Kungl. Maj:tfi Nåd. Proposition Nr 274 (Proposition 1917:274)

Kungl. Maj:tfi Nåd. Proposition Nr 274.

Nr 274.

Kungl. Majits nådiga proposition till riksdagen angående driftkostnader
under år 1918 för statens skog sdomäner m. m.;
given Stockholms slott den 23 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal att tilllämpas
från och med år 1918 ävensom förklara, att de villkor och bestämmelser,
som nu gälla för åtnjutande av de i avlöningsstaten för
skogsstaten för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner,
skola vara gällande även i fråga om avlöningarna å den nya staten;

dels medgiva, att för år 1918 tillfälligt lönetillägg må i enlighet
med de av departementschefen tillstyrkta grunder utgå till ordinarie
kronojägare och tillsyningsmän samt årsförordnade extra kronojägare
och andra årsförordnade extra bevakare;

dels medgiva, att från och med den dag Kungl. Maj:t bestämmer
resekostnads- och traktamentsersättning må till ordinarie och extra
befattningshavare vid skogsstaten ävensom skogsskoleföreståndare och
skogsrättare utgå av domänfondens avkastning enligt gällande resereglemente
med iakttagande av de modifikationer och särskilda bestämmelser
Kungl. Maj:t må föreskriva, dock under villkor att, därest denna förändring
av Kungl. Maj:t bestämmes att inträda under loppet av innevarande
år, den del av för befattningshavare bestämda respenningar,
som belöper på tiden från och med sagda dag till årets slut, icke må
till honom utgå;

dels medgiva, att ersättning för expeditionslokal må i huvudsaklig
överensstämmelse med de av departementschefen tillstyrkta grunder av
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 235 höft. (Nr 274.) 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

domänfondens avkastning utgå till överjägmästare från och med år 1918
samt till revirförvaltare, biträdande jägmästare, skogsingenjörer, biträdande
skogsingenjörer och skogsskoleföreståndare från och med den 1 oktober
1917;

dels godkänna de i statsrådsprotokollet gjorda beräkningar i fråga
om kostnader för statens skogsdomäner under år 1918;

dels, vid bifall ej mindre till vad som slutligt föreslagits i propositionen
nr 26 angående drif!kostnader under år 1918 för statens domäner
än även till vad nu föreslagits i fråga om beräknandet av driftkostnaderna
under samma år för skogsdomänerna, såsom driftskostnader för
statens domäner under år 1918 förslagsvis uppföra ett belopp av

16,100,000 kronor, att utgå av domänfondens avkastning;

dels ock medgiva, att till innehavarna av sex från och med år
1917 inrättade kronojägarbefattningar inom Värmlands län må av
domänfondens avkastning för år 1917 såsom tjänstgörings penningar
under innevarande år utgå, utöver i staten upptaget belopp av 500
kronor, ytterligare 100 kronor till en var.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Plans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde:

Då min företrädare i ämbetet den 13 januari 1917 anmälde frågan
om beräknande av driftkostnaderna för statens domäner för år 1918,
framlade han förslag till dylik beräkning beträffande kostnader för domänstyrelsen
och för statens jordbruksdomäner. Beträdande kostnaderna för
statens skogsdomäner anförde han, att, då domänstyrelsens förslag härutinnan
innefattade bland annat förslag till ändringar i avlöningsförhållandena
för skogsstatens personal samt utredning och förslag i denna
del av ärendet kunde under riksdagens lopp införväntas från 1915 års
kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
m. fl. verk, tillsvidare allenast visst belopp borde beräknas för
dessa kostnader. I enlighet med hans hemställan har Kungl. Maj:t i
propositionen nr 26 den 13 januari 1917 förberedelsevis beräknat kost -

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

naderna för statens skogsdomäner för år 1918 till 15,(560,000 kronor.
Då därjämte kostnaderna för domänstyrelsen upptagits till 259,500 kronor
samt kostnaderna för jordbruksdomänerna till 180,500 kronor, hava driftkostnaderna
för domänerna under år 1918 beräknats tillhopa till 16,100,000
kronor.

Sedan omförmälda lönekommission nu avgivit särskilda utlåtanden
i vissa till densamma remitterade ärenden samt domänstyrelsen yttrat
sig däröver, anhåller jag att få anmäla frågan om reglering av driftkostnaderna
för statens domäner för år 1918 i vad avser kostnaderna
för statens skogsdomäner. För vinnande av överskådlighet är det nödvändigt
att uppdela framställningen i särskilda avdelningar.

De ovan avsedda ärenden, som remitterats till förenämnda lönekommission,
äro följande:

l:o) framställning av föreningen Sveriges ordinarie jägmästare angående åt
gärder för beredande åt den förvaltande skogsstatspersonalen av viss förbättring i
avlöningshänseende in. m. (remiss den 15 april 1916);

2:o) domänstyrelsens underdåniga skrivelse den 1 inaj 1916 angående dagarvoden
åt jägmästare (remiss den 8 maj 1916);

3:o) framställning av de extra jägmästarnas förbund angående dagtraktamenten
åt biträdande jägmästare m. fl. extra skogsstatstjänstemän vid resor och för
rättningar (remiss den 8 maj 1916);

4:o) framställning av Sveriges kronojägarförbund angående dagtraktamenten
till kronojägare vid resor och förrättningar (remiss den 12 maj 1916);

5:o) framställning av föreningen Sveriges ordinarie jägmästare angående dyrtidstillägg
m. m. (remiss den 4 oktober 1916);

6:o) framställning av sistnämnda förening angående provisorisk lönereglering
m. m. (remiss den 26 oktober 1916);

7:o) framställning av skogsrättarna vid statens skogsskolor om löneförbättring
(remiss den 8 november 1916);

8:o) transumt av domänstyrelsens underdåniga skrivelse den 30 september
1916 med förslag till driftkostnader för statens domäner under år 1918 (remiss den
10 november 1916);

9:o) framställning av Sveriges kronojägarförbund angående förbättring av
den lägre skogsstatspersonalens avlöningsförmåner (remiss den 1 december 1916);

10:o) framställning av sistnämnda förbund om dagtraktamente vid resor och
förrättningar till den bevakande skogsstatspersonalen (remiss den 12 december 1916);

ll:o) framställning av samtliga tjänstförrättande överjägmästare i fråga om
dagtraktamente vid resor och förrättningar (remiss den 15 december 1916); samt

12:o) framställning av vissa skogstaxatorer om förhöjning av arvodet till
skogstaxatorer (remiss den 19 december 1916).

Lönekommissionen har med anledning härav den 28 februari 1917
avgivit fyra särskilda utlåtanden i fråga om dels tillfällig löneförbätt -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

ring för vissa befattningshavare vid skogsstaten och statens skogsskolor,
dels förändrade grunder för reseersättnings utgående till skogsstatspersonalen,
dels ersättning åt jägmästare m. fl. för tillhandahållande
av expeditionslokal, dels och nrvodesförhö jning åt. biträdande jägmästare
och skogstaxatorer. Därjämte har kommissionen framhållit, att de
under 7:o) och 9:o) upptagna framställningarna jämväl avsåge

frågor, vilka icke av kommissionen slutbehandlats.

1. Tillfällig löneförbättring för befattningshavare vid skogsstaten.

Beträffande frågan om tillfällig löneförbättring åt befattningshavare
vid skogsstaten har lönekommissionen anfört följande, vari även i korthet
redogöres för innehållet i detta hänseende i de till kommissionen
remitterade framställningarna.

»De avlöningsstater för ordinarie befattningshavare vid skogsstaten och statens
skogsskolor, som år 1908 antogos av riksdagen, äro i huvudsak fortfarande gällande;
och de förändringar, som emellertid ägt ram beträffande desamma, hava föranletts
allenast av indragning eller ökning av redan befintliga befattningar eller ock inrättande
av helt och hållet nya tjänster, för vilka avlöningarna dock fastställts i
anslutning till vad sålunda är 1908 bestämdes. Samtliga nu ifrågavarande befattningshavare
äro alltså —- frånsett den för alla statens verk gemensamma krigstidshjälpen
— att anse såsom kvarstående på den år 1908 fastslagna avlöningsnivåu.

Sedan emellertid Eders Kungl. Maj:t den 17 december 1915 uppdragit åt
denna kommission att företaga undersökning, huruvida nu gällande avlöningsreglementen
för tjänstemän vid statens järnvägar, postverket, telegrafverket, statens
vattenfallsverk och tullverket kunde ersättas av i huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser
för samtliga nämnda verk, samt, därest kommissionen ansåge detta
vara förhållandet, avgiva de förslag till dylika gemensamma bestämmelser, kommissionen
funne sig böra föreslå, hemställde domänstyrelsen i underdånig skrivelse den
10 januari 1916 om utvidgning av det kommissionen givna uppdraget att omfatta
jämväl domänstyrelsen och dess underlydande personal.

Till stöd för sin berörda framställning anförde domänstyrelsen, bland annat,
att, därest kommissionen kornme att anse gemensamma avlöningsbestämmelser för
de kårer och verk, som avsåges i det kommissionen ursprungligen givna uppdraget,
önskvärda och därom avgiva förslag, ett dylikt förslag skulle komma att, jämte
tullverket, omfatta samtliga statens affärsdrivande verk utom domänstyrelsen, som
dock numera, sedan avkastningen från statens skogar stigit till så betydande belopp,
att dessa spelade en avsevärd roll i riksbudgeten, vore att anse såsom
ett av de största bland de affärsdrivande verken. Det måste fördenskull, enligt
domänstyrelsens mening, vara av synnerlig vikt att så ordna löneförhållandena
för personalen vid även detta verk, att dess utveckling kunde ostört fortgå,
och det syntes styrelsen vara lika nödigt att på samma sätt beakta och undersöka
avlöningsförhållandena för domänstyrelsen och dess underlydande personal som för
personalen vid statens övriga affärsdrivande verk.

Lönekonvmu si9neti.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

Genom nådigt beslut den 17 mars 1916 har Eders Kungl. Maj:t förordnat,
att det kommissionen den 17 december 1915 meddelade uppdrag skall utsträckas
att omfatta jämväl domänstyrelsen och dess underlydande personal.

I avvaktan på den definitiva reglering av avlöningsförhållandena för domänstyrelsen
underlydande befattningshavare, som må komma att bliva en följd av det
kommissionen givna uppdraget, hava emellertid från olika grupper av ifrågavarande
tjänstinnehavare gjorts särskilda underdåniga framställningar, avseende bland annat
vidtagande av provisoriska åtgärder för beredande av avlöningsförbättring åt nämnda
personal; och hava dessa framställningar remitterats till underdånigt utlåtande av
kommissionen. Erinras må, att i vissa av berörda och andra framställningar jämväl
yrkats omläggning av grunderna för reseersättnings utgående till skogsstatspersonalen
samt beviljande av ersättning åt jägmästare in. fl. för tillhandahållande av
expeditionslokal. Beträffande dessa senare frågor avgiver kommissionen denna dag
särskilda underdåniga utlåtanden.

Vidkommande framställningarna, i vad'' de beröra nu förevarande spörsmål,
tillåter sig kommissionen lämna följande kortfattade redogörelse.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har, i uppgiven egenskap av representant
för samtliga ordinarie jägmästare, skogsingenjörer och skogsskoleföreståndare,
i särskilda underdåniga framställningar av den 30 september och den 21 oktober
1916 anfört, bland annat, att de avlöningsbestämmelser för skogsstatspersonalen, som
antogos vid 1908 års riksdag och som grundats på ett av löneregleringskommittén
i huvudsak under år 1906 utarbetat förslag, tillmätt åt denna personal en lönestandard,
som enligt föreningens mening måste anses hava varit synnerligen låg.
Den storartade utveckling av statsskogarnas skötsel, som i oavbruten stegring fortgått
sedan år 1909, då de nuvarande lönerna började tillämpas och som för varje
ar tillfört staten ökade inkomster, hade emellertid för personalen medfört en högst
betydande ökning i arbete och ansvar utan någon förhöjning i personalens lönestandard;
och den stegring i levnadskostnader, som oavbrutet fortgått allt sedan
lönestaten fastställdes, hade medfört, att skogsstatspersonalen i avlöningshänseende
kommit i en särdeles ogynnsam ställning. Sedan det åt kommissionen givna upp^
draget utsträckts att omfatta jämväl skogsstatspersonalen, hade visserligen denna
personals lönefråga kommit under utredning, men föreningen ansäge, att personalens
ekonomiska ställning vore sådan, att åtgärder omedelbart måste vidtagas för att
provisoriskt förbättra avlöningen, till dess en definitiv lönereglering kunde genorm
föras. Denna tillfälliga löneförbättring borde enligt föreningens mening utgå med
dels ett tillägg till avlöningen, avsett att täcka den minskning i penningvärdet, som
uppstått, efter 1908 års lönereglering intill tidpunkten för krigets början, och dels
ett särskilt krigstidstillägg, motsvarande den ökning i levnadskostnaderna, som uppstått
på grund av kriget.

Under framhållande att den provisoriska löneregleringen borde omfatta ej
endast de tjänstemannagrupper, föreningen representerade, utan även kronojägare
och extra personal, har föreningen hemställt om beredande åt skogsstatspersonalen
av tillfällig löneförbättring räknat från och med den 1 januari 1916 enligt de av
föreningen sålunda angivna grunder.

Vidare hava skogsrättarna vid statens skogsskolor uti en den 23 september
1916 dagtecknad skrift, under framhållande att deras avlöningsförhållanden vore
mycket bekymmersamma, i underdånighet hemställt att — jämte annat, varom

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274. 7

i detta sammanhang ej är fråga - dem måtte beviljas ett provisoriskt lönetillägg
å 400 kronor.

Sveriges kronojftgarförbund har uti underdånig framställning den 11 november
1916 anhållit, bland annat, om vidtagande av åtgärder för beredande åt den lägre
skogsstatspersonalen av ett provisoriskt lönetillägg från och med år 1917. Till stöd
för denna begäran har förbundet åberopat en av detsamma under år 1915 till Eders
Kungl. Maj:t ingiven underdånig skrift, avseende bland annat beredande av dyrtidstillägg
åt den bevakande skogsstatspersonalen. Uti sistberörda skrift hade förbundet
anfört, att 1908 års lönereglering redan tidigt visat sig otillräcklig för kronojägarna,
vilket förhållande fortgått och förvärrats för varje år till följd av höjda levnadskostnader
och bostadshyror; att nämnda förhållanden jämte ökade kostnader för
tjänstens fullgörande gjort kronojägarnas ekonomi ohållbar och för dem allmänt haft
till följd en för framtiden olycksdiger skuldsättning $ samt att Eders Kungl. Maj:t
beaktat enahanda skäl, tidigare framförda av lägre tjänstemän vid postverket och
statens järnvägar, i så måtto att dessa tjänstemän, som på sin tid ungefär samtidigt
med skogsstatspersonalen erhållit lönereglering, på förslag av Eders Kungl. Maj:t
under senare år beviljats förhöjda avlöningsförmåner.

I sin nu förevarande skrift har förbundet ytterligare framhållit, att den lägre
skogsstatspersonalen nu befunne sig i ett verkligt nödläge. Denna personal måste
emellertid mot en avlöning, som snart endast motsvarade hälften av vad som
betalades ordinära skogsarbetare och kolare, utöva förmanskap över dessa arbetare
samt under ansvar utbetala och redovisa deras avlöningar.

Enligt förbundets mening borde storleken av ett provisoriskt lönetillägg åt:
den bevakande skogsstatspersonalen tillmätas efter den fördyring av levnadskostnaderna,
som inträtt från tidpunkten, då utredningen skedde för 1908 års reglering,
och intill nuvarande tidpunkt. Frånsett den abnorma prisstegringen på grund av
kriget kunde denna fördyring för ifrågavarande personal, enligt förbundets förmenande,
ej uppvägas med lägre lönetillägg än minst 600 kronor för år och befattningshavare.
Den särskilda stegringen av levnadskostnader på grund av kriget ansåg förbundet
dessutom böra gottgöras familjeförsörjare i form av krigstidshjälp efter i huvudsak
samma grunder som den för år 1916 beviljade.

Då kommissionen nu går att angiva sin mening beträffande föreliggande
spörsmål, har kommissionen ansett sig böra först framhålla några allmänna synpunkter,
som för kommissionen varit ledande vid behandlingen av denna fråga.

Då huvudsyftet med kommissionens tillsättaude varit att söka åstadkomma
enhetlighet mellan avlöningsbestämmelserna för ett flertal verk, bland dem kommunikationsverkeu
och domänförvaltningen, har därvid givetvis i första hand avsetts den
definitiva regleringen av hithörande förhållanden. Men även vid behandlingen avfrågor
rörande provisoriska åtgärder i avvaktan på den slutliga lösningen av huvudspörsmålet
anser kommissionen det nyssberörda syftet att åstadkomma enhetlighet
böra vara av i viss mån avgörande betydelse.'' Under förutsättning alltså att befattningshavare
vid ett av de ifrågavarande verken blivit i mera avsevärd grad tillbakahållna
i avlöningshänseende i jämförelse med sådana befattningshavare vid de
andra verken, som förut stått på ungefär samma lönenivå som dessa men vid en
senare tidpunkt fått sina avlöningsförmåner väsentligt förhöjda, kan det enligt
kommissionens mening icke vara något att erinra mot att, därest förhållandena”i .
övrigt därtill föranleda, provisoriska åtgärder till utjämnande av detta förhållande

8 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 274.

vidtagas. Befinna sig däremot befattningshavare i likartad ställning inom de olika
verken fortfarande på samma lönenivå, som på sin tid bestämts för dem genom
ungefär samtidig lönereglering, anser kommissionen i allmänhet varje sådan åtgärd
beträffande befattningshavare vid allenast ett av verken böra undvikas, enär eljest
rubbning skulle föranledas i avseende å det förut bestående jämviktsläget mellan
verken. Även med fasthållande av sistberörda synpunkt kan det givetvis icke vara
något att erinra mot en sådan allmän avlöningsförbättring, som den för år 1916 utgående
krigstidshjälpen avser. Genom densamma rubbas ju icke det inbördes förhållandet
mellan i avlöningshänseende likställda tjänster inom olika verk.

Undersökes nu det föreliggande spörsmålet ur nu angivna synpunkter, befinnes,
att den år 1908 fastställda avlöniugsstaten för personalen vid skogsstaten och statens
skogsskolor torde få anses hava ställt denna personal på samma lönenivå som de
ungefär samtidigt reglerade personalgrupperna vid statens järnvägar, postverket och
telegrafverket. Vad beträffar de befattningshavare inom de nämnda kommuuikationsverken,
som i avlöningshänseende stå närmast jägmästare, skogsingenjörer och
skogsskoleföreståndare, kvarstå dessa, med allenast några av särskilda omständigheter
föranledda undantag, fortfarande på den lönenivå, som fastslogs genom berörda
regleringar. Annorlunda är däremot förhållandet beträffande de lägre personalgrupperna
vid statens järnvägar, postverket och telegrafverket. Dessa hava nämligen
med hänsyn till de redan före krigsutbrottet alltjämt stegrade levnadskostnaderna,
vilka för de svagast avlönade blivit särskilt kännbara, under de senaste åren beretts
avlöningsförbättring; och har detta skett antingen genom verkställande av definitiva
löneregleringar — för telegrafverket av år 1912 och för postverket av år 1913
eller genom beviljande av tillfälliga lönetillägg på sätt ägt rum i avseende å statens
järnvägar jämlikt beslut vid 1914, 1915 och 1916 årens riksdagar. Vad statens
järnvägar beträffar har kommissionen i underdånig skrivelse den 20 december 1916
föreslagit dylikt tillägg för åren 1917 och 1918 att utgå efter delvis ändrade grunder,
varigenom vissa lägre befattningshavare vid nämnda verk skulle beredas en sammanlagd
avlöning, nära överensstämmande med vad motsvarande befattningshavlxe vid
postverket åtnjuta efter 1913 års lönereglering. I förbigående må erinras, att, sedan
ny avlöningsstat år 1910 blivit antagen för fångvårdsstateu i dess helhet, tjänstemän
av lägre grad därstädes år 1914 fått sina avlöningar nyreglerade.

Vad nu beträffar personalen vid skogsstaten och statens skogsskolor har densamma
— såsom i det föregående upprepade gånger framhållits — icke efter år
1908 kommit i åtnjutande av någon som helst avlöningsförbättring, frånsett krigstidshjälpen.
Dä emellertid jägmästare, skogsingenjörer och skogsskoleföreståndare
icke i nämnda hänseende intaga någon undantagsställning i jämförelse med motsvarande
personalgrupper inom de nämnda kommunikationsverken, utan torde få
anses stå på samma lönenivå som dessa, kan kommissionen i överensstämmelse med
sin förut uttalade principiella uppfattning icke tillstyrka något tilllälligt lönetillägg
åt ifrågavarande tjänstemän. Det torde emellertid i detta sammanhang böra omförmälas,
att, därest kommissionens samtidigt med förevarande underdåniga skrivelse
avgivna förslag beträffande ersättning åt jägmästare med flera för tillhandahållande
av expeditionslokal samt till förändrade grunder för ersättning åt skogsstatspersonalen
under tjänsteresor vinner bifall, vissa av ifrågavarande tjänstemän skulle
i högre grad, än vad hittills varit fallet, erhålla ersättning för utgifter i tjänsten
och därigenom faktiskt ernå en viss förbättring i ekonomiskt hänseende.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Vidkommande däremot kronojägare, tillsyningsman och skogsråtta^ torde av
det förut anförda framgå, att dessa, såsom ännu helt och hållet kvarstående på
1908 års avlöningsnivå, intaga eu väsentligt ogynnsammare ställning än de lägre
personalgrupperna inom kommuiiikationsverken. Det lärer nämligen icke kunna
bestridas, att den stegring i levnadskostnaderna, som föranlett löneförbättring för
sistnämnda personalgrupper, i lika hög grad drabbat den bevakande skogsstatspersonalen
och skogsrättarna; och synes fördenskull detta förhållande giva stöd åt
den skildring av den lägre skogsstatspersonalens ekonomiska betryck, som lämnats i
kronojägarförbundets ovannämnda underdåniga framställning.

Under sådana omständigheter anser kommissionen rättvisa och billighet kräva,
att ifrågavarande personal föres upp till ungefär en lönenivå, motsvarande den som
redan nåtts av lägre befattningshavare inom andra verk. Då en definitiv lönereglering
icke torde kunna ske för det närvarande, synas åtgärder för beredande av
tillfällig löneförbättring åt den lägre skogsstatspersonalen jämte skogsrättarna böra
vidtagas snarast möjligt; och med hänsyn tagen därtill att dessa befattningshavare
så länge fått kvarstå på det lägre löneplanet och med beaktande jämväl av den
ökning i arbetsintensitet, som måste fordras av denna personal, för att kunna på ett
för staten förmånligt sätt utnyttja de nu rådande exceptionella högkonjunkturerna på
trävarumarknaden, torde den tillfälliga löneförbättringen böra utgå redan under
år 1917.

Kommissionen anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att de tillfälliga
lönetillägg, kommissionen föreslår, icke avse att i något hänseende uppväga de av
kriget föranledda abnorma prisstegringarna, utan böra dessa, enligt kommissionens
mening, söka utjämnas genom andra åtgärder, särskilt genom beviljande av allmän
krigstidsbjälp.

Enligt den år 1908 fastställda avlöningsstaten — med viss ändring år 1911 —
åtnjuta ordinarie kronojägare, förutom respenningar,

l:o) i Norrbottens och Västerbottens län samt i Särna socken med Idre
kapellag av Kopparbergs län ävensom i vissa bevakningstrakter inom skyddsskogsområdet
i Jämtlands län 600 kronor i lön och 700 kronor i tjänstgöringspenningar;

2:o) inom övriga norrländska län, inom övriga delar av Kopparbergs och
Jämtlands län samt i Värmlands län 600 kronor i lön och 600 kronor i tjänstgöringspenningar;
samt

3:o) i övriga delar av landet 600 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar.

För samtliga kronojägare kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor, efter
ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor och efter än ytterligare 5 år ävenledes
med 100 kronor.

Där bostadslägenhet saknas, utgår hyresersättning med 100 kronor. Innehar
kronojägare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå å indelningshavarens
lön.

Inberäknat hyresersättning utgör alltså avlöningen inom de nämnda tre
grupperna:

l:a gruppen: begynnelseavlöning 1,400 kronor och slutavlöning efter 15 år 1,700 kronor.
2:a » » 1,300 » » » » » » 1,600 »

3:e » » 1,200 » » » » » » 1,500 »

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 235 höft. (Nr 274.)

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

Ordinarie tillsyningsman, vilka förekomma allenast inom Norrbottens och
Västerbottens län, åtnjuta jämlikt beslut vid 1915 års riksdag enahanda avlöning
som kronojägare inom samma län.

Skogsråtta^ vid statens skogsskolor erhålla, i enlighet med vad år 1908
bestämdes, 700 kronor i lön och 700 kronor i tjänstgöringspenningar jämte tvä
ålderstillägg till lönen, vartdera å 100 kronor, det första tillägget efter 5 är och det
andra efter ytterligare 5 år. Skogsrättare åtnjuta därutöver fri bostad och vedbrand.

Oberäknat sistnämnda förmån utgår alltså avlöningen till skogsrättare med:

begynnelseavlöning 1,400 kronor och slutavlöning efter 10 år 1,600 kronor.

Då kommissionen med iakttagande av de i det föregående framhållna synpunkter
sökt bestämma storleken av det tillfälliga lönetillägg, som må böra tilläggas
ordinarie kronojägare, tillsyningsman och skogsrättare, har kommissionen icke ansett
sig böra på detta stadium av sitt arbete göra några direkta jämförelser mellan dessa
befattningshavare och några bestämda personalgrupper vid kommunikationsverken,
utan har kommissionen trott sig kunna vinna det nu avsedda syftet på en annan
väg. Genom att jämföra de särskilda avlöningsbelopp, som bestämts för lägre befattningshavare
i allmänhet vid kommunikationsverken vid 1907 års reglering, å ena
sidan, och vid de senaste årens avlöningsförbättringar, å andra sidan, har kommissionen
beräknat den genomsnittliga höjningen av lönenivån. Med ledning härav har
kommissionen ansett, att det nu ifrågavarande tillfälliga lönetillägget bör kunna
lämpligen sättas till 250 kronor för dem av nu avsedda befattningshavare, som uppbära
kontant hyresersättning. För dem, som tilldelats bostad in natura, har kommissionen
funnit lönetillägget böra bestämmas till 200 kronor. Att kommissionen ansett
sig böra föreslå ett lägre lönetillägg åt den senare kategorien befattningshavare, har
sin grund däri, att förmånen av bostadslägenhet in natura, vilken förmån enligt avlöningsstateu
ju värderas till allenast 100 kronor, med nuvarande hyrespriser torde
få anses i allmänhet för tjänstemannen representera ett ej obetydligt högre värde.
Erinras må, att en dylik skillnad iakttagits beträffande det vid 1916 års riksdag
beviljade tillfälliga lönetillägget åt viss statsbanepersonal; och har kommissionen
jämväl i sitt förut omförmälda förslag angående sådant tillägg åt nämnda personal
för åren 1917 och 1918 bibehållit en skillnad i berörda hänseende. Då kommissionen
beträffande den nu ifrågavarande personalen vid skogsstateu föreslagit lägre
avlöningstillägg för befattningshavare, som åtnjuter bostad in natura, har kommissionen
emellertid förutsatt, att icke - såsom åtminstone tidigare lärer hava i avsevärd
omfattning ägt rum — befattningshavaren ålägges större underhållsskyldighet
beträffande bostadslägenheten än som i allmänhet plägar fordras av en hyresman.
Har den upplåtna lägenheten karaktären av verkligt boställe, till följd varav boställets
uppskattade avkomst enligt gällande bestämmelser skall avgå å indelningshavarens
lön, kan givetvis en större ''underhållsskyldighet fordras av brukaren, men torde
hänsyn härtill ock böra tagas vid avkomstens uppskattning.

Därest kommissionens förslag beträffande tillfälligt lönetillägg åt ordinarie
kronojägare och tillsyningsman vinner bifall, torde liknande förmån böra beredas
jämväl extra bevakningspersonal med mera stadigvarande anställning.

Jämlikt nådigt brev den 17 december 1915 må till årsförordnade extra kronojägare
och andra extra bevakare utgå årsarvode med högst ett belopp, som med
100 kronor understiger vad ordinarie kronojägare inom motsvarande del av landet
åtnjuter i begynnelselön och tjänstgöringspenningar sammanlagda; därutöver äga

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

ifrågavarande extra befattningshavare erhålla två arvodestillågg å 75 kronor efter
respektive fem och tio år. Att märka är, att sådan extra befattningshavare icke
äger rätt till vare sig fri bostad eller hyresersättning, vadan alltså dennes arvode
även efter intjänande av bägge arvodestilläggen något understiger värdet av motsvarande
ordinarie tjänstehavares begynnelseavlöning, däri inräknad förmånen av
fri bostad eller ersättning därför.

Under förutsättning att de genom nyssnämnda nådiga brev bestämda arvodesbeloppen
icke varda förändrade, i vad de avse årsförordnade extra kronojägare och
andra extra bevakare, torde tillfälligt arvodestillägg skäligen böra utgå till dessa
extra befattningshavare med samma belopp, som ovan föreslagits för ordinarie kronojägare,
vilken ej åtnjuter bostad in natura, eller 250 kronor.

Den ekonomiska innebörden av kommissionens föreliggande förslag, anbragt
å avlöningsstaten för år 1917, har beräknats sålunda:

tillfälligt lönetillägg ä 250 kronor åt 318 ordinarie kronojägare med

hyresersättning ................................................................................. kronor 79,500

tillfälligt lönetillägg å 200 kronor åt 187 ordinarie kronojägare med

bostad in natura.................................................................................... » 37,400

tillfälligt lönetillägg å 250 kronor åt 27 ordinarie tillsyningsman med

hyresersättning........................................................................................ » 6,750

tillfälligt lönetillägg å 200 kronor åt 7 ordinarie skogsrättare med

bostad in natura .................................................................................... » 1,400

tillhopa kronor 125,050

tillfälligt arvodestillägg å 250 kronor åt 264 årsförordnade extra

kronojägare och andra extra bevakare................................................ » 66,000.

Under åberopande av det anförda får kommissionen i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för beredande ej mindre åt
ordinarie kronojägare, tillsyningsman och skogsrättare av tillfälligt lönetillägg för
vartdera av åren 1917 och 1918 att utgå med 250 kronor till sådan befattningshavare,
som uppbär hyresersättning, och med 200 kronor till annan befattningshavare,
än även åt årsförordnade extra kronojägare och andra extra bevakare av
tillfälligt arvodestillägg för vartdera av nyssnämnda år att, utöver dem jämlikt
nådiga brevet den 17 december 1915 tillerkänt arvode, utgå med 250 kronor.»

I häröver avgivet utlåtande den 14 mars 1917 har domänstyrelsen
yttrat sm sålunda:

»Styrelsen får framhålla, att kommissionen i sitt yttrande förbisett de ändrade
bestämmelser rörande extra kronojägares och extra bevakares arvoden, som meddelats
i nådigt brev den 6 oktober 1916. Jämlikt detta nådiga brev må till årsförordnade
extra kronojägare och extra bevakare utgå årsarvode till ett belopp av
samma storlek som det ordinarie kronojägare inom motsvarande del av landet åtnjuter
i begynnelselön och tjänstgöringspenningar sammanlagda, hyresersättningen
däri dock ej inberäknad. Ifråga om ytterligare arvodestillägg stadgar samma nådiga
brev, att dessa extra befattningshavare må äga rätt att erhålla ett arvodestillägg å
75 kronor efter tre års väl vitsordad tjänstgöring. Jämlikt det nådiga brev av den
17 december 1915, som kommissionen omnämner, ägde däremot extra befattningshavare
erhålla två arvodestillägg å 75 kronor efter respektive fem och tio år.

idomänstyrelsen
lt/« 1917.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 274.

Kommissionen uttalar visserligen, att de tillfälliga arvodestillägg, som kommissionen
föreslagit för årsförordnade extra kronojägare och andra extra bevakare,
borde utgå endast under förutsättning, att de genom nådiga brevet den 17 december
1915 bestämda arvodesbeloppen icke bleve förändrade. Det synes dock styrelsen,
som om någon sänkning av de utav kommissionen föreslagna arvodestilläggen för
de extra befattningshavarna trots den höjning, som ifråga om dem tillkommande
arvoden inträtt genom nådiga brevet den 6 oktober 1916, icke borde vidtagas.

Kommissionen har föreslagit, att skogsrättarna i likhet med ordinarie kronojägare
med bostad in natura skulle komma i åtnjutande av ett tillfälligt lönetillägg
av endast 200 kronor. Såväl i underdånigt utlåtande den 29 april 1916 över en
av Sveriges kronojägarförbund gjord framställning om dagarvoden åt kronojägarna
som i underdånigt statförslag den 30 september 1916 bär styrelsen föreslagit, att
skogsrättarna från och med ingången av år 1917 måtte tillerkännas ett provisoriskt
lönetillägg av 400 kronor, varav hälften skulle räknas som lön och hälften som
tjänstgöringspenningar. Styrelsen är av den bestämda meningen, att det är nödvändigt
att medgiva skogsrättarna den av styrelsen föreslagna tillfälliga löneförhöjningen.
Man kan eljest befara, att skogsrättarna, därest kronojägarna och tillsyningsmännen
berättigas till dagarvoden vid vissa förrättningar, vid första möjliga tillfälle
söka sig en kronojägarbeställning, och att det därefter blir omöjligt att kunna återbesätta
skogsrättarbefattningarna med för detta kall någorlunda kvalificerade innehavare,
i synnerhet som dessa befattningar fordra en kompetens, som förefinnes
endast hos ett begränsat antal kronojägare.

