Kungl. Majlis proposition nr 221 (Proposition 1945:221)

Kungl. Majlis proposition nr 221.

Nr 221.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående vissa anslag
för budgetåret 1945/46 till läroanstalterna för blindo
och dövstumma m. m.; given Stockholms slott den
2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesisastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén:

Enligt den till 1945 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde
huvudtiteln, punkterna 195 och 199 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna dels

till Läroanstalter för blinda: Avlöningar ett förslagsanslag av 374 200
kronor;

dels till Läroanstalter för blinda: Omkostnader ett förslagsanslag av
204 900 kronor;

Bihang lill riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 221.

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

dels till Vårdanstalten i Lund för blinda nied komplicerat lyte: Avlöningar
ett förslagsanslag av 216 000 kronor;

dels till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Omkostnader
ett förslagsanslag av 101 700 kronor;

dels till Dövstumskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 180 000
kronor;

dels ock till Dövstumskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag av 596 700
kronor.

Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, tillåter jag mig
ånyo anmäla desamma.

I. Dövstumskolväsendets organisation.

1. Frågan om nedläggande av en upptagningsskola m. m.

Frågans tidigare behandling.

Frågans behandling vid 1942 års riksdag. På förslag av Kungl. Majit
(propositionen nr 246) beslöt 1942 års riksdag,
dels att specialskolan och fortsättningsskolan i Gävle för skriv-teckenelever
skulle nedläggas och från och med budgetåret 1943/44 ersättas med en vårdanstalt
för dövstumma med komplicerat lyte, omfattande skolhem samt ett
arbetshem för män och ett för kvinnor,

dels och att en av de nuvarande fyra upptagningsskolorna för dövstumma
barn (Lund, Vänersborg, Manilla och Härnösand) skulle nedläggas med
utgången av budgetåret 1942/43.

Beträffande vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte beslöts,
att den under en övergångstid provisoriskt skulle förläggas till Gävleskolans
lokaler och sedermera flyttas till en lämplig jordbruksegendom. I skrivelse
den 20 april 1943 hemställde skolöverstyrelsen, att egendomen Mogård i
Finspångs köping, Östergötlands län, måtte inköpas för ändamålet samt att
medel måtte anvisas för erforderliga omedelbara örn- och nybyggnadsarbeten.
Då dessa emellertid tidigast kunde vara slutförda den 1 juli 1944, utgick
överstyrelsen ifrån, att överflyttningen av vårdanstalten från Gävle till
Mogård kunde ske först vid denna tidpunkt.

Statsmakternas beslut, att en av de fyra upptagningsskolorna för dövstumma
skulle nedläggas den 30 juni 1943, innefattade icke, vilken av skolorna
som skulle indragas; beträffande denna fråga skulle ytterligare utredning
äga rum. Angående denna frågas behandling år 1942 må i korthet erinras
örn följande.

Besparingsberedningen hade förordat, att upptagningsskolan i Vänersborg
skulle nedläggas, att Manillaskolan skulle undergå reparation för en upp -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221. 3

skattad kostnad av G00 000 kronor samt att specialskolan i Örebro för
oegentligt dövstumma skulle flyttas till Gävle.

Skolöverstyrelsen hade tillstyrkt nedläggande av Viinersborgsskolan och
reparation av Manillaskolan men förordat, att specialskolan i Örebro skulle
vara kvar och repareras för en kostnad av 51 000 kronor.

Statskontoret hade föreslagit bibehållande av Vänersborgsskolan, indragning
av Manillaskolan och reparation av Örebroskolan. Ämbetsverket hade
uppskattat de årliga besparingarna vid en indragning av Manillaskolan till
bortåt 100 000 kronor samt vid en indragning av Vänersborgsskolan till i
runt tal 36 000 kronor till att börja med och därefter 48 000 kronor.

För egen del framhöll dåvarande departementschefen i propositionen
1942: 246 i huvudsak följande.

Vid bedömandet, vilken upptagningsskola, som borde nedläggas, syntes
skolorna i Härnösand och Lund utan vidare böra lämnas ur räkningen, varför
valet måste stå mellan skolorna i Vänersborg och på Manilla. Vilkendera
av dessa två^skolor, som än valdes för nedläggande, kunde vägande skäl
åberopas för åtgärden. Skulle de beräkningar rörande årliga besparingar vid
ett nedläggande av Manillaskolan, på vilka statskontoret grundat sitt förslag,
visa sig riktiga, borde detta alternativ föredragas. Det kunde dock
för det dåvarande icke anses klarlagt, huruvida dessa beräkningar vore hållbara.
Men även örn de upptoges med försiktighet, syntes dock den av statskontoret
föreslagna lösningen ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än det
alternativ, skolöverstyrelsen förordat, därest detta senare innebure att någon
flyttning av Manillaskolan icke borde förekomma. Särskilt markerad bleve
skillnaden ur besparingssynpunkt, örn den ekonomiskt fördelaktiga samorganisationen
mellan upptagnings- och fortsättningsskolorna i Vänersborg
ansåges kunna för framtiden bibehållas. — Ur pedagogisk synpunkt vore
det föga lämpligt, att en skola för dövstumma läge inom en storstad, såsom
vore fallet med Manillaskolan. En förläggning till ett mindre samhälle vore
ur denna synpunkt avgjort att föredraga.

Dövstumskolbyggnaden på Manilla vore i behov av att snarast underkastas
tämligen omfattande reparation och ombyggnad. Jämväl för specialskolan
i Örebro planerades betydande om- och tillbyggnadsarbeten. I fråga
örn båda dessa skolor hade tidigare tanken på förflyttning till Gävleskolans
lokaler varit uppe. Beträffande Örebroskolan kunde en förflyttning till Gävle
mycket väl tänkas och skulle medföra inbesparing av byggnadskostnader.
Därest Manillaskolan gjordes till föremål för sådan flyttning, skulle emellertid,
såsom skolöverstyrelsen framhållit, också därigenom — samtidigt
som vissa olägenheter icke skulle utebliva — ekonomiska och pedagogiska
fördelar vinnas, ägnade att försvaga skälen för ett nedläggande av denna
upptagningsskola. I likhet med överstyrelsen ansåge departementschefen det
förhållandet, att seminariet för dövstumlärare vore anknutet till Manillaskolan,
icke utgöra hinder för att denna skola förflyttades, enär lärarutbildningen,
örn den efter flyttningen icke lämpligen skulle kunna bedrivas vid
samma skola, utan olägenhet kunde förläggas till skolan i Lund. Departementschefen
erinrade också örn att 1939 års lagtima riksdag i sin skrivelse
nr 379 uttalat sig för Manillaskolans flyttning till annan ort.

De föreliggande förhållandena syntes vara sådana, att nedläggande av
Vänersborgs- eller Manillaskolan samt byggnadsarbeten för sistnämnda

Kungl. May.ts proposition nr 221.

skola eller Örebroskolan icke borde beslutas, förrän det blivit klart, om och
när Gävleskolans lokaler kunde bliva disponibla för ditflyttning av annan
skola samt huruvida lokalerna lämpade sig för vilken som helst av Manillaoch
Örebroskolorna. Så noggrant som möjligt syntes böra beräknas dels kostnaderna
för erforderliga byggnadsarbeten för Manilla- och Örebroskolorna
under förutsättning att de icke flyttades, dels de besparingar såväl i fråga
om nyssnämnda byggnadskostnader som beträffande årliga utgifter, som
kunde vinnas å ena sidan vid förflyttning av Manillaskolan till Gävleskolans
lokaler, å andra sidan vid motsvarande förflyttning av Örebroskolan,
dels ock slutligen de besparingar såväl i fråga om byggnadskostnader som
ock beträffande årliga utgifter, som borde kunna ernås å ena sidan vid nedläggandet
av Vänersborgsskolan, och å andra sidan vid nedläggandet av
Manillaskolan, beträffande vilken senare skola borde undersökas vad som
sparades ej blott jämfört med skolans bibehållande å Manilla utan även
jämfört med skolans flyttande till Gävle och drivande i Gävleskolans lokaler.

Beträffande frågan örn nedläggande av en av upptagningsskolorna uttalade
riksdagen (skrivelsen 1942: 336), att riksdagen vore ense med departementschefen
örn att valet härvid borde stå mellan skolorna i Vänersborg
och på Manilla. Riksdagen framhöll vidare i anslutning till vad departementschefen
i detta sammanhang anfört angående Gävleskolan, att riksdagen
ansåge, att denna skolas relativt goda lokaler borde såvitt möjligt
komma till användning i dövstum vår den.

Skolöverstyrelsen framlade i skrivelse den 22 januari 1943 utredning i de
av departementschefen angivna hänseenden. Utredningen utmynnade i förslag
om

dels nedläggande av upptagningsskolan i Vänersborg,

dels provisorisk reparation av Manillaskolan för en kostnad av 70 000
kronor i avbidan på en framtida förflyttning till annan lämplig ort,

dels förflyttning av Härnösandsskolan till Gävle,

dels ock bibehållande av Örebroskolan och reparation av denna för en
kostnad av 59 000 kronor.

I yttrande häröver vidhöll statskontoret sitt förslag, att Manillaskolan
skulle nedläggas i stället för Vänersborgsskolan. Ämbetsverket biträdde
skolöverstyrelsens förslag i övrigt, förslaget om Härnösandsskolans förflyttning
till Gävle dock endast under förutsättning att Manillaskolan nedlägges.

Frågans behandling vid 1943 års riksdag. På förslag av Kungl. Majit
(propositionen nr 269) beslöt 1943 års riksdag, att verkställandet av det
av 1942 års riksdag fattade beslutet om nedläggande av en av de nuvarande
upptagningsskolorna för dövstumma barn skulle uppskjutas tills vidare.
Uppskovsbeslutet föranleddes av att Gävleskolans lokaler icke kunde bliva
disponibla, förrän den dit förlagda vårdanstalten för dövstumma med komplicerat
lyte kunde förläggas till annan plats. I enlighet med därom av
Kungl. Majit framlagt förslag anvisade riksdagen medel dels till inköp av
egendomen Mogård i Finspångs köping för ändamålet, dels ock till utförande

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

av vissa för ändamålet omedelbart erforderliga byggnadsarbeten, avseende
bland annat uppförande av nybyggnad för inkvartering av såväl skolhemmets
elever som arbetshemmens skyddslingar.

Frågans behandling vid 1944 års riksdag. På grundval av skolöverstyrelsens
förutnämnda utredning av den 22 januari 1943 framlades i 1944 års
åttonde huvudtitel under punkten 200 förslag örn en minskning från och
med budgetåret 1945/46 av antalet dövstumskoldistrikt från fyra till tre,
benämnda södra, mellersta och norra distrikten, samt i anslutning härtill
en förläggning av distriktens upptagningsskolor till respektive Lund, Vänersborg
och Gävle. De nuvarande dövstumskolorna i Härnösand och Manilla
skulle alltså nedläggas. Beträffande specialskolan för oegentligt dövstumma
föreslogs, att densamma skulle bibehållas i Örebro.

Beträffande frågan om förläggningen av mellersta och norra distriktens
upptagningsskolor anförde föredragande departementschefen huvudsakligen
följande.

Vad först beträffade frågan örn förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola,
framginge av skolöverstyrelsens utredning, att ett nedläggande
av Manillaskolan skulle komma att medföra en årlig besparing av icke
mindre än 127 000 kronor, medan Vänersborgsskolans nedläggande endast
skulle minska kostnaderna för upptagningsskolorna med i runt tal 29 000
kronor årligen. En av överstyrelsen övervägd men ej förordad förläggning
av mellersta distriktets upptagningsskola till Gävle skulle enligt utredningen
medföra en motsvarande besparing av 70 000 kronor. Beträffande utgifterna
för örn- och tillbyggnader av skolornas lokaler hade överstyrelsens utredning
givit vid handen, att en förläggning till Vänersborg komme att medföra
en engångsutgift av (850 000 — 375 000 =) 475 000 kronor — motsvarande
skillnaden mellan de av överstyrelsen beräknade kostnaderna, 850 000 kronor,
för byggnadsarbeten i Vänersborg, om mellersta distriktets upptagningsskola
förlädes dit, och de av ämbetsverket beräknade kostnaderna,
375 000 kronor, för byggnadsarbeten i Vänersborg, örn endast fortsättningsskolan
skulle bibehållas där — medan en förläggning till Manilla endast
skulle förorsaka omedelbara kostnader på cirka 70 000 kronor för reparations-
och ändringsarbeten. Ett bibehållande av Manillaskolan innebure
emellertid endast en provisorisk lösning för några få år framåt och förutsatte
inom kort tid högst avsevärda kostnader för en nybyggnad, därest
skolan komme sitt förflyttas till någon ort i Stockholms närhet. I detta
sammanhang ville departementschefen erinra, att 1940 års civila byggnadsutredning
i en i maj 1941 på begäran av besparingsberedningen verkställd
utredning uppskattat kostnaderna för en genomgripande modernisering av
Manillaskolans nuvarande lokaler till omkring 600 000 kronor. Kostnaderna
härför syntes numera belöpa sig till Eigst 700 000 kronor.

Vidkommande de i skolöverstyrelsens utredning framlagda alternativa
byggnadsförslagen beträffande Vänersborg ville departementschefen framhålla,
att han vid besök på platsen kommit till den uppfattningen, att det
vore möjligt att åtminstone tills vidare avsevärt inskränka de ifrågasatta
byggnadsarbetena. Sålunda syntes med den ifrågasatta nybyggnaden av elevhem
för 85 elever vid fortsiittningsskolan kunna tills vidare anstå. För när -

6 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

varande förhyrdes vissa lägenheter till bostäder åt eleverna, då de tidigare
befintliga sovsalarna tagits i anspråk för undervisningsändamål. Den sammanlagda
årshyran för dessa lägenheter uppginge enligt överstyrelsens utredning
till 8 420 kronor. Med tillägg för vissa utgifter för bränsle syntes de
årliga kostnaderna för de förhyrda lägenheterna kunna uppskattas till i
runt tal 0 000 kronor. Förlädes mellersta distriktets upptagningsskola till
Vänersborg, syntes bostäder för fortsättningsskolans elever böra tills vidare
förhyras, varigenom de beräknade utgifterna, 500 000 kronor, för uppförande
av elevhem kunde för närvarande undvikas. Vidare syntes jämväl, vare
sig mellersta distriktets upptagningsskola förlädes till Vänersborg eller ej,
de ifrågasatta ombyggnadsarbetena kunna avsevärt inskränkas. Såsom av
den av departementschefen i det föregående lämnade redogörelsen framginge
hade rektor vid dövstumskolorna i samråd med vederbörande länsarkitekt
beräknat kostnaderna för byggnadsarbeten, som ansetts omedelbart
erforderliga, till 15 700 kronor, om upptagningsskolan förlädes till
Vänersborg, och eljest till 62 200 kronor. Försiktigheten syntes emellertid
bjuda att dessa minimikostnader avrundades uppåt till 20 000 kronor respektive
70 000 kronor.

Vid ställningstagandet till frågan om förläggningen av mellersta dövstumskoldistriktets
upptagningsskola hade skolöverstyrelsen funnit, att det ur
ekonomisk synpunkt måste vara förmånligast att förlägga upptagningsskolan
till Vänersborg, men med hänsyn särskilt till skolornas geografiska läge
och befarade nackdelar ur pedagogiska och andra synpunkter av en upptagningsskolas
förläggning i samband med en fortsättningsskola icke ansett
sig kunna förorda denna lösning. Statskontoret åter hade funnit de av skolöverstyrelsen
framlagda ekonomiska kalkylerna giva ytterligare stöd åt den
av statskontoret redan tidigare intagna ståndpunkten, att mellersta distriktets
upptagningsskola borde förläggas till Vänersborg och Manillaskolan nedläggas.
Vad överstyrelsen anfört rörande nackdelarna ur pedagogiska och
andra synpunkter av en upptagningsskolas förläggning i samband med en
fortsättningsskola, syntes enligt ämbetsverkets mening vederlagt av de
praktiska, positiva erfarenheter av ett dylikt samarbete, som dittills vunnits.

Valet av förläggningsort för mellersta distriktets dövstumskola syntes —
om man till en början bortsåge från spörsmålet örn utnyttjande av skollokalerna
i Gävle — även enligt departementschefens mening böra stå mellan
Vänersborg å ena sidan samt Stockholm (Manilla) å andra sidan. De synpunkter,
som kunde anläggas på denna fråga, syntes kunna sammanfattas
sålunda. Till förmån för vänersborgsalternativet talade för det första de
avsevärda besparingarna i såväl drifts- som byggnadskostnader i jämförelse
med manillaalternativet. I förstnämnda hänseende belöpte sig skillnaden
i kostnader till 98 000 kronor årligen; i sistnämnda hänseende utgjorde differensen
till vänersborgsförslagets förmån omedelbart cirka 50 000 kronor och
på längre sikt ytterligare approximativt 350 000 kronor. De lägre driftkostnaderna
i Vänersborg berodde framför allt på möjligheter av gemensam
administration med den dit förlagda fortsättningsskolan men även på att
Vänersborg i dyrortshänseende vore vida lägre placerat (ortsgrupp D) än
Stockholm (ortsgrupp I). De lägre byggnadskostnaderna i Vänersborg
åter sammanhängde med att lokalerna därstädes vore modernare, rymligare
och bättre utrustade än de på Manilla. I Vänersborg stöde därjämte till
skolans disposition vidsträckta och skyddade park- och lekområden, medan
Manillaskolans belägenhet på Djurgården i Stockholm icke kunde anses
vara enbart fördelaktig för barnen. Överhuvudtaget syntes miljön i en

Kungl. May.ts ''proposition nr 221.

mindre stad vara avgjort gynnsammare för eleverna än den som Stockholm
kunde erbjuda. Ur allmän synpunkt vore det vidare enligt departementschefens
mening föga eftersträvansvärt att till huvudstaden förlägga eller där
kvarhålla sådana statliga institutioner, som med lika stor fördel kunde ligga
i landsorten.

För stockholmsalternativet åter talade — utom de gamla och förnämliga
traditioner, som vore förknippade med skolan på Manilla — främst den omständigheten,
att ett jämförelsevis stort antal av skolans elever vore hemmahörande
i huvudstaden eller dess omgivningar.

Vad slutligen beträffade fördelarna, respektive nackdelarna ur pedagogisk
synpunkt av en sådan administrativ förening av en upptagningsskola med
en fortsättningsskola, som förekomme i Vänersborg, hade starkt divergerande
åsikter gjort sig gällande. För egen del hyste departementschefen den åsikten,
att såväl skälen för som argumenten mot formen av förenade skolor
överbetonats, och kunde därför icke tillmäta de i detta hänseende anförda
synpunkterna avgörande vikt för förläggningsfrågans lösning.

Vid en avvägning mot varandra av de nu anförda synpunkterna hade
departementschefen kommit till uppfattningen, att skälen för yänersborgsaltcrnativet
väga väsentligt tyngre än de som åberopats till stöd för
manillaalternativet, och att förstnämnda alternativ således borde läggas.till
grund för omorganisationen.

Förlädes mellersta distriktets upptagningsskola till Vänersborg, syntes
med hänsyn till den utvidgning av upptagningsskolan i Vänersborg, som då
koinme att äga rum, rektorn vid skolorna därstädes böra tilldelas ytterligare
hjälp med rektorsgöromålens fullgörande.

Vid ett nedläggande av Manillaskolan torde seminariet för dövstumlärare,
som nu vore knutet till denna skola, lämpligen böra förläggas till upptagningsskolan
i Lund. Dit torde även de nu till Manillaskolan förlagda klasserna
för skriv-teckenelever böra förläggas, såframt det befunnes lämpligt
att överhuvudtaget bibehålla dylika specialklasser.

Frågan örn förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola sammanhängde
emellertid nära med spörsmålet örn förläggningen av norra
distriktets upptagningsskola på grund av den nyckelställning, som dövstumskollokalerna
i Gävle intoge vid lösningen av frågan om dövstumskolväsendets
organisation.

Den för nuvarande norra distriktets upptagningsskola i Härnösand beslutade
nybyggnaden hade med hänsyn till tidsförhållandena icke kommit till
stånd. Kostnaderna för nybyggnaden i Härnösand hade år 1941 beräknats
till i runt tal 1 200 000 kronor. På grund av inträdda prisstegringar syntes
nämnda kostnader dåmera kunna uppskattas till i runt tal 1 500 000 kronor.
Sedan beslut fattats, att nytt etablissement för Härnösands kustartilleridetachement
skulle uppföras på Norra Brännan i Härnösand, hade fragan
om ianspråktagande av de nuvarande dövstumskollokalerna för detachementets
räkning förfallit. Upptagningsskolans lokaler befunne sig i sådant
skick, att de icke ens provisoriskt ansåges kunna utnyttjas för sitt nuvarande
ändamål, med mindre skolbyggnaden genomginge en omfattande
reparation. Kostnaderna för att sätta skolbyggnaden i sådant skick, att den
under ett kortvarigt provisorium (5—6 år) skulle kunna användas för nuvarande
ändamål, hade i december 1942 uppskattats till 108 000 ä 113 000
kronor. En uppdelning av de större sovsalarna — för 52 elever — i mindre
nim beräknades därutöver överslagsvis draga en kostnad av 15 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Samtidigt uppskattades mimmikostnaderna för en mera fullständig ombyggnad
och modernisering av skolbyggnaden till 1 000 000 kronor.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framginge, hade
stadsfullmäktige i Härnösand vid sammanträde den 26 januari 1943 fattat
tva alternativa beslut, som berörde fragan örn bibehållande av upptagningsskolan
i Härnösand. Alternativ I innebure, att staden skulle av kronan
inköpa nuvarande dövstumskola för en köpeskilling av 250 000 kronor. Av
köpeskillingen skulle ett belopp av 130 000 kronor — motsvarande det belopp,
som syntes böra beräknas för att sätta dövstumskolbyggnaden i Härnösand
i sådant skick, att den under ett 5-arigt provisorium kunde användas
för nuvarande ändamål -— omedelbart erläggas. Återstoden av köpeskillingen,
120 000 kronor, skulle erläggas, när staten funne tiden lämplig att bygga
en ny dövstumskola i Härnösand. Enligt alternativ II skulle Härnösands
stad omedelbart till kronan överlämna ett belopp av 130 000 kronor att användas
för att sätta skolbyggnaden i sådant skick, att den kunde användas
under en tid av fem år. Örn det sedan funnes anledning att i fortsättningen
använda skolbyggnaden för nuvarande ändamål, skulle staden betala ytterligare
120 000 kronor mot att staden utan vederlag återfinge det markområde,
vilket staden utan vederlag upplåtit till kronan för uppförande av
ny dövstumskola. Av dessa två alternativ syntes med hänsyn till värdet
av "den nuvarande skolanläggningen endast alternativ II vara acceptabelt.

Av det anförda^ torde lia framgått, att man måste räkna med avsevärda
statsutgifter örn några år för byggnadsarbeten i Härnösand, örn norra distriktets
upptagningsskola skulle vara förlagd där. Förlädes upptagningsskolan
åter till dövstumskollokalerna i Gävle, syntes man icke behöva räkna med
några större utgifter för byggnadsarbeten därstädes. Då skolkökslokaler vore
erforderliga för en upptagningsskola men saknades i dövstumskolbyggnaden
i Gävle, måste emellertid sådana lokaler snarast inredas. Kostnaderna för
ifrågavarande ändringsarbeten kunde med ledning av beräkningar, som utförts
av vederbörande länsarkitekt, uppskattas till 32 000 kronor. Driftkostnaderna
för norra distriktets upptagningsskola syntes bliva i huvudsak
desamma, antingen skolan förlädes till Härnösand eller Gävle. Departementschefen
ville i detta sammanhang framhålla, att han med hänsyn till
elevantalets storlek förutsatte, att, örn skolan förlädes till Gävle, staden
skulle vara villig att utan vederlag överlåta markområden om tillhopa cirka
11 200 kvadratmeter till utvidgning av den nuvarande skoltomten därstädes,
så att den komme att omfatta omkring 31 000 kvadratmeter.

Under förutsättning att Manillaskolan nedlades, funne departementschefen
i likhet med statskontoret knappast några avgörande skäl tala mot en
förläggning av norra distriktets upptagningsskola till Gävle. De årliga kostnaderna
för upptagningsskolorna syntes, om norra distriktets upptagningsskola
förlädes till Gävle och mellersta distriktets upptagningsskola till
Vänersborg, kunna beräknas bliva omkring (129 000 — 69 000 =) 60 000
kronor lägre än om norra distriktets skola bibehölles i Härnösand och mellersta
distriktets skola förlädes till Gävle. Jämväl ur byggnadskostnadssynpunkt
måste det anses mycket förmånligare att förlägga norra än mellersta
distriktets upptagningsskola till Gävle.

Farhågor hade uttalats med hänsyn till den förlängning av resvägen och
restiden för barnen från övre Norrland, vilken skulle bli en följd av en förflyttning
av Härnösandsskolan till Gävle. Enligt vad departementschefen
inhämtat, syntes emellertid möjligheter föreligga att planera barnens resor,
vilka lämpligen borde företagas gruppvis i abonnerade vagnar under vår -

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 221. 9

(Jares uppsikt, på sådant sätt, att olägenheter knappast leonline att följa nied
de längre avstånden mellan skola och hem. Därtill komme, att i händelse
av skolans förläggning till Gävle, dövstumskoleleverna från vissa län komme
att få förbättrade förbindelser med sin skola.

