Kungl. Majlis proposition nr 280 Proposition 1942:280Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kungl. Majlis proposition nr 280

Proposition 1942:280

Kungl. Majlis proposition nr 280.

1

Nr 280.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förläggningsort
för nytt kär artilleriregemente; given
Stockholms slott den 8 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per■ Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över'' försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam
beredning med chefen för jordbruksdepartementet, fråga om förläggningsort
för nytt kårartilleriregemente samt anför därvid följande:

I sitt den 12 januari 1942 avgivna betänkande med förslag till plan för
organisationsarbetet inom försvarsväsendet (statens off. utredn. 1942:1) föreslog
1941 års försvarsutredning (sid. 136 i betänkandet) upprättandet av ett nytt
kårartilleriregemente, som lämpligen borde förläggas inom det nyskapade V.
militärområdet. Utredningen ville för sin del föreslå, att regementet för -

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

lades till Örebro, där ett nytt kasernetablissement borde uppföras, oell benämndes
Närkes artilleriregemente (A 9).

I yttrande över försvarsutredningens förslag i denna del uttalade chefm
för armén, att Örebro syntes mindre lämpligt såsom förläggningsort för det
föreslagna nya kårartilleriregementet och förordade, att regementet i stället
förlädes till Kristinehamn. Dess namn borde därvid bliva Bergslagens
artilleriregemente.

Från Karlskoga, Kristinehamn och Örebro ingåvos framställningar rörande
förläggningsorten för det föreslagna nya kårartilleriregementet.

1942 års för sv ar sberedning fann icke något att invända mot tanken att
regementet — i stället för till Örebro — förlädes till Kristinehamn eller
annan ort inom Y. militärområdet, exempelvis Filipstad eller Karlskoga.

Yid anmälan av föreliggande fråga i statsrådet den 27 mars 1942 i samband
med hemställan örn avlåtande av proposition till riksdagen angående
den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter (propositionen
nr 210, sid. 237) biträdde jag försvarsutredningens förslag örn
upprättande av ett nytt kårartilleriregemente. I vad avsåge förläggningsort
för regementet påginge, framhöll jag vidare, genom arméförvaltningens fortifikationsstyrelses
försorg närmare utredning, vars resultat borde kunna föreligga
i så god tid, att slutligt förslag i ämnet kunde framläggas senare under
riksdagen. Jag anhöll, att framdeles få efter slutförd utredning återkomma
till denna fråga.

I proposition den 24 april 1942 angående vissa kapitalinvesteringar i försvarsväsendets
fastiglietsfond föreslog jag Kungl. Maj:t att hos riksdagen äska
medel för mötande av de under budgetåret 1942/43 uppkommande utgifterna
för ifrågavarande förläggnings ordnande. Ett belopp av 2,000,000 kronor
syntes för nämnda budgetår vara tillfyllest.

Sedan den nyssnämnda utredningen rörande förläggningsort för det
nya kårartilleriregementet numera slutförts, anhåller jag att ånyo få underställa
denna fråga Kungl. Maj:ts prövning.

1. Städernas framställningar lii. ni.

Kommitterade för Karlskoga stads drätselkammare hava i skrivelse den 12
mars 1942 hemställt, att det ifrågasatta nya kårartilleriregementet måtte förläggas
till Karlskoga.

I skrivelsen framhålles, att staden torde äga företräde framför övriga i
diskussionen kring olika förläggningsalternativ nämnda städer med hänsyn
till möjligheten att erhålla centralt belägna och i övrigt ändamålsenliga
markområden för kasernetablissement samt övnings- och skjutfält. Två markområden
borde härvidlag i första hand komma i betraktande. Det ena vöre
beläget å fastigheterna Kilsta och Karlberg i stadens ägo, belägna nordväst
örn stadens centrala del i omedelbar anslutning till den egentliga stadsbebyggelsen.
Det andra området vore beläget omkring två kilometer söderom
stadens centrala del mellan sjön Möckeln och allmänna vägen Karlskoga
—Degerfors. Området befunne sig i enskild ägo.

Beträffande ordnande av skjutfält läge Karlskoga särskilt väl till, efter -

3

Kungl. Majlis proposition nr 280.

som ett enligt den militära sakkunskapen synnerligen lämpligt dylikt fält
kunde anordnas å kronan tillhörig mark söder örn oell i anslutning till
aktiebolaget Bofors skjutfält å Kilsbergen. Områdets västra gräns befunne
sig på ett avstånd åv omkring fem kilometer från stadens centrum, varigenom
längre transporter från kasernerna till skjutfältet kunde undvikas,
liksom även eljest erforderlig barackbebyggelse.

