Kungl. Majrts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden (Proposition 1972:142)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1972 Prop. 1972:142

Nr 142

Kungl. Majrts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden; given Stockholms slott den 10 november 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande lill riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåU

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett multilateralt avtal mellan de nordiska ländema om handräckning i skatteärenden. Avtalet avses för Sveriges del ersätta de bilaterala handräckningsavtal som nu gäller i förhållande till Danmark, Finland och Norge. Mellan Sverige och Island finns f. n. inte något sådant avtal. Det nya avtalet har ett vidare tillämpningsområde än såväl de gällande avtalen med Danmark, Finland och Norge som övriga internationella handräckningsavtal som Sverige träffat. Detta gäller både i fråga om den personkrets som avtalet omfattar och de skaller och offentliga avgifter för vilka handräckning får ske. Så har exempelvis i det nya avtalet tillskapats möjlighet alt indriva vissa indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter.

Avtalet tillämpas på ärenden som inkommer fr. o. m. den 1 januari året efter det att samtliga avtalsslutande stater meddelat det svenska utrikesdepartementet att man genomfört de konstitutionella åtgärder som krävs för att avtalet skall träda i kraft.

1 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 142

Prop. 1972:142

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 november 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdcpanemcntct, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden och anför.

Sedan Kungl. Maj:! den 6 oktober 1972 beslutat att avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden skulle undertecknas, har det den 9 november 1972 undertecknats för Sveriges del av chefen för utrikesdepartementet.

Under en lång följd av år har mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge bedrivits ett omfattande samarbete i fråga om handräckning i skatteärenden på grundval av bilaterala handräckningsavtal. För Sveriges del gäller i förhållande till Danmark elt sådant avtal av den 27 oktober 1953, vilket godkändes av riksdagen (prop. 1953: 237, BeU 61, rskr 406). Kungörelser angående förfarandet för att erhålla handräckning enligt avtalet utfärdades den 26 maj 1954 (SFS 1954: 503 och 504). Avtalel ändrades genom tilläggsavtal den 14 september 1961 (prop. 1962; 8, SFS 1962: 164). Del gällande avtalet mellan Sverige och Finland om handräckning i skatteärenden slöts den 10 mars 1943 och godkändes av riksdagen (prop. 1943:171, rskr 183). Kungörelser om förfarandet utfärdades den 28 maj 1943 (SFS 1943: 286 och 287). Kungö relserna har sedermera ändrats, se SFS 1950: 113, 1952: 563 och 564 samt 1956: 575. Avtalet har kompletterats genom noteväxling den 29 december 1950 (SFS 1951: 12). Handräckningsavtalet med Norge träffades den 17 december 1949. Riksdagen godkände avtalet (prop. 1950; 13, rskr 19) och kungörelser angående förfarandet utfärdades den 24 november 1950 (SFS 1950: 591 och 592). Kungörelserna ändrades genom SFS 1952: 565 och 566.

Som framgått av redogörelsen är de nu gällande svenska avtalen med Danmark, Finland och Norge av ganska gammalt datum. Detta gäl-

Prop.1972:142 3

ler också de bilaterala avtal som träffats inbördes mellan Danmark, Finland och Norge. Dessa avtal dalerar sig från mitten aV 1950-lalet. Med hänsyn till erfarenheterna av tillämpningen av avtalen liksom till utvecklingen av de olika staternas interna lagstiftning på skatte- och handräckningsområdet har man sedan ganska lång tid inom samtliga stater varit överens om att avtalen behövde revideras. Man har vidare varit enig i den nordiska kretsen om atl avtalsreglering på della område borde tillskapas även med Island. Frågan upptogs redan år 1967 vid etl möte i Helsingfors mellan represenlanler för de nordiska ländernas finansdepartement, då man enades om att gemensaml söka utarbeta etl modellavtal som kunde tjäna som mönster för bilaterala handräckningsavtal mellan de nordiska staterna. Utkast till etl sådant modellavtal diskuterades vid ett möte i maj 1970. Diskussionen gav vid handen, atl de sinsemellan likartade reglerna i existerande handräckningsavtal och den i många avseenden enhetliga nordiska lagstiftningen på handräckningsområdet motiverade etl försök att åsiadkomma ell nordiskt multilateralt avtal om handräckning i skatteärenden. Inledande förhandlingar om etl sådant avtal ägde rum i Stockholm den 20—22 oktober 1970. Förhandlingarna fortsattes i Helsingfors den 3 och 4 februari

1971, varvid enighet nåddes om etl på svenska språket avfattat förslag
till avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om hand
räckning i skatteärenden.

Avtalsförslaget remitterades till kammarrätten och riksskatteverket. I remissvaren framfördes vissa anmärkningar mot förslaget av i huvudsak formell art. Med anledning härav och då även de övriga nordiska länderna uttryckte önskemål om vissa ändringar av avtalsförslagets bestämmelser, ägde fortsatta förhandlingar rum under åren 1971 och

1972. Man enades därvid om vissa ändringar i avtalsförslaget. Vid
efterföljande skriftväxling nåddes överenskommelse om dansk, finsk,
isländsk resp. norsk avtalstext samt en på svenska språket upprättad
avtalstext för Finland.

Avtalsförslagel har numera godkänts av de nordiska ländernas regeringar och har som jag tidigare nämnt undertecknats den 9 november 1972. Samtliga texter till avtalet torde få fogas som bilaga lill statsrådsprotokollet i delta ärende.

Den viktigaste nyheten med det nya avtalet i förhållande till tidigare intemationella skatteavtal är givetvis att det fått multilateral form. Överläggningar inom EFTA åren 1964—69 i syfte att få till stånd ett multilateralt avtal för undvikande av dubbelbeskattning ledde inle till avsett resultat bl. a. på grund av svårigheter att åstadkomma en avtalsmekanism som kunde överbrygga eventuella motsättningar mellan de avtalsslutande staterna i tolknings- och tillämpningsfrågor. I det nya avtalet har infogats en regel som torde lösa frågor av denna karaktär. Med hänsyn lill det nära samarbete i handräckningsfrågor som före-

Prop. 1972:142 4

kommer mellan de nordiska länderna och den gemensamma grundsyn man har på detta område, finns det anledning atl antaga atl lolknings-och tiUämpningsfrågor inte kommer atl vålla alltför stora svårigheter mellan dessa länder. I sakligt hänseende innehåller det nya avtalet flera nyheter i förhållande såväl lill de gällande handräckningsavtalen med Danmark, Finland och Norge som lill övriga svenska handräckningsavtal. I första hand kan nämnas utvidgningen av den krets av personer mot vilka handräckning kan riktas. Enligt gällande avtal medges handräckning vanligen endast mot personer som är medborgare eller, i fråga om bl. a. de finska och norska avtalen, bosatta i den stat som begär handräckningen. Enligt det nya avtalet har, i likhet med det nuvarande danska avtalet, varken medborgarskapet eller bosättningen någon betydelse. Det är t. ex. tillräckligt för indrivning, att den som resterar för skatt har i den stat dit indrivningsframslällningen riktas egendom, som kan tas i anspråk för att täcka skattekravet. En annan viktig nyhet i förhållande lill gällande avtal är omfattningen av de skatter och offentliga avgifter på vilka avtalet skall tillämpas. I motsats till vad som nu vanligtvis gäller innefattas i det nya avtalets tillämpningsområde bl. a. indirekt skatt av lyp mervärdeskatt samt socialförsäkringsavgifter. Även i andra hänseenden finns i det nya avtalet sakliga skillnader i förhållande till gällande avtalsreglering med såväl Danmark, Finland och Norge som med andra länder. Jag avser emellertid att behandla dessa skillnader i samband med redovisningen av de bestämmelser till vilka de hör och då även ta upp elt par anmärkningar som framställts av riksskatteverket i samband med remissförfarandet.

Angående del huvudsakliga innehållet i avtalet får jag anföra följande.

Enligt art. 1 åtar sig avtalsslutande stat att lämna handräckning, förutom i den form som sedvanligcn förekommer i handräckningsavtal, nämligen delgivning av handlingar, utredning och utbyte av upplysningar i skatteärenden samt indrivning av skatt, även genom alt tillhandahålla vissa blanketter och medverka till uppbörd av annan avtals-slutande stats skatt. Sistnämnda åtagande kan, som jag senare skall återkomma till, bli aktuellt bl. a. i fråga om skatt som skall erläggas av s. k. gränsgångare, dvs. person som bor nära riksgränsen i ett land och som har sitt dagliga arbete förlagt lill grannlandet och som regelmässigt återvänder till bostaden efter arbetets slut.

I arl. 2 anges vilka skatter och avgifter som avtalel gäller. Genom del nya avtalet har som jag lidigare nämnt skapats möjligheter att få handräckning i ärenden rörande skatter och avgifter på vilka gällande avtal iivte kan tillämpas. Detta gäller framför allt vid en jämförelse med avtalen med Danmark och Norge, vilka avser endast de skatter som omfattas av bestämmelserna i resp. dubbelbeskattningsavtal med dessa stater, dvs. skatter på inkomst, förmögenhet, arv och kvar-

Prop. 1972:142 i,; 4 5

låtenskap. Del nya avtalet gäller förutom sådana skaller även gåvoskatt, saml, i den omfaitning som anges i särskild överenskommelse enligt art. 20, motorfordonsskatt, mervärdeskatt eller annan allmän omsättningsskatt, socialförsäkringsavgifter och andra offentliga avgifter. Avsiklen är alt i sådan överenskommelse för varje land ta in beteckningarna på de skatter och avgifter på vilka avtalel skall tillämpas. Överenskommelsen skall ses över kontinuerligt med hänsyn bl. a. till de ändrade beteckningar som skatterna eller avgiftema kan få genom ändrad lagstiftning och till eventuella önskemål om all få avtalet till-lämpligt på nya skatter eller avgifter, överenskommelsen avses för Sveriges del komma alt innehålla den årliga bilskatten, mervärdeskatten samt socialförsäkringsavgifter såsom exempelvis avgifter enligt lagen (1962: 398) om allmän försäkring och folkpensionsavgiften. Vidare kommer all ingå den allmänna arbetsgivaravgiften och den överlastavgift som beslutades av riksdagen i våras. Beträffande den sistnänmda avgiften framhöll föredragande departementschefen vikten av att systemet med överlastavgift fick effekt även beträffande utländska — särskilt nordiska — fordon (prop. 1972: 81 s. 74). Ikraftträdandet av lagen (1972: 435) om överlaslavgifl skulle därför anslå i awaktan på det nordiska handräckningsavlalet.

Art. 3 försia stycket, första meningen, har utformats efter mönster av motsvarande bestämmelse i det svensk-danska handräckningsavtalet och innebär, som jag tidigare berört, atl i förhållandet mellan exempelvis Sverige och Finland resp. Norge möjlighetema att få handräckning utvidgas lill personer på vilka nuvarande bilaterala avtal inte kan tillämpas. Del blir sålunda möjligt att i fortsättningen indriva svenska skaller i t. ex. Norge om egendom som kan tas i anspråk för skatt finns där. Detla är fallet även om den skattskyldige är utom-nordisk medborgare som aldrig varit bosatt i Sverige eller i Norge. Som jterligare exempel kan nämnas, att del nya avtalet medger indrivning av svensk skatt i Finland resp. Norge beträffande skattekrav som åvilar finsk resp. norsk medborgare som inle är eller har varit bosalt i Sverige.

Riksskatteverket har ansett, alt möjlighelerna lill handräckning för alt la ut skaller och avgifter bör begränsas i enlighet med vad som nu gäller enligt avtalen med Finland och Norge, om bestämmelsen i det nya avtalel kan anses strida mot internationell praxis på handräcknings-området. I denna fråga vill jag framhålla, att någon intemationell praxis knappast kan sägas ha utvecklats i detla avseende. För Sveriges del finns, som riksskatteverket också påpekat, etl tidigare exempel i handräckningsavlalet med Danmark. Vid förhandlingarna mellan de nordiska länderna har man strävat efler all i avtalet uppnå överensstämmelse med de regler som gäller för indrivning av egna skatter i det egna landet. För indrivning av svenska skatter i Sverige existerar som

ti Riksdagen 1972.1 saml. Nr 142

Prop. 1972:142 6

bekant inte några krav på att den skattskyldige skall vara medborgare eller bosatt här i landet. Med hänsyn härtill förordar jag att bestämmelsen får den föreslagna lydelsen.

Andra meningen av art. 3 försia stycket har samband med avtalets multilaterala karaktär och avser att klargöra atl handräckning behöver medges endast i sådant ärende angående skatt eller avgift som omfattas av dubbelbeskattningsavtal med den stat som begär handräckningen. Sverige behöver exempelvis ej medge handräckning för indrivning av isländsk skatt som väl omfattas av det dansk-isländska dubbelbeskattningsavtalet men inte av det svensk-isländska.

I art. 3 andra stycket föreskrivs skyldighet för avtalsslutande stat att medge handräckning inle endast i fråga om krav som riktar sig mol skattskyldig utan även mot den som är skyldig iimehålla skatt vid utbetalning av lön o. dyl. och mot annan som är ansvarig för skatt. Genom denna regel har man tillgodosett elt gammalt önskemål från svenska och norska myndigheters sida att inom ramen för handräcknings-avtal få möjlighet atl hos arbetsgivare indriva skatt som deime innehållit för arbetstagares räkning men underlåtit att redovisa.

I art. 4 anges vem som är behörig myndighet enligt avtalet. För Sveriges del handhar normalt riksskatteverket tillämpningen av de gällande nordiska handräckningsavtalen. Detta bör bli fallet också i fråga om det nya avtalel. Sådant bemyndigande torde därför böra lämnas riksskatteverket i samband med att avtalet träder i kraft.

Art. 5—8 innehåUer i huvudsak handläggningsföreskrifter som i sak har sina motsvarigheter i gällande handräckningsavtal.

Bestänunelserna om delgivning i art. 9 och 10 överensstämmer i sak med de regler som vanligen återfinns i våra handräckningsavtal.

Art. 11 och 12 innehåller regler om utbyte av upplysningar i skatteärenden. Art. 11 behandlar utbyte av upplysningar i enskilda fall och förutsätter en särskild begäran från avtalsslutande stat. Dess sakliga innehåll överensstämmer i princip med motsvarande bestämmelse i del svensk-danska avtalet.

Regler om årligt utbyte av tillgängliga uppgifter i skatteärenden ulan särskild framställning finns i gällande svensk-danska och svensk-norska handräckningsavtal men saknas i det svensk-finska avtalet. Genom art. 12 i det nya avtalet skapas ett sådant utbyte också med Finland, vilket enligt min uppfattning är särskilt tillfredsställande med hänsyn bl. a. till det omfattande utbytet av arbetskraft mellan Sverige och Finland. Omfattningen av de upplysningar som skall lämnas enligt art. 12 är något vidare än enligt avtalen med Danmark och Norge. Som exempel kan nämnas att upplysningar om utbetald royalty och vissa försäkringsersättningar inle omfattas av dessa avtal. Den allmänna förutsättningen om skyldighet att överlämna endast tillgängliga uppgifter kvarstår dock. I detta sammanhang kan nämnas att det numera är möjligt att få upp-

Prop. 1972:142 7

lysningar från Danmark om bl. a. bankräntor och banktillgodohavanden i dansk bank. Sådana upplysningar var dansk bank tidigare skyldig att lämna endast om vederbörande person var eller kunde antas vara skattskyldig i Danmark.