Ansåges emellertid avgörande skäl tala mot en förflyttning av norra
distriktets upptagningsskola till Gävle — sådana skäl hade dock enlig!
departementschefens mening knappast anförts — syntes i stället mellersta
distriktets upptagningsskola böra förläggas till sistnämnda stad. Att förlägga
mellersta distriktets upptagningsskola till Vänersborg, om Härnösandsskolan
bibehölles, syntes av geografiska skäl vara mindre lämpligt.

Riksdagen (skrivelsen nr 397) anförde, att riksdagen beträffande specialskolan
i Örebro i likhet med departementschefen funnit övervägande skäl
tala för att skolan bibehölles i Örebro och att de nuvarande dövstumskolbyggnaderna
därstädes reparerades och ombyggdes på sätt departementschefen
förordat. För södra distriktets upptagningsskola hade icke ifrågasatts
någon annan förläggningsort än Lund. Riksdagen hade icke heller funnit
anledning till någon erinran mot denna förläggning. Vad anginge förläggningarna
av mellersta och norra distriktens upptagningsskolor hade riksdagen
biträtt den uppfattning, som innefattades i en vid statsutskottets
utlåtande nr 135 fogad reservation av herr Pauli m. fl. Riksdagen anhöll,
att Kungl. Majit måtte — med beaktande av vad i nyssnämnda reservation
anförts — låta verkställa utredning beträffande förläggningen av mellersta
och norra dövstumskoldistriktens upptagningsskolor m. m. samt för 1945
års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

I förutnämnda reservation anfördes bland annat följande.

Vidkommande förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola
hade reservanterna funnit den i ärendet förebragta utredningen icke i alla
avseenden vara så fullständig, att den syntes kunna läggas till grund för
ett avgörande beslut från riksdagens sida. Såsom i motionerna I: 194 och
II: 269 framhållits syntes i rådande läge behovet av en prognos angående
det blivande lärjungeantalet i upptagningsskolorna vara uppenbart. Under
år 1939 hade vid samtliga upptagningsskolor intagits sammanlagt 85 lärjungar,
under år 1941 107 lärjungar och under år 1943 127 lärjungar. Med
den för närvarande rådande uppgången i födelsetalen syntes det vara sannolikt,
att den sålunda konstaterade ökningen av antalet dövstumma barn
komme att fortsätta. Detta borde tillmätas en avgörande betydelse för det
slutliga ställningstagandet till dövstumskolväsendets organisationsproblem.

Enligt reservanternas uppfattning syntes det därför nödvändigt, att en
dylik prognos förebringades innan slutlig ställning toges till frågan örn nedläggande
av vår största upptagningsskola.

Utredningen hade vidare endast mera periferiskt berört frågorna örn fortsättningsskolans
i Vänersborg organisation och byggnadsproblem. Enligt
reservanternas mening intoge likväl dessa frågor en mycket central ställning,
då det gällde bedömandet av mellersta distriktets upptagningsskolas förläggning
till Vänersborg eller till Manilla respektive annan ort i Stockholms
närhet. Verkstadslokalerna för fortsättningsskolan i Vänersborg befunne sig
flir närvarande i rätt otillfredsställande skick, varjämte elevhem saknades
för denna skolas clever. Kostnaderna för ett dylikt elevhem hade beräknats

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

till 500 000 kronor. Departementschefen hade emellertid skjutit frågan örn
uppförandet av ett dylikt hem på framtiden och ansett att bostäder för
ifrågavarande elever, såsom nu skedde, tills vidare borde förhyras. Enligt
vad reservanterna inhämtat vöre de för ändamålet förhyrda lokalerna i flera
avseenden otillfredsställande. Frågan måste enligt deras mening bland annat
av detta skäl inom en nära framtid vinna sin lösning. Genom ett ianspråktagande
av upptagningsskolans lokaler för fortsättningsskolans räkning —
såsom skolöverstyrelsen ifrågasatt — skulle nybyggnad för sistnämnda skolas
elever undvikas. I fortsättningsskolan meddelades nu undervisning i
yrkena snickeri, skrädderi och skomakeri. Reservanterna ansåge, att en
undersökning borde komma till stånd, huruvida icke även andra yrkesgrenar
lämpligen borde upptagas på fortsättningsskolans program. Även den
ay departementschefen föreslagna administrativa organisationen av fortsättningsskolan
syntes dem giva rum för tveksamhet. Ätt märka vore, att upptagningsskolans
i Vänersborg elevantal vid ett bifall till departementschefens
förslag komme att i det närmaste fördubblas. Samtidigt bibehölles
samorganisationen mellan upptagningsskolan och fortsättningsskolan, vilket
måste på den gemensamma ledningen för skolorna lägga i väsentlig mån
utökade uppgifter. Departementschefen hade visserligen förordat, att en
assistent skulle nyanställas och en av lärarna i kunskapsämne förordnas såsom
rektorns biträde vid den pedagogiska handledningen av upptagningsskolans
elever. Huruvida dessa åtgärder kunde vara tillfyllest syntes kunna
ifrågasättas. Reservanterna finge erinra därom, att besparingsberedningen
ansett fortsättningsskolans stora betydelse närmast böra föranleda till att
den organiserades såsom en självständig anstalt och de hade icke kunnat
undgå att finna starka skäl tala för denna av besparingsberedningen uttalade
uppfattning.

Innan fasta riktlinjer uppdragits för fortsättningsskolans i Vänersborg
organisation och byggnadsfrågor ansåge reservanterna sig icke kunna taga
ställning till frågan huruvida mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola
borde förläggas till Vänersborg.

. Vad Manillaskolan beträffade krävde denna skolas lokaler vissa reparationer
och omändringar men, sedan sådana vidtagits, syntes de bliva fullt
användbara för sitt ändamål och erbjuda utrymmesmöjligheter, som på
andra håll ej stöde till buds. Skulle den av reservanterna efterlysta prognosen
rörande elevantalet i upptagningsskolorna komma att utvisa, att man
här måste räkna med en ökning, syntes det dem mindre välbetänkt att just
nedlägga den skola, som inrymde bättre möjligheter än de andra att upptaga
ett större antal barn.

Departementschefen hade icke i samband med framläggandet av förslaget
om nedläggande av Manillaskolan berört frågan om det framtida disponerandet
av skolans lokaler. Dessa representerade även i sitt nuvarande skick
ett ganska avsevärt ekonomiskt värde. Det syntes reservanterna icke vara
förenat med god ekonomi att under rådande ekonomiska förhållanden låta
detta stora byggnadskomplex stå outnyttjat och få förfalla av brist på lämplig
användning. Innan något beslut fattades örn Manillaskolans nedläggande
borde därför en plan föreligga om huru med denna stora och solida anläggning
borde förfaras. Även på denna punkt vore en komplettering av den
föreliggande utredningen önskvärd.

Gentemot vänersborgsalternativet ville reservanterna framhålla, att de
av departementschefen beräknade kostnaderna för upptagningsskolans ombyggnad
förefölle att vara väl mycket hållna i underkant. Enligt reservan -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ,tu21.

temas uppfattning syntes man, om detta alternativ valdes, med säkerhet
böra räkna med ytterligare icke oväsentliga kostnader för den utvidgade
upptagningsskolans del. Driftkostnaderna bleve med nuvarande dyrortsgruppering
billigare i Vänersborg än å Manilla, men pågående utredningar
örn dyrortsgrupperingens omläggning syntes med största sannolikhet komma
att medföra en viss utjämning i detta avseende. Man borde vid bedömandet
av denna fråga även erinra örn den förut berörda eventualiteten, att
mellersta distriktets upptagningsskola i framtiden kunde komma att förläggas
till någon i dyrortsavseende billigare ort i Stockholms närhet.

Av sålunda anförda olika skäl hade reservanterna funnit frågan om förläggandet
av det mellersta distriktets upptagningsskola icke då böra företagas
till avgörande. Den i ärendet verkställda utredningen syntes böra för
frågans allsidiga belysning kompletteras med utredning jämväl i de av
reservanterna angivna avseendena. Omorganisationen vore avsedd att träda
i kraft från och med budgetåret 1945/46. Reservanterna holle före, att de
kompletterande uppgifter de ansett erforderliga för förevarande frågas bedömande
utan större svårigheter borde kunna föreläggas 1945 års riksdag,
vilken då syntes kunna fatta slutlig ståndpunkt i ärendet. Någon förskjutning
i tiden av omorganisationens genomförande skulle härigenom icke behöva
uppkomma.

På grund av vad sålunda anförts hade reservanterna funnit sig icke kunna
biträda departementschefens förslag i vad det avsåge fattande vid 1944 års
riksdag av beslut om förläggning av mellersta distriktets upptagningsskola.
De förordade, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställde, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning i av dem angivna avseenden
samt för 1945 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
giva anledning.

Beträffande norra dövstumskoldistriktets upptagningsskola hade i motionerna
I: 242 och lii 368 vägande skäl anförts emot att förlägga densamma
till Gävle, d. v. s. till distriktets sydligaste del, varigenom resvägen och restiden
för barnen från övre Norrland bleve avsevärt längre och möjlighet
till kontakt mellan hem och barn avsevärt förminskades. Överhuvudtaget
holle reservanterna före, att samtliga upptagningsskolor borde erhålla en i
möjligaste mån central förläggning inom respektive distrikt. Detta gällde
självfallet ej minst det till ytvidden största, nämligen det norra distriktet.
De ville i detta sammanhang erinra därom, att statskontoret i sitt i ärendet
avgivna yttrande uttalat, att därest Manillaskolan komme att bibehållas
syntes det svårligen kunna anses välbetänkt att uppbygga dövstumskolorganisationen
på sådant sätt, att de tre upptagningsskolorna förlädes till Lund,
Stockholm och Gävle. Reservanterna hade på i det föregående anförda skäl
funnit, att frågan örn förläggningen av det mellersta distriktets upptagningsskola
icke då borde företagas till avgörande, utan att viss kompletterande
utredning borde verkställas och frågan underställas 1945 års riksdag. Med
hänsyn härtill ansåge de, att ett så intimt samband förelåge mellan förläggningsfrågorna
för upptagningsskolorna i de mellersta och norra distrikten,
att det icke kunde anses riktigt att lösa det sistnämnda distriktets förläggningsfråga,
innan den av dem begärda kompletterande utredningen i fråga
örn mellersta distriktet förelåge. De hade även funnit det önskvärt, att
ytterligare omprövning ur ekonomiska och andra synpunkter ägnades trugan
örn ett bibehållande av norra distriktets upptagningsskola i Härnösand.

På grund av vad sålunda anförts hade reservanterna icke heller funnit
sig kunna biträda departementschefens förslag i fråga örn förläggningen av

Kungl. Marits proposition nr 221.

norra distriktets upptagningsskola. Enligt deras mening borde riksdagen
jämväl hemställa, att Kungl. Majit i samband med den begärda utredningen
beträffande mellersta distriktets upptagningsskola till förnyat övervägande
upptoge frågan örn norra distriktets upptagningsskolas förläggning

Förnyad utredning.

Med anledning av den utav 1944 års riksdag begärda utredningen beträffande
förläggningen av mellersta och norra distriktens upptagningsskolor
m. m. uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1944 åt
byggnadsstyrelsen att verkställa utredning beträffande den framtida användningen
av dövstumskolbyggnaderna på Manilla och i Gävle, därest
dessa skolbyggnader om ett eller annat år icke vidare komme att tagas
i anspråk för dövstumundervisningsändamål; byggnadsstyrelsen borde därvid
samråda med överintendenten och chefen för nationalmuseum beträffande
ett eventuellt utnyttjande av Manillaskolan för musealt ändamål.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 28 september 1944 framlagt utredning
i nämnda avseenden.

Genom nyssnämnda beslut uppdrog Kungl. Majit tillika åt skolöverstyrelsen
att dels med särskilt beaktande av på frågan inverkande medicinska
synpunkter i samråd med rasbiologiska institutet verkställa utredning rörande
det sannolika antalet dövstumma i skolåldern under de närmaste
åren, dels ock i samråd med byggnadsstyrelsen verkställa den av riksdagen
i skrivelsen 1944: 397 begärda utredningen i övrigt.

Skolöverstyrelsen har nied skrivelse den 27 oktober 1944 inkommit med
utredning angående erforderligt antal upptagningsskolor, yrkesutbildningför
dövstumma m. m. Utredningen utmynnar, såvitt avser frågan om upptagningsskolornas
antal och förläggning, i förslag

att 1942 års riksdags beslut om nedläggande av en av de fyra upptagningsskolorna
för dövstumma måtte upphävas samt beslut fattas om bibehållande
tills vidare av fyra upptagningsskolor och oförändrad distriktsindelning,

att upptagningsskolorna för östra, södra och västra distrikten måtte tills
vidare bibehållas å nuvarande platser, Manilla, Lund och Vänersborg, östra
distriktets skola dock endast för en tid av fem år framåt för att därefter
förflyttas till nybyggnad å lämplig ort i Stockholms närhet

samt att — därest de för närvarande för vårdanstalten för dövstumma
med komplicerat lyte brukade lokalerna i Gävle anses böra även för framtiden
användas för dövstumundervisningsändamål — norra dövstumskoldistriktets
upptagningsskola måtte förflyttas till Gävle.

Framtida elevantal i barndomsskolorna för dövstumma.

Frågan om möjligheterna att genom åtgärder i arvshygieniskt avseende,
genom förbättrad barnavård, vetenskapliga framsteg m. m. minska döv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

stumlytets frekvens har gjorts till föremål för behandling av chefen för
rasbiologiska institutet. Av dennes yttrande inhämtas bland annat följande.

Frekvensen av dövstumma barn, som behöva skolundervisning, sammanhänger
uppenbarligen med två faktorer, nämligen frekvensen dövstumma
i de olika årskullarna och storleken av dessa kullar. Det möter särskilt för
närvarande stora svårigheter att nå fram till en säker uppfattning om de
kommande årskullarnas storlek. Vi ha bättre möjligheter att få en uppfattning
om den genomsnittliga risken för dövstumhet.

Hos en del barn är dövstumheten arvsbetingad. Man räknar med att
den medfödda dövstumheten i det stora flertalet fall skall vara arvsbetingad.
Hos övriga dövstumma har lytet sin orsak i senare påkomna sjukdomstillstånd,
som medföra en dubbelsidig dövhet under barnaåren. Med
hänsyn till frågan, örn den arvsbetingade dövstumheten kan väntas ändra
frekvens, må följande anföras.

Detta lyte ärves vikande. Anlaget finns utspritt i befolkningen. I de
flesta fall äro de dövstummas föräldrar ej dövstumma utan ha anlaget
latent. Genom giftermål mellan två personer, som ha anlaget latent, kan
anlaget komma samman i dubbel dos, så att dövstumma barn födas. Ett
mindre antal dövstumma stammar från äktenskap, där den ena eller båda
föräldrarna är dövstum. Den ärftliga dövstumhetens frekvens kan under
sådana förhållanden påverkas av två processer, dels isolatbrytning, dels
selektion.

Med isolatbrytning menar man det förhållandet, att genom kommunikationernas
utveckling, flykten till städerna och dylika^ processer folkgrupper
blandas med varandra mer än förr, varigenom också frekvensen av släktgiften
minskar. Föräldrarna till dövstumma äro förhållandevis ofta besläktade.
Vid vetenskapliga undersökningar har man fått något varierande
siffror från olika länder, 7—21 procent. (Från Sverige föreligger ännu intet
siffermaterial.) På grund av isolatbrytning och den minskade frekvensen
av släktgiften borde man vänta en sjunkande frekvens av ärftligt dövstumma
och vidare, att dövstumsfrekvensen. skall vara lägre i städer än
på landsbygden samt att den skall vara speciellt låg i storstäder.

En annan faktor, som kan tänkas minska frekvensen av dövstumma,
är selektion, d. v. s. det förhållandet att dövstumma förhållandevis sällan
ingå äktenskap och ha barn. Äktenskapsfrekvensen hos dövstumma är
förhållandevis låg. Enligt en av statens rasbiologiska institut utförd sammanställning
äro 44 procent gifta eller förut gifta av dövstumma över
40 år. Motsvarande siffra för genomsnittsbefolkningen är 85—90 procent.
När dövstumma gifta sig, kan man vänta att förhållandevis ofta båda
kontrahenterna skola vara dövstumma. Detta är beroende på att lytet
är ett föreningsband, som gör det lättare för dövstumma att fa sadan kontakt
med varandra som för till äktenskap än det är för dem att komma
i förbindelse med friska personer. Dövstumma träffas genom dövstumorganisationema
och det förhållandet, att dessa organisationer särskilt utvecklats
fram mot senare tid, bör ha medfört att frekvensen av sådana
giftermål ökat. Effekten av s. k. valgiften av denna art bör med andra
ord obetydligt motverka den effekt isolatbrytningen har. Pä grund av
den stigande upplysningen kan man emellertid vänta, att de dövstummas
fruktsamhet skall minska, eftersom de i allt större utsträckning upplysas
örn att deras lyte kan vara ärftligt. Slutligen kan man tänka sig den möjligheten,
att den arvsbetingade dövstumheten kan påverkas av sterilise -

Kungl. Maj:ts propositicni nr 221.

ring. Det är då naturligtvis ej möjligt att sterilisera personer, som ha anlaget
latent. Endast i fråga om det mindre antal äktenskap, där endera
eller bada föräldrarna äro dövstumma, kan en sådan åtgärd ifrågakomma.

Då, som förut framhållits, det stora flertalet dövstumma stamma från
latenta anlagsbärare, torde valgiften och steriliseringsåtgärder ej kunna
tänkas spela nämnvärd roll. För att belysa situationen må anföras att örn
en sjukdom, som ärves på samma sätt som dövstumhet, förekommer hos
10: 10 000 och om man steriliserar varje individ, som lider av sjukdomen,
det dröjer tio generationer, d. v. s. 250—300 år, innan sjukdomens frekvens
minskat till något mer än hälften, d. v. s. till 6: 10 000. Föreställningen, att
man genom målmedvetna åtgärder (upplysningsverksamhet och frivillig
sterilisering eller eventuellt tvångssterilisering) skall kunna nämnvärt påverka
frekvensen av dövstumma, är med andra ord riktig endast för en
längre tidsrymd. Under en kort tidsperiod är effekten obetydlig. Matematiska
beräkningar över effekten av valgiften ge likartade resultat. Sådana
giftermål måste i avseende på de dövstumma lia liten effekt. Däremot
är det tänkbart, att den arvsbetingade dövstumheten skall minska
något på grund av isolatbrytning. Ur denna synpunkt är det av intresse
att jämföra stads- och lantbefolkning samt siffror från olika tidsperioder.

Den dö\ stumhet, som ej är arvsbetingad, kan bero på inflammationsprocesser
i båda öronen, som förstöra hörseln. Det finns naturligtvis ej
någon skarp gräns mellan dubbelsidig hörselnedsättning, som ej ^nedför
talförlust, och dubbelsidig dövhet, som för till dövstumhet. Vederbörandes
intelligens spelar en viss roll liksom också den miljö, i vilken han lever.
Den dubbelsidiga dövheten, som för till dövstumhet, kan sammanhänga
med öroninflammationer, som uppstå i samband nied förkylningssjukdomar
(snuva, halsfluss etc.), eller kan betingas av särskilda infektionssjukdomar
såsom scharlakansfeber och dylikt. Det finns inga uppgifter örn
frekvensen av förkylningssjukdomar förr och nu. Däremot kan man konstatera,
att exempelvis scharlakansfeber väsentligt minskat i utbredning.
Tiden 1881—90 avledo årligen över 2 000 personer i scharlakansfeber,
medan antalet dödsfall under senare decennier hållit sig vid ett hundratal
eller ett något mindre antal. En sådan minskning kan man konstatera för
alla de smittsamma barnsjukdomarna, och det finns skäl att förmoda, att
denna minskning sammanhänger med en förbättrad uppfödning och vård
under spädbarnsåldern och senare, vilken medför att barnen ha större motståndskraft.
Naturligtvis måste också smittoförhindrande åtgärder (förbättrad
epidemivård, bättre allmän hygien) också ha spelat en roll. Man
borde under sådana förhallanden vänta att finna en minskning i det antal
individer, som lida av förvärvad dövstumhet. Detta så mycket mera som
en förbättrad vård vid öroninflammationer samt en ökad tillgång på specialister
i vart land bör lia medfört, att även i de fall då öroninflammation
uppkommit hörselförmågan i större utsträckning numera bevaras.

I detta sammanhang är det emellertid av intresse, att man kunnat konstatera,
att kronisk^ öroninflammation och en mera utbredd förstörelse vid
en akut inflammation sammanhänger med utbildningen av de luftfyllda
hålrummen i benvävnaden vid örat. Örn dessa hålrum äro mycket små,
får en akut öroninflammation ofta ett elakartat förlopp, medan däremot!
om hålrummen äro stora, sjukdomen sällan får en olycklig utgång. Man
har kunnat konstatera, att i ett material omfattande 275^ patienter med
kroniska öroninflammationer inga individer hade luftrummen vid örat ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

bildade till sådan storlek, att de uppnådde vad som är normalt för genomsnittet
i en befolkning. Man har vidare kunnat konstatera, att storleken
av luftrummen till väsentlig grad är arvsbetingad. Enäggstvillingar visa
förhållandevis liten skillnad i avseende på hålrummens storlek, medan däremot
hos tvåäggstvillingar skillnaden är mycket mera utpräglad. Detta
innebär, att kronisk öroninflammation i viss mån är arvsbetingad, och det
blir under sådana omständigheter förståeligt, att man funnit släkter, där
ett flertal individer i varje generation lidit av kronisk öroninflammation
med mer eller mindre utpräglad hörselnedsättning. Detta förhållande är
av vikt, därför att det innebär, att en förbättrad sjukvård och vård vid
öroninflammation knappast kan väntas medföra, att ali förvärvad dövstumhet
skall försvinna. Möjligheterna att med behandling förebygga, att
en akut öroninflammation blir kronisk, äro i viss mån begränsade av de
här angivna förhållandena.

Det må i detta sammanhang erinras om möjligheten att med nya läkemedel
(sulfonamidpreparat och framför allt penicillin) i större utsträckning
än nu förebygga dubbelsidig dövhet, orsakad av infektioner av olika art.
Vi ha emellertid ännu ej underlag för ett värderande av den effekt, som
härvidlag kan tänkas uppnås.

Det må slutligen erinras om att dövstumhet i en hel del fall bottnar i
en hjärnhinneinflammation, som medfört dubbelsidig förlust av hörseln.
Epidemisk hjärnhinneinflammation var tidigare vanligare än nu, och sjukdomen
kan numera behandlas mera effektivt än tidigare varit fallet. Man
har därför närmast anledning att vänta, att även frekvensen av dövstumhet,
som orsakas av denna sjukdom, skall ha minskat och att sådana fall
i framtiden skola bli ännu mera sällsynta.

Med hänsyn till de här anförda teoretiska synpunkterna borde man alltså
vänta, att risken för dövstumhet skall ha minskat under senare decennier
och att riskminskningen skall fortsätta. De teoretiska synpunkter som här
anförts kunna emellertid ej anknytas till detaljberäkningar, som möjliggöra
ett bestämt omdöme örn hur stark denna minskning kan väntas vara.
Den kortfattade och i flera avseenden ofullständiga redogörelse som lämnats
avser framför allt att belysa, att problemen på detta område äro
mycket invecklade och att man alltså icke på grundval av aprioristiska
synpunkter kan våga göra ett uttalande.

Under sådana omständigheter återstår endast att söka erhålla ett empiriskt
underlag för ett bedömande av situationen. För vårt lands vidkommande
finns emellertid endast bristfälligt material. I officiell statistik ha
uppgifter om dövstumma insamlats endast i folkräkningarna fram till år
1930. Senare finnas inga uppgifter. I tabell 1 lämnas siffror för folkräkningarna
från år 1890 fram till år 1930. Vi finna, att frekvensen av dövstumhet
minskat från 1,1 promille till något under 0,9 promille vid de båda
sista folkräkningarna.

Tabell 1.

Dövstumma på 10 000 av folkmängden för åren 1890, 1900, 1910,

1920 och 1930 i hela riket.

II ela riket
1890	1900	1910	1920	1930
11,0!)	10,82	9,47	8,40	8,09

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘221.

Uppgifterna för de yngre åldrarna äro emellertid uppenbarligen bristfälliga
av det enkla skälet, att man hos späda barn inte alltid kan avgöra
om dubbelsidig dövhet föreligger i sådan grad, att den medför dövstumhet.
Vidare anmälas fall av dövstumhet hos små barn ej regelbundet. Först
lipp mot skolåldern börja uppgifterna få mera pålitlig karaktär.

Under sådana omständigheter är det av intresse att betrakta frekvensen
av dövstumma i olika åldersgrupper vid de olika folkräkningarna.

Till belysande härav åberopas bland annat nedanstående tabell (tabell 2).

