Kungl. Majlis proposition nr 293 (Proposition 1944:293 - höst)

Kungl. Majlis proposition nr 293.

Nr 293.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående inrättande
av försvarets forskningsanstalt; given Stockholms
slott den 20 oktober 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 20 oktober 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Bagge, Domö, Ewerlöf, Bubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och handelsdepartementen
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Sköld, fråga örn inrättandet av försvarets forskningsanstalt och anför därvid
följande.

I. DEN MILITÄRTEKNISKA FORSKNINGENS UPPGIFTER.

Det behöver icke närmare utvecklas, hurusom det moderna kriget ställer
väsentligt ökade krav på ett rationellt tillvaratagande av vetenskapens och
teknikens rön för militära ändamål. Nya stridsmedel av olika slag ha, insatta
Silläng till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 293.

1989 ii

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

i rätt tid och på rätt sätt, visat sig vara av stor betydelse vid militära avgöranden.
Den växelverkan, som alltid funnits mellan nya stridsmetoder och nya
stridsmedel, har alltmera visat sig vara en av de viktigaste omständigheterna
att beakta vid organiserandet av ett effektivt försvar. Särskilt ett litet land
har anledning uppmärksamma möjligheterna att genom anpassning av stridsmedlen
efter landets speciella förhållanden göra dess stridskrafter åtminstone
i vissa avseenden kvalitativt överlägsna en eventuell angripares.

Nya vapen kunna grunda sig på tekniska förbättringar eller utgöra nykonstruktioner,
i ena som i andra fallet baserade på redan kända principer, men
kunna även vara vapen av helt ny karaktär, där fysiska och kemiska metoder
och medel, som ej tidigare utnyttjats, komma till användning. Det senare
slaget av stridsmedel, i all synnerhet örn de leda till nya stridssätt och örn
de kunna hållas hemliga, är på grund av det därmed förenade överraskningsmomentet
av stor betydelse för krigföringen. Den snabbhet och rörlighet som
kännetecknar det moderna kriget gör, att insättandet av nya oförutsedda
stridsmedel kan få för motståndaren allvarliga, i vissa lägen kanske rentav
katastrofala följder.

Exempel på stridsmedel av nyssnämnda art äro de nu i bruk varande apparaterna
för radiolokalisering. Dessa apparater, som bygga på iakttagelser
rörande utsända radiovågors reflexion och som kommit till vidsträckt användning
under det nu pågående kriget, äro närmast avsedda att oberoende av
väderleks- och belysningsförhållanden kunna redan på mycket stort avstånd
röja annalkande flygplan och fartyg samt angiva riktning och avstånd till dem
ävensom deras fart. Bakom denna uppfinning, som utgör ett av de största
tekniska framstegen under de senare åren och som efter kriget torde komma
att få en vidsträckt användning även för civila ändamål, ligger ett målmedvetet
vetenskapligt arbete. Ett annat exempel på stridsmedel, som grunda sig på
principiellt nya metoder, äro de raketdrivna projektilerna, som på senaste tiden
tilldragit sig allt större uppmärksamhet, och det s. k. reaktionsflygplanet.
Exemplen på den vetenskapliga forskningens inflytande på krigföringen, i
stort som i smått, skulle kunna mångfaldigas. Även det i vårt land med begränsade
resurser bedrivna forskningsarbetet har i åtskilliga betydelsefulla
hänseenden givit resultat. Det ligger dock i sakens natur, att ett offentliggörande
av dessa i allmänhet bör undvikas.

Det har i diskussionen på förevarande område framhållits, att den naturvetenskapligt-tekniska
forskningen för militära ändamål kunde -—- örn ordet
forskning foges i vidsträckt betydelse — sägas ha en dubbel inriktning. Å
ena sidan skulle sålunda den tekniskt-industriella forskningen avse att tillfredsställa
produktionens forskningsbehov, d. v. s. att finna lämpliga råmaterial
och ersättningsprodukter, att så långt det är möjligt standardisera material
och materiel samt att utföra förbättringar och nykonstruktioner i samband
med framställning eller tillverkning av krigsmateriel. Även materialundersökning
och materialprovning ha därvid ansetts närmast vara att räkna
som led i denna verksamhet. Den tekniskt-industriella forskningen står givetvis
i intimt sammanhang med produktionen, och ett avsevärt inflytande på

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

densamma måste därför tillmätas industriens män. Vid denna forskning
kunna merkantila synpunkter ofta bliva utslagsgivande. Dess uppgift är till
stor del att söka lösa olika slag av försörjningsproblem i krig. Å andra sidan
har den naturvetenskapligt-militärtekniska forskningen såsom huvudmål att
nied utgångspunkt företrädesvis från fysiken och kemien söka sig fram till
måhända även principiellt nya försvarsmetoder och försvarsmedel. Denna
gren av forskningen bör upptaga nya uppslag till objektiv och förutsättningslös
prövning samt systematiskt och målmedvetet söka finna nya lösningar
på sådana militära problem som ha direkta beröringspunkter med naturvetenskaperna.
För planläggningen och genomförandet av denna forskning måste
självfallet vetenskapsmän tagas i anspråk. Det är främst denna sida av forskningsverksamheten,
som i det följande kommer i betraktande. Helt naturligt
måste emellertid gränsen mellan de olika slagen av forskningsverksamhet bliva
i viss mån flytande. Generellt kan dock för vårt eget lands vidkommande sägas,
att sådan den centrala förvaltningsverksamheten inom försvaret är organiserad
den tekniskt-industriella sidan av forskningen närmast företrädes av — förutom
de industriföretag, som arbeta åt försvaret — krigsmaterielverket och
försvarsgrensförvaltningarna. Den naturvetenskapligt-militärtekniska forskningen
bedrives för närvarande på ett flertal händer. Då det nu framstår såsom
ett önskemål att häva den på sistnämnda område rådande splittringen,
uppstår frågan, örn forskningen av denna art skall anknytas till den teknisktindustriella
forskning och den konstruktiva verksamhet, som bedrives inom
försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, eller om densamma skall föranleda
inrättande av en fristående forskningsanstalt. I diskussionen örn forskningsverksamhetens
organisation äro båda dessa ståndpunkter företrädda. Sålunda
må erinras, att det av 1941 års militära förvaltningsutredning framlagda
förslaget rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet
(SOU 1942: 16) innebar bland annat, att inom försvarsväsendets industriverk
-— förslagets motsvarighet till det nuvarande krigsmaterielverket •—
skulle inrättas en särskild forskningsavdelning. Förslaget i denna del ansågs
emellertid, med hänsyn till att motsatt mening vid remissbehandlingen av förslaget
förfäktades från åtskilliga håll, böra göras till föremål för ytterligare
bearbetning. Bakom nyssnämnda meningsbrytning ligga å ena sidan uppfattningen,
att forskningsverksamheten bör begränsas till målbunden forskning,
samt å andra sidan den meningen, att verksamheten måste erhålla ett förhållandevis
stort mått av frihet vid valet av mål.

Den grundläggande frågeställningen på förevarande område har emellertid
även andra sidor än de nu berörda. En annan skiljelinje går mellan dem som
beträffande den mera vetenskapligt betonade delen av forskningen anse, att
densamma —- ehuru fristående i förhållande till den inom försvarsförvaltningens
ämbetsverk utövade verksamheten — bör sammanhållas under enhetlig
ledning, och dem som finna det vara av avgörande betydelse, att de forskare,
som skola leda forskningen inom de särskilda specialområdena, skola intaga
en fri och obunden ställning samt envar för sig helt få taga ansvaret för verk
samheten inom sitt område. Denna mMiingsskiljaktighet har särskilt kommit

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

till synes i det förslag, som framlagts av försvarets forskningsnämnd, med
därvid fogade reservationer. Även denna olikhet i uppfattningen synes kunna
återföras till den förutnämnda åsiktsbrytningen beträffande den militärtekniska
forskningens målsättning.

Det problemkomplex, vars konturer här skisserats, bör ses mot bakgrunden
av den militärtekniska forskningens utveckling och nuvarande läge. Jag övergår
nu till att lämna en kortfattad redogörelse härför. I fortsättningen ämnar
jag till närmare behandling upptaga den mångfald spörsmål, som i förevarande
sammanhang påkalla sin lösning.

II. DEN MILITÄRTEKNISKA FORSKNINGENS UTVECKLING OCH
NUVARANDE LÄGE I SVERIGE.

Behovet av att sammanknyta den allmänna och den militärtekniska utvecklingen
samt att på det militära området utnyttja den tekniska forskningens
resultat ledde år 1928 till inrättandet av ingen]örsvetenskapsakademiens tekniska
beredskapskommitté med medlemmar från akademien och de militära
förvaltningsmyndigheterna. Denna kommittés uppgift var att främja den tekniskt
vetenskapliga forskning, som äger betydelse ur krigsmaterielsynpunkt.
Några egna forskningslaboratorier eller tekniskt arbetande organ hade kommittén
emellertid icke till sitt förfogande.

Ett av de områden, på vilka det förra världskriget skapade helt nya forskningsproblem,
var den kemiska krigföringens. I början av 1920-talet upptogos
hithörande frågor till behandling vid Åkers krutbruk, men resurserna
voro otillräckliga, och man byggde huvudsakligen på erfarenheter utifrån. En
självständig forskning kom till stånd först år 1926 vid medicinsk-kemiska
institutionen vid universitetet i Lund med anslag från marinförvaltningen
och arméförvaltningen. År 1928 kompletterades verksamheten genom arbeten,
som igångsattes vid fysikalisk-kemiska institutionen vid universitetet i Uppsala.
Splittringen av arbetet på tre olika håll var emellertid förenad med stora
olägenheter, och därtill kom, att kontakten med militärväsendet var otillfredsställande.

1930 års försvarskommission förordade upprättande av en försvarsväsendets
kemiska anstalt och en sådan kom också till stånd genom beslut av 1936
års riksdag (skriv, nr 327 s. 43; jfr prop. 1936:225 s. 884 ff). Anstalten
stod färdig år 1939, och dit centraliserades då den forskning, som tidigare
bedrivits i Åker, Uppsala och Lund. Till anstalten förlädes även den
av tygdepartementet — under ingenj örsvetenskapsakademiens tekniska beredskapskommittés
överinseende — vid ammunitionsfabriken å Marieberg år
1928 startade forskningen på explosivämnesområdet, i första hand avseende
framställning av inhemska råmaterial för sprängämnen.

Anstaltens uppgift blev att tjänstgöra som landets centrala organ för
kemisk krigföring samt att behandla för försvaret viktiga kemiska frågor.
Under det nuvarande kriget har anchen dock fått alltmera vidgade upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

gifter, som delvis sträckt sig utanför kemiens område, och personalen uppgår
för närvarande till över 100 personer. Anstalten står i intimt samarbete med
ett flertal industrier och högskolelaboratorier.

Med hänsyn till naturen av den verksamhet som bedrives vid kemiska anstalten
torde en närmare redogörelse för verksamheten icke böra här lämnas.
Härutinnan torde få hänvisas till de handlingar i ärendet, som komma att
överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Ett annat område, där forskningen visat sig vara i hög grad av behovet påkallad,
är teleteknikens. För militär räkning har provning av radiomateriel
skett från omkring år 1920 vid fälttelegrafkårens radioverkstad, och här inrättades
år 1936 ett laboratorium för lösandet av vissa anpassningsproblem
för tygdepartementets räkning. De uppgifter, som härvidlag kommo i fråga,
hade dock mer samband med konstruktionsverksamhet än med forskning.
Verksamheten fick en allt större omfattning, och år 1940 inrättades nuvarande
élektr otekniska laboratoriet, förlagt till Lilla Frösunda. Vid detta
laboratorium arbeta för närvarande omkring 60 personer. För marinförvaltningens
räkning uppsattes ett marinlaboratorium, förlagt till Lidingö, och
för flygförvaltningen en radioprovningscentral vid Västerås. Konstruktionsverksamheten
och den därav betingade forskningen ha emellertid huvudsakligen
varit förlagda till radioindustrien.

Generalstabens fotografiska anstalt, sedermera försvarsstabens fotoanstalt,
inrättades med huvudsaklig uppgift att utföra fotografiska arbeten för försvarsmaktens
räkning. I anslutning härtill har fotografisk forskningsverksamhet
igångsatts.

Den flygtekniska forskningen började på 1920-talet i viss omfattning inom
ingenjörsvetenskapsakademiens flygtekniska kommitté. Dessutom har forskning
för försvarets behov bedrivits vid tekniska högskolans flygtekniska institution.
Numera är den flygtekniska forskningen för militära ändamål huvudsakligen
förlagd till flygtekniska försöksanstalten; flygteknisk försöksverksamhet
bedrives vid flygvapnets försökscentral vid Malmslätt.

Även i övrigt har under åren närmast före det pågående krigets utbrott
viss forskning bedrivits inom de militära förvaltningarna.

Vid krigsutbrottet år 1939 uppstodo en mängd problem för den militära
forskningen, vilka krävde sin lösning. Initiativ till forskning i sådana frågor
togos på många olika håll, i stor utsträckning oberoende av varandra. Ingenjörsvetenskapsakademien
tog initiativ till upprättandet av den s. k. forskningens
beredskapsorganisation, sammmansatt av personer från vetenskapliga
institutioner, industrier och andra inrättningar, som syssla med forskning.
Härigenom kunde samarbete ordnas och frågor upptagas till behandling av
de i varje särskilt fall mest sakkunniga inom olika för landets försörjning eller
försvarsberedskap viktiga områden.

Bland nya initiativ märkes särskilt fysikernas beredskapsverksamhet, som
tog sin början hösten 1939, då föreståndarna för landets fysiska institutioner
bildade en sammanslutning för nyttiggörande av fysiken inom försvarsväsendet.
Våren 1940 övertog svenska nationalkommittén för fysik ledningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

denna organisation, och alltsedan år 1941 ha anslag av statsmedel beviljats
till dess militärfysiska verksamhet, vilken omfattar huvudsakligen utarbetandet
av fysikalisk-tekniska metoder och anordningar för åstadkommande av
nya försvarsmedel.

Statens uppf tunar nämnd har jämlikt sin instruktion (SFS 1940: 476) till
uppgift att främja och nyttiggöra uppfinningar av värde för landets försörjning
och försvarsberedskap. På initiativ av uppfinnarnämnden och delvis
i dess regi bedrives för närvarande en ganska omfattande forskningsverksamhet
inom vissa av försvarsberedskapens områden.

Förutom det här anförda bedrives för försvarsberedskapen forskningsverksamhet
vid universitet och, högskolor samt inom ett flertal industriföretag.
Det har framhållits, att forskningen emellertid i hög grad lider av den splittring
och isolering, under vilken den i många fall bedrives, och att dess i stor
omfattning provisoriska karaktär äventyrar kontinuiteten i arbetet, vilket har
till följd, att även den ekonomiska verkningsgraden blir för låg.

III. SENARE ÅRS UTREDNINGAR RÖRANDE DEN MILITÄRTEKNISKA
FORSKNINGEN.

1941 års militära fdrvaltningsutredning.

De nyss berörda mindre tillfredsställande förhållandena på förevarande område
ledde till att 1941 års militära förvaltningsutredning i sitt förutnämnda
betänkande med förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom
försvarsväsendet (SOU 1942: 16) upptog frågan örn forskningsverksamheten
inom försvarsväsendet till närmare bedömande. Utredningen framhöll bland
annat följande.

På grund av den snabba utveckling, som för närvarande ägde rum beträffande
krigsmateriel, vore det oundgängligen nödvändigt, att man i första
hand utnyttjade den erfarenhet på krigföringens område, som samlades såväl
inom som utom landet. För att man icke skulle bliva distanserad i tekniskt
hänseende vore det emellertid erforderligt, att därutöver även bedreves en
målbunden naturvetenskaplig och tekniskt-vetenskaplig forskning för militärt
ändamål.

Då forskning såväl för militära som för andra ändamål ofta med fördel
kunde bedrivas i samma laboratorium, vore det uppenbart, att redan befintliga
eller planerade laboratorier i möjligaste utsträckning skulle utnyttjas.
Utredningen hade emellertid kommit till den uppfattningen, att den militära
forskningen måste samordnas och ledas enhetligt samt att de militära forskningsorganen
borde organisatoriskt sammanföras och i icke oväsentlig grad
kompletteras med nya laboratorier. En centralisering medförde också den
fördelen, att tekniska resurser, apparatutrustning o. dyl. kunde på ett
ekonomiskt sätt gemensamt utnyttjas. Vidare kunde de fackmän inom skilda
områden, som erfordrades för att lösa de skiftande problemen, på ett bättre
sätt utnyttjas, när de finge direkt samarbeta och med sina olika specialkunskaper
komplettera varandra.

Då forskningsverksamheten vore gemensam för alla försvarsgrenarna, syntes
det naturligt, att den förlädes till ett för dem alla gemensamt organ. Ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 293. 7

sådant organ utgjorde det av förvaltningsutredningen föreslagna industriverket.

Den ifrågavarande forskningsverksamheten borde enligt förvaltningsutredningens
mening begränsas till målbunden naturvetenskaplig och teknisktvetenskaplig
forskning för militära ändamål. Industriverkets uppgift i förevarande
hänseende borde sålunda vara att genom en förhållandevis fristående
forskningsavdelning leda, medverka vid eller självständigt bearbeta de problem,
som vore eller kunde bli av betydelse för landets försvar. Forskningsproblemen
skulle i första hand hänvisas till befintliga eller blivande forskningsinstitut
vid universitet, högskolor, provningsanstalter, industrilaboratorier
o. s. v. Endast sådana forskningsproblem, som icke lämpligen borde hänskjutas
till dylika forskningsorgan, borde bearbetas inom industriverket
underställda forskningsinstitutioner.

Givet vore, att forskningsverksamheten borde vara så upplagd, att den i
intimt samarbete med de militära organen därifrån emottoge och till dem
meddelade uppslag och impulser. Vidare skulle utredningar och undersökningar
utföras på anmodan av de militära myndigheterna.

Från början syntes verksamheten inom forskningsavdelningen böra uppdelas
på följande områden, nämligen militärteknisk fysik, militärteknisk kemi,
militär elektroteknik och akustik, militär fotografi och fotogrammetri, maskering
och slutligen militär instrumentteknik. Denna uppdelning angåve riktlinjerna
för de forskningsområden som i första hand borde omfattas av industriverkets
forskningsverksamhet. Härvid borde dock alltid gälla den ovan
angivna begränsningen, att industriverkets forskningsavdelning endast skulle
handha den forskning, som ej lämpligen kunde överlåtas åt andra forskningsorgan.
Sålunda syntes forskningen rörande exempelvis råmaterialfrågor (ersättningsbränslen,
oljor, gummi, lättmetall m. m.), korrosionsskydd (kemisk
och elektrisk ytbehandling, lackering, målning m. m.) samt förbränningsmotorfrågor
böra hänskjutås till andra organ.

För lösandet av speciella uppgifter borde forskningsavdelningen ha möjlighet
att anställa tillfälliga sakkunniga eller att för kortare eller längre tid
bilda mera tillfälliga arbetsgrupper. Bland annat för möjliggörande härav
borde till avdelningens förfogande stå ett forskningsanslag, vilket emellertid
borde avses även för materielanskaffning.

Det av förvaltningsutredningen föreslagna industriverket, vars chef skulle
vara generaldirektör, borde uppdelas i olika avdelningar; en av dessa skulle
utgöras av en forskningsavdelning under närmaste chefskap av en överdirektör
i lönegraden C 8. Vid överdirektörens sida borde ställas ett rådgivande
organ, benämnt försvarsväsendets forskningsråd och sammansatt av förslagsvis
12 ledamöter med omfattande erfarenhet på de militära, naturvetenskapliga,
tekniska och medicinska områdena. Forskningsavdelningen borde omfatta
dels en mera administrativt betonad del, benämnd utredningssektionen
och ställd under överdirektörens direkta ledning, dels ock olika forskningsinstitutioner,
envar under chefskap av en föreståndare inplacerad i någon av
lönegraderna C 2—C 5. Utredningssektionens uppgift bleve i första hand att
utföra med forskningsuppgifterna sammanhängande utredningar samt att leda
och samordna forskningsverksamheten på det militära området.

Beträffande forskningsavdelningens lokalfråga uttalade sig förvaltningsutredningen
för en förläggning i anslutning till försvarsväsendets kemiska anstalt
i Lilla Ursvik. Utredningen förutsatte dock, att hela frågan örn avdelningens
byggnadsbehov skulle bli föremål för särskild undersökning.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Utlåtanden över förvaltningsutredningens betänkande.

I de av olika myndigheter och sammanslutningar avgivna utlåtandena över
förvaltningsutredningens betänkande tilldrog sig frågan, hur det tilltänkta
forskningsorganet borde infogas i försvarsorganisationen stor uppmärksamhet.
Från åtskilliga håll påyrkades sålunda inrättande av en fristående forskningsanstalt.
I samband därmed underströks, att forskningsorganet i första
hand skulle betjäna de myndigheter som vore ansvariga för materielens utveckling
och utformning och ej dem som hade att sörja för dess anskaffning.
Örn forskningsorganet komme att inordnas såsom en avdelning under industriverket,
förelåge risk för att forskningen mera komme att inriktas på detaljspörsmål
i samband med framställningen av krigsmateriel än på utvecklingen
därav. Å andra sidan ansågo statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets
verkstadsnämnd riktigt att sammanföra forskningen till ett organ
i anslutning till industriverket. Förslag örn forskningens anknytning till
försvarsgrensförvaltningarna eller de militära högskolorna framkommo även.
Vissa myndigheter och sammanslutningar medgåvo möjligheten av att forskningsorganet,
även örn det i sakligt avseende borde intaga en självständig
ställning, skulle kunna rent administrativt anknytas till industriverket eller
i varje fall underställas chefen för detta. Arméchefen ifrågasatte behovet av
ett så omfattande och dyrbart forskningsorgan som det av utredningen föreslagna.
Marinförvaltningen ansåg, att tills vidare en sammanslagning av redan
befintliga forskningsorgan borde äga rum samt att organisationen borde göras
så smidig att den efter behov kunde växa ut. Överbefälhavaren förordade för
sin del en förnyad utredning rörande den militära forskningens ställning.

Från några håll framhölls, att vissa speciella forskningsgrenar icke lämpligen
borde överföras till en eventuell forskningsanstalt. Detta vore enligt
överbefälhavaren fallet med försvarsstabens fotoanstalt, enligt, chefen för
flygvapnet och flygförvaltningen med flygvapnets försöksanstalt å Malmslätt
samt enligt marinförvaltningen med viss av ämbetsverket bedriven forskningsverksamhet
å områden, där helt andra resurser erfordrades än som kunde stå
till buds inom ett laboratorium, exempelvis i fråga örn fartygs hållfasthet.

Försvarsväsendets kemiska anstalts vetenskapliga råd påpekade betydelsen
av att möjligheter till kollektiv forskning skapades. Arbetet borde enligt
rådets mening med hänsyn till målet för forskningen organiseras inom olika
arbetsgrupper eller sektioner, inom vilka specialister skulle samarbeta med
utnyttjande av anstaltens samtliga resurser. Rådet hade därför funnit det
vara av vikt att icke skarpt från varandra skilda institutioner inrättades.
Svenska nationalkommittén för fysik ansåg däremot för sin del, att för den
naturvetenskapligt-militärtekniska forskningen borde inrättas två institut,
ett för militär fysik och ett för militär kemi, samt att båda instituten borde
underställas en gemensam styrelse. Frågan huruvida en institution för
fotografi och fotogrammetri borde ingå i den ifrågavarande forskningsorganisationen
eller anslutas till någon militär organisation borde upptagas i
annat sammanhang. Örn ett institut för militär elektroteknik skulle upprättas,
syntes det lämpligen böra förläggas i anslutning till arméförvalt -

Kungl. Majlis proposition nr 293.

ningens tygdepartements elektroteknisk^ laboratorium. Kommittén föreslog
vidare, att en byggnad för det militärfysiska institutet måtte uppföras i anslutning
till de militära förvaltningarnas nybyggnader å Ladugårdsgärde.

Över nationalkommitténs nu omnämnda förslag inhämtades yttranden
bland annat från arméförvaltningens tyg- och civila departement samt fortifikationsstyrelse
ävensom från ingenjörsvetenskapsakademien. I dessa
yttranden intogs en avvisande ståndpunkt gentemot nationalkommitténs förslag.
Det framhölls, att målet för forskningsverksamheten inom försvarsväsendet
vore icke endast att finna nya vägar utan även att systematiskt följa
utvecklingen samt bearbeta och förbättra vad som redan funnes. Att skilja
mellan dessa båda uppgifter vore knappast möjligt. Det vore därför ej lämpligt
att skapa institut med en verksamhet begränsad endast till den förstnämnda
uppgiften med därav följande dubbleringar. Vidare anfördes, att
det för de militära myndigheterna vore nödvändigt att ha ett organ, till vilket
de kunde vända sig för att erhålla lösning av föreliggande problem och vilket
i sin tur för myndigheterna kunde framlägga nya projekt och uppslag, sedda
ur allsidig vetenskaplig synpunkt. Slutligen påpekades, att betydande besparingar
kunde vinnas genom ett gemensamt utnyttjande av förefintliga
tekniska resurser.

I remissutlåtandena över förvaltningsutredningens förslag behandlades
ytterligare en del forskningsverksamheten berörande spörsmål. Sålunda underströk
utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
vikten av kontakt mellan den militära och den civila forskningen -—■ vilken
sistnämnda i första hand borde utnyttjas -—- samt framhöll, att även den militära
forskningen borde få viss frihet och således icke enbart vara styrd målforskning.
Enligt ingenjörsvetenskapsakademiens mening borde särskild
uppmärksamhet ägnas åt frågan, huru forskningsresultaten snabbast och mest
effektivt skulle tillgodogöras i praktiken. Frågan örn forskningsrådets sammansättning
ställdes även under debatt.

Tillsättandet av försvarets forskningsnämnd.

Genom beslut den 5 februari 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
försvarsdepartementet att tillsätta en nämnd, försvarets forskningsnämnd,
bestående av högst sju personer, med uppgift att — i avbidan på genomförandet
av en slutgiltig organisation av den naturvetenskapliga och tekniskt-vetenskapliga
forskningen för militära ändamål •— verka för forcering
och samordning av nu pågående forskningsverksamhet inom försvarsväsendet
ävensom att verkställa utredning rörande ifrågavarande forskningsverksamhets
framtida ställning och organisation. Till statsrådsprotokollet för nämnda
dag anförde chefen för försvarsdepartementet, efter att lia redogjort för vad
i frågan förekommit, bland annat följande.

Delade meningar råda örn det sätt, på vilket den naturvetenskapliga och
tekniskt-vetenskapliga forskningen för militära ändamål bör organiseras. En
skiljelinje går här mellan å ena sidan uppfattningen, att denna verksamhet
bör begränsas till målbunden forskning, samt å andra sidan den meningen,
att verksamheten måste erhålla ett väsentligt större mått av frihet vid valet
av mål. För egen del anser jag, att inom ifrågavarande område kan och bör

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

beredas utrymme såväl åt tekniskt-industriell forskning med det begränsade
syftet att tillfredsställa produktionens forskningsbehov som åt naturvetenskapligt-militärteknisk
forskning, vilken nied utgångspunkt företrädesvis från
fysiken och kemien söker sig fram till måhända även principiellt nya försvarsmetoder
och försvarsmedel.

Den militärtekniska forskningen i vårt land är för närvarande synnerligen
splittrad. Enligt min mening framstår det såsom ett alltmera trängande
behov att samordna de många forskningsorgan, som nu finnas inom försvarsväsendet.
Därigenom skulle vinnas möjlighet att väsentligt mera effektivt
än för närvarande utnyttja de resurser, som på skilda håll stå till förfogande.
Kostsamma dubbleringar av forskningsinstitutionernas utrustning och åtskilligt
dubbelarbete skulle också kunna undvikas. En dylik samordning bör
kunna ske i sådana former att icke det här mera än på många andra områden
välbehövliga friska initiativet förkväves.

Vid bearbetningen inom försvarsdepartementet av förvaltningsutredningens
förslag i vad avser forskningsverksamhetens ställning och organisation
jämte däröver avgivna yttranden har det befunnits icke vara möjligt att
på grundval av det mångskiftande utredningsmaterial, som nu föreligger, nå
fram till en tillfredsställande lösning. För min del anser jag, att vid övervägande
av de åtgärder, som i detta läge böra ifrågakomma, måste uppställas
två mål, ett inriktat på den nu aktuella forskningen, ett på den militärtekniska
forskningens framtida ställning och organisation.

I det senare hänseendet påkalla åtskilliga spörsmål uppmärksamhet.
Frågan huruvida denna verksamhet bör erhålla en mera fristående ställning,
anknytas till eller underställas något förefintligt eller planerat organ inom
försvarsväsendet bör givetvis härvid tagas under omprövning. Ett uppslag,
som synes förtjänt av närmare undersökning, är frågan örn och på vad sätt
en fruktbärande samverkan mellan forskningsorganen och de militära högskolorna
kan komma till stånd. Vidare bör utredas, örn arbetet inom en
eller annan forskningsgren företer sådana särdrag, att det lämpligast bör
bedrivas under direkt ledning av vederbörande försvarsgrensförvaltning eller
någon militär myndighet. Frågorna örn tillgodoseende av forskningsverksamhetens
personalbehov, om dess inre organisation, om inrättande av ett
forskningsråd och dess sammansättning, örn upprätthållande jämväl på annat
sätt av kontakten med den civila forskningen och den praktiska militära verksamheten,
örn forskningsresultatens snabbaste och mest effektiva tillgodogörande
samt om lokalbehovet böra slutligen tagas under övervägande. Utredningen
bör bedrivas med ali skyndsamhet, så att därav föranledda förslag
snarast möjligt kunna föreläggas riksdagen. Hinder bör emellertid icke möta
att, därest så finnes lämpligt, ett visst avsnitt av förevarande frågekömplex
upptages till behandling för sig och göres till föremål för särförslag.

Med stöd av Kungl. Maj:ts förenämnda bemyndigande anmodades genom
beslut den 17 februari 1943 flygdirektören av 2. graden T. Edlén, kommendören
G. E. Granström, professorerna G. A. C. Ljunggren, F. K. G. Odqvist,
K. M. G. Siegbahn och K. M. Sievert samt översten N. P. R. Swedlund att
vara ledamöter i nämnden, därvid Siegbahn tillika anmodades att i egenskap
av ordförande leda nämndens arbete. — Efter det nämnden avgivit betänkande
i förevarande ämne ha vissa förändringar i nämndens sammansättning ägt
rum. Sedan professorn Siegbahn hemställt att bliva skild från uppdraget
har sålunda — med bifall till denna framställning — professorn Odqvist förordnats
till ordförande från och med den 25 februari 1944. Vidare ha i stället
för herrar Siegbahn och Edlén såsom ledamöter inträtt kommendören S. H.
Ericson och flygdirektören av 2. graden K. G. Norén.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

I prop. 1943:180 angående organisationen av försvarsväsendets centrala
förvaltning behandlades bland annat frågan om organisationen av det
av militära förvaltningsutredningen planerade industriverket, i vars ställe
enligt propositionen skulle inrättas ett krigsmaterielverk och en försvarets
fabriksstyrelse. Föredragande departementschefen erinrade i samband med
behandlingen av frågan örn krigsmaterielverkets uppgifter örn den redan tillsatta
försvarets forskningsnämnd och framhöll, att resultaten av nämndens
verksamhet måste avbidas, innan definitivt förslag rörande den militärtekniska
forskningens organisation kunde föreläggas riksdagen. Något
forskningsarbete avsåges således åtminstone tills vidare icke komma
att ingå i krigsmaterielverkets uppgifter. I annat sammanhang i berörda
proposition anförde departementschefen därjämte, att med avgörandet
av frågan örn forskningsverksamhetens organisation finge anstå i avbidan
på resultatet av den nyligen igångsatta utredningen i detta ämne. Kiksdagen
gjorde ej erinran mot vad sålunda anförts.

Med skrivelse den 30 december 1943 har nu forskningsnämnden framlagt
förslag angående forskningsverksamhetens inom försvarsväsendet framtida
ställning och organisation. Vid förslaget ha fogats särskilda yttranden av
två av nämndens ledamöter (professorna Siegbahn och Sievert).

