Kungl. Majlis ■proposition Nr 223 (Proposition 1941:223)

Kungl. Majlis ■proposition Nr 223.

Nr 223.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag till nybyggnad
för gymnastiska centralinstitutet; given Stockholms
slott den 25 april 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen
anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Bagge härefter fråga örn anslag till nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet
samt anför härom följande:

I 1941 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 4, punkten 4)
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i
ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till nybyggnad för gymnastiska
centralinstitutet för budgetåret 1941/42 beräkna ett reservationsanslag
av 600,000 kronor.

Jag tillåter mig ånyo anmäla denna anslagsfråga.

Bihang till riksdagens protokoll 191)1. 1 sami. Nr 223.

Kungl. Majlis proposition Nr 223.

1. Frågans tidigare behandling.

Frågan om beredande av ändamålsenliga lokaler åt gymnastiska centralinstitutet
har länge varit under utredning. Institutets nuvarande byggnader
äro belägna i Stockholm på en delvis kronan, delvis Stockholms stad
tillhörig tomt av omkring 3,500 kvadratmeter inom kvarteret Fyrmörsaren
i hörnet av Hamngatan och Beridarebansgatan. De staden tillhöriga
tomtdelama omfatta 1,250 kvadratmeter och äro upplåtna till kronan
sedan 1600-talet mot tomtöre. Byggnaderna stamma dels från den tid, då
på tomten funnits ett kanongjuteri, dels från senare tidpunkter, senast år
1896. Mot slutet av 1800-talet blev fastigheten av olika orsaker mindre
lämplig för institutet. Sålunda visade sig utrymmet alltmer otillräckligt,
och med idrottens upptagande bland institutets arbetsuppgifter uppstod
krav på öppna platser för idrottsövningar. Med anledning härav framlades
flera förslag till lösande av institutets lokalfråga men frågan fick
vila, bland annat i avvaktan på institutets omorganisation.

Sedan statsmakterna år 1934 beslutat omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet, innebärande bland annat, att undervisningen i sjukgymnastik
skildes från friskgymnastiken och förlädes till serafimerlasarettet,
upptogs byggnadsfrågan ånyo till behandling. Den alltmer utökade idrottsundervisningen
krävde i stigande grad friluftsutrymme, och de nuvarande
lokalerna ansågos så föråldrade, att de icke motsvarade ens anspråkslösa
krav med hänsyn till undervisning och hygien. Härtill kom, att krav framställts
från vissa håll på sådana delar av tomten, att förflyttning av institutet
även av denna anledning erfordrades. Sålunda önskade telegrafverket
för sin räkning övertaga delar av tomten, och förestående gaturegleringar
i nedre Norrmalm skulle medföra ianspråktagande av annan del
av densamma.

2. 1938 års riksdagsbeslut om allmän arkitekttävling rörande
nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet.

För budgetåret 1937/38 anvisades ett anslag av 5,000 kronor till utredning
angående nybyggnad för institutet. Med anlitande av medel ur anslaget
företogo ordföranden i institutets direktion, numera professorn E.
Abramson, institutets föreståndare, översten A. Johnsson och dåvarande
byggnadsrådet, numera professorn P. Hedqvist en studieresa till utlandet,
varefter de upprättade ett lokalprogram, vilket godkändes av direktionen
och lades till grund för ärendets fortsatta behandling. I skrivelse den 8
februari 1938 framlade byggnadsstyrelsen utredning och förslag i ärendet,
utmynnande i hemställan om anvisande av medel till en allmän arkitekttävling
rörande nybyggnad för institutet. Framställningen föranledde efter
remissbehandling förslag i ämnet till 1938 års riksdag (propositionen 1938:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

229 och riksdagens skrivelse nr 224). Rörande frågans behandling vid detta
tillfälle må framhållas följande:

Byggnadsstyrelsen framlade fem alternativa förslag till plats för
anläggningen. Styrelsen erinrade, att 1925 års byggnadssakkunniga
föreslagit, att institutet skulle förläggas till höjdplatån norr om Stadion
mellan denna anläggning och Östermalms idrottsplats. Denna plats ansåge
byggnadsstyrelsen dock icke längre kunna komma i fråga, då den icke
kunde rymma en anläggning av den storlek, som numera krävdes för institutet.
De ifrågasatta fem förläggningsplatsema voro följande:

Alternativ A: 1: ett av arméstabens stall m. m. disponerat område mellan
Sturevägen (numera Lidingö vägen), Valhallavägen och Svea artilleriregementes
kasernområde.

Alternativ A: 2: samma plats, kombinerad med höjdplatån norr om
Stadion.

Alternativ A: 3: ett område nordost örn Östermalms idrottsplats mitt
emot Livregementets till häst kaserner och gränsande till Östermalms
idrottsplats och Sturevägen.

Alternativ B: ett område pa kronoegendomen Johanneshov i Brännkyrka
församling, beläget strax söder om Skanstull och inrymmande bland annat
Johanneshovs idrottsplats.

Alternativ C: ett område på Örs gård inom Järvafältets sydostligaste del
strax väster om Råstasjön.

Av dessa alternativ hade chefen för armén avstyrkt A: 1, A: 2 och A: 3,
enär områdena vore erforderliga för militära ändamål, och under vissa villkor
tillstyrkt alternativ C. Riksmarskalksämhetet hade avstyrkt alternativ
A: 3, bland annat med hänsyn till gällande upplåtelser. Av områdets omkring
18 Ilar vore nämligen omkring 12 upplåtna till militärt övningsfält
och återstoden upplåten till Stockholms fältrittklubb jämlikt kontrakt av
den 1 oktober 1929, vilket gällde tills vidare med ett års uppsägning. D färgar
dskommissionen hade intet haft att erinra mot alternativ B. Institutets
direktion hade ansett alternativ A: 3 avgjort lämpligast och i andra, hand
förordat alternativ C. Direktionen uppskattade storleken av det erforderliga
området till omkring 100,000 kvadratmeter och kunde därför icke
godtaga alternativen A: 1 och A: 2, som omfattade mindre än 50,000 kvadratmeter.
Av de återstående alternativen borde A: 3 och C av angivna skäl
komma i fråga framför B. Direktionen förordade slutligen alternativ A: 3
framför alternativ C särskilt med hänsyn till den närmare tillgången till
för undervisningen nödvändiga och lämpliga skolor.

Byggnadsstyrelsen fann i likhet med direktionen alternativ A: 3 vara den
lämpligaste förläggningen och alternativ C böra därnäst komma i fråga.

En detaljerad granskning av de olika platsernas företräden och nackdelar
verkställdes också av lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet,
som förordade alternativen A med någon övervikt för A: 1.

Enligt det upprättade lokalprogrammet skulle byggnaderna
omfatta:

Kungl. Maj:ts proposition Nr <223.

en administrationsbyggnad, innehållande lokaler för föreståndare och
kansli, en större och tre mindre föreläsningssalar, en avdelning för fysiologi
och anatomi med laboratorier och föreläsningssal, bibliotek, museilokaler,
elevmäss, mottagningsrum för läkare, bostäder m. m.;

tre byggnader för gymnastik, varav två skulle innehålla vardera två
mindre gymnastiksalar med tillhörande omklädningsrum och duschrum,
avsedda dels för institutets egna elever och dels för skolbarn och allmänhet,
och den tredje en större gymnastiksal, avsedd för större uppvisningar, tennisspel
och inomhuslekar, jämte omklädningsrum för skolbarn och allmänhet
ävensom en fäktnings- och en brottningssal;

simhall med tillhörande omklädningsrum för elever, skolbarn och allmänhet; idrottshall

för utövande av idrott under den kalla årstiden;
leie- och träningsfält i det fria ävensom tennisplaner; samt
en idrottsplats av ungefärligen Stadionplanens storlek.

En anläggning med de angivna utrymmena beräknades av byggnadsstyrelsen
medföra följande kostnader:

Administrationsbyggnaden........kronor

4 gymnastiksalar (2 flyglar)........ »

Brottnings-, folkdans- och fäktlokaler »

Förbindelseleder............. • • *

Bostäder för vaktmästare och maskinist »

Värmecentral................... *

Yttre ledningsarbeten..... *

Tränings-, lek- och tennisplaner .... »

Vägar, planeringar och stängsel .... *

Bad- och simhall ............... »

Idrottshall..................... *

Yttre ledningsarbeten............ »

Vägar och planeringar........... *

1,050,000

675.000

325.000

125.000
50,000

100.000

50.000

175.000

75.000 kronor 2,625,000

700.000

600.000

25.000

50.000 » 1,375,000

Summa kronor 4,000,000.

Denna kostnadssumma avsåg institutets förläggning till området nordost
om Östermalms idrottsplats (alternativ A: 3) och förutsatte, att den
större gymnastiksalen och idrottsplatsen ställdes pa framtiden. Till det angivna
beloppet borde läggas förslagsvis 70,000 kronor för konstnärlig utsmyckning.
Byggnadsstyrelsen erinrade, att institutets nuvarande fastighet
vore i statens allmänna fastighetsfond upptagen till ett sammanlagt
värde av 2,000,000 kronor.

Med hänsyn till anläggningens art och storlek förordade byggnadsstyrelsen
en allmän arkitekttävling rörande nybyggnaden, för vilket ändamål
ett anslag av 40,000 kronor borde anvisas.

I propositionen 1938: 229 hemställde Kungl. Majit örn anvisande av ett
anslag av 35,000 kronor för allmän arkitekttävling rörande nybyggnaden.
Föredragande departementschefen erinrade, att anskaffande av bättre lokaler
åt institutet länge varit ett trängande önskemål, och framhöll önsk -

Kungl. Maj:ts proposition Nr %%3.

värdheten av att frågan bringades till ett snabbt avgörande. Särskilt betonades,
att de nuvarande byggnaderna icke vore rustade för den utbildning
i lek och idrott, som efter 1934 års omorganisation av institutet borde
intaga en framträdande plats i den vid institutet meddelade undervisningen.

Beträffande byggnadsprogrammet uttalade departementschefen, att det
visserligen förefölle, som om byggnadsprogrammet — under intryck från
länder, där kraven på standarden hos anläggningar av denna art på grund
av särskilda omständigheter drivits i höjden — erhållit ganska betydande
mått. Möjligheterna att vidtaga inskränkningar i avseende å anläggningens
omfattning och beskaffenhet, utan eftersättande av dess ändamålsenlighet,
borde därför under frågans fortsatta behandling icke lämnas obeaktade.
Arkitekttävlingen borde emellertid grundas på den av byggnadsstyrelsen
föreslagna byggnadsplanen.

Bedömandet av frågan örn byggnadernas förläggning beredde, fortsatte
departementschefen, betydande svårigheter.

Institutet, vars främsta uppgift vore att utbilda gymnastik- och idrottslärare
för våra skolor, borde erhålla en sådan förläggning, att övningsskolavdelningar
av tillfredsställande kvalitet i fråga örn såväl lokaler som utrustning
och lärarkrafter bekvämt stöde till förfogande. Vidare borde institutet
för utbildningen i lek och idrott ha tillgång till för detta ändamål
lämpade övningsplatser. Det vore också av vikt, att institutet förlädes så,
att högskolan kunde bedriva sin verksamhet i kontakt med den frivilliga
verksamheten för fysisk fostran i vårt land. Detta vore betydelsefullt
bland annat med tanke på professuren i rörelsefysiologi, som under sådana
förhållanden kunde få god tillgång till material för forskningar i fråga örn
kroppsövningarnas fysiologi och hygien. Som en huvudsynpunkt vid bedömandet
av frågan om institutets förläggning framstode också, att kostnaderna
nedbringades så långt detta läte sig göra, utan att institutets
värde som centralanstalt för utbildning i gymnastik och idrott förminskades.
Utginge man från att nybyggnadsföretaget måste medföra nyanläggning
av idrotts- och övningsplatser, sprunge kostnaderna i höjden. Kunde
däremot för institutets räkning utnyttjas redan befintliga idrottsanläggningar,
vore det möjligt att föra bvggnadsfrågan i hamn för väsentligt
lägre kostnader. Det syntes även önskvärt, att anstalten förlädes till huvudstaden.