Eventuella invändningar mot Karlskoga ur luftskyddssynpunkt saknade
större betydelse, då aktiebolaget Bofors fabriksetablissement läge på över
fem kilometers avstånd från de för artilleriregementets förläggning ifrågasatta
markområdena. Framförda erinringar mot Karlskoga ur trafikteknisk
synpunkt och med hänsyn till läget på bostadsmarknaden därstädes vore
ej heller av särskild vikt. Staden stöde sålunda genom normalspårig järnväg
i förbindelse med stambanan Laxå—Charlottenberg. Beträffande bostadsfrågan
åtoge sig staden att svara för att erforderliga familjebostäder
— omkring 100 — för regementets personal komme att stå till förfogande.

Staden saknade visserligen högre allmänt läroverk, men med hänsyn till
stadens invånarantal torde vederbörande myndigheter näppeligen kunna motsätta
sig, att ett dylikt inrättades därstädes.

Härutöver borde framhållas, att staten med hänsyn till Karlskogas på
grund av den dit förlagda krigsindustrien stora konjunkturkänslighet borde
sörja för att någon kompensation för de svårigheter, vari staden således
komme att råka vid en lågkonjunktur, borde lämnas staden därigenom, att
en institution sådan som ett regemente förlädes till staden.

De förpliktelser Karlskoga stad vore villig ikläda sig, därest det nya artilleriregementet
förlädes till staden, sammanfattade staden på följande sätt:

1) kostnadsfri upplåtelse till kronan av mark intill 200 hektar eller alternativt
utfästelse att bestrida kostnaderna för expropriation av motsvarande
markområde i enskild ägo;

2) framdragande av ledningar för vatten, avlopp och elektrisk energi till
blivande kasernområde utan kostnad för kronan; samt

3) garanti att cirka 100 familjebostäder funnes tillgängliga för regementets
utom kasern bosatta personal.

Stadsfullmäktiges och drätselkammarens ordförande i Kristinehamn hava i
skrivelse den 12 februari 1942 gjort framställning i syfte att det nya kårartilleriregementet
måtte förläggas till staden.

I skrivelsen påpekas Kristinehamns fördelaktiga kommunikationsförhållanden
med läge vid stambanan Laxå—Charlottenberg samt utgörande ändstation
för Inlandsbanan. Staden ägde jämväl tillgång till djuphamn. — Ur
militär övningssynpunkt vore stadens läge invid Vänern förmånligt; goda
badmöjligheter funnes, varjämte för militära övningars bedrivande lämplig
terräng kunde ställas till förfogande. — I staden funnes bland andra läroanstalter
högre allmänt läroverk, varjämte länets landsting fattat principbeslut
örn förliiggande av lasarett till staden. Staden ägde eget elektricitetsverk,
vilket kunde erbjuda förmånliga taxor.

För förläggning av det nya regementet kunde tre områden ifrågakomma
vid staden, å en skrivelsen bifogad karta betecknade respektive A, B och C.
Området C, vilket helt befunne sig i stadens ägo, vore särskilt lämpligt.
Området i fråga vore beläget väster örn staden och bestode såväl av odlad
mark som skogs- och hagmark. Järnvägsförbindelse kunde lätt anordnas
till området, för vilket .ändamål från tidigare järnvägsanläggning kvarliimnad
terrassering lämpligen kunde komma till användning. — Tillgången på tomt
mark för bostadsändamål vore god, bland annat funnes i det förordade örn -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

rådets närhet av staden ägd, delvis stadsplanerad oell i övrigt under planläggning
varande mark.

Vid en förläggning av det nya regementet till Kristinehamn vore staden
villig att bidraga till bästa möjliga lösning av förläggningsfrågan, främst
genom tillhandahållande av erforderliga markområden.

Över föreliggande framställning från Kristinehamn har arméförvaltningen,s
fortifikationsstyrelse den 24 februari 1942 avgivit utlåtande och därvid anfört
följande:

Inspektören för artilleriet hade på order av chefen för armén verkställt
vissa rekognosceringar beträffande förutsättningarna för ifrågasatt förläggning
av det nya kårartilleriregementet till Kristinehamn, varvid tre i skrivelsen
angivna alternativ, betecknade A, B och C, närmare undersökts.
Alternativ C — vilket i remisshandlingarna förordats av Kristinehamns
stad — hade därvid synts inspektören för artilleriet avgjort vara att föredraga.
Detsamma omfattade endast mark, tillhörande Kristinehamns stad,
belägen väster örn staden vid Varnumsviken.