Tabell 2.

Dövstumma på 10 000 av folkmängden i olika åldrar för åren 1890,
1900, 1910, 1920 och 1930 i hela riket.

Ålder, år		H	ela riket
1890	1900	1910	1920	1930
0-10	3,31	2,79	1,77	1,78	2,81
10—20	11,78	8,90	7,62	5,67	6,67
20-40	16,04	13,33	11,17	8,33	7,26
40-60	14,42	17,03	15,63	13,42	12,36
över 60	8,40	9,05	12,66	15,33	16,17

I anslutning till sistnämnda tabell och två på grundval av de vid folkräkningarna
framkomna siffrorna för dövstumfrekvensen i olika åldrar
uppgjorda diagram, beträffande vilka torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet, anföres bland annat följande.

Att dövstumheten är lägre för de högre åldersgrupperna torde i väsentlig
grad sammanhänga med en ofullständig registrering bland dessa. Om
så är förhållandet borde man finna en senare och mindre utpräglad nedgång
för de högre åldrarna vid de följande folkräkningarna åren 1900 och
1910, vilket också är fallet.

Av särskilt intresse är emellertid, att, när vi komma fram till de båda
sista folkräkningarna åren 1920 och 1930, finna vi praktiskt taget likartade
kurvor, som visa en kontinuerlig stegring upp mot högre åldrar. Det ligger
närmast till hands att anta, att förskjutningen sammanhänger med att i
de olika ålderskullarna risken för dövstumhet minskat. Om denna tolkning
är riktig, borde man emellertid också finna en tydlig skillnad mellan kurvorna
för de båda folkräkningarna, som dock ha ett tidsavstånd på 10 år.
En sådan föreligger emellertid ej. Förklaringen torde helt enkelt vara att
den minskning som faktiskt förelegat i dövstumhetens frekvens motverkats
av ™ noggrannare registrering. På grund av detta senare förhållande har
för övriga lyten (blinda, fallandesjuka och sinnesslöa) en betydande frekvensökning
ägt rum, medan för dövstumma siffrorna för de båda folkräkningarna
ligga på ungefär samma nivå.

Chefen för rasbiologiska institutet går i det följande närmare in på frågan
om frekvensen av dövstumma i skolåldern och behovet av undervisningsplatser
samt anför härom följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Med ledning av den officiella statistikens uppgifter från de sista folkräkningarna
skulle man närmast vara böjd att räkna med att frekvensen
av dövstumma i skolåldern kommer att hålla sig vid 0,6 promille. De siffror
som sammanställts av skolöverstyrelsen lia fört fram till ett antagande av
en frekvens av 0,7 promille. Denna siffra avser alltså barn, som behöva undervisning
på dövstumanstalter. I dessa äro då inräknade barn, som lia
mera måttlig hörselnedsättning och vilka troligen ej registrerats som dövstumma
i den officiella statistiken. Siffran förefaller mig därför rimlig.

Örn nian antar en sådan frekvenssiffra, återstår att man på grundval av
antalet födda i olika årskullar beräknar antalet dövstumma. Sådana siffror
lia beräknats av skolöverstyrelsen, och dessa siffror förefalla mig att vara
rimliga för tiden fram till och med år 1957, då man känner antalet födda.

När det gäller att för följande år beräkna antalet dövstumma, möter
man den svårigheten, att man inte vet, hur hög nativiteten kommer att
vara. Karakteristiskt för krigsåren har varit en stegring av nativiteten, som
delvis betingats av en höjd äktenskapsfrekvens, men delvis också, är uttryck
för en höjd fruktsamhet inom äktenskapen. Det farliga läge i vilket
vårt land befunnit sig har ej påverkat fruktsamheten på det sätt, man
kanske ä priori skulle vara böjd att vänta. Det förhållandet, att arbetslösheten
försvunnit och att de enskilda inte behövt känna oro för sina försörjningsmöjligheter
under den närmaste framtiden, tycks ha spelat en
avgörande roll. Under förutsättning av att man även efter kriget lyckas
bemästra kriser och förebygga mera utbredd arbetslöshet, borde man även
i framtiden lia att vänta en förhållandevis hög nativitet. Emellertid komma
de årskullar, som föddes då nativiteten var som lägst i vårt land, så småningom
att nå upp i fruktsamhetsåldern. Detta förhållande måste medföra
att även vid en fortsatt hög äktenskapsfrekvens och fruktsamhetstendens
det antal barn, som födes i vårt land, dock kommer att något minska.. Med
hänsyn till vårt bristfälliga vetande örn framtiden är det emellertid ej möjligt
att nu göra mera bestämda förutsägelser om det antal barn, som kommer
att födas efter kriget. Under mera »normala» förhållanden kan man
uppställa antaganden, vilka framstå som rimliga och vilka kunna läggas
till grund för beräkningar, som ha ett visst värde. I den brytningstid vi
nu leva möter det uppenbarligen abnormt stora svårigheter att förutsäga
vad som kommer att ske under den närmaste framtiden.

Med hänsyn till det framtida antalet dövstumma är det slutligen en
detalj av praktisk art, som förtjänar att påpekas. Även om man antar en
oförändrad frekvens av dövstumma och en något så när oförändrad fruktsamhetstendens,
måste dock antalet dövstumma, som kommer att behöva
undervisning, att slumpvis variera år från år. Ena året kommer det antal,
som uppnår skolpliktig ålder, att vara större och andra året att vara något
mindre. Med hänsyn till detta förhållande kan man organisera undervisningen
på två olika sätt. Man kan vilja disponera så många undervisningsplatser,
att alla kunna intagas även sådana år, då antalet skolpliktiga dövstumma
tillfälligtvis råkar vara stort. En annan utväg är att man sådana
år tillåter ett uppskjutande av skolgångens början till ett följande år, då
antalet skolpliktiga är mindre. Genom åtgärder av denna typ kan man
något minska behovet av undervisningsplatser.

Sammanfattningsvis anför chefen för rasbiologiska institutet följande.

Sammanfattande må framhållas, att antalet ärftligt dövstumma kan
väntas långsamt minska på grund av den minskning av släktgiften och

Bihang till riksdagens protokoll Wild. 1 sand. iSr tidt. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

den isolatbrytning som försiggår i vårt land. Däremot torde sterilisering
och dylika åtgärder knappast kunna väntas lia någon större effekt. Giftermål
mellan dövstumma kan väntas något öka i frekvens, men den effekt,
som detta kan väntas ha, torde också vara mycket liten.

Antalet förvärvade dövstumma torde också komma att minska något
på grund av en bättre läkarvård, som dels medför att frekvensen av sådana
sjukdomar, som medföra dövstumhet, minskar, dels också medför, att de
följdtillstånd i form av dubbelsidig dövhet, som betingas av sådana sjukdomar,
i ökad utsträckning förebyggas.

På grundval av det siffermaterial, vi disponera över frekvensen av dövstumma
under senare decennier, finns det emellertid knappast anledning
att anta, att en sådan minskning skall försiggå mycket snabbt. Det antal
dövstumma, som är att vänta under de närmaste 5—10 åren, kan knappast
väntas förete en märkbar minskning. På längre sikt är det ej möjligt att
bedöma vilket antal dövstumma vi ha att vänta i vårt land, därför att
detta på ett avgörande sätt bestämmes av nativiteten, och det finns för
närvarande ej möjlighet att bestämt förutsäga, hur denna kommer att
utveckla sig. Frågan om ett minskat antal undervisningsplatser för de dövstumma
kan möjligen bli aktuell om bortåt ett årtionde. På grund av att
situationen nu är särskilt svår att bedöma på längre sikt och på grundval
av vad vi för närvarande veta om frekvensen av dövstumma barn i de
årskullar, som redan äro födda, framstår det i varje fall knappast som
motiverat att nu minska antalet undervisningsplatser.

Skolöverstyrelsen har i sin förutnämnda skrivelse den 27 oktober 1944
till en början anfört bland annat följande.

I den utredning, som låg till grund för överstyrelsens utlåtande över besparingsberedningens
år 1941 framlagda förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet,
diskuterade överstyrelsen även frågan om dövstumskolornas
elevantal. Därvid konstaterade överstyrelsen, att elevantalet
under senare år varit i konstant nedgång, en nedgång motsvarande nedgången
i nativitetssiffrorna med minimum åren 1933/34. Överstyrelsen påpekade
emellertid jämväl, att den allmänna nativiteten sedan år 1934 varit i stigande
och att denna tendens alltjämt vore märkbar, varför man kunde förvänta, att
antalet dövstumma barn komme att ökas i motsvarande grad, och att intagningsklasserna
åren 1943, 1945 och 1947 troligen komme att visa en successiv
ökning jämfört med åren 1939 och 1941. Överstyrelsen grundade sin uppfattning
örn detta förhållande på bland annat en jämförande undersökning
mellan elevantalet i dövstumskolorna för åren 1923/37 och motsvarande antal
barn i skolåldern (8 årsgrupper), varav utlästes, att antalet dövstumma barn
per 100 000 barn i skolåldern under de senare åren icke varit i nedgående
utan tämligen konstant.

En översikt, utarbetad av aktuarien vid Stockholms stads statistiska kontor
E. von Hofsten och intagen i Nordisk tidskrift för dövstumskolan, nr 3,
1944, synes ge ytterligare belägg för berörda förhållande.

Överstyrelsen framhöll vidare som sin uppfattning, att, även om grundade
skäl funnes för förmodan, att förbättrad hygien och bättre vårdmöjligheter
skulle bidraga att minska dövstumfrekvensen, man dock måste besinna, att
en stor del av de dövstumma fått sitt lyte i arv. Beträffande verkan av en
ökad sterilisering av dövstumma slutligen, påpekades, att denna i fråga örn
rättskapabla dövstumma blott torde kunna ske frivilligt, varvid endast de

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

ärftligt dövstumma kunde komma i fråga, samt att effekten av en sterilisering
för lytets procentuella förekomst bland hela folkmängden vore förhållandevis
ringa.

Trots detta fann emellertid överstyrelsen övervägande skäl av såväl pedagogisk
som ekonomisk art tala för en uppdelning av upptagningsskolornas
elever på tre i stället för fyra skolor, varvid enligt överstyrelsens beräkningar
var och en av dessa skolor skulle erhålla ett med hänsyn till lokala och pedagogiska
förhållanden lämpligt elevantal av mellan 100 och Ilo elever.

Sedan skolöverstyrelsens nämnda utredning hösten 1941 verkställdes, lia
emellertid inträtt förhållanden, som ämbetsverket vid nämnda tidpunkt icke
kunde förutse. Den ökning av antalet årligen levande födda bara, som överstyrelsen
i sitt yttrande år 1941 konstaterade, har nämligen icke endast bestått
utan därjämte visat för vart år allt högre siffror, vilka utläsas av nedanstående
tabell.

1934	1935	1936	1937 1938	1939	1940	1941	1942	1943
85 092	85 906	88 938	90 373 93 946	97 380	95 778	99 386	113 605	124 093

Uppgiften för de under första halvåret 1944 födda, 68 400, synes vittna örn
en ytterligare stegring.

Ökningen i förhållande till bottenåret 1933 utgör år 1943 upp emot 50 procent.
Följden av dessa kraftiga förändringar i fråga om barnantalet blir för
dövstumskolans del — om, såsom överstyrelsen tidigare sökt påvisa, dövstumfrekvensen
är relativt konstant — ett i sinom tid allt högre elevantal,
avsevärt överstigande det överstyrelsen i sin utredning år 1941 räknat med,
ehuru ämbetsverket i denna utredning givetvis inte låtit 1932—36 års låga
nativitetssiffror ligga till grund för sina beräkningar utan såväl tagit hänsyn
till stegringen åren 1937—40 som räknat nied en viss marginal.

Innan överstyrelsen nedan övergår till att lämna en prognos för elevantalet
i barndomsskolorna under de närmaste åren, har ämbetsverket funnit skäl
att här utreda två frågor, vilka vid behandlingen av föreliggande dövstumskolproblem
inom riksdagen ägnats uppmärksamhet.

I reservation till statsutskottets utlåtande 1944: 135 framhölls bland
annat, att under år 1939 vid samtliga skolor intogos 85 lärjungar, under år
1941 107 lärjungar och under år 1943 127 lärjungar, varför med den rådande
uppgången i födelsetalen det torde vara sannolikt, att den sålunda konstaterade
ökningen av antalet dövstumma barn bomme att fortsätta.

I den debatt i riksdagen, som berörde denna fråga, utvecklades ytterligare,
att de nämnda siffrorna vore att betrakta såsom betecknande för en begynnande
ökning av elevantalet i dövstumskolorna, vilken måste tillmätas avgörande
betydelse för det slutliga ställningstagandet till dövstumskolornas organisationsproblem.
Överstyrelsen har med stöd av skolornas kataloger företagit
en undersökning av ifrågavarande siffermaterial oeh därvid funnit följande.
Den stegring, som förhållandet mellan intagningssiffrorna för åren 1939 och
1941 respektive 85 och 107 synes tyda på, är imaginär, i det den har sin
grund i den omläggning av elevintagningen, som efter statens övertagande av
dövstumskolväsendet ägt ram. Intagning av elever sker vid dövstumskolorna
vart annat år. Före år 1938 hade en del distrikt sskolor intagning jämna, andra
skolor udda år. Efter år 1938 bestämdes, att samtliga upptagningsskolor .skulle
taga emot elever vartannat år på udda årtal. Denna bestämmelse hade till

Kungl. Majlis ''proposition nr 221.

följd att skolorna i Vänersborg och Härnösand, som redan år 1938 intagit elever,
följande år ånyo måste ha intagning. Denna 1939 års intagning, som då
kom att omfatta endast de under ett år födda dövstumma barnen, blev givetvis
för dessa skolor av ringare omfattning än den hade blivit, om intagning
där skett år 1937 i stället för år 1938. Ungefärligen kan beräknas, att till intagningssiffran
85 för år 1939 bör läggas halva antalet av dem, som vid Vä -

1939 års intagning stiger till 85 + 23 = 108. Efter en noggrannare beräkningsgrund,
varvid till 1939 års grupp föras de barn födda år 1931, som år
1938 intogos vid skolorna i Vänersborg och Härnösand, tillsammans 17, erhålles
för år 1939 siffran 85 -j— 17 = 102. Även i senare fallet blir stegringen
mellan åren 1939 och 1941 synnerligen blygsam.

Beträffande förhållandet mellan intagningssiffrorna för åren 1941 och 1943
må följande anföras. Bland de år 1943 intagna eleverna, som i riksdagsdebatten
i frågan angivits till 127 men enligt kataloguppgifterna uppgår till 131,
befinna sig — utom tre elever, som redan samma år utskrivits och icke böra
inräknas — ett osedvanligt stort antal överåriga barn, upp emot 20-talet elever
födda år 1934 eller tidigare, vilka strängt taget är att räkna till tidigare års intagningsgrupper,
samt 4 elever födda år 1937, vilka äro att hänföra till 1945
års grupp. Även intagningen år 1941 uppvisar ett förhållandevis stort antal
överåriga elever, till och med flera än år 1943, medan däremot 1939 års intagning
innefattar ett mindre antal dylika elever (8). Beträffande 1943 års intagning
bör också observeras, att sju elever intogos direkt vid Örebroskolan.

En beräkning ur sista årets kataloger av antalet barn i skolorna födda åren
1931—32 (vilka samtliga bort tillhöra 1939 års intagning), 1933—34 (1941
års intagning) och 1935—36 (1943 års intagning) visar också högsta antal för
åren 1931—32 (1939 års intagning). Det förefaller dock sannolikt, att efter
några år, då eftersläntare från åren 1935 och 1936 inskrivits, siffran för
elever födda åren 1935—36 kan bliva något högre än siffran för elever födda
åren 1931—32.

Att på intagningssiffrorna för åren 1939, 1941 och 1943 grunda påståendet,
att en stegring av elevantalet redan vore märkbar, torde icke vara riktigt. Förutom
att siffrorna icke äro kommensurabla, utgöra de ett alltför ringa underlag
för en slutsats för längre sikt. Påståendet rimmar även illa med uppfattningen,
att dövstumkvoten visat sig för en längre följd av år vara ganska
konstant. Är detta förhållandet, bör — om man bortser från tillfälliga variationer
— antalet dövstumma barn inskrivna år 1939 (motsvarande siffrorna för
antalet levande födda barn åren 1931 och 1932 eller 180 853) bliva högre både
än antalet år 1941 (motsvarande siffrorna för åren 1933 och 1934 eller
170 112) och antalet år 1943 (motsvarande siffrorna för åren 1935 och 1936
eller 174 844). Skolöverstyrelsen, som i sin tidigare utredning funnit dövstumfrekvensen
relativt stabil, vill för sin del förklara förhållandet, att intagningssiffrorna
för åren 1941 och 1943 icke visat nedgång jämfört med år 1939 därmed,
att dels variationerna från år till år kunna vara väsentliga och dels att
ett större antal på gränsen mellan dövstumhet och lomhördhet stående barn
än tidigare kommit att tillföras dövstumskolorna genom inrättandet av skolan
i Örebro för oegentligt dövstumma. En viss mindre ökning av dövstumskolornas
elevmaterial har, såsom förutsetts, inträtt, och denna ökning är ej beroende
av förändringarna i nativiteten eller av dövstumhetens procentuella förekomst
inom befolkningen. Den ovan nämnda direkta intagningen vid skolan
i Örebro torde vara ett tydligt tecken härpå.

nersborgs- och Härnösandsskolorna intogos

14 + 32

år 1938

varvid

Kungl. Maj:ts proposition nr HHl.

Med anledning därav, att man vid ärendets behandling i riksdagen synes ha
räknat med, att ungefär 18 procent av alla dövstumma äro födda med lytet,
vill överstyrelsen erinra därom, att man i dövstumlärarkretsar vanligen brukar
ungefärligen räkna med att hälften av de dövstumma äro födda med lytet.
Härtill bör anmärkas, att det ofta kan vara synnerligen svårt att avgöra, om
ett barn är fött med dövheten eller örn det blivit dövt genom någon sjukdom
i tidig ålder. De uppgifter, som härom kunna vinnas, erhållas vanligen genom
föräldrarnas uppgifter till de handlingar, som skola företes vid dövstumma
barns intagning i dövstumskola. Ur sammandragen av katalogerna för Manilla
dövstumskola, vilken är den enda skola som innehåller uppgifter härom,
framgå följande siffror:

Ålder vid dövhetens inträde.

	Födda döva 0:	1-	12 1:1-12 11:1-12	111:1-12	IV:1-12	V: 1-12	över V
1938/39. .	. . 82	7	8	2	2	1	3	1 =106
1939/40. .	. . 76	9	8	4	1	1	2	— =101
1940/41. .	. . 79	9	8	4	1	1	2	— =104
1941/42. .	. . 70	6	7	3	—	1	2	1 = 90
1942/43. .	. . 83	7	8	3	—	1	2	1 = 105
1943/44. . Anm.:	. . 85 0: 1 = döv vid	6 en	9 månads	5 ålder,	1	1	1	1 =109

I: 2 = döv vid 1 år och 2 mån. etc.

Enligt denna översikt torde man ungefärligen kunna säga, att 75 procent
av barnen äro födda döva.

Överstyrelsen har företagit en undersökning av elevklientelet vid Manilla
dövstumskola under en följd av år, varvid medtagits elever födda år 1890 och
senare fram till nuvarande elever. Av de sedan år 1938 intagna har icke medräknats
elever hemmahörande i områden utanför det gamla distriktet, medan
däremot medräknats elever från samma distrikt överförda till specialskolorna.
Undersökningen har omfattat 702 elever och byggts på uppgifterna i skolans
matrikel. Av dessa ha 410 eller 58 procent redovisats såsom dövfödda, varjämte
åtskilliga av ett icke obetydligt antal, vilka redovisats såsom tveksamma,
torde vara att betrakta såsom födda döva.

I en akademisk avhandling, grundad på undersökningar åren 1922—27 på
855 elever vid de svenska dövstumskolorna, avger doktor Martha P:son Henning
följande procentsiffror: medfödd hos 49,6 procent, förvärvad hos 33,3
procent, obestämt ursprung hos 14,8 procent.

I 1915 års förberedande utredning rörande omorganisation av dövstumundervisningsväsendet
angives av 2 459 barn, födda under åren 1880—1906 och
intagna i de svenska dövstumskolorna till och med höstterminen 1913, 1 lil
eller 45 procent vara dövfödda.

Härtill torde böra läggas, att äldre undersökningar visserligen visa något
varierande siffror men dock ange en ganska hög siffra för den medfödda dövstumheten,
samt att det visst icke förefaller otänkbart, att procentsiffrorna
för förhållandet mellan den medfödda och den förvärvade dövheten under
årens lopp har kunnat undergå någon förskjutning.

Skolöverstyrelsen har funnit, att frekvenssiffran 7 per 10 000 kvarlevande
barn i åldern åtta år intagningsåret bör läggas till grund för en elevprognos
för de närmaste 10 till 15 åren. Vissa av de siffror, som skolöverstyrelsen åbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

ropat till stöd för denna uppfattning, ha sammanförts i nedanstående sammanställning,
som utvisar medeltalet dövstumma per 10 000 kvarlevande barn intagningsåret
under femårsperioder med början åren 1881—85.

Födelseår	Medeltal dövstumma elever per 10 000 kvarlevande barn intagningsåret
1881—1885	10,4
1886—1890	10,5
1891—1895	8,6
1896—1900	8,4
1901—1905	6,4
1906—1910	6,8
1911—1915	7,8
1916-1920	•7,4
1921—1925	7,6
1926—1930	7,4
1931—1935	7,0

Skolöverstyrelsen anför i anslutning till det av överstyrelsen åberopade siffermaterialet
bland annat följande.

Då obligatorisk skolplikt stadgades först i lag av år 1889 torde siffrorna för
särskilt 1880-talet icke vara helt tillförlitliga.

Sammanställningen visar, att efter en tid med relativt hög dövstumfrekvens
i slutet på 1800-talet följt en nedgång i antalet dövstumma födda under första
årtiondet på 1900-talet, varpå ånyo skett en successiv ehuru mindre uppgång
av dövstumkvoten. Nedgången från 1880-talet till 1930-talet är väsentlig,
från omkring 10 till omkring 7, eller 30 procent. Dock bör det observeras, att
denna nedgång huvudsakligen är att hänföra till tiden omkring slutet av förra
århundradet.

Den nedgång i dövstumkvoten, som sammanställningen från år 1911 uppvisar,
synes berättiga till att i vart fall icke räkna med högre frekvens än 7,0.
Med hänsyn till de fluktuationer i det årliga antalet dövblivna barn, beroende
på variationer i insjukningsfrekvensen i till dövhet ledande sjukdomar m. m.,
torde det dock vara skäl att vid beräkning av erforderliga lokala utrymmen
därutöver kalkylera med en viss reservmarginal.

Överstyrelsen har av sina beräkningar erhållit den uppfattningen, att dövstumfrekvensen
— sedd på lång sikt — varit stadd i sjunkande. Sannolikheten
synes tala för en fortsatt nedgång av antalet dövstumma barn i förhållande till
hela antalet barn i landet. Överstyrelsen kan å andra sidan icke finna skäl att
vid sin beräkning av elevantalet i barndomsskolorna för dövstumma för de
närmaste 10—15 åren räkna med, att nedgången i antalet dövstumma barn blir
av sådan omfattning, att den motiverar, att en lägre frekvenssiffra lägges till
grund för beräkningarna.

Det antal elever, som enligt överstyrelsens beräkningar kan väntas komma
att intagas vid dövstumskolorna åren 1945/51, framgår av nedanstående
sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Födelseår	Intag- ningsår	Antal levande födda barn födelseåret	Beräknat antal kvarlevande barn i åldern 8 år intagningsåret (enligt dödlighets-tabell för perioden 1936/40)	Intagning av dövstumma vid en beräk-nad frekvens av 7 per 10 000
19371 1938 J'' •	1945	90 373 93 946	85 262 1 88 6331'' '' (173 895)	122
19391 1940j- •	1947	97 380 95 778	91 8731 90 3621'' '' (182235)	128
19411 1942\|'' ''	1949	99 386 113 605	93 7661 1071811'' '' (200 947)	141
19431 1944 j'' ''	1951	124 903 124 9031	117 839 1 117 839 '' '' (235 678)	166

1 Antalet beräknas bli lika stort som år 1943.

Överstyrelsen anför:

Enligt dessa beräkningar och under förutsättning alltså, att nativitetssiffran
för år 1944 beräknas bli lika hög som för år 1943, skulle barndomsskolornas
elevantal till och med läsåret 1952/53 komma att gestalta sig på sätt, som
tabellen nedan utvisar.

