Kungl. Majlis proposition nr 356 (Proposition 1946:356 - höst)

Kungl. Majlis proposition nr 356.

Nr 356.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
tjänstebostäder för folkskolans lärare, m. m.; given
Stockholms slott den 4 oktober 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

N. Quensel.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Quensel, anmäler
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet fråga örn
statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare och örn ny boställsordning
för dessa lärare, m. m. T. f. departementschefen anför därvid följande.

Inledning; gällande bestämmelser.

Folkskolans lärare äro kommunalt anställda. Till deras avlöning äger
kommun uppbära bidrag av staten. Bestämmelser härom återfinnas i kungörelsen
den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning
av lärare vid folk- och småskolor m. m. Ett av villkoren för statsbidrag är,
att lärarnas avlöningsförmåner utgå i enlighet med vad därom stadgas,
d. v. s. enligt gällande avlöningsbestämmelser. Ett annat villkor är, att skoldistriktet
(i regel sammanfallande med den borgerliga kommunen eller med
'' Bihang till riksdagen) protokoll 191/6. 1 sami. Nr S56.

Kungl. Maurts proposition nr 356.

en församling) då vissa förhållancfen föreligga tillhandahåller lärare tjänstebostad
(5 § statsbidragskungörelsen enligt den lydelse, paragrafen erhållit
genom kungörelsen den 13 juni 1941, nr 463).

Beträffande tjänstebostads beskaffenhet ges en allmän regel i § 52 folkskolestadgan,
nämligen att bostaden skall lämna »trygghet» åt innehavaren.
Dessutom anges i samma paragraf, att i övrigt beträffande bostadsförmån
åt lärare skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Dessa mera specificerade
bestämmelser givas i boställsordningen. Den nu gällande boställsordningen
är utfärdad den 10 december 1937 (SFS nr 998) men har tillkommit genom
en blott formell revision av den dessförinnan gällande boställsordningen av
den 18 september 1918 (nr 792).

Om tjänstebostad av »tjänlig» beskaffenhet anvisas en lärare, är han
enligt föreskrift i folkskolans avlöningsreglemente skyldig att mottaga bostaden
och lämna ersättning för den genom i avlöningsreglementet bestämt
avdrag å avlöningen (hyresavdrag). Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga
avseenden icke fordringarna i boställsordningen, skall hyresavdraget nedsättas
med skäligt belopp.

Statsbidraget till lärares avlöning utgår i regel med ett belopp motsvarande
hela avlöningen, minskad med det för vederbörande lärare gällande
oreducerade hyresavdraget. Skoldistriktets andel i kostnaden för lärarens
avlönande består alltså antingen i ett belopp motsvarande hyresavdraget
eller ock i att distriktet tillhandahåller tjänstebostad åt läraren. I de fall,
då skoldistrikt tillhandahåller tjänstebostad men hyresavdraget nedsatts,
får distriktet även stå för så stor del av avlöningskostnaderna, som motsvarar
hyresavdragets nedsättning. På grund av denna konstruktion av
statsbidraget blir det i de fall, då tjänstebostad tillhandahålles in natura,
i kostnadshänseende likgiltigt för skoldistriktet men ej för läraren, hur stort
det oreducerade hyresavdraget är. Örn däremot tjänstebostad icke tillhandahålles
utan skoldistriktet betalar läraren bruttolön, inverkar hyresavdragets
storlek på skoldistriktets kostnader men ej på lärarens avlöning.

Staten bidrager emellertid icke endast till lärarens avlöning utan lämnar
även alltsedan år 1936 understöd till tjänstebostäder för lärare, det s. k.
tjänstebostadsbidraget. Detta utgår dock oberoende av örn tjänstebostad
tillhandahålles eller ej och är fastställt till generella belopp (160 kronor för
år för ordinarie folkskollärare och 80 kronor för år för annan lärare). Bestämmelserna
örn tjänstebostadsbidrag återfinnas i § 14 i kungörelsen den
6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

I ett den 27 december 1945 dagtecknat betänkande (stat. off. utr. 1946:8)
ha 1941 års lärarlönesakkunniga framlagt förslag till bland annat ny boställsordning
för folkskolans lärare samt utbytande av det nuvarande
tjänstebostadsbidraget mot ett statsbidrag avsett att utgå endast till sådana
skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, och

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 856.

endast till vissa mera kostnadskrävande åtgärder med sådana bostäder. Vid
betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av representanter för Sveriges
allmänna folkskollärarförening, Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund
och Sveriges småskollärarinneförbund, med vilka de
sakkunniga haft överläggningar.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande
av statens folkskolinspektörer, av länsstyrelserna i samliga län, av
statskontoret, riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen samt av svenska
stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund. Särskilda skrifter

1 ärendet ha ock ingivits av statens bostadsnämnd, av Örebro-Västmanlands
läns förbundskrets av Sveriges överlärarförbund samt av styrelsen
för Sveriges folkskollärarförbund.

Vissa statistiska uppgifter.

I betänkandet finnes redovisat det statistiskt bearbetade resultatet av en
av de sakkunniga företagen undersökning rörande tjänstebostadsförhållandena
i samtliga skoldistrikt med undantag för de städer och köpingar, som
bilda självständiga skoldistrikt. Här torde få återgivas vissa uppgifter, som
kunna tjäna till belysning av den följande framställningen.

Undersökningen avsåg förhållandena vårterminen 1942 och omfattade

2 292 skoldistrikt. Uppgifterna ha lämnats av skolstyrelserna. Enligt uppgifterna
funnos i de 2 292 skoldistrikten vid angivna tid sammanlagt 13 814
med tjänstebostad försedda lärare vid folk- och småskolor. Detta betyder,
att 73,7 procent av det totala antalet folk- och småskollärare inom de
ifrågavarande skoldistrikten voro försedda med tjänstebostäder. Av de
13 814 tjänstebostäderna voro 7 751 tjänstebostäder för folkskollärare och
6 063 tjänstebostäder för småskollärare, biträdande lärare och lärare vid
mindre folkskolor. Under vårterminen 1942 gällde fortfarande olika bestämmelser
i fråga om storleken av tjänstebostad för manlig folkskollärare
och tjänstebostad för kvinnlig folkskollärare (ordinarie manlig folkskollärare
ägde rätt till en tjänstebostad örn minst 3 rum och kök med en sammanlagd
golvyta av omkring 90 kvadratmeter, medan ordinarie kvinnlig
folkskollärares tjänstebostad skulle innehålla minst 2 rum och kök med
en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter). Inom de skoldistrikt,
som omfattas av de sakkunnigas undersökning, funnos vid nämnda tid
6 738 manliga och 3 797 kvinnliga folkskollärare. Av dessa voro med
tjänstebostad försedda 5 175 manliga och 2 o76 kvinnliga lärare, motsvarande
respektive 76,8 och 67,8 procent av antalet lärare av nämnda slag.

Enligt de lokala skolmyndigheternas av folkskolinspektörerna granskade
uppgifter erfordrades vårterminen 1942 inom de skoldistrikt, som omfattas
av denna statistik, ytterligare 1 432 tjänstebostäder för lärare vid folk- och
småskolor, därav 856 bostäder för folkskollärare och 576 bostäder för småskollärare,
biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor. Detta behov

Kungl. Majrts proposition nr 356.

motsvarade 7,6 procent av sammanlagda antalet av omförmälda lärare samt.
8,1 respektive 7,0 procent av antalet folkskollärare respektive antalet småskollärare
och därmed jämställda lärare. Av de 2 292 skoldistrikt, som omfattas
av statistiken, ha 1 828 (eller 79,8 procent) angivits vara utan behov
av ytterligare tjänstebostäder. Endast 464 skoldistrikt (eller 20,2 procent
av hela antalet) anse sig ha behov av flera tjänstebostäder.

Statistiken omfattar slutligen uppgifter om de befintliga tjänstebostädernas
beskaffenhet. I denna del av de av de sakkunniga utsända formulären
ha de lokala skolmyndigheterna i de skoldistrikt, som statistiken omfattar,
redovisat sammanlagt 13 928 tjänstebostäder för lärare vid folkoch
småskolor. Detta antal är något större än det antal lärare, som uppgivits
ha tjänstebostad (13 814). Någon orsak till denna bristande överensstämmelse
har icke angivits, men enligt de sakkunnigas uppfattning torde
man kunna utgå från att orsaken är, att en del lärartjänster indragits och
till följd därav vissa tjänstebostäder stå obegagnade.

De sakkunniga indelade i sitt frågeformulär tjänstebostäderna efter deras
beskaffenhet i följande fyra kategorier:

a) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus,
centralvärme, badrum och vattenklosett;

b) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus
och centralvärme;

c) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt
ljus; samt

d) tjänstebostäder, i vilka vatten, avlopp och elektriskt ljus saknas helt
eller delvis.

En allmän översikt över de 13 928 redovisade tjänstebostäderna giver
vid handen,

att 991 bostäder eller 7,12 procent äro a)-bostäder;

att 3 820 bostäder eller 27,13 procent äro b)-bostäder;

att 4 292 bostäder eller 30,82 procent äro c)-bostäder;

att 4 825 bostäder eller 34,63 procent äro d)-bostäder.

De olika bostadstyperna fördela sig inom skilda landsdelar på följande
sätt:

Landsdel	Tjänstebostäder av varje typ. alntal och i procent av »Summa tjänstebostäder»	Summa tjänste- bostäder
a	b	C	d
Antal \| %	Antal	”4	Antal	4	Antal	4
Svealand........	342	8,9	1000	25,9	1415	36,7	1099	28,5	3 856
Götaland........	478	6,7	2 037	28,7	2167	30,5	2 418	34,1	7100
Norrland........	171	5,8	783	26,3	710	23,9	1308	44,0	2 972
	991	7,1	3 820	27,4	4 292	30,8	4 825	34,7	13 928

Kunni. Maj:ts proposition nr S56.

I de sakkunnigas frågeformulär fanns även en annan indelning av
tjänstebostädema, nämligen efter det slag av lärare, för vilket bostaden
var avsedd, och — inom denna indelning — efter bostadens golvutrymme.
En sammanställning av de lämnade uppgifterna med hänsyn tagen jämväl
till de sistnämnda synpunkterna får följande utseende.

		Antal redovisade tjänstebostäder med nedannämnda bekvämligheter
Slag av tjänstebostad Bostadens storlek		a) v„ avi., el. ljus, cen-tral., badrum	b) v., avi., el. ljus o. cen-tral-	c) v., avi. och el. ljus	d) v., avi. o. el. ljus saknas helt el.	Grupp- summa
		o. WC	värme		delvis
1. Tjber för manliga eller kvinnliga	i Svealand . . .	211	463	586	266	1526
jolkskollärare om minst tre rum och	i Götaland . . .	311	ion	937	722	2 981
kök och med en sammanlagd golvyta, som i stort sett motsvarar boställs-	i Norrland . . .	107	334	240	252	933
ordningens föreskrifter beträffande bo-stad för manlig folkskollärare:	Gruppsumma	629	1808	1763	1240	5 440
2.	i Svealand . . .	2	10	22	30	64
Tjber för manliga jolkskollärare om	i Götaland . . .	4	20	42	47	113
tre rum och kök med en sammanlagd golvyta, som väsentligt understiger	i Norrland . . .	0	5	14	7	26
boställsordningens föreskrifter:	Gruppsumma	6	35	78	84	203
3. Tiber, upplåtna till manliga folk-	i Svealand . . .	3	12	33	32	80
skollärare, om två rum och kök med	i Götaland . . .	1	14	20	34	69
en sammanlagd golvyta, som i stort sett motsvarar boställsordningens före-	i Norrland . . . Gruppsumma	2 6	22 48	28 81	64 130	116
skrifter för bostad av denna storlek:	265
4,.	i Svealand . . .	38	150	179	163	530
Tiber för kvinnlig folkskollärare om två rum och kök med en sammanlagd	i Götaland . . .	42	238	214	303	797
golvyta, som i stort sett motsvarar	i Norrland . . .	18	134	96	146	394
boställsordningens föreskrifter:	Gruppsumma	98	522	489	612	1721
5. Tjber för kvinnlig jolkskollärare örn	i Svealand . . .	2	6	12	28	48
två rum och kök med en sammanlagd	i Götaland . . .	4	21	26	69	120
golvyta, som väsentligt understiger boställsordningens föreskrifter:	i Norrland . . .	0	6 33	17	30	53
C. Tjber för småskollärare, biträdande	Gruppsumma	6	55	127	221
i Svealand . . .	84	343	544	476	1447
lärare och lärare vid mindre folkskolor om ett rum och kök med en samman-	i Götaland . . . i Norrland . . .	lil 43	720 277	899 299	1 127 708	2 857 1327
lagd golvyta, som i stort sett motsvarar
boställsordningens föreskrifter:	Gruppsumma	238	1340	1742	2 311	5 631
7. Tjber för småskollärare, biträdande	i Svealand . . .	2	16	39	104	161
lärare och lärare vid mindre folkskolor	i Götaland . . .	5	13	29	116	163
om ett rum och kök med en samman-lagd golvyta, som väsentligt understi-	i Norr and . . .	1	5	16	101	123
ger boställsordningens föreskrifter:	Gruppsumra a	8	34	84	321	447

Kungl. Mårds ''proposition nr 356.

Till sist torde få återgivas vad de sakkunniga anfört i fråga om en speciell
statistisk bearbetning, som av de sakkunniga verkställts i fråga om uppgifterna
beträffande en viss grupp av tjänstebostäder.

Skolmyndigheterna ha i många fall genom strykningar eller tillägg angivit,
att viss tjänstebostad har en beskaffenhet, som avviker från den vid
bokstaven angivna. Då dessa anteckningar verkställts för endast en del skoldistrikt,
torde en statistisk behandling av desamma för att uppvisa ifrågavarande
tjänstebostäders särskilda beskaffenhet icke ha större värde. Emellertid
äro anteckningarna talrikast beträffande d)-bostäderna. De avse där
1 213 av de redovisade 4 825 bostäderna, d. v. s. ungefär 25 procent av
hela antalet. Då ju dessutom denna grupp av bostäder är så omfattande
och heterogen (den innefattar alla bostäder, som helt eller delvis sakna
vatten, avlopp och elektriskt ljus, oberoende av om bostäderna lia en eller
flera andra bekvämligheter), torde det kunna vara av intresse att närmare
undersöka beskaffenheten av dessa 1 213 bostäder. Resultatet av en sådan
undersökning framgår av följande tabell.

Bostadens beskaffenhet	Antal tjänste- bostäder
1. Alla bekvämligheter saknas.............	45
2. Endast vatten finnes.................	0
3. Endast avlopp finnes................	5
4. Endast elektriskt ljus finnes............	657
5. Endast centralvärme finnes.............	5
6. Endast vatten och avlopp finnas .........	91
7. Endast vatten och elektriskt ljus finnas.....	25
8. Endast avlopp och elektriskt ljus finnas.....	179
9. Endast elektriskt ljus och centralvärme finnas . .	113
10. Endast avlopp och centralvärme finnas......	14
11. Avlopp, elektriskt ljus och centralvärme finnas	46
12. Vatten, elektriskt ljus och centralvärme finnas . .	1
13. Vatten, avlopp och centralvärme finnas......	24
14. Vatten, avlopp, centralvärme och badrum finnas	8
	1213

Det framgår av tabellen, att vatten finnes i 149 och saknas i 1 064
tjänstebostäder, att avlopp finnes i 367 och saknas i 846 tjänstebostäder
samt att elektriskt ljus finnes i 1 021 och saknas i 192 tjänstebostäder.

Allmänna synpunkter.

I ett särskilt kapitel med rubriken »Allmänna synpunkter» ha de sakkunniga
dels redogjort för fördelarna och nackdelarna med nu gällande bestämmelser,
dels ock sammanfattningsvis redogjort för sina egna förslag.

Beträffande gällande bestämmelser om skoldistriktens skyldighet att
tillhandahålla tjänstebostäder och beträffande möjligheterna att genomdriva
uppfyllandet av denna skyldighet ha de sakkunniga anfört i huvudsak
följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Före ändringen år 1941 (sv. förf.-sami. nr 463) av statsbidragslcungörelsen
fanns icke i nämnda kungörelse någon uttrycklig bestämmelse som antydde
när skyldighet förelåg för ett skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostad.
Enligt de avlöningsbestämmelser, som gällde från och med år 1901
till och med år 1937, skulle lärare utöver den kontanta lönell lia fri bostad
oell bränsle eller ersättning därför (»motsvarande ersättning» enligt ordalagen
i 1918 års avlöningsreglemente.) Icke heller i dessa avlöningsbestämmelser
angavs alltså, när skyldighet förelåg för skoldistrikt att tillhandahålla
lärare tjänstebostad, utan bestämmelserna föreskrevo allenast två
alternativa avlöningsförmåner: bostad in natura eller motsvarande ersättning.
Grunden för skoldistrikts eventuella skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostad fick således sökas på annat håll. Icke så sällan torde sådan
skyldighet ha förelegat av den anledningen, att läraren vid anställningen
hos skoldistriktet tillförsäkrats rätt till tjänstebostad. Men även i andra fall
har, såsom flera rättsfall utvisa, sådan skyldighet ansetts finnas. Rättsgrunden
måste här vara att söka i skoldistrikts allmänna skyldighet enligt
kommunallagarna och folkskolestadgan att sörja för folkundervisningen.
Denna skyldighet kan icke anses fullgjord med mindre skoldistrikt tillser,
att åtminstone varje mera varaktigt anställd lärare har möjlighet att erhålla
tjänlig bostad i skolans närhet. Saknar läraren sådan möjlighet, kan
därför föreläggande meddelas skoldistriktet att tillhandahålla läraren
tjänstebostad. Även vitesföreläggande synes härvid kunna givas.

Alltjämt torde skoldistriktens allmänna plikt beträffande folkskoleväsendet
utgöra rättsgrunden för förelägganden att förse lärare med tjänstebostad.
Genom 1941 års ändring i statsbidragskungörelsen har allenast uttryckligen
angivits, i vilka fall statsbidrag kan innehållas av den anledningen, att
tjänstebostad icke tillhandahållits. Men ändringen torde därutöver få anses
ha den betydelsen, att därigenom indirekt preciserats, i vilka fall förelägganden
kunna givas med stöd av elen först angivna rättsgrunden.

Örn ett skoldistrikt icke tillhandahåller tjänstebostad åt en lärare, ehuru
distriktet är skyldigt därtill, kan för närvarande rättelse vinnas på två olika
vägar. Antingen gör läraren framställning till skoldistriktet om att bliva
anvisad tjänstebostad. Avslår distriktet hans framställning, äger han besvära
sig däröver hos länsstyrelsen eller anhålla hos länsstyrelsen om åläggande
för skoldistriktet att tillhandahålla honom tjänstebostad. I sista hand
kan ärendet prövas av regeringsrätten. Eller ock kan länsstyrelsen, med
hänsyn till att distriktet icke uppfyllt ett av de i 5 § statsbidragskungörelsen
uppställda villkoren, innehålla statsbidraget till den ifrågavarande lärarens
avlöning eller eventuellt till samtliga inom distriktet anställda lärares
avlöning. Innehållandet syftar då närmast till att framtvinga statsbidragsvillkorets
fullgörande. Besvär över länsstyrelsens beslut avgöres även i detta
fall av regeringsrätten.

Det sistnämnda sättet att vinna rättelse är emellertid behäftat med vissa
olägenheter. För att statsbidrag skall innehållas, mäste i själva statsbidragsärendet
utredas och konstateras, att skoldistriktet i det speciella fallet verkligen
haft skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad och att distriktet
underlåtit att fullgöra denna sin skyldighet. En annan och kanske betydelse
fullare olägenhet är, att beslutet örn innehållande av statsbidrag faller till
tiden efter utgången av det redovisningsår, som statsbidraget avser. Örn
ett skoldistrikt i ett tveksamt fall ansett sig icke lia skyldighet att tillhandahålla
viss lärare tjänstebostad, kan alltså efter redovisningsårets utgång

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

beslut fattas, att distriktet rätteligen haft sådan skyldighet och att distriktet,
eftersom det icke fullgjort sin skyldighet, icke skall äga uppbära statsbidrag.
Måhända har icke ens krav framställts hos skoldistriktet att tillhandahålla
sådan bostad. Och i varje fall saknas garanti för, att distriktet
från det sådant krav framställs haft skälig tid att åstadkomma rättelse.
Det torde vara denna olägenhet, som medfört, att i de fall, då frågan dragits
under regeringsrättens bedömande och regeringsrätten ej gjort ändring
i länsstyrelsens beslut att innehålla statsbidrag, Kungl. Majit i statsrådet
så gott som undantagslöst på regeringsrättens tillstyrkan medgivit, att
skoldistriktet, därest andra hinder ej mötte, ändock finge uppbära det rätteligen
innehållna statsbidragsbelöppet.

Spörsmålet örn tjänstebostädemas beskaffenhet innesluter, framhålla de
sakkunniga härefter, i sig frågan, vilka krav man skall anses ha rätt att
ställa på tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor, och frågan hur
man skall kunna åstadkomma, att tjänstebostäderna verkligen givas den
beskaffenhet, som författningarna bestämma. Beträffande den första av
dessa två frågor påpeka de sakkunniga, att den nuvarande boställsordningen,
som utfärdats år 1937 men tillkommit genom en blott formell revision
av 1918 års boställsordning, innehåller föreskrifter örn hur en tjänstebostad
skall vara beskaffad i olika avseenden. I vissa fall äro föreskrifterna
till och med mycket specificerade, så t. ex. vissa bestämmelser angående
rummens inredning. I andra fall åter saknas behövliga bestämmelser helt.
Så är i åtskilliga hänseenden fallet, när det gäller bestämmelser om tjänstebostads
bekvämligheter. Beträffande den andra av de förenämnda två
frågorna — d. v. s. möjligheterna att söka rättelse, om ett skoldistrikt, som
är skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad, visserligen gör detta men tillhandahåller
en tjänstebostad som icke uppfyller de i boställsordningen
givna bestämmelserna — framhålla de sakkunniga, att rättelse för närvarande
synes kunna sökas på samma vägar, som angivits vid försummelse
från skoldistrikts sida att överhuvud tillhandahålla tjänstebostad. Rättelse
kan alltså sökas genom lärarens begäran om föreläggande för skoldistriktet
eller genom länsstyrelsens beslut örn innehållande av statsbidrag. Emellertid
fästa de sakkunniga samtidigt uppmärksamheten på att möjligheterna
att åstadkomma förbättring av en tillhandahållen tjänstebostad delvis äro
försvårade genom en bestämmelse i hyresavdragsbestämmelserna. Läraren är
enligt 37 § folkskolans avlöningsreglemente skyldig att mottaga en tjänstebostad,
så snart den är »av tjänlig beskaffenhet». Av sista stycket av 38 § i
samma avlöningsreglemente framgår emellertid, att en tjänstebostad kan
vara av tjänlig beskaffenhet, även örn den »i väsentliga avseenden» ej uppfyller
fordringarna i boställsordningen. Saknas överensstämmelse med boställsordningens
fordringar, skall nedsättning av hyresavdraget äga rum. De angivna
stadgandena i folkskolans avlöningsreglemente innebära tydligen, att
läraren i en viss situation, nämligen vid mottagandet av en tjänstebostad,
måste acceptera en bostad, som till och med i väsentliga avseenden icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

uppfyller fordringarna i boställsordningen, och nöja sig med hyresnedsättning
i proportion till bristen eller bristerna.

Som en ytterligare möjlighet att få en tillhandahållen tjänstebostad förbättrad
ha de sakkunniga nämnt lärarens rätt att påkalla syn jämlikt 10 §
gällande boställsordning. Örn verkan härav anföres emellertid:

Denna syn är icke någon »laga syn» i vanlig mening, d. v. s. syn av
valda ojäviga män, vilkas beslut vinna laga kraft, om de ej överklagas hos
domstol. Syn enligt 10 § boställsordningen förrättas av en enda person,
som dessutom aldrig är utsedd av parterna. Dessas medverkan vid synen
inskränker sig till att de skola vara närvarande vid syneförrättningen, skolstyrelsen
genom ombud och lärarna personligen eller genom ombud. Parterna
ha icke rätt att inverka på besluten eller få sin mening antecknad till
protokollet. — Motsätter sig skoldistriktet att vidtaga en i syneprotokollet
angiven åtgärd, torde den ej kunna genomdrivas på grund av synen utan
framställning måste göras till länsstyrelsen, att denna måtte giva föreläggande
för den felande att vidtaga åtgärden i fråga. I själva verket torde
boställsordningens syn endast utmynna i en anvisning till parterna, huru
tjänstebostaden enligt syneförrättarens mening bör förbättras.

Till slut framhålla de sakkunniga, att avfattningen av det förut nämnda
statsbidrags villkoret icke synes medföra någon rätt eller möjlighet för folkskolinspektör
och länsstyrelse att av än så starka skäl överse med underlätet
uppfyllande av villkoret. Så strängt ha myndigheterna emellertid icke
ansett sig kunna tillämpa bestämmelsen. Därom vittnar det faktum, att
såvitt känt statsbidraget icke innehållits i något fall, fastän de lokala skolmyndigheterna
enligt den förut angivna statistiken uppgivit ett föreliggande
behov av ytterligare ungefär 1 400 tjänstebostäder.

Sedan de sakkunniga sålunda redogjort för vilka möjligheter, de nuvarande
bestämmelserna medgiva, men ock för de svagheter, som synas
vidlåda dem, ha de sakkunniga framlagt sin syn på hur en revision av
bestämmelserna lämpligen bör ske.

Härom anföres följande.

Vid en omarbetning av de gällande bestämmelserna beträffande folk- och
småskollärarnas tjänstebostäder bör man enligt de sakkunnigas mening i
första hand genom bestämda regler angiva, när ett skoldistrikt har skyldighet
att tillhandahålla tjänstebostad och hur den tjänstebostad, sorn'' skoldistrikt
tillhandahåller, skall vara beskaffad. Föreskrifter härom böra enligt
de sakkunnigas mening intagas i folkskolestadgan, i vilken dock, beträffande
bostädernas beskaffenhet, hänvisning bör ske till boställsordningen.
Riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda ifrågavarande föreskrifter
torde böra inhämtas, varigenom rättsgrund skapas för förelägganden
från myndigheternas sida såväl i fråga om skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostäder som beträffande bostadsförbättrande åtgärder.

Utformandet av reglerna för niir tjänstebostad skall tillhandahållas bör
ske under ständigt aktgivande på grundorsaken till att denna skyldighet
förefinnes, den nämligen, att kommunerna hava skyldighet att på ett lamp -

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

ligt sätt ordna sitt skolväsen och att denna skyldighet icke kan fullgöras
utan att kommunerna samtidigt tillse, att vid deras skolor mera varaktigt
anställda lärare ha möjlighet att skaffa tjänliga bostäder åt sig i skolornas
närhet. Garantier böra alltså skapas för att, när en tjänstebostad ur sistnämnda
allmänna synpunkt behöves, den också tillhandahålles. Å andra
sidan böra bestämmelserna göras så elastiska, att de varken framtvinga en
tjänstebostad, som ej är erforderlig, eller tvinga de tillämpande myndigheterna
att i praktiken sätta bestämmelserna ur kraft i vissa fall.

Vad nu sagt s gäller ock örn kraven pa de befintliga tjänstebost ädel nas
beskaffenhet. Boställsordningens föreskrifter skola enligt de sakkunnigas
förslag vara tvingande. Dispens från desamma skall endast kunna meddelas,
när så uttryckligen angives i boställ sordningen . Sådana dispensmöjhgheter
måste i betvdande omfattning öppnas särskilt för äldre tjänstebostäder,
beträffande vilka också i övrigt särskilda bestämmelser måste intagas
i boställsordningen. A andra sidan föreslå de sakkunniga av naturliga
skäl (den nuvarande boställsordningens bestämmelser tillkommo år 1918)
mycket betydande ändringar i bestämmelserna örn tjänstebostads beskaffenhet,
vilka särskilt få betydelse för nya tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas
uppfattning böra tjänstebostäderna för folkskolans lärare pruleipiellt
icke vara av lägre standard än den, som vid bostadsbyggande i alimänhet
nu för tiden eftersträvas. I överensstämmelse med denna sin uppfattning
komma de sakkunniga att föreslå, bland annat, att tjänstebostad
för folk- eller småskollärare skall förses med bekvämligheterna vatten, avlopp,
elektriskt ljus, centraluppvärmning, badrum och vattenklosett.

Nämnda bekvämligheter saknas för närvarande, helt eller delvis, i en
stor del av de befintliga tjänstebostäderna. Vissa av dessa bostäder torde
icke kunna förses med samtliga angivna bekvämligheter. De flesta torde
det dock säkerligen, men det måste förutses åtgå en icke ringa tidrymd,
innan standardhöjningen hunnit genomföras mera allmänt, detta även örn
— såsom de sakkunniga nedan komma att föreslå — staten lämnar bidrag
till kostnaderna för bostädernas förbättrande. Tjänstebostäder av mycket
olika standard måste därför förutses komma att finnas under manga ai
framåt. Av skäl, som i annat sammanhang närmare utvecklas, anse de
sakkunniga lämpligt, att den ändringen genomföres, att tjänstebostäder
av olika standard ej längre skola betinga samma hyra. De sakkunniga vilja
föreslå, att alla tjänstebostäder klassindelas med hänsyn till sm beskaffenhet
och att olika hyresbelopp fastställas för de olika klasserna.^ Härav bör
givetvis följa, att det nuvarande statsbidragssystemet ändras så, att statsbidraget
icke längre göres beroende av hyresavdragets storlek. De sakkunniga,
i vilkas uppdrag jämväl ingar att undersöka statsbidragsfragan,
komma att i annat sammanhang framlägga förslag till ändring av statsbidragsbestämmelserna
i nyss nämnd riktning......

Den grundläggande klassificeringen av alla befintliga tjänstebostäder bor
äga rum under ett visst budgetår och förrättas av en för varje inspektionsområde
utsedd särskild synenämnd med folkskolinspektören såsom ordförande.
Efter den allmänna klassificeringen förekommande klassificering
bör anförtros åt folkskolinspektören. .

På klassificeringen bör icke inverka bostadens beskaffenhet i underhallshänseende.
Därför bör vid klassificeringssyn ej heller bostadens nämnda
beskaffenhet undersökas. För sådan undersökning bör i stället finnas en

Kungl. Maj:ts fr erposition nr 356.

underhållssyn, i huvudsak överensstämmande med den nuvarande synen
enligt 10 § gällande boställsordning.

Såsom garanti för att meddelade förelägganden fullgöras, bör i statsbidragskungörelsen
föreskrivas, att, sedan vederbörande länsstyrelse eller
regeringsrätten givit föreläggande för skoldistriktet att vidtaga viss åtgärd
med tjänstebostad, statsbidraget till vederbörande lärares lön skall — utom
i vissa särskilt angivna fall — indragas utan ytterligare prövning av sakfrågan,
såvida föreläggandet ej efterkommes. Vitesföreläggande erfordras
däremot icke enligt de sakkunnigas uppfattning.

Det program, som de sakkunniga därmed skisserat, måste — såsom
framgår av de förut angivna statistiska uppgifterna — innebära såväl nybyggnad
av ett stort antal tjänstebostäder som ock ombyggnad eller förbättring
av ett ännu större antal redan befintliga tjänstebostäder. Med nu
gällande statsbidragsbestämmelser kan detta emellertid icke ske utan betydande
ekonomiska uppoffringar från de skoldistrikts sida, vilka äro skyldiga
att tillhandahålla tjänstebostäder. Av denna orsak föreslå de sakkunniga
ekonomiskt stöd i olika former åt de nämnda skoldistrikten. De
sakkunniga angiva och motivera sina förslag i korthet på följande sätt.

Vid utarbetandet av förslagen har riktpunkten för de sakkunniga varit,
att ett skoldistrikt icke på grund av skyldigheten att hålla tjänstebostad
skall nödgas vidkännas större kostnader för sina lärare än de skoldistrikt,
som icke lia denna skyldighet. Enligt de sakkunnigas mening kan icke en
effektiv utjämning i ansvarsbelastning olika skoldistrikt emellan uppnås,
utan att de distrikt, som tillhandahålla tjänstebostäder, vid uppförande av
ny tjänstebostad eller omfattande ombyggnad av redan befintlig sådan
erhålla statligt bidrag till byggnadskostnaderna. Detta statsbidrag bör så
avpassas, att förräntning och amortering av återstoden av byggnadskostnaderna
jämte årliga omkostnader täckas av det blivande hyresavdraget
för tjänstebostaden. Därjämte bör ett skoldistrikt i vissa fall även utan
statsbidrag kunna erhålla gottgörelse för tjänstebostads modernisering
genom gradering av hyresavdraget efter bostadens beskaffenhet, något som
även ur andra synpunkter måste anses väl befogat.

I samband med förslaget örn införande av ett tjänstebostadsbidrag enligt
den princip, som här antytts och i fortsättningen närmare skall utvecklas,
komma de sakkunniga att förorda, att det nuvarande tjänstebostadsbidraget
— som ju utom i några få undantagsfall utgår oberoende av om skoldistrikt
tillhandahåller tjänstebostad eller ej och diirför icke kan sägas vara
något egentligt tjänstebostadsbidrag — indrages, dock att en ersättning i
huvudsaklig överensstämmelse med det nuvarande tjänstebostadsbidraget
för viss begränsad tid får utgå till sådana skoldistrikt, som under de senaste
tjugu åren nedlagt mera avsevärda kostnader på nybyggnad eller ombyggnad
;iv tjänstebostad. Örn till det nya tjänstebostadsbidraget enligt de sakkunnigas
förslag anslås ungefär samma belopp, som kan beräknas bliva
anslaget till det nuvarande tjänstebostadsbidraget, därest detta skulle bibehållas,
torde det bliva möjligt att inom en tidrymd av tjugu år genomföra
den allmänna förbättring å ifrågavarande område, som måste anses
önskvärd.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

I olika sammanhang har under årens lopp framkommit, att förhallandena
beträffande tjänstebostäderna för folkskolans lärare och de bestämmelser,
som reglera dessa förhållanden, icke äro tillfredsställande. Den av de sakkunniga
verkställda statistiska utredningen visar detsamma. En revision
synes icke längre böra uppskjutas, bland annat av det skälet att den lämpligen
bör ske samtidigt med den lönereglering och den dyrortsreform, som
kunna beräknas bliva genomförda från och med den 1 juli 1947. Det av
1941 års lärarlönesakkunniga framlagda förslaget — vilket omfattar hela
tjänstebostadsfrågan och ej endast de för bostädernas beskaffenhet reglerande
bestämmelserna — synes mig vara väl motiverat och avvägt och
därför lämpligt att i huvudsak läggas till grund för de nya bestämmelser,
som böra genomföras. Jag framlägger därför i det följande förslag i ämnet,
i huvudsak grundade på det angivna sakkunnigbetänkandet och avsedda
att slutligt genomföras från och med den 1 juli 1947.

Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänsteb ostad.

Som framgått av den förut återgivna sammanfattningen av de sakkunnigas
förslag anse de sakkunniga, att i folkskolestadgan böra intagas bestämda
regler örn när ett skoldistrikt har skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostad. Dessa regler böra vidare enligt de sakkunnigas mening utformas
under aktgivande på grundorsaken till denna skyldighet, nämligen
kommunernas plikt att på ett lämpligt sätt ordna sitt skolväsen, vilket
icke kan ske utan att samtidigt tillses, att lärarna inom skoldistriktet,
åtminstone de mera varaktigt anställda, ha möjlighet att erhålla tjänliga
bostäder, envar i närheten av den skola där han är verksam.

Sitt förslag till huvudregel i fråga örn skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostäder ha de sakkunniga formulerat sålunda: Örn på
ort, varest skola är belägen, i skolans närmare omgivning icke finnes hyresmarknad
för sådana bostäder, som till storlek och beskaffenhet i huvudsak
motsvara gällande boställsordnings krav på lärarbostäder, åligger det skoldistriktet
att åt sådan lärare vid nämnda skola, som icke tjänstgör såsom
vikarie för tjänstledig lärare eller uppehåller lärartjänst vilken kan anses
vara av tillfällig natur, tillhandahålla tjänstebostad, som står i överensstämmelse
med de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsordningen
meddelade bestämmelserna.

Första förutsättningen för att skyldighet skall föreligga är alltså, att
hyresmarknad saknas på den ort, där skolan är belägen. Örn den närmare
innebörden av detta villkor ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Frågan om hyresmarknad föreligger eller ej torde kunna avgöras först
efter prövning av de särskilda förhållandena i varje ifrågasatt fall. Följande
synpunkter torde emellertid enligt de sakkunnigas mening i allmänhet böra
vara vägledande vid frågans besvarande. Vid sådan prövning skall bortses

Kungl. May.ts ''proposition nr 356.

från alla kommunen tillhöriga bostäder. För att hyresmarknad skall anses
förefinnas, bör icke krävas, att något större antal förhyrningsbara bostäder
skola finnas på orten. Vid prövningen måste observeras, att hyresmarknad
skall finnas »för sådana bostäder, som till storlek och beskaffenhet i huvudsak
motsvara gällande boställsordnings krav på bostad för den ifrågavarande
läraren». Det kan tänkas, att på grund av särskilda förhållanden på en ort
finnas flera förhyrningsbara bostäder om två rum och kök men inga sådana
bostäder om tre rum och kök. Hyresmarknad bör då, därest övriga villkor
äro uppfyllda, anses finnas för bostäder motsvarande tjänstebostäder för
»annan lärare» men saknas för bostäder motsvarande tjänstebostäder för
ordinarie folkskollärare. Slutligen må påpekas, att enligt de sakkunnigas
uppfattning en ort icke kan vid viss tidpunkt anses sakna hyresmarknad,
om sådan under normala tider finnas på orten men möjlighet att vid nämnda
tidpunkt anskaffa bostad åt en lärare är mindre eller kanske så gott
som utesluten på grund av vissa särskilda förhållanden. Sålunda böra t. ex.
icke de försvårade hyresmöjligheter, som råda under nuvarande kristid,
tågås till utgångspunkt för bedömande av frågan örn på en ort hyresmarknad
finnes eller saknas. Skulle man tillåta, att frågan besvarades efter de
vid varje aktuell tidpunkt föreliggande förhållandena, skulle enligt de sakkunnigas
uppfattning oskäliga krav kunna komma att ställas på skoldistrikten.

I huvudregeln ha emellertid också såsom villkor för att skoldistrikt skall
vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostad indirekt uppställts vissa krav
på den ifrågavarande lärarens anställning. Skyldighet skall sålunda ej föreligga
gentemot sådan lärare, som tjänstgör såsom vikarie för tjänstledig
lärare, och ej heller gentemot lärare, som uppehåller lärartjänst vilken kan
anses vara av tillfällig natur. Vid övervägandena i denna fråga ha de sakkunniga
påpekat, att nuvarande bestämmelser icke giva någon klar vägledning
för besvarande av frågan, åt vilka slag av lärare ett skoldistrikt kan
vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas uppfattning
synes gränsdragningen i de nya bestämmelserna utan vidare vara
klar i två avseenden. I intet fall bör nämligen skoldistrikt vara skyldigt att
tillhandahålla flera tjänstebostäder än antalet läraravdelningar vid den
skola, varom fråga är. Likaså är det enligt de sakkunnigas uppfattning
uppenbart, att sådan skyldighet icke bör föreligga gentemot t. ex. en tillfälligt
anställd sjukvikarie. Gränsdragningen kan emellertid enligt de sakkunnigas
mening ej ske efter anställningstidens längd. Att formulera en
konkret bestämmelse, genom vilken skoldistriktens skyldighet skulle kunna
noggrant fixeras, finna de sakkunniga ej möjligt. De sakkunniga antyda
en del fall, då lärarens anställning mäste anses vara av mera tillfällig natur,
och uttala, att skoldistriktens skyldighet bör föreligga gentemot lärare som
icke har anställning av sådan natur. Samtidigt uttala emellertid de sakkunniga
att en lärare, gentemot vilken icke föreligger tjänstebostadsskyl
dighet, dock ej bör lämnas utan erforderlig hjälp. Härom anföra de sakkunniga: -

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Om ett skoldistrikt enligt den regel, för vilken nu redogjorts, icke har
skyldighet att tillhandahålla viss lärare tjänstebostad, bör det dock åligga
distriktet att på allt sätt söka hjälpa läraren att erhålla bostad. Då en
lärare med tillfällig anställning bör vara skyldig att för anställningstiden
åtnöjas med förhyrning av ett möblerat runi och ej heller bör kunna ha
anspråk på att hans bostad skall ligga i skolans närhet, torde i de flesta
fall en sådan lärare kunna erhålla bostad inom distriktet. Skulle emellertid
så ej kunna ske utan läraren bliva nödsakad anskaffa bostad i t. ex. ett
utanför skoldistriktet beläget samhälle, tillhörande högre ort sgrupp, torde
Kungl. Majit på lärarens framställning och under förutsättning, att lärarens
anställning är av viss varaktighet, kunna medgiva denne rätt att uppbära
lön efter bostadsortens högre ortsgrupp.

Från huvudregeln föreslå de sakkunniga två generella undantag. Enligt
det första skall skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostad
icke föreligga, örn läraren ändå har eller kan anskaffa bostad, som statens
folkskolinspektör finner godtagbar med hänsyn till, bland annat, lärarens
tjänstgöringsförhållanden, och läraren ej påfordrar anvisande av tjänstebostad.
Enligt det andra undantaget skall skyldighet ej föreligga, örn vederbörande
länsstyrelse efter därom av skoldistriktet gjord framställning och
efter folkskolinspektörens hörande förklarar, att distriktet tills vidare icke
skall vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare Öller tjänstebostad
åt viss lärare. Beträffande innebörden av det andra undantaget anföra
de sakkunniga:

Om i ett skoldistrikt en skola är belägen i omedelbar närhet av ett i
annat skoldistrikt liggande samhälle, och örn hyresmarknad finnes i samhället
men saknas inom den ort, där skolan är belägen, kunna förhållandena
tänkas vara sådana, att det skulle framstå såsom olämpligt att hävda, att
det förstnämnda skoldistriktet vore skyldigt att tillhandahålla tjänstebostäder
åt lärarna vid den omförmälda skolan. Ej heller torde det vara
lämpligt att konstituera skyldighet för ett skoldistrikt att tillhandahålla
tjänstebostäder åt lärarna vid en skola, örn det med stor sannolikhet kan
förutses, att skolan inom ett begränsat antal år kommer att indragas eller
omändras till sådan skolform, att tjänstebostäder av visst slag bliva överflödiga.
I fall som de nu nämnda torde möjlighet böra beredas skoldistrikten
att kunna bliva befriade från eljest föreliggande tjänstebostadsskyldighet.
Beslut örn befrielse på sådan grund förutsätter en noggrann prövning
av förhållandena i varje särskilt fall. Denna prövning torde lämpligast
kunna anförtros åt vederbörande länsstyrelse. Då andra lika motiverade
undantagsfall som de här angivna kunna tänkas förekomma, bör enligt de
sakkunnigas mening i stadgandet om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostäder intagas en bestämmelse, att sådan skyldighet icke
skall föreligga, om vederbörande länsstyrelse efter därom av skoldistrikt
gjord framställning förklarar, att distriktet tills vidare icke skall vara skyldigt
tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare eller tjänstebostad åt viss
lärare.

Utöver de nu angivna bestämmelserna föreslå de sakkunniga i detta
sammanhang en föreskrift innefattande krav på viss beskaffenhet även av

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

tjänstebostad, som tillhandahålles av skoldistrikt, vilket icke är skyldigt
att tillhandahålla dylik bostad. Till stöd för detta förslag uttala de sakkunniga
följande.

Beträffande varje tjänstebostad, som tillhandahålles, bör man enligt de
sakkunnigas mening kunna kräva, att den skall stå i överensstämmelse med
de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsordningen meddelade
bestämmelserna. Uppställandet av detta krav kan kanske från vissa synpunkter
synas något tveksamt, såvitt rörer tjänstebostäder som tillhandahållas
av skoldistrikt, som icke hava skyldighet att tillhandahålla sådana
bostäder. Enligt vad i det följande kommer att närmare utvecklas,
föreslå emellertid de sakkunniga, att för lärarna skall stadgas skyldighet
att mottaga tjänstebostad, även örn den anvisas av skoldistrikt, som icke
är skyldigt att tillhandahålla den. Då sålunda mottagningsskyldighet ålägges
lärarna, bör man enligt de sakkunnigas uppfattning ålägga skoldistrikten
att tillse, att de tjänstebostäder, som tillhandahållas, uppfylla det förut
nämnda kravet. Härigenom vinnes ock, att kravets uppfyllande i fråga om
en tillhandahållen tjänstebostad kan hävdas, utan att utredning behöver
verkställas beträffande skoldistriktets skyldighet att tillhandahålla bostaden.

Mot de sakkunnigas förslag till bestämmelser örn när skoldistrikten skola
ha skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder ha vissa erinringar gjorts
i remissvaren. Sålunda förordar skolöverstyrelsen, att de av de sakkunniga
föreslagna bestämmelserna i § 52 folkskolestadgan för att erhålla större
pregnans sammankopplas med de nuvarande föreskrifterna i statsbidragskungörelsen
och att det samtidigt uttalas i författningstexten, att hyresmarknadens
ringa omfattning kan utgöra skäl för att skyldighet att anskaffa
tjänstebostad skall föreligga. Överstyrelsen säger sig vidare väsentligen
dela de av folkskolinspektörerna i regel framförda farhågorna, att
bostadsanskaffningen för vikarier och lärare med tillfällig anställning skulle
bliva svårlöst, om författningsmässigt ingenting utsäges härom. Det
skulle enligt överstyrelsens mening vara till fördel, om i anslutning till § 52
i folkskolestadgan upptoges ett stycke av den innebörd, att skoldistrikt, då
förhållandena så påkalla, bör i fråga örn annan lärare, än som berörs av
de sakkunnigas förslag, vara behjälpligt vid anskaffande av bostad genom
anvisande av rum med erforderliga möbler eller på annat sätt.

Svårigheterna för vikarier att anskaffa bostad ävensom svårigheterna
överhuvud att anskaffa bostad under tider av bostadsbrist lia betonats av
vissa länsstyrelser. För att avhjälpa lärarnas svårigheter föreslås i regel, att
i författningsväg skall fastslås skoldistriktens skyldighet att hjälpa lärarna
även då distrikten ej ha skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Ett
par länsstyrelser anse av behovet påkallat, att det ålägges skoldistrikten
skyldighet att på begäran anskaffa eller lämna anvisning på bostad åt
vikarie.

JJeparte ucntschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

De nuvarande bestämmelserna örn när skoldistrikten lia skyldighet att
tillhandahålla tjänstebostad äro icke tillfredsställande. Jag delar de sakkunnigas
uppfattning, att vid den allmänna revision av tjänstebostadsbestämmelserna,
som nu skall genomföras, i folkskolestadgan böra intagas
bestämda regler örn när nämnda skyldighet skall föreligga.

Mot de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna ha i remissutlåtandena
riktats vissa erinringar. Enligt dessa remissmyndigheters uppfattning
borde dels skyldighet för skoldistrikten föreligga även vid akut bostadsbrist
på ort, varest eljest finnes hyresmarknad, dels ock i författnings väg
föreskrivas skyldighet för skoldistrikten att vara vikarier och andra tillfälligt
anställda lärare behjälpliga med anskaffande av bostad. Den förstnämnda
utsträckningen av skoldistriktens skyldighet har av de sakkunniga
diskuterats men avvisats såsom ägnad att åstadkomma oskäliga krav på
skoldistrikten. Jag delar de sakkunnigas uppfattning i detta hänseende.
Utsträckningen av tjänstebostadsskyldigheten till vikarier och andra tillfälligt
anställda lärare har ock avböjts av de sakkunniga, som dock uttalat
att, trots frånvaron av författningsbestämd skyldighet, det likväl bör
åligga distrikten att söka hjälpa vederbörande lärare att erhålla bostad. För
egen del ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning i denna fråga.
Jämväl i övrigt biträder jag de sakkunnigas förslag till bestämmelser angående
skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder.

Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad eller att eljest

bo i skolans närhet.

Enligt 37 § folkskolans avlöningsreglemente gäller för närvarande, att,
om tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet anvisas åt en lärare, han är skyldig
att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i
gällande boställsordning.

Lärarlönesakkunniga föreslå följande ändrade lydelse av förenämnda
paragraf.

»Anställes lärare för minst en termin, är han, därest åt honom anvisas
tjänstebostad, som står i överensstämmelse med de i gällande boställsordning
givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna,
skyldig att mottaga tjänstebostaden och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna
i boställsordningen.

Anvisas tjänstebostad av skoldistrikt, som icke är skyldigt att tillhandahålla
läraren sådan bostad, må vederbörande länsstyrelse, där så med hänsyn
till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt, på framställning av läraren
och efter folkskolinspektörens hörande medgiva läraren befrielse tills vidare
från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden i fråga.»

Förslaget överensstämmer med nu gällande bestämmelse däri, att bostadens
beskaffenhet i båda fallen är avgörande för örn läraren skall vara
skyldig att mottaga den såsom tjänstebostad eller ej. Detta innebär, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 356. 17

lärarens omförmälda skyldighet i princip är lika, vare sig skoldistriktet har
skyldighet att tillhandahålla tjänstebostaden eller ej. I två hänseenden föreligga
olikheter mellan gällande bestämmelse och förslaget. För det första
har det nuvarande vaga kravet på att bostaden skall vara »av tjänlig beskaffenhet»
utbytts mot kravet pa att tjänstebostaden skall stå »i överensstämmelse
med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av
boställsordningen meddelade bestämmelserna». Detta har skett i enlighet
med de sakkunnigas uttryckligt framhallna asikt, att bestämmelserna örn
folk- och småskollärarnas tjänstebostäder böra så utformas, att varje till
tjänstebostad avsedd bostad skall uppfylla eller bringas att uppfylla boställsordningens
fordringar. För det andra innehåller förslaget den nyheten,
att icke alla lärare bliva skyldiga att mottaga tjänstebostad, ej ens om
denna uppfyller boställsordningens fordringar. Till stöd för denna del avförslaget
ha de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga ha förut framhållit, att generellt undantag från föreskriften
örn skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder
torde bora medgivas för två fall, nämligen såvitt gäller bostad åt lärare,
som tjänstgör såsom vikarie för tjänstledig lärare, och bostad åt lärare,
som uppehåller tjänst, vilken kan anses vara av tillfällig natur. Enligt de
sakkunnigas uppfattning bör direkt motsvarighet till dessa undantag icke
skapas, när det gäller lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad. Enbart
anställningsformen eller tjänstens beskaffenhet torde nämligen för läraren
icke i större mån inverka på behovet av tjänstebostad eller svårigheten att
mottaga sådan bostad. Den ojämförligt största inverkan torde dessa frågor
i stället röna av anställningstidens längd. Anställes lärare för kortare tid,
t. ex. mindre än en termin, torde han ibland endast med svårighet kunna
tillgodogöra sig fördelarna av en anvisad tjänstebostad, bland annat därför
att den i regel är omöblerad. Är anställningstiden redan från början bestämd
till minst en termin, torde läraren emellertid i regel kunna ordna så,
att det blir fördelaktigt för honom att mottaga tjänstebostad. Anställes
lärare för minst en termin, bör han därför enligt de sakkunnigas uppfattning
kunna mottaga en tjänstebostad, även örn han är vikarie för tjänstledig
lärare eller uppehåller tjänst, som kan anses vara av tillfällig natur.
Generellt befriade från skyldighet att mottaga tjänstebostad böra alltså
endast de lärare vara, som anställas för kortare tid än en termin.

Utöver nu angivna olikheter mellan gällande bestämmelse och de sakkunnigas
förslag innehåller förslaget den nyheten, att en lärare för visst
fall kan av vederbörande länsstyrelse medgivas befrielse från eljest föreliggande
skyldighet att mottaga viss tjänstebostad. Härom lia de sakkunniga
anfört följande.

Enligt de sakkunnigas uppfattning måste man i princip utgå från att en
lärare skall vara skyldig att mottaga en tjänstebostad, som uppfyller boställsordningens
krav, även örn den erbjudes av ett skoldistrikt, som icke
bär skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. De sakkunniga förbise
emellertid ej, att denna principiella regel i vissa fall kan komma att före Bihang

till riksdagens protokoll 19J,6. 1 sami. Nr S56.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

falla väl sträng. Detta sammanhänger med att de sakkunniga i sitt förslag
till boställsordning måst föreslå rätt vittgående särbestämmelser för äldre
tjänstebostäder. En äldre tjänstebostad kan således tills vidare sakna de
flesta s. k. moderna bekvämligheter och även i andra hänseenden vara
mindre tillfredsställande men ändå »stå i överensstämmelse med de i boställsordningen
givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna».
Anvisar ett skoldistrikt, som icke har skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostäder, en sådan äldre tjänstebostad åt en lärare, som
på hyresmarknaden kan anskaffa en fullgod bostad, torde det kunna förefalla
hårt för läraren, örn han under alla förhållanden skall vara skyldig
mottaga den anvisade bostaden. Det synes de sakkunniga icke oskäligt,
örn man för fall liknande det anförda beredde läraren möjlighet att bliva
befriad från den honom eljest åvilande skyldigheten att mottaga tjänstebostad.
Sådan befrielse bör kunna medgivas först efter särskild prövning.
Denna prövning torde lämpligen böra anförtros åt vederbörande länsstyrelse.

De sakkunnigas förslag i nu förevarande hänseende har icke rönt invändning
från remissmyndighetemas sida.

I samband med frågan örn lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad
ha lärarlönesakkunniga till behandling upptagit två andra frågor, nämligen
dels frågan örn skyldighet för folkskolans lärare att alltid bo i skolans
närhet och dels frågan örn skyldighet för nämnda lärare att ha viss mottagning
i skolan för elevernas målsmän. De sakkunniga ha påpekat, att
för lärare vid rikets allmänna läroverk gäller såväl bosättningsplikt som
mott agningsskyldighet.

Vad angår bosättningsplikt anse de sakkunniga av flera skäl, att sådan
icke bör föreskrivas för folkskolans lärare, åtminstone icke för närvarande.
Däremot föreslå de sakkunniga införandet av en begränsad mott agningsskyldighet
för nämnda lärare. Härom anföra de sakkunniga:

Utöver den omförmälda bestämmelsen i läroverksstadgan om viss bosättningsplikt
för lärare vid de allmänna läroverken finnes i samma stadga en
föreskrift, att lärare är skyldig att varje vecka under läsåret på bestämd, i
katalogen angiven mottagningstid lämna lärjungarnas målsmän tillfälle att
med honom rådgöra om angelägenheter, som angå skolan (§ 135 punkt 5).
Ej heller till denna bestämmelse finnes någon motsvarighet för folkskolans
lärare. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör emellertid för de lärare i folkskolan,
som icke äro bosatta i skolans närhet, införas en skyldighet att
under en för mottagning avsedd tid vara för lärjungarnas målsmän tillgängliga
i skolan. Med hänsyn till att målsmännen till folkskolans elever i stor
utsträckning torde vara förhindrade att infinna sig till en mottagning, som
förlagts i anslutning till skolans lektionstimmar, torde den mottagning, varom
nu är fråga, stundom böra förläggas efter vanlig arbetstids slut, exempelvis
efter klockan 18 eller 19. Å andra sidan torde mottagning i folkskolan
icke behöva äga rum så ofta som varje vecka. En gång varje månad under
läsåret synes vara tillräckligt. Det torde icke kunna anses för betungande
för lärarna, örn det ålägges dem mottagningsskyldighet i skolan en gång i

Kungl. Maj:ts proposition nr 366.

månaden. Mottagningstidens längd bör enligt de sakkunnigas mening icke
bestämmas generellt. Det torde böra överlåtas åt vederbörande skolstyrelse
att i samråd med läraren bestämma dag och klockslag för mottagningen
ävensom den minsta tid, läraren vid varje mottagning skall vara tillgänglig
i skolan. De sakkunniga vilja endast framhålla, att mottagningstiden måste
givas den längd, att erforderligt tillfälle lämnas till verkligt rådgörande
mellan läraren och målsmännen. De sakkunniga förutse, att folk- och småskollärarnas
mottagningar åtminstone till en början icke komma att bliva
så talrikt besökta, men anse, att ett meddelande om att lärarna på vissa
tider sta till målsmännens förfogande bör kunna på ett önskvärt sätt stimulera
målsmännen till att utnyttja den möjlighet till kontakt, som därigenom
erbjudits.

Bestämmelsen om den ifrågavarande mottagningsskyldigheten bör meddelas
i folkskolestadgan och, som tidigare angivits, inskränkas till att avse
de lärare, som icke bo i skolans närhet. För de lärare, som äro bosatta i
skolans närhet, synes det nämligen icke nödvändigt att föreskriva sådan
skyldighet, varom här är fråga. De sakkunniga vilja erinra om att lärare
enligt § 29 mom. 4 folkskolestadgan bör så mycket som möjligt för barnens
uppfostran anlita föräldrarnas medverkan. Den kontakt mellan lärare och
målsmän, som sålunda förutsättes, synes utan svårighet — och utan att
några särskilda föreskrifter behöva meddelas — kunna åstadkommas i de
fall, då läraren bor i orten. Intet hindrar emellertid, att sådan lärare ändå
överenskommer med skolstyrelsen om viss mottagningstid.

Av remissmyndigheterna har en länsstyrelse förklarat sig anse, att bosättningsplikt
inom kommunen borde föreskrivas, medan två länsstyrelser
uttalat sig för mottagningsskyldighetens utsträckande till alla lärare vid
folk- och småskolor. Sistnämnda två länsstyrelser ha dessutom velat utöka
mottagningsskyldigheten till en gång var fjortonde dag respektive en gång
i veckan.

Lärarlönesakkunnigas förslag i fråga om lärares skyldighet att mottaga
tjänstebostad innebär ändring av 37 § folkskolans avlöningsreglemente.
Fråga om sadan ändring ankommer på chefens för finansdepartementet
föredragning. Jag framlägger därför icke något förslag i ämnet men har
ansett lämpligt att i nu förevarande sammanhang lämna en redogörelse
även för denna del av tjänstebostadsfrågan.

Vad de sakkunniga anfört till stöd för införande av skyldighet för dem av
folkskolans lärare, som icke bo i skolans närhet, att under en för mottagning
avsedd tid vara för lärjungarnas målsmän tillgängliga i skolan, kan
jag biträda. Även i övrigt anser jag förslaget vara väl avvägt och förordar
därför detsamma.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att bosättningsplikt av ifrågasatt,
slag icke nu bör föreskrivas för folkskolans lärare.

Departe mentschefen.

Kungl. Majlis •proposition nr S56.

Tjänstebostads belägenhet.

Enligt gällande boställsordning är huvudregeln, att tjänstebostad skall
vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet. Viktigaste undantaget från
huvudregeln utgör det fall, att skolhuset är avsett för endast en läraravdelning.
Ett annat undantagsfall föreligger, då »tjänstebostad ej lämpligen
kan förläggas till särskilt hus». Därutöver äger skolöverstyrelsen en allmän
rätt att besluta om avvikelse från de angivna bestämmelserna, då sådan
avvikelse påkallas på grund av särskilda förhållanden.

Lärarlönesakkunniga föreslå ingen saklig ändring av de gällande reglerna,
endast en mindre redaktionell ändring av författningstexten.

Av det vid betänkandet fogade särskilda yttrandet av folkskolans personalrepresentanter
framgår, att dessa ansett, att de sakkunniga bort taga
positiv ståndpunkt för en sådan anordning, att varje tjänstebostad skulle
vara förlagd till särskilt hus.

I remissutlåtandena har erinran gjorts endast mot den i föreskrifterna
örn tjänstebostads belägenhet ingående bestämmelsen att, örn flera tjänstebostäder
äro inrymda i samma hus, de skola vara väl avskilda från varandra
och, där förhållandena sådant medgiva, försedda med var sin ingång.
Länsstyrelserna i Kristianstads, örebro och Västmanlands län ha ur kost
nadssynpunkt velat utesluta kravet på särskilda ingångar.

Lärarlönesakkunniga ha i detta sammanhang till behandling upptagit
frågan örn vad som skall förstås med kravet på att tjänstebostad skall vara
förlagd till särskilt hus »i skolans närhet». De sakkunnigas överväganden
utmynna icke i något förslag, men här torde lämpligen böra atergivas vad
de sakkunniga anfört i frågan.

Som omförmälts, skall tjänstebostad vara förlagd till särskilt hus »i skolans
närhet». Vad med det citerade uttrycket skall förstås, torde icke vara
lätt att angiva. Av rättspraxis får man, såvitt de sakkunniga kunnat finna,
ej annan vägledning för bedömande av fragan örn det största avstand, som
bör kunna inrymmas i begreppet, än att i ett av regeringsrätten avgjort
mål en tjänstebostad, som varit belägen pa ett avstånd av 1 137 meter
från skolan, icke ansetts vara belägen i skolans närhet (Regeringsrättens
årsbok 1928, not E 209).

I regel torde det icke möta några svårigheter att avgöra, örn en tjanstebostad
är belägen i skolans närhet eller ej. Oftast torde nämligen tjänstebostäderna
byggas alldeles invid skolorna. Ibland kunna dock särskilda forhållanden
medverka till att tjänstebostad förlägges på något avstånd från
skolan. Detta kan t. ex. förekomma, örn äldre skola på grund av otillräcklighet
eller för dålig beskaffenhet ersättes med ny skola och i samband därmed
det äldre skolhuset ombygges till tjänstebostäder. Lämpligaste platsen
för nya skolhuset kan därvid visa sig vara belägen ett stycke från det äldre
skolhuset. Andra fall, då tjänstebostad kan komma att ligga på något avstånd
från skolan, äro de, då ett skoldistrikt på grund av skolhusets otili -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356. 21

räcklighet måste för skoländamål taga i anspråk i skolhuset eller i dess
omedelbara närhet belägna tjänstebostäder och i anledning därav anskaffa
nya tjänstebostäder åt lärarna. Vare sig skoldistriktet därvid bygger nya
tjänstebostadshus eller köper en fastighet och upplåter den till tjänstebostäder
eller anvisar lärarna tjänstebostäder i någon kommunen redan tillhörig
fastighet, t. ex. kommunalhus, kan det hända, att de nya tjänstebostäderna
icke bliva belägna så nära skolan. För fall som de nu nämnda är
det erforderligt, att innebörden i uttrycket »i skolans närhet» kan åtminstone
till viss grad bestämmas.

De sakkunniga ha övervägt möjligheten av att i författningstexten närmare
precisera den ifrågavarande bestämmelsen men funnit, att en precisering
icke är möjlig. Orsaken härtill är, att bedömandet av frågan, örn en
viss tjänstebostad skall anses vara belägen i skolans närhet eller ej, ofta
torde röna inflytande av beskaffenheten av vägen eller vägarna mellan skolan
och tjänstebostäder vilken beskaffenhet ju kan vara mycket olika i
olika fall. Då ledning för bestämmande av innebörden i det ifrågavarande
uttrycket torde kunna erhållas genom en jämförelse med ett liknande uttryck
i annan författningstext, vilja de sakkunniga här rikta uppmärksamheten
på bestämmelsen i de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av § 52
punkt 2 folkskolestadgan, att skoldistrikt skall vara skyldigt tillhandahålla
tjänstebostad, örn hyresmarknad icke finnes »i skolans närmare omgivning».
Skillnaden i uttryck mellan de båda här avsedda bestämmelserna är
medvetet åstadkommen och motsvaras enligt de sakkunnigas uppfattning av
en bestämd skillnad mellan de längsta avstånd, som böra medgivas i det
ena och det andra fallet. Gäller det frågan, om ett skoldistrikt skall vara
skyldigt tillhandahålla tjänstebostad at en lärare, bör nämligen enligt de
sakkunnigas uppfattning sådan skyldighet icke anses föreligga, om hyresmarknad
finnes på ett med hänsyn till såväl lärarens som skolans intressen
ej oskäligt avstånd från skolan. De sakkunniga anse, att detta avstånd icke
lämpligen kan fixeras i författningsbestämmelsen, men med det av de sakkunniga
valda uttrycket har avsetts att angiva, att gränserna för det område,
inom vilket hyresmarknad skall finnas, torde böra dragas på ett avstånd
av ungefär 2 km fran skolan, farbar väg. Men om hyresmarknad ej
finnes på nämnda avstånd och skyldighet således bör föreligga för skoldistriktet
att tillhandahålla tjänstebostad, då bör distriktet enligt de sakkunnigas
mening vara skyldigt att tillhandahålla en bostad, som ligger
närmare skolan än den på nyss nämnt sätt bestämda yttersta gränsen för
det område, inom vilket hyresmarknad skall finnas. Då de sakkunniga
i bestämmelsen örn tjänstebostads belägenhet föreslagit bibehållande av
det i hittillsvarande boställsordningar använda uttrycket »i skolans närhet»,
ha de sakkunniga varit av den uppfattningen, att nämnda uttryck
icke medgiver sa stora avstand som uttrycket »i skolans närmare omgivning».
Enligt de sakkunnigas uppfattning torde man såsom allmän regel
böra utgå från att en tjänstebostad icke kan sägas ligga »i skolans närhet»,
örn den är belägen mer än 1 km från skolan. Detta maxiiniavstånd torde
för övrigt enligt de sakkunnigas mening böra medgivas endast i enstaka
undantagsfall.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn bestämmelsen örn tjänstebostads
belägenhet ävensom vad de anfört i fråga örn innebörden av uttrycken
»i skolans närhet» och »i skolans närmare omgivning» har icke givit mig
anledning till erinran.

Dcparte men

Uchefen.

Kungl. Majlis proposition nr 356.

Tjänstebostads storlek.

I fråga om tjänstebostads storlek gäller för närvarande (enligt 3 § 1 mom.
av 1937 års boställsordning), att tjänstebostad för ordinarie folkskollärare
skall innehålla minst tre i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående
rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter
och att tjänstebostad för annan lärare skall innehålla minst ett rum och
kök i direkt förbindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av
omkring 45 kvadratmeter. Enligt en vid boställsordningen fogad övergångsbestämmelse
gällde intill den 1 juli 1943, att tjänstebostad för ordinarie
kvinnlig folkskollärare skulle innehålla minst två i lämplig, direkt
förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta
av omkring 65 kvadratmeter.

Lärarlönesakkunniga ha vid sin behandling av föreliggande fråga haft
att taga hänsyn till dels en skrivelse från 194-0 års civila byggnadsordning
med förslag om sänkning av den sammanlagda golvytan i folk- och
småskollärarnas tjänstebostäder från 90 respektive 45 kvadratmeter till
80 respektive 40 kvadratmeter, dels ock en framställning från Sveriges
småskollärarinnefÖrlund med hemställan att storleken av tjänstebostad för
småskollärarinna måtte fastställas till två rum och kök om minst 60
kvadratmeter.

I betänkandet har redovisats resultatet av en av de sakkunniga verkställd
undersökning rörande de mått, vissa statliga myndigheter ansett
lämpligt att fastställa i fråga om storleken å sina tjänstebostäder.

Lärarlönesakkunnigas förslag och uttalanden beträffande tjänstebostädernas
storlek kunna sammanfattas sålunda:

a) Författningsbestämmelsen bör i första hand fastslå den golvyta, som
tjänstebostad skall omfatta, och i andra hand giva besked om hur denna
golvyta bör vara disponerad.

b) Tjänstebostad för ordinarie folkskollärare bör fastställas att omfatta
en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter, lämpligt fördelad
på minst tre rum och kök.

c) Tjänstebostad för annan lärare än ordinarie folkskollärare bör fastställas
att omfatta en sammanlagd golvyta av omkring 55 kvadratmeter,
lämpligt fördelad på två rum och kök.

d) De sakkunniga säga sig förutsätta, att tjänstebostad, som uppföres
efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre golvyta än
angivna 90 respektive 55 kvadratmeter.

e) Under vissa förutsättningar bör såsom tjänstebostad för ordinarie
folkskollärare, som är ensamstående, kunna tills vidare godkännas mindre
bostad än under b) sägs, dock minst av den storlek, varom förmäles
under c).

