Kungl. Majlis proposition nr 286 (Proposition 1943:286)

Kungl. Majlis proposition nr 286.

Nr 286.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension, allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
samt folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen,
m. m.; given Stockholms slott
den 14 maj 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen
den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension; dels

godkänna härvid fogade förslag till kungörelser

1) om ändring i vissa delar av allmänna tjänstepensionsreglementet den 30
december 1941 (nr 1008),

2) örn ändring i vissa delar av allmänna familjepensionsreglementet den
30 december 1941 (nr 1009),

3) örn ändrad lydelse av 3 § 1 morn., 9 § 1 mom. samt 14 § 2 och 4 mom.
folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 (nr 699) samt

4) örn ändrad lydelse av 12 § folkskolans familjepensionsreglemente den
18 juli 1942 (nr 700);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 286.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 11 oktober 1907 (nr 85)
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension1 skall hava följande ändrade lydelse.

2 §•

Denna lag äger icke tillämpning i fråga örn statsrådsämbete, befattning, som
är uteslutande prästerlig, eller befattning, som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet
eller andra efter lagens ikraftträdande av Kungl. Maj:t och
riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

1 Senaste lydelse, se SFS 1938:1.

Kungl. Majlis proposition nr 286.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av allmänna tjänstepensionsreglementet
den 30 december 1941 (nr 1008).

Härigenom förordnas, dels att 1 § 1 morn., 5 § 1 morn., 7 § 2 och 3 morn., 9 §

2 och 4 morn., 16 § 2 och 3 morn., 17 § 1—4 morn., 24 § 1 och 4 morn., 26 §
1 morn., 31 § och 33 § 3 och 4 punkterna allmänna tjänstepensionsreglementet
den 30 december 1941 ävensom rubriken till sistnämnda paragraf skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att till 32 § reglementet
skall fogas ett nytt moment, betecknat 5 morn., av den lydelse nedan angives,
dels ock att de vid reglementet såsom bilagor A och B fogade förteckningarna
skola erhålla ändrad lydelse på sätt bilagor vid denna kungörelse utvisa.1

1 §•

1 mom. Detta reglemente--— och regeringsråd;

c) chefen för rasbiologiska institutet och följande vid universitet eller vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet anställda ordinarie tjänstemän, nämligen
professor, prosektor, laborator, lärare i ortopedi, medicinsk radiologi,
radioterapi eller röntgendiagnostik, observator, lärare i fysikalisk diagnostik
vid Lunds universitet och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund
entomologiska avdelning;

d) ordinarie beställningshavare, som är underkastad militära avlöningsreglementet
eller tillhör någon av krigsmaktens reservstater;

e) beställningshavare tillhörande — — — fastställd personalförteckning.

5 §•

1 mom. Fråga om---reglemente prövas

a) i fall som avses i 8 § 4 morn., 13 § 2 mom. och 24 § 1 mom. av Kungl.
Maj:t; samt

b) i andra---av statskontoret.

Pension eller---omförmälda myndigheten.

1 Senaste lydelse av 7 § 2 morn., 9 § 2 morn., 16 § 2 morn., 24 § 1 och 4 morn., 31 § 2 och

3 punkterna samt 33 § 3 punkten ävensom av de vid reglementet såsom bilagor A och B
fogade förteckningarna, se SFS 1942:690. Ang. 24 § 1 mom. jfr propositionen 1943:169.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

7 §•

2 morn. För följande befattningar, som äro hänförda till viss löneplan,
skola, där ej annat följer av stadgandet i 4 morn., tjänstepensionsavdragen
för år räknat utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna
eller löneklasserna angivas:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsregiementet.

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsregiementet.

Löneplan	Lönegrad	Tjänste- pensions- avdrag kronor	Lönegrad	Tjänste- pensions- avdrag kronor	Lönegrad	Tjänste- pensions- avdrag kronor
Ob	1	516	4	561	7	612
	2	528	5	591
	3	510	6	606
Cb	1	492	3	510	5	591
	2	528	4	528

C. Beställningar å reservstat.

Löneklass	Tjänstepen- sionsavdrag kronor	Löneklass	Tjänstepen- sionsavdrag kronor	Löneklass	Tjänstepen- sionsavdrag kronor
OaRs 4	75	OaRs 8	147	OaRs 12	270
> 5	90	» 9	174	> 13	294
	108	» 10	204	» 14	315
’ 7	126	» 11	234	. 15	393
ObRs	480
UORs 1	48	UORs 4	63	UORs 7	87
» 2	51	» 5	69
> 3	57	» 6	75
CaRs 22	138	CaRs 26	204	CaRs 30	282
> 23	153	» 27	222	» 31	303
» 24	171	» 28	240
1 » 25	186	» 29	261

D. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

E. Extra ordinarie befattningar.

För tjänsteman--- 474 kronor.

För extra---ordinarie tjänstemän.

3 morn. För nedan--- 492 kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

diagnostik vid Lunds universitet eller föreståndare för zoologiska institutionens
i Lund entomologiska avdelning 366 kronor,
för sakkunnig---lönegraden A 26.

1 fråga---särskilt tjänstepensionsavdrag.

9 §•

2 mom. För följande---angivna levnadsålder:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

j Löneplan	Lönegrad	Levnadsår
Ob \|	1,2	60
4	65
Cb	1,2	65

C. Beställningar å reservstat.

Lönegrad	Levnadsår
1 2,3	50
OaRs < 4,5	55
l 6	60
ObRs	60
UORs 1, 2	50
CaRs 22,26, 28	63

D. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

E. Extra ordinarie befattningar.

För här —--65 år.

För extra---ordinarie tjänstemän.

För innehavare av vissa i civila och militära avlöningsreglementena avsedda
befattningar ävensom för innehavare av vissa beställningar å reservstat
skall utan hinder av vad under A—G här ovan sägs gälla den pensionsålder,
som angives i den såsom bilaga A till reglementet fogade pensionsåldersförteckningen.

För ovan---särskild pensionsålder.

A mom. För beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet och
manskapsavlöningsreglementet, ävensom för beställningar å reservstat inträder
pensionsåldern, där den i 2 mom. avsedda levnadsåldern uppnås under

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

tiden 1 oktober—31 mars, vid utgången av mars månad, men eljest vid utgången
av september månad.

För övriga — — — levnadsålder uppnås.

16 §.

2 mom. För följande befattningar, som äro hänförda till viss löneplan,
utgöra tjänstepensionsunderlagen de belopp, som här nedan för de särskilda
lönegraderna eller löneklassema angivas:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

8,580

8,820

9,372

8,268

8,820

C. Beställningar & reservstat.

Löneklass	Tjänstepen- sionsunderlag kronor	Löneklass	Tjänstepen- sionsunderlag kronor	Löneklass	Tjänstepen- sionsunderlag'' kronor
OaRs	4	2,352	OaRs 8	3,624	OaRs 12	5,472
1>	5	2,628	> 9	4,068	» 13	5,760
1>	6	2,916	» 10	4,500	» 14	6,048
»	7	3,228	» 11	4,992	» 15	7,008
ObRs		8,112
UORs	1	1,620	UORs 4	1.992	UORs 7	2,532
»	2	1,716	> 5	2,172
	3	1,836	> 6	2,352
CaRs	22	3,468	CaRs 26	4,524	CaRs 30	5,616
»	23	3,720	• 27	4,800	» 31	5,880
>	24	3,984	» 28	5,064
>	25	4.248	» 29	5.340

D. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

E. Extra ordinarie befattningar.

För tjänsteman---8,016 kronor.

För extra---ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan--- 8,268 kronor samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

för innehavare av befattning vid universitet eller vid karolinska medikokirurgiska
institutet såsom prosektor, laborator, lärare i ortopedi, medicinsk
radiologi, radioterapi eller röntgendiagnostik, observator, lärare i fysikalisk
diagnostik vid Lunds universitet eller föreståndare för zoologiska
institutionens i Lund entomologiska avdelning 6,696 kronor.

I fråga---- särskilt tjänstepensionsunderlag.

17 §.

1 mom. Såsom tjänstår må, i den mån ej annat följer av vad i 4 mom.
andra stycket sägs, tillgodoräknas tid före pensionsålderns inträde, under
vilken tjänsteman varit underkastad detta reglemente.

Vid tjänstårsberäkningen---kontanta avlöningsförmåner.

Tid, under---i tjänstgöringstiden.

2 mom. Såsom tjänstår må jämväl, i den mån ej annat följer av stadgandet
i 4 mom. andra stycket, tillgodoräknas dels tid, varunder tjänsteman
varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente
innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser med
därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas, dels ock tid i övrigt,
vilken tjänstemannen ägt räkna såsom tjänstår enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser
med övergångsstadganden, vilka han sålunda varit senast
underkastad, dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats enligt föreskrifterna
i 1 mom.

3 mom. På prövning i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver beror, om och
i vad mån tid, varunder tjänsteman fullgjort arbete eller uppdrag i eller
utom statens tjänst, må tillgodoräknas såsom tjänstår, där sådan tillgodoräkning
ej må ske enligt vad ovan i denna paragraf eller eljest är stadgat.

4 mom. Vid tjänstårsberäkning----- särskild avgångstjänst.

Såsom inskränkning i vad i 1 och 2 mom. samt nästföregående stycke

stadgats gäller, att av tid varunder tjänsteman innehaft beställning å reservstat
må vid bestämmande av pensionsförmån för befattning av annat slag
tillgodoräknas allenast tid för i beställningen fullgjord tjänstgöring, såframt
ej Kungl. Maj:t annat medgiver.

24 §.

1 mom. Ordinarie tjänsteman---sistnämnda lagrum.

Innehavare av — —- — uttryckt önskan.

I denna----- 30 år.

Bestämmelserna i---- uttryckt önskan.

Jämväl i annat fall än ovan sagts äger tjänsteman, vilken samtidigt med
frånträdande av tidigare innehavd, med rätt till förordnandepension förenad
befattning tillträtt och därefter i oavbruten följd innehaft annan sådan befattning,
vid avgång rätt att komma i åtnjutande av förordnandepension,
under förutsättning att han skulle hava varit berättigad till dylik pension

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

för den tidigare befattningen, om han kvarstått i denna intill tiden för avgången.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment likställes med ur statens
tjänst avgången befattningshavare den, som efter avgång från befattning, vilken
avses i denna paragraf, kvarstår i statens tjänst såsom innehavare av befattning,
vilken icke är förenad med tjänstepensionsrätt.

Vad i — ---paragraf avses.

4 mom. Tjänstepensionsunderlagen för---följande belopp:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

Löneplan	Lönegrad	Tjänste- pensions- underlag kronor	Lönegrad	Tjänste- pensions- underlag kronor	Lönegrad	Tjänst e-pensions-underlag kronor
C	i	6,000	7	8,040	* 13	10,080
	2	6,180	8	8,280	14	10,200
	3	6,420	9	8,520	15	10,200
	4	7,020	10	8,820	16	‘ 10,920
	5	7,800	11	9,120	17	10,920
	6	7,800	12	9,840
E	1	6,420	6	7,020	11	7,800
	2	6,720	7	7,020	12	7,800
	3	6,720	8	7,020	13	7,800
	4	6,720	9	7,020	14	7,800
	5	6,720	10	7.800

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

\| Löneplan	Lönegrad	Tjänste- pensions- underlag kronor	Lönegrad	Tjänste- pensions- underlag kronor	Lönegrad	Tjänste- pensions- underlag kronor
i Ob	3	8,520	6	10,080		i
	5	9,840	7	10,200
Cb \|	3	8,520	4	8,820	5	9,840

C. Övriga här avsedda befattningar:
chefen för bank- och fondinspektionen: 10,200 kronor,
chefen för sparbanksinspektionen: 8,280 kronor.

26 §.

7 mom. Den som —---folkpensionering (förtidslivränta).

Såsom förutsättning--— nyss sagts.

Där tjänsteman---en tjänstelivränta.

Med ur statens tjänst avgången befattningshavare, varom i första stycket
förmäles, likställes den, som efter avgång från med tjänstepensionsrätt förenad
befattning kvarstår i statens tjänst såsom innehavare av befattning,
vilken icke är förenad med sådan pensionsrätt.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 286. 9

31 §.

Fjärde huvudtiteln.

1 mom. Försvarsdepartementet, försvarets sjukvårdsförvaltning, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, fiygförvaltningen, försvarsstaben, armén,
marinen, flygvapnet oell kemiska anstalten.

1. I fråga---- pensionsålderns inträde.

2. Där i enlighet med beslut av Kungl. Majit och riksdagen innehavare
av medelst fullmakt tillsatt beställning med denna förenar ordinarie, medelst
förordnande för viss tid tillsatt beställning och därvid frånträder de löneförmåner,
som äro förenade med fullmaktsbeställningen, skall vid reglementets
tillämpning iakttagas, dels att tjänstepensionsavdrag verkställas allenast i
förordnandebeställningen, dels ock, där avgång samtidigt sker från båda beställningarna,
att allenast en tjänstepension eller en tjänstelivränta må utgå
ävensom att grundbeloppet av pensionen eller livräntebeloppet skall motsvara
det högsta av de för de särskilda beställningarna beräknade beloppen.

3. Beställningshavare, som avses i militära avlöningsreglementet eller
manskapsavlöningsreglementet, ävensom beställningshavare å reservstat må,
oavsett stadgandena i 17 §, såsom tjänstår tillgodoräknas följande tid, nämligen a)

officer (musikdirektör)---sådan tid;

b) beställningshavare, som innehaft anställning i reserv vid försvarsväsendet
eller såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av andra
graden eller marinläkarstipendiat, tid, varunder han fullgjort tjänstgöring i
sådan anställning; samt

c) beställningshavare, som haft avsked med tillstånd att under viss tid såsom
lönlös kvarstå över stat, tid för därunder fullgjord tjänstgöring vid försvarsväsendet.

Annan icke-ordinarie —--manskap vid förs vars väsendet.

Vid tjänstårsberäkning---— till efterrättelse.

4. För beställningshavare å reservstat skall grundbeloppet av sjukpension
utan avseende å bestämmelserna i 20 § motsvara grundbeloppet av den
ålderspension, som skulle hava tillkommit beställningshavaren, därest han
imder oförändrade förhållanden kvarstått i sin beställning till pensionsålderns
inträde. Sjukpensionens grundbelopp må likväl icke överstiga grundbeloppet
av den sjukpension, som skulle hava utgått, örn beställningshavaren
intill avgången kvarstått å aktiv stat och innehaft beställning å sådan stat
tillhörande lönegrad motsvarande den, till vilken lians reservstatsbeställning
är hänförlig, eller, såvitt angår till lönegraden ObRs hänförlig beställningshavare,
innehaft beställning å aktiv stat tillhörande lönegraden Ob 2 militära
avlöningsreglementet.

5. Ordinarie beställningshavare, som är att hänföra till militär eller civilmilitär
personal, är efter avgång från tjänsten med ålders- eller förtidspension
eller med förordnandepension i andra fall än i 24 § 1 mom. första

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

stycket b) avses pliktig att inträda i vederbörlig reserv och kvarstå i reserven
intill fyllda 70 år, om han innehaft beställning, för vilken gäller en pensionsålder
av 65 år eller som tillsättes medelst förordnande för viss tid, och i
annat fall intill fyllda 65 år, med skyldighet att i reserven fullgöra tjänstgöring
i enlighet med vad därom av Kungl. Majit stadgas.

Erhåller pensionstagare —--anställningen upphör.

Har pensionstagare — —- — främmande tjänst.

Där tjänstepension---två tredjedelar.

6. Har den —--erhålla tjänstelivränta.

2 mom. Försvarets läroverk.

Beträffande tid för inträdet av pensionsålder för vissa tjänstemän samt i
fråga örn rektorsbefattning skola de i 33 § meddelade bestämmelserna äga
motsvarande tillämpning.

3 mom. Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar och garnisonssjukhusen.

Bestämmelserna i 1 mom. skola äga motsvarande tillämpning beträffande
beställningshavare, vilken är underkastad militära avlöningsreglementet.

32 §.

Femte huvudtiteln.

5 mom. Poliskåren i Boden.

Ordinarie och extra ordinarie manlig befattningshavare tillhörande lönegraden
A 18, Eo 18 eller lägre lönegrad, är efter avgång från tjänsten med
ålders- eller förtidspension pliktig att inträda i poliskårens reserv och kvarstå
i reserven intill fyllda 65 år, med skyldighet att tjänstgöra, då Kungl.
Majit därom förordnar.

Därest pensionstagare, som avses i nästföregående stycke, före den tidpunkt,
då skyldigheten att kvarstå i reserven upphör, erhåller avsked från
anställningen i reserven eller, utan att hava erhållit avsked, upphör att
vara svensk medborgare eller utan vederbörligt tillstånd ingår i främmande
makts krigstjänst, skall gälla vad för sådant fall föreskrives i 31 § 1 mom.
5 punkten andra, tredje och fjärde styckena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286. 11

33 §.

Åttonde huvudtiteln.

De allmänna läroverken, statens skolköksseininarium och hushållsskola,
folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda,
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna samt de
tekniska läroverken.

3. Beträffande innehavare---- äga tillämpning.

I fråga---skall iakttagas,

a) att såsom förutsättning för rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension
för rektorsbefattningen skall gälla, utöver vad i 24 § 1 mom. första stycket
b) och c) samt 24 § 1 mom. sista stycket stadgas, att tjänstemannen jämväl
är berättigad till tjänstepension för lärartjänsten; samt

b) att, där —---beräknade beloppen.

4. övergår rektor — -— — äga tillämpning.

Har med tjänstepensionsrätt förenad rektorsbefattning innehafts under
minst 12 år i oavbruten följd, äger dock tjänstemannen, såframt han inom
viss av Kungl. Maj:t fastställd tid anmäler sin önskan därom, kvarstå vid
rektors tjänstepensionsrätt. I sådant fall skall dels med avseende å tjänstepensionsavdrag
fortfarande tillämpas vad som gäller för den frånträdda rektorstjänsten,
dels ock med avseende å den tjänstepension eller tjänstelivränta,
vartill tjänstemannen må bliva berättigad, iakttagas, att pensionens
grundbelopp respektive livräntans belopp icke må understiga det belopp,
vartill det skulle hava bestämts, om tjänstemannen intill avgången ur tjänst
alltjämt innehaft den frånträdda rektorstjänsten.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

I anslutning till kungörelsens ikraftträdande och med avseende å allmänna
tjänstepensionsreglementets tillämpning från och med nämnda dag å häradshövding
skola gälla följande

Övergångsbestämmelser.

1. Reglementet skall, oavsett stadgandet i 1 § 1 mom. d), icke äga tillämpning
å sådan beställningshavare å reservstat, vilken åtnjuter avlöning enligt
förordningen den 23 juli 1936 (nr 474) angående arméns reservstater eller
förordningen samma dag (nr 476) angående kustartilleriets reservstat.

2. Häradshövding, för vilken lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension omedelbart före den 1 juli 1943 gällt
i sin lydelse före den 1 juli 1935, äger ulan hinder av stadgandet i 8 § 1 mom.

a) kvarstå i tjänst intill fyllda 70 år, örn han den 1 juli 1943 eller dessförinnan
fyllt 67 år, intill fyllda 69 år, om han vid sistnämnda tidpunkt fyllt
64 men ej 67 år, och intill fyllda 68 år, örn han vid samma lidpunkt fyllt 61

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

men ej 64 år. Härigenom göres likväl ej ändring i den jämlikt nämnda författningsrum
gällande skyldigheten att avgå från tjänsten för den, sota under
tillhopa sex månader efter den i reglementet stadgade pensionsålderns inträde
åtnjutit tjänstledighet av annan anledning än för fullgörande av offentligt
uppdrag.

3. För innehavare av beställning såsom generalfältläkare skall i fråga om
tjänstepensionsavdrag, pensionsålder och tjänstepensionsunderlag gälla vad i
reglementet i dess lydelse omedelbart före den 1 juli 1943 stadgats med avseende
å beställning tillhörande lönegraden Cb 3 militära avlöningsreglementet.

4. Vid reglementets tillämpning å den, som innehade beställning å reservstat
såsom major omedelbart innan reglementet blev för honom gällande,
skall iakttagas, att tjänstepensionsunderlaget för beställningen ej må understiga
den pension jämte procentuellt dyrtidstillägg därå vid indextalet 156
(juli 1914 = 100), som enligt därom gällande föreskrifter skolat tillkomma
beställningshavaren, om han ej blivit underkastad reglementet.

5. För den, som innehaft beställning å reservstat utan att detta reglemente
därvid ägt tillämpning, må tid för sådant tjänstinnehav, ändå att detta ej följer
av reglementets bestämmelser, tillgodoräknas såsom tjänstår i samma omfattning
som om reglementet under nämnda tid varit för honom gällande.

6. Vid bestämmande av tjänstepension eller tjänstelivränta för lärare, för
vilken omedelbart före den 1 juli 1943 enligt därom meddelade bestämmelser
tillämpats tjänstepensionsavdraget för av honom tidigare innehavd rektorsbefattning,
skall iakttagas, att pensionens grundbelopp respektive livräntans
belopp icke må understiga det belopp, vartill det skulle hava bestämts,
örn reglementet alltjämt gällt i sin tidigare lydelse.

7. Den i 10 punkten av de vid reglementet fogade övergångsbestämmelserna
förekommande hänvisningen till 31 § 2 punkten reglementet skall efter
denna kungörelses ikraftträdande avse 31 § 1 mom. 3 punkten reglementet.

Kungl. Majlis proposition nr 286.

Bilaga A.

Pensionsåldersförteckning tillhörande allmänna tjänste
pensionsreglem entet.

För innehavare--— angivna levnadsålder.

A. Befattningshavare i allmänhet.1

Befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Eldare av 2:a klass..................

Kansliskrivare ......................

B. Befattningshavare vid vissa verk.1 1 2

	Lev-		Lev- i
Verk och befattningar	nads- ålder,	Verk och befattningar	nads- ålder,
	år		år
1. Allmänna civilförvaltningen		Marinförvaltningen.
och försvarsväsendet.		Andre kemist på övergångsstat ......	63
		Kemist ............................	63
Andra huvudtiteln.		Försvarsstaben.
		Maskinist ..........................	63
Tredje huvudtiteln.		Armén.1
		Löjtnant vid intendenturkåren........	55
Utrikesdepartementet.		Musikdirektör ......................	55
Kanslist............................	63	Kapten vid fälttygkåren ............	55
Beskickningar och konsulat.		Kapten vid fortifikationskåren........	55
		Kapten vid intendenturkåren ........	55
		Sergeant vid fortifikationskåren......	55
Fjärde huvudtiteln.		Fanjunkare vid fortifikationskåren....	55
		Poliskonstapel ......................	55
Försvarets civilförvaltning.		Polisöverkonstapel ..................	55
	63	Bataljonsveterinär ..................	60
	Bataljonsläkare......................	60
Arméförvaltningen.		Regementsveterinär..................	60
Förrådsförman......................	63	Regementsläkare....................	60

1 För befattning, som uppförts å övergångsstat från och med den 1 juli 1943 eller senare
tidpunkt, tillämpas samma pensionsålder som gällt omedelbart före överflyttningen till övergångsstat
eller, om lägre pensionsålder gäller för befattning å ordinarie stat med samma tjänstebenämning,
sistberörda pensionsålder. För å övergångsstat tidigare uppförd befattning med
samma tjänstebenämning, som angives i pensionsåldersförteckningen, gäller i förteckningen för
vederbörande befattning upptagen pensionsålder.

2 För beställning å reservstat med samma tjänstebenämning, som angives i pensionsåldersförteckningen,
gäller i förteckningen för vederbörande beställning upptagen pensionsålder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

	Lev-		Lev-
Verk och befattningar	nads- ålder,	Verk och befattningar	nads- ålder,
	år		år
Fältveterinär........................	60	Sjökarteverket.
Fältläkare..........................	60	Gravör ............................	63
Överfältläkaren ....................	60	Ritare..............................	63 1
överfältveterinären..................	60	Förste gravör ......................	63 1
		Förste ritare........................	63 i
Marinen.1
; Löjtnant vid marin intendenturkåren..	55	Garnisons] ukh usen.	55 \|
1 J 1 Musikdirektör ......................	55	Sjuksköterska ......................
j Kapten vid marinintendenturkåren .. \| Kommendörkapten av 2. graden vid	55	Bataljonsläkare...................... Femte huvudtiteln.	60 i
marinintendenturkåren............ Kommendörkapten av 1. graden vid	60

marinintendenturkåren ............	60	Statens tvångsarbetsanstalt i Lands-
Marinöverintendenten................	65	krona och statens alkoholistanslalt
Underofficer av 2. graden............	55	därstädes.
[ Flaggunderofficer....................	55	Sjuksköterska på övergångsstat ......	55 1
Polisöverkonstapel, tillika poliskommis-	60	Statens alkoholistanstalt å Venngarn.
Mariningenjör av 2. graden.......... Marinläkare av 1. graden, annan än	60	Statens skyddshem.
1 sjukhusläkare ....................	60
Mariningenjör av 1. graden..........	60	Folkskollärare.......................	60
Specialingenjör av 3. graden..........	60	Rektor .............................	60
Förste mariningenjör................	60	Avdelningsföreståndare, tillika lärare..	60
Specialingenjör av 2. graden..........	60	Avdelningsföreståndare, tillika redo-
Marindirektör av 2. graden..........	60	görare ............................	60 !
Specialingenjör av 1. graden..........	60
Marindirektör av 1. graden..........	60	Landsfiskalerna.
			63 1
Flygvapnet.1
Musikdirektör ......................	55	Poliskåren i Boden.
Kapten i intendenturbefattning......	55	Konstapel ..........................	55
Major i intendenturbefattning........	60	Inspektionskonstapel ................	57
Överstelöjtnant i intendenturbefattning	60	Kriminalkonstapel ..................	57
Chefen för krigsflygskolan............	55	Överkonstapel ......................	57
Chef för flygflottilj..................	55	Poliskommissarie....................	60
Verkmästare av 2. klassen ..........	60	Stadsfiskal..........................	63
Verkmästare av 1. klassen ..........	60
Flygläkare av 1. graden..............	60	Sjätte huvudtiteln.
Flygingenjör av 3. graden............	60	Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Flygingenjör av 2. graden............	60	Järnvägsinspektor ..................	63
Förste flygläkare....................	60	Luftfartsinspektör ..................	63
Flygingenjör av 1. graden............	60
Flygdirektör av 2. graden............	60	Väg förvaltningarna.
Flygöverläkaren.....................	60	Ritare..............................	63
Flygdirektör av 1. graden............	60	Vägmästare ........................	63

1 För beställning å reservstat med samma tjänstebenämning, som angives i pensionsålderstörteckningen,
gäller i förteckningen för vederbörande beställning upptagen pensionsålder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Verk och befattningar	Lev- nads- ålder, år	Verk och befattningar	Lev- nads- ålder, år
övervägmästare .................... Ingenjör............................	63 63	Statens veterinärmedicinska anstalt. Stallförman ........................	63
Vägingenjör ........................	63
Sjunde huvudtiteln.		Tionde huvudtiteln.
Åttonde huvudtiteln.		2. Statens atfärsdrivande verk.
Chalmers tekniska högskola. Eldare, tillika gårdskarl ............ Maskinist .......................... De allmänna läroverken. Lärare i gymnastik med lek och idrott Lärare i musik...................... övningsskollärare ..................	63 63 63 63 63	Postverket. Telegratverket. Statens Järnvägar.
Nionde huvudtiteln.		Statens vattenfallsverk.
''Veterinärhögskolan.		Domänverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Bilaga B.

Tjänståldersförteckning tillhörande allmänna tjänstepensionsreglementet.

För följande---utgöra 25.1

Verk och befattningar

1. Allmänna civilförvaltningen och
försvarsväsendet.

Andra huvudtiteln.

Fjärde huvudtiteln.

Försvarets sjukvårdsförvaltning.

\ Andre byråläkare
| Förste byråläkare
j Byråöverläkare

Försvarsstaben.

j Föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet
på övergångsstat

Arméns

Fänrik

Löjtnant, annan än vid intendenturkåren
Kapten, annan än vid fälttygkåren, fortifikationskåren
och intendenturkåren
Ryttmästare

Sergeant, annan än vid fortifikationskåren
Musiksergeant

Fanjunkare, annan än vid fortifikationskåren

Styckjunkare

Musikfanjunkare

Musikstyckjunkare

Poliskonstapel

Polisöverkonstapel

Verk och befattningar

Bataljonsläkare

Regementsläkare

Fältläkare

överfältläkaren

Marinen.1 2

Löjtnant, annan än vid marinintendenturkåren
Kapten, annan än vid marinintendenturkåren
Flaggkorpral

Mariningenjör av 2. graden
Marinläkare av 1. graden
Mariningenjör av 1. graden
Specialingenjör av 3. graden
Förste mariningenjör
Specialingenjör av 2. graden
Marindirektör av 2. graden
Specialingenjör av 1. graden
Förste marinläkare
Marindirektör av 1. graden

Flygvapnet.2

Löjtnant

Kapten, annan än i intendenturbefattning

Sergeant

Fanjunkare

Flygläkare av 1. graden
Flygingenjör av 3. graden
Flygingenjör av 2. graden
Förste flygläkare
Flygingenjör av 1. graden

1 För befattning, som uppförts å övergångsstat från och med den 1 juli 1943 eller senare
tidpunkt, skall det för hel pension erforderliga antalet tjänstår utgöra 25, såframt nämnda
tjänstålder för hel pension antingen gällt för befattningen omedelbart före överflyttningen till
övergångsstat eller ock gäller för befattning å ordinarie stat med samma tjänstebenämning.

2 För beställning å reservstat med samma tjänstebenämning, som angives i tjänståldersförteckningen,
skall det för hel pension erforderliga antalet tjänstår utgöra 25.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Verk och befattningar	Verk och befattningar
Flygdirektör av 2. graden	Lunds universitet.
Flygöverläkaren	Föreståndare för den zoologiska institutionens
Flygdirektör av 1. graden	entomologiska avdelning
Kemiska anstalten. Professor	Observator Lärare i fysikalisk diagnostik Lärare i ortopedi
Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar.	Lärare i radioterapi
Regementsläkare	Lärare i röntgendiagnostik
Garnisonssjukhusen.	Professor
Sjuksköterska Bataljonsläkare	Tandläkarinstitulet.
Regementsläkare	Professor
Femte huvudtiteln.	Nionde huvudtiteln.
Barnmorskeläroanstaltema.
Överlärare Poliskåren i Boden.	Tionde huvudtiteln.
Konstapel
Inspektionskonstapel Kriminalkonstapel	2. Statens affärsdrivande verk.
Överkonstapel Åttonde huvudtiteln.	Telegratverket.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. t sami. Nr 286.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av allmänna familjepensionsreglementet
den 30 december 1941 (nr 1009).

Härigenom förordnas, dels att 1 § 1 och 2 morn., 6 §, 7 § 1 morn., 10 §
1 morn., 11 och 12 §§, 15 § 2 mom. och 19 § allmänna familjepensionsreglementet
den 30 december 1941 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels att en ny paragraf, betecknad 20 §, av nedan angivna lydelse
skall införas i reglementet, dels ock att nuvarande 20—25 §§ samma reglemente
skola betecknas 21—26 §§, varefter 21 § 4 morn., rubriken till 22 §
och 3 punkten samma paragraf samt 24 § 2 mom. skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.1

1 §■

t mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:

a) befattnings- eller beställningshavare, som är underkastad allmänna
tjänstepensionsreglementet;

b) den som åtnjuter eller äger rätt att komma i åtnjutande av pension
enbgt allmänna tjänstepensionsreglementet; samt

c) den som, efter att hava blivit underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet,
avgått ur statens tjänst utan rätt att för den vid avgångstillfället
innehavda befattningen komma i åtnjutande av pension enligt nämnda reglemente,
under förutsättning att tjänstemannen under sammanlagt minst tre
år före avgången innehaft anställning, som vid nämnda tillfälle varit förenad
med tjänstepensionsrätt, varom i 3 mom. tredje stycket här nedan förmäles.

Bestämmelsen under — -— — nyss sagts.

2 mom. Utöver vad---tjänstepensionsreglementet; samt

d) att med ur statens tjänst avgången befattningshavare, varom under 1
mom. c) förmäles, likställes dels den, som efter avgång från med tjänstepensionsrätt
förenad befattning kvarstår i statens tjänst såsom innehavare av
befattning, vilken icke är förenad med sådan pensionsrätt, dels den, som
efter erhållet avsked från beställning vid försvarsväsendet kvarstår såsom
lönlös över stat, dels ock den, som erhållit pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
men på grund av vad i 14 § 2 mom. andra stycket, 31 §
1 mom. 5 punkten, 31 § 3 mom. eller 32 § 5 mom. nämnda reglemente stadgas
vid frånfället ej vidare uppbär pensionen.

1 Senaste lydelse av 6 § 2 morn., 11 § 2 mom. och 15 § 2 morn., se SFS 1942: 691.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

6 §•

1 mom. Såsom familjepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som i
2 eller 3 mom. här nedan angives för den befattning tjänstemannen innehaft
under tid, för vilken pensionsavdraget verkställes.

Där ordinarie---innehade befattningen.

Vad i---lägre familjepensionsavdrag.

2 mom. För följande befattningar, som äro hänförda till viss löneplan,
skola, där ej annat följer av vad här nedan sägs, familjepensionsavdragen
för år räknat för de särskilda lönegraderna utgöra följande belopp:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

j Löneplan	Lönegrad	Familje- pensions- avdrag kronor	Lönegrad	Familje- pensions- avdrag kronor	Lönegrad	Familje- pensions- avdrag kronor
i Ob	1	474	4	576	7	627
	2	504	5	606
	3	465	6	618
Cb	1	435	3	465	5	606 ~
1	2	504	4	504

C. Beställningar & reservstat.

Lönegrad	Familjepen- sionsavdrag kronor	Lönegrad	Familjepen- sionsavdrag kronor	Lönegrad	Familjepen- sionsavdrag kronor
OaRs	2	192	OaRs 4	324	OaRs 6	435
»	3	267	» 5	366
ObRs		504
TJORS	1	132	TJORS 2	153
CaRs	22	249	CaRs 26	327	CaRs 28	369

D. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

E. Extra ordinarie befattningar.

Oavsett vilken lönegrad beställningen tillhör skall dock för överste å reservstat,
till vilken omedelbart före överflyttningen till sådan stat utgått lön enligt
löneplan Ob, tillämpas det familjepensionsavdrag, som vid tiden för överflyttningen
varit för honom gällande, samt för underofficer å reservstat, som
överflyttats till sådan stat från beställning såsom furir på aktiv stat, tillämpas
ett familjepensionsavdrag för år av 69 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

För tjänsteman---411 kronor.