Läsår	Elever från föregående år	Nyinskrivna elever	Avgående elever	Elever under läsåret
1944/45 . .	435	—	67	435
1945/46 . .	368	122	52	490
1946/47 . .	438	—	74	438
1947/48 . .	364	128	5	492
1948/49 . .	487	—	107	487
1949/50 . .	380	141	—	521
1950/51 . .	521	—	130	521
1951/52 . .	391	166	—	557
1952/53 . .	557	—	—	557

Skolöverstyrelsen anser sig på närmare angivna skäl böra räkna med att 26
procent av det sålunda beräknade antalet elever i barndomsskolorna för dövstumma
skola komma att undervisas i specialskolan för dövstumma och i skolhemmet
vid vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte. Elevantalet
i upptagningsskolorna skulle då komma att nedannämnda läsår utgöra följande: 1945/40

1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53

363 324 364 360 386 386 412 412

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

Överstyrelsen anför vidare:

Att lämna någon prognos för elevantalet efter läsåret 1952/53 låter sig icke
göra, då motsvarande nativitetssiffror äro okända. Det kan måhända finnas
vissa skäl förmoda, att nuvarande höga siffra för antalet levande födda barn
under åtminstone ett mindre antal år kommer att bestå. Under denna förutsättning
kommer elevantalet i dövstumskolorna efter år 1953 att ytterligare
stiga, varvid ett elevantal i barndomsskolorna enligt följande förefaller tänkbart,
om antalet levande födda barn åren 1945—50 antages bli lika stort som
år 1943.

1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

600 600 640 640 665 665

Antalet barn i upptagningsskolorna skulle härvid, örn 26 procent beräknas
gå till specialskolan i Örebro samt skolhemmet, bli respektive 445, 445, 475,
475, 490, 490.

Emellertid förefaller icke otroligt, att en nedgång i antalet levande födda
barn per år kan komma att inträffa. Ett förhållande, som i detta sammanhang
måste observeras, är det faktum, att för närvarande finnes ett relativt stort
antal kvinnor i fruktsamhetsåldrarna från de stora årsklasserna 1906—21,
medan årsklasserna efter år 1921 successivt och starkt avtaga i storlek. Även
om en minskning av antalet levande födda barn skulle inträda från år 1945,
torde man emellertid kunna räkna med att elevantalet från år 1953 och för i
vart fall 4 år framåt (d. v. s. för de år under vilka de åren 1949 och 1951 intagna
stora elevgrupperna äro kvar i skolorna) icke understigande 550 eller
för upptagningsskolorna över 400.

En prognos för tiden efter år 1957 torde — på grund av det allt mera minskade
antalet kvinnor i fruktsamhetsåldrarna — närmast giva vid handen en
successiv nedgång av antalet dövstumma barn i skolåldern.

Skolöverstyrelsen vill till beräkningarna foga den anmärkningen, att en viss
marginal måste beräknas med hänsyn till icke blott de tillfälliga variationer i
fråga örn de dövstummas antal, som ständigt kunna förekomma, utan även till
det förhållandet att dövstumkvoten kan komma att ligga högre än överstyrelsen
förutsatt och att överflyttningen av elever till specialskolorna och skolhemmet
kan bliva lägre än här beräknats, vilka två sistnämnda faktorer bådadera
verka i riktning av en stegring av elevantalet i upptagningsskolorna.

Upptagningsskolornas antal och förläggning m. m.

Skolöverstyrelsen framhåller, att det nu förebragta siffermaterial, för
vilket redogörelse lämnats i det föregående, måste tillmätas avgörande
betydelse för frågan örn dövstumskolorganisationen och förordar, att fyra
upptagningsskolor bibehållas tills vidare.

Då skolöverstyrelsen år 1941 fann skäl tillstyrka besparingsberedningens
förslag örn nedläggande av en av de fyra upptagningsskolorna, grundade
överstyrelsen sin uppfattning i frågan på den förutsättningen, att det elevantal,
som upptagningsskolorna kunde beräknas komma att omfatta, ur
såväl pedagogiska som ekonomiska synpunkter fördelaktigt läte sig uppdelas
på tre skolor. Överstyrelsen uttalade därvid, att ett elevantal av
mellan 100—110 elever vore att anse som det för en upptagningsskola
lämpligaste. Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition

Kungl. Marits propositio7i nr 221.

1942: 246 i hiir berörda avseende anslutit sig till besparingsberedningens
och skolöverstyrelsens uppfattning, fattade 1942 års riksdag beslut om indragning
av en av upptagningsskolorna. Det synes emellertid nu kunna
ifrågasättas, om icke den ökning av elevantalet till dessa skolor, som med
ganska stor grad av säkerhet kan förutses komma att ske, berör själva
grunden för 1942 års nämnda riksdagsbeslut. Visserligen torde det beräknade
elevantalet för tiden 1945/49 respektive 363, 324, 364, 360 kunna
koncentreras till tre skolor, varvid vardera av dessa skulle erhilda omkring
120 elever, eller ett något högre antal än skolöverstyrelsen i sin utredningår
1941 ansåg vara optimum. I de senare årens diskussion om dövstumskolbyggnaderna
ha upptagningsskolorna ansetts böra beräknas för 112 elever,
för vilket antal jämväl ombyggnadsarbetena för skolorna i Vänersborg och
Lund planerats. Emellertid kunna flera av skolorna under vissa förutsättningar
taga emot ett större antal elever, så t. ex. Manillaskolan och Gävleskolan
120—130 elever. Förutsättning för en uppdelning på 3 skolor enligt
det ovan anförda är dock, därest upptagningsskolorna förläggas till Lund,
Manilla och Gävle, att en del av eleverna i Lund och Gävle externeras,
samt att planerade ombyggnadsarbeten verkställas.

För det icke obetydligt ökade elevantal, som beräknats för tiden 1949/53
(respektive 386, 386, 412, 412), och som kan förmodas för de därefter närmast
följande fyra åren (över 400), torde emellertid en uppdelning på tre
skolor icke böra genomföras. Vardera skolan skulle därvid taga emot tiden
1949/51 130 och 1951/53 mellan 135 och 140 elever. Överstyrelsen vill
jämväl här betona, att lärjungeantalet kan komma att bliva än högre än
här förutsatts, och att följaktligen belastningen på varje skola kan komma
att bliva än större.

En lösning av föreliggande problem synes kunna nås efter olika linjer.
En utväg vore att i enlighet med 1942 års riksdagsbeslut indraga en upptagningsskola,
då den ökade elevtillströmningen räknas bli av relativt kort
varaktighet. Under ifrågavarande tid finge man provisoriskt sörja för tillräckliga
utrymmen vid tre skolor. Därvid kunna olika utvägar tänkas.
Man kunde vid skolorna företaga sådana restaurations- och tillbyggnadsarbeten,
att tillräckliga undervisningslokaler erhölles. För förläggningen av
eleverna kunde ytterligare externering tillgripas. Härigenom skulle emellertid
statsverket erhålla relativt stora utgifter för byggnadsarbeten, som
voro erforderliga blott för ifrågavarande övergångstid, varjämte skolorna
skulle erhålla en storlek, som med hänsyn till elevernas undervisning, vård
och fostran måste betecknas såsom mindre tillfredsställande. För elevernas
förläggning kunde även externatformen användas och för undervisningen
förhyras skolorna närliggande lokaler, en anordning, som vore ekonomiskt
fördelaktig.

Statsutskottet har i sitt utlåtande 1944: 135 bland annat anfort: »Skulle
det emellertid framdeles visa sig att den för närvarande rådande uppgången
i födelsetalen kommer att stå sig eller ytterligare öka och att detta
förhållande även kommer att medföra en ökning av antalet dövstumma
barn, bör frågan örn inrättande av ett fjärde dövstumskoldistrikt upptagas
till övervägande. Enligt utskottets mening torde vid sådant förhållande
detta distrikt böra omfatta det övre Norrland och få sin upptagningsskola
förlagd pä någon härför lämplig plats i denna landsända.»

Detta innebär, att från år 1945 en av skolorna skulle nedläggas. Därefter
skulle — örn en ökning av elevantalet inträffar — upprättas en ny

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

skola för övre Norrland. Överstyrelsen finner tanken på en upptagningsskola
för övre Norrland^ och för sig tilltalande. Då emellertid behovet av
den fjärde skolan nppstar redan år 1949, skulle ett genomförande av statsutskottets
förslag innebära, först nedläggande av en skola år 1945, därefter
upprättande av en ny skola år 1949 och slutligen, örn minskning av
antalet^ elever ånyo inträder, nedläggande igen av den nyupprättade skolan
eller någon av de övriga skolorna. Överstyrelsen finner icke skäl förorda
denna utväg. I stället synes ett uppskov tills vidare med nedläggandet av
en upptagningsskola vara att förorda. Under den närmaste framtiden skulle
sålunda fyra upptagningsskolor bibehållas.

Skolöverstyrelsen går därefter närmare in på frågan om de fyra upptagningsskolornas.
förläggning och förordar därvid, såsom tidigare nämnts,
bibehållande av de nuvarande upptagningsskolorna å Manilla samt i Lund
och Vänersborg ävensom, under förutsättning att dövstumskollokalerna i
Gävle anses böra även framdeles användas för dövstumundervisningsändamål,
förflyttning av härnösandsskolan till Gävle. Överstyrelsen anför:

Vid bibehållande av fyra upptagningsskolor erbjuda sig fyra alternativ,
nämligen dels ett bibehållande av de nuvarande skolorna å Manilla samt
i Lund, Vänersborg och Härnösand, dels ett bibehållande av skolorna å
Manilla, i Lund och Härnösand samt upprättandet av en ny upptagningsskola
i Gävle, dels skolorna förlagda till Manilla, Lund, Vänersborg och
Gävle, dels ock bibehållande av skolorna i Lund, Vänersborg och Härnösand
samt förflyttning av Manillaskolan till Gävle.

Det första av dessa alternativ vore med hänsyn till en ur geografisk synpunkt
lämplig spridning av dövstumskolorna att förorda. Härnösandsskolans
nuvarande lokaler äro emellertid i så bristfälligt skick, att de icke ens
provisoriskt kunna utnyttjas med mindre byggnaden genomgår en omfattande
reparation. Kostnaderna härför uppskattas av byggnadsstyrelsen till
1 442 500 kronor. Därest en upptagningsskola för Norrland skall vara förlagd
till Härnösand, synes det önskvärt, att skolan förses med nya lokaler.
En nybyggnad beräknas draga kostnader till ett belopp av 1 440 000 kronor.
Riksdagen har redan år 1942 fattat beslut om uppförande av en ny
skola i Härnösand.

Då emellertid dövstumskolan i Gävle erbjuder fullt tillräckliga lokaler,
ifrågasätter överstyrelsen, om icke av statsfinansiella skäl skolan i Härnösand
bör flyttas till Gävle. Därest emellertid Kungl. Majit icke anser
sig böra tillmäta de finansiella synpunkterna avgörande betydelse, synes
en förläggning till Härnösand vara förmånligast. Överstyrelsen vill för sin
del betona, att under sådana förhållanden nybyggnad är att föredraga framför
en ombyggnad.

Det andra alternativet med skolor i Lund, å Manilla, i Gävle och Härnösand
skulle, därest det kunde förverkligas, onekligen innebära vissa fördelar.
Gävleskolan står färdig att mottaga en upptagningsskolas elever.
Fortsättningsskolan i Vänersborg skulle under dylika omständigheter — i
enlighet med överstyrelsens tidigare förslag —"kunna övertaga upptagningsskolans
lokaler och utan utrymmessvårigheter få upptaga sin verksamhet
som självständig anstalt, vilket framför allt ur pedagogisk synpunkt
skulle vara lyckligt. Utgifterna för elevbyggnad för fortsättningsskolan
skulle inbesparas. Därest det längre fram visade sig, att elevantalet vid

Kungl. Maj:ts -proposition nr 221.

skolorna även för framtiden komme att bliva större än att det lämpligen
läte sig uppdela på tre skolor, kunde nybyggnad för övre Norrland i enlighet
med statsutskottets ovan nämnda uttalande verkställas å lämplig plats
i denna landsända, varvid skolan i Härnösand kunde nedläggas. Mot anordningen
i fråga talar dels vad ovan sagts beträffande Härnösandsskolans
byggnader, dels det förhållandet att den relativt folkrika Göteborgstrakten
skulle bli utan upptagningsskola. Skulle det emellertid ifrågasättas, att för
ytterligare en tid söka provisoriskt iståndsätta Härnösandsskolans lokaler,
synes sistnämnda alternativ böra upptagas till allvarlig omprövning.

Mot ett bibehållande av skolorna i Lund, Vänersborg samt Härnösand
med förflyttning av Manillaskolan till Gävle talar, utom det förhållandet,
att manilialokalerna synas bättre ägnade att restaurera än skolbyggnaden
i Härnösand, främst den av överstyrelsen i tidigare utredningar framförda
motiveringen, nämligen betydelsen av att i befolkningscentrum och i eller i
närheten av huvudstaden finnes en skola för dövstumma barn.

Överstyrelsen vill för sin del, ehuru med viss tvekan, förorda ett bibehållande
av de nuvarande upptagningsskolorna å Manilla samt i Lund
och Vänersborg samt förflyttning av Härnösandsskolan till Gävle. Tveksamheten
grundar sig därvid främst på den omständigheten, att härigenom
en upptagningsskola skulle komma att för ytterligare en tid samorganiseras
med fortsättningsskolan för gossar — en anordning, som överstyrelsen finner
mindre lycklig. Som överstyrelsen i sina tidigare utredningar i denna
fråga lämnat utförlig motivering för sitt ställningstagande härvidlag, må
här blott anföras, att den utredning örn fortsättningsskolans organisation,
som överstyrelsen nedan företagit, styrkt överstyrelsen i uppfattningen om
att sammankopplingen av de båda anstalterna kan komma att verka i
mindre gynnsam riktning för upptagningsskolans arbete och utveckling
samt att det för fortsättningsskolans framåtskridande är av vikt, att den
organiseras såsom självständig anstalt, och att dess rektor, som för sin
synnerligen krävande uppgift bör äga kvalifikationer av delvis annat slag
än en rektor för upptagningsskola, bör få ägna all tid och kraft åt densamma.

Ett bibehållande av upptagningsskolan i Vänersborg medför också vissa
svårigheter för en rationell lösning av bostadsproblemet för fortsättningsskolans
elever. Då överstyrelsen vidhåller sin tidigare uttalade mening, att
— därest framdeles en av upptagningsskolorna skall indragas — Vänersborgsskolan
i första hand bör ifrågakomma, varvid upptagningsskolans
lokaler skulle användas såsom bostäder för fortsättningsskolans elever,
kan överstyrelsen icke finna skäl förorda att nu uppföra en planerad elevbyggnad.

Därest upptagningsskolorna skulle komma att förläggas enligt ovanstående
förslag, synas inga förändringar av den nuvarande distriktsindelningen
krävas. Överstyrelsen synes dock böra erhålla Kungl. Maj:ts bemyndigande
att — därest elevantalet inom ett distrikt skulle komma att
överskrida det antal, som distriktets upptagningsskola lämpligen kan mottaga
— vidtaga erforderlig överflyttning av elever från cn upptagningsskola
till en annan.

Skolöverstyrelsen upptager i det följande till behandling vissa byggnadsfrågor.
Överstyrelsen framhåller därvid, att överstyrelsen vid förordandet
av Härnösandsskolans förflyttning till Gävle utgått från att de för närvä -

Kungl. Marits proposition nr 221.

rande av vårdanstalten för dövstumma disponerade lokalerna i Gävle även
i fortsättningen borde brukas för dövstumundervisningsändamål. Skulle
emellertid, anför överstyrelsen, den av Kungl. Majit begärda utredningen
angående byggnadens framtida användning giva vid handen, att lokalerna
i Gävle kunde med fördel brukas för annat ändamål än dövstumundervisningsändamål,
syntes norra distriktets upptagningsskola böra kvarligga i
Härnösand. Vid skolans kvarliggande i Härnösand förordar överstyrelsen
nybyggnad framför ombyggnad.

I skrivelse den 22 januari 1943 framlade skolöverstyrelsen alternativa förslag,
I och II, till ombyggnads- och reparationsarbeten vid Manillaskolan.
En närmare redogörelse för dessa byggnadsalternativ har lämnats under
punkten 200 i 1944 års åttonde huvudtitel.

Såsom av nämnda redogörelse framgår avsåg alternativ I att göra huvudbyggnaden
brukbar för dövstumskolans räkning under ett femårigt provisorium
och omfattade utvidgning av sovavdelningarna med plats för ytterligare
10 gossar och 10 flickor, två nya lärosalar samt nytt skolkök m. m.
Kostnaderna för detta alternativ, som i januari 1943 beräknades till 75 000
kronor, ha i oktober 1944 beräknats till 77 000 kronor.

Alternativ n, som avsåg att göra skolanläggningen brukbar under en tid
av tio ar framåt, omfattade, förutom de i alternativ I ingående åtgärderna,
vissa andra inre och yttre ombyggnads- och reparationsarbeten. Kostnaderna
för detta alternativ, som i januari 1943 beräknades till 450 000 kronor,
ha i oktober 1944 beräknats till 459 000 kronor enligt följande sammanställning: -

ombyggnad av huvudbyggnad........................ kronor 275 400

omläggning av sjukavdelningen....................... » 61 200

modernisering av gymnastikbyggnaden ................ » 20 400

yttre reparationsarbeten........................... » 102 000

kronor 459 000.

Skolöverstyrelsen har nu hemställt, att till reparations- och ombyggnadsarbeten
vid Manillaskolan enligt nyssnämnda alternativ I måtte beviljas ett
anslag av 77 000 kronor. Överstyrelsen anför:

Av de byggnadsalternativ, som av överstyrelsen redan år 1943 framlades och
som nu inom byggnadsstyrelsen omräknats med hänsyn till byggnadskostnaderna,
synes i första hand det första och mindre kostsamma alternativet,
omfattande ombyggnad m. m. för ett femårigt provisorium för en summa
av 77 000 kronor, böra ifrågakomma. Före utgången av nämnda tid synes
nybyggnad å lämplig ort i Stockholms närhet böra uppföras och skolan därefter
förflyttas dit.

Det andra alternativet synes överstyrelsen för den relativt korta tid som
avses, 10 år, bliva onödigt kostsamt. Ur andra synpunkter erbjuder förslaget
vissa fördelar. Genom ett förverkligande av detsamma skulle sålunda
byggnadsfrågan för östra distriktet — för den övergångstid på 10—15 år
med högre elevantal i barndomsskolorna, som överstyrelsen räknat med, vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

löst. Efter denna tid skulle nied hänsynstagande till då rådande omständigheter
frågan om nybyggnad för skolan ånyo tagas upp.

Till örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna har riksdagen för
innevarande budgetår anvisat ett investeringsanslag av 80 000 kronor,
varav 17 000 kronor avsågo vissa byggnadsarbeten i Vänersborg, nämligen
iordningställande av verkstadslokaler m. m. i en och inredande av skyddsrum
i en annan av de av fortsättningsskolan disponerade byggnaderna.

Skolöverstyrelsen — som nu föreslagit införande av utbildning i metallarbete
och tapetseri vid fortsättningsskolan i Vänersborg — framhåller, att
kostnaderna för iordningställande av erforderliga verkstadslokaler för de
sålunda föreslagna nya utbildningslinjerna rymmas inom förutnämnda anslagsbelopp
av 17 000 kronor, och anser, att ytterligare medelsanvisning
icke för närvarande är erforderlig för byggnadsarbeten i Vänersborg.

Såsom förut nämnts bar byggnadsstyrelsen i skrivelse den 28 september
1944 framlagt utredning beträffande den framtida användningen av dövstumskolbyggnaderna
å Manilla och i Gävle, därest dessa byggnader icke
vidare skulle komma att tagas i anspråk för dövstumundervisningsändamål.

Vad först beträffar dö v stumskolanläggningen å Manilla
anför byggnadsstyrelsen till en början följande.

Denna anläggnings huvudbyggnad verkar i hög grad störande för den
vackra omgivningen. Före påbyggnaden år 1912 var skolbyggnaden visserligen
påträngande stor, men dess utformning var dock i och för sig ur arkitektonisk
synpunkt tillfredsställande. I sitt nuvarande skick är emellertid
byggnaden föga tilltalande. Anmärkningarna mot Manillaskolans byggnader
äro dock icke enbart av estetisk art. Huvudbyggnaden befinner sig nämligen
i tekniskt avseende icke i nöjaktigt skick. Redan år 1936 hade styrelsen
anledning att undersöka möjligheterna för ändring och modernisering
av byggnaden, som då alltjämt avsags skola användas för dövstumundervisning,
och framhöll då, att utbyte och modernisering av samtliga ledningsanläggningar
vöre erforderlig, kopplade fönster måste insättas, ett antal
golv omläggas, tvättrum och toaletter anordnas m. m. Styrelsen beräknade
kostnaderna för endast mindre ändringar och modernisering till omkring
700 000 kronor, vilket vid nu rådande prisläge motsvarar omkring 1 000 000

På grund av den osäkerhet, som rått rörande dövstumskolan framtida
förläggning, har underhållet av byggnaderna k Manilla inskränkts till det
oundgängligen nödvändiga, varför dess tillstånd för närvarande knappast
kan anses befinna sig i bättre skick än ar 1936. I vissa hänseenden har tvärtom
ytterligare förslitning ägt rum. Så kräva numera fasaderna en genomgripande
reparation, och golven mäste praktiskt taget helt omläggas. Ett
utbyte av åtminstone vissa fönstersnickerier m. m. torde vara ofrånkomligt,
vilken användning byggnaden än kommer att erhålla, och de elektriska
ledningsanläggningarna torde komma att påkalla genomgripande åtgärder.
Vilka kostnader som behöva nedläggas på värme- och sanitära anläggningar
vid ett iståndsättande är givetvis i viss män beroende på den användning,
som byggnaden kan komma att fa, men viss modernisering lard under alla
förhållanden bli ofrånkomlig. På grund av huvudbyggnadens storlek, bygg -

Kungl. Maj.ts ''proposition nr £21.

nadsvolymen utgör icke mindre än 32 000 kubikmeter, måste de sammanlagda
kostnaderna för byggnadens iordningställande bli mycket höga. Det
är därför högst tvivelaktigt, örn skolbyggnadens bevarande och iordningställande
för något annat ändamål av permanent karaktär kan vara ur ekonomisk
synpunkt tillrådligt.

Byggnadsstyrelsen lämnar i det följande en redogörelse för av styrelsen
företagna undersökningar rörande möjligheterna att utnyttja Manillaskolans
lokaler bland annat för museala ändamål.

Sammanfattningsvis framhåller byggnadsstyrelsen därefter, att, därest
dövstumskolan skulle förflyttas från Manilla och byggnaderna därefter
allt framgent skulle användas, dessa svårligen kunde utnyttjas på annat
sätt än som lokaler för ifrågasatt museum, inrymmande nationalmuseets
gipsavgjutningssamlingar. Då emellertid ett iordningställande av byggnaderna
å Manilla till permanenta lokaler för dessa samlingar skulle draga
mycket stor kostnad — enligt styrelsens uppskattning ej understigande
1 000 000 kronor — kan styrelsen ej tillstyrka en sådan åtgärd. Styrelsen
anser emellertid, att ett mer provisoriskt iordningställande för nämnda
ändamål under en begränsad tid av ett tiotal år framåt eller något därutöver
vore lämpligt och även ekonomiskt försvarligt. Kostnaderna härför
har styrelsen beräknat till omkring 650 000 kronor. Därest Kungl. Majit
skulle finna en sådan provisorisk användning icke böra komma i fråga,
förordar styrelsen, att byggnaderna rivas och att parkområdet inom denna
del av Djurgården återställes.

Beträffande dö v stums kolbyggnaden i Gävle anför byggnadsstyrelsen
följande.

På byggnadsstyrelsens anmodan har länsarkitekten i Gävleborgs län
yttrat sig i fragan och därvid anfört, att nya ämbetslokaler visserligen
mäste anskaffas för vissa statliga institutioner i Gävle, nämligen vägförvaltningen,
länsarbetsnämnden-, lantmäterikontoret (nuvarande lokaler äro
avsedda att övertagas_ av länsstyrelsen), landsfogden, yrkesinspektionen,
landsfiskalen i Gävle distrikt samt jägmästaren i Gävle revir, men att dövstumskolan
byggnad icke syntes lämpligen kunna komma i fråga för tillgodoseende
av dessa lokalbehov med hänsyn till fastighetens allt annat än
centrala läge i staden. Den ombyggnad, som erfordrades för inredning av
ämbetslokaler, skulle dessutom med all sannolikhet bli mycket dyrbar utan
att samtidigt medföra en rationell lösning. Länsarkitekten hade även undersökt
möjligheten att finna köpare till fastigheten, varvid befunnits,
att något enskilt företag icke kunde förväntas ha intresse av att förvärva
denna, medan det kunde tänkas, att Gävle stad skulle kunna få användning
för byggnaden för sin yrkesskola. På frågans nuvarande ståndpunkt
hade emellertid mera ingående undersökningar rörande byggnadens antändbarhet
för sådant ändamål och de villkor, på vilka en eventuell försäljning
kunde tänkas komma till stånd, icke verkställts.

I likhet med länsarkitekten kan byggnadsstyrelsen icke för närvarande
föreslå någon framtida statlig användning av dövstumskolbyggnaden i
Gävle, därest denna örn ett eller annat år skulle bli obehövlig för sitt nu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

varande ändamål. Styrelsen får därför föreslå, att byggnaden försäljes på
de förmånligaste villkor, som vid tidpunkten för försäljningen må kunna
erbjudas.