Styrelsen inser väl det berättigade uti de principer, som för kommissionen
varit vägledande vid avgivande av dess här ovan refererade förslag, men anser sig
styrelsen dock ej kunna underlåta att framhålla, att de av kommissionen avgivna
förslagen om provisoriskt lönetillägg icke synas stå i alldeles riktig relation till det
ansvarsfulla värv, som påvilar skogsstatens personal genom den i hög grad stegrade
betydelse för ej blott statens utan även enskildes finanser, som skogsstatens verksamhet
under de senare åren vunnit. Styrelsen anser allt fortfarande, att skogsstatens
personal är svagare avlönad än med denna jämnställd personal inom de
övriga affärsdrivande verken.

Såväl i sitt underdåniga generalförslag den 20 november 1916 som i sitt
underdåniga förslag den 30 december 1916 angående krigstidstillägg åt under styrelsen
lydande personal har styrelsen närmare utvecklat de skäl, som tala för eu snar
och effektiv förbättring av de ekonomiska förhållandena för skogsstatens personal,
ävensom de vådor, som ett fasthållande vid nuvarande avlöningsvillkor för med sig
ej minst genom den avgång till enskild tjänst och den brist på personal, som därmed
uppstår.

Styrelsen anser, att det hade varit lyckligt, om kommissionen vid avgivande
av sina förslag om tillfälliga lönetillägg mera beaktat den ökade betydelse, som skogsstatens
verksamhet under de senare åren ernått, och den vikt, som ligger uppå, att
denna verksamhet icke nu äventyras.

På samma gång styrelsen får biträda kommissionens förslag om tillfällig löneförbättring
i vad det avser ordinarie kronojägare och ordinarie tillsyningsman, får
styrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder
för beredande dels åt jägmästare, skogsingenjörer och skogsskoleföreståndare samt
extra skogsstatstjänstemän med högre skoglig utbildning med undantag för biträdande

Kungi Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

jägmästare, amanuenser hos domänstyrelsen ocli överjägmästarassistenter, för vilka
styrelsen denna dag med hänvisning till tidigare av styrelsen gjorda underdåniga
framställningar föreslagit särskild arvodesförhöjning, av ett provisoriskt lönetillägg,
så avmätt, att de ifråga om lönevillkor bliva jämnställda med de personalgrupper
inom andra affärsdrivande verk, som med dem äro jämförliga, dels åt skogsråtta^
av ett provisoriskt lönetillägg av 400 kronor, dels ock åt årsförordnade extra kronojägare
och andra extra bevakare, trots dem jämlikt nådigt brev den 6 oktober 1916
tillerkänd arvodesförhöjning, av ett provisoriskt lönetillägg av 250 kronor; samtliga
dessa lönetillägg gällande från och med ingången av år 1917 under vartdera av
åren 1917 och 1918.»

Jag vill redan nu erinra, att skogsrättarnas avlöning utgår från
det under nionde huvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till skogsundervisning
och skogshushållning i allmänhet och alltså icke utgör
driftkostnad för domänfonden.

2. Reseersättning åt skogsstatspersonalen.

Ifråga om reseersättning åt skogsstatspersonalen har förenämnda
lönekommission avgivit särskilt utlåtande och därvid redogjort för huvudinnehållet
av inkomna framställningar om ändring i gällande föreskrifter
i detta avseende.

Kommissionen har i sitt utlåtande först framhållit, att redan i den
avlöningsstat för skogsstaten, som fastställdes att gälla från 1870 års
början, ersättningen till skogsstatspersonalen för resor i tjänsten bestämts
att utgå i form av ett fast reseanslag, s. k. respenningar. Kommissionen
har redogjort för de sålunda fastställda bestämmelserna samt för de
ändringar dessa därefter undergått — varibland är att märka, att i vissa
fall dagarvode tillerkänts kronojägare — intill dess de nu gällande bestämmelserna
i ämnet antogos av 1908 års riksdag i sammanhang med
den lönereglering för skogsstatspersonalen, som då fastställdes för tilllämpning
från 1909 års början. Kommissionen har vidare yttrat huvudsakligen
följande:

»Beträffande respenningarna hade redan då från både den förvaltande och
bevakande skogsstatspersonalens sida framhållits önskvärdheten av reseersättningens
utgående enligt resereglementet. 1902 års löneregleringskommitté, som erhållit uppdrag
att behandla frågan om lönereglering vid skogsstaten, uttalade i sitt den 9
mars 1907 avgivna utlåtande, i vad detsamma avsåge respenningarna, att rörande
alla sådana tjänstebefattningar, av vilkas innehavare fordrades, att de i större eller
mindre omfattning skulle vara »på resande Ofot», ett av de svåraste spörsmålen vore,
huru gottgörelsen för resorna skulle utgå. A ena sidan måste tillses, att behövliga
tjänsteresor ej bleve eftersatta, och ur denna synpunkt hade man förordat ersättningens
utgående enligt resereglementet. Å andra sidan hade emellertid denna
ersättningsform ansetts i många fall leda till en obehövlig ökning av statens ut -

Lönelcommis sxonen.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

gifter, varjämte densamma alltid medförde en hel del arbete med uppsättande av
räkningar och dessas granskning. Vid övervägande av denna fråga, i vad skogsstaten
anginge, hade kommittén, med särskild hänsyn till de förändringar, som föreslagits
i avsikt att öka möjligheterna till utövande av kontroll, ansett, att de önskemål,
som uppställts för skogsstatens verksamhet, kunde vinnas även med bibehållande
av då gällande form för tjänsteresornas gottgörande. Kommittén fann sig därför
böra förorda bibehållandet av de fasta respenningarna, ehuru med höjning i deras
belopp, samt därjämte föreslå den ändring i vad dittills gällt, att respenningar måtte
tillkomma samtliga kronojägare, sålunda även dem i södra och mellersta Sverige,
fast med olika belopp i olika landsändar. I sammanhang därmed föreslog emellertid
kommittén, att dagarvodena till kronojägare måtte slopas samt att det icke heller
vidare borde förekomma, att kronojägare av allmänna medel erhölle bidrag till underhåll
av velociped.

Kommittén framlade därefter fullständigt förslag i fråga om respenningar till
olika befattningshavare, innefattande ändring icke blott i de absoluta beloppen utan
även i den då gällande gruppindelningen.

I avgivet yttrande över kommitténs förslag anförde domänstyrelsen, att frågan
om ersättning för skogsstatens resor, enligt styrelsens mening, kunnat bäst lösas på
annat sätt än det av kommittén föreslagna. Grundprincipen därvid borde varit,
att ersättningen bleve större, ju mera tjänstemännen reste och vistades ute i skogarna.
Det för skogshushållningen bästa borde eftersträvas, utan att detta vare sig ökade
eller minskade tjänstemännens nettoinkomst. Detta mål borde, fortfor styrelsen,
vinnas genom att för varje revir, med avseende å de allmänna skogarnas antal och
omfång, bestämdes fasta mindre anslag, avsedda att täcka allenast de direkta resekostnaderna,
men icke ökningen i levnadskostnaderna under resorna. Dessa sistnämnda
syntes styrelsen däremot böra ersättas genom ett väl anpassat lågt arvode
för varje dag, som användes för resor eller för arbeten i skogarna. Ett dylikt
system skulle kommit att verka rättvist på det sätt, att å ena sidan den flitige ej
skulle förlorat på att ligga ute i skogarna och å andra sidan den, som mindre
vistades ute, ej härpå skulle skördat väsentlig vinst. Domänstyrelsen, som icke heller
kunnat ansluta sig till kommitténs förslag om borttagande av dagarvoden åt kronojägare,
framställde emellertid icke något bestämt yrkande gent emot kommitténs förslag.

Beträffande de av kommittén föreslagna beloppen av respenningarna till de
olika befattningshavarna framlade emellertid domänstyrelsen motförslag, innefattande
såväl omgruppering som höjning av beloppen. Yad särskilt kronojägarna angick
framhöll domänstyrelsen, att, därest icke det av kommittén föreslagna maximibeloppet
av 200 kronor bleve höjt till 250 kronor, löneregleringen i en del fall, nämligen där
det dittillsvarande dagarvodet uppgått till något avsevärdare belopp, skulle komma
att innebära en minskning i nu förevarande avseende.

Med anledning av domänstyrelsens uttalande rörande lämpligaste grunden för
respenningarnas bestämmande anförde föredragande departementschefen, att i detta
fall goda skäl syntes kunna anföras för styrelsens uppfattning, då det uppenbarligen
vore en styrka hos ett avlöningssystem, om detta vore så inrättat, att den utgående
avlöningen så nära som möjligt rättade sig efter det utförda arbetet. Att han det
oaktat funnit sig böra ansluta sig till kommitténs förslag, berodde å ena, sidan på
svårigheten att beräkna, vart ett sådant system som det av styrelsen ifrågasatta
skulle leda i kostnadshänseende, och å andra sidan därpå att, om blott respen -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274. 15

ningarna tilltoges tillräckligt höga, man icke vore i saknad av medel att, utan att
behöva anlita den av styrelsen ifrågasatta utvägen, få fram den intensitet i skogspersonalens
arbete, som vore ett nödvändigt villkor för skogarnas rätta vård. Däremot
anslöt sig departementschefen med vissa jämkningar till den av domänstyrelsen
förordade höjningen och omgrupperingen av respenningarnas belopp.

Riksdagen, som emellertid beträffande överjägmästare och jägmästare icke
funnit övertygande skäl föreligga för respenningarnas bestämmande till högre belopp
än de av kommittén föreslagna, men å andra sidan icke ansett sig böra frångå
Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om klassificeringen av respenningarna till ifrågavarande
tjänstemän, bestämde respenningarna för nämnda befattningsgrupper på följande
sätt, nämligen för — — —.

Enligt den för år 1917 fastställda staten utgå respenningarna för närvarande
på följande sätt, nämligen:

till	5 överjägmästare	med ...............	............... 1,300 kronor
»	3	»	» ................	............... 1,100	»
3>	4		» ................	.............. 1.000	»
»	44	jägmästare	» ................	............ 900	>
	n i		» ................	800
	26	1>	» ................	............. 700
»	28	»	» ................	............... 600
7>	11	»	» ................	................ 500
	2		» ................	400	»
	202	kronojägare	» ................	................ 250	»
S»	73	3>	T> ................	................ 200	y>
7>	57	2>	» ................	150	»
	100	»	» ................	100
»	73	»	» ................	................ 50	»

Förutom till nu nämnda huvudgrupper av befattningshavare vid skogsstaten
— överjägmästare, jägmästare och kronojägare — utgå respenningar jämväl till föreståndarna
för statens skogsskolor samt till innehavarna av de från 1916 års ingång
i Västerbottens och Norrbottens läns kustland för dimensionslagsskogarnas tillsyn
inrättade nya skogsingenjörs-, biträdande skogsingenjörs- och ti! Isy n ingsm änsbe fatt -ningar ävensom till viss extra personal.

Enligt den för statens skogsskolor för närvarande gällande avlöningsstat, utgå
till föreståndarna för statens skogsskolor respenningar med följande årliga belopp,
nämligen:

till 2 föreståndare med ............................................. 300 kronor

»2 » » ........................................... 200 »

»3 » » .......................................... 150 »

Från och med 1916 års ingång hava inom Västerbottens och Norrbottens läns
kustland revirförvaltarnas göromål med avseende å de enskilda skogarna i kustlandet
överflyttats å särskilda tjänstemän, skogsingenjörer, vilka, var inom sitt skogsvårdsområde,
handhava tillsynen över de enskilda skogarna samt utöva rådgivande och
undervisande verksamhet, varjämte tillsyningsman, med uppdrag i huvudsak motsvarande
kronojägarnas, tillsatts för att, var inom sitt tillsyningsområde, fullgöra
bevakningstjänst. Antalet skogsingenjörer har i staten fastställts till 6, varförutom
5 biträdande skogsingenjörer anställts på ordinarie stat. Tillsyningsmännens antal

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

uppgår till 27. Respenningarna till riu omförmälda befattningshavare utgå med
följande belopp för år, nämligen:

till skogsingenjör med ............................................ 900 kronor

» biträdande skogsingenjör med............................ 600 »

tillsyningsman med ........................................... 250 »

Enligt vad upplysts för kommissionen utgöres den extra personalen vid skogsstaten
av biträdande jägmästare, överjägmästarassistenter, skogstaxatorer, extra skogsingenjörer,
revirassistenter, skyddsskogsassistenter, skogsindelningsassistenter, sockenallmänningsassistenter
samt extra tillsyningsman och extra kronojägare.

Biträdande jägmästare åtnjuta fasta respenningar med 600 kronor vardera,
varjämte biträdande jägmästare, som förordnats i de norrländska länen, tillerkänts
6 kronor i traktamente för varje rese- och förrättningsdag. För närvarande finnas
endast 2 biträdande jägmästare, ingendera tjänstgörande i Norrland.

Överjägmästarassistenterna hava sina göromål huvudsakligen förlagda till överjägmästarens
expedition och åtnjuta icke särskilt respenninganslag.

Skogstaxatorerna, vilka i regeln äro på resande fot, åtnjuta ersättning för
sina tjänsteresor enligt resereglementet.

Beträffande de extra tjänstemännen i allmänhet gäller, att fasta respenningar
för år endast utgå till tjänstemän, som äro årsförordnade.

Extra skogsingenjörer — sådana anställas såsom biträden åt de i Västerbottens
och Norrbottens läns kustland anställda skogsingenjörer — uppbära fast respenninganslag
efter 600 kronor för år samt därjämte 6 kronor i traktamente för rese- och
förrättningsdag.

Till revir-, skyddsskogs-, skogsindelnings- och sockenallmänningsassistenter utgå
fasta respenningar med belopp enligt uppgift i allmänhet varierande mellan 400 och
600 kronor för år räknat. Dylika assistenter i Norrland och Dalarna hava därjämte
tillerkänts traktamente av 6 kronor för varje rese- och förrättningsdag.

Extra kronojägare samt extra tillsyningsman åtnjuta fasta respenningar med
följande belopp, nämligen i Norrbottens och Västerbottens län, i Sårna och Idre
socknar av Kopparbergs län samt i vissa bevakningstrakter av Jämtlands län med
högst 250 kronor, i övriga norrländska län samt i övriga delar av Kopparbergs och Jämtlands
län ävensom i Värmlands län med högst 200 kronor samt i övriga delar av
landet med högst 100 kronor, allt för år räknat.

Sedan skogsstatens respenningar år 1908 reglerades, har denna fråga varit
föremål för utredning av dels den av Eders Kungl. Maj:t den 5 juli 1907 tillsatta
kommitté för utredning angående åtgärder för åstadkommande av en rätt vård av
kronans och de under statens tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna, den
s. k. norrländska skogsvårdskommiltén, och dels av de enligt nådigt beslut den 16
juni 1911 tillkallade sakkunniga för utredning om åstadkommande av en rätt förvaltning
och skötsel av kronans och andra allmänna skogar i mellersta och södra
delarna av riket.

Uti sitt den 16 mars 1912 avgivna betänkande har den norrländska skogsvårdskommittén
kraftigt uttalat sig emot systemet med fasta respenningar. I sådant
avseende har kommittén anfört bland annat, att — även om man icke kunde gilla
den uppfattningen, som ville göra gällande, att tjänstemannens skyldighet att resa
upphörde, när respenningarna förbrukats — det likväl måste medgivas, att en möjligen

Kunyl. Majds Nåd. Proposition Nr 274.

uppkommande olust att därefter företaga de ofta dyrbara resorna dock vore mänsklig
och såsom sådan förklarlig. Icke heller kunde det förnekas, att de fasta respeuningarna
kunde fresta tjänstemannen till försök att göra inbesparingar, vilka i så
fall skedde på statens bekostnad.

Kommittén kunde sålunda icke förorda bibehållandet av do fasta respenningarna,
men ansåg å andra sidan det icke kunna förnekas, att eu reseersättning helt och
hållet enligt resereglementet skulle, såsom 1902 års löneregleringskommitté anmärkt,
medföra en betydlig ökning av statens utgifter. Fördenskull föreslog kommittén,
att reseersättningarna måtte bestämmas att utgå efter ett, i jämförelse med det nu
gällande, reducerat resereglemente.

Vid avvägandet av de grunder, efter vilka reseersättningen borde utgå, utgick
kommittén vidare frän den uppfattningen, att skogsstatstjänstemännens fasta avlöning
— lön och tjänstgöringspenningar — på sin tid tillmätts med hänsyn till att tjänstemännens
arbete ovillkorligen vore förbundet med resor och att det i deras uppgift
sålunda inginge, att de långa tider skulle vistas borta från hemmet.

I anslutning härtill ansåg kommittén, att såsom skälig ersättning för tjänsteresor,
vilka ej företoges enligt särskilt förordnande, borde för revirförvaltare och
assistenter utgå ett dagtraktamente av 6 kronor samt ersättning för resa på järnväg
med avgift för plats uti II klass, på ångbåt med avgift för plats uti hytt eller, där
sådan ej funnes, uti salong, samt för resa efter skjuts med lega för en häst, Därest
andra samfärdsmedel måste användas, skulle ersättningen utgå efter samma grunder
som ersättning för skjuts. Åt ledamot uti den av kommittén föreslagna distriktsstyrelsen
ansåges böra utgå ett i förhållande till revirförvaltarens med 50 procent
förhöjt dagtraktamente eller 9 kronor. För resa å järnväg borde ersättningen till
dylik ledamot utgå med avgift för plats i I klass, där sådan funnes; i övrigt borde
ersättningarna bestämmas efter samma grunder, som föreslagits för revirförvaltarna.

Beträffande kronojägarna föreslog kommittén, med utgångspunkt från sin uttalade
åsikt angående motiven för bestämmandet av storleken av skogsstatens avlöningar,
att traktamentet till dessa befattningshavare borde utgå med ett belopp av
1 krona 50 öre pr dag. I betraktande av arten av kronojägarnas tjänstgöring, vilken
nödvändiggjorde för dem att till fots och ofta utan anlitande av vägar genomkorsa
sin bevakningstrakt, något som skulle göra en kontroll över de tillryggalagda vägsträckornas
längd nästan omöjlig, ansåg kommittén icke lämpligt föreslå någon särskild
rese-ersättning till denna grupp av tjänstemän. För att emellertid underlätta deras
fortkomst, när de vore i tillfälle att begagna vägar, ansåges kronojägarna böra
erhålla ersättning för hållande av velociped; årliga beloppet av denna ersättning
ansåg kommittén lämpligen böra sättas till 25 kronor.

För alla tjänsteklasser borde, enligt kommitténs förslag, gälla, att dagtraktamente
skulle utgå med endast hälften av här ovan angivna belopp, när förrättningen ägde
rum inom 5 kilometer från tjänstemannens hemvist. Vidare borde reseersättning
icke utgå för de fall, att förrättningen ägde rum inom nyssnämnda avstånd från
vederbörandes bostad.

Kommittén anförde vidare, att med den form för administrationens ordnande,
som av kommittén föreslagits i och med införande av distriktsstyrelser, reseräkningarnas
granskning borde kunna försiggå utan alltför mycken omgång. Denna granskning
syntes nämligen kunna ordnas på sådant sätt, att reseräkningarna kvartalsvis och
samtidigt med resejournalerna insändes till distriktsstyrelsen från revirförvaltarna,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 235 käft. (Nr 274.) 3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 274.

vilka i mån av företagna resor skulle hava rättighet att i sina räkenskaper gottskriva
sig för de belopp, vartill resekostnaden enligt fastställda grunder uppgått. Reseräkningarna
skulle därefter av distriktsstyrelsen återställas till revirförvaltaren med
påskrift om granskning; därest anledning till anmärkning därvid förekommit, hade
revirförvaltaren att påföra sig det för högt upptagna beloppet, om han funne anmärkningen
befogad, men i annat fall att underställa frågan domänstyrelsens prövning.

Det sätt för ordnande av frågan om respenningarna, som av kommittén sålunda
föreslagits beträffande ovan omhandlade grupper av skogsstatstjänstemän, skulle
jämväl tillämpas beträffande de av kommittén för skogslagarnas handhavande i Västerbottens
och Norrbottens län m. fl. områden föreslagna nya befattningarna: skogsinspektörer,
skogsingenjörer och tillsyningsman. Beträffande dessa nya grupper av
skogsstatstjänstemän framhöll kommittén, att det med hänsyn till denna personals
uppgifter vore synnerligen angeläget, att de nuvarande fasta respenningarna avskaffades
och att i stället reseersättningen finge utgå på av kommittén ovan föreslaget
sätt.

I sitt den 17 december 1915 avgivna utlåtande hava de sakkunniga för utredning
om åstadkommande av en rätt förvaltning och skötsel av kronans och andra
allmänna skogar i mellersta och södra delarna av riket, de s. k. skogssakkunniga,
likaledes uttalat sig rörande skogsstatspersonalens respenningar. Med framhållande
att åvägabringandet av en rationell skogsvård å de allmänna skogarna och därmed
uppdrivandet av dessa skogars avkastning mer än något annat vore beroende av det
arbete, som av skogspersonalen ute å marken ägnades dessa skogars vård och förvaltning,
hava de skogssakkunniga ansett, att den grundfordran borde ställas på reseersättningarna,
att de ej verkade hämmande eller tillbakahållande på personalens
lust eller håg att vistas ute i skogarna och än mindre utgå efter ett sådant system,
att minskade resor kunde innebära ökad ekonomisk vinst för tjänstemannen eller
tvärtom. Den enda fullt riktiga principen för reseersättningarna syntes de sakkunniga
därför vara, att sagda ersättningar helt gottgjorde tjänstemannens resekostnader,
men varken gåve rum för besparingar eller nödgade till anlitande av lönemedel för
resekostnadernas betäckande.

Systemet med fasta, i stat upptagna respenningar vore, enligt de sakkunnigas
uppfattning, behäftat med många svagheter. Vore de fasta respenningarna knappt,
Tillmätta, nödgade de tjänstemännen att så mycket som möjligt inskränka sina resor
för att slippa att till dessa anlita lönemedel, sedan reseanslaget förbrukats, och vore
respenningarna mera rikligt tillmätta, förefunnes alltid en viss frestelse att ändock
inskränka resorna för att därigenom inbespara någon del av reseanslaget. Huru de
fasta respenningarna än avvägdes, vore det därför obestridligt, att de snarare lockade
tjänstemännen att inskränka sina resor än att utöka dem.

De skogssakkunniga funne alltså ett system med gotlgörelse för verkligen
utförda resor — så avpassat, att vederbörande tjänsteman finge sina omkostnader
jämt ersatta, men ej mera — vara det principiellt riktigaste, alldenstund enligt ett
sådant system de skogliga synpunkterna komme att bli helt avgörande vid resornas
planläggande. Men då de sakkunniga befarade, att denna princip kunde komma att
bliva onödigt kostsam för staten, därför att tjänstemännen icke komme att planlägga
sina resor med nödig hänsyn till att kostnaderna bleve så låga som möjligt för
statsverket, samt att detta system kunde medföra betydande arbete med uppsättande

lit

Kanyl Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

och kontrollerande av reseräkningarna, ansåge sig de sakkunniga likväl icke böra
beträffande revirpersonalen föreslå reseersättningens utgående enligt taxa- För ledamöterna
i distriktsstyrelserna liksom ock för skogstaxatorerna syntes däremot resekostnaderna
böra utgå enligt resereglem entet.

För revirpersonalen, d. v. s. revirförvaltare, revirassistenter och krouojägare,
ansåge de skogssakkunniga, att reseersättningen borde utgå enligt eu kombination
av de båda förut omhandlade systemen, nämligen dels med dagtraktamenten för
rese- och förrättningsdagar och dels med ett fast anslag till biljett- och skjutskostnader.
Då dagtraktamente vore avsett att utgöra ersättning för levnadskostnaderna
under resa, skulle sådant utgå endast för sådana verkliga förrättningar, som utfördes
så långt från hemmet, att förrättningsmannen ej därstädes kunde intaga sina måltider.
De sakkunniga föreslogo därför, att dagtraktamente endast skulle utgå för förrättning,
som ägde rum på större avstånd än 5 kilometer i rak riktning från hemmet. Beträffande
frågan om storleken av dagtraktamentet framhöllo de sakkunniga, att jägmästarna
liksom ock kronojägarna för erhållande av kost och logi oftast nödgades använda
sig av i mindre samhällen och vid järnvägsstationer befintliga hotell eller gästgivargårdar,
där, även under de mest primitiva förhållanden, finge betalas priser, som
endast obetydligt eller alls icke understege dem, som begärdes i de större städernas
förstklassiga hotell. Enligt de sakkunnigas mening borde därför dagtraktamentet
icke sättas till lägre belopp än vad i resereglementet stadgats för tjänsteresor i
allmänhet eller alltså till 8 kronor för revirförvaltare och revirassistent samt till 4
kronor för kronojägare.

Vad beträffade de fasta reseanslagen till biljett-, skjuts- och transportkostnader
framhöllo de sakkunniga, att dessa anslag givetvis borde bestämmas med hänsyn till
revirens, respektive bevakningstrakternas utsträckning samt desammas kommunikationer.
De sakkunniga ansåge emellertid, att även vid eventuell revirreglering anslagen
i alla händelser borde utgå med ungefär samma belopp som för närvarande. Likaledes
syntes anslagen till kronojägare fortfarande böra bibehållas mellan sina nuvarande
gränser 50 och 200 kronor.

De fasta reseanslagen borde, framhöllo de sakkunniga, icke, såsom de nuvarande
respenningarna, fixeras å stat, utan upptagas såsom förslagsanslag, på det att desamma
måtte kunna, vid behov, av Kungl. Maj:t på förslag av domänstyrelsen ändras.

Utav de framställningar från skogsstatspersonalen, som av Eders Kungl. Maj:t
överlämnats till 1915 års kommission, avse huvudsakligen följande frågan om respenningarna,
nämligen:

från samtliga tjänstförrättande överjägmästare i riket, daterad november 1916,
från »Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare» av den 20 mars 1916,
från »De extra jägmästarnas förbund» av den 18 april 1916, samt
från »Sveriges kr onojäg arförbund» dels av den 15 april 1916 och dels av den
1 december 1916.

Över samtliga dessa framställningar utom den sistnämnda har domänstyrelsen
efter nådig befallning avgivit särskilda underdåniga yttranden.

Till sitt yttrande i anledning av framställningen från »Föreningen Sveriges
ordinarie jägmästare» av den 20 mars 1916 har domänstyrelsen senare avgivit särskilt
tilläggsyttrande, vilket av Eders Kungl. Maj:t likaledes överlämnats till kommissionen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 274.

Kommissionen tillåter sig i korthet redogöra för innehållet i de gjorda framställningarna
samt i domänstyrelsens yttranden över desamma. Framställningarna
återgivas därvid i den ordning de här ovan uppräknats.

Överjägmästarna hava i sin förevarande framställning — med erinran att
domänstyrelsen vid avgivande den 30 september 1916 av förslag till stat för driftkostnader
för statens domäner för år 1918 hemställt, att de nuvarande fasta reseanslagen
till överjägmästarna måtte indragas samt reseersättningen till överjägmästarna
från och med den 1 juli 1917 i stället få utgå enligt resereglementets 3
klass —- anhållit, att omläggningen av respenningarna till dem måtte ske redan
från 1917 års början räknat — liksom domänstyrelsen hemställt beträffande revirförvaltarna
— samt, intill dess de av domänstyrelsen föreslagna nya grunderna
kunde träda i kraft, provisoriskt ordnas på sådant sätt, att överjägmästarna erhölle,
förutom nu utgående fästa respenningar, ett dagtraktamente av 11 kronor för varje
rese- och förrättningsdag på större avstånd än 5 kilometer i rak sträckning från
hemmet.

I avgivet underdånigt utlåtande den 11 december 1916 har domänstyrelsen
tillstyrkt överjägmästarnas ifrågavarande framställning.

Föreningen »Sveriges ordinarie jägmästare» har i sin framställning av den
20 mars 1916, jämte annat, varom i detta sammanhang icke är fråga, beträffande
respenningarna anfört, att föreningen alltjämt ansåge, att tjänsteresorna rättvisast
och bäst borde ersättas efter räkning enligt resereglementet. Föreningen hade dock
funnit de skogssakkunnigas förslag innebära så stora fördelar, ej minst därför, att
en omreglering kunde utföras utan långa och tidsödande utredningar, att föreningen
ansett sig böra hemställa att, i enlighet med bemälda sakkunnigas förslag, reseersättningarna
för jägmästarna måtte bestämmas att utgå med, förutom nu utgående
fasta respenninganslag, ett dagtraktamente av 8 kronor för varje rese- och förrättningsdag
på större avstånd än 5 kilometer i rak riktning från hemmet.

I underdånigt utlåtande den 10 april 1916 har domänstyrelsen tillstyrkt bifall
till ovannämnda anordning att gälla tillsvidare och intill dess eu fullständig reglering
av skogsstatens löneförhållanden kunde bliva genomförd.

De extra jägmästarnas förbund har, under åberopande av de skogssakkunnigas
förslag samt de ordinarie jägmästarnas framställning i ämnet, hemställt, att
följande grupper extra tjänstemän, nämligen 1) biträdande jägmästare, 2) avlönade
assistenter å revir, däri inräknade extra skogsingenjörer, samt 3) skyddsskogsassistenter
måtte i avseende å reseersättning likställas med ordinarie jägmästare.
Förbundet framhåller, att det för nu nämnda kategorier extra tjänstemän år för år
blivit allt svårare att med till buds stående reseanslag kunna nöjaktigt utföra alla
de resor och förrättningar, som i tjänsten åligga dem, och för att detta kunnat ske
hade de extra jägmästarna, på grund av deras tjänstgöringsområdens ofta ofantliga
omfattning, i än högre grad än de ordinarie tvingats att mången gång använda en
avsevärd del av sitt redan förut otillräckliga arvode för täckande av resekostnaderna.
Detta gällde särskilt revirassistenterna i mellersta och södra delarna av landet,
vilka icke åtnjöte annan ersättning för sina tjänsteresor än ett fast reseanslag av
högst 600 kronor. Förbundet hemställde därför, att åtgärder måtte vidtagas för att
ovan uppräknade extra tjänstemän måtte berättigas uppbära, förutom det dem förut
tillkommande fasta reseanslag, 8 kronor för varje rese- och förrättningsdag på större
avstånd än 5 kilometer från hemmet.

Kungi. Maj.i» Nåd. Proposition Nr 274.

Denna framställning har ävenledes tillstyrkts av domänstyrelsen i avgivet
utlåtande den 29 april 1910. I sammanhang därmed anförde emellertid styrelsen,
att den för sin del ville anse hela den ifrågavarande omläggningen av reseersättningen
till såväl ordinarie jägmästare som den extra tjänstemannapersonalen allenast
såsom ett provisorium samt förbehålla sig frihet att, om och när en fullständig omreglering
av lönevillkoren för skogsstatspersonalen förestode, föreslå de jämkningar,
som styrelsen kunde iinna av omständigheterna påkallade, varvid särskilt borde
tagas i övervägande i vad mån en reglering av nu utgående respenninganslag
borde ske.

Vidare framhöll styrelsen, hurusom den arisåge det ofrånkomligt, därest man
icke vid en reglering av respenningarna av det slag nu förordats, skulle bliva blottställd
på överjägmästarassistenter och amanuenser hos domänstyrelsen, att dessas
arvoden höjdes i förhållande till den förbättring i lönevillkoren, som sålunda skulle
komma deras kamrater å reviren, å skyddsskogarna och inom skogsvärdsområdena
till del. Denna tillfälliga arvodesökning ansåg styrelsen icke böra sättas lägre än
till 500 kronor årligen för överjägmästarassistenter samt till 600 kronor för de skogligt
utbildade amanuenserna, att utgå från 1917 års början.

Sveriges krono) ägarförbund har i sin ''skrivelse av den 15 april 1916, med
framhållande av nödvändigheten jämväl för kronojägarnas vidkommande av respenningfrågans
lösning, därest kronojägarna skulle kunna rätt fylla de uppgifter,
som voro dem förelagda, hemställt, att reseersättningen till kronojägare måtte, i
enlighet med vad av de skogssakkunniga föreslagits, utgå med, förutom de nuvarande
fasta reseanslagen, dagtraktamente av minst 4 kronor för varje rese- och
förrättningsdag på ett avstånd av mer än 5 kilometer från hemmet; dock att de
dyrare levnadsomkostnaderna i Norrland syntes böra berättiga till ett något högre
dagarvode därstädes. Likaledes har förbundet uttalat önskvärdheten av att även
beträffande bevakningstrakter, vilka falla helt inom 5-kilometersgränsen och där alltså,
enligt de skogssakkunnigas förslag, varken reseanslag eller dagarvode borde ifrågakomma,
ett fast anslag av 50 kronor för hållande av velociped måtte få utgå.