För extra---ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan--- 435 kronor,

för innehavare av befattning vid universitet eller vid karolinska medikokirurgiska
institutet såsom prosektor, laborator, lärare i ortopedi, medicinsk
radiologi, radioterapi eller röntgendiagnostik, observator, lärare i fysikalisk
diagnostik vid Lunds universitet eller föreståndare för zoologiska institutionens
i Lund entomologiska avdelning 327 kronor,

för sakkunnig---lönegraden A 26.

I fråga---särskilt familjepensionsavdrag.

4 morn. För tjänsteman---delbara tal.

7 §■

1 mom. Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer
efterlevande till

a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial;
ävensom

b) icke-ordinarie befattningshavare med undantag av cheferna för bankoch
fondinspektionen samt sparbanksinspektionen;

allt under förutsättning att befattningshavaren vid sin död kvarstod i tjänst
eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet.

10 §.

1 mom. Familjepensionstalet bestämmes---respektive 25.

11 §•

1 mom. Såsom familjepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som
enligt 2 eller 3 mom. gäller för den familjepensionsberättigande befattning
tjänstemannen innehade vid dödsfallet eller från vilken han dessförinnan avgått
med rätt till pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet.

2 mom. För följande befattningar, som äro hänförda till viss löneplan, skola,
där ej annat följer av vad här nedan sägs, familjepensionsunderlagen för
de särskilda lönegraderna utgöra följande belopp:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pesionns-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

3,156

3,264

3,492

3,036

3,264

Kungl. Majlis proposition nr 286.

C. Beställningar å reservstat.

Lönegrad	Familjepen- sionsunderlag kronor	Lönegrad	Familjepen- sionsunderlag kronor	Lönegrad	Familjepen- sionsunderlag kronor
OaRs 2	1,752	OaRs 4	2,520	OaRs 6	3,036
> 3	2,232	» 5	2,724
ObRs	3,264
TJORS 1	1,224	TJORS 2	1,392
CaRs 22	2,148	CaRs 26	2,532	CaRs 28	2,736

D. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

E. Extra ordinarie befattningar.

Oavsett vilken lönegrad beställningen tillhör skall dock för överste å reservstat,
till vilken omedelbart före överflyttningen till sådan stat utgått lön
enligt löneplan Ob, tillämpas det familjepensionsunderlag, som vid tiden för
överflyttningen varit för honom gällande, samt för underofficer å reservstat,
som överflyttats till sådan stat från beställning såsom furir på aktiv
stat, tillämpas ett familjepensionsunderlag av 792 kronor.

För tjänsteman — — — 2,928 kronor.

För extra — — — ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan —-- 3,036 kronor, samt

för innehavare av befattning vid universitet eller vid karolinska medikokirurgiska
institutet såsom prosektor, laborator, lärare i ortopedi, medicinsk
radiologi, radioterapi eller röntgendiagnostik, observator, lärare i fysikalisk
diagnostik vid Lunds universitet eller föreståndare för zoologiska institutionens
i Lund entomologiska avdelning 2,532 kronor.

1 fråga —--särskilt familjepensionsunderlag.

12 §.

Såsom tjänstår--— av familjepension

a) tid, som---allmänna tjänstepensionsreglementet,

b) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt familjepensionsreglementet
för prästerskapet, jämväl där sådant icke följer av stadgandet under
a), samt

c) tid, som---åtnjöt förtidspension.

Därest det---tjänstepensionsreglementet avses.

15 §.

2 mom. Familjepensionsunderlagen för--— följande belopp:

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

Löneplan	Lönegrad	Familje- pensions- underlag kronor	Lönegrad	Familje- pensions- underlag kronor	Lönegrad	Familje- pensions- underlag kronor
C	1	2,328	7	2,940	13	3,733
	2	2,388	8	3,036	14	3,780
	3	2,448	9	3,132	15	3,780
	4	2,640	10	3,264	16	4;020
	5	2,868	11	3,384	17	4,020
	6	2,868	12	3,660
E	1	2,448	6	2,640	11	2,868
	2	2,544	7	2,640	12	2,868
	3	2,544	8	2,640	13	2,868
	4	2,544	9	2,640	14	2i868
	5	2,544	10	2,868

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Löneplan	Lönegrad	Familje- pensions- underlag kronor	Lönegrad	Famil] e-pensions-underlag kronor	Lönegrad	Familje- pensions- underlag kronor
Ob	3	3,132	6	3,732
	5	3,660	7	3,780
Cb	3	3,132	4	3,264	5	3,660

C. övriga här avsedda befattningar:

chefen för bank- och fondinspektionen: 3,780 kronor,
chefen för sparbanksinspektionen: 3,036 kronor.

19 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad under 2—4 avd. stadgas skola
i fråga om vissa tjänstemän gälla de särskilda bestämmelser, som här nedan
under 20—25 §§ meddelas.

20 §.

Fjärde huvudtiteln.

1 mom. Arméförvaltningen och armén.

Där i enlighet med beslut av Kungl. Majit och riksdagen innehavare av
medelst fullmakt tillsatt beställning med denna förenar ordinarie, medelst
förordnande för viss tid tillsatt beställning och därvid frånträder de löneförmåner,
som äro förenade med fullmaktsbeställningen, skall familjepensionsavdrag
verkställas allenast i förordnandebeställningen.

Där avliden beställningshavare vid frånfället innehade familjepensionsrätt
enligt detta reglemente såväl för fullmaktsbeställning som för förord -

Kungl. Majlis proposition nr 286.

nandebeställning, må, oavsett bestämmelsen i 3 § första stycket, allenast en
familjepension eller en familjelivränta utgå. Familjepensionstalet för nämnda
förmån skall motsvara det högsta av de för de särskilda beställningarna
beräknade familjepensionstalen.

2 mom. Försvarets läroverk.

I fråga om rektorsbefattning skola de i 22 § meddelade bestämmelserna
äga motsvarande tillämpning.

21 §.

Femte huvudtiteln.

4 mom. Länsstyrelserna.

För landshövding skall, utan hinder av vad i 10 § 1 mom. stadgas, familjepensionstalet
motsvara familjepensionsunderlaget, där antalet tjänstår
uppgår till minst 20. Är tjänstårens antal mindre, skall familjepensionstalet
motsvara familjepensionsunderlaget minskat med 1/80 för varje full fjärdedel
av år, varmed antalet tjänstår understiger 20.

22 §.

Åttonde huvudtiteln.

De allmänna läroverken, statens skolköksseminarium och hushållsskola,
folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda,
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna samt de
tekniska läroverken.

3. Beträffande avliden---äga tillämpning.

Där den, som innehaft med tjänstepensionsrätt förenad rektorsbefattning
under minst 12 år i oavbruten följd, på sätt i 33 § 4 punkten andra stycket
allmänna tjänstepensionsreglementet sägs kvarstår vid rektors tjänstepensionsrätt,
skall han jämväl kvarstå vid rektors familjepensionsrätt. I sådant
fall skall dels med avseende å familjepensionsavdrag fortfarande tillämpas
vad som gäller för den frånträdda rektorst jönsten, dels ock med avseende
å den familjepension eller familjelivränta, vartill rätt må föreligga efter
tjänstemannens frånfälle, iakttagas, att familjepensionstalet icke må understiga
det tal, vartill det skulle hava bestämts, om tjänstemannen intill dödsfallet
eller avgången ur tjänst alltjämt innehaft den frånträdda rektorstjänsten.

Kungl. Majlis proposition nr 286.

24 §.

Tionde huvudtiteln.

2 mom. Navigationsskolorna.

I fråga om rektorsbefattning skola de i 22 § meddelade bestämmelserna
äga motsvarande tillämpning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

I anslutning till kungörelsens ikraftträdande skola gälla följande

Övergångsbestämmelser.

1. Beträffande den, som innehar eller innehaft beställning å någon av
krigsmaktens reservstater och för vilken allmänna familjepensionsreglementet
omedelbart före den 1 juli 1943 varit tillämpligt, skall reglementet, såframt
han icke är underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet, alltjämt tilllämpas
i sin omedelbart före nämnda dag gällande lydelse.

2. Beträffande innehavare av beställning såsom generalfältläkare skall i
fråga om familjepensionsavdrag och familjepensionsunderlag gälla vad i
allmänna familjepensionsreglementet i dess lydelse omedelbart före den 1
juli 1943 stadgats med avseende å beställning tillhörande lönegraden Cb 3
militära avlöningsreglementet.

3. Beträffande den, som innehade beställning å reservstat såsom generalmajor
omedelbart innan allmänna tjänstepensionsreglementet blev för honom
gällande, skola för nämnda beställning tillämpas ett familjepensionsavdrag
av 576 kronor och ett familjepensionsunderlag av 3,492 kronor.

4. Vid allmänna familjepensionsreglementets tillämpning beträffande den,
som innehaft beställning å reservstat utan att allmänna tjänstepensionsreglementet
därvid ägt tillämpning, må tid för sådant tjänstinnehav tillgodoräknas
såsom tjänstår, ändå att detta ej följer av förstnämnda reglementes bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 3 § 1 morn., 9 § 1 mom. samt
14 § 2 och 4 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18

juli 1942 (nr 699).

Härigenom förordnas, att 3 § 1 morn., 9 § 1 mom. samt 14 § 2 och 4 mom.
folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 skola hava ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

1 mom. Fråga om---reglemente prövas

a) i fall som avses i 6 § 3 mom. och 10 § 2 mom. av Kungl. Maj:t; samt

b) i andra fall av statens pensionsanstalt.

Pension eller---statens pensionsanstalt.

9 §■

1 mom. Beslut om befattningshavares avsked eller entledigande må icke
meddelas utan att frågan örn befattningshavarens rätt att komma i åtnjutande
av tjänstepension, där sådan fråga förekommer, dessförinnan avgjorts eller
i samband med beslutet avgöres.

Underlåter befattningshavare---entlediga befattningshavaren. 14

14 §.

2 mom. Såsom tjänstår må jämväl, i den mån ej annat följer av stadgandet
i 4 mom. andra stycket, tillgodoräknas dels tid, varunder befattningshavare
varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente
innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser
med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas, dels ock tid i
övrigt, vilken befattningshavaren ägt räkna såsom tjänstår enligt de andra
tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han sålunda
varit senast underkastad, dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats
enligt föreskrifterna i 1 mom.

4 mom. Vid tjänstårsberäkning----av befattningarna.

Såsom inskränkning i vad i 2 mom. samt nästföregående stycke stadgats
gäller, att av tid, varunder befattningshavaren innehaft beställning å någon
av krigsmaktens reservstater, må tillgodoräknas allenast tid för i beställningen
fullgjord tjänstgöring, såframt ej Kungl. Maj:t annat medgiver.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

För den, som innehaft beställning å reservstat utan att därvid vara underkastad
allmänna tjänstepensionsreglementet den 30 december 1941 (nr 1008),
må tid för sådant tjänstinnehav, ändå att sådant icke följer av bestämmelserna
i detta reglemente, tillgodoräknas såsom tjänstår, dock med den inskränkning,
som angives i 14 § 4 mom. andra stycket.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 12 § folkskolans familjepensionsreglemente
den 18 juli 1942 (nr 700).

Härigenom förordnas, att 12 § folkskolans familjepensionsreglemente den
18 juli 1942 skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

12 §.

Såsom tjånstår räknas vid bestämmande av familjepension

a) tid, som---folkskolans tjänstepensionsreglemente,

b) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt familjepensionsreglementet
för prästerskapet, jämväl där sådant icke följer av stadgandet under
a), samt

c) tid, som---pensionsålderns inträde.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

Såvitt angår den, som innehaft beställning å någon av krigsmaktens reservstater
och därvid åtnjutit avlöning antingen enligt föreskrifterna i förordningen
den 23 juli 1936 (nr 474) angående arméns reservstater eller förordningen
samma dag (nr 476) angående kustartilleriets reservstat eller ock enligt
tidigare meddelade föreskrifter, må tid för sådant tjänstinnehav tillgodoräknas
såsom tjänstår, ändock att detta icke följer av vad i 12 § a) sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 maj
1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1943 dagtecknad proposition, nr
169, ha förslag på min hemställan förelagts riksdagen örn vidtagande av
vissa ändringar i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Nämnda
förslag avsågo ändringar i pensionsvillkoren för ordinarie tjänstemän, tillsatta
medelst förordnande för viss tid, samt med dem i pensionsavseende likställda
befattningshavare.

Jag anhåller nu att få anmäla förslag till ytterligare ändringar i allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena samt till ändringar i vissa andra
pensionsförfattningar, nämligen 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension samt folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen.
Dessa förslag äro i första hand betingade av den pensionsreglering för
personal tillhörande krigsmaktens reservstater, varom förslag förelagts riksdagen
i propositionen nr 143 angående krigsmaktens reservpersonal, samt av
vissa organisations- och löneregleringsåtgärder inom den civila och militära
förvaltningen. Vidare har det befunnits lämpligt att samtidigt med de sålunda
avsedda, jämförelsevis omfattande förändringarna i pensionsreglementena
företaga vissa jämkningar av mera underordnad betydelse, vilka under
reglementenas tillämpningstid visat sig vara påkallade.

Jag anhåller vidare att få anmäla vissa förslag rörande pensionsfrågor,
vilka icke äro av beskaffenhet att böra föranleda ändringar i pensionsreglementena
men för vilkas genomförande påkallas riksdagens medverkan. Den
mest omfattande av dessa frågor sammanhänger med det förstatligande av
den allmänna väghållningen på landet, varom principbeslut fattades vid
fjolårets riksdag och närmare utformade förslag förelagts innevarande års
riksdag genom propositionerna nr 223 och 224.

Kungl. Majlis proposition nr 286.

1. Pensionsprövande myndighet vid tvångspensionering.

Enligt 5 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet prövas frågor om
rätt att komma i åtnjutande av förtidspension eller förordnandepension av
Kungl. Maj:t. Frågor om rätt att komma i åtnjutande av pension i andra
fall prövas av den myndighet, som har att fastställa pensionsförmånens belopp.
Sistnämnda förfaringssätt är bland annat tillämpligt i sådana i 8 §
4 mom. tjänstepensionsreglementet avsedda fall, där Kungl. Majit förklarar
tjänsteman skyldig att avgå och entledigar honom (s. k. tvångspensionering).
Enligt 11 § 1 och 2 mom. får entledigande ej ske utan att frågan om rätt till
pension dessförinnan avgjorts eller i samband med entledigandet avgöres.

Bestämmelser motsvarande dem, som innefattas i nu nämnda författningsrum,
finnas i 3 § 1 morn., 6 § 3 mom. och 9 § 1 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente.
Enligt sistnämnda författningsrum må entledigande ej ske
utan att frågan om rätt till pension dessförinnan avgjorts.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 167 med förslag
till tjänste- och familjepensionsreglementen för de högre kommunala
skolorna har (sid. 39) föreslagits, att fråga om rätt till pension i samband
med tvångsentledigande skall prövas av Kungl. Maj :t, då fråga är om befattningshavare,
som avses i nämnda tjänstepensionsreglemente. Beträffande skälen
härför torde få hänvisas till propositionen. I anslutning till vad sålunda
föreskrivits torde 5 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet och 3 §
1 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente böra jämkas på sådant sätt,
att frågan örn rätt att komma i åtnjutande av pension avgöres av Kungl.
Majit i de i 8 § 4 mom. förstnämnda reglemente och 6 § 3 mom. sistnämnda
reglemente avsedda fallen. I samband härmed bör en jämkning vidtagas i avfattningen
av 9 § 1 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente.

2. Rätt till förordnandepension samt tjänste- och familjelivränta.

Enligt 24 § 1 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet förutsättes för
rätt att komma i åtnjutande av förordnandepension, att vederbörande tjänsteman
avgår ur statens tjänst. Enahanda förutsättning gäller enligt 26 § 1
mom. samma reglemente för rätt till tjänstelivränla och enligt 1 § 1 mom.
allmänna familjepensionsreglementet för rätt till familjelivränta. Rätt till
pension respektive livränta är självfallet avsedd att föreligga jämväl örn vederbörande
tjänsteman efter avgång från den pensionsberättigande befattningen
skulle komma att kvarstå i statens tjänst såsom innehavare av befattning,
vilken icke är förenad med tjänstepensionsrätt. Det har funnits önskvärt,
att ett förtydligande tillägg härom införes i nämnda författningsrum i
tjänstepensionsreglementet. I anslutning härtill bör vidtagas viss komplettering
av stadgandet i 1 § 2 mom. d) familjepensionsreglementet. Förslag till
ändring i annat hänseende av bland annat 24 § 1 mom. tjänstepensionsreglementet
har framlagts i propositionen nr 169 till innevarande års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

3. Vissa av ändringar i militära löneplaner föranledda ändringar
i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

Enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena gälla delvis skilda
bestämmelser för å ena sidan ordinarie tjänster tillsatta medelst fullmakt
(konstitutorial) och å andra sidan ordinarie tjänster tillsatta medelst förordnande
för viss tid. Det för fullmaktstjänsterna gällande pensionsåldersbegreppet
har ingen tillämplighet beträffande förordnandetjänsterna. För rätt
att komma i åtnjutande av tjänstepension gälla andra förutsättningar för förordnande-
än för fullmaktstjänster Delvis i anslutning härtill ha för förordnandetjänster
fastställts tjänstepensionsunderlag, som stå i annan relation
till lönen än som gäller för fullmaktstjänst i motsvarande löneläge. Då
tjänstepensionsavdragen, familjepensionsunderlagen och familjepensionsavdragen
korrespondera mot tjänstepensionsunderlagen, föreligga även i dessa
hänseenden olikheter mellan fullmakts- och förordnandetjänster.

Inom militära avlöningsreglementets tillämpningsområde förekomma för
närvarande förordnandetjänster i lönegraderna Ob 5 och 4 samt Cb 2. För
dessa lönegrader ha på grund därav upptagits pensionsunderlag i de kapitel
av pensionsreglementena, som innehålla bestämmelser för tjänstemän,
tillsatta medelst förordnande. Pensionsunderlagen och pensionsavdragen
överensstämma med motsvarande belopp för lönegraderna C 14, 13 och 9
civila avlöningsreglementet, vilka upptaga samma lönebelopp som förstnämnda
lönegrader eller respektive 24,000, 22,000 och 17,000 kronor.

I nämnda lönegrader inom löneplanerna Ob och Cb förekomma å andra
sidan icke några fullmaktstjänster. På grund härav har i pensionsreglementena
icke angivits vare sig pensionsålder eller något för tjänstemän i allmänhet
gällande pensionsunderlag för lönegraderna Ob 5 och 4 samt Cb 2. Detta
har däremot skett i fråga om övriga lönegrader inom löneplanerna Ob och
Cb. Pensionsåldern utgör 60 år för lönegraderna Ob 1 och 2 samt 65 år för
lönegraderna Ob 3 och Cb 1 och 3. I lönehänseende motsvaras lönegraden
Cb 1 av lönegraden B 1 civila avlöningsreglementet (14,000 kronor), lönegraden
Ob 2 av lönegraden B 2 nämnda reglemente (16,000 kronor) samt
lönegraderna Ob 3 och Cb 3 av lönegraden B 3 i det civila reglementet
(18,000 kronor); samma motsvarighet råder i fråga örn pensionsunderlag och
pensionsavdrag. För lönegraden Ob 1 med ett lönebelopp av 15,000 kronor
ha med utgångspunkt från vad som gäller för lönegraderna B 1 och
B 2 beräknats pensionsunderlag och pensionsavdrag i relation till löneställningen.

I en förut denna dag beslutad proposition ha föreslagits ändringar i militära
avlöningsreglementet innebärande ändrad konstruktion av löneplanerna
Ob oell Cb. Under det att dessa löneplaner för närvarande upptaga 5 respektive
3 lönegrader, skola de efter ändringarna innehålla 7 respektive 5 lönegrader.
I båda löneplanerna skola utöver de nuvarande lönegraderna upptagas
lönegrader nied 20,000 kronors lön, avsedda för förordnandetjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Vidare skall löneplanen Ob utökas med en lönegrad med 17,000 kronors lön,
likaledes avsedd för förordnandetjänst, och löneplanen Cb med en lönegrad
med 16,000 kronors lön avsedd för fullmaktstjänst. Efter de nya lönegradernas
införande med därav föranledd omnumrering av de nuvarande lönegraderna
erhålla löneplanerna följande konstruktion. Löneplanen Ob skall innehålla
lönegrader med ordningsnumren 1—7 och lönebeloppen 15,000,
16,000, 17,000, 18,000, 20,000, 22,000 och 24,000 kronor. Lönegraderna 1, 2
och 4 skola användas för fullmaktstjänster, lönegraderna 3 och 5—7 för förordnandetjänster.
Löneplanen Cb skall innehålla lönegrader med ordningsnumren
1—5 samt lönebeloppen 14,000, 16,000, 17,000, 18,000 och 20,000
kronor. Av dessa skola lönegraderna 1 och 2 användas för fullmaktstjänster
samt 3—5 för förordnandetjänster.

Vid genomförande av nämnda förslag påkallas vissa ändringar i allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena. Pensionsåldern bör angivas till 60
år för lönegraderna Ob 1 och 2 samt 65 år för lönegraderna Ob 4 samt Cb 1
och 2. De pensionsunderlag och pensionsavdrag, som för närvarande angivas
för fullmaktslönegraden Ob 3, böra i stället hänföra sig till lönegraden Ob 4.
Motsvarande belopp för fullmaktslönegraden Cb 3 böra utgå, och å andra
sidan böra pensionsunderlag och pensionsavdrag fastställas för den nya fullmaktslönegraden
Cb 2. Sistnämnda lönegrad överensstämmer i lönehänseende
med lönegraden Ob 2 militära avlöningsreglementet och lönegraden
B 2 civila avlöningsreglementet, varför även dessa lönegraders pensionsunderlag
och pensionsavdrag böra gälla för densamma. Vad härefter angår
de för förordnandetjänster avsedda lönegraderna, böra de belopp, som
för närvarande angivas för lönegraderna Ob 5 och 4 samt Cb 2, i stället
hänföras till lönegraderna Ob 7 och 6 samt Cb 3. För de nya lönegraderna
Ob 5 och Cb 5 med 20,000 kronors lön böra med hänsyn till överensstämmelsen
i fråga örn lönebelopp och användning fastställas samma pensionsunderlag
och pensionsavdrag som för lönegraden C 12 civila avlöningsreglementet.
På motsvarande sätt böra för den nya lönegraden Ob 3 fastställas
samma belopp, som gälla för den nuvarande lönegraden Cb 2, vilken
enligt vad som angivits framdeles skall benämnas Cb 3. Vad slutligen angår
den nya löpegraden Cb 4, upptager denna samma lönebelopp, 18,000 kronor,
som den nuvarande lönegraden Cb 3 men är i motsats till denna avsedd för
förordnandetjänster. Då ifrågavarande nya lönegrad såväl i fråga om lönebelopp
som användningssätt överensstämmer med den civila lönegraden C 10,
böra för densamma fastställas samma pensionsunderlag och pensionsavdrag
som för nämnda lönegrad.

I anslutning till den avsedda utökningen av antalet för militära och civilmilitära
förordnandetjänster avsedda lönegrader böra lämpligen de tabeller
över pensionsunderlagen, som finnas intagna i 24 § 4 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet
och 15 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet,
erhålla samma uppställning som för fullmaktstjänsterna kommit till användning
i 16 § 2 mom. tjänstepensionsreglementet och 11 § 2 mom. familjepensionsreglementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2SG.

De förordade ändringarna i militära avlöningsreglementets löneplaner ha
avsetts skola träda i kraft den 1 juli 1943. I överensstämmelse härmed ha
de nya lönegradsbeteckningarna kommit till användning i de personalförteckningar,
som genom propositionen nr 235 framlagts för riksdagens godkännande.
Jämväl de föreslagna ändringarna i pensionsreglementena böra träda
i kraft den 1 juli 1943. I propositionen nr 235 har emellertid förutsatts, att
intill dess försvarets sjukvårdsförvaltning organiserats, vilket icke beräknats
kunna ske från och med början av budgetåret 1943/44, den medelst fullmakt
tillsatta, hittills i nuvarande lönegraden Cb 3 uppförda beställningen såsom
generalfältläkare skall vara placerad i nya lönegraden Cb 4 för att sedermera,
i och med tillsättandet av beställningen såsom generalläkare och chef för
sjukvårdsförvaltningen, utgå ur personalförteckningen. Med hänsyn härtill
böra i anslutning till ändringarna i pensionsreglementena meddelas övergångsbestämmelser
av innebörd, att för beställningen såsom generalfältläkare
skall i fråga om pensionsålder, tjänste- och familjepensionsavdrag samt
tjänste- och familjepensionsunderlag gälla vad i reglementena i deras lydelse
omedelbart före den 1 juli 1943 stadgats med avseende å beställning tillhörande
lönegraden Cb 3 militära avlöningsreglementet.

4. Vissa frågor rörande tjänstårsberäkning.

I 17 § och 31 § 2 punkten allmänna tjänstepensionsreglementet äro vissa
bestämmelser meddelade i fråga om beräkning av tjänstår. För bestämmelsernas
innehåll torde få lämnas följande redogörelse.

Enligt 17 § 1 mom. må såsom tjänstår tillgodoräknas tid före pensionsålderns
inträde, under vilken tjänsteman varit underkastad reglementet. Vid
tjänstårsberäkningen skall dock avdrag göras för tid, under vilken ledighet
av visst slag åtnjutits.

Enligt 17 § 2 mom. må såsom tjänstår jämväl tillgodoräknas tid, varunder
tjänsteman varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser, i den omfattning
sådan tid fått tillgodoräknas enligt berörda bestämmelser med därtill
hörande övergångsstadganden, ävensom tid i övrigt, vilken tjänstemannen
ägt räkna såsom tjänstår enligt de i reglementet ej innefattade tjänstepensionsbestämmelser
med övergångsstadganden, vilka han senast varit underkastad,
allt i den mån tiden ej tillgodoräknats enligt föreskrifterna i 1 mom.
Reservstatstid må likväl tillgodoräknas endast i den mån i reglementet meddelade
särskilda bestämmelser därtill föranleda. Sådana bestämmelser finnas
meddelade i 31 § 2 punkten b) med avseende å beställningshavare, som avses
i militära avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet och som
från reservstat övergått till beställning på aktiv stat; sådan beställningshavare
må såsom tjänstår tillgodoräknas den tid, varunder han fullgjort tjänstgöring

1 reservstatsbeställningen, ävensom av tid i övrigt, varunder beställningshavaren
tillhört reservstaten, den del Kungl. Majit bestämmer.

17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet innehåller, alt på prövning
i den ordning Kungl. Majit föreskriver beror, örn och i vad mån såsom
tjänstår må tillgodoräknas tid varunder tjänsteman, i andra fall än i 1 och

2 mom. avses, fullgjort arbete eller uppdrag i eller utom statens tjänst. Delvis
såsom undantag från denna bestämmelse om prövning i varje särskilt fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

finnas vissa tillgodoräkningsbestämmelser för beställningshavare vid försvarsväsendet
meddelade i 31 § 2 punkten.

Bestämmelserna i 17 § -4 mom. avse att reglera tjänstårsberäkningen i sådant
fall, där en tjänsteman samtidigt innehaft mer än en med tjänstepensionsrätt
förenad befattning. I princip få de parallella tjänståren sammanräknas,
dock med viss maximering.

I ett följande sammanhang framläggas förslag örn inordnande under allmänna
tjänstepensionsreglementet av personal tillhörande krigsmaktens reservstater.
I anslutning till de uttalanden, som göras i nämnda sammanhang,
böra vissa ändringar vidtagas i tjänstepensionsreglementets regler örn tjänstårsberäkningen,
åsyftande att dessa skola erhålla i huvudsak följande innebörd.
Ä ena sidan skall den, som avgår med rätt till pension eller livränta
från reservstatsbeställning, äga tillgodoräkna reservstatstiden såsom tjänstår
i full utsträckning, vare sig han därunder varit underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet
eller andra tjänstepensionsbestämmelser. Å andra sidan
skall den, som avgår med rätt till pension eller livränta från befattning av
annat slag än reservstatsbeställning men tidigare innehaft sådan beställning,
äga av reservstatstiden tillgodoräkna dels tjänstgöringstid, dels ock så stor
del i övrigt, som Kungl. Maj :t bestämmer. Den nuvarande undantagsföreskriften
i 17 § 2 mom. och den specialbestämmelse, som finnes i 31 § 2 punkten
b), böra således utgå och ersättas med ett stadgande, som hänför sig till både
1 och 2 mom. av 17 § och jämväl till den i 4 mom. för närvarande meddelade
föreskriften. Detta stadgande bör lämpligen införas i 17 § 4 mom.

I detta sammanhang bör jämväl en jämkning vidtagas i lydelsen av 17 §
3 mom. Av detta moments nuvarande avfattning framgår ej fullt klart, huruvida
Kungl. Majit äger medgiva tillgodoräkning av sådan tid, varunder tjänsteman
innehaft med tjänstepensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
eller andra tjänstepensionsbestämmelser förenad befattning men som
ej må tillgodoräknas på grund av bestämmelser i 1 och 2 mom. I regel bör
väl tillgodoräkning såsom tjänstår för statlig pensionsförmån ej få ske av
tid, varunder befattningshavare åtnjutit sådan ledighet, som avses i pensionsreglementenas
bestämmelser om avdrag vid tjänstårsberäkningen. Inom vissa
grenar av den offentliga förvaltningen förekommer emellertid en uppdelning
mellan stat och kommun, varvid ej sällan innehavare av till den statliga förvaltningen
hörande, pensionsberättigande tjänst av statsmyndighet förordnas
att uppehålla befattning inom kommunens förvaltningsområde. Exempel härå
föreligger, där hovrätt förordnar innehavare av pensionsberättigande befattning
vid det statliga domstolsväsendet att tjänstgöra såsom borgmästare eller
rådman i stad med egen jurisdiktion eller där justitiekanslern förordnar innehavare
av pensionsberättigande befattning inom det statliga åklagarväsendet
att uppehålla stadsfiskalsbefattning. För dessa och liknande fall synes önskvärt,
att möjlighet hålles öppen att —- på samma sätt som där förordnandet
å den icke statliga befattningen föregått tillträdande av pensionsberättigande
statstjänst — efter prövning av föreliggande omständigheter medgiva tillgodoräkning.
I anslutning härtill torde 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensions -

Kungl. Majlis proposition nr 286.

reglementet lämpligen böra erhålla en på sådant sätt jämkad avfattning, att
på prövning i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver beror, om och i vad
mån tid, varunder tjänsteman fullgjort arbete eller uppdrag i eller utom
statens tjänst, må tillgodoräknas såsom tjänstår, där sådan tillgodoräkning
ej är medgiven enligt särskilt stadgande.

5. Pensionsreglering för häradshövdingar.

Allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena ha hittills icke ägt
tillämpning å häradshövdingarna. För dessa gäller i tjänstepensionshänseende
lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension. I familjepensionshänseende voro häradshövdingarna intill statens
övertagande den 1 juli 1937 av civilstatens änke- och pupillkassa delaktiga
i denna kassa, och för de häradshövdingar, som ägt sådan delaktighet,
gälla numera bestämmelserna i kungörelsen den 4 juni 1937, nr 356.
För andra häradshövdingar regleras familjepensionsförhållandena genom
kungörelsen den 4 juni 1937, nr 357. Samtliga häradshövdingar äro vidare
jämte landssekreterare och landskamrerare skyldiga att tillhöra en för dem
gemensam enskild pensionsförening för understöd åt deras änkor och oförsörjda
barn.

Vid 1942 års riksdag (prop. nr 252; r. skr. nr 488) ha godkänts vissa huvudgrunder
för en omorganisation från och med den 1 juli 1943 av domsagoförvaltningen
m. m., bland annat innebärande en omreglering av häradshövdingarnas
avlöningsförhållanden. Enligt förslag i den till innevarande års
riksdag avlåtna propositionen nr 198 angående vissa anslag till bland annat
häradsrätterna samt i den tidigare denna dag beslutade propositionen med
förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglemenlet m. m. skall civila
avlöningsreglementet från och med den 1 juli 1943 äga tillämpning å häradshövdingarna,
vilka därvid skola tillhöra lönegraden B 2. Därmed bliva häradshövdingarna
underkastade allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.
Vid familjepensionsreglementets tillämpning beträffande nuvarande
häradshövdingar komma emellertid vissa från reglementet avvikande föreskrifter
att tillämpas jämlikt 2 punkten av de vid reglementet fogade övergångsbestämmelserna;
dessa föreskrifter finnas i 5 och 6 §§ kungörelsen den
30 juni 1942 (nr 692) med vissa särskilda övergångsbestämmelser till allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena. I och med inordnandet
under allmänna familjepensionsreglementet skall häradshövdingarnas skyldighet
att tillhöra enskild pensionsinrättning bortfalla.

Vid allmänna tjänstepensionsreglementets tillämpning å häradshövdingarna
skall enligt vad i propositionen nr 252/1942 förordats gälla en särskild
övergångsanordning i fråga om åldersgränsen för häradshövdings avgångsskyldighet.
Enligt civila pensionslagens nuvarande lydelse är häradshövding
på samma sätt som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet i regel avgångsskyldig
först vid 67 års ålder men pensionsberättigad vid avgång, som

Bihang lill riksdagens protokoll 1!M3. 1 saini. Nr 2SG.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S6.

sker då han fyllt 65 år. I denna lydelse, som civila pensionslagen erhållit
genom lag den 30 juni 1934, är den emellertid endast tillämplig å häradshövding,
som utnämnts eller erhållit transport efter den 30 juni 1935
eller ock anmält, att den nya lydelsen må tillämpas på honom. Annan häradshövding
är avgångsskyldig först vid fyllda 70 år och pensionsberättigad
vid avgång som sker då han fyllt 67 år. Med biträdande av ett av 1937 års
domsagoutredning framställt förslag förordades i 1942 års proposition, att häradshövdingar
tillhörande sistnämnda kategori skulle, örn de överginge på
den nya lönestaten och därmed bleve underkastade allmänna tjänstepensionsreglementet,
under en övergångstid av 6 år få bibehållas vid en högre
åldersgräns för avgångsskyldigheten än som följde av reglementets bestämmelser.
Sålunda skulle åldersgränsen bibehållas vid 70 år under de två åren
närmast efter den nya lönestatens ikraftträdande samt därefter utgöra 69 är
under två år och 68 år under de därpå följande två åren. Sänkningen av
åldersgränsen till 67 år avsågs skola bliva fullt genomförd den 1 juli 1949.
Mot vad sålunda anfördes framställde riksdagen icke någon erinran.