Yttranden.

Statskontoret har icke funnit anledning tillstyrka ett upphävande av riksdagens
beslut örn nedläggande av en av upptagningsskolorna. Ämbetsverket
anför:

Sedan 1942 års riksdag fattat beslut örn nedläggande av en av de fyra upptagningsskolorna
för dövstumma, föreslog chefen för ecklesiastikdepartementet
vid anmälan av statsverkspropositionen till 1944 års riksdag en minskning av
antalet dövstumskoldistrikt från fyra till tre, benämnda södra, mellersta och
norra, samt i anslutning härtill en förläggning av distriktens upptagningsskolor
till respektive Lund, Vänersborg och Gävle. De nuvarande dövstumskolorna
i Härnösand och å Manilla skulle alltså nedläggas.

I sitt utlåtande (nr 135 s. 32) uttalade statsutskottet vid 1944 års riksdag,
att utskottet vid sin prövning av förevarande fråga kommit till samma uppfattning
som departementschefen. I anledning av motionsvis framförda yrkanden
om förnyad utredning framhöll utskottet, att frågan redan under ett par
års tid blivit ingående utredd och att några nya synpunkter för bedömandet
av ärendet näppeligen kunde framkomma genom en ytterligare omprövning.
Det hade visserligen gjorts gällande, att utredningen lede av den bristen, att
någon prognos angående det blivande lärjungeantalet i upptagningsskolorna
ej förebragts. En dylik prognos måste emellertid enligt utskottets mening vidlådas
av åtskilliga mycket osäkra faktorer och syntes knappast kunna giva
några säkrare hållpunkter för ett bedömande av det antal dövstumma barn,
varmed man i en framtid hade att räkna. Skulle det emellertid framdeles visa
sig, att den för närvarande rådande uppgången i födelsetalen komme att stå
sig eller ytterligare öka och att detta förhållande även komme att medföra en
ökning av antalet dövstumma barn, borde frågan om inrättandet av ett fjärde
dövstumskoldistrikt upptagas till övervägande. Enligt utskottets mening borde
vid sådant förhållande detta distrikt omfatta det övre Norrland och få sin upptagningsskola
förlagd på någon härför lämplig plats i denna landsända.

Statskontoret har tidigare med skärpa hävdat den uppfattningen, att såväl
ekonomiska som andra skäl talade för att i första hand upptagningsskolan å
Manilla borde ifrågakomma till nedläggande. Den nu åvägabragta ytterligare
utredningen torde bestyrka riktigheten av denna av departementschefen och
statsutskottets majoritet delade uppfattning. Utskottets ovannämnda uttalande,
att en prognos angående det blivande lärjungeantalet måste vidlådas av
åtskilliga mycket osäkra faktorer synes direkt tillämpligt på den föreliggande
utredningen. Av utredningen torde närmast framgå, att större antal upptagningsskolor
än tre icke är erforderligt under i varje fall de närmaste fyra budgetåren,
d. v. s. under så gott som hela den tid, som enligt överstyrelsens föreliggande
förslag Manillaskolans lokaler skulle provisoriskt utnyttjas, att den
ökning av elevantalet, som kan antagas komma att inträda höstterminen 1949,
är så obetydlig i förhållande till elevantalet vårterminen 1949, att den borde
kunna kompenseras genom ökad externering inom de högre klasserna, samt att
först höstterminen 1951 svårigheter måhända kunna uppstå att utan vidtagande
av särskilda åtgärder i tre upptagningsskolor mottaga det då till 412 uppskattade
elevantalet. Huruvida svårigheterna bliva av längre eller kortare

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

varaktighet och i vad mån de kunna provisoriskt avhjälpas utan elevernas uppdelning
på fyra upptagningsskolor kan icke för närvarande bedömas. Skulle
sedermera fyra skolor visa sig erforderliga, torde — såsom utskottet framhållit
— den fjärde skolan böra förläggas på någon härför lämplig plats i övre Norrland.

Under åberopande av dessa omständigheter kan statskontoret icke finna anledning
tillstyrka ett upphävande av riksdagens beslut örn nedläggande av en
av upptagningsskolorna. Vid sådant förhållande och då i ärendet icke förebragts
några nya skäl mot ett nedläggande av Manillaskolan, måste ämbetsverket
bestämt förorda ett beslut i denna riktning.

Medicinalstyrelsen, som haft att yttra sig över frågan om antalet dövstumma
i skolåldern under de närmaste åren, har såsom infordrat utlåtande överlämnat
en av styrelsens statistiker verkställd utredning med beräkning av antalet
dövstumma barn i skolåldern under åren 1945—60. I denna utredning
anföres följande.

Beräkningen rörande antalet dövstumma barn i skolåldern under åren
1945—60 är grundad på uppgifterna rörande antalet födda barn i hela landet
varje år under tiden 1927—41, varjämte den senaste av statistiska centralbyrån
beräknade åldersfördelningen i 1-årsgrupper (avseende 1 januari 1942)
utnyttjats. Antalet levande födda från och med år 1945 har antagits komma
att uppgå till 125 000 per år, d. v. s. ett något lägre antal än år 1944, för
vilket år antalet levande födda torde visa sig komma att överstiga 130 000.

För erhållande av totalantalet barn i skolåldern (7—15 år) hava årskullarna
reducerats med hänsyn till dödligheten, och det har härvid antagits, att avgången
motsvarar den dödlighet, som rådde i respektive årsklasser under årtiondet
1930—40.

Procenttalet dövstumma i varje åldersklass har antagits uppgå till de procenttal,
som konstaterades vid 1930 års folkräkning. (Motsvarande uppgifter
saknas i 1940 års folkräkning.) Hänsyn har sålunda icke kunnat tagas till att
ändrade arvsbiologiska betingelser samt en förbättrad läkarvård sedan år
1930 eventuellt medfört en minskning av dövstumprocenten. En förbättring
kan väntas även i framtiden, men förbättringen anses åtminstone för den närmaste
tiden icke bliva av större betydelse. Nämnda procenttal för antalet dövstumma
för år 1930 hava inmultiplicerats i den enligt ovan erhållna folkmängden
i skolåldern.

Under sålunda anförda förutsättningar erhållas vid beräkningen följande antal
dövstumma barn i skolåldern.

Å r	Antal	Å r	Antal
1945 ....	363	1953 ....	460
194S ....	366	1954 ....	476
1947 ....	368	1955 ....	494
l!»48 ....	377	1956 ....	510
3949 ....	387	1957 ....	516
1950 ....	401	1953 ....	516
1951 ....	421	1959 ....	514
1952 ....	443	1960 ....	514

Kungl. Maj:ts -proposition nr 2%1.

De erhållna summorna för varje år synas avsevärt understiga det nuvarande
faktiska antalet elever vid ifrågavarande skolor. Anledningen härtill torde vara
dels att åtskilliga elever intagas, vilka vid folkräkningarna icke betecknas såsom
dövstumma, dels och framför allt att flera dövstumma personer på grund
av bristfällig registrering icke bliva antecknade som dövstumma vid folkräkningarna.
Beräkningarna synas emellertid giva vid handen, att antalet dövstumma
barn i skolåldern kan väntas komma att förete en ökning under de
närmaste åren.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått beslöt 1942 års riksdag, att
en av de nuvarande upptagningsskolorna (Lund, Vänersborg, Manilla och
Härnösand) skulle nedläggas med utgången av budgetåret 1942/43. Detta
beslut innefattade icke, vilken av upptagningsskolorna som skulle nedläggas.
Beträffande denna fråga skulle ytterligare utredning äga rum. Med anledning
av att de i Gävle befintliga, av vårdanstalten för dövstumma med komplicerat
lyte disponerade dövstumskollokalerna — vilka av statsmakterna ansetts
böra efter vårdanstaltens förflyttning till annan plats komma till fortsatt
användning i dövstumvården — icke kunde beräknas bli disponibla förrän
tidigast den 1 juli 1944, beslöt 1943 års riksdag uppskov tills vidare med
verkställande av beslutet örn nedläggande av en av de fyra upptagningsskolorna.
I 1944 års åttonde huvudtitel föreslogs, till fullföljande av 1942
års principbeslut, en minskning av antalet dövstumskoldistrikt från fyra till
tre, benämnda södra, mellersta och norra, och i anslutning härtill en förläggning
av distriktens upptagningsskolor till respektive Lund, Vänersborg och
Gävle. De nuvarande dövstumskolorna i Härnösand och å Manilla skulle
alltså nedläggas. Den sålunda förordade omorganisationen av dövstumskolväsendet
ansågs med hänsyn till vissa med omorganisationen sammanhängande
byggnadsfrågor böra genomföras först från och med budgetåret 1945/46.
Riksdagen fann icke anledning till erinran mot den föreslagna förläggningen
av södra distriktets upptagningsskola till Lund. Beträffande förläggningen av
mellersta och norra distriktens upptagningsskolor biträdde riksdagen den uppfattning,
som innefattades i en vid statsutskottets utlåtande fogad reservation
av herr Pauli m. fl., och anhöll, att Kungl. Maj:t måtte — med beaktande
av vad i nyssnämnda reservation anförts — låta verkställa utredning
beträffande förläggningen av dessa distrikts upptagningsskolor m. m.

I reservationen framhölls bland annat, att behovet av en prognos angående
det blivande lärjungeantalet i upptagningsskolorna vore uppenbart. Under
år 1939 hade vid samtliga upptagningsskolor intagits sammanlagt 85 lärjungar,
under år 1941 107 lärjungar och under år 1943 127 lärjungar. Med
den för närvarande rådande uppgången i födelsetalen syntes det vara sannolikt,
att den sålunda konstaterade ökningen av antalet dövstumma barn
bomme att fortsätta. Detta borde tillmätas avgörande betydelse för det slutliga
ställningstagandet till dövstumskolväsendets organisation.

Såsom skolöverstyrelsen nu påvisat bero de högre intagningssiffrorna för

Bihang till rilcsdagens protokoll 19b5. 1 sami. Nr 221. 3

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

åren 1941 och 1943 på tillfälliga omständigheter, såsom att ett osedvanligt
stort antal överåriga elever då intagits, och icke på en av uppgång i födelsetalen
föranledd ökning av antalet dövstumma. Däremot synes den nu verkställda
undersökningen angående barnantalet framdeles i upptagningsskolorna
giva vid handen, att man vid kommande intagningar i upptagningsskolorna
har att räkna med ett större antal dövstumma barn än som kunde förutses,
då beslut år 1942 fattades om nedläggande av en av upptagningsskolorna,
och att följaktligen lärjungeantalet i upptagningsskolorna under en
mer eller mindre begränsad tidsperiod kommer att rätt väsentligt överstiga
det antal, som man tidigare beräknat. Med hänsyn härtill anser jag mig —
även om ekonomiska synpunkter alltjämt kunna anföras till förmån för en
koncentration av upptagningsskolorna till tre läroanstalter — likväl kunna
godtaga skolöverstyrelsens förslag örn upphävande av beslutet om nedläggande
av en av de fyra upptagningsskolorna och bibehållande tills vidare
av fyra sådana skolor.

Vad beträffar frågan om upptagningsskolornas förläggning biträder jag
skolöverstyrelsens förslag, att sådana skolor alltjämt skola vara förlagda till
Lund och Vänersborg. Det av överstyrelsen diskuterade alternativet med
upptagningsskolor förlagda till Lund, Manilla, Gävle och Härnösand finner
jag nämligen med hänsyn till den geografiska fördelning, som skolorna vid ett
genomförande av detta alternativ skulle erhålla, icke vara acceptabelt. Under
förutsättning att dövstumskollokalerna i Gävle även framdeles skola användas
för dövstumundervisningsändamål föreslår överstyrelsen vid valet mellan
en förflyttning till Gävle av skolan å Manilla och av skolan i Härnösand, att
sistnämnda skola skall förflyttas till Gävle. Härigenom skulle utgifter för
uppförande i Härnösand av nybyggnad för nuvarande norra dövstumskoldistriktets
upptagningsskola undvikas. Överstyrelsen förutsätter emellertid
härvid, att nuvarande östra distriktets till Manilla förlagda upptagningsskola
endast skall bibehållas där för en tid av fem år för att därefter förflyttas till
nybyggnad å lämplig ort i Stockholms närhet. Därjämte föreslår överstyrelsen,
att i avbidan på förflyttningen ändrings- och reparationsarbeten för en beräknad
kostnad av 77 000 kronor skola verkställas vid Manillaskolan. Enligt
min mening tala såväl ekonomiska skäl som önskvärdheten av en ur geografisk
synpunkt lämplig spridning av upptagningsskolorna starkare för en förflyttning
till Gävle av Manillaskolan än av Härnösandsskolan. Jag kan därför
icke biträda överstyrelsens förslag om en förflyttning av Härnösandsskolan
till Gävle.

Med hänsyn till önskvärdheten av att upptagningsskolorna erhålla en ur
geografisk synpunkt lämplig spridning och därjämte en i möjligaste mån
centra] förläggning inom respektive distrikt är givetvis en förläggning av
upptagningsskolorna till respektive Lund, Vänersborg och Härnösand samt
Manilla eller annan ort i Stockholms närhet att förorda. Ur ekonomiska synpunkter
kan emellertid en sådan lösning av frågan örn upptagningsskolornas

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

förläggning endast anses försvarbar, om dövstumskollokalerna i Gävle, vilka
nu disponeras av vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte i avbidan
på anstaltens förflyttning till egendomen Mogård och vilka äro i tillfredsställande
skick, kunna användas på annat lämpligt sätt.

Tidpunkten för vårdanstaltens förflyttning till Mogård är beroende på när
vissa där erforderliga byggnadsarbeten, avseende uppförande av nybyggnad
för inkvartering av vårdanstaltens elever och skyddslingar, kunna vara fullbordade.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 2 februari 1945 beviljat byggnadstillstånd
för nämnda byggnadsföretag. Enligt vad jag inhämtat beräknas
nybyggnaden vara uppförd tidigast den 1 mars 1946. Jag anser mig därför böra
räkna med att vårdanstalten även under nästa budgetår kommer att vara förlagd
till Gävle.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått har byggnadsstyrelsen efter
verkställd utredning icke kunnat giva anvisning på någon lämplig användning
av dövstumskolbyggnaden i Gävle för något statligt ändamål, därest
den framdeles icke skulle tagas i anspråk för dövstumvården.

Några avgörande skäl tala enligt min mening knappast mot en förflyttning
av Manillaskolan till Gävle, örn skolbyggnaden därstädes icke kan utnyttjas
på annat lämpligt sätt. Ytterligare undersökningar rörande möjligheterna
att disponera nämnda byggnad för annat statligt eller kommunalt ändamål
torde böra vidtagas, innan slutlig ställning tages till frågan om en förflyttning
av Manillaskolan till Gävle. Jag vill i detta sammanhang erinra örn,
att frågan örn elevintagningen vid folkskoleseminarierna för närvarande är
föremål för utredning genom särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade
sakkunniga. Därest de sakkunniga finna skäl föreslå en utbyggnad
av seminarieorganisationen genom inrättande av nya folkskoleseminarier, förefaller
det mig icke osannolikt, att dövstumskolbyggnaden i Gävle lämpligen
skall kunna tagas i anspråk för ett dit förlagt seminarium.

Min ståndpunkt beträffande upptagningsskolornas förläggning innebär
sammanfattningsvis, att nuvarande södra, västra och norra dövstumskoldistriktens
upptagningsskolor alltjämt böra vara förlagda till respektive Lund,
Vänersborg och Härnösand samt att östra distriktets upptagningsskola tills
vidare bör kvarligga å Manilla. Slutlig ställning till frågan om förläggningen
av sistnämnda distrikts upptagningsskola bör tagas först, sedan ytterligare
undersökningar företagits rörande möjligheterna att disponera dövstumskolbyggnaden
i Gävle för annat ändamål än dövstumundervisningen.

Bibehålies en upptagningsskola i Härnösand, synes det mig ofrånkomligt, att
anslag anvisas till uppförande av nybyggnad för skolan. Härtill återkommer
jag i det följande.

Med den ståndpunkt jag intagit till frågan örn förläggningen av östra distriktets
upptagningsskola kan jag icke förorda, att, såsom skolöverstyrelsen
föreslagit, anslag nu äskas till ombyggnad och reparation av Manillaskolan.
Jag torde därjämte böra framhålla, att det av överstyrelsen förordade bygg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

nadsprogrammet icke i och för sig torde vara ägnat att läggas till grund för
en ombyggnad av denna skola, då det uppgjorts under den förutsättningen,
att antalet upptagningsskolor komme att minskas till tre.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit torde det icke vara erforderligt att för
närvarande anvisa medel till byggnadsarbeten vid dövstumskolorna i Vänersborg.
Enligt vad styrelsen för nämnda skolor meddelat har nu den största av
de för fortsättningsskolans elever förhyrda förläggningarna reparerats för en
kostnad av omkring 40 000 kronor.

2. Avveckling av skriv-teckenklasserna.

I förutnämnda skrivelse den 27 oktober 1944 har skolöverstyrelsen föreslagit,
att de för närvarande till Manilla förlagda skriv-teckenklasserna
skola successivt avvecklas och att nya sådana klasser icke vidare skola
inrättas. Överstyrelsen anför:

I det yttrande, som skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen den 18 november
1941 avgåvo över besparingsberedningens förslag till omorganisation
av dövstumundervisningsväsendet, i vad avsåg nedläggande av dåvarande
dövstumskolan i Gävle m. m., hade ämbetsverken att taga ställning
till frågan om hur staten lämpligen borde sörja för utbildningen av de
elever vid skriv-teckenskolan i Gävle för dövstumma, som vid ett eventuellt
nedläggande av nämnda anstalt icke ansågos böra överföras till det
föreslagna skolhemmet. Besparingsberedningen hade ansett, att de elever
från specialskolan, som ansågos kunna någorlunda tillgodogöra sig skolundervisningen
i barndomsskola och därefter yrkesutbildning i fortsättningsskola,
borde erhålla sin grundläggande undervisning tillsammans med
övriga lärjungar i de s. k. C-avdelningarna vid upptagningsskolorna, varigenom
upprättandet av nya undervisningsavdelningar skulle undvikas.
Styrelserna för dövstumskolorna å Manilla och i Gävle föreslogo däremot
i sina remissyttranden i detta ärende upprättande av särskilda klassavdelningar
för undervisning medelst skriv-teckenmetod, varvid manillastyrelsen
ansåg fyra sådana undervisningsavdelningar erforderliga och gävlestyrelsen
en skrivklass vid vardera upptagningsskolan eller två klasser vid
två av dem.

I skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens nämnda utredning fick frågan
örn dessa klasser följande formulering: »Meningarna örn tal- och skrivteckenmetodernas
användning vid dövstumundervisningen ha varit delade
och torde måhända alltid så bli. Ämbetsverken finna ej skäl nu närmare
ingå på frågan örn de båda undervisningsmetodernas inbördes ställning,
särskilt som en så ringa förskjutning till talmetodens förmån, som den av
besparingsberedningen föreslagna, ej kan tillmätas avgörande betydelse. I
princip anse sig alltså ämbetsverken kunna biträda besparingsberedningens
mening, att eleverna i fråga borde kunna inplaceras i befintliga C-klasser
och vilja på samma gång framhålla vildén av att så många som möjligt
av de dövstumma få lära sig tala, då talet, även ett dåligt sådant, otvivelaktigt
synes vara dem till stor nytta ute i livet. Ämbetsverken finna det å
andra sidan angeläget, att för varje elev i dövstumskolan lämplig undervisningsform
måtte finnas, och anse sig därför, ej minst med anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

vad skolstyrelserna å Manilla och i Gävle anfört, om ock med tvekan
böra förorda, att vid en av dövstumskolorna, lämpligen Manilla, upprättas
två undervisningsavdelningar för skriv-teckenelever. Till dessa undervisningsavdelningar
böra sådana elever från samtliga upptagningsskolorna
sammanföras, vilka på grund av afasi eller annan defekt ej lämpligen
kunna talundervisas.»

Departementschefen biträdde i proposition 1942: 246 sistnämnda förslag.
Genom beslut den 30 juni 1942 förordnade Kungl. Majit, att två undervisningsavdelningar
för skriv-teckenelever skulle inrättas vid dövstumskolan
å Manilla.

I enlighet härmed överfördes efter förslag av lärarkollegiet i Gävle 12
elever från specialskolan därstädes, för vilka jämte en elev från Vänersborgsskolan
vid Manilla upprättades två skriv-teckenavdelningar. Av dessa
utexaminerades 2 elever vid läsårets slut 1943. Vid början av läsåret
1943/44 utgjordes skriv-teckenavdelningen av en sjunde klass med 6
elever, en femte klass med 5 elever samt en tredje klass med 2 elever, av
vilka femte och tredje klasserna bildade en läraravdelning. Efter överflyttning
av lärjungar från andra klassavdelningar samt intagning av en dansk
flykting steg emellertid elevantalet under terminen till 17. Med anledning
härav gjordes av rektor vid skolan en framställning om anställande under
vårterminen 1944 av en extra lärare i kunskapsämne. Kungl. Majit biföll
genom beslut den 21 januari 1944 densamma. Innevarande läsårs katalog
upptager för skriv-teckenavdelningen 6 elever i åttonde, 6 elever i sjätte, 4
elever i fjärde samt 1 elev i andra klassen. De båda sistnämnda klasserna
undervisas gemensamt.

Med utgången av läsåret 1944/45 avgå eleverna i åttonde klassen, varefter
kvarstå två läraravdelningar bestående av nuvarande sjätte klass
(6 elever) samt fjärde -f- andra klass (4 —J— 1 elever).

I skrivelse till skolöverstyrelsen har nu föreståndaren vid vårdanstalten
för dövstumma med komplicerat lyte ifrågasatt, örn det ej skulle vara
lämpligt att i samband med utredningen örn viss omorganisation av dövstumundervisningen
taga under övervägande att nedlägga skriv-teckenavdelningen.
För sin egen del vore föreståndaren övertygad om, att det ej
är till något nämnvärt gagn att i fortsättningen upprätthålla ifrågavarande
avdelning, vars elever med undantag för ett fåtal, som borde kunna piaceras
i upptagningsskolornas C-klasser, vore av alldeles samma slag som
eleverna i skolhemmet. Det vore ej enbart så, att nuvarande system innebure
flera läraravdelningar, än vad som vore nödvändigt, och därmed förenade
kostnader, utan det medförde även ett ökat lokalbehov vid en
av upptagningsskolorna. Då avdelningen inrättades, hade det funnits ett
överflöd på examinerade dövstumlärare. Nu vore läget i detta avseende
så tillvida förändrat, att åtgärder mäst vidtagas för att utbilda nya lärare,
varmed ett skäl för avdelningens fortbestånd bortfallit.

Överstyrelsen vill först framhålla, att det med hänsyn till dövstumskolornas
organisation vore en fördel, örn de nuvarande skriv teckenklasserna,
som för närvarande utgöra ett bihang till en av upptagningsskolorna,
kunde avvecklas. Ur pedagogisk synpunkt talar för ett bibehållande av
klasserna främst det skäl, som i skolöverstyrelsens utredning år 1941 blev
avgörande för överstyrelsens ståndpunktstagande, nämligen att elever, som
inte direkt tillhöra skolhemmets elevklientel men å andra sidan inte heller
med fördel kunna följa undervisningen i talskolornas C-klasser, i skrivteckcnklassema
kunna få en för dem speciellt anpassad undervisning. I den

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

mån nämnda elever efter avslutad skolgång i barndomsskola kunna överföras
till fortsättningsskola och där förvärva sådan yrkesutbildning, att de
helt eller huvudsakligen kunna försörja sig själva, synas kostnaderna för
särundervisningen väl motiverad. Frågan är nu, hur många dylika elever
som i fortsättningen kunna beräknas. Föreståndaren för vårdanstalten har
framhållit som sin uppfattning, att av ifrågavarande klassers nuvarande
elever ingen lider av afasi eller annan sådan säregen defekt, att han därför
bort hänföras till speciell avdelning vid upptagningsskola. Härtill bör
emellertid invändas att flertalet av ifrågavarande elever med hänsyn till att
de tidigare erhållit undervisning enligt skriv-teekenmetoden vid specialskolan
i Gävle, måste anses i behov av den särundervisning de erhålla i
skriv-teckenklass. Överstyrelsen finner ur denna synpunkt ingen anledning
att redan från läsåret 1945/46 nedlägga de båda skriv-teckenklasser, femte
och sjunde, som då komma att finnas. Den elev som för närvarande ensam
utgör andra klass synes däremot lämpligen böra antingen år 1945
eller vid den senare tidpunkt år 1949, då nuvarande fjärde klassen, som
nämnde elev erhåller undervisning tillsammans med, avgår, överflyttas till
C-klass vid upptagningsskola eller till skolhemmet. Skulle brist på examinerade
lärare för dövstumskola uppstå, innan nuvarande fjärde skriv-teckenklassen
avgått, synes dock enligt överstyrelsens mening böra tagas under
omprövning att dela upp eleverna i denna klass på C-avdelningar och
skolhemmet.