Kungl. Maj:ts -proposition nr 356.

f) Erforderliga undantagsbestämmelser för redan befintliga (enligt de
sakkunnigas terminologi »äldre») tjänstebostäder böra meddelas. Härvid
böra tills vidare såsom tjänstebostäder generellt godkännas bostad för ordinarie
kvinnlig folkskollärare, örn den har en sammanlagd golvyta av
omkring 65 kvadratmeter, och bostad för icke-ordinarie folkskollärare eller
för småskollärare, biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola, örn
den har en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter. Annan än
nu nämnd äldre tjänstebostad med för liten golvyta bör kunna godkännas
tills vidare genom särskilt beslut av skolöverstyrelsen. I samtliga fall böra
undantagsbestämmelserna givas på visst sätt begränsad giltighetstid.

Till stöd för förslaget om författningsbestämmelsens omredigering till
att i första hand fastställa golvytan och i andra hand giva besked om hur
golvytan bör vara disponerad ha de sakkunniga anfört, att de ansett denna
anordning riktigare och ägnad att skapa större rättvisa tjänstebostadsinnehavarna
emellan, eftersom antalet rum är i viss utsträckning oberoende
av golvytans storlek, så att ett större antal rum ej behöver innebära större
utrymme, och det enligt de sakkunnigas mening bör vara en bostad av
visst utrymme som tillförsäkras läraren.

Vid behandlingen av frågan örn storleken av tjänstebostad för ordinarie
folkskollärare ha de sakkunniga till en början framhållit följande allmänna
synpunkter på spörsmålet.

Tjänstebostäderna för folkskolans lärare äro till allra största delen belägna
på den egentliga landsbygden. På landet föreligger emellertid avolika
anledningar behov av relativt stora bostäder. I verkligheten äro också
bostäderna på landsbygden regelmässigt större än bostäderna i städer och
övriga tätorter. Tjänstemän, som ha sin stationeringsort på landsbygden,
förses ock ofta med större bostäder än som skulle tillkommit dem, örn de
varit stationerade i städer eller samhällen. Folkskolans lärare kunna därför
icke sägas intaga någon särställning, örn för deras tjänstebostäder fastställes
en något större golvyta än som kan anses normal för motsvarande
bostäder i städer och övriga tätorter.

Det finnes en obestridlig strävan hos landsbygdens lärare att söka erhålla
platser i städer och andra tätorter. Detta förhållande är icke alltid
till fördel för folkskoleväsendet i dess helhet, och i sådana fall bör denna
tendens enligt de sakkunnigas uppfattning motverkas med lämpliga medel.
Ett sådant medel är, förmena de sakkunniga, att man söker bereda landsbygdens
lärare ökad trivsel genom rymligare bostäder än dem, som städernas
lärare i allmänhet kunna förhyra.

I samband med dessa överväganden lia de sakkunniga också erinrat örn
ett uttalande av statsutskottet vid 1944 års riksdag i dess utlåtande nr 215,
punkten 8: o), i anledning av Kungl. Maj:ts förslag örn anslag till vissa
byggnadsarbeten vid Folåsa skolhem. Kungl. Majlis förslag innebar, bland
annat, anvisande av medel till uppförande av en lärarbostad vid skolhemmet.
Bostadens golvyta hade ursprungligen föreslagits till 106 kvadratmeter
men föreslogs av Kungl. Majit minskad till omkring 85 kvadratmeter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Sedan utskottet erinrat om att folkskollärares tjänstebostad enligt gällande
boställsordning skulle innehålla minst tre rum med en sammanlagd golvyta
av omkring 90 kvadratmeter, uttalade utskottet såsom sin mening, att
mindre tjänstebostäder än nämnda boställsordning tilläte i allmänhet icke
borde byggas för lärarpersonal. I anledning av vad utskottet sålunda uttalat,
föreslog utskottet en höjning av det av Kungl. Majit äskade anslaget
med så stort belopp, som kunde beräknas motsvara den besparing, som
skulle ha uppkommit vid en minskning av lärarbostadens golvyta från 105
till omkring 85 kvadratmeter. Under punkten 9: o) av samma utlåtande
förklarade utskottet bland annat — under åberopande av vad utskottet
anfört under punkten 8: o) — sig icke kunna tillstyrka, att en till uppförande
föreslagen lärarbostad vid Lövstahemmet minskades från 105 till
omkring 85 kvadratmeter, och i anledning härav föreslog utskottet en mot
den avstyrkta minskningen svarande höjning av det begärda anslagsbeloppet.
Riksdagen gjorde statsutskottets uttalande till sitt och beviljade de
av utskottet föreslagna högre anslagen.

Härefter ha de sakkunniga till stöd för sitt förslag om bibehållande av
nuvarande bestämmelse örn storlek å tjänstebostad för ordinarie folkskollärare
anfört följande.

De sakkunniga anse giltiga skäl föreligga för att de ordinarie folkskollärarnas
tjänstebostäder givas något större mått än som kan anses normalt
för en bostad åt en stadsfamilj på ungefär motsvarande sociala nivå som
folkskollärarna. De sakkunniga hålla före, att ur kostnadssynpunkt tillräckliga
skäl ej föreligga för vidtagande av den av civila byggnadsutredningen
föreslagna nedskärningen av bostadsutrymmet för folkskolans
lärare. Beträffande den av civila byggnadsutredningen som ytterligare skäl
för en golvyteminskning åberopade kvalitativa förbättringen vilja de sakkunniga
anföra, att enligt de sakkunnigas uppfattning de ordinarie folkskollärarnas
tjänstebostäder icke äro av den storlek, att den kvalitativa
förbättringen bör inverka på av byggnadsutredningen angivet sätt. En allmän
minskning av golvytorna i förhållande till genomförda förbättringar
och allt eftersom nya förbättringar komma att genomföras torde för övrigt
enligt de sakkunnigas förmenande vara olämplig från bland annat befolkningspolitiska
synpunkter.

Med hänsyn till det anförda och till riksdagens omförmälda uttalanden
och beslut kunna de sakkunniga icke tillstyrka någon minskning av den
golvyta, som för närvarande är bestämd för de ordinarie folkskollärarnas
tjänstebostäder, d. v. s. »omkring 90 kvadratmeter». De sakkunniga vilja
tillika uttala, att de sakkunniga härvid förutsätta, att tjänstebostad, som
uppföres efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre
golvyta än 90 kvadratmeter.

Från lärarhåll ha framkommit yrkanden örn ökning av den föreskrivna
golvytan i tjänstebostad för ordinarie folkskollärare. De sakkunniga kunna
icke förorda en sådan ökning. Enligt de sakkunnigas mening uppfyller nämligen
redan en bostad på 90 kvadratmeter de anspråk på större utrymme,
som skäligen kunna framställas. Av den av de sakkunniga verkställda
undersökningen av förhållandena i fråga örn vissa statliga befattnings -

Kungl. Maj:ts •proposition nr 356.

havares tjänstebostäder synes icke heller framgå, att folkskollärarna äro
med nuvarande bestämmelser sämre ställda i fråga om tjänstebostads golvyta
än flertalet statstjänstemän i närmast motsvarande tjänsteställning.

En föreskrift om 90 kvadratmeters golvyta i tjänstebostad för ordinarie
folkskollärare är enligt de sakkunnigas uppfattning tillfredsställande ur
ännu en synpunkt. Enligt gällande bestämmelser skall en tjänstebostad av
angivet slag innehålla minst tre rum och kök. De sakkunniga anse sig icke
kunna föreslå någon höjning av denna minimibestämmelse men vilja uttala,
att det enligt de sakkunnigas mening är mycket önskvärt, om en folkskollärare
kan beredas en tjänstebostad örn åtminstone fyra rum och kök. En
sådan bostad torde ock utan svårigheter kunna utvinnas på en golvyta
av 90 kvadratmeter. En lämplig disposition av en sådan golvyta torde
enligt de sakkunnigas uppfattning vara: ett stort vardagsrum och tre
mindre rum, av vilka ett lämpligen torde kunna användas som arbetsrum
åt läraren eller anvisas åt ett eventuellt anställt hembiträde. Med hänsyn
till arten av det hemarbete, som lärartjänsten medför, är det av stor betydelse,
örn läraren kan beredas ett särskilt arbetsrum. Å andra sidan torde,
när hembiträde finnes, ett av de mindre rummen behöva anvisas åt henne.
De sakkunniga vilja påpeka, att enligt gällande boställsordning, vars bestämmelser
i allmänhet äro direkt överflyttade från 1918 års boställsordning,
i köket bör finnas utrymme för sovplats åt tjänarinna, där ej särskilt
rum för ändamålet upplåtes. Det torde nu för tiden i de flesta fall
vara omöjligt att erhålla hembiträde, som åtnöjes med sovplats i köket.
Behöver man hembiträde — och detta behov måste förutsättas finnas i
mångå folkskollärares familjer — måste därför i regel ett rum reserveras åt
hembiträdet. Detta innebär ock, att man måste för detta ändamål avsätta
större del av golvytan än vad man i gällande boställsordning räknat med.

När det gäller att avväga den lämpliga storleken å tjänstebostad för
annan lärare än ordinarie folkskollärare — d. v. s. i regel tjänstebostad för
småskollärarinna — ha de sakkunniga först undersökt frågan om sådan
tjänstebostad bör innehålla ett eller två rum. Med erinran om den bestämmelse
i gällande boställsordning som säger att, om bostad, avsedd för ensamt
boende lärarinna, har ett avskilt läge, skoldistriktet bör låta sig angeläget
vara att genom särskilda åtgärder bereda lärarinnan trygghet i tjänstebostäder
ha de sakkunniga uttalat, att bästa sättet att bereda lärarinnan
lindring i den psykiska påfrestning, som följer av ensligheten utan tvekan
torde vara att det gives henne möjlighet att lia annan person — släkting
eller hembiträde — boende hos sig. Enligt de sakkunnigas uppfattning vore
emellertid denna möjlighet till annan persons sällskap eller hjälp med skäl
efterlängtad även av många andra lärarinnor än de avskilt boende. Behovet
av två rum framträder för övrigt enligt de sakkunnigas mening än tydligare,
om tjänstebostad icke är avsedd för småskollärarinna utan för extra
ordinarie folkskollärare, då den kan bliva tagen i bruk av t. ex. en manlig
lärare med familj. Slutligen lia de sakkunniga omförmält, att den av de
sakkunniga verkställda undersökningen beträffande vissa statliga befattningshavares
tjänstebostäder utvisade, att många sådana befattningshavare
i lönegrad 9 (samma lönegrad som ordinarie småskollärarinna till
hör) vore berättigade till tjänstebostäder örn två ruin och kök eller alter

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

nativt ett ruin och kök och två rum och kök. Enligt vad de sakkunniga
inhämtat vore dock praxis numera, att man för statliga befattningshavare
aldrig byggde tjänstebostäder örn ett rum och kök.

Till stöd för förslaget örn utökning av golvytan i nu ifrågavarande
tjänstebostäder från 45 till 55 kvadratmeter lia de sakkunniga anfört
följande.

För en bostad om två rum och kök är en golvyta av 45 kvadratmeter
enligt de sakkunnigas uppfattning icke tillräcklig. De sakkunnigas förslag
om utökning av rumsantalet bör därför medföra ökning även av golvytan.
Ett ytterligare skäl för en sådan ökning framkommer enligt de sakkunnigas
mening vid en jämförelse med vad som för närvarande gäller i fråga
örn golvytan i ordinarie folkskollärares tjänstebostad. En ordinarie folkskollärare,
även en kvinnlig sådan, skall enligt gällande regler tilldelas en
tjänstebostad örn tre rum och kök och omkring 90 kvadratmeter. Tjänstebostad
för ordinarie småskollärarinna skall för närvarande innehålla ett
rum och kök och omkring 45 kvadratmeter. De sakkunniga kunna icke
finna detta vara en rättvis avvägning med hänsyn till proportionen mellan
folk- och småskollärarnas tjänsteställningar och avlöningsförmåner.

Vid avvägandet av storleken av den ifrågasatta ökningen i golvyta ha de
sakkunniga stannat för att föreslå en ökning från omkring 45 till omkring
55 kvadratmeter. Härvid ha de sakkunniga förutsatt, att tjänstebostad, som
uppföres efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre
golvyta än 55 kvadratmeter. En golvyta av sistnämnda storlek bör enligt
de sakkunnigas uppfattning kunna utan svårigheter så disponeras, att den
kommer att inrymma en bra och relativt rymlig bostad om två rum och
kök. Förhållandet mellan golvytan i ordinarie folkskollärares tjänstebostad
och i »annan lärares» tjänstebostad blir också härigenom mera tillfredsställande.

De småskollärarinnor, som äro försedda med tjänstebostäder, äro i viss
utsträckning gifta, och i ett stort antal fall äro dessa gifta småskollärarinnors
familjeförhållanden sådana, att lärarinnans tjänstebostad måste användas
såsom familjebostad. En bostad örn ett rum och kök med en golvyta
av omkring 45 kvadratmeter torde enligt de sakkunnigas uppfattning
svårligen kunna anses såsom lämplig familjebostad. Vidtagas de av de sakkunniga
nu föreslagna ökningarna i fråga örn golvyta och rumsantal i
tjänstebostäderna för »annan lärare», erhåller man emellertid bostäder, som
enligt de sakkunnigas mening kunna godtagas såsom familjebostäder.

Enligt de sakkunnigas förslag blir således huvudregeln, att åt en ordinarie
folkskollärare skall anvisas en tjänstebostad med omkring 90 kvadratmeters
golvyta, fördelad på minst tre rum och kök, samt åt annan lärare
anvisas en tjänstebostad med omkring 55 kvadratmeters golvyta, fördelad
på två rum och kök. Från denna huvudregel bör dock — även när det
gäller nya tjänstebostäder — i ett fall undantag kunna göras. Härom an
föra de sakkunniga i huvudsak följande.

De sakkunniga förutse, att fall kunna förekomma, då det torde synas
skäligt att även en ordinarie folkskollärare skall vara skyldig åtnöjas med
tjänstebostad av den mindre storleken. Örn nämligen tjänstebostad skall
tillhandahållas en ordinarie folkskollärare, som är ensamstående, och en

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

bostad orri 90 kvadratmeter och tre rum och kök icke står till förfogande
men det finnes en bostad om två rum och kök, bör enligt de sakkunnigas
mening läraren vara skyldig att mottaga den mindre tjänstebostad, som
står till förfogande. De sakkunniga föreslå, att en särskild bestämmelse om
denna skyldighet intages i boställsordningen. Bestämmelsen bör ock innebära,
att skoldistriktet i dessa fall har fullgjort sin skyldighet att tillhandahålla
en tjänstebostad, som uppfyller boställsordningens krav, därest det
tillhandahållit en sådan mindre tjänstebostad som läraren är skyldig att
mottaga.

Grunden för en sådan skyldighet för ordinarie folkskollärare att åtnöjas
med mindre tjänstebostad bör vara, att läraren presumeras icke ha behov
av så stora utrymmen, som en folkskollärarbostad enligt huvudregeln skall
omfatta. Av denna anledning bör skyldigheten aldrig åligga gift folkskollärare.
Den bör ej heller åvila alla ogifta. Skyldigheten bör enligt de sakkunnigas
uppfattning föreligga endast för lärare, som är ensamstående.
Ogift lärare, som har närstående anförvanter boende hos sig, bör enligt de
sakkunnigas mening i regel icke sägas vara ensamstående. Detsamma bör
enligt de sakkunnigas mening gälla lärare, som har hushållerska.

Även för de fall, då tjänstebostadsfrågan ordnats på detta sätt genom
en frivillig överenskommelse, bör gälla, att skoldistriktet fullgjort sin skyldighet
att tillhandahålla en tjänstebostad, som uppfyller boställsordningens
krav.

De sakkunnigas förenämnda förslag i fråga om tjänstebostädernas storlek
avser principiellt alla slag av tjänstebostäder, såväl nya som äldre. Av flera
skäl erfordras emellertid vissa undantagsbestämmelser för de äldre tjänstebostädernas
del. Beträffande dessa undantag anföra de sakkunniga bland
annat följande.

Grunden till att de avsedda undantagsbestämmelserna böra givas är olika
i olika fall. Å ena sidan finnas här nämligen sådana tjänstebostäder, som
uppfylla tidigare eller närmast före den nya boställsordningens ikraftträdande
gällande föreskrifter i fråga örn golvytans storlek. Hit höra folkskollärarinnebostäderna
med en golvyta av omkring 65 kvadratmeter, vilka
varit reglementsenliga intill den 1 juli 1943, samt de tjänstebostäder för
»annan lärare», som ha en golvyta av omkring 45 kvadratmeter och därför
överensstämma med de nuvarande föreskrifterna i ämnet. För dessa två
slag av tjänstebostäder bör enligt de sakkunnigas uppfattning givas ett
stadgande, att de må utan prövning tills vidare avvika från de enligt nya
boställsordningens huvudregel gällande föreskrifterna beträffande golvyta.
A andra sidan finnas ock en hel del tjänstebostäder, som aldrig uppfyllt
gällande bestämmelser i fråga örn golvytans storlek utan endast på grund
av stadgande i övergångsbestämmelserna till boställsordningen ansetts såsom
tjänliga tjänstebostäder. Ehuru de sakkunniga väl inse fördelen och
önskvärdheten av att i den nya boställsordningen sättas bestämda minimimått
i fråga örn sagda storlek, anse de det dock ej möjligt att giva sådana
föreskrifter, att alla dessa sistnämnda tjänstebostäder med för liten golvyta
måste utdömas såsom tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas uppfattning
böra därför undantagsbestämmelserna givas sådan räckvidd, att de må
kunna omfatta även vissa av dessa tjänstebostäder. I detta fall böra de
för små bostäderna dock ej Idiva godkända omedelbart på grund av ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 856.

stadgande i boställsordningen, utan möjlighet torde böra öppnas för skolöverstyrelsen
att, om särskilda förhållanden anses därtill föranleda, på
framställning av skoldistrikt giva dispens för sådan bostad från boställsordningens
övriga bestämmelser om golvyta. Dispensen torde böra av skolöverstyrelsen
givas viss tids giltighet, dock så att den alltid upphör, örn
sådan ovan omförmäld åtgärd vidtages med tjänstebostaden eller det hus,
vari den är inrymd, att golvytan kan ökas till de föreskrivna måtten.

De sakkunniga göra till slut vissa uttalanden i två tolkningsspörsmål be
träffande de föreslagna undantagsbestämmelserna för äldre tjänstebostäder.
Det ena spörsmålet är, var man skall anse, att gränsen går mellan de
undantagsfall, som böra vara godkända omedelbart på grund av stadgandet
i boställsordningen, och de undantagsfall, för vilkas godkännande skulle
fordras dispens av skolöverstyrelsen. Omedelbart på grund av stadgandet
i boställsordningen böra enligt de sakkunnigas förslag godkännas dels folkskollärarinnebostäderna
om två rum och kök med en sammanlagd golvyta
av omkring 65 kvadratmeter och dels bostäder för »annan lärare» om ett
rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter.
Tolkningssvårigheten är här knuten till ordet »omkring». Enligt de sakkunnigas
uppfattning bör detta ord här medgiva en avvikelse på ungefär
10 procent. Det andra tolkningsspörsmålet är, var skolöverstyrelsen skall
sätta en lägsta gräns för dispensfallen. Denna gräns torde icke, uttala de
sakkunniga, kunna bestämt fastställas utan torde böra variera från fall
till fall. Den torde vara avhängig av flera omständigheter, framför allt dessa
tre: tjänstebostadsinnehavarens personliga förhållanden, hur tjänstebostäder
golvyta kan beräknas bliva disponerad under dispenstiden samt
tjänstebostadens bekvämligheter och kvalitet i övrigt. Även örn hänsyn
tages till nämnda och eventuellt förekommande andra omständigheter,
måste det dock, framhålla de sakkunniga, finnas en gräns, under vilken
man aldrig bör få gå. Härom uttala de sakkunniga, att enligt deras mening
dispens beträffande tjänstebostäderna för »annan lärare» bör givas ytterst
sällan för bostäder med mindre golvyta än 40 kvadratmeter.

I sitt vid betänkandet fogade särskilda yttrande ha folkskola?is personalrepresentanter
anmält, att de hävdade att golvytan i tjänstebostad för
»annan lärare» borde fastställas till 60 kvadratmeter, detta emedan enligt
representanternas åsikt en fullgod familjebostad icke kunde rymmas inom
en golvyta av 55 kvadratmeter.

I yttrandena lia vissa erinringar gjorts mot de sakkunnigas förslag i fråga
om tjänstebostädernas storlek. Byggnadsstyrelsen har uttalat, att styrelsen,
som i och för sig icke hade något att erinra mot en allmän höjning av
utrymmesstandarden beträffande bostäder, icke funne tillräckliga skäl föreligga
att här avsedda tjänstebostäder gåves större yta, än vad som för närvarande
kunde betraktas som normalt för en tjänstebostad av denna storlek
eller för en lägenhet örn tre rum och kök i ett friliggande enfamiljshus på

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

landsbygden. Med hänsyn härtill funne styrelsen, att lägenhetsytan för närvarande
borde sättas till 80 kvadratmeter för en lägenhet om tre rum och
kök. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, om icke en sänkning från
90 till 85 kvadratmeter borde övervägas med hänsyn till nu och säkerligen
jämväl framdeles rådande höga byggnadskostnader och i allmänhet tilllämpade
normer för bostadsutrymmen. Å andra sidan föreslår länsstyrelsen
i Uppsala län, att golvytan skall fastställas till omkring 100 kvadratmeter.
Som grund härtill åberopas de sakkunnigas uttalande örn önskvärdheten
av att en folkskollärare beredes en tjänstebostad örn åtminstone fyra rum
och kök. Samma storlek föreslås av länsstyrelsen i Hallands län.

Beträffande storleken av tjänstebostad åt »annan lärare» ha fem länsstyrelser
föreslagit större golvyta än enligt de sakkunnigas förslag. Fyra
av dessa länsstyrelser ha föreslagit en golvyta av 60 kvadratmeter, medan
den femte länsstyrelsen ansett 65 kvadratmeter mera tillfredsställande.

De sakkunnigas förslag i fråga örn golvytorna i tjänstebostäderna innebär
bibehållande av en golvyta av omkring 90 kvadratmeter i tjänstebostad
för ordinarie folkskollärare och höjning från omkring 45 till omkring 55
kvadratmeter av golvytan i tjänstebostad för annan lärare. Gentemot det
förstnämnda förslaget föreligga vissa avvikande åsikter i yttrandena. De
sakkunniga ha emellertid i betänkandet upptagit till behandling tidigare
föreliggande yrkanden av enahanda innebörd som de nu i yttrandena
gjorda men icke funnit sig kunna tillstyrka bifall till något av dessa yrkanden.
För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag i fråga örn golvytan
i tjänstebostad för ordinarie folkskollärare, vilket förslag synes mig väl
avvägt ur skilda synpunkter.

Beträffande golvytan i tjänstebostad för annan lärare har såväl av lärarrepresentanterna
som i vissa yttranden påyrkats fastställande av större
golvyta än den av de sakkunniga föreslagna. För egen del har jag funnit,
att övervägande skäl tala för en ökning av golvytans storlek till omkring
60 kvadratmeter.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit och uttalat i fråga örn tjänstebostads
storlek föranleder ingen erinran från min sida.

Tjänstebostads bekvämligheter.

Med »bekvämligheter» förstå de sakkunniga i detta sammanhang vatten
(medelst i bostaden indragen vattenledning), avlopp, elektriskt ljus, centraluppvärmning,
badrum och vattenklosett. I denna betydelse använda de
sakkunniga även uttrycket »de moderna bekvämligheterna». I vissa fall
användes dessutom uttrycket »primärbekvämligheterna». De sakkunniga
avse härmed bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus.

Gällande boställsordning — vars bestämmelser i detta hänseende äro lika -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

lydande med 1918 års boställsordnings — innehåller ingen annan föreskrift
om bekvämligheter än följande föreskrift örn vatten: »I tjänstebostad eller
dess närhet skall finnas tillgång till friskt och gott vatten i för tjänstinnehavarens
hushåll tillräcklig mängd». Som av ordalydelsen framgår, innebär
detta icke något krav på att tjänstebostad skall vara försedd med i bostaden
indragen vattenledning.

Av de förut intagna statistiska uppgifterna framgår, att under vårterminen
1942 endast ungefär 7 procent av samtliga tjänstebostäder för lärare
vid folk- och småskolor voro försedda med alla de moderna bekvämligheterna.
I ungefär 27 procent av antalet tjänstebostäder funnos bekvämlig
heterna vatten, avlopp, elektriskt ljus och centralvärme, eventuellt någon
därutöver men ej alla bekvämligheterna. Ungefär 31 procent av tjänstebostäderna
voro försedda med »primärbekvämligheterna» vatten, avlopp
och elektriskt ljus, medan i ungefär 35 procent av bostäderna dessa primärbekvämligheter
saknades helt eller delvis.

Innan de sakkunniga ingått på spörsmålet om vilka krav man i en ny
boställsordning borde uppställa i fråga örn tjänstebostads bekvämligheter,
ha de i betänkandet redovisat dels resultatet av en av dem företagen undersökning
av de bestämmelser och den praxis i fråga örn tjänstebostäder
bekvämligheter, som gälla på vissa områden inom statsförvaltningen, dels
ock inhämtade upplysningar örn de fordringar i fråga örn bekvämligheter,
som egnahemsstyrelsen uppställer för beviljande av egnahemslån. Vidare
lia de sakkunniga påpekat de möjligheter till bidrag till införande av bekvämligheter
i vissa grupper av lägenheter på landsbygden, som finnas
enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 465) örn lantarbetarbostadslån och
lantarbetarbostadsbidrag. De sakkunniga ha ock återgivit vissa uttalanden
i 1940 års byggnadskostnadssakkunnigas betänkande den 29 januari 1941
med utredning angående byggnadskostnaderna (stat. off. utr. 1941:4).

När det härefter gällt för lärarlönesakkunniga att framlägga förslag i
fråga om bekvämligheterna i folk- och småskollärarnas tjänstebostäder, ha
de sakkunniga med utgångspunkt från att hittills gällande boställsordningar
icke innehållit några föreskrifter örn bekvämligheter först framhållit vissa
allmänna synpunkter på spörsmålet. De sakkunniga anföra:

Boställsordningen skall enligt de sakkunnigas uppfattning innehålla
tvingande bestämmelser om huru tjänstebostäderna för folkskolans lärare
skola vara beskaffade för att tillfredsställa de anspråk, som lärarna enligt
de författningsgivande myndigheternas uppfattning skäligen böra ha rätt
att ställa. Dessa anspråk böra icke vara mindre än de, som i allmänhet
ställas på vanliga bostäder för personer i ungefär samma samhällsställning
som folkskolans lärare inneha. Bostadsstandarden torde emellertid med all
sannolikhet komma att fortsätta att stiga, åtminstone på landsbygden, där
den ännu är betydligt lägre än i tätorterna. Den boställsordning, varom nu
skall framläggas förslag, måste antagas bliva gällande under rätt lång tid.
Med hänsyn härtill och till den med sannolikhet fortsatta standardhöj -

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

ningen bör enligt de sakkunnigas mening den nya boställsordningen upptaga
bestämmelser i fråga örn tjänstebostads bekvämligheter, som motsvara
den standard man nu för tiden vid byggande av nya bostäder i allmänhet
strävar efter att uppnå.

Lärarlönesakkurmigas förslag till bestämmelser i fråga örn bekvämligheter
kunna i korthet angivas så:

1. Såsom huvudregel skall för såväl nya som äldre tjänstebostäder gälla,
att varje tjänstebostad skall förses med bekvämligheterna vatten, avlopp,
elektriskt ljus, vattenklosett, centraluppvärmning och badrum.

2. Ett för alla tjänstebostäder gällande undantag från huvudregeln bör
medgivas. Örn nämligen betydande svårigheter föreligga för tjänstebostads
förseende med vatten, avlopp eller elektriskt ljus, bör skolöverstyrelsen
kunna på framställning av skoldistriktet medgiva, att bostaden i avvaktan
på svårigheternas övervinnande må sakna en eller flera av nämnda bekvämligheter.
För tid, varunder tjänstebostad medgives sakna vatten, må den
ock sakna badrum och vattenklosett men ej centraluppvärmning.

3. Äldre tjänstebostad måste tills vidare godkännas såsom tjänstebostad
även om den skulle sakna alla de moderna bekvämligheterna. Vid den första
örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation, som sker efter den
nya boställsordningens ikraftträdande, skall bostaden dock, såvitt möjlighet
därtih föreligger, förses med alla de ifrågavarande bekvämligheterna.
Underlåtes detta, trots att möjlighet därtill förelegat, får bostaden sedan
icke i befintligt skick godkännas såsom tjänstebostad. Oberoende av när
om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation kommer att äga rum
skall varje äldre tjänstebostad vara försedd med primärbekvämligheterna
inom fem år från dagen för den nya boställsordningens ikraftträdande.

Beträffande tjänstebostädernas förseende med primärbekvämligheterna
vatten, avlopp och elektriskt ljus lia de sakkunniga anfört i huvudsak
följande.

Tjänstebostad torde i regel kunna förses med vatten medelst i tjänstebostaden
indragen vattenledning. Finnes ej allmän vattenledning på orten
och kan ej genom självtryck vatten ändå inledas i tjänstebostad, bör enligt
de sakkunnigas uppfattning vatten inledas i tjänstebostaden medelst en
hydroforanläggning och ledningar från en brunn. Finnes i tjänstebostaden
tillgång till elektrisk ström, bör hydroforanläggningen göras automatiskt
verkande.

Avlopp från tjänstebostad torde ock i allmänhet kunna tillfredsställande
ordnas.

Större svårigheter torde det i vissa trakter bereda att förse tjänstebostad
med elektriskt ljus. Ännu finnas många kommuner, exempelvis på Gotland,
som icke äro elektrifierade. I vissa skogstrakter kan det också på grund av
de stora avstånden till närmaste med elektrisk belysning försedda plats
vara stora ekonomiska svårigheter förknippade med införande av elektriskt
ljus i en tjänstebostad. I vissa fall torde — på sätt som stundom sker vid
domänverkets tjänstebostäder — de antydda svårigheterna kunna övervin -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 3C6.

nas genom att invid tjänstebostaden uppföres en vindmotor för strömalstring.
Svårigheterna att förse tjänstebostäderna med elektriskt ljus
bliva emellertid med tiden allt mindre på grund av den utbyggnad av ledningsnätet,
som alltfort pågår.

De svårigheter, som sålunda ibland kunna föreligga för tjänstebostads
förseende med vatten, avlopp och elektriskt ljus, äro enligt de sakkunnigas
mening icke större eller oftare förekommande, än att den nya boställsordningen
bör upptaga såsom huvudregel, att de nämnda primärbekvämligheterna
skola finnas i varje tjänstebostad.

Har innehavare av äldre tjänstebostad på egen bekostnad inlett elektriskt
ljus i bostaden och för att erhålla elektrisk ström tecknat andelar i en
distributionsförening, bör i och med ikraftträdandet av den nya boställsordningen
skoldistriktet inträda såsom ansvarig för alla de förpliktelser,
läraren måst ikläda sig för att erhålla den elektriska strömmen. Skoldistriktet
bör på grund härav vara skyldigt att av läraren övertaga dennes andelar
i distributionsföreningen.

Även örn de sakkunniga således anse svårigheterna att förse tjänstebostad
med vatten, avlopp och elektriskt ljus icke vara större än att huvudregeln
bör vara, att primärbekvämligheterna skola finnas i varje tjänstebostad,
förutse de sakkunniga, att de nämnda svårigheterna någon gång kunna
vara så betydande, att det kan vara skäligt att tjänstebostad i avvaktan
på svårigheternas undanröjande får sakna nämnda bekvämligheter eller
någon av dem. Svårigheten att förse tjänstebostad med vatten kan bero
på att bostaden är belägen på sådan berggrund, att vattenledningarnas
nedläggande på frostfritt djup kan vara förenat med stora praktiska svårigheter
och oproportionerligt stora kostnader. Svårighet att förse tjänstebostad
med elektriskt ljus torde uteslutande bero på att trakten, där bostaden
är belägen, icke är elektrifierad. Med hänsyn till möjligheten av
antydda betydande svårigheter bör därför enligt de sakkunnigas uppfattning
huvudregeln ej göras orygglig utan möjlighet öppnas för skolöverstyrelsen
att efter framställning av skoldistrikt medgiva undantag. Avser medgivandet
att tjänstebostad får sakna vatten (medelst i tjänstebostaden indragen
vattenledning), måste dock tillses, att bostadsinnehavarens hushåll
på annat sätt beredes tillgång till erforderligt vatten. Finnes friskt och gott
vatten i tillräcklig mängd att hämta i brunn i tjänstebostäder^ omedelbara
närhet, bör tjänstebostadsinnehavaren vara skyldig att åtnöjas därmed
under den tid skolöverstyrelsens medgivande gäller. Finnes vatten ej att
hämta i en brunn i tjänstebostäder omedelbara närhet, bör skoldistriktet
vara skyldigt att ombesörja, att vatten på lämpligt sätt tillhandahålles.

I fråga örn centraluppvärmning må här påpekas, att de sakkunnigas förslag
innebär, att sådan tjänstebostad, som icke i egenskap av äldre tjänstebostad
får sakna ifrågavarande bekvämlighet intill första örn- eller tillbyggnad
eller mera omfattande reparation, måste vara försedd med denna
bekvämlighet, även om bostaden enligt särskilt medgivande får sakna vatten.
Till stöd härför ha de sakkunniga åberopat, att enligt vad de inhämtat
centraluppvärmning kan utan större svårigheter användas även örn vatten
medelst i bostaden indragen vattenledning ej finnes.

Vid behandlingen av frågan örn centraluppvärmning ha de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

även något berört vissa svårigheter, som kunna uppkomma, då flera tjänstebostäder
äro belägna i samma hus. De sakkunniga ha härom anfört följande.