Över förslaget ha avgivits yttranden av överbefälhavaren, cheferna för
armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning,
krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse efter hörande
av försvarsväsendets kemiska anstalts vetenskapliga råd, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, luftskyddsinspektionen, byggnadsstyrelsen,
riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, kanslern för rikets
universitet efter hörande av matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid
universiteten i Uppsala och Lund samt matematisk-naturvetenskapliga avdelningen
vid Stockholms högskola, tekniska högskolan i Stockholm,
Chalmers tekniska högskola, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien,
statens uppfinnarnämnd, svenska nationalkommittén för fysik,
svenska teknologföreningen och Sveriges industriförbund.

IV. FORSKNINGSNÄMNDENS FÖRSLAG SAMT YTTRANDEN

DÄRÖVER.

A. Huvudgrunder.

Forskningsnämndens och reservanternas förslag.

Forskningsnämnden har understrukit, att en ändamålsenligt ordnad forskningsverksamhet
i många fall kunde medföra mycket betydande besparingar
för staten av mer eller mindre indirekt natur, exempelvis om tack vare vunna
forskningsresultat en dyrbar utländsk konstruktion icke behövde inköpas,
enär likvärdig eller effektivare svensk konstruktion framkommit. Yärdet av
dylika besparingar kunde emellertid sällan påvisas siffermässigt. Som
exempel på en mera direkt besparing har nämnden framhållit tillverkningen
av folkgasmasker. Efter ingående försök av fysisk, kemisk och fysiologisk

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

natur kunde kemiska anstalten föreslå tillverkning av en gasmasktyp, som
— utan att den nödvändiga effekten eftersattes —- reducerade statens anskaffningskostnader
med omkring 10 miljoner kronor. Örn resurser saknats för en
allsidig vetenskaplig undersökning av detta problem, hade man aldrig kunnat
taga ett sådant ansvar, och staten hade direkt åsamkats en merutgift av minst
sagda belopp.

Även en annan omständighet av statsekonomisk betydelse har av nämnden
framhållits. Blotta vetskapen örn att staten förfogade över resurser för
undersökning av problemen kunde enligt nämndens mening sporra industrien
till att söka nå fram till de bästa och billigaste konstruktionerna. I all synnerhet
gällde detta sådana materielslag, som endast tillverkades vid ett företag,
varvid sålunda den statliga forskningen i viss mån komme att medföra
samma verkan som den naturliga konkurrensen.

Forskningsnämnden har slutligen tillagt, att en enhetligt ordnad forskningsverksamhet
för militära ändamål vore avsedd att innebära en rationalisering
i jämförelse med nuvarande förhållanden, vilken i längden syntes
komma att draga mindre kostnader för det allmänna än den nuvarande, mera
oenhetliga verksamheten.

Forskningsorganisationens inom försvaret uppgifter ha i anslutning till
det nyss sagda av nämnden sammanfattningsvis angivits vara att följa den
allmänna naturvetenskapliga och tekniskt-vetenskapliga utvecklingen med
hänsyn tagen till militära behov och den militära taktiskt-tekniska utvecklingen,
att inspirera och samordna forskningsverksamhet för vissa militära
ändamål vid allmänna vetenskapliga institutioner samt inom industrien ävensom
att bedriva forskning vid en direkt för militärt ändamål inrättad forskningsanstalt.

Till närmare utveckling av sina synpunkter på frågan örn forskningsorganisationens
allmänna uppgifter har nämnden anfört i huvudsak följande.

Vid truppförbanden göras erfarenheter rörande materielens funktion vid
dess praktiska användning. Truppofficeren, som ser bristerna i utrustningen,
har emellertid ofta svårt att bedöma möjligheterna för deras avhjälpande.
Hans initiativ bli därför vanligen liktydiga med allmänna önskemål. Det är
från de experter — militära eller civila — som kontinuerligt följa frågorna
som de givande uppslagen väsentligen komma och vidare genom bearbetning
av utländska erfarenheter samt genom samarbete mellan taktiker och tekniker.

Det fordras emellertid en samlad och gemensam organisation för att hålla
forskarna i tillräckligt intim kontakt med den militära sakkunskapen och med
varandra, så att en fruktbärande samverkan kan äga rum. Samtidigt skall
denna organisation kunna ge de militära organen erforderliga kompletterande
resurser för undersökningarnas bedrivande, såväl i avseende på apparatur
som beträffande sådan personal som behärskar dessa resurser samt de vetenskapliga
metoderna. Detta gäller såväl för uppställandet av problemen som
för deras lösande.

Man kan emellertid icke bygga endast på visst givet kunskapsstoff, och
risken att man ensidigt fastnar i vissa spår måste också tagas i betraktande.
Det kan hända, att man icke ser nya möjligheter därför att problemen äro
för komplicerade och de tekniska resurserna att lösa dem saknas. En idé är
ej alltid klar och enkel. Det behövs forskning redan för att klargöra, vilka

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 293.

problemen äro, och det fordras ofta ingående undersökningar för att utreda
själva problemställningen. Har denna en gång klarlagts, kan man ofta gå
frågorna direkt inpå livet och lösa dem.

Den militärtekniska forskningens huvuduppgift är att skaffa fram det
underlag, som erfordras för att konstruktioner och förbättringar skola kunna
göras. Om det vid en konstruktion endast gäller att tillämpa kända fakta,
är speciell forskning icke erforderlig. Saknas för konstruktionens utformning
erforderliga fakta, måste sådana åstadkommas genom forskningens försorg.
I vilken utsträckning forskningen skall deltaga i rena konstruktionsarbeten
beror därför helt och hållet på förhållandena och får avgöras från fall till
fall. Generellt bör forskningsverksamheten leda till framställning av prototyper
av den ifrågavarande materielen. I princip kan man säga, att konstruktionsarbete,
som avser exempelvis förbättring av vapen eller viss tillverkningsmetod
för erhållande av högre effekt och vid vars utförande man bygger
på tillämpningen av kända naturlagar, icke har med forskning att göra. Detta
är ett arbete, som i princip åvilar de militära förvaltningarna respektive krigsmaterielverket.
I många fall kan det emellertid ur praktisk synpunkt vara
lämpligt att överlämna viss del av detta konstruktionsarbete till ett forskningsorgan,
antingen inom industrien, därest intresse och resurser härför
finnas, eller till försvarets egen forskningsanstalt. Detta gäller särskilt i
sådana fall, då konstruktionsarbetet kan förväntas giva uppslag till utarbetandet
av nya vapen, apparater, instrument eller tillverkningsmetoder i ordets
egentliga bemärkelse, d. v. s. materiel, som fungerar på nytt sätt eller med
nya verkningar, och metoder, som arbeta efter nya principer, och där nykonstruktionerna
endast kunna grunda sig på systematiska studier av hos materielen
funna nya egenskaper.

En av forskningsnämndens ledamöter, professorn R. M. Sievert, har i detta
sammanhang anfört bland annat följande.

Samordning innebär i och för sig icke någon rationalisering, därest den
icke medför ökad effektivitet. Åstadkommandet av en effektiv organisation,
som även på lång sikt kan beräknas göra en väsentlig insats inom vårt försvarsväsende,
måste vara den bärande sjmpunkten. För att finna en effektiv
form för den naturvetenskapligt-militärtekniska forskningen, bör man i första
rummet beakta de erfarenheter, som under de senaste åren samlats inom samtliga
för militära ändamål arbetande forskningsinstitutioner och icke enbart
bygga på erfarenheten inom ett begränsat område. Man bör därvid icke heller
förbise, att arbetet vid nuvarande forskningsinstutioner i hög grad påverkats
av under krigstid rådande extraordinära förhållanden.

Forskningsnämndens majoritet synes i sitt förslag företrädesvis hava tänkt
sig försvarets forskningsanstalt såsom ett ämbetsverk, dit uppdrag kunna inlämnas,
vilka böra bliva föremål för utredning och forskning. Enligt vad som
framgår av utredningen har man därvid huvudsakligen tagit sikte på endast en
sida av anstaltens verksamhet och undervärderat den enligt min åsikt mest
betydelsefulla. Anstaltens huvuduppgift torde böra vara att med vetenskapens
hjälp åstadkomma nya försvarsmedel, vilka så långt det är möjligt hemlighållas
och därigenom vid ett eventuellt krig medföra för fienden överraskande moment.

Man har också anledning förvänta, att fortsatt forskning inom det militärfysiska
området skall kunna giva vårt land nya försvarsmedel, som utlandet
icke förfogar över. Därvid är särskilt anpassningen till svenska förhållanden
av stor vikt. Ett oeftergivligt villkor för uppnående av goda resultat är
emellertid, att forskningen får nödig frihet och att några av landets bästa
vetenskapliga förmågor knytas till densamma. Den erforderliga forskningens
karaktär bör, som inom vetenskap alltid är fallet, vara »målbunden grundforskning».

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Likartade synpunkter ha anförts av nämndens ordförande, professorn K.
M. G. Siegbahn. Till detaljerna i dennes särskilda yttrande torde jag få återkomma
i det följande.

Forskningsnämnden har, med beaktande å ena sidan av den stora betydelsen
av intim kontakt mellan de militära fackmännen och forskarna, å andra
sidan av forskarnas behov av tillräcklig frihet i sitt arbete, funnit sig böra
framställa följande förslag angående den militära forskningsverksamhetens
topporganisation.

En självständig institution, förslagsvis benämnd försvarets forskningsanstalt
och direkt underställd Kungl. Majit, inrättas. Anstalten ställes under
ledning av en styrelse, och som chef för anstalten anställes en överdirektör.
Under överdirektören lyda kansli samt utredningssektion ävensom olika forskningsavdelningar.

Inom försvarsstaben upprättas en ny avdelning, benämnd försvarsstabens
forskningsavdelning, vilkens chef ingår i forskningsanstaltens styrelse.

Vid sidan av styrelsen för försvarets forskningsanstalt inrättas ett rådgivande
organ, benämnt försvarets forskningsråd, med representanter för
naturvetenskaplig, teknisk och militärteknisk sakkunskap m. fl.

Forskningsnämnden har vidare- framlagt vissa synpunkter på frågan örn
avgränsningen mera i detalj av anstaltens arbetsuppgifter och
härom anfört följande.

Beträffande den fotografiska och fotogrammetriska forskningen förelåge
enligt nämndens mening stora svårigheter att nu organisera densamma och
ansluta den till forskningsanstalten. Detta berodde bland annat på omöjligheten
att under nuvarande förhållanden anskaffa den speciella apparatur,
som erfordrades för upprättande av nya laboratorier för nämnda forskning.
Ifrågavarande forskning utgjorde därför för närvarande ett typiskt exempel
på lämpligheten av att verksamheten förlädes till annan institution än forskningsanstalten,
där resurser funnes och kunde utnyttjas.

Försvarsstabens fotoanstalt, som till huvudsaklig uppgift har att tillgodose
försvarsväsendets behov av fotografiska och fotogrammetriska rutinarbeten,
borde med hänsyn härtill alltjämt kvarstå under försvarsstaben.

Anledning syntes vidare icke föreligga att inordna flygvapnets försöksanstalt
vid Malmslätt under forskningsanstalten. Nämnda försöksanstalt är ett provningslaboratorium,
som enligt nämndens mening naturligt sorterade direkt
under flygförvaltningen.

Det syntes nämnden lämpligt att uppgifterna även i andra fall löstes inom
de militära förvaltningarna själva. Härvid finge forskningsanstalten karaktär
av hjälporgan, som kunde ställa lämplig personal och instrumentella resurser
till förfogande. Viss forskning för militära ändamål borde också kunna läggas
på civila forskningsanstalter, exempelvis inom universitet och högskolor. Det
senare gällde särskilt sådana områden, där civilt behov av forskning på
området redan existerade och i tillfredsställande grad visat sig ha blivit tillgodosett
vid ifrågavarande institution. Slutligen borde i största möjliga utsträckning
forskningen uppdragas åt enskilda industriföretag, då härifrån en
god lösning av uppgifterna kunde förväntas. Detta komme sannolikt att bli
fallet, då jämsides med de militära problemen snarlika civila existerade, av

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

vilkas tillfredsställande lösning den ifrågavarande industrien sökte sin näring.
En viktig angelägenhet för försvarets forskningsorganisation bleve då att utskifta
forskningsuppgifterna mellan den egna anstalten och övriga av frågan
berörda institutioner.

Yttranden.

I ett flertal av de avgivna remissyttrandena har understrukits angelägenheten
av att samordning och enhetlig ledning av den militärtekniska forskningsverksamheten
skyndsamt åvägabringas.

överbefälhavaren har anfört, att det med hänsyn till det stora antalet överhängande
forskningsuppgifter vore nödvändigt för vår försvarsberedskap,
att frågan örn organisationen av forskningen för militärt ändamål löstes
snarast möjligt.

Chefen för armén har ansett åtgärder för ett sammanförande av forskningen
snarast böra vidtagas. I detta sammanhang borde även nämnas den inom
arméns fortifikationsförvaltning bedrivna betongtekniska forskningen, vilken
syntes böra läggas på anstalten. Emot nämndens förslag i vad anginge anstaltens
uppgifter vore intet att erinra.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett en planmässigt organiserad
forskning vara av så stor betydelse för försvaret, att ett lämpligt avvägt
centralt forskningsorgan borde tillkomma.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har framhållit angelägenheten av att representanter
för medicinsk forskning och sakkunskap foges i anspråk såväl
i själva verksamheten som i de organ, som skulle giva impulser till forskningens
bedrivande.

Krigsmaterielverlcet har uttalat, att inom försvaret borde tillskapas ett
organ, vilket hade till uppgift att dels samordna och stimulera inom landet
bedriven forskning, som kunde vara av betydelse för försvaret, samt sörja för
att utgående bidrag av statsmedel för militär forskningsverksamhet på lämpligt
sätt fördelades med beaktande av de forskningsuppgifter, som ur olika
synpunkter framstode såsom mest angelägna, dels ock bedriva den naturvetenskapliga
forskning, som vore målbundet inriktad på att skänka erforderligt
underlag för konstruktivt nyskapande och vidareutveckling av krigsmaterielen
och att tillgodose militära strategiskt-taktiska krav.

Beträffande forskningsorganets ställning har krigsmaterielverket vidare
framhållit, att de anförda skälen för tillskapande av en fristående forskningsanstalt
knappast kunde anses bärande. Det av nämnden åberopade kravet på
frihet för forskarna kunde tillgodoses lika väl inom ramen för en annorledes
utformad organisation. Ett invecklat system med direktivrätt, samråd och
kontaktorgan, vilka anordningar knappast bidroge till skapande av önskvärd
samordning och enhetlighet, kunde då undvikas. Största vikt måste också
fästas vid kravet på intim kontakt med landets krigsmaterielindustri. De
anförda synpunkterna pekade på önskvärdheten av forskningsverksamhetens
anknytning till krigsmaterielverket. En sådan anknytning syntes också kunna
medföra vissa besparingar i administrations- och personalkostnader.

Kungl. Majlis proposition nr 293.

Arméförvaltningen har understrukit vikten av att civil forskning vid läroanstalter
och industrier samordnades med den rent militära.

Luftskyddsinspektionen har uttalat, att vid sidan av de aktiva stridsmedlen
även de passiva försvars- och förebyggande åtgärderna borde tillmätas stor
betydelse. Med skärpa har understrukits vikten av att möjlighet bereddes
till fortlöpande forskning och studier i samtliga i detta sammanhang aktuella
frågor.

Kanslern för rikets universitet har framhållit, hurusom det icke syntes
kunna bestridas, att en fastare organisering av försvarets forskningsverksamhet
vore starkt påkallad. Förslaget borde alltså hälsas med tillfredsställelse.
Det vore emellertid av synnerlig vikt, att den nya organisationen
finge sin prägel av anstaltens karaktär av vetenskaplig forskninganstalt. En
byråkratisering av verksamheten eller en olämplig fördelning av ansvaret för
densamma på olika instanser skulle ofelbart leda till minskad effektivitet i
den vetenskapliga forskningen.

Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm har understrukit, att utmärkta
forskningsinstitut redan funnes eller vore under utförande, vilka
borde tagas i anspråk för försvarets forskning, och att viktigast vore att samordna
och fördela forskningsuppgifter av militärt intresse på dessa redan nu
eller snart tillgängliga forskningslaboratorier. För den målbundna forskning,
som därefter återstode, borde inrättas särskilda för försvaret avsedda forskningslaboratorier.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har framhållit, att den icke ansåge
lämpligt att under nu rådande förhållanden igångsätta uppbyggandet av
en institution på lång sikt. För dagen vore det nödvändigt, att den militärtekniska
forskningen på allt sätt understöddes genom att tillräckliga medel
ställdes till förfogande, på det att enskilda personer, institutioner och industrier
skulle kunna på effektivaste sätt bidraga till lösandet av till dem utlämnade
forskningsuppgifter. Forskningen borde organiseras så att den
lämnade omedelbara eller i vart fall snabba resultat. Då lugnare förhållanden
inträtt och framtiden kunde bättre överblickas, borde frågan örn byggandet
av den föreslagna mera permanenta forskningsinstitutionen åter upptagas.

Ingenjörsvetenskapsakademien har anfört, att det måste hållas i minnet,
att det slutliga resultatet av den här ifrågasatta forskningsverksamheten dock
måste bliva tekniska produkter, maskiner, apparater och metoder. Det erfordrades
mellan fysikalisk och kemisk sakkunskap samverkan — vilken kunde
vara både av akademiskt och ingenjörmässigt ursprung — samt teknisk sakkunskap.
Akademien, som anslutit sig till det av forskningsnämndens majoritet
framlagda förslaget, har framhållit, att en organisation liknande den
föreslagna vore regel inom in- och utländska, allmänna och enskilda forskningslaboratorier.

Statens uppfinnarnämnd har framhållit, att bristen på forskare utgjort det
allvarligaste hindret för åstadkommande av snabba resultat. I de flesta fall
hade de gynnsammaste resultaten uppnåtts genom intimt samarbete med
lämpliga industriföretag. Den samordnande uppgiften vore och förbleve den

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

viktigaste. Forskningsanstaltens vid sidan härav bedrivna egna verksamhet
borde avse tekniskt-vetenskaplig forskning, och anstaltens utrustning och
personaluppsättning borde väljas med hänsyn härtill. Anstalten skulle å
andra sidan icke sysselsätta sig med produktionsteknisk forskning, d. v. s.
forskning avseende materialfrågor, tillverkningsproblem eller anpassning av
apparatkonstruktioner för masstillverkning.

Uppfinnarnämnden har tillstyrkt inrättandet av en försvarets forskningsanstalt
men funnit, att förslaget icke toge tillräcklig hänsyn till redan förefintliga
eller planerade statliga, halvstatliga och privata forskningsanstalter,
varför förslaget borde underkastas förnyad bearbetning.

Svenska teknologföreningen, som med vissa modifikationer tillstyrkt majoritetens
förslag örn inrättande av en anstalt för militärteknisk forskning, har
betonat, att det vid den militära forskningsanstalten bleve fråga om teknisk
forskning av kemisk och fysikalisk art, avsedd att på grundval av fysikens
och kemiens metoder framskapa nya tekniska verkningar eller nya apparater.
Något studium av fysik eller kemi i akademisk mening syntes däremot knappast
kunna räknas till anstaltens uppgifter.

Sveriges industriförbund har framhållit, att till behandling inom anstalten
borde upptagas endast sådana uppgifter som icke lämpligen kunde
påläggas andra institutioner. Anstaltens huvuduppgift syntes därför komma
att bliva av ledande och samordnande natur.

Riksräkenskapsverket har tillstyrkt, att anstalten skulle erhålla ställning
som huvudförvaltning.

B. Forskningsanstaltens ledning.

Forskningsnämndens förslag.

Forskningsnämnden har framhållit, att den föreslagna anstalten till sitt
förfogande måste ha ett organ, som avgjorde vilka uppgifter, som skulle upptagas
till behandling. Detta organ måste besitta erforderlig auktoritet gentemot
de militära uppdragsgivarna och gentemot forskarna. Det borde även
inrymma tillräcklig vidsynthet för att kunna rätt bedöma de betingelser,
under vilka forskarna arbetade. Organet måste även innefatta nödig taktisk
och militärteknisk sakkunskap och kunna fördela förekommande arbetsuppgifter
på anstaltens olika avdelningar. För bemästrande av vissa större frågor
ävensom övriga förekommande viktigare uppgifter borde finnas en styrelse,
som i sig inneslöte sakkunskap av antydd art. Nämnden har sammanfattat
styrelsens huvuduppgifter så att på styrelsen skulle ankomma att fördela
forskningsuppgifter mellan olika forskningsinstitutioner (statliga och övriga),
att tillse att verksamheten vid försvarets forskningsanstalt utövades enligt de
riktlinjer, som föreskreves i gällande instruktionsbestämmelser, och motsvarade
det med anstalten avsedda ändamålet samt att fördela medel till ersättning
för forskning, utförd vid andra forskningsinstitutioner än den egna anstalten.

Det borde enligt förslaget åligga styrelsen att inom den egna forskningsanstalten
upptaga endast sådana uppgifter, som icke lämpligen kunde på Bihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 293. 1989 n 2

Kungl. Marits proposition nr 293.

läggas andra statliga eller enskilda institutioner. Styrelsen borde emellertid
även lia till sitt förfogande anslag för bekostande av forskning utom anstalten.

Utöver nu angivna huvuduppgifter skulle styrelsen fullgöra uppgifter av
administrativ natur, avgöra frågor rörande publikation av anstaltens forskningsresultat
samt patentfrågor ävensom avgiva styrelseberättelse till Kungl.
Majit och till försvarets forskningsråd.

Styrelsen för försvarets forskningsanstalt borde enligt nämndens mening
utses av Kungl. Majit för viss tid, förslagsvis tre år. Den borde bestå av
fyra civila och fyra militära ledamöter, bland vilka Kungl. Majit borde utse
en att vara ordförande. Ordföranden har tillika förutsatts vara ordförande
i försvarets forskningsråd. Ordföranden borde åtnjuta särskilt arvode, medan
ledamöterna endast borde åtnjuta ersättning för sammanträdesdagar.

De civila ledamöterna borde vara vetenskapsmän eller tekniker, representerande
anstaltens verksamhetsområde, och borde i övrigt äga överblick över
svenska vetenskapliga institutioners och industriers resurser inom områden,
som berörde anstaltens verksamhet. Dessa ledamöter borde utses, en efter
förslag av krigsmaterielverket, en efter förslag av vetenskapsakademien och
två efter förslag av ingenjörsvetenskapsakademien. Vetenskapsakademien
borde äga upptaga två och ingen] örsvetenskapsakademien fyra namn å sitt
förslag.

Eftersom de militära direktiven komme att utgå från överbefälhavaren,
borde enligt förslaget chefen för den föreslagna forskningsavdelningen i försvarsstaben
ingå i anstaltens styrelse. De tre övriga militära ledamöterna
skulle utses av cheferna för respektive armé-, marin- och flygförvaltningarna.

Hinder borde icke föreligga mot att ledamot av styrelsen tillika vore ledamot
av forskningsrådet.

För sammanhållande av det löpande forskningsarbetet inom anstalten
krävdes dessutom en chef, överdirektör, vilken skulle vara föredragande i styrelsen.
Han skulle till styrelsens protokoll anteckna sin mening, därest densamma
avveke från styrelsens beslut. Styrelsen borde vidare i administrativa
ärenden, budgetfrågor m. m. ha tillgång till särskilt biträde med administrativ
erfarenhet.

På anstaltens överdirektör skulle enligt förslaget ankomma att inför
styrelsen ansvara för att arbetet inom försvarets forskningsanstalt bedreves
på effektivt och ekonomiskt sätt, att verkställa styrelsens beslut, att med biträde
av anstaltens kansli handha anstaltens administration samt att med
biträde av utredningssektionen organisera arbetet inom forskningsanstalten
(tillsätta arbetsgrupper för bestämda forskningsändamål m. m.).

Till överdirektör borde utses en inom anstaltens verksamhetsområde framstående
vetenskapsman eller tekniker med högsta kompetens.

Forskningsnämnden har vidare anfört, att nämnden jämväl övervägt en
sådan organisationsform, att en särskild styrelse icke inrättades utan att anstaltens
chef komme att sortera direkt under Kungl. Majit. Med hänsyn till
önskvärdheten av att erhålla ett samlande organ, vilket i sig kunde upptaga,
bland andra, såväl anstaltens chef som chefen för försvarsstabens forskningsavdelning,
ävensom på grund av de erfarenheter, som vunnits vid statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

provningsanstalt och flygtekniska försöksanstalten, hade forskningsnämnden
emellertid stannat för att förorda, att forskningsanstalten ställdes under ledning
av en styrelse.

Såsom i det föregående antytts innefattar forskningsnämndens förslag
även, att till anstalten skulle anknytas ett särskilt försvarets forskningsråd.
Detta råd, som förutsatts skola vara sidoordnat med forskningsanstaltens
styrelse, borde enligt nämndens mening ha till uppgift att utgöra kontaktorgan
mellan anstalten och de myndigheter och institutioner, som dess
ledamöter representerade, att vid behov genom sina ledamöter verkställa utredning
av specialfrågor, att utgöra rådgivande instans för styrelsen i frågor
rörande den inom anstalten bedrivna verksamheten, att följa anstaltens verksamhet
i stort samt att taga initiativ till forskningsuppgifter.

Rådet borde enligt förslaget utses av Kungl. Majit för viss tid, förslagsvis
tre år. I detsamma borde ingå företrädare för statliga institutioner och industriella
verk och inrättningar berörande forskningsanstaltens verksamhet. Antalet
ledamöter i rådet borde begränsas till förslagsvis 25. Ordförande i rådet
skulle vara styrelsens ordförande. I övrigt skulle envar av överbefälhavaren,
cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets sjukvårdsförvaltning,
arméns fortifikationsförvaltning, krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse,
luftskyddsinspektionen (eller motsvarande institution), statens tekniska
forskningsråd och statens uppfinnarnämnd utse en ledamot samt vetenskapsakademien,
ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges industriförbund tre
ledamöter vardera. De återstående fyra ledamöterna av rådet borde utses på
förslag av styrelsen i mån av behov. Hinder borde ej föreligga mot att styrelsemedlem
vore ledamot av rådet och omvänt. För behandling av frågor av
mera begränsad räckvidd borde samråd ske allenast med viss eller vissa av
rådets medlemmar.

Reservanternas förslag.

Inom forskningsnämnden har i fråga örn anstaltens ledning anförts skiljaktiga
meningar av professorerna Siegbahn och Sievert, varvid den förstnämnde
framhållit i huvudsak följande.

Erfarenheterna från det nu pågående kriget äro enstämmiga däri, att försvarets
forskningsproblem främst falla inom de två huvudgrupperna militärteknisk
fysik samt militär teleteknik. Det är vidare påtagligt, att var och en
av dessa grupper i regel kommer att relativt oberoende av den andra bearbeta
sina egna forskningsuppgifter även örn i vissa särskilda fall ett samarbete
måste förekomma.

Det är uppenbart, att man icke kan finna någon person, som samtidigt
vetenskapligt behärskar såväl dessa områden som militärteknisk kemi. Då
nämndens majoritet föreslagit, att forskningsanstalten skall stå under ledning
av en överdirektör, som icke endast skall vara administrativ chef utan även
skall utöva det vetenskapliga chefskapet över alla de nämnda tre huvudgrupperna
av forskningsverksamheten, tillskapas en alldeles ohållbar situation
både för den tilltänkte överdirektören och för de olika forskningsinstitutionerna.
På sin höjd kan överdirektören lia de nödiga kvalifikationerna för ett
verkligt chefskap inom en av huvudgrupperna. Det är en allmänt accepterad
och praktiserad regel, att ett forskningsinstitut skall ledas av en inom området
högt kvalificerad forskare. Forskningsnämndens majoritet har så till

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

vida även accepterat denna synpunkt, som man tänkt sig att i spetsen för de
olika forskningsavdelningarna ställa en befattningshavare inom lönegrad
(högst) C 7, d. v. s. samma placering som föreslås för professorerna vid tekniska
högskolan. -Jag delar nämndmajoritetens åsikt, att forskare av denna
kvalifikationsgrad böra ingå som chefer för de respektive avdelningarna inom
forskningsanstalten. Men jag finner konsekvensen då även bjuda, att dessa
forskare helt få taga ansvaret för verksamheten inom sina områden. Detta
är ingalunda en formell fråga, än mindre någon prestigefråga. Forskningsavdelningarnas
främsta uppgift måste vara att få fram nya idéer och att taga
egna initiativ. Den sekundära — ehuru naturligtvis viktiga — uppgiften är
att bearbeta sådana frågor, som inkomma genom försvarets informationsväsende
och på andra vägar. I fråga om den nyss nämnda, primära uppgiften
kan särskilt pä ett tidigt stadium endast fackmannen själv bedöma — i många
fall blott intuitivt — vilka uppslag som kunna utvecklas till att bliva av betydelse.
Från denna synpunkt är det av avgörande betydelse, att vederbörande
forskare ha en fri ställning och själva få taga ansvaret för sin avdelnings
verksamhet. — Det kan även förutsättas, att rekryteringen av dessa platser
i väsentlig grad kommer att påverkas av den ställning, som i detta hänseende
erbjudes forskarna.

Som motiv för tillskapandet av en överdirektörspost har anförts, att militära
och andra myndigheter böra veta till vem de skola vända sig i forskningsangelägenheter.
Denna fullt riktiga synpunkt kan emellertid mycket väl tillgodoses
på flera andra vägar än den som majoriteten stannat vid. En acceptabel
lösning har föreslagits av professor Sievert, och jag ansluter mig darf Oltin
det av honom i detta hänseende framlagda förslaget.

Professorn Sievert har i hithörande frågor uttalat bland annat följande:

Majoriteten inom forskningsnämnden har föreslagit, att den högsta ledningen
av forskningen bör utövas av en direkt under Kungl. Majit stående
styrelse. Jag delar denna uppfattning men anser, att styrelsen icke bör Ira
den sammansättning, som man föreslagit. Styrelsen, som är ett av de mest
betydelsefulla organen för samarbetet inom den naturvetenskapligt-militärtekniska
forskningen, bör vara en arbetande enhet med så få medlemmar som
möjligt. Sammanträden böra hållas regelbundet 1—2 gånger i månaden. Styrelsens
medlemmar böra väl känna till var och hur sakkunnig information i
specialfrågor kan erhållas och ha möjlighet uppehålla förbindelse med fackmän
inom samtliga av forskningen berörda områden. Styrelsen bör sålunda
bestå av en representant för vardera fysisk, kemisk och teknisk forskning samt
en militär representant och en representant för de statliga organ, som handha
beställning och produktion av krigsmateriel. Den sistnämnde bör vara antingen
generaldirektören för krigsmaterielverket eller för försvarets fabriksstyrelse
och torde böra tjänstgöra som styrelsens ordförande.

En »arbetande styrelse» av detta slag torde synnerligen väl motsvara de
krav, som uppställts. Det förhållandet, att i den här föreslagna styrelsen det
civila inslaget dominerar, överensstämmer med vad som för liknande organ
synes vara fallet i de krigförande länderna.

Det av forskningsnämndens majoritet föreslagna forskningsrådet skulle
—- i fall av styrelsens tillsättande på ovan angivna sätt — till väsentlig del
komma att ersättas av de organisationer, som föreslå styrelsens ledamöter.
Forskningsrådet och dessa organisationer skola icke ha rätt att erhålla andra
informationer beträffande forskningsanstaltens verksamhet än som bestämmes
av styrelsen.

En gemensam forskningschef kan icke äga nödvändiga kunskaper
och tillräckligt omdöme inom de arbetsområden, som den naturvetenskapligt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

militärtekniska forskningen omspänner och kan därför icke leda arbetet med
den auktoritet, som måste fordras av en högsta chef. Härtill kommer, att med
en gemensam forskningschef, anstalten i hög grad blir beroende av en enda
persons omdöme och förmåga. Den direkta ledningen av forskningen bör
alltså — i den mån den icke är av den art, att den bör överlåtas på styrelsen
— läggas på ett antal välkvalificerade forskare såsom föreståndare var och en
för sin forskningsavdelning.