Enligt allmänna tjänstepensionsregiementet är domare avgångsskyldig med
rätt till ålderspension innan han uppnått 67 års ålder, örn han under tillhopa
sex månader efter pensionsålderns inträde åtnjutit tjänstledighet av
annan anledning än för fullgörande av offentligt uppdrag. Även 1907 års
civila pensionslag innehåller såväl i den före den 1 juli 1935 som den därefter
gällande lydelsen vissa liknande undantagsföreskrifter, vilka emellertid
äro av delvis annan innebörd. Att på grund härav meddela någon övergångsbestämmelse
till allmänna tjänstepensionsregiementet i anslutning till
dettas ikraftträdande för häradshövdingarna har likväl icke ifrågasatts.

Den av 1942 års riksdag i princip beslutade övergångsanordningen i fråga
örn åldersgränsen för häradshövdings avgångsskyldighet bör lämpligen komma
till uttryck genom en särskild föreskrift i den författning örn ändringar
i allmänna tjänstepensionsregiementet, som betingas av de av mig i annat
sammanhang förordade förslag, vilka beröra reglementet. Denna föreskrift
synes med en av tekniska skäl vidtagen jämkning böra erhålla den utformningen,
att häradshövding, för vilken pensionslagen omedelbart före den l
juli 1943 gällt i sin lydelse före den 1 juli 1935, äger kvarstå i tjänst intill
fyllda 70 år, örn han den 1 juli 1943 eller dessförinnan fyllt 67 år, intill
fyllda 69 år, örn han vid sistnämnda tidpunkt fyllt 64 men ej 67 år, och
intill fyllda 68 år, örn han vid samma tidpunkt fyllt 61 men ej 64 år, dock
att härigenom icke göres ändring i den jämlikt allmänna tjänstepensionsregiementet
gällande avgångsskyldigheten för den, som under tillhopa sex
månader efter pensionsålderns inträde åtnjutit tjänstledighet av annan anledning
än för fullgörande av offentligt uppdrag. Med denna utformning blir
sänkningen av åldersgränsen till 67 år genomförd den 1 juli 1950.

Å häradshövding, som blir underkastad civila avlöningsreglementet och
därmed även allmänna tjänstepensionsregiementet, skall givetvis 1907 års civila
pensionslag icke äga tillämpning. Ändring bör i anledning härav vid -

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

tagas i 2 § civila pensionslagen. Med användande av den genom allmänna
tjänstepensionsreglementet införda beteckningen »av Kungl. Maj:t och riksdagen
antagna tjänstepensionsbestämmelser» bör lagrummet lämpligen erhålla
den innebörden, att från lagens tillämpning undantages — förutom
statsrådsämbete samt befattning, som är uteslutande prästerlig — befattning,
som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet eller andra efter lagens
ikraftträdande av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser.

6. Pensionsreglering Kör personal tillhörande krigsmaktens

reservstater.

Allmänna tjänstepensionsreglementet är för närvarande icke tillämpligt
beträffande beställningshavare å reservstat vid försvarsväsendet. Tjänstepensionsbestämmelserna
för dessa beställningshavare finnas intagna i de författningar,
som reglera reservstaternas organisation, beställningshavarnas
avlöning m. m. Dessa författningar äro förordningarna den 23 juli 1936 (nr
474 och 476) angående arméns reservstater och angående kustartilleriets reservstat.
Ifrågavarande tjänstepensionsbestämmelser innebära i sina huvuddrag
följande.

Avgångsskyldighet föreligger dels då beställningshavare uppnått
den för hans beställning stadgade pensionsåldern, dels då han träffats av
olycksfall eller skada i tjänsten och det behörigen styrkes, att han på grund
därav är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin
tjänst, dels ock då han eljest till följd av behörigen styrkt sjukdom, vanförhet
eller lyte eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden
oförmögen till tjänstgöring. Pensionsåldern utgör 60 år för generalmajor,
överste, fältläkare och regementsläkare, 55 år för major, till arméns
reservstater hörande kompaniofficer vid fälttygkåren, fortifikationskåren
eller intendenturkåren och till kustartilleriets reservstat hörande underofficer
samt 50 år för övriga beställningshavare.

Rätt till pension föreligger för avgångsskyldig beställningshavare.
Dessutom är beställningshavare, som frivilligt avgår ur tjänst före pensionsålderns
inträde men uppnått den för rätt till pension inom lägre beställning
stadgade pensionsåldern, berättigad till pension med det belopp, som skolat
tillkomma honom, örn han vid övergången till reservstat inträtt i den
lägre beställningen. I fråga örn proceduren vid pensionens beviljande
gäller, att arméförvaltningens civila departement respektive marinförvaltningen
skall avgiva yttrande i fråga om avskedssökande beställningshavares
rätt till pension, innan avsked beviljas, och även utfärda pensionsbrev,
men att själva pensionsbeslutet fattas av den avskedsbeviljande
myndigheten.

Pensionens storlek är bortselt från vad nyss nämnts oberoende av
avgångsanledningen, och någon tjänstårsberäkning förekommer ej. Pensionsbeloppen
äro differentierade på liknande sätt som reservstatslönerna, så att
för generalmajor, överste och major gälla enhetliga belopp, medan för övriga
beställningshavare förekommer differentiering efter olika löneklasser.

Den, som av annan anledning än invaliditet eller sjukdom avgått med
pension från reservstatsbeställning, har skyldighet att inträda i
vederbörlig reserv samt att kvarstå i reserven under samma tid och

Kungl. Maj:ts proposition m 286.

med samma skyldigheter som gälla för motsvarande personal på aktiv stat.
Rätten till pension förverkas, om pensionstagaren under reservtiden upphör
att vara svensk medborgare eller ingår i främmande makts krigstjänst.

Beställningshavare å reservstat har att å lönen vidkännas pensionsavdrag,
utgörande för år räknat tre procent av pensionsbeloppet.

Å reservstatspensionerna utgå dyrtidstillägg och för närvarande även kristillägg.

I familjepensionshänseende är reservstatspersonalen liksom personalen på
aktiv stat underkastad allmänna familjepensionsreglementet. Härvid tillämpas
i princip samma familjepensionsunderlag, som gäller för den beställning
på aktiv stat, vilken motsvarar vederbörande reservstatsbeställning,
dock att lägre underlag ej tillämpas än som gällt för vederbörande beställningshavare
omedelbart före hans överflyttning till reservstat. För den, som
å aktiv stat omedelbart före övergången till reservstat innehaft furirsbeställning
-— vilken beställning ej är förenad med familjepensionsrätt —- tillämpas
dock särskilt, lägre underlag.

I en den 5 mars 1943 dagtecknad proposition, nr 143, har framlagts förslag
till ändringar i åtskilliga hänseenden beträffande reservstatspersonalens
avlöningsvillkor m. m. I propositionen lia även föreslagits nya tjänstepensionsbelopp
för reservstatspersonalen. Frågan om en revision i övrigt av gällande
pensionsbestämmelser för denna personalgrupp har däremot avsetts
skola upptagas till behandling i annat sammanhang. Reservstatspersonalens
tjänstepensionsbestämmelser ha nämligen förutsatts skola utbrytas ur den
författning, varigenom reservstaternas organisation och personalens avlöningsförhållanden
m. m. regleras, och i stället inordnas i allmänna tjänstepensionsreglementet.

Jag anhåller nu att få anmäla frågan om de ändringar, som böra vidtagas
i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena med hänsyn till reservstatspersonalens
inordnande under förstnämnda reglemente.

Tjänstepensionsreglementet. De nu gällande bestämmelserna
om reservstatspensioner förete betydande avvikelser från stadgandena i allmänna
tjänstepensionsreglementet. I viss utsträckning bero dessa avvikelser
på reservstatspersonalens säregna antällnings- och avlöningsförhållanden. I
den mån detta är fallet böra även efter reservstatspersonalens inordnande
under allmänna tjänstepensionsreglementet gälla specialbestämmelser för
denna personal. För vissa av de nu föreliggande olikheterna i pensionshänseende
mellan reservstatspersonal och andra statstjänstemän saknas emellertid
bärande reella skäl. Den omständigheten, att pensionsbestämmelserna för
reservstatspersonalen meddelats fristående från de pensionsförfattningar, som
utgjort deras förebild, har föranlett, att dessa bestämmelser erhållit en jämförelsevis
summarisk utformning. Vidare innefattar allmänna tjänstepensionsreglementet
en modernisering av pensionslagstiftningen, som hittills icke
erhållit motsvarighet i reservstatsförordningarna. De avvikelser från allmänna
tjänstepensionsreglementets stadganden, som ha sin grund i dylika förhållanden,
böra självfallet icke bibehållas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Reservstatspersonalens inordnande under allmänna tjänstepensionsreglementet
påkallar ej annan ändring i de allmänna bestämmelser,
vilka ingå såsom en första avdelning av reglementet, än att där bör angivas,
att reglementet äger tillämpning å ordinarie beställningshavare tillhörande
krigsmaktens reservstater.

Då ändring sålunda icke vidtages i reglementets bestämmelser örn pensionsprövande
myndigheter, komma de uppgifter i fråga örn reservstatspersonalens
pensionering, som hittills åvilat arméförvaltningens civila departement och
marinförvaltningen, att överflyttas till statskontoret. Detta har också förutsatts
i den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 180 angående
organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning (sid. 275).

Under allmänna tjänstepensionsreglementets andra avdelning, vilken upplager
bestämmelser örn tjänstepensionsavdrag, böra angivas till
årsbeloppet fastställda pensionsavdrag för reservstatspersonalen. Underdel att
pensionsavdragen enligt gällande reservstatsbestämmelser i alla pensionslägen
utgöra 3 procent av pensionsunderlagen, har i det sakkunnigförslag, som ligger
till grund för propositionen nr 143 till innevarande års riksdag, förordats, att
vid beräkningen av nya pensionsavdrag för reservstatspersonalen samma principer
skola tillämpas som kommit till användning beträffande ordinarie beställningar,
vilka avses i militära avlöningsreglementet. Detta förslag anser
jag mig kunna biträda, ehuru de i propositionen föreslagna reservstatslönerna
äro något lägre än de av nämnda sakkunniga föreslagna. Reservstatspersonalens
tjänstepensionsavdrag böra sålunda beräknas med utgångspunkt från
den relation mellan pensionsavdrag och pensionsunderlag, som gäller för annan
under allmänna tjänstepensionsreglementet inordnad personal. För belysande
av innebörden härav må nämnas, att avdragsbeloppen komma att utgöra
3.0 och 3.4 procent av pensionsunderlaget för underofficerare tillhörande
löneklasserna 1 och 7 samt 3.2 och 5.6 procent av pensionsunderlaget för officerare
tillhörande löneklasserna 4 och 15.

Beträffande frågan, på vad sätt olika löneställningar för reservstatspersonalen
böra betecknas, förutsätter jag, att lönegrads- och löneklassbeteckningar
genomgående komma till användning i den blivande nya reservstatsförordningen.
För de beställningshavare, som enligt hittillsvarande terminologi hänförts
till lönegrader och löneklasser med någon av beteckningarna Oa, UO
och Ca, åtföljd av nummer, bör annan ändring härvid ej vidtagas, än att beteckningen
Rs fogas till litterabeteckningarna för undvikande av sammanblandning
med militära avlöningsreglementets motsvarande beteckningar. För
överstebeställning bör löneställningen betecknas med lönegrad OaRs 6, löneklass
15, och för generalmajorsbeställning med lönegrad och löneklass ObRs
ulan nummerbeteckning.

De i allmänna tjänstepensionsreglementets tredje avdelning innefattade bestämmelserna
örn ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå m. m.
böra erhålla tillämpning även beträffande beställningshavare å reservstat.
Vad nu sagts bör gälla även i fråga örn de i 8 § 4 moni. reglementet meddelade
bestämmelserna örn s. k. tvångspensionering. I fråga örn de pensionsåld -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

rar, som för framtiden böra gälla för beställningshavare å reservstat, har i det
sakkunnigförslag, som ligger till grund för propositionen nr 143, anförts, att
beställningshavare å reservstat böra vara underkastade enahanda bestämmelser,
som gälla för innehavare av motsvarande beställningar på aktiv stat, därvid
pensionsåldern för generalmajor på reservstat liksom för närvarande bör
anknytas till en levnadsålder av 60 år. Jag anser mig böra biträda nämnda
förslag. I enlighet härmed bör pensionsåldern i reglementet angivas till 50 år
för lönegraderna UORs 1 och 2 (sergeant och fanjunkare) samt OaRs 2 och 3
(löjtnant och kapten), 55 år för lönegraderna OaRs 4 och 5 (major och
överstelöjtnant), 60 år för lönegraderna OaRs 6 (överste) och ObRs (generalmajor)
samt 63 år för lönegraderna CaRs 22, 26 och 28 (läkar- och veterinärpersonal).
Vidare bör i reglementet utsägas, att för vissa beställningar å reservstat
likväl skall gälla den pensionsålder, som angives i den såsom bilaga
A till reglementet fogade pensionsåldersförteckningen, och i nämnda förteckning
föreskrivas, att för å reservstat uppförd beställning med samma tjänstebenämning,
som angives i pensionsåldersförteckningen, gäller i förteckningen
för vederbörande beställning upptagen pensionsålder. Då pensionsåldern för
beställningshavare på reservstat bör inträda halvårsvis den 1 april och den 1
oktober liksom hittills varit fallet för såväl dessa beställningshavare som beställningshavare
på aktiv stat, erfordras en jämkning i 9 § 4 mom. allmänna
tjänstepensionsreglementet.

Av de i allmänna tjänstepensionsreglementets fjärde avdelning upptagna
bestämmelserna om tjänstepension bliva å reservstatspersonalen tillämpliga
de bestämmelser, som avse tjänstemän i allmänhet.

I fråga örn förutsättningarna för rätt att komma i åtnjutande
av pension skilja sig gällande reservstatsbestämmelser från allmänna
tjänstepensionsreglementets stadganden huvudsakligen i två avseenden.
Å ena sidan äger beställningshavare å reservstat, i motsats till exempelvis
beställningshavare å aktiv stat, rätt till pension vid frivillig avgång ur
tjänst före uppnådd pensionsålder, såframt han uppnått den för lägre beställning
föreskrivna pensionsåldern. Å andra sidan saknas för reservstatspersonal
sådan möjlighet att vid förtidsavgång erhålla förtidspension, som föreligger
för andra tjänstemän. Dessa olikheter böra icke bibehållas. Bestämmelsen
örn rätt till pension vid frivillig avgång har sin upprinnelse i en motsvarande
föreskrift i det för beställningshavare på aktiv stat tidigare gällande cirkuläret
den 22 juni 1877 (nr 22) angående ny pensionsreglering för armén, vilken
föreskrift upphört att gälla i samband med ikraftträdandet av 1935 års
militära tjänstepensionsreglemente och icke erhållit någon motsvarighet vare
sig i nämnda reglemente eller i allmänna tjänstepensionsreglementet. I stället
har åt Kungl. Majit inrymts befogenhet att under vissa förutsättningar —
bland annat att avgången icke är stridande mot statens intressen — medgiva
förtidsavgående beställningshavare rätt till förtidspension, varjämte beställningshavare,
som avgår utan rätt till pension, bereus möjlighet att erhålla
en — såsom pension ej betecknad — livränta. Skälen för denna omläggning
äro tillämpliga även i fråga örn beställningshavare å reservstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Beträffande pensionens storlek följer av reservstatspersonalens inordnande
under allmänna tjänstepensionsreglementet, att pensionen kominer
alt beslå av grundbelopp och rörligt tillägg. Att så skall ske, har även förutsatts
vid avvägningen av de i propositionen nr 143 förordade pensionsunderlagen.
Vidare kommer grundbeloppet att -—- i motsats till vad hittills varit fallet
beträffande reservstatspensionerna — göras beroende av, förutom det tilllämpliga
pensionsunderlaget, jämväl pensioneringsanledningen och antalet
tjänstår.

Vad först angår pensionsunderlagen, bör i tjänstepensionsreglementet införas
den i nyssnämnda proposition förordade pensionsunderlagsskalan, därvid
de belopp, som icke äro i helt krontal jämnt delbara med 12, böra jämkas
uppåt för vinnande av sådan delbarhet.

Såsom tjänstår bör beställningshavare å reservstat äga tillgodoräkna dels
den tid, han kunnat tillgodoräkna vid övergången till reservstaten, dels ock
den tid han tillhört denna. Härför påkallas en ändring i 31 § 2 punkten allmänna
tjänstepensionsreglementet, varigenom de i detta författningsrum meddelade
bestämmelserna om tillgodoräkning av bland annat manskapstid för i
militära tjänstepensionsreglementet avsedda beställningshavare bringas i tilllämpning
även å reservstatspersonal. Å andra sidan böra i 17 § reglementet
vidtagas vässa jämkningar i syfte att förebygga, att reservstatspersonalens
inordnande under reglementet skall medföra att reservstatstid — i motsats
till vad hittills gällt — får i full omfattning tillgodoräknas såsom tjänstår
för den, som innehaft beställning å reservstat men före pensionsålderns inträde
övergått till beställning å aktiv stat vid försvarsväsendet eller till civil
befattning. För sådan befattningshavare bör emellertid få tillgodoräknas den
del av reservstatstiden, varunder han tjänstgjort i reservstatsbeställningen, eller
den större del därav, som Kungl. Hajd medgiver. Såvitt angår den, som
övergått till civil befattning, innebär detta en utvidgning av tjänstårsberäkningsrätten,
då nämligen civil befattningshavare för närvarande ej äger räkna
reservstatstid såsom tjänstår; en sådan jämkning förordades av arméförvaltningen
i ämbetsverkets yttrande över det av 1938 års pensionssakkunniga avgivna
betänkandet med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.
Jämkningen bör erhålla motsvarighet i 14 § folkskolans tjänstepensionsreglemente.

Allmänna tjänstepensionsreglementets bestämmelser om beräkning av ålders-,
invalid- och förtidspensions grundbelopp böra gälla även för beställningar
å reservstat. För dylika beställningar bör jämväl krävas samma antal
tjänstår för hel pension som för motsvarande beställningar å aktiv stat. Härför
påkallas ett tillägg till den vid reglementet fogade förteckning, som upptager
de ordinarie befattningar, för vilka tjänståldern skall utgöra 25 år.

En olikhet föreligger mellan allmänna tjänstepensionsreglementets regel
för beräkning av sjukpensionens grundbelopp och motsvarande lör reservstatspersonal
gällande bestämmelser. Enligt 20 § allmänna tjänstepensionsreglemcntet
skall sådant grundbelopp på samma sätt som ålderspensions grundbelopp
fastställas på grundval av det tillämpliga pensionsunderlaget samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

förhållandet mellan vid avgången tillgodoräkningsbart och för hel pension
erforderligt antal tjänstår; grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent
av pensionsunderlaget, i den man beloppet icke därigenom överstiger grundbeloppet
av den ålderspension, som skulle lia tillkommit vederbörande tjänsteman,
om han kvarstått i sin befattning intill pensionsålderns inträde. Enligt
gällande reservstatsbestämmelser utgår däremot oavkortad pension även vid
sjukpensionering. Till stöd för bibehållande av denna för reservstatspersonalen
gynnsammare avvägning av sjukpensionen i förhållande till pensionsunderlaget
synes kunna anföras, att redan pensionsunderlaget för reservstatspersonalen
är avvägt med hänsyn till att vederbörande före pensionsåldern lämnat den
aktiva tjänsten. Jag vill därför förorda, att grundbeloppet av sjukpension
för beställningshavare å reservstat i princip får sammanfalla med grundbeloppet
av den ålderspension, som skulle ha tillkommit beställningshavaren,
om han under oförändrade förhållanden kvarstått i sin beställning intill pensionsålderns
inträde. Sjukpensionens grundbelopp bör dock givetvis icke få
överstiga grundbeloppet av den sjukpension, som skulle lia tillkommit beställningshavaren,
om han intill avgången innehaft beställning å aktiv stat
inom lönegrad motsvarande den, till vilken hans reservstatsbeställning är
hänförd. Vad särskilt angår beställning såsom generalmajor å reservstat, bör
sådan beställning i nu förevarande hänseende anses motsvara beställning å
aktiv stat i lönegrad Ob 2 militära avlöningsreglementet. Här avsedda bestämmelser
böra på grund av sin undantagskaraktär införas i den avdelning
av allmänna tjänstepensionsreglementet, som innehåller särskilda bestämmelser.

Vid reservstatspersonalens inordnande under allmänna tjänstepensionsreglementet
böra, såsom förut antytts, de i femte avdelningen av reglementet
införda bestämmelserna om tjänstelivränta bliva tillämpliga. Detta
gäller även i fråga om de i sjätte avdelningen upptagna föreskrifterna med
avseende å sammanträffande av förmåner. Jämväl pensionsreglementets
föreskrifter örn skyldighet för ordinarie beställningshavare, som
är att hänföra till militär eller civilmilitär personal, att efter avgång med
ålders- eller förtidspension tillhöra reserv böra bliva tillämpliga.

Vid reservstatspersonalens inordnande under pensionsreglementet böra vissa
övergångsbestämmelser meddelas. Till en början böra, i enlighet
med vad som uttalats i propositionen nr 143 (sid. 118), de nya avlöningsoch
pensionsbestämmelserna för beställningshavare å reservstat icke bliva tilllämpliga
å den, som valt att alltjämt vara underkastad de äldre bestämmelserna.
Utformningen av en övergångsbestämmelse till pensionsreglementet
av nämnda innebörd bör ske med utgångspunkt från att bestämmelser om
valfrihet härutinnan komma att meddelas i den nya reservstatsförordningen
och att således samtliga beställningshavare, å vilka den nya reservstatsförordningen
erhåller tillämpning, även bliva underkastade pensionsreglementet.

Löneklassindelningen i överstelöjtnants- och majorslönegraderna på reserv"
vilken hittills icke förekommit — medför i vissa fall en minskning
i pensionsförmånernas belopp. I likhet med vad som för motsvarande fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

plägat ske vid de under senare år genomförda pensionsregleringarna, bör
stadgas, att för den, som omedelbart innan han blev underkastad allmänna
tjänstepensionsreglementet innehaft beställning å reservstat såsom major,
icke skall tillämpas lägre tjänstepensionsunderlag för sådan beställning än
det enligt de tidigare bestämmelserna gällande pensionsbeloppet, ökat med
procentuellt dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156. Någon överstelöjtnant
å reservstat finnes icke för närvarande.

Slutligen erfordras en övergångsföreskrift, enligt vilken vid reglementets
tillämpning å den, som innehaft beställning å reservstat utan att därvid vara
underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet, tiden för sådant tjänstinnehav
får tillgodoräknas såsom Ijänstår i samma omfattning som om reglementet
under nämnda tid varit för honom gällande. En liknande övergångsbestämmelse
bör meddelas i anslutning till den i det föregående berörda
jämkningen i 14 § folkskolans tjänstepensionsreglemente.

Familjepensionsreglementet. Såsom förut nämnts är reservstatspersonalen
för närvarande inordnad under allmänna familjepensionsreglementet.
Då allmänna tjänstepensionsreglementet hittills icke varit tillämpligt
å reservstatspersonalen, ha i familjepensionsreglementet för vissa fall
meddelats särskilda föreskrifter för denna personal. Vid reservstatspersonalens
inordnande under allmänna tjänstepensionsreglementet bliva dessa särskilda
föreskrifter obehövliga. Ändringar böra med hänsyn härtill vidtagas
i 1 § 1 morn., 7 § 1 mom. och 10 § 1 mom. familjepensionsreglementet. Vidare
böra jämkningar vidtagas i 12 § allmänna familjepensionsreglementet
och 12 § folkskolans familjepensionsreglemente i syfte att den omfattning,
vari reservstatstid får tillgodoräknas såsom tjänstår för den, som från beställning
å reservstat övergått till beställning på aktiv stat eller civil befattning,
skall bliva densamma i tjänste- och familjepensionsavseende.

Inledningsvis har nämnts, hurusom för befattningshavare å reservstat i
princip tillämpas det familjepensionsunderlag, som gäller för innehavare avmotsvarande
beställning på aktiv stat, dock lägst det underlag, som för vederbörande
beställningshavare gällt omedelbart före överflyttningen till reservstat.
I enlighet härmed tillämpas för generalmajors-, majors-, fältläkaroch
regementsläkarbeställningar å reservstat, vilka kunna rekryteras antingen
från motsvarande eller närmast lägre beställning på aktiv stat, samma
familjepensionsunderlag som gälla för respektive lönegraderna Ob 3, Oa 4,
Ca 28 och Ca 26 militära avlöningsreglementet. För innehavare av överstebeställning
å reservstat tillämpas, om han å den aktiva staten tillhört lönegrad
Oa 5 eller Oa 6, det för sistnämnda lönegrad gällande familjepensionsunderlaget
men örn han å aktiv stat tillhört Ob-löneplanen det för honom
omedelbart före överflyttningen gällande beloppet. I fråga örn annan beställningshavare
å reservstat tillämpas det familjepensionsunderlag, som vid tiden
för överflyttningen till reservstat varit för honom gällande, eller, såvitt
angår den som vid överflyttningen innehade furirsbeställning på aktiv stat,
ett familjepensionsunderlag av 792 kronor. Familjepensionsavdragen äro avvägda
efter samma grunder för reservstatspersonal som för annan personal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Det kunde måhända ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning föreligger
att för reservstatspersonalen avväga familjepensionsnivån med utgångspunkt
från förhållandena å aktiv stat, då tjänstepensionsnivån avvägts på grundval
av förhållandena å reservstaten. Denna olikhet medför, att för bestäliningshavare
på reservstat med ett visst tjänstepensionsunderlag kommer att gälla
avsevärt högre familjepensionsunderlag än för sådan beställningshavare på
aktiv stat, som har samma tjänstepensionsunderlag. Vidare bliva för reservstatspersonal
familjepensionsunderiagen differentierade efter lönegrader, under
det att tjänstepensionsunderlagen i ett flertal fall äro differentierade efter
löneklasser. För min del är jag emellertid icke beredd att nu föreslå någon
principiell förändring i fråga om reservstatspersonalens familjepensionering.
Jag vill endast föreslå den jämkningen, att för generalmajorsbeställning
å reservstat fastställas samma familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag
som för beställning på aktiv stat tillhörande lönegrad Ob 2 —
ej såsom nu Ob 3 — militära avlöningsreglementet. De sakkunniga, på vilkas
förslag propositionen nr 143 väsentligen bygger, ha förutsatt, att sådan reservstatsbeställning
kommer att rekryteras högst från lönegrad Ob 2. I vissa
remissyttranden över de sakkunnigas förslag har detta mött gensaga. För mitt
ståndpunktstagande har emellertid varit avgörande, att tjänstepensionsunderlaget
för generalmajor å reservstat avvägts med utgångspunkt från lönen för
beställningshavare på aktiv stat i lönegraden Ob 2.

I anslutning till de ändringar, som sålunda vidtagas i allmänna familjepensionsreglementet,
böra vissa övergångsbestämmelser meddelas. För nuvarande
generalmajor å reservstat böra övergångsvis tillämpas hittills gällande familjepensionsunderlag
och familjepensionsavdrag. Vidare bör, på sätt hittills
skett, för bestämmande av familjepension för beställningshavare å aktiv stat
vid försvarsväsendet eller civil tjänsteman, som tidigare innehaft reservstatsbeställning,
reservstatstiden få tillgodoräknas såsom tjänstår i full utsträckning;
en övergångsbestämmelse i detta syfte bör även meddelas i anslutning
till den förordade jämkningen i folkskolans familjepensionsreglemente. Slutligen
bör allmänna familjepensionsreglementet tillämpas i sin hittillsvarande
lydelse, såvitt angår sådan innehavare eller f. d. innehavare av reservstatsbeställning,
å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet ej vinner tilllämpning.
7

7. Pensionsbestämmelser för befattningar vid försvarets

läroverk.

I den av 1942 års riksdag antagna planen för den fortsatta utbyggnaden
och organisationen av landets försvarskrafter har förutsatts, att ett för försvarsväsendet
gemensamt läroverk skall inrättas med uppgift att meddela undervisning
i icke-militära ämnen till personal, som utbildas till officerare
och underofficerare. I årets statsverksproposition (IV H. T., sid. 190 ff.)
har framlagts förslag örn uppförande å personalförteckning för försvarets

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

läroverk av följande ordinarie tjänster, nämligen en befattning som rektor i
lönegrad E 13, 3 befattningar såsom lektor i lönegrad A 27 samt 5 befattningar
såsom adjunkt i lönegrad A 23. Detta förslag har bifallits av riksdagen
(skr. nr 4).

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 168 ha föreslagits
vissa jämkningar i civila avlöningsreglementet i fråga om befattningshavare
vid försvarets läroverk.

Jämväl i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena påkallas vissa
ändringar i anledning av inrättandet av försvarets läroverk. Beträffande pensionsrätt
för rektor vid detta läroverk böra de särbestämmelser erhålla tilllämpning,
som för innehavare av andra rektorsbefattningar innefattas i 33 §
1, 3 och 4 punkterna i tjänstepensionsreglementet samt i 21 § familjepensionsreglementet.
Vidare bör pensionsåldern för lärarpersonalen vid försvarets
läroverk inträda vid utgången av respektive kalenderhalvår på samma sätt
som för personal vid de allmänna läroverkens vidkommande föreskrivits i
33 § 2 punkten tjänstepensionsreglementet. Bestämmelser härom böra meddelas
i ett nytt moment av 31 § tjänstepensionsreglementet och i en ny paragraf

1 familjepensionsreglementet, betecknad såsom 20 §. Av förslaget i sistnämnda
del föranledes en omnumrering av 20—25 §§ i familjepensionsreglementet
ävensom en viss jämkning i lydelsen av 19 § och den för närvarande i 23 §

2 mom. innefattade föreskriften i fråga om navigationsskolorna. 8

8. Vissa bestämmelser beträffande personal tillhörande
försvarsväsendet.

I 31 § allmänna tjänstepensionsreglementet meddelas under rubriken armén,
marinen och flygvapnet vissa bestämmelser innebärande tillägg till
eller undantag från stadgandena i 2—5 avdelningarna av reglementet. I ett
tidigare sammanhang har jag förordat, att i denna paragraf införas särskilda
bestämmelser för befattningar vid försvarets läroverk. Detta moment bör
erhålla beteckningen 2 morn., och de nuvarande bestämmelserna böra —
med vissa i det följande förordade ändringar — betecknas såsom 1 mom. Paragrafens
uppställning synes i övrigt böra ändras för vinnande av överensstämmelse
med fjärde huvudtitelns uppställning. Därvid böra i paragrafen
upptagas samtliga de institutioner, å vilkas personalförteckningar finnas beställningshavare
underkastade militära avlöningsreglementet. Den omständigheten,
att befattningshavare i ena fallet är uppförd å personalförteckning
för armén, marinen eller flygvapnet och i andra fallet å personalförteckning
för annan till försvarsväsendet hörande institution, synes nämligen
icke böra föranleda, att olika pensionsbestämmelser bliva tillämpliga.

I de bestämmelser, vilka nu finnas meddelade i 31 §, påkallas dessutom
vissa ändringar såväl på grund av reservstatspersonalens inordnande under
reglementet som av andra skäl. I avseende härå ina särskilt framhållas följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

Enligt 4 § 1 mom. militära avlöningsreglementet må ordinarie pensionsberättigande
statstjänst icke förenas med i reglementet avsedd beställning, så
framt ej Kungl. Majit och riksdagen för visst fall annorlunda beslutit. Ett
undantag från nämnda förbud har förutsatts i den till innevarande års riksdag
avlåtna propositionen nr 235 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under
riksstatens fjärde huvudtitel. Enligt vad i propositionen förordats skall
efter omorganisation av arméförvaltningen den omedelbara ledningen av
nämnda ämbetsverk utövas av en å arméförvaltningens personalförteckning
uppförd, medelst förordnande för viss tid tillsatt souschef, vilken bör vara
en av cheferna för tyg- och intendenturavdelningama. Chefskapet för dessa
avdelningar avses skola utövas av generalfälttygmästaren respektive generalintendenten,
som äro tillsatta medelst fullmakt och vilkas beställningar äro
uppförda å arméns personalförteckning under generalitetet. Den till souschef
förordnade avdelningschefen förutsättes under tiden för förordnandet frånträda
de förmåner, som äro förenade med generalfälttygmästar- eller generalintendentsbeställningen.

I allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena ha meddelats vissa
bestämmelser för att klarlägga huru reglementena skola tillämpas i de fall,
då tjänsteman samtidigt innehar mer än en med pensionsrätt enligt reglementena
förenad befattning. Dessa bestämmelser äro utformade med utgångspunkt
från att det samtidiga tjänstinnehavet även medför rätt att erhålla
avlöning å båda befattningarna. I 6 § andra stycket tjänstepensionsreglementet
och 5 § andra stycket familjepensionsreglementet har föreskrivits,
att pensionsavdrag skola verkställas i båda befattningarna. I tjänstepensionsreglementet
har förutsatts att pension eller livränta skall utgå för varje befattning
enligt för densamma tillämpliga bestämmelser, och att särskilda familjepensionsförmåner
skola utgå har uttryckligen fastslagits i 3 § första
stycket familjepensionsreglementet. På de sammanträffande pensionsförmånerna
bliva bestämmelserna i 29 § tjänstepensionsreglementet och 18 § 1
mom. familjepensionsreglementet tillämpliga.