Genom fortifikationsstyrelsens försorg hade därefter berörda tre alternativ
undersökts ur byggnadsteknisk synpunkt. Alternativen A och C hade därvid
i angivna avseende befunnits lämpliga och ungefär likvärdiga för den
avsedda bebyggelsen.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet framkommit syntes en eventuell
förläggning av Närkes artilleriregemente till Kristinehamn vara möjlig.

Slutligen har Orebro stads drätselkammare i skrivelse den 6 mars 1942
framlagt vissa synpunkter beträffande stadens lämplighet såsom förläggningsort
för det nya artilleriregementet.

Drätselkammaren har såsom allmänt omdöme framhållit, att en större stad
i de flesta fall måste anses mera lämpad såsom förläggningsort för ett
militärt förband än en mindre ort. Den större stadens ekonomiska resurser,
tillgång på arbetskraft och sociala förmåner talade i denna riktning.

Till belysande härav har drätselkammaren närmare behandlat stadens
industriella förutsättningar, bostadstillgång, undervisningsanstalter, fritidsmöjligheter,
befolkningsförhållanden, skatteförhållanden och kommunikationer.
I dessa avseenden torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Avslutningsvis har drätselkammaren förklarat sig beredd att förorda, att
staden kostnadsfritt skulle ställa de markområden till förfogande för det blivande
kasernetablissementet, vilka ifrågasatts för sådant ändamål vid överläggningar
med representanter för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse.

2. Jämförande undersökning.

Genom remiss den 19 mars 1942 anbefallde Kungl. Majit arméförvaltningens
tygdepartement och fortifikationsstyrelse att med beaktande av vad i
ärendet förekommit låta verkställa en jämförande undersökning rörande
lämpligheten i olika hänseenden av att till respektive Karlskoga, Kristinehamn
och Örebro förlägga det av 1941 års försvarsutredning föreslagna
nya kårartilleriregementet samt att till Kungl. Majit, efter hörande jämväl av
domänstyrelsen beträffande upplåtande till skjutfält av det av kommitterade
inom Karlskoga drätselkammare ifrågasatta området, till Kungl. Majit in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 280. 5

komma med sagda undersökning jämte det förslag, som i anledning därav
kunde föranledas.

Till åtlydnad härav hava departementet och styrelsen den 24 april 1942
avgivit utlåtande i ärendet. Av utlåtandet och därvid fogade handlingar
inhämtas följande:

Fortifikationsstyrelsen hade låtit företaga rekognoscering av de av respektive
städer föreslagna områdena för att utröna dessas lämplighet ur byggnadssynpuukt
såsom förläggningsplats för regementet. Rekognosceringarnas
resultat innefattades i en den 10 april 1942 dagtecknad promemoria, varav framginge,
att de undersökta områdena — alternativet C vid Kristinehamn, det
omkring två kilometer söder örn Karlskogas centrala del mellan sjön Möckeln
och allmänna vägen Degerfors—Karlskoga belägna området samt ett av
Örebro erbjudet område mellan Hallsbergsvägen och Svartån sydväst örn
den centrala staden — i avseende å byggnadskostnader men exklusive markkostnader
syntes vara i stort sett likvärdiga.

Inom fortifikationsstyrelsen hade förhandlingar förts med representanter
för de tre ifrågavarande städerna örn de åtaganden städerna vore villiga
att ikläda sig i form av marköverlåtelser m. m., därest regementet bomme
att förläggas till någondera av dem. Av från städerna inkomna svar inhämtades,
att städerna vore villiga att träffa överenskommelser rörande markupplåtelser
för förläggningsplats och övningsterräng, framdragande av ledningar
för elektrisk kraft, vatten och avlopp samt garanterande av erforderligt antal
bostadslägenheter.

Fortifikationsstyrelsen hade i ärendet samrått med chefen för armén och
inspektören för artilleriet. Chefen för armén hade sammanfattat sina synpunkter
i en den 20 april 1942 dagtecknad promemoria av i huvudsak följande
innehåll:

1) Örebro vore underlägset Karlskoga och Kristinehamn ur militär övningssynpunkt.
Området erbjöde icke tillräckligt omväxlande terräng och
det stora avståndet till lämplig badplats vore en stor nackdel. Ur nu angivna
synpunkter syntes Karlskoga och Kristinehamn fullt likvärdiga.

2) Kristinehamn vore överlägset Karlskoga med hänsyn till den mindre
risken för luftangrepp, likvärdigt ur synpunkten av möjligheterna att anordna
samövningar med närliggande förband (Värmlands regemente och Livregementets
grenadjärer), överlägset med hänsyn till bostadstillgång, skolmöjligheter
och möjligen även ur allmän trevnadssynpunkt.

