Kungl. Majlis proposition nr 261 (Proposition 1944:261)

Kungl. Majlis proposition nr 261.

Nr 261.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående pension av statsmedel
åt vissa f. d. befattningshavare hos vågdistrikt;
given Stockholms slott den 28 april 1944-.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under punkterna l:o)
—8:o) hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 april
1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehfsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler statsrådet Ewerlöf uppkomna frågor örn pension av statsmedel åt
vissa f. d. befattningshavare hos vägdistrikt samt anför därvid till en början
följande.

Vid framläggandet för 1943 års riksdag av proposition nr 224 angående den
statliga vägorganisationen och vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor anförde
föredragande departementschefen, bland annat, att han utginge ifrån att
det i regel skulle bliva möjligt för den personal hos vägdistrikten, som vid vägväsendets
förstatligande bleve övertalig, att erhålla annan anställning. Därvid
förutsattes emellertid, att om skäl befunnes föreligga för understöd eller
ersättning i annan form åt övertalig personal, frågan härom från fall till fall
finge underställas riksdagens avgörande.

I proposition nr 286 till samma års riksdag behandlades under punkt 13 vissa
pensionsfrågor, som sammanhängde med vägväsendets förstatligande. Därvid
erinrades jämväl örn förenämnda uttalanden om understöd i lämplig form åt
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 261. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

övertalig anställningshavare. Samtidigt framhölls, att det då knappast läte
sig göra, att för behandlingen av sådana fall uppdraga några allmänna riktlinjer.

I det följande komma att framläggas förslag till pensioner åt vissa övertaliga
anställningshavare hos vägdistrikt. Vid övervägande av hithörande spörsmål
har jämväl fråga uppkommit, huruvida å pensionerna böra utgå rörliga
tilläggsförmåner eller icke. Detta spörsmål har gjorts till föremål för närmare
granskning vid remissbehandlingen av en av kassören och bokföraren
C. E. L. Carlin gjord framställning (punkten 4:o), varvid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med instämmande av statskontoret anfört bland annat
följande:

De i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens den 14 maj 1937 utfärdade allmänna
normer för pensionering av vägdistriktens tekniska personal angivna
högsta beloppen för ålderspension åt den tekniska personalen voro fastställda
att överensstämma med de pensionsunderlag, som då gällde för motsvarande
statliga^ befattningshavare, varvid uppräkning skett av beloppen
med hänsyn till å statliga pensioner utgående dyrtidstillägg. På grund härav
bör i överensstämmelse med vad styrelsen i tidigare liknande fall ock föreslagit
med pensionen icke följa tilläggsförmåner. I detta sammanhang vill styrelsen
erinra, att dyrtidsförmåner icke utgå å de pensioner, som kunna tillkomma
anställningshavare hos vägdistrikt på grund av pensionsförsäkring
i enskilda pensions- och försäkringsinrättningar. Likaledes omfattar i de
fall, där vägdistrikt utfäst sig att självt pensionera anställningshavare, utfästelsen
regelmässigt ej tilläggsförmåner. Då de pensioner åt förutvarande
befattningshavare hos vägdistrikten, varom framställning nu göres hos riksdagen,
utmätts enligt samma grunder, som tillämpats vid bestämmandet av
pensionerna från de enskilda pensionsinrättningarna samt de av vägdistrikten
utfästa pensionerna, kan beviljandet av dyrtidsförmåner å riksdagspensionerna
komma att medföra krav på dyrtidskompensation från övriga nämnda
pensionstagare. En nedsättning av de föreslagna riksdagspensionsbeloppen
i syfte att låta tilläggsförmåner utgå å de reducerade beloppen torde,
örn nedsättningen göres med belopp, som helt motsvarar nu utgående dyrtidsförmåner,
vid fallande levnadskostnadsindex komma att föra med sig,
att dessa pensionstagare råka i sämre ställning än övriga förenämnda pensionstagare.
Om dyrtidsförmåner anses böra utgå å här ifrågavarande riksdagspensioner,
vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke vill förorda, böra
alltså pensionerna endast nedsättas med belopp, som motsvarar viss del,
förslagsvis hälften, av de nu utgående dyrtidsförmånerna.

För egen del har jag ansett övervägande skäl tala för myndigheternas uppfattning,
att några rörliga tilläggsförmåner icke böra utgå å nu ifrågavarande
pensioner. Dessa torde böra bestridas från det under tolfte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd m. m. Jag
förutsätter, att därest någon av de berörda befattningshavarna framdeles
skulle tagas i anspråk för arbete i statens tjänst, vid bestämmande av ersättning
för dylikt arbete hänsyn skall tagas till utgående pensioner. I allmänhet
torde därvid avlöningen böra minskas med belopp motsvarande utgående
pensionsförmån.

