Kungl. Majlis proposition nr 344 (Proposition 1943:344 - höst)

Kungl. Majlis proposition nr 344.

Nr 344.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44; given
Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober
1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I propositionen nr 2 till innevarande års riksdag angående utgifter å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anfördes, att förhållandena
efter krigsutbrottet framtvungit ett system med öppna tilläggsstater, över vilka
riksstaten successivt kompletterats med nya medelsanvisningar, men att
det framstått som ett önskemål att, i den mån förhållandena stabiliserades,
begränsa medelsanvisningama på tilliiggsstat för att på så sätt nå fram till en
fastare planläggning av den statliga verksamheten. I och med att man för
budgetåret 1942/43 övergått till en bestämd gränsdragning mellan riksstat
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

och förskotlsstat med krav på balansering av riksslaten, hade angelägenheten
av att undvika ej strängt nödvändiga förändringar av riksstaten under löpande
budgetår vunnit ökad tyngd.

I syfte att såvitt möjligt förverkliga det angivna önskemålet lia i år liksom
föregående år de statliga myndigheterna vid budgetårsskiftet genom cirkulärskrivelser
från de olika departementen underrättats örn att vederbörande
föredragande statsråd med hänsyn till riksstatens balansering endast i
tvingande undantagsfall hade för avsikt att förorda anslag å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1943/44. Framställningar örn sådan medelsanvisning
borde ingivas endast då särskilda skäl vore förhanden och medelsbehovet
vid sträng bedömning prövades vara så trängande, att ett uppskov med
medelsanvisningen till budgetåret 1944/45 icke vöre möjligt.

Den eftersträvade begränsningen av anslagen på tilläggsstaten har icke
kunnat helt genomföras. Inkomna framställningar ha nämligen inom flera
verksamhetsområden ådagalagt ett medelsbehov av sådan art, att anslagsanvisning
på tilläggsstat framstått såsom oundgänglig. Där så prövats vara
förhållandet har medelsäskandet ansetts böra göras i detta sammanhang och
icke uppskjutas lill nästa års lagtima riksdag. I övrigt avse de nu förordade
anslagen i huvudsak att reglera redan fattade utgiftsbeslut.

Genom beslut den 30 juni 1943 har Kungl. Majit fastställt beredskapsstat
för förs vars väsen det för budgetåret 1943/44 att från och med den 1 juli 1943
lända till efterrättelse såsom förskottsstat samt ställt på förskottsstaten upptagna
anslag till vederbörande myndigheters förfogande. Av praktiska skäl
bör i detta .sammanhang täckning begäras endast för verkställda engångsutgifter
å förskottsstatens kapitalbudget. För övriga engångsutgifter och för
löpande utgifter komma täckningsmedel att äskas först vid slutet av budgetåret.

De anslagsäskanden vilka i enlighet med det anförda ansetts böra föreläggas
årets riksdag under dess höstsession böra sammanfattas på en tilläggsstat
I till riksstaten för innevarande budgetår. Samtliga dessa anslagsäskanden
ha tidigare anmälts för Kungl. Majit. Beträffande vissa anslagsäskanden
har Kungl. Majit beslutat, att de skola i särskilda propositioner underställas
riksdagens prövning, övriga äskanden, vilka av vederbörande föredragande
anmälts tidigare denna dag, böra i en sammanfattande proposition föreläggas
riksdagen. En sammanställning omfattande dels sistnämnda anslagsäskanden,
varom Kungl. Maj :t på hemställan av vederbörande föredragande
enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—16) fattat
beslut, dels ock de anslagsäskanden å tilläggsstat I, beträffande vilka
Kungl. Majit beslutat avlåtande av särskilda propositioner, torde få bifogas
statsrådsprotokollet i detta ärende (bihang).

Av sammanställningen framgår, att å tilläggsstaten äskas anslag örn tillhopa
å driftbudgeten 66 miljoner kronor, varav ej fullt 3 miljoner kronor för
avskrivningsändamål, och å kapitalbudgeten 108 miljoner kronor. Huvuddelen
av dessa belopp faller på försvarsväsendet. Sålunda äskas under fjärde
huvudtiteln sammanlagt nära 58 miljoner kronor, varav 52.5 miljoner kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

för extra ammunitionsanskaffning samt 2.5 miljoner kronor för anskaffning
av cyklar för armén. Av kapitalbudgetens summa avses tillhopa 95 miljoner
kronor till rörelsekapital för krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse,
vilka anslag dock till större delen innebära en reglering av förskott.
Bland anslagen för civila ändamål märkas å driftbudgeten 2 miljoner kronor
till befrämjande av landsbygdens elektrifiering och å kapitalbudgeten 6
miljoner kronor till uppförande och drift av fabriksanläggningar för tillverkning
av syntetiskt gummi.

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att godkänna de förslag, om vilka Kungl. Majit
enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—16) fattat
beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Lars Gabrielson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Bilaga 1.

Egentliga statsutgifter.

Tredje huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartementet
hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I lill riksstaten
för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

B. Sveriges representation i utlandet.

[1.] 8 a. Vissa hyres- och resekostnader för personalen vid beskickningar
och konsulat, förslagsanslag. Å tilläggsstat II till riksstaterna för budgetåren
1940/41 och 1941/42 anvisade riksdagen för bestridande av kostnader av ifrågavarande
slag för personalen vid beskickningen och generalkonsulatet i London
två förslagsanslag av 32,000, respektive 30,000 kronor. Med hänsyn till att
den bostad utanför staden, som förhyrts för att kunna tjänstgöra såsom evakueringsbostad,
under senare tid bebotts av endast en del av de i London
placerade tjänstemännen, hava ifrågavarande kostnader kunnat begränsas
till omkring 15,000 kronor för år. Detta belopp torde böra beräknas för inne-,
varande budgetår.

I samband härmed får jag anmäla, att det befunnits nödvändigt att för
personalen vid beskickningen i Berlin anordna en förläggning utanför staden.
Kostnaderna för denna förläggning kunna för närvarande ej bestämt beräknas.
Enligt hittills föreliggande uppgifter torde de under innevarande
budgetår komma att uppgå till omkring 20,000 kronor.

För täckande av sålunda uppkomna evakueringskostnader torde å tilläggsstat
I till riksstaten för innevarande budgetår böra av riksdagen äskas ett
förslagsanslag av sammanlagt 35,000 kronor. Skulle under budgetåret 1943/44
utgifter av enahanda slag bliva erforderliga jämväl vid andra beskickningar

Kungl• Maj:ts proposition nr 344.

och konsulat, torde kostnaderna härför få avföras å detta anslag. Jag hemställer
således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

alt till Vissa hyres- och resekostnader för personalen vid
beskickningar och konsulat å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av .....................................kronor 35,000.

[2.] 12. Lastkommittén > New York m. m., förslagsanslag. I enlighet med
Kungl. Maj:ts i proposition nr 316/1942 framlagda förslag anvisade riksdagen
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 för detta ändamål ett förslagsanslag
av 540,000 kronor. Såsom i propositionen framhölls, hade kostnaderna
för kommittén under tiden maj 1940—december 1941 uppgått till
76,989: 64 dollars. För tiden januari—juni 1942 beräknades de icke komma
att understiga 21,000 dollars i kvartalet, vilket i svenskt mynt motsvarar
352,800 kronor för år. Härtill komme utgifter å tillhopa omkring 25,000
kronor för rese- och traktamentsersättningar m. m. Det skulle ankomma på
utrikesdepartementet att utreda, efter vilka grunder vissa av dessa kostnader
kunde uttagas av enskilda importörer och rederier. Slutligen borde från anslaget
bestridas de till omkring 8,000 kronor beräknade kostnaderna för anställning
vid beskickningarna i Buenos Aires och Rio de Janeiro gemensamt
av en av de för den s. k. Göteborgstrafiken anlitade kontrollofficerarna. Sammanlagt
beräknades för tiden maj 1940—juni 1942 komma att erfordras
omkring 537,000 kronor, vilket belopp ansågs böra avrundas till 540,000 kronor.

Frågan om täckning av ifrågavarande utgifter för tiden från och med den
1 juli 1942 synes, sedan för anslagsberäkningen erforderliga redovisningar
inkommit, nu böra underställas riksdagen. Utgifterna hava genom olika rationaliseringsåtgärder
kunnat i viss mån minskas. Enligt föreliggande redovisningar
och med hänsyn till de belopp, som kunnat och som förutses fortsättningsvis
komma att uttagas från enskilda företag, beräknas kostnaderna
för tiden den 1 juli 1942—den 30 juni 1944 uppgå till sammanlagt omkring

425,000 kronor. Ett förslagsanslag av detta belopp torde böra av riksdagen
äskas å tilläggsstat till löpande riksstat. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Lastkommittén i New York m. m. å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av .................................... kronor 425,000.

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar
Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

C.-G. Béve.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

Bilaga 2.

EGENTLIGA STATSUTGIFTER.

Fjärde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 oktober'' 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Cliefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler under försvarsdepartementets
handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44.

Med förmälan tillika att ärendena under punkterna 1—7 samt 13 och
16 vore av den natur, att närmare redogörelse för deras innebörd än som
av det följande framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet, varför
ytterligare upplysningar borde få inhämtas genom de handlingar, som
komme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför chefen för
försvarsdepartementet därvid följande.

B. Centrala försvarsmyndigheter.

Krigsmaterielverket.

[1.] 14a. Krigsmaterielverket: Anskaffande av viss utrustning för centrala ammunitionsförråd,
reservationsanslag. För anordnande av centrala ammunitionsförråd
har genom olika riksdagsbeslut å kapitalbudgeten anvisats ett belopp
av sammanlagt 28,500,000 kronor (jfr propositionen 1942: 2, bilaga 8,
punkten 1).

Statens krigsmaterielnämnd har i skrivelse den 31 maj 1943 anfört, att
behov uppkommit av ytterligare ett antal friliggande byggnader vid ifrågavarande
centralförråd för vissa särskilda förrådsändamål och för personalen.
Såsom av skrivelsen närmare framgår erfordras dels vissa speciella förrådslokaler
för en kostnad av (130,000 + 45,000 + 90,000 =) 265,000 kronor, dels
lokaler, inrymmande omklädnads- och duschrum samt matsal och kokmöj -

Departements chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

liglieter för personalen ra. m. för en kostnad av 350,000 kronor, dels ock
bostäder vid två av förråden för tygförvaltare och tygskrivare för en kostnad
av 146,000 kronor.

Nämnden har i samband därmed anfört, att nämnden ännu saknade möjlighet
att bedöma, huruvida de av riksdagen för uppförande av centralförråden
anvisade anslagen skulle komma att visa sig vara tillräckliga. Såsom
följd härav kunde nämnden nu icke heller bedöma, huruvida kostnaderna
för de här avsedda nya lokalerna kunde bestridas inom förrådsanslagets
ram. Med hänsyn härtill ville nämnden nu endast hemställa, att Kungl.
Majit måtte bemyndiga nämnden att med anlitande av de medel, som nämnden
disponerade för anordnande av centrala ammunitionsförråd, jämväl uppföra
angivna lokaler för en beräknad kostnad av (265,000 + 350,000 + 146,000 =)
i avrundat tal 765,000 kronor. Därest dessa medel icke skulle förslå för
ändamålet, avsåge nämnden att sedermera inkomma med framställning örn
tilläggsanslag.

I detta sammanhang har nämnden meddelat, att av de medel, som anvisats
för markförvärv för centralförråden, 1,000,000 kronor, en besparing på
omkring 475,000 kronor beräknades uppkomma. Därest byggnadsanslagen
skulle överskridas, förelåge sålunda möjlighet att omdisponera denna besparing
för täckande av vissa byggnadskostnader.

Vidare har nämnden anfört, att den med anlitande av de för uppförande
av centralförråden anvisade medlen för en kostnad av omkring 440,000 kronor
inköpt viss utrustning och vissa driftsinventarier till centralförråden. Nämnden
hade emellertid funnit det tveksamt, huruvida det vore riktigt att låta
kostnader för dylika inventarier belasta anslag, som utgöra investering i
försvarsväsendets fastighetsfond. Med hänsyn härtill ansåge nämnden ett
särskilt anslag för anskaffande av inventarier för centralförråden vara erforderligt.
Utöver redan anskaffade inventarier erfordrades emellertid viss
ytterligare anskaffning av inventarier. Sålunda erfordrades elektriska truckar
för transporterna inom förråden, lastbilar samt eldsläckningsmateriel för en
beräknad sammanlagd kostnad av 245,000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet
för driftsinventarier vid centralförråden skulle sålunda uppgå till
(440,000 + 245,000 =) 685,000 kronor, vilket belopp dock för bestridande av
nu icke förutsebara kostnader borde höjas till 750,000 kronor.

Att kostnaderna för anskaffande för de centrala ammunitionsförråden av
lös utrustning och vissa driftsinventarier icke böra belasta de på kapitalbudgeten
för anordnande av dessa förråd anvisade anslagen finner jag uppenbart.
För detta ändamål bör särskilt anslag å riksstatens fjärde huvudtitel
anvisas. Såsom av framställningen framgår, ha lös utrustning och driftsinventarier
redan inköpts för en kostnad av omkring 440,000 kronor. Jag
har intet att erinra mot att medel anvisas för täckande av denna utgift och
förordar tillika, att i enlighet med föreliggande förslag ytterligare 310,000
kronor ställas till förfogande för inköp av härutöver erforderliga inventarier.
Det anslag, som för ändamålet bör upptagas under fjärde huvudtiteln, bör

Kungl. Maj ds proposition nr 344.

alltså bestämmas till (440,000 + 310,000 =) 750,000 kronor. Detta anslag,
som hänför sig till äldre byggnadsföretag, synes icke böra belasta den av
1942 års riksdag för försvarsviisendets utbyggande under perioden 1942/47
fastställda kostnadsramen.

Jag har intet att erinra mot bifall till föreliggande förslag i vad avser
anordnande av förutnämnda speciella förrådslokaler för en kostnad av omkring
265,000 kronor. Jag har även övertygats örn önskvärdheten av att
särskilda lokaler anordnas för personalen för omklädnad, dusch och matlagning
m. m., varigenom möjliggöres en mer tillfredsställande användning
av de egentliga förrådslokaler na. En reduktion av de härför beräknade kostnaderna
— 350,000 kronor — bör emellertid eftersträvas. Däremot anser
jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka, att medel anvisas för anordnande
av ytterligare personalbostäder vid dessa förråd.

För bestridande av nyssnämnda kostnader för byggnadsarbeten, högst
(265,000 + 350,000=) 615,000 kronor, bör i första hand tagas i anspråk den
besparing av omkring 475,000 kronor, som enligt det föregående beräknas
uppkomma å de medel för markförvärv, som ingå i de hittills anvisade anslagen
för anordnande av centrala ammunitionsförråd. Aven för bestridande
av den återstående delen av nämnda kostnader synes ifrågavarande anslag
lämna tillgång vid bifall till förslaget örn överförande av kostnaderna för
lös utrustning m. m. till anslag å fjärde huvudtiteln. Särskilda medel för
genomförande av det av mig förordade byggnadsprogrammet torde därför
icke böra nu äskas. De byggnadsarbeten, som i det föregående avsetts,
torde, därest riksdagen icke däremot riktar erinran, få bestridas med anlitande
av förutnämnda anslag å sammanlagt 28,500,000 kronor. Skulle en
förstärkning av dessa anslag av andra skäl visa sig erforderligt, torde
denna fråga få efter framställning från krigsmaterielverket underställas 1944
års riksdag.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverket: Anskaffande av viss utrustning
för centrala ammunitionsförråd å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 750,000
kronor.

1 a

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

C. Försvarskrafterna.

Armén.

Sjukvård.

[2.] 15 a. Armén: Utrustning av krigssjukhus, reservationsanslag. Som framgår
av propositionen 1939 U: 1, bilaga 3, punkt 1, skola enligt för sjukhusens
krigsberedskap gällande organisationsplaner jämte de s. k. beredskapssjukhusen
(civila sjukhus, vilka vid krig eller krigsfara skola fortsätta sin verksamhet
m. m.) finnas vissa av arméns myndigheter organiserade krigssjukhus,
med vilka icke må förblandas de av sjukhustrupperna uppsatta sjukhusformationerna
i fält.

Sedan såsom av nämnda proposition framgår medicinalstyrelsen hemställt,
att ett belopp av 4,300,000 kronor måtte anvisas för anskaffning av utrustning
till ifrågavarande krigssjukhus, tillstyrkte jag — med hänsyn till angelägenheten
av att den tillämnade krigssjukhusorganisationen redan från
början bleve försedd med fullständig och modern materiel — anskaffning
av den föreslagna materielen. På förslag av Kungl. Majit anvisade riksdagen,
skrivelse nr 38, punkten 1, till Utrustning av arméns krigssjukhus å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av

4.300.000 kronor. Genom brev den 27 oktober 1939 ställde Kungl. Majit
anslaget till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses förfogande att av styrelsen
disponeras för därmed avsett ändamål.

I skrivelse den 15 mars 1943 har sjukvårdsstyrelsen hemställt, att ett
belopp av 1,143,000 kronor måtte ställas till förfogande till bestridande av
kostnaderna för anskaffning av utrustning för nytillkomna krigssjukstugor,
för komplettering av kirurgisk utrustning samt för anskaffning av viss reservutrustning.
Härutöver erfordrades för prisstegring, frakt och oförutsedda
utgifter m. m. ett belopp av 100,000 kronor. På grund härav hemställde
sjukvårdsstyrelsen, att tillhopa 1,243,000 kronor måtte ställas till förfogande.

Över sjukvårdsstyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av arméförvaltningens
civila departement, av tjf. chefen för försvarsstaben samt av
chefen för armén.

Departements- I samband med 1942 års försvarsbeslut ha kostnaderna under femårschefen.
perioden 1942/47 för viss engångsanskaffning av för den nya försvarsplanens
genomförande erforderlig sjukvårdsmaterial för arméns del beräknats till

1.430.000 kronor. I princip synes det nu för utrustning av arméns krigssjukhus
av sjukvårdsstyrelsen äskade beloppet till större delen vara av
natur att bestridas inom ramen för femårsplanens anskaffningsanslag. Detta
kan dock icke lämna utrymme för dessa kostnader, vilka icke varit möjliga
att förutse vid femårsplanens uppgörande. Under normala förhållanden
hade ett uppskov med frågans bedömande varit motiverat i avbidan på
närmare erfarenheter rörande möjligheterna att motväga merutgiften genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

kostnadsbesparingar inom andra delar av femårsprogrammet. Med hänsyn
till de trängande omständigheter, som sjukvårdsstyrelsen i förenämnda skrivelse
av den 15 mars 1943 åberopat, kan jag icke förorda ett sådant uppskov
utan finner det nödvändigt, att medel i angiven omfattning anvisas
för ifrågavarande ändamål. I vad mån det anvisade beloppet, vilket synes
böra avrundas till 1,240,000 kronor, bör bestridas inom förutnämnda kostnadsram,
synes få bliva beroende på ytterligare övervägande med hänsynstagande
till kostnadernas samband med rådande försvarsberedskap. I anslutning
till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Armén: Utrustning av TcrigssjuTchus å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 1,240,000 kronor.

Resor och militärtransporter.

[3.] Armén: Inskrivnings- och färdkostnader. I samband med införandet av nytt
registreringssystem för värnpliktiga upptog försvarsväsendets rullföringsnämnd
— som framgår av propositionen 1942: 78, punkt 4 — i skrivelse
den 28 januari 1942 till behandling frågan örn förenkling av då rådande
system för identifiering genom identitetsbrickor av personal vid krigsmakten
under krigsförhållanden. Nämnden förordade övergång till ett nytt identifieringssystem,
varvid jämväl redan präglade brickor borde ersättas med nya.
Kostnaderna beräknades till sammanlagt 138,000 kronor.

På förslag av Kungl. Majit i förenämnda proposition har riksdagen genom
skrivelse, nr 90, punkt 4, till Anskaffning och prägling av identitetsbrickor
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisat ett reservationsanslag
av 138,000 kronor. Genom brev den 1 april 1942 ställde Kungl.

Majit nämnda anslag till arméförvaltningens intendenturdepartements förfogande.

I en av intendenturdepartementet, jämte eget yttrande, den 10 augusti
1943 överlämnad skrivelse har chefen för armén hemställt, att för anskaffning
och prägling av identitetsbrickor, bland annat för vissa efterbesiktigade
och nyinryckande värnpliktiga samt för hemvärnspersonal, ett belopp av
ytterligare 49,000 kronor måtte ställas till intendenturdepartementets förfogande,
varav 37,000 kronor för anskaffning och 12,000 kronor för prägling.

En ytterligare medelsanvisning för angivna ändamål synes erforderlig. DepartementsMot
beräkningen av det äskade beloppet har jag intet att erinra. Det synes
dock icke nödvändigt, att särskilt anslag för detta ändamål ställes till förfogande.
Lämpligen böra de nu ifrågavarande kostnaderna liksom även de
kostnader av motsvarande art, som framdeles kunna uppkomma, bestridas
från arméns förslagsanslag till inskrivnings- och färdkostnader. Härtill bör
riksdagens medgivande inhämtas. Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 344.

att medgiva, att utgifter för anskaffning och prägling av
identitetsbrickor må bestridas från det under riksstatens fjärde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget Armén: Inskrivnings- och
färdkostnader.

Tygmateriel m. m.

[4.] 38 a. Armén: Ytterligare anskaffning av ammunition m. m., reservationsanslag.
I skrivelse den 30 juli 1943 har arméförvaltningens ty g departement hemställt,
bland annat, att för anskaffning av viss ammunition m. m. för beredskapsändamål
ett belopp av 52,500,000 kronor måtte ställas till departementets förfogande.
Av utredningen framgår, att detta belopp motsvarar kostnaderna för
den anskaffning, som under budgetåret 1943/44 beräknas erforderlig, och att
framdeles ytterligare anskaffning kan bliva aktuell. Överbefälhavaren har i
utlåtande den 5 augusti 1943 tillstyrkt bifall till framställningen.

Stora svårigheter möta att på tillförlitligt sätt beräkna ammunitionsåtgången
i krig och följaktligen även omfattningen av den tillverkning av
ammunition, som av beredskapsskäl är erforderlig. De beräkningar i ämnet,
som ligga till grund för vår nuvarande ammunitionsförsörjning, äro baserade
på praktiska erfarenheter från de senare årens krigshändelser. Den allra
senaste tidens utveckling av stridstekniken har föranlett en översyn av dessa
beräkningar, vilka ådagalagt, att för vissa slag av ammunition m. m. åtgången
vid krig bedömes komma att väsentligt överstiga den tidigare beräknade.
Dr krigsförsörjningssynpunkt har det därför ansetts nödvändigt att anskaffa
ytterligare ammunition m. m. för i framställningen angivna särskilda ändamål.

För egen del kan jag icke ännu finna det utan vidare klart, att de nya
grunderna för beräkning av ammunitionsåtgången skola visa sig så tillförlitliga,
att på dem böra fotas för längre sikt avsedda åtgärder för tryggande
av ammunitionsförsörjningen. Likvisst kan jag icke i nuvarande beredskapsläge
underlåta att förorda, att ytterligare ammunition m. m. för avsedda
ändamål anskaffas, varigenom ökad säkerhet vinnes för att ammunitionstillgången
''skall vara tillräcklig. Utan att nu taga ställning till frågan huruvida
anskaffning totalt bör ske i den omfattning den i ämnet verkställda
utredningen utvisat vara erforderlig vill jag föreslå, att för ändamålet för
innevarande budgetår anvisas ett belopp av 52,500,000 kronor. En anskaffning
inom ramen för detta belopp synes nämligen under alla förhållanden
böra komma till stånd. Frågan örn fortsatt anskaffning torde få framdeles
efter förnyad framställning upptagas till bedömande.

För ändamålet ha medel beräknats under det i förskottsstaten för försvarsväsendet
ingående anslaget till engångsutgifter. Jag förordar emellertid, att
särskilt anslag anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår
och utgår med hänsyn till de föreliggande omständigheterna från att anslaget
icke medräknas inom den kostnadsram, som av 1942 års riksdag angivits
för försvarsväsendets utbyggande under budgetåren 1942/47. På grund härav
torde anslaget icke böra uppföras med samma benämning som det anslag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 13

vilket i femårsplanens kostnadsram är avsett för bestridande av kostnader
av denna art.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Ytterligare anskaffning av ammunition m. m. å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 52,500,000 kronor.

[5.1 43 a. Armén: Anskaffning av cyklar, reservationsanslag. I 1942 års försvarsbeslut
förutsattes, att arméns behov av cyklar skulle i stor utsträckning tillgodoses
genom rekvisition vid mobilisering. Efter framställning från chefen
för armén medgav emellertid Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande särskilda
förhållanden genom beslut den 30 juni 1942, att visst antal cyklar
finge anskaffas för fyllande av mobiliseringsbehovet vid vissa förband. Kostnaderna
för denna anskaffning ha bestritts med anlitande av medel som
riksdagen anvisat till anskaffning av tygmateriel för armén, därvid dock
allenast en del av kostnaderna ansetts böra belasta den för anskaffning av
tygmateriel under uppsättningsperioden beräknade kostnadsramen.

Sedan inom arméstaben i samråd med arméförvaltningens tygdepartement
företagits utredning angående möjligheterna att fydia föreliggande brist i
behovet av cyklar för armén i krig, har tygdepartementet, på uppdrag av
chefen för armén, i skrivelse den 2 september 1943 gjort framställning örn
anvisande av 2,550,000 kronor för anskaffning av visst antal armécyklar m/42.
Chefen för armén har angivit, att kostnaderna för cykelanskaffningen icke
kunna gäldas genom medel anvisade för försvarets utbyggnad under femårsperioden,
enär motsvarande besparingar vid anskaffning av annan materiel
icke kunna åstadkommas.

Framställningen har tillstyrkts av överbefälhavaren.

Såsom av det redan anförda framgår äro medel för den materielanskaffning
framställningen avser icke inräknade i de för anskaffning av tygmateriel
för armén under femårsperioden 1942/47 beräknade kostnaderna. Då
det får anses vara av synnerlig vikt ur beredskapssynpunkt att tillgången
till erforderligt antal för krigsbruk lämpliga cyklar är tryggad och den i
ärendet verkställda utredningen ger vid handen att den föreliggande bristen
icke kan på annan väg på tillfredsställande sätt fyllas, anser jag mig böra
förorda, att det med framställningen avsedda antalet cyklar anskaffas genom
nytillverkning. Mot kostnadsberäkningarna synes anledning till erinran icke
föreligga. Anskaffningen är föranledd av nu rådande extra ordinära förhållanden,
varför kostnaderna icke böra belasta försvarsplanens kostnadsram
utan särskilt anslag äskas av riksdagen för ändamålet. Jag hemställer därför,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Anskaffning av cyklar å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av

2,550,000 kronor.

Departements chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[6.] 43 b. Armén: Uppförande av förrådslokaler för förvaring av blyackumulatorer,

reservationsanslag. I skrivelse den 3 augusti 1943 gjorde arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse framställning om bemyndigande att med anlitande av
omhänderbavda medel uppföra laddnings- och förvaringslokaler för blyackumulatorer
och framhöll därvid följande.

Arméförvaltningens tygdepartement hade till fortifikationsstyrelsen anmält,
att departementet inom snar framtid måste vidtaga åtgärder för vård och
underhåll av ett större, närmare angivet antal blyackumulatorer, vilka vore
beställda och under leverans, samt ett antal redan befintliga sådana, vilka
hittills förvarats torra. Då dessa ackumulatorer på grund av rådande beredskapsläge
i stor utsträckning fyllts eller komme att fyllas med syra, laddats
och utlämnats till truppförband, hade krav på iordningställande av laddningsförråd
blivit överhängande. Ifrågavarande förrådslokaler borde vara tillgängliga
vid augusti månads utgång innevarande år, vid vilken tidpunkt underhalIssituationen
för ackumulatorer till ett värde av minst 500,000 kronor bleve
kritisk. Arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse hade i
samråd utarbetat ritning till barack för förvaring och laddning av blyackumulatorer.
Baracken hade av styrelsen kostnadsberäknats till 5,000 kronor,
exklusive yttre vatten- och avlopps- samt elektriska ledningar. Inalles erfordrades
fjorton baracker. Exakta beräkningar rörande kostnaderna för yttre
ledningar hade icke hunnit utföras, men dessa kostnader syntes icke komma
att överstiga 40,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande av åren
dets brådskande karaktär hemställde fortifikationsstyrelsen, att Kungl. Majit
måtte bemyndiga styrelsen att med anlitande av omhänderhavda medel intill
ett belopp av 110,000 kronor uppföra ifrågavarande fjorton baracker.

Genom beslut den 20 augusti 1943 bemyndigade Kungl. Majit fortifikationsstyrelsen
att med anlitande av det för budgetåret 1943/44 såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond,
till Vissa byggnadsarbeten m. m. anvisade investeringsanslaget av 24,000,000
kronor intill ett belopp av 60,000 kronor gå i författning örn uppförande för
ifrågavarande ändamål av åtta baracker ävensom örn utförande av för barackerna
erforderliga yttre ledningar.

Riksdagen har medgivit, att Kungl. Majit skall äga att i undantagsfall, då
så prövas oundgängligen erforderligt, taga bland annat förutnämnda anslag
till Vissa byggnadsarbeten m. m. i anspråk för täckande av kostnaderna för
byggnadsarbeten, som blivit aktuella vid sådan tidpunkt, att ärendet icke
kunnat underställas riksdagen, men som ur beredskaps- eller andra synpunkter
prövats angelägna (1943 års statsverksproposition, kapitalbudgeten, bil. 2,
sid. 11, riksdagens skrivelse nr 156). Det har dock förutsatts, att anmälan
örn sådan anvisning skall ske till riksdagen.

I överensstämmelse härmed har förutnämnda belopp av 60,000 kronor ställts
till styrelsens förfogande för uppförande av åtta av de fjorton baracker för
förvaring av blyackumulatorer, som av styrelsen funnits behövliga. Dessa
åtta baracker ha ansetts böra utan dröjsmål komma till utförande, medan i
fråga örn de återstående sex ett uppskov i avbidan på riksdagens beslut prövats

Kungl. Maj:ts proposition nr ''344.

möjligt. Ur beredskapssynpunkt är det dock angeläget, att även sistnämnda
baracker snarast uppföras, varför jag tillstyrker bifall jämväl till fortifikationsstyrelsens
förslag i denna del.

Sedan numera upplysts, att kostnaderna i sin helhet hänföra sig till rådande
beredskapsförhållanden och att de ifrågavarande lokalerna äro av mycket
provisorisk beskaffenhet, vill jag föreslå, att de redan disponerade medlen,

60.000 kronor, icke skola belasta anslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m.
och därigenom även den för femårsperioden 1942/47 för försvarsväsendets
fredsorganisation m. m. fastställda kostnadsramen. Kostnaderna, sammanlagt

110.000 kronor, torde böra falla utanför nämnda ram och bestridas från ett
särskilt reservationsanslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44
under fjärde huvudtiteln.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Uppförande av förrådslokaler för förvaring av
blyackumulatorer å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 110,000 kronor.

[7.] 43 c. Armén: Förrådslokaler vid Stockholms luftvärnsregemente, reservationsanslag.
I skrivelse den 28 september 1943 har arméförvaltningens fortifikations
styr else framhållit i huvudsak följande. Chefen för Stockholms luftvärnsregemente
hade — med anmälan att visst antal luftvärnspjäser komme
att tilldelas regementet men att några förråd för materielens uppställande
icke funnes vid regementet — hemställt, att fortifikationsstyrelsen måtte
vidtaga åtgärder för förrådsfrågans lösande. Chefen för armén hade tillstyrkt
regementschefens framställning samt framhållit, att förrådsutrymme jämväl
borde beräknas för visst antal depåpjäser.

Fortifikationsstyrelsen hade låtit ytterligare undersöka möjligheten av att
bereda plats för ifrågavarande materiel i befintliga förrådsutrymmen men
detta hade icke visat sig möjligt. Då regementets definitiva förläggningsplats
ännu icke vore bestämd, hade styrelsen funnit, att en provisorisk förrådsbyggnad
borde uppföras för ifrågavarande pjäser. Vidare hade det — med
hänsyn att till för varje batteri måste finnas visst uppvärmt utrymme för
ömtålig materiel — befunnits nödvändigt, att viss del av förrådet uppfördes
såsom varmförråd.

Med överlämnande av vederbörlig ritning, vilken upprättats enligt tilllämplig
standardritning för pjäsförråd, har fortifikationsstyrelsen hemställt,
att till bestridande av kostnaderna för uppförande av det avsedda förrådet
ett belopp av 40,000 kronor måtte ställas till förfogande.

För att bereda möjligheter till betryggande vård av den dyrbara, materiel, Departementssom
här avses, torde (let vara nödvändigt, att förrådslokaler snarast anordnas. itiefen.
Det föreliggande förslaget och de beräknade kostnaderna ha ej givit mig
anledning till erinran. De lokaler, som skola uppföras, avses bliva av
enkel typ med kortvarig livslängd, varför kostnaderna ej torde böra belasta
kapitalbudgeten eller den av 1942 års riksdag fastställda kostnadsramen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 3dd.

försvarsväsendet. De erforderliga medlen torde av samma skäl böra anvisas
såsom särskilt anslag å riksstatens fjärde huvudtitel. Jag får därför hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Förrådslolcaler vid Stochholms luftvärnsregemente
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av 40,000 kronor.

Marinen.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.

[8.] Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. Vid flottan finnas enligt
gällande organisation följande s. k. manskapsskolor:

1. Flottans underofficersskolor i Stockholm och Karlskrona, som ingå i
marinens fasta undervisningsverk och benämnas högre manskapsskolor,

2. Flottans underbefälsskolor (korprals- och furirskolor).

3. Sjömansskolan (förut Flottans rekrytskolor).

De under 2 och 3 angivna skolorna benämnas lägre manskapsskolor.

Linderofficerssfcolorna ha under fredsförhållanden pågått den 20 september
—den 20 juni påföljande år. Under beredskapstiden ha emellertid skolorna
avkortats och avslutats redan den 20 mars. Underbefälsskolorna ha pågått
den 20 september—den 20 mars påföljande år och beräknas pågå samma tid
framdeles. Sjömansskolan, som tidigare omfattat tre månaders landtjänstgöring,
tre månaders tjänstgöring ombord och viss ytterligare tjänstgöring
under ett par månader, är nu ett-årig och beräknas börja under oktober 1943.

Enligt den ordning, som framdeles skall tillämpas, skola de elever, som
genomgått sjömans-, korprals- och furirskolorna (således de lägre manskapsskolorna),
från och med hösten 1944 genomgå en tvåårig utbildning i försvarets
läroverk, som är gemensamt för samtliga vapengrenar. Vissa av de
elever, som genomgått läroverket, komma därefter att kommenderas till den
nyinrättade marinens underofficersskola från och med hösten 1946.

Sedan marinförvaltningen hemställt, att till anställande av civila lärare för
undervisning i allmänbildande ämnen vid vissa av kustartilleriets skolor samt
vid särskild kompletteringskurs för furirer, allt under läsåret 1942/43, visst
belopp måtte få tagas i anspråk utöver det belopp örn 40,000 kronor, som för
ändamålet under budgetåret 1942/43 avsetts skola utgå från marinens avlöningsanslag,
hemställde Kungl. Majit i propositionen 1943:2, (bilaga 4,
punkt 4) örn medgivande att den under marinens anslag till avlöningar till
aktiv personal m. fl. upptagna anslagsposten till Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, måtte för budgetåret 1942/43 få överskridas
med högst 78,000 kronor. Härtill lämnade riksdagen (skrivelse nr 25,
punkt 4) sitt medgivande.

Enligt den för innevarande budgetår fastställda avlöningsstaten för marinens
anslag till avlöningar m. m. till aktiv personal m. fl. avses ett belopp av

Kungl. May.ts proposition nr 344. 17

523,592 kronor till bestridande av kostnader för arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t.

Av denna post disponeras enligt vid regleringsbrevet den 30 juni 1943
fogad arvodesförteckning nedan angivna belopp enligt följande tablå:

Marinens underofficersskolor m. m.

Flottans underofficersskolor.

Arvoden till timlärare vid flottans underofficersskolor i Stock -

holm, högst ............................................................... 55,256

Arvoden till timlärare vid flottans underofficersskolor i Karlskrona,
högst ............................................................... 20,000

Kustartilleriets under officer sskola.

Arvode till studierektor ................................................... 500

Arvoden till timlärare m. m.............................................. 28,500

Särskilda kurser m. m.

Korpralskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid

radioskola .................................................................. 1,200

Undervisning för radiomän vid kustartilleriet ..................... 1,500

Till marinförvaltningens disposition för ytterligare arvoden... 500 107 456

Vissa marinens skolor.

Sjömansskolan (Flottans rekrytskolor).

Lärare .................................................................................... 83,300

Sedan chefen för marinen i skrivelse till marinförvaltningen den 17 maj
1943 framhållit behovet av ytterligare medel för vissa av de angivna ändamålen,
har ämbetsverket i skrivelse den 19 juni 1943 gjort härav föranledd
framställning till Kungl. Majit.

Av berörda skrivelser inhämtas bland annat följande.

Utbildningen av flottans manskap hade blivit lidande av den höga beredskap
flottan måst hålla alltsedan hösten 1939. Sålunda hade, för att möjliggöra
bästa möjliga bemanning å fartygen, underofficersskolorna varit inställda
helt och hållet läsåret 1939/40 och högre klassen 1940/41. Under åren 1941/42
och 1942/43 hade underofficersskolorna återupptagit undervisningen med
bägge klasserna, men det hade varit nödvändigt att avkorta utbildningstiden
i mycket stor utsträckning. Utbildningen vid underbefälsskolorna hade också
blivit lidande under dessa år genom att eleverna varit förlagda på fartyg, där
stridsutbildning, hög beredskap samt eskort- och bevakningstjänst kommit i
första hand, och undervisningen i de allmänbildande ämnena ägt rum i
korrespondenskurser.

Det hade emellertid visat sig, att denna, bristande utbildning utgjorde en
fara för att personal i underofficersbefattningar icke komme att kunna uppfylla
de krav, som tjänsten ställde på dem. Detta medförde risk att materielens
liandhavande, skötsel och vård icke bleve fullgod och att kostsamma
haverier kunde uppstå. Det vore därför angeläget att anordna kompletteringskurser
för de elever, som under de gångna åren erhållit bristfällig utbildning,
samt att utbildningen redan under budgetåret 1943/44 i största möjliga utsträckning
bleve lika fullständig som före förstärkt försvarsberedskap. Det
vore därför nödvändigt att revidera de anslagsäskanden, som gjorts vid en

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. mo 43 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

tidpunkt, då möjligheterna till utbildningens effektivisering ej kunde överblickas.

Vid beräknandet av förutnämnda belopp om 55,256 kronor till arvoden till
timlärare vid linderotficersskolan i Stockholm hade förutsatts, att
skolan skulle vara avkortad. Därest emellertid, såsom nödvändigt vore, fullständig
utbildning för nästkommande budgetår meddelades vid skolan, stege
anslagsbehovet med 19,432 kronor.

Under rubriken Särskilda kurser m. m. borde upptagas 94,200 kronor till
arvoden till timlärare vid flottans underbefälsskolor för att vid dessa,
i likhet med vid armén, undervisning måtte få äga rum jämväl i allmänbildande
ämnen. Dylik undervisning förekomme vid armén under 300 timmar i
underbefälsskolan och handhades av civila lärare. För flottans underbefälsskolor
funnes däremot i detta avseende endast möjlighet till korrespondensundervisning.
När eleverna från flottan och armén komme till försvarets
läroverk, vore därför arméns elever avsevärt bättre utbildade i allmänna
ämnen än flottans elever. Det syntes därför nödvändigt att i flottans- underbefälsskolor
inlägga minst 300 timmar allmänbildande undervisning av civila
lärare. Kostnaderna beräknades med akademiskt utbildade lärare, för under
befälsskolan i Karlskrona efter 6,600 timmar och ett timarvode av 7 kronor
till 46,200 kronor samt i Stockholm efter 6,000 timmar och ett timarvode av
8 kronor till 48,000 kronor eller sålunda tillhopa 94,200 kronor. Under samma
rubrik borde även upptagas ett belopp av 18,360 kronor till arvoden till timlärare
vid flottans kompletteringskurser för elever utexaminerade
från avkortad underofficersskola. Som förut framhållits hade nämligen de
senaste årens underofficersskolor blivit väsentligt avkortade. Kompletteringskurser
vore därför nödvändiga. Bristen i timantal jämfört med underofficersskola
före införandet av förstärkt försvarsberedskap vore 2,295, vilket efter
ett arvode av 8 kronor per undervisningstimme motsvarade ett medelsbehov
av 18,360 kronor.

Slutligen borde under samma rubrik jämväl upptagas medel för kompletteringskurs
för elever från flottan, vilka hösten 1944 komme att kommenderas
till försvarets läroverk. En bristfällig undervisning hade nämligen under beredskapstiden
meddelats i de lägre manskapsskoloma. Det vore därför nödvändigt
att komplettera den erhållna utbildningen för de elever, som kommenderades
till läroverket. Enda sättet vore att anordna en korrespondenskurs.
Då antalet elever som borde genomgå kursen vore 180, av vilka de bästa uttoges,
och kostnaden 50 kronor per elev, utgjorde sammanlagda kostnaden för
korrespondenskursen 9,000 kronor.

Vidare erfordrades medel för anställande av timlärare vid sjömans sk o lan
(förut flottans rekrytskolor). När anslagsbehovet för timlärare vid skolan
beräknades, hade nämligen timplanerna icke varit utarbetade, varför anslagsberäkningen
blivit endast ungefärlig. Numera beräknades, att det angivna
medelsbehovet 83,300 kronor borde ökas med 51,700 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts har marinförvaltningen framhållit, att
den till 107,456 kronor beräknade anslagsposten Marinens underofficersskolor

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

m. m. syntes böra ökas med (19,432 + 94,200 + 18,360 + 9,000=) 140,992
kronor till 248,448 kronor. Anslagsposten till lärare vid sjömansskolan, 83,300
kronor, syntes böra ökas med 51,700 kronor till 135,000 kronor. Medelsbehovet
för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, stege därför
från beräknade 523,592 kronor med (140,992 + 51,700=) 192,692 kronor till
716,284 kronor.

Någon höjnig av det för marinen beräknade anslaget å 29,000,000 kronor
till Avlöningar till aktiv personal m. fl. syntes emellertid i anledning av det
anförda icke nödvändig. Däremot syntes den i propositionen intagna avlöningsstaten
böra ändras i enlighet med vad sålunda framhållits beträffande
medelsbehovet och anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, upptagas till 716,284 kronor i stället för 523,592
kronor.

Sedermera har marinförvaltningen i skrivelse den 4 augusti 1943 meddelat,
att hela det förutnämnda beloppet om 94,200 kronor för närvarande ej erfordrades
och i samband härmed framhållit följande. Medlen vore avsedda till arvoden
till timlärare vid flottans underbefälsskolor. Dylika timlärare borde, såsom
förut framhållits, anställas vid flottans underbefälsskolor för undervisning i allmänbildande
ämnen i likhet med motsvarande undervisning vid armén. Kurser
för ändamålet syntes böra anordnas vid underbefälsskolorna i Karlskrona och
Stockholm med början den 1 oktober 1943. Kostnaderna för dessa två skolor
kunde beräknas till 4,000 kronor per månad eller sålunda för tiden oktoberdecember
till 24,000 kronor. Dylik undervisning i allmänbildande ämnen hade
jämväl med stöd av medel, som särskilt anvisats av Kungl. Majit genom beslut
den 5 februari 1943, pågått under läsåret 1942—43 vid underbefälsskolan i
Karlskrona. Denna undervisning hade emellertid efter utgången av juni 1943,
intill vilken tidpunkt medel för verksamheten anvisats, fortgått även under juli
1943. Behov av medel för avlöning av lärarpersonalen under juli 1943, vilket
behov uppskattades till högst 4,000 kronor, förelåge därför. I anslutning till
vad sålunda anförts anmälde marinförvaltningen, att medel erfordrades för
bestridande av ifrågavarande arvoden vid underbefälsskolorna under tiden
oktober—december 1943 samt vid underbefälsskolan i Karlskrona under juli
1943. Sammanlagt erfordrades sålunda (24,000 + 4,000 =) 28,000 kronor.
Marinförvaltningen hemställde, att anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, måtte få överskridas med 28,000
kronor.

över skrivelsen den 19 juni 1943 har sjöförsvarets utbildningskommission
den 14 augusti 1943 avgivit utlåtande och därvid framhållit i huvudsak följande.

Ett förverkligande av det av riksdagen i skrivelse 1942: 374, sid 10, uttalade
önskemålet att studiemålen för manskapsskolornas undervisning i allmänbildande
ämnen i huvudsak skulle vara lika vid de tre försvarsgrenarna, vilket
hittills i praktiken kommit att betyda, att det skulle avpassas efter arméns förhållanden,
medförde för flottans del oavvisligen behov av kompletteringskurser
för att flottans manskap vid inträdet i försvarets läroverk skulle kunna
anses befinna sig på samma nivå som underbefälselever från andra vapenslag
och försvarsgrenar.

Departements chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Behovet av sådana i och för sig icke önskvärda kompletteringskurser vore,
såsom framhållits, för närvarande särdeles stort vid flottan, vid vilken underbefälsskola
under senare år av beredskapsskäl måst anordnas ombord, där
undervisningen i allmänbildande ämnen huvudsakligen inskränkt sig till
korrespondenskurser. För kompletterande undervisning kunde dylika kurser
möjligen anses tillfyllest, särskilt om de bedreves under gynnsamma förhållanden.
Enligt vad kommissionen funnit, vore korrespondensmetoden däremot
ej tillräckligt effektiv för grundläggande undervisning, allra minst under
så primitiva studieförhållanden som under beredskapstiden erbjudits flottans
underbefälselever ombord.

En del av den grundläggande allmänbildande undervisningen måste även
för framtiden nödvändigtvis vid flottan liksom vid armén förläggas till underbefälsskola.
Denna skola borde emellertid av skäl, som redan anförts, förläggas
i land. I sin skrivelse den 31 december 1942 med preliminärt förslag
till ordnande av rekrytutbildningen för fast anställt manskap vid flottan hade
kommissionen också förutsatt, att värnpliktiga skulle kunna utbildas till att
ersätta underbefälselever under den tid, dessa genomginge underbefälsutbildning
i land. Chefen för marinen hade meddelat, att detta för framtiden bleve
möjligt och beräknade för den allmänbildande undervisningen i underbefälsskola
300 timmar, vilket timantal dock enligt kommissionens mening vore att
betrakta som ett minimum.

De elever, som vintern 1943—1944 komme att genomgå underbefälsskola
och vilka i enlighet med tidigare gällande bestämmelser i rekrytskola undervisats
endast 143 timmar i allmänbildande ämnen, skulle för att kunna komma
i nivå med övriga elever i försvarets läroverk behöva en påbyggnadsundervisning
betydligt överstigande 300 timmar. I likhet med marinchefen ansåge
kommissionen, att denna påbyggnadsundervisning av kostnadsskäl borde begränsas
till sistnämnda timantal, dock att de för underofficersutbildning uttagna
eleverna sedermera borde beredas tillfälle till erforderlig komplettering
i dessa ämnen.

Såsom framhållits behövdes emellertid även för de underbefälselever, som
hösten 1944 kommenderades till försvarets läroverk, påbyggnadsundervisning
för att dessa elever verkligen skulle uppnå ett med andra elever i läroverket
någorlunda jämförbart kunskapsmått i allmänbildande ämnen. Kommissionen
vore därvidlag av samma uppfattning som marinchefen. Med särskild hänsyn
till att denna kompletterande undervisning gällde endast utvalt manskap, ansåge
sig kommissionen kunna tillstyrka, att den försöksvis anordnades i form
av korrespondenskurs, enär detta medförde de minsta kostnaderna.

Slutligen har i en inom marinstaben den 23 augusti 1943 upprättad promemoria
framhållits, att chefen för marinen, då medelsbehovet kunde närmare
överblickas, avsåge att inkomma med förnyad skrivelse beträffande ifrågavarande
medelsbehov. För närvarande påkallades därför avgörande endast
beträffande ovan angivna medelsbehov örn dels 18,360 kronor till kompletteringskurser
för elever utexaminerade från avkortad underofficersskola, dels

9,000 kronor till kompletterande korrespondenskurs för elever, som hösten
1944 komme att kommenderas till försvarets läroverk, dels ock 28,000 kronor
till kurser i allmänbildande ämnen vid underbefälsskolorna. Sammanlagda
medelsbehovet utgjorde alltså (18,360 + 9,000 + 28,000=) 55,360 kronor.

Av det anförda framgår att de medel, som innevarande budgetår under
marinens anslag till avlöningar till aktiv-personal m. fl. avses för undervisning

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

av viss personal, icke förslå till åstadkommande av en fullt tillfredsställande
undervisning. Marinchefen har framhållit, att det förnyade medelsanspråk,
som på grund härav framlagts, föranletts av att det icke varit möjligt att vid
de ursprungliga medelsäskandena i alla avseenden bedöma i vilken utsträckning
medel komme att erfordras. Det hade därför befunnits nödvändigt att
revidera de tidigare beräkningarna rörande medelsbehovet. I enlighet härmed
har behov av medel i följande utsträckning anmälts, nämligen dels 18,360 kronor
till kompletteringskurser för elever utexaminerade från avkortad underofficersskola,
dels 9,000 kronor till kompletterande korrespondenskurs för
elever, som hösten 1944 komma att kommenderas till försvarets läroverk, dels
och 28,000 kronor till arvoden till timlärare i allmänbildande ämnen vid
flottans underbefälsskolor, av vilket belopp) 4,000 kronor belöpa på dylika
arvoden under juli 1943. Marinchefen har tillika anmält sin avsikt vara att
framdeles inkomma med förslag rörande tillgodoseende av det av honom anmälda
medelsbehovet i övrigt.

Såsom i ärendet framhållits har framför allt den höga grad beredskap, som
varit nödvändig beträffande flottans personal, bidragit till att undervisningen
i vissa avseenden blivit mindre tillfredsställande under beredskapstiden särskilt
i jämförelse med vad som gäller för arméns motsvarande personal. Dessa
brister, som medföra olägenheter av olika slag icke blott för flottan utan även
för manskapet, böra givetvis så snart ske kan avhjälpas.

Yad beträffar det nu närmast föreliggande behovet av anslag till skolverksamhet,
vill jag på de av marinens myndigheter anförda skälen icke motsätta
mig en ytterligare medelsanvisning av 55,360 kronor. Av utredningen framgår,
att härutöver ytterligare medel kunna komma att under innevarande budgetår
erfordras. I vad mån sådan ytterligare medelsanvisning bör medgivas synes
få bliva beroende på särskild framställning från chefen för marinen. Riksdagens
samtycke torde böra inhämtas till överskridande av vederbörlig anslagspost
inom ramen för det belopp, som sålunda kan finnas erforderligt.
Från marinstaben har jag under hand inhämtat, att antalet elever vid sjömansskolan
kommer att understiga det tidigare beräknade och att det av beredskapsskäl
synes nödvändigt att även i övrigt i viss grad begränsa utbildningsverksamheten.
Med hänsyn härtill torde det vara möjligt att till 150,000
kronor begränsa det belopp, med vilket anslagsposten högst må överskridas.

Såsom av det sagda framgår äro en del av merkostnaderna betingade av
rådande beredskapsförhållanden och borde följaktligen rätteligen bestridas
med anlitande av förskottsanslag. Av praktiska skäl har jag emellertid funnit
mig böra föreslå, att samtliga merkostnader bestridas från det å riksstaten för
marinen uppförda avlöningsanslaget. På ytterligare utredning får bero i vad
mån kostnaderna böra bestridas inom den av 1942 års riksdag angivna kostnadsramen
för försvarsväsendet.

Genom beslut den 10 september 1943 har Kungl. Maj:t till bestridande av
förenämnda arvoden till timlärare i allmänbildande ämnen vid flottans underbefälsskolor
anvisat 28,000 kronor från fjärde huvudtitelns anslag till extra
utgifter. Därvid har förutsatts att nyssnämnda anslag skall beredas ersättning
härför. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift

22 Kungl. May.ts proposition nr 344.

om överförande till anslaget av ett belopp av 28,000 kronor från marinens avlöningsanslag.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen,

att den i avlöningsstaten för anslaget till Marinen: Avlöningar
till aktiv personal m. fl. upptagna anslagposten Arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, må för budgetåret
1943/44 överskridas med högst 150,000 kronor.

Sjukvård.

[9.) 67 a. Marinen: Anskaffning av avlusningsmateriel, reservationsanslag. I en
till försvarsdepartementet den 30 juli 1943 inkommen skrivelse har marinförvaltningen
hemställt, att ett belopp av 194,000 kronor måtte ställas till
ämbetsverkets förfogande för inköp av materiel till ambulanta avlusningsanstalter.
Till stöd härför har marinförvaltningen anfört i huvudsak följande.

I ämbetsverkets skrivelse den 27 augusti 1942 angående anslag för marinen
för budgetåret 1943/44 anmäldes behov av materiel för fyra ambulanta avlusningsanstalter.
Örn behovet av medel för samma ändamål erinrade marinförvaltningen
i ämbetsverkets skrivelse till chefen för försvarsdepartementet
den 26 november 1942 angående anslag för materielanskaffning m. m. Genom
beslut den 5 februari 1943 fann Kungl. Majit medelsäskandet icke föranleda
någon Kungl. Majits åtgärd.

Enär erfarenheten från pågående stormaktskrig under nästförflutna budgetår
ytterligare styrkt uppfattningen, att fläcktyfus innebure högst betydande
risk för såväl stridsstyrkan som för civilbefolkningen, ansåge ämbetsverket
det vara nödvändigt, att marinen i likhet med armén vore försedd med sådan
utrustning, att den viktigaste åtgärden för epidemiers bekämpande, nämligen
avlusning, kunde snarast verkställas å plats där ohyra uppträtt. Förnyad
utredning hade ådagalagt, att för marinens del fortfarande förelåge ett
behov av fyra ambulatoriska avlusningsanstalter med samma utrustning, som
tillkomme arméns s. k. badplutoner. Framställning hade från ämbetsverket
gjorts till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse angående huruvida styrelsen
kunde vid förekommande behov ställa erforderlig materiel till marinens förfogande,
vilket dock styrelsen ansett icke vara möjligt med undantag av till
Gotland förlagda förband från marinen.

I syfte att nedbringa anskaffningskostnaderna för dessa anstalter hade
emellertid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse efter bemyndigande av
Kungl. Majit till marinen utan ersättning överlåtit visst antal cyanvätekammare
och tält av den typ som tillhöra badplutonernas utrustning. Med hänsyn
till särskilda förhållanden vid marinen vore ändamålsenligt att varje an*
stalt tilldelades materiel i sådan utsträckning, att arbetet kunde samtidigt
utföras å två skilda platser. För att möjliggöra detta erfordrades för varje
anstalt, utöver arméns standardutrustning, ytterligare en kammare avsedd för
värme- eller cyanbehandling samt ett värmeaggregat.

Under förutsättning att cyanvätekammare och tält utan kostnad för marinen
överfördes från armén på sätt i det föregående angivits betingade en utrustning
för fyra badplutoner, möjliggörande verksamhet å två skilda platser,
en kostnad av 194,000 kronor.

I ärendet har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse avgivit utlåtande den
10 augusti 1943. Ämbetsverket har förklarat sig tillstyrka bifall till marinförvaltningens
framställning. Arméns utrustning för avlusning kunde icke

Kungl. Maj:ts •proposition nr 344.

beräknas räcka för marinens behov, i synnerhet som ifrågavarande utrustning
beräknats vid en tidpunkt, då arméns organisation vore mindre omfattande
än för närvarande.

Såsom av det anförda framgår har Kungl. Majit bemyndigat sjukvårdsstyrelsen
att utan ersättning till marinen för ifrågavarande ändamål överlämna
cyanvätekammare och tält. Denna utrustning utgör dock endast en mindre
del av den utrustning, som erfordras för att ifrågavarande anstalter skola
kunna vara i verksamhet. Det av marinförvaltningen äskade anslaget om

194,000 kronor utgör således beräknad kostnad för anskaffande av nödvändig
materiel utöver den, som kostnadsfritt överlåtits från armén.

Kungl. Majit har tidigare lämnat utan åtgärd en av marinförvaltningen
gjord framställning örn anskaffande av ifrågavarande materiel. Till grund
härför låg uppfattningen att marinen borde kunna för ändamålet disponera
arméns motsvarande utrustning. Den ytterligare utredningen har utvisat att
så icke låter sig göra. Då det nuvarande krigsläget gör det angeläget att tillräcklig
utrustning av denna art finnes disponibel, vill jag icke nu motsätta
mig föreliggande förslag och förordar sålunda, att ett belopp av 194,000 kronor
anvisas för ändamålet. Denna kostnad bör falla inom den av 1942 års
riksdag angivna ramen för försvarsväsendets kostnader under budgetåren
1942/47, varför en motsvarande minskning av marinens materielanskaffning
i övrigt blir erforderlig. Jag får hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Mannen: Anskaffning av avlusningsmateriel å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 194,000 kronor.

Flytande materiel, artillerimateriel m. m.

[10.] Marinen: Fartygsbyggnader för flottan. För fartygsbyggnader för flottan
har beräknats ett belopp av 180,000,000 kronor i den av 1942 års riksdag angivna
kostnadsramen för försvarsväsendets utbyggande under femårsperioden
1942/47. Vid anmälan i årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, sid.
105—110) av frågan örn anslag för detta ändamål under budgetåret 1943/44
framhöll jag, att på grund av vissa nya medelsbehov, för vilka utrymme
måste beredas inom nämnda kostnadsram, risk förefunnes för att kostnadsramen
skulle kunna överskridas även med kostnadsökningar, som icke hänförde
sig till prisstegring. Konstruktionsarbetet beträffande de beslutade
större jagarna, vore så långt framskridet, att möjligheterna att bygga lämpliga
fartyg av denna typ kunde bättre än tidigare bedömas. Då kostnaderna
för fartyg av önskvärd typ icke kunde täckas av de belopp, som vore
förutsatta i försvarsbeslutet, syntes det lämpligt att i första hand utföra
endast en stor jagare och bygga större jagare i övrigt i den takt, som tillgängliga
medel inom femårsperiodens ram medgåve. Starka skäl förelåge, att
för vinnande av ytterligare erfarenheter något förskjuta färdigställandet av de
beslutade större motortorpedbåtarna, varigenom hela det till dessa fartygs -

Departements chefen.

Kungl. Marits proposition nr 344.

byggen för femårsperioden avsedda beloppet icke komme att tagas i anspråk
för detta ändamål. Den nyss angivna kostnadsökningen kunde sålunda i den
män den icke hänförde sig till beräknad prisstegring genom lämplig avvägning
av byggnadstakten för stora jagare oell större motortorpedbåtar kompenseras så
att kostnadsramen för 1942 års försvarsbeslut icke överskredes. Jag förordade
därför, att planen för fartygsbyggnader för femårsperioden 1942/47 jämkades
bland annat på sådant sätt, att byggandet av större jagare skedde etappvis
med ett fartyg i första etappen och att byggandet av ytterligare jagare uppskötes
till senare tidpunkt än ursprungligen ifrågasatts.

Riksdagen (skrivelse nr 4, sid. 14) fattade beslut i överensstämmelse med
detta förslag.

Sedermera hemställde marinförvaltningen i skrivelse den 21 juni 1943
örn bemyndigande att sluta avtal örn byggande av en av dessa större jagare,
samt vidare att få påbörja byggandet av ytterligare en sådan jagare vid
Karlskrona örlogsvarv. Genom beslut den 30 juni 1943 lämnade Kungl.
Majit det begärda bemyndigandet i vad avsåg den första jagaren men lämnade
utan åtgärd marinförvaltningens framställning örn byggande av en
jagare vid nämnda örlogsvarv.

I skrivelse den 30 augusti 1943 har marinförvaltningen återkommit till
frågan örn byggande av ytterligare en stor jagare. I skrivelsen har marin -förvaltningen yttrat bland annat följande.

I den plan för fartygsbyggnader för flottan under femårsperioden 1942/47,
som Kungl. Majit i brev den 30 juni 1943 förklarat tills vidare skola gälla,
upptoges för påbörjande av en andra större jagare ett belopp av 9.5 miljoner
kronor, räknat efter prisläget den 1 juli 1941.

Marinförvaltningen hade i skrivelsen den 21 juni 1943 närmare utvecklat
skälen för att byggande av den andra jagaren borde uppdragas åt Karlskrona
örlogsvarv. Härigenom skulle det bland annat bliva möjligt att säkerställa
en jämnare arbetsfördelning vid örlogsvarvet, att budgettekniskt underlätta
genomförande av byggnadsminnen inom ramen av tillgängliga medel
samt att ernå avsevärda ekonomiska fördelar, bland annat resulterande i
att enligt nuvarande prisnivå ett medelpris av 24 miljoner kronor per jagare
kunde förutsättas, örn byggandet snarast igångsattes.

Såväl på grund av nödvändigheten att tillföra Karlskrona örlogsvarv ett
nybygge, sorn för att kunna utnyttja den prisreduktion, som vore att förvänta
vid beställning samtidigt, eller ungefärligen samtidigt, av två satser
materiel, borde den andra jagarens byggande påbörjas snarast.

Det i planen för fartygsbyggnader för flottan under femårsperioden 1942/47
upptagna beloppet för en andra större jagare, 9.5 miljoner kronor, motsvarade
enligt nuvarande prisläge cirka 11 miljoner kronor.

Med åberopande härav har marinförvaltningen hemställt örn bemyndigande
dels att snarast vid Karlskrona örlogsvarv påbörja byggandet av
den andra större jagaren, dels att för ändamålet för tiden intill den 1 juli
1947 disponera 11 miljoner kronor av reservationsanslaget Marinen: Fartygsbyggnader
för flottan, dels ock att härutöver intill ett belopp av (24 — 11 =)
13 miljoner kronor placera de beställningar, som erfordras för ett så snabbt
färdigställande av fartygen som möjligt efter den l juli 1947. Härvid har

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

marinförvaltningen förutsatt, att utbetalning av belopp överskridande förstnämnda
belopp av 11 miljoner kronor icke utan Kungl. Maj:ts medgivande
skulle få ske före den 1 juli 1947.

Såsom av redogörelsen framgår har vid fastställandet för femårsperioden Departevients1942/47
av kostnadsram för flottans fartygsbyggnader förutsatts, att en av chefen.
de i programmet ingående större jagarna skall påbörjas vid senare tidpunkt.

På grund liärav upptager kostnadsramen endast en del av kostnaderna för
denna jagare. Marinförvaltningen har framhållit, att fördelar i ekonomiskt
hänseende stå att ernå, örn arbetena på denna jagare redan nu igångsättas.

Sålunda kunna fördelaktigare priser vid materialbeställningar vara att påräkna.

En av ämbetsverket tidigare gjord framställning i ämnet har, såsom av det
föregående framgår, av Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1943 lämnats
utan åtgärd. Anledningen härtill har varit, att ett bemyndigande för marinförvaltningen
att igångsätta arbetena icke ansetts kunna utan riksdagens
medgivande lämnas med hänsyn till de ekonomiska åtaganden, som ett sådant
bemyndigande skulle innebära.

För egen del har jag på de av marinförvaltningen anförda skälen intet
att erinra mot att den jagare, varom här är fråga, redan nu kommer till
utförande och att för ändamålet erforderliga beställningar utläggas. Jagaren
bör dock icke byggas i snabbare takt än att de för densamma för femårsperioden
1942/47 till förfogande stående medlen förslå till bestridande av
de under nämnda femårsperiod uppkommande verkliga utgifterna för ifråga -varande jagarbygge. Örn byggnadsföretaget utföres vid Karlskrona örlogs,
varv, vilket ur åtskilliga synpunkter synes fördelaktigt, torde goda möjligheter
föreligga att på lämpligt sätt avpassa byggnadstakten.

Med hänsyn härtill torde av riksdagen böra utverkas bemyndigande för
Kungl. Majit att meddela beslut rörande igångsättande av nämnda byggnadsföretag,
innefattande jämväl medgivande att utlägga härför erforderliga
beställningar.

Under åberopande av vad sålunda, anförts hemställer jag, att Kungl
Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att meddela beslut örn igångsättande
av arbetena å omförmälda jagare.

[11.] 88 a. Marinen: Merkostnader för ombyggnad av kanonbåten Svensksund, reserva.
tionsanslag. I propositionen 1942: 249 (punkten 3) äskade Kungl. Majit å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av
349,500 kronor för ombyggnad av kanonbåten Svensksund. Av propositionen
framgår, att marinförvaltningen med anlitande av det för sjöförsvarets löpande
utgifter avsedda förskottsanslaget låtit föranstalta örn en genomgripande reparation
och förändring av fartyget. Fartyget hade till en början av marinförvaltningen
ifrågasatts till utrangering men i enlighet med av marinchefen meddelade
direktiv iståndsatts och moderniserats i ändamål att kunna användas

Kungl. Maj:ts •proposition nr 344.

för sjömätningsändamål under sommarmånaderna och såsom basfartyg i sjöstyrka
under övriga delar av året. Vid anmälan av propositionen framhöll
jag såsom anmärkningsvärt, att arbeten av den art och omfattning, varom
vore fråga, av marinförvaltningen anbefallts utan att ärendet underställts
Kungl. Maj:ts prövning och att till ämbetsverkets förfogande för löpande
beredskapskostnader avsedda medel tagits i anspråk för utgifter av engångsnatur.
För täckning av dessa utgifter förordade jag, att förutnämnda anslag
anvisades.

I skrivelse den 7 juli 1943 har marinförvaltningen hemställt örn anvisande
av ytterligare 152,688 kronor 18 öre för täckande av merkostnader för ombyggnad
av kanonbåten Svensksund samt därvid anfört i huvudsak följande.

I skrivelse den 3 december 1942 hade chefen för Stockholms örlogsvarv
anmält, att till förfogande ställda medel för underhållsarbeten å fartyget övermed
152,688 kronor 18 öre. I förklaring till detta överskridande hade
anförts bland annat, att det vore synnerligen svårt att å ett så gammalt fartyg
fran början kunna överblicka alla erforderliga arbeten för att säkerställa dess
sjövärdighet. Först under arbetets gång hade å skrov, maskineri m. m. framkommit
dolda svagheter, vilka oundgängligen måste åtgärdas. Med hänsyn
härtill hade för arbetenas igångsättande en vid besiktningar av fartyg väl
förtrogen expert erhållit i uppdrag att besiktiga fartyget samt uppgöra kostnadskalkyl
och specifikation över erforderliga underhållsarbeten. Besiktningsmannens
kostnadskalkyl hade ökats med ett betydande belopp, varigenom
enligt varvsledningens åsikt kostnadsramen vore säkrad. Efter hand som
reparationsarbetena fortskridit hade det emellertid visat sig, att vissa beräknade
arbeten å bordläggning, däck, skott, bäddar samt maskineriet ej vore
tillfyllest för att möjliggöra fartygets sjövärdighet och säkerhet, varför dessa
arbeten finge utökas väsentligt. Detta förhållande hade icke varit möjligt att
förutse vid de besiktningar, som företagits innan den egentliga reparationen
påbörjades.

Under den synnerligen stränga vintern hade fartyget varit upptaget på
slip. Då sjösättning ej kunnat äga rum förrän isförhållandena så medgåve,
hade leveranstiden måst förlängas med över två månader till den 22 maj
1942. Genom förlängningen av leveranstiden blevo de stegrade materialkostnadernas
och arbetslönernas andel i kostnadsökningen större än annars skulle
ha blivit fallet.

Genom beslut den 8 januari 1943 hade marinförvaltningen uppdragit åt två
experter att utreda orsakerna till det inträffade överskridandet av anvisade
medel samt huruvida det kunnat undvikas. Efter företagen utredning hade
besiktningsmännen den 12 februari 1943 ingivit rapport, vartill ämbetsverket
hänvisade.

Efter att ingående ha redogjort för reparations- och ändringsarbetenas förlopp
upplysa de av marinförvaltningen utsedda besiktningsmännen i sin rapport,
att i samband med beställningen av ändringsarbetena under loppet av
januari 1942 under hand överenskommits, att Oscarshamns varv, vilket företag
utförde reparationsarbetena, snarast efter månadsskifte skulle till chefen
för ingenjördepartementet i Stockholm översända uppgift å upparbetat belopp
specificerat å debiteringslittera. Uppgiften per den sista mars utvisade
ett upparbetat belopp av 242,698 kronor 55 öre. En kontrollant uppgjorde i
april månad en kostnadskalkyl för att kunna bilda sig en uppfattning om huru- .

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

vida till förfogande ställda medel skulle visa sig tillräckliga. Ett mindre överskridande
å cirka 8,000 kronor ansågs därvid komma att uppstå. Svensksund
färdigställdes den 22 maj 1942 och lämnade därefter omedelbart varvet.

Under senare hälften av juni månad verkställdes slutlig kontroll av debiteringen
för arbetena. Härunder upplyste varvet under hand, att de lämnade
månatliga uppgifterna varit felaktiga, i det att ett antal materieluttag genom
förbiseende icke inberäknats. De uppgivna kostnaderna hade sålunda utan
vederbörandes vetskap varit för låga. Till ingenjördepartementet vid Stockholms
örlogsvaiw den 4 juli 1942 inkomna räkningar avseende ifrågavarande
arbeten slutade å 440,108 kronor 40 öre, vartill komme en mindre räkning för
diverse arbeten å 1,324 kronor 66 öre. De slutligt debiterade kostnaderna,
441,433 kronor 6 öre, utvisade sålunda en stegring från uppgivna kostnader
per den 31 mars 1942 med icke mindre än 198,734 kronor 51 öre.

Som orsak till det uppkomna överskridandet anföra besiktningsmännen de
på grund av Svensksunds höga ålder föreliggande svårigheterna att trots
noggranna och av kvalificerad personal utförda besiktningar före arbetenas
igångsättande bedöma såväl arbetenas omfång som de kostnader, desamma
skulle komma att medföra. Då underhållsarbetena enligt marinförvaltningens
order skulle bedrivas utan eftersättande av säkerheten kunde till kostnadernas
nedbringande icke gärna under arbetets gång framkomna bristfälligheter
lämnas utan åtgärd. Icke omedelbart erforderliga arbeten, som ändock utförts,
torde, därest de uppskjutits till kommande år, ha dragit betydligt större kostnader
än nu blivit fallet, varför erforderlig sparsamhet mäste anses ha iakttagits.

En andra anledning till det uppkomna överskridandet vore enligt besiktningsmännen
omöjligheten att inom rimlig tid erhålla fast anbud å arbetena.
Enligt av statens industrikommissions prisbyrå meddelade grunder för prissättningen
borde arbetena i första hand utläggas efter anbudsinfordran och
till fasta priser. Då så icke vore möjligt bland annat på grund av arbetenas
brådskande natur, kunde prissättning enligt »bok och räkning» tillämpas allt
enligt av prisbyrån fastställda grunder. Infordrande av anbud skulle i förevarande
fall ha försenat leveransen ytterligare. Genom att fartyget icke sjösattes,
innan isförhållandena omöjliggjorde detta, förlängdes leveranstiden
högst avsevärt. Därtill bidroge jämväl den minskning i arbetstakten, som
den stränga kylan under vintern otvivelaktigt medförde. Materialkostnadernas
och arbetslönernas andel i kostnadsökningen bleve genom leveransförseningen
större på grund av stigande priser och löner än annars .skulle blivit
fallet.

Vidkommande frågan huruvida förevarande överskridande kunnat undvikas,
framhålla besiktningsmännen, att åtgärder uppenbarligen vidtagits för att
hålla kontroll över att tillgängliga medel icke överskridas. Den omständigheten
att av Oscarshamns varv lämnade kostnadsuppgifter varit felaktiga
kundo icke läggas chefen för ingenjördepartementet till last, särskilt med
hänsyn till att kontrollanten under vistelsen vid Oscarshamns varv icke
kunnat ägna någon tid åt att kontrollera de. lämnade kostnadsuppgifterna.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

Därest det i tid varit möjligt för vederbörande att överblicka de kostnader,
som varvet skulle komma att debitera, hade givetvis arbetena kunnat avbrj-tas,
då till förfogande ställda medel upparbetats. Någon annan möjlighet att undvika
ett överskridande syntes icke ha förelegat.

I utlåtande i ärendet den 26 augusti 1943 har statens krisrevision anfört
följande.

Körande orsaken till det avsevärda anslagsöverskridandet finge krisrevisionen,
som i detta ärende samrått med särskild sakkunnig, som sin ujipfattning
uttala, att överskridandet torde vara att tillskriva förhållanden, över vilka
vederbörande myndigheter till större delen icke kunnat råda. En förhandsuppskattning
av erforderliga reparationsarbeten å ett gammalt fartyg ansåges
i regel vara ett ganska vanskligt företag; under arbetenas gång kunde nämligen
både talrika och dyrbara ytterligare reparationsbehov yppa sig, vilka
icke skäligen kunnat närmare bestämmas vid en besiktning. Ju äldre ett
fartyg vore, desto större bleve givetvis berörda svårigheter, och det torde
därför i och för sig icke få anses anmärkningsvärt, att en uppskattning av
reparationsbehovet å ett överårigt fartyg som Svensksund visat sig icke hålla
streck. I anslutning till vad sålunda anförts ville krisrevisionen emellertid
erinra, att marinförvaltningen syntes ha fäst ganska ringa avseende vid
nämnda förhållanden vid bedömandet av frågan, huruvida Svensksund borde
kasseras eller iståndsättas för användning såsom sjömätningsfartyg, eller
huruvida i stället ett nytt fartyg bort byggas för sistnämnda uppgift. I den
till grund för detta bedömande liggande kostnadskalkylen inginge endast ett
jämförelsevis ringa belopp såsom säkerhetsmarginal.

Det torde i detta sammanhang även böra påpekas, att då marinförvaltningen
den 13 januari 1942 för Kungl. Majit anmälde de då beräknade kostnaderna
för Svensksunds ombyggnad, ämbetsverket alltjämt utginge från den
summariska kalkyl, som uppgjorts vid besiktning i början av november 1941.
Vid förstnämnda tidpunkt vore emellertid arbetena ganska långt framskridna
och detaljerade specifikationer vore just färdigställda över erforderliga arbeten.
Om dessa specifikationer tagits till utgångspunkt för anslagsäskandet,
vore det sannolikt, att man kommit till en riktigare uppskattning av kostnaderna.

Då nu ett relativt stort kapital nedlagts å ombyggnaden av Svensksund,
hade det givetvis varit av vikt, att största möjliga utbyte av medlen kunnat
ernås. Ur denna synpunkt hade den genom krisrevisionens försorg företagna
undersökningen givit vid handen, att inga väsentliga anmärkningar syntes
kunna framställas gentemot omfattningen av de arbeten av underhålls- och
iståndsättningskaraktär, vilka — förutsedda eller oförutsedda —- kommit till
utförande å fartyget. Beträffande de ändringsarbeten, som företagits huvudsakligen
i syfte att göra fartyget mer lämpligt för sina nya uppgifter och i
nivå med nutida fordringar på inredningens standard, torde visserligen erinringar
kunna göras gentemot vissa arbeten, vilka med hänsyn till de av marinförvaltningen
utfärdade direktiven örn iakttagande av sparsamhet lämpligen
syntes ha kunnat anstå. Nu åsyftade arbeten hade dock icke medfört några
mer avsevärda kostnader.

Ombyggnadsarbetena å Svensksund övervakades å ombyggnadsvarvet från
kronans sida av en å Stockholms örlogsvarv anställd ingenjör med biträde av
en underofficer. Då ingenjören samtidigt innehade andra maktpåliggande kontrollantuppdrag,
ville det synas, som örn han icke haft möjlighet att åt Svensksund
ägna den tid och omsorg, som med hänsyn till uppdragets icke minst
ekonomiska vikt torde lia varit önskvärt. Det vore visserligen icke möjligt

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

att numera bedöma nödvändigheten av en sådan förening av viktiga uppdrag,
men det torde dock med fog kunna antagas, att det påtalade förhållandet i
någon mån haft betydelse för de inträffade kostnadsstegringarna. Däremot
torde enligt krisrevisionens uppfattning den jämförelsevis ringa leveransförsening,
som träffade fartyget, icke haft så stor inverkan på kostnadsutvecklingen
som marinförvaltningen sökte göra gällande.

Krisrevisionen önskade slutligen framhålla att den vid nu ifrågavarande
arbete tillämpade principen att debitera kostnaderna »på bok och räkning»
med tämligen stor säkerhet kunde antagas ha medverkat till högre totalkostnad
än örn arbetet helt eller delvis utförts enligt fasta anbud. Aven örn i
senare fallet varvet givetvis måst räkna med en ganska vid säkerhetsmarginal,
hade kostnaderna likväl erfarenhetsmässigt bort hålla sig inom en snävare ram
än som plägade bliva fallet vid »bok- och räkning »-systemet vid vilket arbetenas
omfattning gärna visade en tendens att växa utöver det strängt nedvänd
i ga. Det torde ock böra påpekas, att industrikommissionens pnsbyra
rekommenderat marinens myndigheter att i möjligaste mån beställa reparationsarbeten
till fasta priser. Att så likväl icke blivit fallet med Svensksund
hade uppgivits bero därpå att med hänsyn till arbetenas brådskande natur
fasta anbud icke hunnit avvaktas. Huruvida den jämförelsevis obetydliga
leveransförsening, som skulle ha blivit följden, örn varvet givits tid att »rakna
på» arbetet, varit av så avgörande betydelse, att merkostnaderna kunde anses
motiverade, undandroge sig emellertid krisrevisionens bedömande.

Vid anmälan i den förutnämnda propositionen 1942: 249 av fråga örn anvisande
av medel till ett belopp av 349,500 kronor för ombyggnad av kanonbåten
Svensksund framhöll jag såsom min åsikt, att i och för sig intet syntes
vara att i huvudsak erinra mot att fartyget undergått de angivna arbetena,
vilka såvitt kunde bedömas voro tjänliga för fartygets användning för uppgivna
ändamål.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha de till marinförvaltningens
förfogande för ändamålet ställda medlen å 349,500 kronor överskridits nied
152,688 kronor 18 öre. Särskild granskning av marinförvaltningen genom av
ämbetsverket utsedda besiktningsmän och av krisrevisionen synes ha givit
vid handen, att anslagsöverskridandet är att tillskriva förhållanden, över vilka
vederbörande myndigheter till större delen icke kunnat råda. Med hänsyn
härtill vill jag icke motsätta mig ytterligare medelsanvisning för ändamålet
men vill dock i anknytning till krisrevisionens yttrande uttala, att arbetena
knappast varit av så brådskande natur, att fasta anbud icke kunnat avvaktas
före arbetenas igångsättande. Även de av krisrevisionen i övrigt anförda synpunkterna
synas böra av marinförvaltningen beaktas vid nu pågående och
blivande arbeten.

Det av marinförvaltningen äskade beloppet, avrundat till 152,700 kronor,
torde böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår såsom
särskilt reservationsanslag och bör i likhet nied de tidigare för samma ändamål
anvisade medlen icke inräknas inom den för marinen för femårsperioden
1942/47 fastställda kostnadsramen.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte iörcslå riksdagen

att till Marinen: Merkostnader för ombyggnad av lcanonbåten
Svensksund å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av 152,700 kronor.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[12.] 93a. Marinen: Bärgningsmateriel för ubåtar, reservationsanslag. Riksdagen
anvisade för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 800,000
kronor för bärgningsmateriel för ubåtar samt för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av 6,507,000 kronor för anskaffning av artilleri- och annan teknisk
materiel. Av sistnämnda anslag skulle ett belopp av 274,000 kronor disponeras
för anskaffning av bärgningsmateriel för ubåtar. Härjämte anvisade
riksdagen, efter förslag i propositionen 1941:319, å tilläggsstat I till riksstaden
för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av 1,455,000 kronor till
anskaffning av artilleri- och annan teknisk materiel, av vilket anslag ett belopp
av 80,000 kronor avsetts för anskaffning av bärgningsmateriel för ubåtar.

