Kungl. Majlis proposition nr 44 (Proposition 1942:44)

Kungl. Majlis proposition nr 44.

Nr 44.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17
juni 1938 (nr 287) örn semester•; given Stockholms
slott den 13 februari 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 4 § lagen den
17 juni 1938 (nr 287) örn semester.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 44.

45 4£

Kungl. Majlis proposition nr 44.

Förslag

tili

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287)

om semester.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 17 juni 1938 om semester1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4§-

Semester utgår---mellan parterna.

Kätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren
för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar. Härvid
skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren
åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall
i arbetet eller sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa
yrkessjukdomar, eller fullgjort i 27 § värnpliktslagen eller med stöd därav
föreskriven militärövning örn högst sextio dagar, dock ej beredskapsövning
samt ej heller militärövning som direkt ansluter sig till första tjänstgöring.
I fråga örn militärövning må likväl högst sextio dagar under varje kvalifikationstid
räknas arbetstagaren till godo. Dag, under vilken arbetstagaren varit
oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring, må icke räknas honom
till godo, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas honom å
sådan dag.

I semestern--—- däremot inräknas.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1942.

Senaste lydelse se SFS 1941: 559.

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 30 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn ändring av 4 §
semesterlagen samt anför:

Gällande bestämmelser.

Enligt 4 § första stycket lagen den 17 juni 1938 (nr 287) om semester
(ändrad genom lagen den 28 juni 1941, nr 559) skall semester till arbetstagare,
som enligt lagens övriga bestämmelser är berättigad till semester, utgå för
kalenderår och omfatta en dag för varje kalendermånad anställningen varat
under närmast föregående kalenderår (kvalifikationstid), för såvitt icke parterna
träffat överenskommelse örn att annan period av samma längd skall
gälla såsom kvalifikationstid. Rätt till semester föreligger jämlikt andra
stycket i samma paragraf endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren
för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. Härvid skall med
dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren åtnjutit
semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet eller
sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,
eller fullgjort i värnpliktslagen föreskriven repetitionsövning, beredskapsövning,
landstormsrepetitionsövning eller landstormsbefälsövning. Dag, under
vilken arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring,
må dock icke räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen
icke kunnat beredas honom å sådan dag.

6 § tredje stycket innehåller bland annat den föreskriften, att semestern
icke utan arbetstagarens medgivande får förläggas till tid, då arbetstagaren
fullgör sådan militär tjänstgöring, varom förmäles i 4 § andra stycket.

I detta sammanhang må anmärkas, att arbetstagare, som utför arbetet i sitt
hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma
arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, icke är berättigad till semester
utan endast till semesterlön (9 §), vars storlek bestämmes med hänsyn till
arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under den
kvalifikationstid, som omförmäles i 4 § första stycket.

Jämlikt den till och med 1941 års utgång gällande värnpliktslagen den 30
juni 1936 (nr 443) omfattade vanlig repetitionsövning 25 eller 30 dagar, bered -

Kungl. Maj:ts proposition nr dd.

skapsövning högst 30 dagar, landstormsrepetitionsövning 5 dagar och land
stormsbefälsövning 12 dagar. Huvuddelen av de värnpliktiga skulle fullgöra en
repetitionsövning men viss för befälsutbildning uttagen personal skulle deltaga
i två sådana övningar. Repetitionsövningarna skulle fullgöras före utgången av
tredje året efter inskrivningen, medan skyldigheten att fullgöra beredskaps
övning upphörde med utgången av fjärde året efter inskrivningen. Landstorms
repetitions- och landstormsbefälsövningar skulle fullgöras före utgången av
andra året efter inträdet i landstormen.