Av praktiska skäl måste emellertid forskningsanstaltens olika avdelningar
sammanföras under en gemensam administrativ chef med t. ex. byråchefs
tjänsteställning, vilken utåt representerar anstalten och under vilken bland
annat kansli och utredningssektion sortera. Inom den militärfysiska forskningen
har ett synnerligen starkt behov framstått av att en för forskning intresserad
högre officer helt ägnade sig åt den naturvetenskapligt-militärtekniska
forskningen. En sådan militär är så mycket mera önskvärd, då svårigheter
ofta föreligga för forskare och militärer att förstå varandras synpunkter,
och detta förhållande utgör den svagaste länken i den kedja av samarbete,
som för forskningens utnyttjande är nödvändig. En militär har även de bästa
förutsättningarna att ordna konferenser med inom militära organisationer befintliga
experter och organisera försök under fältmässiga förhållanden. Dessa
omständigheter utgöra enligt min mening ett synnerligen starkt skäl för att
anstaltens administrative chef bör vara en militär.

Den av majoriteten föreslagna överdirektörsbefattningen bör sålunda ersättas
av en militär administrativ chef, som torde böra lia överstes grad och
kunna befordras till generalmajor eller i varje fall kunna erhålla generalmajors
löneställning.

I instruktionen för den administrative chefen bör emellertid uttryckligen
framhållas, att denne icke äger utan styrelsens medgivande ingripa i forskningsavdelningarnas
vetenskapliga arbete.

Yttranden.

Den av majoriteten inom forskningsnämnden föreslagna anordningen med
både styrelse och chef har tillstyrkts av överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid Stockholms högskola, styrelsen för tekniska högskolan
i Stockholm, ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges industriförbund.
Även vissa andra myndigheter och sammanslutningar ha med vissa förbehåll
anslutit sig till tanken på en sådan anordning. Bland dessa myndigheter är
krigsmaterielverket, som emellertid ansett, att forskningen borde inordnas
under nämnda ämbetsverk. Å andra sidan ha försvarets fabriksstyrelse, kollegienämnden
vid tekniska högskolan i Stockholm, statens uppfinnarnämnd och
svenska teknologföreningen föreslagit, att forskningsanstaltens chef skall bliva
ensam ansvarig inför Kungl. Majit och att således någon styrelse icke inrättas;
vid chefens sida borde enligt nämnda institutioners åsikt i stället sättas ett
forskningsråd med ett mindre antili, förslagsvis 10, ledamöter. Arméförvaltningen
har ansett det ej vara övertygande utrett, örn både styrelse och forskningsråd
vore erforderliga.

Iteservanternas inom forskningsnämnden avvisande inställning i fråga örn
tillskapandet av en gemensam civil chefsbefattning för forskningsanstalten
har endast i ringa mån vunnit förståelse. Det har härvid understrukits,
att anstaltschefen i första hand finge en ledande och samordnande upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

gift i stort men att han icke borde förutsättas ingripa i själva det vetenskapliga
forskningsarbetet på områden, där han icke vore fackman. Det är egentligen
endast kanslern för rikets universitet och de matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund samt nationalkommittén
för fysik, som —- dock icke enhälligt — anslutit sig till reservanternas förslag,
att de skilda forskningsavdelningarnas föreståndare skulle var för sig
ha ledningen av forskningsverksamheten; dock har nationalkommittén för
fysik — liksom ock ingenjörsvetenskapsakademien — framhållit, att den av
reservanterna föreslagna organisationen med ett s. k. samarbetskollegium vore
alltför lös och mindre lämplig.

Beträffande innehållet i remissyttrandena i vad avser styrelse och chef för
anstalten må härutöver lämnas följande redogörelse.

överbefälhavaren har framhållit, att en enhetligt ledd anstalt med hänsyn
bland annat till det militära samarbetet vore lämpligast. Att anstalten skulle
få en självständig ställning direkt under Kungl. Majit syntes lämpligt men
förutsatte, att det militära inflytandet säkerställdes.

Chefen för armén har ifrågasatt, örn icke styrelsen borde vara ett arbetande
utskott av forskningsrådet.

Chefen för marinen har framhållit, att anstaltens ledning föreslagits oproportionerligt
stor. Vissa av styrelsens uppgifter borde överflyttas på chefen.
Sistnämnda synpunkt har även betonats av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen.

Arméförvaltningen har ansett, att chefen vid behov borde kunna inrikta
forskningen så att för försvaret praktiskt användbara resultat vunnes så snabbt
som möjligt.

Marinförvaltningen har ansett, att forskningsanstaltens ledning föreslagits
oproportionerligt stor. Ledningen av den vetenskapliga forskningen borde
anförtros åt vetenskapliga specialister, under det att samordningen dem
emellan borde övervakas av överdirektören.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola har funnit den av reservanterna
föreslagna styrelsen vara lämpligare sammansatt vad ledningen av forskningsarbetet
beträffade. Emellertid har ifrågasatts, örn tillsättandet av en
militär, administrativ chef skulle innebära en bättre lösning av problemet
rörande anstaltens ledning under styrelsen. Överhuvudtaget syntes organisationen
bliva onödigt månghövdad.

Vetenskapsakademien har ansett majoritetens förslag lämpligen kunna
något modifieras till bättre överensstämmelse med minoritetens. Sålunda
borde styrelsen kunna inskränkas till att bestå av ordföranden jämte fyra
ledamöter, samtidigt tillhörande anstaltens forskningsråd.

Svenska teknologföreningen har funnit de i förslaget framlagda skälen för
inrättande av en särskild styrelse ingalunda övertygande och grundade på
huvudsakligen en analogi med statens provningsanstalt och flygtekniska för
söksanstalten. Den förstnämnda anstalten hade emellertid icke forskning som
någon väsentlig uppgift, och vad flygtekniska försöksanstalten beträffade
arbetade denna endast inom ett mycket väl begränsat område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Beträffande anstaltschefens kvalifikationer lia chefen för flygvapnet
och fly g förvaltningen understrukit, att personvalet vore av utomordentligt
stor betydelse. Alla för den praktiska verksamhetens bedrivande erforderliga
befogenheter borde tillkomma överdirektören. Chefen för marinen har
framhållit, att överdirektören borde vara en vetenskapligt skolad tekniker
med framstående organisatorisk förmåga och goda förbindelser med privatindustrien.
Å andra sidan har arméförvaltningen uttalat, att det icke utan
vidare kunde anses självklart, att chefen skulle vara en vetenskapsman eller
forskare. Svenska nationalkommittén för fysik har ansett önskvärt med en
högre militär såsom chef.

I fråga örn styrelsens sammansättning ha chefen för marinen och
marinförvaltningen framhållit, att överdirektören borde ingå såsom ledamot, i
följd varav antalet styrelsemedlemmar borde ökas från åtta till nio. Nio ledamöter
ha föreslagits även av försvarets sjukvårdsförvaltning, som ansett, att
chefen för detta verk borde äga föreslå en ledamot. En större styrelse än
forskningsnämnden föreslagit har förordats jämväl av industriförbundet,
som ansett, att styrelsen borde innefatta elva medlemmar, nämligen krigsmaterielverkets
chef såsom självskriven ordförande, forskningsanstaltens
överdirektör, en representant för vardera av överbefälhavaren, chefen för
armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, vetenskapsakademien och
ingenjörsvetenskapsakademien samt tre representanter för industrien. Å
andra sidan finnas de, som anse att den av forskningsnämnden föreslagna
styrelsen är för stor (krigsmaterielverket, kemiska anstaltens vetenskapliga
råd, lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola, vetenskapsakademien).
Med avseende å de intressen, som skulle vara representerade inom styrelsen,
ha matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund och lärarkollegiet vid
Chalmers tekniska högskola framhållit, att den av forskningsnämnden föreslagna
proportionen en vetenskapsman, tre tekniker och fyra militärer innebure
en underrepresentation av vetenskapen. Svenska nationalkommittén för
fysik har förklarat sig anse, att i styrelsen borde ingå förslagsvis åtta ledamöter,
nämligen anstaltens chef, chefen för krigsmaterielverket eller för
fabriksstyrelsen, två representanter för vardera fysik och kemi, en representant
för teknisk forskning samt en militär ledamot från försvarsstabens
forskningsavdelning. Chefen för armén har anfört, att styrelsens militära
ledamöter icke borde utses av cheferna för förvaltningarna utan av vederbörande
försvarsgrenschefer, beträffande för försvaret i dess helhet gemensamma
förvaltningar vid behov i samråd med dessa. Chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen ha ansett, att en representant för rent industriel] sakkunskap
borde vara med i styrelsen.

I fråga om det föreslagna forskningsrådet har i remissyttrandena
anförts i huvudsak följande.

överbefälhavaren har förutsatt, att rådet i sin helhet skulle sammanträda
endast ett par gånger om året samt att för rådgivning i speciella frågor
endast därav berörda ledamöter skulle sammankallas.

Chefen för marinen har anfört, att med hänsyn till den föreslagna styrel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

sens sammansättning forskningsrådet syntes icke komma att fylla något praktiskt
ändamål. Härvid förutsattes dock, att de militära ledamöterna av styrelsen
föresloges icke endast med hänsyn till tekniska kvalifikationer utan
även till vederbörandes kännedom örn försvarsproblemen i allmänhet. Däremot
funne chefen för marinen önskvärt med ett kontaktorgan mellan anstalten
och de vetenskapliga respektive industriella forskningslaboratorierna,
förslagsvis benämnt försvarets forskningskommitté.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett inrättandet av ett
forskningsråd innebära en överorganisation.

Krigsmaterielverket har framhållit, att rådet måste anses överflödigt samt
dessutom bomme att onödigtvis komplicera organisationen och medföra en
viss oklarhet i fråga örn ansvarsfördelningen.

Försvarets fabriksstyrelse har anfört, att åt rådet borde givas andra uppgifter
och annan sammansättning än nämnden föreslagit. Rådet borde höras
i viktigare frågor samt då det gällde att taga ställning till, huruvida en forskningsuppgift
borde upptagas eller ej, liksom ock, vilket organ som skulle utföra
forskningen. I rådet borde ingå representanter för förslagsvis följande
organ, nämligen överbefälhavaren fyra, varav tre representerande envar av
försvarsgrenarna och en försvarsstabens forskningsavdelning, krigsmaterielverket
en, fabriksstyrelsen en, vetenskapsakademien en, ingenjörsvetenskapsakademien
en, Sveriges industriförbund en och statens tekniska forskningsråd
en.

Arméförvaltningen har — såsom redan i det föregående angivits — framhållit,
att det icke syntes övertygande utrett, att både en styrelse för anstalten
och ett forskningsråd vore erforderliga.

Marinförvaltningen har funnit forskningsrådet knappast komma att fylla
något praktiskt ändamål.

Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm har anfört, att vad som behövdes
vore möjlighet att tillkalla sakkunniga till rådplägning i svåra forskningsfrågor,
eventuellt tillsättande av speciella kommittéer för särskilda
större frågor.

Köllegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm har ansett forskningsrådet
böra givas ett förhållandevis begränsat antal ledamöter, bestående
av generaldirektören i krigsmaterielverket, ordförande, fyra av överbefälhavaren
utsedda representanter, en representant för ingenjörsvetenskapsakademien,
en för vetenskapsakademien, en för industriförbundet, en för
svenska teknologföreningen samt en för statens tekniska forskningsråd.

Statens uppfinnarnämnd har uttalat, att forskningsrådet icke syntes utgöra
den lämpligaste formen för den löpande kontakten mellan anstalten
och sakkunskapen inom alla de specialområden, som anstaltens arbetsuppgifter
kunde komma att beröra. Denna kontakt, som vore av synnerlig betydelse
för anstaltens effektiva och framgångsrika arbete, borde upprätthållas
i obundna former genom lämpliga kontaktmän åt alla håll.

Svenska teknologföreningen har ansett rådet alltför månghövdat för att
kunna utföra något effektivt arbete. Anledning syntes icke föreligga att in -

Kungl. Majlis proposition nr 293.

sätta representanter för försvarets fabriksstyrelse, arméns fortifikationsförvaltning,
försvarets sjukvårdsförvaltning eller luftskyddsinspektionen. De
övriga förslagsställarna borde bibehållas, dock endast med en representant
vardera, varjämte teknologföreningen borde få insätta en representant. På
detta sätt bleve ledamöternas antal begränsat till tio, varjämte Kungl. Majit
borde tillsätta en ordförande.

Sveriges industriförbund har avstyrkt inrättande av ett forskningsråd.

C. Arbetet inom forskningsanstalten.

Forskningsnämndens förslag.

Forskningsnämnden har i sitt betänkande anlagt vissa allmänna synpunkter
på frågan örn organisationen av arbetet inom forskningsanstalten
och har i sådant hänseende anfört i huvudsak följande.

Det har framhållits, att på en forskare icke borde få läggas några som
helst band utan att den bästa form av forskning vore den, där forskaren är
helt fri. I anslutning härtill har ansetts, att varje ämnesområde borde ha
sin egen institution samt att varje institutionschef i avseende på sitt arbete
skulle vara självständig med egna anslag. Tillsammans skulle institutionscheferna
bilda ett kollegium, som inom sig skulle utse en administrativ chef
för anstalten, ungefär efter mönster av organisationen vid våra universitet
och högskolor.

Det bör emellertid påpekas, att organisationen vid universitet och högskolor
ursprungligen är utformad nied hänsyn till undervisningen, och inom
ramen för denna har infogats den vetenskapliga forskningen. När det gäller
den militärtekniska forskningen, har erfarenheten visat, att de flesta forskningsuppgifter
i sig innehålla problem, som tillhöra vitt skilda områden,
varför det för deras lösande fordras ett intimt samarbete mellan olika forskare.
Lösningen av dessa problem innebär i och för sig, att forskningen måste inriktas
på ett visst mål och att organisationen måste vara sådan, att det intima
samarbetet icke försvåras utan i stället på allt sätt underlättas. Erfarenheterna
från forskningsnämndens samordnande arbete ha givit vid handen,
att stora svårigheter föreligga att samordna forskningen, när gemensam ledning
saknas och forskarna arbeta oberoende av varandra.

Växelverkan måste ständigt finnas mellan forskarna å ena sidan och de
olika militära myndigheterna och industrien å den andra. Det gäller inte bara
att lösa problem utan också att snabbt få fram resultaten och att inpassa
dem i systemet. Detta fordrar en ständig anpassning och ett avvägande av
de olika detaljerna.

Ledningen av forskningsarbetet får icke göras byråkratisk. För att kunna
göra de bedömanden som erfordras är det ett oavvisligt villkor, att den som
leder forskningen har vetenskaplig skolning, emedan han just därigenom har
möjlighet att kunna förstå forskarnas synpunkter och arbetssätt, vilket är
en förutsättning för att de skola kunna få arbeta mera fritt. Å andra sidan
ligger det i sakens natur, att ett organiserat samarbete kräver en inskränkning
av de enskilda forskarnas frihet att välja arbetsområden. En forskningsanstalt,
som är organiserad för samarbete, skänker emellertid även den enskilde
forskaren fördelar, vilka mer än väl kunna kompensera begränsningen
av forskarnas handlingsfrihet vid val av arbetsuppgifter.

Det är inte alltid lätt att avgöra, på vilken punkt i en serie av arbetsprestationer,
som materielen har nått prototypstadiet, då enligt vad förut
anförts forskningsanstaltens uppgifter skulle upphöra. I realiteten måste i

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

åtskilliga fall den forskare, som varit betrodd med forskningsuppgiften i
fråga, inkopplas också på ärendets senare utvecklingsstadier, även örn huvudansvaret
för själva arbetet successivt blivit överflyttat på andra organ inom
förvaltningarna eller på industrien.

Att i ett litet land bygga upp ett antal självständiga institut, ett för varje
specialfråga (sprängämnesteknik, radio etc.), skulle ställa sig alldeles för
dyrbart. Man måste därför se forskningsanstalten närmast som ett hjälporgan
till de myndigheter, som handlägga de olika frågorna, och med syftet att tillföra
deni de experter och de tekniska resurser, som äro nödvändiga för att
åstadkomma en effektiv lösning av de militära problemen.

Organisationen bör icke vara ett en gång för alla fastslaget sammanförande
av olika organ utan bör kunna dynamiskt gestalta sig efter utvecklingen.
Marje forskare bör, sedan arbetsprogrammet uppgjorts, lia frihet att självständigt
bearbeta sina problem och välja vägarna för att nå målet. Som
specialist är det endast han, som kan avgöra, hur hans metod skall användas.

De erfarenheter, som vunnits vid kemiska anstalten, ha tydligt visat, att
den vetenskapliga specialist, som leder eller utför själva undersökningen, i
vanliga fall ej lämpligen bör belastas nied mera allmänna utredningar och
vidare att det kan vara av avgörande betydelse för problemets lösning, att
utredningarna göras på rätt sätt. Å andra sidan behöver den som svarar för
utredningen ej vara specialist på just det område frågan avser; hans uppgift
är fastmera att sammanföra de experter, som beröras av frågan, göra sammanfattningar
av vad som framkommer vid deras diskussioner och med ledning
därav uppdraga riktlinjerna för det fortsatta arbetet.

Arbetet bör nied hänsyn till målet för forskningen organiseras på olika
arbetsgrupper. Inom dessa samarbeta olika specialister — kemister, fysiker,
medicinare, ingenjörer, militärer — med utnyttjande av anstaltens samlade
resurser och olika hjälplaboratorier. Den här skisserade arbetsformen har
tillämpats såväl vid kemiska anstalten som vid den för försvarsändamål bedrivna
forskningsverksamheten i anslutning till statens uppfinnarnämnd.

Arbetet inom anstalten kan läggas efter två skilda linjer nämligen sammanförande
av problemen arbetstekniskt eller alltefter deras natur. Den
inre organisationen av anstalten bör i viss mån bli en kompromiss mellan
dessa två principer. För samtliga avdelningar böra finnas gemensamma
hjälplaboratorier — exempelvis kemiskt, fysikaliskt och fotografiskt hjälplaboratorium,
förstärkarelaboratorium m. m. — samt ritkontor och verkstad,
där kvalificerad personal oberoende av frågans natur utför undersökningar
och vilka med sin utrustning gemensamt stå till de olika arbetsgruppernas
förfogande. Härigenom kan man ernå en rationalisering av arbetet, och det
vinnes också, att de enskilda forskarna få betydligt större resurser till sitt
förfogande än örn de skulle ha arbetat inom separata institutioner. Dessa
hjälplaboratorier böra alltefter sin art organisatoriskt ställas under olika avdelningschefer.

I vilken omfattning kontrollverksamheten skall förläggas till forskningsanstalten
har närmare diskuterats. Den verksamhet som försiggått vid
kemiska anstalten har visat, att forskningen haft god hjälp av kontrollverksamheten,
dels genom att den kunnat tillgodogöra sig därvid vunna erfarenheter,
dels genom att kontrollaboratorierna med sin specialutbildade personal
och sin utrustning kunnat utnyttjas även för forskning. Viss kontrollverksamhet
bör sålunda kunna förekomma vid försvarets forskningsanstalt.
Det bör emellertid påpekas, att organiserandet av kontrollverksamheten
måste läggas på sådant sätt, att den icke stör den forskning, som är lagd på
längre sikt och som är anstaltens huvuduppgift. Några svårigheter att åstadkomma
en sådan organisation förefinnas emellertid icke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Huruvida vid ett forskningsinstitut bör bedrivas pedagogisk verksamhet
eller icke har ofta diskuterats. Erfarenheterna från olika håll ha
visat, att en sådan kombination erbjuder stora fördelar, icke minst för
forskarna. Vid kemiska anstalten har omfattande undervisningsverksamhet
förekommit, och därigenom ha forskarna tvingats till intim kontakt med de
praktiska problemen.

Beträffande den nya anstalten bör i fråga örn specialområden, exempelvis
avseende gasskydd och maskering, en viss undervisning kunna ifrågakomma,
närmast i samband med materielens slutliga utprovning och för förmedlande
till truppen av under forskningen erhållna erfarenheter. Härjämte bör personal
från anstalten i största möjliga utsträckning utnyttjas såsom lärare vid
militära högskolor m. m.

Beträffande anstaltens organisation för krigsförhållanden anser
nämnden, att fredsorganisationen bör vara så ordnad, att den i krigstid eller
när eljest så kräves hastigt kan svälla ut i syfte att forcera forskningen.
Möjligheter härför böra öppnas genom att en fast personalkader finnes vid
anstalten, vilken kan kompletteras med inkallad personal. Detta är av vikt
icke minst därför, att den militära forskningen i fredstid är av grundläggande
betydelse. Det systemet synes böra tillämpas, att i fredstid fälttygtekniker
respektive gasskyddstekniker utbildas vid anstalten och mobiliseringsplaceras
där. Genom sin fredsutbildning läras de upp inom vissa forskningsavdelningar
och bli insatta i olika specialiteter samt komma in i rutinarbetet på
anstalten. De erfarenheter, som under de gångna åren vunnits vid kemiska
anstalten, visa, att ett utomordentligt gott arbete har presterats av sådan inkallad
personal och att anstalten därigenom fått tillgång till expertis, som
den icke annars kunnat få.

För det rutinmässiga arbetet på anstalten bör icke i större utsträckning
än som är nödvändigt värnpliktiga och framförallt vapenför personal användas.
Därför bör kvinnlig reservarbetskraft utbildas; så har redan skett
för kemiska anstaltens räkning. Å andra sidan måste möjlighet finnas att
med uppskovsrätt vid anstalten binda sådana vetenskapsmän, tekniker eller
specialarbetare, vilka icke kunna ersättas av annan personal. _ Sådan möjlighet
föreligger för närvarande i praktiken icke. Redan i fredstid bör en organisation
utbyggas, som befordrar forskningsanstaltens samarbete med statliga
och industriella forskningslaboratorier, samt förberedelser göras^ för att
vid behov kunna överflytta viss del av forskarna till dessa, därest sa under
krigstid skulle visa sig erforderligt.

Reservanternas förslag.

Yad i det till forskningsnämndens förslag fogade reservationerna anförts
äger delvis tillämplighet även på nu berörda spörsmål. Härutinnan
torde få hänvisas till den redogörelse, som redan i det föregående lämnats
(se s. 13 ff. och 19 ff.).

Yttranden.

Yad forskningsnämnden i hithörande delar anfört har i huvudsak icke
mött erinran i remissyttrandena. Nämnas må dock, att chefen för armén
samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen framhållit, att rutinverksamhet,
såsom löpande kontroll av vissa produkter, i regel icke borde
ingå i anstaltens verksamhet. Liknande synpunkter lia anlagts av lärarkollegiet
vid Chalmers tekniska högskola.

Arméförvaltningen har anfört bland annat, att forskning av akademisk

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

karaktär borde bedrivas vid universitet och högskolor och av akademiker.
Den vid anstalten bedrivna forskningen borde syfta mot inom rimlig tid
skönjbara praktiska resultat och måste för den skull bliva mera tekniskt och
industriellt än akademiskt och vetenskapligt betonad. Det syntes vara av
största vikt, att målsättningen på denna punkt bleve klar och tydlig från
början, så att anstaltens första apparatutrustning och uppsättning av personal
bleve lämpligt avpassad.

Slutligen har chefen för armén framhållit, att för anstaltens tillgodoseende
med personal under krigsförhållanden densamma borde upptagas i mobiliseringsverket
för förslagsvis högkvarteret, varvid all personal kunde krigsplaceras
vid anstalten.

D. De militära högskolorna och forskningen.

Forskningsnämndens förslag.

I samarbete med högskolornas chefer och lärare har nämnden övervägt,
om anstalten kunde anslutas till de militära högskolorna, varigenom vissa
fördelar skulle vinnas. Lärarnas specialkunskaper skulle kunna tagas i anspråk.
Elevernas erfarenheter från den praktiska tjänsten vid trupp kunde
utnyttjas, och deras intresse för hithörande frågor skulle stimuleras och uppslag
erhållas. Eleverna skulle i samband med de större hemarbeten av utredande
karaktär, som förekomma vid högskolorna, i vissa fall kunna medverka
vid lösandet av forskningsuppgifter och därvid erhålla tillfälle att
träda i direkt kontakt med viss arbetsgrupp inom forskningsanstalten.

Med hänsyn bland annat till att försvarsgrenarna ha skilda högskolor, har
nämnden emellertid icke funnit möjligt att ansluta forskningsanstalten direkt
till högskolorna. För att ändock draga nytta av högskolornas arbete för forskningsändamål
borde emellertid enligt nämndens mening en nära kontakt
upprätthållas mellan dem och den föreslagna forskningsavdelningen i försvarsstaben.
Denna kontakt kunde åstadkommas genom att lärare i strategi,
taktik och militärtekniska ämnen vid högskolorna placerades till deltidstjänstgöring
vid forskningsavdelningen och genom att vid denna initiativ
toges till utredningar och konferenser med chefer och lärare vid högskolorna.
I dessa utredningar och konferenser borde även officerare från försvarsgrensledningarna
deltaga. Härigenom skulle skapas möjligheter att sammanknyta
all militär expertis, som i skilda frågor stöde till buds.

Reservation.

Nämndens ledamot professorn Sievert har beträffande forskningens anknytning
till de militära högskolorna samt rörande det delvis därmed sammanhängande
spörsmålet om inrättande av en forskningsavdelning inom försvarsstaben
anfört följande.

Parallellt med den naturvetenskapligt-militärtekniska forskningen bör
militär forskning bedrivas inom det taktiska och tekniska området. Ett
organ, som tillgodoser detta behov, torde komma att bliva av synnerligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

stor betydelse såväl för rent militära ändamål, som för bedömande av från
den naturvetenskapligt-militärtekniska forskningen emanerande förslag.
Majoriteten inom forskningsnämnden har föreslagit, att man inom försvarsstaben
skulle upprätta en militär forskningsavdelning. Ehuru denna fråga
väl närmast bör behandlas av den militära sakkunskapen, anser jag mig böra
framhålla, att detta forskningsorgan visserligen bör läggas på så bred bas
som möjligt, men i första rummet måste inriktas på samarbete med forskningsanstalten
och att detsamma bör hava en mycket nära anslutning till den
militära högre undervisningen.

Därest högskolorna i någon form sammanföras t. ex. till en högre för hela
försvarsväsendet gemensam undervisningsanstalt, synes den militära forskningsavdelningen
böra, såsom en särskild sektion, ingå i undervisningsanstalten
i stället för i försvarsstaben. Denna sektion torde böra bestå av
landets förnämsta förmågor inom militär taktik och teknik.

Förläggandet av den militära forskningsavdelningen till en högre militär
undervisningsanstalt är även lämpligt, emedan vid forskningsanstalten arbetande
vetenskapsmän böra tjänstgöra som lärare därstädes. Ett intimt
samarbete mellan forskarna och högskolorna torde därför vara lättare att
åstadkomma än mellan forskarna och försvarsstaben.

Yttranden.

överbefälhavaren har framhållit, att någon direkt sammanknytning med
de militära högskolorna icke syntes tänkbar, så länge dessa vore uppdelade
försvarsgrensvis. Den av nämnden föreslagna samarbetsformen syntes
emellertid medgiva ett ganska effektivt utnyttjande av åtminstone lärarna.
Överbefälhavaren ville påpeka att elevernas deltagande i forskningsverksamheten
kunde beräknas bliva mycket obetydlig, då högskoleämnenas omfattning
och den till förfogande stående tiden knappast medgåve någon forskning
vare sig i militära eller ännu mindre i naturvetenskapliga ämnen. De
vid högskolorna anställda heltidslärarnas verksamhet läge i främsta rummet
på det pedagogiska området, varför även deras deltagande i forskningsverksamheten
måste begränsas.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha — med understrykande av
behovet av kontakt mellan forskningsanstalten och de militära myndigheterna
—- framhållit, att sådan kontakt kunde bliva erforderlig med de flesta
verksamhetsgrenar inom försvaret och därför icke borde bindas vare sig till
ett visst organ inom försvarsstaben eller till exempelvis militära högskolor.

E. Forskningsavdelning inom försvarsstaben.

Forskningsnämndens förslag.

Såsom redan i det föregående antytts har forskningsnämnden föreslagit,
att inom försvarsstaben skall inrättas en särskild forskningsavdelning. Denna
har avsetts skola vara överbefälhavarens organ för studium av utvecklingstendenserna
på det strategiska, taktiska och militärtekniska området samt för
handläggning av frågor rörande forskning för militärt ändamål. Avdelningen
skulle jämväl vara det kontaktorgan mellan de militära myndigheterna och

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

den föreslagna forskningsanstalten, som ansetts erforderligt på grund av
anstaltens fristående ställning.

Avdelningen borde enligt nämndens mening ha till uppgift att följa den
allmänna utvecklingen på det strategiska, taktiska och militärtekniska området,
främst med avseende på frågor, som äro gemensamma för alla försvarsgrenar,
i vilket syfte ett nära samarbete med bland annat försvarsgrensstaberna,
förvaltningarna och de militära högskolorna borde bedrivas, samt
att följa verksamheten på det naturvetenskapliga, det tekniskt vetenskapliga och
det konstruktiva området i den omfattning, som erfordras för att bedöma utvecklingstendenserna
ur militär synpunkt, ävensom taga initiativ till utredningar
och konferenser med dem, som kunna beräknas äga erforderliga specialkunskaper
i olika frågor. Vidare borde avdelningen ha att befordra samarbetet
i militärtekniska frågor mellan på olika områden verkande militära organ inbördes
samt mellan dessa organ och forskningsanstalten, att deltaga i planläggningen
av forskningsverksamhetens omfattning och i samband härmed
för överbefälhavaren bereda frågor rörande prioritet, nedläggande av kostnader
på olika forskningsuppgifter, gemensamt utnyttjande av de militära
resurserna o. s. v., att förmedla tillhandahållandet av militär expertis åt
forskningsanstalten och medverka till åstadkommande av militära utredningar
och försök m. m. ävensom att följa de olika forskningsärendena, övervaka
att de icke råka in på avvägar och i tid vidtaga åtgärder för att omsätta
de vunna forskningsresultaten i militärt användbar materiel eller metoder.

Avdelningen skulle dessutom handlägga för försvaret gemensamma frågor
rörande kemisk krigföring och maskering samt rörande nya eller förut icke
tillräckligt beaktade försvarsmedel, ävensom leda en för försvaret gemensam
informationstjänst rörande strategisk-taktiska problem samt biträda forskningsanstalten
beträffande den centrala militärtekniska informationstjänsten.

I forskningsavdelningen borde ingå två högskoleutbildade regementsofficerare,
varav en skulle vara avdelningschef. I avdelningen borde därjämte
ingå minst tre kompaniofficerare ur de skilda försvarsgrenarna samt viss
biträdespersonal. Dessutom skulle militärassistenterna vid forskningsanstalten,
officerare ur förvaltningarna samt lärare vid de militära högskolorna deltidst
jänstgöra vid avdelningen.

Till motivering av sitt förslag i förevarande hänseende har forskningsnämnden
anfört i huvudsak följande.

Försvarets forskningsanstalt har i detta förslag givits en fristående ställning
i förhållande till de militära myndigheterna. Det är på grund härav
nödvändigt att det militära inflytandet ändock säkerställes och att detta sker
på ett sådant sätt, att såväl de militära myndigheternas som forskningens
intressen tillgodoses. Detta föreslås ske genom inrättandet av en ny avdelning
inom försvarsstaben, betecknad såsom försvarsstabens forskningsavdelning.
Denna avdelnings arbetsuppgifter äro emellertid icke att hänföra enbart till
det militärtekniska området utan även till det strategisk-taktiska. Detta sammanförande
i en och samma avdelning av dessa uppgifter är det väsentliga i
förevarande organisationsförslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Uppgiften att studera den allmänna utvecklingen på det strategiska och
taktiska området, främst med avseende på frågor som äro gemensamma fedalia
försvarsgrenar, är utomordentligt betydelsefull. För närvarande saknas
ett organ för denna verksamhet, något som med hänsyn till riksförsvarets
gemensamma kraftutveckling visat sig mindre lyckligt. Inom ett land med
begränsade resurser är det av alldeles särskild betydelse att dessa bli verksamt
utnyttjade. Yikten av att överbefälhavaren får till sitt förfogande ett
studieorgan, där för riksförsvaret gemensamma problem upptagas till behandling,
är uppenbar. Av alldeles särskild betydelse blir detta, då erfarenheterna
från nu pågående krig skola bearbetas.