De regler om indrivning av skatt som intagits i art. 13—17 i det nya avtalel överensslämmer i huvudsak med de bestämmelser som återfinns i gällande avtal med Danmark, Finland och Norge. Det bör emellertid påpekas, att i art. 13 försia stycket uttryckligen har angetts att den indrivningsordning och de preskriptionsregler som gäller i den stal där verkställighet skall ske är normgivande för indrivning av den utländska skatten. Denna regel är ett uttryck för den allmänna princip som man vid förhandlingarna om avtalel var ense om, nämligen all lagstiftningen i den stat där verkställigheten sker skall vara bestämmande för handläggningen av indrivningsärendel.

På en punkt föreligger en väsenilig olikhet mellan det nya avtalets bestämmelser och gällande svenska avtal med övriga nordiska länder. Enligt gällande avtal medges i regel inle handräckning för indrivning av skatt, om indrivningen skulle medföra dubbelbeskattning i förhållandet mellan staterna i fråga. Någon sådan föreskrift finns inte i del nya avtalet. Riksskatteverket har i sitt remissvar framhållit, att man anser ett sådant krav böra upprätthållas också i det nya avtalet och alt en bestämmelse härom bör tas in som ett tredje stycke i art. 13.

Vid förhandlingarna rådde enighet om atl dubbelbeskattning inte borde utgöra hinder för indrivning av skatt. Man ansåg, atl dubbelbeskattning i förekommande fall skulle undanröjas enligt bestämmelserna i de existerande avtalen för undvikande av dubbelbeskattning och inte påverka möjlighelerna alt indriva i laga ordning debilerad skatt. Jag delar denna uppfattning och tillstyrker atl art. 13 godkänns i föreslagen utformning.

Art. 16 saknar visserligen formellt motsvarighet i gällande avtal men den anmälningsskyldighet som där föreskrivs torde dock ändå ha iakttagits vid handläggningen enligt dessa avtal.

Art. 18 innehåller bestänunelser om sekretesskydd medan arl. 19 reglerar ansvaret för kostnadema för handräckningsförfarandet. I dessa avseenden gäller i slort sett samma principer enligt det nya avtalet som enligt existerande bilaterala a'vtal.

Enligt art. 20 första stycket kan avtalet kompletteras med överenskommelse mellan behöriga myndigheter om detaljföreskrifter. Som jag tidigare nämnt kan dessa avse bl. a. vilka skatter och avgifter som inom den ram som anges i art. 2 skall omfattas av avtalsbeslämmelsema. De kan även innehålla regler om uppbörd av skatt. Detta gäller som jag berört vid redogörelsen för art. 1 särskilt i fråga om de s. k. gränsgångarna. Dubbelbeskattningsavtalen föreskriver regelmässigt, all arbetsinkomst skall beskattas i den stat där arbetet utförts. Enligt de svenska avtalen

Prop. 1972:142 8

med Finland och Norge gäller dock bl. a. beträffande gränsgångama att arbetsinkomst beskattas endast i inkomstlagarens hemvislstat. I sådant fall kunde det vara praktiskt om arbetsgivaren ålades alt verkställa avdrag för preliminär skatt för hemvislstatens räkning. För etl sådant förfarande krävs dock särskilda regler, vilka lämpligen kunde ingå i en överenskonmielse enligt art. 20. Överenskommelsen kan omfatta även de särsldlda belopp som utgår i samband med beskatming och indrivning. Avgift som utgår vid försummelse av uppgifts- eller redovisningsskyldighet i fråga om skatt eller offentlig avgift avses sålimda komma att las med i överenskommelsen, varigenom avtalets bestämmelser för Sveriges del kommer att omfatta även förseningsavgift samt skatte- och avgiftstillägg.

I art. 20 andra och tredje styckena fiims regler om hur tolknings- och tillämpningsfrågor skall lösas. Bestämmelserna är betingade av avtalets multilaterala karaktär och innebär, alt de stater som närmast berörs av del aktuella problemet skall söka lösa frågan genom gemensamma överläggningar. Lyckas detla skall man underrätta övriga stater om irmehål-let i den överenskommelse som träffats. Lyckas man ej träffa överenskommelse eller godkänner någon av de övriga staterna inte den träffade överenskommelsen, står det varje stat fritt att begära, att överläggningar i frågan skall äga mm mellan samtliga stater. Som framgår av art. 20 tredje stycket föreligger obligatorisk skyldighet för avlalsslutande stat atl delta i sådana överläggningar.

Enligt arl. 21 gäller avtalet i territoriellt hänseende inte för vissa lill Danmark och Norge knutna områden.

Avtalet träder enligt art. 22 i kraft med ingången av det kalenderår som följer på det år då samtliga stater meddelat det svenska utrikesdepartementet att man genomfört de konstitutionella åtgärder som krävs för avtalets ikraftträdande. A'vtalets bestämmelser skall tillämpas på ärenden som kommit in efter denna tidpunkt. Det nya avtalet ersätter sex bilaterala avtal mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge.

Art. 23 ger föreskrifter om upphörande av gällande bilaterala hand-räckningsa'vtal.

Art. 24 innehåller uppsägningsbestämmelser.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Gällande svenska avtal med Danmark, Finland och Norge om handräckning i skatteärenden daterar sig från 1940- och 1950-talen. Mellan Sverige och Island finns inte något sådant avtal. En modernisering av de gällande avtalen både formellt och materieUt har länge varit etl önskemål. Vidare har det ansetts som en brist att dubbelbeskattningsavtalet med Island, som ingicks år 1964, inte kompletterats med ett handräckningsavlal. Med del nu föreslagna avtalet kommer båda dessa önskemål att realiseras, något som måste hälsas med tillfredsställelse. Genom den multilaterala for-

Prop. 1972:142 . 9

men når man dessutom fördelen att i etl enda dokument få enhetliga regler för handläggningen av inter-nordiska handräckningsfrågor, vilkel medför obestridliga vinster på det praktiska planet i form av förenklad administration. Tidigare försök alt skapa multilaterala skaltea'vtal, t. ex. inom EFTA, har strandat på de svårigheter av både materiell och formell nalur som är förbundna med denna avtalsform. Även om dessa svårigheter givelvis är mindre inom en så relativt homogen grupp som den nordiska än inom EFTA, måste dock tillskapandet av avtalet betraktas som ett utmärkt exempel på praktiskt nordiskt samarbele. I materiellt hänseende sker genom det nya avtalet en väsentlig utvidgning av bl. a. möjligheterna atl driva in skatter och avgifter samt utbyta upplysningar i skatteärenden. Härigenom tas elt viktigt steg mot etl fullständigt undanröjande av det hinder för sådana åtgärder som gränserna mellan de nordiska ländema ulgör.

Under åberopande av det anförda hemsläller jag alt Kungl. Maj;t föreslår riksdagen

alt godkänna avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj;t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: BrUta Gyllensten

Prop. 1972:142

BUaga

Aftale mellem Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige om bistand i skattesager

Regeringerne i Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige er, foranlediget af 0nskel om at indgå en aftale om bisland i skattesager, blevet enige om f0lgende be-stemmelser:

Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan välinen sopimus virka-avusta vero-asioissa

Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan hallitukset oval, haluten teh-dä veroasioissa annetlavaa virka-apua koskevan sopimuksen, sopineet seuraa-vista määräyksistä;

Avtal mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om handräckning i skatteärenden

Regeringarna i Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige har, föranledda av önskan att ingå ett avtal om handräckning i skatteärenden, överenskommit om följande bestämmelser;

Almiiidelige bestemmelser Artikel 1

De konlraherende stater forpligter sig til al yde hin-anden bistand i skattesager på den nedenfor angivne made.

Bistand if0lge denne aftale omfatter:

a) forkyndelse af doku-menter,

b) oplysning i skattesager, såsom tilvejebringelse af selvangivelser eller andre meddelelser og udveksling af oplysninger uden sa3rlig be-gsring eller efter anmod-ning i det enkelte tilfaelde,

c) fremskaffelse af selv-angivelsesblanketter og andre skatteblanketter, samt

d) opkraevning og inddri-
velse af skat.

Artikel 2

Som skat anses i denne aftale:

a) skat, på hvilken aftale mellem de konlraherende stater til undgåelse af dob-beltbeskatning for så vidt angår skatter på indkomst,, formue, arv eller efterla-denskaber i 0vrigt finder an-vendelse;

b) gaveafgifter;

Yleisiä määräyksiä

1 artikla

Sopimusvalliot sitouluvat antamaan toisilleen virka-apua veroasioissa jäljempäna mainitulla lavalla.

Tämän sopimuksen mu-kainen virka-apu voi kos-kea:

a) asiakirjain tiedoksian-loa,

b) selvitystä veroasioissa, kuten veroilmoitusten tai muiden ilmoilusten hankki-mista ja tielojen vaihtamista ilman erityistä pyynlöä tai yksittäistapauksessa tehdys-lä esityksestä,

c) veroilmoitus- ja muiden
verolomakkeiden saatavana
pilämistä, sekä

d) veron kantoa ja perin-
tää.

2 artikla

Verolla tarkoitelaan tässä sopimuksessa:

a) veroa, johon sovelle-taan sopimusvaltioiden vä-listä, tulo-, omaisuus-, perin-lö- tai jäämistöveroa koskevan kaksinkertaisen veroluk-sen välttämiseksi tehlyä sopimusta;

b) lahjaveroa;

Allmänna bestämmelser Artikel 1

De avtalsslulande staterna förbinder sig att lämna varandra handräckning i skatteärenden på sätt nedan anges.

Handräckning enligt detta avtal kan avse;

a) delgivning av handlingar,

b) utredning i skatteärenden, såsom införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter och utbyte av upplysningar utan särskild begäran eller efler framställning i del enskilda fallet,

c) tillhandahållande av
deklarationsblanketter och
andra skatteblanketter, samt

d) uppbörd och indriv
ning av skatt.

Artikel 2

Med skatt avses i detta avtal:

a) skatt, på vilken avtal mellan de avtalsslutande staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst, förmögenhet, arv eller kvarlå-lenskap äger tillämpning;

b) gåvoskatt;

Prop.1972:142

Samningur milli Islands, Dan-merkur, Finnlands, Noregs og Svipjödar um adstoö i skatta-mälum

Rikissljörnir Islands,

Danmerkur, Finnlands, Noregs og Svit)jöSar, sem öska aÖ gera meö sér samning um aÖsloS i skatlamålum, hafa orSiS sammåla um ef-tirfarandi äkvaeöi:

Avtale mellom Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige om bistand i skattesaker

Regjeringene i Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige som 0nsker å inngå en avtale om bisland i skallesaker, er blitt enige om f0lgende bestemmelser;

Avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har, föranledda av önskan att ingå ett avtal om handräckning i skatteärenden, överenskommit om följande bestänunelser:

Almenn dkvcedi

1. gr.

AÖildarrikin skuldbinda sig til a8 veita hvert öÖra aöstoö I skatlamålum å baim halt, sem greinu: hér å eftur.

ASstoS samkvsemt sam-ningi J)essum tekur til:

a) birtingar skjala,

b) rannsokna i skatlamålum, svo sem öflunar framlala eSa annarra upp-lysinga og skipla ä upp-lysingum baeSi än sérstakrar beiöni og samkvaemt beiSni hverju sinni,

c) afhendingar framtals-eyöublaöa og annarra skatta-eyöublaöa, svo og

d) irmheimlu skatta.

2. gr.

Meö skatti er i samningi Jjessum ått vi5:

a) skatt, sem samningur milli aÖildarrikjaima til J)ess a6 komast hjä tvisköltun tekna, eigna, arfs eÖa eftir-låtiima eigna tekur til;

Alminnelige bestemmelser

Arlikkel 1

De konlraherende stater forplikter seg til å yle hver-andra bistand i skattesaker på den mate som er angitt nedenfor.

Bisland etter denne avtale omfatter:

a) forkynnelse av doku-menler,

b) opplysninger i skattesaker, så som fremskaffing av selvangivelser eller andre oppgaver og utveksling av opplysninger uten saerskilt begjaering eller etter anmod-ning i det enkelte tilfelle,

c) fremskaffing av selv-angivelsesblankelter og andre skatteblanketter, samt

d) oppkreving og inndriv-
ing av skatt.

Arlikkel 2

Som skatt anses i denne avtale:

a) skatt som går inn under avtalene mellom de konlraherende stater til tmn-gåelse av dobbeltbeskatning for så vidt angår skatt på inntekt, formue, arv eller etterlatenskaper.

AUmänna bestämmelser Artikel 1

De avlalsslutande staterna förbuider sig att lämna varandra handräckning i skatteärenden på sätt nedan anges.

Handräckning enligt detta avtal kan avse:

a) delgivning av handlingar,

b) utredning i skatteärenden, såsom införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter och utbyte av upplysningar utan särskild begäran eller efter framställning i det enskilda fallet,

c) tillhandahållande av deklarationsblanketter och andra skatteblanketter, samt

d) uppbörd och indriv
ning av skatt.

Artikel 2

Med skatt avses i detta avtal:

a) skatt, på vilken avtal mellan de avtalsslutande staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst, förmögenhet, arv eller kvar-lålenskap äger tillämpning;

b) gjafaskatt;

b) avgift på gaver.

b) gåvoskatt;

Prop. 1972:142

c) motorafgifter, i det
omfång som angives i en i
henhold til artikel 20 tmffen
aftale;

d) mervaerdiafgift og an
den almindelig omsajtnings-
afgift, i det omfång som
angives i en i henhold til
artikel 20 Iraffen aftale;

e) socialforsikringsbidrag
og andre bidrag til del of
fentlige, i del omfång som
angives i en i henhold til
artikel 20 truffen aftale.

Med skat ligestilles for-skud på sådan skat og af-gift, som omfalles af denne artikels f0rste stykke.

Artikel 3

En konlraherende stat er pUglig at yde bistand i henhold til art. 1 i alle de skattesager og med hensyn til alle de skattekrav, som er opstået i en anden konlraherende stat i overensstem-melse med dennes lovgiv-ning vedr0rende de skatter, afgifter og bidrag som om-faltes af artikel 2. I säger vedr0rende skatter, som om-fattes af artikel 2 a) foreligger en sådan pligt dog kun, såfremt skatten omfalles af en aftale til undgåelse af dobbeltbeskatning med den konlraherende stat, som be-gajrer bistånden.

Bistanden kan omfalte foranstaltninger ikke blöt över for skattepligtige men tillige över for arbejdsgivere og andre, som har vseret pligtige at tilbageholde skat ved udbetaling af l0n eller anden ydelse, og över for andre, som if0lge lovgiv-ningen i den stat, som be-gasrer bistanden, er ansva-lige for skat.

c) moottoriajoneuvove-
roa, siinä laajuudessa, kuin
määrätään 20 artiklan mu-
kaisessa sopimuksessa;

d) lisäarvonveroa ja muu-
la yleisiä liikevaihtoveroa,
siinä laajuudessa, kuin mää
rätään 20 artiklan mukai-
sessa sopimuksessa;

e) sosiaalivakuutus- ja
muila julkisia maksuja, sii
nä laajuudessa, kuin mää
rätään 20 artiklan mukai-
sessa sopimuksessa.

Veroon rinnasletaan 1 kappaleessa tarkoitetun veron ja maksun ennakko.

3 artikla

Sopimusvaltio on velvol-linen antamaan 1 artiklan mukaista virka-apua kaikissa niissä veroasioissa ja kaik-kiin niihin verovaaleisiin nähden, jotka oval syntyneet toisessa sopimusvalliossa sen lainsäädännön mukaan ja jotka koskevat 2 artiklassa tarkoitettuja veroja ja maksuja. Sopimuksen 2 artiklan a) kohdassa tarkoitettua veroa koskevissa asioissa täl-lainen velvollisuus on kuitenkin vain, jos vero kuuluu virka-apua pyytävän valtion kanssa kaksinkertaisen vero-tuksen välttämiseksi tehdyn sopimuksen piiriin.