I avgivet underdånigt utlåtande den 29 april 1916 över denna framställning
har domänstyrelsen bland annat anfört, att, ehuru styrelsen icke ansåge, att för
landet i dess helhet och knappast ens för landets södra delar medelkostnaden för
kronojägares kost och logi, när han under förrättning uppehölle sig längre bort än
5 kilometer från hemmet, behövde stiga till 4 kronor om dagen — i ett avsevärt
antal fall torde kronojägaren, när han befunne sig inom 10 kilometer från hemmet,
helst om han vore velociped- eller skidåkare, bege sig hem för att övernatta eller
därifrån medföra matsäck — så ville styrelsen likväl icke motsätta sig den föreslagna
ändringen, vilken vore ägnad att lätta kronojägarnas bekymmer för sin
existens, detta helst som de skogssakkunniga varit eniga beträffande lämpligheten
av ett sådant medgivande. Styrelsen ville dock hava framhållit lämpligheten av
att, om och när skogspersonalens löneförhållanden blivit reglerade och därvid i
annan ordning förbättrade, den rätt till dagarvoden, som nu föreslagits och vilken
styrelsen för sin del ville anse såsom ett provisorium, måtte bliva i viss mån
begränsad.

Beträffande extra kronojägare, varom icke något nämnts i kronojägarförbundets
framställning, uttalade domänstyrelsen, att, om en omläggning av reseersätt -

Kungl. Maj: t a Nåd. Proposition Nr 274.

ningen vidtoges beträffande den ordinarie bevakande personalen, så ävenledes borde
ske för motsvarande extra personal, vilken vore anställd mot års- eller månadsarvode.
Styrelsen var emellertid av den mening, att, med hänsyn till dessa extra
bevakares lägre ålder och kortare tjänstetid, dagarvodena icke behövde sättas så
högt som för den ordinarie personalen. I anslutning till denna sin uppfattning
föreslog därefter styrelsen, att de extra kronojägarna mätte, förutom det fasta reseanslaget,
erhålla traktamente under samma förutsättningar som de ordinarie kronojägarna,
men med endast hälften av det för de ordinarie föreslagna beloppet eller
alltså 2 kronor för rese- och förrättningsdag.

Med anledning härav har Sveriges kronojägarförbund i sm framställning av
den 1 december 1916 yrkat, att, enär någon skillnad i omkostnaderna för fullgörandet
av tjänsteresor icke förefamies mellan den ordinarie och den extra personalen,
dagarvode måtte utgå till extra befattningshavare med samma belopp som
till ordinarie. Förbundet erinrade också om att domänstyrelsen icke ifrågasatt någon
dylik skillnad i dagtraktamentet mellan ordinarie och extra jägmästare.

I samtliga av domänstyrelsen avgivna underdåniga utlåtanden har av styrelsen
på vederbörliga ställen framhållits, att den omläggning av respenningarna, som
förordats beträffande ordinarie och extra jägmästare samt ordinarie och extra kronojägare,
avsetts skola äga tillämpning jämväl beträffande de i Västerbottens och
Norrbottens läns kustland från 1916 års början befintliga jämförbara befattningshavare,
ordinarie och extra skogsingenjörer samt ordinarie och extra tillsyningsman.

Innan kommissionen går att för egen del yttra sig över själva huvudspörsmålet
rörande grunderna för bestämmande av reseersättningen till skogsstatspersonalen,
anser sig kommissionen böra redan här betona, att ersättningen till ifrågavarande
tjänstemän för av dem fullgjorda resor i tjänsten givetvis icke är avsedd
att utgöra någon slags avlöning till vederbörande utan allenast ersättning för av
tjänstemannen havda utgifter i och för resan. Att kommissionen ansett sig böra
särskilt framhålla detta förhållande, beror därpå, att tidigare vid behandling av
frågan om respenningar till skogsstatspersonalen förekommit uttalanden, gående ut
därpå, att eu reglering av respenningarna till skogsstatspersonalen vore att anse
såsom en slags lönereglering för sagda personal. Utav de av domänstyrelsen nu
avgivna yttrandena i anledning av förevarande framställningar i respenningfrågan,
synes därjämte framgå, att även styrelsen i viss mån delat samma uppfattning.

En reglering av respenningarna, vilken gåves dylik innebörd, vore emellertid,
enligt kommissionens mening, felaktig. Själva avlöningen till tjänstemännen —
för de olika befattningarna avvägd med hänsyn till dessas inbördes vikt, ansvar
och beskaffenhet, — bör för skogsstaten, liksom sker vid andra statens verk, bestämmas
särskilt för sig, under det att ersättningen till tjänstemännen för extra
kostnader i anledning av resor i tjänsten givetvis bör avvägas uteslutande med hänsyn
till storleken av berörda kostnader.

Då därför, som redan i det föregående antytts, norrländska skogsvårdskommittén
uttalat den uppfattningen, att skogsstatstjänstemännens nuvarande löner och
tjänstgöringspenningar skulle hava blivit utmätta med hänsyn till det faktum, att
tjänstemännen långa tider hade att vistas borta från hemmet, har kommissionen
ansett det vara av vikt att närmare undersöka, huruvida, vilket kommittén synes
förutsätta, vid fastställandet av nuvarande avlöningar till skogsstatspersonalen —

Kungl. Maj:t.-i Nåd. Proposition AV 274. 23

oaktat respenningarna för samtliga befattningsgrupper vid samma tillfälle förhöjdes
— verkligen avsetts, att resekostnaderna skulle i viss mån täckas av deri fasta
avlöningen och denna av sådan anledning bestämts till högre belopp än vad eljest
skolat ske.

Löneregleringskommitténs betänkande i ämnet innehåller icke något uttalande,
som kan giva något som helst stöd för en dylik uppfattning. Därest kommittén
vid avgivande av sitt förslag till avlöningar för skogsstatspersonalen avvägt
avlöningen med tanke på att en del av densamma skulle, jämte de särskilt föreslagna
respenniugarna, avse att täcka tjänstemännens utgifter för resor i tjänsten,
skulle kommittén för visso icke hava underlåtit att omnämna sagda förhållande,
detta så mycket mera, som kommittén vid behandlingen av frågan om revirförvaltares
skyldighet att hålla expeditionslokal gjort ett dylikt uttalande.

De av löneregleringskommittén för jägmästarna föreslagna avlöningarna blevo
väl av föredragande departementschefen förhöjda, men denna förhöjning vidtogs av
den anledning, att jägmästarna, enligt departementschefens mening, i avlöningshänseende
borde hänföras till en klass mellan andra och första gradens tjänstemän i
centralt ämbetsverk, vilken placering betingade den av departementschefen föreslagna
förhöjningen i kommitténs förslag, men av departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
framgår icke på något sätt, att avlöningen skulle hava bestämts
med hänsyn till att densamma delvis även borde utgöra ersättning för utgifter till
tjänsteresor.

Då den norrländska skogsvårdskommitténs uppfattning, att skogsstatstjänstemännens
nuvarande löner och tjänstgöringspenningar skulle hava blivit utmätta med
hänsyn jämväl till tjänstemannens skyldighet att fullgöra resor i tjänsten, sålunda
saknar stöd uti de motiver och förslag, som ligga till grund för den nuvarande
lönestaten, anser sig kommissionen, när den nu går att behandla frågan om reglering
av respenningarna, kunna utgå från den förutsättningen, att de löner och tjänstgöringspenningar,
som i nuvarande lönestaten fastställts för skogsstatspersonalen,
här, liksom gäller för andra tjänstemän, utgöra ersättning allenast för själva tjänsteförhållandet
samt att de i samma stat fastställda respenningarna skola utgöra ersättning
för resekostnaderna.

Det är också endast under denna förutsättning, som kommissionen ansett sig kunna
på nuvarande stadium av sitt arbete till behandling upptaga frågan om en revision
av skogsstatspersonalens reseersättning. — — — Fasthåller man vid den av kommissionen
här ovan hävdade uppfattningen om avlöningens och respenningarnas olika
ändamål ävensom därvid, att reseersättningen bör så vitt möjligt utmätas sålunda,
att densamma lämnar full ersättning till tjänstemannen för dennes kostnader i och
för resornd men icke någon vinst därutöver, har ju en reglering av reseersättningarna
icke något egentligt samband med avlöningen i övrigt och kan därför vidtagas utan
avvaktan på en slutgiltig lönereglering för skogsstaten.

Med den ståndpunkt kommissionen sålunda intagit i fråga om reseersättningens
allmänna och från avlöningen i övrigt helt skilda karaktär, kan kommissionen icke
heller finna någon giltig anledning till att, såsom domänstyrelsen tänkt sig, nu
stanna vid allenast provisorisk reglering av respenningarna. Tvärtom anser kommissionen,
att frågan om grunderna för reseersättningens utgående måste såväl för
staten, vilken för skogskapitalets förvaltning är i hög grad beroende av tjänstemännens
resor i skogarna, som för tjänstemännen själva vara av den vikt och be -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274-

tydelse, att det synes i hög grad angeläget, att frågan härom må vid detta tillfälle
erhålla en verklig och fullständig lösning.

Enstämmigt har från alla håll, såväl av de myndigheter och kommittéer, vilka
undersökt frågan om skogspersonalens reseersättningar, som från tjänstemännen
själva, framhålhts otillräckligheten av de nuvarande respenningarna. Då skogsstatspersonalens
tjänsteresor, till följd av ökad intensitet i skogsskötseln, helt naturligt
sedan 1908 års lönereglering i hög grad ökats, är det också självfallet, att de år
1908 fastställda respenningarna, vilka vid sagda tillfälle avvägdes med hänsyn till
den då rådande frekvensen av resorna, numera i de allra flesta fall måste vara för
sitt ändamål otillräckliga. Detta förhållande framgår även av följande sammanställning
rörande antalet rese- och förrättningsdagar i genomsnitt för jägmästare dels
under perioden 1908—1905, vilken beräkning låg till grund för 1908 års reglering,
och dels under perioden 1913—1915:

Antal för-rättnings-dagar	I genomsnitt 1903—1905 i antal revir	Motsvarande i %	I genomsnitt 1913—1915 i antal revir	Motsvarande! i %
högst 50	8	st.	10	—
50- 75	41	»	51	12 st	10
75—100	14	»	17	43 >»	37
100—150	18		20	58 »	49
\| 150—300	2	»	2	5 »	4

Ovanstående siffror äro synnerligen belysande för den under senare åren inträdda
ökningen uti jägmästarnas tjänsteresor. Under det att sålunda under den
förra perioden 61 procent av antalet tjänstemän hade mindre än 75 dagar och endast
22 procent över 100 förrättningsdagar, hade under den senare perioden endast 10
procent av antalet tjänstemän ett antal förrättningsdagar under 75, varemot icke
mindre än 53 procent hade ett antal dylika dagar utöver 100.

För utrönande av i vad mån de nuvarande respenningarna förslå till täckande
av resekostnaderna har kommissionen låtit införskaffa uppgifter rörande omfattningen
av skogsstatstjänstemännens tjänsteresor under åren 1913—1915, med beräkning
enligt resereglementet, dels av de olika slagen av resekostnader: för resa med järnväg,
ångbåt eller skjuts, i sistnämnda fall med särskiljande av sådana resor, vilka
i verkligheten måste ske till fots, dels ock av enligt resereglementet belöpande dagtraktamenten.
Utredningen innehåller jämväl uppgifter rörande antalet rese- och
förrättningsdagar, med angivande av dels totala antalet dylika dagar och dels antalet
förrättningsdagar på ett avstånd av mer än 5 kilometer från bostaden. Slutligen
hava uppgifter jämväl meddelats rörande antalet nattkvarter utom hemmet.

Ur nu ifrågavarande uppgifter må följande anföras.

Vad först beträffar överjägmäsiarna — uppgifter från 9 sådana föreligga —
hava visserligen respenninganslagen i samtliga dessa fall utom ett räckt till för
täckande av de direkta transportkostnaderna, d. v. s. kostnaderna för järnvägs- och
ångbåtsbiljetter, för skjutsar, transport av effekter samt bärare o. d., men läggas
till de direkta kostnaderna jämväl dagtraktamenten, beräknade enligt resereglementet,
visar det sig, att sammanlagda kostnaderna överskridit anslagen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

i 1 distrikt ........................................................ med 2,000 kronor

i 1 » » 1,000 »

i 1 » » 800 »

i 2 * > 600 »

i 2 » » 400 »

i 1 » > 200 »

varemot i ett av distrikten utgifterna härför understigit respenninganslaget.

Vad därefter angår jägmästarna hava de nyssnämnda direkta transportkostnaderna
överskridit respenninganslagen i det antal fall, som närmare framgår av
följande tabell:

Totala an-talet revir	Reseanslag kr.	Transportkostnaderna hava överskridit anslagen
i följande antal revir	motsvarande i % av hela antalet re-vir med sagda res-penninganslag
44	900	20	45
7	800	1	14
26	700	17	69
28	600	17	61
11	500	9	82
2	400	2	100
118	—	66	56 %

I 66 revir, motsvarande 56 procent av hela antalet, har sålunda anslaget
icke räckt till för täckande av de direkta resekostnaderna.

Därest man emellertid till sistnämnda resekostnader lägger även dagtraktamenten
beräknade enligt resereglementet, överstiga dessa samlade kostnader respenninganslaget
i samtliga revir med belopp, som närmare framgå av följande sammanställning: -

Antal revir	Kostnaderna hava be-räknats överstiga res-penninganslaget med belopp mellan
2	2,000 och 2,500 kronor
5	1,500 » 2,000 »
38	1,000 » 1,500 »
20	800 » 1,000 »
18	600 » 800 »
25	400 > 600 »
6	200 » 400 »
3	1 » 200 »
)rotok(jll 19.	7. 1 samt 235 käft

(Nr 274.)

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Icke heller för skog singenjörerna hava anslagen i allmänhet varit tillräckliga
för täckande av de direkta transportkostnaderna; endast för tvenne befattningshavare
har detta varit fallet. .....

Därest för skogsingenjörerna, liksom skett beträffande överjagmastare och

lärmästare, till transportkostnaderna läggas dagtraktamenten, beräknade enligt resereglementet,
överstiga de sammanlagda beloppen respenmnganslagen for samtliga
skogsingenjörer:

fftr o ... med belopp mellan 2,000 och 2,500 kronor

, 2 ........ » * » 1,500 » 2,000 »

^ y .............. » > > 1,000 ^ l,o00 ^

Även om man tager i betraktande, att de verkliga utgifterna för resorna icke
uppgått till de belopp, som enligt den här ovan gjorda undersökningen framkommit
genom tillämpning av resereglementets bestämmelser, torde de nu angivna siffrorna
dock få anses giva en ganska god bild av de nuvarande respenninganslagens oti i*

räcklighet för hittills omhandlade grupper av tjänstemän.

Enligt vad kommissionen inhämtat har domänstyrelsen också vid granskning
av revirförvaltarnas resejournaler i ett stort antal fall funnit sig föranlåten att till
vederbörande tjänstemän rikta en uppmaning att oftare an vad skett besöka skogarna
inom reviret. Även detta förhållande pekar tydligt därpå, att respenningarna aro

för knaPPd därefter beträffar kronojägarna äro förhållandena härvidlag icke fullt
jämförliga med de förut nämnda befattningsgrupperna, huvudsakligen beroende darpa
att kronojägarna hava avsevärt mindre tjänsteområden och darfor icke for små färder
inom bevakningstrakten behöva i någon större omfattning anlita transportmedel
av förut angivna slag: järnväg, ångbåt eller skjuts, utan i allmänhet kunna fortskaffa
sig tilf fots eller med velociped eller skidor.

De av kronojägarna lämnade uppgifterna rörande tjänsteresor under de senaste
åren giva också vid handen, att av den sammanlagda våglängd, som av dem a landsväg
eller i skogarna i genomsnitt tillryggalagts för år, 738,600 kilometer icke mindre
än 828 900 kilometer avsett sådana färder, som måst ske till fots och för vilka således
transportmedel över huvud icke kunnat komma till användning. Tager man
emellertid i betraktande endast sådana resor, som skett eller i varje fall kunnat
ske med järnväg, ångbåt eller skjuts, och för dessa beräknar reseersättning enligt
resereglementet, befinnes det, att dessa transportkostnader i mer an hälften av antalet
fall överskridit respenningarna, på sätt närmare framgar av omstående sammanställning.
a undersökningar hava givit vid handen, att antalet arbetsdagar ute å
bevakningstrakten för kronojägare varit i det närmaste dubbelt så stort som antalet
rese- och förrättningsdagar för jägmästare, eller for kronojagare i genomsnitt 214
dagar och för jägmästare 105 dagar om året. Detta beror helt naturligt darpa att
kronojägarnas tjänstgöring består i att så mycket som möjligt vistas ute a bevakningsområdet
antingen för tillsyn av pågående arbeten eller för patrullering, under
det att jägmästarna under en del av året äro upptagna av expeditionsgoromal. Da
därjämte till följd av tjänstgöringsområdets begränsade omfattning arbetet eller bevakningen
ofta äger rum så nära hemmet, att kronojägaren därstädes kau intaga
sina måltider, vore det följaktligen oriktigt och skulle giva en felaktig bild av for -

ftungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274. 27,

Antal bevak-nings trakter (som in gitt i undersök-ningen)	Respenning- anslag kr.	Transportkostnaderna hava överskridit anslagen
i följande antal bevak-ningstrakter	motsvarande i % av hela antalet undersökta be-vakningstrakter med samma res-penninganslag
138	250	76	55
57	200	34	60
41	150	34	83
77	100	59	77
47	50	28	60
360		231	64 %

hållandena — då det såsom här gäller att söka jämföra de faktiska resekostnaderna
med respenninganslagen — om man beräknade dagtraktamente enligt resereglementet
för varje arbetsdag ute å bevakningstrakten. Verklig resa torde kunna anses hava
förelegat allenast vid sådana tillfällen, då kronojägaren varit nödsakad anlita natthärbärge
utom hemmet. Beräknar man således dagtraktamenten enligt resereglementet,
endast då nattkvarter anlitats, och lägger dessa traktamenten tillsammans
med de förut nämnda direkta resekostnaderna, visar det sig, att de sammanlagda
kostnaderna överskridit respenninganslagen i det antal fall och med de belopp, som
närmare framgå av följande tabell:

Antal bevaknings-trakter (som ingått i undersökningen)	Antalet bevakningstrakter uttryckt i procent.	Det belopp, varmed kostnaderna överskridit respenninganslaget.
121	32	över 500 kronor
45	12	mellan 400 och 500kronor
41	11	» 300 » 400 »
44	12	» 200 » 300 »
42	11	» 100 » 200 »
44	12	» 1 x. 100 »
37	10	» 0 » »
374	100	—

Utredningen utvisar således, att de beräknade kostnaderna endast i 10 procent
av antalet fall understigit respenninganslaget men eljest till större eller mindre
belopp överstigit detsamma. ,,

Även om såsom naturligt är, kronojägamas verkliga utgifter icke varit så
stora som enligt den beräkning efter resereglementet, som här verkställts, giver

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

utredningen otvetydigt vid handen, att även för kronojägarnas vidkommande de nuvarande
respenninganslagen i flertalet fall måste anses för knappa.

Då det alltså torde få anses fastslaget, att de nuvarande respenningarna äro
otillräckliga och att alltså en förhöjning av reseersättningen måste ske, gäller det
att avgöra, huruvida den hittills använda formen för reseersättningens utgående,
d. v. s. fasta respenningar för varje befattningshavare, bör bibehållas, eller nya
grunder för ersättningen böra införas.

Såsom framgått av den föregående redogörelsen hava samtliga de kommittéer
och myndigheter, som efter 1908 års lönereglering behandlat skogsstatens reseersättningsfråga,
liksom ock skogsstatspersonalen själv på det kraftigaste uttalat sig emot
ett bibehållande av fasta i stat uppförda respenningar.

Med sin förut uttalade uppfattning om reseersättningens ändamål och allmänna
karaktär kan givetvis icke heller kommissionen för sin del förorda det nuvarande
systemet med fasta respenningar, vilket i många fall måste vara ägnat att rent av
motverka det med reseersättningen avsedda syftemålet. Klart är nämligen, att ett
fast reseanslag, särskilt när detsamma, såsom hittills varit fallet med skogsstaten, i
allmänhet icke underkastas revision annat än i samband med lönereglering, endast
i undantagsfall verkligen till beloppet ungefärligen motsvarar utgifterna för de resor,
som anslaget är avsett att täcka, utan är antingen för litet eller för stort. I de
fall, då anslaget är större än behovet, har detta till följd, att vederbörande tjänsteman
erhåller ett icke avsett tillägg till sin ordinarie avlöning, och, om anslaget är för litet,
men tjänstemannen ändock fullgör resor därutöver, blir följden den, att han för
täckande av merutgifterna nödgas använda jämväl någon del av sin avlöning. Vare
sig anslaget är tillmätt för stort eller icke, finnes dessutom för tjänstemannen alltid
en frestelse att inskränka resorna för att därigenom göra besparingar på anslaget,
för vilket han ju icke är redovisningsskyldig.

Då det enligt den nuvarande ordningen torde kunna befaras, att icke alltid
de skogliga synpunkterna utan i stället tjänstemännens privatekonomiska intressen
bliva i första hand avgörande vid resornas bestämmande, anser kommissionen det
jämväl ur skogshushållningens synpunkt synnerligen angeläget, att systemet med
fasta respenningar, om vilket de skogssakkunniga yttrat, att detsamma direkt motverkade
införandet av en bättre hushållning på de allmänna skogarna, nu avskaffas
samt att i stället andra grunder, som bättre kunna anpassas efter det verkliga behovet,
införas.

Här uppställer sig då till besvarande själva huvudspörsmålet, huruledes frågan
om reseersättningen till skogsstatspersonalen för framtiden lämpligast bör ordnas.
Vad man åsyftar härvidlag är en reseersättning, så avvägd att den just förslår till
täckandet av tjänstemannens ökade kostnader till följd av resan, men icke heller
lämnar “något egentligt överskott. Tjänstemannen bör garanteras full ersättning, så
att han icke av ekonomiska skäl avhåller sig från att fullgöra erforderliga resor,
men han bör, å andra sidan, icke heller på resorna skörda någon ekonomisk vinst.

De utgifter, som böra av staten ersättas genom reseersättningen, äro dels
direkta resekostnader dels av resorna orsakad ökning i levnadsomkostnaderna. De
direkta resekostnaderna utgöras av utgifterna för biljetter, skjutsar, transporter av
effekter m. m.; och såsom ökning i levnadsomkostnaderna höra räknas de höjda

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274. 29

utgifter, som tjänstemannen måste vidkännas för mat, logi m. m. under resorna
borta från hemmet.

Det teoretiskt riktigaste vore utan tvivel en sådan anordning, att i varje
särskilt fall tjänstemannen erhölle ersättning enligt självkostnadsprincipen för sina
utgifter för resan, givetvis inom visst bestämt maximum. Då emellertid en sådan
anordning icke torde, vad statsförvaltningen angår, vara praktiskt genomförbar, gäller
det sålunda att söka utfinna andra grunder för ersättningens bestämmande, likaledes
så beskatfade, att därigenom det angivna syftet med reseersättningen må kunna i
möjligaste mån vinnas.

Tvenne alternativ synas kommissionen härvid stå till buds. Det ena ifrågasattes
av domänstyrelsen redan vid 1908 års lönereglering för skogsstaten och upptogs
sedermera av de skogssakkunniga för södra och mellersta Sverige, varjämte till
detta alternativ jämväl ansluter sig domänstyrelsens nu framlagda mera provisoriska
förslag. Enligt detta alternativ skulle det ena slaget av tjänstemannens utgifter för
resorna, nämligen själva resekostnaderna, liksom för närvarande gäller i fråga om
reseersättningen i dess helhet, bestämmas till visst belopp för år, under det att
ersättningen för de ökade levnadskostnaderna under resorna skulle utgå i form av
dagtraktamente, liksom sker enligt resereglementet. Det andra alternativet åter är
det, som föreslagits av norrländska skogsvårdskommittén och går ut på beredande
av ersättning för varje resa både för själva resekostnaderna och för ökningen i
levnadskostnaderna, i huvudsak enligt samma grunder, som kommit till uttryck i
det allmänna resereglementet, om ock med vissa modifikationer i detta.

Vad beträffar det förra alternativet är det visserligen sant, att den enligt
detta ifrågasatta anordningen, nämligen att ersättningen för de ökade levnadskostnaderna
skulle, skild från årsanslaget, utgå i form av traktamente för varje särskild
resa, innebär en avgjord förbättring i jämförelse med det nuvarande systemet. Men
då enligt detta alternativ resekostnadsersättningen fortfarande skulle utgå såsom fast
årsanslag, kvarstode alltjämt olägenheterna av det nuvarande systemet, låt vara i
viss förminskad grad. Fortfarande skulle sålunda det förhållandet inträffa, att,
sedan reseanslaget förbrukats, tjänstemannen antingen avhölle sig från att resa eller
nödgades anlita avlöningsmedel för resekostnadernas täckande; och frestelsen för
tjänstemannen att, antingen anslaget vore högt eller lågt, avhålla sig från att
resa för att därigenom göra besparingar på anslaget, vore icke med en sådan
anordning undanröjd.

Härtill kommer svårigheten att kunna rätt avväga reseanslaget. De omfattande
utredningar rörande frekvensen av och omkostnaderna för skogsstatspersonalens
resor under de senare åren, som kommissionen i detta syfte låtit verkställa,
hava visat sig giva ett så osäkert resultat, att kommissionen icke tilltrott sig att på
desamma kunna bygga några bestämda slutsatser rörande storleken av de fixa
reseanslag, som skulle fastställas. Detta gäller samtliga tjänstemän, men i särskilt
hög grad kronojägarna.

Det får icke heller förbises, att man vid reseanslagets bestämmande strängt
taget icke bör utgå från de verkligen utförda resorna, alldenstund dessa i många
fall torde hava hämmats av otillräckligt respenninganslag, utan i stället från det
antal resor, som ur skogshushållningens synpunkt bort komma till utförande, något
varom man emellertid icke torde äga tillförlitlig kännedom.

Av en ganska stor betydelse är även det förhållandet, att frekvensen av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

resorna och till följd därav resekostnaderna växla högst betydligt under olika år
även för en och samme befattningshavare. Av inhämtade uppgifter har kommissionen
sålunda funnit, att till och med under den korta tidrymden 1913 — 1915 skillnaden
mellan högsta och lägsta årliga direkta resekostnaderna — d. v. s. de kostnader,
som skulle ersättas av det ifrågasatta fasta reseanslaget — utgjort exempelvis
för 3 överjägmästare '' 400 kronor eller däröver
»1 » cirka 300 »

» 7 jägmästare 400 » » »

»16 » cirka 300 »

» 17 » 200 »

Dessa fluktuationer uti resornas frekvens torde efter hand som intensiteten i
skogshushållningen ökas bliva allt mera framträdande. En intensiv skogshushållning
medför nämligen ökade arbeten i skogarna under större delen av året och dessa
arbeten, jämte vad därmed sammanhänger, såsom arbetsackord, försäljning, tumning
och utlämning av virke m. m., framtvinga ofta plötsliga och icke beräknade resor.
Då vidare även arbetenas omfattning växlar under olika år, beroende av konjunkturerna
på virkesmarknaden samt naturförhållanden o. d., är det självfallet, att skogsstatstjänstemännens
resor och alltså även kostnaderna för desamma måste bliva i
hög grad oberäkneliga.

Den växling, som skogsstatstjänstemännens tjänsteresor sålunda nu mera än
någonsin förut äro underkastade, tala, enligt kommissionens uppfattningen, kraftigt
mot varje fastlåsande av reseersättningen uti fasta årsanslag; ett sådant förfarande
skulle förvisso icke kunna undgå att i betänklig grad verka hämmande på skogshushållningen,
vilken för sin utveckling är i så hög grad beroende av tjänstemännens
personliga arbete i skogarna.

De nu anförda olägenheterna av fasta reseanslag bleve givetvis än mera framträdande,
därest, såsom domänstyrelsen senast föreslog, de nu utgående respenninganslagen
skulle, utan att underkastas någon revision, tills vidare bibehållas såsom
fasta reseanslag, avsedda att täcka de direkta resekostnaderna. Utredningen i ärendet
har nämligen utvisat, att den för närvarande gällande grupperingen av respenninganslagen
icke längre motsvarar de faktiska förhållandena. I många fall hava förhållandena
så fullständigt omkastats att, där t. ex. för närvarande ett anslag av
lägsta beloppet utgår, i stället borde utgå ett av högsta beloppet eller också tvärtom.
Därest nu dessa respenninganslag utan vidare skulle förklaras gälla såsom reseanslag,
komme ju de nuvarande missförhållandena att i väsentlig grad kvarstå, och
reseersättningsfrågan vore fortfarande olöst.

På ovan anförda grunder har kommissionen efter moget övervägande kommit
till den uppfattningen, att man vid ordnandet av skogsstatspersonalens reseersättningsfråga
nu icke bör tveka att taga steget fullt ut och alltså för reseersättningen
fastställa sådana grunder, att såväl de direkta omkostnaderna som de ökade levnadskostnaderna
under resan ersättas tjänstemannen för varje särskild resa, liksom sker
enligt resereglementet. Kommissionen anser sig således böra förorda en lösning av
frågan i den av norrländska skogsvårdskommittén antydda riktningen.

Bestämmes reseersättningen efter en sådan princip, böra de förut omnämnda
olägenheterna av det nuvarande systemet helt försvinna. Någon anledning för tjänster
mannen att underlåta fullgöra behövliga tjänsteresor, antingen därför att anslaget

''31

Kuhgl. Majds Nåd. Proposition Nr 274.

redan förbrukats eller för att göra besparingar, förefinnes då icke. Eftersom tjänstemannen
sålunda icke behöver befara att göra någon ekonomisk förlust på sina
resor, men å andra sidan icke heller kan påräkna någon ekonomisk vinst, bör det
kunna förväntas, att de skogliga synpunkterna bliva helt avgörande för resornas
planläggande.

En anordning, som nu ifrågasatts, med ersättning för varje resa har därjämte
den stora fördelen, att densamma, i motsats till systemet med fasta reseanslag, är
helt oberoende av alla växlingar i resorna, antingen dessa växlingar betingas av
skogshushållningens allmänna utveckling, omläggning av skogsdriften, delning eller
förändring av reviren eller andra orsaker.

Emot ett införande vid skogsstaten av dessa grunder för reseersättningens
beräknande hava anförts huvudsakligen två invändningar, nämligen dels att denna
princip skulle bliva kostsammare för staten därför att det kunde befaras, att tjänstemännen,
när de icke längre både något ekonomiskt intresse av att ställa resorna
billigt, icke alltid komme att planlägga sina resor med nödig hänsyn till att kostnaderna
bleve så låga för statsverket som möjligt, och dels att principen med reseersättning
efter taxa komme att medföra ökat arbete med uppsättande och kontrollerande
av reseräkningar.

Beträffande den första invändningen vill kommissionen först erinra om, att
av samtliga myndigheter, som behandlat respenningfrågan, framhållits önskvärdheten
av att skogsstatstjänstemännen personligen sysselsattes uti skogarna så mycket som
möjligt, och det torde därför vara för staten gagneligt, om tjänstemännens resor,
vilka hittills hämmats av respenningarnas otillräcklighet, kunna ökas. Enär, å andra
sidan, tjänstemännen, enligt det förslag till ersättning, som kommissionen har för avsikt
att framlägga, icke kunde beräknas komma att göra någon vinst på resorna, torde
det icke heller vara anledning antaga, att de skola onödigtvis vistas mera på resor än
tjänsten kräver eller vid resornas planläggning låta andra förhållanden än de skogliga
vara bestämmande. Det torde därjämte böra erinras om att redan för närvarande
såväl jägmästarnas resejournaler som krön ojägarnas dagrapporter äro föremål för
granskning av vederbörande överordnade tjänsteman, som fördenskull bör bliva i
tillfälle och även äga skyldighet att kontrollera, om resorna varit ordnade på ett
tillfredsställande sätt. Vad kronojägarna angår kommer kommissionen för övrigt att
föreslå, att dessa endast efter vederbörande jägmästares medgivande skola få anlita
sådant transportmedel, varför särskild ersättning enligt resereglementet må utgå.

Vidkommande invändningen därom att en reseersättning efter taxa komme
att medföra ökat arbete med uppsättande och granskning av reseräkningar, får
kommissionen erinra om, att det endast mera undantagsvis torde förekomma, att
kronojägarna komma att anlita järnväg, ångbåt eller skjuts och alltså hava att upprätta
några reseräkningar. Dagarvodet, i de fall sådant skulle komma att utgå,
torde, såsom de skogssakkunniga tänkt sig, kunna betalas med ledning av kontrollerad
dagrapport.

