Kungl. Majlis proposition nr 227 (Proposition 1933:227)

Kungl. Majlis proposition nr 227.

JNr 227.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av § 24 riksdagsordningen; given Stockholms slott den 17
mars 1933.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
-Maj:t härmed till . riksdagens .prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande t.; . ir .. >

Förslag

till

ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen.

§ 24.

Kösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den, som, på sätt
i vallagen sägs, vid valförrättning personligen sig inställer; dock att dels
sådan valberättigad, som till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse är
förhindrad att personligen inställa sig, må, i den utsträckning och under
de villkor som stadgas i vallagen, utan sådan inställelse avgiva valsedel,
dels ock make må, i den ordning som stadgas i nyssnämnda
lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest denna är röstberättigad.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Hiliana till riksdagens protokoll HISS. 1 sami. Nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Utdrag av protokollet över gustitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anför:

»I Sverige liksom även i andra länder med representativt statsskick
är till bevarande av valhemligheten och valsäkerheten i övrigt
såsom huvudregel vid politiska val stadgat, att rösträtten skall utövas
vid personlig inställelse inför valförrättaren i det valdistrikt, där väljaren
är i röstlängd uppförd. I den mån rösträtten de senaste årtiondena
i de flesta västerländska stater utsträckts till allt vidare folkkretsar, har
emellertid behov av särskilda åtgärder till underlättande av valdeltagandet
allt mera gjort sig gällande och i åtskilliga länder uppmärksammats
av lagstiftaren. När rösträtt för kvinnor vid val till andra kammaren
år 1921 infördes i vårt land, medgavs sålunda, till underlättande av de
gifta kvinnornas deltagande i valet, genom ändring i riksdagsordningen
rätt för äkta make att avgiva valsedel genom andra maken, därest
denna vöre röstberättigad; och samtidigt infördes i riksdagsordningen
bestämmelse örn rätt för valberättigad, som genom frånvaro från valdistriktet
till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse vore förhindrad att
personligen inställa sig vid valtillfället, att vid valen till andra kammaren
i utsträckning och under villkor, som stadgades i vallagen, utan sådan
inställelse avgiva valsedel. Sådan rätt skall enligt vallagen tillkomma
den, som utövar militärtjänst eller sjömansyrket eller såsom deltagare
för egen eller annans räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap
tillhör besättning eller annan personal å fartyg, samt den, som tillhör
personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag
eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet, ävensom, sedan
år 1924, den, som tillhör personalen vid svensk beskickning eller
svenskt konsulat, samt äkta maka till sådan person, i sistnämnda fall,
därest hinder för hennes personliga inställelse vid valförrättningen möter
på grund därav, att hon är bosatt å makens tjänsteort. Nämnda personer
kunna under angivna förutsättningar utöva sin rösträtt genom att
insända valsedel omedelbart till Konungens befallningshavande. Mot -

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

svarande rätt att rösta utan personlig inställelse, som år 1921 blev gällande
beträffande valen till andra kammaren, infördes även för de kommunala
valens vidkommande i sammanhang med fullmaktsröstningens avskaffande
år 1920; även omförmälda år 1924 vidtagna utvidgning av rätten
att rösta med valsedelsföi‘sändelse vid valen till andra kammaren
vann tillämpning å kommunala val.

I betraktande av den stora vikt, som måste fästas därvid att åt de
röstberättigade beredes tillfälle att i största möjliga utsträckning utöva
sin rösträtt, synas de sålunda vidtagna åtgärderna till underlättande
av röstningen för vissa kategorier medborgare dock knappast fylla
skäliga anspråk. Valsedelsförsändelseinstitutet för äkta makar användes
visserligen i stor utsträckning och torde fylla ett väsentligt behov
inom det område, där det har tillämpning, men rätten för vissa yrkesoch
tjänstemän att insända valsedel har — delvis kanske i följd av det
invecklade tekniska förfarandet — kommit till förhållandevis ringa användning
bland de därtill berättigade och har sålunda ej fått
större praktisk betydelse. Utöver de grupper av yrkes- och tjänstemän,
som nu äga rätt att använda valsedelsförsändelse, finnas dessutom åtskilliga
andra dylika grupper, för vilka befrielse från kravet på personlig
inställelse vid valförrättningen i hemorten kunde vara av stort värde.
Skilda förslag att utvidga tillämplighetsområdet för det nu förefintliga
valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän att
omfatta ytterligare grupper av sådana och även att omfatta vissa kategorier
av väljare, vilka icke kunna hänföras till yrkes- eller tjänstemän,
hava även vid upprepade tillfällen framförts inom riksdagen men avvisats
av konstitutionsutskottet och kamrarna med hänsyn bland annat
till de risker för valsäkerheten en dylik utvidgning kunde väntas medföra.

Även andra utvägar att underlätta valdeltagandet laiva emellertid
varit före i den offentliga diskussionen. Härvid har i främsta rummet
varit fråga örn rätt för röstberättigad att avlämna valsedel i annat valdistrikt
än det, där han är i röstlängden uppförd. Införande av ett dylikt
röstningssätt var sålunda under övervägande, när de nuvarande valsedelsförsändelseinstituten
infördes, men tanken därpå avvisades bland
annat under den motivering, att detta sätt bruste i effektivitet, särskilt
vad anginge vissa valmanskategorier, som vid den då föreliggande
lagstiftningsuppgiften folie i första rummet. Nu antydda möjlighet att
bidraga till förevarande frågas lösning synes emellertid, ej minst med
hänsyn till erfarenheterna från Tyskland, där ifrågavarande röstningssätt
i stor utsträckning användes, böra ägnas större uppmärksamhet än
tidigare varit fallet i vårt land. Särskilt bör framhållas, att rätten att
rösta vid valförrättning utom hemorten icke behöver knytas allenast till
vissa begränsade grupper av viiljare utan lärer kunna komma envar tillgodo,
vilken av vad anledning som helst valdagen vistas å annan ort inom

Kungl. Marits proposition nr 227.

riket än hemorten. Ett dylikt system synes ej heller, örn det utformas
med omsorg, behöva medföra några egentliga risker för välsåker héten.

Då föreliggande spörsmål med hänsyn till vad nu anförts synts mig
böra göras till föremål för utredning,''har jag låtit inom- departementet
verkställa sådan genom tillkallad sakkunnig, vilken utarbetat en promemoria
med förslag i ämnet jämte utkast till lagtext. Förslaget berör i
huvudsak endast valen till andra kammaren och innebär, att vid dessa
val väljare skall kunna avlämna valsedel, avseende valet i dén valkrets,
dit han hör, vid valförrättning hvilket valdistrikt inom riket, han finner
mest lägligt.

Jag är icke nu beredd att taga bestämd ståndpunkt till de i nämnda
förslag uppdragna riktlinjerna, men synes mig en reform i huvudsaklig
överensstämmelse därmed principiellt önskvärd. Jag har för avsikt att på
grundval av promemorian verkställa vidare utredning i ämnet, närmast
genom att infordra vederbörande myndigheters yttranden över densamma.

För genomförande av en reform i angiven riktning lärer emellertid
krävas en ändring i § 24 riksdagsordningen. Denna paragraf är nu av
följande lydelse:

''Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den, som vid valtillfälle
personligen sig inställer; dock att dels sådan valberättigad, som genom
frånvaro från valdistriktet till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse
är förhindrad att personligen inställa sig vid valtillfället, må, i
den utsträckning och under de villkor, som stadgas i vallagen, utan sådan
inställelse avgiva valsedel, dels ock make må, i den ordning, som
stadgas i nyssnämnda lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest
denna är röstberättigad.’

Intill år 1921 innehöll paragrafen endast att rösträtt ej finge utövas
av annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen sig inställde.
Uttrycket valtillfälle åsyftade ursprungligen de olika tillfällen,
vid vilka val avseende riksdagen kunde förekomma, nämligen då det
gällde utseende av ledamöter i första och i andra kammaren samt i vissa
fall elektorer för val av ledamöter i andra kammaren. Uttrycket medgav
icke möjlighet att rösta vid annat än ett visst bestämt valtillfälle.
I den år 1921 tillagda delen av paragrafen förutsättes äveu, att väljaren,
då han ej röstar med valsedelsförsändelse, skall avlämna valsedel i det
valdistrikt, där han är i röstlängden upptagen. Då paragrafens nuvarande
formulering sålunda torde få anses lägga hinder i vägen för en reform
av antytt slag, synes densamma böra imdergå erforderlig ändring.

Det synes lämpligast, att ändringen endast går ut på att möjliggöra
en sådan röstningsmetod som här avses utan att lämna föreskrift därom.
Jag vill i överensstämmelse härmed föreslå, att paragrafen ändras
sålunda, att i första delen av densamma orden ''sorn vid valtillfälle’ utbytas
mot ''sorn, på sätt i vallagen sägs, vid valförrättning’ samt att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

senare delen av paragrafen orden ''genom frånvaro från valdistriktet’
och ''vid valtillfället’ utgå.

Genom dessa ändringar skulle riksdagsordningens bestämmelser angående
det nuvarande valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän
erhålla en något ändrad innebörd. Enligt paragrafens föreslagna
formulering skulle icke som nu grundlagen innefatta hinder för institutets
användning även i fall, då valmannen vistades inom valdistriktet.
För att en dylik ändring i villkoren för rätt att använda valsedelsförsändelse
skall bliva verklighet fordras emellertid även ändring i vallagen.
Förslag härom har framställts i den föreliggande promemorian.
Ehuru jag ej utan ytterligare utredning finner mig kunna taga bestämd
ståndpunkt till denna detalj, anser jag dock goda skäl tala för en reform
i den angivna riktningen. Vid sådant förhållande synas betänkligheter
ej heller böra möta mot att undanröja det hinder för en sådan reform,
som ligger i riksdagsordningens nuvarande ordalag.

Antoges den ifrågasatta grundlagsändringen såsom vilande av innevarande
års riksdag, skulle vid första riksdag efter nya allmänna val
till andra kammaren, då grundlagsändringsförslaget skulle slutligen prövas,
fullständigt förslag till lagändringar i enlighet med vad förut sagts
kunna framläggas, därest lämpligheten därav bekräftades vid den fortsatta
utredningen. Då genom en sådan grundlagsändring lösningen av
reformfrågan i varje fall icke på något sätt föregripes, vill jag föreslå,
att proposition med förslag till grundlagsändring av angiven innebörd
nu avlåtes till riksdagen.

Den omförmälda promemorian jämte utkast till lagtext och formulär
torde såsom bilaga få åtfölja detta protokoll.»

Departementschefen uppläser härefter ett inom departementet upprättat
förslag till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen samt hemställer,
att förslaget måtte föi*eläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig
ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
H. Slef enson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

P. M.

För ett demokratiskt, på den allmänna rösträtten uppbyggt statsskick
framstår det som en viktig uppgift att i största möjliga utsträckning
bereda medborgarna tillfälle att faktiskt utöva den i författningen dem
tillerkända rösträtten. Ä andra sidan ligger det ock stor vikt på att
valsäkerheten och valhemligheten bevaras. I sådant syfte har tidigare
i snart sagt alla länder med representativt statsskick för rösträttens utövning
som huvudregel krävts väljarens personliga inställelse vid valförrättningen
i det valdistrikt, där han uppförts i röstlängden. Sedan
under detta århundrade i flertalet västerländska stater rösträtten utsträckts
till allt större folkkretsar, har emellertid antalet av dem, vilka
av giltiga orsaker äro förhindrade att personligen inställa sig vid valförrättningen
i det valdistrikt, där de äro röstberättigade, ökats, och i
samband därmed hava i åtskilliga länder åtgärder vidtagits för att bereda
sådana röstberättigade tillfälle att i annan ordning utöva sin rösträtt.
En dylik utveckling har även ägt rum i vårt land.

Historik.

§ 24 av 1866 års riksdagsordning stadgade i sin ursprungliga lydelse
som undantagslös regel, att rösträtt vid riksdagsmannaval ej finge utövas
av annan röstberättigad än den, som vid valtillfälle personligen
sig inställde.

I samband med kraven på rösträttens utsträckning framkommo emellertid
i början av 1900-talet de första förslagen att medgiva undantag
från denna regel. Vid 1902 års riksdag väcktes — i anslutning till propositionen
detta år örn rösträttens utsträckning —• i andra kammaren
motion, däri föreslogs ändrad lydelse av nämnda paragraf i riksdagsordningen.
Förslaget innebar, att röstberättigad, som på grund av sjukdom,
militär tjänstgöring eller annat laga förfall, resa eller utomlandsvistelse
vore förhindrad iakttaga personlig inställelse, skulle äga att före
valet insända sin röst till valförrättaren, på sätt i särskild lag stadgades.
På konstitutionsutskottets hemställan avslogs motionen av båda kamrarna.
Samma förslag framfördes emellertid åter i motioner vid 1903,
1906 och 1908 års riksdagar. År 1903 avstyrktes förslaget åter av konstitutionsutskottet
och avslogs av båda kamrarna. Även år 1906 avstyrktes
förslaget av utskottet. Dess hemställan bifölls av första kammaren,
men andra kammaren biföll en av tre utskottsledamöter avgiven
reservation, däri föreslogs riksdagsskrivelse med anhållan örn utredning

Kungl. May.ts proposition nr 227.

och framläggande av eventuellt förslag i ämnet. Är 1908 slutligen — sedan
vid 1907 års riksdag grundlagsändring innebärande rösträttens utsträckning
antagits som vilande — hemställde konstitutionsutskottet, att
riksdagen ville till Kungl. Majit avlåta skrivelse med begäran örn utredning,
huruvida och under vilka villkor undantag måtte kunna göras
från den i § 24 riksdagsordningen givna bestämmelsen, samt örn framläggande
för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Denna utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Det förslag, som framförts i nämnda motioner åren 1902—1908, hade
till förebild norska lagbestämmelser. I motiveringen till motionerna
framhölls, att föreskriften örn personlig inställelse verkade ogynnsamt
för vissa grupper medborgare, däribland nämndes sjömän, militärer och
tjänstemän vid kommunikationsverken. Även i riksdagsskrivelsen år
1908 framhöllos dessa grupper såsom särskilt i behov av undantag från
regeln örn personlig inställelse.

Det kan anmärkas, att i 1907 års rösträttsproposition föredragande departementschefen
framhållit, att sedan reglerna för det allmänna valförfarandet
blivit bestämda, det bleve möjligt att undersöka, örn och i
vad mån åtgärder kunde vidtagas i det av departementschefen såsom
högst beaktansvärt betecknade syftet, att de, som av yrke eller tjänst
vore hindrade att personligen deltaga i riksdagsmannavalen, skulle äga
möjlighet att insända sina röstsedlar till valförrättaren.

Frågan örn röstning utan personlig inställelse blev under åren efter
1908 berörd i åtskilliga propositioner, interpellationer och motioner,
bland annat i sammanhang med frågan örn fullmaktsröstniugens avskaffande
vid de kommunala valen, med frågan örn införande av röstplikt
vid de politiska valen och med frågan örn politisk rösträtt för kvinnor.

I anledning av 1908 års riksdagsskrivelse uppdrog Kungl. Majit år
1918 åt professorn Albert Ernberg att verkställa utredning i ämnet.
Denne framlade år 1918 utredning och förslag angående röstning utan
inställelse inför valförrättaren vid val till andra kammaren, enligt vilket
förslag rätt att insända valsedel skulle tillkomma vissa sjömän, sjökominenderad
personal vid flottan, viss personal vid lotsverket och tullverket
samt fiskare i Göteborgs och Bohus län.

På grundval av nämnda utredning framlade Kungl. Majit till 1919
års lagtima riksdag förslag örn ändring i § 24 riksdagsordningen av
innebörd, bland annat, att sådan valberättigad, som genom frånvaro från
valdistriktet till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse vore förhindrad
att personligen inställa sig vid valtillfället, skulle, i den utsträckning och
under de villkor, som stadgades i särskild lag, utan sådan inställelse
kunna avgiva valsedel.

