheter till försäljning
af Öl vore förbundna med stränga villkor och begränsningar.
För stäf]ande af sådana missbruk hade myndigheterna för närvarande
ej andra maktmedel än de i 22 och 31 §§ af förordningen omnämnda,
nämligen dels befogenheten för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att, där särskilda omständigheter föranledde behof af försäljningstidens
inskränkning, därom förordna, dels befogenheten för polismyndigheter
att för bestämdt tillfälle, då oordningar skäligen kunde befaras, förbjuda
och förhindra försäljningens utöfvande vid tillfället eller för sådant tillfälle
föreskrifva de inskränkningar, som till ordningens upprätthållande
kunde finnas nödiga. Dessa maktmedel syntes Eders Kungl. Majrts
befallningshafvande icke vara tillräckliga. Det ''torde därutöfver lämpligen
kunna och böra medgifvas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
befogenhet dels att, om eu tillverkares rätt att å tillverkningsstället
till afhämtning försälja vin och maltdrycker visade sig föranleda
oordningar eller främja oloflig utskänkning, stadga sådana inskränkningar
i afseende å försäljningen, som kunde finnas erforderliga, dels ock
att, i händelse tillverkare ej efterkomme sådana inskränkande bestämmelser
eller om groft missbruk af försäljningsrätten förekommit, för
viss tid förbjuda försäljning af vin eller Öl från tillverkningsstället antingen
helt och hållet eller ock, såvidt anginge utlämnande å tillverkningsstället,
direkt till köpare, men med bibehållen rätt att afyttra varorna
genom kringförande eller försändning efter rekvisition i enlighet
med stadgandena i 14 och 15 §§ af förordningen. Därjämte syntes
ansvarsbestämmelse böra meddelas för öfverträdande af de inskränkningar,
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funnit skäligt stadga
i afseende å försäljningen. Det torde vara all anledning antaga, att
den ifrågasatta utvägen med mera eller mindre fullständigt förbud mot
försäljning högst sällan om ens någonsin skulle behöfva tillgripas; blotta
förefintiigheten af ett sådant, ytterst hardt och ingripande maktmedel
torde blifva tillfyllest. Något behof att medgifva äfven magistrater,
poliskammare och kommunalnämnder befogenhet att, i likhet med hvad
i 30 § af förordningen vore stadgadt, meddela förbud af här ofvan angifna
art syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej förefinnas.
Särskild! kunde det befaras, att kommunalnämnder, hvilkas sammansättning
kunde komma att bero af tillfälligheter eller agitationer, skulle
i ett eller annat fall missbruka ett så kraftigt maktmedel samt därigenom
såväl tillskynda vederbörande tillverkare stora, kanske ruinerande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

förluster, för hvilka ersättning ej kunde erhållas, som äfven bereda konsumenterna
svårigheter och obehag.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län anför, att
kommunerna å länets landsbygd i allmänhet sökt att frigöra sig från
rusdrycksförsäljning, men att ölförsäljning till afhämtning emellertid ansenligt
ökats vid de bryggerier, som funnes i några större stationssamhällen
i länet. Ett par af dessa bryggerier hade äfven, sedan lagstiftningen
infört lokalt veto beträffande utskänkning af Öl och öltappningsaffärer
på landsbygden, blifvit anlagda såsom filialer till ett stort bryggeri i
länet. Vid alla dessa bryggerier såldes Öl till afhämtning i stor myckenhet,
och en mängd af det inköpta ölet utdruckes sedan, till stor
förargelse för mången, på gator och gårdar eller i parker i samhällena
eller ock å landsvägar eller promenader i samhällenas närhet. Emellanåt
inträffade då äfven ordningen störande uppträden. Med afseende
å filialbryggerier vore det naturligtvis synnerligen svårt att utöfva kontroll
öfver att icke moderbryggeriets Öl där försåldes. Den kommunerna
i förordningen tillerkända rätten att förhindra ölförsäljning blefve således
illusorisk å de orter, där bryggerier funnits eller anlades. I särskildt
hög grad framträdde detta förhållande, då bryggeri anlades på
en plats, där kommunen afslagit ansökningar om tillstånd till utskänkning
och försäljning till afhämtning, samt därigenom trott sig blifva
fri från all rusdrycksförsäljning inom kommunen.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt borde genom
lagstiftningen tillses, att det lokala veto, som redan i lag tilldelats
kommunalstämma och kommunalnämnd, då dessa vore af samma mening,
ej kunde på ofvannämnda sätt beröfvas en stor del af sin åsyftade
verkan.