Jägmästarna däremot skulle i regel hava att avgiva reseräkningar över sina
resor. Om emellertid reseräkningen upprättas i samband med resejournalen samt
lämpliga blanketter för ändamålet tryckas och tillhandahållas jägmästarna, torde avgivandet
av vederbörliga uppgifter rörande resekostnad icke behöva taga någon
nämnvärd tid i anspråk för jägmästarna, vilka helt naturligt äro väl förtrogna med
sina revir samt känna väl till de olika avstånden o. d.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Granskningen av reseräkningarna kommer obestridligen att kräva en viss tid.
Även detta arbete kan emellertid underlättas på olika sätt, bland annat därigenom
att uppgifter rörande avståndet mellan de olika orterna i respektive revir en gång
för alla upprättas, för att därefter användas av den granskande myndigheten, ävensom
genom vidtagande i övrigt av förenklade anordningar. I detta sammanhang
vill kommissionen erinra om, att telegrafverkets linjeunderbefäl — linjemästare,
linjeförmän liksom ock reparatörer — vilka befattningshavare så gott som ständigt
äro på resande fot, åtnjuta reseersättning för varje resa, liksom sker enligt resereglementet,
varutav följer, att reseräkningar måste uppsättas och granskas på samma
sätt, som skulle bliva fallet med skogsstatens personal. Beträffande förevarande del
av frågan vill kommissionen för övrigt instämma uti följande, av den norrländska
skogsvårdskommittén gjorda uttalande, vilket synes värt beaktande: »Slutligen vill

kommittén framhålla, att då det gäller bedömande av det arbete, som räkningarnas
upprättande och granskning medför, storleken av detta arbete ej får skärskådas
ensamt för sig utan måste ses i sammanhang med den nytta, som av detsamma kan
vara att förvänta. Givetvis kan denna nytta uti föreliggande fall ej angivas i påvisbara
värden. Den omständigheten att tjänstemannen aldrig, ej ens för sig själv,
kan såsom skäl för en uppskjuten eller inställd resa förebära, att den skulle företagas
på hans egen bekostnad, bör emellertid åt staten skänka en viss trygghet, att
dess intressen såsom skogsägare bliva fullt tillgodosedda. En sådan trygghet och
medvetandet om, att tjänstemannens intressen sammanfalla med statens, böra helt
säkert uppväga det besvär, som räkningarnas uppsättande och granskning kan
medföra.»

Såsom i det föregående sagts anser kommissionen, att reseersättningen till
skogsstatspersonalen bör i huvudsak fotas på de i allmänna resereglementet angivna
grunder. Med hänsyn emellertid till att skogsstatens tjänstemän företaga ofta återkommande
tjänsteresor, vilka därjämte falla inom ett visst begränsat tjänstgöringsområde,
anser kommissionen, att beträffande skogsstaten, liksom skett inom kornmunikationsverken,
vissa modifikationer uti resereglementets bestämmelser böra
vidtagas, såväl i fråga om villkoren för erhållande av ersättning för resekostnaderna
som ock i fråga om rätt till dagtraktamente m. m.

Vad först beträffar resekostnaderna samt olika sätt att färdas, äger en avgjord
olikhet i detta avseende rum mellan norra Sverige, å ena, samt mellersta och södra
delarna av landet, å andra sidan. I norra Sverige, där järnvägsförbindelserna liksom
andra kommunikationsleder äro föga utvecklade samt tjänstgöringsområdet merendels
utgöres av ett mera enhetligt komplex, måste jägmästarens resor i ganska stor omfattning
ske till fots. I södra och mellersta Sverige åter, där möjligheterna att
använda allmänna kommunikationsmedel äro väsentligt större och tjänstgöringsområdet
ofta är fördelat på ett flertal smärre skogar, ske resorna helt naturligt
huvudsakligast med anlitande av dylika transportmedel. Då kommissionen omfattar
den grundsatsen, att reseersättningen över huvud taget bör bestämmas på sådant
sätt, att den så nära som möjligt kommer att motsvara de verkliga utgifterna utan
att medföra vare sig förlust eller vinst för tjänstemannen, anser kommissionen, att
för skogsstatens tjänstemän sådan inskränkning i det allmänna resereglementet bör
ske, att ersättning beräknas endast i det fall, att allmänt transportmedel, för vilket
tjänstemannen haft verkliga kostnader, måst tagas i anspråk. I enlighet härmed

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 274.

skulle alltså för färder till fots icke få utgå ersättning såsom för skjuts. Kommissionen
förutsätter emellertid, att därest den till fots färdande skogsstatstjänstemannen
måst anlita bärare för transport av packning, som lian nödgas medföra, han i så
fall bör äga att härför undfå ersättning enligt stadgande i § 15 mom. 5 resereglemente!.

Enligt den av kommissionen nu ifrågasatta begränsningen skulle också de
nyss anmärkta olikheterna i fråga om de verkliga resekostnaderna för tjänstemän i
norra samt i södra och mellersta delarna av landet på ett enligt kommissionens
mening möjligast tillfredsställande sätt utjämnas.

Vad särskilt kronojägarna angår torde dessa endast mera sällan behöva
begagna sig av skjuts eller annat allmänt transportmedel vid sina färder inom
bevakningstrakten. Detta förhållande bestyrkes av uppgifterna angående kronojägarnas
resor under senaste åren, vilka givit vid handen, att av den å landsväg
eller i skogarna tillryggalagda våglängden bortåt hälften faller på sådana färder,
som icke kunnat ske aunat än till fots. Även beträffande sådana fall, då möjlighet
förelegat att använda skjuts, torde dock sådan endast sällan i verkligheten hava
tagits i anspråk. Att för alla dessa färder ersättning såsom för skjuts det oaktat
skulle utgå, vore enligt kommissionens mening fullkomligt oriktigt.

Liksom i fråga om färder till fots anser kommissionen, att ersättning såsom
för skjuts icke heller bör utgå för resor, vilka skett medelst velociped, enär användandet
av detta transportmedel icke är förenat med kostnader, som tillnärmelsevis
svara mot skjutsersättningen. I stället anser kommissionen att, såsom av norrländska
skogsvårdskommittén föreslagits samt av kronojägarförbundet även begärts,
ett lämpligt anslag för hållande av velociped bör utgå. Såsom ligger i sakens natur
bör velociped vara ett synnerligen användbart fortskaffa)ingsmedel för kronojägare,
tidsbesparande samt särdeles lämpligt att använda inom dessa befattningshavares
begränsade tjänstgöringsområden. Anskaffandet och användandet av velociped synes
därför böra i all möjlig mån uppmuntras.

Anslag för hållande av velociped bär av norrländska skogsvårdskommittén
föreslagits till 25 kronor för år, varemot kronojägarförbundet begärt 50 kronor om
året. Användningen av velociped samt slitaget å dylikt transportmedel ställa sig
emellertid avsevärt olika i olika delar av landet. I norra Sverige kan velociped
användas endast en kortare tid av året, varigenom slitningen blir mindre, men i
stället måste under en stor del av året skidor användas. I södra Sverige åter torde
kronojägaren kunna använda sig av velocipeden under större delen av året, vilket
helt naturligt medlör ökad slitning, men ä andra sidan förekomma här i allmänhet
icke utgifter för skidor.

Då alltså hållandet av endast velociped i södra Sverige torde ungefärligen
medföra samma kostnad som hållandet av såväl velociped som skidor i Norrland,
synes lämpligen anslagsbeloppet i bägge fallen kunna sättas lika. För att kronojägarna
må förmås att i ökad omfattning använda sig av nu ifrågavarande transportmedel,
anser kommissionen, att ett årligt anslag av högst 65 kronor om året bör
utgå till sådana kronojägare, som styrka, att de i tjänsten använda velociped samt,
i förekommande fall, därjämte skidor. Därest icke velociped utan endast skidor
komma till användning, synes anslaget lämpligen kunna bestämmas till högst 15
kronor. Gjorda undersökningar rörande kostnaderna för anskaffande, amortering
och underhall av velociped jämte skidor peka även på nu angivna belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 235 käft. (Nr 274.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Enligt vad kommissionen inhämtat, förekommer även, att jägmästare använda
sig av velociped, särskilt för kortare tjänsteresor, där goda vägar finnas och större
packning icke erfordras. Aven i sådana fall, då exempelvis längre distansen av
resan sker järnvägsledes, varefter endast en kortare väg fram till förrättningsstället
återstår, kan velociped med fördel komma till användning. Jämväl till jägmästare
torde fördenskull i förekommande fall lämpligen böra utgå anslag för hållandet av
velociped jämte eventuellt av skidor till belopp av enahanda storlek som till kronojägare.
Då velociped kan av jägmästaren användas med samma fördel som skjuts,
bör även jägmästaren använda sig av det förstnämnda fortskaffningsmedlet, därest
förhållandena eljest sådant medgiva.

Om skogsstatstjänsteman för resor i tjänsten använder sig av kronan tillhörig
motorbåt, bör givetvis icke heller särskild reseersättning få av tjänstemannen beräknas;
dock bör i dylik?! fall drift- och underhållskostnaden bestridas av kronan.
Detsamma bör gälla annat kronan tillhörigt transportmedel, för vars begagnande
tjänsteman icke har att vidkännas särskilda kostnader.

Med undantag av de fall, som nu särskilt blivit nämnda, böra skogsstatstjänstemännen
äga åtnjuta ersättning för de direkta resekostnaderna i enlighet med
gällande resereglemente.

Vid begagnande av järnväg skulle sålunda utgå reseersättning för överjägmästare
med avgift för plats i I klass, för jägmästare med avgift för plats i II
klass samt för kronojägare, i de fall då han må äga begagna sig av järnväg för
tjänsteresa, med avgift för plats i III klass.

För resa med ångbåt skulle reseersättningen likaledes utgå enligt resereglementet.

Beträffande resa med skjuts hade den norrländska skogsvårdskommittén föreslagit,
att såväl överjägmästare som jägmästare skulle åtnjuta skjutsersättning allenast
efter en häst, varemot de skogssakkunniga för södra och mellersta Sverige ansett
ersättningen för bägge tjänstekategorierna höra beräknas enligt resereglementet eller
alltså såsom för två hästar. Det av norrländska skogsvårdskommittén framlagda
förslaget om nedsättning av skjutsersättningen till allenast en häst torde delvis
hämta sin förklaring därav att, enligt sagda kommittés förslag, även resor till fots
skulle ersättas såsom för skjuts, vilket emellertid kommissionen, enligt vad av det
föregående framgår, icke ansett sig kunna förorda. Vad beträffar färder med skjuts
i södra och mellersta Sverige är att märka, hurusom till följd av att i dessa delar
av landet ett avsevärt antal skjutsstationer efter hand indragits, det ofta icke torde
vara möjligt att erhålla gästgiveriskjutsar efter fastställda taxor. Då i dylikt fall
privata personer måste anlitas, lärer av denna anledning skjutsersättningen för eu
häst oftast uppgå till samt till och med överstiga vad i skjutstaxorna fastställts för
två hästar. Vid nu angivna förhållanden anser kommissionen, att ersättningen till
skogsstatstjänstemännen för resa med skjuts bör utgå helt och hållet i enlighet med
resereglementet.

Vad kronojägarna beträffar torde, såsom redan anmärkts, resa med skjuts
endast mera sällan behöva förekomma. Givetvis kunna dock fall finnas, då det även
för kronojägaren kan befinnas erforderligt och ur tjänstesynpunkt även fördelaktigt,
att resan företages med skjuts. Detta beror helt naturligt i främsta rummet på
bevakningstraktens utsträckning, förrättningsställets belägenhet samt väg- och terrängförhållanden,
men även på vederbörande kronojägares vigör och förmåga att taga

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

sig fram till fots eller med velociped. Kommissionen anser därför, att vederbörande
jägmästare bör äga att bestämma, till vilka områden inom bevakningstrakten och
under vilka förhållanden i övrigt kronojägaren i allmänhet må äga anlita skjuts.
Enahanda befogenhet skulle tillkomma jägmästaren i fråga om rätt för kronojägaren
att anlita järnväg eller ångbåt för tjänsteresa.

I § 6, mom. 3 av gällande resereglemente stadgas att, därest förrättningsman,
ehuru något av de i resereglementet fixerade fortskaffningsmedel: järnväg, ångbåt
eller skjuts, kunnat för resan användas, i stället färdats på annat sätt, ersättning
icke må beräknas med högre belopp än om nämnda fortskaffningsmedel begagnats;
och enligt § 7 må, för resa å orter, varest icke något av nämnda fortskaffningsmedel
finnes att tillgå, utan färden måste verkställas på båt, till häst eller annorledes, den
resande, såvida särskilda föreskrifter härutinnan icke meddelats, bekomma resekostnadsersättning
enligt gällande taxa eller, där sådan ej finnes, såsom för skjuts.

Förutom färd till fots, med velociped eller med kronan tillhörig motorbåt
m. m., vilka fortskaffningsmedel i det föregående undantagits från särskild ersättning
enligt resereglementet, torde för skogsstatspersonalens vidkommande av i ovannämnda
bestämmelse antydda andra fortskaffningsmedel huvudsakligen ifrågakomma allenast
motorcykel, båt eller häst.

Därest emellertid i något fall automobil skulle komma till användning för
tjänsteresor inom skogsstaten, torde ersättningen härför böra utgå enligt bestämmelserna
i resereglementet.

Vad beträffar motorcykel har kommissionen inhämtat, att skogsstatstjänstemän,
särskilt jägmästare och skogsingenjörer, i ganska stor utsräckning börjat begagna
sig av detta fortkomstmedel vid fullgörandet av sina tjänsteresor; och det torde
kunna förväntas, att detsamma kommer att efter hand vinna allt större utbredning
bland dessa befattningshavare. På grund av den högst betydande besparing i
resetid, som vinnes genom användande av motorcykel, varigenom icke endast tjänstemannen
får mera tid övrig för de egentliga tjänstegöromålen utan även i vissa fall
antalet dagtraktamenten kunna nedbringas, synes det jämväl ur statens och skogshushållningens
synpunkt i hög grad önskvärt, att detta fortskaffningsmedel må
komma till ökad användning.

Rörande vilken ersättning, som borde utgå för detta transportmedel, kan
tvekan råda. Kommissionen, som från olika håll inhämtat kalkyler rörande
anskaffningskostnad, underhåll, amortering och driftkostnader för motorcykel och
jämfört dessa med uppgifter rörande den väglängd per år, som i allmänhet kunnat
av jägmästare tillryggaläggas med motorcykel, har kommit till den uppfattningen,
att de verkliga kostnaderna för färd med motorcykel ligga emellan skjutsersättningen
i genomsnitt för en och för två hästar, dock närmare ersättningen för två hästar.
Med hänsyn emellertid till att färd med motorcykel ännu icke blivit i resereglementet
särskilt taxerad utan enligt detta gäller lika med skjuts, och särskilt
i betraktande av den uppenbara fördel för statsverket, som dess användande inom
skogsstaten innebär, anser kommissionen, att ersättningen för färd med motorcykel
jämväl för skogsstatstjänstemännen bör utgå enligt resereglementet och alltså för
jägmästare såsom för skjuts efter två hästar. Genom att ersättningen sålunda får
utgå enligt resereglementet, torde det kunna förväntas, att jägmästarna komma att
i ökad omfattning anskaffa och använda motorcykel för sina tjänsteresor; sattes

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

ersättningen lägre, kan däremot befaras, att användningen av motorcykel ginge
tillbaka, vilket ur statens synpunkt vore. att beklaga.

Därest för tjänsteresa använts häst för ritt eller klövjning eller båt eller annat
i det föregående icke nämnt fortskaffningsmedel kommit till användning, bör reseersättningen
likaledes utgå i enlighet med resereglementet.

Liksom förut sagts ifråga om färd med järnväg, ångbåt eller skjuts, bör,
även då det gäller färd med andra transportmedel, för vilka ersättning enligt resereglementet
må utgå, kronojägare äga taga dylikt transportmedel i anspråk endast
med vederbörande jägmästares medgivande.

Med anledning av bestämmelserna i § 6 mom. 1 och 3 i resereglementet,
enligt vilka ersättning icke må beräknas med högre belopp än som skulle utgått,
om förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det fortskaffningssätt, som
varit lämpligast såväl med hänsyn till resans ändamål som för åstadkommande av
minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad, vill kommissionen framhålla, att
det med hänsyn till arten av skogsstatstjänstemännens tjänsteresor ävensom göromål
i övrigt understundom torde befinnas vara för tjänsten lämpligast, att tjänstemannen
vid resa begagnar sig av annan väg och annat fortskaffningssätt än som för själva
resan är billigast, så exempelvis att tjänsteman, genom användande av motorcykel,
där även järnväg finnes att tillgå, må kunna, oberoende av tågtider eller dylikt,
utföra förrättning och därigenom bespara avsevärd tid, vilken av honom i stället
kan användas för fullgörande av andra produktiva göromål.

Vad därefter beträffar det andra huvudslaget av omkostnader i och för resorna,
nämligen de ökade levnadskostnaderna i anledning av bortovaron från hemmet, hava,
såsom i det föregående nämnts, såväl den norrländska skogsvårdskommittén som de
skogssakkunniga och domänstyrelsen föreslagit särskilda dagtraktamenten. Enligt
norrländska skogsvårdskommitténs förslag skulle dessa utgå med 6 kronor för jägmästare
och 1 krona 50 öre för kronojägare samt enligt de skogssakkunnigas av
domänstyrelsen tillstyrkta förslag med i resereglementet fastställda belopp, alltså för
jägmästare med 8 kronor och kronojägare med 4 kronor, enligt bägge förslagen
dock endast under förutsättning att förrättnjngen ägde rum på större avstånd än
5 kilometer i rak sträckning från hemmet. Ägde arbetet rum på mindre avstånd
från bostaden än det nyssnämnda, skulle, enligt det förstnämnda förslaget, traktamente
utgå med endast hälften av det av kommittén för förrättning å större avstånd
föreslagna beloppet, varemot enligt det sistnämnda förslaget i dylikt fall något
traktamente icke skulle utgå.

För belysande av denna fråga tillåter sig kommissionen med ledning av uppgifter
för de senaste åren här nedan meddela en sammanställning rörande antalet
rese- och förrättningsdagar ävensom nattkvarter för jägmästare och kronojägare, allt
för år räknat.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

''	Bese- och förrättningsdagar:	Nattkvarter:
	totala	inom 6-km.-gränsen	utom ö-km.-gränsen		motsvarande i X av
Befattningshavare 1	antalet rese- och förrätt-nings-dagar	an- talet dagar	motsva-rande i % av totala antalet dagar	an- talet dagar	motsva-rande i % av totala antalet dagar	antal	totala an-talet rese-och för-rättnings-dagar	antalet för-rättnings-dagar utom 5-km.-gränsen
Jägmästare. 1) Samtliga jäg- mästare ............ 2) I genomsnitt per	12,369	849	'' 7 %	11,520	• 93 %	7,399	59 %	64 X
jägmästare ......	105	7		97		63
Kronojägare. 1) Samtliga krono-
	103,049	38,432		64,617 •		36,618
2) I genomsnitt per	■ 37 %	■ 63 %	■ 35 %	57 % \
kronojägare......	215	so1		135		76

Såsom framgår av tabellen har beträffande jägmästare 7 procent och beträffande
kronojägare icke mindre än 37 procent av totala antalet rese- och förrättningsdagar
använts för förrättning uteslutande inom 5 kilometer i rak sträckning
från bostaden. Då arbetet äger rum så nära hemmet, kan det förutsättas, att tjänstemannen
bör kunna återvända dit över natten och att han icke heller behöver hava
några särskilda utgifter för kost och dylikt. Kommissionen anser därför, i likhet
med de skogssakkunniga och domänstyrelsen, att något dagtraktamente icke bör
utgå, när förrättningen är begränsad inom detta avstånd från tjänstemannens
bostad.

Men av den ovannämnda tabellen framgår också, att en mycket stor del av
de resor och förrättningar, som ägt rum på större avstånd från hemmet än 5 kilometer,
omfattat endast en dag eller del av en dag. Antalet nattkvarter borta från
hemmet utgör nämligen, såsom synes av tabellen, i genomsnitt för jägmästare endast
64 procent och för kronojägare endast 57 procent av antalet rese- och förrättningsdagar
utanför 5-kilometersgränsen, vilket alltså skulle betyda, att för jägmästarna
36 procent och för kronojägarna 43 procent av antalet resor utanför nyssnämnda
gräns utgjorts av korta förrättningar, som omfattat endast dagen eller någon del av
densamma. Även om man tager i betraktande, att det ofta torde förekomma, att
en resa börjar ena dagen och slutar den andra, varigenom antalet förrättningsdagar
blir dubbelt mot antalet nattkvarter, är det uppenbart, att en betydande del av
resorna utgöres endast av dagsresor, ofta omfattande måhända endast några timmar
av dagen. Detta gäller såväl jägmästare som kronojägare, men de senare i ännu
högre grad än de förra.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Då en bortovaro från hemmet under endast en kortare del av dagen givetvis
icke därför, att densamma händelsevis äger rum utanför 5-kilometersgränsen, åsamkar
tjänstemannen större kostnader för kosthållning och dylikt än en förrättning av
samma tidslängd, vilken äger rum närmare hemmet, synes det icke riktigt, att, såsom
de skogssakkunniga och domänstyrelsen föreslagit, dagtraktamente ovillkorligen
skall utgå, så snart förrättningen äger rum på mer än 5 kilometers avstånd från
hemmet, oberoende av om bortovaron från hemmet varit längre eller kortare. Med
andra ord, kommissionen anser att, jämte den geografiska gränsen, även vissa tidsgränser
böra fastställas såsom villkor för erhållande av traktamente.

Att begränsa rätten till dagtraktamente till endast sådana rese- och förrättningsdagar,
då vederbörande måst anlita nattkvarter utom hemmet, vore, enligt
kommissionens mening, obilligt, då det torde vara oförnekligt, att även under resor
och förrättningar, som endast omfatta dagen, tjänstemannen ofta torde nödgas få
vidkännas utgifter av de slag, för vilka dagtraktamente är avsett att utgöra ersättning.
Detta gäller särskilt överjägmästare och jägmästare, vilka inom sina jämförelsevis
stora tjänstgöringsområden oftast hava att fullgöra resor av avsevärd längd
och med anlitande av allmänna samfärdsmedel. Härtill kommer, att enligt vad
meddelats kommissionen, ifrågavarande tjänstemän ofta, även då det gäller en resa
endast över dagen, äro nödsakade att vid framkomsten till destinationsorten förskaffa
sig rum för förvaring av medförd packning och dylikt, understundom jämväl
för sammanträden i och för uppgörande av affärer för kronans räkning.

I detta sammanhang tillåter sig kommissionen erinra om de bestämmelser
rörande traktamentsersättning vid tjänsteresa eller förrättning utom stationsorten,
som gälla för tjänstemännen vid statens järnvägar. Enligt nådig kungörelse den
15 december 1911 äger tjänsteman av högre grad vid statens järnvägars distrikt
att vid tjänsteresa inom det distrikt tjänstemannen tillhör — hela riket är indelat
i fem distrikt — åtnjuta fullt traktamente enligt resereglementet endast för det fall
tjänstemannen nödgats tillbringa natt utom egen station eller resan räckt minst 12
timmar. Har resan varat minst 8 men icke fullt 12 timmar, utgår traktamentet
med hälften av det i resereglementet för en resedag stadgade belopp; för resa, som
icke räckt 8 timmar, får traktamente icke beräknas. Beträffande tjänstemän av
lägre grad hava av järnvägsstyrelsen utfärdats liknande bestämmelser.

Vad särskilt beträffar överbanmästare och banmästare, vilkas tjänstgöringsområden
i avseende å omfattning och beskaffenhet torde vara att närmast förlikna
med kronojägarnas bevakningstrakter, gäller, att för tjänsteresa inom egen baumästaravdelning
traktamentsersättning icke må utgå annat än när tjänsteman antingen
nödgats begagna sig av natthärbärge utom egen bostad eller han beordrats att övervaka
eller deltaga i särskilt arbete och därvid nödgats tillbringa längre tid i följd
än 8 timmar från hemmet. I förra fallet utgår fullt traktamente enligt resereglementet
och i senare fallet traktamente med hälften av det i resereglementet för en
resedag stadgade belopp. Såsom villkor för att ersättningen må få utgå med sagda
belopp gäller dock, att förrättningen blivit vederbörande anbefalld genom skriftlig
order av baningenjören och av denne befunnits vara av beskaffenhet att icke kunna
verkställas i samband med vanlig inspektionsresa.

Ovan omförmälda för tjänstemän vid statens järnvägar gällande begränsningar
i fråga om rätt till dagtraktamente synas kommissionen lämpligen kunna tillsvidare
tagas till förebild även beträffande skogsstatens personal. För en sådan anordning

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

talar därjämte önskvärdheten av att även på nu förevarande område kunna få till
stånd enhetliga bestämmelser för personalen vid de olika verk, för vilka kommissionen
tätt i uppdrag att söka utarbeta gemensamma avlöningsbestämmelser.

• Ör öve^Jäomästare och jägmästare skulle sålunda beträffande resa och förrättning,
som äger rum på större avstånd än 5 kilometer i rak sträckning från
hemmet, gälla samma regler som dem, vilka äro fastställda för tjänstemän av högre
g*af r*ld larnvagar'' Fullt traktamente enligt resereglementet skulle sålunda

utgå för det fall tjänstemännen nödgats anlita nattkvarter utom hemmet eller resan
räckt minst 12 timmar. Om resan räckt minst 8 men icke fullt 12 timmar, skulle
traktamentet utgå med hälften av det i resereglementet stadgade belopp, varemot

skulleeSutgå < g’ SOm icke uPPgått tiU 8 timmar> n%ot traktamente icke

Även om beträffande överjägmästare de nu nämnda inskränkningarna näppehgen
komma att få någon nämnvärd praktisk betydelse, anser kommissionen likväl,
särskilt med hänsyn till önskvärdheten att i all möjlig mån erhålla likformiga bestammelser,
att ifrågavarande regler böra gälla jämväl för överjägmästarna. Beträffande
motsvarande bestämmelser vid statens järnvägar finnes icke heller något
undantag gjort för det högre befälet.

Vad kronojägarna angår äro dessas utearbeten huvudsakligen av tvåfaldig
natur. Dels bär nämligen kronojägare att efter jägmästarens bestämmande och
närmast under denne utöva _ ledningen av och tillsynen över inom bevakningstrakten
pågående arbeten: avverkning, skogsodling och dylikt, och dels åligger det honom
att därjämte nar han ej upptages av annat viktigare arbete, utöva en allmän bey.
ak™gS'' ocb Patrulleringstjänst inom tjänstgöringsområdet. Då kronojägaren för
förrättande av arbete av det förstnämnda slaget beordras att företaga resa till längre
ort belägen ort, vilken resa tager hela dagen i anspråk, torde kronojägaren i regel
också nodgas vidkännas okade kostnader för sitt uppehälle. Härvid är ock att
marka, att da det galler särskilt anbefallt arbete av nu ifrågavarande slag, kronojagaren
i allmänhet icke tord# hava möjlighet att bestämma återresan till hemmet
efter eget skön, utan måste låta denna bliva beroende av det arbete det gäller.
Vad däremot betraffar den allmänna patrulleringstjänsten inom bevakningstrakten
age,r ^ j kronojägaren att själv helt och hållet ordna och bestämma denna. Man

f/f fkun,na Utgå, danfrån’ att dylik patrulleringstjänst — då den icke äger
rum å sa långt avlagsna skogar, att nattkvarter utom hemmet måste tagas i anspråk —
bor aven om den försiggår på större avstånd från hemmet än 5 kilometer, kunna

EhövTuJSS”» "edSbÄnd8" "ä8ra Öt,,ie U‘Bifter “r t0St °Ch ^‘kt id“

, Med utgångspunkt från nu anförda förhållanden synes traktamentsersättningen
till kronojagarna lämpligen böra utgå enligt grunder liknande dem, som, enligt vad
van sagts, galla för ö verban mästare och banmästare vid statens järnvägar. I ansilning
härtill skulle alltså kronojägare äga åtnjuta fullt traktamente enligt reseleglementet,
nar han under resa eller förrättning på större avstånd än 5 kilometer
R tr jCknl”§ fran bostad<;n nödgades begagna sig av natthärbärge utom hemmet.
Beträffande sadana resor eller förrättningar utom 5-kilometersgränsen, då krono kunde.

återvanda till hemmet redan samma dag, skulle däremot traktamentsersattmng
utgå endast nar resan på särskild order av jägmästaren eller annan överordnad
tjänstemän företagits för utförande eller övervakande av särskilt arbete: av -

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

verkning, skogsodling eller dylikt, samt krävt en frånvaro från hemmet av minst 8
timmar. I dylikt fall skulle traktamentet utgå med hälften av det enligt resereglementet
för en resedag stadgade belopp. Av det nu sagda följer, att beträffande
vanlig bevaknings- och patrulleringstjänst, vilken för övrigt enligt sin natur är helt
och hållet okontrollerbar, kronojägaren icke skulle äga åtnjuta traktamentsersättning
annat än när dylik förrättning ägde rum så långt från hemtrakten, att kronojägaren
nödgades begagna sig av natthärbärge borta från hemmet.

Det bör åligga jägmästaren att vid granskning av kronojägarens dagrapporter
tillse, att kronojägaren ordnat sina resor så, att icke nattkvarter utom hemmet
onödigtvis tagits i anspråk, ävensom att utöva kontroll rörande på grund av order
fullgjorda resor och förrättningar, för vilka halvt traktamente enligt det föregående
må utgå. På enahanda sätt bör överjägmästaren vid granskning av jägmästarens
resejournaler tillse, att denne ordnat sina resor på ett ur skoglig synpunkt tillfredsställändc
sätt

Enligt vad meddelats kommissionen förekommer i de norra länen, att såväl
jägmästare som kronojägare vid färder i obebodda trakter understundom måste till
nattkvarter anlita skogsstaten tillhöriga så kallade skogskojor eller kronostugor. I
dylika fall torde avdrag å traktamentet böra ske. Då emellertid dessa bostäder
äro av ganska primitiv beskaffenhet och icke kunna sägas uppfylla fordringarna på
ett natthärbärge i vanlig mening, anser kommissionen, att avdraget icke skäligen
bör sättas till högre belopp än 1 krona för jägmästare och 50 öre för kronojägare
för varje natt dylikt härbärge tagits i anspråk.

Liksom gäller beträffande tjänstemännen vid statens järnvägar synes aven i
fråga om skogsstatspersonalen böra införas bestämmelse om att vid resa, för vilken
enligt bär ovan föreslagna regler fullt traktamente må utgå, detta traktamente skall
beräknas efter den verkliga tid, som vederbörande varit frånvarande från hemorten
och icke, såsom enligt resereglementet, med dygnet räknat från klockan 12 på natten.
I enlighet härmed bör alltså för frånvaro, som räckt högst 24 timmar, räknat från
tiden för resans anträdande, beräknas ett traktamente, för frånvaro, som räckt mer
än 24, men högst 48 timmar, tvä traktamenten o. s. v.

De av kommissionen sålunda föreslagna nya grunderna för bestämmande av
reseersättning åt skogsstatspersonalen böra helt naturligt gälla icke endast för ordinarie
befattningshavare vid skogsstaten — överjägmästare, jägmästare och kronojägare
samt de med jägmästare och kronojägare jämförliga befattmngsgrupperna
skogsingenjörer och tillsyningsman — samt ordinarie befattningshavare vid statens
skogsskolor utan även för de extra tjänstemännen. Då de ökade kostnaderna i anledning
av resorna givetvis äro lika stora för en extra tjänsteman som för en ordinarie,
bör ersättningen, jämväl dagtraktamentet, utgå med samma belopp för bägge
kategorierna. Till följd härav och då kommissionen icke anser, att den föreslagna
regleringen av reseersättningen komme att utgöra någon slags lönereglering för
personalen, kan kommissionen följaktligen icke dela domänstyrelsens uppfattning,
att extra bevakare, med hänsyn till lägre ålder och kortare tjänstetid, borde tilldelas
ett lägre traktamente än ordinarie kronojägare. o

Därest kommissionens förevarande förslag godkännes, skulle alltså de tör
ordinarie tjänstemän i lönestaten fastställda fasta respenninganslag indragas samt
icke heller till de extra tjänstemännen fasta respenninganslag vidare förekomma.

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

Do till assistenterna och med dem jämförliga befattningshavare i de norra länen för
närvarande, jämte respenninganslug, utgående särskilda dagtraktamentena å (! kronor
för varje rese- och förrättningsdag borde likaledes, samtidigt med de nya bestämmelsernas
ikraftträdande, indragas. Att jämväl skogstaxatorerna, vilka för närvarande
åtnjuta reseersättning helt och hållet enligt resereglemente!, böra, jämte övriga
extra tjänstemän, falla under de nya bestämmelserna, torde vara självfallet.

Vad särskilt beträffar de så kallade indelningsassistenterna har för kommissionen
upplysts, att ifrågavarande tjänstemän ofta hava sitt arbete utom hemmet
förlagt till en och samma skog under en längre tid, till följd varav ökningen uti
deras omkostnader för uppehället under resorna torde kunna beräknas vara något
mindre än vad fallet är för övriga skogsstatstjänstemän. Med anledning härav anser
kommissionen, att beträffande ifrågavarande slag av tjänstemän ävensom beträffande
andra tjänstemän, för vilka förhållandena i detta avseende tilläventyrs
kunna vara av likartad beskaffenhet, domänstyrelsen må äga att, då omständigheterna
eljest anses därtill föranleda, bestämma lägre traktamente än vad enligt
ovan angivna regler eljest skulle utgå till vederbörande.

Giltighetsområdet för de av kommissionen för skogsstaten föreslagna modifikationerna
i resereglementet anser kommissionen icke lämpligen böra begränsas till
endast vederbörandes ordinära tjänstgöringsområde, för kronojägaren bevakniugstrakten
och för jägmästaren reviret. Även i de fall, då en tjänsteman tjänstgör utom sitt
vanliga område — så sker exempelvis vid släckandet av skogsbrand och torde även
eljest kunna förekomma — böra samma regler gälla. I likhet, med väd förhållandet
är vid statens järnvägar torde därför de föreslagna särskilda bestämmelserna lämpligen
böra gälla för resor och förrättningar inom hela det distrikt, tjänstemannen
tillhör. Vid resa i särskilt uppdrag utom distriktet, såsom exempelvis då överjägmästarna
kallas till överläggningar inför domänstyrelsen, bör däremot ersättning
utgå helt och hållet enligt resereglementet.