Vid samma riksdag framlades även de grundlagsändringsförslag,
vilka betingades av den år 1918 i princip överenskomna författningsrevisionen,
och vilka innefattade, bland annat, bestämmelser örn röst -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

rätt för kvinnor. Till underlättande av de gifta kvinnornas deltagande
i valet innehöll det nämnda förslaget örn’ändring i § 24 riksdagsordningen
även bestämmelse, att make skulle äga avgiva valsedel genom
andra maken, därest denne vöre röstberättigad.

De föreslagna ändringarna av § 24 riksdagsordningen antogos på
hemställan av första särskilda utskottet såsom vilande allenast med den
jämkningen, att de närmare bestämmelserna angående röstning utan
personlig inställelse skulle upptagas i vallagen och ej i särskild lag; och
blev denna grundlagsändring år 1921 definitivt antagen. Härigenom
erhöll nämnda paragraf sin nuvarande lydelse.

Beträffande den närmare utformningen av stadgandena örn rätt att insända
röst hade Kungl. Maj:t år 1919 föreslagit, att sådan rätt skulle tillkomma
väljare, som vore förhindrade att inställa sig vid valtillfället
på grund av nödvändigt uppehåll utom valdistriktet för utövande antingen
av militärtjänst eller av sådant yrke eller sådan allmän tjänst,
som regelmässigt medförde vistande utom distriktet. Särskilda utskottet
fann emellertid — i huvudsaklig överensstämmelse med professor
Ernberg — att företräde borde givas åt den läggning av bestämmelserna
i ämnet, att lättnaden i fråga örn kravet på personlig inställelse medgåves
endast åt vissa uppräknade yrkes- och tjänstegrupper, örn vilka det
gällde, att för dithörande personer yrkes- eller tjänsteutövningen plägade
utgöra ett alldeles bestämt och oöverkomligt hinder att personligen
infinna sig vid röstningen. Lagstiftningens tillämplighetsområde
kunde då, anförde utskottet, klart avgränsas, och man undveke den betänkliga
olägenheten av en växlande och osäker praxis. Utskottet förklarade
dock, att huru ifrågavarande stadganden än formulerades, det
måste inträffa, att ett visst godtycke komme att vidlåda desamma. Lagstiftningen
måste enligt utskottets mening nödvändigt få karaktären av
försökslagstiftning i ett vanskligt ämne. Enligt utskottets förslag skulle
den ifrågavarande rätten tillerkännas dem, som utövade militärtjänst»
dem som utövade sjömansyrket eller såsom deltagare i fiske i öppen sjö
eller i annan egenskap tillhörde fartygs personal samt dem, som tillhörde
personalen vid statens eller enskilda järnvägar eller vid postverket,
tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

Bestämmelserna angående valsedelsförsändelseinstituten —- såväl beträffande
vissa yrkes- och tjänstemän som äkta makar — infördes i den
av utskottet utarbetade nya vallagen, vilken av riksdagen antogs att
träda i kraft samtidigt med de grundlagsändringar, vilka betingades av
den år 1918 i princip beslutade författningsrevisionen, och nämnda ändring
i § 24 riksdagsordningen. Den nya vallagen utfärdades sedermera
år 1920 och trädde i kraft vid grundlagsändringarnas definitiva antagande
år 1921.

För de kommunala valens vidkommande infördes motsvarande rätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

att använda valsedelsförsändelse genom lagändringar år 1920 i sammanhang
med fullmaktsröstningens avskaffande.

Sedermera har allenast en ändring vidtagits beträffande rätten att
rösta utan personlig inställelse, nämligen 1924, då riksdagen biföll Kungl.
Maj:ts proposition att göra valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och
tjänstemän tillämpligt även å den som tillhör personalen vid svensk
beskickning eller svenskt konsulat samt äkta make till sådan person.

Alltsedan 1919 liava motionsvis framförts en rad förslag till utvidgning
av rätten att rösta utan personlig inställelse, vilka dock samtliga
avstyrkts av vederbörande utskott och avslagits av båda kamrarna. Vid
1919 års riksdag, då ifrågavarande lagstiftning genomfördes, föreslogs
sålunda införande av dylik rätt även för sjuka och andra, som hade
verkligt kroppsligt hinder och svårighet att personligen inställa sig vid
valtillfället. Särskilda utskottet förklarade sig icke vilja förneka, att
sådana personers utestängande från valen, örn det sammanställdes med
de särskilda åtgärder, som vidtoges till vissa yrkes- och tjänsteutövares
förmån, i vissa fall kunde te sig såsom oberättigat. Utskottet fann emellertid
spörsmålet, särskilt i betraktande av de speciella möjligheter till
obehörig påtryckning på osjälvständiga väljare, som på ifrågavarande
område måste anses föreligga, av synnerligen ömtålig natur; och utskottet
fann sig icke övertygat örn möjligheten att undvika de antydda olägenheterna.

Motion i syfte att bereda sjuka tillfälle att insända valsedel väcktes
jämväl vid 1925 års riksdag. Konstitutionsutskottet hänvisade till de av
särskilda utskottet år 1919 anförda skälen mot en dylik reform samt
framhöll dessutom, att spörsmålet örn bevisningen i fråga örn sjukdomsförhinder
erbjöde betydande svårigheter.

I samband med förberörda år 1924 antagna lagändring behandlades
i riksdagen ett par motioner, däri föreslagits utsträckning av rätten att
rösta medelst valsedelsförsändelse till alla statstjänstemän. Även en
motion örn en mindre utsträckning av rätten, nämligen till telegrafverkets
tjänstemän, förelåg. Beträffande det förra förslaget erinrades av
utskottet, att det ginge utanför de principer, på vilka gällande lagstiftning
grundades, nämligen att den ifrågavarande rätten endast skulle
tillkomma yrkes- eller tjänstegrupper, där regelmässigt hinder för personlig
inställelse förefunnes. Beträffande det senare förslaget ansåg utskottet,
att ett verkligt behov av dylik rätt för telegrafverkets personal
icke kunde anses föreligga.

Härjämte äro att anteckna motionsvis framförda förslag örn införande
av rätt att insända röstsedel, år 1925 för valmän, boende längre än 5
kilometer från vallokalen eller vilka icke kunde komma dit annat än
sjöledes, ävensom för äkta makar till yrkes- och tjänstemän, som ägde
begagna valsedelsförsändelse, samt år 1927 för valmän, boende inom område,
där mötesförbud gällde. Vidare väcktes vid 1929 års riksdag två

Kungl. Maj.-ts proposition nr 227.

motioner, den ena avseende att bereda studerande vid universitet, högskolor
och seminarier rätt att rösta medelst valsedelsförsändelse, den
andra att bereda utom Sverige bosatta medborgare möjlighet att rösta.

Samtliga nu berörda förslag gingo således utöver den principiella ramen
för gällande lagstiftning. Konstitutionsutskottet anförde 1925 och
1927 att redan det förhållandet, att de då framförda förslagen stöde i klar
motsättning till de principer, som förut tillämpats på ifrågavarande lagstiftningsområde,
enligt utskottets mening måste ingiva betänkligheter;
och örn de dittills gällande grunderna frånginges, skulle gränserna för
utövande av rätten att rösta medelst valsedelsförsändelse upprivas och
även åtskilliga andra kategorier av väljare än de i motionerna angivna
kunde med lika fog påfordra att erhålla möjlighet till röstning på sådant
sätt. Konstitutionsutskottet 1929 anförde liknande skäl mot de
sistnämnda år framlagda förslagen och framhöll svårigheten att vid
en utvidgning av valsedelsförsändelseinstitutet draga en rationell gräns
för åtnjutande av rätten till dess användning. Utskottet fann, att en
mera vittgående utsträckning av rätten att rösta utan personlig inställelse
måste antagas komma att allvarligt inkräkta på de nuvarande
principerna för valskicket. På grund av de relativt stränga formkrav,
som till förhindrande av missbruk måste uppställas vid röstning medelst
valsedelsförsändelse, kunde en allmännare rätt att använda detta valsätt
lätt medföra krav på rätt att rösta genom fullmäktig. Redan
valsedelsförsändelsesystemet, tillämpat i större utsträckning, vore
emellertid ägnat att underlätta obehörig påtryckning på valmännen.
Även i andra hänseenden fruktade utskottet vid utsträckt rätt att använda
valsedelsförsändelse menliga följder för valsäkerheten och erinrade
i detta sammanhang örn den förhållandevis höga kassationsprocent,
som kännetecknade de genom valsedelsförsändelse avgivna rösterna. Slutligen
framhöll utskottet, att en större användning av valsedelsförsändelser
skulle förringa värdet av den då nyligen införda preliminära
röstsammanräkningen och åter framskjuta tidpunkten för valresultatets
överblickande. Ätta ledamöter av utskottet reserverade sig mot utskottets
ståndpunkt och hemställde örn riksdagsskrivelse med begäran örn utredning,
huruvida och i vilken omfattning rätten till användning av valsedelsförsändelse
skulle kunna utvidgas, samt eventuellt av denna utredning
föranlett förslag.

Slutligen bör nämnas, att år 1927 inom justitiedepartementet en utredning
verkställdes angående åtgärder i ändamål att underlätta valdeltagandet
för avlägset boende valmän å landsbygden. Sedan Konungens
befallningshavande i riket avgivit yttranden, däri framkommit åtskilliga
uppslag i ämnet, överlämnades frågan till år 1927 tillkallade vallagstiftningssakkunniga,
vilka föreslogo utsträckning av tiden för röstavlämningen
till två dagar såsom det enda verksamma medel att främja
ifrågavarande syfte, vilket lämpligen kunde ifrågakomma. I anledning

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

härav framlades år 1928 proposition med förslag örn ändring i § 17
riksdagsordningen i syfte att undanröja det hinder för en dylik reform,
som formuleringen av denna paragraf reser. Konstitutionsutskottet
hemställde örn bifall till propositionen, vilken hemställan bifölls
av första kammaren men avslogs av andra kammaren, varigenom frågan
förföll.

Förefintlig rätt att rösta med vaisedelsförsändelse.

Förfarandet vid yrkes- och tjänstemäns röstning medelst vaisedelsförsändelse
är tämligen omständligt, såsom närmare framgår av 71—75 §§
i gällande vallag och Kungl. Maj:ts kungörelse den 24 maj 1928 med
närmare bestämmelser angående vaisedelsförsändelse vid val till riksdagens
andra kammare. Beträffande förutsättningarna för yrkes- och
tjänstemäns rätt att använda vaisedelsförsändelse må här framhållas,
att rätten ej kan utövas i annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens
anordnande kan tagas för visst, hinder för väljarens personliga
inställelse vid valförrättningen möter på grund därav, att yrkets
eller tjänstens utövning betingar hans vistande lito m valdistriktet den
dag, då valet äger rum. Härutinnan har en ändring föreslagits i motion
inom andra kammaren vid 1922 års riksdag, däri hemställdes att
riksdagen skulle begära utredning angående ändring i nämnda bestämmelse
så att det bleve möjligt att använda vaisedelsförsändelse även i
vissa fall, då vederbörande vid fullgörande av sin tjänst eller sitt arbete
vistades inom valdistriktet men på grund av tjänstgöringsortens avstånd
från vallokalen ej kunde infinna sig vid valet. Konstitutionsutskottet
hemställde emellertid örn avslag å motionen, vilken hemställan
bifölls av kamrarna.

Såsom man kan vänta såväl av det förhållandevis synnerligen begränsade
antalet väljare, som över huvud äga begagna sig av institutet med vaisedelsförsändelse
för yrkes- och tjänstemän, som de stränga villkoren för
institutets användning i de särskilda fallen och det omständliga tekniska
förfarandet därvid, har institutet i praktiken erhållit allenast
ringa betydelse. Vid de efter institutets införande hållna valen till
andra kammaren har sålunda allenast omkring 1 promille — vid det
första av dessa val 1921 endast omkring K> promille — av de godkända
rösterna avgivits genom vaisedelsförsändelse, och i intet fall torde de sålunda
avgivna rösterna hava inverkat på besättandet av något mandat.
Antalet kasserade insända valsedlar har även varit synnerligen högt,
10—20 procent av samtliga. I Göteborgs och Bohus län är antalet försändelser
påfallande ringa i betraktande av att institutet tillkommit
med tanke på, bland andra, västkustens fiskare och sjömän. Stockholms
stad och Blekinge län hava de ojämförligt högsta antalen försändelser,
såväl absolut som relativt.

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Valsedelsförsändelseinstitutet för äkta makar har däremot kommit
till en betydande användning; några fullständiga statistiska siffror finnas
emellertid ej härför.

Förhållandena i främmande länder.

Såsom i det föregående antytts hava på många håll i utlandet åtgärder
vidtagits i syfte att för dem, vilka icke kunna komma personligen
tillstädes vid valet i det distrikt, där de äro i röstlängden upptagna,
möjliggöra att i annan ordning avgiva sin röst. Av intresse kan här
vara att anteckna följande.

I Damnark hava sjöfarande möjlighet att insända valsedel i liknande
ordning som i vårt land. I övrigt fordras obetingat personlig inställelse.

I Norge stadgade redan grundlagen av 1814 i dess ursprungliga lydelse
rätt för inom riket vistande röstberättigade, som icke kunde inställa sig
vid valförrättningen på grund av sjukdom, militär tjänst eller annat laga
förfall, att insända sina röstsedlar till valförrättningen före dess avslutande.
År 1896 tillädes ett stadgande i grundlagen, varigenom även röstberättigad,
som uppehöll sig utomlands, tillerkändes rätt att insända valsedel
i utsträckning och under villkor, som bestämdes i vanlig lag. I stortingsvallagen
stadgades, att utrikes vistande i överensstämmelse med vad
som gällde för inom riket vistande medborgare skulle äga insända valsedel
vid laga förfall.

Det ifrågavarande röstningssättets tillämpning beredde emellertid många
svårigheter och lagstiftningen, som närmare reglerade detsamma, undergick
många förändringar, utan att ett tillfredsställande resultat kunde
sägas bliva uppnått. Även voro valbesvär i anledning av institutets användning
synnerligen vanliga. Svårigheter voro förhanden då det gällde,
dels att bedöma vad som skulle räknas såsom laga förfall, dels att pröva
bevisningen härom, dels ock att erhålla betryggande säkerhet såväl mot
obehöriga påtryckningar som för valhemlighetens bevarande och valsäkerheten
i övrigt. De sålunda i Norge yppade svårigheterna att tillämpa
ett valsedelsförsändelseinstitut av så omfattande räckvidd torde hava bidragit
till att man i Sverige år 1919 stannade vid en mera begränsad rätt
att insända röstsedel.

Numera har man också i Norge frångått det ifrågavarande systemet.
T grundlagen upptages enligt ändring 1929 allenast ett allmänt
stadgande, att i vad mån och under vilka former röstberättigade
kunna avgiva sina röstsedlar utan personlig inställelse vid valförrättningarna
bestämmes genom lag. Det genom ändringar i vallagen år 1930 närmare
utformade nya systemet innebär icke såsom det gamla insändande
av röstsedel till valförrättningen utan avlämnande av röstsedel i förväg,
i regel tidigast den adertonde dagen före valet, till »mantalsforer» eller
särskilt förordnade röstemottagare eller, utanför riket, befälhavare eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

styrman å norskt fartyg. Röstemottagaren insänder valsedeln till vederbörande
valförrättare, där icke valsedeln avgives inom väljarens eget valdistrikt,
då den direkt nedlägges i en valurna. Som förutsättning för rätten
att begagna ifrågavarande röstningssätt uppställes icke längre laga förfall,
utan fordras endast, att väljaren avger en förklaring, att han antingen
genom frånvaro från valdistriktet under den för röstavlämningen bestämda
tiden eller på grund av offentliga göromål inom valdistriktet är förhindrad
att komma personligen tillstädes vid valförrättningen.