För sådant ändamål borde till en början öltillverkningen upphöra
att vara en fri näring. Bryggeri borde sålunda icke få anläggas, utan
att tillstånd därtill erhållits efter kommunalmyndigheternas hörande, och
det syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vara önskvärdt, att
de kommunala myndigheterna äfven i detta fall tillerkändes rätt att utöfva
lokalt veto enligt de grunder, som i 7 § 4 mom. och 13 § 3 mom.
i förordningen vore angifna beträffande där omförmälda ölförsäljningsrättigheter.
Vidare torde innehafvare af redan befintliga bryggerier
böra förbjudas annan rätt att sälja Öl till afhämtning än att dels på
rekvisition försända Öl till köpare enligt 14 § i förordningen och dels
i stad kringföra Öl enligt 15 § i förordningen. Mot stadgande af sistnämnda
beskaffenhet hade visserligen anmärkts, att vid strejk bland
utkörare vid ett bryggeri all försäljning därifrån måste upphöra, men

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 10-

detta vore tydligen ett undantagsförhållande, som ej borde hindra nämnda
stadgande, då det eljest vore ändamålsenligt.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län anför, att
det vore uppenbart, att den försäljning till afhämtning, som utöfvades af
tillverkare, lika lätt kunde leda till missbruk och oordningar, som den försäljning,
hvartill särskildt tillstånd jämlikt 13 § af förordningen erhållits.
I synnerhet torde detta vara fallet vid landsbygdens mindre bryggerier.
Någon anledning till tvekan hos lagstiftarne att i förevarande hänseende
likställa tillverkare med andra försäljare af dessa drycker torde
icke föreligga, enär den försäljning till afhämtning, hvarom här vore
fråga, icke vore af någon väsentlig ekonomisk vikt för tillverkaren.
Dennes rätt till försäljning efter rekvisition skulle icke beröras af den
ifrågasatta strängare bestämmelsen. Och hemställer Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, • att 30 § 2 mom. i förordningen blefve ändrad i
syfte, att den försäljning till afhämtning, som utöfvades af tillverkare,
måtte kunna i förekommande fall förbjudas.

I samma riktning hafva yttrat sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands och
Västerbottens län äfvensom, på sätt jag nu går att angifva, med uttalande
af vissa särskilda önskemål, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Gottlands, Blekinge, Älfsborgs och Jämtlands län samt slutligen Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län anför
sålunda, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke hyste några betänkligheter
mot att föreslå, att stadgandet i 30 § af förordningen utsträcktes
att gälla äfven den tillverkare tillkommande försäljningsrättighet.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning borde
de missförhållanden, som jämlikt förenämnda lagrum skulle berättiga
till ett förbud för rörelsens fortsatta bedrifvande, vara beroende på det
olämpliga eller mindre samvetsgranna sätt, på hvilket vederbörande utöfvade
sin rättighet, så att härvid icke finge inverka omständigheter,
för hvilka rättighetsinnehafvaren icke med skäl kunde göras ansvarig.
Med eu sådan tillämpning af stadgandet torde vara att förvänta, att
förbudet ej drabbade andra än dem, som däraf gjort sig förtjänta.

För att dock i fråga om tillverkare, hvilka ju för sin existens
vore beroende af en i möjligaste mån fri afsättning af sina varor, göra
ett förbud mindre kännbart, syntes kunna ifrågasättas, att detsamma,
där skäl därtill eljest förelåge, inskränktes att gälla allenast försäljning
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10-

till afhämtning från tillverkningsstället, men ej försäljning genom kringföring.

Denna mening biträdes af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Älfsborgs län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, som tillstyrker
ändring i 30 § af förordningen i syfte att där stadgad rätt att
förbjuda fortsatt bedrifvande af utskänkningsrörelse jämväl måtte kunna
omfatta försäljning af vin och Öl från tillverkningsställe, framhåller
emellertid, att ett förbud för all försäljning från tillverkningsställe under
viss tid kunde blifva för tillverkaren ruinerande och att ordningens
återställande mången gång torde kunna åstadkommas blott genom förbud
att försälja dryckerna i mindre partier. I följd häraf syntes det
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att åt stadgandet borde gifvas
den formulering, att vederbörande måtte hafva möjlighet att låta förbudet
omfatta icke allenast en tidsbestämning utan äfven en kvantitetsbegränsning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län anför,
att enligt dess åsikt vore den enda tillfredsställande lösningen af förevarande
fråga att söka i ett upphäfvande af tillverkarens privilegium
att utan särskildt tillstånd försälja sina tillverkningar till afhämtning.
I städerna skulle ett upphäfvande af denna försäljningsrätt knappast
medföra någon olägenhet för allmänheten, då man väl där mera sällan
ginge till tillverkaren för att förse sig med Öl eller vin. På landsbygden
kunde möjligen någon olägenhet itppstå för dem, som bodde i
närheten af ett bryggeri, men då bryggerierna med stor beredvillighet
körde omkring sina varor till mera aflägset boende, skulle det säkerligen
icke vara omöjligt för de i grannskapet boende kunderna att få
rekvirerade varor sig tillsända. I alla händelser komme olägenheten
endast att drabba det fåtal konsumenter på landsbygden, som hade ett
bryggeri i närheten, och denna olägenhet torde väl få anses obetydlig,
om den ställdes emot den olägenhet och den obillighet, som läge däri,
att befolkningen i en kommun, som råkade att hafva ett bryggeri eller
en vinfabrik inom sitt område, icke skulle hafva någon möjlighet att,
om den så önskade, göra sig fri från öl- och vinförsäljning inom detsamma.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län framhåller, att
enligt 22 § i förordningen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vore
berättigad att, där särskilda omständigheter föranledde behof af försäljningstidens
inskränkning å försäljningsställe, därom förordna. Eders