Ur alla dessa synpunkter skulle, yttrade departementschefen vidare, en
tillfredsställande förläggning erhållas genom bifall till alternativ A: 3.
Läroanstalter av olika slag skulle finnas lätt tillgängliga, och i närheten
läge två stora idrottsanläggningar, Östermalms idrottsplats och Stadion.
Området i fråga vore beläget ej långt från lämplig övningsterräng, och dess
allmänna karaktär passade väl för institutets ändamål. Med hiinsyn till
militära ändamål, för vilka området förklarats behövligt, hade det emellertid
ansetts icke låta sig göra att reservera området för institutet. På grund
därav kunde arkitekttävlingen icke inriktas på en förläggning av institutet
till detta område.

Kungl. Marits proposition Nr 223.

Efter en närmare granskning av de övriga alternativen förklarade departementschefen
sig icke kunna tillstyrka något av de fem alternativa
förslagen. I stället föreslog han, att för ändamålet skulle tagas i anspråk
höjdplatån närmast nordost om Stadion mellan denna anläggning och
Östermalms idrottsplats samt allmänna barnbördshuset. Detta område
hade reserverats för ändamålet och institutets förläggande dit innebure
alltså ett fullföljande av en redan uppgjord plan. Platsen uppfyllde alla de
förutsättningar, som borde gälla i fråga om institutets förläggning. Då man
ansett området icke bereda tillräckligt utrymme för institutets räkning,
hade man förbisett, att institutet på båda sidor komme att omgivas av
förstklassiga idrottsanläggningar, av vilka institutet kunde få begagna sig
för sin verksamhet.

Riksdagen (skrivelse nr 224) beviljade det äskade anslaget till arkitekttävling.
Riksdagen hade kommit till den uppfattningen, att den av departementschefen
förordade förläggningen erbjöde en lämplig lösning av institutets
byggnadsfråga. Ej heller i övrigt hade riksdagen något att erinra
mot vad av departementschefen föreslagits.

3. Arkitekttävlingens resultat.

Genom beslut den 28 oktober 1938 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen
att anordna en allmän pristävling för svenska arkitekter i fråga om
förslagsritningar till nybyggnaderna. Tävlingsförslagen skulle bedömas av
en särskild prisnämnd, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 november
1938 skulle bestå av åtta av chefen för ecklesiastikdepartementet utsedda
ledamöter. Till ledamöter i prisnämnden ha utsetts professorn Abramson,
professorn vid tekniska högskolan E. G. Asplund, arkitekten W. B. Gahn,
professorn Hedqvist, översten Johnsson, generaldirektören och chefen för
byggnadsstyrelsen H. V. Leo, numera generaldirektören N. T. Löwbeer
samt byggnadsrådet S. G. Markelius. Åt Leo uppdrogs att tillika vara
nämndens ordförande. Sedan Hedqvist anhållit om befrielse från uppdraget,
har departementschefen till ledamot i prisnämnden i Hedqvists ställe
utsett professorn vid danska konstakademien, arkitekten K. O. Fisker i
Köpenhamn.

I skrivelse den 3 januari 1940 har byggnadsstyrelsen meddelat, att före
utgången av tävlingstiden till byggnadsstyrelsen inkommit 26 tävlingsförslag,
vilka överlämnats till prisnämnden, som i utlåtande den 24 november
1939 närmare redogjort för resultatet av tävlingen.

Enligt utlåtandet hade prisnämnden funnit, att tre av de inlämnade förslagen
icke fyllde de i programmet uppställda fordringarna och därför måst
uteslutas från bedömande. Av de återstående 23 förslagen hade nämnden
funnit två vara så förtjänstfulla, att de borde belönas med pris. Övriga
förslag hade nämnden visserligen funnit i många fall utmärka sig för fram -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

stående förtjänster men också vara behäftade med sådana fel, att nämnden
icke ansett sig böra utdela något tredje pris. Sedan nämnden med
första pris å 7,000 kronor belönat förslaget »Joar Blå» och med andra pris
å 6,000 kronor förslaget »Udda-Jämt», hade återstoden av det belopp å
22,000 kronor, som ställts till nämndens förfogande, använts för att inköpa
fem förslag, vilka befunnits äga stora förtjänster och verksamt bidragit
till byggnadsfrågans belysande.

Byggnadsstyrelsen har för egen del anfört:

Båda de prisbelönta förslagen vore mycket förtjänstfulla och ådagalade,
att nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet läte sig genomföra på den
avsedda byggnadsplatsen. Dennas begränsade omfattning och starka nivåskillnader
hade visserligen medfört stora svårigheter för anläggningens utformande,
och några avsevärda utvecklingsmöjligheter utan att markområden,
tillhörande Östermalms idrottsplats eller allmänna barnbördshuset,
toges i anspråk, förefunnes icke. Institutets nu föreliggande utrymmesbehov
kunde emellertid på ett tillfredsställande sätt tillgodoses inom nu
avsedda område.

Byggnadsstyrelsen ansåge, att det med första pris belönade förslaget,
med motto »Joar Blå» och upprättat av arkitekterna G. Wejke och Kjell
Ödeen, bäst lämpade sig att läggas till grund för byggnadsförslaget.

Av ritningarna till förslaget franninge, att byggnaderna förlagts uppe på
bergsryggen i tomtens norra del. Detta medförde, att en rymlig, vindskyddad
och mot soligt väderstreck öppen friluftsplan erhölles för utomhusövningar.
Anläggningens huvudentré skulle enligt förslaget läggas mot
Sturegatan, vilket syntes vara det naturligaste och lämpligaste. Den fysiologiska
institutionen hade förslagsställarna förlagt invid entrén och nordväst
därom, något tillbakaskjuten, den stora gymnastikhallen. På bergsryggen
hade huvuddelen av anläggningen utformats såsom en rad med
täckta förbindelser förenade byggnader. Längst mot öster och alltså närmast
entrén läge huvudbyggnaden, som inrymde administrationslokaler,
lärarrum, bibliotek och museilokaler, de senare huvudsakligen förlagda
till en utbyggnad mot norr. Väster om huvudbyggnaden läge i linje mot
väster två byggnader, innehållande elevernas gymnastiksalar jämte omklädningsrum
för elever och skolbarn. Längst i väster läge badavdelningen i
en särskild byggnad, som dock stöde i inomhusförbindelse med anläggningen
i övrigt. Bakom gymnastiksalsbyggnaden på sluttningen mot Planterhagsvägen
håge två byggnader, den ena innehållande sal för folkdanser samt
elevernas mässlokaler och den andra inrymmande fäktsalar. Idrottshallen
vore enligt detta förslag placerad på Östermalms idrottsplats och stöde genom
viadukt över Planterhagsvägen i förbindelse med anläggningens övriga
byggnader.

Mot den sålunda föreslagna anläggningen kunde, såsom ock framginge
av prisnämndens utlåtande, en del detaljanmärkningar framställas, men
dessa hade icke synts byggnadsstyrelsen vara av den betydelse, att styrelsen
funnit det påkallat att föranstalta någon överarbetning av förslaget
på frågans nuvarande ståndpunkt, utan hade styrelsen för avsikt att,
därest förslaget komme till utförande, tillse, att de anmärkta bristerna beaktades
vid utarbetandet av de slutliga ritningarna.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 223.

Prisnämnden hade i utlåtandet framhållit, att i tävlingsprogrammet angivits,
att sammanlagda kostnaden för den färdiga anläggningen icke borde
överskrida 4,800,000 kronor, samt att vissa beräkningsgrunder för kostnadernas
bedömande i programmet angivits. På grund av de prisstegringar,
som inträffat sedan programmet avfattats, vore de i detsamma angivna åpriserna
numera icke tillräckliga, men nämnden hade saknat anledning
att ingå på frågan örn hur stor denna prisstegring skulle anses vara. Nämnden
funne det uppenbart, att en undersökning, huruvida förslagen holle
sig inom den angivna kostnadsramen, måste utgå från det prisläge, som
rått då denna kostnadsram fixerats, och de å-priser, som lämnats ide
tävlande till efterrättelse. Enligt en efter denna grund verkställd kostnadsberäkning
skulle kostnaderna för de prisbelönade, respektive inköpta förslagen
uppgå till följande belopp:

Förslaget med motto »Hösthorn»................kronor 4,510,000

» » » * Apollo i björkhage»......... » 5,030,000

» » » »Vinterträdgård»............ » 4,950,000

» » » »Centralisation -Decentralisation» » 3,990,000

» » » »Fu-ling»................. » 5,620,000

» » » »Joar Blå» ................ » 4,500,000*

» » » »Udda-Jämt».............. » 4,430,000

Härav framginge, yttrar byggnadsstyrelsen, att det med första pris belönade
förslaget väl holle sig inom den angivna kostnadsramen och att endast
ett av de inköpta förslagen, »Centralisation-Decentralisation», skulle
bli nämnvärt billigare att genomföra.

Sistnämnda förslag skulle enligt beräkningarna betinga en 510,000 kronor
lägre byggnadskostnad än det med första pris belönade. Byggnadsstyrelsen
biträdde emellertid prisnämndens uppfattning, att mot förslagets
utformning på vissa avgörande punkter bestämda erinringar kunde göras,
såsom beträffande mässbyggnadens placering, den olämpliga utformningen
av högtidssalen, gymnastiksalarnas otillfredsställande förbindelse med
lekplanerna samt en del administrationslokalers läge mot taket över folkdanssalen.
Förslaget vore väsentligen underlägset de båda prisbelönade
förslagen och skulle icke kunna läggas till grund för byggnadsföretaget
utan en ingående omarbetning, därvid icke torde kunna undvikas att ett
avhjälpande av de ovan påtalade bristerna hos förslaget komme att medföra
en ökning av byggnadskostnaderna.

I anslutning till vad sålunda anförts förordade byggnadsstyrelsen, att
det med första pris belönade och med »Joar Blå» betecknade tävlingsförslaget
lades till grund för uppförande av nybyggnader för institutet.

1 Av handlingarna i ärendet framgår, att kostnaderna på grundval av i januari 1941 rådande
priser beräknats till 5,200,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Enligt handlingarna i ärendet ha kostnadsberäkningarna till tävlingsförslaget
»Joar Blå» specificerats sålunda:

Entrébyggnad och hörsalar......................... kronor 1,074,000

Gymnastikbyggnader ............................. » 817,000

Simanläggning ................................... » 594,000

Pannskorsten .................................... » 8,000

Elevmäss och folkdanssal .......................... » 185,000

Idrottshall ....................................... » 747,000

Fysiologisk institution ............................ » 318,000

Bostad för vaktmästare och maskinist............... » 38,000

Uppvisningshall .................................. » 390,000

Fäkt- och brottningshallar......................... » 159,000

Bostad för portvakt............................... » 20,000

Planeringsarbeten ......................... »_150,000

Summa kronor 4,500,000.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har i utlåtande den 15
februari 1940 meddelat, att institutets lärarkollegium förklarat sig intet
ha att erinra mot vad byggnadsstyrelsen förordat, samt för egen del anslutit
sig till byggnadsstyrelsens förslag. Direktionen ville understryka nödvändigheten
av att nybygget snarast möjligt komme till stånd, enär nuvarande
lokaler icke medgåve en tillfredsställande undervisning.