Äro flera tjänstebostäder belägna i samma hus, kunna de antingen ha
gemensam centraluppvärmning eller oek var sin sådan, s. k. våningsvärmeledning.
I förstnämnda fallet kunna irritationsmoment lätt uppkomma.
Tjänstebostadsinnehavarna kunna t. ex. lia olika uppfattning örn när eldningen
i den gemensamma värmepannan skall börja eller sluta eller om hur
riklig eller sparsam eldningen skall vara eller örn hur ansvaret för eldningens
ombesörjande skall fördelas. I sistnämnda hänseende kan t. ex. förekomma,
att tjänstebostadsinnehavare anser sig icke skyldig att deltaga i ombesörjandet
av och kostnaden för uppvärmningen av huset under jullovet, örn
lian då är bortrest. För undvikande av tvister som de nämnda böra i
boställsordningen ock intagas noggranna författningsbestämmelser örn fördelning
av ansvar och kostnad i fall, då gemensam centraluppvärmning
förekommer.

Till stöd för kravet på tjänstebostads förseende med badrum ha de sakkunniga
— efter återgivande av en skrivelse av 1940 års civila byggnadsordning,
vari utredningen bland annat förklarat sig hysa den uppfattningen,
att tillgång till badrum, där så vore möjligt, borde beredas i alla
familjebostäder — för egen del anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga dela civila byggnadsutredningens uppfattning, att tillgång
till badrum, där så är möjligt, bör beredas i alla familjebostäder. Då
det synes de sakkunniga uppenbart, att vid den fullständiga omarbetning
av boställsordningen, som nu verkställes, ändring även måste komma att
ske i fråga örn hyresavdragsbeloppen, bortfaller för de sakkunniga det skäl,
som avhållit civila byggnadsutredningen från att föreslå införandet i
boställsordningen av en bestämmelse om badrum. Enligt de sakkunnigas
uppfattning bör man emellertid vid införandet av en sådan bestämmelse
gå längre än civila byggnadsutredningen efter ordalagen i sin skrivelse
synes vara benägen att göra. Enligt civila byggnadsutredningens uppfattning
bör tillgång till badrum beredas i alla »familjebostäder». Då i fråga
örn tjänstebostäder^ för folkskolans lärare alla bostäder, såväl de större
som de mindre, kunna komma att tjäna som familjebostäder, vilja de sakkunniga
föreslå, att bestämmelsen örn badrum gives tillämpning å varje
tjänstebostad för lärare vid folk- eller småskola, oberoende av örn den är
familjebostad eller ej. (Att ett från annan synpunkt berättigat undantag
från denna generellt formulerade regel dock bör medgivas, kommer nedan
att påpekas.) Uttrycket »tillgång till badrum» tyder ock på att civila
byggnadsutredningen icke ansett, att varje tjänstebostad borde förses med
eget badrum utan att ett badrum kunde vara gemensamt för flera tjänstebostäder.
De sakkunniga vilja avråda från en bestämmelse, som kan medgiva
en sådan tolkning. Systemet med ett för två eller flera tjänstebostäder
gemensamt badrum torde enligt de sakkunnigas mening vara ägnat att
framkalla irritation och tvister mellan tjänstebostadsinnehavarna. De sakkunniga
anse, att systemet med särskilt badrum till varje tjänstebostad
är väl värt den merkostnad, som därigenom uppkommer. Då skillnaden i
merkostnad för ett badrum och för ett tvättrum ej heller är stor — den
utgöres egentligen endast av kostnaden för badkaret — men fördelarna

Bihang lill riksdagens protokoll 10iG. 1 sami. Nr 356.

.‘i

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

med ett badrum enligt de sakkunnigas uppfattning äro mycket större än
fördelarna med ett tvättrum, finna de sakkunniga det ej motiverat, att
fordringarna sänkas till krav på endast tvättrum.

Sitt förslag örn tjänstebostads förseende med vattenklosett motivera de
sakkunniga sålunda:

Är tjänstebostad försedd med vatten och avlopp, torde inga mera betydande
svårigheter förefinnas för inredande av vattenklosett i bostaden.
Som ovan omförmälts har visserligen egnahemsstyrelsen uttalat sig mot
inredande av vattenklosett i andra fall än där avloppsförhållandena äro
fullt tillfredsställande. Enligt vad de sakkunniga inhämtat böra dock de
anordningar för avlopp från vattenklosett, som numera finnas (t. ex. septictank),
kunna anses vara så tillfredsställande, att de sakkunniga icke på
den grund behöva avhållas från att föreslå tjänstebostädernas förseende
med vattenklosett. Ej heller torde kostnaderna för inredande av denna
bekvämlighet vara så stora, att de böra inverka avhållande.

I fråga om undantaget för äldre tjänstebostäder ha de sakkunniga å ena
sidan framhållit, att enligt vad de statistiska uppgifterna utvisade en
mycket stor del av dessa tjänstebostäder saknade de flesta eller rent av
alla moderna bekvämligheter och att det vore såväl praktiskt som ekonomiskt
omöjligt att omedelbart förse denna mängd äldre tjänstebostäder
med alla de moderna bekvämligheterna. Å andra sidan ha de sakkunniga
betonat, att även alla dessa äldre tjänstebostäder i fråga örn bekvämligheter
uppfylla den nuvarande boställsordningens fordringar. Med utgångspunkt
från det sistnämnda anse de sakkunniga, att äldre tjänstebostads
avsaknad av bevämligheter icke i och för sig bör medföra, att den efter
den nya boställsordningens ikraftträdande utdömes såsom tjänstebostad.
Den bör dock icke få godkännas såsom tjänstebostad hur länge som helst.
Sker efter nämnda ikraftträdande örn- eller tillbyggnad av hus, inrymmande
tjänstebostaden, eller mera omfattande reparation å sådant hus och
kan bostaden därvid förses med de föreskrivna bekvämligheterna eller
någon eller några av dem, bör bostaden ock förses därmed. Sker ej så,
trots att möjlighet därtill finnes, bör tjänstebostaden därefter ej anses uppfylla
boställsordningens krav i fråga om de bekvämligheter, med vilka
bostaden kunnat förses. Det kan emellertid dröja många år efter nya
boställsordningens ikraftträdande, innan angiven åtgärd vidtages. De sakkunniga
säga sig icke anse skäligt, att äldre tjänstebostad skall under
längre tid få sakna de viktigaste bekvämligheterna, de s. k. primärbekvämligheterna
vatten, avlopp och elektriskt ljus. Därför föreslå de, att i boställsordningen
intages en bestämmelse, att äldre tjänstebostad, som saknar
primärbekvämligheterna eller någon av dem, skall inom viss tid, lämpligen
fem år, från boställsordningens ikraftträdande vara försedd med samtliga
primärbekvämligheter. Från denna bestämmelse bör dock enligt de
sakkunnigas uppfattning göras ett undantag i vardera riktningen. Sker
omförmäld ombyggnad, tillbyggnad eller reparation tidigare än fem år

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 356.

fran ikraftträdandet, bör tjänstebostaden redan vid omförmälda åtgärds
vidtagande förses med primärbekvämligheterna. Ä andra sidan bör tjänstebostad
få sakna dessa bekvämligheter även efter femårstidens utgång, om
— på sätt ovan är sagt — skolöverstyrelsens medgivande därtill lämnats.

De sakkunnigas förslag har föranlett vissa erinringar i remissyttrandena.
Sålunda har byggnadsstyrelsen uttalat, att enligt styrelsens mening wcailläggning
ej bör tillåtas på ort, där ordnade avloppsförhållanden saknas,
med mindre förslag till reningsanläggning underställts sakkunnig hälsovårdsmyndighet
och anläggningen av denna besiktigats och godkänts,
innan den tages i bruk. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har också betonat,
att vattenklosett bör inredas endast i de fall, då avloppsförhållandena äro
fullt tillfredsställande. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ansett, att bekvämligheterna
badrum och vattenklosett icke böra vara obligatoriska i
andra fall, än där anslutning till ett avloppssystem utan oskälig kostnad
kan ske. I fråga örn badrum har länsstyrelsen i Malmöhus län uttalat, att
det med hänsyn till de mycket stora kostnader, som komme att uppstå
för statsverket, kunde ifrågasättas, om icke föreskriften exempelvis örn
badrumsanläggning borde kunna utgå.

Länsstyrelserna i Kalmar län och i Göteborgs och Bohus län ha ifrågasatt,
om icke den allmänna dispensrätten lämpligen borde anförtros åt
en lokal myndighet, t. ex. länsstyrelsen, i stället för åt skolöverstyrelsen.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat, att dispens beträffande införande
av primärbekvämligheterna borde kunna medgivas även på grund
av ekonomiska svårigheter.

Beträffande äldre tjänstebostäders förseende med bekvämligheter har
länsstyrelsen i Hallands län ifrågasatt en bestämd övergångstid även för
andra bekvämligheter än primärbekvämligheterna, medan länsstyrelsen i
Värmlands län och svenska landskommunernas förbund som sin åsikt uttalat,
att den föreslagna femarstiden för primärbekvämligheternas införande
vore alltför kort.

Avsaknaden av bestämmelser om vilka bekvämligheter lärarna skola ha
rätt att kräva i sina tjänstebostäder har onekligen varit en brist i den nuvarande
boställsordningen. Jag delar därför de sakkunnigas uppfattning,
att dylika bestämmelser böra intagas i den nya boställsordningen.

Olika meningar kunna helt naturligt göra sig gällande, när det gäller
frågan örn huru många av de moderna bekvämligheterna, som skola obligatoriskt
kunna fordras i folk- och smaskollärarnas tjänstebostäder. För egen
del anser jag, att de sakkunniga anfört fullt tillfredsställande skäl för sitt
huvudförslag, att varje tjänstebostad skall förses med alla de moderna
bekvämligheterna. Särskilt med hänsyn till den fortsatta höjning av
bostadsstandarden i allmänhet, som kan förutses för landsbygdens del.

Departe mentschefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

synes det mig icke tillfredsställande att nu fastställa en huvudregel med
lägre krav. Som de sakkunniga ock anfört, erfordras emellertid vissa möjligheter
till undantag från en sådan huvudregel. De sakkunnigas förslag
till undantagsbestämmelser synas mig väl avvägda med hänsyn till såväl
skoldistriktens som lärarnas berättigade intressen. Dock torde möjligen
den föreslagna femårsfristen för primärbekvämligheternas införande kunna
komma att visa sig för kort på grund av förhållanden, varöver skoldistrikten
ej kunna råda. Skulle så bliva förhållandet, torde frågan örn en eventuell
förlängning av fristen få upptagas vid en senare tidpunkt.

Bränsle oell bränsleersättning.

Enligt 6 § gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor
skall med tjänstebostad följa ved eller annat för uppvärmning av bostaden
lämpligt bränsle till lärarens husbehov. Läraren äger erhålla veden upphuggen
och framforslad till samt inlagd i den till bostaden hörande vedboden.
Vedens sönderhuggning skall ombesörjas av läraren. I 9 § 2 punkten föreskrives
vidare, att lärare skall vinnlägga sig örn sparsamhet i användningen
av honom tilldelat bränsle samt att lärare icke får avyttra eller från tjänstebostad
bortföra bränsle, som åtföljer bostaden. Ersättning för bränslet beredes
skoldistriktet därigenom, att de i 38 § folkskolans avlöningsreglemente
angivna hyresavdragsbeloppen utmätts sa, att de beräknats innefatta
både egentlig hyra och ersättning för bränsle.

Lärarlönesakkunniga föreslå, att i den nya boställsordning^! icke skall
införas någon bestämmelse örn att bränsle skall medfölja tjänstebostad.

Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Systemet med fritt bränsle har såväl fördelar som nackdelar. För systemet
talar bland annat följande. Då skoldistrikt genom centrala uppköp
stundom torde ha möjlighet att erhålla bränslet billigare än den enskilde
läraren torde kunna, kan bostadens uppvärmning förbilligas genom att
bränslet tillhandahålles av skoldistriktet. Örn flera lärare bebo ett tjänstebostadshus
med centraluppvärmning, innebär systemet med fritt bränsle
färre irritationsmoment än ett system, där lärarna gemensamt skola skaffa
bränsle för eldning av värmepannan. Slutligen medför systemet nied fritt
bränsle, att ett skoldistrikt, som tillhandahåller en tjänstebostad som är
dålig och svår att uppvärma, självt får stå för den på grund av bostadens
dåliga beskaffenhet ökade uppvärmningskostnaden, vilket bör gora skoldistriktet
mera villigt att försätta tjänstebostaden i bättre skick.

Mot systemet med fritt bränsle talar bland annat, att detta system icke
medgiver fritt konsumtionsval. Bränsleförbrukaren bestämmer varken
bränslets art, beskaffenhet, kvalitet eller kvantitet. En annan nackdel nied
systemet utgör svårigheten för skolstyrelserna att i varje särskilt fall avgöra,
hur mycket bränsle som bör medfölja tjänstebostad. Denna fråga
har varit föremål för regeringsrättens prövning i ett pär fall. I praxis torde
man för närvarande många gånger godtaga regeringsrättens. beslut i de
nämnda fallen såsom anvisningar beträffande den erforderliga bränsle -

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 356.

mängden. Skall systemet bibehållas, torde emellertid böra övervägas, om
icke lämpligast vore, att i boställsordningen angåves, hur mycket bränsle
som borde tillhandahållas i de särskilda fallen. — Mot systemet talar även,
att det från ekonomiska synpunkter icke är lämpligt med fritt bränsle. Det
inbjuder nämligen ej till sparsamhet med bränslet. — Slutligen må framhållas,
att, såvitt de sakkunniga kunnat utröna, folkskolans lärare äro de
enda, åt vilka tillhandahålles bränsle till tjänstebostäderna.

Vid ett övervägande av frågan, örn det nuvarande systemet bör bibehållas
eller ersättas med ett annat, är att märka, att två av systemets fördelar
icke med nödvändighet behöva gå förlorade i ett annat system. Irritationsmomenten
i samband med en gemensam centraluppvärmning kunna
till största delen elimineras, om för dylikt fall delaktigheten i arbete och
kostnad i författningsväg noggrant regleras. Skoldistrikts särskilda intresse
av att tillhandahålla tjänstebostäder, som äro bra ombonade och lätta att
uppvärma, kan ock bibehållas, örn nämligen föreskrift gives örn nedsättning
av hyresavdraget för en tjänstebostad, som är särskilt svår att uppvärma.

Med hänsyn till det i nästföregående stycke anförda kunna de sakkunniga
icke finna det nuvarande systemets fördelar överväga dess nackdelar.
Dessutom kunna de sakkunniga ej finna det motiverat, att folkskolans lärare
även i fortsättningen skola intaga en särställning i nu ifrågavarande
hänseende. På grund härav föreslå de sakkunniga, att i nya boställsordningen
icke införes någon bestämmelse örn att bränsle skall medfölja tjänstebostad.
Folkskolans lärare bliva härigenom likställda med statens befattningshavare
och med lärarna vid de högre kommunala skolorna. Vidare
föreslå de sakkunniga, att hyresavdragen omräknas till att endast innefatta
egentlig hyra för tjänstebostaden samt att i boställsordningen intagas bestämmelser
i de i nästföregående stycke angivna avseenden.

I remissyttrandena har icke rests invändning mot de sakkunnigas förslag
i vidare mån, än att några folkskolinspektörer från skilda delar av landet
samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansett övervägande skäl tala
för ett bibehållande av skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla bränsle.
Vidare har länsstyrelsen i Gotlands län, som icke haft något att erinra mot
att det fria bränslet borttages, ifrågasatt, örn icke genom en särskild övergångsbestämmelse
de lärare, som hittills haft och allt framgent ha sin
tjänstebostad inrymd i skolhus, borde, därest de så önskade och därom
inom viss tid efter ikraftträdandet gjorde anmälan, bibehållas vid sin rätt
till bränsle enligt G § i gällande boställsordning.

Lärarlönesakkunniga ha i sitt förslag till ny boställsordning intagit vissa
bestämmelser om fördelning av bränslekostnaderna för det fall, att tjänstebostad
är försedd med centraluppvärmning och värmeledningssystemet omfattar
jämväl andra lokaler. Mot de föreslagna bestämmelserna ha vissa
erinringar gjorts i remissyttrandena, varjämte viss opposition mot förslaget
väckts inom ett av lärarförbunden. Jag torde med anledning härav få något
närmare beröra även denna fråga i detta sammanhang.

De av lärarlönesakkunniga föreslagna bestämmelserna finnas intagna i
18 § av deras förslag till boställsordning. Paragrafen har följande lydelse.

Kungl. Majlis proposition nr 356.

18 §.

1 moni. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar
värmeledningssystemet jämväl annan kommunen tillhörig lokal än tjänstebostad
men icke lokal, som ej tillhör kommunen, åligger det skoldistriktet
att ombesörja uppvärmningen.

Bostadsinnehavaren är skyldig att kvartalsvis i efterskott lämna skoldistriktet
ersättning för uppvärmningen av tjänstebostaden. Denna ersättning
skall utgöra så stor del av skoldistriktets kostnad för det i värmeledningssystemet
använda bränslet, beräknad efter självkostnadspris, som
tjänstebostadens volym utgör av hela den uppvärmda volymen.

2 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar
värmeledningssystemet jämväl annan tjänstebostad eller andra tjänstebostäder
men icke andra lokaler än dessa bostäder, äro bostadsinnehavarna gemensamt
ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och bränslekostnaden.
Varje bostadsinnehavare bär därvid så stor del av ansvaret, som volymen
av hans tjänstebostad utgör av summan av de till värmeledningssystemet
anslutna tjänstebostädernas volymer.

Örn någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, är dock skoldistriktet
skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av i första
stycket avsedda tjänstebostäder. Bostadsinnehavarna äro i så fall skyldiga
att kvartalsvis i efterskott bereda skoldistriktet ersättning för dess självkostnader
för uppvärmningens ombesörjande och för det använda bränslet.
Beträffande ersättningsskyldighetens fördelning mellan bostadsinnehavarna
skall gälla vad i första stycket stadgas i fråga örn fördelningen av där
avsett ansvar.

De sakkunniga ha till stöd för sitt förslag anfört i huvudsak följande.

1 mom. avser det fall, att värmeledningssystemet omfattar en eller flera
tjänstebostäder samt dessutom annan kommunen tillhörig lokal, t. ex. skollokal.
För detta fall lia de sakkunniga ansett skäligt, att det alltid ålägges
skoldistriktet skyldighet att ombesörja uppvärmningen. För kostnaderna
för detta ombesörjande bör skoldistriktet icke äga utfå någon gottgörelse
av tjänstebostadsinnehavare, då distriktet ändå måste ombesörja uppvärmning
av den lokal, som jämte tjänstebostaden eller tjänstebostäderna omfattas
av värmeledningssystemet. Däremot bör tjänstebostadsinnehavare
betala sin andel i bränslekostnaderna.

2 mom. avser det fall, då värmeledningssystemet omfattar två eller flera
tjänstebostäder men icke några andra lokaler. Huvudregeln bör enligt de
sakkunnigas mening i detta fall vara, att tjänstebostadsinnehavarna gemensamt
skola vara ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och
bränslekostnaderna. Med hänsyn till intresset av att i möjligaste män undvika
oenighet mellan tjänstebostadsinnehavarna i fråga örn uppvärmningen
och kostnaderna därför, bör huvudregeln emellertid kompletteras med två
andra regler. För det första bör enligt de sakkunnigas uppfattning införas
den föreskriften, att örn någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, skoldistriktet
skall vara skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen.
Denna skyldighet för skoldistriktet skall alltså inträda, så snart
någon av bostadsinnehavarna det begär, oberoende av de meningar i frågan,
som hysas av de andra bostadsinnehavarna. I detta fall skall skoldistriktet
dock äga rätt att av tjänstebostadsinnehavarna kräva ersättningför
sina självkostnader i anledning av uppvärmningens ombesörjande samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

dessutom helt naturligt för sina kostnader för bränslet. — Den andra kompletterande
bestämmelse, som bör meddelas, avser fördelningen tjänstebostadsinnehavarna
emellan av ansvar och kostnader för uppvärmningen. Ansvaret
fördelas enligt de sakkunnigas uppfattning mest rättvist, om till fördelningsgrund
väljes tjänstebostädernas volymer.

Som omnämnts lia vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag i denna
del gjorts i remissyttrandena. Sålunda har byggnadsstyrelsen uttalat, att
sista stycket i andra momentet borde utgå, enär det enligt byggnadsstyrelsens
mening icke funnes anledning att frångå det vid tjänstebostäder allmänt
brukliga systemet, att boställshavarna gemensamt skola ombesörja
eldning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län bär föreslagit, att bestämmelserna i
första momentets andra stycke skola ändras därhän, att ersättningen för
uppvärmningen kommer att innefatta jämväl ersättning för arbetet därmed,
detta för att man icke skall särskilt gynna dem, vars tjänstebostad
har ett med annan kommunen tillhörig lokal gemensamt värmeledningssystem.
Slutligen har länsstyrelsen i Örebro län förklarat, att den icke
kunde dela de sakkunnigas uppfattning, att den rättvisaste fördelningen
vore den som skedde efter volymerna. Enligt länsstyrelsens mening borde
ersättningen utgå i form av särskilt avdrag å lönen, bränsleavdrag, fastställt
efter ortsgrupp och bostadens storlek.

I en den 13 september 1946 dagtecknad skrift har styrelsen för Sveriges
folkskollärarförbund — på uppdrag av förbundets kongress år 1946 —
framställt vissa önskemål beträffande den nya boställsordningen. Önskemålen
avse i huvudsak vissa ändringar av 18 § av lärarlönesakkunnigas
förslag till boställsordning. Förbundsstyrelsen har bland annat anfört och
hemställt följande.

I fråga om värmekostnaderna vore förbundsstyrelsen i princip med på
det framlagda förslaget men ansåge, att vissa ändringar i förslaget vore
nödvändiga med hänsyn till att det stora flertalet av de nu befintliga tjänstebostäderna
vore dåligt värmeisolerade och därför krävde onormalt stor
bränsleåtgång för uppvärmningen. Det vore icke rättvist, att tjänstebostadsinnehavaren
skulle betala denna brist, varför enligt styrelsens mening
bestämmelser borde införas i boställsordningen, varigenom lärarna befriades
från den merutgift, som uppvärmningen av en dåligt ombonad tjänstebostad
skulle förorsaka. De sakkunniga hade föreslagit hyresnedsättning i
de fall, där bostaden vore dåligt värmeisolerad. Svårigheten att påvisa
bristande värmeisolering och skoldistriktens ovilja att medgiva hyresnedsättning
gjorde, att den av de sakkunniga föreslagna hyresnedsättningen
icke på tillfredsställande sätt kunde reglera bränslekostnaderna.

Enligt styrelsens mening borde bestämmelserna i första momentet andra
stycket av den föreslagna 18 § så ändras, att bostadsinnehavaren bleve
skyldig att för varje kubikmeter uppvärmd bostadsvolym ävensom för
tillhandahållet varmvatten lämna skoldistriktet ersättning med av Kungl.
Majit varje år fastställda belopp, motsvarande den beräknade bränslekostnaden.
Dessutom borde stadgas, att vid beräkning av tjänstebostadens

Departe mentschefen.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

volym hänsyn icke finge tagas till den del av golvytan, som i en bostad
för ordinarie folkskollärare överstege 100 kvadratmeter och i bostad för
annan lärare 60 kvadratmeter eller till rumshöjd överstigande 2,7 meter.
Till stöd för dessa förslag anfördes bland annat, att enligt styrelsens mening
volymberäkning vid fördelning av bränslekostnaderna aldrig kunde
förekomma, då tjänstebostad hade värmesystem gemensamt med annan
kommunen tillhörig lokal, d. v. s. i regel skollokal. Med hänsyn till bland
annat skollokalens större takhöjd och till att skollokalen behövde vädras
mycket mer än bostaden, vore skollokalen mera värmekrävande än bostaden.
Tjänstébostadsinnehavaren skulle därför enligt styrelsens mening få
betala större del av kostnaderna än som rätteligen borde belöpa på honom.
Detsamma gällde kostnaderna för varmvatten, därest även varmvattenberedningen
vore gemensam.

Styrelsen föresloge också ändring av bestämmelsen i andra momentet
andra stycket av den ifrågavarande paragrafen. I likhet med de sakkunniga
ansåge styrelsen, att, örn någon av bostadsinnehavarna så påfordrade,
skoldistriktet skulle vara skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja
uppvärmningen. Men beträffande ersättningen borde enligt styrelsens mening
stadgas, att bostadsinnehavarna skulle vara skyldiga att erlägga den
ersättning, som föreskreves i första momentet, ökad med ett av Kungl.
Maj:t fastställt belopp motsvarande kostnaderna för uppvärmningens ombesörjande.
Orsaken till detta ändringsförslag vore, att enligt styrelsens
mening systemet med kostnadsfördelning efter den uppvärmda rumsvolymen
icke heller i detta fall alltid vore att föredra. Möjlighet borde finnas
för läraren att lämna ersättning enligt styrelsens förslag.

Slutligen föresloge styrelsen, att till den ifrågavarande paragrafen skulle
fogas ett tredje moment, avseende alla andra tjänstebostäder än dem, som
avsåges i 1 och 2 mom. I det tredje momentet borde stadgas att, örn tjänstebostad
av vissa angivna orsaker kunde beräknas draga onormalt stor uppvärmningslcostnad,
skoldistriktet skulle, om bostadsinnehavaren så påfordrade,
anskaffa erforderligt bränsle, och bostadsinnehavaren skulle i så
fall vara skyldig att erlägga den ersättning som i första momentet föreskreves.
I de fall, då bränslet för bostadens uppvärmning icke lämpligen
kunde skiljas från det bränsle, som förbrukades i bostadsinnehavarens hushåll,
skulle skoldistriktet, om ej annat överenskoms mellan distriktet och
läraren, tillhandahålla jämväl sistnämnda bränsle, för vilket bostadsinnehavaren
skulle ha att erlägga ersättning med av Kungl. Majit fastställt
belopp.

Lärarlönesakkunniga ha föreslagit, att i nya boställsordningen icke skall
införas någon bestämmelse örn att bränsle skall medfölja tjänstebostad.
Härigenom kommer folk- och småskollärarnas särställning i detta hänseende
att upphöra. Remissmyndigheterna ha på några få undantag när
icke framställt någon erinran mot förslaget. För egen del anser jag, att
de sakkunniga framlagt bärande skäl för sitt förslag, och är därför beredd
att förorda detsamma.

Borttages det s. k. fria bränslet, får varje tjänstebostadsinnehavare själv
anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av sin bostad. Är tjänstebostad
försedd med centraluppvärmning och omfattar värmeledningssyste -

Kungl. Marits proposition nr 356.

met jämväl annan lokal eller andra lokaler, kan gemensamt ansvar för
uppvärmningens ombesörjande och bekostande icke undvikas. Fördelningen
av detta ansvar kan lätt giva upphov till irritationsmoment av olika
slag. För att i möjligaste mån eliminera riskerna härför ha de sakkunniga
föreslagit, att för de fall, då värmeledningssystemet omfattar flera kommunen
tillhöriga lokaler men icke lokaler, som ej tillhöra kommunen, delaktigheten
i arbete och kostnad skall i författningsväg noggrant regleras.
De sakkunnigas författningsförslag i ämnet — intaget i 18 § av förslaget
till ny boställsordning — har emellertid mött kritik från flera håll. För egen
del finner jag förslaget i huvudsak lämpligt avvägt ur olika synpunkter
och ägnat att åstadkomma den önskade rättvisan i fördelningen av bränslekostnaderna.
Byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Älvsborgs län ha föreslagit
vissa skärpningar av bestämmelserna. Ä andra sidan har styrelsen för
Sveriges folkskollärarförbund — under motivering att dfe av de sakkunniga
föreslagna bestämmelserna skulle medföra, att läraren ibland finge betala
oskäligt stor del av de gemensamma bränslekostnaderna — hemställt
örn fastställande av helt andra grunder för beräkningen av lärarens kostnadsandel.
Enligt förbundsstyrelsens förslag skulle tjänstebostadsinnehavaren
gälda ersättning enligt vissa av Kungl. Majit för varje år fastställda
belopp för den beräknade bränslekostnaden för varje kubikmeter uppvärmd
rumsvolym. Dessutom föreslår förbundsstyrelsen att samma beräkningssätt
skall tillämpas för varje annan tjänstebostad, som är för stor
eller för kall eller har olämpliga uppvärmningsanordningar. Det sistnämnda
förelaget innebär i verkligheten ett bibehållande av nu gällande system,
vilket än tydligare framgår av det samtidigt av förbundsstyrelsen föreslagna
stadgandet, att skoldistriktet i vissa fall skall hålla tjänstebostadsinnehavare
även med bränsle till hushållet samt att bostadsinnehavaren i
så fall skall därför betala ersättning med ett av Kungl. Majit fastställt
belopp.

Vad angår de föreslagna skärpningarna av bestämmelserna, är jag icke
beredd att förorda desamma. Ej heller har vad styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund
anfört övertygat mig om behovet av ändrade beräkningsgrunder
mer än i ett avseende. Det synes mig lämpligt, att de sakkunnigas
förslag kompletteras med en bestämmelse om att vid beräkning av tjänstebostads
volym hänsyn icke får tagas till större golvyta än 100 respektive
65 kvadratmeter eller till rumshöjd överstigande 3,o meter.

Ersättning för tjänstebostad (Hyresavdrag).

Gällande bestämmelser om ersättning för tjänstebostad återfinnas i 38 §
folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619). Paragrafen har
följande lydelse.

1 mom. För tjänstebostad jämte bränsle skall lärare månadsvis i efterskott
lämna ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant

42 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

inbetalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget
(hyresavdrag).

2 mom. Hyresavdraget skall, där ej annat följer av tredje och fjärde
styckena här nedan, för olika hyresgrupper utgå med följande belopp, för
redovisningsår räknat:

För tjänstebostad innehållande	Hyresgrupp
I	II	III	IV	V	VI	VII	VIII	IX
Kronor
1 rum och kök......	330	414	498	582	666	750	834	918	1002
2 rum och kök......	492	624	756	888	1020	1152	1284	1416	1548
3 rum och kök......	660	834	1008	1182	1356	1530	1 704	1878	2 052

Fördelningen å nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro
stationerade, fastställes av Kungl. Majit på grundval av utredning rörande
de för orterna gällande hyreskostnaderna.

Innehåller tjänstebostad större antal rum än boställsordningen föreskriver,
skall lärare icke på grund härav vidkännas högre hyresavdrag än
eljest.

Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga avseenden icke fordringarna i boställsordningen,
skall skolstyrelsen nedsätta hyresavdraget med skäligt
belopp.

Hyresavdragsbeloppen äro desamma som i 1937 års avlöningsreglemente
(sv. förf. sami. nr 868, § 14), örn därtill lägges den år 1941 i anledning av
de stegrade bränsleprisen beslutade särskilda bränsleersättningen av 24
kronor för år och eldstad. Beträffande de överväganden, som ligga till grund
för hyresavdragsbeloppens fixerande, torde få hänvisas till 1936 års lärarlönesakkunnigas
betänkande den 27 november 1936 (stat. off. utr. 1936: 48)
s. 63—67 samt till prop. 1937: 270, s. 31—33 och 35, och till prop. 1941: 175,
s. 4—12.

I de år 1937 fastställda hyresavdragen ingick ersättning för bränsle till
ett uppskattat belopp av 40 kronor för år och eldstad. Den egentliga hyran
för tjänstebostad beräknades alltså till följande belopp.

För tjänstebostad innehållande	Hyresgrupp
I	II	III	IV	V	VI	VII	VIII	IX
Kronor
1 rum och kök......	202	286	370	454	538	622	706	790	874
2 rum och kök......	300	432	564	696	828	960	1092	1224	1356
3 rum och kök......	404	578	752	926	1100	1274	1 448	1622	1796

Lärarlönesakkunniga föreslå, att tjänstebostäderna för bestämmande av
hyresavdrag skola indelas i klasser med hänsyn till beskaffenheten och att
skilda hyresavdragsbelopp skola fastställas för de särskilda klasserna. Nya

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

tjänstebostäder skola enligt förslaget indelas i två klasser, A och B, och
äldre tjänstebostäder i tre klasser, A, B och C. Klassificering bör ske vid
syn. För de äldre tjänstebostädernas del bör den ske vid en särskild klassifioeringssyn,
som måste hållas innan de nya bestämmelserna örn hyresavdrag,
graderade med hänsyn till klassindelningen, kunna vinna tillämpning.
Ny tjänstebostad bör i regel klassificeras vid den avsyning, som
bör äga rum sedan tjänstebostaden färdigställts. Utöver variationen med
hänsyn till olika klasser böra hyresavdragen liksom hittills helt naturligt
variera med hänsyn till bostädernas rumsantal. Nedsättning av det i författning
fastställda hyresavdraget skall icke få ske utom i två särskilt angivna
undantagsfall. Nedsättning med skäligt belopp bör nämligen ske,
dels örn tjänstebostads golvyta är väsentligt mindre än vad i boställsordningen
föreskrives, och dels om upplåten tjänstebostad på grund av sin
beskaffenhet är svår att uppvärma.

Hyresavdragen böra vidare enligt de sakkunnigas uppfattning alltfort
utgå med i författning fastställda, generella belopp, varierande med hänsyn
till olika hyresgrupper. Bestämmelsen örn hyresavdragsbeloppen bör dock
överflyttas från folkskolans avlöningsreglemente till den nya boställsordningen.
De sakkunniga ha framfört de allmänna synpunkter, som enligt
de sakkunnigas uppfattning böra vara vägledande vid bestämmandet av
hyresavdragsbeloppens storlek. Däremot ha de sakkunniga av olika orsaker
funnit sig icke böra föreslå någon hyresreglering nu, ej ens en provisorisk
reglering. I stället ha de sakkunniga föreslagit, att de nuvarande
hyresavdragsbeloppen — alltfort inbegripande bränsleersättning — få gälla
intill den dag, då en ny dyrortsgradering och en allmän lönereglering genomföras.