Kungl. Majit medgav den 11 september 1942 marinförvaltningen att av förskottsanslaget
Ga, delposten 3. övriga utgifter, disponera för bestridande av
ytterligare kostnader för anskaffning av bärgningsmateriel för ubåtar högst

50,000 kronor, för anskaffning av dykerimateriel för flottans fartyg och kustartilleriet,
130,000 kronor, samt för anskaffning av för bärgningsfartyget Belos
avsedd förankringsmateriel högst 22,500 kronor.

Med erinran härom har marinförvaltningen i skrivelse den 11 augusti 1943
framhållit i huvudsak följande.

För anskaffning av bärgnings- och dykerimateriel för marinen hade således
ett sammanlagt belopp av (800,000 + 274,000 + 80,000 + 50,000 + 130,000 +
22,500 =) 1,356,500 kronor ställts till marinförvaltningens förfogande.

Dessa medel hade använts som av följande tablå framginge:

1. Inköp av ubåtsbärgningsfartyget Belos ........................ kronor 150,000

2. Ombyggnad och utrustning av fartyget ........................ » 200,000

3. Anskaffning av tung förankringsmateriel för fartyget ... » 37,500

4. övningstankanläggning vid Karlskrona örlogsvarv ...... » 275,000

5. Övningstankanläggning vid Göteborgs örlogsdepå ......... » 102,000

6. Anskaffning och utprovning av dykerimateriel ............ » 140,900

7. Konstruktion, anskaffning av och försök med räddnings klocka

nr 1 ............................................................ » 73400

8. Anskaffning av räddningsklocka nr 2 (för Västkustens

marindistrikt) ......................................................... » 53,000

9. Anskaffning och montering av plattformar å ubåtar för

anslutning av räddningsklocka.................................... » 198 500

10. Attrapp av ubåtslucka med tillhörande plattform för anslutning
av räddningsklocka m. m. jämte vissa tillbehör

avsedd för övningsändamål ....................................... » 4,000

11. Anskaffning av fyra rekompressionskammare jämte vissa

arbeten och försök med materiel för dessa ............... » 25,300

12. Ritningskostnader i marinförvaltningen i samband med

konstruktionsarbeten ................................................ » 1,790

13. Viss försöksmateriel ................................................ » 3,200

14. Resor m. m. i samband med ovan nämnda anskaffningar » 900

Summa kronor 1,265,190

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 31

Å de anvisade medlen återstode alltså den 1 juli 1943 en odisponerad behållning
av (1,356,500 — 1,265,190=) 91,310 kronor.

övningstankanläggningen i Karlskrona hade av chefen för Karlskrona
örlogsvarv kostnadsberäknats till 250,000 kronor vid den 1 juli 1941 rådande
prisnivån. Den 4 oktober 1941 beordrades varvschefen att omedelbart gå i
författning om uppförande av anläggningen i överensstämmelse med avgivet
förslag, varjämte marinförvaltningen anvisade varvschefen 250,000 kronor för bestridande
av härmed förenade kostnader. Härutöver hade tidigare till förberedande
grundundersökningar anvisats 5,000 kronor. I skrivelse den 29 oktober
1942 hade varvschefen emellertid anmält, att på grund av inträdda fördyringar
det anvisade anslaget överskridits med 20,000 kronor. Marinförvaltningen, som
i skrivelse den 17 augusti 1942 bland annat gjort framställning att få disponera
ett belopp av 50,000 kronor för av ämbetsverket motsedd fördyring av kostnaderna
för anskaffning av bärgningsmateriel för undervattensbåtar och genom
förenämnda brev den 11 september 1942 erhållit det begärda bemyndigandet,
hade genom skrivelse den 7 november 1942 anvisat varvschefen ett belopp av

20,000 kronor för att täcka den anmälda bristen.

Med anledning av att varvschefen i skrivelse den 29 oktober 1942 samtidigt
anmält, att ytterligare 21,000 kronor erfordrades för kompletteringsarbeten,
nämligen för hissanläggning 7,000 kronor, för värmeisolerande plattor m. m. å
tornets insida 13,000 kronor samt för åskledareanläggning 1,000 kronor, hade
inom marinförvaltningen under hösten 1942 företagits en utredning beträffande
tankens slutliga utrustning och kostnaderna därför. Denna utredning
föranleddes även därav att inspektören för torped- och ubåtsvapnen, med anledning
av de erfarenheter, som på senaste tid vunnits vid användning av de
mindre övningstankanläggningarna vid Stockholms örlogsvarv och Göteborgs
örlogsdepå, framställt vissa önskemål med avseende på nu ifrågavarande större
anläggnings utrustning. Utredningen hade givit vid handen, att anläggningen
för att fylla avsett behov borde kompletteras även dels med vissa säkerhetsanordningar,
dels med vissa utrustningsdetaljer beträffande utstigningsanordningarna,
dels ock med viss möbelutrustning för omklädningsrum, expedition
och läkarrum. Utöver av varvschefen äskat belopp örn 21,000 kronor erfordrades
med nuvarande prisläge för slutförande av arbetena å övningstankanläggningen
49,000 kronor, eller tillhopa 70,000 kronor.

Såsom av tablån framginge hade av till marinförvaltningens förfogande
ställda medel för anskaffning av bärgningsmateriel för ubåtar, för ombyggnad
och utrustning av Belos hittills disponerats 200,000 kronor. Arbetena med
ombyggnad och utrustning av fartyget hade på marinförvaltningens uppdrag
utförts genom chefens för Stockholms örlogsvarv försorg. Fartyget färdigställdes
under april 1942 och hade alltsedan dess befunnit sig på expedition.

Vid slutanmälan av anvisade medel hade varvschefen anmält, att reparation
och ombyggnad av fartyget dragit en sammanlagd kostnad av 298,170 kronor.
De anvisade medlen hade sålunda överskridits med 98,170 kronor. Rörande
orsakerna till anslagsöverskridandet hade varvschefen meddelat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

På grund av dels fartygets höga ålder, dels att det ej tidigare varit i flottans
tjänst hade det vid övertagandet varit förenat med stora svårigheter att bedöma
omfånget av erforderliga reparationsarbeten samt kostnaderna därför.
Under arbetets gång framkommo vissa tidigare icke observerade bristfälligheter,
som med hänsyn till uppställda krav på fartygets sjövärdighet med nödvändighet
måste avhjälpas. Då emellertid fartyget med minsta möjliga tidsutdräkt
erfordrades såsom ubåtsbärgningsfartyg, medgav tiden icke, att arbetena
kostnadsberäknades, innan de igångsattes. Ett uppskjutande av arbetena
skulle medfört en ytterligare fördyring. Då fartyget, innan reparations- och
ombyggnadsarbetena påbörjades, måst disponeras för vissa för försvarsberedskapen
viktiga arbeten, kunde arbetena med fartygets iordningställande såsom
ubåtsbärgningsfartyg icke påbörjas förrän omkring 10 månader efter det att
de ursprungliga kostnadsberäkningarna verkställts. Denna tidsförskjutning
hade medfört en avsevärd kostnadsökning, dels emedan materialpriser och
arbetslöner under tiden stigit, dels emedan arbetena måst genomföras vid en
tidpunkt, då Stockholms örlogsvarv varit mycket kraftigt ianspråktaget för
angelägna arbeten avseende i sjöstyrkorna ingående fartyg. På grund härav
hade vissa arbeten måst rekvireras från privata firmor och övertidsarbete i ej
ringa utsträckning tillgripas för att med minsta möjliga tidsutdräkt färdigställa
fartyget. Nämnda förhållanden hade haft en oförmånlig inverkan på
arbetenas planläggning och rationella bedrivande.

Marinförvaltningen framhåller vidare, att det under den tid Belos varit
i tjänst i flottan och framför allt vid bärgningen av ubåten Ulven visat sig
att aktra förhalningsspelet ej varit tillräckligt starkt. Detta spel vore numera
även kraftigt nedslitet. Med hänsyn till den stora betydelsen av ett kraftigt
förhalningsspel ombord på bärgningsfartyget vid bärgning av sjunken ubåt
vore det angeläget att utbyta aktra förhalningsspelet å Belos mot ett nytt av
kraftigare typ. Kostnaden härför hade av marinförvaltningen beräknats till

10,000 kronor.

Av det anförda framginge alltså att följande medelsbehov förelåge:
a. Färdigställande av övningstankanläggningen i Karlskrona

(21,000 + 49,000 =) ................................................... kronor 70,000

b. Merkostnader för reparation och ombyggnad av Belos ... » 98,170

c. Nytt förhalningsspel till Belos ....................................... » 10,000

Summa kronor 178,170

Å redan anvisade medel återstode som nämnts en behållning av 91,310
kronor. Av denna behållning ämnade ämbetsverket disponera 60,000 kronor
till bestridande av de under a. och b. angivna kostnaderna. Återstående behållning
å de anvisade medlen, (91,310 — 60,000=) 31,310 kronor, ämnade marinförvaltningen
disponera i samband med anskaffning av dykerimateriel enligt
punkterna 6 och 13 i tablån. Ett återstående medelsbehov av (178,170 -—

60,000 =) 118,170 kronor förelåge alltså.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen örn bemyndigande
att disponera förskottsmedel till bestridande av sistnämnda kostnader.

T ärendet har inhämtats, att marinförvaltningen icke kan disponera annan
behållning å redan anvisade medel för ifrågavarande ändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Som av det anförda framgår ha under de senaste budgetåren medel i avse- Departementsvärd
utsträckning ställts till förfogande för bärgning av ubåtar. Jag vill i chefen.
detta sammanhang erinra, att 1943 års riksdag (skrivelse nr 342) medgivit,
att från anslaget till Marinen: Fartygsbyggnader för flottan må bestridas
kostnaderna för iordningställande av ett för västkusten avsett bärgningsfartyg
för ubåtar.

Marinförvaltningen har nu hemställt, att ytterligare tillhopa 118,170 kronor
måtte ställas till förfogande, fördelande sig med 40,000 kronor på övningstank
i Karlskrona, 68,170 kronor på reparation och ombyggnad av marinens bärgningsfartyg
Belos och 10,000 kronor på förhalningsspel till sistnämnda fartyg.

Av utredningen framgår, att merutgiften å 68,170 kronor föranletts av
oförutsedda omständigheter och av prisstegringar samt att de återstående utgifterna,
(40,000 + 10,000 =) 50,000 kronor, äro erforderliga för att redan anskaffad
materiel skall bliva användbar. Från marinförvaltningen under hand
lämnade uppgifter ådagalägga, att ett ianspråktagande för dessa ändamål av
förutnämnda ännu icke disponerade belopp av 31,310 kronor skulle nödvändiggöra
en icke tillrådlig begränsning av den redan planerade materielanskaffningen
och av vissa pågående försök, vilka delvis föranletts av timade olyckor.

Med hänsyn härtill anser jag mig itfke kunna tillstyrka, att sistnämnda belopp
tages i anspråk utan tillstyrker bifall till marinförvaltningens förslag.

Beloppet å 10,000 kronor torde böra bestridas från det å fjärde huvudtiteln
uppförda anslaget till underhåll av flottans fartyg. De övriga kostnaderna —
i avrundat tal 108,000 kronor — torde böra bestridas från ett för ändamålet
anvisat anslag, vilket bör äskas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår. Sistnämnda kostnader synas i motsats till beloppet å 10,000 kronor
icke vara att hänföra till sådana utgifter, som skola bestridas inom den för
marinen för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Marinen: Bärgningsmateriel för ubåtar å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 108,000 kronor.

[13.) 93 b. Marinen: Ytterligare medel till visst luftvärnsändamål,reservationsanslag.

Sedan riksdagen i skrivelse den 9 juni 1939, nr 381, i anledning av Kungl. Maj:ts
propositioner nr 234 och 308 anmält, att riksdagen till extra materielanskaffning
m. m. för försvarsväsendet för budgetåret 1939/40 å riksstatens fjärde
huvudtitel anvisat ett reservationsanslag av 70,750,000 kronor, ställde Kungl.

Majit den 15 juni 1939 av anslaget ett belopp av sammanlagt högst 8,500,000
kronor till marinförvaltningens förfogande för kompletterande materielanskaffning
m. m. för marinen.

Efter hemställan av marinförvaltningen medgav Kungl. Majit genom beslut
den 7 juli 1939 bland annat, att ämbetsverket av förenämnda belopp
av 8,500,000 kronor finge disponera 1,560,000 kronor för visst luftvärnsändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344.

176» 48 3

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

I skrivelse den 11 maj 1943 har marinförvaltningen anmält, att beloppet
å 1,560,000 kronor på grund av prisfördyring överskridits med 50,775 kronor
87 öre samt hemställt, att sistnämnda belopp måtte ställas till ämbetsverkets
förfogande.

Marinförvaltningens förevarande framställning finner jag mig kunna tillstyrka,
då prisfördyringen är föranledd av rådande extraordinära förhållanden.
Beloppet, som lämpligen bör avrundas till 51,000 kronor, bör på
grund av anslagsändamålets art icke inräknas i den av 1942 års riksdag för
försvarsväsendets utbyggande angivna kostnadsramen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Marinen: Ytterligare medel till visst luftvärnsändamål
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av 51,000 kronor.

Flygvapnet.

Intendenturmateriel m. m.

[14.] 120 a. Flygvapnet: Vissa luftskyddsåtgärder m. m. vid andra eskaderstaben och
västra flygbasområdesstaben i Göteborg, reservationsanslag. Som framgår av propositionen
1942: 210, sid. 722, framhöll försvarsutredningen, att andra eskaderstaben
och västra flygbasområdesstaben vid förläggning till Göteborg syntes
kunna erhålla erforderliga tjänstelokaler i riksbanken tillhörig fastighet därstädes.
Östra flygbasområdesstaben syntes kunna erhålla erforderliga tjänstelokaler
i flygvapnets blivande ämbetsbyggnad i Stockholm.

Genom beslut den 27 augusti 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t flygförvaltningen
att sluta avtal örn förhyrning från och med den 1 juli 1943 och tills
vidare av erforderliga lokaler för andra eskaderstaben och västra flygbasområdesstaben
i riksbanken tillhörig fastighet i Göteborg mot en årlig hyra av

41.000 kronor, exklusive uppvärmningskostnad, samt föreskrev, att härav föranledda
hyreskostnader skulle bestridas från försvarsväsendets fastighetsfond
under titeln: Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler
och arrenderade markområden: Flygförvaltningens delfond.

1 skrivelse den 20 augusti 1943 har nu flygförvaltningen anfört i huvudsak
följande. Kostnaderna för anordnande och inredning av östra flygbasområdesstabens
lokaler i ämbetsbyggnaden hade av försvarsutredningen beräknats till

45.000 kronor. Härtill torde böra läggas merkostnad på grund av prisstegringar
i förhållande till prisläget den 1 juli 1941, vilka beräknades till cirka
15 procent å byggnadskostnaden, varigenom beloppet borde höjas till 51,750
kronor. Några kostnader för staben utöver de för ämbetsbyggnaden särskilt
anvisade medlen erfordrades emellertid icke. För de båda Göteborgsstabema

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344. 35

däremot hade nedanstående inrednings- m. fl. arbeten, huvudsakligen avseende
luftskyddsåtgärder, utförts eller vore under utförande:

Ventilationsanläggning för skyddsrum och reservelektricitets rum

...........................................................................

Byggnadsarbeten härför ...................................................

Installationsarbeten för telefon, ordonnanssignaler, upptagetsignaler
samt rörläggningsarbeten för manöverkablar, för

radioinstallation .........................................................

Skärmning av 2 radio- och 2 teleprintrum ...........................

Keservelektricitetsverket (rest av kostnad) ...........................

Extra schaktningsarbeten härför .......................................

Inredning av kartskåp ......................................................

Kassafack jämte insättningskostnader .................................

Fläkt ..............................................................................

V aktmästareliuv ................................................................

Diverse ...........................................................................

kronor 18,250
» 8,000

6,000

4.000

7.000

1.000
500
450
500
580

1,720

Summa kronor 48,000

Vid anvisande av medel för riksbankshusets i Göteborg ombyggnad hade
riksdagen beräknat, att byggnaden skulle anordnas och inredas med vanliga
expeditionsvåningar. Förutnämnda åtgärder, som samtliga läge utanför ramen
för de sålunda planerade byggnadsarbetena, avsåge anordningar, som för
tjänsten vid de båda flygstabema vore oundgängligen erforderliga. Arbetena
beräknades vara avslutade till den 1 november 1943.

Under hänvisning till det anförda hemställde flygförvaltningen, dels att de
medel, som av försvarsutredningen avsetts för östra flygbasområdesstaben,
men som icke erfordrades för denna, i stället måtte få användas för staberna
i Göteborg, dels ock att till bestridande av kostnaderna för ifrågavarande luftskyddsåtgärder
m. m. i riksbankshuset i Göteborg ett anslag av 48,000 kronor
måtte anvisas, att utgå utanför de för flygvapnet beräknade medlen för genomförande
av den av 1942 års riksdag för försvarsväsendet beslutade femårsplanen.

Flygförvaltningen har icke ägt befogenhet att utan särskilt av Kungl. Majit Departementslämnat
tillstånd utföra avsedda arbeten i riksbankens fastighet i Göteborg. che''en''
Att så skett synes mig i hög grad anmärkningsvärt. I frågans nuvarande läge
vill jag ej motsätta mig anvisande av medel, 48,000 kronor, för bestridande av
kostnaderna i fråga. Dessa kostnader böra emellertid, i motsats till vad flygförvaltningen
hemställt, anses falla inom den enligt femårsplanen för flygvapnets
byggnadsarbeten beräknade kostnadsramen. Flygförvaltningens framställning
i övrigt, avseende viss medelsdisposition, synes mig icke nu påkalla
särskild åtgärd. Då anslagsändamålet i huvudsak icke synes vara av natur att
böra betraktas såsom kapitalinvestering, föreslår jag, att medel för ändamålet
anvisas under riksstatens fjärde huvudtitel.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Flygvapnet: Vissa luftskyddsåtgärder m. m. vid andra
eskaderstaben och västra flygbasområdesstaben i Göteborg å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av 48,000 kronor.

Flygmateriel m. m.

[15.] 132. Flygvapnet: Bidrag till Kalmar stad för omläggning av Törnebybäcken.

I enlighet med beslut av 1941 års riksdag har en bombflottilj, Kalmar flygflottilj,
förlagts till Kalmar. För förläggningsfrågans ordnande har Kalmar
stad enligt ett den 22 mars och den 4 april 1941 dagtecknat kontrakt iklätt
sig vissa ekonomiska förpliktelser gentemot kronan, i huvudsak innebärande
att staden till kronan utan vederlag överlåtit omkring 59 hektar av fastigheten
Stora Törneby samt åtagit sig att dels framdraga vatten-, gas- och
elektriska ledningar för flottiljen, dels ock mot ersättning för självkostnaden,
dock med högst 148,400 kronor, omlägga en inom området befintlig bäck,
Törnebybäcken, i enlighet med ett av stadsingenjöreu E. T. Schiöler i
augusti 1940 upprättat och i februari 1941 avgivet förslag jämte därtill
hörande arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning.

Sedan kostnaderna för Törnebybäckens omläggning befunnits icke oväsentligt
överstiga de i nyssnämnda kostnadsberäkning angivna, har frågan örn
beredande av gottgörelse åt staden för de sålunda uppkomna merkostnaderna
underställts Kungl. Majlis prövning av flygförvaltningen genom en skrivelse
den 22 februari 1943 samt av drätselkammaren i Kalmar genom en den 23
i samma månad dagtecknad framställning.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår i huvudsak följande.

I en av stadsingenjöreu Schiöler den 19 september 1941 upprättad promemoria
angåvos de slutliga kostnaderna för omläggningsarbetena till omkring 220,000
kronor, innebärande — efter avdrag av de tidigare beräknade kostnaderna,
148,400 kronor, ävensom av flygförvaltningen godkänd tilläggsersättning, 820
kronor — en merkostnad av (220,000—148,400 — 820=) 70,780 kronor, av
vilket belopp Schiöler emellertid ansett 9,950 kronor motsvara arbeten, för
vilka flygförvaltningen skulle vara skyldig utgiva särskild ersättning. Merkostnaderna
i övrigt angåvos bero på dels ogynnsamma väderleksförhållanden
med därav följande särskilda kostnader för tjälbrytning och vattenlänsning,
dels — och framför allt — den upptagna jordmassans oberäknat svåra beskaffenhet
på vissa sträckor.

Sedan Kalmar stad hos flygförvaltningen yrkat gottgörelse för de sålunda
uppkomna merkostnaderna, utsågos för vinnande av fastare hållpunkter för
bedömande av rättsfrågan och ersättningsspörsmålen vägingenjören i Östergötlands
län, civilingenjören T. S. Lindbeck och arbetschefen för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten, östra distriktet, civilingenjören S. L.
Segerfors — den förre av flygförvaltningen och den senare av Kalmar stad

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 37

— att såsom sakkunniga företaga vidare undersökning och framlägga förslag
Jäll reglering av föreliggande spörsmål.

I utlåtande den 26 november 1942 beräknade Lindbeck kostnaderna för
Törnebybäckens omläggning till 216,867 kronor 81 öre, varför merkostnaden
angavs till (216,867:81 —148,400— 820=) 67,647 kronor 81 öre. De höga
kostnaderna angåvos ha delvis föranletts av olämpliga arbetsmetoder, med
manuell arbetskraft i alltför stor omfattning, samt mindre goda arbetsprestationer.

Beträffande själva rättsfrågan framhöll Lindbeck, att staden på grund av
kontraktsbestämmelserna icke syntes kunna framställa några på juridisk rätt
grundade ersättningskrav utöver beloppet örn (148,400 + 820=) 149,220 kronor.
Det måste emellertid få anses skäligt, att gottgörelse lämnades för
sådana tilläggskostnader, vilka icke upptagits i den till grund för kontraktet
liggande kostnadsberäkningen, antingen på grund av bristande förutseende
eller på grund därav, att dessa icke kunnat förutses. Ifrågavarande kostnader
beräknades — enligt en utlåtandet bifogad promemoria — uppgå till
24,680 kronor, vilket belopp Lindbeck funne staden skäligen böra tillerkännas
utöver förenämnda 149,220 kronor.

Lindbeck har sedermera i skrivelse den 3 februari 1943 till flygförvaltningen
— med förmälan att av Kalmar stad till honom lämnad redovisning,
vilken legat till grund för av honom gjorda kostnadsberäkningar, i vissa avseenden
varit felaktig — förordat, att staden måtte tillerkännas en tilläggsersättning
av 31,980 kronor.

Segerfors anslöt sig i ett den 18 december 1942 avgivet utlåtande beträffande
beräkningen av merkostnaderna till en av Schiöler den 22 oktober
1942 upprättad uppställning, vari kostnaderna för omläggningen och merkostnaden
angivits till 214,632 kronor 58 öre respektive (214,632: 58 — 149,220
=) 65,412 kronor 58 öre. Jämväl beträffande anledningen till de uppkomna
merkostnaderna anslöt sig Segerfors till Schiölers uppfattning, varvid särskilt
framhölls, att arbetena, för att kunna slutföras inom avtalad tid, måst
igångsättas vid en synnerligen olämplig tidpunkt och bedrivas i skift. I
motsats till Lindbeck ansåg Segerfors, att merkostnaden visserligen i och
för sig vore av beskaffenhet att skäligen böra gottgöras Kalmar stad men
att ersättningen av statsmedel med hänsyn till den nytta i socialt hänseende
staden haft av ifrågavarande arbete borde fastställas till allenast två tredjedelar
av berörda merkostnad eller sålunda till 43,608 kronor 39 öre.

För egen del har flygförvaltningen i sin förenämnda skrivelse den 22 februari
1943 anfört följande.

Såsom Lindbeck i sitt utlåtande anfört, kunde Kalmar stad med hänsyn
till innehållet i de till grund för förevarande arbete liggande avtalsbestämmelserna
icke framställa rättsliga anspråk på ytterligare ersättning av kronan.
Flygförvaltningen funne emellertid i likhet med Lindbeck, att vissa
av de ytterligare kostnader som staden åsamkats vore av natur att skäligen
böra ersättas med statsmedel, och an slote sig helt till Lindbecks beräkningar
av ersättningsbeloppets storlek. Det förtjänade därvid att bringas i

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

erinran, att staden på allt sätt sökt medverka till att byggnadsplan^! för
Kalmar flygflottilj planenligt kunnat fullföljas samt att staden redan genom
kostnadsfri upplåtelse av mark för flottiljen gjort väsentliga ekonomiska uppoffringar
för kronan. På grund av vad sålunda anförts hemställde flygförvaltningen,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till ytterligare medel
för ifrågavarande omläggningsarbete anvisa ett reservationsanslag av 32,000
kronor.

I sin skrivelse den 23 februari 1943 har drätselkammaren i Kalmar hemställt,
att staden måtte — utöver den av flygförvaltningen förordade ersättningen
örn 32,000 kronor — tillerkännas ersättning med det belopp, varmed
den av Schiöler enligt förenämnda uppställning av den 22 oktober 1942 beräknade
merkostnaden, 65,412 kronor 58 öre, överstege förstnämnda belopp,
eller sålunda med 33,412 kronor 58 öre, avseende sådana kostnader, som
måste anses förorsakade av de sociala betingelserna vid arbetets utförande.

I ärendet ha utlåtanden avgivits, av statskontoret den 3 mars 1943 över
flygförvaltningens framställning samt av länsstyrelsen i Kalmar län den 14
maj 1943 över drätselkammaren^ framställning.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört, att bestämmelserna i ifrågavarande
kontrakt icke syntes grunda någon rätt för Kalmar stad att erhålla
ersättning för den förlust, som kunde lia åsamkats staden med anledning av
att kostnaderna för arbetets utförande överstigit det belopp, som ursprungligen
beräknats därför. Frågan örn ytterligare ersättning till staden för
dessa kostnader syntes fördenskull helt vara beroende av en skälighetsprövning.
Enligt statskontorets mening borde synnerligen vägande skäl vara
för handen för att staten på grund av ett kontraktsförhållande av det slug
varom här vore fråga skulle utgiva ersättning utöver det ursprungligen överenskomna
beloppet. Av den i ärendet förebragta utredningen hade ämbetsverket
icke blivit övertygat örn att sådana omständigheter förelåge, att ersättning
av statsmedel för ifrågavarande merkostnad borde utgå. Statskontoret
ansåge sig förty icke kunna tillstyrka bifall till flygförvaltningens
framställning.

Länsstyrelsen i Kalmar län har i sitt utlåtande tillstyrkt, att ett anslag
för ifrågavarande ändamål måtte beviljas staden med två tredjedelar av den
uppgivna merkostnaden, eller 43,608 kronor 39 öre, i enlighet med det av
Segerfors avgivna förslaget.

Av utredningen i ärendet framgår, att Kalmar stad knappast kan resa
några rättsligt grundade krav mot kronan rörande ersättning för de merkostnader
— utöver de i de ursprungliga beräkningarna upptagna kostnaderna
— som uppkommit vid omläggningen av Törnebybäcken. Med hänsyn
bland annat till de ekonomiska uppoffringar, som staden enligt det ingångna
avtalet gjort i samband roed Kalmar flygflottiljs förläggning till staden,
synes det dock skäligt, att staden erhåller viss gottgörelse för ifrågavarande
merkostnader. Då staden emellertid torde ha haft icke obetydliga
fördelar ur social synpunkt genom arbetenas utförande på sätt som skett,

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

synes gottgörelsen skäligen böra begränsas till det av vägingenjören Lindbeck
förordade och av flygförvaltningen tillstyrkta beloppet, i avrundat tal

32,000 kronor. Ifrågavarande belopp, vilket såsom hänförande sig till ett
äldre byggnadsföretag icke bör inräknas i den av 1942 års riksdag fastställda
kostnadsramen för flygvapnets byggnader, torde böra äskas av riksdagen såsom
ett särskilt anslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Flygvapnet: Bidrag till Kalmar stad för omläggning
av Törnebybäcken å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett anslag av 32,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Departements chefen.

E. Diverse.

[16.] 17 a. Chiffreringsapparater, reservationsanslag. Under erinran att 1939,1940,
1941 och 1942 års lagtima riksdagar anvisat tillhopa 1,064,000 kronor för anskaffning
av chiffreringsapparater för försvarsväsendet ävensom att 1943 års lagtima
riksdag anvisat 20,000 kronor för underhåll av sådana apparater har
tjänst förrättande chefen för försvarsstaben i skrivelse den 22 april 1943 hemställt,
att för tillgodoseende av ett genom försvarsorganisationens utbyggnad
ökat behov av dylika apparater ett belopp av 38,000 kronor måtte anvisas.

I ärendet har arméförvaltningens civila departement avgivit utlåtande.

Jag anser mig böra tillstyrka den gjorda framställningen och får — under
erinran att det ytterligare anslaget är att hänföra till sådana utgifter, som
skola medräknas inom den av 1942 års riksdag för försvarsväsendet fastställda
kostnadsramen — i enlighet härmed hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Chiffreringsapparater å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 38,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gösta af Sandeberg.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Kungl. Ma}:ts proposition nr 344.

Bilaga 3.

Egentliga statsutgifter.

Femte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober
1943.

Närvarande:

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, och statsrådet Rubbestad,
anmäla härefter under socialdepartementets handläggning hörande
ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstalen för
budgetåret 1943/44 statsrådet Möller beträffande punkterna 1—3 och 6—7
samt statsrådet Rubbestad beträffande punkterna 4—5. Föredragandena yttra
därvid följande.

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

[1.] 74 a. Anordnande av sanitetsanstalter utmed rikets sjögränser, reservationsanslag.
Efter framställning av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen
hava vissa åtgärder vidtagits i syfte att förhindra smittoöverföring till Sverige
genom flyktingar från Norge. Dessa åtgärder bestå främst i upprättandet av
sanitetsanstalter på vissa ställen utmed riksgränsen mot Norge för desinfektion
av flyktingarna och deras kläder. I anförande till 1943 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkten 163) uttalade jag, att det vore lämpligt,
att kostnaderna för ifrågavarande åtgärder bestredes från det under femte
huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till vissa kostnader för allmän hälsooch
sjukvård samt att, därest riksdagen intet hade att erinra däremot, bestämmelser
i sådant syfte borde meddelas. Sagda förelag föranledde ingen
erinran från riksdagens sida.

I skrivelse den 31 augusti 1943 har medicinalstyrelsen hemställt örn anvisande
av medel dels för anordnande av sanitetsanstalter utmed rikets sjö Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

gränser dels ock för vidtagande av vissa ytterligare desinfektionsåtgärder utmed
rikets gräns mot Norge. Styrelsen anför härom bland annat följande.

Medan åtgärder redan vidtagits för anordnande av sanitetsanstalter vid
svensk-norska gränsen för desinfektion av flyktingar och deras kläder, äro
möjligheterna att genomföra motsvarande desinfektionsåtgärder vid rikets
övriga gränser tämligen beskurna. Medicinalstyrelsen anser, att det nuvarande
krigsläget nödvändiggör skyndsamt ingripande i syfte att förbättra dessa
förhållanden, framförallt vid kustgränsen från Haparanda till Halmstad.

Inom området för nyssnämnda kustlinje finnes för närvarande en större
anstalt i Haparanda, som vid behov drivits av länsstyrelsen, en mindre kommunal
anstalt i Ropsten inom Stockholms stad samt en marinen tillhörig
anstalt å Stumholmen i Karlskrona. Härtill kommer en mindre kommunal
anstalt i Trelleborg samt en under uppförande varande kommunal anstalt i
Malmö. ♦

Härjämte har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse vidtagit åtgärder inom
fem kuststäder, varigenom förutsättningar skapats att med några få timmars
varsel etablera sanitetsanstalter inom särskilt utsedda lokaler, företrädesvis
badhus, och man har då tänkt sig att i befintliga eller provisoriska gaskammare
ombesörja desinfektionen av kläder. Från sjukvårdsstyrelsens sida hava
jämväl förberedande undersökningar gjorts i syfte att planlägga liknande anstalter
i vissa andra kuststäder, varvid man dock utgått från att desinfektionen
av kläder lämpligare bör ske genom hetluftsbehandling än med användande
av cyanväte, vilket även är medicinalstyrelsens uppfattning. Hetluftsbehandling
är den metod, som tillämpats på anstalterna vid norska gränsen,
och erfarenheterna härav äro i stort sett goda. För genomförande av de sistnämnda
av sjukvårdsstyrelsen planerade åtgärderna erfordras mindre, tekniska
förbättringar av vissa anordningar å badhusen, framför allt i syfte att
möjliggöra driften av provisoriska hetluftskammare samt anskaffande av materiel.
Den genomsnittliga kostnaden för dessa åtgärder belöper sig enligt
sjukvårdsstyrelsens utredning till c:a 2,700 kronor för var och en av 9 planerade
anstalter.

Mot anordnande av sanitetsanstalter i förefintliga badhus har riktats den
anmärkningen, att behandlingen av flyktingarna skulle hindra invånarna i
samhället från att själva taga behövliga bad. Erfarenheterna från sanitetsanstalterna
vid norska gränsen hava emellertid visat, att det i regel är möjligt
att på anstalten tillgodose samhällets eget badbehov även under de dagar,
då behandling av flyktingar förekommer.

Medicinalstyrelsen anser, att provisoriska anstalter av nu nämnd beskaffenhet
erfordras till ett antal av omkring 40, inberäknat de av sjukvårdsstyrelsen
planerade nio anstalterna, vilka avses mottaga även civila flyktingar.
Kostnaderna härför uppskattar styrelsen till 108 000 kronor.

Den närmare utredning, som är erforderlig för planläggande och utförande
av ifrågavarande provisoriska sanitetsanstalter samt inköp av material för
dessa bör enligt medicinalstyrelsens åsikt uppdragas åt tvenne hälsovårdsinspektörer.
Kostnaderna härför uppskattar styrelsen preliminärt till 6,500
kronor, varav i löner 4,500, traktamenten 1,000 och resor 1,000 kronor. Enligt
styrelsen bör för ändamålet avses ett belopp av 10,000 kronor, då planläggningen
kan beräknas kräva vissa ytterligare utgifter.

Medicinalstyrelsen har framhållit, alt styrelsen ännu icke erhållit skriftlig
rapport från företagen inspektion av sanitetsanstalterna vid norska gränsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Muntligen hade det meddelats av inspektörerna, att anstalterna borde kompletteras
genom vidtagande av vissa åtgärder på centrala punkter inom berörda
län, varigenom en något större påfrestning skulle kunna tålas. För sådana åtgärders
vidtagande beräknar medicinalstyrelsen en ytterligare kostnad av
cirka 16,000 kronor.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte ställa ett förslagsanslag av (108,000 + 10,000 + 16,000) 134,000
kronor eller avrundat 140,000 kronor till förfogande för genomförande av
förenämnda åtgärder och för fördelning till länsstyrelserna efter av dessa
uppgjord och av medicinalstyrelsen godkänd plan.

Den fortgående flyktingströmmen till vårt land utgör ett betydande riskmoment
med hänsyn till faran för överförande till riket av smittsamma
sjukdomar. Det är därför en angelägenhet av största vikt att åtgärder vidtagas
till förhindrande av smittoöverföring genom flyktingar. Som förut
nämnts hava åtgärder redan vidtagits i syfte att i sådant hänseende förstärka
gränsskyddet utmed riksgränsen mot Norge genom upprättandet av
sanitetsanstalter för desinfektion av flyktingarna och deras kläder. Utmed
rikets sjögränser hava emellertid, utöver förut befintliga begränsade desinfektionsmöjligheter,
några motsvarande åtgärder hittills ej blivit vidtagna.
Med hänsyn till möjligheten av att antalet flyktingar, som sjöledes söka sig
hit, kan komma att avsevärt öka anser jag i likhet med medicinalstyrelsen,
att särskilda åtgärder böra vidtagas för desinfektion beträffande dessa flyktingar.
De av styrelsen i sådant syfte föreslagna åtgärderna finner jag i stort
sett motiverade. Jämväl de härför beräknade kostnaderna 118,000 kronor,
varav 10,000 kronor i planläggningskostnader, synas mig skäliga. Jag tillstyrker
därför, att medel anvisas för vidtagande av de föreslagna åtgärderna.
Det härför erforderliga beloppet, vilket lämpligen bör avrundas uppåt til!

120,000 kronor, torde böra anvisas under ett särskilt anslag av reservationsanslags
natur, benämnt Anordnande av sanitetsanstalter utmed rikets sjögränser.
Då anstalterna snarast böra komma till utförande, torde anslaget böra
anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Medicinalstyrelsen har vidare föreslagit, att de utmed gränsen mot Norge
vidtagna åtgärderna kompletteras i vissa hänseenden, varigenom en större
belastning skulle kunna tålas. Kostnaderna härför har styrelsen uppskattat
till omkring 16,000 kronor. Sistnämnda kostnader torde emellertid i enlighet
med tidigare lämnat bemyndigande böra bestridas från anslaget till vissa
kostnader för allmän hälso- och sjukvård. Från samma anslag lära jämväl böra
bestridas de löpande kostnaderna för samtliga förenämnda sanitetsanstalter.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av sanitetsanstalter utmed rikets sjögränser
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av............kronor 120,000.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[2.] Sjuktransporter med flygplan. Till sjuktransporter med flygplan
är för innevarande budgetår anvisat ett förslagsanslag av 98,000 kronor. Anslaget
är avsett för gäldande av kostnaderna för underhåll och drift av flygplan
för civila sjuktransporter från Frösön, Boden och Hägernäs.

I skrivelse den 27 september 1943 har flygförvaltningen gjort framställning
rörande anordnande av en slip vid Bodens sjöflygstation för sjuktransportflygplanen
i övre Norrland. Flygförvalfningen anför härutinnan i huvudsak
följande.

Sjuktransportflygplanen i övre Norrland äro sommartid stationerade i Boden
och använda en flygvapnet tillhörig hangar med slip vid Bodens sjöflygstation.
Nämnda slip är nödvändig för flygplanens upphalning till hangaren.
Slipen byggdes år 1934. Den är 72 meter lång och 7 meter bred och består
av en 35.5 meter lång brygga av trä på träpålar samt en 38.5 meter lång förbindelsebana
av trä upplagd på en utfylld skrotstensbank. Lutningen är
1: 10.5.

På grund av att träpålarna angripits av röta har underbyggnaden förskjutits
dels genom trycket av sjuktransportflygplanen vid upphalningen, dels
av isen, så att bryggan satt sig på flera ställen. Därigenom få rälerna för
slipvagnen allt som oftast sina inbördes lägen ändrade, varför reparationstjänsten
blir betungande och kostsam. Förstörelsen fortgår och iståndsättning
av slipen synes icke vara genomförbar. Enda möjligheten är således
nybyggnad.

Slipen användes enligt flygstaben numera uteslutande för sjuktransportplanen
och dess nybyggnad är intet militärt krav. Härav följer, att medel härför
icke böra upptagas under fjärde huvudtiteln.

Flygförvaltningen har gjort en utredning angående utförandet av en ny
slip. Som utgångspunkt har tagits dimensionerna för i Boden stationerade
sjuktransportflygplan. Det större av dessa är ett tvåmotorigt amerikanskt
plan byggt år 1939 och ställt till förfogande 1940. Slipens yttre del bör utföras
som betongdäck på ett balksystem grundlagt på pålar av betong, enär
konstruktionen i så fall icke skulle komma att kräva någon eller i varje fall
endast obetydlig underhållskostnad. Bredden föreslås till samma som nuvarande,
7 meter, vartill komma två kantbalkar på vardera 0.2 meter. Lutningen
kan minskas till 1: 10 om slipvagnen halas upp med elektrisk spelanordning,
vilket tekniskt såväl som ekonomiskt är att föredraga framför
uppdragning med traktor. På skrotstensbanken, som behöver förbättras, skulle
sliprar utläggas såsom underlag för räler. Ur arbetssynpunkt är det lämpligast,
örn slipens yttre del kan utföras, medan sjön är frusen.

Kostnaderna för slipen, oberäknat administration m. m., har på grundval
av dagens prisläge och örn arbetet delvis utföres vintertid uppskattats till

82,000 kronor, fördelade på följande sätt:

Betongbrygga ................................................ 47,000

Skrotstensbankens iordningställande, sliprar m. m................. 12,000

Slipvagn .................................................... 3,000

Räler, spelanordning och övrig utrustning ........ 20,000

Summa kronor 82,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Av flygförvaltningens skrivelse framgår, att ombyggnad erfordras av den Departementsslip
vid Bodens sjöflygstation, vilken användes för de för sjuktransporter i övre chefen.
Norrland avsedda flygplanen. Flygförvaltningen har funnit det vara fördelaktigt,
örn arbetena delvis kunna utföras vintertid. Då med arbetenas utförande
ej utan betydande olägenhet synes kunna anstå någon längre tid, torde
medel för ändamålet böra ställas till förfogande inom sådan tid, att arbetena
kunna påbörjas redan under instundande vinter. De för arbetenas utförande
beräknade kostnaderna, 82,000 kronor, anser jag mig böra godtaga. Kostnaderna
synas lämpligen böra bestridas från förslagsanslaget till sjuktransporter
med flygplan. Med hänsyn till storleken av det erforderliga beloppet och då
arbetena ej torde kunna hänföras till det löpande underhållet, torde riksdagens
medgivande böra inhämtas till disposition av ifrågavarande anslag
för anordnande av slipen.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av det å riksstaten för budgetåret 1943/44 under femte
huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till sjuktransporter med
flygplan må disponeras ett belopp av högst 82,000 kronor för
anordnande av en slip för i Boden stationerade sjuktransportflygplan.

D. Överståthållarämbetet och landsstaten.

[3.] Länsstyrelserna: Avlöningar. På hemställan av chefen för finansdepartementet
framlägges denna dag proposition med förslag till förordning
örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379), m. m. För åstadkommande av ett förbättrat taxeringsarbete föreslås
i propositionen, bland annat, att den med sådant arbete sysselsatta personalen
vid länsstyrelserna skall från och med den 1 januari 1944 på visst,
i propositionen närmare angivet sätt utökas.

Jag anhåller att här få anmäla de åtgärder beträffande personalförteckning
och avlöningsstat för länsstyrelserna, som föranledas av berörda personalförstärkning.

Kungl. Majit har den 30 juni 1943 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning
för länsstyrelserna, att tillämpas från och med den 1 januari
1944. Förteckningen finnes intagen å sid. 279 i statsliggaren för innevarande
budgetår.

Kungl. Majit bar samtidigt fastställt följande av riksdagen godkända avlöningsstat
för länsstyrelserna, att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni
1944:

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis ........

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat, för slagsvis

........................................

3. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis

4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit:

a) Ersättning till sakkunniga för

biträde vid utredningar m. m. kronor 5,000

b) Ersättning till försvarsassisten ter,

förslagsvis ..............__43,500

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Bokföringsgranskare ........ kronor 287,500

b) Annan personal ............ » _1,328,500

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän (repre sentationsbidrag

till landshövdingarna), förslagsvis

7. Rörligt tillägg, förslagsvis ..........................

kronor 250,000

» 1,889,000

» 101,500

> 48,500

» 1,616,000

» 45,000

» 475,000

Summa kronor 4,425,000.

Beträffande den förstärkning av personalen vid länsstyrelserna, som enligt
berörda proposition befunnits erforderlig för effektivisering av taxeringsorganisationen,
torde jag få hänvisa till framställningen härom i propositionen,
sid. 157—196 med därtill hörande bilagor G och H. Därest riksdagen
godkänner förslaget i denna del, böra i personalförteckningen för
länsstyrelserna upptagas följande nya extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än den 20 :e med den fördelning länen emellan, som i nämnda bilagor
till propositionen finnes angiven, nämligen 23 taxeringsintendenter i
lönegrad Eo 29, 1 taxeringsintendent i lönegrad Eo 27, 24 taxeringsrevisorer
i lönegrad Eo 25, 14 taxeringsinspektörer i lönegrad Eo 24 och 8 taxeringsinspektörer
i lönegrad Eo 21.

Av de särskilda anslagsposterna i den för tiden 1 januari—30 juni 1944
fastställda avlöningsstaten för länsstyrelserna beröras av ifrågavarande omorganisation
endast posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
med delposterna till bokföringsgranskare och till annan personal samt posten
till rörligt tillägg.

Nuvarande bokföringsgranskare äro avsedda att i den nya organisationen
utbytas mot taxeringsassistenter, vilka skola antingen lönegradsplaceras
eller åtnjuta arvode. Vid sådant förhållande torde den i avlöningsstaten
med ett belopp av 287,500 kronor upptagna delposten till bokföringsgranskare
böra användas för avlönande av taxeringsassistenterna. Härför
beräknas under tiden 1 januari—30 juni 1944 åtgå cirka 160,000 kronor.
Å delposten kommer sålunda att uppstå en avsevärd besparing.

De utgifter, som efter omorganisationen skola bestridas från delposten
till annan icke-ordinarie personal än bokföringsgranskare, torde böra beräknas
sålunda. Från det belopp, varmed posten för närvarande är upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

lagen — 1,328,500 kronor — dragas dels kostnaderna för lön till icke-ordinarie
länsbokhållare och landskontorister, vilka anställts såsom ersättare
för sådana befattningshavare, som provisoriskt avdelats för taxeringsarbete
— 47,500 kronor för halvt budgetår -— och dels de besparingar i
övrigt beträffande avlöningar och arvoden till nuvarande befattningshavare
vid landskontoren, som vid genomförande av den nya organisationen
kunna åvägabringas — 30,000 kronor för halvår. Till återstoden, 1,251,000
kronor, lägges kostnaden för avlöning under ett halvt år å de tjänster såsom
taxeringsintendent, taxeringsrevisor, landskontorist, kanslibiträde, kontorsbiträde
och skrivbiträde samt lönegradsplacerad taxeringsinspektör, vilka
vid omorganisationen skola nyinrättas. Denna kostnad, beräknad efter
en nettolön å E-ort i lägsta löneklass inom vederbörande lönegrad, varvid
begynnelselönegraden ansetts vara för landskontorister Ex 4 och för kontorsbiträden
och skrivbiträden Ex 2, uppgår till 392,500 kronor. Härtill
komma kostnaderna för arvoden under ett halvår till 17 taxeringsinspektörer
med sammanlagt 69,000 kronor och till 90 kontrollanter beträffande
omsättningsskatten med tillhopa 229,000 kronor. Genom omorganisationen
komma samtliga med taxeringsarbete sysselsatta länsstyrelsetjänstemän att
uppföras å länsstyrelsernas stat. Härav torde böra följa att sådana kostnader
för övertidsersättning och extra personal, som hänföra sig till prövningsnämndernas
arbete, överflyttas från det under sjunde huvudtiteln anvisade
s. k. taxeringsanslaget till länsstyrelsernas avlöningsanslag. Sistnämnda
kostnader, vilka jämväl böra utgå från ifrågavarande delpost, kunna
för senare hälften av innevarande budgetår uppskattas till 27,000 kronor.
Utgifterna under delposten till annan icke-ordinarie personal än bokföringsgranskare
torde sålunda för tiden 1 januari—30 juni 1944 kunna beräknas
till (1,251,000 + 392,500 + 69,000 + 229,000 + 27,000) 1,968,500
kronor. Då delposten i avlöningsstaten är upptagen med 1,328,500 kronor,
torde riksdagens medgivande att överskrida delposten med skillnaden mellan
sistnämnda båda belopp, 640,000 kronor, böra inhämtas.

Vad härefter angår anslagsposten till rörligt tillägg kommer personalförstärkningen
att medföra en ytterligare belastning av denna post å 55,000
kronor. Någon åtgärd med anledning härav synes icke påkallad, då posten
är förslagsvis beräknad.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna följande tillägg till personalförteckningen för
länsstyrelserna, att tillämpas från och med den 1 januari
1944:

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

Län	Lönegrad Eo 29	Lönegrad Eo 27	Lönegrad Eo 25	Lönegrad Eo 24	Lönegrad Eo 21
Taxerings- intendent	Taxerings- intendent	Taxerings- revisor	Taxerings- inspektör	Taxerings- inspektör
Stockholms..............	1		i	1
Uppsala.................	1	—	i	_	1
Södermanlands...........	1	_	i	__	1
Östergötlands............	1	—	i	1
Jönköpings ..............	1	—	i	1	_
Kronobergs..............	1*	—	i	_	_
Kalmar .................	1	. -	i	1	_
Gotlands.................	—	1	i	_	__
Blekinge..................	1	—	i	_	_
Kristianstads ............	1	—	i	1	.
Malmöhus...............	1	—	t	1	1
Hallands.................	1	—	i	_	1
Göteborgs och Bohus.....	1	—	i	1	1
Älvsborgs................	1		i	1
Skaraborgs...............	1	—	i	1	_
Värmlands...............	1	__	i	1
örebro..................	1	_	i	1	_
Västmanlands ...........	1	—	i	_	1
Kopparbergs.............	1	—	i	1	_
Gävleborgs ..............	l		i	1	___
Västernorrlands..........	1	--	i	1	_
Jämtlands...............	1	—	i	_	_
Västerbottens............	1	—	i	_	1
Norrbottens .............	1	—	i	—	1

II. medgiva

att i den för tiden 1 januari—30 juni 1944 fastställda avlöningsstaten
för länsstyrelserna under anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal upptagna delposten
till bokföringsgranskare må användas för avlönande av
taxeringsassistenter,

samt att den i samma avlöningsstat under nämnda anslagspost
upptagna delposten till annan personal än bokföringsgranskare
må överskridas med högst 640,000 kronor.

F. Civila luftskyddet.

[4.] 12 a. Civilt luftskydd: Besiktning och reparation av vissa motorfordon,
reservationsanslag. I skrivelse den 7 september 1943 har luftskyddsinspektionen
gjort framställning om vissa anslag till det civila luftskyddet å
tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

I detta sammanhang synes framställningen endast i vad densamma avser

Kungl. Majlis proposition nr 344.

frågorna om besiktning och reparation av vissa luftskyddsfordon samt om
kontroll av vissa drivmedelsförråd böra upptagas till behandling. Dessa
frågor komma att var för sig anmälas under denna och nästföljande punkt.

Beträffande nämnda besiktning och reparation erinrar luftskyddsinspektionen
till en början örn att Kungl. Majit den 20 februari 1942 och den 12
februari 1943 bemyndigat inspektionen att låta verkställa besiktning och
översyn av de vid högsta beredskap inom luftskyddet erforderliga motorfordon,
vilka vid nämnda tidpunkter voro avregistrerade, samt ställt de för
ifrågavarande båda besiktningar erforderliga medlen, tillhopa 70,000 kronor,
till förfogande. Rörande omfattningen under beredskapsgrad III inom
det civila luftskvddet av dess beredskap i fråga örn berörda fordon — fortsätter
inspektionen — hade Kungl. Majit den 6 mars 1942 föreskrivit, bland
annat, att luftskyddschef skulle, i den mån det visade sig oundgängligen
nödvändigt för att bringa och bibehålla visst fordon i kördugligt skick, låta
det underkastas reparation och komplettera dess utrustning samt med nyttjanderätt
taga i anspråk särskild förvaringslokal och där låta uppställa fordonet.
De medel, som i samband härmed ställdes till inspektionens förfogande
för gäldande av kostnaderna för fordonens iordningställande i kördugligt
skick, vore beräknade efter en kostnad av 40 kronor för fordon.

Luftskyddsinspektionen förklarar härefter, att sålunda för besiktning,
översyn och reparation av de avregistrerade luftskyddsfordonen anvisade
medel i regel visat sig vara otillräckliga. Med hänsyn härtill och till det förhållandet,
att ju längre tid ett motorfordon stått obegagnat och lämnats utan
tillsyn desto vidlyftigare och kostsammare bleve de åtgärder, som erfordrades
för alt bringa fordonet i kördugligt skick, finner inspektionen, att numera
en relativt omfattande reparation vore ofrånkomlig. I många fall hade
kommun gäldat vissa hithörande kostnader men samtidigt förutskickat, att
anspråk på ersättning av statsverket komme att framställas. Även om av inspektionen
tidigare uttalat önskemål, att de avregistrerade luftskyddsfordonen
skulle underkastas besiktning och översyn minst en gång varje kvartal,
kvarstode oförändrat, syntes det inspektionen lämpligast, att besiktning och
reparation kombinerades och att man därför under innevarande år begränsade
sig till endast en besiktning. I fråga om varje avregistrerat luftskyddsfordon
borde följande åtgärder vidtagas, nämligen besiktning, provkörning och
iståndsättande av motorn, laddning och eventuell reparation av batteri samt
justering av styrning, bromsar och tändning. Kostnaderna härför — inberäknat
kostnad för drivmedel lill provkörningen, hyra för batteri och erforderlig
materiel — uppskattade inspektionen till i runt tal 170 kronor per fordon.
Antalet avregistrerade fordon, vilka — såvitt för närvarande kunde bedömas
— komme att i händelse av krig stå till luftskyddets förfogande, uppginge till
omkring 4,500. Inspektionen beräknar sålunda kostnaderna för besiktning
och reparation av samtliga ifrågavarande fordon till 705,000 kronor.

De avregistrerade motorfordon, som liro avsedda för luftskyddets behov,
hava vid två tillfällen — våren 1942 och våren 1943 — underkastats besikt -

are dragandtn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

ning och översyn. I anslutning till den första besiktningen hava vidare verkställts
sådana reparationer å fordonen och kompletteringar av dessas utrustning,
vilka vid besiktningen befunnits oundgängligen nödvändiga för att
bringa fordonen i kördugligt skick. Ehuru flertalet fordon under tiden därefter
varit uppställda i goda förvaringslokaler, har luftskyddsinspektionen
funnit, att en relativt omfattande reparation av fordonen numera är ofrånkomlig.
Inspektionen har, enligt vad jag inhämtat, bibringats denna uppfattning
dels av den allmänna kännedom som vunnits beträffande följderna ur
driftsäkerhetssynpunkt av att motorfordon under längre tid icke användes
och dels av anmälningar till inspektionen från ett flertal luftskyddschefer,
att luftskyddets motorfordonsberedskap icke kunde anses tillfredsställande
förrän fordonen underkastats vissa reparationer. Då härtill risk föreligger
för att de betydande värden fordonen representera på grund av bristande
tillsyn och vård komma att spolieras, biträder jag luftskyddsinspektionens
förslag, att de avregistrerade luftskyddsfordonen skola snarast besiktigas
samt att av inspektionen angivna reparationsarbeten skola vidtagas beträffande
fordonen, i den mån arbetena vid besiktningen visa sig oundgängligen
nödvändiga.

Luftskyddsinspektionen beräknar kostnaderna för besiktning och reparation
till 170 kronor per fordon. Häremot har jag icke något att erinra. I
fråga örn inspektionens uppskattning av de sammanlagda kostnaderna för
ifrågavarande ändamål må följande anföras. Inspektionen upplyser, att medel
till bestridande av kostnaderna för reparation av avregistrerade luftskyddsfordon
i många fall förskotterats av vederbörande kommun och att
denna hade för avsikt att begära ersättning härför av staten. Jag utgår från
att i sådana fall ny reparation icke är erforderlig. Emellertid synes ersättning
böra beviljas kommunen för ifrågavarande förskott, dock högst med
ett belopp motsvarande en genomsnittskostnad av 170 kronor för fordon. Då
utredning saknas om antalet fordon, beträffande vilka reparationsåtgärder sålunda
icke nu behöva vidtagas, får jag förorda, att för bestridande av kostnaderna
för besiktning av samtliga avregistrerade luftskyddsfordon och reparation
av sådana fordon, som därav äro i behov, ävensom utbetalande av berörda
ersättningar till kommuner anvisas ett gemensamt anslag, vilket jag i
likhet med luftskyddsinspektionen beräknar till 765,000 kronor. Anslaget bör
upptagas på tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår såsom reservationsanslag
under rubriken Civilt luftskydd: Besiktning och reparation av vissa
fordon.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Civilt luftskydd: Besiktning och reparation av vissa
motorfordon å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/
44 anvisa ett reservationsanslag av ...... kronor 765,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[5.] 12 b. Civilt luftskydd: Kontroll av vissa drivmedelsförråd. I sin under
nästföregående punkt omförmälda skrivelse den 7 september 1943 upplyser
luftskyddsinspektionen, att för tillgodoseende av luftskyddets omedelbara
behov av drivmedel i händelse av krig ett stort antal s. k. förstahandsförråd
av drivmedel funnes upplagda inom olika delar av landet. I den mån
sagda förstahandsförråd vore avsedda för motorsprutor, bestode de av bentyl.
Det kunde förutsättas, att den långvariga lagringen medfört vissa skadliga
verkningar å bentylen. Statens bränslekommission hade på inspektionens förfrågan
meddelat, att det finge anses absolut ofrånkomligt att taga kvalitetsprov
— särskilt på förråd i underjordiska tankar, vilka förutom av hartsbildning
även kunde vara förorenade av vatten. Skulle drivmedelsförråden
befinnas behäftade med nämnda brister, vore de ur beredskapssynpunkt
obrukbara, varför en s. k. stabilisering av desamma ovillkorligen måste
komma till stånd. Såsom första åtgärd i fråga om förevarande förråd av
drivmedel för luftskyddsändamål borde enligt inspektionens förmenande kvalitetsprov
tagas på ett antal av de förråd, som vore lagrade i underjordiska
tankar. Inspektionen beräknade kostnaderna härför till i runt tal 10,000 kronor
samt hemställde, att detta belopp måtte för ändamålet ställas till inspektionens
förfogande.

Häröver har statens bränslekommission den 21 september 1943 avgivit utlåtande
och däri anfört följande.

Enligt kommissionens erfarenhet uppkomma regelmässigt vissa ogynnsamma
förändringar vid lång tids lagring av flytande bränslen. Sålunda stiger
ofta hartstalet i bensin (bensinen »förhartsas»), så att risk uppkommer för
skadliga avsättningar i motorer. Denna företeelse kan motverkas genom tillsats
av vissa ämnen, s. k. stabilisatorer, vilka förhindra eller försena nybildning
av harts i bensinen. Vid lagring av blandningsbränslen, såsom bentyl,
inkommer stundom vatten, vilket upplages av alkoholkomponenten, varefter
spriten separerar ur bensinblandningen. Dylikt blandningsbränsle måste utbytas.
Om bensinen i övrigt är oskadad, kan densamma blandas med ny motoralkohol.
De för luftskyddsinspektionens räkning upplagda förråden av flytande
bränslen lia lagrats så lång tid, att kontrollåtgärder på sätt inspektionen
föreslagit måste anses påkallade.

Bränslekommissionen tillstyrker sålunda luftskyddsinspektionens framställning
i denna del.

En förutsättning för en tillfredsställande beredskap på luftskyddets område
är, att de för luftskyddet avsedda förstaliandsförråden av drivmedel äro
brukbara. Kontroll på drivmedlens beskaffenhet bör därför snarast vidtagas.
För ändamålet bör å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår under
rubriken Civilt luftskydd: Kontroll av vissa drivmedelsförråd anvisas ett obetecknat
anslag av 10,000 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

Fört drag

andon.

att till Civilt luftskydd: Kontroll av vissa drivmedelsförråd
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa
ett anslag av ............................ kronor 10,000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

G. Diverse.

[6.] 8 a. Bidrag till vissa om- och nybyggnadsarbeten vid Långmora arbetshem.
Enligt kungörelsen den 16 februari 1940 (nr 92) med tillägg till
kungörelsen den 1 september 1939 (nr 599) med vissa särskilda föreskrifter
om tillsyn över utlänningar må socialstyrelsen, därest beslut om avvisning,
förpassning eller utvisning av utlänning ej kunnat verkställas eller eljest särskild
anledning föreligger, föi''ordna, att utlänning skall omhändertagas för
att vistas i förläggning.

Den 20 februari 1940 bar socialstyrelsen med direktionen för mellersta
Sveriges arbetshemsförbund träffat avtal rörande anordnande av en dylik
utlänningsförläggning vid Långmora arbetshem. Genom beslut den 23 februari
1940 godkände Kungl. Maj:t ifrågavarande avtal, varjämte Kungl. Majit ställde
medel till socialstyrelsens förfogande för bestridande av statens kostnader
för förläggningen under viss tid.

Enligt avtalet gäller, bland annat, att anstaltens drift i ekonomiskt avseende
alltjämt skall ankomma på direktionen och anstaltens styrelse. Särskilda
anordningar å fastigheten eller inventarieanskaffning, vilka påyrkas av socialstyrelsen,
skola bekostas av socialstyrelsen. För kostnaderna för anstaltens drift
skall direktionen (anstaltsstyrelsen) erhålla ersättning enligt följande regler:
Socialstyrelsen skall erlägga en årlig platsavgift av 86,000 kronor för samtliga
platser att utbetalas i förskott per kvartal. Härjämte skall socialstyrelsen,
i den mån beläggningen per dag överstiger 25 platser, erlägga en provisorisk
dagavgift av 2 kronor per plats för det överskjutande antalet belagda
platser. Dagavgifterna utbetalas månadsvis i efterskott. Efter kalenderårets
utgång skall, på grundval av anstaltens årsbokslut, utjämning beträffande
dagavgifterna ske på grundval av den verkliga kostnaden. I avseende å oförutsedda
utgifter, sammanhängande med anstaltens vidmakthållande för sitt
egentliga ändamål, skall, i den mån försäkringar eller dylikt icke förefinnes
eller icke förslå för ändamålet, socialstyrelsen, om så påkallas, förskottera
utgiftsbeloppel räntefritt, mot full återbetalning, när socialstyrelsens dispositionsrätt
över anstalten upphör. Avtalet gäller tills vidare med tre månaders
uppsägning.

I skrivelse den 2 augusti 1943 har socialstyrelsen påtalat vissa brister, som
vidlådde Långmoraförläggningen, samt framlagt förslag till dessas avhjälpande.
Styrelsen anför härom i huvudsak följande.

Alltsedan socialstyrelsen i februari 1940 övertog Långmora arbetshem för
att använda detsamma till förläggning för utlänningar, har styrelsen funnit
de för ändamålet disponibla lokalerna i flera avseenden mindre tillfredsställande.
Ju längre tiden har lidit, desto angelägnare har det synts styrelsen att
fa dessa förhallanden avhjälpta. \ad styrelsen härvid närmast avsett är i
huvudsak följande. Huvudbyggnaden gör ett förslitet och fattigt intryck, vilket
medverkar till att skapa en ur förläggningssynpunkt mindre trevlig
stämning såväl bland personal som interner. Särskilt av behovet påkallad
är omläggning av golven i internernas dagrum. Köket i dess nuvarande skick

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

är icke rustat för den stora beläggning, som förelegat under större delen av
den tid, socialstyrelsen använt Långmora arbetshem såsom utlänningsförläggning.
En modernisering av köket för utvinnande av större kapacitet har
visat sig nödvändig, likaså anordnande av en särskild matsal för förläggningens
personal. För närvarande finnes på arbetshemmet en smedja, vilken
emellertid är belägen några hundratal meter utanför förläggningens fritidsområde,
ett förhållande, som bland annat ur övervakningssynpunkt visat sig
i hög grad otillfredsställande. Vad som emellertid vållat såväl styrelsen som
arbetshemmets styrelse de största bekymren har varit svårigheten att behålla
den kvinnliga arbetshemspersonalen ävensom att få dylik nyanställd. En
kraftigt bidragande orsak har härvidlag varit de synnerligen otillfredsställande
bostadsförhållandena för sådan personal. På grund av den omfattning
Långmora utlänningsförläggning fått, har den kvinnliga personalen från att
för arbetshemmets ordinarie drift ha omfattat fem kvinnor i köket numera
måst utökas till tio. Den kvinnliga personalen måste bo två i varje rum och
till och med personalbyggnadens kök har måst tagas i anspråk som bostadsrum
för två av personalen. Trots denna överbeläggning av personalutrymmena
har bristen på bostäder åt den kvinnliga personalen utgjort direkt hinder
för att anställa tillräckligt stor dylik och följden härav har blivit, att den
normala arbetstiden icke kunnat iakttagas, vilket givetvis i sin tur visat sig
i hög grad försvåra möjligheterna att få bibehålla eller nyanskaffa kvinnlig
personal. Härtill kommer, att verkstäderna äro belägna under bostadsrummen;
särskilt snickeriverkstadens maskiner verka störande för personalen.

Styrelsen framhåller fortsättningsvis, att anslag för att rätta till de påtalade
bristerna vid förläggningen redan tidigare synts styrelsen väl motiverat men
att styrelsen av kostnadsskäl dragit sig för att begära medel härför. Sedan
emellertid direktionen för mellersta Sveriges arbetshemsförbund visat sig intresserad''
för frågan örn nybyggnader vid Långmora arbetshem och tagit initiativet
till en utredning, hade styrelsen upptagit diskussioner i frågan med
direktionen. Direktionen har därvid efter närmare utredning uppdragit åt
byggmästaren A. Lundkvist, Uppsala, att uppgöra förslag till de förändi ingar
av nybyggnaderna, som ur såväl arbetshemmets som socialstyrelsens synpunkter
ansetts erforderliga.

Det av byggmästaren A. Lundkvist uppgjorda förslaget omfattade reparation
av anstaltens huvudbyggnad, inredning av personalbostäder i nuvarande
verkstadsbyggnad samt uppförande av ny smides- och verkstadsbyggnad.
Kostnaderna för byggnadsarbetena hava beräknats komma att uppgå lill sammanlagt
103,955 kronor enligt följande fördelning.

Reparation av huvudbyggnaden, däri inberäknat modernisering
av köket ...................................... kronor

Inredning av personalbostäder.......................... *

Uppförande av ny smides- och verkstadsbyggnad.......... »

Linoleummattor ...................................■ *

Summa kronor 103,955

Socialstyrelsen framhåller vidare, under hänvisning till handlingarna i
ärendet, att arbetshemsförbundets direktion ursprungligen gjort anspråk på

33,290

25,320

39,345

0,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

ett statsbidrag till byggnadskostnaderna på minst 50,000 kronor eller i runt
tal hälften av de beräknade kostnaderna. Sedan socialstyrelsen förklarat sig
under nuvarande förhållanden icke kunna göra en framställning om ett så
stort bidrag — under framhållande att i så fall behovet av personalbostäder
kunde komma att tillgodoses endast på elt mera provisoriskt och billigt sätt,
nämligen genom att styrelsen hemställde om anslag för uppförande av för
ändamålet erforderliga barackbyggnader, vilka med inredning torde komma
att betinga en kostnad av mellan 15,000 och 20,000 kronor — hade direktionen
efter hörande av landstingens förvaltningsutskott samt drätselkammaren
i Gävle ansett sig kunna godtaga ett av styrelsen framlagt förslag om
bidrag av statsmedel, under förutsättning av Kungl. Maj :ts medgivande, med
högst 27,000 kronor. Det avsedda statsbidraget hade med hänsyn till socialstyrelsens
intressen tänkts fördelat på följande sätt: huvudbyggnaden 7,000
kronor, personalbostäder 15,000 kronor och verkstadsbyggnad, däri inberäknat
smidesverkstad, 5,000 kronor. Styrelsen funne det av direktionen framlagda
förslaget för örn- och nybyggnader vid Långmora arbetshem förmånligt.
Påpekas kunde, att, som tidigare anförts, uppförande av personalbostäder,
antingen tre stycken barackbyggnader eller en större personalbyggnad,
vilket syntes ofrånkomligt, skulle med inredning betinga ett pris av inemot

20,000 kronor. Redan med hänsyn till förläggningens nuvarande verksamhet
syntes den av styrelsen föreslagna relativt obetydliga merkostnaden böra förordas.
Härtill komme, att fastigheten därigenom otvivelaktigt bleve mera
användbar för den uppgift, som den framdeles kunde komma att erhålla.
Såsom arbetshem torde densamma icke på nytt behöva tagas i bruk. Däremot
borde densamma kunna finna god användning inom sinnessjukvården, sinnesslövården
eller möjligen fångvården.

Under åberopande av det anförda har socialstyrelsen hemställt om anvisande
av ett belopp av högst 27,000 kronor till bidrag till ny- och ombyggnader
vid Långmora förläggning för utlänningar.

Av en av socialstyrelsen överlämnad avskrift av skrivelse från arbetshemsförbundets
direktion den 9 juni 1943 framgår, att direktionen vid sammanträde
samma dag beslutat, atl, under förutsättning att socialstyrelsen bidroge
med ett belopp av 27,000 kronor, låta verkställa ifrågavarande ny- och ombyggnadsarbeten.
Direktionen har emellertid härvid förutsatt att, därest de
beräknade kostnaderna, 103,955 kronor, komme att överskridas, socialstyrelsen
skulle svara för en fjärdedel av merkostnaden, alltså med proportionellt
lika mycket som för den beräknade kostnaden.

Vidare har socialstyrelsen bifogat en inom styrelsen upprättad promemoria
angående behovet av platser å arbetshem enligt 33 § fattigvårdslagen. I promemorian
framhålles, att, ehuru man vid skapandet av arbetshemmen från
början iakttagit vad som då framstod såsom mycket stor försiktighet, det
efter hand blivit klart, att antalet platser blivit långt större än behovet. Hemmen
hade därför i regel drivits med mycket klen beläggning. Någon tendens
till stegring av platsbehovet, utöver vad som förekommit sedan 1936, hade ej
kunnat skönjas. Av promemorian framgår vidare att, såvitt angår arbetshemmen
för män, sedan år 1936 beläggningssiffran varit högst 184 (den 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

februari 1939) samt lägst 113 (den 1 augusti 1937). Med utgångspunkt härifrån
beräknas ett platsantal av omkring 180 vara fullt tillräckligt. Det nuvarande
antalet godkända platser på arbetshem uppgår emellertid till ej
mindre än 283. Ett platsöverskott på cirka 100 platser skulle sålunda föreligga.
I fråga om arbetshemmen för kvinnor vore situationen liknande i det
att av nuvarande 96 platser 40 å 45 syntes obehövliga.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Långmora arbetshem i dess egen- Departements Chef

671

skap av utlänningsförläggning är behäftat med vissa brister, vilka med tiden
blivit allt mera påtagliga. Detta gäller framför allt knappheten på lämpliga
personalbostäder. Ifrågavarande brist skulle visserligen, som socialstyrelsen
framhållit, kunna avhjälpas genom uppförande av erforderliga barackbyggnader,
men även övriga av styrelsen föreslagna byggnadsarbeten äro
— enligt vad jag vid besök å stället övertygat mig om — så pass angelägna
att med desamma ej utan allvarlig olägenhet kan anstå. Enligt den mellan
socialstyrelsen och arbetshemmets ägare, mellersta Norrlands arbetshemsförbund,
träffade preliminära överenskommelsen föreligger möjlighet att för en
för statsverket rimlig kostnad få de önskvärda förbättringarna utförda. Av
hela den beräknade kostnaden för arbetena, 103,955 kronor, skulle statsverket
behöva bestrida endast cirka en fjärdedel eller 27,000 kronor. Som jämförelse
har socialstyrelsen framhållit, att uppförande av enbart barackbyggnader
för personalen skulle komma att betinga en kostnad av mellan 15,000
och 20,000 kronor. Den merkostnad, som ett godtagande av socialstyrelsens
förslag skulle medföra, är därför ganska obetydlig i förhållande till de avsevärda
förbättringar, som förslagets realiserande skulle medföra. Härtill kommer
den större användbarhet för framtiden som hemmet skulle erhålla,
därest det — då det i fortsättningen ej torde behöva tågås i anspråk för
sitt egentliga ändamål — som föreslagits, tages i bruk som vårdhem för sinnesslöa
eller sinnessjuka eller kommer till användning inom fångvården eller
dylikt. Jag vill därför tillstyrka, att arbetshemsförbundet såsom bidrag till
ifrågavarande byggnadsarbeten beviljas statsbidrag med 27,000 kronor. Härvid
förutsättes, att kostnaderna skola hålla sig inom den beräknade ramen.

Med hänsyn till angelägenheten av att arbetena snarast möjligt komma till
utförande torde beloppet böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1943/44.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa om- och nybgggnadsarbeten vid
Långmora arbetshem å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett anslag av........ kronor 27,000.

[7.] 8 b. Understöd m. m. åt vissa estniska medborgare, reservationsanslag.
I skrivelse den 2 september 1943 har kommittén för Rågösvenskarna
gjort framställning örn bidrag av statsmedel för understöd m. m. åt vissa
estniska medborgare av svensk härkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Departements chefen.

Kommittén erinrar till en början örn att kommittén tillkommit genom
Kungl. Maj:ts beslut den 13 september 1940 för att omhändertaga de estniska
medborgare av svensk härstamning, som önskade återvända till Sverige för
att här bosätta sig. Kommittén upplyser vidare, att i början av oktober 1940
anlänt 110 Rågösvenskar, som emottagits och beretts arbetsanställning. Efter
hand hade kommitténs uppgifter utvidgats att omhändertaga en grupp örn
ytterligare 42 återvändande estlandssvenskar och att därefter ombänderhava
vissa andra flyktingärenden. Kommittén hade för detta ändamål endast
disponerat obetydliga medel för administrationskostnader. För övriga utgifter
hade kommittén främst måst hänvisa till den inom Stockholms lokalförening
av riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet bildade Rågöstiftelsen,
som numera disponerat hela sitt kapital för ändamålet och därutöver
upptagit lån för att kunna bistå estlandssvenskarna.

Kommittén framhåller, att medel erfordrades för att täcka redan gjorda utgifter
för estlandssvenskarnas transport till Sverige, inkvartering i Stockholm,
karantän samt därmed sammanhängande administrativa utgifter. Medel behövdes
vidare för tillhandahållande av korta lån åt estlandssvenskarna för
utrustning med kläder och arbetsredskap. För de redan anlända rågösvenskarna
erfordrades cirka 200 mindre lån växlande mellan 150 och 200
kronor. Härutöver påkallades medel för uppehälle av vissa estniska medborgare.
Sammanlagt har kommittén beräknat utgifterna för nu berörda ändamål
till 150,000 kronor samt hemställt örn statsbidrag med nämnda belopp.

Vidare har kommittén i skrivelse den 6 oktober 1943 gjort framställning
örn ytterligare medel för bestridande av kostnaderna för en i samråd med
de tyska myndigheterna i Estland planerad transport till Sverige av minst
600 estlandssvenskar under innevarande höst. Transporten och omhändertagandet
av dessa estlandssvenskar skall ske genom kommittén jämlikt Kungl.
Maj:ts åt kommittén givna uppdrag alt omhändertaga till Sverige ankommande
personer från Estland av svensk härstamning. Kommittén upplyser, att
medlen skola användas för att täcka transportkostnader, kostnader för mottagning
och undersökning samt försörjning under den första tiden, innan estlandssvenskarna
blivit utplacerade i arbetslivet. Kommittén funne det omöjligt
att nu lämna någon koslnadsberäkning, då utgifterna icke kunde med någon
säkerhet förutses. Erfarenheterna gåve emellertid vid handen, att en summa
av omkring 150,000 kronor torde vara nödvändig.

De ändamål, som föreliggande framställningar avse, äro av den natur, att
staten icke bör undandraga sig att lämna erforderlig ekonomisk medverkan.
Med hänsyn såväl härtill som till ärendets brådskande art har Kungl. Majit
genom beslut den 10 september 1943 från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter
redan ställt ett belopp av 100,000 kronor till förfogande, att av kommittén
för Rågösvenskarna enligt vissa närmare föreskrifter användas för att
bistå sådana estniska medborgare av svensk härstamning, som återvänt till
Sverige för att bosätta sig här. Enligt kommitténs i förenämnda skrivelser

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

gjorda uppskattning erfordras emellertid sammanlagt ytterligare 200,000 kronor
för ifrågavarande ändamål. Jag förordar, att för tillgodoseende av detta
hjälpbehov ett reservationsanslag å nämnda belopp uppföres å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Understöd m. ni. åt vissa estniska medborgare å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av ....................kronor 200,000.

[8 ] Beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och Norge.

För beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och Norge har
a tilläggsstat till riksstaten för budgetaret 1942/43 anvisats ett reservationsanslag
av 1,200,000 kronor. Å anslaget kvarstår odisponerat omkring 1,000,000
kronor. Grunder för anslagets användning hava fastställts genom beslut av
Kungl. Maj :t den 24 april 1942 och den 16 april 1943.

I skrivelse den 28 september 1943 har medicinalstyrelsen anmält, att på
grund av utvecklingen i Danmark numera till Sverige inkommit ett antal
danska barn, vilka vore i behov av samma förmåner i fråga om sjukvård
som finska och norska barn. Någon motsvarighet till hjälpkommittén för
Finlands barn och svenska norgelijälpen hade ännu icke, medicinalstyrelsen
veteriigt, tillkommit för Danmarks del. Det syntes medicinalstyrelsen rimligt,
att motsvarande medgivande som i nu berörda hänseende lämnats för finska
och norska barn, även borde föreskrivas för barn från vårt tredje nordiska
grannland.

Vidare har styrelsen erinrat om att Kungl. Majit tidigare förklarat hinder
icke möta för kostnadsfritt tillhandahållande av skyddsläkemedel — i enlighet
med kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 461) — at finska och norska kvinnor
och barn, som vistas i Sverige. Motsvarande medgivande borde meddelas även
för danska kvinnor och barn.

Styrelsen tillägger, att ett bifall till vad styrelsen sålunda ifrågasatt, så vitt
nu kunde bedömas, icke komme att medföra sådana kostnader, att de för
ifrågavarande ändamål beträffande finska och norska medborgare beräknade
beloppen därigenom komme att överskridas.

Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte dels medgiva, att vad i brev den 24 april 1942 bestämts
rörande sjukvård at minderårig linsk medborgare skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga örn sjukvård åt minderårig dansk medborgare, dels förklara
hinder icke möta för kostnadsfritt tillhandahållande av skyddsläkemedel
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 461) åt
danska kvinnor och barn, som vistas i Sverige, dels ock bemyndiga medicinalstyrelsen
ali för kostnader, som föranledas av dessa medgivanden, disponera
erforderliga belopp från reservationsanslaget till Beredande av sjukvård i
Sverige åt barn från Finland och Norge respektive förslagsanslaget till
Skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn.

Biliana till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 344. 5

Departement s -chefen.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Enahanda skäl, som föranlett statsmakterna att anvisa medel för beredande
av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och Norge, tala för att motsvarande
förmån beredes danska barn, vilka anlänt hit som flyktingar. Jag tillstyrker
därför, att riksdagens medgivande inhämtas till att det för beredande
av sjukvård i Sverige åt finska och norska barn å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1942/43 anvisade reservationsanslaget å 1,200,000 kronor
må disponeras jämväl för beredande av motsvarande förmån åt danska barn,
som på grund av rådande förhållanden vistas i Sverige. Närmare bestämmelser
rörande tillhandahållandet av denna förmån torde få meddelas av
Kungl. Maj:t.

Medicinalstyrelsens framställning angående tillhandahållande av skyddsläkemedel
åt danska kvinnor och barn synes mig ock böra vinna bifall. Denna
fråga har jag för avsikt att senare anmäla för Kungl. Maj :t.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att det å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43
anvisade reservationsanslaget till Beredande av sjukvård i
Sverige åt barn från Finland och Norge må disponeras jämväl
till beredande av motsvarande förmån åt danska barn, som på
grund av rådände förhållanden vistas i Sverige.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Sten-Eric Heinrici.

Kungl. Majds proposition nr 344.

Bilaga 4.

Egentliga statsutgifter.

Sjätte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 oktober 1943.

N ärvarande:

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 samt anför därvid följande.

