Kungl. Majlis proposition nr 285 (Proposition 1942:285)

Kungl. Majlis proposition nr 285.

Nr 285.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
markförvärv för lantförsvarets; given Stockholms slott
den 8 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Brosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt, såvitt
angår frågor om förvärv av mark för utvidgning av Livregementets grenadjärer
övningsfält, Bodens ingenjörkårs kasernområde och Skånska trängkårens
övningsområde, jämväl med chefen för ecklesiastikdepartementet ävensom, såvitt
angår frågor örn förvärv av mark för utvidgning av artilleriskjutfältet i
Boden och för pansarvärnskanonskjutfält vid Boden, jämväl med chefen för
jordbruksdepartementet, anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Sköld, vissa frågor rörande markförvärv för lantförsvaret samt anför därvid
följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 285.

1000 42

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

I sin skrivelse den 11 september 1941 angående lantförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1942/43 ävensom i särskilda skrivelser har arméförvaltningen
eller dess fortifikationsstyrelse gjort framställningar örn anvisande
av medel till förvärv av mark för utvidgning av skjutfält, fältskjutningsområden,
skjutbanor, övningsfält, kasernområden och dylikt ävensom för utförande
av skjutbaneanläggningar. Framställningarna hava motiverats, vad
beträffar utvidgning av kasernområden, bland annat med det ökade behov av
förläggningsutrymmen, som uppstått till följd av ökningen av värnpliktskontingenterna,
samt i övrigt som regel med det trängande behovet av möjligheter
till fältmässiga övningar och tillfredsställande utbildning i handhavan
det av vapenmaterielen. Nödvändigheten att skapa förbättrade övnings- och
utbildningsbetingelser i förevarande hänseenden har även kraftigt understrukits
av lantförsvarets utbildningskommission, som i sitt den 29 november
1941 avgivna betänkande angående utbildningen av värnpliktiga och fast anställt
manskap vid armén (statens off. utredn. 1941: 35) påtalat bristen vid
många förband på lämpliga skjutbanor m. m.

Yad angår frågan om markförvärv torde jag få något beröra innebörden i
vissa förberedande åtgärder i frågan, som av Kungl. Majit vidtagits. De
utredningar av frågor örn markförvärv, som hittills förebragts av de förslagsställande
myndigheterna, hava, ehuru i de flesta fall grundade på uppgifter
från de närmast intresserade lokalmyndigheterna och verkställda värderingar,
många gånger visat sig mindre tillfredsställande framförallt med avseende å
kostnadsberäkningarna men även beträffande de till inköp föreslagna områdenas
gränser. I sistnämnda avseende har hänsyn icke alltid tagits till angelägenheten
av att i möjligaste mån anpassa områdenas gränser efter befintliga
ägogränser och undvika alltför stort intrång vid förvärv av delar av fastigheter.
Den främsta orsaken till utredningarnas bristfällighet i angivna
avseenden har varit, att förvaltningsmyndigheterna sökt undvika att
åsamka statsverket alltför stora utredningskostnader för markförvärv,
som sedermera prövas icke böra komma till stånd. Vad särskilt beträffar
kostnaderna för förvärv av mark hava de under senaste åren rådande osäkra
prisbildningsfölhållandena med en stark prisstegringstendens blottat olägenheterna
i ett system, där markförvärvet kommer att ske långt efter det kostnadsberäkningarna
för ändamålet uppgjorts och till priser, som därvid svårligen
kunnat förutses. De med nämnda förhållanden förenade olägenheterna
hava också kommit till synes däri, att i en del fall medel, som anvisats för
markförvärv, visat sig icke förslå till förvärvets genomförande, varför ytterligare
medelsanvisning för samma ändamål måste ske. Såsom exempel härpå
kan för arméns del särskilt framhållas utvidgningen av Skillingaryds skjutfält.

Ett övervägande av dessa synpunkter har föranlett Kungl. Majit att, utan
att därvid taga slutlig ställning till frågan om omfattningen av de föreslagna särskilda
markförvärven, genom beslut den 30 januari 1942 uppdraga åt arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse att beträffande flertalet av de i förutnämnda
framställningar angivna markfrågorna med vederbörande markägare för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

handla om och, i fall där för kronan antagbar överenskommelse kunde träffas,
med förbehåll av Kungl. Maj:ts medgivande träffa avtal rörande förvärv av
mark.

Sedan fortifikationsstyrelsen efter fullgjort uppdrag inkommit med den
ytterligare utredning i dessa ärenden, som betingats av uppdraget, har det
visat sig, att de förhandlingar som förts med berörda markägare lett fram
till ett mycket stort antal köpeavtal, som fortifikationsstyrelsen ansett sig
kunna preliminärt godtaga. Den ytterligare utredningen har visserligen föranlett
fortifikationsstyrelsen att i många fall begära medel utöver vad som
tidigare angivits erforderligt, men den fördelen har vunnits, att ett säkrare
underlag för bedömningen av medelsbehovet nu föreligger, varigenom ytterligare
medelsäskanden i framtiden torde kunna i flertalet fall undvikas. Under
förhandlingarna har hänsyn även kunnat tagas till befintliga ägogränser och i
viss utsträckning till markägares intresse av att icke åsamkas alltför stort intrång,
vilket föranlett vissa jämkningar i de ursprungliga förslagen till markförvärv.

Med hänsyn till önskvärdheten av att kunna förelägga årets riksdag dessa
markfrågor har endast en jämförelsevis kort tid kunnat medgivas f ordf ika
tionsstyrelsen till förande av avtalsförhandlingar. Avtal hava därför i vissa
fall ännu icke hunnit träffas. Jag förutsätter emellertid, att, där utsikter till
antagbara överenskommelser föreligga, avtalsförhandlingarna fullföljas och
upprättade avtal ingivas för att av Kungl. Majit upptagas till prövning i
samband med meddelande av blivande dispositionsbeslut.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten: bilaga 2, punkten 9) har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till vissa handgranats- och skjutbanor
anvisa ett anslag av 690,000 kronor. Då dessa medel lämpligen böra ställas
till förfogande i samband med medelsanvisning för här behandlade ändamål
av enahanda beskaffenhet, ämnar jag i det följande hemställa, att Kungl. Majit
med ändring av nämnda förslag, i förevarande proposition under ett gemensamt
anslag sammanför angivna belopp med övriga för liknande ändamål
begärda medel.

Jag övergår härefter till en närmare behandling av föreliggande medelsäskanden.
Det har synts mig lämpligt att i detta sammanhang upptaga
jämväl vissa framställningar örn förvärv av mark för andra ändamål än övningsfält
och dylikt, med vilka framställningar förut fått anstå i avvaktan å resultatet
av 1941 års försvarsutredning.

A. Markförvärv.

I. Utvidgning av Livregementets grenadjärers övningsfält. Sedan arméförvaltningen
i sin medelsframställning för budgetåret 1942/43 förberedelsevis an
mält behov av utvidgning av Livregementets grenadjärers övningsfält, har
ämbetsverkets fortifikaiionsstyrelse företagit vidare utredning i ärendet samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

i skrivelse den 12 december 1941 framlagt förslag till förvärv av mark för
ifrågavarande ändamål för en kostnad av 335,000 kronor.

Styrelsen har till en början meddelat, att enligt vad sekundchefen för
regementet framhållit regementets övningsfält redan i och för sig vore för
litet för övningar i kompani- och bataljonsförband. Möjligheterna att anordna
sådana övningar hade därjämte ytterligare begränsats, sedan Örebro stad på
den intill övningsområdet gränsande marken låtit uppföra ett antal villor.
Ytterligare sådan bebyggelse vore planerad. En utvidgning av regementets
övningsfält vore sålunda önskvärd. För detta ändamål hade sekundchefen
föreslagit förvärv av ett i anslutning till övningsfältet beläget, å karta
utmärkt markområde, omfattande egendomarna Slätten, Klockareängen och
Prästebol samt del av egendomen Ulriksberg.

I fortsättningen har fortifikationsstyrelsen anfört bland annat följande:

Styrelsens domänofficer hade i samråd med sekundchefen för regementet
på platsen rekognoscerat för övningsfältets utvidgning lämplig terräng och
därvid stannat för det av den senare till förvärv ursprungligen föreslagna
markområdet, som genom sitt läge och sina terrängförhållanden — områdets
norra hälft upptoges av omväxlande skogsmark — erbjöde värdefulla övningsmöjligheter.
Domänofficeren hade funnit området böra avgränsas på sätt
framginge av en av överlantmätaren i örebro län upprättad sammanställningskarta,
varå området angivits med heldragen röd linje. Till kartan hörde beskrivning
och ägareförteckning. Av dessa handlingar oell ett av länsjägmästare!
N. Eckerbom och försäkringsinspektören J. K. Andersson, båda i
Örebro, upprättat värderingsinstrument framginge, att det till förvärv föreslagna
området, som hade en areal av 269.2 72 0 hektar, omfattade 20 fastigheter eller
fastighetsdelar, fördelade på ett tjugutal olika ägare. Markområdets aktuella
saluvärde hade uppskattats till 274,650 kronor, vari jämväl inginge övervärdet
av ett antal hus med 40,000 kronor.

Domänofficeren hade i ärendet vidare anfört, att det till förvärv föreslagna
markområdet anslöte direkt till regementets nuvarande övningsfält och
syntes lämpligt för övningar i bataljons- och regementsförband, ävensom för
fältskjutningar enskilt och i mindre förband. Kostnaderna för områdets förvärvande
syntes, därest expropriationsförfarande bleve nödvändigt, böra ökas
med förslagsvis 20 procent av värdesumman, 274,650 kronor, eller 54,930
kronor. För avstyckningskostnader m. m. borde beräknas 5,000 kronor. Den
sammanlagda kostnaden för ifrågavarande markförvärv bleve sålunda (274,650
+ 54,930 + 5,000 =) 334,580 kronor eller i runt tal 335,000 kronor.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört, att det till förvärv föreslagna
markområdet, som styrelsen ur olika synpunkter funne lämpligt, syntes
vara det enda område, som för ändamålet borde ifrågakomma. Ett förvärv
av detsamma skulle medföra en betydande förbättring av regementets utbildningsförliållanden.
Mot de angivna kostnadsberäkningarna hade fortifikationsstyrelsen
intet att erinra.

Chefen för armen har i avgivet yttrande tillstyrkt bifall till fortifikationsstyrelsens
förslag.

I skrivelse den 30 mars 1942 har fortifikationsstyrelsen anmält, att styrelsen
till fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag den 30 januari 1942 låtit sin domänofficer
föra personliga förhandlingar med berörda markägare. I en den 28

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 5

mars 1942 dagtecknad promemoria hade domänofficeren lämnat redogörelse
för vad vid förhandlingarna framkommit och därvid anfört bland annat
följande:

Västligaste delen av utvidgningsområdet utgjordes av en rad mindre
skogsskiften, fördelade på icke mindre än 10 småfastigheter i Hovsta by.
Hessa skogsskiften hade av sekundchefen för regementet medtagits i förslaget,
enär de vore avsedda att tjäna som kulfångsterräng för enskilda fältskjutningar.
Vid den närmare granskningen av ägoförhållandena hade befunnits,
att dessa skogsskiften i många fall utgjorde hela eller största delen
av fastigheternas skogstillgång. Det syntes därför troligt, att kronan i något
eller några fall vid en eventuell expropriation skulle tvingas lösa hela fastigheten.
Härjämte vore att befara, att skjutning mot denna skogsridå, som ej
vore mer än 500—800 meter bred, kunde bliva riskabel örn några år, då bebyggelsen
på andra sidan skogen åter komme i gång. Hå vinsten för regementet
av förvärvet i denna del icke syntes stå i proportion till kostnaderna,
hade sekundchefen under hand tillfrågats, huruvida icke denna skogsremsa
utan olägenhet kunde uteslutas från förvärvet. Härtill hade sekundchefen
meddelat, att de mindre skjutövningar, som vore avsedda att utföras mot
ifrågavarande skog, kunde förläggas till annan del av området, varför sekundchefen
ansåge sig kunna avstå från denna del av utvidgningsområdet.

Även på ett par andra sträckor hade det vid förhandlingarna med markägarna
visat sig ur ekonomisk och praktisk synpunkt fördelaktigt att något
ändra den ursprungligen föreslagna gränsdragningen. Hessa förändringar,
vilka närmare framginge av en domänofficerens promemoria bifogad karta
med tillhörande beskrivning, medförde icke någon försämring av utvidgningsområdets
användbarhet ur militär synpunkt.

Förhandlingarna med markägarna örn förvärv för kronans räkning av den
i utvidgningsområdet ingående marken hade icke medfört, att godtagbara
anbud erhållits. En sammanfattning av de priser, som markägarna begärt,
gåre vid handen, att frivilligt förvärv av marken i fråga skulle draga en kostnad
av omkring 650,000 kronor, varför expropriationsförfarande torde få användas
beträffande samtliga berörda fastigheter. Vid detta förhållande och då
domänofficeren vid förhandlingarna med markägarna kommit till den uppfattningen,
att den för kronans räkning i ärendet verkställda värderingen vore
väl låg, ansåge domänofficeren, att det tidigare beräknade beloppet, 335,000
kronor, icke komme att räcka för genomförande av förvärvet trots att någon
besparing gjordes genom föreslagen minskning av området. Hen av domän
officeren tidigare förslagsvis såsom erforderlig angivna höjningen av värderingssumman
med 20 procent borde ökas till minst 35 procent, varigenom
det totala medelsbehovet, med avrundning uppåt, skulle utgöra 380,000
kronor.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört följande:

Den av domänofficeren föreslagna ändringen av gränserna för utvidgningsområdet,
medförande minskning av områdets areal från 269.2 7 20 till 248.6820
hektar, ansage sig styrelsen böra förorda, enär, enligt vad som framkommit,
förvärv av den mark, som föreslagits skola uteslutas, skulle komma att
ställa sig avsevärt dyrbart utan att tillföra utvidgningsområdet tillnärmelsevis
motsvarande vinst ur övningssynpunkt. Vidkommande beräknandet av
kostnaderna för genomförande av förvärvet ville styrelsen anmärka, att deli
korta tid, som under hösten sistlidet år stått till styrelsens förfogande för
verkställande av anbefalld utredning i detta och en mängd andra markärenden,
icke gjort det möjligt att då föra några som helst förhandlingar med mark -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

ägarna. Det borde därför icke vara ägnat att förvåna, att kostnadsramen
nu — sedan dylika förhandlingar skett — visat sig för snävt tilltagen. Den
av domänofficeren beräknade ökningen av medelsbehovet ansåge styrelsen
icke vara för hög.

På grund av vad sålunda numera förekommit har fortifikationsstyrelsen
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för utvidgning i den
omfattning, som i sistnämnda skrivelse angivits, av Livregementets grenadjärers
övningsfält anvisa ett reservationsanslag av 380,000 kronor.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts finner jag mig böra tillstyrka bifall
till fortifikationsstyrelsens i skrivelsen den 30 mars 1942 framlagda förslag.
•Tag vill erinra, att i den till förvärv föreslagna marken ingår även kyrkojord,
om vars förvärv framställning bör göras i vederbörlig ordning. Kostnadsberäkningarna
synas kunna godtagas, varför jag tillstyrker, att för ändamålet
beräknas ett belopp av 380,000 kronor.

2. Utvidgning av Jämtlands fältjägarregementes övningsfält. Arméförvaltningen
har i sin medelsframställning för budgetåret 1942/43 förberedelsevis gjort anmälan
örn behov av medel till utvidgning av Jämtlands fältjägarregementes
övningsfält. Ämbetsverkets fortifikationsstyrelse har sedermera i skrivelse
den 10 oktober 1941 med förebringande av närmare utredning i ärendet
angivit medelsbehovet för ifrågavarande utvidgning till 51,000 kronor. Styrelsen
har i skrivelsen anfört i huvudsak följande:

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen hade chefen för Jämtlands fältjägarregemente
anmält, att på grund av den ökade omfattningen av utbildningsarbetet
behov av utvidgning av regementets övningsfält uppstått. För
detta ändamål föresloges inköp av två till regementets nuvarande övningsfält
i nordväst gränsande områden. Det ena av nämnda områden, som utgjordes
av fastigheten Nifsåsen 21 i Ås socken, ägdes av åkeriägaren J. A.
Cronqvist i Östersund. Regementet hade hittills av ägaren beretts tillfälle att
utan ersättning utnyttja området såsom övningsterräng Vid förhandlingar
med ägaren hade denne emellertid förklarat, att lian, därest icke kronan vore
villig att inköpa hela fastigheten för regementets räkning, hade för avsikt att
låta stycka denna för att saluhålla delarna såsom sportstugetomter. Örn en
sådan uppdelning och försäljning av området komme till stånd, skulle stora
svårigheter uppstå för regementet att i fortsättningen förlägga några övningar
dit. Detta skulle innebära en stor förlust för regementet, enär området utgjorde
en synnerligen värdefull tillgång såsom övningsterräng. Det andra
området, vilket utgjordes av stadsägorna nr 146 A och 156 med undantag avtvå
till vissa militära anläggningar avsedda mindre områden — rörande vilkas
förvärv styrelsen avsåge att i annat sammanhang avgiva förslag — samt stadsägan
nr 157, ägdes av Östersunds stad. Området vore beläget mellan regementets
hittillsvarande övningsfält och Nifsåsen 21. Även detta område vore avbeskaffenhet
att kunna ifrågakomma för exploatering till sportstugetomter.
Därest så bleve fallet, komme även här hinder att läggas i vägen för regementets
övningar.

Vid regementschefens skrivelse hade fogats utdrag av dratseikammarens
i Östersund protokoll, utvisande att drätselkammaren beslutat hos stadsfullmäktige
tillstyrka försäljning av nämnda, staden tillhöriga område for en
köpeskilling beräknad efter 5 öre per kvadratmeter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 285. 7

Av ett av Cronqvist avgivet anbud framginge, att denne vore villig att till
kronan försälja Nifsåsen 21 för en köpeskilling av 30,000 kronor. På uppdrag
av fortifikationsstyrelsen hade jägmästaren H. Ouchterlony i Östersund utfört
värdering av de till förvärv ifrågasatta områdena. Härvid upprättat
värderingsinstrument angående Nifsåsen 21 utvisade i huvudsak, att fastigheten,
som enligt uppgift från länets lantmäterikontor hade en areal av 74.2773
hektar, i riktning sydost-nordväst överkorsades av den elektriska högspänningsledningen
Hissinofors—Krångede, att det nordost örn kraftledningen
belägna området örn cirka 10.8 0 hektar utgjordes av 2.io hektar odlad mark,
cirka 5 hektar till sportstugetomter lämpad mark samt återstoden med barroch
något lövskog bevuxen skogsmark och grusbackar, samt att det sydväst örn
kraftledningen belägna området örn cirka 63 hektar till cirka 40 procent utgjordes
av tämligen väl dikat dossland samt mestadels skogbevuxen myroch
mossmark samt till cirka 60 procent av god skogsmark, till ungefär lika
delar bevuxen med tall och gran jämte något lövskog.

Fastigheten har av värderingsmannen värderats på följande sätt:

2,025 kubikmeter barrskog, vid brösthöjd 10 centimeter och

däröver ........................................................................ kronor 12,150

Skogsmarken jämte barrskog under 10 centimeter, lövskog,

vägar, grustag, kraftledningsgata .................................... » 6,900

50.000 kvadratmeter, lämpliga till sportstugetomter å 25 öre

per kvadratmeter ......................................................... » 12,500

Cirka 3,000 kubikmeter grus å kronor 1: 50 per kubikmeter...... » 4,500

Summa kronor 36,050

Då emellertid högst 50 procent av skogstillgången för närvarande kunde få
avverkas till avsalu och såväl grusfyndigheternas som tomtmarkens exploaterande
komme att taga flera år i anspråk, finge en nedsättning av det sålunda
beräknade värdet med cirka 6,000 kronor anses skälig. Fastighetens uppskattningsvärde
uppginge sålunda till 30,000 kronor. Värderingsmannen funne det
sannolikt, att fastigheten vid expropriation skulle komma att åsättas sistnämnda
eller ett högre värde.

Värderingsinstrument angående stadsägorna nr 146 A och 156, med nämnda
undantag, samt stadsägan nr 157 utvisade, att området hade en areal av cirka

375.000 kvadratmeter, varav 54,000 kvadratmeter utgjordes av med tall, gran
och björk bevuxet tuvigt dossland, 150,500 kvadratmeter av med gran och
något tall av växtlig och god beskaffenhet bevuxen skogsmark samt 170,500
kvadratmeter av dikad mer eller mindre skogbevuxen myrmark.

Området värderades på följande sätt:

Rotvärdet av 1,689 fm3 skog, 10 centimeter och däröver ......... kronor 13,512

Marken jämte skog under 10 centimeter h 2 öre per kvadratmeter » 7,500

Summa kronor 21,012

Den av Östersunds stad begärda köpeskillingen, beräknad efter 5 öre å

375,000 kvadratmeter, komme''att uppgå till 18,750 kronor.

Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade efter besiktning av de ifrågavarande
områdena anfört, att han funne det av Cronqvist för Nifsåsen 21 begärda
priset, 30,000 kronor, skäligt samt det av Östersunds stad fordrade priset
av 5 öre per kvadratmeter av ovannämnda stadsägor godtagbart.

Fortifikationsstyrelsen har för egen del framhållit, att den föreslagna utvidgningen
av övningsfältet i realiteten endast innebure, att regementet för framtiden
tillförsäkrades det markområde, som regementschefen sedan flera år

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 285.

Departements chefen.

tillbaka tack vare ägarnas tillmötesgående kunnat utnyttja för regementets
övningar. När nu risk förelåge för att marken icke längre skulle kunna disponeras
samtidigt som värnpliktskontingenternas omfattning ökades och utbildningsarbetet
intensifierades, syntes det styrelsen vara synnerligen angeläget,
att områdena genom inköp tillfördes regementet. För förvärv av Nifsåsen 21
borde beräknas det av fastighetsägaren begärda beloppet 30,000 kronor. Yad
beträffade stadsägomarken syntes ett något högre belopp än det ovan angivna
böra anslås, enär området vid mätning kunde befinnas vara något större än
beräknat. Härtill komme kostnader för avstyckning, lagfart m. m. Sammanlagt
syntes ett belopp av 51,000 kronor erforderligt för utvidgningens genomförande.

I skrivelse den 27 mars 1942 har fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak
följande:

Fortifikationsstyrelsen hade till fullgörande i denna del av uppdraget den
30 januari 1942 fört förhandlingar med av förvärvet berörda markägare.

Avtal hade träffats dels med Östersunds stad örn överlåtelse till kronan
av i Östersund belägna stadsägan nr 146 A, stadsägoområdet nr 157 och ett
område av stadsägan nr 156 örn tillhopa cirka 372,690 kvadratmeter mot en
köpeskilling, beräknad efter 5 öre per kvadratmeter, eller cirka 18,650 kronor,
dels ock med åkeriägaren J. A. Cronqvist i Östersund angående försäljning
till kronan av fastigheten Nifsåsen 21 i Ås socken med en areal av 74.2773
hektar mot en köpeskilling av 30,000 kronor.

Avtalen vore slutna under förbehåll örn Kungl. Maj:ts godkännande före
den 1 augusti 1942. De avtalade köpeskillingarna överensstämde med tidigare
av säljarna avgivna anbud och vore lika med eller lägre än värderingssummorna.

Mot den föreslagna utvidgningen av Jämtlands fältjägarregementes övningsfält
har jag intet att erinra. Då de avtalade köpeskillingarna synas
skäliga, torde desamma kunna godkännas. I enlighet med fortifikationsstyrelsens
förslag bör följaktligen för genomförande av ifrågavarande markför
värv anvisas 51,000 kronor.

Under nästa punkt ämnar jag föreslå anvisande av medel för förvärv av viss
i omedelbar anslutning till nu ifrågavarande områden belägen mark att användas
till fältskjutningsterräng för regementet.

3. Fältskjutningsterräng för Jämtlands fältjägarregemente. I sin skrivelse den
11 september 1941 angående lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1942/43
har arméförvaltningen anmält, att behov förelåge av fältskjutningsterräng för
Jämtlands fältjägarregemente. Sedermera har ar méför vältning ens fortifikationsstyrelse
i skrivelse den 28 november 1941 inkommit med närmare utredning
i ärendet och därvid anfört i huvudsak följande:

I skrivelse till chefen för armén hade chefen för Jämtlands fältjägarregemente
framhållit, att inom regementets eget område möjligheterna för fältmässig
skjutning vore mycket begränsade. Det markområde, som vore tillgängligt
för ändamålet, hade en yta av 100 meters bredd och 400 meters djup.
Endast fältskjutning med högst grupp i anslutning till skolskjutning kunde
där äga rum. Någon ökning av områdets bredd vore icke möjlig, men däremot

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

kunde ökning på djupet vid vissa tillfällen åstadkommas, vilket emellertid
medförde, att en gård måste utrymmas, varjämte omfattande bevakningsåtgärder
måste vidtagas. En ökning av detta område genom ytterligare markförvärv
i anslutning till detsamma komme icke att medföra några fördelar.
Med hänsyn härtill vore det av synnerlig vikt, att regementet erhölle markutrymme
för fältskjutningar, där eldstrid både vid anfall och försvar kunde
övas. För nämnda ändamål föresloge regementschefen förvärv av ett markområde,
som vore beläget omkring sex kilometer från regementets kasern.
Till området ledde två olika vägar, varför detsamma vore att anse såsom väl
beläget på lämpligt avstånd från kasernen. Området vore till största delen
skogbevuxet och dess västra och östra delar bestode av höjdpartier, vilka utgjorde
naturliga och goda kulfång.

Värderingen av det sålunda föreslagna området hade utförts av jägmästaren
H. Ouchterlony, Östersund, som i ett över värderingen upprättat instrument
anfört i huvudsak följande: Det värderade området, som hade en areal av
511.2 0 hektar, bestode av 25 skiften i den så kallade Näsåsen, tillhörande
byarna Rösta och Östersem i Ås socken. Området vore beläget 1—3 kilometer
från allmänna landsvägen Östersund—Lit, 2—4 kilometer från Inlandsbanan
och cirka 1 kilometer från regementets nuvarande övningsfält. Av områdets
areal bestode cirka 25 procent av moss- och myrmark och 75 procent av god
skogsmark. Skogsbeståndet bestode till 14 procent av tallskog och till 86
procent av gran- jämte någon lövskog. Inom området funnes icke andra inägor
än några för många år sedan nedlagda, till största delen igenvuxna fäbodvallar
utan åbyggnader.

Av värderingsinstrumentet framginge vidare, att det till inköp föreslagna

området värderats sålunda:

15,440 fm3 skog, vid brösthöjd 10 centimeter och däröver ...... kronor 95,595

499.9 5 hektar skogsmark med skog under 10 centimeter ......... » 49,091

112,500 kvadratmeter, lämpliga till sportstugetomter ............ » 17,100

Summa kronor 161,786

Värderingsmannen hade slutligen framhållit, att hemmanen i Rösta och
Östersem i regel hade mycket små skogsområden till sina hemskiften. De
vore därför beroende av sina utskiften för att få ved och husbehovsvirke.
Flera av markägarna hade även förklarat, att de högst ogärna ville avhända
sig sina utskiften i Nifsåsen och tre av ägarna hade bestämt förklarat, att
deras skiften ej vore till salu. Då det alltså i vissa fall syntes bliva svårt att få
till stånd frivilliga avtal med markägarna, ansåge värderingsmannen att utöver
värderingssumman borde räknas med en säkerhetsmarginal av 10 procent.

I en i ärendet avgiven promemoria hade fortifikationsstyrelsens domänofficer
anfört, att möjligheterna att erhålla lämplig fältskjutningsterräng i
trakten av Östersund vore mycket begränsade. Det till inköp föreslagna området
syntes vara det enda möjliga inom rimligt avstånd från regementets
kasern. Det utgjordes så gott som uteslutande av skogsmark och syntes kunna
göras till användbar terräng såväl för fältskjutningar som för andra övningar.
En säkerhetsmarginal av 10 procent vore enligt domänofficerens mening till
fyllest. För avstyckningskostnader m. m. erfordrades omkring 7,000 kronor.
Medelsbehovet för förvärvet bleve sålunda (161,786 + 16,178 + 7,000 =)
184,964 kronor eller i runt tal 185,000 kronor.

För egen del har fortifikationsstyrelsen ansett, att förvärv av mark för till
godoseendo av behovet av fältskjutningsterräng för Jämtlands fältjägarregemente
borde ske. Det av regementschefen till inköp föreslagna området syntes

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

lämpligt för ändamålet. Styrelsen hade icke något att erinra mot det av
domänofficeren beräknade medelsbehovet för förvärvet. Under åberopande
av vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att för ändamålet måtte anvisas
ett anslag av 185,000 kronor.

I anledning av Kungl. Majlis beslut den 30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen
med skrivelse den 30 mars 1942 inkommit med ytterligare utredning
angående ifrågavarande markförvärv. Styrelsen har därvid anfört i huvudsak
följande:

Avtal hade icke träffats med andra av det ifrågasatta förvärvet berörda
fastighetsägare än Östersunds stad. Avtalet avsåge förvärv av fastigheten
Rösta 46 i Ås socken mot en köpeskilling av 0,000 kronor. Denna köpeskilling
understege med 1,100 kronor fastigheten tidigare åsatt värde.

Övriga fastighetsägare utom en, från vilken anbud dock vore att förvänta,
hade avgivit skriftliga anbud, däri de förklarat sig villiga försälja dem tillhörig,
i det planerade fältskjutningsområdet ingående mark. I det övervägande
flertalet fall hade därvid begärts ersättning, förutom för marken iped
därå befintlig skog, även för förment intrång, bestående i värdeminskning av
återstående del av vederbörande fastighet. Värdeminskningen hade angivits
bestå däri, att fastigheterna efter nu ifrågasatt försäljning skulle sakna tillräcklig
skog för att tillgodose behovet av husbehovsved m. m. samt att vederbörande
fastighetsägare efter avhändelsen skulle sakna möjlighet att hålla
sina kreatur på skogsbete. Utöver de skiften, som inginge i det till förvärv
tidigare föreslagna området, borde ytterligare två skiften förvärvas, nämligen
utskiften till Rösta 56 och 58. Vid de med fastighetsägarna förda förhandlingarna
hade nämligen ägarna till sistnämnda skiften hemställt, att
skiftena med hänsyn till de framtida riskerna för människor och djur att beträda
desamma under pågående fältskjutning måtte av kronan förvärvas.
Styrelsen ansåge, att framställningen av anförda skäl borde bifallas, enär
skiftena i fråga vore så belägna, att den naturliga tillfartsvägen från inägorna
i Rösta by till desamma ledde över det tillämnade fältskjutningsområdet.

Förutom beträffande Rösta 46 understege de avgivna anbuden värderingssumman
respektive överensstämde med densamma endast i två fall, nämligen
beträffande fastigheterna Östersem 377 och Rösta 44. Anbud å försäljning av
ett utskifte till Rösta 56 överstege skiftets uppskattningsvärde med cirka 9
procent. Styrelsen ansåge samtliga nämnda anbud vara för kronan antagbara
och hade för avsikt att under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande med
vederbörande fastighetsägare snarast möjligt upprätta avtal angående förvärv
av de ifrågavarande utskiftena.

Övriga anbud överstege värderingssumman med belopp, utgörande 20 procent
av densamma och däröver. Styrelsen ansåge icke något av dessa anbud
böra antagas. I de fall, där i anbudssumman inginge intrångsersättning, hade
styrelsen ansett sig icke kunna ingå i särskild prövning av de begärda ersättningsbeloppens
skälighet. Styrelsen ansåge, att för förvärvets genomförande
i samtliga sistnämnda fall expropriation borde komma till användning.

Med anledning av de förändrade förutsättningarna för förvärvets genomförande
hade fortifikationsstyrelsens domänofficer i en den 28 mars 1942 dagtecknad
promemoria gjort en omprövning av medelsbehovet. Efter att hava
inhämtat upplysningar från personer, som ansetts omdömesgilla och förtrogna
med förhållandena på orten, hade domänofficeren föreslagit en säkerhetsmarginal
av 40 procent å värderingssumman 171,891 kronor. Därest kostnaderna
för avstyckning m. m. liksom tidigare beräknades till 7,000 kronor,
skulle -—• anförde domänofficeren i promemorian — det totala medelsbehovet

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

bliva (171,891 + 68,756 + 7,000 =) 247,647 kronor eller i runt tal 250,000
kronor. Till denna beräkning anslöte sig styrelsen.

I anledning av det anförda har fortifikationsstyrelsen hemställt, att för
förvärv av fältskjutningsterräng för Jämtlands fältjägarregemente måtte anvisas
ett reservationsanslag av 250,000 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har sedermera i skrivelse den 22 april 1942 anmält,
att den fastighetsägare, som tidigare icke avgivit försäljningsanbud, nu inkommit
nied sådant. Anbudssumman överstege emellertid avsevärt det belopp,
vartill fastigheten vid värdering uppskattats, varför enligt styrelsens
mening expropriation borde komma till användning för förvärvets genomförande.
Till styrelsen hade vidare från ägaren av en omedelbart utanför det
till fältskjutningsterräng avsedda området belägen fastighet inkommit en
skrivelse med hemställan, att kronan av anförda skäl måtte inlösa fastigheten
i fråga. Styrelsen ansåge framställningen för närvarande icke böra föranleda
särskild utredning eller åtgärd i övrigt från styrelsens sida.

Fortifikationsstyrelsens i skrivelsen den 30 mars 1942 framlagda förslag till Departementsförvärv
av mark för Jämlands fältjägarregemente finner jag mig kunna biträda, chefen.
Tillsammans med den mark, som enligt vad jag i det föregående anfört bör
inköpas för utvidgning av regementets övningsfält, kommer fältskjutningsterrängen
att utgöra ett med övningsfältet sammanhängande område.

Det av fortifikationsstyrelsen preliminärt slutna köpeavtalet med Östersunds
stad anser jag kunna godkännas. Skäligheten av köpevillkoren för de
markområden, som avses med de anbud, vilka fortifikationsstyrelsen ansett
antagbara, torde få prövas av Kungl. Majit, sedan preliminära avtal upprättats.

Ehuru jag icke kail undgå att finna den av fortifikationsstyrelsen nu angivna
kostnadsökningen i förhållande till de ursprungligen beräknade kostnaderna
väl hög, anser jag dock försiktigheten bjuda att räkna med det angivna
beloppet, 250,000 kronor, för genomförande av ifrågavarande markförvärv.

4. Övnings och fältskjutningsterräng för Södra skånska infanteriregementet.

Sedan arméförvaltningen i sin medelsframställning för budgetåret 1942/43 anmält
fråga örn förvärv av övnings- och fältskjutningsterräng för Södra skånska
infanteriregementet, har ämbetsverkets fortifikationsstyrelse i skrivelse den
18 november 1941 framlagt närmare utredning i ärendet. I skrivelsen har
fortifikationsstyrelsen anfört, att chefen för Södra skånska infanteriregementet
till chefen för armén anmält behov av mark för ifrågavarande ändamål
och därvid anfört bland annat följande:

Regementets nuvarande övningsfält vid Ystad och Nybro kunde blott i
ringa mån användas vid utbildningen av den till Ystad förlagda delen av regementet,
varför förvärv av ytterligare övningsterräng erfordrades. Med hänsyn
till att jordens odling och kultur i trakten av Ystad vore sådan, att markförvärv
med tanke på kostnaderna syntes vara uteslutet, kunde förvärv av
^nark för övningsterräng endast ske på de hedområden, som funnes västsydväst,
söder och sydost örn Kabusa ungefär en mil öster örn Ystad. På grund
härav föresloge regementschefen, att i nämnda trakt ett område örn cirka 700

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

tunnland utmed Östersjön måtte förvärvas. Ehuru området enligt regementschefens
mening icke vore tillfredsställande, vore dess förvärvande dock av
stor betydelse för förbättrande av regementets övningsmöjligheter. Området
syntes dessutom vara det enda på rimligt avstånd från Ystad, som kunde förvärvas
för överkomligt pris. Värdet av området kunde uppskattas till omkring
300 kronor per tunnland eller för hela området ungefär 210,000 kronor.

