Kungl. Majlis proposition nr 7 (Proposition 1934:7)

Kungl. Majlis proposition nr 7

Nr 7.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag örn
ändring i vissa delar av 27 och 30 kap. rättegångsbalken
to. to.; given Stockholms slott den 15 december
1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag örn ändring i vissa delar av 27 och 30 kap. rättegångsbalken;

2) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 14 juni 1901 (nr 38
s. 30) örn vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen örn ändring i
vissa delar av rättegångsbalken; samt

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1914 (nr
325) örn krigsdomstolar och rättegången därstädes.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1934

1 sami.

Nr 7,

Kungl. Maj:ts proposition nr 7

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av 27 och 30 kap. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 27 kap. 1, 4 och 12 §§ samt 30 kap. 16, 19, 35 och
40 §§ rättegångsbalken skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

27 kap.

1 §•

Besvär över---till rätten.

Part, som i målet hålles häktad eller enligt beslut i målet är intagen i allmän
uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hållen i förvar,
stånde intill besvärstidens utgång öppet att avlämna besvärsskrift till Konungens
befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet eller föreståndaren
för anstalten.

4 §.

Har klaganden---honom delgivas.

Hålles klaganden i målet häktad, eller är han enligt beslut i målet intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hållen i förvar,
skall felande protokoll genom hovrättens försorg införskaffas.

12 §.

Hålles part i målet häktad, eller är part enligt beslut i målet intagen i
allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hållen i förvar,
och skall parten eller annan över besvär höras, läte hovrätten genom Konungens
befallningshavande infordra förklaring på sätt tjänligast finnes.

Vistas den — — — målets avgörande.

30 kap.

16 §.

Då hovrätt---Konungens prövning.

Hålles part i målet häktad, eller är part enligt beslut i målet intagen i
allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hållen i förvar,
skall utslag eller beslut, varom i första stycket är sagt, ofördröjligen genom
hovrättens föranstaltande delgivas parten, där det ej blivit för honom muntligen
avsagt.

Kungl. May.ts proposition nr 7.

19 §•

Den, som---är föreskrivet.

Från skyldighet, varom nu sagts, vare kronan fri, så ock i brottmål allmän
åklagare samt tilltalad, vilken i målet hålles häktad eller enligt beslut i målet
är intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande
hållen i förvar. Annan tilltalad, som för talan i fråga örn honom ådömt ansvar,
vare fri från nedsättande av fullföljdsavgift. Nedsättning till säkerhet
för kostnadsersättning vare ej av nöden, där enskild motpart ej finnes.

35 §.

Besvär över---40 § sägs.

Part, som i målet hålles häktad eller enligt beslut i målet är intagen i
allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hållen i förvar,
åge till Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet
eller föreståndaren för anstalten ingiva sina besvär; och varde, där ej
utslaget eller beslutet blivit av hovrätten muntligen avsagt för parten, tiden
för besvärens ingivande för honom räknad från den dag utslaget eller beslutet
delgavs honom.

Har hovrätt — — — viss tid.

40 §.

När besvär inkommit, skola från hovrätten infordras därstädes befintliga
handlingar i målet. Hålles klaganden i målet häktad, eller är han enligt beslut
i målet intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande
hållen i förvar, skola jämväl felande protokoll och utslag införskaffas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

Kungl. Majda proposition nr. 7.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 14 juni 1901 (nr 38 s. 30)
örn vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i
vissa delar av rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 14 juni 1901 örn vad iakttagas skall
i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken
skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

I stället för de delar av 29, 38 och 39 punkterna i ovan åberopade förklaring
den 23 mars 1807, vilka ej enligt föregående stadganden i denna lag äro att
anse såsom upphävda, förordnas:

Konungens befallningshavande eller tillsyningsman vid häkte eller föreståndare
för allmän uppfostringsanstalt åligger tillse, att, örn häktad person eller
person, som intagits i anstalten eller i avbidan å sådant intagande hålles i förvar,
vill i målet anföra besvär eller avgiva annan inlaga till högre rätt eller
ock göra ansökan örn nåd, han därvid ej saknar nödigt biträde. Ingiver nu
nämnd person till Konungens befallningshavande, tillsyningsman eller föreståndare
inlaga, som här avses, varde den ofördröjligen insänd till den myndighet,
som har att därmed taga befattning.