D. Byggnadsväsende!.

[1.] 8. Lokaler för taxcringsavdelningar vid vissa länsstyrelser, reservationsanslag.
I särskild proposition denna dag framlägges på finansdepartementets
föredragning förslag om vissa åtgärder till förstärkning av taxeringsorganisationen,
innefattande bland annat inrättande av särskilda taxeringsavdelningar
vid länsstyrelserna. Såsom i nämnda sammanhang framhålles,
måste i flertalet län lokaler anskaffas för den sålunda utökade personalen hos
länsstyrelserna. Det förutsättes, att lokaler tillsvidare i allmänhet skola förhyras,
i den mån så kan ske. Emellertid torde man icke kunna räkna med, att
lokaler för närvarande på alla håll skola kunna anskaffas genom förhyrning.
I fall, där detta icke visar sig vara möjligt, måste lokaler ordnas genom
skyndsamma ändrings- eller inredningsarbeten i statliga byggnader, där
tjänstelokaler genom sådana åtgärder kunna vinnas, genom uppförande av
provisorisk barackbyggnad, förvärv av mindre fastighet eller på annat sätt.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t på min föredragning uppdragit
åt byggnadsstyrelsen att skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag
beträffande tillgodoseende av lokalbehovet för taxeringsavdelningarna. Innan

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

denna utredning hunnit slutföras, är det icke möjligt att överblicka, i vilken
omfattning förhyrning kan ske eller på vad sätt lokalfrågan eljest skall kunna
lämpligast ordnas. Det är sålunda icke heller möjligt att nu beräkna behovet
av anslagsmedel för lokalbehovets tillgodoseende i de fall, då förhyrning icke
kan komma till stånd. Då emellertid taxeringsavdelningarna förutsättas skola
organiseras så snart som möjligt efter ingången av år 1944, torde det vara
erforderligt att medel redan nu ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att
täcka kostnader för åtgärder, vilka kunna ifrågakomma för lokalfrågans
ordnande på annat sätt än genom förhyrning. Efter under hand gjord anmodan
har inom byggnadsstyrelsen verkställts en preliminär uppskattning av
erforderligt medelsbelopp på grundval av en summarisk bedömning å ena
sidan av sannolika förhyrningsmöjligheter och å andra sidan av tänkbara utvägar
för ett skyndsamt tillgodoseende av lokalbehovet i de fall, då förhyrning
antagits icke bliva möjlig. Med ledning av denna uppskattning har ifrågasatts,
att ett belopp av omkring 600,000 kronor skulle å tilläggsstat upptagas för
lokalbehovets tillgodoseende i fall, där förhyrning icke kan komma till stånd.
Innan den av Kungl. Majit anbefallda utredningen hunnit verkställas, anser
jag mig emellertid icke böra taga ståndpunkt till anslagsfrågan i vidare mån
än att jag förordar, att ett reservationsanslag å förslagsvis 150,000 kronor
anvisas för att bereda Kungl. Majit möjlighet att utan dröjsmål igångsätta
åtgärder och arbeten, som befinnas erforderliga. Sedan utredningen slutförts,
torde för 1944 års riksdag få framläggas förslag örn den ytterligare medelsanvisning,
som torde bliva ofrånkomlig.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Lokaler för taxeringsavdelningar vid vissa länsstyrelser
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa
ett reservationsanslag av ............ kronor 150,000.

E. Diverse.

[2.] 2 a. Ersättning åt statens och enskilda järnvägar för vissa transporter.
Under kriget hava vid olika tillfällen flyktingar av .skilda nationaliteter
sökt sig till Sverige. I flertalet fall hava de erhållit avgiftsfria resor inom
landet å såväl statens som enskilda järnvägar. Sålunda bemyndigade Kungl.
Majit järnvägsstyrelsen den 22 december 1939 att på framställning av vederbörande
länsstyrelse dels låta på statens järnvägar i 3 klass avgiftsfritt
befordra medellösa finska och svenska flyktingar från Finland från den
statens järnvägars station, dit de anlänt, till vederbörande uppehållsort i Sverige,
ävensom, fram och åter, flyktingarna medföljande manliga och kvinnliga
vårdare jämte annan för transporten erforderlig personal, dels ock låta
på statens järnvägar avgiftsfritt återbefordra för flyktingarnas förplägnad
och dylikt erforderlig utrustning. Därjämte bemyndigades styrelsen att på
enahanda villkor låta befordra sådana medellösa flyktingar av annan nado -

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

nalitet än nyss nämnts, vilka på grund av rådande krigstillstånd önskade ge*
nomresa Sverige till respektive hemland, från den statens järnvägars station,
dit de anlänt, till vederbörande gränsstation mot utlandet.

Den 30 mars 1940 erhöll järnvägsstyrelsen vidare Kungl. Maj:ts bemyndigande
till avgiftsfri återbefordran av medellösa finska flyktingar kortaste
vägen från uppehållsorten i Sverige till Haparanda eller till svensk hamn,
varifrån överfarten till Finland kunde företagas.

Vid lämnandet av nyssnämnda bemyndiganden förklarade Kungl. Maj:t
Sig vilja framdeles på anmälan av järnvägsstyrelsen taga under övervägande,
huruvida ersättning för ifrågavarande resor kunde beredas statens järnvägar.
Sedan i anledning härav järnvägsstyrelsen hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om ersättning med 50 procent av de enligt den normala taxan för
vederbörande järnvägar uträknade avgifterna för omnämnda transporter, eller
med sammanlagt 129,666 kronor 98 öre, föreslog Kungl. Majit i proposition
nr 2 till 1942 års riksdag (bilaga 5, punkt 1) riksdagen att till ersättning
åt statens och enskilda järnvägar för transporter av finska flyktingar m. m.
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag
av 130,000 kronor. Framställningen bifölls av riksdagen.

På grund av de den 9 april 1940 inträdda förhållandena i Norge erhöll
järnvägsstyrelsen, efter därom gjorda framställningar, genom särskilda beslut
den 19 april och den 17 maj 1940 bemyndiganden av enahanda innebörd
beträffande kostnad för befordran av medellösa svenska och norska flyktingar
från Norge till uppehållsort i Sverige m. m., beträffande befordran av
medellösa flyktingar från Norge av annan nationalitet än nyss nämnts genom
Sverige till respektive hemland samt beträffande återbefordran av medellösa
norska flyktingar från uppehållsorten i Sverige till gränsstation mot Norge
m. m.

Kungl. Majit förklarade Sig även i sistnämnda båda beslut vilja framdeles
på anmälan av järnvägsstyrelsen taga under övervägande, huruvida ersättning
för ifrågavarande resor kunde beredas statens järnvägar av statsmedel,
därest dylik ersättning icke på annat sätt bereddes dem.

Utöver de här berörda medgivandena beträffande avgiftsfri befordran av
vissa flyktingar m. fl. bär Kungl. Majit meddelat vissa beslut örn befordran
lill nedsatt avgift av deltagare i jordbrukets arbetshjälp till Finland under år
1942. Med hänsyn till att denna arbetshjälp — vilken helt bekostats av på
frivillig väg genom Sveriges lantbruksförbund insamlade medel — utgjorde
ett led i den allmänna svenska hjälpverksamheten till Finland ansåg sig järnvägsstyrelsen
i yttrande till Kungl. Majit över en av lantbruksförbundet gjord
framställning örn nedsättning i biljettpriset för deltagare i berörda arbetshjälp
under tiden maj—juni 1942 böra på vissa villkor tillstyrka 50 procents nedsättning
i den för person över 12 år gällande befordra gsavgif ten i 3 klass
på statens järnvägar. Samtidigt hemställde styrelsen, alt i händelse av bifall
till framställningen kompensation för den genom nedsättningen förorsakade
inkomstminskningen måtte beredas statens järnvägar med skillnaden mellan

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

50 och 75 procent av befordringsavgiften. Styrelsen meddelade, att enligt
från svenska järnvägsföreningen inhämtat yttrande de i personsamtrafiken
deltagande enskilda järnvägarna vore villiga medgiva samma nedsättning, örn
motsvarande kompensation från statsverkets sida bereddes även dem. I anledning
av denna framställning bemyndigade Kungl. Maj:t den 15 maj 1942
järnvägsstyrelsen att låta å statens järnvägar vid såväl individuella som
gruppresor befordra ifrågavarande deltagare i jordbrukets arbetshjälp till
Finland under första halvåret 1942 i 3 klass mot en avgift, motsvarande 50
procent av den för person över 12 år gällande ordinarie biljettavgiften.

På därom av Sveriges lantbruksförbund gjord framställning lämnade
Kungl. Maj:t sedermera den 27 november 1942 järnvägsstyrelsen enahanda
bemyndigande att gälla i fråga örn deltagande i jordbrukets arbetshjälp till
Finland under andra halvåret 1942.

Även i samband med sistnämnda båda beslut förklarade Kungl. Maj:t Sig
vilja framdeles, på anmälan, taga under övervägande, huruvida ersättning
för ifrågavarande resor kunde beredas av statsmedel.

I särskilda skrivelser den 6 april och den 10 april 1943 har järnvägsstyrelsen
gjort framställning örn ersättning åt statens och enskilda järnvägar för omförmälda
transporter av norska flyktingar m. fl. samt av deltagare
i jordbrukets arbetshjälp till Finland.

I den förstnämnda skrivelsen omnämner järnvägsstyrelsen till en början,
att beträffande motsvarande resor av norska flyktingar m. fl. å de i personsamtrafiken
deltagande enskilda järnvägarna svenska järnvägsföreningen på
hänvändelse förklarat sig villig att för sin del medgiva fria resor. Dylikt
medgivande hade också lämnats för samtliga här ifrågavarande transporter,
under förutsättning att gottgörelse lämnades de enskilda järnvägarna i den
mån sådan komme att utgå till statens järnvägar.

Ifrågavarande transporter hade, anför styrelsen vidare, nu pågått i snart
tre år och fortginge alltjämt. Svenska järnvägsföreningen hade emellertid
under hand hemställt om ersättning för de intill den 31 december 1942 på
enskilda järnvägar utförda transporterna.

Med anledning härav hade styrelsen låtit verkställa en undersökning beträffande
de uppkomna kostnaderna på såväl statens som enskilda järnvägar
för tiden till och med nyssnämnda datum. Enligt denna undersökning utgjorde
den totala kostnaden för ifrågavarande transporter av resande vid
förenämnda tidpunkt, med prisberäkning enligt normal taxa, 387,715 kronor
35 öre, varav 53,352 kronor 19 öre avsåge transporter å enskilda järnvägar.
För resgods hade någon särskild kostnad ej uppstått.

Huvudparten av nämnda totalkostnad eller 380,225 kronor 60 öre folie på
av norska flyktingar företagna resor. Av dessa medellösa personer hade styrelsen
ej kunnat fordra någon som helst gottgörelse. Ej heller hade framställning
till de norska myndigheterna örn ersättning under rådande förhållanden
ansetts böra göras.

Kostnaden för flyktingar av annan nationalitet än norsk hade, anför sty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 344

reisen, visat sig vara relativt ringa eller för tiden till och med den 31 december
1942 7,489 kronor 75 öre. Av denna biljettkostnad, beräknad enligt
normal taxa, folie på nedannämnda nationaliteter följande belopp.

Nationalitet Kronor

Belgisk ........................... 45: —

Estnisk ............................ 62: 30

Holländsk ........................ 148:50

Jugoslavisk ........................ 37: —

Lettisk ............................ 11: 50

Polsk.............................. 933:40

Tjeckisk .......................... 155:80

Tysk ............................. 118:50

Österrikisk ........................ 53: 50

Statslös ........................... 164:50

Summa kronor 1,730: —

Ej heller för dessa resor hade styrelsen med hänsyn till rådande förhållanden
och de relativt små belopp det gällde, ansett lämpligt att hos vederbörande
beskickningar och konsulat göra framställning örn ersättning. Resterande
belopp fördelade sig på följande sätt.

Nationalitet

Amerikansk
Dansk
Engelsk .. .
Canadensisk

Rysk .....

Schweizisk

Kronor

69: 60
3,856: 15
51: 80
82: 50
1,672: 20
27: 50

Summa kronor 5,759: 75

För flyktingar av sistnämnda nationaliteter hade styrelsen hänvänt sig till
vederbörande legationer med anhållan om ersättning.

Vad beträffar frågan, i vilken omfattning ersättning för resorna borde utgå,
uttalar styrelsen, att i betraktande av transporternas särskilda karaktär
endast de med desamma förknippade direkta kostnaderna borde komma
ifråga att gottgöras. Att exakt uträkna, hura stor del av ifrågavarande belopp
som kunde motsvara dessa kostnader, ställde sig emellertid vid transporter
av detta slag synnerligen svårt. Styrelsen ville såsom skälig föreslå
samma ersättning som för de finska flyktingstransporterna eller med 50 procent
av normal biljettkostnad alt utgå till såväl statens som enskilda järnvägar.

I anslutning till det anförda hemställer järnvägsstyrelsen att ersättning av
statsmedel måtte beredas statens och de i personsamtrafiken deltagande enskilda
järnvägarna med 50 procent av de enligt normal taxa för vederbörande
järnvägar uträknade avgifterna för sådana transporter beträffande vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Departements chefen.

styrelsen icke ansett sig böra begära ersättning hos vederbörande utländska
myndigheter. Enligt nu föreliggande redovisningar skulle ersättningen härför
för tiden till och nied den 31 december 1942 uppgå till sammanlagt 190,977
kronor 80 öre. Styrelsen hemställer vidare, att styrelsen måtte bemyndigas
att i avräkningsväg fördela de ersättningsbelopp, som tillkomma de enskilda
järnvägsförvaltningarna.

Styrelsen meddelar i detta sammanhang sin avsikt att senare inkomma
med framställning örn ersättning för transporter av medellösa flyktingar
efter den 31 december 1942.

I skrivelsen den 10 april 1943 beträffande ersättning för befordran av deltagare
i jordbrukets arbetshjälp till Finland under år 1942 meddelar järnvägsstyrelsen,
att enligt verkställd utredning det belopp, som motsvarade 50
procents nedsättning i de ordinarie biljettavgifterna för samtliga ifrågavarande
resor under år 1942, utgjorde 12,328 kronor 83 öre, varav 11,339 kronor
tolle pa statens järnvägar och 989 kronor 83 öre på de enskilda järnvägarna.
Den kompensation, som styrelsen förutsatt, skulle alltså utgöra 6,164 kronor
42 öre. Styrelsen hemställer om anvisande av detta belopp samt om bemyndigande
att i avräkningsväg fördela de ersättningsbelopp, som tillkomrne
de enskilda järnvägsförvaltningarna.

Förevarande framställningar avse ersättningar åt svenska järnvägar dels
för avgiftsfria resor för medellösa norska och andra flyktingar, vilka på
grund av krigshändelserna lämnat Norge, och dels för resor till Finland, som
företagits av deltagare i jordbrukets arbetshjälp till detta land under år 1942.

Totalkostnaden för de ifrågavarande flyktingsresorna har efter verkställd
utredning beräknats till 387,715 kronor 35 öre, varav endast en
mindre del utgöres av biljettkostnader för flyktingar av annan nationalitet
än norsk. Beträffande ett belopp av 5,759 kronor 75 öre av dessa
kostnader har styrelsen till vederbörande legationer gjort hänvändelse med
anhållan örn ersättning, bör återstående belopp har styrelsen på grund av
rådande förhållanden icke ansett sig böra påkalla gottgörelse från vederbörande
utländska myndigheter.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, att skälig ersättning av statsmedel
bör beredas järnvägarna för sådana transportkostnader, beträffande vilka
styrelsen funnit framställning till vederbörande utländska myndigheter om
gottgörelse icke böra komma ifråga. Ersättningen bör på sätt styrelsen föreslagit
utgå med 50 procent av kostnaden, beräknad enligt gällande taxa. Härför
skulle enligt styrelsens utredning erfordras ett belopp av 190,977 kronor
80 öre.

Gottgörelse synes jämväl böra beredas statens och enskilda järnvägar för
kostnader, uppkomna genom av deltagare i jordbrukets arbetshjälp till Finland
under år 1942 företagna resor. I biljetthänseende hava dessa resor betraktats
såsom gruppresor, vadan deltagarna erhållit s. k. sällskapsrabatt
med 25 procent. Då deltagarna erlagt 50 procent av biljettkostnaden, återstår

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

alltså att gälda 25 procent. Enligt verkställd utredning skulle ersättningsbeloppet
utgöra 6,164 kronor 42 öre.

Det sammanlagda ersättningsbeloppet skulle således uppgå till 197,142
kronor 22 öre eller i runt tal 197,200 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Ersättning åt statens och enskilda järnvägar för vissa
transporter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett anslag av..............kronor 197,200.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

A. C. F. von Krusenstierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344-

Bilaga 5.

Egentliga statsutgifter.

Sjunde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober
J943.

N ärvarande:

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter under
finansdepartementet hörande ärende angående egentliga statsutgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

E. Diverse.

[1.] 5 a. Kostnader för anställningsregister i Stockholm. I förordningen
den 30 april 1943, nr 218, har arbetsgivare ålagts skyldighet att göra anmälan
om arbetsanställning. Sådan anmälan sker i Stockholm till Överståthållarämbetet,
som har att förvara inkomna anställningskort i ett alfabetiskt
ordnat register.

Sedan Överståthållarämbetet hemställt om anvisande av 40,000 kronor från
anslaget till kostnader för årlig taxering, att disponeras för avlöningar och
omkostnader i samband med uppläggning av ett register över arbetsanställda
inom Stockholms stad, har Kungl. Maj:t den 16 juli 1943 medgivit att ämbetet
finge för inventarieanskaffning i samband med registeruppläggningen
disponera högst 11,640 kronor från sjunde huvudtitelns anslag till extra utgifter.
Sedermera har Överståthållarämbetet i skrivelse den 27 september
1943 hemställt, att utöver nämnda för inventarieanskaffning anvisade belopp
måtte till bestridande av kostnader för det s. k. anställningsregistret i Stockholm
anvisas 41,500 kronor. Av överståthållarämbetets sistnämnda framställning
kan inhämtas bland annat följande.

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344

Överståthållarämbetet förutsatte, att Kungl. Majit vid beslutet om medelsanvisning
till inventarieanskaffning ansett sig böra avvakta förnyad, på erfarenheter
från anställningsregistrets uppläggning och bearbetning stödd
framställning, innan ytterligare medel ställdes till ämbetets förfogande för
ifrågavarande ändamål. Det vore numera möjligt att fastställa engångskostnaderna
för berörda göromål ävensom beräkna de löpande kostnaderna
för registrets handhavande.

Inkomna anmälningar i Stockholm örn arbetsanställning hade uppgått till
i runt tal 300,000. Av dessa hade 26,000 avsett restskyldiga, beträffande vilka
indrivningen tills vidare vilat på grund av att vederbörande befunnits sakna
utmätnings- eller införselbara tillgångar. Det kunde med visshet förutsättas,
att förnyade indrivningsåtgärder mot ifrågavarande restskyldiga i mycket
stor utsträckning komme att leda till resultat, varigenom avkortning eller
avskrivning i motsvarande mån skulle kunna undvikas. Vidare hade inkommit
omkring 17,000 uppgifter om för indrivningsmyndigheten okända
arbetsanställningar avseende ärenden där indrivning påginge. Även detta
komme uppenbarligen att medföra ett förbättrat indrivningsresultat.

Ehuru det ännu vore ogörligt att i siffror ange de skattebelopp som influtit
såsom en direkt följd av anställningsuppgifterna syntes med visshet kunna
sägas, att dessa belopp vore betydande ävensom att indrivningsförrättarnas
arbete väsentligt underlättats genom anmälningsplikten.

Vad beträffar kostnaderna hade engångskostnaderna för inventarieanskaffning
m. m. uppgått till sammanlagt omkring 12,500 kronor, varav omkring
5,500 kronor för möbler m. m., 4,700 kronor för förvaringsskåp och

1.600 kronor för skrivmaskiner. Avlöningskostnaderna under tiden juli—september
1943 uppginge till i runt tal 23,000 kronor. Enär uppläggningsarbetet
beräknades i huvudsak vara avslutat i början av oktober, inträdde för tiden
därefter en kostnadsminskning. För tiden 1 oktober 1943—30 juni 1944
kunde sålunda de löpande avlöningskostnaderna beräknas till i runt tal

17.600 kronor.

Inberäknat det av Kungl. Majit tidigare från anslag till extra utgifter anvisade
beloppet skulle sålunda den av Överståthållarämbetet äskade medelsanvisningen
till ifrågavarande ändamål utgöra i runt tal 53,000 kronor.

Kostnaderna för anslällningsregistret bestridas i länen av vederbörliga
avlönings- och omkostnadsanslag till länsstyrelserna. Motsvarande möjligheter
föreligga icke i fråga om Överståthållarämbetet, enär de till ämbetet
anvisade avlönings- och omkostnadsanslagen icke avse ämbetets skatteverk,
varest arbetet med anställningsregistret naturligen hör hemma. Skatteverket
är uppfört på Stockholms stads stat.

Enligt min uppfattning får det anses skäligt, att statsverket bidrager till
kostnaderna för anställningsregistret i Stockholm. Emellertid är jag icke beredd
att förorda, att större belopp anvisas för ändamålet än 35,500 kronor,
vilket motsvarar kostnaderna för registrets uppläggande. Häri ingår ett belopp
av 11,640 kronor, som ställts till överståthållarämbetets förfogande genom
Kungl. Majits förenämnda beslut av den 16 juli 1943 och som icke slutligt
bör bestridas från anslag till extra utgifter.

^Åberopande vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

att till Kostnader för anstållningsregister i Stockholm å
lilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
anslag av............................... kronor 35,500.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Lars Gabrielson.

,W.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Bilaga 6.

Egentliga statsutgifter.

Åttonde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel.
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
samt anför därvid följande.

D. Akademier m. m.

[1.] 2. Bidrag till vetenskapsakademien. Professorn i organisk kemi vid
tekniska högskolan i Stockholm Bror A. L. Holmberg, vilken är född år 1881
och uppnår pensionsåldern den 31 juli 1946, anhöll i december 1942 hos
Kungl. Majit örn avsked från och med oktober månad 1943 med rätt till full
pension efter fyllda 65 år samt med den pension för tiden dessförinnan, som
kunde anses skälig. Såsom skäl för ansökningen framhöll Holmberg en
önskan att under därför gynnsammare förhållanden kunna få fortsätta sin
organiskt-kemiska forskningsverksamhet. Rörande sin forskningsverksamhet
anförde Holmberg bland annat.

Under min tjänstgöring vid tekniska högskolan har denna verksamhet huvudsakligen
varit ägnad åt bearbetandet av några inhemska naturprodukter,
vilkas kemi varit bristfälligt utredd och vilka förefinnas i så stora mängder,
att de borde kunna tjäna som råmaterial för industriell tillverkning av praktiskt
viktiga organiskt-kemiska ämnen. Dessa arbeten lia omfattat alunskiffern,
resp. den därur genom torrdestillation utvinnbara oljan, barrträdens
vedämne eller lignin samt torven. Eftersom de haft det praktiska syftet att
genom utredandet av dessa materialiers kemiska natur åvägabringa underlag

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

för bedömandet av möjligheterna till deras tekniska nyttiggörande, ha nämnda
arbeten ekonomiskt understötts av ingenjörsvetenskapsakademien, under
det att erforderliga modellförsök med ämnen av känd sammansättning, vilka
samtidigt varit av allmänt kemiskt intresse, under en följd av år kunnat
finansieras tack vare anslag från vetenskapsakademien.

Trots det bistånd, som sålunda kommit mig till del, har mitt arbete särskilt
inom ligninkemien och det därmed nära sammanhängande bearbetandet
av torvens kemi ännu ej kunnat föras så långt, som dess såväl vetenskapliga
sorn praktiska intresse samt konkurrensen med utländska forskare gjort
önskvärt. Anledningen härtill har förnämligast varit svårigheten att vid sidan
av de med en professur vid tekniska högskolan förenade undervisningsoch
examinationsskyldigheterna samt administrativa göromålen finna tid till
en något så när ostörd forskningsverksamhet, vartill kommer en lokalbrist,
som särskilt blivit kännbar, sedan från och med höstterminen 1939 också
övningar i kvantitativ analys förlagts till tekniska högskolans organisk-kemiska
institution.

En ändring i nämnda institutions lokalförhållanden är visserligen ej att
påräkna under de närmaste åren, men en möjlighet att tillgodose mitt behov
av arbetsutrymme har yppat sig på annat håll. Vetenskapsakademien har
nämligen anslagit medel till ändring, inredning och utrustning av inom dess
Nobelinstitut förefintliga lokaler, så att dessa bliva lämpade för användning
som organiskt-kemiskt laboratorium, och akademien har samtidigt beslutat
att för en tid av fem år, räknat från den 1 oktober 1943 och under förutsättning
av att det här begärda avskedet beviljas, ställa detta laboratorium
till min disposition, varjämte även medel lill dess drift från samma akademi
kan påräknas.

Alla i övrigt erforderliga yttre betingelser för en framgångsrik fortsättning
av min forskningsverksamhet få sålunda anses bliva uppfyllda, och som
denna verksamhet har ett bättre tillgodogörande av vissa av våra naturtillgångar
till praktiskt mål, så synes det mig kunna vara av intresse för staten,
att jag genom erhållandet av det sökta avskedet också tillförsäkras nödig
arbetsro för denna min fortsatta forskning.

Holmbergs framställning tillstyrktes av lärarkollegiet vid tekniska högskolan
i Stockholm. Högskolans styrelse tillstyrkte -— med hänsyn till Holmbergs
vetenskapliga skicklighet och betydelsen av de forskningsuppgifter, vilka han
i fortsättningen avsåge att helt ägna sina krafter, och trots att högskolan genom
hans avgång skulle förlora en av sina skickligaste vetenskapsmän —
bifall till Holmbergs framställning eller till den anordning i annan form, i
vilken syftet med framställningen kunde uppnås.

Vetenskapsakademien förklarade sig finna »dels att den av Holmberg för
de närmaste 5 åren planerade vetenskapliga verksamheten kan anses vara
s. k. teknisk grundforskning, en forskning alltså just av det slag, som för
närvarande till fäderneslandets båtnad omhuldas av statsverket, och dels att
Holmberg är utomordentligt väl kvalificerad för denna forskning».

Akademien förpliktade sig även att, för den händelse Holmberg erhölle
sökt avsked, ställa till hans förfogande ett laboratorium inom nobelinstitutet
och låta på bekostnad av sina nobelmedel inreda detta laboratorium för
Holmbergs organiskt-kemiska forskning. Härjämte anslog akademien av sina
nobelmedel till bestridande av andra kostnader för denna forskning och

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

gottgörande för minskad inkomst i följd av förtidigt avsked»
inalles 125,000 kronor, därav 30,000 kronor för sistnämnda ändamål.

Meningen vore, framhöll akademien vidare, att den planerade forskningsverksamheten
skulle utföras i akademiens regi och att följaktligen årlig redogörelse
skulle lämnas till akademien att inflyta i akademiens årsbok. Även för
det fall, att Holmberg skulle genom beviljande av tjänstledighet vinna befrielse
från vissa åligganden som professor vid tekniska högskolan, vore akademien
beredd att främja hans forskning på ovan angivet sätt.

Akademien åberopade vidare ett yttrande i ämnet från sina sakkunniga
ledamöter professorerna The Svedberg och Arne Westgren, vilka anfört bland
annat.

Under sin första tid som forskare ägnade sig Holmberg i huvudsak åt preparativa
arbeten på de organiska svavelföreningarnas område samt åt stereokemiska
och reaktionskinetiska undersökningar. Han hade emellertid ej länge
innehaft sin professur vid tekniska högskolan, innan han därjämte och så
småningom i allt större utsträckning tog upp till behandling problem av
teknisk-vetenskaplig art. Han sökte utreda sådana råprodukters och avfallsprodukters
kemiska struktur som äro att tillgå i så stora mängder att de
kunna tjäna som tekniskt värdefulla utgångsmaterial.

Sålunda började Holmberg redan 1917 undersöka sulfitfabrikernas avfallslut
och några år senare tog han upp till utredning frågan om beskaffenheten
av sulfatfabrikernas s. k. svartlut. Han fann vid dessa arbeten, att vedämnet
eller ligninet, som till en mängd av ungefär en fjärdedel av det ursprungliga
trämaterialet ingår i dessa lutar, under de tekniska processerna mer eller
mindre genomgripande förändras. Dessa cellulosaindustriens avfallsprodukter
lämpa sig därför i själva verket mindre väl som utgångsmaterial för försök
att lösa ligninets mer än hundraåriga strukturkemiska gåta. Holmberg fann
det vara bättre att vid undersökningarna utgå från växtmaterial i oförändrat
skick och har sedermera i regel valt granträ som forskningsobjekt. Alltifrån
1923 har han offentliggjort en serie redogörelser över arbeten som utförts enligt
denna princip. De ha alla med undantag av en del smärre meddelanden
tryckts i ingenjörsvetenskapsakademiens handlingar under samlingstiteln
»Ligninundersökningar». Hittills ha ej mindre än 14 dylika redogörelser framlagts.
En del av dessa arbeten lia understöds av vetenskapsakademien.

En annan fråga, som Holmberg likaledes år 1917 upptog till behandling,
berör den svenska skifferoljans kemiska natur. På uppdrag av ingenjörsvetenskapsakademiens
kraft- och bränsleutredning fortsattes dessa arbeten
under åren 1920—29 i speciellt syfte att finna de bästa betingelserna för
framställning av flytande bränslen ur vår alunskiffer. Ingenjörsvetenskapsakademiens
oljeskifferkommitté uppdrog år 1940 åt Holmberg att fullfölja
sin ursprungliga arbetsplan på området, d. v. s. att utreda möjligheterna för
utvinning av högvärdiga organisk-kemiska produkter ur skifferolja. Sex redogörelser
för dessa arbeten ha under samlingstiteln »Skifferundersökningar»
framlagts i ingenjörsvetenskapsakademiens handlingar, och en sjunde är,
enligt vad vi erfarit, under utarbetande.

Sorn medlem av ingenjörsvetenskapsakademiens kommitté för inhemskt
motorbränsle har Holmberg kommit att intressera sig också för torvens kemiska
problem och har för närvarande enligt vad han meddelat oss, bearbetningen
av dessa problem — särskilt ur ligninkemisk synpunkt — på sitt arbetsprogram.
Även fettkemiska undersökningar ha igångsatts av Holmberg.

Vid samtliga här nämnda arbeten bar Holmberg använt vissa organiska
svavelföreningar som hjälpmedel. I den mån dessa ämnens kemi varit ofull liihanq

lill riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 311. 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

ständigt utredd, har han anställt modellförsök med bättre kända substanser
för att därigenom möjliggöra studiet av de naturliga eller tekniska forskningsobjekten.
Dessa modellförsök lia tillfört den rena kemien värdefulla landvinningar,
och vetenskapsakademien har också därför nu under ett tiotal år
understött dem medelst anslag av nobelmedel. Resultaten av dessa undersökningar
ha framlagts i ett tjugotal avhandlingar, publicerade i akademiens
arkiv för kemi, mineralogi och geologi.

Holmberg har under de snart 28 år han varit professor vid tekniska högskolan
utfört en forskargärning som är imponerande ej endast till sin omfattning
utan även till sin art. Att han kunnat prestera så mycket och så
gediget vetenskapligt arbete trots en tyngande undervisningsbörda och en
mångfald hindrande administrativa åligganden vittnar om en brinnande forskarhåg
och en osedvanlig flit. Hans produktion har ännu icke heller visat
någon avmattning.

Det finns därför anledning vänta, att Holmberg ännu under åtskilliga år
skall kunna med samma framgång som hittills bearbeta de för landets försörjning
så viktiga problem som han angripit. För att hans stora skicklighet
som forskare och hans under årens lopp samlade erfarenhet från de områden
som han ägnat sig åt skola kunna fullt utnyttjas, är det emellertid
nödvändigt, att han befrias från den undervisningsbörda och de tjänsteplikter
som nu hindra hans vetenskapliga arbete. Akademien har velat bidraga till
att skapa bättre arbetsbetingelser för honom genom att ställa laboratorieutrymmc
till hans förfogande. För inredning och utrustning av de lokaler som
avses härför ha avsevärda belopp anslagits. Akademien har därjämte förklarat
sig beredd att bekosta hans undersökningar för en tid av fem år från
den 1 oktober 1943 och vill hålla honom ekonomiskt skadeslös genom att
kompensera den inkomstminskning som skulle bli en följd av hans förtidspensionering.
För sistnämnda ändamål skulle han under de fem åren uppbära
en årlig ersättning av 6,000 kronor.

Den av Holmberg för de närmaste fem åren planerade vetenskapliga verksamheten
kan anses vara s. k. teknisk grundforskning. Den är sålunda just
av det slag som för närvarande omhuldas av statsmakterna. Betydande anslag
av statsmedel lia ju under de senaste åren beviljats för den tekniska
grundforskningens förkovran. När det nu gäller att på rationellt sätt tillvarataga
Holmbergs forskarkapacitet för den vetenskapliga bearbetningen
av för vårt lands försörjning viktiga frågor, är vetenskapsakademien beredd
icke endast att ställa ett för ändamålet särskilt utrustat laboratorium till
förfogande utan även att med avsevärda belopp svara för de årliga omkostnaderna.
Av staten begäres endast den mycket måttliga ekonomiska uppoffring
som skulle föranledas av Holmbergs pensionering tre år i förtid. Goda
utsikter borde därför finnas, att Holmbergs underdåniga hemställan bifalles.

Statskontoret, som avstyrkte Holmbergs framställning, anförde.

Handlingarna i ärendet utvisa, att Holmberg den 31 juli 1946 uppnår föreskriven
pensionsålder samt att han i pensionshänseende kan tillgodoräkna
mer än 25 tjänstår. Holmberg uppfyller sålunda i nu angivna hänseenden
villkoren för erhållande av förtidspension.

Såsom enda skäl för sin anhållan om förtidspension har Holmberg anfört,
att han därigenom skulle bliva i tillfälle att helt ägna sina krafter åt vetenskaplig
forskning, för vilket ändamål vetenskapsakademien utfäst sig att
ställa lokal och medel till hans förfogande. Statskontoret vill med anledning
härav framhålla, att, för den händelse den av Holmberg bedrivna
forskningsverksamheten skulle anses vara av sådan betydelse, att Holmberg
skäligen bör beredas tillfälle att odelat ägna sig åt densamma — ett spörs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

mål som undandrager sig ämbetsverkets bedömande — Holmberg torde äga
möjlighet att för vetenskapligt arbete erhålla tjänstledighet från professorsbefattning
i erforderlig utsträckning. Vid sådant förhållande anser statskontoret
angivna av Holmberg åberopade skäl icke utgöra tillräcklig grund för
att förtidspension skulle medgivas. I betraktande härav och särskilt med
hänsyn till konsekvenserna av ett bifall till framställningen får ämbetsverket
avstyrka densamma.

Med anledning av vad i ärendet förekommit utarbetades inom ecklesiastikdepartementet
en promemoria, vari ifrågasattes, huruvida icke det lämpligaste
vöre att åt Holmberg inrättades en personlig professur, anknuten
till vetenskapsakademien och bekostad delvis av statsmedel och delvis
av akademiens nobelmedel. I promemorian anfördes.

Av handlingarna i ärendet synes framgå, att starka skäl tala för att Holmberg
beredes tillfälle att ostört ägna sig åt vetenskaplig forskning inom det
organiskt-kemiska ämnesområdet. Å andra sidan torde det av principiella
skäl få anses tveksamt, huruvida detta bör ske i den formen, att Holmberg
tillerkännes förtidspension. Den i ärendet likaledes ifrågasatta utvägen att
bereda Holmberg erforderlig ledighet från hans professur synes även med
hänsyn icke minst till undervisningen vid tekniska högskolan örn möjligt
böra undvikas. I stället synes det kunna ifrågasättas huruvida icke den lämpligaste
anordningen för att vinna det avsedda syftet vore att åt Holmberg
inrätta en personlig forskningsprofessur i organisk kemi, knuten till vetenskapsakademien
på samma sätt som den åt K. M. G. Siegbahn inrättade
personliga professuren i experimentell fysik. Härvid förutsättes, att Holmberg
intill uppnådd pensionsålder skulle äga rätt till samma löneförmåner,
som om han alltjämt vore ordinarie professor vid tekniska högskolan. Vidare
förutsättes, att statsverket skulle svara för dessa löneförmåner mot ett årligt
bidrag från vetenskapsakademien av 6,000 kronor, d. v. s. samma belopp,
som akademien anslagit av nobelmedel, för den händelse avsked eller tjänstledighet
beviljades Holmberg. Slutligen förutsättes, att Holmberg i pensionshänseende
skulle vara likställd med ordinarie professor vid högskolan.

Genom remiss till vetenskapsakademien torde dess yttrande böra inhämtas,
huruvida akademien biträder ifrågavarande förslag samt huruvida dess
utfästelser i övrigt må gälla, för den händelse den personliga professuren åt
Holmberg kommer till stånd.

Då den ifrågasatta personliga professuren lämpligen torde böra inrättas
från och med den 1 januari 1944, synes vetenskapsakademien jämväl böra
yttra sig över, huruvida akademien åtager sig att bereda Holmberg erforderlig
lönefyllnad, för den händelse tjänstledighet med s. k. B-avdrag beviljas
honom för tiden den 1 oktober—den 31 december 1943.

Vetenskapsakademien har framhållit, att den funne den i promemorian ifrågasatta
anordningen god och väl värd att genomföras. Vidare har akademien
förklarat sig gilla de i promemorian för anordningen uppställda förutsättningarna.
Akademien har även förklarat, att den låter de tidigare gjorda
utfästelserna gälla för det fall att en personlig professur inrättas åt Holmberg
samt att akademien åtager sig alt bereda honom erforderlig lönefyllnad
för den händelse tjänstledighet med s. k. B-avdrag beviljas honom för
tiden den 1 oktober—den 31 december 1943.

Statskontoret bar med anledning av vad i promemorian anförts yttrat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Departements

chefen.

I avlöningshänseende har förutsatts, att Holmberg — vilket för övrigt gäller
beträffande de till tekniska högskolan knutna personliga forskningsprofessurerna
— skulle likställas med ordinarie professor vid tekniska högskolan
i Stockholm. Professuren torde lämpligen böra anknytas till vetenskapsakademien
och medel till bestridande av de med professuren förenade kostnaderna
för statsverket böra anvisas från det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda anslaget till bidrag till vetenskapsakademien. Från detta
anslag utgår för närvarande medel till avlönande av professorn K. M. G.
Siegbahn å den av honom innehavda personliga professuren i experimentell
fysik. Anslaget till akademien, vilket alltjämt bör bibehålla karaktären av
obetecknat anslag, torde för ifrågavarande ändamål böra ökas med 8,352
kronor, fördelade på följande poster:

Lön åt professor Holmberg, förutom
6,000 kronor av nobelmedel
(sammanlagt motsvarande
33 löneklassen civila avlö -

ningsreglementet) ............ kronor 7,500

Rörligt tillägg, högst ...........»__1,620 kronor 9,120

Avgår pensionsavdrag ...................... > 768 kronor 8,352.

Härutöver synes böra förordnas, att Holmberg skall äga åtnjuta kristilllägg
såsom professor vid tekniska högskolan från det under åttonde huvudtiteln
uppförda gemensamma förslagsanslaget till kristillägg.

Statskontoret vill erinra, att Holmberg jämlikt gällande avlöningsreglemente
är berättigad till sjukvård på statens bekostnad. Därest Holmberg
anses böra bibehållas vid rätten till fri sjukvård, förutsätter ämbetsverket,
att eventuellt uppkommande kostnader härför bestridas av vetenskapsakademien
utan bidrag av statsmedel.

I fråga om Holmbergs pensionsförhållanden torde föreskrift böra meddelas
därom, att han i pensionshänseende skall vara likställd med ordinarie
professor vid tekniska högskolan i Stockholm. Holmberg kommer härigenom
att bibehållas vid sin nuvarande pensionsrätt ävensom vara skyldig att med
utgången av den månad, då han uppnår 65 års ålder, avgå från tjänsten.

För den händelse inrättande av förevarande professur, såsom ifrågasatts,
kommer till stånd från och med den 1 januari 1944, torde vid bifall till vad
ovan förordats av riksdagen böra äskas ett tilläggsanslag för budgetåret
1943/44 av 4,176 kronor till det såsom bidrag till vetenskapsakademien uppförda
anslaget, 75,200 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att professorn Holmberg med stor
framgång ägnat och alltjämt ägnar sin forskningsverksamhet åt vissa
centrala problem inom den organiska kemiens område, vilka ha särskilt
intresse för svenskt näringsliv. Under senare år har han främst inriktat sitt
forskningsarbete på aktuella frågor rörande inhemska bränslen. Det har
emellertid framhållits, att de mångahanda uppgifter, som åtfölja hans befattning
såsom professor vid tekniska högskolan i Stockholm, hindra honom
att i önskvärd utsträckning ägna sin tid och sina krafter åt fullföljandet av
sina för landets försörjning betydelsefulla forskningsuppgifter. Det frikostiga
erbjudande, som vetenskapsakademien gjort, är ett bevis på, vilken vikt den
vetenskapliga världen lägger vid, att Holmbergs forskargärning skall kunna
av honom fullföljas under gynnsammare betingelser än de hittills rådande.

Jag delar för egen del uppfattningen, att det ligger i det allmännas intresse,

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

att åt Holmberg beredes möjlighet att i fortsättningen helt ägna sig åt sitt
vetenskapliga arbete, och är därför beredd att förorda åtgärder i detta syfte.
Av skäl, som berörts i förutnämnda promemoria, torde därvid icke böra ifrågasättas
att bevilja Holmbergs förtidspension eller ledighet från undervisningen.
Jag förordar i stället, att åt Holmberg inrättas en personlig forskningsprofessur
i organisk kemi, knuten till vetenskapsakademien på samma sätt
som den år 1936 upprättade Siegbahnska professuren i experimentell fysik.
Vetenskapsakademien har tillstyrkt en sådan anordning och utfäst sig att bidraga
till Holmbergs avlönande med 6,000 kronor för år. Då jag förutsätter,
att Holmberg skall såsom innehavare av den personliga professuren vara i
lönehänseende likställd med ordinarie professor vid tekniska högskolan i
Stockholm, komma de på statsverket belöpande kostnaderna vid bifall till
mitt förslag att uppgå till (14,352 — 6,000 =) 8,352 kronor för år förutom
utgifter för kristillägg.

På sätt statskontoret anfört torde medel för bestridande av de på statsverket
belöpande avlöningskostnaderna, utom i vad avser kristillägg, böra
anvisas från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till
vetenskapsakademien. Då professuren torde böra inrättas den 1 januari 1944,
bör detta anslag alltså för innevarande budgetår höjas med (V2 av 8,352) i
runt tal 4,200 kronor. Vederbörligt kristillägg bör utgå från åttonde huvudtitelns
anslag till kristillägg.

Holmberg torde böra bibehållas vid rätten till fri sjukvård. Då vetenskapsakademien
icke synes böra svara för eventuella sjukvårdskostnader, torde
dessa böra utgå av statsmedel. Av praktiska skäl torde emellertid uppkommande
sådana kostnader böra förskolteras av vetenskapsakademien. På framställning
av akademien torde denna sedermera i efterskott beredas ersättning
av statsmedel för gjorda utlägg.

I likhet med statskontoret förordar jag, att Holmberg i pensionshänseende
likställes med ordinarie professor vid tekniska högskolan i Stockholm. Vederbörlig
pension bör bestridas av statsmedel.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att

dels medgiva, att vid vetenskapsakademien må för professorn
i organisk kemi vid tekniska högskolan i Stockholm Bror
Alexander Ludvig Holmberg från och med den 1 januari
1944 inrättas en personlig professur i organisk kemi,

dels besluta, att Holmberg skall-såsom innehavare av ifrågavarande
personliga professur i löne- och pensionshänseende
vara likställd med ordinarie professor vid tekniska högskolan
i Stockholm,

dels godkänna de av mig i det föregående förordade grunderna
för bestridandet av Holmbergs avlönings- och pensionsförmåner,

dels ock till Bidrag till vetenskapsakademien å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag
av .................................... kronor 4,200.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

F. Tekniska högskolor.

[2.] Tekniska högskolan i Stockholm: Avlöningar. Enligt gällande avlöningsstat
för tekniska högskolan i Stockholm skall ett belopp av 480,000
kronor av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal användas
till arvoden åt tillfälliga biträden och assistenter. Av dessa medel
skall även bestridas kostnad för uppehållande av en del av rektors undervisningsskyldighet
och vikariatsarvode i vissa fall vid förordnande att uppehålla
professorsbefattning. Besparingar å delposten skola överföras till en
särskild fond för besparade medel till arvoden åt tillfälliga lärarbiträden och
assistenter. Denna fond skall också tillföras överskott eller täcka underskott
på de i avlöningsstaten såsom särskilda uppbördsmedel med ett belopp av

350.000 kronor upptagna avgifterna från de studerande. Uppstår behov av
arvoden åt tillfälliga lärarbiträden och assistenter utöver det anvisade beloppet,
må för ändamålet medel utgå ur fonden, om den lämnar tillgång
därtill.

De egentliga för tillfälliga lärarbiträden och assistenter anvisade medlen
ha sedan år 1940 ökats med 15,000, 10,000, 5,000 och 20,000 kronor (år 1942
underkastades delposten dock i själva verket en tillfällig minskning med

50.000 kronor, då detta belopp ansågs kunna utgå ur besparingsfonden). Den
i avlöningsstaten upptagna inkomstposten för elevavgifter har samtidigt höjts
med respektive 15,000, 25,000, 5,000 och 20,000 kronor. I detta sammanhang
bör nämnas, att utgiftsposten år 1941 uppräknades i samband med dyrtidstilläggets
inarbetande i arvodesbeloppen och att en höjning med 10,000 kronor
vidtogs år 1942 för att de s. k. huvudsysslearvodena — i allmänhet arvodena
åt förste assistenterna — skulle kunna på grund av levnadskostnadernas
stegring höjas med omkring 5 procent.

Högskolans kollegienämnd har i en den 10 juni 1943 dagtecknad framställning
anfört, att högskolan icke kan erhålla tillräckligt kvalificerade
assistenter med nuvarande anställnings- och lönevillkor för dessa. Beträffande
assistenternas anställningsförhållanden har nämnden upplyst följande.

Förste assistenterna äro för närvarande delade i tre grupper allt efter tjänstgöringstidens
längd per vecka. På grundarvodena tillkommer visst tillägg
efter 2, respektive 4 års anställning. Löneförmånerna framgå av nedanstående
tabell. På det i tabellen angivna beloppet tillkommer 33 procent tillägg
(»rörligt tillägg») åt sådana förste assistenter, vilka ha sin huvudsakliga
sysselsättning vid högskolan, och 30 procent åt övriga.

Tjänstgöring	Arvode per månad
grundbelopp	etter 2 år	efter 4 år
35 veckotimmar ..........	375	425	475
30 » ..........	330	375	420
25 » ..........	290	330	370

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Förste assistenterna äro anställda per budgetår och med en uppsägningstid
av 6 månader. De åtnjuta 6 veckors årlig semester. I övrigt utgå inga förmåner
i samband med tjänstledighet, sjukvård o. d.

Till övningsassistenterna utgår ett arvode av kronor 6:80 per timme vid
tjänstgöring i högskolans lokaler och kronor 3: 70 per timme vid hemarbete,
vartill i båda fallen kommer tillägg (»rörligt tillägg») med 30 procent.

Tillfälliga lärarbiträden och assistenter avlönas för närvarande av inkomsterna
av avgifter från de studerande. Avgiften per termin uppgår för
närvarande för ordinarie studerande till 200 kronor, varjämte för specialstuderande
uttages en avgift per läroämne, i vilket de deltaga, dock med ett fastställt
maximibelopp av 250 kronor per termin. Kollegienämnden kan medgiva
nedsättning i dessa avgifter till hälften eller fjärdedelen för mindre bemedlade
eller medellösa studerande.

Kollegienämnden har framhållit nödvändigheten av att assistenternas anställningsförhållanden
förbättrades.

Arvodena och anställningsvillkoren i övrigt för högskolans assistenter äro
för närvarande sådana, att en snar ändring synes ofrånkomlig för att icke
undervisningens kvalitet skall nedgå och den genom anvisade forskningsanslag
i viss omfattning möjliggjorda forskningen onödigtvis skall fördröjas
och försvåras. En ändring av dessa förhållanden bör snarast komma till
stånd. För närvarande är löneläget inom industrien sådant, att en nyutexaminerad
civilingenjör mycket snart kan påräkna en årslön av 6,500 å 7,000
kronor.1 Uppenbart är därför, att förste assistenterna vid högskolan måste
beredas lika förmånlig löneställning, då i annat fall i regel endast de minst
kvalificerade och minst lämpade civilingenjörerna eller akademikerna skulle
erhållas. I många fall ha överhuvud taget inga kvalificerade personer kunnat
erhållas som förste assistenter utan antingen ha teknologer måst anställas
eller befattningarna måst stå obesatta, något som visat sig ha synnerligen
tråkiga konsekvenser. Vad sålunda anförts beträffande förste assistenterna
äger till stor del tillämpning på övningsassistenterna.

Kollegienämnden har föreslagit, att förste assistenterna anställas såsom
extra tjänstemän med viss löneplacering i anslutning till lönegraden Ex 21
och att övnjngsassistenternas timarvoden höjes till 10 kronor vid arbete på
högskolan och 5 kronor vid hemarbete samt att terminsavgifterna i anslutning
härtill höjas med 20 procent. Nämnden har anfört.

Enligt vad kollegienämnden under hand erfarit komma de sakkunniga för
den högre tekniska undervisningen att föreslå, att förste assistenterna skola
anställas såsom extra tjänstemän enligt civila icke-ordinariereglementet och
med anslutning till lönegraden Ex 21 enligt följande formel: utgående
t 52 4

grundlön per år ■= X —^— X grundlönen Ex 21, vartill skulle komma

rörligt tillägg, för närvarande 31 procent. Formeln är baserad på att den i
Ex 21 gällande grundlönen hänför sig till en arbetstid av 40 timmar per vecka
och 2 veckors årlig semester. 1 formeln anger »t» tjänstgöringstiden i timmar
per vecka och .skulle kunna utgöra alternativt 25, 30, 35 och 40 timmar. Reduktionen
med hänsyn till veckoantalet under året är baserad på alt 6
veckors årlig semester skall utgå. För exempelvis Fort skulle vid 35 timmars
tjänstgöringstid per vecka erhållas en grundlön av 5,180 kronor och med

* Begynnelselönen för en lie assistent med 35 veckotimmars tjänstgöring uppgår, inkl. 33 *
tillägg till 5,976 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

magg av 31 procent en totallön av 6,785 kronor. Anställningen skall vara
löpande med 3 manaders ömsesidig uppsägningstid. 1 övrigt skulle beträffande
tjänstledighet, sjukvård etc. i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat
i avlonmgsreglementet. Efter 3 respektive 6 år skulle löneförhöjning inträda
enligt gängse normer.

Beträffande högskolans övningsassistenter komma de sakkunniga att föres
a, att deras arvoden höjas till 10 kronor per timme vid arbete på högskolan
och 5 kronor per timme vid hemarbete.

Då de sakkunnigas förslag i gynnsammaste fall kan tänkas bli genomfört
fran och med budgetåret 1944/45 och det enligt högskolans bestämda mening
ar av allra storsta betydelse, att snara åtgärder vidtagas, är enligt högskolans
förmenande enda möjligheten den, att terminsavgifterna höjas. En'' detaljerad
beräkning har givit till resultat, att vid inplacering av nuvarande antal
förste assistenter (37 st.) i lönegraden Ex 21 och i mot tjänstgöringstiden
svarande löneklass en merkostnad av 17,500 kronor skulle uppstå under innevarande
budgetar samt att vid ökning av övningsassistenternas arvoden till
10 respektive 5 kronor per timme en kostnadsökning av cirka 37,000 kronor
skulle uppstå. Ökningen skulle således uppgå till sammanlagt 54,500 kronor
under budgetåret 1943/44.

Vid den fördelning, som för närvarande råder mellan fulla och reducerade
terminsavgifter, skulle vid nuvarande studerandeantal avgifterna per termin
behöva ökas med cirka 35 kronor, för att den totala kostnadsökningen skulle
täckas. Med hänsyn saväl till svårigheten att fullt säkert beräkna sammanlagda
beloppet inflytande terminsavgifter som med hänsyn till önskvärdheten
att tillmötesgå högskolans berättigade krav på utveckling synes en höjning
av terminsavgiften med 40 kronor vara lämplig, vilket vid nuvarande
terminsavgift, 200 kronor, skulle svara mot en procentuell höjning av 20
procent.

Högskolestyrelsen har tillstyrkt kollegienämndens framställning.

Allmänna lönenämnden har ansett en lönereglering för assistenterna böra
övervägas först i samband med förutnämnda sakkunnigas förslag. Nämnden
har anfört.

Enligt lönenämndens mening synas med hänsyn till vad i framställningen
anföres skäl i och för sig° föreligga att i viss utsträckning åvägabringa en förbättring
i avlöningsförmanei na för ifrågavarande lärarbiträden och assistenter.
Vissa svårigheter att tillförlitligt bedöma det förevarande förslagets innebörd
föreligga emellertid för närvarande. Lämpligast vore otvivelaktigt, att
nied ett definitivt ställningstagande till frågan finge anstå, till dess nyssnämnda
sakkunnigas förslag framlagts och spörsmålet kan bedömas i ett vidare sammanhang.
Därigenom skulle också vinnas, att man undveke ett föregripande av
sakkunnigförslaget, något som måste anses i och för sig önskvärt. Örn emellertid
en höjning av ifrågavarande ersättningar finnes böra vidtagas med omedelbar
verkan — i vilket fall enligt lönenämndens mening förste assistenternas
arvoden i första hand böra komma i fråga — synes tills vidare den närmast
till hands liggande utvägen vara att vidtaga förhöjning av de nuvarande arvodesbeloppen.

Statskontoret har avstyrkt högskolans framställning och därvid anfört.

I likhet med lönenämnden måste statskontoret finna det olämpligt, att
frågan örn förbättring av avlöningsförhållandena för i ärendet omförmälda
befattningshavare upptages till prövning och avgörande, innan ännu de sakkunniga
för den högre tekniska undervisningen slutfört sitt utredningsupp -

Kungl. Mnj:ts proposition nr 344.

drag. Statskontoret kan således icke tillstyrka ett genomförande av det av
koliegienämnden framförda förslaget härutinnan. Ämbetsverket anser sig
icke heller kunna förorda, att — på sätt lönenämnden antytt — en interimistisk
förhöjning av nu utgående arvoden kommer till stånd. De av koliegienämnden
påtalade svårigheterna för erhållande av fullt kvalificerade förste
assistenter ha uppenbarligen föranletts av i nuvarande tidsläge rådande särskilda
förhållanden och måste således betraktas såsom en ren konjunkturföreteelse.
Såvitt statskontoret har sig bekant, lära liknande svårigheter ha yppat
sig även för andra verk och inrättningar med teknisk personal. Ett tillmötesgående
på ett eller annat sätt av den föreliggande framställningen i denna
del kan följaktligen tänkas medföra motsvarande krav på löneförbättring från
andra håll inom statsförvaltningen. Härtill kommer, att ett medgivande av de
ifrågasatta avlöningsförbättringarna principiellt sett måste anses stå i strid
mot de grundsatser på lönepolitikens område, som kommit till uttryck i årets
statsverksproposition.

Erinras må jämväl i detta sammanhang, att Kungl. Maj :t genom beslut den
14 maj 1943 lämnat utan bifall en framställning från arméförvaltningen om
förbättrade löne- och befordringsförhållanden för den därstädes anställda
extra personalen ävensom att statskontoret på i huvudsak de skäl, som ovan
anförts, funnit sig i utlåtande den 7 juli 1943 böra avstyrka en framställning
från patent- och registreringsverket rörande förbättrad löneställning för viss
icke-ordinarie teknisk personal.

Vad beträffar kollegienämndens förslag örn höjning av terminsavgifterna,
får statskontoret erinra, att ifrågavarande terminsavgifter höjdes från och
med vårterminen 1940 med 25 procent för ordinarie studerande. Att i nuvarande
tidsläge, då en fortsatt stabilisering av prisnivån synes uppnåelig, vidtaga
en ytterligare höjning av elevavgifterna finner statskontoret icke tillrådligt.
Härvid bör även uppmärksammas, att terminsavgifterna^ vid Chalmers
tekniska högskola höjdes från och med höstterminen 1942 från 100 till 150
kronor samt från och med vårterminen 1943 till samma belopp, 200 kronor,
som är fastställt för ordinarie studerande vid tekniska högskolan i Stockholm.

Ett bifall till kollegienämndens förslag på denna punkt kan alltså förutses
medföra konsekvenser även beträffande Chalmers tekniska högskola. Statskontoret
anser sig vid här angivna förhållanden jämväl böra avstyrka högskolans
ifrågavarande förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får statskontoret hemställa, att
framställningen icke må till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Enligt stadgan för de tekniska högskolorna åligger det tillfälligt lärarbi-Departement

° ~ , chef 671

träde och assistent särskilt alt efter vederbörande huvudlärares anvisningar
biträda denne med undervisningen vid övningar och laborationer, med bedömandet
av de studerandes arbeten, med anordnande! av föreläsningsexperiment
samt med vården av laboratorier och samlingar. Lärarbiträdena och
assistenterna ha sålunda synnerligen krävande och för undervisningen oundgängliga
uppgifter. I vilken grad undervisningen vid tekniska högskolan i
Slockholm är beroende av tillgången lill sådana underordnade lärarkrafter
framgår icke minst därav, ali de för ändamålet beräknade anslagsmedlen
för närvarande uppgå lill icke mindre än 480,000 kronor, d. v. s. 30.5 procent
av dess avlöningsstats utgiftssida. Härav åtgår inemot hälften, 225,000 ä

230,000 kronor, till avlönande av förste assistenter, vilkas antal för närvarande
är 37. Högskolan har emellertid betydande svårigheter att rekrytera

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

särskilt förste-assistentkåren. Löneläget inom industrien för nyutexaminerade
ingenjörer, bland vilka förste-assistentkåren främst rekryteras, är nämligen
för närvarande sådant, att högskolan icke kan hävda sig i konkurrensen.
Nyexaminerade civilingenjörer kunna sålunda inom industrien påräkna en
lön av 6,500 å 7,000 kronor, medan begynnelselönen för en förste assistent
med full tjänstgöring för närvarande uppgår till icke fullt 6,000 kronor.
Dessa svårigheter hota för närvarande att leda till en kris, varför högskolan
funnit åtgärder för förbättrande av assistenternas löneställning oundgängligen
nödvändiga redan för innevarande budgetår.

På sätt allmänna lönenämnden och statskontoret framhållit torde det icke
vara tillrådligt att taga definitiv ställning till förslaget örn lönereglering förrän
i samband med de sakkunnigas för den högre tekniska undervisningen förslag.
Med hänsyn till den av statsmakterna på övriga områden av förvaltningen
och undervisningsväsendet tillämpade principen för lönesättningen hyser
jag även betänkligheter mot att tillstyrka en allmän löneförbättring för högskoleassistenterna
inom ramen för det nuvarande lönesystemet. Då emellertid
ett starkt behov av en ökad tjänstgöringsskyldighet för dessa assistenter föreligger,
torde detta även under nu rådande förhållanden utgöra tillräcklig
grund för en ökad medelsanvisning för här ifrågavarande ändamål. Förste
assistenternas tjänstgöringsskyldighet är för närvarande i allmänhet 35 timmar
per vecka, undantagsvis 25 eller 30 timmar, vilket timantal behöver ökas
till 25—40 veckotimmar. I syfte att underlätta möjligheterna för högskolan
att rekrytera förste-assistentkåren med kvalificerad personal är jag beredd
tillstyrka en förstärkning av anslagsmedlen till avlönande av assistenter och
lärarbiträden för innevarande budgetår med 20,000 kronor. Härigenom torde
högskolan erhålla möjlighet att, räknat från och med den 1 november 1943,
med bibehållande i huvudsak av det nuvarande lönesystemet utsträcka försteassistenternas
tjänstgöringsskyldighet på angivet sätt i de fall, där behovet
därav är mest trängande. Däremot anser jag mig för närvarande icke böra
tillstyrka högskolans framställning, i vad den avser de s. k. övningsassistenternas
arvoden.

Då en ytterligare höjning av terminsavgifterna vid tekniska högskolan för
närvarande icke synes böra tillgripas, förordar jag, att Kungl. Maj :t inhämtar
riksdagens medgivande lill att den i avlöningsstaten för högskolan uppförda
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal under
innevarande budgetår må överskridas med högst 20,000 kronor.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den i avlöningsstaten för tekniska högskolan i Stockholm
uppförda anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal må för budgetåret 1943/44 överskridas med högst

20,000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344-

I. Folkundervisningen.

[3.] 50 a. Dövstumskolorna: Nyanskaffning av inventarier in. m. för
dövstumskolan i Växjö, reservationsanslag. Dövstumskolbyggnaden i Växjö
var ursprungligen avsedd att inrymma en barndomsskola för dövstumma.
Vid 1938 års förstatligande av dövstumskolväsendet beslöts, att Växjöskolan
skulle ombildas till fortsättningsskola för talundervisade flickor. På grund av
omorganisationen och skolbyggnadens skick måste byggnaden underkastas
vissa ombyggnadsarbeten, avseende modernisering av värmeledningssystemet,
en allmän modernisering av lokalerna, anordnande av nya sovsalar, iordningställande
av lokaler för den yrkesutbildning, som bedrives i fortsättningsskola,
m. m. Vid krigsutbrottet togs skolbyggnaden i anspråk som militärförläggning,
varför skolan förlädes till småskoleseminariets byggnad. Vid 1942
års riksdag beslöts omläggning av undervisningen vid fortsättningsskolan på
sådant sätt, att den vid sidan av utbildning i husligt arbete och dylikt även
skulle möjliggöra en god utbildning i ett antal andra yrken, som kunde lämpa
sig för kvinnliga dövstumma, såsom sömnad, bakning, tvättning, damskrädderi
m. m. Efter denna omorganisation består skolan av en tvåårig
obligatorisk fortsättningsskola med därtill anknuten frivillig tvåårig yrkesutbildning.
Riksdagen anvisade även medel till reparations- och ombyggnadsarbeten
vid skolan, vilka arbeten beräknades kosta 675,000 kronor.

Styrelsen för skolan har anhållit, att till styrelsens förfogande måtte ställas
ett belopp av sammanlagt 41,000 kronor, avseende nyanskaffning och
iståndsättande av inventarier och maskiner för 35,000 kronor, anskaffande
av undervisningsmateriel för 2,000 kronor samt anläggning med audiometer
och hörselapparater för 4,000 kronor. Styrelsen har framhållit, att behovet
av inventarier och maskiner m. m. väsentligt ökats genom skolans omorganisation
till att omfatta såväl fortsättnings- som yrkesskola. De inventarier,
som funnos tidigare, voro avpassade för småbarnsskola. Under provisorietiden
i småskoleseminariets byggnad har det varit möjligt att låna inventarier
där, men det blir nu nödvändigt att nyanskaffa inventarier och iståndsätta
de gamla. Vidare har erfarenheten visat, att skolans undervisningsmateriel
måste kompletteras. Beträffande audiometer och hörselapparatur har
styrelsen anfört.

För alt det skall kunna bliva möjligt att bedriva viss hörselundervisning
såsom fortsättning på den undervisning, som meddelats oegentligt dövstumma
vid special- och upptagningsskolorna, erfordras en anläggning med radioförstärkare
och hörlurar. Synnerligen stor vikt lia dessa apparater vid korrigering
av talfel och vid stämbildningsövningar, eftersom eleverna tack vare
dessa apparater kunna uppfatta sina egna stämmor. För att kunna bedriva
denna verksamhet effektivt fordras även en audiometer, varmed man exakt
kan uppmäta varje elevs hörselförlust och utröna hörselresternas omfång.

Inspektören för dövstumundervisningen har tillstyrkt framställningen. Gardiner,
dukar, handdukar och andra textilier hade tillverkats vid skolan. De
äskade inventarierna m. m. vore nödvändiga för skolans ändamålsenliga an -

Kunni. Maj:ts proposition nr 344.

ordning och drift. Den befintliga undervisningsmaterielen vore dels otillräcklig
i förhållande till elevantalet, dels olämplig, då den anskaffats för
småbarnsskolan. Det vore också av synnerlig vikt för artikulationsundervisningen,
att en audiometer funnes vid skolan.

Skolöverstyrelsen har även tillstyrkt framställningen. Det syntes ofrånkomligt,
att vid återinflyttningen i dövstumskolbyggnaden en del inventarier och
annan materiel nyanskaffades och att redan befintliga inventarier iståndsat tes.

Behovet av inventarier hade också väsentligt ökats genom skolans omorganisation.
De begärda inventarierna syntes vara erforderliga för att verksamheten
skulle kunna tillfredsställande bedrivas. Det till arbetsmaterial begärda
beloppet avsåge åskådningsmateriel, kartor, planscher och dylikt samt
vissa smärre gymnastikredskap ävensom materiel för undervisning i hemsjukvård
och barnavård. Audiometeranläggningen syntes även vara av stort
värde för artikulationsundervisningen, varför överstyrelsen ehuru med viss
tvekan ansåge sig böra tillstyrka framställningen även i denna del.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig intet lia att erinra beträffande de beräknade
kostnaderna för materielanskaffningen.

Statskontoret har erinrat, att vid 1942 års riksdag förutsatts, att skolans
omorganisation skulle träda i kraft från och med budgetåret 1943/44. Styrelsen
borde därför rätteligen i sina anslagsäskanden för sagda budgetår ha hemställt
örn medel för anskaffande av ifrågavarande inventarier m. m. Ämbetsverket
ansåge så mycket större anledning ha förelegat för styrelsen att i god
tid underställa detta spörsmål Kungl. Maj:ts prövning, som det i förevarande
fall vore fråga om inventarieanskaffning av relativt stor omfattning. Statskontoret
saknade möjlighet att bedöma, huruvida skolans omorganisation
nödvändiggjorde nyanskaffning i angiven utsträckning. Ämbetsverket funne
sig emellertid böra ifrågasätta, om audiometeranläggningen vöre av behovet
påkallad. Det förefölle som örn med anskaffande av dylik apparatur skulle
tillsvidare kunna utan olägenhet anstå. Beträffande sättet för bestridande av
kostnaderna torde böra framhållas, att desamma till övervägande del vore
att betrakta som en engångsutgift. Med hänsyn härtill och till utgiftsbeloppets
storlek kunde statskontoret icke tillstyrka, att skolstyrelsen medgåves rätt
att med erforderligt belopp överskrida vederbörliga i omkostnadsstaten ingående
delposter. Ämbetsverket föresloge i stället, att Kungl. Maj:t i proposition
till riksdagen äskade ett särskilt anslag för ändamålet.

Genom beslut den 17 september 1943 har Kungl. Maj:t medgivit, att den i
omkostnadsstaten för dövstumskolorna uppförda delposten till inventarier
och maskiner må för beredande av medel till anskaffande av vissa omedelbart
erforderliga inventarier samt för verkställande av reparation och målning
av befintliga möbler för budgetåret 1943/44 överskridas med högst 9,800
kronor. I ärendet hade upplysts, att för uppehållande av skolans verksamhet
inventarier till ett belopp av 6,800 kronor måste skyndsamt anskaffas,
varjämte reparationer och målning av befintliga möbler måste verkställas
för en kostnad av 3,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Dövstumskolbyggnaden i Växjö, som de senaste åren använts för militärt Departementsändamål,
står nu efter reparations- och ombyggnadsarbeten färdig att tagas chefeni
bruk för dövstumskolan. Ombyggnaden och dövstumskolans omorganisation
till fortsättningsskola med yrkesskola nödvändiggöra givetvis anskaffande
av diverse materiel och inventarier m. m. Skolans styrelse har nu för ändamålet
begärt anvisande av ett belopp av 41,000 kronor. Såsom statskontoret
anmärkt, borde framställning örn dylik medelsanvisning, vilken icke kan anstå
till nästa budgetår, ha gjorts tidigare. För sådan inventarieanskaffning
m. m., som ansetts mest trängande, har — såsom nämnts — ett belopp av
9,800 kronor ställts till skolans förfogande, att utgå ur vederbörligt omkostnadsanslag.
I övrigt torde för ifrågavarande ändamål ett särskilt anslag böra
anvisas på tilläggsstat till löpande riksstat. Mot det av skolstyrelsen begärda
beloppet har jag ingen annan erinran att göra än att jag icke anser mig
böra tillstyrka anvisande av medel för anskaffande av en audiometer. Kostnaden
för sistnämnda apparat torde enligt vad jag inhämtat böra beräknas till 2,000
kronor. För nyanskaffning av inventarier m. m. vid dövstumskolan i Växjö
torde således böra äskas ett reservationsanslag av (41,000 — 9,800 — 2,000 —)

29,200 kronor eller i runt tal 29,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Dövstumskolorna: Nyanskaffning av inventarier
m. m. för dövstumskolan i Växjö å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av ..................................... kronor 29,000.

K. Yrkesundervisningen.

[4.] 16 a. Särskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag till grafiska
institutet. Tekniska skolan i Stockholm disponerar för sin verksamhet fastigheten
Mästersamuelsgatan 44, vilken redovisas på statens allmänna fastighetsfond,
byggnadsstyrelsens delfond. Kostnaderna för skolans disposition
av fastigheten belasta åttonde huvudtitelns anslag till Ersättning till statens
allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens delfond.

Svenska boktryckarföreningen har — med förmälan att föreningen planerade
upprättandet av ett grafiskt institut för utbildning av företags- och arbetsledare
inom den grafiska industrien och av produktionsmän inom reklambranschen
— anhållit, att nämnda institut måtte för sin teoretiska undervisning
kostnadsfritt få helt taga i anspråk en expeditionslokal och ett leklionsrum
med tillhörande biutrymmen ävensom erhålla tillgång till vissa föreläsnings-
och laboratorielokaler i den av tekniska skolan i Stockholm disponerade
fastigheten. Av framställningen inhämtas följande.

Den högre utbildning inom den grafiska industrien, som tidigare kunnat
erhållas i England, Förenta staterna och Tyskland, står för närvarande icke
till buds och kommer — när tillfälle till deltagande åter kan beredas — säkerligen
att draga så stora kostnader, att det måste anses nödvändigt alt

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

inom Sverige skapa möjligheter för meddelande av en motsvarande utbildnmg
därest denna utbildningsfråga skall kunna lösas på ett rationellt och
tor alla intresserade ekonomiskt tillfredsställande sätt. Med det ifrågavarande
planerade grafiska institutet avses sålunda att tillgodose den grafiska
industriens krav på möjligheter till utbildning inom landet av blivande företags-
och arbetsledare. Institutets ändamål skall vara att meddela en allsidig
undervisning i den grafiska branschens fackliga, tekniska, ekonomiska, estell?.
.00*1 kulturella ämnen samt att utbilda företagsledare, ekonomichefer,
torman faktorer, försäljnings- och administrativ personal ävensom annonsoch
reklambyramän. Härvid har särskilt beaktats, att dylika utbildningsmöihgheter
bora beredas icke blott personer, vilka redan erhållit högre skolutbildning,
utan även framåtsträvande personer inom arbetarnas led.

Undervisningen vid institutet är avsedd att omfatta två årskurser, nämlgen
dels en lägre kurs med syfte att hos eleven skapa en i första hand
praktisk, teknisk och ekonomisk underbyggnad, dels ock en högre fortsättningskurs
med ändamål att bibringa insikter i sådana i den lägre kursen icke
torekommande ämnen, vilka ha särskilt värde för blivande företagsledare
bestallnmgsfaktorer, försäljare, reklamproducenter m. fl.

En utbildningsanstalt sådan som den föreslagna kommer att erhålla den
storsta betydelse för den grafiska industrien och borde här liksom i andra
lander kunna påräkna stöd från myndigheternas sida. För det planerade institutet
ar aven av största vikt, att dess lokalfråga kan med ringa kostnad
tor institutet lösas på satt som föreslagits. Institutet skulle vid ett bifall till
föreningens framställning även erhålla en naturlig plats för sin verksamhet,
tillgång till bibliotek o. s. v. Aven för tekniska skolan torde den föreslagna
lösningen av lokalfrågan inrymma fördelar. Så skulle undervisningen vid de
bada utbildnmgsanstalterna delvis kunna upprätthållas med gemensamma
lararkrafter, något som givetvis innebure ekonomiska fördelar för båda parter’jjX^are
t.orc^e. institutets förläggande inom tekniska skolan komma att
medföra ett ökat intresse från allmänhetens sida för skolans verksamhet varjamte
för skolans vidkommande en i högsta grad ökad kontakt med en omfattande
gren av industrien skulle komma till stånd.

0InrättEindet av det grafiska institutet, vars verksamhet beräknas kunna
paborjas tidigast hösten 1943, har ansetts draga en engångskostnad av 20 000
kronor. Den årliga nettokostnaden har vid ett bifall till den föreliggande
framställningen beräknats till 33,000 kronor. De sålunda erforderliga medlen
skola ställas till förfogande av företag inom den grafiska industrien.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har framhållit, att ett upprättande
av den planerade utbildningsanstalten syntes vara av synnerlig vikt
för den grafiska industriens framtida utveckling samt att den undervisning,
som det grafiska institutet komme att meddela, i stora delar stöde den vid
tekniska skolan bedrivna undervisningen nära. Styrelsen skulle helst hava
sett, att undervisningen i fråga direkt anordnats vid tekniska skolan, men
då kostnaderna härför torde bliva avsevärda, hade styrelsen icke ansett sig
böra under nuvarande ekonomiska förhållanden framlägga förslag härom.
Enär emellertid undervisningen genom svenska boktryckareföreningens nu
ifrågavarande initiativ skulle kunna komma till stånd i nära anslutning till
den av tekniska skolan meddelade och utan direkt kostnad för statsverket,
hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva styrelsen rätt att för
det planerade institutet tills vidare upplåta erforderliga lokaler inom skolans

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

fastighet i den utsträckning så kunde ske utan olägenhet för skolan, allt
emot skälig ersättning för lokalernas uppvärmning, belysning och städning.

Vid ett bifall till framställningen avsåge styrelsen att såsom villkor för upplåtelsen
föreskriva, att tekniska skolans elever i viss utsträckning skulle beredas
möjlighet att övervara institutets föreläsningar.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt den föreliggande framställningen.

Statskontoret har beträffande den ifrågasatta lokalupplåtelsen erinrat, att
det enligt gällande regler ålåge enskilda att erlägga skälig hyra för av dem
disponerade lokaler i å statens allmänna fastighetsfond upptagna fastigheter.

Då ett bifall till den föreliggande framställningen om rätt för det grafiska
institutet att hyresfritt taga i anspråk vissa av tekniska skolans lokaler
skulle innebära ett avsteg från dessa regler, måste ämbetsverket, som ansåge
hyra i förevarande fall böra utgå, redan av principiella skäl motsätta sig
förslaget härutinnan.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att hyresersättningen för de lokaler i tekniska
skolans fastighet, vilka skulle helt disponeras av grafiska institutet,
skäligen syntes böra beräknas efter det å-pris av 18 kronor för kvadratmeter,
som läge till grund för den tekniska skolan i statens allmänna fastighetsfond
påförda hyresersättningen. I anslutning härtill skulle nämnda
lokaler betinga en årshyra av sammanlagt 3,600 kronor, vartill komme de
på lokalerna belöpande kostnaderna för uppvärmning och belysning av tekniska
skolans byggnad. Städningen av dessa lokaler förutsatte byggnadsstyrelsen
skola ombesörjas av institutet. Vad åter beträffade hyresersättningen
för de föreläsnings- och laboratorielokaler, vilka institutet förutsattes
skola disponera gemensamt med tekniska skolan, borde jämväl denna
beräknas efter ett å-pris av 18 kronor för kvadratmeter samt utgå i förhållande
till det antal timmar under varje arbetsdag, institutet kunde komma
att taga lokalerna i anspråk uteslutande för egen räkning. Härjämte borde
institutet efter samma grund deltaga i skolans kostnader för dessa lokalers
uppvärmning, belysning och städning.

Svenska boktryckareföreningen har härefter hemställt, att, därest framställningen
om ett kostnadsfritt upplåtande till grafiska institutet av de ifrågavarande
lokalerna icke kunde bifallas, institutet i stället måtte erhålla
statsanslag till belopp, motsvarande de å lokalerna belöpande kostnaderna
för hyra, uppvärmning och belysning.

Den grafiska industriens initiativ till att inom landet skapa ett grafiskt Departementutbildningsinstitut
måste från allmän synpunkt hälsas med tillfredsställelse. cAe/««-En anknytning av detta institut till tekniska skolan bör, såsom i ärendet
framhållits, kunna medföra påtagliga fördelar såväl för institutet som för
skolan. Jag är fördenskull beredd att i princip tillstyrka den föreliggande
framställningen om beredande av kostnadsfritt utrymme inom skolans
lokaler för institutet, vilket, enligt vad jag inhämtat, kommer att starta
den 1 januari 1944. Framställningen synes lämpligen på det sätt böra bifallas,
att institutet erhåller statsbidrag med belopp, motsvarande den hyres -

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

ersättning, som skäligen synes böra påföras institutet. Jag tillstyrker, att
hyresersättningen bestämmes till 3,600 kronor för år för samtliga de lokalutrymmen,
som institutet enligt den föreliggande undervisningsplanen beräknas
komma att taga i anspråk helt eller delvis. Härvid förutsätter jag,
att institutet kommer att gottgöra tekniska skolan för bränslekostnader o. dyl.
Kostnaderna för städning av de av institutet disponerade lokalerna torde
böra gäldas av institutet. Det statsbidrag, som bör tillerkännas institutet bör
sålunda bestämmas till 3,600 kronor för helt budgetår. Då grafiska institutet
tillträder lokalerna redan under hösten 1943 torde bidraget för innevarande
budgetår böra bestämmas till (7* av 3,600 =) 2,700 kronor.

Under erinran örn, att den av grafiska institutet erlagda hyran kommer
att tillgodoföras statsverket såsom inkomst, hemställer jag således att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Särskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag
till grafiska institutet å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett anslag av........kronor 2,700.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet.

G. v. Krusenstjerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344-

Bilaga 7.

Egentliga statsutgifter.

Nionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
oktober 1943.

Närvarande:

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, och
statsrådet Domö anmäla härefter under jordbruksdepartementets handläggning
hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44, statsrådet Pehrsson-Bramstorp beträffande
punkterna 1—5 och 7—9 samt statsrådet Domö beträffande punkten 6. Föredragandena
yttra därvid följande.

D. Undervisningsanstalter för jordbruk och lantinannanäringar

m. in.

[1.] 8 a. Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet,
reservationsanslag. Innevarande års riksdag (prop. nr 2, bil. 9, p. 1;
skr. nr 20) har under denna anslagstitel å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 anvisat ett reservationsanslag av 25,000 kronor. Av anslaget
avsågs ett belopp av 15,000 kronor för uppförande av ett potatislagerhus vid
Ugerups försöksgård.

I skrivelse den 30 augusti 1943 har styrelsen för lantbrukshögskolan hemställt,
att för uppförande av ifrågavarande potatislagerhus måtte till högskolestyrelsens
förfogande ställas ytterligare ett belopp av 9,000 kronor. Härvid
har styrelsen anfört i huvudsak följande.

På uppdrag av högskolestyrelsen ha anbud på potatislagerhuset infordrats
av Ultuna egendoms förvaltare. Lägsta anbudet, omfattande samtliga byggllihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Departementschefen.

nadsarbeten, slutar å 23,860 kronor. För uppförande av ett potatislagerhus av
planerad storlek erfordras sålunda ytterligare ett belopp av i runt tal 9,000
kronor.