I Finland medgives icke rätt att insända valsedel eller att avlämna valsedel
i förväg; däremot kan varje valman vid valet avlämna röst i vilket
valdistrikt inom riket han önskar. För att rösta i annat valdistrikt
än det, där valmannen är i röstlängden uppförd, fordras endast, att
han ingiver ett för ändamålet utfärdat utdrag ur röstlängden i sistnämnda
distrikt. Hör valmannen till annan valkrets än den, där han avlämnar
rösten, kan han antingen rösta å kandidatlista i sistnämnda krets
eller också å lista i den krets, inom vilken han är i röstlängd uppförd. I
senare fallet insändes hans valsedel till den centralnämnd, som verkställer
sammanräkningen i valkretsen, dit valmannen hör.

I Estland finnes även möjlighet att avgiva röst i annat valdistrikt än
det, där väljaren är i röstlängden uppförd, dock endast inom samma valkrets.

I Tyskland åter gäller, att möjlighet finnes för valmannen att i vissa
fall rösta i vilket annat valdistrikt i riket han önskar. Hans röst räknas
obligatoriskt med vid valet i den krets, inom vilken den är avgiven. För
att kunna rösta på nämnda sätt måste valmannen avlämna ett av myndighet
i hans hemort utfärdat valbevis, som angiver att han är röstberättigad.
Valbevis utfärdas för valman, som valdagen under den tid valförrättningen
pågår av tvingande orsaker uppehåller sig utanför valdistriktet, där
han är i röstlängden uppförd, för valman, som efter utgången av den för
framställande av anmärkning mot röstlängden fastställda tid flyttat till
annat valdistrikt, samt för valman, som till följd av kroppsligt lidande är
hindrad i sin rörelsefrihet och genom valbevis skulle erhålla möjlighet
att rösta i en för honom mera gynnsamt belägen vallokal. Den som begär
valbevis åligger att göra troligt, att laga grund för utfärdande av sådant
föreligger. Det kan anmärkas, att valbevis i vissa fall kan utfärdas även
för den, som ej är i röstlängd upptagen, örn han visar att rösträtt bör tillkomma
honom. För sjöfolk finnes dessutom möjlighet att till särskilda
valförrättare avgiva röst inom en tidrymd av 10 dagar före och 5 dagar
efter valet, under förutsättning att väljaren medföljer fartyg, som inom
nämnda tid före valet lämnar eller inom nämnda tid efter valet ankommer
till tysk hamn.

I Nederländerna kan väljare senast 14 dagar före valet anmäla, att han
önskar deltaga i valet inom viss annan kommun än den, där lian är i röstlängden
uppförd; anmälan skall göras skriftligen vid personlig inställelse

Kungl. Majlis proposition nr 227.

inför en kommuns styresman men kan ske även i annan kommun än någon
av de båda förut nämnda. Genom myndigheternas försorg blir dä
väljaren så att säga för valet överförd från den kommun, där han är uppförd
i röstlängden, till den, där han vill rösta. Anteckning sker i först
nämnda kommuns röstlängd, att han anmält sig vilja deltaga i röstningen
inom annan kommun; och i denna andra kommun uppföres han i en särskild
förteckning, får sig tillsänd kallelse till valförrättningen — i Ne
derländerna kallas alla väljare genom personliga kort till valet — samt
avlämnar där valsedel i vanlig ordning för valet i den valkrets, dit samma
kommun hör.

I åtskilliga andra stater än de förut nämnda finnes eller har tidvis funnits
en mer eller mindre begränsad rätt att insända valsedel för vissa yrkesmän
och i en del andra fall. Bland annat har i vissa länder, som deltogo
i kriget, anordningar vidtagits för att bereda militärer, som av tjänsten
hindras inställa sig personligen, möjlighet att deltaga i valet. Många
förslag hava också på ifrågavarande område i skilda länder framställts
utan att bliva genomförda.

Allmänna utgångspunkter för en reform.

Den ståndpunkt man intager till frågan örn utökade möjligheter för
medborgarna att annorledes än i vanlig ordning — d. v. s. annorledes
än vid inställelse inför valförrättare!! i mantalsskrivningsorten — utöva
sin rösträtt beror naturligtvis i första hand på den större eller
mindre vikt man fäster därvid att medborgarna i verkligheten kunna
utöva den enligt författningen dem tillerkända rösträtten. Redan inledningsvis
har framhållits, vad ock torde principiellt vara allmänt erkänt,
att detta måste framstå som en angelägenhet av vikt i ett land
med demokratiskt representativt statsskick; och av den givna historiken
och redogörelsen för utländska förhållanden framgår, att problemet
varit föremål för lagstiftarens omsorg såväl här som i åtskilliga främmande
länder. Visserligen torde kunna sägas, att medborgarna i vårt
land liksom i regel inom de västerländska staterna i så stor utsträckning
hava möjlighet till rösträttens utövning i normal ordning, att ett på detta
sätt framkommet valresultat som helhet betraktat giver ett väsentligen
riktigt uttryck för åsiktsfördelningen bland de politiskt intresserade medborgarna.
I vårt land hava vid de båda senaste valen till andra kammaren
över två tredjedelar av de röstberättigade deltagit — omkring 99.9 procent
personligen eller genom försändelse för äkta makar — och av de icke deltagande
torde endast en förhållandevis ringa del haft verkligt hinder för inställelse.
Även örn emellertid valresultatet i stort sett icke skulle påverkas
av omöjligheten för vissa väljare att infinna sig vid valet och behovet av
underlättat valdeltagande sålunda ur representationens och statsstyrelsens
synpunkt icke framstår som trängande, måste det likväl anses som en svår

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

brist, om ett större antal personer berövas utövningen av sin förnämsta
rätt såsom aktiva statsborgare; och för sådana medborgare måste nämnda
förhållande framstå som en orättvisa. Ur demokratisk synpunkt är det
för övrigt av stort intresse, att medborgarna i största möjliga utsträckning
deltaga i valet, ej blott för att detta må giva ett i möjligaste mån riktigt
uttryck för folkopinionen utan även för att medborgarna skola hava känsla
av ansvar för det sätt, på vilket statsangelägenheterna handhavas. Det
kan i detta sammanhang erinras därom, att röstplikt finnes införd i en
del främmande länder och att även i Sverige förslag därom framförts.
Med hänsyn till det sagda synes krav kunna uppställas, att staten icke
försummar någon åtgärd, som kan underlätta valdeltagandet och genomföras
utan olägenhet ur andra synpunkter. Därtill kommer, såsom ofta
framhållits, att svårigheten att personligen infinna sig vid valförrättning
i hög grad växlar för olika grupper av medborgare. De yrkes- och tjänstegrupper,
för vilka särskilda åtgärder till underlättande av valdeltagandet
i vårt land redan vidtagits, äro exempel på sådana samhällsgrupper, vilkas
speciella intressen i representationen utan sådana åtgärder skulle
kunna bliva åsidosatta på grund av den i allmänhet föreliggande svårigheten
för gruppernas medlemmar att i vanlig ordning deltaga i valet.

Erkänner man det principiellt berättigade i kravet på att valdeltagandet
så långt möjligt skall underlättas, synes man oek nödgas medgiva,
att de åtgärder, som i vårt land redan vidtagits i sådant syfte, knappast
kunna anses fylla rimliga anspråk därutinnan. Visserligen torde genom
valsedelsförsändelseinstitutet för äkta makar de speciella svårigheter, som
kunna föreligga för gifta kvinnor att deltaga i val, hava undanröjts. Men
valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän kan, såsom redan
antytts, icke sägas vara tillfredsställande ens för de gruppers vidkommande,
vilka nu äga rätt att använda det. Och utom dessa grupper finnes en
mängd grupper av röstberättigade medborgare, för vilka inga som helst
åtgärder på ifrågavarande område vidtagits, ehuru behov därav måste
anses föreligga, varom de många reformförslagen som framförts i sin mån
bära vittne. Dessutom finnes säkerligen en mängd fall, där en väljare —
utan att tillhöra någon viss grupp medborgare, vilken som sådan är i särskilt
behov av lättnader i kravet på personlig inställelse — på grund av
legitima orsaker icke kan personligen infinna sig vid vederbörande valförrättning.

Då således ett behov av reform på ifrågavarande område, i varje fall i
viss utsträckning, även utan närmare undersökning torde kunna konstateras,
återstår att undersöka huruvida nämnda behov kan tillfredsställas
utan att andra viktigare intressen skadas, eller nied andra ord huruvida
en mera effektiv reform kan genomföras utan att valsäkerheten äventyras
eller valförfarandet i större måtto invecklas.

Kungl. Maj:ts proposition pr 227.

Olika sätt för röstning utan personlig inställelse vid valförrättningen

i hemorten.

Den reformlinje, som måhända i förstone synes ligga närmast och som
oftast följts vid ändringsförslags framställande, är att utvidga tillämplighetsområdet
för det valsedels försändelseinstitut, som nu finnes för vissa
yrkes- och tjänstemän. De flesta reformförslag, som efter institutets införande
framlagts, hava, såsom i historiken nämnts, gått ut på att detsamma
skall bliva tillämpligt å ytterligare vissa bestämda kategorier
aiv medborgare utöver dem, som redan kunna använda det. Riksdagen
har ju emellertid ställt sig avvisande.till alla sådana förslag. Otvivelaktigt
kan också, såsom i riksdagen vid fyrfaldiga tillfällen skett, mot
dylika, förslag anföras, att en avgränsning av de grupper, som
skola hava rätt att insända röstsedel, aldrig kan göras rationell, samt
att den avgränsning, lagen nu ger, med utgångspunkt från gällande grundprinciper
för institutets användningsområde, icke kan anses illa funnen.
Detta hindrar icke, såsom även av riksdagen framhållits, att ytterligare
yrkesgrupper skulle kunna visas fylla de villkor, som böra medföra
den ifrågavarande rätten. Att åter utsträcka rätten till att gälla för alla.
som hava laga förfall, eller eljest göra gränserna för dess användning
mindre fixa torde, ej minst med hänsyn till erfarenheterna från Norge,
knappast vara tillrådligt. Överhuvud torde institutets användning
alltid komma att medföra vissa risker för valsäkerheten — det vill säga
bevarandet av valhemligheten, skydd för obehörig påtryckning, säkerhet
för valmannens identitet, garantier mot valsedels kassering på grund av
formella felaktigheter — och denna omständighet bör mana till att endast
med största försiktighet utvidga institutets tillämplighetsområde. Därtill
kommer, att det tekniska förfarandets omständlighet, enligt vad erfarenheten
visat, medför, att institutet i praktiken användes allenast i förhållandevis
ringa utsträckning av de därtill berättigade. En viss förenkling
av formerna och en lättnad i villkoren för rätt att insända valsedel i det
särskilda fallet kunde måhända genomföras, men avgörande förenklingar
och lättnader torde vara svåra att ernå utan att ytterligare minska valsäkerheten.
Som sammanfattning kan sägas, att några större vinster icke
stå att uppnå genom en sådan utvidgning eller förändring av det nuvarande
valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän, som med
hänsyn till valsäkerheten kan anses tillrådlig.

Ett tidigare aktuellt sätt att rösta utan personlig inställelse är röstning
genom fullmäktig; men detta röstningssätt torde — av skäl, som bland annat
anfördes för fullmaktsröstningens avskaffande vid de kommunala valen
och på vilka här torde vara överflödigt att närmare ingå — icke förtjäna
att komma under övervägande.

Ytterligare ett annat sätt att rösta utan personlig inställelse är det i
Norge 1930 införda och i Tyskland sedan 1924 för sjömän tillämpade in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

stitutet att i förväg — i Tyskland även inom viss tid efter valet — låta
röstberättigade avlämna röstsedel till offentlig röstemottagare. Denne kan
vid ett sådant röstningssätt tänkas vara antingen valförrättaren i det valdistrikt,
dit väljaren hör, eller annan offentlig myndighet i hemorten, eller
oek valförrättaren eller annan myndighet å främmande ort. Måste väljaren
i förväg avlämna sin röst i hemorten inskränkes tydligen institutets
användbarhet betydligt. Avlämnandet måste ju i varje fall ske inom
en relativt kort tid före valet, oell många väljare kunna ju vara förhindrade
att inom denna tid besöka hemorten. Medgives rätt att i förväg avlämna
röst utom hemorten, kan åter anmärkas, att ett sådant avlämnande
i det alldeles övervägande antalet fall lika viii skulle kunna ske vid
valförrättning å främmande ort. Rätt att avgiva röst efter själva valet
mäste anses synnerligen betänklig, då helst alla röster höra vara avlämnade
innan resultatet av valet till någon del är känt; och en dylik rätt
mäste i varje fall bliva ytterst begränsad. Det nu diskuterade institutet
torde endast för dem, vilka inom en A''iss kortare tid före valet resa utomlands
utan att återvända till valdagen eller kort därefter) äga företräde
löre det institut, för vilket nu skall redogöras, och som i de flesta hänseenden
synes vara övriga diskuterade förslag överlägset.

Det senast åsyftade institutet är rätt för valmännen att avlämna röst
vid valförrättningen i annat valdistrikt inom riket än det, där han är i
röstlängden upptagen. Ett dylikt institut finnes, såsom av redogörelsen
för främmande länder framgår, i Tyskland och Finland samt i viss utsträckning
även i Estland och Nederländerna. Röstningssättet har jämväl
hos oss diskuterats i professor Ernbergs utredning och i propositionen
angående valsedelsförsändelse till 1919 års riksdag. Vederbörande departementschef
anförde sistnämnda år, att ifrågavarande röstningssätt finge
anses ganska ineffektivt, bland annat därför att saken icke alltför ofta läge
så enkelt, att valmannen visserligen vore förhindrad att närvara vid sin
egen orts valförrättning, men däremot befunne sig å annan ort vid dagen
för där utsatt valförrättning och vore oförhindrad att däruti deltaga. Departementschefen
citerade vad Ernberg i berörda hänseende anfört angående
sjömän och bohuslänska fiskare samt fortsatte: »Ernberg förmenar
med rätta, att röstningssättet, att valmannen personligen avgiver röstsedel
vid valförrättning i främmande valdistrikt, måste på grund av sin bristande
effektivitet — särskilt vad angår vissa valmanskategorier, som vid
den föreliggande lagstiftningsuppgiften falla i första planet — bär träda
i bakgrunden, varjämte han anmärker, att det näppeligen vore ändamålsenligt
att beträffande den ifrågasatta, i sig vanskliga nyheten i lagstiftningsväg
redan från början inveckla saken genom en reform på två linjer,
sorn avsåge, den ena: nyssnämnda röstningsform, dea andra: en i allt fall
för vissa valmansgrupper mera effektiv form av undantag från den gällande
rättens regel om personlig inställelse. På sin höjd synes det mig

Biliani) lill riksdai/ms protokoll 19X1. I sami. \r ''>->7. 2

Kungl. Majlis proposition nr 227.

kunna vara lämpligt att kompletteringsvis till ett effektivare opersonligt
röstningssätt foga en sådan möjlighet som denna.»

Den avböjande ståndpunkt, som sålunda intogs, lärer vid ifrågavarande
tidpunkt hava varit förklarlig. Såsom av historiken framgår och i det
citerade yttrandet framhålles var valsedelsförsändelseinstitutet den utväg,
som bäst tillgodosåg de valmansgruppers intressen, för vilka krav på underlättat
valdeltagande framförts; och man ville ej komplicera reformfrågan
genom en lösning på två linjer, ehuru det erkändes, att avlämnande av röst
i främmande valdistrikt i framtiden kunde ifrågasättas som en kompletterande
utväg.

I själva verket synes sistnämnda möjlighet att bidraga till det föreliggande
problemets lösning varit väsentligen underskattad. Väl är det
sant, att rätt att avgiva röst i främmande valdistrikt icke väsentligen löser
frågan för en del speciella, särskilt missgynnade yrkesgruppers vidkommande,
men i stället kan ett sådant institut komma valmän inom alla yrkesgrupper
och inom alla klasser till godo; alla, vilka valdagen av vad
anledning sorn’ helst vistas å annan plats i riket än hemorten, skulle regelmässigt
kunna utöva sin rösträtt, vilket med nuvarande ordning icke är
möjligt. Stränga restriktioner måste uppställas till förhindrande av missbruk
vid användningen av ett valsedelförsändelseinstitut av den typ, som
det nu förefintliga, men en rätt att avlämna valsedel i främmande valdistrikt
torde, åtminstone anordnad på sätt här skall föreslås, icke behöva
kringgärdas med några egentliga restriktioner. Ett institut av ifrågasatt
slag skulle otvivelaktigt hjälpa ojämförligt flera till rösträttens utövande
än vad eu utvidgad rätt att insända valsedel skulle göra, örn än
ett siffermässigt angivande av den omfattning, i vilken förstnämnda institut
kan väntas bliva använt, svårligen i förväg låter sig göra.