I den från och med den 1 januari 1942 gällande nya värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967) finnas i 27 § upptagna bestämmelser
rörande utbildningstiden, som innebära väsentliga ändringar i förhållande
till 1936 års värnpliktslag. Enligt de nya bestämmelserna är värnpliktig
skyldig att för sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt 450 dagar.
Värnpliktiga tilldelade armén och kustartilleriet skola fullgöra, förutom
en första tjänstgöring om 360 dagar, två repetitionsövningar örn var
dera 30 dagar, den första före utgången av tredje året och den andra
före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret, samt en efterutbild
ningsövning om 30 dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.
Flottan tilldelade värnpliktiga skola fullgöra utbildningstiden antingen i en
följd eller ock med en första tjänstgöring om 420 dagar samt en efterutbildningsövning
om 30 dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.
Värnpliktiga tilldelade flygvapnet skola fullgöra, förutom en första tjänst
göring örn 360 dagar, en repetitionsövning örn 60 dagar eller två repetitionsövningar
örn vardera 30 dagar före utgången av åttonde året efter inskrivnings
året samt en efterutbildningsövning örn 30 dagar före utgången av adertonde
året efter inskrivningsåret. Beträffande värnpliktiga, som uttagits för utbild
ning till officer eller underofficer vid armén eller kustartilleriet eller till
underofficer vid flygvapnet, skall gälla, att de skola fullgöra fortsatt tjänst
göring, för utbildning till officer under högst 360 dagar och för utbildningtill
underofficer under högst 180 dagar, samt att den tid, inom vilken föreskrivna
repetitionsövningar skola fullgöras, må undergå den förskjutning, som
av Konungen bestämmes. Värnpliktiga tilldelade marinen, som vid navigationsskola
avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen
eller maskinistexamen av andra klass, skola utöver förut nämnd utbildning
undergå fortsatt utbildning under en tid av 120 dagar, fördelad på två repetitionsövningar
örn vardera 60 dagar, vilka skola fullgöras före utgången av
adertonde året efter inskrivningsåret. Värnpliktiga, som idka studier för ut
bildning till läkare, tandläkare, m. m. skola kunna åläggas fullgöra, förutom
den för värnpliktiga i allmänhet föreskrivna utbildningstiden, en fortsatt
tjänstgöring under högst 180 dagar, vilken kan fördelas i omgångar på hela
värnpliktstiden. Örn Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så prövar
nödigt, skola andra värnpliktiga än de sist omnämnda kunna åläggas att utöver
förut nämnd tjänstgöring fullgöra en eller flera beredskapsövningar örn
sammanlagt 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning upphör
dock, sedan ett och ett halvt år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöring
(tjänstgöring i en följd) eller, beträffande till befälsutbildning uttagna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

fortsatt tjänstgöring. Beträffande tjänstgöringen för värnpliktiga avsedda för
handräckningstjänst äger Konungen meddela bestämmelser, som avvika från
vad i det föregående omnämnts. Landstormsrepetitionsövningar och landstormsbefälsövningar
skola icke vidare anordnas.

Jämlikt 28 § 1 mom. nya värnpliktslagen äger Konungen, då rikets försvar
eller dess säkerhet eljest det kräver, efter statsrådets hörande till tjänstgöring
inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga till det större eller mindre
antal, som finnes behövligt.

Slutligen må erinras örn vissa bestämmelser i lagen den 28 juni 1941 (nr
560) om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. I 1 § av denna lag
stadgas följande: Har arbetstagare, å vilken lagen örn semester äger tillämpning,
under år 1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller
§ 36 mom. 2 värnpliktslagen, skall, med iakttagande i övrigt av vad i förstnämnda
lag stadgas, sådan tjänstgöring jämställas med militär tjänstgöring,
varom i 4 § andra stycket semesterlagen förmäles. I fråga örn månad, för
vilken arbetstagaren äger åtnjuta semesterlön eller ersättning därför på den
grund, att tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen
jämställes med tid, då arbete utförts för arbetsgivarens räkning, skall dock
sådan lön eller ersättning utgå av statsmedel med tio kronor samt utbetalas i
den ordning Konungen bestämmer.

Promemoria rörande författningsändringar
med anledning av nya
värnpliktslagen.

I den proposition (nr 318), genom vilken förslag till ny värnpliktslag framlades
för 1941 års riksdag, anfördes (sid. 125), att förslaget, därest det upphöjdes
till lag, bomme att nödvändiggöra ändringar i andra lagar och författningar.
I en inom försvarsdepartementet den 10 november 1941 upprättad promemoria
hava behandlats de av den nya värnpliktslagens bestämmelser berörda
författningar, för vilkas ändring krävdes riksdagens medverkan, med
undantag dock för lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, beträffande vilken författning särskild utredning
påginge. I första hand har i promemorian behandlats semesterlagen.

Efter en redogörelse för stadgande!] a i semesterlagen och den äldre värnpliktslagen
ävensom för de i propositionen nr 318 föreslagna — samt sedermera
den 30 december 1941 utfärdade — bestämmelserna i den nya värnpliktslagen
har i promemorian anförts:

I fråga om de militära övningar, som enligt semesterlagen skola jämställas
med arbetad tid, medför den nya värnpliktslagen i huvudsak följande förändringar
i jämförelse med nu rådande förhållanden. För huvuddelen av de värnpliktiga
ökas antalet repetitionsövningar till två, varjämte övningarnas längd
för en del värnpliktiga ökas från 25 till 30 dagar och i vissa fall kan uppgå till
60 dagar. Medan värnpliktig enligt nu gällande bestämmelser är skyldig att
fullgöra allenast en beredskapsövning om högst 30 dagar, skola de värnpliktiga
enligt förslaget till ny värnpliktslag vara skyldiga att deltaga i en eller
flera beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. Landstormsrepetitions-
och landstormsbefälsövningarna avskaffas visserligen, men i stället in
föres för flertalet värnpliktiga en efterutbildningsövning örn 30 dagar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Promemorian innehåller därefter följande:

Enligt uttalanden i samband med semesterlagens tillkomst utgör den
semester, som enligt lagen tillförsäkras arbetstagaren, principiellt en mot
prestation till det arbete, som denne utfört för arbetsgivarens räkning, och
den avvikelse från denna princip, som skett därigenom, att viss militärtjänst
göring likställts med utfört arbete, har föranletts av rena billighetsskäl. Att,
därest förslaget till ny värnpliktslag genomföres, låta beredskapsövningarna,
vilka ju som nämnts skola kunna erhålla en längd av ända till 180 dagar, bliva
jämställda med tid, varunder arbete utförts för arbetsgivarnas räkning, synes
därför knappast kunna komma i fråga. Däremot torde sådana övningar böra
i ifrågavarande avseende tillgodoräknas arbetstagaren, i den mån deras längd
icke överstiger 30 dagar. Därigenom sker ju ingen ändring i nu rådande för
hållanden. Bepetitionsövningar och efterutbildningsövningar torde böra i
sin helhet jämställas med tid varunder arbete utförts. De förra skola visserligen
enligt den nya värnpliktslagen kunna för vissa mindre kategorier värn
pliktiga nå en längd av 60 dagar, men det skulle utan tvivel verka stötande,
om dessa värnpliktiga finge tillgodoräkna sig allenast hälften av den tid de
fullgöra repetitionsövningar, medan flertalet värnpliktiga, som fått samma
slags tjänstgöring uppdelad på två övningar örn vardera 30 dagar, skulle få
räkna sig hela denna tjänstgöringstid till godo.

I anslutning till det sålunda anförda fanns vid promemorian fogat ett utkast
till lag om ändrad lydelse av 4 § semesterlagen, enligt vilket utkast andra
stycket i berörda paragraf skulle erhålla följande lydelse:

Rätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbets
tagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar. Härvid
skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren
åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet
eller sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,
eller fullgjort i värnpliktslagen föreskriven repetitionsövning, efterutbildningsövning
eller beredskapsövning. Beredskapsövning må dock endast under högst
trettio dagar av varje kvalifikationstid anses såsom arbetstid. Dag, under vilken
arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring, må
likväl icke räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat
beredas honom å sådan dag.

Yttranden över försvarsdepartementets promemoria hava avgivits av socialstyrelsen,
kommerskollegium efter hörande av Sveriges industriförbund samt
handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, chefen för försvarsstaben,
svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige samt de anställdas
centralorganisation (Daco).

I fråga örn tillgodoräknandet av viss militär tjänstgöring såsom arbetad
tid vilja Daco och chefen för försvarsstaben räkna såsom arbetad tid militär
tjänstgöring i större utsträckning än vad i promemorian föreslagits, socialstyrelsen,
landsorganisationen och handelskammaren i Göteborg godtaga i
huvudsak promemorieförslaget, kommerskollegium samt Stockholms och
Skånes handelskammare förklara, att den nya lagstiftningen ej bör sträcka
sig längre än den nu gällande, under det att svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund i princip avstyrka lagförslaget.

Av dem, vilka såsom arbetad tid vilja räkna militär t jänstgöring
i större utsträckning än vad i promemorian föreslagits anför

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Daco, att arbetsgivare borde vara skyldig att betala semesterersättning för all
sådan militär tjänstgöringstid, som icke sammanhängde med den grundläggande
första utbildningen, enär av sådan tjänstgöringstid föranledda arbetsavbrott
faktiskt icke föranledde någon rubbning i ett bestående mera stadigvarande
anställningsförhållande. De föreslagna nya beredskapsövningarna
borde därför i sin helhet bliva jämställda med övrig privilegierad arbetsfrånvaro.
Detta vore desto mera angeläget som dessa beredskapsövningar
torde komma att drabba de värnpliktiga ytterst ojämnt och redan i och för sig
medförde betydande ekonomiska svårigheter för vissa av dem vid deras uttagande
av semester.

Chefen för försvarsstaben framhåller, att den i förslaget gjorda uppräkningen
av i värnpliktslagen använda benämningar på olika slag av kortare
värnpliktstjänstgöring icke vore fullständig. Till undvikande av osäkerhet i
lagens tillämpning vore det av betydelse, att semesterlagen toge ställning till
alla de slag av värnpliktstjänstgöring, som kunde förekomma. Det syntes
därför lämpligt att i stället för en uppräkning av vissa slag av värnpliktstjänstgöring
bestämma, att värnpliktstjänstgöring örn högst ett visst antal dagar
skulle anses som arbetstid. Dagantalet borde alltså vara utslagsgivande för
semesterlagens ställning till tjänstgöringen och icke tjänstgöringens benämning.
Ur militär synpunkt vore det av ringa betydelse, örn maximigränsen
sattes till trettio eller sextio dagar. Skäl för bådadera syntes föreligga.