Anledningen till den väsentliga ökningen av kostnaderna torde vara följande.
Byggmästare Karl Persson, Balsby, vars anbud föregående år avsåg
uppförande av ett lagerhus vid Ugerup under september och oktober 1942,
var synnerligen angelägen att hans lagerhustyp omedelbart skulle bliva föremål
för prövning av statlig myndighet. Hans anbud hade tydligen av denna
anledning satts mycket lågt, nämligen till 15,000 kronor. Byggnaden kunde
dock ej uppföras 1942. Under vintern och våren 1943 har byggmästare Persson
som entreprenör uppfört ett flertal potatislagerhus. Då nu lagerhustypen
redan hunnit bli känd, har han tydligen icke längre någon anledning att
lämna ett för staten särskilt förmånligt anbud.

I skrivelse till högskolestyrelsen den 8 juli 1943 har provningsnämnden vid
statens maskinprovningars lantbruksavdelning vid Alnarp meddelat, att
nämnden av provningsanstaltens styrelse erhållit uppdrag att ordna och utföra
tekniska undersökningar i samband med potatislagring. I första hand
avsågs jämförelse mellan lagring i stuka och lagring i lagerhus, bland annat
av den typ som utföres av byggmästare Persson. Nämnden har framhållit
betydelsen av att dessa undersökningar kunde ske på Ugerup i samarbete
med ledningen på försöksgården.

I infordrat utlåtande den 17 september 1943 har statens livsmedelskommission
tillstyrkt bifall till framställningen. Byggnadsstyrelsen har i remissyttrande
samma dag förklarat sig icke ha något att erinra i ärendet.

Med hänsyn till angelägenheten av att den nya metoden för potatislagring
varom i ärendet är fråga blir prövad vid en statlig försöksgård, tillstyrker
jag högskolestyrelsens framställning om att för uppförande av ifrågavarande
potatislagerhus erforderliga medel anvisas. För att lagerhuset skall kunna
färdigställas i tid att mottaga potatisskörden redan detta år, synes det äskade
beloppet, 9,000 kronor, böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten m. m. för
försöksverksamhet å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 9,000.

[2.] 18 a. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Byggnadsarbeten
m. m. för försöksverksamhet, reservationsanslag. För detta ändamål
anvisade 1939 års lagtima riksdag å riksstaten för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag
av 193,000 kronor. Av anslagsbeloppet avsågos 141,000 kronor
för byggande av en institutionsbyggnad, en trädgårdsmästarbostad och
en stallbyggnad vid Nyckelby trädgårdsförsöksstation i Stockholms län,

29,000 kronor för reparation av äldre byggnader, planeringsarbeten, inventarier
m. m. vid nämnda trädgårdsförsöksstation och 23,000 kronor för uppförande
av bostadshus för två vid trädgårdsförsöken vid Alnarp anställda
kördrängar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

I den av 1939 års urtima riksdag behandlade propositionen, nr 79, rörande
åtgärder för begränsning av statsutgifterna under budgetåret 1939/40
m. m. förutsattes, att av nämnda reservationsanslag ett belopp av 125,000
kronor skulle disponeras endast i den mån Kungl. Majit framdeles prövade
sådana förutsättningar vara för handen, som gällde för användning av anslag,
upptaget å allmän beredskapsstat. Enligt vad som framgår av nämnda
proposition avsågs att med uppförandet av trädgårdsmästarbostaden och
stallbyggnaden vid Nyckelby försöksstation skulle anstå tills vidare samt
att i stället för institutionsbyggnaden borde tills vidare endast uppföras en
föreståndarbostad, för vilken kostnaden förutsattes kunna hållas inom ett belopp
av 45,000 kronor. För reparation av äldre byggnader m. m. ansågos

23,000 kronor vara erforderliga. Uppförandet av bostadshuset för två kördrängar
vid Alnarp avsågs skola uppskjutas.

Vid 1941 års riksdag (prop. nr 2; r. skr. nr 94) lämnades medgivande till
att av förenämnda anslagsbelopp å 125,000 kronor högst 121,000 kronor
finge tagas i anspråk för utförande av vissa i propositionen närmare angivna
arbeten vid statens trädgårdsförsök vid Nyckelby och Alnarp. Sedermera
medgav Kungl. Majit genom särskilda beslut den 16 maj 1941 och den 12
september samma år samt den 8 januari 1943 med stöd av sistnämnda riksdagsbeslut,
att styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
finge taga i anspråk 20,000 kronor för dräneringsarbeten vid Nyckelby,
4,355 kronor för reparationer vid Alnarp och Nyckelby, 18,195 kronor för
inventarieanskaffning vid statens trädgårdsförsök, 58,184 kronor för uppförande
av en trädgårdsmästarebostad och en arbetarebostad vid Nyckelby
samt 20,266 kronor för utförande av en vattenanläggning vid Nyckelby. Slutligen
medgav Kungl. Majit den 30 april 1943 att ett för igenläggning av ett
större öppet dike avsett belopp å 5,950 kronor, som ingick i förenämnda för
dräneringsarbeten vid Nyckelby anvisade anslagsbelopp av 20,000 kronor,
i stället finge tagas i anspråk för uppförande av stängsel runt de vid Nyckelby
anlagda fruktförsöken. I

I skrivelse den 27 augusti 1943 har styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri-
och trädgårdsinstitut hemställt örn beviljande av ett anslag å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1943/44 av 13,463 kronor 48 öre, motsvarande
den vid utgången av budgetåret 1942/43 kvarstående reservationen å
förenämnda för budgetåret 1939/40 uppförda reservationsanslag. Institutsstyrelsen
har därvid anfört följande.

Då genom propositionen nr 79 och det därav föranledda beslutet av 1939
års urtima riksdag det ursprungligen anvisade reservationsanslaget ej mer
än till en del kunnat disponeras förrän efter förnyad riksdagsbehandling
1941, bär det icke varit möjligt att helt kunna utnyttja anslaget lill avsett
ändamål inom den tidsrymd, som fastställts för dispositionen av dylika reservationsanslag.
Med hänsyn härtill och till de svårigheter, som uppstått för
institutsstyrelsen att fullgöra sina förpliktelser gentemot entreprenörer och
leverantörer, har institutsstyrelsen funnit det vara nödvändigt hemställa örn
att återstående belopp av ifrågavarande reservationsanslag på nytt anvisas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Departements chefen.

Vid innevarande budgetårs början den 1 juli 1943 kvarstod av det anvisade
reservationsanslaget 13,463 kronor 48 öre, varav 9,463 kronor 48 öre utgjorde
sådana medel, som Kungl. Maj :t genom särskilda beslut medgivit kunna disponeras.
Ytterligare 4,000 kronor kvarstå av de 193,000 kronor som ursprungligen
uppfördes å riksstaten för budgetåret 1939/40. I första hand finner Alnarpsstyrelsen
det vara angeläget att helt få disponera de 9,463 kronor 48 öre,
vilka ingå i kalkyler, som vid olika tillfällen inlämnats till Kungl. Majit.
Sedan det dessutom visat sig nödvändigt att komplettera såväl vattenledning
som stängsel vid Nyckelby försöksstation, har emellertid institutsstyrelsen
ansett sig även böra anhålla örn det återstående beloppet 4,000 kronor för
att i första hand täcka utgifter för anskaffning av bevattnare och rörledningar
samt i andra hand till komplettering av stängslet vid Nyckelby försöksstation.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 4 september 1943 förklarat
sig tillstyrka, att framställning gjordes till riksdagen örn anvisande å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1943/44 av i runt tal 13,500 kronor för
ifrågavarande ändamål.

Behållningen av förenämnda å riksstaten för budgetåret 1939/40 uppförda
reservationsanslag, vilket enligt Kungl. Majits medgivande den 30 juni
1942 fått användas för därmed avsett ändamål jämväl under budgetåret
1942/43, har vid utgången av sistnämnda budgetår tillgodoförts budgetutjämningsfonden.
För utförande av de i institutsstyrelsens förevarande framställning
omförmälda arbetena, för vilka medel tidigare i viss utsträckning
ställts till förfogande, torde därför vara erforderligt att ett belopp svarande
mot de medel som enligt vad nyss nämnts överförts till budgetutjämningsfonden,
eller i runt tal 13,500 kronor, ånyo anvisas. Med hänsyn härtill och
då arbetena i fråga torde vara behövliga, vill jag förorda, att nämnda belopp
äskas såsom ett särskilt reservationsanslag å tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:
Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av .......................... kronor 13,500.

G. Lanthushållning i allmänhet.

[3.] 11 a. Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar,
reservationsanslag. Genom beslut av 1941 års riksdag
(prop. nr 333; r. skr. nr 501) anvisades å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1941/42 för ifrågavarande ändamål ett reservationsanslag av

500,000 kronor. För samma ändamål har innevarande års riksdag å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisat ett reservationsanslag av

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

800.000 kronor (prop. nr 2, bil. 9 p. 4; r. skr. nr 20). Å riksstaten för löpande
budgetår lia medel för ändamålet icke anvisats. För anslagets användning
gälla bestämmelserna i kungörelsen den 13 mars 1942 (nr 153).

I gemensam skrivelse den 31 augusti 1943 ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
hemställt, att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/

44 måtte för ifrågavarande ändamål anvisas ett reservationsanslag av 130,000
kronor. Ämbetsverken ha anfört i huvudsak följande.

Av riksdagen hittills anvisade anslag å sammanlagt 1,300,000 kronor ha redan
tagits helt i anspråk, varför medel för ifrågavarande bidragsverksamhet
nu icke finnas tillgängliga. Emellertid ha till lantbruksstyrelsen inkommit
ansökningar örn dylikt statsbidrag med sammanlagt omkring 61,000 kronor
för xithyggnad och komplettering av linberedningsanstalterna i Växjö och
Kristinehamn. Till uppförande av nämnda anstalter lia statsbidrag jämväl
tidigare beviljats. Vidare äro enligt vad kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
erfarit ytterligare utvidgningar påbörjade eller planerade vid linberedningsanstalterna
i Laholm och Hybo samt vid hampberedningsanstalten
i Värmbol, till vilka arbeten statsbidrag beräknas bliva erforderligt
med sammanlagt omkring 55,000 kronor. Även för uppförande av sistnämnda
tre anstalter har statsbidrag tidigare utgått. Enligt vad ämbetsverken
vidare erfarit torde därjämte ansökan örn statsbidrag å 6,000 kronor
för uppförande av linberedningsanstalten i Bodum invid Örnsköldsvik komma
att ingivas inom den närmaste liden. Något statsbidrag har tidigare icke
utgått till uppförande av sistnämnda anstalt. För ifrågavarande ändamål ha
emellertid ämbetsverken redan den 14 november 1940 beviljat lån från hemslöjdslånefonden
med 34,000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehov av förevarande
slag, som kan beräknas uppstå under återstående del av innevarande
budgetår, skulle alltså uppgå till omkring (61,000 + 55,000 + 6,000 =)

122.000 kronor. Med hänsyn till de alltjämt fortgående kostnadsstegringarna
med därav följande ökade kostnader för de ifrågasatta utbyggnaderna anse
ämbetsverken sig böra föreslå, att ett reservationsanslag å 130,000 kronor anvisas
för ändamålet.

Då det torde bliva erforderligt att statsbidrag lämnas för de i kommers-Departements •

chefen

kollegiums och lantbruksstyrelsen skrivelse avsedda anläggningarna, biträder
jag ämbetsverkens förslag om anvisande å tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår av för ändamålet erforderliga medel eller i runt tal

130.000 kronor. Jag har för avsikt att i annat sammanhang denna dag föreslå,
att å sagda tilläggsstat uppföres ett kapitalinvesteringsanslag till hemslöjdslånefonden
av 600,000 kronor för att möjliggöra utlämnande av lån
för utförande av vissa av förutnämnda anläggningar. Emellertid torde i vad
rör fortsatt utbyggnad av anläggningarna största försiktighet böra iakttagas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majli måtte
föreslå riksdagen

att till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till lineller
hampberedningsanläggningar å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 130,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[4.] Prisreglcrande åtgärder på jordbrukets område. Å riksstaten för
budgetåret 1943/44 är under denna anslagstitel uppfört ett reservationsanslag
av 99,000,000 kronor. Anslaget är i huvudsak avsett för upprätthållande av
jordbruksregleringen.

Jag torde för Kungl. Maj:t få anmäla dels en den 31 augusti 1943 dagtecknad
framställning från lantbruksstyrelsen om anvisande av 9,000 kronor
för täckande av vissa kostnader under första halvåret 1944 i anledning av
bestämmelserna om klassificering av kött, dels ock en den 1 september 1943
dagtecknad framställning från statens livsmedelskommission avseende bland
annat beviljande av ett anslag å 70,000 kronor för att möjliggöra försäljning
till nedsatt pris av 200 ogrässprutor.

I anledning av lantbruksstyrelsens framställning rörande
köttklassificeringen torde jag få erinra om följande. Efter att ha
inhämtat riksdagens yttrande (1941: prop. nr 299, r. skr. nr 413) utfärdade
Kungl. Majit den 30 december 1941 förordning (nr 1011) angående klassificering
av kött. Med stöd av förordningen bemyndigades lantbruksstyrelsen
den 13 februari 1942 att utfärda erforderliga föreskrifter för förordningens
tillämpning ävensom att meddela undantag från vissa däri givna bestämmelser.
Sistnämnda dag anvisade Kungl. Majit vidare till lantbruksstyrelsens förfogande
från elfte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter ett belopp
av 10,450 kronor för anställande under en tid av sex månader av särskild
tjänsteman med uppgift att biträda styrelsen med utövande av inspektion över
köttklassificeringen m. m. ävensom för anordnande av kurser för köttklassificerare.

Sedermera anvisades dels den 30 oktober 1942 ett belopp av 13,800 kronor
att av lantbruksstyrelsen användas för fortsatt anställande under tiden 15
oktober 1942—30 juni 1943 av särskild tjänsteman för inspektion över köttklassificeringen
ävensom för anordnande av kurser för köttklassificerare, vilket
belopp till lika delar skulle utgå från nionde och elfte huvudtitlarnas
anslag till extra utgifter, dels ock den 17 juni 1943 från nionde huvudtitelns
reservationsanslag till extra utgifter ett belopp av 9,650 kronor att av styrelsen
användas för fortsatt anställande intill utgången av år 1943 av nyssnämnde
befattningshavare ävensom för anordnande av kurser för klassificerare.

I förutberörda skrivelse den 31 augusti 1943 har lantbruksstyrelsen hemställt,
att för anställande under tiden 1 januari—30 juni 1944 av ifrågavarande
tjänsteman samt för täckande av befattningshavarens resekostnader
måtte ställas till styrelsens förfogande ett belopp av 9,000 kronor. Lantbruksstyrelsen
har anfört följande.

Med anledning av Kungl. Majits beslut den 17 juni 1943 förordnade lantbruksstyrelsen
den 6 juli 1943, räknat från och med den 1 juli 1943, tills
vidare intill utgången av år 1943 innehavare av befattningen såsom inspektör
för köttklassificeringen, med rätt för denne att åtnjuta ett arvode av
890 kronor för månad ävensom vid resor i tjänsten resekostnads- och traktamentsersättning
efter klass II D i allmänna resereglemente! intill ett belopp
av högst 3,600 kronor för angivna tid. Nämnda arvode har bestämts
med utgångspunkt från beloppet för lön samt rörligt tillägg (15 procent) och

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

kristillägg (16 procent) till tjänsteman i 20 löneklassen, varjämte, med hänsyn
till de avgifter för pensionering, som den till innehavare av befattningen
förordnade tjänstemannen såsom tjänstledig från en till svenska personalpensionskassan
ansluten tjänst har att erlägga, till sistnämnda belopp lagts
en summa av 100 kronor för månad.

På grund av köttklassificeringens omfattning och vikten av nödig inspektion
över klassificeringen torde jämväl under tiden 1 januari—30 juni 1944
upprätthållandet av ifrågavarande tjänst hos lantbruksstyrelsen bliva behövligt.
Framhållas må, att det antal offentliga slakthus, kontrollslakterier
och köttbesiktningsbyråer, där klassificering förekommer, nu uppgår till omkring
190.

För nämnda tjänst synes jämväl under tiden 1 januari—30 juni 1944 ersättning
böra beräknas i form av arvode ävensom resekostnads- och traktamentsersättning.
Då den nuvarande innehavaren av ifrågavarande befattning,
vid bifall till vad lantbruksstyrelsen i denna skrivelse föreslår, torde
komma att erhålla fortsatt- förordnande att innehava nämnda tjänst, synas
förut angivna, nu tillämpade grunder för fastställande av det med tjänsten
förenade arvodet fortfarande böra gälla. Ett belopp av (890 X 6 =) 5,340
kronor torde sålunda böra beräknas för ändamålet. Resekostnads- och traktamentsersättning
åt ifrågavarande tjänsteman bör, i likhet med vad som
för närvarande är fallet, utgå efter klass II D i allmänna resereglementet
och med ett till 600 kronor för månad beräknat belopp.

Medelsbehovet för anställande under tiden 1 januari—30 juni 1944 av
ifrågavarande tjänsteman kan sålunda beräknas till sammanlagt (5,340 +
6 X 600 =) i runt tal 9,000 kronor.

Jag torde få erinra om att lantbruksstyrelsen i skrivelse den 31 augusti
1943 angående förslag till anslagsäskanden inom lantbruksstyrelsen förvaltningsområde
för budgetåret 1944/45 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att för uppehållande av ifrågavarande verksamhet
under budgetåret 1944/45 erforderligt belopp finge användas av reservationsanslaget
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Över lantbruksstyrelsen framställning ha den 17 september 1943 infordrade
utlåtanden avgivits av statskontoret och statens livsmedelskommission.

Statskontoret har anfört, att därest icke det å nionde huvudtiteln uppförda
anslaget till extra utgifter ansåges böra anlitas för täckande av här ifrågavarande
kostnader, riksdagens medgivande -—- i anslutning till vad lantbruksstyrelsen
i särskild framställning föreslagit i fråga om för samma ändamål
erforderliga anslagsmedel för budgetåret 1944/45 —- torde böra utverkas, att
anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område finge tagas i
anspråk.

Livsmedelskommissionen, som framhållit, att en noggrann klassificering
av kött och fläsk utgjorde en förutsättning för bela systemet med normalpriser
å dessa varor, har tillstyrkt bifall till den av lantbruksstyrelsen i ärendet
gjorda framställningen. I

I anledning av livsmedelskommissionens framställning
örn försäljning av ogrässprutor torde jag få anföra följande.
Genom beslut den 24 juli 1942 uppdrog Kungl. Majit, efter det ärendet un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Departements chefen.

derställts riksdagen (prop. nr 319; r. skr. nr 418), åt svenska spannmålsaktiebolaget
att inköpa 100 ogrässprutor, lämpade för besprutning mot potatisbladmögel,
för försäljning enligt anvisningar av statens livsmedelskommission
till priser, som finge understiga bolagets självkostnader högst med 30
procent eller med tillhopa 30,000 kronor. Den 30 juni 1943 uppdrog Kungl.
Majit, likaledes efter det ärendet underställts riksdagen (prop. nr 246; r. skr.
nr 378), åt spannmålsaktiebolaget att inköpa ytterligare 200 dylika ogrässprutor
för försäljning enligt anvisningar av livsmedelskommissionen till priser,
som finge understiga bolagets självkostnader med tillhopa högst 70,000
kronor.

I förenämnda skrivelse den 1 september 1943 bär statens livsmedelskommission
gjort framställning örn medelsanvisning med 70,000 kronor för möjliggörande
av försäljning genom svenska spannmålsaktiebolaget till ett pris
av 650 kronor per styck av 200 ogrässprutor, lämpade jämväl för besprutning
mot potatisbladmögel. 1 ill stöd för framställningen har kommissionen
anfört bland annat.

De med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 24 juli 1942 och 30 juni 1943
av svenska spannmålsaktiebolaget inköpta 300 ogrässprutorna ha försålts
t1}! intresserade lantbrukare genom hushållningssällskapens förmedling. Försäljningspriset
för de år 1943 inköpta 200 sprutorna har varit bestämt till 650
kionor, vilket inneburit en nedsättning med 35 procent av inköpspriset, däri
imäknat spannmålsbolagets omkostnader för denna verksamhet. Då efterfrågan
pa ogrässprutor till nedsatt pris år 1943 emellertid varit vida större
än tillgången därpå och det är av synnerligen stor betydelse, att sprutor finnas
tillgängliga hos jordbrukarna för besprutning av så stor del av potatisarealen
som möjligt, anser livsmedelskommissionen det önskvärt, att jordbrukarna
beredas tillfälle att jämväl under år 1944 inköpa ett antal sprutor
på i huvudsak samma villkor som under de närmast föregående åren. Livsmedelskommissionen
vill därför föreslå, att spannmålsbolaget erhåller i uppdrag
att inköpa ytterligare 200 ogrässprutor, lämpade jämväl för besprutning
mot potatisbladmögel, och att bolaget genom statssubvention beredes möjlighet
att försälja desamma till nedsatt pris. Därest ett så stort antal sprutor
som 200 icke skulle kunna försäljas på ett år, komma eventuellt överblivna
sprutor att bli en värdefull reserv att äga tillgång till för den händelse svårare
angrepp av bladmögel skulle uppstå under det kommande året. Under alla
förhållanden torde ett eventuellt restparti sannolikt kunna försäljas under
därpå följande år, ty jordbrukarna synas alltmer börja inse betydelsen av rationell
besprutning av potatisodlingarna. Välgrundade förhoppningar finnas,
att inköpspriset på dessa sprutor skall bliva detsamma som på de senast inköpta.
Om därför inköpspriset och spannmålsbolagets omkostnader sammanlagt
beräknas till enahanda belopp som tidigare eller 1,000 kronor per styck
och sprutorna skola försäljas till samma pris som i år eller 650 kronor per
styck, erfordras för försäljning av 200 sprutor till detta pris ett anslag av

70,000 kronor.

Den verksamhet, som regleras av förordningen den 30 december 1941 angående
klassificering av kött, är närmast föranledd av önskemålet att under
rådande krisförhållanden underlätta genomförandet av prisregleringen å kött
och fläsk. Efter framställning av lantbruksstyrelsen har Kungl. Majit genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

särskilda beslut, senast den 17 juni 1943, ställt medel till lantbruksstyrelsens
förfogande för anställande av en särskild tjänsteman med uppgift att biträda
styrelsen vid utövandet av inspektionen över köttklassificeringen. Genom beslutet
den 17 juni 1943, därvid för ändamålet ett belopp av 9,650 kronor anvisats
att utgå från nionde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter,
har möjliggjorts anställande av ifrågavarande tjänsteman för tiden intill utgången
av år 1943. Lantbruksstyrelsen har i nu ifrågavarande skrivelse hemställt
att 9,000 kronor måtte anvisas till nämnda befattningshavares avlöning
och resekostnader under första halvåret 1944. Med hänsyn till ändamålet med
köttklassificeringen torde hinder icke böra möta mot att de med ifrågavarande
verksamhet förenade kostnaderna, för budgetåret 1943/44 beräknade
till (9,650 + 9,000 =) 18,650 kronor, bestridas från reservationsanslaget till
prisreglerande åtgärder. Förenämnda belopp om 9,650 kronor torde i anslutning
härtill få överföras från sistnämnda anslag till nionde huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter.

Vad angår statens livsmedelskommissions framställning rörande inköp och
försäljning av ogrässprutor finner jag mig med hänsyn till betydelsen, framförallt
i nuvarande försörjningsläge, av de ifrågasatta åtgärderna böra tillstyrka,
att spannmålsbolaget erhåller i uppdrag att inköpa ytterligare 200
ogrässprutor, lämpade jämväl för besprutning mot potatisbladmögel, och att
bolaget beredes möjlighet att försälja desamma till ett pris av 650 kronor
per styck. Riksdagens medgivande torde böra inhämtas, att för ändamålet
erforderligt belopp, som av kommissionen beräknats till högst 70,000 kronor,
må bestridas från anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att medgiva, att för tillgodoseende av de i det föregående
omförmälda ändamålen må tagas i anspråk sammanlagt högst
88,650 kronor från nionde huvudtitelns reservationsanslag
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

[5.] 39, Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag.
För detta ändamål har anvisats dels å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1940/41 ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, dels i riksstaten för
budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av likaledes 5,000,000 kronor, dels
å tilläggsstat lill riksstaten för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor, dels ock i riksstaten för innevarande budgetår ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.

Förevarande anslag utbetalas och disponeras av länsstyrelserna i enlighet
med bestämmelser som meddelas för varje särskilt fall. För avgivande av utlåtanden
i frågor rörande understöd till befrämjande av landsbygdens elektrifiering
har tillsatts en beredning, benämnd elektrifieringsberedningen, bestående
av en representant för en var av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen och statens bränslekommission.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

I skrivelse den 9 juli 1943 har elektrifieringsberedningen gjort framställning
om att för innevarande budgetår måtte för ifrågavarande ändamål anvisas
ett ytterligare anslag av förslagsvis 8,000,000 kronor. Beredningen bär hemställt,
att, för den händelse anslag icke alls eller endast till mindre belopp
kunde erhållas, direktiv måtte lämnas på vad sätt de hittills tillämpade grunderna
för bidragstilldelningen borde ändras.

Efter att inledningsvis lia erinrat örn sin tidigare i skrivelse den 16 februari
1943 (se prop. nr 163/1943, bilaga 5, punkt 2) lämnade redogörelse angående
disponerandet av de under åren 1940 och 1941 anvisade anslagen å
sammanlagt 10,000,000 kronor, har beredningen beträffande ytterligare anslagsbehov
för innevarande budgetår yttrat följande.

Sedan beredningens skrivelse den 16 februari 1943 avgavs, ha statsmakterna
anvisat ytterligare anslag å sammanlagt 4,000,000 kronor, varav 2,000,000
kronor på lilläggsstat för budgetåret 1942/43 och 2,000,000 kronor för innevarande
budgetår. Ur anslaget på tilläggsstat ha hittills beviljats 1,400,000
kronor. Därest nu under behandling liggande ansökningar — till stor del
avseende anläggningar som igångsatts med förväntan om bidrag — behandlas
efter de grunder, som under den senaste tiden tillämpats, skulle endast
cirka 500,000 kronor finnas disponibla för ytterligare elektrifieringsprojekt.
Enligt de underhandsupplysningar, beredningen erhållit från skilda håll,
kunna ansökningar förväntas inkomma inom den närmaste tiden i sådan utsträckning,
att även sistnämnda belopp inom kort bleve disponerat, därest
ansökningarna behandlas efter nu tillämpade grunder. Hos beredningen vila
dessutom på grund av kopparransoneringen tills vidare bordlagda ansökningar
på sammanlagt något mer än 2,000,000 kronor.

För att den subventionerade elektrifieringen skall kunna bedrivas i samma
omfattning som under de senaste 12 månaderna, för vilket kopparransoneringen,
som den nu tillämpas, icke synes lägga hinder i vägen, beräknar beredningen
att ytterligare 5,000,000 kronor skulle erfordras för innevarande
budgetår. Räknat efter under senaste femmånadersperiod inkomna ansökningar
å cirka 750,000 kronor per månad skulle behovet uppgå till omkring

8,000,000 kronor.

Beredningen har beträffande de hittills tillämpade tilldelningsgrunderna
och dessas lämplighet anfört följande.

För elektrifieringsbidragen har hittills tillämpats en subventionsgräns av 90
kronor per tariffenhet, innebärande att elektrifieringsintressenterna skola
bära minst denna kostnad själva. I undantagsfall — speciellt för vissa trakter
i Värmland och övre Norrland — har subventionsgränsen dock varit 70 eller
80 kronor per enhet. Vad beträffar bidragens maximala storlek föreslogs i
den utredning, som låg till grund för det första anslaget, 90 kronor per enhet.
I åtskilliga fall lia emellertid högre bidrag beviljats. Beredningen har sålunda
på senaste tiden baserat sina förslag på en maximitiildelning av
100 kronor per enhet. Maximibegränsningen har emellertid icke hindrat bidragstilldelning
för projekt med något högre kostnad än (90 + 100 =) 190
kronor per enhet i sådana fall, då intressenterna — konsumenter, distributörer
och kraftleverantörer — velat taga på sig mer än 90 kronor per enhet och
den framtida ekonomien kunnat anses någorlunda tryggad genom att nyelektrifieringen
utförts av ett större befintligt distributionsföretag med god
ekonomi, genom åtaganden av konsumenterna att utföra naturaprestationer
för anläggningarnas underhåll eller dylikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Beredningen är av den uppfattningen, att de hittills tillämpade tilldelningsgrunderna
varit i stort sett lämpligt avvägda beträffande såväl de prestationer,
vilka begärts av intressenterna själva, som hjälpens minimiomfattning
med hänsyn till nyelektrifieringarnas ekonomi. Vidare synes det vid hittillsvarande
storlek på bidragen ha varit möjligt att genomföra rätt fullständiga
elektrifieringar, i det att även enstaka gårdar med mycket höga elektrifieringskostnader
kunnat få komma med, vilka, örn de icke fått kraft i samband med
övrig elektrifiering, troligen fått bliva ulan för mycket lång framtid. Ur dessa
synpunkter anser beredningen sålunda anledning till ändring icke finnas.

Beträffande åtgärder för begränsning av den totala medelsåtgången har
beredningen framhållit följande.

Höjning av subventionsgränsen och sänkning av det maximala bidraget få
göras proportionsvis mycket stora för att medelsbehovet skall nämnvärt påverkas.
En ändring med 10 kronor per enhet beräknas sålunda rent matematiskt
minska bidragens totalbelopp med cirka 13 respektive 5 procent.
Man får emellertid räkna med vissa biverkningar. En ytterligare minskning
torde nämligen uppstå genom att vissa projekt, som ur ekonomisk synpunkt
skulle genomföras med bidrag enligt nuvarande grunder, befinnas för vanskliga
efter en skärpning. De ökade kraven på konsumenterna vid höjning av
subventionsgränsen komma emellertid också att minska önskan att vara
med och därigenom försämra anslutningsgraden, varvid i många fall kostnaderna
per enhet öka snabbare än anslutningen minskas, så att bidragen i
verkligheten bli större. En höjning av subventionsgränsen anser sig beredningen
därför icke vilja föreslå. Beträffande maximibeloppets storlek skulle
en återgång till den ursprungligen tillämpade 90-kronorsgränsen visserligen
icke behöva ingiva betänkligheter, men en ändring, som verkligen radikalt
påverkar medelsbehovet, skulle troligen medföra, att elektrifieringarna bli
mindre fullständiga, och öka risken för att konsumenterna — i de fall då
angelägenheten örn kraft är mycket stor — påtaga sig större prestationer än
de egentligen kunna bära.

En relativt kraftig beskärning av medelsbehovet med mindre ogynnsamma
biverkningar torde kunna ernås, om en sänkning av maximala bidragsbeloppet
per enhet kombineras med att bidrag överhuvudtaget icke lamnas till
elektrifieringar med specifika kostnader överstigande ett fastställt värde,
överslagsvis skulle sålunda sammanlagda bidragsbeviljningen nedgå till hälften,
därest bidragen maximeras till 80 kronor per enhet och därjämte som
villkor för bidrag kräves att specifika anläggningskostnaden icke överstiger
170 kronor per enhet. Fastställes åter en lägre maximitilldelning kan vid oförändrat
totalt bidragsbelopp kostnadsgränsen höjas. Det är visserligen toga
tilltalande att avskära från bidrag en hel del projekt, vid vilka konsumenterna
lia vilja och ekonomisk förmåga att prestera mera än vad sorn svarar
mot det under subventionsgränsen liggande beloppet, men örn en begränsning
överhuvudtaget skall genomföras, torde det vara nödvändigt att helt utesluta
vissa projekt, och det framstår då som förnuftigt att här flir utvälja de dyraste.
Vissa biverkningar få emellertid förutses. Det har sålunda hittills visat
sig, ali förutsättningarna för elektrifieringsprojekten i hög grad avpassas efter
de för bidragen tillämpade tilldelningsgrunderna, och en tendens att tillrättalägga
kostnaderna, så att specifika kostnaden kommer under det for
bidragsbeviljningen avgörande värdet, torde sannolikt komma till synes. Beredningen,
som hittills närmast haft alt undersöka, att kostnaderna icke
äro för högt upptagna i ansökningarna, torde emellertid lia lika god möjlighet
all kontrollera motsatsen, varför orimliga avvikelser från de avsedda rikt -

100

Kunni- Maj:ts proposition nr 344.

linjerna icke torde behöva befaras. Ävenså torde få räknas med en tendens
att vid projektering av anläggningarna utesluta de mera kostsamma delarna
i syfte att hålla specifika kostnaden under det för bidrag fastställda gränsvärdet.
Även örn detta i extrema fall kan vara befogat, synes dock som allmän
regel böra eftersträvas att varje elektrifiering blir så fullständig som
möjligt. Det kan därför bli nödvändigt att sovra de bidragsberättigade projekten
även ur den synpunkten att de skola giva en rimlig fullelektrifiering
av området i fråga.

De förut avhandlade åtgärderna, avseende en ransonering av tillgängliga
anslagsmedel, hänföra sig helt till de siffermässiga tilldelningsgrunderna.
Åtgärder av annat slag äro emellertid tänkbara.

En möjlighet är, att de tillgängliga medlen förbehållas vissa landsdelar.
Man .skulle därvid kunna utvälja deni, sorn hittills fått minst bidrag, eller deni
som äro minst utvecklade i elektrifieringshänseende.

En annan möjlighet är, att nian söker placera bidragen, där elektrifieringen
gör största nyttan. Svårigheten är blott att mäta ifrågavarande nytta. Statens
industrikommission tillämpar i fråga örn tilldelningen av koppar för landsbygdselektrifiering
en kvalificeringsfaktor, som ungefärligen angiver proportionen
mellan motorelektrifiering och totalelektrifiering. Avsikten är att förbehålla
kopparen för sådan elektrifiering, särskilt av tröskverksdriften, sorn
minskar behovet av olja för motorer, under det att ren belysningselektrifiering
uteslutes. Sedan bestämmelserna för koppartilldelningen numera mildrats,
begränsa svårigheterna i detta hänseende icke längre elektrifieringen i
samma utsträckning som tidigare. Det kan emellertid ifrågasättas, att även
för bidragstilldelningen skulle förutsättas en kvalificering i princip likartad
med den som tillämpas vid koppartilldelningen, men strängare än denna.
Härigenom skulle åtskilliga elektrifieringsprojekt bli uteslutna. Det är emellertid
föga tilltalande att laborera med två olika kvalificeringskrav, helst som
tillskapandet av ifrågavarande faktor väl närmast var en nödfallsutväg och
den antagligen ger ett mycket ofullkomligt uttryck åt elektrifieringsnyttan.

När kopparsvårigheterna satte in, medgav kommerskollegium i syfte att
möjliggöra viss önskvärd elektrifiering avsteg från förbudet att använda järn
i lågspänningsledningar. Industrikommissionen medgiver vidare, att koppartilldelningen
baseras på enbart den till eli projekt hörande kvalificerade anslutningen,
under det att elektrifieringen och därmed även bidragsbehovet i
obegränsad utsträckning kan utökas med okvalificerad anslutning, vilken tillgodoses
medelst järnledningar. Ett upphävande av medgivandet att använda
järn för ifrågavarande ledningar skulle av allt att döma minska medelsåtgången
för bidragen. För ett sådant upphävande, vilket i varje fall torde komma
att vidtagas så snart koppartillgången blir normal, tala vissa skäl. Järnledningarna
i lågspänningsnäten möjliggöra i regel endast en nödtorftig kraftförsörjning,
varför utbyten till betydande kostnader bli aktuella, så snart
koppar åter kan anskaffas. Vidare bör beaktas, att de elektriska gårdsinstallationer,
som nu utföras, till följd av brist på åtskillig annan material än koppar,
särskilt gummi, bli, om än icke lika mindervärdiga som under förra kristiden,
dock av kristidskvalitet. Örn det kunde förutses, att materialtillgången
skulle vara normal örn exempelvis ett år, borde det därför vara övervägande
fördelaktigt att nedbringa elektrifieringsverksamheten under detta år. Åtgärden
att förbjuda järn i lågspänningsledningarna torde emellertid få rätt vittgående
följder, och i vilken omfattning därmed anspråken på elektrifieringsbidrag
skulle nedbringas är svårt att överskåda. Även en del icke bidragsbehövande
elektrifiering skulle förmodligen hindras, och tidpunkten för materialsvårigheternas
upphörande kan ännu icke förutses.

Örn anslagstillgången för elektrificringsbidrag blir begränsad, kan som för -

Kuni;!. Maj.ts proposition nr 344.

101

ut framhållits antingen denna begränsning direkt få återverka på bidragstilldelningcn
eller någon eller några ransoneringsåtgärder vidtagas. I förra
fallet skulle bidrag då beviljas i den ordning ansökningar komma in, och när
tillgängliga anslag äro helt förbrukade, får ett uppehåll göras i avvaktan på
nytt anslag. Om emellertid en begränsning av bidragsbeviljningen i anslutning
till medelstillgången skall åstadkommas medelst ändring av tilldelningsgrunderna,
förordar beredningen, att maximala bidraget per enhet minskas
och att bidrag lämnas endast till elektrifieringar med anläggningskostnad per
enhet understigande visst fastställt belopp. De båda gränsvärdena få bestämmas
med hänsyn till medelstillgången för varje tidsperiod. Beredningen vill
emellertid framhålla, att vare sig den ena eller andra av de ovan avhandlade
ransoneringsmetoderna tillämpas, kommer så gott som all ytterligare elektrifiering
i övre Norrland att hindras.

Anvisande av medel för ifrågavarande ändamål grundar sig på statsmak- Departements■

• chefen

ternus önskan att i nuvarande krisläge med dess svårigheter att anskaffa bensin
samt lys- och brännoljor lämna ett verksamt stöd åt strävandena för landsbygdens
elektrifiering. Denna bidragsverksamhet synes alltjämt böra fortsättas.
Tillgången på koppar och viss annan för elektrifiering erforderlig
materiel är emellertid begränsad, och det är angeläget att endast sådan materiel
användes till elektrifieringsanläggningar, att dessa bliva av beslående beskaffenhet.
En närmare utredning erfordras av den utsträckning, i vilken
elektrifieringen med hänsyn härtill kan fullföljas. För att möjlighet skall erhållas
att fortsätta elektrifieringen i den omfattning, vartill materielåtgången
lämnar utrymme, synes ett belopp av 2,000,000 kronor böra äskas å tilläggsstat
till riksstaten för löpande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 2,000,000.

L. Rikets allmänna kartverk och statens meteorologiskhydrografiska
anstalt m. m.

[6.] 3 a. Rikets allmänna kartverk: Anskaffande av flygplan m. m., reservationsanslag.
Sedan vid 1937 års riksdag beslutats, att den ekonomiska kartläggningen
av landet skulle äga rum med stöd av fotokarta, framställd efter
flygfotografering, lia anslag för budgetåren 1938/39 och 1939/40 beviljats för
anskaffande till kartverket av två fotograferingsflygplan, ett under vartdera
av nämnda budgetår. Flygplanen, som inköpts från Tyskland, voro tvåmotoriga
landflygplan av typen Focke-Wulff 58.

I skrivelse den 9 juni 1943 hemställde överbefälhavaren efter samråd med
rikets allmänna kartverk, att 885,000 kronor omedelbart måtte ställas till
förfogande för inköp av ytterligare två fotograferingsflygplan jämte viss

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

annan materiel. I beslut den 30 juni 1943 förklarade Kungl. Maj :t att framställningen
icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedermera har rikets allmänna kartverk i skrivelse den 9 juli 1943 hemställt,
att förslag måtte föreläggas 1943 års riksdag om anvisande å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1943/44 av medel för inköp av två flygplan
m. m. i enlighet med beräkningar, som framlagts av överbefälhavaren i skrivelsen
den 9 juni 1943. Över denna framställning har statskontoret den 21
juli 1943 avgivit infordrat utlåtande.

Härefter har rikets allmänna kartverk i en den 3 augusti 1943 dagtecknad
skrivelse anmält, att ett av kartverkets flygplan SE-KAA vid nödlandning den
21 juli 1943 havererat och därvid skadats så svårt att det sannolikt icke
kunde repareras. Under alla förhållanden kunde det icke tänkas bliva reparerat
inom sådan tid att det bleve användbart för flygfotografering under årets
fotograferingssäsong. Under åberopande härav och med hänvisning till att,,
då framställningen om medel för anskaffning av nya flygplan till kartverkets
flygfotograferingar jämlikt Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 30
juni 1943 icke föranlett någon åtgärd, hos kartverket saknades tillgång till
reservplan att insättas i stället för det havererade planet ifrågasatte kartverket,
om icke i det genom flygplanshaveriet uppkomna nya läget medel
omedelbart skulle kunna ställas till förfogande för anskaffning av flygplanen.

I anledning av kartverkets sistnämnda framställning anvisade Kungl. Maj :t
den 27 augusti 1943 för inköp av ett flygplan jämte reservdelar samt för
tullkostnader, frakter och transporter ävensom för allmänna omkostnader
samt oförutsedda utgifter till kartverkets förfogande intill 365,000 kronor att
utbetalas till kartverket från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Jag torde nu ånyo få för Kungl. Majit anmäla ifrågavarande ärende.

I sin förenämndä framställning den 9 juni 1943 om medel till inköp av
fotograferingsflygplan m. m. anförde överbefälhavaren i huvudsak följande.

Med hänsyn till att vid rikets allmänna kartverk för närvarande endast finnas
två fotograferingsflygplan är fotograferingskapaciteten vid kartverket relativt
låg och motsvarar icke nuvarande behov. Det är nämligen nödvändigt
att med större snabbhet än vad förhandenvarande flygplan göra möjligt införskaffa
fotomaterial från de operativt betydelsefulla delar av vårt land,
vilka ännu icke äro fotograferade, ävensom över övnings- och skjutfält.

En ökning av antalet fotograferingsflygplan är emellertid motiverad icke
blott med hänsyn till ett forcerat arbete under närmaste år. Genom flygplanens
förslitning ökas risken, att ett eller båda av kartverkets nuvarande
flygplan bli satta ur funktion längre eller kortare tid mitt under den ganska
kortvariga fotograferingssäsongen. Kartverkets äldsta flygplan, som inköptes
år 1939, har redan begagnats i fem somrar.

Vid anskaffning av nya fotograferingsflygplan är det av ekonomiska skäl
och praktiska driftssynpunkter lämpligast att samma slags plan inköpas som
kartverkets nuvarande, alltså av typen F\V 58 Weike från firman FockeWulff
i Bremen. Därjämte bör en reservmotor och vissa andra reservdelar
anskaffas. För att vinna den med flygplansanskaffningen avsedda ökningen i
kartverkets fotograferingskapacitet bör vidare till ett av planen anskaffas även
en seriekamera; för det andra planet kan en vid kartverket befintlig reservkamera
användas.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

103

Förhandlingar ha sedan ett år tillbaka pågått med firmor i Tyskland i ändamål
att undersöka möjligheterna att inköpa förenämnda materiel. Dessa
förhandlingar ha nyligen lett till positivt resultat, varvid framgått att materielen
nu kan levereras under förutsättning att beställning göres inom kort.

Kostnaderna för anskaffning av flygmaterielen beräknas av flygförvaltningen
sålunda:

2 kompletta flygplan.................................. kronor

Reservdelar för d:o.................................... »

Extra utrustning, skidor, uppvärmningsanordning m. m. . . »

1 reservmotor........................................ »

Reservdelar för d:o .................................. »

Tullkostnad för flygplanen ............................ »

Tullkostnad för motorn och reservdelarna................ »

Frakter och transporter............................... »

Allmänna omkostnader + oförutsett............. »

Summa kronor 825,000.

Kostnaderna för anskaffning av seriekamera »S 1818» jämte dennas inbyggnad
i flygplanet beräknas till högst 60,000 kronor.

För att utröna möjligheterna att anskaffa fotograferingsflygplan till billigare
pris har chefen för flygförvaltningen anmodats att undersöka huruvida
några vid flygvapnet befintliga plan skulle kunna användas för här avsett
ändamål. Denna utredning har emellertid givit vid handen, att ur betjänings-,
drifts- och underhållssynpunkt anskaffning av flygplan typ FW 58 Weihe
ställer sig förmånligare än användning av vid flygvapnet befintliga plan.

Rikets allmänna kartverk framhöll i sin skrivelse i ämnet den 9 juli 1943,
bland annat, följande.

Kartverkets möjligheter att genomföra av Kungl. Majit den 9 april 1943
för innevarande år anbefallda flygfotograferingar ha blivit väsentligt minskade
därigenom att medel icke ställts till förfogande för inköp av nya flygplan.
Visserligen ha medel anvisats till förhyrning av ett flygplan, men detta plan
är enmotorigt och icke specialbyggt för flygfotografering. Riskerna vid arbetenas
utförande med detta plan såväl för personal som kameramateriel
äro väsentligt större än vid användning av den flygplanstyp, som kartverket
eljest har vid sina arbeten, och svårigheterna att nå ett fullgott resultat vid
flygfotograferingen ökas, särskilt genom att flygfotografens dirigering av
planet på grund av dettas byggnad måste ske genom observation med bombsikte
i stället för direkt.

Såsom kartverket framhållit i en skrivelse till överbefälhavaren den 30
mars 1942 i samband med kostnadsberäkningar för de militära kartarbetena
under år 1942 är det nödvändigt att fotograferingsflygplanens antal ökas dels
på grund av den omkring tre gånger större omfattning flygfotograferingarna
för militära ändamål fått i förhållande till vad som vid kartverkets omorganisation
avsetts skola årligen utföras för den ekonomiska kartläggningen, dels
av den anledning, att kartverkets flygplan för värjo år allt mer förslitas under
den väsentligt ökade fotograferingsverksamheten.

Att ett plan bör finnas i reserv för det antal plan, som nödvändigt erfordras
för att medhinna den avsedda, årliga flygfotograferingen, torde framgå därav,
att antalet vid flygfotograferingen för kartändamål användbara, molnfria dagar
är mycket litet. Uppstår därför fel på ett flygplan just under en ur väderlekssynpunkt
lämplig period och reservflygplan saknas, kan detta kullkasta
alla beräkningar för arbetsplanens genomförande. Tyvärr lia sådana

565,000

40.000

30.000

35.000

20.000

85.000

10.000

15.000

25.000

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Före draganden.

fel uppstått vid flera tillfällen innevarande sommar, varför möjligheten att
medhinna det av överbefälhavaren önskade arbetsprogrammet kommit att
äventyras.

Sedan Kungl. Maj:t avslagit överbefälhavarens framställning örn medel
till inköp av två nya flygplan till kartverket, saknas möjlighet att för innevarande
års flygfotograferingar åstadkomma någon utökning av antalet flygplan,
ulan arbetena få verkställas i den omfattning nuvarande utrustning kan
komma att medgiva. Att det icke kan, vare sig ur säkerhetssynpunkt eller
beredskapssynpunkt, vara försvarligt att låta det fortgå på samma sätt ännu
ett år, torde ligga i öppen dag.

Kartverket har därför funnit sig hos Kungl. Majit böra göra framställning
om medel för anskaffande av två flygplan, en reservmotor jämte reservdelar
samt en seriekamera i enlighet med av överbefälhavaren framlagda beräkningar.

Med hänsyn till den långa tid, som åtgått vid förhandlingarna mellan flygförvaltningen
och de tyska myndigheterna för erhållande av exporttillstånd,
vilket nu förfallit, lärer ingen möjlighet finnas att efter nytt exporttillstånd
erhålla flygplanen i tid till nästa års flygfotograferingar, vilka beräknas bliva
påbörjade i april månad, om icke medel kunna anvisas under innevarande
års höst. Då kartverket inhämtat, att anvisande av medel för anskaffning
av flygplanen m. m. icke ansetts kunna ske från försvarsväsendets beredskapsanslag,
hemställer kartverket, att Kungl. Majit måtte till 1943 års riksdag
framlägga proposition om anvisande av medlen på tilläggsstat för budgetåret
1943/44.

Statskontoret framhöll i sitt utlåtande den 21 juli 1943, att, därest det befunnes
erforderligt att anskaffa de flygplan och den utrustning, varom i ärendet
vore fråga, framställning -— i likhet med vad som skett vid anskaffande
av den nu utnyttjade flygfotograferingsmaterielen — borde göras till riksdagen
örn anvisande av särskilda medel för ändamålet under riksstatens nionde
huvudtitel. Huruvida anskaffandet av ifrågavarande materiel kunde anses
vara så angeläget, att medel borde äskas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår, undandroge sig statskontorets bedömande.

I skrivelse den 27 augusti 1943 har rikets allmänna kartverk anfört, att,
därest å tilläggsstat för innevarande budgetår endast upp foges medel till ett
flygplan med därtill hörande utrustning, för budgetåret 1944/45 erfordrades
ytterligare medelsanvisning med 376,000 kronor för anskaffande av ännu ett
flygplan.

För anskaffande av den materiel, som avses i överbefälhavarens och kartverkets
förenämnda skrivelser den 9 juni respektive den 9 juli 1943, erfordras
— sedan genom Kungl. Majits beslut den 27 augusti 1943 till kartverkets
förfogande ställts ett belopp av 365,000 kronor från anslaget till oförutsedda
utgifter för inköp av ett flygplan jämte reservdelar — en ytterligare anslagsanvisning
med 520,000 kronor. För dessa medel torde sålunda för kartverkets
fortsatta arbeten med flygfotograferingen kunna anskaffas ännu ett flygplan
av samma typ som de hittills inköpta, en reservmotor jämte vissa reservdelar

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

105

samt en seriekamera. Enligt vad som upplysts från flygförvaltningen finns det
till inköp avsedda flygplanet alltjämt till disposition för omedelbar leverans.

Vad överbefälhavaren och kartverket i ärendet anfört giver vid handen,
att på grund av den forcerade flygfotograferingen för militära ändamål under
de senaste åren de för kartverket tidigare anskaffade flygplanen i hög grad
förslitits. Möjligheterna att verkställa erforderlig flygfotografering ha i hög
grad försämrats genom det i somras inträffade haveriet, varigenom det ena
av kartverkets flygplan så svårt skadats att detsamma icke torde kunna repareras.
Med hänsyn till det anförda och då de flygplan, vilka förhyrts för
kartverkets räkning, icke äro lämpade för ifrågavarande arbeten samt deras
användande dessutom innebär ökade risker för personal och kamerautrustning,
synes det för genomförandet av flygfotograferingen — främst för militära
ändamål —- synnerligen angeläget, att den sålunda föreslagna ytterligare
nyanskaffningen snarast kommer till stånd. Mot storleken av det härför beräknade
anslagsbeloppet, 520,000 kronor, finnes från min sida icke anledning
till erinran. Beloppet torde böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår i form av ett reservationsanslag, benämnt Rikets
allmänna kartverk: Anskaffande av flygplan m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Rikets allmänna kartverk: Anskaffande av flygplan
m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 520,000.

[7.] 6. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i allmänhet:
Observatörer. Under åberopande av vad chefen för försvarsdepartementet
vid anmälan av propositionen nr 354 angående den militära väderlekstjänstens
organisation anfört beträffande förstärkning av observationsnätet
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten
i allmänhet: Observatörer å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag
av.................................. kronor 75,000.

[8.] Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i allmänhet:
Tclegramkostnader m. m. Under åberopande av vad chefen för
försvarsdepartementet vid anmälan av propositionen nr 354 anfört beträffande
förstärkning av observationsnätet hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att i omförmälda proposition avsedda kostnader
för telefonavgifter under budgetåret 1943/44 må bestridas
från det i riksstaten för nämnda budgetår uppförda förslagsanslaget
till Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:
Verksamheten i allmänhet: Tclegramkostnader m. m.

Wlum<) till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 344.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[9.] 8. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i allmänhet:
Underhåll av stationer m. m., reservationsanslag. Under åberopande
av vad chefen för försvarsdepartementet vid anmälan av propositionen nr 354
anfört beträffande anskaffning av meteorologisk utrustning till observationsstationerna
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten
i allmänhet: Underhåll av stationer m. m. å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av .................... kronor 20,000.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Maj-.t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Gustav T. Roupe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

107

Bilaga 8.

Egentliga statsutgifter.

Elfte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 oktober 1943.

Närvarande:

Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, anmäler härefter
under elfte huvudtiteln hörande ärende angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

D. Diverse.

[1.] 10 a. Ersättning för vissa förtullningskostnader. Till finska legationens
i Stockholm dåvarande handelsavdelning utlämnade statens reservförrådsnämnd
under december månad 1939 och januari månad 1940 från
nämndens lager ett parti aktivt kol om sammanlagt 62,476 kilogram. Av
partiet skulle enligt överenskommelse 20,000 kilogram anses såsom försålda
och återstoden såsom utlånade. Av den sistnämnda kvantiteten, 42,476 kilogram,
återlevererades i december månad 1941 42,212 kilogram. Återstående
264 kilogram försåldes sedermera. I samband med att angivna 42,212 kilogram
infördes till Sverige, erlade finska staten i enlighet med tulltaxeförordningen
tullavgifter för partiet, uppgående till 30,289 kronor 89 öre. För
det försålda partiet har överenskommen köpeskilling erlagts.

I skrivelse den 19 november 1942 har statens reservförrådsnämnd meddelat,
att finska legationens inköpsavdelning anhållit, att nämnden måtte vidtaga
åtgärder i syfte att möjliggöra restitution till byrån av de för det aktiva
kolet erlagda tullavgifterna. Under förmälan att generaltullstyrelsen förklarat
sig sakna befogenhet att medgiva sådan restitution har nämnden hemställt,
att ett belopp av 30,289 kronor 89 öre måtte anvisas för att bereda

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Departements

chefen.

finska staten täckning för kostnaderna för förtullningen av här ifrågavarande
parti aktivt kol.

Generaltullstyrelsen har i utlåtande den 10 december 1942 anfört, att det
från Finland levererade kolet icke utgjorde sådant returgods, för vilket enligt
5 § s) tulltaxeförordningen tullfrihet finge åtnjutas. Ej heller eljest hade omständigheterna
vid införseln varit sådana, att tullfrihet eller tullrestitution
kunde ifrågakomma med stöd av de av Kungl. Maj:t med riksdagen utfärdade
tulltaxe- eller tullrestitutionsförordningarna.

Det från Finland levererade partiet aktivt kol utgör kompensation för dylikt
kol, som Sverige tidigare ställt till finska statens förfogande. Då formella
förutsättningar för tullfrihet för det första partiet icke varit för handen, har
finska staten måst erlägga tullavgifter för kolpartiet. I likhet med statens
reservförrådsnämnd anser jag, att denna utgift icke bör slutligt stanna å
finska staten. Då gällande bestämmelser om tullrestitution lägga hinder i vägen
för medgivande av restitution av de erlagda tullavgifterna, synes ersättningen
till finska staten böra beredas genom anvisande av ett särskilt anslag, vilket
torde böra upptagas med ett till 30,300 kronor avrundat belopp.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Ersättning för vissa förtullningskostnader å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag
av......................................kronor 30,300.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Carl-Erik Wällhammar.

Kungl. Majlis proposition nr 344.

109

Bilaga 9.

Utgifter för statens kapitalfonder.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 oktober
1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler frågor örn
anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 och anför därvid följande.

Erforderlig avskrivning av kapitalinvesteringar på tilläggsstat till de olika
riksstaterna ha under krigsåren plägat anmälas först mot slutet av vederbörande
riksdagssession, då avskrivningsbehovet kunnat fullständigt överblickas.
De principer, på vilka organisationen av arbetet under årets riksdags höstsession
bygger, möjliggöra framläggande av medelsäskanden för avskrivningsändamål
redan vid sessionens början. Skulle nya avskrivningsbehov uppkomma
eller ändring ske i de till grund för här beräknade avskrivningar liggande
förhållandena, förutsätter jag, att vederbörliga tillägg och jämkningar vidtagas
av riksdagen.

Jag torde nu i korthet få redogöra för de olika fall, i vilka omedelbar avskrivning
är påkallad beträffande investeringarna å tilläggsstaten.

Statens affärsverksfonder. Ett anslag under statens järnvägars
fond till vissa åtgärder för ökad försvarsberedskap å 750,000 kronor
forde böra i sin helhet avskrivas.

Luftfart sfonden. Ett anslag till belysningsanläggningar för luftfartsleder
å 60,000 kronor och ett anslag till byggande och förbättring av flygplatser
å 650,000 kronor torde i enlighet med hittills tillämpade avskrivningsgrunder
böra helt avskrivas.

Statens allmänna fastighetsfond. Anslagen till ombyggnadsarbeten
vid förvarings- och intcmeringsanstalten i Norrköping, till tillbyggnad
till statens väginstitut m. m., till byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

samt till nybyggnad för statens veterinärbakteriologiska anstalt böra enligt
gällande principer avskrivas till 50 procent. Ett anslag till anordnande av
skyddsrum i beskickningsfastigheten i Helsingfors bör i likhet med tidigare
anslag till samma ändamål helt avskrivas. Övriga investeringsanslag, nämligen
till inköp av fastighet för beskickningen i Ottawa, till ökade lokaler för länsstyrelsen
i Örebro län, till lantmäterikontorsbyggnad i Örebro samt till anordnande
av avloppsledning vid veterinärhögskolan, böra avskrivas med 25 procent.

Försvarsväsendets fastig hetsfond. För nu löpande budgetår
beräknas avskrivningsbehovet för investeringar i försvarsväsendets fastighetsfond
schablonmässigt till 50 procent av den totala investeringen i vederbörande
delfond, med undantag för kostnader för dels markförvärv, vilka icke underkastas
någon avskrivning, dels ock för byggnader å Järvafältet och ammunitionsfabriken,
vilka avskrivas med anlitande av medel utom budgeten. För
investeringar inom ramen av 1942 års försvarsbeslut, beträffande vilka anslagen
från och med innevarande budgetår årligen uppföras med jämna kvotdelar
av den återstående anslagssumman sedan från det för hela uppbyggnadsperioden
beräknade anslagsbehovet avdragits för budgetåret 1942/43 anvisade
investeringsanslag, ha Irån och med löpande budgetår jämväl avskrivningsanslagen
kvoterats. För avskrivningsändamål anvisas sålunda under varje
delfond ett kvotanslag under rubriken Vissa byggnadsarbeten m. m. samt ett
anslag för avskrivning av övriga investeringar under rubriken övriga arbeten.

Med tillämpning av dessa principer skola för avskrivning av investeringar
på tilläggsstat I till löpande riksstat under rubriken Övriga arbeten uppföras
ett anslag under envar av arméförvaltningens och marinförvaltningens delfonder
å respektive 375,800 och 163,000 kronor.

Statens utlåningsfonder. I proposition till årets riksdag framlägges
förslag till enhetliga räntebestämmelser för lån från statens utlåningsfonder.
För flertalet utlåningsfonder skall enligt förslaget tillämpas en i anslutning
till räntekostnaden för statens långfristiga upplåning bestämd normalränta.
För ett mindre antal utlåningsfonder skall utgå utöver normalräntan
ett särskilt tillägg för teckning av med utlåningsverksamheten förenade speciella
kreditrisker. Efter denna enhetliga reglering av räntebestämmelserna
torde en översyn böra ske av de avskrivningskvoter som tillämpas för de
olika lånefonderna.

Å nu förevarande tilläggsstat äskas ett anslag å 600,000 kronor för investering
i hemslöjdslånefonden. Å dylika investeringar har under senare år avskrivits
20 procent. Med hänsyn till alt i fortsättningen normalränta skall tilllämpas
på lån från hemslöjdslånefonden, bör någon avskrivning å nu äskat
investeringsanslag icke ske.

Fonden för låneunderstöd. Ett anslag till lån till Sveriges utsädesförening
för inrättande av linlaboratorium å 207,000 kronor bör med
hänsyn till de föreslagna lånevillkoren helt avskrivas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

lil

till avskrivning av nya kapitalinvesteringar i härefter angivna
fonder å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa följande reservationsanslag, nämligen.

Statens järnvägars fond:
Kommunikationsdepartementet:
Försvarsberedskap vid statens järnvägar:

Vissa åtgärder för ökad försvarsberedskap
............................ kronor 750,000

Luftf arts! onden:

Kommunikationsdepartementet:

Belysningsanläggningar för luftfartsleder. . kronor 60,000
Byggande och förbättring av flygplatser . . > 650,000

Statens allmänna fastighetsfond:

Justitiedepartementet:

Ombyggnadsarbeten vid förvarings- och
interneringsanstalten i Norrköping .... kronor 45,000

Utrikesdepartementet:

Anordnande av skyddsrum i beskicknings fastigheten

i Helsingfors.............. kronor 50,000

Inköp av fastighet för beskickningen i

Ottawa ........................... * 82,500

Kommunikationsdepartementet:

Tillbyggnad till statens väginstitut m. m. kronor 11,000
ökade lokaler för länsstyrelsen i örebro

län . ............................. » 7,000

Lantmåterikontorsbyggnad i örebro .... » 6,300

Jordbruksdepartementet:

Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan kronor 6,000
Anordnande av avloppsledning vid veterinärhögskolan
...................... » 9,300

Nybyggnad för statens veterinärbakteriologiska
anstalt ..................... » 100,000

Försvarsväsendets fastighetsfond:

Försvarsdepartementet:

Arméförvaltningens dclfond:

övriga arbeten...................... kronor 375,800

Marinförvaltningens del [ond:
övriga arbeten...........

163,000

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Fonden för låneunderstöd:

Jordbruksdepartementet:

Lån till Sveriges utsädesförcning för inrättande
av linlaboratorium ............ kronor 207,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar
Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Lars Gabrielson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

113

Bilaga 10.

Kapitalinvesteringar.

JU8titiedepartementet.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms
slott den 8 oktober 1943.

Närvarande:

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler härefter under
justitiedepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför
därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 1 a. Ombyggnadsarbeten vid förvarings- och interncringsanstalten i
Norrköping. I skrivelse den 27 augusti 1943 har fångvårdsstyrelsen hemställt,
att anslag måtte äskas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 för
bland annat vissa brådskande ändringsarbeten vid förvarings- och interneringsanstalten
i Norrköping. Såsom stöd för framställningen åberopas, att
antalet manliga förminskat tillräkneliga förbrytare och återfallsförbrytare
under den senaste tiden stigit så att tillgängligt platsutrymme blivit i det
närmaste fullbelagt. Den 1 augusti 1943 uppgick sålunda, enligt vad styrelsen
meddelar, antalet förvarade och internerade män till 178, medan antalet
platser å de för män avsedda förvarings- och interneringsanstaltema å Hall
samt i Norrköping och Ystad utgjorde sammanlagt 182. Då till följd av klientelets
beskaffenhet icke alltid samtliga platser i öppna och halvöppna paviljongerna
vid vårdanstalten å Hall kunde tagas i anspråk, vore behovet av
ytterligare platser trängande.

En utökning av platsantalet finner styrelsen kunna till minsta kostnad
åvägabringas genom att ytterligare utrymme anskaffas å Norrköpingsanstal -

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

ten. Beträffande de för sådant ändamål erforderliga ändringsarbetena anföres
i styrelsens skrivelse följande:

I centralfängelset i Norrköping är för närvarande i norra flygeln ett avsevärt
utrymme upptaget av den s. k. nattcellavdelningen, bestående av sovboxar,
som emellertid äro så ålderdomliga och ohygieniska, att de icke kunna
användas till logement utan tagits i anspråk till förrådslokaler för en del av
fängelsets verkstadsdrift, skrädderiet, som är av betydande omfattning. För
att skaffa nya bostadsutrymmen är nu avsikten att omändra nattcellavdelningen
till verkstads- och förrådslokaler, varigenom de nuvarande verkstadslokalerna
i centralfängelsets södra flygel skulle kunna ändras till bostadsrum,
11 st. jämte ett dagrum. Nya fönster skulle samtidigt insättas. Dessa
förändringar föranleda emellertid med hänsyn till byggnadernas beskaffenhet
att nytt mellanbjälklag av betong måste läggas in i norra flygeln samt
viss grundförstärkning vidtagas och nytt bjälklag inläggas i södra flygeln.
Samtidigt skulle vissa omändringsarbeten avseende fönsterupphuggning m. m.
vidtagas å andra och tredje botten i västra flygeln, varigenom nya bostadsutrymmen
vinnas.

Genom att verkstadslokaler anordnas i norra flygeln kunna vidare vissa
utrymmen i östra flygeln, som nu provisoriskt användas till verkstäder, åter
tagas i anspråk som bostadsrum. Sammanlagt skulle genom de föreslagna
anordningarna erhållas 20 högst 25 nya platser. Kostnaden skulle begränsas
till c:a 3 600 kronor per plats, vilket måste betecknas som synnerligen lågt.

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten ha av fångvårdsstyrelsens arkitekt
Gustaf Birch-Lindgren beräknats sålunda:

Nya celler i östra delen av södra flygeln

Grunder, bärbalkar m. m. i källaren under

nya väggar ............................ kronor 3,460

Inredning av celler i bottenvåningen inklusive

nya fönster och nytt vindsbjälklag........ » 32,316

Värme och sanitet........................ » 3,240

Elektriska installationer .................. » 1,600 kronor 40,616

Upphuggning av fönster m. m. i västra flygeln.
Fönsterupphuggning inklusive nya galler och

fasadreparation ........................ kronor 15,733

Elektriska installationer .................. » 1,250 »

Verkstad och lager i norra flygeln.

Rivning av befintliga nattceller, nytt mellanbjälklag
av betong i lagret, hyllinredning . . kronor 12,850

Värme och sanitet ........... » 3,010

Elektriska installationer .................. » 2,200

'' Hiss .................................... » 6,640

Hissmaskinrum .......................... ■» 3,000 »

Oförutsett, ritningar, kontroll .......................... »

16,983

27,700

4,701

Summa kronor 90,000

Kungl. Majlis proposition nr 344.

115

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att till nya bostadsutrymmen och verkstadslokaler m. m.
vid förvarings- och interneringsanstalten i Norrköping anvisa ett investeringsanslag
av 90,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen, som avgivit infordrat utlåtande över fångvårdsstyrelsens
framställning, har icke funnit något att erinra mot de föreslagna arbetena.
De för arbetenas utförande angivna kostnaderna ha synts styrelsen
i och för sig något knappt tilltagna men tillräckliga under förutsättning att
arbetena i viss omfattning utfördes av på anstalten intagna personer.

Enligt den översikt rörande beläggningen å rikets fångvårdsanstalter som Departements.
lämnades i årets statsverksproposition (II ht sid. 42) hade antalet förvarade chefenoch
internerade under år 1942 icke företett några större förändringar. Antalet,
som den 1 januari 1942 utgjort 150 och under året såväl under- som överstigit
detta antal, uppgick sålunda den 1 december 1942 till 157. Med hänsyn
härtill ansåg föredragande departementschefen det tillgängliga platsutrymmet
å förvarings- och interneringsanstaltema — sammanlagt 190 platser
för män och kvinnor — vara tillräckligt under förutsättning att alltjämt
kunde anstå med ikraftträdandet av 1937 års lag om förvaring och internering
i säkerhetsanstalt.

Under den hittills förflutna delen av innevarande år har ifrågavarande
klientel enligt uppgifter från centrala fångregistret ökat från 160, därav 3
kvinnor, den 1 januari till 180, därav likaledes 3 kvinnor, den 1 september.

Då antalet platser för män obetydligt överstiger 180, har frågan örn anskaffande
av ytterligare platsutrymme blivit trängande. Förslaget att för ändamålet
utnyttja Norrköpingsanstalten, som väl lämpar sig för detta slag av
specialvård, synes innebära den bästa lösningen av frågan. Genom de föreslagna
ombyggnadsarbetena skulle man samtidigt vinna en ändamålsenligare
disposition av anstaltens lokaler. Tilläggas må, att det framtida ikraftträdandet
av 1937 års förvarings- och interneringslag under alla förhållanden kommer
att medföra behov av ökat platsutrymme för förvarade och internerade,
varför det tillskott av 20 å 25 platser, som nu skulle vinnas, med säkerhet kommer
att bliva erforderligt även efter en återgång till mera normala förhållanden
med lägre fångantal.

Med anledning av byggnadsstyrelsens uttalande rörande de beräknade kostnaderna
för ifrågavarande arbeten har fångvårdsstyrelsen under hand meddelat,
att hinder icke möter att i viss omfattning anlita å anstalten intagna personer
för arbetenas utförande. Styrelsen anser med hänsyn härtill att den
angivna kostnadsramen kan hållas.

På grund av det brådskande behovet av ytterligare platsutrymme torde
anslag för ändamålet böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

att till Ombyggnadsarbeten vid förvarings- och interneringsanstalten
i Norrköping å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av ................................ kronor 90,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Thore Wisén.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

117

Bilaga 11.

Kapitalinvesteringar.

Utrikesdepartementet.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den S oktober 1943.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena anmäler under utrikesdepartementets handläggning
hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 2 a. Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten i Helsingfors.
Det i beskickningsfastigheten i Helsingfors befintliga luftskyddsrum,
som under vintern 1939/40 inretts i fastighetens källarvåning, erbjuder
enligt sakkunnigas utlåtande icke tillfredsställande trygghet vid bombanfall
och icke heller tillräckligt utrymme åt beskickningens tjänstemän och deras
familjer samt övriga i fastigheten boende personer. Med hänsyn härtill har det
ansetts påkallat att vidtaga åtgärder för att bereda ifrågavarande personer
ökat skydd. Kungl. Maj:t har i detta syfte bemyndigat beskickningen att låta
i huvudsaklig överensstämmelse med ett i samråd med luftskyddsmyndigheterna
i Helsingfors utarbetat förslag, mot vilket byggnadsstyrelsen förklarat
sig icke hava något att erinra, anordna ett mera tillfredsställande luftskyddsrum.
Tillika har Kungl. Maj:t medgivit, att uppstående kostnader tills
vidare må bestridas från det å förskottsstat för försvarsväsendet för budgetåret
1943/44 under fonden för förlag till statsverket uppförda förskottsanslaget
till Försvarsberedskapens stärkande i allmänhet. Anordnandet av det
förbättrade skyddsrummet beräknas medföra en kostnad av 46,315 kronor.

Frågan om täckning av denna utgift synes nu böra underställas riksda -

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

gen. Jag förordar, att ett särskilt investeringsanslag, vilket synes böra avrundas
till 50,000 kronor, äskas för ändamålet, och hemställer sålunda, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten
i Helsingfors å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/
44 anvisa ett investeringsanslag av..........kronor 50,000.

[2.] 2 b. Inköp av fastighet för beskickningen i Ottawa. I enlighet med

det medgivande, som lämnats av 1943 års lagtima riksdag (r. skr. nr 346/
1943) har Kungl. Majit den 29 juli samma år beslutit, att generalkonsulsbefattningen
i Montreal skall indragas och att en sändebudsbefattning skall
upprättas i Ottawa. Sändebudet har numera telegrafiskt inberättat, att till
följd av den i Ottawa rådande akuta bostadsbristen några för beskickningen
lämpliga lokaler för närvarande icke funnes att hyra. Örn detta framdeles
skulle visa sig möjligt, finge för en mindre bostadslägenhet beräknas en hyreskostnad
av lägst 450 kanadensiska dollars för månad och för därutöver erforderlig
kanslilokal om förslagsvis tre rum omkring 200 kanadensiska dollars
för månad, i svenskt mynt motsvarande tillhopa omkring 30,000 kronor
för år. Med hänsyn till rådande höga hyresnivå, vilken betingades av
den synnerligen betungande fastighetsskatten, vore förhyrning över huvud
taget ekonomiskt ofördelaktigare än inköp av fastighet, för vilken beskickningen
ej skulle komma att påföras någon skatt. Flertalet utländska beskickningar
i Ottawa hade därför ansett förmånligast att inköpa egna fastigheter.

Under dessa förhållanden har sändebudet efter en grundlig översyn av
hyresmöjligheterna samt efter samråd med sändebudet i Washington och med
vederbörande kanadensiska myndigheter för lokalfrågans lösning förordat inköp
av en fastighet för statens räkning. Sändebudet föreslår, att för beskickningen
förvärvas en enligt hans uppfattning för denna synnerligen lämplig
fastighet med läge i ett förstklassigt bostadsdistrikt. Fastigheten omfattar i
bottenvåningen hall, salong, arbetsrum, ytterligare ett rum och matsal, i våningen
en trappa upp fyra sovrum och två badrum samt i våningen två trappor
upp tre sovrum och ett badrum. Fastigheten inrymmer vidare kök och
fyra rum samt badrum för tjänare och gift beskickningsvaktmästare. Å tomten
finnes därjämte ett välplanerat hus med fem rum, lämpliga för beskickningskansliet.
Båda dessa byggnader, som äro uppförda omkring år 1918, äro
byggda av tegel och befinna sig i synnerligen gott skick samt fordra ringa
reparation. Tomten är stor och mycket fritt belägen. Fastigheten betingar ett
pris av omkring 68,200 amerikanska dollars, eller i svenskt mynt 286,440
kronor. För ändringar och reparationer samt för inköp av inventarier beräknas
omkring 9,800 amerikanska dollars bliva erforderliga. Sammanlagt
skulle alltså för fastighetsköpet krävas omkring 78,000 amerikanska dollars,
i svenskt mynt motsvarande 327,600 kronor.

Sändebudet har framhållit, att enligt ett från sakkunnigt håll inhämtat
utlåtande enbart byggnadsvärdet för de båda husen uppgår till sammanlagt

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

119

75,000 kanadensiska dollars, motsvarande i svenskt mynt 286,500 kronor, samt
enbart tomtvärdet till samma belopp. Slutligen har sändebudet meddelat,
att fyra nya beskickningar komme att upprättas i Ottawa inom den närmaste
framtiden och att vederbörande regeringar konkurrerade om tillgängliga
fastigheter. Det vore därför angeläget att snart kunna fatta beslut angående
det ifrågasatta fastighetsförvärvet.

Byggnadsstyrelsen, som anmodats yttra sig över sändebudets förslag, har
förklarat att, såvitt av de hittills telegrafiskt lämnade uppgifterna kunde bedömas,
det ifrågasatta fastighetsförvärvet syntes vara för statsverket synnerligen
förmånligt.

Det av 1943 års riksdag i enlighet med den s. k. Amerikautredningens för- DepartemenUslag
(jfr prop. nr 280/1943) fattade beslut, enligt vilket Sveriges representa- chelention
i Canada genom upprättande av en sändebudspost i Ottawa förlänades
diplomatisk karaktär, var ett uttryck för statsmakternas uppfattning rörande
de svensk-kanadensiska förbindelsernas under senare tid starkt ökade betydelse.
Det synes angeläget, att i samband härmed beskickningens lokalfråga
löses på ett tillfredsställande sätt. Då, såsom sändebudets framställning
utvisar, lämpliga lokaler för beskickningen för närvarande icke finnas att
hyra i Ottawa, skulle denna tills vidare nödgas kvarstanna i Montreal och
sändebudet vara tvunget att företaga särskilda resor till Ottawa för förhandlingar
med de kanadensiska myndigheterna därstädes. En sådan anordning
skulle givetvis vara förenad med åtskilliga olägenheter. Man synes därför
icke böra underlåta att begagna den utväg, som det nu framlagda förslaget
att för statens räkning förvärva en fastighet i Ottawa erbjuder. Ett dylikt förvärv
är desto mera att förorda, som det i och för sig måste anses vara ett
önskemål, att beskickningen installeras i egen fastighet.

Den till inköp föreslagna fastigheten synes väl motsvara beskickningens behov.
De av sändebudet insända upplysningarna rörande kostnaderna för dess
förvärvande synas vidare giva vid handen, att ett inköp skulle vara för
statsverket ekonomiskt fördelaktigt. Jag tvekar därför ej att förorda sändebudets
förslag och föreslår, att av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår för ändamålet äskas ett anslag, vilket lämpligen torde
böra avrundas till 330,000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av fastighet för beskickningen i Ottawa å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
investeringsanslag av ....................kronor 330,000.

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar
Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

C.-G. Béve.

•*

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

121

Bilaga 12.

KAPITALINVESTERINGAR.

Förs varsdepartemen tet.

Utdrag av protokollet över'' försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 8 oktober 1843.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
''Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler härefter under
försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 m. m.

Med förmälan tillika att ärendena under punkterna 1 d., 2, 3, 5 och 10
vore av den natur, att närmare redogörelse för deras innebörd än som av
det följande framginge icke borde ske till statsrådsprotokollet, varför ytterligare
upplysningar borde få lämnas genom de handlingar, som komme att
överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför departementschefen
följande.

Försvarsväsendets fastighetsfond.

Arméförvaltningens delfond.

[1.] Vissa byggnadsarbeten m. m. Detta anslag är för innevarande budgetår
uppfört med 24,000,000 kronor. Såsom framgår av årets statsverksproposition
(kapitalbudgeten, bilaga 2, sid. 13) har anslaget beräknats såsom s. k.
kvotanslag, d. v. s. uppförts med omkring en fjärdedel av det belopp, som
för byggnadsarbeten för armén återstår att anvisa för budgetåren 1943/47,
med rätt för Kungl. Majit att överskrida detsamma inom den av riksdagen
fastställda kostnadsramen samt för mötande av prisstegringar. Nämnda
kostnadsram inrymmer viss marginal för nya kapitalinvesteringar. Förevarande
anslag får dock av Kungl. Majit tagas i anspråk för sådana investeringar
först efter av riksdagen lämnat medgivande.

Under denna punkt upptager jag uppkomna frågor örn anslagets disposition
för sådana nya ändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344.

1759 48 9

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

a. Ny vaktmästarbostad vid försvarsväsendets kemiska anstalt m. m. I skrivelse
den 14 maj 1943 Ilar försvarsväsendets verkstadsnämnå äskat medel för uppförande
av en bostadsbyggnad för vaktmästaren vid försvarsväsendets kemiska
anstalt ävensom ändring till laboratorie- och verkstadslokaler av den
lägenhet, som för närvarande disponeras av vaktmästaren. Nämnden, som i
ärendet samrått med försvarets forskningsnämnd, har därvid anfört i huvudsak
följande.

Utrymmena vid försvarsväsendets kemiska anstalt vore utnyttjade till
bristningsgränsen, varför en utökning av anstaltens lokaler vore i hög grad
nödvändig. Frågan örn den militära forskningens framtida organisation vore
för närvarande föremål för särskild utredning, vilken sannolikt komme att
omfatta jämväl anstaltens organisation och utrymmesbehov. I avvaktan på
utredningens slutförande syntes anstaltens behov av ökade utrymmen i
någon mån kunna tillgodoses genom att den i anstalten inrymda lägenhet,
som disponerades av vaktmästaren, toges i anspråk för laboratorier och
verkstäder.

Då den nuvarande vaktmästarbostaden vore belägen på ett ur tjänstesynpunkt
synnerligen olämpligt och delvis hälsovådligt sätt, vore det även
ur andra synpunkter önskvärt, om denna bostad förflyttades. Bostaden
vore för närvarande belägen på stort avstånd (400 m) från anstaltens inkörsgrindar,
vilket försvårade kontrollen över in''- och utpassering utom tjänstetid
samt nödvändiggjorde, att besökande till expeditionsvakten måste passera
över anstaltens område. Bostaden vore belägen omedelbart intill laboratorier,
där arbeten med ytterst giftiga gaser påginge. Bostaden utsattes dessutom
för obehag genom att brand- och rökmateriel prövades å en intill bostaden
belägen öppen plats. Omedelbart under bostaden befunne sig dessutom
anstaltens garage, där gengasdrivna bilar förvarades och varifrån gengas
kunde tränga upp.

Enligt nämndens förmenande borde särskild byggnad inrymmande vaktmästarbostad
uppföras omedelbart intill anstaltens inkörsgrindar, varigenom
inpasseringskontrollen skulle förenklas samt dessutom vissa andra fördelar
ernås. Kostnaderna för en nybyggnad, inrymmande en trerumslägenhet
jämte ett vaktrum, inklusive kostnaderna för omändring till laboratorie- och
verkstadslokaler av den av vaktmästaren för närvarande disponerade lägenheten,
hade av verkstadsnämnden beräknats till 40,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts har verkstadsnämnden hemställt,
att nämnda belopp 40,000 kronor måtte för angivna ändamål ställas till
nämndens disposition.