■Virka-apu voi koskea sekä toimenpideltä, joka koh-distuu verovelvolliseen, etta toimenpideltä, jonka koh-leena on työnantaja tai muu henkilö, joka maksaessaan palkkaa tai muuta etuutla on ollut velvollinen pidältä-mään siitä veroa, ja muu henkilö, joka virka-apua pyytävän valtion lainsäädännön mukaan on vastuussa verosta.

c) motorfordonsskatt, i
den omfattning som anges i
överenskommelse enligt arti
kel 20;

d) mervärdeskall och an
nan allmän omsättnings
skatt, i den omfattning som
anges i överenskommelse
enligt artikel 20;

e) socialförsäkringsavgif
ter och andra offentliga av
gifter, i den omfattning som
anges i överenskommelse
enligt artikel 20.

Med skatt likställes förskott på sådan skall och avgift som avses i försia stycket.

Artikel 3

Avtalsslutande stat är skyldig lämna handräckning enligt artikel 1 i alla de skatteärenden och i fråga om alla de skalteanspråk, som uppkommit i annan avlalsslutande stat i enlighet med dess lagstiftning belräffande de skatter och avgifter som omfattas av artikel 2. I ärenden rörande skatt som avses i artikel 2 a) föreligger dock sådan skyldighet endast om skatten omfattas av avtal för undvikande av dubbelbeskattning med den avlalsslutande stat som begär handräckningen.

Handräckning får avse åtgärd icke blott mot skattskyldig utan även mot arbetsgivare och annan, som har varit skyldig att innehålla skatt vid utbetahiing av lön eller annan förmån, och mot annan som enligt lagstiftningen i den stat som begär handräckningen är ansvarig för skatt.

Prop. 1972:142

c) skatt af vélknunum
ökutaekjum, aö Ijvi leyti,
sem greinir i samkomulagi
samkvsemt 20. gr;

d) virÖisaukaskatt og ann
an almennan söluskatt, aÖ
t)vi leyti, sem greinir i sam
komulagi samkvsemt 20. gr;

e) almannatryggingagjöld
og önnur opinber gjöld, at5
\>vi leyti, sem greinir i sam
komulagi samkvaemt 20. gr.

Meö skatti er jafnframt ått viÖ fyrirframgreiÖslu t)eirra skatta og gjalda, sem fyrri målsgrein J)essarar greinar tekur til.

3. gr.

AÖildarriki er skyll aÖ veita aÖsloÖ samkvaemt 1. gr. 1 öllum J)eim skatlamålum og viS allar xi skattakröfur, sem fram hafa komiö i öÖm aÖildarriki i samraemi viÖ löggjöf l)ess, og varöa J)ä skatta og gjöld, sem 2. gr. tekur til. I skatlamålum, sem 2. gr. a) tekur til, er t)essi skylda t)6 p\i aSeins fyrir hendi, aS skatt-urinn falli undir samning til aö komast hjå tvisköltun viÖ J)aÖ aÖildarriki, sem aöstoöar öskar.

AÖstoÖ getur ekki aÖeins lekiö til aögeröa gegn l)eim, sem skatt skuldar, heldur eiimig gegn vinnu-veitanda og öÖmm, sem skylt var aÖ halda eftu- fé til greiöslu skatta viÖ ut-borgun launa eÖa annarrar J)6knunar, svo og gegn öör-um eim, sem äbyrgö bera å skÖltum samkvaemt löggjöf t>ess rikis, er aöstoöar öskar.

c) motorvognavgift i den
ulstrekning det f0lger av
avtale i henhold til artikkel
20,

d) merverdiavgift og an-
nen alminnelig omsetnings-
avgtft i den utstrekning det
f01 ger av avtale i henhold
til artikkel 20,

e) avgifter til folketryg-
den og andre offentlige av
gifter i den utstrekning det
f0lger av avtale i henhold til
artikkel 20.

Med skatt likesliUes for-skudd på skatt og avgift som går inn under f0rste ledd i denne artikkel.

Artikkel 3

En konlraherende stat er etter artikkel 1 pliktig til å yle bistand i alle skaltesaker o g skattekrav som er opp-ståll etter lovgivningen i en konlraherende stat når det gjelder skatter og avgifter som går iim under artikkel 2. I saker om skatt etter artikkel 2 a foreligger det dog bare en slik plikt når skatten går inn under en avtale til unngåelse av dobbeltbeskatning med den konlraherende stat som begjaerer bistand.

Bistanden kan omfalte til-tak ikke bare överfor skatt-ytere, men også överfor ar-beidsgivere og andre som har halt plikt til å holde til-bake skatt ved ulbetaling av l0im eller annen ytelse og överfor andre som etter lovgivningen i den stat som har begjaert bistand, er an-svarlig for skatt.

c) motorfordonsskatt, i
den omfattning som anges i
överenskommelse enligt ar
tikel 20;

d) mervärdeskatt och an
nan allmän omsättnings
skatt, i den omfaitning som
anges i överenskommelse
enligt artikel 20;

e) socialförsäkringsavgif
ter och andra offentliga av
gifter, i den omfaitning som
anges i överenskommelse
enligt artikel 20.

Med skatt likställes förskott på sådan skatt och avgift som avses i första stycket.

Artikel 3

Avtalsslutande stat är skyldig lämna handräckning enligt artikel 1 i alla de skatteärenden och i fråga om alla de skalteanspråk, som uppkommit i annan avtalsslutande stat i eidighet med dess lagstiftning beträffande de skatter och avgifter som omfattas av artikel 2. I ärenden rörande skatt som avses i artikel 2 a) föreligger dock sådan skyldighet endast om skatten omfattas av avtal för imdvikande av dubbelbeskattning med den avtalsslutande stat som begär handräckningen.

Handräckning får avse åtgärd icke blott mot skattskyldig utan även mot arbetsgivare och annan, som har varit skyldig alt iimehålla skatt -vid utbetalning av lön eller annan förmån, och mot annan som enligt lagstiftningen i den stat som begär handräckningen är ansvarig för skatt.

t2 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 142

Prop. 1972:142

Artikel 4

Anmodning om bistand og skriftveksling mellem de konlraherende stater i henhold til denne aftale ivaerk-saettes af den kompetente myndighed i disse stater.

Ved "den kompetente myndighed" forstås

for Danmarks vedkom-mende; Finansministeriet, skattedepartementel,

for Finlands vedkommen-de; Finansministeriet og skatteslyrelsen,

for Islands vedkommen-de; Finansministeriet (fjår-mälaråÖuneytiÖ),

for Norges vedkommen-de: Finans- og tolldeparte-mentel og

for Sveriges vedkommen-de; Finansdepartementet,

eller sådan myndighed i enhver af disse stater, der er bemyndiget til på ovennaevn-te myndigheders vegne at behandle sp0rgsmål, der omfalles af denne aftale.

Artikel 5

Anmodninger og andre dokumenler i säger vedr0-rende bisland skal vaere af-fattede på dansk, norsk eller svensk eller vaere bilagt en overssettelse til et af disse sprog. For säger vedr0ren-de forkyndelse gaelder delte dog alene anmodningen om forkyndelse.

I anmodninger om bisland skal angives den myndighed, som primxrt har begaeret bistanden, samt navn, erhverv eller titel, adresse, f0dsels-data og hjemstedskommune, saml, om muligt, arbejds-plads og opholdssted ved-

4 artikla

Tämän sopimuksen mu-kaisen, virka-apua koskevan esilyksen tekemisestä ja 'sopimusvaltioiden välisestä kirjeenvaihdosla huolehlivat näiden valtioiden asian-omaisel viranomaiset.

Sanonnalla "asianomai-nen viranomainen" tarkoitelaan Suomen osalta: valtio-varainminisleriötä ja vero-hallitusta, Islannin osalla; valtiovarainministeriötä (fjärmälaräöuneytiÖ), Norjan osalta: valtiovarain- ja tullidepartemenltiä (finans-og tolldepartementet), Ruotsin osalta: valtiovarainde-partementtiä (finansdepartementet) ja Tanskan osalta: valtiovarainministeriön vero-departemenltiä (finansministeriet, skattedepartementel),

tai sellaisla kunkin valtion viranomaista, jolle on annettu tehtäväksi edellä mainittujen viranomaisten sijasla hoitaa tämän sopimuksen piiriin kuuluvia ky-symyksiä.

5 artikla

Esitysten ja muiden virka-apua koskevien asiakirjojen lulee olla laaditut norjan-, ruotsin- tai tanskankielellä taikka on niihin liitettävä käännös johonkin näistä Melistä. Tiedoksiantoa koskevissa asioissa tämä koskee kuitenkin vain tiedoksiantoa koskevaa esitystä.

Virka-apua koskevassa esilyksessä on mainiltava se viranomainen, joka ensisijai-sesli on virka-avun pyylänyt, sekä sen henkilön nimi, arvo tai ammalti, osoile, synty-mäaika ja kotikunta, jota asia koskee, sekä, mikäli

Artikel 4

Framställning om handräckning och skriftväxling mellan de avtalsslulande staterna enligt detta avtal ombesörjes av behörig myndighet i dessa stater.

Med "behörig myndighet" avses för Finlands vidkommande: finansministeriet och skatteslyrelsen, för Danmarks vidkommande: finansministeriet, skattedepartementel, för Islands vidkommande: finansministeriet (fjårmälaråöuneytiö), för Norges vidkommande: finans- og tolldepartementet och för Sveriges vidkommande: finansdepartementet,

eller sådan myndighet i envar av dessa stater ål vUken uppdragits att i ovannämnda myndigheters ställe handha frågor enligt detla avtal.

Artikel 5

Framställningar och andra handlingar i ärenden angående handräckning skall vara avfattade på danska, norska eller svenska språket eller vara åtföljda av en översättning till något av dessa språk. Beträffande ärenden om delgivning gäller delta dock endast framställningen om delgivning.

I framställning om handräckning skall anges den myndighet som i försia hand begärt handräckningen samt namn, yrke eller titel, adress, födelsedata och hemortskommun samt, om möjligt, arbetsplats och vistelseort

Prop. 1972:142

4. gr.

Beer stjornvöld i aÖUdar-rikjunum annast beiönir um aÖsloÖ og bréfaskipli milli rikjanna samkvaemt samningi Jjessum.

Meö orÖunum "baer stjornvöld" er i samningi i)essum ått viÖ; å Islandi: fjårmälaråöuneytiö, i Dan-mörku: fjärmälaräöuneytiÖ, skaltamåladeild, i Finn-landi: fjårmälaråöuneytiö og skattamälastjémina, i Nor-egi: fjårmäla- og tollaräöu-neytiö og i SviJjjoÖ: fjårmälaråöuneytiö eöa J)au stjornvöld i hverju {jessara rikja, sem faliö hefir veriö aö annast um målefni varö-andi samning J)ennan i slaÖ framangreindra stj omvalda.

Arlikkel 4

Amnodning om bistand og skriftveksling mellom de konlraherende stater i henhold til denne avtale företas av de kompetente myndigheter i disse slatene.

Med "kompetente myndigheter" forstås

for Norges vedkommen-de; Finans- og tolldepartementet,

for Danmarks vedkom-mende: Finansministeriet, skattedepartementet,

for Finlands vedkommen-de; Finansministeriet og skatteslyrelsen.

For Islands vedkommen-de: Finansministeriet (fjårmälaråöuneytiö), og

for Sveriges vedkommen-de: Finansdepartementet,

eller den myndighet i hver av disse statene som har fått i oppdrag å behandle sp0rs-mål vedr0rende denne avtale istedenfor de myndigheter som er nevnt ovenfor.

Artikel 4

Framställning om handräckning och skriftväxling mellan de avtalsslulande staterna enligt detta avtal ombesörjes av behörig myndighet i dessa stater.

Med "behörig myndighet" avses för Sveriges vidkommande: finansdepartementet, för Danmarks vidkommande: finansministeriet, skattedepartementel, för Finlands vidkommande: finansministeriet och skattestyrelsen, för Islands vidkommande: finansministeriet (fjårmälaråöuneytiö) och för Norges vidkommande: finans-og tolldepartementet,

eller sådan myndighet i envar av dessa stater åt vUken uppdragits att i ovannämnda myndigheters ställe handha frågor enligt detta avtal.

5. gr.

Beiönir og önnur skjöl i målum varöandi aöstoö skulu vera samin å dönsku, norsku eöa saensku, en ella skal fylgja |)eim JjyÖing å eitlhvert t)essara tungum.åla. I målum, sem varöa birt-ingu, å Jjetta J)6 aöeins viö um sjålfa birtingarbeiönina.

I beiSni um aöstoÖ skal tUgreina tiaö sljornvald, sem upphaflega hefir beÖiö um aöstoöina, ennfremur nafn, stööu eÖa tilU, heimilisfang, fasöingardag og år og heimilissveit, svo og, ef unnl er, vinnustaÖ og

Artikkel 5

Anmodninger og andre dokumenler i saker som gjelder bistand, skal vasre skrevet på norsk, dansk eUer svensk eller skal ha som vediegg en oversettelse til et av disse språk. Når det gjelder forkynnelse, gjelder delte bare anmodningen om forkynnelse.

I anmodningen om bistand skal angis den myndighet som f0rst har bedl om bistanden, samt navn, yrke eller tittel, adresse, f0dselsdala og bostedskom-mune, og om mulig, arbeids-plass og oppholdssted for

Artikel 5

Framställningar och andra handlingar i ärenden angående handräckning skaU vara avfattade på danska, norska eller svenska språket eller vara åtföljda av en översättning till något av dessa språk. Beträffande ärenden om delgi'vning gäller delta dock endast framställningen om delgivning.

I framstäUning om handräckning skaU anges den myndighet som i första hand begärt handräckningen samt namn, yrke eller titel, adress, födelsedata och hemortskommun samt, om möjligt, arbetsplats och vistelse-

Prop. 1972:142

r0rende den person, som sägen gaelder. Anmodningen b0r endvidere indeholde oplysning om 0vrige omslaen-digheder, som kan tjene lU vejledning for al identificere denne person.

mahdoUista, hanen työpaik-kansa ja oleskelupaikkakun-tansa. Esilyksen lulee lisäksi sisällää lieto muista seikois-ta, jotka saatlavat olla oh-jeena sanotun henkilön tunnistamiseksi.

beträffande den person saken gäller. Framställningen bör vidare innehålla uppgift om övriga omständigheter, som kan tjäna till ledning för att identifiera denna person.

Artikel 6

En anmodning om bistand kan afslås, såfremt den stal, hos hvilken bistanden er begaeret, anser denne for al stride mod sine almene inte-resser.

6 artikla

Virka-apua koskeva esitys voidaan evälä, milloin se valtio, jolta virka-apua on pyydetty, katsoo virka-avun olevan sen yleisen edun vastainen.

Artikel 6

Framställning om handräckning kan avböjas, om den stal, hos vilken handräckningen begärts, anser denna ägnad alt strida mol dess allmänna intresse.

Artikel 7

Såfremt en anmodning om bistand ikke efterkommes, skal den stat, som har begaeret bistånden, ufort0vel underreltes om afg0relsen og motiveringen for denne.

Ivaerksasttes bistanden, skal den stal, hos hvilken bistanden er begaeret, sna-resl muligt underrette den anden stat om resultatet af bistånden.

Underrelning i henhold til denne artikel skal tillige omfalte sådanne omstaendig-heder, som kan vaere af be-lydning for skaltesagens vi-dere behandling.