Om överstyrelsen sålunda icke anser ett nedläggande av de nuvarande
skriv-teckenklasserna motiverat, har överstyrelsen å andra sidan erhållit
den uppfattningen, att det för framtiden icke torde vara erforderligt att
inrätta nya dylika klasser. Antalet elever, som icke kunna räknas till skolhemmets
klientel, d. v. s. bildbara sinnesslöa dövstumma, men dock på grund
av afasi, defekter i talorganen eller annat fel icke kunna följa undervisningen
i talklass, torde vara så ringa, att det icke kan anses varken ur pedagogiska
eller ekonomiska synpunkter rimligt att för dem upprätthålla särskilda undervisningsavdelningar.
För den särundervisning de äro i behov av, torde
man kunna sörja på annat sätt. I den mån dylik elev, som vid skolhemmet
erhållit grundläggande utbildning, visar sig äga förutsättningar att tillgodogöra
sig yrkesutbildning, möter det inga hinder att för dylik utbildning
överföra honom till fortsättningsskola. Elever i övrigt, om vilka det
råder tvekan, huruvida de böra hänföras till upptagningsskolornas C-klasser
eller till skolhemmet, synas lämpligen böra kvarstanna vid upptagningsskola
så länge, förslagsvis två läsår, att man hinner att bilda sig en
säker uppfattning om deras förutsättningar, innan de definitivt översändas
till skolhemmet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, finner överstyrelsen anledning
föreslå, att några nya skriv-teckenklasser vid upptagningsskola i fortsättningen
icke upprättas samt att nuvarande skriv-teekenavdelningen vid
upptagningsskolan å Manilla i och med de nuvarande skriv-teckenklassernas
successiva avgång helt avvecklas. Samtidigt får ämbetsverket föreslå att
för en fullständigare prövning av lämpligheten att i vissa tveksamma fall
hänvisa en lärjunge till upptagningsskolas C-klass eller skolhemmet, upptagningsskolornas
rektorer medgivas låta elev kvarstanna vid upptagningsskola
i två läsår för att därefter — örn så anses erforderligt — överföra
honom till skolhemmet.

Statskontoret har biträtt skolöverstyrelsens förslag örn skriv-teckenklassernas
avveckling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Med anledning av skolöverstyrelsens förevarande förslag har svenska
dtövstumlärarsällskapet hos Kungl. Majit hemställt, att bestämmelser måtte
meddelas örn att speciella skriv-teckenklasser även i fortsättningen må vid
behov inrättas vid någon upptagningsskola, förslagsvis Manilla, för lärjungar,
som ej med fördel kunna undervisas medelst talmetod men som
med hänsyn till begåvning och fallenhet i övrigt icke böra överföras till
skolhemmet vid vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte.

Mot vad skolöverstyrelsen i förevarande avseenden anfört och föreslagit
har jag i huvudsak icke funnit anledning till erinran. Jag utgår emellertid
ifrån, att överstyrelsen, om det skulle visa sig, att antalet dövstumma
elever, som ej med fördel kunna undervisas enligt talmetod och som ej äro
att anse såsom bildbara sinnesslöa, blir så stort, att det ur ekonomisk och
pedagogisk synpunkt kan anses motiverat att för dem inrätta speciella
skriv-teckenklasser, hos Kungl. Majit gör den framställning i ämnet, som
av omständigheterna betingas. Jag förutsätter vidare, att Kungl. Majit
skall äga att efter förslag av överstyrelsen medgiva inrättande av särskilda
skriv-teckenklasser.

3. Yrkesutbildningen för manliga dövstumma m. m.

Skolöverstyrelsen. I sin förutnämnda skrivelse den 27 oktober 1944 har
skolöverstyrelsen till behandling upptagit frågor bland annat om omläggande
av slöjd- och hantverksundervisningen i barndomsskolorna, örn yrkesorientering
och yrkesvägledning, örn specialiseringen av utbildningen
vid fortsättningsskolan i Broby ävensom med hänsyn härtill lönereglering
för ladugårdsförmannen samt slöjdaren och smeden därstädes, örn införande
av utbildning i metallarbete och tapetseraryrket vid fortsättningsskolan
i Vänersborg, örn teoretiska kurser för fortsättningsskolpliktiga, som genomgå
praktisk utbildning hos enskilda företagare, och om dövstumskolpersonalens
abnormpedagogiska utbildning.

Skolöverstyrelsen anför inledningsvis bland annat följande.

Den organisation, som vid statens övertagande av dövstumskolväsendet
år 1938 genomfördes, innebär vad gäller de manliga elevernas efter genomgången
barndomsskola fortsatta utbildning i korthet följande.

För de från barndomsskolorna avgående dövstumma manliga lärjungarna
finnas följande yrken att välja på, i vilka fortsättningsskolor meddela
yrkesundervisning: snickeri, skomakeri och skrädderi vid lortsättningsskolan
i Vänersborg, lantbruk och trädgårdsskötsel vid fortsättningsskolan å
Broby gård. Utbildningstiden omfattar fyra arbetsår vid skrädderi- och
snickerilinje samt å lantbruks- och trädgårdslinje, tre arbetsår å skomakerilinje.
Utbildningen har till ändamål att bibringa eleverna sådana kunskaper
och sådan yrkesfärdighet, att de efter slutad skoltid må kunna efter graden
av sin förmåga såsom företagare eller arbetare utföra produktiv verksam -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

het och därigenom försörja sig själva. I enlighet härmed meddelas såväl
praktisk som teoretisk undervisning, den senare omfattande dels allmänbildande
ämnen, såsom modersmål, räkning, samhällslära m. fl., dels yrkesteori
såsom vid lantbruksskolan jordbruks- och husdjurslära, trädgårdskunskap
m. m. Utbildningen är obligatorisk, i det stadgan angående dövstumundervisningen
föreskriver, att dövstumskolplikt, som inträder vid
uppnående av den i folkskolestadgan föreskrivna skolåldern, med vissa undantag
föreligger under de tolv ar, som följa efter intagning i dövstumskola.
Styrelse för fortsättningsskola äger emellertid enligt stadgans 14 § morn. 1
medgiva, att fortsättningsskolpliktig lärjunge må, i stället för yrkesutbildning
i fortsättningsskola, på skolans bekostnad erhålla sådan utbildning hos
enskild företagare å skolorten eller i dess närhet, varvid lärjungen dock är
skyldig att deltaga i den teoretiska undervisningen vid skolan. Enligt
nämnda paragrafs mom. 2 kan fortsättningsskolpliktig, som icke är bosatt
å eller i närheten av den ort, där fortsättningsskola för dövstumma är belägen,
och som i hemmet eller hos enskild företagare åtnjuter yrkesutbildning,
motsvarande den, som meddelas i dylik fortsättningsskola, av skolöverstyrelsen
befrias från skolgång. Yrkesutbildningen underlättas i sistnämnda
fall därigenom att av statsmakterna anslagna stipendier för utbildningen
kunna beviljas.

De synpunkter pä yrkesvalet, som lågo till grund för 1936 års utredning
med förslag angående omorganisation av dövstumundervisningsväsendet,
voro dels att ifrågavarande yrken prövats och befunnits lämpliga vid de
yrkesskolor, som före statens övertagande av dövstumskolväsendet upprättats
och varit i verksamhet, nämligen lantbruks- och hantverksskolan i
Lund, vilken meddelade undervisning i lantbruk, snickeri, skrädderi och
skomakeri, samt hantverksskolan i Vänersborg, som meddelade undervisning
i snickeri, skomakeri, skrädderi samt trädgårdsskötsel, dels att vid tiden
för utredningen dessa yrken utövades av ett relativt stort antal dövstumma.
Orsakerna härtill torde i viss mån varit, att utbildning vid skolorna
skett just i dessa yrken. I utredningen betonades även, att utbildningen
med hänsyn till ekonomiska skäl borde läggas så, att den omfattade
ett mindre antal yrken, men att möjlighet borde beredas dövstumma, som
inom andra arbetsområden kunde tänkas vinna utkomstmöjlighet, att, örn
de därtill ägde förutsättningar, erhålla erforderlig specialutbildning.

. Överstyrelsen har under de år, som förflutit sedan den nuvarande organisationen
av dövstumundervisningen år 1938 trädde i kraft, haft sin uppmärksamhet
riktad på de dövstummas yrkesutbildning. Överstyrelsen har
därvid kunnat konstatera, att fortsättningsskolorna utövat en för de dövstumma
synnerligen gagnerik verksamhet. Det förhållandet att det stora
flertalet dövstumma, som vid fortsättningsskola erhållit utbildning, därefter
erhållit goda anställningar torde utgöra det bästa beviset härför. Att flera
dövstumma ynglingar vid fortsättningsskolan i Vänersborg efter avslutad
utbildning utfört gesällprov och därvid erhållit goda vitsord är jämväl ett
glädjande faktum.

Överstyrelsen har emellertid av den vunna erfarenheten icke kunnat undgå
erhålla den uppfattningen, att den nuvarande organisationen trots sina
avgjorda förtjänster uppvisar vissa brister. Det torde för statsmakterna
redan vid genomförandet av 1938 års organisation ha stått klart, att i
fråga örn yrkesutbildningen för dövstumma, erfarenheterna av utbildningen
skulle kunna komma att kräva snara förändringar. Redan för tre år sedan
framlade skolöverstyrelsen förslag till omorganisation av yrkesutbildningen
för dövstumma flickor.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

Under senare år har i vårt land allt mera intresse kommit att agnäs
frågan om yrkesvalet och yrkesutbildningen. Örn yrkesvalet erbjuder svårigheter
för friska och normala ungdomar, är det givetvis än svårare för de
dövstumma. Eftersom dessa på grund av sitt lyte ha begränsade resurser,
fordras det, att deras anlag väl tillvaratagas. Även på grund av de av de
dövstummas lyte betingade svårigheterna att förvärva yrkeskunskaper torde
det vara av vikt, att de komma till den yrkesgren, för vilken de äga
förutsättningar och som de kunna förväntas stanna, i. Yrkesomskolning
blir nog i allmänhet både för dyrbar och för besvärlig för dem.

Statsverket lägger ned avsevärda kostnader för varje dövstum elevs
fortbildning. Dessa pengar böra givetvis på bästa sätt utnyttjas. Ett grundvillkor
för att så skall kunna ske torde emellertid vara, att blott de ynglingar
erhålla utbildning inom ett yrke, vilka visa sig äga håg och fallenhet
för detsamma, kunna tillgodogöra sig undervisningen och följaktligen
förväntas efter avslutad fortsättningsskolkurs kunna försörja sig inom inlärt
yrke. Det är av vikt, icke blott att yrkesutbildningen genom införande av
flera yrken ges en vidgad ram, utan även att den nuvarande utbildningen
specialiseras och intensifieras samt och framför allt, att de dövstummas
yrkesval på bästa sätt underlättas. Sistnämnda spörsmål har föranlett överstyrelsen
att jämväl till behandling upptaga frågan örn undervisning i hantverksarbete
i barndomsskolan.

Beträffande slöjd- och hantverksunde r visningen
i barndomsskolorna anför skolöverstyrelsen bland annat följande.

I och med statens övertagande av dövstumundervisningen år 1938 oell
införande av obligatorisk fortsättningsskolplikt blev det på ett helt annat
sätt än tidigare sörjt för de dövstummas yrkesutbildning. Det kunde lia
synts naturligt att på sanmia gång från barndomsskolorna helt avskilja ali
yrkesutbildning, som nu icke längre kunde anses lia någon direkt uppgift
och så till vida jämställa barndomsskolan med folkskolan. Så blev emellertid
inte fallet. Hantverksundervisningen bibehölls i huvudsak enligt samma
principer som tidigare, d. v. s. eleverna sättas ännu i 10—11 års ålder
i yrkeslära i snickeri, skomakeri och skrädderi, d. v. s. samma yrken, som
fortsättningsskolan lämnar grundläggande och fullständig utbildning i.
Från 5:e till och med 8:e klass sysselsättas eleverna 8 timmar i veckan i
verkstäderna. Vid några skolor börjar yrkesarbetet redan i 4:e klass. Valet
av yrke måste givetvis i denna tidiga ålder vara synnerligen svårt och
torde med fog kunna betecknas som slumpartat. I allmänhet bli eleverna
kvar vid ett och samma yrke skoltiden ut. Hantverkslärarna sakna i allmänhet
icke blott allmän pedagogisk utbildning utan även de speciella
kunskaper, ledningen av dövstumma barn kräva. Enligt undervisningsplanen
för statens läroanstalter för dövstumma har undervisningen i hantverk
till uppgift att hos lärjungarna utbilda praktiskt omdöme, allmän
händighet och god smak samt att öva dem i slöjd och lämpligt yrkes- och
handarbete såsom förberedelse till den kommande yrkesundervisningen i
fortsättningsskoloma. Undervisningsplanens ord för närmast tanken på pedagogisk
slöjd. , , , . .

Vid de flesta barndomsskolor synes emellertid hantverksundervisnmgen
att döma av skolornas redogör eker även efter år 1938 ha bedrivits såsom
yrkesutbildning. Visserligen erhålla eleverna i de lägre klasserna undervisning
i träslöjd, vid en skola även i pappslöjd. Överstyrelsen har sig också

Kungl. Marits proposition nr 221.

bekant, att man vid ett par skolor, t. ex. Manilla, särskilt under de sista
arén iorlänat undervisningen i fråga en mera pedagogisk prägel.

.. Överstyrelsen vill för sin del erinra därom, att varken i den egentliga
folkskolan eller i andra skolor för barn någon egentlig yrkesutbildning förekommer.
Sedan det numera genom fortsättningsskolor blivit sörjt för den
manliga dövstumma ungdomens praktiska utbildning, synes hantverksundervismngen
icke längre lia någon uppgift i barndomsskolorna för dövstumma.
Överstyrelsen kan därför icke se några bärande skäl varför dövstumskolornas
elever redan i barnaåldern skola sättas till sådant arbete i
verkstäder, som icke anses lämpligt för andra barn i motsvarande ålder.
l)et förhållandet, att vederbörande yrkeslärare icke blott sakna utbildning

i .an( lnffen av dövstumma barn utan även ofta allmän pedagogisk
utbildning, ställer problemet i fråga i än mera betänklig dager.

Enligt överstyrelsens mening synes det i barndomsskolan vara tillräckligt
att låta den pedagogiska slöjden representera det kroppsliga arbetet,
blomden ager ett eget bildningsvärde. Den är för barn mera än ett hanton
L.Sar/?e^e’ ägnad att öva synsinnet och iakttagelseförmågan, att bidraga
till handens träning samt tillfredsställa barnets verksamhetsbegär. Den allmänna
bandighet, som lärjungen tillägnar sig vid olika slag av slöjdarbete,
dar han får lära sig hantera skilda redskap och verktyg, är honom till stor
nytta, på vilken arbetsplats han än kommer.

För eleverna i /:e och 8:e klasserna, som till åldern närmast är att jämföra
med fortsättningsskolornas lärjungar, kan det däremot särskilt med
hänsyn till yrkesvalet vara lämpligt med någon undervisning i olika hantverksarbeten.

Även ur ekonomiska synpunkter kan det finnas skäl att granska frågan
örn hantverksundervisningen, särskilt då såsom skäl för dess bibehållande
kan anföras, att skolorna ha ett bestämt behov av hantverkare i ifrågavarande
yrken, och att det — då dessa yrkesmän finnas — är lämpligt att
utnyttja dem aven för undervisning. Överstyrelsen lämnar därvid tills vidare
å sido frågan örn det lämpliga i att låta en person utan pedagogisk
skolning undervisa dövstumma barn. Hantverkslärarna i barndomsskola
åtnjuta lön enligt lönegrad All. För en lärare på t. ex. F-ort utgör lönen
i näst högsta löneklassen 4 602 kronor och med nuvarande tillägg 6 029
kronor. Man torde kunna ifrågasätta, örn man inte för denna summa
skulle kunna erhålla dels fullt kunnig yrkesman, som helt kunde ägna sig åt
yrkesarbetet (de nuvarande arbetslärarna åtnjuta ferier liksom eleverna,
ha minst 10 timmars undervisning och sammanlagt högst 42 timmars
veckotjänstgöring), dels pedagogiskt skolad timlärare i slöjd, förslagsvis 8
veckotimmar. Det borde kanske även ifragasättas, örn skolorna numera
kunna, anses överhuvud ha behov av särskilda yrkesmän i snickeri, skomakeri
och skrädderi.

Då emellertid skolorna för närvarande lia anställda hantverkslärare, synas
för tillfället inga mera genomgripande förändringar böra företagas,
överstyrelsen vill framhålla, att överstyrelsen har för avsikt att vid frågan
om återbesättande av arbetslärartjänster i barndomsskola upptaga detta
problem till förnyad prövning.

Överstyrelsen finner lämpligt, att från och med läsåret 1945/46 slöjdoch
arbetsundervisningen för barndomsskolornas gossar organiseras enligt
följande plan.

I de lägre klasserna 3—6 ersättes yrkesundervisningen med pedagogisk
slöjd, varvid lämpligen början göres i 3:e klassen med pappslöjd eller enk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

lare träslöjd, 4:e klassen läderslöjd, som efter i samråd med rektor uppgjord
plan kan skötas av vederbörande arbetskörare i skomakeri, 5:e oell
6:e klassen träslöjd, ledd av arbetsläraren i snickeri eller annan lämplig
lärare. Där så lämpligen kan ske, meddelas eleverna även någon undervisning
i husligt arbete. I 7:e och 8:e klasserna få eleverna pröva sina förutsättningar
för olika yrkesarbeten, varvid de förslagsvis få ägna 1 termin
åt vardera av yrkena snickeri, skomakeri, skrädderi samt metallslöjd.

Genom ovan nämnda slöjd- och yrkesväxling erhålla eleverna en mera
allmän händighet, varjämte övningarna i fråga äro ägnade att utveckla
elevernas smak. Därjämte få de en inblick i olika arbeten och yrkesområden
samt en bekantskap med skilda arbetsmaterial, som för yrkesvalet
måste bliva av icke oväsentlig betydelse. Timantalet för såväl slöjd- som
hantverksarbetet torde böra inskränkas, så att eleverna erhålla mera tid än
för närvarande till lek och utevistelse. .....

Ett genomförande av här föreslagna anordningar kräver vissa ändringar
av undervisningsplanen. För den föreslagna metallslöjden kräves vidare såväl
ytterligare lokalutrymme som utrustning med verktyg m. m.

Överstyrelsen finner det visserligen önskvärt, att överstyrelsens förslag
i fråga om slöjd- och hantverksundervisningen i barndomsskolorna.genomföres
snarast möjligt. Överstyrelsen är emellertid för närvarande icke beredd
att framlägga definitiva anvisningar för densamma samt kostnadsberäkningar
för metallslöjden. Dessa synas lämpligen böra utarbetas i samband
med den översyn av för dövstumskolorna gällande undervisnmgsplan,
som av under de senare åren genomförda liksom av i denna utredning föreslagna
förändringar i skolornas organisation är pakallad, oefy som inom
överstyrelsen kommer att företagas inom den närmaste framtiden.

Med hänsyn till det senast anförda torde förslaget i fråga böra definitivt
genomföras först från och med läsåret 1046/47. I den mån det vid
skolorna är möjligt att redan läsåret 1945/46 bringa undervisningen i
överensstämmelse med överstyrelsens här angivna plan synes detta dock
böra ske.

Beräffande frågan om yrkesorientering och yrkesvägledning
anför skolöverstyrelsen bland annat följande.

Enligt stadgan för dövstumundervisningen skall lärjunge, som erhållit
avgångsbetyg från upptagnings- eller specialskola, därest annat ej föranledes
av andra bestämmelser, fullgöra återstående skolplikt i den fortsättningsskola,
som på förslag av rektor efter vederbörande målsmans hörande
bestämmes av skolöverstyrelsen. Hänsyn skall därvid i möjligaste man ta
gas till målsmans önskningar. Enligt stadgan för dövstumkonsulenter skall
dövstumkonsulent bistå rektor, föreståndare och lärare vid dövstumskola
inom distriktet ävensom elev och målsman för elev vid sadan skola med råd
och upplysningar rörande elevs yrkesval samt därmed sammanhängande

spörsmål. ... ...

Nämnda bestämmelser avse att möjliggöra ett gott yrkesval för den dövstumma
ungdomen. Överstyrelsen vill betona vikten ay att vid dövstumskolorna
liksom vid övriga undervisningsanstalter sörjes för grundlig yrkesorientering
samt yrkesvägledning. Det synes överstyrelsen, som örn
lämpligaste anordning härvidlag vore, att i undervisningsplanen dessa moment
inläggas i modersmålsundervisningen för sista läsåret och att för desamma
utarbetas noggrann plan i samråd mellan dövstumlärare, dövstumkonsulent
samt representant för arbetsmarknadskommissionen. Följande
grunder för planen i fråga synas lämpliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

1. Vederbörande klasslärare genomgår i fonn av s. k. åskådningssstmtal
ett antal av de vanligaste yrkena, deras krav på sina utövare, m. m., varjämte
lämnas en redogörelse för löneförhållanden såsom skillnaden mellan
kontant- och naturalön. Arbetets betydelse för individens delaktighet och
framgång i samhället betonas. Orienteringen fullständigas genom visning
av bildmaterial, för ändamålet avsedda filmer samt besök å olika arbetsplatser.

„ 2- Vederbörande konsulent — som för ändamålet bör utarbeta lämpligt
askadnmgsmatenal — ger för avgångsklassen en översiktlig redogörelse för
olika yrken, som för de dövstumma kunna ifrågakomma, varvid beröras
yrkenas krav, löneförhållanden på olika banor, möjligheterna att erhålla
stadigvarande anställning m. m. Genom exempel från sin verksamhet bör
konsulenten kunna belysa sitt föredrag.

Eleverna böra beredas tillfälle att för konsulenten privat få framlägga
små eventuella framtidsplaner, få komma med frågor örn ting, som i detta
sammanhang kunna ligga dem om hjärtat o. s. v.

I samband med sin orientering bör konsulenten så vitt detta är möjligt
och lämpligt företaga en anlagsprövning eventuellt med hjälp av sådan
psykoteknisk apparatur, som härför kan prövas lämplig. Ur denna synpunkt
synes det överstyrelsen ömkligt, att dövstumkonsulenterna noga
följa utvecklingen på yrkesvägledningens och anlagsprövningens område.

3. Sedan eleverna på ovan angivet sätt erhållit en allmän orientering och
genom slöjd- och yrkesarbetet vunnit praktisk erfarenhet av skiftande arbetsområden,
synes lämpligen under 8:e klassen böra ordnas samråd för
yrkesvalet mellan eleverna, deras föräldrar eller målsmän, klasslärare, slöjdoch
yrkeslarare, skolans läkare samt dövstumkonsulenten och skolans föreståndare,
varvid varje särskilt fall bör noga prövas. Hänsyn bör vid yrkesV3°
j-1 största möjliga utsträckning tagas till elevens egna önskningar I den
man föräldrar eller målsmän icke kunna personligen komma tillstädes, böra
de i god tid anmodas yttra sig örn vilka önskningar de ha i fråga om sitt
barns framtid, varvid skolans rektor eller dövstumkonsulenten bör lämna
dem noggranna upplysningar örn dels den uppfattning man erhållit av elevens
i fråga förutsättning, dels de skilda möjligheter till yrkesutbildning
som sta honom till buds.

Överstyrelsen går i fortsättningen in på frågan om den utbildning
för hantverksyrken, som nu meddelas i fortsättningsskoloma
för dövstumma. Överstyrelsen uttalar därvid, att den utbildning av dövstumma,
som nu sker, till snickare, skräddare och skomakare bör uppehållas
i fortsättningen. Överstyrelsen erinrar, att vid de centrala verkstadsskolorna
viss prövotid tillämpas för eleverna. Överstyrelsen finner det
lämpligt att upptaga ett liknande system även för dövstumskolan del.
Förslagsvis undei de tre första manaderna borde eleverna göras till föremål
för en noggrann och ständig kontroll beträffande sina förutsättningar för
och framsteg i yrket. Därest det efter prövotidens slut kunde anses ådagalagt,
att en elev icke passade för det yrke, för vilket han åtnjöte utbildning,
borde han överföras till utbildning i annan yrkesgren. Liknande kontroll
borde även övas över de elever, som erhölle enskild utbildning. Överstyrelsen
förordar vidare, att utbildningstiden måtte, där så för s. k. utlär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

lingsprov är erforderligt och elev så önskar, kunna utsträckas med en eller
två arbetsterminer. Härom anför överstyrelsen följande.