Forskningsavdelningen i försvarsstaben är sålunda avsedd att vara ett
centralorgan för studiet av för försvaret gemensamma problem. Det gäller
därvid icke blott att inhämta erfarenheter utan framför allt att bedöma utvecklingstendenserna.
Genom nära samarbete mellan denna avdelning och
försvarsgrensstaberna skall en lämplig arbetsfördelning åstadkommas och
dubbelarbete undvikas.

Försvarsstabens forskningsavdelning synes även i fråga örn studieverksamheten
inom det strategiska och taktiska området böra få betydligt vidare uppgifter
än de, som förutsattes skola tillkomma den av 1941 ''års försvarsutredning
föreslagna studieavdelningen. Forskningsavdelningens uppgift bör nämligen
icke blott vara att studera utvecklingen utan även att bidraga till erfarenheternas
omsättande i tillämpning. Forskningsavdelningen skall även ge
impulser till teknisk-vetenskaplig forskning.

Samarbetet mellan dels de militära förvaltningsmyndigheterna inbördes,
dels mellan skolor, inspektioner m. fl. i vad rör forskning och försök, har ofta
varit mindre gott, vilket bland annat föranlett dubbelarbete. Forskningsavdelningen
är avsedd att åvägabringa förbättrade förhållanden härutinnan.

Det militära organ, som skall hålla kontakten med forskningen, bör även
vara så sammansatt, att det verksamt kan stimulera och deltaga i själva forskningsarbetet.
Avdelningens chef bör vara ledamot av såväl anstaltens styrelse
som det föreslagna försvarets forskningsråd.

Chefen för forskningsavdelningen bör själv eller genom officerare ur sin
avdelning deltaga i arbetet inom anstaltens utredningssektion — liksom inom
arbetsgrupperna — samt i mån av behov rekvirera militärteknisk expertis från
vederbörande militära förvaltningar.

Så länge försvarsväsendets kemiska anstalt står under militär ledning är
det naturligt, att även de gemensamma rent militära frågorna rörande kemisk
krigföring för försvarsväsendet handläggas därstädes. Men i och med den
nu föreslagna omorganisationen torde det vara nödvändigt, att de militära
frågorna rörande kemisk krigföring och skyddet däremot handläggas vid ett
militärt organ; härvid ligger försvarsstabens forskningsavdelning närmast till
hands.

Frågor rörande maskering äro försummade i vårt land. Även dessa äro
till stor del gemensamma för försvarsgrenarna, åtminstone • när det gäller
byggnader av olika slag samt överväganden angående vilka objekt, som i
första hand böra maskeras. Det synes lämpligt, att även ärenden rörande
maskering handläggas av försvarsstabens forskningsavdelning.

Även då det gäller nya eller förut icke tillräckligt beaktade, för flera försvarsgrenar
gemensamma stridsmedel, exempelvis rekylfria vapen, raketvapen
och radiolokalisering, bör försvarsstabens forskningsavdelning vara det
ledande militära organet. Ett intimt samarbete bör äga rum med försvarsstabens
signaltjänstavdelning i frågor rörande den teletekniska verksamheten.

Vissa frågor äro av den natur, att militärassistenter måste knytas till forskningsanstalten
för att fortgående kunna följa verksamheten och tillhandahålla

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

militära synpunkter på de uppkommande problemen. Dessa militärassistenter
förutsättas skola lia deltidstjänstgöring inom forskningsavdelningen.

När arbetet på en uppgift nått ett visst stadium, måste i allmänhet truppförsök
utföras. I fråga om uppgifter, som i sin helhet handhavas av forskningsanstalten,
blir det försvarsstabens forskningsavdelning, som har att förmedla
sådana försök. I detta sammanhang synes böra framhållas betydelsen
av att särskilda försöksförband ställas till förfogande för fortgående och enhetligt
ledd taktisk och utrustningsteknisk försöksverksamhet.

I ledningen för forskningsavdelningen bör vara representerad dels strategisk-taktisk,
dels teknisk sakkunskap. Den ena av regementsofficersbeställningarna
vid avdelningen erhålles genom att överflytta beställningen såsom
militär styresman vid kemiska anstalten till försvarsstabens stat. Den andra
beställningen nyinrättas. I övrigt torde det erforderliga personalbehovet i
huvudsak tills vidare kunna fyllas genom viss överflyttning av officerare från
andra avdelningar inom försvarsstaben och genom kommendering av officerare
ur försvarsgrenarna till försvarsstaben. Att närmare reglera detta synes
böra uppdragas åt de militära myndigheterna.

Reservanternas förslag.

Forskningsnämndens ordförande, professorn Siegbahn, har i sitt särskilda
yttrande i nu förevarande hänseende anfört följande.

Överhuvudtaget är det nödvändigt, att forskningsanstalten, örn den verkligen
skall kunna fylla sina uppgifter, måste lia en fri och oberoende ställning.
I detta syfte har nämnden enats örn ett förslag att ställa anstalten med
en egen styrelse direkt under Kungl. Majit. Som garanti för att de rent militära
synpunkterna vinna vederbörligt beaktande skulle i styrelsen ingå militär
sakkunskap. Emellertid har nämndmajoriteten ej funnit denna garanti
betryggande utan tilldelat en inom försvarsstaben placerad, rent militär forskningsavdelning
befogenheter att ingripa i forskningsanstaltens verksamhet,
som skulle göra dennas fria ställning alldeles illusorisk. Enligt nämndmajoritetens
förslag skall det nämligen åligga försvarsstabens forskningsavdelning
bland annat att övervaka att forskningsärendena »icke råka på avvägar». För
min del måste jag finna en sådan anordning orimlig. Arbetet vid forskningsanstaltens
avdelningar skulle nämligen därigenom utsättas för en direkt övervakning
vid sidan örn den egna styrelsens, ett förhållande som måste leda till
ohållbara situationer.

Beträffande de av nämndens ledamot professorn Sievert anförda särskilda
synpunkterna på frågan om inrättande av en forskningsavdelning i försvarsstaben
och det därmed delvis sammanhängande spörsmålet om forskningens
anknytning till de militära högskolorna torde få hänvisas till det föregående
(s. 28).

Yttranden.

överbefälhavaren, som ansett den av nämnden föreslagna omflyttningen
av personal inom försvarsstaben möjlig, har i övrigt uttalat bland annat
följande.

Tillkomsten av försvarsstabens forskningsavdelning är en förutsättning för
att organisationen skall bli effektiv ur militär synpunkt. Avdelningen är avsedd
att vara det kontaktorgan mellan militära staber och förvaltningar samt
mellan dessa och forskningsanstalten, som erfordras med hänsyn till den
självständiga ställning, som givits denna. Att helt bygga kontaktverksam -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

heten på militärassistenter, som chefen för marinen föreslagit, är icke möjligt.
Med hänsyn till teknikens allt större plats vid sidan av strategien och
taktiken är det nödvändigt, att lösandet av den samordnande uppgiften, som
åligger överbefälhavaren även på det tekniska området, möjliggöres genom att
han förses med därför kvalificerat organ. Detta har sin betydelse även då det
gäller att på ett lämpligt sätt avväga forskningsresursernas, råvarutillgångarnas
och tillverkningsmöjligheternas utnyttjande m. m.

Den för forskningsavdelningen i betänkandet angivna uppgiften »att övervaka
att forskningsärendena icke råka in på avvägar» kan måhända missförstås.
Det synes böra uppfattas så, att forskningsavdelningen skall genom en
fortlöpande orientering giva forskningsanstaltens ledning impulser att inrikta
verksamheten på de frågor, som äro viktiga med hänsyn till den militära utvecklingen
och avsikterna inom försvaret.

De olika försvarsgrenarnas studieverksamhet kommer genom den föreslagna
forskningsavdelningens inrättande icke att bli överflödig. Forskningsavdelningens
verksamhet är avsedd att bedrivas med utgångspunkt från de
resultat, som denna studieverksamhet kan giva och i nära samarbete med försvarsgrensstaberna.
.Det finns anledning att förmoda, att avdelningens tillkomst
kan bidraga till att utjämna de motsättningar, som kunna finnas mellan
de olika försvarsgrenarnas uppfattning.

Chefen för armén har ansett forskningsavdelningen komma att utgöra ett
viktigt kontaktorgan mellan den vetenskapliga forskningen och krigsmakten.

Chefen för marinen har ansett inrättande av en forskningsavdelning för att
säkerställa de militära intressena ej motiverat med hänsyn till att dessa intressen
väl tillgodosetts, därest fyra platser i styrelsen besattes av militära
representanter. Avdelningens uppgift att vara »överbefälhavarens organ för
studium av utvecklingstendenserna på det strategiska, taktiska och militärtekniska
området samt för handläggning av frågor rörande forskning för militärt
ändamål» syntes heller icke motivera dess tillskapande. Organ för här
nämnda uppgifter stöde nämligen redan till överbefälhavarens förfogande, i
det att inom försvarsstab, försvarsgrensstaber och försvarsgrensförvaltningar
funnes samlade de främsta specialisterna inom olika fack, vilka bland annat
just hade till uppgift att studera utvecklingstendenserna.

Den föreslagna befogenheten för forskningsavdelningen att övervaka arbetet
vid anstaltens olika avdelningar syntes orimlig och ej heller förenlig
med anstaltens ställning såsom ett direkt under Kungl. Majit lydande organ.
Med största sannolikhet skulle forskningsavdelningen enligt marinchefens
mening dessutom medföra onödig omgång och ett omfattande dubbelarbete.
Inrättande av en forskningsavdelning avstyrktes sålunda. I stället för chefen
för forskningsavdelningen borde i forskningsanstaltens styrelse ingå en av
överbefälhavaren föreslagen officer, vilken tillika borde tjänstgöra i anstaltens
utredningssektion. Antalet militärassistenter i anstaltens utredningssektion
borde vidare utökas till att omfatta, förutom den av överbefälhavaren
föreslagne styrelseledamoten, ur var och en av försvarsgrenarna två högskoleutbildade
officerare, varav en regementsofficer, den ene med erfarenhet huvudsakligen
från operativ stabstjänst, den andre med teknisk erfarenhet.

Chefen för flygvapnet och fly g förvaltningen ha i förevarande avseende
framhållit bland annat följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 293.

1989 44 3

Kungl. May.ts proposition nr 293.

Den föreslagna forskningsavdelningen är icke lämplig som kontaktorgan
och kan icke lösa alla de uppgifter, som komma att åvila den. Dess verksamhetsområde
skulle komma att beröra alla möjliga grenar, inom vilka andra ansvariga
myndigheter arbeta. Härigenom skulle med all säkerhet dubbelarbete
bliva följden och risk föreligger att försvarsgrensledningens ansvarskänsla
för utvecklingen avtrubbas. Det är vidare icke möjligt att inom denna avdelning
samla erforderlig sakkunskap på såväl det strategiska och taktiska som
det militärtekniska området. Dess egenskap av kontaktorgan mellan de militära
myndigheterna och forskningsanstalten torde dessutom icke befordra en
smidig kontakt under enkla former. Den kontakt som här avses synes liksom
nu är fallet kunna upprätthållas genom de experter, som finnas inom försvarsgrenarna.
Behovet i varje särskilt fall bör vara avgörande. Sådan kontakt
kan bliva erforderlig med de flesta verksamhetsgrenar inom försvarsgrenarna
och bör därför icke bindas att äga rum genom ett visst kontaktorgan inom försvarsstaben.
Av motsvarande skäl bör denna kontakt ej heller bindas till
vissa andra militära organ, såsom exempelvis militära högskolor m. fl.

Slutligen må framhållas, att den direktivrätt, som enligt förslaget bör tillkomma
överbefälhavaren, ej heller tarvar ett särskilt organ inom försvarsstaben.
För beredande av hithörande mål står redan högkvarteret till förfogande.
De i betänkandet föreslagna militärassistenterna torde däremot erfordras
som kontaktmän vid anstalten. De böra härvid icke blott deltaga i
arbetet vid anstaltens utredningssektion utan även ingå och deltidstjänstgöra
i densamma.

Krigsmaterielverket har anslutit sig till nämndens tankegång i fråga örn
den förordade forskningsavdelningen. Eventuellt borde övervägas, att avdelningen
bereddes representation i styrelsen för forskningsorganet genom att
en beställningshavare vid avdelningen inginge såsom ledamot i styrelsen. De
uppgifter, som skulle åvila avdelningen, borde framdeles kunna samordnas
med uppgifterna för ett tillsynsorgan för den för försvaret gemensamma undervisningsverksamheten.

Arméförvaltningen har funnit de uppgifter av såväl militärteknisk som
strategisk och taktisk natur jämte vissa detaljfrågor, vilka sammanförts till
den förordade forskningsavdelningen, vara alltför vittomfattande. Ett sammanhållande
och förmedlande organ beträffande den militärtekniska studieverksamheten
syntes emellertid ämbetsverket erforderligt. Huruvida ett
dylikt organ, som dock icke borde benämnas forskningsavdelning, borde bilda
en särskild avdelning i försvarsstaben eller ingå i en redan befintlig sådan
avdelning syntes böra närmare utredas. Chefen för detta organ borde under
alla förhållanden vara en militärtekniskt utbildad regementsofficer.

Marinförvaltningen har anfört i huvudsak samma synpunkter på forskningsavdelningen
som chefen för marinen.

Vetenskapsakademien har ansett befogenheten hos forskningsavdelningen
att övervaka verksamheten inom anstalten vara opåkallad och måhända ledande
till mindre lyckliga konsekvenser.

Statens uppfinnar nämnd har anslutit sig till tanken att i en eller annan
form anknyta militärassistenter till anstalten. Däremot ansåge sig nämnden
icke kunna göra något uttalande angående lämpligheten av att organisera dem
såsom en särskild forskningsavdelning inom försvarsstaben eller beträffande
de övriga rent militära forskningsuppgifter, som skulle avila en sadan avdel -

Kungl. May.ts proposition nr 293. 35

ning. Utformningen av organisationen i detta hänseende syntes böra ankomma
på överbefälhavaren.

Svenska teknolog!öreningen har rörande sistnämnda spörsmål givit uttryck
åt liknande synpunkter som uppfinnarnämnden.

Sveriges industriförbund har framhållit, att forskningsavdelningen icke
borde äga utöva någon dirigerande befogenhet i förhållande till anstalten.
Det militära inflytandet borde i önskvärd grad kunna göra sig gällande genom
de militära representanterna i styrelsen för anstalten.

F. Forskningsanstaltens inre organisation.

Forskningsnämndens förslag.

Nämnden har understrukit, att det här icke gällt att i första hand skapa
något nytt utan i stället att i största möjliga utsträckning bygga på vad som
redan funnes, detta i enlighet med principen, att en forskningsanstalt borde
växa fram successivt, börja i relativt liten skala samt utvidgas i den mån som
problemen växte och lämpliga kvalificerade forskare bleve tillgängliga som
medarbetare. En stor del av de avdelningar, som upptoges i förslaget, funnes
redan organiserade vid kemiska anstalten, ehuru vissa justeringar gjorts och
personalen i viss utsträckning placerats i mer stadigvarande befattningar.
Även hade med hänsyn till den rådande trångboddheten vissa lokaler utökats.

Den teletekniska forskningen har däremot föreslagits utvidgad på så sätt,
att ett centralt forskningslaboratorium med verkstadsutrymme och mindre ritkontor
skulle upprättas. Däremot hade det icke ansetts lämpligt att i forskningsanstalten
organiskt inlemma armé-, marin- och flyglaboratorier med därtill
hörande ritkontor, vilka erfordrades för förvaltningarnas teletekniska konstruktions-
och kontrollverksamhet. Den senare verksamheten borde enligt
nämndens uppfattning icke organiseras av forskningsanstalten, utan den borde
sortera under de förvaltningsmyndigheter, som hade ansvaret för materielen,
dem tillkomme det närmast att avgöra, i vilken utsträckning egen konstruktionsverksamhet
skulle förekomma och i vilken utsträckning den borde överlämnas
till privatindustrien. Däremot bär föreslagits, att lokalerna för dessa
organ skulle förläggas i anslutning till forskningsanstalten, så att ett intimt
och fruktbärande samarbete kunde komma till stånd.

En avsevärd utökning av lokaler och personal måste enligt nämndens
mening ske för militärfysisk forskning med fastare anställningsform för dem,
som här arbetade, samt tillräckliga arbetslokaler och tekniska resurser. Icke
minst viktigt vore tillskapandet av förstklassiga och tillräckliga verkstadsresurser.

Den av nämnden föreslagna uppdelningen på olika avdelningar gällde närmast
med avseende å dagens problem. Det borde stå anstaltens ledning fritt
att inom ramen för anstaltens organisation ombilda befintliga avdelningar
och arbetsgrupper eller låta nya växa fram med en storlek, som avpassas efter
det föreliggande behovet. Den föreslagna organisationen förutsatte, att de
olika avdelningarna läge lokalt förlagda i omedelbar närhet av varandra, då
i annat fall ett flertal dubbleringar bleve nödvändiga.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

Avdelningarna borde sammanföras till tre sektioner, varvid en av de till
en viss sektion hörande avdelningscheferna borde fungera såsom sektionens
chef. Organisatoriskt syntes det lämpligt att till en sektion sammanföra de
i det följande med nr 1—4 samt 10 betecknade avdelningarna och till en
annan sektion sammanföra avdelningarna 5—8. Den omfattande avdelningen
för teleteknik, nr 9, borde lämpligen ensam utgöra en sektion.

Utom forskningsavdelningarna borde enligt nämndens förslag i anstalten
ingå ett kansli, till vilket borde hänföras en chefsassistent med teknisk utbildning
och viss administrativ personal, samt en utredningssektion. Den
sistnämnda skulle vara anstaltens organ för samarbete. I sektionen skulle
utvecklingen på det naturvetenskapliga och militärtekniska området följas.
Här skulle organiseras arbetsgrupper, bearbetas erhållna uppgifter och tagas
initiativ till utveckling och förbättring av vår krigsmateriel. Utredningssektionen
skulle i samarbete med försvarsstabens forskningsavdelning omhänderha
den centrala militärtekniska informationstjänsten samt organisera dokumentationstjänsten
inom anstaltens verksamhetsområde.

Utredningssektionen skulle stå under chefskap av överdirektören, och dess
sammansättning variera med naturen av föreliggande frågor. I sektionen
skulle ingå anstaltens avdelningschefer. I sektionens arbete skulle deltaga i
mån av behov chefen för försvarsstabens forskningsavdelning eller annan
officer ur denna avdelning, vid anstalten tjänstgörande militärtekniskt utbildade
representanter för försvarsgrenarna (militärassistenter) ävensom andra
civila och militära fackmän, t. ex. lärare vid de militära högskolorna samt
representanter för krigsmaterielverket, förvaltningarna och industrien.

De olika forskningsavdelningarna med tillhörande hjälporgan skulle
enligt förslaget vara följande.

1. Avdelning för allmän kemi. Avdelningen skulle handlägga frågor rörande
kemiska materialundersökningar och i samband med gasskyddstjänsten utarbeta
metoder för indikering och sanering. Den skulle vara central för militära
fältlaboratorier och civila gasskyddslaboratorier, utföra kemiska analyser
och synteser och bland annat framställa preparat, som ej kunde erhållas eller
av sekretesskäl ej lämpligen kunde beställas i utlandet. Avdelningen skulle
vidare tjänstgöra som servicelaboratorium och inom anstalten vara ett allmänt
kemiskt hjälplaboratorium.

2. Kemisk-teknisk avdelning. Avdelningens uppgift vore att bedriva forskningsarbete
och verkställa utredningar beträffande framställning ur inhemska
råmaterial av mellanprodukter för tillverkning av militärt viktiga sprängämnen
och andra kemisk-tekniska produkter av betydelse för försvaret. De
vunna forskningsresultaten skulle praktiskt prövas genom försökstillverkningar
i halvstor skala, och i samarbete med andra myndigheter skulle planer
för industriell tillverkning utarbetas.

3. Avdelning för explosivämnen. Avdelningen skulle följa utvecklingen av
krut- och sprängämnen samt utarbeta nya typer och förbättringar, studera
egenskaperna hos krut- och sprängämnen samt i samarbete med kemisk-tekniska
avdelningen framkomma med förslag till förbättrade fabrikationsmetoder.

4. Avdelning för gasskyddsmateriel. Avdelningen skulle utföra forskningsverksamhet
rörande förbättring av gasskydd för människor och djur samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

rörande gastät skyddsrumsmateriel. Avdelningen skulle vidare utföra den
provning av gasskyddsmateriel, som jämlikt kungörelsen 1939: 175 ankommer
på försvarsväsendets kemiska anstalt. Häri ingå bland annat typprovning och
tillverkningskontroll av gasskyddsmateriel för civila luftskyddet. På uppdrag
av luftskyddsinspektionen skulle avdelningen vidare utföra viss årlig s. k.
efterprovning av gasskyddsmateriel samt biträda militära myndigheter, krigsmaterielverket,
luftskyddsinspektionen m. fl. med tekniska utredningar och
utlåtanden angående gasskyddsmaterielen jämte halvfabrikat och råmaterial
till densamma.

5. Avdelning för mekanik och materialteknik. Avdelningen skulle handlägga
fysikalisk-tekniska frågor rörande mekanik, materialforskning, värme
och fuktighet samt tillämpad matematisk fysik, exempelvis undersökning av
förbättrade pansar med låg vikt, undersökning av orsakerna till urbränning i
eldrör, förbättring av skottskydd för bränsle- och oljetankar, ledningar, kylare
o. dyl., experimentell och teoretisk undersökning av olika gummisorters
dämpningsegenskaper, åldringsfenomen hos stålmaterial, avfuktning, uppvärmning
och ventilation av bergskyddsrum ävensom fysikalisk-teknisk undersökning
av mekanism vid sprängämnens detonation.

6. Avdelning för teknisk fysik. Avdelningen skulle handlägga fysikalisktekniska
frågor beträffande akustik, registrering av snabba förlopp, utlösningsanordningar
m. m., exempelvis frågor örn tändrör för projektiler, torpeder
och minor med utlösning genom mekaniska, akustiska, optiska, fotoelektriska
celler o. dyl. eller kemiska effekter, optisk och akustisk signalering
(även med ultraljud), tvångsstyrd avfyring av kulsprutor och automatkanoner
från flygplan genom siktkontroll medelst fotocell, svängnings- och
spänningsmätningar på motorer i drift samt ljuddämpning under vatten.

7. Avdelning för militära instrument. Avdelningen skulle handlägga frågor
rörande nykonstruktion av militära instrument, exempelvis avståndsmätare,
periskop, skjutbord och riktinstrument, navigeringsinstrument och hastighetsmätare,
i den mån privatindustrien icke lämpligen kunde tagas i anspråk. Den
skulle vidare biträda vid utarbetandet av mättekniska kontrollmetoder, ha
möjlighet att utföra justeringar och reparationer av specialinstrument och
därigenom göra oss oberoende av utlandet, utexperimentera kontrollmetoder
och kontrollanordningar för militära instrument samt genomföra erforderliga
beräkningar för utredning av den noggrannhet, som erfordras i olika fall.

8. Maskeringsavdelning. Dennas uppgift skulle vara att utveckla och säkerställa
en rationell maskeringsteknik.

Den vetenskapliga och försökstekniska delen av verksamheten skulle omfatta
maskeringstekniska arbeten samt planläggning av maskeringsutförande
vid olika objekt o. s. v. I samband härmed skulle anordningar för mörkläggning
undersökas och prövas. Vidare skulle utföras konstruktionsarbeten. T
anslutning härtill skulle avdelningen bedriva en begränsad konsultativ och
kontrollerande verksamhet av teknisk natur, handha viss utbildning i maskeringsteknik
samt biträda vid planläggningen av och tillhandahålla lärarkrafter
för maskeringsutbildning vid vissa militära skolor m. m.

Arbetet skulle omfatta dels laboratoriemässiga arbeten, dels maskeringsförsök
i halvstor och full skala, dels utförande av slutgiltig maskering å skilda
typer av objekt i samband med förut nämnd konsultationsverksamhet.

.9. Avdelning för teleteknik (teletekniskt centrallaboratorium). Avdelningen
skulle handlägga frågor rörande problem a.v teleteknisk natur. De forskningsproblem,
som borde upptagas till behandling, kunde lämpligen uppdelas på
två underavdelningar, avsedda för handhavande av frågor rörande:

a. Apparater och system för radiosändning och -mottagning, däri inbegripet
framställning av laboratorieprototyper av sändare och mottagare, vilka icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

lämpligen kunde erhållas från industrierna, antennforskning samt elektrisk
materielforskning, speciellt rörande elektronrör. Underavdelningen skulle i
den mån så vore möjligt följa utvecklingen utomlands, särskilt inom ultrakortvågsområdet
och beträffande frekvensmodulerade system.

b. Apparater och metoder för särskilda ändamål, däri inbegripet utveckling
av apparatprototyper, baserade på teletekniska principer för elektrisk
ubåts-, min- och torpedletning samt avstånds- och riktningsbestämning till
flygplan och fartyg, för spärrar för alarm, utlösning av eld- och sprängverkan
m. m., för utlösningsanordningar för minor m. m. samt för bildöverföring,
igenkänningssignalering m. m.

10. Avdelning för specialfrågor. Till denna avdelning skulle sammanföras
forskare för sådana speciella uppgifter, som icke lämpligen kunde handläggas
på andra avdelningar inom anstalten.

11. Försöksstationer. Vid dessa skulle sådana försök utföras som av olika
skäl icke vore lämpliga att förlägga direkt vid anstalten. Hit hörde bland
annat försöksstationer för flygvapnet och marinen, som redan funnes för
teletekniska försök. Dessa ha förutsatts skola bibehålla sin nuvarande organisation,
men även försök från forskningsanstaltens teletekniska centrallaboratorium
borde kunna utföras vid dessa. Särskild personal för ifrågavarande
försöksstationer borde upptagas av vederbörande förvaltningsmyndigheter.

Den av nationalkommittén för fysik uppförda försöksstationen vid Tumba
har förutsatts skola ingå i forskningsanstalten och komme därigenom att utnyttjas
för samtliga avdelningar inom anstalten.

12. Forskningsanstaltens verkstad. Den till anstalten hörande verkstaden
skulle ha till uppgift att utföra alla inom anstaltens verksamhetsområde förekommande
större och mindre arbeten för experimentapparater av olika slag,
vilka icke lämpligen borde överlämnas till utomstående verkstäder inom försvarsväsendet
eller till industrien. Verkstaden måste bli relativt allsidigt utrustad
med avseende på maskiner och arbetsmöjligheter av olika slag.

Verkstaden inom en forskningsanstalt vore att betrakta som en viktig del
av laboratoriet, och detta finge också sätta sin prägel på dess organisation.
Man måste emellertid i framtiden räkna med att jämväl mera industrimässiga
arbeten efter ritningar skulle kunna utföras och till och med seriemässig tillverkning
förekomma, exempelvis för möjliggörande av fältmässiga prov på
trupp. Generellt skulle dock för verkstaden i likhet med för anstalten i dess
helhet gälla, att den blott borde vara utrustad för åstadkommande av prototyper
av de föremål det gällde att prova. Seriemässig framställning i större
skala borde i regel icke förekomma utan överlåtas på de militära förvaltningarna
respektive krigsmaterielverket och fabriksstyrelsen.

Reservation.

I fråga om forskningsanstaltens avdelningar har ledamoten professorn
Sievert anfört följande.

Forskningsavdelningarna böra lokalt sammanföras till några få forskningsinstitut
(för närvarande 4) belägna å för respektive verksamheter lämpliga
platser. Inom varje byggnad eller komplex av byggnader bör en av avdelningsföreståndarna
tjänstgöra såsom platschef och omhänderhava den direkta
förbindelsen med anstaltens administrative chef.

Samarbetet mellan avdelningarna synes lämpligen böra regleras genom ett
samarbetskollegium, där den administrative chefen är ordförande och avdelningsföreståndarna
och övriga vid instituten arbetande kvalificerade forskare
äro medlemmar. Samarbetskollegiet skall i första rummet tjäna anstaltens

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

interna behov och vara ett inom anstaltens forskningsområden sakkunnigt
organ. För övriga av anstaltens gemensamma avdelningar, kansli och utredningssektion,
torde majoritetsförslagets riktlinjer kunna i tillämpliga delar följas.

Beträffande de forskningsavdelningar, som böra ingå i anstalten, och den
personal, som erfordras, kan majoritetsförslaget i stort sett anses motsvara
det nuvarande behovet. Vissa justeringar rörande indelningen i avdelningar
äro dock nödvändiga. Då centralisering av forskningens rit- och verkstadsarbete
medför avsevärda olägenheter såväl ur sekretess- som arbetssynpunkt
kan jag ej biträda förslaget örn för samtliga forskningsgrenar gemensamma
dylika lokaler.

Yttranden.

Chefen för armén samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha —
såsom redan i det föregående omnämnts —- framhållit, att rutinverksamhet,
såsom löpande kontroll av vissa produkter, i regel icke borde ingå i anstaltens
verksamhet. De båda sistnämnda myndigheterna ha dessutom uttalat farhågor
för en överdimensionering av forskningsorganet.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har föreslagit inrättande av en avdelning
för fysiologiska, medicinskt-kemiska och övriga medicinska frågor, vilka ansetts
icke kunna bliva tillfredsställande beaktade inom avdelningen för specialfrågor.
Ämbetsverket har framhållit, att det här dock ytterst gällde det
människomaterial, för vilket vapnen och skyddsmedlen vore avsedda. Därest
en sådan avdelning icke skulle anses kunna inrymmas i organisationen, borde
i varje fall i utredningssektionen ingå en fysiolog. Hinder syntes ej böra
föreligga, att denne jämväl vore ledamot av styrelsen.

Krigsmaterielverket har ansett, att organisationen borde uppbyggas på ett
mindre antal, exempelvis tre, fasta avdelningar, vartill borde komma tillfälliga
avdelningar för aktuella arbetsuppgifter.

Försvarets fabriksstyrelse har — i anslutning till vad reservanterna inom
nämnden anfört — ifrågasatt, örn icke ansvaret för den vid kemiska anstalten
bedrivna provningen av gasskyddsmateriel samt annan tillverkningskontroll
borde åläggas krigsmaterielverket.

Försvarsväsendets kemiska anstalts vetenskapliga råd har framhållit bland
annat, att den medicinska forskningen tillmätts för liten plats och borde ha
möjlighet att utvidgas, vilket borde ske i samråd med försvarets sjukvårdsförvaltning.

Arméförvaltningen har ansett, att den kemiska forskningen tilldelats väl
stort utrymme, medan den teletekniska blivit mindre väl tillgodosedd. Här
må även erinras örn ämbetsverkets redan i annat sammanhang återgivna
uttalande, att det syntes vara av största vikt, att målsättningen för anstaltens
verksamhet bleve klar och tydlig från början, så att anstaltens första apparatutrustning
och uppsättning av personal bleve lämpligt avpassad.

Marinförvaltningen har framfört samma synpunkter som försvarets fabriksstyrelse.

Luftslcyddsinspektionen har tillstyrkt utbyggandet av den föreslagna
forskningsanstalten samt anfört bland annat följande.

Stridsmedlens snabba utveckling nödvändiggör ett omfattande försöksoch
forskningsarbete för att möjliggöra, att luftskyddet bedrives på ett effek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

tivt och i alla lägen riktigt sätt. Detta gäller emellertid icke allenast under
nu pågående krig utan även därefter med hänsyn till bland annat skyddsrumslagens
existens. Vid sidan av de aktiva stridsmedlen böra sålunda även de
passiva försvars- och förebyggande åtgärderna tillmätas stor betydelse.