För bedömande av frågan örn och i vad mån de årliga kostnaderna för
institutet ökades vid lösning av institutets lokalfråga i enlighet med föreliggande
förslag hade direktionen låtit inhämta vissa uppgifter, dels från
byggnadsstyrelsen angående väntade kostnader för bränsle, lyse, vatten
och städning, dels ock från vissa läroanstalter med liknande lokalutrymmen
beträffande deras verkliga utgifter för motsvarande ändamål. Beträffande
detaljerna i denna utredning torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.
I nedanstående uppställning lämnas en sammanfattning av de genom nyanläggningen
uppkommande merkostnaderna jämte beräkning av ökade
uppbördsmedel.

Utgiftsposter och befattningar	Nuvarande kostnader	Kostnader efter nybyggnad	Ökade kostnader
Värme.........................	5,700	60,000	54,300
Vatten.........................	1,000	4,000	3,000
Lyse..........................	2,300	9,000	6,700
Städning........................	3,000	45,000	42,000
Baderska........................	—	3,000	3,000
Kontorsbiträde ....................	—	3,700	3,700
	Summa kronor	112,700

10 Kungl. Majlis ''proposition Nr %%3.

Minskning av nuvarande utgifter.

Hyra för simbad...................................... 1,500 kronor

» » idrottsplats................................... 300 >

Summa 1,800 kronor

Beräknad årlig ökning av uppbördsmedel.

Hyresinkomster av stora gymnastiksalen....................... 7,000 kronor

» > idrottshallen ............................ 20,000 »

» J stora simhallen........................... 12,000 *

Summa 39,000 kronor

De årliga kostnaderna för institutet skulle således ökas nied (112,700 —
— 1,800 — 39,000 =) 71,900 kronor.

Statskontoret har framhållit, att, då det sedan länge varit ett trängande
önskemål att bereda ändamålsenliga lokaler åt centralinstitutet, det ur
denna synpunkt intet i och för sig vore att erinra mot att en nybyggnad
komme till stånd.

Emellertid hade en väsentlig ändring inträtt i det statsfinansiella läget.
Det funnes anledning antaga, att, örn byggnadsföretaget planlagts under
nu rådande förhållanden, i högre grad än som syntes vara fallet i det föreliggande
förslaget en begränsning skulle ha skett till det strängt nödvändiga
och anläggningen sålunda givits en mindre spatiös planläggning med anlitande
av ett mindre extensivt byggnadssätt. En revision av byggnadsprogrammet
syntes därför under nuvarande förhållanden vara att förorda.

Statskontoret ansåge en dylik revision vara så mycket starkare motiverad,
som det nu föreliggande förslaget skulle medföra en mycket betydande
stegring av de årliga driftkostnaderna för institutet. Nu anförda
omständigheter vore ägnade att ingiva de allvarligaste betänkligheter mot
ett realiserande av det föreliggande förslaget i nuvarande läge. Statskontoret
förordade alltså, att frågan gjordes till föremål för förnyade överväganden
i syfte att inskränka de omedelbara åtgärderna till det oundgängligen
nödvändiga och med beaktande jämväl av kravet på driftkostnadernas
skäliga begränsning.

4. Byggnadsstyrelsens omarbetade förslag.

Genom remiss den 5 mars 1940 anbefalldes byggnadsstyrelsen att i samråd
med direktionen över gymnastiska centralinstitutet inkomma med förslag
till den begränsning i programmet för nybyggnad för institutet, som
kunde befinnas påkallad i anledning av vad statskontoret yttrat.

Direktionen anförde i anledning av nämnda remiss i skrivelse den 22
augusti 1940 till byggnadsstyrelsen:

Gentemot statskontorets yttrande, att nybyggnadsförslaget givits en
mera spatiös planläggning än den strängt nödvändiga samt att en begränsning
av densamma skulle ha skett, örn den ägt rum under nu rådande förhållanden,
kunde framhållas, att det föreliggande nybyggnadsprogrammet
långt ifrån att tillfredsställa fackmännens ursprungliga önskemål utgjorde
resultatet av efter hand skedda nedprutningar. Ytterligare inskränkningar

Kungl. Marits ''proposition Nr 223.

i programmet kunde icke ske utan att menligt inverka på utbildningen.
Om sådana det oaktat vore oundgängligen nödvändiga, för att nybyggnadsförslaget
under nu rådande förhållanden skulle kunna vinna riksdagens bifall,
borde dessa inskränkningar vara av sådan art, att anläggningen framdeles
kunde fullständigas. En minskning av de föreslagna byggnadernas
storlek borde sålunda icke ske, utan i stället uppskov med viss eller vissa
byggnader äga rum.

Vid övervägande av vilken del av byggnadsprogranunet, som kunde anstå
till en senare etapp, hade direktionen funnit, att detta kunde ske med uppvisningshallen,
simhallen och fäkthallen. I fråga örn andra lokalutrymmen
kunde direktionen ej tillstyrka uppskov. Ehuru uppskjutandet av badanläggningen
(594,000 kronor) skulle innebära en avsevärd försämring av
de planerade utbildningsmöjligheterna vid institutet, hade direktionen på
grund av rådande förhållanden dock ansett sig kunna gå med därpå, på
grund av att vissa badinrättningar i Stockholm nödtorftigt kunde tillgodose
utbildningsbehovet. Uppskjutandet av uppvisningshallen (390,000 kronor)
medförde kännbara olägenheter i det avseendet, att elevernas möjligheter
att vinna erfarenheter i ledning av större gymnastiktrupper avsevärt försämrades.
Även ett uppskov med byggandet av fäkthallen (159,000 kronor)
innebure en kännbar olägenhet, på grund av att gymnastiklokalerna under
sådana förhållanden måste tagas i anspråk för fäktutbildningen. Byggnadskostnaderna
för den första byggnadsetappen skulle i enlighet härmed
minskas med (594,000 -f- 390,000 -j- 159,000 =) 1,143,000 kronor. Därjämte
torde avsevärda minskningar i driftkostnaderna särskilt på posterna
bränsle, vatten och städning härigenom uppkomma.

Direktionen ville med styrka framhålla, att ständigt ökade olägenheter
med hänsyn till undervisningen skulle uppkomma genom varje dröjsmål
med anskaffandet av nya lokaler och att en tillfredsställande undervisning
numera icke kunde äga rum i institutets otidsenliga lokaler. Direktionen
hemställde därför, att medel för påbörjande av nybyggnaden måtte äskas
för nästkommande budgetår.

Byggnadsstyrelsen yttrade för egen del i skrivelse den 28 januari 1941:

På grund av vad från direktionens sida sålunda anförts och med hänsyn
till de numera av statsfinansiella skäl skärpta kraven på begränsning av
anläggningskostnaderna för offentliga byggnader hade byggnadsstyrelsen
underkastat det uppgjorda förslaget en förnyad granskning i syfte att
såvitt möjligt ytterligare begränsa och förenkla anläggningen utan att därigenom
minska ändamålsenligheten i avseende å dess mest angelägna uppgifter.
Styrelsen hade därvid utgått ifrån, att det ekonomiska läget även
påkallade sådan begränsning av kostnaderna, som läge i ett uppskjutande
lills vidare av sådana delar av anläggningen, som väl kunde anses erforderliga
eller önskvärda redan nu men som dock icke vore oundgängligen nödvändiga
under de närmaste åren för undervisningens bedrivande. Tydligt
vöre emellertid, att bestämda olägenheter ur institutets synpunkt vore förenade
med dylika beskärningar av det redan förut beskurna lokalprogrammet.
Skulle därför läget på arbetsmarknaden komma att medföra igångsättandet
av statliga byggnadsföretag huvudsakligen i syfte att lindra en
uppkommen arbetslöshet, syntes vissa av de arbeten, som här nedan föresloges
tills vidare skola anstå, böra igångsättas i samband med anläggningens
uppförande i övrigt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Vid den av byggnadsstyrelsen sålunda verkställda granskningen hade
befunnits, att uppvisning shallen med biutrymmen kunde, såsom direktionen
anfört, tills vidare utgå, något som jämväl förutsatts i det ursprungliga
programmet.

Ehuru gymnastiksalarnas mått och antal i huvudsak torde böra bibehållas
oförändrade, syntes gymnastikbyggnadernas omfattning kunna minskas.
Därest endast ett omklädningsrum för varje årskurs manliga och kvinnliga
elever anordnades, tillhopa alltså sex omklädningsrum, skulle två av de
planerade omklädningsrummen för elever kunna utgå. Vidare kunde starkt
ifrågasättas, örn anordningen för mottagande av skolbarn i gymnastiksalarna
vore nödvändig, då det ur flera synpunkter torde vara lämpligare,
att eleverna vid gymnastiska centralinstitutet besökte skolorna för att där
leda gymnastiklektioner med skolbarn. Byggnadsstyrelsen hade därför funnit,
att ett av de för skolbarn och allmänhet avsedda biutrymmena vid
varje gymnastiksal, eller tillhopa fyra omklädningsrum, kunde uteslutas.
Vissa andra av gymnastiksalarnas biutrymmen hade dessutom kunnat
minskas.

Vid omarbetningen av ritningsförslaget hade brottningssalen förlagts
utanför gymnastikbyggnaderna. Byggnadsstyrelsen ansåge emellertid, att
denna byggnad borde kunna anstå till en senare byggnadsetapp och att,
därest undervisning i brottning ansåges oundgängligen erforderlig, denna
skulle kunna tills vidare meddelas i någon av gymnastiksalarna.

Vidare kunde jäktsalen, såsom direktionen medgivit, tills vidare utgå
ur byggnadsprogrammet.

Även idrottshallen skulle möjligen kunna uppskjutas till en senare tidpunkt,
men då behovet av utbildade lärare i allmän idrott vore allmänt
vitsordat och kännbar brist på inomhuslokaler för detta ändamål förelåge,
hade byggnadsstyrelsen icke för sin del velat föreslå uppskjutandet av
denna byggnad.

Beträffande simhallen hade direktionen i skrivelse den 22 augusti 1940
förklarat, att denna skulle kunna anstå till en senare utbyggnadsetapp.
Direktionen hade emellertid sedermera med skrivelse den 16* januari 1941
till byggnadsstyrelsen överlämnat en utredning rörande årliga omkostnaderna
för simbadet, varav inhämtades, att driftkostnaderna kunde förväntas
bliva åtminstone täckta av de inkomster, som beräknades inflyta
genom att badet i viss utsträckning höljes öppet för allmänheten mot ''avgift.
I anledning härav hade direktionen, med understrykande av sin tidigare
uttalade mening, att uppskjutandet av simbadet skulle innebära en
avsevärd försämring av de planerade utbildningsmöjligheterna vid institutet,
hemställt, att simbadet måtte upptagas i den första byggnadsetappen.
Då jämväl byggnadsstyrelsen funne det välbetänkt, att institutet
redan från början bereddes tillgång till en simbadsanläggning och det dessutom
ur såväl byggnadsteknisk som byggnadsekonomisk synpunkt vore
önskvärt, att på en gång utfördes hela den byggnad, som avsåges inrymma
institutets värmecentral och simbadet, ville styrelsen för sin del icke påyrka,
att simhallen uppskötes till en senare byggnadsetapp.

Vad beträffade administrationslokalerna, torde de för föreståndaren och
övriga tjänstemän avsedda lokalerna kunna i viss utsträckning minskas.
Sessionsrummet kunde sålunda betecknas såsom ett visserligen önskvärt
men icke helt nödvändigt utrymme. För institutsstyrelsens sammanträden

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

torde kollegierummet kunna användas. Sessionsrummet borde därför kunna
utgå och kollegierummets storlek något begränsas.