Då gällande boställsordning icke kräver, att tjänstebostad skall vara
försedd med någon av de moderna bekvämligheterna, innebär den nuvarande
regleringen av hyresavdragen å ena sidan, att tjänstebostadsinneliavare
icke kan fordra nedsättning av hyresavdraget på den grund att
hans bostad saknar en eller flera, eventuellt alla bekvämligheter, och å
andra sidan, att skoldistrikt icke kan genom förhöjt hyresavdrag utfå
någon ersättning av tjänstebostadsinnehavare för kostnader, som nedläggas
på tjänstebostads förseende med bekvämligheter. Med utgångspunkt
från att tjänstebostäderna, särskilt de äldre, även efter den nya boställsordningens
ikraftträdande komma att vara av växlande kvalitet och beskaffenhet
— beroende främst på de undantag från respektive huvudregler
i fråga om golvyta och bekvämligheter, som de sakkunniga ansett erforderligt
att föreslå — ha de sakkunniga till stöd för förslaget om klassindelning
i och för bestämmande av hyresavdrag anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga kunna icke finna det tillfredsställande, att — såsom för
närvarande gäller — hyran skall vara oberoende av tjänstebostädernas väx -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr t<56.

lande beskaffenhet. Från tjänstebostadsinnehavarnas sida måste det synas
orättvist, att samma hyra skall betalas av en lärare med en tjänstebostad
utan någon bekvämlighet och av en lärare med en tjänstebostad, som är
försedd med alla moderna bekvämligheter. Vidare måste systemet med lika
hyra för bostäder av högst växlande beskaffenhet såsom ovan framhållits
vara ägnat att hämma skoldistriktens intresse av bostadsförbättringar.

Sina förslag i fråga örn klassindelningen utveckla de sakkunniga närmare
på följande sätt.

De sakkunniga vilja föreslå, att t jänstebostäderna för bestämmande av
hyresavdrag indelas i klasser, och att skilda hyresavdragsbelopp fastställas
för de särskilda klasserna. Nya tjänstebostäder böra enligt de sakkunnigas
uppfattning indelas i två klasser. Till följd av den kontroll, som i statsbidragsärendena
kommer att utövas över dessa bostäders utförande, kunna
de alla förutsättas bliva sådana, att de i fråga örn t. ex. golvytans disponerande
och bostadens inredning uppfylla berättigade krav. Växlande kvalitet
hos nya tjänstebostäder kommer därför huvudsakligen att bero på bostädernas
bekvämligheter. Till den högsta klassen, lämpligen benämnd klass A,
torde böra hänföras tjänstebostad som är försedd med alla de moderna
bekvämligheterna. Tjänstebostad, som på grund av betydande svårigheter
icke kunnat förses med alla bekvämligheterna, bör hänföras till den lägre
klassen, lämpligen benämnd B. Emellertid anse de sakkunniga, att även
tjänstebostad som saknar bekvämligheten elektriskt ljus må kunna hänföras
till klass A, om den nämligen till sin allmänna beskaffenhet göres
mera utmärkt än eljest är vanligt eller ock förses med särskilda anordningar
och bostadens allmänt utmärkta beskaffenhet eller de särskilda anordningarna
kunna anses kompensera frånvaron av den ifrågavarande bekvämligheten.
Med hänsyn till den standardisering beträffande nya tjänstebostäder,
som måste förutses bliva en följd av bland annat systemet med
statsbidrag till byggnadskostnaderna, torde dock någon kompensation för
frånvaron av bekvämligheter icke kunna tänkas annat än i undantagsfall.

De gemensamma kraven på alla nya tjänstebostäder bliva enligt de sakkunnigas
förslag mycket betydande. Skillnaden mellan tjänstebostäder av
klass A och tjänstebostäder av klass B blir därför icke så stor. Med anledning
härav bör skillnaden mellan hyresavdragen för de båda klasserna
enligt de sakkunnigas uppfattning vara relativt liten.

Äldre tjänstebostäder, som ju i fråga örn såväl allmän beskaffenhet som
bekvämligheter komma att förete större skiljaktigheter än de nya tjänstebostäderna,
böra enligt de sakkunnigas uppfattning indelas i tre klasser.
Dessa böra lämpligen benämnas A, B och C. Då enligt de sakkunnigas
mening vissa minimikrav alltid måste ställas på de äldre tjänstebostäderna
—■ vilket kan förutses medföra, att vissa av de nuvarande tjänstebostäderna
icke efter nya boställsordningens ikraftträdande kunna godkännas såsom
tjänstebostäder — är det i detta fall nödvändigt, att villkor uppställas även
för tillhörighet till klass C. Till klass A bör hänföras tjänstebostad, som är
av god beskaffenhet och försedd med samtliga moderna bekvämligheter.
Till denna klass bör emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning även hänföras
tjänstebostad som är försedd med bekvämligheterna vatten, avlopp
och centraluppvärmning samt minst en av bekvämligheterna elektriskt ljus,
badrum och vattenklosett, örn nämligen tjänstebostaden genom sin allmänt
utmärkta beskaffenhet eiler på grund av särskilda anordningar anses böra

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

hänföras till klass A. När det gäller en äldre tjänstebostad kan en sådan
kompensation för frånvaron av någon bekvämlighet lättare tänkas förekomma
än i fråga om en ny tjänstebostad. I äldre tjänstebostäder äro t. ex.
utrymmena ofta mycket olika, till såväl storlek som disposition. Påpekas
kan ock, att till en äldre tjänstebostad ibland kan höra en trädgård av
sådant värde, att den måste anses med rätta kunna medverka till tjänstebostadens
placering i högre klass. Till klass B hänföres tjänstebostad, som
antingen är av någorlunda god beskaffenhet och försedd med samtliga moderna
bekvämligheter eller ock är av god beskaffenhet men saknar högst två
av ifrågavarande bekvämligheter, dock ej vatten och avlopp. Sistnämnda
begränsning av de tjänstebostäder, som skola hänföras till klass B, är avhängig
av de sakkunnigas uppfattning, att vatten och avlopp äro så primära
bekvämligheter, att en tjänstebostad, som saknar dem, ej bör kunna hänföras
till högre klass än elen lägsta. Till klass C slutligen bör hänföras sådan
tjänstebostad av god eller någorlunda god beskaffenhet, som icke enligt
vad i det föregående sagts skall hänföras till klass A eller klass B. Tjänstebostäder,
som icke ens kunna hänföras till klass C, böra alltså falla utanför
de fastställda klasserna, d. v. s. ej längre godtagas såsom tjänstebostäder.

Med anledning av den klassindelning av äldre tjänstebostäder, som sålunda
föreslagits, anse de sakkunniga, att i fråga om hyresavdragen för
dessa tjänstebostäder bör gälla detsamma som förut sagts örn hyresavdragen
för nya tjänstebostäder, nämligen att skillnaden mellan hyresavdragen för
tjänstebostäder av klass A och för tjänstebostäder av klass B icke bör vara
så stor. Däremot bör hyresavdragen för tjänstebostäder av klass C vara
betydligt lägre än hyresavdragen för tjänstebostäder av klass B.

Då klassindelningen på detta sätt till stor del gjorts beroende av tjänstebostads
»beskaffenhet», bör genom en särskild bestämmelse föreskrivas, att
på klassindelningen ej må inverka bostadens »tillfälliga beskaffenhet i
underhållshänseende». I detta fall innefattas i stället i begreppet »beskaffenhet»
huvudsakligen tjänstebostadens rumshöjd, lämpligheten av golvytans
fördelning och rummens förbindelse med varandra samt de inre anordningarna
eller inredningen.

Den föreslagna klassindelningen bör medföra, att, sedan en tjänstebostad
hänförts till viss klass, hyran bör utan vidare undersökning av bostadens
beskaffenhet utgå med det för den ifrågavarande klassen fastställda beloppet.
Eftersom det främst är förefintligheten eller frånvaron av de olika
bekvämligheterna, som bestämmer till vilken klass en tjänstebostad skall
höra, bör avsaknad av någon eller några bekvämligheter eventuellt medföra,
att bostaden hänföres till lägre klass, men aldrig medföra nedsättning
av det fastställda hyresavdraget för den klass till vilken bostaden hänföres.
Emellertid bör enligt de sakkunnigas uppfattning skälig nedsättning av
det fastställda hyresavdraget verkställas i två fall, nämligen dels om tjänstebostads
golvyta är väsentligt mindre än vad i boställsordningen föreskrives,
och dels om upplåten tjänstebostad på grund av sin beskaffenhet är svår
att uppvärma. Den sistnämnda möjligheten till nedsättning bör enligt de
sakkunnigas uppfattning finnas för att skoldistriktens intresse av tjänstebostädernas
tillbörliga ombonande icke skall bortfalla i samband med att
systemet med det fria bränslet borttages. Beträffande det förstnämnda
undantaget från huvudregeln lia de sakkunniga anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Vid redogörelse för huru tjänstebostäderna enligt de sakkunnigas uppfattning
böra klassindelas har intet sagts om tjänstebostads golvyta. Detta
beror på att golvytan enligt de sakkunnigas mening icke bör inverka på
klassindelningen. Olli tjänstebostads golvyta är väsentligt mindre än den
enligt boställsordningen skall vara, bör detta i stället medföra skyldighet
för skolstyrelsen att med skäligt belopp nedsätta det hyresavdrag, som är
fastställt för den klass till vilken tjänstebostaden hänförts. När en tjänstebostads
golvyta skall anses vara väsentligt mindre än den enligt boställsordningen
skall vara, kan enligt de sakkunnigas uppfattning ej angivas i
bestämda mått. Vid bedömandet av denna fråga bör man emellertid utgå
från de exakta måtten av respektive 90, 65, 55 och 45 kvadratmeter. De
sakkunniga vilja ock anföra att, om exempelvis en tjänstebostad för ordinarie
folkskollärare har en golvyta av endast 75 kvadratmeter, är detta
enligt de sakkunnigas uppfattning en väsentlig avvikelse. Hyresavdraget
för en sådan tjänstebostad skall därför nedsättas med skäligt belopp.

Som förut nämnts lia de sakkunniga icke framlagt förslag till nya hyresavdragsbelopp.
De ha emellertid i betänkandet redogjort för de allmänna
synpunkter, som enligt de sakkunnigas uppfattning böra vara vägledande
vid utmätandet av dessa belopp. I detta hänseende ha de sakkunniga anfört
följande.

Tjänstebostad skall i ett bruttolönesystem principiellt icke vara en avlöningsförmån.
Skulle så bliva förhållandet, motverkas nämligen ett av
ändamålen med ett med noggranna föreskrifter försett avlöningsreglemente
och ett för statsbidrag stadgat villkor, sådant som det för folkskolans lärarlöner
uppställda, att avlöningen skall utgå i enlighet med vad därom stadgats.
Med avlöningsreglementets noggranna bestämmelser och det omförmälda
statsbidragsvillkoret avses nämligen, bland annat, att såvitt möjligt
åstadkomma garantier för rättvisa befattningshavarna emellan. För att så
skall ske, skulle tydligen fordras, att befattningshavarens, i detta fall lärarens,
avlöningsförmåner icke få röna inverkan av örn tjänstebostad tillliandahålles
eller ej. Sådan inverkan undvikes emellertid endast, om läraren
får för anvisad tjänstebostad betala lika stor hyra, som han i fria hyresmarknaden
— örn sådan finnes eller funnes — skulle få giva för en likvärdig
hyresbostad på orten. Från angivna synpunkter skulle alltså för varje
tjänstebostad hyresavdraget fastställas till ett belopp, motsvarande den
hyra som bostaden kan beräknas skola ha betingat om den uthyrts i fria
marknaden. En anpassning av hyrorna för tjänstebostäderna efter hyresnivån
på orten måste också vara naturlig med hänsyn till att dyrortsgraderingen
av lönerna till stor del beror på att hyrorna äro olika höga på olika
orter.

Vid hyressättningen av tjänstebostäderna för folkskolans lärare måste
emellertid — såsom ock torde ske vid hyressättningen av tjänstebostäder
för statliga befattningshavare — hänsyn även tagas till den bundenhet och
eventuellt den olägenhet, som uppkommer för läraren därigenom, att han
icke får själv med hänsyn till sina personliga förhållanden välja bostad och
plats för densamma. Till följd av denna bundenhet för bostadsinnehavaren
måste nämligen tjänstebostaden anses vara något mindre värd än eljest
jämbördiga lägenheter i fria marknaden. Det mindre värdet äger tjänstebostaden
alltså just för att den är tjänstebostad. Då hyran enligt den ovan

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

uppställda huvudregeln principiellt skall utgöra tjänstebostadens hyresvärde,
följer av det sagda, att hvresavdragen för tjänstebostäderna böra
fastställas till något lägre belopp än de, till vilka de enligt huvudregeln
bort fastställas.

Dessa av de sakkunniga framförda allmänna synpunkter giva närmast
vid handen, att det lämpligaste vore att även i fråga örn folk- och småsk ollärarnas
tjänstebostäder övergå till det eljest allmänt tillämpade systemet
med individuell hyressättning. Efter en undersökning av vad som tidigare
vid skilda tillfällen yttrats i denna fråga ha de sakkunniga dock stannat för
att föreslå bibehållande av det hittillsvarande systemet med i författning
fastställda, generella belopp, varierande med hänsyn till olika hyresgrupper.
De sakkunniga ha emellertid i detta sammanhang uttalat, att detta av speciella
omständigheter föranledda sätt för hyrornas reglering icke bör försätta
lärarna i annan ställning än de skolat intaga, om det naturligare
sättet med individuell värdering tillämpats. Fördenskull böra såväl hyresavdragen
som orternas fördelning på olika hyresgrupper kunna ändras
under löpande löneregleringsperiod.

Till slut torde här få återgivas de överväganden, som föranlett de sakkunniga
att icke nu framlägga förslag till nya hyresavdragsbelopp. De sakkunniga
lia i detta hänseende anfört följande.

De hyresavdragsbelopp, som för närvarande gälla enligt 38 § folkskolans
avlöningsreglemente, äro — örn hänsyn ej tages till den förhöjning på grund
av stegrade bränslekostnader, som vidtogs år 1941 — beräknade på grundval
av de hyresvärden, som framkommit vid 1933 års hyresräkning. Dessa
värden kunna enligt de sakkunnigas uppfattning icke läggas till grund för
en verklig hyresreglering år 1945. Med större berättigande skulle man kunna
utgå från de hyresvärden, som framkommit vid den år 1939 verkställda
hyresriikningen. Även dessa, för sex år sedan gällande värden äro emellertid
enligt de sakkunnigas mening icke ägnade att vara representativa uttryck
för det år 1945 rådande hyresläget. Reella siffervärden för detta
hyresläge givas däremot vid den hyresräkning, som har verkställts under
hösten 1945. De vid denna hyresräkning framkommande värdena komma
emellertid enligt upplysning, som de sakkunniga erhållit, icke att kunna
vara uträknade förrän tidigast omkring den 1 januari 1947. Skall en hyresreglering
därför verkställas av de sakkunniga, måste den enligt de sakkunnigas
uppfattning grundas på de vid hyresräkningen år 1939 erhållna värdena.
Av skäl som anförts måste de sakkunniga emellertid betrakta en
sådan hyresreglering såsom icke tillfredsställande.

Vid införandet år 1937 av de i författning fastställda hyresa vdragen för
tjänstebostäderna för folkskolans lärare graderades hyresavdragen med hänsyn
till stationeringsorternas fördelning å nio hyresgrupper. Man utgick
allt så från att hyresgrupperna borde vara lika många som dyrortsgrupperna.
I sitt nyligen avgivna betänkande (stat. off. utr. 1945:32) bär dvrortskommittén
föreslagit, att antalet ortsgrupper i dyrortshänseende inskränkes
till fem. Då ett sådant förslag framlagts, anse de sakkunniga det
icke lämpligt att nu föreslå en hyresreglering — ej ens provisorisk — med
bibehållande av det nuvarande antalet hyresgrupper. Om dyrortskommit -

Kungl. Majda proposition nr 356.

tens förslag genomföres, synes det nämligen lämpligt att också antalet
hyresgrupper bestämmes till fem. De sakkunniga ha ock övervägt, huruvida
ej antalet hyresgrupper borde än ytterligare inskränkas. Eftersom det emellertid
är hyreskostnaderna, som vid dyrortsgrupperingen lia .den största
spännvidden, kommer, örn antalet hyresgrupper göres lika stort som antalet
dyrortsgrupper, hyresgrupperingen troligen att i regel på ett naturligt sätt
ansluta sig till dyrortsgrupperingen, vilket enligt de sakkunnigas meningär
en fördel. En större begränsning av antalet hyresgrupper än antalet
dyrortsgrupper torde därför icke böra ske.

Emellertid förefaller det, som om det nuvarande systemet med nio hyresgrupper
numera icke motsvarade de verkliga förhållandena på hyresmarknaden.
Det skulle alltså kunna ifrågasättas, om icke redan nu borde genomföras
en provisorisk begränsning av hyresgruppernas antal till fem. En sådan
genomgripande åtgärd bör dock icke vidtagas, med mindre samtidigt
en allmän översyn sker av de olika orternas placering i hyresgrupper. Det
behöver knappast betvivlas, att den nuvarande hyresgruppsplaceringen på
många håll icke är riktig. Icke heller den gruppering, som skulle kunna
göras på grundval av materialet från 1939 års hyresräkning, blir enligt de
sakkunnigas uppfattning riktig. Förhållandena ha på åtskilliga håll ändrats
sedan 1939. Dessutom skulle en sådan översyn kunna få icke lämpliga återverkningar
beträffande den gällande dyrortsgrupperingen. Troligen skulle
nämligen en ändring av en orts hyresgrupp föra med sig ändring av ortens
dvrortsgrupp och hela den nuvarande dyrortsgrupperingen skulle därigenom
ailvarligt rubbas, vilket naturligtvis icke är önskvärt i det nuvarande läget.
Örn en ändring av antalet hyresgrupper sker, måste detta enligt de sakkunnigas
uppfattning få till resultat, att hyresavdragen höjas på åtskilliga orter.
Oju icke orten samtidigt placeras i högre dyrortsgrupp, skulle ändringen av
antalet hyresgrupper mindre väl överensstämma med den sedan 1942 proklamerade
och förda löne- och prispolitiken.

Av skäl som nu angivits förefaller det de sakkunniga även oriktigt att
med utgående från t. ex. materialet från 1939 års hyresräkning höja hyresavdragsbeloppen
utan att samtidigt undersöka orternas placering i hyresgrupper.
Skälen mot en dylik översyn lia dock redan angivits.

På grund av vad de sakkunniga sålunda anfört, finna de sakkunniga det
i nuvarande läge riktigast att — om en reglering av hyresavdragen skall ske
—• regleringen göres provisorisk med utgångspunkt från de gällande beloppen
i 38 § folkskolans avlöningsreglemente. Regleringen kommer då endast
att innebära, att den del av de nuvarande avdragen, som beräknats utgöra
bränsleersättning, borttages och att avdragen sedan graderas efter den av
de sakkunniga föreslagna klassindelningen av tjänstebostäderna.

De sakkunniga lia emellertid funnit sig icke böra föreslå ens en provisorisk
reglering av hyresavdragen nu. Skälen härför äro följande. Bestämmelser
örn hyresavdrag, graderade nied hänsyn till den föreslagna klassindelningen
av tjänstebostäderna, kunna visserligen meddelas redan nu men ej
tillämpas, förrän tjänstebostäderna klassificerats. För verkställandet av
klassificeringssyner å samtliga för närvarande befintliga tjänstebostäder
torde emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning erfordras ungefär ett
års tid. De sakkunniga lia utgått från att budgetåret 1946/47 bör anslås
härtill. Först den 1 juli 1947 skulle alltså de nya, med hänsyn till klassindelningen
graderade hyresavdragen kunna tillämpas. En redan nu verkställd
provisorisk reglering av hyresavdragsbeloppen, sådan som den i näst -

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

föregående stycke ifrågasatta, kan således icke verkställas med beaktande
av klassindelningen. Den skulle därför endast komma att bestå i en revision
av hyresavdragsbeloppen med hänsyn till upphörandet av rätten till fritt
bränsle. Enligt vad de sakkunniga erfarit är det emellertid troligt, att en
ny dyrortsgradering och en allmän lönereglering komma att genomföras
från och med den 1 juli 1947. Genomföras dessa, erfordras dock enligt de
sakkunnigas mening helt nya beräkningar för fastställandet av hyresavdragen
för folkskolans lärares tjänstebostäder. Med hänsyn härtill och till att
en sådan provisorisk hyresavdragsreglering, som de sakkunniga ovan skisserat,
icke bör verkställas om det ej är nödvändigt, finna de sakkunniga sig
icke böra föreslå någon hyresavdragsreglering nu. De sakkunniga vilja i
stället föreslå, att de nuvarande hyresavdragsbeloppen — alltfort inbegripande
bränsleersättning — få gälla intill den dag, då en ny dyrortsgradering
och en allmän lönereglering genomföras.

I remissyttrandena har förslaget örn att tjänstebostäderna skola indelas
i klasser icke mött någon invändning. Beträffande förslagets utförande har
emellertid länsstyrelsen i Uppsala län uttalat, att det borde tagas under
övervägande, huruvida icke ur rättvisesynpunkt det föreslagna antalet klasser
borde utökas till 4 eller 5 med hänsyn till de betydande avvikelser från
huvudregeln, som skolöverstyrelsen skulle kunna medgiva, samt länsstyrelsen
i Skaraborgs län uttalat, att enligt länsstyrelsens uppfattning mera
detaljerade föreskrifter rörande klassindelningen erfordrades än dem, som
de sakkunniga föreslagit.

Mot de av de sakkunniga framlagda allmänna synpunkterna på frågan
om bestämmandet av själva hyresavdragsbeloppen ha åter vissa erinringar
gjorts. Sålunda finner byggnadsstyrelsen det tveksamt — med hänsyn till
folkskollärarnas speciella arbetsförhållanden — örn man beträffande dessa
tjänstebostäder bör generellt tillämpa den av de sakkunniga uttalade regeln,
att en tjänstebostad på grund av den bundenhet den medför för bostadsinnehavaren
bör anses något mindre värd än jämförlig bostad i fria marknaden.
Statens bostadsnämnd har framhållit, bland annat, att den av de
sakkunniga uttalade regeln icke stöde i god överensstämmelse varken med
gällande bestämmelser om beräknande av ersättning för tjänstebostäder,
upplåtna till statliga befattningshavare, eller med tillämpningen av dessa
bestämmelser. Enligt bostadsnämndens mening kunde man icke generellt
göra gällande, att en tjänstebostad hade ett mindre värde just för att den
vore tjänstebostad. Statskontoret anför bland annat följande.

Det bör även enligt statskontorets mening vara av vikt att fasthålla vid
den av de sakkunniga angivna principen, att läraren bör i huvudsak betala
lika stor hyra, som han i fria hyresmarknaden — om sådan funnes — skulle
fått giva för en likvärdig bostad ii, orten. Örn hyran sättes liigrc skulle detta
medföra, att läraren finge en förtäckt löneförmån, vilket måste stå i strid
med avlöningsreglementets principer. Orättvisorna med en dylik hyresavvägning
bliva särskilt påtagliga ifråga örn folkskolans lärare, vilka äro
spridda över hela landet och kunna tjänstgöra i närliggande skolor, av
vilka den ena Iean vara förenad med tjänstebostad, medan vid den andra

Bihang till riksdagens protokoll 191/6. 1 sami. Nr SS6.

Departe mentschefen.

50 Kungl. Majlis proposition nr 356.

med hänsyn till förefintlig hyresmarknad sådan bostad icke finnes. I ett
dylikt fall skulle, om man icke fasthölle vid principen, läraren vid först
nämnda skola erhålla en bostad, vars motsvarighet hans kollega i den närliggande
skolan icke kunde hyra för ett belopp, motsvarande hyresavdraget.
Det torde med hänsyn härtill framstå som angeläget, att spörsmålet örn
storleken och beskaffenheten av folk- och småskollärarnas tjänstebostäder
ses mot bakgrunden av vad en befattningshavare i dessa lärares löneställning
normalt kan av sina löneförmåner avsätta för bostad, som anskaffas
i den fria hyresmarknaden.

I detta sammanhang tillåter sig statskontoret erinra, att frågan örn hyres
sättning för statliga tjänstebostäder varit föremål för prövning av 1942
års riksdag i samband med anvisandet av medel för ett bostadshus
för postverkets räkning i Krylbo. Härvid framhöll dåvarande chefen för
kommunikationsdepartementet (prop. 153 s. 6) bland annat, att en tilllämpning
av lägre hyror för bostäder i statens fastigheter än de å orten
eljest förekommande hyrorna skulle innebära en indirekt löneförmån för
de statstjänstemän, som erhålla tillfälle att hyra i dylika fastigheter. På
grund av här angivna förhållanden förutsatte departementschefen en hyressättning,
vilken så nära som möjligt anslöte sig till den rådande hyresnivån
för jämförliga bostäder på orten. I den mån genom en sådan hyressättning
avkastningen å bostadsfastigheten icke komme att motsvara minst
sex procent av byggnadskostnaden, borde i besparingssyfte övervägas sänkning
av byggnadens allmänna standard.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om klassindelning av tjänstebostäderna
för bestämmande av hyresavdragen synes mig vara mycket lämpligt
och ägnat att borttaga vissa nu förekommande orättvisor. De föreslagna
bestämmelserna synas mig väl avvägda även i sina detaljer.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att någon reglering av hyresavdragsbeloppen
icke bör ske nu. Denna fråga torde först framdeles böra
upptagas till behandling. I anledning härav anser jag det ej heller lämpligt
att nu taga ställning till de allmänna synpunkter på frågan örn hyresavdragsbeloppens
utmätande, som de sakkunniga anfört.

Syn.

Bestämmelser om syn finnas för närvarande i 10 § av boställsordningen.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag, att alla tjänstebostäder
skola klassificeras, blir det erforderligt med en utbyggnad av syneinstitutet,
så att detta kommer att omfatta två olika slag av syneförrättningar, lämpligen
benämnda klassificering ssyn och underhållssyn.

Klassificeringssyn.

Innan de nya bestämmelserna om hyresavdrag kunna vinna tillämpning,
måste samtliga tjänstebostäder klassificeras. Då för närvarande finnas
något mer än 14 000 tjänstebostäder, måste klassificeringen av dessa taga
en rätt betydande tid.

De sakkunniga föreslå, att den första, grundläggande klassificeringen
skall i varje inspektionsområde utföras av en synenämnd, i vilken statens

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

vederbörande folkskolinspektör skall vara ordförande och som dessutom
skall bestå av två av länsstyrelsen utsedda personer, varav den ene bör
vara byggnadssakkunnig och den andre i allmänna värv betrodd. Synen
bör förrättas i närvaro av representant för skolstyrelsen samt vederbörande
tjänstebostadsinnehavare eller ombud för denne. Vid klassificeringen skall
beträffande varje tjänstebostad fastställas örn bostaden kan godkännas
såsom tjänstebostad enligt boställsordningens krav och — därest detta kan
ske — till vilken klass tjiinstebostaden skall hänföras. Viktigt är därvid
att observera, att vid klassificeringen icke skall tagas hänsyn till bostadens
tillfälliga beskaffenhet i underhållshänseende. Synenämndens beslut örn
klassificering bör snarast delgivas skoldistriktet och tjänstebostadsinnehavaren.
Därest någon av dessa eller båda icke äro nöjda med beslutet,
bör besvär få anföras hos länsstyrelsen inom 30 dagar efter det vederbörande
fått del av beslutet. Över länsstyrelsens utslag i fråga om tjänstebostads
klassificering bör klagan icke få föras.

Den första, allmänna klassificeringen genom synenämnder måste medföra
vissa kostnader. De sakkunniga — som anse att staten bör stå för
dessa kostnader — ha härom anfört följande.

En klassificering av samtliga befintliga tjänstebostäder enligt det förslag,
som här framförts, måste medföra en del kostnader. Sålunda måste resekostnads-
och traktamentsersättning utgå till synenämndens tre ledamöter.
Folkskolinspektören bör åtnjuta ersättning enligt samma rese- och traktamentsklass,
som gäller för honom vid resor i tjänsten, d. v. s. klass II C. De
övriga två ledamöterna av synenämnden böra enligt de sakkunnigas uppfattning
åtnjuta ersättning enligt rese- och traktamentsklass II D. Vidare
torde särskild ersättning i form av arvode, lämpligen fastställt till 15 kronor
per dag, böra utgå till de av länsstyrelsen utsedda ledamöterna. En rätt
betydande kostnad torde ock uppkomma därigenom, att folkskolinspektören
måste antagas bliva i behov av tjänstledighet från sin inspektörsbefattning
under någon del av det ifrågavarande budgetåret. I vad kostnaderna
beröra folkskolinspektören böra desamma belasta folkskolinspektionens
anslag. De sakkunniga anse sig icke kunna uppskatta övriga kostnader
för klassificeringen till lägre belopp än 25 kronor för varje klassificerad
lägenhet, eller för de nuvarande cirka 14 000 tjänstebostäderna ungefär
350 000 kronor. För budgetåret 1946/47 bör därför på riksstaten uppföras
ett anslag å sistnämnda belopp till klassificering av tjänstebostäder
för folkskolans lärare. Då grunderna för ersättningarna till synenämndens
ledamöter torde kunna exakt angivas, torde anslaget böra upptagas som
ett förslagsanslag.

Klassificering måste emellertid ske även efter den första, allmänna
klassificeringens slut. Vid senare tidpunkt måste klassificeras tjänstebostäder,
som först senare anskaffas ävensom sådana vid den allmänna klassificeringen
befintliga bostäder, som då antingen icke godkänts som tjänstebostäder
eller ock godkänts men hänförts till lägre klass än klass A och som
sedan förbättrats i så betydande omfattning, att en omklassificering är
motiverad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är det icke erforderligt med särskild
synenämnd för sådan klassificering, som sker efter den allmänna klassificeringens
avslutande. De sakkunniga föreslå, att sadan klassificering anförtros
åt folkskolinspektören ensam. Folkskolinspektörens beslut bör få
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. För sadant överklagande bör
gälla detsamma, som förut sagts i fråga örn besvär över synenämnds klassificeringsbeslut.

Vnderhållssyn.

Den syn, varom stadgas i 10 § av gällande boställsordning, är en under -hållssyn.

De sakkunnigas förslag i fråga örn underhallssyn kunna sammanfattas
på följande sätt.

Enligt de sakkunnigas mening bör underhållssynen i huvudsak bibehålla
sin nuvarande karaktär och icke utbyggas till någon »laga syn». Därmed
måste ju följa ett både omständligare och dyrbarare förfarande. En av
folkskolinspektören verkställd syn är enligt de sakkunnigas mening till
fyllest för det ändamål det här gäller. Om skoldistriktet eller läraren ej är
ense med syneförrättaren örn de åtgärder, som böra vidtagas, bör emellertid
ärendet underställas länsstyrelsens prövning. Besvär bör däremot ej fa
anföras. Enligt de sakkunnigas mening bör underställning ske, därest skoldistriktet
och läraren eller endera till folkskolinspektören mom viss tid
insända förklaringar, att de ej godkänna syneprotokollet. Länsstyrelsens
prövning av underställt ärende skall vara materiell, ej endast formell.
Finnér länsstyrelsen anledning därtill föreligga, bör länsstyrelsen förelägga
skoldistriktet att inom viss tid vidtaga den eller de åtgärder, som i syneprotokollet
angivits eller som länsstyrelsen eljest finner påkallade. Detta
föreläggande bör ej vara förenat med vite. Örn de förelagda åtgärderna ej
äro vidtagna inom bestämd tid, bör detta av folkskolinspektören anmälas
för länsstyrelsen, som äger besluta örn innehallande av skoldistriktets, statsbidrag
tili avlönande av den lärare, som anvisats den ifrågavarande tjänstehon!
skoldistrikt ej verkställer vid syn rekommenderade åtgärder, ehuru
distriktet icke gjort anmärkning mot syneprotokollet, bör på samma sätt,
som i föregående stycke sägs, kunna hos länsstyrelsen utverkas föreläggande
för skoldistriktet.

Underhållssyn bör i övrigt enligt de sakkunnigas mening i huvudsak ha
den uppgift och följa den ordning, som angives beträffande syn i 10 § av
nu gällande boställsordning.

I remissyttrandena ha gjorts vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag
beträffande klassificeringssynen. I regel framhålles i erinringarna, att de
sakkunnigas förslag är alltför omständligt. Flera förslag till förenklingar
framföras ock.

Vissa av remissmyndigheterna ha ock berört frågan örn kostnaderna för
den allmänna klassificeringssynen. Salunda har statskontoret uttalat, att
de sakkunniga icke anfört något skäl för att staten skulle vidkännas kostnaderna
för denna syn. Skolöverstyrelsen har icke haft något att invända
mot de sakkunnigas förslag, men har påpekat, att det måste uppkomma

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

en hel del kostnader för vikarier för folkskolinspektörerna, vilka måste ha
tjänstledigt för att medhinna den allmänna klassificeringssynen. Samtidigt
har överstyrelsen uttalat, att vid behov av ledighet för nu nämnt ändamål
förslag till resplan för klassificeringssynerna borde företes och godkännas.
Länsstyrelsen i Örebro län har ansett, att det kommer att bliva svårt att
förvärva byggnadssakkunniga bisittare för ett arvode av 15 kronor för dag.
Länsstyrelsen föreslår, att arvodet höjes till 25 kronor för dag. Slutligen
har länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasatt, om det finnes möjlighet att
till ledamöter i synenämnd förvärva kvalificerade personer, som kunna
vara borta från sitt dagliga arbete under den sannolikt ganska långa tid,
som kommer att åtgå.

Förslaget till bestämmelser örn underhållssyn har föranlett erinran endast
av byggnadsstyrelsen, som anfört bland annat följande.

Även förfarandet vid av- och tillträdessyn borde enligt vad styrelsen
kan finna avsevärt kunna förenklas. Styrelsen föreslår fördenskull, att den
i närvaro av representanter för skolstyrelsen samt av- och tillträdande
boställshavare förrättas av opartisk byggnadssakkunnig person, om vilken
skolstyrelsen och folkskolinspektören enats.