Varda besvär av häktad eller av person, som är intagen i allmän uppfostringsanstalt
eller i avbidan å sådant intagande hålles i förvar, ingivna till
Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet eller föreståndaren
för anstalten, skall å besvärsskriften tecknas bevis örn tiden för dess
ingivande. Då utslag, beslut eller besvärsskrift delgives part, som nu nämnts,
varde handlingen försedd med bevis om tiden för delgivandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1914 (nr 325)
om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Härigenom förordnas, att 65, 67, 76 och 77 §§ lagen den 23 oktober 1914
örn krigsdomstolar och rättegången därstädes, 76 och 77 §§ i deras lydelse enligt
lagen den 24 april 1931 (nr 76), skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

65 §.

Besvär över utslag eller beslut, som ■—- — — besvärshandlingarna till
krigsöverdomstolen.

Part, som i målet hålles häktad eller enligt beslut i målet är intagen i allmän
uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hållen i förvar,
stånde öppet att intill besvärstidens utgång avlämna sina besvär, örn han
förvaras i militärhäkte, till den befälhavare, som har uppsikt över häktet,
men eljest till Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet
eller föreståndaren för anstalten; skolande besvärshandlingarna ofördröjligen
insändas till krigsöverdomstolen.

Besvär över utslag eller beslut, vilket--— göra anmälan.

67 §.

Varda ej i mål, däri, enligt vad ovan är sagt, talan i händelse av missnöje
skall inom viss tid fullföljas, besvär inom den tid anförda, stånde krigsrättens
utslag fast, där ej inom samma tid visas laga förfall. Vill någon visa sådant
förfall, och har utslaget meddelats av regementskrigsrätt, stationskrigsrätt
eller särskild krigsrätt, ingive de handlingar, han vill till styrkande av förfallet
åberopa, till krigsöverdomstolen eller, om han i målet hålles häktad eller
enligt beslut i målet är intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan
å sådant intagande hållen i förvar, till den myndighet, som, enligt vad i
65 § är stadgat, äger att i sådant fall mottaga besvär över krigsrättens utslag.
Har utslaget meddelats av fältkrigsrätt, varde nämnda handlingar
ingivna till den befälhavare, till vilken jämlikt nyssberörda § besvär i målet
böra avlämnas. Är myndighet, till vilken, på grund av vad nu är föreskrivet,
handlingar till styrkande av förfall varda ingivna, befälhavare, åligge
det denne att ofördröjligen insända handlingarna till krigsöverdomstolen. Prövas
förfallet lagligt, utsätte krigsöverdomstolen ny tid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

76 §.

Besvär över krigsöverdomstols — — — hos Konungen.

Besvär över krigshovrättens utslag eller beslut skola ingivas till nedre justitierevisionen
före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, då utslaget eller
beslutet delgavs klaganden, eller, där det blivit offentligen avkunnat, sådant
skedde. I mål, vari krigsrätt meddelat utslag eller beslut eller befälhavare
ålagt disciplinär bestraffning, vare det dock klaganden tillåtet att i stället
inom nämnda tid avlämna sina besvär till den befälhavare, som, enligt vad för
varje fall är stadgat, ägt mottaga bos krigshovrätten i målet anförda besvär
eller avgivna påminnelser. Hålles klaganden i målet häktad, eller är han enligt
beslut i målet intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant
intagande hållen i förvar, stånde honom öppet att intill besvärstidens
utgång avlämna besvärsskriften, örn han förvaras i militärhäkte, till den befälhavare,
som har uppsikt över häktet, men eljest till Konungens befallningshavande
eller tillsyningsmannen vid häktet eller föreståndaren för anstalten.
Besvärshandlingar, som avlämnats till annan myndighet än nedre justitierevisionen,
skola ofördröjligen dit insändas.

Besvär över utslag---nedre justitierevisionen.

Vad i — — -—av krigsöverdomstol.

I denna---fall sägs.

77 §.

Varda ej i mål, däri, enligt vad i 76 § är sagt, talan skall inom viss tid hos
Konungen fullföljas, besvär inom den tid anförda, stånde krigsöverdomstolens
utslag fast, där ej inom samma tid visas laga förfall. Vill någon visa sådant
förfall, och har utslaget meddelats av krigshovrätten, ingive de handlingar,
han vill till styrkande av förfallet åberopa, till nedre justitierevisionen eller,
örn han i målet hålles häktad eller enligt beslut i målet är intagen i allmän
uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hållen i förvar,
till den myndighet, som, enligt vad i 76 § är stadgat, äger att i sådant fall
mottaga besvär över krigshovrättens utslag. Har utslaget meddelats av överkrigsrätt,
varde nämnda handlingar ingivna till den myndighet, till vilken
jämlikt nyssberörda § besvär i målet böra avlämnas. Är myndighet, till vilken,
på grund av vad nu är föreskrivet, handlingar till styrkande av förfall
varda ingivna, befälhavare, åligge det denne att ofördröjligen insända handlingarna
till nedre justitierevisionen. Prövas förfallet lagligt, utsätter Konungen
ny tid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

