Kungl. Majlis proposition nr 258 (Proposition 1934:258)

Kungl. Majlis proposition nr 258.

Nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till lag om
hulnanferhållande i fråga om aktier i vissa bolag;
given Stockholms slott den 16 mars 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om bulvanförhållande i fråga örn aktier i
vissa bolag.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1934

1 sami.

Nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Förslag

till

Lag

örn bulrauförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kringgås ett enligt lag gällande förbud för utländsk medborgare, samfällighet
eller stiftelse eller svensk samfällighet att förvärva aktier i vissa
svenska aktiebolag därigenom att någon är bulvan för annan mot vilken förbudet
är gällande, i det han huvudsakligen för dennes räkning framträder såsom
ägare till aktierna, straffes den som sålunda är bulvan med dagsböter
eller fängelse.

Är bulvanen bolag eller annan samfällighet eller stiftelse, straffes styrelseledamot
eller annan som är satt att leda samfällighetens eller stiftelsens angelägenheter,
där han med hänsyn till vad av honom åtgjorts eller underlåtits
finnes hava medverkat till bulvanförhållandet.

2 §■

Befinnes att bulvanen själv innehar de aktier bulvanförhållandet avser eller
att aktierna äro hos någon som av bulvanen erhållit dem såsom pant eller
som innehar dem för bulvanens eller panthavarens räkning, skall domstolen
förordna att, där ej bulvanen inom sex månader från det domstolens utslag
vunnit laga kraft inför överexekutor visar att aktierna avyttrats till någon
som enligt lag ägde förvärva dem, aktierna skola säljas enligt överexekutors
bestämmande.

3 §.

Då aktier skola säljas efter vad i 2 § sägs, skall försäljningen ske å
offentlig auktion i den ordning varom stadgas i förordningen den 23 oktober
1914 örn vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas; dock
må överexekutor på begäran av bulvanen medgiva försäljning i annan ordning,
såframt skäl därtill visas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

bulvanen. Äro aktierna av bulvanen pantsatta, skall försäljning ske nied bibehållande
av panthavarens rätt, där ej denne nöjes nied att för sin betalning
hålla sig till köpeskillingen. Bulvanen vare pliktig att betala kostnad som
ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas ur den försålda egendomen.

Har överexekutor medgivit försäljning i annan ordning än som stadgas i
förordningen den 23 oktober 1914, skola aktierna ställas under vård och förvaltning
av god man varom förmäles i lagen örn förmynderskap. Gode mannen
vare pliktig att i samråd med bulvanen, inom tid som med hänsyn till
omständigheterna kan anses skälig, föranstalta örn försäljning av aktierna.
Gode mannen har att, då årsräkning eller sluträkning avgives, insända en avskrift
av räkningen till överexekutor.

4 §•

Under rättegången mot bulvanen må domstolen, när skäl därtill äro, förordna,
att de aktier bulvanförhållandet avser skola beläggas med kvarstad,
därest de anträffas hos bulvanen eller någon som av bulvanen erhållit dem
såsom pant eller som innehar dem för bulvanens eller panthavarens räkning.
Där målet ännu ej vid domstolen förevarit, äge åklagaren hos överexekutor
begära sådant förordnande örn kvarstad som nyss sagts.

Förordnas örn aktiernas försäljning efter vad i 2 § sägs, skall tillika i utslaget
meddelas förordnande örn kvarstad å aktierna eller, där sådant förordnande
redan givits, förklaring att detta skall äga bestånd. Vinner utslaget
laga kraft, skola sedan sex månader därefter förflutit aktierna, örn å
dem kvarstad blivit lagd, på begäran av överexekutor utlämnas till denne,
där de ej innehavas såsom pant. Örn försäljningsförordnande ej meddelas
eller meddelat försäljningsförordnande varder i högre rätt upphävt, pröve domstolen
i utslaget, huruvida förut meddelat förordnande örn kvarstad skall återkallas
eller äga bestånd till dess utslaget vunnit laga kraft.

Kvarstad varom nu är sagt utgöre ej hinder för bulvanen att, intill dess
sex månader förflutit från det förordnande örn försäljning enligt 2 § vunnit
laga kraft, avyttra aktierna till någon som enligt lag äger förvärva dem; dock
må aktierna ej utlämnas med mindre överexekutor därom förordnat.

5 §.

Är bulvanen såsom aktieägare införd i aktieboken, skall domstolen i utslaget
förordna, att han icke må utöva de befogenheter vilka enligt lag eller bolagsordningen
tillkomma sådan aktieägare; och skall anteckning därom ske i
nämnda bok, sedan utslaget vunnit laga kraft.

6 §.

Talan enligt denna lag anhängiggöres och utföres av allmän åklagare, där
ej i visst fall Konungens befallningshavande finner lämpligt förordna särskild
åklagare.

Det åligger Konungens befallningshavande att ägna särskild uppmärksam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

het däråt att förekommande bulvanförhållanden varda lagligen beivrade.
Landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal skola, då anledning finnes till antagande
att bulvanferhållande föreligger, därom göra anmälan hos Konungens
befallningshavande.

7 §•

Mål som i denna lag avses instämmes till rätten i den ort, där bulvanen bör
svara i tvistemål som röra hans person.

Målet skall behandlas i den för brottmål stadgade ordning, ändå att talan
örn ansvar ej föres.

8 §.

Innan förordnande meddelas enligt 2 §, skall tillfälle beredas den för vilken
bulvanförhållandet ingåtts att yttra sig i målet.

År anledning antaga, att av handling som finnes i svarandes värjo kan i
målet vinnas upplysning som eljest ej är att tillgå, äger domstolen förelägga
svaranden att förete handlingen, dock ej då fråga är örn brev eller annat enskilt
meddelande eller då skäl finnes antaga, att handlingens företeende kan,
oberoende av målets utgång, lända svaranden eller någon, vilken med honom
är i den skyldskap eller det svågerlag som i rättegångsbalken örn jäv mot
domare sägs, till skada eller synnerlig olägenhet. Vite må, där så finnes nödigt,
av domstolen föreläggas svaranden.

9 §.

Har domstol meddelat förordnande enligt 2 §, åligger det domstolen att
inom fjorton dagar tillställa överexekutor avskrift av domstolens utslag.

10 §.

Klagan över överexekutors beslut i ärende som omförmäles i 3 § första
stycket föres i den ordning som i utsökningslagen stadgas angående klagan
över överexekutors utslag i annat utsökningsmål än i 2 kap. nämnda lag sägs.

Mot överexekutors beslut i fråga örn kvarstad må talan ej föras.

11 §•

Böter som ådömas enligt 1 § skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934 men skall i avseende å bulvanförhållande,
som uppkommit före lagens ikraftträdande, icke äga tillämpning
före den 1 juli 1935. Har före sistnämnda dag bulvanen hos Konungens befallningshavande
anmält, att de aktier bulvanförhållandet avser icke kunnat
avyttras, med angivande tillika av skälen därtill, åligger det Konungens befallningshavande,
örn det ej före den 1 januari 1936 visas att aktierna avyttrats,
tillse att talan mot bulvanen örn bulvanförhållandets upplösning anhängiggöres
vid domstol. I sådant fall skall dock till straff dömas allenast där
det befinnes att bulvanen icke åtgjort vad på honom ankommit för att bulvanförhållandet
skulle bliva upplöst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Har före den 1 juli 1935 anmälan ej gjorts efter vad i första stycket sägs,
skall därefter vad i denna lag är stadgat äga tillämpning i avseende å bulvanförhållandet.

I anmälan varom i första stycket sägs skall angivas nominella värdet samt
nummer och annan beteckning å de aktier som icke kunnat avyttras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stochholms slott den 9 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn
lagstiftning angående bulvanförhållanden i fråga örn aktier i vissa bolag samt
anför:

»Genom stadganden om begränsningar i rätten till förvärv av fast egendom
in. m. har man inom den svenska lagstiftningen särskilt under senare årtionden
sökt förhindra dels mera betydande naturtillgångars övergång i utländska
händer, dels ock utvidgning av bolags och föreningars jordinnehav på den
jordbrukande befolkningens bekostnad. Den senare lagstiftningen — som ursprungligen
avsag endast de norra länen — föranleddes främst av de farhågor
för bondeklassens försvagande och därav följande samhälleliga olägenheter
som väcktes genom de stora skogsbolagens jordförvärv.

Lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag uppställer som huvudregel förbud
för utländska och vissa svenska rättssubjekt — bl. a. aktiebolag — att
utan Kungl. Maj :ts tillstånd förvärva fast egendom eller gruva. Vad angår
svenska aktiebolag, vilkas aktier skola vara ställda till viss man, göres emellertid
enligt lagen inskränkningen i rätten till egendomsförvärv beroende av
huruvida bolaget i sin bolagsordning intagit förbehåll, som innefattar föreskrift
att endast en mindre del av aktierna eller aktier företrädande en mindre
del av rösttalet i bolaget, kunna förvärvas av sådant rättssubjekt som endast
med Kungl. Maj:ts tillstånd äger förvärva fast egendom eller gruva; har dylikt
förbehåll intagits i bolagsordningen, äro bolagets fastighetsförvärv icke
vidare underkastade de i lagen stadgade inskränkningarna. Därjämte innehåller
lagen förbud mot överlåtelse av aktier i vissa svenska aktiebolag till
sadant rättssubjekt som enligt lagen icke kan fritt förvärva fast egendom eller
gruva.