Ett förvärv av nämnda område vore emellertid av betydelse icke endast
för erhållande av övningsfält utan området behövdes även såsom fältskj utningsterräng
och pansarvärnsskjutfält. Regementets eget område i Ystad lämnade
icke möjlighet till fältskj ritning. Detta kunde ej heller avhjälpas genom
inköp av mark i anslutning till övningsfältet vid Nybro. Enda möjligheten att
erhålla användbar fältskjutningsterräng på icke alltför långt avstånd från Ystad
vore ett förvärv av nämnda område vid Kabusa. Genom vidtagande av vissa
arbeten för kultång komme detta område att kunna användas för fältskjutningar
även i andra riktningar än mot havet. Behovet av mark för pansarvärnsskjut
ningar hade dittills icke varit aktuellt. Med den jämförelsevis ringa omfattning,
som dylika skjutningar dittills haft, hade svårigheter icke uppstått att
få disponera mark för ändamålet. Med den ökning av pansarvärnsskjutningar,
som nu förestode, syntes dock markfrågan icke längre kunna lösas från fall
till fall. Även för detta ändamål vore ett förvärv av området vid Kabusa erforderligt.

I sin skrivelse har fortifikationsstyrelsen vidare anfört huvudsakligen följande: På

uppdrag av fortifikationsstyrelsen hade styrelsens domänofficer i samförstånd
med regementschefen avgränsat det omförmälda området örn cirka
700 tunnland till att omfatta ett område örn cirka 500 meters bredd och 5 kilometers
längd och med en areal av 492 tunnland.

Det sålunda avgränsade områdets läge och gränser framginge av ärendet
bifogad karta, där området utmärkts med blå linje.

På uppdrag av fortifikationsstyrelsen hade riksdagsmannen Alfr. Nilsson i
Wollsjö med biträde av godsägaren N. Nilsson i Arendala, Lund, och landstingsmannen
W. Nilsson i Blentarp verkställt värdering av det av domänofficeren
och regementschefen avgränsade området. Enligt upprättat värderingsinstrument
bestode området av 1G0 tunnland åker, 319 tunnland äng och
betesmark saint 13 tunnland skogsmark och annan mark. Området, som vore
bebyggt endast i ringa omfattning, hade åsatts ett värde av 244,300 kronor.
Inom området funnes emellertid en nybebyggd jordbruksegendom, vilken
enligt värderingsmännens mening borde bibehållas såsom arrendegård under
regementet, varvid till gården kunde överföras omkring 50 hektar åkerjord
till ett värde av 75,000 kronor utan att därigenom något otillbörligt intrång
gjordes i återstoden av området. Värderingsmännen hade vidare anfört, att
ett förvärv av området icke kunde sägas innebära någon olägenhet ur åkerbrukssynpunkt,
emedan åkerjordens avkastningsförmåga vore synnerligen
ringa.

Regementschefen hade beträffande det reviderade förslaget till markinköp
anfört bland annat, att det icke syntes uteslutet, att en tillfredsställande skjutbana
för skjutning med alla infanterivapen skulle kunna ordnas på området.
Härigenom komme en av de allvarligaste olägenheterna med regementets förläggning
till Ystad att avhjälpas. Motoriseringen av regementet gjorde, att
det relativt avlägsna området i framtiden borde kunna väl utnyttjas.

Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade i ärendet anfört, att enligt av,
överlantmätaren i Malmöhus län lämnade upplysningar byggnadsplan vore fastställd
för hela området. Tomtsynpunkten syntes därför ej helt och hållet

Kungl. Maj.ts proposition, nr 285.

kunna lämnas ur räkningen. En höjning av värderingssumman, förslagsvis
med 15 procent till 280,945 kronor, syntes sålunda berättigad. För avstyckningskostnader
m. m. borde beräknas omkring 4,000 kronor. Totalkostnaden
för förvärvet kunde sålunda uppskattas till 285,000 kronor. Enär terrängen
erbjöde goda möjligheter till fältskjutning med alla slags infanterivapen, tillstyrktes
förslaget till inköp av området. Som skjutningarna endast tidvis
komme att bedrivas, kunde betesmarken, vilken för övrigt mestadels vore av
dålig beskaffenhet, i ganska stor utsträckning användas till betesgång. Icke
heller behövde större inskränkningar göras i brukandet av åkerjorden.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört, att styrelsen av den i ärendet
verkställda utredningen funnit det hava framgått, att förvärv av övningsoch
fältskjutnings terräng för den i Ystad förlagda delen av Södra skånska
infanteriregementet borde ske. Av utredningen framginge vidare, att den enda
mark, som kunde förvärvas inom rimligt avstånd från förläggningsplatsen,
vore det vid Kabusa föreslagna området. Ehuru detta område ej syntes på ett
fullt tillfredsställande sätt kunna användas för avsett ändamål, ansåge fortifikationsstyrelsen
likväl, att området borde förvärvas, enär någon annan mark
ej stöde till buds och ett tillgodoseende av regementets behov av övnings- och
fältskjutningsterräng i trakten av Ystad vore ofrånkomligt. Styrelsen hade
icke något att erinra varken mot värderingssumman 244,300 kronor eller mot
den av domänofficeren föreslagna ökningen av medelsbehovet till sammanlagt
285,000 kronor.

Under åberopande av det anförda och med förmälan, att chefen för armén
meddelat fortifikationsstyrelsen, att ett inköp av ifrågavarande område vid
Kabusa vore av avgörande betydelse med hänsyn till kravet på effektiv utbildning,
hemställde styrelsen, att Kungl. Majit måtte av riksdagen äska ett belopp
av 285,000 kronor för förvärv av sistnämnda område.

I anledning av Kungl. Majits uppdrag den 30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen
den 31 mars 1942 inkommit med utredning angående här ifrågavarande
markförvärv samt upprättade köpehandlingar. I skrivelsen har fortifikationsstyrelsen,
som fört förhandlingar genom en av styrelsen utsedd markkommission,
anfört i huvudsak följande:

Det till inköp föreslagna markområdet, som hade en areal av cirka 492 tunnland
och till största delen utgjordes av betesmark, bestode av 5 hela fastigheter
och 12 fastiglietsdelar. Preliminära avtal örn förvärv för kronans räkning
hava ingåtts beträffande 3 fastigheter och 3 fastighetsdelar med en sammanlagd
areal av 202 tunnland. I varje avtal funnes intaget förbehåll örn
att, därest avtalet icke godkändes av Kungl. Majit före den 1 augusti 1942,
detsamma icke längre vore för någondera parten bindande. De köpesummor,
.sorn därvid avtalats, uppginge till sammanlagt 149,000 kronor, medan de
hösten 1941 åsätta värdena uppginge till 107,800 kronor. Den relativt stora
skillnaden mellan värderings- och köpesummorna berodde dels på den allmänna
värdestegringen sedan hösten 1941 och dels på säljarnas ovillighet att
under nuvarande förhållanden avstå betesmark. Beträffande den största av de
inköpta fastigheterna, Kabusa 54, hade värdestegringen, 22,000 kronor, dessutom
orsakats av att fastighetens byggnader befunnits vara av ovanligt god
beskaffenhet. Enligt markkommissionens åsikt skulle endast uppförandet av
nämnda byggnader under nuvarande förhållanden kosta lika mycket som köpeskillingen
för hela fastigheten.

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

Beträffande en inom området befintlig fastighet, Kabusa l1, som stöde under
domänstyrelsens förvaltning, hade fortifikationsstyrelsen gjort anmälan till
domänstyrelsen om fastighetens behövlighet för lantförsvarets räkning.

Vad anginge en av de fastighetsdelar, varom uppgörelse icke kunnat träffas,
syntes ett förvärv av avsett område icke kunna genomföras, enär det skulle
innebära ett alltför stort intrång i återstoden av fastigheten. Nämnda fastig
het, Hammar 46, hade nämligen en areal av 36 tunnland, medan det område,
som avsetts att förvärvas, utgjorde 28 tunnland. Fortifikationsstyrelsen hemställde
därför, att hela nämnda fastighet måtte inköpas. Fastighetens taxeringsvärde
vore 12,500 kronor, vilket värde syntes vara ovanligt lågt, enär den
till förvärv föreslagna delen av fastigheten värderats till 15,000 kronor. För
ett förvärvs genomförande syntes behöva räknas med ett belopp av 20,000
kronor.

De återstående fastigheter och fastighetsdelar, örn vilka överenskommelser
örn inköp icke kunnat träffas, hade värderats till sammanlagt 103,000 kronor.
Enär för ett förvärvs genomförande expropriation måste ske, syntes värderingssumman
böra ökas med 30 procent till 133,900 kronor. Denna ökning
motiverades dels av att fastighetsvärdena kunde förväntas stiga ytterligare
intill dess en expropriation hunnit genomföras och dels av att fastighetsägarna
komme att få vidkännas betydande intrång.

I anslutning till det sagda har fortifikationsstyrelsen anfört, att sålunda
för ett förvärv av samtliga i området ingående fastigheter och fastighetsdelar
syntes erfordras ett belopp av (149,600 + 20,000 + 133,900 =) 303,500 kronor.
Kostnaderna för avstyckning m. m. borde beräknas till 4,000 kronor. Total
kostnaden för förvärvet skulle sålunda uppgå till sammanlagt 307,500 kronor
eller i runt tal 308,000 kronor, vilken kostnad med 23,000 kronor överstege det
av styrelsen tidigare uppskattade beloppet 285,000 kronor.

Ett inköp i enlighet med det av fortifikationsstyrelsen i skrivelsen den 31
mars 1942 framlagda förslaget av mark för övnings- och fältskjutningsterräng
för Södra skånska infanteriregementet finner jag mig kunna tillstyrka. De
ingångna preliminära köpeavtalen torde, enär de däri bestämda köpeskillingarna
synas godtagbara, kunna godkännas. För ändamålet torde i enlighet
med fortifikationsstyrelsens beräkningar av totalkostnaderna för förvärvets
genomförande böra anvisas 308,000 kronor.

5. Utvidgning av Södra skånska infanteriregementets övningsfält i Revinge.

Sedan arméförvaltningen i sin skrivelse rörande lantförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1942/43 anmält behov av förvärv av mark för utvidgning av
Södra skånska infanteriregementets övningsfält i Revinge, har ämbetsverkets
fortifikationsstyrelse i skrivelse den 18 november 1941 inkommit med närmare
utredning i ärendet. Styrelsen har därvid hänvisat till en skrivelse i
ämnet från chefen för Södra skånska infanteriregementet, däri denne anfört
bland annat följande:

Regementets nuvarande övningsfält i Revinge vore endast omkring två
kilometer långt och en kilometer brett, Därjämte minskades fältets användbarhet
genom att inom detsamma funnes en sjö och en mosse, Fönesjön och
Kalvmossen. Området söder örn övningsfältet tillhörde kronan och stöde

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

under domänstyrelsens förvaltning. Detta område disponerades visserligen
för övningar, men övningsmöjligheterna vore icke stora, vartill tomine, att
grävnings- eller andra arbeten, som kunde skada skogsbeståndet, icke finge
utföras därstädes. Den för övningar viktigaste terrängen bestode av ett område
örn ungefär 500 tunnland, vilket vore beläget väster och delvis norr örn
övningsfältet och gränsade till detta. Ur övningssynpunkt hörde detta område
tillsammans med övningsfältet och inom området bedreves även dagligen
övningar i ungefär samma omfattning som på övningsfältet. Med förläggning
av trupp till Revinge året runt måste det i längden bliva svårt att kunna
träffa för kronan tillfredsställande överenskommelser med ägarna till området,
även örn detta hittills kunnat ske. Området, särskilt dess norra del, vore
också begärligt för enskild bebyggelse, vilken med ökad förläggning av trupp
till Revinge året örn syntes komma att taga sådan omfattning, att den bleve
till verkligt hinder för övningarna. Så vore redan nu fallet inom en mindre
del av området. Värdet av nu nämnda område kunde uppskattas till ungefär
350 kronor per tunnland eller för hela området 175,000 kronor, vartill komme
nämnda enskilda bebyggelse, bestående av fastigheter utan jordbruk med
ett ungefärligt värde av 50,000 kronor. Nordost om övningsfältet funnes ett
mindre område, vars förvärvande vore av stor betydelse med hänsyn till
kravet att lägrets utkant befriades från enskild, i olika hänseenden svårkontrollerbar
bebyggelse. Området, som uteslutande bestode av fastigheter
utan jordbruk, hade ett ungefärligt värde av 150,000 kronor. Därest en utökning
av övningsfältet komme till stånd, ansåge regementschefen, att i första
hand de nu omförmälda områdena borde förvärvas.

Därnäst borde förvärv ske av ett område om cirka 125 tunnland, beläget
omedelbart öster och sydost örn övningsfältet och den under domänstyrelsen
lydande marken. Inom detta område funnes åtskillig bebyggelse, som dock
icke tenderade att öka. Emellertid vore det sedan gammalt tämligen svårt
att träffa överenskommelse med markägarna inom området. Medelpriset per
tunnland kunde beräknas till ungefär 400 kronor eller för hela området omkring
50,000 kronor.

Öster örn nämnda område funnes ett område örn likaledes ungefär 125 tunnland,
som det därefter vore önskvärt att förvärva. Detta område, som saknade
bebyggelse, beräknades betinga ett pris av cirka 100 kronor per tunnland
eller för hela området ungefär 12,500 kronor.

Den mark, som i sista hand borde förvärvas utgjordes av två områden, belägna
väster och sydväst örn Krankesjön. Det ena området, som hade en
areal av omkring 800 tunnland, hade ringa bebyggelse och bestode av mindre
värdefull mark. Priset per tunnland kunde beräknas till omkring 400 kronor
eller för hela området cirka 320,000 kronor. Det andra området hade en
areal av omkring 700 tunnland och vore tätare bebyggt, Priset per tunnland
för detta område kunde uppskattas till omkring 500 kronor eller för hela
området cirka 350,000 kronor.

Follifikationsstyrelsen har i sin skrivelse vidare anfört i huvudsak följande.

På anmodan av fortifikationsstyrelsen hade styrelsens domänofficer i samförstånd
med regementschefen vidtagit vissa jämkningar i ovannämnda förslag,
huvudsakligen innebärande att de till inköp sist föreslagna områdena
örn respektive 800 och 700 tunnland helt uteslutits, enär ett förvärv av dessa
områden cj ansetts medföra så stor vinst ur militär synpunkt, att den kunnat
motsvara de avsevärda kostnader, som ett inköp av områdena skulle betinga.
Vidare hade en utökning av de övriga områdena skett i avsikt att såvitt möjligt
följa befintliga ägogränser och därigenom erhålla ett ur såväl övningssom
jordbrukssynpunkt tillfredsställande område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

På uppdrag av fortifikationsstyrelsen hade riksdagsmannen A. Nilsson i
Wollsjö med biträde av godsägaren N. Nilsson i Arendala, Lund, och landstingsmannen
W. Nilsson i Blentarp verkställt värdering av det område, som
domänofficeren och regementschefen ansett böra förvärvas. Enligt däröver
upprättat instrument omfattade det värderade området cirka 1,800 tunnland,
varav 1,377 tunnland bestode av åker, 187 tunnland av äng, 176 tunnland av
skog samt 60 tunnland av mossmark. Hela området hade med därå befintliga
byggnader värderats till 1,216,850 kronor.

För att nyttiggöra i utkanterna av området befintliga ängsmarker samt
jord, som icke ständigt behövde disponeras för övningar, hade värderingsmännen
föreslagit, att sex gårdar skulle bibehållas såsom arrendegårdar under
regementet. Gårdarnas sammanlagda värde uppginge till cirka 2o0,000
kronor.

Värderingsmännen hade vidare föreslagit, att av de norr örn förläggningsplatsen
befintliga ängsmarkerna cirka 15 hektar med ett värde av omkring
35,000 kronor skulle bibehållas. Nämnda område kunde nyttiggöras antingen
såsom betesmark för regementets hästar eller ock så, att höskörden utbjödes
till försäljning.

Av den inom området befintliga mossmarken utgjordes 15 hektar av bränn
torvmosse av god beskaffenhet med ett värde av cirka 40,000 kronor. Den
inom området växande skogen hade likaledes värderats till cirka 40,000 kronor.
Värdet av i gott stånd varande mangårdsbyggnader och villor, vilka kunde
användas till bostäder eller för andra ändamål, hade beräknats till 400,000
kronor.

Slutligen hade värderingsmännen anfört, att de föreslagna markinköpen
icke kunde sägas innebära någon olägenhet genom minskningen av jordbruksarealen,
då markens avkastningsförmåga vore synnerligen ringa. De av
värderingsmännen föreslagna anordningarna med arrendegårdar vore dessutom
ägnade att motverka dylik arealminskning.

Regementschefen hade beträffande det reviderade förslaget till markförvärv
framhållit, att det område, som föreslagits till inköp vid Revinge,
ur utbildningssynpunkt vore väl avvägt. Motoriseringen av regementet samt
förläggningen av en stor värnpliktskontingent året runt till Revinge hade
medfört allvarliga svårigheter för utbildningen där, vilkas snara avhjälpande
vöre nödvändigt. Ett utvidgat övningsfält komme dessutom att under vissa
perioder kunna utnyttjas för tillämpningsövningar även med regementets i
Ystad förlagda delar, särskilt under regementsövningarna. Av nu anförda
skäl och för att hindra tomtspekulationer i de värderade markområdena ansåge
regementschefen, att en utvidgning av det nuvarande övningsfältet borde
ske snarast möjligt.

Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade ansett det till förvärv föreslagna
området ur övningssynpunkt synnerligen lämpligt. Mot värderingssnuiman
1,216,850 kronor funnes enligt hans mening intet att erinra. Vid
beräkningen av medelsbehovet för förvärvet borde emellertid en marginal
finnas för oförutsedda kostnader. Värderingsmännen hade på förfrågan förklarat
sig anse, att denna marginal kunde begränsas till 10 procent av
värderingssumman eller i runt tal 120,000 kronor. För avstyckningskostnader

m. m. syntes böra beräknas omkring 10,000 kronor. Totalkostnaden för förvärvet
kunde sålunda uppskattas till 1,346,850 kronor eller i runt tal 1,350,000
kronor.

I ärendet hade chefen för armén i skrivelse till fortifikationsstyrelsen anfört,
att ett inköp av ifrågavarande område i Revinge vore av avgörande betydelse
med hänsyn till kravet på effektiv utbildning. Ur denna synpunkt
vore det jämväl av vikt att frågan örn utvidgningen snarast bringades till
avgörande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Under åberopande av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen, som
funnit det av domänofficeren framlagda förslaget till markförvärv ändamålsenligt
och av densamme gjorda kostnadsberäkningar antagbara, att till utvidgning
av Södra skånska infanteriregementets övningsplats i Revinge
måtte anvisas ett belopp av 1,350,000 kronor.

Till fullgörande i denna del av uppdraget den 30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen
ined skrivelse den 31 mars 1942 inkommit med ytterligare utredning
angående ifrågavarande markförvärv ävensom upprättade köpehandlingar.
I skrivelsen har fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Antalet jordregisterfastigheter och delar av sådana inom det till förvärv
föreslagna markområdet utgjorde 213 stycken med 109 skilda ägare, varjämte
dels inom området och dels å lantförsvarets mark funnes 29 byggnader å ofri
grund med lika många ägare. Vid förhandlingarna örn markförvärv, vilka förts
genom en av styrelsen utsedd markkommission, hade preliminära avtal träffats
med 108 ägare örn förvärv för kronans räkning av 140 stycken fastigheter och
fastighetsdelar samt 24 stycken byggnader. I varje avtal funnes intaget förbehåll
att, därest avtalet icke godkändes av Kungl. Maj:t före den 1 augusti
1942, detsamma icke längre vore för någondera parten bindande. De köpesummor,
som härvid avtalats, utgjorde inalles 1,119,100 kronor. Jämfört med
de hösten 1941 åsätta värdena örn sammanlagt 950,350 kronor innebure detta
en ökning med i medeltal omkring 18 procent. Denna ökning syntes motsvara
den allmänna stegringen av fastighetsvärdena sedan sistlidna höst.

Utom beträffande nu omförmälda fastigheter och byggnader hade avtal
träffats örn förvärv av en del inom området belägna fastigheter, vilka förut
icke blivit värderade. Orsaken därtill vore, att dessa fastigheter ej redovisats
vid den förberedande fastighetsutredning, som verkställts å lantmäterikontoret
i Malmöhus län i samband med värderingen av området. Det antal fastigheter,
varom här vore fråga, utgjorde 16 stycken med 12 skilda ägare. De köpesummor,
som avtalats, uppginge till sammanlagt 19,250 kronor.

Slutligen hade tillkommit ytterligare några fastigheter, tillhöriga Lunds
stad. I det vid värderingen upprättade instrumentet hade såsom tillhöriga
Lunds stad upptagits två byggnader belägna å kronans mark och värderade
till sammanlagt 9,000 kronor samt del av banvall, värderad till 200 kronor.
Nämnda byggnader hade inköpts för en summa av 14,000 kronor, vilken
summa medräknats i ovan angivna belopp 1,119,100 kronor. Emellertid hade
det sedermera visat sig att den mark, varå byggnaderna vore uppförda, tillhörde
Lunds stad, varjämte staden ägde en större del av banvallen än som
förut antagits. Vidare bade en del av Revingeby stationsområde med stationshus
samt en del tomtmark i anslutning därtill av den utav fortifikationsstyrelsen
utsedda markkommissionen ansetts böra förvärvas för att erhålla ett enhetligt
område och för att hindra olämplig bebyggelse i anslutning till övningsfältet.
Avtal hade därför träffats med drätselkammaren i Lund om förvärv av
nu omförmälda byggnad och markområden, i areal innehållande sammanlagt
130,440 kvadratmeter, för en köpesumma av 28,977 kronor. Fortifikationsstyrelsen,
som funne det välbetänkt, att nu nämnda förvärv komme till stånd,
hemställde, att ifrågavarande byggnad och markområden måtte tilläggas
övningsområdet.

Styrelsen ansåge, att av de inom området befintliga byggnaderna å ofri
grund 13 stycken, beträffande vilka köpesummor om sammanlagt 27,050 kronor
begärts, borde uteslutas från förvärv, enär samtliga vore sommarvillor belägna
vid Krankosjön och läge så långt från själva övningslägret, att de ej kunde
tjäna något militärt ändamål, varjämte deras läge icke utgjorde hinder för

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 285. Kloo 12 2

Departements chefen.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 285.

övningars bedrivande inom återstoden av övningsområdet. Chefen för Södra
skånska infanteriregementet hade förklarat sig icke hava något att invända
mot ifrågavarande åtgärd. Med anledning härav hemställde styrelsen, att
nämnda byggnader måtte uteslutas från förvärv.

De fastigheter, rörande vilka överenskommelser örn förvärv icke kunnat
träffas, utgjordes dels av sådana, beträffande vilka oantagbara anbud avgivits,
och dels av sådana, beträffande vilka anbud över huvud taget icke kunnat erhållas.

Förstnämnda grupp av fastigheter, 33 stycken med 21 skilda ägare, hade
vid den hösten 1941 verkställda värderingen åsatts ett sammanlagt värde av
246,500 kronor. Enär för ett förvärv av dessa fastigheter expropriation måste
förekomma, syntes nämnda värde böra ökas med cirka 20 procent till 296,000
kronor. Till nu nämnda grupp hade även hänförts två byggnader å ofri grund,
vilka byggnaders värden inräknats i nyssnämnda värderingssumma. Styrelsen
hade för avsikt att framdeles inkomma med framställning örn upplåtelse av
dessa byggnader enligt allmänna förfogandelagen.

Det antal fastigheter, beträffande vilka anbud icke kunnat erhållas, utgjorde
7 stycken med 7 skilda ägare. Orsaken till att anbud icke kunnat erhållas
vore att ägarna till berörda fastigheter icke kunnat anträffas. Fortifikationsstyrelsen
hade för avsikt att under hand upptaga förhandlingar med
nämnda ägare, så snart tillfälle därtill erbjödes. För förvärv av fastigheterna,
vilka vore värderade till sammanlagt 24,500 kronor, syntes böra. räknas med
en ökning av 20 procent utöver värderingssumman eller ett belopp av 29,500
kronor.

I ett fall hade preliminärt köpekontrakt icke kunnat upprättas enär den
berörda fastigheten, värderad till 3,000 kronor, ägdes av Silvåkra pastorat.

Slutligen funnes inom området en under domänstyrelsens förvaltning
hörande fastighet, Eevinge 223, beträffande vilken fastighet fortifikationsstyrelsen
gjort framställning örn dess överförande till lantförsvarets förvaltning.

Fortifikationsstyrelsen sammanfattade de uppgjorda kostnadsberäkningarna
så, att för förvärv av samtliga i utvidgningsområdet ingående fastigheter och
fastighetsdelar med därå uppförda byggnader ett belopp av (1,119,100 + 19,250
+ 28,977 + 296,000 + 29,500 + 3,000 =) 1,495,827 kronor erfordrades. För avstyckningskostnader
m. m. syntes böra beräknas en summa av 10,000 kronor.
Totalkostnaden för förvärvet skulle sålunda uppgå till sammanlagt 1,505,827
kronor eller i runt tal 1,510,000 kronor, vilken kostnad med 160,000 kronor
överstege det av styrelsen i skrivelsen den 18 november 1941 uppskattade beloppet
1,350,000 kronor.

En utökning av Södra skånska infanteriregementets övningsfält vid Kevingehed
synes vara erforderlig särskilt med hänsyn till att, såsom i propositionen
1942: 210 förutsatts, den av nuvarande förhållanden nödvändiggjorda förläggningen
dit av en del av regementet kommer att bliva bestående. Jag finner mig
kunna biträda det förslag till dylik utökning, som innefattas i fortifikationsstyrelsens
skrivelse den 31 mars 1942. De genom de upprättade köpeavtalen
bestämda köpeskillingarna äro för kronan godtagbara. Då jag icke har något
att erinra mot fortifikationsstyrelsens beräkningar av medelsbehovet för utvidgningsförslagets
genomförande i övrigt, beräknar jag för här ifrågavarande
ändamål ett belopp av 1,510,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

6. Utvidgning av Kronobergs regementes övningsfält. I skrivelse den 31
oktober 1941 har arméförvaltningens fortifikationsstyreise hemställt om anvisande
av 280,000 kronor för utvidgning av Kronobergs regementes övningsfält.
Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande:

I skrivelse till chefen för armén hade chefen för Kronobergs regementes
depa anfört bland annat, att det vore synnerligen önskvärt, örn inköp för
kronans räkning kunde ske av ettdera av två områden, som å ett styrelsens
skrivelse bilagt kartkort angivits med röd stockning. Av områdena förordade
iegementschefen det södra till inköp för att möjliggöra Dedrivande av övningar
i större förband inom regementet utan att därvid riskera orsakande av skada
å mark i enskild ägo. Nämnda risk förelåge av förklarliga skäl väsentligen
under månaderna april—september. Med nuvarande permanenta organisation
ägde övningar i större förband årligen rum under augusti och september
månader. Eventuellt måste man dock räkna med förekomsten av sådana
övningar jämväl under våren och sommarens övriga månader.

Vid undersökning på platsen hade fortifikationsstyrelsens domänofficer i
samråd med regementschefen företagit en del jämkningar i depåchefens förslag
i avsikt att i största möjliga mån nedbringa arealen av den i förslaget
ingående åkerjorden.

Sålunda hade under utredningens gång framförts förslag, att det å ett fortifikationsstyrelsens
skrivelse bilagt kartkort med grön begränsningslinje angivna
området skulle uteslutas och i stället förvärvas det å samma, karta med
blå begränsningslinje angivna området. Det hade emellertid framkommit, att
västra delen av sistnämnda område, som tillhörde ecklesiastika lönebostället
Bergunda, dels utgjorde löneboställets enda skogstillgång och dels med hänsyn
till skogens kvalitet måste anses ha ett jämförelsevis högt värde. Härtill komme
att regementets tillgång på öppen terräng vöre otillräcklig, varför det ur övningssynpunkt
ansetts önskvärt, att viss del av det med grön begränsningslinje
angivna området förvärvades. Det till lönebostället Bergunda hörande
området skulle då icke behöva tagas i anspråk.

Det område, som enligt den verkställda utredningen alltså borde förvärvas
hade såväl å kartkortet som å ett utredningen tillhörande, av läns jägmästaren
E. Rudbäck år 1941 upprättat »Utdrag av karta över Bergqvara gård och
ecklesiastika lönebostället Bergunda» avgränsats med heldragen röd linje.

Vid dragningen av den norra gränsen för området hade en avvägning skett
mellan regementets behov av öppen terräng och vederbörande jordägares intresse
att behålla ett ur brukningssynpunkt tillräckligt stort skifte åkerjord.

Det föreslagna området utgjorde del av Bergqvara gods, vilket ägdes av
greve P. A. K.son Posse, och tillhörde i brukningshänseende den under Bergqvara
lydande Bergunda Södergård.

Enligt uppdrag av fortifikationsstyrelsen hade länsjägmästare E. Rudbäck,
Växjö, och nämndemannen R. Johansson i Östad, Väckelsång, utfört
värdering av området, varöver upprättats värderingsinstrument, av vilket framgick,
att området hade en areal av 244.9 2 hektar, varav 58.13 hektar belöpte
på åker och tomtmark, 15.il hektar på betesvall, 5.6 6 hektar på ängs- och
betesmark, 0.2 4 hektar på sjömad och 159.7 8 hektar på skogsmark och hade
av värderingsmännen åsatts ett värde av 217,531 kronor 50 öre.

Av en av värderingsmännen upprättad promemoria över värderingen framgingo
följande.

Värderingen av ståndskogen hade företagits med tillämpning av i allmänna
marknaden gällande normala priser. Vid värderingen av marken hade en av
de stegrade jordbruksvärdena betingad höjning av de från nämnda utgångspunkt
erhållna värdena företagits. Däremot hade vid värdesättningen icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

beaktats vissa angivna förhållanden, vilka av förrättningsmännen likväl ansetts
böra tillerkännas visst inflytande på markens försäljningsvärde, nämligen dela
att vissa delar av området på grund av närbelägenheten till Växjö stad måste
anses äga ett visst tomtvärde och dels att försäljningen av åkerjorden komme
att för ägaren innebära en kapitalförlust, i det att de till Bergunda Södergård
hörande stora ekonomibyggnaderna ej längre skulle kunna till fullo utnyttjas.
För att erhålla ett mot verkligheten svarande försäljningsvärde borde därför
enligt värderingsmännens beräkningar en höjning med högst 25 procent av
uppskattningsvärdet företagas. Det belopp, som sålunda borde beräknas för
förvärv av området, uppginge till i runt tal 272,000 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har ansett, att nämnda belopp borde beräknas för
själva markförvärvet. Till täckande av avstyckningskostnader m. m. beräknade
styrelsen ett belopp av omkring 8,000 kronor. För genomförande av förvärvet
i dess helhet skulle sålunda erfordras 280,000 kronor.

Styrelsen har vidare framhållit, att regementets nuvarande övningsfält bestode
dels av ett söder örn kasernområdet beläget område, dels av ett sydväst
därom mellan sjöarna Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön beläget
näs med det därå belägna torpet Sundet. Nämnda områdens sammanlagda
areal utgjorde enligt uppgift från regementet 161.3 8 hektar. Dessutom disponerade
regementet för övningar, vid vilka markskada ej kunde uppstå, ett
mellan nämnda områden beläget skogsområde, vilket i samband med genomförandet
av 1925 års härordning av kronan överlåtits till Växjö stad. Förhandlingar
pågingo med staden angående förutsättningarna för kronans återförvärv
av detsamma. Det nu till inköp föreslagna området gränsade i nordost till ovannämnda
näs. Det område, som regementet nu disponerade, vore enligt styrelsens
mening alltför litet för bedrivande av övningar i större förband. Områdets
disposition syntes ej heller vara för sagda ändamål lämplig. Under soldatutbildningens
gång och överhuvud vid övningar med mindre enheter syntes
däremot området i sin helhet kunna väl utnyttjas.

Ehuru fortifikationsstyrelsen Iryste vissa betänkligheter mot att en så
avsevärd del av den öppna jorden till Bergunda Södergård toges i anspråk för
här ifrågavarande ändamål, hade styrelsen på grund av regementets behov av
öppen övningsterräng ansett sig icke böra motsätta sig förvärvet härav.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har i ärendet avgivit infordrat utlåtande och
därvid förklarat sig intet hava att erinra mot regementets förvärv för övningsändamål
av ifrågavarande å den ärendet bifogade, av länsjägmästaren Rudbäck
upprättade kartan med röd linje utmärkta område, dock att därifrån borde
undantagas ett söderut beläget, triangelformigt område till ett värde av 23,000
kronor. Enligt vad regementschefen under hand meddelat länsstyrelsen skulle
ett sådant undantagande, som hade den fördelen att ett av torpen lämnades
oberoende av förvärvet, kunna ske utan olägenhet ur övningssynpunkt.

Sedan åt fortifikationsstyrelsens domänofficer uppdragits att företaga
ytterligare utredning i detta ärende, har domänofficeren efter överläggningar
nied chefen för Kronobergs regemente samt med markägaren, greve Posse, i
två den 23 februari och den 20 mars 1942 dagtecknade promemorior framlagt
resultatet av utredningen. I promemoriorna har domänofficeren anfört i
huvudsak följande:

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

Regementschefen hade gjort gällande att det vore av allra största vikt för
regementets fältmässiga utbildning att möjlighet till övningar i omväxlande
terräng skapades. Regementets nuvarande övningsområde utgjordes till
största delen av skog. Det vore med tanke på den omväxlande terrängen
söder örn Bergunda som det föreliggande förslaget till utvidgning framlagts.
Den öppna terrängen i områdets norra del borde sålunda medtagas.

° Markägaren hade meddelat, att det ifrågavarande markområdet tillhörde
gården Bergunda under godset Bergkvara. Bergunda utgjorde numera icke
ett självständigt jordbruk utan sambrukades med huvudgården. Den åkerjord,
varom här vore fråga, vore mycket stenbunden och ej särdeles värdefull
såsom jordbruksmark. Bergunda kunde betraktas snarare som ett skogsbruk
än som en jordbruksgård. Någon större olägenhet ur jordbrukssynpunkt
uppstode icke, därest den av regementet eftertraktade öppna jorden lades till
övningsfält.

Å ett handlingarna i ärendet bilagt kartkort hade ett område avgränsats
med svart linje. Det överensstämde i huvudsak med det av arméförvaltningen
föreslagna, dock med den skillnaden att ett triangelformat stycke i
områdets södra del, vilket länsstyrelsen i sitt yttrande ansett böra undantagas,
uteslutits. I stället hade en ungefär lika stor triangel öster örn nyssnämnda
medtagits.

Ifrågavarande områdes gränser hade föreslagits av jordägaren och godkänts
av regementschefen.

Ecklesiastika lönebostället Bergundas skog behövde sålunda ej tagas i
anspråk.

Läns jägmästaren E. Rudbäck hade värderat den skogsmark, som ej ingick
i det ursprungliga förslaget, samt upprättat ett värderingsinstrument över
hela det med svart linje inramade området. Värdet hade uppskattats till
204,600 kronor. Härtill ansåge värderingsmannen böra läggas ett mervärde
av 25 procent på grund av områdets nära belägenhet till Växjö stad. För
avstycknings- m. fl. kostnader syntes böra beräknas omkring 5,000 kronor.
Medelsbehovet för förvärvet skulle sålunda bliva (204,600 + 51,150 + 5,000 =)
260,750 kronor eller i runt tal 260,000 kronor.

Greve Posse hade avgivit ett promemorian av den 20 mars 1942 bilagt,
den 18 mars dagtecknat anbud å det av domänofficeren till inköp föreslagna
området, vars utsträckning närmare framginge av en anbudet bilagd karta.
Anbudet, som vore bindande till den 1 augusti 1942, slutade å 260,000 kronor.
Detta anbud syntes böra antagas. Inberäknat kostnader för avstyckning m. m.,
vilka kostnader kunde beräknas till 5,000 kronor, uppginge medelsbehovet
för förvärvet sålunda till 265,000 kronor.