Kungl. Majlis proposition nr 7.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 september 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Möller, Levinson,

Vennerström, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Schlyter anmäler, efter gemensam
beredning med chefen för försvarsdepartementet, riksdagens justitieombudsmans
skrivelse den 3 juli 1931 angående ändrade bestämmelser om besvärs
för farandet i brottmål rörande vissa minderåriga samt anför:

»I fråga om sättet för talans fullföljande till hovrätt genom besvär över underrätts
utslag eller beslut stadgas i 27 kap. 1 § rättegångsbalken, att besvären
skola, i regel inom viss tid, till hovrätten ingivas; dock att det står
part som i målet hålles häktad öppet att intill besvärstidens utgång avlämna
besvärsskrift till Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid
häktet. Angående fullföljd av talan genom besvär över hovrätts utslag eller
beslut gäller enligt 30 kap. 35 § rättegångsbalken såsom allmän regel, att besvären
skola inom viss tid ingivas till nedre justitierevisionen; även i detta fall
äger dock part som i målet hålles häktad att ingiva sina besvär till Konungens
befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet.

I sin nu anmälda skrivelse har riksdagens justitieombudsman — under
erinran örn att åtskilliga förmåner vore beredda häktade personer i fråga örn
anförande av besvär i mål däri de hölles häktade, samt att anledningen därtill
uppenbarligen vore den att häktade, på grund av det frihetsberövande de
vore underkastade, svårligen kunde iakttaga de bestämmelser som i detta hänseende
gällde för parter å fri fot — framhållit, hurusom motsvarande förmåner
icke tillkomme minderåriga tilltalade vilka jämlikt domstols förordnande
intagits i tvångsuppfostringsanstalt, ehuru jämväl dessa vore underkastade
i den personliga friheten djupt ingripande begränsningar. I fall där
sådan tilltalad låtit genom direktören för anstalten eller Konungens befallningshavande
till hovrätten insända besvär över utslag i målet hade besvären,
såsom inkomna med posten, icke upptagits till prövning (N. J. A. I 1924 s.
631, 1931 B. nr 323). Vad sålunda förekommit syntes justitieombudsmannen
visa att en ändring av gällande bestämmelser rörande besvärs anförande i
brottmål av förevarande beskaffenhet vore av förhållandena påkallad. Starka
billighetsskäl talade enligt hans mening för att minderårig, som vore intagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

i allmän uppfostringsanstalt, i fråga om besvärs anförande jämställdes med
häktad person och att i fråga örn rättshjälp samma förmåner bereddes honom
som häktad ägde. Till närmare utveckling härav anförde justitieombudsmannen: Innebörden

av gällande bestämmelser vore den att, då domstol funnit minderårig
övertygad om brott och därför dömt honom till straff men förordnat
att han i stället för att undergå straffet skulle insättas i allmän uppfostringsanstalt,
den minderårige i regel omedelbart överfördes till sådan anstalt genom
kronobetjäningens försorg. Något rådrum i verkställigheten medgåves
honom icke för anförandet av besvär. Uppenbart vore att, sedan minderårig
intagits i allmän uppfostringsanstalt, avsevärda svårigheter förelåge för honom
såväl att förebringa den ytterligare utredning i målet som understundom
kunde vara erforderlig för utsikt att vinna ändring i domstols beslut, som
ock att iakttaga de i fråga om besvärs anförande stadgade formaliteterna. Ej
ens örn han i målet varit häktad finge han tillgodonjuta de förmåner som eljest
tillkomme häktad person. Häktningen ansåges nämligen lia upphört i och
med det han överförts till tvångsuppfostringsanstalten. Domstolarna hade
därför ansett sig förhindrade att meddela minderårig, vilken skulle undergå
tvångsuppfostran, sådan besvärshänvisning som vore stadgad för de fall att
någon hölles häktad i målet. — Det syntes skäligt, att minderårig som vöre
intagen i allmän uppfostringsanstalt ägde intill besvärstidens utgång avlämna
besvärsskrift till Konungens befallningshavande eller föreståndaren för
anstalten, att det .skulle åligga Konungens befallningshavande och föreståndaren
tillse att minderårig därvid ej saknade nödigt biträde, att örn minderårig
till Konungens befallningshavande eller föreståndaren ingåve besvärsskrift
eller annan _ inlaga till högre rätt, densamma, försedd med bevis om
tiden för dess ingivande, bleve ofördröjligen insänd till den myndighet som
hade _ att därmed taga befattning, samt att i fråga örn besvärens behandling
i övrigt vad örn häktad vöre stadgat skulle äga motsvarande tillämpning. —
Ifrågasättas kunde jämväl, huruvida icke rätt borde medgivas sådan minderårig
varom nu vöre fråga att erhålla för besvärs anförande nödiga protokoll
utan avgift. På grund av frågans beskaffenhet syntes angeläget att den
upptoges snarast möjligt utan avbidan å en blivande rättegångsreform.