Nu gällande bestämmelser örn bolags och föreningars rätt att förvärva fast
egendom återfinnas i lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag
och förening att förvärva fast egendom. Förbudet avser fast egendom å landet
och i stad utanför det till bebyggande planlagda området. I lagen finnas

Kungl. Majlis proposition nr 258.

upptagna vissa undantag från förbudet, och tillstånd till fastighetsförvärv kan
enligt särskilda bestämmelser meddelas av Kungl. Maj :t.

Redan under den tid då den norrländska förbudslagstiftningen var gällande
fästes uppmärksamheten på den stora omfattning, i vilken bolagen kringgingo
denna lagstiftning genom användande av bulvaner, och den utredning
som med anledning härav företogs ledde slutligen till lagstiftning örn bulvanförhållande
i avseende å fast egendom.

Genom lagen den 18 juni 1925 örn bulvanförhållande i fråga örn fast egendom
föreskrevs vidtagande av tvångsåtgärder för upplösande av sådana bulvanförhållanden,
vilka innebära kringgående av förbud mot fastighetsförvärv.
Enligt denna lag anses bulvanförhållande föreligga, då i lag stadgat förbud
att utan tillstånd eller särskilt godkännande förvärva eller behålla fast egendom
kringgås därigenom att den som har fång till viss egendom är bulvan
för någon, mot vilken dylikt förbud är i fråga örn egendomen gällande. På
talan av allmän åklagare skall domstol, då sådant bulvanskap befinnes
vara för handen, förordna att överexekutor skall pröva huruvida
egendomen skall säljas å offentlig auktion. Då sex manader förflutit
efter det domstolens beslut vunnit laga kraft, har överexekutor att meddela
förordnande örn egendomens försäljning, därest ej av lagfartsprotokollet framgår
att egendomen avyttrats. Det åligger länsstyrelserna att ägna särskild
uppmärksamhet däråt att förekommande bulvanförhållanden bliva beivrade.
Vissa befattningshavare, nämnder och styrelser äro pliktiga att, då anledning
förefinnes till antagande att bulvanförhållande föreligger, göra anmälan därom
till länsstyrelsen.

Den sistberörda lagstiftningen avsåg att förhindra kringgående genom bulvan
av förbuden såväl för bolag som för utländska rättssubjekt att utan särskilt
tillstånd förvärva fast egendom. Däremot berördes i samband med denna
lagstiftning alls ej frågan örn förebyggande av bulvanförhållande i fråga om
aktier som ej må förvärvas av utlänning. Genom överlåtelse till bulvaner av
aktier i de bolag som avses i 1916 års lag kan dennas syfte omintetgöras i
lika hög grad som genom maskerade fastighetsöverlåtelser i strid mot de i
lagen meddelade förbudsbestämmelserna. Det har efter lagens tillkomst kunnat
konstateras att bulvanförhållanden beträffande aktieinnehav i ej ringa
omfattning förekomma, vilka uppenbarligen åsyfta kringgående av lagens bestämmelser.
Ett sådant kringgående kan ske därigenom att en enskild svensk
medborgare åtager sig att utåt framträda såsom ägare till aktierna eller ock
därigenom, att för nämnda uppgift ett särskilt rättssubjekt bildas, t. ex. ett
aktiebolag, som kan framträda såsom ägare till aktierna, ehuru i själva verket
bolaget genom kredittagning från utländsk intressent förmedlar ett aktieinnehav
för dennes räkning. Ofta föreligger ej direkt kreditgivning från huvudmannens
sida till bulvanen utan en ekonomisk transaktion genom en utländsk
bank med en svensk bank, av vilken kreditgivning sedan sker till den svenske
bulvanen.

Förut i dag har Kungl. Majit beslutat att genom proposition (nr 217) föreslå
riksdagen att antaga ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

vissa ändringar i 1916 års lag, åsyftande att beträffande svenska aktiebolag
vilkas rörelse innefattar tillgodogörande av landets naturtillgångar skärpa villkoren
för rätt att utan särskilt tillstånd enligt nämnda lag förvärva fastigheter
och gruvegendom. Enligt gällande bestämmelser kan aktiebolag vars
aktiebrev skola vara ställda till viss man och vari aktier med olika röstvärde
finnas erhålla sådan frihet, därest i bolagsordningen intages förbehåll med bestämmelse
att allenast så många aktier att rösttalet för dem vid varje tid utgör
mindre än en femtedel av rösttalet för bolagets samtliga aktier må överlåtas
å utländska eller med dem likställda svenska rättssubjekt. Enligt det
föreliggande förslaget skall förbehållet dessutom innehålla att de aktier som
fritt må överlåtas skola motsvara mindre än en femtedel av hela aktiekapitalet.
Förslaget stadgar vidare inskränkning i rätten till aktieöverlåtelse, örn
bolag som nu nämnts innehar naturtillgångar av viss art och omfattning. Inskränkningen
skall gälla till dess förbehåll av den föreslagna innebörden blivit
infört i bolagsordningen. — Genomförandet av en lagändring i den riktning
förslaget åsyftar kan otvivelaktigt komma att utgöra en anledning för dem
som drabbas därav att söka undgå de strängare reglerna genom förfaranden
av det slag som i det föregående beskrivits. Man kan sålunda icke bortse från
möjligheten att lagändringen skulle kunna föranleda att frekvens av bulvanförhållanden
beträffande förvärv och innehav av aktier ökades, vilket med
hänsyn till betydelsen ur samhällets synpunkt av den ifrågavarande lagstiftningen
måste anses betänkligt. Redan de hittills konstaterade bulvanförhållandena
på detta område ådagalägga behovet av lagregler som giva myndigheterna
medel att ingripa mot missbruk av sådan natur. Omsorgen örn de
nya föreskrifternas effektivitet synes vara en omständighet som kommer behovet
av dylika regler att framträda med ökad styrka.

Frågan örn åtgärder mot aktieförvärv genom bulvaner har under innevarande
år varit föremål för utredning inom justitiedepartementet. På grundval
av denna utredning har utarbetats ett utkast till lag om bulvanförhållande
i fråga örn aktier i vissa bolag, upptagande
stadganden om straff för den som med avvseende å aktier är bulvan för någon
som enligt lag ej må förvärva aktierna samt örn dylika bulvanförhållandens
avveckling.

Lagutkastets 1 § innehåller följande: Där ett enligt lag gällande förbud

mot förvärv av aktier i vissa svenska aktiebolag kringgås därigenom att den
som förvärvat sådana aktier är bulvan för någon mot vilken förbudet är gällande,
i det att han huvudsakligen för dennes räkning framträder såsom ägare
till aktierna, skall bulvanen straffas med dagsböter eller fängelse. För det
fall att bulvanen är bolag eller annan samfällighet, drabbar straffet styrelseledamot
eller annan som är satt att leda samfällighetens angelägenheter, där
han med hänsyn till vad av honom åtgjorts eller underlåtits finnes hava medverkat
till bulvanförhållandet.

Rörande åtgärder för upplösning av bulvanförhållande föreslås enligt 2—5 §§
i utkastet huvudsakligen följande bestämmelser: Örn det i mål mot en bul -

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

van befinnes att denne själv innehar aktierna eller att dessa finnas hos någon
som innehar dem för bulvanens räkning eller som av denne erhållit dem som
pant, skall domstolen meddela förordnande därom att aktierna skola säljas genom
överexekutors försorg, därest icke bulvanen inom sex månader från det
domstolens utslag vunnit laga kraft visar att aktierna sålts till någon som enligt
lag ägt förvärva dem (2 §). Försäljning genom, överexekutors försorg
skall ske å offentlig auktion jämlikt förordningen den 23 oktober 1914 om vad
vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas. Auktionen skall
hållas antingen i Stockholm eller i annan stad, där särskild av stadens handels-
och sjöfartsnämnd antagen mäklare finnes. Bulvanen får ej själv inropa
aktierna. Inflytande medel skola uppbäras av utmätningsmannen i försäljningsorten.
Örn aktierna äro pantsatta av bulvanen, må försäljning ske allenast
med bibehållande av panthavarens rätt, där ej denne nöjes med att för
sin betalning hålla sig till köpeskillingen. I övrigt skall i tillämpliga delar
förfaras såsom örn aktierna utmätts till gäldande av fordran hos bulvanen.
Försäljning i annan ordning än nu nämnts skall emellertid på bulvanens begäran
kunna medgivas av överexekutor örn skäl därtill visas. I sådant fall
skola aktierna ställas under vård och förvaltning av god man, som har att i
samråd med bulvanen föranstalta örn försäljningen. Gode mannen skall beträffande
sitt uppdrag vara underkastad förmynderskapslagens bestämmelser
(3 §). Under rättegången mot bulvanen skall domstolen äga att förordna örn
kvarstad å de aktier bulvanförhållandet avser, där de anträffas hos bulvanen
eller någon som innehar dem för bulvanens räkning eller som av denne erhållit
dem såsom pant. Innan målet förekommit vid domstolen, äger åklagaren hos
överexekutor begära kvarstad å aktierna. Kvarstad skall ej utgöra hinder för
aktiernas försäljning till någon som enligt lag äger förvärva dem, men aktierna
få ej utlämnas med mindre överexekutor förordnat därom (4 §). Är bulvanen
såsom aktieägare införd i aktieboken, skall domstolen förordna att han
icke må utöva aktieägares befogenheter; härom skall anteckning göras i aktieboken
sedan utslaget vunnit laga kraft (5 §).