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande hade sålunda full frihet att göra alla de
inskränkningar i försäljning af vin och Öl till afhämtning från tillverkningsställe,
som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne skäliga.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade äfven, och alltid med god
verkan, begagnat sig af nämnda Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tillerkända befogenhet. Då sålunda, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förmenande, något verkligt behof ej förefunnes att vidtaga
någon ändring i förenämnda så nyligen utfärdade nådiga förordning,
finge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet hemställa,
att Riksdagens i berörda skrifvelse gjorda framställning ej måtte föranleda
till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

På i hufvudsak samma skäl har jämväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län förklarat sig anse tillräckliga skäl
för nu ifrågasatta ändringar i förordningen saknas. Ansåges emellertid
nödigt, att tillverkares rätt att till afhämtning försälja sina tillverkningar
skulle kunna förbjudas, torde, framhåller länsstyrelsen, dylikt förbud
icke böra få meddelas af andra än Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län redogör
till en början för nu rådande, hit hörande förhållanden inom länet samt
för de åtgärder, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med tilllämpning
af 22 § i förordningen, hittills vidtagit i ordningens intresse,
samt anför därefter, att ehuruväl hvad sålunda förordnats utan tvifvel
gjort godt såtillvida, att det från oordningar på grund af ölförsäljning
fredat vissa tider på dagen, det uppenbarligen icke varit till fyllest,
såsom visade sig däraf att klagomål i anledning af dylik försäljning
fortfore. Det vore ock tydligt, att alla öfverklagade olägenheter icke
kunde afhjälpas medelst användande af ifrågavarande lagrum, som gåfve
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande allenast rättighet att reglera
försäljningstiderna på dagen — icke försäljningsrätten. Enligt nämnda
lagrum torde det således icke gå för sig att förbjuda försäljning helt
och hållet under någon i författningen tillåten dag; än mindre torde
det vara möjligt att göra några inskränkningar eller förfoganden i
afseende å platsen eller sättet för försäljningens bedrifvande.

Ej heller torde den i 31 § af ifrågavarande författning Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgifna rätten att vid marknad,
allmän torgdag, vapenöfningsmöte m. fl. dylika tillfällen, då större
folksamling väntades äga rum, förbjuda bedrifvandet af eljest tillåten
försäljning af Öl kunna i förevarande afseende anses vara af någon
större betydelse. Ofverhufvudtaget torde denna rätt, som endast afsåge

12 Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 10.

»bestämdt tillfälle» och alltså icke här angifna slag af förrättningar i
allmänhet, visa sig i tillämpningen skäligen betydelselös. Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande befunne sig i allmänhet på för stort afstånd
för att kunna själf ingripa; och ett utverkande genom myndigheterna
på platsen af ett dylikt förbud från länsstyrelsen torde anses förenadt
med alltför stor omgång för att annat än i sällsynta undantagsfall
komma till användning. Åtminstone vore detta erfarenheten inom
Jämtlands län, där detta lagrum ingen gång kommit till användning,
oaktadt behof däraf nog torde gifvits och ortsmyndigheterna af länsstyrelsen
gjorts uppmärksamma på stadgandet och uppmanats att påkalla
dess anlitande. Då det icke torde kunna komma i fråga att förbjuda
tillverkare af Öl att försälja sin tillverkning, som ju vore af staten
själf auktoriserad, äfven genom afhämtning, kunde Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande för sin del icke tillstyrka det från vissa håll påyrkade
totalförbudet mot dylik försäljning. Att åter begränsa denna försäljning
till viss angifven minimikvantitet kunde, om denna ej sattes så hög,
att den verkade som totalförbud, lätt föranleda till motsatsen af hvad
man här ville vinna. De åtgärder, som borde vidtagas, skedde nämligen
icke, såsom uppenbarligen från vissa nykterhetshåll afsåges, närmast i
nykterhets- utan i ordningsintresse. Det gällde här ej att vinna en
eller annan individ åt nykterheten eller att för honom försvåra tillfället
att åtkomma Öl; utan hvad det gällde vore att hindra, att genom försäljningen
allmänna ordningen stördes. Och detta riskerades förnämligast,
då en större samling folk samlade sig tillhopa att förtära Öl.
Skulle man då nödgas anskaffa en viss större kvantitet, gällde det att
göra samlingen och »skramlingen» mera omfattande; den nödiga kvantiten
kunde sannolikt åstadkommas, men drickandet och oordningarna
blefve blott så mycket mera omfattande. Därför ansåge sig Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande icke heller kunna tillstyrka denna utväg.