Fortifikationsstyrelsens förslag till förvärv av mark för här ifrågavarande
ändamål, med de modifikationer däri, som av domänofficeren föreslagits,
finner jag mig kunna biträda. Kostnaderna för förvärvets genomförande torde
i enlighet med domänofficerens beräkningar kunna uppskattas till 265,000
kronor, vilket belopp torde böra för ändamålet anvisas.

7. Utvidgning av Jönköpings-Kalmar regementes övningsfält. I skrivelse den 21
november 1941 har arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse gjort framställning
om anvisande av 290,000 kronor för utvidgning av Jönköpings-Kalmar
regementes övningsfält. Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande:

I skrivelse till chefen för armén hade chefen för Jönköpings-Kalmar regemente
anfört bland annat, att regementets övningsfält, som jämväl dispo -

De mårtem nitschefen.

Kungl. Majlis proposition nr 285.

nerades av Göta ingenjörkår, på grund av soldatutbildningens ökade omfattning
visat sig otillräckligt. Till följd av att ett flertal baracker och förrådsbyggnader
måst förläggas i terrängen hade därjämte ett effektivt utnyttjande
av densamma förhindrats. En utvidgning av övningsfältet vore sålunda
erforderlig. För nämnda ändamål hade regementschefen föreslagit
inköp av tvenne å ett skrivelsen bifogat kartkort utmärkta områden, det ena
omfattande hemmanen Norra och Södra Holmseryd samt delar av hemmanen
Hulu och Hamnaryd, det andra utgörande viss stadsplanerad mark, tillhörig
Eksjö stad. Den till inköp föreslagna marken vore enligt regementschefens
åsikt lämplig för övningar och medgåve därjämte på grund av sin
omväxlande karaktär tillämpad fältskjutning i större utsträckning än vad som
för närvarande vore möjligt. I Hamnarydsterrängen kunde även vinterutbildning
bedrivas.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen hade chefen för armén framhållit,
att frågan örn anordnande av ett övningsfält för första arméfördelningen
ännu icke vore löst. Vid prövning av från arméfördelningens truppförband
inkomna framställningar om markförvärv för utvidgning av förbandens
övningsterräng m. m. hade emellertid hänsyn tagits till de förbättrade övningsförhållanden,
som ett arméfördelningsövningsfält bomme att medföra för förbanden.
En utvidgning av den övningsterräng, som disponerades av de till
Eksjö förlagda förbanden, ansåge chefen för armén vara önskvärd. Som
emellertid det av regementschefen framlagda förslaget synts alltför omfattande,
hade chefen för armén uppdragit åt fortifikationsstyrelsen att undersöka, i
vad mån den föreslagna utvidgningen vore befogad samt att vidtaga av undersökningen
betingade åtgärder.

I samförstånd med regementschefen hade fortifikationsstyrelsens domänofficer
på platsen rekognoscera! den till förvärv föreslagna marken (med
undantag av den Eksjö stad tillhöriga), det så kallade Hamnarydsalternativet.
Sedan därvid fastslagits, att hemmanet Hamnaryd enligt regementschefens
förslag komme att berövas större delen av sin åkerjord, hade representanter
för regementet efter domänofficerens anvisningar undersökt möjligheten att,
med avstående från större delen av Hamnaryds åkerareal, i stället förvärva
annan lämplig terräng. Sedermera hade regementschefen vid fortsatt utredning
i ärendet framlagt ett andra förslag, det så kallade Ilisanalternativet,
till utvidgning av regementets övningsfält. Med hänsyn till önskemålet att
i största möjliga mån bevara Hamnaryds åkerjord samlad omfattade Risanalternativet
blott en ringa del av hemmanet Hamnaryd, medan det till förvärv
föreslagna markområdet i stället sträckte sig norr och öster örn hemmanet.

De båda till förvärv alternativt föreslagna markområdena hade värderats
av revir jägmästaren E. Dahl, Eksjö, och godsägaren G. Larsson, Ryningsholm.
Enligt över värderingen upprättat instrument innebure Hamnarydsalternativet
inköp av ett markområde av hemmanen Holmseryd, Kulla, Hula och
Hamnaryd om 387.95 hektar, varav 88.v hektar åker, 20 hektar äng och 279.25
hektar skogsmark, med ett sammanlagt uppskattat värde av 228,443 kronor.
I detta värde inginge dels markvärdet med 120,320 kronor, varav för åker
93,520 kronor, äng 5,800 kronor och skogsmark 21,000 kronor, dels ock värdet
av växande skog med 101,463 kronor, varjämte tvenne å området belägna
byggnader åsatts ett värde av tillhopa 6,660 kronor. De olika ägoslagen, av
vilka åkerjorden genomgående vore av tämligen dålig beskaffenhet, hade
åsatts från fastighet till fastighet varierande å-pris per hektar. I genomsnitt
bleve värdet av åker 950, av äng 265 och av skogsmark 70 kronor per
hektar.

Risanalternativet upptoge enligt värderingsinstrumentet ett område av

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

355.9 5 hektar och utgjordes av mark tillhörande hemmanen Holmseryd, Kulla,
Hulu, Hamnaryd, Risan, Risatorpet och Klacken. Av marken utgjordes 82.7
hektar av åker och 12.5 hektar av äng, medan 260.7 5 hektar upptoges av
skogsmark. Hela markområdet hade åsatts ett värde av 234,753 kronor, därvid
värdet av marken uppskattats till 99,580 kronor och värdet av växande skog
till 128,513 kronor. Av markvärdet belöpte 79,120 kronor på åker, 3,000 kronor
på äng samt 17,460 kronor på skogsmark. Härtill komme de båda ovannämnda
byggnadernas värde med 6,660 kronor. Liksom i fråga om Hamnarydsalternativet
varierade de olika ägoslagens å-pris. Det genomsnittliga å-priset per
hektar bleve för åker 1,020, för äng 240 och för skogsmark 71 kronor. Även
Risanområdets åkerjord vore i allmänhet av mindre god beskaffenhet.

Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade i en i ärendet avgiven promemoria
anfört bland annat följande: För en utvidgning av Jönköpings-Kalmar
regementes övningsfält vore den bästa terrängen att finna väster om Eksjö
stad. Vid en jämförelse mellan de båda förslagen syntes företräde böra givas
åt Risanalternativet. Detta markområde erbjöde minst lika goda övningsmöjligheter
som Hamnarydsområdet och vore därjämte att föredraga på grund
av sitt fördelaktigare läge i förhållande till den nu disponerade övningsterrängen.
Kostnaderna för Risanområdets förvärvande ställde sig enligt
värderingsmännens uppgifter visserligen omkring 6,000 kronor högre, men
detta finge anses helt kompenserat av Risanområdets betydligt högre skogsvärde.
Vid beräkning av kostnaderna för markförvärvet måste man räkna
med att expropriation bleve nödvändig. Yärderingssumman borde sålunda
ökas med förslagsvis 20 procent, varjämte för avstycknings- och lagfartskostnader
m. m. syntes böra beräknas omkring 10,000 kronor. Den sammanlagda
kostnaden för förvärv av Hamnarydsområdet bleve följaktligen (228,443 -f

46.000 + 10,000 =) 284,443 kronor eller i runt tal 285,000 kronor, och för förvärv
av Risanområdet (234,753 + 47,000 + 10,000 =) 291,753 kronor eller i
runt tal 290,000 kronor.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört följande:

En utvidgning av Jönköpings-Kalmar regementes övningsfält syntes fortifikationsstyrelsen
nödvändig, sedan den av regementet disponerade övningsterrängen
icke längre motsvarade de krav, som genom den utökade och intensifierade
soldatutbildningen kommit att ställas på densamma. Att övningsfältet
jämväl disponerades av Göta ingenjörkår innebure därjämte uppenbarligen
en betydande olägenhet. För en utvidgning av regementets övningsfält
erbjöde den väster om Eksjö stad belägna terrängen de största möjligheterna.
Något annat alternativ än de båda föreslagna syntes sålunda icke
böra ifrågakomma. Av dessa åter finge fortifikationsstyrelsen förorda det
s. k. Risanalternativet som det ur olika synpunkter fördelaktigaste. Det
här föreslagna markområdet vore till skillnad från Hamnarydsområdet beläget
i direkt anslutning till den av regementet nu disponerade övningsterrängen,
vilket ur övningssynpunkt finge anses som synnerligen värdefullt.
Det uppskattade värdet av Risanområdet vore visserligen omkring 6,000
kronor högre än värdet av Hamnarydsområdet, men det förra innehölle å
andra sidan skog, till en betydande del mogen sådan, till värde av omkring

27.000 kronor mera än det senare. Till förhindrande av att skogen genom
skottskador till sin kvalitet nedsattes från virkesskog till vedskog syntes vid
förvärv av området en del av skogen, särskilt i fältskjutningsterrängen, böra

Departementschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

avverkas och sålunda omedelbart kunna göras inkomstbringande. Mot domänofficerens
uppskattning av kostnaderna för områdets förvärvande hade fortifikationsstyrelsen
intet att erinra.

Under åberopande av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen att
Kungl. Majit måtte till utvidgning av Jönköpings-Kalmar regementes övningsfält
av riksdagen äska ett belopp av 290,000 kronor.

Till fullgörande i här ifrågavarande del av det i det föregående omnämnda
uppdraget den 30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen med skrivelse den
27 mars 1942 ingivit sex köpekontrakt, varigenom med förbehåll av Kungl.
Majits godkännande före den 1 augusti 1942 till kronan försålts följande i
det till inköp föreslagna markområdet ingående fastigheter och fastighetsdelar,
nämligen tillhopa 1U mantal Holmseryd l2, Holmseryd l3 och l4,
Helmseryds soldattorp, Risan l2, Risatorpet l4 och l5, allt i Eksjö socken,
samt 17.4 0 hektar av Hamnaryd l2 i Norra Solberga socken, värderade till
tillhopa 181,880 kronor, för en sammanlagd försäljningssumma av 208,100
kronor och mot villkor i övrigt, som framgå av köpehandlingarna. Uti en
handlingarna i ärendet vidfogad promemoria den 26 mars 1942 har fortifikationsstyrelsens
domänofficer, som på styrelsens uppdrag förhandlat örn ifrågavarande
markförvärv, redogjort för vissa detaljer vid beräknandet av köpeskillingsbeloppen
samt vidare anfört i huvudsak följande:

Genom lantmätares försorg hade en noggrannare uppmätning gjorts av en
del fastighetsdelar, vilket föranlett mindre justeringar av förut lämnade uppgifter
å arealer och värden. De markägare, med vilka uppgörelse icke kunnat
träffas, hade avgivit skriftliga eller muntliga försäljningsanbud, vilka emellertid
vore så höga, att expropriationsförfarande borde tillgripas för genomförande
av förvärven. Innehavaren av fiskerätten i en liten sjö å området hade
framställt ett icke godtagbart krav på ersättning för fiske, som komme att
gå förlorat. Då utrymning av sjön vid fältskjutning erfordrades, syntes man
även här böra räkna med expropriation. Vid beräknande av kostnaderna för
förvärvet i dess helhet borde tagas i betraktande, att en del fastigheter, beträffande
vilka expropriationsförfarande vore föreslaget, komme att lida avsevärt
intrång, vilkas värde vore svårt att beräkna. En ganska stor säkerhetsmarginal
vore därför önskvärd. Domänofficeren ansåge på grund härav den
tidigare av fortifikationsstyrelsen för förvärvets genomförande äskade summan
-—- 290,000 kronor — erforderlig.

Till föreliggande förslag till utvidgning av Jönköpings-Kalmar regementes
övningsfält Iean jag giva min anslutning. De köpeskillingar, som bestämts
genom de ingivna preliminära köpeavtalen, torde få anses skäliga, varför
avtalen synas kunna godkännas. Försiktigheten torde bjuda att för förvärv
av hela det föreslagna utvidgningsområdet räkna med det av fortifikationsstyrelsen
äskade beloppet, 290,000 kronor.

8. Utvidgning av Dalregementets övningsplats vid Rommehed. I skrivelse den
11 november 1941 har arméförvaltningens fortifikations styr else gjort framställning
örn förvärv av visst markområde vid Rommehed och därvid anfört i
huvudsak följande:

Kungl. May.ts proposition nr 285.

Chefen för Dalregementet hade i skrivelse till styrelsen framhållit, att
kokinrättningen och matsalen på regementets övningsplats Rommehed vore
belägna så nära privat mark, att matsalens nordvästra hörn läge mindre än
en meter från gränsen. Likaså vore området öster örn matsalen så smalt, att
ideliga klagomål och ersättningsanspråk på grund av nedtrampad gröda
m. m. därigenom väcktes från grannens sida. Stor fördel skulle vinnas genom
förvärv för kronans räkning av viss mark öster örn nämnda byggnad. Regementschefen
anhölle därför, att fortifikationsstyrelsen måtte vidtaga åtgärder
för förvärv av visst, å till ärendet hörande kartskiss utmärkt markområde
om cirka 1,800 kvadratmeter. Ägaren till området hade förklarat sig villig
att försälja detsamma till kronan mot en köpeskilling av 50 öre för kvadratmeter.

Ifrågavarande markförvärv hade tillstyrkts av chefen för andra arméför
delningen.

Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade förklarat sig anse det begärda
priset skäligt.

Med anledning av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen, att Kungl.
Maj:t efter riksdagens hörande måtte dels medgiva styrelsen att för angivet
ändamål mot en köpeskilling av 50 öre för kvadratmeter för lantförsvarets
räkning inköpa ifrågavarande markområde, dels ock ställa till styrelsens förfogande
för nämnda förvärv ett belopp av 1,000 kronor, utgörande jämväl
medel till täckande av med förvärvet förenade kostnader för avstyckning och
lagfart m. m.

Till fullgörande i denna del av uppdraget den 30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen
med skrivelse den 20 mars 1942 överlämnat ett med förbehåll
om Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 augusti 1942 slutet köpekontrakt,
varigenom till kronan försålts ett område örn cirka 1,800 kvadratmeter
av fastigheten Sör Romme nr 18 Litt. S i Stora Tuna socken mot en
köpeskilling av 50 öre för kvadratmeter.

Som det avslutade köpekontraktet torde kunna godkännas och då intet
synes vara att erinra mot beräkningen av kostnaderna för förvärvet, finner
jag mig kunna tillstyrka framställningen. För ändamålet torde alltså böra be
räknas ett belopp av 1,000 kronor.

9. Fältskjutningsterräng för Bohusläns regemente. I skrivelse den 11 september
1941 har arméförvaltningen gjort framställning örn medel för förvärv
av fältskjutningsterräng för Bohusläns regemente. Ämbetsverket har därvid
hänvisat till vad i ämnet anförts i skrivelse den 25 september 1940 med medelsframställningar
för innevarande budgetår. I sistnämnda skrivelse anförde
verket i huvudsak följande:

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen hade chefen för Bohusläns regemente
framhållit, att regementet icke ägde något särskilt område, avdelat och
godkänt såsom skjutfält. Verkställd utredning hade givit vid handen, att
övningsfältet kunde användas för fältskjutning först efter inlösen av vissa
detsamma intilliggande områden. Dessa områden vore emellertid ur andra
övningssynpunkter på grund av sin bergiga och sänka terräng mindre lämpliga,
varför kostnaderna för ett införlivande med övningsfältet av dessa områden icke

Departements chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 285.

skulle uppvägas av deras värde ur övningssynpunkt. Ett för ändamålet synnerligen
lämpligt område vore det s. k. Bulidsområdet, vilket närmare angivits
å en karta i ärendet. Området, som omfattade Bulids ock. Nyckelås byar,
utgjordes av obebyggd lågmark, i skjutriktningen omgivet av ett bergmassiv med
branta bergväggar. För skjutning erbjöde terrängen stora möjligheter i fråga
örn skjutavstånd och omväxling. Dessutom vore marken genom sin grävbarhet
och goda dränering väl lämpad för utförande av markörskydd. Enligt regementschefens
åsikt stöde ett för ändamålet lämpligare område icke att få.
Inom Bulidsområdet funnes jämväl stora möjligheter för skjutning med såväl
kulspruta som granatkastare. Även ur andra synpunkter syntes ett förvärv
för kronans räkning av området synnerligen lämpligt. Det erbjöde, i motsats
till regementets nuvarande övningsfält, möjlighet att öva i sådan terräng,
som regementet kunde väntas finna i fält. Befästningsarbeten kunde i stor
utsträckning där utföras. Då regementet under tiden för de värnpliktigas
utbildning under sommaren hade ringa rörelsefrihet inom det bergiga övningsfältet,
skulle tillgång till övningsterräng jämväl å Bulidsområdet avsevärt
komma att lätta utbildningsarbetet. Området skulle sålunda icke blott gynna
den fältmässiga skjututbildningen utan ock i hög grad annan utbildning.
Dessutom kunde regementets behov av ökat förrådsutrymme tillgodoses
genom förvärv av Bulidsområdet.

Samtliga innehavare av mark inom det utsedda området hade förklarat
sig villiga att till kronan överlåta densamma samt avgivit anbud därå. Den
sammanlagda köpesumman för området skulle uppgå till högst 195,000 kronor.
Den produktiva skogsmarken komme att årligen giva kronan en viss inkomst.
Tre av de i Bulidsområdet ingående gårdarna kunde dessutom helt utarrenderas.

På grund av vad sålunda anförts hade regementschefen anhållit, att åtgärder
för inköp av Bulidsområdet måtte snarast vidtagas.

På fortifikationsstyrelsens föranstaltande hade företagits värdering av i
Bulidsområdet ingående fastigheter. Det sammanlagda värdet för desamma
vid frivillig försäljning hade härvid ansetts belöpa på i runt tal 153,000
kronor, inklusive växande skog.

I en den 19 augusti 1940 avgiven promemoria hade fortifikationsstyrelsens
domänofficer förklarat sig anse, att utvidgning av regementets nuvarande
övningsfält på grund av den ringa nyttan därav i förhållande till kostnaderna
icke borde komma i åtanke. Däremot syntes ett inköp av Bulidsområdet för
ungefär samma kostnad erbjuda mycket stora möjligheter för såväl fältskjutnings-
som andra övningar och skulle säkerligen bliva till stor nytta för regementets
stridsutbildning. Domänofficeren hade vidare anfört, att man i
händelse av expropriation måste räkna med en förhöjning av värderingspriserna
med högst 30 procent, varigenom kostnaderna för området skulle
bliva omkring 180,000 kronor. Dock hörde man för säkerhets skull beräkna
ett medelsbehov efter anbudssumman, d. v. s. till 195,000 kronor, eller med
tillägg av kostnader för utredning, avstyckning och lagfart m. m. till sammanlagt
200,000 kronor.

Arméförvaltningen hade för sin del ansett av utredningen i ärendet framgå,
att för tillgodoseende av möjligheter till såväl fältskjutnings- som andra
övningar för Bohusläns regemente ett förvärv av härför lämpad terräng borde
ske. I sådant avseende syntes det av regementschefen framlagda förslaget
till förvärv av det s. k. Bulidsområdet i närheten av regementets övningsområde
vid Uddevalla vara synnerligen ändamålsenligt. Enligt vad regementschefen
anfört, skulle härigenom vinnas icke blott välbehövlig fältskjutningsterräng
utan även erforderlig bana för skjutning med kulspruta och
granatkastare, större rörelsefrihet än för närvarande vid regementets strids -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 285.

utbildning samt slutligen plats för uppläggning i dess närhet av viss tygmateriel.
Mot det av fortifikationsstyrelsens domänofficer beräknade kostnadsbeloppet
för förvärv av ifrågavarande markområde hade ämbetsverket intet
haft att erinra.

Med anledning av vad sålunda anförts hade arméförvaltningen anmält, att
ämbetsverket för förvärv av fältskjutnings terräng för Bohusläns regemente för
budgetåret 1941/42 beräknat ett belopp av 200,000 kronor.

Denna framställning föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Arméförvaltningen har nu ånyo hemställt om medel för ifrågavarande markförvärv.
Ämbetsverket har därvid meddelat, att chefen för Bohusläns regemente
i förnyad framställning framhållit angelägenheten ur utbildningssynpunkt
av att det s. k. Bulidsområdet förvärvades för regementets räkning.
På grund av den allmänna prisstegring, som förekommit efter avlåtandet
av ämbetsverkets tidigare framställning i ämnet, borde medelsbehovet
för förvärv av området i fråga beräknas till 230,000 kronor.

I anledning av uppdraget den 30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen
med skrivelser den 27 mars och den 17 april 1942 inkommit med ytterligare
utredning i ärendet. Vid skrivelserna funnos fogade fem köpekontrakt,
varigenom de i det till förvärv föreslagna området ingående fastigheterna
Bulid l2, l3, 1° och lu samt Nyckelås l2 i Bäve socken, värderade till sammanlagt
119,000 kronor, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den
1 augusti 1942, försålts till kronan för köpeskillingar om tillhopa 153,500
kronor. I fråga örn skäligheten av köpesummorna har styrelsen hänvisat till
en handlingarna i ärendet bilagd promemoria den 24 mars 1942 av styrelsens
domänofficer. Styrelsen har därjämte anmält, att uppgörelse icke kunnat
träffas med ägarna till de återstående i området ingående fastigheterna
Bulid l4 och l5 samt Nyckelås l4 och l5, enär dessa begärt alltför höga priser.

I skrivelsen den 27 mars 1942 har fortifikationsstyrelsen vidare anfört, att
chefen för Bohusläns regemente framhållit önskvärdheten av att det planerade
förvärvet utvidgades att omfatta jämväl ett område av fastigheterna Kälseröd
l2, Sörvik l2 och Kurveröd l2—5 i Herrestads socken. Som skäl härför hade
regementschefen anfört i huvudsak följande:

Det ursprungligen till förvärv föreslagna Bulidsområdet gränsade i väster
till en med ungskog bevuxen bergås, som beräknats skola utgöra kulfång.
Av nämnda bergås inginge i det planerade förvärvet endast en mindre del»
belägen vid åsens fot. Det syntes emellertid ur säkerhetssynpunkt erforderligt
att ytterligare 39.6 9 hektar mark å denna höjdsträckning inköptes av
kronan. Ur ekonomisk synpunkt syntes det även vara för staten fördelaktigast
att inköpa området, enär oundviklig skjutning mot detsamma förorsakade
skada å växande skog, vilket föranledde skadeståndsanspråk från ägaren.
Markområdet i fråga, vilket vore närmare angivet å en skrivelsen bilagd karta,
hade värderats av jägmästaren i Uddevalla revir A. Hagman och därvid
åsatts ett värde av 7,500 kronor.

Förslaget hade tillstyrkts av chefen för tredje arméfördelningen.

Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade — enligt vad styrelsen vidare
anfört — i sin i ärendet avgivna promemoria angivit anledningen till att
det nu tillkomna området icke upptagits i samband med frågan i dess helhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Departements chefen.

vara den, att någon ersättning för skador icke tidigare begärts, då området
till allra största delen utgjordes av kala berg. Numera finge emellertid regementet
betala ersättning för varje skjutning, enär jordägaren ansåge, att de
skogsbestånd, som funnes i dalgångarna, kunde taga skada av skjutningarna.
Kostnaden för områdets förvärvande borde beräknas till 10,000 kronor. Något
anbud från jordägaren hade ännu ej kunnat erhållas.

Den totala kostnaden för förvärv av Bulidsområdet i dess utvidgade skick
hade av domänofficeren beräknats sålunda: frivilligt förvärv av Bulid l2, l3,
l6 och l10 11 samt Nyckelås l2 153,500 kronor, expropriation av Bulid l4 och l5
samt Nyckelås l4 och l5 47,600 kronor, inköp av den nytillkomna kulfångsterrängen
10,000 kronor, utrednings- m. fl. kostnader 8,900 kronor eller tillhopa
220,000 kronor.

För egen del har fortifikationsstyrelsen slutligen anfört följande:

Styrelsen funne den ifrågasatta utvidgningen och förvärvet välbetänkt,
sedan numera fastighetsägaren börjat göra anspråk på ersättning för de
skador, som genom skjutningen tillfogades skogsbeståndet å kulfångsområdet.
Då huvudparten av skjutningarna inom Bulidsområdet vore avsedda att äga
rum just mot ifrågakomna kulfångsterräng, skulle ersättningsbeloppen i längden
kunna bliva betydande. Vid detta förhållande ansåge styrelsen, att även
denna terräng nu borde förvärvas.

Mot den av domänofficeren gjorda beräkningen av totalkostnaden för
förvärvet, vilken beräkning innebure, att det av arméförvaltningen i skrivelsen
den 11 september 1941 äskade beloppet, 230,000 kronor, skulle kunna nedbringas
med 10,000 kronor, hade fortifikationsstyrelsen intet att erinra.

Fortifikationsstyrelsen hemställde under åberopande av det anförda örn
anvisande av ett belopp örn 220,000 kronor för förvärv av fältskjutningsterräng
för Bohusläns regemente.

Den förebragta utredningen får anses ha styrkt behovet av inköp för
Bohusläns regemente av mark för fältskjutnings- och andra övningsändamål.
Då det i fortifikationsstyrelsens skrivelse den 27 mars 1942 framlagda förslaget
till dylikt markförvärv synes innebära en god lösning, kan jag biträda
detsamma. De genom de ingångna köpeavtalen bestämda köpeskillingarna
torde under nuvarande förhållanden få anses skäliga. Mot kostnadsberäkningarna
i övrigt för förvärvets genomförande har jag ingen erinran. För
ändamålet torde därför ett belopp av 220,000 kronor böra anvisas.

I det följande under avdelning B har jag för avsikt att föreslå anvisande
av medel för anläggande å ifrågavarande område av en skjutbana för tunga
vapen.

10. Pansarvärnsskjutfält vid Umeå. Sedan arméförvaltningen i sin medelsframställning
för budgetåret 1942/43 anmält behov av mark för en pansarvämsskjutbana
för truppförbanden i Umeå, har ämbetsverkets fortifikationsstyrelse
i skrivelse den 8 december 1941 framlagt förslag örn förvärv av för ändamålet

lämpligt markområde. Därvid har styrelsen till en början meddelat, att tjänstförrättande
chefen för Västerbottens regemente i ärendet anfört bland annat
följande:

Kungl. Majlis proposition nr 285.

Regementet utförde för närvarande pansarvärnsskjutning med 37 mm och
20 nini kanoner vid Ratan, en plats vid havet nordöst örn Umeå, dit avståndet
landsvägsledes vore 5 mil. Det stora avståndet till skjutplatsen förorsakade
onödig tidsspillan och kostnad. Dessutom kunde skjutning mot rörliga mål
endast äga rum mot bogserade målflottar. Lämplig plats för pansarvärnsskjutbana
funnes vid Skravelsjö, 7 kilometer västsydväst örn Umeå. Platsen
medgåve skjutning på avstånd upp till 700 meter. Det branta Hässningsberget
med en höjdskillnad från målterrängen till krönet av 75 å 80 meter utgjorde
betryggande kulfång. I målterrängen kunde decauvillespår utläggas
i olika riktningar, på vilka pansarmål på trallor genom spårens olika lutning
kunde givas större eller mindre hastighet. För ändamålet behövde endast
målterrängen inköpas, medan skjutplatserna borde arrenderas. Skjutning
kunde utan olägenhet äga rum över den mellanliggande terrängen. Ifrågavarande
pansarvärnsskjutbana beräknades kunna disponeras även av Norrlands
dragonregemente och då icke endast för skjutning med å marken uppställd
pansarvärnskanon utan även för skjutning från pansarbil. Luftvärnsskjutning
liksom pansarvärnsskjutning ägde för närvarande rum vid Ratan.
Därest pansarvärnsskjutbana komme till utförande vid Skravelsjö, kunde en
icke oväsentlig del av förekommande luftvärnsskjutning med 20 mm kanon
och 8 (6.5) mm kulspruta där ske mot på lutande stållinor löpande reducerade
mål.

Efter viss förberedande rekognoscering hade genom arméförvaltningens
tygdepartements försorg undersökning verkställts rörande lämplig plats för
pansarvärnsskjutbana vid Skravelsjö och hade ur säkerhetssynpunkt förslag
framlagts angående densammas förläggande på sätt framginge av en till
ärendet hörande karta över del av Skravelsjö by. Målområdet och området
för markörskydd, som å kartan utmärkts med röda respektive blå parallella
linjer och vilka områden borde av kronan förvärvas, innehölle tillhopa en
areal av cirka 2.95 hektar skogsmark. Skjutavstånden bleve från den föreslagna
skjutplatsen 300 meter nordöst örn Skravelsjön sydspets 650—850
meter. Även för skjutning på närmare håll kunde skjutplatser anordnas. Vid
skjutning från förstnämnda skjutplats måste ett säkerhetsområde örn cirka
30 hektar åker av hemmansdelar i Skravelsjö by jämte tillhörande skog utrymmas.

Fortifikationsstyrelsen har i fortsättningen anfört huvudsakligen följande:

Värderingen av området för mål och markörskydd hade utförts av jägmästaren
A. Jansson i Umeå, som åsatt detsamma ett värde av 1,632 kronor.
Då det icke vore sannolikt att markägarna vore villiga försälja i området
ingående fastighetsdelar till pris motsvarande värderingsvärdet, syntes man
böra räkna med en viss marginal för förvärvet, eller förslagsvis med ett belopp
av 2,500 kronor för förvärvet i dess helhet, däri inräknat kostnaderna
för eventuellt expropriationsförfarande, för avstyckning och lagfart m. m.

I en uti ärendet efter samråd med chefen för Norrlands dragonregemente
avgiven promemoria hade chefen för Västerbottens regemente i huvudsak
anfört, att banan under nuvarande förhållanden behövde disponeras enligt
viss plan omkring 62 dagar per år. Regementschefen hade bedömt ökningen
i skjutfrekvensen framdeles till 25 procent och därmed ökningen i behovet
att disponera banan till ytterligare omkring 15 dagar per år. Hänsyn hade
ansetts kunna tagas till markägarnas behov att beträda sina åkrar för bruk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

ning av jorden, så att skjutningar ej skulle förläggas till tider, då sådan brukning
vore särskilt aktuell.

Vid besök i Skravelsjö den 22 november 1941 av representant för fortifikationsstyrelsen
hade förhandlingar förts med ett stort antal berörda markägare,
vilka därvid preliminärt begärt ersättning för intrång av de planerade
skjutningarna med 30 kronor per hektar åker och år, däri inräknat jämväl
ersättning för intrång i möjligheten att fritt disponera skogen.

Jordbrukskonsulenten A. Ekström i Umeå, som anlitats såsom sakkunnig
för bedömande av möjligheten att bedriva jordbruket å berörda fastigheter
trots skjutningarna, hade i avgivet utlåtande uttalat, att användningen av
skjutbanan i Skravelsjö ej syntes komma att menligt inverka på jordens och
skogens avkastning å de områden, som därav berördes, att störningar och avbrott
i pågående och planlagt jordbruks- och skogsarbete ävensom ökat besvär
med tillsynen av husdjuren i arbete och på bete syntes bliva en följd
av skjutövningarna, att desamma komme att inskränka jordbrukarnas rörelsefrihet
å ägorna i så hög grad, att erläggandet av en kontant ersättning för
intrång i deras näringsutövning vore ofrånkomlig, samt att de framställda
ersättningsanspråken syntes rimliga.

För egen del förklarade sig fortifikationsstyrelsen intet hava att erinra
mot förläggande av banan till den av tygdepartementet föreslagna platsen.
Dock syntes det knappast bliva möjligt att å denna bana utföra skjutning
från pansarbil. Den av markägarna preliminärt begärda ersättningen för
intrång av de planerade skjutningarna, medförande en årskostnad av cirka
900 kronor, syntes styrelsen skälig. Därest det skulle visa sig omöjligt att
med några berörda markägare träffa uppgörelse angående rätt att företaga
skjutning och utrymning av mark, borde sådan rätt kunna, förvärvas
genom expropriation och syntes för sådant fall särskild framställning få
avlåtas rörande anvisande av härför erforderliga medel. De årliga kostnaderna
för dispositionen av marken syntes böra bestridas genom anlitande
av det å försvarsväsendets fastighetsfond upptagna anslaget till hyres- och
arrendeutgifter m. m. för av fastighetsfonden förhyrda lokaler och arrenderade
markområden. Genom sålunda berörda anordningar skulle endast området
för mål och markörskydd behöva av kronan förvärvas, för vilket ändamål ett
belopp av 2,500 kronor syntes erforderligt.

I anledning av vad sålunda anförts har fortifikationsstyrelsen hemställt
örn anvisande av 2,500 kronor till förvärv av mark för pansarvärnsskjutbana
vid Umeå.

Chefen för armén har i avgivet yttrande tillstyrkt bifall till fortifikationsstyrelsens
förslag.

Sedan det fortifikationsstyrelsen den 30 januari 1942 lämnade uppdraget
fullgjorts, har styrelsen i skrivelse den 20 mars 1942 anmält, att med vederbörande
markägare med förbehåll örn Kungl. Maj:ts godkännande före den
1 augusti 1942 träffats avtal om inköp för 2,200 kronor av hela det ifrågavarande
området, utgörande delar av tillhopa omkring 2.6 8 hektar av fastigheterna
Skravelsjön 42, 54 och 55 i Umeå socken. I skrivelsen har fortifikationsstyrelsen
vidare anfört i huvudsak följande:

Köpesumman överstege med ungefär Va värderingssumman men syntes
utgöra det lägsta pris, som kunde erhållas vid frivillig uppgörelse. Expropriationsförfarande
borde enligt styrelsens mening med hänsyn till kostnaderna
icke ifrågakomma. Hela kostnaden för förvärven enligt de preliminära av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 31

talen överstege icke det av fortifikationsstyrelsen i skrivelsen den 8 december
1941 beräknade beloppet, 2,500 kronor.

I samband med de förda förhandlingarna örn inköp av målterräng för
pansarvärnsskjutbanan hade fortifikationsstyrelsen även föranstaltat örn
underhandlingar rörande upplåtelse av erforderlig dispositionsrätt till den
mark, som erfordrades såsom skjutplats, liksom även till det område, som
ur säkerhetssynpunkt måste utrymmas vid pågående skjutningar. Härvid
hade det visat sig ogörligt att med andra än ett fåtal av de berörda markägarna
träffa avtal örn upplåtelse av dylik dispositionsrätt till den tidigare
preliminärt beräknade ersättningen, 30 kronor per hektar utrymd åker och
år. Det hade visat sig nödvändigt att genomföra en gradering av ersättning
efter det intrång, som skjutningarna kunde beräknas medföra för de olika
fastigheterna och att höja ersättningsbeloppet för de fastighetsägare, som
bomme att lida störst intrång. Efter dessa grunder hade preliminära avtal
örn dispositionsrätt träffats med ett flertal markägare, och det ville synas
som örn dylik uppgörelse skulle kunna ernås även med återstående berörda
fastighetsägare. Med ledning av vad sålunda förekommit kunde beräknas,
att de årliga kostnaderna för dispositionsrätten icke komme att stanna vid
det preliminärt beräknade beloppet, 900 kronor, men icke komme att överstiga
1,300 kronor. Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade rörande detta
sistnämnda belopp uttalat, att detsamma med hänsyn till de avsevärda intrången
på de berörda fastigheterna icke syntes vara oskäligt.

Förevarande framställning anser jag mig kunna biträda, De ingångna
köpeavtalen synas, då köpeskillingarna få anses skäliga, kunna godkännas.
För ifrågavarande markförvärv torde ett belopp av 2,500 kronor böra anvisas.
Jag förutsätter, att detta belopp skall förslå jämväl till bestridande av de med
förvärvet förenade omkostnaderna. De årliga kostnaderna för disposition av
övrig mark, som erfordras för skjutningarna, synas böra bestridas på sätt fortifikationsstyrelsen
föreslagit.

I det följande under avdelning B ämnar jag föreslå anvisande av medel
för anläggning å nu ifrågavarande område av en för Västerbottens regemente
och Norrlands dragonregemente gemensam bana för skjutning med pansarvärns-
och luftvärnskanoner.