Ur de synpunkter luftskyddsinspektionen har att företräda framstår forskningen
rörande såväl anfallsmedels och -metoders utveckling som de därav
betingade motåtgärderna i de delar, som falla inom luftskyddets verksamhetsfält
såsom synnerligen betydelsefull. Såsom exempel kunna härvid nämnas
gasskyddsfrågor, åtgärder i samband med maskering, mörkläggning m. m.,
spräng- och brandtekniska spörsmål, materieltekniska frågor i samband med
bebyggelse och skyddsrum, klimatfrågor vid utformning av förråd och skyddsrum
i berg o. s. v.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola har, såsom redan i det föregående
antytts, ansett, att provning av gasskyddsmateriel och annan tillverkningskontroll
icke borde åläggas anstaltens kemiska sektion samt att en aktuarieavdelning
borde inrättas, som kunde stå övriga avdelningar till tjänst med
en snabb lösning av brådskande matematiska problem. Vissa jämkningar beträffande
gränsdragningen mellan avdelningarna för teknisk fysik och för
teleteknik samt i fråga örn den inre organisationen av sistnämnda avdelning ha
även föreslagits.

Statens uppfinnarnämnd har såsom sitt intryck framhållit, att de kemiska
problemen blivit relativt rikligt tillgodosedda i förhållande till deras betydelse
under den närmast överskådliga framtiden samt att forskningsnämnden
i sitt förslag något underskattat det tekniska omfånget av och forskningsbehovet
inom den teletekniska avdelningen. Avdelningen nr 10 (för specialfrågor)
syntes väl oenhetlig för att bliva av praktiskt värde.

Svenska teknologföreningen har ansett, att laboratorieutrustningen i vissa
fall till tagits alltför omfångsrik; detta gällde särskilt avdelningarna 2, 3 och 5.
Även med avseende å anställande av personal borde till en början försiktighet
iakttagas.

Sveriges industriförbund har framhållit, att anstaltens huvuduppgift syntes
komma att bliva av ledande och samordnande natur. Under sådana förhållanden
rådde knappast något tvivel om att anstalten enligt förslaget givits en alltför
stor omfattning. En icke oväsentlig reduktion av antalet forskningsavdelningar
och befattningshavare borde obetingat ske. Frågan härom borde
göras till föremål för ytterligare utredning.

G. Personalrekrytering.

Forskningsnämndens Förslag.

Forskningsnämnden har framhållit, att ett forskningslaboratoriums prestationer
vore direkt beroende av kvaliteten hos de personer, som arbetade där.
För att forskningsanstalten skulle kunna fylla sin viktiga uppgift, måste den
ha tillgång till expertis av hög klass, i annat fall kunde syftet med hela verksamheten
lätt förfelas. Den ledande personalen, vilken samtidigt skulle uppehålla
kontinuiteten i forskningsarbetet, borde erbjudas sådana avlönings

Kungl. Mayts proposition nr 293.

villkor, att den kunde förvärvas i konkurrens nied professors- och lektorstjänster
samt, i viss utsträckning, med befattningar inom industrien.

Såsom ett mellanskikt mellan de egentliga forskarna och biträdespersonalen
borde finnas anställda yngre akademiker och ingenjörer, vilkas anställningsform
borde göras tämligen rörlig. Anställningen på en statlig forskningsanstalt
av detta slag borde göras så lockande som möjligt för yngre forskare.
Härigenom kunde tillgodoses å ena sidan anstaltens eget behov av nya krafter
med goda idéer och uppslag samt stor arbetsförmåga, å andra sidan forskarnas
behov av att samla meriter och erfarenheter för vidare befordran. I detta
sammanhang ville forskningsnämnden förutskicka, att det syntes böra tagas
under särskilt övervägande, i vad mån anställning vid forskningsanstalten
borde kunna tillgodoräknas såsom tjänstår för erhållande av lärartjänst vid
allmänna och tekniska läroverk, kommunala och praktiska mellanskolor m. fl.
Likaledes borde övervägas, örn icke möjlighet borde öppnas att få utföra
examensarbeten för filosofie och teknisk licentiatexamen i samband med bedrivandet
av forskningsarbete å anstalten.

Särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan örn publiceringsrätten, d. v. s.
rätten för den enskilde forskaren att i den mån sekretesskäl icke lade hinder
i vägen härför själv publicera resultaten av sitt forskningsarbete. I den
akademiska forskningen spelade denna fråga en stor roll, och den andliga
äganderätten till en upptäckt eller en ny idé vore så förknippad med forskningen,
att man icke kunde bortse från detta samband. Örn så skulle bli nödvändigt
måste ledningen kunna skipa rättvisa på denna punkt forskarna
emellan.

I detta sammanhang må erinras, att en med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 30 juni 1943 tillkallad särskild utredningsman den 20 juni 1944
avgivit betänkande med utredning och förslag angående rätten till vissa uppfinningar
m. m. (SOU 1944: 27). Förslaget, vilket avser en reglering av frågan
örn äganderätten till resultaten av den tekniskt-vetenskapliga forskning, som
bedrives vid statliga verk och institutioner, är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.

Departementspromemorior angående meritberäkning m. m.

I anslutning till vad forskningsnämnden i nu ifrågavarande hänseende föreslagit
ha inom försvarsdepartementet upprättats två promemorior rörande olika
hithörande spörsmål.

I den ena promemorian, över vilken yttranden inhämtats från skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning, har anförts bland annat följande.

Vad forskningsnämnden anfört beträffande eventuellt tillgodoräknande av
anställning vid forskningsanstalten såsom tjänstår för erhållande av lärartjänst
vid allmänna och tekniska läroverk, kommunala och praktiska mellanskolor
m. fl. synes böra upptagas till närmare övervägande. Det får anses
vara av stor betydelse, att forskningsanstalten kan draga till sig sådana
yngre akademiker och högskoleingenjörer, som genom uppslagsrikedom kunna
tänkas göra en insats inom den militärtekniska forskningen. Dessa kunna
emellertid endast i ringa utsträckning beredas fast anställning inom anstalten;
sådan anställning förutsättes nämligen skola ifrågakomma blott för befattnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

lia vare, som kunna beräknas bli mera permanent behövliga och alltså kunna
sägas utgöra kärnan av personalbeståndet vid forskningsanstalten. I övrigt
torde den personal, som erfordras vid anstalten för fullgörande av ifrågakommande
forskningsuppgifter, komma att anställas mot arvode eller medelst kontrakt
för viss tid. Det synes då angeläget att undersöka, i vad mån sådana
befattningshavare vid övergång till annan verksamhet, exempelvis lärarbanan,
skulle kunna medgivas att få tillgodoräkna sig anställningstiden vid forskningsanstalten
såsom merit i befordningshänseende. Det bör beaktas, att
vårt land i jämförelse med de större länderna äger tillgång till endast ett
förhållandevis ringa antal personer, som kunna inriktas på forskningsverksamhet
av detta slag, varför det är angeläget att inga åtgärder försummas, som
kunna vara ägnade att underlätta för sådana personer att ställa sig till förfogande.

I den andra promemorian, som remitterats till kanslern för rikets universitet
för avgivande av yttrande efter hörande av matematisk-naturvetenskapliga
sektionen i Lund och motsvarande avdelning vid Stockholms högskola samt
till de tekniska högskolorna, har med hänvisning till liknande synpunkter
upptagits frågan örn möjligheten att få utföra examensarbeten för filosofie
och teknisk licentiatexamen i samband med bedrivande av forskningsarbete
å forskningsanstalten.

Yttranden.

Yad angår frågan örn tillgodoräknande av anställning vid forskningsanstalten
såsom tjänstår för erhållande av lärartjänst har
skolöverstyrelsen i yttrande över förstnämnda promemoria erinrat, att överstyrelsen
den 17 juni 1940 avgivit förslag örn rätt för vissa assistenter och
amanuenser vid rikets universitet och högskolor att enligt vissa närmare angivna
grunder tillgodoräkna tjänstgöring vid ansökan till tjänst vid de allmänna
läroverken m. fl. läroanstalter. Överstyrelsen hade intet att erinra
mot att tjänstgöring vid försvarets forskningsanstalt finge tillgodoräknas i
enlighet med det beräkningssätt, som överstyrelsen föreslagit för amanuensoch
assistenttjänstgöring. I anslutning härtill har överstyrelsen hemställt,
att frågan örn tillgodoräknande av tjänstgöring vid försvarets forskningsanstalt
måtte upptagas till prövning i samband med frågan örn tillgodoräknande
av amanuens- och assistenttjänstgöring och att därvid överstyrelsens
synpunkter vunne beaktande.

överstyrelsen för yrkesutbildning har i yttrande över samma promemoria
— med hänvisning till nyssberörda, av skolöverstyrelsen den 17 juni 1940
avgivna förslag —■ anfört, att, därest tillgodoräknande på sätt nämnts skulle
medgivas i fråga örn sökande till de allmänna läroverken, därmed skulle
följa, att även sökande till lektorstjänst i teoretiskt grundläggande ämnen
vid tekniskt läroverk borde få räkna tjänstår på samma sätt, då grunderna i
detta fall borde vara enahanda. Då det gällde lektor stjänster i tekniska tilllämpningsämnen,
vore förhållandet ofta, att sökandena, till skillnad från
sökande till övriga lektorsbefattningar, saknade annan lärarutbildning än
den de förvärvat genom praktiskt utövande av lärartjänst. Det vore därför
av särskild vikt, att sökande haft lärartjänstgöring i sådan omfattning, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

betryggande pedagogisk erfarenhet kunde anses förvärvad. Med hänsyn till
vad nyss sagts och då anställningen vid forskningsanstalten och därvid erhållna
vitsord ändock komme att tillgodoräknas såsom allmän merit i likhet
med vad redan skedde beträffande förvärvad erfarenhet genom anställning
hos exempelvis ett industriföretag å dess laboratorium eller i verksamheten
i övrigt, finge överstyrelsen avstyrka att, då fråga vore örn lektorstjänst i
tekniska tillämpningsämnen, dylik anställning tillgodoräknades såsom
tjänstår.

Beträffande frågan om möjlighet att få utföra examensarbeten
för filosofie och teknisk licentiatexamen i samband med bedrivandet
av forskningsarbete å forskningsanstalten har universitetskanslern
i likhet med de hörda akademiska myndigheterna, vilka på vissa vilkor tillstyrkt
den föreslagna anordningen, ansett det vara en förutsättning för denna,
att vederbörande examinator haft möjlighet att, i den utsträckning han ansåge
nödigt, följa fortgången av den undersökning, som skulle ligga till grund
för licentiatavhandlingen. Den licentiand, som önskade använda sig av en
undersökning, vilken utförts å den tilltänkta forskningsanstalten, borde därför
på förhand överenskomma därom med den blivande examinatorn i ämnet.

Köllegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm och lärarkollegiet
vid Chalmers tekniska högskola ha med instämmande av respektive högskolors
styrelser anfört att, då den av forskningsnämnden föreslagna anordningen
endast innebure en tillämpning av högskolornas praxis inom ett speciellt
forskningsområde (det militärtekniska) högskolorna intet hade att
erinra mot nämndens förslag, vilket vore ägnat att skapa ökad kontakt mellan
högskolornas arbete och forskningen inom det militärtekniska området.

H. Personaluppsättning och löneställning.

Forskningsnämndens förslag.

Forskningsnämnden har erinrat, att det för ett effektivt utnyttjande av anstaltens
biträdespersonal fordrades, att denna besutte ett icke ringa mått av
rutin. Även behovet av kontinuitet vid fullgörandet av vissa undersökningar,
skötseln av vissa specialapparater m. m. vore framträdande. Det vore ur dessa
synpunkter av vikt, att den ifrågavarande personalens löneställning vore sådan,
att befattningshavarna icke begagnade första uppkommande tillfälle att
söka sig ifrån anstalten.

Med avlöning från avlöningsanslag borde enligt nämndens mening anställas
ett antal befattningshavare, som kunde beräknas bli mera permanent behövliga
och vilka alltså kunde sägas utgöra kärnan av personalbeståndet vid anstalten.
Hit hörde — förutom anstaltens chef samt vissa till anstaltens administration
hörande befattningshavare — bland annat avdelningschefer samt
särskilt anställda forskare vid anstaltens forskningsavdelningar, vissa forskningsassistenter,
övriga assistenter och biträden å nämnda avdelningar samt
personal å anstaltens ritkontor och verkstad. Den mera fast anställda civila
personalen förutsattes skola erhålla ordinarie anställning med lön enligt löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

plan A eller C eller ock extra ordinarie eller i förekommande fall extra anställning.
Härtill komme viss militär personal, nämligen militärassistenter och expeditionsunderofficer.
Annan än ifrågavarande fasta personal borde avlönas från
anslag till forskningsverksamhet, varvid jämte extra anställning avlöning medelst
arvode samt kontraktsanställning kunde förekomma. All expertis kunde
icke samlas inom anstalten — bland annat av kostnadsskäl — men anstalten
borde vara så stor, att den kunde inrymma ett tillräckligt antal specialister
av hög klass.

Med avseende å de särskilda befattningarna har nämnden anfört i huvudsak
följande.

Enligt forskningsnämndens mening borde överdirektören tilldelas
samma löneställning, som gällde för överdirektörsbefattningarna vid statens
provningsanstalt och flygtekniska försöksanstalten, nämligen lönegrad C 10
(årslön 18 000 kronor oberäknat rörligt tillägg och kristillägg). Befattningen
syntes böra tillsättas medelst förordnande på viss tid, förslagsvis sex år i
sänder.

För biträde och samråd vid ledningen av det löpande arbetet inom forskningsanstalten
ävensom vid planerandet av åtskilliga av anstaltens arbetsuppgifter
komme anstaltens överdirektör att ha behov av en chefsassistent
med teknisk utbildning. Denne borde ha till särskilt åliggande att fungera
såsom gemensam sekreterare i utredningssektionen, där han bland annat
skulle ha ansvaret för dess uppdragsregister. Ifrågavarande befattningshavare
borde icke lämpligen utväljas bland befattningshavarna å de olika forskningsavdelningarna
inom anstalten utan borde vara fristående från dessa. För
ändamålet torde böra inrättas en befattning såsom byråingenjör, vilken icke
borde placeras i lägre lönegrad än Eo 24.

Vid kemiska anstalten finnes för närvarande anställd en tygförvaltare av
1. klassen i lönegrad Ca 18. Denne tjänstgör såsom anstaltens räkenskapsförare
och redogörare. Även vid den nyorganiserade forskningsanstalten erfordrades
enligt vad nämnden framhållit en särskild befattningshavare för
handhavande av kamrerargöromål. Förutom ansvaret för anstaltens
kassarörelse och därmed sammanhängande göromål borde ifrågavarande befattningshavare
ha att svara för anstaltens förråd med därtill hörande bokföring
ävensom inventarier i övrigt. Dessutom borde han anförtros uppsikten
över anstaltens byggnader och handha förekommande reparationsfrågor. Med
hänsyn till den blivande anstaltens omfattning ävensom till den relativt självständiga
ställning, som ifrågavarande tjänsteman komme att intaga, syntes
han icke böra inplaceras i lägre lönegrad än A 22. Tjänstebenämningen syntes
böra bliva kamrerare.

Med avseende å löneställningen för avdelningscheferna vid de olika
forskningsavdelningarna ville forskningsnämnden erinra, att 1941 års militära
förvaltningsutredning tänkt sig en inplacering av de olika forskningsinstitutionernas
föreståndare i någon av lönegraderna C 2—C 5. Enligt forskningsnämndens
mening vore det av vikt, att möjlighet hölles öppen till alternativa
lönegradsplaceringar för ifrågavarande befattningar. Härigenom kunde i varje
särskilt fall löneställningen anpassas efter vederbörandes kvalifikationer och
omständigheterna i övrigt. Vidare har forskningsnämnden ansett lämpligt,
att en inplacering å löneplan C skedde beträffande dessa chefsbefattningar.
Befattningarna syntes härvid böra tillsättas medelst förordnande på viss tid
eller — i undantagsfall, då möjlighet att formellt kvarstå vid redan innehavd
ordinarie tjänst ansåges böra förefinnas — medelst förordnande tills vidare.

Forskningsnämnden har erinrat, att 1940 års sakkunniga för den högre

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

tekniska undervisningen i ett år 1943 framlagt betänkande (SOU 1943: 34—
37) föreslagit, att professorerna vid de tekniska högskolorna skulle tillsättas
medelst förordnande på viss tid och därvid inplaceras i lönegrad C 7. Med
hänsyn härtill samt till vad av nämnden anförts angående möjligheten för
forskningsanstalten att besätta forskarbefattningarna vid anstalten i konkurrens
med professorsbefattningar har nämnden ansett starka skäl tala för att
avdelningschefstjänsterna vid forskningsanstalten hänfördes till högst lönegrad
C 7. En inplacering i lönegrad C 7 syntes emellertid behöva ifrågakomma
endast beträffande ett fåtal befattningar; i de flesta fall förutsattes kvalificerade
forskare kunna förvärvas mot lägre ersättning. Yad nu anförts borde
äga tillämpning jämväl beträffande vissa särskilda forskarbefattningar å avdelningarna
för teleteknik och för specialfrågor.

Närmast under avdelningscheferna å de olika forskningsavdelningarna böra
placeras ett antal kvalificerade vetenskapsmän eller teknici, vilka kunna betecknas
såsom forskningsassistenter. Dessa synas böra vara placerade
i någon av lönegraderna Eo 24 och Eo 22. Till lönegraden Eo 24 bör jämväl
hänföras föreståndaren för försöksstationen vid Tumba.

Vid kemiska anstalten tjänstgör för närvarande en arbetsofficer, som är
kapten på stat och i egenskap av arbetsofficer — förordnad tills vidare — åtnjuter
särskilt arvode å 1 200 kronor för år. Med hänsyn till verksamhetens
nära anknytning till militära förhållanden har nämnden förutsatt, att tre
militärassistenter — en major eller kapten samt två kaptener — skulleanställas
vid den nya anstalten, med deltidstjänstgöring vid försvarsstabens
forskningsavdelning. Militärassistenterna, som borde upptagas på forskningsanstaltens
stat, borde avlönas medelst arvode, motsvarande lön enligt
vederbörlig lönegrad i militära avlöningsreglementet; härjämte syntes böra
utgå särskilt arvode å 900 kronor för år. Det nuvarande arvodet till en arbetsofficer
vid kemiska anstalten har förutsatts skola bortfalla.

Av de å de olika avdelningarna erforderliga befattningarna i mellangraderna
synas assistentbefattningarna böra inplaceras i högst Eo 20 och
laborantbefattningarna i högst Eol5. Laboratoriebiträdena böra
hänföras till högst Eo 9 och de tekniska biträdena till högst Eo 7.

Yad angår kanslipersonalen må erinras, att vid kemiska anstalten
finnes en befattning såsom expeditionsunderofficer, vars innehavare är pensionerad
underofficer med arvode motsvarande nettoavlöningen i löneklass
UO 7 militära avlöningsreglementet; i sistnämnda arvode inbegripes den beställningshavaren
tillkommande pensionen. Även för den utvidgade forskningsanstalten
borde enligt forskningsnämndens mening tills vidare beräknas
en expeditionsunderofficer. Lämpliga arbetsuppgifter för denne beställningshavare
förutom de nuvarande vore att tjänstgöra såsom anstaltens luftskyddschef
samt att handha anstaltens brandattiralj och övriga anordningar för
brandskydd.

Vid den nyorganiserade forskningsanstalten erfordrades enligt nämndens
mening en befattningshavare för fullgörande av registratorsgöromål samt, i
mån av tid, andra förekommande kansligöromål. Befattningen borde inplaceras
i lönegrad A 9. I tjänsteförteckningen borde den upptagas såsom kontoristtjänst.

Till överdirektörens förfogande borde ställas ett ordinarie kanslibiträde
i lönegrad A 7. Detta biträde förutsattes jämväl skola svara för skötseln av
anstaltens bibliotek.

Å kamrerarexpeditionen erfordrades enligt nämndens beräkningar ett biträde
i kontoristgrad, bland annat för fullgörande av kassörsgöromål, samt
ett skrivbiträde. Dessa syntes böra inplaceras i lönegraden Eo 9 respektive
Eo 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

För utförande av övriga kansligöromål, maskinskrivning m. m. beräknas
slutligen ett kanslibiträde i Eo 7 och ett kontorsbiträde i Eo 4.

Forskningsanstaltens verkstad borde enligt förslaget stå under ledning
av en verkstadschef. Denne borde vara en erfaren ingenjör, som direkt under
överdirektören ansvarade för arbetet. Då verkstadens effektivitet vore i hög
grad avhängig av kvaliteten hos dess ledning och man måste räkna med att
förvärva verkstadschefen i konkurrens med industrien, borde han erhålla en
förhållandevis hög löneställning. Forskningsnämnden har i likhet med 1941
års militära förvaltningsutredning föreslagit, att verkstadschefen skulle placeras
i lönegrad C 4.

Såsom närmaste man till verkstadschefen borde anställas en biträdande
ingenjör, förslagsvis i lönegrad Eo 20. De olika avdelningarna av verkstaden
borde under verkstadschefen ledas av fast anställda verkmästare. I anslutning
till löneställningen för verkmästare av 2:a klass vid försvarsväsendet
syntes forskningsanstaltens verkmästare böra inplaceras i högst Eo 16. Två
befattningar av detta slag ha upptagits i forskningsnämndens förslag. En
ytterligare befattning i förmansställning har ansetts tills vidare böra upptagas
såsom förmansbefattning i Eo 10 (vid kemiska anstalten finnes för närvarande
en dylik befattning i MEolO). Anstaltens instrumentmakartjänster
ha av forskningsnämnden upptagits i högst Eo 16.

De för ritkontoret erforderliga ritarebefattningama ha föreslagits inplacerade
i högst lönegrad Eo 15. I lönegrad Eo 15 borde även upptagas den
å försöksstationen vid Tumba anställde chefsmekanikern.

Förutom ovan nämnd personal ha beräknats för forskningsanstaltens behov
en institutionsvaktmästare i A 7, vaktmästare i A 5 och Eo 5, förrådsman
och eldare i Eo 5, kontorsbiträden i Eo 4 samt telefonist i Eo 2. För anstaltslokalernas
bevakning nattetid ävensom för fullgörande av portvaktsgöromål
borde slutligen särskilda medel beräknas.

Forskningsnämndens förslag beträffande erforderliga ordinarie och extra
ordinarie befattningar samt dessas fördelning på olika avdelningar m. m. belyses
ytterligare med vidstående tabell.

Yttranden.

Chefen för marinen och marinförvaltningen, som avstyrkt inrättandet av
en forskningsavdelning i försvarsstaben, ha förordat, att antalet militärassistenter
utökas till 6.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ifrågasatt lämpligheten av
att i ett organ som forskningsanstalten sysselsätta så stort antal ordinarie
och extra ordinarie befattningshavare. Personalläget vid flygvapnet medgåve
icke för närvarande, att en militärassistent ur flygvapnet avdelades för anstaltens
räkning.

Försvarets civilförvaltning har beträffande den föreslagna löneställningen
för vissa avdelningschefer erinrat örn de uttalanden angående lönegradsplacering
av professorerna vid tekniska högskolan och vissa andra i detta sammanhang
betydelsefulla tjänster, som återfinnas i tjänsteförteckningssakkunnigas
betänkande del II (SOU 1942:30). Av nämnda uttalanden (s. 112 ff.) framginge
bland annat, att de sakkunniga beträffande de nu i lönegrad A 29 placerade
avdelningscheferna vid statens provningsanstalt ansett det vid befattningarnas
överförande till C-löneplanen kunna övervägas att hänföra befatt -

Forskningsnämndens förslag till fördelning av anstaltens ordinarie och extra ordinarie personal å avdelningar m.

Befattning	Lönegrad	Administration kansli, utred- ningssekt.m.m.	1. Avd. för allmän kemi	2. Kemisk- teknisk avd.	3. Avd. för 5 explosiv- ämnen	4. Avd. för gasskydds- materiel	5. Avd. för mekanik o. materialtekn.	6. Avd. för teknisk fysik	7. Avd. för militära instrument	8. Maskerings- avd.	9. Avd. för teleteknik	10. Avd. för special frågor	11. Försöks- stationer	I '' ritkontor, 1 förråd
Överdirektör............	C 10	i
Avdelningschef, forskare	Högst C 7 \		i	i	i	i	i	i	i	i	2	2	—	—
» »	» C 4 /
Verkstadschef..........	C 4	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1
Ingenjör................	A 27 ögst	i	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Kamrerare..............	A 22	i
Verkmästare............	A 14 ögst	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—
Kontorist(verksregistr.)..	A 9	i										—	—
Institutionsvaktmästare	A 7
Kanslibiträde ..........	A 7	i
Vaktmästare............	A 5	i											1
Byråingenjör ..........	Eo 24	i	—	—	—	—	—	—	—		—	—
Föreståndare för försöks-
station ..............	Eo 24	—											1	—
Forskningsassistent ....	Eo 24 1			i	i		2	2	2	i	2	1	—	—
» ....	Eo 22 (
Biträdande ingenjör ....	Eo 20											—	—	1
Assistent ..............	Högst Eo 20	—	i	—	i	i	—	—	—	2	2	—	—
Instrumentmakare......	» Eo 16	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4
Verkmästare............	>» Eo 16	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	2
Chefsmekaniker (vid för-
söksstation) ..........	Eo 15	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1
Laborant ..............	Högst Eo 15	—	i	i	i	—	—	—	—	—	—	—
Bitare..................	» Eo 15										1	—	—	5
Förman................	Eo 10	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1
Kontorist ..............	Eo 9	i
Laboratoriebiträde......	Högst Eo 9	—	—	i	i	—	1	1	1	1	—	4	—	—
Kanslibiträde ..........	Eo 7	i
Tekniskt biträde........	Högst Eo 7	—	i	i	i	i	1	1	1	1	1	—	i	—
Eldare..................	Eo 5	i	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Förrådsman............	Eo 5													1
Vaktmästare............	Eo 5												1	—
Kontorsbiträde ........	Eo 4	i	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	1
Skrivbiträde............	Eo 2	i	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Telefonist..............	Eo 2	i	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Major eller kapten, mili-
tärassistent ..........	Oa 4 el. Oa 3,	i
	arvode
Kapten, militärassistent	Oa 3, arvode	2	—
													Summ

Summa

5
7
1
1
1
1
1

1 1
1
2
1

3
1
7

4
2

6
1
1

*>«

Gemensam för forskningsavdelningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

ningarna till endera av lönegraderna C 5 eller C 6. Med hänsyn bland annat
till löneställningen för de nied ifrågavarande befattningar jämförbara avdelningschefsbefattningarna
vid flygtekniska försöksanstalten, vilka hänförts till
lönegrad C 5, hade emellertid de sakkunniga stannat vid att för befattningarna
såsom avdelningschef vid provningsanstalten föreslå en inplacering i sistnämnda
lönegrad. Med avseende å såväl dessa som vissa andra befattningar,
syntes det alltså kunna bliva av betydelse, örn man i fråga örn de i förevarande
betänkande avsedda avdelningscheferna, forskare, ansåge sig böra i enlighet
med vad som föreslagits medgiva en inplacering i lönegrad C 7. Tillläggas
kunde, att frågan örn löneställningen i viss mån påverkades av örn förordnande
å befattningarna avsåges skola meddelas för viss tid och alltså bliva
förenade med pensionsrätt eller örn så icke bleve fallet.

Krigsmaterielverket har ansett, att forskningspersonalen så långt som
möjligt icke borde erhålla fastare anställning utan i största möjliga utsträckning
ställas till förfogande från andra statsinstitutioner, undervisningsanstalter
eller enskilda företag. För sådant ändamål syntes ett stipendie- eller
arvodessystem vara att föredraga framför personalens inordnande i lönegrader.
— Verket förutsatte, att verkstaden skulle erhålla sådan ställning och
omfattning som vore vanlig för serviceverkstäder vid vetenskapliga institutioner.
I så fall borde verkstadschefen placeras i omkring 20 lönegraden.

Försvarets fabriksstyreise har erinrat, att avsikten syntes vara, att kansliet
skulle stå under ledning av den föreslagne kamreraren i 22 lönegraden samt
understrukit, att tjänsten borde besättas med befattningshavare med erfarenhet
icke endast från kamerala göromål utan även från statsförvaltningen i
övrigt. — Det vore enligt styrelsen icke erforderligt att för en verkstadsrörelse
av den omfattning, varom fråga vore, inrätta en chefsbefattning i lönegrad
C 4. Styrelsen hyste den uppfattningen, att i varje fall tills vidare befattningen
borde uppföras i lönegrad Eo 24.

Arméförvaltningen har biträtt förslaget örn militärassistenter men anser,
att dessa böra upptagas på stat vid fälttygkåren respektive flottan och flygvapnet.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att ett definitivt fastställande av
lönegraden C 7 för avdelningschefer icke borde ske förrän statsmakterna fattat
beslut örn löneställningen för professorer vid de tekniska högskolorna. I
anledning av förslaget om särskilt arvode för militärassistenterna har verket
erinrat, dels att militära arvodesutredningen i sitt betänkande (SOU 1943: 21)
ansett arvode icke böra utgå, därest befattningen avsåges som passagetjänst,
dels ock att den militära arvodesfrågan vore föremål för förnyad utredning.

I fråga om bestridandet av kamrerar- och kassagöromålen har verket anfört
följande.

Kamreraren kommer i den föreslagna forskningsanstalten att ensam
representera den kamerala sakkunskapen. Med hänsyn härtill samt till de
ansvarsfulla uppgifter, som avses komma att åvila ifrågavarande befattningshavare,
synes det ligga vikt uppå att för befattningen i fråga förvärva en
dugande kraft. Med beaktande av de krav, som sålunda komma att ställas
på innehavaren av nämnda befattning, synes densamma böra placeras i löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

grad A 24. En dylik löneställning synes vara motiverad jämväl med hänsyn
till storleken av de anslag, som avses skola ställas till anstaltens förfogande.

För att bereda kamreraren möjlighet att mera odelat kunna ägna sig åt
de med kamrerarebefattningen förenade arbetsuppgifterna bör denne ha till
sitt förfogande en väl kvalificerad kraft för kassörsgöromål. Med hänsyn härtill
bör den föreslagna kontoristbefattningen utbytas mot en kassörsbefattning,
vilken lämpligen bör uppföras såsom ordinarie och placeras i lönegrad
All.

Allmänna lönenämnden har ansett den för överdirektören föreslagna löneställningen
något låg med hänsyn till anstaltens förutsatta omfattning och
arbetsuppgifternas art ävensom vid en jämförelse med vissa andra till nämnda
lönegrad hänförda chefsbefattningar. Beträffande avdelnings- och forskarbefattningarna
har nämnden anfört följande.

Lönenämnden finner sig med hänsyn till de särskilda förhållanden, varom
här är fråga, samt med beaktande av statsmakternas beslut angående lönegradsplaceringen
av fabrikscheferna vid försvarets fabriksverk kunna godtaga
förslaget örn alternativa lönegradsplaceringar. Av de till högst C 7 hänförda
befattningarna har enligt vad forskningsnämnden anfört för närvarande räknats
med att allenast 2 skulle placeras i C 7. Förslaget örn C 7 såsom högsta
lönegrad för ifrågavarande befattningar har tillkommit med hänsyn till att
1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen nyligen föreslagit,
att de tekniska högskolornas professorer skulle inplaceras i lönegrad
C 7. Lönenämnden, som funnit sig kunna biträda förslaget att forskningsanstaltens
avdelningschefer och forskare hänföras till högst C 7, vill emellertid
uttala, att lönenämnden icke härmed bundit sig för något ställningstagande
med avseende å nyssnämnda sakkunnigförslag, över vilket lönenämnden i
anledning av remiss kommer att i annat sammanhang avgiva utlåtande.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola har anfört, att det om den
för de olika avdelningarna föreslagna personalen kunde samfällt sägas, att
den med hänsyn till såväl arbetsuppgifterna som antalet till avdelningarna
hörande laboratorier vore alldeles otillräcklig. Verkstaden borde erhålla en
betydande personalförstärkning. Vidare borde en särskild bibliotekariebefattning
inrättas, varjämte ett biblioteksbiträde borde anställas.

Svenska teknolog]öreningen har med avseende å anställande av personal
uttalat, att en viss försiktighet till en början borde iakttagas, så att för närvarande
endast en ram beslutades, vilken borde fyllas småningom. Chefsposten
borde snarast möjligt besättas.