Däremot syntes en utsträckning af 30 § 2 mom. i förordningen
äfven till här ifrågavarande slag af försäljning hafva skäl för sig. Den
fullt ordentlige tillverkaren, hvars rörelse hvilade på ett inom orten
verkligen förefintligt behof, som han afsåge att tillgodose, vare sig nu
detta skedde genom försändning efter rekvisition eller genom afhämtning,
riskerade ingenting. Det vore först, om en tillverkare för att
uppdrifva en onaturlig eller obehörig konsumtion utöfvade sin försäljning
på ett sådant sätt, att det i själfva verket blefve utskänkning, eller
eljest på ett den allmänna ordningen störande sätt, som ordningsmakten
hade att ingripa. Och de garantier, som vore gifna för obehörigt
intrång eller trakasserier från myndigheternas sida, syntes böra vara

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 10.

fullt betryggande. Påföljden inträdde först, då oordningarna fortfore
oaktadt förut gjord erinran af vederbörande myndigheter; beslutet skulle
inom viss kortare tid underställas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafhafvandes
pröfning; och då här ej förelåge något tillstånd, som kunde
återkallas, torde förbudet allenast kunna fastställas för viss bestämd
tid; mot länsstyrelsens utslag ägde sedermera naturligen besvärsrätt
rum till Eders Kungl. Magt. Det kunde härutöfver också tänkas, att
i förevarande fall garantier mot missbruk kunde än ytterligare stärkas
därigenom att förbudsbeslut, som meddelats af kommunal myndighet,
icke finge gå i verkställighet, förr än detsamma blifvit af länsstyrelsen
fastställdt.

På detta sätt syntes, som borde full trygghet vara vunnen för
den ordentlige tillverkarens försäljningsrätt, under det att å andra
sidan den oordentlige kunde träffas af verksam laga påföljd, som för
honom utgjorde en sporre att tillse försäljningens ordentliga bedrifvande,
något som han nu kunde underlåta, utan annan risk än att vid vissa
särskilt angifna tillfällen ordningsmakten kunde, efter det oordningar
redan uppstått, låta stänga hans försäljningslokal eller förhindra försäljningen,
till dess den ifrågavarande förrättningen vore slut. Och
denna risk torde, i förhållande till den fördel, han kunde erhålla genom
en uppdrifven konsumtion, få anses som skäligen betydelselös.

I sin förr omförmälda skrift har svenska bryggareföreningens
verkställande utskott till en början förklarat, att det visserligen icke
kunde förnekas, att oordningar vid försäljning till afhämtning af Öl
från en del på landsbygden inrättade bryggerier verkligen förekommit,
men att det vore utskottets öfvertygelse, att dessa oordningar inskränkt
sig till så få fall, att ett särskildt ingripande i lagstiftningsväg vid en
undersökning skulle visa sig obehöflig^ Under erinran att landets till
mer än 200 stycken uppgående bryggerier vore belägna inom ett 160-tal kommuner, däraf cirka 70 landskommuner, framhåller utskottet
vidare, att det sålunda vore endast ett ytterst ringa antal af rikets
kommuner, som berördes af ifrågavarande tillverkarens försäljningsrätt,
och att, sedan efter Riksdagens beslut år 1907 såväl de lägsta maltskatteklasserna
som den minimikvantitet, hvarför maltskatt måste erläggas,
höjdes, bl. a. med hänsyn till försvårandet af uppkomsten af nya bryggerier
å landsbygden, någon fara för att detta antal skulle stiga icke
torde föreligga.

De helt visst få kommuner, af de berörda 70, som kunde hafva
haft migon olägenhet af bryggeriers försäljningsrätt till afhämtning,

Svenska bryggareföreningens
verkställande

utskott.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

syntes, att döma af den motion, som legat till grund för Riksdagens
förevarande framställning, hafva varit sådana, där all ölhandel förbjudits
med undantag från bryggeriet. Det torde med fog kunna ifrågasättas,
huruvida icke en del oordningar, såsom förtäring på öppen väg eller
gata, skulle hafva kunnat undvikas, därest allmänheten haft tillgång
till lämpligt utskänkningsställe för att i lugn och ro förtära sina maltdrycker.
Oafsedt allt detta komme dock härtill ett för bedömande af
föreliggande fråga särdeles viktigt moment, nämligen att förordningens
22 § uttryckligen föreskrefve, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ägde, där särskilda omständigheter föranledde behof af försäljningsrättens
inskränkning eller utsträckning, därom förordna, en befogenhet,
som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i en del fall
användt sig af äfven gent emot öltillverkare. Utskottet hölle före, att
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med användande af denna sin
befogenhet skulle kunna förekomma oordningar vid försäljning till afhämtning
från tillverkningsstället, då det ju läge i tillverkarens välförstådda
intresse att själf, så långt det vore honom möjligt, med alla
medel, som stode honom till buds, söka motarbeta och afstju-a oordningar,
enär han ju eljes utsatte sig för risken af ytterligare inskränkning i
tiden för sin rörelses bedrifvande.

Den utväg, som i riksdagsskrifvelsen förordades till förekommande
af omtalade slag af oordningar, nämligen att utsträcka den i 30 § af förordningen
magistrat och kommunalnämnd medgifna rätten att förbjuda
sådan ölförsäljningsrörelses bedrifvande, för hvilkens utöfvande särskild!
tillstånd erfordrades, att gälla äfven tillverkares försäljning, vågade
utskottet hoppas icke skola vinna gillande. Dylikt förbud skulle nämligen
så ofta kunna af vederbörande kommunala myndigheter utfärdas,
att öltillverkarens existens faktiskt och ersättningslöst skulle kunna
beröfvas honom, så mycket mer, som det med nuvarande lydelse af 14 §
i ölförsäljningsförordningen blefve honom omöjligt att på rekvisition
försända maltdrycker, sedan han ej ägde rätt sälja maltdrycker till afhämtning.