I ärendet har försvarets bostadsanslcaffningsnämnd den 30 augusti 1943 avgivit
utlåtande och därvid framhållit följande.

På de skäl verkstadsnämnden anfört torde en ny vaktmästarbostad vara
behövlig. Ur övervakningssynpunkt syntes det erforderligt att förlägga bostaden
i anslutning till vaktrummet, även örn denna anordning torde komma
att medföra vissa obehag för expeditionsvakten och hans familj. De beräknade
kostnaderna, varav enligt uppgift cirka 35,000 kronor belöpte på vaktmästarbostaden,
torde få anses som i och för sig i stort sett skäliga. En
hyressättning efter normala förräntningsgrunder för den planerade bostaden
torde emellertid ej kunna ske. Byggnadskostnaderna torde nämligen — efter
reducering av desamma till 1939 års nivå samt avdrag å desamma för vaktrummet
— bli så höga, att årshyran, räknat efter normal hyresavkastning,
bleve cirka 1,800 kronor. Denna hyra torde vara alltför hög i förhållande

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

till den för innehavaren av expeditionsvaktbefattningen, som enligt gällande
personalförteckning för kemiska anstalten vore placerad i lönegrad A 5, utgående
lönen. För nedbringande av byggnadskostuaderna torde en nedskärning
av den planerade bostaden till två rum och kök kunna ifrågasättas.

Vid en dylik nedskärning torde en relativt sett mera ekonomisk och ändamålsenlig
planlösning kunna åstadkommas, varvid man framför allt torde
kunna vinna i effektiv yta genom att onödiga korridorutrymmen helt torde
kunna elimineras.

Då det av skäl, som verkstadsnämnden anfört, synes erforderligt att en Departementsutökning
av anstaltens utrymmen kommer till stånd och annan lokal än chefen.
den lägenhet, som disponeras av vaktmästaren, icke finnes att tillgå för
sådant ändamål, finner jag mig böra tillstyrka, att lägenheten tages i anspråk
för laboratorier och verkstäder samt att medel anvisas för i samband därmed
erforderliga omändringsarbeten ävensom för uppförande av ny bostadsbyggnad
för vaktmästaren. På av bostadsanskaffningsnämnden anförda skäl
bör emellertid övervägas en begränsning av bostadens storlek.

Enär ifrågavarande kostnad — bortsett från den efter den 1 juli 1941 in.
trädda prisstegringen — synes böra falla inom den i 1942 års försvarsbeslut
fastställda kostnadsramen för arméns byggnader, lärer kostnaden böra bestridas
från förenämnda investeringsanslag av 24,000,000 kronor till Vissa
byggnadsarbeten m. m.

b. Anläggande av pumpverk och tryckledning vid Skaraborgs pansarregemente.

I skrivelse den 16 augusti 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
anfört i huvudsak följande. Vid förutvarande Skaraborgs regemente, numera
Skaraborgs pansarregemente, i Skövde funnes uppfört ett reningsverk,
färdigbyggt år 1915, för rening av spillvatten från regementet. Sedan
reningsverket byggdes, hade spillvattenmängden avsevärt ökats, bland annat
genom anslutning av 95 vattenklosetter. Dessa förhållanden hade medfört,
att verkets kapacitet numera blivit otillräcklig och reningsförmågan obetydlig.

Åtgärder måste alltså vidtagas till skydd mot förorening av den bäck, vari
vattnet utsläpptes. Detta kunde ske

1. genom modernisering och utvidgning av nuvarande reningsverket,

2. genom uppförande av nytt reningsverk och

3. genom anslutning till ett av Skövde stad planerat reningsverk.

Beträffande de olika alternativen finge anföras följande.

1. Om det gamla reningsverket bibehölles, måste på grund av den ökade
belastningen en dubblering ske av de flesta anläggningsdelarna. Den biologiska
bädden vore av ineffektiv typ och måste helt förnyas och utökas. Verket
vöre dessutom så beläget, att avloppsvatten från planerad central tygverkstad
vid regementet icke kunde med självfall anslutas, varför en separat pumpstation
med tryckledning måste uppföras för detta ändamål.

2. Ett nytt reningsverk måste uppföras å annan plats än där det nuvarande
vore beläget för att möjliggöra anslutning av tygverkstadens avloppsvatten
med självfall.

3. En anslutning av regementets avloppsvatten till stadens ledningsnät
krävde utvidgning av stadens reningsverk samt uppförande av gemensam
pumpstation för regementet och tygverkstaden.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
Kostnaderna för de olika alternativen hade beräknats sålunda:

1. Iståndsättning och utvidgning av gamla verket ... kronor 100,000

Ny pumpstation för verkstaden med tryckledning » 60,000 160,000

Kapitaliserad driftskostnad (8,000 kr/år 4 procent) ......... kronor 200,000

Summa kronor 360,000

2. Nytt reningsverk ......................................................... kronor 120,000

Kapitaliserad driftskostnad (6,000 kr/år 4 procent) ......... » 150,000

Summa kronor 270,000

3. Anslutning till stadens verk:

Anläggningskostnad för pumpverk och tryckledning ......... kronor 92,000

Kapitaliserad driftskostnad (4,000 kr/år 4 procent) ......... » 100,000

Ersättning till staden ..................................... " 54,000

Summa kronor 246,000

Alternativ 3 kunde realiseras genom den av Skövde stad planerade utvidgningen
av stadens reningsverk, vilket betingats av ökad belastning å stadens
ledningsnät. Denna utvidgning kunde lämpligen utökas att omfatta jämväl
avloppsvatten från regementet. Förberedande underhandlingar hade förts med
representanter för staden angående den ersättning, som härför skulle belöpa
på kronan. Verkställda utredningar hade visat, att ersättningen skäligen kunde
beräknas till 54,000 kronor i engångsersättning. Enligt vattenlagens bestämmelser
och motiveringen därtill kunde nämligen kostnaderna beräknas på fyra
olika sätt, vilka alla medförde olika resultat. Medeltalet mellan högsta och
lägsta kostnaden enligt dessa metoder utgjorde 54,000 kronor. Ifrågavarande
belopp fördelade sig med 15,000 kronor för ökning av stadens anläggningskostnad,
15,000 kronor för årlig driftskostnad örn 600 kronor, kapitaliserad
efter 4 procent, samt 24,000 kronor utgörande stadens vinstandel, vilken baserats
på att kronans vinst av att utföra alternativ 3 i stället för det näst billigaste
alternativet 2, samt stadens vinst genom anslutningen skulle bli lika stor.

Vinstberäkningen framginge av följande uppställning:

Anläggning Drift Summa

Kostnadsökning för staden vid anslutning ...... 15,000 15,000 30,000

Ersättning från kronan ............................................................... 54,000

Vinst kronor 24,000

Kostnader för kronan:

Nytt reningsverk enligt alternativ 2 ............... 120,000 150,000 270,000

Anslutning till staden enligt alternativ 3:

Pumpanläggning med ledning ........................ 92,000 100,000 192,000

Ersättning till staden ............................................................... 54,000

246,000

Vinst (270,000 — 246,000=) kronor 24,000

Representanter för staden hade förklarat sig vilja tillstyrka denna ersättning.
Då emellertid ersättningen förutsatts överlämnad först sedan stadens
reningsverk färdigställts, borde dock enligt representanternas förslag beloppet
höjas till 55,000 kronor.

Alternativ 3 vore, yttrar fortifikationsstyrelsen, ekonomiskt fördelaktigare
för kronan än övriga alternativ. Bortsett härifrån vore det emellertid ur tek -

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

nisk synpunkt avgjort fördelaktigare, att reningen koncentrerades till en enda
större anläggning såsom skulle bliva fallet enligt alternativ 3. Förutsättningarna
för sakkunnig skötsel av en sådan anläggning bleve större och driftskostnaderna
lägre liksom även kostnaderna för anlitande av specialister vid
förekommande behov. Genom anslutning till stadens reningsverk befriades
kronan från de med drivandet av eget reningsverk förbundna frågorna. Ansvaret
för avloppsvattnets effektiva rening och för reningsverkets skötsel
m. m. åvilade då helt staden. Av det sålunda anförda framginge att anslutning
till stadens reningsverk vore fördelaktigast.

Arbetena med stadens reningsverk vore avsedda att påbörjas snarast möjligt
och beräknades taga en tid av två till och två och ett halvt år. Stadens
representanter önskade därför omgående besked, huruvida kronan önskade
ansluta till reningsverket samt hade tillställt fortifikationsstyrelsen förslag
till avtalsuppgörelse, baserat på en ersättning av 55,000 kronor. Representanterna
hade därvid framhållit, att uppkommande kostnadsökningar, orsakade
genom kronans dröjsmål, borde belasta kronan.

Fortifikationsstyrelsen hade emellertid funnit definitivt kontrakt icke böra
slutas omedelbart med hänsyn till att det i framtiden kunde befinnas lämpligare
att gälda årlig driftskostnad i stället för kapitaliserad engångsdriftskostnad.
På grund härav borde avtalet begränsas att omfatta rätt för kronan
att mot erläggande av 15,000 kronor vid arbetets igångsättande ansluta till
stadens reningsverk, därvid kronan skulle äga att framdeles avgöra sättet för
erläggandet av återstående ersättning, sedan Kungl. Majit ställt medel till
styrelsens förfogande. Återstående ersättningar syntes därvid böra bindas
till 39,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställde fortifikationsstyrelsen, att
Kungl. Majit måtte ställa ett belopp av 15,000 kronor till styrelsens disposition
för säkerställandet av kronans berörda anslutningsrätt.

Av det anförda framgår, att avloppsfrågan vid Skaraborgs pansarregemente Departementsmåste
ordnas inom en nära framtid. I likhet med fortifikationsstyrelsen finner Zeferi.
jag det av styrelsen förordade alternativet 3, varigenom anslutning sker till
stadens reningsverk, vara för kronan mest fördelaktigt. Härför är, såsom
fortifikationsstyrelsen framhållit, ett belopp av (92,000 + 54,000 =) 146,000
kronor erforderligt.

Beloppet 92,000 kronor, som avser anläggningskostnader, synes böra —
inom ramen för den i samband med 1942 års försvarsbeslut angivna kostnadsramen
för byggnadsföretag för armén — bestridas från förenämnda anslag
till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Beloppet 54,000 kronor avser ersättning till staden för den ökning av stadens
kostnader för anläggning och drift m. m. av dess reningsverk, som uppkommer
vid anslutning av regementets avloppssystem. Enligt det föregående
kan icke nu avgöras, huruvida denna ersättning bör erläggas såsom kapitaliserad
engångsersättning eller i form av årligt bidrag. Det synes lämpligast,
att denna kostnad — oavsett på vad sätt ersättningen erlägges — bestrides
från den under arméförvaltningens delfond uppförda anslagsposten till hyres -

Departements chefen.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade
markområden. Därest riksdagen intet har att häremot erinra, torde Kungl.
Mapt böra i sinom tid lämna medgivande härtill.

c. Centraluppvärmningsanläggning vid Svea trängkår. I skrivelse den 15 maj

1943 har arméförvaltningens fortifikations styr else hemställt örn anvisande av
medel för reparation av en brandskadad gymnastikbyggnad vid Svea trängkår
och därvid anfört i huvudsak följande.

Natten mellan den 9 och 10 februari 1943 hade gymnastikbyggnaden vid
Svea trängkår skadats genom eldsvåda. Sålunda hade i omklädnadsrum,
tvättrum och städskrubb panel, bärlinor, innanfönster, innerdörrar och
bänkar m. m. fullständigt förstörts. Likaså hade golvet delvis skadats och
yttertaket vid eldsläckningen på skilda ställen upphuggits och fönstren förstörts
på grund av värmen.

För reparation av de uppkomna skadorna erfordrades enligt av fortifikationsstyrelsen
gjord kostnadsberäkning 46,000 kronor.

I samband med reparationerna ansåge styrelsen, att det för undvikande
av framtida risker för eldsvåda vore fördelaktigt att i byggnaden införa
centraluppvärmning. Denna kunde installeras för 13,000 kronor. Då till
förfogande stående underhållsmedel ej medgåve iståndsättning av så stort
omfång och ej vore beräknade för dylika arbeten, hemställde iortifikationsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t för iståndsättning av den eldskadade gymnastikbyggnaden
måtte ställa ett belopp av (46,000 + 13,000 =) 59,000 kronor till
fortifikationsstyrelsens förfogande.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att medel för såväl reparation
av den brandskadade byggnaden som inledande av värmeledning i samband
med reparationen borde, då byggnaden redovisas å den i försvarsväsendets
fastighetsfond ingående arméförvaltningens delfond, äskas av riksdagen
såsom anslag å kapitalbudgeten till kapitalinvestering i sagda delfond.

Jag har intet att erinra mot fortifikationsstyrelsens förslag och de till
grund för detsamma liggande kostnadsberäkningarna. För ändamålet synes
sålunda för budgetåret 1943/44 ett belopp av 59,000 kronor böra ställas till
förfogande. Enär införandet av centraluppvärmning i byggnaden lärer vara
ett arbete av beskaffenhet att böra bestridas inom den i 1942 års försvarsbeslut
fastställda kostnadsramen för arméns byggnader, torde det därför
beräknade beloppet, 13,000 kronor, böra utgå av förenämnda investeringsanslag
av 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m., medan det
i övrigt erforderliga beloppet, 46,000 kronor, torde böra anvisas såsom ett
särskilt investeringsanslag å tilläggsstat till riksstaten för samma budgetår.
Till sistnämnda medelsanvisning återkommer jag i det följande.

d. Förvärv av viss fastighet. Uti skrivelse den 22 september 1943 har arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse gjort framställning örn anvisande av
medel för inköp av viss fastighet. Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland
annat, följande.

Chefen för armén hade i princip godkänt ett av militärbefälhavaren för
vederbörande militärområde insänt förslag till omflyttning av vissa fältdepåer.
Genom dessa anordningar skulle fältdepåkostnaderna väsentligt nedbringas.

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

En närmare rekognoscering av förhållandena hade givit vid handen, att en
mindre fastighet borde av kronan förvärvas. Å denna fastighet befintliga
byggnader kunde användas som förrådslokaler m. m., varigenom nybyggnadsbehovet
kunde inskränkas. Fastigheten, vilken åsatts ett taxeringsvärde av

6,000 kronor, innehåller enligt en handlingarna i ärendet vidfogad karta i areal
0.8o6o hektar. Särskild värdering hade företagits av en å fastigheten uppförd
byggnad med tillhörande mindre jordområde örn 2,100 kvadratmeter, vilka
åsatts ett värde av tillhopa 32,575 kronor. Enligt av fastighetens ägare avgivet
försäljningsanbud kunde fastigheten av kronan förvärvas för 21,000 kronor.

Chefen för armén hade i skrivelse till fortifikationsstyrelsen anfört, att ett
förvärv av fastigheten i fråga syntes honom vara ur ekonomisk synpunkt förmånligt
samt att området borde förvärvas, enär det enligt de riktlinjer för
framtida förrådshållning, som uppdragits av den s. k. förrådskommittén,
komme att även i fredstid utnyttjas för förläggning av mobiliseringsförråd.
Fortifikationsstyrelsen hade med hänsyn till önskvärdheten av att snabbt
kunna genomföra ett eventuellt förvärv av ifrågavarande fastighet och med
hänsyn tagen jämväl till det i jämförelse med värderingssumman låga försäljningspriset
ansett sig böra upptaga köpeförhandlingar med fastighetens ägare.
Förhandlingarna hade resulterat i ett preliminärt avtal örn fastighetens överlåtelse
till kronan för 21,000 kronor. Förbehåll örn Kungl. Maj:ts godkännande
före den 1 januari 1944 hade intagits i köpehandlingen. Fortifikationsstyrelsen
hade efter hörande av sin tjf. domänofficer funnit köpeskillingen förmånlig
för kronan.

Fortifikationsstyrelsens skrivelse utmynnar i en hemställan att ett investeringsanslag
av 21,000 kronor måtte anvisas för förvärv av ifrågavarande fastighet
samt att Kungl. Maj:t måtte, därest medlen anvisas, godkänna det ingångna
köpeavtalet.

I ärendet torde vidare böra anmärkas, att Kungl. Maj:t på därom av fortifikationsstyrelsen
i skrivelse den 11 augusti 1943 gjord framställning genom brev
den 27 augusti 1943 ställt medel till fortifikationsstyrelsens förfogande från
förskottsanslag för anskaffande av förrådsbaracker för tillgodoseende av det
ytterligare behovet av förrådsutrymmen vid den fältdepå, varom i detta ärende
är fråga.

Den till inköp föreslagna fastigheten ingår i ett större område, avsett att Departements
utnyttjas såsom förrådsområde för fältdepåer. Den koncentrering av förråds- ‘^/''enhållningen,
som avses att genomföras i här föreliggande fall, torde otvivelaktigt
komma att medföra sådana besparingar i form av minskade utgifter för bevakning
m. m., att den får anses ekonomiskt fördelaktig. Jag förordar därför, att
fastigheten förvärvas av kronan. Mot skäligheten av den avtalade köpeskillingen
har jag intet att erinra. Enligt uppgift från fortifikationsstyrelsen
kunna av köpeskillingsbeloppet 1,550 kronor anses belöpa på marken och
19,450 kronor på byggnaderna. Riksdagens bemyndigande torde böra inhämtas
att till bestridande av kostnaderna för förvärvet anlita det för innevarande
budgetår för armén anvisade investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten
m. m.

e. Serviceverkstad vid Stockholms luftvärnsregemente. I skrivelse den 10

september 1943 ha arméförvaltningens tygdepartement och fortifilcationsstyrelse
anfört i huvudsak följande.

Departements chefen.

128 Kungl. Maj.ts ■proposition nr 344.

Vid Stockholms luftvärnsregemente saknades för närvarande möjligheter
att på ett ur materielvårdssynpunkt tillfredsställande sätt utföra vård och
översyn samt mindre reparationer å regementets motorfordon. Denna
servicefråga hade hittills fått bero i avvaktan på avgörande beträffande ifrågasatt
förflyttning av regementet från nuvarande förläggningsplats. Svårigheterna
att med tillgängliga resurser vårda och underhålla materielen hade
emellertid efter hand ökats och då, såvitt nu kunde förutses, någon förflyttning
av regementet icke inom de närmaste åren torde komma till stånd, hade
genom tygdepartementets försorg verkställts utredning rörande möjligheten
att vid regementets nuvarande förläggning åstadkomma erforderliga anordningar
för vård och underhåll av motorfordonsmaterielen.

Utredningen, som verkställts i samråd med fortifikationsstyrelsen, hade
givit vid handen, att förutvarande Göta livgardes pansarbilsgarage lämpligen
syntes kunna iordningställas såsom serviceverkstad för motorfordon med
anordningar tillika för laddning av ackumulatorer och tvättning av fordon. I
samband därmed torde åtgärder böra vidtagas för förbättring av de sanitära
förhållandena inom byggnaden samt för iordningställande av på gården befintliga
smörjbryggor.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena hade av fortifikationsstyrelsen beräknats
sålunda:

Byggnadsarbeten ........................................................................ 14,500

Värmetekniska, sanitetstekniska, trycklufts- och högtryckskallvatten anläggningar

........................................................................ 9,000

Ventilationsteknisk anläggning ...................................................... 7,500

Elektrisk installation .................................................................. 3,000

Administration och oförutsett, cirka 6 procent .............................. 2,000

Summa kronor 36,000

Tygdepartementet ansåge, att nu rådande brist å serviceverkstäder för
motorfordon m. m. vid ifrågavarande luftvärnsregemente, särskilt i betraktande
av rådande beredskapsläge, icke kunde anses försvarligt. Föreslagna
åtgärder för avhjälpande av denna brist ansåge departementet därför böra
vidtagas utan dröjsmål, därest icke vården av regementets dyrbara motorfordonspark
skulle äventyras.

I anslutning till vad sålunda anförts ha tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen
hemställt, att för ändamålet ett belopp av 36,000 kronor måtte
ställas till förfogande.

Ett stort antal motorfordon vid regementet äro uppställda i garagebaracker,
där varje möjlighet till smörjning och tvättning saknas. De föreslagna
åtgärderna avse iordningställande av tre serviceplatser för enklaste
slag av underhållsarbete samt en smörj- och tre tvättplatser. Med hänsyn
till vikten av att regementets dyrbara motorfordon erhålla en tillfredsställande
vård får jag — under''hänvisning jämväl till särskild genom försvarsdepartementets
försorg införskaffad utredning, vilken återfinnes bland handlingarna
i ärendet —- tillstyrka bifall till föreliggande förslag. Mot de för ändamålet
beräknade kostnaderna, 36,000 kronor, har jag intet att erinra. Anslagsbehovet
synes böra tillgodoses under det för budgetåret 1943/44 för armén
anvisade investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m.

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Hemställan. Åberopande det anförda får jag sålunda hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att de under a., b., c., d. och e. angivna arbetena må komma
till utförande med anlitande av det för budgetåret 1943/44 för
armén anvisade investeringsanslaget av 24,000,000 kronor till
Vissa byggnadsarbeten m. m.

[2.] 10 a. Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. Å Fågelbacken, Ladugårdsgärde,
finnes uppfört ett sammanhängande byggnadskomplex för marinen och flygvapnet
omfattande fyra flyglar örn sex våningar jämte souterrängvåning förenade
med tre förbindelsebyggnader. Norr örn komplexet finnas för detsamma
avsedda i berg insprängda skyddsrum.

Byggnadskomplexet är, som framgår av proposition 1943: 58, riksdagens
skrivelse nr 130, avsett att utbyggas. Sålunda skall en flygel tillbyggas å
marinens ämbetsbyggnad. Vidare skall en utbyggnad i anslutning till
marinens och flygvapnets byggnader ske, till en början därigenom att norr
örn komplexet uppföras ytterligare två flyglar, sammanbundna av en förbindelsebyggnad,
ävensom en nybyggnad, vilken förenar den västligaste flygeln
med flygvapnets byggnad. I detta nya byggnadsparti avses arméförvaltningen
erhålla lokaler. Riksdagen har i samband med anvisande av medel till den
nya byggnaden jämväl anvisat 200,000 kronor till utsprängning av vissa
skyddsrum, avsedda för den nya byggnaden och belägna omedelbart väster
om de till flygvapnets ämbetsbyggnad hörande redan färdigställda skyddsrummen.
Att medel begärdes till dessa sprängningar föranleddes därav att
det för undvikande av skador var nödvändigt företaga sprängningsarbetena,
innan de egentliga byggnadsarbetena påbörjades. Härutöver ha medel anvisats
för påbörjande å nu ifrågavarande plats av en byggnad för krigsarkivet.

Hos byggnadsstyrelsen har marinförvaltningen — med förmälan att de för
ämbetsverket avsedda skyddsrummen icke vore tillräckliga hemställt, att
styrelsen måtte vidtaga åtgärder för utvidgning av skyddsrummen. I samband
härmed har marinförvaltningen hemställt, att visst redan färdigställt
skyddsrum måtte inredas till arbetsplatser samt att en reservutgång måtte få
iordningställas för användning såsom skyddsrum.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 15 juni 1943 meddelat, att reservutgången
på grund av sin beskaffenhet icke kunde användas till skyddsrum,
varemot styrelsen intet hade att erinra emot att förenämnda skyddsrum inreddes
till arbetsplatser. Kostnaden härför beräknades till 15,000 kronor. Beträffande
huvudfrågan, nämligen anordnande av ytterligare skyddsrum, har
styrelsen anfört följande.

Marinförvaltningens behov av ytterligare skyddsrum, vilket vitsordades,
kunde tillgodoses genom anordnande av förbindelse med de skyddsrum, som,
enligt vad nedan anfördes, avsåges norr örn marinförvaltningens nuvarande.

Härjämte hade emellertid framkommit krav på bombsäkra skyddsrum även
för den i samband med den fortsatta utbyggnaden av marinens ämbetsbygg -

Departements chefen.

ISO Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

nåd planerade byggnaden för försvarsstabens fotoanstalt. Även för den fortsatta
utbyggnaden av de militära administrationsbyggnaderna på Fågelbacken
samt för den där avsedda byggnaden för krigsarkivet komme att erfordras
ytterligare skyddsrumsanläggningar. Ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt
torde det vara riktigast att redan nu utspränga de skyddsrum, som sålunda
ytterligare behövdes för hela detta byggnadskomplex, innan den fortsatta
utbyggnaden av ämbetsbyggnaderna och uppförandet av krigsarkivet
igångsattes. Kostnaden för utsprängning av samtliga avsedda skyddsrum, inräknat
två reservutgångar och erforderliga förstärkningsarbeten, hade styrelsen
beräknat till i runt tal 700,000 kronor. Det vore särdeles angeläget, att
utsprängningama av de sålunda återstående skyddsrummen snarast möjligt
igångsattes, icke minst med hänsyn till att sprängningarna borde vara avslutade,
innan inredningen av skyddsrummen vidtoges, då eljest stor risk förelåge
att den mycket ömtåliga inredningen skadades av skakningar och luftstötar.
Ur samma synpunkt vore det även önskvärt, att skyddsrummen vore
färdigställda, innan byggnaderna över dessa började uppföras. Inredningsarbetena
borde även av den anledningen anstå, att beslut lämpligen först
borde fattas örn skyddsrummens användning för de olika institutionerna.

I anslutning till vad sålunda anförts, har styrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte ställa till styrelsens förfogande dels 700,000 kronor till utsprängning
av ifrågavarande ytterligare skyddsrum för ämbetsbyggnaderna på Ladugårdsgärdet,
dels ock 15,000 kronor till inredning av ovan angivna skyddsrum
till arbetsplatser för marinförvaltningen.

Chefen för försvarsstaben har i utlåtande den 23 september 1943 framhållit
följande.

Av tekniska och ekonomiska skäl föresloge byggnadsstyrelsen, att erforderliga
skyddsrum till ifrågavarande byggnadskomplex utsprängdes snarast
och innan avsedd byggnadsverksamhet i övrigt påbörjades. Under förutsättning
att byggnadernas uppförande icke försenades, funnes häremot intet att
erinra. -— I vad avsåge omfattningen av skyddsrumsanläggningarna syntes
styrelsen utgå från att behovet av utrymmen vore lika med eller större än
de möjligheter, som — enligt vissa angivna förutsättningar — förefunnes att
i berget Fågelbacken utspränga bombsäkra skyddsrum. Huruvida en behovsprövning
från byggnadsstyrelsens sida läge till grund för detta bedömande
stöde icke klart.

Det rent militära behovet av ifrågavarande skyddsrum sammanhängde med
förhållanden, som vore helt beroende av händelseutvecklingen i samband med
ett eventuellt krigsutbrott. Någon reell behovsprövning i detta hänseende
syntes därför knappast möjlig att åvägabringa. På grund av de alltmer stegrade
kraven på bombsäkra skyddsrum syntes det även för det fall, att ett
överskott av skyddsutrymme för de berörda militära myndigheterna skulle
uppstå, byggnadsstyrelsens ^byggnadsplan vara väl motiverad. Ett eventuellt
sådant överskott borde med full dispositionsrätt ställas till vederbörande
civila luftskyddsmyndighets förfogande.

I anslutning till vad sålunda anförts och under förutsättning att vissa av
follifikationsstyrelsen gjorda uttalanden rörande det tekniska utförandet av
ifrågavarande arbeten upptoges till omprövning, har försvarsstabschefen tillstyrkt
byggnadsstyrelsens framställning.

Det synes lämpligt, att ytterligare skyddsrum redan nu anordnas för
de militära institutioner, som avsetts skola förläggas till byggnadskomplexet
på Ladugårdsgärde. Såsom försvarsstabschefen antytt, synes dock behovet

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

av skyddsrum tarva ytterligare övervägande. Sålunda har byggnadsstyrelsen
räknat med bombskyddade utrymmen även för försvarsstabens fotoanstalt,
beträffande vars förläggande till Ladugårdsgärde ståndpunkt ännu icke ens
preliminärt tagits. Det synes även tveksamt, örn tillgängligt berg medger utsprängning
av skyddstunnlar i den omfattning som byggnadsstyrelsen förutsatt.

Å andra sidan är det med hänsyn till de förestående byggnadsarbetena angeläget,
att sprängningsarbetena snarast påbörjas. Jag vill därför föreslå,
att av riksdagen utverkas medelsanvisning i anslutning till byggnadsstyrelsens
förslag för utsprängning av nya skyddstunnlar och att arbetena så snart
ske kan påbörjas men att de anvisade medlen av Kungl. Majit ställas till förfogande
endast i den utsträckning som vid närmare utredning rörande behovet
av skyddsrum och möjligheterna att tillgodose detta behov finnes
påkallad. Åt byggnadsstyrelsen har uppdragits att skyndsamt utföra sådan
utredning i samråd med vederbörande militära myndigheter.

Det belopp av 15,000 kronor, som av byggnadsstyrelsen äskats för inredning
av visst skyddsrum till arbetslokaler, skall enligt vad jag inhämtat användas
för fast inredning med skiljeväggar o. dyl. Denna kostnad synes
böra bestridas inom ramen av det anslag av 700,000 kronor, som enligt vad
nyss anförts bör anvisas.

Yid anmälan av den förutnämnda propositionen 1943: 58 anförde jag, att
jag med hänsyn till de skäl, som motiverade de då aktuella byggnadsföretagens
genomförande, icke ansåg mig böra för det dåvarande räkna med att
kostnaderna skulle inrymmas inom den ekonomiska ram, som jämlikt 1942
års riksdag avsetts för byggnadsverksamheten inom försvarsväsendet under
femårsperioden. I vad mån de nu förevarande kostnaderna för anordnande
av skyddstunnlar böra inrymmas i nämnda ram kan icke nu avgöras utan
bör bli föremål för ytterligare övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag av

700,000 kronor.

[3.] 10 b. Täckning av utgifter för vissa byggnadsarbeten. I skrivelse den 18

juni 1943 hemställde statens krigsmaterielnämnd, att medel måtte anvisas
för vissa såsom förberedande åtgärder för överflyttande av viss maskinanläggning
till fullträffsäkert skyddsutrymme erforderliga byggnadsarbeten. I
anledning av framställningen har Kungl. Majit genom beslut den 30 juni
1943 hemställt till fullmäktige i riksgäldskontoret att från det å förskottsstaten
för försvarsväsendet för budgetåret 1943/44 uppförda förskottsanslaget
till försvarsberedskapens stärkande i allmänhet (VII b) till krigsmaterielverket,
efter rekvisition i mån av behov, utbetala högst 5,500 kronor för
ifrågavarande ändamål.

För täckning av den förskottsvis bestridda utgiften torde särskilt anslag Departementsböra
äskas av riksdagen såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastig- chefen.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

hetsfond, arméförvaltningens delfond. Jag får hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Täckning av utgifter för vissa byggnadsarbeten å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av 5,500 kronor.

[4.] 10 c. Ombyggnad av gymnastikbyggnad vid Svea trängkår. Under åberopande
av vad jag under punkten 1 c anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ombyggnad av gymnastikbyggnad vid Svea trängkår å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
investeringsanslag av 46,000 kronor.

[5.] 15 a. Mark för ammunitionsfabriken i Karlstad. I propositionen 1939
L: 190 föreslog Kungl. Majit riksdagen, bland annat, att besluta att i stället
för den i Stockholm belägna ammunitionsfabriken en ny dylik fabrik skulle
uppföras i Karlstad. Riksdagen biföll (skrivelse nr 455) detta förslag. Sedan
Karlstads stad utan vederlag ställt mark till förfogande för ändamålet samt
åtagit sig att, likaledes utan kostnad för kronan, framdraga vatten-, gas- och
elektriska ledningar till området, godkände 1940 års lagtima riksdag (skrivelse
nr o28) av Kungl. Maj:t i propositionen nr 208 skisserat byggnadsprogram
samt har i olika repriser anvisat medel för de första byggnadsetappernas påbörjande
enligt programmet.

I skrivelse den 26 februari 1941 gjorde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
framställning örn anvisande av medel för inköp av vissa markområden
för införlivande med det för ammunitionsfabriken avsedda området,

därvid styrelsen anförde i huvudsak följande.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen i september 1940 hade ägarna till
vissa intill ammunitionsfabriken gränsande fastigheter med hänsyn till olägenheter,
som för dem komme att uppstå med anledning av ammunitionsfabrikens
byggande och inhägnad, ifrågasatt, huruvida icke kronan borde inköpa dessa
fastigheter. Av fortifikationsstyrelsen från försvarsväsendets verkstadsnämnd
infordrad utredning i ärendet hade givit vid handen, att förutom avsedda
fastigheter, nämligen stadsägorna 690 Q, S, T, U, Y, X och Y i Karlstad,
ytterligare ett område om cirka 6.07 hektar av stadsägorna 702, 703 och 690,
vilket gränsade till ammunitionsfabriken, borde för erhållande av en betryggande
riskzon införlivas med fabriksområdet. Stadsägorna hade vid sakkunnig
värdering den 13 december 1940, verkställd av överlantmätaren
S. Bergsjö och förvaltaren O. Feldt, båda i Karlstad, åsatts följande värden:

Stadsägan 690 Q

» » S

» » T

» » U

» » Y

» » X

» » Y

kronor 4,542: —
» 5,557:75

» 8,801: —

» 8,017:75

» 3,042:25

» 4,301:25

»_5,114: 50

Summa kronor 39,376: 50

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Vid värderingen hade bland annat hänsyn tagits till nedlagt arbete på
tomterna i form av planeringar och trädgårdsanläggningar samt kostnader
för väganläggningar.

Förenämnda område örn 6.0 7 hektar — tillhörigt Karlstad stad — hade enligt
en av fortifikationsstyrelsens domänofficer den 22 februari 1941 avgiven
promemoria värderats till 18,210 kronor, varjämte sex å området belägna,
enskilda personer tillhöriga sommarstugor värderats till sammanlagt 5,350
kronor.

I en den 12 juni 1941 dagtecknad skrift hemställde sedermera ägarna till
stadsägoma nr 690 T, U, V och Y, att kronan måtte inköpa deras fastigheter
för köpeskillingar örn tillhopa 20,200 kronor, vilket belopp utgjorde i runt
tal 80 procent av för stadsägorna enligt förenämnda värdering fastställt uppskattningsvärde.

I anledning av vad sålunda förekommit och då motsvarande anbud icke avgivits
beträffande övriga till förvärv ifrågasatta markområden och byggnader,
bemyndigade Kungl. Maj:t den 28 juni 1941 arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
att träffa avtal örn förvärv av stadsägorna nr 690 T, U, V och Y i
Karlstad för tillhopa 20,200 kronor — jämte lagfartskostnader — i enlighet
med avgivna anbud.

I skrivelse den 17 november 1942 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
ånyo underställt frågan örn förvärv av stadsägan nr 690 X samt förberörda
område örn 6.0 7 hektar av stadsägorna 702, 703 och 690 i Karlstad
Kungl. Maj:ts prövning, därvid styrelsen i fråga om stadsägan 690 X åberopat
en framställning från försvarsväsendets verkstadsnämnd den 31 juli 1942,
vari nämnden anfört, att stadsägan vore belägen inom det område som avsetts
för ammunitionsfabriken och komme att beröras av anläggningar, vilka inom
kort avsåges att komma till utförande. Beträffande det staden tillhöriga området
örn 6.0 7 hektar hade drätselkammaren anhållit örn besked, huruvida
kronan hade intresse av att förvärva detsamma, enär staden i annat fall ämnade
planera för sommarstugebebyggelse därstädes. — Efter anhållan av
fortifikationsstyrelsen hade verkstadsnämnden förklarat, att ett förvärv av
ifrågavarande område vore synnerligen angeläget.

Slutligen har fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 19 juni 1943 upplyst,
att ägarna till stadsägorna nr 690 Q och S i Karlstad i skrivelse till arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse den 27 april 1943 förklarat sig villiga att
med representant för Kungl. Maj:t och kronan upptaga förnyade förhandlingar
örn försäljning till kronan av fastigheterna. Då enligt av försvarsväsendets
verkstadsnämnd i ärendet avgivna yttranden ett förvärv av dessa båda
fastigheter vore för ammunitionsfabriken erforderligt, därest den för det dåvarande
på Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning beroende planen för fabrikens
utbyggnad (propositionen 1943:163) godkändes, hade genom verkstadsnämndens
försorg förhandlingar med fastighetsägarna upptagits rörande
den ifrågasatta försäljningen till kronan och skriftliga försäljningsanbud infordrats.

I dessa anbud hade för stadsägan 690 Q begärts ett pris av 4,542 kronor
och för stadsägan 690 S ett pris av 5,557 kronor 75 öre eller samma belopp,

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

vartill fastigheterna uppskattats vid den genom fortifikationsstyrelsens försorg
tidigare verkställda värderingen.

Fortifikationsstyrelsens tjf. domänofficer hade förklarat sig anse de avgivna
anbuden för kronans räkning godtagbara.

Med hänsyn till det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen att ånyo
få underställa frågan om förvärv av stadsägoma nr 690 Q och S i Karlstad
Kungl. Maj:ts prövning.

Sedan ärendet varit föremål för ytterligare övervägande inom försvarsdepartementet,
uppdrogs under hand åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
att upptaga förnyade förhandlingar med markägarna i syfte att på frivillig
väg ernå sådana överenskommelser angående priserna, att kostnaderna
för de nu till förvärv ifrågasatta områdena icke bleve proportionsvis högre
än kostnaderna för de med stöd av beslutet den 28 juni 1941 förvärvade stadsägorna.
c,,

Foi-tifikationsstyrelsen har i skrivelse den 17 september 1943 anfört i
huvudsak följande.

I anledning av det erhållna uppdraget hade styrelsen låtit föra förhandlingar
med respektive fastighetsägare. Därvid hade ägaren till stadsägan nr
690 Q avgivit ett för honom till den 1 januari 1944 bindande försäljningsanbud
å 3,600 kronor, vilken summa utgjorde cirka 80 procent av det stadsägan vid
på styrelsens föranstaltande tidigare företagen värdering åsätta uppskattningsvärdet,
4,542 kronor. Likaledes hade ägaren till stadsägan nr 690 S,
vilken stadsäga vid samma värdering åsatts ett värde av 5,557 kronor 75 öre, i
ett den 14 augusti 1943 dagtecknat anbud förklarat sig villig att försälja stadsägan
för en köpeskilling av 4,500 kronor, utgörande cirka 80 procent av uppskattningsvärdet,
under villkor att preliminärt köpekontrakt mellan honom
och styrelsen avslutades senast den 21 augusti 1943 samt att köpeskillingen
av kronan utbetalades senast den 15 november 1943. I anledning av dessa för
anbudets giltighet uppställda villkor hade styrelsen, efter från försvarsdepartementet
erhållet underhandsmedgivande, under förbehåll av Kungl. Maj:ts
godkännande senast den 15 november 1943 med fastighetsägaren avslutat preliminärt
köpekontrakt på grundval av det sålunda avgivna anbudet och alltså
med bestämmelse, att köpeskillingen skulle utbetalas senast den 15 november
1943.

Vad anginge stadsägan nr 690 X hade vid de nu förda förhandlingarna
fastighetsägaren förklarat sig icke vara villig att försälja stadsägan till lägre
pris än den tidigare anbudssumman, 5,000 kronor. Med hänsyn till att fastigheten
vid den tidigare i ärendet företagna värderingen åsatts ett värde av
4,301 kronor 25 öre, syntes kostnaderna vid ett eventuellt expropriationsförfarande
komma att överstiga anbudssumman, varför en frivillig uppgörelse
på basis av anbudet å 5,000 kronor syntes vara för kronan förmånligast.

Området örn 6.07 hektar av stadsägorna nr 702, 703 och 690 tillhörde Karlstads
stad, varjämte å detsamma vore belägna vissa enskilda personer tillhöriga
sommarstugor å ofri grund. Området hade tidigare värderats till 18,210
kronor samt stugorna å ofri grund till sammanlagt 5,350 kronor. Vid de nu
förda förhandlingarna hade stadens drätselkammares tomtkommitterade förklarat
sig villiga att tillstyrka en försäljning av området för en köpeskilling
av 20,000 kronor, i vilket fall staden skulle ombesörja och bekosta uppgörelse
med ägarna till stugorna å ofri grund. Därest kronan själv ville träffa uppgörelse
med ägarna till stugorna, fordrade staden en köpeskilling av 18,200

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

kronor. Med hänsyn till föreliggande omständigheter syntes det avgivna anbudet
å 20,000 kronor vara för kronan förmånligast.

De sammanlagda kostnaderna för förvärv av samtliga stadsägor och område
uppgingo alltså till (3,600 + 4,500 + 5,000 + 20,000 =) 33,100 kronor,
varjämte för täckande av lagfarts- och avstyckningskostnader erfordrades cirka
400 kronor, i anledning varav för ändamålet syntes böra beräknas tillhopa
33,500 kronor.

Styrelsen hemställde, att Kungl. Majit måtte godkänna det av styrelsen ingångna
preliminära köpekontraktet rörande förvärv av stadsägan nr 690 S
ävensom uppdraga åt styrelsen att å kronans vägnar träffa avtal om förvärv
av stadsägoma nr 690 Q och X samt området örn 6.07 hektar mot köpeskillingar
av respektive 3,600, 5,000 och 20,000 kronor samt till styrelsens förfogande
för markförvärvet och därav föranledda lagfarts- och avstyckningskostnader
ställa tillhopa 33,500 kronor.

Till grund för beslutet av den 28 juni 1941 om förvärv för försvarsväsen- Departementsdets
räkning av vissa intill ammunitionsfabrikens i Karlstad (Zakrisdal) örn- c ^
råde belägna villafastigheter låg en önskan att i möjligaste mån tillmötesgå
villaägarna, för vilka ammunitionsfabrikens tillkomst otvivelaktigt inneburit
visst ekonomiskt avbräck. För kronans vidkommande var det därjämte ett
önskemål — ehuru icke ett oavvisligt behov — att förvärva marken, vilken i
händelse av ammunitionsfabrikens utbyggnad till full kapacitet syntes böra
ingå i säkerhetsområdet kring fabriken. En förutsättning för förvärvet var
emellertid, att kronan erbjödes någorlunda fördelaktiga villkor. Med hänsyn
därtill inskränktes köpet att omfatta fyra fastigheter, vilka kunde förvärvas
för avsevärt lägre belopp än uppskattningsvärdena.

Sedan arméförvaltningens fortifikationsstyrelse — delvis på initiativ av
vederbörande ägare — i olika sammanhang underställt frågan örn förvärv av
återstående fastigheter Kungl. Majlis prövning, har styrelsen nyligen, efter
under hand erhållet uppdrag, inkommit med en skrivelse i ämnet, varav framgår,
att ägarna av tomterna 690 Q och S sänkt sina anbud så att dessa i stort
sett kunna sägas vara jämförbara med de tidigare godtagna beloppen. Beträffande
tomten 690 X har ägaren däremot förklarat sig vidhålla ett av
honom tidigare avgivet anbud, vilket till och med icke oväsentligt överstiger
värderingssumman. Beträffande slutligen det staden tillhöriga området —
värderat till 18,210 kronor exklusive byggnader, vilka uppskattats till sammanlagt
5,350 kronor — ha mellan fortifikationsstyrelsen och staden förts
förhandlingar, vilka lett till att staden erbjudit sig att antingen ställa området
jämte därå befintliga byggnader till kronans förfogande mot ett köpeskillingsbelopp
av tillhopa 20,000 kronor eller, därest kronan själv önskade
träffa uppgörelse med ägarna till byggnaderna, att avyttra området i övrigt
för ett belopp motsvarande värderingssumman.

Enligt min uppfattning böra enahanda synpunkter anläggas på denna fråga
som kommit till uttryck vid det tidigare förvärvet. Sedan 1943 års riksdag
(skrivelse nr 334) numera i princip godkänt det i propositionen nr 163 framlagda
byggnadsprogrammet för fabriken, kommer en skjutplats att anordnas

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

omedelbart söder örn ifrågavarande stadsägor. Dessas införlivande med
ammunitionsfabrikens område är därför önskvärt ur flera synpunkter. I
den mån områdena hembjudas kronan på villkor, motsvarande dem som
lågo till grund för det föregående förvärvet, synes köpet sålunda böra
komma till stånd. I överensstämmelse härmed tillstyrker jag förvärv av
stadsägorna 690 Q och S för 3,600 respektive 4,500 kronor. Stadens anbud
att försälja området om 6.07 hektar av stadsägorna 702, 703 och 690 jämte
å området befintliga byggnader för tillhopa 20,000 kronor finner jag mig,
ehuru icke utan tvekan, böra godtaga. Däremot kan jag icke tillstyrka förvärv
av stadsägan 690 X till det av ägaren begärda priset. Den sammanlagda
kostnaden skulle således bliva (3,600 + 4,500 + 20,000 =) 28,100 kronor, vartill
torde böra läggas ett belopp av 400 kronor för diverse kostnader i samband
med förvärvet. Det upprättade preliminära kontraktet rörande stadsägan
690 S torde böra godkännas.

1 anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Mark för ammunitions fabr iben i Karlstad å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av 28,500 kronor.

[6.] 15 b. Skjutplats för Hallands regemente m. m. I propositionen 1942: 322
beräknades ett belopp av 43,000 kronor för förvärv av skjutplats för Göteborgs
luftvärnskår. Beloppet avsågs för inköp av ett av militära myndigheter
förordat område vid Morups tånge, 10 mil söder örn Göteborg.

Sedan riksdagen (skrivelse nr 409) lämnat förslaget utan erinran samt
anvisat medel för ändamålet, uppdrog Kungl. Maj:t den 30 juni 1942 åt arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse att inkomma med dispositionsförslag.

I skrivelse den 7 april 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
anfört, bland annat, följande.

Sedan fortifikationsstyrelsen påbörjat åtgärder för förvärv av området vid
Morups tånge, hade till styrelsen remitterats tvenne framställningar från
ordföranden i vetenskapsakademiens naturskyddskommitté och Hallands
naturskyddsförening angående möjligheterna att med hänsyn till det sällsport
rika fågellivet vid Morups tånge förlägga den planerade skjutplatsen
till annan ur naturskyddssynpunkt mindre värdefull plats. I anledning därav
hade genom arméchefens försorg förnyade rekognosceringar ingångsatts,
vilka efter samråd med fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt utsträckts
att omfatta den tidigare icke undersökta kuststräckan Falkenberg—Halmstad.
Därvid hade befunnits, att en lämplig skjutplats — tidigare icke föreslagen
på grund av det stora avståndet från Göteborg — stöde att finna
vid Bingenäs, 10 kilometer nordväst Halmstad. Platsen vore ur luftvärnsskjutningssynpunkt
likvärdig med och ur markskjutningssynpunkt avgjort
överlägsen Morups tånge. Det större avståndet från Göteborg betydde
mindre, då skjutperioderna i allmänhet utsträcktes att omfatta en till två
veckor. Genom sin belägenhet ungefär mitt emellan Göteborg och Malmö
bleve Ringenäs även lämpligt som skjutplats för Skånska luftvärnskåren,
som bland annat saknade användbar markskjutbana. Skjutplatsen kunde

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

därjämte användas för Hallands regementes luftvärns- och pansarvärnsskjutningar.
— Ytterligare ett par platser hade uppförts på förslag men icke
befunnits jämnbördiga med Ringenäsområdet.

På grund härav och då Morups tånge ur naturskyddssynpunkt icke borde
ifrågakomma, hade arméchefen anmodat fortifikationsstyrelsen att vidtaga
åtgärder för förvärv av Ringenäs såsom skjutplats för i första hand Göteborgs
luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren men eventuellt även för Hallands
regemente.

Beträffande omfattningen av sjöfarten utanför Ringenäs hade lotskaptenen
i västra lotsdistriktet meddelat, att trafiken med handelsfartyg längs kusten
kunde beräknas vara av ungefär samma omfattning vid Ringenäs som vid
Morups tånge. Trafiken till och från närbelägna hamnar kunde emellertid
antagas bliva mindre störd av skjutningar från Ringenäs än från den föreslagna
skjutplatsen vid Morups tånge. Fiskeriintendenten i Västerhavets
distrikt hade framhållit, att några fiskelägen icke funnes vid kuststräckan
mellan Ringenäs och den nordnordost därom belägna udden Skallen. Några
större fiskebåtar vore ej heller stationerade inom området, varför ett skjutområde
väster eller sydväst örn Skallen eller väster örn Ringenäs syntes
bliva till minsta hinder för fisket.

I anledning av vad sålunda förekommit hade fortifikationsstyrelsen föranstaltat
om närmare undersökning av Ringenäsalternativet. Det av arméchefen
till förvärv föreslagna området hade en areal av cirka 72 hektar och
omfattade bland annat viss del av hemmanet Slätten. Då det emellertid
visat sig att hemmanets ägare icke vore villiga att försälja del av fastigheten,
syntes förvärvet böra utsträckas att omfatta hela hemmanet, varigenom även
lämplig förläggningsplats samt erforderliga utrymmen bakom själva skjutplatsen
erhölles. En preliminär undersökning hade visat, att byggnaderna
vid Slättens gård kunde användas för provisorisk förläggning eller omändras
till förrådsbyggnader. Utredningen hade sålunda givit vid handen, att markförvärvet
i fråga, med hänsyn till nu angivna förhållanden, lämpligen borde
omfatta ett å en skrivelsen bifogad ekonomisk karta med heldragen blå
linje utmärkt område, vars gränser i görligaste mån anslöte till befintliga
fastighetsgränser. Detta område hade en areal av 88.9580 hektar och omfattade
dels fastigheterna Villshärad 24 och Villshärad 25 och ett område
av Villshärad 23, vilka fastigheter utgjorde del av Vapnö fideikommiss i
Söndrums socken, dels ock fastigheterna Villshärad l7 och Villshärad l9 samt
del av fastigheten Villshärad 28 i Harplinge socken, utgörande hemmanet
Slätten. Härtill bomme vissa samfällda vägar och annan samfälld mark.

Markområdet med befintliga byggnader hade värderats av domänintendenten
B. Carlheim-Gyllenskiöld, Voxtorp, och förre landstingsmannen
Victor Skantze, Varebacka. Av det över värderingen upprättade instrumentet
framginge bland annat:

Den Vapnö fideikommiss tillhöriga delen av området hade en areal av
50.0990 hektar, därav bland annat cirka 9.0200 hektar åker av svag beskaffenhet,
cirka 30.55 00 hektar avrösningsjord, huvudsakligen ljungmark, och cirka
6.0100 hektar skog. Åker och skogsmark med skog hade åsätta ett värde av
800 kronor per hektar och avrösningsjord 200 kronor per hektar, medan ett
samfällt mindre område ansetts ha ett värde av 100 kronor per hektar. Samfällda
vägar och ett kärr hade icke åsätta något värde. Efter dessa grunder
hade åkerjorden beräknats ha ett sammanlagt värde av 7,216 kronor, skogsmarken
4,808 kronor, avrösningsjorden 6,110 kronor samt samfälld mark
196 kronor eller tillhopa 18,330 kronor. Värderingsmännen hade därjämte
ansett, att ett visst intrång förorsakades fideikommisset på grund av minskade
möjligheter att avyttra närbelägen för tomtförsäljning utlagd mark. Detta

Bihang Ull riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 1759 43 10

138

Kungl. Majlis proposition nr 344.

intrång hade värderats till 10,000 kronor. Det sammanlagda värdet av den
Vapnö fideikommiss tillhöriga marken hade sålunda uppskattats till (18,330 +

10,000 =) 28,330 kronor eller i runt tal 28,300 kronor.

Återstoden av det till förvärv föreslagna området utgjordes dels av det
bröderna G. B. Johansson och J. L. Johansson tillhöriga hemmanet Slätten,
dels ock av vissa för Villshärads skifteslag eller vissa fastigheter i Villshärad
samfällda vägar, tillhopa 38.8590 hektar. Hemmanet Slätten omfattade
37.9297 hektar, varav cirka 12.8340 hektar åker och cirka 25.0957 hektar
avrösningsjord. Efter ett å-pris av 800 kronor respektive 200 kronor per
hektar hade åkerjordens värde uppskattats till 10,267 kronor 20 öre och
avlösnings jordens till 5,019 kronor 14 öre. Därjämte hade ett par smärre
skogsdungar beräknats ha ett värde av 200 kronor. Den samfällda vägmärken
hade icke ansetts lia något värde. På hemmanet funnes ett antal äldre byggnader
uppförda. Samtliga vore av trä under plåttak och försvarligt underhållna.
Byggnadernas värde hade upptagits till 12,500 kronor, motsvarande
deras bruksvärde för hemmanet. Värdet av hela hemmanet uppginge salunda
till (10,267:20 + 5,019:14 + 200 + 12,500=) 27,986 kronor 34 öre eller i
runt tal 28,000 kronor.

Bröderna Johansson hade förklarat sig villiga att på vissa villkor försälja
hemmanet för 28,000 kronor. Beträffande det Vapnö fideikommiss tillhöriga
markområdet hade innehavaren av fideikommisset avgivit ett anbud
örn försäljning av området med vissa inskränkningar och på vissa villkor i
övrigt till ett pris av 50,000 kronor.

Överstelöjtnanten Hj. Cedercrona, vilken biträtt fortifikationsstyrelsen i
ärendet, hade i en promemoria den 24 mars 1943 anfört bland annat: Bröderna
Johanssons anbud överensstämde med värderingssumman och borde sålunda
kunna godtagas, medan däremot det av fideikommisset avgivna anbudet
icke kunde anses godtagbart. För genomförande av förvärvet i denna del
syntes därför expropriationsförfarande bliva nödvändigt. Vissa vägar hade
i värderingsinstrumentet icke åsatts något värde. Försiktigheten syntes dock
bjuda, att någon ersättning beräknades jämväl för förvärv av desamma.
För genomförande av markförvärvet syntes följande kostnader böra beräknas:

Slätten (Bröderna Johanssons hemman) ....................................... 28,000''

Vapnö fideikommiss tillhörig mark:

Värde .............................................................................. 28,300

20 % tillägg för expropriation, cirka .................................... 5,700

Kostnader för eventuell ersättning för samfällda vägar, utredning,
expropriationsförfarande, avstyckning, lagfart m. m. ... 5,000 39,000

Summa 67,000

För förvärv av det föreslagna området syntes sålunda ett belopp av 67,000
kronor vara erforderligt.

För egen del har fortifikationsstyrelsen framhållit, att området i fråga
syntes lämpligt såsom luftvärnsskjutplats. Såsom en väsentlig fördel finge
även anses, att vid ett förvärv av området ingreppet i produktiv mark och
privat bebyggelse bleve ringa. Till följd av sitt läge syntes skjutplatsen
kunna utnyttjas förutom av Göteborgs luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren
jämväl för vissa av Hallands regementes övningar. Mot den av
Cedercrona verkställda kostnadsberäkningen hade styrelsen intet att erinra.

Sedan Kungl. Maj: t i anledning av vad sålunda förekommit den 21 april
1943 uppdragit åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att med vederbörande
markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar överens -

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 139

kommelse kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande träffa
avtal rörande förvärv av ifrågavarande område, har styrelsen den 26 maj
1943 inkommit med skrivelse i ärendet jämte ett upprättat preliminärt köpekontrakt.
Av skrivelsen inhämtas, såvitt här är i fråga, följande.

Under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september
1943 hade avtal slutits med ägarna av fastigheterna Villshärad l7 och l9
samt del av Villshärad 26 örn fastigheternas försäljning till Kronan för
^8,000 kronor, d. v. s. i enlighet med tidigare avgivet anbud.

Beträffande den Vapnö fideikommiss tillhöriga delen av det till förvärv
föreslagna markområdet, eller bland annat fastigheterna Villshärad 24 och 25
samt del av Villshärad 23, hade uppgörelse icke kunnat träffas, då fideikommissmnehavaren
vidholm sitt tidigare avgivna anbud på 50,000 kronor, en
summa som med cirka 43 procent överstege den åsätta värderingssumman. I
sm förenämnda skrivelse den 7 april 1943 hade fortifikationsstyrelsen beräknat
kostnaderna för förvärv av viss samfälld mark samt för utredning, avstycknmg,
lagfart och expropriationsförfarande m. m. till sammanlagt 5,000 kronor.
Därjämte hade enligt sedvanliga grunder räknats med en marginal av 20 procent
av värdet å det område, som avsåges skola exproprieras. Med hänsyn till
att byggnadsplan upprättats för ett Vapnö fideikommiss tillhörigt område,
beläget cirka 300 meter söder örn Ringenäs och avsett för tomtförsäljning’
syntes emellertid marginalen böra ökas till 30 procent av värderingssumman
eller till 8,500 kronor.

I enlighet med det anförda beräknade styrelsen numera kostnaderna för
genomförande av markförvärvet vid Ringenäs till (28,000 + 28,300 + 8,500 +
5,000=) 69,800 kronor eller i runt tal 70,000 kronor mot förut beräknade

67,000 kronor.

Sedermera ha jämväl från flygvapnets sida framkommit önskemål rörande
disposition av skjutplatsen vid Ringenäs, i anledning varav Kungl. Majit
genom beslut den 1 juni 1943 uppdragit åt överbefälhavaren att, med beaktande
av en inom försvarsdepartementet upprättad promemoria i ärendet,
avgiva utlåtande angående områdets utnyttjande.

I anledning härav har överbefälhavaren i skrivelse den 3 september 1943
anfört i huvudsak följande.

Sedan lång tid tillbaka hade Hallands regemente använt Ringenäs för
vissa skjutningar och regementet borde även i fortsättningen ha förstahandsrätt
till området. På grund av infanteriets ökade tilldelning av pansarvärnsoch
pansarvärnsluftvärnsvapen samt granatkastare hade regementets behov
av platsen avsevärt stegrats. Skjutplatsen kunde dock förutom för Hallands
regemente avses för antingen Göteborgs luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren
eller för Hallands flygflottilj.

Chefen föi flygvapnet hade anfört, att med hänsyn till flygsäkerheten vid
Hallands flygflottilj luftvärnsskjutningar icke borde förekomma vid Ringenäs
efter den 1 maj 1945 ävensom att Ringenäs vore den enda plats inom
lämpligt avstånd från Halmstad, som kunde användas för all slags bomfällning
och skjutning. Vidare hade framhållits, att platsen syntes kunna användas
gemensamt av Hallands regemente och Hallands flygflottilj.

Arméchefen hade anfört, att, sedan det tidigare beslutet örn förvärv av
skjutplats vid Morups tånge upphävts, Ringenäs vore den enda plats inom
rimligt avstånd från Göteborg, som vore lämplig såsom skjutplats för Göteborgs
luftvärnskår. Därest likväl Ringenäs icke kunde avses för luftvärns -

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

skjutningar hade arméchefen för avsikt att efter förnyad utredning inkomma
med nytt förslag rörande inköp av annan skjutplats på västkusten.

Efter övervägande av det anförda har överbefälhavaren hemställt, att
Ringenäsområdet snarast måtte förvärvas för försvarsväsendets räkning såsom
skjutplats för Hallands regemente med skyldighet för regementet att ställa
platsen till förfogande för Göteborgs luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren
intill den 1 maj 1945 och därefter till förfogande för Hallands flygflottilj.

Departements- Såsom av redogörelsen framgår har ett belopp av 43,000 kronor anvisats
chefen. till anskaffande av skjutplats för Göteborgs luftvärnskår. Då av praktiska
och ekonomiska skäl en dylik skjutplats bör vara belägen vid havet, ha
omfattande undersökningar av kuststräckan norr och söder örn Göteborg
företagits. Det område vid Morups tånge, som ur militär synpunkt i första
hand ansetts lämpligt, synes emellertid, efter vad som numera upplysts, ur
naturskyddssynpunkt icke utan tvingande skäl böra ifrågakomma. Risk
föreligger nämligen för att fågellivet vid Morups tånge, som är av egenartad
karaktär, kan bliva ödelagt, om skjutplatsen förlägges dit. Andra alternativ,
som varit föremål för närmare granskning, äro Gamla Köpsta 8 kilometer
söder Varberg, Grimsholmen 8 kilometer sydost Falkenberg samt Ringenäs
10 kilometer väster Halmstad. Av dessa platser ha de militära myndigheterna
obetingat förordat Ringenäs-alternativet, vars enda nackdel synes
vara det förhållandevis stora avståndet — omkring 150 kilometer — till Göteborg.
Då platsen är belägen ungefär mitt emellan Göteborg och Malmö, har
emellertid föreslagits, att jämväl vissa av Skånska luftvärnskårens skjutningar,
som för närvarande äga rum under relativt ogynnsamma betingelser
vid Stenudden öster örn Falsterbo, skulle förläggas till Ringenäs. Hallands
regemente, som redan tidigare utnyttjat Ringenäsområdet för vissa skarpskjutningsövningar,
har även hemställt, att området måtte förvärvas med
äganderätt för försvarsväsendets räkning och ställas till regementets förfogande.
Slutligen har chefen för flygvapnet uttryckt ett önskemål, att området,
som enligt verkställd undersökning väl lämpar sig såsom skjut- och
bombfällningsplats för Hallands flygflottilj, måtte ställas till flygvapnets förfogande,
eventuellt för att utnyttjas gemensamt av Hallands regemente och
Hallands flygflottilj. Att använda området för luftvämsskjutningar är enligt
chefens för flygvapnet mening mindre lämpligt med hänsyn till flygflottiljens
förläggning i närheten av skjutplatsen och de till följd därav ofta förekommande
överflygningarna.

För egen del finner jag det utrett, att Ringenäsområdet väl lämpar sig
till skjutplats för luftvärn och infanteri samt till skjut- och bombfällningsplats
för flygvapnet. Då därjämte intrång på odlad mark och enskild egendom
sker i förhållandevis ringa utsträckning, anser jag mig böra medverka
till att området förvärvas för försvarsväsendets räkning. Med hänsyn till
behovet av ytterligare skjutterräng för Hallands regemente och till platsens
belägenhet nära regementet och Hallands flygflottilj synes det naturligast,

141

Kungl. Maj.-ts proposition nr 344.

att området ställes till Hallands regementes förfogande att disponeras gemensamt
av regementet och flottiljen. Beträffande områdets begränsning och
kostnaderna för förvärvet finner jag icke anledning till erinran mot vad
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i sådant avseende anfört. Det
preliminärt träffade avtalet, vilket enligt numera träffad överenskommelse
skall av Kungl. Maj:t och kronan antagas före den 15 november 1943, synes
sålunda böra godkännas och kostnaderna i sin helhet beräknas till 70,000
kronor.

I enlighet med vad överbefälhavaren i ämnet anfört torde luftvärnets
skjutningar tills vidare kunna förläggas till Ringenäs i avvaktan på att undersökningarna
angående annan lämplig plats för luf t värnsskjutningar slutföras.
Dessa undersökningar böra bedrivas med all skyndsamhet, därvid särskilt
bör beaktas önskvärdheten av att kostnaderna för förvärvet icke skola överskrida
det för ändamålet redan anvisade beloppet. Dispositionen av detta
belopp bör bliva beroende av det resultatet, vartill undersökningarna leda.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:!
måtte föreslå riksdagen

att till Skjutplats för Hallands regemente m. m. å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av 70,000 kronor.

Marinförvaltningens delfond.

[7.] 16 a. Modernisering av Stockholms öriogsvarv. Genom beslut den 8 december
1939 har Kungl. Majit medgivit, att för utförande av i skrivelse den
12 oktober 1939 från marinförvaltningen närmare angivna nybyggnadsarbeten
och materialanskaffningar för örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm ett
belopp av högst 1,475,000 kronor måtte ställas till marinförvaltningens förfogande
från det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. uppförda förskottsanslaget
Försvarsväsendet i allmänhet: Engångsutgifter (Ga). I detta
belopp ingick bland annat en post å 250,000 kronor för omläggning av den
elektriska distributionsanläggningen vid Stockholms örlogsvarv från 25-periodig till 50-periodig växelström ävensom anordnande därstädes av ny
kraftcentral i bombskyddat bergrum. I

I skrivelse den 12 maj 1943 har nu marinförvaltningen i anslutning till en av
chefen för Stockholms örlogsvarv avgiven framställning inkommit med anmälan,
att berörda arbeten komme att draga väsentligt större kostnader än
som beräknats. Kostnadsökningen hade betingats av stegrade materiel- och
arbetskostnader samt nödvändigheten av att i stor utsträckning utföra ifrågavarande
arbeten på övertid. Vidare hade för anordnandet av den nya kraftcentralen
erforderliga sprängningsarbeten blivit dyrare än beräknat. På
grundval av kostnadskalkyler, ingivna av chefen för Stockholms örlogsvarv,
hade marinförvaltningen beräknat, att kostnaderna för arbetets slutförande

Departementschefen
.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

komme att utöver för ändamålet redan anvisade medel uppgå till 96,000
kronor.

I samband härmed Ilar marinförvaltningen anmält, att ett belopp av 20,000
kronor icke behövde tagas i anspråk av det reservationsanslag av 80,000 kronor,
vilket av riksdagen (skrivelse nr 493) efter därom av Kungl. Majit i propositionen
1941: 319 (punkten 10) framlagt förslag med benämningen Modernisering
av Stockholms örlogsvarv anvisats å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1941/42 för anordnande av en laddningsstation för undervattensbåtar
vid Stockholms örlogsvarv. Det hade nämligen visat sig att det utrymme,
som av varvet reserverats för stationen, vore för ändamålet olämpligt och dessutom
otillräckligt. Annat utrymme inom varvets område kunde icke utan
stora olägenheter disponeras. Företagen undersökning hade emellertid givit
vid handen, att en station med mindre kapacitet än den i propositionen avsedda
vore tillfyllest. Å det reserverade utrymmet kunde trots vissa olägenheter
plats beredas för densamma. Då uppförandet av en station med mindre
kapacitet hade beräknats komma att betinga en kostnad av enbart 60,000
kronor, komme sålunda 20,000 kronor att inbesparas av de av riksdagen för
ändamålet anvisade medlen.

I anslutning till det anförda har marinförvaltningen hemställt, att för omläggning
av distributionsnätet vid Stockholms örlogsvarv och anordnande av
bombskyddad kraftcentral därstädes Kungl. Majit måtte dels medgiva att

20,000 kronor av de för anordnandet av en laddningsstation för undervattensbåtar
anvisade medlen måtte få disponeras och dels bemyndiga ämbetsverket
att disponera ett belopp av 76,000 kronor från det å förskottsstaten för försvarsväsendet
uppförda förskottsanslaget IV. Cd. Engångsutgifter (Ga), delposten
3. övriga utgifter.

Arbetet med omläggningen av distributionsnätet vid Stockholms örlogsvarv
och anordnandet av bombskyddad kraftcentral därstädes är numera praktiskt
taget avslutat. Endast efterarbeten för sanering och ordnande av vissa
ledningar återstå. Det belopp av 250,000 kronor, som genom Kungl. Majlis
beslut den 8 december 1939 ställts till marinförvaltningens disposition för
angivna ändamål, är enligt uppgift från förvaltningen numera förbrukat. Att
beloppet varit otillräckligt uppgives närmast ha förorsakats av de stegrade
materiel- och arbetskostnaderna ävensom nödvändigheten av att i stor utsträckning
utföra arbetet på övertid. Med hänsyn härtill har jag intet att
erinra mot att, utöver tidigare anvisade medel, i enlighet med marinförvaltningens
förslag anvisas ett belopp av 96,000 kronor för arbetenas avslutande.
I första hand torde av de för anordnande av en laddningsstation för undervattensbåtar
vid Stockholms örlogsvarv anvisade medlen få för ändamålet disponeras
det belopp av 20,000 kronor, som på sätt den föreliggande utredningen
utvisar kan inbesparas. Resterande 76,000 kronor torde böra utgå över riksstaten
och upptagas under samma anslagsrubrik som vissa tidigare å riksstaten
anvisade medel för modernisering av Stockholms örlogsvarv. Kostnaderna
för ifrågavarande arbeten hänföra sig till prisstegringar o. dyl. samt

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

till äldre byggnadsföretag och torde därför icke böra inräknas inom den kostnadsram,
som av 1942 års riksdag angivits för försvarsväsendets utbyggande
under femårsperioden 1942/47.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels till Modernisering av Stochholms örlogsvarv å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av 76,000 kronor;

dels och medgiva, att för utförande av de av mig i det föregående
angivna arbetena må härutöver disponeras ett belopp av

20,000 kronor av det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1941/42 till Modernisering av Stockholms örlogsvarv anvisade
reservationsanslaget av 80,000 kronor.

[8..] Nybyggnader för sjökrigsskolan. På förslag av Kungl. Majit (propositionen
1941:330 samt 1942 års statsverksproposition, kapitalbudgeten, bilaga 2,
punkt 12) anvisade riksdagen till nybyggnader för sjökrigsskolan såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond, marinförvaltningens delfond
tillhopa (2,000,000 + 1,870,000 =) 3,870,000 kronor för bestridandet av kostnaderna
för sjökrigsskolans förläggande till Näsby i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av marinförvaltningen i samråd med 1940 års civila byggnadsordning
utarbetat byggnadsprogram med vissa däri angivna förändringar.

Sedan marinförvaltningen i skrivelse den 18 november 1942 anmält, att de
av riksdagen anvisade anslagen icke komme att förslå, har riksdagen till nybyggnader
för sjökrigsskolan å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 under försvarsväsendets fastighetsfond anvisat att reservationsanslag
av 370,000 kronor (propositionen nr 2, bilaga 13, punkt 5, riksdagens skrivelse
nr 48).

Detta belopp har, enligt vad av sistnämnda proposition framgår, beräknats
på följande sätt, nämligen

till vissa ny- och ombyggnadsarbeten, vatten-, värme- och avloppsledningar,
elektriska ledningar och väganläggningar kronor 176,300
» entreprenörerna utgående belopp på grund av prisstegringar
..................................................................... * 125,000

» ombyggnadsarbeten i slottet, ytterligare ..................... » 25,000

» båtbryggor ............................................................ » 30,000

» väganläggningar, ytterligare ........................... »_15,000

Summa kronor 371,300

eller i runt tal 370,000 kronor.

Av detta belopp har Kungl. Majit genom brev den 19 mars 1943 ställt till
marinförvaltningens förfogande dels 185,000 kronor för bestridande av vissa
av merkostnaderna, dels beloppet örn 125,000 kronor för gäldande av de gottgörelser
för prisstegringar, som kontraktsenligt tillkomma vederbörande entreprenörer.

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 10 september 1943 bemyndigat
marinförvaltningen att gå i författning örn slutförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med ingivna ritningar och inom en kostnadsram av 110,000
kronor, av vissa omändrings- och iståndsättningsarbeten inom Näsby slott
samt att för bestridande av de med arbetena förenade kostnaderna anlita,
förutom medel som från anslag till nybyggnader för sjökrigsskolan genom
tidigare beslut ställts till marinförvaltningens förfogande, förenämnda anslag
av 370,000 kronor intill ett belopp av 60,000 kronor.

Med erinran härom har marinförvaltningen i skrivelse den 11 september
1943 framhållit följande.

Ehuru samtliga i byggnadsprogrammet för sjökrigsskolan ingående arbeten
ännu icke slutförts, kunde totala kostnaderna för byggnadsprogrammets genomförande
redan nu med erforderlig säkerhet överblickas.

Enligt vissa entreprenörers debiteringar för tilläggsarbeten, av vilka debiteringar
ett avsevärt antal poster icke kunde av marinförvaltningen godtagas,
skulle anslagsställningen uppvisa en brist på i runt tal 45,000 kronor, men
enligt marinförvaltningens detalj justeringar av dessa felaktiga poster skulle
anslagsställningen uppvisa ett överskott av i runt tal 15,000 kronor. I dessa
skiljaktiga anslagsställningar vore icke medräknade dels i det följande angivna
merkostnader i samband med ännu ej utförda arbeten, dels förutnämnda
delbelopp, 125,000 kronor, för bestridande av entreprenörerna tillkommande
ersättningar för prisstegringar, vilket belopp fördes i särskild räkning.

Beträffande nyssnämnda skiljaktigheter mellan entreprenörernas debiteringar
och marinförvaltningens kontrollräknade poster påginge förhandlingar
med ifrågavarande entreprenörer. Sannolikt torde överenskommelse icke
kunna träffas, utan måste tvisten kontraktsenligt överlämnas till skiljenämnd
och torde avgörandet komma att kräva icke oväsentlig tid. Yad resultatet
komme att bli kunde självfallet nu icke med säkerhet bedömas, men marinförvaltningens
kontrollberäkningar vore så noggrant utförda, att de icke i
någon större utsträckning torde kunna jävas av entreprenören.

Emellertid finge marinförvaltningen framhålla, att det ofrånkomliga dröjsmålet
med ernående av skiljedom och ovissheten örn dess följder för anslagsställningen
hindrade marinförvaltningen att igångsätta nedan angivna återstående
arbeten i byggnadsprogrammet, av vilka särskilt iordningställandet
av bostäder för maskinist och trädgårdsarbetare vore brådskande. Nämnda
arbeten avsåge

båtbrygga, varom särskilt förslag avgivits med kostnadsberäkning slutande
på 30,000 kronor,

slottet (vissa resterande omändringsarbeten, varom särskilt förslag avgivits)
samt

tre mindre byggnader, vilka skulle iståndsättas till bostäder för maskinist
och trädgårdsarbetare och till gåshus, varjämte ett bränsleskjul skulle ändras
till båthus.

Marinförvaltningen hade för sistnämnda iståndsättningsarbeten i skrivelsen
den 18 november 1942 angående tilläggsanslag hemställt örn 47,400 kronor
i stället för i det ursprungliga byggnadsprogrammet upptagna belopp örn

37,000 kronor. I tilläggsanslaget å 370,000 kronor hade emellertid för ändamålet
upptagits endast 40,000 kronor, varav för en första redan utförd iståndsättning
av en fiskarstuga disponerats 3,400 kronor. För under denna punkt
angivna utgiftsändamål återstode således (40,000 — 3,400 =) 36,600 kronor.

Enligt inkomna anbud skulle inredande av en maskinistbostad i en av de
tre mindre byggnaderna, nämligen grindstugan, komma att ställa sig väsent -

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

ligt dyrare än en ny byggnad av monteringsfärdigt material, varför marinförvaltningen
i särskild skrivelse hemställt örn ändring av byggnadsprogrammet
i denna del.

Kostnaderna för angivna tre mindre byggnader lii. m. med de ändringar
som föranleddes av förbättrad planering och nya behov skulle härigenom

komma att uppgå till:

Maskinistbostad i friliggande byggnad .............................. kronor 29,000

Vaktlokal i grindstugan (nytt behov) ................................. » 5,500

Verkstadslokaler i grindstugan (nytt behov) ........................ » 5,800

Fiskarstugan, resterande iståndsättning .............................. » 3,500

Gåshus ........................................................................... » 2,000

Båthus ........................................................................... » 5,000

Summa kronor 50,800

Härutöver förelåge ett trängande behov av garageutrymme för sjökrigsskolan
tilldelad lastbil. För detta ändamål hade marinförvaltningen hoppats
kunna taga i bruk utrymmen i Bottenvåningen i den gamla s. k. Magasinsbyggnaden,
men lastbilen vore för stor för porten och, enär byggnaden vore
upptagen i förteckningen över byggnadsminnesmärken, finge förstoring av
porten och upptagande av nödvändiga nya fönsteröppningar icke ske. Magasinsbyggnaden
kunde i stället utnyttjas för andra ändamål, bland annat till
förvaring av brandmateriel m. m. Enär andra utrymmen användbara som
garage icke funnes, kunde garagebehovet endast tillgodoses genom nybyggnad.
Vid val av plats för ett blivande garage syntes hänsyn böra tagas till
det garagebehov, som av marinförvaltningen berörts i ämbetsverkets- framställning
angående medelsbehovet för budgetåret 1944/45, kapitalbudgeten,
så att utvecklingsmöjlighet utöver det nu omedelbart föreliggande behovet
förefunnes, varjämte garaget borde kunna förses med värme och vatten från
närbelägna befintliga ledningar.

Med garaget borde lämpligen kombineras det i byggnadsprogrammet ingående
»gashuset», som ursprungligen vore avsett att anordnas i en annan
redan befintlig mindre byggnad. Kostnaden för nybyggnad av gaskammaren
i kombination med garage överstege icke kostnaden för omändring av ovanberörda
befintliga byggnad, som genom sitt läge vore i viss mån till hinder
och genom sitt yttre (gammal träbyggnad med tak av korrugerad plåt) störde
totalintrycket av angränsande nybyggnader, varför den syntes böra undanskaffas.

Kostnaden för garage för en lastbil jämte en gaskammare, inklusive värme,
vatten, avlopp och elektrifiering beräknades uppgå till i runt tal 15,000 kronor.
Härigenom komme kostnaden för gåshus, 2,000 kronor, att utgå ur sistintagna
tablå och tablåns slutsumma begränsas till (50,800 — 2,000 =) 48,800
kronor.

Totala kostnaden för resterande arbeten i byggnadsprogrammet uppginge
således till:

	Beräknad	Disponibelt
	kostnad	belopp
	kronor	kronor
Båtbrygga...........................................	30,000	30,000
Resterande arbeten & slottet..........................	60.000	60,000
»Tre mindre byggnader» m. m.........................	48,800	36,600
Garago och gåshus ..................................	15,000	—
Oförutsedda utgifter och administration ..............	9.200	6,400
.Summa kronor	163,000	133,000

Departementschef
en.

146 Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 3d4.

Ett underskott av i runt tal 30,000 kronor beräknades härigenom uppstå,
vilket icke inginge i den på grund av skiljedom uppkommande anslagsbristen
å 45,000 kronor eller anslagsöverskottet å 15,000 kronor.

Å andra sidan finge marinförvaltningen anmäla att å delbeloppet, 125,000
kronor, för bestridande av entreprenörer tillkommande ersättningar för prisförhöjningar
förefunnes ett överskott av i runt tal 50,000 kronor, vilket överskott
marinförvaltningen ifrågasatte finge användas till täckande av underskottet
å 30,000 kronor och som reserv för täckande av de kostnader, som i
sämsta fall komme att drabba marinförvaltningen genom skiljedom. Därest
denna närmare anslöte sig till marinförvaltningens beräkningar, ifrågasatte
ämbetsverket, att överskottet även finge användas till angelägen iståndsättning
av den kulturhistoriskt värdefulla magasinsbyggnaden samt dess inredning
till brandbod ävensom till kompletterande väg- och planeringsarbeten
m. m.

I anslutning till vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt, att
uppkommande överskott å förenämnda delbelopp om 125,000 kronor måtte få
användas till täckande av även andra med nybyggnadsprogrammet för sjökrigsskolan
sammanhängande kostnader än entreprenörerna tillkommande ersättningar
för prisförhöjningar.

Sjökrigskolan i Näsby är nu i det närmaste färdigställd och har tagits i
bruk. Vissa mindre byggnadsarbeten återstå emellertid att utföra. Enligt
föreliggande framställning finnas medel härför tillgängliga, om för ändamålet
kunna disponeras besparingar å de medel, som beräknats för täckande av
prisstegringar. Häremot har jag intet att erinra men föreslår, med hänsyn
till den avvikelse från anslagsberäkningen, som ett beslut i överensstämmelse
med marinförvaltningens förslag innebär, att ärendet underställes riksdagens
prövning.

Mot detaljerna i marinförvaltningens föreliggande förslag har jag intet att
erinra. Jag förutsätter dock, att den del av de hittills anvisade medlen, som
kan komma att återstå efter slutförandet av de av ämbetsverket i första hand
föreslagna arbetena, tages i anspråk för iståndsättning av magasinsbyggnaden
m. m. endast i den mån så finnes oundgängligen nödvändigt och efter
särskilt medgivande av Kungl. Majit.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att befintlig behållning å för nybyggnader för sjökrigsskolan
anvisade medel må disponeras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående angivits.