II. Fältskjutningsterräng för Skövde garnison. I sin förenämnda skrivelse den 11
september 1941 har arméförvaltningen hemställt, att för förvärv av fältskjutningsterräng
för Skövde garnison måtte för budgetåret 1942/43 anvisas ett
reservationsanslag av 60,000 kronor. Ämbetsverket har anfört i huvudsak
följande:

Under år 1941 hade befälhavaren för Västra militärområdet på uppdrag av
chefen för armén verkställt undersökning rörande förbättrande av fältskjutningsförhållandena
för truppförbanden inom Skövde garnison. Denna
undersökning hade givit vid handen, att det såväl med hänsyn till läge och
utsträckning som ur säkerhetssynpunkt enda tänkbara fältskjutningsområdet
vore en del av egendomen Hene 10'' i Norra Kyrketorps socken. Detta
område, som å en arméförvaltningens medelsframställning bifogad karta över
fältskjutningsterrängen vid Hene utmärkts med streckad linje och som hade
en areal av cirka 88 hektar, arrenderades av kronan såsom fältskjutningsområde
för garnisonen mot en arrendesumma av 2,000 kronor om året,

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Emellertid hade militärområdesbefälhavaren ansett, att detta område vöre
för litet, varför ett förvärv borde omfatta ett något större område, förslagsvis
det å kartan med röd linje utmärkta, varigenom fältskjutningsområdets användbarhet
komme att i hög grad ökas.

Sedermera hade fortifikationsstyrelsens domänofficer i samråd _ med
domänintendenten i Skaraborgs län föreslagit vissa jämkningar i militärområdesbefälhavarens
förslag, mot vilka denne icke haft något att erinra,
varefter tjf. chefen för armén i avgivet yttrande förklarat sig tillstyrka det
sålunda jämkade förslaget, vilket innebure förvärv av det område, som å
kartan läge inom blå begränsningslinje.

Områdets areal utgjorde enligt av distriktslantmätaren i Skövde distrikt
verkställd arealutredning 98.7 0 hektar, varav 36 hektar bestode av åker och
före detta åker samt 62.7 0 hektar av hag- och skogsmark, stenrösen och
dylikt.

På uppdrag av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse hade domänintendenten
i Skaraborgs län verkställt värdering av området. Resultatet
härav framginge av ett den 27 juli 1941 dagtecknat värderingsinstrument.
Åkerjorden, som bestode av sandmylla å grusbotten av medelgod beskaffenhet,
hade värderats till 700 kronor per hektar, vilket för 36 hektar bleve 25,200
kronor, och hag- och skogsmarken, som vore av god beskaffenhet samt bevuxen
med mycket gles blandskog av mindre god beskaffenhet, hade värderats
till 350 kronor per hektar, vilket för 62.7 0 hektar bleve 21,945 kronor.
Hela områdets värde skulle sålunda utgöra 47,145 kronor, mot vilket värde
fortifikationsstyrelsens domänofficer icke haft något att invända.

I en den 18 augusti 1941 avgiven promemoria hade domänofficeren anfört,
att, efter vad som framgått vid förhandlingar med jordägaren, det ej syntes
vara möjligt att få till stånd en frivillig uppgörelse örn försäljning till kronan
av ifrågavarande område till för kronan antagbart pris, att expropriationsförfarande
därför icke syntes kunna undvikas för områdets förvärvande, att
med hänsyn till de vid expropriationer i allmänhet tillämpade uppskattningsgrunder
värderingssumman —- 47,145 kronor — syntes böra ökas med 20
procent eller 9,429 kronor, samt att sålunda en summa av 56,574 kronor eller
i runt tal 57,000 kronor borde beräknas för ifrågavarande markinköp.

Arméförvaltningen har för sin del ansett, att för tillgodoseende av behovet
av fältskjutningsterräng för Skövde garnison ett förvärv av mark i enlighet
med det av tjänstförrättande chefen för armén tillstyrkta förslaget borde ske.
Mot de av domänofficeren beräknade kostnaderna för förvärvet hade ämbetsverket
intet att erinra. För genomförande av förvärvet borde emellertid ytterligare
ett belopp av 3,000 kronor beräknas för bestridande av kostnadena för
eventuellt expropriationsförfarande samt för avstyckning och lagfart m. m. i
samband med förvärvet.

Arméförvaltningen beräknade med hänsyn till det anförda medelsbehovet
för ifrågavarande markinköp till 60,000 kronor.

I anledning av Kungl. Maj:ts i det föregående omnämnda uppdrag den
30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen — enligt vad styrelsen i skrivelse
den 31 mars 1942 meddelat — fört förhandlingar med vederbörande markägare
örn förvärv för kronans räkning av ifrågavarande område. Som emellertid
förhandlingarna icke lett till något för kronan antagbart anbud, ansåge
styrelsen det bliva nödvändigt att tillgripa expropriation för förvärvets genomförande.
Några särskilda skäl till höjning av det för förvärvet beräknade
beloppet, 60,000 kronor, ansåge styrelsen icke föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Med skrivelse den 10 april 1942 har fortifikationsstyrelsen ingivit ett av
chefen för tredje arméfördelningen överlämnat skriftligt anbud från markägaren
å försäljning av ifrågavarande område av Hene 101 för en köpeskilling
av 150,000 kronor, eller, därest viss del av området undantoges från försäljningen,
142,000 kronor. Markägaren hade därjämte förbehållit sig ytterligare
ersättning för viss förlust i anledning av försäljningen.

Jag tillstyrker bifall till arméförvaltningens förslag att för ändamålet Departementsförvärva
det område av fastigheten Hene 10l i Norra Kyrketorps socken, som cliefenå
en handlingarna i ärendet bifogad karta angivits med blå begränsningslinjer.
Hå någon för kronan antagbar överenskommelse angående försäljningsvillkoren
icke synes kunna träffas, torde för förvärvets genomförande
expropriation böra tillgripas. För bestridande av kostnaderna för förvärvet
torde det av arméförvaltningen angivna beloppet 60,000 kronor böra anvisas.

12. Utvidgning av Norrlands dragonregementes kasernområde. I sin förenämnda
skrivelse den 11 september 1941 har arméförvaltningen hemställt örn anvisande
av 90,000 kronor till förvärv av viss mark för åstadkommande av en
såsom nödvändig ansedd utvidgning av Norrlands dragonregementes kasernområde,
därvid ämbetsverket framhållit, att chefen för regementet i ärendet
anfört huvudsakligen följande:

Sedan chefen för armén infordrat förslag i fråga örn anordnande av erforderliga
nya lektionssalar och lärarrum vid dragonregementet, hade regementschefen
i skrivelse den 22 april 1941 förklarat sig anse, att regementets behov
i berörda avseende lämpligast borde tillgodoses så, att lektionssalarna och
lärarrummen anordnades i anslutning till respektive skvadroners förläggning.

För genomförande av en sådan anordning vore det emellertid nödvändigt att
uppföra en nybyggnad, avsedd för förläggning av en skvadron. Lämplig plats
för denna nybyggnad funnes icke inom kasernområdet, då allt utrymme där
redan tagits i anspråk. På exercisfältet, som vore avsett som flygplats och där
redan garage, baracker och stallar vore uppförda, syntes i intet avseende vara
lämpligt att förlägga en dylik byggnad. Plats måste sålunda sökas utanför
regementets område. Lämplig sådan vore kvarteret Garvaren, beläget mellan
kasernområdet och kvarteret Ryttaren, där kronan redan ägde en tomt. Å
kvarteret Garvaren funnes ett väl underhållet bostadshus i två våningar med
lägenheter örn kök och ett rum med sovalkov samt kök och två rum å nedre
botten, dessutom kök och två rum jämte dubblett i övre våningen. Huset,
som nyligen reparerats, kunde lämpligen kvarstå tills vidare och användas såsom
bostäder för underofficerare. På blivande gatudel mellan kasernområdet
och kvarteret Garvaren funnes ett litet hus på fri grund samt mellan den
kronan tillhöriga tomten i kvarteret Ryttaren och övningsfältet en tomt om
1,800 kvadratmeter i enskild ägo. Het vore önskvärt, att även dessa tomter
inköptes av kronan. Förvärvet av kvarteret Garvaren vore av ytterst vital betydelse
för regementet, då alla tänkbara utrymmen nu vore tagna i anspråk.

I yttrande över regementschefens förslag hade befälhavaren för Övre Norrlands
militärområde förklarat, att förvärvandet av kvarteret Garvaren vore av
största betydelse för regementet. Även den å blivande gatudelen mellan kvar jBihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 285. 1000 42 ;i

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

feret Garvaren och kasernområdet belägna fastigheten borde samtidigt förvärvas.
Efter stadsplaneändring kunde därefter såväl kvarteret Garvaren som
den blivande gatudelen införlivas med kasernområdet. Den i kvarteret
Ryttaren belägna, kronan ej tillhöriga tomten vore ej av samma betydelse för
regementet och syntes böra förvärvas endast örn förmånligt piis kunde eihållas.

Fortifikationsstyrelsen hade låtit verkställa vidare utredning i ärendet
genom sin domänofficer och ännu en tjänsteman hos styrelsen, vilka i avgivet
yttrande anfört i huvudsak följande:

Det av regementschefen framlagda förslaget, som avsåge förvärv av stadsägorna
nr 545, 546, 547, 578, 579, 684 och 685, löste icke på rationellt sätt
frågan örn förvärv av mark för uppförande av den planerade nybyggnaden.
Delar av nuvarande Bro- och Ryttaregatorna skulle skjuta in i det genom förvärvet
utvidgade kasernområdet. Örn, såsom militärområdesbefälhavaren
ifrågasatt, förvärvet icke skulle inbegripa den inom kvarteret Ryttaren belägna
delen av stadsägan nr 685, skulle detta innebära, att den kronan redan
tillhöriga, inom kvarteret Ryttaren belägna stadsägan nr 548, där för närvarande
bostäder för underofficerare funnes, när som helst kunde avskäras från
den direkta förbindelsen med regementets övningsfält, där underofficerarnas
planteringsland vore belägna. Hitintills hade förbindelsen mellan stadsägan
nr 548 och övningsfältet utgjorts av en gångstig över stadsägan nr 685, men
denna förbindelse kunde avstängas av ägaren till sistnämnda stadsäga. En
fullt tillfredsställande lösning syntes vara, att förvärvet omfattade förutom
hela det i regementschefens skrivelse föreslagna området jämväl den del av
nuvarande Brogatan, som vore belägen mellan kasernområdet och kvarteret
Garvaren, samt den del av nuvarande Ryttaregatan, som vore belägen mellan
sistnämnda kvarter och kvarteret Ryttaren — ett område med en total areal
av omkring 8,670 kvadratmeter. Härigenom skulle erhållas ett sammanhängande
område, sträckande sig ända till stadsägan nr 548, med rimliga gränser,
vilket område utan större svårigheter syntes kunna uteslutas ur stadsplanen
och därefter kunde rationellt utnyttjas för regementets behov. Denna
lösning av markfrågan hade vunnit regementschefens fulla gillande. Hos
drätsefkammaren i Emeå hade inhämtats, att drätselkammaren vore villig tillstyrka,
att berörda område uteslötes ur stadsplanen, därest det av kronan förvärvades.

Av domänofficerens yttrande inhämtas vidare följande:

Av det sålunda till inköp föreslagna området ägdes nuvarande gatumark,
utgörande delar av stadsägorna nr 547 och 684, samt viss blivande gatumark,
tillhopa omkring 1,290 kvadratmeter, av Umeå stad.

Från drätselkammaren i staden inhämtade upplysningar gåve vid handen,
att staden sannolikt skulle överlåta berörd gatumark utan ersättning till kronan
och att i vart fall högre pris än 1 krona per kvadratmeter eller för hela
området 1,290 kronor icke behövde beräknas. Villkoren för förvärv av den
staden tillhörande marken vore sålunda synnerligen gynnsamma. Att märka
vore emellertid, att gatumarken i Ryttaregatan icke kunde av kronan förvärvas
med mindre förvärvet omfattade jämväl stadsägan nr 68o, vilken eljest skulle
sakna utfartsväg.

Stadsägan nr 685, som hade en areal av 1,830 kvadratmeter och av tillkallade
värderingsmän åsatts ett värde av 4,700 kronor, hade av ägaren salubjudits
för 4,400 kronor. Återstoden av området, som vore fördelat på två enskilda
ägare, hade av nämnda värderingsmän värderats den ena delen, örn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

fattande stadsägorna nr 545 och 579 samt delar av stadsägorna nr 547 och
684 med en sammanlagd areal av 5,195 kvadratmeter, till 55,400 kronor, varav
markvärde 19,028 kronor och byggnadsvärde 36,372 kronor, samt den andra
delen, som omfattade stadsägorna nr 546 och 578, till 10,000 kronor, varav
markvärde 900 kronor och byggnadsvärde 9,100 kronor. Försäljningsanbud
hade avgivits å respektive 80,000 och 10,000 kronor. De avgivna anbuden
syntes godtagbara utom det å 80,000 kronor. För förvärv av den till sistnämnda
belopp hembjudna delen syntes expropriationsförfarande få tillämpas,
därvid man borde räkna med en kostnadsmarginal av 25 procent över värderingssumman.

För genomförande av det ifrågasatta förvärvet borde sålunda beräknas
1,290 + 4,400 + 10,000 + 69,250 eller 84,940 kronor jämte kostnader för utredning,
expropriationsförfarande, lagfart m. m. Sammanlagt syntes 90,000
kronor vara erforderliga.

För egen del har arméförvaltningen anfört följande:

Ämbetsverket ansåge det nödvändigt, att Norrlands dragonregementes
kasernområde inom en nära framtid utvidgades. Frågan örn uppförande av
nybyggnad för en skvadron vore visserligen ännu icke avgjord. Huruvida
byggnaden skulle uppföras eller ej, syntes bliva beroende av bland annat ett
principbeslut rörande det sätt, på vilket behovet av lektionsrum m. m. vid
arméns truppförband skulle tillgodoses. Även örn berörda byggnad icke skulle
komma till utförande, kvarstode likväl behovet att utvidga dragonregementets
kasernområde. Såsom regementschefen anfört, kunde ytterligare byggnader
icke uppföras inom det nuvarande området. Förlängd övningstid och ökning
av antalet värnpliktiga, uttagna till linjetjänst, hade emellertid medfört behov
av ökade utrymmen vid truppförbanden. Det kunde därför med största sannolikhet
förutses, att byggnader av ett eller annat slag snarligen behövde uppföras
i anslutning till dragonregementets kaserner.

Beträffande frågan om utvidgningens omfattning delade ämbetsverket helt
de synpunkter, som framkommit vid den av fortifikationsstyrelsen föranstaltade
utredningen i ärendet, och då något hinder för genomförandet av ifrågasatt
stadsplaneändring icke syntes behöva uppstå, ansåge sig ämbetsverket
böra äska medel för förvärv av hela det av fortifikationsstyrelsens utredningsmän
föreslagna området. Mot den i ärendet verkställda värderingen och mot
beräkningen av kostnaderna för det planerade förvärvets genomförande hade
ämbetsverket ingen erinran att göra.

På grund av vad sålunda anförts, har arméförvaltningen hemställt, att för
utvidgning av Norrlands dragonregementes kasernområde måtte anvisas 90,000
kronor.

Till fullgörande i denna del av det fortifikationsstyrelsen den 30 januari
1942 lämnade uppdraget har styrelsen med skrivelse den 17 mars 1942 ingivit
dels två köpekontrakt, varigenom till kronan under förbehåll av Kungl.
Maj:ts godkännande före den 1 augusti 1942 försålts stadsägorna nr 546
och 578 samt 685 i Umeå stad mot köpeskillingar, motsvarande de i det föregående
omnämnda anbudssummorna 10,000 kronor och 4,400 kronor, samt
mot villkor i övrigt, som framgå av köpekontrakten, dels ock ett gåvobrev,
varigenom Umeå stad på vissa villkor till kronan såsom gåva överlåtit staden
tillhörig mark, tillhopa omkring 1,290 kvadratmeter, inom det till inköp föreslagna
området. De med gåvan förbundna villkoren äro, »att statsmakterna
besluta, att någon eller några av de i bilagorna niis 51, 54 och 56 till 1941

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

års försvarsutrednings betänkande den 12 januari 1942 upptagna nybyggnaderna
för Norrlands dragonregemente skola utföras», samt att Kungl. Maj:t
före den 1 augusti 1942 beslutar örn mottagande av gåvan.

Forti fikati onsa ty reisen har i skrivelsen anfört, att, därest gåvobrevet bleve
för staden bindande, kostnaderna för kasernområdets utvidgning kunde nedbringas
med i runt tal 1,300 kronor.

Förhandlingar beträffande återstoden av den mark, som föreslagits skola
omfattas av utvidgningen, hade icke medfört, att det tidigare avgivna försäljningsanbudet
å 80,000 kronor kunnat nedbringas. Då detta anbud enligt styrelsens
uppfattning icke vore godtagbart, syntes det styrelsen nödvändigt att
räkna med anlitande av expropriationsförfarande för genomförande av denna
del av det föreslagna förvärvet.

Av skäl, som arméförvaltningen anfört, synes en utvidgning av Norrlands
dragonregementes kasernområde vara erforderlig, varför jag finner mig kunna
tillstyrka, att mark förvärvas för detta ändamål. Som arméförvaltningens förslag
synes innebära en lämplig lösning, anser jag mig kunna förorda detsamma.

De i de slutna köpeavtalen bestämda köpeskillingarna torde kunna godkännas.
Yad beträffar det med stadens gåva förbundna villkoret, att vissa av
försvarsutredningen föreslagna byggnadsföretag för regementet skola komma
till utförande, får jag erinra, att Kungl. Majit i särskild proposition till årets
riksdag bland medelsäskanden för tillbyggnad av kaserner vid armén jämväl
beräknat medel för dylika byggnadsåtgärder vid Norrlands dragonregemente.
Vid bifall härtill torde sålunda villkoren för gåvan komma att uppfyllas. Arméförvaltningens
beräkningar av kostnaderna för förvärv av den del av ifrågavarande
område, beträffande vilken avtal icke slutits eller gåvobrev lämnats,
torde kunna godtagas. De totala kostnaderna för förvärv av hela området beräknar
jag till 88,000 kronor, vilket belopp alltså torde böra anvisas för ändaprålet.

13. Utvidgning av Rinkaby skjutfält. På därom av Kungl. Majit i statsverkspropositionen
till 1938 års riksdag framlagt förslag anvisade riksdagen till inköp
av mark för utvidgning av Pdnkaby skjutfält ett belopp av 80,000 kronor.

Såsom framgår av den vid propositionen fogade bilagan, fjärde huvudtiteln,
sid. 137 ff., utgjordes den mark, som i första hand vore erforderlig för att
tilläggas skjutfältet, av de områden, vilka å en handlingarna i ärendet bifogad
karta betecknats med I, II och III. Utvidgningen ansågs tills vidare böra inskränkas
till att avse endast området I, vilket vore beläget söder örn det
tidigare skjutfältsområdet och hade en areal av omkring 83 hektar, däri inbegripet
ett område örn cirka 1 hektar tillhörande Horna kronopark.

I skrivelse den 8 september 1938 angående lantförsvarets medelsbehov för
budgetåret 1939/40 anmälde arméförvaltningen såsom sin mening, att under
budgetåret borde ipköpas området II, varom ämbetsverket hade för avsikt att
inkomma med kostnadsberäkningar. I skrivelse den 18 november 1938 inkom
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse med ytterligare utredning i ärendet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

varvid styrelsen för ernående av största möjliga säkerhet vid företagande av
skarpskjutningar föreslog viss ändring i det tidigare framlagda programmet
för skjutfältsutvidgningen i syfte att viss norr om skjutfältet belägen mark,
som icke inginge i det tidigare med II betecknade området, måtte förvärvas i
stället för en del av sistnämnda område. Förvärvet av ett sådant område —
å en styrelsens skrivelse bilagd karta angivet med gröna begränsningslinjer —
skulle enligt av dref en för Wendes artilleriregemente gjorda beräkningar vid
skarpskjutning med pjäser medgiva all slags skjutning med 7 cm kanon. Ett
utförande av all slags skjutning även med 10.5 cm och 15 cm haubitser skulle
kräva en ytterligare utökning av skjutfältet med ett område, som å kartan
avgränsats med svarta linjer.

I enlighet med Kungl. Majis förslag (1939 års statsverksproposition, kapitalbudgeten:
bil. 2, punkten 11) anvisade riksdagen 225,000 kronor för förvärv
av det av fortifikationsstyrelsen föreslagna området.

I skrivelse den 6 november 1939 gjorde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
framställning örn medel för fortsatt utvidgning av skjutfältet.
Styrelsen anförde därvid i huvudsak följande:

Sedan chefen för armén under år 1939 utfärdat nya säkerhetsföreskrifter
för skarpskjutning med artilleripjäser, hade chefen för Wendes artilleriregemente
i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 26 maj 1939 gjort fram stal 1-

n.in§ } fråga örn medel för ytterligare utökning av skjutfältet, däri han emellertid
förklarat, att det med hänsyn till nämnda föreskrifter visat sig lämpligt att
utbyta det å förut åberopade karta med svart begränsningslinje angivna området
mot tvenne områden, belägna ett norr och ett söder örn fältet och å en
skrivelsen bilagd karta betecknade med III samt streckade bruna begränsningslinjer.

I yttrande över regementschefens framställning hade inspektören för artilleriet
anfört, att det vore önskvärt, att fältets utvidgning åt nordost säkerställdes,
att förvärv av både det med svart begränsningslinje angivna området
och det med brun streckad linje och III betecknade området söder om fältet
borde eftersträvas samt att han på grund av de nya säkerhetsbestämmelserna
intet hade att erinra mot att i första hand de två med brun streckad linje
och lil betecknade områdena anskaffades.

Å de av regementschefen till inköp föreslagna områdena hade åker, äng,
tomter och byggnader värderats av domänintendenten i Blekinge, Kristianstads
och Hallands län B. Carlheim-Gyllenskiöld och landstingsmannen N.
Nilsson i Trobro samt skog och skogsmark av jägmästaren L. G. af Peterséns
i Kristianstad. De förra hade i ett den 5 augusti och 2 september 1939 dagtecknat
värderingsinstrument åsatt åker, äng och tomter med en areal av
18.5455 hektar samt byggnader ett värde av tillhopa 40,892 kronor och den
sistnämnde hade i ett värderingsinstrument den 10 oktober 1939 upptagit i
områdena ingående skogsmark med en areal av 53.61 o o hektar samt därå
växande skog till 98,505 kronor.

Av den planerade utvidgningen av skjutfältet berördes 14 fastigheter,
fastighetsdelar eller fastighetskomplex samt en bebyggelse å ofri grund!
Vidare funnes å det område, som vore avsett att av kronan förvärvas med
anlitande av det av 1939 års lagtima riksdag anvisade anslaget å 225,000
kronor, tre mindre stugor å ofri grund, från vilka kontrollören N. Nordholm,
Horna, idkade kaférörelse vid Fårabäcks havsbad. På grund av avtal med
mai hägn ren greve CA. Trolle-Wachtmeister innehade Nordholm rätten att

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

under sin återstående livstid driva nämnda rörelse samt att jämväl till annan
av upplåtaren gödkänd person försälja densamma. Medel till inlösen av
dessa stugor och nämnda rörelse hade icke beräknats under anslaget.

Sedan samtliga ägare av till inköp föreslagen mark, byggnader och berörda
rörelse anmodats avgiva anbud å försäljning därav till kronan hade sex anbud
avgivits.

I en den 28 oktober 1939 dagtecknad promemoria hade fortifikationsstyrelsens
domänofficer efter närmare angivna grunder beräknat kostnaderna för
nu avsedd utvidgning av skjutfältet till sammanlagt 275,000 kronor, därav

5,000 kronor för uppförande av staket i skjutfältets nya gränser samt 48,350
kronor för inlösen av de tidigare omförmälda kaféstugorna och nyttjanderätten
till mark, varå stugorna uppförts.

Fortifikationsstyrelsen anförde för egen del, att av utredningen syntes
framgå, att en ytterligare utvidgning av Rinkaby skjutfält utöver den, till vilken
medel redan anvisats, vore nödvändig för att all slags skjutning med 10.5
cm och 15 cm haubitser skulle kunna utföras å fältet. Styrelsen ansåge
emellertid, att man — i allt fall för det dåvarande — borde kunna begränsa
sig till ett förvärv av de av regementschefen till inköp föreslagna
områdena. Förutom till förvärv av nämnda områden syntes medel i
detta sammanhang böra beviljas jämväl till inlösen av de tidigare omförmälda
kaféstugorna med tillhörande rörelse. Till grund för beräkningen av anslagsbehovet
kunde läggas domänofficerens kostnadsberäkningar, till vilka styrelsen
helt anslöte sig. Styrelsen hemställde, att medel måtte anvisas för budgetåret
1940/41 för den föreslagna utvidgningen av Rinkaby skjutfält.

Då vare sig denna framställning eller en av arméförvaltningen i skrivelse
den 25 september 1940 rörande lantförsvarets medelsbehov för budgetåret
1941/42 gjord framställning i ämnet föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd,
har arméförvaltningen i sin skrivelse rörande medelsbehovet för nästa budgetår
återkommit till frågan om denna skjutfältsutvidgning, därvid ämbetsverket
angivit medelsbehovet för ändamålet till 330,000 kronor.

Till fullgörande av uppdraget den 30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen
med skrivelse den 17 mars 1942 inkommit med köpehandlingar beträffande
12 fastigheter eller fastighetsdelar, som ingå i det av de två tdl
inköp föreslagna, å en ärendet tillhörande karta med lil betecknade och med
streckade bruna begränsningslinjer angivna markområdena, som är beläget
sydväst örn det nuvarande skjutfältet. Genom dessa köpeavtal, som slutits
under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 oktober 1942,
hava till kronan försålts fastigheterna Rinkaby 238, 210 och 9", i avtalen närmare
angivna delar av Rinkaby 244, av 244, av 6“ av 715, av 112, av 153, av 16\
av 243 och av 292, allt i Rinkaby socken av Kristianstads län, samt vissa å
Rinkaby 244 uppförda byggnader å ofri grund, för köpeskillingar om tillhopa
77,450 kronor. Vid den år 1939 verkställda värderingen av dessa fastigheter,
fastighetsdelar och byggnader hade desamma åsatts ett sammanlagt värde av
71,907 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har i skrivelsen anfört bland annat, att avtal örn forvärv
av det andra, nordost örn skjutfältet belägna området, utgörande delar
av fastigheterna Vanneberga 342—3420 och av 3423, icke slutits. Anbud å för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

säljning av området för 40,200 kronor med förbehåll av viss skogsavverkningsrätt
hade avgivits men hade icke kunnat prövas, enär osäkerhet rådde örn
storleken av skogens kubikmassa. Styrelsen, som anmält sig hava för avsikt
att efter utredning i ärendet inkomma med preliminärt avtal om inköp av
ifrågavarande fastighetsdelar, har föreslagit, att för förvärv av ifrågavarande
markområde ett belopp av 40,200 kronor måtte beräknas.

Förhandlingar rörande förvärv av de i det föregående omförmälda kaféstugorna
och nyttjanderätten till mark, där stugorna vore belägna, hade icke
lett till något resultat. I anledning därav syntes för förvärv av dessa byggnader
och ny ttj anderätten böra upptagas samma belopp, som tidigare beräknats
för ändamålet, 48,350 kronor.

För betalning av expropriations-, avstycknings-, lagfarts- m. fl. kostnader
har fortifikationsstyrelsen ansett böra förslagsvis beräknas 5,000 kronor.

Styrelsen har vidare ansett sig böra framhålla, att inom de föreslagna utvidgningsområdena
vore belägna vissa samfällda vägar, vilka det syntes angeläget
för kronan att förvärva för att de skulle kunna avstängas vid skjutningar
å skjutfältet. Någon värdering av dessa vägar hade ej ägt rum, ej
heller hade några preliminära avtal träffats angående förvärv av desamma.

Stj''relsen hemställde, att för förvärv av samfälligheterna måtte upptagas förslagsvis
500 kronor. — Vad anginge tidigare i ärendet begärt anslag för uppförande
av stängsel i skjutfältets nya gränser, syntes därför beräknat belopp,

5,000 kronor, böra upptagas oförändrat.

Medelsbehovet för ifrågavarande markförvärv m. m. uppginge således
enligt fortifikationsstyrelsens beräkningar till (77,450 + 40,200 + 48,350 +

5,000 + 500 + 5,000 =) 176,500 kronor.

Rinkaby skjutfält erbjuder i sin nuvarande omfattning icke fullgoda möjlig- Departementsheter
till skjututbildning. Redan i den framställning, som låg till grund för chefen.
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1938 års riksdag, förutsattes behov av utökning
utöver den, som numera kommit till stånd för medel, vilka anvisats av
1938 och 1939 års lagtima riksdagar. Föreliggande förslag till ytterligare utvidgning,
som med hänsyn till senare utfärdade säkerhetsföreskrifter erhållit
en från den ursprungliga utvidgningsplanen avvikande utformning, finner jag
mig böra tillstyrka.

De i de preliminära köpeavtalen bestämda köpeskillingarna, tillhopa 77,450
kronor, torde få anses skäliga. Vid bedömningen av totalkostnaderna för utvidgningen
anser jag mig kunna för förvärv av angivna fastighetsdelar i Vanneberga
räkna med det av fortifikationsstyrelsen angivna beloppet 40,200 kronor.

Jag förutsätter, att preliminärt avtal om inköp av dessa fastighetsdelar skall
föreligga, innan Kungl. Majit meddelar dispositionsbeslut. I likhet med fortifikationsstyrelsen
anser jag, att vissa inom de föreslagna utvidgningsområdena
belägna samfällda vägar böra inlösas av kronan. Mot de beräknade kostnaderna
härför, 500 kronor, har jag ingen erinran.

I detta sammanhang torde jämväl böra beräknas medel för inlösen av de
i ärendet omförmälda kaféstugorna och nyttjanderätten till mark för kafé -

Kungl. Majlis proposition nr 285.

rörelsen. Anbud har avgivits av nytt]anderättshavaren å 48,350 kronor. Ehuru
detta belopp synes vara alltför högt, anser jag mig emellertid vid bedömningen
av totalkostnaderna böra räkna med detsamma.

Slutligen torde här böra upptagas kostnader för stängsel i skjutfältets nya
gränser ävensom för avstycknings- m. fl. kostnader i samband med förvärven,
därvid fortifikationsstyrelsens beräkningar, slutande å 10,000 kronor, torde
kunna godtagas.

I enlighet med det anförda beräknar jag medelsbehovet för utvidgning av
Rinkaby skjutfält till 176,500 kronor.

14. Utvidgning av artilleriskjutfältet vid Skillingaryd. För detta ändamål anvisade
1940 års lagtima riksdag (skrivelse nr 72) ett reservationsanslag av 450,000
kronor.

Såsom framgår av den vid statsverkspropositionen nämnda år fogade kapitalbudgeten
(Bil. 3), hade syftemålet med utvidgningen angivits vara erhållandet
av nödvändigt skydd norr örn skjutfältets målterräng och ökad
bredd av batteriplatsterrängen i höjd med den s. k. Hässlehultshöjden, ökad
bredd av batteriplatsterrängen nordost om samma höjd, ökade observationsmöjligheter
och ökat djup å fältet samt ökad bredd å batteriplatsterrängen
sydost örn nyssnämnda höjd och ökad rörelsefrihet. Kostnaderna för de i och
för skj utfältsutvidgningen erforderliga markförvärven hade beräknats till det
belopp, som av riksdagen anvisades, d. v. s. till 450,000 kronor.

På framställning av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har Kungl.
Majit den 25 oktober och den 29 november 1940 samt den 21 mars 1941 medgivit,
att vissa fastigheter eller delar av sådana finge för att tilläggas Skillingaryds
skjutfält enligt av vederbörande markägare avgivna försäljningsanbud
inköpas och att för ändamålet finge av det av riksdagen anvisade anslaget
utbetalas tillhopa 209,700 kronor jämte vad som åtginge för bestridande av
utav köpen föranledda lagfarts-, lantmäteri- m. fl. kostnader.

Vidare har Kungl. Majit på framställning av fortifikationsstyrelsen genom
särskilda beslut den 21 mars och den 9 april 1941 föreskrivit, att vissa fastigheter
eller fastighetsandelar skulle, för att tilläggas skjutfältet, avstås till
kronan i den ordning, lagen örn expropriation stadgar, samt att härav föranledda
kostnader för marklösen samt för expropriationsförfarande och markvärderingar
skulle gäldas av det till skjutfältets utvidgning anvisade anslaget.

Slutligen har från ifrågavarande anslag i enlighet med uttalande i 1940 års
statsverksproposition gäldats ett av fortifikationsstyrelsen enligt Kungl.
Majits bemyndigande förskjutet belopp av 14,086 kronor 20 öre, som använts
för inköp av fastigheten Via mantal Hultgärde l9, vilken tillagts skjutfältet.

Sedan nyssnämnda expropriationsmål slutförts, har det visat sig, att ersättningarna
för i expropriationen ingående mark fastställts till så höga belopp,
att ifrågavarande anslag icke förslagit till gäldande av samtliga uppkomna
kostnader. Innevarande års riksdag har därför (skrivelse nr 90) med bifall
till Kungl. Majits förslag i propositionen 1942: 78 å tilläggstat II till riksstaten
för budgetåret 1941/42 anvisat 56,000 kronor för täckande av dessa
merkostnader.

Kungl. Maj-.ts ‘proposition nr 285.

I sin förenämnda skrivelse den 11 september 1941 har nu arméförvaltningen
hemställt, att ytterligare 200,000 kronor måtte för budgetåret 1942/43 anvisas
för ifrågavarande markförvärv. Ämbetsverket har anmält, att enligt ämbetsverkets
åsikt vad som återstode av anslaget å 450,000 kronor efter betalning
av köpeskillingarna för de fastigheter eller delar av sådana, som enligt Kungl.
Maj:ts ovannämnda bemyndigande inköpts, jämte av köpen föranledda avstycknings-
och lagfartskostnader till fullo åtginge för gäldande av marklösen
och övriga kostnader för förvärv av de fastigheter eller delar av sådana, angående
vilka Kungl. Maj:t meddelat föreskrift örn expropriation. Emellertid
återstode av den mark, som enligt den 1940 års lagtima riksdag förelagda
planen avsetts att av kronan förvärvas för utvidgning av skjutfältet, ytterligare
vissa fastigheter, för vilkas förvärvande det av riksdagen beviljade
anslaget ej lämnade tillgång och vilka av tillkallade sakkunniga, läns jägmästaren
W. Lothigius och f. d. riksdagsmannen E. Johansson i Häradsköp,
värderats till sammanlagt 162,240 kronor. Till detta belopp borde vid beräkning
av kostnaderna för förvärv av fastigheterna, då för förvärvet med all
sannolikhet expropriationsförfarande måste tillgripas, läggas dels 20 procent
eller 32,448 kronor, dels ock för bestridande av kostnaderna för expropriation
av fastigheterna omkring 5,000 kronor. Sammanlagt erfordrades alltså
för förvärv av fastigheterna i fråga (162,240 + 32,448 + 5,000=) i runt tal

200,000 kronor.

Med skrivelse den 17 mars 1942 har fortifikationsstyrelsen till fullgörande
i denna del av Kungl. Maj:ts förutnämnda uppdrag den 30 januari 1942 inkommit
med preliminära avtal om förvärv för kronans räkning av fastigheterna
Linneryd Norrgård 25 och 26 ävensom Skillingaryd l83, l95 och l122,
l121 och l387, l148, l161, l168 samt l405 till ett sammanlagt belopp av 150,250
kronor. Avtalen äro slutna under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande
senast den 1 augusti 1942 och innehålla de villkor i övrigt, som framgå av
avtalen. Styrelsen har i skrivelsen anfört, att styrelsen med anledning av
värderingsutlåtandena och med hänsyn till utgången av den expropriation av
mark för utvidgning av skjutfältet, som styrelsen under sistlidna år låtit utföra,
icke ansåge sannolikt, att lägre pris å fastigheterna kunnat erhållas genom
anlitande av expropriationsförfarande.