I. Övergångsanordningar.

Forskningsnämndens förslag.

Forskningsnämnden har beträffande övergången till den nya organisationen
anfört i huvudsak följande.

Den föreslagna organisationen torde böra träda i kraft den 1 juli 1944.
Från och med denna tidpunkt förutsättas sålunda de nu befintliga forskningsinstitutionerna
skola inordnas i den nya forskningsanstalten, varvid för verksamhetens
bedrivande erforderliga anslag böra ställas till forskningsanstaltens
styrelses förfogande.

Den vid försvarsväsendets kemiska anstalt upptagna regeinentsofficers Bihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 293. i98u 44 4

Kungl. Majlis proposition nr 293.

beställningen (Oa 4 eller Oa 5) förutsattes skola överföras till försvarsstaben
och bör sålunda hädanefter upptagas å dess stat.

Vid kemiska anstalten finnes vidare en professorsbefattning i lönegrad
A 30. Någon professorstjänst skulle enligt forskningsnämndens förslag icke
upptagas å den nya anstaltens personalförteckning. Därest den nuvarande
professorn vid kemiska anstalten skulle erhålla överdirektörstjänsten vid
forskningsanstalten, kan professorsbefattningen indragas. Om åter annan
person än den nuvarande professorn skulle erhålla överdirektörstjänsten,
synes professorstjänsten böra föras på övergångsstat i oförändrad lönegrad.
Därjämte torde professorn böra erhålla en av den nya anstaltens ledande
forskarbefattningar i lönegrad C 7; denna befattning bör härvid, så länge
professorn kvarstår i tjänst, tillsättas medelst förordnande tillsvidare.

Ytterligare finnes å kemiska anstaltens stat för närvarande upptagen en
ingenjörsbefattning i lönegrad A 27. Denna befattning, vars innehavare icke
för närvarande tages i anspråk för särskilda forskningsuppgifter, bör vid
omorganisationen förås å övergångsstat, varvid tjänstinnehavaren förutsattes
skola tilldelas de arbetsuppgifter, som styrelsen eller överdirektören bestämmer.

Innehavarna av de å kemiska anstaltens stat upptagna befattningarna
såsom laborator (A 26) och kemisk assistent (A 22) torde böra erhålla de
nya avdelningschefsbefattningarna å kemisk-tekniska avdelningen respektive
avdelningen för allmän kemi, vilka skulle inplaceras i lönegrad å löneplan C.
Med hänsyn till de nuvarande befattningshavarnas löneställning samt till
den omständigheten att de inneha fullmaktstjänster, synes härvid böra övervägas,
att ifrågavarande avdelningschefstjänster tillsättas medelst förordnaden
tills vidare. Fullmaktstjänsterna torde härvid böra föras å övergångsstat.

Den befattning såsom kapten, arbetsofficer, vilken för närvarande finnes
upptagen å kemiska anstaltens stat med arvode motsvarande lön i Oa 3 samt
särskilt arvode å 1 200 kronor, förutsättes omändrad till befattning såsom
militärassistent enligt vad i det föregående anförts.

Såsom civilmilitär personal tjänstgör å kemiska anstalten en tygförvaltare
av Ira klassen i Ca 18. Örn denne skulle erhålla den föreslagna kamrerarbefattningen
vid den nya forskningsanstalten, bör tygförvaltarbeställningen
indragas. I annat fall bör beställningshavaren förflyttas. Erinras må, att
enligt anmärkning till kemiska anstaltens personalförteckning tygförvaltaren
är skyldig underkasta sig transport till motsvarande beställning vid fälttygkåren.
Ytterligare är under civilmilitär personal å kemiska anstaltens
personalförteckning upptagen en tygförvaltare av 2:a klassen i Ca 15. Lön
och övriga förmåner för denna beställning bestridas emellertid icke från
kemiska anstaltens avlöningsstat utan påföras driftkostnaderna vid gasmaskfabriken
i Åker. Beställningen, som icke synes böra upptagas å forskningsanstaltens
stat, torde i samband med omorganisationen böra överföras till
f kitty gkår en.

Vid arméförvaltningens tygdepartements elektrotekniska laboratorium
finnes en beställning såsom tygverkmästare av 2:a klassen i Ca 14. Innehavaren
av denna beställning torde böra överföras till den för forskningsanstaltens
avdelning för teleteknik beräknade befattningen såsom verkmästare
(A 14). Härvid synes befattningen lämpligen böra upptagas å övergångsstat,
detta i syfte att underlätta befattningens förflyttning, därest detta
vid befattningshavarens avgång ur tjänsten skulle befinnas önskvärt. Med
avseende å befattningshavarens löneklassplacering i den nya befattningen
bör härvid så anses, som om han före övergången tillhört lönegrad och löneklass
med motsvarande ordningsnummer å löneplan A.

Kungl. Majda proposition nr 293.

För närvarande äro ett antal befattningar vid kemiska anstalten m. fl.
hithörande inrättningar inplacerade i lönegrad i någon av löneplanerna
MEo och MEx.1 De icke-ordinarie befattningarna vid försvarets forskningsanstalt
förutsättas däremot skola i förekommande fall tillhöra löneplan Eo
eller Ex civila icke-ordinariereglementet. Allmän föreskrift torde böra utfärdas,
att beträffande icke-ordinarie befattningshavare vid forskningsanstalten,
som omedelbart före övergången till civila icke-ordinariereglementet
tillhört i militära icke-ordinariereglementet upptagen löneplan MEo eller
MEx, beträffande sistnämnda löneplan dock högst lönegrad MEx 23, skall,
såvitt angår löneklassplacering och rätt till uppflyttning till högre löneklass,
så anses, som örn han före övergången tillhört lönegrad och löneklass med
motsvarande ordningsnummer å löneplan Eo respektive Ex.

Yttranden,

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att, därest innehavarna av å
kemiska anstaltens personalförteckning upptagna beställningar såsom tygförvaltare
icke vunne anställning inom forskningsanstalten, beställningarna
borde överföras till tygstaten. Föreskrift borde därvid meddelas, att beställningarna
vid vakans icke skulle återbesättas.

Arméförvaltningen har erinrat, att den vid elektrotekniska laboratoriet
placerade tygverkmästaren icke innehade beställning vid laboratoriet utan
tillhörde tygstaten.

J. Byggnadsfrågor.

Förslag av byggnadsstyrelsen i samråd med forskningsnämnden.

Genom beslut den 17 juni 1943 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att i samråd med forskningsnämnden låta verkställa utredning rörande lämplig
plats för uppförande av nybyggnader för den naturvetenskapliga och tekniskt
vetenskapliga forskningen för militära ändamål ävensom att i samband
därmed utarbeta preliminärt förslag till sådana byggnader.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 13 juli 1943 överlämnade forskningsnämnden
fem alternativa förslag till förläggning av nybyggnader för den
naturvetenskapligt-militärtekniska forskningen med hemställan örn viss
undersökning beträffande dessa alternativ. Alternativen voro följande.

Alt. I. Samtliga institutioner förläggas i anslutning till varandra och uppföras
i närheten av de militära förvaltningarna i byggnader på Ladugårdsgärde.

Alt. 11. Militärfysiska institutet förlägges till Gärdet och kemiska anstalten
utbygges vid Lilla Ursvik, medan teletekniska anstalten utbygges vid
Stora Frösunda.

Alt. lil. Militärfysiska institutet förlägges i anslutning till kemiska anstalten
vid Lilla Ursvik. Anstalten vid Stora Frösunda utbygges.

Alt. IV. Militärfysiska institutet förlägges i anslutning till teletekniska
anstalten vid Stora Frösunda. Kemiska anstalten utbygges vid Lilla Ursvik.

1 14 befattningar i lönegraderna MEo 5—24 samt 3 befattningar i lönegraden MEx 24.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Alt. V. Samtliga institutioner förläggas i anslutning till kemiska anstalten
vid Lilla Ursvik.

Sedermera har byggnadsstyrelsen i skrivelse till forskningsnämnden den
3 december 1943 anfört, att styrelsen för sin del måste finna en förläggning
till Lilla Ursvik enligt alternativ Y som den ur driftssynpunkt mest lämpliga
men att styrelsen dock ansåge, att i samråd med forskningsnämnden borde
skyndsamt undersökas, örn icke väsentligt minskade byggnadskostnader skulle
kunna vinnas genom en förläggning av teletekniska anstalten till signalregementets
elektrotekniska laboratorium vid Stora Frösunda.

I anledning av vad sålunda förekommit har forskningsnämnden i skrivelse
till byggnadsstyrelsen den 16 december 1943 anfört följande.

En grundtanke vid nämndens behandling av frågan örn den militära forskningsverksamhetens
framtida organisation hade varit att ersätta den nuvarande
splittringen med en gemensam forskningsorganisation, inom vilken
olika forskare och övriga sakkunniga skulle kunna intimt samarbeta samt förefintlig
utrustning, hjälplaboratorier och verkstäder i möjligaste mån utnyttjas
gemensamt. En viktig förutsättning härför vore, att de olika avdelningarna
inom en dylik gemensam forskningsanstalt läge i närheten av eller
intill varandra i lokalt hänseende. Vidare hade forskningsnämnden sökt
åstadkomma en sådan organisation av anstalten, att omfånget av de olika i
anstalten ingående avdelningarna kunde någorlunda smidigt anpassas efter
det vid olika tillfällen föreliggande behovet. Slutligen hade nämnden utgått
ifrån, att man borde i största möjliga utsträckning utnyttja de organ,
som redan funnes; det hade sålunda i huvudsak icke varit fråga örn att skapa
något nytt utan att bygga vidare på och närmare utveckla de befintliga
resurserna.

De anstaltsbyggnader, som för närvarande funnes, vore kemiska anstaltens
vid Lilla Ursvik och elektrotekniska laboratoriets vid Stora Frösunda —
förutom en försöksanstalt vid Tumba, vilken för förevarande utredning angående
byggna dsf rågan saknade betydelse. Örn kemiska anstalten skulle
flyttas bort från sina nuvarande byggnader, förelåge svårigheter att på lämpligt
sätt utnyttja dem för annat ändamål. Annorlunda vore läget beträffande
elektrotekniska laboratoriet, klär förelåge nämligen en möjlighet att, om
laboratoriet skulle bortflyttas från sina nuvarande lokaler, utnyttja dessa
för signalskolans räkning. Enligt vad arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
i skrivelse till Kungl. Majit den 29 november 1943 anfört, skulle
nämligen vid ett realiserande av forskningsnämndens förslag angående
teletekniska anstaltens förläggning till Lilla Ursvik den på signalregementets
kasern område liggande byggnad, i vilken för närvarande elektrotekniska
laboratoriet vore inrymt, kunna — efter en mindre ombyggnad — utnyttjas
såsom skolbyggnad för signalskolan.

Körande den teletekniska forskningsverksamheten bomme nämnden i sitt
utlåtande att föreslå, att den utvidgades på så sätt, att ett centralt forskningslaboratorium
med verksamhetsutrymme och mindre ritkontor upprättades.
Däremot hade nämnden icke ansett lämpligt, att i forskningsanstalten organiskt
inlemmades armé-, marin- och flyglaboratorier med därtill hörande ritkontor,
vilka erfordrades för förvaltningarnas teletekniska konstruktions- och
kontrollverksamhet. Lokalerna för dessa byggnader skulle emellertid förläggas
i anslutning till forskningsanstalten, så att ett intimt och fruktbärande
samarbete kunde komma till stånd.

Nämnden hade samrått med arméförvaltningens tygdepartement, marinförvaltningen
och flygförvaltningen beträffande frågan örn inrättande av ett
centralt teletekniskt forskningslaboratorium vid forskningsanstalten samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

om förläggningen av vederbörande försvarsgrenslaboratorier i anslutning till
det centrala forskningslaboratoriet. Nämnda myndigheter hade förklarat sig
icke ha någon erinran mot nämndens förslag. Det hade härvid förutsatts,
att frågan örn anslag till byggnadskostnader skulle upptagas till behandling
i samband med forskningsanstaltens byggnadsfråga i dess helhet. I detta
sammanhang finge framhållas, att fortifikationsstyrelsen beräknat, att en besparing
i fråga örn byggnadskostnaderna på 368 000 kronor skulle uppstå
för arméns signalskola, därest skolbyggnaden kunde förläggas till elektrotekniska
laboratoriets nuvarande lokaler.1

Under åberopande av det anförda har forskningsnämnden hos byggnadsstyrelsen
hemställt, att det såsom alternativ Y betecknade förslaget i första
hand måtte utredas. Alternativet innebär, att forskningsanstalten uppbygges
vid Lilla Ursvik i anslutning till nuvarande försvarsväsendets kemiska anstalt.
Denna lösning skulle bland annat innefatta viss utbyggnad av kemiska
anstalten, varvid lämpligen en del av sprängämnesforskningen borde läggas
i fristående byggnad, vidare upprättande av en ateljé med laboratorium för
maskeringsforskning, uppförande av ett tidigare av fabriksstyrelsen föreslaget
kyllaboratorium, inrättande av lokaler för militärfysisk verksamhet samt uppförande
av ett centrallaboratorium för teleteknisk forskning jämte byggnad
för armé-, marin- och flyglaboratorier ävensom uppförande av en administrationsbyggnad
och en verkstadsbyggnad. Forskningsnämnden har i skrivelsen
till byggnadsstyrelsen understrukit, att vid byggnadernas planering borde
övervägas möjligheten av anstaltens placering i berg samt att, örn anstalten
delvis förlädes ovan jord, nödig hänsyn borde tagas till frågan örn byggnadernas
maskering. Forskningsnämnden har emellertid förklarat sig icke
ha något att erinra mot att utredning skedde jämväl av frågan örn byggnadskostnaderna
vid en eventuell förläggning av teletekniska anstalten till Stora
Frösunda.

Yid byggnadsfrågans behandling inom forskningsnämnden har en minoritet
inom nämnden (professorerna Siegbahn och Sievert) uttalat avvikande
mening, vilken genom protokollsutdrag bragts till byggnadsstyrelsens kännedom.
Reservanterna ha gjort gällande, att organiserandet av den militära
forskningsverksamheten i första hand vore en fråga örn förbättrandet av kontakten
mellan forskarna och de militära myndigheterna, närmast förvaltningarna.
För realiserandet av denna kontakt vore en förläggning av anstalten
eller del av anstalten i nära anslutning till de militära förvaltningsbyggnaderna
på Ladugårdsgärde oundgänglig. Nämndens flertal har ansett,
att en dylik förläggning visserligen vore till fördel men att den av kostnadsskäl
finge stå tillbaka, helst som på detta sätt under inga förhållanden plats
skulle kunna beredas för en för hela anstalten gemensam förläggning. Nämndens
flertal har vidare ansett, att organiserandet av den militära forskningsverksamheten
i första hand vore en fråga om att åvägabringa daglig samverkan
mellan de forskare av olika slag, som gemensamt hade att bearbeta
förelagda uppgifter under utnyttjande av anstaltens samlade resurser. Därför
vore det oundgängligt, att forskningsanstalten hade en gemensam ledning

1 Se härom prop. 1944: 175 sid. 6 IT.

Kungl. Majda proposition nr 293.

och till sin huvudsakliga del vore förlagd på ett ställe. Kontakten med de
militära myndigheterna borde uppnås på annat sätt.

Slutligen har nämnden meddelat, att för budgetåret 1944/45 syntes böra
beräknas ett anslag av 1 500 000 kronor för byggnadsändamål.

Byggnadsstyrelsen har därefter i skrivelse till Kungl. Majit den 7 januari
1944 framlagt närmare utredning av alternativen II och Y.

För alternativ V ha de totala byggnadskostnaderna av styrelsen beräknats

sålunda:

Administrationsbyggnad ................................................ kronor 225 000

Institutionsbyggnad för kemi och teknisk fysik .................. » 620 000

Teleteknisk institution ................................................... » 580 000

Armé-, marin- och flyglaboratorier ................................. » 175 000

Laboratorium för explosivämnen .................................... » 88 000

Maskeringslaboratorium ................................................ » 137 000

Verkstadsbyggnad ......................................................... » 375 000

Värmecentral och garage ................................................ » 205 000

Maskinistbostad ............................................................ » 27 000

Horisontallaboratorium ................................................ » 50 000

Utvändiga ledningar, kulvertar, rörgravar m. m................... » 148 200

Transformator, reservkraftaggregat ................................. » 49 800

Automatiskt brandalarm ................................................ » 45 000

Väg- och planeringsarbeten, stängsel .............................. » 50 000

Summa kronor 2 775 000

För alternativ II lia de totala byggnadskostnaderna beräknats sålunda:

Byggnader, förlagda till Lilla Ursvik .............................. kronor 1 105 000

Militärfysisk institution, förlagd till Ladugårdsgärde ......... » 1 380 000

Teleteknisk institution samt armé-, marin- och flyglaboratorium,
förlagda till Stora Frösunda ........................ » 534 000

Summa kronor 3 019 000 I

I anslutning härtill har styrelsen framhållit, att en jämförelse mellan
alternativen Y och II för sistnämnda alternativ visade en merkostnad för
statsverket av (368 000 + 3 019 000 — 2 775 000 =) 612 000 kronor. Styrelsen
ville dock påpeka, att lokalprogrammet för alternativ V, som utarbetats av
forskningsnämndens majoritet, ej i alla delar överensstämde med lokalprogrammet
för alternativ II, som hade uppgjorts av de båda reservanterna.
Sålunda hade i alternativ Y efter tillrådan av forskningsnämndens flygtekniska
sakkunskap vertikallaboratoriet ej medtagits. Å andra sidan hade lokalbehovet
för administration m. m. bättre tillgodosetts i detta förslag. Ur de
synpunkter byggnadsstyrelsen hade att företräda syntes visserligen båda förslagen
godtagbara, men byggnadskostnaderna m. m. för alternativ V komme,
såsom utredningen givit vid handen, att ställa sig väsentligt fördelaktigare.
Oberoende av vilketdera alternativet som komme till utförande, skulle för

Kungl. Maj:ts proposition nr 293. Ö5

utarbetande av fullständiga ritningar och för byggnadsarbetenas igångsättande
under budgetåret 1944/45 erfordras 1000 000 kronor.

Yttranden.

Det av forskningsnämnden framlagda förslaget om en samlad förläggning
av forskningsanstalten i anslutning till kemiska anstalten vid Lilla
Ursvik har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de allra flesta av remissyttrandena.
I vissa av dem har särskilt understrukits, att en samlad förläggning
vore önskvärd. Överbefälhavaren har betonat hänsynen till luftskyddssynpunkter,
bland annat genom kravet på skyddsrum i berg.

Den av reservanterna förordade splittrade förläggningen på tre olika håll
har icke oreserverat tillstyrkts av någon remissinstans. Nationalkommittén
för fysik har inskränkt sig till att uttala, att lokalerna för fysik och administration
borde ligga i Stockholm, och universitetskanslern har ur effektivitetens
synpunkt förordat, att de fysiska huvudlaboratorierna förlädes till Stockholm.

Chefen för marinen och marinförvaltningen ha ansett, att lokalerna för
administration borde förläggas till Gärdet och att avdelningarna för teleteknik
och teknisk fysik borde förläggas tillsammans.

Industriförbundet slutligen har förordat, att nuvarande institutioner vid
Lilla Ursvik (kemi) och Stora Frösunda (teleteknik) skulle bibehållas därstädes
samt att militärfysiska institutet skulle förläggas till sistnämnda
plats.

Över byggnadsstyrelsens förslag ha utlåtanden avgivits av försvarets
fabriksstyrelse, arméförvaltningen och forskningsnämnden.

Fabriksstyrelsen, som granskat den föreslagna kostnadsramen för uppförande
av ifrågavarande nybyggnader, har uttalat, att ett forskningsinstitut
syntes kunna uppföras till de av byggnadsstyrelsen för de olika alternativen
angivna beloppen.

Arméförvaltningen har förklarat sig i huvudsak intet ha att erinra mot
byggnadsstyrelsens förslag enligt alternativ V.

Forskningsnämnden har i sitt utlåtande vidhållit, att för budgetåret
1944/45 borde för ifrågavarande ändamål anvisas ett belopp av 1500 000
kronor, att eventuellt ställas till byggnadsstyrelsens förfogande i olika omgångar,
förslagsvis med 1 000 000 kronor i första hand. Nämnden hade förutsatt,
att frågan om detaljutformningen av anstaltens byggnader finge anstå,
till dess beslut fattats örn forskningsverksamhetens ledning, och att det
därefter skulle ankomma på denna ledning att i samråd med byggnadsstyrelsen
verkställa nämnda detaljutformning.

Inom nämnden lia vid behandlingen av remissen å byggnadsstyrelsens
förslag två särskilda yttranden avgivits. Professorn Siegbahn har funnit
förslaget enligt alternativ Y — även bortsett från de principiella invändningarna
— behäftat med så allvarliga brister, att ett utförande enligt de
föreliggande ritningarna måste anses uteslutet. Detta förslag upptoge
väsentligt mycket mindre laboratorieutrymmen för fysiska sektionen än vad

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

som upptagits i alternativ II. Vid en rättvis jämförelse mellan likvärdiga
förslag bleve kostnadsskillnaden så starkt reducerad, att man med hänsyn
till de högre driftskostnaderna genom transporter, resor, förlorad arbetstid
m. m. vid en förläggning till Lilla Ursvik funne de ekonomiska skälen
snarast tala till förmån för alternativ II. Enligt reservantens mening vore
det vidare ej lämpligt att binda teleteknikens byggnadsfrågor förrän i samband
nied en inkorporering av verksamheten avseende metoder för radiolokalisation
och därtill anslutna frågor i den teletekniska avdelningen. Tomtmark
borde emellertid reserveras i anslutning till det fysiska institutet.
Professorn Sievert har såsom sin mening uttalat, att fysikens laboratorier
inlemmats i kemiens och teleteknikens lokaler utan hänsyn till arbetets art,
det nuvarande lokalbehovet eller behovet av framtida utbyggnad. Fysikens
lokaler vore helt otillräckliga och hade vidare splittrats på ett sätt, som
skulle till ytterlighet försvåra det nödvändiga samarbetet mellan fysikens
olika laboratorier. Under alla omständigheter syntes man få räkna med en
grundlig omarbetning av byggnadsförslaget.

I förevarande sammanhang må även omnämnas, att — sedan riksdagen
(skriv. 1944: 154) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 till
teleteknisk forskning anvisat ett reservationsanslag av 20 000 kronor —
Kungl. Majit genom beslut den 18 augusti 1944 föreskrivit, att av nämnda
anslag ett belopp av högst 15 000 kronor finge användas för bestridande av
kostnaderna för uppförande av en barack, avsedd att inrymma den nu till
arméförvaltningens tygavdelnings elektrotekniska laboratorium vid Frösunda
förlagda materielinspektionen. Syftet härmed var att för den för
närvarande under ledning av statens uppfinnarnämnd bedrivna teletekniska
forskningsverksamheten frigöra lokaler inom berörda laboratorium.

K. Kostnads- och anslagsfrågor.

För verksamheten vid försvarsväsendets kemiska anstalt äro för innevarande
budgetår anvisade följande anslag, nämligen till avlöningar ett förslagsanslag
av 129 700 kronor, till omkostnader ett förslagsanslag av 35 000
kronor, till forskningsverksamhet ett reservationsanslag av 335 000 kronor
samt till utrustning av köldlaboratorium ett reservationsanslag av 30 000
kronor. Anslagen disponeras enligt i statsliggaren för budgetåret 1944/45,
s. 162 och 163 intagna stater.

Vidare har för innevarande budgetår till viss militär forskningsverksamhet
anvisats ett reservationsanslag av 520 000 kronor. Genom Kungl. Majits
beslut den 2 juni 1944 (regleringsbrevet) har för anslaget fastställts följande

stat.

1. Militärfysisk forskningsverksamhet .............................. kronor 300 000

2. Ytterligare medel för militärfysisk forskningsverksamhet

att utgå enligt Kungl. Majits bestämmande ..................... » 150 000

3. Teleteknisk forskningsverksamhet ................................. » 70 000

Summa kronor 520 000

Kungl. May.ts proposition nr 293. 57

Anslagsposten 1. har avsetts för utbetalning till svenska nationalkommittén
för fysik, anslagsposten 3. för utbetalning till statens uppfinnarnämnd.

Forskningsnämndens förslag.

Avlöningsstat. Enligt forskningsnämndens beräkning skulle avlöningsstaten
för försvarets forskningsanstalt upptaga en nettoutgift av 670 700
kronor. De olika posterna skulle fördela sig på följande sätt.

Ut gifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän .............................. kronor 233 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t ........................................................................ » 13 240

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .................. » 338 700

4. Rörligt tillägg ............................................................ » 89 230

kronor 674 470

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel .............................................. kronor 3 770

Nettoutgift kronor 670 700

Beträffande vissa av nämnda poster har nämnden framhållit i huvudsak
följande.

Ur anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän böra bestridas
avlöningar till tjänstemän i lönegrad tillhörande löneplan C och A
ävensom arvoden motsvarande lönen till de tre militärassistenterna. Beträffande
de 12 avdelningschefs- och forskarbefattningarna har för närvarande
förutsatts, att de skulle fördela sig med 2iC7, 3iC5, 4iC4, liC3 och

2 i C 2.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, bör inbegripa följande arvoden, nämligen till styrelsens
ordförande med 3 000 kronor, till administrativt biträde med 1 800 kronor, till

3 militärassistenter med sammanlagt 2 700 kronor ävensom, med iakttagande
av de särskilda föreskrifter Kungl. Majit utfärdar, till en pensionerad underofficer,
tjänstgörande såsom expeditionsunderofficer, motsvarande nettolön
i löneklassen UO 7 militära avlöningsreglementet.

Då forskningsnämnden förutsatt, att styrelsens ordförande skall ägna verksamheten
vid anstalten ett aktivt intresse och följakligen i viss utsträckning
offra tid och krafter åt anstaltens angelägenheter, har det synts nämnden
skäligt, att särskilt arvode får utgå till honom. Såsom lämpligt belopp får
nämnden föreslå 3 000 kronor.

Ur anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
böra bestridas kostnaderna för avlönande av sådana extra ordinarie tjänstemän
vid forskningsanstalten, som beräknas tillhöra anstaltens fasta personal.
Ur förevarande anslagspost böra vidare bestridas avlöning till portvakt samt
för anstaltslokalernas bevakning nattetid. Anslagsposten synes lämpligen
till en början, innan mera bestämd erfarenhet vunnits örn detaljerna i den nya
anstaltens personalbehov, böra upptagas förslagsvis.

Det under »Särskilda uppbördsmedel» upptagna beloppet för pensionsmedel,
3 770 kronor, avser expeditionsunderofficerens pensionsunderlag.

Omlcostnadsstat. Forskningsanstaltens omkostnadsstat har av nämnden
beräknats på följande sätt.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård, förslagsvis ................................................... kronor 2 500

2. Resekostnader m. m.

a) Sammanträdesarvoden samt resekostnads- och

traktamentsersättningar till ordförande och ledamöter
i styrelsen och forskningsrådet, högst ... 3 000

b) Övriga resekostnader, förslagsvis ..................... 25 000 » 28 000

3. Expenser, förslagsvis ................................................... » 90 000

4. Anskaffning och underhåll av apparater, maskiner, verktyg

och inventarier ............................................................ » 75 000

5. Materialier och andra omkostnader .............................. >'' 250 000

Summa kronor 445 500

Nämnden har i anslutning härtill framhållit följande.

Delposten till sammanträdesarvoden m. m. är beräknad med utgångspunkt
från en ersättning av 20 kronor för sammanträde, förutom i förekommande
fall resekostnads- och traktamentsersättning. Styrelsens ordförande, som
avsetts skola åtnjuta fast arvode i denna egenskap, förutsättes icke skola åtnjuta
sammanträdesersättning.

Anslaget till övriga resekostnader kommer att behöva anlitas i betydande
utsträckning. Såsom exempel på här avsedda resor kunna nämnas resor till
och från industriella anläggningar, för efterkontroll av civil gasskyddsmateriel,
för maskeringsplanläggning, för följande av truppförsök, till och från
försöksstation etc.

Av anslagsposten till expenser böra beräknas 60 000 kronor för bränsle,
lyse, vatten och elektrisk ström samt 30 000 kronor för övriga expenser.

Beträffande de båda sista anslagsposterna i den ovan upptagna omkostnadsstaten,
anskaffning och underhåll av apparater m. m. samt materialier
m. m., må framhållas, att en motsvarighet härtill för kemiska anstaltens vidkommande
för närvarande finnes upptagen under det särskilda anslaget för
forskningsverksamhet. I fråga örn den nyorganiserade forskningsanstalten
synas dessa poster lämpligen böra ingå under anstaltens gemensamma omkostnadsstat.

Anslag till särskild forskning. Nämnden har vidare anfört, att såsom särskilt
forskningsanslag för forskningsanstaltens behov torde böra upptagas
ett belopp av 500 000 kronor. Härifrån borde bestridas avlöningskostnader
för sådan personal, som foges i anspråk för anstaltens egen forskningsverksamhet
men icke kunde anses tillhöra anstaltens fasta personal och sålunda
icke borde avlönas från avlöningsstaten. Vidare borde från det särskilda
forskningsanslaget bestridas samtliga kostnader för sådan forskning, som på
anstaltens föranstaltande igångsattes vid institution eller företag utom anstalten,
exempelvis vid industriföretag. Å det särskilda forskningsanslaget
borde slutligen upptagas en särskild post för uppbördsmedel, beräknad till
ett formellt belopp av 100 kronor. Anslaget skulle sålunda komma att uppföras
med (500 000 —-100 =) 499 900 kronor.

Sammanfattningsvis skulle alltså enligt nämndens beräkningar för försvarets
forskningsanstalt för budgetåret 1944/45 erfordras

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

till avlöningar.................................... kronor 670 700

till omkostnader................................. » 445 500

till särskild forskning .......... » 499 900

Summa kronor 1 616 100

Härtill skulle komma kostnader för kristillägg och barntillägg.

De för försvarets forskningsanstalt beräknade kostnaderna skulle således,
anför nämnden, överstiga de för kemiska anstalten och militärfysiska institutet
för innevarande budgetår äskade beloppet med 559 500 kronor. Detta
vore emellertid icke liktydigt med att kostnaderna för den militärtekniska
forskningen i dess helhet skulle överstiga de nuvarande med nämnda belopp.
Det borde nämligen bemärkas, att för närvarande åtskillig forskning bedreves,
som i framtiden vore avsedd att inlemmas i den planerade organisationen och
bestridas med de medel, som nu föresloges ställda till dennas förfogande. Att
exakt ange storleken av de statsanslag, som för närvarande utginge härför,
torde ej vara möjligt. Sammanlagt torde det enligt nämndens mening röra
sig örn summor, som icke understege den ovannämnda merkostnaden av
559 500 kronor.

Engångskostnader. Forskningsnämnden har beräknat, att följande engångskostnader
—- förutom byggnadskostnader — uppkomma i samband med
den nya forskningsanstaltens inrättande:

Instrument- och apparatutrustning ...... kronor 400 000

Bibliotek .......................................... » 10 000

Möbler ............................................. » 25 000

Verkstadsutrustning................ » 150 000

Summa kronor 585 000

Av dessa belopp syntes för budgetåret 1944/45 böra beräknas till

Instrument- och apparatutrustning ...... kronor 200 000

Bibliotek .......................................... » 5 000

Möbler ............................................. » 15 000

Verkstadsutrustning................ » 75 000

Summa kronor 295 000

Yttranden.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att posten Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal borde upptagas såsom obetecknad.

Riksräkenskapsverket har icke funnit anledning till erinran mot att anstalten
erhölle ställning såsom huvudförvaltning med rätt att anlita statsverkets
checkräkning i riksbanken. — Anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, borde upptagas med 13 250
kronor och posten till rörligt tillägg med 81 750 kronor. Anslagsposten till
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal borde uppföras såsom obetecknad.
Vidare har verket ansett, att anslagsposterna till Anskaffning och underhåll
av apparater, maskiner, verktyg och inventarier samt till materialier och
andra omkostnader borde, i den mån de icke avsåge »andra omkostnader»,
upptagas under särskilt anslag. Skulle det visa sig erforderligt, att å omkost -

Departements chefen.