Biblioteksavdelningens bokmagasin torde kunna väsentligen reduceras.

De museala samlingarna skulle enligt programmet disponera omkring 640
kvadratmeter samt därutöver visst källarutrymme. Så stor yta torde dock
för närvarande icke vara behövlig. Därest utrymmet för samlingarna så
planlades och placerades, att möjligheter för tillbyggnad funnes, syntes omkring
400 kvadratmeter vara tillfyllest.

De tre hörsalarna vore direkt avsedda för undervisningen och kunde ej
minskas. Samlingssalen syntes däremot icke vara av behovet oundgängligen
påfordrad, i all synnerhet som institutet komme att förfoga över
andra lokaler, som medgåve, att hela elevkåren och även viss allmänhet
där kunde samlas. Särskilt lämplig för sådan användning synes lek- och
folkdanssalen kunna bliva. Detta rum skulle enligt förslaget vara 250 kvadratmeter
och komme alltså att rymma ett betydande antal personer. Dess
placering i samband med elevmässarna och där befintliga möjligheter till
matlagning i viss utsträckning gjorde även rummet mer lämpligt att använda
vid fester och dylikt. Skulle danssalens golv anses ömtåligt, torde det
icke vara förbundet med större svårigheter eller kostnader att anskaffa
lämpliga skyddsmattor. Måhända borde ett biografapparatrum anordnas
vid danssalen. Samlingssalen med tillhörande biutrymmen borde därför
kunna utgå.

I administrationsbyggnaden kunde lämpligen bostad för portvakt eller
vaktmästare inredas och den ursprungligen föreslagna portvaktsbyggnaden
i besparingssyfte uteslutas.

Byggnadsstyrelsen hade icke kunnat undgå att finna det tveksamt, huruvida
den planerade byggnaden för fysiologiska institutionen icke skulle
kunna uppskjutas till en senare byggnadsetapp. Då statens institut för
folkhälsan numera vore i det närmaste färdigställt samt fysiologisk institution
förefunnes inom karolinska institutet, hade styrelsen ifrågasatt,
örn icke undervisning och forskning inom gymnastiska centralinstitutet
skulle kunna tills vidare upprätthållas med anlitande av de nämnda institutionernas
lokaltillgångar. Direktionen över gymnastiska centralinstitutet
hade emellertid på det bestämdaste motsatt sig ett uppskjutande av denna
byggnads utförande. Därest byggnaden skulle medtagas i första byggnadsetappen,
borde den enligt byggnadsstyrelsens mening i varje fall kunna
högst väsentligt beskäras. En institutionsbyggnad av den planerade omfattningen
borde kunna tills vidare tillgodose den fysiologiska undervisningens
och forskningens oundgängliga lokalbehov, medan undervisningen
i anatomi och psykologi kunde hänvisas till de i huvudbyggnaden förefintliga
hörsalarna.

Förutom ovan anförda minskningar av anläggningen hade byggnadsstyrelsen
även i andra avseenden, såsom beträffande konstruktioner, utrymmen,
ledningar och material, funnit vissa besparingar möjliga att
genomföra.

Kostnaderna för det förminskade och förenklade förslaget hade inom
byggnadsstyrelsen beräknats sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
Huvudbyggnad, inrymmande kansli, hörsalar, bibliotek

och samlingar m. m............................. kronor 445,500

Gymnastikbyggnad för manliga elever .............. » 418,700

» » kvinnliga elever ............ » 408,700

Simhall .......................................... » 460,000

Elevmässbyggnad ................................ » 292,500

Idrottshall ....................................... » 570,000

Fysiologisk institution ............................ » 235,900

Maskinistbostad .................................. » 18,000

Yttre arbeten .................................... » 400,000

Administration, ritningar, kontroll och oförutsett..... »_325,700

Summa kronor 3,575,000.

Då det tidigare förslaget skulle draga en efter nu rådande prisläge omräknad
kostnad av 5,200,000 kronor, innebure de föreslagna inskränkningarna
i byggnadsprogrammet en minskning av det erforderliga anslaget med
1,625,000 kronor.

Beträffande direktionens uppfattning rörande de av byggnadsstyrelsen
föreslagna besparingarna hänvisade byggnadsstyrelsen till en av direktionen
den 22 januari 1941 till byggnadsstyrelsen avlåten skrivelse, vari bland
annat anförts:

Vad brottning ssalen anginge, komme dess uteslutande i praktiken att
medföra, att en nöjaktig undervisning i en viktig idrottsgren icke kunde
bedrivas vid institutet. Den för brottningen erforderliga materielen vore
nämligen mycket skrymmande och av den beskaffenhet, att den krävde
särskilda lokaler. Skulle någon av gymnastiksalarna även användas som
brottningssal, komme detta att medföra en avsevärd begränsning i gymnastiksalens
användbarhet för sitt egentliga ändamål. Direktionen ville erinra
om att nybyggnadsförslaget numera icke upptoge ett större antal gymnastiksalar
än som institutet för närvarande ägde.

Direktionen ville även på det bestämdaste motsätta sig byggnadsstyrelsens
förslag att uppskjuta byggnaden för den fysiologiska institutionen,
vilken även skulle innehålla lokaler för undervisning i anatomi och fysiologi,
till en senare etapp. Undervisningen i dessa ämnen vore av grundläggande
betydelse för gymnastiklärarutbildningen. Styrelsen antoge, att denna
undervisning skulle provisoriskt kunna uppehållas på statens institut
för folkhälsan eller karolinska institutet. Enligt vad direktionen inhämtat
funnes på statens institut för folkhälsan över huvud inga lokaler, som kunde
få disponeras för ifrågavarande ändamål. Hittills hade visserligen undervisningen
nödtorftigt kunnat uppehållas å karolinska institutet. Avståndet
från centralinstitutets nya tomt till karolinska institutet eller till Norrbackaområdet
vöre så långt, att eleverna, som för sin gymnastiklärarutbildning
besökte skolor i olika delar av staden, icke rimligen kunde belastas på
sätt, som bleve följden av undervisningens i övrigt förläggande till vitt
skilda delar av staden. Härtill komme emellertid det oundgängliga behovet
att äga tillgång till lokaler för rörelsefysiologisk och gymnastikteoretisk
forskning. Härför disponerade karolinska institutet ej heller några lokaler.
Sverige, som av ålder intagit en ledande ställning på gymnastikens område,
torde numera vara ett av de få länder, vilkas lärarutbildningsanstalt icke

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 223.

ägde en dylik forskningsplats. En sådan vöre nödvändig, om landet skulle
kunna bibehålla sin ställning på det gymnastiska och idrottsliga området.
Detta hade också beaktats av statsmakterna genom inrättandet av den nya
professuren i kroppsövningarnas fysiologi och hygien. Ehuru direktionen
vidhölle, att de i nybyggnadsförslaget upptagna utrymmena för denna institution
icke vore större än behovet påkallade, ville direktionen dock under
nuvarande förhållanden icke motsätta sig en sådan rimlig begränsning
av deras storlek, som kunde ske utan att äventyra deras användbarhet för
undervisning och forskning. Härvid förutsatte emellertid direktionen, att
lokalerna anordnades på ett sådant sätt, att svårighet för en framtida utvidgning
icke mötte.

Behovet av till gymnastiksalarna hörande omklädningsrum för skolbarn
sammanhängde givetvis med nybyggnadens läge i förhållande till nuvarande
och framtida skolbyggnader. För anordnande av undervisningsövningar
för institutets elever vore det av stor betydelse, örn dessa i viss utsträckning
kunde''förläggas inom institutets lokaler, såsom för närvarande vore
fallet. Då det icke vore möjligt att redan nu med säkerhet bedöma, huruvida
skolbarn kunde erhållas för ändamålet, ville direktionen icke motsätta
sig att med anordnandet av dessa omklädningsrum tills vidare finge anstå.

Vad byggnadsstyrelsen i övrigt föreslagit ansåge sig direktionen med hänsyn
till det statsfinansiella läget böra godtaga.

Direktionen ville dock understryka nödvändigheten av att samtliga lokalutrymmen
så planerades, att erforderliga utvidgningar kunde vidtagas
i den utsträckning och på det sätt, behovet kunde komma att kräva.

Vidare ansåge sig direktionen böra uttala, att den alltjämt vidhölle, att
den ursprungliga byggnadsplanen, när tidsläget så medgåve, borde komma
att fullföljas.

Institutets föreståndare, översten Johnsson, har enligt handlingarna i
ärendet till protokollet antecknat bland annat följande tillägg till vad direktionen
anfört:

De tvä omklädningsrummen för elever, som byggnadsstyrelsen föreslagit
skola utgå, vore avsedda att möjliggöra förläggandet av militära elevers
utbildning till institutet, utan att någon särskild till- eller ombyggnad
härutinnan skulle behöva äga rum.

Om de fyra omklädningsrummen för skolbarn indroges jämlikt byggnadsstyrelsens
förslag, omöjliggjordes gymnastiksalarnas användning för elevernas
utbildning i gymnastik med skolbarn. Av de skolor, som för närvarande
hade sin gymnastikutbildning förlagd till gymnastiska centralinstitutets
lokaler, saknade två egna gymnastiksalar, under det att två andra
hade för få och små salar. Detta senare kunde sägas vara förhållandet med
alla skolor, som icke byggts under senare åren. En strävan hade, sedan de
byggts, gjort sig gällande dels att minska antalet barn i gymnastikavdelningarna,
dels att (ika tiden för gymnastikundervisningen. Den skola, som
läge närmast platsen för det nya institutet, Engelbrekts folkskola, hade förutom
en mindre simhall .‘5 små gymnastiksalar för omkring 900 barn, vilket
måste anses vara för litet. Därtill komme, att den till Engelbrekts folkskola
förlagda kommunala mellanskolan för teknisk utbildning med omkring
300 elever saknade egen gymnastiksal. De skolor, som voro planerade
att byggas i samma stadsdel som det nya institutet komme att ligga i,
skulle möjligen kunna få åtminstone en viss del av sin gymnastikutbildning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

tillgodosedd, om institutets gymnastiksalar kunde användas härför. Härigenom
skulle deras egna behov av gymnastiksalar kunna inskränkas. Därtill
komme, att institutets egna elever fordrade riklig tillgång på gymnastiksalar
för sin utbildning i gymnastik med skolbarn, då icke mer än en elev i
sänder kunde leda samma gymnastikavdelning. Även örn den huvudsakliga
delen av denna utbildning liksom nu komme att förläggas utom institutet,
vore det dock önskvärt, att även institutets egna salar måtte kunna tagas
i bruk härför. Den genom slopandet av de fyra omklädningsrummen uppkomna
besparingen syntes icke kunna uppväga de därigenom förorsakade
olägenheterna. Möjligen skulle frågan kunna provisoriskt lösas genom att
de planerade omklädnadsrummen för allmänheten gjordes större.

Om brottning ssalen jämlikt byggnadsstyrelsens förslag uteslötes från det
nuvarande byggnadsprogranunet, torde det bli nödvändigt att jämväl tills
vidare utesluta brottningen från institutets undervisningsplan. Att öva
brottning utan brottningsmatta vore nämligen olämpligt på grund av de
många kroppsskador, som därigenom skulle uppstå. Utom brottningen bedreves
på brottarmattan även en del andra övningar, som fordrade mjuka
nedslag för att förhindra kroppsskada. På grund av mattans tjocklek ginge
den ej att rulla eller vika, utan fordrade alltid plats i utbrett tillstånd.
Lämpligt hade varit, örn man provisoriskt kunnat förlägga brottningssalen
till källarlokal eller annat utrymme, som ej nämnvärt inverkade på byggnadskostnaderna.