[9.] 16 b. Vissa byggnads- och anläggningsarbeten invid Karlskrona. Med anledning
av propositionen 1940 U: 73 angående vissa byggnadsarbeten vid försvarsväsendet
anvisade riksdagen såsom kapitalinvesteringar i försvarsväsendets
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond därav, å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1940/41 reservationsanslag å tillhopa 2,225,000
kronor för uppförande av dels förråd för artilleri- och fortifikationsmateriel

147

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

vid kustfästningarna och. för intendentur- och sjukvårdsmateriel vid marinen,
dels ock garagebyggnader m. m. vid kustfästningarna.

Invid Karlskrona har uppförts huvuddelen av de förrådsbyggnader och
garage, som avsågos för Blekinge kustartilleriförsvar och Sydkustens marindistrikt.

I skrivelse den 20 februari 1943 har marinförvaltningen anmält behov av
medel för utbyggnad av vägar och stängsel m. m. vid förrådsbyggnaderna enligt
följande sammanställning:

1. värmestugor för förrådspersonal, 3 stycken ..................... kronor

2. vaktlokal .....................................................................

3. tillsynsmannabostad ......................................................

4. anordningar för elektrisk anläggning och kraftförsörjning »

5. brunnar för friskvatten ................................................

6. vägar och stängsel ......................................................

7. maskeringsåtgärder ......................................................

Härtill komme för oförutsedda utgifter ytterligare 25,000 kronor,
det äskade beloppet uppginge till 265,000 kronor.

1940 års militära byggnadsutredning har i utlåtande den 27 april 1943
anfört i huvudsak följande

Utredningen ansåge sig böra ifrågasätta behovet av föreslagna värmestugor,
i synnerhet som flera av förrådsbyggnaderna helt eller delvis vore utrustade
med uppvärmningsanläggningar och det ej vore utrett hur stor förrådspersonal
som erfordrades för skötseln av förråden. En inom området befintlig
mindre gårdslägenhet, som vore utarrenderad, kunde dessutom utnyttjas som
värmestuga, därest sådan skulle visa sig vara oundgängligen nödvändig.

Beträffande det av marinförvaltningen för vaktlokal begärda beloppet ansåge
utredningen, att kostnaderna för denna kunde nedbringas till 15,000 kronor
men att med uppförandet av vaktlokal kunde anstå intill dess frågan örn
vakthållningens ordnande ytterligare övervägts.

Kostnaden för tillsynsmannabostaden, tre rum och kök, ansåge utredningen
icke böra överstiga 30,000 kronor, varjämte kostnaderna för hägnad
och brunn för tillsynsmannabostaden, vilka upptagits under andra rubriker,
även borde kunna inrymmas i detta belopp.

Mot kostnaderna för anordningar för elektrisk anläggning och kraftöverföring
hade utredningen ingen annan erinran än att bland dessa kostnader
även inräknats ett belopp av 14,000 kronor såsom anslutningsavgift för den
elektriska effektens uttagande, vilket belopp dock icke syntes böra medräknas
vid anläggningens invärdering i marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets
fastighetsfond.

Marinförvaltningen hade föreslagit, att sju nya brunnar skulle anläggas
inom området. Emellertid funnes redan två användbara brunnar. Utredningen
ansåge därför, att vattenbehovet kunde tillgodoses med två nya brunnar
förutom den vid tillsynsmannabostaden. Kostnaderna för två nya brunnar
beräknade utredningen till 4,000 kronor.

Yad beträffade anslaget till vägar och stängsel ifrågasatte utredningen effektiviteten
av de stängsel, som av marinförvaltningen föreslagits kring förrådsgrupper
eller enskilda förrådsbyggnader och holle före att de tills vidare
kunde uteslutas.

Beträffande slutligen den för maskeringsåtgärder beräknade kostnaden av

25,000 kronor hade utredningen under hand erfarit, att marinförvaltningen

15.000

20.000

35.000

40.000

15.000

90.000

25.000

varför

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

gjort framställning om ett anslagsbelopp av omkring 1,500,000 kronor för
maskering av anläggningar, stående under ämbetsverkets förvaltning. Enligt
utredningens uppfattning borde frågan örn maskering av ifrågavarande förrådsbyggnader
upptagas till prövning i samband med liknande åtgärder för
övriga anläggningar, varför medel i detta sammanhang icke syntes böra
upptagas.

Under hänvisning till det anförda har utredningen tillstyrkt, att följande
belopp ställas till marinförvaltningens förfogande för förrådsbyggnaderna:
för uppförande av bostad åt tillsynsman inklusive brunnsan -

läggning och hägnad ................................................... kronor 30,000

för elektrisk anläggning och kraftöverföring, inklusive anslutningsavgift
............................................................... » 40,000

för utförande av två brunnar .......................................... » 4,000

för väganläggningar ...................................................... » ''50,000

ävensom för administration och som oförutsedda utgifter cirka

6 procent å förestående belopp .................................... » 7,000

eller tillsammans kronor 131,000

Med anledning av militära byggnadsutredningens utlåtande har marinförvaltningen
i skrivelse den 1 juni 1943 anfört i huvudsak följande.

Vid utarbetande av programmet för utbyggnaden av ifrågavarande förrådsbyggnader,
vilket skett i samråd med militära byggnadsutredningen, hade
denna anfört, att lokaler för förrådspersonal icke skulle ingå i själva förrådsbyggnaderna
utan att värmestugor i stället borde uppföras. Utrymmet i förrådsbyggnaderna
hade i enlighet härmed minskats till för materiel och materielskötsel
erforderliga ytor, och utrymme för personal hade beräknats i särskilda
värmestugor. Med anledning därav och då förrådsbyggnaderna vore så
belägna att personalen ej kunde beräknas erhålla bostad i närheten av arbetsstället
hemställdes nu under hänvisning till 5 § g) i lagen örn arbetarskydd,
enligt vilken vid förevarande förhållanden åt arbetarna skall beredas tillgång
till lämplig plats vid arbetsstället för intagande av måltider samt lägenhet
att värma medförd mat, att tre stycken värmestugor finge komma till utförande.
Den av byggnadsutredningen omnämnda torpstugan vore mindre lämpligt
belägen för att kunna användas som värmestuga.

Vidkommande frågan örn vaktstuga syntes det ämbetsverket erforderligt,
att redan nu lokal för vaktstyrka anordnades frånsett hur frågan örn vakthållningen
i fredstid löstes. Ifrågavarande lokal syntes även i fred kunna utnyttjas
för vaktändamål.

Vad beträffar tillsynsmannabostaden ansåge ämbetsverket det icke möjligt
att för en kostnad av 25,570 kronor — 30,000 kronor med avdrag för beräknade
kostnader för grävd brunn och stängsel — utföra en byggnad av föreslagen
storlek utan hemställde att — därest bostaden skulle utföras i enlighet
med den standard, som uppgjorts av byggnadsutredningen — för densamma
skulle beräknas ett belopp av 35,000 kronor.

Med hänsyn till storleken av det område, inom vilket förrådsbyggnaderna
vore utspridda, syntes det ämbetsverket erforderligt under iakttagande av
bestämmelsen i förenämnda 5 § g) i lagen om arbetarskydd, enligt vilken
personalen skall ha tillgång till dricksvatten i närheten av arbetsplatsen, att
de föreslagna sju brunnarna komme till utförande.

Beträffande det av ämbetsverket föreslagna stängslet vore detta av enkelt
utförande och hade avsetts som »ordningshållningsstängsel». Dess existens

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

skulle betydligt minska svårigheterna vid vakthållning, då varje vistande
innanför stängslet skulle ge vaktpersonalen anledning att ingripa, medan däremot
frånvaron av ett stängsel skulle hindra ingripande till dess direkt försök
till åverkan kunnat konstateras.

Vidkommande slutligen den för maskeringsåtgärder beräknade kostnaden
å 25,000 kronor hade denna icke inräknats i den av marinförvaltningen gjorda
framställningen om anslag av 1,500,000 kronor för vissa maskeringar. Medel
mäste sålunda beräknas för ändamålet i detta sammanhang.

Det synes mig anmärkningsvärt, att marinförvaltningen vid uppgörande Depariementsav
byggnadsprogram och kostnadsberäkningar för de nu i huvudsak färdig- chefen.
ställda förrådsbyggnaderna på denna plats icke räknat med anläggande eller
förbättrande av tillfartsvägar till byggnaderna, vilka av luftskyddsskäl utspritts
över ett tämligen stort område. Enligt vad jag inhämtat äro nu befintliga
vägar delvis i sådant skick, att förråden icke kunna utnyttjas för avsett
ändamål. Det hade jämväl varit naturligt, örn man vid projektens utarbetande
beaktat frågan örn förrådens bevakning och sålunda beräknat medel
för erforderliga stängsel och vaktlokaler. Då så icke skett och det är angeläget,
att förråden snarast möjligt kunna tagas i bruk, finner jag mig nödsakad
att nu upptaga ärendet till behandling.

Den personal, som kommer att vara sysselsatt med vård och översyn av
materiel som skall förvaras i förråden, måste äga tillgång till uppvärmd lokal.

Då lämplig sådan icke finnes inom området, blir det nödvändigt att uppföra
en eller flera värmestugor. Med hänsyn till områdets utsträckning och byggnadernas
spridning inom detsamma torde det vara tidsbesparande och i längden
ekonomiskt att i enlighet med marinförvaltningens förslag uppföra
tre värmestugor.

Det område där förråden uppförts genomskäres av en landsväg, som är
öppen för allmän trafik. Området användes av stadsborna i viss utsträckning
som rekreationsområde och för bär- och svampplockning samt tjänar
även som övningsområde för närliggande militära förband. Under dessa omständigheter
böra extra anordningar för bevakning och skydd av materielen
vidtagas för att hindra- skadegörelse eller obehörig verksamhet. Önskvärt
hade varit, örn redan nu kunnat framläggas förslag rörande bevakningens ordnande.
Då det emellertid under nu rådande förhållanden torde vara erforderligt
med militär bevakning, har jag intet att erinra mot att för vaktpersonalen
uppföres en barack för omkring 15,000 kronor. Jag utgår därvid från att
baracken, örn behov av densamma icke skulle föreligga vid bevakningstjänstens
slutliga ordnande, skall kunna, eventuellt efter flyttning, utnyttjas för annat
ändamål.

I likhet med marinförvaltningen anser jag det nödvändigt att stängsel anordnas.
Mot kostnaden härför synes ingen erinran vara att rikta.

För uppförande av en bostad för tillsynsmannen har marinförvaltningen
beräknat en kostnad av 35,000 kronor, under det militära byggnadsutredningen
hållit före, att omkring 25,000 kronor borde räcka. Då marinförvaltningens
beräkning grundar sig på anbud och då det synes angeläget att bostaden upp -

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

föres i enlighet med eljest tillämpad standard, får jag tillstyrka marinförvaltningens
förslag.

Beträffande kostnaderna för anordningar för elektrisk anläggning och
kraftförsörjning synes icke någon erinran vara att göra, varför jag även härutinnan
tillstyrker marinförvaltningens förslag. Av de för ändamålet beräknade
medlen torde, i anslutning till vad militära byggnadsutredningen anfort,

14,000 kronor, avseende anslutningsavgift för den elektriska kraftförsörjningen,
böra bestridas från vederbörligt omkostnadsanslag.

Marinförvaltningen har föreslagit anordnande av sju brunnar för färskvatten
förutom en vid tillsynsmannens bostad. Ehuru jag finner det tveksamt,
om så många nya brunnar skola behöva anläggas, beräknar jag för närvarande
medel för ändamålet i enlighet med marinförvaltningens förslag. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter ytterligare utredning fatta slutlig
ståndpunkt till frågan.

Vägar, lämpade för de delvis mycket tunga transporter, som komma att
äga rum till och från förråden, äro såsom redan anförts nödvändiga. Då marinförvaltningens
kostnadsberäkning härför lämnats utan erinran av byggnadsutredningen,
får jag tillstyrka, att det föreslagna beloppet utgår för ändamålet.

Vad slutligen beträffar det för maskeringsåtgärder äskade beloppet avser
detta, enligt vad jag inhämtat, ommålning av vissa tak, vilka erhållit en ur
luftskyddssynpunkt olämplig färg. Det synes vid sådant förhållande riktigast,
att medel för ändamålet beräknas i detta sammanhang.

De sammanlagda kostnaderna för här berörda åtgärder torde på grundval
av marinförvaltningens kalkyler kunna enligt prisläget den 1 juli 1943
uppskattas till omkring 250,000 kronor. Enär arbetena hänföra sig till ett
äldre byggnadsföretag, torde kostnaderna härför icke böra medräknas i den
för marinen för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen, varför för
ändamålet torde böra äskas ett särskilt investeringsanslag.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Vissa byggnads- och anläggningsarbeten invid Karlskrona
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa
ett investeringsanslag av 250,000 kronor.

[10.] 18 a. Bestridande av på marinen belöpande kostnader för inköp av Berga
egendom invid Hårsfjärden. Invid Hårsfjärden är belägen den dödsboet efter
hovjägmästaren H. Ax:son Johnsson tillhöriga egendomen Berga med slott och
underlydande fastigheter i Västerhaninge socken i Stockholms län, omkring
4 kilometer söder örn Västerhaninge järnvägsstation. Egendomen är belägen
vid Hårsfjärdens nordvästra strand och gränsar till kronans område vid
Vitsa. I

I skrivelse till marinchefen av den 9 februari 1943 har chefen för kustflottan
framlagt förslag örn inköp för kronans räkning av nämnda egendom.
I skrivelsen erinras att Hårsfjärden alltmer framträtt som den för kust -

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 3å-±.

flottan lämpligaste övningsbasen på Ostkusten och att på grund härav marinens
anläggningar därstädes i land, på öarna och vid Yitså successivt
blivit alltmer omfattande. De kostnader och det arbete, som nedlagts på
denna plats, samt dess i övrigt lämpliga geografiska utformning och belägenhet
talade för att kustflottan jämväl under framtiden komme att utnyttja
Hårsfjärden. Flottans myndigheter hade år 1929 erbjudits att från Årsta
gård inköpa norra stranden av Hårsfjärden från Yitså brygga räknat. Inköpet
hade dock icke kommit till stånd och i stället hade Årsta havsbad på
platsen anlagts på enskilt initiativ. Yid kustflottans lämpligaste förläggningsplats
funnes sålunda en omfattande bebyggelse av småstugor och en
allmän restaurang, vilket vållade kustflottan svårigheter. Rörelsefriheten
hade inskränkts och vissa skjutövningar kunde icke längre utföras på Hårsfjärden,
vilket medförde extra kostnader, vartill komme, att insyn över övningsbasen
och ankringsplatsen underlättades. De av kronan ägda öarna
kring Hårsfjärden erbjöde praktiskt taget inga möjligheter för ytterligare
bebyggelse. Ytterligare anläggningar kunde emellertid förväntas tillkomma
och nya krav på tomtmark uppställas. För sådan utvidgning kunde Berga
egendom disponeras.

I skrivelsen angivas vissa ändamål för vilka egendomen och där uppförda
byggnader skulle kunna tagas i anspråk. Vidare framhålles, att nya förläggningsplatsen
för kustflottan vid inköp av denna egendom skulle kunna
komma till stånd. I skrivelsen hemställes, att chefen för marinen ville
upptaga ifrågavarande problem till övervägande och vidtaga åtgärder för
deras bringande till en snar lösning.

I skrivelse till överbefälhavaren av den 19 februari 1943 har marinchefen
såsom eget förslag åberopat det sålunda av chefen för kustflottan framställda
förslaget. I marinchefens skrivelse understrykes, att Berga strandområde till
skillnad mot Årsta havsbad är beläget omedelbart intill vissa ankarplatser
och att möjligheterna för obehöriga att från stranden följa övningarna m. m.
vore uppenbara och utgjorde även i fredstid en allvarlig fara. Vidare framhålles,
att Berga strandområde utgöres huvudsakligen av berg och att för
jordbruk lämplig mark och ekonomibyggnader icke äro belägna inom detta
område.

I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet av den 13 mars 1943 har
överbefälhavaren funnit de sålunda framlagda synpunkterna beaktansvärda
och yttrat, att förvärvet av egendomen måste anses vara av värde ur försvarssynpunkt.

I ärendet har domänstyrelsen den 29 juni 1943 avgivit utlåtande.

Av utlåtandet framgår, att egendomen omfattar fastigheterna Berga l1, 21,
3l, 41 och 5\ Kapp Ekeby ll och 21, Dalby l1 och 2\ Näringsberg l1 och 2\
Fors 23, 310, 312 jämte lägenheterna Fors 38, 313, 42, 53, 54 och 58, Yidså 21,
Söderhagsgärdet l1 samt Bergavägen l1. Med fastigheterna Berga l1, 21,
31, 41 och 51, Näringsberg l1 och 21, Kapp Ekeby ll och 21 samt Vidsa 21
höra fiskevatten sområden i Saltsjön (Hårsfjärden) jämlikt bestämmelserna i
12 kap. 4 § jordabalken.

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Enligt av egendomsförvaltningen lämnade uppgifter samt med ledning
av befintlig karta beräknas arealen omfatta omkring 1,280 hektar, varav

åker .......................................... 355 hektar

kultiverad betesmark ........................ 65 »

annan betesmark ............................ 18 »

äng............................................ 22 ».

tomt, parkområde och gärdesbackar ...... 37 »

skogsmark .................................... 465 »

impediment (huvudsakligen berg) .......... 297 »

vägar m. m................................... 21 »

Summa 1,280 hektar.

Enligt en av f. d. distriktslantmätaren Konrad Jansson år 1942 lämnad
uppgift utgör arealen 1,328 hektar.

Egendomen är fastighetstaxerad till 931,100 kronor, varav jordbruksvärde
535,900 kronor, i vilket belopp värde av skogsmark ingår med 28,400 kronor,
skogsvärde 103,200 kronor, värde av slottet 250,000 kronor och värde av
annan fastighet 42,000 kronor.

Beträffande egendomens beskaffenhet i övrigt har domänstyrelsen yttrat:

Ur jordbrukssynpunkt hade egendomen ett bra läge med goda avsättningsmöjligheter
på Stockholm, dit mjölken levererades direkt med avräkning
efter de priser, som gällde för den inre zonen.

Åkern bestode av lerjord av god och bördig beskaffenhet. Den syntes
vara väl hävdad. Arronderingen vore dock mindre tillfredsställande. En del
åkerskiften läge inklämda i skogsmarken, varjämte avstånden till de längst
bort belägna delarna vore tämligen stora. Med undantag av Yidså gård örn
17 hektar åker, som vore särskilt utarrenderad, och 63 hektar åker av Näringsbergs
gård, som brukades av särskilt rättarlag, läge egendomen i ett
bruk under Berga huvudgård. Befintlig trädgård, som vore av mindre omfattning,
vore utarrenderad. Vid Berga huvudgård vore en statsunderstödd
lantbruksskola förlagd. Jordbruksarbetet verkställdes till stor del av skolans
elever.

Berga corps de logis med två flygelbyggnader vid huvudgården hade uppförts
i slutet av 1700-talet. Huvudbyggnaden användes till förvaltarbostad.
Den vore i huvudsak modernt inredd samt i medelgott skick. Av flygelbyggnaderna
användes den ena som lärarbostad och den andra till kontorslokaler.
Båda dessa byggnader vore försedda med vatten och avlopp men
i övrigt icke moderniserade. Till nämnda bebyggelse hörande uthusbyggnader,
hönshus och bodar, vore i dåligt skick. Trädgårdsmästarebostaden
vore trång och omodern. Lantbruksskolan vore förlagd till en vid huvudgården
befintlig större byggnad, inrymmande lärosalar, kök och matsalar
samt bostadsrum för eleverna.

Näringsbergs corps de logis disponerades för närvarande av ett Böda
Korsets Finlandshem. Byggnaden vore försedd med vatten och avlopp
men i övrigt omodern. Underhållet vore eftersatt, varför byggnaden tarvade
en allmän översyn för att kunna utnyttjas såsom hyreslägenhet eller arrendatorsbostad.

Arbetarbostäderna saknade i allmänhet vatten-, avlopps- och värmeanläggningar.
Flertalet av dem bestode av endast rum och kök samt tarvade avsevärda
ombyggnader för att sättas i skick, som motsvarade tidens krav.

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 344. 153

Ekonomibyggnaderna vöre förhållandevis goda. Ladugården vid huvudgården
vore lanterninbyggd under tak av papp. Lanterninen vore angripen
av röta. Byggnaden komme sannolikt att framdeles erfordra tämligen stora
reparationer.

Utöver för egendomens brukande behövliga byggnader funnes dels i närheten
av stranden mot Hårsfjärden Berga slott med byggnader för ekonomipersonal
samt terrass- och parkanläggningar m. m., uppfört åren 1913—
1915 och i mycket gott skick, dels ock spridda över egendomens ägor 16
hyreslägenheter. Av dessa vore Näset, Eiskarstugan, Jaktstugan och Norrlöt
i gott skick samt de övriga gamla och delvis i så dåligt skick, att de i
en snar framtid torde böra rivas.

Egendomen vöre elektrifierad genom anslutning till Västerhaninge elektriska
distributionsförening. Andelarna vore inbetalda och strömavgifterna
förhållandevis låga.

Skogsmarken vore i regel starkt bergbunden med godartade lermarker
mellan bergområdena samt i genomsnitt av medelgod beskaffenhet. Virkesförrådet
hade okulärt uppskattats till omkring 53,000 kubikmeter eller 114
kubikmeter per hektar skogsmark. Härtill komme virkesförrådet å impediment,
som beräknats till 5,900 kubikmeter. Större delen av skogsavkastningen
beräknades åtgå till husbehov vid egendomens jordbruk.

Efter underhandlingar mellan domänstyrelsen och utredningsmannen i
dödsboet, advokaten Emil Heijne, hade dödsboet förklarat sig villigt att försälja
egendomen till ett pris av 2,635,000 kronor med avräkning per den 1
maj 1943. I erbjudandet inginge levande inventarier och förråd å Berga
egendom enligt den 30 april 1943 upprättad förteckning med av säljaren
gjord värdesättning, utsäde och konstgödsel för vårbruket 1943, döda inventarier
å Berga och Näringsbergs gårdar, vissa yttre inventarier å Berga slott,
inre inventarier å Berga gård, inventarier å Näringsberg och Näset samt i
Eiskarstugan och Jaktstugan samt marketenteriet. Häremot inginge icke i
anbudet — förutom en del yttre inventarier å Berga slott — inventarier å
Berga slott och inventarier i chaufförsbostaden i ekonomibyggnaden. Härjämte
hade från försäljning undantagits en i närheten av slottet belägen
minnesbyggnad med tillhörande tomtområde, omfattande en areal av 2,676
kvadratmeter, vilket område enligt uppgift numera avstyckats till särskild
fastighet. Het hade förutsatts, att köparen skulle svara för de naturaförmåner,
som tillkomme åtta å egendomen boende pensionärer, under det att
till dessa utgående kontanta belopp skulle betalas av en enligt testamente
av hovjägmästaren Helge Ax:son Johnsson bildad stiftelse. Förråden, vilka
underginge ständiga förändringar, syntes böra värderas sådana dessa befunnes
vid tillträdet och enligt då gällande priser. Jämväl ersättning för
utsäde och konstgödsel syntes böra bestämmas med hänsyn till värdet vid
tiden för tillträdet. Säljaren hade uj^pgivit värdena per den 30 april 1943
av befintliga förråd (virke, ved, spannmål, stråfoder m. m.)till i avrundat tal
71,700 kronor samt av utsäde och konstgödsel för vårbruket 1943 till omkring
24,000 kronor, eller tillsammans 95,700 kronor. Efter avdrag av sistsagda
belopp, vilket borde jämkas med hänsyn till förhållandena vid tillträdesdagen,
utgjorde således den begärda köpeskillingen i avrundat tal

2,539,000 kronor. För köpet behövliga detaljvillkor i övrigt hade icke varit
föremål för underhandlingar.

Bihang till riksdagens protokoll 194.3. 1 sami. Nr 344.

17f.!l 43 ] 1

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

De närmast saltsjön belägna områdena av egendomen ägde, framhåller
domänstyrelsen, otvivelaktigt ett avsevärt tomtvärde och skulle vid exploatering
säkerligen röna stor efterfrågan för bebyggelse. Sannolikhet torde
föreligga att egendomen, som varit utbjuden till salu, kunde komma att
användas för sådant ändamål. Det torde emellertid ur försvarssynpunkt
vara av värde att egendomen icke bleve föremål för dylik exploatering och
för att förhindra detta syntes angeläget att i första hand strandområdet förvärvades
av kronan. En delning av egendomen torde emellertid vara mindre
välbetänkt och ett eventuellt förvärv för statens räkning syntes därför böra
avse hela egendomen. Ur synpunkten av domänverkets ekonomiska verksamhet
vore köpet — särskilt med hänsyn till den relativt ringa skogstillgången
— icke av något särskilt intresse. Styrelsen ville dock icke motsätta sig
att, därest egendomen av angivet skäl inköptes, åt styrelsen uppdroges att
omhändertaga egendomen för att förvalta densamma enligt de för förvaltning
av kronoparker och kronans utarrenderade jordbruksdomäner gällande
grunder, varvid avkastningen av skog och jordbruk tillfördes domänfonden.

Yärdet av skogen under förutsättning av uthålligt skogsbruk uppskattades
av styrelsen enligt handlingarna bifogad värdering till 263,200 kronor. Yärdet
av jordbruket, för jordbruket behövliga befintliga byggnader, övriga byggnader
med undantag av slottsbyggnaden med tillhörande bostadshus och
anläggningar, ävensom i hembudet ingående inre inventarier samt levande
och döda jordbruksinventarier beräknades per den 1 maj 1943 enligt handlingarna
bifogad värdering till 904,500 kronor. Skogs-, jordbruks- och inventarievärde
utgjorde således tillsammans 1,167,700 kronor eller i avrundat tal

1,168,000 kronor. Yid det förhållandet att endast omkring en fjärdedel av
sistnämnda belopp belöpte å skog syntes tveksamt, huruvida medel ur domänverkets
markinköpsfond borde anlitas för ändamålet. Styrelsen hade dock
för sin del icke något att erinra emot att för köpeskillingens gäldande av
markinköpsfondens medel utginge ett belopp av 1,168,000 kronor jämte ersättning
för vid tillträdet befintliga förråd ävensom för utsäde och konstgödsel.
Härvid förutsattes att inventariebeståndets omfattning icke vid tillträdet
vore mindre än den 1 maj 1943. Av särskilt anslag syntes böra utgå
återstoden av köpeskillingen, utgörande (2,539,000 —1,168,000=) 1,371,000
kronor, belöpande å dels mervärden vid tomtupplåtelser inom strandområdet
— ett område av omkring 500 meters bredd utefter egendomens hela
strandlinje — vilka mervärden förutsattes icke få av domänverket tillgodogöras,
dels ock slottsbyggnaden med tillhörande anläggningar m. m., som
beräknades icke komma att disponeras av domänverket.

Av en på uppdrag av mig av förvaltaren B. Eklund, Tumba, och stadsjägmästaren
G. Olin verkställd värdering framgår följande.

Yad beträffar skogstillgångarna ha vid värderingen två alternativ utarbetats.
Båda grunda sig liksom domänstyrelsens uppgifter på de för
1942/43 gällande priserna, ehuru vissa korrigeringar vidtagits i förhållande
till styrelsens material. I alternativ I Ira dessa priser oförmedlat tillämpats
på alla kommande års avverkningar, vilket innebär, att nuvarande priser ansetts
fastlåsta för framtiden. På grundval härav har framkommit ett skogs -

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

värde av 518,400 kronor. I alternativ 2 lia tillämpats vissa reduktioner å
de för 1942/43 gällande priserna, varigenom priserna kommit att utgöra ett
medeltal av de senaste tio årens. Vid denna beräkning, som överensstämmer
med det av domänstyrelsen tillämpade förfaringssättet, har skogsvärdet
uppskattats till 328,500 kronor. Till båda alternativen kommer ett värde
för arrende av jakt på småvilt oell högvilt, som tillsammans beräknas representera
ett kapitalvärde av 25,000 kronor.

Värderingen av jordbruket utmynnar i en värderingssumma av 1,098,086
kronor. Denna värdering omfattar sålunda fastigheterna samt levande och
döda inventarier, frånsett slottet och i detta befintliga inventarier. Vid värderingen
av fastigheterna har förutsatts, att till egendomen hörande lantbruksskola
kommer att bibehållas och skolbyggnaden alltså användas som bostad
för den huvudsakliga delen av arbetsstyrkan. Skulle så ej bliva fallet, måste,
framhåller utredningsmannen, betydande kostnader nedläggas för iordningställande
av arbetarbostäder, vilket medför, att ett lägre värde borde beräknas
för Berga gård än som vid kalkylen skett. De levande inventarierna
lia värdesatts efter de priser de böra kunna betinga vid försäljning. Maskiner
och redskap lia i allmänhet åsatts ett värde motsvarande hälften av
de nuvarande inköpspriserna. För större maskiner har dock verkställts särskild
värdering med hänsyn till användningstiden. Inre inventarier lia upptagits
till samma värde, som tidigare åsatts dem. Värdering av förråden bör
enligt utredningen ske tillträdesdagen efter då gängse dagspriser.

Genom beslut den 3 september 1943 har Kungl. Majit uppdragit åt domänstyrelsen
att förhandla örn inköp av Berga egendom och att, därest för
kronan antagbar överenskommelse kunde träffas, under förbehåll av Kungl.
Majis godkännande, träffa avtal örn sådant inköp.

Till fullgörande av nämnda uppdrag har domänstyrelsen med skrivelse
den 7 oktober 1943 insänt ett samma dag dagtecknat, under förbehåll av
Kungl. Ma.jts godkännande före den 1 december 1943 slutet köpekontrakt,
varigenom dödsboet till kronan sålt Berga egendom och viss förtecknad
lösegendom för en sammanlagd köpeskilling av 2,635,000 kronor, därav belöper
å den fasta egendomen 2,235,000 kronor och på lösegendomen 400,000
kronor. Beträffande köpevillkoren i övrigt torde få hänvisas till handlingarna.

Berga egendom avgränsar hela nordvästra delen av de partier av Hårsfjärden,
som huvudsakligen användas av kustflottan. En tomtförsäljning på
denna plats skulle därför vara i hög grad betänklig ur försvarsväsendets
synpunkt. Såsom handlingarna i ärendet närmare utvisa, skulle kustflottan
därigenom vållas svårigheter av olika slag utöver dem som redan nu föreligga
genom exploateringen av Årsta gård till havsbad. Ett förvärv för kronans
räkning av de delar av fastigheten, som i berörda hänseenden äro av
den största betydelsen, framstår därför såsom lämpligt. Ett sådant förvärv
synes även ur andra synpunkter vara motiverat, icke minst kustflottans
behov av ytterligare utrymmen för sin verksamhet. En olägenhet härvidlag
är att den på strandområdet uppförda huvudbyggnaden, Berga slott, är av
sådant utförande, att den icke utan vidare lämpar sig för statliga ändamål.
Då emellertid värdet av denna byggnad representerar en förhållandevis
liten del av egendomens sammanlagda värde, synes denna olägenhet icke
böra tillmiitas avgörande betydelse.

Departements chefen.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Ehuru ett förvärv av enbart strandområdena skulle vara tillräckligt för
att trygga kronans omedelbara intressen, ansluter jag mig till domänstyrelsens
uppfattning att en delning av egendomen bör undvikas och att ett
förvärv för statens räkning bör avse hela egendomen. Härigenom erhåller
kronan rörelsefrihet för framtiden, varförutom möjligheter föreligga att på
ett ekonomiskt tillfredsställande sätt bedriva det till egendomen hörande
jordbruket och skogshanteringen.

Såsom av det föregående framgår, har preliminärt avtal slutits örn försäljning
av egendomen till statsverket. Den avtalade köpeskillingen — 2,635,000
kronor, innefattande jämväl i köpet ingående lösegendom — avser hela egendomen
med undantag i huvudsak för inventarierna i slottsbyggnaden jämte
vissa andra inventarier ävensom ett markområde örn 2,676 kvadratmeter, som
avstyckats till särskild fastighet. Köpeskillingen synes med hänsyn till egendomens
beskaffenhet och läge ej vara oskälig. Till de med köpet förenade
villkoren i övrigt torde Kungl. Majit framdeles få taga ställning. Domänstyrelsen
har förklarat sig icke ha något att erinra mot att domänverkets
markinköpsfond anlitas för gäldande av köpeskillingen till den del denna
belöper på skog och jordbruk men anser, att återstoden — i huvudsak belöpande
på tomtvärde å strandområdet samt å slottsbyggnaden — skall
gäldas av särskilt för ändamålet anvisat anslag. Egendomens förvaltning
kommer för sådant fall att åvila domänverket till den del ej vissa områden,
av vilka försvarsväsendet har särskilt intresse, avskiljas till förvaltning
genom marinförvaltningen, och avkastningen av jordbruket och skogen
kommer att tillföras domänfonden. Detta förslag, som bereder säkerhet för
en betryggande skötsel av egendomen, synes mig utgöra en lämplig lösning
av den föreliggande frågan. Jag har därför funnit mig böra förorda, att
Berga egendom inköpes för statsverkets räkning och att köpeskillingen fördelas
enligt de grunder som i det föregående angivits. Anmärkas må, att
köpeskillingen kommer att jämlikt testamentariska föreskrifter tillföras särskild
understödsfond för allmännyttiga ändamål.

Den genom min försorg verkställda värderingen synes utvisa, att domänverket
bör erlägga en något större del av köpeskillingen än domänstyrelsens
förslag förutsätter. Domänverkets markinköpsfond synes böra svara för ett
belopp av 1,350,000 kronor, inberäknat ersättning för vid tillträdet befintliga
förråd ävensom för utsäde och konstgödsel. För bestridande av det återstående
beloppet, (2,635,000 — 1,350,000=) 1,285,000 kronor, torde böra anvisas
särskilt anslag, uppfört å kapitalbudgeten under marinförvaltningens
delfond av försvarsväsendets fastiglietsfond.

Domänstyrelsen bör i samråd med marinförvaltningen i sinom tid underställa
Kungl. Majit närmare förslag rörande egendomens ställning i förvaltningshänseende.

Såsom av utredningen framgår, föreligga vissa förslag rörande utnyttjande
för marinens räkning av huvudbyggnaden och det till egendomen
hörande strandområdet. Sålunda har marinförvaltningen i skrivelse den 11
september 1943 angående förläggningsutrymmen m. m. för Stockholms örlogs -

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

station framlagt olika alternativ i fråga om förläggningen av örlogsstationens
värnpliktsskola ock därvid såsom ett alternativ upptagit förläggning till
Berga. Härjämte kar marin förvaltningen i sina anslagsäskanden för marinen
för budgetåret 1944/45 förklarat, att för förläggning av marinens underofficersskola
något område som bättre lämpade sig än Bergaområdet icke stöde
till buds. I detta sammanhang torde det icke vara erforderligt att fatta
ståndpunkt till dessa frågor, som tarva ytterligare övervägande och icke
äro i sak avgörande vid ställningstagandet till huvudfrågan om inköp av
Berga egendom. Jag ber att framdeles få återkomma till dessa byggnadsfrågor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Bestridande av på marinen belöpande kostnader för
inköp av Berga egendom invid Hårsfjärden å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av 1,285,000 kronor.

158

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

Fonden för förlag till statsverket.

[11.] 2 a. Rörelsekapital för krigsmaterielverket. 2 b. Rörelsekapital för försvarets
fabriksstyrelse. Statens krigsmaterielnämnd, som under benämningen statens
ammunitionsnämnd inrättades genom beslut den 21 mars 1940, hade till uppgift
att anskaffa ammunition för försvarsväsendet och efter hand även viss annan
krigsmateriel. Den bildade ett centralt inköpsorgan för armé-, marin- och
flygförvaltningarna. Försvar sväsendets verkstadsnämnd, som inrättades genom
beslut den 24 maj 1940, fick till uppgift att direkt under Kungl. Majit i
tekniskt och ekonomiskt avseende handhava driften vid vissa försvarsväsendet
tillhörande fabriker och anstalter.

Både verkstadsnämnden och krigsmaterielnämnden lia varit att anse såsom
för beredskapstiden provisoriskt inrättade organ.

Genom beslut av 1943 års riksdag lia dessa myndigheter med i princip
oförändrade arbetsuppgifter från och med den 1 juli 1943 ombildats till
permanenta organ, krigsmaterielnämnden med benämningen krigsmaterielverket
och verkstadsnämnden med benämningen försvarets fabriksstyrelse.
Från och med budgetåret 1944/45 skola enligt samma beslut fabriksstyrelsens
tillgångar, skulder, inkomster och utgifter redovisas över en särskild kapitalfond,
försvarets fabriksfond.

Det redovisningstekniska förhållandet mellan arméförvaltningen och nämnda
organ har gjorts till föremål för erinringar från riksräkenskapsverkets sida.
Arméförvaltningen har i boksluten för budgetåren 1940/41 och 1941/42 upptagit
två förskottskonton, benämnda »Statens ammunitionsnämnd: rörelsen»
och »Försvarsväsendets verkstadsnämnd: verkstadsnämndens rörelse», å vilka
utestått oredovisade betydande belopp, för budgetåret 1940/41 tillhopa inemot
127 miljoner kronor och för 1941/42 omkring 122.6 miljoner kronor. Biksräkenskapsverket
har framhållit, att för dessa poster i redovisningen bort
angivas, till vilka anslag eller undertitlar å anslag medlen vore att hänföra,
och att det vore i hög grad olämpligt att belopp av angiven storleksordning
icke blivit i vederbörlig ordning redovisade mot anslag.

Arméförvaltningens civila departement har funnit stora svårigheter föreligga
att verkställa den av riksräkenskapsverket påfordrade redovisningen.
De å förskottskonto upptagna beloppen hade kommit att stiga till så avsevärda
belopp av den anledningen, att lång tid förflutit mellan fakturering
och förvaltningsmyndighetens likvid. Denna tidsutdräkt vore beroende på
det stora antalet räkningar och gällande bestämmelser att räkningarna icke
finge likvideras förrän de försetts med besiktnings- och uppbördsbevis. En
möjlig utväg att råda bot på de av riksräkenskapsverket påtalade bristerna
vore att å kapitalbudgeten anvisa rörelsekapital för nämnderna. Därmed
förenade fördelar syntes civila departementet dock icke så påtagliga, att åtgärder
i denna riktning kunde anses motiverade.

I skrivelse den 3 mars 1943 hemställde sedermera riksräkenskapsverket,

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

159

att erforderliga rörelsemedel måtte ställas till verkstadsnämndens och krigsmaterielnämndens
förfogande. På grund härav uppdrog jag den 17 april
1943 åt generaldirektören Erik Stridsberg att verkställa undersökning rörande
de i riksräkenskapsverkets skrivelse berörda betalningstransaktionerna
mellan arméförvaltningen, angivna båda nämnder och olika materialleverantörer
samt att till mig avgiva berättelse örn vad därvid framkommit
samt förslag angående sättet att tillgodose behovet av rörelsemedel för
ifrågavarande ändamål.

I skrivelse den 4 juni 1943 bar generaldirektören Stridsberg förordat, att
fabriksstyrelsen erhåller ett under fonden för förlag till statsverket anvisat
rörelsekapital å 20 miljoner kronor samt en rörlig kredit hos riksgäldskontoret
å likaledes 20 miljoner kronor, vilken utan Kungl. Maj:ts särskilda
medgivande icke må tagas i anspråk under annan tid än då förskottsstat är
satt i kraft, samt att krigsmaterielverket erhåller ett rörelsekapital av sammanlagt
75 miljoner kronor, varvid bör föreskrivas, att värdet av inköpta
råvaror icke vid någon tidpunkt må överstiga 50 procent av inneliggande
beställningar ävensom beställningar, som väntas komma att utläggas på
grund av till förfogande ställda anslag.

I sin skrivelse har utredningsmannen till en början lämnat en redogörelse
för det betalningsförfarande, som hittills kommit till användning mellan de
ifrågavarande myndigheterna. Av denna redogörelse inhämtas följande.

Ammunitionsnämnden och verkstadsnämnden lia i redovisningshänseende
behandlats på samma sätt som övriga militära organ. Därav har bland
annat följt obegränsad dragningsrätt å arméförvaltningens centrala postgirokonto.
Dragningsrätten regleras genom att vederbörande myndigheter redovisa
havda utgifter å av arméförvaltningen fastställda titlar. För nämnderna
har emellertid detta icke kunnat ske, eftersom varderas verksamhet behandlats
såsom en enhetlig rörelse, för vilken samtliga icke ersatta medel redovisats
å ett för vardera nämnden upplagt rörelsekonto. Tillvägagångssättet
har varit i stort sett följande. De militära förvaltningarna ha inom ramen
för till förfogande stående anslag eller med stöd av Kungl. Maj:ts särskilda
bemyndiganden att anlita förskottsstat för engångsanskaffningar till maximerade
belopp utlagt beställningar hos nämnderna. Dessa ha utnyttjat dragningsrätten
å postgirokontot för bestridande av de kostnader nämnderna
haft att vidkännas för beställningarnas effektuerande till följd av inköp av
råmateriel, driftkostnader under materielens färdigställande vid egna verkstäder
eller för förskott och slutlikvider till nämndernas underleverantörer.
Sedan materielen färdigställts och levererats till beställaren, har fakturering
skett. Av arméförvaltningen verkställda likvider lia av nämnderna tillgodoförts
postgirokontot. Då mycket stora beställningar utlagts hos nämnderna,
ha betydande belopp blivit utestående å nämndernas rörelsekonton. En
bidragande orsak härtill har varit, att granskningen hos tygdepartementet
av nämndernas fakturor tagit mycket lång tid. För att utjämna de uppkomna
stora saldona å nämndernas rörelsekonton har arméförvaltningen vid
olika tidpunkter till nämnderna utbetalat belopp i jämna tiotal miljoner
kronor, högst 100 och 120 miljoner kronor per gång, utan att angiva till
vilka exakta fakturor eller beställningar beloppen varit att hänföra.

Att det härigenom mött svårigheter att centralt kontrollera nämndernas
medelsanvändning är uppenbart. Detta är även orsaken till att medel kunnat

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

användas till finansiering av sådana anslagsöverskridanden och merutgifter
för byggnadsarbeten, maskinanskaffningar m. m., som i olika sammanhang
blivit anmälda för riksdagen.

För bedömningen av dessa problem bör dock framhållas, dels att arméförvaltningen
givetvis varit förpliktad tillhandahålla nämnderna för deras
verksamhet erforderliga medel och dels att Kungl. Majit icke utfärdat några
föreskrifter angående nämndernas medelsförvaltning. Det torde dock förhålla
sig så, att föreskrifterna i 4 § kungörelsen 1940: 695 äro tillämpliga
aven på nämndernas nu ifrågavarande rörelsemedel, att det tillämpade förfaringssättet
medfört att riksräkenskapsverket icke kunnat redovisa dessa
medel i enlighet med nämnda föreskrifter samt att i riksbokslutet praktiskt
taget samtliga av statliga myndigheter utbetalade förskott — utom kassaförskott
med undantag för nu ifrågavarande rörelsemedel kunnat redovisas
mot anslag i enlighet med nyssnämnda föreskrifter.

Det är uppenbart, att de på angivet sätt lyftade, icke anslagsredovisade
medlen äro att anse som av nämnderna disponerat, icke särskilt anvisat
rörelsekapital. I arméförvaltningens huvudbok ha de bokförts å särskilda
tillgangskonton under rubriken ammunitionsnämndens respektive verkstadsnämndens
rörelse. I boksluten för budgetåren 1939/40 och 1940/41, i vilka
de å förskottsstaten utbetalade medlen utan närmare specifikation reglerades
över ett täckningsanslag, kunde dessa förskott av riksräkenskapsverket redovisas
såsom förskott å täckningsanslagen. Sedan ett strängare system för
redovisning av engångsutgifter genomförts i bokslutet för budgetåret 1941/42
har detta icke kunnat ske, eftersom dessa förskott icke kunde fördelas å de
bestämda specificerade anvisningar, vilkas redovisning numera såsom ovan
angivits lagts till grund för riksbokslutet.

. Såsom riksräkenskapsverket framhållit är den hittills praktiserade ordnmgen
för tillgodoseende av nämndernas medelsbehov icke ändamålsenlig.
Särskilt i två hänseenden är systemet ägnat att ingiva betänkligheter. Dels
kunna de verkställda utgifterna först vid en senare tidpunkt redovisas mot
anslag eller anvisningar och dels gives möjlighet för nämnderna att utnyttja
statsmedel for utgifter, vilka normalt böra föregås av statsmakternas beslut
i ärendet. Det tillämpade systemet att i redovisningshänseende betrakta
nämnderna såsom krigskassor torde visserligen ha varit ofrånkomligt under
den första tiden av nämndernas verksamhet, innan erfarenhet ännu förelegat
rörande, nämndernas verksamhet och överblick kunnat vinnas i fråga örn
omfattningen av deras rörelse, men allteftersom bristerna i systemet kommit
till synes borde lia tagits under övervägande att åstadkomma en övergång
till en ordning, som bättre överensstämde med eljest tillämpade principer
föi ledovisning av statsutgifter av här ifrågavarande art. Av utredningen i
ärendet framgår, att riksräkenskapsverket på ett relativt tidigt stadium hos
civila departementet påtalat bristerna i redovisningshänseende och att verkstadsnämnden
fört på tal behovet av rörelsekapital för nämndens del.

Utredningsmannen har funnit starka skal tala för en ändring av principerna
för nämndernas medelsförsörjning. Härvid syntes olika vägar stå öppna.
Salunda kunde tänkas ett system med förskottslikvider till nämnderna i
samband med beställningarna, vilka förskottslikvider omedelbart skulle kunna
redovisas på vederbörligt anslag (förskottsanvisning). Detta system renodlat
skulle emellertid bereda vissa svårigheter att till bestämda anslag hänföra
materialanskaffningar, som vore gemensamma för de tre försvarsgrenarna
eller avsåge olika anslag inom en försvarsgren, vartill komme, att krigsmaterielverkets
och fabriksstyrelsens behov av medel för inköp av råvaror,

161

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

som för tillverkningarnas fortlöpande bedrivande kunde behöva lagerhållas,
icke bleve tillgodosett. Vidare kunde tänkas ett system, där rörelsekapital
ställdes till förfogande i så stor utsträckning, att verket respektive styrelsen
förmådde bedriva rörelsen med anlitande av allenast dessa medel utan att
behöva tillskott från beställaren, förrän den bestämda varan tillverkats och
levererats. Rörelsekapital av betydande storleksordning skulle emellertid
därvid erfordras och vissa svårigheter i redovisningshänseende uppstå. Det
syntes icke uteslutet att kunna ernå en lämplig lösning genom en kombination
av dessa båda system. Vid upprättandet av sitt förslag hade utredningsmannen
tagit särskild hänsyn till de strävanden att undvika förskott
vid sidan av budgeten, som präglat senare års budgetsystem och som föranlett
att rörelsemedel av nu ifrågavarande karaktär — d. v. s. medel för
statlig verksamhet för vilka kostnaderna sedermera skulle täckas från anslag
å riksstaten — brukat preliminärt täckas genom rörelsemedel, som anvisats
från fonden för förlag till statsverket.

Till stöd för nämnda förslag har utredningsmannen anfört följande.

Vad först angår fabriksstyrelsen kommer denna styrelses tillgångar,
skulder, inkomster och utgifter att från och med budgetåret 1944/45 redovisas
över en särskild kapitalfond, försvarets fabriksfond. Från fonden avses
skola bestridas kostnaderna för löner och pensioner, även för styrelsen,
samt omkostnader, underhåll och förnyelse av fastigheter och maskiner m. m.
Huruvida överskottet å den produktiva verksamheten (= förräntningen av
det produktivt arbetande kapitalet) skall såsom 1942 års militära bolagsutredning
förordat användas till täckning av beredskapskostnaderna (tomgångsförlusten)
eller i sin helhet inlevereras till driftbudgetens inkomstsida är
ännu ej avgjort. Spörsmålet torde dock i förevarande sammanhang sakna
betydelse. Bolagsutredningen har framhållit, att de rörelsemedel, över vilka
fabriksstyrelsen under normala förhållanden måste förfoga, böra redovisas
å fabriksfonden. Styrelsen avses skola intaga en gentemot försvarets civilförvaltning
fullt självständig ställning och redovisa fabriksfonden direkt mot
rikshuvudboken. Styrelsens kassamedel böra då icke redovisas över statsverkets
checkräkning utan på samma sätt som de affärsdrivande verkens
kassamedel innestå å särskilda riksbanks- eller postgirokonton. Styrelsen
bör erhålla likvid för utförda arbeten. Yid större beställningar synes det
lämpligt att för rörelsemedlens nedbringande förskottslikvider lämnas. Vid
förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering torde emellertid en förstärkning
av det för normala förhållanden beräknade rörelsekapitalet erfordras.

Det för normala förhållanden för fabriksstyrelsen erforderliga rörelsekapitalet
har av militära bolagsutredningen beräknats till omkring 16 miljoner
kronor. Från verkstadsnämnden har framhållits, dels att nämnda belopp
icke innefattade erforderligt rörelsekapital för driften vid de till inrättande
föreslagna centrala tvätt- och reparationsanstalterna, beräknat till omkring
1 miljon kronor, dels ock att senare på större erfarenhet grundade kalkyler
pekade hän mot behov av rörelsekapital av 20 miljoner kronor för normala
förhållanden. Försiktigheten torde bjuda att icke uppskatta verkstadsnämndens
rörelsekapital till lägre belopp än vad sålunda av verkstadsnämnden
beräknats. I avvaktan på fabriksfondens inrättande torde detta kapital böra
anvisas från fonden för förlag till statsverket.

Den utökning av rörelsekapitalet för fabriksstyrelsens del, som erfordras
för upprätthållande av driften under särskilda förhållanden, syues böra möj -

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

liggöras genom att styrelsen erhåller en kredit i riksgäldskontoret, vilken
torde kunna maximeras till 20 miljoner kronor. Krediten bör liksom den
motsvarande kredit som domänstyrelsen förfogar över löpa med ränta, varigenom
ett intresse uppstår för fabriksstyrelsen att icke av krediten utnyttja
större belopp än som är ofrånkomligt för driftens upprätthållande.

Krigsmaterialverket, vilket skall intaga samma ställning som ett vanligt
administrativt ämbetsverk, avses på sätt framgår av propositionen
1943: 180 skola i kassa- och redovisningshänseende underställas försvarets
civilförvaltning. Verket skall alltså icke lia egen kassaförvaltning. Beträffande
behovet av rörelsemedel må härvid framhållas följande.

Krigsmaterielverket i sin egenskap av inköpsorgan utbetalar genom civilförvaltningen
i vissa fall förskott å blivande leveranser samt tillhandahåller
leverantörer vissa råvaror och betalar slutlikvid för fullgjorda leveranser,
varefter verket i sin tur omföringsvis erhåller likvid genom civilförvaltningen.
Först sedan verket sålunda erhållit likvid bliva kostnaderna slutgiltigt
avförda å anslag. De belopp, som utbetalas av krigsmaterielverket
men för vilka detta icke beredes omedelbar ersättning från vederbörande
myndigheter, motsvara en betydande del av de medel, för vilka anslagsredovisning
hittills icke kunnat erhållas. Det för täckning erforderliga
rörelsekapitalet — vilket nu erhålles genom dragning å arméförvaltningens
centrala postgirokonto — bör kunna avsevärt reduceras och specificeras mot
anslag genom vidtagande av följande bokföringstekniska anordningar.

Varje av en förvaltning till krigsmaterielverket lämnad beställning bör
förses med beställningsnummer och anslagsbeteckning. Förvaltningen bör
anteckna den beräknade beställningssumman i sin dispositionsbokföring.
Sedan beställningen preliminärt utlagts av krigsmaterielverket, bör verket
underrätta förvaltningen örn avtalad kostnad. Om denna överstiger den av
förvaltningen beräknade, bör verket givetvis icke fullfölja beställningen utan
förvaltningsorganets medgivande. Därest förskott till leverantören erfordras
för viss beställnings effektuerande, bör verket lämna civilförvaltningen betalningsuppdrag
med angivande av anslagsbeteckning och beställningsnummer.
Civilförvaltningen bör bokföra förskottet i vanlig ordning med
angivande av beställningsnummer och anslag, samtidigt som krigsmaterielverket
bör avföra förskottet i sin avräkningsbokföring. Örn verket utlägger
beställningar, som avse flera beställningsnummer (gemensamma inköpsorder),
böra kostnaderna avföras å särskilda förskottskonton för respektive inköpsorder
och redovisas av krigsmaterielverket i dess avräkningsbokföring. Civilförvaltningen
bör efter erhållet betalningsuppdrag redovisa de utbetalade
beloppen i sin huvudbokföring.

Vid leverans bör krigsmaterielverket lämna vederbörande förvaltning
uppgift örn samtliga kostnader, vilka, sedan förvaltningen godkänt desamma,
av civilförvaltningen i samband med slutlikvids erläggande böra omföras
till vederbörligt anslag och undertitel. Därmed vinnes kontroll över att
krigsmaterielverket icke över dessa beställningar täcker kostnader, som ej
bort utgå eller som bort regleras över andra anslag.

Det må vidare framhållas, att anskaffningarna icke må påföras andra kostnader
än sådana som direkt avse inköp av materiel och aptering av ammunition,
inräknat kontrollkostnader m. m. Yerkets egna omkostnader skola
sålunda alltid påföras dess avlönings- och omkostnadsanslag, vilka redovisas
genom förmedling av civilförvaltningen.

Med det nu förordade systemet bli de hittills förekommande, icke specificerade
utbetalningarna å jämna miljonbelopp — som verkställts för att
formellt minska de för nämndens räkning utestående delvis genom eftersläpning
vid utställande och granskning av fakturor föranledda förskotten —

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

överflödiga. Av verket utanför anslagsredovisningen disponerade medel inskränka
sig till de belopp, som utbetalats för gemensamma inköpsorder,
innan kostnaderna omföras till anslag. Dessa belopp motsvara i realiteten
ett gemensamt rörelsekapital, som för närvarande torde uppgå till omkring
25 miljoner kronor men vilket vid fredstid kan beräknas komma att avsevärt
nedgå. Det torde vara lämpligt att Kungl. Maj:t framdeles meddelar
föreskrifter örn erforderlig begränsning av det belopp, som under fredstid
må utnyttjas för ändamålet.

Medel tor skötseln av förrådslokalerna disponeras av fortifikationsförvaltningen
från fastigketsfondens stat. Övriga förrådskostnader böra bestridas
från särskilda anslag. För detta ändamål erfordras alltså inga rörelsemedel.

Det bär visat sig att staten vid stark forcering av krigsmaterielproduktionen
måste tillhandahålla leverantörerna råvaror. Även för planerade men
icke utlagda beställningar kunna råvaror behöva inköpas. Kostnaderna
härför kunna icke fördelas å anslag och böra följaktligen icke heller debiteras
förvaltningarna. För härmed förenade uppgifter behöver nämnden
ett förlagskapital, vars storlek kommer att växla beroende på tillverkningens
omfattning. Vid krig eller krigsfara blir medelsbehovet betydande. Under
fred torde medelsbehovet bli avsevärt lägre. De medel som av nämnden
hittills disponerats utan redovisning mot anslag avse till ett belopp av
omkring 50 miljoner kronor utgifter av denna karaktär. Vid återgång till
fredsförhållanden synes denna förrådshållning kunna avsevärt minskas till
sin omfattning. Hur långt detta kan ske är emellertid för närvarande omöjligt
att bedöma.

För denna förrådshållning erforderliga medel böra maximeras av Kungl.
Majit. Detta kan ske antingen genom att rörelsekapital ställes till förfogande
från fonden för förlag till statsverket eller genom att Kungl. Majit
föreskriver, att förskott för sådana rörelsemedel må tillhandahållas nämnden
under särskild rubrik (förrådskonto) med visst belopp. För att undvika att
förrådsinköpen stiga till för högt belopp torde tillika böra föreskrivas att
av dessa medel icke vid någon tidpunkt får disponeras mera än som motsvarar
50 procent av utlagda beställningar och de beställningar, som beräknas
skola utläggas på grund av till förfogande ställda anslag.

Skulle en sådan maximering icke anses erforderlig, kan alternativt ifrågasättas,
att krigsmaterialverket bemyndigas att vid sidan av budgeten upplägga
särskilt förrådskonto för råmaterial och halvfabrikat med iakttagande
av dels att behållningen därå icke må överstiga 30 procent av inneliggande
beställningar, dels att begränsningen av lagerhållningen skall vara genomförd
senast den 31 december 1943. Detta alternativ har under hand förordats
från arméförvaltningens civila departement. Alternativet med anslagsmässig
reglering av de för verkets rörelse förskotterade rörelsemedlen
synes emellertid vara att förorda.

Marin- och flygförvaltningarna samt riJcsräkensJcapsverket lia förklarat sig
intet ha att erinra mot utredningsmannens förslag.

Mot den föreslagna formen för tillhandahållande av rörelsekapital till
krigsmaterielverket och fabriksstyrelsen ha ej heller armeförvaltningens tygoch
civila departement haft något att i princip erinra. Departementen lia
emellertid påpekat, att enligt förslaget skulle detaljredovisningen och avräkningen
gentemot olika beställningar beträffande av krigsmaterielverket
utgivna leverantörsförskott efter krigsmaterielverkets anslutning i kassahänseende
till försvarets civilförvaltning komma att åvila sistnämnda ämbetsverk,
en anordning, vilken enligt departementen icke kunde anses ändamåls -

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

enlig. Det av utredningen förordade tillvägagångssättet skulle leda till ett
omfattande parallellarbete inom krigsmaterielverket och civilförvaltningen.

Förvaltningen av anvisade medel och ansvaret för överskridanden av
givna anslag hade enligt departementens uppfattning intet samband med
kassarörelsens formella och tekniska utformande. Den av utredningsmannen
föreslagna ordningen innebure icke heller någon garanti mot anslagsöverskridanden.
Någon möjlighet för civilförvaltningen att förhindra uppkomsten
av dylika överskridanden komme icke att förefinnas lika litet som så hittills
varit fallet beträffande civila departementet. Den av utredningsmannen för
nämndernas del påtalade möjligheten att utnyttja statsmedel för utgifter,
vilka normalt borde föregås av statsmakternas beslut i ärendet, komme sålunda
att allt fortfarande förefinnas för ifrågavarande institutioner likaväl
som för alla andra med egna kassaorgan utrustade statliga myndigheter.

Krig smaterielverket anser» sig icke kunna tillstyrka utredningsmannens
förslag att beställningar som regel göras preliminära utan föreslår ett förfaringssätt,
som endast oväsentligt skiljer sig från det av utredningsmannen
föreslagna. Enligt krigsmaterielverkets förslag borde en förvaltning, innan
densamma lämnade verket en beställning, hos verket inhämta förhandsuppgift
rörande de beräknade kostnaderna för upphandlingen. Verket lämnade
förvaltningen förhandsuppgift rörande de beräknade kostnaderna för upphandlingen.
På sätt utredningsmannen föreslagit antecknade förvaltningen
därefter den beräknade beställningssumman i sin dispositionsbokföring.
Förvaltningens beställning borde, såsom utredningsmannen även föreslagit,
förses med beställningsnummer och an slagsbeteckning. Samtidigt med beställningen
anvisade förvaltningen verket genom s. k. anvisningssedel det
belopp, som finge användas för upphandlingen. Sedan verket mottagit beställningen,
anskaffade verket offerter etc., så att den slutliga kostnaden för
beställningen kunde bedömas. Därest genom denna utredning framkomme,
att upphandlingen icke kunde ske inom ramen för det anvisade beloppet,
skulle det åvila verket att inhämta förvaltningens medgivande att fullfölja
beställningen. Sådana utbetalningar, som avsåge inköpsorder eller råvaruinköp,
gemensamma för flera förvaltningar, avfördes å verkets rörelsekapital.
Övriga utbetalningar, avfördes genom förmedling av civila departementet
direkt å vederbörande förvaltnings anslag.

Fabriksstyrelsen finner en nödvändig förutsättning för att det föreslagna
rörelsekapitalet skulle anses tillfyllest vara att de myndigheter, till vilka
fabriksverket hade att leverera tillverkade varor, lämnade förskott å större
beställningar.

Fullmäktige i riksgäldskontoret lia icke funnit något att erinra mot att på
sätt föreslagits försvarets fabriksstyrelses behov av rörelsekapital till viss
del tillgodosåges genom en rörlig kredit hos riksgäldskontoret å 20 miljoner
kronor, vilken icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande finge tagas i
anspråk under annan tid än då förskottsstat vore satt i kraft. Å ifrågavarande
kredit borde ränta lämpligen beräknas efter samma grunder, som
tillämpades å domänverkets kredit hos riksgäldskontoret. Räntan å nyss -

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

nämnda kredit utginge efter den lägsta räntesats, som av riksbanken vid
varje tidpunkt tillämpades för kredit å checkräkning (för närvarande 3 procent).

Den hittillsvarande ordningen för reglering av likvider för beställningar,
utlagda eller effektuerade av krigsmaterielverket (statens ammunitionsnämnd,
statens krigsmaterielnämnd) och försvarets fabriksstyrelse (försvarsväsendets
verkstadsnämnd), synes omöjliggöra en jämsides medbetalningstransaktionerna
löpande redovisning av utgifterna och avsevärt försvåra överblicken över betalningsläget
även beträffande beställningar, som ligga relativt långt tillbaka i
tiden. De nuvarande formerna för dessa myndigheters medelsförsörjning kunna
därför icke sägas vara tillfredsställande. Särskilt under den första tiden av
ammunitionsnämndens och verkstadsnämndens verksamhet lia de ogynnsamma
verkningarna framträtt i form av medelsdispositioner från nämndernas sida,
för vilka formella förutsättningar icke förelegat men vilka möjliggjorts
genom tillgången på likvida medel i form av förskott till nämnderna från
arméförvaltningen för andra ändamål. I icke så få fall ha dylika medelsdispositioner
fått i efterhand regleras genom äskanden hos riksdagen av
särskilda anslag. Det ligger i sakens natur, att medelsdispositioner av
denna art icke få förekomma och att åtgärder böra vidtagas för att åstadkomma
en även ur denna synpunkt mera tillfredsställande form för reglering
av de ekonomiska mellanhavandena mellan ifrågavarande statsorgan. I och
med ombildningen från och med den 1 juli 1943 av krigsmaterielnämnden
och verkstadsnämnden till permanenta och fast organiserade statliga verk ha
möjligheterna härför väsentligt ökats. Utan anvisande av särskilt förlagskapital
för krigsmaterielverket och fabriksstyrelsen torde det dock vara praktiskt
taget ogörligt att åvägabringa ett nöjaktigt avräkningssystem.

Det av utredningsmannen i sistnämnda hänseende framlagda förslaget
anknyter delvis till principerna för den medelsanvisning för viss förrådshållning
av byggnadsmateriel, som för budgetåret 1942/43 skett under fonden
för förlag till statsverket (propositionen 1943: 2, riksdagens skrivelse nr
25). Fabriksstyrelsens och krigsmaterielverkets behov av rörelsekapital förutsättes
sålunda skola bliva föremål för anslagsmässig reglering. Härutöver
förordar emellertid utredningsmannen jämväl tillhandahållande i viss omfattning
av rörlig kredit genom riksgäldskontorets försorg.

Storleken av det erforderliga rörelsekapitalet har beräknats för fabriksstyrelsen
till 20 miljoner kronor under normala förhållanden och 40 miljoner
kronor under rådande beredskap samt för krigsmaterielverket till 75
miljoner kronor, allt under förutsättning att förskottslikvider i viss utsträckning
erläggas av de militära förvaltningarna i samband med beställningar av
större omfattning. Enligt utredningsmannens förslag skulle fabriksstyrelsen
erhålla ett under fonden för förlag till statsverket anvisat rörelsekapital å
20 miljoner kronor samt en rörlig kredit hos riksgäldskontoret å likaledes
20 miljoner kronor, vilken utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande icke
finge tagas i anspråk under annan tid än då förskottsstat är satt i kraft,
samt krigsmaterielverket erhålla ett rörelsekapital av sammanlagt 75 miljö -

Departements chefen.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

ner kronor, varvid borde föreskrivas, att värdet av inköpta råvaror icke vid
någon tidpunkt finge överstiga 50 procent av inneliggande beställningar
ävensom beställningar, som väntas komma att utläggas på grund av till förfogande
ställda anslag. Vidare har utredningsmannen framlagt vissa förslag
rörande formerna för likvideringen av genom fabriksstyrelsen och krigsmaterielverket
utlagda eller effektuerade beställningar, allt i syfte att förhindra
anslagsöverskridanden.

De sålunda framlagda förslagen, vilka i allt väsentligt biträtts av de hörda
myndigheterna, finner jag mig kunna förorda. Därest rörelsekapitalet begränsas
på sätt förslaget innebär, torde det icke kunna undvikas, att förskottslikvider
måste av de militära förvaltningarna erläggas i samband med
beställningar av större omfattning. Jag vill emellertid framhålla, att så
endast undantagsvis bör ske och att frågor av denna art lämpligen böra, i
varje fall tills vidare, underställas Kungl. Maj:ts prövning. Ehuru det ur
redovisningssynpunkt varit att föredraga, örn den nya ordningen kunnat tilllämpas
med början vid ett budgetårsskifte, finner jag mig med hänsyn till
önskvärdheten av att de nuvarande likvidförhållandena med det snaraste avvecklas
böra föreslå, att övergången sker den 1 januari 1944.

I likhet med utredningsmannen förutsätter jag, att krediten i riksgäldskontoret
skall löpa med ränta till den del den tages i anspråk samt utgår
från att denna ränta bestämmes av fullmäktige i riksgäldskontoret efter samråd
med fabriksstyrelsen med hänsyn till förhållandena å penningmarknaden.
I vad avser rätt för riksgäldskontoret att tillhandahålla ifrågavarande
kredit torde riksdagens bemyndigande böra inhämtas. Härförutom torde av
riksdagen böra å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår äskas
anslag till rörelsekapital åt krigsmaterielverket med 75 miljoner kronor och
åt fabriksstyrelsen med 20 miljoner kronor. Erforderliga bestämmelser i
ämnet torde få meddelas efter närmare övervägande av de i yttrandena anförda
ändringsförslagen, varförutom jag förutsätter, att riksräkenskapsverketkommer
att uppmärksamt följa de erfarenheter, som ernås under de nya
reglernas tillämpning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa

till Rörelsekapital för krigsmaterielverket ett investeringsanslag
av 75,000,000 kronor samt

till Rörelsekapital för försvarets fabriksstyrelse ett investeringsanslag
av 20,000,000 kronor,

dels ock bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att förberedande,
på sätt av mig i det föregående förordats, av ytterligare
rörelsekapital åt försvarets fabriksstyrelse tillhandahålla
sagda styrelse en rörlig kredit av 20,000,000 kronor.

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gösta af Sandeberg.

Sid. 121 — 167.

Stockholm 3043. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

169

Bilaga 13.

Kapitalinvesteringar.

Kommunikationsdepartementet.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 oktober 1943.

Närvarande:

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 samt anför därvid följande.

Statens affärsverksfonder.

B. Telegrafverket.

[1.] 19. Trådlös radiostation och trådradioanläggning på Gotland. I skrivelse
den 17 februari 1943 har länsstyrelsen i Gotlands län gjort framställning
om anordnande av en radiosändarstation på Gotland och därvid anfört följande.

Gotland, som genom sitt läge av naturen är ett av Sveriges mest isolerade
län, är i radiohänseende mycket vanlottat. Möjligheterna att avlyssna det
svenska radioprogrammet äro även för de invånare, som ha råd att hålla sig
med moderna apparater, mycket ojämna. Flerstädes på ön höras ofta utländska
stationer bättre och med mindre störningar än de svenska.

Dessa förhållanden måste få sin direkta inverkan på radiointresset. Licenssiffrorna
för Gotland enligt telegrafstyrelsens officiella statistik visa, att av
öns cirka 59,000 invånare endast mellan 11—12,000 inneha radiolicens, en
siffra som procentuellt sett måste betraktas såsom mycket låg. Efter vad det
meddelats torde det endast finnas ett antal glest befolkade Norrlandsområden,
som redovisa ett lägre antal licenser per 1,000 invånare.

Men även bortsett från detta finner länsstyrelsen det vara nödvändigt att en
förbättring på detta område snarast möjligt kommer till stånd. Särskilt under

Bihang lill riksdagens protokoll t9i3. 1 sami. Nr 344. 12

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

nuvarande tider, då nödvändigheten av nära kontakt med fastlandet blivit
större än någonsin, framstår det klart och tydligt, att något måste göras för
att i antydd riktning stärka Gotlands folks känsla av samhörighet med det
övriga landet. Med tillfredsställelse hälsar länsstyrelsen därför skapandet av
en studio i Visby, varigenom även Gotland får göra sin stämma hörd. Men
detta är ej tillräckligt utan nu måste steget tagas fullt ut på så sätt, att länet
även erhåller en egen sändarstation.

Betydelsen av en sådan är flerfaldig och uppenbar. Dels kan därigenom
svensk rundradio bättre höras till fördel icke blott för öns egen befolkning
utan även för de många fastlänningar, som under fredsförhållanden här fullgöra
sin värnpliktstjänstgöring eller vilka hit inkallas till försvar för denna
viktiga utpost, dels motverkas radioinnehavarnas kanske understundom något
ensidiga avlyssnande av vissa utländska stationer, vilka i fråga om hörbarheten
äro betydligt överlägsna de svenska, dels slutligen skapas möjligheter
för de civila och militära myndigheterna att vid utomordentliga tillfällen
genom lokala meddelanden få en nödvändig kontakt med befolkningen, en
sak som för länsstyrelsen givetvis är av allra största betydelse.

Denna rent lokala kontakt mellan myndigheter och invånare i länet är såvitt
länsstyrelsen kail förstå mer eller mindre säkerställd i övriga delar av
landet men är givetvis av en alldeles särskild vikt för Gotland med dess utsatta
och isolerade läge. Vid en granskning av radiostationernas placering på
fastlandet förefaller det länsstyrelsen, som om flera av dessa stationer ur
nyss anförda synpunkter vore mindre nödvändiga för sin rayon än vad en
sändarstation på Gotland skulle vara för sin.

Under hänvisning till vad som sålunda anförts och under framhållande av
ärendets brådskande natur har länsstyrelsen hemställt, att den för Gotlands
län så utomordentligt viktiga frågan örn egen sändarstation måtte såvitt möjligt
utan tidsutdräkt lösas.

I skrivelse samma dag har militärbefälhavaren på Gotland biträtt länsstyrelsens
framställning samt därvid närmare utvecklat de militära synpunkterna
å frågan. Härutinnan torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet.

I anledning av länsstyrelsens framställning hava utlåtanden infordrats
från telegrafstyrelsen, riksräkenskapsverket och statens industrikommission.

Telegraf styrelsen uppehåller sig i sitt den 16 mars 1943 dagtecknade utlåtande
till en början vid de av länsstyrelsen berörda nuvarande mottagningsförhållandena
på Gotland samt anför därvid följande.

Enligt utförda fällstyrkemätningar har Gotland vid normal drift av Motala
rundradiostation en fältstyrka, som på skilda delar av ön varierat från 6
mV/m (millivolt per meter) i bland annat Visby och ned till 3 mV/m. Till
följd av den effektminskning, som telegrafstyrelsen på grund av krigsförhållandena
varit nödsakad vidtaga å Motalasändaren, ha emellertid dessa
siffror nedgått till 4—2 mV/m, vilken minskning dock i huvudsak kompenserats
av höjd modulationsnivå. Stockholms rundradiostation i Spånga har
på Gotland en fältstyrka av 3—0.5 mV/m. Till ledning för bedömning av
dessa fältstyrkors värde ur lyssnarsynpunkt kan nämnas, att en fältstyrka
av 2—1 mV/m oftast ger god mottagning med en enkel rörmottagare och
utomhusantenn vid den störningsnivå, som i allmänhet förekommer på landsbygden.

Emellertid tillhör Gotland de områden, vilka på grand av avståndet till de
svenska stationer som avlyssnas äro relativt ogynnsamt ställda med hänsyn

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

171

till s. k. facklig, vilken under den mörka delen av dygnet giver upphov till
besvärande variationer i ljudstyrka och kvalitet. Gotlands öppna läge medför,
att åtskilliga utländska stationer där komma in med särskild styrka.
Härigenom ökas också de störningar vid mottagningen, som orsakas av interferens
mellan den avlyssnade svenska stationen och i våglängd närliggande
utländska sändare. Efter krigsutbrottet lia flera främmande radiostationer av
militär art uppträtt i närheten av och på Motalas och Spångas våglängder
och tidvis förorsakat mycket besvärande störningar för lyssnarna ej endast
på Gotland utan även på fastlandet. I detta sista hänseende torde man kunna
påräkna förbättring först efter krigets slut.

I anledning av vad länsstyrelsen anfört om licenssiffrorna såsom belägg
för dåliga mottagningsförhållanden bör måhända framhållas, att lyssnarantalet
givetvis är betingat även av andra faktorer än mindre goda avlyssningsförhållanden,
bland vilka graden av områdets elektrifiering spelar en
icke oväsentlig roll. Enligt en av telegrafstyrelsen i april 1941 gjord uppskattning
skulle da omkring en tredjedel av Gotlands licensinnehavare varit
hänvisad till att använda batteridrivna mottagare. Även om en förbättring
härutinnan successivt kommer till stånd tack vare pågående elektrifieringsarbeten,
torde det icke kunna förbises, att detta förhållande hittills måste ha
verkat hämmande på licensökningen.

Då länsstyrelsen framhåller, att Gotland är mycket vanlottat ur rundradiosynpunkt
och att det endast är ett antal glest befolkade Norrlandsområden,
som redovisa ett lägre antal licenser per 1,000 invånare, måste telegrafstyrelsen
tyvärr konstatera, att cirka 650,000 invånare ho i ett tjugutal redovisningsområden
— ej endast i Norrland — med samma eller lägre promilletal
än Gotlands.

Telegrafstyrelsen finner emellertid vad länsstyrelsen anfört om Gotlands
isolering samt nödvändigheten av att stärka befolkningens känsla av samhörighet
med det övriga landet vara värt beaktande och måhända kräva
extraordinära åtgärder.

Styrelsen övergår därefter till att behandla de möjligheter, som skulle kunna
sta till buds för åstadkommande av förbättrade mottagningsförhållanden
på Gotland, samt anför därvid följande.

Ehuru det i länsstyrelsens framställning endast talas örn en egen sändarstation
på Gotland, torde därmed avses en station nied så stor effekt, alt den
med god hörbarhet skulle kunna avlyssnas över hela ön. Härför skulle erfordras
antingen en station örn 10 å 15 kW antenneffekt på långvågsbandet
eller en 100 kW station på mellanvågsbandet. Vid båda alternativen borde
stationen disponera en exklusiv våglängd. Då någon sådan emellertid icke
finnes tillgänglig bland de i den internationella våglängdsplanen Sverige tilldelade
våglängderna, återstode endast möjligheten alt samköra Gotlandsstationen
med någon av de befintliga större svenska stationerna, där de internationella
överenskommelserna icke lägga hinder i vägen. Vad beträffar långvågsbandet,
skulle endast Motala kunna ifrågakomma. En samköming på
gemensam våglängd medför emellertid en betydligt minskad störningsfri mottagnmgsi
ayon för bada de samkörande stationerna. På grund av Motalastationens
belägenhet och betydelse kan därför dess våglängd icke delas med en
station pa Gotland. Det återstår sedan endast alternativet med en station på
mellanvagsbandet, där samköming av olika skäl endast skulle kunna ifrågakomma
med Falustationen. Gjorda undersökningar lia visat att icke ens "en
samlare av storleksordningen 100 kW placerad mitt på ön vid sådan sam -

172

Kungl. Majlis proposition nr 344.

körning skulle förslå att tillförsäkra de norra och södra delarna av Gotland
fullgod mottagning under den mörka delen av dygnet och att den förbättring
för Gotlands del, som dock vunnes därigenom, tyvärr skulle ernås till priset
av förstörda mottagningsmöjligheter för ungefär dubbla antalet invånare
inom Falustationens yttre lyssningsområden.

En 100 kW rundradiostation skulle draga en anläggningskostnad av storleksordningen
1,500,000 kronor och de årliga driftkostnaderna belöpa sig
till över 150,000 kronor, häri icke inberäknat kostnaden för förräntning av
anläggningskapitalet eller avsättning till förnyelsefonden.

Vad beträffar stationer på kortvåg, så ha dessa sin egentliga användning
för internationell kommunikation över långa distanser. Kortvågsstationernas
ytterst begränsade lokala räckvidd och deras utpräglade fjärrverkan göra
dem olämpliga att använda för att förse ett lokalt område av Gotlands storlek
med rundradio. Tillgängliga våglängdsområden äro dessutom överbelagda
med internationell trafik.

I Amerika har numera ett nytt system för rundradiosändning börjat användas,
varvid i stället för hittills uteslutande använd »amplitudmodulering»
nyttjas s. k. »frekvensmodulering». Dessa stationer sända på våglängder under
10 meter, och deras begränsade räckvidd samt moduleringssystemet medföra,
att våglängdsp roblem et bär praktiskt taget icke bereder några svårigheter.
Frekvensmodulering har föreslagits för den nya polisradion i Sverige.
En sådan sändarstation med en effekt av 50 å 100 kW eller några sändare
med mindre effekt skulle vara tillräckliga för Gotland. Emellertid kräver
systemet särskilda mottagningsanordningar, vilka lyssnarna måste anskaffa.
Telegrafstyrelsen är icke i tillfälle lämna exakta kostnadsuppgifter å dessa,
men man torde kunna utgå ifrån att en god mottagaranordning för frekvensmodulerade
vågor knappast kan erhållas under 400—500 kronor. Då rörantalet
och därmed strömförbrukningen närmar sig det dubbla jämfört med
nuvarande mottagare av genomsnittstyp för amplitudmodulering, kunna
apparaterna för frekvensmodulering ej lämpligen drivas med lokalbatterier.
Även om tekniskt sett en lösning av Gotlands rundradiofråga med en eller
flera frekvensmodulerade stationer är möjlig, torde emellertid de ekonomiska
förutsättningarna knappast vara för handen med hänsyn till de stora kostnaderna
på lyssnarsidan, vilka skulle röra sig om ett engångsbelopp av storleksordningen
5 miljoner kronor ävensom örn dubbla de nuvarande driftkostnaderna.
För avlyssning av utländska program måste dessutom de vanliga
mottagningsapparaterna bibehållas.

Om en rundradiostation skall uppföras på Gotland — av tekniska skal
bör ett nät av flera stationer icke komma ifråga — måste det bliva en mindre
sändare av ungefär samma typ som telegrafverkets lokala sändarstationer
på åtskilliga platser i landet, arbetande på gemensam våglängd med
vissa av dessa och lämpligen förlagd i närheten av Visby. Som tidigare
nämnts medför en samköming, att stationernas mottagningsrayoner reduceras
särskilt under den mörka delen av dygnet. Då det här gäller rent lokala
stationer får man bortse därifrån. Visbystationens räckvidd blir vid samköming
endast 12 å 15 kilometer. Då inom 15 kilometers radie från Visby
äro bosatta omkring 18,000 invånare eller endast bortåt en tredjedel av Gotlands
befolkning och drygt samina andel av licensinnehavarna, skulle enbart
uppförandet av Visbystationen emellertid icke innebära den lösning av flugan,
som länsstyrelsen avsett. ..

Det bästa sätt, som telegrafstyrelsen för närvarande kan se att bereda aven
övriga delar av Gotland förbättrade mottagningsmöjligheter, är medelst användning
av s. k. högfrekvent trådradio. Systemet innebär, att programmet
överföres till lyssnarna från en på närmaste telefonstation uppställd

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

173

sandar- eller förstärkaranläggning, som utsänder en modulerad högfrekvent
bärvåg på metalliska ledningar i stället för genom rymden såsom vid det
trådlösa systemet. För telefonabonnenter användes därvid telefonledningen.
Vid telefonapparaten uppsättes en filteranordning, där en vanlig rörmottagare
kan anslutas. Det blir därigenom möjligt att mottaga den högfrekventa
utsändningen utan att detta inkräktar på ledningens användning för telefonändamål
eller omvänt. För radiolyssnare, som icke äro telefonabonnenter,
kan trådradioanslutning ordnas med ledning antingen från närmaste telefonstation
eller telefonabonnent eller annan punkt, där trådradio finnes tillgänglig.
Sådan anslutning kan ske utan att telefonhemligheten äventyras.