Där tjänsteförening sker med frånträdande av löneförmånerna för endera
tjänsten, äro nu angivna bestämmelser självfallet icke lämpliga. Med hänsyn
därtill ha också i reglementet intagits särskilda bestämmelser med avseende
å två fall, i vilka dylik tjänsteförening för närvarande förekommer, nämligen
dels det fall, då ordinarie tjänsteman med frånträdande av tjänstens utövning
innehar högre extra ordinarie befattning, dels ock det fall, då rektor
samtidigt innehar lärarbefattning. Nu avsedda bestämmelser innebära, att
pensionsavdrag allenast verkställes i den befattning, för vilken pensionsunderlaget
är högst, alltså i den extra ordinarie befattningen respektive rektorsbefattningen.
Vidare må vid samtidig avgång från tjänsterna endast utgå en
tjänstepension eller en tjänstelivränta, och då den, som i detta fall innehar
familjepensionsrätt för två tjänster, avlider, äga de efterlevande endast erhålla
en familjepension eller en familjelivränta. Tjänstepensionens grundbelopp,
tjänstelivräntans belopp eller familjepensionstalet skall därvid utgöra det
högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade. Vid genomförande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

det i propositionen nr 235 framlagda förslaget om förening av generalfälttygmästar-
eller generalintendentsbeställning med souschefsbeställning böra bestämmelser
av i huvudsak samma innebörd intagas i 31 § allmänna tjänstepensionsreglementet
och i den i det föregående förutsatta nya paragraf i
allmänna familjepensionsreglementet, som avses för personal vid institutioner
under fjärde huvudtiteln. Bestämmelserna synas böra erhålla generell
avfattning.

I nuvarande 31 § 3 punkten allmänna tjänstepensionsreglementet äro bestämmelser
meddelade angående skyldighet för f. d. beställningshavare vid
försvarsväsendet att tillhöra vederbörlig reserv. Sådan skyldighet föreligger
för ordinarie beställningshavare, som är att hänföra till militär eller civilmilitär
personal och avgått från tjänsten med ålders- eller förtidspension
eller med förordnandepension i vissa fall. Efter inträdet i reserven föreligger
skyldighet att kvarstå i denna intill fyllda 70 år för den, som innehaft beställning,
för vilken gäller en pensionsålder av 6a år, eller beställning tillhörande
lönegraden Ob 5, Ob 4 eller Cb 2, och intill 65 år för annan beställningshavare.
Rätten att åtnjuta pension har gjorts på visst sätt beroende
av denna skyldighets fullgörande. I nämnda författningsrum angives
även den pensionsavgångna personalens tjänstgöringsskyldighet i reservanställningen.

Den förut denna dag beslutade propositionen med förslag till ändrad lydelse
i vissa delar av civila avlöningsreglementet m. m. avser bland annat
en viss omläggning av löneplanerna Ob och Cb militära avlöningsreglementet.
I anslutning härtill bör ändring vidtagas i uppräkningen av beställningar,
vilkas innehavare äro skyldiga att kvarstå i reserven intill fyllda 70 år.
Lämpligen bör härvid angivas, att sådan skyldighet föreligger för innehavare
av beställning, för vilken gäller en pensionsålder av 65 år eller som tillsättes
medelst förordnande för viss tid.

I den till 1942 års riksdag avlåtna propositionen nr 210 angående den
fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter anmäldes
vissa förslag avseende ändrad omfattning av den pensionsavgångna personalens
tjänstgöringsskyldighet i reserven. Sedan ytterligare utredning i ämnet
verkställts genom 1942 års reservbefälssakltunniga, ha ifrågavarande
spörsmål upptagits till behandling i den till innevarande års riksdag avlåtna
propositionen nr 143 angående krigsmaktens reservpersonal. Därvid har förordats,
att samtliga bestämmelser om den pensionsavgångna personalens
tjänstgöringsskyldighet i reserven skola upptagas i de blivande författningarna
om reserverna. Med hänsyn till vad sålunda förutsatts böra de i nuvarande
31 § 3 punkten allmänna tjänstepensionsreglementet innefattade föreskrifterna
om pensionsavgången militär och civilmilitär personals tjänstgöringsskyldighet
utgå och ersättas med ett stadgande, att personalen skall ha
tjänstgöringsskyldighet i enlighet med vad därom av Kungl. Majit stadgas. Vid
denna lösning böra, på sätt också förutsatts i propositionen nr 143 (sid. 87 ff.),
de övergångsbestämmelser, som anses påkallade i anledning av ändring i
tjänstgöringsskyldighetens omfattning, meddelas i anslutning till de nya reservförordningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

9. Vissa bestämmelser angående befattningshavare tillhörande

poliskåren i Boden.

I enlighet nied beslut vid 1942 års riksdag (prop. nr 342; r. skr. nr 458)
har från och med den 1 oktober 1942 inrättats en statlig poliskår i Boden.
I propositionen anmäldes bland annat vissa förslag rörande pensionsålder
för befattningshavare vid poliskåren och skyldighet för dessa att tillhöra
reserv. I ett av särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga
den 7 mars 1942 framlagt betänkande med förslag till omorganisation
av fästningspolisen i Boden hade anförts, att för polistjänst i allmänhet
erfordrades en avsevärd grad av rörlighet och alt detta icke minst gällde
bevakningstjänsten i Boden, vilken ofta innefattade avpatrullering nattetid
och under ogynnsamma väderleksförhållanden av delvis tämligen svårframkomlig
terräng. På grund härav hade de sakkunniga föreslagit dels att —
med undantag från allmänna tjänstepensionsreglementets regel om 65 års
pensionsålder för ordinarie tjänstemän tillhörande högre lönegrad än den
12 :e — skulle tillämpas 63 års pensionsålder för stadsfiskal, 60 års pensionsålder
för poliskommissarie och 57 års pensionsålder för överkonstapel,
dels ock att — med avvikelse från pensionsreglementets regel örn 60 års
pensionsålder för tjänstemän i högst 12 lönegraden — skulle tillämpas 57
års pensionsålder för inspektionskonstapel och kriminalkonstapel samt 55
års pensionsålder för konstapel. I samband härmed hade de sakkunniga
föreslagit, att personalen skulle ha skyldighet att viss tid efter inträde i
pensionsåldern, förslagsvis till 65 års ålder, kvarstå i poliskårens reserv med
skyldighet att, då Kungl. Majit så funne erforderligt, återinträda i tjänstgöring.
Nämnda förslag biträddes av föredragande departementschefen, som
särskilt framhöll, att skyldigheten för pensionerad personal att under visst
antal år stå till förfogande för tjänstgöring vid poliskåren på ett lyckligt
sätt löste frågan, huru vid exceptionella tillfällen en lämplig förstärkning
av den aktiva polispersonalen snabbt skulle kunna genomföras. Ej heller
riksdagen framställde någon erinran mot vad sålunda föreslagits.

I den 30 juni 1942 utfärdad kungörelse om poliskåren i Boden (nr 713)
har under 17 § stadgats, att poliskommissarie och lägre manlig befattningshavare
vid poliskåren, som avgår vid uppnådd pensionsålder, är skyldig att
intill 65 års ålder kvarstå i poliskårens reserv med skyldighet att, då Kungl.
Majit därom förordnar, tjänstgöra vid poliskåren.

I ett följande sammanhang framlägger jag förslag örn vissa ändringar i
de vid allmänna tjänstepensionsreglementet fogade pensionsålders- och tjänståldersförteckningarna
med hänsyn till de särskilda pensionsåldrar, som av
fjolårets riksdag beslutats för viss till denna kår hörande personal. I nu förevarande
sammanhang förordar jag, att i 32 § reglementet intages ett nytt
moment, betecknat 5 morn., med föreskrifter örn skyldighet för vissa till
kåren hörande befattningshavare att efter avgång med pension tillhöra polis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

kårens reserv. För dessa föreskrifter torde de bestämmelser böra utgöra förebild,
som med avseende å beställningshavare vid försvarsväsendet meddelats i nuvarande
31 § 3 punkten tjänstepensionsreglementet. Föreskrifterna böra i
enlighet därmed innebära följande. Ordinarie och extra ordinarie manlig befattningshavare
i högst lönegraden A 18 eller Eo 18 skall efter avgång från
tjänsten med ålders- eller förtidspension vara pliktig att inträda i poliskårens
reserv och kvarstå i reserven intill fyllda 65 år med skyldighet att tjänstgöra,
då Kungl. Majit därom förordnar. Därest sådan pensionstagare före
den tidpunkt, då skyldighet att kvarstå i reserven upphör, erhåller avsked
från anställningen i reserven eller, utan att ha erhållit avsked, upphör att
vara svensk medborgare eller utan vederbörligt tillstånd ingår i främmande
makts krigstjänst, skall gälla vad för sådant fall föreskrives i 31 § reglementet.

10. Pensionsförhållandena för vissa nya befattningar vid
Lunds universitet.

1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936 års allmänna familjepensionsreglemente
samt efter dessas upphävande 1941 års allmänna tjänste-
och familjepensionsreglementen ha erhållit tillämpning å viss del av den
ännu icke lönereglerade personalen vid universiteten och karolinska medikokirurgiska
institutet. Vid inordnandet av sådan personal under pensionsreglementena
har man emellertid sökt undvika varje anordning, som kunde
tänkas föregripa eller återverka på en blivande lönereglering. Av denna
anledning ha reglementena gjorts tillämpliga endast å befattningshavare, vilka
med avseende å anställnings- och tjänstgöringsförhållanden intaga en
sådan ställning, att de utan viktigare avsteg från eljest inom statsförvaltningen
följda pensioneringsprinciper kunnat inordnas under reglementena.
Dit ha räknats följande ordinarie tjänstemän, nämligen professor, prosektor,
laborator, lärare i medicinsk radiologi, observator och föreståndare för zoologiska
institutionens i Lund entomologiska avdelning. För dessa ha med
beaktande av samma synpunkt pensionsunderlagen och pensionsavdragen
fastställts för professorer till samma belopp som gälla för lönegraden A 31
och för övriga här avsedda tjänstemän till de belopp som gälla för lönegraden
A 26.

Till de befattningar vid universiteten, som icke inordnats under pensionsreglementena,
höra befattningarna vid universitetet i Lund såsom lärare i
fysikalisk diagnostik, tillika överläkare vid tuberkulosavdelningen vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund, och lärare i ortopedi, tillika föreståndare
för den ortopediska kliniken och polikliniken vid nämnda sjukvårdsinrättningar.
Dessa lärarbefattningar äro förenade med tjänstepensionsrätt
enligt 1907 års civila pensionslag. I familjepensionsliänseende är
för sådan innehavare av dylik tjänst, som tidigare varit delägare i pensionsinrättningen
för änkor och barn efter befattningshavare vid universitetet i

Kungl. Mcij:ts proposition nr 286.

Lund, tillämplig kungörelsen den 30 juni 1939, nr 510; för annan innehavare
av här avsedd befattning gäller kungörelsen den 4 juni 1937, nr 357.
Anledningen till att lärarbefattningen i fysikalisk diagnostik icke inordnats
under pensionsreglementena är, enligt vad som framgår av propositionen
nr 277 till 1939 års lagtima riksdag, att denna befattning, ehuru uppförd
på ordinarie stat, ansetts närmast lia karaktären av bisyssla; befattningens
innehavare åtnjuter i denna sin egenskap från universitetets stat avlöning
(lön och tjänstgöringspenningar) å 3,000 kronor jämte ålderstillägg samt
från landstinget överläkararvode av 4,000 kronor jämte arvode såsom föreståndare
för centraldispensären och länsbyrån av 6,000 kronor. Även läraren
i ortopedi, vilken från universitetets stat åtnjuter avlöning av 4,800
kronor jämte ålderstillägg och från landstinget överläkararvode av 4,000
kronor, har ansetts ha sin huvudsakliga verksamhet utom universitetet.

Beträffande nämnda båda lärarbefatlningar har i innevarande års statsverksproposition
(VIII H. T., sid. 123 och 170), delvis i anledning av ändrade
förhållanden i fråga om den med befattningarna förenade undervisningsskyldigheten,
förslag framlagts örn en omreglering från och med den

I juli 1943 av löneförmånerna, innefattande att befattningarna utan ändring
i tjänstebenämningen skola tillhöra laboratorsgraden, d. v. s. förenas med
avlöning av 9,000 kronor. Detta förslag har bifallits av riksdagen (skr. nr 8).
Vid förslagets genomförande böra befattningarna även inordnas under allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena, vilket också förutsatts i statsverkspropositionen.
Befattningarnas innehavare böra därvid jämväl i pensionsavseende
jämställas med den under reglementena redan inordnade personalen i laboratorsgraden.
På grund härav påkallas ändringar i 1 § 1 morn., 7 § 3 mom. och
16 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet samt i 6 § 3 mom. och

II § 3 mom. allmänna familjepensionsreglementet, ävensom i den vid förstnämnda
reglemente fogade tjänståldersförteckningen.

Såsom förut nämnts äro allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
tillämpliga beträffande de vid Uppsala och Lunds universitet inrättade
befattningarna såsom lärare i medicinsk radiologi, vilka i avlöningshänseende
tillhöra laboratorsgraden. Beträffande undervisningen vid Lunds universitet
i nämnda ämne, som omfattar röntgendiagnostik och radioterapi,
har 1941 års riksdag beslutat (statsverkspropositionen VIII H. T., sid. 78;
r. skr. nr 280), att lärarbefattningen i medicinsk radiologi skulle vid nuvarande
innehavarens avgång efter uppnådd pensionsålder den 30 juni 1943
förändras till en ordinarie lärarbefattning i röntgendiagnostik med samma
löneställning, och i innevarande års statsverksproposition har tillstyrkts, att
från och med den 1 juli 1943 skall vid universitetet inrättas en ordinarie befattning
i laboratorsgraden såsom lärare i radioterapi. Även sistnämnda förslag
har bifallits av riksdagen. Dessa båda befattningar böra på nyss angivna
sätt inordnas under allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

Kungl. Majlis proposition nr 286.

11. Vissa jämkningar i pensionsbestämmelserna för befattningshavare
vid allmänna läroverk m. fl.

I de avdelningar av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena,
som innehålla tillägg till eller undantag från de allmänna reglementsbestämmelserna,
finnas bland annat specialregler för vissa statliga läroanstalter.
Beträffande tid för pensionsålderns inträde samt pensionsförhållandena för
rektorer och förutvarande rektorer finnas sådana bestämmelser i 33 § tjänstepensionsreglementet
och 21 § familjepensionsreglementet, vilka paragrafer
äro tillämpliga vid åtskilliga läroanstalter under åttonde huvudtiteln. Nämnda
bestämmelser äga jämlikt 35 § 2 mom. tjänstepensionsreglementet och 23
§ 2 mom. familjepensionsreglementet motsvarande tillämpning beträffande
befattningshavare vid de under tionde huvudtiteln hörande navigationsskolorna.
I det föregående har förordats, att de skola erhålla motsvarande tilllämpning
jämväl beträffande befattningshavare vid försvarets läroverk. I
samband med att bestämmelse härom införes i familjepensionsreglementet
erfordras vissa jämkningar i 19 och följande paragrafer i reglementet.

Enligt beslut vid 1942 års riksdag (prop. nr 255; r. skr. nr 406) skall högre
lärarinneseminariet nedläggas med utgången av innevarande budgetår. Statens
skolköksseminarium och hushållsskola, som hittills ingått i högre lärarinneseminariet,
skall emellertid enligt förslag i årets statsverksproposition
(VIII H. T., sid. 266) bestå såsom särskild läroanstalt. Till följd av nämnda
organisationsändringar böra rubrikerna till 33 § allmänna tjänstepensionsreglementet
och nuvarande 21 § allmänna familjepensionsreglementet erhålla
ändrad lydelse. Härvid bör även beaktas, att läroanstalterna för dövstumma
numera benämnas dövstumskolor.

Enligt 24 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet lastställes grundbeloppet
av förordnandepension i princip på grundval av det pensionsunderlag,
som gäller för den senast innehavda förordnandetjänsten, samt den tid
varunder denna tjänst innehafts. Om sistnämnda tid understiger 12 år, utgår
i allmänhet avkortad pension. I fråga örn den, som vid tjänstens tillträdande
innehade annan med tjänstepensionsrätt förenad befattning, skall
emellertid iakttagas, att grundbeloppet ej må understiga det belopp, vartill
det skulle lia beräknats, örn tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått
i sin förra befattning och det för denna gällande pensionsunderlaget
varit ökat med halva skillnaden mellan underlagen för de båda befattningna.
För den, som endast innehaft förordnande under en 6-årsperiod eller
successivt innehaft förordnande å en viss tjänst en period och å en högre
tjänst en period, kommer därför regelmässigt grundbeloppet att understiga
pensionsunderlaget vid avgången. I propositionen nr 169 föreslagna ändringar
i 24 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet innebära icke något
avsteg från nu angivna grundsatser.

Bestämmelserna i nämnda författningsrum i allmänna tjänstepensionsreg Bihang

till riksdagens protokoll 194,1. 1 sami. Nr ''.186. 4

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

lementet — i vilket här icke ifrågasattes någon ändring — äro bland annat
tillämpliga å den, som med rätt till pension avgår från rektorsbefattning vid
allmänt läroverk eller annan därmed jämförlig läroanstalt. Enligt 63 § 6
mom. civila avlöningsreglementet skall lärare, som förordnats att bestrida
rektorsbefattning men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av
förnyat förordnande, övergå till sin innehavande ordinarie lärarbefattning.
Med hänsyn härtill har i 33 § 3 punkten andra stycket a) allmänna tjänstepensionsreglementet
föreskrivits, att såsom förutsättning för rätt att komma
i åtnjutande av rektorspension skall gälla, att tjänstemannen jämväl är berättigad
till pension för lärartjänsten. Efter övergång till lärarbefattningen
skall jämlikt 4 punkten i sistnämnda paragraf i tjänstepensionshänseende i
regel gälla vad för denna befattning finnes stadgat. Har med tjänstepensionsrätt
förenad rektorsbefattning — en eller flera — innehafts under minst 12
år i oavbruten följd, skola dock, där tjänstemannen inom viss av Kungl.
Maj:t bestämd tid anmäler sin önskan därom, med avseende å tjänstepensionsunderlag
och tjänstepensionsavdrag allt fortfarande tillämpas de stadgande^
som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet.

Sistnämnda stadgande innebär, att för den, som efter övergång från rektors-
till lärartjänst kvarstår vid rektors pensionsunderlag, pensionens grundbelopp
kommer att bestämmas med utgångspunkt från detta underlag och
det sammanlagda antalet tjänstår. För den, som efter vartannat innehaft två
rektorsbefattningar med olika pensionsunderlag och sedan övergått till lärarbefattning,
kommer därför, förutsatt att han vid avgång från lärarbefattning
kan tillgodoräkna för hel pension erforderligt antal tjänstår, pensionens grundbelopp
att motsvara pensionsunderlaget för den sist innehavda rektorstjänsten
oavkortat. Pensionsvillkoren bliva härmed förmånligare för den, som
frånträtt rektorat och övergått till lärarbefattning, än för den, som avgår
med rektorspension.

Fråga om vissa ändringar i förevarande bestämmelser har berörts i propositionen
nr 167 till innevarande års riksdag med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen
för de högre kommunala skolorna. De sakkunniga,
på vilkas förslag propositionen i huvudsak bygger, hade ansett oegentligt att
uppställa strängare fordringar å innehav av rektorsbefattning för erhållande
av hel rektorspension än för bibehållande av rektors pensionsrätt och från
denna utgångspunkt föreslagit sådan ändring av bestämmelserna örn förordnandepension,
att dylik pensions grundbelopp skulle bestämmas på grundval
av den sammanlagda förordnandetiden. Statskontoret hade förklarat sig
i princip dela de sakkunnigas uppfattning att samma fordringar i fråga om
innehav av rektorstjänst borde uppställas för erhållande av hel rektorspension
och för bibehållande vid rektors pensionsunderlag. Förslag hade jämväl
framlagts av skolöverstyrelsen, att hel rektorspension skulle få beräknas, örn
vederbörande intjänat de fordrade 12 åren i en eller flera förordnandebefattningar
i följd. För egen del förklarade jag dels att jag icke kunde tillstyrka,
att hel förordnandepension skulle få utgå, om den fordrade tjänstetiden av
12 år icke intjänats i en och samma förordnandebefattning, dels att jag å

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

andra sidan icke vore beredd att framlägga förslag om åvägabringande av
likformighet mellan ifrågavarande regler genom skärpning av det nuvarande
villkoret för bibehållande av rektors pensionsavdrag och pensionsunderlag,
enligt vilket 12 års tjänstetid skall ha intjänats i en eller flera rektorsbefattningar
i följd och ej nödvändigtvis i en och samma rektorsbefattning. Det i
propositionen framlagda förslaget till tjänstepensionsreglemente för högre
kommunala skolor gavs i enlighet härmed i dessa hänseenden i huvudsak
samma utformning som allmänna tjänstepensionsreglementet.

Jag anser mig fortfarande icke böra förorda ett frångående av den princip
som får anses ligga till grund för regeln, att den, som innehaft två rektorstjänster
sammanlagt 12 år och därefter återgår till lärarbefattning, äger i vissa
avseenden bibehålla den ställning i pensionsavseende, som han haft såsom
innehavare av den senare av de båda rektorstjänsterna. Däremot synes en sådan
jämkning böra vidtagas i den nuvarande bestämmelsen i ämnet, att den,
som återgått till lärartjänst, icke bibehålies vid rektors pensionsunderlag utan
garanteras samma pension — eller livränta — som örn han intill avgången
alltjämt innehaft den senare rektorstjänsten. Genom en sådan jämkning kommer
den förutnämnda principen till ett mera adekvat uttryck än för närvarande
och undanröjes den nu bestående oegentligheten, att under vissa förutsättningar
lärare, som tidigare varit rektor, erhåller högre pension än örn han
alltjämt innehade rektorsbefattningen. Till jämförelse må nämnas, att kvarstående
vid rektors pensionsunderlag enligt de pensionsbestämmelser, som
för nu avsedda befattningshavare gällde före deras inordnande under civila
tjänstepensionsreglementet, var liktydigt med bibehållande av rektors pensionsrätt
överhuvud taget, sådan denna vid ifrågavarande tid var beskaffad.

Jag föreslår sålunda, att 33 § 4 punkten andra stycket allmänna tjänstepensionsreglementet
erhåller följande innebörd. Örn med tjänstepensionsrätt
förenad rektorsbefattning innehafts under minst 12 år i oavbruten följd, skall,
där tjänstemannen i vederbörlig ordning anmäler sin önskan om kvarstående
vid rektors tjänstepensionsrätt, med avseende å tjänstepensionsavdrag fortfarande
tillämpas vad som gäller för den frånträdda rektorstjänsten. Med avseende
å den tjänstepension eller tjänstelivränta, vartill tjänstemannen må
bliva berättigad, skall i sådant fall iakttagas, att pensionens grundbelopp respektive
livräntans belopp icke må understiga det belopp, vartill det skulle
ha bestämts, om han intill avgången ur tjänst alltjämt innehaft den frånträdda
rektorstjänsten. Genom övergångsbestämmelse bör emellertid sörjas
för att ändringen icke medför försämring för den, som nu kvarstår vid rektors
pensionsunderlag. Av huvudsakligen formella skäl bör vid genomförande
av vad nu föreslagits även stadgandet i nuvarande 21 § 3 punkten allmänna
familjepensionsreglementet undergå viss jämkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

12. Bilagorna till allmänna tjänstepensionsreglementet.

I den såsom bilaga A vid allmänna tjänstepensionsreglementet fogade pensionsåldersförteckningen
böra vidtagas vissa ändringar. Härom må anföras
följande.

Tredje huvudtiteln. I tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet
upptagas befattningar dels vid utrikesdepartementet, dels vid beskickningar
och konsulat såsom kanslist i lönegrad A 12 och förste kanslist

1 lönegrad A 16. För befattningarna såsom förste kanslist gäller enligt 9 §

2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet 65 års pensionsålder. I pensionsåldersförteckningen
finnes under rubriken utrikesdepartementet angivet, att
för kanslist gäller 63 års pensionsålder. Någon rubrik beskickningar och
konsulat finnes däremot icke i förteckningen, och pensionsåldern för kanslist
vid beskickning eller konsulat är därför enligt huvudregeln i förenämnda
9 § 2 mom. tjänstepensionsreglementet 60 år.

Beträffande tillkomsten av nu gällande bestämmelser om pensionsålder
för ifrågavarande kanslistbefattningar må erinras om följande.

Enligt 1907 års civila pensionslag gällde såsom pensionsålder i regel 60 år
för kvinnliga tjänstemän och 67 år för manliga tjänstemän. 1930 års pensionssakkunniga
föreslogo i sitt betänkande med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente
(SOU 1932: 19), att pensionsåldern i regel skulle vara 63 år
för 1—12 lönegraderna, 65 år för 13—20 lönegraderna och 67 år för 21—38
lönegraderna. I en särskild förteckning, motsvarande den nuvarande pensionsåldersförteckningen,
angavs emellertid under rubriken utrikesförvaltningen
— innefattande både utrikesdepartementet och beskickningar och
konsulat — att för kanslist skulle tillämpas 65 års pensionsålder (betänkandet
sid. 30 och 156). I propositionen nr 222/1934 med förslag till civila tjänstepensionsreglementet
föreslogs (sid. 22) huvudregeln modifierad därhän, att
pensionsåldern skulle utgöra 60 år för befattningar i 1—12 lönegraderna och
65 år för befattningar i 13 och högre lönegrader; i förteckningen över avvikelser
från huvudregeln upptogs icke någon till tredje huvudtiteln hörande
befattning, och pensionsåldern skulle sålunda för kanslist oavsett placeringen
vara 60 år. Den nu föreliggande skillnaden i pensionsåldershänseende mellan
kanslist i utrikesdepartementet och kanslist vid beskickning eller konsulat
har sitt ursprung i bankoutskoltets utlåtande nr 60 i anledning av nyssnämnda
proposition. Utskottet anslöt sig till den i propositionen föreslagna
huvudregeln men upptog i förteckningen över avvikelser (sid. 69, jfr sid. 20)
under rubriken utrikesdepartementet kanslist med en pensionsålder av 63 år.
Utskottets förslag i förevarande hänseende vann 1934 års riksdags godkännande,
och den vid 1934 års civila tjänstepensionsreglemente fogade pensionsåldersförteckningen
överensstämde med den av utskottet föreslagna. Allmänna
tjänstepensionsreglementet innebär i denna del icke någon avvikelse
från civila tjänstepensionsreglementet.

Intill 1939 ha de högre kanslisttjänsterna varit förbehållna män och de
lägre tillsatts med kvinnliga befattningshavare. I enlighet med ett i 1939 års
statsverksproposition i princip förordat förslag (III H. T., sid. 31) av 1938
års sakkunniga för utredning av frågan örn en särskild lönereglering för utrikesrepresentationens
tjänstemän rekryteras de två slagen av befattningar numera
icke längre på nämnda sätt, utan den första anställningen avser alltid

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

befattning såsom kanslist i lönegraden A 12; befordran till förste kanslistbefattning
i lönegraden A 16 kan i mån av kompetens vinnas av såväl kvinnlig
som manlig befattningshavare. För framtiden synes icke böra upprätthållas
skillnad i pensionsåldershänseende mellan kanslist i utrikesdepartementet
och kanslist vid beskickning eller konsulat, utan pensionsåldern synes böra
fastställas till 63 år även för de sistnämnda kanslisterna. I enlighet härmed
bör i pensionsåldersförteckningen under rubriken beskickningar och konsulat
angivas, att för kanslist gäller en pensionsålder av 63 år.

Fjärde huvudtiteln. I tjänsteförteckningen till militära avlöningsreglementet
angivas de i reglementet avsedda ordinarie beställningarna lönegradsvis
under rubrikerna försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet.
Sådana å personalförteckning för försvarsväsendets institutioner uppförda
tjänster, å vilka civila avlöningsreglementet äger tillämpning, upptagas i
tjänsteförteckningen till detta reglemente verksvis. Pensionsåldersförteckningen
till allmänna tjänstepensionsreglemenlet har, såvitt angår fjärde huvudtiteln,
erhållit en motsvarande uppställning, så att under rubriken allmänna
civilförvaltningen verksvis upptagas vissa civila befattningar, under
det att beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet, redovisas
under rubriken försvarsväsendet med underrubrikerna armén, marinen och
flygvapnet.

Uppdelningen av den personal, å vilken militära avlöningsreglementet äger
tillämpning, på försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet svarade vid
tiden för militära avlöningsreglementets tillkomst nära mot fjärde huvudtitelns
uppställning. Samtliga ordinarie beställningar, å vilka militära avlöningsreglementet
fick tillämpning, upptogos nämligen i personalförteckningarna
för försvarsstaben respektive olika institutioner hörande till lantförsvaret,
sjöförsvaret eller flygvapnet. Sedan fjärde huvudtiteln erhållit ändrad
uppställning från och med budgetåret 1941/42 och vissa organisatoriska förändringar
vidtagits inom försvarsväsendet, finnas ordinarie beställningar, å
vilka militära avlöningsreglementet äger tillämpning, ej endast å personalförteckningarna
för försvarsstaben och de tre försvarsgrenarna utan även å
de särskilda personalförteckningarna för försvarsdepartementet, kemiska anstalten,
karolinska sjukhusets gamisonsavdelningar och garnisonssjukhusen.
I den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 235 angående vissa avlönings-
m. fl. anslag under fjärde huvudtiteln föreslås uppförande av ordinarie
beställningar, å vilka militära avlöningsreglementet skall äga tillämpning,
jämväl vid vissa av de centrala förvaltningarna.

Pensionsåldersförteckningen till allmänna tjänstepensionsreglementet bör
med hänsyn till angivna förhållanden erhålla ändrad uppställning. I detta
hänseende och beträffande de ändringar i övrigt, som böra vidtagas i förteckningen,
såvitt angår fjärde huvudtiteln, må anföras följande.

Pensionsåldersförteckningens första avdelning, vilken nu har rubriken
»Civila befattningshavare i allmänhet», bör erhålla rubriken »Befattningshavare
i allmänhet». Återstoden av pensionsåldersförteckningen bör erhålla
rubriken »Befattningshavare vid vissa verk», och därunder böra såsom
underavdelningar upptagas dels allmänna civilförvaltningen och försvars -

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

väsendet, dels statens affärsdrivande verk. Under den förra underavdelningen
böra befattningarna liksom nu upptagas huvudtitelsvis. Under
fjärde huvudtiteln böra jämväl sådana beställningar upptagas, för vilka
militära avlöningsreglementet gäller. I denna del av pensionsåldersförteckningen
böra till en början upptagas försvarsdepartementet och de olika centrala
förvaltningsorganen, i den mån befattningar (beställningar) med särskild
pensionsålder där finnas. För närvarande är detta fallet endast i fråga
om förrådsförman vid arméförvaltningen samt kemist och andre kemist på
övergångsstat vid marinförvaltningen; för dessa har pensionsåldern fastställts
till 63 år. Enligt i förenämnda proposition nr 235 framlagt förslag skall befattningen
såsom förrådsförman efter inrättandet av försvarets civilförvaltning
tillhöra denna förvaltning, och i anslutning därtill bör sagda befattning
under nästkommande budgetår upptagas i pensionsåldersförteckningen såväl
under arméförvaltningen som under försvarets civilförvaltning. Efter omorganisationen
av försvarets centrala förvaltning komma beställningar med inplacering
i militär eller civilmilitär lönegrad att finnas uppförda å vissa
centrala förvaltningsmyndigheters personalförteckningar. Vissa skäl tala för
att högre pensionsålder fastställes för dessa beställningar än för beställningar
i samma lönegrad vid truppförband etc. Denna fråga synes emellertid kräva
särskild utredning. Innan resultatet därav föreligger, torde för dessa befattningar
ej böra fastställas annan pensionsålder än den, som i allmänhet gäller
för den lönegrad, till vilken respektive befattning är hänförd.

Under försvarsstaben synes liksom hittills endast böra upptagas maskinist
med 63 års pensionsålder.

Vad härefter angår armén, marinen och flygvapnet, ifrågasätter jag icke
andra ändringar för nästa budgetår, än att beteckningen »regementsläkare,
annan än sjukhusläkare» bör utbytas mot »regementsläkare» samt att pensionsåldern
för poliskommissarie utgår ur förteckningen. Sjukhusläkarna
upptagas å garnisonssjukhusens personalförteckning och beställningen såsom
poliskommissarie har numera överflyttats till den under femte huvudtiteln
hörande poliskåren i Boden.

I anslutning till vad i ett tidigare sammanhang anförts bör i en not till
avdelningarna för armén, marinen och flygvapnet angivas, att för å reservstat
uppförd beställning med samma tjänstebenämning, som angives i pensionsåldersförteckningen,
gäller i förteckningen för vederbörande beställning upptagen
pensionsålder.

Vad slutligen angår övriga till försvarsväsendet hörande institutioner, ifrågasätter
jag icke nu någon ändring i gällande pensionsåldrar. Vissa civila
befattningar vid sjökarteverket och garnisonssjukhusen böra således alltjämt
upptagas i pensionsåldersförteckningen, varjämte pensionsåldern bör angivas
till 60 år för den vid garnisonssjukhuset i Karlsborg inrättade beställningen
såsom bataljonsläkare, vilken vid sidan av sjukhustjänsten jämväl
är avsedd för tjänstgöring vid truppförband. För beställningar såsom
regementsläkare vid Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar eller vid
garnisonssjukhus bör gälla 63 års pensionsålder, varför dessa beställningar
icke böra upptagas i pensionsåldersförteckningen.

Kungl. Majda proposition nr 286.

Femte huvudtiteln. Befattningen såsom assistent av 4:e klass å
övergångsstat vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och alkoholistanstalt
därstädes bör såsom numera obefintlig uteslutas ur pensionsåldersförteckningen
(V H. T. 1943, sid. 72; r. skr. nr 5). Vidare bör i anslutning
till beslut vid årets riksdag (V H. T., sid. 100; r. skr. nr 5) befattningen såsom
föreståndarinna vid statens skyddshem betecknas såsom rektor.

Såsom i ett tidigare sammanhang anförts bar 1942 års riksdag i samband
med beslut om inrättande från och med den 1 oktober 1942 av en statlig
poliskår i Boden (prop. nr 342; r. skr. nr 458) beslutat om lägre pensionsålder
för åtskilliga till poliskåren hörande befattningshavare än som eljest
gäller för befattningshavare i respektive lönegrad. Sålunda skall dels —
med undantag från allmänna tjänstepensionsreglementets regel om 65 års
pensionsålder för ordinarie tjänstemän tillhörande högre lönegrad än den
12:e — tillämpas en pensionsålder av 63 år för stadsfiskal, 60 år för poliskommissarie
och 57 år för överkonstapel, dels ock — med avvikelse från
pensionsreglementets regel örn 60 års pensionsålder för tjänstemän i högst
12 lönegraden — tillämpas 57 års pensionsålder för inspektionskonstapel
och kriminalkonstapel samt 55 års pensionsålder för konstapel. I enlighet
härmed böra nämnda befattningar och för dem beslutade pensionsåldrar
införas i pensionsåldersförteckningen under rubriken poliskåren i Boden.