3) Frågan örn det nya artilleriregementets förläggning hade emellertid
kommit i ett nytt läge på grund av förslaget att anordna ett artilleriskjutfält
vid Bofors. Avståndet mellan Kristinehamn och detta skjutfält uppginge
till omkring 30 kilometer, medan avståndet mellan området invid Möckeln
vid Karlskoga och skjutfältet vore endast omkring 10 kilometer. Därest det
föreslagna skjutfältet bomme till stånd, syntes så starka skäl tala för en
förläggning av artilleriregementet till Karlskoga, att chefen för armén ansåge
sig böra förorda detta alternativ framför en förläggning till Kristinehamn,
dock endast under förutsättning, att följande betingelser uppfylldes,
nämligen att

a) det för regementets förläggning i Karlskoga föreslagna området vid
sjön Möckeln ställdes till förfogande och utvidgades till 400 hektar;

b) regementet erhölle fri dispositionsrätt till sjöstranden samt badplatsen
å ett område av omkring 300 meters liingd av stranden;

c) omläggning av allmänna vägen Degerfors—Karlskoga icke genomfördes
på sådant sätt, att regementets förläggningsområde genomskures;

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

d) bostadsfrågan ordnades till tidpunkten för regementets inflyttning i
det nya etablissementet; samt

e) garanti erhölles för att Karlskoga till nämnda tidpunkt erliölle ett fullständigt
högre allmänt läroverk.

Inspektören för artilleriet hade däremot förordat förläggning av det föreslagna
kårartilleriregementet till Kristinehamn. Såsom skäl därför hade
inspektören bland annat anfört följande:

Det förmånligaste av de föreslagna undersökta områdena vid Karlskoga
omfattade blott omkring fyra kvadratkilometer och möjligheterna att utan
avsevärda kostnader utvidga detsamma vore ringa. Detta innebure att den
grundläggande utbildningen till väsentlig del måste förläggas till det omkring
10 kilometer därifrån föreslagna nya artilleriskjutfältet. Olägenheten
därav syntes artilleriinspektören större än den olägenhet, som en förläggning
till Kristinehamn med ett avstånd av omkring 30 kilometer till skjutfältet
innebure. I det senare fallet torde nämligen på grund av det föreslagna
övningsområdets storlek ett förläggande av utbildningen till skjutfältet
bliva erforderligt blott i samband med skarpskjutningar och mera
omfattande tillämpningsövningar. Med hänsyn härtill och det förhållandet,
att de av chefen för armén uppställda betingelserna för att Karlskoga skulle
givas företräde enligt inspektörens för artilleriet förmenande i väsentliga
delar icke vore uppfyllda, ville inspektören förorda förläggning av regementet
till Kristinehamn.

Såsom sammanfattning av den verkställda jämförande undersökningen har
fortifikations styr elsen för egen del anfört följande:

Beträffande villkoren för erhållande av lämplig förläggningsplats och övningsterräng
för det föreslagna regementet funnes vid Örebro och Kristinehamn
lämpliga och tillräckliga sådana, vilka respektive städer förklarat sig
beredda att utan vederlag tillhandahålla kronan.

Området vid Kristinehamn hade en sammanlagd areal av omkring 10
kvadratkilometer. Av denna mark vore 3.9 kvadratkilometer i stadens ägo,
1.7 kvadratkilometer i enskild ägo och 4.5 kvadratkilometer utgjordes av
kronopai-k. Den staden tillhöriga marken överlätes till kronan med full
äganderätt utan ersättning. Vad anginge den i enskild ägo befintliga marken,
vilken hade ett sammanlagt taxeringsvärde av omkring 43,700 kronor, hade
staden erbjudit sig att utan vederlag tillhandahålla kronan densamma, därest
den av staden kunde genom frivilliga överenskommelser förvärvas till rimligt
pris, eller i annat fall ersätta kronan dess kostnader för markens förvärvande
genom expropriation.

Beträffande eventuell förläggning till trakten av Karlskoga hade rekognoscerats
ett område beläget vid Storängen väster örn sjön Möckeln. Detta
område innehölls i areal blott omkring 2 kvadratkilometer men torde, enligt
vad som utretts, möjligtvis kunna utvidgas i sydvästlig riktning till en sammanlagd
areal av 4 kvadratkilometer, vilken areal enligt av chefen för armén
i ovannämnda promemoria uppställt villkor vore oundgängligen erforderlig.
Hela ifrågavarande markområde vore i enskild ägo och torde hava ett beräknat
taxeringsvärde av omkring 240,000 kronor. Vid expropriation av detsamma
syntes priset böra beräknas till 800,000 kronor. Av detta belopp hade
Karlskoga stad utfäst sig att såsom bidrag erlägga 400,000 kronor. Karlskoga
stad hade även ifrågasatt vissa andra områden såsom lämpliga för förläggningsplats,
av vilka områden emellertid ännu icke rekognoscering hunnit
företagas. Det ena av dessa områden, beläget å fastigheterna Karlberg och
Kilsta, vore delvis i stadens ägo, men skulle förvärv av den övriga i enskild
ägo varande marken, oaktat ett av staden utlovat bidrag å 100,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 280. 7