För vissa resor och förrättningar i tjänsten, huvudsakligen syneförrättningar
och dylikt, utgår, enligt gällande praxis eller bestämmelser i särskilda kungörelser,
ersättningen till vederbörande skogsstatstjänstemän för närvarande enligt resereglementet.
De särskilda slag av förrättningar, för vilka ersättning sålunda utgår enligt
resereglementet, finnas närmare angivna i domänstyrelsens underdåniga skrivelse av
den 29 oktober 1908. Anledningen till att skogsstatstjänstemännen ansetts böra fä
vissa resor och förrättningar ersatta enligt resereglementet torde, enligt vad meddelats
kommissionen, huvudsakligen hava varit, att de fasta respenuinganslagen icke
ansetts tillräckliga att utgöra ersättning jämväl för sagda, ofta ganska långa extra
förrättningar. Då emellertid enligt de av kommissionen föreslagna nya grunderna
för reseersättningen, vederbörande tjänsteman torde bliva fullt ersatt för sina utgifter
i anledning av resor i tjänsten, torde även de resor, varom nu är fråga, kunna
ersättas enligt de nya grunderna. Om emellertid i vissa fall, såsom då enskild part
har att erlägga resekostnaden, ersättningen anses böra fortfarande utgå på sätt hittills
skett, torde för dylikt fall undantag från de nya grunderna kunna göras.

För förrättning, som, i och för skogsodling eller avverkning, av jägmästare
verkställes å ecklesiastikt boställes skog, skall ersättning utgå enligt gällande resereglemente,
men denna gottgörelse, beträffande vilken jägmästaren har att uppgöra
och till domänstyrelsen insända räkningar, må icke uppbäras av jägmästaren, utan
skall tillgodoföras statsverket. Enahanda är förhållandet beträffande jägmästares förBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 235 käft. (Nr 274.) G

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

rättningar å häradsallmänningar, som stå under skogsstatens förvaltning, .samt vissa
städers skogar.

Kommissionens förslag erfordrar icke någon ändring i detta sätt för statsverkets
gottgörande. Dock anser sig kommissionen böra uttala önskvärdheten av att
förenklade grunder för beräknande av statsverkets ersättning för skogsstatens bestyr
med skogsskötseln å ifrågavarande boställen och allmänningar in. m. mätte införas,
antingen på sätt 1902 års löneregleringskommitté föreslagit i sitt utlåtande av den
ovannämnda 9 mars 1907, genom beräkning av viss årlig avgift i förhållande till
skogens areal, eller ock på annat lämpligt sätt.

Beträffande den ekonomiska innebörden av den ifrågasatta omläggningen av
reseersättningen till skogsstatspersonalen må först erinras om att sammanlagda beloppet
av i 1917 års lönestat uppförda respenninganslag till den ordinarie personalen
— däri inberäknat föreståndarna för statens skogsskolor — utgör 204,200 kronor.

Enligt det av domänstyrelsen i ärendet framlagda förslaget skulle, utom vad
angår överjägmästarna, vilka domänstyrelsen ansett böra åtnjuta ersättning enligt
resereglementet, till de nu utgående respenninganslagen, vilka enligt förslaget skulle
bibehållas såsom fasta reseanslag, läggas belöpande dagtraktamenten efter 8 kronor
för jägmästare, skogsingenjör och skogsskoleföreståndare samt 4 kronor till kronojägare
och tillsyningsman för varje resa och förrättning på större avstånd än 5 kilometer
i rak sträckning från hemmet. Antalet rese- och förrättningsdagar har av
domänstyrelsen beräknats till i genomsnitt 100 för jägmästare, 250 för skogsingenjörer
och 40 för förvaltare av skolrevir, samt 225 för kronojägare och 200 för tillsyningsman.
— — —■ . . .

Vid beräkningen av den ekonomiska innebörden av det av kommissionen
framlagda förslaget har kommissionen utgått från omfattningen av skogsstatspersonalens
resor i genomsnitt under de senaste tre åren, rörande vilka, enligt vad i det
föregående sagts, fullständiga uppgifter införskaffats. Antalet förrättningsdagar har
därvid befunnits i stort sett motsvara det av domänstyrelsen här ovan beräknade.
För de sålunda fullgjorda resorna har därefter beräknats resekostnads- och traktamentsersättning
enligt de av kommissionen föreslagna nya grunderna. Efter denna
beräkning skulle sammanlagda reseersättningen till den ordinarie personalen — de
26 nya kronojägarna undantagna — uppgå till 467,700 kronor för år, vilket visserligen
utgör omkring 265,000 kronor mera än för närvarande men med omkring
320,000 kronor understiger kostnaderna enligt domänstyrelsens förslag.

Då det emellertid torde kunna antagas, att skogsstatspersonalens resor hittills
i icke ringa grad hämmats genom otillräckligheten av de nuvarande respenninganslagen,
samt dessutom eu kraftig utveckling av skogsdriften torde vara att emotse,
har kommissionen ansett sig böra räkna med att skogsstatstjänstemännens resor
komma att efter omläggning ökas. Därest denna stegring i resornas frekvens beräknas
till 20 procent, torde sammanlagda reseersättningen till den ordinarie skogsstatspersonalen
kunna beräknas uppgå till omkring 560.000 kronor för är.

I nedanstående tabell meddelas en sammanställning över reseersättningen
till de olika grupperna av ordinarie befattningshavare dels enligt nuvarande grunder,
dels enligt domänstyrelsens förslag och dels slutligen enligt kommissionens förslag.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 27i.

''	Nuvarande respenningar för år	Reseersättning för är enligt domänstyrelsens förslag	Reseersättning för år enligt kommissionens förslag
Befattningsgrupp \| I	för samtliga befattnings-havare	i genomsnitt för varje befattnings-havare	för samtliga befattnings-havare	i gonomsnitt för värjo befattnings-havare	för samtliga befattnings-havare	i genomsnitt för varje befattnings-havare
överjägmästare	13,800	1,150	29,400	2,450	18,400	1,533
Jägmästare .........	86,600	734	181,000	1,534	159,000	1,347
Skogsingenjörer ...	8,400	765	26,000	2,363	21,000	1,909
Skogsskoleförest____	1,450	207	3,690	527	3,500	500 .
Kronojägare (26 nya ej medräknade)...	84,050	175	515,150	1,075	242,200	! 506 j
Tillsyningsman......	6,750	250	33,750	1,250	23,600	874 j
	201,050	—	788,990	—	467,700	---1

Beträffande kronojägare och tillsyningsman har vid de gjorda kostnadsberäkningarna
enligt kommissionens grunder medtagits traktamente endast i sådana fall,
då nattkvarter måst anlitas utom hemmet. För dessa befattningshavare tillkommer
därför belöpande ersättning med halvt traktamente för resor och förrättningar på
större avstånd än 5 kilometer från hemmet, som på särskild order av jägmästaren
företagits för övervakande eller utförande av särskilt arbete som krävt en bortovaro
från hemmet av minst 8 timmar.

Beträffande den extra personalen har kommissionen icke erhållit så tillförlitliga
uppgifter rörande resornas omfattning m. in., att kommissionen kunnat därpå
grunda någon kostnadsberäkning. Kommissionen tillåter sig emellertid erinra om
att domänstyrelsen beräknat dagtraktamentena enligt dess förslag för nu ifrågavarande
personal till 285,170 kronor för år. Såvitt kommissionen kunnat bedöma,
torde de ökade resekostnaderna för den extra personalen enligt de av kommissionen
, föreslagna grunderna icke komma att överstiga kostnaderna enligt domänstyrelsens
förslag.

På sätt i det föregående omnämnts har domänstyrelsen i sina nu förevarande
utlåtanden rörande respenningfrågan anfört, att vid en reglering av respenningarna
i den ordning, som av domänstyrelsen föreslagits, det vore nödvändigt, att jämväl
överjägmästarassistenter och amanuenser hos styrelsen samt skogsrättare — d. v. s.
sådana med revirassistenter och kronojägare jämförliga befattningshavare, vilka i allmänhet
icke hava att fullgöra tjänsteresor och därför icke åtnjuta respenningar — måtte
beredas en tillfällig löneförbättring. Med anledning härav får kommissionen uttala, att
då enligt de nya grunder för reseersättningens utgående, som av kommissionen föreslagits,
ersättningen måste anses hava blivit så avvägd, att densamma visserligen
lämnar tjänstemannen full gottgörelse för hans utgifter men icke någon ekonomisk

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

vinst, kommission icke anser, att regleringen av resersättningsfrågan i och för sig
bör föranleda någon avlöningsförhöjning till den icke resande skogsstatspersonalen.

Av den i ärendet förebragta utredningen samt av de enstämmiga uttalanden
i samma riktning, som gjorts av de sakkunniga kommittéer och myndigheter, som
behandlat respenningfrågan, torde med full tydlighet hava framgått, att de nuvarande
reseersättningarna till skogsstatspersonalen äro för sitt ändamål otillräckliga. Då
detta helt naturligt måste hava till följd, antingen att skogarna och de i dessa särskilt
f. n. pågående stora och viktiga arbetena icke erhålla den tillsyn, vård och
skötsel, som önskvärt vore, eller också att tjänstemännen, för att kunna fullgöra
alla erforderliga tjänsteresor, nödgas anlita även avlöningsmedel för täckande av
resekostnaderna, synes det i hög grad angeläget, att en ändring härutinnan snarast
möjligt kommer till stånd. På grund härav och i betraktande jämväl av de osedvanligt
höga konjunkturer på trävarumarknaden, som för närvarande äro rådande,
anser sig kommissionen fördenskull böra föreslå, att de nya grunderna för reseersättningens
utgående måtte få träda i kraft redan från och med den 1 juli innevarande
år.

Slutligen har kommissionen vid utredningen och behandlingen av frågan om traktamenten
till skogsstatspersonalen icke kunnat undgå att finna, att den i resereglementet fastställda
traktamentsersättningen till statens tjänstemän för extra förrättningar i statens
ärenden under nu rådande dyrtid näppeligen bereder tjänstemannen skälig ersättning
för de ökade levnadsomkostnader, som han till följd av resan måste vidkännas.
Detta förhållande är av mindre betydelse för tjänstemän, som endast mera sällan
hava att företaga tjänsteresor, men för tjänstemän, vilka, i likhet med skogsstatstjänstemännen,
under en stor del av året måste vara »på resande löt», är detsamma
givetvis ganska kännbart. Det torde därför med skäl kunna ifrågasättas,
huruvida icke en tillfällig förhöjning av de i resereglementet stadgade traktamentsbeloppen
— vilken förhöjning jämväl skulle komma skogsstatstjänstemännen till del
— under nu rådande förhållanden kunde anses vara av behovet påkallad. I Norge
har förhöjning av ifrågavarande traktamentsbelopp nyligen ägt rum.

På grund av vad sålunda anförts får kommissionen i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t

dels i proposition till innevarande års riksdag föreslå, att de i nuvarande
lönestater för skogsstaten och statens skogsskolor upptagna fasta respenninganslag
till ordinarie tjänstemän vid skogsstaten och statens skogsskolor måtte upphöra att
utgå med utgången av juni månad 1917;

dels ock, med upphävande i övrigt av vad häremot strider, förordna, att
resekostnads- och traktamentsersättningen till ordinarie och extra tjänstemän vid
skogsstaten och statens skogsskolor för resor och förrättningar i tjänsten skall från
och med den 1 juli 1917 utgå i enlighet med gällande resereglemente, med iakttagande
likväl att — där icke för särskilt fall annorlunda bestämts — beträffande
resa för förrättning inom vederbörande distrikt, följande undantag från resereglementet
skola gälla:

Resekostnadsersättning må icke utgå för färd, som sker till fots, medelst
velociped eller skidor eller med anlitande av kronan tillhörigt transportmedel, för
vars begagnande tjänstemannen icke har att erlägga avgift eller eljest vidkännas
särskilda kostnader, dock att till tjänsteman, som för resor i tjänsten använder sig

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 274.

av velociped eller skidor, särskilt anslag må utgå med högst 65 kronor om året för
hållandet av velociped, jämte, i förekommande fall, skidor samt med högst 15 kronor
om året för hållandet av endast skidor.

Till tjänsteman, tillhörande den förvaltande personalen samt annan tjänsteman
med högre skoglig utbildning må traktamente med i resereglementet stadgat
belopp utgå endast för sådan resa och förrättning, då tjänstemannen nödgats anlita
nattkvarter utom hemmet eller resan räckt minst tolv timmar, Har resan räckt
minst åtta men icke fullt tolv timmar, må dock traktamente utgå med hälften av
det i resereglementet för en resedag stadgade belopp.

Till tjänsteman, tillhörande den bevakande personalen, må traktamente med
i resereglementet stadgat belopp utgå endast för sådan resa och förrättning, da
tjänstemannen nödgats anlita nattkvarter utom hemmet. Har resan krävt minst
åtta timmar men icke påfordrat nattkvarter utom hemmet, må dock traktamente
utgå med hälften av det i resereglementet för en resedag stadgade belopp, under
villkor att tjänstemannen företagit resan på särskild order av vederbörande jägmästare
eller annan överordnad tjänsteman för att biträda med, utföra eller leda
avverkning, skogsodling eller annat särskilt arbete.

Traktamente enligt ovan angivna grunder må emellertid, vare sig det gäller
tjänsteman vid skogsstaten eller vid statens skogsskolor, utgå endast under förutsättning
att resan och förrättningen ägt rum på större avstånd än 5 kilometer i rak
sträckning från hemmet.

Vid tjänsteresa, för vilken enligt ovannämnda bestämmelser fullt traktamente
enligt resereglementet må utgå, beräknas dylikt traktamente endast för den tid, varunder
tjänstemannen varit frånvarande från hemmet, sålunda att frånvaro, som
räckt högst 24 timmar, räknat från tiden för resans anträdande, ersättes med ett
traktamente, frånvaro, som räckt mer än 24, men högst 48 timmar, med två traktamenten,
o. s. v.

När tjänsteman för natthärbärge begagnar sig av skogsstaten tillhörig s. k.
skogskoja eller kronostuga, skall avdrag å traktamentet ske med 1 krona för jägmästare
eller annan tjänsteman med högre skoglig utbildning och med 50 öre för
tjänsteman, tillhörande den bevakande personalen, för varje natt dylikt härbärge
tagits i anspråk.

I de fall, då tjänsteman under resa har att i och för förrättning under längre
tid uppehålla sig å en och samma plats, må domänstyrelsen, där omständigheterna
eljest därtill föranleda, kunna bestämma lägre traktamente än vad enligt ovan angivna
regler eljest skulle till vederbörande utgå.»

I denna fråga har domänstyrelsen i utlåtande den 14 mars 1917 /■omirutyrtianfört
bland annat följande: **” u/''1917

»Styrelsen vill lör egen del tillfullo biträda den åsikt, som kommissionen gör
gällande, nämligen, att reseersättning icke är att anse såsom någon slags avlöning
utan endast som eu ren ersättning för tjänstemans utgifter i och för resor. Denna
ståndpunkt har styrelsen hävdat redan i sitt underdåniga utlåtande den 25 juli
1907 över 1902 års löneregleringskommittés förslag om ersättning för skogsstatens
resor, då styrelsen uttalade, att ifråga om denna ersättning det för skogshushåll -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

ningen bästa borde eftersträvas, utan att detta vare sig ökade eller minskade tjänstemännens
nettoinkomst.

Att styrelsen, såsom kommissionen framhåller, senare i underdåniga utlåtanden
den 10 och 29 april 1916 i anledning av framställningar från föreningen
»Sveriges ordinarie jägmästare», »De extra jägmästarnas förbund» och »Sveriges
kronojägarförbund» ävensom i underdånigt statförslag den 30 september 1916 hemställt,
att dagtraktamenten i vissa fall, där dylika förut icke utgått, skulle tillsvidare
få åtnjutas jämte förut fixerat fast anslag såsom ersättning för resor, och att
styrelsen i samband därmed uttalat, att ett dylikt medgivande skulle medföra en
tillfällig förbättring i villkoren för personalen, är icke att tolka så, att styrelsen
frångått sin år 1907 uttalade åsikt om reseersättnings natur. Styrelsen har tillstyrkt
berörda framställningar på den grund, att det prekära ekonomiska läge, vari
skogsstatens personal för närvarande befinner sig, ej minst på grund av de alltjämt
ökade kostnaderna för dess resor, på ett praktiskt och så vitt möjligt rättvist sätt
provisoriskt skulle kunna lättas i avbidan på, att reseersättningsfrågan bleve slutgiltigt
löst och en fullständig reglering av skogsstatens löneförhållanden kunde
genomföras; varvid styrelsen jämväl ansett sig äga ett stöd i de skogssakkunnigas
för södra Sverige den 17 december 1915 framställda förslag bland annat om sättet
för reseersättnings utgående. ,

Efter en utredning, som påvisar de nuvarande resepenningamas otillräcklighet
och nödvändigheten av deras förhöjning, vilka förhållanden styrelsen för egen
del vill vitsorda, ingår kommissionen närmare på en undersökning rörande den form
för reseersättningens utgående, som borde tillämpas.

Redan i sitt här förut berörda underdåniga utlåtande i anledning av 1902
års löneregleringskommittés förslag i fråga om reseersättning för skogsstaten har
styrelsen ifrågasatt, att dylik ersättning borde utgå dels med ett fast årligt anslag
till betäckande av resekostnaderna och dels med dagtraktamenten för gäldande av
levnadsomkostnaderna. Senare ha de skogssakkunniga för södra Sverige uttalat sig
för detta av styrelsen framförda förslag.

Med detta förslag följer den stora fördelen, att kontrollen blir enkel och att
granskning av reseräkningar undvikes, då nämligen dagarvodena kunna utbetalas
med ledning av utav vederbörande överordnad kontrollerad resejournal. Därest det
fasta anslaget till resekostnadernas täckande i enlighet med vad de skogssakkunniga
för södra Sverige uttalat ej en gång för alla för varje revir eller annat område
fixeras i stat, utan vid behov av Eders Kungl. Maj:t på styrelsens förslag ändras,
så synes allt tala för. att detta förslag till reseersättnings utgående innebär vissa
företräden.

Kommissionen har såsom huvudskäl emot en reseersättning enligt dylika grunder
anfört, att de kostnader, som bestämma det fasta anslagets storlek år från år,
även för samma befattningshavare växlade i hög grad, varmed uppstode svårigheter
att rätt avväga detta fasta anslag.

Styrelsen anser fortfarande det av styrelsen ursprungligen föreslagna systemet
för beredande av reseersättning åt jägmästarna och den bevakande personalen,
vilket system av de skogssakkunniga för södra Sverige jämväl föreslagits, innebära
rätt stora fördelar. Men då kommissionen icke gjort någon utredning angående
storleken av de fasta reseanslag, som för de skilda områdena i så fall borde tills -

Kungl. Maj$8 Nåd. Proposition Nr 274.

vidare fixeras, och styrelsen för närvarande icke därom kan framlägga utredning,
samt då det av kommissionen föreslagna systemet även har vissa företräden, och
det är ett trängande behov av, att denna fråga blir omedelbart avgjord, vill styrelsen
med frånträdande av sitt tidigare förslag nu i huvudsak förorda de förslag till
grunder för reseersättnings utgående, som kommissionen framlagt.

Styrelsen anser sig dock böra betona, att den av styrelsen härmed biträdda
reformen kommer att kräva ett avsevärt arbete såväl med uppsättande som med
kontrollerande av reseräkningar, och att det sistnämnda arbetet med all säkerhet
kommer att erfordra en ökning av styrelsens reviderande personal.

En del smärre erinringar i anledning av kommissionens förslag anser sig
styrelsen i övrigt böra framställa.

Den å landsbygden år från år ökade automobiltrafiken har fört med sig, att
skjutslägenhet med hästar i vissa fall är svår om ens möjlig att uppbringa. Tjänstemännen
nödgas därför ofta för sin fortkomst, särskilt vid längre resor, anlita automobil,
varvid ofta begäres en ersättning, som avsevärt överskjuter kostnaden för skjuts
efter två hästar enligt resereglementet. Då detta förhållande blir allt vanligare och
särskilt i Norrland med de långa landsvägsresorna därstädes verkar betungande å
tjänstemännens ekonomi, men å andra sidan medför en stor tidsbesparing, som
kommer staten till godo, anser styrelsen, att vederbörande tjänstemän i dylika fall
borde i någon form gottgöras. För att den förhöjda resekostnadsersättning, som
väl därvid närmast kunde komma i fråga, ej skall locka till ett användande även
vid de kortaste resor av automobil, i vilka fall tidsvinsten torde vara av mindre
betydelse, utan huvudsakligen komma att utgå vid längre, tidsödande färder, torde
en viss minimigräns för den tillryggalagda vägens längd böra bestämmas och anser
styrelsen sålunda,

att tjänsteman, som vid förrättningsresa anlitar automobil, då resans längd
per dag överskjuter 3 mil och då han styrker sig hava utbetalt högre ersättning för
automobilskjutsen än vad skjuts efter två hästar skulle hava kostat, må tillgodonjuta
en resekostnadsersättning intill 30 procent högre än den, som i övrigt enligt
kommissionens förslag skulle tillkomma honom.

Kommissionen har föreslagit, att när tjänsteman för natthärbärge begagnade
sig av skogsstaten tillhörig s. k. skogskoja eller kronostuga, skulle avdrag å traktamentet
ske med 1 krona för jägmästare eller annan tjänsteman med högre skoglig
utbildning och med 50 öre för tjänsteman tillhörande den bevakande personalen för
varje natt dylikt härbärge toges i anspråk.

Dessa kojor äro i regel uppförda å sådana trakter av de allmänna skogarna,
att de ligga nära till för pågående arbeten. Särskilt för bevakarna, som längre tid
vistas å eu och samma skog, uppstår en avsevärd tidsvinst därigenom, att de kunna
övernatta i dessa kojor och därmed bättre utnyttja dagen till arbeten, än om de
skulle söka sig nattlogi på mera avlägsna ställen. Enligt styrelsens åsikt skulle eu
bestämmelse om visst avdrag å bevakarnas traktamenten, när de bebodde statens
skogskojor, kunde medföra, att de toge nattlogi i timmerkojor och dylikt, som kunna
ligga mera olägligt till, varmed uppstode en minskning av bevakarens arbetsprestation.
Styrelsen anser sig sålunda icke kunna tillstyrka detta kommissionens förslag.

Kommissionen har uttalat, att styrelsen, då tjänsteman under resa hade att
i och för förrättning under längre tid uppehålla sig å en och samma skog, måtte.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

<lär omständigheterna eljest därtill föranledde, kunna bestämma lägre traktamente
än vad eljest skulle till vederbörande utgå.

Styrelsen anser, att en dylik bestämmelse kan vara befogad. Vissa kategorier
av tjänstemän såsom skogsindelningsassistenter, revirassistenter med flera
ävensom dem vid förrättningar biträdande bevakarpersonal hava stundom sitt
arbete förlagt till en och samma skog under en längre tid, och det är givet, att
de under sådana förhållanden kunna billigare än de tjänstemän, som mycket ofta
byta tjänstgöringsort, ordna sin inkvartering.

Styrelsen anser därför,

att förvaltande och bevakande personal, då förrättningstidens längd å en och
samma skog uppgår till mera än 15 dagar, må för överskjutande dagantal tillgodonjuta
per dag endast 3/i av det i resereglementet stadgade dagtraktamentet.

Kommissionen har i sitt yttrande berört de förslag till löneförbättring åt
överjägmästarassistenter och amanuenser hos styrelsen, som styrelsen i sitt ovan
nämnda underdåniga utlåtande den 29 april 1916 angående dagtraktamente åt viss
extra personal, ävensom i underdånigt statförslag den 30 september 1916, avgivit.
Kommissionen framhåller därvid, att då. de nya grunder för reseersättnings utgående,
som av kommissionen föreslagits, icke lämnade tjänstemännen någon ekonomisk
vinst, kommissionen icke ausåge, att regleringen av reseersättningsfrågan i och för
sig borde föranleda någon avlöningsförhöjning för den icke resande skogsstatspersonalen.

Med hänsyn till den faktiska förbättring, som i och med ett genomförande
av kommissionens förslag till reseersättnings utgående kommer att inträda i en stor
del av den extra personalens ekonomiska villkor, och den svårighet, som därmed
kommer att uppstå för erhållande av överjägmästarassistenter och amanuenser hos
styrelsen, anser sig styrelsen, då denna fråga av kommissionen i detta sammanhang
berörts, böra åter framhålla uödvändigheten av och hemställa om en tillfällig förhöjning
av dessa tjänstemäns arvoden i enlighet med de förslag därom, som styrelsen
i sitt berörda underdåniga utlåtande den 29 april 1916 och i sitt statförslag
den 30 september 1916 avgivit. Och får styrelsen därvid erinra, att det under de
senare åren varit förenat med de största svårigheter att erhålla överjägmästarassistenter
och särskilt amanuenser i domänstyrelsen. I all synnerhet under somrarna
har ej ens halva antalet amanuensplatser hos styrelsen varit besatt. Vid
nyligen utgången ansökningstid till överjägmästarassistentbefattningen i södra distriktet
hade endast två sökande anmält sig, vilka utgått från skogshögskolan respektive
åren 1915 och 1916, och vilka sålunda icke kunna anses kompetenta för
befattningen.

Med hemställan att nu framförda erinringar måtte vinna Eders Kungl. Maj:ts
nådiga beaktande får styrelsen i underdånighet förklara sig i övrigt biträda de förslag
till ändrade grunder för reseersättnings utgående åt skogsstatens personal, som
avgivits av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
med flera verk.»

Från vad domänstyrelsen sålunda uttalat har avvikande mening
anmälts av t. f. byråchefen Stiernspetz, vilken förmält sig icke kunna
dela styrelsens uppfattning om lämpligheten av kommissionens förslag
angående själva reseersättningens utgående enligt resereglementet och

4!)

Kung!. Muj.tx Nåd. Proposition Nr 274.

efter reseräkningar, som vederbörande tjänstemän skulle hava att uppgöra
samt insända till förman eller myndighet för granskning och ersättningens
utbetalande. Reservanten har i huvudsak förordat det av de
skogssakkunniga för södra Sverige föreslagna systemet med fasta belopp
såsom ersättning för de egentliga resekostnaderna och har därjämte
framställt vissa detaljanmärkningar.

Därefter har Sveriges kronojägarförbund i en den 14 april 1917
inkommen skrift riktat åtskilliga anmärkningar mot lönekommissionens
förslag, som förklarades hava inom krono jägarkåren väckt stort uppseende
och indignation. Ej nog med att förslaget skulle isynnerhet för
de mest ansträngande bevakniugstrakterna innebära en avsevärd minskning
geut emot de nu utgående fästa reseanslagen, kommissionen hade
ock kringgärdat förslaget med villkor och bestämmelser, som måste
betecknas som kränkande för bevakarkårens allmänna ställning. Skriftens
huvudinnehåll är i övrigt följande:

Särskilt uppseendeväckande vore förslaget, att kronojägarna endast efter
vederbörande jägmästares medgivande skulle få anlita sådana transportmedel, för
vilka särskild ersättning enligt resereglementet finge utgå. Man kunde förstå orimligheten
och svårtillämpligheten av en sådan bestämmelse, då man såge, att kommissionen
vore villig att åt jägmästarens rent personliga uppfattning överlåta att
bestämma, huruvida kronojägarens vigör och förmåga berättigade till anlitande av
skjuts eller icke. En tillfällig indisposition kunde göra det nödvändigt att leja
skjuts. Den ene kronojägaren kunde få leja skjuts för samma sträcka, som en
annan måste tillryggalägga till fots.

Kommissionen hade motiverat förslaget om två hästars skjutslega till jägmästarna
därmed, att dessa ofta vore nödsakade att anlita privata skjutsar, som
ställde sig dyrare än gästgivarlega. Förunderligt nog hade kommissionen förbisett,
att detta förhållande i lika hög grad och till samma kostnad drabbade kronojägarna.

Att dessa skulle nödgas begära tillstånd hos jägmästaren för att anlita järnväg
eller ångbåt för tjänsteresa, vore en bestämmelse, vars innebörd väl knappt
någon kronojägare kunde förstå. Att de skulle missbruka eventuell ersättningsrättför
järnvägs- eller ångbåtsbiljetter, vore otänkbart, ty deras egna intressen sammanfölle
i detta fall med statens. Lika olämpligt vore förslaget, att medgivande
skulle inhämtas för begagnande av andra transportmedel, för vilka ersättning enligt
resereglementet skulle utgå. Då kronojägarnas tjänsteresor vore så ofantligt varierande
och på förhand oberäkneliga, hade kommissionen tydligen tänkt sig, att
dylikt medgivande skulle införskaffas för varje resa, vilket vore en orimlighet och
skulle dels belasta jägmästarna med ständigt expeditionsarbete dels giva kronojägarna
anledning att uppskjuta eller eftersätta tjänsteresor. Ett beslut i enlighet
med kommissionens förslag skulle lamslå kronojägarnas rörelsefrihet och minska
deras initiativ.

Vad rätten till helt traktamente anginge, föresloges som villkor för kronojägare,
att han tillbringat natten utom hemmet, varemot för jägmästare fordrades
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 235 höft. (Nr 274.) 7

Sveriges

Ironojägar förbtntd.

Lönekommis sionen.

50 Kungl. Maj-.ts Nåd.. Proposition Nr 274.

endast 12 timmars bortovaro. Detta förslag hade karaktären av en strävan att
borttaga likheten inför lagen mellan högre och lägre befattningshavare. Särskilt
påfallande bleve skillnaden, då kronojägaren beordrades att biträda jägmästaren vid
en mindre förrättning.

Förslaget, att traktamente ej skulle utgå för bevakningstjänst eller patrullering,
vore ägnat att hålla kronojägarna hemma vid stugan och skulle fresta dem
att övergiva färderna på stigar och genvägar för att hålla sig förtrogna med
skogen.

Statens kronostugor och skogskojor borde få begagnas utan avdrag å dagtraktamentet.

Jämförelsen med statens järnvägars personal vore olämplig på grund av
tjänsteresornas olika beskaffenhet.

Kronojägarna skulle enligt förslaget bliva helt och hållet beroende av jägmästarnas
bestämmelser. Då väl besvärsrätt måste medgivas, komme domänstyrelsen
att bliva i hög grad belastad med prövningen av dylika besvär.

Då det framlagda förslaget komme att leda till en minskning av den nu utgående
reseersättningen i de mest krävande bevakningstrakterna, nödgades föreningen
hemställa, att de bevakare, som så önskade, måtte få behålla de nuvarande reseanslagen
och slippa gå med på omreglering, och detta ehuruväl alla sakkunniga
och kommittéer medgivit, att dessa respenningar i genomsnitt ej ens betäckte halva
reskostnaden.

Bevakarkåren hade önskat omläggning i enlighet med de skogssakkunnigas
för södra och mellersta Sverige förslag den 17 december 1915, vilket byråchefen
Stiernspetz i huvudsak förordat i sin reservation. Till de nuvarande reseanslagen
borde alltså endast komma ett dagtraktamente å 4 kronor för all tjänstgöring på
längre avstånd än fem kilometer från hemmet. Antalet sådana dagar hade enligt
kommissionens utredning varit i medeltal 135 årligen men borde på grund av stegrad
arbetsintensitet nu beräknas till 150.

Förbundet har på grund härav hemställt, att grunderna för reseersättningens
utgående till den bevakande personalen måtte föreslås i enlighet med nyssnämnda
skogssakkunnigas förslag eller, därest Kungl. Maj:t prövade nödigt följa lönekommissionens
förslag, att sådan ändring däri måtte vidtagas, att reseersättning och
dagtraktamenten enligt resereglementet skulle utgå åt den bevakande personalen för
all tjänstgöring på längre avstånd än 5 kilometer från hemmet jämte ersättning för
velociped och skidor enligt kommissionens förslag.

3. Ersättning för expeditionslokal.

Lönekommissionen liar ansett ett i vissa av de till kommissionen
remitterade skrivelserna framställt önskemål om beredande av ersättning
åt jägmästare med flera för hållande av expeditionslokal böra
tagas under behandling fristående från själva huvudfrågan angående
reglering av skogsstatspersonalens avlöningsförhållanden samt härom
anfört följande:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274. 51

»Från och med år 1909 har i avlöuingsstaten för skogsstatens ordinarie
personal under rubriken hyresersättning för envar överjiigmästare upptagits ett belopp
av 400 kronor, avsett att utgöra ersättning för hållandet av expeditions- och arkivlokal.
Jägmästarna och med dem likställda tjänstemän vid skogsstaten hava däremot
icke tillerkänts någon dylik .särskild ersättning.

I fråga <pn tillkomsten av gällande bestämmelser i berörda hänseende ma
erinras om följande.

Före år 1909 hade, i den mån överjägmästarnas arkiv svällt ut till sådana
dimensioner, att minst ett par rum erfordrades till expeditionslokal, åt nämnda
tjänstemän beviljats till hyra för expeditions- och arkivlokal växlande belopp från
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning in. m.

I eu år 1905 till Kungl. Maj:t ingiven skrift anhöllo överjägmästarna i
sammanhang med framställning rörande deras avlöningsförhållanden, att dem måtte
för hyrande av nödiga expeditionslokaler »i fast stat» tillerkännas 500 kronor.
Nämnda framställning överlämnades till 1902 års löneregleringskommitté, som i sitt
den 9 mars 1907 avgivna betänkande rörande reglering av löneförhållandena vid
skogsstaten in. m. upptog berörda fråga till behandling.