Även utan samband med av- och tillträde bör underhållssyn lämpligen
kunna påfordras såväl av skolstyrelsen som boställshavaren. Sådan syn
torde böra begäras hos folkskolinspektören och förrättas på samma sätt
som föreslagits för av- och tillträdessyn.

Kostnaderna böra för av- och tillträdessyn gäldas av skolstyrelsen ensamt
och för annan syn av den, som påkallat densamma.

Undantag härifrån bör endast göras i det fall, att det vid av boställshavaren
påkallad syneförrättning framgår, att skolstyrelsen icke uppfyllt
sig åliggande underhållsförpliktelser.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om klassificeringssyn lia flera remissmyndigheter
riktat den erinran, att det föreslagna förfaringssättet är för
omständligt. Olika förslag till förenklingar ha också avgivits. För egen
del är jag emellertid övertygad om att det omständliga förfaringssättet med
särskild synenämnd på tre personer är erforderligt och välmotiverat i
detta fall, då det gäller att söka få en såvitt möjligt enhetlig och rättvis
bedömning av den mycket skiftande samling bostäder, som de äldre tjänstebostäderna
utgöra.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att staten bör påtaga sig kost
naderna för den första, allmänna klassificeringen. Byggnadsstyrelsens förslag
angående fördelning av ansvaret för kostnaderna för underhållssyn
kan jag icke biträda, liksom ej heller det av länsstyrelsen i Örebro län
framförda förslaget om höjning av det föreslagna arvodet till bisittarna.

De sakkunnigas beräkning av medelsbehovet har icke givit mig anledning
till erinran. För ändamålet torde ett förslagsanslag av 350 000 kronor
böra anvisas å tilläggsstat I för innevarande budgetår. I det följande gör
jag hemställan härom.

Departemen
troheten.

Kungl. Majlis ''proposition nr 356.

Statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av
tj änstebostäder.

Som i inledningen omnämnts bestrida skoldistrikten för närvarande sin
andel i kostnaderna för avlöning av folkskolans lärare antingen genom att
tillhandahålla tjänstebostad åt vederbörande lärare eller ock genom att
till läraren erlägga s. k. bruttolön. I det förra fallet betalar skoldistriktet,
örn bostaden är i sådant skick, att läraren för den skall vidkännas oreducerat
hyresavdrag, icke något kontant lönebelopp till läraren utöver det
belopp, som staten lämnar som bidrag till lärarens avlöning. I det senare
fallet betalar skoldistriktet — i stället för att tillhandahålla tjänstebostad
— till läraren ut ett avlöningsbelopp, som ej minskats med hyresavdrag,
och får alltså självt bidraga med ett belopp, motsvarande det författningsmässigt
bestämda hyresa vdraget.

I båda de angivna fallen minskas emellertid skoldistriktens andel i avlöningskostnaderna
genom det tjänstebostadsbidrag, som utgår jämlikt
§ 14 kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till nybyggnader
för folkskoleväsendet. Som ävenledes tidigare framhållits utgai
dock det nuvarande tjänstebostadsbidraget oberoende av örn tjänstebostad
tillhandahålles eller ej. Det utgår vidare med generellt fastställda
belopp (160 kronor för år för ordinarie folkskollärare och 80 kronor för
annan lärare), vilka icke äro av den storleksordning, att bidraget kan
utgöra någon verklig hjälp för de skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla
tjänstebostad. Det nuvarande tjänstebostadsbidraget är därför
i grunden huvudsakligen ett statligt bidrag till alla skoldistrikt i syfte att
minska distriktens andel i kostnaderna för folk- och smaskollärares avlöning.
Något verkligt statsbidrag till byggande och underhåll av tjänstebostäder
för nämnda lärare finnes icke.

Lärarlönesakkunniga ha påpekat, att vid åtminstone tva tillfällen efter
tillkomsten av 1936 års tjänstebostadsbidrag fråga uppkommit om bidragets
indragande. Sist har denna fråga diskuterats av folkskolans besparingssakkunniga
i deras den 24 augusti 1940 avgivna betänkande och förslag
angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m. (stat.
off. utr. 1940:24). I besparingssakkunnigas uppdrag ingick bland annat
att undersöka möjligheterna av ändrad fördelning mellan staten och kommunerna
av kostnaderna för folkskoleväsendet. Efter att ha lämnat en
redogörelse för gällande bestämmelser samt ha erinrat om de olika meningar,
som framställts i fråga om tjänstebostadsbidragets bibehållande,
framhöllo besparingssakkunniga, att de ansett det vara av värde för ett
ställningstagande till det föreliggande spörsmålet att få utrönt, vilken
inverkan en indragning av ifrågavarande statsbidrag skulle få beträffande
den kommunala utdebiteringen. I sådant syfte hade de sakkunniga verk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

ställt viss utredning, varpå visserligen icke kunde grundas några exakta
beräkningar men varav dock borde kunna dragas vissa slutsatser. Besparingssakkunniga
anförde härom.

Undersökningen har avsett ett fyrtiotal kommuner, städer och landskommuner,
inom olika delar av landet. Beträffande landskommunerna har
undersökningen företrädesvis avsett sådana, där man haft anledning antaga,
att utdebiteringen röner en mera påtaglig inverkan även av en jämförelsevis
obetydlig inkomstminskning. Till grund för beräkningarna hava
lagts tillgängliga uppgifter örn antalet skattekronor enligt 1938 års taxeringar
samt antalet lärartjänster vid slutet av vårterminen 1939 inom
respektive kommuner (skoldistrikti. Här må även anmärkas, att tjänstebostadsbidraget
beräknats utgå med 160 kronor för såväl manlig som
kvinnlig folkskollärare, enär enligt bestämmelserna i gällande boställsordning
för lärare vid folk- och småskolor tjänstebostaden även för ordinarie
kvinnlig folkskollärare från och med den 1 juli 1943 skall innehålla minst
tre rum och kök och tjänstebostadsbidraget från denna tidpunkt sålunda
kommer att utgå med 160 kronor för både manlig och kvinnlig ordinarie
folkskollärare.

Den med tillämpning av här angivna beräkningsgrunder verkställda
undersökningen har givit vid handen, att en indragning av tjänstebostadsbidraget
skulle i fråga örn stadskonununerna komma att medföra
endast en ringa höjning av utdebiteringen. För de städer, som ej
deltaga i landsting och vilka komma i åtnjutande av omkring en tiondel
av hela det utgående tjänstebostadsbidraget, torde höjningen komma att
uppgå till mellan 1—3 öre per skattekrona. Även för övriga städer synes
man kunna räkna med en jämförelsevis obetydlig höjning, sannolikt uppgående
till högst 10 öre för inkomst hundra. Endast en av de städer, som
medtagits vid undersökningen, skulle drabbas av en så stor höjning som
10 öre. Ifrågavarande stad intager emellertid en särställning beträffande
utdebiteringens storlek, i det att hela det kommunala utdebiteringsbehovet
1938 utgjorde 24 kronor 30 öre per skattekrona. Statsbidrag till skattelindring
utgick dock i detta fall med 4 kronor 59 öre per skattekrona.

Beträffande landsbygdskommunerna torde man kunna utgå från att avskaffandet
av tjänstebostadsbidraget nära nog undantagslöst skulle komma
att medföra en större ökning av utdebiteringen än vad ovan angivits beträffande
städerna. Sannolikhetsskäl tala för, att ökningen för det övervägande
antalet kommuner dock icke skulle överstiga 20 öre per skattekrona.
I icke så få fall torde man böra räkna med en höjning av mellan
20 och 40 öre, och i vissa undantagsfall komme ökningen sannolikt att
uppgå till omkring 50 öre. Hiirvid bör emellertid bemärkas, att i samtliga
undersökta fall statsbidrag till skattelindring utgått till kommuner, vilka
vid en eventuell indragning av tjänstebostadsbidraget beräknats få utdebiteringen
höjd med 20 öre per skattekrona eller däröver. Man har med
hänsyn härtill anledning antaga, att ifrågavarande kommuner vid ett pä
grund av mistat tjänstebostadsbidrag ytterligare ökat skattetryck hade
möjlighet att erhålla en viss kompensation härför genom ett något ökat
statsbidrag till skattelindring.

Ehuru den verkställda undersökningen omfattat ett mycket begränsat
antal kommuner, torde dock undersökningsresultatet kunna läggas till
grund för bedömande av frågan, vilken inverkan avskaffandet av tjänste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

bostadsbidraget skulle få på den kommunala utdebiteringen. Undersökningen
synes sålunda giva vid handen, att verkningarna i skattehänseende
av en sådan åtgärd för flertalet kommuner bleve jämförelsevis obetydliga,
medan en del kommuner, framför allt sådana med ett redan förut högt
skattetryck, finge vidkännas en i förhållande till deras ekonomiska bärkraft
mera kännbar skattehöjning, som dock i regel torde komma att i
viss mån reduceras genom att statsbidrag till skattelindring i dylika fall
bomme att utgå.

Besparingssakkunniga uttalade efter dessa överväganden, att, om någon
förskjutning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna borde
vidtagas utöver vad de sakkunniga i övrigt i sitt betänkande föreslagit,
avskaffandet av tjänstebostadsbidraget därvid borde ifrågakomma i främsta
rummet. Enligt de sakkunnigas mening borde dock en sådan åtgärd
icke vidtagas under då rådande förhållanden, utan därmed borde anstå till
en tidpunkt, som av statsmakterna kunde befinnas lämplig.

Lärarlönesakkunniga ha — med utgångspunkt från det förhållandet, att
de skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder och
som också tillhandahålla fullgoda sådana, numera i regel ha större kostnader
för sina lärare än andra skoldistrikt i motsvarande dyrortsgrupper
— övervägt olika möjligheter att åstadkomma en utjämning av den på
det sättet uppkomna olikheten i ansvarsbelastning skoldistrikten emellan.
En utjämning måste nämligen enligt de sakkunnigas mening framstå
såsom angelägen ur rättvisesynpunkt och såsom betydelsefull ur den synpunkten,
att i annat fall fullt tillfredsställande tjänstebostäder näppeligen
bomme att beredas folkskolans lärare. Om de olika möjligheter till utjämning,
som kunna tänkas, ha de sakkunniga anfört följande.

Närmast till hands ligger måhända tanken att utan ändring av statsbidragsbeloppens
storlek fastställa högre hyresavdrag och låta skoldistrikten
tillgodogöra sig hyresökningen. De sakkunniga anse skäligt, att i
genomsnitt högre hyresbelopp än de nuvarande utgå, men finna, att även
efter en avsevärd höjning ifrågavarande skillnad icke kan komma att tillräckligt
utjämnas. Icke heller skulle därigenom någon utjämning ske av
den skiftande ansvarsbelastning, som åvilar de distrikt, vilka tillhandahålla
tjänstebostäder. Dessa distrikt äro nämligen inbördes mycket olika
tyngda, bland annat och framför allt beroende på hur lång tid som förflutit,
sedan större kostnader nedlagts på tjänstebostäderna.

En annan tänkbar åtgärd vore att på sådant sätt ombilda det nuvarande
tjänstebostadsbidraget till ett egentligt bidrag till kostnaderna för hållande
av tjänstebostad, att det utginge endast till de skoldistrikt, som tillhandahölle
tjänstebostäder. Dessa distrikt skulle då utan ökad medelsanvisning
i tjänstebostadsbidrag kunna erhålla ungefär dubbelt så stort belopp som
för närvarande. En dylik åtgärd skulle dock endast ofullständigt utjämna
olikheterna i ansvarsbelastning mellan sådana distrikt, som äro skyldiga
att tillhandahålla tjänstebostäder, och sådana, som icke ha dylik skyldighet,
och icke alls utjämna de inbördes olikheterna mellan de distrikt, som
äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder. En ytterligare begränsning

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

av rätten till tjänstebostadsbidrag, innebärande att sådant bidrag skulle
utgå endast för sådana tjänstebostäder, å vilka nedlagts större kostnader
under ett visst antal år närmast före bidragsåret, skulle visserligen vara
mera ägnad att minska olikheterna, men en dylik begränsning skulle vara
svår att avväga på tillfredsställande sätt.

Enligt de sakkunnigas mening kan icke en effektiv utjämning i ansvarsbelastning
olika skoldistrikt emellan uppnås, utan att de distrikt, som tillhandahålla
tjänstebostäder, i samband med uppförande av ny tjänstebostad
eller omfattande ombyggnad av redan befintlig sådan erhålla statligt
bidrag till byggnadskostnaderna. Detta statsbidrag skulle då så avpassas,
att förräntning och amortering av återstoden av byggnadskostnaderna
jämte årliga omkostnader täcktes av det blivande hyresavdraget för
tjänstebostaden. I överensstämmelse med denna uppfattning föreslå de
sakkunniga, att ett nytt tjänstebostadsbidrag, i fortsättningen kallat byggnadsbidrag,
införes att utgå enligt här skisserade riktlinjer.

I detta sammanhang ha de sakkunniga uttalat, att det byggnadsbidrag
de sakkunniga komme att föreslå icke borde — såsom kommunalskatteberedningen
ifrågasatt — graderas efter antalet skattekronor inom vederbörande
skoldistrikt, enär en sådan gradering icke skulle åstadkomma den
avsedda utjämningen i ansvarsbelastning utan endast ha till följd, att en
ny ojämnhet uppkomme mellan de båda grupperna av skoldistrikt.

Lärarlönesaklcunnigas förslag i fråga örn tjänstebostadsbidrag kunna
sammanfattningsvis angivas sålunda:

1. Ett nytt, egentligt tjänstebostadsbidrag, förslagsvis kallat byggnadsbidrag,
bör införas att utgå till skoldistrikt vid nybyggnad av tjänstebostad
eller vid inköp av hus, avsett att användas såsom tjänstebostad,
ävensom vid örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändringsarbeten
å redan befintlig tjänstebostad, varigenom bostaden får sådan beskaffenhet,
att den kan uppflyttas från lägre klass till klass A eller, om den på
grund av betydande svårigheter icke kunnat förses med samtliga för Abostad
föreskrivna bekvämligheter, likväl blivit väsentligt förbättrad. Vid
nybyggnad eller inköp bör byggnadsbidraget utgå med 12 000 kronor för
tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och 8 000 kronor för tjänstebostad
på omkring 55 kvadratmeter, dock att byggnadsbidraget i intet fall
må överstiga 40 procent av skoldistriktets kostnader för anskaffande av
tjänstebostaden.

2. Vid örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändringsarbeten bör
byggnadsbidrag kunna utgå med 25 procent av kostnaderna.

3. Det nuvarande tjänstebostadsbidraget bör indragas.

4. Till skoldistrikt, som under de sistförflutna 20 åren verkställt nybyggnad
av tjänstebostad eller nedlagt mera avsevärda kostnader på omeller
tillbyggnad av tjänstebostad, bör dock övergångsvis, intill dess 20 år
förflutit från det att ifrågavarande byggnadsåtgärder vidtagits, utgå ett
tjänstebostadsbidrag, förslagsvis kallat övergångsbidrag, med visst belopp

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

för varje av byggnadsåtgärderna berörd tjänstebostad, nämligen 160 kronor
för bostad på omkring 90 kvadratmeter, 120 kronor för bostad på omkring
65 kvadratmeter och 80 kronor för bostad på omkring 45 kvadratmeter.

5. Till följd av det nya byggnadsbidragets införande torde även böra
meddelas bestämmelse örn skyldighet för skoldistrikt att, örn sådan tjänstebostad,
till vilken statsbidrag beviljats, skulle av kommunen försäljas eller
användas för annat ändamål utan att samtidigt ny tjänstebostad anskaffades,
till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida och i vad
mån utbetalt bidragsbelopp skall återgäldas till statsverket.

6. Beslut om byggnadsbidrag bör efter förslag av skolöverstyrelsen meddelas
av Kungl. Maj:t. De sakkunniga utgå från att skolöverstyrelsens personalbehov
för ifrågavarande ändamål blir på sådant sätt tillgodosett, att
ärendenas handläggning kan ske utan onödig tidsutdräkt.

7. I detta sammanhang ha de sakkunniga ock framhållit, att byggnadsbidrag
enligt de sakkunnigas mening bör, i den mån så är möjligt, utdelas
med hänsyn tagen till angelägenhetsgraden hos de arbeten, till vilka bidrag
sökes. Ansökningens ankomstdag bör således ej vara utslagsgivande.
Genom att de mest angelägna arbetena givas företräde, bliva de sämsta
tjänstebostäderna först förbättrade. Detta innebär i sin tur den snabbaste
höjningen av den genomsnittliga bostadsstandarden för folkskolans lärarpersonal.

Efter framhållande av att de faktorer, som framför allt påverka storleken
av det erforderliga byggnadsbidraget, äro byggnadskostnader, räntesatser
och underhållskostnader samt de hyresavdrag, som komma att bliva
fastställda för de olika tjänstebostadstyperna, ha de sakkunniga beträffande
byggnadsbidraget anfört i huvudsak följande.

Byggnadskostnaderna bliva beroende bland annat av tjänstebostadens
belägenhet och av det byggnadsmaterial, som användes. Det blir t. ex.
dyrare att bygga en bostad i särskilt hus än att bygga flera bostäder i
samma hus. I det senare fallet blir det billigare att förlägga en bostad
över en annan än att förlägga bostäderna intill varandra i samma plan. Från
lärarhåll har påyrkats, att bestämmelse måtte införas om att tjänstebostad
alltid skall byggas i särskilt hus. De sakkunniga ha icke funnit tillräckliga
skäl att — ehuru givetvis hinder icke möter för skoldistrikt att förlägga
tjänstebostad på sådant sätt — föreslå en föreskrift därom. Däremot vilja
de sakkunniga uttala, att det torde överensstämma med den nu rådande allmänna
tendensen, att tjänstebostäder, när de inredas i samma hus, förläggas
bredvid varandra och icke den ena över den andra. Enligt upplysningar, som
de sakkunniga erhållit från byggnadssakkunnigt håll, kunna de ungefärliga
byggnadskostnaderna för ett hus av trä, inrymmande bredvid varandra en
tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och en tjänstebostad på omkring
55 kvadratmeter, för närvarande uppskattas till 50 000 kronor, varav
ungefär 30 000 kronor kan beräknas belöpa sig på den större och ungefär
20 000 kronor på den mindre tjänstebostaden. Ett hus av tegel ställer sig i

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

allmänhet något dyrare, men de därigenom ökade byggnadskostnaderna
torde i stort sett kompenseras av minskade underhållskostnader och större
varaktighet. Med en räntesats av 3 procent torde ränta och amortering å i
byggnaden nedlagt kapital kunna uppskattas till ungefär 3,75 procent för
hus av trä. Underhåll och omkostnader torde i förevarande fall böra uppskattas
till minst 1,25 procent av byggnadskostnaderna. Vad beträffar
hyresavdragen, ha de sakkunniga i annat sammanhang förklarat sig icke
kunna för närvarande framlägga preciserade förslag till dylika avdrag utan
att avvakta beslut i anledning av avgivet förslag om ny dyrortsgradering
och pågående utredning om de allmänna lönebeloppen. De sakkunniga
räkna emellertid med en icke oväsentlig genomsnittlig höjning av hyresavdragen.
Även med beaktande härav ha de sakkunniga kommit fram till
den meningen, att i nuvarande läge ett byggnadsbidrag å åtminstone 40
procent av byggnadskostnaderna i normala fall skulle behövas för att
kompensera ett skoldistrikt för den utgiftsökning, som skyldigheten att tillhandahålla
tjänstebostad medför.

Utan tvivel skulle största möjliga rättvisa uppnås, örn byggnadsbidraget
utmättes efter särskild prövning av speciellt byggnadskostnaderna och
hyresavdragen i varje enskilt fall. Den administrativa handläggningen av
bidragsärendena skulle emellertid därigenom bliva ganska omständlig. På
grund av det stora antalet bidragsärenden, som man har att räkna med,
skulle alltså en dylik ingående prövning bliva mycket arbetskrävande och
medföra ogynnsam tidsutdräkt. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det
nödvändigt, att handläggningen av ärendena i möjligaste mån förenklas.
I överensstämmelse med denna mening vilja de sakkunniga föreslå, att ett
för olika bostadstyper fixerat bidragsbelopp normalt får utgå oberoende
av de faktiska byggnadskostnaderna i det enskilda fallet. Genom en bestämmelse,
att byggnadsbidraget under inga omständigheter får överstiga
viss procent av byggnadskostnaderna, skulle garantier samtidigt kunna vinnas
mot att statsbidrag på otillbörligt sätt tages i anspråk.

Ovan ha kostnaderna för en tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter
och en tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter bredvid varandra i
samma hus uppskattats till normalt ungefär 50 000 kronor, varav ungefär
30 000 kronor skulle belöpa sig på den större bostaden och ungefär 20 000
kronor på den mindre bostaden. Dessa belopp böra enligt de sakkunnigas
mening kunna läggas till grund för beräkningar av ett generellt byggnadsbidrag,
låt vara att byggnadskostnaderna i de enskilda fallen kunna vara
mycket varierande. Vidare har det behövliga bidraget approximativt beräknats
till 40 procent av de ovan angivna byggnadskostnaderna. I enlighet
härmed skulle byggnadsbidrag för tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter
utgå med 12 000 kronor och för tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter
med 8 000 kronor.

Möjligen skulle kunna ifrågasättas, örn icke bidragsbeloppen borde graderas
efter hyresgrupper. De sakkunniga ha emellertid icke ansett tillräckliga
skäl föreligga för dylik gradering, enär efter genomförandet av ny
hyresgruppering i samband med revision av den nuvarande dyrortsindelningen
samtliga eller så gott som samtliga tjänstebostäder kunna förväntas
vara belägna å orter tillhörande lägsta hyresgruppen.

Såsom redan antytts, torde en sådan spärregel böra införas, att ett skoldistrikt,
som flir särskilt låga kostnader kunnat uppföra tjänstebostad, icke
skall i byggnadsbidrag erhålla högre belopp än som motsvarar behovet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

utjämning gentemot sådana skoldistrikt, som icke tillhandahålla tjänstebostäder.
I och med att byggnadskostnaderna understiga de ovan presumerade
kostnaderna, sjunker under i övrigt likartade förutsättningar behovet
av byggnadsbidrag snarare med skillnadsbeloppet än med viss procent
å byggnadskostnaderna. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga övervägt,
huruvida icke i dylika fall byggnadsbidrag borde utgå efter en glidande
skala av procentsatser å byggnadskostnaderna, allteftersom dessa
understiga 30 000 kronor respektive 20 000 kronor. De sakkunniga ha emellertid
stannat vid förslag örn generell minskning till 40 procent av de verkliga
byggnadskostnaderna.

Minskning av byggnadsbidraget torde även böra föreskrivas vid en annan
eventualitet. Det bör sålunda icke utan vidare få förekomma, att ett skoldistrikt
avyttrar en redan befintlig tjänstebostad och med fullt byggnadsbidrag
bygger ny tjänstebostad. Ej heller bör en kommun utan vidare för
annat ändamål få utnyttja en befintlig tjänstebostad och uppbära fullt
byggnadsbidrag för nybyggnad av tjänstebostad. Det torde därför böra
föreskrivas, att därest ny tjänstebostad är avsedd att ersätta en äldre
tjänstebostad, byggnadskostnaderna böra anses reducerade med det belopp,
som prövas motsvara den äldre tjänstebostadens värde. På grundval
av den sålunda uppkomna kostnadssumman bör sedan beslut om byggnadsbidrag
fattas. På enahanda sätt bör förfaras, örn äldre tjänstebostad
förstörts eller skadats genom eldsvåda eller annorledes och skoldistriktet
på grund av försäkring eller eljest ägt att uppbära ersättning därför.

Vad som hittills av de sakkunniga anförts om byggnadsbidrag har uteslutande
berört nybyggnad av tjänstebostad. Emellertid kan tjänstebostad
anskaffas även genom inköp av redan befintligt hus, eventuellt i förening
med ombyggnad.

Örn ett relativt nybyggt hus inköpes för att användas till tjänstebostad,
blir skillnaden häremellan och nybyggnad för tjänstebostad ganska obetydlig.
Dock torde man få antaga, att inköpet ställt sig ekonomiskt förmånligt
för skoldistriktet, eftersom detta annars sannolikt icke skulle ha
reflekterat på köp i stället för nybyggnad. Detta fall är sålunda närmast
jämförligt med det ovan påpekade, då ett skoldistrikt för särskilt låga
kostnader kunnat uppföra tjänstebostad och då byggnadsbidrag enligt de
sakkunnigas förslag skulle utgå med 40 procent. Vad åter beträffar ett sådant
fall, att ett äldre hus inköpts och, eventuellt efter ombyggnad, iordningställts
som tjänstebostad, kunna visserligen kostnaderna för förvärvet
av denna bostad antagas ha varit så pass låga, att hyresavdraget skulle
kunna täcka — förutom de årliga omkostnaderna — en avsevärd del av
engångskostnaderna. Å andra sidan gör det äldre husets kortare bestånd,
att annuiteten måste bliva icke oväsentligt högre — med en räntesats av
3 procent blir sålunda annuiteten under 30 år 5,102 procent av kapitalet,
under det att den under 60 år uppgår till endast 3,613 procent. Även i detta
fall skulle därför en föreskrift örn byggnadsbidrag av 40 procent kunna
vara tillämplig. Några särbestämmelser för anskaffande av tjänstebostad
genom inköp av redan befintligt hus synas sålunda icke erforderliga.

Byggnadsbidrag bör emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning icke
endast utgå vid anskaffande av ny tjänstebostad utan även i vissa fall
vid om- eller tillbyggnad av tjänstebostad eller mera omfattande ändringsarbeten
å sådan bostad. Härom lia de sakkunniga anfört följande.

Kungl. Marits ''proposition nr 356.

Av de förut redovisade statistiska uppgifterna framgår, att blott en
ringa del av de vårterminen 1942 existerande omkring 14 000 tjänstebostäderna
voro av den beskaffenhet, att de skulle kunna hänföras till A-bostäder.
Örn de flesta bostäderna torde dock gälla, att de efter om- eller tillbyggnad
eller mera omfattande ändringsarbeten skulle kunna godtagas
såsom A-bostäder. Då de skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla
tjänstebostäder, i princip bliva skyldiga att efter viss övergångstid tillhandahålla
A-bostäder, är det av största vikt, icke minst ur samhällsekonomisk
synpunkt, att möjligheterna till förbättring av det redan befintliga
bostadsbeståndet tillvaratagas. Utan bidrag av statsmedel torde
emellertid en sådan standardhöjning icke kunna allmänt och inom rimlig
tid genomföras. Visserligen kommer ett skoldistrikt att i viss utsträckning
gottgöras för kostnaderna genom ett högre hyresavdrag, sedan tjänstebostaden
blivit uppflyttad till A-bostad, men vid mera omfattande byggnadsåtgärder
kan dock icke alltid höjningen av hyresavdraget vara tillräcklig
för att motsvara distriktets ökade utgifter i förhållande till sådana distrikt,
som icke äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder.

Från den förbättring av bostadsstandarden, som de sakkunniga här
åsyftat, måste noggrant skiljas sådana byggnadsåtgärder, som äro att hänföra
till underhållsarbeten eller nödvändiga reparationer till följd av eftersatt
årligt underhåll. Dylika åtgärder, även örn de vid enstaka tillfällen
skulle betinga avsevärda kostnader, liksom mindre omfattande ändringsarbeten
böra bekostas helt av skoldistrikten — det nya byggnadsbidraget
är också så beräknat, att bland annat underhållskostnader skola täckas av
hyresavdraget. Enligt de sakkunnigas åsikt bör byggnadsbidrag komma
i fråga endast i de fall, då tjänstebostad efter om- eller tillbyggnad eller
mera omfattande ändringsarbeten får sådan beskaffenhet, att den kan uppflyttas
från lägre klass till klass A eller, örn den på grund av betydande
svårigheter icke kunnat förses med samtliga för A-bostad föreskrivna bekvämligheter,
likväl blivit väsentligt förbättrad.

När det gäller storleken av detta bidrag, kunna icke sådana beräkningar
framläggas, som ovan skett i fråga örn nybyggnader, eftersom kostnaderna
bliva långt mera varierande. Det får därför anses uteslutet att i författning
fastställa byggnadsbidrag till visst eller vissa belopp för varje tjänstebostad.
I stället torde även här ett statsbidrag med en viss procent av
kostnaderna vara motiverat. Det har synts de sakkunniga riktigast att
föreslå något lägre procenttal vid förbättrande än vid nybyggnad, dels
med hänsyn till att i flertalet fall skoldistrikten efter tjänstebostads förbättring
i här avsedd omfattning komma att få tillgodogöra sig ökat hyresavdrag,
dels ock därför att i ombyggnadsarbeten i regel ingå även reparationer
och underhållsarbeten, vilka principiellt skola åvila skoldistrikten.
De sakkunniga ha sålunda stannat för att förorda byggnadsbidrag å 25
procent av byggnadskostnaderna.

Eftersom det nuvarande tjänstebostadsbidraget icke är något egentligt
tjänstebostadsbidrag, kan — framhålla de sakkunniga •—- ett bidrag av
den art, sorn av de sakkunniga föreslagits, ur utjämningssynpunkt utgå
oberoende av örn det nuvarande tjänstebostadsbidraget skall bibehållas
eller icke. De sakkunniga hålla emellertid före, att i och med införande
av ett verkligt tjänstebostadsbidrag det nuvarande bör — med visst över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

gångs vis gällande undantag — avskaffas. Huruvida skoldistrikten generellt
i annan form böra erhålla kompensation för det indragna tjänstebostadsbidraget
är, uttala de sakkunniga, en fråga, som de sakkunniga
icke anse sig böra taga ställning till i detta sammanhang utan först vid
behandlingen av det åt de sakkunniga ävenledes givna uppdraget att utreda
frågan om en eventuell omläggning av det nuvarande systemet för
statsbidrag till lärarlönerna.

Beträffande de förhållanden, under vilka ett bidrag motsvarande det
nuvarande tjänstebostadsbidraget övergångsvis bör få utgå, lia de sakkunniga
anfört följande.

Genom ovan framställda förslag örn indragande av det nuvarande tjänstebostadsbidraget
och införande av ett egentligt tjänstebostadsbidrag till
nybyggnader och ombyggnader m. m. av tjänstebostäder komma emellertid
de skoldistrikt, vilka nyligen verkställt nybyggnad eller ombyggnad,
att ställas i en något ogynnsam situation. Det torde nämligen få anses
uteslutet, att det nya byggnadsbidraget skulle kunna retroaktivt utgå till
dessa skoldistrikt. Att så icke kan ske, torde dock knappast behöva väcka
alltför allvarliga betänkligheter, alldenstund dessa skoldistrikt icke haft
anledning att räkna därmed och därför ej heller inrättat sig därefter. Mera
anmärkningsvärt skulle vara, om de nu berövades det — örn än ej så
stora — tjänstebostadsbidrag, som för närvarande utgår och som de torde
få anses ha haft fullgiltiga skäl att räkna med för byggnadsåtgärdernas
finansiering.

De sakkunniga finna skäligt, att åt dessa skoldistrikt gives ett särskilt
bidrag i någon form. Då en ingående prövning av varje enskilt fall icke
gärna kan ske, torde det lämpligaste vara, att distrikten under en viss
övergångstid för varje tjänstebostad, å vilken mera omfattande byggnadsåtgärder
vidtagits, tillerkännas en ersättning med generellt belopp. Enligt
de sakkunnigas uppfattning bör det vara tillfyllest, örn dylik ersättning får
uppbäras, intill dess 20 år förflutit från det tjänstebostaden efter de ifrågavarande
byggnadsåtgärdernas verkställande tagits i bruk. Ersättningen
torde kunna bestämmas till belopp, som svara mot det nuvarande tjänstebostadsbidraget.
Dock torde finnas anledning att gradera bidragsbeloppen
med hänsyn till den ifrågavarande bostadens storlek och icke med hänsyn
till den lärare, åt vilken bostaden upplåtits. Före den 1 juli 1943 utgick
tjänstebostadsbidraget med tre olika belopp: 160 kronor för ordinarie manlig
folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare och 80
kronor för annan lärare. Vidare skulle enligt då gällande boställsordning
tjänstebostäder sammanlagda golvyta uppgå till omkring 90 kvadratmeter
för ordinarie manlig folkskollärare, omkring 65 kvadratmeter för ordinarie
kvinnlig folkskollärare och omkring 45 kvadratmeter för annan lärare.
I anslutning härtill föreslå de sakkunniga statsbidrag, i fortsättningen
kallat övergångsbidrag, med 160 kronor för bostad på omkring 90 kvadratmeter,
120 kronor för bostad på omkring 65 kvadratmeter och 80 kronor
för bostad på omkring 45 kvadratmeter.

Övergångsbidrag bör givetvis icke givas för vilken som helst åtgärd,
som under de sista 20 åren vidtagits med en tjänstebostad. Att övergångsbidrag
för nybyggnad skall kunna utgå, torde icke böra föranleda
tvekan. Enligt de sakkunnigas mening bör övergångsbidrag även kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

utgå i de fall, då tjänstebostäder! om- eller tillbyggts eller i densamma
utförts mera omfattande ändringsarbeten. Att nu kräva bevisning angående
omfattningen av angivna byggnadsåtgärder torde emellertid icke
kunna komma i fråga. Enligt de sakkunnigas uppfattning torde det vara
tillräckligt att fastställa en viss minimikostnad för åtgärden, förslagsvis
8 000 kronor för bostad på omkring 90 kvadratmeter, 6 000 kronor för
bostad på omkring 65 kvadratmeter och 4 000 kronor för bostad på omkring
45 kvadratmeter. Det bör anmärkas, att det angivna beloppet skall
avse i ett sammanhang företagna åtgärder med tjänstebostaden. Övergångsbidrag
bör alltså icke utgå, örn kostnaderna för underhåll av bostaden
jämte mindre omfattande reparationer och ombyggnadsarbeten under
ett visst antal år tillsammans uppgått till det ifrågavarande beloppet.