kronor, medföra kostnader för kronan. Det andra av staden ifrågasatta området
vore beläget å kronan tillhörig mark vid Valåsens gård öster om sjön
Möckeln.

Beträffande byggnadskostnaden hade, såsom ovan nämnts, vid inom fortifikationsstyrelsen
företagen undersökning de tre rekognoscerade förläggningsområdena
visat sig vara i stort sett jämbördiga. Likaledes hade samtliga tre
städer vid förfrågan förklarat sig beredda att ombesörja och bekosta fram
dragande av ledningar för elektrisk kraft, vatten och avlopp till av kronan
anvisad plats vid respektive områdens gräns samt att tillhandahålla kronan
elektrisk ström och vatten till den lägsta taxa, som gällde inom respektive
stad för förbrukare av samma storleksordning och för motsvarande ändamål.

Vad anginge tillgången till strand samt badmöjligheter för det föreslagna
regementets personal vore förhållandena vid Örebro tämligen tillfredsställande.
Kristinehamn hade i samband med erbjudandet örn tillhandahållande
av mark under hand utfäst sig att för enbart det militära behovet utan
ersättning överlåta en omedelbart med markområdet sammanhängande, erforderlig
strandremsa vid Vänern, vilken remsas storlek och läge senare
Hnge bestämmas av vederbörande militära myndigheter. I Karlskoga funnes
möjlighet till bad i sjön Möckeln. Därest förläggningen skedde till det nu
rekognoscerade området omedelbart väster om sjön, hade staden dock förklarat,
att stranden icke finge inhägnas utan skulle vara tillgänglig för allmänheten.
Därvid vore att observera, att chefen för armén uppställt krav
på fri dispositionsrätt till stranden såsom en betingelse för sitt förord åt
Karlskoga.

Samtliga tre städer hade förbundit sig garantera, att vid tiden för regementets
uppsättande erforderligt antal hyreslägenheter av viss angiven beskaffenhet
funnes att tillgå för regementets personal. Enligt vad som varit
synligt i pressen, torde emellertid för närvarande svår bostadsbrist vara
rådande i Karlskoga, varför det för staden möjligtvis kunde bliva svårt att
vid den ifrågavarande tidpunkten tillhandahålla lägenheterna.

Beträffande skolförhållandena syntes dessa vara bäst i Örebro. Kristinehamn
hade emellertid ett högre allmänt läroverk samt en praktisk skola. I
Karlskoga saknades läroverk och skolöverstyrelsen torde anse det osäkert
huruvida och när staden kunde erhålla sådant läroverk.

Den kommunala utdebiteringen inom städerna vore relativt jämbördig.
Debiteringen vore enligt av respektive städer lämnade uppgifter per skattekrona
i Örebro 9.52 kronor, i Kristinehamn 10.oo kronor och i Karlskoga
8.90 kronor. I den allmänna fördelningen av orterna i riket å de i civila
och militära avlöningsreglementena upptagna ortsgrupperna hade ifrågavarande
städer angivits tillhöra följande grupper: Örebro egentliga stad med
förstadsområde och järnvägsverkstäder E, Örebro landsbygdsområde C, Karlskoga
kommun C och municipalsamhälle D samt Kristinehamns egentliga
stad E och ytterområden C.

Med hänsyn sålunda dels till att kronans kostnader för förvärvande av
det rekognoscerade området vid Karlskoga torde komma att uppgå till omkring
400,000 kronor, medan de föreslagna områdena vid Örebro och Kristinehamn
komme att stå till kronans förfogande kostnadsfritt, dels till att
de av cliefen för armén uppställda betingelserna för givande av förord åt
Karlskoga framför Kristinehamn till huvudsaklig del icke kunde anses vara
uppfyllda, dels ock till övriga i ärendet framkomna omständigheter, syntes en
eventuell förläggning av regementet till Karlskoga vara minst fördelaktig av
de ifrågasatta alternativen. De militära myndigheterna hade förklarat sig

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

anse Örebroalternativet ur övningssynpunkt vara underlägset de andra alternativen.