Löneregleringskommittén, som funnit, att överjägmästarnas arkiv vore vida
mera omfattande än jägmästarnas, ansåg, att för överjägmästarnas expedition krävdes
minst ett par rum, helst därstädes erfordrades utrymme för flera samtidigt arbetande
biträden. Med avseende härå uttalade kommittén, att bidrag till kostnaderna för
expeditions- och arkivlokal borde fortfarande utgå till överjägmästarna samt att i
sådant hänseende ett belopp av 400 kronor för varje distrikt borde vara lämpligt.
Därvid förutsattes, att tillsyn utövades däröver, att expeditions- och arkivlokalerna
bleve för sitt ändamål fullt lämpliga.

Vad löneregleringskommittén i nämnda hänseende föreslagit blev också, såsom
redan är antytt, iakttaget vid den år 1908 beslutade löneregleringen för skogsstatspersonalen.

Vidkommande spörsmålet om ersättning av ifrågavarande art till jägmästarna
anförde domänstyrelsen redan i underdånig skrivelse den 16 oktober 1905, hurusom
klagomål allmänt förts däröver, att, ehuru jägmästares tjänsteexpedition med till
denna hörande handlingar och kartor toge i anspråk ett särskilt, större rum, varest
jämväl mottoges honom i tjänsten besökande personer, jägmästaren likväl, där icke
tjänstebostad funnes åt honom upplåten, måste av egna medel förhyra expeditionslokalen.
Styrelsen ansåg billigheten kräva, att för ändamålet finge, intill dess ny
reglering av skogsstaten kunde bliva genomförd, från reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning m. m. tilldelas en var av de ordinarie jägmästare, som icke
hade tjänstebostad, ett årligt hyresbidrag av 200 kronor.

Denna fråga befanns emellertid icke böra lösas fristående utan i samband
med den allmänna regleringen av skogsstatens lönestater, till följd varav densamma
icke föranledde någon Kungl. Maj:ts omedelbara åtgärd.

Jägmästarna själva gjorde sedermera underdånig framställning, att dem måtte
för hyrande av nödiga expeditionslokaler tillerkännas »i fast stat» ett belopp av
300 kronor.

1902 års löneregleringskommitté, till vilken berörda framställningar rörande
jägmästarnas expeditionslokaler överlämnades, anförde i sitt förutnämnda betänkande
i denna del, att det syntes lämpligast, att för jägmästarnas expedition och arkiv

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

bereddes plats i deras bostäder och att behörig hänsyn därtill toges vid avlöningens
bestämmande.

Domänstyrelsen anförde i sitt den 25 juli 1907 över löneregleringskommitténs
betänkande avgivna utlåtande, att kommitténs nyssnämnda uttalande angående jägmästarnas
expedition och arkiv mötte den betänklighet, att det torde vara svårt att
nöjaktigt avväga, huru stor ökning i avlöningen med avseende härå borde ifrågakomma.
varjämte styrelsen anmärkte, att det ej syntes hava lyckats kommittén att
härvid träffa det rätta. Reviren växlade, anförde styrelsen vidare, i förevarande
hänseende avsevärt dels efter olika hyresbelopp på skilda platser, dels efter behovet
av assistent och skrivbiträde samt dels efter den besökande allmänhetens antal. I
intet fall syntes dock böra förutsättas, att jägmästaren ej vore i behov av ett särskilt
rum för sina arbetsbiträden och allmänhetens mottagande samt för inrymmande av
den väsentligaste delen av expeditionens handlingar och kartor m. m. Det syntes
styrelsen under sådana förhållanden med billighet överensstämmande, att ett rum,
däri inberäknat eldning och städning samt ränta å kostnaden för rummets möblering,
av kronan bekostades, dock med undantag för de revir, till vilka hörde boställe
eller bostadslägenhet. Beloppet av det hyresbidrag, som sålunda enligt styrelsens
åsikt borde utgå till jägmästare, ansåg styrelsen böra bestämmas till 250 kronor.

Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 13 januari 1908 av frågan om
lönereglering för skogsstatens personal uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,
att han ej kunde anse de skäl, domänstyrelsen sålunda anfört, tillfyllestgörande,
samt att han fördenskull saknade anledning att i nu ifrågavarande
del frångå löneregleringskommitténs förslag.

I enlighet härmed upptogos icke heller uti den till 190S års riksdag avlåtna
framställningen i fråga om lönereglering för skogsstatspersonalen några särskilda
belopp till ersättning åt jägmästarna för hållande av expeditionslokal. Från riksdagens
sida gjordes häremot icke någon erinran.

Då sedermera norrländska skogsvårdskommittén och de så kallade sydländska
skogsvårdssakkunniga verkställde utredningar rörande statens skogsväsen, gjorde
allenast sistbemälda sakkunniga spörsmålet angående jägmästarnas expeditionslokaler
till föremål för närmare behandling.

Uti sitt den 17 december 1915 avgivna betänkande erinrade nämnda sakkunniga
därvid till en början om ett av nyssnämnde departementschef vid förberörda
tillfälle gjort uttalande, att en jägmästare syntes i avlöningshänseende böra hänföras
till en klass mellan andra och första gradens tjänstemän i centralt ämbetsverk.
Med utgångspunkt härifrån samt från löneregleringskommitténs förut omnämnda uttalande
angående jägmästarnas expeditionslokaler anförde de sakkunniga vidare:

»I enlighet med detta kommitténs förslag beslöts vid löneregleringen, att
ersättning för expeditionshyra ej skulle utgå till jägmästare, utan är denne skyldig
att av lönemedel själv förhyra expeditions- och arkivlokal. För detta ändamål
kräves i jägmästarens bostad minst ett, ofta två rum. Han skall därstädes förvara
revirets arkiv, vilket inrymmes i staten tillhöriga dokument-, arkiv- och kartskåp.
Vidare skall han bereda plats för revirexpeditionens bokförråd, dess kassaskåp samt
räkne- och skrivmaskiner. I sin bostad skall jägmästaren mottaga de besökande,
som passera revirets expedition. Inom de revir, där jägmästaren personligen verkställer
likvider, erfordras dessutom i de flesta fall ett särskilt väntrum. A många
revir nödgas jägmästaren därjämte i sin bostad förvara staten tillhöriga instrument

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274. 53

eller redskap samt vissa lider av aret, större eller mindre fröpartier. Allt detta gör,
att enbart för revirets räkning jägmästarens bostad måste utökas med ett å två
rum. Kostnaden härför växlar givetvis betydligt i olika bostadsorter, men torde
dock i allmänhet hålla sig mellan 100 och 300 kronor. Beräknas densamma i
genomsnitt till 1200 kronor, så .skulle jägmästarens effektiva begynnelselön vara
4,100 kronor och hans effektiva slutlön 5,300 kronor. Han blir sålunda något lägre
avlönad än första gradens tjänstemän i ämbetsverken.»

De; sakkunniga föreslogo härefter, att jägmästarna ej längre skulle vara
skyldiga att av lönemedel förhyra expeditionslokal åt staten. Denna skyldighet
vore ganska betungande och drabbade de olika jägmästarna mycket ojämnt allt efter
deras växlande bostadsorter. Det syntes de sakkunniga därför ej få anses vara mer
än billigt, att staten lämnade bidrag till förhyrande av expeditionslokal. Dessa
bidrag borde ej upptagas i ordinarie stat, utan borde utgå av driftkostnaderna för
domänfonden samt av Kung! Maj:t efter förslag av domänstyrelsen fastställas för
varje särskilt revir. De beräknades av de sakkunniga i genomsnitt komma att
uppgå till 200 kronor för varje revir.

Den sålunda föreslagna förändringen av jägmästarnas avlöningsförhållanden
ansågo de sakkunniga vara av den art, att den ej lämpligen borde uppskjutas och
att den ej heller kunde anses föregripa en eventuellt kommande fullständig lönereglering.
,

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har nu i underdånig skrivelse den
20 mars 1916 hemställt, att Kung!. Maj:t mätte om möjligt redan till 1916!års
riksdag avläta proposition därom, att till jägmästarna måtte utbetalas 200—500
kronor årligen som ersättning för kostnaderna för förhyrande, uppvärmning, belysning
och städning av expeditionslokal.

Till stöd för denna framställning har föreningen, under åberopande av
skogsvårdssakkunnigas redan omförmälda utredning och förslag, anfört, bland annat,
att då med säkerhet minst ett, ofta två rum erfordrades till expeditionslokal och
detta rum antingen fullständigt eller åtminstone i övervägande grad vore disponerat
för tjänsten, jägmästarna vore nödsakade att förhyra större bostad än de för sitt
och sina familjers behov eljest skulle behövt. Det vore ej endast en ökad hyreskostnad,
som härigenom drabbade jägmästarna, utan även ökade kostnader för uppvärmning,
belysning och städning. Skogsvårdssakkunniga hade i sitt betänkande
endast tagit hänsyn till hyreskostnaden. Ersättningen borde emellertid enligt
föreningens åsikt innefatta även nyssnämnda kostnader. Dessa sammanlagda kostnader
har föreningen beräknat komma att, beroende på hyrespriserna å olika orter,
variera mellan 200 och 500 kronor.

Domänstyrelsen har i sitt över berörda framställning den 10 april 1916
avgivna utlåtande, med vitsordande av föreningens uppgift om behovet av att kostnaderna
för hållande av expeditionslokal bleve ersatta av staten, framhållit önskvärdheten
av ett snart avhjälpande av nuvarande missförhållande i antydda hänseende.
Domänstyrelsen har härvid uttalat sin anslutning till de skogsvårdssakkunnigas
förslag, att ersättningen skulle beräknas till i medeltal 200 kronor
årligen för varje revir. Styrelsen har emellertid ansett, att rätt till dylik ersättning
för den,; förvaltande skogsstatspersonalen borde tillerkännas icke allenast revirförvaltarna
(jägmästarna) utan även skogsingenjörerna, de biträdande skogsingenjörerna
och de biträdande jägmästarna. Å andra sidan borde åt den förvaltnings -

Kuntjl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

personal vid skogsstaten och statens skogsskolor, som antingen mot viss, i regel
jämförelsevis låg hyra disponerade domänfonden tillhöriga, till jägmästarbostäder
avsedda bostadslägenheter, eller såsom löneförmåner åtnjöte fri bostad och vedbrand,
ersättning beräknas endast för expeditionslokals uppvärmning, belysning och städning.
Denna sistnämnda ersättning syntes styrelsen icke i något fall böra överskrida 100
kronor om året, och vad anginge skogsskoleföreständarna, vilka åtnjöte fri bostad
och vedbrand, icke ens uppgå till detta belopp.

I sin skrivelse den 30 september 1916 med förslag till driftkostnader för år
1918 för statens domäner har domänstyrelsen ytterligare framhållit önskvärdheten
av att ersättning för upplåtande av expeditionslokal bereddes vederbörande skogsstatstjänstemän
redan från och med år 1917 och har styrelsen därvid i huvudsak
åberopat, vad styrelsen i förut berörda utlåtande den 10 april 1916 anfört.

I detta sammanhang torde böra erinras, att domänstyrelsen i sitt berörda
driftkostnadsförslag upptagit ytterligare tre jägmästartjäuster från och med ingången
av år 1918 och en befattning såsom skogsskoleföreståndare från och med den 1
juli 1917.

Den årliga kostnaden för genomförande av nämnda förslag har domänstyrelsen
beräknat till i avrundat tal 25,000 kronor.

För egen del får kommissionen i underdånighet anföra följande.

Vid tiden för genomförandet av senaste löneregleringen för »skogsstaten, då
frågan om ersättning åt revirförvaltare för hållande av expeditionslokal jämväl
förelåg till prövning, synes behovet av särskilda tjänstelokaler för nämnda tjänstemän
icke hava varit särskilt utpräglat, utan torde erforderligt utrymme för expeditionsarbetets
utförande i de flesta fall hava kunnat utan olägenhet beredas inom tjänstemännens
bostäder, vadan någon avsevärd direkt utgift härför icke lärer hava förorsakats
revirförvaltarna. Detta förhållande kan förklara, att det då icke ansågs
behövligt att tilldela revirförvaltarna någon viss ersättning för hållande av dylika
lokaler.

Numera har emellertid förevarande fråga kommit i ett väsentligt förändrat
läge. Under den tid, som förflutit sedan år 1908, har nämligen förvaltningen av
statens skogar undergått en stark utveckling. Större intensitet i skogshushållningen
och genomgripande omläggning av arbetet för att i större utsträckning tillgodogöra
staten avkastningen av dess skogar äro kännetecknande för denna utveckling. Härav
har blivit en följd, att expeditionsarbetet för den förvaltande skogsstatspersonalen
i avsevärd mån stegrats, och detta har i sin ordning ökat behovet av särskilda
lokaler för expeditioner åt denna personal. Det torde fördenskull numera få anses
oundgängligen nödigt, att åtmiustone ett rum kommer till uteslutande användning
såsom expeditionslokal åt revirförvaltarna inom varje revir.

Detta stegrade behov av särskild expeditionslokal i förening med ökningen
av hyresprisen för dylika lokaler jämte övriga i samband därmed stående kostnader
har medfört, att tjänstemännen fått vidkännas utgifter till belopp, som väsentligen
överstigit vad som vid 1908 års lönereglering må hava beräknats. Det torde under
sådana förhållanden icke kunna anses med billighet överensstämmande, att revirförvaltarna
alltjämt ålägges skyldighet f att, åtminstone så länge de bibehållas vid
sina nuvarande avlöningsförmåner, bestrida kostnaderna för expeditionslokaler. Och
vad beträffar systemet att låta tjänstemännen av sina avlöningar bekosta;för tjänsten
erforderliga lokaler, har kommissionen, med hänsyn bland annat till de för olika

Kungi. Maj-ta Nåd. Proposition AV 274. 5,r>

revir synnerligen växlande förhållanden och därav betingade ojämnheter i fråga om
kostnader för dylika lokaler, ansett, att man bör helt frångå detta system och i
stället låta staten mera direkt bestrida dessa kostnader. Väljes detta senare
förfaringssätt, bör en rättelse av de ovan antydda missförhållandena kunna äga ram
utan samband med en lönereglering.

Det skulle måhända häremot kunna invändas, att den nu antydda åtgärden
skulle komma att för de ifrågavande tjänstemännen indirekt medföra en avlöningsförbättring,
enär enligt förberörda uttalande av 1902 års löneregleringskommitté behörig
hänsyn skulle vid lönernas bestämmande hava tagits till det intrång, som förorsakades
jägmästarna till följd av beredandet av utrymme för tjänstelokal inom
deras egna bostäder. Det är dock att märka, att varken av nämnda kommittés betänkande
eller av övriga förhandlingar, som föregingo 1908 års lönereglerirg för jägmästarna,
framgår, i vilken utsträckning nyss antydda omständighet övat inflytande.
}iå lönebeloppen. Såsom förhållandena vid nämnda tid voro," torde emellertid de
verkliga kostnaderna för tjänstemännen i berörda hänseende icke hava kunnat uppskattas
till något mera nämnvärt belopp. Då sålunda ifrågavarande kostnader endast
i ringa mån kunna hava inverkat på avlöningssatserna för jägmästarna samt då avlöningarna
icke undergått någon förändring sedan dess, synes någon betänklighet icke
böra möta mot den nu ifrågasatta åtgärden.

Vad i det föregående är sagt angående statens övertagande av kostnaderna
för revirförvaltarnas expeditionslokaler torde även få anses i tillämpliga delar gälla
såväl de två biträdande jägmästarna, vilka på ett självständigt sätt med årsförordnande
förvalta delar av vissa större revir, och skogsskoleföreståndarna, vilka i denna
sin egenskap äro förvaltare av skolrevir, som även de i senare tid å ordinarie stat
uppförda skogsingenjörerna och biträdande skogsingenjörerna.

Kommissionen övergår nu till att närmare redogöra för innebörden av sitt
förslag i ämnet.

Ersättning bör enligt kommissionens mening i allmänhet lämnas för kostnader
som avse hyra, uppvärmning, belysning och städning.

Ersättning för hyra bör, då särskild lokal förhyres utan samband med tjänstemannens
bostad, utgå med det belopp, som tjänstemannen visar sig hava erlagt i
hyra. Förhyrandet av dylik lokal bör enligt kommissionens mening ske endast etter
godkännande av vederbörande överjägmästare, och har denne därvid givetvis att
tillse, att lokalen blir för sitt ändamål lämplig samt att förhyrningen sker på för
staten mest gynnsamma sätt och villkor.

Därest åter expeditionslokalen utgör en del av den utav tjänstemannen förhyrda
bostaden, bör ersättningen beräknas i förhållande till hyresbeloppet för bostaden
i dess helhet. För att komma i åtnjutande av ersättning bör tjänstemannen
åläggas skyldighet att från bostaden i övrigt avskilja expeditionslokalen, sä att den
kan för sitt ändamål fullt utnyttjas. Fördelningen av hyreskostnaden mellan tjänstemannen
och staten torde lämpligen böra, med ledning av gällande hyreskontrakt,
fastställas av vederbörande överjägmästare.

För uppvärmning av expeditionslokal .synes i dessa fall skäligen böra utgå
50 kronor samt för belysning och städning likaledes 50 kronor.

Kommissionen har emellertid funnit det utav statsmedel utgående ersättningsbeloppet
böra, för det fall att expeditionslokalen utgör en del av den utav tjänstemannen
förhyrda bostaden, begränsas sålunda, att sammanlagda ersättningsbeloppet

56 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

för hyra, uppvärmning, belysning och städning i regel må utgå med högst 300
kronor. Det bör emellertid lämnas domänstyrelsen möjlighet att i undantagsfall
bestämma ett högre ersättningsbelopp exempelvis å särskilt dyra orter eller då större
expeditionslokal än ett rum oundgängligen kräves.

Då särskild expeditionslokal förhyres utan samband med bostad, bar kommissionen
icke ansett det erforderligt att föreslå någon maximigräns, helst som förhyrande
av dylik lokal i allmänhet torde ifrågakomma allenast då särskilt stor
expeditionslokal är av behovet påkallad, och förhyrandet, såsom förut är nämnt,
skall ske efter godkännande av vederbörande överjägmästare.

De sålunda angivna grunderna kunna emellertid icke utan vidare tillämpas i
det fall, att tjänstemannen mot hyra disponerar domänfonden tillhörig bostadslägenhet
eller såsom löneförmån åtnjuter fri bostad och vedbrand.

Vidkommande domänfonden tillhörig bostadslägenhet är nämligen att märka,
att en del av lägenheten är avsedd att utgöra expeditionslokal och att på grund
därav hyran för bostadslägenheten bestämts till reducerat belopp. Då staten sålunda
kan anses i dylikt fall redan nu kostnadsfritt tillhandahålla expeditionslokal, bör
ersättning till tjänstemannen utgå allenast för uppvärmning, belysning och städning
med, enligt förut angiven beräkningsgrund, 100 kronor.

Till skogsskoleföreståndare, vilken såsom löneförmån åtnjuter fri bostad och
vedbrand, bör staten naturligen lämna ersättning endast för belysning och städning,
således med 50 kronor.

Domänstyrelseu har ifrågasatt, att ersättning för hållande av expeditionslokal
skulle tillkomma vederbörande tjänstemän redan för tiden från och med början av
år 1917. Då emellertid nytt hyresår i allmänhet inträder den 1 oktober, har kommissionen
ansett sig böra för sin de! föreslå, att ersättning av förevarande beskaffenhet
må utgå för tiden från och med den 1 oktober 1917.

Följande beräkning torde angiva de ungefärliga kostnader för kalenderåret
1918, som skulle bliva en följd av ett genomförande av kommissionens förslag.
Kommissionen har därvid tagit hänsyn till de fyra nya befattningar, för vilka domänstyrelsen,
såsom förut omförmälts, begärt anslag i sitt förslag till driftkostnader för
nämnda är:

90 revirförvaltare, 1 biträdande jägmästare samt 11 skogsingenjörer och biträdande
skogsingenjörer, som ej hyra bostad av staten, för byra, uppvärmning, belysning

och städning, i medeltal 250 kronor till envar............................ kronor 25,500: -

31 revirförvaltare och 1 biträdande jägmästare, som hyra bostad
av staten, för uppvärmning, belysning och städning 100 kronor

till envar ......................................................................................... * 3,200:

8 skogsskoleföreståndare, med fri bostad och vedbrand såsom löneförmån,
för belysning och städning 50 kronor till envar . » 400: —

eller tillhopa kronor 29,100: -—.

För det sista kvartalet av år 1917, under vilken tid allenast en av de nya
tjänsterna, nämligen befattningen såsom skogsskoleföreståndare, skulle vara besatt,
komme kostnaderna att uppgå till i runt tal 7,100 kronor.

Kommissionen har, ehuru frågan torde ligga utanför det kommissionen i förevarande
ärende meddelade uppdraget, ansett sig i detta sammanhang och enär genom

Kutig!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

den av kommissionen föreslagna anordningen expeditionslokalerna skulle mera än
hittills erhålla karaktären av ämbetslokaler böra framhålla önskvärdheten av att
staten förser ifrågavarande tjänstelokaler med alla för arbetet oundgängligen erforderliga
inventarier och icke, såsom hittills lärer hava varit fallet, tillhandahåller sådana
allenast i viss mindre omfattning.

På grund av vad sålunda anförts får kommissionen i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för beredande åt ordinarie och biträdande
jägmästare, skogsingenjörer och biträdande skogsingenjörer samt skogsskoleföreståndare
av ersättning för kostnader, förenade med hållande av expeditionslokal,
i enlighet med de av kommissionen angivna grunder, att utgå för tiden från och
med den 1 oktober 1917.»

I häröver avgivet utlåtande den 14 mars 1917 har domänstyrelsen
erinrat om sina tidigare, av lönekommissioneu om förmälda uttalanden i
detta ämne samt förklarat sig vid utarbetande av infordrat utlåtande
över de skogssakkunnigas för södra Sverige betänkande hava funnit, att
det av dessa sakkunniga föreslagna medeltalsbeloppet för ifrågavarande
ersättning, 200 kronor, är för lågt och måste höjas till minst det av lönekommissionen
nu beräknade beloppet, 250 kronor. Med hänsyn därtill att
kostnaden för hållande av expeditionslokal å dyrorter, där jägmästarna
stundom nödgades ha sin bostad, torde böra beräknas gå upp till högre
belopp än 300 kronor, ville styrelsen understryka vikten av att styrelsen
i dylika fall jämlikt kommissionens förslag måtte äga möjlighet att
bestämma ett högre ersättningsbelopp än det av kommissionen såsom
maximum i regel satta.

Såsom av kommissionens yttrande framginge hade från och med
år 1909 i avlöningsstaten för skogsstatens ordinarie personal under
rubriken hyresersättuing för eu var av överjägmästarna upptagits ett
belopp . av 400 kronor, avsett att utgöra ersättning för hållande av
expeditions- och arkivlokal. Styrelsen ansåge sig böra framhålla, att,
därest ersättning åt jägmästare och därmed likställd personal komme
att utgå efter av kommissionen föreslagna grunder, sådan ersättning
ock borde utgå till överjägmästarna till högre belopp än det för dem
nu gällande. Då överjägmästarna för sin expedition behövde två rum
och då de dessutom i regel vore stationerade i större städer, kunde de
anses drabbas av mera än dubbelt så höga omkostnader i detta avseende som
jägmästarna. Styrelsen ansåge sålunda, att åt överjägmästarna borde
beredas en dylik ersättning av i medeltal 600 kronor per år.

Med anledning därav att kommissionen i sitt yttrande framhållit
önskvärdheten av att, enär genom den av kommissionen föreslagna anordningen
expeditionslokalerna skulle mera än hittills erhålla karaktären
av ämbetslokaler, staten försåge ifrågavarande tjänstelokaler med alla
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 235 höft. (Nr 274.) 8

DomäasVyrctrsen
l4/* 1917.

Domän at.yreU
*rn ;w/d 1916.

58 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

för arbetet oundgängligen erforderliga inventarier och icke såsom hittills
tillhandahölle sådana allenast i viss mindre omfattning, ville domänstyrelsen
nämna, att styrelsen redan förut beaktat denna fråga och, för
att i sitt underdåniga utlåtande över de skogssakkunnigas för södra
Sverige betänkande kunna framlägga förslag därom, förhört sig hos olika
lirrnor angående priser och villkor i övrigt för leverans av expeditionsmöbler.

På grund av vad sålunda anförts ville styrelsen tillstyrka de av
kommissionen framlagda förslagen till ersättning för hållande av expeditionslokal
åt jägmästare m. fl., med den erinran dock dels att^ den av
kommissionen beräknade totala kostnaden torde vara att anse såsom ett
minimum, dels ock att denna ersättning borde få utgå redan från och
med den 1 januari 1917. Därjämte ville styrelsen hemställa, att Kung!.
Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att åt överjägmästarna måtte beredas
en ersättning lör hållande av expeditionslokal till något mer än dubbelt
så stort belopp som för jägmästarna, men i övrigt i enlighet med de
för jägmästare in. fl. av kommissionen angivna grunderna.

4. Arvoden åt biträdande jägmästare och skogstaxatorer.

I särskilt utlåtande har lönekommissionen behandlat dels en framställning
i domänstvrelsens statförslag den 30 september 1916 om töihöjuing
från och med år 1917 av arvoden till de biträdande jägmästarna,
dels ock en frånhällning av skogstaxatorerna Th. Fedeler och Knut
Falck å egna och övriga skogstaxatorers vägnar den 3 december 1916
om förhöjning i arvodet från och med år 1917.

Omförmäld a framställning av domänstyrelsen angående de biträdande
jägmästarna är av följande lydelse:

»1902 års löneregleringskommitté har behandlat frågan om arvoden åt den
extra skogspersonalen samt härom avgivit förslag, på grund av vilket Eders Kungl.
Maj:t genom olika beslut fastställt arvoden för denna. Bland annat bestämmas
arvodena åt de biträdande jägmästarna, vilka för det närvarande äro blott två till
antalet, genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev den 18 december 1908 till 3,000
kronor årligen, varförutom de biträdande jägmästare, som förordnats i de norrländska
länen, tillerkänts 6 kronor i dagtraktamente för rese- och förrättningsdag. Därjämte
hava de uppburit fast resepenningsanslag, som varierat efter tjänstgöringsområdets

läge och utsträckning. .

I underdånig skrivelse den 15 juli 1916 hava de båda biträdande jägmastarna
hemställt, att arvodet för dem mätte höjas till 4,200 kronor för år. Over denna
framställning har Eders Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att avgiva utlåtande.
Då si yreisen den 19 maj 1915 efter nådig remiss avgav sitt underdåniga utlåtande
rörande gjord framställning om rätt för biträdande jägmästare att för ålderstillägg
till jägmästarlönen, då de uppnått jägmästarbeställnmg, få räkna sig till godo den

K un (fl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 274.

tid, under vilken de efter 1909 års ingång uppehållit biträdande jägmästarbefattning,
begagnade styrelsen tillfället påpeka, att det arvode, som nu utginge åt biträdande
jägmästare, vore alltför knappt och borde höjas till 3,600 kronor om året. Sedan
detta styrelsens utlåtande avgavs, hava levnadsomkostnaderna ytterligare höjts; inen
då den av sökandena såsom lämplig ansedda löneskillnaden för jägmästare i den
lägsta lönegraden med lägsta tjänstgöringspenningar och biträdande jägmästare, 100
kronor, torde få anses för ringa, får styrelsen nu hemställa, att de biträdande jägmästarnas
arvode bestämmes till 3,800 kronor beträffande biträdande jägmästaren i
Fryksdals revirdel och 4,000 kronor beträffande biträdande jägmästaren i Garpenbergs
revirdel eller 500 kronor mindre än lön och tjänstgöringspenningar för de
jägmästare, som tjänstgöra i de orter, där de biträdande jägmästarna nu äro stationerade.
Denna arvodesförhöjning, som styrelsen finner nödvändig jämväl med hänsyn
till det större tjänsteansvar, som de biträdande jägmästarna hava, jämfört med övriga
extra tjänstemän inom skogsstaten, anses böra räknas redan från 1917 års ingång.
Då arvodena utbetalas av det egentliga driftkostuadsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning, inverkar arvodesökningen icke på den fasta lönestaten för skogsstaten.»

Kommissionen anför ifråga om båda dessa framställningar, att, då
kommissionen icke ansett sig kunna tillstyrka någon provisorisk avlönings
förbättring för de ordinarie skogsstatstjänstemännen med högre
skoglig utbildning, kommissionen icke heller kunde tillstyrka ifrågasatt
arvodesförhöjning åt de biträdande jägmästarna och skogstaxatorerna.

Domänstyrelsen har i utlåtande häröver den 14 mars 1917 anfört
följande:

»Beträffande skogstaxatoreruas hemställan om förhöjt arvode från ocli med
ingången av detta år har styrelsen i underdånigt utlåtande den 12 december 1916
på däri anförda skål ansett sig böra avstyrka denna framställning. Styrelsen anser
i likhet med kommissionen, att någon arvodesförhöjning åt skogstaxatorerna icke bör
ifrågakomma, därest de ordinarie skogsstatstjänstemännen med högre skoglig utbildning
icke tillerkännas någon provisorisk avlöningsförbättring.

Vad däremot vidkommer de biträdande jägmästarna anser sig styrelsen böra
framhålla, att dessa i tjänstehänseende äga en ställning fullt jämförlig med de ordinarie
jägmästarna. Deras tjänst är alltså förenad med ett avsevärt större ansvar
ån övriga extra tjänstemäns. Under sådana omständigheter finner styrelsen det
vara synnerligt behövligt, att de biträdande jägmästarnas arvoden redan nu förhöjas
utan avvaktan på den lönereglering för skogsstaten i dess helhet, som är ställd i sikte.

Styrelsen får sålunda i enlighet med sin framställning i underdånigt statförslag
den 30 september 1916 i underdånighet hemställa, att Eders Kung!. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärder för att arvodena från och med detta års ingång bestämmas till
3,800 kronor för biträdande jägmästaren i Fryksdals revirdel och till 4,000 kronor
för biträdande jägmästaren i Garpenbergs revirdel samt, därest Eders Kungl. Maj:t
finner skäl bifalla den av styrelsen i underdånig skrivelse den 30 december 1916
begärda biträdande jägmästarbefattningen i Bräcke revir, till 4,000 kronor för biträdande
jägmästaren i Bräcke revir, vilka föreslagna arvoden med respektive 500
kronor understiga lön och tjänstgöringspenningar för de jägmästare, som tjänstgöra
i de orter, där dessa biträdande jägmästarbefattningar finnas eller äro ifrågasätta.»

Lönekommi*-

sionen

Domänstyrelsen
14/t 1917.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Lov ekomm is
trione*

5. Skrivmaterialier åt skogsstatens personal.

I en till domänstyrelsen ställd skrift har föreningen Sveriges ordinarie
jägmästare anhållit, att domänstyrelscn måtte i vederbörlig ordning
göra framställning dels om beredande av medel för täckande av den
merkostnad å i tjänsten använda skrivmaterialier, som under år 1916
uppstått för jägmästare och kronojägare, och dels om förhöjning för år
1917 av de utgående anslagen för inköp av papper, kuvert och andra
skrivmaterialier.

Sedan denna framställning på domän styrelsens hemställan överlämnats
till 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken m. fl. verk, har kommissionen i utlåtande den
28 februari 1917 anfört följande:

»Vidkommande förevarande spörsmål tillåter sig kommissionen till en början ,
erinra om vad domänstyrelsen i underdånig skrivelse den 30 september 1912 rörande
driftkostnaderna för statens domäner under år 1914 anfört i ämnet.

Inom övriga affärsdrivande verk, yttrade styrelsen, tillhandahölle staten de
underlydande tjänstemännen, på ett eller annat sätt, för tjänsten erforderliga skrivmaterialier,
papper och kuvert. Inom skogsstaten hade dock dittills endast överjägmästarna
åtnjutit anslag till expenser, och jägmästarna hade — utom de tryckta
formulär och blanketter, som styrelsen tillhandahållit dem för förvaltningsmedel —
endast ägt att anskaffa de ytterligare blanketter, som på grund av ortsförhållandena
kunnat anses behövliga. Papper, kuvert och skrivmaterialier i övrigt hade de däremot
måst inköpa av egna medel, vilket även varit förhållandet för kronojägarna.
Med förvaltningarnas utveckling och arbetenas allt större omfång hade emellertid
denna utgift blivit alltmera kännbar, och då det syntes vara med rättvisa och billighet
förenat, att jägmästare och kronojägare likaväl som tjänstemännen i statens övriga
affärsdrivande verk erhölle för tjänsten behövliga papper, kuvert och skrivmaterialier,
hade styrelsen ansett sig böra väcka förslag därom. Efter övervägande av de olika,
sätt, på vilka denna angelägenhet kunde ordnas, hade styrelsen såsom lämpligast
föreslagit, att varje jägmästare, föreståndare för så kallat skolrevir och biträdande
jägmästare måtte berättigas att mot behörig redovisning inköpa papper, kuvert och
skrivmaterialier för tjänsten till ett belopp av högst 50 kronor årligen och varje
kronojägare och extra kronojägare med egen bevakningstrakt för högst 5 kronor
årligen. Även dessa senare inköp skulle redovisas i jägmästarnas kassaredogörelser.
För hela riket skulle dessa kostnader uppgå till högst 7,700 kronor, därav 5,500
kronor för jägmästarna och med dem jämställda samt 2.200 kronor för kronojägarna.
Nämnda kostnader inginge i det utav styrelsen uppförda beloppet till egentliga förvaltningskostnader.