I fråga örn pensioner åt i det följande angivna personer anför föredraganden: -

Kungl. Maj.ts proposition nr 261. 3

1 :o.

Förre ordföranden och sekreteraren i Älvsby vägdistrikt Gotthard Adolf
Nilsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilsson är född den 3 augusti 1895 och således 48 år gammal;

att han den 29 augusti 1920 blivit vald till ledamot av vägstyrelsen i Älvsby
vägdistrikt i Norrbottens län;

att han varit vice ordförande och kassör i nämnda vägstyrelse under år

1921 samt ordförande och sekreterare därstädes från och med den 1 januari

1922 till och med den 31 december 1943;

att han såsom ordförande och sekreterare hos vägstyrelsen uppburit arvode,
vilket från och med år 1940 utgått med 3 000 kronor för år jämte tillläggsförmåner,
vilka från och med år 1942 motsvarat rörligt tillägg och
kristillägg enligt för befattningshavare i statens tjänst gällande grunder;

att hans arbete hos vägstyrelsen utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla;

samt att han enligt läkarintyg på grund av sjukdom (kronisk bronchialastma
och blodtrycksförhöjning) har nedsatt arbetsförmåga.

I en till Kungl. Majit ställd, den 1 november 1942 dagtecknad skrift har
Nilsson gjort framställning i syfte att vid avgången från sin befattning hos
vägstyrelsen på grund av vägväsendets förstatligande komma i åtnjutande
av pension eller annan ersättning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i ett den 21 december 1942 dagtecknat
utlåtande funnit sig icke kunna tillstyrka framställningen, enär Nilssons
befattning icke syntes vara av den beskaffenhet, att den motiverade
någon pension.

Statskontoret har den 27 juli 1943 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
föreslagit, att framställningen örn pension lämnades utan bifall. Ämbetsverket
har därvid anfört, bland annat, följande.

Såsom framgår av den utredning rörande pensionsförhållandena för vägdistriktens
personal, som framlagts i en av statskontoret med skrivelse den
20 april 1943 till Kungl. Majit överlämnad promemoria med förslag till bestämmelser
i pensionshänseende för sagda personal vid förstatligande av
vägväsendet, hava vissa vägdistrikt pensionsförsäkrat icke endast den s. k.
tekniska personalen (ingenjörer, vägmästare och schaktmästare) utan även
ordnat pensionering för sina för kamerala uppgifter anställda befattningshavare.
Å kostnaderna för pensioneringen av sistnämnda befattningshavarekategori
hava vägdistrikten dock — i motsats till vad som gäller i fråga om
den tekniska personalen — icke ägt åtnjuta statsbidrag. Av den hos Älvsby
vägdistrikt anställda personalen har pensionering ordnats endast för en
förste vägmästare, vilken pensionsförsäkrats i Svenska personal-pensionskassan.

I förenämnda promemoria har räknats med att statsverket efter förstatligandet
av vägväsendet icke skulle behöva utgiva pension eller annat understöd
till övertalig personal i vidare mån än som bleve nödvändigt på
grund av vägdistriktens utfästelser. I yttrande över promemorian har emellertid
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit önskvärdheten av att

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

möjlighet hölles öppen att bereda skälig pension eller annat understöd åt
sådana vägmästare vid vägdistrikten, vilka varit anställda under längre tid
men på grund av hög ålder eller sjuklighet icke lämpligen kunde anställas
vid den statliga vägorganisationen. Vid framläggandet för 1943 års riksdag
av förslag i olika pensionsfrågor sammanhängande med förstatligande av
den allmänna väghållningen på landet framhöll föredragande departementschefen
(prop. 286, s. 83), att, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört,
understöd i lämplig form borde i särskilt fall kunna beredas övertalig
anställningshavare samt att detta borde kunna ifrågakomma jämväl beträffande
arbetare. Att för behandlingen av sådana fall i dåvarande sammanhang
uppdraga några allmänna riktlinjer syntes enligt departementschefen
knappast låta sig göra. I proposition nr 224 till 1943 års riksdag
hade förordats, att dylika frågor från fall till fall underställdes riksdagens
prövning. Vad departementschefen sålunda föreslagit föranledde icke någon
erinran från riksdagens sida.

Enligt statskontorets mening bör medgivande av understöd i anledning
av vägförstatligandet åt innehavare av förtroendesyssla hos vägdistrikt komma
i fråga endast i undantagsfall och där alldeles särskilda skäl därför
föreligga. Även möjligheten för kameral befattningshavare hos vägdistrikt
att erhålla ersättning för förlorad anställning bör hållas inom snäva gränser.
Sålunda synes understöd böra beviljas endast under förutsättning att
vederbörande kan åberopa längre anställning inom vägväsendet samt understödet
dessutom motiveras av befattningshavarens ekonomiska omständigheter
samt bristande möjlighet att erhålla annan sysselsättning.