Den av justitieombudsmannen väckta frågan har redan tidigare i samband
med vissa andra, närliggande spörsmål varit föremål för Kungl. Majrts
övervägande. I skrivelse den 26 juni 1925 anmodade sålunda chefen för justitiedepartementet
hovrätterna, fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen
ävensom styrelserna för statens uppfostringsanstalt å Bona m. fl. anstalter
att inkomma med yttranden angående lämpligheten av en lagändring, varigenom
det i 27 kap. 1 § och 30 kap. 35 § rättegångsbalken stadgade förfarandet
för besvärs ingivande av part, som i malet hålles häktad, erhölle en vidsträcktare
tillämpning, ävensom angående innehållet av de bestämmelser vilka i sådant
hänseende kunde vara erforderliga. I skrivelsen framhölls hurusom av
vissa avgöranden i rättspraxis framgått, att rätt att i omförmälda ordning ingiva
besvär ansetts icke tillkomma den som underginge frihetsstraff utan sammanhang
med det mal i vilket klagan fördes, eller den som underginge tvångsarbete,
och ej heller den som intagits i allmän uppfostringsanstalt.

I de med anledning av remissen avgivna yttrandena framställdes ingen
erinran mot en sådan ändring av reglerna för besvärsförfarandet, att med häk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

tad person i förevarande hänseende likställdes den som enligt i målet meddelat
beslut intagits i allmän uppfostringsanstalt. Mot en liknande lagändring
jämväl beträffande övriga i remisskrivelsen åsyftade personer ställde sig Svea
och Göta hovrätter avvisande, under det att yttrandena eljest gingo i huvudsakligen
tillstyrkande riktning även i denna del. Svea hovrätt fann en utsträckning
av de omförmälda stadgandenas tillämpningsområde till andra än
dem som genom beslut i målet vore berövade friheten möta betänklighet med
hänsyn till den ökade svårigheten att vinna säker upplysning örn den laga
kraft, som kunde ha åkommit underrätters och hovrätters utslag. Dessa synpunkter
syntes emellertid hovrätten ej utgöra hinder för att åt personer, som
intagits i allmän uppfostringsanstalt men ville överklaga därom meddelat utslag,
öppna möjlighet till talans fullföljande genom avlämnande av besvär till
anstaltens föreståndare. — Göta hovrätt ansåg, att då ett förordnande att någon
skulle i stället för att undergå ådömt straff insättas i allmän uppfostringsanstalt
genast ginge i verkställighet och följaktligen den dömde omedelbart
översändes till sådan anstalt eller ock kvarhölles i rannsakningshäktet i avbidan
på verkställighet av förordnandet, han borde äga rätt att till Konungens
befallningshavande eller tillsyningsma nilen inlämna sina besvär i målet. —
Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona yttrade, att då den i allmän
uppfostringsanstalt intagne vore i fråga om möjligheterna att ingiva besvär
och i allmänhet beträffande behovet av rättshjälp försatt i samma ställning
som den vilken berövats sin frihet genom häktning, styrelsen för sin del ansåge
sådana lagbestämmelser synnerligen önskvärda, vilka åt i allmän uppfostringsanstalt
intagen elev beredde enahanda rätt i avseende å besvärsskrifts
avlämnande som tillkomme häktad person.

Vid ärendets anmälan i statsrådet den 27 november 1925 framhöll föredragande
departementschefen, statsrådet Nothin, hurusom från principiell synpunkt
väl näppeligen något vore att invända mot att de lättnader i besvärsförfarandet,
vilka i vissa fall medgivits part som vore berövad friheten, utsträcktes
till andra fall i vilka för vederbörande part förelåge hinder eller
svårighet av samma slag att iakttaga de för det ordinära förfarandet gällande
föreskrifterna. Vid en lagändring i detta syfte kunde emellertid av praktiska
skäl vissa begränsningar vara påkallade, och departementschefen hade funnit
nödigt att göra skillnad mellan sådana fall där klagan avsåge det mål, som
medfört interneringsbeslutet, och de fall i vilka förekomme en talan utan samband
med nämnda mål. Vad anginge de förstnämnda fallen syntes ett likställande
med häktad kunna ifrågakomma allenast beträffande den som jämlikt
domstols förordnande skulle intagas i allmän uppfostringsanstalt. Hade
den dömde intagits i sådan anstalt innan tiden för överklagande av utslaget
i målet gått till ända, syntes det skäligt att han för utslagets överklagande
erhölle de lättnader i fråga örn avlämnande av besvärsskrift och jämväl beträffande
besvärsproceduren i övrigt, vilka enligt gällande lag vore medgivna
part som i målet hölles häktad. Vore den tilltalade vid förordnandets
meddelande häktad, komme han tydligen icke att försättas på fri fot utan
överfördes lian från häktet till uppfostringsanstalten. I sådant fall kunde han,