Enligt vad som framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för den 14 januari 1913, som fanns bifogat nådiga propositionen nr 64 till
samma års riksdag angående driftkostnader under år 1914 för statens domäner, hade
vederbörande departementschef icke någon anmärkning att framställa emot domänstyrelsens
berörda förslag rörande anskaffande av skrivmaterialier m. m. åt skogsstatens
personal.

Kunffl. Majds Nåd. Proposition Nr 274. (>1

Icke heller från riksdagens sida förekom någon erinran mot detta förslag.

Den sålunda godtagna beräkningsgrunden har tillämpats vid beräknandet av
driftkostnaderna för statens domäner för vart och ett av åren 1914_1917.

1 Iråga om sättet för bestridande av utgifter av nu ifrågavarande slag, som
äro direkt förenade med statstjänstemans utövande av sin tjänst, kunna olika vägar
väljas. I allmänhet plägar för dylika utgifter anvisas ett särskilt anslag, vilket ^da
i regeln torde hava förslagsanslags natur. Undantagsvis har emellertid ett annat
förfaringssätt tillämpats, nämligen att tjänstemannen berättigats uppbära en särskild
avgift, t. ex. expeditionslösen, avsedd att täcka bland annat kostnader av här omhandlade
Slag. En annan utväg låter även tänka sig, nämligen att tjänstemannen
alägges att själv tillhandahålla vad som i berörda hänseende kan erfordras, varvid
dock givetvis vid avlöningens bestämmande behörig hänsyn måste tagas härtill. Detta
sistnämnda förfaringssätt anser emellertid kommissionen med hänsyn till de därmed
förenade olägenheterna icke under Hägra förhållanden böra komma till användning.

Vad skogsstatspersonalen angår torde i fråga om utgifter för papper och andra
sknvmaterialier dessa utgifter böra, på sätt skett sedan år 1914, bestridas av statsmedel.
Att fixera vissa för alla revir, respektive bevakningstrakter lika maximibelopp
kan emellertid icke anses riktigt. Utgifterna för dylika materialier bestämmas nämligen
i första hand av expeditionsarbetets omfattning och gällande priser; och det
kan därför icke väcka förvåning att, såsom ock framgår av föreningens framställning,
utgifterna i många fall numera sprungit upp till belopp, som väsentligt överstiga,
vad som år 1913 ansågs för ändamålet tillfyllest.

Vid nu angivna förhållande har kommissionen ansett, att ersättning bör beredas
vederbörande tjänsteman för vad lian under är 1916 tilläventyrs nödgats för anskaffande
av skrivmaterialier utgiva utöver hittills för sådant ändamål medgivet
maximibelopp ävensom att de ytterligare medel, som kunna befinnas erforderliga för
utgifter av ifrågavarande slag under år 1917, böra ställas till vederbörandes förfogande.

Kommissionen, som icke torde hava att avgiva närmare förslag beträffande
sättet för genomförande .av vad kommissionen sålunda ifrågasatt, tillåter sig dock
uttala önskvärdheten av att en revision av de förenämnda maximibeloppen företages
i syfte alt för varje revir, respektive bevakningstrakt fastställes ett särskilt maximibelopp,
avpassat efter det för reviret eller bevakningstrakten antagliga behovet av
skrivmaterialier, ävensom att, oå sadant visar sig vara erforderligt, jämkning vidtasres
i sålunda fastställt belopp.» '' ° ''

Domänstyrelsen har i utlåtande den 9 mars 1917 härom yttrat:

»För egen del får styrelsen framhålla, att de i styrelsens underdåniga skrivelse
den 30 september 1912 rörande driftkostnaderna för statens domäner under år 1914
föreslagna maximibeloppen för inköp av skrivmaterialier med hänsyn till då gällande
priser voro så tillmätta, att de med iakttagande av .sparsamhet endast i mera enstaka
fall torde fullt behövt anlitas. Med hänsyn emellertid till den stegring av 80 ä 100
procent, som sedermera under år 1916 inträtt ä dessa varor, vilken stegring under
detta år lärer kunna förväntas bliva än större, anser styrelsen i likhet med kom -missionen, att fullt fog finnes för att vederbörande tjänstemän böra beredas ersättning
för vad de kunna visa, att de för åren 1916 och 1917 för sagda ändamål utbetalt
utöver de maximibelopp, som i nåder av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen
godkänts.

Vomänatyreisen
% 1977.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

Den alltjämt stegrande skriftväxling, som oundgängligen medföljer förvaltningarnas
utveckling och arbetenas allt större omfång, medför, att åtgången på skrivmaterialier
ökas och att denna utgiftspost sålunda blir allt större och av ej oväsentlig
betydenhet. Styrelsen anser därför, att det är önskvärt, att en reform vidtages med
syfte, att skogsstatens personal, i stället för att efter behörig redovisning ersättas
intill visst maximibelopp för kostnader för inköp av dylika materialier, får i mån av
behov rekvirera för skriftväxling i tjänsteärenden erforderligt papper och kuvert:
antingen från styrelsen eller den leverantör, med vilken styrelsen dessförinnan kontrakterat
om leverans till vissa priser av vissa fastställda typer av papper och kuvert,
vilka, för undvikande av missbruk böra vara försedda med en för skogsstaten gemensam
stämpel. Beträffande däremot utlägg för andra skrivmaterialier än papper och kuvert
torde dessa fortfarande böra ersättas mot redovisning i behörig ordning.

Genom en dylik anordning undgås de svårigheter, som kunna vara förenade
med att fastställa och jämka maximikostnaderna för skrivmaterialier för olika revir
och bevakningstrakter. Dessutom komme otvivelaktigt inbesparingar att göras i
kostnaderna för skrivmaterialier, då den tendens, som i vissa fall kan förekomma
till användning av onödigt hög kvalitet av papper och kuvert, förhindras att göra
sig gällande, likasom genom eu sådan centralisering ett lägre inköpspris bör kunna
erhållas. Till slut torde böra framhållas, att med nu föreslagen reform befordras
en praktisk uniformitet vid skriftväxlingen.

Med anledning av vad styrelsen sålunda anfört, får styrelsen i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att styrelsen måtte
erhålla bemyndigande dels att mot behörig redovisning till skogsstatspersonal med
egna förvaltningsområden eller bevakningstrakter utbetala ersättning för de utlägg
för skrivmaterialier, som under vart och ett av åren 1916 och 1917 överskjutit jämlikt
styrelsens hemställan i underdånig skrivelse den 30 september 1912 rörande driftkostnader
för statens domäner under år 1914 fastställda maximianslag, dels att efter
infordrande av anbud med pappersbruk och kuvertfirma kontraktera om leverans
till skogsstaten från den 1 januari 1918 av vissa fastställda typer av papper och
kuvert, försedda med för skogsstaten gemensam stämpel, att; efter rekvisition antingen
i styrelsen eller hos vederbörande leverantör tillhandahållas den skogsstatens personal,
som hittills åtnjutit ersättning för kostnader för dylika materialier, dels ock att mot
räkning ersätta samma personal för utlägg för andra skrivmaterialier i tjänsten än
papper och kuvert.»

6. Domänstyrelsens förslag angående beräknandet ar driftkostnader för

statens skogsdomäner.

Såsom förut omförmälts framlade domänstyrelsen i skrivelse den
30 september 1916 förslag angående beräknandet av driftkostnaderna
under år 1918 för statens domäner. I vad angår själva domänstyrelsen
samt statens jordbruksdomäner har redogörelse för styrelsens förslag
lämnats i propositionen nr 26 till innevarande års riksdag. Beträffande
skogsdomänerna blev, som jag förut erinrat, frågan undanskjuten i avvaktan
på att lönekommissionen skulle avgiva utlåtande i vissa till den -

Kunrjl. Maj.ts Säd. Proposition Nr 274.

samma remitterade frågor. Sedan jag härovan redogjort för de från
Bagda kommission inkomna förslagen och domänstyrelsens yttranden över
desamma, kan jag inskränka den redogörelse för domänstyrelsens förslag
den .‘50 september 1916 angående statens skogsdomäners driftkostnader
jag nu går att lämna till att omfatta allenast de delar, som icke redan
behandlats i samband med lönekommissionens nyssberörda utlåtanden.

1 förberörda skrivelse den 30 september IDIG har domän styrelsen
väckt förslag om inrättande av tre nya jägmästartjänster inom Norrbottens
läns kustland, envar med 2,300 kronor i lön och 2,600 kronor
i tjänstgöringspenningar ävensom respenningar, samt anhållit att senare
få inkomma med detaljerad framställning därom. Detta har skett i en
skrivelse den 16 december 1916, vari anförts huvudsakligen följande:

»Till följd av de ökade avsättningsmöjligheter för olika slag av skogsprodukter
inom Norrbottens läns kustland, som under de senare åren vunnits på grund av
icke blott höjda priser å trävaror och skogskol utan ock förbättrade transportleder
för dessa skogsprodukter såsom väl ordnade flottleder och för regelbunden trafik
öppnade statsbanor, har det varit möjligt att å betydande arealer av de mera välbelägna
kronoparkerna inom ovannämnda delar av landet införa en mera intensiv
skogsskötsel, därvid även de miusta virkessortiment och till och med avfall, som
förut saknat varje värde, kunnat med i vissa fall betydande vinst och till gagn för
skogsvården tillvaratagas och försäljas.

För att rätt tillvarataga dessa möjligheter har det befunnits ändamålsenligt,
att avverkningarna inom de bättre belägna reviren, så långt det varit möjligt med
hänsyn till tillgänglig personal och förekomsten av erforderlig arbetskraft inom orterna,
utförts genom vederbörande revirförvaltares försorg. Dessa avverkningar hava i
huvudsak bestått uti, förutom uttagande av vissa speciella slag av virke till andra
statens verk och inrättningar såsom betydande mängder sliprar och telefonstolpar,
tillvaratagande av gallrings- och rensningsvirke.

Härigenom hava å betydande arealer beretts möjlighet för vidtagande av
markvård och direkta föryngringsåtgärder, arbeten vilka krävt och inom de närmaste
åren komma att i betydligt ökad grad kräva icke blott kostnader utan ock tid och
intresse från vederbörande jägmästares sida.

Dessa för skogsskötsel synnerligen gynnsamma förhållanden hava ock visat
sin verkan uti betydligt ökade inkomster och nettobehållningar för de revir, som
mest berörts av desamma. Såsom sådana revir torde då i första rummen böra
framhållas Älvsby, Bodens, Kalix och Tärendö. — — —

Redan den areal kronoparker, som tillagts vart och ett av ovannämnda fyra
revir, torde i och för sig otvetydigt giva vid handen, att det icke är möjligt för en
person att ens försvarligt, mycket mindre nöjaktigt handhava skötseln av ett sådant
revir. Tages så i betraktande det nu år ifrån år oerhört ökade arbete, som kräves

av förvaltarna av dessa revir--—, torde det icke få anses obefogat att påstå,

att arbetsbördan för dessa jägmästare bör lättas.

Emellertid åligger det jägmästarna uti förenämnda fyra revir att jämlikt Eders
Kung!. Maj:ts nådiga förordning angående utsyning å viss skog inom Västerbottens

6f Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden den 18 juni 1915 verkställa
utsyning åt enskilda i rätt stor utsträckning, en omständighet som ock lärer böra i
detta sammanhang beaktas. — —

Då — — — skogsskötseln inom de fyra ifrågavarande reviren under de
senaste fem åren gått betydligt framåt, och då man av allt att döma ‘bär att räkna
med eu fortsatt och synnerligen snabb ytterligare utveckling på detta område, synes
det, med hänsyn till vad som förut anförts angående det arbete, som ålägges förvaltarna
av dessa revir, icke ''möjligt för dem att staten till gagn tillvarataga och
på bästa sätt utnyttja alla de tillfällen, som komma att erbjuda sig att höja avkastningen
från de värdefulla statsegendomar, som de satts att förvalta.

Domänstyrelsen får därför såsom sin åsikt i underdånighet framhålla, att en
delning av dessa revir är synnerligen av behovet påkallad.

Emellertid har senare årens erfarenhet givit vid handen, att en rätt allmän
omreglering av de flesta reviren inom Norrbottens läns kustland är av behovet pakallad
för att erhålla med hänsyn till avsättningsförhållanden och transportleder väl
avpassade förvaltningsområden.»

Vid denna domänstyrelsens skrivelse voro fogade en karta, utvisande
de olika reviren3 gränser, samt åtskilliga tabeller. En av dessa
tabeller utvisar omfattningen av de inom kustlandet från och med Älvsbv
revir samt öster och norr därom belägna sju reviren, och en annan tabell
åskådliggör samma revirs av styrelsen föreslagna uppdelning i tio revir.
Vad den produktiva skogsmarken angår äro arealerna i hektar följande:

Nuvarande indelning.

1 Revir	Kronoparker	Överlopps- marker	Ecklesia-stika skogar	Skogar under utsynings-tvång	1 \| Summa
Enskilda	Sockenall- männingar
Alvsbyn ...........	77,283	—	484	21,460	—	99,227 \|
Boden ...............	77,616	—	1,075	17,020	—	95,711 ''
Råneä ...............	66,766		441	28,240	—	95,447
Kalix..................	82,523	—	1,076	15,707	—	99,306
Torneå...............	70,231	—	1,771	8,801	—	80,803
Tärendö ............	97,629	—	1,004	28,017	9,577	136,227
Paiala ...............	120,245	16.884	1,208	40,756	32,200	211.293
Summa	592,293	16,884	7,059	160,001	41,777	818,014

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

Föreslagen indelning:

\	Kronoparker	Överlopps-	Ecklesia-	Skogar under utsynings-tväng	Sumpia
	marker	stika skogar	Enskilda	Sockenall- männingar
Älvsbyn ............	52,091		484	12,873		65,448
Selet..................	53,520	—	—	12,958	—	66,478
Boden ...............	49,288		1,075	12,649	—	63,012
RSneå ...............	51,976		441	28,240	—	80,657
Bönälven............	55,838	—	—	4,829	—	60,667
Haparanda .........	48,093	—	2,549	12,164	—	62,806
V a Korpilombolo	66,361	—	—	14,044	—	80,405
\| Ö:a »	61,922	—	613	7,505		70,040
Tärendö ...........	65,209	—	1,263	50,375	33,480	150,327 ‘
Muonio...............	87,995	16,884	634	4,364	8,297	118,174
Summa	592,293	16,884	7,059	160,001	41,777	818,014

Till dessa arealer komma tillhopa 569,383 hektar impediment, delvis
beväxta med sämre skog.

I skrivelse den 20 november 1916 har domänstyrelsen anhållit om TjämtgSrwgsviss
ändring beträffande beloppet av tjänstgöringspenningarna för sex ^TxkrLT
kronojägare. I enlighet med styrelsens hemställan den 13 december jägare »
1915 har nämligen Kungl. Maj:t föreslagit och 1916 års riksdag be- Varmlandviljat
avlöningar åt 26 nya kronojägarbefattningar, avsedda för södra
och mellersta Sverige, och därvid för samtliga bestämt tjänstgöringspenningarna
till 500 kronor. Nu erinrar domänstyrelsen, att sex av
dessa tjänster vore avsedda för Värmland och att enligt brevet den 17
juni 1908 angående lönereglering för skogsstaten m. m. tjänstgöringspenningarna
iör kronojägare i Värmland utginge med 600 kronor.

Styrelsen hemställer därför, att envar av dessa sex kronojägare måtte
tillerkännas ytterligare 100 kronor för år 1917 samt att för år 1918
deras tjänstgöringspenningar måtte höjas till 600 kronor.

Beträffande behovet av extra personal för verkställande av för Extra perkal
rättningar i enlighet med förordningen den 18 juni 1915 om förekommande
av överdriven avverkning av ungskog inom de delar av Väster- land* iv/uterBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 235 käft. (Nr 274.) 9 botten»

66 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

bottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, har domänstyrelsen
i ovannämnda skrivelse den 30 september 1916 erinrat, att
därtill funnes för samma år av riksdagen anvisade dels enligt den av

1915 års riksdag godkända beräkningen över 1916 års, driftkostnader

12.600 kronor till arvoden och reseersättningar åt tre extra skogsingönjörer
och 5,000 kronor till arvoden åt extra tillsyningsman samt dels
ett av 1916 års riksdag enligt skrivelsen nr 226 anvisat förslagsanslag å

35.000 kronor. Därjämte ansåge styrelsen det kunna beräknas, att utsyningsavgifter
för verkställda utsyningar inom samma kustland skulle
komma att för år 1916 inflyta med ett belopp av omkring 49,000 kronor.
Härav hade endast 20,000 kronor tagits i beräkning vid fastställande av
den ersättning, som skulle tillkomma domänfonden för avlöning av den
i nyssnämnda delar av landet anställda, i driftkostnadsberäkningen för år

1916 upptagna skogspersonalen för de enskildas skogar. För den ytterÄgare
behövliga extra personalens arvoden skulle alltså finnas till förfogande
återstående belopp av utsyningsavgifterna, eller omkring 29,000
kronor. Hela medelbeloppet för anställande av extra skogsingenjörer
och extra tillsyningsmän uppginge således för år 1916 till ungefär

81.600 kronor.

Under förutsättning att Kungl. Maj:t bifölle styrelsens framställning
den 14 september 1916 om disposition av nyssnämnda överskott å

29.000 kronor i utsyningsavgifter för anställande under samma år av extra
skogsingenjörer och extra tillsyningsmän, komme hela förenämnda belopp,
81,600 kronor, att tagas i anspråk för nu ifrågavarande extra personals
avlöning under år 1916.

Jag vill här erinra, att Kungl. Maj:t den 29 september 1916
bifallit domänstyrelsens omförmälda framställning.

Styrelsen har vidare i detta ämne anfört följande:

»Med hänsyn till den betydande omfattningen av de utsyningsförrättningar ä
enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens läns kustland, som under året ansökts,
kan med visshet förutses, att ett ej ringa antal sådana förrättningar icke medhinnes
under året av de ordinarie skogsingenjörerria och tillsyningsmännen tillika med den
extra personal, som kunnat anställas med anlitande av hela det till disposition
stående beloppet.

Än mindre har samma personal kunnat i nämnvärd mån ägna sig åt den del
av dess verksamhet, som jämlikt 39 § B mom. av nådiga instruktionen för skogsstaten
åligger dem i fråga om befrämjande av den enskilda skogshushållningen i
allmänhet inom respektive tjänstgöringsområden. Genom den knappa tillgången å
tjänstemän och medel till dessas avlöning måste utsyningsförrättningarnas handläggande
jämväl utsträckas ända till årets sista månader, ehuru jämlikt gällande

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274. 67

förordnings bestämmelser desamma borde varu i huvudsak avslutade före den 1
oktober.

Dä domänstyrelseu anser, att de enskilda skogsägarna böra äga rätt påfordra
erhållande av biträde utav vederbörande skogspersonal för utsyningarnas verkställande
inom skälig tid, och med hänsyn till angelägenheten av att personalen ej allenast
utför utsyningsarbeten utan jämväl söker befordra en bättre skogsskötsel i allmänhet
å de enskildas skogar inom respektive tjänstgöringsområden, varom även riksdagen
i skrivelse den 18 maj 1916 särskilt uttalat sig, finner styrelsen sig nödsakad hos
Eders Kungl. Maj:t framhålla behovet av större anslag för såväl år 1917 som ock
är 1918 än det som för innevarande år varit anvisat till avlöning av extra skogsingenjörer
och extra tillsyningsman.

Under förutsättning att nu rådande efterfrågan å virke blir gällande även
under de närmaste två åren och i följd därav ansökan om biträde av skogsingenjörer
torde vara därunder att förvänta i ungefärligen enahanda utsträckning som under
innevarande år, anser styrelsen vara erforderligt, att under senare halvåret anställas
såväl för år 1917 som år 1918 sex extra skogsingenjörer och 12 extra tillsyningsman
utöver den personal, som varit anställd innevarande år.»

I posterna till ålderstillägg åt skogsstatens personal samt för pen- Ålder»tm^g
sionering av samma personal, för år 1917 upptagna till respektive orh vre”^tonr~

125,000 kronor och 65,000 kronor, har domänstyrelsen icke ifrågasatt
någon förändring.

Beträffande de egentliga förvaltningskostnaderna för skogsdomänerna Egentliga för
har domänstyrelsen i merberörda skrivelse den 30 september 1916 anfört ''Z^naJer
följande:

Att med den stora ökning, som avverkningen å kronans skogar under de
senaste åren erhållit, därvid i allt större utsträckning virket upphuggits och framförts
till trafikleder eller till och med lämnats nedfiottat till järnväg eller till kusten
genom skogsförvaltningarna, driftkostnaderna skola hastigt stiga, är naturligt. Då ä
stora områden återväxt på naturlig väg genom självsådd icke kan påräknas, krävas
efter dessa större avverkningar vittomfattade åtgärder i och för markberedning,
dikning och skogskultur, medförande ökade utgifter icke allenast till följd av dessa
arbetens större omfattning utan även på grund av väsentligen höjda arbetspriser.

Till följd av höjda pris å materialier och arbete krävas ökade medelsanslag till
byggnader, vartill även kommer behov av nya bostäder åt skogsarbetare. För virkestransport
inom den del av landet, där man icke kan ensamt lita till vintervägar,
erfordras förbättring och utvidgning av befintliga vägar, men sådana krävas även
i övriga delar av landet, efter hand som arbete i skogarna även sommartid erfordras,
för transport av proviant och redskap. Och ju större omfattning arbetena få, dess
mera tillsyn över desamma erfordras, vadan även den extra skogspersonalen behöver
förstärkas, på samma gång som dennas svaga avlöningsvillkor behöva förbättras.

Därav förklaras den hastiga ökning, i vilken driftkostnaderna för domänfonden och
särskilt förvaltningskostnaderna för skogsdomänerna äro stadda.

Vad angår kostnaderna för virkes avverkning och transport utvisa styrelsens
huvudböcker följande bokförda kostnader för sådana arbeten under de senaste
fem åren:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

år 1911........................... 1,054,902 kronor

» 1912 ........................... 1,349,862 >

> 1913 ........................... 1,933,833

» 1914 ........................... 2,496.124

» 1915............................ 3,232,733

För år 1916 äro dessa kostnader beräknade till 3,598,189 kronor, men torde,
sedan styrelsen nödgats hos Eders Kungl. Maj:t begära väsentligt ökat anslag härtill,
komma att överskrida 4,000,000 kronor.

Givetvis är det vanskligt att med någon större säkerhet bedöma behovet av
rörelsemedel för kronoskogarna under år 1918. Behovet för år 1917, sådant det
beräknats av revirförvaltarna, kan i viss grad begagnas som utgångspunkt för beräknandet
av medelsbehovet år 1918.»

Sedan styrelsen meddelat, att revirförvaltarnas avgivna beräkningar
för år 1917 slutade på ett totalbelopp av 10,398,427 kronor, samt
erinrat, att motsvarande beräkningar för år 1916 stannat vid 6,810,297
kronor, har styrelsen anfört, att, om än jägmästarnas beräkningar för
år 1917 kunde vid detaljerad granskning komma att i någon mån
reduceras, det icke kunde antagas, att någon avsevärd minskning skulle
kunna äga rum. Styrelsen har fortsatt sålunda:

»Då det är styrelsens åsikt, att den höga träkonjunkturen bör i möjligaste
mån utnyttjas, särskilt för avsättande av skadad och övermogen skog samt skog,
som i beståndsvårdens intresse bör avverkas, anser styrelsen, att de egentliga driftkostnaderna
för år 1918 icke böra sättas lägre än till 1 miljon kronor utöver det
belopp jägmästarna anse erforderligt för år 1917, det vill säga till 11,400,000 kronor.
Därtill skulle ytterligare krävas vad som kan erfordras, därest styrelsens förslag om
beredande av rätt till dagtraktamentsersättning åt den extra skogspersonalen vinner
Eders Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall.»

Slutligen har styrelsen sammanfattat beräkningen över de egentliga
förvaltningskostnaderna för år 1918 på huvudsakligen följande sätt:

direkta förvaltningsutgifter (11,400,000 + dagtraktamenten åt den extra
bevakande skogspersonalen med undantag för de extra till syningsmännen

90,950) ................................................................ 11,490,950

för skogsindelning, extra skogstjänstemännens dagarvoden, resekostnader,
vissa byggnadsarbeten ra. m......................................... 863,137

för avlöning åt den extra skogspersonalen m. m. med undantag dels
för extra tillsyningsman, dels för extra bevakare, vilka
senares arvoden m. m. ingå i beloppet direkta förvaltningsutgifter
här ovan ........................................................................ 340,120

för avlöning åt extra skogsingenjörer och extra tillsyningsman................ 106,600

till öveijägmästares expenser m. m............................................................. 28,853

tillhopa kronor 12,829,660

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

Jag vill framhålla, att dessa domänstyrelsens beräkningar måste
undergå justeringar, därest de ovan meddelade förslag bifallas, som
lönekommissionen framställt och som i vissa hänseenden avvika från
styrelsens.

Domänstyrelsen bar härefter verkställt en beräkning över beloppen
av de ersättningar, som genom anslag borde tillföras domän fonden för
skogsstatspersonalens verksamhet å enskilda skogar i Västerbottens och
Norrbottens län samt Sårna socken i Kopparbergs län. Då dessa beräkningar
emellertid vila på andra grunder, än jag bar för avsikt att tillstyrka,
torde jag nu kunna lämna dem å sido.

Styrelsen bar till sist framhållit, att 5 procent av den beräknade
bruttoinkomsten från kronoskogarna borde även för år 1918 avsättas
såsom en förnyelsefond för återväxtkostnader.

Då jag nu för egen del går att yttra mig i dessa frågor, vill jag Departement
först, med beklagande att omständigheterna hindrat att redan nu fram- «*«/«>•
lägga förslag till en välbehövlig lönereglering för skogsstatens hela
personal, framhålla, att en sådan reglering, vilken bör äga rum med
tagen hänsyn bland annat till likartade förhållanden inom de övriga
affärsdrivande verken, nödvändigtvis kräver ingående och omsorgsfull
utredning och prövning. Det lärer därför vara oundvikligt, att densamma
uppskjutes ännu någon tid, i avvaktan på lönekommissionens
förslag därom. I betraktande av dels vikten att för skötseln av statens
dyrbara skogstillgångar fortfarande kunna förvärva och bibehålla en
verkligt dugande och av verksamheten intresserad personal och dels den
skarpa konkurrens om framför allt de bästa förmågorna, som presteras
från enskilda skogsägare, vilka ofta bjuda väsentligt högre avlöningar,
är det emellertid i hög grad önskligt, att dessa förhållanden bliva så
snart som möjligt reglerade på ett tillfredsställande sätt. Innan dess
synes man vara nödsakad framgå med specialreformer, såsom lönekommissionen
ock föreslagit.

Vad då först beträffar frågan om tillfällig löneförbättring finner jag
den av lönekommissionen framhållna omständigheten, att de befattningshavare
vid statens järnvägar, postverket och telegrafverket, som äro
närmast jämställda med jägmästare och skogsingenjörer, fortfarande
kvarstå å den lönenivå, som fastslogs genom löneregleringar, ungefär
samtidiga med den år 1908 för skogsstaten vidtagna och ännu gällande,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

utgöra hinder för att nu medgiva nämnda skogstjänstemän dylik löneförbättring.
Enahanda är förhållandet beträffande skogsskoleföreståndare,
men då dessa icke avlönas från statens domäners fond utan från ordinarie
anslag under nionde huvudtiteln, har frågan om deras avlöning icke
någon betydelse i detta sammanhang.

För ordinarie kronojägare, tillsyningsman och skogsråtta^ har
lönekommissionen däremot tillstyrkt beviljandet av tillfälligt lönetillägg
med 250 kronor, då befattningshavaren uppbär hyresersättning, och med
200 kronor, då han innehar bostad in natura. Beträffande skogsrättarna
gäller vad nyss sades angående skogsskoleföreståndarna, och bör därför
frågan om deras avlöning nu lämnas å sido. Kommissionens förslag
ifråga om ordinarie kronojägare och tillsyningsmän vill jag tillstyrka
vad beträffar år 1918, men kan med hänsyn till de av riksdagen under
senare tid tillämpade principer för beviljande av dylika lönetillägg icke
förorda, att sådant lönetillägg beviljas dem redan för innevarande år.

Vad beträffar extra kronojägare och andra extra bevakare har
kommissionen ansett tillfälligt lönetillägg böra utgå till dem, som äro
årsförordnade. Härutinnan instämmer jag med kommissionen. Kommissionen
har för dessa föreslagit samma tilläggsbelopp, 250 kronor,
som för ordinarie kronojägare och tillsyningsmän med hyresersättning,
men har därvid förutsatt, att de genom brevet den 17 december 1915
för dem bestämda arvodesbeloppen icke bleve förändrade. Såsom domänstyrelsen
i sitt utlåtande framhållit har emellertid genom brevet den 6
oktober 1916 avlöningen till ifrågavarande extra bevakare höjts. Kommissionen
har utgått från att deras arvode skulle med 100 kronor
understiga ordinarie kronojägares i motsvarande del av landet begynnelselön
och tjänstgöringspenningar samt att de skulle hava rätt till två
arvodestillägg å 75 kronor efter respektive 5 och 10 är, varemot hyresersättning
icke skulle utgå till dem och ej heller fri bostad åtnjutas.
Skillnaden mellan beloppet av extra och ordinarie bevakares begynnelseavlöning
var alltså, att de förra dels hade ett 100 kronor lägre arvode,
dels icke åtnjöto hyresersättning å 100 kronor (eller fri bostad), och
nämnda skillnad uppgick sålunda till 200 kronor. Sedan extra bevakare
intjänat båda arvodestilläggen, utgjorde skillnaden mellan hans avlöning
och ordinarie bevakares begynnelseavlöning endast 50 kronor. Enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober 1916 må årsarvode till extra kronojägare
eller extra bevakare utgå med samma belopp som ordinarie
kronojägares begynnelselön och tjänstgöringspenningar inom motsvarande
del av landet. Skillnaden består alltså nu endast i den ordinarie kronojägarens
hyresersättning å 100 kronor eller fria bostad. Enär den extra

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 274.

befattningshavarens arvodestil lägg samtidigt inskränktes till ett — som
dock må utgå redan efter tre år —, blir numera skillnaden efter detta
arvodestiIläggs intjänande allenast 25 kronor gent emot den ordinaries
begynnelseavlöning. Den sålunda skedda höjningen synes böra medföra
den jämkning i lönekommissionens förslag beträffande den årsförordnade
extra personalen, att det extra lönetillägget för denna personal icke
bestämmes högre än till 200 kronor. Eljest skulle efter arvodestilläggets
intjänande en dylik extra kronojägare erhålla, tillfälligt lönetillägg å
250 kronor inräknat, 25 kronor högre avlöning än begynnelseavlöningen
för ordinarie kronojägare, som uppbär 100 kronor i hyresersättning och
200 kronor i tillfälligt lönetillägg. Avlöningens i allt fall för bestridande
av de nödvändiga levnadskostnaderna jämförelsevis låga belopp samt
den omständigheten, att dessa extra befattningshavare skola utöva tillsyn
och förmanskap över en ofta rätt stor arbetsstyrka, vars arbetsinkomst
särskilt under nuvarande förhållanden kan vara ganska hög, synas mig
utgöra fullt skäl att icke för dem ytterligare sänka beloppet av det
tillfälliga lönetillägget.

Kommissionen bär beräknat det erforderliga beloppet på grund av
1917 års avlöningar till 125,050 + 66,000 = 191,050 kronor. Om härifrån
avdragas 50 kronor för 264 extra kronojägare och andra extra
bevakare med 13,200 kronor, blir beloppet 177,850 kronor. För år 1918
torde det böra upptagas till i runt tal 180,000 kronor.

Vad därefter beträffar frågan om reseersättning åt skogsstatspersonalen
har lönekommissionen härom lämnat en synnerligen utredande
framställning. Jag finner mig i allt väsentligt kunna ansluta mig
till kommissionens uttalade åsikter och framlagda förslag. I likhet
med kommissionen anser jag sålunda denna fråga nu böra ordnas
icke blott provisoriskt utan på ett sätt, som innebär en verklig och
fullständig lösning. I sådant avseende finner jag kommissionen hava
framlagt övertygande skäl för ett omedelbart och fullständigt avskaffande
av det nuvarande systemet med fasta respenningar samt användande i
stället av ett system, innebärande ersättning enligt resereglementet med
vissa modifikationer. Jag förbiser visserligen ingalunda, att detta system
kommer att icke oväsentligt öka arbetet med granskning av reseräkningar
och törhända även medföra rätt stort arbete med prövning av
besvärsmål angående reseersättningsfrågor, men i likhet med norrländska
skogsvårdskommittén och lönekommissionen måste jag anse dessa olägenheter
vara jämförelsevis underordnade gent emot den ökade eggelse till
att vistas ute i skogarna och nedlägga ett intresserat arbete å skogsskötsel,
som förslaget åsyftar och enligt min mening även innefattar.

72 '' Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Den motsatta åsikt om förslagets innebörd härutinnan, som framförts
av kronojägarförbundet, synes grunda sig på avfattningen av vissa
detaljbestämmelser.