Utkastet innehåller därjämte vissa stadganden av huvudsakligen processuell
natur. Bland dessa märkes föreskrift därom att den för vilken bulvanförhållandet
ingåtts skall innan försäljningsförordnande meddelas erhålla tillfälle
att yttra sig i målet.

Den föreslagna lagen skall enligt utkastets slutbestämmelser träda i kraft
den 1 juli 1934 men i avseende å bulvanförhållande som uppkommit före ikraftträdandet
icke äga tillämpning före den 1 juli 1935. Beträffande sådant bulvanförhållande
skall dessutom gälla följande: Örn bulvanen före den 1 juli

1935 hos Konungens befallningshavande anmält att försäljning av aktierna ej
kunnat ske samt tillika angivit skälen därtill, har Konungens befallningshavande
att, om det ej före den 1 januari 1936 visas att försäljning ägt rum, tillse
att talan mot bulvanen om bulvanförhållandets upplösning anhängigöres
vid domstol. I sådant fall skall ej till straff dömas, där det befinnes att bulvanen
åtgjort vad på honom ankommit för att bulvanförhållandet skulle bliva
upplöst. Örn däremot anmälan ej gjorts före den 1 juli 1935, skola efter nämn -

10 Kungl. Måj:ts proposition nr 258.

da dag lagens föreskrifter omedelbart träda i tillämpning i avseende å bulvanförhållandet.

Efter remiss den 23 februari 1934 ha yttranden över lagutkastet
jämte en promemoria i ämnet avgivits av bank- och
fondinspektionen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap samt styrelserna för Sveriges
industriförbund och Svenska bankföreningen. Kommerskollegium har jämte
det egna utlåtandet avlämnat yttrande av fullmäktige i järnkontoret.

De enligt utkastet ifrågasatta lagbestämmelserna ha lämnats utan erinran
av bank- och fondinspektionen, patent- och registreringsverket, rikskommissionen
samt styrelserna för industriförbundet och bankföreningen. De nämnda
styrelserna ha i gemensamt yttrande uttalat, att genom en lag med föreslaget
innehåll skulle 1925 års lag örn bulvanförhållande i fråga örn fast egendom
erhålla ett komplement som måste anses logiskt befogat. Örn, såsom styrelserna
vågade antaga, en sådan lag befunnes i tillämpningen motsvara sitt
syfte, borde därav följa att farhåga icke vidare behövde hysas för att 1916
års lag skulle kunna i särskilda fall genom på bakväg träffade anordningar
berövas sin effektivitet. Det borde vara uteslutet att en lagstiftning med sådan
innebörd som den nu ifrågasatta skulle kunna för landets förhållande utåt
vara till olägenhet. Givetvis borde ingen kunna med fog göra någon invändning
mot att ett land genom lagstiftningsåtgärd av rimlig beskaffenhet förlänade
tillbörlig respekt åt gällande lag.

Kommerskollegium har anfört: Kollegium ville principiellt icke rikta någon
erinran mot lagutkastet såvitt anginge sådana bulvanförhållanden som
uppstode efter den nya lagens ikraftträdande. Emellertid ville kollegium icke
underlåta att erinra örn att lagrådet i anledning av remiss av 1925 års departementsförslag
till bulvanlag uttalade en maning att å det ifrågavarande lagstiftningsområdet
framgå med försiktighet. De av lagrådet vid nämnda tillfälle
framförda synpunkterna torde i viss mån alltjämt äga giltighet och torde
böra föranleda att övergångsvis större hänsyn än som i utkastet skett toges till
bestående förhållanden. Kollegium ville under åberopande härav ifrågasätta
huruvida icke i övergångsbestämmelserna viss dispensbefogenhet kunde inrymmas
åt Kungl. Maj:t.

Fullmäktige i järnkontoret ha funnit betänkligheterna mot en utsträckning
av den ifrågasatta kriminaliseringen av bulvanförhållanden till redan bestående
förhållanden så stora att de vida övervägde hänsynen till den nytta som
skulle kunna påräknas därav. Det finge icke förbises att de rättshandlingar
som grundat bulvanförhållanden av det slag man nu ville komma åt alltid
varit, då de vidtagits, formellt oantastliga.

Departc- Såsom i det föregående nämnts avser 1925 års bulvanlag att åstadkomma
chefen, upplösning av bestående bulvanförhållanden medelst egendomens försäljning
i exekutiv ordning. Det är uppenbart att den praktiska tillämpningen av lagen
väsentligt underlättas av det i fråga örn fast egendom rådande inskriv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

ningsväsendet. Genom lagfarts- och inteckningsärendenas offentliga registrering
kan en fastighets övergång till ny ägare och dess gravationer följas.
Och såsom föremål för exekutiva åtgärder är tydligen den fasta egendomen
på helt annat sätt tillgänglig än lös egendom. En på myndigheterna ankommande
övervakning av bulvanförhållanden som direkt röra fastigheter kan
sålunda —■ liksom ett offentligt ingripande mot dylika förhållanden -—■ relativt
lätt anordnas på sätt 1925 års lag föreskriver. Helt annorlunda ställer
sig saken då fråga är örn lös egendom. Vad nu särskilt angår aktier är sålunda
att märka, att aktiebolagslagen icke stadgar obligatorisk registrering i
aktieboken av dessas ägare såsom villkor för rätt till vinstutdelning. I stor utsträckning
underlåtes ock registrering, särskilt av aktier som ofta äro föremål
för omsättning. I följd härav saknas en av de viktigaste förutsättningarna för
anordnande av en effektiv kontroll över aktieförvärven. Det torde icke kunna
ifrågasättas att härutinnan skulle, vidtagas någon ändring i aktiebolagslagen.
Erinras må att det av 1905 års aktiebolagskommitté framlagda förslaget
till lag örn aktiebolag intog den ståndpunkten att aktieägares registrering
i aktieboken skulle utgöra villkoret för åtnjutande av de rättigheter som
tillkomma aktieägare, således även för rätten till vinstutdelning. Vid granskningen
i lagrådet år 1909 påvisades de olägenheter som med hänsyn till aktieomsättningen
skulle föranledas av en dylik regel, och denna blev icke heller
upptagen i det slutliga lagförslaget. De skäl som vid lagens tillkomst
anfördes mot registreringstvång av angivet slag göra sig naturligen i än högre
grad gällande efter den utveckling som under de senaste båda årtiondena
ägt rum på ifrågavarande område. En återgång till kommittéförslagets
ståndpunkt synes alltså under nuvarande förhållanden vara helt utesluten.

Vad nu anförts beträffande generella föreskrifter örn registrering såsom
villkor för vinstutdelning torde äga giltighet även i fråga örn andra tänkbara
åtgärder för genomförande av registreringstvång i syfte att möjliggöra kontroll
av aktieöverlåtelser.

Det återstår under sådana omständigheter endast att överväga huruvida
andra medel än de som kommit till användning i 1925 års bulvanlag stå till
huds för bekämpandet av de nu ifrågavarande rättsstridiga företeelserna.
Främst erbjuder sig härvid utvägen att kriminalisera bulvanförhållandena.

Frågan örn kriminalisering av bulvanförhållanden var
under förarbetena till 1925 års bulvanlag föremål för ingående prövning.

I det under år 1918 inom justitiedepartementet upprättade förslaget till
''lag med vissa bestämmelser till stävjande av förvärv av fast egendom i annans
namn m. m.’ upptogos inga föreskrifter örn straffpåföljd för själva bulvanförhållandet.
Flera av de myndigheter som avgåvo utlåtanden över förslaget
framhöllo däremot att det verksammaste medlet att förhindra bulvanförvärv
vore en kriminalisering av åtgärden med strängt straff för den brottslige
och eventuellt tvångsförsäljning av fastigheten. Ett av jordkommissionen
år 1920 framlagt förslag till dag örn åtgärder till upphävande av bulvanförhållande
i fråga örn fastighet,’ intog dock i förevarande hänseende

Kungl. Majlis proposition nr 258.

samma ståndpunkt som det tidigare departementsförslaget. I motiveringen
förklarade sig jordkommissionen anse att den väg som angivits i de berörda
yttrandena icke skulle leda till målet. Skulle kriminalisering tillgripas, kunde
nämligen, yttrade kommissionen, av lätt insedda skäl ansvarspåföljden
icke knytas vid bulvanförhållandet såsom sådant utan vid den handling varigenom
bulvanförhållandet upprättats. Då åt en straffbestämmelse icke kunde
förlänas retroaktiv verkan, skulle följden bliva att alla bulvanförhållanden
som tillkommit innan lagen trätt i kraft folie utom densammas räckvidd.
En i och för sig tänkbar anordning att beträffande äldre bulvanförhållanden
stadga skyldighet att inom viss tid upplösa desamma och belägga underlåtandet
att uppfylla denna förpliktelse med straff ansåge kommissionen av
flera skäl icke vara att förorda.