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

till dess erforderliga anstalter för överförandet hunnit vidtagas, komma att
under någon kortare tid kvarbliva i fängslig! förvar. Även under denna tid
borde uppenbarligen nyssnämnda lättnader stå honom till buds. — Beträffande
åter de fall då någon, som vore förlustig sin frihet, ville anföra besvär
i mål som icke innefattade beslut örn hans internerande syntes de skäl som
framhållits av Svea hovrätt tala för att icke till dessa fall helt utsträcka de
processuella förmåner, vilka enligt gällande lag vore medgivna person som
i målet hölles häktad. Den klagandes intresse i förevarande hänseende syntes
bliva i skälig mån tillgodosett, om han berättigades att till Konungens befallningshavande
eller vederbörande föreståndare avlämna sin besvärsskrift inom
sådan tid att besvären kunde med allmänna posten inkomma till besvärsinstansen
före besvärstidens utgång.

I enlighet med de av departementschefen angivna grunderna hade inom justitiedepartementet
utarbetats förslag till dels lag örn ändring i vissa delar
av 27 och 30 kap. rättegångsbalken, dels ock lag om ändrad lydelse av 12 §
i lagen den 14 juni 1901 (nr 38 s. 30) örn vad iakttagas skall i avseende å
införande av lagen örn ändring i vissa delar av rättegångsbalken. Enligt dessa
förslag skulle part, som på grund av i målet meddelat förordnande vore
intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hölles
i förvar, äga att intill besvärstidens utgång avlämna besvärsskrift till
Konungens befallningshavande eller föreståndaren för anstalten. Jämväl i
andra avseenden utsträcktes de särskilda reglerna rörande besvär av häktad
person att gälla part som nyss sagts. Beträffande åtskilliga andra kategorier
av tvångsinternerade upptogo förslagen bestämmelser, innefattande vissa
lättnader vid klagan i besvärsmål enligt rättegångsbalken.

I ett den 31 maj 1926 avgivet utlåtande anförde lagrådet att förslagen, såvitt
de åsyftade att med den, som i visst mål hölles häktad, beträffande fullföljd
av talan i målet likställa den som på grund av i visst mål meddelat förordnande
vore intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant
intagande hölles i förvar, kunde anses innefatta en naturlig utsträckning av
den regel som sedan gammalt vore gällande beträffande häktad, samt att det
icke torde kunna förnekas att ett visst behov av lagändring i denna del gjort
sig gällande. (Därntinnan hänvisades jämväl till N. J. A. I 1925 B. nr 166.)
Lagrådet ansåge sig därför icke böra avstyrka lagändring i det hänseende
varom sålunda vore fråga. Härvid ville emellertid lagrådet påpeka, att på
grund av 33 § strafflagen för krigsmakten förordnande jämlikt 5 kap. 3 §
allmänna strafflagen örn tilltalads insättande i allmän uppfostringsanstalt
kunde meddelas även av krigsdomstol, något som också enligt vad lagrådet
inhämtat icke sällan förekommit. För sådan parts likställighet med annan i
förevarande avseende tarvades ändring av bestämmelserna i 65 och 76 §§ i
den militära rättegångslagen. — Vad anginge förslagen i återstående del fann
lagrådet, under framhallande bland annat att behovet av lagändringen visat
sig föga kännbart, desamma icke böra tillstyrkas. — Lagrådet uttalade slutligen,
att förslagens antagande icke syntes komma att medföra någon ändring
i gällande praxis att med i visst mål häktad likställdes, i fråga örn fullföljd

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

av talan mot hovrättens utslag i målet, den som avtjänade genom underrättens
mot honom lagakraftvunna utslag i samma mål ådömt frihetsstraff.