Till myndigheter och organisationer, som godtaga promemorieförslaget,
hör, som nyss nämnts, landsorganisationen, vilken såsom
skäl för sitt tillstyrkande anför, att förslaget i jämförelse med gällande
semesterlag icke medför någon inskränkning i anseende till längden av den
privilegierade tj änstgöringstiden.

Handelskammaren i Göteborg uttrycker farhågor för de allmänna konsekvenserna
av en utveckling i enlighet med förslaget, varigenom de enskilda
arbetsgivarna alltmera skulle betungas i förhållande till det allmänna, Den
föreslagna förlängningen i vissa fall av repetitionsövningarna skulle medföra
ej oväsentligt ökade svårigheter och kostnader för arbetsgivarna. Med hänsyn
emellertid till de till stöd för förslaget åberopade billighetssynpunkterna
Adile handelskammaren dock icke motsätta sig den föreslagna ändringen av
semesterlagen.

Socialstyrelsen anför:

Socialstyrelsen har icke något att erinra mot att repetitionsövning och
efterutbildningsövning bliva jämställda med arbetad tid. Arbetsgivarna påläggas
visserligen härigenom en något ökad belastning mot vad som för närvarande
gäller. Förslaget bygger dock i dessa delar helt på de synpunkter,
som voro avgörande vid utarbetandet av semesterlagen och som allmänt
accepterades. Den omständigheten, att Anssa värnpliktiga komma att i stället
för två repetitionsövningar örn vardera 30 dagar få en sådan övning örn 60
dagar, bör icke ställa dessa värnpliktiga i sämre ställning. Däremot torde
det icke vara lämpligt, att tid för repetitionsövning privilegieras, örn övningen
skulle omedelbart ansluta sig till den första tjänstgöringen. En privilegiering
skulle i dylika fall vara konstlad och synes ej böra ifrågakomma.
Socialstyrelsen har visserligen ur förslaget till ny värnpliktslag trott sig finna,

Kungl. Majlis proposition nr 44.

att en dylik sammankoppling av första tjänstgöring och repetitionsövning
icke är avsedd att äga rum, men en bestämmelse, som förhindrar privilegiering
av tid för repetitionsövning i dylika fall, torde likväl böra inflyta i semesterlagen.
En värnpliktig, som i framtiden skulle få en repetitionsövning förlagd
omedelbart intill första tjänstgöringen, skulle därmed bliva jämställd
med värnpliktiga, som tilldelats flottan, för vilka båda repetitionsövningarna
inlagts i den första tjänstgöringen.

Beträffande förslaget att jämväl privilegiera tid för beredskapsövning är
socialstyrelsen mera tveksam. Beredskapsövning är även för närvarande jämställd
med arbetad tid, men det är härvid att observera, att en sådan övning
nu icke kan överstiga 30 dagar. Enligt förslaget till ny värnpliktslag kan beredskapsövning
uppgå till 180 dagar. I de fall, då en dylik övning sträcker
sig över en tid av flera månader, skulle det onekligen stå bäst i överensstämmelse
med de synpunkter, som föranlett utfärdandet av lagen örn semester
för viss militär tjänstgöringstid m. m., att tid för beredskapsövning icke
privilegierades i allmänna semesterlagen. Vidare kan det icke anses vara en
lämplig konstruktion, att en beredskapsövning, som pågår i en följd men som
faller på två kalenderår (två kvalifikationstider), skall kunna bliva tillgodoräknad
nied 30 dagar på vartdera kalenderåret. En privilegiering i enlighet
härmed vore konstlad. Å andra sidan är det icke uteslutet, att en beredskapsövning
kan komma att omfatta allenast en eller ett par månader. I sådant
fall ligger det närmast till hands att behandla beredskapsövningen på samma
sätt som repetitionsövningarna. Socialstyrelsen har efter vägande av skälen
för och mot funnit sig böra uttala, att styrelsen väl helst skulle se, att tid
för beredskapsövning jämställdes med tjänstgöring enligt 28 § 1 morn. värnpliktslagen
och alltså icke privilegierades, men att styrelsen likväl icke ville
motsätta sig ett bifall till förslaget även i denna del. En förutsättning härför
är dock att det föreskrives, att tid för beredskapsövning icke privilegieras
i det fall, då övningen omedelbart ansluter sig till den första tjänstgöringen,
och att icke mer än högst 30 dagar av en fortlöpande beredskapsövning må
tillgodoräknas, även om inkallelsen skulle komma att fördela sig på två
kalenderår.