Sjätte huvudtiteln. För närvarande gäller enligt pensionsåldersförteckningen
63 års pensionsålder för följande befattningar vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
nämligen järnvägsinspektor, luftfartsinspektör, väginspektör,
byråchef och broinspektor samt byråchef och vägtrafikinspektör.
Under rubriken vägorganisationen i länen angives samma pensionsålder för
vägingenjör.

1942 års vägsakkunniga ha ansett undantagsbestämmelser i fråga örn pensionsåldern
böra övervägas beträffande åtskilliga av de befattningar, som
komma att inrättas vid det av fjolårets riksdag beslutade förstatligandet av
den allmänna väghållningen på landet. De tjänster vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
för vilka särskilda bestämmelser rörande pensionsålder ansetts
erforderliga, äro inspektörstjänsterna i lönegrad A 29, nämligen väginspektören
på byggnadsavdelningen, vägtrafikinspektören och gatuinspektören. De
sakkunniga lia framhållit, att beträffande dessa tjänster krävdes en god
fysisk kondition, som befattningshavarna måhända icke kunde uppvisa vid
högre ålder. Det syntes därför vara motiverat, att pensionsåldern för dessa
tjänster sänktes till 63 år. Inom vägförvaltningarna krävdes god fysisk kondition
av vägingenjörerna liksom ock av övriga ingenjörer, ritare och övervägmästare.
Detsamma gällde vägmästarna. Även för dessa tjänstemän borde
pensionsåldern fastställas till 63 år.

I avgivet utlåtande har statskontoret ansett anledning till avvikelse från
de för normalfallen gällande pensionsåldrarna icke föreligga för andra befattningshavare
inom vägväsendet än vägmästarna, vilka vid bifall till av
statskontoret förordad placering i lönegraden A 12 skulle bliva avgångsplikliga
redan vid 60 år. En höjning av pensionsåldern i sådant fall till 63 år
för vägmästarnas vidkommande syntes ämbetsverket väl motiverad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Vägingenjören i Kristianstads län har däremot ifrågasatt lämpligheten av
att bestämma pensionsåldern för vägmästarna högre än till 60 år.

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet finner jag
särskild pensionsålder icke vara erforderlig för någon av de till vägväsendet
hänförliga befattningarna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Nu gällande
undantag härutinnan synas därför böra upphävas, och några nya
undantagsbestämmelser för styrelsens vidkommande böra icke införas. En
pensionsålder av 63 år bör däremot bibehållas beträffande järnvägs- och
luftfartsinspektörerna. För vägförvaltningarnas vidkommande torde en pensionsålder
av 63 år lämpligen böra bestämmas för samtliga ingenjörsbefattningar
— vägingenjörer i lönegraden A 26 och ingenjörer i lönegraderna A
21 och A 19 — samt för övervägmästare, vägmästare och ritare. Vad vägmästarna
beträffar, må framhållas, att de enligt propositionen nr 224 till
årets riksdag skola hänföras till lönegraden A 13 och sålunda, örn undantag
ej stadgades, skulle erhålla en pensionsålder av 65 år. För annan ordinarie
personal vid vägförvaltningarna än här nämnts torde bestämmelse örn särskild
pensionsålder ej vara erforderlig. Beträffande extra ordinarie personal äger
Kungl. Majit enligt föreskrift i allmänna tjänstepensionsreglementet bestämma
pensionsåldern.

Åttonde huvudtiteln. Med anledning av högre lärarinneseminariets
nedläggande med utgången av juni månad 1943 (prop. nr 255/1942;
r. skr. 406) böra ur pensionsåldersförteckningen rubriken högre lärarinneseminariet
och därunder uppförda befattningar utgå. Å andra sidan bör vid
genomförande av förslag, som förelagts innevarande års riksdag (VII H.
T., sid 266; prop. nr 150, sid. 104 och 137) under rubriken de allmänna läroverken
angivas, att pensionsåldern för övningsskollärare utgör 63 år.

Nionde huvudtiteln. Benämningen statens veterinärbakteriologiska
anstalt bör ersättas med statens veterinärmedicinska anstalt (jfr prop.
nr 129/1943, sid. 83).

Pensionsålder för befattning å övergångsstat. Då i anledning
av organisationsändring ordinarie befattning blir övertalig eller utbytes
mot befattning i lägre lönegrad, plägar befattningens dåvarande innehavare
överflyttas till övergångsstat utan ändring i löneställningen. I anslutning
härtill uppföres den av honom innehavda befattningen i respektive personalförteckning
ävensom i avlöningsreglementets tjänsteförteckning å övergångsstat.
Vad angår pensionsåldern för sådan befattningshavare, angives i en
not till pensionsåldersförteckningen, att för å övergångsstat uppförd befattning
med samma tjänstebenämning, som angives i pensionsåldersförteckningen,
gäller i förteckningen för vederbörande befattning upptagen pensionsålder. I
sådana fall, där befattning på ordinarie stat med samma tjänstebenämning ej
finnes men särskild pensionsålder ansetts böra gälla för den å övergångsstat
uppförda befattningen, har pensionsåldern för denna direkt angivits i pensionsåldersförteckningen.
Enär pensionsåldern för befattning, som uppföres
på övergångsstat, icke synes böra höjas, även örn så sker beträffande mot -

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S6.

svarande befattning på ordinarie stat, vill jag föreslå, att i nyssnämnda not
intages en föreskrift av innebörd, att för befattning, som uppförts på övergångsstat
från och med den 1 juli 1943 eller senare tidpunkt, tillämpas samma
pensionsålder som gällt omedelbart före överflyttningen till övergångsstat
eller, om lägre pensionsålder gäller för befattning på ordinarie stat med
samma tjänstebenämning, sistberörda pensionsålder. Härigenom vinnes även,
att pensionsåldersförteckningen icke behöver tyngas med angivande av särskild
pensionsålder för befattningar, som framdeles uppföras på övergångsstat.
övergår befattningshavaren ånyo till befattning å ordinarie stat, blir givetvis
den för denna befattning gällande pensionsåldern tillämplig å honom.

Den såsom bilaga B vid allmänna tjänstepensionsreglementet fogade tjänståldersförteckningen,
vari angivas de ordinarie befattningar, beträffande vilka
det för hel pension erforderliga antalet tjänstår utgör 25, bör i vissa hänseenden
ändras. Härom må anföras följande.

Fjärde huvudtiteln. Tjänståldersförteckningen bör erhålla en uppställning,
som ansluter sig till den för pensionsåldersförteckningen föreslagna.
Under rubriken allmänna civilförvaltningen och försvarsväsendet böra huvudtitels-
och verksvis upptagas samtliga ifrågakommande befattningar utom
de till statens affärsdrivande verk hörande. Under fjärde huvudtiteln böra
upptagas beställningarna såsom byråöverläkare samt förste och andre byråläkare
vid försvarets sjukvårdsförvaltning. Någon annan befattning vid försvarets
centrala förvaltningsmyndigheter torde icke böra upptagas i förteckningen.
Befattningar vid försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet böra
upptagas i samma utsträckning som nu, dock att de ordinarie fänriksbeställningarna
vid marinen och flygvapnet böra såsom numera obefintliga utgå ur
förteckningen. I denna bör angivas, att det för hel pension erforderliga antalet
tjänstår utgör 25 beträffande beställning å reservstat med samma
tjänstebenämning som i förteckningen upptagen beställning. Vad slutligen
angår övriga till försvarsväsendet hörande institutioner, böra i förteckningen
upptagas dels liksom hittills professor vid kemiska anstalten och sjuksköterska
vid garnisonssjukhus, dels ock regementsläkare vid karolinska sjukhusets
garnisonsavdelningar eller vid garnisonssjukhus samt bataljonsläkare
vid sistnämnda sjukhus.

Femte huvudtiteln. På sätt tidigare omnämnts gäller enligt 1942 års
riksdags beslut 55 års pensionsålder för konstapel vid poliskåren i Boden
och 57 års pensionsålder för kriminalkonstapel, inspektionskonstapel och
överkonstapel vid samma kår. För dessa befattningshavare torde det för hel
pension erforderliga antalet tjänstår böra utgöra 25. Ifrågavarande befattningar
böra därför under rubriken poliskåren i Boden införas i tjänståldersförteckningen.

Åttonde huvudtiteln. De icke lönercglerade ordinarie tjänster vid
universiteten samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, å vilka allmänna
tjänstepensionsreglementet äger tillämpning, äro samtliga upptagna i tjänståldersförteckningen.
Bland annat upptages under rubriken Lunds universitet
befattningen i medicinsk radiologi. Såsom i ett tidigare sammanhang an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

förts avses nämnda befattning från och med den 1 juli 1943 skola ändras
till en befattning såsom lärare i röntgendiagnostik. Ändring bör på grund härav
vidtagas i tjänståldersförteckningen. I denna böra vidare införas de befattningar
vid samma universitet såsom lärare i fysikalisk diagnostik, ortopedi
och radioterapi, beträffande vilka i det föregående framlagts förslag att allmänna
tjänstepensionsreglementet skall erhålla tillämpning.

Vid bifall till i propositionen nr 214/1943 framställt förslag bör i tjänståldersförteckningen
benämningen lärare vid tandläkarinstitutet ersättas med
professor.

Tjänstålder för befattning å övergångsstat. I viss motsvarighet
till vad i det föregående föreslagits i fråga om pensionsålder för innehavare
av befattning å övergångsstat torde vid tjänståldersförteckningen
böra fogas en not av innehåll, att för befattning, som uppförts å övergångsstat
från och med den 1 juli 1943 eller senare tidpunkt, det för hel pension
erforderliga antalet tjänstår skall utgöra 25, såframt nämnda tjänstålder för
hel pension antingen gällt för befattningen omedelbart före överflyttningen
till övergångsstat eller ock gäller för befattning å ordinarie stat med samma
tjänstebenämning.

13. Pensionsfrågor sammanhängande med förstatligande av den
allmänna väghållningen på landet.

Vid 1942 års riksdag godkändes vissa huvudgrunder för förstatligande av
den allmänna väghållningen på landet (prop. nr 122; r. skr. nr 325). Principbeslutet
bygger i väsentliga delar på förslag, innefattade i ett den 9 april 1941
dagtecknat betänkande av 1938 års sakkunniga för utredning örn vägväsendets
förstatligande (vägförstatligandekommittén). Efter riksdagsbeslutet tillkallades
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juni 1942 inom
kommunikationsdepartementet särskilda sakkunniga (1942 års vägsakkunniga)
med uppdrag, bland annat, att avgiva förslag till de åtgärder i organisations-
och övriga hänseenden, som erfordrades för att genomföra ett förstatligande
av den allmänna väghållningen på landet. Dessa sakkunniga avgåvo
den 27 januari 1943 förslag till utformning av den statliga vägorganisationen
m. m. (SOU 1943: 1). Sedermera har i en den 30 april 1943 dagtecknad proposition,
nr 224, förslag framlagts angående den statliga vägorganisationen
samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor. Propositionen avser förstatligande
av den allmänna väghållningen på landet från och med den 1
januari 1944.

I 1942 års proposition och riksdagsskrivelse förutsattes, att efter vägväsendets
förstatligande sysselsättning inom den statliga vägförvaltningen i största
möjliga utsträckning skulle beredas befattningshavare vid den nuvarande
vägorganisationen. Genom beslut den 21 augusti 1942 uppdrog Kungl. Maj:t
åt statskontoret att, efter samråd med 1942 års vägsakkunniga och statens
pensionsanstalt, verkställa utredning och till Kungl. Majit inkomma med förslag
till de särskilda bestämmelser i övergångshänseende eller eljest, vilka i

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

samband med ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet
kunde bliva erforderliga beträffande tjänste- och familjepensionsförhållandena
för tjänstemanna- och arbetarpersonal, som vid ett dylikt förstatligande
överginge från anställning hos vägdistrikt till anställning vid det statliga vägväsendet.
Statskontoret har, efter vederbörligt samråd, med skrivelse den 20
april 1943 överlämnat en promemoria med förslag till dylika bestämmelser
(nedan benämnd promemorian).

I propositionen nr 224 till årets riksdag har (sid. 106) förutsatts, att frågan
om de åtgärder, till vilka statskontorets utredning kunde giva anledning, skulle
upptagas i annat sammanhang.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som bereus tillfälle att taga del av nämnda
promemoria, har i anledning därav gjort vissa uttalanden i en den 7 maj
1943 dagtecknad promemoria.

Jag anhåller nu att få anmäla förslag till reglering av de särskilda spörsmål,
vilka i pensionshänseende uppkomma vid förstatligandet av den allmänna
väghållningen på landet.

Nuvarande pensionsförhållanden för
vägdistriktens personal.

Den personal, som av vägdistrikten sysselsättes för väghållningens utförande,
utgöres av dels s. k. teknisk personal, innefattande ingenjörer, vägmästare
och schaktmästare, dels för kamerala ändamål anställda tjänstemän,
såsom kamrerare, sekreterare och kontorsbiträden, dels ock arbetarpersonal.

Frågan örn pensionsrätt för vägdistriktens personal bär blivit aktuell först
under senare år. En bidragande orsak härtill torde ha varit, att statsbidrag
till pensioneringskostnaderna tidigare icke utgått och att därför kostnaderna
för pensioneringen, i den mån de icke täckts av vederbörande befattningshavares
bidrag, fått bestridas genom uttaxering av vägskatt. Genom beslut
den 16 april 1937 medgav emellertid Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande,
att i kostnadsunderlaget för beräknande av statsbidrag till vägdistrikten för
vägunderhåll finge inräknas vägdislrikts kostnad för pensionering av vägmästare
eller annan dylik befattningshavare för tillsyn å eller ledning av
väghållningen under villkor, att fråga om pensionering av nämnda befattningshavare
i varje särskilt fall underställdes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som ägde bestämma det belopp, varmed pensioneringskostnaderna
finge inräknas i kostnadsunderlaget. Vidare anbefallde Kungl.
Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att utfärda allmänna normer att tilllämpas
vid dylik pensionering. I anslutning härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
genom beslut den 14 maj 1937 till efterrättelse för vägstyrelserna
fastställt dylika allmänna normer för ifrågavarande pensionering. Beträffande
innebörden härav må nämnas följande.

I den mån pensioneringen ordnas enligt de fastställda normerna må vägdistrikt
inräkna sin andel av kostnaden för distriktets tekniska personals egen
pensionering (ålders-, sjuk- och invalidpensionering) i den kostnad, som
lägges till grund för beräknande av statsbidrag till distriktets underhåll. Med
teknisk personal avses därvid vägmästare eller annan dylik befattningsha -

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

vare för tillsyn å eller ledning av väghållningen, d. v. s. sådana befattningshavare,
beträffande vilka beslut om tillsättande skola underställas vederbörande
länsstyrelses prövning och fastställelse. Hit räknas alltså förste vägmästare,
vägmästare, schaktmästare ävensom arbetsledare med högre kvalifikationer;
även befattningshavare med andra benämningar men med motsvarande
arbetsuppgifter inbegripas, t. ex. biträdande vägmästare, andre
vägmästare m. fl. De fastställda pensioneringsgrunderna utgöra icke hinder
för vägdistrikt att på egen bekostnad eller gemensamt med befattningshavare
träffa anstalter för tillförsäkrande av ytterligare pensionsförmåner åt befattningshavaren
eller av pensionsförmåner åt hans efterlevande, men å distriktets
merkostnad härför utgår icke statsbidrag.

För bestridande av den del av kostnaden för av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkänd tjänstepensionering, som ej ersättes av vederbörande befattningshavares
avgifter, erhåller vägdistrikt enligt gällande bestämmelser
statsbidrag med 85 procent.

En redogörelse för innehållet i de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända
pensioneringsgrunderna ävensom för det sätt, på vilket vägdistrikten
ordnat pensioneringen, har lämnats i promemorian. Redogörelsen torde få
såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

Av promemorian framgår, att 160 vägdistrikt tillförsäkrat sin tekniska personal
och i vissa fall även för kamerala ändamål anställda befattningshavare
— sammanlagt i runt tal 400 anställningshavare — rätt till tjänstepension.
I regel har även familjepensionering ordnats. Endast 1 vägdistrikt har
sörjt för mera allmän pensionering av arbetarpersonalen, och av landets
170 vägdistrikt ha 10 icke tillförsäkrat hos dem sysselsatt personal pensionsrätt.
Beträffande de pensioneringstvper, som kommit till användning, kunna
promemorians uppgifter sammanfattas på följande sätt.

1. Pensionering i statens pensionsanstalt. Genom beslut av 1939 års lagtima
riksdag (prop. nr 219; r. skr. nr 237) har möjlighet öppnats för vägdistrikt
att bereda pensionsrätt i statens pensionsanstalt för hos vägdistriktet
anställd vägmästare eller annan dylik befattningshavare för tillsyn å eller
ledning av väghållningen, d. v. s. för den tekniska personalen, intill 1942
års utgång ha 31 vägdistrikt anslutit sina anställningshavare av nämnda
kategori till pensionsanstalten. Pensionsrätten avser såväl tjänste- som familjepension.

2. Pensionering hos enskild pensionsinrättning. Av de vägdistrikt, som ordnat
för sina anställningsliavares pensionering, har det övervägande flertalet
—-112 vägdistrikt — tecknat försäkring i svenska personal-pensionskassan.
Dylika försäkringar ha kommit till stånd ej endast för vägdistriktens tekniska
personal utan i en del fall även för befattningshavare anställda för
kamerala uppgifter, såsom kamrerare, räkenskapsförare, bokhållare, kassaförvaltare,
kameraltjänstemän, kassörer, skrivbiträden, kontorister, kontorsföreståndare
och sekreterare. I ett fåtal fall har pensionsrätt även beretts
viss arbetarpersonal, såsom förmän och chaufförer. Pensioneringen avser
för samtliga försäkrade tjänstepension i form av 100-procentig ålders- och
invalidpension samt i flertalet fall kapitalunderstöd förbundet med tjänstepension.
För gifta manliga anställda är vidare tecknad familjepension samt
kapitalunderstöd förbundet med familjepension (begravningshjälp).

Andra enskilda försäkringsinrättningar lia anlitats av sammanlagt 22 vägdistrikt.
I sådana försäkringsinrättningar tecknade försäkringar avse uteslu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

tande vägmästare och schaktmästare. Försäkringarna avse regelmässigt tjänstepension
(ålderspension) och familjepension (efterlevandepension). I en del
fall förekommer även liv- och kapitalförsäkring, där försäkringsbeloppet utfaller
vid den försäkrades död eller vid inträffande pensionsålder. Samtliga
försäkringar äro fribrevsberättigade, d. v. s. försäkringarna kunna, örn premieinbetalningarna
upphöra, utbytas mot premiefria försäkringar men med
reducerade förmåner. Den premiefria sjukpensionen gäller i regel för kortare
tid. Försäkringarna berättiga i regel icke till återköp, men vissa försäkringsgivare
ha förklarat återköp under vissa omständigheter kunna medgivas.

3. Pensionering hos vägdistriktet. 21 vägdistrikt ha förbundit sig att själva
helt svara för pensioneringen av vissa anställda, i regel vägmästare och
schaktmästare, eller ock att utgiva viss tilläggspension till pensionsförsäkrade
anställningshavare. I den förra kategorien av fall är i allmänhet fråga
om befattningshavare, som uppnått sådan ålder, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med hänsyn till de uppkommande höga försäkringsavgifterna
icke lämnat sitt medgivande till att pensionsförsäkring finge tagas. I ett flertal
fall har även familjepensionsrätt tillförsäkrats anställningshavarna. I några
fall ha vägdistrikt utfäst sig att själva svara för pensioneringen av förmän
och annan arbetarpersonal.

4. Pensionering genom anslutning till pensionsstgrelsens frivilliga försäkring.
Allmän pensionsförsäkring av arbetare synes lia förekommit endast i
ett fall, där pensioneringen ordnats genom arbetarnas anslutning till pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring. Denna försäkring avser icke någon familjepensionering
i egentlig bemärkelse, men avlider den försäkrade före pensionsålderns
inträde, återbetalas inbetalda avgifter till de efterlevande.

Av de anförda siffrorna framgår, att vissa vägdistrikt samtidigt tecknat
försäkringar hos flera pensionsinrättningar eller ock vid sidan av tecknade
pensionsförsäkringar själva påtagit sig vissa pensionsförpliktelser.

Till f. d. anställda eller deras efterlevande utbetala enligt uppgifter, som
införskaffats av vägförstatligandekommittén, vissa vägdistrikt årliga understöd.
Dessa utgöra tillhopa i runt tal 35,000 kronor.

Pensionsförhållandena för personal, vilken erhåller
pensionsberättigande statsans täll ning.

Flertalet av de spörsmål av övergångsnatur, som i pensionshänseende uppställa
sig vid ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet,
avse det sätt varpå pensioneringen skall ordnas för personal, vilken erhåller
sådan anställning i statens tjänst, som normalt är förenad med pensionsrätt.
Här kunna följande fyra frågekomplex urskiljas.

1. I den mån pensionsberättigande statsanställning vinnes av sådan personal
vid vägdistrikten, för vilken pensionering i en eller annan form
ordnats genom vederbörande vägdistrikts försorg, uppställer sig frågan, huruvida
sådan personal bör undantagas från de statliga pensionsreglementenas
tillämpning och alltså fortfarande bibehållas vid densamma redan tillförsäkrade
pensionsförmåner. Anses pensionsreglementena böra erhålla tillämpning,
uppkommer frågan, i vad mån personalen därjämte bör bibehållas vid
densamma hittills tillförsäkrad pensionsrätt, eller där detta icke skall ske,
på vilket sätt den nuvarande pensioneringen skall avvecklas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

2. Beträffande sådan arbetarpersonal hos vägdistrikt, som erhåller statsanställning,
inställer sig frågan, huruvida någon modifikation påkallas i den
i allmänhet gällande förutsättningen för tillämpningen av 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, att arbetaren skall ha haft statsanställning
viss s. k. väntetid.

3. I fråga om all sådan personal, som tidigare haft anställning hos vägdistrikt
och å vilken pensionsreglementena erhålla tillämpning, är vidare
fråga, örn och i vad mån den tidigare anställningen bör få tillgodoräknas såsom
tjänstår. Särskilda spörsmål uppkomma härvid i fråga örn den personal,
som tidigare haft pensionsrätt.

4. I den mån pensionsreglementena erhålla tillämpning å personal, vilken
tidigare haft pensionsrätt, och tidigare pensionsförsäkringar i samband därmed
avvecklas, uppkommer slutligen frågan, huruvida för det bortfallande
försäkringsbeloppet bör beredas kompensation i annan form än genom särskilda
medgivanden i fråga örn tjänstårsberäkning.

Här må nämnas, att de förslag rörande reglering av förevarande spörsmål,
som innefattas i den inom statskontoret efter vederbörligt samråd upprättade
promemorian, icke givit väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anledning till något
särskilt uttalande.

1. Pensionsreglementenas tillämplighet, avveckling av nuvarande pensioneringsformer
m. m.

I sitt betänkande har vågförstatligandekommittén förklarat, att pensionsförsäkringar
i enskilda anstalter i allmänhet syntes ställa sig dyrbarare än
pensionering ordnad genom statliga organ och att det därför kunde ifrågasättas,
om man efter ett förstatligande borde fullfölja de med de enskilda
anstalterna träffade pensionsförsäkringsavtalen. Härom har kommittén anfört.

Då de flesta av ifrågavarande pensionsförsäkringsavtal träffats efter 1937,
lia i stort sett endast en mindre del av kostnaderna för pensionerna hunnit
erläggas, och med hänsyn därtill synes det i allmänhet vara fördelaktigt att
icke fullfölja avgiftsinbetalningarna till de privata pensionsanstalterna. Den
i statens tjänst övergångne befattningshavaren bör i stället i pensionsavseende
intaga samma ställning som övriga statstjänstemän, dock att den pension,
som enligt vanliga regler skulle tillkomma honom, bör minskas med det
belopp, som han pa grund av tidigare inbetalningar till enskild pensionsanstalt
kan erhålla av denna. I vissa fall kan det emellertid ställa sig fördelaktigare
att fullfölja de av vägdistrikten träffade pensionsförsäkringsavtalen;
huruvida så skall ske eller ej, bör avgöras från fall till fall.

Kommitténs uttalande har mött gensaga från flera av de över betänkandet
hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

Statens pensionsanstalt har uttalat, att det helst icke under några omständigheter
borde ifrågakomma, att staten för pensionering av hos densamma
anställda befattningshavare erlade avgifter till enskild pensionsanstalt och i
samband därmed undantoge befattningshavare från tillämpningen av eljest
gällande statliga pensionsbestämmelser. Eventuellt borde pensionsfrågan i
samtliga fall lösas på sätt de sakkunniga ansett i allmänhet böra ske — varvid
dyrtidstillägg respektive rörlig pensionsdel borde utgå å statspensionen
oreducerad — men mera ändamålsenligt vore att, i den mån det läte sig
göra, med den enskilda pensionsanstalten träffa avtal om att pensionsförsäk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

ringen där annullerades och att i samband därmed ett belopp, motsvarande
denna försäkrings kapitalbelopp, utbetalades till staten, som i så fall skulle
övertaga pensioneringen i dess helhet.

Även statskontoret har ansett, att åtgärder borde vidtagas i syfte att bringa
försäkringsavtalen att upphöra. En lämplig anordning syntes vara, att befattningshavaren,
mot det att han å statsverket överläte sin rätt enligt pensionsförsäkringen,
medgåves att såsom tjänstår i pensionshänseende få tillgodoräkna
sig hela den tid, för vilken försäkringsavgift erlagts. Med de enskilda
försäkringsanstalterna skulle i så fall uppgörelse träffas om omedelbar
avlösning av de på statsverket överlåtna försäkringsavtalen.

Å andra sidan ha Sveriges arbetsledare}örbund — som vänt sig mot påståendet
att pensionsförsäkringar i enskilda pensionsanstalter skulle ställa sig
dyrbarare än pensionering ordnad genom statliga organ — Sveriges kommunaltjänstemannaförbund
och vägdistriktens tjänstemannaförening uttalat sig
emot att den statliga pensionen skulle minskas med det belopp, som kunde erhållas
från enskild pensionsanstalt.

I promemorian har förordats, att de statliga pensionsreglementena erhålla
tillämpning å hela den övertagna personalen. Till motivering härav har
anförts.

Förstatligandet av vägväsendet kommer bland annat att medföra, att
tjänstemannapersonalen vid den statliga vägorganisationen i lönehänseende
blir underkastad enhetliga villkor. De tjänstemän vid den nya vägorganisationen,
som vinna ordinarie eller extra ordinarie anställning, komma därigenom
att automatiskt hänföras under de statliga pensionsreglementena. Att
från tillämpning av dessa reglementen särskilt undantaga sådan hos vägdistrikt
tidigare anställd personal, som redan tillförsäkrats pensionsrätt av
vägdistriktet och i stället låta denna bibehållas vid tidigare pensionsförsäkring,
synes icke böra komma ifråga. Enhetliga regler i pensionshänseende
synas nämligen böra gälla för all den personal, som vinner anställning vid
den statliga vägorganisationen. Med hänsyn till de väsentliga skiljaktigheter
i pensioneringsgrunderna, som å ena sidan gälla enligt de statliga pensionsreglementena
och å andra sidan följa av de försäkringsavtal — pensionsvillkoren
enligt reglementet för statens pensionsanstalt däri inbegripet — -som reglera pensionsförhållandena för den redan pensionsförsäkrade personalen,
torde det vara uteslutet att åvägabringa enhetlig reglering av pensionsförhållandena
inom hithörande område på annat sätt än att även sistnämnda
personal inordnas under de statliga pensionsreglementena.

Vad nu anförts ifråga örn tjänstemannapersonalen bör även gälla arbetarpersonalen.

I promemorian har framhållits, att särskilt beslut av Kungl. Majit erfordras
för att bringa 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare i tilllämpning
å sådana arbetare, som övergå i statens tjänst i samband med förstatligandet
och som av vederbörande vägdistrikt tillförsäkrats pensionsrätt
annorledes än i form av delaktighet i den frivilliga pensionsförsäkringen.

I promemorian har förutsatts, att sådan befattningshavare vid vägdistrikt,
vilken vid förstatligandet är underkastad reglementet för statens pension
s a n s t a 11, icke efter övergången till pensionsberättigande anställning
vid den statliga vägorganisationen skall äga bibehållas vid delaktighet i

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

pensionsanstalten. Med anledning därav borde Kungl. Maj:t inhämta riksdagens
bemyndigande att vidtaga den ändringen i reglementet för pensionsanstalten,
att § 69 h) ävensom vad i § 74 och § 78 mom. 2 funnes stadgat rörande
befattningshavare hos vägdistrikt utginge.

Aven tjänsteman eller arbetare, för vilken pensionering ordnats genom
pensionsförsäkring i enskild inrättning, borde i samband med att
det statliga pensionsreglementet erhölle tillämpning å honom i regel avstå
från den honom tillförsäkrade pensionen från inrättningen. Härom anföres
i promemorian följande.

Väsentliga skiljaktigheter föreligga mellan de försäkringsvillkor, som gälla
för försäkringarna i de enskilda inrättningarna och pensionsvillkoren enligt
de statliga pensionsreglementena. Så till exempel inträder för anställningshavare,
vilken är delaktig i svenska pensonal-pensionskassan, rätt till pension
— förutom vid inträde i pensionsåldern — när han sedan viss kortare
tid tillbaka varit på grund av sjukdom eller olycksfall oförmögen till arbete.
Rätt till pension kan alltså enligt kassans försäkringsvillkor ifrågakomma
i sådant fall och under sådana förhållanden, som enligt de statliga pensionsreglementena
icke medföra rätt till pension. Liknande villkor förekomma
även i vissa försäkringsavtal med enskilda försäkringsbolag. Nu angivna
grunder för pensionsrätten synas gälla även sedan pensionsförsäkringarna
till följd av underlåten avgiftsbetalning ändrats till premiefria försäkringar,
s. k. fribrev. Ytterligare föreligger enligt de för svenska personalpensionskassan
gällande försäkringsvillkoren rätt för den pensionsförsäkrade att utfå
egenpension i förtid tidigast då han fyller 50 år. Fall skulle sålunda kunna
inträffa, att anställningshavare skulle kunna komma i åtnjutande av pension
från den enskilda pensionsinrättningen, medan han ännu uppbär avlöning
å sin statliga befattning. Därest en reglering av förevarande fråga skulle
komma till stånd efter de av vägförstatligandekommittén ifrågasatta riktlinjerna
borde konsekvensen bliva, att i sistberörda fall även lönen å den
statliga befattningen borde reduceras med den pension, som kunde komma
att utgå på grund av pensionsförsäkringen i den enskilda anstalten. Betydande
praktiska svårigheter torde emellertid möta ett realiserande av kommitténs
förslag. Vid sådant förhållande torde det, såsom statskontoret och
statens pensionsanstalt i sina yttranden i anledning av vägförstatligandekommitténs
uttalande i pensionsfrågan framhållit, vara mest ändamålsenligt, att
vederbörande anställningshavare får vid tillträdandet av pensionsberättigande
statlig befattning till förmån för statsverket avstå från rätten till pension från
den enskilda pensionsinrättningen mot det att han medgives rätt att såsom
tjänstår för pension enligt de statliga reglementena få helt tillgodoräkna den
tid före övergången till statstjänsten, till vilken hänsyn tagits vid bestämmandet
av pensionen från den enskilda pensionsinrättningen.

Vad nu föreslagits torde böra gälla såväl tjänstemanna- som arbetarpersonal.
Vad tjänstemannapersonalen beträffar synes undantag icke böra göras
för den kamerala personalen, oavsett att vägdistrikten icke ägt åtnjuta statsbidrag
å kostnaderna för pensioneringen av sistnämnda befattningshavare.

I promemorian ha diskuterats två alternativa anordningar för att ernå,
att en överlåtelse av pensionsrätten i enskild pensionsinrättning allmänt
kommer till stånd.

Det ena alternativet (alternativ 1), innebär, att såsom särskilt villkor i
pensionshänseende för anställningshavare vid den statliga vägorganisationen

Kungl. Martts proposition nr 286.

skulle föreskrivas, att den, som erhåller med pensionsrätt enligt de statliga
pensionsreglementena förenad anställning vid vägorganisationen, skall vara
skyldig att på statsverket helt överlåta sin rätt till i enskild pensionsinrättning
eller försäkringsbolag av vägdistrikt anordnad pensionsförsäkring mot
rätt att såsom tjänstår för pension enligt sagda reglementen helt tillgodoräkna
den tid före övergången till statstjänsten, till vilken hänsyn tagits
vid bestämmandet av pensionen från den enskilda pensionsinrättningen eller
försäkringsbolaget. Enligt det andra alternativet (alternativ 2) skulle
föreskrivas, att här avsedd anställningshavare, vilken tillträtt pensionsberättigande
anställning vid den statliga vägorganisationen, icke skall äga rätt
att såsom tjänstår för pension enligt de statliga pensionsreglementena tillgodoräkna
tiden före övergången till statstjänsten, med mindre han på statsverket
överlåter sin rätt till i enskild pensionsanstalt eller försäkringsbolag
av vägdistrikt tecknad pensionsförsäkring, önskade befattningshavare icke
avstå från pensionsförmånerna enligt pensionsförsäkringen, komme i sådant
fall pensionen i den statliga befattningen att endast grundas på anställningstiden
i statstjänsten. Självfallet borde statsverket i dylikt fall icke lämna
bidrag till upprätthållande av pensionsförsäkringen.

I promemorian har förordats, att spörsmålet löses enligt det förra alternativet.
En lösning enligt alternativ 2 komme nämligen att medföra, att
befattningshavare, som tillträdde den pensionsberättigande statstjänsten vid
så unga år, att han i denna hunne intjäna fulla tjänstår, vid avgång ur
statstjänsten efter uppnådd pensionsålder eller med sjuk- eller invalidpension
skulle få uppbära icke endast full pension för statstjänsten utan även
de av statsmedel till väsentlig del bekostade pensionsförmånerna enligt pensionsförsäkringen
i den enskilda pensionsinrättningen.