60 Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

nadsstaten upptaga medel till ändamål, vilka icke innefattades i anslagsposterna
1.—3. borde dylika medel beräknas under en 4:e anslagspost, förslagsvis
betecknad »övriga omkostnader».

Inledningsvis har jag framhållit den stora betydelsen av att vetenskapens
och teknikens rön rationellt tillvaratagas för militära ändamål samt de avsevärda
fördelar, som därigenom kunna vinnas. För ett land med jämförelsevis
ringa folknumerär och begränsade ekonomiska och industriella tillgångar är
det icke möjligt att uppställa en försvarsmakt, som kan mäta sig med de
större nationernas. Endast genom att i organisatoriskt och tekniskt hänseende
fullkomna sitt försvar har ett sådant land utsikter att kunna motverka
den kvantitativa underlägsenheten. Det är av den största betydelse,
att vårt land icke försummar de möjligheter som härvidlag stå till buds. Ett
såvitt angår krigsmaktens tekniska utrustning grundläggande led i dessa
strävanden utgör den på militära syften inriktade naturvetenskapligt-tekniska
forskningsverksamheten.

Den forskningsverksamhet, örn vilken i detta sammanhang är fråga, bör
principiellt sett avgränsas gentemot den produktionstekniska forskningen,
d. v. s. forskningen rörande materialfrågor, tillverkningsproblem och därtill
anslutande spörsmål, samt den konstruktiva verksamheten. Det ligger dock i
sakens natur, att gränsen i praktiken måste bliva i viss mån elastisk. Det
får därför läggas i anstaltsledningens hand att från fall till fall träffa avgörande
örn och i vilken utsträckning anstaltens verksamhet lämpligen kan och
bör sträcka sig in på angränsande områden. Härvid bör i förekommande fall
samråd sökas med av frågan berörda centrala ämbetsverk. Den forskning
som här närmast avses har emellertid till sitt huvudmål att med utgångspunkt
företrädesvis från fysiken och kemien söka sig fram till nya eller förbättrade
försvarsmetoder och försvarsmedel. På senaste tiden har teletekniken
härvidlag trätt i förgrunden såsom ett särskilt arbetsområde. Forskningen
bör med utnyttjande av vetenskaplig systematik och metod grundligt
och utan förutfattade meningar pröva nya uppslag och söka nya lösningar
på sådana militära problem som ha direkta beröringspunkter med naturvetenskaperna.
I fråga örn riktlinjerna för verksamheten råda delade meningar.
Å ena sidan har hävdats, att forskningen, örn påtagliga resultat inom rimlig
tid skola kunna nås, måste ledas mot på förhand klart fixerade mål. Å andra
sidan har gjorts gällande, att en sådan målbundenhet skulle förlama initiativkraften
och den förutsättningslösa prövningen samt att med hänsyn härtill
forskarna måste tillmätas ett stort mått av frihet vid valet av mål. För egen
del anser jag, att en medelväg bör väljas. Jag har redan i annat sammanhang
haft anledning framhålla, att en sammanjämkning av de skiljaktiga ståndpunkterna
enligt min mening bör kunna ske utan att man förkväver det på
detta område mera än på många andra välbehövliga friska initiativet. Det
måste emellertid ihågkommas, att det här gäller frågan om inrättande av en
för tillgodoseende av försvarets speciella intressen avsedd forskningsanstalt,
som icke kan få samma fria och obundna ställning som forskningsinstituten

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

vid universitet och högskolor. Enligt min mening bör ledningen för en försvarets
forskningsanstalt äga förhållandevis stor frihet vid målsättningen,
medan däremot verksamheten inom en sådan anstalt bör vara bunden vid de
av ledningen uppställda målen. Med detta för ögonen måste man på anstaltens
ledning ställa stora krav i fråga örn kringsynthet, fantasi, blick för uppslagens
utvecklingsmöjligheter och säkerhet i omdömet.

Av den föregående redogörelsen framgår, att för närvarande i vårt land
finnas åtskilliga organ, som syssla med militärteknisk forskning. Såsom
forskningsnämnden framhållit lider emellertid denna forskning i hög grad
av den splittring och isolering, under vilken den nu i många fall bedrives, och
dess i stor omfattning provisoriska karaktär försvårar möjligheterna att i
verksamheten bibehålla skicklig arbetskraft och äventyrar därigenom kontinuiteten.
Detta har i sin tur till följd, att även den ekonomiska verkningsgraden
blir för låg. Redan vid tillsättandet av forskningsnämnden erinrade
jag örn det alltmera trängande behovet att samordna de på skilda håll
och under olika ledning fungerande forskningsorgan, som nu finnas inom
försvarsväsendet. Den utredning, som verkställts av forskningsnämnden, har
ytterligare styrkt mig i denna uppfattning och utvisar även, att en
ändamålsenligt ordnad forskningsverksamhet för militära ändamål kan på
längre sikt komma att medföra besparingar för statsverket. Jag vill understryka,
att det här icke gäller att tillskapa ett organ med uppgifter, som
sakna motsvarighet inom den nuvarande försvarsorganisationen. Fastmera
gäller det främst att samordna och effektivisera samt att åstadkomma ett
gemensamt utnyttjande av tillgängliga tekniska resurser. På nu anförda
grunder vill jag förorda, att en försvarets forskningsanstalt organiseras.

Beträffande tidpunkten för den ifrågasatta omorganisationen har styrelsen
för Chalmers tekniska högskola uttalat, att det för dagen vore nödvändigt,
att den militärtekniska forskningen på allt sätt understöddes genom
att tillräckliga medel ställdes till förfogande men att själva organisationsfrågan
borde ställas på framtiden för att ånyo upptagas sedan lugnare förhållanden
inträtt. Med allt beaktande av denna synpunkt vill jag för min del framhålla
nödvändigheten av att genom inrättande av en fastare organisation på
de redan förefintliga grundvalarna skapa förutsättningar för att åt ifrågavarande
betydelsefulla verksamhet bevara de dugligaste av de arbetskrafter,
som i dagens läge stå till förfogande för forskningens bedrivande. Det synes
föga rationellt, om statsmakterna genom att ytterligare uppskjuta frågan örn
tillskapande av en fastare organisation på detta område skulle föranleda
forskare, vilka sedan längre tid inriktat sig på de militärtekniska problemen,
att söka andra arbetsfält. Erfarenheterna ha också visat svårigheten att vid
påkommande behov hastigt bygga upp en effektiv forskningsverksamhet. Om
icke forskningen på ett visst område kontinuerligt uppehälles, torde det vara
oundvikligt, att den vid återupptagande kommer att för lång tid släpa efter
i utvecklingen. Den livliga forskningsverksamhet, som nu pågår, bör därför
icke få avstanna eller hindras genom att denna organisationsfråga skjutes på
framtiden. Det är även av betydelse, att de talrika och vittutseende forsk -

Kungl. Majlis proposition nr 293.

ningsuppgifter, som genom det pågående kriget blivit aktuella, kunna direkt
övertagas och fortsättningsvis bearbetas av den nya anstalten. Därest en
omorganisation på förevarande område skall kunna genomföras i full utsträckning
vid ingången av nästa budgetår, måste åtskilliga förberedelser i
god tid träffas under medverkan av den blivande ledningen för den planerade
anstalten. Då det sålunda är angeläget, att principbeslut snarast möjligt
fattas och att möjlighet öppnas att redan under innevarande budgetår tillsätta
de ledande krafterna inom anstalten, har jag funnit mig böra föreslå, att
förslag i ämnet underställes den innevarande höst sammanträdande riksdagen.

Yad angår forskningsanstaltens uppgifter förtjänar det understrykas, att
den tilltänkta forskningsanstalten icke bör etablera någon konkurrens med
andra redan förefintliga eller under utförande varande forskningsinstitut med
i många fall stora resurser och betydande kapacitet. Fastmera böra dessa institut
i den utsträckning så låter sig göra tagas i anspråk för försvarets forskning.
Det blir en viktig uppgift för försvarets forskningsanstalt att samordna
forskningsuppgifter av militärt intresse och fördela dem på dessa andra
laboratorier. Det ligger emellertid i sakens natur, att dessa icke kunna tagas
i anspråk för hela den mångfald av militärtekniska uppgifter, som vid varje
särskild tidpunkt påkalla sin lösning. Vissa av uppgifterna äro även av sådan
art, att de icke lämpligen böra överlämnas till laboratorier utanför försvaret.
Vidare disponera sistnämnda laboratorier icke alltid sådan utrustning som är
nödvändig för lösandet av speciella militära problem. Det blir i dylika lägen
försvarets forskningsanstalts uppgift att träda till och med egna resurser söka
lösa problemen. Anstalten bör närmast betraktas såsom ett hjälporgan till de
myndigheter, som handlägga de olika frågorna, med syfte att tillföra dem de
experter och tekniska resurser, som äro nödvändiga för att åstadkomma en
effektiv lösning av de militära spörsmålen.

Sammanfattningsvis kunna uppgifterna för forskningsorganisationen inom
försvaret angivas vara att följa den allmänna naturvetenskapliga och teknisktvetenskapliga
utvecklingen med hänsyn tagen till militära behov och den militära
taktiskt-tekniska utvecklingen, att inspirera och samordna forskningsverksamhet
för vissa militära ändamål vid allmänna vetenskapliga institutioner
samt inom industrien ävensom att bedriva forskning vid en direkt för
militärt ändamål inrättad forskningsanstalt. Till vad forskningsnämnden anfört,
till närmare utveckling av sina synpunkter på förevarande spörsmål kan
jag i allt väsentligt ansluta mig. Nämndens uttalanden rörande avgränsningen
av verksamheten vid den tilltänkta forskningsanstalten gentemot den fotografiska
och fotogrammetriska samt den flygtekniska forskningen föranleder icke
någon erinran från min sida. Chefen för armén har i sitt yttrande framhållit,
att den inom arméns fortifikationsförvaltning bedrivna betongtekniska forskningen
syntes böra läggas på forskningsanstalten. Med hänsyn till det nära
samband, som råder mellan sistnämnda forskningsgren och den praktiska
byggnadsverksamheten inom försvaret, och då frågan örn organisationen av
sistnämnda verksamhet för närvarande ligger under utredning, är jag icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

beredd att nu fatta ståndpunkt till det av chefen för armén framlagda organisationsspörsmålet.
Erinras må vidare, att försvarets sjukvårdsförvaltning
i sitt utlåtande framhållit angelägenheten av att representanter för medicinsk
forskning och sakkunskap toges i anspråk såväl i själva verksamheten som i
de organ, som skola giva impulser till forskningens hedrivande. I anledning
härav må framhållas, att spörsmålet om lämpliga organisatoriska åtgärder för
den medicinska forskningens främjande jämte därmed sammanhängande frågor
hänskjutits till utredning av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade
sakkunniga. I direktiven för de sakkunniga har berörts bland annat uppslaget
att inrätta ett medicinskt forskningsråd, i samband varmed erinrats,
att ett dylikt borde kunna bliva till nytta även och icke minst för den militära
medicinska forskningen och sjukvården. Vidare må framhållas, att den likaledes
inom ecklesiastikdepartementet tillsatta flygmedicinska utredningen i
sitt den 14 juni 1944 avgivna betänkande på anförda skäl avvisat tanken att
inom försvarets forskningsanstalt inrätta en avdelning för medicinska frågor
och i stället förordat tillskapande av en särskild flygmedicinsk forskningsnämnd.
Sistnämnda förslag är för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts
prövning. Det synes mig icke lämpligt att, utan avbidan å ett slutligt ståndpunktstagande
till nu berörda spörsmål, inom försvarets forskningsanstalt
bereda utrymme för en mera omfattande medicinsk forskning. Däremot synes
det mig kunna ifrågakomma att — liksom hittills skett vid försvarsväsendets
kemiska anstalt — vissa medicinska problem av begränsad räckvidd och vilka
nära sammanhänga med anstaltens verksamhet i övrigt upptagas till prövning
Såsom exempel på frågor, som i sådan ordning kommit under behandling vid
kemiska anstalten, må nämnas frågor örn konstruktion av syrgasapparater, om
fosforbrännskador och örn förgiftningsfall i snöhyddor.

I detta sammanhang bör även uppmärksammas frågan örn gränsdragningen
mot den verksamhet, sorn för närvarande bedrives inom arméförvaltningens
tygavdelnings elektrotekniska laboratorium, marinlaboratoriet och flygförvaltningens
radioprovningscentral. Berörda verksamhet har endast i mycket ringa
omfattning inbegripit rena forskningsuppgifter. Sådana böra överföras på
forskningsanstalten i och med att denna träder i funktion. Huvuddelen av
verksamheten är att hänföra till konstruktions- och reparationsarbete, provning,
genomgång, handhavande och vård av viss apparatur, utarbetande av instruktioner
för dess användning m. m. dylikt. Sistnämnda del av verksamheten
bör alltjämt ombesörjas av organ, som organisatoriskt ligga utanför
anstalten, även örn de på sätt forskningsnämnden förutsatt lokalt förläggas i
anslutning till anstalten.

Beträffande forskningsanstaltens lodning lia synnerligen skiftande meningar
kommit till uttryck vid ärendets utredning och remissbehandling.
Uppmärksamhet påkallar härvidlag i första hand frågan, om forskningsverksamheten
bör erhålla en mera fristående ställning eller örn den bör anknytas
till eller underställas något förefintligt eller planerat organ inom försvarsväsendet.
1941 års militära förvaltningsutredning ansåg denna fråga böra
lösas så, att en forskningsavdelning inordnades i det av utredningen föreslagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

försvarsväsendets industriverk, motsvarande det numera inrättade krigsmaterielverket.
Detta förslag mötte vid remissbehandlingen stark kritik, vilken
bidrog till att ny utredning örn forskningsverksamhetens organisation igångsattes.
För egen del finner jag det icke uteslutet, att en anknytning av forskningsverksamheten
till krigsmaterielverket även i de delar som icke falla på
det tekniskt-industriella planet skulle kunna medföra vissa fördelar. Med hänsyn
till de maktpåliggande uppgifter, som ankomma på krigsmaterielverket —
särskilt under förstärkt försvarsberedskap eller krig —- synes det emellertid
icke välbetänkt att på verket lägga ansvaret jämväl för den omfattande verksamhet,
som kommer att åvila forskningsanstalten. Att verksamheten vid
forskningsanstalten bör bedrivas i nära samarbete med krigsmaterielverket
finner jag dock uppenbart. Starkare skäl synas mig tala för att forskningsanstalten
på ett eller annat sätt anslutes till ,de militära högskolorna. Härigenom
skulle forskningsanstalten bringas i direkt kontakt med den militära
verksamheten och med den elit av landets officerare, som vid de militära
högskolorna undergår utbildning. De erfarenheter, som dessa officerare vunnit
under trupp- och stabstjänstgöring, kunde direkt komma forskningsverksamheten
vid anstalten till godo och omvänt kunde högskolornas elever till fördel
för sitt fortsatta arbete i högre och lägre befattningar inom försvarsväsendet
få en inblick i den aktuella forskningsverksamheten och i arbetet på stridsmedlens
utveckling. En förutsättning därför vore, att högskolornas elever finge
tillträde till anstalten och att anstaltens högre befattningshavare tjänstgjorde
såsom lärare eller kursledare vid högskoleundervisningen i den mån tiden det
medgåve. En organisatorisk anknytning av forskningsverksamheten till de
militära högskolorna är dock — såsom överbefälhavaren i sitt yttrande framhållit
— icke- gärna möjlig att genomföra så länge nämnda skolor äro uppdelade
försvarsgrensvis. Jag förutsätter emellertid, att i huvudsaklig överensstämmelse
med forskningsnämndens förslag ett nära samarbete till ömsesidig
båtnad skall uppehållas mellan forskningsanstalten och högskolorna samt att
frågan örn forskningsanstaltens ställning till högskoleverksamheten uppmärksammas
vid den nu genom särskilda sakkunniga pågående utredningen
rörande sammanslagning av högskolorna. I nuvarande läge förordar jag, att
anstalten ställes direkt under Kungl. Majit. Med hänsyn härtill synes mig
vidare lämpligt att anstalten — i enlighet med vad av riksräkenskapsverket
förordats — från och med nästa budgetår erhåller ställning såsom förvaltning
med dragningsrätt å statsverkets checkräkning samt att anstaltens räkenskaper
underställas riksräkenskapsverkets granskning.

Forskningsnämnden har för sin del ansett, att forskningsanstalten borde
stå under ledning av en styrelse, på vilken i huvudsak skulle ankomma att fördela
forskningsuppgifter mellan olika forskningsinstitutioner, statliga och
andra, att tillse att verksamheten vid försvarets forskningsanstalt utövas enligt
de riktlinjer, som instruktionsmässigt föreskrivas, och motsvarar det med anstalten
avsedda ändamålet samt att fördela medel till ersättning för forskning
utförd vid andra forskningsinstitutioner än den egna anstalten. Det löpande
forskningsarbetet inom anstalten skulle vidare enligt förslaget stå under led -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

ning av en överdirektör. Till anstalten skulle knytas ett med styrelsen sidoordnat
forskningsråd, bestående av 25 ledamöter, utsedda på förslag av ett
stort antal militära och civila myndigheter och sammanslutningar samt av
anstaltens styrelse. Beträffande lämpligheten av en så vidlyftigt organiserad
ledning ha under remissbehandlingen delade meningar framträtt. Sålunda
har från flera håll uttalats, att styrelsen borde slopas och att i stället vid
chefens sida borde sättas ett forskningsråd örn tio ledamöter. Å andra sidan
lia åtskilliga myndigheter och sammanslutningar avstyrkt inrättande av rådet.
I anslutning därtill har framhållits, att rådet icke utgjorde den lämpligaste
formen för den löpande kontakten med de rent vetenskapliga och de industriella
forskningslaboratorierna utan att kontakten borde upprätthållas i
obundna former.

Även jag anser, att anstaltens ledning bör till sin omfattning begränsas.
Med hänsyn till nödvändigheten av att i ledningen av anstalten ha tillgång
till framstående sakkunskap på samtliga de områden, som anstaltens verksamhet
kommer att omspänna, och för att säkerställa samarbetet såväl med de
militära myndigheterna som med industrien och de vetenskapliga institutionerna
utanför försvaret anser jag lämpligt, att anstalten ställes under ledning
av en styrelse. Sannolikt blir det också lättare för en styrelse än för anstaltens
chef att på lämpligt sätt fördela arbetsuppgifterna mellan anstalten och andra
institutioner. Det synes icke erforderligt att i detta sammanhang fatta slutlig
ståndpunkt till detaljerna i fråga örn styrelsens sammansättning. Det bör få
ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare övervägande träffa avgörande
härutinnan.

Att—- såsom en minoritet inom forskningsnämnden föreslagit — ställa en
anstalt av detta slag under ledning av en chef, vars befogenhet begränsas
huvudsakligen till administrativa avgöranden, finner jag icke lämpligt. De
löpande göromålen inom anstalten böra sålunda under styrelsen sammanhållas
av en överdirektör såsom chef för anstalten med de befogenheter,
som av forskningsnämnden angivits. Dock förutsätter jag, att chefen icke
i andra fall än i det följande sägs direkt ingriper i själva det vetenskapliga
forskningsarbetet. Å ena sidan bör, sedan vederbörande forskare fått sig
anförtrodd en forskningsuppgift, han ensam bära ansvaret för dess fackmässiga
genomförande. Å andra sidan måste överdirektören äga rätt att följa
och samordna det vetenskapliga arbetet och att utöva en rent administrativ
kontroll över arbetets bedrivande. I anslutning härtill torde överdirektören
få bedöma, i vad mån forskarens anspråk på arbetsbiträde av ekonomiska
och andra skäl kan tillmötesgås. Det måste också stå överdirektören öppet
att avbryta ett arbete, som enligt hans mening icke kommer att leda till
resultat. På grund härav torde i främsta rummet vikt böra läggas vid överdirektörens
förmåga att tillvinna sig forskarnas förtroende och uppskattning.
Av betydelse är också, att överdirektören besitter hög naturvetenskaplig allmänbildning,
vare sig denna vunnits på akademisk väg eller annorledes. Att
han besitter utpräglad forskarbegåvning torde däremot icke i och för sig
vara lika nödvändigt. I det fall, att en forskningsuppgift faller inom ett fack,

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 293. 198» 44 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

där överdirektören själv är specialist, bör denne, om så i övrigt finnes lämpligt,
själv kunna omhändertaga uppgiften och bringa den till en lösning, exempelvis
genom att taga ledningen av en för dess lösande särskilt bildad arbetsgrupp.
överdirektören bör såsom den för anstaltens skötsel närmast ansvarige
ingå i styrelsen såsom ledamot och föredragande.

Yad beträffar det föreslagna forskningsrådet håller jag före, att dettas
inrättande skulle medföra en alltför tung organisation utan att motsvaras av
tillräckliga fördelar. Rådets väsentliga betydelse skulle enligt min mening
ligga däri, att en kontinuerlig kontakt upprätthölles med de myndigheter
och institutioner, som vore representerade i rådet, och att som följd därav
ett ökat intresse från dessa myndigheters och institutioners sida för verksamheten
i forskningsanstalten kunde förväntas. Jag vill emellertid framhålla
svårigheten att giva en. tillräckligt allsidig sammansättning även åt ett
råd av den föreslagna omfattningen. Enligt min mening är det lämpligast, att
den kontakt, som självfallet måste anordnas, äger rum i obundna former och
att således något forskningsråd icke tillsättes. Även med en sådan ordning
synes mig kunna förutsättas intresse för medverkan i de på forskningsanstalten
ankommande uppgifternas lösning från de myndigheters och institutioners
sida, som enligt forskningsnämndens förslag avsetts skola representeras
i rådet.

Forskningsnämndens uttalande, att på styrelsen skulle ankomma att avgöra
patentfrågor, föranleder mig till den erinran, att krigsmaterielverket
enligt för detsamma gällande instruktion skall såsom försvarets patentorgan
handlägga frågor avseende uppfinningar beträffande krigsmateriel eller eljest
av betydelse för rikets försvar. Någon ändring härutinnan synes mig icke
böra ifrågasättas.

Till de synpunkter på frågan örn arbetet inom forskningsanstalten,
som forskningsnämnden i sitt betänkande anlagt, kan jag i stort sett uttala
min anslutning. Jag vill understryka vikten av att anstaltens organisation
ordnas så att den, när så kräves, hastigt kan svälla ut i syfte att forcera verksamheten.
I detta sammanhang bör erinras örn betydelsen av att den arbetskraft
på det vetenskapliga och tekniska området, som vårt land förfogar över,
kan vid förefallande behov tagas i anspråk för forskningsanstaltens verksamhet.
I detta syfte förutsätter jag, att anstalten kommer att fortlöpande
registrera sådan arbetskraft på sätt för övrigt redan sker i vissa andra länder.
Såsom framhållits av en av reservanterna inom nämnden samt av vissa remissmyndigheter
bör principiellt sett rutinverksamhet, såsom löpande kontroll av
gasskyddsmateriel och andra produkter, i regel icke ingå i anstaltens verksamhet.
Jag vill emellertid erinra, att provning av gasskyddsmateriel sedan
länge bedrivits av försvarsväsendets kemiska anstalt. På vad sätt denna provningsverksamhet
framdeles skall omhänderhavas kan i nuvarande läge icke
med säkerhet bedömas. En omständighet, som härvidlag kan bliva av betydelse,
är den omfattning, som verksamheten i framtiden får. övergångsvis
torde emellertid den nuvarande anordningen av ifrågavarande provningsverksamhet
kunna tills vidare bibehållas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Forskningsnämnden har vidare föreslagit inrättande av en särskild forskningsavdelning
inom försvarsstaben med uppgift att följa den allmänna
utvecklingen på det strategiska, taktiska och militärtekniska området,
att följa verksamheten på det naturvetenskapliga, det tekniskt-vetenskapliga
och det konstruktiva området i den omfattning, som erfordrades för att bedöma
utvecklingstendenserna ur militär synpunkt, att taga initiativ till utredningar
och konferenser med dem, som kunde beräknas äga erforderlig specialkunskap
i olika frågor, att befordra samarbetet i militärtekniska frågor mellan på olika
områden verkande militära organ inbördes samt mellan dessa organ och forskningsanstalten,
att deltaga i planläggningen av forskningsverksamhetens omfattning
och i samband härmed för överbefälhavaren bereda frågor rörande
prioritet, nedläggande av kostnader på olika forskningsuppgifter, gemensamt
utnyttjande av de militära resurserna o. s. v., att förmedla tillhandahållande
av militär expertis åt forskningsanstalten och medverka till åstadkommande
av militära utredningar och försök m. m. ävensom att följa de olika forskningsärendeöa,
övervaka att de icke råka in på avvägar och i tid vidtaga åtgärder
för att omsätta de vunna forskningsresultaten i militärt användbar
materiel eller metoder. Avdelningen skulle dessutom handlägga för försvaret
gemensamma frågor rörande kemisk krigföring och maskering samt
rörande nya eller förut icke tillräckligt beaktade försvarsmedel ävensom leda
en för försvaret gemensam informationstjänst rörande strategiskt-taktiska
problem samt biträda forskningsanstalten beträffande den centrala militärtekniska
informationstjänsten.

De uppgifter, som enligt det nu föreliggande förslaget skulle ankomma på
forskningsavdelningen, sammanfalla delvis med dem, som av 1941 års försvarsutredning
tillämnats en av utredningen förordad studieavdelning inom
försvarsstaben. Det må erinras, att förslaget örn inrättande av en sådan studieavdelning
icke upptogs i propositionen 1942: 210 samt att jag i samband därmed
framhöll, att de för studieavdelningen avsedda arbetsuppgifterna syntes
böra ankomma på vederbörande försvarsgrensstaber och krigshögskolor. Eiksdagen
gjorde ej erinran däremot. Även örn den nu föreslagna forskningsavdelningen
har en vidare syftning såtillvida som den avsetts icke blott skola
studera utvecklingen utan även bidraga till erfarenheternas omsättande i
praktiken, har jag för min del icke blivit övertygad om nödvändigheten av
att inrätta en dylik avdelning. Försvarsstaben har ej enligt sin instruktion
ansvaret för försvarsgrenarnas beväpning och utrustning i övrigt, och frågan
på vad sätt försvarsstaben skall kunna fullgöra sin allmänna uppgift att följa
utvecklingen på det militära området synes mig icke äga direkt betydelse
för lösningen av spörsmålet om organisationen av försvarets forskningsverksamhet.
Ifrågasättas kan jämväl, örn det är möjligt att inom den föreslagna
avdelningen samla tillräcklig sakkunskap på såväl det strategiska och taktiska
området som inom de olika militärtekniska specialfacken. Att i de direkta
förbindelserna mellan anstalten och de militära specialisterna inskjuta
ett sådant mellanled måste framkalla vissa betänkligheter. Det synes mig ej
heller erforderligt att för säkerställande av kontakten mellan de militära sta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

berna och förvaltningsmyndigheterna, å ena sidan, samt forskningsanstalten, å
den andra, beträda den av forskningsnämnden anvisade vägen. En fortlöpande
kontakt mellan militärmyndigheterna och anstalten åvägabringas även genom
placering av militärassistenter till tjänstgöring vid anstalten, varom jag ämnar
framlägga förslag i det följande.

Utöver det nyss sagda må ytterligare följande synpunkter framhållas. De
militära erfarenheter, som böra beaktas och bearbetas inom forskningsanstalten,
härröra dels från trupptjänsten och de praktiska övningarna inom
den svenska krigsmakten, dels ock ur rapporter och andra meddelanden från
utlandet. Yåra egna rön grundas i stor utsträckning på verksamheten vid
skjutskolor och andra liknande skolor. Det är därför av stor vikt, att förbindelser
knytas mellan dessa skolor och den planerade forskningsanstalten,
önskvärt är även, såsom jag i det föregående framhållit, att högskoleelevernas
nyss vunna erfarenheter från trupptjänsten på ett eller annat sätt kunna
komma anstaltens verksamhet tillgodo. Enligt min mening bör vidare en allmän
föreskrift utfärdas örn skyldighet för de militära myndigheterna att till
anstalten skyndsamt vidarebefordra till myndigheterna inkomna meddelanden
örn utländska erfarenheter, berörande anstaltens verksamhetsområde,
samt att delgiva anstalten de rön av sådan art, som gjorts inom vårt land.
I många fall torde upptagandet av en viss forskningsuppgift komma att ske
på föranledande av de centrala förvaltningsmyndigheterna inom försvaret.
Vidare böra överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna äga anmoda anstalten
att i särskilda hänseenden igångsätta forskningar. Det bör emellertid ankomma
på anstaltens ledning att bedöma möjligheterna att genomföra de
ifrågasatta forskningarna. Skulle anstalten finna sig i något avseende icke
kunna efterkomma en dylik anmodan, bör anstalten åläggas att omedelbart
göra anmälan därom till den, som framställt anmodan. Vidhåller denne sitt
krav, bör ärendet hänskjutas till närmast högre instans (Kungl. Majit respektive
överbefälhavaren). Härigenom skulle vinnas huvudsaklig överensstämmelse
med konstruktionen av den direktiv- eller anvisningsrätt, som enligt
gällande instruktioner tillkommer den högsta militärledningen i förhållande
till försvarets centrala förvaltningsmyndigheter. Även örn överbefälhavaren
kan i hithörande hänseenden anlita biträde av de särskilda försvarsgrenarnas
i högkvarteret ingående organ, synes det lämpligt, att han till sitt
förfogande närmast vid fullgörandet av på honom ankommande samordnande
uppgifter på forskningsområdet erhåller en regementsofficer, vilken bör ingå
i hans personliga stab. Någon ökning av officerskadern föranledes ej härav,
enär den för närvarande å personalförteckningen för kemiska anstalten uppförda
beställningen för en överstelöjtnant eller major, styresman, med arvode
motsvarande lönen i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 kan överflyttas och disponeras
för ändamålet. Ifrågavarande regementsofficer bör lämpligen tillika företräda
överbefälhavaren i styrelsen för forskningsanstalten.

Det synes vidare vara önskvärt, att anstaltens personal, särskilt den mera
fast anställda, bibringas vissa militära kunskaper. Detta synes kunna ske
genom att personalen beredes tillfälle till bevistande av föreläsningar vid de

Kungl. May.ts proposition nr 293.

militära högskolorna, deltagande vid den praktiska användningen av viss
materiel under militära övningar, studier vid försvaret tillhörande verkstäder,
fabriker, örlogsvarv, försöksanstalter, förråd m. m.

