Kungl. Majlis proposition Nr 84 (Proposition 1931:84)

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

Nr 84.

Kungl. Maj:ts proposition till rilcsdagen angående anslag till dån
lägre mejerhinderrisningen: given Stockholms slott den G
februari, 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbrnksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkäs avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksar enden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 februari 1931.

När varan de:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaude, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:

I statsverkspropositionen till årets riksdag, nionde huvudtiteln, punkt
25, anmälde jag, att de utredningsmän, som tillkallats för verkställande
av utredning oell avgivande av förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande
av den lägre lantbruksundervisningen, i sitt den 30 april 1930 avgivna
betänkande jämväl behandlat frågan örn den lägre mejeriundervisningen
och därvid framkommit med förslag örn vissa ytterligare anslag
för detta ändamål. Jag anmälde även, att lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande
den 8 november 1930 för sin del framlagt förslag örn vissa
Hitumi/ lill riksdagens protokoll 19111. 1 sand. 70 hög. (Nr Sfi.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

anslag för ändamålet. I avvaktan på slutförande av ärendets beredning
har Kungl. Maj:t, på min hemställan, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till den
lägre mejeriundervisningen beräkna för budgetåret 1931/1932 ett belopp
av 60,000 kronor.

Sedan förevarande spörsmål nu varit föremål för ytterligare beredning
inom jordbruksdepartementet, anhåller jag att ånyo få anmäla ärendet
för Kungl. Maj:t.

Frågan örn mejeripersonalens utbildning berördes av jordbruksutredningen
i dess den 6 februari 1930 avgivna betänkande angående vissa åtgärder
för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande. Utredningen
framhöll därvid, att det för framställning av förstklassiga produkter
och erhållande av ett gott utbyte av mejeridriften icke vore tillräckligt
att förfoga över god råvara samt ändamålsenligt byggda och utrustade
mejerier. En lika viktig förutsättning härför vore, att mejeriernas
drift handhades av kunnig och skicklig mejeripersonal. Kesultaten av
mejerihanteringen vore i hög grad beroende av, örn denna personal och de
rådgivande personerna inom hanteringen erhålla en god utbildning samt
sedermera få tillfälle att förkovra sina kunskaper och färdigheter, så att
de kunna tillgodogöra nya rön och tekniska framsteg samt anpassa produktionen
efter förändrade förhållanden. Med avseende å den grundläggande
utbildningen — d. v. s. utbildningen av mejerister och mejerskor
ävensom mejerikonsulenter — vöre att märka, att planen för densamma
uppgjorts under en tid, då mejerihanteringen ställde väsentligt andra och
mindre krav på sina utövare än för närvarande. Framför allt erfordrades
nu grundligare kunskaper i mejeritekniskt hänseende, större noggrannhet
i produktionsdetaljer och kontroll, grundligare ekonomisk skolning
samt — speciellt beträffande konsulenterna — bättre insikt i affärsförhållanden
och organisation. Ehuru undervisningen undan för undan utökats
med hänsyn till de ökade krav, som ställts på densamma, vore det dock
naturligt, att den icke kunnat inom den gamla ramen anpassas så, att den
tillfredsställde nutida behov. Ifråga örn den lägre mejeriundervisningen
gällde detta särskilt den undervisning, som meddelas vid mejeriskolor
för kvinnor. Även mejeripraktiken före inträde vid mejeriskola behövde
närmare regleras.

Emellertid gick jordbruksutredningen för sin del icke närmare in på
utbildningsfrågan, utom i vad avser fortbildningen av äldre mejeripersonal,
beträffande vilken på grund av vissa av utredningen framlagda förslag
åtgärder sedermera vidtogos genom beslut av 1930 års riksdag. Anledningen
till att utbildningsfrågan i övrigt lämnades å sido låg däri, att
denna redan behandlats eller var under behandling av andra sakkunnigeberedningar.
Vad angår den högre undervisningen på mejeriområdet hade
denna fråga behandlats i betänkande, avgivet den 12 november 1927 av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

de s. k. högre lantbruksundervisningssakkunniga (statens off. utr. 1927:32).
Frågan om den lägre mejeriundervisningen återigen hade i enlighet med
av jordbruksutredningen uttalat önskemål gjorts till föremål för behandling
av de för utredning rörande den lägre lantbruksundervisningens ord
nande särskilt tillkallade utredningsmännen.

Som jag inledningsvis nämnde, hava sistnämnda utredningsmän sedermera
i sitt den 30 april 1930 avgivna betänkande med förslag angående
ordnande av den lägre lantbruksundervisningen (statens off. utr. 1930:9)
jämväl framlagt förslag beträffande ordnande av den lägre mejeriundervisningen.
Utredningsmännen utgjordes av landshövdingen greve A.
Mörner, ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare lantbrukaren
E. A. Gustafson och friherre S. H. F. Lilliecreutz, ledamoten av
riksdagens första kammare domänintendenten S. Linders, ledamöterna av
riksdagens andra kammare inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolorna
agronomen E. W. Ljung och hemmansägaren G. Strindlund samt
föreståndaren för Säverstalunds lantmannaskola J. S. Svensson. Därjämte
hade föreståndarinnan vid Rimforsa lanthusliållningssem inar ilmi
L. Nathorst-Böös tillkallats att deltaga i utredningen, så vitt den angick
lanthushållsskolor och annan för kvinnor avsedd lägre lantbruksundervisning.
Vid behandlingen av frågan örn den lägre mejeriundervisningen
hava utredningsmännen haft överläggningar med professorn i mejerikemi
m. m. vid Alnarp L. G. Thomé samt statskonsulenten i mejerihushållning
E. Carlberg.

Utredningsmännen hava i sitt yttrande beträffande nu förevarande
fråga till en början betonat, att det enligt deras mening vore ur lantbrukets
synpunkt synnerligen angeläget, att förädlingen av mjölken, som dien
av det svenska lantbrukets allra viktigaste alster, sker i mejerierna på
ett så sakkunnigt och ekonomiskt förmånligt sätt som möjligt samt att
de framställda produkterna äro av framstående beskaffenhet, så att de
kunna betinga goda priser. Detta borde i sin tur återverka på det pris, som
kunde betalas till lantmännen för mjölken. Härtill komrne, att en mycket
stor del av landets mejerier äro andelsmejerier eller eljest ägda av lantmän.
Mejeriskötseln och mejeriundervisningen hade därför ett mycket
intimt samband med lantbruket och lantbruksundervisningen.

Den vid mejerierna anställda personalen fördelade sig, enligt i betänkandet
lämnade uppgifter, år 1927 sålunda:

Föreståndare Övrig personal Summa

	män	kvin- nor	Meje- rister	Mejer- skor	Maski- nister	män	kvin- nor	män	kvin- nor
Andelsmejerier	Stid	38	265	550	303	897	729	1,829	1,317
Övriga mejerier	assi	30	384	r.19	215	367	501	1,235	1,150
Summa	633	68	64!»	1,169	518	1,264	1,230	3,064	2,467

Av största betydelse i förevarande sammanhang vore påtagligen föreståndarna,
mejeristerna och mejerskorna. Gruppen föreståndare inneslöte
emellertid olikartade element, nämligen dels fackutbildad personal

Kungl. Muj:ts proposition Nr 84.

oell dels personer utan dylik utbildning, såsom mejeriföreningsoi dförande
eller andra lantmän, vilka icke handhava själva mejeridriften. Huru
många i de nu nämnda grupperna, som erhållit verklig fackutbildning i
mejeriskola, kunde icke angivas, men det vore antagligt, att detta antal
knappast utgjorde en tredjedel av hela antalet i dessa grupper. De såsom
»övrig personal» rubricerade utgjordes nästan helt och hållet av arbetspersonal
och kunde i detta sammanhang lämnas åsido.

Av en i betänkandet lämnad redogörelse för den nuvarande organisationen
för utbildning av mejeripersonal och denna organisations tillkomst
må här göras följande sammanfattning.

Lhm ymvura.t- Statsbidrag till mejeriskolor har utgått sedan 1858. Undervisningen
^TMnderHt- utvidgades efter hand till att omfatta mejerielevers utbildning vid enningen.
skilda mejerier, s. k. mejeristationer. Denna utbildning var avsedd endast
för kvinnor. Vid Alnarp bär lägre mejeriundervisning meddelats sedan
1893 dels för manliga elever i en med institutets egna medel underhållen
kurs, dels för kvinnliga elever i en av Malmöhus läns hushållningssällskap
underhållen mejeriskola. Sistnämnda skola nedlades 1921. Slutligen har
från och med 1896 en enskild mejeriskola funnits vid Åtvidaberg, avsedd
för såväl manliga som kvinnliga elever.

För lantbruks- oell mejeriinstitutet i Alnarp utfärdades den 20 juni
1918 fönyade stadgar (nr 406), vilka ännu gälla. I dessa förekomma vissa
bestämmelser även örn den till institutet knutna mejeriskolan för manliga
(''lever. Sålunda föreskrives i 1 §, att med institutet skall vara förenad en
lägre mejeriskola avsedd att utbilda mejerister såväl genom teoretisk undervisning
som genom praktisk övning i deras yrke. Enligt 2 § omfattar
undervisningen vid den lägre mejeriskolan ett år. Enligt 3 § utgöras läroämnena
vid nämnda skola av kemiens och fysikens allmännaste grunder,
mejerilära, liusdjurslära utom hästskötsel, husdjurens hälso- och sjukvärdslära,
ångmaskinslära och husbyggnadslärans allmännaste grunder.
Vid konsulentkursens mejerilinje och vid den lägre mejeriskolan skola enligt
13 § finnas platser för tillsammans 12 ordinarie elever, därav 2 frielever.
Enligt 15 och 16 §§ fordras för inträde vid mejeriskolan att heva
uppnått minst 18 års ålder, att hava med goda vitsord genomgått folkskola
eller äga däremot svarande kunskaper samt att hava minst ett år
allvarligt deltagit i alla vid ett mejeri förefallande göromål. Betalande
elever i mejeriskolan erlägga enligt 18 § för undervisning och bostad årligen
50 kronor. För kosthåll m. m. erlägga betalande elever därjämte de
avgifter, som för varje år bestämmas av institutets styrelse. Frielev erhåller
kostnadsfritt samtliga dessa förmåner. Professorn i mejeri te Junk
och mjölkhushållning är tillika mejeriföreståndare. Institutets styrelse
utfärdar närmare bestämmelser rörande undervisningen.

Förutom de i stadgarna upptagna läroämnena har sedan flera år under -

Kungl. Moj:ts proposition Nr 84.

■visning även. meddelats i handelslära samt i svenska språket och räkning
åt de elever, som behövt detta. Undervisningsämnena hava upptagit
följande antal lektionstimmar:

Fysik, kemi, bakteriolog! ...................................... 75

Mejerilära ...................................................... 155

Husdjurslära (utom hästskötsel) .................................. 20

Hälso- och sjukvårdslära ........................................ 10

Ångpanne- oell ångmgskinslära .................................. 25

Husbyggnadslära och ritning .................................. 25

Handelslära .................................................... 35

Mejeribpkhijlleri ................................................ 05

Svenska språket och räkning .................................... 85

495

Övningsämnena hava upptagit följande antal dagar:

Mejeriarbeten .................................................. 310

Smörprovning .................................................. 9

Arbeten i ko- och svinstall ...................................... 10

329

Lärare hava varit institutets vederbörande professorer, varjämte läraren
i husbyggnadslära undervisat i detta ämne och ritning, kamreraren
undervisat i bokhålleri, biträdande lärare handhaft undervisningen i handelslära
ävensom i svenska språket och räkning samt ladu gå rdsf örest åndaren
lett övningarna i ko- och svinstallet.

Exkursioner hava företagits till mejerier i skolans närhet.

Antalet elever har under senare år varit 25. Sista läsåret var elevernas
medelålder 27 år. Deras praktiktid varierade mellan 4 och 9 år. Avgiften
för kursen är 900 kronor. Härför erhålles kost, bostad med enkla
möbler, värme och ljus, nödig städning och läkarvård.

Eleverna hava i regel omedelbart efter kursens avslutning erhållit platser
såsom föreståndare för mindre mejerier, förste mejerister, smör- och
ostmejerister eller mjölkbedömare.

Hedan innan de nyss omförmälda bestämmelserna år 1918 utfärdades
för Alnarpsskolan hade lantbruksstyrelsen, efter anmodan av dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga
verkställt utredning örn reformering av den lägre mejeriundervisningen.
Vad angår Alnarpsskolan ledde detta arbete dock icke till något
resultat, i det att lantbruksstyrelsen vid avgivande av sitt utlåtande i
ämnet den 25 oktober 1920 beträffande omorganisationen av den manliga
undervisningen uttalade, att, enär denna fråga vore beroende av då ännu
icke utförd tillbyggnad av mejeri- och bostadsbyggnader vid Alnarp, den -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

samilia mäste tillsvidare anstå. Anmärkas må dock, att det inom lantbruksstyrelsen
utarbetade sakkunnigeförslaget gick ut på utvidgning av
Alnarpsskolan oell densammas särskiljande i viss mån från institutet i
övrigt. Som inträdesfordran skulle bl. a. uppställas krav på minst två
års väl vitsordad mejeripraktik. Även kvinnor skulle enligt förslaget få
mottagas vid skolan som elever. I förslaget uttalades, att, örn Alnarpsskolan
framdeles bleve otillräcklig för landets behov, ytterligare en skola
borde upprättas oell då helst i mellersta Sverige.

Beträffande den lägre mejeriundervisningen för kvinnor erhöll denna
sin nuvarande organisation genom reglemente den 30 juni 1921 (nr 509),
utfärdat på grundval av nyss omförmälda av lantbruksstyrelsen verkställda
utredning. Enligt reglementet skall mejeriskola förläggas till välskött,
tidsenligt anordnat mejeri. Högst sju skolor må inrättas. Lantbruksstyrelsen
fattar beslut härom med iakttagande att skolorna fördelas
på olika delar av landet. Inalles böra vid skolorna finnas platser för
minst 42 frielever och 14 betalande elever. Varje kurs är ettårig med
början 24 oktober. Den teoretiska undervisningen omfattar: svenska språket,
räkning, naturkunnighet, mejerilära, byggnadslära, maskinlära och
bokföring. De praktiska övningarna skola omfatta regelbundna turer i
1) undersökning av mjölk, 2) syrning av grädde och beredning av smör,
3) beredning av olika ostsorter och lagring av ost, 4) undersökning och
bedömning av ost och smör, 5) skötande av ångpanna, ångmaskin och övriga
mejerimaskiner samt, i den mån så lämpligen kan ske, deltagande i
reparation och underhåll av mejerilokaler, maskiner och redskap. För
inträde såsom elev fordras bl. a. en ålder av 19 år, goda vitsord örn genomgången
folkskolekurs, samt minst två års väl vitsordad mejeripraktik.
Vid antagande av elever lämnas företräde åt sökande, vilken uppnått mogen
ålder och äger särdeles god praktik samt företer intyg örn förvärvade
grundläggande kunskaper; dock skola såsom elever i första hand mottagas
sökande, som genomgått av lantbruksstyrelsen anordnad kurs för mejerielever
och av nämnda styrelse blivit hänvisade till viss mejeriskola. Frielev
skall erhålla fri undervisning, kost och möblerad bostad m. m. Betalande
elev erlägger avgift, vars storlek bestämmes av lantbruksstyrelsen,
men är i övrigt likställd med frielev. Avgiften. plägar bestämmas
så låg, att den knappt motsvarar kostens värde. Elev får ej under lärotiden
användas till annat arbete än sådant som kan befordra det ändamål,
för vilket eleven vistas vid skolan. Till deltagande i mjölkning må elev
icke användas. Elev är skyldig att vid behov i tur deltaga i göromål för det
gemensamma skolhushållet. Skolans styrelse utgöres av fem ledamöter,
varav en ordförande, utsedd av lantbruksstyrelsen, tre ledamöter, utsedda
av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, ävensom skolans föreståndare.
Därest mejeriskola är förlagd till lantbrukskola, fungerar denna
skolas styrelse som styrelse även för mejeriskolan. Föreståndare antages
av skolstyrelsen efter samråd med statskonsulenten i mejerihushållning

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 84. 7

under iakttagande att, därest skolan är förlagd till privat mejeri, dettas
innehavare skall förordnas, om han är villig därtill och kompetent. "Vid
skolan skall finnas en huvudlärare,'' som av lantbruksstyrelsen förklarats
kompetent därtill. Föreståndaren må kunna antagas till lärare. Därjämte
skall finnas en instrnktionsmejerska, som med goda betyg genomgått
mejeriskola samt av statskonsulent^ godkänts såsom instruktionsmejerska.

De nuvarande sju mejeriskolorna äro förlagda till Oppeby i Södermanlands
län, Bjärka-Säby i Östergötlands län, Ljungbyholm i Kalmar län,
Blomberg i Skaraborgs län, Änge i Jämtlands län, Flarken i Västerbottens
län och Nederkalix i Norrbottens län. Elevantalet utgjorde år 1928
inalles endast 45, växlande mellan 5 vid Oppeby och 8 vid Bjärka-Säby; 43
voro frielever och 2 betalande elever. 30 elever kommo från det egna länet
och 15 från andra län. Den invägda mjölken var störst vid Ljungbyholm.
nämligen cirka 3,220,000 kilogram. Vid Oppeby var den 1,720,000
kilogram, vid Bjärka-Säby 1,200,000 kilogram oell vid Nederkalix 1,055,000
kilogram. Vid de tre övriga mejerierna var mjölkmängden jämförelsevis
liten, nämligen vid Änge 703,000, vid Blomberg 655,000 oell vid Flarken

603.000 kilogram. Vid Ljungbyholm bedrevs huvudsakligen smörtillverkning.
Vid Oppeby och Bjärka-Säby synas smör- oell osttillverkningen varit
ungefär lika stora. Vid Blomberg och de norrländska mejerierna bedrevs
huvudsakligen osttillverkning, varvid vid Änge förekom en avsevärd
tillverkning av mesost. Den teoretiska undervisningen bar omfattat
350 å 390 timmar, därav 75—97 timmar i svenska språket, 7o—92 timmar i
räkning, 30—52 timmar i naturkunnighet, 80—90 timmar i mejerilära, 20
—30 timmar i maskin- oell byggnadslära samt 70—80 timmar i bokföring.

Ordinarie reservationsanslaget till lägre mejeriskolor för kvinnor utgår
med 29,000 kronor. Därav utgår statsbidrag till mejeriinnehavare med
högst 2,000 kronor årligen. Till huvudläraren må utgå fast lön med högst
800 kronor årligen jämte, örn han ej är bosatt vid skolan, högst 300 kronor
till bestridande av utgifter för resor till samt kost och bostad under vistelse
vid skolan. Ersättning åt timlärare beräknas vid varje skola till

1.000 kronor. Huvudlärarna vid Nederkalix och Flarkens mejeriskolor åtnjuta
rese- och traktamentsersättning med högst 600 kronor.

Vid behandlingen i jordbruksutskottet vid 1921 års riksdag av förslaget
örn ordnande av lägre mejeriundervisningen för kvinnor uttalades betänkligheter
på grund av befarad svårighet att särskilt inom vissa delar av
Norrland och mellersta Sverige erhålla elever med tillräcklig föregående
utbildning. Denna farhåga visade sig också befogad, i det att det nästan genast
befanns erforderligt att anordna särskild förutbildning för inträde i
mejeriskola. Härigenom tillkommo de s. k. elevmejerierna, till vilka
Kungl. Maj:t årligen anvisat anslag från det under nionde huvudtiteln
uppförda ordinarie reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av
jordbruk och lantmannanäringar. Anslaget utgör 8,100 kronor och utgår
som statsbidrag dels till kursens föreståndare med 150 kronor för varje

Molmömötets

förslag angående
elevutb
tidningen.

Kungl. Maj: Is proposition Ar 84.

elev oell dels som understöd till obemedlad elev med högst 120 kronor och
till mindre bemedlad elev med högst 60 kronor för kurs. Keglemente för
elev me jemenia är fastställt av lantbruksstyrelsen den 8 september 1922.
Enligt detta antager styrelsen i män av behov enskilt, välskött och tidsenligt
mejeri till elevmejeri samt utser styrelse. Föreståndaren skall vara
boende vid mejeriet och öva närmaste tillsyn över verksamheten. Elever
antagas av mejeriets styrelse. För inträde fordras bland annat 18 ars ålder
samt goda vitsord örn genomgången fullständig folkskolehus eller därmed
jämförliga kunskaper. Vid antagning av elever skall särskild hänsyn
tagas till den tid, elev7 förut må hava deltagit i mejeriarbete. Kursen börjar
24 oktober och är ettårig. Elev erhåller avgiftsfritt undervisning, bostad
och kost. Den teoretiska undervisningen omfattar: svenska språket,
räkning, välskrivning och förande av mejerijournal. De praktiska övningarna
utgöras av regelbundna turer i mejeriet, innefattande renhållning
och mejeriinventariernas skötsel och vård, mjölkens inväga ing och separering,
syltning av grädde och beredning av smör samt beredning och lagring
av ost. För att meddela praktisk undervisning vid dylikt elevmejeri
fordras att vara förklarad därtill kompetent av statskonsulenten i mejerihushållning.
Elev7, som med nöjaktiga vitsord genomgått kursen oell förklarats
för yrket lämplig, blir av lantbruksstyrelsen tilldelad plats vid
mejeriskola.

Elevmejeriernas antal var år 1928 fjorton, varav tre i vartdera Södermanlands
och Östergötlands län samt två i vart och ett av Skaraborgs,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Hela antalet elever var 30,
och ,iv dessa \oro endast 9 fran andra län än det, där elevniejeriet var
beläget.

Till komplettering av ovan nämnda uppgifter örn statsanslag till den
lägre mejeriundervisningen torde slutligen böra meddelas, att understöd
av statsmedel jämväl utgår till elever vid lägre mejeriskolor för kvinnor.
Understöden utgå ur anslaget till understöd av statsmedel åt vissa elever
Aud lägre lantbruksundervisningsanstalter. Bestämmelser i ämnet återfinnas
i kungörelse den 15 juni 1922 (nr 296) med däri genom kungörelse
den 20 juni 1930 (nr 235) vidtagna ändringar. Understöd till kvinnlig
elev vid mejeriskola utgår med 120 kronor till obemedlad och 60 kronor till
mindre bemedlad elev för varje årskurs. Understöd beviljas av lantbruksstyrelsen.

Vad slutligen beträffar mejeriskolan vid Åtvidaberg är dess kurs halvård.
Denna skola är helt privat samt åtnjuter icke statsunderstöd och är
icke underkastad någon statskontroll.

Innan jag övergår till att redogöra för utredningsmännens förslag beträffande
dea lägre mejeriutbildningens ordnande, torde jag få lämna vissa
kortfattade uppgifter örn ett redan på hösten 1929 framkommet förslag rörande
förutbildningen, vilket till lantbruksstyrelsen ingavs av kommitterade
för ett i Malmö avhållet möte med representanter för Malmöhus läns

Kanal. Majlis proposition Nr 84.

mejeriidkareförening, mjölkeentralen i Stockl loirn samt nio andra större
mejeriföreningar och mejeri företag. Nämnda förslag, betecknat »Ordningsregler
för utbildning av mejerielever niet! betygsformulär», hade enhälligt
antagits av vissa vid mötet tillsatta hominitterade. Förslaget, som
i sin helhet finnes återgivet i utredningsmännens betänkande sid. 540—
542, är av i huvudsak följande innehåll:

§ 1. Sökande till mejeriskola skulle hava genomgå! ordnad elevutbildningskurs.
— § 2. Denna skulle för män omfatta ett provår och tre års
elevutbildning samt för kvinnor ett provår och två års elevutbildning. —-§ 4. För tillträde till provåret skulle fordras intyg örn uppnådd ålder av
18 år, god frejd, läkarintyg örn god hälsa och stark kroppsbyggnad samt
goda vitsord om genomgången fullständig folkskolehus eller därmed jämförliga
kunskaper. Provåret skulle kunna genomgås på vilket välskött mejeri
som helst. — § 6. Elevutbildningen skulle länsvis ställas under ledning
av en mejerinämnd, bestående av en representant för länets mejeriidkareförening,
en representant för länets mejeristförening och länets mejerikonsulent.
Om någon av dessa organisationer saknades inom länet eller mejerikonsulent
icke funnes därstädes, skulle hushållningssällskapet utse de
bristande ledamöterna. — §7. Elevutbildningen skulle ske vid elevmejerier,
utvalda av lantbruksstyrelsen. — § 9. Utbildningen skulle omfatta såväl
praktisk färdighet inom mejeriyrket som vissa teoretiska kunskaper. —
§10. Elev skulle för sitt arbete erhålla kost och logi samt kontant lön,
bestämd efter förhållandena i orten samt med hänsyn tagen till att elevtiden
vöre en utbildningstid. — § 13. Elevmejeri skulle vara underkastat
inspektion av lantbruksstyrelsen.