Överstyrelsen har erhållit den uppfattningen, att utbildningen i hantverksyrkena
i regel bör föra fram till avläggande av utlärlingsprov, därest
eleverna skola kunna anses rustade att efter avslutad skolgång på arbetsmarknaden
taga upp tävlan med fullsinnade yrkesmän inom respektive
fack. Det kan icke förnekas, att under sådana omständigheter utbildningstiden
(3 år i skomakeri samt 4 år i snickeri och skrädderi) ofta är otillräcklig.
En utsträckning av kurstiden till 4 respektive 5 år vöre ur denna
synpunkt motiverad. En dylik utsträckning skulle emellertid kunna ha
även den följden, att ifrågavarande yrken skulle komma att öva mindre
dragningskraft på den dövstumma ungdomen. Med hänsyn till denna omständighet
finner överstyrelsen för närvarande icke anledning föreslå en
förlängning av den obligatoriska utbildningstiden i hantverksyrkena. Däremot
finner överstyrelsen det synnerligen angeläget, att eleverna i största
möjliga utsträckning uppmanas att söka avlägga utlärlingsprov, även om
detta måste ha till följd en förlängning av kurstiden med en eller två arbetsterminer.
§ 4 mom. 2 i stadgan för dövstumundervisningen, ,som behandlar
utbildningstiden i fortsättningsskola, synes i enlighet med det
ovan anförda böra kompletteras med förslagsvis följande tillägg: »Utbildningstiden
för hantverksyrkena för talundervisade gossar må, där så för
avläggande av s. k. utlärlingsprov är erforderligt och elev så önskar, kunna
utsträckas med en eller två arbetsterminer.»

Skolöverstyrelsen förordar en viss specialisering av utbildningen
vid lantbruksskolan för dövstumma
och berör därvid frågan örn lönereglering för viss personal vid denna skola.

Vid lantbruksskolan för dövstumma skall enligt gällande stadga meddelas
yrkesutbildning i lantbruk och trädgårdsskötsel. Utbildningstiden bestämdes
år 1938 till tre arbetsår å jordbrukslinje och fyra år å trädgårdslinje.
Efter framställning från lärarkollegiet vid lantbruksskolan har Kungl.
Maj:t från arbetsåret 1944/45 medgivit utökning av utbildningstiden
för jordbrukslinjen till fyra år. I nämnda framställning fran lärarkollegiet
betonades bland annat vikten av att möjlighet bereddes eleverna till specialutbildning
exempelvis till traktorförare och djurskötare.

Överstyrelsen finner ifrågavarande förslag synnerligen beaktansvärt. Den
utveckling, jordbruksnäringen under senare år undergått och som haft till
följd bland annat en starkare efterfrågan på specialutbildad arbetskraft,
talar avgjort för en specialisering av utbildningen.

Samtliga elever böra erhålla en allmänt förberedande jordbruksutbildning.
Denna synes böra omfatta tre arbetsår. För vissa elever — till exempel
ynglingar från vissa trakter av Norrland, som kunna antagas efter avslutad
utbildning vid lantbruksskola komma att ägna sig åt jordbrukssamt
skogs- och flottningsarbete — torde denna treåriga utbildning vara
tillfyllest, och eleverna borde därefter, efter i varje särskilt fall ingiven ansökan,
kunna av skolöverstyrelsen medgivas befrielse från vidare fortsättningsskolplikt.
För övriga elever kunde därefter en uppdelning på olika arbetslinjer
ske, varvid främst borde ifrågasiittas utbildning till jordbruksarbetare,
husdjursskötare, traktorförare samt slöjdare och smeder. De elever, som
skola erhålla fortsatt jordbruksutbildning, synas böra erhålla särskild övning

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

i att bland annat rätt bruka de tekniska hjälpmedel, som böra förekomma
vid ett rationellt skött lantbruk. Särskild uppmärksamhet bör även ägnas
at utvecklandet av deras förmåga att rätt bedöma och planlägga olika
arbeten. Givetvis bör eleverna på denna linje även deltaga i husdjursskötseln
samt slöjd och smide. För de elever, som avses bli djurskötare — ett yrke
som torde fa anses, vara väl lämpat även för dövstumma och där arbetstillgången
synes bli allt bättre — bör huvudparten av 4:e årskursens utbildningstid
ägnas at praktiskt arbete i husdjursstallarna. Det synes emellertid
icke föreligga några hinder för att eleverna i fråga parallellt därmed
åtminstone delvis följa övrigt arbete på gården liksom att de erhålla fortsatt
utbildning i slöjd och smide.

Om specialutbildning av dövstumma till traktorskötare är lämpligt, kari
ifrågasättas. Däremot torde det vara ställt utom tvekan, att de dövstumma
kunna bli fullgoda förare av traktorer. Utbildningen i traktorkörning
torde med fördel böra kombineras med utbildning till slöjdare och smed.

t?rde afkomma pa skolöverstyrelsen att vid fastställande av de av
förlängningen i utbildningstiden förorsakade ändringarna i undervisningsplanen
tillgodose ovan angivna synpunkter.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra därom, att den löneplacering,
som givits yrkeslärarna vid lantbruksskolan, särskilt ladugårdsförman
samt slöjdare och smed (respektive Eo 8 och Eo7), föga motsvarar
den yrkesskicklighet samt det ansvar, som befattningarna i fråga kräver.
I sitt förslag till löneplacering för lantbruksskolans personal år 1941 förordade
överstyrelsen för ovanberörda tjänstemän placering i lönegraderna
A 12 och A 9. Då överstyrelsen nu står i begrepp att pålägga tjänstemännen
än mera omfattande uppgifter, finner överstyrelsen skäl förorda, att
frågan om deras löneplacering tages under omprövning.

Skolöverstyrelsen förordar anordnande av ytterligare yrkeslinjer
vid fortsättningsskolorna och föreslår i detta
avseende införande av utbildning i metallarbete och tapetseraryrket vid
fortsättningsskolan i Vänersborg.

Frågan om vilka yrkeslinjer som böra anslutas till de vid fortsättningsskolorna
redan förekommande erbjuder ett synnerligen komplicerat problem.
Örn ett i verklig mening differentierat yrkesval skall kunna genomföras
och den dövstumma ungdomens individuella önskemål i fråga om
utbildning tillgodoses inom ramen för fortsättningsskolornas verksamhet,
kräves inrättande av ett relativt stort antal utbildningslinjer. Detta är
emellertid ur främst ekonomiska, lokala och organisatoriska skäl omöjligt.
Antalet elever, som skola göras till föremål för utbildningen i fråga, är
nämligen alltför ringa för att motivera uppbyggandet av en mera omfattande
organisation. Om man för översiktlighetens skull räknar med avgång
från samtliga barndomsskolor vartannat år på samma årtal, vilket från
och med år 1947 blir fallet, kan antalet manliga avgångselever från år
1945 och för en tid av fjorton år framåt beräknas komma att ligga mellan
60 och 85. Örn av dessa — trots ökningen av antalet yrken i fortsättningsskolorna
— ungefär samma procent som hittills beräknas gå till lantbruksskolan
och ett något större antal än tidigare söka och erhålla befrielse för
enskild utbildning, kvarstå ett antal av mellan 35—50 att vartannat år
uppdela på de olika linjerna vid fortsättningsskolan i Vänersborg. För
närvarande finnas där tre linjer. Dessa böra under alla omständigheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

bibehållas. Överstyrelsen kommer i det följande att föreslå inrättandet av
utbildning i tapetseraryrket och metallarbete. Särskilt den sistnämnda utbildningslinjen
torde komma att utöva stor dragningskraft på den dövstumma
ungdomen. Överstyrelsen har visserligen funnit, att flera yrken
kunna vara lämpliga att upptaga på fortsättningsskolornas program, så
t. ex. måleriyrket och plätslageriyrket, varvid i båda fallen mindre byggnadsarbete
än verkstadsarbete bör ifrågasättas, bageriyrket, bokbinderiyrket,
körsnärsyrket, vissa grafiska yrken, glassliperi, yrken inom porslinsoch
keramikindustrien m. fl. Med hänsyn till elevernas ringa antal anser
sig emellertid överstyrelsen för närvarande inte kunna föreslå införande av
flera yrkeslinjer vid yrkesskolorna. En vidgad användning av den enskilda
utbildningsformen synes vara den bästa utvägen för en verkligt effektiv
differentiering av yrkesvalet. Överstyrelsen vill jämväl erinra därom, att
styrelsen för fortsättningsskola genom att ge befrielse åt elev för utbildning
hos enskild mästare å skolorten, vilket stadgan medgiver, äger möjlighet
att för sitt elevantal ytterligare vidga ramen för yrkesvalet. Denna form
av utbildning, som hittills varit så gott som oprövad, borde enligt överstyrelsens
uppfattning i icke få fall kunna med fördel tillämpas t. ex. i yrken
som de förut nämnda. Det synes böra ankomma på ledningen för fortsättningsskolan
i Vänersborg samt vederbörande dövstumkonsulent att söka
bland stadens industriföretagare och hantverkare finna personer, lämpliga
och villiga att åtaga sig uppgiften att i sitt yrke lära upp elever från dövstumskolan.

Vad som synes överstyrelsen utgöra en allvarlig brist i den nuvarande
organisationen av den manliga dövstumma ungdomens yrkesutbildning,
är det förhållandet, att ingen utbildningslinje för de industriella yrkena
finnes. Överstyrelsen finner övervägande skäl tala för lämpligheten av att
utbildning i metallarbete införes vid någon av fortsättningsskolorna. Yttranden
av dövstumkonsulentema synas till fullo ha visat, icke blott att
mångå dövstumma gärna söka sig till detta arbetsområde, utan även att
de där lyckats erhålla god försörjning. Styrelsen för fortsättningsskolan i
Vänersborg har för sin del tidigare gjort framställning om upprättande av
en metallavdelning vid skolan, en framställning, som överstyrelsen redan
tidigare tillstyrkt och som dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
vid ifrågavarande tillfälle fann välbetänkt. Framställningen i fråga har
emellertid av vissa skäl hittills icke föranlett någon åtgärd.

Emellertid kunna vissa erinringar mot införande av utbildning i metallarbete
resas. Rektor för fortsättningsskolan i Vänersborg har i skrivelse till
skolöverstyrelsen bland annat erinrat, att före år 1938 stor arbetslöshet
rådde inom metall- och maskinindustrien samt att liknande arbetslöshet i
ännu högre grad några år efter det nuvarande krigets slut kan återkomma.
En viss återhållsamhet beträffande utbildningen i metallarbete vore därför
välbetänkt.

De uttalade farhågorna, att inom metall- oell maskinidustrien arbetslöshet
kan komma att efter det nuvarande krigets slut inträda, delar överstyrelsen.
Överstyrelsen vågar emellertid uttala den förmodan, att ifrågavarande
arbetsminskning kan bliva av övergående natur. Överstyrelsen
finner dock liksom rektor i Vänersborg, att en viss återhållsamhet beträffande
utbildningen i metallarbete är välbetänkt. Härför talar ytterligare
det förhållandet, varom överstyrelsen upplysts från arbetsmarknadskommissionen,
att metallyrket bland den normala ungdomen står mycket högt
i kurs.

Kungl. Majlis proposition nr 221.

Överstyrelsen vill föreslå, att utbildningen i metallarbete vid fortsättnmgsskola
för dövstumma delas i en allmän 2-årig linje för samtliga elever,
som önska utbildning i yrket, samt en 1- eller 2-arig påbyggnad på denna
för det mindre antal elever, för vilka specialutbildning inom något fack
av yrket anses motiverad med hänsyn till elevernas önskningar och förutsättningar
samt arbetets krav på dylik särutbildning vid skola.

Inom metallavdelningen synes böra ordnas en särskild linje för de svagare
begåvade dövstumma, som anses bäst lämpa sig för mindre kvalificerat
tempoarbete. För dessa elevers utbildning bör inköpas några specialmaskiner,
där eleverna kunna tränas till den noggrannhet, snabbhet och
uthållighet, som tempoarbetet kräver. I den män deras förutsättningar
det medger böra dock även ifrågavarande elever erhålla en mera allmän
utbildning inom metallyrket. Utbildningen av blivande tempoarbetare bör
icke utsträckas över två år.

Till de nuvarande yrkesavdelningarna vid fortsättningsskolan i Vänersborg
synas enligt överstyrelsens uppfattning böra knytas en utbildningslinje
i tapetseraryrket. liera skäl tala härför. Vrket torde i många avseenden
vara väl lämpat för dövstumma. Det synes ge sina utövare god försörjning.
Fortsättningsskolan har en omfattande möbeltillverkning. För
densamma har skolan behov även av en tapetserare. För eleverna å snickerilinjen
vore det värdefullt att även något lära känna ifrågavarande arbete,
som ligger deras eget mycket nära. Eleverna i tapetseraryrket kunde å sin
sida under sin utbildning erhålla någon erfarenhet av möbelsnickeri. Överstyrelsen
finner lämpligt att från budgetåret 1945/46 en tapetserare anställes
såsom extra arbetslärare vid fortsättningsskolan samt att erforderliga
verktyg och maskiner anskaffas. Överstyrelsen anser dock försiktigheten
bjuda att till en början inte räkna med för många lärjungar på
denna linje. Sedan verksamheten pågått några år synes en avdelning på
5—6 elever kunna beräknas. Utbildningen torde böra huvudsakligen inriktas
på att göra eleverna kvalificerade för verkstads- och industriellt
arbete inom yrket.

Utbildningstiden torde böra fastställas till fyra år med möjlighet för
elev, som önskar avlägga utlärlingsprov, att ytterligare en termin eller ett
år stanna vid skolan. I fråga örn de flesta egentliga hantverksyrkena beräknas
en lärotid av fyra till fem år för att lärlingen skall anses kompetent
att utföra gesällprov och förklaras för »utlärd arbetare». Det torde vara
uppenbart, att utbildningstiden för en dövstum lärling inte bör vara kortare.
I undervisningsplanen för tapetserare för verkstadsskolorna omfattar
undervisningstiden fyra årskurser örn vardera 11 månader.

Vid överstyrelsens överväganden örn vilka ytterligare yrken, som böra
upptagas på fortsättningsskolans program, har starkt ifrågasatts att föreslå
inrättande av ett mindre tryckeri för utbildning av typografer. Av de
uppgifter överstyrelsen inhämtat, synas dövstumma, som erhållit utbildning
inom detta fack, vars arbetare vanligen erhålla goda löner, reda sig
gott. Ehuru arbetstillgången inom yrket är god, synes en viss brist på
lärlingar förefinnas. Ett planerat tryckeri vid skolan i Vänersborg, beräknat
för ett mindre antal lärjungar, 3—4 vid varje intagning i fortsättningsskola
eller 6—8 vid full verksamhet, _ synes kunna erhålla arbete för dövstumskolornas
rakning genom tryckning av läroböcker, kataloger, redogörelser
m. m.

För det beräknade lärjungantalet skulle emellertid erfordras en utrustning
(sättmaskin, snällpress, stilmateriel, sätterimöbler m. m.), som unge -

Kungl. Majda ''proposition nr £21.

färligen kan beräknas komma att uppgå till den avsevärda summan av
minst 50 000 kronor.

Med hänsyn härtill samt till det förhållandet, att överstyrelsen redan
föreslagit införande av två nya utbildningslinjer, vilka synas böra gå före
en typograflinje, finner överstyrelsen för närvarande inte skäl förorda införande
av utbildning i typografyrket vid fortsättningsskolor för dövstumma.

Engångskostnaderna för anskaffning av maskiner och verktyg m. m. för
anordnande av utbildning i metallarbete vid fortsättningsskolan i Vänersborg
har skolöverstyrelsen på närmare angivna grunder ansett sig böra
beräkna till i runt tal 65 000 kronor, vilket belopp överstyrelsen äskar för
ändamålet för nästa budgetår. I nämnda belopp ha kostnaderna för anskaffning
av vissa maskiner för utbildning av tempoarbetare icke inräknats.
Överstyrelsen anför härom:

För den utbildning av tempoarbetare, som av överstyrelsen föreslagits,
synes böra inköpas några lämpliga övningsmaskiner, metallsvarv, excenterpress
eller liknande. Med hänsyn till att elevantalet vid avdelningen under
arbetsåret 1945/46 torde bli relativt obetydligt, synes dock med inköp
av ifrågavarande maskiner tills vidare, och tills närmare erfarenhet av utbildningen
vunnits, kunna anstå.

Engångskostnaden för anskaffning av maskiner och verktyg m. m. för
en utbildningslinje i tapetseraryrket har skolöverstyrelsen ansett böra beräknas
till 4 225 kronor. Överstyrelsen äskar anslag för ändamålet med
nämnda belopp för nästa budgetår.

Beträffande de årliga kostnaderna för de föreslagna nya yrkeslinjerna
anför skolöverstyrelsen bland annat följande.

Bland de årliga utgifterna för de föreslagna nya yrkeslinjerna synas
främst böra upptagas avlöning för två arbetslärare, en i vardera yrket.
Med hänsyn till de stora fordringar, som komma att ställas på dessa lärare
i fråga om såväl yrkesskicklighet som förmåga att meddela undervisning,
synas dessa lärare böra i likhet med övriga arbetslärare i fortsättningsskola
placeras i 14 lönegraden. Tills närmare erfarenhet örn den nya verksamheten
vunnits, böra de anställas såsom extra. Det synes icke otroligt att
tillströmningen till metallarbetarlinjen småningom kan erhålla sådan omfattning,
att ytterligare en lärare därför måste anställas. Överstyrelsen räknar
därvid med, att antalet lärjungar i varje undervisningsgrupp på de nya
linjerna, i likhet med vad som gäller för redan förekommande yrkeslmjer,
icke bör överstiga 12.

Bland övriga årliga utgifter må särskilt upptagas kostnader tor dels nyanskaffning
och komplettering samt underhåll av maskiner och verktyg,
dels arbetsmateriel för undervisningen. Vilka belopp dessa kostnader kunna
komma att uppgå till, kan givetvis flir närvarande inte bestämt angivas.
[ 1938 års verkstadsskolutredning beräknades för årlig komplettering av
maskiner 1 procent av anskaffningskostnaderna för den första uppsättningen
samt för underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel, vari
bland annat inbegreps inköp av arbetsmateriel för undervisningen, komplettering
av verktyg m. m. 1 500 kronor för 2 avdelningar metallarbetare

Bihang till riksdagens protokoll lOlfö. 1 sami. Nr %21.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

och 700 kronor för en avdelning tapetserare. Enligt denna beräkningsgrund
skulle de årliga kostnaderna för nämnda ändamål kunna ungefärligen uppskattas
till mellan 4 000 kronor och 5 000 kronor.

Efter att ha förordat en inskränkning av utbildningen vid fortsättningsskolorna
för dövstumma till förmån för utbildning hos enskilda företagare,
särskilt beträffande de oegentligt dövstumma eleverna och sådana dövstumma
elever, vilka befinnas äga fallenhet och intresse för yrken, för vilka
utbildning icke meddelas vid fortsättningsskolorna för dövstumma, upptager
skolöverstyrelsen till behandling frågan örn anordnande av
teoretiska kurser för dövstumma, som erhållit överstyrelsens
medgivande att fullgöra fortsättningsskolplikt genom utbildning hos
enskilda företagare. För anordnande av en dylik kurs vid dövstumskolan
i Broby äskar överstyrelsen för nästa budgetår ett anslag av 2 000 kronor.

Ett problem, som i samband med frågan om utbildning hos enskild mästare
måste ägnas särskild uppmärksamhet, är det om den teoretiska undervisning,
såväl yrkesteori som allmän skolbildning, som meddelas vid fortsättningsskolorna
och som onekligen utgör en väsentlig del av deras verksamhet.

Det bör därför undersökas, huruvida icke med enskild utbildning kan
förenas förmånen av nämnda teoretiska undervisning. Vad därvid först
gäller de elever, som erhålla utbildning hos enskild mästare å ort, där fortsättningsskola
är belägen, är stadgat i dövstumskolstadgan, att sådan lärjunge
är skyldig deltaga i den teoretiska undervisningen vid skolan. De
elever, som avgått från skolan för oegentligt dövstumma, och som nått en
sådan språklig ståndpunkt, att de icke oundgängligen ha behov av utbildning
vid dövstumskola, och bland annat av denna orsak ofta icke behöv;!
hänvisas till fortsättningsskolor för dövstumma, synas i flera fall kunna
följa den teoretiska undervisning, som lämnas vid lärlings- och yrkesskolor.

För övriga elever synes lämpligen kunna årligen vid någon av dövstumskolorna
med mera centralt läge i landet under en kortare tid, förslagsvis
4 veckor, anordnas en kurs för samtliga från fortsättningsskolplikt befriade
elever, varvid dessa kunde uppdelas i lämpliga klassavdelningar. Enligt
överstyrelsens mening synes lämpligast förlägga ifrågavarande kurs till tiden
omedelbart efter det läsåret vid dövstumskolorna avslutats med början
året efter det, då eleverna avgått från barndomsskola. Med hänsyn till arbetsgivarnas
behov av lärlingarnas arbetskraft synes det visserligen, enligt
de uppgifter överstyrelsen härom inhämtat, lämpligare att förlägga fortsättningskursen
till början av året, januari—februari. Av organisatoriska
skäl — främst svårigheten att erhålla lokaler och lärarkrafter — torde emellertid
detta inte låta sig göra. Undervisningen bör för ifrågavarande elever
göras obligatorisk därigenom, att såsom villkor för erhållande av befrielse
från fortsättningsskola för utbildning hos enskild företagare stadgas skyldighet
att deltaga i tre på varandra följande teoretiska kurser. Utbildningen
synes böra i främsta rummet avse modersmål, varvid särskild vikt bör läggas
på rättning av talfel samt övning i avläsning, samhällslära, yrkeshygien
och hälsolära, vilket sistnämnda moment jämväl bör innefatta sexualhygien,
räkning, naturlära samt gymnastik med lek och idrott. Nödig tid bör därjämte
enligt överstyrelsens mening ägnas åt yrkesteori och yrkesritning.

Att finna dövstumlärare benägna att under sina ferier såsom timlärare

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 281.

åtaga sig här åsyftad undervisningsuppgift torde icke bereda någon svårighet.
Däremot kommer det med all sannolikhet att vara förenat med vissa
svårigheter att under så lång tid, som här avses, frigöra eleverna från deras
uppgifter på respektive utbildnings- och arbetsplatser. Då en liknande anordning
emellertid under många år tillämpats för fortsättningsskolan, vars
elever under exempelvis 6-veckorskurserna måste söka ledighet från sina
anställningar, synes den kunna prövas jämväl för den dövstumma ungdomen.
Härtill kan jämväl fogas, att man vid de centrala hantverksskolor,
som avses inrättas inom den närmaste framtiden, kommer att söka tilllämpa
samma princip, d. v. s. sammanföra elever, som erhålla enskild utbildning
å skilda orter, till gemensam teoretisk undervisning.

Tillträde till kursen synes böra beredas jämväl äldre dövstumma, som
önska bevista densamma, dock efter prövning av överstyrelsen i varje fall.

Vid fortsättningsskolkursen synes timantalet för den teoretiska undervisningen
kunna utsträckas till 6 timmar per dag, varjämte dagligen minst
en timme bör ägnas åt gymnastik med lek och idrott. Å från egentlig undervisning
fri tid — som delvis måste beräknas för överläsning — synes
i lämplig omväxling böra anordnas föredrag i nyttiga ämnen, studiecirklar
under ledning av lärare, övningar i föreningsteknik, idrott, utflykter m. m.

Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att för varje år utse ledare
för och lärare vid fortsättningskursen liksom att fastställa närmare
planer för undervisningen.

De kostnader för undervisning, undervisningsmateriel, elevernas resor till
och från skolorten samt kost m. m. jämte arvoden till kursens föreståndare
och husmoder, som fortsättningskursen kommer att medföra och som per
elev och kurs preliminärt kan beräknas icke komma att överskrida 200
kronor, torde böra helt gäldas av statsverket. Överstyrelsen vill i detta
sammanhang erinra därom, att utbildningskostnaderna per elev vid enskild
utbildning även med här ifrågasatt teoretisk kurs för statsverket kommer
att bliva ringa jämfört med kostnaderna per elev vid fortsättningsskola.

Ur skilda synpunkter synes den förmånligaste anordningen vara att förlägga
fortsättningskursen till lantbruksskolan å Broby gård, varvid kursdeltagarna
kunna beredas förmånen av en månads för deras utveckling
nyttig vistelse på landet. Skolan har i sitt nya elevhem plats för minst 42
interner, dess eget årliga elevantal synes inte komma att väsentligt överskrida
30, av vilka under de sommarveckor, som här är fråga om, upp
emot hälften har ferier.

Den av överstyrelsen föreslagna teoretiska kursen synes böra anordnas
första gången i juni 1946 under förutsättning dock, att ett tillräckligt antal
elever — varvid överstyrelsen räknar med 8 såsom minimum — anmäles.
Med hänsyn till det förhållandet, att bland de under de senare åren från
fortsättningsskolplikt befriade lärjungarna finnas flera ynglingar, som kunna
beräknas önska deltaga i densamma, torde tillräckligt antal kunna uppnås.
Örn så icke .skulle bli fallet, synes kursen böra uppskjutas till år 1947.
Sedan erfarenhet vunnits örn denna kurs, bör övervägas, örn en liknande
kurs kan befinnas erforderlig för kvinnliga dövstumma.

Skolöverstyrelsens beräkning av kostnaderna för en till Broby förlagd
kurs örn fyra veckor med ett antal av högst 10, respektive högst 20 kursdeltagare,
framgår av omstående sammanställning:

52 Kungl. Majds proposition nr 221.

I. Högst 10 elever i flertalet undervisningsämnen sammanförda till en

grupp:

Arvode till kursens föreståndare........................ kronor 150

Arvode till skolans husmoder för i samband med elevernas

inkvartering betingade uppgifter...................... » 75

Ersättning till två timlärare (beräknad enligt för timlärare i
kunskapsämne vid dövstumskola fastställt arvode) 8 timmar
per dag........................................ » 1 000

Resor till och från kursorten beräknade efter en genomsnittskostnad
av 30 kronor per elev........................ » 300

Kost beräknad efter en krona 25 öre per elev och dag .... » 375

Undervisningsmateriel ................................. » 50

Tvätt m. m.......................................... » 50

Kronor 2 000.