Vad föreliggande framställning beträffar, anser statskontoret, att tillräckliga
skäl för att understöd av statsmedel skulle beredas sökanden icke
föreligga.

1942 års vågsakkunniga ha i utlåtande den 4 november 1943 tillstyrkt
beredande av pension åt Nilsson till belopp av 800 kronor för år jämte tillläggsförmåner
och därvid anfört, bland annat, följande.

Befattningen såsom ordförande i vägstyrelse är att anse såsom en kommunal
förtroendesyssla. Principiellt kan, enligt de sakkunnigas mening, innehavet
av sådan syssla icke grunda anspråk på pension. Ordförandena i
många vägstyrelser ha emellertid med själva ordförandeskapet förenat uppdrag,
som eljest skolat ankomma på särskilda tjänstemän vid vägstyrelsen.
Mycket vanligt är sålunda att ordföranden tillika är vägstyrelsens sekreterare
och kassör. Därjämte har ordföranden på åtskilliga håll tagit sådan
befattning med vägarbetena, att han i realiteten intagit ställning av arbetsledare
i distriktet. I den mån en vägstyrelseordförande under en mycket
lång följd av år fullgjort uppgifter, vilka icke kunna anses följa av ordförandeskapet
och som eljest skulle ha ankommit på särskilda tjänstemän
vid vägstyrelsen, lärer det ur principiell synpunkt icke kunna möta några
betänkligheter att tillerkänna en sådan ordförande pension.

Utredningen i ärendet giver vid handen, att Nilsson under närmare 24 år
fullgjort uppgifter inom vägdistriktet, vilka icke åvilat honom i hans egenskap
av ordförande i vägstyrelsen. Av ett av landsfiskalen i Älvsbyn avgivet
yttrande framgår, att ifrågavarande uppgifter varit Nilssons huvudsakliga
sysselsättning ävensom att det arvode, han härför åtnjutit från vägdistriktet,
varit hans huvudsakliga levebröd. Med hänsyn till nu berörda förhållanden
lärer med visst fog kunna antagas, att vägdistriktet, därest något
förstatligande av den allmänna väghållningen icke mellankomma, skulle vid
Nilssons avgång från sin befattning vid vägdistriktet ha tillerkänt honom

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

pension. Statens övertagande av väghållningen bör i och för sig icke medföra,
att Nilsson går förlustig den pension, vartill han enligt de sakkunnigas
mening gjort sig förtjänt. Härtill kommer att Nilsson, som icke kunnat beredas
sysselsättning inom den statliga vägorganisationen, på grund av sjukdom
och med hänsyn till sin ålder torde ha svårt att få annan tjänst. På
grund av vad sålunda anförts och då Nilsson måste anses vara i behov av
bidrag till sitt uppehälle, vilja de sakkunniga tillstyrka, att Nilsson av staten
tillerkännes pension.

Bestämmandet av pensionens belopp torde böra ske under hänsynstagande
till den ersättning, Nilsson för närvarande åtnjuter av vägdistriktet.
Denna ersättning utgöres — förutom av resekostnads- och traktamentsersättning
— av ett årligt arvode av 3 000 kronor jämte dyrtids- och kristillägg.
Av arvodet torde emellertid 1 000 kronor böra anses såsom gottgörelse
för själva ordförandeskapet. Då detta icke bör vara förenat med
någon rätt till pension, torde endast återstoden av årsarvodet eller sålunda
2 000 kronor böra läggas till grund för beräknandet av pensionsunderlaget.
Vid sådant förhållande och då Nilsson icke erlagt några pensionsavgifter
och då han icke innehaft ifrågavarande uppdrag så länge, att full pension
skulle ha utgått enligt sedvanliga grunder, synes den pension, som enligt de
sakkunnigas mening bör tillerkännas Nilsson, skäligen böra bestämmas till
ett årligt belopp av 800 kronor jämte dyrtids- och kristillägg enligt vedertagna
grunder.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i ett den 14 december 1943 avgivet
utlåtande anfört följande.

I ansökan den 3 juli 1943 anmälde sig Nilsson till den då ledigförklarade
befattningen som vägkamrerare i Norrbottens län (någon annan tjänst sökte
han icke). Han erhöll emellertid icke befattningen och beslutet därom
blev ej överklagat. Det må framhållas, att Nilsson i sin ansökan ej nämnde
något örn att hans arbetsförmåga skulle — såsom i pensionsärendet uppgives
— vara nedsatt.

Någon utsikt för Nilsson att erhålla annan anställning inom det statliga
vägväsendet torde icke finnas.

Därest pensionen anses böra utgå, har styrelsen ej något att erinra mot
att pensionen beräknas på sätt de vägsakkunniga i sitt uttalande föreslagit.