Utredningsmännens förslag angående ordnande av den. lägre mejeriundervisningen
föregås — förutom av nyss omförmälda redogörelse för det
från Maimömötet härrörande förslaget — av en redogörelse för åtskilliga
yttranden, som under utredningen införskaffats från mejerikonsulenter,
mejeriskolor, mejerist- och mejeriföreningar samt intresserade enskilda
personer ävensom från styrelsen för svenska smörprovningarna. Beträffande
innehållet i denna redogörelse torde jag få hänvisa till betänkandet
sid. 542—550.

För egen del anföra utredningsmännen inledningsvis följande.

Då vi nu gå att för egen del yttra oss beträffande den lägre mejeriundervisningens
anordnande, vilja vi till en början återgiva följande uttalanden
av de sakkunniga, som år 1915 på lantbruksstyrelsen» uppdrag
avgåvo förslag i ämnet. Med hänvisning till att ifrågavarande undervisning
erhöll sin första egentliga utformning under 1890-talet, anförde de
sakkunniga:

»Mejerihanteringen har under de årtionden, som förflutit, sedan den
lägre mejeriundervisningen ordnades, nått en omfattning mer än dubbelt
så stor som då. Ej mindre genomgripande hava emellertid förändringarna
varit med avseende på metoder och arbetssätt inom mejeridriften.
Denna var förr i huvudsak att betrakta som ett hantverk, där skicklig
heten i stort sett bestämdes av vederbörandes handlag, vana och örn
sorg vid tillämpningen av ett under utbildningen praktiski inlärt ar

U tredningsmä
nnert 8
rörande dea
lägre lantbruksundervisningen

pfrstag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

betssätt. Att känna varför en sak gjordes på det ena eller andra sättet
och pröva om och i sådant fall vilka förändringar i metoden, som kunde
påkallas av under arbetet mötande förhållanden, det låg i regel utanför
vederbörande mejeriets eller mejerskas uppgift.

Nu har åter mejerihanteringen, liksom så många andra grenar av
vår industri, i ej ringa grad förstått att tillgodogöra sig vetenskapens
rön oell dess arbetssätt. Dess praktiska metoder hava vetenskapligt undersökts,
klarlagts och utvecklats och vila sålunda nu ej längre endast
på praktisk erfarenhet. Det kräves därför också av dem, som skola hava
ledningen av det praktiska arbetet i mejerierna örn hand, att de känna
och förstå varför de skola gä tillväga på det ena eller andra sättet, samt
även huru de, när förhållandena kanske dag för dag förändras, skola
finna sig tillrätta därmed. Detta innebär visserligen ej, att den praktiska
yrkesutbildningen inom den lägre mejeriundervisningen får tillbakasättas
— denna är nu ej mindre viktig än förr — men mejerihanteringens
nuvarande ståndpunkt kräver, att ledarna av det praktiska arbetet
därinom skola utbildas så, att de känna de vetenskapliga grundvalarna
för sitt arbete och äga kunskaper och omdöme nog att tillämpa
dem i sin dagliga gärning. Det har stått klart för oss, att örn vår lägre
mejeriundervisning skall kunna fylla dessa krav — oeftergivliga för vår
mejerihanterings fortsatta utveckling — då måste också undervisningen
omläggas så, att större mått av teoretiska kunskaper genom den bibringas
eleverna. Men å andra sidan får denna undervisning ej bliva något
skilt från det praktiska arbetet, den bör tvärtom gå hand i hand med
detta, förklarande och tillämpande. Endast därigenom får den för elevernas
kommande verksamhet det praktiska värde, den kan och bör hava.»

I dessa femton år gamla uttalanden få vi till fullo instämma. De gälla
i lika hög grad de nuvarande förhållandena och hava under den förflutna
tiden -blivit ytterligare bestyrkta av erfarenheten. Därest vår
mejerihantering skall kunna ytterligare utvecklas och vinna den höga
standard, för vilken den har så goda förutsättningar, är det påtagligen
nödvändigt, att vid densamma i högre grad än nu anställes skicklig, fackutbildad
personal, och för detta ändamåls vinnande är det oundgängligt,
att bättre och rikligare tillfällen än nu beredas för meddelande av dylik
f ackutbildnin g.

Att ens approximativt beräkna behovet av fackutbildad personal möter
stora svårigheter. Vad först den manliga personalen beträffar, utvisar
statistiken, att år 1927 funnos 638 föreståndare och 649 mejerister, tillhopa
1,282 personer. Då emellertid en stor del av föreståndarna utgöras av
lantmän utan mejeriteknisk utbildning och därför nu böra lämnas åsido,
torde totala antalet behövlig manlig fackutbildad personal icke böra anslås
högre än till 900 å 1,000. Jämväl med hänsyn till det totala antalet
mejerier, 1,648, varav 682 an delsmejerier, synes nämnda beräkning
hava viss sannolikhet för sig, helst som vid de största mejerierna mer än
en manlig mejerist torde vara anställd. Örn man vidare antager, att varje
mejerist stannar i yrket i genomsnitt linder 20 år, blir årliga tillskottsbehovet
45 å 50 mejerister. För närvarande lärer den genomsnittliga tiden
för en mejerist^ kvarstannanae i yrket ej kunna sättas längre än till omkring
15 år, men det synes oss kunna antagas, att i mån som mejerihushållningen
utvecklas och mejeristernas yrke specialiseras deras avlöning
kommer att höjas och de själva stanna i yrket längre än nu. Till nu ifrågavarande
kategori böra räknas även de år 1927 befintliga 68 kvinnliga

Kungl. Majds proposition Nr 84.

föreståndarna, vilkas befattningar torde kräva lika god utbildning som
beträffande de manliga mejeristerna. Även om genom ökad koncentration
av mejeridriften personalbehovet i vissa fall kommer att nedbringas,
lärer just till följd av samma förändring behovet av högre kvalificerad
mejeristpersonal av den kategori, som nu är i fråga, bliva mera framträdande.
Tendensen synes också gå i riktning mot ökad användning av
manlig personal på de ledande platserna. I varje fall är det ur mejerihanteringens
synpunkt av största vikt, att just på dessa platser finnas
fullt kompetenta personer med grundlig utbildning. Man synes därför
kunna såsom grundval för organisationen av en mejeriundervisning av
ungefär samma omfattning som i den nuvarande skolan vid Alnarp tillsvidare
lägga ett antal av 50 utexaminerade elever årligen. Det stora antalet
inträdessökande till Alnarpsskolan ger anledning antaga, att för en
undervisning av nu angivna omfattning icke skola saknas elever.

Antalet mejerskor utgjorde enligt 1927 års statistik 1,169. Då detta antal
motsvarar blott ungefär två tredjedelar av hela antalet mejerier eller
1,648 och då påtagligen flera av de större mejerierna hava mer än en
mejerska, visar det sig. att ett mycket stort antal mejerier icke haft någon
mejerska alls anställd. I åtskilliga fall torde anställandet av manlig
mejerist hava gjort mejerska obehövlig. Hur som helst torde man nu böra
utgå från nyssnämnda antal av 1,169 mejerskor. Dessa stanna icke i yrket
i genomsnitt lika länge som männen. Ifall man i medeltal beräknar
en anställningstid av 15 år, vilket dock i själva verket torde vara för
långt, skulle det årliga tillskottsbehovet bliva nära 80 utexaminerade
mejerskor. I betraktande av den rådande tendensen till koncentration av
mejeridriften, synes emellertid årsbehovet kunna tillsvidare beräknas något
lägre elier till 65 å 70.

Utredningsmännen övergå därefter till frågan örn utbildning av manliga
mejerister och sådana kvinnliga mejerister, som vilja vinna samma
kompetens som de manliga. Därvid konstateras till en början under hänvisning
till nyss återgivna uttalanden, att den nuvarande mejeriskolan
vid Alnarp med dess årskontingent av 25 elever icke ensam kan fylla behovet.
Utredningsmännen ansluta sig därför till tanken på inrättande av
ytterligare en mejeriskola av samma typ i mellersta Sverige.

Härom uttalas följande.

Såväl på grund av ali det icke gärna skulle vara ur undervisningens
synpunkt lämpligt att förstora denna skola till den grad, att den skulle
kunna mottaga ända till dubbla det nuvarande elevantalet, som ock med
hänsyn till önskvärdheten att för sökande från andra landsdelar underlätta
genomgåendet av en dylik kurs och icke minst på grund av det väckande
och befruktande inflytande förefintligheten av en välskött mejeri
skola av förevarande slag bör kunna utöva på hela mejerihanteringen i den
landsdel, där den är belägen, synes oss en ny skola av samma typ böra in
rättas å lämplig plats i mellersta Sverige. Frågan örn den lämpligaste förläggningsplatsen
synes icke nu kunna bliva föremål för något bestämt uttalande.
Därest vid en förläggning till Ultuna av den ifrågasatta lantbruksliögskolan
även den högre mejeriundervisningen kommer att ingå som ett
led i denna, lärer, såsom styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna fram
hållit, även en lägre mejeriskola lämpligen kunna förläggas dit. T så fall

U t b il ilningen

av mejerister.

Mejeriskolornas
antal.

KÖ nitbi] rimligen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

skulledenna^ skola bliva en direkt statsinstitution liksom den vid Alnarp
oehntlxga. 1 annat fall synes, i betraktande av de skäl, Ultunastyrelsen
och Utuna egendoms förvaltare anfört, den manliga mejeriskolans förläggande
till Ultuna icke gärna böra komma i fråga. Den mellansvenska
skolan bor i sådant fall anordnas såsom en statsunderstödd, till något i alla
avseenden lämpligt, framstående enskilt mejeri anknuten skola. Helst
synes skolan bora vara förlagd till lämplig plats i Mälardalen eller närmast
härintill gransande trakter, men så manga omständigheter måste
harvid tagas i betraktande, att frågan nu måste lämnas beroende på ytterligare
utredning och på underhandlingar mellan lantbruksstyrelsen och
vederbörande mejerier.

Utiedningsmänoén lägga stor mkt vid förutbildningens ordnande. Pä
grund av det stora antalet inträdessökande hade praktiktiden för de vid
Aluarpsskolan under senare år antagna elever varit vida högre jin den
ieglementsenligt fastställda. Tiden hade varierat mellan fyra och nio år.
Det nuvarande systemet hade likväl icke befunnits tillfredsställande och
reformsträvandena från mejerihanteringens målsmän hade därför koncentierat
sig på åstadkommande av en reglerad och koncentrerad elevutbildning
såsom förberedelse för inträde i mejeriskolan. Utredningsmännen
havn för sill del funnit sig kunna uttala sin anslutning till det ovan återgivna
av mötet i Malmö framförda förslaget oell hava lagt detta till
grund för sin framställning i ämnet, vilken i denna del är av följande
innehåll.

L Pen uppställda regeln att sökande till mejeriskola skall hava
genomgått en ordnad elevutbildningskurs kail möjligen synas val sträng
iöi att städse gälla, utan undantag. Vi tro dock, att det är nödvändigt
att uppställa detta krav, enär man eljest riskerar, att elever komma in i
skolan med alltför ojämna förkunskaper, vilket skulle allvarligt skada
undervisningen.

4 ''• Utbildningstiden för inträde i manlig mejeriskola har i Malmöf
tirsi a ge t upptagits till 1 provår samt 3 års elevutbildning. Detta förslag
bör ses i sammanhang'' med de föreslagna bestämmelserna örn elevtidens
användning. Enligt § 3 skulle under provåret bedrivas endast
praktiskt mejeriarbete. Enligt § 9 skulle under de tre egentliga elevV’en.
såväl utföras praktiskt arbete som ock meddelas viss teoretisk undervisning,
omfattande dels förklaringar övei- arbetena i ett mejeri i anslutning
till någon kortfattad lärobok dels ock, örn det är påkallat av
behovet, undervisning i svenska språket (rättskrivning) och räkning. I
samma § 9 föreslås ock, att vid den praktiska utbildningen skall ungefär
lika tid ägnas de tre huvudområdena ångpanne- och maskinskötsel, srnör-Verkning
samt osttillverkning. Tillika bör beaktas förslaget i § 4. att
för tillträde till provåret skall fordras att hava uppnått 18 års ålder.

Dessa föreslagna bestämmelser hava hos oss väckt vissa betänkligheter
Det har synts^ kunna innebära en viss fara att göra den obligatoriska
elevtiden så lång som fyra år, varav skulle följa att hela utbildningstiden,
mejeriskqlan inräknad, kleve fem år. Det torde kunna befaras, att
öppna langa lärotid skulle motverka bemödandena att bereda mejeriliantermgen
erforderlig tillgång på fackutbildad manlig personal. Vi hava

Kunell. Majlis proposition Nr 84. 13

också ansett det kunna dragas i tviveJsmål, huruvida ut skötseln av ångpanna
och maskiner behöver ägnas lika lång tid som åt vardera av slööroch
osttillverkning. Vidare hava vi ansett gagnet av att redan under
dessa elevår teoretisk mejeriundervisning meddelas i anslutning till lärobok
kunna med skäl betvivlas. Under förutsättning att härmed endast
avses att giva enkla förklaringar rörande det tekniska utförandet av arbetena
i mejeriet hava vi dock ansett förslaget härom kunna godtagas.
Slutligen har det synts oss önskligt, att de elever, som på grund av i
annan ordning inhämtade kunskaper icke liro i behov av undervisning
i svenska språket och räkning, vartill enligt vår mening hör läggas även
välskrivning, erhålla någon lörman i avseende på inträde vid mejeriskola.

Vi hava med hänsyn härtill ansett själva elevtiden kunna begränsas
till 2 år. Därav böra smör- och osttillverkning omfatta den huvudsakliga
tiden med ungefär lika tid för vardera samt den återstående tiden ägnas
ät ångpanne- och maskinskötsel samt andra mejeriarbeten. Hela elevtiden.
provaret inräknat, blir då 3 år. Då vi icke ifrågasätta någon ändring
i förslaget örn att inträdesåldern till provåret skall vara 18 år, kommer
inträdesåldern i mejeriskolan att bliva lägst 21 är.

Det har, som sagts, synts oss önskligt, att elever med fullständigare utbildning
än folkskolans kurs erhålla någon förmån. Vi hava därvid ansett,
att icke annan dylik föregående utbildning än genomgången lant
mann askola bör komma ifråga. Visserligen kunde det, om man endast
fäste sig vid kunskaper i svenska språket oell räkning, ifrågasättas att
medgiva samma förmån jämväl åt den som genomgått folkhögskola eller
eljest hade motsvarande kunskaper i dessa ämnen, men det nära sambandet
mellan lantbruk oell mejeridrift har för oss utgjort ett avgöraiide
skäl härvidlag. Det är nämligen av stor betydelse för en yrkesman pä
mejeriområdet att hava goda kunskaper på lantbrukets oell speciellt krån
tursskötselns område, så att han kan sätta sig in i mjölkproducenternas
förhållanden och villköl'' och likaså är det av stor vikt för lantmännen
att vid mejeriet mötas med förståelse i dessa avseenden. Lantbruk
och mejeridrift höra samverka och böra ga hand i hand. Denna metod bär
särskilt i Danmark och Finland visat särdeles gynnsamma oell efterföljansvärda
resultat. I fråga örn beskaffenheten av den förmån, som bör
beredas lantmannaskolelever, vilja vi först förorda en viss förkortning
av elevtiden. Då den egentliga kontrollerade elevpraktiktiden påtagligen
icke bör minskas, kail förkortningen endast åstadkommas i fråga örn provtiden.
Denna synes också kunna för dessa iner meriterade sökande utan
betänkligheter nedsättas till 1/.J år. Härigenom skulle sammanlagda tidell
i lantmannaskolas huvudkurs oell vid inejerinthildningen bliva 3 år
eller lika med vad lili rovan föreslagits för övriga elever. Med hänsyn
såväl til! att för inträde i lantmannaskola kräves ett års föregående jordbrukspraktik
som ock därtill, att undervisning i svenska språket, räkning
oell välskrivning vid elevmejeri icke torde tarvas för f. d. lantmanna
skolelever, bör emellertid någon ytterligare förmån beredas dessa. Vi
vilja i detta syfte föreslå, att dessa elever skola äga företräde framför
andra sökande dels vid placering ä elevlnejeri efter provtidens slut oell
dels senare vid inträde i mejeriskola. Måhända kari det befinnas praktiskt
att sammanföra dessa elever till vissi eller vissa elevmejerier för att
undervisningen åt alla eleverna vid samma elevmejeri må bliva ensartad.

§ <>. Mejerinämnd bör inrättas för varje hushållningssällskaps område
inom de län, sorn liro delade i två sådana områden. T enlighet nied det

Mejeri skolans
organisation
och nndervis nirip.

Kungl. Maj:ts proposition Nr *4.

av smörprovningarnas styrelse Iram lagda förslaget förorda vi, att sällskapets
förvaltningsutskott utser nämnden samt att vederbörande mejeriidkarförening
och mejeristförening få avge förslag till representanter.

§ 7. Smör provningarnas styrelse har föreslagit, att till elevmejeri ma
antagas endast sådant mejeri, där personalen direkt anskaffas och avlönas
av mejeriföretaget samt sålunda icke genom åtagen entreprenad
tillhandahålles av mejeriföreståndaren. Yi anse det visserligen vara
riktigt, att denna grundsats iakttages, men finna det onödigt att införa
stadgande därom i reglementet, enär det bör förutsättas, att lantbruksstyrelsen
även tar denna omständighet i betraktande vid utseendet av
elevmejerier.

§ 9. Angående denna paragraf åberopas vad som beträffande undervisningen
anförts vid § 2. Undervisningen i svenska språket, räkning och
välskrivning bör meddelas av därtill kompetent person, såsom lärare vid.
folkhögskola eller lantmannaskola eller ock folkskollärare. Någon avgångsexamen
i dessa ämnen torde icke behöva hållas med eleverna men
betyg bör sättas. Den praktiska undervisningen bör under föreståndarens
ledning och pä hans ansvar meddelas av personer, som förklarats
kompetenta därtill av lantbruksstyrelsen, och bör härvid givetvis minst
fordras genomgången mejeriskola av nu förevarande slag samt grundlig
praktik.

§ 10. Vi ansluta oss till den här utalade åsikten, att elev skall under
elevtiden åtnjuta fri kost och logi samt en lön, avpassad efter förhållandena
i orten och med hänsyn tagen till att elevtiden är en utbildningstid.
Vi anse i enlighet härmed, att något statsunderstöd i form av stipendium
icke bör utgå till dessa elever.

Beträffande provårstiden torde några särskilda föreskrifter utöver vad
Malmöförslaget innehåller icke erfordras. Dylikt provår bör kunna fullgöras
vid vilket välskött mejeri som helst.

Beträffande det erforderliga antalet elevmejerier, dessa mejeriers fördelning
inom landet samt antalet elever vid varje mejeri kunna dessa
frågor, enligt vad utredningsmännen framhålla, endast avgöras på grundval
av erfarenheten. Mejeriernas storlek bleve därvid i viss mån bestämmande.
Om man antoge, att årligen minst 50 elever borde utbildas för
inträde i mejeriskola, skulle, då elevtiden skulle vara tvåårig, minst 100
elevplatser erfordras.

I Malmömötets förslag hade förutsatts, att denna elevmejeriorganisation
skulle kunna anordnas utan särskilt understöd från statens sida. Vid
sådant förhållande hava utredningsmännen ansett sig sakna anledning att
föreslå något sådant understöd. Därest det emellertid korume att möta
svårighet att sålunda uppbygga ett tillräckligt stort och tillfredsställande
elevmejerisystem, torde frågan örn statsunderstöd böra upptagas till prövning.
Örn ett måttligt understöd gåves, kunde staten lättare ställa krav
på elevmejeriets och undervisningens beskaffenhet samt förebygga, att
eleverna bleve oskäligt utnyttjade i praktiskt arbete till förfång för deras
utbildning.

vrt

Utredningsmännen uttala, att den nu vid Alnarpsskolan lämnade mejeriundervisningen
i huvudsak ansetts ganska lämpligt anordnad. De anse,.

Kungl. Marits proposition Nr 84. 15

att typen med ettårig skola bör bibehållas. Skolan skulle vara avsedd
huvudsakligen för män men skulle vara öppen även för kvinnor. Den
typ av kurs, omfattande ett halvt år, som representeras av skolan i Åtvidaberg,
kunde icke anses lämna så god utbildning, som detta viktiga
yrke kräver. Dylika kurser borde icke heller framdeles understödjas med
statsmedel. Beträffande själva undervisningen framhålla utredningsmännen,
att denna bör vara både teoretisk och praktisk, samt anföra vidanloljande
ifråga örn skolans organisation och undervisningsplan.

Vad därefter beträffar organisationen av själva den lägre mejeriskolan,
avsedd huvudsakligen för män men öppen även för kvinnor, har i det
föregående meddelats, att vid Alnarpsskolan den teoretiska undervisningen
plägat upptaga cirka 495 lektionstimmar samt den praktiska undervisningen
i övningsämnen cirka 329 dagar. Enligt från institutet erhållna uppgifter
plägar arbetet i mejeriet pågå hela läsåret förutom 10 dagars julferier
och 10 dagars sommarferier. Tjänstgöringen i mejeriet kräver dagligen
5 å 7 timmar och är fördelad i 10-dagarsturer samt omfattar de
vanliga i ett mejeri förekommande arbetena.

Med avseende å denna skola vilja vi först framhålla såsom angeläget,
att den erhåller en från institutet mera fristående ställning och organiseras
i viss analogi med de till Alnarp förlagda trädgårdsskolan oell lantbruksskolan.
Detta påyrkades redan av 1915 års sakkunniga. För såväl
Alnarpsskolan som den av oss ifrågasatta nya mellansvenska skolan bör
gälla ett och samma reglemente, liksom nu ett gemensamt reglemente
gäller för alla lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige (26/1926) och
för trädgårdsskolorna (551/1924).

Merbemälda sakkunniga framlade år 1915 förslag till reglemente för
mejeriskolan vid Alnarp. I huvudsakliga delar torde detta förslag kunna
lända till efterföljd. Antalet elever var där angivet till högst 30, vilket
synes kunna godkännas. I avseende på inträdesfordringarna bör enligt
vårt förslag krävas godkänd utbildning vid elevmejeri samt 21 års ålder,
ävensom god hälsa m. m. Någon inträdesprövning bör icke äga rum.
Företräde bör såsom ovan nämnts tillerkännas f. d. lantmannaskolelever.
Elev bör för undervisningen betala en låg avgift enligt styrelsens bestämmande
.samt liksom vid lantmannaskolorna själv bekosta sitt uppehälle
vid skolan ävensom bostad. Dock bör styrelsen kunna påfordra, att eleverna
begagna av institutet tillhandahållen bostad och kost mot av styrelsen
bestämd avgift. Då eleverna sålunda skola själva bekosta sitt
uppehälle vid skolan och därjämte utföra ett omfattande arbete i mejeriet,
synes det berättigat, att behövando elever må kunna erhålla statsunderstöd
enligt samma regler som gälla för elever vid lantmannaskola. Då
hittills totala årsavgiften varit 900 kronor för elev utan rätt till elevunderstöd,
böra dessa föreslagna bestämmelser innebära avsevärda förmåner
för eleverna.

Kursen bör som sagt vara ettårig. Den bör börja den 1 november och
avslutas före den 24 oktober påföljande år. Åt den teoretiska undervisningen
bör enligt vår mening beredas avsevärt ökat utrymme. Visserligen
böra eleverna för erhållande av erforderlig praktisk utbildning och
grundlig vana vid alla mejerigöromål fortfarande utföra det huvudsak
liga arbetet i mejeriet men för egentligt grovarbete torde de icke böra
tagas i anspråk. 1915 ars sakkunniga beräknade, att den av dem före -

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

slagna teoretiska undervisningen skulle draga inalles 622 timmar. Även
denna tid synes oss vara väl kort. Vi vilja för vår del föreslå nedan an
givna timantal, varvid 1915 års sakkunnigas förslag angivits inom parentes.