I remissyttrandena ha de sakkunnigas förslag i fråga om tjänstebostadsbidragen
varit föremål för uttalanden av olika slag. En allmän invändning
bär gjorts av byggnadsstyrelsen, som ifrågasatt, örn tillräckliga skäl förelåge
att skapa en särskild bidragsform beträffande förevarande bostäder.
Enligt byggnadsstyrelsens mening borde det övervägas, om icke erforderligt
statsbidrag borde inrymmas i den statliga stödverksamhet åt bostadsbyggandet,
som handhades av statens byggnadslånebyrå. Detta torde dessutom
innebära en garanti för att lärarbostäderna uppfördes på ett ändamålsenligt
sätt. Ett allmänt uttalande beträffande de föreslagna byggnadsbidragen
har också gjorts av länsstyrelsen i Kristianstads län, som framhållit,
dels att byggnadsarbete i fråga om tjänstebostäderna borde komma
till utförande i tider av lågkonjunktur, varigenom även andra synpunkter
än bebyggelsen kunde tillgodoses och en begränsning av kommunernas utgifter
ske, dels ock att det syntes böra ifrågasättas, huruvida icke, innan
en i stort sett slutgiltig form för skolväsendet vunnits, en viss återhållsamhet
i fråga om byggnadsskyldighet borde föreskrivas. Vidare har länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anfört, att man under de närmaste
åren borde ge akt på att statsbidrag icke finge utgå till andra byggnadsföretag
än sådana, som passade in även i den nya kommunala organisationen.

Beträffande förslaget till byggnadsbidrag är vidare att nämna, att vissa
folkskolinspektörer yrkat på större bidrag än de föreslagna, samt att länsstyrelserna
i Blekinge, Malmöhus och Västerbottens län uttalat sig för att
byggnadsbidraget skall bestämmas mera i anslutning till de verkliga kostnaderna
i varje särskilt fall.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har uttalat, att den icke kan anse
det befogat, att man avvecklar det nuvarande tjänstebostadsbidraget utan
att samtidigt taga ställning till frågan, örn skoldistrikten generellt i annan
form böra erhålla kompensation härför.

I fråga örn det föreslagna övergångsbidraget ha vissa folkskolinspektörer
ansett beloppen för obetydliga och övergångstiden 20 år för kort. Tiden
borde utsträckas till 25 år. Jämväl styrelsen för svenska stadsförbundet har

Departe mentschefen.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

uttalat önskemål om att övergångsbidraget skall grundas på en 25-årsperiod.
Länsstyrelsen i Blekinge län har såsom sin uppfattning framhållit,
att kommuner med svagare ekonomisk bärkraft borde beredas möjlighet
att erhålla övergångsbidrag även om kostnaderna för verkställda reparationer
och dylika åtgärder icke uppgått till de i de sakkunnigas förslag angivna
beloppen. Slutligen har styrelsen för svenska landskommunernas förbund
framhållit, att förslaget örn övergångsbidrag icke innebär någon
hjälp till de skoldistrikt, som alltid underhållit sina tjänstebostäder väl.
Det borde därför enligt styrelsens mening också medgivas ett särskilt
underhållsbidrag, som borde utgå tills vidare för alla tjänstebostäder som
uppfyllde boställsordningens krav.

Mot de sakkunnigas förslag till ett särskilt statsbidrag till folk- och småskollär
amas tjänstebostäder har byggnadsstyrelsen uttalat den allmänna
invändningen, att det borde övervägas om icke erforderligt statsbidrag
borde inrymmas i den allmänna stödverksamhet åt bostadsbyggandet, som
handhaves av statens byggnadslånebyrå. Efter samråd med ordföranden
och chefen för byggnadslånebyrån får jag uttala, att den av byggnadsstyrelsen
ifrågasatta anordningen icke synes vara lämplig. Däremot torde det
vara lämpligt, att de grunder, som tillämpas vid granskningen i och för
den statliga långivningen, också vinna tillämpning vid granskningen för
nu ifrågavarande statsbidrag. Önskad överensstämmelse i detta hänseende
torde utan svårighet kunna åstadkommas, t. ex. genom viss kontakt mellan
byggnadslånebyråns och skolöverstyrelsens arkitekter.

Av skäl, som de sakkunniga anfört, ansluter jag mig till förslaget, att
byggnadsbidraget vid nyanskaffning skall utgå med fasta belopp. Likaså
biträder jag de sakkunnigas förslag örn procentuella bidrag vid örn- och
tillbyggnader och mera omfattande reparationer, enär ett system med fasta
bidragsbelopp i detta fall icke är lämpligt. De föreslagna beloppen och procentsatserna
kunna givetvis bli föremål för diskussion. De ha ett direkt
samband med såväl byggnadskostnaderna som den hyra, lärarna skola
erlägga för sina tjänstebostäder. Absolut fasta hållpunkter saknas i båda
dessa hänseenden. Då emellertid ställning nu måste tagas till detta spörsmål,
anser jag mig böra förorda de sakkunnigas förslag, vilket synes i
dagens läge vara väl motiverat. Jag anser mig ock böra understryka, att
förevarande spörsmål bör upptagas till nytt övervägande, så snart byggnadskostnaderna
eller lärarnas hyresavdrag motivera en förnyad prövning.

Jag biträder även i stort sett de sakkunnigas förslag rörande särskilt
övergångsbidrag. Med hänsyn till att skoldistrikten stundom på flera år
fördelat en upprustning av lärarbostäderna och de sakkunnigas förslag i
dessa fall kunde få obilliga verkningar, vill jag förorda, att övergångsbidrag
får utgå, då den under en femårsperiod nedlagda kostnaden på en
lärarbostad uppgår till av de sakkunniga angivet belopp. Övergångsbidra -

Kungl. Majda proposition nr 356.

get bör i detta fall beräknas från tidpunkten för den senaste, under femårsperioden
verkställda bostadsförbättringen. Det av styrelsen för svenska
landskommunernas förbund framförda förslaget, att övergångsbidraget
skulle kompletteras med ett särskilt underhållsbidrag till de distrikt, som
väl underhållit sina tjänstebostäder genom åtgärder för vilka de icke
kunna utfå övergångsbidrag, kan jag däremot av såväl principiella som
praktiska skäl icke tillstyrka.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit och uttalat i fråga örn statsbidrag
har icke givit mig anledning till erinran.

Kostnadsberäkningar.

I fråga örn kostnaderna för statsverket vid bifall till de sakkunnigas förslag
örn statsbidrag i olika former till folk- och småskolläramas tjänstebostäder
ha de sakkunniga anfört följande.

Givetvis ställer sig uppskattningen av medelsbehovet å anslaget till det
nya byggnadsbidraget ganska osäker. De statistiska uppgifterna utvisa,
att vårterminen 1942 saknades bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt
ljus helt eller delvis i bortemot 5 000 tjänstebostäder och centralvärme
i ytterligare mer än 4 000 bostäder. Medräknar man de tjänstebostäder,
som saknade badrum och vattenklosett, är man uppe i ett antal
av drygt 12 900 bostäder, och lägger man därtill de 1 400 nya tjänstebostäder,
varav behov finnes, blir summan 14 300. Givetvis måste nybyggnad
och ombyggnad till A-bostäder av alla dessa 14 300 tjänstebostäder
fördelas på en längre period. Med en fördelning på 20 år blir den årliga
omsättningen något mer än 700 tjänstebostäder. Även örn det i åtskilliga
fall blir möjligt att av äldre tjänstebostäder åstadkomma A-bostäder utan
»mera omfattande ändringsarbeten» och således utan statsbidrag, torde
det knappast vara för högt räknat, om man under en tjugoårsperiod räknar
med behov av byggnadsbidrag till i runt tal 500 tjänstebostäder per år.

I hur stor del av dessa supponerade 500 fall det behöver bliva fråga om
nybyggnad, undandrager sig ett säkert bedömande. Någon ledning kan
dock givas av en av de sakkunniga företagen stickprovsundersökning avseende
antalet tjänstebostäder, som inom 10 av rikets 52 inspektionsområden
om- eller tillbyggts under åren 1926—1945. Inom de 10 inspektionsområdena
togs under tioårsperioden närmast före senaste världskriget årligen
1,5 procent av tjänstebostadsbeståndet i bruk efter nybyggnad eller
omfattande ombyggnad. I de allra flesta fall torde det ha varit fråga om
nybyggnad. Sannolikt var icke ombyggnadsprocenten större, än att den
under de närmaste åren kommer att uppvägas av det ökade nybyggnadsbehov,
som uppstått på grund av krisårens nödtvungna åtstramning av
byggnadsverksamheten — under åren 1940—44 hade enligt samma stickprovsundersökning
i årligt genomsnitt endast 0,34 procent av tjänstebostadsbeståndet
tagits i bruk efter nybyggnad eller andra mera omfattande
byggnadsåtgärder. Med samma procenttal för riket i dess helhet som för
de undersökta inspektionsområdena under åren 1929—1938 skulle man
komma fram till ett årligt behov av 210 nybyggda tjänstebostäder. Den

Bihang till riksdagens protokoll 19!t6. 1 sami. Nr 366.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

möjlighet till bättre ekonomiska villkor för skoldistrikten, som öppnas
genom det nya tjänstebostadsbidragets införande, torde emellertid göra
antalet nybyggnader något större än under åren 1929—1938, då intet
egentligt statsbidrag till tjänstebostads byggande utgick. Man torde därför
approximativt kunna antaga, att örn det under den närmaste tjugoårsperioden
föreligger ett behov av 500 nya eller förbättrade tjänstebostäder
per år, kommer detta behov att ungefär till hälften tillgodoses genom nybyggnad.
Att man därvid knappast överdrivit nybyggnadsbehovet, göres
sannolikt av de ovan meddelade uppgifterna örn de nuvarande tjänstebostädernas
beskaffenhet.

De sakkunniga utgå sålunda vid sina beräkningar av medelsbehovet
från att årligen 250 tjänstebostäder nybyggas och lika många ombyggas.
Till varje nybyggd tjänstebostad torde man i genomsnitt kunna räkna
med ett byggnadsbidrag av 10 000 kronor. Visserligen kan förväntas, att
antalet bostäder, till vilka byggnadsbidrag normalt skulle utgå med 12 000
kronor, icke oväsentligt kommer att överstiga antalet tjänstebostäder, till
vilka byggnadsbidrag normalt skulle utgå med 8 000 kronor, men å andra
sidan torde i icke så få fall de nämnda bidragsbeloppen komma att bliva
reducerade. För ombyggnad av äldre tjänstebostad torde man kunna uppskatta
de genomsnittliga kostnaderna till 8 000 kronor. Härav skulle
25 procent utgå i statsbidrag. Utifrån dessa antaganden skulle det sam 25 manlagda

årliga medelsbehovet bliva (250 X 10 000 + 250 X 77^ X
X 8 000 — 2 500 000 + 500 000 =) 3 000 000 kronor. 1UU

Vad beträffar anslaget till övergångsbidrag, torde medelsbehovet kunna
ungefärligen beräknas på grundval av de uppgifter, som framkommit i samband
med ovan berörda stickprovsundersökning. Undersökningen visade,
att inom ifrågavarande inspektionsområden 799 tjänstebostäder av 2 963,
d. v. s. 27 procent av tjänstebostadsbeståndet, under åren 1926—1945
nybyggts eller örn- eller tillbyggts. Under förutsättning att samma relationstal
gäller för riket i dess helhet, skulle i hela riket dylika byggnadsåtgärder
ha vidtagits med omkring 3 800 av de till ungefär 14 000 uppgående
tjänstebostäderna. Örn på sätt, som de sakkunniga föreslagit, övergångsbidrag
utgår för dessa tjänstebostäder, kan bidragsbehovet under det
första året uppskattas till omkring 475 000 kronor. I fortsättningen kommer
detta behov att sjunka år för år för att alldeles upphöra efter 20 år.

Enligt här framställda förslag och utförda beräkningar skulle byggnadsbidrag
och övergångsbidrag tillsammans uppgå till ett belopp av ungefär
samma storleksordning som det nuvarande tjänstebostadsbidraget. Medelsåtgången
å detta anslag utgjorde under budgetåret 1944/45 3 080 413 kronor,
avseende bidrag för året 1943/44 i efterskott. Den kraftiga ökning av
antalet undervisningsavdelningar, som kan förutses för de närmaste åren,
skulle emellertid — med oförändrade statsbidragsgrunder — medföra en
icke obetydlig höjning av anslaget. Enligt 1945 års seminariesakkunnigas
prognoser rörande det framtida lärarbehovet skulle sålunda antalet folkskollärare
från vårterminen 1944 till vårterminen 1950 stiga med 13 procent
och antalet småskollärarinnor med 8,6 procent. Om de sakkunnigas i
detta betänkande framlagda förslag genomföres beträffande statsbidragen
till tjänstebostäderna från och med den 1 juli 1946, skulle statsbidragen
under budgetåret 1946/47 utgå med det nuvarande tjänstebostadsbidraget

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

för året 1945/46 i efterskott jämte ett mindre byggnadsbidrag, förslagsvis
100 000 kronor, och från och med budgetåret 1947/48 med byggnadsbidrag
och övergångsbidrag. Under budgetåret 1947/48 torde byggnadsbidrag och
övergångsbidrag med ungefär 250 000 kronor överstiga det belopp, till vilket
det nuvarande tjänstebostadsbidraget skulle ha uppgått. Skillnaden
kommer emellertid i fortsättningen att hastigt utjämnas, dels därför att
övergångsbidraget sjunker år från år, dels också därför att tjänstebostadsbidraget
skulle ha stigit. Redan från och med budgetåret 1950/51 — möjligen
rent av under budgetåret 1949/50 — kan förväntas, att byggnadsbidrag
jämte övergångsbidrag enligt de sakkunnigas förslag kommer att
ställa sig billigare för statsverket än det äldre tjänstebostadsbidraget.

Det av de sakkunniga föreslagna övergångsanslaget bör givetvis, i likhet
med det nuvarande tjänstebostadsbidraget, vara förslagsanslag. Beträffande
det nya anslaget till byggnadsbidrag föreslå de sakkunniga, att även
det får bliva förslagsanslag, dock att riksdagen för varje år maximerar det
sammanlagda bidragsbelopp, som av Kungl. Majit får beviljas under avsett
budgetår.

De av de sakkunniga verkställda beräkningarna och uppskattningarna
ha icke givit mig anledning till erinran. Då avsikten är, att det nya statsbidragssystemet
skall tillämpas från och med budgetåret 1947/48, erfordras
för innevarande budgetår icke någon annan medelsanvisning än till
kostnaderna för den i det föregående omnämnda klassificeringssynen.

Frågor om särskilda åtgärder för beredande av ökad trygghet åt

ensamt boende lärarinnor.

Vid behandlingen av frågan örn den lämpliga storleken av tjänstebostad
för annan lärare än ordinarie folkskollärare — d. v. s. i regel småskollärarinna
— har (se s. 25) återgivits ett utalande av 1941 års lärarlönesakkunniga,
enligt vilket det bästa sättet att bereda ensamt boende
lärarinna lindring i den psykiska påfrestning, som följer av ensligheten,
utan tvekan torde vara att det gives henne möjlighet att ha annan person
boende hos sig. De sakkunnigas uttalande har gjorts under åberopande
av den bestämmelse i gällande boställsordning som säger att, örn tjänstebostad,
avsedd för ensamt boende lärarinna, har ett avskilt läge, skoldistriktet
bör låta sig angeläget vara att genom särskilda åtgärder bereda
lärarinnan trygghet i bostaden.

Den avsedda tryggheten i tjänstebostaden kan emellertid tänkas åstadkommen
jämväl genom andra åtgärder än utökning av bostadens storlek.
I roblemet örn vilka åtgärder, som lämpligast böra vidtagas, innefattar
även andra frågor än sådana, som direkt beröra tjänstebostaden. I skrivelse
den 15 april 1939 (nr 163) till Konungen anhöll riksdagen örn verkställande
snarast av allsidig utredning örn åtgärder i syfte att bereda ökad trygghet
åt ensamt boende lärarinnor. Sedan Kungl. Majit genom beslut den 12 maj
1939 anbefallt skolöverstyrelsen att verkställa den begärda utredningen,

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

har överstyrelsen i skrivelse den 26 februari 1945 framlagt resultatet av
den verkställda utredningen samt de förslag, till vilka utredningen enligt
överstyrelsens mening gåve anledning. Med hänsyn till det nära samband,
som råder mellan tjänstebostadsfrågan och frågan om särskilda åtgärder
för beredande av ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor, torde jag i
detta sammanhang få till behandling upptaga jämväl den sistnämnda frågan.
Till grund för behandlingen torde kunna läggas skolöverstyrelsens utredning
och förslag i ämnet.

Skolöverstyrelsen har till en början uttalat, att det är svårt att giva
någon bestämd definition av vilka lärarinnor det här är fråga om. I allmänhet
torde dock enligt överstyrelsens mening kunna sägas, att en lärarinna
måste betraktas såsom ensamt boende i den mening, det här gäller,
örn hon antingen har tjänstebostad på stort avstånd från grannar eller
också, om avståndet icke är så stort, de närliggande gårdarna skymmas av
skogs- eller bergspartier. Hänsyn måste emellertid också tagas till att behovet
av åtgärder är beroende av vederbörande lärarinnas läggning och
familj ef örhållanden.

Beträffande problemets räckvidd framhåller skolöverstyrelsen, att uppgifter,
som överstyrelsen infordrat från folkskolinspektörerna dels 1989 och
dels 1945, utvisa, att antalet ensamt boende lärarinnor befinner sig i sjunkande.
Det sammanlagda antalet ensamt boende lärarinnor, för vilka åtgärder
i syfte att bereda dem ökad trygghet kunde anses påkallade, hade
1939 uppgivits vara 1 016 men uppgavs 1945 till 718. Enligt överstyrelsens
uppfattning komme denna nedgång säkerligen att fortsätta.

Skolöverstyrelsen har också framhållit, att problemet om de ensamt
boende lärarinnorna mindre är en fråga om åtgärder, vilka objektivt sett
äro erforderliga på grund av risk för övervåld eller störande av hemfriden,
än en fråga om att bryta dessa lärarinnors andliga isolering och bringa dem
i kontakt med omvärlden. I sistnämnda hänseende ha förhållandena emellertid
i senare tid avsevärt förbättrats. Skolöverstyrelsen påpekar dels
motortrafikens och radions stora betydelse för brytande av landsbygdens
isolering, dels ock de möjligheter till kortare och längre resor, som för
lärarinnorna uppkommit i och med deras förbättrade ekonomiska förhållanden.

De förslag till lämpliga åtgärder, som av skolöverstyrelsen upptagas till
behandling, äro — örn här bortses från krav på säkra lås, fönsterluckor
och dylikt — i huvudsak följande:

a) möjlighet till förflyttning efter viss tjänstetid,

b) utökning av tjänstebostads storlek till minst två rum och kök,

c) befrielse från skyldigheten att mottaga tjänstebostad, där lärarinnan
själv kan ordna bostadsfrågan på ett mera tillfredsställande sätt,

d) statsbidrag till telefon,

Kungl. Marits proposition nr 356.

e) statsbidrag till hållande av hembiträde,

f) befrielse från hundskatt, eventuellt bidrag för hållande av vakthund.

Beträffande de tre sistnämnda av dessa förslag har skolöverstyrelsen anfört
bland annat följande.

o Vad angår frågan örn telefon vill överstyrelsen först erinra örn, att
sådan redan anskaffats av ett stort antal lärarinnor, i vissa fall med ekonomisk
hjälp av vederbörande skoldistrikt. Telefonen torde hava viss betydelse
för brytande av isoleringen. Något skydd vid övervåld kan den
dock icke erbjuda. På landsbygden äro telefonstationerna i allmänhet
stängda nattetid och större delen av sön- och helgdag. I folkskolinspektörernas
yttranden ha visserligen antytts möjligheten av att ordna direkt
telefonförbindelse för vederbörande lärarinna under den tid telefonstationen
hålles stängd. Icke heller genom en sådan anordning skulle dock frågan
om skydd lösas. Telefonledningarna kunna avskäras, och även om lärarinnan
vid ett hemfridsbrott kunde telefonera till någon granne, måste det ju
dock taga viss tid innan hjälp hunne anlända.

Enligt överstyrelsens mening är det dock önskligt, att telefon finnes hos
varje ensamt boende lärarinna. I regel torde lärarinnan själv böra betala
abonnemangsavgiften. Stundom kan det dock vara skäligt, att lärarinnan
erhåller fri telefon. Samtliga kostnader för indragning av telefon — häri
inberäknat inträdesavgift — böra bestridas av skoldistriktet. Utgifterna i
detta hänseende kunna nämligen vara ganska betungande för en enskild
person. I detta sammanhang bör för övrigt uppmärksammas, att det för
den kommunala skolledningen är önskvärt att kunna komma i telefonförbindelse
med de olika skolorna i ett distrikt.

Givetvis kan det vara av betydelse, om en ensamt boende lärarinna hos
sig har boende någon anförvant eller ett hembiträde. En utökning av
tjänstebostadens storlek till minst två rum och kök skulle underlätta en
sådan anordning. Bland de förslag, som i det föregående redovisats, är också
förslaget att bidrag från det allmänna borde utgå för hållande av hembiträde.
Överstyrelsen anser sig icke kunna förorda en sådan anordning,
som reellt skulle, innebära ett lönetillägg för ensamt boende lärarinnor.

Som en lämplig åtgärd i här förevarande syfte har även föreslagits, att
bidrag borde utgå för hållande av vakthund samt att lärarinnorna borde
befrias från hundskatt. Dessa åtgärder torde i vissa fall vara befogade.
Någon större betydelse torde de dock icke kunna erhålla. Anskaffande av
vakthund samt omkostnaderna i samband med hållande av sådan torde
i allmänhet icke vara större än att en lärarinna, som anser dessa åtgärder
vara av betydelse för hennes trygghet, själv kan ordna härmed. I enstaka
fall torde dock ingripande från skoldistriktet vara påkallat.

Slutligen vill överstyrelsen till behandling upptaga frågan, om staten
eller skoldistriktet bör svara för de kostnader, vilka kunna uppkomma
genom åtgärder för .skydd åt ensamt boende lärarinnor, närmast kostnader
för telefon samt i enstaka fall hållande av vakthund. Överstyrelsen anser
för sin del icke erforderligt, att statsbidrag utgår för nämnda ändamål. Det
torde här röra sig örn relativt obetydliga utgifter, varför det redan av
detta skäl knappast är lämpligt att siitta igång en omständlig apparat med
bidrag av staten. Men härtill kommer, att frågan örn de olika åtgärderna
mäste bedömas i vart enskilt fall för sig. Den omständigheten att möjlighet
till statsbidrag föreligger medför lätt, att krav framställas pä åtgärder,

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

som objektivt sett icke äro nödvändiga ur de synpunkter det här gäller.
Slutligen bör observeras, att skoldistrikten redan enligt nu gällande bestämmelser
äro skyldiga att vidtaga lämpliga åtgärder för lärarinnornas trygghet.

För att de nuvarande bestämmelserna skola vinna i effektivitet föreslår
skolöverstyrelsen, att de kompletteras med ett stadgande i kungörelsen
den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare
vid folk- och småskolor m. m. av innebörd att som ytterligare villkor för
statsbidrag föreskrives, att skoldistrikt skall i förekommande fall hava vidtagit
erforderliga åtgärder för skydd åt ensamt boende lärarinna. Införes
ett sådant stadgande, bör det, uttalar överstyrelsen, sedan ankomma på
folkskolinspektörerna att tillse, att villkoret uppfylles. Härom anför överstyrelsen
vidare:

Vid denna kontroll bör framför allt uppmärksammas, att varje fall måste
bedömas individuellt. Enligt överstyrelsens mening bör det nämligen icke
bliva fråga om ett generellt vidtagande av den ena eller andra åtgärden
utan om den i varje särskilt fall nödvändiga eller lämpliga anordningen.
Därest Kungl. Majit bifaller överstyrelsens här förevarande förslag, har
överstyrelsen för avsikt att genom cirkulärskrivelse till statens folkskolinspektörer
fästa dessas uppmärksamhet på de sålunda företagna författningsändringarna
samt uppmana dem att utan dröjsmål till behandling upptaga
frågan örn ytterligare skyddsåtgärder i det hänseende, varom nu är fråga.

Över skolöverstyrelsens utredning och förslag ha yttranden inhämtats
från vederbörliga myndigheter och personalförbund, vilka i stort sett ej
framställt erinringar mot vad överstyrelsen anfört och föreslagit.

Genom de nyligen utfärdade bestämmelserna örn meritberäkning vid
sökande av tjänst inom folkskolan har bland annat avsetts att bereda
äldre lärare större möjligheter till förflyttning. Jag vill även erinra om att
Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1946 uppdragit åt 1945 års folkskolesakkunniga
att — med tanke bland annat på ensamboende lärarinnors
behov av förflyttning — verkställa utredning rörande frågan om beredande
av förbättrade befordrings- och förflyttningsmöjligheter för folkskolans
lärare därigenom att tillsättningen av ett antal lärartjänster undantoges
från det i folkskolestadgan föreskrivna förfarandet och i stället förbehölles
skolöverstyrelsen. I avvaktan på erfarenheter rörande verkningarna
av de omförmälda nya bestämmelserna och resultatet av den åt folkskolesakkunniga
anförtrodda utredningen torde någon särskild förflyttningsmöjlighet
för de ensamt boende lärarinnorna icke böra tillskapas.

I det föregående har jag — i enlighet med 1941 års lärarlönesakkunnigas
förslag — förordat utökning av de nu förevarande tjänstebostädernas rumsantal
från ett till två rum och kök. Det i skolöverstyrelsens skrivelse under

b) angivna förslaget har sålunda redan föreslagits till genomförande.

Vid tjänstebostadsfrågans behandling ha lärarlönesakkunniga ingående
diskuterat frågan örn när lärare skall vara skyldig att mottaga tjänstebostad
och när han skall kunna bliva befriad från sådan skyldighet. De

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

sakkunniga ha icke föreslagit någon särskild möjlighet till befrielse för de
ensamt boende lärarinnorna. Under sådana förhållanden anser jag — som
i det föregående anslutit mig till de sakkunnigas förslag i nämnda hänseenden
— mig icke kunna förorda ett genomförande av det i skolöverstyrelsens
skrivelse under c) angivna förslaget.

I likhet med skolöverstyrelsen kan jag icke tillstyrka införande av särskilda
bestämmelser i anledning av de under d)—f) angivna förslagen. Vad
överstyrelsen anfört beträffande önskvärdheten av att skoldistrikten i de
individuella fall, då sådant framstår såsom motiverat, vidtaga de åtgärder
som i de nämnda förslagen åsyftas, kan jag biträda. Likaså vill jag förorda
bifall till vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga örn införande i 1937
års statsbidragskungörelse av ett ytterligare villkor för statsbidrag.

Hemställan.

Lärarlönesakkunniga ha i sitt betänkande framlagt förslag till vissa av
de vid bifall till den föreslagna tjänstebostadsreformen erforderliga författningarna,
bland annat till boställsordning för folkskolans lärare. Vid betänkandet
har vidare såsom bilaga fogats bland annat förslag till kungörelse
angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare. De
sakkunnigas förslag till de angivna två författningarna torde få såsom bilagor
fogas vid detta protokoll.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående anförts hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig förordade grunderna för

1) boställsordning för folkskolans lärare,

2) ändring i vissa delar av folkskolestadgan,

3) ändring i vissa delar av kungörelsen den 10 december
1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare
vid folk- och småskolor m. m.,

4) statsbidrag till nybyggnad samt om- och tillbyggnad
m. m. av tjänstebostäder för folkskolans lärare, samt

5) vissa ersättningar vid allmän klassificering av äldre
tjänstebostäder;

dels ock till Folkskolor m. m.: Klassificering av äldre
tjänstebostäder å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av............kronor 350 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Bäck.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 356.

Bilaga 1.

1941 års lärarlönesakkunnigas förslag till boställsordning
för folkskolans lärare.

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §-

1 mom. Bestämmelserna i denna boställsordning skola äga tillämpning å
tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor.

2 mom. Tjänstebostad är varje bostad, som av skoldistrikt upplåtes till
lärare vid av distriktet inrättad folk- eller småskola, under förutsättning
att bostaden enligt föreskrifterna i 20 § nedan kan hänföras till någon av
de i nämnda paragraf angivna klasserna.

Med ny tjänstebostad förstås tjänstebostad, som vid tiden för denna boställsordnings
ikraftträdande varken var färdigställd eller under uppförande.
Tjänstebostad, som vid nämnda tid var färdigställd eller under uppförande,
benämnes äldre tjänstebostad.

2 §.

1 mom. Örn skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad åt
lärare vid folk- eller småskola stadgas i folkskolestadgan.

2 mom. Om skyldighet för lärare vid folk- eller småskola att mottaga
tjänstebostad, som anvisas honom, stadgas i folkskolans avlöningsreglemente.

3 mom. Om statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av tjänstebostad
bestämmer Kungl. Majit i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.

3 §.

Med skolstyrelse förstås i denna boställsordning folkskolestyrelsen i kommun,
där lagen den 6 juni 1980 örn skolstyrelse i vissa kommuner äger tilllämpning,
samt eljest skolrådet.

2 avd. Om tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet.

1 kap. Bestämmelser för tjänstebostäder i allmänhet.

4 §.

Där annat ej följer av vad i 2 kap. här nedan stadgas, skola följande bestämmelser
gälla i fråga örn tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet.

5 i.

1 mom. Tjänstebostad skall, med undantag för de i 2 mom. omförmälda
fall, vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet.

2 morn. Där skolhus är avsett för endast en läraravdelning, må bostaden
kunna inrymmas i skolhuset. Bostaden skall dock vara väl avskild från
skollokalen och dess ingång skild från ingången till skollokalen. Bostaden

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

får icke förläggas under skollokalen och ej heller, där ej särskilda skäl därtill
föranleda, över densamma.

3 mom. Äro flera tjänstebostäder inrymda i samma hus, skola de vara
väl avskilda från varandra och, där förhållandena sådant medgiva, försedda
med var sin ingång.

4- mom. I den mån på grund av särskilda förhållanden avvikelse påkallas
från de i 1—3 mom. meddelade bestämmelserna, må skolöverstyrelsen äga
besluta därom. Uppkommer fråga om tillstånd till dylik avvikelse i samband
med fråga örn statsbidrag till nybyggnad eller ombyggnad av tjänstebostad,
skall jämväl förstnämnda fråga hänskjutas till Kungl. Majit.

6 §.

Därest ej byggnadsstadgans bestämmelser annat föranleda, skall våningshöjden
i tjänstebostads boningsrum vara omkring 2,90 meter, räknat från
golv till golv. I vindsvåning må dock under samma förutsättning våningshöjden
kunna nedgå till 2,70 meter samt undantagsvis i någon del av ett
rum till 2,10 meter.

Där tjockleken av bjälklag är större än 32 centimeter, skola ovan angivna
våningshöjder ökas med minst det mått, varmed tjockleken av
bjälklaget överstiger 32 centimeter.

7 §.

1 morn. Tjänstebostad skall omfatta:

a) för ordinarie folkskollärare en sammanlagd golvyta av omkring 90
kvadratmeter, lämpligt fördelad på minst tre rum och kök; samt

b) för annan lärare en sammanlagd golvyta av omkring 55 kvadratmeter,
lämpligt fördelad på två rum och kök.

Med golvyta förstås här bostadens totala golvyta, således med inräknande
av plats, som upptages av kapprum, skafferi, garderober, badrum
och vattenklosett. I golvytan inräknas ej utrymme å vind, i källare och
i uthus.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas skall, därest annan tjänstebostad
icke står till förfogande eller därest läraren så önskar, för ordinarie
folkskollärare, som är ensamstående, såsom tjänstebostad kunna tills vidare
godkännas bostad av mindre storlek än som föreskrives under a) i 1 morn.,
dock minst av den storlek, varom förmäles under b) i samma moment.

8 §.

I övrigt skola — utöver vad i gällande hälsovårdsstadga föreskrives —
följande bestämmelser gälla i fråga om tjänstebostads beskaffenhet.

a) Tjänstebostads rum skola stå i lämplig, direkt förbindelse med varandra.
Golvytan må icke så disponeras, att ingång till rummen kan vinnas
endast genom köket.

b) Tjänstebostad skall vara försedd med vatten, avlopp, elektriskt ljus,
centraluppvärmning, badrum och vattenklosett.

Tjänstebostad skall anses vara försedd med vatten, när genom i bostaden
indragen vattenledning finnes tillgång till friskt och gott vatten i
för bostadsinnehavarens hushåll tillräcklig mängd.

Därest betydande svårigheter föreligga för tjänstebostads förseende med
vatten i angivna mening, avlopp eller elektriskt ljus, må skolöverstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

på framställning av skoldistrikt medgiva, att bostaden i avvaktan på svårigheternas
övervinnande må sakna en eller flera av nämnda bekvämligheter.
Medgiver skolöverstyrelsen, att tjänstebostaden må sakna vatten i
angivna mening, skall överstyrelsen, om så erfordras, såsom villkor för medgivandet
föreskriva, att bostadsinnehavarens hushåll skall under den tid
medgivandet avser på annat sätt beredas tillgång till friskt och gott vatten
i tillräcklig mängd. För tid, varunder tjänstebostad enligt vad sålunda
stadgats må sakna vatten, må den ock sakna badrum och vattenklosett.

c) Tjänstebostad skall innehålla med erforderlig uppvärmningsanordning
försett kapprum samt erforderliga garderober. Den skall vid ingången vara
försedd med vindfång, dubbeldörrar eller annan efter bostadstypen lämpad
anordning för utestängande av kyla och för dämpande av ljud.

Köket skall vara försett med skafferi, diskbänk och erforderliga skåp
samt, där så av eldningsförhållandena påkallas, vedlår.

d) Till tjänstebostad skola höra hushållskällare, erforderligt utrymme för
bränsleförråd, tvättstuga samt, där förhållandena sådant medgiva, torkrum
eller torkvind.

9 §.