I sitt under år 1921 avgivna förslag till ''lag med bestämmelser angående
rätt att förvärva och besitta fast egendom’ intog emellertid jordkommissionen
en annan ståndpunkt och föreslog nu bulvanförhållandets kriminalisering
vad anginge såväl bulvanen som hans huvudman. Kommissionen anförde
härom: Ur legislativ synpunkt torde intet hinder föreligga att med straff
belägga ett sådant förfarande som ett kringgående av gällande lagar genom
användande av bulvan innebure. Otvivelaktigt skulle härigenom de bestämmelser
som komme att uppställas för att förhindra ett sådant kringgående
avsevärt vinna i effektivitet. Eörnekas kunde ej att därest straff hotade
dem som inläte sig på bulvanskap, detta skulle verka mera avhållande än
om påföljden av ett bulvanförvärv endast vore den, att kontrahenterna tvingades
att avhända sig den fastighet som förvärvats. Härtill komme den
moraliska verkan som en kriminalisering av en handling alltid innebure, i
det att handlingen i det allmänna rättsmedvetandet därigenom ytterligare
fastsloges såsom otillåten och rättsstridig. Verkan härav borde ej underskattas.
Ingen torde väl förvärva en fastighet genom bulvan utan att han hade
förtroende för dennes pålitlighet. Växte det nu fast i det allmänna medvetandet
att det vore en brottslig handling att vid förvärv av fastighet låta
använda sig såsom bulvan åt någon som icke utan tillstånd eller särskild
prövning ägde förvärva densamma, komme det sannolikt att möta avsevärda
svårigheter att för genomförande av bulvanköp anskaffa pålitlig bulvan.
Personer som vore måna örn sitt anseende torde säkerligen icke komma att
låta använda sig för sådant ändamål. De skäl för en kriminalisering av
bulvanskap som sålunda anförts hade kommissionen funnit vara så tungt
vägande att kommissionen vid närmare övervägande av saken funnit sig böra
förorda en sådan anordning. Härvid uppstode dock den frågan, huruvida
straffbarheten borde anknytas enbart till den överenskommelse i och för sig,
uttrycklig eller tyst, som parterna finge anses hava ingått med varandra örn
grundande av ett bulvanskap. Givetvis funnes det, teoretiskt sett, intet hinder
för att straffbelägga själva överenskommelsen, men det torde näppeligen
kunna påvisas några omständigheter som krävde en så långt gående kriminalisering.
Enligt kommissionens tanke borde för den skull, därest bulvanskap
i fråga örn äganderätt till fast egendom skulle kriminaliseras, straff -

Kunyl. Maj:ts proposition nr 258.

barheten inträda först då parterna praktiskt genomförde bulvanskapet, d. v. s.
i och med det att bulvanens huvudman började utöva en ägares rådighet över
den fastighet som vore föremål för bulvanskapet.

I enlighet med vad kommissionen sålunda anfört upptogs i lagförslaget
straffbestämmelse för den som i strid med det i förslaget stadgade förbudet
brukade bulvan eller lät bruka sig såsom bulvan. Straffet skulle utgöra böter
från och med 100 till och med 10,000 kronor eller fängelse.

I det på grundval av jordkommissionens sist omförmälda förslag inom justitiedepartementet
utarbetade förslaget till dag om bulvanförhållande i fråga
örn fast egendom’ bibehöllos de nämnda straffbestämmelserna i sak oförändrade.
Vid remiss till lagrådet år 1925 av detta departementsförslag förklarade
sig departementschefen i huvudsak instämma i vad jordkommissionen
i sitt år 1921 avgivna betänkande anfört rörande kriminalisering av bulvanförhållanden.
Departementschefen tilläde: Att inlåta sig på bulvanförhållande
måste anses såsom en brottslig handling, vilken fortlöpte från det
bulvanförhållandet ingåtts till dess det bleve upplöst. På grund härav borde
preskriptionstiden för åtalande av bulvanförhållande räknas från tiden för dess
upplösande. Den av kommissionen föreslagna straffskalan hade departementschefen
med hänsyn till de stora ekonomiska värden som bulvanförhållande kan
avse att vinna samt nödvändigheten att relativt strängare bestraffa upprepad
förbrytelse funnit vara motiverad.

Lagrådet framhöll — vid behandlingen av förslagets bestämmelser örn det
civila tvångsmedlet, fastighetens exekutiva försäljning, — vissa synpunkter
vilka innebure en särskild maning att å det ifrågavarande lagstittningsområdet
framgå med försiktighet. Sålunda påpekade lagrådet, bland annat, den
svaghet ur rättsordningens synpunkt som läge däri att med förslaget avsåges
att stifta lag mot kringgående av förbudsstadganden, vilkas direkta överträdande
ej vore kriminaliserat utan hindrades genom regler örn ogiltighet eller
civiltvång. Vad lagrådet uttalat i fråga örn förutsättningarna för användandet
av det civila tvångsmedlet ägde, enligt lagrådets yttrande över de föreslagna
straffstadgandena, i än högre grad tillämplighet även i avseende å det tvångsmedel
som vore avsett att komma till stånd genom bulvanförhållandets kriminalisering.
De betänkligheter som härutinnan mötte vore enligt lagrådets åsikt
av den betydelse att lagrådet ansåge sig böra bestämt avstyrka förslaget i denna
del. — I övrigt anförde lagrådet, att det väl vore sant att ur rättsprincipiell
synpunkt något ovillkorligt hinder icke kunde anses möta att med straff belägga
sådant kringgående av gällande förbud att förvärva och behålla fast
egendom varom vore fråga, åtminstone såvitt anginge bulvanförhållanden som
kunde uppstå efter det en lagstiftning av angiven beskaffenhet kommit till
stånd. Men å andra sidan framhölls att den föreslagna tvångsförsäljningen
ensamt för sig innebure ett så kraftigt ingrepp på ett område som i allt fall
åtminstone formellt vore ordnat i överensstämmelse med gällande lag, att man
torde skäligen böra för det dåvarande låta därvid bero. Först örn det skulle
visa sig att man ej enbart på denna väg kunde hindra kringgåendet av för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

budslagstiftningen, syntes det vara anledning tillgripa kriminalisering såsom
ett yttersta medel för motverkande av uppkomsten av bulvanförhållanden på
ifrågavarande område.

I det slutliga, till riksdagen överlämnade lagförslaget voro straffbestämmelserna
strukna. Departementschefen uttalade till statsrådsprotokollet att
han med anledning av lagrådets starka betänkligheter mot kriminalisering
ansett sig böra örn än med tvekan utesluta bestämmelserna därom, samt tilläde
att örn det skulle visa sig att man ej kunde hindra kringgående av lagstiftningen
rörande inskränkning i rätten att förvärva fast egendom genom att
stadga allenast tvångsförsäljning, man torde till förnyat övervägande få upptaga
frågan huruvida icke kriminalisering av bulvanförhållandet vore det lämpligaste
medlet att söka förebygga dylikt kringgående.

De i det föregående nämnda förslagen vilka innehålla stadganden om straff
för bulvaner och deras huvudmän bygga på uppfattningen att en lag riktad
mot bulvanförhållanden svårligen kan vinna åsyftad förebyggande verkan, med
mindre den uppställer dylika stadganden. Vad angår nu gällande bulvanlag
torde dock den hittills vunna erfarenheten närmast få anses hava ådagalagt
att lagen, trots avsaknaden av straffstadganden, utgjort ett verksamt medel
mot utbredningen av bulvanförhållanden av det slag densamma berör. Att så
blivit fallet måste tillskrivas de kontrollmöjligheter som inskrivningsväsendet
samt själva beskaffenheten av den ifrågavarande egendomen erbjuda. Då det
däremot gäller bulvanförhållanden i fråga örn aktier, äro förutsättningarna för
kontroll från det allmännas sida ringa, och man har fördenskull grundad anledning
till antagande att enbart föreskrifter örn civila tvångsåtgärder skola
visa sig föga verksamma. Dessutom torde sådana tvångsåtgärder ej kunna
föreskrivas i full omfattning. Under angivna omständigheter synes det ofrånkomligt
att en mot dessa senare bulvanförhållanden riktad lagstiftning huvudsakligen
måste grundas på kriminalisering av desamma. De uttalanden
som under förarbetena till 1925 års lag fällts angående betydelsen av straffsanktion
äro otvivelaktigt berättigade; framför allt bör, såsom jordkommissionen
framhållit, icke underskattas den moraliska verkan av straffstadganden.