Svenska språket ............................................ (ÖO) $)

Välskrivning ................................................ (25) —

Räkning .................................................... (75) 75

Bokföring .................................................. (75) 80

Handelslära oell affärskorrespondens ........................ (20) 40

Kemi ........................................................ (50) 60

Fysik ...................................................... (25) 25

Bakteriologi ................................................ (10) 25

Mejerilära .................................................. (100) 160

Maskinlära .................................................. (60) 60

Byggnadslära med ritning ......... (52) 55

Husdjursskötsel, mjölkhygien .............................. (50) 50 .

Sjukvår dslära .............................................. (20) 20

Mejeriekonomi, mejeriorganisation och föreningsväsen ...... — 50

(622) 760.

lia undervisningen i välskrivning förutsattes undangjord vid elevméjerierna
eller lantmannaskola, behöver icke någon tid däråt ägnas vid
skolan. Däremot anse vi väsentligt ökad tid böra ägnas åt handelslära
med affärskorrespondens, kemi, bakteriologi, mejerilära och maskinlära,
varjämte som nytt ämne upptagits mejeriekonomi, mejeriorganisation och
föreningsväsen. I samband med sistnämnda ämne bör även lämnas en
kort undervisning i den lagstiftning, som är av betydelse för mejeridriften,
i den män så icke skett i handelsläran. Det är överhuvud av stor
vikt, att den merkantila och organisatoriska utbildningen göres vida
grundligare än nu. Även örn vid större mejerier affärsledningen oftast
är anförtrodd åt någon på detta område speciellt förfaren person, lärer
det i synnerhet vid mindre mejerier vara erforderligt, att mejeriföreståndaren
kan, jämte det han bär ansvaret för tillverkningen, även biträda
med eller själv sköta produkternas avsättning på förmånligaste sätt. Tillverkning
och avsättning äro i hög grad beroende av varandra. Endast
därest bägge i erforderlig män beaktas och bringas att samverka kan ett
gott ekonomiskt resultat uppnås.

Denna teoretiska undervisning motsvarar i genomsnitt nära tre lektionstimmar
varje söckendag, när ferierna frånräknas.

Vid undervisningens anordnande bör uppmärksammas, att tillräcklig
tid lämnas eleverna till överläsning, författande av föreskrivna uppsatser
m. m. En eller flera studieresor böra också företagas.

Den praktiska undervisningen bör meddelas genom övningar under lärares
ledning, varvid eleverna indelas i turer. Dessa övningar, vilka pågå
varje förmiddag och för övrigt i den utsträckning mejeriets drift påkallar,
höra avse att öka elevernas redan i praktiken inhämtade praktiska färdigheter,
att göra dem fullt förtrogna med en nutida mejerihanterings
alla detaljer, att giva deni övning och vana i hanterandet av mindre vanliga
mejerimaskiner och arbetsmetoder samt att hos dem inskärpa det på
lärörummet inlärda genom talrikt förekommande exempel och försök på
mejeri verksamhetens olika områden. För att detta mål skall kunna vin -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

nas, kräves att mejeriet ständigt hålles i bästa ordning och är försett med
fullt tidsenliga mejeriredskap och maskiner samt att dess instruktionspersonal
är fullt tillräcklig för att under lärarnas ledning kunna utöva
nödig tillsyn och giva behövlig personlig handledning åt den enskilde
eleven.

Beträffande Alnarpsskolan är dess lärarfråga fullständigt beroende av
huruvida den högre mejeriundervisningen fortfarande förlägges dit eller
icke. Det har därför, i det läge vari frågan örn den planerade lantbrukshögskolan
för närvarande befinner sig, icke synts lämpligt att nu framlägga
något utformat förslag i detta avseende. Vid den mellansvenska
skolan torde, därest den icke förlägges till Ultuna, särskilda anordningar
höra träffas för erhållande av lämpliga och kompetenta lärarkrafter, varvid
förhållandena i väsentlig mån bero på skolans förläggning. Vi anse
det därför ändamålslöst att för närvarande söka konstruera något förslag
i detta avseende.

Särdeles viktigt är, att tillräcklig och fullt kompetent instruktionspersonal
finnes anställd. Det minsta som behövs är en mejerist för skumning
och smörberedning, en mejerist eller mejerska för ostberedning och ostlagring
samt en mejerimaskinist. Åtminstone de båda förstnämnda böra
hava genomgått mejeriskola av nu ifrågavarande slag samt därutöver
förvärvat framstående skicklighet och erfarenhet under flerårig praktik.

Utredningsmännen anse påtagligt, att den lägre mejeriskolan vid Alnarp
hör erhålla visst statsanslag. Storleken av anslaget vore beroende av hur
den högre mejeriundervisningen ordnades och kunde därför icke ens approximativt
av utredningsmännen beräknas. Detaljerat förslag därom
borde i sinom tid avgivas av Alnarpsinstitutets styrelse. — Minst lika
svårt vore att beräkna något anslagsbelopp för den mellansvenska skolan,
enär de förhållanden, under vilka den komme att arbeta, likaledes vore
ovissa. Sannolikt vore dock, att den vid ungefär lika elevantal komme att
draga något större kostnader i statsbidrag än Alnarpsskolan.

Utredningsmännen föreslå, att elevunderstöd må utgå jämväl till elever
vid nu behandlade mejeriskolor efter samma grunder som tillämpas beträffande
elever vid lantmannaskolor.

I betänkandet innefattas jämväl förslag örn anordnande av vissa specialoch
repetitionskurser för mejerister. Härför föreslås ett anslag av 2,000
kronor per år, jämte 250 kronor till elevstipendier.

Utredningsmännen framhålla, att, då de beräknat årsbehovet av mejerskor
högre än det nuvarande reglementets platssiffra, det vore nödigt att
finna lämpliga utvägar att öka elevantalet. Även om genom därtill ägnade
åtgärder — exempelvis ökning av antalet frielevplatser — det nuvarande
platsantalet skulle bliva fullt besatt, torde de nuvarande skolorna
dock icke kunna leverera det beräknade årligen behövliga elevantalet.
Härför erfordrades, att antingen antalet skolor av nuvarande typ
ökades eller åtminstone vissa skolor anordnades på sådant sätt, att de
kunde mottaga ett väsentligt större elevantal än nu. Sistnämnda even -

Statsunderstödet
till
mejeriskolor.

Elevunder stöd.

Special- och
repetitionskurser.

Utbildningen
av
mejerskor.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 70 höft. (Nr HU.)

Förutbild ningen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

tualitet innebure en mer eller mindre genomgripande omorganisation av
liela skolsystemet.

Innan de sakkunniga närmare ingått på organisationsfrågan, hava de
upptagit till behandling spörsmålet örn de kvinnliga elevernas förutbildning.
Därvid har erinrats, att det för närvarande finnes ett organiserat
system av elevmejerier för kvinnliga elever. Bibehållandet därav har
allmänt förordats, ehuruväl från vissa håll en del förändringar påyrkats.
Under erinran örn det ovan återgivna Malmömötets förslag i denna del
anföra utredningsmännen härutinnan bland annat följande.

Vi hava av förut angivna skäl ansett oss kunna förorda, att för de manliga
eleverna praktiktiden vid elevmejeri efter fullgjort provår begränsas
till 2 år. Påtagligen böra lägre anspråk i detta avseende uppställas för
de kvinnliga än för de manliga mejeriskolorna. För inträde vid de kvinnliga
mejeriskolorna fordras nu två års väl vitsordad praktik. Det ena av
dessa år plägar fullgöras vid elevmejeri. Vi hava inhämtat, att vissa
svårigheter understundom mött för att erhålla fullt elevantal till dessa
elevmejerier. Till följd härav hava också till skolorna måst i viss utsträckning
antagas elever, som icke genomgått elevmejeri utan annorledes
fullgjort den föreskrivna tvååriga praktiken. På grund av dessa
förhållanden hava vi funnit det icke vara tillrådligt att utsträcka den
obligatoriska lärotiden vid elevmejeri utöver det nuvarande året. Det
praktikår, som kräves utöver året vid elevmejeri, bör föregå sistnämnda
år och alltid utgöra provår. Visserligen torde denna minsta praktikkurs
örn sammanlagt två år vara i knappaste laget, men vi kunna ej underlåta
att fästa visst avseende vid den från Oppeby uttalade farhågan, att
alltför mycket skärpta krav på praktik före inträdet i skolan skulle kunna
verka ofördelaktigt på elevtillslutningen. De mejerskor, som genomgått
en kvinnlig mejeriskola, torde icke heller kunna påräkna att framdeles
i yrket i allmänhet erhålla lika höga löner som de manliga mejeristerna,
och därför kan det icke gärna begäras, att de skola ägna lika lång tid
åt sin utbildning. Med hänsyn till praktiktidens korthet torde det icke vara
möjligt att för de kvinnor, som genomgått lantmannaskola eller ock huvudkurs
eller längre kurs vid lanthushållsskola, nedsätta provtiden, men
de böra hava företräde till inträde vid elevmejeri och mejeriskola. I övrigt
anse vi, att de av oss förordade bestämmelserna rörande den manliga
elevutbildningen böra gälla jämväl beträffande utbildningen av elever
för inträde i de kvinnliga mejeriskolorna. Även vid dessa elevmejerier
bör således lämnas teoretisk undervisning i svenska språket, räkning och
välskrivning. Eleven bör av mejeriet erhålla kost och logi och en lämpligt
avvägd lön. Däremot anse vi, att de nuvarande elevunderstöden av
statsmedel böra indragas och i stället statsbidraget till elevmejeriets innehavare
ökas till 250 kronor för varje elev för att bereda bemälda innehavare
tillfälle att utbetala sådan lön, som nyss nämnts.

Detta vårt förslag innebär icke någon väsentlig ändring i de nuvarande
bestämmelserna angående elevmejerier. På grund härav kan det icke antagas,
att eleverna skola vid inträdet i skolan hava nämnvärd större praktisk
erfarenhet än för närvarande torde vara fallet. En väsentlig del av
undervisningen i praktiskt avseende torde därför även framgent böra ske
vid själva skolan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Att vid de kvinnliga mejeriskolorna uppställa genomgången vederbörlig
elevutbildning såsom ett obligatoriskt inträdesvillkor torde visserligen
vara önskligt men lärer åtminstone tillsvidare få anses vara för strängt.
I mån av platstillgång böra även andra elever med minst två års väl vitsordad
mejeripraktik kunna mottagas, därest de vid prövning visa sig äga
nöjaktiga kunskaper i svenska språket, räkning och välskrivning. Icke
desto mindre synas elevmejerier böra upprättas i så stort antal, att de
från dem årligen utgångna eleverna åtminstone i det närmaste motsvara
det antal, som mejeriskolorna beräknas årligen mottaga, nämligen 65 å 70.

Elevmejerier borde enligt utredningsmännens förslag upprättas för
samtliga av dem föreslagna skolor. Det framhålles såsom synnerligen
viktigt, att dylika mejerier inrättas i så många län som möjligt. Den
nuvarande starka lokaliseringen av dessa mejerier borde, uttala utredningsmännen,
icke bibehållas och anföra därom ytterligare följande.

Det kan knappast undgå att framstå som en orättvisa mot stora landsdelars
befolkning, att tillfället för densamma till mejeriundervisning nu
är i hög grad eftersatt. Ty det är uppenbart, att befintligheten av ett
elevmejeri å en ort kraftigt stimulerar till genomgående av detsamma
och gynnsamt påverkar fackutbildningen inom orten på mejerihanteringens
område. Vi anse dock, att icke fullt så många elevmejerier behöva
för närvarande inrättas, att skolornas maximiantal elever eller 80 blir
fyllt, utan torde ett antal av 30 elevmejerier, motsvarande 60 elever efter
beräkning av två vid varje mejeri, kunna tillsvidare vara tillräckligt.
Det återstående antalet elevplatser vid skolorna kan lämpligen reserveras
för elever, som komma från annan utbildning. Antalet elevmejerier synes
för vardera av den södra och mellersta skolan böra vara 8, för den
västra 6 ä 7 samt för var och en av Jämtlandsskolan och skolorna i övre
Norrland 2 å 3.

Utredningsmännen framhålla, att det såväl vid Malmömötet som i yttranden
från andra håll påyrkats, att man borde frångå det nuvarande
systemet med många små skolor och övergå till ett mindre antal större
skolor. Tre skolor hava ansetts behövliga, en i södra, en i mellersta och
en i norra Sverige.

Vid behandlingen av denna fråga hava utredningsmännen fäst särskilt
beaktande vid ett av statskonsulenten i mejerihushållning den 1 november
1929 till lantbruksstyrelsen avgivet yttrande i anledning av en från Kopparbergs,
Gävleborgs och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
gjord framställning örn förläggning av en statsunderstödd
mejeriskola för kvinnor inom sällskapens område.

I detta yttrande anför statskonsulenten, bland annat, att rekryteringen
av mejeripersonal för dessa län ävensom för vissa andra torde varit avsedd
att i första hand ske medelst elever, som genomgått Oppeby mejeriskola i
Södermanlands län. Då framställningen syntes beröra förhållanden inom
ett vidsträcktare område, har han verkställt en undersökning, som bland
annat utvisar, att produktionsriktningen på mejeriområdet är jämförelsevis
likartad inom de tre nämnda länen samt inom Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, örebro och Västmanlands län, i det att större delen av
mjölken där användes till skumning, d. v. s. för erhållande av grädde till

Me jerl sk o] ornäs
organisation.

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

försäljning eller smörberedning. Inom Jämtlands län dominerar däremot
ystningen. Då dessutom osttillverkningen därstädes i övervägande grad
inriktat sig på andra ostslag än i de förut nämnda länen, visade sig, att
Jämtland alltså intoge en särställning. Av de från mejeriskolan i detta
län (Änge) under åren 1922—1928 utgångna 45 eleverna hade 41 eller 91
procent fått anställning inom länet. Av dessa uppgifter ansåg lian framgå,
att mejeriskolan i Jämtlands län varit erforderlig för tillgodoseendet
av enbart jämtländska behov. Ifråga örn Oppeby ställde sig saken annorlunda.
Av de från denna skola under åren 1922—1928 utgångna 49
eleverna hade 21 fått anställning, åtmistone till en början, i Södermanlands
län men de övriga spritts över en stor del av riket. De nuvarande
två mejeriskolorna hade sålunda endast på ett högst otillfredsställande
sätt kunnat tillgodose behovet av mejeriskolutbildad personal inom andra
av de ovannämnda länen än Jämtland och Södermanland. För avhjälpande
av denna brist syntes två utvägar möjliga. Antingen kunde man
inom dessa län upprätta ytterligare en mejeriskola av nuvarande typ —
eller ock skapa en större mejeriskola, vilken skulle tillgodose såväl Södermanlands
län som ock Stockholms, Uppsala, Örebro, Västmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län. Vid en sådan större
skola borde kunna mottagas 15 å 20 elever. Huvudläraren borde för att
dagligen kunna övervaka mejeriets drift vara bosatt vid skolan. Han
skulle meddela undervisning i huvudämnena samt vara utbildad mejerikonsulent.
Behovet av timlärare blev ej större än vid en mindre skola.
Inrättandet av en dylik skola innebure avsevärda fördelar. Dels komme
eleverna att kunna erhålla en under läsåret mera jämnt fördelad undervisning
lin som vore möjligt med nuvarande skolorganisation, emedan
huvudläraren nu ej vore boende på platsen. Dels skulle eleverna kunna
praktiskt handledas på ett bättre sätt, då det skulle ske genom en mejerikonsulent
i stället för av en mejerska. Dels borde den teoretiska undervisningen
kunna göras betydligt mera givande, då den skulle meddelas
av en i praktiken medverkande huvudlärare. Tillika borde framhållas,
att huvudläraren, som ju skulle bo vid mejeriskolan, borde bättre lära
känna eleverna och deras kvalifikationer, vilket syntes vara av betydelse
vid elevernas placering på mejerierna efter genomgången kurs. Sedan
mejeridriften numera koncentrerats på sådant sätt, att mejerierna över
lag blivit större och flera verkligt stora mejerier anlagts, syntes det icke
böra erbjuda någon större svårighet att erhålla lämplig plats för en mejeriskola
av föreslagen storlek. Statskonsulenten har på grund härav
föreslagit, att skolan vid Oppeby måtte indragas och en ny mejeriskola
för kvinnor, avsedd för 15 å 20 elever, upprättas för Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands
län. Därjämte borde antalet elevmejerier ökas.

Utredningsmännen anföra för egen del, att denna statskonsulentens
framställning synts dem särdeles beaktansvärd. Motiveringen överensstämde
med de synpunkter, som framförts vid Malmömötet och i flera
inkomna yttranden från andra håll. De sålunda till förmån för större
skolor än de nuvarande anförda skälen syntes övertygande och fullt giltiga
även för andra landsdelar än som avsetts i konsulentens framställning,
därest icke förhållandena påkallade särskilda undantagsregler. Utredningsmännen
anse vissa sådana undantag erforderliga och uttala i
ämnet ytterligare följande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

För Jämtland har statskonsulentens utredning påvisat önskvärdheten
av att en särskild mindre skola fortfarande upprätthålles. Även för de
båda nordligaste länen Västerbotten och Norrbotten torde undantag böra
göras. Då dessa sistnämnda landsdelar icke böra sammanföras med Jämtland
och då man ej heller torde böra hänvisa dem till en mejeriskola i
mellersta Sverige, lärer bibehållandet av den mindre skoltypen för övre
Norrland framstå såsom en nödvändighet. Huruvida de nuvarande båda
skolorna i Västerbottens och Norrbottens län böra sammanslås till en gemensam
skola eller örn två skolor böra där bibehållas, är vanskligt att
avgöra. Med hänsyn till att den förstnämnda skolan är specialiserad för
tillverkning av västerbottensost synas vissa skäl förefinnas för att fortfarande
hava två skolor. Men för landets söder om nämnda tre län belägna
delar synes systemet med stora skolor vara fullt användbart. Då
statskonsulenten ansett det icke böra erbjuda särskild svårighet att erhålla
lämplig plats för en dylik skola i mellersta Sverige, lärer förläggningsfrågan
kunna finna lämplig lösning även i de övriga nu avsedda
landsdelarna. Örn man frånser Jämtlands och de två nordligaste länen,
står upprättandet av två större skolor jämte den av statskonsulenten föreslagna
mellansvenska skolan i nära överensstämmelse med Mai mömötets
förslag örn tre skolor. Efter övervägande av förhållandena hava vi kommit
till den åsikt, att den ena skolan borde vara avsedd för sydöstra och
södra Sverige samt huvudsakligen omfatta Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands
län. Den andra borde huvudsakligen betjäna västra Sverige samt vara
avsedd för Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands
län. Gotland kunde föras antingen till det mellersta eller det södra distriktet.
Den södra skolan borde liksom den mellersta vara avsedd för
15 ä 20 elever, under det att för den västra elevantalet icke torde böra
beräknas högre än 12 å 16.

Örn man antager ett elevantal för såväl skolan i Jämtland som för vardera
skolan i övre Norrland av 6 å 8, skulle härigenom sammanlagda
elevantalet bli 60 å 80 eller i medeltal 70.

För inträde vid kvinnlig mejeriskola borde stadgas genomgång av elevmejeri
eller annan motsvarande utbildning. Då för tillträde till provår
skulle fordras 18 års ålder, skulle lägsta inträdesåldern vid mejeriskola
bliva 20 år.

Beträffande undervisningen uttala utredningsmännen, att den teoretiska
utbildningen, som omfattade 350—890 timmar, syntes böra något
ökas. För de större skolorna föreslås följande timantal, varvid de för
läsåret 1927—1928 i genomsnitt redovisade angivas inom parentes.

Svenska språket ............................................ (80) 70

Räkning .................................................... (78) 80

Naturkunnighet (kemi, fysik, bakteriologi) .................. (34) 60

Mejerilära .................................................. (82) 120

Maskin- och byggnadslära .................................... (22) 30

Bokföring .................................................. (72) 80

Handelslära, mejeriekonomi och 1''öreningslära .............. — 40

(368) 480.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Lärare.

Elevernas

ställning.

Detta antal av 480 lektionstimmar motsvarade något mindre än två lektionstimmar
varje söckendag, ferier frånräknade. För de mindre skolorna
torde detta timantal kunna något reduceras. Tillräcklig tid borde
beredas för överläsning.

Mejeriarbetet borde bedrivas så, att det finge karaktär av undervisning
till nytta för elevernas utbildning. För rent grovarbete borde eleverna
icke användas annat än i viss mindre utsträckning.

Anskaffandet av lärarkrafter vore, enligt vad utredningsmännen framhålla,
en ytterst viktig fråga. Det syntes påtagligt, att allvarliga anmärkningar
med fog kunde riktas mot det nuvarande systemet, enligt vilket
huvudläraren icke är bosatt vid skolan utan reser dit periodvis för att
hålla lektioner och tillse skolans skötsel. Utredningsmännen anse nödvändigt,
att huvudläraren vid de tre större skolorna hlir boende vid skolan
och ägnar densamma större delen av sin tid och arbetskraft. För de
mindre skolorna i Jämtland och övre Norrland torde detta villkor näppeligen
kunna uppställas. Men det framhålles såsom önskvärt, att, därest
mejerikonsulenten i orten blir huvudlärare, lärarens stationsort och platsen
för skolan äro så nära varandra som möjligt och helst sammanfalla.
Huvudläraren hör, enligt vad utredningsmännen framhålla, städse äga
mejerikonsulentutbildning.

Då huvudläraren icke ens vid de större skolorna lärer få sin tid fullt
upptagen av skolarbetet, även med inräknande av det praktiska handledande
av eleverna, som bör tillkomma honom, borde han hava i uppdrag
att utöva tillsyn över samtliga de elevmejerier, som tillhöra skolans
distrikt. En sådan tillsyn utövas nu av statskonsulenten i mejerihushållning,
men han hinner i regel ej med mer än ett besök per år vid varje
elevmejeri. Det vore emellertid högst behövligt med en tätare tillsyn, vid
vilken ingående handledning kunde lämnas för den praktiska undervisningen.
En sådan anordning hade visat sig önskvärd. Såsom ett önskemål
framhålles för övrigt, att innehavaren av det mejeri, där större skola
är förlagd, anställer huvudläraren såsom föreståndare för detta mejeri,
enär endast därigenom enhet i undervisningen och mejeriarbetet kunde
med säkerhet åstadkommas.

I övrigt borde den teoretiska undervisningen, i den mån så befinnes
lämpligt, kunna anförtros åt timlärare, särskilt i svenska språket och
räkning. Den praktiska undervisningen borde under huvudlärarens ledning
och tillsyn utövas av instruktionspersonal, som av lantbruksstyrelsen
förklarats därtill kompetent.

Ifråga örn elevernas ställning anse utredningsmännen, att en utvidgning
av deras förmåner är motiverad. De anföra härom följande.

Vad beträffar elevernas ställning vid dessa mejeriskolor må till en början
erinras, att enligt nuvarande regler skola finnas inalles 42 frielevplatser
och att frieleverna erhålla fri undervisning, kost och möblerad

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

bostad, varemot betalande elever erlägga viss avgift, vilken lärer plägat
bestämmas så låg, att den knappt motsvarat kostens värde. Antalet betalande
elever har varit mycket litet samt utgjorde vid samtliga skolor
under läsåret 1926—1927 blott fem och under läsåret 1927—1928 endast två.
Eleverna torde icke åtnjuta någon avlöning från mejeriet. Statsunderstöd
till obemedlade och mindre bemedlade elever hava utgått efter samma
regler som vid lantbruksskolor med 120 respektive 60 kronor för helt år.
Eleverna vid dessa mejeriskolor hava alltså ansetts liksom lantbruksskolornas
elever betala de naturaförmåner, de åtnjuta av skolan, medelst sitt
arbete därstädes, här i skolans mejeri.

Den omständigheten att frielevplatserna kunnat fyllas men att endast
några få av de för betalande elever avsedda platserna blivit besatta synes
ådagalägga, att skolkursen befunnits vara alltför dyrbar för andra än
frielever. En utvidgning av elevernas förmåner synes därför böra äga
rum. Detta synes lämpligen kunna ske därigenom att det föreskrives, att
samtliga elever skola vara frielever. Detta torde icke kunna anses innebära
någon obillighet gent emot mejeriskolans innehavare, enär ju denne
åtnjuter förmånen av elevernas arbete utan ersättning.