I det nu föreliggande ärendet rörande årligt understöd åt förre ordföranden
och sekreteraren i Älvsby vägdistrikt Gotthard Nilsson hava de hörda
myndigheterna haft olika uppfattning beträffande frågan om pension borde
utverkas åt Nilsson. Vederbörande länsstyrelse och statskontoret lia icke
ansett tillräckliga skäl föreligga för framställning till riksdagen i ämnet,
medan väg- och vattenbyggadsstyrelsen icke direkt uttalat sig i frågan. 1942
års vägsakkunniga lia däremot funnit förutsättningar för årligt understöd
vara för handen och föreslagit ett belopp av 800 kronor jämte dyrtids- och
kristillägg. De sakkunniga lia därvid särskilt framhållit, att Nilssons ifrågavarande
verksamhet utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla
ävensom alt han på grund av sjukdom och nied hänsyn till sin
ålder torde ha svårt att erhålla annan tjänst. Med hänsyn till de av vägsakkunniga
sålunda anförda omständigheterna vill jag icke motsätta mig,
att Nilsson erhåller något understöd av statsmedel. Såsom jag inledningsvis

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

framhållit, böra rörliga tilläggsförmåner icke utgå å ifrågavarande slag av
understöd. Med beaktande härav synes mig ett belopp av 1 000 kronor i förevarande
fall utgöra skälig pension. För att erhålla ett med tolv jämnt delbart
belopp bör pensionen bestämmas till 1 008 kronor för år. Den bör utgå
räknat från och med den 1 januari 1944.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att förre ordföranden och sekreteraren i Älvsby vägdistrikt
Gotthard Adolf Nilsson må, räknat från och med den 1 januari
1944, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 1 008 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

2:o.

Vågmästaren i Medelsta vägdistrikt Eric Allan Richard Forssman. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Forssman är född den 14 juli 1882 och således 61 år gammal;

att han sedan den 1 oktober 1924 varit anställd såsom vägmästare i Medelsta
vägdistrikt i Blekinge län, vilken anställning upphör med utgången
av juli 1944;

samt att hans avlöning senast utgått med 5 000 kronor för år jämte rörligt
tillägg och kristillägg enligt för befattningshavare i statens tjänst gällande
grunder.

Hos Kungl. Majit har Forssman gjort framställning i syfte att komma i
åtnjutande av tjänste- och familjepensionsrätt.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt
Forssman till ett belopp av 1 600 kronor för år utan några tilläggsförmåner
och därvid anfört, bland annat, följande.

Enligt vad som framgår av ansökningen bifogat utdrag ur protokoll fört
vid vägstämma med Medelsta vägdistrikt den 30 augusti 1937 har vägdistriktet
haft för avsikt att självt bereda honom pension vid uppnådd pensionsålder.
Vägförvaltningen i Blekinge län har från vägstyrelseordföranden inhämtat,
alt vägstyrelsen avsett att pensionera Forssman vid uppnådd pensionsålder
av 63 år enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens allmänna normer för
pensionering av vägdistriktens tekniska personal med pensionsbelopp, som
finge utgå för förste vägmästare.

Forssman har anmält sig såsom sökande till vägmästarbefattning i den statliga
vägorganisationen men har på grund av hög ålder och klen hälsa icke
kommit i fråga för någon sådan befattning. Ej heller har han såsom framgår
av vederbörande vägförvaltnings yttrande erhållit annan sysselsättning inom
vägväsendet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser, att i det föreliggande fallet sådana
omständigheter föreligga, att Forssman bör beredas pension från och med den
dag då hans anställning vid vägväsendet upphör. Då hans tjänst hos vägdistriktet
torde hava motsvarat befattning såsom förste vägmästare, för vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

befattningshavare enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ovannämnda allmänna
normer ålderspension må utgå med 3 600 kronor för år, vill styrelsen
förorda, att pensionen åt Forssman fastställes med detta belopp som utgångspunkt.
Enär Forssman, därest vägväsendets förstatligande icke mellankommit,
torde hava fått kvarstå i vägdistriktets tjänst till dess att han uppnått pensionsåldern
och han ej bör sättas i sämre läge på grund av vägförstaUigandet,
anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att pensionen bör grundas på det antal
tjänstår, som han kunnat intjäna örn han kvarstått i tjänst till uppnådd
pensionsålder eller 20 tjänstår. Pensionen bör alltså i överensstämmelse härmed
och med iakttagande av att Forssman icke fått vidkännas pensionsavdrag
bestämmas till (7s X 2%o X 3 600) = 1 600 kronor för år. Å pensionsbeloppet
bör icke utgå dyrtidsförmåner.

Statskontoret har biträtt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet föreslagit.

I likhet med myndigheterna vill jag förorda, att pension utverkas åt Forssman.
Det föreslagna pensionsbeloppet bör för att bliva jämnt delbart med
tolv jämkas till 1 608 kronor för år. Frågan om familjepension åt Forssmans
efterlevande torde för närvarande icke böra upptagas till prövning.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majt! måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vågmästaren i Medelsta vägdistrikt Eric Allan Richard
Forssman må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning vid vägväsendet, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1 608 kronor, varå
dyrtidstillägg icke skall utgå.