De upprättade förslagen föranledde ej vidare åtgärd.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att saväl de i denna fråga tidigare
hörda myndigheterna som ock lagrådet givit sin anslutning till en lagändring
åsyftande att, beträffande fullföljd av talan, med den som i målet hålles häktad
likställa den som enligt i målet meddelat beslut är intagen i allmän uppfostringsanstalt
eller i avbidan å sådant intagande hålles i förvar. Såsom lagrådet
vid granskningen av 1925 års förslag i ämnet framhöll, torde en bestämmelse
av nu angivet innehåll kunna anses innefatta en naturlig utsträckning
av redan gällande rättsregler. Behovet av en sadan lagändring har, enligt
vad justitieombudsmannen påvisat, även på senare tid gjort sig gällande. - -Däremot synes tillräcklig anledning ej föreligga att i detta sammanhang företaga
en rubbning av gällande bestämmelser jämväl med avseende å de fall
där klagan föres utan sammanhang med det mål vari den klagande berövats
friheten. De skäl, som vid framläggandet av 1925 års förslag anfördes mot
tanken att även till dessa fall helt utsträcka de förmaner i fråga örn besvärsförfarandet,
vilka äro medgivna part som i malet hålles häktad, torde alltjämt
äga giltighet. Och att nu införa speciella regler för desamma synes, ej
minst i betraktande av den förestående allmänna rättegångsreformen, knappast
kunna anses vara av behovet påkallat.

Vad beträffar den närmare utformningen av lagändringen synas de bestämmelser,
som i förevarande del upptogos i 1925 ars förslag och vilka i huvudsak
lämnades utan erinran från lagrådets sida, ägnade att läggas till grund därför.
Vissa kompletteringar torde dock vara erforderliga. I enlighet med lagrådets
erinran bör sålunda för tvångsuppfostringselevs likställande med häktad
i besvärshänseende ändring ske jämväl i 65 och 76 §§ lagen örn krigsdomstolar
och rättegången därstädes. Denna åtgärd synes emellertid kunna inskränkas
till att avse besvär mot utslag och beslut, som meddelas av de i
fredstid fungerande krigsdomstolarna. Beträffande mål från fältkrigsrätt och
överkrigsrätt — för vilka domstolar ett särskilt besvärsförfarande är föreskrivet
— torde gällande bestämmelser vara tillfyllest. Vidtagas nu nämnda ändringar
i den militära rättegångslagen, synas motsvarande tillägg böra göras
till de i 67 och 77 §§ samma lag meddelade reglerna rörande laga förfall. —
De ifrågasatta nya reglerna torde, på sätt lagrådet funnit, icke komma att
föranleda ändring i gällande praxis att såsom i målet häktad behandla jämväl
den som börjat avtjäna frihetsstraff, ådömt genom underrätts mot honom
lagakraftvunna utslag, men därefter vill överklaga hovrätts pa aklagares eller
målsägares besvär meddelade utslag i målet.

Enligt nu angivna grunder har jag låtit upprätta förslag till

1) lag örn ändring i vissa delar av 27 och 30 kap. rättegångsbalken;

2) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 14 juni 1901 (nr 38 s.
30) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i
vissa delar av rättegångsbalken; samt

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1914 (nr
325) om krig sdomstolar och rättegången därstädes.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse bilagor till
detta protokoll utvisa samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom
utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
H. Stefenson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Förslag

till

Lag

örn ändring i vissa delar av 27 och 30 kap. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 27 kap. 1, 4 och 12 §§ samt 30 kap. 16, 19, 35 och
40 §§ rättegångsbalken skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

27 kap.

1 §•

Besvär över---till rätten.

Part, som i målet hålles häktad eller enligt i målet meddelat beslut är intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hålles
i förvar, stånde intill besvärstidens utgång öppet att avlämna besvärsskrift
till Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet eller
föreståndare för anstalten.

4 §.

Har klaganden---— honom delgivas.

Hålles klaganden i målet häktad, eller är han enligt i målet meddelat beslut
intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande
hållen i förvar, skall felande protokoll genom hovrättens försorg införskaffas.

12 §.

Hålles part i målet häktad, eller är part enligt i målet meddelat beslut intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hållen i
förvar, och skall parten eller annan över besvär höras, läte hovrätten genom
Konungens befallningshavande infordra förklaring på sätt tjänligast finnes.

Vistas den — -— -— målets avgörande.

30 kap.

16 §.

Då hovrätt---Konungens prövning.

Hålles part i målet häktad, eller är part enligt i målet meddelat beslut intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hållen
i förvar, skall utslag eller beslut, varom i första stycket är sagt, ofördröjligen
genom hovrättens föranstaltande delgivas parten, där det ej blivit för honom
muntligen avsagt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

19 §.

Den, som — ---är föreskrivet.