Elevunderstöd böra utgå av statsmedel enligt samma system som för
närvarande.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att utredningsmännen
tänkt sig ett statsunderstöd till varje elevmejeri av 250 kronor per elev.
Beräknat efter 60 elever per år skulle härför erfordras ett anslag av 15,000
kronor.

Beträffande skolorna för kvinnliga mejerister skulle utredningsmännens
förslag icke behöva medföra avvikelse från de nuvarande anslagsnormerna
utom ifråga örn lönen till huvudläraren. Denna skulle enligt förslaget
bestämmas till 6,000 kronor per år vid de tre sydligare skolorna. Statsanslaget
för envar av dessa tre skolor skulle alltså beräknas sålunda:

Till mejeriskolans innehavare ............................ kronor 2,000

» huvudläraren ........................................ * 6,000

» timlärare ............................................ » 1,000

kronor 9,000.

För tre skolor ............................................ » 27,000.

I fråga örn skolorna i Jämtland och övre Norrland uttalas, att det fortfarande
lärer bliva nödvändigt att såsom huvudlärare anlita tjänstgörande
mejerikonsulenten. Då den teoretiska undervisningen skulle ökas och
tillsynen även skulle skärpas, borde den till huvudläraren utgående lönen
höjas. Lönen syntes dessutom böra bestämmas till visst bestämt belopp
för att främja ett sammanförande i lokalt avseende av skolans förläggningsplats
med huvudlärarens bostadsort, varvid borde stadgas skyldighet
för huvudläraren att själv bestrida eventuellt erforderliga resekostnader
för tjänstgöring vid skolan. Utredningsmännen föreslå ett arvode av

Statsanslaget
lör mejerskentbildningen.

Special- och
repetitionskurser.

Sammanfattning
av utredningsmännens
förslag
örn statsanslag.

Reserva tion.

24 Kungl. May.ts proposition Nr 84.

1,500 kronor till huvudläraren vid envar av dessa skolor. För dessas vidkommande
skulle anslagsberäkningen då ställa sig sålunda:

Till mejeriskolans innehavare ..............................kronor 2,000

» huvudläraren .......................................... » 1,500

» timlärare .............................................. » i;000

kronor 4,500.

För tre skolor ............................................ kronor 13,500.

Även för mejerskornas räkning borde enligt utredningsmännens förslag
anordnas special- och repetitionskurser. Härför föreslås ett årligt anslag
av 1,500 kronor.

Sammanfattningsvis utmynna utredningsmännens förslag i följande
krav på bidrag från statens sida, varvid till jämförelse de nu utgående
anslagen till den lägre mejeriundervisningen jämväl angivits.

	Nu utgående	Utredningens
Utbildning av mejerister:	anslag:	förslag:
Elevmejerier ....................................	...... kronor —	kronor —
Mejeriskolan vid Alnarp..............	....... » — 1	» — i
Mejeriskola i mellersta Sverige ...	....... » -	» - 2
Special- och repetitionskurser........	....... » — 3	» 2,000
Utbildningen av mejerskor: Elevmejerier .....................................	» 8,1004	» 15,000
Större mejeriskolor ..........................	» _	» 27,000
Mindre » ..........................	...... » 29,000	» 13,500
Special och repetitionskurser.........	» — 3	» 1,500
	kronor 37,100^	kronor 59,000f’

Härtill skulle komma de anslag, som bleve erforderliga för elevunderstöd
åt såväl manliga som kvinnliga elever vid mejeriskolorna. Däremot
skulle enligt förslaget inga elevunderstöd av statsmedel utgå under förutbildningstiden.
Förstnämnda elevunderstöd skulle för varje årskurs
utgöra vid lägre mejeriskolan för kvinnor: till mycket behövande elev
140 kronor, behövande elev 100 kronor och mindre behövande elev 60 kronor,
samt vid lägre mejeriskola för män: till mycket behövande elev 50
kronor, behövande elev 30 kronor och mindre behövande elev 15 kronor.

I en till betänkandet fogad reservation har utredningsmännens ordförande
landshövdingen greve Mörner uttalat sig för en treårig utbildnings 1

Ingår i allmänna anslaget till lantbruks- och mejeriinstitutet i Alnarp.

2 Eventuellt anslag.

Å riksstaten för budgetaret 1930/1931 finnes för ändamålet anvisat ett extra reservationsanslag
av 30,000 kronor.

4 Utgår ur anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

6 Oberäknat anslaget till mejeriskolan (eventuellt mejeriskolorna) för manliga mejerister

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

tid vid elevmejeri utöver provåret såsom villkor för inträde vid mejeriskola
för män. Mot att provåret förkortas till hälften för dem, som förut,
genomgått lantmannaskola, har han dock icke något att erinra.

över det av utredningsmännen avgivna betänkandet med förslag angående Remiaayttranordnande
av den lägre lantbruksundervisningen hava infordrade yttranden
avgivits av lantbruksstyrelsen (som hört styrelserna för lantbruks-,
lantmanna-, lanthushålls- och mejeriskolorna), skolöverstyrelsen, statskontoret,
samtliga landsting och hushållningssällskap ävensom centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund, varjämte Sveriges allmänna lantbrukssällskap
samt åtskilliga föreningar och sammanslutningar på lanthushållningens
område beretts tillfälle att yttra sig.

Emellertid har frågan örn den lägre mejeriundervisningen upptagits
till behandling allenast i ett relativt fåtal av de inkomna yttranden. Jag
skall i det följande lämna en korfattad sammanfattning av de uttalanden,
som därvid gjorts.

Av landstingen hava endast fyra särskilt yttrat sig i frågan. Väst- Landsting,
manlands läns landsting har intet att erinra mot förslaget. Jämtlands
läns landsting anser kommitténs förslag bärande och uttalar särskilt
sin anslutning till den meningen, att undervisningen i mejeriskolorna avgjort
främjas, örn läraren är bosatt vid eller i närheten av skolan. Örebro
läns landsting ansluter sig till greve Mörners reservation beträffande
förutbildningens längd. Södermanlands läns landsting anser den nuvarande
ordningen med större antal mindre skolor i stort sett väl fylla sitt
ändamål, och något behov av lokala förändringar föreligga enligt landstingets
mening icke.

Av hushållningssällskapen hava Norrbottens läns, Västerbottens läns, HushållningsKristianstads
läns, Älvsborgs läns och Kalmar läns södra hushållnings- sällskap,
sällskaps förvaltningsutskott i stort sett anslutit sig till förslaget,
sistnämnda förvaltningsutskott dock med ett påpekande, att det föreslagna
bidraget till mejeriskolas innehavare i de tre sydligare skolorna
syntes för lågt tilltaget. Även vissa andra av de nämnda sällskapen hava
haft en del detaljanmärkningar. Icke heller hushållningssällskapen i Gävleborgs
län och i Värmlands län hava haft något att i huvudsak erinra.

Den föreslagna förändringen i organisationen för de kvinnliga mejeriskolorna
avstyrkes å andra sidan av Södermanlands läns, Östergötlands
läns och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Förslaget örn kortare förutbildning har avstyrkts av Södermanlands läns,

Uppsala läns, Östergötlands läns, Värmlands läns, örebro läns och Gävleborgs
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Gotlands läns hushållningssällskap
anser behov föreligga att ytterligare överarbeta förslaget.

Till närmare belysande av hushållningssällskapens ståndpunktstagande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

torde jag få lämna följande redogörelse för vissa av yttrandena, nämligen
till den del några mer speciella synpunkter däri kommit till uttryck.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott synes mest benäget
att gå in för en treårig elevutbildningstid förutom ett provår. Vidare
betonas vikten utav att kraven på utbildning i ångpanne- och maskinskötsel
icke eftersättas. Maskineriet i ett tidsenligt mejeri representerar
så stort kapital och är så invecklat, att brist på insikter i fråga örn dess
skötsel och vård kunde bliva ödesdiger. Förslaget örn att bereda lantmannaskoleeleverna
någon företrädesställning avstyrkes.

Beträffande utbildningen av mejerskor framhålles, att praktiktiden borde
bestämmas till tre år. Sällskapet anser, att de nuvarande mindre mejeriskolorna
med fördel kunde ersättas av tre stora skolor, en i södra Sverige
vid Alnarp, en i mellersta Sverige vid Ultuna och en i Norrland,
exempelvis i Umeå. Särskilda mindre skolor för att tillgodose vissa norlandslän
vore obehövliga. De specialtillverkningar, som skulle inläras vid
dessa, anses med lika stor fördel kunna inläras vid de större skolorna.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar
sig emot, att något företräde skulle givas åt elever vid lantmannaskolorna
med avseende å inträde i mejeriskolor. I grund och botten skulle en sådan
anordning bereda förmåner åt lantmannaskolan på bekostnad av mejeriskolan.

Beträffande mejeriskolor för kvinnor framhåller förvaltningsutskottet
vikten utav, att eleverna verkligen få utföra arbetena i skolmejeriet under
klart och odelat ansvar, vilket torde bliva svårt i så stora kurser som avses
i kommittéförslaget. Beträffande skolornas förläggning framföras
samma synpunkter som gjorts gällande av länets landsting. Utskottet uttalar
en bestämd mening örn att Oppeby mejeriskola bör bibehållas.

Förvaltningsutskottet framhåller värdet utav att sällskapets mejerikonsulent
får tjänstgöra som mejeriskolans huvudlärare. Härigenom tvingas
konsulenten att även för undervisningens skull följa med utvecklingen på
mejerihanteringens område. Han får därigenom också personlig bekantskap
med de personer, som efter skolans slut erhålla anställning inom verksamhetsområdet,
vilket underlättar hans verksamhet som konsulent. Även
för undervisningen vore det nuvarande systemet till stort gagn, i det att
de erfarenheter och rön, som konsulenten gör i sitt arbete, kunna komma
eleverna till godo.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i stort
sett intet att erinra mot förslaget i vad det rör elevutbildningen för mejerister.
Det framhålles dock som angeläget, att endast sökande med mycket
god praktik intagas i mejeriskolorna. Den av kommittén föreslagna
förkortningen i elevutbildningen för elev, som genomgått lantmannaskola,
finner förvaltningsutskottet därför icke motiverad.

Beträffande mejeriskolan för män uttalas, att maximiantalet elever synes
väl högt tilltaget i förslaget. Särskilt det praktiska utbytet av underdervisningen
torde bliva lidande örn antalet elever bestämmes så högt.
Även det tilltänkta antalet undervisningstimmar syntes väl högt tilltaget,
örn man tager hänsyn till att elevernas tid i avsevärd utsträckning kommer
att upptagas av den praktiska undervisningen och att tid till studier
på egen hand även måste finnas. En minskning i antalet timmar för den
teoretiska undervisningen syntes därför önskvärd. Detta kunde ske därigenom
att undervisningen i sådana ämnen som svenska, välskrivning och
räkning skulle undangöras under den praktiska elevtiden.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 84.

Beträffande utbildningen av de kvinnliga mejeristerna uttalas, att förhållandena
icke torde medgiva att den obligatoriska elevutbildningen
göres längre än kommittén föreslagit. Då det hittills visat sig förbundet
med vissa svårigheter att få lämpliga personer in på banan, ifrågasätter
förvaltningsutskottet, örn icke goda skäl talade för, att eleven under vistelsen
vid elevmejeriet erhölle direkt statsunderstöd, som alltefter behovsgraden
skulle utgå med förslagsvis 30—20—15 kronor per månad.

I fråga örn undervisningen framhålles i likhet med vad som uttalades
beträffande de manliga mejeriskolorna, att undervisningen i vissa teoretiska
ämnen borde kunna undangöras på elevstadiet. Undervisningstiden
för svenska och räkning borde sålunda kunna inskränkas till 40 å 50 timmar.
Härigenom skulle hela antalet undervisningstimmar för den teoretiska
undervisningen minskas till 380, vilket vore det högsta som lämpligen
borde anslås till teoretisk undervisning vid mejeriskolan.

Beträffande själva organisationen av dessa skolor framhålles, att erfarenheten
från länets mejeriskola i Bjärka-Säby varit gynnsamma och de
från skolan avgångna eleverna hava på ytterst få undantag när visat sig
kunniga och dugliga i sitt yrke. Utskottet ifrågasätter örn det verkligen
föreligger behov av någon radikal omläggning av nuvarande system och
uttalar, att den nuvarande organisationen — naturligtvis med de förändringar,
som tidsförhållandena undan för undan påkalla — fortfarande
borde bibehållas.

Vid bedömande av denna fråga borde även vissa andra synpunkter beaktas.
Det förhållandevis stora elevantal, för vilket de större skolorna
skulle vara beräknade, torde medföra vissa svårigheter vid den praktiska
utbildningen. Svårigheter torde också yppa sig när det gäller att få lämpliga
mejerier, villiga att mottaga en dylik skola. Det av kommittén
beräknade anslaget 2,000 kronor till skolmejeriets innehavare vore uppenbarligen
för lågt. Men även örn detta anslag höjdes, skulle det ändock icke
bliva lätt att finna lämpliga skolmejerier. Slutligen borde beaktas, att
vid flera av de nuvarande mejeriskolorna för kvinnor — och i vart fall vid
den inom Östergötlands län förlagda — mejeriets innehavare under senare
tid nedlagt avsevärda kostnader på mejeriskolorna och på mejeriutrustningen
m. m., vilka kostnader säkerligen icke kommit i fråga, örn mejereiinnehavaren
kunnat beräkna, att skolan hastigt komme att nedläggas.

Förvaltningsutskottet anser sig därför och med hänsyn till, att den nuvarande
organisationen icke är äldre än sedan 1921, icke kunna tillstyrka
den av kommittén föreslagna omorganisationen. För att tillgodose behovet
av mejerskor borde, om detta behov icke kunde fyllas av de nuvarande
skolorna, tagas under övervägande att upprätta ytterligare så stort
antal skolor, som behovet ger vid handen.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott instämmer
livligt i utredningsmännens uttalande örn behovet av skicklig fackutbildad
mejeripersonal. Med hänsyn till mejerihanteringens dominerande betydelse
för landets jordbruksnäring syntes det utskottet också välmotiverat,
att staten kraftigt bidrager till åstadkommande och befrämjande av tidsenlig
fackutbildning på detta område. Förvaltningsutskottet ansluter
sig i huvudsak till kommitténs förslag men framför dock följande erinringar.

Utskottet framhåller elevutbildnigens betydelse och anser, att det vid
Malmömötet den 25 oktober 1929 antagna förslaget borde godtagas som
allmän regel för denna utbildning. Dock håller utskottet före, att förvär -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

vade kunskaper ock visad praktisk duglighet böra tillmätas större betydelse
än sättet för densammas förvärvande. Följaktligen borde även annan
utbildning kunna godkännas för inträde i mejeriskola, under förutsättning
att den kan styrkas vara minst jämngod med den föreslagna ordinarie
elevutbildningen.

Med hänsyn till provårets betydelse för fortsatt utbildning ifrågasätter
utskottet vidare örn icke provåret borde få fullgöras vid mejeri, som står
under lämplig kontroll.

Utskottet uttalar sig emot den i jämförelse med Malmömötets förslag
ifrågasatta minskningen i elevtiden. En total utbildningstid på fem år
vore icke att anse som för lång. Erfarenheten från sista läsåret vid
Alnarps mejeriskola, där elevernas medelålder uppgives hava varit 27
år och föregående praktiktid varierande mellan 4 och 9 år, motsäger
också kommitténs uppfattning, att feni års total utbildningstid skulle
motverka bemödandena att bereda mejerihanteringen erforderlig tillgång
på fackutbildad manlig personal. Man borde icke stipulera en
kortare praktiktid samtidigt som man strävade att höja mejerister nas
yrkesskicklighet. En femårig utbildningstid kunde icke heller anses oskäligt
betungande. Tvivelaktigt vore enligt utskottets mening, huruvida genomgången
lantmannaskolekurs bör meritera till avkortning av utbildningstiden.

Beträffande mejeriskolan ifrågasätter utskottet möjligheten för eleverna
att på den jämförelsevis korta tiden med tillfredsställande resultat tillgodogöra
sig undervisningen i så många ämnen som föreslagits. Hemarbetstiden
komme att bliva alltför knappt tillmätt. Behållningen av det genomgångna
läromaterialet skulle ökas örn undervisningstiminarna kunde
inskränkas något genom minskning i sådana ämnen, som icke äro oundgängligen
nödvändiga för den blivande mejeristen, t. ex. husdjursskötsel
och sjukvårdslära.

Beträffande utbildningen av mejerskor, vilka väl i regel komme att anställas
såsom smör- eller ostmejerskor vid större mejerier under erfaren
föreståndares ledning eller såsom ledare för mindre mejerier, torde man
icke behöva ställa anspråken på allsidig mejeriutbildning fullt så högt
som beträffande manliga mejerister. Utskottet ansluter sig därför till
kommitténs förslag i denna del, med reservation dock för den avkortning
av utbildningstiden enligt Malmöförslaget, som av kommittén förordats.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordar jämväl
en treårig utbildningstid vid elevmejeri såväl för manliga som kvinnliga
elever. Någon företrädesbehandling av dem, som genomgått lantmannaskola,
borde enligt utskottets mening icke lämnas.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar, att en
förbättring i utbildningen för mejeripersonalen framstår för utskottet som
ett oundgängligt krav. I särskild framställning hade utskottet tillsammans
med Västernorrlands läns och Kopparbergs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott påvisat, att tillgången på skolat mejerifolk vore
otillräcklig för tillgodoseende av behovet av personal i ledande ställning
vid mejerierna inom sällskapens område. Därvid ifrågasattes, att en mejeriskola
måtte inrättas på lämplig plats inom nämnda område. Utskottet
biträder nu på det livligaste kommitténs förslag. Beträffande praktiktiden
framhålles dock, att denna av kommittén tillmätts för kort. Utskottet
ansluter sig i denna del till det s. k. Malmömötets förslag, enligt vilket
uppställts fordran på tre års elevpraktik för manliga och två års elevpraktik
för kvinnliga elever, i båda fallen med ett provår före elevtiden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser sig
hava särskilda skäl till erinringar mot kommitténs förslag till utbildning
av mejerskor. Beträffande en eventuell mejeriskola för södra Norrland hava
utredningsmännen synbarligen mera följt uttalandena från visst sakkunnigemöte
i Malmö samt statskonsulenten i mejerihushållning än erfarenheterna
från de tre län-—Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs
— som genom vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott begärt
att få gemensam särskild mejeriskola för kvinnor. Det borde observeras,
att när det i utredningen anföres att tillgången på mejerskor varit
tillfredsställande inom Västernorrlands län, så berodde detta därpå, att
detta läns hushållningssällskap sedan en följd av år driver egen utbildning
av mejerskor. Även örn centraliseringen på mejerihanteringens område
kunde beräknas medföra en viss minskning i behovet av fackutbildade mejerskor,
följde dock av en förbättrad försäljningsorganisation och mjölkkontroll
ett ökat behov av mejeriiekniskt utbildad personal, varjämte avgången
av mejerskor till följd av giftermål vore ganska stor. För förutnämnda
tre län erfordrades utbildning av 10 å 15 mejerskor per år eller
det högsta elevantal, som utan byggande av särskilda undervisningslokaler
torde kunna undervisas vid något mejeri inom detta område. Det vore
i övrigt ägnat att förvåna, att kommittén funnit behov föreligga av särskilda
mejerskeskolor för vart och ett av de tre övre norrländska länen,
medan de tre län, som ligga söder därom, icke skulle erhålla en enda mejeriskola,
utan hänvisas att på området samgå med vissa mellansvenska
län, vilka beträffande de allmänna jordbruksförhållandena dock så väsentligt
skiljde sig från södra Norrlands, att samgående ej borde ifrågakomma.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller bestämt
behovet av en lägre mejeriskola för länet, enär över 90 procent av de
utexaminerade eleverna omedelbart erhållit anställning därstädes. Endast
örn länet har egen skola, kan lämplig hänsyn tagas till länets speciella
krav i fråga örn dessa mejerskors utbildning. Förvaltningsutskottet hänvisar
i fortsättningen på svårigheten att få tillräckligt antal kompetenta
sökande till mejeriskolorna och ger på grund härav sin anslutning till
kommitténs förslag'' örn två års elevtid, varav ett provår.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller,
att den lägre mejeriundervisningen, som för länets vidkommande skulle
bibehållas i huvudsak oförändrad, ingalunda kan anses tillfredsställande.
Med hänsyn till hela mejerihanteringens nyorientering och omorganisation
har utskottet dock icke velat göra annat uttalande örn förslaget, än att
en mera omfattande utbildning snart nog blir nödvändig för mejeripersonalen
inom länet, åtminstone vad rör personalen vid de större mejerienheter,
som måste uppstå. — Utskottet ifrågasätter örn förslaget angående
höjning av arvodet till mejerikonsulenten som huvudlärare är motiverat.
Det anmärkes, att ifrågavarande tjänstgöring brukar fullgöras på tjänstetid
och utan något som helst avdrag på ordinarie lön. Hela denna anordning
måste anses som ett icke önskvärt provisorium.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har intet annat
att erinra än att förslaget örn ett arvode å 1,500 kronor till var och en
av huvudlärarna vid de norrländska mejeriskolorna skulle innebära ett
avsteg från nu gällande principer, att huvudlärarna i Norrbotten och Västerbotten
uppburit ett högre arvode än de övriga huvudlärarna på grund
av de långa resorna mellan bostadsorten och rnejeriskolan. Detta princi
piella skill bomme, vad Norrbotten beträffar, att fortfarande stå kvar.

Svenska

mejerikon sulentföre ningen.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Sällskapets mejerikonsulent måste av lämpligketsskäl alltjämt vara stationerad
i Luleå. Arvodet borde enligt utskottets förslag fortfarande utgå
med högre belopp och bestämmas till 2,200 kronor.

Svenska mejerikonsulentföreningen har i fråga örn förutbildningen uttalat,
att den icke hade något att erinra mot utredningsmännens förslag
med avseende å de manliga mejeristernas förutbildning. Beträffande förutbildningen
av kvinnliga elever syntes vissa modifikationer böra göras
dels med hänsyn till förhållandena under övergångstiden och dels med
hänsyn till andra omständigheter, som i varje särskilt fall borde prövas.
Föreningen anser icke motiverat att medgiva någon avkortning av elevtiden
för dem, som genomgått lantmannaskola. Utväljandet av elevmejerier
anser föreningen böra liksom hittills ske genom lantbruksstyrelsen.
Det borde observeras, att rekryteringsrayonen för en skola i regel omfattar
flera hushållningssällskaps områden och att nämnderna i de olika
distrikten sålunda skulle sakna erforderlig överblick över hithörande förhållanden.
Då inspektionen skulle handhavas av lantbruksstyrelsen, syntes
också mindre lämpligt att denna styrelse avkopplas från att utvälja
elevmejerierna.

Beträffande elevstipendierna under förutbildningen anser föreningen i
motsats till utredningsmännen, att sådana även framdeles borde utgå till
elever vid elevmejerier för kvinnor. Stipendiebeloppet borde fastställas
till lägst 20 kronor i månaden. Till motivering härav anföres följande.

Utöver anslaget till mejeriinnehavaren har stipendium hittills tilldelats
obemedlad elev med 120 kronor, d. v. s. statens kostnader för obemedlad
elev har varit 270 kronor. Utredningsmännens förslag innebär alltså en
sänkning av detta anslagsbelopp. — I detta sammanhang påpekas, att utbildning
vid elevmejerier betyder avsevärda ekonomiska uppoffringar
från elevernas sida, därest bidrag över stipendiebeloppet ej erhållas, ty
avlöningen för elever på andra mejerier håller sig vid omkring 30 å 40
kronor per månad. Då elevernas ekonomiska förhållanden emellertid äro
sådana, att de i regel ej hava råd att avstå från denna inkomst, hava hushållningssällskapen
i en del län, såsom i Skaraborgs och Östergötlands
län, sett sig nödsakade att utöver tilldelat statsstipendium tilldela varje
elev 10 kronor i månaden. Endast genom denna anordning har rekryteringen
kunnat ske på ett tillfredsställande sätt.