Vilka grupper röstberättigade kunna få nytta av rätt att avgiva röst f

främmande valdistrikt?

Vid en undersökning av vilka kategorier medborgare, som särskilt skulle
få nytta av rätt till röstavlämning i annat än det egna valdistriktet, kan
först anmärkas, att den påtänkta anordningen ingalunda är betydelselös,
för do grupper, vilka nu hava rätt att insända valsedel. Militärer erhålla
möjlighet att avlämna valsedel vid valförrättning å förläggningsorten, sjömän
och fiskare kunna rösta i svensk hamn utom hemorten samt personal
vid kommunikationsverken å den ort inom riket, där vederbörande vistas.
Många av de nu nämnda, som icke kunna inställa sig i hemorten, kunna
erhålla den frihet från tjänsten, som erfordras för att rösta å vistelseorten.
De nämnda grupperna äro emellertid, såsom redan flera gånger framhållits,
icke till fullo hjälpta på den nu angivna vägen, varför valsedelsförsändelseinstitutet,
i huvudsak i dess nuvarande form, i allt fall torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

böra bibehållas, <loek endast såsom subsidiärt i förhållande till röstning
enligt den nu ifrågasatta ordningen, som erbjuder större säkerhet.

Andra yrkesgrupper, för vilka krav å lättnader i fråga örn röstningssättet
ställts, bliva däremot effektivt hjälpta med sistnämnda anordning.
Så är fallet med handelsresande, vilka nu ofta torde vara förhindrade att
rösta på grund av bortovaro från hemorten. Detsamma gäller dessutom
andra affärsmän, vilka kunna nödgas företaga yrkesresor vid tiden lör
valet, samt reseinspektörer oell andra tjänstemän med kontrollerande uppgifter.
Även statens civila ämbets- och tjänstemän, som på grund av
offentligt uppdrag å annan plats äro förhindrade att rösta i hemorten,
skulle vara betjänta av rätt att rösta å vistelseorten.

Numerärt betydligt större grupper, som även kunna tänkas hava viss
nytta av den förevarande anordningen, äro olika slag av säsongarbetare,
vilka vid tiden för valet kunna vara på arbete utom hemorten, däribland
kunna nämnas skogs- och flottningsarbetare samt skördearbetare. Vid do
ordinarie valen i mitten av september pågår dock i regel ej arbete av sist
antytt slag i större utsträckning. Av mera avgörande betydelse torde åter
den ifrågavarande rätten vara för personal viel vägbyggnader och husbyggnader.
Till sådana företag kunna ju tillfälligtvis från främmande
orter samlas många arbetare, som enligt nu gällande ordning förlora sin
röst vid infallande allmänna val. Även arbetsledare vid dylika och andra
byggnadsföretag torde hittills ofta på grund av sin vistelse å arbetsplatsen
. icke haft möjlighet att utöva rösträtt. Särskilt torde emellertid i detta
sammanhang böra uppmärksammas arbetarna vid de av stat och kommun
på senaste åren i allt större omfattning till mildrande av arbetslösheten
anordnade arbetena. Dessa arbetare äro icke sällan från orter vitt avlägsna
från arbetsplatsen och bliva således på grund av arbete, som anordnats
av stat eller kommun, satta ur stånd att rösta, vilket icke kan anses
tillfredsställande. Det nu diskuterade systemet skulle helt undanröja denna
olägenhet av nödhjälpsarbetena.

Slutligen kan nämnas en med yrkes- och tjänstegrupper i förevarande
hänseende jämförbar grupp, för vilken rätt att insända valsedel tidigare
yrkats, nämligen studerande vid universitet, högskolor och seminarier,
vilken grupp tydligen skulle bliva effektivt hjälpt till möjlighet att utöva
rösträtt genom rätt att avlämna valsedel å vistelseorten.

Kategorier, vilka framförts i den tidigare diskussionen såsom varande i
behov av reform å ifrågavarande område men vilka icke skulle på ett
avgörande sätt bliva betjänta med det ifrågasatta institutet, äro sjuka och
andra, som hava kroppsligt hinder att inställa sig vid valurnorna, ävensom
i utlandet vistande svenska medborgare. Helt betydelselöst skulle
likväl institutet icke bliva för dessa grupper. Närmast är här beträffande
sjuka att tänka på patienter å konvalescens-, rekreations- och vilohem samt
å sanatorier och även i viss mån å sjukhus. Vad angår svenskar i utlandet
kan institutet tänkas få ett visst värde för i grannländerna vistande sven -

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

skar, vilka skulle kunna resa till närmaste svenska gränsort och där utöva
rösträtt, var än i Sverige de Amre uppförda i röstlängd.

Vidare bör framhållas den säkerligen icke obetydliga mängd medborgare,
som nu vid varje val förhindras att rösta på grund av bortresa i
familje- eller liknande rent privata angelägenheter och som med den föreslagna
anordningen icke behövde gå miste örn rösträttens utövande. Även
semesterresande och rekreationsresande skulle kunna utnyttja den ifrågavarande
rätten.

Till sist återstår dock den kanske mest betydande ar7 alla grupper, Anika
skulle hava nytta av institutet, nämligen personer, vilka vid valet hava
bytt hemort efter den mantalsskrifning, som ligger till grund för röstlängderna.
Vid ordinarie allmänna val i september månad är således boningsorten
vid det föregående årsskiftet i regel bestämmande för vilket
A-aldistrikt, där väljaren är upptagen i röstlängd. Och vid ett val till andra
kammaren under Amren — således efter upplösning av kammaren — äro
Aralmännen i regel röstberättigade i det valdistrikt, där de bodde för över ett
år sedan. De olägenheter, som följa av nu anmärkta omständigheter, skulle
helt avhjälpas genom rätten att avgiva röst i vilket valdistrikt, väljaren
önskar.

I huru stor utsträckning en dylik rätt skulle komma att begagnas, huru
många medborgare som däraA7 skulle hava fördel, torde — såsom förut
framhållits och nu blivit belyst a a- den givna redogörelsen för olika grupper,
vilkas effektiva rösträtt är av den föreslagna rätten beroende — svår-*
ligen låta sig siffermässigt beräknas; men lika klart torde vara att det
ifrågasatta institutet skulle få avseA7ärd betydelse. Säkerligen komma de
medborgare, som begagna sig därav, att kunna räknas i tiotusental.

Hur bör en rätt att rösta i främmande valdistrikt principiellt anordnas?

Såsom av redogörelsen för förhållandena i främmande länder framgår,
innebär i Tyskland rätten att rösta i annat valdistrikt än det, där valmannen
är upptagen i röstlängd, att denne med sin röst deltager i Amiet inom
den valkrets, där han avlämnar valsedeln; detsamma gäller i Nederländerna
beträffande den begränsade rätt i förevarande hänseende, som där
finnes. I Finland åter kan valmannen själv aA7göra, örn hans röst skall
räknas för valet i hans hemort eller för valet å den ort, där den aAdämnas.
I Estland finnes endast rätt att inom valkretsen avlämna valsedel
i annat

För Sveriges vidkommande torde principiellt i första rummet komma
i åtanke ett system, enligt vilket valmannens röst medtages vid beräkningen
av valresultatet i den valkrets, inom vilken han är upptagen i röstlängd.
I Tyskland exempelvis uppträda Aud riksdagsmannaval i regel endast
rikspartier. Man kan endast rösta å partiernas officiella listor, å

Kungl. Majds proposition nr 227.

vilka den enskilde valmannen icke kan företaga ändringar. Partierna tilldelas
en plats för varje 60,000-tal röster, i första hand inom valkretsar och
valkretsförband, men överskottsröster sammanläggas för hela riket, och
för dessa tillerkännas partierna platser från rikslistor, varför platsfördelningen
i stort blir så som örn riket vore en enda valkrets. Bostadsband
för valbarhet finnes icke. Den enskilde riksdagmannens betydelse är föga
framträdande. Under nämnda omständigheter spelar det tydligen en synnerligen
ringa roll, örn de enskilda valmännens röster i första hand räknas
i den ena eller den andra valkretsen. En överflyttning av röster från den
ena kretsen till den andra kan i regel högst inverka så att en plats överflyttas
från en valkrets till en annan eller från kretslista till rikslista inom
samma parti; och beträffande de partier, vilka hava flera platser i samma
krets, såsom fallet är med de mera betydande partierna, kan en dylik överflyttning
endast gälla namn långt ned på listorna och blir ur politisk synpunkt
nästan fullkomligt betydelselös. I Sverige åter är valet till andra
kammaren helt knutet till valkretsen. Alla platser i kammaren besättas
inom valkretsarna utan hänsyn till valresultatet å andra håll. Platserna
äro fördelade å kretsarna efter den mantalsskrivna befolkningens storlek.
För valbarhet fordras rösträtt inom valkretsen. Faktiskt spela lokala
och personliga synpunkter stor roll vid valen jämte partiintressena; den
enskilde riksdagsmannen betyder i det parlamentariska arbetet mera än i
de flesta andra länder. Med hänsyn till nämnda omständigheter skulle det
framstå som en oformlighet, örn valmannen själv kunde bestämma i vilken
valkrets hans röst skulle räknas. Professor Ernberg har även i sin
utredning ansett det självklart, att om röstavlämning inom främmande valkrets
tillätes, rösterna likväl skulle räknas i den valkrets, där valmännen
vore upptagna i röstlängd.

En lagstiftning, enligt vilken valmannen med sin röst medverkade i valet
å den ort, där han befann sig, vore svår att genomföra utan en djupgående
saklig omläggning av valsystemet och borde dessutom medföra en fullständig
omarbetning av riksdagsordningens stadganden örn valen till
andra kammaren. Svårigheter av nu angivet slag saknas helt vid en valmetod,
enligt vilken rösterna alltid räknas till valmannens hemortskrets.

Ett annat skäl mot att rösterna skola räknas för valet å röstavlämningsorten
är, att ett sådant system f ö r v a 1 m ä n n e n måste ställa sig mera
invecklat än ett röstningssätt, enligt vilket rösterna avgivas för valet i
den krets, där valmännen äro hemmahörande. Enligt den förra metoden,
måste valmannen — då hans röst ingår bland alla övriga avgivna röster i
valdistriktet, där han utövar rösträtten — vid själva valsedelsavlämningen
styrka, att han äger rösträtt; och detta lär icke kunna sko annorledes än
med ett bevis därom från det valdistrikt, där han är i röstlängden upptagen.
Uttages sådant bevis, kundo valmannon icke tillåtas rösta ens i sitt
eget valdistrikt utan bevisets avlämnande; eljest skulle han kunna rösta pä
flera ställen. Utbekommande av bevis måste ske under former, som för -

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

hindrade missbruk, och dessa former skulle man icke kunna undvika att
göra ganska betungande. Sålunda skulle det förmodligen bliva nödvändigt
föreskriva, att valmannen personligen i hemorten eller åtminstone i
en under offentlig medverkan tillkommen, egenhändigt underskriven handling
ansökte att utfå bevis örn sin rösträtt. Ävenledes måste man begära,
att valmannen visade eller åtminstone gjorde sannolikt, att ett legitimt
behov att erhålla bevis förelåge för honom. I Tyskland fordras såsom
omtalats, att man gör troligt, att laga anledning till utfärdande av bevis
finnes. Eljest skulle — vilket även med do strängaste garantier vore svårt
att helt undvika —- röstningssättet kunna begagnas för valkupper, i det
partierna skulle kunna dirigera valmän att rösta i främmande valkretsar,
där deras röster kunde väntas hava bättre verkan än i hemortens valkrets.
Särskilt kunde detta fruktas från mindre partier, vilka alldeles saknade
utsikter att erhålla mandat i vissa valkretsar och följaktligen hade intresse
av att sända sina valmän från dessa kretsar till andra, där deras röster
kunde få någon effekt.

En röstningsmetod däremot, enligt vilken valmannens röst ehuru avgiven
inom annan valkrets medräknas vid valet i den krets, där han är
upptagen i röstlängden, ställer sig ur valmannens synpunkt synnerligen
enkel och synes ej heller i övrigt förenad med några avgörande svårigheter.
Här skall nu lämnas redogörelse för ett sådant system, för vilket
utkast till lagtext uppgjorts.

Förslag ang. rätt till röstavlämning'' i främmande valdistrikt med översändande
av rösterna till sammanräkningen i resp. valkretsar dit

väljarna höra.

Själva röstningen försiggår vid ett dylikt system under samma kontroll
som röstning på vanligt sätt. Valmannen skall vid valförrättning personligen
inlägga sin valsedel i ett erhållet valkuvert, tillsluta detsamma och
framlämna det till ordföranden.

Avlämnar valmannen sin röst i annan valkrets, än den inom vilken
han är röstberättigad, måste han tillse, att valsedeln gäller för valet i sistnämnda
valkrets. Man torde icke behöva frukta, att icke partierna ombesörja,
att deras valsedlar i händelse av behov finnas tillgängliga även
inom andra valkretsar än den, för vilken de gälla. Skulle valmannen i
något fall icke hava tillgång till den av honom önskade tryckta valsedeln,
behöver han likväl endast känna sitt partis yäljarbeteckning i vederbörande
valkrets för att hans röst skall komma partiet till godo. Valsedeln
måste ju även upptaga minst ett giltigt namn, men blott den gör detta,
spelar det i regel ingen roll, vilket eller vilka namn en enstaka sedel innehåller;
och känner icke valmannen kandidaternas namn, torde det ej heller
intressera honom, vilka som väljas för partiet. Känner valmannen icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

säkert namnet på någon kandidat, kan lian i regel skriva sitt eget namn,
<lå den röstberättigade ju även är valbar, örn han ej av särskild anledning
skulle hava förlorat valbarhet.

Valmannens rätt att rösta behöver icke konstateras vid valsedelsavlämningen.
Genom valmyndigheternas försorg insändes hans valkuvert jämte
nödiga uppgifter för hans återfinnande i röstlängden till den Konungens
befallningskavande, som sammanräknar rösterna i valmannens valkrets.
Vid sammanräkningen, då ju redan enligt gällande ordning röstlängderna
skola vara tillgängliga hos Konungens befallningshavande, kontrolleras,
.att valmannen är röstberättigad och ej utövat sin rösträtt vid valförrättningen
i sitt eget valdistrikt.

Det enda, som erfordras för att valmannen skall få avlämna sin röst vid
•en valförrättning i nu förevarande ordning, är ett konstaterande av valmannens
identitet. Det skulle emellertid bliva alltför hindersamt
för valförrättningens behöriga fortgång, örn vid själva förrättningen identiteten
skulle närmare undersökas samt dessutom nödiga anteckningar örn
valmannens namn och valkrets med mera verkställas. Därför torde valmannen
före avgivande av sin valsedel böra av offentlig funktionär erhålla
bevis örn sin identitet, vilken valmannen, örn så påfordras, bör styrka
på samma sätt som nu skall ske inför vittne vid anordnande av valsedelsförsändelse
för yrkes- och tjänstemän.