Efter övervägande av vad i ärendet förekommit ansåge fortifikationsstyrelsen
sig av de tre alternativen böra förorda regementets förläggning till
Kristinehamn.

Styrelsen har i sin skrivelse dock framhållit, att förutnämnda av kommitterade
inom Karlskoga stads drätselkammare under ärendets handläggning
inom styrelsen väckta förslag örn förläggning av det n}’a kårartilleriregementet
till Valåsen vid Karlskoga öster örn sjön Möckeln icke vid skrivelsens
avlåtande kunnat undersökas.

Sedermera har fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 4 maj 1942 meddelat,
att vid en inom styrelsen och artilleriinspektionen företagen rekognoscering
av sistnämnda område framgått, att området ur byggnadssynpunkt vore
mindre lämpligt och ur övningssynpunkt icke kunde anses godtagbart, varför
detta alternativ icke syntes böra ifrågakomma.

I anslutning härtill har fortifikationsstyrelsen vidare anfört följande:

Chefen för armén hade i en den 4 maj 1942 till styrelsen inkommen
skrivelse upplyst, att vid nyssnämnda rekognoscering även framkommit vissa
nya omständigheter beträffande det tidigare föreslagna området vid Storängen
väster örn sjön Möckeln. Sålunda skulle Karlskoga stad numera vara
villig att som badplats åt regementet upplåta en 300 meter bred strandremsa,
och hade staden därjämte förklarat sig beredd till vissa jämkningar
i fråga örn sträckningen av den planerade nya länshuvuclvägen till Degerfors.
Vidare hade vid undersökningen framkommit vissa möjligheter att
ytterligare utvidga det föreslagna området vid Storängen i sydvästlig riktning,
så att området kunde få en sammanlagd areal av 6 kvadratkilometer.
I skrivelsen hade chefen för armén slutligen förklarat sig anse, att frågan
örn regementets förläggning icke syntes kunna avgöras utan att beslut samtidigt
fattades om anordnande av det föreslagna artilleriskjutfältet.

För egen del har fortifikationsstyrelsen med anledning av vad sålunda
förekommit anfört följande:

Vad anginge den till badplats erforderliga strandremsan, som Karlskoga stad
numera syntes vara villig att upplåta, hade staden emellertid förklarat, att en
längs Möckelns västra strand bland annat genom ifrågavarande strandremsa
gående planerad promenad- och cykelväg icke finge spärras genom regementets
område. Detta förbehåll syntes i realiteten komma att innebära, att strandremsan
komme att bliva upplåten till allmänt begagnande. — Beträffande
den föreslagna utvidgningen av området vid Storängen syntes vidare, enligt
vad som rinder hand upplysts av stadsplanearkitekten i Karlskoga, vilken
närvarit vid rekognosceringen, blott något över 4 kvadratkilometer av hela
områdets sammanlagda areal vara beläget inom Karlskoga kommun och återstoden
inom Degerfors kommun. Hela detta område vore i enskild ägo
och torde hava ett beräknat taxeringsvärde av sammanlagt omkring 480,000
kronor. Vid expropriation av detsamma torde priset böra beräknas till

1.500.000 kronor, av vilket belopp Karlskoga stad såsom tidigare påpekats
utfäst sig att såsom bidrag erlägga 400,000 kronor. Kronans kostnader för
förvärv av hela detta område torde således komma att uppgå till omkring

1.100.000 kronor.

Kungl. Marits proposition nr 280. 9

Efter övervägande av vad sålunda förekommit ansåge sig fortifikationsstyrelsen
fortfarande av de ifrågasatta alternativen böra förorda regementets
förläggande till Kristinehamn.

3. Skj utfaltsfrågan.

Vidkommande slutligen frågan örn upplåtande till skjutfält av det av
de kommitterade inom Karlskoga stads drätselkammare ifrågasatta området
hava tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen framhållit, att samråd i
denna del ägt rum med chefen för armén, på vars order inom artilleriinspektionen
verkställts undersökning av berörda område.

Av den i anledning härav inom artilleriinspektionen upprättade rapporten
inhämtas bland annat följande:

Förslaget innebure, att söder örn Bofors skjutfält ett område toges i anspråk,
vilket omfattade delar av Villingsbergs, Garphyttan och Tysslinge
kronoparker samt dessutom nordost därom ytterligare ett område, som nu
befunne sig i enskild ägo. — Det föreslagna området karakteriserades av
omväxlande taktiska och skjuttekniska möjligheter, goda av kronan upprättade
vägförbindelser samt bestode till väsentlig del av myr- och sjöterräng
av jämförelsevis ringa värde ur ekonomisk synpunkt. Området syntes lärum
ligt såsom arméskjutfält, i all synnerhet — med hänsyn till den rika förekomsten
av sjöar och myrmarker — under vinterförhållanden. Terrängen
kunde karakteriseras såsom medelsvår. _ Mycket stora skottvidder kunde erhållas
från batteriplatser söder örn Villingsberg samt på Karlsdals kronopark.
Efter samråd med aktiebolaget Bofors syntes vissa ömsesidiga fördelar
kunna vinnas därigenom, att bolagets skjutfält gränsade intill det föreslagna
skjutfältet.