Föreningen anser behov föreligga av ytterligare en skola för män. Skolan
borde förläggas till mellersta Sverige samt organiseras på samma sätt
som Alnarpsskolan och med samma slags undervisning. Detta förutsatte,
att lärarna i de olika ämnena vid denna skola bliva lika kvalificerade som
vid Alnarpsskolan, att undervisningen blir ettårig samt att undervisning
i såväl teori som praktik meddelas hela året. För att kunna fylla dessa
fordringar torde skolan icke kunna förläggas till annan plats än Ultuna
och kostnaderna borde därför beräknas i enlighet med av Ultuna lantbruksinstitut
framlagt förslag.

Föreningen tillstyrker förslaget örn elevstipendier åt eleverna vid manliga
mejeriskolorna.

Beträffande utbildningen av mejerskor uttalar föreningen, att den nuvarande
organisationen i stort sett synts väl fylla de anspråk, som ställas
på densamma. De utbildade mejerskorna hade i regel skött sig på ett
sådant sätt, att deras kompetens och verksamhet ej givit anledning till
berättigade anmärkningar, sammanhängande med undervisningen.

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

I anledning av kravet på inrättande av ytterligare en skola i mellersta
Norrland uttalar föreningen, att en ytterligare splittring av mejeriundervisningen
ej vore av behovet påkallad. För att tillgodose behovet av mejeriskolutbildade
mejerskor borde elevantalet vid vissa av de nuvarande
skolorna lämpligen ökas, under förutsättning att mejeridriften vid mejeriet
är av sådan omfattning, att praktiken ändock blir fullgod.

I fråga örn ersättningen till innehavare av mejeri, varest mejeriskola
inrättats, framhåller föreningen, att dylik ersättning borde i viss mån
rätta sig efter skolans elevantal, så att större ersättning utginge till skolor,
som äro avsedda för flera elever. Ersättningen borde därför fastställas
till lägst 2,000 kronor.

Det av utredningsmännen föreslagna arvodet åt huvudlärare vid mejerskeskola
1,500 kronor synes föreningen för lågt i betraktande av den
väsentliga ökningen i iindervisningsskyldigheten. Det föreslås, att arvode
och reserersättning bestämmas till 2,000 kronor per år.

Föreningen vänder sig slutligen mot förslaget örn att kvinnor även
skulle kunna vinna inträde vid mejeriskola för män och anför därom
följande.

I vilket förhållande denna mejeriundervisning för kvinnor skulle stå
till den övriga för kvinnor anordnade omnämnes ej. Då den teoretiska
undervisningen för män skulle omfatta 760 timmar och den för kvinnor
480 timmar, vore det naturligt, att den förra anses medföra större kompetens
än den senare. Skillnaden i inträdesfordringarna i de olika skolorna
syntes föreslagen till ett års längre praktik för inträde i mejeriskolorna
för män. Det kunde emellertid ifrågasättas, örn det finnes anledning
att hava två slags skolor, avsedda för mejeriundervisning för
kvinnor. Med lika stort fog hade man kunnat vänta sig en motsvarande
anordning för undervisningen av mejerister. Det syntes emellertid ligga
i sakens natur, att undervisningen måste rätta sig efter elevernas kunskapsbehov
i allmänhet. Med hänsyn till att kraven ställas högre på
manliga än på kvinnliga mejerister på grund av de mera krävande poster de
förra i allmänhet erhålla, syntes undervisningen för män även böra ligga
på ett högre plan än undervisningen för kvinnor. Enligt vad utredningsmännen
konstaterat skulle årsbehovet av manliga mejerister, som genomgått
mejeriskola, vara 45 å 50 stycken. Då detta antal ungefär motsvarar
det antal platser, som skulle kunna beredas vid mejeriskolorna för män,
syntes ett medgivande att lämna kvinnor tillträde till dessa kurser kunna
äventyra tillgången på mejeriskolutbildad manlig personal. Såvida enstaka
studerande ville skaffa sig större kunskaper än dem, som meddelas
vid den anstalt, som för vederbörandes undervisning är speciellt inrättad,
syntes detta kunna ske genom att dylika elever få såsom hospitanter följa
undervisningen i viss utsträckning vid annan eller högre läroanstalt på
området.

Sveriges allmänna, lantbrukssällskap anser förslagen till förbättringar
i stort sett vara ändamålsenliga och ägnade att åstadkomma en mera
kvalificerad utbildning. Sällskapet har dock icke kunnat lämna sin tillstyrkan
till vissa av de framförda förslagen. Siillskapet förordar
utan tvekan en utbildningstid av tre år förutom provåret såsom inträdesvillkor
vid manlig mejeriskola samt två års elevutbildning jämte ett provår
som inträdesvillkor i mejeriskola för kvinnor. Från denna regel borde
undantag ej göras för elev, som genomgått lantmannaskola. Sådan elev

Sveriges
allmänna lantbrukssällskap.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

borde ej heller lämnas företräde framför andra inträdessökande till elevmejeri
eller mejeriskola.

Sällskapet ställer sig även tveksamt till det föreslagna antalet skolor i
Norrland och anser det böra närmare undersökas, huruvida icke en särskild
skola behövde inrättas för södra Norrland.

Innan jag övergår till att redogöra för lantbruksstyrelsens i ärendet
gjorda uttalanden, torde jag få återgiva vissa av styrelsen refererade
yttranden från styrelsen för mejeriskolan i Alnarp och styrelsen för mejeriskolan
i Åtvidaberg, ävensom från styrelserna för de nu befintliga mejeriskolorna
för kvinnor.

Mejeriskoior- Beträffande frågan örn undervisningen av manliga mejerister har

nas styrelser, styrelsen för mejeriskolan vid Alnarp förordat, att den föreslagna mellansvenska
mejeriskolan förlägges till Ultuna. Som inträdesfordran borde
gälla genomgången folkskola samt minst ett provår och tre ordnade elevår.
Att sökanden genomgått lantmannaskola borde icke berättiga till
företräde. Undervisning i svenska och räkning borde icke meddelas vid
mejeriskola, utan sökandens kunskaper i dessa ämnen borde prövas vid
inträdet genom provskrivning och provräkning. Undervisningen i maskinlära
borde minskas från 60 till 40 timmar, i husdjurslära från 50 till
30, i sjukvårdslära från 20 till 15 och i mejeriekonomi från 50 till 30 timmar.
Hela den teoretiska undervisningen komme därigenom att omfatta
560 timmar mot föreslagna 760.

Styrelsen för mejeriskolan vid Åtvidaberg anser, att mejerihanteringen
behövde mejeriskolor av flera typer än utredningen föreslagit. För redan
i praktiken arbetande mejerister borde specialkurser anordnas. För oskolade
mejerister, som på grund av ekonomiska eller andra skäl icke önskade
genomgå ettårig kurs, borde anordnas 6-månaders kurser av den typ,
som nu funnes vid Åtvidaberg. Kortare kurser borde även finnas för mejeriutbildade
mjölkbedömare. Vid Alnarp borde årligen hållas tvenne
ettåriga kurser, varav den ena borde börja på våren och den andra på
hösten. Undervisningen borde första halvåret vara praktisk och teoretisk,
men andra halvåret endast teoretisk. Härigenom skulle vinnas lägre
kostnader, bättre användning av lärare och undervisningsmateriel samt
friare användning av tiden. Slutligen uttalar styrelsen önskvärdheten
utav att den föreslagna mellansvenska skolan förlädes till Åtvidaberg.

Körande utbildningen av mejerskor har i skolstyrelsernas yttranden
anförts bland annat följande.

Styrelserna för mejeriskolorna i Oppeby, Bjärka-Säby och Ljungbyholm
intaga en avvisande ställning mot en genomgripande omorganisation av
ifrågavarande skolor och anse den nuvarande organisationen för utbildning
av mejerskor lämplig. Mot förslaget örn inrättandet av större skolor
i södra och mellersta Sverige framhålla nämnda mejeriskolstyrelser
med instämmande av styrelsen för mejeriskolan i Blännberg, att genom
den vid dylika större skolor nödvändiga dubbleringen av varje tur i det
praktiska arbetet den enskildes ansvarskänsla bleve mindre utvecklad,
än örn han finge sköta ett arbete ensam. Härigenom måste undervisningens
resultat bliva sämre. Styrelsen för Oppeby mejeriskola vänder sig
mot den ifrågasatta indragningen av skolan såsom olämplig, särskilt med
hänsyn till de nybyggnader, som 1927 uppförts vid skolan, och styrelsen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

för Blombergs mejeriskola föreslår inrättande i västra Sverige av två
skolor med samma organisation som de föreslagna norrländska inejeriskolorna.
Slutligen framhålla styrelserna för förstnämnda fyra mejeriskolor
i samband med denna fråga, att antalet elevmejerier borde ökas
för att tillförsäkra de nuvarande mejeriskolorna flera elever.

Beträffande inträdesfordringarna till mejeriskola för kvinnor anse styrelserna
för Alnarps och Åtvidabergs mejeriskolor ett provår och två års
ordnad, allsidig elevutbildning vara det minsta, som kunde godtagas, varjämte
förstnämnda skolstyrelse av samma skäl som ovan angivits rörande
mejeriskolorna för män framhåller, att genomgången lantmanna- eller
lanthushållsskola icke borde berättiga till företräde vid inträde. Mejeriskolans
i Åtvidaberg styrelse tillägger, att en avkortning av provåret till
ett halvt år skulle kunna tänkas för elev, som visade särskilt goda anlag.

Önskemålet att huvudläraren även borde vara mejeriets föreståndare
torde enligt styrelsernas för mejeriskolorna i Oppeby, Bjärka-Säby och
Ljungbyholm mening sällan kunna förverkligas, då endast få mejeriinnehavare
torde vara villiga att lämna mejeriets ekonomi i händer på en
mejerikonsulent. Då emellertid huvudlärarens fulla kapacitet icke kunde
nöjaktigt utnyttjas enbart genom den teoretiska undervisningen vid
rnejeriskola, ansåge nämnda skolstyrelser, att han, även örn han skulle
vara anställd vid och leda skolmejeriet, borde arbeta jämväl såsom mejerikonsulent,
vilket även skulle bidraga att öka hans erfarenheter på
mejeriskötselns område. Att huvudläraren härigenom ej hade möjlighet
att ständigt övervaka och handleda flickornas arbete i mejeriet torde
enligt skolstyrelsernas åsikt hava föga betydelse, då den närmaste tillsynen
under alla förhållanden måste utövas genom lämplig mejerska.

I den föreslagna timplanen för mejeriskola borde enligt styrelsens för
mejeriskolan vid Alnarp mening upptagas ett visst antal timmar för undervisning
i husdjurslära och sjukdomslära med motsvarande reduktion i
timantalet för svenska och räkning. Styrelsen för Nederkalix mejeriskola
framhåller önskvärdheten av att arbetstiden vid de norrländska
skolorna begränsades till 6 timmar per dag mot 10 timmar enligt
utredningens förslag. Dylik begränsning kunde lätt åstadkommas genom
införande av arbetsbesparande maskiner och rationell arbetsfördelning.

Slutligen anse styrelserna för mejeriskolorna i Alnarp, Oppeby, BjärkaSäby
och Ljungbyholm, att av utredningen föreslaget statsanslag utav
2,000 kronor som ersättning till mejeri för förläggande av mejeriskola
till detsamma vore allt för lågt. Styrelsen för Nederkalix mejeriskola
anser, att, när skola vore förlagd på längre avstånd från huvudlärarens
bostadsort, denne borde komma i åtnjutande av reseersättning med förslagsvis
600 kronor per år. Beträffande anslag till såväl manligt som
kvinnligt elevmejeri ifrågasätter styrelsen för Alnarps mejeriskola, att
ersättning av statsmedel skulle utgå till mejeriet för dess direkta utgifter
för elevernas undervisning i räkning, svenska neli välskrivning men
icke för annat ändamål.

Lantbruksstyrelsen ingår till en början på ett bedömande av huruvida
de slutledningar, utredningsmännen dragit av tillgängligt undersökningsmaterial,
kunna anses berättigade och motsvara faktiskt föreliggande förhållanden.

Lantbrukn styrplson -

Ii i hail g till riksdagens protokoll IfKil. I saini. 70 hafi. (Nr S''i.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Därom anför styrelsen följande.

I fråga om behovet av ökade utbildningsmöjligheter för dem, som vilja
ägna sig åt mejeriyrket, synas inga stridiga uppfattningar göra sig gällande.
Av den förebragta utredningen synes i sådant avseende hava framkommit,
att den för hela vår lanthushållnings ekonomi så betydelsefulla
tillverkningen av mejeriprodukter i allt för stor omfattning handhaves
av oskolad personal.

Av inom lantbruksstyrelsen verkställda undersökningar rörande förhållandena
vid de smörtill verkande mejerier, som äro anslutna till svenska
smör provningarna, bestyrkes detta förhållande på ett slående
sätt. Det har sålunda visat sig, att vid 1928 i provningarna deltagande
mejerier — för vilka lantbruksstyrelsen haft tillgång till noggranna uppgifter
— smörtillverkningen vid 270 mejerier handhades av skolad personal,
därav 172 mejerister och 98 mejerskor. Vid övriga 138 mejerier leddes
smörtillverkningen av 79 män och 59 kvinnor, som icke genomgått
mejeriskola. Örn också stor hänsyn måste tagas därtill, att flera av dessa
senare mejerier torde tillhöra större mejerisammanslutningar med egen
praktisk mejeriutbildning, vars värde icke bör underskattas, måste dock
de sålunda anförda siffrorna vara ägnade att väcka allvarliga betänkligheter.

Huru förhållandena i detta avseende gestalta sig vid de smörtillverkan
de mejerier, som icke äro anslutna till smörprovningarna eller vid det
synnerligen stora antalet mindre, enbart osttillverkande mejerier, undandrager
sig mera noggranna kalkyler. Det torde emellertid kunna förutsättas,
att där rådande förhållanden icke äro bättre.

Utredningen synes icke hava underkastat orsakerna till dessa mindre
önskvärda förhållanden närmare granskning, utan förutsatt, att grunden
härtill åtminstone i första hand vore att söka i bristande utbildningsmöj
ligheter och därmed sammanhängande bristande tillgång till skolad personal.
Så enkelt torde emellertid frågan, såvitt lantbruksstyrelse kan
bedöma situationen, icke ligga till. Det synes lantbruksstyrelsen, som örn
orsakerna till de relaterade förhållandena i hög grad vore att söka i en
undervärdering av utbildningens betydelse från deras sida, som handhava
produktionen och kanske i minst lika hög grad deras missriktade
traktan att nedbringa produktionskostnaderna genom anlitande av möjligast
billiga arbetskrafter utan hänsyn till personalens lämplighet för
verksamheten. Dessa senare förhållanden hava också av allt att döma
haft till följd, att å vissa orter utbildats ett mindre rationellt system för
anställande av den behövliga mejeripersonalen, i det att föreståndaren
för mejerierna åtager sig att mot viss avtalad fast ersättning tillhanda
hålla erforderlig personal. Det kan icke undvikas, att i en sådan anordning
måste ligga en lockelse att anställa mindre väl utbildad och därför
billig personal. För att övervinna dessa med mejerihanteringen förenade
svårigheter krävas med säkerhet andra åtgärder än enbart säkerställande
av ökad tillgång till väl utbildad mejeripersonal, åtgärder som emellertid
icke i förevarande sammanhang torde kunna bliva föremål för behandling.

Att lantbruksstyrelsen dock anser sig böra beröra dessa förhållanden
beror på deras betydelse för beräknande av storleken utav den personal,
som årligen behöver utbildas. Utredningen har grundat sina beräkningar
härutinnan på nu förefintligt antal mejerier jämte de förändringar i personalbehovet,
som en tydligen pågående centralisering av mejerihanterin -

Kunc/l. Maj:ts proposition Nr 84.

gen kari beräknas medföra. Beräkningar av detta slag äro emellertid
synnerligen vanskliga, då de måste grunda sig på i liög grad osäkra faktorer.
Även örn hänsyn tages till ovan, av lantbruksstyrelsen framhållna
synpunkter, anser sig styrelsen dock kunna godtaga utredningens beräkningar
på denna punkt. Nämnda synpunkter motvägas nämligen åtminstone
delvis därav, att utredningen räknat med en enligt lantbruksstyrelsen
förmenande för liten avgång, framför allt i fråga örn kvinnlig
personal, och därför ansett sig kunna konstatera ett något mindre behov
av skolad mejeripersonal, än som lärer erfordras, örn ett allmänt utnyttjande
av dylik personal skulle komma till stånd. Erfarenheten torde för
övrigt snart giva vid handen, i vad mån ytterligare utbildningsanordningar
äro av nöden.

Betydligt svårare synes det vara att av det utav utredningen förebragta
undersökningsmaterialet draga klara och säkra slutsatser, huruvida eller
i vad mån hittills tillämpade grunder för utbildning av mejeripersonal
äro tillfredsställande eller icke.

Ben något svåröverskådliga sammanställningen av undersökningsmaterialet
— vilket består av infordrade uttalanden — synes giva vid handen,
att dessa uttalanden på denna punkt äro varandra i hög grad motsägande.

I fråga om den manliga utbildningen förefaller det, som örn uppfattningarna
dock vore mindre divergerande. Här synes den mening, som funnit
uttryck i det så kallade »Malmömötets» uttalande, i stort sett återgiva
en tämligen allmän uppfattning, att den skolutbildningen föregående
praktiken med hänsyn till tidslängd, sådan denna bestämts enligt praxis,
vöre tillräcklig samt att det egentliga skolåret ordnats på ett i huvudsak
tillfredsställande sätt. Här kräves därför endast, att denna praktik måtte
ordnas så, att praktiktiden lämnade ett bättre utbyte. Krav på utvidgning
av den teoretiska undervisningen synes knappast föreligga.

I fråga örn den kvinnliga utbildningen synas däremot två i sak fullständigt
stridiga uppfattningar göra sig gällande. Å ena sidan förklaras
den nuvarande utbildningen olämplig eller åtminstone mindre tillfredsställande,
dels på grund av i regel för kort praktik före skolåret, dels ock
huvudsakligen därför, att de nuvarande mindre skolorna med praktisk
teoretisk utbildning genom för ringa teoretisk undervisning icke skulle
giva det erforderliga teoretiska underlaget för kallet. Från detta håll
påyrkas, att den kvinnliga utbildningen skulle omläggas efter i huvudsak
samma principer som den manliga, dock att kravet på ordnad elevpraktik
före skolåret skulle sänkas så tillvida, att blott två års förpraktik i stället
för tre fordrades. Den egentliga skolutbildningen borde enligt förslaget
förläggas till ett fåtal skolor med ett större antal elever, vilket givetvis,
även örn antalet teoretiska lektioner icke bleve lika högt som vid de manliga
skolorna, komme att medföra en väsentligt starkare teoretisk läggning
av dessa skolor.

Från andra håll framföres åter med skärpa, att den nuvarande kvinnliga
utbildningen principiellt sett vore lämplig och att den egentliga anmärkning,
som med fog kunde riktas däremot, vore att praktikutbildningen
före skolåret icke alltid vore tillfredsställande. Från dessa håll påyrkas
bibehållandet av mindre skolor med i stort sett nuvarande teoretiska
utbildning men med bättre ordnad praktisk förutbildning.

Den förra meningen synes huvudsakligen vara företrädd av förenämnda
så kallade »Malmömöte» och göra sig gällande inom de delar av landet,
där kvinnlig utbildning med understöd av statsmedel icke förekommer!

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

samt lios representanter för större mejerier, vilka i övervägande grad använda
manlig personal. Denna uppfattning, som således till synes torde
vara mindre grundad på egen personlig erfarenhet, har måhända i viss
mån påverkats av uttalanden under de senare åren i fackpressen från
håll, vars uppfattning knappast förestavats av en större kännedom om
den statligt bedrivna kvinnliga utbildningen och resultatet därav vid den
sålunda utbildade personalens verksamhet i praktiken.

Den motsatta uppfattningen synes göra sig tämligen allmänt gällande
bland dem, som hava ledningen av den nuvarande statliga kvinnliga utbildningen
på mejeriområdet, samt inom de orter, där den utbildade
kvinnliga personalen har sin huvudsakliga verksamhet.

De stridiga uppfattningar, som göra sig gällande i fråga örn mejeriutbildningen,
synas ytterst bottna däruti, att somliga enkannerligen de,
som bedriva manlig utbildning eller huvudsakligen använda manliga
mejerister, finna den utbildningsform, som användes för dem, mest ändamålsenlig,
under det att andra, nämligen de, som handhava den kvinnliga
utbildningen eller anlita därunder utbildad personal, synes hava funnit
denna form för utbildning tillfredsställande. Att avgöra, vilkendera meningen,
som äger största fog för sig, kan endast låta sig göra, därest det
kan påvisas, att den enligt den ena utbildningsformen skolade personalen
i sin gärning lyckats genomgående bättre eller sämre än den, som utbildats
enligt den andra. En fullt objektiv undersökning av dessa förhållanden
är givetvis svår att verkställa. Omöjlig är den emellertid icke.
Har den manliga personalen lyckats åstadkomma en avgjort bättre varukvalitet,
borde ju därav med tydlighet framgå, att den för denna personal
tillämpade utbildningsformen är att föredraga. Skulle däremot så
icke vara fallet, synes det, som örn förespråkarna för en allmän övergång
till denna form av utbildning knappast hade fog för sin mening.

På ett område — nämligen i fråga örn smörtillverkningen — är lantbruksstyrelsen
i tillfälle att belysa denna fråga genom att sammanställa
bedömningsresultaten vid provningarna av smör från olika mejerier med
de olika tillverkarnas utbildning. En sådan sammanställning för 1928
i fråga örn 172 skolutbildade män och 98 skolutbildade kvinnor visar följande
resultat.

		M	ä n	Kvinnor
		Antal	% av antalet	Antal	% av antalet,
Under 10 10.0—10.5 10.C—ll.o 11.1 — 11.5 över 11-6			4	7	7
		14	12 36	12 37
	51	30
	72	42	33	34 10
	18	10	10 98
Summa	172

Som synes giver denna undersökning intet avgjort positivt utslag för
någondera utbildningsformen. Emellertid är ju tillverkarens duglighet
och kunnighet blott en av de många faktorer, som bidraga till resultatet
av tillverkningen. I synnerligen hög grad påverkas nämnda resultat av
mejeriets egen storlek, beskaffenhet och utrustning. Örn hänsyn tages

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

därtill, att dea tillverkning, som äger runi med anlitande av manlig personal,
är förlagd huvudsakligen till landets förnämsta smörproducerande
provinser med större, tidsenligare och i allo bättre utrustade mejerier,
under det att de kvinnliga tillverkarna övervägande torde vara hänvisade
till mindre och mindre väl utrustade sådana, synes det icke vara för
mycket sagt, att den kvinnliga utbildningen på ett oväntat gott sätt kunnat
upptaga konkurrensen med den manliga, åtminstone såvitt fråga är
örn tillverkning av smör eller den produktion, som har den största betydelsen
oell som väl närmast torde hava föranlett hela den ifrågavarande
utredningen. Att ett och annat misslyckat resultat av utbildningen förekommer,
ligger i sakens natur och gäller allt slags utbildning, men detta
förhållande tår givetvis icke tagas till intäkt för ett fördömande av hela
systemet.

Tyvärr saknar lantbruksstyrelsen möjlighet att siffermässigt belysa,
huru den kvinnliga utbildningen inverkat på osttillverkningen, för vilken
denna utbildning är av en nog så stor betydelse. Så skulle givetvis kunnat
ske, på samma sätt som i fråga örn smörtillverkningen, därest lantbruksstyrelsen
ägt tillgång till uppgifter rörande utbildningen av den
personal, som tillverkat ost, som deltagit i 1930 års lagerbedömning och
ostutställning. Så är dock icke fallet. Då emellertid huvuddelen av den
utställda osten och — frånsett en del av större mejerisammanslutningar
mera industriellt bedriven osttillverkning — jämväl den bästa delen
torde hava härstammat från vissa delar av Norrland samt från Västergötland
och Östergötland, där osttillverkningen av gammalt i stor utsträckning
handhaves av kvinnor och de bättre osttillverkande mejerierna
i regel torde förestås av mejerskor, som utbildats vid de statligt anord
nade skolorna, är lantbruksstyrelsen fullt övertygad därom, att en närmare
undersökning av frågan skulle komma att visa ett för den kvinnliga
utbildningen ingalunda nedsättande resultat.