Beträffande övriga i planen för utvidgningen ingående fastigheter, Linneryd
Norrgård 22 och 23 samt Skillingaryd l214, l225 och l313, hade av anförda
skäl avtal icke träffats. Kostnaderna för förvärv av dessa fastigheter beräknade
fortifikationsstyrelsen till 99,400 kronor. För bestridandet av lagfartsoch
värderingskostnader i samband med ifrågavarande fastighetsförvärv borde
beräknas 500 kronor. T)e sammanlagda kostnaderna för markförvärven uppginge
därför till (150,250 + 99,400 + 500 =) i runt tal 250,000 kronor.

Framställningen avser ytterligare medel till genomförande av den utvidgning
av skjutfältet, vartill 1940 års lagtima riksdag anvisat anslag. Jag vill
erinra, att innevarande års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i pro
positionen 1942: 78 anvisat 56,000 kronor för fullbordande av redan inlett

Departement acliefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

expropriationsfö rf arande i samband med utvidgningen av skjutfältet. Ehuru
jag icke kan undgå att finna merkostnaderna för ifrågavarande markförvärv
betydande, Ilar jag icke ansett mig böra motsätta mig bifall till nu föreliggande
förslag till utvidgningens planenliga genomförande. Mot skäligheten
av de genom de upprättade köpeavtalen bestämda köpeskillingarna
har jag ingen erinran. För samtliga de här ifrågavarande markförvärvens
genomförande torde böra anvisas ett belopp av 250,000 kronor.

Såsom framgår av den till årets riksdag avlåtna propositionen angående förläggningsort
för nytt kårartilleriregemente har fråga uppkommit örn disposition
av ett område invid Karlskoga för användning såsom artilleriskjutfält.
Vid behandlingen av denna fråga, vilken för närvarande befinner
sig under utredning, har inspektören för artilleriet framkastat tanken på
en förflyttning av artilleriskjutskolan från Skillingaryd till det nya skjutfält,
som sålunda eventuellt kan komma till stånd. Oavsett vilket beslut
som i denna fråga kan komma att fattas efter utredningens slutförande, synes
en ytterligare utvidgning av Skillingaryds skjutfält böra företagas på sätt nu
angivits. Detta skjutfält måste nämligen, även om artilleriskjutskolan förflyttas,
användas för försvarsväsendets räkning, närmast såsom skjutfält för
det till Jönköping förlagda artilleriregementet.

15. Utvidgning av artilleriskjutfältet i Boden. Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
har i skrivelse den 1 december 1941 framlagt förslag till förvärv
av mark för utvidgning av Bodens skjutfält ävensom hemställt, att för ändamålet
måtte anvisas ett anslag av 760,000 kronor. Styrelsen har därvid anfört
i huvudsak följande:

Kommendanten i Bodens fästning hade i skrivelse till chefen för armén
den 22 juli 1941 anfört, att det nu befintliga, väster om Lule älv belägna
artilleriskjutfältet i Boden vore alltför litet och icke medgåve skjutning på
större distanser. Utredningar påginge efter flera alternativ för erhållande av
förslag till ett utvidgat artilleriskjutfält, och kommendanten ville för sin del
förorda ett därvid framkommet förslag, som å en skrivelsen bifogad översiktskarta
angivits med alternativ IY och innebure skjutstationers förläggande vid
Bödberget och skjutning i sydvästlig riktning mot Hökvattnet och ^Östersjön.
Det sålunda föreslagna utvidgade skjutfältet bestode till sina inre och
främre delar av kronan redan tillhörig mark, därav den inre delen stöde under
lantförsvarets förvaltning och den främre delen förvaltades av domänstyrelsen,
vilken sistnämnda del vid eventuellt genomförande av förslaget borje
överföras till lantförsvaret. Den mellanliggande delen åter ägdes av enskilda
personer och måste därför av kronan förvärvas.

Fortifikationsstyrelsen har sedan låtit uppdraga åt läns jägmästaren C. Stenborg
i Luleå och distriktslantmätaren N. Johnson i Boden att av det föreslagna
utvidgningsområdet värdera dels det enskilda personer tillhöriga området,
som enligt nämnda översiktskarta vore beläget mellan lantförsvaret
och domänstyrelsen underlydande mark, dels ock, då det under hand upplysts,
att av den mark, som å samma översiktskarta angivits såsom tillhörande
domänstyrelsen, funnes vissa särskilda områden som vore i enskild
ägo, jämväl dessa områden. Värderingsmännen uppskattade omförmälda
mellan lantförsvarets och domänstyrelsens mark belägna område med en
areal av omkring 1,743.55 hektar utgörande delar av Båbäckens, Eriksbergs,

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 43

Långnäs, Mockträsks oell Vändträsks byar tillhörande mark med därå växande
skog och i vissa fall jämväl därå uppförda byggnader till sammanlagt 497,830
kronor.

Vidare hade värderingsmännen värderat de enskilda personer tillhöriga
områden, som vore belägna inom den del av det föreslagna utvidgningsområdet,
som å den insända översiktskartan angivits såsom tillhörande
domänstyrelsen. Dessa områden, vilka utgjordes av fastigheterna Alträsk 32
samt Parktorp l11, l1 och 131 med en sammanlagd areal av 170.8 hektar, hade
jämte därå växande skog och därå uppförda byggnader vid värderingen åsatts
värden örn tillhopa 104,482 kronor 50 öre. Den sålunda värderade, enskilda
personer tillhöriga marken hade alltså uppskattats till tillhopa (497,830 +
104,482: 50 =) 602,312 kronor 50 öre. För eventuellt förvärv av ifrågavarande
markområden syntes, då några förhandlingar härutinnan icke förts med vederbörande
markägare och det vore antagligt, att åtminstone delvis expropriationsförfarande
kunde behöva anlitas för förvärven, böra beräknas, förutom
värderingssumman, 602,312 kronor 50 öre, dels en marginal av cirka 20 procent
å detta belopp, eller 120,462 kronor 50 öre, för betalning av den utöver
värderingssumman eventuellt ökade ersättning, som kronan kunde komma att
behöva utgiva för förvärv av marken, dels ock förslagsvis ett belopp av 10,000
kronor för bestridande av expropriationskostnader m. m. Kostnaderna för
markförvärven syntes således enligt fortifikationsstyrelsens uppfattning böra
beräknas till tillhopa (602,312:50 + 120,462:50 + 10,000--) 732,775 kronor
eller i runt tal 735,000 kronor.

Beträffande därpå den del av det föreslagna utvidgningsområdet, som
stöde under domänstyrelsens förvaltning, hade domänstyrelsen efter förfrågan
i skrivelse den 27 oktober 1941 framhållit, att det ifrågasatta överförandet
för avsett ändamål av omförmälda område skulle vålla betydande
olägenheter, dels emedan området vore behövligt för domänverkets vedleveranser
till Luleå stad, dels ock enär inom området funnes ett flertal på
lång tid upplåtna jordbrukslägenheten

Sedan fortifikationsstyrelsen i anledning härav anmodat kommendanten i
Bodens fästning att till styrelsen inkomma med förslag i ärendet, hade denne
i skrivelse till styrelsen den 24 november 1941 anfört, att domänverkets vedleverans
till Luleå stad icke syntes menligt komma att inskränkas, därest
det fåtaliga antal hektar, varom här vore fråga, överlätes till lantförsvaret,
att de upplåtna, bebyggda jordbrukslägenheterna enligt uppgift från länsjägmästaren
i Norrbottens län utgjordes av högst 6 kronotorp samt att den
omständigheten, att nämnda kronotorp vore upplåtna på lång tid, icke syntes
kommendanten böra utgöra hinder för överförande till lantförsvaret av de
markområden, varå torpen vore belägna.

För egen del ansåge fortifikationsstyrelsen, att, därest i övrigt ej något
funnes att erinra mot godkännande av det av kommendanten framlagda förslaget
till utvidgning av artilleriskjutfältet i Boden, vad domänstyrelsen anfört
i ärendet ej borde utgöra hinder för förslagets genomförande och att
vid sådant förhållande överenskommelse borde av fortifikationsstyrelsen
kunna träffas med nämnda ämbetsverk om lämpliga villkor för ett överförande
till lantförsvarets förvaltning av den del av det föreslagna utvidgningsområdet,
sorn stöde under domänstyrelsens förvaltning. Emellertid syntes det vara
nödvändigt att vid beräknande av det anslagsbelopp, som kunde behöva äskas
för bestridande av uppkommande kostnader för eventuellt genomförande av
den föreslagna skjutfältsutvidgningen, jämväl medtaga erforderligt belopp för
betalning av skälig ersättning till innehavarna av ifrågavarande kronotorp
för avstående av deras nyttjanderätter till torpen. Huru stort belopp, som
härtill kunde erfordras, vöre givetvis svårt att på förhand avgöra. Fortifika -

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

tionsstyrelsen holle före, att ett belopp av förslagsvis 25,000 kronor borde beräknas
för ändamålet.

Slutligen ville fortifikationsstyrelsen meddela, att det av kommendanten i
Bodens fästning för skjutfältsutvidgningen förordade alternativet IV enligt
den hans skrivelse bifogade översiktskartan omfattade, förutom de områden,
vilka i det föregående omnämnts, i områdets sydöstligaste del sjön Holsvattnet
och viss härintill, i huvudsak sydväst örn sjön, belägen mark, som tillhörde
enskilda personer. Dessa områden hade fortifikationsstyrelsen icke låtit
värdera, beroende dels därpå att kommendanten i sin skrivelse icke angivit,
att de behövde förvärvas för skjutfältsutvidgningen, dels ock på att, då å
markområdet sydväst om Holsvattnet enligt under hand erhållen upplysning
vore belägen en hel by, ett förvärv av detta område skulle komma att medföra
betydande kostnader. Angående eventuellt undantagande från utvidgningsförslaget
av området sydväst örn Holsvattnet hade från artilleriinspektionen
meddelats, att, örn så visade sig erforderligt med hänsyn till kostnaderna,
intet vore att erinra mot en minskning av det föreslagna utvidgningsområdet
med detta område, då en sådan minskning icke komme att avsevärt
inskränka skjutmöjligheterna inom det föreslagna området.

Under åberopande av det sålunda anförda uppskattade fortifikationsstyrelsen
medelsbehovet för förvärv av erforderlig mark för utvidgning av
artilleriskjutfältet i Boden till ett belopp av (735,000 + 25,000 =) 760,000
kronor.

Cliefen för armén har i yttrande över framställningen tillstyrkt bifall till
densamma.

I skrivelse den 27 mars 1942 har fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak
följande:

I anledning av det styrelsen lämnade uppdraget den 30 januari 1942 hade
styrelsen uppdragit åt översten G. Ekeroth, som ställts till styrelsens förfogande
för att biträda styrelsen vid uppdragets fullgörande, att på platsen
föra förhandlingar med vederbörande jordägare och, i den mån överenskommelse
därvid kunde uppnås örn skäligt pris, inkomma med av jordägarna
underskrivna förslag till köpeavtal.

Sedan detta uppdrag numera fullgjorts, hade Ekeroth till styrelsen inkommit
med av vederbörande jordägare underskrivna förslag till preliminära
avtal angående köp av i huvudsak afl i utvidgningsförslaget ingående enskild
mark och därvid jämväl överlämnat yttrande jämte ytterligare utredning i
ärendet.

Då gränserna för det föreslagna utvidgningsområdet ursprungligen endast
uppdragits ungefärligt med raka linjer å en översiktskarta samt det vid
sådant förhållande funnits lämpligt, att gränserna något jämkades, så att de,
såvitt möjligt, komme att följa befintliga fastighetsgränser, hade Ekeroth uppgjort
förslag till sålunda ändrade gränser. Dessa nya gränser, vilka å den
till ärendet hörande kartan inritats med blyerts, hade följts vid de av Ekeroth
förda förhandlingarna och i huvudsak vid upprättande av de av jordägarna
underskrivna preliminäravtalen. Utöver dessa mindre ändringar hade Ekeroth
föreslagit, att till prövning måtte upptagas, huruvida icke för minskande av
kostnaderna för markförvärven från utvidgningsförslaget kunde uteslutas två
angivna bebyggda områden, vilkas förvärv beräknades betinga jämförelsevis
stora kostnader och vilka ej syntes honom absolut nödvändiga för skjutfältet.

Vidare hade Ekeroth, då i de i november 1941 upprättade värderingsut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

låtandena endast upptagits klumpsummor för de i utvidgningsområdet ingående
olika byområdena, anmodat vederbörande värderingsman att verkställa
uppdelning av dessa summor å de i byområdena ingående olika fastigheterna
eller fastighetsdelarna och därefter inkomma med uppgift därom.

Slutligen hade även kompletterande uppgifter införskaffats angående mark,
som tidigare icke medtagits vid värderingarna, nämligen dels vissa inägor
inom Mockträsks by jämte därå befintliga lador, dels ock vissa urfjällsängar
ra. m., varjämte särskild värdering verkställts av de vid de olika gårdarna
befintliga byggnaderna.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Av de upprättade förslagen till preliminära köpeavtal hade styrelsen ansett
sig kunna godkänna förslag örn inköp endast av följande fastigheter och fastighetsdelar,
nämligen fastigheten Parktorp ll samt delar av fastigheterna Råbäcken
Östra l21, av Mockträsk l8, av Vändträsk l7, av Långnäs 62, av 615, av
86, av 92 och av 1012 samt av Eriksberg l2, av l4, av l5, av l9 och av l10,
vilka värderats till tillhopa 123,555 kronor, för köpeskillingar å sammanlagt
150,700 kronor. Den ene av värderingsmännen, läns jägmästaren C. Stenborg,
som yttrat sig över de flesta av dessa preliminära köpeavtal, hade förklarat
däri angivna köpeskillingsbelopp godtagbara.

Av de övriga preliminära köpeavtalen borde enligt styrelsens åsikt icke
utan vidare förkastas de som avsåge förvärv av Råbäcken Östra l5, Alträsk 32
och Parktorp ll1 samt delar av Mockträsk l10 och av 35, av Vändträsk l6 och
av l19, av Långnäs 108, av 109 och av 1011 samt av Eriksberg 1° för köpeskillingar
örn tillhopa 280,880 kronor med uppskattningsvärden örn sammanlagt
179,027 kronor. Vid särskild värdering av vissa av dessa fastigheters byggnader
hade dessa åsatts värden örn sammanlagt 36,280 kronor högre belopp
än de värden, varmed byggnaderna inginge i värdesumman 179,027 kronor.
Angående dessa fastigheter och fastighetsdelar borde därest medel bomme att
beviljas för utvidgningsförslagets genomförande, i god tid före den 1 augusti
1942, då avtalens giltighet utginge, dels nya förhandlingar upptagas med
vederbörande jordägare i avsikt att förmå dem att nedsätta sina anspråk, dels
ock vidare utredning verkställas angående skäligheten av de köpeskillingsbelopp,
som sålunda kunde komma att fordras av jordägarna. För förvärv av
fastigheterna och fastighetsdelarna syntes i avbidan på ytterligare utredning
och förhandlingar med jordägarna böra beräknas de av jordägarna fordrade
köpeskillingsbeloppen, tillhopa 280,880 kronor.

För förvärv av fastigheterna Mockträsk l7 och Långträsk 622 samt 3 urfjällsängar
inom Mockträskområdet och urfjällsängar örn tillhopa 12.3 5 hektar
inom Eriksbergsområdet borde i likhet därmed beräknas belopp motsvarande
de av vederbörande markägare avgivna försäljningsanbuden, tillhopa 15,222
kronor.

Återstående i det föreslagna utvidgningsområdet ingående, enskilda personer
tillhöriga fastigheter och fastighetsdelar utgjordes av dels sådana, för
vilka vederbörande jordägare enligt de upprättade preliminära köpeavtalen
begärt köpeskillingar, som styrelsen funnit alltför höga, dels ock sådana, å
vilka försäljningsanbud av olika anledningar ej kunnat erhållas. För förvärv
av dessa syntes, då för förvärven expropriationsförfarande sannolikt måste
anlitas, enligt styrelsens åsikt förslagsvis böra beräknas, förutom de belopp,
vartill de värderats, ytterligare belopp, uppgående till 50 procent av värderingsbeloppet,
då fråga vore örn förvärv av endast en del av en fastighet,
vilken del i de flesta fall utgjorde stamfastighetens huvudsakliga skogstillgång,
och uppgående till 20 procent av värderingsbeloppet, då fråga vore örn

Departements chefen.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

förvärv av hel fastighet eller huvudsaklig del av sådan. I anslutning därtill
beräknade styrelsen för dessa markförvärv tillhopa 444,897 kronor.

Slutligen borde för bestridande av expropriations-, värderings-, lantmäterioch
lagfartskostnader förslagsvis beräknas 20,000 kronor.

Samtliga kostnader för förvärv av de för skjutfältsutvidgningen föreslagna,
enskilda personer tillhöriga markområdena borde således enligt styrelsens
åsikt beräknas till (150,700 + 280,880 + 15,222 + 444,897 + 20,000=) 911,699
eller i runt tal 912,000 kronor.

Detta belopp syntes emellertid kunna minskas, därest, såsom utredningsmannen
ifrågasatt, från utvidgningsförslaget skulle uteslutas två av honom
angivna områden. Av dessa områden utgjordes det ena av inägorna till fastigheten
Vändträsk l17 och det andra av fastigheten Alträsk 32, vilka områden
å den till ärendet hörande kartan utmärkts med streckade blåa linjer. Uteslutande
av det förra området borde föranleda en minskning av kostnader
med 50,000 kronor och uteslutande av det andra området en minskning med
67,000 kronor.

Slutligen finge fortifikationsstyrelsen — under erinran att i utvidgningsområdet
även inginge ett större område, som för närvarande stöde under
domänstyrelsens förvaltning och i förevarande sammanhang föreslagits att
överföras till lantförsvarets förvaltning, samt att å detta område funnes upplåtna
fyra kronotorp, med vilkas innehavare överenskommelse borde träffas
örn inlösen av deras arrenderätter till torpen — anmäla, att förhandlingar förts
med innehavarna av dessa kronotorp och att därvid överenskommelse träffats
med dem örn avstående av deras arrenderätter mot belopp, örn tillhopa 57,000
kronor.

I anslutning därtill hemställde fortifikationsstyrelsen, att vid beräknande
av kostnaderna för skjutfältsutvidgningen måtte medtagas även sistnämnda
belopp, 57,000 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen ger vid handen, att en utvidgning av
artilleriskjutfältet i Boden är erforderlig. Jag finner mig därför böra tillstyrka,
att medel anvisas för inköp av härför behövlig mark. Till det av kommendanten
i Bodens fästning såsom alternativ IV betecknade utvidgningsförslaget
kan jag i huvudsak ansluta mig. I utvidgningsområdet ingår såväl mark
i enskild ägo som mark lydande under domänstyrelsens förvaltning. Jag förutsätter,
att det skall visa sig möjligt för fortifikationsstyrelsen att träffa överenskommelse
med domänstyrelsen örn villkoren för ett överförande av sistnämnda
mark till förvaltning av lantförsvaret. Beslut örn dylikt överförande
torde sedermera, efter framställning från fortifikationsstyrelsen, få meddelas
av Kungl. Majit. För gäldande av ersättningar till arrendatorer av mark,
lydande under domänstyrelsen, för frånträdande av arrende torde medel böra
beräknas i detta sammanhang.

Vid förvärvet av mark i enskild ägo torde, såsom skett vid den i anledning
av beslutet den 30 januari 1942 företagna förnyade utredningen i ärendet, utvidgningsområdets
gränser böra jämkas till närmare överensstämmelse med
befintliga ägogränser. Från förvärvet torde, såsom fortifikationsstyrelsen föreslagit,
utan större olägenhet kunna uteslutas byn Hökvattnet samt fastigheten
Alträsk 32 och inägorna till fastigheten Vändträsk l17.

Beträffande större delen av de i det föreslagna utvidgningsområdet ingå -

Kungl. Majlis proposition nr 285.

ende fastigheterna och fastighetsdelarna föreligga förslag till köpeavtal. Fortifikationsstyrelsen
har ansett, att endast en del av dessa förslag kunna godtagas.
I en del andra fall har styrelsen ansett skäligheten av begärda försäljningspris
kunna ifrågasättas, varför ytterligare prövning av deni borde ske
och försök till sammanjämkningar göras. De i återstående avtalsförslag angivna
försäljningsbeloppen hava ansetts alltför höga. För förvärv av de med
sistnämnda avtalsförslag avsedda fastigheterna och fastighetsdelarna ävensom
av de områden, beträffande vilka försäljningsanbud icke kunnat erhållas, har
fortifikationsstyrelsen ansett expropriationsförfarande bliva nödvändigt. Jag
ansluter mig till de sålunda anförda synpunkterna.

Fortifikationsstyrelsen har beräknat totalkostnaderna för utvidgningens
genomförande enligt styrelsens förslag till (912,000 + 57,000 — 50,000 —-67,000 =) 852,000 kronor. Jag anser mig kunna godtaga dessa kostnadsberäkningar
och beräknar därför för här ifrågavarande ändamål 852,000 kronor.

16. Pansarvärnskanonskjutfält vid Boden. Efter därom av Kungl. Majit i propositionen
1940 IJ: 38 framlagt förslag anvisade riksdagen å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 150,000 kronor till
pansarvärnskanonskjutfält vid Boden. Av detta belopp voro 25,000 kronor
avsedda för fältets iordningsställande.

Av det vid nämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
(punkten 8) framgår bland annat, att det för skjutfältet avsedda området hade
en areal av 847.7 5 hektar, att ägarna av i området ingående fastigheter och
fastighetsdelar avgivit anbud å försäljning av desamma till kronan, gällande
till den 1 december 1940, att fem av anbudssummorna, tillhopa uppgående till
94,898 kronor, vore godtagbara samt att för förvärv av övrig mark, värderad
till 18,510 kronor, expropriationsförfarande syntes få tillgripas.

I sin skrivelse den 11 september 1941 rörande lantförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen anfört bland annat följande:

Sedan nämnda anslag ställts till fortifikationsstyrelsens förfogande, hade
förhandlingar med markägarna örn inköp av de områden, beträffande vilka
godtagbara anbud tidigare avgivits, omedelbart inletts. Det hade emellertid
då visat sig, att samtliga fastighetsägare med undantag av en vägrat vidbliva
de år 1939 avgivna anbuden, därvid de hänvisat till den avsevärda stegring
av fastighetspriserna, som förekommit efter tiden för anbudets avgivande,
samt ägaren av det största markområdet jämväl till efter anbudets avgivande
inträffade förändrade beskattningsförhållanden. Förnyade förhandlingar med
fastighetsägarna hade givit enahanda resultat.

För genomförande av markförvärvet återstode nu endast anlitande av expropriationsförfarande.
Förberedande åtgärder för framställning till Kungl.
Majit om tillstånd härtill skulle med det snaraste vara slutförda.

Redan den omständigheten, att en avsevärd stegring av fastighetspriserna
faktiskt ägt rum sedan hösten 1939, gjorde det enligt arméförvaltningens åsikt
sannolikt, att de för markförvärvet anslagna medlen icke komme att vara tillräckliga
för förvärvets genomförande. Då härtill komme den ytterligare förhöjning
av priserna, varmed man måste räkna vid expropriation, och de kostnader,
som själva expropriationsförfarandet medförde, vore det synnerligen
antagligt, att ytterligare medel behövdes för förvärv av don mark, som ur -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

sprungligen beräknats erforderlig för pansarvärnsskjutfältet vid Boden. Huru
stort belopp, som för ändamålet ytterligare bleve erforderligt, kunde ännu ej
beräknas.

Kommendanten i Bodens fästning hade väckt fråga örn att det planerade
pansarvärnsskjutfältet borde utvidgas utöver den ursprungliga planen, varigenom
fältet skulle bliva användbart jämväl för vissa luftvärnsskjutningar,
vilka för närvarande bedreves vid Brändön i trakten av Luleå.

Med anledning härav hade arméförvaltningen för avsikt att utreda frågan
örn utvidgning av det planerade pansarvärnsskjutfältet vid Boden samt att,
sedan utredningen slutförts och jämväl ökningen av kostnaderna för förvärv
av det ursprungligen för skjutfält avsedda markområdet kunnat närmare beräknas,
till Kungl. Majit inkomma med förslag i ärendet.

Sedan arméförvaltningens fortifikationsstyrelse begärt tillstånd till expropriation
av den del av det med förenämnda anslag avsedda markområdet,
som icke kunnat förvärvas genom frivillig överenskommelse, har styrelsen i
skrivelse den 19 december 1941, på de skäl, som arméförvaltningen härutinnan
anfört, hemställt örn anvisande av det ytterligare belopp, 75,000 kronor, som
av styrelsen numera beräknades erforderligt för genomförande av det beslutade
markförvärvet.

Chefen för armén har i yttrande tillstyrkt bifall till denna framställning.

Fortifikationsstyrelsen har vidare i skrivelse den 1 december 1941 inkommit
med utredning beträffande förslaget örn förvärv av ytterligare mark
för pansarvärnskanonskjutfältet i Boden och därvid anfört i huvudsak
följande:

Det föreslagna utvidgningsområdet vore beläget i huvudsak norr örn det
ursprungligen planerade skjutfältet samt mellan detta och sjön Krokträsket.
Av området ägdes en mindre del, som vore belägen längst åt öster, av kronan
och stöde under domänstyrelsens förvaltning, och av återstoden ägdes den
västra delen, innehållande i areal tillhopa cirka 154.15 hektar, av enskilda
personer och den återstående, mellersta delen, innehållande i areal cirka 166.8 5
hektar, av Luleå stad. De kronan ej tillhöriga områdena hade värderats av
läns jägmästaren C. Stenborg i Luleå och därvid enligt ett av honom upprättat
värderingsinstrument jämte tillhörande karta uppskattats, det enskilda
personer tillhöriga området till tillhopa 45,024 kronor och det Luleå stad tillhöriga
området till 32,741 kronor eller till sammanlagt 77,765 kronor. För
eventuellt förvärv av det enskilda personer tillhöriga området syntes, med
hänsyn till att expropriationsförfarande kunde komma att behöva anlitas,
kostnaderna böra beräknas till sammanlagt 60,024 kronor. För ett förvärv
av det Luleå stad tillhöriga området syntes ej behöva beräknas högre belopp
än värderingsbeloppet. Totalkostnaderna för ett förvärv av dessa två områden
syntes därför böra beräknas till i runt tal 93,000 kronor.

Med anledning av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen att för
ändamålet måtte anvisas 93,000 kronor.

I skrivelse den 3 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen gjort framställning
örn överförande av det i det föregående omnämnda, under domänstyrelsen
lydande markområdet till lantförsvarets förvaltning. Fortifikationsstyrelsen
har därvid anfört i huvudsak följande:

Kungl. Majlis proposition nr 285.

Domänstyrelsen hade på förfrågan meddelat, att styrelsen icke hade något
att erinra mot överförande av ifrågavarande område, vilket utgjorde del av
kronoparken Ljusåtrakten, skifte lil, i Överluleå socken, från domänverkets
till lantförsvarets förvaltning under villkor, att fortifikationsstyrelsen ombesörjde
och bekostade områdets avstyckning, därest sådan funnes erforderlig.
Domänstyrelsen hade vidare i sin skrivelse framhållit, att i samband med
överflyttningen föreskrift borde lämnas örn nedskrivning av statens domäners
fond med ett belopp, motsvarande så stor del av det för hela kronoparken
Ljusåtrakten bokförda värdet, som belöpte å det särskilda taxeringsvärde,
som kunde komma att åsättas det överförda området.

Med anledning av vad sålunda förekommit hemställde fortifikationsstyrelsen
att, för den händelse medel komme att anvisas för genomförande av
den av fortifikationsstyrelsen föreslagna utvidgningen av pansarvärnskanonskjutfältet
vid Boden, Kungl. Majit ville föreskriva, att förvaltningen av det
område av kronoparken Ljusåtrakten i Överluleå socken av Norrbottens län,
vilket närmare angivits å en fortifikationsstyrelsens skrivelse den 1 december

1941 bifogad karta, skulle överflyttas från domänverkets till lantförsvarets förvaltning
samt meddela föreskrift om nedskrivning av statens domäners fond.

Fortifikationsstyrelsen har förklarat sig förutsätta, att de medel, som
kunde komma att anvisas för pansarvärnskanonskjutfältets utvidgning, måtte
få tagas i anspråk jämväl för bestridande av kostnaderna för eventuellt ifrågakommande
avstyckning av området.

Sedan Kungl. Majit genom förut omförmälda beslut den 30 januari 1942
uppdragit åt fortifikationsstyrelsen att förhandla om förvärv av viss del av
här ifrågavarande mark, har fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 20 mars

1942 inkommit med ytterligare utredning i ärendet. Styrelsen har i skrivelsen
anfört i huvudsak följande:

Enligt Kungl. Majits uppdrag skulle förhandlingarna rörande förvärv av
den del av det föreslagna utvidgningsområdet, som icke ägdes av kronan, avse
endast det omedelbart sydväst om sjön Krokträsket samt mellan denna och
det ursprungligen planerade skjutfältet belägna området, vilket, närmare
angivet å en till ärendet hörande karta och utgörande cirka 166.8 5 hektar av
fastigheten Rörudden l8 i Överluleå socken, vid värdering uppskattats till
32,741 kronor. Nämnda område ägdes icke, såsom tidigare av misstag uppgivits,
av Luleå stad utan av Överluleå kommun.

Sedan förhandlingar angående förvärv av ifrågavarande område ägt rum
med Överluleå kommuns kommunalnämnd, hade nämnden, vilken med stöd
av nu rådande virkespriser och de priser, som kronan vid frivillig överenskommelse
betalat vid inköp av närbelägen mark för annat ändamål, åsatt förevarande
område ett pris av 250 kronor per hektar för mark utan skog och ett
pris av 500 kronor för mark med skog, förklarat sig icke vilja försälja området
men erbjudit sig att genom ägoutbyte mot del av den vid Krokträskets
västra sida belägna kronoparken avstå detsamma till kronan.

Fortifikationsstyrelsen, som funne de av kommunalnämnden åsätta prisen
orimligt högt tilitagna, särskilt i betraktande av att kommunen för något
mer lin tio är sedan förvärvat hela hemmanet Rörudden l3 för endast 11,000
kronor, ansåge sig ej kunna bedöma, örn ifrågavarande område kunde förvärvas
genom det av kommunalnämnden föreslagna ägoutbytet. Styrelsen
finge föreslå, att, därest för förvärv av området expropriationsförfarande
skulle anlitas, för beräknande av för ändamålet erforderligt anslag till värde Bihantj

lill riksdagens protokoll lil 12. / sami. AV 28-r). 1000 is 4

Kungl. Maj.ts proposition nr 285.

ringssumman 32,741 kronor måtte läggas förslagsvis dels en marginal av 20
procent å detta belopp eller 6,548 kronor, dels ock ett belopp av 2,000 kronor
för bestridande av med expropriationsförfarandet förenade kostnader, varigenom
hela det erforderliga beloppet bomme att uppgå till (32,741 + 6,548
+ 2,000=) 41,289 kronor, eller i runt tal 41,500 kronor.

Domänstyrelsen bar i utlåtande den 8 april 1942 bestämt avstyrkt Överluleå
kommunalnämnds förslag, att den till förvärv föreslagna delen av fastigheten
Rörudden l8 skulle utbytas mot domänfonden tillhörig fastighet.

Departements- Förevarande framställningar avse dels ytterligare medel för genomförande
chefen. av förvärvet av den mark, som avsågs med det av 1940 års urtima riksdag
anvisade anslaget å 150,000 kronor till pansarvärnskanonskjutfält vid Boden,
dels ock medel till utvidgning av det beslutade skjutfältet för att göra det
användbart jämväl för vissa luftvärnsskjutningar.

Till grund för beräkningen av kostnaderna för förvärv av mark till det
ursprungligen planerade skjutfältet lågo av vederbörande markägare avgivna
försäljningsanbud. Sedan det emellertid visat sig, att vissa markägare icke
velat vidbliva anbuden, måste expropriation tillgripas. De härigenom och på
grund av fastighetsprisernas stegring uppkommande merkostnaderna beräknas
av fortifikationsstyrelsen till 75,000 kronor. Då merkostnader för förvärvets
genomförande synas oundvikliga och då intet synes vara att erinra mot fortifikationsstyrelsens
beräkningar därav, finner jag mig böra tillstyrka, att ett
belopp om 75,000 kronor anvisas för bestridandet av dessa merkostnader.

Jämväl förslaget att förvärva ytterligare mark för utvidgning av det ursprungligen
planerade skjutfältet finner jag mig kunna biträda, Utvidgningen
torde dock lämpligen böra begränsas till att omfatta dels den i det föregående
omnämnda delen av kronoparken Ljusåtrakten, dels ock det tidigare närmare
angivna markområde örn cirka 166.8 5 hektar, som enligt vad utredningen numera
givit vid handen tillhör Överluleå kommun. Det torde fa ankomma på
Kungl. Maj:t att, efter förslag av domänstyrelsen och fortifikationsstyrelsen,
meddela beslut om överflyttande till lantförsvarets förvaltning av nämnda
under domänstyrelsen lydande område samt örn villkoren härför. Då frivillig
överenskommelse på för kronan antagbara villkor icke synes kunna träffas
örn förvärv av det kommunen tillhöriga området, torde det bliva nödvändigt
att tillgripa expropriationsförfarande. Mot det av fortifikationsstyrelsen
under sådan förutsättning såsom erforderligt beräknade beloppet, 41,500
kronor, har jag intet att erinra. Jag föreslår fördenskull, att för de här ifrågavarande
ändamålen måtte anvisas ett belopp av (75,000 + 41,500=) 116,500
kronor.

I det följande under avdelning B har jag för avsikt att föreslå anvisande
av medel för iordningställande av det utvidgade skjutfältet.

17. Utvidgning av Karlsborgs skjutfält. I skrivelse den 6 december 1941 har
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse hemställt örn anslag för budgetåret
1942/43 med 141,500 kronor till förvärv av mark för utvidgning av Karlsborg»
skjutfält. Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

I anslutning till en framställning från Karlsborgs kommun örn överlåtelse
till kommunen för bostadsbebyggelse av visst område av den kronan tillhöriga,
av Karlsborgs garnison som övningsterräng disponerade så kallade
Norra skogen vid Karlsborg, hade platsbefälhavaren i Karlsborg i skrivelser
till fortifikationsstyrelsen anfört, att en dylik överlåtelse jämte upplåtelse av
ytterligare ett markområde i Norra skogen för uppförande av bostadshus åt
personal vid Västgöta flygflottilj m. m. nästan helt skulle beröva Norra skogen
dess värde som övningsterräng. Hedan den omständigheten att vissa andra
anläggningar under senare år uppförts inom området hade, framhölle platsbefälhavaren,
i hög grad beskurit möjligheterna att använda detsamma för
garnisonens övningar. Dessa, förlädes numera i stället till skjutfältet, det så
kallade Hammarnäsblocket. Detta område, som för övningar och skjutningar
disponerades av Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente, Andra intendenturkompaniet,
Västgöta flygflottilj, Karlsborgs ammunitionsfabrik och Karlsborgs
tygstation, hade emellertid visat sig otillräckligt. För tillgodoseende
av garnisonens behov av övningsterräng föresloges till förvärv ett i anslutning
till Hammarnäsblocket beläget, å karta närmare angivet område.

I annat sammanhang hade platsbefälhavaren därjämte framhållit, att en
utvidgning av skjutfältet i och för sig vore nödvändig för tillgodoseende av
det ökade behovet av terräng vid fältskjutning och skjutning med pansarvärnskanoner.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen hade chefen för armén meddelat, att
han på de av platsbefälhavaren anförda skälen tillstyrkte den föreslagna utvidgningen
av Hammarnäsblocket.

Det av platsbefälhavaren till förvärv föreslagna området hade rekognoscerats
av fortifikationsstyrelsens biträdande domänofficer, som vid besök på
platsen funnit detsamma böra avgränsas på sätt närmare framginge av en av
honom upprättad karta. Från det ursprungliga förslaget hade bland annat
uteslutits några bebyggda och delvis väl kultiverade markområden, vilkas
förvärvande skulle betingat allt för höga kostnader. Platsbefälhavaren hade
förklarat sig icke hava något att erinra mot den nya gränsdragningen, vilken
syntes väl motiverad ur ekonomisk synpunkt och icke i högre grad inverka
på områdets användbarhet som skjut- och övningsfält.