Beträffande anstaltens inre organisation ha i flera remissyttranden
varnats för en överdimensionering av anstalten. Det har vidare gjorts gällande,
att alltför stort utrymme tillmätts den kemiska forskningen samt att
den teletekniska forskningen blivit mindre väl tillgodosedd. Även jag anser,
att anstalten fått en väl vidlyftig organisation. Sålunda skulle enligt förslaget
icke mindre än tio olika forskningsavdelningar sortera direkt under
överdirektören. Härtill skulle komma försöksstationer, verkstad med ritbyrå
och förråd, utredningssektion och kansli. Redan den omständigheten, att så
många skilda organ skulle lyda omedelbart under anstaltschefen, synes mig
ägnad att väcka betänkligheter, låt vara att enligt förslaget avdelningarna
skulle sammanföras sektionsvis. Härtill kommer, att åtminstone vissa av de
föreslagna avdelningarna knappast torde till sin omfattning kunna anses jämförliga
med avdelningarna inom exempelvis statens provningsanstalt och
flygtekniska försöksanstalten. Jag har kommit till den uppfattningen, att
anstalten bör organiseras på — förutom kansli och utredningssektion samt
försöksstationer, verkstad m. m. — allenast tre fasta avdelningar. Till var
och en av dessa avdelningar böra sedan i efter omständigheterna växlande
omfattning hänföras laboratorier för olika ändamål. Med hänsyn till svårigheten
att finna en under alla förhållanden giltig indelningsgrund torde avdelningarna
åtminstone i förevarande sammanhang lämpligen böra betecknas
såsom första, andra och tredje avdelningen. En av avdelningarna bör omfatta
det förhållandevis klart avgränsade teletekniska arbetsområdet. Med
ledning av den gruppering av arbetsuppgifterna, som forskningsnämnden
föreslagit, torde de båda övriga avdelningarna till en början böra organiseras
på i huvudsak följande sätt. I en av avdelningarna böra ingå laboratorier för
allmän kemi, kemisk-tekniska frågor och explosivämnen samt gasskyddsmateriel.
Det må framhållas, att den kemisk-tekniska verksamheten och forskningen
beträffande explosivämnen stå i nära samband med varandra och därför
enligt min mening icke böra splittras på olika organ. Åtskilligt synes
mig även tala för att forskningen på gasskyddsområdet framdeles kommer
att få minskad omfattning. Det synes då ligga nära tillhands att
sammanföra organet för forskning på detta område med laboratoriet för allmän
kemi. I en annan avdelning böra ingå laboratorier för mekanik och materialteknik,
teknisk fysik, militär instrumentteknik och maskeringsteknik.
Om anstalten skall kunna på bästa sätt fylla sina uppgifter, måste gränsdragningen
mellan de olika avdelningarna alltid bliva i viss mån flytande.
Förutom de nu nämnda fasta avdelningarna böra inom forskningsanstalten
för särskilda ändamål kunna bildas mera tillfälliga arbetsgrupper.
Till dessa böra sammanföras lämpliga forskare från de fasta avdelningarna
inom anstalten samt i mån av behov tillfälligt anställda sakkunniga. Viss
personal utöver den till de fasta avdelningarna hänförliga bör vidare regelmässigt
stå till anstaltens förfogande för att kunna insättas på specialfrågor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

som falla utom arbetsområdet för berörda avdelningar. Till denna personal
bör även hänföras en medicinskt sakkunnig för fysiologi m. m., vilken dock
-—- såsom ock forskningsnämnden förutsatt — lämpligen icke bör erhålla fast
anställning vid anstalten utan torde kunna anställas mot arvode. Att nu inrätta
en särskild avdelning för militärmedicinsk forskning, såsom ifrågasatts
av försvarets sjukvårdsförvaltning, kan jag, såsom redan av det förut sagda
framgår, i avbidan på resultatet av i annan ordning pågående överväganden
icke förorda. Ej heller kan jag tillstyrka det av lärarkollegiet vid Chalmers
tekniska högskola framlagda förslaget om att inrätta en särskild aktuarieavdelning
för lösande av matematiska problem.

Det ligger i sakens natur, att i den organisationsplan, som nu angivits,
jämkningar kunna visa sig erforderliga vid de ytterligare överväganden, som
måste föregå det slutliga fastställandet av organisationen. Jag förutsätter, att
Kungl. Majit skall äga inom den personalram, som i det följande angives, vidtaga
sådana jämkningar och utgår likaledes från att möjlighet till ändringar
med hänsyn till de från tid till annan skiftande förhållandena även skall stå
öppen.

Som ett önskemål beträffande personalorganisationen framstår, att
till forskningsanstalten knytes ett förhållandevis begränsat antal fast anställda
forskare. Med hänsyn till kontinuiteten i forskningsarbetet är det å andra
sidan önskvärt, att så många forskare fast anställas, att ettvart av de större
forskningsområdena företrädes av åtminstone en fast anställd forskare, som
närmast har att svara för forskningen på detta område. Denna fasta kader bör
alltefter omständigheterna utökas med tillfälligt anställda, bildande ett
mellanskikt mellan de egentliga forskarna och biträdespersonalen och huvudsakligen
bestående av yngre akademiker och ingenjörer. En förutsättning
för att kunna rekrytera ett sådant mellanskikt är att anställningen vid den
statliga forskningsanstalten göres så lockande som möjligt. Med hänsyn härtill
har inom försvarsdepartementet ytterligare undersökts frågan örn möjligheten
av att tillgodoräkna vederbörande anställning vid forskningsanstalten
såsom tjänstår för erhållande av lärartjänst vid allmänna och tekniska läroverk,
kommunala och praktiska mellanskolor m. fl. läroanstalter samt spörsmålet,
örn icke möjlighet bör öppnas att få utföra examensarbeten i samband
med bedrivandet av forskningsarbete å anstalten. De i frågan avgivna remissutlåtandena
synas mig visa möjligheten och lämpligheten av att under
vissa betryggande förutsättningar i huvudsak tillgodose de i dessa hänseenden
framkomna önskemålen. Det synes dock icke erforderligt att i detta
sammanhang närmare ingå på de härmed sammanhängande detaljfrågorna.

Forskningsnämnden har för sin del utgått från att de av nämnden föreslagna,
till löneplan C hänförda befattningarna i regel skulle tillsättas medelst
förordnande på viss tid och således vara förenade med pensionsrätt. Endast
i undantagsfall, då möjlighet att formellt kvarstå i redan innehavd ordinarie
tjänst ansåges böra bibehållas, borde nämnda befattningar tillsättas genom
förordnande tills vidare, i vilket fall någon pensionsrätt ej är förhanden. Till
förmån för forskningsnämndens ståndpunkt talar, att det med hänsyn till
personalrekryteringen kan vara erforderligt att i vissa fall erbjuda den trygg -

Kungl. Marits proposition nr 293.

het, som följer med en pensionsberättigande befattning. Å andra sidan föreligger
otvivelaktigt ett behov av omsättning även inom anstaltens mera fasta
kader, varigenom nya impulser utifrån kunna tillföras arbetet inom anstalten.
Örn man sålunda kan räkna med att befattningarna inom anstalten i viss omfattning
böra vara passagetjänster, som kunna föra vidare till befattningar
vid andra forskningsinstitutioner, vid industrilaboratorier eller vid allmänna
eller tekniska läroverk, följer därav, att antalet med pensionsrätt förenade
tjänster å löneplan C bör kunna begränsas. Med hänsyn till svårigheten att
på förhand överblicka, huru förhållandena i de särskilda fallen kunna komma
att gestalta sig, synes det böra läggas i Kungl. Maj:ts hand att efter omständigheterna
besluta, i vilka fall befattningarna å nämnda löneplan skola tillsättas
medelst förordnande på viss tid eller allenast tills vidare. Liknande
överväganden synas mig föranleda till att det i fall, då så visar sig lämpligt,
bör stå Kungl. Majit fritt att temporärt utbyta en eller flera av de högre
extra ordinarie befattningar, som i det följande föreslås, mot extra tjänster i
motsvarande lönegrader.

Med avseende å löneställningen för avdelningscheferna vill jag erinra om
att framgången i forskningsanstaltens verksamhet till huvudsaklig del blir
beroende av dessa till anstalten knutna forskares personliga kvalifikationer.
Det är en trängande nödvändighet att för dessa befattningar kunna förvärva
personer med framstående forskarbegåvning. Å andra sidan är det med hänsyn
till lönesättningen på andra områden av statlig verksamhet önskvärt, att
lönenivån icke blir högre än som för de särskilda befattningarna är obetingat
nödvändigt. En individualiserad lönesättning inom de gränser gällande
lönebestämmelser medgiva synes med hänsyn härtill även ur kostnadssynpunkt
vara att föredraga. Jag biträder därför i likhet med allmänna
lönenämnden forskningsnämndens förslag örn tillämpning av alternativa lönegradsplaceringar
för avdelningschefstjänsterna på sätt skett i fråga om
fabrikscheferna vid försvarets fabriksverk och anser mig böra förorda, att
tjänsterna såsom chefer för de tre av mig förordade avdelningarna hänföras
högst till lönegraden C 7.

Såsom framgår av det förut anförda anser jag, att antalet fast anställda
bör i möjligaste mån nedbringas. Det är dock enligt min mening ofrånkomligt
att inrätta ytterligare tre forskarbefattningar i högst lönegrad C 5. Gentemot
forskningsnämndens förslag, i vilket för mera kvalificerade forskare inberäknat
avdelningschefer avsetts icke mindre än tolv pensionsberättigande
befattningar i lönegrader å löneplan C, innebär det av mig nu framlagda förslaget
en avsevärd beskärning. Jag förutsätter dock, att ytterligare fyra
forskare må anställas mot arvoden och övriga förmåner utom pension motsvarande
högst vad som härutinnan utgår till befattningshavare i lönegrad
C 5. I den mån förhållandena vid forskningsanstalten stabiliseras kan givetvis
fråga uppkomma örn att utbyta jämväl vissa av dessa arvodestjänster mot
mera fasta tjänster i lönegrad å löneplan C. Förslag härom torde i sådant
fall framdeles få underställas riksdagens prövning.

Vilken av ifrågakommande lönegrader å löneplan (’ som i det enskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

fallet skall tillämpas bör det liksom vid försvarets fabriksverk ankomma pä
Kungl. Majit att bestämma. Jag förutsätter, att återhållsamhet härvid kommer
att iakttagas och att, vad de högsta lönegraderna beträffar, dessa tillämpas
först då så är oundgängligen erforderligt för att för forskningsanstalten förvärva
kvalificerade forskare. Med hänsyn härtill och till de i övrigt i detta fall föreliggande
speciella förhållandena synes mig denna lönefråga icke behöva ses
i samband med frågan örn löneställningen för professorsbefattningar vid de
tekniska högskolorna.

Behovet av att till forskningsanstalten knyta framstående kapaciteter gör
sig i särskilt hög grad gällande beträffande överdirektören. Den av forskningsnämnden
för överdirektören föreslagna löneställningen — lönegrad C 10
— har lönenämnden med de av forskningsnämnden givna utgångspunkterna
funnit något låg. För egen del finner jag icke uteslutet, att en kvalificerad
kraft bör kunna förvärvas för en chefsbefattning i nämnda lönegrad. Överensstämmelse
skulle därigenom också vinnas med löneställningen för exempelvis
cheferna för statens provningsanstalt och flygtekniska försöksanstalten.
Jag föreslår därför, att överdirektörsbefattningen placeras i lönegrad C 10
och tillsättes medelst förordnande på viss tid.

Såväl krigsmaterielverket som försvarets fabriksstyrelse ha funnit den för
forskningsanstaltens verkstadschef föreslagna löneställningen — lönegrad
C 4 — alltför hög. Även om på verkstadschefen måste ställas större krav i
fråga örn kunnighet och initiativförmåga än nyssnämnda ämbetsverk torde ha
förutsatt, finner jag mig icke kunna tillstyrka en placering av denne befattningshavare
i högre lönegrad än Eo 27. Någon befattning såsom biträdande
ingenjör bör, i varje fall innan erfarenheter vunnits, icke uppföras å personalförteckningen.

Även antalet befattningar såsom forskningsassistent respektive föreståndare
för försöksstation, bådadera i lönegrad Eo 24, bör enligt min mening
kunna i avvaktan på ytterligare erfarenheter begränsas från av nämnden föreslagna
10 till sammanlagt 7. En förutsättning härför är dock, att så gynnsamma
villkor i fråga om meritberäkning och rätt att vid anstalten utföra
examensarbeten kunna erbjudas yngre forskare, att den fasta kadern på sätt
i det föregående antytts kan utfyllas med erforderligt antal mera tillfälligt
anställda. Av samma skäl torde vidare antalet forskningsassistenter i lönegrad
Eo 22 kunna begränsas från föreslagna 3 till 2. Mot förslaget att inrätta
en byråingenjörsbefattning i lönegrad Eo 24, närmast avsedd för en assistent
åt anstaltens chef och med placering å utredningssektionen, har jag intet att
erinra.

Jag vill framhålla, att den av nämnden angivna fördelningen av forskningspersonalen
på olika avdelningar eller däremot svarande arbetsuppgifter
enligt min mening bör betraktas allenast såsom en beräkningsgrund. Av
denna anledning har jag icke ansett erforderligt att precisera dispositionen
av de befattningar, som innefattas i det av mig framlagda modifierade
personalförslaget.

Med hänsyn till vad fabriksstyrelsen och riksräkenskapsverket anfört be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

träffande den av forskningsnämnden föreslagne kamrerarens arbetsuppgifter
synes mig fog finnas för en placering av denna befattning i lönegraden A 24 i
enlighet med riksräkenskapsverkets förslag. Med en dylik lönesättning torde
det bliva möjligt att för befattningen förvärva en väl kvalificerad kraft. Däremot
har jag icke blivit övertygad örn nödvändigheten av att, såsom riksräkenskapsverket
föreslagit, utbyta den av forskningsnämnden förordade befattningen
såsom kontorist i lönegrad A 9 mot en kassörsbefattning i A 11.

Mot forskningsnämndens förslag, att på anstaltens personalförteckning
skola uppföras tre beställningar för militärassistenter, av vilka en majorseller
kaptensbeställning och två kaptensbeställningar, har jag intet annat att
erinra än att förstnämnda beställning lämpligen synes böra uppföras på personalförteckning
för fälttygkåren, medan de två sistnämnda böra upptagas å
marinens respektive flygvapnets personalförteckning. Till frågan om och i
vad mån tilläggsarvode bör utgå till nu ifrågavarande militärassistenter torde
jag få återkomma i samband med anmälan av 1943 års arvodessakkunnigas
förslag till arvodesreglering vid försvaret.

Då den vid arméförvaltningens tygavdelnings elektrotekniska laboratorium
tjänstgörande tygverkmästaren av 2:a klassen icke torde kunna undvaras i den
verksamhet, som även framdeles skall bedrivas vid nämnda laboratorium, kan
jag icke tillstyrka forskningsnämndens förslag att överflytta berörda befattning
till forskningsanstalten. Behovet av verkmästare vid forskningsanstalten
torde få tillgodoses genom anställande av icke-ordinarie personal.

I här ej särskilt angivna hänseenden har jag icke funnit anledning till erinran
mot forskningsnämndens förslag i vad avser anstaltens personalorganisation.

Från nu angivna utgångspunkter skulle den personal, som bör uppföras
å personalförteckningen för forskningsanstalten, komma att omfatta följande
tjänstemän å ordinarie stat, nämligen 1 överdirektör i lönegrad C10, 3
avdelningschefer i högst lönegrad C 7, 3 laboratorer i högst C 5, 1 kamrerare
i A 24, 1 kontorist i A 9, 1 institutionsvaktmästare i A 7, 1 kanslibiträde
i A 7 och 2 expeditionsvakter i A 5, följande tjänstemän å övergångsstat,
nämligen 1 professor i lönegrad A 30, 1 ingenjör i A 27, 1
laborator i A 26 och 1 kemisk assistent i A 22 ävensom följande extra
ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20, nämligen 1 verkstadschef i
Eo 27, 1 byråingenjör, 6 forskningsassistenter och 1 föreståndare för försöksstation,
samtliga i Eo 24, samt 2 forskningsassistenter i Eo 22. Förslag
till personalförteckning för anstalten torde för riksdagens godkännande få
framläggas i samband med äskande av anslag för budgetåret 1945/46. För
det fall, att tjänsteman å övergångsstat skulle förordnas att tills vidare innehava
eller uppehålla annan befattning vid anstalten, bör föreskrivas, att
befattningen å övergångsstat under tiden för förordnandet icke må uppehållas
av vikarie.

Med hänsyn till önskemålet att säkerställa en smidig övergång till den
nya ordningen bör det enligt min mening få ankomma på Kungl. Majit att
bestämma tidpunkten därför. Även om förberedelserna för övergången komma

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

att kräva viss tid och omorganisationen icke torde kunna vara genomförd
i full utsträckning före den 1 juli 1945, böra styrelse och chef för anstalten
samt chefer för forskningsavdelningar dessförinnan tillsättas för att biträda
vid arbetet med omorganisationens genomförande. Ytterligare vissa
befattningar för mera kvalificerade forskare synas böra stå till förfogande
redan på ett tidigt stadium. I vad avser forskningsverksamheten inom
kemien och angränsande fack, där organisationen redan nu är förhållandevis
fast utformad, torde särskilda åtgärder redan under innevarande
budgetår icke vara av behovet påkallade. Jag förutsätter sålunda, att
personalförteckning och avlöningsstat för försvarsväsendets kemiska anstalt
skola tillämpas intill budgetårets slut, oavsett att kemiska anstalten
redan dessförinnan kan bliva administrativt inordnad såsom en del av
försvarets forskningsanstalt. Jag förordar emellertid, att Kungl. Majit bemyndigas
att från tidpunkt under budgetåret, som Kungl. Majit må äga
bestämma, tillsätta såväl överdirektören som vissa närmast för den militärfysiska
och den teletekniska verksamheten avsedda högre befattningshavare,
nämligen 2 avdelningschefer i högst lönegrad C 7 och 2 laboratorer i högst
lönegrad C 5. För bestridande av kostnaderna härför torde å tilläggsstat för
innevarande budgetår böra anvisas ett förslagsanslag av 35 000 kronor. I
övrigt böra från och med nyssnämnda tidpunkt intill utgången av innevarande
budgetår de medel, som redan finnas anvisade för olika med kemiska anstaltens
verksamhet sammanhängande ändamål samt för viss militär forskningsverksamhet,
få användas för den vid försvarets forskningsanstalt bedrivna
verksamheten. Därest det visar sig lämpligt att samtidigt med forskningsanstaltens
inrättande avveckla den nu arbetande forskningsnämnden,
torde jämväl för dennas verksamhet under innevarande budgetår anslagna
medel få tågås i anspråk för forskningsanstalten.

Beträffande dispositionen från och med nästa budgetår av de befattningar,
som beröras av omorganisationen och för närvarande äro uppförda på personalförteckningen
för kemiska anstalten, synes annat icke vara att anföra än
att av de båda nu förefintliga tygförvaltarbeställningarna den i lönegrad Ca 18
eller Ca 15 uppförda bör överföras till tygstaten, medan beställningen i Ca 15,
som nu är vakant, torde böra avföras ur personalförteckningen.

Beträffande den lämpliga platsen för uppförande av erforderliga nybyggnader
för den militärtekniska forskningen föreligger ett flertal alternativ.
Huvudförslagen äro två. Enligt det ena, betecknat såsom alternativ II, skulle
militärfysiska institutet förläggas till Ladugårdsgärde i Stockholm och
kemiska anstalten utbyggas vid sin nuvarande förläggningsplats Lilla Ursvik,
medan den teletekniska institutionen skulle utbyggas vid Frösunda.
Enligt det andra huvudförslaget, betecknat såsom alternativ Y, skulle samtliga
institutioner förläggas i anslutning till kemiska anstalten vid Lilla Ursvik.
De totala byggnadskostnaderna ha av byggnadsstyrelsen beräknats till
följande belopp, nämligen 3 019 000 kronor för alternativ II och 2 775 000
kronor för alternativ Y.

De sålunda beräknade kostnaderna äro avsevärda. Ehuru det är angeläget,

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

att forskningsanstalten erhåller tjänliga lokaler, och det är ovedersägligt, att
modern vetenskaplig forskning ställer mycket stora krav på lokalernas storlek
och standard, finner jag påkallat, att anläggningskostnaderna nedbringas i
den mån så kan ske utan allvarligare olägenheter för anstaltens verksamhet.
Sett enbart ur kostnadssynpunkt skulle alternativ Y vara att föredraga. För
detta alternativ talar jämväl önskvärdheten av att giva anstalten en samlad
förläggning, varigenom driftkostnaderna borde kunna nedbringas. Frågan
örn anstaltens förläggning har emellertid även andra sidor. Sålunda är det
icke klarlagt, att ej den närbelägna radioanläggningen i Spånga kan inverka
störande på verksamheten vid anstaltens avdelning för teleteknik. Tänkbart
är med hänsyn härtill, att en förläggning av denna avdelning till annan plats
kan visa sig förmånligare eller kanske rent av nödvändig. Även andra omständigheter
måste i förevarande sammanhang beaktas. I betraktande härav
finner jag icke möjligt att nu fatta ståndpunkt till frågan örn anstaltens förläggning.
Avgörandet härav måste enligt min mening bliva beroende på
ytterligare utredning. För bestridande av kostnaderna för denna utredning
samt för utarbetande av ritningar m. m. torde å tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår böra anvisas ett belopp av 100 000 kronor. Det är min
avsikt att, när denna utredning avslutats, förelägga riksdagen förslag i fråga
örn anstaltens förläggning och därmed sammanhängande byggnadskostnader.

Vidkommande de av forskningsnämnden berörda kostnads- och anslagsfrågorna
må — utöver vad som framgår av det redan sagda — följande
anföras.

De begränsningar av den fasta kadern vid anstalten, som i det föregående
föreslagits, medföra en minskning av avlöningskostnadema i förhållande till
forskningsnämndens förslag med omkring 60 000 kronor. Erinras må vidare,
att kostnaderna för avlöning av de föreslagna militärassistenterna, omkring
25 000 kronor, enligt vad i det föregående anförts skulle komma att belasta
försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Ytterligare någon minskning av anslagsposten
till övrig icke-ordinarie personal bör kunna ske, varigenom nettoutgiften
under avlöningsanslaget för anstalten skulle komma att uppgå till
omkring 555 000 kronor. I likhet med försvarets civilförvaltning och riksräkenskapsverket
anser jag, att anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal bör uppföras såsom obetecknad.

Med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som torde komma att
åvila styrelsen för anstalten, synes intet vara att erinra mot att ledamot av
styrelsen tillerkännes ett arvode av 20 kronor för varje sammanträdesdag.
Samma arvode bör tillkomma ordföranden. Då jag delar nämndens uppfattning,
att ordföranden bör ägna verksamheten aktivt intresse och i viss utsträckning
offra tid och krafter åt dess angelägenheter, har jag intet att
erinra mot att ordföranden därutöver får uppbära särskild ersättning, vilken
dock för ernående av större överensstämmelse med andra motsvarande arvoden
synes böra begränsas till 2 000 kronor för år. Dessa arvoden böra utgå av en
å avlöningsstaten uppförd anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Det av forskningsnämnden för omkostnader beräknade anslaget bör kunna
något begränsas. För resekostnader m. m. bör det vara tillräckligt att beräkna
sammanlagt 20 000 kronor, varvid jag förutsätter, att arvoden till styrelsens
ledamöter bestridas från anslaget till avlöningar. För expenser
torde böra beräknas 85 000 kronor, för anskaffning och underhåll av apparater,
maskiner, verktyg och inventarier 70 000 kronor samt för materialier
och andra omkostnader 225 000 kronor. För nu berörda ändamål ävensom
för sjukvård torde således böra beräknas ett belopp av tillhopa i avrundat tal
400 000 kronor. Till frågan, huruvida sistnämnda anslagsposter på sätt riksräkenskapsverket
föreslagit delvis böra upptagas under särskilt anslag, torde
jag i annat sammanhang få fatta ståndpunkt.

Forskningsnämnden har föreslagit, att utöver vad förut sagts ett särskilt
forskningsanslag av 500 000 kronor skulle anvisas. Från detta anslag skulle
bestridas dels avlöningskostnaderna till sådan personal vid anstalten, som
icke kan anses tillhöra den fasta kadern, dels ock kostnader för forskning på
anstaltens föranledande vid institution eller företag utanför anstalten. Med
hänsyn till att jag i det föregående föreslagit vissa minskningar i den av
forskningsnämnden föreslagna fasta kadern, vilket med nödvändighet torde
medföra ökad belastning å forskningsanslaget, föreslår jag, att detta anslag
— jämfört med forskningsnämndens förslag — höjes med 25 000 kronor. I
samband härmed må anmärkas, att reglerande bestämmelser rörande högsta
ersättning till befattningshavare med avlöning från forskningsanslaget torde
böra meddelas av Kungl. Majit. Såsom särskilda uppbördsmedel böra på
staten för anslaget —- i likhet med vad för innevarande budgetår skett i fråga
örn anslaget till Kemiska anstalten: Forskningsverksamhet — upptagas bidrag
från civilförsvarsstyrelsen till forskningsverksamhet samt ersättning
från sistnämnda ämbetsverk och arméförvaltningens tygavdelning för efterprovning
och efterbesiktning av gasskyddsmateriel med sammanlagt 55 000
kronor ävensom övriga uppbördsmedel med ett formellt belopp av 100
kronor. Härutöver böra i enlighet med nu gällande ordning för forskningsverksamhet
m. m. få användas de medel, som — utöver beloppen å
55 000 kronor och 100 kronor — tillföras anslaget såsom särskilda uppbördsmedel.
Nettoutgiften under anslaget skulle i enlighet härmed kunna beräknas
till (525 000 — 55100=) i runt tal 470 000 kronor.

I detta sammanhang må erinras, att vissa av de uppfinningar, som framgått
som resultat av den inom försvarsväsendet bedrivna forskningsverksamheten,
visat sig äga ett ej obetydligt ekonomiskt värde och torde kunna komma även
civil verksamhet tillgodo. Motsvarande fördelar torde vara att förvänta av
den vid den nya forskningsanstalten bedrivna verksamheten. Det synes förtjänt
av övervägande, örn icke den vinst, som blir följden av en exploatering
av dylika uppfinningar, borde i en eller annan form tillgodoföras
anstalten för att, så långt vinsten försloge, användas för anstaltens drivande.
Utan närmare utredning av hithörande spörsmål är jag icke beredd
att nu framlägga förslag i ämnet. Det bör få ankomma på styrelsen för
anstalten att i samråd med krigsmaterielverket verkställa den erforderliga
utredningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

De av forskningsnämnden beräknade engångskostnaderna —• förutom byggnadskostnader
— bliva i viss mån beroende av omfattningen av det bj7ggnadsprogram,
som slutligt fastställes. I avbidan därpå är det icke möjligt att
verkställa en säkrare beräkning av dessa kostnader. Närmare kalkyler i sådant
hänseende torde få framläggas av anstaltens blivande ledning. Jag
räknar emellertid i detta sammanhang med att ifrågavarande kostnader skola
kunna minskas med åtminstone 35 000 kronor till 550 000 kronor.

Tillhopa skulle således de årliga kostnaderna för forskningsanstalten komma
att uppgå till (25 000 + 555 000 + 400 000 + 470 000 =) 1 450 000 kronor. I
samband därmed bortfalla från och med ingången av nästa budgetår för
innevarande budgetår utgående anslag till Kemiska anstalten: Avlöningar,
Kemiska anstalten: Omkostnader, Kemiska anstalten: Forskningsverksamhet,
Kemiska anstalten: Utrustning av köldlaboratorium, Försvarets forskningsnämnd
samt Viss militär forskningsverksamhet örn (129 700 + 35 000 + 335 000
+ 30 000 + 37 000 + 520 000 =) 1 086 700 kronor. Vid en jämförelse mellan
kostnaderna torde böra frånräknas engångsanslaget till utrustning av köldlaboratorium
örn 30 000 kronor, varigenom summan minskas till 1 056 700
kronor. Den årliga kostnadsökningen i följd av forskningsanstaltens inrättande
skulle alltså uppgå till (1450 000 —1056 700=) i runt tal 390 000
kronor. Då vissa av de anslag som nu utgå för motsvarande ändamål temporärt
höjts med hänsyn till nu rådande förhållanden, torde kostnadsökningen
i jämförelse med de normalt för verksamhet av detta slag tidigare avsedda
medlen vara större än det senast anförda beloppet utvisar. Å andra sidan
måste beaktas, att vårt lands organisation på detta område hittills kunnat
endast ofullständigt utbyggas och på intet sätt kan mäta sig med de resurser,
som andra länder — även med vårt land jämförbara — förfoga över.

Jag vill framhålla, att förenämnda kostnadsberäkningar icke äro att betrakta
såsom i alla detaljer slutgiltiga, Jag förutsätter, att smärre jämkningar
i huvudsak inom den angivna kostnadsramen kunna komma att föreslås i samband
med framläggandet av anslagsäskanden för nästkommande budgetår. Utgifterna
för anstalten torde få belasta femårsplanens kostnadsram.

En sammanfattning av huvuddragen i det nu framlagda förslaget kan
göras i följande punkter.

1. För samordnande av den nu på många händer splittrade naturvetenskapligt-tekniska
forskningsverksamheten för militära ändamål inrättas en
försvarets forskningsanstalt.

2. Anstalten har att fördela forskningsuppgifter av militärt intresse mellan
utomstående laboratorier i den mån så låter sig göra och i övrigt med egna
resurser söka lösa problemen.

3. I fråga om den fotografiska och fotogrammetriska samt den flygtekniska
forskningen förutsättes ingen ändring i nuvarande organisation.

4. Anstalten skall lyda direkt under Kungl. Maj:t.

5. Anstalten ställes under ledning av en styrelse.

6. Det löpande arbetet inom anstalten sammanhålles av en överdirektör och
chef för anstalten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

7. Erforderlig kontakt med myndigheter och institutioner bör uppehållas
— förutom genom styrelsens ledamöter — i obundna former. Något
forskningsråd avses icke för detta ändamål.

8. Kontakten med de militära staberna och förvaltningsmyndigheterna uppehålles
— förutom genom styrelsens ledamöter — genom militärassistenter. Föreskrifter
utfärdas till säkerställande av att forskningsanstalten erhåller del av
in- och utländska rön berörande anstaltens verksamhetsområde, överbefälhavaren
och försvarsgrenscheferna få direktiv- respektive anvisningsrätt i förhållande
till anstalten. Såsom biträde vid fullgörandet av hithörande arbetsuppgifter
erhåller överbefälhavaren en regementsofficer, ingående i hans
personliga stab. För ändamålet överflyttas en tjänst från den nuvarande
kemiska anstalten. Särskild forskningsavdelning inom försvarsstaben upprättas
icke.

9. Anstaltens inre organisation begränsas till tre fasta avdelningar. Ett
sammanförande av vissa kemiska laboratorier eftersträvas. För särskilda
ändamål kunna bildas tillfälliga arbetsgrupper.

10. Till anstalten knytes ett begränsat antal mera fast anställda forskare,
dels ordinarie, på viss tid eller tills vidare tillsatta i lönegrader å löneplan C
enligt civila avlöningsreglementet, dels arvodesanställda, dels extra ordinarie.
Härtill kommer viss biträdespersonal. Den fasta kadern utökas alltefter omständigheterna
med tillfälligt anställd personal.

11. Övergången till den nya ordningen sker vid tidpunkt, som Kungl.
Majit bestämmer. I full utsträckning genomföres omorganisationen dock ej
före den 1 juli 1945.

Under åberopande av vad i det. föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en försvarets forskningsanstalt skall från och
med tidpunkt, som må av Kungl. Majit bestämmas, inrättas och
organiseras efter i huvudsak den plan, som av mig i det föregående
angivits;

dels godkänna följande personalförteckning för försvarets
forskningsanstalt, att tillämpas under budgetåret 1944/45 från
och med tidpunkt, som må av Kungl. Majit bestämmas:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör ................................................. 0 10

2 avdelningschefer ........................................... högst C 7

2 laboratorer .................................................... » 0 5-

............. w J

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets forskningsanstalt,
att tillämpas under budgetåret 1944/45 från och
med tidpunkt, som må av Kungl. Majit bestämmas:

Kungl. Majda proposition nr 293.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
......................................................... kronor 31000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... » 4 000

Summa kronor 35 000;

dels till Försvarets forskningsanstalt: Avlöningar å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag
av 35 000 kronor;

dels ock till Nybyggnad för försvarets forskningsanstalt å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1944/45 såsom kapitalinvestering
i forsvarsväsendets fastigbetsfond, arméförvaltningens
delfond, anvisa ett investeringsanslag av 100 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Erland Kock.

Kungl. Majlis proposition nr 293.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Den militärtekniska forskningens uppgifter .............................. 1

II. Den militärtekniska forskningens utveckling och nuvarande läge i Sverige 4

III. Senare års utredningar rörande den militärtekniska forskningen........ 6

IV. Forskningsnämndens förslag samt yttranden däröver.................... 11

A. Huvudgrunder.......................................................... H

B. Forskningsanstaltens ledning.......................................... 17

C. Arbetet inom forskningsanstalten .................................... 25

D. De militära högskolorna och forskningen ............................ 28

E. Forskningsavdelning inom försvarsstaben ............................ 29

F. Forskningsanstaltens inre organisation .............................. 35

G. Persönalrekrytering.................... 40

H. Personaluppsättning och löneställning................................ 43

I. Overgångsanordningar ................................................ 49

J. Byggnadsfrågor........................................................ 51

K. Kostnads- och anslagsfrågor .......................................... 56

Departementschefens yttrande ...................................................... 60

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.