Den högfrekventa trådradion medför den stora fördelen, att radiolyssnarna
kunna använda sina nuvarande rörmottagare, och den ger en i stort
sett störningsfri mottagning. Möjligheten till trådlös mottagning från utlandet
med samma apparat kvarstår därvid obeskuren.

I detta sammanhang har styrelsen utvecklat skälen för en försöksanläggning
i större skala med trådradio samt därvid anfört
följande.

Bristen på våglängder i förening med vårt lands stora utsträckning har
gjort det omöjligt för telegrafstyrelsen att bygga ut sändarstationsnätet på
ett sådant sätt, att alla rikets invånare fått tillgång till god mottagning av
svensk rundradio. Om icke tekniken öppnar nya möjligheter, torde trådradio
bliva den enda utvägen att icke endast för Gotland utan även för
landet i övrigt komma till rätta med detta problem.

Trådradiosystemet bär i mindre omfattning redan provats på vissa platser
i landet med goda resultat, men styrelsen anser, att det vore önskvärt att få
göra försök i större skala för att erhålla en säkrare kännedom örn de tekniska
och ekonomiska problem, som äro förbundna därmed. Särskilt gäller
detta de viktiga och omfattande frågor, som sammanhänga med utbyggandet
av det speciella ledningsnätet för lyssnare, vilka icke äro telefonabonnenter.
På grund härav skulle en början med ett sådant begränsat område, som
Gotland utgör, vara av stor betydelse, innan det större problemet för landet
i övrigt angripes.

Ett ytterligare skäl för att försök med trådradio i större skala bör göras
är frågan örn dubbelprogram. För att rundradion skall kunna fylla sin mångskiftande
uppgift i samhällslivet är kravet på mer än ett program i första
hand under kvällstimmarna ofrånkomligt. Frågan kan på grund av bristen
på våglängder icke lösas på det sätt, som eljest skulle ligga närmast till hands,
nämligen genom en dubblering av det nuvarande sändarstationsnätet och
med hänsyn till kostnaderna för lyssnarna för närvarande ej heller medelst
frekvensmodulerade sändare.

Kortvågens lämplighet speciellt för långa distanser i samband med vårt
lands stora geografiska utsträckning skulle kunna ge en anvisning på möjligheten
att nied en kortvågssändare uppställd exempelvis i det sydliga Sverige
nå lyssnare i övre Norrland och omvänt. Dessa stationer .skulle dock
icke bliva hörbara i de stora mellanliggande områdena av riket. Vidare är
kortvågsmottagning som bekant i särskilt hög grad beroende av en mängd
komplicerade faktorer såsom årstid, tid på dygnet m. m. Mottagningen blir
därför mycket ojämn såväl till ljudstyrka som kvalitet och skulle säkerligen
icke komma att motsvara lyssnarnas anspråk på kontinuerlig god mottagning.
För övrigt är, som tidigare nämnts, även inom kortvågsområdet våglängdsträngseln
numera stor, varför man också där skulle möta hinder för
en utbyggnad av del nuvarande sändarstationsnätet för dubbelprogram.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

På ett trådradionät kunna däremot 2 eller 3 radioprogram framföras samtidigt,
och lyssnaren har endast att med sin mottagare välja det önskade programmet
på samma sätt som man väljer mellan olika stationer vid vanlig
trådlös mottagning.

Telegrafstyrelsen har för sin del funnit en förbättring av rundradioförhållandena
på Gotland böra ske i anslutning till vad styrelsen sålunda anfört.
I fråga örn genomförandet av telegrafstyrelsens förslag
samt kostnaderna därför yttrar styrelsen bland annat följande.

Invid Visby uppsättes en tillgänglig mindre rundradiosändare. Stamnätet
för trådradiosystemet uthygges att omfatta samtliga telefonväxelstationer —
ett 75-tal — utanför den lokala rundradiostationens räckvidd.

Därefter förses de radiolyssnare, som äro telefonabonnenter, med de nödvändiga
filteranordningarna för trådradio. Arbetet fortsättes därefter i mån
av tillgång på personal och materiel med anslutningarna av icke telefonabonnenter.
Som sista etapp kommer så det lokala Visbyområdet, då frågan örn
dubbla program blir aktuell.

Anläggningskostnaderna för ett över hela Gotland utanför Visbyområdet
förgrenat trådradionät, beräknat för nuvarande antal radiolyssnare, uppskattar
telegrafstyrelsen till 1,150,000 kronor och kostnaden för den trådlösa
stationen i Visby till 90,000 kronor eller sammanlagt 1,240,000 kronor.

Drift- och underhållskostnaderna, avskrivning och förräntning av det nedlagda
kapitalet icke inberäknade, uppskattas till sammanlagt 85,000 kronor
per år.

Sedan nätet utbyggts för 18,000 lyssnare — det högsta antal man torde kunna
vänta på Gotland — och sedan den trådlösa sändaren ersatts av ett trådradionät,
beräknas anläggningskostnaden stiga med ytterligare 560,000 kronor
till inalles 1,800,000 kronor. Den årliga driftkostnaden stiger med 25,000
kronor till sammanlagt 110,000 kronor.

Därest en rundradioanläggning — trådlös sändarstation eller trådradio —
kommer till stånd på Gotland, måste programmet överföras dit medelst en
telefonledning från fastlandet. Detta kommer givetvis att inkräkta på telefoneringsmöjligheterna
till och från Gotland och kommer att giva sig tillkänna
i ökade väntetider för telefonsamtal. Årskostnaden för denna ledning uppgår
till 40,000 kronor.

Då den nu föreslagna anläggningen på Gotland är en försöksanläggning,
avser telegrafstyrelsen, utan att därmed ha tagit ställning till framtida taxefrågor,
att med telegrafverkets medel bestrida samtliga kostnader för trådradionätets
installation och drift, dock med följande villkor och undantag.
Telefonabonnent, som erhåller trådradioanslutning, skall förbinda sig att,
utan anspråk på ersättning, tillåta att trådradioanslutning för andra lyssnare
får ske till hans telefonledning. Det lösa snöret mellan radiomottagaren och
anslutningskontakten till telefonledningen skall av ordningsskäl bekostas av
licensinnehavaren. Det rör sig här örn en utgift på högst 5 kronor. Arbeten,
som betingas av licensinnehavares flyttning till annan bostad, måste likaledes
gäldas av honom. Erforderliga ledningar till icke telefonabonnenter skall vederbörande
licensinnehavare förhyra av telegrafverket. Behövligt tillstånd för
sådana anslutningsledningars framdragande skall anskaffas av licensinnehavaren,
och eventuella kostnader härför gäldas av honom. Beträffande hyresavgiftens
storlek och sättet för dess beräkning torde telegrafstyrelsen senare
få framlägga förslag.

Kunell. Maj.ts proposition nr 344.

175

Den trådlösa stationens uppförande torde icke medföra några vanskligheter
vad materialfrågan beträffar. Yrkeskunnig arbetskraft för de radiotekniska
arbetena kan telegrafverket tillhandahålla, och övrig arbetskraft — ett
tjugutal man — torde väl kunna påräknas under några månader. Det synes
styrelsen böra vara möjligt att lia stationen färdig på 6 månader.

Erforderlig radiomateriel för trådradiostamnätet torde icke vara att påräkna
förrän tidigast 8 månader med slutleverans ett år efter det att beslut
fattats om nätets utbyggnad. För ledningarna för stamnätet beräknas 1,500
dagsverken eller 5 man under ett år. Då radiomaterielen erhålles, börjas successivt
med en arbetsstyrka av cirka 15 man för montagearbetena för telefonabonnenternas
anslutning. Detta senare arbete beräknas vara slutfört
inom 8—10 månader. Arbetena med ledningar till icke telefonabonnenter förläggas
till tiden efter nyssnämnda arbeten och kräva för nuvarande licensbestånd
ungefär 9,000 dagsverken eller 30 man under ett år.

Styrelsen måste här framhålla, att de nu angivna siffrorna äro synnerligen
approximativa.

Arbetena kunna med nämnt undantag icke inrymmas inom ramen för telegrafverkets
normala arbetsstyrka utan kräva motsvarande förstärkning därav.

Vad materialfrågan beträffar, erfordras för utbyggandet av trådradionätet
till att omfatta nuvarande licensbestånd cirka 60,000 kg koppar, 10,000 kg
bly och 500 kg gummi, vilka material telegrafstyrelsen förutsätter kunna få
disponeras för ändamålet.

Slutligen har styrelsen beträffande finansieringen av anläggningarna
framhållit, att kostnaden för desamma, eftersom det gäller försöksanläggningar,
icke bör öka telegrafverkets kapitalfond utan helt avskrivas.
Antingen bör alltså riksdagen å kapitalbudgeten anvisa ett investeringsanslag
och samtidigt å driftbudgeten anvisa samma belopp till avskrivning av nya
kapitalinvesteringar, eller också kan beloppet anvisas att utgå av telegrafverkets
förnyelsefond. I sistnämnda fall torde eventuellt en ökning böra ske
i den sedvanliga avsättningen till förnyelsefond för radionätet.

Under åberopande av det anförda hemställer telegrafstyrelsen om bemyndigande
att i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen angivna riktlinjer
låta uppföra en radiostation vid Visby samt anlägga ett trådradionät på Gotland.
Därjämte hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte antingen föreslå
riksdagen att för detta ändamål anvisa ett investeringsanslag av 1,240,000
kronor eller också, vilket styrelsen förordar, bemyndiga styrelsen att för ändamålet
använda samma belopp ur telegrafverkets förnyelsefond.

Riksräkenskapsverket bar i sitt den 20 mars 1943 dagtecknade utlåtande
yttrat sig i finansieringsfrågan samt därvid anfört följande.

Medel till rundradiostationer hava tidigare anvisats under det å kapitalbudgeten
(bland utgifter för kapitalökning) för telegrafverket uppförda anslaget
till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende. För exempelvis
budgetåret 1938/39 beräknades sålunda under nämnda anslag för nya radiostationer
ett belopp av 1,500,000 kronor, vilket i främsta rummet var avsett
för rundradiostationen i Falun. I enlighet härmed torde, därest det av telegrafstyrelsen
nu framlagda förslaget örn uppförande av en rundradiostation
vid Visby samt anläggande av eli trådradionät på Gotland befinnes böra genomföras,
medel härför böra anvisas å investeringsanslag för telegrafverket.
Det får självfallet anses uteslutet att, på sätt telegrafstyrelsen ifrågasatt, taga

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Departementschefen.

förnyelsefondsmedel i anspråk för ändamålet, eftersom fråga icke är örn ersättningsanskaffning
eller ersättningsarbeten.

Riksräkenskapsverket anser för sin del, att något anslag icke bör anvisas å
driftbudgeten för omedelbar avskrivning av ifrågavarande anläggningar utan
att anläggningarna böra i likhet med vad som eljest tillämpas beträffande radionätet
och rundradion avskrivas på vanligt sätt genom årliga avsättningar
till förnyelsefond. Det extraordinära avskrivningsbehov, som kan befinnas
föreligga, torde kunna tillgodoses genom höjning i motsvarande mån av förnyelsefondsavsättningen.

Statens industrikommission framhåller i utlåtande den 31 mars 1943, att
telegrafstyrelsen under hand meddelat kommissionen, att det av styrelsen
angivna behovet av koppar och bly, för såvitt inga oförutsedda omständigheter
inträffade, syntes kunna tillgodoses ur styrelsens egna lager samt att någon
ytterligare åtgång av sådant råmaterial, varå knapphet förelåge, icke erfordrades.
Under förutsättning av oförändrade försörjningsförhållanden anser
kommissionen de av telegrafverket ifrågasatta materialdispositionerna
icke komma att inverka nämnvärt störande på landets lagerbestånd av koppar
och bly. Gummibehovet måste enligt kommissionen tillgodoses ur vederbörande
kabelverks normala tilldelning. På grund av vad sålunda anförts finner
kommissionen anledning icke föreligga att avstyrka uppförandet av det
föreslagna trådradionätet.

Sedan handlingarna i ärendet överlämnats till 1943 års rundradioutredning,
har utredningen i skrivelse den 23 september 1943 anfört följande.

Tillfälle har beretts utredningen att avlyssna trådradioutsändning samt att
därvid studera vissa med mottagningen förenade tekniska detaljer. Enligt utredningens
uppfattning måste trådradion anses fylla högt ställda krav i fråga
om störningsfri och tydlig mottagning. Utredningen har även haft tillfälle att
konstatera, att trådradiosändningen icke påverkar möjligheterna att för telefonering
utnyttja telefonledning, som användes för sändningen, samt att telefonhemligheten
icke löper någon som helst fara genom radiomottagningsapparats
anknytning till telefonledning.

Trådradiosändningen synes väl lämpad för landsändar, vilka för närvarande
av olika anledningar icke kunna erhålla tillfredsställande möjligheter
att trådlöst avlyssna de svenska radioutsändningarna. Innan slutlig ståndpunkt
fattas till frågan om trådradions användning i här antytt syfte, synes
emellertid angeläget, att tillfälle beredes att genom en anläggning i större
skala studera därmed förenade tekniska och ekonomiska problem. Härför
talar även sannolikheten av att någon bättre lösning av dubbelprogramsfrågan
än genom anlitandet av trådradio icke torde stå till buds. Utredningen
anser sig därför böra tillstyrka telegrafstyrelsens förslag om försök med en
trådradioanläggning i större skala. Enligt utredningens mening bör försöket
komma till stånd så snart ske kan.

På skäl, som anförts av länsstyrelsen i Gotlands län och telegrafstyrelsen,
finner utredningen Gotland vara lämpligaste platsen för dylikt försök. Utredningen
tillstyrker fördenskull styrelsens förslag.

Telegrafstyrelsens förslag innebär, dels att vid Visby skall uppföras en station
för trådlös sändning med en räckvidd av 12 å 15 kilometer, dels ock att

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

177

för lyssnare på Gotland utanför denna räckvidd skall anordnas trådradioförbindelse.
De för den trådlösa sändaren och trådradion avsedda programmen
skola överföras till Gotland medelst telefonledning från fastlandet. Kostnaderna
beräknas för stationen för trådlös sändning till 90,000 kronor och
för trådradion till 1,150,000 kronor eller tillhopa till 1,240,000 kronor.

Den ifrågasatta trådradioanläggningen har karaktären av en försöksanläggning,
avsedd att skapa säkrare kännedom än som hittills kunnat vinnas
om de tekniska och ekonomiska problem, som äro förbundna med trådradiosystemet.
Liksom telegrafstyrelsen och 1943 års rundradioutredning anser
jag mig böra förorda, att en sådan försöksanläggning kommer till stånd.
Även enligt min mening bör försöksanläggningen förläggas till Gotland, som
utgör ett väl avgränsat område av lämplig storlek.

Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att jag med det här
lämnade förordet för en trådradioanläggning av försökskaraktär självfallet
icke fattat ståndpunkt till frågan om trådradions fortsatta användning för
att bereda förbättrade lyssningsmöjligheter inom landsändar, som för närvarande
ej kunna trådlöst avlyssna det svenska radioprogrammet, liksom ej
heller till spörsmålet om anordnande av dubbelprogram genom anlitande av
trådradio. Med ett ställningstagande härutinnan synes böra anstå, till dess
resultaten av den planerade försöksanläggningen föreligga.

Av praktiska och ekonomiska skäl bör trådradioanläggningen begränsas
till den del av Gotland, som icke kan nås av den trådlösa sändaren vid Visby.
Enligt vad jag under hand inhämtat finnes inom telegrafverket tillgänglig en
stationsutrustning för trådlös sändning, vilken kan överflyttas till Visby. Av
telegrafstyrelsens och statens industrikommissions uttalanden i ärendet framgår
vidare, att anskaffandet av erforderlig materiel och arbetskraft icke torde
stöta på några allvarligare svårigheter.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att medel anvisas för anordnande i
enlighet med telegrafstyrelsens förslag av en trådlös radiostation i Visby och
en trådradioanläggning på Gotland. Mot de för ändamålet beräknade kostnaderna
har jag icke något att erinra. Såsom riksräkenskapsvei’ket framhållit,
böra utgifterna bestridas från anslag å kapitalbudgeten och på vanligt sätt
avskrivas genom årliga avsättningar till förnyelsefond. På telegrafstyrelsen
torde få ankomma att framlägga förslag örn härav eventuellt påkallad höjning
av den nuvarande förnyelsefondsavsättningen.

Vad telegrafstyrelsen föreslagit i fråga om fördelning mellan telegrafverket
och abonnenterna av kostnaderna för trådradionätets installation och
drift m. m. har icke givit mig anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Trådlös radiostation och trädradioanläggning på
Gotland å tilläggsstat I lill riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett investeringsanslag av ........ kronor 1,240,000.

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Departements chefen.

C. Statens järnvägar.

Försvarsberedskap vid statens järnvägar.

[2.] 25 a. Vissa åtgärder för ökad försvarsberedskap. Efter därom av
Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (kapitalbudgeten,
bil. 4, punkten 35) framställda förslag anvisade riksdagen till
försvarsberedskap vid statens järnvägar sex investeringsanslag om tillhopa

3,760,000 kronor.

I skrivelse den 5 juli 1943 hemställde järnvägsstyrelsen örn anvisande av
ytterligare 750,000 kronor för vidtagande av vissa i skrivelsen angivna åtgärder
i syfte att öka försvarsberedskapen vid statens järnvägar.

Med anledning härav bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 16 juli
1943 järnvägsstyrelsen att i samråd med chefen för försvarsstaben låta för
en kostnad av högst 750,000 kronor vidtaga de i styrelsens framställning avsedda
åtgärderna.

Tillika hemställde Kungl. Majit till fullmäktige i riksgäldskontoret att till
järnvägsstyrelsen på rekvisition utbetala nämnda belopp av det å förskottsstaten
för förs vars väsendet för budgetåret 1943/44 under kapitalbudgeten, fonden
för förlag till statsverket, uppförda anslaget till kommunikationsverken
(VII a).

I sin förenämnda skrivelse hemställde järnvägsstyrelsen, att hela beloppet
örn 750,000 kronor måtte omedelbart avskrivas.

På grund av ärendets natur torde närmare redogörelse beträffande de avsedda
arbetena icke här böra lämnas, utan upplysningar härutinnan torde
få inhämtas av de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott.

I enlighet med principerna för förskottsstatens reglering bör anslag äskas
å tilläggsstat för att täcka det av Kungl. Maj :t anvisade beloppet. Spörsmålet
om avskrivning av anslagsbeloppet anmäles i annat sammanhang av chefen
för finansdepartementet.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa åtgärder för ökad försvarsberedskap å till1
äggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av .................... kronor 750,000.

Luftfartsfonden.

[3.] 2. Belysningsanläggningar för Iuftfartsleder. Till Belysningsanläggningar
för Iuftfartsleder har för innevarande budgetår å kapitalbudgeten anvisats
ett investeringsanslag av 300,000 kronor. Anslaget har, så när som
på ett belopp av 12,500 kronor, tagits i anspråk för därmed avsedda ända -

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

179

mål, bland annat komplettering i sådan utsträckning av belysningsanläggningarna
å Bromma flygplats att de senaste utvidgningsarbetena där skola
kunna helt utnyttjas. Dispositionsbeslut har av Kungl. Majit meddelats den
28 maj 1943. Belysningsanläggningarna i fråga äro under utförande.

På grund av flygteknikens utveckling hava vissa ytterligare utvidgningar
av rullbanorna å Bromma flygplats befunnits erforderliga för säkerställande
av landets flygförbindelser. Härtill återkommer jag senare i dag.

I skrivelse den 7 oktober 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmält,
att det vore erforderligt att utvidga belysningsanläggningarna å Bromma
flygplats samt anpassa dem efter avsedd ny sträckning av bansystemet
för att de föreslagna nya delarna av flygplatsen skola kunna användas under
mörker. Styrelsen, som beräknat kostnaderna för belysningsanläggningar å
Bromma flygplats i för ändamålet erforderlig omfattning till 60,000 kronor,
hemställer, att nämnda belopp måtte anvisas å tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1943/44.

Jag kommer under nästföljande punkt att föreslå, att å tilläggsstat I till Departementsriksstaten
för budgetåret 1943/44 till Byggande och förbättring av flygplatser chef<™-äskas ett investeringsanslag av 650,000 kronor, vilket anslag avses skola användas
till bestridande av kostnaderna för statsbidrag för vissa utvidgningsarbeten
å Bromma flygplats. För att dessa arbeten skola komma lill avsedd
nytta böra belysningsanläggningarna å fältet i samband därmed utvidgas och
ombyggas. För ändamålet erforderliga medel, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
beräkningar 60,000 kronor, torde böra anvisas under förevarande
rubrik å samma tilläggsstat. Å anslaget till Belysningsanläggningar för luftfartsleder
kvarstående belopp av 12,500 kronor bör reserveras för oförutsedda
behov.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Belysningsanläggningar för luft fartsleder å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av .......................... kronor 60,000.

[4.] 4. Byggande och förbättring av flygplatser. Till byggande och förbättring
av flygplatser har för innevarande budgetår å kapitalbudgeten anvisats
ett investeringsanslag av 500,000 kronor. Från tidigare för ändamålet uppfört
reservationsanslag kvarstod vid budgetårets ingång en behållning av
1,717,600 kronor, varav emellertid ett belopp av 1,500,000 kronor må disponeras
endast därest läget å arbetsmarknaden därtill giver anledning eller så
befinnes erforderligt för att tillgodose militära krav på flygfältsarbeten, vilka
icke kunna uppskjutas eller tillgodoses genom militära anslag. Örn sistnämnda
belopp frånräknas, utgjorde alltså det vid budgetårets ingång disponibla
anslagsbeloppet 717,600 kronor.

Av detta anslagsbelopp har Kungl. Majit ställt till förfogande genom
beslut den 14 maj 1943 140,600 kronor till bestridande av kostnaderna för

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 344-

den inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägs- och luftfartsbyrå inrättade
byggnadsavdelningen, genom beslut den 17 juni 1913 315,000 kronor
till vissa arbeten å Bulltofta och Torslanda flygplatser ävensom för inköp
av maskiner och redskap samt genom beslut den 24 september 1943

250.000 kronor till påbörjande av vissa arbeten å Bromma flygplats. Av det
tillgängliga anslagsbeloppet återstå sålunda nu endast 12,000 kronor odisponerade.

Beträffande de arbeten å Bromma flygplats, för vilka medel ställts till förfogande
genom Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 24 september 1943, må
följande meddelas.

Å denna flygplats hava, såsom fortsättning på tidigare verkställda utvidgningsarbeten,
under innevarande år pågått arbeten med förlängning dels
av nord-sydbanan med 300 meter och dels av den s. k. blindlandningsbanan
(belägen i riktning nordväst-sydost) med 350 meter. Företaget har bedrivits
i Stockholms stads regi såsom statskommunalt beredskapsarbete, varvid
av anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering utgått statsbidrag
med 70 procent av kostnaderna. Då arbetena ifråga vid årets början planlädes,
räknade man med att kunna genomföra desamma i sådan takt, att
flygplatsen vid årets slut skulle äga dels en blindlandningsbana av 1,800
meters längd och dels ytterligare en rallningsbana av 1,400 meters längd.
Läget på arbetsmarknaden förändrades emellertid under sommaren på ett
sätt, som medförde försening av arbetena, och det visade sig icke möjligt
att med anlitande enbart av hjälpsökande arbetslösa fullfölja arbetsprogrammet
tillnärmelsevis i förut beräknad takt. Med anledning härav upptogs
frågan om möjligheterna att genom vissa omläggningar i den tidigare
planen, innefattande upptagande av ytterligare arbeten samt dessas forcerande
med anlitande jämväl av annan arbetskraft än anmälda hjälpsökande,
skyndsamt åvägabringa den utökning av rullningsbanorna, som befunnits
erforderlig för säkerställande av landets flygförbindelser. I anslutning till
härom under hand förda överläggningar gjorde statens arbetsmarknadskommission,
efter av arbetslöshetskommittén i Stockholms stad ingiven hemställan,
i skrivelse den 13 september 1943 hos Kungl. Majit framställning om
statsbidrag för utförande å flygplatsen av vissa ytterligare arbeten, kostnadsberäknade
till 815,000 kronor, samt örn dessa statsbidrags bestridande från
andra medel än anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering.

Genom förenämnda beslut den 24 september 1943 medgav Kungl. Majit i
anledning av arbetsmarknadskommissionens framställning, att statsbidrag
till ifrågavarande ytterligare arbeten å Bromma flygfält finge tillsvidare,
så länge till arbetena icke kunde väsentligen hänvisas personer, vilka vore
anmälda såsom hjälpsökande hos Stockholms stads arbetslöshetskommitté,
utgå statsbidrag med 80 procent av arbetskostnaderna, dock högst med

652.000 kronor. Tillika ställde Kungl. Majit till arbetsmarknadskommissionens
förfogande för påbörjande av arbetena ett belopp av högst 250,000 kronor
av investeringsanslaget till byggande och förbättring av flygplatser. I
fråga om anvisande av ytterligare medel för ändamålet förklarade Kungl.
Majit Sig vilja framdeles meddela beslut.

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

I skrivelse den 24 september 1943 har väg- och vattenbgggnadsstgrelsen
gjort framställning örn anvisande å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår av ytterligare anslag till byggande och förbättring av flygplatser.

Styrelsen har därvid anfört följande.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1943 ha i princip godkänts
arbeten vid Bromma flygplats för ett belopp av 815,000 kronor, varav
652,000 kronor att utgå såsom bidrag av statsmedel. Enär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke beräknat, att ifrågavarande bidrag i år skulle belasta
styrelsens anslag till byggande och förbättring av flygplatser utan avsett
den tidigare förefintliga behållningen för vissa viktiga anläggningar vid
luftfartslederna, särskilt vid Torslanda flygplats, vars planläggning emellertid
ännu icke hunnit slutföras, är det oundgängligen nödvändigt, att ytterligare
medel ställas till förfogande å anslaget till byggande och förbättring
av flygplatser.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att å tilläggsstat
till kapitalbudgeten under luftfartsfonden för innevarande budgetår anvisa
ett investeringsanslag om 650,000 kronor till byggande och förbättring av
flygplatser.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har det befunnits erforder- Departementsligt
att från investeringsanslaget till byggande och förbättring av flygplatser c e/en’
ställa till förfogande medel för ett skyndsamt fullföljande av utvidgningsarbeten
å Bromma flygplats, vilka ursprungligen avsetts skola utföras med
bidrag av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering men vilka på
grund av utvecklingen å arbetsmarknaden ansetts icke kunna i fortsättningen
finansieras i denna ordning. Det måste ur skilda synpunkter anses
angeläget, att åtgärder utan dröjsmål vidtagas för att å flygplatsen kunna
mottaga flygplan av den storleksordning och med de flygegenskaper, som
flygteknikens utveckling numera framskapat för användning. Såvitt icke inom
den närmaste framtiden inträder en ändring i arbetsmarknadsläget i Stockholm,
måste för fullbordande av ifrågavarande arbeten ställas till förfogande
ytterligare medel från investeringsanslaget intill ett sammanlagt belopp av

652,000 kronor. En förstärkning av detta anslag är sålunda erforderlig. Då det
för innevarande budgetår anvisade anslagsbeloppet icke beräknats med hänsyn
till här avsedda arbeten och medel äro behövliga jämväl för andra betydelsefulla
flygfältsarbeten, främst vid Torslanda flygplats, vill jag tillstyrka att,
såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, för innevarande budgetår
anvisas ett tilläggsanslag till belopp motsvarande vad som enligt de föreliggande
beräkningarna åtgår i statsbidrag för färdigställande av ifrågavarande
utvidgningsarbeten å Bromma eller i avrundat tal 650,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att lill Byggande och förbättring av flygplatser å tilläggsstat
I lill riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av ........................ kronor 650,000.

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Statens allmänna fastighetsfond.

[5.] 8 a. Ökade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län. Med bifall till Kungl.
Maj:ts i 1942 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 4, punkten 50)
framställda förslag anvisade riksdagen för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag
av 89,500 kronor till Ökade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län.
Medelsanvisningen åsyftade att möjliggöra inredande i nordvästra tornet av
Örebro slott av vissa utrymmen för landskontorets behov, nämligen arkivlokaler
i källar- och bottenvåningarna samt tjänsterum i våningen 2 trappor
UPP- Tjänsterummen voro närmast avsedda att tillgodose det ökade lokalbehov,
som föranletts av arbetet med omsättnings- och krigskonjunkturbeskattningen.

I det förslag av länsarkitekten i Örebro län, som låg till grund för byggnadsstyrelsens
i ämnet gjorda framställning, hade upptagits jämväl inredande
av tjänstelokaler i våningen 3 trappor upp i nordvästra tornet, den s. k. lanierninvåningen.
Länsstyrelsen hade emellertid vid överlämnande av förslaget
ansett, att med dessa inredningsarbeten kunde tills vidare anstå.

Redan i skrivelse den 29 januari 1942, som av byggnadsstyrelsen överlämnades
till Kungl. Maj:t med utlåtande den 2 februari samma år, framlade
emellertid länsstyrelsen förslag örn att tjänsterum skulle inredas även
i lanterninvåningen. Till stöd för sin hemställan härutinnan hänvisade länsstyrelsen
till det ökade lokalbehov, som ett realiserande av beskattningsorganisationssakkunnigas
då under utarbetande varande förslag örn inrättande av
särskilda taxeringsavdelningar vid länsstyrelserna väntades föranleda. I sitt
utlåtande i ärendet tillstyrkte byggnadsstyrelsen, att medel skulle anvisas
för lanterninvåningens inredande i anslutning till de ombyggnadsarbeten i
nordvästra tornet, för vilka medel enligt vad nyss nämnts äskats i 1942 års
statsverksproposition.

I skrivelse den 25 augusti 1942, som av byggnadsstyrelsen överlämnades
med utlåtande den 2 november 1942, förnyade länsstyrelsen sin framställning
örn lanterninvåningens inredande. Länsstyrelsen anförde därvid, att det
blivit mer och mer uppenbart, att de nio nya tjänsterum, som skulle erhållas
genom då pågående inredningsarbeten i nordvästra tornet, icke kunde fylla
länsstyrelsens behov av ökat lokalutrymme. Belägenheten av dessa tjänsterum
vöre vidare icke den lämpligaste med hänsyn till att vissa av de tjänstemän,
för vilka lokalerna avsetts, hade att i stor utsträckning mottaga besök
av allmänheten. Genom inredning av lanterninvåningen skulle erhållas lokaler
med ur denna synpunkt bättre belägenhet och förbindelse.

Byggnadsstyrelsen tillstyrkte även nu äskande av medel för inredningsarbetena
i lanterninvåningen.

De nyss nämnda framställningarna örn anslag för inredande av tjänsterum
i lanterninvåningen av slottets nordvästra torn hava hittills icke föranlett
åtgärd från statsmakternas sida. Härtill har bland annat bidragit den
omständigheten, att vissa lokaler inom slottet, som hittills varit upplåtna åt

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

183

länsstyrelsen närstående institutioner, beräknats kunna frigöras för länsstyrelsens
eget behov. I proposition nr 106 till 1943 års riksdag framlades på
min föredragning förslag lill riksdagen om anslag lill uppförande av en nybyggnad
för lantmäterikontoret i Örebro, vilket hittills varit förlagt till vissa
rum inom slottet. Till denna nybyggnad skulle enligt förslaget förläggas jämväl
den blivande vägförvaltningen i länet, som icke kunde inrymmas i de
lokaler å slottet, vilka hittills disponerats av vägingenjörskontoret. I proposiiionen
framhölls bland annat den fördel med det förordade nybyggnadsförslaget,
som läge däri, att länsstyrelsen, sedan vägorganisationen och lantmäterikontoret
avflyttat från slottet, kunde taga i anspråk därigenom ledigblivande
lokaler. Propositionen vann riksdagens bifall, och medel för nybyggnaden
anvisades för budgetåret 1943/44.

Länsstyrelsen i örebro län har nu i en till Kungl. Maj :t ställd, till byggnadsstyrelsen
ingiven skrivelse den 30 augusti 1943 ånyo gjort framställning om
anslag för inredande av lanterninvåningen i nordvästra tornet. Enligt av
länsarkitekten gjorda beräkningar skulle för ändamålet erfordras ett anslagsbelopp
av 28,000 kronor.

I en vid länsstyrelsens skrivelse fogad promemoria ha närmare utvecklats
de förhållanden, vilka enligt länsstyrelsens mening påkalla de föreslagna
inredningsarbetena trots att länsstyrelsen genom lantmäterikontorets och
vägingenjörskontorets utflyttning inom en nära framtid kommer att erhålla
ett visst lokaltillskott. Promemorian, vars rumsbeteckningar hänföra sig till
numreringen å till ärendet hörande planritningar över Örebro slott, är av i
huvudsak följande innehåll.

När nybyggnaden för lantmäterikontoret bleve färdig att tagas i bruk,
kunde de nuvarande lantmäterikontorslokalema (ram 66, 67 a, 67 b, 67 bc,
67 bd och 67 be) disponeras för annat ändamål. Den av länsstyrelsens avdelningar,
som för närvarande vore i största behovet av ytterligare lokalutrymme,
vore landskansliet. Sedan landskontoret innevarande år genom inredning
av en våning i nordvästra tornet fått sina lokaler utökade, hade
visserligen landskansliet provisoriskt kunnat taga i anspråk dels tomrummet
(nr 70 a) innanför rikssalen, vilket tidigare likaledes provisoriskt disponerats
av landskontoret, dels ett av landskontorets förutvarande tjänsterum
(ram 61 ci). Rum 70 a, vars möblering bekostats av landstinget, vore emellertid
icke avsett till tjänstelokal. — Ofrånkomligt vore dock, att ytterligare
lokalutrymmen bereddes landskansliet. Avsikten vore att för dess räkning
få taga i bruk dels nuvarande sessionsrummet (ram 41), med innanför liggande
landshövdingens ämbetsrum (rum42ab), dels de av landskontoret disponerade
rummen 61 b och 61 c. Härför erfordrades, att ram 63 (landskamrerarens
nuvarande ram) disponerades till sessionsram samt att tomutrymmet
innanför detta (rum 73 a) inreddes till ämbetsrum åt landshövdingen.

För de utrymmen örn sammanlagt fyra ram, som genom en sålunda planerad
utökning av landskansliets lokaler skulle fråntagas landskontoret,
skulle detta kunna erhålla ersättning genom övertagande av lantmäterikontorets
nuvarande lokaler. I dessa kunde efter uppdelning av ett av rummen
erhållas fyra tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 76 kvm tillika med
en entresolerad arkivlokal med en golvyta av 74 kvm. Sammanlagda golvytan
i de tjänsterum, som landskontoret skulle nödgas avstå, utgjorde 186
kvm. Genom att landskontoret finge dispositionsrätten till lantmäterikontors -

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

lokalerna vunnes också den betydelsefulla fördelen, att från huvuduppgången
till slottets ämbetslokaler direkt ingång kunde erhållas till landskontorets
lokaler.

Vägingenjören i länet disponerade för sitt kontor för närvarande tre rum
i slottets översta våning, nämligen rummen 81 a, 81 b och 81 c. Dessa lokaler
jämte rum 80 b, vilket hittills disponerats av landskontorets omsättningsskatteavdelning,
komme alt upplåtas till länsarkitekten, som hittills endast disponerat
rummen 80 c, 80 a och 80 e i slottets översta våning samt, i samband
med nyss skedd personalutökning, tillfälligtvis även runi 80 f. Detta
rum hade varit avsett att användas av omsättningsskatteavdelningen, som
under vissa tider av året omöjligen kunde reda sig med allenast ett rum. Av
de rum, som bleve lediga genom länsarkitektens överflyttning till västra
längan av slottets översta våning, komme sålunda två rum — förslagsvis
80 c och 80 a — att tagas i anspråk av omsättningsskatteavdelningen. För
det nu under uppläggning varande arbetstagarregistret, som sedan det första
gången ordnats icke ansåges få draga större personal än två befattningshavare,
erfordrades ett rum av minst den storlek rum 80 e eller 80 f erbjöde.
Det återstående rummet utgjorde ett nödvändigt reservutrymme för
tillfällig personal under uppbörd av kronoutskylder och värnskatt samt under
förberedande arbeten till länets prövningsnämnd.

Av vad sålunda framhållits syntes klart framgå att de lokaler, som komme
att bliva lediga genom utflyttning från slottet av lantmäterikontoret och
vägingenjörskontoret, endast kunde tillgodose behovet för den redan nu
nödvändiga personalen hos länsstyrelsen.

Emellertid syntes redan från och med ingången av år 1944 dels den nya
taxeringsorganisationen kunna beräknas träda i kraft, dels förstärkning komma
att ske av personalen å omsättningsskatteavdelningen för åstadkommande
av effektivare skattekontroll. Enligt vad beskattningsorganisationssakkunniga
föreslagit skulle taxeringsavdelningen vid landskontoret i örebro
län omfatta 11 befattningshavare. Visserligen skulle antalet nya befattningar
å landskontoret i anledning av taxeringsavdelningens inrättande enligt de
sakkunniga inskränka sig till 6, men det vore ur arbetssynpunkt av synnerligen
stor vikt, att arbetslokalerna för den sålunda föreslagna avdelningen förlädes
intill varandra och att inom dessa lokaler eller strax invid desamma åtminstone
två årgångar av deklarationerna för länet funnes tillgängliga. Av
största betydelse vore även, att omsättningsskatteavdelningen med för denna
föreslagna nya kontrollantbefattningar samt taxeringsavdelningen erhölle
lokaler i omedelbar närhet av varandra. Det framstode fördenskull för
länsstyrelsen såsom det mest lämpliga och önskvärda om lanterninvåningen i
nordvästra tornet samt de för närvarande av länsarkitekten disponerade lokalerna
kunde tagas i anspråk för de ifrågavarande båda avdelningarna. För
ändamålet borde inredandet av lanterninvåningen utan dröjsmål igångsättas.

Byggnadsstyrelsen har med utlåtande den 7 september 1943 överlämnat
länsstyrelsens ifrågavarande framställning och därvid anfört, att även bygi
nadsstyrelsen funne det nödvändigt, alt det av länsstyrelsen framhållna lokalbehovet
snarast möjligt tillgodosåges. För detta ändamål borde lanterninvåningen
inredas enligt ritningar, som uppgjorts av länsarkitekten och som
fogats vid handlingarna i ärendet.

Kostnaderna för inredningsarbetena har byggnadsstyrelsen ansett böra beräknas
till 32,000 kronor. Då emellertid å det för budgetåret 1942/43 anvi -

Kungl. Majlis proposition nr 344.

185

sade anslaget till ökade lokaler för länsstyrelsen funnes en besparing av omkring
4,000 kronor, skulle, därest denna besparing kunde disponeras för nu
ifrågavarande inredningsarbeten, för ändamålet ytterligare erfordras ett belopp
av allenast 28,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
för inredningsarbetena ifråga å tilläggsstat för budgetåret 1943/44 anvisa ett
anslag av 28,000 kronor.

Av vad i det föregående anförts framgår, att länsstyrelsen i Örebro län ny- Departementsligen
genom inredning av våningen två trappor upp i slottets nordvästra torn chetenerhållit
en utökning av sina tjänstelokaler samt att ett ytterligare lokaltillskott
inom en nära framtid kommer att vinnas genom utflyttning av lantmäterikontoret
och det nuvarande vägingenjörskontoret. De utrymmen, som sålunda
komma att stå till länsstyrelsens förfogande, torde enligt min mening
kunna anses ganska väl tillfredsställa länsstyrelsens utrymmesbehov med nuvarande
personaluppsättning. Emellertid planeras nu en omläggning och utökning
av taxeringsorganisationen, varom förslag på föredragning av chefen
för finansdepartementet denna dag framlägges i särskild proposition. Denna
reform, som avses skola genomföras med ingången av år 1944, förutsätter
anställande hos länsstyrelsen av åtskilliga nya befattningshavare och torde
nödvändiggöra anskaffande av ytterligare utrymmen. Enligt länsstyrelsens av
byggnadsstyrelsen biträdda förslag skulle dessa utrymmen kunna erhållas
genom inredande till tjänstelokaler jämväl av lanterninvåningen i slottets nordvästra
torn.

För egen del har jag vid besök på platsen kommit till den uppfattningen,
att ett genomförande av detta förslag skulle på ett lämpligt sätt och för en
måttlig kostnad tillgodose det ytterligare lokalbehov för länsstyrelsen, som
föranledes av den nya taxeringsorganisationen. Jag tillstyrker alltså, att medel
för ändamålet beredas. Mot den av byggnadsstyrelsen framlagda kostnadsberäkningen
har jag intet att erinra. Anslag för arbetena ifråga torde
böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår och upptagas
under samma rubrik som det för budgetåret 1942/43 beviljade anslaget,
varvid reservationen å sistnämnda anslag kommer att överföras till det nya
anslaget och stå till förfogande för de nu avsedda arbetena.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

till ökade lokaler för länsstyrelsen i örebro län å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av ...................... kronor 28,000.

[6.] 9. Lantmiiterikontorsbyggnad i örebro. Efter framställning av Kungl.

Majit i den under nästföregående punkt omförmälda propositionen 1943: 106
anvisade riksdagen (skrivelse 1943: 140) till Lantmäterikontorsbyggnad i
örebro ett investeringsanslag av 250,000 kronor. Såsom under nästföregående

niliana till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344.

186

Kungl. Majlis proposition nr 344.

Departements chefen.

punkt omnämnts, avsågs nybyggnaden såväl för lantmäterikontoret i örebro
som för den nya vägförvaltningen i Örebro län.

Genom beslut den 7 maj 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att i samarbete med vederbörande myndigheter för en kostnad av högst

250.000 kronor låta uppföra byggnaden i huvudsaklig överensstämmelse med
ett av mig vid anmälan av propositionen förordat ritningsförslag.

Enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 9 juli 1943 med stöd av
Kungl. Maj :ts bemyndigande fattat beslut skall en övervägmästare, avsedd
för förrättningar i samband med enskild väghållning, hava Örebro till stationeringsort.

I skrivelse den 17 september 1943 har byggnadsstyrelsen, med förmälan att
det icke varit möjligt att bereda nämnde övervägmästare tjänsterum inom
den beslutade byggnaden på annat sätt än genom att öka byggnadens längd
metf 1.2 meter, hemställt, dels att ett belopp av ytterligare 25,000 kronor måtte
ställas till byggnadsstyrelsens förfogande för bestridande av härigenom uppkommande
merkostnader, dels ock att samtidigt ingivna huvudritningar måtte
godkännas. Ämbetsverket har ifrågasatt ianspråktagande för ändamålet av
det av årets riksdag under sjätte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget å

100.000 kronor till Lokaler till vissa vägförvaltningar (1943/44 VI: D 7).

Utarbetandet av det av mig förordade förslaget till ritningar för den beslutade
byggnaden för lantmäterikontoret och vägförvaltningen i örebro ägde
rum efter samråd mellan byggnadsstyrelsen och kommunikationsdepartemen tet.

Därvid blevo i besparingssyfte alla möjligheter till utrymmesbegränsning
tillvaratagna. Enär en framtida tillbyggnad låter sig göra, ansåg jag nämligen
några reservutrymmen icke böra beräknas. Det godkända ritningsförslaget
kom i anslutning härtill att innebära en beskärning även av det ursprungligen
av byggnadsstyrelsen förordade byggnadsprogrammet för lantmäterikontoret.
Någon möjlighet att nu utan ökning av byggnadens volym
bereda tjänsterum för ytterligare befattningshavare utöver vad som tidigare
beräknats förefinnes ej. Ett dylikt rum är emellertid enligt vad numera blivit
känt erforderligt för vägförvaltningens vidkommande.

Byggnadsstyrelsens förslag att vinna det avsedda ytterligare utrymmet genom
att öka byggnadens längd med 1.2 meter synes ändamålsenligt. Härigenom
kunna även vissa biutrymmen såväl för lantmäterikontoret som för vägförvaltningen
erhålla en mera tillfredsställande utformning än som enligt det
godkända förslaget var möjligt. Då det måste anses önskvärt, att byggnaden i
fråga redan från början dimensioneras så, att utrymme erhålles för samtliga
de tjänstemän, som enligt vad nu fastställts komma att få sin verksamhet
knuten till vägförvaltningen, och då de numera härför beräknade kostnaderna
ej giva mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka, att det begärda
ytterligare beloppet ställes till byggnadsstyrelsens förfogande. Det å driftbudgeten
uppförda anslaget till Lokaler för vissa vägförvaltningar synes
emellertid icke böra tagas i anspråk för en kapitalinvestering av denna ari.
Anslag för den uppkomna merkostnaden torde i stället böra anvisas å tilläggs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 187

stat under kapitalbudgeten och upptagas under samma rubrik som det ursprungliga
anslaget.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Lantmäterikontorsbyggnad i örebro å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av .............................. kronor 25,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

A. C. F. von Krusenstierna.

''ili |;,f) •''r >.:v.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

189

Bilaga 14.

Kapitalinvesteringar.

Ecklesiastikdepartementet.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
oktober 1943.

Närvarande:

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärende angående
kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt
anför därvid följande:

Statens affärs verkst onder.

Domänverket.

[1.] 2. Uppförande av bostäder åt vissa befattningshavare vid lantbruksskolan
i Broby för dövstumma. Enligt beslut av 1938 års riksdag har Broby
gård i Funbo socken i Uppland inköpts för statsverkets räkning och tagits i
bruk såsom lantbruksskola för dövstumma. Enligt propositionen 1938: 212,
som låg till grund för nämnda riksdagsbeslut, hade egendomen värderats av
vederbörande domänintendent och uppskattningsmän för kronoegendomar,
vilka därvid förklarade en grundlig reparation av vissa byggnader, däribland
rättarbostaden, vara erforderlig. Föredragande departementschefen yttrade
härom, att med frågan örn anvisande av anslag till reparationer borde anstå
till bedömande i samband med den allmänna omprövning av vid dövstumskolorna
erforderliga ändrings- och reparationsarbeten, som han i annat sammanhang
förordat. Riksdagen (skrivelsen nr 241) anförde i denna fråga,
att vid omprövningen borde tagas under övervägande, örn icke den byggnad,

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

som inrymde rättarbostaden, kunde slopas och bostad för denna befattningshavare
i stället upplåtas i någon av de övriga byggnaderna.

I propositionen nr 156 till 1939 års lagtima riksdag framlades program för
örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna. Beträffande dövstumsskolan
i Broby föreslogs bland annat, att invid de befintliga byggnaderna skulle
uppföras ett nytt stenhus, inrymmande bostäder för rättare och trädgårdsmästare
samt sovrum för eleverna m. m. Riksdagen (skrivelsen nr 379) beviljade
anslag till bland annat detta byggnadsarbete.

Av 1940 års lagtima riksdag anvisades anslag till om- och tillbyggnad av
ekonomibyggnaderna vid dövstumsskolan i Broby. Vid de följande riksdagarna
har något anslag till byggnadsarbeten vid skolan icke beviljats.

Vid 1942 års riksdag beslöts lönereglering för viss personal vid lantbruksskolan
för dövstumma. Rättaren, som närmast under skolans föreståndare
skulle sörja för gårdens skötsel samt organisera, leda och övervaka lantbrukselevernas
arbete, placerades därvid i lönegraden Eo 12. Frågan örn befattningshavarens
löneställning skulle framdeles vid lämplig tidpunkt komma
att upptagas till förnyat övervägande i samband med spörsmålet örn beredande
av ordinarie ställning åt honom. Tillika beslöts, att vid skolan skulle finnas
en ordinarie tjänst som lärare i kunskapsämne.

Styrelsen för dövstumskolan i Broby har hemställt, att av årets riksdag
måtte utverkas medel till uppförande av bostäder åt dövstumläraren och rättaren.
Styrelsen har anfört bland annat följande.

Särskilt i fråga örn för bostadsändamål avsedda byggnader råda vid skolan
lokalförhållanden av för personalen så kännbart besvärande art, att ändring
härutinnan måste betecknas såsom en tvingande nödvändighet.

Då staten år 1938 övertog skolan, funnos förutom rektorsbostaden inga
tjänliga bostäder för skolans befattningshavare med undantag av den kollektivavtalsanställda
personalen. Rättaren bebodde och bebor ännu ett rum och
kök i ett lågt envåningshus, som måste betraktas som synnerligen otjänligt
för bostadsändamål. För lärare m. fl. saknades bostäder. De av 1939 års lagtima
riksdag anvisade byggnadsmedlen räckte endast till uppförande av en
byggnad, inrymmande ett elevhem jämte två tjänstebostäder. Med färdigställandet
av denna byggnad inträdde en viss förbättring i personalens bostadsläge.
Bostäderna avsågos ursprungligen för rättaren och trädgårdsmästaren
men kommo från början att disponeras av ämnesläraren och ladugårdsförmannen.

Följande befattningshavare äro i behov av familjebostäder: föreståndaren,
dövstumläraren, rättaren, trädgårdsläraren, ladugårdsförmannen samt slöjdaren-smeden.
Samtliga böra äga bostad på eller i omedelbart grannskap av
skolan. I skolans närhet finnas inga bostäder att förhyra. För föreståndaren
finnes bostad. Dövstumläraren och ladugårdsförmannen bebo de nybyggda
bostadslägenheterna. Rättaren, som beräknas avgå med utgången av år 1943,
bebor en undermålig bostad, vilken ej kan erbjudas en ny innehavare av befattningen.
Trädgårdsläraren har hösten 1942 anvisats en provisoriskt iordningställd
lägenhet i huvudbyggnaden. Då de befintliga tvårumslägenheterna
böra disponeras av ladugårdsförmannen och slöjdaren, kräves nybyggnad för
dövstumläraren, rättaren och trädgårdsläraren. Behovet av bostäder är mest
trängande i fråga örn dövstumläraren och rättaren.

Förslagsvis bör för dövstumläraren beräknas en lägenhet om 4 rum och

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

191

kök samt för rättaren en bostad om 3 rum och kök. Styrelsen vill framhålla
behovet av goda bostäder för erhållande av kvalificerade innehavare av befattningarna.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att av årets riksdag måtte utverkas ett
anslag av 70,000 kronor till uppförande av bostäder åt dövstumläraren och
rättaren. Kostnaden har beräknats till 41,000 kronor för dövstumlärarbostaden
och 29,000 kronor för rättarbostaden eller till sammanlagt 70,000 kronor,
överstyrelsen har anfört, att det synes ofrånkomligt, att ytterligare tjänstebostäder
anskaffas. I övrigt har överstyrelsen i stort sett anfört samma synpunkter
som skolans styrelse.

Enligt av länsarkitektkontoret i Uppsala uppgjorda, den 16 april 1942 dagtecknade
skissritningar skulle de ifrågavarande bostadslägenheterna uppföras
såsom en envåningstillbyggnad till den länga, som inrymmer de förutnämnda
nybyggda bostäderna. Bostaden för dövstumläraren skulle omfatta 100 kvadratmeter
och innehålla 5 rum och kök jämte badrum m. m. Rättarbostaden
skulle få en yta av 80 kvadratmeter samt inrymma 3 rum, kök med matplats
samt badrum m. m. Kostnaderna äro beräknade under förutsättning, att elevbyggnadens
källare kan användas även för dessa bostäders behov, att kostnaderna
för sprängningsarbeten och yttre ledningar bli små — vilket skulle förutsätta
att bostäderna förskjutas något åt öster — samt att nuvarande värmeledningsanläggning
genom utbyggnad kan omfatta de nya bostäderna utan
utökning eller utbyte av värmeledningspannor.

Byggnadsstyrelsen, som ansett kostnaderna kunna nedbringas till 61,000
kronor, har anfört.

Byggnadsstyrelsen, som även finner det erforderligt att nya bostadslägenheter
anskaffas för här avsedda befattningshavare, har icke något att i och
för sig erinra beträffande de föreslagna byggnaderna. För kostnadernas nedbringande
finner sig byggnadsstyrelsen dock böra föreslå vissa beskärningar
och förenklingar i det framlagda förslaget. Bostaden för dövstumläraren
torde med hänsyn till dennes löneställning kunna begränsas till att omfatta
4 inm och kök jämte tambur och badrum m. m„ och torde i anslutning härtill
byggnadens planyta kunna begränsas till omkring 85 kvadratmeter. Beträffande
rättarbostaden torde planytan inom denna kunna begränsas till
omkring 72 kvadratmeter. Vidare torde båda byggnaderna lämpligen kunna
utföras med väggar i trä i stället för — såsom avsetts —- tegel. Genom dessa
ändringar i förslaget torde kostnaderna kunna nedbringas till 35,000 kronor
för bostaden för dövstumläraren och till 26,000 kronor för rättarbostaden. De
sammanlagda byggnadskostnaderna skulle sålunda uppgå till 61,000 kronor.

Redan vid övertagandet av Broby gård konstaterades, att skolbyggnaderna Departementsbehövde
underkastas grundliga reparationer. På grund av krisläget lia plane- chefen.
rade örn- och nybyggnadsarbeten icke kunnat utföras i erforderlig utsträckning.
Vederbörande myndigheter lia nu hemställt, alt anslag måtte anvisas
för uppförande av nya bostäder åt dövstumläraren och rättaren vid skolan.

Dessa tjänster torde, efter en år 1942 beviljad reglering av befattningshavarnas
löneställning, komma alt nytillsättas nästa år. Bostadsförhållandena för dövstumläraren
och rättaren äro så dåliga, att svårigheter att erhålla tillräckligt

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 344

kvalificerade sökande befarats komma att uppstå. Jag anser mig böra tillstyrka,
att medel nu anvisas för uppförande av nya bostäder åt dövstumläraren
och rättaren. Vad beträffar lägenheternas storlek ansluter jag mig till
byggnadsstyrelsens förslag, vilket innebär en minskning av kostnaden för
dövstumlärarbostaden från 41,000 till 35,000 kronor och av kostnaden för
rättarbostaden från 29,000 till 26,000 kronor. Såsom av det föregående framgår,
har vid byggnadsförslagets uppgörande förutsatts, att vissa nu befintliga
anordningar skola kunna utnyttjas även för de nya bostäderna.

Broby gård ingår till större delen i domänfonden men vissa för undervisningsändamål
disponerade byggnader redovisas över statens allmänna fastighetsfond,
byggnadsstyrelsens delfond. Då den byggnad, med vilken de här
ifrågavarande bostäderna skola sammanbyggas, hänföres till domänfonden,
torde det för bostädernas uppförande erforderliga anslaget böra anvisas såsom
kapitalinvestering i domänfonden.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppförande av bostäder åt vissa befattningshavare
vid lantbruksskolan i Broby för dövstumma å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av ................................ kronor 61,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

193

Bilaga 15.

Kapitalinvesteringar.

Jordbruksdepartementet.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
oktober 1943.

Närvarande:

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, och
statsrådet Domö anmäla härefter under jordbruksdepartementets handläggning
hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44, statsrådet Pehrsson-Bramstorp beträffande
punkterna 4—6 och statsrådet Domö beträffande punkterna 1—3. Föredragandena
yttra därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 27. Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan. På förslag av Kungl.
Majit i 1942 års statsverksproposition anvisade riksdagen för budgetåret
1942/43 ett reservationsanslag av 1,043,000 kronor till byggnadsarbeten vid
veterinärhögskolan. Av nämnda belopp avsågos 8,000 kronor för iordningställande
av en stallavdelning för svinsjukdomar inom byggnaden för den
medicinska kliniken. Den 22 maj 1942 anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen
att låta verkställa bland annat detta byggnadsarbete.

I skrivelse den 30 augusti 1943 har byggnadsstyrelsen hemställt, att för
utvidgning av svinstallavdelningen vid veterinärhögskolan måtte anvisas ett
anslag av 12,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har härvid anfört, att arbetena
på svinstallavdelningen beräknades bliva färdigställda under hösten 1943.
Från veterinärhögskolans sida hade emellertid gjorts framställning hos byggnadsstyrelsen
örn utförande av ytterligare några inredningsarbeten i samband
med svinstallavdelningen. Sålunda ansåges önskvärt, att vissa till av -

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Före draganden.

delningen angränsande lokaler i byggnaden omändrades till isoleringsrum
för svin, operationsrum m. m. enligt ett av arkitekten J. Lundeqvist uppgjort,
å en skrivelsen bilagd ritning åskådliggjort förslag. Styrelsen har beräknat,
att de sålunda ifrågasatta arbetena komme att draga en kostnad av 12,000
kronor utöver de för den ursprungliga svinstallavdelningen anvisade medlen.

Jag bär icke något att erinra mot bifall till förevarande hemställan. Det
torde vara erforderligt för att få ifrågavarande avdelning vid veterinärhögskolan
i tillfredsställande skick att de i skrivelsen omförmälda arbetena komma
till stånd. Då det torde vara synnerligen önskvärt, att omändringsarbetena
utföras under innevarande år, synes det äskade beloppet böra anvisas å tillläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av .......................... kronor 12,000.

[2.] 27 a. Anordnande av avloppsledning vid veterinärhögskoian. För

detta ändamål anvisades för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av

40,000 kronor.

I skrivelse den 29 juni 1943 har byggnadsstyrelsen hemställt, att för vissa
ändrings- och kompletteringsarbeten vid nämnda avloppsledning måtte anvisas
ett belopp av högst 37,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har anfört i huvudsak
följande.

Enligt ett genom byggnadsstyrelsens försorg upprättat förslag avsågs att i
samband med en planerad ombyggnad av Norrtäljevägen i dess sträckning
utmed veterinärhögskolans och skogshögskolans områden framdraga avloppsledningar
med fritt fall mot anslutningsbrunn utanför skogshögskolan till
den staten tillhöriga huvudavloppsledningen å norra Djurgården. Sedan den
nya vägens sträckning utefter de båda högskolornas områden nu blivit definitivt
bestämd, har det emellertid visat sig, att den gångbana, i vilken avloppsledningen
skulle förläggas, blivit så lågt placerad i förhållande till omgivande
mark, att ledningens utförande enligt förslaget skulle medföra, att
ledningens funktion äventyrades till följd av svårigheter att erhålla effektiv
isolering mot köld. Enär en höjning av vägbanan på grund av markens beskaffenhet
och därmed sammanhängande betydande kostnader icke torde
kunna komma i fråga, är det nödvändigt att i samband med ledningens utförande
anordna en helautomatisk pumpanläggning för att erhålla effektiv
avrinning av avloppsvattnet från veterinärhögskolan. Till pumpverket böra
jämväl anslutas avloppsledningarna från de söder örn veterinärhögskolan under
uppförande varande nybyggnaderna. De nya ledningarna komma jämväl att
ersätta det nuvarande reningsverket, vilket icke längre kan fylla sitt ändamål.

De sålunda föreslagna ändringarna i avloppsledningens konstruktion medför
emellertid, att det till ledningarnas anordnande hittills anvisade beloppet,

40,000 kronor, icke förslår, utan erfordras ytterligare 37,000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

195

Med hänsyn till att det numera visat sig erforderligt med vissa ändringar
i konstruktionen av den nya avloppsledningen vid veterinärhögskolan i anledning
av att vägarbeten i förut icke beräknad omfattning kommit till utförande,
torde i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag till företagets slutförande
böra anvisas ytterligare 37,000 kronor. Nämnda belopp torde böra
äskas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av avloppsledning vid veterinärhögskolan
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett investeringsanslag av............kronor 37,000.

[3.] 28. Nybyggnad för statens veterinärbakteriologiska anstalt. Vid 1939
års lagtima riksdag (prop. nr 209; r.skr. nr 345) fattades beslut om uppförande
å Norra Djurgården av nybyggnader för statens veterinärbakteriologiska
anstalt för en beräknad kostnad av 3,850,000 kronor, varjämte för budgetåret
1939/40 anvisades ett reservationsanslag för ändamålet av 1,000,000
kronor. För samma ändamål anvisade därefter 1941 års riksdag dels å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag (B)
av 1,000,000 kronor, dels ock för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av likaledes 1,000,000 kronor. Med skrivelse den 11 januari 1941 avlämnade
byggnadsstyrelsen ett av ritningar åtföljt förslag rörande uppförande av
ifrågavarande nybyggnad. Av skrivelsen framgick, bland annat, att genomförandet
av det ursprungligen till 3,850,000 kronor kostnadsberäknade byggnadsföretaget
befunnits med tillämpning av de i oktober 1940 gällande priserna
draga en kostnad av 4,440,000 kronor samt att byggnadskostnaderna
enligt ett av arkitekten J. Lundequist utarbetat förslag beräknats kunna nedbringas
till 3,670,000 kronor. Den 20 juni 1941 anbefallde härefter Kungl.
Majit byggnadsstyrelsen att efter samråd med medicinalstyrelsen och styrelsen
för veterinärhögskolan samt i huvudsaklig överensstämmelse med det
av arkitekt Lundequist utarbetade förslaget med de ändringar däri, vilka
föreslagits i en den 26 maj 1941 dagtecknad promemoria av representanter
för veterinärhögskolan och statens veterinärbakteriologiska anstalt, låta för
en kostnad av högst 3,670,000 kronor verkställa ifrågavarande nybyggnad
för veterinärbakteriologiska anstalten. Tillika föreskrev Kungl. Majit, att
kostnaderna för arbetet skulle bestridas från förenämnda av 1939 och 1941
års riksdagar anvisade anslag å tillhopa 3,000,000 kronor. För byggnadsföretaget
anvisade härefter 1942 års riksdag för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag
av 705,000 kronor, av vilket belopp 35,000 kronor avsågos
för bestridande av vissa ritningskostnader samt 670,000 kronor för täckande
av återstående byggnadskostnader. Härutöver har för budgetåret 1943/44 till
byggnadsföretaget anvisats ett investeringsanslag av 520,000 kronor, av vilket
belopp 430,000 kronor avsågos för täckande av vissa merkostnader för
företaget, uppkomna genom prisstegringar under byggnadstiden intill oktober
1942, och 90,000 kronor för inrättande av skyddsrum för personalen vid

Före draganden.

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

veterinärbakteriologiska anstalten samt för förvaring av sera och stamkulturer.
För byggnadsföretaget ha sålunda anvisats (1,000,000 + 1,000,000 +

1,000,000 + 705,000 + 520,000 =) tillhopa 4,225,000 kronor.

I skrivelse den 9 augusti 1943 har byggnadsstyrelsen hemställt, att för slutförande
av arbetena å nybyggnader för veterinärbakteriologiska anstalten
matte a tilläggsstat för budgetåret 1943/44 anvisas ett investeringsanslag av

200.000 kronor. Styrelsen har anfört i huvudsak följande.

Byggnadsföretaget har numera fortskridit så långt, att vissa byggnadsdelar
komma att kunna ställas till anstaltens förfogande redan innevarande år, och
anläggningen i dess helhet kommer alt vara fullbordad under förra delen av
år 1944.

Vid slutlig granskning av medelsbehovet för byggnadsföretaget har det visat
sig, att de anvisade anslagsbeloppen icke komma att bliva tillräckliga.
Vid företagen utredning rörande det slutliga medelsbehovet framgår nämligen,
att en ytterligare medelsanvisning av 200,000 kronor är oundgänglig
för byggnadsföretagets slutförande.

Anledningen därtill ligger dels i den även sedan år 1942 fortgående prisstegringen,
som varit särskilt kännbar vid ett byggnadsföretag som detta med
dess relativt stora laboratorieutrustningar, enär materielen till dessa undergått
större ökningar än övrig byggnadsmateriel, dels i det följande berörda
omständigheter.

I skrivelse den 11 januari 1941 har byggnadsstyrelsen med en utförlig redogörelse
för byggnadsfrågan anmält, att kostnaderna för byggnadsföretaget
kunde beräknas uppgå till 3,670,000 kronor. I samband med ärendets behandling
hos civila byggnadsutredningen hade, enligt utredningens skrivelse
den 23 april 1941, förnyade kostnadsberäkningar verkställts inom byggnadsstyrelsens
byggnadsbyrå och ställts till utredningens förfogande, slutande å
ett belopp av 3,863,000 kronor, sålunda i runt tal 200,000 kronor högre än
vad som angivits i byggnadsstyrelsens skrivelse den 11 januari 1941.

Sedermera avgåvo professorerna G. Forssell och A. Iljärre i en till Kungl.
Majit ingiven promemoria ett besparingsförslag, vilket innebar, att vissa beskärningar
kunde göras beträffande byggnader och yttre arbeten, motsvarande
ett avdragsbelopp av 280,000 kronor. I promemorian angavs, att de
av byggnadsstyrelsen senast uppskattade kostnaderna uppgingo till 3,950,000
kronor och icke såsom civila byggnadsutredningen missvisande angivit till

3.863.000 kronor. Genom de i promemorian beräknade kostnadsbesparingarna
kunde enligt Forssells och Hjärres mening de uppskattade kostnaderna
minskas till 3,670,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har emellertid funnit, att de upptagna besparingsbeloppen
äro i flera avseenden för högt beräknade och att vid arbetenas genomförande
motsvarande besparingar icke kunnat uppnås. Sålunda ha de ifrågasatta
förenklingarna av byggnadskonstruktionerna i laboratoriebyggnaden,
vilka i promemorian beräknats medföra en besparing av 20,000 kronor, icke
kunnat genomföras. Vidare må anföras, att den besparing av 50,000 kronor,
som beräknats kunna ernås genom att icke anlägga någon ny särskild utfartsväg
till anstalten utan endast bredda en på platsen nu befintlig väg samt
genom att tillsvidare uppskjuta vissa terrasseringsarbeten m. m., kan uppskattas
till högst 25,000 kronor.

Vissa arbeten lia på grund av särskilda omständigheter blivit dyrare än .
beräknat. Sålunda ha arbetena på den 700 å 800 meter långa yttre huvudavloppsledningen
från byggnadsplatsen på grund av svårartade sprängnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

197

arbeten ned till 5 meters djup visat sig betinga en merkostnad av omkring

60.000 kronor. Sprängningsarbeten av större omfattning för grunder oell källare
än som kunnat förutses ha dessutom ifrågakomma. Allmän brist på
materialier, huvudsakligen tegel och glas, har inverkat synnerligen oförmånligt
på byggnadsföretagets ekonomi, i det att därigenom försenade leveranser
nödvändiggjort vidlyftiga provisoriska intäckningar och dylikt samt orsakat
ökade kostnader genom anskaffning av glas från lager, varjämte förskjutningar
uppstått i arbetsplanen så att merkostnader uppstått. Krav från
anstaltens sida att belägga golven i huvuddelen av lokalerna med linoleummattor
ha ansetts böra tillmötesgås, varigenom vållats tilläggskostnader. Genom
fortgående stegring av ievnadskostnadsindex framkallad ökning av arbetslöner
har även medfört en extra belastning av byggnadskostnadema.

Det för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslaget lämnar icke full
ersättning för täckande av samtliga merkostnader uppkomna genom prisstegringar,
enär, såsom redan framhållits, vissa stegringar uppstått jämväl efter
oktober månad 1942. Byggnadsstyrelsen har emellertid under byggnadstiden
sökt vidtaga åtgärder för att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna, vilket
föranlett, att de ytterligare medel för byggets fullbordande, som styrelsen anser
sig nu böra begära, kunna hållas under det belopp, som motsvarar stegringen
av byggnadskostnadema sedan detta företag kostnadsberäknades.
Denna stegring utgör cirka 18 procent, vilket å en byggnadssumma av

3.670.000 kronor motsvarar i runt tal 660,000 kronor. För mötande av denna
kostnadsstegring har tidigare anvisats 430,000 kronor, och styrelsen begär nu
ytterligare 200,000 kronor för företagets fullbordande.

Såsom framgår av byggnadsstyrelsens skrivelse ha de hittills anvisade anslagsbeloppen
för ifrågavarande byggnadsföretag blivit otillräckliga för företagets
slutförande. Sålunda synas vissa merkostnader bliva ofrånkomliga. Under
byggnadstiden har det vidare visat sig, att de besparingar i förhållande till
tidigare utarbetat byggnadsförslag, med vilka räknades år 1941, i sin helhet
icke kunnat uppnås. Härjämte ha vissa arbeten — bl. a. sprängningsarbeten
— blivit dyrare än beräknats. Emellertid uppgå de ytterligare medel för byggnadsföretagets
fullbordande, varom byggnadsstyrelsen nu gjort framställning,
icke till så stort belopp, som motsvarar stegringen av byggnadskostnadema
sedan företaget kostnadsberäknades. Med hänsyn till det anförda vill jag icke
motsätta mig byggnadsstyrelsens förevarande framställning och förordar alltså,
att å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår äskas ett investeringsanslag
för ändamålet å 200,000 kronor. Jag förutsätter emellertid, att de åtgärder
komma att vidtagas, som må visa sig möjliga och lämpliga i syfte att
nedbringa kostnaderna för byggnadsföretaget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för statens veterinärbakteriologiska anstedt
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa
ett investeringsanslag av ............ kronor 200,000.

Före draganden.

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Statens utlåningsfonder.

[4.] Frukt- och potatislagerhusfondcn. Vid 1941 års riksdag (prop. nr 2,
bil. 20, p. 3; r. skr. nr 94) beslöts inrättande av ifrågavarande utlåningsfond.
Såsom kapital till frukt- och potatislagerhusfondcn anvisade 1941 års riksdag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag
av 375,000 kronor. Härefter ha till fonden anvisats dels för budgetåret
1942/43 två reservationsanslag, vartdera å 500,000 kronor, dels ock för budgetåret
1943/44 ett investeringsanslag av 1,000,000 kronor. Enligt gällande
bestämmelser för lånerörelsen, vilka äro meddelade i kungörelsen den 2 maj
1941 (nr 298) med däri genom kungörelsen nr 828/1941 vidtagen ändring,
må ekonomisk förening utan personlig ansvarighet kunna erhålla lån från
fonden för uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av uppsamlingseller
centrallagerhus för frukt, potatis eller köksväxter med därtill hörande
förpackningslokaler, maskinell utrustning och anordningar för industriell
frukt- eller köksväxtförädling samt i fråga örn fruktlagerhus även kylanordningar.
Lån må endast beviljas ekonomisk förening, som prövas lämplig
att driva den med ifrågavarande lagerhusrörelse sammanhängande verksamheten
och i vars stadgar vissa särskilda bestämmelser angående medlemskap
i föreningen m. m. intagits. Innan lån må beviljas, skola medlemmarna i
föreningen av tecknade insatser kontant ha inbetalat så stort belopp, som
jämte till reservfond avsatta medel prövas erforderligt för att säkerställa
föreningen en betryggande egen kapitalförsörjning. Lån må beviljas med
högst 75 procent av kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna. Ränta
skall erläggas å lyftat lån från och med fjärde året efter det kalenderår, under
vilket lånet till någon del första gången lyftats. Räntan beräknas efter
fyra procent om året med skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas
den höjning av räntan som Kungl. Maj:t med hänsyn till den effektiva medelräntan
för statens upplåning kan bestämma. Lån är amorteringsfritt till
och med fjärde året efter det kalenderår, under vilket lånet till någon del för
första gången lyftats. Därefter skall lånet återbetalas med lika årliga inbetalningar
inom den tid, högst 30 år från första lyftningsdagen, som bestämmes
vid lånets beviljande. Såsom säkerhet för lånesumma erfordras inteckning
med bästa förmånsrätt å motsvarande belopp i den fastighet, till vilken
lagerhuset är förlagt eller avsett att förläggas, eller ock, därest låntagare
icke är ägare av nämnda fastighet, förlagsinteckning, som med bästa förmånsrätt
beviljats i de för hans rörelse avsedda lösa inventarier och råvaror
samt i rörelsen frambragta alster, jämte, där så finnes erforderligt, vederhäftig
borgen.

Enligt en den 2 maj 1941 utfärdad kungörelse (nr 299) kan till dylikt lån
berättigad förening även beviljas statsbidrag med belopp motsvarande högst
10 procent av anläggningskostnaderna.

I skrivelse den 24 september 1943 har Sveriges frukt- och trädgårdsodlares
riksförbund, förening u. p. a. gjort framställning örn vidtagande av vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

199

ändringar i förenämnda kungörelser angående lån från frukt- och potatislagerhusfonden
och statsbidrag för uppförande av frukt- och potatislagerhus.
Förbundet har anfört i huvudsak följande.

Av innehållet i kungörelsen den 2 maj 1941 angående lån från fruktoch
potatislagerhusfonden torde följa, att lån från fonden närmast äro avsedda
för uppförande av större lagringshus, s. k. centrallagerhus. Emellertid
har erfarenheten givit vid handen, att det syfte till potatis- samt fruktoch
köksväxtodlingens fromma, som avsetts med ifrågavarande lånemöjligheter,
först når full effektivitet, när möjlighet finnes att kring centrallagerhusen
på lämpligt sätt gruppera mindre lagerhus, s. k. lagringskällare, som
ägas av enskilda frukt-, köksväxt- eller potatisodlare. Det torde kunna antagas,
att landets nuvarande behov av dylika lagringskällare uppgår till omkring
500. Kostnaderna för varje lagringskällare, inklusive montering, äro
variabla, men torde kunna beräknas till genomsnittligt 20,000 å 25,000 kronor.

Riksförbundet, som är en sådan förening utan personlig ansvarighet, som
omförmäles i lånekungörelsen, har med Aktiebolaget Carl Söderberg, vilket
saluför monteringsfärdiga sådana lagringskällare ävensom delar därav, varom
i ärendet är fråga, träffat ett avtal, varigenom riksförbundet erhållit
kontroll över försäljningen av ifrågavarande lagringskällare, genom att bolaget
förbundit sig att endast till föreningen eller av denna godkänd köpare
försälja monteringsfärdiga lagringskällare.

De odlare, vilka komma i fråga såsom köpare av lagringskällare, äro ytterligt
sällan i sådan ekonomisk situation, att de genom kontantköp eller
anlitande av vanliga kreditmöjligheter kunna finansiera sina köp. För riksförbundet
eller dess medlemmar är det av ekonomiska skäl icke möjligt
att träda hjälpande emellan. Då emellertid tillkomsten av lagringskällare är
synnerligen angelägen för en ändamålsenlig och rationell utveckling av landets
potatis-, köksväxt- och trädgårdsodling samt vad därmed äger samband
och då vidare ifrågavarande lagringskällare utgöra ett nödvändigt komplement
till centrallagerhusen, synes det vara ett allmänt intresse, att icke blott
sådana föreningar, varom lånekungörelsen talar, utan även enskilda odlare
skola kunna erhålla lån ur frukt- och potatislagerhusfonden för uppförande,
inköp, ombyggnad eller inrättande av lagringskällare (primärlagerhus) för
frukt, potatis eller köksväxter ävensom till därtill hörande maskinell utrustning.

I ändamål att skapa garantier för att lagringskällare anordnas å lämplig
ort och att behov därav förefinnes, torde lån icke böra komma i fråga till
andra än sådana odlare av potatis eller frukt- och köksväxter, som av riksförbundet
rekommenderas till erhållande av lån. Låntagare bör vidare vara
medlem av riksförbundet eller lokalförening, som är ansluten till denna organisation.
Odlare bör i samband med lånets erhållande förplikta sig att
till föreningen eller genom dess förmedling försälja så stor del av sin produktion,
som föreningen bestämmer.

För att emellertid möjligheten för odlare att erhålla lån ur frukt- och potatislagerhusfonden
skall få någon praktisk betydelse, torde det vidare vara
nödvändigt att såsom säkerhet för lån godtaga ej blott sådan säkerhet, som
föreskrives i lånekungörelsen utan även inteckning i jordbruksinventarier
jämlikt lagen den 3 juni 1932 (dier borgen, som av det lånebeviljande organet
må kunna godkännas.

Vidare bör gälla, att låntagare avgiftsfritt skall ställa erforderlig och lämplig
tomt på fri grund lill förfogande för lagringskällares uppförande, att
låntagaren avgiftsfritt med nyttjanderätt upplåter denna tomt åt långivaren

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

under en tidrymd av 35 år, räknat från dagen för lånets erhållande eller
den kortare tidrymd, inom vilken låntagaren till fullo guldit lånet, att långivaren
utan odlarens hörande och på dennes bekostnad äger inteckna nyttjanderätten
samt att låntagare vid försäljning av den fasta egendom, å vilken
nyttjanderätt till marken för lagringskällarens uppförande upplåtits,
äger skyldighet göra skriftligt förbehåll örn beståndet av nyttjanderätten.

Riksförbundet utgår vidare från, att äganderätten till levererat material
icke skall övergå till köparen, förrän detsamma blivit till fullo guldet och lånet
återbetalats.

Därest så befinnes lämpligt, är riksförbundet — som förutsätter att även
enskild odlare, som erhåller lån för uppförande, inköp, inrättande eller ombyggnad
av lagringskällare för frukt, potatis eller köksväxter, skall erhålla
sådant statsbidrag, som omförmäles i kungörelsen den 2 maj 1941 angående
statsbidrag för uppförande av frukt- och potatislagerhus — villigt att tjänstgöra
såsom lånebeviljande och kontrollerande organ för statsverkets räkning
i enlighet med de bestämmelser, som Kungl. Majit härför må föreskriva.

över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen
den 28 september 1943, av statens livsmedelskommission den 1 oktober
1943 och av statskontoret den 5 i sistnämnda månad.

Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Erfarenheterna rörande lagerhusen vore tidigare begränsade till större
byggnader, uppsamlings- och centrallagerhus, vilka disponerades av föreningar
av jordbrukare eller frukt- eller köksväxtodlare eller ock av sammanslutningar
av sådana föreningar. Efter hand skapades emellertid med hänsyn
till behovet av ändamålsenliga mindre lagerlokaler på produktionsorterna
bland annat monteringsfärdiga lagringskällare, vilka äro en utveckling av
den sedan gammalt inom landet använda jordkällaren. Sålunda äro dessa
moderna lagringskällare utrustade med t. ex. särskilda ventilationsanordningar
och anordningar för intagning av jordluft. Hittills ha potatis och rotfrukter
på produktionsorterna i stor utsträckning lagrats i vanliga jordstukor.
Detta lagringssystem är emellertid icke allenast synnerligen arbetskrävande,
särskilt vid mera betydande odlingar, utan medför även vid stukornas
öppnande under kyla risk för frostskador å eller, till följd av vårens
solvärme, för tidig förruttnelse av den lagrade varan. Då det är av vikt, att
odlare eller sammanslutningar av sådana äga tillgång till fullgoda lagringslokaler
även på produktionsorterna, är en allmännare användning av dylika
lagringskällare önsklig. Därigenom skulle också odlarna själva kunna fortlöpande
övervaka produkternas beskaffenhet på ett effektivare sätt än både
vid användning av stukor och vid sammanförande på en gång av större
varupartier till konsumtionsorterna. Vidare skulle en successiv försäljning
av odlarnas produkter genom odlarorganisationenms försorg möjliggöras,
varigenom åter producenterna skulle kunna erhålla jämnare priser och sålunda
bättre ekonomiskt utbyte av sina produkter.

Det vore enligt lantbruksstyrelsen förmenande betydelsefullt, örn även enskilda
odlare i viss utsträckning kunde beredas möjlighet till erhållande av
lån och statsbidrag utan återbetalningsskyldighet till bestridande av kostnaderna
för uppförande av lagringskällare. Lantbruksstyrelsen vill därför tillstyrka,
att åtgärder vidtagas i syfte att utsträcka ifrågavarande tåne- och
bidragsverksamhet till även enskilda odlare. Enligt styrelsens förmenande
torde rätten att erhålla lån och bidrag i princip stå^ öppen för envar odlare,
som önskar använda sig av denna möjlighet, och sålunda icke vara bunden

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

201

vid medlemskap i viss organisation. På lantbruksstyrelsen torde betra ankomma
att, när styrelsen avgiver utlåtande i låne- eller bidragsärende, övervaka,
att lagringskällare anordnas på lämplig ort och att behov därav föreligger.