Det sålunda avgränsade markområdet hade en areal örn cirka 251.so hektar,
fördelade på 48 fastigheter och fastighetsdelar. Området hade värderats,
odlad jord och betesmarker av jordbrukskonsulenten A. Bååthe i Skara samt
skogsmark och impediment av jägmästaren W. Söderström, Granvik. Av ett
av Bååthe upprättat värderingsinstrument framginge, att den av honom
värderade marken hade en areal av 17.2 1 hektar och till större delen utgjordes
av i allmänhet dåligt kultiverade betesmarker, medan resten bestode av
mindre god åkerjord. Marken hade efter ett medelvärde av cirka 740 kronor
per hektar åsatts ett sammanlagt värde av 12,740 kronor, vari jämväl inginge
värdet av några i mindre gott stånd varande byggnader. Den av Söderström
verkställda värderingen hade utförts som en okulär överslagsvärdering av
det till förvärv föreslagna området, grundad på ungefärliga arealer, okuläruppskattade
virkesbelopp per hektar och approximativt beräknade rotvärden
per kubikmeter. Av det upprättade värderingsinstrumentet framginge, att
området inrymde skogsmark med skog, tillhopa cirka 180.7 r> hektar, till ett
värde av cirka 95,918 kronor. Medelvärdet per hektar bleve således omkring
530 kronor. Härtill kommo cirka 53.81 hektar impediment med ett värde av
omkring 1,662 kronor. Skogsmark med skog samt impediment hade följaktligen
ett sammanlagt värde av 97,580 kronor.

Beträffande kostnaderna för ifrågavarande markförvärv hade biträdande
domänofficeren framhållit bland annat, att ägaren av den största i området

Kungl. Majlis proposition nr 285.

ingående fastigheten, omfattade ungefär en tredjedel av områdets areal, bestämt
vägrat medverka till en frivillig försäljning av densamma. Därjämte
vore till följd av ett flertal sämjedelningar av jorden äganderättsförhållandena
beträffande ett stort antal fastigheter så komplicerade, att en uppgörelse med
de enskilda fastighetsägarna skulle komma att bereda mycket stora svårigheter.
Då man sålunda finge räkna med att expropriation måste tillgripas,
borde vid en beräkning av kostnaderna för markområdets förvärvande till
områdets sammanlagda värde (12,740 + 97,580 =) 110,320 kronor läggas förslagsvis
25 procent av detsamma eller 27,580 kronor. Kostnaderna för själva
markförvärvet kunde alltså beräknas till 137,900 kronor. Härtill kouime kostnaderna
för expropriationsförfarandet, vilka skäligen borde uppskattas till
3,600 kronor. De sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande markförvärv
kunde sålunda beräknas till 141,500 kronor.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört följande.

Den militära sakkunskapen hade vitsordat nödvändigheten av Hammar;
näsblockets föreslagna utvidgning. Redan den nu befintliga bebyggelsen i
Norra skogen hade i mycket hög grad beskurit övningsmöjligheterna i nämnda
terräng. Sedan visst område i Norra skogen numera upplåtits för bostadsbebyggelse
åt personal vid Västgöta flygflottilj, hade Norra skogen praktiskt
taget mist sin betydelse som övningsområde. Vare sig Karlsborgs kommuns
framställning örn överlåtelse av mark inom nämnda område vunne bifall eller
icke, måste sålunda de till Karlsborg förlagda förbandens övningar nästan
uteslutande förläggas till skjutfältet, det s. k. Hammarnäsblocket. Såsom i
det föregående angivits hade det emellertid till följd av den utökade och
intensifierade utbildningen inom skilda militära områden visat sig svårt att
här tillgodose de olika förbandens och anstalternas behov av nödigt utrymme
för övningar och prov. Behovet av skjutfältets utvidgning finge därför anses
utomordentligt starkt. Fortifikationsstyrelsen funne det till förvärv föreslagna
området, som läge i direkt anslutning till den nu disponerade övningsterrängen,
synnerligen lämpligt för ändamålet. Mot de angivna kostnadsberäkningarna
hade fortifikationsstyrelsen intet att erinra.

Medelsbehovet för ifrågavarande markförvärv beräknades alltså av fortifikationsstyrelsen
till 141,500 kronor.

Chefen för armén har i avgivet yttrande tillstyrkt styrelsens förslag.

Sedan i anledning av det fortifikationsstyrelsen lämnade uppdraget den
30 januari 1942 förhandlingar förts med ägare till fastigheter, som inginge
i det markområde, som föreslagits skola förvärvas, har fortifikationsstyrelsen
med skrivelse den 31 mars 1942 ingivit upprättade köpehandlingar. I skrivelsen
har fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Av det i fortifikationsstyrelsens skrivelse den 6 december 1941 till förvärv
föreslagna, å en denna skrivelse bifogad karta med heldragen grön linje utmärkta
markområdet hade avtal träffats om förvärv för kronans räkning av
fastigheten Perstorp Stora l13, del av fastigheten Perstorp 51 samt delar av
fastigheterna Perstorp Stora l8 och Perstorp Stora 61. Då ägarna av de båda
sistnämnda fastigheterna som villkor för försäljning stipulerat, att jämväl
fastigheternas närmast väster örn landsvägen Karlsborg—Askersund belägna
markområden inköptes, hade därjämte nämnda områden inbegripits i förvärvet.
Områdena syntes enligt vad som upplysts lämpa sig väl för intagande
av utgångslägen vid fälttjänstövningar.

Vid fortsatta förhandlingar med ägarna av övriga till inköp föreslagna
markområden hade svårigheter yppat sig för förvärvets genomförande. Ägande -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

rättsförhållandena beträffande ett stort antal fastigheter vore oklara, varför
anbud om försäljning icke kunnat erhållas. Då anbud i några fall kunnat avgivas,
hade de icke varit antagbara.

Sedan platsbefälhavaren i Karlsborg under hand informerats örn nämnda
förhållanden, hade platsbefälhavaren, med instämmande av tjänstförrättande
inspektören för artilleriet, i skrivelse till fortifikationsstyrelsen framhållit,
att han ansåge oundgängligen nödvändigt, att de på kartan med nr 5 b, 6, 7,
8 och 9 betecknade ägofigurerna eller delar av fastigheterna Svanvik l67, 1 64,
l144, l73 och l74 förvärvades samt att i övrigt frågan om skjutfältets utvidgning
syntes kunna lösas, därest fastigheterna Perstorps Stora l8 och l13 samt
de i det föregående angivna delarna av fastigheterna Perstorp 51 och Perstorp
Stora 61 inköptes.

Med anledning därav hade med ägarna till de kring Stora Ternsjön belägna
delarna av fastigheterna Svanvik l67, l64, l144, l73 och l74 förhandlingar inletts,
varvid avtal örn fastigheternas försäljning till kronön i samtliga fall kunnat
träffas. Därjämte hade ägaren av ägofiguren nr 8 a eller del av 107/672 mantal
Svanvik avgivit anbud örn fastighetens försäljning. Anbudet syntes fortifikationsstyrelsen
antagbart och styrelsen avsåge att snarast möjligt träffa avtal
om fastighetsdelens förvärv.

Beträffande skäligheten av köpesummorna för de olika markområdena
m. m. hänvisade fortifikationsstyrelsen till en handlingarna i ärendet bifogad
promemoria den 31 mars 1942.

Styrelsen har slutligen framhållit, att den sammanlagda köpesumman för
de markområden, med en areal av tillhopa omkring 185 hektar, beträffande
vilka avtal upprättats eller anbud avgivits, uppginge till 149,450 kronor. Det
av fortifikationsstyrelsen för markförvärvets genomförande tidigare beräknade
beloppet, 141,500 kronor, komme följaktligen icke att förslå. För genomförande
av nu ifrågavarande markförvärv torde ett belopp av 153,000 kronor
böra beräknas, däri inräknat avstyckningskostnader m. m.

Föreliggande förslag till utvidgning av Karlsborgs fält kan jag biträda. De
ingångna köpeavtaleir synas kunna godkännas. Mot fortifikationsstyrelsens
beräkningar av kostnaderna i övrigt synes intet vara att erinra, varför till
ifrågavarande ändamål torde böra anvisas 153,000 kronor.

18. Vissa anläggningar i Karlsborg. Efter av Kungl. Majit i 1941 års statsverkspropqsition
(kapitalbudgeten, bilaga 1 sid. 18) framlagt förslag anvisade riksdagen
ett reservationsanslag av 6,200 kronor för förvärv av mark för vissa anläggningar
i Karlsborg. Ärendet var av den natur, att närmare redogörelse
därför icke lämnades till statsrådsprotokollet. Upplysningar i ärendet funnos
att inhämta i do handlingar, som överlämnades till riksdagens vederbörande
utskott.

I sin skrivelse den 11 september 1941 angående lantförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen hemställt örn anslag med 9,500
kronor för förvärvande av ytterligare mark för ifrågavarande ändamål och därvid
anfört i huvudsak följande:

Med anlitande av de av 1941 års riksdag anvisade medlen hade för en köpeskilling
av 6,015 kronor inköpts det för ifrågavarande anläggningar avsedda
området, innehållande i areal 2.ooso hektar.

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Enligt vad till fortifikationsstyrelsen anmälts, hade emellertid området
visat sig otillräckligt och behov av disposition av ytterligare mark för fullständigande
av ifrågavarande anläggningar och för användning av desamma
gjort sig gällande. Platsbefälhavaren i Karlsborg hade därför för ändamålet
tagit i anspråk ytterligare tre områden, ett beläget utmed det tidigare förvärvade
områdets västra gräns, innehållande i areal cirka 2,500 kvadratmeter
och å en till ärendet hörande karta betecknat med bokstaven B, och de två
andra, belägna 100—150 meter söder örn nämnda område, omfattande en areal
av tillhopa cirka 1,400 kvadratmeter och å samma karta betecknade med bokstäverna
P och G. Området B hade av platsbefälhavaren arrenderats av markägarna,
under det att han jämlikt rekvisitionslagen hos länsstyrelsen i Skaraborgs
län rekvirerat nyttjanderätten till områdena F och G.

Enligt ett till fortifikationsstyrelsen insänt protokoll hade lokala värderingsnämnden
i Skaraborgs län, som av länsstyrelsen i länet erhållit uppdrag
att bestämma den avgift, som skäligen borde tillkomma markägarna för den
av platsbefälhavaren rekvirerade nyttjanderätten till omförmälda områden F
och G, dels under hänsynstagande till för markägarna av rekvisitionen föranledda
stora olägenheter bestämt nämnda avgift jämte däri inberäknad ersättning
för rätt att använda väg till områdena till 12 öre per kvadratmeter
och år, dels ock i samband därmed uttalat, att det — såsom för kronan förmånligt
och för undvikande av mycket avsevärda olägenheter för markägarna
— syntes nämnden lämpligt, att kronan med äganderätt förvärvade, förutom
ovan nämnda tre områden, som platsbefälhavaren redan tagit i anspråk, ytterligare
tre områden av ovan omförmälda fastighet, å förenämnda karta betecknade
med bokstäverna A, C och D. För ett förvärv för kronans räkning av
nyssnämnda sex områden, B, F, G, A, C och D, vilka omfattade en areal av
tillhopa cirka 4 hektar, föresloge nämnden ett pris av 2,000 kronor per hektar.

Platsbefälhavaren, som i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 20 maj
1941 förordat förvärv för kronans räkning av områdena B, F, G och A, hade
på därom av fortifikationsstyrelsen gjord förfrågan upplyst, att området A,
som tidigare icke av honom tagits i anspråk, vore för kronan erforderligt för
vissa närmare angivna ändamål.

På förfrågan hade markägarna förklarat, att de vore villiga att till kronan
försälja de av lokala värderingsnämnden till inköp av kronan föreslagna områdena
och därvid godtaga det av nämnden åsätta försäljningspriset, 2,000
kronor per hektar. X anslutning härtill hade anbud av dem avgivits, vilket vore
gällande till den 1 juli 1942. Vidare hade markägarna förklarat, att de, örn
kronan endast önskade förvärva de av platsbefälhavaren till förvärv enligt
ovan förordade områdena, omfattande en areal av cirka 2Vs hektar, för dessa
fordrade ett försäljningspris av 3,000 kronor per hektar.

Vidare hade tjänstförrättande platsbefälhavaren i skrivelse till fortifikationsstyrelsen
den 18 augusti 1941 beträffande disposition av områdena C och
D anfört, att det vöre förenat med stora fördelar att för utbildning i exercis
till fots få disponera områdena C och D. Då det således ur utbildnings- och
övningssynpunkt syntes önskvärt, att kronan förvärvade områdena C och D,
samt ett inköp av dem i förening med områdena B, F. G och A enligt markägarnas
därå avgivna försäljningsanbud syntes ekonomiskt fördelaktigt, föresloge
tjänstförrättande platsbefälhavaren, att samtliga sex områden av kronan
inköptes.

Vid insändande till fortifikationsstyrelsen av sistnämnda skrivelse hade
chefen för tredje arméfördelningen tillstyrkt däri gjorda framställning.

Slutligen hade i avgivet yttrande fortifikationsstvrelsens domänofficer, som
likaledes ansåge lämpligt, att kronan i detta sammanhang förvärvade samtliga
ovan nämnda sex områden B, F, G, A, C och D, tillstyrkt att dessa av kronan

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 55

inköptes enligt det av markägarna därå avgivna försäljningsanbudet efter ett
pris av 2,000 kronor per hektar, vilket pris domänofficeren funne skäligt.

För egen del ansåge arméförvaltningen, att för fullständigande av ifrågavarande
anläggningar och för erhållande av övningsterräng vid anläggningarna,
behov förelåge att för kronans räkning förvärva viss intill det
tidigare inköpta området gränsande mark. Denna mark ansåge ämbetsverket
böra avgränsas så som tjänstförrättande platsbefälhavaren i Karlsborg i
sin skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 18 augusti 1941 föreslagit och
således omfatta områdena B, F, G, A, C och D enligt i ärendet företedd
karta med en areal av tillhopa cirka 4 hektar. Det av markägarna för områdena
fordrade priset, 2,000 kronor per hektar, ansåge arméförvaltningen skäligt.

För förvärv av områdena syntes med hänsyn därtill, att arealen av desamma
för närvarande endast kunde angivas ungefärligt, böra beräknas ett belopp
av förslagsvis 9,000 kronor. Härtill borde för bestridande av avstyckningsoch
lagfartskostnader läggas ett belopp av förslagsvis 500 kronor. För det
ifrågasatta markförvärvet syntes således ett anslag å 9,500 kronor vara erforderligt.

Till fullgörande i ifrågavarande del av förenämnda uppdrag den 30
januari 1942 har fortifikationsstyrelsen med skrivelse den 27 mars 1942 ingivit
ett den 25 februari och den 27 mars 1942 dagtecknat köpekontrakt,
varigenom Erik Jansson och hans hustru Margareta Jansson till kronan,
med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 juli 1942, sålt de
tidigare i ärendet omförmälda, med A, B, C, D, F och G betecknade områdena,
utgörande omkring 4 hektar av fastigheten Vs mantal Gräshult nr 2
i Mölltorps socken av Skaraborgs län för en köpeskilling av 2,000 kronor för
hektar.

För egen del finner jag icke anledning till erinran mot arméförvaltningens Departementsförslag.
För ändamålet torde i enlighet med arméförvaltningens beräkningar chefen.
böra avses 9,500 kronor. Jag vill fästa uppmärksamheten på att föreliggande
köpeavtal är gällande till den 1 juli 1942 och att förvärvet följaktligen bör
dessförinnan komma till stånd.

19. Skjutplats för luftvärnsartilleriet vid Väddö m. m. I sin skrivelse den 27 september
1939 med framställning rörande lantförsvarets medelsbehov för
budgetåret 1940/41 beräknade arméförvaltningen visst belopp för förvärv av
skjutplats för luftvärnsartilleriet vid Väddö ävensom för anläggande av erforderliga
vägar. I anslutning härtill överlämnade arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
med skrivelse den 17 oktober 1939 i ärendet verkställd utredning
samt äskade medel för ändamålet med 511,000 kronor, varav å väganläggningar
belöpte 110,000 kronor.

Av utredningen må här anföras följande:

Sedan tjänstförrättande chefen för armén uppdragit åt inspektören för
artilleriet att utreda frågan om lämplig plats för Östgöta luftvärnsregementes
skjutningar, anförde inspektören i skrivelse till chefen för armén den 14 juli
1938 bland annat följande:

Kungl. Majlis proposition nr 285.

Varken Karlsborg eller Hästholmen lämpade sig för luftvärnsskjritning
med 7 cm-kanoner, emedan Vättern vöre för smal för att medgiva skarpskjutning
med högsta laddning till dessa kanoner. Det vore oavvisligen nödvändigt
att under utbildningens senare skeden anordna skjutningar med högsta laddningar.
Åtgärder borde sålunda snarast vidtagas för att åt luftvärnsartilleriet
förvärva åtminstone en, helst två skjutplatser, från vilka luftvärnsskjutning
med högsta laddning kunde äga rum. Dessa skjutplatser måste med nödvändighet
förläggas till kusten. Lämpliga platser för ändamålet vore Väddö och
ett område i trakten av Halmstad. Då man med en viss sannolikhet kunde
räkna med att ett luftvärnsdetachement skulle komma att förläggas till
Stockholm, borde detta medföra, att en skjutplats anordnades i Stockholms
närhet. Även ur denna synpunkt vore Väddöområdet lämpligt som
skjutplats. I bilaga till inspektörens för artilleriet skrivelse föreslogs på
angivna skäl, att visst närmare angivet område borde för ändamålet förvärvas.

Efter utredning på platsen anmälde domänofficeren hos arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse i en den 28 september 1939 dagtecknad promemoria, att
ifrågavarande område utgjordes av en 4 kilometer lång strandremsa vid
Ålandshav med bakomliggande skogs- och ängsmarker. Området hade av
domänofficeren avgränsats på sätt en promemorian bifogad karta utvisade
och hade enligt en av domänofficeren och jägmästaren G. Kinnman gjord
värdering en areal av cirka 221 hektar med ett uppskattat värde av 370,000
kronor.

I sina medelsäskanden för budgetåret 1941/42 gjorde arméförvaltningen
därefter förnyad framställning i ämnet.

Dessa framställningar hava icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I sin förenämnda skrivelse den 11 september 1941 har nu arméförvaltningen
ånyo anmält ifrågavarande anslagsbehov och därvid under hänvisning till
tidigare förebringad utredning i ärendet ytterligare anfört bland annat
följande:

I skrivelse till inspektören för artilleriet den 21 november 1940 hade
chefen för luftvärnsutbildningscentralen framhållit, att ett förvärv av mark
för skjutplats vid Väddö med hänsyn till de dyrbara anläggningar, som utförts
på platsen, förr eller senare syntes bliva ofrånkomligt. Det kunde befaras,
att dröjsmål med förvärv av erforderlig mark skulle komma att medföra ökade
priser på densamma. För utbyggande i ett sammanhang av skjutplatsen,
vilket bleve ekonomiskt mest fördelaktigt, vore det av vikt, att skjutplatsens
slutliga utsträckning fastsloges.

Även tjänstförrättande inspektören för artilleriet hade understrukit, att
mark för skjutplats med det snaraste borde inköpas med hänsyn till att
behovet av skjutplatsen komme att bliva permanent ävensom med hänsyn till
värdet av de anläggningar, som uppförts på platsen.

På anmodan av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse hade styrelsens
domänofficer i samförstånd med divisionschefen vid Östgöta luftvärnsregementes
Stockholmsdetachement företagit kompletterande utredning vid Väddö
skjutplats och därvid med jämkning av tidigare förslag avgränsat det till förvärv
föreslagna området.

Av ett av jägmästaren Kinnman upprättat värderingsinstrument framginge,
att det av domänofficeren till förvärv föreslagna området utgjorde delar av
hemmanen Senneby, Näs västra och Näs östra i Väddö socken, att hela området
befunnits innehålla i areal tillhopa 295.89 hektar samt att området vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

den verkställda värderingen, därvid varje fastighet eller fastighetsdel värderats
särskilt, beräknats hava ett värde av 466,730 kronor, i vilken summa jämväl
inginge värdet av sommarbostäder belägna på det till inköp föreslagna
området.

I en i ärendet avgiven promemoria hade fortifikationsstyrelsens domänofficer
anfort, att till nämnda värderingssumma, mot vilken intet vore att
erinra, syntes böra läggas 8,000 kronor för utrednings- och avstyckningskostnader
m. m. Den sammanlagda kostnaden för förvärvet bleve alltså 474,730
kronor eller i runt tal 475,000 kronor. Med hänsyn till att expropriationsförfarande
eventuellt finge tillgripas, borde värderingssumman ökas med omkring
20 procent eller omkring 90,000 kronor. Förslagsvis syntes sålunda en
summa av 565,000 kronor böra beräknas för ifrågavarande markinköp.

För egen del finge arméförvaltningen i underdånighet anföra följande.

Den verkställda utredningen syntes oförtydbart hava givit vid handen,
att det förelåge ett synnerligen starkt behov för luftvärnsartilleriet att erhålla
en skjutplats, som medgåve ändamålsenlig skjututbildning. Det till inköp
föreslagna området vid Väddö, sådant det enligt domänofficerens berörda
förslag avgränsats, syntes arméförvaltningen ur olika synpunkter lämpligt.
Det område därstädes, som för närvarande disponerades såsom skjutplats,
hade ringa utsträckning och innehades av kronan med nyttjanderätt. Med
hänsyn till de betydande kostnader, som dittills nedlagts på byggnader och
andra anläggningar vid skjutplatsen, finge det anses vara av ekonomiskt
intresse för kronan att med äganderätt förvärva för skjutplats erforderligt
område. Något annat alternativ för skjutplatsens förläggande syntes på
grund härav numera icke böra ifrågakomma.

Sedan numera en del vägarbeten å skjutplatsen redan utförts, ansåge arméförvaltningen,
att kostnaden för dylika arbeten, som tidigare beräknats till

110,000 kronor, kunde nedbringas till 100,000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för det sålunda föreslagna markförvärvet
samt väganläggningar i anslutning härtill skulle därför enligt arméförvaltningens
beräkningar utgöra 665,000 kronor.

Sedermera har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse den 3
oktober 1941 anmält, att undersökningar numera gjorts i avsikt att söka förlägga
skjutplatsen till för kronan billigare mark men att dessa icke lett till
önskat resultat. Sålunda hade uppgift inhämtats från domänstyrelsen, huruvida
för ändamålet lämplig kronomark vid Upplandskusten vore att tillgå.
Endast ett tänkbart område hade därvid kunnat uppletas, nämligen kronoparken
Forsmark vid Öregrundsgrepen, men denna plats hade av fackmän förklarats
olämplig på grund av befintligheten av öar utanför strandlinjen samt
alltför begränsad skjutsektor. Enligt biträdande inspektörens för luftvärnsartilleriet
åsikt vore det planerade området vid Väddö den utan jämförelse
för ändamålet lämpligaste platsen av hela Upplands- och Södermanlandskusten,
emedan den vore fri från skärgård och segelleden under normala förhållanden
ginge tillräckligt långt ut till havs.

För att utröna, huruvida snävare gränser skulle kunna uppdragas för det
föreslagna området vid Väddö, hade därstädes sammanträtt biträdande inspektören
för luftvärnsartilleriet, tillförordnade chefen för fortifikationsstyrelsen,
chefen för styrelsens kasernbyrå, styrelsens domänofficer samt representanter
för Östgöta luftvärnsregementes detachement i Stockholm. Därvid hade
undersökts ett förslag att inskränka området till den del av omkring 135

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

hektar, i huvudsak omfattande Västra Näs skogsskiften, som utmärkts å en
vid styrelsens skrivelse fogad karta. Värdet av detta reducerade område
uppskattades av styrelsen till omkring 200,000 kronor. Med ett tillägg härtill
av 20 procent med hänsyn till eventuellt erforderlig expropriation, ett belopp
av 8,000 kronor för täckande av avstycknings- m. fl. kostnader samt ett belopp
av omkring 40,000 kronor för inlösen av sju å området uppförda sportstugor
och sommarvillor skulle totalkostnaden för förvärv av här ifrågasatta område
uppgå till cirka 288,000 kronor eller i runt tal 290,000 kronor. För vägar syntes
vid förvärv av detta reducerade område i stället för tidigare beräknat medelsbehov
av 100,000 kronor ett belopp av cirka 30,000 kronor bliva erforderligt.

Beträffande det sålunda framlagda förslaget hade representanterna för
luftvärnsartilleriet framhållit, att det icke tillfredsställde utrymmesbehovet
för skjutplatsen. Emellertid ansåge de sig för närvarande ej böra vidhålla
kravet på förvärv av det i arméförvaltningens medelsäskanden angivna större
området med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget med därav följande
nödvändighet att i möjligaste mån begränsa kostnaderna för ifrågavarande
markförvärv.

I avgivet yttrande i ärendet har tjänstförrättande inspektören för artilleriet
förklarat, att det omedelbara behovet av mark för angivet ändamål syntes
kunna täckas genom förvärv av det senast föreslagna området men att i samband
med den framtida utvecklingen av luftvärnsartilleriets skjutskola m. m.
sannolikt ytterligare mark måste av kronan förvärvas i enlighet med det först
avgivna förslaget.

Till fullgörande i denna del av uppdraget den 30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen
med skrivelse den 31 mars 1942 ingivit upprättade avtalshandlingar
och därvid anfört bland annat följande:

Avtal hade träffats örn förvärv för kronans räkning av hela det i fortifikationsstyrelsens
skrivelse den 3 oktober 1941 angivna, å karta utmärkta markområdet
örn cirka 135 hektar, i huvudsak omfattande Västernäs utägor och
utgörande följande fastigheter och fastighetsdelar, nämligen del av Näs
Västra l2, Näs Västra l14 och l16, delar av Näs Västra 22, av 24 och 25, av 2®,
av 28, av 213, av 32, av 34, av 35, av 41 av 54, av 56, av 57 och av 58, Näs Västra 516,
delar av Näs Västra 62 och av 63 samt Näs Västra 71. Ifrågavarande markområde
hade å en handlingarna i ärendet bifogad fastighetskarta angivits
med heldragen blå linje. Då områdets nordvästra gränslinje ansetts böra
bringas i överensstämmelse med gällande ägo- och skiftesgränser, hade köpeavtal
upprättats även beträffande återstoden av skiftena Näs Västra 63, 54,
516 och 32. Jämväl beträffande skiftet Näs Västra l3 hade, enär genom skiftets
förvärvande en sammanhängande ägofigur skulle erhållas och begärd köpeskilling
ansetts skälig, köpekontrakt upprättats. I skrivelse till fortifikationsstyrelsen
hade även biträdande inspektören för luftvärnsartilleriet efter framställning
från chefen för Stockholms luftvärnsregemente av anförda skäl anhållit,
att berörda skifte måtte inköpas.

I samtliga köpekontrakt hade intagits en bestämmelse örn att med försåld
fastighet följde stamfastighetens del i byns utmarkssamfälligheter vilka bland
annat utgjordes av en notplats, fisket i Ålands hav och Samnäsfjärden samt
vissa holmar i Ålands hav. I samband därmed hade ersättningen för nämnda
andel regelmässigt inräknats i köpesumman. Därjämte hade med ägarna av

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

de i mantal satta fastigheterna i Västernäs by, vilkas mark icke berördes av
kronans markförvärv, avtal upprättats angående överlåtelse till kronan av
nämnda fastigheters andelar i byns utmarkssamfälligheter. Med ägarna till
tre på området belägna sommarstugor hade avtal upprättats angående byggnadernas
förvärvande.

I anslutning till det anförda har fortifikationsstyrelsen vidare framhållit,
att det markområde, som sålunda nu ifrågasatts till inköp, hade värderats av
jägmästaren G. Kinnman, varje fastighet för sig. Den sammanlagda köpesumman
för samtliga fastigheter med tillhörande byggnader jämte deras samfällighetsandelar
utgjorde 254,195 kronor. Härtill komme köpesumman för tre
sommarbostäder med 16,000 kronor och ersättningen för de av ifrågavarande
markförvärv icke berörda fastigheternas andelar i byns utmarkssamfälligheter
med 802 kronor. Summan av köpeskillingslikvider för ifrågavarande markförvärv
uppginge sålunda till (254,195 + 16,000 + 802 =) 270,997 kronor.
Nämnda summa överstege icke den sammanlagda värderingssumman. Det i
fortifikationsstyrelsens skrivelse den 3 oktober 1941 för ifrågavarande markförvärv
beräknade motsvarande beloppet utgjorde 282,000 kronor.

I annat sammanhang har Kungl. Majit föreslagit, att en luftvärnsskjutskola
årligen anordnas, förlagd till Väddö. För påbörjande av därav föranledda
byggnadsåtgärder har i särskild proposition för budgetåret 1942/43 beräknats
ett belopp av 300,000 kronor.

Till det i fortifikationsstyrelsens skrivelse den 31 mars 1942 innefattade
förslaget till förvärv av mark för skjutplats för luftvärnsartilleriet vid Väddö
kan jag tillstyrka bifall. De i de slutna avtalen bestämda köpeskillingsbeloppen,
tillhopa i runt tal 271,000 kronor, torde kunna godtagas. För anläggning
av vägar å området lärer böra upptagas det av fortifikationsstyrelsen i
skrivelse den 3 oktober 1941 härför angivna beloppet, 30,000 kronor. Inberäknat
kostnader för avstyckning och lagfart m. m. synes allt som allt ett
belopp av 310,000 kronor bliva erforderligt för förvärv av det i fortifikationsstyrelsens
nyssnämnda skrivelse avsedda området.

20. Utvidgning av luftvärnsdivisionens i Sundsvall skjutplats. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (propositionen 1941:267) har riksdagen anvisat (skri
velse nr 364) 7,750,000 kronor till nybyggnader för luftvärnsartilleriets beredskapsdivisioner
i Sundsvall och Malmö m. m. Av nämnda anslag avsågs ett
belopp av 2,500 kronor till förvärv av ett markområde på Åstön i Tynderö
socken till skjutplats för divisionen i Sundsvall. Sedan Kungl. Majit genom
beslut den 28 juni 1941 bemyndigat arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
att disponera nämnda belopp, 2,500 kronor, för därmed avsett ändamål, har
området i fråga förvärvats för kronans räkning.

I skrivelse den 21 april 1942 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
gjort framställning örn anvisande av 24,000 kronor till inköp av mark för utvidgning
av luftvärnsdivisionens i Sundsvall skjutplats. Fortifikationsstyrelsen
har därvid hänvisat till en skrivelse den 24 januari 1942, i vilken chefen
för lirf t värnsdivisionen anfört i huvudsak följande:

Departements chefen.

60 Kungl. Majds proposition nr 285.

Det markområde å Åstön, som divisionen disponerade till skjutplats, omfattade
icke någon mark, där övning av trupp kunde bedrivas eller där trupp
och fordon kunde uppställas, utan divisionen hade för berörda ändamål måst
använda mark, som icke tillhörde kronan. Detta hade ditintills låtit sig göra
utan utbetalande av ersättning, men vederbörande markägare hade nu framställt
önskemål att ifrågavarande förhållanden omedelbart måtte regleras.

Därest övningsplatsen skulle kunna användas för avsett ändamål, vore en
utvidgning av densamma alltså erforderlig. Utvidgningen borde lämpligen
ske genom förvärv av följande, å en skrivelsen bifogad karta närmare utmärkta
markområden.

1) En omedelbart väster örn nuvarande skjutplats belägen allmänning, å
kartan utmärkt med röda begränsningslinjer. Allmänningen hade i stor utsträckning
måst tagas i anspråk för uppställning av trupp och fordon. Då
vederbörande markägare förklarat sig hava för avsikt att så småningom stycka
allmänningen i tomter, skulle, därest kronan icke förvärvade allmänningen,
följden bliva att divisionen komme att sakna tillgång till uppställningsplats,
varjämte en föga önskvärd bebyggelse i omedelbar anslutning till skjutplatsen
komme att uppstå.

2) Ett omedelbart väster örn nuvarande skjutplats och omedelbart norr
om förenämnda allmänning beläget markområde, å kartan utmärkt med gröna
begränsningslinjer. Intill gränsen till detta område hade uppförts baracker
och till följd därav hade med nödvändighet en viss trafik måst äga rum inom
området. Området vore det enda å platsen som lämpade sig för en eventuell
vidare bebyggelse för förläggningens behov.

3) Ett å kartan med blå begränsningslinje utmärkt område av gemensamhetsskogen
å Åstön. Det hade visat sig nödvändigt att för sysselsättandet av
den ganska avsevärda manskapsstyrka, som under pågående skjutningar vore
förlagd å skjutplatsen, kunna anordna även övningar av annan natur än luftvärnstjänst.
Dylika övningar hade dittills bedrivits å ifrågavarande område,
vilket lämpade sig väl för övningar av växlande natur, enskilt och i trupp.
Därjämte funnes å området en strandremsa, som vore synnerligen lämplig
för uppställning av automatkanoner. Den nuvarande skjutplatsen hade, då
omfånget av skjutningarna blivit avsevärt större än som från början kunnat
beräknas, visat sig alltför trång för samtidig uppställning av 7 cm-kanoner och
automatkanoner, varför samtidiga övningar med båda pjässlagen mot flygare
icke kunde bedrivas å skjutplatsen. Genom förvärv av det föreslagna området
skulle 7 cm-pjäser och automatkanoner kunna erhålla skilda uppställningsplatser
och utan att störa varandra samtidigt utnyttja flygmål.

4) En del omedelbart öster örn nuvarande skjutplats belägna skär, å
kartan utmärkta med gula linjer. Dessa skär hade redan måst tagas i bruk för
uppsättande av signaler i samband med mättjänst samt för uppsättande av
lämpliga mål för skjutning mot stridsvagnar.

Framställningen hade tillstyrkts av chefen för andra arméfördelningen i
yttrande den 27 januari 1942.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Genom den förebragta utredningen i ärendet syntes framgå, att luftvärnsdivisionens
skjutplats, till följd av att divisionens skjutningar utvecklats på
ett sätt, som svårligen kunnat förutses, då mark till den nuvarande skjutplatsen
rekognoscerades, visat sig vara alltför liten för att ändamålet med
övningsplatsen på ett tillfredsställande sätt skulle kunna tillgodoses. Ett
förvärv av de i divisionschefens skrivelse omnämnda markområdena till utvidgning
av luftvärnsdivisionens övningsplats å Åstön vore därför erforderligt.

Kungl. Majlis proposition nr 285.

Med hänsyn till ärendets brådskande natur hade styrelsen för att redan
nu kunna lämna en redogörelse för de huvudsakliga betingelserna för förvärv
av ifrågavarande markområden låtit dels för kronans räkning värdera
områdena, dels ock infordra anbud från markägarna örn försäljning till kronan
av områdena. Värderingen hade beträffande de ovan under 1) och 4) omnämnda
områdena verkställts av distriktslantmätaren i Sundsvalls mellersta
distrikt E. Wennersten och beträffande de under 2) och B) omnämnda områdena
av jägmästaren G. Forsgren i Härnösand. De angivna försäljningsanbuden
å områdena slutade å 23,075 kronor. Styrelsen ansåge samtliga anbud
vara för kronan godtagbara. Med hänsyn till med förvärvet förenade
avstycknings- och lagfartskostnader m. m. torde för förvärvet böra beräknas
en summa av 24,000 kronor.

Med anledning av det anförda och då det syntes vara synnerligen angeläget,
att ifrågavarande markområden snarast förvärvades av kronan, samt
markägarna förklarat sig bundna av de avgivna försäljningsanbuden endast
till den 1 augusti 1942, har fortifikationsstyrelsen hemställt, att för förvärv
av de av chefen för Sundsvalls luftvärnsdivision för utvidgning av divisionens
övningsplats föreslagna områdena måtte anvisas ett reservationsanslag av

24,000 kronor.