Simhallens upptagande i första byggnadsetappen vöre oundgängligen
nödvändigt. Nu använda simhallar läge för långt borta från blivande institutet,
varjämte undervisningen ideligen stördes av den badande allmänheten,
som av bland annat kostnadsskäl icke ginge att utesluta från simhallarna
under den tid undervisningen påginge. Att särskilt framhålla såväl simundervisningens
betydelse för eleverna själva som vikten av att de lära sig
leda undervisning i simning med skolbarn torde i dessa tider vara överflödigt.
Härvidlag torde det vara tillräckligt att erinra om att icke blott Lillsvedens
gymnastikfolkhögskola utan även under senare år byggda större
folkskolor erhållit simhallar. Om landets enda högskola för fysisk fostran
skulle sakna simhall, torde det väcka föga förståelse vare sig hos eleverna
eller hos allmänheten. Därtill komme, att nyligen gjord undersökning av
experter givit vid handen, att simhallens drift skulle med nuvarande pris
å kol och andra förbrukningsartiklar giva en årlig vinst på omkring 20,000
kronor, lågt räknat.

Byggnaden för fysiologiska institutionen vore likaledes oundgängligen
nödvändig för institutet. Undervisningen i fysiologi och anatomi, som båda
skulle bedrivas i denna byggnad, vöre av grundläggande betydelse för de
blivande gymnastiklärarna. En särskild professur i kroppsövningarnas fysiologi
och hygien hade inrättats. Lokaler för laboratorium och undervisning
funnes i'' institutets nuvarande byggnad, även om de vore otidsenliga
och trånga. Om icke särskild byggnad för den fysiologiska institutionen
skulle uppföras i nya institutet, komme förhållandena att härvidlag bli
sämre än de vore för närvarande.

De största olägenheterna, som vidlådde nuvarande institutet, vore, förutom
de otidsenliga och bristfälliga lokalerna, att undervisningen vore
förlagd till en mängd olika ställen inom staden. Härigenom komme för mycken
tid att gå åt till förflyttningar dem emellan. Sålunda ägde undervisningen
i fysiologi, anatomi och hälsolära rum å karolinska institutet, gym -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

nastilcundervisningen med skolungdom i en mängd olika skolor, undervisningen
i simning i Sportpalatset, Centralbadet och Forsgrénska badet samt
undervisningen i idrott vid olika, ofta långt avlägsna idrottsplatser, såsom
Stadshagen och Kristinebergs idrottsplatser. Om simhallen och byggnaden
för fysiologiska institutionen enligt byggnadsstyrelsens förslag icke skulle
medtagas i första byggnadsetappen, komme förhållandena härutinnan icke
att förbättras utan snarare att försämras vid nya institutet, då detta komme
att ligga i stadens utkant och mera avlägset från ovannämnda utbildningsplatser.

Uppskjutandet av den s. k. uppvisning shallen och jäkthallen till en senare
byggnadsetapp komme att innebära en avsevärd försämring av de planerade
utbildningsmöjligheterna vid institutet. Örn de av ekonomiska skäl
icke ansåges kunna uppföras i första byggnadsetappen, borde de därför uppföras
så snart möjlighet därtill funnes.

5. Civila byggnadsutredningens förslag.

I utlåtande den 5 april 1941 har 1940 års civila byggnadsutredning föreslagit
dels ändrad förläggning av nybyggnaderna för institutet, dels ock
vissa ytterligare förenklingar i byggnadsprogrammet.

Ändrad förläggning. Genom förläggning av gymnastiska centralinstitutet
på annan tomt än den tidigare planerade skulle enligt utredningen
kunna göras en besparing av sammanlagt omkring 200,000 kronor.

Vid granskning av det föreliggande förslaget hade utredningen till en
början uppmärksammat, att den fastställda tomten vore ägnad att avsevärt
öka kostnaderna för företaget. Dess starkt kuperade och bergiga beskaffenhet
medförde, att enbart utgifterna för iordningställandet kunde
beräknas bli omkring 200,000 kronor högre än om en plan tomt ifrågakomme.
Därtill komme, att byggnadsarbetenas tekniska genomförande
torde draga större kostnader på sagda tomt än nödigt. Utredningen ville
fördenskull föreslå, att redan med hänsyn till nu anförda omständigheter
frågan om byggnadernas förläggning upptoges till ny prövning.

Ytterligare önskade utredningen framhålla, att jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 22 november 1940 marinförvaltningen hade att i samråd med
utredningen framlägga plan rörande nybyggnad för sjökrigsskolan. Av det
föreliggande programmet hade framgått, att vissa lokalbehov vid de båda
institutionerna — utredningen åsyftade främst simhalls- och idrottsanordningar
— överensstämde. Det framstode då som ändamålsenligt att söka
i görligaste mån lokalt sammanhålla de båda institutionerna i syfte att i
och för sig dyrbara anläggningar skulle kunna i största möjliga utsträckning
utnyttjas gemensamt av dem. Med hänsyn till den förläggning, som
främst ansetts önskvärd ur sjökrigsskolans synpunkt, nämligen Stora
Skuggan invid Värtan, skulle detta syfte främjas, därest gymnastiska centralinstitutet
förlädes till eller i närheten av ett annat av de områden, som
tidigare varit under omprövning, området nordost om Östermalms idrottsplats
vid Sturevägen (alternativ A: 3). Alternativt torde, vid en förläggning
av sjökrigsskolan till Djurgården, norr om Djurgårdsbrunskanalens
mynning, gymnastiska centralinstitutet kunna tänkas förlagt inom området
väster därom å sydöstra delen av Ladugårdsgärde. Enligt de båda

Bihang tili riksdagens protokoll 19hl- 1 sami. Nr 223. 2

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 223.

alternativen, men särskilt vid det sistnämnda, vunnes ur byggnadsekonomisk
synpunkt gynnsammare tomtförhållanden.

Utredningen hade vid sin granskning av byggnadsförslaget ansett sig
böra utgå ifrån att en ändrad förläggning av gymnastiska centralinstitutet
kunde åvägabringas.

Byggnadsprogrammet. Beträffande byggnadsprogrammet gällde,
att byggnadsstyrelsen i fråga om det omedelbara genomförandet av
detsamma vidtagit åtskilliga reduktioner, vilka utredningen funne välbetänkta
och gåve sin anslutning. Enligt utredningens mening kunde man i
detta avseende gå ännu ett steg längre, utan att ändamålsenligheten mera
allvarligt skadades.

Utredningen holle före, att de önskemål, som genom nybyggnaden i
främsta rummet kunde göra anspråk på tillgodoseende vöre: dels ett markerande
av institutionens högskolemässiga karaktär genom beredande av
möjligheter för tidsenlig rörelsefysiologisk forskning och undervisning, dels
väsentligt förbättrade förutsättningar för idrottslig undervisning. I det
förra hänseendet krävdes tillgång till en vetenskaplig institution, i det
senare till utbildningsmöjligheter oberoende av årstiden. Utredningen förordade
alltså, att såväl den fysiologiska institutionsbyggnaden som idrottshallen
finge ingå i byggnadsprogrammet, och ansåge icke tillrådligt att
reducera de för dessa ändamål föreslagna utrymmena. I byggnadstekniskt
avseende ville emellertid utredningen förorda ett förenklat utförande av
idrottshallen, vilken enligt inom byggnadsstyrelsen numera utförda och
till utredningens förfogande ställda detaljerade undersökningar beräknats
draga den avsevärda kostnaden av 670,000 kronor. Genom förenklingar i
konstruktion och utförande torde kostnaderna kunna nedbringas med omkring
50,000 kronor.

Vad därefter anginge gymnastiksalarna med bilokaler, förordade utredningen
ett övervägande i syfte att avklädningsrummen förlädes till en
2,30 m. hög souterrängvåning med slopande av den i förslaget upptagna
särskilda byggnaden. Utredningen hade sökt bilda sig en uppfattning även
om behovet av gymnastiklokaler samt storleken av desamma. Efter vad
utredningen inhämtat, disponerade institutet för närvarande fyra gymnastiksalar,
vilkas storlek växlade mellan ungefär 300 och 250 kvm. Att
märka vore emellertid, att institutet nu tillhandahölle gymnastiklokaler åt
nya elementarskolan. Vid en förläggning enligt förslaget eller något av de
inledningsvis antydda alternativen torde emellertid denna anordning icke
kunna upprätthållas och, såvitt upplyst blivit, förelåge inga avtal rörande
en motsvarande anordning beträffande någon annan läroanstalt. Det läge
då nära tillhands att ifrågasätta, att ett antal av tre gymnastiksalar borde
vara ägnat att tills vidare tillgodose förefintligt omedelbart behov, så
mycket hellre som idrottshallen stöde till förfogande såsom en icke tidigare
förefintlig undervisningslokal. Vid de förhandlingar, som utredningen
fört med representanter för institutet, hade omständigheter icke framkommit,
som synts utredningen utgöra avgörande hinder för en dylik begränsning
av gymnastiklokalernas antal.

Därest vid den fortsatta utredningen omständigheter av undervisningsteknisk
natur icke framkomme, som kunde tillfredsställande motivera en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

annan anordning, ville utredningen förorda, att i nu förestående byggnadsetapp
gymnastiksalarnas antal begränsades till tre.

Vidkommande storleken av sagda lokaler hade för utredningen icke
förebragts särskilda skäl för de föreslagna måtten 27 X 13 meter. Det ville
förefalla utredningen, som örn någon större olägenhet icke skulle vållas därav,
att golvytan reducerades till 25 X 12 meter. Såmedelst skulle samtliga
salar erhålla samma storlek som den största av de nu tillgängliga. Utredningen
förordade, att en dylik reduktion övervägdes, därvid jämväl till
väsentlig minskning av kostnaderna möjligheten att sammanföra salarna i
en gemensam byggnad toges i beaktande.

I fråga örn den tekniska utformningen ansåge utredningen, att ett förbilligande
av såväl byggnads- som driftkostnader borde eftersträvas genom
inskränkning av fönsterytorna.

De av utredningen ifrågasatta jämkningarna i planläggningen av gymnastiklokalerna
syntes approximativt kunna uppskattas medföra en besparing
av lågt räknat omkring 100,000 kronor.

Skulle vid bibehållen planläggning med omedelbart uppförande av en
av salarna kunna anstå, minskades byggnadskostnaderna med approximativt
200,000 kronor.

Förslaget upptoge en särskild mässbyggnad, ansluten till en s. k. folkdanssal,
tillsammans detaljberälcnade till 287,500 kronor. Av principiella
skäl kunde utredningen icke finna tillrådligt, att för institutets elever på
statsverkets bekostnad tillhandahölles särskild elevmäss. Däremot borde
tillgång till skäligt utrymme för lunchrum beredas, och ansåge utredningen,
att detta lämpligen borde förläggas till administrationsbyggnaden,
enligt vad utredningen i det följande närmare angå ve. Icke heller kunde
utredningen förorda, att medel beräknades för den s. k. folkdanssalen. I
den mån folkdansövningar inginge i utbildningen, borde dessa kunna förläggas
exempelvis till någon av gymnastiksalarna, liksom avslutningar och
dylikt borde kunna försiggå därstädes. Utan egentlig olägenhet syntes här
en avsevärd besparing kunna ske.