Den uppfattning, vartill lantbruksstyrelsen sålunda kommit vid försöket
till en granskning av faktiska förhållanden, har givit styrelsen anledning
att bestämt avstyrka ett frångående av det system för den kvinnliga
mejeriutbildningen, som hittills tillämpats i vårt land och jämväl
fortfarande syntes på ett tillfredsställande sätt kunna tävla med den folden
manliga utbildningen tillämpade formen. Det vore enligt vad styrelsen
uttalar icke omöjligt, att en viss jämkning av den manliga utbildningen
mot vad sorn tillämpas i fråga örn den kvinnliga till och med
skulle kunna medföra ett icke värdelöst resultat.

Vid ett ställningstagande till frågan angående större skolor med flera
elever för den kvinnliga mejeriutbildningen borde icke förbises, att en sådan
anordning måste komma att ställa sig avgjort dyrare än den nuvarande
formen. Det läge nämligen i sakens natur, att, där utbildningen avser
ett större antal elever, än som kan på ett tillfredsställande sätt utnyttjas
vid mejeridriften, svårigheter bomme att möta att finna lämpliga mejerier,
som äro villiga att åtaga sig handhavandet av en skola, samt att
deras krav på ersättning måste komma att väsentligen stegras utöver
det belopp av 2,000 kronor, som av utredningsmännen föreslagits.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Om lantbruksstyrelsen sålunda funne antagligt, att formen för mejeriutbildningen
i stort sett kan anses tillfredsställande, och förty måste ställa
sig avvisande mot vissa av utredningen framlagda omorganisationsför
slag, finge därav ingalunda dragas den slutsatsen, att lantbruksstyrelsen
anser den nuvarande lägre mejeriutbildningen i allo tillfredsställande.
Förvisso borde ökade utbildningsmöjligheter skapas. Att en förbättrad
mejeriutbildning vore välbehövlig för landets mejerihantering, även om
krav på ökat statsunderstöd därigenom skulle föranledas, därom vore lantbruksstyrelsen
ense med utredningen. Styrelsen hade endast ansett sig
kunna och böra konstatera, att en förbättrad mejeriutbildning synes bäst
kunna fylla sitt ändamål, örn den bygger på det beståendes grund och icke
övergår till nya former, örn vilkas värde meningarna synbarligen äro i
hög grad delade.

Styrelsen övergår därefter till att närmare utveckla sitt förslag i ämnet
och anför därvid följande.

I första hand synes större omsorg böra ägnas åt frågan örn ett lämpligt
ordnande av den före skolutbildningen nödvändiga praktiken. Denna
fråga synes vara den mest brännande för såväl den manliga som den
kvinnliga utbildningen. I den praktiska förutbildningen, som måste bliva
föremål för kontroll, böra inläggas vissa moment av teoretisk art i form
av föreskrift dels örn viss kortare undervisning under ledning av vederbörande
mejeriföreståndare efter någon av lantbruksstyrelsen godkänd
mindre lärobok i mejerilära, lämpad att giva en översiktlig orientering
på området, dels ock en repetition av de redan i folkskolan inhämtade,
men i regel glömda elementära kunskaper, som måste uppfriskas, innan
den fackliga utbildningen kan med framgång meddelas. Dylik repetition
torde lämpligen kunna ske under ledning av vederbörande mejeriföreståndare
eller möjligen genom i närheten boende folkskollärare. Vissa
bestämmelser angående omfattningen av dylik repetitionsundervisning
synes böra utfärdas, och bör det ankomma på lantbruksstyrelsen att bestämma,
vilka läroböcker, som därvid skola komma till användning. Givetvis
kan en på sådant sätt anordnad elevutbildning icke åvägabringas
utan^ någon ersättning åt vederbörande mejeriinnehavare. Fördelarna
av sålunda förbättrad praktisk förutbildning synas avsevärda. Därigenom
skulle det bliva möjligt att ägna den till teoretiska undervisningen
under skolåret avsedda tiden uteslutande åt facklig utbildning. Skulle
detta förslag vinna beaktande, torde den för teoretisk undervisning vid
skolorna nu använda tiden förmodligen icke behöva ökas eller de praktiska
momenten i undervisningen behöva inskränkas.

Beträffande ledningen av mejeriutbildningen inom respektive distrikt
erinrar lantbruksstyrelsen örn de för den kvinnliga utbildningen nu gällande
bestämmelserna, enligt vilka den närmaste ledningen av såväl elevmejerier
som mejeriskolor liandhaves av en styrelse, utsedd av vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott och med av lantbruksstyrelsen
utsedd ordförande. Det har synts lantbruksstyrelsen, som örn star
ka skäl förelåge att, där så ske kan, i en hand förena den närmaste ledningen
av såväl mejeriskolor som de såsom förutbildning för dessa in -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 84.

rättade elevmejerierna. En anordning, varigenom detta skulle kunna ske
i samband med ett säkerställande av att de intressen, som »Malmömötet*
avsett att tillvarataga genom förslaget örn anordnande av en på visst sätt
sammansatt mejerinämnd för liandhavande av ledningen utav elevutbildningen,
finner lantbruksstyrelsen icke vara utesluten. För närvarande
förefunnes inga direktiv, huru de av hushållningssällskapen utsedda styrelserna
skola vara sammansatta. Därest bestämmelser utfärdades, att
för varje hushållningssällskaps område eller — där flera hushållningssällskap
sammanslutit sig för anställande av gemensam mejerikonsulent
_ för sådant område skulle finnas en mejeriskolstyrelse, som handhar
ledningen av inom området förefintliga mejeriskolor och elevmejerier, så
sammansatt, att lantbruksstyrelsen utser ordförande och vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott fyra ledamöter, bland vilka såväl
mejeriidkare som mejerister skulle vara representerade jämte vederbörande
mejerikonsulent, där sådan finnes anställd inom området, syntes
alla intressen bliva i vederbörlig grad tillgodosedda.

Dylik mejeriskolstyrelse borde enligt lantbrukssty re Isens förmenande,
såvitt angår elevmejerierna, till lantbruksstyrelsen avgiva förslag å för
ändamålet lämpliga mejerier och, sedan elevmejeri av lantbruksstyrelsen
utsetts, utöva den närmaste tillsynen däröver. Mejeriskolstyrelse skulle
även efter förslag av vederbörande mejeriföreståndare antaga elever till
första årets elevmejerier.

På lantbruksstyrelsen borde ankomma att upprätta avtal med innehavare
av såsom elevmejeri antaget mejeri att mot vederbörligen stadgad ersättning
och i enlighet med av lantbruksstyrelsen härom utfärdade bestämmelser
meddela praktisk utbildning och viss teoretisk undervisning
åt ett bestämt antal elever, varvid särskilt syntes böra angivas, huruvida
utbildningen avsåge första eller andra elevåret. Med hänsyn till betydelsen
av en så allsidig praktiskt utbildning som möjligt syntes det
nämligen vara önskvärt, att de båda elevåren fullgjordes vid olika mejerier.
I avtalet syntes jämväl böra intagas bestämmelse örn skyldighet för
mejeriinnehavare att betala elev skälig ersättning för vid mejeriet utfört
arbete.

Då mejeriutbildningen av naturliga skäl icke kunde ordnas så, att varje
hushållningssällskaps område utgör en enhet med egna skolor och för
dessa erforderliga elevmejerier, syntes lantbruksstyrelsen böra erhålla
bemyndigande att besluta örn elevs förflyttning från ett mejeri till ett
annat ävensom örn elevs hänvisande till viss mejeriskola. Det borde därför
ankomma på vederbörande mejeriskolstyrelse att härutinnan till lantbruksstyrelsen
inom viss tid avgiva förslag, vartill borde fogas uppgift
örn respektive elevers lämplighet för vidare utbildning. Elev, som under
elevtiden visat sig sakna för yrket fullt lämpliga egenskaper, bordo nämligen
enligt lantbruksstyrelsens förmenande icke lämnas tillträde till fortsatt
statsunderstödd utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

Beträffande frågan örn ersättning till elevmejeriernas innehavare vare.
enligt lantbruksstyrelsens förmenande, sådan ersättning ofrånkomlig
även i vad gäller de för utbildning av manliga elever utsedda mejerierna.

De band ifråga örn elevernas praktiska utnyttjande, som fastställts i
syfte att göra utbildningssynpunkterna sä mycket som möjligt gällande,
och framför allt det av lantbruksstyrelsen framställda krav på ett teoretiskt
inslag i elevutbildningen, motiverade enligt styrelsens förmenande i
hög grad en sådan ersättning. Det borde icke heller förbises, att statsunderstöd
måste utöva ett visst och hälsosamt in flytande på elevernas
allmänna ställning.

Vad därefter särskilt angår utbildningen av manliga mejerielever bär
lantbruksstyrelsen i likhet med utredningsmännen funnit kravet på en obligatorisk
förutbildning av fyra år — provåret däri inbegripet — för inträde
i manlig mejeriskola vara för strängt. Styrelsen ansluter sig i
denna punkt till utredningsmännens förslag. Minimiåldern för inträde
i elevmejeri borde bestämmas till 19 år. Under övergångstiden, innan
en ordnad mejerielevutbildning i full omfattning kommit till stånd, syntes
böra lämnas eftergift i fordringarna så till vida, att under första
året, då bestämmelserna äro i kraft, till andra årets elevmejerier må
kunna på mejeriskolstyrelsens förslag och lantbruksstyrelsens prövning
antagas elever, som förut på enskild väg kunna anses hava inhämtat erforderlig
förutbildning.

Beträffande statens bidrag till förutbildningen för manliga elever gör
lantbruksstyrelsen gällande, att frågan örn elevunderstöd och spörsmålet
örn ersättning till innehavare av elevmejeri böra behandlas var för sig.

Sistnämnda ersättning borde enligt styrelsens mening i viss grad avvägas
efter de större eller mindre krav, som ställas på det teoretiska inslaget
i elevernas utbildning. Då detta inslag bör bliva något större under
det andra elevåret än under det första, syntes någon skillnad i ersättningsbeloppet
ifråga örn första och andra årets elever motiverad. För
första årets elevutbildning har lantbruksstyrelsen föreslagit lika stor
ersättning, som nu utgår för elev vid den kvinnliga elevutbildningen, eller
150 kronor per elev. Ersättningen för det andra elevåret borde enligt
lantbruksstyrelsens mening bestämmas till 200 kronor per elev. De av styrelsen
sålunda ifrågasatta beloppen uppgivas stå i skäligt förhållande till
övriga ersättningar av liknande slag.

Frågan örn lämpligheten att tilldela ifrågavarande slag av elever efter
behovsgraden avmätta understöd av statsmedel bör enligt lantbrukssty
relsens förmenande i viss mån ses emot bakgrunden av den ställning, som
statsmakterna komma att intaga till utredningens förslag örn sådana un
derstöd under mejeriskolåret. Lantbruksstyrelsen anför vidare följande.

Styrelsen förutsätter, att elev för sitt arbete vid mejeriet skall komma
i åtnjutande av skälig ersättning, vilken givetvis bör utgå i form av fritt
vivre och någon kontant ersättning. Med de krav som, därest lantbruks -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

styrelsens förslag vinner beaktande, komma att ställas på elevmejerierna,
kommer nämnda ersättning av naturliga skäl att bliva liten i förhållande
till den, som kunnat utgå vid den nuvarande mera okontrollerade elevutbildningen.
Hetta förhållande talar givetvis för att verkligt behövande
elever i likhet med andra motsvarande kategorier av elever borde kunna
påräkna något understöd av det allmänna. Örn emellertid eleverna under
den egentliga skolutbildningen, som hittills bekostats av dem själva
utan understöd av statsmedel, komma att tillförsäkras samma rätt till
statsunderstöd, som gäller för utbildningen vid andra på lanthushållningens
område verksamma statsunderstödda teoretiska utbildningsanstalter,
där eleverna icke åtnjuta fritt vivre, synes det styrelsen, som örn
de ekonomiskt svagast ställda eleverna härigenom skulle erhålla sådan
hjälp, att särskilda understöd åt dem under elevåren icke borde vara av
behovet påkallade. Ifråga örn de kvinnliga mejerieleverna ställer sig
saken annorlunda. Till denna fråga återkommer lantbruksstyrelsen vid
behandlingen av den kvinnliga utbildningen.

Lantbruksstyrelsen övergår därefter till mejcrishohin för manliga elever
och anför därom följande.

Den betydelsefullaste delen av mejeriutbildningen bör såsom hittills
vara förlagd till mejeriskolan. Denna bör enligt lantbruksstyrelsens för
menande — i likhet med vad utredningen föreslagit — fortfarande vara
ettårig. En förkortning av denna utbildningstid kan givetvis icke komma
ifråga och en förlängning därav synes, därest lantbruksstyrelsens
ovan skisserade förslag till förutbildning vinner beaktande, icke vara av
behovet påkallad. Den statsunderstödda manliga mejeriskolutbildningen
har under de senare åren varit förlagd uteslutande till mejeriskolan i
Alnarp, som med sin ur undervisningssynpunkt tjänliga utrustning och
sin tillgång på framstående facklärare varit den enda plats, som ansetts
kunna på ett tillfredsställande sätt fylla denna utbildningsuppgift. Lantbruksstyrelsen
kail emellertid icke underlåta att framhålla den svaghet i
denna utbildning, som tydligen ligger därnti, att antalet elever vid skolan
måst bliva större, än som enligt styrelsens förmenande är förenligt
med en utbildning av detta slag, där praktisk skolning och teoretisk undervisning
måste följa hand i hand, örn ett verkligt gott resultat skall
nås. Det synes lantbruksstyrelsen ligga i öppen dag, att de praktiska
momenten i undervisningen måste bliva lidande, därest verkligt praktisk
skolning i allt för hög grad måste ersättas av demonstrationer av praktiskt
arbete — något som alltid blir följden, örn antalet utbildade överstiger
det, som på ett tillfredsställande sätt kan beredas tillfälle att deltaga
i förekommande, mera betydelsefulla arbeten. En jämförelse med
förhållandena vid motsvarande utbildning på jordbrukets allmänna område
eller lantbruksskolutbildningen synes giva stöd åt denna uppfattning.
Omsorg från statsmakternas sida har städse ägnats, att antalet
elever i lantbruksskola icke måtte höjas utöver det, som på ett lämpligt
sätt kan beredas praktisk utbildning vid en skolegendom.

Dessa synpunkter, som lantbruksstyrelsen ovan mera ytligt berört, göra
sig givetvis gällande såväl i fråga örn de manliga som de kvinnliga mejeriskolorna.
Lantbruksstyrelsen anser sig dock böra framhålla, att kraven
på att den teoretiska undervisningen vid de manliga skolorna —
vilka väl i första hand komma att meddela utbildning åt den personal,
som erfordras för ledningen av de större mejerierna — under alla för -

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

hållanden blir fullt tillfredsställande, måste ställas i förgrunden. Detta
är också orsaken till att lantbruksstyrelsen, oaktat sin ovan anförda uppfattning,
i föreliggande fråga hittills ansett sig icke kunna eller böra
föreslå någon uppdelning av den manliga mejeriskolutbildningen att försiggå
på olika platser. Det har nämligen synts lantbruksstyrelsen omöjligt
att, utan att allt för tungt belasta statsverket, jämväl på annan plats
än Alnarp skapa de med hänsyn till utrustning och lärarkrafter nödvändiga
förutsättningarna för ett gott utbildningsresultat på det teore
tiska området. Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang också framhålla,
att de praktiska momentens betydelse inom själva mejeriskolan
kommer att i någon mån minskas, därest lantbruksstyrelsens förslag till
ordnande av elevutbildnigen vinner beaktande. Att emellertid av detta
förhållande draga den slutsatsen, att de praktiska momenten efter genomförandet
av lantbruksstyrelsens föreliggande förslag skulle komma att
sakna större betydelse, finner lantbruksstyrelsen i hög grad oberättigat.

Med hänsyn till den ståndpunkt lantbruksstyrelsen sålunda givit till
känna anser styrelsen, att endast en mera tillfällig ökning av antalet elever
i mejeriskolan i Alnarp bör ifrågakomma. För att fylla det av utredningsmännen
konstaterade behovet av ökade utbildningsmöjligheter syntes
sålunda ingen annan möjlighet stå öppen än att, såsom såväl »Malmömötet»
som utredningen också förutsatt, inrätta ännu en manlig mejeriskola.
En sådan skola måste emellertid såvitt möjligt vara likvärdig
med Alnarpsskolan. Då det med hänsyn framför allt till frågan örn tillgång
på lämpliga lärare torde böra undersökas, huruvida icke en ny mejeriskola
kunde i samband med lantbrukshögskolfrågans slutgiltiga lösning
ordnas vid eller i samband med en blivande högskola, har lantbruksstyrelsen
icke ansett sig, förrän denna fråga slutgiltigen lösts, kunna framlägga
förslag till anordnande av en ny manlig mejeriskola. Det av styrelsen
för Åtvidabergs enskilda mejeriskola framförda förslaget örn en
sådan skolas förläggande till Åtvidaberg har lantbruksstyrelsen icke kunnat
tillstyrka.

Styrelsen begränsar sig därför i fortsättningen till Alnarpsskolan. Men
icke heller i fråga om denna skola, vars administrativa och ekonomiska
förhållanden betingas av dess ställning som en del av lantbruks- och me
jeriinstitutet vid Alnarp, har styrelsen ansett sig böra i detta sammanhang
gå in på frågan örn skolans organisation och ekonomi. Styrelsen
har endast berört inträdesfordringarna och undervisningen samt frågan
örn eventuellt statsunderstöd åt i skolan intagna elever. Härom anföres
följande.

Såsom allmänt villkor för inträde vid manlig mejeriskola synes böra
stadgas genomgången statligt ordnad praktisk elevutbildning med företräde
för den, som vid eljest lika meriter kan uppvisa den längsta och
bäst meriterade praktiska utbildningstiden före antagandet som elev i
elevmejeri. Annan utbildning — t. ex. genomgången lantmannaskola eller
dylikt såsom utredningen ifrågasätter — synes lantbruksstyrelsen icke
böra konstituera någon företrädesrätt för inträdessökande till mejeriskola.
Befogenhet för lantbruksstyrelsen att efter förslag av mejeriskolstyrelsen
medgiva inträdessökande, som på annat sätt än genom avgångsintyg
från den statligt understödda mejerielevutbildningen styrker sig
äga tillräckliga förkunskaper, inträde vid mejeriskola synes lantbruks -

Kungl. Maj:ts proposition Kr 84.

styrelsen vara en nödvändig förutsättning för att alla rättmätiga krav
från utbildningssökandes sida skola kunna tillfredsställas.

Några större förändringar av undervisningen vid Alnarps mejeriskola
finner lantbruksstyrelsen varken erforderliga eller möjliga att genomföra.
En eventuellt önskvärd omläggning av de praktiska övningarna
synes styrelsen sålunda icke här vara genomförbar. Den teoretiska undervisningen
kan eventuellt behöva underkastas någon jämkning. Därest
lantbruksstyrelsens förslag beträffande elevutbildningen vinner beaktande,
synes emellertid efter den elementära undervisningens bortfallande
ur skolschemat fullt tillräcklig fackutbildning kunna beredas inom ramen
för den tid, som för närvarande användes för teoretiska lektioner.
Det synes lantbruksstyrelsen icke ens uteslutet, att någon begränsning
av denna tid till fördel för de praktiska momenten i utbildningen skulle
kunna befinnas lämplig och vara genomförbar. Frågan angående detaljerna
i undervisningsplanen synes lantbruksstyrelsen bäst och enklast
kunna ordnas, örn lantbruksstyrelsen, såsom är fallet inom så gott som
all annan lantbruksundervisning — jämväl vid lantbruksinstituten — bemyndigas
att efter förslag av skolstyrelsen fastställa undervisnings- och
timplan för skolan. Huruvida härvid av utredningen lämnade anvisningar
i förevarande avseende må kunna i mera vidsträckt omfattning
förväntas bliva beaktade, lämnar lantbruksstyrelsen här osagt.

Elever i den manliga mejeriskolan hava hittills icke kunnat komma i
åtnjutande av statsunderstöd för underlättande av utbildningen. Den
tämligen säkra utsikt att vinna anställning inom mejeriyrket, som genomgången
av mejeriskolkurs medfört, och elevernas jämförelsevis goda
avlöning under den praktiska för utbildningstiden, synes icke hava kommit
behovet av sådana understöd att framträda i samma grad som vid
viss annan utbildning, t. ex. den kvinnliga mejeriutbildningen. Med hänsyn
särskilt till de av lantbruksstyrelsen ifrågasatta förändringarna i elevutbildningen
anser styrelsen sig emellertid icke böra avstyrka utredningens
förslag, att elevunderstöd må kunna tilldelas behövande elever jämväl
i den manliga mejeriskolan. Då eleverna i dylik skola, åtminstone
såsom den är ordnad vid Alnarp, måste betala samtliga med skolvistelsen
förenade kostnader för vivre, synes utredningens förslag örn elevernas
likställande i förevarande avseende med eleverna vid lantmannaskolor
med flera liknande undervisningsanstalter vara befogat.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av lantbruksstyrelsens förslag
till ordnande av de manliga mejeristernas utbildning framhåller styrelsen
— under förutsättning att möjligen förefintligt behov av jämkning
i statsbidraget till Alnarpsskolan prövas i samband med Alnarpsinstitutets
anslagsbehov i allmänhet — att kostnadsökningen nu skulle, intill
dess ytterligare en mejeriskola för män blir inrättad, inskränka sig till
vad som orsakas av förslaget beträffande förutbildningens ordnande. Anmärkas
må därvid, att frågan örn understöd till eleverna vid mejeriskolan
av styrelsen behandlats i samband med frågan om statsunderstöd åt
behövande elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter i allmänhet.

Styrelsen räknar med ett antal av — liksom hittills — 25 elever vid mejeriskolan
i Alnarp. Anslagsbehovet för upprätthållande av den av styrelsen
föreslagna manliga förutbildningen skulle under sådan förutsätt -

Kungl. Maj:ts proposition Ni'' 84.

ning tillsvidare kunna beräknas till 25 första-års elever ä 150 kronor eller
3,750 kronor och 25 andra-års elever å 200 kronor eller 5,000 kronor, d. v. s.
tillhopa 8,750 kronor årligen.

Lantbruksstyrelsen övergår därefter till att närmare behandla frågan
om de kvinnliga elevernas utbildning och framhåller därvid till en början
behovet av en mera rationellt ordnad förutbildning. Med nu utgående
statsbidrag kunde sådan utbildning ordnas för 30 elever. Då antalet elever
i de sju kvinnliga mejeriskolorna plägade uppgå till omkring 45 ä
47, innebure detta, att knappast två tredjedelar av antalet kommit i åtnjutande
av på detta sätt ordnad förutbildning.

För sin del yrkar lantbruksstyrelsen på, att åtgärder måtte från det
allmännas sida vidtagas för en ordnad tvåårig förutbildning jämväl för
mejerskorna, och anför härom vidare följande.

Utredningsmännens motiv för bibehållande av en ettårig elevtid eller
svårigheten att ifråga örn kvinnor genomföra en längre elevutbildning,
finner lantbruksstyrelsen endast föranleda någon jämkning beträffande
det för den manliga elevutbildningen föreslagna kravet på minst ettårig
välvitsordad mejeripraktik före den egentliga elevtidens början. För
kvinnliga mejerielever böra enligt lantbruksstyrelsens förmenande bestämmelserna
på denna punkt stadga, att den, som genom förut väl vitsordad
mejeripraktik visat sig besitta erfarenhet i och lämplighet för yrket,
skall äga obetingat företräde till inträde såsom elev vid elevmejeri.
Utom i denna punkt synas samma bestämmelser böra gälla för de manliga
och kvinnliga elevmejerierna. Detta gäller jämväl i fråga örn den
ersättning, som bör tillkomma vederbörande elevmejeriinnehavare.