Det torde icke vara tvivel underkastat att en lagstiftning, som inför straff
för dem som låta bruka sig såsom redskap för kringgående av de till det inhemska
näringslivets skydd givna förbudsbestämmelserna, skall för den allmänna
opinionen framstå såsom berättigad. Uppenbart är också att en lagstiftning
av nu ifrågasatt slag i främsta rummet bör rikta sig mot bulvanen.
Däremot synes det mera tvivelaktigt huruvida i lagen lämpligen även bör uppställas
straff för bulvanens huvudman. I det förut omnämnda, av jordkommissionen
år 1921 framlagda lagförslaget liksom i det sedermera till lagrådet
remitterade förslaget voro straffstadganden upptagna, vilka riktade sig mot
bada parterna i bulvanförhållandet. Vid utarbetandet av de nämnda förslagen
framstod såsom det väsentliga ändamålet med lagstiftningen att förhindra de
bulvanförvärv av fastigheter, framför allt skogsegendomar, som för svenska
bolags räkning i stor utsträckning skedde med kringgående av lagen angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom. Bulvan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

lagen har ju också i praktiken så gott som uteslutande erhållit tillämpning beträffande
dylika bulvanförhållanden, i vilka alltså båda kontrahenterna äro
inhemska rättssubjekt. Den nu ifrågasatta lagstiftningen riktar sig däremot
mot förhållanden, där ena parten, huvudmannen, vanligen är ett utländskt rättssubjekt.
Det torde därför med visst fog kunna göras gällande, att örn i den
nya lagen upptoges straffpåföljd för huvudmannen i bulvanförhållandet, lagen
erhölle en räckvidd som mången gång skulle te sig föga tilltalande. Med utgångspunkt
från den uppfattning som i straffstadgandena främst ser ett medel
att i det allmänna rättsmedvetandet här i landet inskärpa bulvanförhållandets
rättsstridighet och därigenom förebygga att svenska medborgare låta använda
sig såsom bulvaner, lärer man dessutom kunna påstå att straffbestämmelser
som rikta sig mot huvudmannen icke äro av synnerlig vikt för vinnande av
syftet med lagstiftningen. Det mot bulvanen riktade straffhotet skulle nämligen
ur denna synpunkt kunna anses tillfyllest såsom ägnat att försvåra anskaffandet
av svenska medborgare, lämpliga för det ifrågavarande ändamålet.
Slutligen må anmärkas att straffstadganden mot den utländske huvudmannen
icke skulle kunna bringas i tillämpning i det oftast förekommande fallet att
denne icke vistas i Sverige.

Emellertid torde lagen icke böra inskränkas till att stadga straff för bulvanen
utan även sörja för bulvanförhållandets avveckling.
Tvångsåtgärder i sådant syfte synas böra föreskrivas för de fall då bulvanen
själv innehar aktierna eller då aktierna finnas hos någon som innehar dem
för bulvanens räkning eller som av denne erhållit dem såsom pant. För det
troligen betydande antal fall då aktierna äro i huvudmannens besittning och
således regelmässigt ej äro åtkomliga, torde tvångsavveckling ej vara möjlig
att genomföra, och en generell regel örn ingripande i dylika aktieinnehav synes
fördenskull vara av föga praktiskt värde. En dylik föreskrift lärer för övrigt
böra följdriktigt leda till att även aktieinnehav grundade på direkt förvärv
av aktierna utan anlitande av bulvan genom lagbestämmelser gjordes till föremål
för ingripande. Åtgärder mot sådana aktieinnehav torde emellertid icke
vara att förorda. De utvägar som kunna tänkas härför skulle för visso vara
ägnade att på den internationella marknaden rubba förtroendet för svenska
aktier.

De bestämmelser örn upplösning av bestående bulvanförhållanden som kunna
komma i fråga böra, synes det, i princip ansluta sig till de i 1925 års lag
upptagna stadgandena, enligt vilka den egendom bulvanförhållandet avser
skall försäljas i exekutiv ordning, därest icke på frivillighetens väg en avveckling
av bulvanförhållandet kommer till stånd inom viss tid — sex månader —
efter domstolsutslaget.

I likhet med 1925 års lag torde den nya lagen böra bygga på uppfattningen
att bulvanen — oavsett vad mellan kontrahenterna inbördes kan vara avtalat
eller avsett — rättsligen är ägare till egendomen samt att följaktligen en av
offentlig myndighet föranstaltad försäljning äger rum för bulvanens räkning.
Med hänsyn härtill lärer något principiellt hinder icke kunna anses föreligga

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

mot en anordning som, på sätt förut antytts, innebär att det processuella
förfarandet riktar sig endast mot bulvanen. För tillgodoseende av huvudmannens
intresse är det dock erforderligt att föreskrift meddelas därom att
han under alla förhållanden skall beredas tillfälle att yttra sig i målet.

Med hänsyn till den säkerligen talrika förekomsten av bulvanförhållanden
av det slag som nu är i fråga måste det anses vara av vikt, att lagstiftningen
icke begränsas på sådant sätt att bulvanförhållanden, uppkomna
före lagens ikraftträdande, lämnas oberörda av densamma. Uppenbart
är dock att de övergångsstadganden, som beträffande dylika bulvanförhållanden
kunna ifrågakomma, böra utformas under beaktande såväl av
att lagstiftningen tidigare icke medgivit tvångsingripande som ock därav att
syftet med stadgandena främst måste vara att åstadkomma avveckling på frivillighetens
väg av de bestående bulvanförhållandena.

Såväl jordkommissionens senare förslag som det till lagrådet år 1925 remitterade
förslaget innehöllo bestämmelser som i detta sammanhang äro av
intresse. Enligt det förra skulle beträffande tidigare stiftat bulvanskap gälla
att för upplösning av bulvanförhållandet beviljades en frist av sex månader
från den föreslagna lagens ikraftträdande, vilken frist finge av Konungens befallningshavande
på ansökan ytterligare förlängas med högst sex månader,
när synnerliga skäl därtill visades föreligga. Därjämte stadgades att talan
angående sådant bulvanskap finge anhängiggöras allenast därest det fortfor
efter fristens utgång ävensom att ansvar ej finge ådömas den, beträffande
vilken domstolen funne att det ej berott av honom att bulvanskapet ej blivit
upplöst.

Departementsförslaget intog såtillvida en strängare ståndpunkt att talan
örn upplösning av äldre bulvanförhållande som alltjämt ägde bestånd vid lagens
ikraftträdande skulle kunna anhängiggöras omedelbart därefter. Denna
skärpning motiverades av departementschefen därmed att medgivandet av en
frist av det slag jordkommissionen föreslagit skulle öppna alltför stora möjligheter
för bulvanen och hans huvudman att under tiden på ett obehörigt
sätt utnyttja fastighetens skogstillgång m. m. Något stadgande om dylik
frist inflöt ej heller i lagen. Att märka är emellertid dels att mellan lagens
utfärdande och dess ikraftträdande förflöt över ett halvt år, dels att lagen
i motsats till departementsförslaget upptog den bestämmelsen att överexekutor
först efter sex månader från det utslag i målet vunnit laga kraft skulle pröva
frågan örn egendomens försäljning. Lagen kom följaktligen att i realiteten
giva ett tämligen väl tilltaget rådrum för privat avveckling av befintliga
bulvanförhållanden.

Med avseende å straffstadgandena innehöll departementsförslaget att dessa
ej skulle äga tillämpning beträffande bulvanförhållande som uppkommit före
lagens ikraftträdande. Såväl bulvanen som den för vars räkning bulvanförhållandet
ingåtts skulle vara skyldig att åtgöra vad på honom ankom för dess
upplösning. Därest bulvanförhållandet fortfarande bestod sedan sex månader
förflutit från lagens ikraftträdande och detta berodde på att någon av kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

trahenterna icke fullgjort sin nyssnämnda skyldighet, skulle dock den försumlige
straffas enligt lagens bestämmelser. I anslutning till dessa stadganden
anförde departementschefen att han vore ense med jordkommissionen därutinnan
att billighetsskäl krävde att straffansvar icke omedelbart inträdde i fråga
om bulvanförhållanden som stiftats före lagens ikraftträdande och vid nämnda
tidpunkt alltjämt bestode. Frågan huruvida man beträffande dylikt bulvanferhållande
överhuvud taget borde låta straffpåföljd inträda kunde vara föremål
för olika meningar. Emellertid måste de personer som före lagens tillkomst
inlåtit sig på bulvanförhållanden hava gjort detta i klar insikt örn
att de därigenom beginge en av statsmakterna ogillad örn ock ej med straff
belagd handling. Detta gällde ännu mera beträffande dem som efter lagens
tillkomst men före dess ikraftträdande inginge bulvanförhållanden. Med hänsyn
härtill hade departementschefen funnit hinder icke möta mot att i lagen
upptoges stadganden av nyss angivna innehåll.

Då fråga är örn aktier, synas de av departementschefen år 1925 anförda
speciella skälen att omedelbart vidtaga åtgärder för upplösning av äldre bulvanförhållanden,
nämligen risken för obehörigt förfarande med naturtillgångar,
icke vara av nämnvärd praktisk betydelse. De för dessa bulvanförhållanden
avsedda stadgandena torde, såsom redan antytts, böra givas sådant innehåll
att de kunna förväntas föranleda frivillig avveckling av bulvanförhållandena
i största möjliga utsträckning. En tämligen lång tid bör härför stå
bulvanen till buds. Detta synes påkallat av hänsyn ej blott till bulvanens och
huvudmannens intressen utan också därtill att stora utbud av vissa slag av
aktier under en kortare tidrymd skulle •— ej minst under nuvarande förhållanden
— kunna medföra avsevärda olägenheter för andra, lojala ägare av sådana
aktier. Den tidsfrist som sålunda bör anslås för privat avveckling torde
lämpligen böra sättas till ett år räknat från lagens ikraftträdande, med rätt
till ytterligare ett halvt års förlängning av respittiden för den som gör anmälan
därom att hinder mött mot avveckling. Straffpåföljd för bulvanen synes
böra inträda först sedan det visat sig att bulvanförhållandet icke blivit upphävt
före respittidens utgång och, därest anmälan skett örn hinder däremot,
allenast örn det befinnes att bulvanen icke åtgjort vad på honom ankommit
för att bulvanförhållandet skulle bliva upphävt.