I fråga örn lokalerna inom administrationsbyggnaden holle utredningen
före, att icke obetydliga inskränkningar kunde göras. Så vore fallet med de
egentliga för administrationen erforderliga lokalerna, vilka icke borde avses
för flera befattningshavare än som enligt fastställd stat eller av statsmakterna
vidtagna dispositioner vöre eller bleve för verksamheten tillgängliga.
Vidare syntes läkarrrum och idrottsmassagerum kunna sammanslås.
Med hänsyn till kollegierummets storlek och förefintligheten av ganska
rymliga lärarrum med dusch i gymnastiksalsbyggnaden, torde de för
liirarna avsedda lokalerna i nu förevarande byggnad kunna utgå. Lärosalarna
kunde begränsas att avse den ena 72, de båda övriga 36 elever,
varjämte höjden kunde reduceras. Utrymmet för gymnastik- och idrottsmuseet
hade utredningen, i avsaknad av närmare hållpunkter för bedömandet,
lämnat orubbat. Enahanda giillde biblioteksavdelningen, vars golvyta
genom entresolering kunnat reduceras. Till byggnaden hade utredningen
ansett böra förläggas lunchrum med kök samt läsrum teir eleverna. Den
hit förlagda vaktmästarbostaden hade utredningen ansett lämpligare anordna
såsom ett fristående trähus för en kostnad av 18,000 kronor.

Den föreslagna omläggningen av planen för administrationsbyggnaden
hade medfört, att dess volym — trots anordnadet av lunchrum m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

— kunnat minskas med omkring 1,100 kbm. Kostnadsminskningen beräknades
till (60,000 — 18,000 =) 42,000 kronor.

Vad slutligen beträffade simhallsanläggningen, detaljberäknad till
435,000 kronor, vartill komme för oförutsett m. m. omkring 40,000 kronor,
tillsammans 475,000 kronor, skulle utredningen i nuvarande tidsläge icke
anse tillrådligt att densamma omedelbart utfördes, därest den avsåges utnyttjad
enbart för institutets räkning. Uppslaget att hålla densamma
öppen för allmänheten torde knappast vara ägnat att effektivt minska de
med densamma förbundna avsevärda driftkostnaderna. Örn anläggningen
skulle kunna utnyttjas jämväl av sjökrigsskolan och måhända även av de
militära högskolornas elever, ville utredningen emellertid icke motsätta sig,
att även denna del av byggnadsföretaget komme till utförande. Mot den
föreliggande planen syntes ingen egentlig erinran kunna framställas.

Den verkställda detaljerade beräkningen gåve vid handen, att byggnadsföretaget
skulle draga en kostnad av 3,575,000 kronor. Mot beräkningen
hade utredningen intet att erinra men ville understryka vikten av att
vid utförandet all sparsamhet iakttoges.

Genom val av tjänligare tomtområde kunde i fråga om de yttre arbetena
en besparing å lägst 200,000 kronor vinnas. En förbilligad konstruktion av
idrottshallen beräknades sänka kostnaderna med 50,000 kronor. Mässbyggnadens
slopande medförde en besparing av 287,500 kronor. Administrationsbyggnadens
ändrade planläggning beräknades leda till en kostnadsminskning
av 60,000 kronor. Däremot tillkomme en kostnad av 18,000
kronor för en vaktmästarbostad. Den sammanlagda besparingen utgjorde
således omkring (200,000 -f- 50,000 -j- 287,500 -f- 60,000 — 18,000 =
=) 580,000 kronor, vadan kostnaderna — vid såsom skälig ansedd reduktion
av beloppet för administration m. m. med 60,000 kronor — skulle
uppgå till (3,575,000 — 580,000 — 60,000 =) 2,935,000 kronor. Genom att
modifiera planläggningen av gymnastiklokalerna inbesparades ytterligare
approximativt 100,000 kronor. Uteslötes simhallen, kunde nyssnämnda totalbelopp
begränsas med 475,000 kronor och, örn den ena gymnastiksalen
icke nu behövde komma till utförande, med ytterligare 200,000 kronor;
totalkostnaden komme i så fall att stanna vid (2,935,000 — 100,000 —

— 475,000 — 200,000 =) 2,160,000 kronor.

Inom byggnadsutredningen har ledamoten, byggnadsrådet Markelius,
som anslutit sig till förslaget beträffande de besparingsåtgärder, som sammanhänga
med förflyttning av institutet till annan tomt, beträffande i
övrigt föreslagna åtgärder anfört skiljaktig mening:

Beträffande det förenklade utförandet av idrottshallen, som utredningen
ifrågasatt, sammanhängde detta med ett slopande av takfönstren. Om dessa
skulle bibehållas, kunde endast en mycket ringa besparing ernås genom
förändringar av själva konstruktionssättet. Huruvida den av utredningen
ifrågasatta besparingen av 50,000 kronor kunde genomföras, bleve därför
huvudsakligen beroende på örn man kunde godtaga de belysningsförhål -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2%3.

landen, som uppkomme vid lokalens förseende endast med sidobelysning.
Denna fråga syntes lämpligen böra närmare utredas i samråd med idrottssakkunniga.

I det av byggnadsstyrelsen överlämnade förslaget hade ifrågasatts, att
de i det ursprungliga programmet upptagna lokalerna för brottning och
fäktning skulle utgå liksom även den större samlingssalen. Detta hade
ansetts kunna ske med tanke på möjligheten, att den i programmet upptagna
folkdanssalen skulle bibehållas och förutom sin egentliga uppgift
även tjäna nu nämnda ändamål. Av olika praktiska skäl, bland annat behovet
av filmapparatrum, möbelförråd för lösa stolar, podium för demonstrationer
m. m., kunde icke utan kännbara olägenheter och endast därest
kompletterande anordningar vidtoges, gymnastiksalarna ersätta den ifrågavarande
folkdans- och samlingssalen. I varje fall torde den av utredningen
ifrågasatta inskränkningen av antalet gymnastiksalar till tre i stället för
fyra, som i och för sig syntes stöta på allvarliga schematekniska svårigheter,
icke kunna genomföras, därest gymnastiksalarna skulle fylla även
nu berörda uppgifter. Därest folkdanssalen bibehölles, syntes det vara
lämpligt att även bibehålla den av byggnadsstyrelsen förordade anordningen
att kombinera densamma med elevmatsalen och sällskapsrummen.

De skäl, som från direktionens sida förebragts för ett bibehållande i av
byggnadsstyrelsen föreslagen omfattning av kansliavdelningen i administrationsbyggnaden,
gåve reservanten den uppfattningen, att denna del av
byggnaden i sitt beskurna skick icke komme att tillfredsställande fylla
sin uppgift. Lärarrummen syntes icke vara oundgängligen nödvändiga men
deras slopande komme att medföra olägenheter såväl för lärarna som för
undervisningens bedrivande. Frågan örn huruvida och i vad omfattning
lärarrummen borde bibehållas syntes böra bli föremål för ytterligare prövning
i samråd med direktionen.

Direktionen har i utlåtande den 24 april 1941 anfört:

Vad till en början anginge tomtfrågan, hade direktionen intet att erinra
mot en förläggning till området nordost örn Östermalms idrottsplats eller
till ett område i sydöstra delen av Ladugårdsgärde, under förutsättning
dock att en ändrad förläggning icke nämnvärt fördröjde byggnadsarbetets
igångsättande. Båda dessa tomter och särskilt den nordost örn Östermalms
idrottsplats belägna vore i viktiga avseenden överlägsna den nu fastställda.
Direktionen ville emellertid framhålla, att för en förläggning till sydöstra
delen av Ladugårdsgärde krävdes iordningställandet för institutets räkning
av en där befintlig idrottsplats. Mot en förläggning längre bort från
staden talade starka skäl ur undervisningens synpunkt med hänsyn särskilt
till nödvändigheten för eleverna att kunna komma till skolor för sina
undervisningsövningar. Direktionen ville i övrigt hänvisa till tidigare avgivna
utlåtanden i tomtfrågan.

Direktionen hade givetvis intet att erinra mot att simhall och idrottshall
finge disponeras av sjökrigsskolans elever under de tider av dagen,
då dessa lokaler icke erfordrades för institutets undervisning. Tekniska svårigheter
torde ej omöjliggöra ett dylikt sambruk. Framhållas borde emellertid.
att, vare sig ett. dylikt sambruk komme till stånd eller icke, simhall
och idrottshall vore oundgängliga för undervisningens bedrivande vid gymnastiska
centralinstitutet.

Direktionen underströke byggnadsutredningens framhävande av bety -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

delsen av en institution för kroppsövningarnas fysiologi oell hygien samt
av en idrottshall. Beträffande den ifrågasatta besparingen genom borttagande
av takfönstren å idrottshallen ville direktionen framhålla vikten av
att belysningen i idrottshallen bleve tillfredsställande särskilt med hänsyn
till övningar i vissa hopp och kast. Innan erforderlig teknisk utredning i
denna fråga verkställts, kunde direktionen icke taga slutlig ställning till
detta spörsmål.

Civila byggnadsutredningen ifrågasatte en minskning av antalet gymnastiksalar
från 4 till 3. Direktionen, som helt anslöte sig till byggnadsrådet
Markelius yttrande i denna del, ville härutöver framhålla följande.

Antalet gymnastiksalar vore icke, såsom civila byggnadsutredningen
gjorde gällande, i avgörande grad, beroende på om skolbarn, såsom nu vore
fallet, i framtiden komme att undervisas vid gymnastiska centralinstitutet
eller icke. Under alla förhållanden måste de studerande lära sig att undervisa.
Komme icke skolbarn till institutet, måste eleverna förflytta sig till
olika skolor. Detta medförde, att gymnastiksalarna under vissa timmar
måste vara outnyttjade, medan de under andra timmar fullt toges i anspråk
av institutets fyra kurser. Utredningen räknade med att gymnastiksalarna
kunde disponeras vardera cirka 8 timmar per dag. Denna uppfattning
vore oriktig. Av naturliga skäl borde undervisningen icke förläggas
till andra tider än mellan kl. 8 och 16. Vid bedömandet av hur stor del
av dessa 8 timmar som salarna kunde användas måste hänsyn tagas till
undervisningen i andra ämnen. Sålunda måste beaktas, dels att gemensam
undervisning för manliga och kvinnliga elever ägde rum i åtskilliga ämnen,
t. ex. anatomi, fysiologi, psykologi och hygien, dels att undervisningsövningarna
med skolbarn utom eller inom institutet måste förläggas till den
tid av dagen, då skolundervisning påginge. Institutets elever måste även
lia frukostrast. Man kunde därför ej räkna med att institutets salar kunde
disponeras för undervisning i gymnastik mer än omkring 5 timmar örn dagen.
Av schematekniska skäl måste undervisningen vidare ha en viss frihet.
Salarna måste vissa perioder kunna tåla en större belastning än genomsnittligt.
Erforderlig renhållning och vädring av gymnastiksalarna
måste också kunna ske även under dagen. En inskränkning av salarnas
föreslagna antal till 3 vore därför med hänsyn till undervisningens oundgängliga
krav icke genomförbar.

Civila byggnadsutredningen hade även satt i fråga en minskning av
gymnastiksalarnas storlek från föreslagna 27 X 13 meter till 25 X 12
meter. Ursprungligen hade gymnastiksalarnas storlek varit upptagen till
30 X 16 meter. Den största av institutets nuvarande salar vore omkring
25 meter och den minsta omkring 21 meter lång. Många års erfarenhet
visade, att dessa mått vore för små. Direktionen vidhölle därför önskemålet
om 27 meter långa salar.

Förslaget att sammanföra gymnastiksalarna till en byggnad ville direktionen
icke motsätta sig men ville kraftigt framhålla nödvändigheten av
att de läge i samma plan och att dagsbelysningen ordnades tillfredsställande.