3:o.

Schaktmästaren i Göteborgsbygdens vägdistrikt Ernst Aronsson Ahlberg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ahlberg är född den 31 oktober 1881 och således 62 ar gammal;
att han under tiden mars 1921—mars 1924 varit anställd såsom schaktmästare
vid Södra Sveriges statsarbelen tillhopa 2 år 9 månader;

att han sedan den 1 april 1924 innehaft anställning vid vägväsendet, intill
utgången av år 1936 såsom vägmästare i Sävedals härads väghållningsdistrikt,
under åren 1937—1939 såsom vägmästare i Göteborgsbygdens vägdistrikt
samt under tiden därefter såsom schaktmästare i sistnämnda vägdistrikt, vilken
anställning upphör med utgången av juli 1944;

att hans avlöningsförmåner under år 1943 uppgått till sammanlagt 5 816
kronor;

samt att han på grund av ett år 1938 inträffat olycksfall uppbär livränta
jämlikt olycksfallsförsäkringslagen, vilken för tiden 17 september 1943—16
september 1944 beräknats efter 500 kronor för år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 261.

Hos Kungl. Maj :t har Ahlberg anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Våg- och vattenbyggnadsstgrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt
Ahlberg till belopp av 1 584 kronor för år utan rätt att därå åtnjuta några
tilläggsförmåner samt därvid anfört, bland annat, följande.

Ahlberg har på grund av sin ålder ej kommit i fråga för någon befattning
i den statliga vägorganisationen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser skäligt»
ätt Ahlberg, som under oktober månad 1944 uppnår den levnadsålder,
s?.m ^en vanligast förekommande pensionsåldern för pensionsförsäkrad
vägmästare, vid avgången från sin tjänst inom vägväsendet kommer i åtnjutande
av pension av statsmedel. Pensionen bör enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
mening grundas på det antal tjänstår Ahlberg kunnat
intjäna om han kvarstått i tjänst till och med oktober månad 1944 eller alltså
23 tjänstår. Såsom utgångspunkt vid bestämmandet av pensionens storlek
bör vidare tjäna det belopp, varmed ålderspension enligt av styrelsen utfärdade
allmänna normer för pensionering av vägdistriktens personal må utgå
till vägmästare eller 3 100 kronor. Pensionen åt Ahlberg skulle alltså jämväl
med beaktande av att han ej bidragit till pensioneringskostnaderna närmast
bliva (23/30 X 2/s X 3 100=) 1 584 kronor. Med pensionen bör ej följa tillläggsförmåner.

Med hänsyn till de avdragsregler, som gälla för livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen,
anser styrelsen, att den här föreslagna pensionen icke bör
minskas med det livräntebelopp, Ahlberg på grund av honom ågången skada
på grund av olycksfall i tjänsten kan komma att för framtiden uppbära
från riksförsäkringsanstalten.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit.

Även jag anser mig böra förorda, att pension utverkas åt Ahlberg. Då det
i ärendet föreslagna pensionsbeloppet, vilket icke torde böra minskas på
grund av den från riksförsäkringsanstalten utgående livräntan, synes mig
skäligt, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att schaktmästaren i Göteborgsbygdens vägdistrikt Ernst
Aronsson Ahlberg må från och med månaden näst efter den,
varunder han lämnar sin anställning vid vägväsendet, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 584 kronor,
varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

4:o.

Kassören och bokföraren i Östra Dals vägdistrikt Carl Eric Ludvig Carlin.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlin är född den 17 februari 1884 och således 60 år gammal;

att han under åren 1905—1923 under tillhopa 7 år 19 dagar varit stamanställd
vid Svea livgarde eller innehaft anställning vid statens järnvägar eller
vid Södra Sveriges statsarbeten;

att han under tiden 25 maj 1925—31 december 1936 varit anställd såsom
vägmästare i Nordals härads väghållningsdistrikt;

Kungl. Maj.ts proposition nr 261.

att han sedan den 1 januari 1937 innehaft anställning såsom kassör och
bokförare i östra Dals valdistrikt, vilken anställning upphör med utgången
av april 1944;

att hans avlöning senast utgått med 4 080 kronor för år jämte rörligt tilllägg
och kristillägg enligt för befattningshavare i statens tjänst gällande
grunder;

samt att hans arbetsförmåga enligt läkarintyg är väsentligt nedsatt på
grund av sjukdom.

Hos Kungl. Majit har Carlin anhållit att komma i åtnjutande av pension
av statsmedel.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt
Carlin till belopp av 1 932 kronor för år utan rätt att därå åtnjuta tilläggsförmåner
samt därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet anfört,
bland annat, följande.