Inspektören för artille)-iet har i utlåtande över rapporten till chefen för
armén uttalat, att området syntes lämpligt samt att med hänsyn till de stora
fördelar, som vore förknippade med detta skjutfält, det syntes kunna ifrågasättas,
huruvida icke artilleriets skjutskola framdeles borde förflyttas från
Skillingaryd till trakten av Karlskoga.

Domänstyrelsen, som i ärendet avgivit yttrande till fortifikationsstyrelsen,
har därvid anfört följande:

Det föreliggande förslaget innebure, att skjutfältet skulle komma att beröra
kronoparken Villingsberg till en areal, som av jägmästaren angivits till
omkring 7,400 hektar, varav 4,800 hektar skogsmark, 300 hektar inägor samt
i övrigt impediment, såsom mossar, berg och vatten m. m. Enligt en i
domänstyrelsen utförd överslagsberäkning berördes kronoparken Garphyttan
till en areal av omkring 2,700 hektar, varav omkring 200 hektar vatten, och
kronoparken Tysslinge till omkring 400 hektar, varav omkring 70 hektar
vatten. Av kronoparken!!! skulle således för ändamålet komma att tagas i
anspråk sammanlagt omkring 10,500 hektar.

Av det område, som för ändamålet erfordrades av kronoparken Villingsberg,
omfattade målområdet omkring 4,600 hektar och övrig del 2,800 hektar.
Inom hela skjutfältområdet å nämnda kronopark vore belägna 38 arrendelagenheter,
varav 16 inom målområdet. — Inom skjutfältområdet å kronoparken
Garphyttan syntes vara belägna 9 arrendelägenheter, varemot å kronoparken
Tysslinge ingen arrendelägenhet folie inom skjutfiiltet.

Bilaga till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 279—280.

1008 4!! 2

10

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 280.

För domänverkets del komme anläggning av ett skjutfält i nu planerad
omfattning att medföra betydande olägenheter. Avverkningsarbeten försvarades
och utkörning av virket torde — med hänsyn till att skjutningarna,
vore avsedda att börja redan under februari månad — delvis få utföras på
barmark. För de skogsarbeten — såsom virkesutsyning, skogsodling, dikning
och vägarbeten m. m. — vilka plägade utföras under vår och sommar,
beräknades skjutningarna vålla svårigheter.

Träden inom målområdet torde bliva skadade och bemangda med språngstycken
från granater, varigenom virkets värde nedsattes, ej blott beträffande
enstaka träd utan även i allmänhet genom skada uppkommande å sågar,
hyvlar och snickerimaskiner genom järnföremål i virket, som på denna grund
för köpare bleve mindre begärligt.

Genom skjutningarna riskerades skador å byggnader och andra anläggningar,
såsom vägar och broar m. m. Bortfiyttning av inom området bosatta
personer medförde stora kostnader, da ersättningsanspråk kunde resas
av arrendatorer för tidigare upphörande av kontrakten. En betydande ekonomisk
nackdel vore även, att de inom området belägna arrendegårdarna
med därå befintliga byggnader, representerande ett avsevärt kapital, ej vidare
kunde i nämnvärd omfattning utnyttjas.

Ehuru den begränsade remisstiden ej medgivit en mera ingående utredning
av frågan, varvid kunnat framkomma även andra synpunkter än de nu
anförda, finge domänstyrelsen redan nu uttala, att — därest det ur militär
synpunkt ansåges oundgängligen nödvändigt, att det ifrågasatta området för
ändamålet disponerades — styrelsen ej ansåge sig kunna motsätta sig detta.
Styrelsen förutsatte dock därvid, att domänverket ej drabbades av kostnader,
som uppkomme på grund av den militära anläggningen, att skador
som föranleddes av anläggningen ersattes av medel anslagna till försvarsändamål
samt att domänverkets personal och arbetare skulle i verkets ärenden
äga tillträde till området under tid då skjutningar ej påginge.

Förtifikationsstyrelsen bär beträffande skjutfältsfrågan för egen del anfört,
att någon mera ingående utredning av förslagets ekonomiska innebörd icke
kunnat medhinnas. Styrelsen ville emellertid ifrågasätta, örn icke åt domänstyrelsen
borde lämnas uppdrag att verkställa närmare utiedning i sadant
avseende.