Att den nya lagstiftningen icke bör sträcka sig längre än
den nu gällande framhålles av Stockholms handelskammare, som emellertid
därjämte gör det principiella uttalandet, att, då underhållet av de till
militärtjänst inkallade åvilade staten och arbetstagarna sålunda icke vore
berättigade till lön av arbetsgivaren, så borde inkallade arbetstagare under
denna tid ej heller förvärva semesterrätt inom sitt civila arbete. I den mån
militärtjänstgöring ansåges skola kvalificera till semester, borde i varje fall
kostnaderna därför icke bestridas av arbetsgivaren utan liksom övriga försvarsutgifter
åvila det allmänna.

Skånes handelskammare anser, att de jämkningar i gällande föreskrifter,
som bliva erforderliga med anledning av den nya värnpliktslagen, böra hålla
sig inom den tidsram, som innefattas under lagrummets nuvarande lydelse.
I enlighet därmed förordar handelskammaren, att repetitionsövningar och
efterutbildningsövningar men däremot ej beredskapsövningar skola jämställas
med tid, varunder arbete utförts för arbetsgivarens räkning.

Kommerskollegium förklarar, att — då frågan örn ändring av semesterlagen
nu blivit aktuell genom den nya värnpliktslagen — spörsmålet i vilken utsträckning
värnpliktstjänstgöring borde kvalificera till erhållande av semester

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

och semesterersättning principiellt borde upptagas till förnyad prövning.
Kollegium utginge därvid från att den semester, som enligt lagen tillförsäkrades
arbetstagaren, skulle utgöra en motprestation till det arbete, som
denne utfört för arbetsgivarens räkning. En dylik ståndpunkt torde även
kunna anses ligga till grund för lagen örn semester för viss militär tjänstgöringstid
m. m., enligt vilken lag staten iklätt sig skyldighet att utbetala
viss semesteravlöning. I överensstämmelse med denna uppfattning ansåge
sig kommerskollegium icke kunna tillstyrka den föreslagna utvidgningen av
den arbetsgivaren hittills åvilande skyldigheten att låta viss militärtjänstgöring
kvalificera till erhållande av semester och semesterersättning. Därest
repetitionsövningar och därmed jämställda militära övningar komme att öka
i omfattning, syntes jämväl kostnaderna för de förmåner, som i semesterhänseende
ansåges böra tillkomma arbetstagaren, helt böra bestridas av statsverket.
Då emellertid privilegierad frånvaro för vissa militära övningar redan
nu normalt omfattade en tid av sammanlagt högst 35 å 42 dagar, funne kommerskollegium
skäligt föreslå, att som privilegierad frånvaro skulle få räknas
i värnpliktslag föreskriven repetitions- och därmed jämställd övning för en
sammanlagd tid av högst 60 dagar.

I två yttranden avstyrkes i princip, att militär tjänstgöringstid
skall räknas såsom arbetad tid.

Svenska arbetsgivareföreningen påpekar, att enligt nu gällande bestämmelser
repetitionsövning normalt kvalificerade till en eller två dagars semester
och landstormsrepetitionsövning möjligen till en eller i sällsynta undantagsfall
två dagars semester. Båda övningarna kvalificerade således sammanlagt
till l—4 dagars semester. Medräknades även beredskapsövning, som kunde
kvalificera till en eller två semesterdagar, kunde antalet av de på grund av
militärtjänstgöring intjänade semesterdagarna för en arbetstagare ixppgå till
2—6. Det antal semesterdagar, vartill militärtjänstgöringen kvalificerade,
kunde variera, beroende på örn övningarna infölle under en eller två på
varandra följande månader och i vad mån arbetstagaren före inryckningen och
efter utryckningen utfört civilt arbete. — Enligt reglerna i den nya värnpliktslagen
gåve repetitionsövningar och efterutbildningsövningen normalt arbetstagarna
3—6 semesterdagar. Det kunde antagas, att de genomsnittligen
komme att giva arbetstagarna två semesterdagar mer än vad repetitionsövningarna
gåve enligt nu gällande regler. Beredskapsövningen, som enligt den
nya värnpliktslagen kunde uppdelas, kunde därutöver medföra 1—4 semesterdagar.
För övrigt vore bestämmelsen att beredskapsövning endast under 30
dagar av varje kvalifikationstid finge anses som arbetstid något oklar. Semesterförmånens
storlek komme nämligen att bliva beroende av vilka 30 dagar av
beredskapsövningen som skulle räknas som arbetad tid. Sammanlagt komme
enligt förslaget, under förutsättning att jämväl beredskapsövning anordnades
och denna icke sammanfölle med tiden för repetitionsövning, att kunna erhållas
4—10 semesterdagar, d. v. s. 2—4 dagar utöver vad nu kunde utgå på
grund av militärtjänstgöring. Vissa marinen tilldelade värnpliktiga, vilka
avlagt vissa examina, skulle utöver första tjänstgöring undergå fortsatt ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

bildning under 120 dagar, uppdelad på två repetitionsövningar, vilket för
dessa kategorier kunde medföra ytterligare semesterförmåner.