Vid styrelsens skrivelse voro fogade jämväl värderingsutlåtanden samt tre
försäljningsanbud. Av handlingarna i ärendet framgår, att de till förvärv
föreslagna markområdena innehålla i areal ungefär 94.5 4 hektar. I anbuden
ha dels skattedelägare i Åkerö by i Tynderö socken, Västernorrlands län, förklarat
sig villiga att på vissa angivna villkor till kronan sälja de i det föregående
omförmälda områdena nr 1, 3 och 4 mot köpeskillingar om respektive
11,850, 10,000 och 825 kronor, dels ock ägaren till området nr 2 erbjudit sig
att sälja området för 400 kronor. Av värderingsutlåtandena inhämtas, att
växande skog och skogsmark å områdena 2 och 3 värderats till 395 kronor,
respektive 8,475 kronor samt att anbudssummorna å områdena 1 och 4, vilka
icke särskilt värderats, av värderingsmannen på anförda skäl ansetts icke vara
oskäliga.

Föreliggande förslag örn utvidgning av skjutplatsen för luft värnsdivisionen
i Sundsvall eller — såsom divisionen vid bifall till det i propositionen 1942: 210
framställda förslaget kommer att benämnas — Sundsvalls luftvärnskår kan av
mig tillstyrkas. Då de begärda försäljningssummorna för områdena i fråga
icke synas oskäliga och jag icke har något att erinra mot fortifikationsstyrelsens
beräkningar av medelsbehovet i övrigt för förvärvets genomförande, föreslår
jag, att för här ifrågavarande ändamål måtte anvisas ett belopp av 24,000
kronor.

21. Utvidgning av Göta ingenjörkårs kasernområde. I skrivelse den 17 april
1942 har arméförvaltningens fortifikations styr else hemställt om anvisande avmedel
till förvärv av mark för utvidgning av Göta ingenjörkårs kasernområde.
Styrelsen har däri anfört i huvudsak följande:

I skrivelse till styrelsen hade chefen för Göta ingenjörkår framhållit, att
det sedan länge förelegat önskemål och behov av att genom markförvärv ut

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

vidga kårens kasernområde i Eksjö. Under de senaste åren hade detta behov
blivit alltmer trängande på grund av de ökade anspråken på byggnadsplats^-för olika slag av baracker, garage, förråd m. m. och hade ännu icke fullt tillgodosetts.
Då därjämte kronan tillhörig mark å Ränneslätt icke ytterligare
borde bebyggas med hänsyn till svårigheten att där erhålla vatten och avlopp,
inkräktandet på kårens övningsmöjligheter m. m., vore det önskvärt, att kronan
snarast försäkrade sig örn erforderliga markområden norr om och i anslutning
till kasernområdet. Därest icke förvärv av berörda markområden skedde inom
den närmaste framtiden, förelåge risk för att ägarna till desamma avyttrade
marken till villatomter, varigenom den enda möjligheten för en sammanhängande
utvidgning av kasernområdet skulle omintetgöras.

Kårchefen hade i detta sammanhang framlagt fyra å till ärendet hörande
utdrag av registerkarta angivna alternativa förslag till markförvärv för ifrågavarande
ändamål, nämligen:

I. ett område omedelbart norr örn kasernområdet örn 5.6 c o hektar av stadsägoområdet
nr 22 till ett pris av cirka 70,800 kronor,

II. område I. utökat med stadsägan nr 42, tillhopa 8.8 82 6 hektar, till ett
pris av cirka 135,800 kronor (därav 25,000 kronor för byggnad),

III. område II. utökat med återstoden av stadsägoområdet nr 22, tillhopa
37.2 2 hektar, till ett pris av cirka 200,800 kronor samt

IV. område III. utökat med stadsägorna nr 22 D och E (tomt örn 0.03175
hektar med tvåvåningsvilla) till ett pris av cirka 248,300 kronor.

Område I. borde i första hand och under alla förhållanden inköpas, men
då fastighetsägaren erbjudit sig att försälja hela stadsägoområdet nr 22, varav
område I. endast utgjorde Ve, till ett pris av 135,000 kronor, måste det anses
för kronan fördelaktigt att antaga detta anbud, i ali synnerhet som området
med fördel kunde användas för formella övningar av skilda slag. Den i område
II. ingående stadsägan nr 42 utgjordes av ett parkområde med boningshus
och förvärv därav vore önskvärt med hänsyn till där förefintlig terrängbetäckning.
Vad beträffar område IV. vore det begärda priset för däri ingående
tomt med villa, 47,500 kronor, väl högt tilltaget och förvärv därav ej oundgängligen
erforderligt, ehuru det ur kårens synpunkt dock vore fördelaktigast,
örn hela område IV. kunde förvärvas, så att ett sammanhängande område erhölles,
och de därå befintliga byggnaderna kunde utnyttjas till hyreslägenheter
för kårens personal.

Befälhavaren för Södra militärområdet hade förklarat sig anse en utvidgning
av Göta ingenjörkårs kasernområde mycket trängande, då det nuvarande
området i stor omfattning tagits i anspråk för nybyggnader och ytterligare
sådana vore planerade, samt förordat i första hand förvärv av hela stadsägoområdet
nr 22.

Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade i avgivet yttrande anfört, att
bland de till förvärv föreslagna markområdena endast följande två borde ifrågakomma,
nämligen antingen det av kårchefen angivna område I. eller hela
stadsägoområdet nr 22. Stadsingenjören G. Norlin, Eksjö, som anmodats
värdera sistnämnda tvenne områden, hade uppskattat det förra till 70,000
kronor och det senare till 138,000 kronor. Fastighetsägaren, direktören
S. Lindholm, hade förklarat sig villig att försälja område I. för 1 krona 25 öre
per kvadratmeter eller tillhopa 70,812 kronor 50 öre samt hela stadsägoområdet
nr 22 för 135,000 kronor. Beträffande ingenjörkårens markbehov hade
kårchefen muntligen framhållit, att kåren saknade mark i kasernens närhet
för detaljutbildning i tekniska övningsgrenar, vilken utbildning nu måste ske
vid Ränneslätt, dit förflyttningen toge omkring 40 minuter fram och tillbaka.
Det vore därför av stor vikt, att hela stadsägoområdet nr 22 inköptes. Domänofficeren
hade därför med hänsyn till föreliggande omständigheter ansett sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

böra tillstyrka förvärv av liela nämnda stadsägoområde. För utrednings- m. fl.
kostnader hade 5,000 kronor synts honom vara tillräckliga, varför medelsbehovet
för markförvärvet kunde beräknas till 140,000 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har vidare framhållit, att enligt en genom styrelsens
försorg verkställd besiktning av marken inom stadsägoområdet nr 22
denna inom den för bebyggelse avsedda delen av området bestode av åkerjord
och vore lämplig för ändamålet. Några större svårigheter för anordnande
av avlopp därstädes syntes ej möta. Jämväl den till övningsområde för kåren
avsedda delen av stadsägoområdet vore delvis lämplig såsom byggnadsmark.

Yad i ärendet förekommit gåve enligt styrelsens mening oförtydbart vid
handen, att ett starkt behov förelåge för Göta ingenjörkår att förvärva ytterligare
mark till utvidgning av kårens nuvarande kasernområde. Det för ifrågavarande
ändamål till inköp föreslagna området, bestående av hela stadsägoområdet
nr 22 i Eksjö, syntes styrelsen ur flera avseenden lämpligast. Mot
det av styrelsens domänofficer för förvärvet beräknade medelsbehovet av

140,000 kronor funnes från styrelsens sida intet att erinra.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig giva vid handen, att det Departementsföreligger
behov av att utvidga Göta ingenjörkårs nuvarande kasernområde. c,lefenBeträffande
omfattningen av det erforderliga markförvärvet föreligga flera
olika alternativ. För min del ansluter jag mig till det av fortifikationsstyrelsen
framlagda förslaget örn förvärv av hela stadsägan nr 22 i Eksjö. Då anledning
till erinran mot det ifrågasatta priset å fastigheten icke förekommit, tillstyrker
jag, att för ändamålet beräknas ett belopp av 140,000 kronor.

22. Övningsplats för Göta ingenjörkår. I skrivelse den 24 mars 1942 har arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse gjort framställning örn anvisande av
5,700 kronor till förvärv av mark för övningsplats för Göta ingenjörkår. Fortifikationsstyrelsen
har därvid hänvisat till en av chefen för Göta ingenjörkår
hos styrelsen gjord framställning i ämnet, däri kårchefen anfört i huvudsak
följande:

Ur Göta ingenjörkår organiserade förband hade tidigare varit förlagda på
skilda platser inom södra militärområdet. Då det befunnits nödvändigt för
en rationell utbildning att få en för de tekniska övningarna gynnsam förläggningsplats,
förlädes från och med den 20 december 1941 ett kompani till
Knäred vid Lagan, där övningsförhållandena sedermera hade befunnits synnerligen
goda. Emellertid vore utrymmena i sådana därstädes befintliga byggnader,
som lämpade sig för längre tids förläggning, begränsade och i vissa
fall dyrbara att förhyra, varför för närvarande förberedelser påginge för förbättring
av förläggningsmöjligheterna genom uppförande av nya byggnader.

Det vore därför önskvärt, att de på förläggningen sålunda nedlagda,"icke obetydliga
kostnaderna bleve av framtida värde genom att förläggningen i Knäred
ordnades såsom en permanent fredsövningsplats för ingenjörkåren. Sålunda
borde utbildning i broslagning i strömmande vatten äga rum därstädes och
platsen bliva centrum för tillämpningsövningar under vissa perioder, för
vilka ändamål trakten omkring Knäred på grund av vattendragens och •
terrängens växlande karaktär vore synnerligen lämplig.

För övningar i strömmande vatten hade Göta ingenjörkår, sedan Laxön

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

vid Älvkarleö helt måst reserveras för Svea ingenjörkårs räkning, varit hänvisad
till ett för ändamålet arrenderat område vid Edebäck intill Klarälven.
Avståndet Eksjö-Edebäck vore emellertid så stort, att de årliga transporterna
därvid i oproportionerligt hög grad komrne att belasta övningsanslaget, varjämte
varken Klarälven på grund av sin bredd vore idealisk för ändamålet
eller förläggningsmöjligheterna i Edebäck vore goda.

Örn därför fördelar och nackdelar beträffande Edebäck och Knäred vägdes
mot varandra, syntes man obetingat böra lämna företräde åt Knäred. Dock
torde jämväl platsen vid Edebäck kunna utnyttjas av t. ex. ingenjörtrupper,
vilka förlagts till Karlstad.

Då alltså utsikterna att vid Knäred bereda en gynnsam sommarövningsplats
för Göta ingenjörkår vore stora, borde de förläggningsanordningar, som
nu utfördes därstädes av förbanden, ingå såsom ett led i en blivande övningsplats
för ingenjörkåren. Vid en av kårchef en verkställd rekognoscering hade
en såsom byggnadsplats och ur trevnadssynpunkt synnerligen gynnsam plats
för övningsläger i Knäred utvalts. Detta markområde med tillhörande strandremsa,
vilket angivits å en till ärendet hörande karta, utgjordes till övervägande
del av god åker- eller betesmark. Området omfattade 29,450 kvadratmeter
och kunde av kronan enligt ett med vederbörande markägare preliminärt
upprättat köpeavtal inlösas mot ett belopp av 5,500 kronor — motsvarande
ungefär 17 öre för kvadratmeter. Eventuell årlig arrendesumma uppginge
till 380 kronor. En inlösen för kronans räkning av området skulle således
ställa sig betydligt fördelaktigare än arrende, vartill konnne att priset
på marken sannolikt komme att icke oväsentligt stegras, därest kronan bunde
sig vid platsen genom uppförande i större utsträckning av erforderliga byggnader.
Då skillnaden i transportkostnader mellan Eksjö-Edebäck och EksjöKnäred
för ingenjörkårens årliga värnpliktskontingent jämte någon materiel
beräknades uppgå till minst 3,500 kronor, skulle den angivna köpeskillingen
på kortare tid än två år inbesparas. Genom anordnandet av ifrågavarande
övningsplats i Knäred bortfölle jämväl behovet av anslag för byggnader i
Edebäck, där särskilda åtgärder skulle erfordras för beredande av drägliga
förläggningsmöjligheter. Dessutom förefunnes härigenom möjligheter att
minska förläggningstätheten i Eksjö under vissa tider av året.

På grund av vad sålunda anförts hade kårchefen hemställt, att fortifikationsstyrelsen
måtte vidtaga åtgärder för inköp för kronans räkning av ifrågavarande
markområde i Knäred.

Kårchefens framställning hade tillstyrkts av chefen för första arméfördelningen.

I yttrande över kårchefens framställning hade inspektören för ingenjörtrupperna
anfört följande.

Lagan erbjöde i trakten av Knäred goda platser för övning i broslagning
från strand till strand med övningsförband av den storleksordning, som normalt
uppsattes av Göta ingenjörkår under annan tid än regementsöyning. Då
i trakten av Eksjö förelåge brist just på sådana platser, vore det fördelaktigt
för ingenjörkårens utbildning att hava tillgång till Knäred såsom sommar -övningsplats. Det vore också påtagligt, att Edebäck vid Klarälven läge för
långt från Eksjö för att vara lämplig övningsplats för ingenjörkårens huvuddel.
Dock torde på gund av terrängförhållandena tillämpningsövningar med
anspända och motoriserade förband ingalunda bliva så givande i trakten av
Knäred som i Värmland. Även örn Knäred ordnades som sommarövningsplats
för Göta ingenjörkår, bortfölle sålunda icke behovet av en ingenjörkår
i Karlstad och icke heller av sommarövningsplats för denna kår samt för

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

^?8®.nj°rfruPPs^0^a m- m- vid Edebäck. Icke heller komme deli minskning av
förläggningstätheten i Göta ingenjörkårs kasern, som inträffade i Eksjö
under det övningsförband förlädes till Knäred, att kunna i avsevärd män
nyttiggöras. Som inspektören i yttrande över 1941 års försvarsutrednings
betänkande framhållit, borde inom varje militärområde ordnas minst en god
övningsplats för utbildning av ingenjörtrupp och infanteripionjärer m. fl. i
förbindelsearbeten. Då inom södra militärområdet det föreslagna området
vid Knäred syntes ändamålsenligt härför samt kostnaderna för detta markförvärv
för närvarande måste betecknas såsom låga, vore det lämpligt, att
kronan snarast förvärvade det ifrågasatta området.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört, att då av vad i ärendet
framgått syntes ådagalagt, att behov sedan länge förelåge för Göta ingenjörkår
av en permanent sommarövningsplats samt den i ärendet föreslagna
platsen i Knäred syntes synnerligen lämpad för ifrågavarande ändamål,
fortifikationsstyrelsen, som ansåge det begärda priset godtagbart, finge hemställa,
att för förvärv av berörda markområde samt täckande av i samband
nied fången uppstående kostnader för avstyckning och lagfart m. m. ett
belopp av 5,700 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande.

Enligt vad jag under hand inhämtat i detta ärende uppgå de å övningsplatsen
redan nedlagda kostnaderna -— i form av byggnadsmaterial — till
omkring 22,000 kronor, vilka kostnader bestritts av till myndigheternas förfogande
stående medel. Sedan vissa planerade förläggningsbyggnader uppförts
på platsen inom ramen för nämnda kostnadsbelopp, fyller platsen det
avsedda ändamalet att tjäna som sommarövningsplats för ett ingenjörkompani.
Med hänsyn härtill och då, enligt vad jämväl upplysts, ett anordnande
av platsen såsom permanent sommarövningsplats icke kommer att medföra
några organisatoriska konsekvenser, finner jag mig kunna tillstyrka bifall till
förevarande förslag. För markförvärvet torde, i enlighet med vad fortifikationsstyrelsen
föreslagit, böra anvisas ett belopp av 5,700 kronor.

23. Utvidgning av Bodens ingenjörkårs kasernområde. Sedan arméförvaltningen
i sin medelsframställning för budgetåret 1942/43 anmält, att behov
förelåge av utvidgning av Bodens ingenjörkårs kasernområde, har arméförvaltningens
for t ifikat iöns styr else i skrivelse den 18 november 1941 framlagt
förslag örn förvärv för en beräknad kostnad av 87,500 kronor av för ändamålet
erforderlig mark. Styrelsen har i anslutning härtill anfört i huvudsak följande:

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen hade chefen för Bodens ingenjörkårs
depa meddelat, att under åren 1940 och 1941 vissa nybyggnadsarbeten för
ingenjörkåren utförts eller påbörjats, att ytterligare vissa byggnader beräknades
komma till utförande under den närmaste tiden, att till följd av
nämnda förhållande kårens för bebyggelse avsedda och lämpade markområde
bleve så tätt bebyggt, att ett fortsatt anläggande av byggnader skulle
förorsaka betydande olägenheter, främst med hänsyn till eldfaran, vilken
bleve så mycket större som kasernområdet vore beläget omedelbart intill
Bodens flygfält, att med anledning härav uppförande av ytterligare byggnader
inom kårens markområde icke kunde tillstyrkas men att behov måste
beraknas föreligga av ytterligare byggnader, såsom garage, gengaskolförråd
och sopstation med brännugn m. m. På grund härav hemställde depåchefen,

Bihang till riksdagens protokoll 19-12. / sami. Nr 285.

Departements chefen.

1000 42 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

att åtgärder snarast måtte vidtagas för utökning av ingenjörkårens kasernområde,
förslagsvis i ostlig riktning.

Depåchefens skrivelse hade till fortifikationsstyrelsen insänts av kommendanten
i Bodens fästning, därvid kommendanten bifogat en karta, utvisande
det område, som närmast kunde komma i fråga till införlivande med ingenjörkårens
kasernområde. Å kartan hade anmärkts, att hela det till förvärv ifrågasatta
området tillhörde Överluleå församlings komministerboställe.

Vid utredning, som fortifikationsstyrelsens domänofficer och ännu en
tjänsteman hos styrelsen verkställt i ärendet i Boden, hade befunnits, att det
till förvärv föreslagna området innefattade icke blott mark, ingående i Överluleå
församlings komministerboställe, utan jämväl tre från bostället friköpta,
bebyggda lägenheter. Vidare vore av den till förvärv föreslagna, i komministerbostället
ingående marken ett ganska avsevärt antal mindre lotter utarrenderade
och på de flesta av dessa funnos uppförda bostadshus m. m., mestadels
i dåligt skick, tillhörande arrendatorerna eller dem närstående personer. Vid
detta förhållande hade styrelsens tjänstemän undersökt möjligheterna att så
avgränsa det för kasernområdets utvidgning erforderliga området, att största
möjliga antal »lägenheter» folie därutanför. Undersökningen hade föranlett
till uppgörande av tvenne alternativa förslag, benämnda alternativ a och
alternativ b. Å utdrag av registerkartan för Bodens stad, vilket utdrag fogats
vid en av fortifikationsstyrelsens ovannämnda tjänstemän i ärendet upprättad
promemoria, hade den till alternativ a hörande marken utmärkts med blått
(område I). Alternativ b omfattade den mark, som å kartan inramats med
blå och grön färg (områdena I och II). Område II inneslöte bland annat de
tre friköpta stadsägorna samt tre »lägenheter» å ofri grund. Alternativ b
motsvarade i det allra närmaste det område, som av kommendanten i Boden
föreslagits till förvärv. Enligt uppgift i promemorian hade de båda alternativen
framlagts för kårchefen, vilken förklarat, att ur kårens synpunkt området
II kunde utan avsevärd olägenhet uteslutas från förvärv.

Värdering av de med I och II betecknade omradena hade verkställts av
stadsingenjören Lundqvist och byggmästaren O. A. Hedkvist, båda i Boden,
samt rektorn H. Melander i Vittjärv. Av värderingsinstrumentet och därtill
fogade handlingar inhämtades bland annat, att den till inköp ifrågasatta,
Överluleå församlings pastorat tillhöriga marken åsa.tts ett värde av 20 öre
per kvadratmeter, att de å denna mark befintliga, annan än jordägaren tillhörande
byggnaderna ansetts värda, de inom område I belägna 42,825 kronor
och de inom område II befintliga 16,150 kronor, att värdet av de tre friköpta
lägenheterna uppskattats till respektive 12,200, 8,450 och 10,300 kronor eller
tillhopa 30,950 kronor, däri inberäknat värdet av såväl mark som byggnader,
samt att enligt avskrifter av arrendekontrakt de från komministerbostället
upplåtna områdena innehades för högst växlande tid, sålunda i två fall till
den 24 oktober 1954, i två andra fall under komminister Johannes von Alms
tid som innehavare av bostället (upphörde den 1 maj 1927), i två fall tills
vidare och i ett fall utan någon som helst bestämmelse örn avtalets varaktighet.

För genomförande av förvärvet syntes det, enligt vad i förutnämnda promemoria
anförts, nödvändigt att anlita expropriationsförfarande, detta bland
annat därför att marken för att kunna användas för avsett ändamål bolde
genast vid förvärvet befrias från de särskilda sakrätter, som häftade vid
densamma. Kostnaderna för utvidgningens genomförande uppskattades till
för alternativ a i runt tal 78,500 kronor och för alternativ b i runt tal 144.000
kronor.

Ur ekonomisk synpunkt vore det fördelaktigast, örn utvidgningen skedde
enligt alternativ a. Då dessutom område II icke vore oundgängligen erfor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 67

dåligt för ingenjörkåren, tillstyrktes förvärv av allenast område I. Områdena
vöre till större delen stadsplanelagda men behövde för att kunna utnyttjas
för avsett ändamål uteslutas ur stadsplan. Byggnadsnämnden i
Boden hade i denna fråga uttalat, att hinder icke kunde anses föreligga för
dylik åtgärd men att område II i så fall borde omfatta ytterligare viss mark.

Aven detta talade för att förvärvet inskränktes till att omfatta område I

For egen del finge fortifikationsstyrelsen anföra följande.

Genom nybyggnadsarbeten under de senaste åren hade Bodens ingenjörkars
kasernområde blivit för byggnadsändamål så utnyttjat, att ytterligare
byggnader icke kunde uppföras där utan olägenheter. Som det militära läget
nu tedde sig, uppkomme emellertid gång efter annan behov av nya byggnader
i anslutning till truppförbandens kaserner. Med hänsyn härtill ansåge
styrelsen nödvändigt, att ingenjörkårens kasernområde utvidgades. Beträffande
frågorna örn utvidgningens omfattning och om kostnaderna för dess
genomförande anslöte sig fortifikationsstyrelsen helt till vad härutinnan i
ärendet anförts av styrelsens tjänstemän.

Pa giund av vad salunda anförts hemställde fortifikationsstyrelsen att
för utvidgning av Bodens ingenjörkårs kasernområde ett belopp av 78,500
kronor måtte anvisas.

I anledning av Kungl. Maj:ts beslut den 30 januari 1942 har fortifikationsstyrelsen
i skrivelse den 31 mars 1942 anmält, att översten G. Ekeroth på
styrelsens uppdrag för förvärv av ifrågavarande markområde fört förhandlingar
med överlantmätaren F. Granlund i Luleå i dennes egenskap av ordförande
i vederbörande boställsnämnd men att någon överenskommelse därvid
icke kunnat komma till stånd. Granlund hade nämligen förklarat, att han
på grund av svårigheten i flera fall att bestämma den arrenderätt, de olika
arrendatorerna kunde anses hava till av dem innehavda arrendelotter å området,
ansåge, att något förvärv av området ej kunde komma till stånd på
annat sätt än genom anlitande av expropriationsförfarande. Ej heller med
arrendatorerna hade det lyckats Ekeroth att komma till någon överenskommelse.

För min del kan jag ansluta mig till fortifikationsstyrelsens förslag till ut- Departements
vidgning av Bodens ingenjörkårs kasernområde. De av styrelsen angivna kost- cAe/’ennaderna
synas väl högt beräknade men torde, i avvaktan på resultatet av
expropriationsförfarandet kunna godtagas. Jag vill emellertid erinra örn
att Kungl. Majit i propositionen 1942:249 föreslagit riksdagen att till
förvärv av tre å ofri grund intill Bodens flygfält belägna byggnader å tillII
lid riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av 25,000 kronor. Örn förvärv av själva marken var i detta tidigare samman^
hang ej fråga. Detta spörsmål har emellertid genom fortifikationsstyrelsens
framställning kommit under bedömande. I detta läge och då det av styrelsen
for förvärvet beräknade beloppet inbegriper kostnaden för inlösen av ifrågakomna
byggnader, torde nämnda belopp kunna minskas med 25,000 kronor.

Jag förutsätter, att Kungl. Majit skall äga meddela eventuellt erforderliga
närmare föreskrifter beträffande den framtida dispositionen av det nya området.

Kungl. Marits proposition nr 285.

I förevarande sammanhang bör alltså ett belopp av 53,500 kronor tagas i
beräkning.

24. Utvidgning av Skånska trängkårens övningsområde. Sedan chefen för Skånska
trängkåren hos arméförvaltningens fortifikationsstyrelse den 11 mars 1941
anmält, att kårens övningsfält under de senaste åren visat sig otillräckligt
för bedrivande av övningar med de ökade stam- och värnpliktskontingenterna
samt att ett stort antal därå uppförda byggnader avsevärt inkräktat på det
redan förut begränsade övningsområdet, och i anledning därav anhållit örn
utökning av kårens övningsområde i enlighet med skrivelsen närslutet förslag,
har fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 1 april 1941 gjort framställning
örn anvisande av 50,000 kronor för ändamålet. I sin skrivelse har
fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Enligt förslaget skulle ett Vankiva pastorat tillhörigt område örn 41.93
hektar av fastigheten Vankiva nr 1 inköpas. Området, som gränsade intill
nordvästra delen av kårens nuvarande övningsfält, hade ett sammanlagt
taxeringsvärde av 21,000 kronor, därav 11,000 kronor belöpte på åkerjord.
Denna vore utarrenderad till år 1952 mot ett årligt arrende av 500 kronor. A
den arrenderade marken funnes uppförda två arrendatorn tillhöriga hus med
ett taxeringsvärde av 2,000 kronor. Pastoratet hade intet att invända mot
försäljning till kronan men hade tills vidare icke kunnat avgiva något anbud.

I avgivet yttrande hade fortifikationsstyrelsens domänofficer med tillstyrkande
av inköp anfört, att därför borde beräknas ett belopp motsvarande
taxeringsvärdet jämte ett tillägg av omkring 30 procent eller i runt tal 30,000
kronor. Av arrendatorn hade infordrats uppgift å de villkor denne uppställde
för avstående från arrendet. Det erhållna anbudet, som belöpte å 17,600
kronor, därav 7,600 kronor för de arrendatorn tillhöriga byggnaderna och 10,000
kronor för avstående av arrendet, vore enligt domänofficerens mening icke
oskäligt. För lagfarts- med flera kostnader beräknades utöver nämnda kostnader
ett belopp av 2,400 kronor.

Fortifikationsstyrelsen ansåge på skäl som kårchefen anfört, att ifrågavarande
köp borde komma till stånd. Mot det av styrelsens domänofficer
beräknade kostnadsbeloppet hade styrelsen intet att invända.

Med anledning av det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen, att för
förvärv av ifrågavarande markområde jämte därå uppförda, nuvarande arrendator
tillhöriga byggnader m. m. måtte anvisas ett belopp av (30,000 +
17,600 + 2,400 =) 50,000 kronor.

Chefen för armén har tillstyrkt bifall till framställningen.

Över framställningen har, efter remiss, kammarkollegiet, som i ärendet
hört vederbörande boställsnämndsordförande, pastorat, arrendator, stiftsjägmästare,
överlantmätare och stiftsnämnd, den 10 mars 1942 avgivit utlåtande.

överlantmätaren i Kristianstads län har i sitt yttrande anfört, att ifrågavarande
markområde utgjorde det s. k. Åhusskiftet till kyrkoherdebostället
Vankiva l1 i Vankiva socken och innehölle, sedan därifrån till skolhustomt
avsöndrats en lägenhet, Vankiva l3, en ägovidd av 37.9883 hektar. Efter avdrag
av 0.86io hektar, som ifrågasatts skola avses för skoländamål, återstode
en ägo vidd av 37.1273 hektar. Såsom av ett yttrandet bifogat kartutdrag fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

ginge vöre inom Åhusskiftet beläget ett ägoskifte, tillhörigt klockarbostället
Vankiva 171, vilket innehölle i areal 0.7790 hektar torvjord.

Vid en av boställsnämnden enligt tillämpningsföreskrifterna till kyrkliga
försäljningslagen verkställd värdering hade området åsatts ett värde av

30.000 kronor, därav för cirka 16 hektar åker 16,000 kronor, för omkring 4.7 8
hektar betesmark 1,700 kronor .och för cirka 17 hektar skogs- och hagmark

2.000 kronor, vartill komme värdet av växande skog, enligt särskild värdering,

10,300 kronor. Nämnden har föreslagit, att området överlätes för 30,000
kronor.

Lunds stiftsnämnd har anmält, att Vankiva kommun hos stiftsnämnden
ansökt om förvärv av 0.8610 hektar av Åhusskiftet för skoländamål. Därest
detta område undantoges, hade stiftsnämnden intet att erinra mot den ifrågasatta
försäljningen av Åhusskiftet.

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande hemställt, att Kungl. Majit måtte
medgiva, att ifrågavarande område örn cirka 37.1273 hektar måtte försäljas
till fortifikationsstyrelsen för Kungl. Majits och kronans räkning mot en försäljningssumma
av 30,000 kronor och mot vissa angivna villkor i övrigt. Kammarkollegiet
har därjämte till den köparens åtgärd vartill detsamma kunde
föranleda erinrat, att inom Åhusskiftet vore beläget det av överlantmätaren
omförmälda, klockarbostället Vankiva 171 tillhöriga ägoskiftet.

En utvidgning av Skånska trängkårens övningsfält torde av skäl, som kår- Departementschefen
anfört, vara nödvändig. Då det framlagda förslaget till sådan utvidgning,
innebärande förvärv av det till kårens nuvarande övningsområde
gränsande s. k. Åhusskiftet av kyrkoherdebostället Vankiva l1, synes innebära
en lämplig lösning, vill jag tillstyrka detsamma. Förvärvet omfattar icke en
från skiftet fastställd avsöndring, Vankiva l3, varjämte därifrån bör, i enlighet
med de kyrkliga myndigheternas och kammarkollegiets förslag, undantagas
ett område örn O.8610 hektar, som Vankiva kommun anhållit att få
förvärva för att tilläggas nämnda avsöndring. Den del av Åhusskiftet, som
därefter skulle återstå att förvärva för militärt ändamål, innehåller enligt
överlantmätarens uppgift en areal av 37.1273 hektar. Inom denna del av
Åhusskiftet är emellertid beläget ett till Klockarbostället Vankiva 171 hörande
ägoskifte örn O.7790 hektar, vilket jämväl torde böra förvärvas.

Mot det föreslagna försäljningspriset för Åhusskiftet, 30,000 kronor, har
jag för min del icke funnit anledning till erinran. Själva frågan om meddelande
av tillstånd för vederbörande kyrkliga myndigheter att sälja ifrågavarande
område kommer att anmälas av chefen för ecklesiastikdepartementet.
Efter samråd med nämnde departementschef har jag funnit mig
nu kunna i detta sammanhang framlägga frågan om anvisande av medel
för förvärvet, därvid jag räknar med ett medelsbehov av 30,000 kronor
för gäldande av köpeskillingen. Härutöver erfordras emellertid medel för
utbetalande av ersättning till arrendatorn samt till bestridande av lagfartskostnader
och övriga kostnader för förvärvet.

Arrendatorn till ifrågavarande mark har begärt 7,600 kronor för honom till -

Kungl. Majlis proposition nr 285.

höriga byggnader å området, taxeringsvärderade till 2,000 kronor, samt 10,000
kronor i ersättning för avstående av arrendet, beräknat efter en uppskattad
nettovinst av 1,000 kronor örn året under de 10 år, som återstå av hans
arrendetid. Det sålunda avgivna anbudet finner jag alltför högt, varför, örn
överenskommelse på antagbara villkor icke kan träffas, det torde bliva nödvändigt
att expropriera arrenderätten. Vid beräkningen av totalkostnaderna
för ifrågavarande områdes förvärvande torde emellertid försiktigheten bjuda
att i förevarande avseende räkna med ett belopp av 17,600 kronor. Inberäknat
kostnader för lagfart och andra omkostnader för förvärvets genomförande
räknar jag i likhet med fortifikationsstyrelsen med ett medelsbehov för utvidgning
av Skånska trängkårens övningsområde av 50,000 kronor.

25. Utvidgning av Norrlands trängkårs övningsområde. I skrivelse den 6 februari
1941 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse gjort framställning om anvisande
av medel under innevarande budgetår för förvärv av mark för utvidgning
av Norrlands trängkårs övningsområde och därvid anfört i huvudsak
följande:

I skrivelse till styrelsen den 20 januari 1941 hade chefen för Norrlands
trängkår gjort framställning i fråga örn förvärv av viss mark för utvidgning
av kårens övningsområde m. m. För tillgodoseende av kårens behov av mark
för uppförande av ett flertal garagebyggnader och fyra större förrådsbyggnader,
av vilka byggnader en del av garagebyggnaderna vore under uppförande
å ett för ändamålet arrenderat, i närheten av kårens nuvarande övningsfält
beläget område och de återstående vore avsedda att snarast komma till utförande,
syntes det enligt vad kårchefen anfört ofrånkomligt, att betydande
markområden förvärvades för kårens räkning. Vidare vore en avsevärd utvidgning
av kårens övningsterräng erforderlig på grund av kårens från och
med år 1941 ökade värnpliktskontingent i linjet]anst, samt de krav, som
med anledning av den ettåriga tjänstgöringstiden framställdes på ökade
övningsmöjligheter.

Eif utökning av kårens övningsområde syntes kårchefen lämpligen böra
inriktas på att förvärva viss mark väster örn kårens nuvarande område därvid
det område, som arrenderats för uppförande av garage- och förrådsbyggnader,
beräknades komma att ingå i förvärvet.

Genom förvärv för kårens räkning av denna mark skulle, utöver ökad
övningsterräng m. m., även den fördelen vinnas, att den för trängkåren planerade
nya vattenledningsanläggning, till vars utförande medel anvisats av
1941 års riksdag, bomme att bliva helt belägen å kronan tillhörig mark.

Den mark, som enligt kårchefens åsikt borde förvärvas för den avsedda
utvidgningen, framginge av en kårchefens skrivelse bifogad karta. Marken
hade värderats av för ändamålet tillkallade sakkunniga. Därjämte hade kårchefen
inlett förhandlingar med vederbörande markägare örn inköp av de i
det föreslagna utvidgningsområdet ingående särskilda delarna, därvid uppgörelser
med dem eftersträvats, som så nära som möjligt anslöte sig till de
gjorda värderingarna. Uppgörelser till skäliga priser hade kunnat träffas
med samtliga dessa ägare, med undantag av de särskilda ägarna till fastigheterna
Remsle 322 och 339 och del av fastigheten Remsle 417.

I avgivet yttrande över kårchefens framställning hade fortifikationsstyrelsens
domänofficer anfört, att han vid besiktning å platsen funnit, att
starka skäl talade för förvärv av det av kårchefen föreslagna markområdet

Kungl. Maj.ts proposition nr 285. 71

samt att de av vederbörande markägare avgivna försäljningsanbuden i allmänhet
syntes honom skäliga.

För egen del har fortifikationsstyrelsen ansett en avsevärd utvidgning av
kårens övningsområde nödvändig. Styrelsen hade i detta avseende ej funnit
något att erinra mot det av kårchefen upprättade förslaget till en sådan utvidgning.
Behovet av mark för uppförande av garagebyggnader framginge av
en kårchefens skrivelse bifogad situationsplan.