Såsom bevisutfärdare torde lämpligen kunna användas samma kategorier
personer, vilka nu enligt vallagen kunna tjänstgöra såsom vittnen
vid anordnande av valsedelsförsändelser inom riket, nämligen på landet
ordförande eller ledamot i valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad
tjänsteman, som av magistraten förordnas. Emellertid torde, som framhållits,
det föreslagna röstningssättet komma att användas i långt större
utsträckning än valsedelsförsändelser; i följd härav torde det vara välbetänkt
att på landet utvidga kretsen av dem, som kunna utfärda bevis,
till att även omfatta suppleanter för ordförande och ledamöter i valnämnd
och i kommunalnämnd samt att giva magistrat befogenhet att förordna
•även annan än tjänsteman att utfärda bevis. Härigenom torde det även
bliva möjligt för valmannen att uttaga bevis först samma dag valet äger
rum och i omedelbart samband med röstavlämningen, varigenom extra
besvär och omgång undvikes. Valnämnder och magistrater måste naturligtvis
på valdagen i första rummet ombesörja valets behöriga förrättande
samt använda sina ledamöter och, beträffande magistraterna, sina tjänstemän
för tjänstgöring vid valförrättningarna; men utsträcktes behörigheten
att utfärda bevis även till nämnda suppleanter, och erhölle magistraterna
rätt att förordna även andra än tjänstemän för ifrågavarande
ändamål, skulle i regel en behörig bevisutfärdare kunna, medan valförrättning
påginge, i en vallokalen angränsande eller näraliggande lokal tillhandagå
väljare med utfärdande av bevis, utan att på grund därav för
tjiinstgöring vid valförrättningen tillräckligt antal ledamöter av val -

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

nämnden eller magistraten icke skulle vara att tillgå; det kunde då föreskrivas
skyldighet för valnämnd och magistrat att tillse, det bevisutfärdare
såvitt möjligt på nämnda sätt finnes tillgänglig, samt för bevisutfärdare
skyldighet att ställa sig till efterrättelse vad valnämnden i
distrikt, dit han hör, eller magistraten i angivet syfte förordnar.

Den enda nämnvärda risk för ökat valfusk, som synes uppkomma vid
genomförande av det nu skisserade förslaget, är att någon, som med styrkande
av sin identitet uttagit ett bevis, sedermera skulle kunna överlämna
at annan person att använda detsamma, eller att någon skulle uppdraga
åt annan såväl att uttaga identitetsbevis med användande av legitimationshandlingar,
vilka avsåge uppdragsgivaren, som även att avlämna röst
med åberopande av beviset. Även med nuvarande ordning torde det emellertid,
särskilt i de större städerna, kunna inträffa, att exempelvis en sjuk
valman låter annan person avgiva röst i sitt ställe utan att förfarandet
upptäckes. Vid röstning i främmande valdistrikt skulle valmannen med
större säkerhet kunna räkna på att ej vara personligen känd av någon vid
förrättningen närvarande och därigenom skulle ett förfarande av antytt
slag i någon mån kunna underlättas, örn ej särskilda åtgärder till förhindrande
därav vidtoges. Det bör emellertid framhållas, att den röstberättigades
egen medverkan erfordras för dylika manipulationer. Ilan
mäste själv överlämna beviset till annan person — därest det icke fränsta
ales honom eller eljest obehörigen honom avhändes, eller annan person
med företeende av falska handlingar lyckas utfå identitetsbevis för den
röstberättigade, allt brottsliga handlingar med sådana risker för förövaren,
att man icke torde behöva räkna med dem vid bedömande av institutets
praktiska användbarhet ur valsäkerhetssynpunkt. Möjligen kunde
man frukta, att »osäkr-a» valmän skulle utsättas för påtryckningar att ä
orter, där de icke vore personligen kända, uttaga bevis och överlämna dem
till andra, likaledes å orten okända, »säkra» personer, vilka med användande
av bevisen avgåve valsedlar för det parti, man ville gynna; men
farhågor i sådan riktning synas dock knappast grundade.

Varje missbruk av det ifrågasatta institutet torde emellertid praktiskt
taget kunna förebyggas genom ett pär enkla säkerhetsföreskrifter. Det
bör sålunda föreskrivas, att identitetsbevis endast gäller för röstavlämning
i visst i beviset angivet valdistrikt och att det endast på väljares personliga
framställning utfärdas, på landet av ordförande, ledamot eller
suppleant i distriktets valnämnd eller i kommunalnämnden för den kommun,
dit distriktet hör, samt i stad av dem, som stadens magistrat därtill
förordnat. Med sådana föreskrifter riskerar exempelvis den, som vill avgiva
röst med användande av bevis för annan person, att den som utfärdat
beviset är närvarande vid valförrättningen och upptäcker valfusket.
Denna risk för en bedragare minskas möjligen, om beviset uttages strax
före rösta vlämningen, men bevisets överlämnande till obehörig person
måste ju i så fall ske omedelbart efter uttagandet. Till ytterligare säkerhet

Kungl. Majlis ''proposition nr 227.

torde emellertid böra föreskrivas, att valmannen skall teckna sitt namn å
beviset i bevisutfärdarens närvaro; och därest minsta tvivel uppstår örn
identiteten hos någon, som vill rösta med åberopande av bevis, torde,
exempelvis valförrättare!! kunna begära, att lian skriver sitt namn till
jämförelse nied namnteckningen å beviset. Fordran på valmannens namnteckning
å beviset synes även vara lämpligt skydd mot den, som eventuellt
skulle söka med uppgivande av falskt namn och företeende av falska
handlingar utfå identitetsbevis för annan. Den falska namnteckningen
skulle, örn falsariet upptäcktes, kunna tjäna till ledning vid den brottsliges
efterspanande och till bevis för hans fällande. I själva verket synes det
föreslagna systemet i vissa lall ägnat att underlätta upptäckt och beivrande
av valfusk i högre grad än nuvarande ordning, vid vilken redan
fullbordat valfusk är nästan oåtkomligt. I sådant hänseende kan ytterligare
anmärkas, att medan nu en person tämligen lätt oell utan större
risk för upptäckt i en storstad kan komma åt att rösta i annan persons
namn — vilken han exempelvis vet vara bortrest — utan denne persons
medgivande, den som efter det ifrågasatta systemets införande gör sig
skyldig till sådant förfarande riskerar att den bortreste avlämnar valsedel
å deli ort, där han befinner sig, varigenom vid slutliga sammanräkningen
upptäckes, att ett falsarium föreligger, vilket i sin tur kan leda till den
brottsliges ertappande.

Några egentliga restriktioner för utfärdande av bevis åt den, som styrker
sin identitet och uppgiver sig vara röstberättigad, synas knappast behövliga.
Valmannens röst avgiven på grund av identitetsbevis kan icke
inverka på valutgången på annat sätt än den skulle göra avlämnad i vanlig
ordning; och den kan naturligtvis aldrig räknas mer än en gång. Med
hänsyn till inverkan på valresultatet behövas därför ej restriktioner. Med
• hänsyn till valförfarandets jämna fortgång synas de även i stort sett överflödiga.
Det föreligger ju dock ett, örn än ringa besvär för valmannen att
uttaga bevis och en något ökad risk att hans röst skall kasseras på grund
av formella fel, oriktigt angiven hemkommun eller dylikt, vilket bör förhindra
användande av den ifrågavarande rätten i onödan. Hedan den
omständigheten, att valmannen befinner sig i ett främmande valdistrikt,
legitimerar ju i viss mån hans krav att där få rösta. I städer och andra
tättbebyggda orter skulle dock valmän utan egentligt skäl kunna taga sig
före att rösta i ett granndistrikt till sitt eget. Man torde väl icke behöva
frukta, att sadant skall ske i större utsträckning, men för att hindra något
dylikt i rent okynnes- eller obstruktionssyfte torde man kunna föreskriva,
att bevis kan vägras, örn det är uppenbart, att det flir valmannen ej vore
förenat med större omgång eller svårighet att rösta i hans eget valdistrikt
än i det, där lian vill avgiva röst nied identitetsbeviset. Likaså torde
bevis böra vägras, om det är uppenbart, att val mannen ej är röstberättigad
där han uppgiver, t. ex. örn en 21-åring insisterar på att utfå bevis i tro att
han äger rösträtt med myndighetsåldern, eller om någon, som befinnes

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

uppförd i ett valdistrikts röstlängd, vill havn bevis för att där avlämna röst
för valet i annan valkrets. Förkommet bevis kan utan vidare ersättas,
och den omständigheten att bevis utfärdats hindrar ej valmannen att uttaga
nytt bevis på annan ort eller att i vanlig ordning rösta där han är
i röstlängden uppförd.

Vad angår tiden, inom vilken bevis skall utfärdas, är slutpunkten given
med valförrättningens slut i valdistriktet. Behov att erhålla bevis någon
längre tid i förväg finnes tydligen icke; lämpligen bör ej bevis utfärdas
tidigare än dagen för Konungens befallningshavandes kungörelse örn valet,
därom föreskrift kan givas i lagen.

För identitetsbevis torde böra användas officiella blanketter, till vilka
Konungen fastställer formulär och vilka tillhandahållas bevisutfärdare
genom statsverkets försorg. Identitetsbevis skall innehålla alla nödiga
upplysningar till valmannens återfinnande i röstlängden vid sammanräkningen
i den valkrets, dit han bör. Vad angår valkrets oell kommun,
där valmannen är upptagen i röstlängden, måste bevisutfärdaren lita till
valmannens egna uppgifter. Örn dessa icke äro riktiga, får valmannen stå
sin egen risk; återfinnes han icke vid den slutliga sammanräkningen i
röstlängd för den ort lian uppgivit, kasseras hans valsedel. Då ofta nog
valmannen icke torde hava kännedom om vilket valdistrikt inom en viss
kommun lian tillhör, synes det lämpligast föreskriva, att å beviset endast
skall antecknas valmannens valkrets och kommun samt hemvist inom
kommunen. Med ledning härav kan lätt avgöras, vilket valdistrikt han
tillhör.

I stället för att som i vanliga fall vid valförrättningen väljarens namn,
då valkuvertet avlämnas, uppsökes i röstlängden för verkställande av anteckning
örn rösträttens utövning, överlämnar väljaren vid röstning med
identitetsbevis jämte sitt valkuvert även beviset. I stället för att direkt
nedlägga valkuvertet i valurnan inlägger ordföranden såväl valkuvertet
som beviset i ett ytterkuvert av fastställd beskaffenhet, därå antecknas ej
mindre valkrets och valdistrikt, där valkuvertet avlämnas, än även valkrets
och kommun, där väljaren enligt beviset är i röstlängden upptagen;
därefter nedlägger ordföranden ytterkuvertet i valurnan. För kontrollens
skull bör föras en särskild förteckning över dem, som avgivit röst
nied åberopande av identitetsbevis, vilken förteckning insändes till Konungens
befallningskavande med övriga valbandlingar.

Vid den preliminära sammanräkningen, som numera försiggår omedelbart
efter röstavlämningens slut, avskiljas de ifrågavarande ytterkuverten
— lätt åtskilda från övriga kuvert genom större format och annan färg —
räknas oöppnade och insändas i särskilt omslag med övriga valhandlingar
till Konungens befallningskavande i länet.

Innan den slutliga sammanräkningen i de skilda valkretsarna kan försiggå,
måste Konungens befallningskavande sortera och distribuera ytter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

kuverten till respektive andra Konungens befallningsliavande, som hava
■att förrätta sammanräkningarna i de valkretsar, där valsedlarna skola
räknas. Denna procedur torde böra försiggå vid offentlig förrättning, därom
kungörelse införes i ortstidning senast dagen förut. Förrättningen
kan då försiggå så snart samtliga valhandlingar inkommit från alla valdistrikten
i valkretsen. Skulle tiden för förrättningen fastställas redan
i samband med valets kungörande, måste den för säkerhets skull utsättas
med en tidsfrist, som måhända bleve onödigt lång. Vid förrättningen inläggas
de ytterkuvert, som äro avsedda för samma valkrets, för vilken
förrättningen äger rum, eller för annan valkrets inom samma län, i omslag,
som läggas till förvar bland de valet i respektive valkrets tillhörande
handlingarna i avbidan på den slutliga sammanräkningen. Övriga ytterkuvert
översändas under sigill till andra respektive Konungens befallningskavande;
örn insändandet sker med allmänna posten, skall försändelsen
assureras. Försändelse skall åtföljas av utdrag av protokollet vid förrättningen,
utvisande antalet översända ytterkuvert. Finnes beträffande
någon utom länet belägen valkrets icke något ytterkuvert, innehållande
valsedel avsedd för valet därstädes, skall för kontrollens skull meddelande
därom i form av protokollsutdrag översändas till vederbörande Konungens
befallningskavande.

Först sedan dylikt utbyte mellan Konungens befallningsliavande i riket
ägt rum, kan den slutliga sammanräkningen ske. Denna måste således
■vid utfärdande av kungörelse örn valet -— där tiden för sammanräkningen
skall angivas — utsättas så sent, att utbytet då kan beräknas vara fullbordat.
Härigenom uppskjutes tydligen sammanräkningen i förhållande till
vad nu är fallet. Den torde kunna äga rum en till två veckor senare än
nu. Man måste taga i betraktande, att valhancllingarna skola inkomma
från samtliga valdistrikt, även de mest avlägsna, till vederbörande Konungens
befallningsliavande samt dessa därefter hålla förrättning för sortering
av ytterkuverten, vilka sedan skola utbytas mellan samtliga Konungens
befallningsliavande.

Norrbottens län brukar vara sist med företagande av den definitiva
sammanräkningen, vilken där plägar ske mot slutet av andra veckan efter
valet. Om då i stället sortering av ytterkuverten företages, skulle den definitiva
sammanräkningen i samtliga län'' kunna utsättas till mitten av
tredje veckan efter valet. I motsats till vad nu är fallet skulle den sålunda
komma att ske ungefär samtidigt i alla län, och det kunde eventuellt överenskommas
örn dess början på samma dag i rikets alla län. I vallagen
infördes år 1927 bestämmelse därom, att sammanräkningen skall utsättas
att äga rum så snart ske kan. Denna bestämmelse torde böra bibehållas
men uttryckligen hänföras till tidpunkten, då det kan beräknas, att dels
valhandlingar inkommit från alla valdistrikt i valkretsen, dels försändelser
med ytterkuvert samt omförmälda protokollsutdrag inkommit från alla

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

andra Konungens befallningskavande i riket. Befinnes, då sammanräkningen
skall företagas, att icke alla vederbörliga handlingar inkommit,
torde förrättningen böra uppskjutas till senare tidpunkt, örn det felande
då kan beräknas vara tillgängligt; och bör i sådan händelse tid och ställe,
för den fortsatta sammanräkningen offentligen tillkännagivas samt kungöras
i ortstidning. Det är att förmoda, att dylikt uppskov sällan eller
aldrig skall i praktiken behöva tillgripas.

Med hänsyn till att preliminär sammanräkning skall äga rum synes
olägenheten av att den definitiva sammanräkningen förlägges senare än
vad nu är fallet i och för sig ganska ringa. En större olägenhet är otvivelaktigt,
att resultatet av den preliminära sammanräkningen blir mera
osäkert än hittills. Såsom i den föregående framställningen är klarlagt,
skulle de röster, som avgivits enligt den nu föreslagna ordningen, icke medtagas
vid sistnämnda sammanräkning, liksom redan nu ej sker med de genom
valsedelsförsändelse för yrkes- och tjänstemän avgivna; och då de förra
rösterna kunna väntas uppgå till förhållandevis höga antal, måste man beräkna,
att omkastningar i platsfördelningen mellan partierna vid den definitiva
sammanräkningen, jämfört med det resultat som framgått ur den preliminära,
icke komma att bliva sällsynta. Vid de två valen till andra kammaren,
som ägt rum efter införandet av preliminär sammanräkning, hava
som bekant dylika omkastningar icke skett i någon valkrets, och denna
sammanräkning har sålunda med nuvarande ordning visat sig synnerligen
väl fylla sitt ändamål. Emellertid lär utan tvivel den preliminära sammanräkningen
även vid införande av det nu ifrågasatta systemet komma att
giva en tydlig bild av valresultatet i stort. De nackdelar systemet ur angivna
synpunkter kan medföra torde i varje fall icke väga tungt mot vad
som vinnes därigenom, att deltagandet i valet underlättas.