Rörande frågan örn statsbidrag till eleverna under förutbildningen har
förut antytts, att lantbruksstyrelsen därvidlag anser förhållandena ligga
olika till för de manliga och kvinnliga eleverna. Härom yttrar sig styrelsen
sålunda:

De kvinnliga eleverna torde i regel icke i samma utsträckning som de
manliga eleverna hava varit i tillfälle att under sin föregående verksam
het göra besparingar och den ersättning, som vederbörande mejeriinnehavare
kan bereda dem utöver fritt vivre, lärer icke vara tillfyllest för
att täcka övriga kostnader under elevtiden. Den av lantbruksstyrelsen
åberopade möjligheten för de manliga eleverna att genom senare vunnen,
väl avlönad anställning hålla sig skadeslösa för utgifter, som måste förorsaka
skuldsättning, torde icke ifråga örn de kvinnliga eleverna få tillmätas
samma betydelse. Då härtill kommer, att de understöd, som enligt
lantbruksstyrelsens förmenande skulle tillkomma de kvinnliga eleverna,
äro väsentligt lägre än de understöd, som enligt utredningens förslag
skulle komma de manliga eleverna till del, finner lantbruksstyrelsen
de skäl, som föranlett, att eleverna vid elevmejerierna i avseende å frågan
örn understöd hittills likställts med eleverna vid de kvinnliga mejeriskolorna,
alltjämt bärande.

Beträffande meier iskolor na för kvinnor framhåller lantbruksstyrelsen
grundprinciperna för den nuvarande ordningen, enligt vilka dessa skolor
förläggas till välskötta mejerier med så allsidig mejeriverksamhet som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

möjligt oell ylats beredes för det antal elever, som lantbruksstyrelsen, med
hänsyn till mejeriets storlek och den där bedrivna verksamheten finner
kunna på ett tillfredsställande sätt övas i de inom mejeriet förekommande
arbetena. Att med upprätthållande av dessa grundprinciper kunna
inrätta mejeriskolor av den storlek, som av utredningsmännen föreslagits
ifråga örn södra och mellersta Sverige, anser lantbruksstyrelsen så
gott som uteslutet. Ett upprätthållande av dessa grundprinciper har styrelsen
emellertid funnit så betydelsefullt, att det uppvägde den av utredningsmännen
anförda olägenheten, att huvudläraren vid mindre mejeriskola,
som i regel tillika är mejerikonsulent, icke kan bo vid skolan och
handhava mejeriets allmänna skötsel. Denna tankegång utvecklar styrelsen
på följande sätt.

Utredningen synes hava tillmätt denna olägenhet alltför stora proportioner.
Erfarenheten har visat, att god utbildning kan åstadkommas
även med denna anordning. För ett förenande av huvudlärartjänst med
mejerikonsulentverksamhet tala flera skäl. Den verkliga kontakt med
mejeriverksamheten, som en i tjänst varande mejerikonsulent har, måste
bliva av största betydelse för hans lärargärning. Underskattas bör icke
heller den betydelse för mejerihanteringen, som ligger däruti, att mejerikonsulenten
genom sin lärarverksamhet lär väl känna mejeripersonalen
inom distriktet. De anmärkningar beträffande mejerikonsulents
lämplighet såsom lärare, vartill ett yttrande från Sveriges smörexportfirmors
förening föranlett utredningen, anser lantbruksstyrelsen icke vara
av den betydelse, att de böra få utöva något avgörande inflytande på bedömandet
av denna fråga.

Vid ett godtagande av lantbruksstyrelsens uppfattning beträffande de
kvinnliga mejeriskolorna skulle några större förändringar av principiell
innebörd icke erfordras i reglementet för dylika skolor av den 30 juli
1921 utom i vad gäller inträdesfordringarna. Dessa böra enligt lantbruksstyrelsens
förmenande få fullständigt samma innebörd som fordringarna
för inträde vid Alnarpsskolan.

Nyssnämnda reglemente innehåller ingen timplan för undervisningen,
utan uppdrag att fastställa sådan plan har lämnats åt lantbruksstyrelsen.
En sådan ordning borde enligt styrelsens åsikt bibehållas. Framdeles
borde därvid större utrymme beredas för vissa fackämnen, vilket dock
kunde ske utan ökning i teoretiska ämnen, därest förutbildningen bleve
ordnad i enlighet med styrelsens förslag. En så stark ökning av antalet
timmar för den teoretiska undervisningen, som av utredningsmännen
ifrågasatts, anser styrelsen dock icke erforderlig.

Beträffande det behövliga antalet kvinnliga mejeriskolor framhåller
lantbruksstyrelsen, att en ökad elevtillströmning torde vara att emotse,
för den händelse styrelsens förslag till förutbildning vunne beaktande.
Även örn de nuvarande mejeriskolarna skulle till fullo utnyttjas, torde
emellertid, då utredningen beräknat det årliga behovet av utbildade mejerskor
för den närmare tiden till minst G5—70, ytterligare någon eller
några mejeriskolor böra inrättas. Vid de nu förefintliga mejeriskolorna
skulle plats finnas för i genomsnitt 8 elever. För att nå de av utredningen
beräknade utbildningsmöjligheterna syntes ytterligare två skolor
av ungefär samma medelkapacitet som de hittillsvarande behöva inrättas.
Under sådana förhållanden har lantbruksstyrelsen ansett sig böra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

föreslå, att möjlighet beredes för anordnande av nio kvinnliga mejeriskolor,
vid vilka plats bör beredas för sammanlagt 70 elever, varav minst
54 frielever.

I detta sammanhang bär lantbruksstyrelsen meddelat, att Västernorrlands,
Gävleborgs och Kopparbergs läns hushållningssällskap i skrivelse
till lantbruksstyrelsen i augusti 1929 hemställt, att sådana åtgärder måtte
vidtagas, att en mejeriskola för kvinnor måtte genom statens försorg inrättas
inom något av de ifrågavarande sällskapens områden i syfte att
säkerställa dessa områdens speciella behov av skolade mejerskor. Detta
behov hade i viss utsträckning — örn också i kanske icke fullt tillfredsställande
form -— tills vidare fyllts genom av sällskapen vidtagna egna
anordningar. I en i oktober 1930 till lantbruksstyrelsen ytterligare inkommen
skrivelse bade representanter för samma hushållningssällskap
påmint örn behovet av denna frågas snara ordnande. Av dessa skrivelser
framginge, att ett verkligt behov syntes föreligga, att åtminstone en ny
mejeriskola genom statens försorg snarast möjligt bomme till stånd.

Lantbruksstyrelsen bar slutligen berört de ekonomiska konsekvenserna
av styrelsens förslag till mejerskeutbildningens ordnande. Under förutsättning
att det årligen skulle — såsom utredningsmännen föreslagit —
utbildas minst 65 kvinnliga mejerskor, skulle vid förutbildningen plats
krävas för 65 elever vid vartdera av första och andra årens elevmejerier.
Återstående eventuellt behövliga 5 mejerskor per år kunde erhållas genom
tillämpning av dispens från förutbildningsreglerna. På samma väg
kunde eventuellt uppkomna vakanser i elevantalet fyllas. Kostnaderna
skulle då bliva för 65 elever å 150 kronor per elev 9,750 kronor för första
årets förutbildning och för 65 elever å 200 kronor per år 13,000 kronor för
andra årets förutbildning eller tillhopa 22,750 kronor. Med hänsyn därtill
att enligt lantbruksstyrelsens mening även andra årets elevmejerier
omedelbart borde tagas i anspråk syntes hela det angivna beloppet böra
anvisas redan från början.

Beträffande de kvinnliga mejeriskolorna föreslår lantbruksstyrelsen
ingen annan ändring i statsunderstödet än att det för huvudläraren fastställda
högsta arvodet höjes från nu gällande 800 kronor till 1,000 kronor.
För sju skolor gör detta tillhopa 1,400 kronor. Inrättandet av högst två
nya mejeriskolor skulle medföra en anslagsökning av högst 9,000 kronor.
Anslaget till kvinnliga mejeriskolor skulle sålunda höjas från nu utgående
29,000 kronor till 39,400 kronor. Styrelsen säger sig förutsätta, att
det till undervisningen anvisade beloppet må kunna användas jämväl till
anskaffande av undervisningsmaterial.

I fråga örn utredningsmännens förslag rörande anordnande av specialoch
repetitionskurser uttalar lantbruksstyrelsen, att, då 1930 års riksdag
redan för ändamålet i riksstaten för budgetåret 1930/1931 upptagit ett särskilt
reservationsanslag, någon hänsyn till detta behov av utbildning icke
behövde tagas i detta sammanhang. Enligt lantbruksstyrelsens mening

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

torde dylik utbildning vara fullt fristående och icke sammanblandas med
den egentliga mejeriutbildningen.

Beträffande inspektionen av såväl mejeriskolor som elevmejerier förutsätter
lantbruksstyrelsen, att denna kommer att ligga i styrelsens hand
och huvudsakligen fullgöras genom statskonsulenten i mejerihushållning.
Erforderlig lokal inspektion borde fullgöras av mejerikonsulent i samband
med tjänsteresor för andra ändamål. Med hänsyn härtill anser lantbruksstyrelsen
utredningsmännens förslag i avseende å inspektionens ordnande
icke böra föranleda någon åtgärd. Principiellt vore knappast
lämpligt, att reseersättning skulle, såsom utredningsmännen föreslagit,
utgå av allmänna resekostnadsanslaget till en i statstjänst icke anställd
befattningshavare.

Sammanfattningsvis ställa sig lantbruksstyrelsens anslagskrav för mejeriutbildningen
sålunda:

Nu utgående anslag

Utbildningen av mejerister:

Elevmejerier ........................................ kronor —

Mejeriskolan vid Alnarp » — 1

Utbildningen av mejerskor:

Elevmejerier........................................ » 8.1002

Mejeriskolor ....................................... » 29,000

Kronor 37,1001

Härtill skulle komma anslag till elevunderstöd, som enligt vad ovan
nämnts skulle utgå till kvinnliga elever under förutbildningen samt till
såväl manliga som kvinnliga elever vid mejeriskola. Medel härför skulle
tagas av anslaget till understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter.

Till lantbruksstyrelsens utlåtande finnes fogad en av statskonsulenten
i mejerihushållning avgiven reservation. Däri uttalar statskonsulenten,
att det kunde anses möjligt att med bibehållande av nuvarande antal mejeriskolor
för kvinnor utbilda tillräckligt antal mejerskor, såvida höjning
av elevantalet medgåves till högst 10 för var och en av sex mejeriskolor
samt till högst 15 för en skola, förlagd i mellersta Sverige.

I det yttrande rörande betänkandet angående den lägre lantbruksundervisningen,
som avgivits av statskontoret, bava inga särskilda uttalanden
gjorts beträffande den lägre mejeriundervisningen. I anledning av lantbruksstyrelsens
i dess utlåtande framlagda reviderade förslag har där 1

Ingår i allmänna anslag till lantbruks- och mejeriinstitutet i Alnarp.

2 Utgår ur anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk- och lantmannanäringar.

* Avsett att upptagas å riksstaten.

4 Oberäknat anslaget till mejeriskolan för manliga mejerister.

Lantbruksstyrels ens
förslag

kronor 8,750

» 22,7503

» 39,400

Kronor 70,900.4

Reservation
av statskonsnlenten
i
raejerihusliålK
ninj,''.

Statskontoret.

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

Departements chefen.

för förnyat yttrande inhämtats från statskontoret, vilket yttrande avgivits
den 22 december 1930. Häri har statskontoret uttalat, att den lägre mejeriundervisningen
syntes vara ett av de områden, där utan alltför stora
utgiftsökningar avsevärd förbättring torde stå att vinna. Mot det sätt,
varpå enligt lantbruksstyrelsen förslag ifrågavarande undervisning
skulle ordnas, syntes, så vitt statskontoret kunde finna, intet vara att
erinra. Då de av lantbruksstyrelsen gjorda anslagsberäkningarna ej heller
föranledde anmärkning från statskontorets sida, tillstyrkte ämbetsverket
bifall till styrelsens i ärendet gjorda hemställan.

Bland de åtgärder till mejerihanteringens befrämjande, som beslötos
av föregående års riksdag, inrymdes icke några reformer beträffande
vare sig den högre eller den lägre mejeriundervisningen. Vad särskilt
angår den lägre mejeriundervisningen, som nu närmast är ifråga, avgavs,
som jag förut nämnt, förslag till vissa förbättringar i denna undervisning
i april 1930 av de utredningsmän, som tillkallats för utredning
rörande den lägre lantbruksundervisningens ordnande. Sedan yttranden
över detta förslag numera inhämtats från vederbörande myndigheter
och intresserade institutioner, har det synts mig angeläget, att
ifrågavarande spörsmål upptages till prövning, så att de förut till mejerihanteringens
befrämjande beslutade åtgärderna snarast må vinna komplettering
i detta för hanteringens utveckling betydelsefulla hänseende.

Att en kvalitativt högtstående produktion är nödvändig för mejeriprodukternas
konkurrenskraft på exportmarknaderna torde, icke minst genom
senaste årens erfarenheter beträffande smörexporten, numera vara
så allmänt erkänt, att jag knappast torde behöva närmare ingå härpå.
I själva verket är produktionen av smör och ost en kvalitetstillverkning
av särdeles känslig beskaffenhet. En god råvara och en modern teknisk
mejeriutrustning äro självfallna förutsättningar för uppnående av ett i
kvalitativt hänseende tillfredsställande produktionsresultat. Men en ytterligare
viktig betingelse härför är, att mejeripersonalen genomgående äger
god yrkesskicklighet. Frågan örn ordnandet av denna personals fackliga
utbildning är därför ett för hela mejerihanteringen grundläggande
spörsmål.

Vid den nu föreliggande utredningen i ärendet hava gjorts vissa försök
att beräkna behovet av fackutbildad mejeripersonal. Utredningsmännen
hava uppskattat antalet behövliga manliga fackutbildade mejerister
till högst 900 å 1,000. Under förutsättning att mejeristerna stanna
i yrket i genomsnitt under tjugo år, skulle alltså erfordras ett tillskott
av 45 å 50 fackutbildade manliga mejerister per år. Beträffande mejer -skorna hava utredningsmännen utgått från ett behövligt antal av 1,169,
en siffra som redovisades i 1927 års mejeristatistik. Med en genomsnittlig
anställningstid av femton år skulle det årliga tillskottsbehovet vara

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 84.

cirka 80 mejerskor. På grund av den rådande koncentrationstendensen
inom mejerikanteringen liava utredningsmännen dock stannat för ett något
lägre antal, nämligen 65 å 70 per år. Lantbruksstyrelsen har ansett
sig kunna godtaga dessa beräkningar, ehuruväl styrelsen i samband därmed
anfört vissa särskilda omständigheter, ägnade å ena sidan att minska
efterfrågan på fackutbildad personal och å andra sidan att föranleda
ökning i personalbehovet. Även för egen del anser jag mig kunna lägga
de av utredningsmännen uppgivna siffrorna till grund för beräkning av
behovet utav fackutbildad mejeripersonal åtminstone för de närmaste
åren. Med hänsyn till vikten utav att brist på dylik personal icke uppstår,
finner jag mig därvid böra stanna vid de i utredningen angivna
högre siffrorna och utgår alltså ifrån ett behövligt årligt tillskott av
50 fackutbildade mejerister samt 70 fackutbildade mejerskor.

Redan den omständigheten att antalet elever, som årligen kunna utbildas,
icke på långt när uppgår till nyss angivna siffror tyder på, att
vissa förbättringar äro av behovet påkallade i avseende å den lägre
mejeriundervisningen. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen
skola vid konsulentkursens mejerilinje och vid den lägre mejeriskolan
vid Alnarpsinstitutet platser finnas för tillsammans tolv ordinarie
elever, därav två frielever. Även örn antalet elever under senare år, som
fallet varit, uppgått till 25, utgör detta i allt fall icke mer än hälften
av det beräknade behovet. Vad beträffar mejeriskolorna för kvinnliga
elever böra vid dessa skolor platser finnas för minst 56 elever, varav 42
frielever. Icke heller detta antal förslår till fyllande av det aktuella behovet
av mejerskor. Härtill kommer, att icke ens nyss angivna minimiantal
i verkligheten uppnåtts. Utredningsmännen hava sålunda uppgivit,
att elevantalet år 1928 uppgick till endast 45.

I nära samband med frågan om elevplatsernas antal står spörsmålet
örn skolornas antal och förläggning. För manliga mejerielever finnes —
bortsett från den enskilda skolan i Åtvidaberg — endast en lägre utbildningsanstalt,
nämligen vid Alnarp, dit elever från hela landet få söka sig
för erhållande av utbildning av nu förevarande slag. För kvinnliga elever
finnas sju skolor, varav fyra i mellersta och södra Sverige samt tre
i övre Norrland. Ingen dylik skola finnes i sydligaste delen av landet
och ingen i mellersta Norrland. Att döma av i ärendet gjorda framställningar
skulle särskilt för sistnämnda landsdel en mejeriskola för
kvinnor vara av behovet påkallad.

Vad angår undervisningen, synes mig den verkställda utredningen giva
vid handen, att utbildningen bör kunna givas avsevärt större effektivitet.
För de manliga elevernas vidkommande torde den största bristen
för närvarande få anses ligga i frånvaron av en ordnad förutbildning.
Även för de kvinnliga eleverna, som redan enligt nuvarande ordning
komma i åtnjutande av viss förutbildning, synas omständigheterna påkalla,
att skärpta fordringar ställas på denna utbildning.

bihang lill riksdagens protokoll Will. 1 sami. 70 höft. (Nr S/t.) 4

Kungl. Majus proposition Nr 84.

De förslag till reformer beträffande den lägre mejeriutbildningen, som
nu framlagts dels av de förenämnda utredningsmännen, dels ock av
lantbruksstyrelsen i det över utredningsmännens betänkande avgivna utlåtandet,
äro till stor del samstämmiga, men skilja sig dock i vissa delvis
ganska väsentliga hänseenden från varandra. Båda förslagen taga sikte
på åstadkommande av en ordnad förutbildning för manliga elever och
större effektivitet i förutbildningen för de kvinnliga eleverna. Vad beträffar
utbildningsmöjligheterna är lantbruksstyrelsen så till vida enig
med utredningsmännen, som styrelsen anser behov förefinnas av ytterligare
en skola för manliga elever, förlagd till mellersta Sverige, ehuruväl i
intetdera av utlåtandena något definitivt förslag i dylik riktning nu kunnat
framläggas. Enighet råder även örn nödvändigheten av ökade utbildningsmöjligheter
för kvinnliga elever. Men medan utredningsmännen ansett
detta böra ernås genom anordnande av ett mindre antal större skolor
i södra och mellersta Sverige jämte bibehållande av nuvarande tre
skolor i Norrland, har lantbruksstyrelsen i stället gått in för bibehållande
av den nuvarande anordningen med mindre skolor, vilkas antal enligt
styrelsens förslag skulle ökas från sju till nio. De båda förslagen skilja
sig därjämte från varandra i vissa andra hänseenden såsom beträffande
inträdesfordringarna, skolornas ledning och statsunderstöden m. m. Härtill
torde jag få återkomma i det följande.

Jag övergår nu till att närmare angiva min ståndpunkt i ämnet och
upptager då först till behandling frågan örn de manliga elevernas
utbildning.

Som jag förut framhållit, torde den största bristen i den nuvarande
utbildningen av manliga mejerielever ligga däri, att någon ordnad förutbildning
för dem icke finnes. På grund härav har å ena sidan praktiktiden
före skolåret för flertalet elever kommit att bliva betydligt längre
än som avsetts — vartill givetvis det begränsade elevantalet vid mejeriskolan
medverkat — utan att den därunder förvärvade "kunskapen och
erfarenheten måhända varit av sådan grundläggande art, som varit nödvändig.
Å andra sidan har undervisningen vid mejeriskolan genom
bristen på ordnad förutbildning kommit att tyngas i väsentlig grad påså
sätt, att den i betydande utsträckning fått givas ett allt för elementärt
innehåll till skada för den egentliga fackutbildningen. Att en ordnad
förutbildning kommer till stånd synes mig utgöra en fortsättning
för ett tillfredsställande resultat av mejeriskolornas verksamhet. Jag
tillstyrker därför, att åtgärder härför vidtagas och att genomgången sådan
förutbildning uppställes som inträdesfordran jämväl vid mejeriskola
för manliga elever.

Den avsedda förutbildningen torde i enlighet med de föreliggande förslagen
böra ordnas i form av kurser vid särskilda för ändamålet antagna
elevmejerier, till vilka kurser elev skulle vinna tillträde efter ett års

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

provtjänstgöring vid mejeri. Angående förutbildningens längd hava delade
meningar gjort sig gällande. Å ena sidan liava krav sålunda framställts
på treåriga kurser vid elevmejerierna, medan man å andra sidan
nöjt sig med en förutbildning under två år förutom provåret. Sistnämnda
ståndpunkt intages bland annat av utredningsmännens majoritet och
lantbruksstyrelsen. För egen del finner jag det visserligen vara av stor
vikt för mejeriskolundervisningen, att förutbildningen är tillräckligt
grundlig och omfattande. Men det synes mig dock innebära alltför långt
gående krav att för inträde vid lägre mejeriskola uppställa en obligatorisk
fordran på sammanlagt fyra års förutbildning, provåret inberäknat.
Jag ansluter mig därför till den uppfattning i denna punkt, som kommit
till uttryck i utredningsmännens majoritetsfö''rslag och i lantbruksstyrelsen
utlåtande, nämligen att förutbildningen skall omfatta en tid
av två år vid elevmejeri jämte ett därförut undergånget provår. Minimiåldern
för inträde vid elevmejeri torde i enlighet med lantbruksstyrelsen
förslag böra bestämmas till 19 år.

Som inträdesfordringar vid elevmejeri torde böra gälla, att elev företer
goda vitsord örn genomgången fullständig folkskole- och fortsättningsskolekurs
eller därmed jämförliga kunskaper samt att han är vid god hälsa
och av stark kroppsbyggnad. Ett av utredningsmännen framställt förslag
örn viss rätt till företräde för elever, som genomgått lantmannaskola, finner
jag mig icke böra förorda.

Provåret torde få tillbringas vid vilket välskött mejeri som helst efter
elevens eget val. Den egentliga förutbildningen skulle däremot äga rum
vid för ändamålet lämpliga mejerier, som till erforderligt antal skulle
utväljas av lantbruksstyrelsen. Denna utbildning bör enligt min mening
omfatta såväl praktisk som teoretisk .undervisning i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag, som innefattas i utredningsmännens
betänkande, under iakttagande av vad lantbruksstyrelsen anfört örn re
petition av de i folkskolan inhämtade elementära kunskaperna.

Lika med utredningsmännen och lantbruksstyrelsen förutsätter jag, att
skiilig ersättning i form av fritt vivre och kontant lön skall av mejeriinnehavaren
lämnas till de vid elevmejerierna arbetande eleverna, vilken
ersättning dock givetvis får avpassas med hänsyn till arbetets speciella
karaktär av utbildning. Rörande denna ersättning torde lantbruksstyrelsen
böra träffa överenskommelse med respektive mejeri i samband
med avtal om mejeriets antagande såsom elevmejeri.

Ifråga örn behovet av bidrag från statens sida till elevmejerierna såsom
ersättning för det bestyr, som elevutbildningen drager med sig, ansluter
jag mig till lantbruksstyrelsens mening. Jag förordar alltså, att
sådant bidrag må utgå samt att det bestämmes till 150 kronor för elev
under första utbildningsåret och 200 kronor för elev under andra utbildningsåret.

Beträffande bidrag åt de manliga eleverna vid förutbildningen i form

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

av elevunderstöd synes mig sådant understöd åtminstone icke för närvarande
böra utgå.

Efter genomgången förutbildning skulle mejerielev vinna inträde vid
lägre mejeriskola för män. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen
finnes för närvarande endast en sådan statsunderstödd skola inrättad,
nämligen vid Alnarp, i vilken skola under senare år 25 elever
årligen erhållit utbildning. Beträffande behovet av ytterligare utbildningsmöjligheter
för manliga elever ansluter jag mig obetingat till den
under utredningsarbetet framkomna tanken på inrättande av ytterligare
en lägre mejeriskola för män. Endast härigenom synes mig möjlighet
förefinnas att på ett nöjaktigt sätt giva utbildning åt det erforderliga antalet
fackkunniga mejerister per år. Jag finner också fullgoda skäl för
att en sådan skola förlägges till mellersta Sverige. Lösningen av denna
fråga kan emellertid i viss män bliva beroende av organisationen av den
högre lantbruksundervisningen, varom förslag är avsett att av mig underställas
Kungl. Maj:ts prövning i och för avlåtande av proposition i ämnet
till innevarande års riksdag. På grund härav och med hänsyn till det
outredda läge, vari frågan örn inrättande av ytterligare en sådan skola för
närvarande befinner sig, nödgas jag nu avstå från att framlägga förslag
därom. Den nuvarande ordningen med endast en lägre skola för manliga
mejerielever bör emellertid betraktas allenast såsom ett av förhållandena
nödtvånget provisorium, och utredning beträffande organiserandet av ytterligare
en sådan skola torde skyndsamt böra fullföljas.