Om Carlin fått kvarstå i tjänst till en ålder av 63 år — den vanligast förekommande
pensionsåldern för pensionsförsäkrad vägmästare — skulle han
kunnat åberopa en tjänstetid hos väghållningsdistrikt och vägdistrikt av 21
år 8 månader 24 dagar. Sammanlagt med den statliga anställningstiden skulle
Carlin sålunda kunnat räkna tillhopa 28 tjänstår. Bestämmandet av pensionens
storlek bör ske med beaktande av att Carlin under längsta perioden av
sin anställning inom vägväsendet tjänstgjort såsom vägmästare. Såsom utgångspunkt
vid fastställandet av pensionen bör därför enligt styrelsens mening
skäligen tagas det belopp, varmed'' ålderspension enligt av styrelsen utfärdade
allmänna normer för pensionering av vägdistriktens tekniska personal
högst må utgå till vägmästare eller 3 100 kronor. I enlighet med av
styrelsen i tidigare liknande fall föreslagna beräkningsgrunder skulle pensionen
åt Carlin, som icke lämnat bidrag till sin pensionering, närmast bliva
(2/3 X 28/30 X 3 1 00 =) kronor 1 928: 89 eller avrundat 1 932 kronor.

Statskontoret har biträtt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag.

I anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens av statskontoret biträdda
förslag hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kassören och bokföraren i Östra Dals vägdistrikt Carl
Eric Ludvig Carlin må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning vid vägväsendet,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1 932 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

5:o.

Biträdande vågmästaren i Ingelstads oell Järrestads vägdistrikt Knut
Oscar Sten Samuelsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Samuelsson är född den 7 september 1882 och således 61 år gammal;
att han under åren 1899—1915 innehaft anställning vid statens järnvägar
under tillhopa 5 år 9 månader 17 dagar efter uppnådda 18 levnadsår;

Kungl. May.ts proposition nr 261.

att han under tiden 1 april 1917—31 december 1936 innehaft anställning
såsom förman eller vägmästare hos entreprenör för vägunderhålls- och vägbyggnadsarbeten; att

han sedan den 1 januari 1937 varit anställd såsom biträdande vägmästare
hos Ingelstads och Järrestads vägdistrikt, vilken anställning upphör med
utgången av juli 1944;

samt att hans avlöning senast utgått med 4 200 kronor för år jämte rörligt
tillägg och kristillägg enligt för befattningshavare i statens tjänst gällande
grunder.

Väg- och vcittenbyggnadsstgreisen har hemställt om utverkande av pension
åt Samuelsson till belopp av 1 728 kronor för år utan rätt att därå åtnjuta
några tilläggsförmåner samt därvid anfört, bland annat, följande.

Såsom framgår av utdrag ur vägstämmo- och vägstyrelseprotokoll har
Ingelstads och Järrestads^ vägdistrikt redan år 1937 beslutat att ordna Samuelssons
pensionering. År 1942 hemställde vägdistriktet om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
godkännande av att Samuelsson efter utgången av år
1943 av vägdistriktet tilldelades ett årligt pensionsbelopp av kronor 2 032: 22.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarade emellertid i skrivelse till vägdistriktet
den 29 januari 1943, att avgörandet av pensioneringsfrågan boi-de
uppskjutas i avvaktan på resultatet av en inom statskontoret då pågående
utredning rörande pensionsförhållandena för personal, som vid ett förstatligande
av vägväsendet överginge från anställning hos vägdistrikt till anställning
vid det statliga vägväsendet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som icke torde hava kunnat godkänna
det av vägdistriktet för Samuelsson föreslagna pensionsbeloppet, kan icke
finna, att beträffande honom föreligger sådan slutgiltig pensionsutfästelse,
som avses i 5 § kungörelsen nr 710/1943. Då Samuelsson emellertid skäligen
bör komma i åtnjutande av pension vid avgången ur tjänst får styrelsen hemställa,
att pension av statsmedel genom beslut av riksdagen tilldelas honom
från och med den dag hans anställning vid vägväsendet upphör. Vid bestämmandet
av pensionens storlek synes såsom utgångspunkt böra tjäna det belopp,
varmed ålderspensionen enligt de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utfärdade allmänna normerna för pensionering av vägdistriktens personal
må utgå till vägmästare eller 3 100 kronor. Samuelsson kan i statlig anställning
och i vägdistriktets tjänst räkna en sammanlagd tjänstetid av 13 år 4
månader 17 dagar. Därest av Sveriges arbetsledareförbund hos Kungl. Majit
gjord framställning örn rätt för anställningshavare hos vägdistrikten, som
övergått till pensionsberättigande tjänstemannabefattning i det statliga vägväsendet,
att — i likhet med vad som gäller för sådan personal hos vägdistrikt,
som vunnit statlig arbefaranställning — såsom tjänstår för pension räkna tid
för anställning hos entreprenör skulle vinna bifall, böra även i de fall, där
fråga är om s. k. riksdagspension, tillämpas motsvarande grunder för tjänstårsberäkningen.
I överensstämmelse härmed skulle Samuelsson — vilkens anställning
hos vägunderhålls- och brobyggnadsentreprenör omfattat tillhopa
18 år 7 månader 26 dagar — kunna för pension tillgodoföras sammanlagt
25 tjänstår. Under nu angivna förutsättning och i betraktande jämväl av att
Samuelsson icke bidragit till pensioneringskostnaderna skulle pensionen åt
honom närmast bliva (2/3 X 25/3o X 3 100=) kronor 1 722: 22 eller avrundat
1 728 kronor för år. Med pensionen bör ej följa tilläggsförmåner.