Vid den slutliga sammanräkningen kontrolleras, som förut nämnts, att
i identitetsbevis angiven valman är röstberättigad och ej utövat rösträtt
vid valförrättningen i sitt eget valdistrikt. Fyllas ej dessa villkor kasseras
valkuvertet och lämnas oöppnat, I annat fall antecknas, att valmännen
utövat sin rösträtt. De sålunda godkända valkuverten nedläggas till
valhemlighetens bevarande i en urna tillika med de genom valsedelsförsändelser
från vissa yrkes- och tjänstemän insända innerkuverten. Även
i övrigt förfares i överensstämmelse med behandlingen av dylika valsedelsförsändelser.
Då röstning genom sådan försändelse skall vara subsidiär
i förhållande till röstning genom inställelse vid valförrättning, skola de
röster, som avgivits på sistnämnda sätt med åberopande av identitetsbevis
behandlas i första rummet. Har valsedel från samme valman inkommit
båda vägarna, godtages följaktligen den som avgivits vid valförrättning,
varefter den som inkommit genom valsedelsförsändelse kasseras. Hava
två eller flera sedlar på grund av identitetsbevis avlämnats från samme
valman, skola de alla kasseras i överensstämmelse med vad nu gäller i
fråga om inkomna valsedelsförsändelse!''. För att möjliggöra efterlevnaden

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

av denna föreskrift måste vid sammanräkningen alla inkomna identitetsbevis
genomgås oell väljarna avprickas i röstlängden, innan sambandet
mellan valkuverten och bevisen brytes och de förra nedläggas i urnan.

Det kan ifrågasättas, huruvida det bör vara tillåtet för den som röstar
med åberopande av identitetsbevis att avgiva valsedel för sin äkta make
på sätt som eljest är möjligt. En sådan rätt medför visserligen ett något
komplicerat förfarande, men någon avgörande invändning däremot torde
ej kunna resas. I åtskilliga fall torde behov av rätt att avlämna röst genom
äkta make finnas även då rösten icke kan avlämnas i makarnas hemort
enligt senaste mantalsskrivningen.

Vid röstning för äkta make på angivet sätt skall som eljest den make,
vilken är personligen närvarande vid valförrättningen, vara försedd med
identitetsbevis för sig. A beviset skall emellertid finnas antecknat andre
makens namn; och för att erhålla bevis med sådan anteckning måste den,
som framställer begäran därom, inför bevisutfärdaren styrka namnet å
sin make. Valsedelsförsändclsen anordnas fullkomligt på samma sätt som
enligt den redan gällande ordningen. Den personligen närvarande maken
måste emellertid obligatoriskt avgiva sin röst samtidigt med valsedelsförsändelsen
för att ej ytterligare komplicera saken. Valförrättaren granskar
försändelsen och i stället för att undersöka, huruvida båda makarna
äro i röstlängden upptagna, tillser han, att den ej personligen närvarandes
namn finnes angivet å beviset. Godtages försändelsen, brytes dess
ytterkuvert, och är innerkuvertet i behörig ordning, inlägges detta i ett
och samma ytterkuvert som det av den personligen närvarande maken avgivna
valkuvertet jämte identitetsbeviset. I förteckningen över dem som
röstat med åberopande av identitetsbevis uppföres den ej personligen närvarande
makens namn under andre makens, och förenas namnen genom
en klammer. Vid den slutliga sammanräkningen undersökes, att båda
makarna äro uppförda som röstberättigade i röstlängden för samma valdistrikt
— det är förutsättningen för röstning genom äkta make över huvud
— och att de ej utövat sin rösträtt vid valförrättningen i detta distrikt,
samt att valkuverten äro i behörig ordning. Är så förhållandet
godtagas kuverten och nedläggas i urnan. Vilket kuvert, som är den ena
eller den andra makens, kan urskiljas, enär den ej personligen närvarande
maken skall använda valkuvert av särskild typ, d. v. s. innerkuvert till
försändelse för äkta make.

Beträffande de i allmänhet använda valkuverten måste med det nu föreslagna
systemet en förändring inträda. Enligt nu gällande lag är angående
kuverten endast föreskrivet, att de skola vara av ogenomskinligt papper
och lika till storlek och beskaffenhet. Detta avser kuverten vid en
och samma valförrättning i ett valdistrikt. Valförrättarna äga på egen
hand anskaffa valkuverten. Örn man icke vill använda särskild typ avvalkuvert
vid det nu ifrågasatta röstningssättet — och därtill finnes icke
anledning — måste föreskrivas, att alla valkuvert i riket skola vara lika

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

till storlek oell beskaffenhet. Eljest skulle valkuvert från skilda distrikt
vid den slutliga sammanräkningen kunna åtskiljas och valhemligheten icke
bliva bevarad. I oell för sig torde det för övrigt vara en fördel att hava
lika valkuvert i hela riket.

Enligt nu gällande lag föreskrives vidare, att innan valkuvert utlämnas
till väljare vid valförrättning, därå skall intryckas en stämpel utvisande
valdistriktet, där förrättningen äger runi. Även denna bestämmelse
måste ändras, enär eljest vid den slutliga sammanräkningen stämplarna
skulle kunna förråda valhemligheten. I propositionen till 1927 års riksdag
angående bland annat införande av preliminär sammanräkning vid
valen till andra kammaren föreslogs, att stämplingen skulle avskaffas såsom
onödig, då valkuverten icke längre skulle insändas till länsstyrelserna.
Konstitutionsutskottet förordade emellertid stämplingens bibehållande,
enär dess kanske huvudsakliga ändamål vore att förhindra obehörig
valpåtryckning. Stämplades icke valkuverten i vallokalen, innan valmännen
inlade sina röstsedlar i desamma, skulle t. ex. valmännen kunna infinna
sig med sedlarna redan inlagda i tillslutna med valkuverten till storlek
och beskaffenhet lika kuvert, vilka satts deni i händerna av andra personer.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Vid den nya kommunala
vallagens införande 1930 avskaffades stämplingen vid de kommunala
valen i de fall, då preliminär sammanräkning skulle äga rum, men återinfördes
enligt ett inotionsvis i riksdagen framfört förslag år 1932 med
motsvarande motivering, som år 1927 anförts för stiimplingens bibehållande
vid de politiska valen.

Skola alla valkuvert i riket vara lika och avskaffas stämplingen, torde
det dels för att garantera likheten och dels för att ersätta stämplingen
böra föreskrivas, att statsverket tillhandahåller valkuvert och att dessa
förses med en ändamålsbeteckning av motsvarande slag som nu kuverten
vid valsedelsförsändelse. Statsverket kunde då genom justitiedepartementet
eller central myndighet ombesörja tillverkningen av valkuvert under
betryggande kontroll samt distribuera desamma till Konungens befallningshavande
för vidare befordran till dem som skola föra ordet vid valförrättningarna.
Dessa böra åläggas tillse, att valkuvert icke vid valet
eller eljest utlämnas i annan ordning än i vallagen föreskrives. Härigenom
torde obehörig valpåverkan av det slag konstitutionsutskottet 1927
antytt bliva förhindrad.

Formulär till ändamålsbeteckning å såväl valkuvert som de ytterkuvert,
i vilka valkuvert jämte identitetsbevis skola inläggas, bör liksom beträffande
valsedelsförsändelsekuvert bestämmas av Konungen.

I samband med införande av bestämmelser härom i vallagen torde där
även böra utsättas bestämmelse, att Konungen skall fastställa formulär
till omslag och ytterkuvert, som i 69 § samma lag avses, vilket faktiskt
redan skett. Beträffande sistnämnda ytterkuvert (69 § 3 mom. b) torde
dylik bestämmelse vara särskilt erforderlig efter avskaffande av

Kungl. Majlis proposition nr 227.

stämplingen av valkuverten till förekommande av sammanblandning:
hos Konungens befallningsliavande av dylika ytterkuvert från skilda valdistrikt.

I kungörelse angående val torde böra intagas erinran örn möjligheten
att avgiva röst i annat valdistrikt än det, där valmannen är i röstlängden
uppförd.

Med det föreslagna systemet kan möjligheten att för viss stad eller viss;
valkrets förlägga valet till annan dag än den allmänna valdagen icke bibehållas.
Enligt gällande lag äger Konungens befallningshavande att i
stad utsätta valet till söckendagen före den sou- och helgdag, då valet iallmänhet
förrättas, och äger Konungen, då synnerliga skäl därtill äro,.
förordna att valet i viss valkrets skall förrättas å annan dag än den vanliga
valdagen. Bibehölles denna möjlighet att ändra valdagen, skulle eli
valman, som ej röstat inom sin valkrets eller sin stad, sedan det preliminära
valresultatet där blivit känt, kunna inom en annan valkrets ellerutanför
staden avgiva sin röst med hänsyn tagen till det sålunda kända
resultatet, vilket icke vore en tillfredsställande ordning och lätt kundeleda
till obehörig valpåtryckning. Någon nackdel torde ej följa av att
valdagen sålunda obligatoriskt blir en och densamma i hela riket, utan
det kan snarast betraktas som en fördel. Den olägenhet, det måhända
kunde vara för städerna att nödgas hava valet på söndag, uppväges säkerligen
av den möjlighet, stadsborna genom det nya systemet erhålla att avgiva
röst utanför staden.

Den föregående framställningen åsyftar, såsom framgått, det fall att.
val till andra kammaren förrättas i hela riket. Det kan dock förekomma,
att val äger rum endast i en valkrets, nämligen örn det ordinarie valet L
anledning av besvär blivit upphävt samt ytterligare i ett par fall, numera,
utan praktiskt intresse — örn valsedlar till mer än halva antalet äro ogilla,
örn riksdagsmän icke till föreskrivet antal blivit utsedda vid valet, eller
örn vid ny sammanräkning ingen finnes, vilken kan inträda som ersättareåt
avgången riksdagsman. Vid ett dylikt valkretsval kan det föreslagna,
systemet naturligtvis endast få tillämpning inom valkretsen. Något utbyte
av ytterkuvert mellan olika Konungens befallningshavande behöver
då ej förekomma. Örn händelsevis dylikt val samtidigt skulle förrättas i
två valkretsar, t. ex. i anledning av att de ordinarie valen på grund av besvär
blivit upphävda, torde detta icke böra föranleda annan ordning.

För införande av ifrågavarande system torde en grundlagsändring, bestående
i en mindre omformulering av riksdagsordningen § 24 bliva nödvändig.
Denna paragraf lyder nu:

»Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den, som vid valtillfälle
personligen sig inställer; dock att dels sådan valberättigad, som genom
frånvaro från valdistriktet till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse
är förhindrad att personligen inställa sig vid valtin fället, må, i den

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

utsträckning oell under do villkor, som stadgas i vallagen, utan sådan inställelse
avgiva valsedel, dels ock make ma, i den ordning, som stadgas i
nyssnämnda lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest denna är
röstberättigad.»

Intill genomförandet av ändringen 1921 innehöll paragrafen endast den
törsta satsen: »Rösträtt må----sig inställer.» Ren bär uttalade, allt jämt

kvarstående allmänna regeln har med sitt uttryck »valtillfälle» åsyftat
tillfälle, då val enligt riksdagsordningens ursprungliga lydelse skulle
företagas, nämligen i landsting och stadsfullmäktige till första kammaren,
inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat för utseende av elektorer
vid andra-kammarval, eller ock på sådant sätt eller i elektorsförsamling
inför domliavanden för utseende av riksdagsmän till andra kammaren.
Någon möjlighet att rösta vid annat än ett visst bestämt valtillfälle innebar
uttrycket icke. Även det år 1921 vid valsedelsförsändelseinstitutens
genomförande gjorda tillägget i paragrafen utgår från att väljaren, där
ej valsedelsförsändelse tillåtes, skall avlämna sin röst i det valdistrikt, där
lian är i röstlängden uppförd. En omredigering av paragrafen torde sålunda
böra företagas. Därvid kunde lämpligen i första meningen orden
»vid valtillfälle» utbytas mot »på sätt i vallagen sägs, vid valförrättning»,
varjämte i senare delen av paragrafen orden »genom frånvaro från valdistriktet»
och »vid valtillfället» kunde utgå.

Härigenom erhålla visserligen bestämmelserna angående valsedelsförsändelseinstitutet
för yrkes- och tjänstemän en något ändrad innebörd;
grundlagen skulle efter en dylik ändring av paragrafen icke lägga hinder
i vägen för en användning av institutet även i det fall, att valmannen genom
yrkes- eller tjänsteförpliktelse vore hindrad inställa sig vid valförrättning,
ehuru lian vistades inom valdistriktet. Ren närmare utformningen
av institutet gives ju emellertid i vallagen, oell någon ändring i gällande
villkor för rätt att rösta med valsedelsförsändelse inträder icke, såvida
ej vallagen också ändras. Att undanröja det i grundlagen uppställda
hindret mot en reform av angivet slag synes under inga omständigheter
kunna möta några betänkligheter.

Man torde dock lämpligen böra taga steget ut och i detta sammanhang
verkligen tillerkänna ifrågavarande yrkes- och tjänstemän även örn de
vistas inom sitt valdistrikt rätt att insända valsedel, när yrkets eller tjänstens
utövning hindrar deras personliga inställelse vid valförrättningen
därstädes. Förslag därom har, såsom i historiken omtalats, motionsvis
framförts 1922; det avslogs under motivering, bland annat, att systemet
med valsedelsförsändelser då var så nytt, att det dittills icke vunnit större
användning, och att bestämmelserna för detsamma icke borde ändras, innan
någon större erfarenhet av dess tillämpning vunnits. I den nämnda
motionen anfördes som skäl för ändringsyrkandet, att fall inträffat i övre
Norrland, där avstånden till vallokalen på sina håll äro synnerligen stora,
att tjänstemän på grund av tjänsteutövning ej hunnit besöka vallokalen,

Kungl. Marits proposition nr 227,

ehuru de vistats inom sitt eget valdistrikt. Det kan också tänkas fall, dä
exempelvis militär, sjöfolk eller fyrbetjäning icke alls kan frigöras från
tjänsten under den tid, valet pågår; och att i sådant fall icke bereda möjlighet
till valsedelsförsändelse, då vederbörande vistas inom sitt valdistrikt,
men väl då han vistas utom detsamma, synes redan med nuvarande
ordning icke hava skäl för sig. Med införande av rätt att rösta i främmande
valdistrikt bleve det än besynnerligare, örn man icke tilläte den,
som vistas inom sitt eget valdistrikt och av yrkes- eller tjänsteplikt är för
hindrad att personligen komma tillstädes vid valförrättningen därstädes,
att använda valsedelsförsändelse, men däremot tillerkände sådan rätt åt
den, som vistas i annat distrikt och av samma skäl är förhindrad att infinna
sig vid valförrättningen i detta distrikt. Att valsedelsförsändelse
genom den föreslagna ändringen skulle komma att användas i oträngt
mål behöver knappast befaras.

Ifrågavarande ändring berör 71 § vallagen, som angiver de närmare
villkoren för användning av valsedelsförsändelse. Denna paragraf måste
i varje fall av samma anledning som § 24 riksdagsordningen omformuleras;
även i förstnämnda lagrum förutsättes, att väljaren kan avgiva röst
endast i sitt eget valdistrikt. Vid denna omformulering bör dessutom angivas,
att valsedelsförsändelse är tillåten endast örn valmannen är förhindrad
att över huvud avgiva röst i något som helst valdistrikt i riket.

Även de i 73 § vallagen upptagna bestämmelserna örn valsedelsförsändelseinstitutet
äro i behov av någon, övervägande formell jämkning. Såsom
vittnen inom riket i allmänhet böra kunna anlitas samma kategorier
personer, vilka skola utfärda identitetsbevis, d. v. s. å landet skall kunna
anlitas icke blott som hittills ordförande och ledamot i valnämnd och i
kommunalnämnd utan även suppleant för sådana personer, och i stad skall
magistraten kunna förordna ej blott tjänsteman utan även annan att tillhandagå
såsom vittne. Dessutom skall som hittills utom riket såsom vittne
kunna anlitas svensk konsul eller, där väljaren tillhör besättning eller
annan personal å svenskt fartyg, dettas befälhavare eller, vid förfall för
denne, hans närmaste man.