Vad angår den lägre mejeriskolan vid Alnarp hava av utredningsmännen
gjorts vissa uttalanden och förslag avseende dels skolans ställning i förhållande
till lantbruks- och mejeriinstitutet, till vilket skolan är anknuten,
dels ökning av antalet elever och antagande jämväl av kvinnliga elever,
ävensom ändrade inträdesfordringar och utvidgad undervisningsplan.
Lantbruksstyrelsen har för sin del i stort sett icke kunnat ansluta
sig till dessa uttalanden och förslag. Elevantalet bör enligt styrelsens
mening icke överstiga det nuvarande. Inträdesfordringarna borde givetvis
anpassas med hänsyn till den planerade organisationen av förutbildningen,
varvid lantbruksstyrelsen skulle medgivas viss dispensrätt, men
utredningsmännens förslag örn visst företräde för elev, som genomgått
lantmannaskola, avstyrkes av styrelsen. Beträffande undervisningen anser
styrelsen några större förändringar varken erforderliga eller möjliga
att genomföra. Därest en väsentlig del av den teoretiska elementära
undervisningen förlägges till förutbildningen i enlighet med styrelsens
förslag, skulle fullt tillräcklig utbildning kunna beredas inom ramen folden
tid, som nu användes. Lantbruksstyrelsen föreslår, att det skulle
uppdragas åt styrelsen att fastställa undervisnings- och timplan för
skolan.

Icke heller jag'' anser lämpligt att i frågans nuvarande läge vidtaga

Kungl. Ma-j:ts proposition Nr 84.

några ändringar beträffande Alnarpsskolans organisation och elevantal.
Spörsmålet härom torde få upptagas till förnyad prövning i samband
med utredningen örn inrättande av ytterligare en lägre mejeriskola för
män. Beträffande frågan örn kvinnors rätt till tillträde vid skolan synas
mig skäl icke förefinnas att för närvarande gå in på någon ändring
i bestående förhållanden. Vad angår inträdesfordringarna, som naturligen
böra utformas med hänsyn till förutbildningens ordnande, ansluter
jag mig till lantbruksstyrelsens uttalanden liksom ock i vad rör under -visningsplanen och dess fastställande.

Med den ståndpunkt jag sålunda intagit till frågan om mejeriskolor
och då anslaget till Alnarpsskolan inrymmes i det anslag, som utgår
till lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp •— förslag härom finnes
upptaget i årets statsverksproposition (IX II. T. 1931 p. 15) — skulle
de ekonomiska konsekvenserna av mitt reformförslag beträffande de manliga
mejeristernas utbildning för närvarande inskränka sig till det anslagsbehov,
som uppstår genom den föreslagna förutbildningen jämväl
för manliga elever. Som jag förut nämnt avses bidrag till elevmejeriernas
innehavare att utgå med 150 kronor för elev under första utbildningsåret
och med 200 kronor för elev under andra utbildningsåret.
Så länge man endast har att räkna med skolan vid Alnarp, varest 25
elever kunna utbildas, skulle anslagsbehovet för ändamålet begränsas till
ett belopp av tillhopa 8,750 kronor, varav 3,750 kronor för förstaårseleverna
och 5,000 kronor för andraårseleverna. I detta sammanhang må anmärkas,
att — därest den nya ordningen ertan dröjsmål skall kunna bringas
i tillämpning — även en andraårskurs omedelbart skulle anordnas.
Lantbruksstyrelsen har också beaktat detta och föreslagit, att elever med
nöjaktig utbildning dispensvis skulle få antagas till sådan kurs. För
min del finner jag mig böra biträda detta förslag i syfte att snarast möjligt
bringa den planerade förutbildningen i full omfattning i tillämpning.
Jag tillstyrker alltså, att ett extra anslag av 8,750 kronor måtte för budgetåret
1931/1932 äskas av riksdagen såsom statsbidrag för elevmejerier
för manliga elever. Anslaget torde lämpligen givas reservationsanslags
natur.

Innan jag lämnar frågan örn de manliga eleverna, torde jag få angiva
min ståndpunkt till det av utredningsmännen framförda förslaget örn
understöd av statsmedel till elever i mejeriskola, mot vilket förslag icke
heller lantbruksstyrelsen velat ställa sig avvisande. För egen del är jag
däremot av den uppfattningen, att denna fråga knappast torde vara mogen
att nu upptagas till avgörande. I varje fall torde med
prövningen av detta förslag böra anstå, till dess frågan örn den erforderliga
utbyggnaden av den lägre mejeriskolorganisationen flir manliga
elever upptages till slutlig behandling. Jag finner mig därför förhindrad
att nu för Kungl. Majit föreslå något anslag för berörda ändamål.

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

Jag övergår härefter till frågan om utbildningen av kvinnliga
mejerielever och anhåller därvid att först få behandla spörsmålet örn
reformer beträffande förutbildningen.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen finnes redan nu i
viss omfattning en ordnad förutbildning för mejerskor, för vilken bidrag
utgår av statsmedel i form av anslag å tillhopa 8,100 kronor ur
anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.
Kursen vid elevmejeri är ettårig. Understöd utgå såväl till innehavare
av elevmejeri med 150 kronor per elev som till eleverna med 120
kronor respektive 60 kronor alltefter behovet. Under förutsättning att
det högre elevunderstödet genomgående tages i anspråk, skulle det ifrågavarande
anslagsbeloppet förslå till bidrag för och understöd till 30 elever.
I det föregående har jämväl omnämnts, att det behövliga årstillskottet
av faekutbildade mejerskor kan beräknas till cirka 70, medan det
verkliga antalet elever (år 1928) icke uppgår till mer än 45. För inträde i
de kvinnliga mejeriskolorna fordras nu två års väl vitsordad praktik.
Det ena av dessa praktikår brukar fullgöras vid elevmejeri men även
elever, som icke genomgått sådan kurs, hava på grund av den relativt ringa
tillströmningen av sökande understundom måst intagas vid skolorna.

Medan utredningsmännen icke ansett tillrådligt att utsträcka den obligatoriska
lärotiden vid elevmejeri för kvinnor längre än som för närvarande
gäller, nämligen ett år, har lantbruksstyrelsen däremot gått in
för en tvåårig förutbildning vid elevmejeri jämväl för kvinnliga elever,
förutom ett provår, och har endast så till vida låtit de av utredningsmännen
anförda skälen föranleda avvikelse från de för manliga elever
förordade bestämmelserna, som styrelsen anser en viss jämkning kunna
ske i kravet på ett års provtjänstgöring. Styrelsen föreslår därutinnan,
att den, som genom förut förvärvad, väl vitsordad mejeripraktik visar
sig besitta erfarenhet i och lämplighet för yrket, skulle äga obetingat
företräde till inträde såsom elev vid elevmejeri.

För egen del anser jag mig i denna punkt böra ansluta mig till lantbruksstyrelsen
uppfattning, vilken gjorts gällande även från andra håll.
Utredningsmännens farhågor för att rekryteringen skulle försvåras genom
ett dylikt krav på ordnad förutbildning under två år vid elevmejeri
äro enligt min mening överdrivna. Jag tillstyrker alltså, att det även
för mejerskornas vidkommande anordnas en tvåårig förutbildning vid
elevmejeri och att sådan förutbildning, jämte ett därförut genomgånget
provår, uppställes som villkor för inträde vid mejeriskola för kvinnor.
Lika med lantbruksstyrelsen finner jag dock, att annan väl vitsordad
praktisk erfarenhet inom mejerihanteringen må få godtagas såsom ersättning
för provårstjänstgöringen.

Beträffande inträdesfordringarna till elevmejerierna torde — oavsett
nyss angivet undantag med avseende å provårstjänstgöringen — liksom
ock ifråga örn undervisningen och ersättningen till elevmejeriernas in -

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

nehavare samma regler böra gälla som för elen manliga förutbildningen.
I enlighet med den uppfattning, som kommit till uttryck i lantbruksstyrelsen
utlåtande, synas mig dock skäl föreligga att så till vida göra en
åtskillnad mellan de båda elevkategorierna, att kvinnliga elever berättigas
till elevunderstöd under förutbildningen. De skäl för bibehållande
av dessa understöd, som anförts särskilt av lantbruksstyrelsen och
av mejerikonsulentföreningen, synas mig välgrundade. Särskilt får jag
betona, att den kontanta lön, de kvinnliga eleverna kunna påräkna, säkerligen
blir skäligen ringa, vartill kommer, att dessa elever i motsats
till do manliga i regel icke kunna, sedan de efter genomgångna kurser
erhålla anställning inom mejerinäriugen, uppnå sådana inkomster, att de
förslå till att täcka jämväl kostnaderna under studietiden. Jag tillstyrker
därför, att sådana elevunderstöd, som nu avses, alltjämt må bibehållas.

Då jag härefter övergår till den egentliga skolutbildningen för de
kvinnliga eleverna, möter först frågan örn skolornas storlek, antal och
förläggning. På denna punkt hava, såsom framgår av den förut lämnade
redogörelsen, motsatta meningar gjort sig gällande under utredningsarbetets
gång. Å ena sidan föreslås en mera koncentrerad organisation
med ett fåtal större skolor. Å andra sidan har man velat bygga vidare
på den nuvarande skolorganisationen med utgångspunkt från den hittills
tillämpade organisationsprincipen, enligt vilken elevantalet vid skolorna
skall hållas relativt begränsat. För egen del finner jag de skäl,
som anförts för den förstnämnda uppfattningen, knappast vara övertygande.
I huvudsak synas dessa skäl hänföra sig till önskvärdheten utav
att huvudläraren vid skolan är boende på platsen och odelat ägnar sig
åt skolmejeriets skötsel och undervisningen därstädes. Enligt min mening
äro emellertid olägenheterna av den nu tillämpade ordningen, enligt
vilken mejerikonsulenten fullgör huvudlärarfunktionerna, icke av
den betydelse, att därav betingas en övergång till en helt ny och oprövad
princip för denna skolorganisation. Som lantbruksstyrelsen framhållit
skulle det väl sannolikt vara uteslutet att kunna anordna mejeriskolor
av den avsedda storleken, vid vilka en rationell undervisning kunde bedrivas.
Därtill kommer, som styrelsen också betonat, att vissa fördelar
onekligen äro förenade med att mejerikonsulenten i egenskap av huvudlärare
får ett mera direkt inflytande på undervisningen, fördelar som
komma både konsulenten och eleverna till godo. För min del finner jag
mig alltså böra ansluta mig till den av lantbruksstyrelsen hävdade uppfattningen
och föreslår, att den nuvarande principen för de kvinnliga
mejeriskolornas anordnande icke frångås.

Ställer man sig på denna ståndpunkt, gör sig emellertid nied hänsyn
till det erforderliga årliga tillskottet av mejerskor behovet av ytterligare
sådana skolor genast påmint. Som förut anförts, finnas för närvarande
sju skolor, varav en i vartdera av Södermanlands län, Östergötlands län,

Kungl. Majlis proposition Nr 84.

Kalmar läll, Skaraborgs län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens
län. Jag anser i likhet med lantbruksstyrelsen erforderligt, att
medel anvisas för inrättande av ytterligare två skolor. En av de nya
skolorna torde för tillgodoseende av de från södra och mellersta Norrland
samt Dalarna framkomna önskemålen böra anordnas inom denna
del av landet. Det närmare avgörandet angående platsen för skolornas
förläggning torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen. Vid envar av
de nio skolorna skulle finnas plats för i medeltal 7 å 8 elever, varigenom
hela det årliga tillskottet av mejerskor skulle uppgå till cirka 70. Jag
utgår därvid ifrån, att antalet frielever skall, såsom av lantbruksstyrelsen
föreslagits, utgöra minst 54.

Vad angår de för de kvinnliga lägre mejeriskolorna gällande bestämmelserna
skulle, därest den av mig förordade ståndpunkten godtages,
ingen annan ändring däri påkallas än ifråga örn inträdesfordringarna,
vilka skulle anpassas efter de skärpta kraven på ordnad förutbildning.
En överflyttning av den mera elementära teoretiska undervisningen från
skolan till förutbildningskurserna, vilket förordats av lantbruksstyrelsen,
kan ske genom beslut av detta ämbetsverk, som enligt nu gällande bestämmelser
äger fastställa undervisningsplan, vid vilken befogenhet styrelsen
alltjämt torde böra bibehållas.

I vissa av de inkomna yttrandena har uppmärksamhet ägnats frågan
örn det åt huvudlärare vid kvinnlig mejeriskola utgående arvodet. Sålunda
har av mejerikonsulentföreningen påpekats, att arvodet, som nu
utgör 800 kronor jämte 300 kronor i reseersättning — vid skolorna i de
två nordligaste länen utgår sistnämnda ersättning med 600 kronor —
skulle höjas till 2,000 kronor, reseersättning inberäknad. Utredningsmännen
hava beträffande de skolor, där enligt deras förslag konsulenten alltjämt
skall fungera som huvudlärare, föreslagit ett arvode av 1,500 kronor.
Lika med lantbruksstyrelsen finner jag på grund av de ökade krav, som
skulle ställas på huvudläraren, skäl föreligga för en mindre höjning av
arvodet och tillstyrker i sådant syfte, att detta må utgå med högst 1,000
kronor, vartill skulle komma reseersättning med nu fastställda belopp.

I de till eleverna vid mejeriskolor för kvinnor nu utgående elevunderstöden
finner jag mig icke böra föreslå någon förändring.

De ekonomiska konsekvenserna av de av mig föreslagna åtgärderna med
avseende å utbildningen av kvinnliga mejerielever skulle bliva följande.

För förutbildningen av 70 elever skulle anslag erfordras dels till understöd
åt elevmejeriernas innehavare med 150 kronor för elev för förstaårskursen
och 200 kronor för elev för andraårskursen eller tillhopa 24,500
kronor. Emellertid anser jag mig kunna utgå ifrån, att ett anslag av
sådan storlek icke omedelbart behöver ställas till förfogande. Man torde
kunna antaga, att ett visst antal elever vinna inträde vid mejeriskolorna
efter dispens från förutbildningsbestämmelserna. Vidare synes
man av hittills gjorda erfarenheter ifråga om rekryteringen av mejer -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

skor knappast våga förutsätta, att ett så stort antal som 70 stycken skulle
omedelbart söka inträde vid förstaårskursen respektive vinna inträde
vid andraårskursen antingen efter genomgången ettårig kurs enligt nuvarande
ordning eller efter dispens. För min del är jag av den uppfattningen,
att man för nästa budgetår näppeligen behöver räkna med
högre belopp än som skulle erfordras för 50 elever till vardera kursen
d. v. s. tillhopa 17,500 kronor. Nämnda belopp torde böra uppföras såsom
extra i eservationsanslag under benämning statsbidrag för elevmejerier
för kvinnliga elever.

Emellertid anser jag mig böra framhålla, att, därest det av mig sålunda
för nästa budgetår beräknade beloppet i verkligheten skulle visa sig
otillräckligt, det icke torde vara uteslutet, att eventuellt ytterligare medelsbehov
kan för det året täckas medelst bidrag från anslaget till befrämjande
i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

Beträffande anslagsbehovet för mejeriskolor för kvinnor, i löpande
riksstat upptaget till 29,000 kronor, skulle detta anslag behöva ökas dels
med ett belopp av 1,400 kronor för beredande av arvodesförhöjning med
200 kronor åt envar av huvudlärarna vid nu förefintliga sju skolor, dels
med ett belopp av tillhopa 9,000 kronor för inrättande av ytterligare två
skolor. Ordinarie reservationsanslaget till lägre mejeriskolor för kvinnor
skulle härigenom komma att utgå med ett från 29,000 till .19,400 kronor
förhöjt belopp. I grunderna för anslagets disponerande skulle inga andra
ändringar ske än som av mig nyss angivits. Jag förutsätter, att anslaget
ma kunna användas jämväl för anskaffande av undervisningsmaterial.
Anslaget torde alltjämt utgå såsom reservationsanslag.

Vad slutligen angår elevunderstöd åt kvinnliga elever skulle, som jag
förut angivit, sådana understöd utgå såväl under förutbildningen sorn
under skolåret. Erforderliga medel anvisas för närvarande, som jag
förut nämnt, från anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och
lantmannanäringar i vad gäller elevunderstöd under förutbildningen,
medan däremot understöd åt elever’ vid mejeriskolor för kvinnor utgå
från det å riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter, i löpande riksstat
och i årets statsverksproposition upptaget till 200,000 kronor. Enligt min
mening torde vara lämpligt att i samband med den omreglering av anslagen
till den lägre mejeriundervisningen, som av mig nu ifrågasättes,
vidtaga sådan förändring beträffande medelsanvisningen för elevunderstöd
under förutbildningen, att jämväl dessa understöd anvisas från
nyssnämnda ordinarie förslagsanslag till elevunderstöd vid lägre lantbruksundervisningsanstalter.
Då sist nämnda anslag så sent som vid 1930
års riksdag bestämdes till nuvarande belopp, 200,000 kronor, från att
tidigare hava utgått med ett belopp av 160,000 kronor och då det ställer
sig vanskligt att med större grad av säkerhet beräkna det ökade anslagsbehov,
som föranledes av den av mig förordade ökningen av elevantalet
Bihang lilt riksdagens protokoll 19.11. 1 saint. 70 höft. fXr Sfi.) 5

58 Kungl. May.ts proposition Nr 84.

och omförandet till nämnda anslag av elevunderstöden under förutbildningen,
anser jag mig icke för närvarande, innan närmare erfarenhet
vunnits örn det verkliga anslagsbehovet på denna punkt, böra föreslå
högre belopp än som blivit i årets statsverksproposition upptaget.

I utredningsmännens förslag rörande den lägre mejeriundervisningen
finnes jämväl framhållet behovet av anslag för anordnande av repetitions-
och fortbildningskurser. I likhet med lantbruksstyrelsen
får jag beträffande detta spörsmål erinra, att anslag för sådant
ändamål redan ställts till förfogande av 1930 års riksdag, i det att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag i proposition
nr 266, punkt 4, för budgetåret 1930/1931 under nionde huvudtiteln
anvisat ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor för anordnande av
fortbildningskurser för mejeripersonal. Närmare bestämmelser beträffande
statsunderstöd till dylika fortbildningskurser finnas meddelade i
kungörelse den 19 december 1930 (nr 433).

Såsom framgår av den av mig förut lämnade redogörelsen hava under
utredningen rörande den lägre mejeriundervisningen förslag framkommit
örn anordnande av en mera fast organiserad lokal ledning
av denna undervisning. Av det s. k. Malmömötet föreslogs sålunda, att
förutbildningen skulle länsvis ställas under tillsyn av en mejerinämnd,
bestående av länets mejerikonsulent ävensom av representanter för mejeriidkare
och mejerister. Till detta förslag hava utredningsmännen i
sitt betänkande uttalat sin anslutning under framhållande likväl, att en
sådan nämnd borde inrättas för varje hushållningssällskaps område samt
att respektive hushållningssällskaps förvaltningsutskott borde utse medlemmarna
i nämnden efter förslag av vederbörande mejeriidkare och mejeristorganisationer.
Lantbruksstyrelsen har även anslutit sig till tanken
på en sådan mera fast organiserad lokal ledning av mejeriskolväsendet
men har därvid gått något längre än som skett i nyssnämnda förslag.
Under erinran att det redan nu finnes särskilda av vederbörande hushållningssällskap
utsedda lokala styrelser för kvinnliga elevmejerier och
mejeriskolor, i vilka styrelser lantbruksstyrelsen utser ordförande, har
styrelsen uttalat önskvärdheten utav att mera fasta former tillskapades
för dessa styrelser samt att åt dem överlätes den lokala ledningen av
samtliga mejeriskolor och elevmejerier inom respektive distrikt.

För egen del finner jag den sålunda framförda tanken på mera fast organiserade
lokala styrelser för den lägre mejeriundervisningen värd beaktande.
Jag delar därvid den av lantbruksstyrelsen uttalade uppfattningen,
att sådana styrelser lämpligen borde åstadkommas genom en utveckling
av de redan nu föreskrivna lokala styrelserna för de kvinnliga elevmejerierna
och mejeriskolorna. I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag,
mot vilket jag icke har något att erinra, skulle en mejeriskolsty -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

reise linnas för varje hushållningssällskaps område eller — där flera hushållningssällskap
förenat sig om en gemensam mejerikonsulent — för
dessa sällskaps verksamhetsområden. Ordförande i skolstyrelsen skulle
utses av lantbruksstyrelsen. Antalet övriga ledamöter skulle vara fyra.
Dessa skulle utses av vederbörande hushållningssällskap och representera
sakkunskapen på mejeriområdet inom distriktet. Därjämte skulle distriktets
mejerikonsulent vara medlem av styrelsen. Varken till ordförande
eller övriga medlemmar i mejeriskolstyrelsen skulle utgå arvode. Styrelsens
uppgift skulle bland annat vara att hos lantbruksstyrelsen föreslå
lämpliga elevmejerier, att antaga elever till första förutbildningskursen
samt att yttra sig beträffande dispens från inträdesvillkor till
mejeriskola. Därjämte skulle styrelsen utöva den närmaste tillsynen i
allmänhet över elevmejerierna och skolorna samt med uppmärksamhet
följa mejeriundervisningens utveckling inom distriktet.

Beträffande inspektionen av den lägre lantbruksundervisningen
har i utredningsmännens betänkande framlagts förslag örn, att denna
inspektion skulle centraliseras hos lantbruksstyrelsen och att inom styrelsen
skulle inrättas en särskild byrå för undervisningsärendena. Vad angår
den lägre mejeriundervisningen har uttalats, att denna utbildningsgren
intoge en särställning och att för inspektion på detta område icke
lämpligen kunde användas allmänt lantbruksutbildade inspektörer. Denna
gren av inspektionsverksamheten borde under byråchefens tillsyn utövas
av statskonsulenten i mejerihushållning. Utredningsmännen hava
beträffande den lokala tillsynen dessutom föreslagit, att huvudläraren
vid de större mejeriskolorna skulle utöva tillsyn över elevmejerierna
inom respektive distrikt. En reservant inom kommittén har på denna
punkt uttalat, att hela ansvaret för och ledningen av åtgärderna för lantbruksundervisningens
befrämjande borde ligga hos lantbruksstyrelsen såsom
sådan. Särbestämmelser i förevarande avseende ifråga örn den
lägre mejeriundervisningen syntes icke vara önskvärda.

Då jag beträffande frågan örn den lägre lantbruksundervisningens
ordnande icke är beredd att nu underställa detta ärende i hela dess vidd
Kungl. Maj:ts prövning, har jag icke heller funnit anledning närmare
ingå på utredningsmännens förslag örn den centrala inspektionens ordnande
genom en omorganisation inom lantbruksstyrelsen. Jag förutsätter
alltså, att inspektionen av den lägre mejeriundervisningen, liksom
hittills, skall tillsvidare omhänderhavas av detta ämbetsverk med biträde
av statskonsulenten i mejerihushållning. Ifråga örn den lokala
tillsynen hör naturligen en väsentlig del av ansvaret härför kunna övertagas
av de av mig förordade lokala mejeriskolstyrelserna. Att mejerikonsulenten
skall i första hand öva tillsyn över elevmejerierna synes
mig självfallet, liksom ock att något särskilt resekostnadsbidrag av statsmedel
därvid icke kan ifrågakomma.

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 84.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

1) höja ordinarie reservationsanslaget till lägre mejeriskolor för kvin -

nor, nu .................................................. kronor 29,000,

med ...................................................... » 10,400

till ...................................................... » 39,400;

2) såsom statsbidrag för elevmejerier för manliga elever anvisa för
budgetåret 1931/1932 ett extra reservationsanslag av 8,750 kronor;

3) såsom statsbidrag för elevmejerier för kvinnliga elever anvisa för
budgetåret 1931/1932 ett extra reservationsanslag av 17,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:
Joh:s Thygesen.

310262. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.