Från regeln örn skyldighet att avstå från pensionen i den enskilda inrättningen
har emellertid i promemorian föreslagits skola gälla ett undantag i
fråga örn anställningshavare, som vid vägväsendets förstatligande uppnått
högre levnadsålder. Med hänsyn till att de i vissa enskilda pensionsinrättningar
uppkommande fribreven avsåge förhållandevis betydande belopp för
sådana anställningshavare, borde dessa medgivas rätt att vid sidan av pensionsrätten
i den statliga befattningen bibehålla de med fribrevsrätten förenade
förmånerna, dock mot avstående av rätten alt för pension i den statliga
tjänsten räkna tjänstår för tiden före förstatligandet. Sådan valfrihet
borde tillkomma anställningshavare, som vid förstatligandet uppnått en ålder
av 55 år. Skulle här avsedd befattningshavare, som valt att bibehålla
de med pensionsförsäkringen i den enskilda pensionsinrättningen förenade
förmånerna, i den statliga tjänsten bliva berättigad lill invalidpension, borde
på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida den sistnämnda pensionen skulle
minskas nied de till pensionsförsäkringen hörande förmånerna.

För personal, för vars pensionering vägdistrikt åtagit sig att självt
svara, borde enligt promemorian pensionsförhållandena regleras på motsvarande
sätt som enligt alternativ 1 förordats beträffande i enskilda pensionsinrättningar
försäkrad personal. Då anställningshavaren vunne pensionsbe Bihang

till riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 286.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

rättigande anställning vid den statliga vägorganisationen, borde han sålunda
bliva skyldig att frånträda sin rätt till pension från vederbörande vägdistrikt
mot rätt att såsom tjänstår för pension i den statliga anställningen i viss
omfattning tillgodoräkna tiden före övergång till statstjänsten. Någon undantagsanordning
motsvarande den, som föreslagits beträffande i enskild pensionsinrättning
försäkrad anställningshavare, kunde enligt sakens natur icke
göras för nu avsedd anställningshavare, som vid förstatligandet uppnått 55
års ålder.

Vad slutligen angår personal, för vilken vägdistrikt ordnat pensioneringen
genom anslutning till pensionsst yreisens frivilliga försäkring
-—- denna pensioneringsform hade anlitats av ett vägdistrikt beträffande
arbetarpersonal — har i promemorian erinrats, att ett liknande spörsmål
förelegat till lösning i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
beträffande viss personal, som haft anställning vid kommunikationsverken.
Med avseende å denna personal hade i 3 punkten övergångsbestämmelserna
till reglementet föreskrivits, att tjänstepensionens grundbelopp respektive
tjänstelivräntans belopp enligt vissa grunder skulle minskas med beloppet
av pension från pensionsförsäkringsfonden samt att vid bestämmande av det
oreducerade grundbeloppet respektive livräntebeloppet såsom tjänstår skulle
få tillgodoräknas den tid, som lagts till grund för beräkning av den särskilda
förmånen. I promemorian har förordats, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens
bemyndigande att föreskriva, att nämnda stadganden i övergångsbestämmelserna
till pensionsreglementet skola äga tillämpning jämväl å sådan
pension från pensionsförsäkringsfonden, till vilken bidrag lämnats av vägdistrikt.

Med avseende å spörsmålet, på vad sätt bör förfaras med de pensionsförsäkringar,
som statsverket kommer att få övertaga, ha, såsom framgår av det
förut anförda, statskontoret och statens pensionsanstalt i sina remissyttranden
över vägförstatligandekommitténs betänkande uttalat sig för alt försäkringarna
skola bringas att upphöra.

I promemorian har framhållits, att den omfattning, i vilken sådana anställningshavare
vid vägdistrikt, som äro pensionsförsäkrade i enskilda försäkringsanstalter,
komma att erhålla pensionsberättigande anställning vid
den statliga vägorganisationen, kunde överblickas först sedan de nya tjänsterna
blivit besatta med sina nya innehavare, samt att det tidigast i samband
därmed kunde fastställas, vilka försäkringar, som blivit överlåtna å statsverket.
Vid sådant förhållande syntes tiden ännu icke vara inne att träffa avgörande
örn den slutliga dispositionen av de övertagna försäkringarna. Härom
syntes för övrigt i vissa fall vara nödvändigt att upptaga förhandling med
vederbörande försäkringsanstalt. Med hänsyn härtill har i promemorian föreslagits,
att statskontoret erhåller eli bemyndigande att, efter samråd med försäkringsinspektionen,
med ifrågavarande försäkringsanstalter träffa den uppgörelse
rörande de övertagna försäkringarna, som kan visa sig godtagbar för
statsverket. Bemyndigandet borde innefatta rätt tor statskontoret att besluta

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

beträffande de övriga frågor, som kunde uppkomma i samband med övertagandet
av försäkringarna. De medel, som på detta sätt tillkomme statsverket,
syntes böra helt tillgodoföras civila tjänstepensionsfonden.

I promemorian har vidare, med avseende å sådana fall av pensionering
genom vägdistrikts egen försorg, i vilka fondering skett av befattningshavarnas
avgifter eller vägdistriktets avsättningar till pensionskostnaderna, föreslagits,
att ifrågavarande medel skola överföras till statsverket och därvid
helt tillgodoföras civila tjänstepensionsfonden.

2. Särskilda bestämmelser örn s. k. väntetid.

Såsom förutsättning för tillämpning av 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare gäller bland annat, att vederbörande arbetare antingen 21 månader
i följd eller minst 7 månader under vart och ett av tre på varandra
följande kalenderår eller ock tillhopa 30 månader under högst fem på varandra
följande kalenderår innehaft sådan arbelaranställning i statens tjänst,
för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning. I fråga om den, som
vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt driven verksamhet
eller i samband med dylik verksamhets nedläggande övergått till anställning
i statens tjänst och vilken icke är undantagen från reglementets tillämpning,
skall emellertid vid tillämpning av nämnda stadgande om s. k. väntetid med
anställning i statens tjänst likställas anställning hos den föregående arbetsgivaren.
Enligt det före den 1 juli 1942 gällande arbetarpensionsreglementet
skulle däremot väntetiden i varje fall hänföra sig till arbetsanställning i statens
tjänst av fortlöpande natur.

I sitt yttrande över vägförstatligandekommitténs betänkande uttalade statens
pensionsanstalt med utgångspunkt från bestämmelserna i 1934 års arbetarpensionsreglemente,
att det syntes skäligt, att sådan arbetare hos vägdistrikt,
som vid förstatligandet av väghållningen eller någon kortare tid
därefter vunne anställning i arbete av fortlöpande natur, finge såsom väntetid
tillgodoräkna sig under viss begränsad tidrymd, exempelvis fem år, närmast
före förstatligandet infallande tid för stadigvarande anställning hos
vägdistrikt. Därest vägförstatligandet genomfördes under nu pågående kris
och den av kommittén för sådant fall förutsatta personalbegränsningen föranledde,
att en del av vägdistriktens stadigvarande anställda arbetare till en
början icke kunde erhålla anställning vid den nya vägorganisationen, kunde
det möjligen vara påkallat att medgiva tillgodoräkning av tid för anställning
hos vägdistrikt såsom väntetid, även örn stadigvarande anställning
vunnes en mera avsevärd tid efter förstatligandet.

I promemorian har framhållits, att något särskilt medgivande att såsom
väntetid räkna föregående anställning hos det vägdistrikt, varifrån övergång
skett, ej erfordras enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare,
såvitt angår anställningshavare, vilken i samband med vägförstatligandet
övergår till statsanställning. Örn däremot övergången skedde först sedan
någon tid förflutit efter förstatligandet, syntes gällande bestämmelser icke
medgiva dylik tillgodoräkning. Då det syntes rimligt att även i sådant fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

den föregående anställningen skulle få räknas såsom väntetid, borde medgivande
härtill utverkas av riksdagen. Medgivandet syntes dock böra omfatta
endast sådana fall, där övergången skett inom tre år efter vägförstatligandet.
I övrigt borde med anställningstid hos det vägdistrikt, hos vilket arbetaren
senast varit anställd, likställas anställning hos annat vägdistrikt men ej hos
väghållningsdistrikt.

3. Särskilda bestämmelser om tjänstärsberäkmng.

Beträffande pensionsreglementenas stadgande!! angående tjänstårsberäkning
må erinras om följande.

Enligt allmänna tjänstepensionsreglementet och 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare bestämmas pensionsförmånernas belopp i regel på
grundval av en jämförelse mellan det antal tjänstår, som anställningshavare
kan tillgodoräkna sig vid avgången, och ett i reglementet angivet erforderligt
antal tjänstår för hel pension, utgörande för arbetare och i regel även
för tjänstemän 30 år. Tjänstårsbegreppet har i princip samma betydelse för
beräkningen av familjepensionsförmånernas belopp. Bestämmelser om tjänstårsberäkning
finnas i 17 § allmänna tjänstepensionsreglementet och 14 §
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare ävensom i vissa övergångsbestämmelser
till reglementena. Såsom tjänstår räknas i princip tid före
pensionsålderns inträde, under vilken vederbörande varit underkastad pensionsreglementet.
Har han varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser,
må han såsom tjänstår även tillgodoräkna sådan tid, som enligt dessa
bestämmelser fått tillgodoräknas. I fråga om möjlighet att få tillgodoräkna
annan tid såsom tjänstår äro tjänstemanna- och arbetarreglementena av
olika innehåll. I allmänna tjänstepensionsreglementet har i 17 § 3 mom.
stadgats, att på prövning i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver beror, om
och i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid varunder tjänsteman i
nu avsedda fall fullgjort arbete eller uppdrag i eller utom statens tjänst.
Enligt 14 § 3 inom. a) arbetarpensionsreglementet må såsom tjänstår tillgodoräknas
två tredjedelar av tid, under vilken arbetare efter uppnådd
ålder av 18 år men före pensionsålderns inträde i statens tjänst innehaft
sådan anställning, vilken utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,
dock att på prövning av den myndighet, som har att fastställa
pensionen, skall bero huruvida och i vad mån reduktion bör vidtagas vid
tillgodoräkning av anställningstid, varunder för arbetaren ej gällt en arbetstid
av normal omfattning. Även frågan om tillgodoräkning av icke-statlig
anställningstid är i viss mån reglerad i arbetarpensionsreglementet; i 14 §
3 mom. b) stadgas, att på prövning i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver
beror, örn och i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid varunder den,
som övergått till anställning i statens tjänst vid statens övertagande helt eller
delvis av kommunalt driven verksamhet eller i samband med dylik verksamhets
eller företags nedläggande, innehaft anställning hos den föregående
arbetsgivaren. I anslutning till sistnämnda stadgande har i 20 § 2 mom.
kungörelsen nr 695/1942 föreskrivits alf, där ej Kungl. Maj:t för visst fall
annorlunda förordnar, det skall ankomma på vederbörande verkstyrelse att
avgöra, om och i vad mån anställningstid vid den kommunalt drivna verksamheten
må tillgodoräknas såsom tjänstår. Utan särskilt medgivande av
Kungl. Maj:t må dock sådant tillgodoräknande icke avse mera än två tredjedelar
av tid, varunder arbetaren efter fyllda 18 år vid den kommunalt drivna
verksamheten utfört arbete, vilket till art och omfattning finnes svara mot
sådan anställning i statens tjänst, som avses i reglementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

För tjänstemanna- och arbetarpersonal, vilken från anställning hos vägdistrikt
övergår till pensionsberättigande statstjänst, uppställa sig särskilda
spörsmål med avseende å tjänstårsberäkningen.

Beträffande tjänstemän, för vilka pensionering ej tidigare
ordnats, har väg förstatligandekommittén ansett att, i enlighet
med vad som förekommit i vissa liknande fall, sådan befattningshavare
borde såsom tjänstår i pensionshänseende äga tillgodoräkna sig två tredjedelar
av den tid, under vilken han, innan något av de statliga pensionsreglementena
bleve tillämpligt å honom, innehaft stadigvarande anställning vid
vägdistrikt och väghållningsdistrikt.

I sina remissyttranden ha statens pensionsanstalt och statskontoret på denna
punkt tillstyrkt kommitténs förslag. Pensionsanstalten har därvid framhållit,
att befattningshavare, vilken icke vore pensionsförsäkrad i enskild pensionsanstalt,
skäligen borde få tillgodoräkna två tredjedelar av den tid han
före vägväsendets förstatligande innehaft stadigvarande anställning hos vägdistrikt
eller väghållningsdistrikt eller stadigvarande statsanställning.

I promemorian har förordats, att Kungl. Majit med stöd av 17 § 3 mom.
allmänna tjänstepensionsreglementet meddelar generella tillgodoräkningsbestämmelser,
såvitt angår befattningshavare, vilka i samband med vägförstatligandet
övergå från anställning hos vägdistrikt till befattning vid den statliga
vägorganisationen och därvid bliva underkastade allmänna tjänstepensionsreglementet.
Tjänsteman, som icke redan vore tillförsäkrad pensionsrätt
av vederbörande vägdistrikt, borde såsom tjänstår för tjänstepension
och sålunda även för bestämmande av familjepension få tillgodoräkna två
tredjedelar av den tid, varunder han, innan han erhållit med pensionsrätt
förenad befattning i statens tjänst, innehaft anställning hos väghållningsdistrikt,
vägdistrikt eller i statens tjänst. Skedde övergången till den statliga
vägorganisationen först efter vägförstatligandet, borde frågan om tjänstårsberäkning
prövas av Kungl. Majit i varje särskilt fall.

Vad angår motsvarande spörsmål med avseende å arbetare, som
förut ej haft ordnad pensionering, har statens pensionsanstalt
i sitt yttrande över vägförstatligandekommitténs betänkande förordat,
att sådan arbetare skulle i viss utsträckning såsom tjänstår för pension
tillgodoföras tidigare anställning. Med utgångspunkt från innehållet i
1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare har pensionsanstalten härom
anfört följande.

Jämlikt stadgandet i 2 § 3 moni. tjänstepensionsreglementet heror på
prövning i den ordning Kungl. Majit föreskriver, örn och i vad mån såsom
tjänstår må tillgodoräknas tid, varunder arbetare, vilken i samband med
statens övertagande av kommunalt driven verksamhet övergått i statens
tjänst, innehaft anställning hos den föregående arbetsgivaren. 1 enlighet härmed
kan arbetare, som vid förstatligandet är anställd hos vägdistrikt och
då övergår till statlig arbetsanställning med pensionsrätt, erhålla rätt till
tjänstårsberäkning för anställningstiden hos vägdistriktet ifråga. Vid tilllämpning
av nämnda stadgande torde lämpligen rätt till tjänstårsberäkning
böra medgivas för två tredjedelar av anställningstiden. Det torde cmeller -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286-

tid få anses skäligt att genom särskilda bestämmelser tjänstårsberäkningsrätt
tillförsäkras arbetare, som varit anställd hos vägdistrikt, även örn anställningen
hos vägdistriktet avbrutits före förstatligandet eller om statsanställning
beredes arbetaren först någon tid efter förstatligandet samt att sagda
rätt får avse jämväl tid för anställning hos annat vägdistrikt än det, hos
vilket arbetaren senast varit anställd, hos väghållningsdistrikt eller i statens
regi bedrivet vägarbete.

I promemorian har meddelats, att svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet
i skrivelse den 16 december 1942 till statskontoret uttalat vissa
önskemål i fråga örn tjänstårsberäkningen för arbetare, som erhålla anställning
vid den statliga vägorganisationen. Förbundet hade därvid anfört i huvudsak
följande.

Möjligheten borde prövas att låta de arbetare, som vid förstatligandet
omedelbart erhölle anställning hos staten, få tillgodoräkna sig all den tid,
som deras anställning hos vägdistrikten varat. Samma rätt borde även tillkomma
de arbetare, vilka sedan 1939 och intill tidpunkten för förstatligandet
icke varit eller komme i sysselsättning hos vägdistrikten, men som
successivt torde kunna erhålla anställning hos den statliga vägorganisationen.
Inom några vägdistrikt hade vägunderhållet varit bortsatt på entreprenad
längre eller kortare tid före år 1937. Det vore skäligt, att arbetare, som
varit anställd hos entreprenör och sedermera i samband med entreprenadens
upphörande kommit i anställning hos vägdistrikten, finge såsom tjänstår
för pension tillgodoräkna sig även anställningen hos entreprenören. Därest
det icke skulle visa sig möjligt att helt tillgodoräkna arbetarna anställningstiden
hos vägdistrikten respektive entreprenörerna, hemställde förbundet alternativt,
att två tredjedelar av tiden finge tillgodoräknas.

I promemorian har föreslagits, att Kungl. Majit skulle utverka riksdagens
medgivande till att arbetare, som vid eller efter vägväsendets förstatligande
vinner sådan anställning vid den statliga vägorganisationen, som avses i
tjänstepensionsreglementet för arbetare, må äga rätt till tjänstårsberäkning
enligt 14 § 3 mom. a) reglementet för lid för föregående anställning hos
vägdistrikt eller väghållningsdistrikt, såsom örn han därunder varit anställd
i statens tjänst. I promemorian har vidare framhållits, att enligt hittills tilllämpad
praxis statstjänsteman i pensionshänseende icke fått tillgodoräkna
tid, varunder han utan att inneha statsanställning utfört arbete åt enskilda
personer, vilka enligt åtagande haft att fullgöra viss uppgift för statens räkning.
Vid dylikt förhållande borde arbetare icke få tillgodoräkna sig tid, varunder
han varit anställd hos entreprenör, som av vägdistriktet anlitats för
väghållningen.

Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet har i en till Kungl. Maj :t
ställd, den 12 maj 1943 dagtecknad skrift ånyo anfört, att den omständigheten,
att vissa vägdistrikt under längre eller kortare tid haft vägunderhållet
bortsatt på entreprenad, icke borde medföra, att de arbetare, som till följd
därav innehaft anställning hos entreprenör, erhölle lägre pension än arbetare,
som varit anställda hos vägdistrikt. Den i promemorian berörda praxis,
som tidigare tillämpats i kanske helt andra fall, borde ej få vara avgörande
i det föreliggande fallet och förhindra att samma förmåner bereddes alla in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

om samma arbetargrupp. Flertalet av de arbetare, varom här vore fråga, lia-,
de kvarblivit hos entreprenören under i många avseenden oordnade arbetsförhållanden
i förhoppning att vägdistriktet förr eller senare skulle självt
övertaga vägunderhållet. Fall funnes, då arbetare varit anställd hos entreprenör
under ett tiotal år, och om arbetaren ej skulle få tillgodoräkna sig sådan
tid såsom tjänstår, komme han att få ett ganska blygsamt belopp i pension,
oaktat anställningstiden hos själva vägdistriktet tillgodoräknades till
två tredjedelar.

Beträffande personal, som före statsanställningen haft pensionsrätt i
statens pension sanstal t, har statens pensionsanstalt i sitt yttrande
över vägförstatligandekominitténs betänkande med utgångspunkt från bestämmelserna
i civila tjänstepensionsreglementet framhållit, att för sådan
personal skulle jämlikt 3 § 1 mom. sagda reglemente automatiskt inträda
rätt lill full tjänstårsberäkning för såväl tiden för delaktigheten i pensionsanstalten
som för sådan föregående anställningstid i vägmästar- eller schaktmästarbefattning
hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt, för vilken medgivits
s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning mot erläggande av engångsavgift.
För dessa befattningshavare skulle alltså tjänstårsberäkning jämlikt 3 § 2
mom. civila tjänstepensionsreglementet ifrågakomma allenast i vad anginge
tid för föregående statlig anställning ävensom sådan anställningstid hos
vägdistrikt, för vilken engångsavgift för retroaktiv tjänstårsberäkning av en
eller annan anledning icke erlagts.

I promemorian har anförts, att här avsedda befattningshavare jämlikt allmänna
tjänstepensionsreglementets föreskrifter helt tillgodoräknas såväl delaktighetstiden
i statens pensionsanstalt som ock sådan föregående anställningstid,
för vilken s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning enligt 6 § reglementet
för pensionsanstalten medgivits. I sistnämnda del vore detta resultat godtagbart
allenast med någon tvekan. Härom har i promemorian anförts följande.

Den retroaktiva tjänstårsberäkningen har medgivits mot erläggande av engångsavgift.
Den på befattningshavaren belöpande delen av berörda avgift
uttages i flertalet fall genom löneavdrag under återstående tjänstetid. Vid övergång
i statstjänst skulle dessa löneavdrag — vilka enligt uppgift från statens
pensionsanstalt vad här berörda befattningshavare beträffar upphöra tidigast
1945 och senast 1972 — omedelbart bortfalla. I ett fåtal fall har befrielse
från löneavdrag medgivits mot en däremot .svarande pensionsminskning.
Ifrågasättas kan om fulla tjänstår skola få räknas i alla nu berörda
fall. Med hänsyn till de praktiska svårigheter, som äro förenade med en i
förhållande till fullgjord avgiftsbetalning anpassad reglering av tillgodoräkningsfrågan
i här avsedda fall, synes någon inskränkning i den rätt till
tjänstårsberäkning, som följer av anförda bestämmelser i allmänna tjänstepensionsreglementet,
icke böra föreskrivas. Den retroaktiva tjänstårsberäkningen
innebär ock för den därtill berättigade befattningshavaren viss fördel
i familjepensionshänseende, då såsom tjänstår vid bestämmande av familjepension
räknas tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt allmänna tjänstepensionsreglementet.
Då emellertid motsvarande förhållande gäller beträffande
alla under de nya statliga pensionsbestämmelserna inordnade befattningshavare,
för vilka retroaktiv tjänstårsberäkning kommer i fråga, synes
icke helter i här berört avseende böra meddelas särskilda inskränkande bestämmelser
för befattningshavare vid den statliga vägorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

, Vad angår sådan tid, varunder hithörande befattningshavare tjänstgjort i icke
pensionsberättigande statlig anställning eller i sådan anställning hos vägdistrikt
eller väghållningsdistrikt, för vilken retroaktiv tjänstårsberäkning icke medgivits,
har i promemorian förordats, att Kungl. Majit med stöd av 17 § 3
mom. allmänna tjänstepensionsreglementet skall — i anslutning till vad som
föreslagits i tillgodoräkningshänseende för anställningshavare, för vilka pensionering
tidigare icke varit ordnad — lämna medgivande, alt sådan tjänstetid
skall få tillgodoräknas med två tredjedelar.

Beträffande personal, som ägt pensionsrätt i enskild pensions! nrättning,
har i annat sammanhang berörts, hurusom i promemorian föreslagits,
att anställningshavare, som å statsverket överlåter nämnda pensionsrätt,
skulle äga helt tillgodoräkna den tid, till vilken hänsyn tagits vid
bestämmandet av pensionen från den enskilda inrättningen (försäkringsbolaget).
I promemorian har vidare omnämnts, att jämlikt de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utfärdade allmänna normerna för pensionering av vägdistriktens
tekniska personal såsom tjänstår kunnat räknas — förutom tid,
under vilken befattningshavaren utfört arbete hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt
— tid, under vilken han innehaft annan jämförlig tjänst, varmed
avsåges även statligt arbete, som är att hänföra till vägbyggnad eller vägunderhåll;
i enlighet med vad som föreslagits beträffande befattningshavare,
som äro delaktiga i statens pensionsanstalt, borde även bär avsedd befattningshavare,
som på statsverket överlåtit sin rätt till pension från enskild
pensionsinrättning få till två tredjedelar tillgodoräkna sådan före övergången
till statsanställningen infallande tid för tjänstgöring i anställning hos vägdistrikt,
väghållningsdistrikt eller hos staten, till vilken hänsyn icke tagits
vid bestämmandet av pensionen från den enskilda pensionsinrättningen. Vid
tjänstårsberäkningen skulle emellertid för här avsedd anställningshavare endast
få tillgodoräknas tid för sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla. Slutligen har påpekats, att i fråga örn
arbetarpersonal erfordrades riksdagens medgivande för tillgodoräkning av
tid för anställning hos väghållningsdistrikt eller annat vägdistrikt än det,
varifrån övergång skett. Sådant medgivande erfordrades även i fråga om arbetare,
som först efter förstatligandet vunne anställning vid den statliga vägorganisationen.

Såsom i det föregående nämnts har i promemorian förutsatts, att anställningshavare
över 55 år, som väljer att bibehålla pensionsrätt hos enskild
inrättning, skall avstå rätten att för pension i den statliga tjänsten räkna
tjänslår för tiden före förstatligandet.

För anställningshavare, som fråntrält rätten till pension från vägdistrikt,
borde enligt promemorian gälla följande i fråga om rätt att i pensionshänseende
tillgodoräkna anställningstid före statsanställningen. Där anställningshavaren
i sin tjänst hos vägdistriktet icke lämnat bidrag till sin
pensionering, borde den före övergången till den pensionsberättigande statsanställningen
liggande tiden för anställning hos vägdistrikt respektive väghållningsdistrikt
eller hos staten tillgodoräknas endast till två tredjedelar; för

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

arbetare skulle därvid endast tillgodoräknas tid för sådan anställning, som
infallit efter det han fyllt 18 år och som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. Örn anställningshavaren däremot bidragit till
pensioneringskostnaderna borde tillgodoföras honom helt den anställningstid,
till vilken i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens riktlinjer
hänsyn tagits vid bestämmandet av den utfästa pensionens storlek. Beträffande
arhetarpersonalen erfordrades för tillgodoräkningen medgivande av
riksdagen, där icke fråga vore örn direkt till statens tjänst övergången arbetares
anställningstid hos det vägdistrikt, där anställning innehades vid förstatligandet.

Vad slutligen angår anställningshavare, för vilken pensionering ordnats
genom anslutning till pensions styrelsens frivilliga försäkring,
har i promemorian — med utgångspunkt från att, på sätt föreslagits,
3 punkten övergångsbestämmelserna till 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare erhåller motsvarande tillämpning i detta fall — anförts, att den
tid, under vilken avgiftsbetalning för pensioneringen skett, utan vidare författningsenligt
torde kunna tillgodoräknas arbetaren såsom tjänstår för pension
i den statliga anställningen. Emellertid borde även få tillgodoräknas två
tredjedelar av sådan tid i övrigt, under vilken arbetaren hos väghållningsdistrikt
eller vägdistrikt efter uppnådda 18 år innehaft anställning, som utgjort
hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Härför erfordrades
medgivande av riksdagen. 4

4. Kompensation för bortfallande försäkringsbelopp i annan form än genom
rätt till tjånstårsberäkning.

Av vad i det föregående anförts framgår, att i promemorian förutsatts, att
i sådana fall, där anställningshavare vid vägdistrikt förlorar sin nuvarande
pensionsrätt genom övergång till pensionsberättigande statsanställning, kompensation
därför i regel skall lämnas i form av medgivande till utökad tjänstårsberäkning.
I vissa fall, där den hittillsvarande pensioneringen ordnats
genom avtal med enskild försäkringsinrättning, skulle anställningshavaren
äga att bliva bibehållen vid pensionsrätten hos den enskilda inrättningen
men å andra sidan avstå från rätt att överhuvud taget räkna tjänstår före
statsanställningen. En dylik möjlighet föreligger uppenbarligen icke, där vederbörande
vägdistrikt åtagit sig det direkta ansvaret för pensioneringen.

Med avseende å sistnämnda fall har i promemorian anförts, att om de
tjänste- eller familjepensionsförmåner, vartill anställningshavaren vid avgång
från statstjiinsten kan vara berättigad, skulle understiga vad som enligt
vägdistriktets utfästelser skulle ifrågakommit, därest anställningshavaren vid
vägförstatligandet avgått ur vägdistriktets tjänst, kompensation för försämringen
borde utgå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Pensionsförhåiiandena för personal, som icke erhåller
pensionsberättigande statsansfällning.

I propositionen nr 224 till innevarande års riksdag har omnämnts, hurusom
1942 års vägsakkunniga i sitt betänkande (sid. 285 ff.) dryftat frågan,
huruvida åtgärder från statsmakternas sida kunde anses påkallade i syfte att
kompensera sådan personal vid vägdistrikten, vilken genom förstatligandet
bleve övertalig, för de olägenheter, som bleve en följd av dess entledigande.
I enlighet med vad de sakkunniga förutsatt har i propositionen (sid. 106)
icke avsetis att sådan personal generellt skall tillerkännas särskild avskedsgratifikation;
därest i något enstaka fall skäl befunnes föreligga för understöd
eller ersättning i annan form åt övertalig personal, borde frågan därom
från fall till fall underställas riksdagens avgörande. I propositionen har, såsom
förut nämnts, icke tagits ställning till uppkommande övergångsfrågor i
pensionsavseende.

I promemorian har anförts, att statsverket i fråga örn sådan entledigad
personal, för vilken vederbörande vägdistrikt ordnat pensionsförsäkring i statens
pensionsanstalt eller enskild pensionsinrättning, icke syntes böra bidraga
till att pensionsförsäkringen upprätthölles genom fortsatt inbetalning till
pensionsinrättningen av på vederbörande vägdistrikt belöpande avgifter.
Sådan övertalig personal, som vore pensionsförsäkrad, ginge ej genom entledigandet
förlustig redan inbetalda plander. Befattningshavare med delaktighet
i statens pensionsanstalt bleve vid entledigandet berättigad
till uppskjuten tjänstepension, vilken jämlikt § 31 reglementet skulle börja
utgå från och med den tidpunkt, från vilken den avgångne av pensionsanstalten
befunnes lia varit varaktigt oförmögen till arbete, dock senast vid
den för befattningen stadgade pensionsåldern. Därvid syntes nämnda förmån
kunna bestämmas enligt de förmånligare regler, som enligt § 27 andra stycket
sagda reglemente gällde för det fall, att avgången föranletts av befattningens
indragning. För anställningshavare, som vöre pensionsförsäkrad i
enskild pensionsinrättning, kunde försäkringen upprätthållas i
full eller begränsad omfattning genom avgiftsbetalning av den anställde ensam
eller av honom gemensamt med eventuell ny arbetsgivare. Bleve avgiftsbetalningen
helt avbruten, nedsattes pensionsförmånerna till det lägre belopp,
fribrev, vartill erlagda avgifter —■ såväl arbetsgivarens som den anställdes
egna t— försloge. Gentemot sådan övertalig befattningshavare, beträffande
vilken vederbörande vägdistrikt åtagit sig att självt ombesörja pensioneringen,
syntes däremot, framhålles i promemorian, statsverket vara skyldigt
att fullgöra de förpliktelser i pensionshänseende, vartill vägdistriktet
utfäst sig. Härom anföres i promemorian följande.

De fall, där vägdistrikten åtagit sig att själva svara för pensioneringen av
viss personal, ha huvudsakligen avseende å sådana anställningshavare, vilka
på grund av hög ålder och därav betingade höga försäkringsavgifter icke ansetts
böra pensionsförsäkras i statens pensionsanstalt eller enskild pensionsinrättning.
Beträffande dessa befattningshavare torde vägdistrikten ha ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286

gått från att de skulle komma att intill uppnådd pensionsålder kvarstå i vägdistriktens
tjänst. Förmodligen på grund härav ha vägdistrikten i sina pensionsutfästelser
i allmänhet icke angivit, under vilka förutsättningar den av
distrikten garanterade pensionen skulle tillkomma vederbörande befattningshavare.
Sålunda synes i dessa fall i regel icke lia föreskrivits, att befattningshavaren
skulle vara skyldig vidkännas minskning i eller upphörande av de
utfästa pensionsförmånerna, därest han icke intill pensionsåldern kvarstode
i sin anställning hos vägdistriktet. Pensionsutfästelserna synas alltså i dessa
fall lia erhållit sådant innehåll, att vederbörande vägdistrikt och efter vägförstatligandet
statsverket lära vara skyldiga att till här avsedda befattningshavare
utgiva den garanterade pensionen även om dessa icke kunna beredas
anställning vid den nya vägorganisationen eller ock endast erhålla icke pensionsberättigad
sådan anställning.

I de fall där pensionsutfästelserna avse sådana befattningshavare, beträffande
vilka medgivande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till pensionsförsäkring
i statens pensionsanstalt eller enskild pensionsinrättning väl torde
kunnat erhållas, men där vägdistriktet av olika skäl föredragit att självt
svara för pensioneringen, ha i regel särskilda villkor stipulerats för rätten
till pension. Så t. ex. har föreskrivits, att pensioneringen skulle ske i enlighet
med de grunder, som gälla för pensionsförsäkring i svenska personal-pensionskassan.
I annat fall åter har stadgats, att pensionen skulle vid förtida
avgång ur tjänsten utgå i förhållande till intjänta tjänstår. I ytterligare något
fall är befattningshavare vid förtida avgång endast berättigad att återfå sina
egna avgifter. Även här lärer statsverket efter vägförstatligandet vara skyldigt
fullgöra vägdistriktets utfästelser för den händelse befattningshavaren
icke skulle erhålla pensionsberättigande anställning inom den statliga vägorganisationen.

Den omständigheten, att i promemorian räknats med att statsverket i allmänhet
icke skulle behöva utgiva någon pension eller annat understöd till
Övertalig personal i vidare mån än som bleve nödvändigt på grund av vägdistriktens
utfästelser, har givit väg- och vattenbgggnadsstyrelsen anledning
att erinra örn det i propositionen nr 224 gjorda uttalandet att, om i något
enstaka fall skulle befinnas skäl för understöd eller ersättning i annan form
åt övertalig personal, frågan härom borde från fall till fall underställas
riksdagens avgörande. I anslutning härtill har styrelsen anfört följande.

Styrelsen får för sin del framhålla önskvärdheten av att möjlighet hålles
öppen att bereda skälig pension eller annat understöd åt sådana vägmästare
vid vägdistrikten, vilka varit anställda under längre tid men på grund av hög
ålder eller sjuklighet icke lämpligen kunna anställas vid den statliga vägorganisatonen.
Enligt styrelsens mening kan statsverket i dylika fall icke rimligen
undandraga sig att vid entledigandet bereda pension åt vederbörande
befattningshavare för den händelse de därvid icke kunna komma i åtnjutande
av pension på grund av vägdistriktets för dem tecknade försäkringar eller
eljest gjorda utfästelser. Alt något bestämt förslag i sådan riktning icke
framlagts i statskontorets promemoria torde möjligen sammanhänga med att
ämbetsverket måhända ulgått ifrån att även sådana befattningshavare, varom
här är fråga, i allmänhet skulle kunna beredas anställning vid det statliga
vägväscndet. Med hänsyn till den betydande nedskärning av antalet vägmästarbefaltningar,
som vid förstatligandet avses skola genomföras, och de
bland annat på grund därav ökade kraven på vägmästarpersonalens tjänstedugligliet
har viig- och vattenbyggnadsstyrelsen svårt att tänka sig möjlig -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 286.

heten av att lorenämnda mindre tjänsldugliga befattningshavare i någon
nämnvärd utsträckning skola kunna beredas anställning inom den statliga
vägorganisationen. Det synes därför angeläget att frågan om beredande av
pension i här åsyftade fall gives en tillfredsställande lösning.