7 artikla

MiUoin virka-apua koske-vaan esitykseen ei suostula, on virka-apua pyytäneelle valtiolle viipymältä ilmoi-leltava päätöksestä ja sen syistä.

Milloin virka-apua anne-taan, on sen valtion, jolta virka-apua on pyydetty, mahdollisimman pian ilmoi-letlava toiselle valtiolle, mi-hin tulokseen virka-apu on johlanut.

Tämän artiklan mukaises-sa ilmoiluksessa on mainiltava myös sellaiset seikal, joilla saattaa olla merkitystä veroasiassa suoriteltavien lisäloimenpiteiden kannalta.

Artikel 7

Efterkommes icke framställning om handräckning, skall den stal som begärt handräckningen ofördröjligen underrättas om beslutet och skälen för detta.

VerkstäUes handräckning, skall den stat, hos vilken handräckningen begärts, snarast underrätta den andra staten om resultatet av handräckningen.

I underrättelse enligt denna artikel skall även anges sådana omständigheter, som kan vara av belydelse för vidare åtgärder i skatteärendet.

Artikel 8

Dokumenler, som er ud-faerdiget eller bekraeflet af domstol eUer forvaltnings-myndighed i en af de konlraherende stater, beh0ver ikke at blive legaliseret for al kunne anvendes i skattesager inden for en anden af de konlraherende staters område.

Tilsvarende gaelder for så vidt angår dokumenler, som er underskrevel af en tjene-

8 artikla

Sopimusvaltion luomiois-tuimen tai hallintoviran-omaisen anlamaa tai vahvis-tamaa asiakirjaa ei larvilse laillistaa, jolta sila voilai-siin käyltää veroasiassa loisen sopimusvaltion alueella. Tämä koskee vastaavasli asiakirjaa, jonka tuomiois-tuimen tai viranomaisen palveluksessa oleva virka-mies on allekirjoiltanut, jos lällainen allekirjoilus on

Artikel 8

Handling, som utfärdats eller bestyrkts av domstol eller förvaltningsmyndighet i en av de avtalsslulande staterna, behöver ej legaliseras för all användas i skalleärende inom annan avtalsslutande stats område. Motsvarande gäller i fråga om handling, som underskrivits av tjänsteman hos domstolen eller myndigheten, om sådan underskrift är lill-

Prop. 1972:142

dvalarstaö t)ess aöila, sem måliÖ varÖar. I beiöninni skal ennfremur geta annarra atriöa, sem orÖiÖ geta til leiöbeiningar viö aö sér-greina J)ennan aöHa.

den person saken gjelder. Anmodningen b0r videre in-neholde oppgave över de 0vrige omstendigheter som kan bidra lU identifikasjon av denne person.

ort belräffande den person saken gäller. Framställningen bör vidare innehålla uppgift om övriga omständigheter, som kan tjäna till ledning för atl identifiera denna person.

6. gr.

HeimUt er aÖ synja beiÖni um aöstoö, ef J)aö riki, sem aöstoöar er beiÖzt i, lelur hanamunu striÖagegn almannahagsmunum sinum.

Artikkel 6

Anmodning om bistand kan avslås dersom den stat som er bedl om å yte bistand, anser denne for å stride mol sine almene in-teresser.

Artikel 6

Framställning om handräckning kan avböjas, om den stal, hos vilken handräckningen begärts, anser denna ägnad att strida mot dess allmänna intresse.

7. gr.

Ef ekki er orÖiÖ viÖ beiÖni um aöstoö, skal lafarlausl tilkynna J)å äkvöröun \>vi riki, sem aÖstoÖar orsakaÖi, svo og åstaeÖur J)£er, er tU åkvöröunarinnar lågu.

Ef aöstoö er vein, skal J)aÖ riki, sem aÖstoÖar var beÖiö, skyra hinu riki-nu frå årangri af aÖstoÖinni svo fljött sem veröa må.

I tUkynningu skv. ]3essari grein skal einnig skyra frå Jieim atriöum öÖrum, sem haft geta Jjyöingu viÖ åframhaldandi aÖgerÖir i skattamälinu.

Artikkel 7

Blir anmodningen om bistand ikke elterkommet, skal den stat som har bedl om bistanden, uten opphold underreltes om avgj0relsen og begrunnelsen for den.

Hvis bistand iverkselles, skal den stat som er bedl om å yte bistand, snarest mulig underrette den annen stat om resultatet av bistanden.

Underretning i henhold til denne artikkel skal også omfalte slike omstendigheter som kan vaere av betydning for den videre behandling av saken.

Artikel 7

Efterkommes icke framställning om handräckning, skall den stat som begärt handräckningen ofördröjligen underrättas om beslutet och skälen för detta.

■VerkstäUes handräckning, skall den stat, hos vilken handräckningen begärts, snarast underrätta den andra staten om resultatet av handräckningen.

I underrättelse enligt denna artikel skall även anges sådana omständigheter, som kan vara av betydelse för vidare åtgärder i skatteärendet.

8. gr.

Skjal, sem lit er gefiÖ eÖa staÖfest af dömstöli eÖa framkvaemdarvaldshafa i emu aÖUdarrikjanna, J)arf ekki aö löggUda, til J)ess aÖ nota megi t)aö i skallamåli ä yfirråÖasvaaÖi annars aÖUdarrikis. HiÖ sama gUdir um skjal, sem undirritaÖ hefir veriö af starfsmanni döm-stolsins eöa sljörnvaldsins, ef slik undLrskrifl er naegUeg skv. löggjöf tiess rikis, sem

Artikkel 8

Dokumenler som er ut-ferdigel eller bevitnet av en domstol eller et förvalt ningsorgan i en av de konlraherende stater, beh0ver ilike legaliseres for å kuime anvendes i skaltesaker in-nenfor en annen av de konlraherende staters område. TUsvarende gjelder for dokumenler som er underskrevel av en tjenestemann ved domstolen eller förvaltnings-

Artikel 8

Handling, som utfärdats eUer bestyrkts av domstol eller förvaltningsmyndighet i en av de avtalsslutande statema, behöver ej legaliseras för alt användas i skatteärende inom annan avtalsslutande stats område. Motsvarande gäller i fråga om handling, som imderskrivits av tjänsteman hos domstolen eller myndigheten, om sådan underskrift är tUl-

Prop. 1972:142

stemand hos domstolen eller myndigheden, såfremt sådan underskrift er tilstrask-kelig if0lge lovgivningen i den stat, som domstolen eller myndigheden tilh0rer.

riittävä sen valtion lainsäädännön mukaan, johon tuomioistuin tai ■viranomainen kuuluu.

räcklig enligt lagstiftningen i den stat domstolen eller myndigheten tillhör.

Forkyndelse af dokumentet Asiakirjojen tiedoksianto

Artikel 9

Forkyndelse i henhold lU denne aftale skal ske på den made, som for tilsvarende forkyndelse anvendes i henhold til lovgivning eller administrativ praksis i den stat, hos hvilken for-kyndelsen er begaeret. En anmodning om forkyndelse af et dokument skal indeholde en kort angivelse af dokumentets indhold.

Såfremt den stat, som be-gajrer forkyndelsen, 0nsker del, kan forkyndelsen ske under iagltagelse af saerlige formforskrifter, i det omfång den begaerede frem-gangsmåde er i overens-slemmelse med lovgivningen i den stat, i hvUken forkyndelsen skal ske.

Artikel 10

Som bevis for forkyndelsen skal gselde enten en da-lerel og bekrffiftel anerken-delse af den, överfor hvUken forkyndelsen er sket, eller el bevis af pågasldende myndighed i den stat, hos hvUken forkyndelsen er begaeret, indeholdende en angivelse af formen og lidspunktel for forkyndelsen.

9 artikla

Tämän sopimuksen mu-kaisen tiedoksiannon tulee tapahtua sunä järjeslyk-sessä, jota seUaisessa tiedok-siannossa sovelletaan sen valtion lainsäädännön tai hallinlokäytännön mukaan, jolta tiedoksianto on pyydetty. Asiakirjan tiedoksiantoa koskevan pyynnön tulee sisällää lyhyt ilmoitus asiakirjan sisällöstä.

Milloin tiedoksiantoa pyy-lävä valtio niin haluaa, voi tiedoksianto tapahtua eri-lyisessä muodossa, jos pyydetty menettely on sen valtion lainsäädännön mukai-nen, jossa tiedoksiannon on lapahdultava.

10 artikla

Todistuksena tiedoksian-nosta on pidettävä joko tiedoksiannon vastaanotlaneen henkUön anlamaa, päivältyä ja oikeaksi todisteltua vas-taanottoUmoitusta tai sen valtion, jolta tiedoksiantoa on pyydetty, asianomaisen viranomaisen anlamaa lodis-lusta, josta tiedoksiannon muoto ja tiedoksiantoaika Umenevät.

Delgivning av handlingar Artikel 9

Delgivning enligt detta avtal skall ske i den ordning som för liknande delgivning tiUämpas enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den stat hos vilken delgivning begärts. Begäran om delgivning av handling skall innehålla kort uppgift om handlingens innehåll.

Om den stal som begär delgivningen så önskar, kan delgivning ske i särskUd form, i den mån det begärda förfarandet står i överensstämmelse med lagstiftningen i den stat i vilken delgivningen skall ske.

Artikel 10

Såsom bevis om delgivningen skall gälla antingen elt daterat och bestyrkt erkännande av den, med vUken delgivningen skett, eller ett intyg av vederbörande myndighet i den stat, hos vilken delgivningen begärts, utvisande formen och tiden för delgivningen.

Prop. 1972:142

dömstollinn eöa sljornvald-iö er i.

organet hvis en slik underskrift er tilstrekkelig if0lge lovgivningen i den stat hvor vedkommende domstol eUei förvaltningsorgan er hjem-meh0rende.

räcklig enligt lagstiftningen i den stat domstolen eller myndigheten tillhör.

Forkynnelse av dokumenler Delgivning av handlingar Arlikkel 9

Birting skjala

9. gr.

Birting skv. samningi l)ess-um skal fara fram å J)ann håll, sem tiÖkasl um svi-paöa birtingu skv. löggjöf eöa framkvasmdavenju i jjvi riki, J)ar sem birtingar er öskaö. 1 beiÖni um birtingu skjals skal stultlega greina frå efni skjalsins.

Birting getur fariö fram å åkveöinn håll aÖ ösk t)ess rikis, sem biÖur um birtingu, ef sä håltur sam-rymisl löggjöf |)ess rikis, t)ar sem birting å aÖ fara fram.

Forkynnelse i henhold til denne avtale skal skje på den mate som anvendes for lignende forkynnelser i henhold til lovgivningen eller den administrative praksis i den stat som er bedt om å företa forkynnelsen. Anmodningen om forkynnelse av et dokument skal inne-holde en kort oppgave om innholdet i dokumentet.

Hvis den stat som be-gjasrer forkynnelsen 0nsker del, kan forkynnelsen skje i saerskilte former i den utstrekning den begjasrte frem-gangsmåle er i overensstem-melse med lovgivningen i den stat hvor forkynnelsen skal finne sted.

Artikel 9

Delgivning enligt detta avtal skall ske i den ordning som för liknande delgivning tillämpas enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den stat hos vilken delgivning begärts. Begäran om delgivning av handling skall innehålla kort uppgift om handlingens innehåll.

Om den stat som begär delgivningen så önskar, kan delgivning ske i särskUd form, i den mån det begärda förfarandet står i överensstämmelse med lagstiftningen i den stat i vilken delgivningen skaU ske.

10. gr.

Sem sönnun um birtingu skal gilda annaöhvort dag-sett og voltfest viöur-kenning l)ess, sem var birt, eöa voltorö frå viökomandi stjörnvaldi i J)vi riki, t>är sem birtingar var öskaÖ, er greini frå formi birtingar og hvenaer hun för fram.

Artikkel 10

Som bevis for forkynnelsen skal gjelde enten en da-terl og bekreflet erkjennelse fra den som moltok forkynnelsen, eUer et bevis fra vedkommende myndighet i den stat hos hvem forkynnelsen er begjaert, som viser formen og tiden for forkynnelsen.

Artikel 10

Såsom bevis om delgivningen skall gäUa antingen elt daterat och bestyrkt erkännande av den, med vilken delgivningen skett, eller elt intyg av vederbörande myndighet i den stat, hos vUken delgivningen begärts, utvisande formen och tiden för delgivningen.

Prop. 1972:142

Indfordring af oplysninger Tietojen hankkiminen y. m.

Artikel 11

Oplysninger skal ind-fordres i overensslemmelse med lovgivningen i den stat, til hvilken begaeringen er rettet.

Anmodning om indfordring af oplysninger må kun fremsaeltes, såfremt den stat, som fremsaetler anmodningen, if0lge sin egen lovgivning kan indfordre tilsvarende oplysninger på be-gasring af den stat, tU hvUken anmodningen er rettet.

Anmodning om indfordring af oplysninger kan afslås, såfremt forrelnings-, fabrikations- eller erhvervs-hemmeligheder ville blive åbenbaret, såfremt anmodningen blev efterkommet.

11 artikla

Tielojen hankkimisen on lapahdultava sen valtion lainsäädännön mukaisesti, jolle esitys lehdään.

Tietojen hankkimisla koskeva esitys saadaan lehdä vain, jos se valtio, joka tekee esilyksen, öman lainsäädän-lönsä mukaan voi sen valtion pyynnöstä, jolle esitys lehdään, hankkia vaslaaval tiedol.

Tietojen hankkimista koskeva esitys voidaan evälä, jos siihen suostuminen joh-taisi liike-, valmistus- tai ammattisalaisuuden paljas-tumiseen.

Införskaffande av uppgifter m. m.

ArtUcel 11

Uppgifter skall införskaffas i enlighet med lagstiftningen i den stat, tUl vUken framställningen riktals.

FramstäUning om införskaffande av uppgifter får göras endast om den stal som gör framställningen enligt sin egen lagstiftning kan på begäran av den stal tiU vilken framställningen riktats införskaffa motsvarande uppgifter.

Framställning om införskaffande av uppgifter kan avböjas, om affärs-, fabrikations- eller yrkeshemlighet skidle yppas om framställningen efterkommes.

Artikel 12

Den kompetente myndighed i en konlraherende stat skal, i det omfång det kan ske på grundlag af lilgaenge-lige kontroloplysninger eller tilsvarende oplysninger, snarest muligt efter ud\0bet af hvert kalenderår, uden saer-1ig anmodning, tilslUle den kompetente myndighed i enhver af de andre konlraherende stater oplysninger vedr0rende i denne stal bosatte fysiske personer eller dér hjemmeh0rende juri-diske personer, for så vidt angår

a) udlodninger fra aktie-selskaber og lignende juri-diske pesoner,

b) renler af obligationer og lignende vaerdipapirer,

c) tilgodehavender hos
banker, sparekasser o. lign.