Värderingar hade verkställts å olika delar av den till förvärv föreslagna
marken av distriktslantmätarna B. Lundblad och G. Ackell samt byggmästaren
W. Hellstrand, Sollefteå, varjämte särskild skogsvärdering ägt rum.
För beräkning av de ungefärliga kostnaderna för förvärv av det föreslagna
markområdet, omfattande en areal av cirka 30.5 hektar, hade upprättats en
sammanställning, varav framginge, att för förvärvet borde beräknas en summa
av i ett för allt 162,000 kronor. Till detta belopp borde emellertid läggas
för arrende intill blivande tillträdesdagar av sådana områden, som redan
dessförinnan behövde tagas i anspråk för uppförande av planerade byggnader,
ett förslagsvis beräknat belopp av 1,000 kronor, vadan totalsumman av de
kostnader, som syntes böra beräknas för de avsedda markförvärven m. m.,
uppginge till 163,000 kronor.

Fortifikationsstyrelsen hade meddelat kårchefen, att styrelsen ej hade
något att erinra emot, att han tills vidare enligt de av honom nied vederbörande
markägare ingångna preliminära köpeavtalen arrenderade de områden,
som erfordrades för uppförande vid kåren av planerade garage- och
förrådsbyggnader.

Med anledning av vad sålunda anförts och då det vore synnerligen angeläget,
att ifrågavarande markområden snarast förvärvades av kronan för att
av trängkåren tagas i anspråk för angivna ändamål samt ingångna preliminära
köpeavtal vore gällande endast under förutsättning att desamma godkändes
av Kungl. Maj:t senast den 1 juli 1941, hemställde fortifikationsstyrelsen att
Kungl. Majit redan i proposition till 1941 års riksdag ville föreslå riksdagen
att för innevarande budgetår anvisa 163,000 kronor för förvärv av det av
chefen för Norrlands trängkår för utvidgning av kårens övningsområde föreslagna
området m. m.

Fortifikationsstyrelsens framställning föranledde icke något förslag till
1941 års riksdag från Kungl. Majlis sida.

I sin förutnämnda skrivelse den 11 september 1941 har nu arméförvaltningen
gjort framställning örn anvisande av medel för förevarande markförvärv
under budgetåret 1942/43. Härvid har ämbetsverket med hänsyn till
att giltighetstiden för försäljningsanbuden å större delen av de fastigheter,
som inginge i det föreslagna utvidgningsområdet, numera utgått, ansett sig
böra räkna med ett något förhöjt medelsbehov för ändamålet, uppskattningsvis
angivet till 170,000 kronor.

Det inledningsvis omnämnda uppdraget den 30 januari 1942 till fortifikationsstyrelsen
att förhandla om markförvärv begränsades beträffande Norrlands
trängkår til! att avse allenast de områden, som angivits i en hand -

Departements

chefen.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

lingarna i ärendet bilagd promemoria av den 12 januari 1942, innebärande att
från förvärvet skulle uteslutas vissa bostadslägenheter. Med skrivelse den
17 mars 1942 har fortifikationsstyrelsen efter fullgjort uppdrag ingivit åtta
under förbehåll av Kungl. Majlis godkännande före den 1 augusti 1942
gällande avtalshandlingar angående köp för kronans räkning av fastigheterna
Remsle 410, 411 och 449 samt å en handlingarna i ärendet bifogad karta närmare
angivna delar av fastigheterna Remsle 340, 45, 431, 473, 477 och 482 i Sollefteå
socken för köpeskillingar örn sammanlagt 86,800 kronor samt på villkor i
övrigt, som framgå av köpehandlingarna. Fortifikationsstyrelsen har i
skrivelsen anfört, att avtal örn köp av återstoden av den mark, som avsåges
för utvidgning av trängkårens övningsområde, fastigheterna Remsle 322 och
339 samt del av Remsle 417, fortfarande icke kunnat träffas, varför expropriationsförfarande
sannolikt måste anlitas för förvärv härav. Kostnaderna för
sådant förvärv har fortifikationsstyrelsen med utgångspunkt från de värden,
som vid år 1940 företagen värdering åsatts markområdena i fråga, beräknat
till 11,571 kronor. För bestridande av samtliga kostnader för lagfart och i
förekommande fall avstyckning beräknade fortifikationsstyrelsen ett belopp
av 1,500 kronor. Totalkostnaderna för här ifrågavarande markförvärv beräknades
sålunda till (86,800 + 11,571 + 1,500=) i runt tal 100,000 kronor.

Mot ett förvärv av mark för utvidgning av Norrlands trängkårs övningsområde
i den begränsade omfattning, som i ovannämnda promemoria den 12
januari 1942 angivits, har jag för min del intet att invända. De genom de
preliminära köpeavtalen bestämda köpeskillingarna synas för kronan godtagbara.
Som anledning till erinran mot de beräknade kostnaderna för förvärvets
genomförande i övrigt icke synes föreligga, torde för ifrågavarande ändamål
böra anvisas 100,000 kronor.

26. Förvärv av kyrkoherdeprästgården i Överluleå församlings pastorat. I sin skrivelse
den 11 september 1941 har arméförvaltningen anmält, att kommendanten
i Bodens fästning gjort framställning om förvärv för kronans räkning av
kyrkoherdebostället i Överluleå församlings pastorat. I ärendet hade kommendanten
anfört huvudsakligen följande:

Kyrkofullmäktige i Överluleå socken hade under hand ställt i utsikt försäljning
av kyrkoherdebostället i Boden. Då* tillgången på bostäder inom
Bodens garnison vore fullständigt otillräcklig och ytterligare krav på bostäder
framdeles uppstode i den mån truppförbandens stater än ytterligare ökades,
vore det i hög grad önskvärt, att fastigheten i fråga snarast förvärvades av
kronan. Den tillhörande stora tomten, som vore belägen vid Bodåns utlopp
i Lule älv och som helt omslötes av kronan tillhörig mark, borde i sin helhet
förvärvas bland annat för att förhindra icke önskvärd bebyggelse, vilken
skulle medföra stor otrevnad för kringboende militär personal och även kunde
medföra i viss mån disciplinupplösande förhållanden, i det att bland annat
kaférörelse ifrågasatts skola anordnas å tomten. Huvudbyggnaden kunde
inredas till smålägenheter, därvid skälig avkastning å nedlagda kostnader
kunde erhållas. Om huvudbyggnaden skulle användas som bostad åt kommendanten
eller annan högre chef, varom fråga ävenledes väckts, skulle räntabiliteten
bliva avsevärt sämre och bostadsbristen icke kunna i samma mån lättas.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 285.

Frågan om fastighetens slutliga användning syntes emellertid i liög grad bliva
beroende av de förändringar, som kunde bliva en följd av ny försvarsordning,
och borde därför tills vidare hållas öppen.

Av bilagor till kommendantens skrivelse framgick bland annat, att den till
kvrkoherdebostället hörande tomten i areal innehölle 19,670 kvadratmeter, att
huvudbyggnaden vore uppförd av trä i två våningar (med tillbyggnad i en
våning) och inrymde 10 rum, kök, arkiv m. m., att värdet å fastigheten kunde
skattas till omkring 65,000 kronor, därav ungefärligen 29,500 kronor för tomtmarken,
25,000 kronor för huvudbyggnaden och 10,000 kronor för ekonomibyggnader,
att huvudbyggnaden kunde omändras att innehålla 3 stycken
4-rumslägenheter och 2 stycken enkelrum, att kostnaden för en dylik ombyggnad
kunde beräknas uppgå till 60,000 kronor, att vid byggnadens användning
på nämnt sätt hyresinkomsterna kunde skattas till 5,740 kronor samt att
tomten i kronans ägo lämpligen kunde uppdelas, så att trädgården kring
huvudbyggnaden komme att omfatta 5,000 kvadratmeter, medan återstoden
användes för annat ändamål.

Framställningen hade tillstyrkts av chefen för Övre Norrlands trupper,
som under bestyrkande av att stor brist på bostäder rådde inom Bodens garnison,
förklarat sig anse, att huvudbyggnaden företrädesvis lämpade sig till
kommendantsboställe. En värdig bostad för kommendanten i Bodens fästning
saknades, sedan chefen för Övre Norrlands trupper tilldelats den tidigare
för kommendanten avsedda tjänstebostaden i stabsbyggnaden.

Vid sitt yttrande hade chefen för Övre Norrlands trupper fogat utdrag av
Överluleå kyrkofullmäktiges protokoll den 11 maj 1941, utvisande bland annat,
att fullmäktige beslutat erbjuda prästgården med tomt till fortifikationsstyrelsen
för en köpeskilling av 75,000 kronor samt att pastoratet hade föiavsikt
att söka Kungl. Maj:ts tillstånd att få använda köpeskillingen till förvärvande
av ny tomt och uppförande av prästgård å för hela församlingen
centralt belägen plats i Bodens stad.

Av fortsatt utredning i ärendet, som fortifikationsstyrelsen låtit verkställa,
framgår, att den fastighet, som ifrågasatts till förvärv, utgör själva kyrkoherdeprästgården
i Överluleå församlings pastorat med tillhörande tomt.
Fastigheten är belägen inom Bodens stad men utanför det stadsplanelagda
området. Dess registerbeteckning är stadsägan nr 939 i Boden. Kostnaderna
för genomförande av det ifrågasatta förvärvet borde kunna beräknas till

65,000 kronor jämte kostnader för utredning, lagfart m. m., förslagsvis 2,000
kronor, eller tillhopa 67,000 kronor.

För egen del har arméförvaltningen anfört i huvudsak följande:

Kyrkoherdeprästgården i Överluleå församlings pastorat vore på alla sidor
omgiven av mark, som tillhörde kronan och stöde under lantförsvarets förvaltning.
I närheten vore Bodens ingenjörkårs och Bodens artilleriregementes
kaserner belägna. Ur lantförsvarets synpunkt skulle det uppenbarligen vara
ganska olägligt, om prästgårdsområdet överginge i enskild ägo och dess
användning bleve okontrollerad. Då pastoratet önskade förlägga prästgården
till en ur församlingens synpunkt lämpligare plats, syntes det därför vara
att tillråda, att kronan förvärvade den nuvarande prästgården med tillhörande

Departements chefen.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

tomt. Huvudbyggnaden vore visserligen i behov av grundlig reparation men
syntes därefter väl lämpa sig antingen till cbefsbostad eller till uppdelning i
mindre tjänstebostäder. Då bostadsbristen inom Bodens garnison vore stor,
vore även ur denna synpunkt ett förvärv att tillstyrka.

Ämbetsverket funne värdet av prästgården skäligen kunna skattas till

65,000 kronor. Därtill syntes böra läggas 2,000 kronor för bestridande av
kostnader i samband med förvärvet. Sedan försäljningspriset blivit i vederbörlig
ordning bestämt, ämnade arméförvaltningen inkomma med slutligt förslag
örn prästgårdens förvärvande.

Sedan Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet
genom beslut den 30 december 1941 funnit gott besluta, att det nuvarande
prästgårdsområdet, stadsägan nr 939 i Boden, finge med därå befintliga,
prästgården tillhöriga byggnader försäljas till arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
för Kungl. Maj:t och kronan mot en köpeskilling av 65,000
kronor och mot vissa villkor i övrigt, har fortifikationsstyrelsen uti en av
chefen för armén med tillstyrkande överlämnad, den 13 januari 1942 dagtecknad
skrivelse hemställt, att för ändamålet måtte för budgetåret 1942/43
anvisas ett belopp av 67,000 kronor.

Sedan beslut nu föreligger örn försäljning till kronan av ifrågavarande
prästgårdsområde, stadsägan nr 939 i Boden, till ett försäljningspris av 65,000
kronor, torde jag i detta sammanhang få anmäla frågan örn anvisande av
medel för ändamålet.

Då jag förutsätter, att för bestridandet av kostnaderna för utredning och
lagfart ett belopp av 1,000 kronor är tillfyllest, beräknar jag 66,000 kronor för
ifrågavarande fastighetsförvärv. Nämnda belopp torde därför böra för ändamålet
anvisas.

Fastigheten synes böra användas för bostadsändamål. Jag förutsätter att
särskilt anslag icke anvisas till bestridande av kostnaderna för fastighetens
omändring utan att dessa kostnader gäldas med anlitande av till fortifikationsstyrelsens
förfogande stående medel för bestridande av reparations- och
underhållskostnader.

27. Förvärv av viss fastighet m. m. Sedan vederbörande militärmyndigheter
hos arméförvaltningens fortifikationsstyrelse gjort framställning i fråga örn
förvärv av viss fastighet, avsedd att tagas i anspråk för förrådsändamål, har
fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 31 oktober 1941 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid hemställt, att för ifrågavarande fastighetsförvärv
ett belopp av sammanlagt 22,500 kronor måtte ställas till styrelsens
förfogande. Av cfttta belopp belöpa på köpeskilling 19,500 kronor och på
vissa reparationsarbeten m. m. 3,000 kronor.

Ärendet är av den natur, att närmare redogörelse för dess innebörd icke
torde böra lämnas till statsrådsprotokollet; riksdagens vederbörande utskott
torde erhålla ytterligare upplysningar i ärendet genom de handlingar, som
komma att till utskottet överlämnas.

Över fortifikationsstyrelsens framställning har ställföreträdaren för chefen

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

för försvarsstaben den 13 december 1941 avgivit utlåtande. Av utlåtandet
inhämtas bland annat, att förrådslokaler av den i föreliggande framställning
avsedda typen med hänsyn till företagen omorganisation av vissa stridskrafter
komme att erfordras i stort antal. Hittills hade frågan örn erforderliga
förråd för dessa stridskrafter lösts genom förhyrning, men tiden vore nu inne
att giva föreliggande spörsmål en mera permanent lösning genom anordnande
av förrådslokaler, vilka skulle ägas av kronan. I denna del komme sedermera
framställning att ingivas. Då det emellertid syntes önskvärt, att förvärv med
äganderätt ägde rum på de platser, där lämpliga lokaler funnes tillgängliga,
varigenom besparingar kunde ske, tillstyrkte ställföreträdaren för chefen för
försvarsstaben det nu föreliggande förslaget och ville därjämte framhålla
lämpligheten av att motsvarande åtgärder vidtoges på andra platser, där motsvarande
förutsättningar förelåge.

Jag anser mig böra tillstyrka, att medel anvisas för ifrågavarande ändamål.
Då enligt vad handlingarna i ärendet utvisa det för fastigheten fordrade priset
måste anses skäligt och jag icke heller har något att invända mot beräkningen
av de för reparationsarbeten m. m. erforderliga kostnaderna, biträder jag fortifikationsstyrelsens
förslag och beräknar alltså för ändamålet ett belopp av
22,500 kronor.

B. Anläggnings- och utvidgningsarbeten för skjutbanor.

Arméförvaltningens fortifikations styr else har i särskilda skrivelser hemställt
örn bland annat följande anslag, nämligen

nied 26,000 kronor för utvidgning av skolskjutningsbana och anläggning
av kulsprutepistolbana m. m. för Älvsborgs regemente,

med 50,000 kronor för anläggning av kulspruteskjutbana för Hallands
regemente,

med 75,000 kronor för förbättring av korthållsbana, anläggning av kulsprutepistolbana
och utförande av permanenta anordningar i fältskjutningsterrängen
för Gotlands infanteriregemente,

med 20,000 kronor för anläggning av för Västerbottens regemente och
Norrlands dragonregemente gemensam bana för skjutning med pansarvärnsoch
luftvärnskanon,

med 35,000 kronor för utvidgning av Svea trängkårs skolskjutningsbana,
med 22,000 kronor för anläggning av skolskjutningsbana för Östgöta luftvärnsregemente
vid Hästholmen,

med 40,000 kronor för förbättringsarbeten å Södermanlands regementes
skolskjutningsbana å Lötgärdet,

med 130,000 kronor för anläggning av ny skolskjutningsbana vid Rödberget
i Roden,

Departements chefen.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

med 95,000 kronor för anläggning av skjutbana för tunga vapen för Bohusläns
regemente samt

med 35,000 kronor till anläggande av pansarvärnsskjutbana för Bodens
fästning.

Till stöd för dessa förslag har anförts i huvudsak följande:

Utvidgning av skolsk j utningsbana och anläggning av kulsprutepistolbana
m. m. för Älvsborgs regemente. Älvsborgs regemente
förfogade för närvarande över en skjutbana med 24 tavelställ och för
skolskjutning med kulspruta över en skjutbana med 9 kulsprutetavelställ. På
grund av att utbildningen med olika nya vapen måste bedrivas samtidigt,
tillgodosåge de sålunda till buds stående skjutbanemöjligheterna icke kraven
på erforderligt utrymme. Därtill bomme, att fastställda säkerhetsföreskrifter
ställde skärpta fordringar på såväl utrymme som anordningar. Chefen för
regementet hade därför hemställt, att den nuvarande skolskjutningsbanan
måtte utvidgas för en beräknad kostnad av 15,000 kronor samt att medel måtte
anvisas för anläggande av kulsprutepistolbana ävensom för vissa permanenta
anläggningar vid befintliga pansarvämsskjutplatser. Kostnaderna härför hade
beräknats till 5,000 respektive 6,000 kronor.

De föreslagna anordningarna hade befunnits ändamålsenliga.

För kulsprutepistolbanan erfordrades visst markförvärv, varom särskild
framställning tidigare ingivits av fortifikationsstyrelsen.

Anläggning av kulspruteskjutbana för Hallands regemente.
På grund av att regementet saknade särskild kulspruteskjutbana hade avsikten
varit att å regementets skolskjutningsbana vid Skedala vidtaga åtgärder för
möjliggörande av kulspruteskjutningar därstädes. Vid av styrelsens skjutbaneofficer
på platsen verkställd utredning hade konstaterats, att användande
av skolskjutningsbanan å Skedala för kulspruteskjutning icke vore ur säkerhetssynpunkt
lämpligt. Däremot funnes i närheten av nämnda bana lämplig
plats för anläggande av kulspruteskjutbana. Förslag till dylik anläggning
hade uppgjorts, därvid kostnaderna beräknats till 50,000 kronor.

Förbättring av korthållsbana, anläggning av kulsprutepistolbana
samt utförande av permanenta anordningar i fältskjutningsterrängen
för Gotlands infanteriregemente. Chefen för Gotlands
infanteriregemente hade framhållit, att förbättring av regementets korthållsbana
vore erforderlig, bland annat med hänsyn till önskvärdheten av att
därstädes kunna utföra skjutning med kulsprutepistol. Vidare förelåge behov
av betongvärn i fältskjutningsterrängen å Tofta skjutfält för att möjliggöra
anordnande av fältskjutningar avseende samverkan mellan infanteri och
artilleri ävensom för att kunna genomföra fältskjutningsövningar med stridsladdad
ammunition.

Vid av fortifikationsstyrelsens skjuthaneofficer på platsen verkställd utredning
hade behovet av ovan angivna åtgärder konstaterats. Emellertid vore
det såväl ur säkerhetssynpunkt som av kostnadsskäl mindre lämpligt att omändra
korthållsbanan för skjutning med kulsprutepistol. I stället borde en
särskild bana anläggas för detta ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Kostnaderna härför samt för övriga föreslagna och såsom ändamålsenliga
befunna åtgärder hade beräknats till sammanlagt 75,000 kronor.

Anläggning av för Västerbottens regemente och Norrlands
dragonregemente gemensam bana för skjutning med pansarvärns-
och luft värnskanon. Ifrågavarande anläggning, som föreslagits
av chefen för Övre Norrlands trupper, avsåges bliva förlagd till trakten av
Skravelsjö, där erforderlig mark borde inköpas enligt av fortifikationsstyrelsen
tidigare ingiven framställning. Vid den undersökning, som av styrelsens
skjutbaneofficer verkställts på platsen, hade, utöver behovet och ändamålsenligheten
av föreslagna arbeten, även konstaterats nödvändigheten av vissa
ur säkerhetssynpunkt ofrånkomliga åtgärder.

Kostnaderna hade beräknats till 20,000 kronor.

Utvidgning av Svea trängkårs skolskjutningsbana. Kårens nuvarande
skolskjutningsbana, som endast omfattade 8 tavelställ, vore otillräcklig
med hänsyn till de avsevärt utökade värnpliktskontingenterna. Vid
undersökning på platsen hade behovet och ändamålsenligheten av vissa säkerhetsåtgärders
vidtagande konstaterats.

På grund av den vid kåren stegrade skjutfrekvensen även med andra vapen
än som förut ingått i trängtruppemas utrustning syntes banans utvidgning
till 16-tavelsbana vara av behovet påkallad.

Kostnaderna hade beräknats till 35,000 kronor.

Anläggning av skolskjutningsbana för Östgöta luftvärnsregemente
vid Hästholmen. Regementet saknade för närvarande skolskjutningsbana
vid Hästholmen. En sådan vore dock i hög grad av behovet påkallad.
Undersökning hade på platsen verkställts av styrelsens skjutbaneofficer,
som konstaterat, att en 6-tavelsbana lämpligen kunde anläggas inom
kronan tillhörigt område, varigenom visst markförvärv, som för detta ändamål
upptagits i arméförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1942/43,
sålunda icke bleve erforderligt. Kostnaderna för den nu föreslagna skjutbaneanläggningen
hade beräknats till 22,000 kronor.’

Förbättringsarbeten å Södermanlands regementes skolskjutningsbana
å Lötgärdet. Regementet hade intill år 1941 endast förfogat
över en skolskjutningsbana. För att bereda värnpliktskontingenterna ökade
möjligheter till skjututbildning hade nämnda år vid Lötgärdet anlagts en bana
utan blinderingsgrav, varjämte vissa restriktioner beträffande skjutning med
olika vapen måst utfärdas på grund av banans även i övrigt relativt enkla
anordningar.

Ur utbildnings- och säkerhetssynpunkt vore det således önskvärt, att banan
förbättrades, och fortifikationsstyrelsens skjutbaneofficer hade på platsen
konstaterat möjligheterna för avsedda förbättringsarbetens utförande.

Kostnaderna hade beräknats till 40,000 kronor.

Anläggning av ny skolskjutningsbana vid Rödberget i Boden.
Bodens artilleriregemente och Bodens ingenjörkår disponerade för närvä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

rande en omodern, olämpligt belägen skolskjutningsbana. Kommendanten i
Bodens fästning bade under åberopande av bristen på skolskjutningsbanor i
Boden hemställt, att en ny dylik bana måtte få anläggas vid Ködberget i
Boden. Den gamla banan borde underkastas viss reparation men det vore
icke lämpligt att omlägga densamma.

Vid av styrelsens skjutbaneofficer på platsen verkställd undersökning hade
konstaterats, att den hittills disponerade banan ur säkerhetssynpunkt icke
vore fullt tillfredsställande för skjutning enligt nuvarande bestämmelser. I
förhållande till skjutfrekvensen vore tavelantalet därjämte för ringa. Ehuru
banan i fråga efter vissa mindre reparationer torde kunna i begränsad omfattning
användas skulle utvidgning och förbättring av densamma icke eliminera
olägenheterna.

Kostnaderna för anläggande av ny skolskjutningsbana med 24 tavelställ
hade beräknats till 130,000 kronor.

Skjutbana för tunga vapen för Bohusläns regemente. Bohusläns
regemente saknade för närvarande skjutbana för tunga vapen. Regementschefen
hade gjort framställning örn anläggning av en dylik bana. Vid
undersökning, som fortifikationsstyrelsens skjutbaneofficer verkställt på
platsen, hade befunits att en kulspruteskjutbana kunde anläggas å en av regementschefen
föreslagen plats å det s. k. Bulidsområdet, där även skjutning
med andra tunga vapen kunde utföras. Kostnaderna hade beräknats till 95,000
kronor.

Om förvärv av Bulidsområdet för användning såsom fältskjutningsterräng
för Bohusläns regemente hade fortifikationsstyrelsen tidigare ingivit framställning.

Anläggning av pansarvärnsskjutbana för Bodens fästning.
Efter därom av Kungl. Majit i propositionen 1940 U: 38 framlagt förslag hade
riksdagen å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat ett
reservationsanslag av 150,000 kronor till pansarvärnskanonskjutfält vid Boden.
Av beloppet hade 125,000 kronor beräknats för markförvärv och 25,000 kronor
för fältets iordningställande. Den erforderliga marken hade ännu icke kunnat
av kronan förvärvas.

Kommendanten i Bodens fästning hade väckt fråga örn utvidgning av det
planerade skjutfältet utöver den ursprungliga planen för att därigenom möjliggöra
utförande av viss luftvämsskjutning, som för närvarande bedreves i
trakten av Luleå. För det utvidgade skjutfältets iordningställande hade kostnaderna
beräknats komma att med 35,000 kronor överstiga det för ändamålet
tidigare beräknade.

Örn det markförvärv, som erfordrades för utvidgning, hade fortifikationsstyrelsen
gjort särskild framställning.

Departements- Vid anmälan i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten: bilaga 2,
chefen. punkten 9) av fråga örn anslag till handgranats- och skjutbanor erinrade jag,
att lantförsvarets utbildningskommission i sitt betänkande angående utbildningen
av värnpliktiga och fast anställt manskap vid armén (statens off. ut -

Kungl. Majlis proposition nr 285.

redn. 1941: 35) påtalat bristen vid många förband på lämpliga övningsfält och
skjutbanor m. m. samt framhållit angelägenheten av en förbättring av utbildningsbetingelserna
i dessa hänseenden. I anslutning härtill hemställde jag
örn bifall till vissa av arméförvaltningen framställda äskanden av anslag med
tillhopa 690,000 kronor för utvidgning och förbättring av skjutbanor m. m.

Jämväl de nu föreliggande äskandena ingå som ett led i strävandena att
effektivisera och förbättra utbildningen. Nyanläggning och förbättring av
skjutbanor har nödvändiggjorts icke endast av de ökade värnpliktskontingentema
utan även och framför allt av den avsevärt utökade utbildningen
med tunga vapen samt automatvapen.

Då fråga örn förvärv av mark för Älvsborgs regemente, avsedd bland annat
för kulsprutepistolbana, genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 april 1942 hänskjutits
till förnyad utredning, torde frågan örn anvisande av medel för anläggande
av denna bana icke kunna nu upptagas till prövning. I anledning härav
bör det för iordningställande av skjutbanor vid sistnämnda regemente beräknade
beloppet kunna minskas från 26,000 till 21,000 kronor.

Av vad jag tidigare anfört i samband med framläggande av förslag till förvärv
av mark för pansarvärnskanonskjutfält vid Boden framgår, att jag förordat
viss begränsning av den utvidgning av skjutfältet, som av fortifikationsstyrelsen
föreslagits. Denna begränsning medför, enligt vad jag under hand
inhämtat av fortifikationsstyrelsens skjutbaneofficer, att det nu begärda anslaget
för det utvidgade fältets iordningställande kan minskas från 35,000
till 25,000 kronor.

I övrigt vill jag tillstyrka, att de nu föreslagna anläggnings- och förbättringsarbetena,
vilka samtliga upptagits i chefens för armén skrivelse den 29
juli 1941 angående sådana skjutbanefrågor, som borde föranleda medelsäskanden
för budgetåret 1942/43, komma till utförande. Mot de uppgjorda
kostnadsberäkningarna, vilka, såvitt nu är i fråga, sluta å tillhopa 513,000
kronor, synes icke föreligga anledning till erinran. Samtliga för ifrågavarande
anläggningar erforderliga medel synas lämpligen böra jämte de i årets statsverksproposition
för motsvarande ändamål äskade anslagsmedlen samm an -föras under ett gemensamt anslag, benämnt anläggnings- och utvidgningsarbeten
för skjutbanor m. m.

C. Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag medelsbehovet för markförvärv
enligt följande:

Kronor.

Utvidgning av Livregementets grenadjärers övningsfält ...............

Utvidgning av Jämtlands fältjägarregementes övningsfält ............

Fältskjutningsterräng för Jämtlands fältjägarregemente ...............

Övnings- och fältskjutningsterräng för Södra skånska infanteri -

380.000
51,000

250.000

regementet

308,000

Kungl. Majlis proposition nr 285.

Kronor.

Utvidgning av Södra skånska infanteriregementets övningsfält i

Revinge ........................................................................... 1,510,000

Utvidgning av Kronobergs regementes övningsfält ..................... 265,000

Utvidgning av Jönköpings-Kalmar regementes övningsfält ......... 290,000

Utvidgning av Dalregementets övningsplats vid Rommehed ......... 1,000

Fältskjutningsterräng för Bohusläns regemente ........................... 220,000

Pansarvärnsskjutfält vid Umeå ................................................ 2,500

Fältskjutningsterräng för Skövde garnison ................................. 60,000

Utvidgning av Norrlands dragonregementes kasernområde ............ 88,000

Utvidgning av Rinkaby skjutfält ............................................. 176,500

Utvidgning av artilleriskjutfältet vid Skillingaryd ........................ 250,000

Utvidgning av artilleriskjutfältet i Boden ................................. 852,000

Pansarvärnskanonskjutfält vid Boden ....................................... 116,500

Utvidgning av Karlsborgs skjutfält .......................................... 153,000

Nissa anläggningar i Karlsborg ................................................ 9,500

Skjutplats för luftvärnsartilleriet vid Väddö m. m...................... 310,000

Utvidgning av luftvärnsdivisionens i Sundsvall skjutplats ......... 24,000

Utvidgning av Göta ingenjörkårs kasernområde ........................... 140,000

övningsplats för Göta ingenjörkår .......................................... 5,700

Utvidgning av Bodens ingenjörkårs kasernområde ........................ 53,500

Utvidgning av Skånska trängkårens övningsområde ..................... 50,000

Utvidgning av Norrlands trängkårs övningsområde .................... 100,000

Förvärv av kyrkoherdeprästgården i Överluleå församlings

pastorat ........................................................................... 66,000

Förvärv av viss fastighet .................................... 22,500

Summa kronor 5,754,700

äskats i årets statsverksproposition för vissa handgranats- och skjutbanor,
lämpligen böra anvisas i samband med medel för här förevarande ändamål
av enahanda beskaffenhet. På grund härav och i enlighet med vad i det föregående
anförts beräknar jag medelsbehovet för anläggnings- och utvidgningsarbeten
för skjutbanor m. m. enligt följande.

Kronor.

Utvidgning av skolskjutningsbana m. m. för Älvsborgs regemente 21,000

Kulspruteskjutbana för Hallands regemente .............................. 50,000

Förbättring av korthållsbana, anläggning av kulsprutepistolbana
samt utförande av permanenta anordningar i fältskjutnings terrängen

för Gotlands infanteriregemente ........................... 75,000

Anläggning av för Västerbottens regemente och Norrlands dragonregemente
gemensam bana för skjutning med pansarvärns- och

luftvärnskanon ..................................................................... 20,000

Utvidgning av Svea trängkårs skolskjutningsbana ..................... 35,000

Skolskjutningsbana för Östgöta luftvämsregemente vid Hästholmen
.............................................................................. 22,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 285. 81

Kronor.

Förbättringsarbeten å Södermanlands regementes skolsk jutnings bana

å Lutgärdet ............................................................... 40 000

Ny skolskjutningsbana vid Rödberget i Boden ........................... 130,000

Skjutbana för tunga vapen för Bohusläns regemente .................. 95,000

Pansarvärnsskjutbana för Bodens fästning ................................. 25,000

Handgranatsbanor vid arméns truppförband och skolor ............... 250,000

Utvidgning och förbättring av Norrbottens regementes skjutbanor ... 120,000

Utvidgning av skolskjutningsbanorna å Järvafältet ..................... 72,000

Utvidgning av Norrlands trängkårs skolskjutningsbana ............ 35,000

Utvidgning av Göta ingenjörkårs skolskjutningsbana .................. 25,000

Utvidgning och förbättring av Västernorrlands regementes skjutbana
.............................................................................. 75,000

Förbättringsarbeten å Skånska kavalleriregementets skjutbanor ...... 35,000

Utvidgning av Wendes artilleriregementes skolskjutningsbana ...... 40,000

Utvidgning av Skånska trängkårens skolskjutningsbana ............... 40,000

Summa kronor 1,205,000

Då förevarande markfrågor, efter den ytterligare utredning, som företagits,
befinna sig i det skick, att förvärv av mark i flertalet fall kan omedelbart
komma till stånd, har det synts mig lämpligast att medlen härför ställas
till förfogande redan under innevarande budgetår. Med anvisande av medel
för anläggningsarbeten för skjutbanor torde däremot kunna anstå till nästa
budgetår.

Medelsbehoven för här ifrågavarande ändamål uppgå, såsom framgår av
sammanställningarna, till 5,754,700 kronor för markförvärven och till 1,205,000
kronor för arbeten för skjutbanor. Dessa belopp torde lämpligen böra anvisas såsom
icke specificerade reservationsanslag, beträffande vilkas disposition Kungl.
Majit bör äga meddela föreskrifter i överensstämmelse med vad i det föregående
anförts. Varje särskild i de olika anslagen ingående post synes i
redovisningshänseende böra betraktas såsom reservationsanslag. Jag förutsätter
emellertid, att Kungl. Majit skall, därest besparing å viss post uppkommer
eller kan beräknas uppkomma, äga medgiva, att besparingen må
tagas i anspråk för täckande av merkostnader för andra med vederbörande
anslag avsedda ändamål. Härförutom anser jag mig böra föreslå, att beloppet
å 5,754,700 kronor höjes med omkring IV2 procent för täckande av oförutsedda
utgifter, varför det för markförvärv avsedda anslaget bör bestämmas till i avrundat
tal 5,850,000 kronor.

D. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit,
med ändring av Kungl. Majits i årets statsverksproposition under Kapitalbudgeten,
bilaga 2, punkten 9, framlagda förslag om anvisande till Handgranats-
och skjutbanor för budgetåret 1942/43 av ett reservationsanslag av

690,000 kronor, måtte föreslå riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 285. 1000 42 6

Kungl. May.ts proposition nr 285.

att såsom kapitalinvesteringar i försvarsväsendets fastighetsfond,
arméförvaltningens delfond därav, anvisa följande reservationsanslag,
nämligen

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 till

Vissa markförvärv....................................... 5,850,000 kronor,

dels ock å riksstaten för budgetåret 1942/43 till Anläggningsoch
utvidgningsarbeten för skjutbanor m. m. 1,205,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sigurd Lind.

Kungl. Majlis proposition nr 285. 83

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid Inledning.

....................................................................... 1

A. Markförvärv.................................................................. 3

1. Utvidgning av Livregementets grenadjärers övningsfält.............. 3

2. Utvidgning av Jämtlands fältjägarregementes övningsfält............ 6

3. Fältskjutningsterräng för Jämtlands fältjägarregemente.............. 8

4. Övnings- och fältskjutningsterräng för Södra skånska infanterirege mentet

................................................................ G

5. Utvidgning av Södra skånska infanteriregementets övningsfält i

Revinge .............................................................. G

6. Utvidgning av Kronobergs regementes övningsfält.................... 19

7. Utvidgning av Jönköpings-Kalmar regementes övningsfält............ 21

8. Utvidgning av Dalregementets övningsplats vid Rommehed.......... 24

9. Fältskjutningsterräng för Bohusläns regemente........................ 25

10. Pansarvärnsskj ulfält vid Umeå ........................................ 28

11. Fältskjutningsterräng för Skövde garnison ............................ 31

12. Utvidgning av Norrlands dragonregementes kasernområde .......... 33

13. Utvidgning av Rinkaby skjutfält ...................................... 36

14. Utvidgning av artilleristutfältet vid Skillingaryd.................... 40

15. Utvidgning av artilleriskjutfältet i Boden ............................ 42

16. Pansarvärnskanonskjutfält vid Boden.................................. 47

17. Utvidgning av Karlsborgs skjutfält.................................... 50

18. Vissa anläggningar i Karlsborg........................................ 53

19. Skjutplats för luftvärnsartilleriet vid Väddö m. m................... 55

20. Utvidgning av luftvärnsdivisionens i Sundsvall skjutplats .......... 59

21. Utvidgning av Göta ingenjörkårs kasernområde ...................... 61

22. Övningsplats för Göta ingenjörkår .................................... 63

23. Utvidgning av Bodens ingenjörkårs kasernområde.................... 65

24. Utvidgning av Skånska trängkårens övningsområde.................. 68

25. Utvidgning av Norrlands trängkårs övningsområde .................. 70

26. Förvärv av kyrkoherdeprästgården i Överluleå församlings pastorat 72

27. Förvärv av viss fastighet m. m......................................... 74

B. Anläggnings- och utvidgningsarbeten för skjutbanor............................ 75

C. Sammanfattning .............................................................. 79

D. Hemställan................................................................... 81