Vid en högskola av centralinstitutets art vore behovet av mässlokaler
för elever mycket trängande. I undervisningen inginge utöver teoretisk utbildning
kroppsligt mycket ansträngande övningar. Eleverna måste därför
utöver matrum ha tillgång till lokaler för vila och rekreation. Detta medförde,
att utrymmesbehovet — då det rörde sig örn både manliga och kvinn -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

liga elever — måste bli tämligen stort. Institutets mässlokaler vore icke
att jämställa med elevkårernas byggnader vid andra högskolor. De vore
lika ofrånkomliga som t. ex. duschrum och likartade hygieniska anordningar.
De av civila byggnadsutredningen föreslagna mässlokalerna upptoge
två elevrum om vartdera cirka 36 kvadratmeter jämte en matsal. Att
dessa utrymmen vore för små för institutets för närvarande omkring 60
kvinnliga och 30 manliga elever syntes uppenbart. En utökning av dessa
lokalutrymmen vore därför erforderlig. Tilläggas borde att bibliotekets
läsesal måste stå till förfogande för sitt egentliga ändamål och sålunda icke
kunde utnyttjas som mässlokal.

Den i nybyggnadsförslaget upptagna salen för demonstrationer, fäktning,
brottning, samfälld undervisning, folkdanser m. m., vilken kommit
att få den missvisande benämningen folkdanssal, hade civila byggnadsutredningen
icke velat förorda under motivering, att i utbildningen ingående
folkdansövningar kunde förläggas till någon av gymnastiksalarna. För vissa
av de olika ändamål, för vilka denna sal vore avsedd, hade i det ursprungliga
förslaget särskilda utrymmen upptagits. Icke minst viktigt vore att
erhålla ett rum av den storlek, att institutets samtliga elever kunde undervisas
på en gång. Detta förekomme vid demonstrationer av olika slag med
och utan filmförevisning. Gymnastiksalarna kunde icke lämpligen användas
härtill, enär filmapparatrum icke funnes och de icke utan olägenhet
kunde inredas för filmförevisning. Det innebure likaledes en mycket stor
olägenhet att flytta ett så stort antal stolar ut och in i gymnastiksalarna,
särskilt som möbelförråd för lösa stolar ej funnes vid någon av dessa. Vid
demonstration av olika gymnastiska rörelser, idrottsteknik samt lekar och
danser vore det även av stor vikt, att själva demonstrationen kunde äga
rum på ett upphöjt plan, vilket ej heller kunde snabbt uppställas och bortföras
från en gymnastiksal.

Då direktionen gått med på byggnadsstyrelsens förslag att av kostnadsskäl
uppskjuta de i direktionens byggnadsplan upptagna fäkt- och brottningshallarna
samt stora samlingssalen (aulan), hade det skett efter stor
tvekan och endast under den förutsättningen, att nu ifrågavarande demonstrationssal
skulle medtagas i första byggnadsetappen, för att i viss
mån kunna ersätta dessa lokaler. Ett borttagande av demonstrationssalen,
sedan fäktnings- och brottningssalarna blivit stiillda på framtiden, skulle
innebära högst kännbara olägenheter för undervisningen. Direktionen förordade
därför i likhet med byggnadsrådet Markelius byggnadsstyrelsens
förslag i denna del, i vilket demonstrationssalen och mässlokalerna förlagts
intill varandra.

Genom indragning av lärarrummen i administrationsbyggnaden skulle
till lärares och lärarinnors förfogande utöver dc till gymnastiksalarna anslutna
avklädningsrummen endast återstå kollegierummet. Lärare och lärarinnor
skulle då icke lia något rum, där de kunde vistas mellan två lektioner
för vila eller förberedelser, tentamina m. m. Direktionen ansåge det
synnerligen beklagligt örn lärare och lärarinnor icke vid en nybyggnad skulle
erhålla några som helst dylika lokaler.

Minskningen av kansliutrymmen ansåge direktionen medföra avsevärda
olägenheter. Civila byggnadsutredningen syntes icke beaktat att institutets
vaktmästare i stor utsträckning anlitades för expeditionsarbete, maskinskrivning,
stencilering etc. För sådant arbete funnes ingen lokal avsedd.
Såvitt man kunde bedöma av ritningarna, komme de föreslagna utrym -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

mena t. o. m. att bli mindre än nu befintliga. Direktionen kunde för sin del
icke tillstyrka en sådan begränsning av dessa redan nu knappt tilltagna
utrymmen.

6. Vissa särskilda framställningar.

Sveriges centralförening för idrottens främjande har framställt önskemål
örn större utrymme för det planerade gymnastik- och idrottsmuseet.

Enligt utförda beräkningar skulle en golvyta av 900 kvadratmeter erfordras
enbart för idrottsmuseet, medan i byggnadsprogrammet endast
beräknats 200 kvadratmeter för vartdera av gymnastik- och idrottsmuseerna.
Som jämförelse kunde nämnas, att skidmuseet i Fiskartorpet —
avseende alltså endast en av idrottens många grenar — upptoge omkring
200 kvadratmeter. Om inte större utrymme beräknades för gymnastik- och
idrottsmuseet, skulle man snart se sig nödsakad att uppföra ett särskilt
idrottsmuseum med åtföljande kostnadsökningar.

I skrivelse den 25 april 1938 har telegrafstyrelsen hemställt, att den del
av kvarteret Fyrmörsaren, å vilken gymnastiska centralinstitutets byggnader
äro belägna, måtte reserveras för telegrafverkets behov. Styrelsen
har erinrat, att styrelsen genom flera tidigare skrivelser motiverat telegrafverkets
behov av tomten, och framhållit, att verket uppskjutit vissa
lokaldispositioner i förhoppning örn frågans snara lösande. I utlåtande den
28 juni 1938 har byggnadsstyrelsen erinrat örn att genomgripande stadsplaneändringar
i samband med ordnandet av nedre Norrmalm i Stockholm
vore att vänta i ifrågavarande del av staden. I den mån institutets område
icke i samband med dessa stadsplaneändringar behövde tågås i anspråk
för gatumark, funne byggnadsstyrelsen det mycket lämpligt, att fastigheten
komme till användning för telegrafstyrelsens räkning, enär telegrafstyrelsen
torde vara i stort behov därav.

Svenska gymnastiklärarsällskapet har i skrivelse den 21 november 1940
framhållit det trängande behovet av nya lokaler för gymnastiska centralinstitutet
och hemställt örn förslag i ämnet till riksdagen.

Vid behandlingen av frågan örn anslag till förutnämnda arkitekttävlan
rörande nybyggnader för gymnastiska centralinstitutet framhölls önskvärdheten
av att spörsmålet örn anskaffande av nya lokaler bragtes
till ett snabbt avgörande. Det första förslaget till nybyggnader för institutet
hade framlagts för ett trettiotal år sedan, och institutets lokalförhållanden,
som då befunnits mindre tillfredsställande, hade sedan
dess ingalunda förbättrats. De nuvarande ålderstigna byggnaderna, som
i sanitärt hänseende och ur utrymmessynpunkt vore mycket bristfälliga,
vore illa lämpade för en högskolemässig gymnastikundervisning och
icke alls rustade för den utbildning i lek och idrott, som efter 1934 års

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 223. 25

omorganisation av institutet borde intaga en framträdande plats i undervisningen.

Jag måste för egen del efter besök på ort och ställe helt instämma i
dessa uttalanden örn de nuvarande lokalernas bristande ändamålsenlighet
och behovet av en ny, tidsenlig anläggning. Frågan om anskaffande av nya
lokaler synes mig vara av sådan betydelse för centralinstitutets verksamhet
och därmed även för den fysiska fostran i vårt land, att jag icke kan
underlåta att förorda byggnadsprogrammets genomförande utan ytterligare
uppskov.

Arkitekttävlingen medförde, såsom de hörda instanserna vitsordat, ett
mycket gott resultat, och det med första pris belönade förslaget, vilket
ansetts böra läggas till grund för uppgörande av det slutliga byggnadsprogrammet,
finner även jag erbjuda en ur olika synpunkter ändamålsenlig
och tilltalande lösning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har av statsfinansiella skäl
det ursprungliga byggnadsprogrammet genom byggnadsstyrelsens försorg
numera underkastats en högst betydande beskärning i flera hänseenden.
De olika enheterna i den planerade anläggningen ha var för sig undan för
undan beskurits och uppförandet av vissa av dessa enheter har ställts på
framtiden. Sålunda har den till en fristående byggnad förlagda större gymnastiksalen,
avsedd för uppvisningar m. m., ansetts böra hänföras till en
senare byggnadsetapp. En fäktningshall och en bro tingshall, vilka skulle
sammanföras till en gemensam fristående byggnad, ha likaledes ansetts
kunna ställas på framtiden. I fråga örn de nu nämnda lokalerna synes enighet
ha uppnåtts mellan de närmast intresserade myndigheterna, och jag
kan för egen del tillstyrka, att dessa lokaler icke för närvarande anordnas.
Flertalet av de lokaler, som enligt det av byggnadsstyrelsen och direktionen
förordade beskurna förslaget därefter återstå, bilda en länga av
sinsemellan förenade byggnader. I mitten skulle ligga två byggnadskroppar,
vardera innehållande två mindre gymnastiksalar jämte omklädningsrum
m. m. Till ena sidan av detta mittparti ha förlagts värmecentralen
och en badanläggning, bland annat inrymmande en simhall (omkring
25 X 12 meter). På andra sidan av mittpartiet skulle läggas en administrationsbyggnad
med kanslilokaler, hörsalar, bibliotek, vissa museilokaler m. m.
Fristående byggnader skulle uppföras för fysiologiska institutionen och för
en idrottshall (omkring 77 X 30 meter). Ytterligare en fristående byggnadskropp,
förenad med huvudkomplexet medelst en genomgångsanordning,
skulle innehålla elevmiiss jämte en sal (ungefär 21 X 11 meter), avsedd
för demonstrationer i samband med undervisningen i lekar och folkdanser
samt — intill dess fäktnings- och brottningshallar tillkommit —
även för specialundervisning i fäktning och brottning.

Det förslag, som jag sålunda skisserat, skulle enligt byggnadsstyrelsens
kalkyler draga en byggnadskostnad av 3,575,000 kronor. Till jämförelse

Bihang till riksdagens jrrotolcull 191>1. 1 sami. Nr 223. 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

må nämnas, att byggnadskostnaderna för det med första pris belönade förslaget
beräknats med nuvarande priser belöpa sig till 5,200,000 kronor.
Det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget skulle sålunda innebära en
besparing av 1,625,000 kronor.

1940 års civila byggnadsutredning har sedermera ifrågasatt ytterligare
beskärningar i byggnadsprogrammet jämte vissa förenklingar i konstruktionen.

Vad först angår byggnaderna för den fysiologiska institutionen och
idrottshallen, är centralinstitutet mycket illa lottat i fråga om lokaler för
fysiologisk forskning och undervisning samt för idrottsutbildning. Vid
byggnadsprogrammets genomförande är det av den största betydelse, att
dessa viktiga delar av institutets verksamhet tillgodoses. Jag är ense med
byggnadsutredningen därom, att det icke är tillrådligt att reducera de för
dessa ändamål beräknade utrymmena. Däremot synes böra övervägas att,
på sätt utredningen förordat, förenkla idrottshallens konstruktion. Då emellertid
en förutsättning för en förenklad konstruktion synes vara, att de
planerade takfönstren slopas, torde, innan definitiv ställning tages till
detta förslag, frågan böra underkastas teknisk utredning i syfte att klargöra,
örn takfönster äro erforderliga eller icke. Endast örn denna utredning
klart ger vid handen, att med hänsyn till belysningsförhållandena takfönster
äro oundgängligen nödvändiga, torde civila byggn ad su tred ni n gen s
förslag på denna punkt böra frångås. Det sjules få ankomma på Kungl.
Majit att träffa avgörande i denna fråga.