12 artikla

Sopimusvaltion asianomaisen viranomaisen tulee, mikäli niin voi tapahtua saa-tavissa olevien tarkkaUu- tai muiden vastaavien tietojen pemsleella, mahdollisimman pian jokaisen kalenlerivuo-den päätlymisen jälkeen, H-man eri esitystä, toimitlaa kunkin muun sopimusvaltion asianomaiselle viran-omaiselle mainitussa val-tiossa asuvia luonnoUisia henkilöitä ja siellä kotipai-kan omaavia oikeushenki-löitä tarkoittavat tiedol, jotka koskevat

a) osakeyhtiöiden ja muiden sellaisten oikeushenki-löiden jakamaa voittoa,

b) obligaalioiden ja muiden seUaisten arvopaperei-den korkoja,

c) pankeilla, säästöpan-keilta ja muUla sellaisUta

Artikel 12

Behörig myndighet i avlalsslutande stat skall, i den mån det kan ske på grundval av tillgängliga kontroUuppgifter eller motsvarande uppgifter, snarast möjligt efter utgången av varje kalenderår, utan särskild framställning, tiUsläUa behörig myndighet i envar av de andra avtalsslutande staterna upplysningar avseende i denna stal bosatta fysiska personer eller där hemmahörande juridiska personer beträffande

a) utdelningar från aktiebolag och liknande juridiska personer,

b) räntor på obligationer och andra sådana värdepapper,

c) tUlgodohavanden hos
banker, sparbanker och lik-

Prop. 1972:142

Öflun upplysinga o. fl.

11. gr.

Öflun upplysinga skal fara fram 1 sanuraemi viÖ löggjöf J)ess rikis, sem beiÖni er beinl til.

BeiÖni um öflun upp-lysmga må J)vi aÖeins selja fram, aö l)aÖ riki, sem beiÖni ber fram, geli samkvaemt löggjöf sinni aflaö sambaerilegra upplysinga, ef J)aÖ riki, sem aÖstoÖar er beÖiÖ, fer fram å slikt.

Hafna må beiÖni um öflun upplysinga, ef viöskipta-, framleiöslu- eÖa alvinnu-leyndarmäli yröi IjöstraÖ upp, ef orÖiÖ vaeri viÖ beiöninni.

Fremskaffing av opplysninger m. m.

Artikkel 11

Opplysninger skal inn-hentes i samsvar med lovgivningen i den stat anmodningen er rettet til.

Anmodning om innhen-ling av opplysninger kan bare fremselles såfremt den stal som ber om opplysninger etter sin egen lovgivning kan skaffe tilsvarende oppgaver på begjaering fra den stat som anmodningen er rettet til.

Anmodning om å skaffe opplysninger kan avslås dersom forretnings-, fabrika-sjons- eUer yrkeshemmelig-heter ville bli kjent, såfremt anmodningen ble elterkommet.

Införskaffande av uppgifter m. m.

Artikel 11

Uppgifter skall införskaffas i enlighet med lagstiftningen i den stat, tiU vUken framställningen riktals.

Framställning om införskaffande av uppgifter får göras endast om den stat som gör framställningen enligt sin egen lagstiftning kan på begäran av den stat tiU vilken framstäUningen riktats införskaffa motsvarande uppgifter.

Framställning om införskaffande av uppgifter kan avböjas, om affärs-, fabrikations- eller yrkeshemlighet skulle yppas om framstäUningen efterkommes.

12 gr.

Baert sljornvald i aÖildar
riki skal, aö svo miklu leyti,
sem unnl er ä gmndveUi
samanburÖargagna eöa

samsvarandi upplysinga, svo fljött sem veröa må eftir hver åramöl og ån sérstakrar beiÖni, afhenda baem stjömvaldi i hverju hinna aÖUdarrikjanna upplysingar um J)ä menn, sem biisettir eru i t)essu riki, eÖa lög-persönur, sem {)ar eiga heimUi, varÖandi

a) arÖgreiÖslur frå hluta-félögum og hliÖstaeÖum lög-personum,

b) vexti af skuldabréfum og ÖÖrum slikum verÖbréf-um,

c) innstjeöur i bönkum,
sparisjoöum og hliöstasöum

ArtUfkel 12

Den kompetente myndighet i de konlraherende stater skal i den utstrekning det kan skje på graimlag av tU-gjengelige konlrolloppgaver eller tilsvarende opplysninger, snarest mulig etter utgången av hvert kalenderår, uten spesiell anmodning, oversende den kompetente myndighet i hver av de andre konlraherende stater opplysninger om fysiske personer som er bosatt der, eller om juridiske personer som er hjemmeh0rende der, for så vidt angår

a) uldelinger fra aksje-selskaper og lignende juridiske personer,

b) renter av obligasjoner og andre lignende verdipa-pirer,

c) tUgodehavender i banker, sparebanker og Ugnen-

Artikel 12

Behörig myndighet i avtalsslulande stat skall, i den mån det kan ske på gmndval av tillgängliga kontrolluppgifter eller molsvarande uppgifter, snarast möjligt efter utgången av varje kalenderår, ulan särskUd framställning, tUlställa behörig myndighet i envar av de andra avtalsslulande staterna upplysningar avseende i denna stal bosatta fysiska personer eUer där hemmahörande juridiska personer beträffande

a) utdelningar från aktiebolag och liknande juridiska personer,

b) räntor på obUgationer och andra sådana värdepapper,

c) tiUgodohavanden hos
banker, sparbanker och lik-

Prop. 1972:142

institutioner saml renter af sådanne tUgodehavender,

d) royalties og andre pe
riodisk betalbare afgifter for
udnyltelse af ophavsret, pa
tent, m0nster, varemaerke el
ler anden sådan rettighed
eller ejendom,

e) l0nninger, honorarer,
pensioner og livrenter,

f) skades-, forsikrings- og
anden sådan erstatning, som
er oppebårel i förbindelse
med nasringsvirksomhed,
samt

g) andre indkomster eUer
aktiver, i det omfång over-
enskomst herom trasffes i
henhold til artikel 20.

Såfremt del i den stal, som har modtagel oplys-ningerne viser sig, al op-lysningerne ikke er i over-enstemmelse med de virke-lige forhold, skal den kompetente myndighed i denne stal på passende made underrette den kompetente myndighed i den stat, som har afgivet oplysningerne, om forholdet.

I tilfaelde, hvor en i en af de konlraherende stater bo-sat person er afgået ved d0den og har efterladt sig fasl ejendom i en anden af de konlraherende stater eller akliver anbragt i en virk-somhed dér, skal den kompetente myndighed i den f0rstncevnte stat, så snart kendskab til forholdet er erhvervet, underrette den kompetente myndighed i den anden stat herom.

lailoksiita olevia saamisia sekä tällaisten saamisten korkoja,

d) rojaltia tai muuta, te-
kijänoikeuden, patenlin,
mallin, lavaramerkin tai
muun sellaisen oikeuden tai
omaisuuden käytöstä toistu-
vasti suoiileltavaa maksua,

e) palkkoja, palkkioita,
eläkkeilä ja elinkorkoja,

f) elinkeinotoiminnan yh
leydessä saatua vahingon-,
vakuutus- ja muuta sellaisla
korvausla, sekä

g) muita tuloja tai varoja,
mikäli täslä on sovittu 20
artiklan mukaisesti.

Jos sunä valtiossa, joka on vastaanottanul tiedol, käy selviUe, etlä tiedol eivät vas-laa todellisia olosuhleila, on tämän valtion asianomaisen viranomaisen sopivaUa ta-valla ilmoitettava asiasta sen valtion asianomaiselle viran-omaiselle, joka on tiedol an-tanut.

Milloin sopimusvalliossa
asuva henkilö on kuollut ja
häneltä on jäänyt toisessa
sopimusvalliossa olevaa

kiinteää omaisuulta tai siellä olevaan liikkeeseen sijoitet-luja varoja, on ensiksi mai-nitun valtion asianomaisen viranomaisen, niin pian kun asiasta on saatu tieto, Umoi-tettava täslä loisen valtion asianomaiselle viranomai-selle.

nande inrättningar samt räntor på sådana tillgodohavanden,

d) royalty och annan pe
riodiskt utgående avgift för
utnyttjande av upphovsrätt,
patent, mönster, varumärke
eller annan sådan rättighet
eller egendom,

e) löner, arvoden, pensio
ner och livräntor,

f) skade-, försäkrings-
och annan sådan ersättning
som erhåUits i samband med
näringsverksamhet, samt

g) andra inkomster eller
tillgångar, i den mån över
enskommelse träffats därom
enligt artikel 20.

Om det i den stat som mottagit upplysningama framkommer, att upplysningarna icke motsvarar de verkliga förhållandena, skall behörig myndighet i denna stat på lämpligt sätt underrätta den behöriga myndigheten i den stat, som lämnat upplysningarna, om förhållandet.

Då person bosatt i en av de avtalsslutande staterna avlidit och efterlämnat fast egendom i annan avtalsslutande stat eller tillgångar nedlagda i rörelse där, skall behörig myndighet i förstnämnda stal, så snart kännedom vunnits om förhållandet, underrätta behörig myndighet i den andra staten därom.

Inddrivelse af skat

Artikel 13

Afg0relser i skattesager, som if0lge lovgivningen i en af de konlraherende stater

Veron perintä 13 artikla

Veroasiassa annettu pää-tös, joka sopimusvaltion lainsäädännön mukaan on

Indrivning av skatt

Artikel 13

Beslut i skatteärende, som enligt lagstiftningen i en av de avtalsslutande sta-

Prop. 1972:142

stofnunum, svo og vexti af slikum innstaeöum,

d) hvers konar ]jöknanir
og limabilsgreiöslur fyrir
nolkun å höftmdarrétti,
einkaleyfi, munsiri, vöm-
merki eöa öÖrum slikum
réltindum eÖa eignum,

e) vinnulaun, starfslaun,
elii- og eflirlaun og lifeyri,

f) skaöabaslur, trygginga-
bxtur og aörar slikar baetur,
sem fengizt hafa i sambandi
viö atvinnurekstur, svo og

g) aörar lekjur eÖa eignir,
aö svo miklu leyti, sem sam-
komulag veröur um skv. 20.
grein.

Ef fram kemur i J)vi riki, sem fengiö hefir upplys-ingamar, aÖ Jjaer séu ekki sannleikanum samkvaemar, skal basrt sljornvald i t)essu riki skyra baeru stjörnvaldi i l)vi riki, sem upplysing-arnar gaf, å viöeigandi häll frå aÖstseöum.

I>egar maÖur, biisettur i einu aÖUdarrikjanna, hefir andazt og läliÖ eftir sig fast-eign i öÖm aÖildarriki eöa eignir i alvinnurekslri Jjar, skal baert sljornvald i fyrr-nefnda rikinu, strax og t)aÖ hefir fengiÖ vitneskju um målavexti, tUkynna IpztS baem stjörnvaldi i siöar-nefnda rikinu.

de instilusjoner, saml renter på slike tilgodehavender,

d) royalty og annen pe
riodisk uigående avgift for
ulnyttelsen av opphavsrett,
patent, m0nster, varemerke
eller annen slik retlighet el
ler eiendom,

e) l0nn, honorarer, pen-
sjoner og livrenter,

f) skade-, forsikrings- og
annen lignende erstatning
som er oppebårel i sam
band med naeringsvirksom-
het, samt

g) andre inntekter eller
aktiva i den utstrekning det
er truffet avtale om det i
henhold til arlikkel 20.

Hvis det i den stal som har mottalt opplysninger, viser seg at opplysningene ikke samsvarer med del fak-liske forhold, skal den kompetente myndighet i denne stat på passende mate underrette den kompetente myndighet i den stat som har gitt opplysningene om forholdet.

Når en person som er bosatt i en av de konlraherende stater er avgått ved d0-den og har elterlatt seg fast eiendom i en annen konlraherende stat eller midler som er plassert i en virk-somhel der, skal den kompetente myndighet i f0rst-nevnte stat underrette den kompetente myndighet i den annen stat om delte så snart den har fått kjennskap til forholdet.

nande inrättningar samt räntor på sådana tillgodohavanden,

d) royalty och annan pe
riodiskt uigående avgift för
utnyttjande av upphovsrätt,
patent, mönster, varumärke
eller annan sådan rättighet
eller egendom,

e) löner, arvoden, pensio
ner och livräntor,

f) skade-, försäkrings- och
annan sådan ersätlning som
erhållits i samband med nä
ringsverksamhet, samt

g) andra inkomster eller
tillgångar, i den mån över
enskommelse träffals därom
enligt artikel 20.

Om del i den stat som mottagit upplysningarna framkommer, att upplysningarna icke motsvarar de verkliga förhållandena, skall behörig myndighet i denna stat på lämpligl sätt underrätta den behöriga myndigheten i den stat, som lämnat upplysningama, om förhållandet.

Då person bosatt i en av de avtalsslulande staterna avlidit och efterlämnat fast egendom i annan avlalsslutande stat eller tillgångar nedlagda i rörelse där, skall behörig myndighet i förstnämnda stat, så snart kännedom vunnits om förhåUandet, underrätta behörig myndighet i den andra staten därom.

Innheimta skatta

13. gr:

tJrskurÖ i skallamåli, sem skv. löggjöf eins af aÖild-arrikjunum er aÖfararhaef-

Inndriving av skatt Artikkel 13

Avgj0relser i skallesaker, som i henhold tU lovgivningen i en av de konlra-

Indrivning av skatt Artikel 13

Beslut i skalleärende, som enligt lagstiftningen i en av de aNlalsslutande staterna är

Prop.1972:142

er eksigible i denne stat, skal anerkendes som eksigible i en anden konlraherende stat. Bistand tU inddrivelse af skat på grundlag af en sådan afg0relse skal ivaerk-saettes i sidstnasvnte stat på den made pg med iagltagelse af de praeskriptionsregler, som gaelder for inddrivelse af skat af tilsvarende art if0lge denne stats egen lovgivning.

Den myndighed, som pri-masrt begaerer bistånd til inddrivelse, skal i anmodningen bekrasfte, at afg0rel-sen er eksigibel i egen stat samt angive del tidspunkt, da retten til al inddrive skallen helt eller delvis op-h0rer på gmnd af prjeskrip-tion if0lge denne stals lovgivning; denne myndigheds kompetence skal bekraeftes af en af artikel 4 omfattet myndighed.

Artikel 14

Anmodning om bistand til inddrivelse af skal må kun fremsaeltes, såfremt skatten ikke kan inddrives i egen stal uden vaesenllige vanskeligheder.

Er en skattepliglig eller en anden person, som omfalles af artikel 3, sik. 2, afgået ved d0den, må inddrivelse ikke ske med bel0b, scm överstiger vasrdien af akti-verne i d0dsboet. Er boet skiftet, må hos arvinger eller andre, som har erhvervet aktiver på grund af d0ds-faldet, ikke inddrives mere end hvad der modsvarer va;rdien af aktiverne på tidspunktet for erhvervelsen.

täylänlöönpanokelpoinen
tässä valtiossa, on tunnustet-
tava täytäntöönpanokelpoi-
seksi toisessa sopimusval
liossa. "Virka-apua veron pe-
rimiseksi tällaisen päätöksen
pemsleella on viimeksi mai
nitussa valtiossa anneltava
sunä järjestyksessä ja mitä
vanhentumisla koskevia

säännöksiä noudattaen, jotka valtion öman lainsäädännön mukaan oval voimassa vastaavanlaisen veron peri-miseen nähden.

Veron perimistä koskevaa virka-apua ensisijaisesti pyytävän viranomaisen on esilyksessä todistetlava, etlä päätös on täylänlöönpanokelpoinen sen omassa valtiossa sekä mainiltava se ajankohta, jolloin oikeus pe-riä vero lakkaa kokonaan tai osaksi vanhentumisen johdosla tämän valtion lainsäädännön mukaan; tämän viranomaisen toimivalla on 4 artiklassa tarkoitetun viranomaisen todistetlava.

14 artikla

Veron perimistä koskeva virka-apuesitys saadan lehdä vain, jollei veroa voida omassa valtiossa periä ilman oleellisia vaikeuksia.