Statskontoret har tillstyrkt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

Med biträdande av myndigheternas förslag jämväl med avseende å tjänstårsberäkningen
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att biträdande vågmästaren i Ingelstads och Järrestads
vägdistrikt Knut Oscar Sten Samuelsson må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning
vid vägväsendet, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 1 728 kronor, varå dyrd ds tillägg icke skall
utgå.

6:o.

Förre sekreteraren i Östersysslets vägdistrikt Gustaf Ullberg. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Ullberg är född den 13 februari 1872 och således 72 år gammal;

att han varit ordförande i Visnums härads vägstyrelse under åren 1913—-1923, arbetsledare och vägmästare hos samma härads vägdistrikt under åren
1924—1936 samt sekreterare, räkenskapsförare och kassör hos Östersysslets
vägdistrikt åren 1937—-1943;

samt att hans avlöning sedan år 1937 utgjort 3 100 kronor för år, varå ej
utgått några tilläggsförmåner.

Ullberg har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt
Ullberg. Beträffande pensionens storlek har styrelsen föreslagit ett belopp av
1 400 kronor för år utan rätt att därå åtnjuta några tilläggsförmåner samt
därvid anfört, bland annat, följande.

Vid bestämmandet av pensionsbeloppets storlek bör enligt styrelsens mening
hänsyn tagas till att Ullberg under största delen av den anställningstid
i vägdistriktets tjänst, som bör tillgodoräknas i pensionshänseende, fungerat
såsom arbetsledare och vägmästare. Såsom utgångspunkt vid fastställandet av
pensionen bör därför skäligen tjäna det belopp, varmed ålderspension enligt
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade allmänna normer för pensionering
av vägdistriktens personal må utgå till vägmästare eller 3 100 kronor.
Med beaktande av att Ullberg kan räkna 20 tjänstår ävensom att han icke
själv bidragit till pensioneringskostnadema genom pensionsavdrag skulle pensionen
åt Ullberg närmast bliva (I 2%o X V3 X 3 100) = 1 377 kronor eller avrundat
1 400 kronor för år. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får alltså föreslå,
att Ullberg tillerkännes en årlig pension av statsmedel å 1 400 kronor, att
utgå från och med den 1 januari 1944.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot bifall till ansökningen på
sätt densamma tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pension bör utverkas åt Ullberg.
Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna synes en pension å 1 400

kronor skälig. Beloppet bör dock för att bliva jämnt delbart med tolv järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

kas till 1 404 kronor för år, att utgå räknat från och med den 1 januari 1944.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre sekreteraren i Östersysslets vägdistrikt Gustaf Ullberg
må, räknat från och med den 1 januari 1944, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 404 kronor,
varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

7:o.

Arbetsförmannen hos Skaraborgs läns västra vägdistrikt Carl Johan Persson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Persson är född den 30 september 1882 och således 61 år gammal;

att han, som alltsedan år 1898 haft vägarbete såsom huvudsaklig sysselsättning,
tjänstgjort intill utgången av år 1924 hos entreprenör för vägarbeten
och såsom biträde åt olika väghållningsdistrikt samt under åren 1925—1936
hos Laske härads väghållningsdistrikt, därav sedan år 1929 såsom vägmästare; att

han sedan den 1 januari 1937 varit anställd såsom arbetsförman hos
Skaraborgs läns västra vägdistrikt, vilken anställning upphör med utgången
av juli månad 1944;

samt att hans avlöning under åren 1941—1943 utgjort 3 360 kronor för
år jämte dyrtidstillägg, som under år 1943 utgått med 31 procent.

Hos Kungl. Maj:t har Persson anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt
Persson till belopp av 1 368 kronor för år utan några tilläggsförmåner samt
därvid anfört, bland annat, följande.