Härefter har arbetsgivareföreningen anfört:

Det föreliggande förslaget medför, att den nuvarande väsentliga belastning
på produktionen, som semesterlagen medfört, kommer att öka. Förutom
den omständigheten att i nuvarande för många industrier ytterst bekymmersamma
läge en dylik åtgärd framstår såsom direkt olämplig, tala
enligt föreningens mening starka principiella skäl emot en sådan utvidgningav
arbetsgivarens förpliktelser enligt semesterlagen.

Det är i princip allmänt erkänt, att underhållet av till militärtjänst inkallade
åvilar det allmänna. Arbetsgivarna äro sålunda ej skyldiga att utgiva
lön till inkallade arbetstagare. I konsekvens härmed böra inkallade arbetstagare
i princip ej heller förvärva semesterrätt inom sitt civila arbete för tid,
då de varit frånvarande från detta för fullgörande av militärtjänstgöring. Örn
man emellertid av olika anledningar finner skäligt att låta viss militär tjänstgöring
kvalificera till semester, bör enligt föreningens uppfattning de härav
följande kostnaderna icke åläggas arbetsgivarna utan liksom övriga försvarsutgifter
åvila det allmänna. Föreningen vill erinra örn, att denna uppfattning
i princip även godtagits av statsmakterna genom lagen om semester för
viss militär tjänstgöringstid m. m. Ett konsekvent fullföljande av den tankegång,
som ligger till grund för nämnda lag, måste leda till att även i nu
ifrågavarande hänseende ersättning för semester, örn sådan anses böra lämnas,
skall utgå på statsverkets bekostnad.

Det må erinras om att en utvidgning av privilegieringsreglerna i 4 §
semesterlagen även är betänklig ur den synpunkten, att därigenom till
följd av den — i och för sig irrationella — bestämmelsen i 6 § tredje stycket
en motsvarande inskränkning inträder jämväl i arbetsgivarens rätt att fritt
förlägga semestern.

Under åberopande av vad sålunda anförts får föreningen avstyrka den
föreslagna ändringen i semesterlagen. Föreningen anser det i stället mest
rationellt, att bestämmelsen att viss militär tjänstgöring jämställes med
arbetad tid utgår ur semesterlagen. I den mån det befinnes önskvärt att låta
viss militär tjänstgöring kvalificera till semester, förordar föreningen en lagstiftning
byggd på principerna i lagen örn semester för viss militär tjänstgöringstid.

De principiella synpunkter, åt vilka svenska arbetsgivareföreningen givit
uttryck, anföras även av Sveriges industriförbund. I

I samband med nu föreliggande spörsmål har landsorganisationen i sitt
yttrande berört även andra bestämmelser i semesterlagen. Sålunda
anföres, att, då enligt förslaget viss tid för beredskapsövningar icke komme
att utgöra, i kvalifikationshänseende privilegierad frånvarotid, semester skulle
på grund av bestämmelsen i 6 § tredje stycket semesterlagen kunna utan
arbetstagarens medgivande förläggas till sålunda icke privilegierad tid. Landsorganisationen
ifrågasätter, örn icke detta bör undvikas och därför erforderlig
ändring i sistnämnda lagrum vidtagas.

Landsorganisationen anser det vidare lämpligt, att i förevarande sammanhang
till reglering upptages frågan örn rätt för arbetstagare, vilkas semester
utgår enligt 9 § semesterlagen, att för kvalificering till semesterlön tillgodoräkna
sig i 4 § andra stycket samma lag omförmäld, för dem ifrågakommande

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

frånvarotid. Med hänsyn till ordalydelsen av bestämmelsen i 9 § torde för
närvarande här ifrågavarande okontrollerade arbetstagare icke omfattas av
privilegieringen. De skälighetshänsyn, som åberopats för privilegieringen av
viss frånvarotid, hade emellertid ingalunda mindre giltighet för dessa arbetstagares
vidkommande än för andra. Att i fråga örn privilegierad militärtjänstgöring
göra någon åtskillnad mellan denna arbetstagarkategori och övriga
arbetstagare syntes särskilt oegentligt, sedan alla arbetstagare genom 1941 års
lag likställts i avseende å rätten att räkna tjänstgöring i förstärkt försvarsberedskap
såsom privilegierad frånvarotid.