I propositionen 1942: 210 lämnades frågan örn förläggningsort för det av
mig tillstyrkta nya kårartilleriregementet öppen i avvaktan på närmare utredning
i ärendet. Denna utredning har nu verkställts av arméförv altningens
tygdepartement och fortifikationsstyrelse, som samrått med vederböiande
militära myndigheter, domänstyrelsen och de intresserade städernas representanter.

Diskussionen kring kårartilleriregementets förläggning har kommit att
röra sig örn tre platser, nämligen Örebro, Kristinehamn och Karlskoga. I
samband med Karlskoga-alternativet har fråga uppkommit örn ordnande av
ett arméskjutfält i stadens närhet.

Utredningen i ärendet ger vid handen, att Örebro, som i vissa hänseenden
äger företräde framför Karlskoga och Kristinehamn, av militära skäl — främst
de mindre goda övningsmöjligheterna — ansetts böra få stå tillbaka för de

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

båda andra städerna. Karlskoga har förordats av chefen för armén med
hänsyn till de fördelar regementets förläggning dit skulle erbjuda, därest
det ifrågasatta arméskjutfältet komrne till stånd. Arméchefens förord har
dock som av den förut lämnade redogörelsen framgår givits under villkor,
att vissa angivna betingelser uppfylldes. Kristinehamn slutligen har förordats
dels av inspektören för artilleriet ur militära synpunkter och dels av
tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen, vilka haft att underkasta spörsmålet
en allsidig prövning.

För egen del har jag på de av artilleriinspektören, tygdepartementet och
fortifikationsstyrelsen anförda skälen kommit till den uppfattningen, att
regementet icke bör förläggas till Örebro samt att Kristinehamn är att föredraga
framför Karlskoga med hänsyn bland annat till det för en regementsförläggning
väl lämpade område, som utan kostnad erbjudits statsverket av
stadens representanter. Härtill kommer att Kristinehamn även i andra
hänseenden — vad beträffar bostads- och skolförhållanden m. m. — är
bättre rustat än Karlskoga. Visserligen kan den under ärendets handläggning
väckta frågan örn anordnande av ett skjutfält i närheten av Karlskoga
synas giva denna stad företräde framför Kristinehamn ur de synpunkter,
som här komma i fråga. Såsom inspektören för artilleriet framhållit måste
emellertid de fördelar, Karlskoga-alternativet under angivna förutsättningar
kan erbjuda, vägas mot den omständigheten, att det för förläggningen av
regementet därstädes ifrågasatta området ej erbjuder gynnsamma betingelser
för bedrivande av mera omfattande övningar. Sådana övningar måste —
därest Karlskoga väljes såsom regementets förläggningsplats — bedrivas
på det ifrågasatta skjutfältet, omkring 10 kilometer från regementets område.
Däremot medgiver det för förläggningen i Kristinehamn förordade området
även ganska omfattande övningar, varför förflyttning till skjutfältet — beläget
omkring 30 kilometer från Kristinehamn — behöver ske endast vid
skarpskjutningar och vissa tillämpningsövningar. En utvidgning av området
invid Karlskoga synes visserligen möjlig att ernå men medför för statsverket
betydande kostnader.

Av det anförda framgår, att en förläggning av regementet till Kristinehamn
synes vara att föredraga, även örn ett artilleriskjutfält anordnas invid
Karlskoga. Skjutfältsfrågan, vilken icke behöver i detta sammanhang upptagas
till avgörande, befinner sig för närvarande under utredning, varvid
jämväl vissa andra möjligheter till frågans lösning undersökas.

Jag förordar således, att det nya kårartilleriregementet förlägges till
Kristinehamn å det område, som av tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen
angivits. Åt fortifikationsstyrelsen torde böra uppdragas att, med beaktande
av vad i det föregående anförts och i anslutning till de av representanter
för Kristinehamns stad gjorda utfästelserna, vidtaga erforderliga
åtgärder för möjliggörande av regementets förläggning till staden. Såsom
av det sagda framgår erfordras härför icke särskild medelsanvisning utöver
det belopp, som enligt det föregående redan äskats för budgetåret 1942/43.

12

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 280.

I enlighet med chefens för armén förslag synes det nya regementet böra
benämnas Bergslagens artilleriregemente.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att besluta, att det i propositionen nr 210 angående den
fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter
förordade nya kårartilleriregementet skall förläggas till
Kristinehamn.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigurd Lind.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Tillbaka till dokumentetTill toppen