Milloin verovelvoUinen tai muu 3 artiklan 2 kappaleessa tarkoitetlu henkilö on kuollut, ei saada periä enem-pää kuin määrä, joka vaslaa kuolinpesän varojen arvoa. Milloin pesä on jaetlu, ei perilliseltä tai muulta kuo-lemanlapauksen jobdosta omaisuulta saaneelta henkilöitä saada periä enempää kuin määrä, joka vaslaa omaisuuden arvoa sen saan-tihelkellä.

terna är exigibelt i denna stat, skaU erkännas som exigibelt i annan avlalsslutande stal. Handräckning för indrivning av skatt på grund av sådant beslut skall verkstäUas i sistnämnda stat i den ordning och med iakttagande av de preskriptionsregler som gäUer för indrivning av skatt av motsvarande slag enUgt dess egen lagstiftning.

Den myndighet som i första hand begär handräckning för indrivning skall i framställningen intyga att beslutet är exigibelt i den egna staten samt ange den tidpunkt då rätten atl uttaga skallen hell eller delvis upphör på grund av preskription enligt denna stats lagstiftning; denna myndighets behörighet skall bestyrkas av myndighet som avses i artikel 4.

Artikel 14

Framställning om handräckning för indrivning av skall får göras endasl om skatten icke kan indrivas i den egna staten utan väsentliga svårigheter.

Har skattskyldig eUer annan som avses i artikel 3 andra stycket avlidit, får indrivning ej ske med belopp överstigande värdet av tUlgångarna i dödsboet. Är boet skiftat, får av arvinge eller annan som förvärvat egendom på gmnd av dödsfallet icke indrivas mer än som motsvarar värdet av egendomen vid tiden för förvärvet.

Prop. 1972:142

ur 1 |)vi riki, skal viSur-kenna aÖfararhcefan i öÖm aÖildarriki. ' AÖsloÖ viÖ skaltheimtu, sem byggö er ä slikum urskuröi, skal veita i siöamefnda rikinu å J)ann hatt og meS hliSsjön af peim fymingarreglum, sem gUda um innheimlu å samskonar sköltum samkvaemt löggjöf J)essa rikis.

PaÖ sljornvald, sem i upphafi fer fram å aÖsloö viö innheimlu, skal i beiÖni sinni staöfesta, aÖ iirskurö-urinn sé aöfararhaefurieigin riki, svo og lilgreina, hvenaer réllur til aö innheimta skatt-inn feUur aÖ nokkm eÖa öllu leyti niÖur fyrir fym-ingu skv. löggjöf Jjessa rikis. HeimUd J)essa sljorn-valds skal slaöfest af stjörnvaldi, sem tUgreint er i 4. grein.

herende stater er eksigibelt i denne stat, skal anerkjen-nes som eksigibelt i en annen konlraherende stat. Bisland tu indriving av skatt på gmnnlag av en sUk av-gj0relse skal iverkselles i den sislnevnle stat på samme måle og under hensyn tU de preskripsjonsregler som gjelder for innfordring av tilsvarende skatt i henhold til dens egen lovgivning.

Den myndighet som f0rst begjaerer bisland til inn-driving, skal i anmodningen bekrefle at kravet er eksigibelt i dens egen stat, samt oppgi lidspunktel for når retten til å drive inn skatten helt eller delvis er foreidet etter lovgivningen i denne staten. Al denne myndighet er relle vedkonomen-de, skal bekrefles av den myndighet som er nevnt i artikkel 4.

exigibelt i denna stat, skall erkännas som exigibelt i annan avtalsslulande stat. Handräckrung för indrivning av skatt på grund av sådant beslul skall verkställas i sistnämnda stat i den ordning och med iakttagande av de preskriptionsregler som gäller för indrivning av skatt av motsvarande slag enligt dess egen lagstiftning.

Den myndighet som i första hand begär handräckning för indrivning skall i framställningen intyga att beslutet är exigibelt i den egna staten samt ange den tidpunkt då rätten att uttaga skatten helt eller delvis upphör på gmnd av preskription enligt denna stats lagstiftning; denna myndighels behörighet skall bestyrkas av myndighet som avses i artikel 4.

14. gr.

BeiÖni um aÖstoÖ viÖ innheimlu skatta må J)vi aöeitis selja fram, aÖ ekki sé unnl aÖ innheimta skalt-inn i eigin riki ån vemlegra erfiSleika.

Hafi hinn skallskyldi eÖa annar, sem um getur i 2. mgr. 3. gr., låtizl, må eigi innheimta haerri fjärhxö en eignum dånarbiisins nemur. Hafi biii veriö skipt, må eigi innheimta hjå erfingjum eöa ÖÖrum, sem fengiö hafa einhverjar eignir vegna and-låtsins, haerri fjärhaeÖ en sem svarar til verömaetis eignar-innar å Jjeim lima, sem Jjessi aÖUi fékk håna.

Artikkel 14

Anmodning om bisland til inndriving av skatt skal bare kunne gj0res såfremt skallen ikke kan drives inn i egen stat uten vesenllige vanskeligheler.

Har skattjrteren eller andre som er nevnt i artikkel 3, annel ledd, avgått ved d0den, skal man ikke drive inn bel0p som överstiger verdien av aktiva i d0ds-boet. Er boel skiftet, kan man ikke innfordre sl0rre bel0p hos arving eller en annen som har ervervet formue på gmnn av d0ds-fallel, enn det som svarer lU verdien av aktiva på det tidspunktet ervervet fant sted.

Artikel 14

Framställning om handräckning för indrivning av skatt får göras endast om skallen icke kan indrivas i den egna staten utan väsentliga svårigheter.

Har skallskyldig eller annan som avses i artikel 3 andra siycket avUdil, får indrivning ej ske med belopp överstigande värdet av tUlgångarna i dödsboet. Är boel skiftat, får av arvinge eller annan som förvärvat egendom på gmnd av dödsfallet icke indrivas mer än som motsvarar värdet av egendomen vid tiden för förvärvet.

Prop. 1972:142

Artikel 15

For skat, som skal inddrives if0lge denne aftale, gaelder i den stat, hos hvilken bistand er begaeret, ikke sådan saerlig fortrinsrel, som dér kan vaere gaeldende for denne stals egne skatter.

I säger vedr0rende inddrivelse af skat if01ge denne aftale må foranstaltninger for at indlede s0gsmål ved anden domstol end förvaltningsdomstol eller konkurs ikke indledes i den stat, hos hvilken inddrivelsen be-gaeres, med mindre den kompetente myndighed i denne stat, efter anmodning fra den kompetente myndighed i den stal, som har fremsat anmodningen, ud-trykkeligl samlykker i en sådan foranstaltning.

15 artikla

Vero, joka tämän sopimuksen mukaan on perittä-vä, ei siinä valtiossa, jolta virka-apua on pyydetty, nauti sellaisla erityistä etuoi-keutta, joka siellä saattaa olla voimassa sen omiin ve-roihin nähden.

Tämän sopimuksen mu-kaisessa verojen perimistä koskevassa asiassa ei siinä valtiossa, jolta perimistä on pyydetty, saada ryhtyä toi-menpiteisiin oikeudenkäyn-limenettelyn aloittamiseksi muussa luomioisluimessa kuin hallintotuomioistuimes-sa tai konkurssimenettelyn vireUlepanemiseksi, ellei tämän valtion asianomainen viranomainen, esilyksen teh-neen valtion asianomaisen viranomaisen esityksestä, ni-menomaan suostu sUhen, etlä sellaiseen toimenpitee-seen ryhdytään.

Artikel 15

För skatt, som skall indrivas enligt detta avtal, åtnjutes ej i den stal hos vilken handräckning begärts sådan särskild förmånsrätt som där kan gäUa för dess egna skatter.

I ärende angående indrivning av skatt enligt detta avtal får åtgärd för att inleda rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller konkursförfarande icke vidtagas i den stat hos vilken indrivning begärts, med mindre behörig myndighet i denna stat, efter framställning av den behöriga myndigheten i den stat som gjort framställningen, uttryckligen samtycker lill sådan åtgärd.

Artikel 16

Oph0rer, inden en sag vedr0rende inddrivelse af skat i henhold tU denne aftale er afsluttet, retten tU at inddrive skatten helt eller delvis if0lge lovgivningen i den stat, som har begaeret bistanden, på grund af be-taling, nedsaeltelse eller op-haevelse af skatteansaeltelsen, lempelse eller af anden år-sag, skal den kompetente myndighed i denne stat snarest muligt anmelde det således indtrufne tU den kompetente myndighed i den anden stat.

Bestemmelserne i sik. 1 skal finde tilsvarende anven-delse, såfremt henstand med betaling af skatten er ind-r0mmel.

16 artikla

Milloin oikeus periä vero lakkaa kokonaan tai osaksi virka-apua pyytäneen valtion lainsäädännön mukaan, ennen kuin tämän sopimuksen mukainen veron perimistä koskeva asia on päät-tynyt, maksun, taksoituksen (verotuksen) alentamisen tai poistamisen, lyhennyksen tai muun syyn johdosla, on tämän valtion asianomaisen viranomaisen mahdollisimman pian ilmoitettava ta-pahtumasla loisen valtion asianomaiselle viranomai-selle.

Mitä 1 kappaleessa on määrätty, on vastaavasli so-velleltava, milloin on myön-netty veron suorittamisen lykkäyslä.

Artikel 16

Upphör, innan ärende angående indrivning av skatt enligt delta avtal avslutats, rätten alt uttaga skatten helt eller delvis enligt lagstiftningen i den stat som begärt handräckningen på gmnd av betalning, nedsättning eller undanröjande av taxering (beskattning), avkorlning eller annan anledning, skaU den behöriga myndigheten i denna stat snarast möjligl anmäla det inträffade tUl den behöriga myndigheten i den andra staten.

Bestämmelsema i första stycket skall äga molsvarande tiUämpning i fall då anstånd med betalning av skatten medgivits.

Prop. 1972:142

15. gr.

Viö innheimlu skatta skv. samningi J)essum gildir eigi i t)vi riki, Jjar sem aÖstoÖar er beiÖzl, så sérstaki for-gangsréttur, sem t)ar känn aö gilda um skatta Jjess rikis.

1 målum varöandi innheimlu å skatti skv. samningi t>essum er eigi heimilt aö hefja målsökn fyrir ÖÖrum dömstöli en sljörnvalda-dömstöli eöa krefjast gjaldt)rotaskipla i tvi riki, J)ar sem öskaÖ er innheimlu, nema baert stornvald i J)essu riki hafi gefiÖ skyrl sam-t)ykki tU slikra aögeröa aÖ beiÖni baers stjörnvalds i Jjvi riki, sem aöstoöar öskar.

Artikkel 15

For skatt som skal inn-drives etter denne a-vtalen, gjelder ikke den sxrskille fortrinnsrett som kan vaere vedtalt for egne skatter i den stat som er bedt om å yte bistand.

I saker om inndriving av skatt etter denne avtale må det ikke innledes s0ksmål ved annen domstol enn förvaltningsdomstol eller be-gjasres konkurs i den stal det er begjaert bistand til inndriving, med mindre den kompetente myndighet i denne stat etter anmodning fra den kompetente myndighet i den stat som har an-modet om bistand, uttrykke-1ig samlykker i slike tUtak.

Artikel 15

För skatt, som skall indrivas enligt delta avtal, åtnjutes ej i den stat hos vUken handräckning begärts sådan särskild förmånsrätt som där kan gälla för dess egna skatter.

I ärende angående indrivning av skatt enligt della avtal fär åtgärd för att inleda rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller konkursförfarande icke vidtagas i den stat hos vilken indrivning begärts, med mindre behörig myndighet i denna stat, efler framställning av den behöriga myndigheten i den stat som gjort framstäUningen, uttryckligen samtycker till sådan åtgärd.

16. gr.

Fari svo, åöur en mäli um innheimlu å skatti skv. samningi tessum er lokiÖ, aÖ réllur til aÖ innheimta skatt-inn falli aÖ nokkru eÖa öllu leyti niöur skv. löggjöf l)ess rikis, sem aÖsloÖar hefir öskaö, vegna greiöslu, laekk-unar eÖa niÖurfeUingar skattaälagningar, ivilnunar eöa af öÖmm ästasöum, t>å skal baert sljornvald i J)essu riki tilkynna J)elta baem stjörnvaldi i hinu rikinu svo fljött scm auÖiÖ er.

AkvaeÖum 1. mgr. skal beitt å sama håll {»egar veittur hefir veriÖ greiÖslu-frestur å skaltinum.

Artikkel 16

Opph0rer retten til å drive inn skatten helt eUer delvis etter lovgivningen i den stat som har begjaert bistanden på grunn av betaling, nedsettelse eller opp-hevelse av ligningen, avkort-ning eller av andre årsaker f0r saken om inndriving av skatten i henhold til denne avtale er avsluttet, skal den kompetente myndighet i denne stat snarest mulig meddele det inntmfne til den kompetente myndighet i den annen stat.

Bestemmelsene i f0rste ledd skal gjelde tUsvarende når det blir gitt utseltelse med betaling av skatten.

Artikel 16

Upphör, innan ärende angående indrivning av skatt enligt detta avtal avslutats, rätten att uttaga skatten helt eller delvis enligt lagstiftningen i den stat som be gärt handräckningen på gmnd av betalning, nedsättning eller undanröjande av taxering (beskattning), avkorlning eller annan anledning, skall den behöriga myndigheten i denna stal snarast möjligt amnäla det inträffade tUl den behöriga myndigheten i den andra staten.

Bestämmelserna i första stycket skall äga motsvarande tillämpning i fall då anstånd med betalning av skallen medgivits.

Prop. 1972:142

Artikel 17

Når inddrivelse if0lge denne aftale er sket i en af slalerne, og del inddrevne bel0b er kommet inddri-velsesmyndigheden i denne stat i haende, er denne stat ansvarlig for del inddrevne bel0b över for den stal, som har begaeret inddrivelsen.

17 artikla

Kun tämän sopimuksen mukainen periminen on ta-pahtunut sopimusvalliossa ja peritty määrä on saapu-nut tämän valtion perimis-viranomaiseUe, tämä valtio on perimistä pyytäneeUe valtiolle vastuussa peritystä määräslä.

Artikel 17

När indrivning enligt detla avtal skett i en av staterna och indrivet belopp kommit indrivningsmyndig-het i denna stat tiUhanda, är den staten ansvarig gentemot den stat som begärt indrivningen för del indrivna beloppel.

Saerlige bestemmelser Artikel 18

For så vidt angår fore-sp0rgsler, oplysnmger, er-klaeringer og andre meddelelser, som i henhold til denne aftale fremkommer til en af stateme, skal de i henhold til denne stats lovgivning gaeldende bestemmelser om tavshedspligt og dokumenters hemmeligholdelse finde anvendelse.

Artikel 19

For bistand i henhold tU denne aftale er den stal, som har begaeret bistanden, kun pligtig at erstatte om-kostninger for sådant s0gs-mål ved anden domstol end förvaltningsdomstol eller konkurs i denne anden stat, som er foranlediget af bistanden.

Artikel 20

De kompetente myndigheder i de konlraherende stater kan indgå yderligere overenskomst for at gen-nemf0re bestemmelserne i denne aftale. De kan saerligt indgå overenskomst om udveksling af oplysninger i henhold til artikel 12 g), om mindstebel0b, som anmodning om inddrivelse skal an-

Erinäisiä määräyksiä 18 artikla

Kyselyihin, tietoihin, U-moituksUn ja muUiin tiedon-anloiliin, jotka valtio tämän sopimuksen mukaisesti vas-taanottaa, sovelletaan tämän valtion lainsäädännön mukaan voimassa olevia sa-lassapilomääräyksiä.