Därest bestämmelserna rörande tidigare uppkomna bulvanförhållanden, såsom
ock i det remitterade lagutkastet skett, erhålla ett innehåll av väsentligen
den beskaffenhet som nu angivits, torde all rimlig hänsyn hava tagits till de
synpunkter vilka föranlett kommerskollegium och järnkontoret att i sina över
utkastet avgivna yttranden framställa erinringar mot de föreslagna stadgandena.

Såsom av det anförda framgår har jag funnit det remitterade lagutkastet
ägnat att i princip läggas till grund för en lagstiftning i ämnet. I nära anslutning
till utkastet har därför utarbetats förslag till lag om bulvanf örhållande
i fråga om aktier i vissa bolag. Beträffande förslagets särskilda bestämmelser
torde följande böra anmärkas.

Bihang till riksdagens protokoll 193Jh 1 sami. Nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Den föreslagna lagens tillämpliglietsoniråde Ilar i 1 § angivits på det sätt
att bulvanförhållandet skall innefatta kringgående av ett enligt lag gällande
förbud mot förvärv av aktier i vissa svenska aktiebolag. Förbud för vissa rättssubjekt
att förvärva aktier är stadgat i 12 § av 1916 års lag om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag.
Sådant förbud följer ock av ett i bolagsordning intaget förbehåll av beskaffenhet
som avses i 2 § andra stycket av 1916 års lag. Förvärv av aktie i strid mot
förbehållet är nämligen enligt stadgandet i 3 § samma lag ogillt. Under förslaget
falla ock aktieförvärv till kringgående av bestämmelsen i 17 § lagen
den 22 juni 1911 örn bankrörelse, innefattande förbud för utländsk medborgare
att förvärva aktie i svenskt bankaktiebolag. Däremot åsyftar förslaget
ej att träffa det vidkommande aktiebolag i allmänhet i 51 § aktiebolagslagen
gällande förbudet mot förvärv av egna aktier. Ej heller avses stadgandena i
45 och 161 §§ lagen örn bankrörelse, vilka icke kunna anses innefatta förbud
mot förvärv av aktier i vissa bolag.

Ett bulvanförhållande beträffande aktier torde vanligen uppkomma på det
sätt att den som trots förbud önskar förvärva sådana låter förvärvet ske genom
annan person, vilken utåt framstår såsom förvärvare och sedermera fortfar
att framträda såsom ägare. Likaledes kan bulvanförhållande uppstå därigenom
att då en aktieägare avhänder sig aktier till någon som ej lagligen
må förvärva dem, han samtidigt åtager sig att vara bulvan för denne. Och
det kan vidare tänkas att en utlänning eller ett med sådan i förevarande hänseende
likställt rättssubjekt själv förvärvar aktier transporterade in blanco
och sedan vidtalar en person att fungera såsom bulvan.

Inledningsvis lia berörts de skilda former i vilka vid ett bulvanförhållande
huvudmannens ekonomiska medverkan kan ha lämnats. Bland annat har framhållits
att förhållandet mellan huvudmannen och bulvanen ej sällan förmedlas
av ett eller flera andra rättssubjekt, vanligen banker. Avgörande för frågan
huruvida ett bulvanförhållande föreligger bör naturligen endast vara det faktiska
förhållande, som i det särskilda fallet finnes dolt bakom de växlande
former som kommit till användning, nämligen att bulvanens ställning som
ägare av aktierna väsentligen avser att med kringgående av gällande förbud
bereda utlänning eller annan ett reellt delägarskap i bolaget.

I förslagets 1 § har såsom utmärkande för bulvanförhållandet angivits att
bulvanen framträder såsom ägare till aktierna. Så måste naturligen under
alla förhållanden anses vara fallet, örn bulvanen låtit i aktieboken införa sig
såsom ägare till dem. En omständighet att beakta är även att bulvanen lyft
utdelning för aktierna eller utövat rösträtt eller annan befogenhet som tillkommer
aktieägaren. Även på annat sätt kan bulvanen tänkas framträda såsom
ägare. Huruvida han är innehavare av aktierna eller icke är däremot
i och för sig utan betydelse för lagens tillämplighet. Det torde ej sällan förekomma
att aktierna äro i huvudmannens besittning på grund av ett mellan
kontrahenterna träffat pantavtal, avseende säkerhet för försträckning eller
eventuellt för behöriga fullgörandet från bulvanens sida av de särskilda med
bulvanskapet förbundna förpliktelserna. Under sådana omständigheter torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

redan själva pantsättningen hava innefattat utövande av befogenhet som bekräftar
tillvaron av bulvanförhå Ilandet på sådant sätt som i förevarande stadgande
avses. Detsamma gäller tydligen, örn pantsättning skett till annan än
huvudmannen.

I de fall då bulvanen är ett aktiebolag eller en annan samfällighet bör
naturligtvis straff drabba styrelseledamöter eller andra som äro satta att
leda samfällighetens angelägenheter. Även utan en särskild bestämmelse följer
detta av allmänna rättsgrundsatser. Emellertid kan det sättas i fråga,
örn ej med hänsyn till den stora betydelse bulvanförhållanden genom särskilt
bildade rättssubjekt torde äga i det ekonomiska livet det är lämpligt, att av
lagtexten uttryckligen framgår att lagen avser också sådana bulvanförhållanden.
Som skäl härför torde jämväl böra framhållas angelägenheten därav
att även sådana bulvaner komma att anlita den utväg till frivillig avveckling
utan straffansvar som öppnas genom övergångsbestämmelserna. Det föreslås
därför —• i 1 § andra stycket — ett stadgande av innehåll, att örn bulvanen
är bolag eller annan samfällighet, straff skall drabba styrelseledamot eller
annan som är satt att leda samfällighetens angelägenheter, där han med hänsyn
till vad av honom åtgjorts eller underlåtits finnes hava medverkat till
bulvanförhållandet. En medverkan kan avse såväl bulvanförhållandets uppkomst
som dess fortvara, och straff bör således inträda ej blott för den som
deltagit i bulvanförhållandets anordnande, utan ock exempelvis för styrelseledamot
som — efter det han erhållit kännedom om att bolaget inträtt i ett
bulvanförhållande — underlåter att inom styrelsen påpeka att bulvanförhållandet
föreligger och yrka på dess upplösning. Däremot synes ej den som
saknat kännedom örn bulvanförhållandet böra dömas till straff, även om vårdslöshet
eller försummelse möjligen kan läggas honom till last. Liksom enligt
huvudstadgandet ett uppsåtligt kringgående av förbudet erfordras synes även
här böra föreligga en uppsåtlig åtgärd eller underlåtenhet av den som handlat
för samfälligheten.

Ett ingripande för tvångsupplösning av ett bulvanförhållande bör, såsom
tidigare framhållits, kunna äga rum icke blott då bulvanen själv innehar aktierna
utan även då aktierna finnas hos någon som innehar dem för bulvanens
räkning eller som av denne erhållit dem såsom pant. Det torde icke vara alltför
sällsynt att aktieposter varom här är fråga äro av bulvanen belånade i
svensk bank. Har pantsättningen, såsom ock torde förekomma, skett hos
bulvanens huvudman, lärer realiserandet av tvångsåtgärderna vara beroende
av huruvida huvudmannen finnes här i landet, vilket naturligen huvudsakligen
inträffar örn denne är ett svenskt rättssubjekt för vilket förbud mot aktieförvärv
är gällande. För de fall i vilka enligt vad nu sagts ett ingripande
bör kunna äga rum stadgas i 2 § av förslaget, att domstolen har att förordna
att aktierna skola enligt överexekutors bestämmande försäljas, där ej
bulvanen inom sex månader från det domstolens utslag vunnit laga kraft inför
överexekutor visar att aktierna avyttrats till någon som enligt lag ägt förvärva
dem. Den omständigheten att bulvanen är pliktig visa att han avyttrat

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

aktierna till någon som enligt lag äger förvärva dem medför, att de efter försäljningsförordnandet
ej längre kunna försäljas å Stockholms fondbörs. Vid
börsförsäljning torde nämligen kontroll över vem som förvärvat aktierna ej
kunna utan besvärande reglering genomföras. Någon väsentlig olägenhet härav
lärer emellertid ej vara att befara. I fråga örn börsnoterade aktier torde
i allmänhet försäljning genom fondkommissionär kunna ske utom börsen till
ungefär samma pris som vid börsförsäljning.

Mot de enligt 2 § föreslagna stadgandena skulle kunna anmärkas att bulvanen
bär möjlighet att till undvikande av aktieinnehavets avveckling med
avsägelse av sitt bulvanskap överlämna aktierna till huvudmannen. Emellertid
kommer huvudmannen med bulvanförhållandets upphörande i ett rättsläge
som med hänsyn till det direkta fångets ogiltighet är synnerligen osäkert.
Det torde därför få antagas att det även för honom bör framstå såsom
önskvärt att aktieinnehavet avvecklas med anlitande vid behov av den utväg
lagstiftningen anvisar för en mera långsam avveckling under hand. Dessutom
må påpekas att örn bulvanen undandrager sig att lojalt medverka till
aktieinnehavets behöriga avveckling, denna omständighet naturligtvis kommer
att beaktas vid straffmätningen.