Motsvarande ändringar, som nu föreslagits beträffande valsedelsförsändelseinstitutet
för yrkes- och tjänstemän vid val till andra kammaren,
torde jämväl i alla tillämpliga delar införas i den kommunala vallagen
för bibehållande av den fullkomliga likheten i villkoren för och förfarandet
vid anordnande av valsedelsförsändelse vid politiska och kommunala val.
Dylika ändringar beröra 35 och 37 §§ i nämnda lag.

Beträffande redigeringen av det föreliggande utkastet till ändringar
i vallagen kan, frånsett de redan förut berörda paragraferna, följande
anmärkas.

I 54 § borttagas i 1 mom. bestämmelserna om möjlighet att förlägga
valet till annan dag än den allmänna valdagen och i 2 mom. — som

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Sr ''227.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

avser enstaka valkretsval, i regel i anledning av det ordinarie valets
ogiltighet — om möjlighet att förlägga valet till söckendag.

I 55 § är införd den nya bestämmelsen angående kungörelse örn valet,
och i samband därmed är en omredigering företagen, varigenom kungörelsens
innehåll utan undantag angivits i numererade punkter. Bestämmelsen
örn tidpunkten för den slutliga sammanräkningen är i ändrad
form överflyttad till 77 § 1 mom.

I 60 § har upptagits allt som rör utfärdande av identitetsbevis och dessas
beskaffenhet.

Bestämmelserna i nuvarande 60 § hava, i den mån de skola kvarstå,
i huvudsak överförts till 61 §. Sistnämnda paragraf har måst omarbetas
även med hänsyn till de ändringar beträffande röstavlämning och
valkuvert, som det föreslagna institutet medför. Paragrafen har beträffande
uppställningen fullständigt nyredigerats och indelats i moment
för vinnande av önskvärd överskådlighet. I den nya avfattningen har
för fullständighetens skull uttryckligen föreskrivits, dels att valman, som
röstar i vanlig ordning, skall vid valkuvertets avlämnande uppgiva namn
och hemvist, dels ock att valkuvert, som ej tillslutits, icke skall mottagas
av ordföranden vid valförrättningen, vilket redan enligt nuvarande ordning
torde gälla.

63 och 65 §§ hava omarbetats i syfte att reglera rätten till röstavlämning
genom äkta make även å annan plats än hemorten. 65 § har uppdelats
i moment.

I 69 §, som avhandlar den preliminära sammanräkningen, hava införts
de ändringar, som beträffande denna sammanräkning följa av det
nya röstavlämniugssättet. En viss ändring av formuläret till det i paragrafen
omförmälda protokollet, som skall hållas vid valförrättningen,
är även nödvändig. Det synes lämpligt, att i detta sammanhang formuläret,
som nu är fogat till själva lagen såsom en integrerande del
därav, utbrytes ur denna, och att det överlämnas åt Konungen att fastställa
detsamma, i överensstämmelse med vad som gäller enligt 1930 års
kommunala vallag för de kommunala valens vidkommande.

I 70 § utsättes, att även den förteckning, som föres över dem som rösta
med identitetsbevis, skall jämte övriga valhandlingar insändas till Konungens
befallningshavande.

I 76 § hava införts bestämmelserna örn förrättning för sortering av
de på grund av identitetsbevis avgivna rösterna och örn dessa rösters
distribution till de slutliga sammanräkningarna i vederbörande valkretsar.
I 77 § hava inarbetats föreskrifterna örn huru vid den slutliga sammanräkningen
skall förfaras med nämnda röster. Båda paragraferna
hava uppdelats i moment. Även i 78 § har en mindre redaktionell ändring
blivit erforderlig.

Ändringar i 95 och 96 §§ hava föranletts av de nya föreskrifterna angående
kuvert och omslag. Då samtliga kuvert och omslag enligt för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 227. 35

slaget skola tillhaudahållas av statsverket, har endast sistnämnda förhållande
angivits i de paragrafer, där kuvertens och omslagens användning
omtalas, och alla föreskrifter angående deras storlek, beskaffenhet
och utstyrsel sammanförts i 96 §, vilket hittills varit fallet allenast
beträffande kuvert till valsedelsförsändelser.

Vid denna promemoria fogas utkast till lagtext ävensom till formulär
för identitetsbevis samt för vanliga valkuvert oell ytterkuvert, däri valförrättare
skall inlägga valkuvert och bevis.

Reformfrågan beträffande de kommunala valen.

Det nu framlagda förslaget örn rätt att avgiva röst i främmande valdistrikt
berör endast valen till andra kammaren. Det kan ifrågasättas örn
ej detta röstningssätt kunde vinna tillämpning även på landstingsmannavalen,
vilka regelmässigt, örn ej alltid, förrättas samtidigt i alla landstingsvalkretsar.
Men dels stå de största städerna utanför landstingen, på
grund varav röstavlämning icke skulle kunna försiggå där och reformen
sålunda komme att lida av en viss halvhet, dels äro svårigheterna
för en reform större vid landstingsmannavalen med hänsyn till det
större antalet valkretsar, och dels torde det i varje fall vara lämpligt
att örn det föreslagna röstningssättet inhämta erfareifheter från valen till
andra kammaren, innan systemets verkningsområde utsträckes. Vidkommande
övriga kommunala val torde en reform av ifrågavarande slag icke
kunna ifrågakomma.

Stockholm i mars 1933.

B. Hagström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Utkast till lagtext och formulär.

Vallagen.

54 §.

1. Val i —--Konungen bestämmes.

2. Annat val till andra kammaren än i 1 mom. sägs förrättas å söneller
helgdag.

55 §.

När val —- — — i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

1) antalet av dem, som skola väljas inom valkretsen;

2) dag och tid för valet;

3) valstället för varje valdistrikt;

4) tid och ställe för rösternas sammanräknande inför Konungens befallningshavande;
„

5) innehållet av bestämmelserna i 60 § 1 morn., såvitt de äga tillämpning
å valet; samt

6) innehållet av bestämmelserna i 70 § andra stycket.

60 i

1. Är någon på grund av vistelse å annan ort förhindrad att utöva
rösträtt i det egna valdistriktet, må han avlämna valsedel avseende valet
i valkretsen, dit nämnda distrikt hör, vid valförrättning i annat valdistrikt
inom riket eller, vid val som i 54 § 2 mom. avses, i annat valdistrikt
inom samma valkrets.

2. Väljare, som avlämnar valsedel i annat valdistrikt än det lian tillhör,
skall innehava för honom utfärdat identitetsbevis, varom nedan förmäles.
Behörig att utfärda sådant bevis är, örn valsedeln skall avlämnas
vid valförrättning på landet, ordföranden, ledamot eller suppleant
i valdistriktets valnämnd eller i kommunalnämnden för den kommun,
dit distriktet hör, samt, örn valsedeln skall avlämnas vid valförrättning i
stad, tjänsteman eller annan, som magistraten för sådant ändamål förordnar.

3. Den, som önskar erhålla identitetsbevis, har att personligen göra
framställning därom hos bevisutfärdare, som i 2 mom. sägs. Sökanden
skall uppgiva valkrets och kommun, där han är i röstlängd uppförd,
ävensom i röstlängden angiven hemvist inom kommunen. Där så påfordras,
åligger det honom tillika att genom intygande av trovärdig

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

person eller medelst prästbevis, debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller
annan tillfyllestgörande handling styrka sin identitet.

Finnes uppenbart, att sökanden ej är röstberättigad å den ort, han uppgivit,
eller att det för honom icke vore förenat med större omgång eller
svårighet att avlämna valsedel i det valdistrikt, han tillhör, än i det
distrikt, där han önskar utöva rösträtt, må bevis ej utfärdas.

4. Identitetsbevis skall innefatta intyg, att den, som i beviset avses,
är personligen känd eller styrkt sin identitet för bevisutfärdaren. I beviset
skall tillika angivas dels, i enlighet med sökandens uppgifter, valkrets
och kommun, där han är i röstlängd uppförd, ävensom hans i röstlängden
angivna hemvist inom kommunen, dels oek valkrets och valdistrikt,
där han skall avlämna valsedel.

Styrker sökande, som är gift, namnet å sin make, och uppgiver han,
att maken är röstberättigad i samma valdistrikt som han själv, skall,
där denna uppgift icke uppenbarligen är oriktig, på hans begäran i beviset
antecknas makens namn.

Den, för vilken bevis utfärdas, skall i bevisutfärdarens närvaro å beviset
vitsorda däri upptagna, av honom lämnade uppgifter.

Bevis skall tecknas å blankett, som tillhandahålles av statsverket.

5. Identitetsbevis må ej utfärdas tidigare än dagen för Konungens
befallningshavandes kungörelse örn valet.

6. Det åligger på landet valnämnden och i stad magistraten tillse, att,
medan valförrättning pågår, väljare, såvitt möjligt, beredas tillfälle att
i omedelbar närhet av vallokalen erhålla för valsedelsavlämning i valdistriktet
gällande identitetsbevis.

7. Behörig bevisutfärdare vare pliktig att, då han därom anmodas
och hinder ej möter, utfärda identitetsbevis; åliggande det honom jämväl
att ställa sig till efterrättelse vad valnämnden i det valdistrikt, där han
har sin hemvist, eller magistraten till efterkommande av föreskriften i
6 mom. förordnar.

61 §.

1. Vid valförrättning skall ordföranden omedelbart före röstningens
början visa de närvarande, att valurnan är tom.

2. För röstningen skola användas valkuvert, vilka genom statsverkets
försorg tillställas ordföranden; och åligger det denne tillse, att valkuvert
icke vid valet eller eljest utlämnas i annan ordning än nedan sägs.

3. I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda
att möjliggöra för envar att med valhemlighetens bevarande kunna
inlägga sin valsedel i valkuvert. För sådant ändamål skola dessa
platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat
att för såväl valförrättare!) som allmänheten är synligt, när en plats
är upptagen; och åligger det valförrättare!! att vaka över, sitt väljares
förehavande där ej må av någon kunna iakttagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

4. Ellvar, som anmäler sig till röstning, erhåller vid valbordet ett
valkuvert. Sedan denne vid någon av de i 3 mom. omförmälda särskilda
platser inlagt sin valsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, överlämnar
han utan dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden.

5. Den, som är upptagen i röstlängden för valdistriktet, skall, då han
överlämnar valkuvertet, för valförrättare!! uppgiva sitt fullständiga
namn och sin i röstlängden angivna hemvist inom distriktet. Finnes
han vara i röstlängden uppförd såsom röstberättigad, och är kuvertet
tillslutet och utan annat märke än i 96 § föreskriven ändamålsbeteckning,
mottages detsamma av ordföranden; i annat fall varde det ej mottaget.
Kuvert, som sålunda mottagits, nedlägger ordföranden omedelbart
i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid den röstandes
nanni göres anteckning, att rösträtten utövats.

Den, som ej är upptagen i röstlängden, skall, då han överlämnar valkuvertet,
tillika till ordföranden överlämna för honom utfärdat identitetsbevis.
Finnes beviset vara i behörig ordning, och är kuvertet tillslutet
och utan annat märke än ändamålsbeteckningen, mottages detsamma
jämte beviset av ordföranden; i annat fall skall mottagande
vägras. Sålunda mottaget kuvert inlägger ordföranden jämte beviset i
ett ytterkuvert, som tillslutes och därå antecknas ej mindre valkrets och
valdistrikt, där valkuvertet avlämnats, än även, i enlighet med uppgifterna
i beviset, valkrets och kommun, där väljaren är i röstlängd upptagen.
I sammanhang därmed antecknas väljarens namn jämte sistnämnda
valkrets och kommun å en särskild förteckning. Därefter nedlägger
ordföranden omedelbart ytterkuvertet i valurnan. Ytterkuvert,
som här avses, ävensom blanketter till nämnda förteckning tillhandahållas
av statsverket.

63 i

Äro äkta makar båda uppförda såsom röstberättigade i röstlängden
för samma valdistrikt, må den ena av dem ingiva valsedel genom andra
maken. Vill make begagna den rätt nu är sagd, skall valsedelsförsändelse
anordnas tidigast fjorton dagar före valet på sätt nedan sägs.

För valsedelsförsändelse--— kuvert brukas.

Väljaren skall — —■ — inom valdistriktet.

Vittnet intygar —- — — intygets meddelande.

65 §.

1. Äkta make, som vill avgiva valsedel för andra maken, avlämnar
vid valförrättning till ordföranden valsedelsförsändelse, varom i 63 §
sägs.

2. Äro båda makarna upptagna i valdistriktets röstlängd, skall den
personligen närvä ra tide maken uppgiva deras fullständiga namn och i
röstlängden angivna hemvist inom distriktet.

Äro makarna icke upptagna i valdistriktets röstlängd, skall den personligen
närvarande maken, då han överlämnar valsedelsförsändelse!!

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

från andra maken, tillika avlämna valkuvert för egen del jämte för honom
själv utfärdat identitetsbevis, vilket i förevarande fall skall angiva
jämväl andra makens namn.

3. Finnes, att båda makarna äro i valdistriktets röstlängd upptagna
såsom röstberättigade, eller, örn de ej äro där upptagna, att ingivet identitetsbevis
är i behörig ordning, ävensom att ytterkuvertet är sådant,
som i 63 § andra stycket föreskrives, samt att därå äro tecknade förklaring
av väljaren och vittnesintyg i behörigt skick, och förekommer ej
skälig anledning att ytterkuvertet blivit efter tillslutandet öppnat, bryter
ordföranden ytterkuvertet; i annat fall varde det ej mottaget.

Är innerkuvertet sådant, som i 63 § andra stycket föreskrives, samt
tillslutet och utan annat märke än ändamålsbeteekning, mottages detsamma;
i annat fall varde det ej mottaget.

4. Där makarna befunnits upptagna i valdistriktets röstlängd, nedlägger
ordföranden mottaget innerkuvert i valurnan, i sammanhang
varmed i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att rösträtten
utövats.

Är valsedelsförsändelse avlämnad på grund av identitetsbevis, inlägger
ordföranden mottaget innerkuvert i samma ytterkuvert, i vilket det
av den personligen närvarande maken för egen del avlämnade valkuvertet
jämte identitetsbeviset jämlikt 61 § 5 mom. andra stycket inlägges;
och antecknas den icke personligen närvarande makens namn uti
den i samma stycke omförmälda förteckning omedelbart under den personligen
tillstädesvarande makens namn, med vilket det förenas genom
en klammer.

69 §.

1. När alla —• —- — röstningen avslutad.

2. Omedelbart därefter uttagas valkuverten och de i 61 § 5 mom. andra
stycket omförmälda ytterkuverten ur valurnan och räknas oöppnade.
I det protokoll, som i överensstämmelse med av Konungen fastställt
formulär skall föras vid förrättningen, antecknas antalet valkuvert och
antalet ytterkuvert. Jämväl räknas och upptages i protokollet dels antalet
av de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit
i valet, dels ock antalet personer, som enligt den i nämnda lagrum omförmälda
förteckning avgivit valkuvert för egen del, samt antalet personer,
vilka, enligt förteckningen avgivit valsedel genom sin äkta make.
Därefter tillkännagives såväl antalet valkuvert och ytterkuvert som antalet
av nyssnämnda personer.

Ytterkuverten inläggas i ett eller flera omslag; och antecknas å varje
omslag, att det innehåller dylika ytterkuvert, samt dessas antal.

3. a) Sedan de i 2 mom. föreskrivna åtgärder vidtagits, öppnas de valkuvert,
vilka icke liro inlagda i ytterkuvert, oell uttages innehållet.

b) Befinnes därvid ett valkuvert vara tomt eller dess innehåll utgöra*

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

av annat än en valsedel, skall, efter det i senare fallet innehållet återinlagts,
valkuvertet inläggas i ett ytterkuvert, som tillslutes. Antalet sålunda
tillslutna ytterkuvert räknas, varefter kuverten inläggas i ett eller
flera omslag. Å värne omslag antecknas, att detsamma innehåller dylika
kuvert, ävensom dessas antal. Ytterkuvert, som här avses, tillhandahållas
av statsverket,

c) Förekommer anledning---dessas antal.

d) De valsedlar — — — samt antal.