I gällande semesterlag hava dels repetitions- och beredskapsövningar enligt Departementsäldre
värnpliktslagen, vilka övningar icke omfattat längre tidrymd än vardera ^efen.
högst 30 dagar och vilka skolat fullgöras senast under tredje respektive fjärde
året efter inskrivningen, och dels de enligt samma lag anordnade kortvariga
landstormsrepetitions- och landstormsbefälsövningarna, vilka skolat fullgöras
före utgången av andra året efter inträdet i landstormen, jämställts med arbetad
tid. Detta innebär, att semesterlön eller semesterersättning för sådan militär
tjänstgöringstid skall erläggas av arbetsgivarna samt därjämte att semester
icke utan arbetstagarens medgivande fått förläggas till tid, då sådan militärtjänstgöring
pågått.

Genom den nya värnpliktslagen av den 30 december 1941 hava dels landstormsrepetitionsövning
och landstormsbefälsövning utmönstrats ur lagstiftningen,
dels repetitions- och beredskapsövningarna med avseende å såväl antal,
längd som förläggning blivit ändrade och dels slutligen vissa nya militära
övningar införts, vilka kunna vara av så kort varaktighet, att de kunna anses
jämställda med de slag av militär tjänstgöring, som för närvarande upptagas
i andra stycket av 4 § semesterlagen. Bestämmelser rörande de nu ifrågavarande
övningarna återfinnas i 27 § värnpliktslagen.

De jämkningar i förhållande till vad tidigare gällt, som sålunda vidtagits
i värnpliktslagen, föranleda ändring av nyss omnämnda stadgande i semesterlagen.
Jag finner, i motsats till vad i några yttranden anförts, skäl icke
föreligga att nu frångå den princip, som genomfördes vid scmesterlagens
tillkomst, nämligen att vissa militära övningar av kort varaktighet av billighetsskäl
skola anses såsom arbetad tid och att den semesterlön eller semesterersättning,
som till följd därav skall utgå, skall bestridas av arbetsgivarna.

De nu ifrågavarande bestämmelserna i lagen äro av den natur, att de skola gälla
främst under normala förhållanden. Huru militärtjänstgöring jämlikt 28 §

1 mom. värnpliktslagen skall behandlas ur semestersynpunkt är däremot ett
spörsmål, som tarvar sin särskilda lösning. Yad sådan tjänstgöring under år
1940 beträffar bestämdes genom särskild lag den 28 juni 1941, att staten skulle
svara för därå belöpande semesterkostnader; huruvida liknande eller annan
anordning skall tillämpas såvitt angår av försvarsberedskapen föranledd mili
tärtjänstgöring under år 1941 och eventuellt under följande år är föremål för
övervägande av särskilda sakkunniga.

Regler i förevarande ämne kunna utformas så, att vissa i lagen angivna
särskilda slag av övningar — t. ex. repetitionsövningar — skola anses såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

arbetad tid, oavsett övningstidens längd i det särskilda fallet, eller ock kan
föreskrivas, att militära övningar av vad slag det vara må, som omfatta
viss bestämd kortare tid, skola jämställas med arbetad tid. Den förra utvägen
har anlitats i gällande semesterlag, den senare utvägen tillstyrkes nu
av chefen för försvarsstaben.

De olika i den nya vämpliktslagen upptagna övningar, örn vilka nu synes
kunna vara fråga, äro:

repetitionsövningar: antingen två örn vardera 30 dagar eller en örn
60 dagar eller i vissa mera sällan förekommande fall två om vardera 60 dagar;

efterutbildningsövning: en om 30 dagar;

beredskapsövningar: en eller flera örn sammanlagt högst 180 dagar.

I fråga om den tidrymd, inom vilken de olika övningarna senast skola vara
fullgjorda, får jag hänvisa till den redogörelse, som lämnats i det föregående.

Vidare kan i detta sammanhang ifrågakomma även fortsatt tjänstgöring,
vilken åligger värnpliktiga, som uttagits för utbildning till officer
eller underofficer, samt värnpliktiga, som idka studier för utbildning till
läkare, tandläkare m. m.

Beträffande tjänstgöring för värnpliktiga, avsedda för handräckningstjänst,
äger Konungen meddela föreskrifter. Det kan givetvis
tänkas, att vissa kortvariga övningar därvid anbefallas.