Enligt 3 § bör försäljning av aktierna efter överexekutors bestämmande
i regel ske å offentlig auktion i den ordning varom stadgas i förordningen
den 23 oktober 1914. Försäljningen skall äga rum i Stockholm eller annan
stad där särskild av stadens handels- och sjöfartsnämnd antagen mäklare finnes.
I ärendet skall i tillämpliga delar så anses som örn aktierna utmätts för
fordran hos bulvanen. Äro aktierna av denne pantsatta, kan således försäljning
ske allenast med bibehållande av panthavarens rätt, där denne ej nöjes
med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen. För de fall att en omedelbar
försäljning å offentlig auktion med hänsyn till omständigheterna måste
anses ogynnsam, torde överexekutor böra medgiva försäljning i annan ordning.
Denna försäljning bör dock ej längre anförtros bulvanen, utan böra aktierna
ställas under förvaltning av god man som avses i 11 kap. 4 § 6 p. förmynderskapslagen.
Denne skall hava att i samråd med bulvanen på lämpligt sätt
verkställa försäljningen. I de fall då belåning föreligger av större aktieposter,
kan en avveckling med biträde av kurator vara lämplig, och särskilt då det
gäller bulvanförhållanden uppkomna före lagens ikraftträdande synes en sådan
avvecklings form kunna bliva av betydelse.

Enligt 4 § skall till tryggande av aktieinnehavets behöriga avveckling
kvarstad kunna läggas å aktierna såväl före målets anhängiggörande som under
dess handläggning.

Finner domstolen under handläggningen av målet att åklagaren har skäl
för sin talan och att anledning föreligger till antagande att aktierna kunna
anträffas hos bulvanen eller någon som innehar dem för bulvanens räkning
eller som av denne erhållit dem såsom pant, torde i allmänhet förordnande örn
kvarstad böra meddelas av domstolen. Örn domstolen i slutliga utslaget förordnar
om aktiernas försäljning, skall kvarstadsförordnande städse meddelas

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

eller, där sådant förordnande tidigare givits, förklaras att förordnandet skall
äga bestånd. Vinner utslaget laga kraft, skola efter utgången av den
tid inom vilken bulvanen äger försälja aktierna, d. v. s. inom sex månader,
aktierna på begäran utlämnas till överexekutor, där de ej innehavas såsom
pant. Örn däremot försäljningsförordnande i slutliga utslaget ej meddelas
eller meddelat försäljningsförordnande i högre rätt upphäves, skall domstolen
i utslaget pröva huruvida förut meddelat förordnande örn kvarstad skall
återkallas eller äga bestånd till dess utslaget vunnit laga kraft. Stadganden
av nu angiven innebörd äro meddelade i första och andra styckena av 4 §.

Jämlikt tredje stycket i samma paragraf skall kvarstad ej hindra bulvanförhållandets
avveckling genom privat försäljning, så länge en sådan försäljning
ankommer på bulvanen, d. v. s. till dess sex månader förflutit fran
det förordnande örn försäljning enligt 2 § vunnit laga kraft. En kvarstad
som lägges efter utgången av nämnda tid medför således försäljningsförbud.
Kvarstaden medför dock under alla förhallanden förbud mot aktiernas utlämnande
utan överexekutors tillstånd, och för sådant tillstånd fordras att det
visas att aktierna avyttrats till någon som enligt lag ägt förvärva dem.

Förordnande örn kvarstad skall utan hänsyn till förd klagan genom utmätningsmannen
verkställas i samma ordning som utmätning. Anträffas aktierna
hos någon som av bulvanen erhållit dem som pant, skall kvarstaden,
liksom i motsvarande fall utmätning, verkställas på det sätt att utmätningsmannen
delgiver panthavaren förbud mot pantens utlämnande. Kvarstaden utgör
emellertid ej hinder mot utmätning av de med kvarstad belagda aktierna,
och panthavaren kan således, örn han önskar påskynda realisationen av aktierna,
begära utmätning och på sådant sätt erhålla aktierna försålda i exekutiv
ordning. Vill panthavaren, där det i pantförskrivningen medgivits, eller
eljest i samförstånd med bulvanen sälja aktierna under hand, måste det
naturligen ske till någon som enligt lag äger förvärva dem. ^Rätten för panthavaren
att under hand försälja aktierna torde få anses stå öppen till dess
han erhållit del av beslut av överexekutor angående försäljning å offentlig
auktion.

Rörande det i 4 § första stycket upptagna stadgandet örn rätt för allmän
åklagare att före anhängiggörande av mål mot bulvanen hos överexekutor begära
kvarstad å de aktier bulvanförhållandet avser må anmärkas, att detsamma
icke ansetts behöva föranleda tillägg till 179 § utsökningslagen, enär
det måste anses i sig innefatta bemyndigande för överexekutor att i dylikt
fall besluta örn kvarstad. Stadgandet i 188 § utsökningslagen torde böra medföra
att kvarstaden förfaller, örn målet ej instämts inom trettio dagar. Utan
särskild bestämmelse synes det uppenbart att stadgandet i 194 § utsökningslagen
örn skyldighet för sökande att ställa pant eller borgen icke kan gälla
allmän åklagare.

Då i mål om bulvanförhållandc domstolen finner sådant styrkt, är det till
fullföljande av lagstiftningens syfte erforderligt att bulvanen avstänges från
möjlighet att fortsätta utövningen av de befogenheter som med avseende å

Kungl. Majlis proposition nr 258.

aktierna tillkomma honom. I förslagets 5 § har därför upptagits föreskrift
av innehall att i händelse bulvanen är införd i aktieboken såsom ägare till aktierna,
domstolen skall i utslaget förordna att han icke vidare må utöva nämnda
befogenheter.

övriga stadganden i förslaget — med undantag för övergångsbestämmelserna,
vilka i det föregående berörts —- äga i huvudsak motsvarighet i 1925
års lag örn bulvanförhållande i fråga örn fast egendom. Desamma lära icke
tarva någon närmare motivering.»

Föredraganden uppläser härefter omförmälda förslag till lag orri bulvanförhållande
i fråga om aktier i vissa bolag av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:
Gösta Tidelius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Förslag

till

Lag

om bni vanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kringgås ett enligt lag gällande förbud mot förvärv av aktier i vissa
svenska aktiebolag därigenom att någon är bulvan för annan mot vilken förbudet
är gällande, i det han huvudsakligen för dennes räkning framträder såsom
ägare till aktierna, straffes den som sålunda är bulvan med dagsböter
eller fängelse.

Är bulvanen bolag eller annan samfällighet, straffes styrelseledamot eller
annan som är satt att leda samfällighetens angelägenheter, där han med hänsyn
till vad av honom åtgjorts eller underlåtits finnes hava medverkat till bulvanförhållandet.

2 §•

Befinnes att bulvanen själv innehar de aktier bulvanförhållandet avser eller
att aktierna äro hos någon som innehar dem för bulvanens räkning eller som
av denne erhållit dem såsom pant, skall domstolen förordna att, där ej bulvanen
inom sex månader från det domstolens utslag vunnit laga kraft inför överexekutor
visar att aktierna avyttrats till någon som enligt lag ägde förvärva
dem, aktierna skola säljas enligt överexekutors bestämmande.

3 §.

Försäljning av aktierna å offentlig auktion skall efter överexekutors bestämmande
äga rum i Stockholm eller annan stad, där särskild av stadens handelsoch
sjöfartsnämnd antagen mäklare finnes. Å auktionen må bulvanen ej
själv inropa aktierna. Inflytande medel skola uppbäras av utmätningsmannen
i den stad där försäljningen äger rum. I övrigt skall i ärendet i tilllämpliga
delar så anses, som om aktierna utmätts till gäldande av fordran hos
bulvanen. Äro aktierna av bulvanen pantsatta, skall försäljning ske med bibehållande
av panthavarens rätt, där ej denne nöjes med att för sin betalning
hålla sig till köpeskillingen. Bulvanen vare pliktig att betala kostnad som

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas ur den försålda egendomen.

Har överexekutor medgivit försäljning i annan ordning än som stadgas i
förordningen den 23 oktober 1914, skola aktierna ställas under vård och förvaltning
av god man varom förmäles i lagen om förmynderskap. Gode mannen
vare pliktig att i samråd med bulvanen, inom tid som med hänsyn till
omständigheterna kan anses skälig, föranstalta örn försäljning av aktierna.
Gode mannen har att, då årsräkning eller sluträkning avgives, insända en avskrift
av räkningen till överexekutor.

4 §.

Under rättegången mot bulvanen må domstolen, när skäl därtill äro, förordna,
att de aktier bulvanförhållandet avser skola beläggas med kvarstad,
därest de anträffas hos bulvanen eller någon som innehar dem för bulvanens
räkning eller som av denne erhållit dem såsom pant. Där målet ännu ej vid
domstolen förekommit, åge åklagaren hos överexekutor begära sådant förordnande
örn kvarstad som nyss sagts. Av domstolen eller överexekutor meddelat
kvarstadsförordnande må återkallas av domstolen.