Från skyldighet, varom nu sagts, vare kronan fri, så ock i brottmål allmän
åklagare samt tilltalad, vilken i målet hålles häktad eller enligt i målet meddelat
beslut är intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant
intagande hålles i förvar. Annan tilltalad, som för talan i fråga örn honom
ådömt ansvar, vare fri från nedsättande av fullföljdsavgift. Nedsättning till
säkerhet för kostnadsersättning vare ej av nöden, där enskild motpart ej
finnes.

35 §.

Besvär över---40 § sägs.

Part, som i målet hålles häktad eller enligt i målet meddelat beslut är intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hålles
i förvar, åge till Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid
häktet eller föreståndaren för anstalten ingiva sina besvär; och varde, där ej
utslaget eller beslutet blivit av hovrätten muntligen avsagt för parten, tiden
för besvärens ingivande för honom räknad från den dag utslaget eller beslutet
delgavs honom.

Har hovrätt---viss tid.

40 §.

När besvär inkommit, skola från hovrätten infordras därstädes befintliga
handlingar i målet. Hålles klaganden i målet häktad, eller är han enligt i
målet meddelat beslut intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan
a sådant intagande hållen i förvar, skola jämväl felande protokoll och utslag
införskaffas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Förslag

till

Lag

angående iindrad lydelse av 12 § lagen den 14 juni 1901 (nr 38 s. 30)
om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i
vissa delar av rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas
skall i avseende å införande av lagen örn ändring i vissa delar av rättegångsbalken
skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

I stället för de delar av 29, 38 och 39 punkterna i ovan åberopade förklaring
den 23 mars 1807, vilka ej enligt föregående stadganden i denna lag äro att
anse såsom upphävda, förordnas:

Denne lag träder i kraft den 1 juli 1934.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar a? lagen den 23 oktober 1914 (nr 325)
om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Härigenom förordnas, att 65, 67, 76 och 77 §§ lagen den 23 oktober 1914
om krigsdomstolar och rättegången därstädes, 76 och 77 §§ i deras lydelse enligt
lagen den 24 april 1931 (nr 76), skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

65 §.

Besvär över utslag eller beslut, som — -—- — besvärshandlingarna till
krigsöverdomstolen.

Part, som i målet hålles häktad eller enligt i målet meddelat beslut är intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hålles i
förvar, stånde öppet att intill besvärstidens utgång avlämna sina besvär, örn
han förvaras i militärhäkte, till den befälhavare, som har uppsikt över häktet,
men eljest till Konungens befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet
eller föreståndaren för anstalten; skolande besvärshandlingarna ofördröjligen
insändas till krigsöverdomstolen.

Besvär över utslag eller beslut, vilket--— göra anmälan.

67 §.

Varda ej i mål, däri, enligt vad ovan är sagt, talan i händelse av missnöje
skall inom viss tid fullföljas, besvär inom den tid anförda, stånde krigsrättens
utslag fast, där ej inom samma tid visas laga förfall. Vill någon visa sådant
förfall, och har utslaget meddelats av regementskrigsrätt, stationskrigsrätt
eller särskild krigsrätt, ingive de handlingar, han vill till styrkande av förfallet
åberopa, till krigsöverdomstolen eller, örn han i målet hålles häktad eller
enligt i målet meddelat beslut är intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i
avbidan å sådant intagande hålles i förvar, till den myndighet, sorn, enligt
vad i 65 § är stadgat, äger att i sådant fall mottaga besvär över krigsrättens
utslag. Har utslaget meddelats av fältkrigsrätt, varde nämnda handlingar
ingivna till den befälhavare, till vilken jämlikt nyssberörda § besvär i målet
böra avlämnas. Är myndighet, till vilken, på grund av vad nu är föreskrivet,
handlingar till styrkande av förfall varda ingivna, befälhavare, åligge
det denne att ofördröjligen insända handlingarna till krigsöverdomstolen. Prövas
förfallet lagligt, utsätte krigsöverdomstolen ny tid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

76 §.

Besvär över krigsöverdomstols---hos Konungen.