4. I protokollet---sedlar inlagts.

5. Omslag, varom i 2 och 3 mom. förmäles, tillhandahållas av statsverket.
Omslagen skola, utöver de i nämnda moment föreskrivna anteckningar,
förses med anteckning, utvisande valdistriktet, där förrättningen
äger rum, samt omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes
sigill, vilka sigill i protokollet avtryckas.

6. Förrättningen bör utan avbrott bringas till slut. Därest särskilda
skäl föranleda avbrott, må förrättningen icke avbrytas i annan ordning
än att, sedan de i 2 mom. föreskrivna åtgärder vidtagits, verkställandet
av de i 3—5 mom. föreskrivna åtgärder i sin helhet uppskjutes, dock
icke längre än till påföljande dag. Innan förrättningen sålunda avbrytes,
skall tid för densammas fortsättande tillkännagivas; och skola valkuverten
inläggas i omslag, vilka förseglas under minst två närvarandes
sigill. Dessa omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola
därefter läggas i säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo företagas,
innan valförrättaren inför öppna dörrar förvissat sig örn att de åsätta
sigillen äro obrutna.

70 §.

Sedan valprotokollet — — —- Konungens befallningskavande.

Valförrättaren insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande
dels de förseglade omslag, som i 69 § avses, dels ock valprotokollet,
röstlängden och den i 61 § 5 mom. andra stycket omförmälda
förteckning. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen
assureras.

71 i

Väljare, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller tjänstegrupper,
må, i den ordning i 72—74 §§ föreskrives, avgiva valsedel genom
försändelse omedelbart till Konungens befallningshavande; dock att sådan
rätt ej må utövas i annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens
anordnande k^n tagas för visst, hinder till följd av yrkets
eller tjänstens utövning möter för väljaren att personligen inställa sig
vid någon valförrättning, där han kan avlämna sin valsedel.

Hindret skall---74 § stadgas.

Den rätt —• — — eller fyrväsendet.

Rätt att---makens tjänsteort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

73 %.

Vid anordnandet — — — ojävigt vittne.

Vistas väljaren inom riket, skall såsom vittne anlitas någon av de i
60 § 2 mom. omförmälda personer.

Vistas väljaren utom — — — närmaste man.

De personer--är sagt.

I fråga —--såsom vittne.

Är väljaren ej personligen känd för vittnet, åligge honom att styrka
sin identitet på sätt i 60 § 3 mom. sägs.

76 $.

1. Det åligger Konungens befallningshavande tillse, att de i 70 § andra
stycket omförmälda handlingar snarast möjligt inkomma från alla valdistrikt
samt, där så ej sker, från försumlig valförrättare infordra vad
som felas. Konungens befallningshavande verkställe även förberedande
granskning av nämnda handlingar. Befinnas dessa därvid icke vara i
behörigt skick, införskaffa Konungens befallningshavande, där så prövas
nödigt, på lämpligt sätt erforderliga upplysningar rörande anledningen
härtill.

2. Sedan fullständiga handlingar rörande val, som i 54 § 1 mom. sägs,
inkommit från samtliga valdistrikt inom valkretsen, företager Konungens
befallningshavande snarast möjligt vid offentlig förrättning, därom kungörelse
senast dagen förut införts i ortstidning, sortering av inkomna
ytterkuvert, som i 61 § 5 mom. andra stycket avses.

Vid förrättningen granskas sigillen å varje omslag, vilka enligt påteckning
innehålla dylika ytterkuvert, samt jämföras med de sigill, som äro å
vederbörande valprotokoll avtryckta. Förekommer ej skälig anledning,
att omslaget efter tillslutningen blivit öppnat, brytes förseglingen. I annat
fall lämnas omslaget orubbat, och vidtages ej ytterligare åtgärd därmed.

Ur de öppnade omslagen uttagas ytterkuverten och ordnas i grupper
sålunda, att de ytterkuvert, vilka enligt därå antecknade uppgifter innehålla
valkuvert från väljare hörande till en och samma valkrets, sammanföras
i en grupp. Ytterkuverten i varje sådan grupp räknas och inläggas
för sig i ett eller flera omslag, som omsorgsfullt förseglas under sigill. Å
varje omslag antecknas antalet inneliggande ytterkuvert samt såväl den
valkrets, där valkuverten avlämnats, som den valkrets, väljarna angivits
tillhöra.

Vid förrättningen föres protokoll enligt formulär, som av Konungen
fastställes.

3. Omslag, däri vid förrättning jämlikt 2 mom. inlagts ytterkuvert, som
angivits innehålla valkuvert från väljare tillhörande den valkrets, inom
vilken valkuverten avlämnats, eller annan valkrets inom samma län, lägges
till förvar bland de valet i vederbörande valkrets rörande handlingar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

na. Annat omslag, däri vid förrättningen ytterkuvert inlagts, översändes
till den Konungens befallningshavande, som skall verkställa sammanräkning
för den valkrets, väljarna angivits tillhöra; och bifogas vid översändandet
utdrag av protokollet vid förrättningen, utvisande antalet översända
ytterkuvert. Sker översändandet med allmänna posten, skall försändelsen
assureras.

Finnes beträffande någon utom länet belägen valkrets, att något ytterkuvert,
som angivits innehålla valkuvert från väljare tillhörande den valkretsen,
icke inkommit, skall bevis därom genom protokollsutdrag översändas
till den Konungens befallningshavande, som bar att förrätta
sammanräkningen för samma valkrets.

4. Då valsedelsförsändelse, varom i 74 § sägs, ankommit till Konungens
befallningshavande, skall anteckning därom med uppgift å dagen för
ankomsten ske i bok, som för ändamålet upplagts. Försändelserna förvaras
under lås.

77 §.

1. Sammanräknandet av rösterna för valet verkställes av Konungens
befallningshavande för varje valkrets å tid och ställe, som Konungens
befallningshavande bestämmer.

Förrättningen skall utsättas att äga rum så snart ske kan efter det i
70 § andra stycket omförmälda handlingar från samtliga valdistrikt i valkretsen
ävensom, vid val, som i 54 § 1 mom. avses, omslag och protokollsutdrag,
varom i 76 § 3 mom. förmäles, från samtliga utom länet belägna
valkretsar kunna beräknas hava inkommit.

Finnes vid förrättningen, att samtliga ovan avsedda handlingar icke
inkommit, skall förrättningen uppskjutas till tidpunkt, då det felande kan
beräknas vara tillgängligt. Tid och ställe för den uppskjutna sammanräkningen
skall offentligen tillkännagivas, och kungörelse därom införns
i ortstidning.

2. Vid sammanräkning för val, som i 54 § 1 mom. avses, uppläses det
vid förrättning jämlikt 76 § 2 mom. för valkretsen förda protokoll tillika
med utdrag, i vad valkretsen rörer, ur protokoll vid sådan förrättning för
annan valkrets inom samma län ävensom inkomna protokollsutdrag, som
i 76 § 3 mom. sägs; varjämte förseglingen till omslag, som inkommit med
sistnämnda protokollsutdrag eller jämlikt nyssberörda lagrum lagts till
förvar bland de valet i valkretsen rörande handlingarna, granskas. Vid
sammanräkning, som i 54 § 2 mom. avses, granskas sigillen å varje omslag,
som inkommit från valförrättare inom valkretsen och enligt påteckning
innehålla ytterkuvert, som i 61 § 5 mom. andra stycket sägs, vilka
sigill jämföras med de sigill, som äro å vederbörande valprotokoll avtryckta.

Förekommer ej skälig anledning, att omslag efter tillslutningen blivit
öppnat, brytes förseglingen. I annat fall lämnas omslaget orubbat, och
de däri inneslutna valsedlarna inverka ej på valet.

Kungl. Majds proposition nr 227.

l)e i omslagen inlagda ytterkuverten brytas, och valkuverten jämte identitetsbevisen
uttagas och granskas. Finnas flera valkuvert härröra från
samma valman, äro de alla ogilla och läggas orubbade åsido.

Vidare tillses, beträffande valkuvert, som personligen avlämnats av
väljaren, att denne är i röstlängd för valdistrikt inom valkretsen upptagen
såsom röstberättigad och icke har vid valförrättningen i detta distrikt
utövat sin rösträtt, samt, beträffande valkuvert, som avlämnats genom
den röstandes äkta make, att detta inkommit till Konungens befallningshavande
i samma ytterkuvert som det valkuvert, vilket avlämnats av
sistnämnda make för egen del, ävensom att båda makarna äro i röstlängden
för ett och samma valdistrikt upptagna såsom röstberättigade och icke
vid valförrättningen därstädes utövat sin rösträtt. Finnas nämnda villkor
uppfyllda, och är valkuvertet tillslutet och utan annat märke än vederbörlig
ändamålsbeteckning, nedlägges kuvertet i en urna, i sammanhang
varmed i röstlängden vid den röstandes namn antecknas, att rösträtten
utövats. I annat fall lägges kuvertet orubbat åsido såsom ogillt.

3. Hava valsedelsförsändelser, varom i 74 § sägs, ankommit, räknas
desamma och antalet jämföres med den över dylika försändelser förda
boken. Därefter brytas försändelsernas ytterkuvert. Har försändelse ankommit
senare än dagen efter valet eller har därtill begagnats annat ytterkuvert
än i nämnda paragraf föreskrives eller förekommer skälig anledning
att ytterkuvert efter tillslutandet blivit öppnat, lämnas kuvertet,
obrutet och däri innesluten valsedel vare utan verkan på valet.

Sedan ytterkuverten brutits, granskas innerkuverten med vidfästade
blanketter. Finnas flera kuvert härröra från samma valman, äro de alla
ogilla och läggas orubbade åsido.

I övrigt skall tillses,

att den, som avgivit valsedeln, är i röstlängden för det å blanketten angivna
valdistriktet upptagen såsom röstberättigad och icke har vid valförrättningen
därstädes eller, på grund av identitetsbevis, vid valförrättning
i annat distrikt avgivit valsedel.

att han jämlikt 71 § är behörig att i förevarande ordning avgiva valsedel,

att valsedel avgivits inom elen i 72 § stadgade tid och i enlighet med
föreskrifterna i 73 och 74 §§, samt

att innerkuvertet är tillslutet och utan annat märke än ändamålsbeteckning.

Finnas nämnda villkor uppfyllda, avskiljes blanketten och innerkuvertet
nedlägges i den i 2 mom. omförmälda urna, i sammanhang varmed i
röstlängden vid elen röstandes namn antecknas, att rösträtten utövats. I
annat fall lägges kuvertet orubbat åsielo såsom ogillt.

4. De från valförrättarna insända protokollen över röstningen i valdistrikten
inom valkretsen granskas var för sig oell sigillen å de vid varje
protokoll fogade omslag, varom i (it) § 3 mom. förmäles, jämföras meni dc

Kungl. Majlis proposition nr 227.

sigill, som äro å protokollet avtryckta. Förekommer därvid ej skälig anledning,
att omslaget efter tillslutningen blivit öppnat, brytes förseglingen.
I annat fall lämnas omslaget orubbat, och de däri inneslutna valsedlar
inverka ej på valet.

78 §.

Efter det protokollen från de särskilda valdistrikten upplästs, de valkuvert,
som nedlagts i en urna, uttagits ur denna, samt valsedlarna uttagits
ur dessa kuvert och ur de från valförrättarna insända valkuverten
samt jämte de från valförrättarna insända valsedlarna granskats, pröve
Konungens befallningshavande valsedlarnas giltighet och meddele de beslut,
vartill valsedlarna och protokollen, med hänsyn jämväl till enligt
76 § 1 mom. inhämtade upplysningar, må giva anledning.

’ 95 §.

Valnämnden eller---ordentligen verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar och för kungörande, som åligger valnämndens
ordförande eller magistrat, skola gäldas av kommunerna, vilka
jämväl hava att tillhandahålla lämpliga vallokaler.

96 §.

Valkuvert och ytterkuvert skola vara av ogenomskinligt papper och försedda
med ändamålsbeteckning samt, vad varje särskilt slag angår, lika
till storlek och beskaffenhet.

Formulär till ändamålsbeteckning samt övriga anteckningar å nämnda
kuvert med därvid i förekommande fall fogad blankett ävensom till identitetsbevis
och i 61 § 5 mom. andra stycket omförmäld förteckning fastställas
av Konungen.

Omslag, som i 69 och 76 §§ avses, skola vara av hållfast beskaffenhet.
Formulär till anteckningar å desamma fastställas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kommunala vallagen.

35 $.

Väljare, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller t jäns tegrupper,
må i den ordning i detta kapitel föreskrives avgiva valsedel genom försändelse
omedelbart till den myndighet, som har att verkställa sammanräkning
av de vid valet avgivna rösterna. Denna rätt må dock ej utövas i
annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande kan
tagas för visst, hinder för väljarens personliga inställelse vid valförrättningen
möter på grund av yrkets eller tjänstens utövning.

Hindret skall---39 § stadgas.

Den rätt---eller fyrväsendet.

Rätt att — --makens tjänsteort.

37 §.

1 mom. Vid anordnande---ojävigt vittne.

Vistas väljaren inom riket, skall såsom vittne anlitas på landet ordförande,
ledamot eller suppleant i valnämnd eller i kommunalnämnd samt
i stad tjänsteman eller annan, som magistraten för sådant ändamål förordnar.

Vistas väljaren utom---närmaste man.

De personer---är sagt.

I fråga---såsom vittne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Formulär.

Formulär till identitetsbevis.

IDENTITETSBEVIS

att användas vid valsedelsavlämning i

vid valet till Riksdagens andra kammare, som hålles den

valdistrikt

valkrets

(bevisinnehavarens fullständiga namn.)

(titel eller yrke.)

född den .....................................................................................................................

enligt egen uppgift såsom röstberättigad uppförd i röstlängd inom

.................... ........................................................... valkrets,

kommun

med bostad enligt röstlängden ,

f är för mig personligen känd
'' | har inför mig styrkt sin identitet medelst

samt har styrkt sig vara gift med

2 (bevisinnehavarens makes fullständiga namn.)

född den ....................., enligt uppgift uppförd såsom

röstberättigad i samma röstlängd som sin make,
intygas

den..............................................................................

(ort, dag och år för bevisets utfärdande.)

(bevisutfärdarens underskrift.)

(uppdrag eller förordnande, som berättigar bevisutfärdaren
att tjänstgöra som sådan.)

Att de i detta bevis om mig antecknade uppgifterna äro riktiga
vitsordas.

(bevisinnehavarens egenhändiga namnteckning, verkställd
i bevisutfärdarens närvaro.)

'') Det ej tillämpliga överstrykes.

*) Överstrykes om ej ifyllande sker.

14 em.

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Formulär till valkuvert.

(Framsida.)

VALKUVERT

vid val till

Riksdagens andra kammare.

12 cm.

( Baksida.)

Häri inlägges au väljaren personligen
en valsedel, varefter kuvertet
tillslutes och framlämnas lill
ordföranden.

•UI3

Kungl. Majlis proposition nr 227

Formulär till ytterkuvert.

(Framsida.)

Från valkrets.

valdistrikt.

Ytterkuvert att av valförrättare användas vid val litt riksdagens
andra kammare för inläggande av valkuvert och identitetsbevis,
avlämnade av väljare, som ej är uppförd i valdistriktets röstlängd.
Har väljaren avlämnat valsedelsförsändelse från sin äkta make,
skola såväl det valkuvert, väljaren avlämnat för egen del, som
innerkuvertet i försändelsen jämte identitetsbeviset här inläggas.

Väljaren, som avlämnat inneliggande valkuvert, är enligt identitetsbeviset
uppförd i röstlängd inom

...................................................................... valkrets.

.................................................... kommun.

15 cm.

(Baksida.)

\ /

Detta ytterkuvert tillsluies genast
och nedlägges i valurnan.

\_______

380764. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.