Det vore nu visserligen sant att, särskildt i kommuner, där tillräckligt
antal försäljningsställen funnes, många bryggerier hade afstått
från utöfvandet af sin försäljning till afhämtning och nöjt sig med sin
kringföringsrätt, men äfven för dessa bryggerier kunde förbud eller
inskränkning i tillverkares rätt att sälja till afhämtning hafva nog så
allvarliga konsekvenser, exempelvis vid en ölutkörarekonflikt, då bryggeriet
i afsaknad af eller med inskränkt rätt af nu berörda slag kunde
komma att stå så godt som värnlöst i striden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Utskottet kunde härvid icke underlåta att påpeka, hurusom man
vid en mellan bryggerierna och dess arbetare år 1907 utkämpad strid
i Göteborg kunde hålla fabrikationen och tappningen af maltdryckerna
gående, men hade stora svårigheter att kunna forsla dem till kunderna.
Ett annat exempel torde också vara förtjänt att andragas. Enskild
person eller firma blefve af fackföreningen förklarad i blockad, hvarefter
bryggeriets utkörare vägrade att till sådan utlämna maltdrycker, men
kunde maltdrycksbehofvet nu täckas genom afhämtning af varan från
bryggeriet, hvilket, om ändring af lagstiftningen skedde, skulle försvåras.

Inskränkning af tillverkarnes nuvarande försäljningsrätt skulle
ostridigt komma att tillfoga flere bryggerier allvarlig skada. Dessa
torde då hafva berättigade anspråk, därest förslaget skulle blifva gällande
lag, till ersättning för lidna förluster, och ansåge sig utskottet i detta
sammanhang böra erinra om det'' vederlag, brännvinstillverkare tillerkändes,
då minuthandeln för dem genom 1855 års brännvinstillverkningsoch
försälj ningsförordning borttagits. Utskottet hölle före att i flere
fall inlösen af bryggeriet blefve nödvändigt, då det ju icke kunde anses
billigt att enskilda yrkesidkare i ett förment allmänt intresse skulle
förlora hvad de i förlitan på förutvarande lagstadgade ordnings bestånd
på sin rörelse nedlagt.

Med hvad sålunda anförts, ansåge sig utskottet hafva påvisat dels
att inskränkning i tillverkares rätt att sälja Öl till afhämtning ej nu
vore af behofvet påkallad, dels ock att en sådan inskränkning skulle
för en mängd bryggerier medföra svårigheter och förluster, utan att
nykterhetssaken därmed torde gagnas; och har utskottet därför hemställt,
dels att någon åtgärd för inskränkning af tillverkares nu omförmälda
rätt ej måtte vidtagas, dels ock att om sådan inskränkning
skulle vidtagas, detta endast måtte ske under beredande af vederlagtill
de yrkesidkare, som däraf lede skada.

I förr omförmälda underdåniga utlåtande af den 20 nästlid ne
november har kontroll- och justeringsstyrelsen till en början framhållit,
att af de från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomna yttrandena
framginge, att bryggeriernas ifrågavarande försäljningsrätt endast i enstaka
fall förorsakat oordningar; i åtskilliga län hade alls inga sådana
fall förekommit, hvarför ock öfverståthållarämbetet och Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Örebro och Norrbottens län ansett, att ingen
ändring i nu gällande bestämmelser vore behöflig; enligt deras åsikt
vore nu befintliga bestämmelser fullt tillräckliga.

Kontroll- och
justeringsstyrelsen.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Öfriga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande både tillstyrkt
ändring af gällande försäljningsförordning i det af Riksdagen angifna
syftet. En del förordade i likhet med Riksdagen en utsträckning af
magistrats och kommunalnämnds befogenhet, under det att de öfriga
föresloge en ökad befogenhet för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

För egen del anför kontroll- och justeringsstyrelsen därefter, att,
ehuru antalet bryggerier, hvilkas försäljning af Öl till afhämtning föranledt
oordningar, ej torde vara synnerligen stort, funne kontroll- och
justeringsstyrelsen det ändock kunna vara skäl bereda vederbörande
myndighet tillfälle att, när sådant fall förelåge, ingripa till förekommande
af dylika oordningars upprepande. I fråga om valet af myndighet, åt
hvilken denna befogenhet borde lämnas, ställde styrelsen sig obetingadt
på de länsstyrelsers sida, hvilka förordat, att rätten att inskränka bryggeriernas
ifrågavarande försäljning borde tillkomma Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande. Den behöfliga ändringen i gällande försäljningsförordning
kunde göras genom att i dess 29 § införa ett nytt moment
af följande lydelse:

3. Förekomma oordningar med anledning af sådan försäljning
till afhämtning af vin eller Öl, som af tillverkare utöfvas å tillverkningsstället,
äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande att stadga de inskränkningar
vid rörelsens utöfning, som kunna finnas erforderliga, eller
ock för viss tid förbjuda dess fortsättande.