19 artikla

Tämän sopimuksen mukaista virka-apua pyylänyt valtio on velvollinen korvaa-maan vain ne kustannukset, joka virka-avusta aiheutu-val toisessa valtiossa oUceu-denkäyntimenettelystä muussa luomioisluimessa kuin hallintotuomioistuimes-sa tai konkurssimenettelys-lä.

20 artikla
Sopimusvaltioiden asian-

omaiset viranomaiset voival tehdä täydentäviä sopimuk-sia tämän sopimuksen mää-räyslen toleultamiseksi. Eri-tyisesti ne voival sopia tietojen vaihdosta 12 artiklan g) kohdan mukaan, vähim-mäismäärästä, jota perimistä koskeva esitys saa lar-koittaa, veroja ja maksuja

Särskilda bestämmelser

Artikel 18

Beträffande förfrågningar, upplysningar, uppgifter och andra meddelanden, som enligt detta avtal ingår tUl en av staterna, tillämpas de sekretessbestämmelser som gäUer enligt lagstiftningen i denna stat.

Artikel 19

För handräckning erUigt delta avtal är den stat som begärt handräckningen skyldig ersätta kostnad endast för sådant rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eUer konkursförfarande i den andra staten, som föranledes av handräckningen.

Artikel 20

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa ytterUgare överenskommelse för alt genomföra bestämmelsema i detta avtal. De kan särskilt överenskomma om utbyte av upplysningar enligt artikel 12 g), om minsta belopp, som framställning om indrivning får avse, om hand-

Prop. 1972:142

17. gr.

t>egar innheimta skv. samningi J)essum hefir ätt sér SlaÖ i einu rikjanna og innheimt fé hefir borizt innheimlusljornvaldi i J)essu riki, er t)aÖ riki åbyrgl fyrir hinu innheimta fé gagnvart J3vi riki, sem innheimlu öskaöi.

Arlikkel 17

Når inndriving etter denne avtale er skjedd i en av slatene, og del bel0p som er drevet inn er kommet til iimfordringsmyndighelene i denne stat, er denne stat ansvarlig överfor den annen stat for del inndrevne be-l0p.

Artikel 17

När indrivning enUgt delta avtal skett i en av staterna och indrivet belopp kommit indrivningsmyndig-hel i denna stat tillhanda, är den staten ansvarig gentemot den stal som begärt indrivningen för det indrivna beloppet.

Sérstök äkvcEÖi

18. gr.

Um fyrirspurnir, upplysingar, yfirlysingar og aÖrar tilkynningar, sem samkvaemt samningi J)essum ber-asl til einhvers rikjanna, skal beita J)eim åkvaeÖum um J)agnarskyldu og skjala-leynd, sem gilda samkvaemt löggjöf J)essa rikis.

Sa;rlige bestemmelser

Artikkel 18

Med hensyn til foresppr-sler, opplysninger, oppgaver og andre meddelelser som etter denne avtale er mottalt av en av statene, skal bestemmelsene om laushels-plikl 0.1. som gjelder etter lovgivningen i denne staten, få tilsvarende anvendelse.

Särskilda bestämmelser

Artikel 18

Belräffande förfrågningar, upplysningar, uppgifter och andra meddelanden, som enligt detta avtal ingår till en av staterna, tiUämpas de sekretessbestämmelser som gäUer enligt lagstiftningen i denna stat.

19. gr.

Fyrir aÖstoÖ samkvaemt J)essum samningi er t)vi riki, sem aöstoöar öskaöi, aöems skylt aö greiÖa kosln-aÖ, sem af aÖstoÖinni leiddi, viö målsökn fyrir öÖmm döstölum en sljomvalda-dömstölum og af gjald-JjrotameÖferÖ.

Artikkel 19

For bisland etter denne avtale, er den stat som har begjaert bistanden, bare pliktig til å erstatte omkost-ninger vedrörende bistanden i den andre staten som er pål0pet ved s0ksmål ved annen domstol enn förvaltningsdomstol, eller ved konkurs.

Artikel 19

För handräckning enligt detta avtal är den stat som begärt handräckningen skyldig ersätla kostnad endast för sådant rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller konkursförfarande i den andra staten, som föranledes av handräckningen.

20. gr.

Basr stjornvöld i aÖildar-
rikjunum geta gert meÖ sér
ytarlegra samkomulag um
framkvasmd äkvasÖa J)essa
samnings. tau geta einkum
gert meö sér samkomulag
um skipli ä upplysingum
samkvaemt 12. gr. g), um
lågmarksfjårhaeöir, sem

asskja må iimheimtu ä, um aöstoö varöandi skatta og

Artikkel 20

De kompetente myndigheter i de konlraherende stater kan inngå ytterligere overenskomst for å gjen-nomf0re bestemmelsene i denne avtale. De kan saerskilt inngå avtale om utveksling av opplysninger i henhold til artikkel 12 g), om minstebel0p for anmodning om inndriving, om bi-

Artikel 20

De behöriga myndigheterna i de avlalsslutande staterna kan träffa ytterligare överenskommelse för atl genomföra bestämmelserna i detla avtal. De kan särskilt överenskomma om utbyte av upplysningar enligt artikel 12 g), om minsta belopp, som framställning om indrivning får avse, om hand-

Prop. 1972:142

gå, om bistand vedr0rende skatter og afgifter i henhold tu artikel 2 c), d) og e) og om opkraevning af skat i saerlige lUfaelde, f. eks. ved-r0rende såkaldte graense-gasngere, samt vedr0rende renter, s0gsmålsomkoslnin-ger, b0der og andre lignende bel0b, som pålaegges i förbindelse med beskatning eller inddrivelse, om fast-saettelse af kurs for omreg-ning af bel0b, som skal inddrives, samt om afregning af inddrevne bel0b.

Såfremt vanskeligheder eller tvivlssp0rgsmål opslår mellem to eller flere af de konlraherende stater vedr0-rende fortolkning eller anvendelse af denne aftale, skal de kompetente myndigheder i disse stater forhand-le med henblik på al 10se sp0rgsmålel gennem saerlig overenskomst. Resultatet af sådanne forhandlinger skal snarest meddeles de kompetente myndigheder i de 0vrige konlraherende stater. Såfremt den kompetente myndighed i en af de konlraherende stater finder, at forhandlinger vedr0rende sp0rgsmål om fortolkning eller anvendelse af denne aftale b0r ske mellem de kompetente myndigheder i samtUge de konlraherende stater, skal sådanne forhandlinger finde sted på be-gEering af denne stat.

koskevasta virka-avusta 2 artiklan c), d) ja e) kohdan mukaan ja veron kannosta eräissä tapauksissa, esim. n.s. rajankävijöiden osalla, sekä koroisla, oikeuden-käyntikuluista, uhkasakoista ja muista sellaisista, verotuksen tai perimisen yhleydessä menevislä maksuisla, periltäviä määriä muunnet-taessa sovellettavan kurssin vahvistamisesta sekä peritty-jen määrien lUittämisestä.

Jos kahden tai useamman sopimusvaltion välUlä syn-tyy vaikeuksia tai epätietoi-suulla tämän sopimuksen tulkinnasta tai sovellamises-ta, näiden valtioiden asian-omaisten viranomaisten on neuvoteltava keskenään ky-symyksen ralkaisemiseksi eri-lyisin sopimuksin. Neuvotte-lujen tulokset on mahdollisimman pian anneltava tie-doksi muiden sopimusvaltioiden asianomaisille viran-omaisUle.

Milloin sopimusvaltion asianomainen viranomainen katsoo, etlä kaikkien sopimusvaltioiden asianomaisten viranomaisten on neuvoteltava keskenään tämän sopimuksen tulkinnasta tai so-veltamisesta, neuvollelut on käytävä tämän valtion pyynnöstä.

räckning belräffande skatter och avgifter enligt artikel 2 c), d) och e) och om uppbörd av skatt i vissa fall, t. ex. i fråga om s. k. gränsgångare, saml belräffande räntor, rättegångskostnader, viten och andra liknande belopp, som utgår i samband med beskattning eller indrivning, om fastställande av kurs för omräkning av belopp, som skall indrivas, samt om redovisning av indrivna belopp.

Om svårigheter eller Ivivelsmål uppkommer meUan två eller flera av de avtalsslulande staterna rörande tolkning eUer tillämpning av detta avtal, skall de behöriga myndigheterna i dessa stater överlägga för atl söka lösa frågan genom särskUd överenskommelse. Resultatet av sådana överläggningar skall snarast delges behöriga myndigheter i övriga avtalsslutande stater.

Finner behörig myndighet i en av de avtalsslutande staterna alt överläggningar i fråga om tolkning eller tillämpning av detta avtal bör ske mellan de behöriga myndighetema i samlliga avlalsslutande stater, skall sådana överläggningar äga rum på begäran av denna stat.

Artikel 21

Denne aftale finder Ucke anvendelse

for Danmarks vedkommende: på Fa2r0eme og i Gr0n-land;

21 artikla

Täta sopimusta ei sovel-leta

Norjan osalta: Huippu-vuorilla eikä Jan MayeniUa, eikä myöskään Norjan Eu-roopan ulkopuolella ole-vissa alusmaissa;

Artikel 21

Detta avtal skaU icke tUl-lämpas

för Danmarks vidkommande; på Färöarna och i Grönland;

Prop. 1972:142

gjöld samkvaemt 2. gr. c), d) og e) og um innheimlu skatta i sérstökum tilvikum, t. d. vegna Jjeurra, sem saekja vinnu yfir landamaeri, ennfremur um vexti, måls-koslnaö, féviti og aörar Jjcss hallar greiöslur, sem ä eru lagöar viö skatlaälagningu eöa innheimlu, um äkvöröun ä gengi viÖ umreikning å fjärhaeöum, sem innheimta å, svo og um reikningsskil ä innheimlu fé.

Komi upp erfiÖleikar eÖa vafi milli Iveggja eÖa fleiri aöildarrikja um tiilkun eÖa framkvaemd a samningi t)essum, skulu baer stjornvöld 1 J)essum rikjum eiga meö sér viörasöur tU t)ess aö reyna aÖ leysa måliÖ meö sérstöku samkomulagi. NiÖurstöÖur slikra viöraeöna skal tilkynna basmm stjorn-völdum i ÖÖrum aÖUdar-rikjum svo fljött sem unnl

Telji baer stjornvöld i einu aÖUdarrikjanna, aÖ viöraeö-ur um lulkun eÖa framkvaemd å samningi J)essum eigi aö fara fram mUli baerra stjömvalda i öllum aÖildar-rikjunum, skulu slikar viö-rasöur fara fram samkvaemt ösk J)essa rikis.

stånd vedr0rende skaller og avgifter etter artikkel 2 c), d) og e) og om oppkreving av skatt i visse tilfelle, f. eks. vedr0rende såkalte grensegjengere, samt vedr0-rende renler, retlergangsom-kostninger, b0ler og andre lignende bel0p som utskrives i samband med beskatning eller inndriving, om fastsetting av kurs for om-regning av bel0p som skal inndrives samt om avreg-ning av bel0p som er drevet inn.

Hvis det oppstär vanskeligheler eller tvilssp0rsmål mellom lo eUer flere av de konlraherende stater om tolkningen eller anvendel-sen av denne avtale, skal de kompetente myndigheter i disse statene forhandle for å fors0ke å l0se sp0rsmålene gjennom saerskilt avtale. Resultatet av slike forhandlinger skal snarest meddeles de kompetente myndigheter i de 0vrige konlraherende stater.

Finner den kompetente myndighet i en av de konlraherende stater at forhandlinger om sp0rsmål om tolkning eUer anvendelse av denne avtale b0r skje mellom kompetente myndigheter i samtlige konlraherende stater, skal slike forhandlinger finne sted på anmodning fra denne stat.

räckning beträffande skatter och avgifter enligt artikel 2 c), d) och e) och om uppbörd av skatt i vissa fall, t. ex. i fråga om s. k. gränsgångare, samt beträffande räntor, rättegångskostnader, viten och andra liknande belopp, som utgår i samband med beskattning eller indrivning, om fastställande av kurs för omräkning av belopp, som skall indrivas, samt om redovisning av indrivna belopp.

Om svårigheter eller Ivivelsmål uppkommer mellan två eller flera av de avlalsslutande staterna rörande tolkning eller tUlämpning av detta avtal, skall de behöriga myndigheterna i dessa stater överlägga för all söka lösa frågan genom särskUd överenskommelse. Resultatet av sådana överläggningar skall snarast delges behöriga myndigheter i övriga avtalsslulande stater.

Finner behörig myndighet i en av de avtalsslulande staterna att överläggningar i fråga om tolkning eller tUl-lämpning av detta avtal bör ske mellan de behöriga myndigheterna i samtliga avtalsslutande stater, skall sådana överläggningar äga rum på begäran av denna stat.

21. gr.

Samningi {)essum skal eigi beita

aö t)vi er Danmörku varÖar: i Faereyjum og a Grasnlandi;

Artikkel 21

Denne avtale skal ikke få anvendelse

for Norges vedkommende på Svalbard og Jan Mayen saml de norske besillelser utenfor Europa,

Artikel 21

Delta avtal skall icke tUl-lämpas

för Danmarks vidkommande: pä Färöarna och i Grönland;

Prop. 1972:142

for Norges vedkommende: på Svalbard og Jan Mayen samt på de norske besiddel-ser uden for Europa.

Artikel 22

Denne aftale traeder i kraft fra begyndeisen af det kalenderår, som f0lger naer-mesl efler det år, da samtlige konlraherende stater har meddelt det svenske udenrigsdepartemenl, at de konstitutionelle foranstaltninger, som er n0dvendige for aftalens ikraftlraedelse er gennemf0rt. Det svenske udenrigsdepartemenl under-retter de 0'vrige konlraherende stater om modtagel-sen af disse meddelelser.

Tanskan osalta: Färsaaril-la eikä Grönlannissa.

22 artikla

Tämä sopimus tulee voimaan sila vuolta lähinnä seuraavan kalenterivuoden alusta alkaen, jona kaikki sopimusvalliot oval ilmoit-laneei Ruotsin ulkoasiainde-partemenlille, etlä sopimuksen voimaantulon vaalimat valliosännön mukaiset toi-menpiteet on suoriteltu. Ruotsin ulkoasiaindeparte-mentti ilmoittaa muille sopi-musvallioUle näiden Umoi-tusten vaslaanoltamisesta.

för Norges vidkommande: på Svalbard och Jan Mayen saml de norska besittningarna utom Europa.

Artikel 22

Della avtal träder i kraft med ingången av del kalenderår som följer närmast efter det år då samlliga avtalsslutande stater meddelat det svenska utrikesdepartementet atl de konstitutionella åtgärder som kräves för avtalets ikraftträdande genomförts. Det svenska utrikesdepartementet underrättar de övriga avtalsslutande staterna om mottagandet av dessa meddelanden.

Artikel 23

Efter at denne aftale er trådt i kraft, skal dens be-stenamelser anvendes på säger, som er indkommet efler ikrafttraedelsen til den kompetente myndighed i den stat, tU hvUken anmodningen er rettet.

Nedennaevnle aftaler skal oph0re med at gaelde og skal sidsle gäng anvendes for så vidt angår säger, som er indkommet til den kompetente myndighed i den stal, til hvilken begaeringen er rettet f0r ikrafttraedelsen af denne aftale:

Aftale af 10. marts 1943 mellem Finland og Sverige om bistand i skattesager;

Aftale af 17. december 1949 meUem Norge og Sverige om bistand i skattesager;

Aftale af 27. oktober 1953 mellem Danmark og Sverige om bistand i skattesager;

23 artUcla

Tämän sopimuksen voi-maantultua on sen määräyksiä sovellettava asioihin, jotka oval voimaantulon jälkeen saapuneel sen valtion, jolle esitys osoitetaan, asianomaiselle viranomaiselle.