Vad de närmare bestämmelserna rörande rese- och traklamentsersättningen
angår, bör det tillkomma Kungl. Maj:t att besluta därom,
och det torde därför vara överflödigt att nu ingå i detaljer i detta hänseende,
utan lärer frågan böra få anstå, till dess riksdagen beslutat
angående den principiella frågan om respenningarnas fullständiga avskaffande
och utbytande mot rese- och traktamentsersättnirig. Jag vill
emellertid redan nu uttala, att jag i stort sett finner lönekommissionens
förslag till modifikationer och detaljbestämmelser väl motiverade och
ägnade att vinna godkännande. Detta gäller bland annat den föreslagna
särskilda ersättningen för hållande av velociped och skidor. Med hänsyn
till vad dels domänstyrelsen och dels kronojägarförbundet anfört kunna
emellertid möjligen vissa jämkningar finnas befogade. Särskilt anser
jag avdrag å dagtraktamente för nattkvarter i staten tillhörig kronostuga
eller skogskoja ej böra krävas. För övrigt vill jag med anledning av
kronojägarförbundets skrift framhålla, att den föreslagna reformen naturligtvis
ingalunda är avsedd att försämra ställningen för kronojägarna
utan tvärtom åsyftar att genom att ge dem full ersättning för deras
kostnader, även när dessas belopp överskrider det nuvarande respenninganslaget,
öka deras intresse för verksamhet i skogen och därigenom
befrämja en god skogsvård. Då utredningen visar, att de nuvarande
respenninganslagen endast för 10 procent av samtliga krono]ägare
kunna beräknas hava räckt till kostnadernas bestridande och i övriga
fall bristen alltså måst fyllas av avlöningsmedel samt att kommissionens
förslag innebär i genomsnitt eu årlig ökning av 331 kronor för kronojägarna
och 624 kronor för tillsyningsmännen, synes förbättringen för
det överväldigande flertalet av dessa befattningshavare vara oförneklig
och ganska betydande. Därest i något enstaka fall förhållandet kan
bliva annorlunda, torde det bero på särskilda omständigheter. Något
medgivande för kronojägare att efter eget val få i stället bibehålla de
nuvarande respenningar^ kan jag icke tillstyrka.

Såsom kommissionen föreslagit böra samma grunder för reseersättning
gälla den extra som den ordinarie personalen. Vad skogsskoleföreståndarna
angår böra ävenledes samma grunder tillämpas å d^m.
Då de nuvarande respenningarna enligt ett för 1914 års senare riksdag
framlagt förslag tillerkändes dem, motiverades detta med deras tillsyn
över de åt skolorna auslagna övningsskogarna, och som dessa skogar
tillhöra domänfonden, samt skogsskoletöreståndarna i avseende å samma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

skogar äro likställda med revirförvaltare, anser jag sagda reseersättningar
nu böra beräknas såsom driftkostnad för domänfonden. Enahanda
bör förhållandet vara i fråga om skogsrättarna, därest de skulle företaga
tjänsteresor i skolrevirets ärenden.

I likhet med lönekommissiouen anser jag ifrågavarande förändring
böra inträda så snart som möjligt. Då emellertid riksdagens beslut först
måste avvaktas samt därefter bestämmelser om det nya reseersättningssystemet
utfärdas, lärer det icke med visshet kunna beräknas, att dessa
bestämmelser skola vara färdiga att, såsom kommissionen föreslagit,
erhålla tillämpning från och med den 1 juli 1917, utan lärer förändringen
böra få inträda vid den tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer.

Till följd av förändringen böra de nu i avlöningsstaten för skogsstatens
ordinarie personal upptagna respenningarna uteslutas ur staten
och i stället ett särskilt förslagsanslag uppföras bland skogsdomänernas
driftkostnader. Angående beloppet av detta anslag är att märka, att
kommissionen beräknat detsamma på grundvalen av dåvarande personalförhållanden
till 467,700 kronor för den ordinarie personalen, varvid dock
icke medtagits 26 nytillkomna krön oj ä gar tjänster och de dagtraktamenten
till kronojägare, som enligt förslaget i vissa fall skola utgå, utan att
nattkvarter anlitats utom hemmet. Kommissionen har emellertid tillika
framhållit såsom antagligt, att skogstjänstemännens resor komma att
ökas efter ersättningsbestämmelsernas omläggning; beräknades denna
ökning till 20 procent, kunde sammanlagda reseersättningen till den
ordinarie personalen upptagas till omkring 560,000 kronor för år. Beträffande
den extra personalen har kommissionen, utan att göra några
närmare beräkningar, allenast uttalat den meningen, att kostnaderna
enligt kommissionens förslag icke torde komma att överstiga den av
domänstyrelsen enligt dess förslag för samma personal beräknade kostnaden
285,170 kronor för år. Om man, utan att för närvarande taga
i betraktande den möjligen blivande ökningen av skogstjänstemännens
resor, till det för den ordinarie personalen av kommissionen beräknade
beloppet lägger det för den extra personalen av domänstyrelsen angivna
beloppet, erhålles en summa av 752,870 kronor. Göres tillägg för dels
nämnda 26 kronojägartjänster, dels 3 nya jägmästartjänster, om vilkas
inrättande jag ämnar nu väcka förslag, dels nyssberörda av kommissionen
ej beräknade dagtraktamenten till kronojägare, och tages tillika hänsyn
till att den extra personalen, särskilt i Norrbottens och Västerbottens
läns kustland, torde behöva ökas, synes denna summa böra för år 1918
förslagsvis upptagas till ett belopp av 820,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 235 käft. (Nr 274.)

''74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Lönekommissionens förslag om beredande av ersättning för expeditionslokal
från och med den 1 oktober'' 1917 finner jag mig böra till
alla delar tillstyrka. Då ersättningen till skogsskoleföreståndarna för
expeditionslokal motiveras av deras befattning med skolreviret, bör
sagda ersättning även för dem utgå från domänfonden.

Såsom domänstyrelsen framhållit torde den nuvarande ersättningen
till över jägmästarna för hållande av expeditionslokal, nämligen 400 kronor
till varje, numera få anses vara åtminstone i de flesta fall alltför låg.
En förändring är påkallad även därav, att det är önskligt, att de nu
för ersättning till jägmästare m. fl. föreslagna grunderna vinna tillämpning
jämväl å ersättningen till överjägmästare. Därvid synes mig lämpligt,
att de för jägmästare angivna beloppen jämnt fördubblas, så att exempelvis
för det fall, att expeditionslokalen utgör en del av den utav överjägmästaren
förhyrda bostaden, den normala maximiersättningen för hyra,
uppvärmning, belysning och städning sättes till 600 kronor, med rätt för
domänstyrelsen att i undantagsfall bestämma högre ersättningsbelopp.
De befogenheter, som beträffande jägmästares ersättning tillkomma överjägmästaren,
böra i detta fall tillkomma domänstyrelsen. Vid beräkning
av de för ersättningen till över jägmästarna erforderliga kostnaderna
synes man böra utgå från en medelersättning av 500 kronor eller
dubbla beloppet av det medeltal, som kommissionen beräknat för jägmästarna.
För 12 överjägmästare blir då totalbeloppet 6,000 kronor.

För över jägmästarnas del torde, då de redan nu åtnjuta hyresersättning,
förändringen icke böra inträda förrän från och med år 1918.
* För bestridande av samtliga ersättningar för expeditionslokal bör
ett särskilt belopp uppföras i kostnadsberäkningen. Detta belopp synes
höra förslagsvis upptagas till 29,100 + 6,000 = 35,100 kronor. Ur avlöningsstaten
för skogsstatens ordinarie personal böra i stället de nuvarande
hyresersättningarna till överjägmästarna uteslutas. Däremot
böra å staten kvarstå kronojägarnas hyresersättningar, vilka icke kunna
liksom ersättningarna för expeditionslokal utgå med växlande belopp
och vilka hava en annan natur, i det de utgöra ersättning för saknad
förmån av fri tjänstebostad.

Till de förslag, som utöva inverkan å den ordinarie staten, hör
även förslaget om inrättande av tre nya jägmästare änster i Norrbottens
läns kustland i samband med en omregiering av revirindelningen därstädes.
Vad dom än styrel sen anfört till stöd för detta förslag synes npg
tillfullo utvisa behovet att fördela ifrågavarande område i flera revir än
nu, och jag finner även det föreslagna sättet för delningens genom -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ‘474.

förande lämpligt. Mot de för de nya jägmästarna föieslagna avlöningarna,
utgörande 2,300 kronor i lön och 2,600 kronor i tjänstgöringspenningar
och motsvarande vad som nu utgår till jägmästarna iuom de
vid kusten av länet belägna reviren, har jag icke något att erinra. Förslaget
om respenningar föranleder med hänsyn till vad ovan anförts om
upphörande av sådan gottgörelse icke till något särskilt yttrande.

Åven domänstyrelsens förslag om höjning av tjänstgöringspenningarna
till sex nyinrättade krono)ägarbefattningar i Värmlands län finner
jag mig böra tillstyrka. Med hänsyn till anledningen till denna höjning
finner jag det vara skäligt, att höjningen må tillämpas redan från och
med innevarande år.

Då vid bifall till vad jag sålunda tillstyrkt den av 1915 års riksdag
godkända avlöningsstaten för skogsstatens ordinarie personal, vilken redan
i fjol ändrades beträffande kronojägarna, undergår ytterligare ändringar
i åtskilliga hänseenden, synes det mig lämpligast att framlägga följande
förslag till ny stat för sagda personal.

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal.

	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Summa	!
1 över jägmästare .....................	4,000	3,200	7,200	\|
5 » .....................	20,000	16,000	36,000	Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
i » .....................	4,000	2,800	6,800
5 » .....................	20,000	14,000	34,000	:
1 jägmästare ...........................	2,300	3,000	5,300
17 » ...........................	39,100	51,000	90,100
1 » ...........................	2,300	2,800	5,100
23 » ...........................	52,900	64,400	117,300
1 » ...........................	2,300	2,600	4,900	Efter 5 år kan lönen höjas
14 » ...........................	32,200	36,400	68,600	med 400 kronor, efter
1 » ...........................	2,300	2,400	4,700	ytterligare 5 år lika-ledes med 400 kronor
6 » ...........................	13,800	14,400	28,200	samt efter än ytterligare
1 » ...........................	2,300	2,200	4,500	5 år ävenledes med 400 kronor.
9 » ...........................	20,700	19,800	40,500
1 » ...........................	2,300 105,800	2,000 92,000	4,300 197,800
46 » ...........................
1 skogsingenjör ........................	2,300	2,600	4,900
5 skogsingenjörer .....................	11,500	13,000	24,500
1 biträdande skogsingenjör.........	1,800	2,400	4,200	\| Efter 5 år kan lönen höjas
4 » skogsingenjörer ......	7,200	9,600	16,800	J med 300 kronor.
1 kronojägare...........................	600	700	1,300	Efter 5 år kan lönen höjas
201 » ...........................	120,600	140,700	261,300	med 100 kronor, efter
1 » ...........................	600	600	1,200	ytterligare 5 år lika-ledes med 100 kronor
107 » ...........................	64,200	64,200	128,400	samt efter än ytterligare
1 » ...........................	600	500	1,100	5 år ävenledes med 100 kronor. Där bostads-
194 » ...........................	116,400	97,000	213,400	lägenhet saknas, utgår
1 tillsyningsman........................	600	700	1,300	hyresersättning med 100 kronor.
26 tillsyningsman........................	15,600	18,200	33,800
Hyresersättning. 361 kronojägare (å 100 kr.) ...........................	36,100 kr.	1.347,500
27 tillsyningsman (å 100 kr.) ......		.. 2,700 kr. Summa	38,800 1,386,300
Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skal	boställets uppskattade avkomst avgå

å mdelningshavarens lön. Därest åt jägmästare, skogsingenjör eller biträdande skogsingenjör uppIåtes
bostadslägenhet, skall han vidkännas avdrag å lönen, motsvarande skälig hyla.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Utgiftsposterna till ålderstillägg och pensionering torde böra upptagas
med oförändrade belopp.

Vad därefter vidkommer den extra personalen, vilkens avlöningar
upptagas bland de egentliga driftkostnaderna, är först att märka framställningen
från skogstaxatorerna om arvodesförhöjning. I likhet med
domänstyrelsen och lönekommissionen finner jag icke skäl tillstyrka
densamma.

Däremot måste jag finna ''framställningen om förhöjning i de biträdande
jägmästarnas arvoden behjärtansvärd. Såsom domänstyrelsen
framhållit äro dessa tjänstemän fullt jämförliga med ordinarie revirförvaltare
och hava självständig befattning med de åt dem anförtrodda
delarna av vissa stora och särskilt tungskötta revir. Att deras befattningar
icke redan förändrats till ordinarie beror närmast på vissa organisationsförhållanden
beträffande revirindelningen m. m. Jag vill-erinra,
att de biträdande skogsingenjörerna i Västerbottens och Norrbottens
läns kustland, vilka hava motsvarande ställning, redan vid inrättandet
år 1915 av deras tjänster uppfördes å ordinarie stat.

Sedan frågan om anställande av en biträdande jägmästare i Bräcke
revir numera förfallit, finnas blott två dylika tjänstemän, av vilka ingendera
är förordnad i Norrland. De åtnjuta alltså icke den av domänstyrelsen
omförmälda förmånen av visst dagtraktamente för rese- och
förrättningsdag utan allenast arvode å 3,000 kronor jämte respenningsanslag,
som enligt vad nu föreslås skola utbytas mot ersättning enligt
resereglementet. För tjänstemän i så ansvarsfull och självständig ställning
är enligt min mening detta arvode alldeles för lågt för att man
skall kunna påräkna att hava dessa platser besatta med verkligt dugliga
innehavare. Domän styrelsen har föreslagit för biträdande jägmästaren i
Garpenbergs revirdel 4,000 kronor och för motsvarande tjänsteman i
Fryksdals revirdel 3,800 kronor, vilka belopp med 500 kronor understege,
vad ordinarie jägmästare i motsvarande del av landet uppbure
såsom begynnelseavlöning i lön och tjänstgöringspenningar. Jag vill
emellertid erinra, att skillnaden mellan ordinäre och biträdande skogeingenjörs
avlöning är 700 kronor, och finner mig icke kunna tillstyrka,
att mindre skillnad bestämmes i nu förevarande fall. Arvodena skulle
då bliva resp. 3,800 och 3,600 kronor.

Dessa arvoden utgå från det egentliga driftkostnadsanslaget till
kronoskogarnas förvaltning. Höjningarna höra alltså där tagas i beräkning.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 274.

Jämväl i fråga om överjägmästarassistenternas arvoden, vilka likaledes
utgå från det egentliga driftkostnadsanslaget, har domänstyrelsen
ifrågasatt förhöjning. För närvarande utgöra dessa arvoden 3,200 kronor
inom de sex nordligaste och 3,000 kronor inom de sex sydligaste distrikten.
Domänstyrelsen har nu i skrivelse den 29 april 1916 förordat höjning
i samtliga dessa arvoden med 500 kronor samt i senare skrivelser och
utlåtanden åberopat detta förslag. Såsom skäl har anförts, att stora
svårigheter yppats att få dessa tjänster besatta, vilka svårigheter antoges
komma att i hög grad ökas, ifall de resande extra jägmästarna erhölle
reseersättning enligt därom framlagda förslag. Visserligen är icke den
reseersättning, jag förut tillstyrkt, avsedd att utgöra en löneförbättring
utan endast gottgörelse för omkostnader för resa och vistelse utom
hemmet, men då genom dess medgivande i allt fall en ekonomisk förbättring
beredes de extra jägmästarna, vilka förut fått vidkännas avsevärda
kostnader för sina resor, synes det mig ej kunna bestridas, att
platserna såsom assistenter hos överjägmästare, vilka äro särskilt krävande
och fordra god kompetens och erfarenhet, skola bliva i ekonomiskt
hänseende ännu mindre lockande än förut. Jag anser det därför skäligt,
att viss arvodesförhöjning medges, men finner densamma kunna stanna
vid 400 kronor, varigenom högsta arvodet skulle bliva 3,600 kronor
eller samma belopp, som enligt propositionen nr 26 innevarande år ansetts
böra utgöra maximibelopp för arvodet till skogligt bildade amanuenser
hos domänstyrelsen. För tolv överjägmästarassistenter gör sammanlagda
ökningen 4,800 kronor.

Vad lönekommissionen och domänstyrelsen föreslagit ifråga om
ändrade bestämmelser rörande skrivmaterialier åt skogsstatens personal
synes mig välbetänkt och ägnat att böra vinna godkännande. Kostnaderna
härför böra beräknas i driftkostnadsanslaget till kronoskogarnas förvaltning.
Jag vill framhålla, att förslaget innebär icke blott ny reglering av
dessa förhållanden från och med nästa år utan jämväl gottgörelse för
överskjutande utgifter för skrivmaterialier under åren 1916 och 1917.

Såsom domänstyrelsen tydligt påvisat kräves för haudhavande av
den för Västerbottens och Norrbottens läns kustland gällande skogslagstiftningen
en vida större extra personal, än som beräknades vid bestämmande
år 1915 av anslag å 17,600 kronor till dylik personal. Redan i Q Öl
beviljade riksdagen för ökning av sagda personal ett förslagsanslag av

35,000 kronor, och därjämte användes till samma ändamål ett belopp
av 29,000 kronor, varmed de inflytande utsvningsavgifterna från lagens

7!»

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 274.

tillämpningsområde överstego beräknat belopp. Oaktat denna ökning
med 64,000 kronor kunde, såsom domänstyrelsen framhållit, icke alla
begärda utsyningsförrättningar verkställas under året utan en del måste
anstå till innevarande år. På grund härav har styrelsen funnit det vara
nödvändigt, att under år 1917 medel finnas tillgängliga för anställande
av sådan personal icke blott i samma omfattning som i fjol utan ytterligare
under senare halvåret sex extra skogsingenjörer och tolv extra
tillsyningsman. Åven för år 1918 har styrelsen ansett lika stor personal
böra beräknas. Med hänsyn till att de enskilda skogsägarna i dessa,
trakter kunna anses hava skäliga anspråk på att, då staten genom lagstiftning
hindrar dem att fritt förfoga över sitt skogskapital, staten icke
på grund av personalbrist även hindrar dem att begagna sin skog i
överensstämmelse med författningens föreskrifter, samt då de nuvarande
konjunkturerna göra sannolikt, att utsyningsförrättningar även i år och
nästa år komma att begäras i stor omfattning, torde domänstyrelsens
nu förevarande förslag höra godkännas, även om någon lindring i
utsyningsförrättningarna kommer att föranledas av bifall till Kungl.
Maj:ts den 16 innevarande april avlåtna proposition om vissa ändringar
i nämnda författning. För extra personal under vartdera av dessa år
bör alltså, utöver vad 1915 års beräkning upptager eller 17,600 kronor,
nu beräknas dels 64,000 kronor dels ock kostnaderna för sex extra
skogsingenjörer och tolv extra tillsyningsman under ett halvt år. Til!
arvoden åt dessa kan enligt domänstyrelsens uppgift beräknas omkring

22,000 kronor, vadan den ökade kostnaden för vartdera året bör inalles
upptagas till 86,000 kronor och hela kostnaden till 103,600 kronor.
Härtill kommer reseersättning, som bör inräknas i förslagsanslaget til!
dylika ersättningar.

Vad de direkta förvaltningsutgifterna angår har domänstyrelsen i
sin skrivelse den 30 september 1916 beräknat desamma till 11,400,000
kronor, de av styrelsen föreslagna nya dagtraktamentena för viss extra
personal, vilka icke nu ifrågakomma, oräknade. Styrelsen har kommit
till detta belopp genom ökning med 1 miljon kronor av det belopp,
i runt tal 10,400,000 kronor, som jägmästarna ansett behövligt för år 1917,
och vari styrelsen ansett någon mer avsevärd minskning icke kunna ske.

Sedan generalförslag angående driftkostnader under år 1917 för
statens domäner numera blivit fastställt, har jag med ledning av detta
förslag ävensom generalförslaget för år 1916 låtit för jämförelse uppgöra
följande tabell, upptagande de förvaltningskostnader för skogsdomänerna
under berörda två år, som utgöras av jägmästarnas förvaltningsmedel

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 274.

jämte kostnader för extra skogsbevakning, och vilka för år 1917 motsvaras
av jägmästarnas omförmälda, preliminära summa av i runt tal
10,400,000 kronor.

	1916	1917	Ökning	Minskning \|
Extra skogsbevakning ..............................	335,992	441,122	105,130	—
Avverkning och virkestransport..................	3,598,189	6,189,423	2,591,234	—
Skogsodling och beståndsvård ..................	455,839	549,863	94,024	—
Vägar ...................................................	210,360	361,103	150,743	—
Hägnad m. ............................................	58,633	51,783	—	6,850
Dikning...................................................	394,826	451,893	57,067	—
Byggnader .............................................	513,397	884,796	371,399	—
Inventarier .............................................	27,218	63,654	36,436	—
Skatter...................................................	743,182	808,332	65,150	— ''
Diverse utgifter....................................... Summa kronor	253,967	278,765	24,798	—
6,591,603	10,080,734	3,495,981	6,850

I verkligheten är dock ökningen icke fullt sa stor, i det att Kungl.
Maj:t under år 1916 vid särskilda tillfällen anvisat till avverkning och
virkestransport utöver den i generalförslaget för samma år upptagna
summan av 3,598,189 kronor ytterligare 1,100,000 kronor.

Samtliga utgiftsposter utom till hägnader m. m. utvisa stegring,
å vissa poster synnerligen stark. Domänstyrelsen har framhållit, att
de kraftigt ökade avverkningarna krävde ökade medel såväl till extra
bevakning som till arbetslöner m. m. Särskilt arbetsprisen hade undergått
mycket stark stegring. Åven vore att märka, att allt större partier
virke numera försåldes avverkade, i vissa fall försågade eller förvandlade
till träkol. Statens nettoförtjänst bleve härigenom större än genom försäljning
å rot, men kostnaderna ökades givetvis. Med de stora avverkningarna
följde nödvändigheten att nedlägga ökade kostnader på de avverkade
markområdenas försättande i skogbärande skick, och dessa kostnader
komme att oavbrutet stiga. Väl planerade väganläggningar vore
nödvändiga för bosättning och odling, varigenom en synnerligen välbehövlig
skogsarbetarstam småningom skulle bildas. Numera behövdes
även transportvägar, som vore trafikabla sommartid. Dikning borde
däremot under nuvarande tider icke mer än nödigt forceras, och styrelsen
hade därför vidtagit reduktion med omkring 80,000 kronor av
jägmästarnas dikningsförslag. Posten till byggnader utvisade särdeles
stark ökning, beroende huvudsakligen på nödvändigheten att uppföra

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

bostäder åt en stam av fasta skogsarbetare, byggnadsföretag å inköpta
skogsegendomar, uppförande av skogskojor m. m. I inventarieanskaffningen
inginge fyra flyttbara motorsågar.

Med hänsyn till de sålunda i 1917 års generalförslag upptagna
utgiftsbeloppen samt nödvändigheten att nedlägga ökat arbete å statens
skogar anser jag de direkta förvaltningsutgifterna för år 1918 icke
nu böra upptagas till lägre belopp än domänstyrelsen beräknat eller

11,400,000 kronor.

I betraktande av dels att resekostnaderna nu beräknas utgå från
särskild utgiftspost, dels de höjda arvodena åt biträdande jägmästare
och överjägmästarassistenter, dels ovan meddelade beräkning över kostnaderna
för den extra skogspersonalen för tillsyn å enskildas skogar i
Västerbottens och Norrbottens län utom lappmarken dels ock den föreslagna
ändringen i fråga om bestridande av kostnader för skrivmaterialier
åt skogsstatens personal samt för slutsummans avjämnande synas de
egentliga förvaltningskostnaderna för år 1918 nu kunna beräknas sålunda:

direkta förvaltningsutgifter............................................... kronor 11,400,000

skogsindelning, extra skogstjänstemännens dagarvoden,
vissa byggnadsarbeten m. m........................... » 836,000

avlöning åt viss extra skogspersonal m. m............... » 340,000

» x> extra skogsingenjörer och extra tillsy ningsmän

.......................................................................... » 103,600

överjägmästares expenser m. m........................................ » 29,000

Summa kronor 12,708,600

Då bruttoinkomsterna av skogsmedlen för år 1918 i statsverkspropositionen
beräknats till 35,0<)0,000 kronor, bör, enligt den av riksdagen
år 1916 godkända princip, 5 procent härav beräknas att avsättas
till förnyelsefonden för återväxtkostnader med 1,750,000 kronor. Enär
till skogsodlings- och dikningsarbeten, som böra bestridas från denna
fond. i föreuämnda beräkning över de direkta förvaltningsutgifterna för
år 1918 ingår ett belopp av i runt tal 1,000,000 kronor, kunna i stället
dessa utgifter sänkas med samma belopp och till följd därav summan av
de egentliga förvaltningskostnaderna minskas till 11,708,600 kronor.

För skogsstatens befattning med privatskogar under utsyningslagen
och dimensionslagen skall gottgörelse tillföras domänfonden genom
anslag å riksstaten. I statsverkspropositionen är härtill beräknat dels
för utsyningslagens handhavande 200,000 kronor å ordinarie stat och
dels för dimensionslagens handhavande 130,000 kronor å ordinarie samt
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 235 höft. (Nr 274.) 11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

140,000 kronor å extra stat. Det å extra stat beräknade beloppet är
avsett såväl för år 1917 som för år 1918. De nuvarande ordinarie
anslagen för dessa ändamål äro respektive 170,000 och 102,400 kronor.

Vad då först angår utsyningslagens tillämpningsområde, huvudsakligen
lappmarken samt Sårna socken med Idre kapellag, är att
beakta, att kostnaderna för härvarande skogsstatspersonal nu ökas med
dels reseersättningar åt ordinarie och extra personal, dels tillfällig löneförbättring
åt ordinarie och åt extra års förordnade kronojägare, dels ock
gottgörelse för expeditionslokaler, varemot de nuvarande respenningarna
utgå. Verkställda beräkningar utvisa, att nettoökningen på grund
härav kan anslås till omkring 120,000 kronor. Ehuruväl löneförbättringen
är allenast tillfällig, är det givet, att vid en blivande lönereglering
minst motsvarande belopp bör medgivas såsom ökning i avlöningen.
Jag anser därför ingen betänklighet böra möta att taga även
denna förbättring i beräkning vid det ordinarie ersättningsbeloppets
bestämmande. Om en fjärdedel av sagda ökning påföres skogspersonalens
arbete med privatskogarna, blir för dessas de! ökningen 30,000 kronor
och hela ersättningsbeloppet 200,000 kronor, såsom ock bebådats.

Dimensionslagens handhafvande sker genom särskild personal av
skogsingenjörer och tillsyningsman, ordinarie och extra, vilkas hela
kostnad bör ersättas domänfonden. Utöver det nuvarande ordinarie anslaget
å 102,400 kronor behöves ersättning för tillfällig löneförbättring,
reseersättningar och gottgörelse för expeditionslokaler åt den med detta
anslag avsedda personalen, varemot de nuvarande respénningarna utgå.
Enligt gjorda beräkningar skulle nettoökningen bliva ungefår 44,000
kronor och anslaget sålunda behöva upptagas till 146,000 kronor i avjämnat
tal. Då emellertid de inflytande avgifterna böra i första hand
användas till bestridande av dessa kostnader samt av nämnda avgifter
endast ett belopp av 20,000 kronor beräknats vid bestämmandet av det
nuvarande ordinarie anslaget, men avgifterna under år 1916 enligt domänstyrelsens
uppgift kunna beräknas hava uppgått till omkring 49,000
kronor, synes, om än denna ökning icke får anses i sin helhet beteckna
ett normalt förhållande, ett belopp av ytterligare 16,000 kronor kunna
utan risk beräknas såsom normal inkomst. Den normala inkomsten skulle
sålunda upptagas till 36,000 kronor. Sagda 16,000 kronor böra nu
avdragas från förberörda utgiftsbelopp av 146,000 kronor, varefter ett
behövligt ordinarie ersättningsbelopp av 130,000 kronor kvarstår, vilket
också bebådats.

För dimensionslagens tillämpning behöves emellertid även extra
personal, för vilken kostnaden av mig förut beräknats till 86,000 kronor

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

förutom reseersättningar. Då emellertid, på samma gång som personalen
erhåller en så stark tillökning, dess arbetsprodukt bör ökas och i följd
därav beloppet av inflytande avgifter stiger utöver det vid ordinarie
anslagets bestämmande beräknade beloppet av 36,000 kronor, vill det
synas tillräckligt, att det extra ersättningsbeloppet för år 1918 upptages
till 80,000 kronor.

Med iakttagande av de nu av mig framlagda förslag och beräkningar
skulle driftkostnaderna för statens skogsdomäner under år 1918
inalles beräknas sålunda:

skogsstatens ordinarie personal ....................................... kronor 1,386,300

ålderstillägg åt skogsstatens personal................................. » 125,000

pensionering av skogsstatens personal............................. x> 65,000

tillfällig löneförbättring....................................................... » 180,000

reseersättningar ..................................................................... » 820,000

ersättning för expeditionslokal............................................ » 35,100

förnyelsefond för återväxtkostnader................................... » 1,750,000

egentliga förvaltningskostnader .......................................... » 11,708,600

kronor 16,070,000

Avgår

a) ordinarie anslag för tillsyn å enskildas

skogar i lappmarkerna och Sårna socken

med Idre kapellag....................................... kronor 200,000

b) ordinarie anslag för tillsyn å enskildas

skogar i Västerbottens och Norrbottens

läns kustland................................................ » 130,000

c) extra anslag för sistnämnda ändamål......... )> 80,000 410 000

kronor 15,660,000

Detta belopp är detsamma, som för ändamålet beräknades i propositionen
nr 26 angående driftkostnader för statens domäner för år 1918.
I enlighet med förslaget i samma proposition skulle alltså driftkostnaderna
under år 1918 för statens domäner inalles beräknas till 16,100,000
kronor.

Jag har även tillstyrkt vissa utgiftsökningar redan för innevarande
år. Någon kostnadsberäkning för dessa, utöver vad lönekommissionen
framlagt, synes emellertid icke nu erforderlig annat än för bestämmande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

av det belopp, som bör anvisas under nionde huvudtiteln för anställande
redan i år av ökad extra personal för handhavande av dimensionslagen.
I detta avseende har, med beaktande dels att tillfälligt lönetillägg icke
skall utgå år 1917 och dels av ökad inkomst av utsyningsavgifter, ett
belopp av förslagsvis 60,000 kronor befunnits lämpligt avvägt.

Då det för år 1918 behövliga beloppet å extra stat härförut beräknats
till 80,000 kronor, tarvas sålunda å extra stat inalles 140,000
kronor, varav erforderligt belopp torde böra få utgå redan innevarande
år. Hela det extra anslaget bör, liksom det i fjol av riksdagen beviljade
tillökningsanslaget å 35,000 kronor, få naturen av förslagsanslag.

Angående de härför behövliga anslagen såväl å ordinarie som extra
stat under nionde huvudtiteln auhåller jag att senare i dag få göra särskilda
framställningar.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj t måtte föreslå riksdagen att,

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till avlöningsstat för
skogsstatens ordinarie personal att tillämpas från och med år 1918
ävensom förklara, att de villkor och bestämmelser, som nu gälla för åtnjutande
av de i avlöningsstaten för skogsstaten för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningsförmåner, skola vara gällande även i
fråga om avlöningarna å den nya staten;

dels medgiva, att för år 1918 tillfälligt lönetillägg må i enlighet
med de av mig tillstyrkta grunder utgå till ordinarie kronojägare och
tillsyningsman samt årsförordnade extra kronojägare och andra årsförordnade
extra bevakare;

dels medgiva, att från och med den dag Kungl. Maj:t bestämmer
resekostnads- och traktamentsersättning må till ordinarie och extra befattningshavare
vid skogsstaten ävensom skogsskoleföreståndare och
skogsrättare utgå av domänfondens avkastning enligt gällande resereglemente
med iakttagande av de modifikationer och särskilda bestämmelser
Kungl. Maj t må föreskriva, dock under villkor att, därest denna
förändring av Kungl. Maj:t bestämmes att inträda under loppet av innevarande
är, den del av för befattningshavare bestämda respenningar,
som belöper på tiden från och med sagda dag till årets slut, icke må
till honom utgå;

dels medgiva, att ersättning för expeditionslokal må i huvudsaklig
överensstämmelse med de av mig tillstyrkta grunder, av domänfondens
avkastning utgå till överjägmästare från och med år 1918 samt till

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274. 85

revirförvaltare, biträdande jägmästare, skogsingenjörer, biträdande skogsingenjörer
och skogsskoleföreståndare från och med den 1 oktober 1917;

dels godkänna de av mig nu gjorda beräkningar i fråga om kostnader
för statens skogsdomäner under år 1918;

. . delsi vid bifall ej mindre till vad som slutligt föreslagits i propositionen
nr 26 angående driftkostnader under år 1918 för statens domäner
än även till vad nu föreslagits i fråga om beräknandet av driftkostnaderna
under samma år för skogsdomänerna, såsom driftkostnader
tor statens domäner under år 1918 förslagsvis uppföra ett belopp av

16,100,000 kronor, att utgå av domänfondens avkastning;

. _ dels och medgiva, att till innehavarna av sex från och med år 1917

inrättade kronojägarbefattningar inom Värmlands län må av domänfondens
avkastning för år 1917 såsom tjänstgöringspenningar under
innevarande år utgå, utöver i staten upptaget belopp av 500 kronor,
ytterligare 100 kronor till en var.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga . .. till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 235 käft. (Nr 274.)