Persson har icke anmält sig såsom sökande till befattning i den statliga
vägorganisationen. På grund av sin höga ålder torde han icke hava kunnat
beredas fortsatt sysselsättning inom vägväsendet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser skäligt, att Persson vid avgången
från sin anställning vid vägväsendet kommer i åtnjutande av pension av statsmedel.
Fastställandet av pensionens storlek synes böra ske med ett pensionsunderlag
motsvarande två tredjedelar av grundlönen såsom utgångspunkt.
Persson kan i anställning hos vägdistrikt räkna en sammanlagd tjänstetid
av 19 år. Därest av Sveriges arbetsledareförbund hos Kungl. Majit gjord
framställning om rätt för anställningshavare hos vägdistrikten, som övergått
till pensionsberättigande tjänstemannabefattning i det statliga vägväsendet,
att — i likhet med vad som gäller för sådan personal hos vägdistrikt, som
vunnit statlig arbetaranställning — såsom tjänstår för pension räkna tid för
anställning hos entreprenör skulle vinna bifall, böra även i de fall där fråga
är om s. k. riksdagspension tillämpas motsvarande grunder för tjänstårsberäkningen.
Därvid skulle Persson kunna tillgodoföras sammanlagt 25 tjänstår.
Under nu angivna förutsättningar och i betraktande av att Persson icke bidragit
till pensioneringskostnaderna skulle pensionen åt honom närmast

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

kunna bestämmas till (2/3 X 25/3o X 3 360 = 1 866: 67; 2/3 X 1 866 =) 1 244
kronor. Då tilläggsförmåner icke böra utgå å pensionen synes det framräknade
beloppet böra ökas med tio procent eller till 1 368 kronor.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hemställan.

Även jag anser mig böra tillstyrka, att Persson tillerkännes pension av
statsmedel. Jämväl i fråga om tjänstårsberäkningen ansluter jag mig till myndigheternas
förslag. I fråga örn storleken av pensionen synes mig ett belopp
av 1 400 kronor skäligt, vilket dock för vinnande av delbarhet med tolv torde
böra jämkas till 1404 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetsförmannen hos Skaraborgs läns västra vägdistrikt
Carl Johan Persson må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning vid vägväsendet, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 404 kronor,
varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

8:o.

Maskinisten hos Älvdalens vägdistrikt Per Elof Pettersson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Pettersson är född den 28 december 1869 och således 74 år gammal;

att han sedan år 1896 periodvis samt från och med år 1907 stadigvarande
haft anställning inom vägväsendet, till en början hos Särna och Idre tingslags
väghållningsdistrikt och sedan år 1937 hos Älvdalens vägdistrikt, varvid
han huvudsakligen tjänstgjort såsom krossmaskinist;

att han under åren 1940—1943 åtnjutit en grundlön av 2 400 kronor för
år ävensom från och med år 1941 dyrtidstillägg, vilket under år 1943 utgått
med tillhopa 409 kronor 68 öre;

att han år 1943 erhållit en gratifikation å 600 kronor;

samt att han förutom en mindre bostadsfastighet, taxeringsvärderad till
3 300 kronor, ej äger några andra tillgångar samt ej heller åtnjuter annan
arbetsinkomst än från vägdistriktet.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har hemställt örn utverkande av pension
åt Pettersson vid avgång från anställningen inom vägväsendet. Styrelsen har
föreslagit ett pensionsbelopp av 1 200 kronor för år utan några tilläggsförmåner
samt därvid anfört, bland annat, följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser skäligt, att Pettersson — vars
sammanlagda anställningstid inom vägväsendet uppskattas till 40 år — vid
anställningens upphörande kommer i åtnjutande av pension av statsmedel.
Såsom underlag för bestämmande av pensionen bör enligt styrelsens mening
tagas två tredjedelar av grundlönen under de senaste åren eller alltså
(2/3 X 2 400 =) 1 600 kronor. Detta belopp bör minskas med en tredjedel i

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

anledning av att Pettersson icke bidragit till sin pensionering. Ökas det sålunda
framräknade beloppet (7s X 1 600 = 1 066) med tio procent på den
grund, att tilläggsförmåner icke böra utgå å pensionen, kommer man till
ett belopp av 1 172 kronor, eller avrundat 1 200 kronor, vilket i betraktande
av de för vägväsendet tillämpade grunderna för pensionering styrelsen anser
vara en skälig pensionsförmån. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får
alltså föreslå, att Pettersson vid avgång från anställningen inom vägväsendet
erhåller en pension av statsmedel å 1 200 kronor för år. Å pensionen bör ej
utgå tilläggsförmåner.

Statskontoret har biträtt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag utverkande av pension av statsmedel
åt Pettersson. Då det föreslagna beloppet, 1 200 kronor, torde kunna
anses utgöra en i förevarande fall skälig pension, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten hos Älvdalens vägdistrikt Per Elof Pettersson
må från och med månaden näst efter den, varunder
hans anställning vid vägväsendet upphör, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1 200 kronor, varå dyrtidstillägg
icke skall utgå.

Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—8:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Öhman.

447781. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.