Förordnas örn aktiernas försäljning efter vad i 2 § sägs, skall tillika i utslaget
meddelas förordnande örn kvarstad å aktierna eller, där sådant förordnande
redan givits, förklaring att detta skall äga bestånd. Vinner utslaget
laga kraft, skola sedan sex månader därefter förflutit aktierna, örn å
dem kvarstad blivit lagd, på begäran av överexekutor utlämnas till denne,
där de ej innebavas såsom pant. Örn försäljningsförordnande ej meddelas
eller meddelat försäljningsförordnande varder i högre rätt upphävt, pröve domstolen
i utslaget, huruvida förut meddelat förordnande örn kvarstad skall återkallas
eller äga bestånd till dess utslaget vunnit laga kraft.

5 §.

6 §•

Talan enligt denna lag anhängiggöres och utföres av allmän åklagare, där
ej i visst fall Konungens befallningshavande finner lämpligt förordna särskild
åklagare.

Det åligger Konungens befallningshavande att ägna särskild uppmärksamhet
däråt att förekommande bulvanförhållanden varda lagligen beivrade.
Landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal skola, då anledning finnes till an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 858. 25

tagande att bulvanförhållande föreligger, därom göra anmälan hos Konungens
befallningshavande.

7 §•

Mål som i denna lag avses instämmes till rätten i den ort, där bulvanen bör
inför domstol svara i tvistemål som röra hans person.

Målet skall behandlas i den för brottmål stadgade ordning, ändå att talan
örn ansvar ej föres.

8 §.

Innan förordnande meddelas enligt 2 §, skall tillfälle beredas den för vilken
bulvanförhållandet ingåtts att yttra sig i målet.

Är anledning antaga, att av handling som finnes i svarandes värjo kan i
målet vinnas upplysning som eljest ej är att tillgå, äger domstolen förelägga
svaranden att förete handlingen, dock ej då fråga är örn brev eller annat enskilt
meddelande eller då skäl finnes antaga, att handlingens företeende kan,
oberoende av målets utgång, lända svaranden eller någon, vilken med honom
är i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken örn jäv mot
domare sägs, till skada eller synnerlig olägenhet. Vite må, där så finnes nödigt,
av domstolen föreläggas svaranden.

9 §.

Har domstol meddelat förordnande enligt 2 §, åligger det domstolen att
inom fjorton dagar tillställa överexekutor avskrift av domstolens utslag.

10 §.

Mot överexekutors beslut i fråga örn kvarstad må talan ej föras.

11 §•

Böter som ådömas enligt 1 § skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934 men skall i avseende å bulvanförhållande,
som uppkommit före lagens ikraftträdande, icke äga tillämpning
före den 1 juli 1935. Har före sistnämnda dag bulvanen bos Konungens befallningshavande
anmält, att de aktier bulvanförhållandet avser icke kunnat
avyttras, med angivande tillika av skälen därtill, åligger det Konungens befallningshavande,
om det ej före den 1 januari 1936 visas att aktierna avyttrats,
tillse att talan mot bulvanen om bulvanförhållandets upplösning anhängiggöres
vid domstol. I sådant fall skall dock till straff dömas allenast där
det befinnes att bulvanen icke åtgjort vad på honom ankommit för att bulvanförhållandet
skulle bliva upplöst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Har före den 1 juli 1935 anmälan ej gjorts efter vad i första stycket sägs,
skall därefter vad i denna lag är stadgat äga tillämpning i avseende å bulvanföihållandet.

I anmälan varom i första stycket sågs skall angivas nominella värdet samt
nummer och annan beteckning å de aktier som icke kunnat avyttras.

Kungl. Maj :ts proposition nr 258.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 mars
1934.

Närvarande:

justitieråd et Eklund,
regeringsrådet Aschan,
j ustitieråden Grefberg,

Forssman.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet den 9 mars 1934, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om hulv anförhållande i fråga örn aktier i vissa
bolag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn C. G. Hellquist.

Lagrådet yttrade:

I sitt år 1925 avgivna utlåtande över förslaget till lag örn bulvanförhållande
i fråga örn fast egendom framhöll lagrådet vissa med den ifrågasatta lagstiftningens
egenartade karaktär sammanhängande synpunkter, vilka ansågos
innebära en särskild maning att vid lagstiftningens genomförande framgå med
försiktighet. Vad lagrådet då yttrade äger uppenbarligen i mångt och mycket
tillämplighet även i avseende å det nu remitterade förslaget till lag om bulvanförhållande
i fråga örn aktier i vissa bolag. De betänkligheter mot en lagstiftning
av förevarande art, som kommit till uttryck i yttrandet, göra sig särskilt
gällande när på sätt nu föreslås ingrepp skall ske även mot bulvanförhållanden,
som uppkommit och ägt bestånd kanske lång tid innan fråga örn lagstiftningsåtgärder
mot dylika anordningar väckts och som därför mången gång -—-särskilt örn anordningen indirekt länt till fördel för det bolag, i vilket de av
bulvanen innehavda aktierna äro tecknade, och därigenom också för andra aktieägare
— kan hava framstått såsom ett jämförelsevis oskyldigt utnyttjande
av en lucka i vår lagstiftning. Till undanröjande av alltför stötande resultat
av ett sådant ingrepp är det därför enligt lagrådets mening av vikt, att,
därest lagstiftning i enlighet med det nu remitterade förslaget kommer till
stånd, vid tillämpning av övergångsstadgandena rörande bestående bulvanförhållanden
noga beaktas att deras syfte främst är att på frivillighetens väg
åstadkomma en avveckling, som icke mer än nödigt rubbar uppkomna rättsför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

hållanden eller kränker någons rätt. I sådant hänseende synes den i förslaget
medgivna utvägen att anförtro avvecklingen åt en god man ej sällan kunna
bliva av betydelse såsom en lämplig avvecklingsform.

För att den föreslagna lagen skall bliva tillämplig kräves enligt 1 § att bulvanförhållandet
innefattar kringgående av ett enligt lag gällande förbud mot
förvärv av aktier i vissa bolag. På sätt departementschefen framhållit åsyftas
härmed i första hand sådant förbud att förvärva aktier som enligt 1916 års
lag örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag gäller för utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse
eller därmed jämställd svensk samfällighet. Under förslaget faller ock
kringgående av bestämmelsen i 17 § lagen örn bankrörelse, varemot stadgandena
i 51 § aktiebolagslagen samt 45 och 161 §§ lagen örn bankrörelse icke
åsyftas. Då förslagets sålunda angivna innebörd icke kan anses fullt tydligt
framgå av lagtexten, synes denna böra underkastas någon jämkning.

Bestämmelsen i 2 § är uppenbarligen avsedd att gälla icke blott då bulvanen
själv har aktierna i sin omedelbara besittning utan över huvud i sådana
fall då han har en mera självständig rådighet över dem. Förordnande örn försäljning
bör sålunda exempelvis kunna meddelas i fråga örn aktier, som bulvanen
pantsatt och som sedermera av panthavaren deponerats hos annan. Till
tydligare utmärkande av bestämmelsens innebörd synes avfattningen böra
något jämkas. Sker så, bör även 4 § på motsvarande sätt omformuleras.

Enligt 190 § utsökningslagen tillkommer det överexekutor att även efter det
saken blivit instämd till domstol häva kvarstad som blivit av överexekutorn
lagd. I fråga örn kvarstad, som meddelas av överexekutor enligt 4 § i det förevarande
lagförslaget, lärer vara avsett att befogenhet som nyss nämnts icke
skulle tillkomma överexekutor sedan målet förekommit vid domstolen. Ett
förtydligande av paragrafen i nu angivet hänseende kan möjligen anses påkallat.

I övrigt lämnar lagrådet förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 mars 1934.

N är varande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets den
15 mars 1934 avgivna utlåtande över det den 9 mars 1934 till lagrådet remitterade
förslaget till lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Avfattningen av 1 och 2 §§ har i enlighet med lagrådets hemställan jämkats
i förtydligande syfte. I samband därmed har jämväl 4 § första punkten
formulerats i överensstämmelse med den nya lydelsen av 2 §.

Det till lagrådet remitterade förslaget innehöll i 4 § ett stadgande enligt vilket
ett av domstolen eller överexekutor meddelat kvarstadsförordnande finge
återkallas av domstolen. Med anledning av lagrådets beträffande innebörden
av detta stadgande gjorda erinran och då vid närmare övervägande funnits
lämpligast, att de vid kvarstad i allmänhet i förevarande avseende gällande bestämmelserna
bliva tillämpliga även vid kvarstad enligt denna lag, har stadgandet
uteslutits. Detta leder visserligen till att överexekutor även sedan målet
förekommit vid domstolen äger häva ett av överexekutor meddelat kvarstadsförordnande,
såvitt ej domstolen prövat förordnandet och förklarat det
skola äga bestånd. Någon egentlig olägenhet synes dock ej följa härav, då
det endast undantagsvis kan antagas förekomma, att överexekutor efter det
domstolen upptagit målet skall finna anledning föreligga att häva en redan
lagd kvarstad.

Slutligen har i förslaget vidtagits ett par smärre redaktionella ändringar.»

Föredraganden hemställer att det sålunda jämkade förslaget måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
H. Sief enson.