Riksförbundet ifrågasätter att självt stå som förmedlare av dylikt lån och
statsbidrag. Detta förslag kan lantbruksstyrelsen icke tillstyrka. Enligt lantbruksstyrelsen
mening bör den hittillsvarande ordningen för beviljande och
utbetalande av lån från frukt- och potatislagerhusfonden och av statsbidrag
för uppförande av frukt- och potatislagerhus allt fortfarande bibehållas.
Även örn denna ordning kan förväntas komma att i någon mån verka hämmande
på utvecklingen av den understödsverksamhet, varom här är fråga,
synes någon ändring härutinnan tillsvidare icke böra komma till stånd. Sedan
närmare erfarenheter rörande samma verksamhet vunnits, kan det möjligen
befinnas möjligt och lämpligt att ställa hushållningssällskapen som
förmedlare av ifrågavarande lån och bidrag på sätt nu skei- på många andra
områden av den statliga understödsverksamheten för jordbrukare.

Vad angår ifrågavarande låneverksamhet förutsätter lantbruksstyrelsen,
att samma ränte- och amorteringsfrihet, som gäller för ekonomisk förening,
jämväl kommer att tillämpas på enskilda odlare, som erhålla lån från fonden.
Lånesumman synes dock böra begränsas till ett belopp, motsvarande
högst 50 procent av den beräknade och godkända kostnaden för de med lånet
avsedda åtgärderna, kostnaden för tomt ej inräknad. Lantbruksstyrelsen
får därjämte föreslå, att amorteringstiden för enskilda odlare fastställes till
10 år från första lyftningsdagen, som bestämmes vid lånets beviljande.

Riksförbundet har i någon mån även berört frågan örn säkerhet för utlämnade
lån. Otvivelaktigt torde frågan om säkerhet vid utlämnande av lån
ofta kunna förväntas medföra svårigheter för låntagaren och därigenom också
begränsa användningen av de här föreslagna lånemöjligheterna enär man
torde böra utgå därifrån, att låntagaren måste ställa en fullt betryggande säkerhet,
som kan godkännas av den låneutbetalande myndigheten. Ett genomförande
av det av riksförbundet framlagda förslaget om möjlighet för låntagare
att såsom säkerhet för beviljat lån lämna inteckning i jordbruksinventarier
torde knappast kunna förväntas komma att i högre grad underlätta
ifrågavarande lånegivning, enär sådan säkerhet väl i regel ej torde komma
att godtagas av den låneutbetalande myndigheten, annat än i samband med
tillfredsställande borgen. Lantbruksstyrelsen har emellertid intet att i och
för sig erinra mot förslaget. Sålunda bör såsom säkerhet i förevarande fall
godtagas, förutom inteckning med bästa förmånsrätt för hela lanesumman
i den fastighet, till vilken lagringskällaren är förlagd eller avsedd att förläggas,
jämväl inteckning i jordbruksinventarier, vilken med bästa förmånsrätt
beviljats i de lösa inventarier, levande och döda, vilka äro avsedda för låntagarens
jordbruk och i samband därmed eventuellt bedriven rörelse av beskaffenhet
att utgöra binäring till jordbruket, jämte, där så finnes erforderligt,
vederhäftig Itorgen.

Vad slutligen beträffar statsbidrag utan återbetalningsskyldighet synes enskild
odlare böra kunna komma i åtnjutande av sådant på samma villkor,
sorn gälla för ekonomisk förening, eller med högst 10 procent av den beräknade
och godkända anläggnings- eller inköpskostnaden, kostnad för tomt ej
inräknad.

Statens livsmedelskommission har framhållit följande.

Eör att det syfte, sorn avsells med inrättande av frukt- och potatislagerhusfonden,
skall nå full effektivitet, synes det även kommissionen vara nödvändigt,
alt odlarna i trakten omkring de större av de ekonomiska föreningarna
agda lagerhusen, vilka kunna betraktas som centrallagerhus, lia möjlighet att

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. i sami. Nr 311. H

202

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

förvara sina produkter i mindre lagerlokaler, s. k. lagringskällare, av ändamålsenlig
beskaffenhet, intill den tidpunkt odlarna kunna få inleverera sina
produkter till centrallagerhusen. Enär emellertid enskilda odlare i allmänhet
torde sakna ekonomiska resurser att uppföra dylika lagerlokaler och vanliga
låne- och kreditmöjligheter icke alltid torde kunna anlitas, synes det vara ett
allmänt intresse, att möjlighet beredes för odlarna att för detta ändamål erhålla
lån ur frukt- och potatislagerliusfonden. Likaså synes det kommissionen
angeläget, att jämväl enskilda odlare skola kunna erhålla bidrag av staten
utan återbetalningsskyldighel för uppförande av dylika lagringskällare. Enligt
livsmedelskommissionens förmenande böra emellertid även andra odlare
än sådana, som äro medlemmar i Sveriges frukt- och trädgårdsodlares riksförbund
eller lokalförening ansluten till denna organisation, kunna erhålla
lån ur här ifrågavarande fond. Förslagsvis synes sålunda även av hushållningssällskap
rekommenderade odlare böra beredas samma lånemöjlighet.
Kommissionen förutsätter därvid, att Sveriges frukt- och trädgårdsodlares
riksförbund med stöd av det mellan riksförbundet och Aktiebolaget Carl Söderberg
träffade avtalet, medgiver, att även odlare, som stå utanför riksförbundet,
få inköpa sådana monteringsfärdiga lagringskällare, som av aktiebolaget
försäljas. Ett principiellt medgivande av denna innebörd synes böra
sättas som villkor för bifall till riksförbundets framställning.

Det synes vidare kunna diskuteras, huruvida lån till enskilda odlare lämpligen
böra beviljas upp till samma procentsats av anläggningskostnaderna,
som enligt nuvarande bestämmelser gäller vid beviljande av lån till ekonomiska
föreningar, d. v. s. till belopp, som motsvarar högst 75 procent av
den beräknade och godkända kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna,
kostnaden för tomt ej inräknad. I viss omfattning torde nämligen enskilda
odlare, såsom exempelvis större potatisodlare, ha bättre ställning än
i många fall nybildade ekonomiska föreningar, varvid även torde böra beaktas,
att uppförandet av lagringskällare, för vilket ändamål det övervägande
antalet odlare säkerligen komma att ansöka om lån, kräver mindre kapitalutlägg
än uppförandet av ett stort lagerhus. Därtill kommer, att dylika låntagare
ofta torde kunna utföra viss del av arbetet med uppförandet av lagringskällare
nied den ordinarie arbetsstyrkan vid vederbörande brukningsdel.
Kommissionen vill därför för sin del föreslå, att till enskilda odlare lån endast
beviljas till belopp, som motsvarar förslagsvis högst 50 procent av anläggningskostnaderna.

Slutligen torde kunna ifrågasättas, örn för lån, som beviljas enskilda odlare,
amorteringstiden av lånet bör kunna utsträckas till samma längd, vartill
möjlighet finnes vid beviljande av lån till ekonomiska föreningar, nämligen
trettio år. De lagerlokaler, som komma att uppföras av enskilda odlare, torde
nämligen i allmänhet komma att bli av sämre konstruktion och följaktligen
även av mindre hållbarhet än de större lagerhus, som uppföras av de
ekonomiska föreningarna. Enligt livsmedelskommissionens mening synes därför
amorteringstiden för odlarlån böra begränsas förslagsvis till högst femton
år.

Med stöd av vad sålunda anförts vill livsmedelskommissionen i princip tillstyrka
bifall till här föreliggande förslag med de modifikationer av detsamma,
som framgå av vad kommissionen anfört.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret vill till en början framhålla, att den föreslagna låneverksamheten
rent konstruktivt sett har ganska litet gemensamt med de hittills utgående
lånen ur denna fond. Kungörelsen den 2 maj 1941 angående lån från

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

203

frukt- och potatislagerhusfonden lärer därför vid bifall till framställningen
höra i viktiga delar helt omarbetas.

Därest framställningen i sak finnes höra föranleda åtgärd, hör enligt statskontorets
mening riksförbundet icke beredas den allenarådande ställning på
förevarande område, framställningen åsyftat. Lånen torde sålunda alltjämt
böra beviljas av Kungl. Majit och den erforderliga övervakningen ske genom
lantbruksstyrelsens försorg. Berättigad till lån bör vara varje lantbrukare,
som är beredd att uppföra lagringskällare på lämplig plats och i övrigt befinnes
lämplig. För utrönande av att dessa förutsättningar föreligga torde
riksförbundet eller hushållningssällskapen höras innan lån utdelas. Den här
skisserade anordningen torde emellertid kräva vissa ändringar i det mellan
tillverkaren och riksförbundet träffade avtalet.

Enär den föreliggande framställningen avser jämförelsevis enkla byggnader,
vid vilkas tillkomst vederbörande jordbrukare torde kunna till mera betydande
del ekonomiskt medverka, synes lånerätten därför utan olägenhet
kunna begränsas, förslagsvis till högst 50 procent av byggnadskostnaderna.
Likaså torde en begränsning av den nu medgivna 30-åriga amorteringstiden
vara nödvändig. I sådant avseende torde beträffande lagringskällare en tidrymd
av 10 år vara tillfyllest.

Vad säkerheten för lånen beträffar äro olika lösningar tänkbara. Därest
prövningen därav såsom hittills helt överlämnas åt statskontoret, torde i
första hand böra. fordras säkerhet, som kan av ämbetsverket godkännas för
lånet. Såsom säkerhet för hela lånesumman torde få godtagas inteckning med
bästa förmånsrätt å motsvarande belopp i den fastighet, till vilken lagerkällaren
är förlagd eller avsedd att förläggas. För den händelse sådan säkerhet ej
kan företes, synes förlagsinteckning med bästa rätt i de för låntagarens rörelse
avsedda lösa inventarier och råvaror kunna godtagas eller ock sådan
inteckning som avses i lagen den 3 juni 1932 örn inteckning i jordbruksinventarier.
Alternativt vill statskontoret föreslå, att säkerhetsprövningen överlämnas
åt ämbetsverket allenast för det fall att inteckning med bästa rätt i
den fastighet, varå lagerkällaren är uppförd, kan företes, men att beträffande
all annan säkerhet prövningen förbehålles Kungl. Majit. Då det lärer vara
ofrånkomligt att stundom godtaga mindre goda säkerheter, är ämbetsverket
för sin del böjt att förorda det sistnämnda alternativet. Vare sig prövningen
av säkerheten förlägges till statskontoret eller till Kungl. Majit torde en viss
arbetsförstärkning å ämbetsverkets ombudsmansexpedition bliva nödvändig.

Statskontoret vill slutligen framhålla, att medgivandet av lån av förevarande
art i den utsträckning, som förordats av riksförbundet, med nödvändighet
förr eller senare måste komma att medföra betydande krav å ny kapitalinvestering
i fonden.

Vid inrättande av frukt- och potatislagerhusfonden torde närmast ha avsetts
att möjliggöra för producentföreningarna alt uppföra större lagerhus.
Såsom framgår av vad i ärendet anförts har emellertid erfarenheten givit vid
handen, alt synnerligen stora fördelar skulle vinnas, därest i viss utsträckning
även mindre lagerhus skulle kunna anordnas hos odlarna själva. Härigenom
skulle bättre förutsättningar ernås leir bevarande av potatis-, frulund!
köksväxtskörden, vilket i nuvarande krisläge torde vara av stor betydelse.
För en ändamålsenlig och rationell utveckling av ifrågavarande odlingar torde
det vara av vikt alt möjligheter öppnas även för enskilda odlare alt erhålla
lån för uppförande av dylika mindre lagerhus, i vilka ifrågavarande

Departement schefen.

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

produkter skulle förvaras till den tidpunkt då odlarna lämpligen kunde inleverera
produkterna till centrallagerhusen.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig i likhet med såväl lantbruksstyrelsen
som statens livsmedelskommission böra tillstyrka, att sådana ändringar
vidtagas i lånebestämmelserna för frukt- och potatislagerhusfonden
att lån kunna beviljas även för nu ifrågavarande ändamål. Däremot kan jag
icke nu förorda alt statsbidrag må utgå för ändamålet. I anslutning till att
låneverksamheten utsträckes att avse även enskilda odlare torde emellertid
såsom ock de hörda myndigheterna framhållit andra ändringar böra vidtagas
i lånebestämmelserna. En viss jämkning synes sålunda böra göras i bestämmelsen
att lån kan beviljas till 75 procent av den godkända kostnaden för lagerhuset.
Lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen ha för sin del ansett
att en sänkning av lånemaximum till 50 procent bör ske, då fråga är
om lån till mindre lagerhus. Ehuru jag delar myndigheternas uppfattning att
en sänkning av lånemaximum bör komma till stånd, finner jag dock den
föreslagna sänkningen alltför stor. Enligt min mening torde lån för nu ifrågavarade
ändamål böra kunna beviljas till 60 procent av de godkända kostnaderna,
tomtpriset oberäknat. Såsom myndigheterna förordat synes vidare en
begränsning av amorteringstiden böra äga rum. Amorteringstiden för lån,
varom nu är fråga, torde böra bestämmas till högst 10 år, givetvis med rätt
för låntagaren att före lånetidens utgång inbetala lånesumman. Med hänsyn
till de för närvarande höga byggnadskostnaderna torde beträffande ifrågavarande
lagerhus ränte- och amorteringsfrihet böra medgivas under viss tid. Enligt
min uppfattning synes emellertid ränte- och amorteringsfriheten böra omfatta
endast två år. Det torde, såsom framgår av frukt- och trädgårdsodlarnas
riksförbunds framställning, för ett icke ringa antal lånesökande möta svårigheter
att ställa sådan säkerhet för lånet, som enligt gällande bestämmelser föreskrives
för lån från ifrågavarande lånefond. Vissa lättnader härutinnan synas
därför bliva erforderliga, därest den nu ifrågasatta verksamheten med
uppförande av mindre lagerhus skall få den omfattning som anses önskvärd.
Det torde sålunda böra medgivas att även enbart inteckning med bästa förmånsrätt
i jordbruksinventarier kan godtagas såsom säkerhet för lån. Därjämte
torde såsom sådan säkerhet kunna godkännas enbart fastighetsinteckning,
även där denna icke har bästa förmånsrätt i fastigheten. Prövningen av säkerheten,
vilken för närvarande åvilar statskontoret, torde såvitt angår lån
till mindre lagerhus hos enskilda jordbrukare böra ankomma på Kungl.
Maj:t. Den hittillsvarande ordningen för beviljande och utbetalande av lån
torde i övrigt böra äga tillämpning även i avseende å nu förevarande verksamhet.
Jag kan alltså i likhet med lantbruksstyrelsen icke tillstyrka, att riksförbundet
självt står såsom förmedlare av lån. Sedan närmare erfarenheter
rörande verksamheten vunnits, kan det möjligen befinnas lämpligt att låta
hushållningssällskapen vara förmedlare av ifrågavarande lån. För utrönande
av huruvida förutsättningar för lån föreligga torde yttrande böra inhämtas
från lantbruksstyrelsen ävensom från vederbörande hushållningssällskap eller
riksförbundet. Jag förutsätter att riksförbundet icke kommer att begagna sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

205

av sitt avtal med det bolag som uppför lagerhus av ifrågavarande slag på så^
dant sätt att låneverksamheten försvåras eller förhindras.

Någon särskild anvisning av medel till lån i anledning av de nu förordade
ändringarna i förevarande låneverksamhet torde icke erfordras för inneva-,
rande budgetår.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
jag i det föregående anfört ändringar må vidtagas i bestämmelserna
för lån från frukt- och potatislagerhusfonden.

[5.] 9. Hemslöjdslånefonden. Ifrågavarande lånefond inrättades vid 1928
års riksdag för utlämnande av lån till hushållningssällskapen, vilka i sin tur
skulle lämna förlagslån för anskaffande av för textil tillverkning avsett
svenskt material, företrädesvis av lin och ull. Genom beslut av 1940 års lagtima
riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) medgavs, att lån för anläggande av
lin- och hampberedningsanstalter finge beviljas från hemslöjdslånefonden.
Till förstärkning av fonden anvisades för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag
av 300,000 kronor. Sedermera lia såsom kapital för fonden anvisats å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av

1,500,000 kronor, å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av likaledes 1,500,000 kronor, å riksstaten för budgetåret
1942/43 ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor samt å tilläggsstat till riksstaten
för sistnämnda budgetår ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Bestämmelser rörande lån från ifrågavarande fond äro meddelade i kungörelsen
den 21 juni 1940 (nr 605) med däri genom kungörelserna nr 952/
1940 och 152/1942 gjorda ändringar.

I gemensam skrivelse den 31 augusti 1943 ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
hemställt, att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/
44 måtte för ifrågavarande ändamål anvisas ett investeringsanslag av 600,000
kronor. Ämbetsverken ha härvid anfört följande.

Enligt meddelande från statskontoret uppgick den till utlåning disponibla
kapitaltillgången å fonden den 1 juli 1943 till 130,000 kronor. Under innevarande
budgetår beräknas inflyta amorteringar till ett belopp av 60,000 kronor.
Under den hittills tilländalupna delen av löpande budgetår ha kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen beviljat ett linberedningslån å 130,000 kronor,
vadan för ytterligare utlåning under återstående del av innevarande budgetår
sålunda torde finnas tillgängligt ett belopp av endast 60,000 kronor.

Emellertid lia till lantbruksstyrelsen inkommit ansökningar örn lån från
fonden med sammanlagt omkring 325,000 kronor för utbyggnad och komplettering
av linberedningsanstalterna i Växjö och Kristinehamn. Till uppförande
av nämnda anstalter lia lån tidigare utgått från fonden. Vidare äro enligt vad
ämbetsverken erfarit ytterligare utvidgningar påbörjade eller planerade vid
linberedningsanstalterna i Laholm och Hybo samt vid hampberedningsanstalterna
i Värmhol, för vilka åtgärder lån från fonden beräknas bliva erfor -

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Departement schefen.

derliga till sammanlagt omkring 300,000 kronor. Jämväl för uppförande av
sistnämnda tre anstalter ha lån tidigare utgått från fonden. Ifrågavarande
utvidgningar torde till huvudsakliga delar bliva färdigställda under innevarande
budgetår, varför medel till arbetena torde bliva erforderliga inom den
närmaste tiden. Även om lån för de nu ifrågasatta utvidgningarna icke kunna
i sin helhet lyftas, förrän vederbörande anläggningar färdigställts och besiktigats,
är det för låntagarna av stor betydelse för erhållande av kredit hos banker
och leverantörer, att statslån och statsbidrag till hela kostnadssumman
beviljas så snart som möjligt.

För tillgodoseende av behovet av lån till nyssnämnda lin- och hampberedningsanstalter
erfordras sammanlagt omkring (325,000 + 300,000 —) 625,000
kronor. Med hänsyn till att, enligt vad förut anförts, ett belopp av endast 60,000
kronor beräknas stå till förfogande för utlåning under återstående del av innevarande
budgetår, skulle ytterligare 565,000 kronor behöva ställas till förfogande
för ändamålet. Då ytterligare kostnadsstegringar med åtföljande ökat
lånebehov kunna förväntas komma att inträffa eller redan inträffat sedan
kostnadsberäkningar för utvidgningarna uppgjorts och då mindre belopp torde
böra reserveras för utlämnande jämväl av hemslöjdslån åt hushållningssällskapen,
synes ett avrundat belopp av 600,000 kronor böra anvisas å tillläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår.

I anslutning till vad jag förut denna dag anfört vid tillstyrkande av medelsanvisning
till bidrag för uppförande av lin- och hampberedningsanläggningar
finner jag mig böra förorda, att hemslöjdslånefonden förstärkes för att möjliggöra
utlämnande av lån för komplettering av de i kommerskollegiums och
lantbruksstyrelsens framställning omförmälda lin- och hampberedningsanstaltema.
I vad rör ifrågasatt utbyggnad av anläggningarna synes dock, såsom
jag tidigare framhållit, största försiktighet böra iakttagas. För ändamålet
synes ett belopp av 600,000 kronor vara erforderligt. Detta belopp torde böra
anvisas å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Hemslöjdslånefonden å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av .......................... kronor 600,000.

Fonden för låneunderstöd.

[6.] 6. Lån till Sveriges utsädesförening för inrättande av linlaboratorium.

Från och med budgetåret 1940/41 har å riksstaten under nionde huvudtiteln
under anslagstiteln Befrämjande av fröodlingen m. m.: Särskilt bidrag till
Sveriges utsädesförening för kvalitetsundersökning av lin m. m. varit uppfört
ett reservationsanslag av 15,600 kronor. Anslaget bär utgått såsom bidrag
till täckande av kostnaderna för verksamheten vid ett av utsädesföreningen
inrättat laboratorium för undersökning av lin med hänsyn till kvalitet m. m.

Statens livsmedelskommission har den 14 september 1943 med eget yttrande
samt utlåtande av statens linnämnd överlämnat en framställning från
Sveriges utsädesförening, däri föreningen — med förmälan att det av förening -

Kunal. Maj-.ts proposition nr 344.

207

en med ekonomiskt stöd av vissa företag inom linneindustrien upprättade linlaboratoriet
i Svalöv förstörts vid eldsvåda den 30 juli 1943 — hemställt om
anvisande av ett statsanslag å 307,000 kronor för uppförande i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av ingenjören N. Zetterman uppgjort förslag av
nya byggnader för en försöksanstalt för linberedning och linlaboratorium i
Svalöv ävensom för anskaffande av erforderlig utrustning. I ärendet ha infordrade
utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen den 20 september 1943,
av statskontoret den 22 i samma månad, av byggnadsstyrelsen den 24 i nämnda
månad samt av utredningen rörande tekniskt-vetenskaplig forskning den
1 oktober 1943.

Utsädesföreningen har lämnat följande uppgifter rörande det nu nedbrunna
linlaboratoriet.

Efter förberedande överläggningar angående inrättande av ett linlaboratorium
i Svalöv beräknades i augusti 1939 kostnaderna för ett sådant till 40,000
kronor, vilken summa de fyra linspinneriföretagen Almedahl—Dahlsjöfors
Aktiebolag, Holma—Helsinglands Linspinneri- och Väfveriaktiebolag, Oskarströms
Linnefabrik och Jonsereds Fabrikers Aktiebolag förklarade sig villiga
gemensamt donera.

Under den fortsatta utredningen angående det planerade linlaboratoriet
visade det sig, att anläggningskostnaderna för detsamma, på grund av de genom
kriget höjda priserna samt önskvärdheten av att utrustningen kompletterades
med en modern skäktturbin, kunde beräknas till omkring 60,000
kronor. I maj 1940 förklarade sig donatorerna villiga att till utsädesföreningens
förfogande ställa ytterligare 20,000 kronor, varav hälften som direkt bidrag
och hälften som lån. Genom tillmötesgående från Allmänna Svenska
Utsädesaktiebolaget kunde utsädesföreningen förhyra för laboratoriet erforderliga
byggnader vid bolagets egendom Månsabo vid Svalöv, vilka ombyggdes
för sitt nya ändamål, så att anläggningen kunde fullbordas under hösten
1940. För varmvattenrötningen inreddes nio bassänger av olika storlekar med
en sammanlagd volym av cirka 30 kubikmeter, vilket motsvarar en halmmängd
av omkring 2,000 kilogram i varje rötomgång. Det rötade materialet
lufttorkades på ett fält i omedelbar anslutning till laboratoriebyggnaden.
Skäktturbin och övriga beredningsmaskiner hade inköpts från Belgien till
mycket förmånligt pris.

I syfte att möjliggöra en mera kontinuerlig drift, oberoende av torkvädret,
lämnade de förut nämnda fyra linspinnerierna i december 1940 en tilläggsdonation
på 8,000 kronor, varigenom en mindre anläggning för artificiell
torkning kunde anskaffas. Denna visade sig emellertid ej uppnå önskad kapacitet,
varför linspinnerierna i januari 1943 beslöto att tillskjuta ytterligare

17,000 kronor för installerande av ännu en ångpanna samt vattenmangel,
medan samtidigi vissa förbättringar av torken skulle göras. Vidare skulle en
kombinerad tåga- och blånpress anskaffas. Dessa sistnämnda kompletteringar
voro ej slulförda, då laboratoriet den 30 juli 1943 härjades av en
eldsvåda, som totalt ödeläde anläggningen. Varken den nya ångpannan med
tillhörande skäveldningsanordning eller vattenmangeln och fiberpressen voro
emellertid vid tillfället levererade och installerade.

Vid branden räddades endast en del laboratorieapparatur— såsom analysvåg
och andra vågar, fuktiglialtsmätare och konditioneringsskåp — samt
övervägande delen av laboratoriets försöksprotokoll och kortregister. Däremot
innebrändes bl. a. en större serie ritningar av mikroskopiska tvärsnitt,
vilka påbörjades redan år 1938 och avsågo att belysa skillnaderna i tiber -

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

halt och fiberkvalitet mellan olika in- och utländska linsorter. Hela brandförsäkringssumman,
innefattande inredning med bassänger o. d., rörledningar
och elektriska installationer, maskinutrustning och laboratorieapparatur samt
lager av linhalm och tågor, uppgick till 102,000 kronor, varav cirka 95,000
kronor torde komma att utbetalas av vederbörande försäkringsbolag.

Enligt vad föreningen anfört lia arbetsuppgifterna vid linlaboraloriet under
de år det varit i verksamhet i stort sett omfattat följande områden.

1. Undersökning av material från förädlingsarbetena och försöken med lin
lii. m. för utrönande av fiberkvaliteten hos olika sorter.

2. Undersökning av odlingsteknikens inflytande på spånadsväxternas fiberhalt
och kvalitet, varvid material i främsta hand skulle hämtas från de
av jordbruksförsöksanstalten ledda fältförsöken.

3. Forskningsarbeten berörande beredningsmetodikens olika faser, såsom
rötning, torkning, grönberedning m. m.

4. Undervisnings- och upplysningsarbete i samverkan nied bl. a. statens
linnämnd, linneindustrien och beredningsverken i syfte att stödja produktionen
av kvalitetsfiber.

Föreningen har beträffande behovet av ett nytt laboratorium för fortsättande
av ifrågavarande verksamhet samt angående kostnaderna härför anfört
följande.

De betydelsefulla och vägledande resultat, som vunnits under de år laboratoriet
varit i verksamhet, lia till fullo ådagalagt behovet och nödvändigheten
av ett kvalitetslaboratorium med örn möjligt ökade resurser. I den mån odlingen
av lin och hampa utvidgats och nya beredningsverk tillkommit, har
också vikten av kvalitetsproduktion framträtt allt starkare. Med hänsyn till
såväl spånadsväxtodlingens betydelse för folkförsörjningen som de stora insatser,
vilka statsmakterna redan gjort för denna odlings uppbyggande torde
laboratoriet otvivelaktigt ha en mycket stor uppgift att fylla.

På grund av nämnda omständigheter synes det från linodlingens och linhanteringens
synpunkt vara angeläget och betydelsefullt, att den verksamhet
som avbrutits snarast möjligt kan återupptagas och fortsättas. Utsädesföreningen
har därför ansett sig höra omedelbart vidtaga åtgärder för att såsom
ersättning för den nedbrunna linberedningsanstalten och linlaboratoriet få
till stånd en ny byggnad med erforderlig utrustning för bedrivande av verksamheten
i fråga.

Vid behandlingen av detta ärende har helt naturligt först det spörsmålet
ställts, huruvida laboratoriets återuppbyggnad borde ske med bibehållande av
den förutvarande omfattningen, eller om utvidgningar borde företagas. Från
Allmänna Svenska Utsädesaktiebolagets sida har ställts i utsikt en återuppbyggnad
av de bolaget tillhöriga, nedbrunna byggnaderna i ungefär samma
omfattning, som den av bolaget erhållna brandskadeersättningen (cirka 65,000
kronor) medger. Från såväl spinneriernas som beredningsverkens sida har
emellertid vid skilda tillfällen med skärpa framhållits, att laboratoriet borde
vara bättre rustat än förut för genomförandet av olika för spånadsväxtodlingens
framtid avgörande undersökningsserier. Dessa önskemål synas enligt
utsädesföreningens mening vara av den art, att de, då tillfälle till deras förverkligande
nu synes erbjuda sig, böra beaktas. Vid uppgörandet av förslagsplanerna
till det nya laboratoriet, vilket skett i samarbete med statens linnämnds
tekniske expert, ingenjör N. Zetterman, har sålunda hänsyn tagits
till att även maskintekniska grundläggande försök skulle kunna förläggas till
laboratoriet. Vidare har önskemålet örn att laboratoriet skulle kunna fungera

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

209

som avgörande instans vid tvistefrågor rörande fiberkvaliteter beaktats. I
syfte att bättre kunna motsvara de krav, som kunna ställas på laboratoriet i
samband med de på initiativ av linnämndens linberedningskommitté och i
samarbete med tekniska högskolan igångsatta forskningsarbetena, har man
också tänkt sig, att laboratoriets personal skulle utökas med en kemist. Slutligen
har det ansetts, att möjligheterna för beredning och undersökning av
hampa borde förbättras.

Efter förut berörda förberedande överläggningar har ingenjör N. Zetterman,
på anmodan av föreningen, uppgjort ritningar och arbetsbeskrivningar
till för anstalten och laboratoriet erforderliga nybyggnader. Vid uppgörandet
av dessa ritningar har ökat utrymme bereus för såväl själva beredningen av
lin och hampa som också för det egentliga laboratoriets undersöknings- och
arbetslokaler.

Kostnaderna för den nya anläggningen har ingenjör Zetterman —- så långt
möjligt på grundval av infordrade och erhållna prisuppgifter och anbud —
beräknat till 370,000 kronor. I denna summa äro också inräknade kostnaderna
för utrustning med behövliga maskiner och apparater av olika slag.
Till de sålunda beräknade utgifterna kommer emellertid också ersättning för
inköp av ett för anläggningen och dess drift behövligt jordområde. Det torde
nämligen icke kunna anses lämpligt eller försvarligt, att ifrågavarande byggnader
skulle uppföras på ofri grund.

För linberedningsanstalten och laboratoriet har utsädesföreningen hittills
disponerat dels det jordområde, på vilket byggnaderna legat, med tillhörande
mindre trädgård, dels ett av utsädesbolaget arrenderat, för lufttorkning av
det rötade linet avsett jordområde av 7,200 kvadratmeter. Då ett sådant fält
för torkning samt för landrötning fortfarande blir behövligt, och då det för
byggnaderna torde erfordras ett område av ungefär samma storlek som förut
och som nämnda fält, skulle sålunda för anläggningen i dess helhet erfordras
ett jordområde av cirka 15,000 kvadratmeter. På förfrågan har utsädesbolaget
förklarat sig villigt att till utsädesföreningen försälja angivna jordområde.
Någon uppgörelse örn priset har ännu icke träffats. Med hänsyn till att jorden
i fråga ligger inom Svalövs municipalsamhälle och inom en nära framtid
sannolikt kan bli efterfrågad som byggnadstomter, torde man emellertid knappast
kunna räkna med ett lägre pris än 1 krona per kvadratmeter, d. v. s.
för hela området cirka 15,000 kronor.

Kostnaderna för den planerade anläggningen i sin helhet, inberäknat för
densamma erforderligt jordområde, skulle alltså uppgå till 385,000 kronor,
Såsom bidrag till dessa kostnader kan utsädesföreningen disponera största
delen av den förut nämnda brandskadeersättningen, 95,000 kronor. I denna
summa ingår emellertid 7,000 kronor för förstört lager av linhalm och tågor,
vilka måste disponeras för anläggningens driftskostnader (inköp av linhalm,
arbetskostnader m. m.). Vidare torde av ersättningen 10,000 kronor böra
disponeras för återbetalning av det förut nämnda av vissa företag inom linneindustrien
lämnade lånet å 10,000 kronor. Av den erhållna brandskadeersättning
skulle sålunda såsom bidrag till den planerade nya anläggningen kunna
användas [95,000 — (7,000 + 10,000) =1 78,000 kronor.

En sammanställning av de förut angivna kostnaderna och för en nyanläggning
disponibla medel ger följande resultat:

Inköp av jordområde .................. kronor 15,000

Kostnader för byggnader oell utrustning . . » 370,000 kronor 385,000

Avgår disponibla medel .............................. » 78,000^

Summa kronor 307,000.

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Såsom av sammanställningen framgår, skulle för genomförandet av föreliggande
förslag till nyanläggning av linlaboratorium och linberedningsanstalt
i Svalöv med erforderlig utrustning erfordras ett belopp av 307,000 kronor.
Då några utsikter att för ändamålet erhålla andra medel än statsanslag för
närvarande icke torde förefinnas, måste alltså förslagets genomförande bli
beroende av om nämnda summa kan erhållas såsom statsbidrag.

Statens linnämnd har i ärendet anfört följande.

En av de första förutsättningarna för att det svenska spånadslinet under
normala lörhållanden skall kunna hävda sig i konkurrensen med utländskt
lin är, att verklig kvalitelsvara kan produceras. Om så skall kunna ske, måste
dels förstklassiga, för svenska förhållanden lämpliga spånadslinsorter finnas
tillgängliga, dels beredningen av linet ske på mest ändamålsenliga sätt. Visserligen
lia redan tvenne lämpliga linsorter frambragts genom den av Sveriges
utsädesförening bedrivna förädlingsverksamheten, men ett fortlöpande
arbete på detta område är nödvändigt för att om möjligt nya ännu bättre
linsorter skola kunna frambringas. Då fiberkvaliteten är av avgörande betydelse
för en linsorts lämplighet, måste en noggrann kontroll av materialet
från växtförädlingsförsöken företagas. Därför måste den institution, som
handhar växtförädlingsarbetet, lia tillgång till ett beredningsverk av den storlek,
att framkomna linhalmpartier kunna beredas under mera fabriksmässiga
förhållanden och icke enbart laboratoriemässigt. Då varje parti måste beredas
för sig och det framkomna fibermaterialet noggrant studeras, skulle dylik
undersökning vid ett av de redan befintliga större linberedningsverken verka
alltför störande på dessas drift. Ett dylikt förfarande är därför icke möjligt
att genomföra. Det är ur bland annat denna synpunkt synnerligen angeläget,
att Sveriges utsädesförening, som bedriver växtförädling på förevarande område,
snarast beredes möjlighet att på nytt uppföra linlaboratoriet och att förse
detsamma med erforderlig maskinell utrustning för beredning av förädlingsmaterialet.

Ett dylikt linlaboratorium är emellertid icke enbart av betydelse för nyssnämnda
ändamål. De nyupprättade större linberedningsverken ställas nämligen
ständigt inför nya problem, som måste lösas genom undersökningar vid
ett speciellt linlaboratorium. Som exempel härpå kan nämnas, att beredningsverken
hittills erhållit relativt lågt fiberutbyte. Därjämte har förhållandet
mellan erhållet utbyte av lintåga och linblånor icke varit det bästa. Vid
det nu eldhärjade linlaboraloriet i Svalöv hade påbörjats vissa undersökningar
i syfte att höja fiberutbytet samt att förbättra utbytet av tåga i förhållande
lill blånor. Tyvärr ha dessa försök nu måst avbrytas, men det är av
största betydelse, att de med det snaraste kunna återupptagas. Varje procents
höjning av fiberutbytet och utbytet av tåga bidrager högst väsentligt till att
förbättra linberedningsverkens ekonomiska ställning. Undersökningar av
olika rötningsmetoder m. m. äro också avsedda att företagas vid ett dylikt
laboratorium. Vid utarbetandet av kvalitetsbestämmelser för halm samt tåga
och blånor av lin ha de vid det eldhärjade linlaboratoriet redan vunna resultaten
varit av stor betydelse. Emellertid är det av vikt, att ytterligare kvalitetsundersökningar
kunna företagas vid ett laboratorium av bär ifrågavarande
art, enär tillräcklig erfarenhet beträffande dylika spörsmål ännu icke vunnits.
Liknande undersökningar beträffande hampa äro avsedda att företagas
vid ifrågavarande laboratorium. Enligt linnämndens uppfattning är det nödvändigt
för den inhemska odlingen och beredningen av lin och hampa att lia
tillgång till ett särskilt laboratorium för ändamålet.

Av vad nu anförts framgår, att någon primärforskning av den art, som skall
bedrivas vid det under statens medverkan tillkomna textilforskningsinstitutet
i Göteborg, icke kommer att bedrivas vid här ifrågavarande linlaboratorium.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

211

Då staten bidragit med avsevärda belopp i form av lån och bidrag för
åstadkommande av fem linberedningsverk och två hampberedningsverk, synes
det vara ett betydande statsintresse, att förutsättningar i förut berört avseende
skapas för att avsett resultat skall uppnås härmed, nämligen skapandet
av en ekonomiskt bärkraftig inhemsk odling och beredning av lin och hampa.
Härtill skulle det planerade laboratoriet i hög grad kunna medverka. Med
hänsyn till lin- och hampodlareföreningarnas för närvarande svaga ekonomiska
ställning lia dessa icke några möjligheter att själva bekosta uppförandet
och utrustandet av ett dylikt laboratorium.

Med stöd av vad nu anförts får statens linnämnd på det livligaste tillstyrka
bifall till föreliggande framställning.

Statens livsmedelskommission har — med instämmande i vad linnämnden
anfört — förordat bifall till utsädesföreningens förslag.

Lantbruksstyrelsen har framhållit följande.

Verksamheten vid linlaboratoriet i Svalöv och de rön och erfarenheter,
som därvid vunnits, synas ha varit av stor betydelse för det odlingsarbete, som
under senare år med framgång bedrivits för att förse landet med det oundgängligen
nödvändiga behovet av lin och hampa. Därjämte ha dessa rön och
erfarenheter kommit den fabriksmässiga beredningen av lin- och hamphalm
till godo och bidragit till att möjliggöra en utbyggnad av denna. Det förhållandet,
att verksamheten vid linlaboratoriet alltmer utvidgats och att ytterligare
utvidgningar av densamma planlagts, visar också, alt den varit av den största
vikt för spånadsväxthanteringen. Det avbräck i linlaboratoriets forskningsarbete,
som vållats genom branden, är således till stor olägenhet för ifrågavarande
hantering och blir till verklig skada för densamma, därest det icke
snarast återupptages.

Under senare år lia lån från hemslöjdslånefonden till betydande belopp
beviljats till bestridande av kostnaderna för anläggande av lin- och hampberedningsanstalter
med inredning och utrustning eller för anskaffande av
för dylik beredning erforderlig maskinell utrustning. Ifrågavarande lån lia
av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt till och nied utgången
av budgetåret 1942/43 beviljats nied sammanlagt i runt tal 7,290,000
kronor. Därjämte lia till och med samma tidpunkt statsbidrag för ändamålet
intill 15 procent av den beräknade och godkända kostnaden av ämbetsverken
beviljats nied tillhopa 1,190,000 kronor. o

För lin- och hampberedningsanstalterna uppstå mångå frågor och problem,
som mäste upptagas till behandling och lösas, örn driften vid dessa anstalter
skall kunna fortgående förbilligas i sådan grad, att den kan forkesta och
bliva ekonomiskt lönande även sedan nuvarande utomordentliga förhallanden
upphört. Laboratorieutrustningen vid de hittillsvarande fabriksanläggningarna
har emellertid varit av liten omfattning. Ämbetsverken ha också varit synnerligen
återhållsamma vid beräknandet av lån och bidrag till anskaffningskostnaderna
för dylik utrustning, detta med hänsyn till dels att forskningen
på detta område ansetts böra utföras mera centralt vid linlaboratoriet i
Svalöv, dels att beredningsanstalterna förutsattes ej lia tillgång till personal,
kvalificerad för mera ingående laboratoriearbeten.

Då sålunda såväl odlarna av lin och hampa som beredningsanstalterna
för dessa växtslag äro i stort behov av ett linlaboratorium, tinner lantin uksstyrelsen
det synnerligen angeläget, att linlaboratoriet i Svalöv återuppbygges

snarast möjligt. o

1 detta sammanhang må anmärkas att det av årets riksdag beslutade, till
Chalmers tekniska högskola i Göteborg förlagda textiltekniska forsknings -

212

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

institutet planlagts under den förutsättningen, att ^laboratoriet i Svalöv
fortsatte sin verksamhet. Nämnda textiltekniska forskningsinstitut torde icke
bliva rustat att upptaga den verksamhet, som hittills bedrivits av linlaboratoriet.
Ett samarbete mellan nämnda båda institutioner synes däremot utan
svårighet i framtiden kunna ordnas.

Förläggningen av linlaboratoriet till Svalöv synes enligt lantbruksstyrelsens
förmenande vara lämplig med hänsyn till icke blott det förädlingsarbete,
sorn är behövligt och redan pågår vid Svalöv, utan även belägenheten av nyssnämnda
forskningsinstitut och beredningsanstalterna i landet. För att linlaboratoriets
verksamhet skall bliva så gagnelig som möjligt synes vidare ett
effektivt samarbete mellan representanter för de skilda intressen, som här
mota, vara önskvärt. Ett representantskap, bestående av utav forskning, linspinnerier,
linberedningsanstalter och odlare utsedda personer, torde därför
för rådgivning til’, linlaboratoriets ledning böra komma till stånd.

Tillkomsten av det förutvarande linlaboratoriet möjliggjordes, såsom utsädeslöreningen
i sin framställning erinrat örn, genom upprepade donationer
av linspinnerierna. Utsädesföreningen håller emellertid nu för osannolikt, att
ytterligare medel för ändamålet skola kunna erhållas från dessa. Då vidare
linodlarna icke själva torde kunna bidraga till kostnadeiaia för uppförande
av ett nytt linlaboratorium, synes statsanslag böra beviljas för ändamålet.

Sökandeföreningen har i de planerade nybyggnaderna för linlaboratoriet
beräknat utrymmen för en utvidgad verksamhet vid laboratoriet i jämförelse
med den hittillsvarande, vilket synes vara välbetänkt med hänsyn lill spånadsväxtodlingens
ökade omlattning. Detta jämte stegrade priser på arbetskraft,
byggnadsmaterial och utrustningsartiklar har medfört, att de beräknade
kostnaderna för anläggningen, 385,000 kronor, blivit höga. I nämnda
belopp ingå emellertid 15,000 kronor för inköp av ett jordområde för anläggningen.
Liksom utsädesföreningen anser lantbruksstyrelsen det icke försvarligt,
att anläggningen uppföres på ofri grund. Lantbruksstyrelsen har
intet att erinra mot sagda kostnader i och för sig. Då kostnaderna för anläggningen,
385,000 kronor, endast äro preliminärt beräknade, torde i avvaktan
på närmare utredning statsanslag för ändamålet böra utgå med högst
nämnda belopp, minskat med redan till disposition .stående brandskadeersättningsmedel,
78,000 kronor, eller således med högst 307,000 kronor. Såsom
villkor för statsanslagets åtnjutande torde böra föreskrivas, att anläggningen
uppföres på av utsädesföreningen med äganderätt förvärvat jordområde
och att prövning av de slutliga anläggningskostnaderna uppdrages åt
kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
har i sitt yttrande — under förmälan att utredningen samråd med professor
Sven Hultin i Göteborg och överingenjör A. Engblom i Borås i egenskap av
medlemmar av en för svenska textilforskningsinstitutet arbetande interimskommitté
samt fil. lic. N. Gralén i Uppsala i egenskap av sakkunnig hos
kommittén — anfört följande.

Handlingarna i ärendet äro ej så fullständiga att man med ledning av dem
kan närmare avgöra karaktären av den forskning, som är avsedd att bedrivas
i det utvidgade linlaboratoriet. Av vissa ritningar som under hand överlämnats
till utredningen genom statens tekniska forskningsråd synes framgå,
att undersökningarna vid linlaboratoriet liksom tidigare huvudsakligen skulle
vara att hänföra till s. k. tillämpningsforskning. Det utrymme och den utrustning
som skulle kunna nyttjas för grundläggande forskning på fiberområdet
äro av mycket obetydlig omfattning och dessa resurser skola tydligen
främst användas för kontroll av beredningsförsöken. På grund härav

Kungl. Mcij:ts proposition nr 344.

213

torde man knappast lia anledning att vänta att någon dubblering av svenska
textilforskningsinstitutets grundläggande fiberforskning skall komma att drivas
vid det tillämnade linlaboratoriet, i all synnerhet som institutets apparatutrustning
kommer att ge detta helt andra möjligheter till fysikalisk-kemisk
grundläggande fiberforskning. Någon onödig dubblering av lokaler och utrustning
torde förslaget till linlaboratorier sålunda knappast innebära. Det
förutsättes dock självfallet att de båda institutionerna stå i kontakt med
varandra för etablerande av samarbete och för undvikande av onödig dubblering
av arbetsuppgifterna.

Enligt de av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens
ordnande framlagda riktlinjerna skall svenska text.ilforskningsinstitutet svara
för den grundläggande forskningen på fiberområdet och för denna forsknings
finansiering skall staten bidraga med en betydande andel. Den mera
målbetonade gemensamma forskningen, till vilken man även torde få räkna
linlaboratoriets uppgifter, skulle däremot som regel bekostas av industrien
och huvudsakligen förläggas till de båda textilinstituten i Borås och Norrköping.
Huruvida genom samarbete med de båda nyssnämnda textilinstituten
den ifrågavarande anstaltens laboratorium kan förminskas kan ej bedömas
av nu föreliggande handlingar.

Statskontoret har uttalat, att det enligt ämbetsverkets mening i främsta
rummet syntes böra ankomma på linneindustrierna att — i likhet med vad
tidigare skett -—- tillhandahålla de medel, som erfordrades för uppförande
och utrustning av den ifrågasatta försöksanstalten för linberedning och linlaboratorium
i Svalöv. Därest emellertid skäl skulle anses föreligga att för
ändamålet lämna bidrag av statsmedel, syntes annan utväg icke stå till buds
än att hos riksdagen göra framställning örn anvisande av särskilda medel
härför.

Byggnadsstyrelsen har framhållit följande.

Något fullständigt förslag till ifrågavarande anläggning har icke framlagts,
utan föreligga endast vissa utredningsskisser varå schematiskt angivits
fasader samt anordningen av bottenvåningen samt en mindre del av
våningen en trappa upp. Med hänsyn till det ofullständiga skick, i vilket
handlingarna i ärendet sålunda föreligga, kan byggnadsstyrelsen icke närmare
bedöma lämpligheten av de avsedda anordningarna, utan får styrelsen inskränka
sig till ett approximativt bedömande av kostnaderna. Dessa ha i en
ärendet bilagd kostnadssammanställning angivits till sammanlagt 370,000
kronor inklusive kostnader för utrustning. Av detta belopp hänföra sig

160.000 kronor till kostnader för byggnadsarbeten samt för ledningar för
ånga, värme, vatten och avlopp, vilka kostnader synas vara beräknade i underkant.
övriga poster undandraga sig byggnadsstyrelsens bedömande.

Enligt en förslaget bilagd kortfattad beskrivning skulle en blivande entreprenad
även omfatta uppgörande av huvudritningar samt »nödiga detaljoch
arbetsbeskrivningar». En sådan form av entreprenad synes icke vara
tillrådlig, då densamma icke medgiver en jämförande granskning beträffande
skälighcten av inkommande anbud och icke heller lämnar byggherren
möjlighet lill kontroll över anläggningens utförande.

I skrivelse den 7 oktober 1943 bar Sveriges utsådesförening meddelat, att
det visat sig möjligt för föreningen att på annat sätt anskaffa ett belopp av

100.000 kronor för uppförande av ifrågavarande laboratorium, varför medelsbehovet
för ändamålet stannade vid 207,000 kronor.

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Departements

chefen.

Under de senaste åren ha statsmakterna genom åtgärder av skilda slag
lämnat stöd åt såväl odlingen som beredningen av lin och hampa. Jag vill
erinra om de garantier, som lämnats i fråga om priset å lin och hampa,
samt örn de icke obetydliga belopp som av statsmedel ställts till förfogande
för lån och bidrag till uppförande av lin- och hampberedningsanstalter. Anslag
av statsmedel har även lämnats för upprätthållande av verksamheten
vid det numera nedbrunna linlaboratoriet i Svalöv. Den verksamhet, som
bedrives vid ett dylikt laboratorium, torde vara av största betydelse för den
vidare utvecklingen inom landet av lin- och hampodlingen samt beredningen
av dessa produkter. De framsteg på detta område, som kunna åstadkommas
genom arbetet vid laboratoriet, torde komma att i hög grad bidraga till ett
förbättrat resultat av odlingarna och beredningsverksamheten. Såsom i vissa
yttranden framhållits torde en förutsättning för upprätthållande av lin- och
hampodlingen även efter kriget vara att en kvalitetsvara av lin och hampa
kan utvinnas av odlingarna. För att så skall kunna ske, är det ofrånkomligt
att goda möjligheter till forskning på förevarande verksamhetsområde finnas
inom landet. Jag finner därför i likhet med lantbruksstyrelsen och
livsmedelskommissionen det vara ett viktigt statsintresse att åtgärder vidtagas
i syfte att få till stånd ett nytt laboratorium i stället för det nedbrunna.
På sätt framgår av vissa yttranden komma laboratoriets arbetsuppgifter icke
att sammanfalla med de uppgifter, som skola åligga det nyinrättade textilinstitutet
i Göteborg. I den mån så finnes erforderligt kan ett samarbete mellan
de två institutionerna utan svårighet genomföras. Under åberopande av
det anförda vill jag tillstyrka att statsmedel i viss utsträckning ställas till
förfogande för inrättande av ifrågavarande laboratorium.

Det av utsädesföreningen framlagda förslaget om återuppförande av laboratoriet
avser en viss utvidgning av detsamma. Med hänsyn till vad i ärendet
härutinnan anförts vill jag icke motsätta mig att så sker. Av handlingarna
framgår att de slutliga planerna för laboratoriets återuppbyggande icke
blivit slutligen utarbetade. I betraktande av den betydelse, som laboratoriet
äger för lin- och hampodlingen, synas emellertid medel böra finnas tillgängliga
så att arbetena med laboratoriets uppförande, om arbetskraft och
byggnadsmateriel kan ställas till förfogande, omedelbart kunna igångsättas,
så snart de slutliga planerna föreligga. För ändamålet erforderliga medel torde
därför redan nu böra äskas av riksdagen. I fråga om medelsanvisningens
storlek synes, då utsädesföreningen numera förklarat sig kunna ställa
ytterligare 100,000 kronor till förfogande, ett belopp av högst 207,000 kronor
böra anvisas. Beloppet torde böra utgå till utsädesföreningen i form av
ett räntefritt lån utan amorteringsskyldighet.

Vid lånet bör knytas det villkoret att den avsedda verksamheten vid det
föreslagna laboratoriet upprätthålles. Skulle verksamheten av föreningen nedläggas,
bör lånet återbetalas. För lånets utbetalande till föreningen bör vidare
krävas, att anläggningen uppföres på jordområde, som förvärvats av
utsädesföreningen med äganderätt, att såsom säkerhet för lånet lämnas inteckning
i den egendom varå laboratoriet uppföres, att de slutliga kostnads -

Kungl. Majlis proposition nr 344.

215

beräkningarna och ritningarna för arbetena för fastställelse underställas lantbruksstyrelsen
och kommerskollegium gemensamt samt att byggnadsarbetena
utföras under kontroll av en av byggnadsstyrelsen godkänd sakkunnig
person. Anslag för ifrågavarande ändamål torde böra upptagas å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1943/44 under fonden för låneunderstöd samt
benämnas Lån till Sveriges utsädesförening för inrättande av linlaboratorium.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Lån till Sveriges utsädesförening för inrättande av
linlaboratorium å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 207,000.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans
Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Gustav T. Roupe.

T-. '' T

. \ ’ i

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

217

Bilaga 16.

Kapitalinvesteringar.

Folkhushållning sdepartementet.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 oktober 1943.

Närvarande:

Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, anmäler härefter
under folkhushållningsdepartementets handläggning hörande ärende angående
kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
samt anför därvid följande.

Fonden för förlag till statsverket.

[1.] 7. Uppförande oell drift av fabriksanläggningar för tillverkning av
syntetiskt gummi. Frågan om ytterligare åtgärder för att åstadkomma en inhemsk
produktion av ersättningsgummi har ånyo aktualiserats på grund av
läget i vad avser gummiförsörjningen.

Beträffande tidigare vidtagna åtgärder för en dylik produktion torde jag
under hänvisning i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 76 till innevarande
års riksdag här endast få erinra örn följande.

Under ledning av professorn The Svedberg har alltsedan år 1941 försöksverksamhet
bedrivits vid fysikaliisk-kemiska institutionen i Uppsala för utvinnande
av syntetiskt gummi. För bestridande av de därmed förenade kostnaderna
lia hittills anvisats medel örn tillhopa 460,000 kronor.

Jämsides med försöksverksamheten utarbetades planer för en industrimässig
tillverkning av syntetiskt gummi av storleksordningen 50 kg i timmen eller

Bihang till riksdagens protokoll t9i3. 1 sami. Nr 344.

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

omkring 400 ton per år. Kostnaderna för en anläggning med angivna kapacitet
beräknades till 3,000,000 kronor och de årliga driftskostnaderna till

1,500,000 kronor. För förverkligandet av de uppgjorda planerna lia å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisats två särskilda kapitalinvesteringsanslag,
nämligen ett å 500,000 kronor till anskaffande av maskiner
för framställning av syntetiskt gummi (riksdagens skrivelse nr 18) och ett
å 3,250,000 kronor till uppförande och drift av en fabriksanläggning för tillverkning
av syntetiskt gummi (riksdagens skrivelse nr 87).

Enligt ett mellan statens industrikommission och Stockholms superfosfat
fabriks aktiebolag den 24 maj 1943 träffat avtal, vars huvudgrunder
underställts riksdagens prövning (prop. 76/1943), skall bolaget för kronans
räkning i närheten av bolagets fabriker i Ljungaverk uppföra den för framställning
av syntetiskt gummi avsedda fabriken samt under tiden till och med
år 1968 vid denna tillverka syntetiskt gummi. Avtalets bestämmelser äro i
övrigt i huvudsak följande.

1) Bolaget upplåter till kronan för fabriksanläggningen erforderlig mark
utan ersättning. Upplåtelsen gäller 25 år.

2) Anläggningen med maskiner och övriga tillbehör skall tillhöra kronan.
Å området uppförda byggnader tillfalla bolaget med äganderätt ulan lösen
vid upplåtelsetidens utgång.

3) Bolaget skall tillhandahålla all för drift och försök erforderlig karbid,
elektrisk kraft intill 1,000 kW samt vätgas och ånga i den mån tillverkning
sker vid bolagets egna anläggningar i Ljungaverk.

4) Bolaget skall bidraga till kostnaderna med 750,000 kronor.

5) Med hänsyn till de risker, som kunna vara förbundna med en anläggning
av ifrågavarande slag, skall kronan svara för all såväl person- som egendomsskada,
vilken vid eller till följd av anläggningen och dess drift drabbar
bolaget direkt eller inträffar under sådana förhållanden, att bolaget blir för
skadan ersättningsskyldigt.

6) Kronan medgiver, att bolaget under den tid, då anläggningen ej är i drift
för kronans räkning, må utnyttja den för egen räkning. Härom skall särskilt
arrendeavtal träffas mellan kronan och bolaget.

Arbetena å den under uppförande nu varande anläggningen äro beräknade
vara avslutade under första halvåret 1944.

I skrivelse den 14 juli 1943 anförde industrikommissionen, att det med
hänsyn till försörjningsläget inom landet beträffande gummi vore erforderligt
dels att utbygga den redan påbörjade gummifabriken i Ljungaverk, så att
dess kapacitet ökades från 400 ton till 800 ton gummi per år, dels ock att
anlägga ytterligare en fabrik för tillverkning av syntetiskt gummi med sistnämnda
kapacitet. I skrivelsen hemställde kommissionen att — såsom förskott
å det belopp som framdeles komme att erfordras för en planerad utökning
av den inhemska neoprengummitillverkningen från omkring 400 ton
till omkring 1,600 ton per år — ett belopp av en miljon kronor måtte ställas
till kommissionens förfogande samt anmälde, att därest denna hemställan
vunne bifall, kommissionen hade för avsikt att upptaga förhandlingar med

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

219

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag rörande utökningen och sedermera
för Kungl. Maj:t såsom förslag till avtal framlägga de resultat, vartill
förhandlingarna kunde leda. I samband därmed skulle kommissionen inkomma
med närmare kostnadsberäkningar i saken.

Genom beslut den 23 juli 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t kommissionen
att dels vidtaga erforderliga förberedelser för utökning från 400 till 800 ton
örn året av den vid superfosfatbolagets anläggningar i Ljungaverk planerade
tillverkningen av neoprengummi samt att beställa härför erforderliga maskiner
m. m., allt för en sammanlagd kostnad av högst 375,000 kronor, dels ock
bestrida denna kostnad genom att anlita det förutnämnda, för uppförande
och drift av en fabriksanläggning för tillverkning av syntetiskt gummi anvisade
reservationsanslaget. Över industrikommissionens framställning, i vad
den avsåge ytterligare utökning av gummitillverkningen, förklarade sig Kungl.
Majit vilja framdeles meddela beslut.

I skrivelse den 29 september 1943 har statens industrikommission anmält,
att kommissionen vidtagit erforderliga förberedelser för utökning av den i
Ljungaverk planerade gummitillverkningen och beställt vissa maskiner m. m.
Vidare hade kommissionen med Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag
fört förhandlingar om en från 400 till 1,600 ton per år ökad tillverkning av
syntetiskt gummi. Förhandlingarna hade resulterat i att enighet nåtts mellan
kommissionen och bolaget om innehållet i dels ett tilläggsavtal till det förut
träffade och dels ett nytt avtal.

Tilläggsavtalet avser en utökning av kapaciteten hos den under byggnad
varande gummifabriken i Ljungaverk och villkoren äro i huvudsak desamma
som i avtalet av den 24 maj 1943. Bolaget skall emellertid icke göra någon
kontant insats för utökningen. Någon jämkning till kronans förmån beträffande
bolagets ersättning för driften har dock skett. Enligt det helt nya avtalet
skall en ny fabrik för neoprengummi med en kapacitet av 800 ton dylikt
gummi per år uppföras i Stockvik å kronan tillhörig mark. Beträffande uppförande
och drift av denna fabrik innehåller avtalsutkastet i stort sett samma
bestämmelser som avtalet den 24 maj 1943, dock skall bolaget icke för denna
fabrik göra någon kontant insats. Även här har emellertid någon jämkning
till kronans förmån av bolagets ersättning för driften skett. Bolaget erhåller
icke någon rätt till byggnaderna. Beträffande det närmare innehållet i övrigt
i de båda avtalsförslagen torde jag få hänvisa till handlingarna, vilka komma
ali tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

Kommissionen har beräknat att, därest medel för ifrågavarande anläggningar
erhölles inom den närmaste tiden, fabrikerna kunde vara färdiga för
drift, den utökade fabriken i Ljungaverk omkring den 1 mars 1944, och den
nya fabriken i Stockvik i slutet av nämnda år.

Beträffande kostnaderna för den utökade neoprengummitjllverkningen har
kommissionen meddelat, att desamma vore ganska vanskliga att angiva, då
flera av utgångspunkterna för dessas bedömande vore mycket osäkra. Arbelet
med den under byggnad varande gummifabriken i Ljungaverk hade

Departements chefen.

220 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

visserligen hittills fortskridit enligt beräkning men ännu återstode mycket
arbete, innan den bleve färdig för drift, och tillverkningen vid den mindre
försöksfabriken i Uppsala hade ännu ej fortgått under så lång tid, att man
därav kunnat inhämta några för kostnadsberäkningen betydelsefulla erfarenheter.
Anläggningskostnaderna hade kommissionen emellertid uppskattat, för
utökningen från 400 till 800 ton gummi per år i Ljungaverk till 750,000 kronor
och för den nya anläggningen för 800 ton gummi per år i Stockvik till

3,900,000 kronor, eller alltså sammanlagt till 4,650,000 kronor. Driftskostnaderna
vid anläggningen i Stockvik hade vid nu rådande priser beräknats till
omkring 2,600,000 kronor per år. Kostnaderna för driften vid den utökade
anläggningen i Ljungaverk torde endast obetydligt skilja sig från driftskostnaderna
vid fabriken i Stockvik. För att säkerställa driften vid gummifabrikerna
syntes det vara erforderligt, att visst belopp ansloges för igångsättningskostnader
och såsom rörelsemedel. Visserligen borde man, fortsätter
kommissionen, kunna räkna med att genom försäljning av framställt gummi
viss inkomst komme att uppstå, men med hänsyn till de svårigheter som
kunde antagas uppkomma vid ifrågavarande tillverkning, torde ett sådant
driftskapital icke få tilltagas alltför knappt. Kommissionen hade i detta hänseende
funnit ett belopp av 3,000,000 kronor för båda fabrikerna vara lämpligt
avvägt. Då för drift av den redan beslutade gummifabriken i Ljungaverk
anslagits 1,500,000 kronor, torde behovet av statsmedel för utökningen av
gummifabriken i Ljungaverk och nybyggnad av gummifabrik i Stockvik jämte
drift av båda anläggningarna kunna uppskattas till 6,150,000 kronor.

Slutligen har kommissionen lämnat vissa uppgifter om det nuvarande farsör
jningsläget i fråga örn gummi. I detta hänseende torde jag få hänvisa till
handlingarna.

I anslutning till vad kommissionen anfört har kommissionen hemställt dels
om bemyndigande att med Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag träffa
avtal i huvudsaklig överensstämmelse med de framlagda förslagen, dels ock
att till kommissionens förfogande måtte ställas ett belopp av 6,150,000 kronor
för utökande av den påbörjade gummifabriken i Ljungaverk och för
byggande av en ny dylik fabrik i Stockvik ävensom för drift av fabrikerna.

Verkställda undersökningar lia givit vid handen, att den under uppförande
varande fabriksanläggningen för syntetiskt gummi vid Ljungaverk skulle
för en kostnad av 750,000 kronor kunna utbyggas till sin dubbla kapacitet
eller till 800 lon per år. I förhållande till kostnaden för den redan beslutade
anläggningen, beräknad till 3,000,000 kronor, skulle utvidgningskostnaden
alltså bliva förhållandevis måttlig. Med hänsyn härtill och till vikten av att
en produktion av syntetiskt gummi i ökad omfattning snarast kunde komma
till stånd, bemyndigade Kungl. Majit den 23 juli 1943 statens industrikommission
att vidtaga erforderliga förberedelser för en sålunda utökad produktion
omfattande även anskaffande av härför erforderliga maskiner m. lii.
Genom samma beslut erhöll industrikommissionen vidare bemyndigande att
för sistnämnda ändamål disponera högst 375,000 kronor av det för budget -

Kungl. Maj:t.‘i proposition nr 344.

221

året 1942/43 anvisade kapitalinvesteringsanslaget till uppförande och drift av
en fabriksanläggning för tillverkning av syntetiskt gummi. Det av industrikommissionen
i anslutning till detta beslut nu framlagda förslaget till tillläggsavtal
med Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag örn den avsedda
utökningen av anläggningen vid Ljungaverk, bygger i huvudsak på det tidigare
med bolaget träffade avtalet. Då jag anser förslaget böra i nuvarande
läge godtagas från statens sida, vill jag förorda, att avtal i huvudsaklig överensstämmelse
med förslaget träffas med bolaget och att de för ulbyggnaden
av anläggningen och för den utökade driften erforderliga medlen anvisas å
tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Såsom vid skilda tillfällen tidigare framhållits är landets läge i vad avser
gummiförsörjningen kritiskt på grund av de synnerligen små kvantiteter rågummi,
som under de senare åren kunnat importeras. Sedan frågan om
inhemsk produklion av syntetiskt gummi senast underställdes riksdagens
prövning har försörjningsläget ytterligare försämrats. Den import av ersättningsgummi,
med vilken man räknat vid uppgörandet av nu gällande försörjningsplaner,
har sålunda hittills icke kunnat upprätthållas i beräknad
omfattning. Huruvida en ökad import av rågummi och en återhämtning i
vad avser den beräknade importen av ersättningsgummi kunna komma till
stånd under nu rådande förhållanden synes i hög grad ovisst. För att under
en begränsad tid kunna hålla i gång åtminstone den mest oundgängliga lastbilstrafiken
ha därför långt gående regleringsåtgärder blivit ofrånkomliga.
Sålunda ha i enlighet med av Kungl. Majit den 16 juli 1943 meddelade
direktiv vederbörande myndigheter måst vidtaga åtgärder i syfte att minska
antalet sådana lastautomobiler i trafik, vilka äro utrustade med lastbilringar,
till i runt tal 20,000. Även med denna starka beskärning av trafiken är emellertid
försörjningsläget i vad avser gummiringar för de automobdler, som efter
behovsprövning alltjämt få hållas i trafik, bekymmersamt. En fortsatt omedelbar
utbyggnad utöver vad jag nyss förordat av den inhemska produktionen
av ersättningsgummi är därför i och för sig synnerligen angelägen. Det nuvarande
labila utrikespolitiska läget med möjligheter till snabba förändringar
talar å andra sidan för att framgå med försiktighet. Då tillverkningsmetoderna
för syntetiskt gummi äro för vårt land helt oprövade, vore det vidare
givetvis av största värde, att erfarenheterna från den under uppförande
varande anläggningen först avvaktades, innan en ytterligare kapitalkrävande
anläggning uppfördes. Jag är därför icke nu beredd att förorda, att en ny anläggning
för framställning av syntetiskt gummi omedelbart påbörjas. Läget
å gummiförsörjningens område kan emellertid tämligen hastigt förändras i
sådan riktning, att ett uppskov med den ifrågavarande nya anläggningen ej
längre kan anses försvarligt. Jag finner därför försiktigheten bjuda, att genom
anvisande redan nu av erforderliga medel möjligheter beredas för Kungl.
Majit att, därest förhållandena så kunna anses påkalla, skyndsamt låta
igångsätta arbetena å en ny anläggning.

Industrikommissionens nu föreliggande förslag avser en fabrik med en
kapacitet av omkring 800 ton per år eller samma kvantitet som anläggningen

222

Kunyl. Maj:ts proposition nr 344.

vid Ljungaverk skulle erhålla efter den av mig förordade utvidgningen.
Jämväl den nya anläggningen torde lämpligen böra för statens räkning uppföras
och drivas av ett enskilt företag. Mellan industrikommissionen och
Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag har också preliminär enighet uppnåtts
örn innehållet i en härför erforderlig överenskommelse. Denna innefattar
i stort sett samma bestämmelser som det tidigare träffade avtalet. Bolaget
skall emellertid för den nya anläggningen, som förutsättes skola uppföras
i Stockvik i närheten av Sundsvall å mark som avses skola förvärvas av
kronan, icke bestrida någon del av de till 3,900,000 kronor beräknade anläggningskostnaderna.
Å andra sidan har i jämförelse med det tidigare avtalet en
viss jämkning till kronans förmån av bolagets ersättning för driften skett.
Vidare har bolaget icke erhållit någon rätt till byggnaderna efter utgången av
år 1968, då bolagets driftsåtagande skulle upphöra. Då ett avtal på de förutsatta
villkoren torde under för handen varande omständigheter få anses godtagbart
från statens sida, synes det uppgjorda förslaget kunna läggas till
grund för ett slutligt avtal med bolaget, därest förhållandena framdeles skulle
göra det angeläget, att anläggningen kommer till stånd. Jag förutsätter därvid,
att en ytterligai''e prövning av frågan om platsen för fabrikens förläggning
kommer till stånd. Mellan industrikommissionen och överbefälhavaren lia
nämligen yppats olika meningar rörande den ur skilda synpunkter lämpligaste
platsen.

Mot de av kommissionen beräknade kostnaderna, 3,900,000 kronor, för
anläggningens uppförande har jag icke något att erinra. Utöver detta belopp
erfordras emellertid rörelsemedel för att säkerställa driften. Med hänsynstagande
till att viss inkomst kommer att erhållas genom försäljning av framställt
gummi, har industrikommissionen uppskattat det sammanlagda behovet
av rörelsemedel för anläggningarna vid Ljungaverk och Stockvik till

3,000,000 kronor. Då i det tidigare omnämnda, å tilläggsstat för sistlidna
budgetår anvisade anslaget å 3,250,000 kronor inräknats 1,500,000 kronor
till förlagskapital för anläggningen vid Ljungaverk, skulle det för sådant
ändamål nu ytterligare erforderliga beloppet uppgå till 1,500,000 kronor.
Tillhopa med det belopp å 750,000 kronor, vartill kostnaden för utvidgningen
av fabriken vid Ljungaverk skulle uppgå, skulle alltså det nu
aktuella anslagsbehovet sluta å ett sammanlagt belopp av (750,000 + 3,900,000
+ 1,500,000 =) 6,150,000 kronor.

I likhet med vad tidigare skett böra medlen anvisas såsom kapitalinvestering
i fonden för förlag till statsverket.

Jag förutsätter, att tidigare för gummitillverkningen anvisade kapitalinvesteringsanslag
och det anslag, om vars äskande jag här gör hemställan, må
utan hinder av det särskilda ändamål, för vilket vederbörande anslag närmast
avsetts, disponeras för att täcka eventuell brist, som kan uppkomma
å annat av ifrågavarande anslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

223

att till Uppförande och drift av fabriksanläggningar för
tillverkning av syntetiskt gummi å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av ........................ kronor 6,150,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Carl-Erik Wällhammar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

225

Bihang.

Förteckning

över av Kungl. Majit hos riksdagen äskade anslag å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1943/44.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter.

III. Utrikesdepartementet.

Kronor

B: 8 a Vissa hyres- och resekostnader för personalen vid beskickningar
och konsulat, förslagsanslag................... 35,000

B: 12 Lastkommittén i New York m. m., förslagsanslag........ 425,000

460,000

IV. Försvarsdepartementet.

Krigsmaterielverket:

B: 14 a Anskaffande av viss utrustning för centrala ammunitionsförråd,
reservationsanslag........................... 750,000

Sjukvård:

C: 15 a Utrustning av krigssjukhus, reservationsanslag......... 1,240,000

Tygmateriel m. m.:

C: 38 a Ytterligare anskaffning av ammunition m. m., reservationsanslag
....................................... 52,500,000

C: 43 a Anskaffning av cyklar, reservationsanslag.............. 2,550,000

C: 43 b Uppförande av förrådslokaler för förvaring av blyackumulatorer,
reservationsanslag........................ 110,000

C: 43 c Förrådslokaler vid Stockholms luftvärnsregemente, reservationsanslag
.................................. 40,000

Sjukvård:

C: 67 a Anskaffning av avlusningsmateriel, reservationsanslag ... 194,000

Flytande materiel, artillerimateriel m. m.:

C: 88 a Merkostnader för ombyggnad av kanonbåten Svensksund,

reservationsanslag.................................. 152,700

C: 93 a Bärgningsmateriel för u-båtar, reservationsanslag....... 108,000

C: 93 b Ytterligare medel till visst luftvärnsändamål, reservationsanslag
........................................... 51,000

Intendenturmateriel m. m.:

C: 120 a Vissa luftskyddsåtgärder m. m. vid andra eskaderstaben
och västra flygbasområdesstaben i Göteborg, reservationsanslag
....................................... 48,000

Flygmateriel m. m.:

C: 132 Bidrag till Kalmar stad för omläggning av Törneby bäcken 32,000

E: 17 a Chiffreringsapparater, reservationsanslag.................. 38,000

57,813,700

226

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Kronor

V. Socialdepartementet.

Bekämpande av arbetslösheten:

B: 16 a Vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. 63,700
B: 88 Prov- och kompletteringskurser för hem vårdarinnor, reservationsanslag
...................................... 72,500

C: 73 a Skyddsympning mot difteri, förslagsanslag............... 300,000

C: 74 a Anordnande av sanitetsanstalter utmed rikets sjögränser,

reservationsanslag.................................... 120,000

Civilt luftskydd:

F: 12 a Besiktning och reparation av vissa motorfordon, reservationsanslag.
...................................... 765,000

F: 12 b Kontroll av vissa drivmedelsförråd................... 10,000

G: 8 a Bidrag till vissa örn- och nybyggnadsarbeten vid Långmora
arbetshem.................................... 27,000

G: 8 b Understöd m. m. åt vissa estniska medborgare, reservationsanslag
......................................... 200,000

G: 9 Bidrag till utlandssvenskarnas förening................. 30,000

1,588,200

VI. Kommunikationsdepartementet.

D: 8 Lokaler för taxeringsavdelningar vid vissa länsstyrelser,

reservationsanslag.................................... 150,000

E: 2 a Ersättning åt statens och enskilda järnvägar för vissa transporter
............................................. 197,200

Statens geotekniska institut:

E: 8 a Avlöningar, förslagsanslag ............................ 65,000

E: 8 b Omkostnader, förslagsanslag..................... 34,000

E: 8 c Utrustning, reservationsanslag........................ 18,200

464,400

VII. Finansdepartementet.

E: 3 Organisationsundersökningar m. m., reservationsanslag .... 50,000

E: 5 a Kostnader för anställningsregister i Stockholm........... 35,500

85,500

VIII. Ecklesiastikdepartementet.

D: 2 Bidrag till vetenskapsakademien....................... 4,200

Dövstumskolorna:

I: 50 a Nyanskaffning av inventarier m. m. för dövstumskolan i

Växjö, reservationsanslag........................... 29,000

Särskilda anstalter för yrkesundervisning:

K: 16 a Bidrag till grafiska institutet........................ .2,700

85,900

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

227

IX. Jordbruksdepartementet.
Lantbrukshögskolan:

D: 8 a Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet, reservationsanslag
.......................................

Alnarps lantbruks-, mejeri och trädgårdsinstitut:

D: 18 a Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet, reservationsanslag
.......................................

Befrämjande av fröodlingen m. m.:

G: 11 a Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar, reservationsanslag
...................................

G: 39 Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag
...........................................

Rikets allmänna kartverk:

L: 3 a Anskaffande av flygplan m. m„ reservationsanslag.....

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:

Verksamheten i allmänhet:

L: 6 Observatörer.....................................

L: 8 Underhåll av stationer m. m., reservationsanslag......

XI. Folkhushållningsdepartementet.

D: 10 a Ersättning för vissa förtullningskostnader...............

Säger för egentliga statsutgifter

B. Utgifter för statens kapitalfonder.

lil. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

A. Statens affärsverksfonder.

Kommunikationsdepartementet:
Försvarsberedskap vid statens järnvägar:

8 a Vissa åtgärder för ökad försvarsberedskap (I: C: 25 a),
reservationsanslag..................................

B. Luftfartsfonden.

Kommunikationsdepartementet:

1 Belysningsanläggningar för luftfartsleder (II: 2), reservationsanslag
..............................................

3 Byggande och förbättring av flygplatser (II: 4), reservationsanslag
.............................................

C. Statens allmänna fastighetsjond.

Justitiedepartementet:

1 a Ombyggnadsarbeten vid förvarings- och interneringsanstal ten

i Norrköping (III: 1 a), reservationsanslag.........

Utrikesdepartementet:

2 a Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten i Hel singfors

(III: 2 a), reservationsanslag..................

2 b Inköp av fastighet för beskickningen i Ottawa (III: 2 b),
reservationsanslag ...................................

Kronor

9,000

13,500

130.000
2,000,000

520.000

75.000

20.000

2,767,500

30,300

63,245,500

750.000

60,000

650.000

710.000

45.000

50.000
82,500

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Kronor

Kommunikationsdepartementet:

5 a Tillbyggnad till statens väginstitut m. m. (III: 5 a), reservationsanslag.
................ 11,000

8 a Ökade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län (III: 8 a), reser vationsanslag

....................................... 7,000

9 Lantmäterikontorsbyggnad i Örebro (III: 9), reservations anslag

............................................. 6,300

Jordbruksdepartementet:

24 Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan (III: 27), reservationsanslag
......................................... 6,000

24 a Anordnande av avloppsledning vid veterinärhögskolan (III:

27 a), reservationsanslag.............................. 9,300

25 Nybyggnad för statens veterinärbakteriologiska anstalt

(III: 28), reservationsanslag........................... 100,000

317,100

D. Försvarsväsendets fastighetsfond.

Försvarsdepartementet:

Arméförvaltningens delfond:

2 Övriga arbeten (IV: 10 a—10 c), reservationsanslag..... 375,800

Marinförvaltningens delfond:

4 Övriga arbeten (IV: 16 a—16 b), reservationsanslag..... 163,000

5387800

F. Fonden för låneunderstöd.

Jordbruksdepartementet:

3 Lån till Sveriges utsädesförening för inrättande av linlabora torium

(VI: 6), reservationsanslag..................... 207,000

Säger för utgifter för statens kapitalfonder 2,522,900
Summa för driftbudgeten 65,768,400

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering.

I. Statens affärsverksfonder.

B. Telegrafverket.

Kommunikationsdepartementet:

19 Trådlös radiostation och trådradioanläggning på Gotland . 1,240,000

C. Statens järnvägar.

Kommunikationsdepartementet:

Försvarsberedskap vid statens järnvägar:

25 a Vissa åtgärder för ökad försvarsberedskap............ 750,000

E. Domänverket.

Ecklesiastikdepartementet:

2 Uppförande av bostäder åt vissa befattningshavare vid lantbruksskolan
i Broby för dövstumma.................. 61,000

2,051,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 229

Kronor

II. Luftjartsjonden.

Kommunikationsdepartementet:

2 Belysningsanläggningar för luftfartsleder................ 60,000

4 Byggande och förbättring av flygplatser................ 650,000

710.000

III. Statens allmänna fastighets jond.

Justitiedepartementet:

1 a Ombyggnadsarbeten vid förvarings- och interneringsanstalten

i Norrköping....................................... 90,000

Utrikesdepartementet:

2 a Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten i Hel singfors

............................................ 50,000

2 b Inköp av fastighet för beskickningen i Ottawa.......... 330,000

Kommunikationsdepartementet:

5 a Tillbyggnad till statens väginstitut m. m................ 22,000

8 a Ökade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län............ 28,000

9 Lantmäterikontorsbyggnad i Örebro.................... 25,000

Jordbruksdepartementet:

27 Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan................ 12,000

27 a Anordnande av avloppsledning vid veterinärhögskolan---- 37,000

28 Nybyggnad för statens veterinärbakteriologiska anstalt ... 200,000

794.000

IV. Försvarsväsendets fastighetsfond.

Arméförvaltningens delfond:

10 a Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde..................... 700,000

10 b Täckning av utgifter för vissa byggnadsarbeten......... 5,500

10 c Ombyggnad av gymnastikbyggnad vid Svea trängkår .... 46,000

15 a Mark för ammunitionsfabriken i Karlstad............... 28,500

15 b Skjutplats för Hallands regemente m. m................ 70,000

850.000

Marinförvaltningensdelfond:

16 a Modernisering av Stockholms örlogsvarv................ 76,000

16 b Vissa byggnads- och anläggningsarbeten invid Karlskrona 250,000

18 a Bestridande av på marinen belöpande kostnader för inköp

av Berga egendom invid Hårsfjärden.....,........... 1,285,000

1,611,000

2,461,000

V. Statens utlåningsfonder.
Jordbruksdepartementet:

9 Hemslöjdslånefonden.................................. 600,000

VI. Fonden för låneunderstöd.

Jordbruksdepartementet:

6 Lån till Sveriges utsädesförening för inrättande av linlabora torium

............................................. 207,000

Kronor

230 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

VII. Fonden för förlag till statsverket.

Försvarsdepartementet:

2 a Rörelsekapital för krigsmaterielverket................... 75,000,000

2 b Rörelsekapital för försvarets fabriksstyrelse.............. 20,000,000

Folkhushållningsdepartementet:

7 Uppförande och drift av fabriksanläggningar för tillverkning

av syntetiskt gummi..........................,..... 6,150,000

____101,150,000

Säger för kapitalbudgeten 107,973,000

488701. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.