Jäljempäna mainitut sopi-mukset lakkaavat olemasta voimassa ja nutä sovelletaan viimeisen kerran asioihin, jotka oval saapuneel sen valtion, jolle esitys osoitetaan, asianomaiselle viranomaiselle ennen tämän sopimuksen voimaanluloa:

Suomen ja Ruotsin välUlä virka-avusta veroasioissa 10 päivänä maaliskuuta 1943 tehty sopimus;

Norjan ja Ruotsin välUlä virka-avusta veroasioissa 17 päivänä joulukuuta 1949 tehty sopimus;

Ruotsin ja Tanskan väliUä virka-avusta veroasioissa 27 päivänä lokakuula 1953 tehty sopimus;

Artikel 23

Sedan detla avtal trätt i kraft skall dess bestämmelser tiUämpas på ärenden som inkommit efter ikraftträdandet till den behöriga myndigheten i den stal till vilken framställningen riktas.

Nedanstående avtal skall upphöra alt gäUa och skall sista gången tillämpas beträffande ärenden som inkommit till den behöriga myndigheten i den stat till vilken framställningen riktas före ikraftträdandet av detta avtal;

Avtal den 10 mars 1943 mellan Finland och Sverige angående handräckning i skatteärenden;

Avtal den 17 december 1949 meUan Norge och Sverige angående handräckning i skatteärenden;

Avtal den 27 oktober 1953 mellan Danmark och Sverige angående handräckning i skatteärenden;

Prop. 1972:142

aö t)vi er Noreg varöar: ä SvalbarÖa og Jan Mayen svo og å hinum norsku landsvaeÖum ulan Evropu.

22. gr.

Samningur t)essi öÖlast gUdi viö upphaf J)ess alm-anaksårs, sem naest kemur eftir J)vi åri, er öll aÖUdar-rikin hafa tilkynnt sasnska utanrikisråÖuneytinu, aÖ uppfylltar hafi veriÖ J)aer sljörnskipulegu kröfur, sem gerÖar eru til gildistöku ]}essa samnings. Saenska utanrikisråöuneytiö tilkynn-ir hinum aÖUdarrikjunum um möttöku t)essara tilkynn-inga.

for Danmarks vedkommende på Faer0yene og på Gr0nland.

Artikkel 22

Denne avtale trer i kraft ved begynnelsen av del kalenderår som f0lger naer-mesl eller del år da samtUge konlraherende stater meddeler del svenske uten-riksdeparlementel at de for-falningsmessige tUtak som kreves for avtalens ikraft-tredelse, er gjennomf0rt. Det svenske utenriksdepartement meddeler de 0vrige konlraherende stater om mollagel-sen av disse meldinger.

för Norges vidkommande: på Svalbard och Jan Mayen samt de norska besittningarna utom Europa.

Artikel 22

Detta avtal träder i kraft med ingången av del kalenderår som följer närmast efter del år då samtiiga avtalsslutande stater meddelat det svenska utrikesdepartementet all de konstitutionella ålgärder som kräves för avtalets ikraftträdande genomförts. Det svenska utrikesdepartementet underrättar de övriga avtalsslutande staterna om mottagandet av dessa meddelanden.

23. gr.

E>egar samningur J)essi hefir tekiö gUdi, skal åkvaeÖum hans beitt um mål, sem borizt hafa eftir gUd-islökuna tU viökomandi stjörnvalds i J)vi riki, sem beiÖni er beinl til.

Eftirfarandi samningar skulu faUa ur gildi, og skal Slöast beita l)eim viÖ mål, sem borizt hafa viökomandi Stjörnvaldi i J)vi riki, sem beiÖni er beinl tU, fyrir gUd-istöku J)essa samnings:

Samningur, dags. 10. marz 1943, milli Finnlands og Svijjjoöar um aÖsioö i skatlamålum;

Samningur, dags. 17. des-ember 1949, milli Noregs og SviJjjöÖar um aösloö i skatlamålum;

Samningur, dags. 27. oktober 1953, mUU Danmerkur og SviJjjöÖar um aÖstoÖ i skatlamålum;

Artikkel 23

Etter al denne avtale er trådt i kraft skal dens bestemmelser få anvendelse på saker som etter ikraf tlredel-sen er kommet inn tU den kompetente myndighet i den stal som anmodningen er rettet til.

De avtaler som er nevnt nedenfor, skal opph0re å gjelde og skal siste gäng få anvendelse på saker som er kommet inn tU den kompetente myndighet i den stat som anmodningen er rettet til f0r ikrafltredelsen av denne avtale:

Avtale av 10. mars 1943 mellom Finland og Sverige om bistand i skattesaker;

Avtale av 17. desember 1949 mellom Norge og Sverige om bistand i skattesaker;

Avtale av 27. oktober 1953 mellom Danmark og Sverige om bistand i skaltesaker;

Artikel 23

Sedan detla avtal trätt i krafl skall dess bestämmelser tillämpas på ärenden som inkommit efler ikraftträdandet lUl den behöriga myndigheten i den stat tiU vUken framställningen riktas.

Nedanstående avtal skall upphöra alt gälla och skall sista gången tUlämpas beträffande ärenden som inkommit tiU den behöriga myndigheten i den stal tUl vUken framställningen riktas före ikraftträdandet av delta avtal:

Avtal den 10 mars 1943 mellan Sverige och Finland angående handräckning i skalleärenden;

Avllal den 17 december 1949 mellan Sverige och Norge angående handräckning i skatteärenden;

Avtal den 27 oktober 1953 mellan Sverige och Danmark angående handräckning i skalleärenden;

Prop. 1972:142

Aftale af 29. marts 1954 mellem Finland og Norge om bistand i skattesager;

Aftale af 18. juli 1955 mellem Danmark og Finland om bisland i skattesager; saml

Aftale af 23. maj 1956 mellem Danmark og Norge om bistand i skattesager.

Artikel 24

Denne aftale skal forblive i kraft uden tidsbegraens-ning, men de konlraherende stater kan ad diplomatisk vej opsige aflalen ved underretning tU -inhver af de andre konlraherende stater senest 6 måneder f0r ud-gangen af et kalenderår. Er opsigelsesfristen iagltaget, oph0rer aflalen at gaelde i forholdet mellem den stat, som har förelaget opsigelsen og de 0vrige konlraherende stater med kalenderårels ud-gang.

Anmodning om bistand, som er indkommet til den kompetente myndighed i den stat, til hvilken aiunod-ningen er rettet inden aflalen er oph0rt med at gaelde, skal efterkommes i overensslemmelse med aftalens bestemmelser.

Aflalen skal deponeres i det svenske udenrigsdepartemenl og bekraeftede af-skrifler skal af det svenske udenrigsdepartemenl tilstU-les hver af de konlraherende staters regeringer.

TU bekraeftelse heraf bar undertegnede, dertil beh0-rigt bemyndigede, underteg-net denne aftale og forsynel samme med deres segl.

Suomen ja Norjan välUlä virka-avusta veroasioissa 29 päivänä maaliskuuta 1954 tehty sopimus;

Suomen ja Tanskan välUlä virka-avusta veroasioissa 18 päivänä heinäkuuta 1955 tehty sopimus; sekä

Norjan ja Tanskan välillä virka-avusta veroasioissa

23 päivänä loukokuuta 1956 tehty sopimus.

24 artikla

Tämä sopimus on voimassa ilman aikarajoilusla, mutta sopimusvaltio voi ir-tisanoa sopimuksen diplo-maatlileilse ilmoittamalla täslä muUle sopimusvallioil-le viimeistään kuusi kuu-kaulta ennen kalenteri'vuo-den päätlymistä. Jos irlisa-nomisaikaa on noudalellu, sopimus lakkaa olemasta voimassa irlisanomisen toi-millaneen valtion ja muiden sopimusvaltioiden välillä kalenterivuoden päätlyessä.

Virka-apua koskevaan esitykseen, joka ennen kuin sopimus on lakannul olemasta voimassa, on saapunut sen valtion, jolle esitys on osoi-lettu, asianomaiselle viranomaiselle, on suosluttava so-punuksen määräysten mukaisesti.

Sopimus on talleteltava Ruotsin ulkoasiaindeparte-menttiin ja on Routsin ulko-asiaindeparlementin toimi-lettava oikeaksi todistelut jäljennöksel sutä kullekin sopimusvaltion hallilukselle.

Tämän vakuudeksi oval
allekirjoittaneel, suhen

asiaimiukaisesli valtuulcttui-na, allekirjoitlaneel tämän sopimuksen ja varaslaneet sen sineteUlään.

Avtal den 29 mars 1954 mellan Finland och Norge angående handräckning i skatteärenden;

Avtal den 18 juli 1955 mellan Finland och Danmark angående handräckning i skatteärenden; samt

Avtal den 23 maj 1956 mellan Danmark och Norge om handräckning i skatteärenden.

Artikel 24

Detta avtal skaU förbU i kraft utan tidsbegränsning men avtalsslutande stal kan på diplomatisk väg uppsäga avtalel genom underrättelser tUl envar av de andra avtalsslutande staterna senast sex månader före utgången av ett kalenderår. Har uppsägningstiden iakttagits upphör avtalet att gälla i förhållandel mellan den stat som verkställt uppsägningen och övriga avtalsslutande stater med kalenderårels utgång.

FramstäUning om handräckning, som inkommit tUl behörig myndighet i den stat till vilken framställningen riktats innan avtalet upphört atl gälla, skall efterkommas i enlighel med avtalets bestämmelser.

Avtalet skall vara deponerat i del svenska utrikesdepartementet och bestyrkta avskrifter skall av del svenska utrikesdepartmentel liUställas var och en av de avtalsslutande statemas regeringar.

TUl bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat delta avtal och försett detsamma med sina sigUl.

Prop. 1972:142

Samningur, dags. 29. marz

1954, miUi Finnlands og
Noregs um aÖstoÖ i skatla
målum;

Samningur, dags 18. jiili

1955, mUli Danmerkur og
Finnlands um aöstoÖ i
skattamälum; og

Samningur, dags. 23. mai

1956, miUi Danmerkur og
Noregs um aÖsloÖ i skatta
mälum.

24. gr.

Samningur Jjessi gildir ån timatakmörkunar, en hvert aöUdarriki getur sagt honum upp eftir diplömatiskum leiöum meö tilkynningu tU sérhvers hinna aÖUdarrikjanna i siÖasla lagi sex månuöum fyrir lok alman-aksårs. Hafi äkvaeöanna um uppsagnartima veriÖ gaett, fellur samningurinn ur gildi i samskiptum mUli Jiess rikis, sem sagt hefir honum upp, og annarra aöildarrikja frå og meö lokum |)ess alm-anaksårs.

Hafi beiÖni um aÖsloÖ borizt baeru stjörnvaldi i J)vi riki, sem aÖstoÖar er öskaÖ i, åöur en samningurinn feUur iir gildi, skal fariÖ meö håna samkvaemt åkvaeÖum samningsins.

Samningurinn skal varÖ-fveittur i utanrikisräöu-neyti SviJjjöÖar, og saenska utanrikisråöuneytiö skal senda rikisstjörn hvers aÖUdarrikis slaöfest endurrit.

TU staöfestingar Jjessu hafa undirrilaÖir fulltruar, sem til t)ess hafa fullgilt um-boÖ, ritaÖ undir Jjennan samning og sett viö innsigli sin.

Avtale av 29. mars 1954 mellom Norge og Finland om bistand i skattesaker;

Avtale av 18. juU 1955 mellom Danmark og Finland om bistand i skaltesaker;

Avtale av 23. mai 1956 mellom Norge og Danmark om bistand i skaltesaker.

Artikkel 24

Denne avtale skal vaere i kraft uten tidsbegrensning, men de kontrahenrede stater kan på diplomatisk vei si opp avtalen ved under-retning til hver av de andre konlraherende stater senest seks måneder f0r utgången av et kalenderår. Er opp-sigelsesfrislen iakttatt, opp-h0rer avtalen å gjelde i forholdet mellom den stat som har sagt opp avtalen og de 0vrige konlraherende stater ved utgången av kalenderårel.

Anmodrung om bistand som er kommet inn til kompetent myndighet i den stal som anmodningen er rettet til innen avtalen opph0rer å gjelde, skal etterkommes i henhold tU avtalens bestemmelser.

Avtalen skal vaere depo-nert i det svenke utenriksdepartement som vil oversende bekreftede avskrifter til hver av de konlraherende staters regjeringer.

Til bekreftelse av delte har undertegnede, som er beh0rig bemyndiget, under-tegnel denne avtale og försynt den med deres segl.

Avtal den 29 mars 1954 mellan Finland och Norge angående handräckning i skatteärenden;

Avtal den 18 juli 1955 mellan Danmark och Finland angående handräckning i skatteärenden; saml

Avtal den 23 maj 1956 mellan Danmark och Norge om handräckning i skatteärenden.

Artikel 24

Detla avtal skall förbli i krafl ulan tidsbegränsning men avtalsslutande stat kan på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelser till envar av de andra avtalsslutande staterna senasi sex månader före utgången av ett kalenderår. Har uppsägningstiden iakttagils upphör avtalet atl gälla i förhållandet mellan den stat som verkställt uppsägningen och övriga avtalsslulande stater med kalenderårets utgång.

Framställning om handräckning, som inkommit lUl behörig myndighet i den stat tUl vilken framställningen riklats innan avtalel upphört alt gälla, skall efterkommas i enlighet med avtalets bestämmelser.

Avtalel skall vara deponerat i det svenska utrikesdepartementet och bestyrkta avskrifter skall av det svenska utrikesdepartementet tillställas var och en av de avtalsslulande staternas regeringar.

TUl bekräftelse härav har undertecknade, därtUl vederbörligen bemyndigade, undertecknat detla avtal och försett detsamma med sina sigill.

Prop. 1972:142

Udfaerdiget i Stockholm i el eksemplar på det danske, det finske, det isländske, det norske og det svenske sprog, idet der på det svenske sprog er udfasrdiget to leks-ter, en for Finland og en for Sverige, hvilke samtlige lekster har lige gyldighed, den 9. november 1972.

Tehty Tukholmassa 9 päivänä marraskuula 1972 yhtenä suomen-, islannin-, norjan-, motsin- ja tanskan-kielisenä kappaleena, jossa ruotsin kielellä on kaksi tekstiä, toinen Suomea ja toinen Ruotsia varten, kaikkien lekstien ollessa yhlä lo-distusvoimaisel.

Som skedde i Stockholm i elt exemplar på finska, danska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtiiga texter har lika vitsord, den 9 november 1972.

E. Schram-Nielsen Max Jakobson

Prop. 1972:142

Gert i Stokkhölmi i einu cinlaki a hverju Jjessara måla: islenzku, dönsku, finnsku, norsku og saensku, og em sasnsku lextarnir tveir, annar fyrir Finnland, hinn fyrir Svijjjöö, og skulu allir textar jafngildir, hinn 9. november 1972.

Utferdigct i Stockholm i et eksemplar på norsk, dansk, finsk, isländsk og svensk, hvorav del på svensk er utfcdiget to lekster, en for Finland og en for Sverige, slik at samtlige tekster har samme gyldighet, den 9. november 1972.

Som skedde i Stockholm i etl exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Sverige och en för Finland, vilka samtliga texter har lika vitsord, den 9 november 1972.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM U7J 7204<8

Sveinn Björnsson

Henr. A. Broch

Sven-Eric NUsson