I 14 § af förordningen stadgades, erinrar kontroll- och justeringsstyrelsen
vidare, att den, som ägde att till afhämtning försälja vin eller
Öl jämväl skulle vara berättigad att från försäljningsstället på rekvisition
försända dem till köpare. Med bibehållande af denna formulering skulle
det kunna hända, att en tillverkare, som blifvit förbjuden att sälja till
afhämtning, kunde anses förhindrad att, så länge nämnda förbud gällde,
efter rekvisition försända de sålda varorna till köparen. Då tillverkaren
genom en sådan tolkning skulle blifva urståndsatt att afyttra bryggeriets
tillverkning, hvilket ju vore alldeles orimligt, syntes det vara nödvändigt
att omformulera nyssnämnda 14 §, så att dess början komme att lyda:

Tillverkare af vin eller Öl, äfvensom den, som eljest äger att till afhämtning
försälja vin eller Öl, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,
den senare från försäljningsstället på rekvisition försända
dem till köparen.

Rättigheter till försäljning af brännvin liksom ock af vin och
Öl äro som bekant omgärdade med åtskilliga bestämmelser i ändamål

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10. 17

dels att förekomma missbruk dels ock att, då missbruk yppas, hastigt
vinna rättelse.

Vid formuleringen af dessa bestämmelser hafva framför andra två
intressen af allmän natur medverkat, nämligen nykterhetens och ordningens.
I mån som rättighet är beroende på särskildt tillstånd kunna
naturligen nämnda intressen omedelbarligen och i full utsträckning tillgodoses.
Tillståndet kan nämligen göras fakultativt och dess fortbestånd
sålunda beroende därpå, att genom rättighetens utöfvande nu aDgifna
intressen icke med eller mot innehafvarens vilja åsidosättas. Också torde de
bestämmelser, som gifvits beträffande rättigheter, till hvilkas utöfvande tillstånd
erfordrats och erhållits, kunna sägas vara ganska tillfredsställande.

När fråga åter blir om försäljningsrättighet, som af innehafvaren
utan tillstånd utöfvas, särskildt den rätt till försäljning, tillverkare åtnjuter
med afseende å de af honom tillverkade varor, är man inne på
ett område, där nykterhetens och ordningens intressen icke kunnat så
att säga preventivt tillgodoses i den omfattning som vid tillståndsrättighet.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har visserligen
ifrågasatt, att själfva bryggerihandteringen borde göras beroende af
koncession. Ehuru ett sådant förslag egentligen faller utom ramen för
den af Riksdagen gjorda framställningen, skall jag dock tillåta mig
framhålla, hurusom en dylik åtgärd under rådande förhållanden icke
skulle i stort sedt komma att befordra nykterheten. De klagomål, som
legat till grund för Riksdagens förevarande framställning, hafva i allmänhet
icke utgått från städer och större stadsliknande samhällen, där de
större bryggerierna äro att söka, utan från landsbygden. Faran för
anläggning af filial- eller småbryggerier å landsbygden torde emellertid
numera vara i det närmaste utesluten. Redan med den år 1907 vidtagna
förhöjning af minimiskattesatsen för det i brj^gd använda maltet
har uppförandet af nya mindre bryggerier upphört. Så mycket mera
torde man hafva anledning antaga att, sedan med innevarande år, vid
den allmänna förhöjningen af maltskatten, minimiskattesatsen bestämts
till 17 öre för kilogram malt samt bryggeri ändock skall ansvara för
ett dagligt minimiskattebelopp af G kronor, frestelsen att anlägga mindre
bryggerier helt och hållet försvunnit.

Men äfven om man redan hade gjort eller för framtiden gjorde
bryggeris anläggande beroende på tillstånd, skulle naturligen återkallelse
af sådant tillstånd icke kunna ske under samma enkla former, som återkallelse
af tillstånd till försäljningsrättighet. I hvarje fall måste hänsynen
till arbetarstammen, till det i bryggeriet nedlagda kapitalet m. in.
verka återhållande vid pröfning af fråga om tillstånds återkallande.

Bih. Ull Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:c 10.

Ännu mindre än själfva bryggerihandter ingen torde emellertid
försäljningsrättighet i samband med tillverkning böra göras beroende af
tillstånd. Såsom naturligt är, saknar tillverkning utan rätt att afyttra de
tillverkade varorna i stort sedt så godt som allt värde. I anledning
häraf måste förstaliandsförsäljningen af de tillverkade varorna betraktas
såsom ett naturligt tillbehör till själfva tillverkningsrätten. Ser man
saken på detta sätt, kan man icke annat än instämma med Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län därom, att föremålet för den
begärda utredningen icke är en nykterhets- utan en ordningsfråga. I
sådant afseende må genast framhållas, att man gifvetvis icke kan stillatigande
åse, att ordningsmakten står så godt som maktlös gent emot
en med tillverkning förenad försälj ningsrättighet, som föranleder oordningar.

Af hvad Riksdagen och äfven åtskilliga Eders Kungl. Mapts befallningshafvande
upplyst, synas emellertid oordningar allt emellanåt vara
förorsakade af sådan försäljning af maltdrycker, hvarom nu är fråga.
Samtidigt låter det sig icke förnekas, att kraftigt verkande korrektiv
häremot för närvarande saknas. Åtgärder böra alltså vidtagas i syfte
att förebygga dylika med tillverkningsrättighet förenade olägenheter.
Innan jag i sådant afseende afgifver förslag, skall jag tillåta mig att i
korthet redogöra för de allmänna bestämmelserna om försäljningsrättigheterna
och de i ordningens och nykterhetens intressen härutinnan lämnade
restriktiva föreskrifter.