Besvär över krigshovrättens utslag eller beslut skola ingivas till nedre justitierevisionen
före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, då utslaget
eller beslutet delgavs klaganden, eller, där det blivit offentligen avkunnat,
sådant skedde. I mål, vari krigsrätt meddelat utslag eller beslut eller befälhavare
ålagt disciplinär bestraffning, vare det dock klaganden tillåtet att i
stället inom nämnda tid avlämna sina besvär till den befälhavare, som, enligt
vad för varje fall är stadgat, ägt mottaga hos krigshovrätten i målet anförda
besvär eller avgivna påminnelser. Hålles klaganden i målet häktad, eller är
han enligt i målet meddelat beslut intagen i allmän uppfostringsanstalt eller
i avbidan å sådant intagande hållen i förvar, stånde honom öppet att intill
besvärstidens utgång avlämna besvärsskriften, örn han förvaras i militärhäkte,
till den befälhavare, som har uppsikt över häktet, men eljest till Konungens
befallningshavande eller tillsyningsmannen vid häktet eller föreståndaren för
anstalten. Besvärshandlingar, som avlämnats till annan myndighet än nedre
justitierevisionen, skola ofördröjligen dit insändas.

Besvär över utslag---nedre justitierevisionen.

Vad i — ---av krigsöverdomstol.

I denna---fall sägs.

77 §.

Varda ej i mål, däri, enligt vad i 76 § är sagt, talan skall inom viss tid hos
Konungen fullföljas, besvär inom den tid anförda, stånde krigsöverdomstolens
utslag fast, där ej inom samma tid visas laga förfall. Vill någon visa sådant
förfall, och har utslaget meddelats av krigshovrätten, ingive de handlingar,
han vill till styrkande av förfallet åberopa, till nedre justitierevisionen eller,
örn han i målet hålles häktad eller enligt i målet meddelat beslut är intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan å sådant intagande hålles i förvar,
till den myndighet, som, enligt vad i 76 § är stadgat, äger att i sådant
fall mottaga besvär över krigshovrättens utslag. Har utslaget meddelats av
överkrigsrätt, varde nämnda handlingar ingivna till den myndighet, till vilken
jämlikt nyssberörda § besvär i målet böra avlämnas. Är myndighet, till vilken,
på grund av vad nu är föreskrivet, handlingar till styrkande av förfall
varda ingivna, befälhavare, åligge det denne att ofördröjligen insända handlingarna
till nedre justitierevisionen. Prövas förfallet lagligt, utsätter Konungen
ny tid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 november
1933.

N ärvarande:
justitieråd en Alexanderson,

Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 29 september
1933, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag
till

1) lag örn ändring i vissa delar av 27 och 30 kap. rättegångsbalken;

2) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 14 juni 1901 (nr 38 s. 30)
örn vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen örn ändring i vissa
delar av rättegångsbalken; samt

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1914 (nr 325)
örn krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsassessorn
Carl Romberg.

Justitierådet Alexanderson yttrade:

Jag anser det helst böra undvikas att för ett ändamål av så ringa praktisk
räckvidd som det förevarande vidtaga ändringar av en hel rad paragrafer i
rättegångsbalken och lagen örn krigsdomstolar. Den första och den tredje
av de föreslagna lagarna borde därför enligt min mening ersättas av en fristående
lag, innefattande bestämmelse att vad i 27 och 30 kap. rättegångsbalken
samt i 11 och 12 kap. lagen örn krigsdomstolar och rättegången därstädes
är stadgat för det fall att part hålles i målet häktad skall ock gälla,
där part är enligt beslut i målet intagen i allmän uppfostringsanstalt eller i
avbidan på sådant intagande hållen i förvar.

I sak torde härigenom ej uppkomma annan olikhet med remissförslagen än
att jämväl i det avseende, varom stadgas i 27 kap. 20 § rättegångsbalken, de
nya fallen likställas med det att part i målet hålles häktad. Något hinder
för sådant likställande lärer ej föreligga.

Lagrådets övriga ledamöter lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 15 december 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet statsrådet Schlyter lagrådets den 15 november
1933 avgivna utlåtande över de den 29 september 1933 till lagrådet remitterade
förslagen till lag örn ändring i vissa delar av 27 och 30 kap. rättegångsbalken,
lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 14 juni 1901
(nr 38 s. 30) örn vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen örn ändring
i vissa delar av rättegångsbalken samt lag angående ändring i vissa delar
av lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) örn krig sdomstolar och rättegången
därstädes.

Under förmälan att förslagen lämnats utan erinran av lagrådets flesta ledamöter,
medan en ledamot ansett de ifrågasatta ändringarna i rättegångsbalken
och den militära rättegångslagen böra, till undvikande av ändringar i ett flertal
paragrafer, givas formen av en fristående lag, anför föredraganden, att
vad sålunda inom lagrådet anmärkts naturligen vore värt beaktande men dock
icke syntes innefatta tillräckliga skäl att frånträda de remitterade förslagen;
och hemställer föredraganden att förslagen, efter vissa jämkningar av redaktionell
natur, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
1934 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
nästkommande års riksdag skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
H. Sief enson.