Befattningshavare, för vilka pensionering icke i någon form ordnats av
vederbörande vägdistrikt, torde lämpligen böra beredas riksdagspension vid
entledigandet med belopp, som synes böra bestämmas på sätt avses i § 8 av
de av styrelsen utfärdade allmänna normerna för pensionering av vägdistriktens
tekniska personal.

Är befattningshavaren pensionsförsäkrad, synes särskild pension böra utbetalas
av statsverket intill dess försäkringen utfaller. I nämnda fall kan det
måhända ställa sig för statsverket förmånligt att fullgöra avgiftsbetalningen
för försäkringen. Särskilda medel torde därvid böra ställas till Kungl. Majda
förfogande för ändamålet. Om avgiftsbetalning från statsverkets sida icke
anses böra ske, synes befattningshavaren i .stället böra tillerkännas viss riksdagspension
att utgå samtidigt med den fribrevspension, som utbetalas på
grund av försäkringen.

I sådana fall, där vederbörande vägdistrikt åtagit sig att självt svara för
pensioneringen, torde pensionen böra utgå omedelbart efter befattningshavarens
entledigande.

Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet, som ansett oklart, huruvida
de i propositionen nr 224 biträdda uttalandena av 1942 års vägsakkunniga
i fråga om utverkande i enstaka fall av understöd eller ersättning i
annan form åt övertalig personal jämväl avsåge arbetare, har i sin förenämnda,
den 12 maj 1943 dagtecknade framställning hemställt att arbetare i berörda
avseende måtte likställas med befattningshavare.

I promemorian lia även berörts de spörsmål, som uppkomma, där personal
vid vägdistrikten endast erhåller icke pensionsberättigande statsanställning.
Statsverket borde i dylika fall icke bidraga till upprätthållande av eventuellt
förefintlig pensionsförsäkring, och för att undanröja all tvekan om att
någon som helst skyldighet i detta avseende icke skulle åvila statsverket borde
beträffande sådan personal en formell uppsägning av tidigare anställningsavtal
och pensionsutfästelser föregå den statliga anställningen. Örn dylik
tjänsteman ännu vid avgången ur statstjänsten icke skulle ha erhållit pensionsberättigande
anställning och ej heller bomme i åtnjutande av pension på
grund av vägdistriktets för honom tecknade försäkring eller eljest gjorda utfästelser,
borde frågan, huruvida pension av statsmedel borde beredas honom,
bedömas enligt de grunder, som tillämpas i fråga örn beviljande av
riksdagspensioner.

I fråga örn arbetarpersonal, som i sin anställning vid den statliga vägorganisationen
ej blir underkastad arbetarpensionsreglementet och som endast
kan erhålla pension enligt de summariska pensionsbestämmelserna, har statens
pensionsanstalt i sitt yttrande över vägförstatligandekommitténs betänkande
uttalat sig för att för dylik pension i viss utsträckning finge tagas
hänsyn till anställning hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt.

I anslutning härtill har i promemorian föreslagits, att riksdagens medgivande
skulle inhämtas till att vid den .statliga vägorganisationen anställd
arbetare, som i samband med eller efter statens övertagande av väghåll -

Kungl. Majda proposition nr 286.

ningen övergått i statens tjänst, skall efter prövning av statens pensionsanstalt
kunna såsom anställningstid för erhållande av pension enligt de summariska
pensionsbestämmelserna tillgodoräknas jämväl anställningstiden efter
fyllda 18 år hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt under förutsättning,
att den statliga anställningen vunnits före uppnådda 60 år. Vad anginge
arbetare, som tidigare hos vägdistrikt intjänat pensionsrätt, borde pensionsanstalten
vid bestämmandet av pensionsbeloppet taga hänsyn till sådant förhållande.

Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet har hemställt, att den
i promemorian föreslagna förutsättningen för de summariska pensionsbestämmelsernas
tillämpning måtte ändras därhän, att statlig anställning skall
lia vunnits före uppnådda 67 år. Till motivering härav har förbundet anfört
i huvudsak följande.

Därest den i promemorian föreslagna begränsningen skulle genomföras,
komme en ganska stor grupp av de hos vägdislrikten anställda — nämligen
de som äro över 60 år — i en mycket svår situation, enär dessa då icke skulle
erhålla pension vare sig enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente eller enligt
de summariska bestämmelserna. Det finnes ett stort antal hos de nuvarande
vägdistrikten anställda som äro över 60 år och som innehaft anställning
i inemot 20 år hos vägdistriktet. I olika sammanhang har lindergren
fråga väckts från arbetarnas sida hos en del vägdistrikt örn pensionsfrågans
ordnande för arbetarna, nied ett undantag när utan resultat. Av landets 170
vägdistrikt har pensionsfrågan ordnats för den tekniska personalen och i vissa
fall även för kamerala ändamål anställda befattningshavare inom 160
vägdistrikt, men endast ett vägdistrikt har sörjt för pensionering av arbetarna.
På grund av vägdistriktens ovilja att sörja för en mera allmän pensionering
av arbetarna har det således icke varit möjligt för dessa att medelst
anslutning till enskild pensionsinrättning få samma förmåner, som nu tillförsäkras
vägdistriktens arbetsledare m. fl. Därigenom att lönerna hos vägdistrikten
äro jämförelsevis låga och anställningen i många fall icke varar
året runt, finnas inga skäl förmoda att arbetarna vid anställningens upphörande
lia något sparat kapital att falla tillbaka på för ålderdomen. Det är
därför .synnerligen önskvärt, att pensionsfrågan blir tillfredsställande löst
även för arbetare som äro över 60 år.

För det fall, att den påyrkade höjningen av åldersgränsen ej genomfördes,
har förbundet vidare hemställt örn upptagande till prövning av frågan örn
beredande av understöd eller ersättning i annan form åt arbetare, som erhållit
statsanställning men på grund av för hög ålder icke blivit underkastad
t942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare eller kunde beredas pension
enligt de summariska pensionsbestämmelserna.

I promemorian har vidare berörts det fall, att anställningshavare, som av
vederbörande vägdistrikt tillförsäkrats pensionsrätt, efter vägförstatligandet
övergår från icke pensionsberättigande tjänst vid den statliga vägorganisationen
till med pensionsrätt förenad sådan. För sådan anställningshavare
borde gälla samma villkor i övergångshänseende, som komme att fastställas
för motsvarande anställningshavare, som redan vid vägförstatligandet crhölle
pensionsberättigande anställning vid den nya vägorganisationen. För
den händelse här avsedd tjänsteman under den tid han innehaft icke pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

sionsberätligande anställning vid den statliga vägorganisationen upprätthållit
sin försäkring genom egna avgifter, borde han — därest han å statsverket
överläte sin rätt enligt försäkringen -— jämväl tillförsäkras rätt till full tjänstårsberäkning
under ifrågavarande tid.

Vad slutligen angår från vägdisträkten redan utgående pensioner, har i promemorian
föreslagits, att uSbetalningen av dessa borde överflyttas å statskontoret,
därvid pensionerna borde utbetalas från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. Å dessa pensioner borde, i likhet med vad nu syntes
vara fallet, icke utgå dyrtidstillägg eller kristillägg.

Då sådan hos vägdistrikt anställd personal, för vilken vägdistriktet anordnat
pensionering i en eller annan form, erhåller anställning i statens tjänst,
vilken normalt är förenad med pensionsrätt enligt allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementena eller motsvarande pensionsreglementen för arbetare,
uppkommer frågan, huruvida dessa reglementen böra erhålla tillämpning
å personalen eller de hittillsvarande grunderna för dess pensionering
även i fortsättningen böra tillämpas. Såsom bland annat statens pensionsanstalt
anfört synes det böra undvikas, alt staten för pensionering av hos
densamma anställd personal erlägger avgifter till enskilda pensionsanstalter.
Med hänsyn såväl härtill som till önskvärdheten av en enhetlig reglering av
den statliga personalens pensionsförhållanden tillstyrker jag att, på sätt i promemorian
förordats, nämnda pensionsreglementen erhålla tillämpning å här
avsedda personalgrupper.

Vid denna lösning inställer sig närmast spörsmålet, huruvida den övertagna
personalen jämväl bör bibehållas vid den pension, som intjänats enligt
de hittills tillämpade pensioneringsgrunderna. Detta synes ha förutsatts av
vägförstatligandekommittén, enligt vars förslag emellertid den statliga pensionen
skulle minskas med ett belopp motsvarande den före förstatligandet
intjänta pensionen. Mot. en sådan minskning ha å andra sidan vissa personalsammanslutningar
uttalat sig. Lösningen av denna fråga bör i huvudsak
bero på det sätt, varpå den statliga pensionen skall beräknas. Såsom närmare
utvecklats i promemorian kan ifrågakomma att såsom tjänstår för den statliga
pensionen tillgodoräkna jämväl sådan tid före förstatligandet, som lagts
till grund för den icke-statliga pensionens bestämmande; en förutsättning
härför hör emellertid vara, att antingen rätten till sistnämnda pension upphör
eller ock den statliga pensionen minskas med motsvarande belopp. En annan
lösning kan däremot vara påkallad, om medgivande till tillgodoräkning icke
lämnas. I promemorian har föreslagits, att tillgodoräkning av här avsedd tid
skall få förekomma och att i anslutning därtill den hittillsvarande pensioneringen
i allmänhet skall avvecklas. Genom ändringar i reglementet för statens
pensionsanstalt skulle den delaktighet i anstalten, som tillkommit viss
personal vid vägdistrikten, bringas att upphöra. För att personal med pensionsrätt
hos enskild pensionsinrättning skulle vinna statlig pensionsrätt, innefattande
sådan tillgodoräkning, som nyss nämnts, skulle rättigheterna i för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

hållande till pensionsinrättningen överlåtas å statsverket. Den, för vilkens
pensionering vägdistrikt tidigare åtagit sig att självt svara, skulle vid erhållande
av pensionsberättigande statsanställning avstå från den av vägdistriktet
utfästa pensionen. Pension på grund av inbetalning till pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring skulle däremot få behållas, men den statliga pensionen
skulle minskas med motsvarande belopp. Mot vad sålunda föreslagits har jag
icke något att erinra.

Vad angår frågan, huruvida den övertagna personal, som varit försäkrad
i enskild pensionsinrättning, skall vara skyldig att till statsverket överlåta
sin rätt i förhållande till inrättningen mot medgivande att för den statliga
pensionen tillgodoräkna tjänstår för anställningstid före förstatligandet, ha i
promemorian framlagts två alternativa förslag. Enligt det ena, betecknat såsom
alternativ 1, skall sådan skyldighet föreligga för den, som vid förstatligandet
ej fyllt 55 år, enligt alternativ 2 skall däremot valfrihet finnas oavsett
levnadsåldern. Enligt båda alternativen skall den, som kommer att behålla
pensionen hos den enskilda pensionsinrättningen, icke erhålla rätt till
tjänstårsberäkning för tid före förstatligandet. I promemorian har framhållits,
att en tillfredsställande reglering av de sammanträffande pensionerna
ej i alla fall kan vinnas genom föreskrifter om dylik begränsning av tjänstårsberäkningen;
bland annat skulle vid invalidpensionsfall konstruktionen
med pension dels från staten, dels från enskild pensionsinrättning kunna
leda till det mindre önskvärda resultatet, att vederbörande bleve berättigad
till två hela pensioner. Enligt promemorian borde helst genomföras en
lösning enligt alternativ 1, varjämte möjlighet borde införas att reducera
statlig invalidpension för den, som ägde bibehålla sin pensionsrätt hos den
enskilda pensionsinrättningen. För egen del har jag emellertid, särskilt med
tanke på de normala fall, då avgång sker med ålderspension, funnit övervägande
skäl tala för att den åsyftade valfriheten medgives även den, som ej
ännu uppnått 55 års ålder vid förstatligandet. Jag tillstyrker därför, att spörsmålet
löses på i huvudsak det sätt, som innefattas i alternativ 2. Jämväl med
denna utgångspunkt bör självfallet kunna vidtagas skälig reduktion av statlig
invaiidpension, och detsamma bör gälla i fråga om statlig sjukpension.
Vidare synes, utöver vad i promemorian förutsatts, en viss begränsning av
tjänstårsberäkningen för statlig pension för den, som kvarstår vid pensionsrätt
i enskild pensionsinrättning, böra övervägas. Till denna fråga återkommer
jag i det följande. Att staten icke skall bidraga till upprätthållande av
pensionsförsäkringen hos den enskilda inrättningen, synes självfallet. Ej heller
bör staten i förevarande fall bereda dyrtidstillägg eller andra tilläggsförinåner
å pension, som utgår från enskild pensionsinrättning.

Vad i promemorian föreslagits i fråga om avvecklingen av försäkringar
övertagna av statsverket samt örn dispositionen av därför inflytande medel
föranleder ej erinran från min sida; i den mån medlen inflyta i form av livränta
böra de likväl ej tillföras civila tjänstepensionsfondens kapital utan
bokföras såsom inkomst för fonden. Jag tillstyrker vidare det i promemorian
framställda förslaget att de medel, som vissa vägdistrikt fonderat för bestri -

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

dande av pensionskostnaderna, tillgodoföras civila tjänstepensionsfonden. Ett
i propositionen nr 224 till årets riksdag gjort uttalande, att vägdistriktens tillgångar,
däribland kontanter, banktillgodohavanden och fordringar, ej skola
avräknas mot vägdistriktens skulder utan ingå såsom rörelsemedel i den
föreslagna förrådsfonden och att å andra sidan skulderna böra övertagas av
riksgäldskontoret, har enligt sakens natur icke avseende å pensionsfonderna
och pensionsförpliktelsema.

Enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare fordras för reglementets
tillämpning bland annat, att vederbörande arbetare skall lia innehaft
anställning en viss minsta tid. Under denna s. k. väntetid skall han i regel
ha haft sådan arbetaranställning i statens tjänst, för vilken gäller en arbetstid
av normal omfattning. Beträffande den, som vid kommunal verksamhets
nedläggande övergått till anställning i statens tjänst, må emellertid även anställning
hos den föregående arbetsgivaren tillgodoräknas såsom väntetid.
För personal, som haft anställning hos vägdistrikt, har nu föreslagits en utvidgning
i två olika hänseenden av sistnämnda medgivande. Dels skulle få
tillgodoräknas även anställning hos annat vägdistrikt än det, där vederbörande
var anställd vid förstatligandet. Dels skulle anställning hos vägdistrikt få
tillgodoräknas såsom väntetid jämväl för den, som ej övergått i statens tjänst
i samband med väghållningens förstatligande, såframt han inom tre år därefter
vinner sådan anställning, som avses i arbetarpensionsreglementet. Med
beaktande av de särskilda omständigheterna i förevarande fall — bland annat
måste det anses naturligt, alt den hittillsvarande vägorganisationen betraktas
såsom en enhet —- tillstyrker jag vad sålunda föreslagits.

Vissa förslag ha framlagts rörande rätt till tjänstårsberäkning för tid före
förstatligandet för annan personal än sådan, som haft pensionsrätt hos enskild
pensionsinrättning och efter erhållande av statsanställning bibehåller
denna pensionsrätt. Den tid, varunder anställningshavaren — vad angår arbetare
efter uppnådd ålder av 18 år —- tjänstgjort hos väghållningsdistrikt,
vägdistrikt eller i statens tjänst och som ej författningsenligt tillgodoräknas,
skulle enligt ett i promemorian framställt förslag till två tredjedelar få tagas
i beräkning såsom tjänstår. Endast sådan tid skulle dock få tillgodoräknas,
varunder vederbörande innehaft anställning, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla. Detta förslag finner jag mig kunna i princip
tillstyrka. Huruvida, såsom en personalsammanslutning ifrågasatt, tillgodoräkning
i nämnda omfattning jämväl bör få ske av tid, varunder arbetaranställning
innehafts hos entreprenör för vägunderhållet, finner jag vara
mera tveksamt. Såsom i promemorian framhållits, har statstjänsteman enligt
hittills tillämpad praxis icke fått i pensionsavseende tillgodoräkna tid, varunder
han utan att inneha statsanställning utfört arbete åt enskilda personer,
vilka enligt åtagande haft att fullgöra viss uppgift för statens räkning. Detta
skäl talar onekligen med en viss styrka emot att arbetare skulle medgivas
tillgodoräkna sig tid, valunder han varit anställd hos entreprenör för vägunderhållet.
Särskilt i sådana fall, där arbetaren uppnår pensionsåldern inom
relativt kort tid efter förstatligandet, kunna dock billighetsskäl tala för att

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

tillgodoräkning av entreprenörsanställningen medgives i syfte att bringa upp
pensionen till ej alltför lågt belopp. Efter övervägande av de skäl, som kunna
tala för en lösning i den ena eller andra riktningen, har jag funnit mig böra
förorda, att för sådan arbetare, som erhåller anställning i statens tjänst i
samband med förstatligandet eller senast tre år därefter, tillgodoräkning av
den anställningstid hos entreprenör för vägunderhållet, varunder arbetaren
haft vägarbete såsom huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla, må kunna
efter prövning i den ordning Kungl. Majit föreskriver tillgodoräknas till
två tredjedelar, i den mån så erfordras, för att antalet tjänstår ej skall understiga
25. Jag förutsätter härvid, att fråga om dylikt medgivande skall efter
ansökning upptagas till prövning i samband med att statsanställningen erhålles.
Någon automatiskt verkande regel angående tillgodoräkningen bör
icke meddelas, bland annat med hänsyn till att vissa entreprenörer jämväl
haft arbetare anställda för annan sysselsättning än vägarbete. Jag utgår
från att den sålunda förordade anordningen — såsom betingad av de .särskilda
förhållanden, vilka varit rådande inom vägväsendet — icke bör medföra
några konsekvenser för behandlingen i pensionsavseende av andra fall,
där arbete utförts åt enskild person, som åtagit sig att fullgöra uppgifter
för statens räkning.

Vad i fråga örn tjänstårsberäkningen förordats beträffande den, som ej
tidigare haft pensionsrätt, bör i och för sig även gälla beträffande den, som
tidigare ägt pensionsrätt och vid statsanställningens erhållande antingen förlorar
denna eller ock erhåller statlig pension, vilken minskas med belopp
motsvarande vad som utgår på grund av den tidigare gällande pensioneringen.
Här skulle emellertid enligt promemorian viss tid före förstatligandet
få tillgodoräknas i full utsträckning. Sålunda skulle för den, som haft pensionsrätt
hos statens pensionsanstalt, tillgodoräknas den tid, vilken varit att
anse såsom tjänstår enligt pensionsanstaltens reglemente. För den, som varit
försäkrad i enskild pensionsinrättning, skulle tillgodoräknas den tid,
vilken lagts till grund för bestämmandet av pensionen från den enskilda
inrättningen. För den, som vägdistrikt åtagit sig att självt pensionera och
som genom egna avgifter bidragit till pensioneringen, skulle tillgodoräknas
den tid, vilken tagits i beräkning för bestämmande av den utfästa pensionen.
För den, som haft pensioneringen ordnad genom anslutning till pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring, skulle tillgodoräknas den tid, varunder
avgiftsbetalning för pensioneringen skett. För vissa fall har emellertid angivits,
alt endast sådan tid bör få tillgodoräknas, varunder vederbörande innehaft
sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Vad sålunda föreslagits synes mig i huvudsak lämpligt. Enligt
min mening bör dock även den, som vägdistrikt utfäst sig alt självt pensionera
utan att avkräva pensionsavgifter, medgivas att i full omfattning såsom
tjänstår tillgodoräkna den anställningstid, på vilken pensionsutfästelsen skäligen
kan antagas ha grundats. Visserligen har det enligt utredningen i flertalet
här åsyftade fall förhållit sig så, att den utfästa pensionen beräknats

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 280. 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

till minskat belopp med hänsyn till att avgifter icke erlagts. Att för sådana
fall, då pensionsrätt överhuvud taget förelegat, göra tjänstårsberäkningen
beroende på avvägningen av pensionsbeloppets storlek och anställningshavarens
vederlag — i form av kontant bidrag eller arbete — för pensionsrätten
synes emellertid i princip knappast lämpligt. Vidare bör sådan tid,
vilken under vissa förutsättningar skulle få tillgodoräknas i full omfattning,
få tagas i beräkning utan att särskild undersökning behöver verkställas, i
vad mån därunder innehafts anställning, som utgjort vederbörandes huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla. I övrigt tillstyrker jag de förevarande
förslagen i promemorian.

Beträffande den, som haft pensionsrätt hos enskild pensionsinrättning och
bibehåller denna rätt, bör å andra sidan i enlighet med vad i promemorian
förutsatts, såsom tjänstår för bestämmande av den statliga pensionen ej få
tillgodoräknas tid före förstatligandet. Då emellertid hel pension enligt de
statliga pensionsbestämmelserna intjänas på 30 år och pensionen sålunda
icke växer med ytterligare tjänstår, oaktat pensionsavdrag verkställas intill
avgången ur tjänst, bör beträffande den, som kvarstår vid pensionsrätt i enskild
pensionsinrättning, därjämte iakttagas, att större antal tjänstår icke i
något fall tillgodoräknas honom för statlig pension än att detsamma ökat
med den tid före förstatligandet, som lagts till grund för bestämmandet av
pensionen från den enskilda inrättningen, uppgår till högst 30.

Beträffande den, för vilkens pensionering vägdistrikt åtagit sig att självt
svara, har föreslagits, att kompensation av statsmedel skall kunna utgå i den
mån de statliga tjänste- och familjepensionsförmånerna visa sig understiga
vad enligt vägdistriktets utfästelser skulle ha ifrågakommit, om anställningshavaren
vid vägförstatligandet avgått ur vägdistriktets tjänst och ej erhållit
statsanställning. Detta förslag anser jag mig böra biträda.

Med avseende å sådan personal vid vägdistrikten, som allenast erhåller med
pensionsrätt ej förenad statsanställning, har i promemorian föreslagits i huvudsak
följande. Tidigare pensionsförsäkringar skola uppsägas. Beträffande
sådan personal, för vilkens pensionering vägdistrikt åtagit sig att självt
svara, skall det ankomma på statsverket att fullgöra vägdistriktets åtaganden
i fråga örn tjänste- respektive familjepensionering. I övrigt skall frågan om
beredande av pension av statsmedel åt här avsedd tjänsteman bedömas enligt
de grunder, som pläga tillämpas i fråga om beredande av riksdagspensioner;
hänsyn skall därvid bland annat tagas till den pension, som kan tillkomma
vederbörande på grund av vägdistriktets för honom tecknade försäkring
eller eljest gjorda utfästelser. Vad angår arbetare, som vunnit statlig
anställning före uppnådda 60 år, skall pensionsfrågan bedömas enligt de s. k.
summariska arbetarpensionsbestämmelserna, och vid dessas tillämpning skall
tillgodoräknas tid, varunder arbetaren efter fyllda 18 år innehaft sådan anställning
hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla. Vad sålunda föreslagits kan jag i
stort sett biträda. I huvudsaklig överensstämmelse med den ståndpunkt,

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

som jag i det föregående intagit till frågan om tillgodoräkning såsom tjänstår
av tid för anställning hos entreprenör, anser jag mig emellertid böra förorda,
att vid de summariska arbctarpensionsbestämmelsernas tillämpning
må i fråga om den, som erhåller anställning i statens tjänst i samband med
förstatligandet eller senast tre år därefter, fästas avseende vid den anställningstid
hos entreprenör för vägunderhållet, varunder arbetarens huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla varit vägarbete, i den mån den sammanlagda
anställningstid, vartill hänsyn får tagas, därigenom icke kommer
att överstiga 25 år. Bland annat med hänsyn till möjligheten att arbetaren
efter erhållande av den icke pensionsberättigande anställningen övergår till
med pensionsrätt förenad anställning bör jämväl i detta fall förutsättas att
frågan göres till föremål för utredning i samband med den första statsanställningens
erhållande. Från personalhåll ha uttalats önskemål, att de
summariska pensioneringsgrunderna skola tillämpas även för det fall, att
en arbetare erhåller statlig anställning efter det han fyllt 60 år. Med anledning
härav vill jag erinra, att anställning, som avses i ifrågavarande pensioneringsbestämmelser,
enligt därom meddelade föreskrifter må innehavas
efter 60-årsåldern allenast efter särskild prövning att vederbörande arbetare
med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som tillhöra
anställningen, kan anses äga tillfredsställande tjänstduglighet i denna. Om
arbetare, som redan uppnått 60 års ålder, erhåller mera stadigvarande anställning
i statens tjänst och på grund därav föreligga skäl att bereda honom
understöd i någon form, torde frågan därom lämpligen böra göras till föremål
för särskilt beslut av Kungl. Majit och riksdagen.

Såsom i promemorian förordats torde anställningshavare, vilken av vägdistrikt
tillförsäkrats pensionsrätt och som efter vägväsendets förstatligande
övergår från icke pensionsberättigande till pensionsberättigande statsanställning
och under den tid han innehaft med pensionsrätt ej förenad statsanställning
upprätthållit sin försäkring genom fortsatt inbetalning av egna avgifter,
böra medgivas rätt till full tjänstårsberäkning jämväl för sagda tid, därest
han å statsverket överlåter sin rätt enligt pensionsförsäkringen.

I fråga om den personal vid vägdistrikten, som blir övertalig i anledning
av förstatligandet, lia i promemorian föreslagits åtgärder i syfte att fritaga
statsverket från skyldighet att upprätthålla gällande pensionsförsäkringar.
Beträffande sådan personal, för vilkens pensionering vägdistrikt åtagit
sig att självt svara, skall det emellertid ankomma på statsverket att fullgöra
vägdistriktets åtaganden i fråga örn tjänste- respektive familjepension.
Vad sålunda föreslagits kan jag i huvudsak biträda. På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört bör i särskilt fall understöd i lämplig form kunna
beredas övertalig anställningshavare; detta bör kunna ifrågakomma jämväl
beträffande arbetare. Att för behandlingen av sådana fall nu uppdraga några
allmänna riktlinjer torde likväl knappast låta sig göra. I propositionen nr
224 till årets riksdag har förordats, att dylika frågor från fall till fall underställas
riksdagens prövning.

Såsom i promemorian förordats torde de pensionsförmåner, som vid för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S6.

statligandet utgå från vägdistrikten, därefter böra bestridas från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m.

För en reglering enligt nu angivna grunder av de olika pensionsfrågor, som
sammanhänga med vägväsendets förstatligande, påkallas i åtskilliga hänseenden
riksdagens medgivande. Svårighet föreligger att i förväg överblicka de
olika detaljspörsmål, som kunna uppkomma i anledning av omorganisationen,
och möjligt är att avvikelser från föreskrifter, vilka tillkommit under
riksdagens medverkan, kunna visa sig påkallade jämväl i andra hänseenden
än de i det föregående särskilt angivna. Med hänsyn härtill anser jag mig
böra föreslå, att Kungl. Majit inhämtar ett generellt bemyndigande att reglera
hithörande frågor i huvudsaklig överensstämmelse med vad här anförts,
vilket bemyndigande bör förutsättas innefatta befogenhet för Kungl. Majit
att i förevarande hänseende vidtaga de kompletteringar och jämkningar, som
kunna visa sig erforderliga. Ett särskilt bemyndigande bör utverkas att vidtaga
de erforderliga ändringarna i reglementet för statens pensionsanstalt.

I promemorian har föreslagits, att regleringen av de med vägväsendets förstatligande
sammanhängande pensionsfrågorna i viss utsträckning skall ske
genom utfärdande av generella föreskrifter. Frågan i vad mån detta bör ske,
torde få anmälas för Kungl. Majit, när riksdagens beslut i ämnet föreligger.

14. Undantagande av viss personal vid statens järnvägar från
allmänna tjänstepensionsreglementets tillämpning m. m.

Enligt föreskrift i 1934 års civila tjänstepensionsreglemente skulle, där ej
Kungl. Majit annorlunda förordnade, från reglementets tillämpning undantagas
tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskilt företag övergått
till i reglementet avsedd befattning. I 2 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet
finnes en motsvarande bestämmelse, vilken därjämte avser sådan
tjänsteman, som i samband med enskilt företags nedläggande övergått till befattning,
som avses i reglementet.

Nämnda bestämmelser ha närmast tillkommit i avsikt att pensionsreglementena
icke skulle erhålla tillämpning å sådan personal, vilken kvarstår i
enskild pensionsinrättning eller förutvarande enskild pensionsinrättning, som
övertagits av staten. I enlighet härmed har i kungörelsen den 30 juni 1942,
nr 693, förordnats, att allmänna tjänstepensionsreglementet skall, där ej
Kungl. Majit på framställning av verksstyrelsen annorlunda förordnar, äga
tillämpning å hithörande personal, som ej kvarstår i dylik inrättning, så
framt vederbörande tjänsteman ej vid den tidpunkt, då befattningen erhållits,
uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder. För sådan
tjänsteman vid statens järnvägar, vilken kvarstår såsom delägare i enskild
pensionsinrättning eller i av statens järnvägar i samband med statsinlösen
eller nedläggande övertagen enskild pensionsrättning och som jämlikt 2 §
2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet är undantagen från dettas tilllämpning,
gäller en särskild kungörelse den 30 juni 1942, nr 697, innehållande
bland annat bestämmelser örn fyllnadspension från statens järnvägar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

I en den 11 februari 1943 dagtecknad framställning, som av järnvägsstyrelsen
överlämnats med skrivelse den 3 maj 1943, har svenska järnvägarnas
kontorspersonals- och arbetsledare förbund hemställt, att vissa förutvarande
anställningshavare vid Bjärred—Lund—Harlösa och Jönköping—Gripenbergs
järnvägar, vilka i samband med nedläggandet av nämnda järnvägar beretts
anställning i tillfällig tjänst vid statens järnvägar, måtte vid erhållande av
ordinarie eller extra ordinarie befallning undantagas från allmänna tjänstepensionsreglementets
tillämpning och medgivas rätt till fyllnadspension enligt
bestämmelserna i kungörelsen nr 697/1942. Förbundet har anfört, att
hinder för att bereda anslällningshavarna dylik befattning syntes föreligga,
om de därigenom skulle bliva underkastade allmänna tjänstepensionsreglementet.

Järnvägsstyrelsen har tillstyrkt bifall till framställningen och därvid anfört
i huvudsak följande.

Jämlikt det av Kungl. Maj:t den 26 maj 1939 godkända avtalet rörande
bl. a. tjänstgörings- och pensionsförhållandena för den från Bjärred—/Lund
-—Harlösa järnväg övertagna personalen samt järnvägsstyrelsens bestämmelser
angående övertagandet av Jönköping—Gripenbergs järnvägs personal äro
de anställningshavare, varom här är fråga, icke berättigade till andra pensionsförmåner
än som skulle tillkommit dem vid respektive enskilda järnväg.
De skola sålunda kvarstå som delägare i vederbörande enskilda pensionsinrättning.

Enligt bestämmelserna i det från och med den 1 juli 1942 gällande allmänna
tjänstepensionsreglementet är från reglementets tillämpning undantagen
tjänsteman, vilken i samband med enskilt företags nedläggande övergått
till befattning, som avses i reglementet. Detta stadgande är emellertid icke
tillämpligt beträffande i nu förevarande framställning avsedd anställningshavare,
som före uppnåendet av den enligt reglementet gällande pensionsåldern
erhåller ordinarie eller extra ordinarie befattning, enär befattningen
icke tillträtts i samband med den enskilda järnvägens nedläggande utan först
senare. Dylik tjänsteman skulle alltså bliva underkastad bestämmelserna i
allmänna tjänstepensionsreglementet, vilket i en del fall komme att medföra
mindre pensionsförmåner och lägre pensionsålder. Härigenom skulle han
även komma i sämre ställning än sådana befattningshavare, som efter den
1 juli 1942 kunna komma att övertagas i statens tjänst i samband med nedläggandet
av enskilt företag. På grund härav torde jämväl nu ifrågavarande
personal böra undantagas från reglementets tillämpning.

Såsom förutsättning för erhållande av fyllnadspension gäller enligt kungörelsen
nr 697/1942, att rätt därtill blivit vederbörande tillförsäkrad i de
kontraktsbestämmelser, som reglera personalens övertagande av staten i samband
med förelagets nedläggande, eller ock genom särskilt beslut av Kungl.
Majit blivit honom medgiven. Beträffande den från Bjärred—Lund—Harlösa
och Jönköping—Gripenbergs järnväg övertagna personalen finnas icke sådana
bestämmelser eller medgivanden. Styrelsen anser emellertid för sin del
skäligt, att dylikt medgivande lämnas även beträffande denna personal.

Järnvägsstyrelsen har med sin skrivelse överlämnat en förteckning över de
förutvarande befattningshavare vid ifrågavarande enskilda järnvägar, som i
samband med dessas nedläggande övertagits i och alltjämt inneha tillfällig
anställning vid stålens järnvägar och som kvarstå såsom delägare i enskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Departements chefen.

pensionsinrättningar. Förteckningen upptager 11 sådana befattningshavare
vid Bjärred—Lund—Harlösa järnväg och 16 vid Jönköping—Gripenbergs
järnväg.

För egen del har jag icke något att erinra mot att ifrågavarande befattningshavare
vid erhållande av ordinarie eller extra ordinarie anställning vid
statens järnvägar undantagas från allmänna tjänstepensionsreglementets tillämpning
och i stället få sina pensionsförhållanden ordnade i enlighet med
kungörelsen nr 697/1942. Jag tillstyrker därför, att Kungl. Maj:t utverkar
riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter av angivna innebörd.
Därest sådant bemyndigande lämnas, lärer Kungl. Majt äga medgiva, att
vid kungörelsens tillämpning må utgå fyllnadspension. Denna fråga torde av
mig få anmälas, när riksdagens beslut i ämnet föreligger.

15. Undantagande av vissa f. d. befattningshavare vid statens
järnvägar från tillämpning av kungörelsen nr 697/1942 m. m.