I 6 § af förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af
vin och Öl angifvas de fall, där försäljning till förtäring på stället
(utskänkning) af vin och Öl må äga rum utan särskildt tillstånd. Eljest
är utskänkning af dylika varor beroende på tillstånd af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande. Om man frånser s. k. tillfälliga rättigheter,
skall yttrande öfver ansökning om försälj ningsrättighet inhämtas från
vissa kommunala myndigheter. Har ansökning blifvit afstyrka i Stockholm
af stadsfullmäktige, i annan stad af magistrat och stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt på landet af kommunalnämnd
och kommunalstämma, kan ansökningen ej bifallas. 1 bistånd,
hvarom nu är sagdt, lämnas för viss bestämd tid.

Försäljning till afhämtning af vin eller Öl må utan särskildt tillstånd
jämlikt 12 § utöfvas af den, som i föreskrifven ordning förvärfvat
behörighet att till afsalu tillverka vin och Öl, å tillverkningsstället i
fråga om därstädes tillverkade drycker, samt vidare i samband med
rättighet till utminutering af brännvin samt utskänkning af vin och Öl.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 10.

I andra än nu nämnda fall är rättighet till försäljning till afhämtning
af vin och Öl beroende på tillstånd. För erhållande af sådant
tillstånd gäller, särskildt å landet, i stort sedt hvad nyss sagts med afseende
å tillstånd till utskänkning af vin och Öl, med iakttagande
dock att tillståndet i förra fallet meddelas att gälla tillsvidare, så länge
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej finner skäl återkalla detsamma.

Enligt 22 §, där allmänna bestämmelser gifvas med afseende å
tiden för öppenhållande af utskänknings- och annat försäljningsställe,
äger Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, där särskilda omständigheter
föranleda behof af försäljningstidens inskränkning eller
utsträckning, därom förordna. I 28—31 §§ angifves därefter i öfrigt,
under hvilka förhållanden och i hvilken ordning försäljning af vin
och Öl kan förbjudas eller för visst fall inskränkas.

Hvad då först angår utskänkning, som vederbörande äger utöfva
utan särskildt tillstånd, angifvas i 29 § vissa fall, då Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande äger förbjuda rättighetsinnehafvare att med utskänkningsrörelsen
fortsätta eller ock stadga de inskränkningar vid
rörelsens utöfvande, som kunna finnas erforderliga. Vidare lämnas i
31 § viss befogenhet för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande liksom^
ock för polismyndighet i stad och kronobetjänt å landet att i vissa
angifna fall, hufvudsakligen vid tillfälle, där på grund af större folksamling
oordningar äro att befara, för samma tillfälle förbjuda utskänkning
eller annan försäljning af vin och Öl, sålunda äfven den försäljning,
som eljest må äga rum utan särskildt tillstånd.

Hvad beträffar utskänkning af vin och Öl, som äger rum efter
tillstånd, kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt 28 § återkalla
utskänkningsrätten, om å utskänkningsstället oordningar visa sig
eller osedlighet bedrifves och i följd däraf rörelsens innehafvare icke
anses lämplig att vidare förestå rörelsen. Vidare kan magistrat eller
kommunalnämnd enligt 30 § förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande,
om, oaktadt skedd erinran, oordning eller ofog, hvarom nyss nämnts,
å utskänkningsställe förekommer. Magistratens eller kommunalnämndens
beslut skall dock underställas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som, därest tillståndet ej finnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa
förbudet eller ock upphäfva detsamma.

Tillstånd att till afhämtning försälja vin och Öl kan, såsom redan
antydts, när som helst af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande återkallas;
och gäller i öfrigt med afseende å dylik rättighet hvad i 30 §,
enligt hvad nyss nämndes, stadgats i fråga om magistrats eller kommunalnämnds
befogenhet att förbjuda utskänkning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Af hvad nu anförts framgår, hurusom lagstiftningen i nu förevarande
afseende, principiellt vill det synas, följt skilda linjer i fråga
om försäljningsrättigheter, som utöfvas utan särskildt tillstånd, och
dem, för hvilkas utöfvande tillstånd erfordrats.

Vidkommande försälj ningsrättighet af förstnämnda slag är det
sålunda allenast Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller annan
offentlig polismyndighet, som kan förbjuda rättighetens fortsatta utöfvande
eller föreskrifva inskränkningar med afseende å rörelsens bedrifvande.

Beträffande försäljningsrättighet, för hvars utöfvande tillstånd
erfordrats, har, såsom naturligt är, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och polismyndighet en ännu mera vidsträckt befogenhet.
Härtill kommer, att med afseende å dylik rättighet viss befogenhet
lagts i de kommunala myndigheternas händer.