Grunden till att den tid, under vilken vissa militära övningar fullgjorts, i
4 § semesterlagen förklarats jämställd med arbetad tid har varit den, att
frånvaron från anställningen under en kortare tid för fullgörande av en sådan
allmän medborgerlig plikt som värnplikt ansetts icke skäligen böra föranleda
förlust av semesterförmåner för samma tid. Kostnaderna härför hava ansetts
böra gäldas på samma sätt som övriga näringslivets omkostnader. Då
den i gällande lag av praktiska skäl använda metoden med uppräkning av
vissa övningar numera icke torde kunna utan undantag tillämpas, synes
det mig lämpligt att nu övergå till den andra, nyss angivna metoden,
vilken för övrigt närmare ansluter sig till grunden för nu ifrågavarande
bestämmelser. Därvid synes böra föreskrivas, att med dag, å vilken
arbete utförts, skall jämställas dag, under vilken arbetstagaren fullgjort
i 27 § värnpliktslagen föreskriven militärövning örn högst sextio dagar. Dagantalet
sextio har valts med hänsyn till repetitionsövningarnas längd. Det är
givetvis klart, att, örn en i och för sig längre militärövning, t. ex. första tjänstgöring,
avbrytes efter högst sextio dagar, t. ex. genom friskrivning på grund
av sjukdom, den fullgjorda tjänstgöringen icke blir sådan att den i semesterlagens
mening skall räknas såsom arbetad tid.

Bestämmelser av angivet innehåll medföra otvivelaktigt en ökad belastning
på näringslivet. Denna är emellertid enligt min mening icke av sådan
storleksordning, att annan princip för ifrågavarande övningars tillgodoräknande
såsom arbetad tid än den nu tillämpade, enligt vilken arbetsgivaren
och icke staten skall svara för kostnaden, bör övervägas; föreliggande förslag
bygger på de synpunkter, som voro avgörande vid semesterlagens tillkomst och
som då allmänt accepterades. Då de värnpliktiga åläggas starkt ökade bördor,
är det skäligt, att dessa icke göras tyngre än som är oundgängligt. Det
synes rimligt, att andra medborgargrupper bidraga till att lätta dessa bördor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Från denna utgångspunkt synes den nyss omnämnda ökade belastningen på
näringslivet motiverad.

Vissa modifikationer i nyss angivna huvudregel synas emellertid böra
göras. Sålunda bör beredskapsövning över huvud icke få tillgodoräknas såsom
arbetad tid, även örn den har en varaktighet av högst sextio dagar. Be
redskapsövningar avses nämligen icke skola ifrågakomma under ordinära förhållanden.
Vidare bör militärövning icke få anses jämställd med arbetad tid i
det fall, att övningen följer direkt på första tjänstgöring; medgåves detta
skulle de kategorier värnpliktiga, vilkas första tjänstgöring kan anses innefatta
även annan övning, bliva orättvist behandlade. Slutligen bör under en
och samma kvalifikationstid militärtjänstgöring icke få räknas såsom arbetad
tid till större tidslängd än sextio dagar.

I 27 § vämpliktslagen föreskrivna militärövningar, vilka icke under några
förhållanden komma att i semesterlagens mening räknas såsom arbetad tid.
bliva med tillämpning av de i det föregående föreslagna bestämmelserna följande,
nämligen första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), beredskapsövning,
fortsatt tjänstgöring örn mer än sextio dagar samt tjänstgöring för
värnpliktiga, avsedda för handräckningstjänst, örn mer än sextio dagar.

Till militär tjänstgöringstid, som jämlikt nu föreslagna bestämmelser skall
få tillgodoräknas såsom arbetad tid, får arbetsgivaren enligt 6 § tredje stycket
ej förlägga semester för en arbetstagare, därest denne ej samtycker därtill.
För en utvidgning i nu förevarande sammanhang av ifrågavarande bestämmelse,
på sätt landsorganisationen ifrågasatt, synas mig icke föreligga tillräckliga
skäl.

Landsorganisationen har slutligen förklarat, att det syntes lämpligt att nu
till reglering upptaga frågan örn rätt för arbetstagare, vilkas semester utgår
enligt 9 § semesterlagen, att för kvalificering till semesterlön få tillgodoräkna
sig frånvarotid, varom förmäles i 4 § andra stycket semesterlagen. Nämnda
spörsmål innefattar emellertid principiella överväganden av den natur, att de
enligt min mening icke lämpligen kunna upptagas till prövning i nu förevarande
sammanhang.

I överensstämmelse med de i det föregående anförda synpunkterna har
inom socialdepartementet upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse
av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287) om semester. Ifrågavarande lag synes
böra lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1942.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över nyssnämnda lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller
Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Bengt Hammarberg.

1 Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av redaktionell natur iir likalydande med
det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Majlis proposition nr 44.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
11 februari 1942.

Närvarande:
justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 9 februari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 30
januari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287)
om semester.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 11 februari
1942 avgivna utlåtande över det den 30 januari 1942 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938
(nr 287) om semester samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats
utan erinran, måtte efter viss redaktionell jämkning, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bertha Klemedtson.