Byggnadsutredningen har föreslagit, att den särskilda byggnaden för
elevmäss och demonstrationssal skulle utgå ur programmet, varigenom en
besparing av 287,500 kronor skulle ernås. En av utredningens ledamöter
har dock uttalat sig för denna byggnads medtagande i det program, som
nu bör komma till utförande. Institutets direktion har anslutit sig till
samma uppfattning. För egen del vill jag framhålla, att vid bedömandet
av det nu föreliggande byggnadsprogrammet och de beskärningar
i detta, som av kostnadshänsyn måste företagas, en viktig
hållpunkt måste vara, att endast sådana begränsningar vidtagas, som
kunna genomföras utan svårare olägenheter för verksamheten vid centralinstitutet.
Onekligen skulle det vara till viss fördel för institutet
att, särskilt sedan fäkt- och brottningshallarna samt stora samlingssalen
uteslutits från byggnadsprogrammet, få tillgång till de utrymmen, som
demonstrationssalen skulle erbjuda. Därest — såsom jag i det följande
föreslår — fyra gymnastiksalar redan från början anordnas, synes det emellertid
möjligt, att verksamheten kan tills vidare tillfredsställande bedrivas,
även om demonstrationssalen icke kommer till stånd. Jag biträder därför i
denna del den uppfattning, som företrätts av byggnadsutredningens majoritet,
men förutsätter härvid, att denna byggnadsenhet kommer till utförande
framdeles, om erfarenheten skulle visa att den är erforderlig. I

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

detta syfte bör vid planeringen av byggnadsarbetena utrymme reserveras
för ändamålet. Vad elevmässen beträffar, skulle denna enligt byggnadsutredningens
förslag av principiella skäl uteslutas ur byggnadsprogrammet
och ersättas med utrymmen för lunchrum ooh läsrum i administrationsbyggnaden.
Som regel har statsverket hittills endast då det gällt lägre
undervisningsanstalter tillhandahållit lokaler, motsvarande den ifrågasatta
elevmässen, men däremot, då det gällt högre läroanstalter av civil natur,
utgått från att eleverna själva, med bidrag eventuellt av lotterimedel eller
på annat sätt, anskaffa mässlokaler. För egen del finner jag med hänsyn
till de speciella arbetsförhållandena vid centralinstitutet det knappast ur
principiell synpunkt betänkligt, om staten skulle tillhandahålla mässlokaler
åt eleverna. Då emellertid byggnadsutredningens förslag under nu rådande
förhållanden synes innebära en godtagbar lösning av denna fråga och
då svårigheter icke torde möta att senare, om så skulle visa sig behövligt,
anordna lokaler i anslutning till byggnadsstyrelsens förslag, anser jag mig
böra nu förorda byggnadsutredningens förslag.

Vad gymnastiksalarna beträffar, har byggnadsutredningen ifrågasatt, örn
icke antalet sådana salar borde kunna begränsas från fyra till tre. Utredningen
har dock icke direkt påyrkat en sådan begränsning utan ansett,
att frågans bedömande borde bli beroende av huruvida vid den fortsatta
utredningen sådana omständigheter av undervisningsteknisk natur framkomme,
som kunde tillfredsställande motivera det högre antalet salar. Då
de av direktionen lämnade uppgifterna synas utvisa, att fyra gymnastiksalar
äro behövliga, örn demonstrationssalen såsom jag i det föregående
tillstyrkt icke nu medtages, vill jag icke i detta hänseende ifrågasätta
någon ändring i det av byggnadsstyrelsen tillstyrkta förslaget. Byggnadsutredningen
har jämväl uttalat sig för ett övervägande av möjligheterna
att förenkla gymnastikbyggnademas utförande genom dels avklädningsrummens
förläggande till en souterrängvåning, dels minskning
av gymnastiksalarna från 27 X 13 meter till 25 X 12 meter, dels sammanförande
av dessa salar i en gemensam byggnad, dels ock inskriinkning av
fönsterytorna. Jag tillstyrker för egen del, att det föreslagna förnyade
övervägandet kommer till stånd genom byggnadsstyrelsens försorg; på av
direktionen anförda skäl synes dock vid ritningarnas definitiva utformning
böra räknas med att gymnastiksalarna erhålla en storlek av omkring
27 X 13 meter, såvida det icke vid en närmare undersökning befinnes
lämpligt att giva vissa av salarna mindre mått. Den besparing, som kan
ernås genom en allmän minskning av dimensionerna, torde icke komma
att uppgå till så betydande belopp, att de i längden kunna uppväga olägenheterna
av en ytterligare ^knäppning av dessa utrymmen, som enligt
det ursprungligen framlagda förslaget skulle omfatta 30 X 16 meter.

I fråga örn administrationsbyggnadcns utformning torde byggnadsutredningens
förslag kunna i huvudsak följas. Utredningens förslag örn anord -

28 Kungl. Maj:ts ■proposition Kr 223.

nande av en fristående vaktmästarbostad synes ej giva anledning till
erinran.

Beträffande simhallsanläggningen synes råda en enstämmig uppfattning
om dess betydelse ur undervisningssynpunkt. Byggnadsutredningen
har dock med hänsyn till nuvarande tidsläge ansett tveksamt, huruvida
denna anläggning nu borde komma till utförande, såvida den icke kunde
användas jämväl för sjökrigsskolan, vars nybyggnadsfråga för närvarande
är under utredning. Detta spörsmål sammanhänger i sin tur med frågan
örn institutets förläggning. Denna fråga, i vilken 1938 års riksdag fattat
ståndpunkt, torde såsom av det föregående framgår nu böra bland annat
på grund av önskvärdheten att reducera kostnaderna för byggnadsföretaget
upptagas till förnyat övervägande.

Såsom förläggningsplats för institutets nybyggnader förordades i propositionen
1938: 229 bergshöjden närmast nordost örn Stadion såsom den
med hänsyn till rådande omständigheter lämpligaste. Vissa andra förläggningsplatser
voro därvid även under diskussion. Såsom särskilt lämpligt
vitsordades ett såsom alternativ A: 3 betecknat förslag att förlägga nybyggnaderna
till ett något längre bort från Stadion liggande område i hörnet
mellan Lidingövägen (f. d. Sturevägen) och Östermalms idrottsplats och
nordost örn den senare. Då detta område emellertid funnits behövligt bland
annat såsom militär övningsplats, ansågs detsamma icke då kunna påräknas.
Enligt vad jag erfarit, torde numera finnas vissa utsikter att kunna
få disponera området såsom förläggningsplats för institutets nybyggnader.
Såvitt jag kan finna, skulle detta innebära en mycket god lösning
av förläggningsfrågan, vilken även skulle möjliggöra ett sambruk av bland
annat simanläggningen mellan centralinstitutet och sjökrigsskolan, därest
den sistnämnda på sätt ansetts ömkligt komme att förläggas till Stora
Skuggan invid Värtan. Såsom alternativ förläggningsplats för sjökrigsskolan
har enligt det föregående nämnts området norr om Djurgårdsbrunskanalens
mynning; skulle så komma att bli fallet, har byggnadsutredningen
för att möjliggöra dylikt sambruk tänkt sig en förläggning av centralinstitutet
på sydöstra delen av Ladugårdsgärdet. Även detta alternativ synes
mig godtagbart. Påpekas må, att institutets direktion ansett båda de nu
nämnda alternativen överlägsna den förläggningsplats, som år 1938 bestämdes
till ledning för arkitekttävlingen.

Byggnadsutredningen bär framhållit, att, vilketdera av de nämnda alternativen
som än väljes, kostnaderna för institutets nybyggnader kunna nedbringas
med omkring 200,000 kronor i jämförelse med kostnaderna vid
byggnadernas uppförande på det bergiga och kuperade tomtområdet
nordost om Stadion. Utredningen har därför utgått från att en ändrad
förläggning av institutet åvägabringas. För egen del finner jag starka skäl
tala för ett närmare övervägande av möjligheterna att förlägga institutet i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

enlighet med ettdera av de av byggnadsutredningen angivna alternativen.
Därest riksdagen icke framställer erinran däremot, torde det få ankomma
på Kungl. Majit att fatta beslut i denna förläggningsfråga. Skulle därvid
intet av de nyss nämnda alternativa förläggningsplatserna finnas kunna
ifrågakomma, torde institutet böra förläggas till tomtområdet nordost örn
Stadion. Jag utgår från att ett genomförande av detta angelägna byggnadsföretag
icke skall fördröjas genom dessa överväganden.

Örn, på sätt jag förordat, centralinstitutets förläggning anpassas så att
sambruk av simanläggningen med sjökrigsskolan möjliggöres, bör denna
anläggning medtagas i det nu aktuella byggnadsprogrammet för centralinstitutet.
Visar det sig icke möjligt att utnyttja simanläggningen på detta
sätt, torde frågan om anläggningens utförande få underställas 1942 års
riksdag.

Det byggnadsprogram, jag sålunda förordat, torde — oavsett utgifter
för konstnärlig utsmyckning — kunna beräknas draga en kostnad av omkring
2,885,000 kronor, örn förläggningsplatsen ändras på sätt förut berörts.
Härvid har jag räknat med att den av byggnadsstyrelsen senast beräknade
kostnadssumman — 3,575,000 kronor — nedbringas med 287,500
kronor vid bifall till förslaget örn uppskov med utförande av demonstrationssalen
och elevmässen, med approximativt 142,000 kronor genom förenklat
utförande av gymnastiksalarna och adjministrationsbyggnaden
m. m., med 200,000 kronor genom ändrad förläggning av institutet och
med 00,000 kronor på grund av minskade utgifter för administration, ritningar,
kontroll m. m. Skulle det visa sig möjligt att förenkla idrottshallens
konstruktion i enlighet med vad byggnadsutredningen ifrågasatt,
skulle kostnaderna stanna vid ett omkring 50,000 kronor lägre belopp.
Det må framhållas, att den begränsning av byggnadsprogrammet, som
av mig förordats, torde möjliggöra även en väsentlig minskning av de
beräknade driftkostnaderna för nyanläggningen.

Frågan om anslag till konstnärlig utsmyckning torde framdeles få upptagas
till övervägande. Ej heller anser jag mig böra nu ingå på frågan om
kostnaderna för utrustning av de nya lokalerna. Jag förutsätter dock, att
beräkningen av utrustningskostnaderna kommer att ske med den största
återhållsamhet.

I detta sammanhang torde frågan örn dispositionen av gymnastiska centralinstitutets
nuvarande tomt icke behöva upptagas till behandling.

Med hänsyn till det trängande behovet av nya lokaler för gymnastiska
centralinstitutet har jag ansett tillrådligt, att frågan örn byggnadsföretagets
igångsättande bedömes oberoende av överväganden ur arbetslöshetssynpunkt.
Jag förordar, på sätt i årets statsverksproposisition förutsatts,
att medel anvisas på riksstaten för nästa budgetår såsom kapitalinvestering
i statens allmänna fastighetsfond. För nästa budgetår torde ett anslag

Bihang till riksdagens irrotokoll 191+1. 1 sami. Nr 228.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

av 600,000 kronor böra anvisas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att i vanlig ordning fastställa huvudritningar för byggnadsföretaget och
att därvid efter verkställd utredning fatta beslut rörande de detaljer i
byggnadsprogrammet, vilkas utformning enligt det föregående bör bli beleende
på ytterligare överväganden.

7. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet för
budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av.............................kronor 600,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Arén.

Stockholm 1941. Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
411726