Från nu omförmälda regler gifves ett undantag, men dock allenast
skenbart. När kommunal myndighet interimistiskt förbjuder utskänkningsrörelses
fortsatta bedrifvande, ligger i ett sådant beslut äfven förbud
om försäljning till afhämtning, som utöfvas utan särskildt tillstånd,
nämligen då denna rätt automatiskt åtföljer den med tillstånd bedrifna
utskänkningsrättigheten. En sådan sekundär påföljd kan emellertid
näppeligen anses såsom ett undantag från regeln, ity att tillståndet
till utskänkningen uppenbarligen inrymmer i sig, utom utskänkningsrätt,
jämväl rätt till försäljning genom afhämtning.

Af Riksdagen har såsom en utväg ifrågasatts och af flertalet
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagits, att korrektivet mot
ett mindre tillfredsställande handhafvande af försäljningsrättigheten i
samband med tillverkning måtte sökas i utsträckning af den befogenhet,
som enligt 30 § af förordningen närmast tillkommer kommunalmyndighet
och i andra hand Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. En
ändring i sådant syfte skulle, såsom af den af mig lämnade utredningen
framgår, otvetydigt stå i strid med den princip, som hittills följts å
ifrågavarande område. Att för det fall, hvarom nu är fråga, frångå
nämnda princip, synes mig icke vara af förhållandena påkalladt.

Å ena sidan får icke förbises, att nämnda princip hvilar å den
grund, att ett ingripande i rättighet, som utöfvas oberoende af tillstånd,
är en för den enskilde långt betydelsefullare och i regel en mera grannlaga
sak än ett ingripande i rättighet, hvars utöfvande är beroende af
tillstånd. I händelse detta kan sägas om rättigheter af förstnämnda
slag i allmänhet, torde det, såsom jag redan an ty dt, gälla särskildt med
afseende å försäljningsrättighet i samband med tillverkning. Äfven

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

om en sådan rättighet allenast tillfälligtvis förbjudes, kan ett sådant
förbud påtagligen få en djupt ingripande betydelse i företagets hela
ekonomi. A andra sidan lärer det icke kunna med fog påstås, att
nykterhetens och ordningens intressen blifvit mindre väl tillgodosedda
i de fall, där dessa intressen för närvarande tillvaratagas allenast af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och polismyndigheter.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, finner jag mig böra biträda
det förslag till ändring af 29 § i förordningen, som kontroll- och justeringsstyrelsen
förordat.

Att, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län ifrågasatt, stadga särskilda straffbestämmelser med afseende å
den, som öfverträder de inskränkningar, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
kan hafva meddelat beträffande tillverkares rätt till försäljning,
synes mig icke erforderligt, i ty att enligt 33 § i förordningen den,
som, utan att vara därtill berättigad, till afhämtning försäljer vin och
öl, redan är underkastad straff efter samma grunder, som i allmänhet
en hvar annan, hvilken utan laga rätt afyttrar dylika drycker.

Hvad svenska bryggareföreningens verkställande utskott anfört
därom, att bryggeri borde för skada, som åsamkades detsamma genom
inskränkning i dess försäljningsrätt, beredas ersättning, torde icke förtjäna
afseende. Såsom jag redan angifvit, är häri själfva verket fråga om
vidtagande af åtgärder i ordningens intresse. På de i sådant syfte vidtagna
åtgärder lära icke kimna grundas några befogade ersättningsanspråk,
allrahelst som tillämpningen af härutinnan gifna stadganden
i stort sedt torde blifva beroende på tillverkarens egna åtgöranden samt
i allt fall, efter hvad jag strax skall visa, de inskränkningar, som kunna
ifrågakomma, icke komma att förtaga tillverkaren möjligheten att ändock
afyttra sina varor.

På sätt förut framhållits, äger den, som i föreskrifven ordning förvärfvat
behörighet att till afsalu tillverka vin eller Öl, enligt 12 § i
förordningen rätt att, utan särskildt tillstånd, å tillverkningsstället till
afhämtning försälja de drycker, som därstädes tillverkas. Den, som äger
rätt att till afhämtning försälja vin eller Öl, är jämväl berättigad att i
viss angifven ordning från bryggeriet på rekvisition försända tillverkade
drycker till köpare. De intressen, som skulle tillgodoses genom den föreslagna
ändringen af 29 § i förordningen, kunna uppenbarligen icke anses
kräfva förbud mot den försäljning af Öl, som äger rum efter rekvisition.
Riksdagens framställning i ämnet torde också allenast afse att vinna
effektiva medel mot ett mindre lojalt eller i allt fall ordningen störande
tillvägagångssätt vid försäljning till afhämtning. Såsom kontroll- och
Bih. till Kikad. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

justeringsstyrelsen framhållit, bör i anledning häraf jämväl 14 § undergå
någon ändring i formuleringen. Ej heller mot det i sådant afseende
gjorda förslaget har jag någon erinran att framställa.

På grund af hvad sålunda anförts och då nya bestämmelser i
förevarande afseenden torde böra utan dröjsmål träda i kraft, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen besluta, att 14 och 29 §§ af nådiga förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl skola från dag, som
Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla den förändrade lydelse, kontroll- och
justeringsstyrelsen, enligt hvad jag redan angifvit, föreslagit.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Magt Konungen bifalla;
och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af
den lydelse bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Alexanderson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.