Där tjänstebostad, avsedd för endast en kvinnlig lärare, har ett avskilt
läge, bör skoldistriktet låta sig angeläget vara att genom särskilda åtgärder
bereda den kvinnliga läraren trygghet i bostaden.

2 kap. Vissa särskilda bestämmelser beträffande äldre tjänstebostäder.

10 §.

Därest sådan äldre tjänstebostad, som var färdigställd eller under uppförande
vid ingången av år 1919, icke är förlagd till särskilt hus i skolans
närhet, eller därest sådan tjänstebostad inom skolhuset inrymmes över eller
under skollokalen, må bostaden i vissa hänseenden avvika från bestämmelserna
i 5 §.

Har beträffande annan äldre tjänstebostad än i första stycket avses skolöverstyrelsen
före dagen för denna boställsordnings ikraftträdande givit
tillstånd till avvikelse från meddelad bestämmelse beträffande i 5 § avsedda
förhållanden och omfattar det givna tillståndet jämväl tid efter
nämnda ikraftträdande, skall tillståndet utan hinder av denna boställsordnings
ikraftträdande äga tillämpning under den tid, för vilken det givits.

11 §.

Utan hinder av vad i 6 § stadgas må våningshöjden i äldre tjänstebostäder
avvika från de i nämnda paragraf angivna måtten.

12 §.

Äldre tjänstebostad, som icke uppfyller de i 7 § 1 mom. givna föreskrifterna
med avseende å tjänstebostads storlek och indelning, må såtillvida
avvika från nämnda föreskrifter, att bostaden må tills vidare, intill dess
sådant förhållande inträffar som i 15 § avses, omfatta:

a) tjänstebostad för ordinarie kvinnlig folkskollärare minst två i lämplig,
direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd
golvyta av omkring 65 kvadratmeter;

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

b) tjänstebostad för icke ordinarie folkskollärare eller för småskollärare,
biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola ett rum och kök i direkt
förbindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av omkring
45 kvadratmeter.

Örn särskilda förhållanden anses därtill föranleda, må skolöverstyrelsen
kunna beträffande viss äldre tjänstebostad på framställning av skoldistriktet
medgiva sådan avvikelse från föreskrifterna i 7 § 1 morn., att bostaden
må tills vidare intill i överstyrelsens beslut angiven tidpunkt, dock
längst intill dess sådant förhållande inträffar som i 15 § avses, omfatta
mindre golvyta än i första stycket sägs.

13 §.

Är äldre tjänstebostads golvyta så disponerad, att ingång till rummet
eller rummen endast kan vinnas genom köket, må skolöverstyrelsen, där
särskilda skäl därtill föranleda, kunna på framställning av skoldistriktet
medgiva, att bostaden må tills vidare intill i överstyrelsens beslut angiven
tidpunkt, dock längst intill dess sådant förhållande inträffar som i 15 §
avses, i detta hänseende avvika från bestämmelserna i 8 § a).

14 §.

1 morn. Äldre tjänstebostad, som saknar vatten i den i 8 § b) andra stycket
angivna meningen, avlopp eller elektriskt ljus, skall — såframt ej medgivande
som avses i 8 § b) tredje stycket lämnats — förses med nämnda
bekvämligheter inom fem år från dagen för denna boställsordnings ikraftträdande,
dock senast då sådant förhållande inträffar som i 15 § avses.

För tid, varunder tjänstebostad saknar vatten i angivna mening, skall
gälla, att tillgång till friskt och gott vatten i för bostadsinnehavarens hushåll
tillräcklig mängd skall finnas i tjänstebostadens omedelbara närhet.

2 mom. Äldre tjänstebostad, som saknar centraluppvärmning, badrum
eller vattenklosett, må tills vidare, intill dess sådant förhållande inträffar
som i 15 § avses, i dessa hänseenden avvika från bestämmelserna i 8 § b).

15 §.

Avviker äldre tjänstebostad på sätt i 12—14 §§ sägs från vissa i 7 och
8 §§ givna föreskrifter i fråga örn tjänstebostads golvyta och beskaffenhet,
skall bostaden, såvitt möjlighet därtill föreligger, vid första efter dagen för
denna boställsordnings ikraftträdande skeende om- eller tillbyggnad av hus,
inrymmande tjänstebostäder eller mera omfattande reparation å sådant
hus bringas till överensstämmelse med de i sistnämnda paragrafer givna
föreskrifterna.

3 avd. Om vissa med tjänstebostad följande förmäner m. m.

16 §.

Vid eller i närheten av tjänstebostad, avsedd för ordinarie lärare, skall,
såvitt sig göra låter, upplåtas erforderligt område till trädgård åt bostadsinnehavaren.
Där särskild skolträdgård finnes, skall bostadsinnehavarens
trädgård vara noga avskild från denna.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 356.

Å område, som avsatts till trädgård åt bostadsinnehavare, skall skoldistriktet
ombesörja nödig stenbrytning, röjning och dikning. Området bör,
då det av bostadsinnehavaren tillträdes, vara iordningställt för brukning.

17 §.

Det åligger skoldistriktet att anlägga och underhålla för tjänstebostad
erforderlig utfartsväg ävensom att uppföra och underhålla nödigt stängsel
kring bostadstomt och trädgård.

18 §.

1 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar
värmeledningssystemet jämväl annan kommunen tillhörig lokal än tjänstebostad
men icke lokal, som ej tillhör kommunen, åligger det skoldistriktet
att ombesörja uppvärmningen.

2 morn. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar
värmeledningssystemet jämväl annan tjänstebostad eller andra tjänstebostäder
men icke andra lokaler än dessa bostäder, äro bostadsinnehavarna
gemensamt ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och bränslekostnaden.
Varje bostadsinnehavare bär därvid så stor del av ansvaret, som
volymen av hans tjänstebostad utgör av summan av de till värmeledningssystemet
anslutna tjänstebostädernas volymer.

Om någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, är dock skoldistriktet
skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av i första
stycket avsedda tjänstebostäder. Bostadsinnehavarna äro i så fall skyldiga
att kvartalsvis i efterskott bereda skoldistriktet ersättning för dess självkostnader
för uppvärmningens ombesörjande och för det använda bränslet.
Beträffande ersättningsskyldighetens fördelning mellan bostadsinnehavarna
skall gälla vad i första stycket stadgas i fråga om fördelningen av där
avsett ansvar.

4 avd. Om hyresavdrag.

19 §.

För bestämmande av det hyresavdrag, som det jämlikt 38 § folkskolans
avlöningsreglemente åligger bostadsinnehavare att vidkännas såsom ersättning
för tjänstebostad, skall varje tjänstebostad hänföras till viss klass.

Om förfarandet vid klassificering stadgas i 7 avd.

20 §.

1 mom. Ny tjänstebostad skall hänföras till någon av klasserna A och B.

Tjänstebostad av klass A är tjänstebostad, som är försedd med samtliga i
8 § b) första stycket angivna bekvämligheter. Till klass A må ock hänföras
tjänstebostad, som saknar elektriskt ljus men i övrigt är försedd med de
nämnda bekvämligheterna, därest tjänstebostaden på grund av sin allmänt

Kungl. Maj:ts -proposition nr 356.

utmärkta beskaffenhet och med hänsyn till särskilda anordningar i bostaden
anses böra hänföras till klass A.

Tjänstebostad, som icke anses kunna hänföras till klass A, hänföres till
klass B.

2 morn. Äldre tjänstebostad skall hänföras till någon av klasserna A, B
och C.

Till klass A skall hänföras tjänstebostad, som är av god beskaffenhet och
försedd med samtliga i 8 § b) första stycket angivna bekvämligheter. Till
denna klass må ock hänföras tjänstebostad, som är försedd med bekvämligheterna
vatten, avlopp och centraluppvärmning samt minst en av bekvämligheterna
elektriskt ljus, badrum och vattenklosett, därest tjänstebostäder
på grund av sin allmänt utmärkta beskaffenhet och med hänsyn
till särskilda anordningar i bostaden anses böra hänföras till klass A.

Till klass B skall hänföras tjänstebostad, som antingen är av någorlunda
god beskaffenhet och försedd med samtliga i 8 § b) första stycket angivna
bekvämligheter eller ock är av god beskaffenhet men saknar högst två av
ifrågavarande bekvämligheter, dock ej vatten och avlopp.

Till klass C skall hänföras sådan tjänstebostad av god eller någorlunda
god beskaffenhet, som icke enligt vad i det föregående sägs skall hänföras
till klass A eller klass B.

3 mom. På klassindelningen må ej inverka storleken av tjänstebostads
golvyta eller bostadens tillfälliga beskaffenhet i underhållshänseende.

21 §.

Angående hyresavdragens storlek stadgas i 38 § folkskolans avlöningsreglemente.

5 avd. Om underhåll av tjänstebostad.

22 §.

Det åligger skoldistrikt att väl underhålla till lärare anvisad tjänstebostad.

6 avd. Om lärares skyldigheter vid tjänstebostads nyttjande m. m.

23 §.

Det åligger boställsinnehavare att med aktsamhet begagna och väl vårda
åt honom anvisad tjänstebostad med vad därtill hörer.

Beträffande bostadsinnehavares skyldighet att ersätta skada å tjänstebostaden
och att giva skolstyrelsen meddelande om skada eller brist å bostaden
skall gälla vad i 3 kapitlet av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom är stadgat i fråga om hyresgästs skyldigheter i motsvarande
fall.

24 §.

Utan skolstyrelsens medgivande äger bostadsinnehavare icke uthyra
tjänstebostaden eller del därav.

Ilar bostadsinnehavare uthyrt tjänstebostad eller del därav, skall i fråga
om ansvarigheten för skada, som sker å bostaden, gälla vad i 3 kapitlet av
lagen den 14 juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom är stadgat för
det fall, att hyresgäst överlåtit förhyrd lägenhet till annan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

25 §.

Förbehåll, varigenom bostadsinnehavares ansvarighet för tjänstebostad
utsträckes utöver vad som följer av 23 och 24 §§, vare utan verkan.

26 §.

Där skoldistriktet tillhandahåller bostadsinnehavare anlagd och planterad
trädgård, åligger det bostadsinnehavaren att väl vårda och vidmakthålla
densamma. Jämväl eljest åligger det bostadsinnehavare att hålla det
till trädgård upplåtna området i ordnat skick.

Låter bostadsinnehavare åt honom upplåten trädgård genom uppenbar
vanvård förfalla, må skoldistriktet påkalla sådan syn å trädgården, varom
i 8 avd. stadgas. Befinnes vid denna syneförrättning vanvård föreligga och
vidtager bostadsinnehavaren ej rättelse däri inom viss vid syneförrättningen
bestämd tid, må skoldistriktet iordningställa trädgården på bostadsinnehavarens
bekostnad.

27 §.

Önskar bostadsinnehavare på egen bekostnad verkställa ändring av
honom anvisad tjänstebostad eller därtill hörande byggnad, anordna eller
ändra däri gjorda installationer för värme, vatten och avlopp, gas, elektrisk
kraft och dylikt eller uppföra byggnad inom till bostaden hörande område,
må sådant ske endast efter därtill av skolstyrelsen meddelat tillstånd samt
på av skolstyrelsen föreskrivna villkor. Vid meddelande av sådant tillstånd
skall skolstyrelsen angiva, huruvida bostadsinnehavaren skall vara skyldig
att vid tjänstebostadens avträdande återställa densamma i det skick, vari
bostaden befann sig, innan den medgivna åtgärden vidtogs, eller om det
skall åligga honom att till skoldistriktet enligt mellan bostadsinnehavaren
och skolstyrelsen träffad överenskommelse om ersättning återlämna bostaden
med den medgivna ändringen eller anordningen. Förklaras ersättning
skola utgå, skall skolstyrelsen jämväl vid tillståndets meddelande angiva
de grunder, efter vilka ersättningen skall beräknas.

7 avd. Om klassificering av tjänstebostäder.

28 §.

Äldre tjänstebostad klassificeras första gången genom beslut vid sådan
klassificeringssyn, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall hållas å
samtliga äldre tjänstebostäder.

29 §.

Ny tjänstebostad, till vars uppförande skoldistrikt beviljats statsbidrag,
skall klassificeras genom särskilt beslut vid den avsyning, som enligt vad
därom är särskilt stadgat skall äga rum, sedan tjänstebostaden färdigställts.

Uppföres tjänstebostad, utan att statsbidrag därtill beviljats, skall bostaden
klassificeras antingen vid den syn, som enligt bestämmelse i 33 §
skall hållas, då bostaden första gången tillträdes, eller vid av skoldistriktet
dessförinnan påkallad särskild klassificeringssyn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

30 §.

Vidtages, efter det sådan klassificering verkställts, som i 28 eller 29 §
avses, om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation av tjänstebostad
eller förses tjänstebostad efter angivna tid med bekvämlighet, som
den förut saknat, och har skoldistriktet beviljats statsbidrag till åtgärdens
eller åtgärdernas utförande, skall frågan om bostadens klassificering upptagas
till omprövning vid den avsyning, som skall äga rum, sedan bostaden
färdigställts efter omförmälda åtgärder.

Vidtagas åtgärder, som i nästföregående stycke angivas, utan att statsbidrag
därtill beviljats, må skoldistriktet påkalla särskild klassificeringssyn
för omprövning av frågan örn tjänstebostadens klassificering.

31 §.

Beslut örn klassificering i fall, som i 29 och 30 §§ avses, meddelas av
statens folkskolinspektör.

Över folkskolinspektörs beslut örn klassificering må vederbörande skolstyrelse
eller tjänstebostadsinnehavare anföra besvär hos länsstyrelsen inom
trettio dagar efter det klaganden fått del av beslutet.

Länsstyrelses beslut i fråga om klassificering må ej överklagas.

32 §.

För särskild klassificeringssyn, som angives i 29 § andra stycket och 30 §
andra stycket, skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 8 avd. örn
underhållssyn.

8 avd. Om underhållssyn.

33 §.

Då tjänstebostad från- eller tillträdes, skall underhållssyn hållas å bostaden
med tillhörande hus, trädgård och övriga anläggningar; dock att vid
franträde syn skall hallas, endast om sådant påkallas av skolstvrelsen eller
den frånträdande. Har under loppet av tre år underhållssyn å tjänstebostad
icke förekommit, skall syn hållas, om skolstyrelsen eller läraren så påkallar.

Syn påkallas hos statens vederbörande folkskolinspektör.

Det åligger skolstyrelsen att, när tjänstebostad skall tillträdas av ny
tjänstinnehavare, i god tid förut lämna folkskolinspektören meddelande
därom.

34 §.

Underhållssyn förrättas av folkskolinspektören eller annan lämplig person,
som skolöverstyrelsen efter framställning av inspektören förordnar.
Synen skall förrättas i närvaro av ombud för skolstyrelsen samt vederbörande
lärare eller dennes ombud. Förrättningsmannen må hos skolstyrelsen
påkalla biträde av lämplig byggnadssakkunnig person.

Syn hålles å tid, som förrättningsmannen bestämmer. Härvid skall dock
iakttagas, att syn, som förrättas i samband med ombyte av tjänstinnehavare,
ej må hållas tidigare än fyra månader före dagen för tjänstebostads
frånträdande respektive tillträde eller senare än fyra månader efter samma
dag.

Till synen skall förrättningsmannen i god tid kalla skolstyrelsen samt
vederbörande lärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

35 §.

Vid underhållssyn skall protokoll föras av förrättningsmannen.

I protokollet skall lämnas beskrivning av tjänstebostaden samt anteckning
göras om befintliga brister och skador å densamma med tillhörande
hus, trädgård och övriga anläggningar. Tillika skola alla behövliga reparationer
antecknas. Såvitt möjligt skall kostnaden för reparationernas utförande
beräknas och i protokollet antecknas. Vid avträdessyn skall särskilt
anmärkas, örn några brister eller skador förefinnas, vilkas ersättande anses
åligga avträdaren.

Befinnes vid syn, att beträffande tjänstebostaden föreligger förhållande,
som skäligen bör medföra nedsättning av hyresavdraget, skall anteckning
göras härom ävensom om det belopp, varmed hyresavdraget enligt förrättningsmannens
och de enligt 34 § vid synen närvarandes mening bör
nedsättas.

Protokollet skall underskrivas av förrättningsmannen och förvaras hos
folkskolinspektören, vilken har att, så snart ske kan, tillställa såväl skolstyrelsen
som vederbörande lärare bestyrkt avskrift därav.

36 §.

Därest skoldistriktet och vederbörande lärare eller endera inom nittio
dagar från det de mottagit bestyrkt avskrift av protokoll, som i 35 § avses,
till folkskolinspektören insända förklaring, att de ej godkänna syneprotokollet,
skall folkskolinspektören underställa ärendet vederbörande länsstyrelses
prövning.

Finner länsstyrelsen vid prövningen av ärendet, att skoldistriktet icke
uppfyllt sina skyldigheter i fråga om den tillhandahållna tjänstebostadens
underhåll eller beskaffenhet i övrigt, skall länsstyrelsen meddela föreläggande
för skoldistriktet att inom viss tid, som av länsstyrelsen utmätes med
hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter, fullgöra de skyldigheter
distriktet eftersatt.

37 §.

Har länsstyrelsen meddelat föreläggande, som i 36 § angives, skall folkskolinspektören
vid inspektion, som förrättas närmast efter det den tid
tilländagått, inom vilken i föreläggandet angivna åtgärder skolat vidtagas,
förvissa sig om, huruvida nämnda åtgärder blivit vidtagna.

Har ärendet ej underställts länsstyrelsens prövning, skall folkskolinspektören
vid inspektion, som förrättas närmast efter ett år från syneförrättningen,
förvissa sig om, huruvida vid synen anmärkta reparationer blivit
vidtagna.

Finner inspektören vid inspektion, som i första eller andra stycket sägs,
att de förelagda eller anmärkta åtgärderna icke blivit verkställda, skall han
därom ofördröjligen göra anmälan till länsstyrelsen. Har ärendet ej varit
underställt länsstyrelsens prövning och hava de ifrågavarande åtgärderna
anmärkts till utförande av skoldistriktet, skall inspektören därvid tillika
göra framställning till länsstyrelsen örn föreläggande för skoldistriktet att
vidtaga i syneprotokollet anmärkta åtgärder.

Kungl. Majds proposition nr 356.

38 §.

Om påföljd för skoldistrikt, som underlåter att efterkomma av länsstyrelse
givet föreläggande av i 36 och 37 §§ avsett slag, stadgas i gällande
kungörelse angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor.

9 avd. Om avträdande av tjänstebostad m. m.

39 §.

1 mom. I fråga örn tidpunkt för avträdande av tjänstebostad gäller vad
i 39 § folkskolans avlöningsreglemente är stadgat.

2 mom. Är vid tiden för avträdandet icke bestämt, vem som kommer att
tillträda tjänsten, ankommer det på skolstyrelsen att föranstalta, att
tjänstebostad med vad därtill hörer varder behörigen vårdad, intill dess
tillträdare kan övertaga vården av densamma.

Denna boställsordning träder i kraft den 1 juli 1946, dock att bestämmelserna
i 1 § 2 mom. första stycket, 18 § och 19 § första stycket skola träda
i kraft å den senare dag, som Konungen bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 191)6. 1 sami. Nr 356.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

Bilaga 2.

1941 års lärarlöuesakkunnigas förslag till kungörelse angående
statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare.

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Till bestridande av kostnaderna för tillhandahållande av tjänstebostäder
åt folkskolans lärare må skoldistrikt åtnjuta bidrag av staten (tjänstebostadsbidrag)
enligt de grunder och i den ordning, som i denna kungörelse
stadgas.

2 §.

Tjänstebostadsbidrag är antingen byggnadsbidrag eller övergångsbidrag.

Byggnadsbidrag utgår till åtgärder, som vidtagas efter denna kungörelses
ikraftträdande.

Övergångsbidrag utgår till mera kostnadskrävande åtgärder, som vidtagits
under viss tid före denna kungörelses ikraftträdande eller påbörjats
men icke avslutats före nämnda ikraftträdande.

3 §.

1 mom. Beslut örn byggnadsbidrag meddelas av Kungl. Majit.

Byggnadsarbete, för vilket byggnadsbidrag avses utgå, må icke igångsättas,
innan Kungl. Maj:ts beslut i statsbidragsfrågan föreligger.

2 mom. Beslut om övergångsbidrag meddelas av vederbörande länsstyrelse.

4 §.

Med skolstyrelse förstås i denna kungörelse folkskolestyrelsen i kommun,
där lagen den 6 juni 1930 örn skolstyrelse i vissa kommuner äger tillämpning,
samt eljest skolrådet.

Vad i denna kungörelse sägs örn länsstyrelse skall, då fråga är örn ärende
rörande Stockholms stads skoldistrikt, gälla statskontoret.

2 avd. Om byggnadsbidrag.

1 kap. Statsbidrag till anskaffande av tjänstebostäder.

5 §.

Till bestridande av kostnader för anskaffande av tjänstebostad genom
nybyggnad må skoldistrikt åtnjuta statsbidrag med följande belopp, nämligen med

tolvtusen kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare och
med åttatusen kronor för tjänstebostad för annan lärare;
dock att statsbidraget icke må överstiga fyrtio procent av de styrkta
byggnadskostnaderna, i förekommande fall reducerade på sätt i 7 § sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

6 §.

„ Statsbidrag enligt i 5 § angivna bestämmelser må ock av skoldistrikt
atnjutas till bestridande av kostnader för anskaffande av tjänstebostad
genom inköp av redan uppförd byggnad och inredande av tjänstebostad
i denna eller genom inredande av tjänstebostad i annorledes än genom inköp
förvärvad byggnad.

7 §.

i tjänstebostad anskaffas för att ersätta äldre sådan bostad,

skall det belopp, som av Kungl. Majit prövas motsvara den äldre tjänstebostadens
värde, franräknas anskaffningskostnaderna, innan bygmiadsbidraget
beräknas. På samma sätt skall i de fall, då anskaffandet sker i anledning
av att äldre tjänstebostad genom eldsvåda eller på annat sätt förstörts
eller skadats, förfaras med ersättning, som skoldistriktet äger uppbära
pa grund av försäkring eller eljest.

2 kap. Statsbidrag till förbättrande av vid denna kungörelses
ikraftträdande befintliga tjänstebostäder.

8 §.

Till kostnaderna för örn- eller tillbyggnad av vid denna kungörelses ikraftträdande
befintlig tjänstebostad ävensom för utförande av mera omfattande
ändringsarbeten a sadan bostad ma skoldistrikt åtnjuta statsbidrag enligt
i detta kapitel stadgade grunder.

Såsom förutsättning för statsbidrags beviljande skall gälla, att genom
den ifrågavarande byggnadsåtgärden antingen tjänstebostad, söm omfattar
mindre golvyta än i 7 § 1 mom. gällande boställsordning för folkskolans
lärare sägs, erhåller väsentligt utökad golvyta eller ock tjänstebostad
enligt statens vederbörande folkskolinspektörs beprövande erhåller sådan
beskaffenhet^ att den kan jämlikt bestämmelserna i 20 § boställsordningen
uppflyttas fran klass. B eller C till klass A, eller, örn den på grund av betydande
svårigheter icke kan förses med samtliga för A-bostad föreskrivna
bekvämligheter, utan sådan uppfattning likväl blir väsentligt förbättrad.

9 §.

0 Byggnadsbolag, som i 8 § avses, skall endast utgå till kostnaderna för
sådana åtgärder, som av Kungl. Majit i statsbidragsärendet bedömas
skäliga.

10 §.

Byggnadsbidrag, som i 8 och 9 §§ avses, skall utgå med ett belopp,
motsvarande tjugufem procent av ett av Kungl. Majit i statsbidragsärendet
med hänsyn till de beräknade kostnaderna fastställt belopp.

Därest de verkliga kostnaderna understiga det av Kungl. Majit fastställda
beloppet, skall bidraget dock utgå med tjugufem procent av de
lörra.

3 kap. För olika slag av byggnadsbidrag gemensamma
bestämmelser.

11 §.

1 morn. Ansökan örn byggnadsbidrag, upprättad enligt av skolöverstyrelsen
fastställt formulär, skall ställas till Kungl. Majit och ingivas till statens
vederbörande folkskolinspektör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

2 mom. Ansökan skall vara åtföljd av . , .

a) utdrag ur protokoll, utvisande att skoldistriktet för sin del beslutat
verkställa det inköp eller utföra de åtgärder, för vilka bidrag begäres;

b) utredning angående behovet av de åtgärder, vartill byggnads bidrag
begäres *

c) av folkskolinspektören granskade huvudritningar med därtill hörande

Sltd)atarbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning, utvisande de
för byggnadsarbetena beräknade kostnaderna;

e) redogörelse för det sätt, varpa, kontroll över arbetets utförande är

avsedd att utövas; ... , . ,

f) därest bidrag begäres för anskaffande av ny tjänstebostad, uppgilt,

huruvida den nya bostaden är avsedd att ersätta äldre tjänstebostad, utredning
angående den äldre tjänstebostäder framtida disposition samt av
byggnadssakkunnig person utfärdat intyg rörande dess värde; ^ .

g) därest bidrag begäres för anskaffande av ny tjänstebostad pa satt i
6 § sägs, taxeringsbevis eller av byggnadssakkunnig person utfärdat värderingsintyg
samt beskrivning av byggnaden ävensom i förekommande fall
köpekontrakt och köpebrev; samt

h) den ytterligare utredning skoldistriktet vill åberopa till stod for an S°l)ärest

bidrag sökes för utförande av ombyggnads-, tillbyggnads- eller
ändringsarbeten å befintlig byggnad, skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig
person, att byggnaden är av den beskaffenhet, att de planerade
arbetena lämpligen kunna utföras.

12 §.

1 mom. Det åligger folkskolinspektören att granska de i ansökningshandlingarna
lämnade uppgifterna. Efter verkställd granskning skall inspektören
med eget yttrande översända handlingarna till skolöverstyrelsen.

2 mom. Därest bevis, att skoldistriktets i 11 § 2 mom. a) avsedda beslut
vunnit laga kraft, icke fogats vid ansökningshandlingarna, har skoldistriktet
att, sedan beslutet blivit lagakraftvunnet, ingiva bevis därom till

skolöverstyrelsen. „ .. .

3 mom. Örn skolöverstyrelsen så prövar erforderligt, ma överstyrelsen inhämta
utlåtande i ärendet från vederbörande länsstyrelse.

Efter verkställd handläggning har skolöverstyrelsen att med eget utlåtande
överlämna handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t.

13 §.

Skoldistrikt, som tillerkänts byggnadsbidrag, är för åtnjutande av bidraget
pliktigt: _ .

att låta utföra de byggnadsarbeten, till vilka bidraget beviljats, i huvudsaklig
överensstämmelse med godkända ritningar med därtill hörande arbetsbeskrivning
och i övrigt givna föreskrifter och under kontroll av byggnadssakkunnig
person, som efter förslag av skolstyrelsen godkännes av länsstyrelsen; att

bestrida ersättning till den i 14 § omförmälde, av länsstyrelsen förordnade
byggnadssakkunnige;

att hava den tjänstebostad, till vars anskaffande eller förbättrande byggnadsbidrag
beviljats, brandförsäkrad till av länsstyrelsen godkänt belopp;

Kungl. Majda proposition nr 356.

att, sedan byggnadsarbetena blivit utförda samt avsynade och godkända,
ansvara för tjänstebostadens vård och underhåll; samt

att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må hava meddelats
vid bidragets beviljande.

Länsstyrelsen äger meddela de föreskrifter i avseende å kontrollens utövande,
som må befinnas påkallade. Det åligger kontrollant att till vederbörande
avsyningsförrättare avgiva redogörelse över den verkställda kontrollen,
de därvid gjorda iakttagelserna och därav föranledda åtgärder.

14 §.

1 morn . Sedan byggnadsarbetena utförts, skall avsyning förrättas av folkskolinspektören
och en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person
i närvaro av ombud för skolstyrelsen. Vid förfall för folkskolinspektören
skall skolöverstyrelsen förordna annan lämplig person i hans ställe.

Vid avsyningsförrättningen skola vara tillgängliga alla räkenskaper och
andra handlingar rörande byggnadsföretaget.

Över vad vid avsyningsförrättningen förekommit skall upprättas protokoll,
som av förrättningsmännen underskrives. I protokollet skall särskilt
antecknas, huruvida byggnadsarbetena blivit på ändamålsenligt sätt verkställda
i huvudsaklig överensstämmelse med godkända ritningar med därtill
hörande arbetsbeskrivning och i övrigt givna föreskrifter samt förty
böra godkännas, ävensom de styrkta kostnaderna för byggnadsföretaget i
dess helhet. Protokollet samt räkenskaperna och övriga handlingar rörande
byggnadsföretaget skola inom trettio dagar efter förrättningens avslutande
insändas till länsstyrelsen, varjämte avskrift av protokollet inom
samma tid skall tillställas skolstyrelsen.

2 mom. Sedan protokollet och övriga handlingar inkommit till länsstyrelsen
samt skoldistriktet, där länsstyrelsen finner sådant erforderligt, bereus
tillfälle att yttra sig i anledning av protokollets innehåll, har länsstyrelsen
att meddela beslut i fråga örn byggnadsarbetenas godkännande.

Länsstyrelsens beslut skall delgivas skolöverstyrelsen, skolstyrelsen och
folkskolinspektören.

15 §.

Sedan byggnadsföretaget blivit godkänt på sätt i 14 § sägs, skall det
byggnadsbidrag, som skall utgå enligt bestämmelserna i denna kungörelse,
utbetalas av länsstyrelsen.

16 §.

Därest skoldistrikt försäljer tjänstebostad, till vilkens anordnande bidrag
utgått enligt denna kungörelse, eller bereder sig mera stadigvarande inkomst
eller eljest lättnad i sina utgifter genom bostadens uthyrning eller
användning för annat ändamål, har distriktet att härom göra anmälan hos
skolöverstyrelsen. Överstyrelsen har att med eget yttrande till Kungl.
Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida och i vad mån utbetalat byggnadsbidrag
skall återgäldas till statsverket.

3 avd. Om övergångsbidrag.

17 §.

1 mom. Övergångsbidrag skall utgå till skoldistrikt, som efter den 30
juni 1026 för i 2 mom. angiven, av distriktet bestridd minimikostnad an -

Kungl. Marits proposition nr 356.

tingen anskaffat ny tjänstebostad eller ock beträffande befintlig tjänstebostad
vidtagit sådan förbättring, som i 2 avd. 2 kap. avses.

2 morn. I 1 mom. omförmälda minimikostnad skall utgöra

8 000 kronor, såvitt gäller tjänstebostad med en golvyta av omkring 90
kvadratmeter,

6 000 kronor, såvitt gäller tjänstebostad med en golvyta av omkring 65
kvadratmeter, och

4 000 kronor, såvitt gäller tjänstebostad med en golvyta av omkring 45
kvadratmeter.

Den angivna minimikostnaden skall avse i ett sammanhang företagna
byggnadsåtgärder beträffande viss tjänstebostad.

3 morn. Såsom villkor för utgående av övergångsbidrag för visst redovisningsår
skall därutöver gälla, att bostaden ifråga under det året eller
del därav använts såsom tjänstebostad.

18 §.

Övergångsbidrag skall utgå med följande belopp för redovisningsår räknat,
nämligen med

160 kronor för tjänstebostad med en golvyta av omkring 90 kvadratmeter,

120 kronor för tjänstebostad med en golvyta av omkring 65 kvadratmeter,
och

80 kronor för tjänstebostad med en golvyta av omkring 45 kvadratmeter.

19 §.

Övergångsbidrag skall under i 17 § 3 mom. angivet villkor utgå till och
med det redovisningsår, under vilket tjugu år förflutit från den tidpunkt,
då tjänstebostaden i fråga tagits i bruk efter verkställd sådan byggnadsåtgärd,
som medför rätt till övergångsbidrag; dock att rätt till fortsatt
övergångsbidrag skall upphöra, därest för den ifrågavarande tjänstebostaden
utbetalats byggnadsbidrag, varom i 2 avd. stadgas.

20 §.

1 mom. Ansökan örn övergångsbidrag, upprättad enligt av skolöverstyrelsen
fastställt formulär, skall ställas till vederbörande länsstyrelse och
ingivas till statens vederbörande folkskolinspektör. Den skall vara åtföljd
av sådana handlingar, varigenom kan anses bliva behörigen styrkt, dels
den tidpunkt, då i 17 § 1 mom. angiven åtgärd vidtagits, dels ock kostnaderna
för den ifrågavarande åtgärden.

2 mom. Det åligger folkskolinspektören att granska de i ansökningshandlingarna
lämnade uppgifterna. Efter verkställd granskning skall inspektören
med eget yttrande översända handlingarna till länsstyrelsen.

21 §.

Länsstyrelsens beslut om rätt till övergångsbidrag skall innefatta angivande
av dels det belopp, varmed övergångsbidrag skall utgå, dels ock den
tidpunkt, intill vilken bidrag längst skall utgå.

Avskrift av länsstyrelsens beslut skall tillställas skolöverstyrelsen, folkskolinspektören
och riks räkenskaps verket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 356.

22 §.

/ m°m- Rekvisition av övergångsbidrag, upprättad enligt av skolöverstyrelsen
fastställt formulär, bör av skolstyrelsen efter ingången av juli och
före utgången av augusti månad näst efter det redovisningsår, som avses,
i tva likalydande exemplar ingivas till statens vederbörande folkskolinspektör.

.2 morn. Folkskolinspektören skall granska inkomna rekvisitioner och därvid
tnlsB, ätt de för övergångsbidrags utgående stadgade villkoren äro upptyUda
och de lämnade uppgifterna riktiga. Efter verkställd granskning
skall inspektoren snarast möjligt med eget yttrande insända ett exemplar
av rekvisitionen till länsstyrelsen.

3 morn. I den män folkskolinspektörens yttrande eller andra på länsstyreisens
beslut inverkande särskilda omständigheter icke prövas annat föranleda
skaH övergångsbidraget, så snart ske kan, av länsstyrelsen utbetalas
till skoldistriktet.

-Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946, från och med vilken dag
stadgandena i § 14 av kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag
till byggnader för folkskoleväsendet upphöra att gälla.