Den personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband med enskild
järnvägs eller handels förstatligande, har icke underkastats de för befattningshavare
i statens tjänst i allmänhet gällande pensionsbestämmelserna, i
den mån personalen varit delaktig i enskild pensionsinrättning, som ej kunnat
avvecklas. Å pensionen från pensionsinrättningen ha emellertid fått utgå dyrtidstillägg
och kristillägg av statsmedel. Vidare ha här avsedda tjänstemän berättigats
att under vissa förutsättningar från statens järnvägar erhålla fyllnadspension,
avsedd att bringa deras pensionsförmåner i viss proportion till förmånerna
enligt de statliga pensionsförfattningarna. Där fyllnadspension åtnjutits,
ha dyrtidstillägg och kristillägg fått utgå på sammanlagda beloppet av pensionen
från den enskilda pensionsinrättningen och fyllnadspensionen. Fyllnadspensionen
har beräknats på olika sätt. Enligt de bestämmelser i ämnet, som
meddelades i anslutning till 1920 års pensionslag för kommunikationsverken,
skulle fyllnadspensionen fastställas till det belopp, varmed pensionen från
den enskilda inrättningen, till den del densamma ej kunde anses täckt genom
de av tjänstemannen erlagda avgifterna, understeg statspensionsdelen av den
pension, som vid pensionslagens tillämpning skulle utgått. De nya bestämmelser
i ämnet, som meddelades i anslutning till civila tjänstepensionsreglementets
tillkomst, inneburo utan principiell ändring, att fyllnadspensionen
skulle fastställas till det belopp, varmed den av tjänstemannens avgifter ej
täckta delen av pensionen från den enskilda inrättningen understege två tredjedelar
av den pension, som skulle utgått vid pensionsreglementets tillämpning.
Vid dessa bestämmelsers tillkomst uppmärksammades dock, att nämnda
regel liksom den dittills gällande i vissa fall skulle kunna leda till att en
från pensionsreglementets tillämpning undantagen tjänsteman erhölle sammanlagt
större pensionsförmån från staten och enskild pensionsinrätlning
än som skulle utgått vid pensionsreglementets tillämpning, och en maxime -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 286.

ringsregel meddelades för att förhindra ett sådant resultat. Bestämmelserna
innefattas i en med stöd av riksdagens beslut (prop. nr 125/1935; r. skr. nr
124) den 12 april 1935 ulfärdad kungörelse, nr 146.

I anslutning till civila tjänstepensionsreglementets ersättande från och med
den 1 juli 1942 med det vid 1941 års riksdag antagna allmänna tjänstepensionsreglementet
ha nya bestämmelser om fyllnadspension enligt riksdagens
beslut (prop. nr 310/1942; r. skr. nr 452) utfärdats. Dessa bestämmelser,
vilka innehållas i kungörelsen den 30 juni 1942, nr 697, ha utformats på ett
sätt, varigenom man sökt undanröja den dittills bestående oegentligheten,
att den, som åtnjöt så stor pension från enskild pensionsinrättning, att han
ej var berättigad till fyllnadspension, likväl erhöll rörliga tilläggsförmåner
beräknade å hela sin pension. Den nya konstruktionen av fyllnadspensionsbestämmelserna
innebär, att till utgångspunkt tages grundbeloppet av pension
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, vilket belopp emellertid
minskas i den mån en tredjedel av detsamma överstiger den del av pensionen
från den enskilda pensionsinrättningen, som kan anses täckt av
tjänstemannens egna avgifter. Å sålunda framkommande belopp beräknas
rörligt tillägg och kristillägg. Fyllnadspension utgår, i den mån summan
av dessa pensionsförmåner överstiger pensionen från den enskilda inrättningen.
Den som åtnjuter fyllnadspension är enligt föreskrift i kungörelsen
nr 698/1942 icke berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel å fyllnadspensionen
eller å sådan pension från enskild pensionsinrättning, vartill hänsyn
tagits vid fyllnadspensionens fastställande. Ej heller kristillägg åtnjutes av
sådan pensionstagare.

Kungörelsen nr 697/1942, vilken trätt i kraft den 1 juli 1942, är i första
hand avsedd för sådana fall, där avgång ur tjänst sker efter ikraftträdandet.
Enligt särskild föreskrift i kungörelsen skall emellertid fyllnadspension efter
nämnda dag till beloppet fastställas och utgå enligt kungörelsens föreskrifter
även i fråga om den, som avgått ur tjänst under tiden 1 juli 1939—30
juni 1942 och på vilken därvid de tidigare fyllnadspensionsbestämmelsema
varit tillämpliga.

I skrivelse den 3 maj 1943 har järnvägsstyrelsen anmält, att föreskriften
örn tillämpning av de nya fyllnadspensionsbestämmelsema å vissa före den
1 juli 1942 ur tjänst avgångna befattningshavare kommit att i 12 fall medföra
en försämring av tidigare utgående pensionsförmåner. Verkställd undersökning
hade givit vid handen, att försämring i dessa fall skulle inträda även
om jämförelsen mellan de olika pensionsförmånerna gjordes vid indextalet
156 (juli 1914 = 100) eller den levnadskostnadsnivå, efter vilken allmänna
tjänstepensionsreglementets pensionsundcrlag avvägts. Enär bestämmelserna
i kungörelsen tillkommit för att förbättra pensionerna för ifrågavarande
personalgrupp, vore det skäligt att för de fall, då de nya bestämmelserna i
stället medfört försämring, åtgärder vidtoges för tillrättaläggande härav.

Under åberopande härav har styrelsen hemställt, att befattningshavare,
som avgått ur tjänst under tiden 1 juli 1939—30 juni 1942, måtte undanta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Departements chefen.

gas från tillämpningen av kungörelsen nr 697/1942, därest bestämmelserna
i nämnda kungörelse skulle för honom medföra försämrade pensionsförmåner.

Syftet med att de av 1942 års riksdag beslutade grunderna för beräkning
av fyllnadspensioner gjorts tillämpliga på vissa redan pensionerade tjänstemän
har varit att bringa dessas pensionsförmåner upp till den nivå, som
följer av nämnda grunder. En pensionsförbättring lärer också ha uppkommit
för det övervägande antalet av anordningen berörda tjänstemän, både
sådana som före omregleringen åtnjutit fyllnadspension enligt de tidigare
grunderna och sådana som tidigare ej erhållit sådan pension med hänsyn
till storleken av den från enskild pensionsinrättning uppburna pensionen.
De 12 fall, i vilka en försämring uppkommit, äro enligt vad jag inhämtat
sådana, i vilka pensionen från den enskilda inrättningen före den 1 juli 1942
i full omfattning ökats med dyrtids- och kristillägg, trots att den uppgått
till högre belopp än motsvarande pension enligt de statliga bestämmelserna.
Med hänsyn härtill och då rätt till dyrtids- och kristillägg icke är garanterad
pensionstagarna, kan förslaget att undantaga dem från tillämpningen av de
nya fyllnadspensionsgrunderna vara ägnat att väcka tvekan. Emellertid synas
billighetsskäl kunna anföras till stöd för att ifrågavarande under tiden
juli 1939—juni 1942 avgångna pensionstagare icke försättas i sämre ställning
än de före den 1 juli 1939 avgångna. Jag föreslår därför, att Kungl.
Majit inhämtar riksdagens medgivande att här avsedd pensionstagare, för
vilken fyllnadspension enligt kungörelsen nr 697/1942 vid indextalet 156
(juli 1914 = 100) antingen ej utgår eller ock understiger procentuellt dyrtidstillägg
vid samma indextal å honom från enskild pensionsinrättning tillkommande
pension, må undantagas från nämnda kungörelses tillämpning.

Enligt vad jag inhämtat torde det i undantagsfall kunna förekomma, att
här avsedd tjänsteman äger rätt till en pension från enskild pensionsinrättning,
som ej endast överstiger grundbeloppet av den pension, som vid allmänna
tjänstepensionsreglementets tillämpning kunnat utgå, utan även den
summa av grundbelopp med därå belöpande tillägg, som enligt kungörelsen
nr 697/1942 utgör utgångspunkten vid bedömande örn och i vad mån fyllnadspension
må utgå. Då i dessa fall kompensation av statsmedel för inträdd
stegring av levnadskostnaderna icke medgives i form av fyllnadspension, synes
den ej heller böra beredas i form av dyrtidstillägg. Den med stöd av
1942 års riksdags beslut meddelade föreskriften om undantagande av den,
som åtnjuter fyllnadspension enligt kungörelsen nr 697/1942, från rätt att å
pension erhålla dyrtidstillägg torde därför böra jämkas att avse även den,
som i nyssnämnda fall icke åtnjuter fyllnadspension. Jämväl härom torde
framställning böra avlåtas till riksdagen. Ändringen bör av billighetsskäl icke
avse den, som före den 1 juli 1943 kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg å
den honom från enskild pensionsinrättning tillkommande pensionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Hemställan.

Inom finansdepartementet lia utarbetats förslag till lag örn ändrad lydelse
av 2 § lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension samt förslag till kungörelser dels om ändring i vissa delar av
allmänna tjänstepensionsreglementet den 30 december 1941 (nr 1008), dels
örn ändring i vissa delar av allmänna familjepensionsreglementet den 30 december
1941 (nr 1009), dels om ändrad lydelse av 3 § 1 morn., 9 § 1 mom.
samt 14 § 2 och 4 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli
1942 (nr 699), dels ock om ändrad lydelse av 12 § folkskolans familjepensionsreglemente
den 18 juli 1942 (nr 700). Förslagen innefatta de ändringar
i berörda lag och pensionsreglementen, som i det föregående förordats.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden anförts
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1) antaga förenämnda förslag till lag;

2) godkänna förenämnda förslag till kungörelser;

3) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats

a) meddela bestämmelser örn ändring i reglementet för statens
pensionsanstalt i anledning av förstatligande av den allmänna
väghållningen på landet från och med den 1 januari
1944, samt

b) meddela föreskrifter om pensionsförhållandena för

dels vissa anställningshavare, som med anledning av förstatligandet
av den allmänna väghållningen på landet övergå
i statens tjänst,

dels i statens tjänst icke övergående personal, som omedelbart
före den 1 januari 1944 innehaft anställning hos vägdistrikt,
vilket åtagit sig att självt svara för personalens
pensionering,

dels den, som omedelbart före samma dag åtnjutit tjänsteeller
familjepension från vägdistrikt,

dels den, som i samband med nedläggande av Bjärred—
Lund—Harlösa järnväg eller Jönköping—Gripenbergs järnväg
övergått i statens järnvägars tjänst såsom tillfällig anställningshavare
men därefter vid statens järnvägar erhåller
befattning, som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet,

dels ock vissa f. d. tjänstemän, vilka i samband med statens
övertagande av enskild järnväg eller bandel övergått i
statens järnvägars tjänst och sedermera avgått ur tjänst under
tiden 1 juli 1939—30 juni 1942 samt på vilka de av
1935 års riksdag bestämda grunderna i fråga örn fyllnadspension
vid avgången varit tillämpliga; samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

4) besluta i det föregående förordad jämkning i gällande
särskilda grunder för dyrtidstillägg av statsmedel å pension,
som utgår från enskild'' pensionsinrättning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll ututvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

Bilaga.

Redogörelse för de hittillsvarande pensionsförhållandena för
vägdistriktens personal m. m,, lämnad i statskontorets

promemoria.

Frågan örn pensionsrätt för vägdistriktens personal har blivit aktuell först
under senare år. En bidragande orsak härtill torde hava varit den, att statsbidrag
till pensioneringskostnaderna tidigare icke utgått, varför kostnaderna
för pensioneringen, i den mån de icke täckts av vederbörande befattningshavares
bidrag, tidigare fått bestridas genom uttaxering av vägskatt. Med
anledning av en av föreningen Sveriges vägmästare gjord framställning medgav
Kungl. Majit, efter riksdagens hörande, genom beslut den 16 april 1937,
att i kostnadsunderlaget för beräknande av statsbidrag till vägdistrikten för vägunderhåll
finge inräknas vägdistrikts kostnad för pensionering av vägmästare
eller annan dylik befattningshavare för tillsyn å eller ledning av väghållningen
under villkor, att fråga örn pensionering av nämnda befattningshavare i varje
särskilt fall underställdes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som ägde bestämma
det belopp, varmed pensioneringskostnaderna finge inräknas i nyssnämnda
kostnadsunderlag. Vidare anbefallde Kungl. Majit väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att utfärda allmänna normer att tillämpas vid dylik pensionering.
I anslutning härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom
beslut den 14 maj 1937 till efterrättelse för vägstyrelserna fastställt dylika
allmänna normer för ifrågavarande pensionering.

Enligt dessa normer må vägdistrikt inräkna sin andel av kostnaden för distriktets
tekniska personals egen pensionering (d. v. s. ålders-, sjuk- och
invalidpensionering) i den kostnad, som lägges till grund för beräknande av
statsbidrag till distriktets underhåll. Med teknisk personal avses därvid vägmästare
eller annan dylik befattningshavare för tillsyn å eller ledning av väg -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2S6.

hållningen d. v. s. sådana befattningshavare, beträffande vilka beslut om tillsättande
skola underställas vederbörande länsstyrelses prövning och fastställelse.
Idit räknas alltså förste vägmästare, vägmästare, schaktmästare ävensom
arbetsledare med högre kvalifikationer. Även inbegripas befattningshavare
med andra benämningar men nied motsvarande arbetsuppgifter, t. ex.
biträdande vägmästare, andre vägmästare m. fl. Befattningshavare skall vara
skyldig att avgå från tjänsten senast vid utgången av den månad, under vilken
han fyller 63 år, samt vara berättigad att därefter komma i åtnjutande av
pension. Sådan pension skall utgå med högst följande belopp för år, nämligen
för förste vägmästare 3,600 kronor, för vägmästare 3,100 kronor samt för
schaktmästare 2,700 kronor. För arbetsledare med högre kvalifikationer får
ålderspension i allmänhet utgå med belopp, högst motsvarande 22/30 av slutlönen,
omräknad i den mån så erfordras med tillämpning av löneplanen i
9 § avlöningsreglementet för befattningshavare vid civila statsförvaltningen,
i dess lydelse enligt kungörelsen nr 270/1925, till lön å A-ort. För åtnjutande
av hel pension erfordras, att befattningshavaren kan räkna minst 30 tjänstår.
Tjänstår beräknas för tid, under vilken befattningshavaren före uppnåendet
av den för hans tjänst bestämda pensionsåldern utfört arbete hos vägdistrikt
eller väghållningsdistrikt eller ock innehaft annan härmed jämförlig tjänst.
Vid beräknande av tjänstår medräknas varje år. under vilket befattningshavaren
i sammanlagt minst sju månader arbetat för vederbörandes räkning.
Är tjänstårens antal mindre än nu sagts, utgår avkortad pension. Sådan pension
motsvarar beloppet av hel pension, minskad med Vao för varje år, varmed
antalet tjänstår understiger 30. Då ålderspension förenas med sjuk- och/eller
invalidpension, skola sistnämnda pensionsförmåner bestämmas så, ali de stå
i sedvanlig relation till ålderspensionen. Pensionering av befattningshavare
bör lämpligen ske genom pensionsförsäkring i pensionsanstalt. Pensionsförsäkrad
befattningshavare skall själv bestrida den del av kostnaden för försäkringen,
som enligt pensionsanstaltens sedvanliga normer belöper på honom,
dock icke mera än Vo av nämnda kostnad. Befattningshavarens andel uttages
av vägdistriktet genom avdrag å befattningshavarens lön. Om befattningshavaren
uppnått sådan ålder, att han icke kan eller lämpligen bör pensionsförsäkras,
må vägdistriktet självt under iakttagande av förut angivna bestämmelser
ombesörja hans pensionering. I den mån sådan befattningshavare icke
bidragit till kostnaden för pensioneringen, skall beloppet av pensionen minskas,
1 vanliga fall med Vs- Vägdistriktets beslut örn pensionering av befattningshavare
— genom pensionsförsäkring eller annorledes — skall underställas
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens prövning. Angivna allmänna normer
utgöra icke hinder för vägdistrikt att på egen bekostnad eller gemensamt
med befattningshavare träffa anstalter för tillförsäkrande av ytterligare pensionsförmåner
åt befattningshavaren eller av pensionsförmåner åt hans efterlevande.
A distriktets merkostnad härför utgår dock icke statsbidrag.

Enligt förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den
allmänna väghållningen i riket erhålla vägdistrikten — i mån av tillgång a därtill
anslagna medel (automobilskattemedel) — årligen statsbidrag med regelmässigt
85 procent av distriktens verkliga kostnader för vägunderhåll och
vinterväghållning under nästföregående år. För åren 1941 och 1942 har den
ändring av bidragsgrunderna vidtagits, att i vad avser annat vägunderhåll
än vinterväghållning bidrag till vägdistrikt, i mån av tillgång av därtill anslagna
medel, lämnas med 85 procent av det belopp, vartill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beräknar distriktets kostnad för vägunderhåll under året
skäligen brira uppgå. För bestridande av den del av kostnaden för av vågoch
vattenbyggnadsslyreisen godkänd tjänstepensionering, som ej ersättes av
vederbörande befattningshavares avgifter, erhåller alltså vägdistrikt stalsbi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

drag med 85 procent. Med andra medel än statsbidrag behöver alltså endast
bestridas 15 procent av den andel av pensioneringskostnaderna, som belöper
på vägdistriktet.

Av vägförstatligandekommittén hade för att läggas till grund för vissa kostnadsberäkningar
införskaffats uppgifter från vägdistrikten beträffande pensioneringen
av distriktens anställda. En på grund av dessa — sedermera i
viss mån kompletterade — uppgifter gjord undersökning rörande i vilken omfattning
pensionsfrågan ordnats av vägdistrikten ger vid handen, att 160 vägdistrikt
tillförsäkrat sin tekniska personal och i vissa fall även för kamerala
ändamål anställda befattningshavare — sammanlagt i runt tal 400 anställningshavare
— rätt till tjänstepension. I regel har även familjepensionering
ordnats. Endast 1 vägdistrikt har sörjt för mera allmän pensionering av arbetarpersonalen.
Av landets 170 vägdistrikt hava alltså 10 distrikt icke tillförsäkrat
hos dem sysselsatt personal pensionsrätt. I flertalet fall har anledningen
därtill uppgivits vara, att distriktet saknade för väghållningen fast
anställda befattningshavare.

Vad angår sättet för pensioneringens ordnande, hava av de vägdistrikt,
som således ordnat för sina anställningshavares pensionering, övervägande
flertalet — 112 vägdistrikt — tecknat försäkring i svenska personal-pensionskassan.
Sedan jämlikt beslut av 1939 års riksdag möjlighet öppnats för vägdistrikten
att bereda pensionsrätt i statens pensionsanstalt för den tekniska
personalen, hava intill 1942 års utgång 31 vägdistrikt anslutit sina anställningshavare
av nämnda kategori till pensionsanstalten. Andra enskilda försäkringsinrättningar
än svenska personal-pensionskassan hava anlitats av
sammanlagt 22 vägdistrikt. Slutligen hava 21 vägdistrikt förbundit sig antingen
att själva helt svara för pensioneringen av vissa anställda eller ock att
utgiva viss tilläggspension till pensionsförsäkrade anställningshavare. Av de
anförda siffrorna framgår, att vissa vägdistrikt samtidigt tecknat försäkringar
hos flera pensionsinrättningar eller ock vid sidan av tecknade pensionsförsäkringar
själva påtagit sig vissa pensionsförpliktelser.

Till f. d. anställda eller efterlevande efter sådana utbetala — såvitt framgår
av förenämnda av 1938 års vägsakkunniga införskaffade uppgifter —
vissa vägdistrikt årliga understöd å tillhopa i runt tal 35,000 kronor.

I fråga om arten och storleken av de tecknade pensionsförsäkringarna samt
de för försäkringarna gällande villkoren i övrigt må lämnas följande redogörelse.

Såsom ovan framhållits, omfattar pensionsförsäkringen i statens pensionsanstalt
endast vägdistriktens tekniska personal, vägmästare och schaktmästare.
Pensionsrätten avser såväl tjänste- som familjepensionering. Pensionsåldern
utgör 65 år — då kvinnlig teknisk personal ej lärer förekomma, angivas
här endast pensionsvillkoren för manlig befattningshavare — nied möjlighet
för pensionsanstalten att på framställning av vägdistrikt bestämma
pensionsåldern till 62 år, där tjänstgöringens art prövas vara sådan, att den
gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd. För hittills
tecknade försäkringar har i övervägande flertalet fall pensionsåldern fastställts
till 62 år. För hel pension erfordras 33 tjänstår. Tjänstepensionsunderlagen
utgöra för förste vägmästare 2,844 kronor, för vägmästare 2,436
kronor samt för biträdande vägmästare och schaktmästare 2,160 kronor samt
familjepensionsunderlagen respektive kronor 868: 80, 787: 20 och 732:—. Å
tjänstepensionen utgår dyrtidstillägg och kristillägg enligt för f. d. befattningshavare
i statens tjänst med nyreglerad pension gällande grunder. Familjepensionen
omräknas till s. k. ny familjepension, varå procentuellt tilllägg
utgår. Av vägdistrikten erlägges en årsavgift av 11 2/3 procent av tjänste -

Kungl. Mctj:ts proposition nr 2S6.

pensionsunderlaget, medan vederbörande befattningshavares avgifter utgöra
3 V3 procent av tjänstepensionsunderlaget saint 18 procent av familjepensionsunderlaget.

Pensionsförsäkringarna hos svenska personal-pensionskassan omfatta icke
endast vägdistriktens tekniska personal utan i en del fall även för kamerala
uppgifter anställda befattningshavare såsom kamrerare, räkenskapsförare,
bokhållare, kassaförvaltare, kameraltjänstemän, kassörer, skrivbiträden, kontorister,
kontorsföreståndare och sekreterare. Vidare har i ett fåtal fall pensionsrätt
bereus även åt viss arbetarpersonal såsom förmän och chaufförer.
Pensionsåldern är för den tekniska personalen i övervägande antalet fall
(13 år, i vissa fall dock 60 år. För personal med kamerala uppgifter är bestämd
en pensionsålder av 60 år eller 63 år. För förmän gäller 63 år. Pensioneringen
avser för samtliga försäkrade tjänstepension i form av 100-procentig
ålders- och invalidpension samt i flertalet fall kapitalunderstöd förbundet
med tjänstepension. Rätt till ålders- och invalidpension inträder
för den försäkrade, när han uppnår pensionsåldern eller när han sedan
tre fulla kalendermånader tillbaka är på grund av sjukdom fullständigt
eller på grund av olycksfall till minst 50 procent oförmögen till arbete. 100-procentig ålders- och invalidpension, vartill rätt föreligger före pensionsåldern,
utgår med fullt belopp under tid av fullständig arbetsoförmåga
och eljest med så stor del av fullt belopp, som svarar mot invaliditetsgraden.
Efter pensionsåldern utgår pensionen med fullt belopp. Kapitalunderstödet
utfaller på en gång, när den anställde uppnår pensionsåldern
eller dessförinnan antingen blir fullständigt och varaktigt arbetsoförmögen
eller avlider. För gifta manliga anställda är vidare tecknad familjepension
— huvudsakligen av halvkollektivt slag, d. v. s. pensionen tillkommer hustrun
och barnen endast i det äktenskap, för vilket pensionen tecknats — samt
kapitalunderstöd förbundet med familjepension (begravningshjälp). För bestämmande
av pensionsförmånernas storlek hava olika pensioneringsgrunder
kommit till användning. I oftast förekommande fall grunda sig tjänstepensionslörmånerna
för den tekniska personalen på vissa på förhand bestämda
pensionsunderlag, vilka motsvara förenämnda av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
fastställda minimiunderlag, nämligen för förste vägmästare 3,600
kronor, för vägmästare (ingenjör, teknisk assistent) 3,100 kronor samt för
schaktmästare (assistent) 2,700 kronor. I fråga örn familjepension äro motsvarande
underlag 1,200, 1.033 och 900. Kapitalunderstöden uppgå högst
till sistnämnda belopp. För ingenjör har i ett fall bestämts pensionsunderlag
å 5,550 kronor. Pensionsförmånerna tillförsäkras i andra fall befattningshavaren
i förhållande till slutlönen, antingen så att pensionen fastställes till
viss procent av slutlönen — tjänstepension 60 procent samt familjepension
och kapitalunderstöd 20 procent av lönen — eller ock så att pension utmätes
i förhållande till ett pensionsunderlag, som utgör 22/ao eller 2/s av befattningshavarens
slutlön omräknad till A-ort. Tjänstepensionen utgår i sistnämnda
fall vid full pension med belopp, som är lika med pensionsunderlaget; övriga
förmåner utgöra en tredjedel av underlaget. Tjänstepensionsförmånerna få
i sistnämnda fall dock ej överstiga förut angivna av viig- och vattenbyggnadsstyrelsen
fastställda maximibelopp. För de kamerala tjänstemännen bar
tjänstepensionen i regel bestämts till 60 procent samt familjcpensionen till
20 procent av lönen. Pensionsunderlagen variera här starkt. För kamrerare
(vägkainrerare, kameraltjänsteman m. fl.) utgöra underlagen för tjänstepension
högst 3,600 kronor och lägst 2,520 kronor, för räkenskapsförare
(kontorsföreståndare, kontorist m. fl.) högst 2,340 kronor och lägst 1,220
kronor samt för kassaförvaltare (kassör) högst 2,800 och lägst 1,966 kronor.
För skrivbiträde (sekreterare) utgör tjänstepensionsunderlaget 1,800 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 2SG.

För förmän och chaufförer förekomma tjänstepensionsunderlag å 2,300 kronor
respektive 1,200 kronor. För full pension erfordras regelmässigt 30 tjänstår.
De på nu angivet sätt bestämda förmånsbeloppen hava regelmässigt proportionellt
nedsatts i den mån 360 tjänstemånader före pensionsåldern ej
kunna uppnås. I fråga örn pensionsavgifterna gäller såsom regel, att anställningshavaren
svarar för en tredjedel — med viss maximigräns — samt vägdistriktet
för två tredjedelar. För belysande av pensionsavgifternas storlek
kan nämnas, att månatliga pensionsavgifter för en pensionsförsäkring omfattande
tjänstepension 3,100 kronor, familjepension 1,033 kronor samt med
dessa båda pensioner förenade kapitalunderstöd å vardera 1,033 kronor gällande
från den 1 december 1938 för beställningshavare, som är född 1908,
utgör sammanlagt 85: 98 kronor, därav på befattningshavare belöper kronor
28:66 samt å vägdistriklet kronor 57:32. För en motsvarande försäkring,
gällande från samma dag för en befattningshavare, född år 1897, utgör månatliga
avgiften kronor 142: 58, varav kronor 34: 44 faller å befattningshavaren
och kronor 108: 14 å vägdistriktet. Å en pensionsförsäkring, gällande
från den 1 januari 1938 för en beställningshavare, född 1885, med tjänstepensionsbelopp
3,580 kronor, samt familjepensions- och kapitalunderstödsbelopp
å 1,193 kronor, uppgår månatliga pensionsavgiften till kronor 368: 74,
därav för beställningshavaren kronor 39: 77 och vägdistriktet kronor 328: 97.

De i andra privata försäkringsinrättningar än svenska personal-pensionskassan
tecknade pensionsförsäkringarna synas uteslutande avse vägmästare
och schaktmästare. Pensionsåldern har i övervägande antalet fall fastställts
till 63 år men förekomma även pensionsåldrar å 60 och 65 år. Pensionsförsäkringarna
avse regelmässigt tjänstepension (ålderspension) och familjepension
(efterlevandepension). Tjänstepensionsbeloppen växla mellan 3,600
—2,400 för förste vägmästare, 3,100—1,600 för vägmästare samt 2,700—
1,867 kronor för schaktmästare. Vanligen är viss del av pensionen garanterad
utgå under 20 år oavsett om den försäkrade lever eller ej. Familjepensionsbeloppen
motsvara i regel en tredjedel av tjänstepensionsbeloppen. 1
flertalet fall är tjänstepensionen kombinerad med sjukförsäkring (förtidspension)
. Sjukpensionen utgår vid fullständig arbetsoförmåga — varaktig
eller övergående — förorsakad av sjukdom eller olycksfall, sedan arbetsoförmågan
varat 3 månader. Vidare förekommer i en del fall utöver ovannämnda
pensionsförsäkringar jämväl liv- och kapitalförsäkring, där försäkringsbeloppet
utfaller vid den försäkrades död eller vid inträffad pensionsålder.
Samtliga försäkringar äro fribrevsberättigade, d. v. s. försäkringarna
kunna, om premieinbetalningarna upphöra, utbytas mot premiefria
försäkringar men med reducerade förmåner. Den premiefria sjukpensionen
gäller i regel för kortare tid. Försäkringarna berättiga i regel icke till
återköp. Vissa försäkringsgivare hava emellertid förklarat återköp under vissa
omständigheter kunna medgivas. I flertalet fall svarar anställningshavaren
för en tredjedel av pensionsavgifterna för tjänstepensionen samt för
hela kostnaden för familjepensionsavgifterna. I andra fall åter gäller annan
fördelning. Rörande pensionsavgifternas storlek kunna följande exempel anföras.
För förste vägmästare, född år 1899, med en pensionsålder av 60
år, kostar pensionsförsäkring innebärande en tjänstepension å 3,600 kronor
samt familjepension å 1,800 kronor samt gällande ursprungligen från den
28 februari 1935 årligen kronor 2,375: 46, varav befattningshavaren svarar
för en tredjedel och vägdistriktet för återstoden. För en anställningshavare,
född 1883 med en pensionsålder av 63 år, uppgår den årliga pensionsavgiften
för en den 1 september 1937 tecknad försäkring omfattande tjänstepension
å 3,100 kronor samt familjepension å 2,100 kronor till kronor 6,616: 95,
varav endast omkring 600 kronor synas belöpa å anställningshavaren. Vi -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 286.

dare må nämnas, att årsavgiften för en försäkring gällande från den 1 september
1938 omfattande tjänstepension å 2,700 kronor samt familjepension
å 900 kronor åt anställningshavare född år 1909 med en pensionsålder av
63 år utgör kronor 830: 70, varav anställningshavaren torde svara för hälften.

Såsom förut nämnts hava vissa vägdistrikt åtagit sig att själva svara för
pensioneringen av sina befattningshavare. I flertalet av dessa fall gäller det
befattningshavare — i regel vägmästare och schaktmästare — som uppnått
sådan ålder, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med hänsyn till de
uppkommande höga försäkringsavgifterna icke lämnat sitt medgivande till
att pensionsförsäkring finge tagas. I dessa fall lämnar anställningshavaren
i regel icke något bidrag till kostnaderna för pensioneringen. Pensionsbeloppen
understiga i dylika fall också de vid pensionsförsäkring förekommande.
I några fall garantera vägdistrikten vissa redan pensionsförsäkrade
anställningshavare tilläggspensioner utöver pensionen från respektive pensionsanstalt.
Dessa tilläggspensioner variera mellan 1,100 kronor—100 kronor.
Slutligen förekomma fall, där befattningshavare tillförsäkrats samma
pensionsförmåner som vid försäkring i anstalt. I dylika fall bidrager dock
befattningshavaren genom särskilda avgifter till pensioneringskostnaderna.
Därvid förekommer, att befattningshavarens avgifter jämte vägdistriktets
årliga avsättningar för pensioneringen särskilt fonderas. Pensionsåldern är
regelmässigt bestämd till 63 år. I ett flertal fall har även familjepensionsrätt
tillförsäkrats anställningshavama.

Allmän pensionsförsäkring av arbetare synes, såsom förut nämnts, hava
förekommit i endast ett fall, där pensioneringen ordnats genom arbetarnas
anslutning till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Därvid har föreskrivits
en pensionsålder av 63 år. Pensionens storlek blir här helt beroende av
huru mycket som inbetalas i avgifter till dess pensionsåldern uppnås. Avgifterna
växla mellan högst 24 kronor och lägst 10 kronor för månad. Härav
faller å vägdistriktet 14 respektive 7 kronor samt återstoden å den försäkrade.
Denna försäkring förutsätter icke någon familjepensionering i egentlig
bemärkelse, men avlider befattningshavaren före pensionsålderns inträdande,
återbetalas inbetalda avgifter till de efterlevande.

Såsom i det föregående omnämnts förekommer i ett fåtal fall, att pensionsförsäkring
tecknats för förmän och chaufförer. I ytterligare några fall
hava vägdistrikt utfäst sig att själva svara för pensioneringen av förmän
och annan arbetarpersonal. Pensionerna hava i dylika fall bestämts till
högst 600 kronor och lägst 120 kronor för år.

Kungl. May.ts proposition nr 286.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen ......................................................................... 1

Förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension............................................ 2

Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av allmänna tjänstepensionsreglementet

den 30 december 1941 (nr 1008) ................................................... 3

Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av allmänna familjepensionsreglementet

den 30 december 1941 (nr 1009) ................................................... 18

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 3 § 1 morn., 9 § 1 mom. samt 14 § 2 och

4 mom. folkskolans tjänstepensionsreglemente den 18 juli 1942 (nr 699).............. 25

Förslag till kungörelse örn ändrad lydelse av 12 § folkskolans familjepensionsreglemente

den 18 juli 1942 (nr 700).......................................................... 26

Statsrådsprotokollet.

1. Pensionsprövande myndighet vid tvångspensionering ................................ 28

2. Rätt till förordnandepension samt tjänste- och familjelivränta........................ 28

3. Vissa av ändringar i militära löneplaner föranledda ändringar i allmänna tjänste- och

familjepensionsreglementena...................................................... 29

4. Vissa frågor rörande tjänstårsberäkning ............................................ 31

5. Pensionsreglering för häradshövdingar.............................................. 33

6. Pensionsreglering för personal tillhörande krigsmaktens reservstater .................. 35

7. Pensionsbestämmelser för befattningar vid försvarets läroverk........................ 42

8. Vissa bestämmelser beträffande personal tillhörande försvarsväsendet................. 43

9. Vissa bestämmelser angående befattningshavare tillhörande poliskåren i Boden........ 46

10. Pensionsförhållandena för vissa nya befattningar vid Lunds universitet .............. 47

11. Vissa jämkningar i pensionsbestämmelserna för befattningshavare vid allmänna läro verk

m. fl...................................................................... 49

12. Bilagorna till allmänna tjänstepensionsreglementet .................................. 52

13. Pensionsfrågor sammanhängande med förstatligande av den allmänna väghållningen

på landet....................................................................... 58

14. Undantagande av viss personal vid statens järnvägar från allmänna tjänstepensions reglementets

tillämpning m. m................................................... 84

15. Undantagande av vissa f. d. befattningshavare vid statens järnvägar från tillämpning

av kungörelsen nr 697/1942 m. m................................................ 86

Hemställan ........................................................................... 89

Bilaga.

Redogörelse för de hittillsvarande pensionsförhållandena för vägdistriktens personal m. m.,
lämnad i statskontorets promemoria................................................ 90

438000. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.