II. Högst 20 elever i flertalet undervisningsämnen, fördelade på två

grupper:

Arvode till kursens föreståndare ........................ kronor 200

Arvode till skolans husmoder .......................... » 100

Ersättning till tre timlärare 14 timmar per dag.......... » 1 750

Resor till och från kursorten .......................... » 600

Kost ................................................ » 750

Undervisningsmateriel ................................. » 100

Tvätt, m. m.......................................... » 80

Kronor 3 580.

Beträffande dövstumskolpersonalens abnormpedagogiska
utbildning anför skolöverstyrelsen följande.

Det torde vara ställt utom tvivel, att varje lärare för dövstumma barn och
dövstum ungdom bör äga viss abnormpedagogisk utbildning. För närvarande
är emellertid förhållandet det, att av i dövstumskolan anställd personal
blott av lärarna i kunskapsämne kräves särskild sådan skolning. Övriga
befattningshavare, som direkt ha att skaffa med elevernas såväl undervisning
som uppfostran, såsom gymnastiklärare, slöjd- och arbetslärare,
skolköks]ägarinnor m. fl. kunna få tillträda sina tjänster utan någon närmare
teoretisk eller praktisk erfarenhet av det människomaterial de ha att arbeta
med. Det enda krav i detta avseende, som stadgan för dövstumundervisningen
uppställer för behörighet till annan lärartjänst än sådan i kunskapsämne
är »att äga nöjaktig kännedom om dövstummas meddelelsemedel».

Disproportionen i de nuvarande fordringarna på särutbildning — 2-årig
kurs för folkskollärare, som önska bli lärare i kunskapsämne vid dövstumskola
å ena sidan, å andra sidan inga som helst reella krav på specialutbildning
av övriga lärare — är markant. Överstyrelsen har den uppfattningen,
att härvidlag föreligger en brist i dövstumskolorganisationen, som med det
snaraste bör rättas. Lämpligast vore enligt överstyrelsens uppfattning, att
samtliga lärare för dövstumskolan vid dövstumlärarseminariet erhölle någon
undervisning om dövstumheten, dess orsaker och verkningar, de dövstumma,
och deras meddelelsemedel, dövstumundervisningens mål och metoder m. fl.
väsentliga moment samt bereddes tillfälle till auskultering i dövstumskolans

Kungl. May.ts proposition nr ''221.

klasser. En utbildningskurs på till exempel en termin eller något kortare
tid skulle för visso vara till mycket gagn för vederbörande lärare i deras
framtida verksamhet i dövstumskolan. Med hänsyn till att flertalet ovanberörda
tjänster kunna betraktas såsom relativt förmånliga torde aspiranter
till dylika kurser, som efter behovet kunde anordnas vart annat eller vart
tredje år, utan större svårighet erhållas.

Överstyrelsen är emellertid för närvarande inte beredd att i sistberörda
avseende avgiva närmare preciserat förslag. Vad som enligt överstyrelsens
mening däremot omedelbart kunde åtgöras för att giva ifrågavarande personal
behövlig utbildning vore att vid varje skola för nyanställd lärarpersonal,
eventuellt för intresserade bland tidigare anställda lärare, arrangera
en kortare kurs på några veckotimmar under ledning av skolans
föreståndare eller för uppgiften lämplig ämneslärare. För det arbete, som
härigenom komme att åvila föreståndarna, kunde kompensation beredas
genom nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten. I förekommande fall torde
det böra ankomma på överstyrelsen att lämna närmare anvisningar för utbildningen
i fråga.

Yttranden. Statskontoret har anfört följande. I ärendet har överstyrelsen
upptagit frågor bland annat om omläggande av slöjd- och hantverksundervisningen
i barndomsskolorna, om yrkesorientering och yrkesvägledning,
om specialisering av utbildningen vid Broby ävensom med hänsyn härtill
lönereglering för ladugårdsförmannen samt slöjdaren och smeden, om dövstumskolpersonalens
abnormpedagogiska utbildning, om införande av utbildning
i metallarbete och tapetseraryrket i Vänersborg, ävensom om teoretiska
kurser för fortsättningsskolpliktiga, som genomgå praktisk utbildning
hos enskilda företagare.

Statskontoret har i stort sett ansett sig kunna biträda vad överstyrelsen
i dessa avseenden anfört och föreslagit. Emellertid kan statskontoret icke
dela överstyrelsens uppfattning om nödvändigheten av en omprövning av
löneställningen för vissa befattningshavare vid Broby. Vad överstyrelsen
anfört rörande yrkeslärarnas m. fl. dövstumpedagogiska skolning giver
statskontoret allenast anledning framhålla, att det borde tillses, att ordinarie
och extra ordinarie befattningar icke tillsättas med ordinarie innehavare
utan att denne visat sig lämplig att handha skolornas klientel.

Mot införande av utbildning i metallarbete vid fortsättningsskolan i
Vänersborg talar enligt ämbetsverkets mening åtskilliga vägande skäl. Av
utredningen framgår, att den sena avgångsåldern för elever från fortsättningsskolorna
för dövstumma (20 år) medför svårigheter för eleverna att
uppta konkurrens med fullsinnade, vilka i samma ålder kunna lia ett eller
annat års praktik bakom sig. Det torde finnas särskild anledning att beakta
detta förhållande, då — enligt vad som framgår av ärendet — arbetsmarknadskommissionen
upplyst, att metallyrket bland den normala
ungdomen står mycket högt i kurs. Härtill kommer, att en betydande arbetslöshet
förväntas komma att inträda inom metall- och maskinindustrien.
Dä därjämte icke obetydliga kostnader såväl årligen återkommande som
av engångsnatur skulle uppstå vid ett bifall till förslaget, måste statskontoret
avstyrka detsamma. Därest yrkesutbildning skulle anses böra meddelas
i flera yrken än som för närvarande är fallet, synes böra övervägas att
utbilda tapetserare. Såsom villkor för inrättande av dylik utbildningslinje
lär dock böra uppställas, att visst minimiantal elever, förslagsvis 6, anmält

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

sig till utbildningen i fråga. Avdelningen för tapetserare skulle då fullt
utbyggd omfatta två årsklasser om 6 elever eller tillhopa 12 elever, vilket
är maximum för en undervisningsgrupp.

I detta sammanhang vill statskontoret fästa uppmärksamheten vid, att
antalet elever vid fortsättningsskolan i Vänersborg under innevarande läsår
utgör på de tre utbildningslinjerna snickeri, skrädderi och skomakeri respektive
40, 33 och 14. Då såsom nyss nämnts en undervisningsgrupp icke
bör omfatta mer än 12 elever, borde antalet dylika grupper vara, i snickeri
4, i skrädderi 3 och i skomakeri 2. Antalet lärare i respektive ämnen är
emellertid 5, 5 och 2, eller således — såvitt statskontoret kan finna — 3
mer än erforderligt. Av lärarna i snickeri och skrädderi äro 3, respektive 2
extra befattningshavare. Under sådana omständigheter torde någon ökning
av antalet yrkeslärare icke erfordras vid införande av ny utbildningslinje.
Tvärtom synes en minskning av antalet sådana lärare vara motiverad.
Det torde böra åligga skolans rektor ävensom överstyrelsen att tillse, att
antalet lärarkrafter anpassas efter växlingarna i elevantalet.

Vad slutligen beträffar överstyrelsens förslag örn teoretiska kurser för
sådana fortsättningsskolpliktiga dövstumma, som genomgå praktisk utbildning
hos enskilda företagare, tala onekligen vissa skäl till förmån härför. Då
kostnaderna synas bliva måttliga, vill statskontoret icke motsätta sig bifall
till framställningen i denna del.

Styrelsen för döv stumskolorna i Vänersborg har anfört, att behovet av
förlängda kurser vid fortsättningsskolorna i viss mån beaktats genom skolöverstyrelsens
förslag örn förlängning med en å två terminer av utbildningstiden
för dem, som önskade avlägga utlärlingsprov. Sannolikt vunne man
emellertid, framhåller styrelsen, bättre resultat, om steget toges fullt ut
och vissa kurser obligatoriskt förlängdes med ett år.

Styrelsen är tveksam, örn en utbildningslinje för metallarbete nu bör anordnas
med hänsyn till väntade förändringar på arbetsmarknaden. Man
förutsåge nu starkt minskade arbetstillfällen inom metallindustrien, samtidigt
som man konstaterade ett ökat intresse hos den fullsinnade ungdomen
för utbildning i metallarbete. Då man visste, att, när förhållandena i
övrigt vore lika, arbetsgivaren föredroge den fullsinnade arbetskraften före
den dövstumma, syntes klokheten bjuda, att man något sköte på startandet
av en metallindustrilinje. Liknande ogynnsamma prognoser förelåge ej
beträffande tapetserare- och typograf yrkena. Styrelsen ville därför föreslå,
att utbildningslinjer för tapetserare-, typograf- och metallyrkena anordnades
i nu nämnd ordning.

Styrelsen förordar vidare, att de teoretiska kurser, som enligt skolöverstyrelsens
förslag skola anordnas för dövstumma, som fullgöra sin fortsättningsskolplikt
genom utbildning hos enskilda företagare, förläggas till Vänersborg
i stället för till Broby.

Svenska dövstumlärarsällskapet har uttalat sin tillfredsställelse över skolöverstyrelsens
förslag örn anordnande av årliga teoretiska kurser för fortsättningsskolpliktiga,
som erhållit överstyrelsens medgivande att fullgöra
sin fortsättningsskolplikt genom utbildning hos enskilda företagare, men

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Ilar funnit frågan om förläggningsorten för dessa kurser böra bli föremål för
mera ingående prövning.

Mot de av skolöverstyrelsen uppdragna riktlinjerna för en omläggning
av slöjd- och hantverksundervisningen för de manliga eleverna i barndomsskolorna
för dövstumma, vilken omläggning bland annat syftar till att
underlätta deras yrkesval, har jag icke funnit anledning till erinran. Ej
heller har jag funnit anledning till erinran mot de av överstyrelsen uppdragna
riktlinjerna för anordnande av yrkesorientering och yrkesvägledning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått meddelas för närvarande
för de manliga dövstumma yrkesutbildning, vid fortsättningsskolan i Broby
i lantbruk och trädgårdsskötsel samt vid fortsättningsskolan i Vänersborg
i snickeri, skomakeri och skrädderi. Utbildningstiden omfattar fyra arbetsår
på samtliga linjer utom skomakerilinjen, där utbildningstiden utgör tre år.
Utbildningen är obligatorisk. Styrelse för fortsättningsskola äger emellertid
medgiva, att fortsättningsskolpliktig lärjunge må i stället för att deltaga i
fortsättningsskolans yrkesutbildning erhålla sådan utbildning hos enskild
företagare å skolorten eller i dess närhet, varvid lärjungen dock är skyldig
att deltaga i den teoretiska undervisningen vid skolan. Därjämte äger skolöverstyrelsen
medgiva befrielse från deltagande i utbildningen vid fortsättningsskola
för sådana fortsättningsskolpliktiga dövstumma, som icke äro
bosatta å eller i närheten av ort, där fortsättningsskola för dövstumma är
belägen, och som i hemmet eller hos enskild företagare åtnjuta yrkesutbildning,
motsvarande den, som meddelas i dylik fortsättningsskola. Yrkesutbildningen
underlättas i sistnämnda fall därigenom att stipendier av statsmedel
för utbildningen utgå med högst 500 kronor för arbetsår under en
tid av högst fyra år. Stipendierna bestridas från det under riksstatens
åttonde huvudtitel uppförda anslaget till stipendier åt vissa fortsättningsskolpliktiga
elever vid läroanstalter för dövstumma.

Jag delar överstyrelsens uppfattning, att utbildningen i hantverksyrkena
i regel bör föra fram till avläggande av s. k. utlärlingsprov. I likhet med
överstyrelsen finner jag dock icke anledning att för närvarande föreslå en
obligatorisk förlängning av utbildningstiden i hantverksyrkena. Däremot
synes det vara lämpligt, att, såsom överstyrelsen föreslagit, bestämmelse
meddelas av innebörd, att utbildningstiden för hantverksyrkena må, där
så för avläggande av utlärlingsprov är erforderligt och elev så önskar, utsträckas
med en eller två arbetsterminer. I realiteten synes en sådan bestämmelse
endast utgöra ett stadfästande av redan nu tillämpad praxis.

Såsom överstyrelsen erinrat tillämpas nu viss prövotid för eleverna vid
verkstadsskolor. En liknande anordning torde i enlighet med överstyrelsens
förslag böra införas vid fortsättningsskolorna för dövstumma. Därest det
efter prövotidens utgång kan anses ådagalagt, att en elev icke passar för
det yrke, för vilket han åtnjuter utbildning, bör han, såsom överstyrelsen

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

föreslagit, överföras till utbildning i annan yrkesgren. Liknande kontroll bör
även övas över de elever, som erhålla utbildning hos enskilda företagare.

Mot överstyrelsens förslag om en viss specialisering av utbildningen på
lantbrukslinjen vid fortsättningsskolan i Broby har jag icke funnit anledning
till erinran. Däremot torde med omprövningen av löneställningen för
viss personal vid nämnda fortsättningsskola böra anstå tills vidare.

Såsom överstyrelsen framhållit erfordras ett relativt stort antal utbildningslinjer
inom fortsättningsskolorna, örn ett mera differentierat yrkesval
skall kunna genomföras och den dövstumma ungdomens individuella önskemål
i fråga örn utbildning skola kunna tillgodoses inom ramen för fortsättningsskolomas
verksamhet. Med hänsyn till antalet fortsättningsskolpliktiga
manliga dövstumma är det av ekonomiska och organisatoriska skäl
icke möjligt att mera väsentligt utbygga fortsättningsskolorna med nya
utbildningslinjer. En vidgad användning av den enskilda utbildningsformen
synes i stället vara den bästa utvägen för en effektiv differentiering av
yrkesvalet. Vad särskilt de oegentligt dövstumma beträffar torde för dem
det allt rikare förgrenade systemet av centrala och lokala verkstadsskolor
kunna erbjuda lämpliga utbildningslinjer.

Enligt vad skolöverstyrelsen nu föreslagit bör antalet utbildningslinjer
vid fortsättningsskolan i Vänersborg utökas med en linje för utbildning av
tapetserare och en linje för utbildning av metallarbetare. Anordnandet av
utbildning i tapetseraryrket synes mig utgöra en lämplig komplettering till
den nuvarande utbildningen i snickeri. Jag har därför icke något att erinra
mot förslaget örn inrättande av en utbildningslinje för tapetserare. Statskontoret
har ansett, att såsom villkor för inrättande av en sådan linje bör uppställas,
att visst minimiantal elever, förslagsvis 6, anmält sig till utbildningen
i fråga. Med anledning härav vill jag erinra, att något motsvarande villkor
icke gäller för anordnande av utbildning på övriga linjer vid fortsättningsskolorna
för dövstumma. Det torde därför icke vara erforderligt att beträffande
denna linje uppställa ett sådant villkor. Jag förutsätter givetvis
härvid, att skolöverstyrelsen tillser, att utbildning endast anordnas på sådana
utbildningslinjer, vid vilka antalet i utbildningen deltagande elever
motiverar linjens upprätthållande. Utbildningstiden på den nya linjen torde
i enlighet med skolöverstyrelsens förslag böra fastställas till fyra år med
rätt för elev, som önskar avlägga utlärlingsprov, att stanna vid skolan
ytterligare en termin eller ett arbetsår. Engångskostnaderna för anskaffning
av maskiner och verktyg m. m. för ifrågavarande linje har av skolöverstyrelsen
beräknats till 4 225 kronor. Medel för ändamålet torde böra
beräknas med i avrundat tal 4 200 kronor under dövstumskolomas örn
kostnadsanslag.

Engångskostnaderna för anskaffning av maskiner och verktyg m. m. folden
föreslagna utbildningslinjen för metallarbetare uppgå enligt skolöverstyrelsens
beräkningar till icke mindre än i runt tal 65 000 kronor. Med

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-21.

hänsyn härtill och till vad från statskontorets och styrelsens för fortsättningsskolan
i Vänersborg sida anförts är jag icke beredd att för närvarande
förorda inrättande av en utbildningslinje för metallarbetare. Ej heller anser
jag mig kunna förorda bifall till skolstyrelsens i Vänersborg förslag att i
stället för nyssnämnda linje nu inrätta en utbildningslinje för typografer.
Jag vill i detta sammanhang erinra örn att frågan örn yrkesutbildning för
partiellt arbetsföra står under utredning av särskilda inom socialdepartementet
tillkallade sakkunniga.

För skolöverstyrelsens förslag örn anordnande av teoretiska kurser för
sådana fortsättningsskolpliktiga manliga dövstumma, som genomgå praktisk
utbildning hos enskilda företagare, tala enligt min mening goda skäl.
Sedan erfarenhet vunnits örn denna kursverksamhet, torde frågan böra upptagas
om anordnande av dylika kurser även för kvinnliga dövstumma. Mot
överstyrelsens förslag, att dövstumma, som erhålla medgivande att fullgöra
fortsättningsskolplikt genom utbildning hos enskilda företagare, skola vara
skyldiga deltaga i tre på varandra följande kurser torde intet vara att erinra.
Den första kursen bör enligt överstyrelsens förslag, om minst 8
deltagare anmälas, anordnas i juni 1946 men eljest först påföljande ar.
Såsom förläggningsplats för kurserna har överstyrelsen förordat dövstumskolan
i Broby. Vissa skäl kunna även åberopas för att kurserna förläggas
till Vänersborg. Det torde få ankomma pa Kungl. Majit att framdeles taga
ställning till förläggningsfrågan. Överstyrelsens förslag att kostnaderna för
kursdeltagarnas resor till och från kursorten samt uppehälle under kursvistelsen
ävensom övriga med kursernas anordnande förenade kostnadei
skola gäldas av statsmedel föranleder icke erinran från min sida. För nästa
budgetår äskar överstyrelsen för ifrågavarande ändamål ett anslag av 2 000
kronor. Mot de till grund för anslagsäskandet liggande kostnadsberäkningarna
har jag i och för sig icke funnit anledning till erinran. Då ovisshet
råder om tidpunkten för kursens anordnande och om antalet deltagare, förefaller
det mig mest praktiskt, att särskilt anslag för ändamålet icke uppföres
på riksstaten utan att kostnaderna för kursverksamheten bestridas
från nu på riksstaten uppförda anslag för dövstumundervisningen. Utgifterna
för kursdeltagarnas resor torde sålunda böra avföras från förslagsanslaget
till resor för dövstumskolelever jämte åtföljande vårdare och övriga
utgifter från dövstumskolornas anslag till avlöningar, respektive omkostnader.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid efter förslagav
skolöverstyrelsen meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.

Vad skolöverstyrelsen anfört och föreslagit i fråga om dövstumskolpersonalens
abnormpedagogiska utbildning föranleder icke någon erinran från
min sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

II. Utbyggnad och rationalisering av den skolhygieniska
verksamheten vid dövstumskolorna
och blindanstalterna.

Med skrivelse den 27 oktober 1944 har skolöverstyrelsen framlagt utredning
och förslag rörande den skolhygieniska verksamheten vid dövstumskolorna
samt vid läroanstalterna för blinda och vårdanstalten i Lund för
blinda med komplicerat lyte (blindanstalterna). Överstyrelsens förslag går
i huvudsak ut på en intensifiering av de hälsovårdande och sjukdomsförebyggande
uppgifterna samt en utvidgning av tandläkarverksamheten till
att omfatta full sanering av såväl mjölktandsbettet som det definitiva
bettet. Förslagens genomförande skulle medföra en fördubbling av statsverkets
kostnader vid ifrågavarande anstalter. De ökade utgifterna härn
föra sig särskilt till den utvidgade tandvården, som skulle draga en årlig
kostnad av över 25 000 kronor mot för närvarande omkring 9 000 kronor.

Jag övergår nu till att lämna en närmare redogörelse för överstyrelsens
utredning och förslag i ämnet.

Skolöverstyrelsens utredning och förslag.

Dövstumskolorna.

Skolläkarverksamheten.

Enligt gällande stadga angående dövstumundervisningen tillkommer det
dövstumskolstyrelse att tillse, att lärjungarna erhålla nödig läkarvård.
Läkare vid läroanstalterna äro anställda mot visst stadgat arvode. Det
åligger läkaren bland annat

att undersöka nyintagna elever och, där så erfordras, lämna föreskrifter
om deras behandling särskilt med avseende på ögon, öron och hals,

att över såväl nämnda undersökning som därefter företagna undersökningar
föra anteckningar enligt av skolöverstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen
fastställt formulär, skolande anteckningarna förvaras å läroanstalten,

att efter anmälan örn sjukdomsfall bland lärjungarna omedelbart verkställa
undersökning och lämna anvisning om behövliga åtgärder,
att i övrigt meddela erforderlig läkarvård av lärjungarna, samt
att tillse, att de hygieniska förhållandena vid läroanstalten äro tillfredsställande.

Efter att ha lämnat en redogörelse för läkarnas nuvarande arbetsförhållanden
vid de olika dövstumskolorna framhåller skolöverstyrelsen, att läkarnas
verksamhet vore praktiskt taget helt sjukvårdande. Sjukvården be -

Kungl. Majlis proposition nr ii21.

dreves på ett mycket olikartat sätt vid de olika anstalterna och under i
stort sett ogynnsamma yttre betingelser. Den centrala skolmyndigheten
ägde icke tillräcklig insyn över verksamheten i detalj, och gjorda rön komme
icke till statistisk bearbetning. Fortsättningsvis anför överstyrelsen bland
annat följande.

Modern skolhygien tager främst sikte på den hälsovårdande uppgiften,
under det att man numera i allt större omfattning överlämnar de sjukvårdande
uppgifterna på samhällets särskilda organ därför. Detta gäller skolor
av externatets karaktär. Av den dövstumma skolungdomen gå cirka 80
procent i skolor av internatets typ, och den bör hava sin sjukvård bestridd
som hittills genom de vid läroanstalterna anställda läkarna i första hand.
Men därjämte är det av synnerlig vikt, att de åtgärder i hälsovårdande och
förebyggande syfte, som "kunna vidtagas, också i möjligaste mån bli vidtagna.

I betydligt högre grad än hörande och talande elever äro de dövstumma i
behov av sorgfällig, skolhygienisk omvårdnad i förebyggande syfte. Detta
är naturligtvis beroende, "dels på att de under sin skolgång under stor del
av året äro berövade målsmännens och de egna hemmens omsorger, dels
på att de i endast begränsad omfattning bli i tillfälle att tillgodogöra sig
omgivningens erfarenheter och lärdomar på det hygieniska området och
dels slutligen därpå, att de genom sitt lyte och sin relativa isolering utsättas
för ej oväsentliga risker med avseende på den psykiska och fysiska hälsan.
Dessa risker måste i möjligaste mån elimineras genom en sund livsföring,
för vilken en rationell och ingående undervisning under skoltiden är grundväsentlig
förutsättning.

I fråga örn den psykiska hälsovården i dövstumskolorna vill överstyrelsen
framhålla betydelsen av, att anstalternas läkare genom en rationell arbetsorganisation
och genom andra åtgärder sättas i tillfälle att biträda i arbetet
rörande den psykiska hälsovården på ett lämpligt sätt.

Vad den fysiska, förebyggande hälsovården beträffar, synes den böra
ordnas i principiell likhet med vad överstyrelsen föreslagit i särskilda framställningar
till Kungl. Maj:t rörande det skolhygieniska arbetets bedrivande
vid folkskolor och vissa högre skolor. Allmänna klassundersökningar synas
också vid dövstumskolorna med vissa fixerade tidsintervaller böra äga rum,
vilket nedan närmare skall beröras, varjämte i skolor av viss storlek läkarna
böra åläggas att med angiven frekvens besöka skolorna för kontrollundersökningar
av vissa elever m.m. Vidare bör obligatorisk tuberkulinundersökning
och efter målsmännens medgivande calmette-vaecinering emot tuberkulos
företagas av alla elever efter vissa bestämda grundsatser. Likaså böra
särskilda föreskrifter utfärdas rörande vaccination emot smittkoppor (skyddskoppympning)
genom skolornas försorg. Beträffande läkarnas uppgifter
med avseende på förebyggande åtgärder emot smittsamma sjukdomar, bitr
detsamma gälla som för läkarna i folkskolorna. Överstyrelsen har rörande
dessa förhållanden i framställning av den 9 oktober 1943 föreslagit, att folkskolläkarna
böra vidtaga åtgärder emot smittsamma sjukdomar bland
lärjungar, lärare och övriga tjänstinnehavare i skolorna. Det är av särskild
vikt, att icke endast lärarna utan ock övrig personal vid dövstumanstalterna
i detta avseende noggrant kontrolleras, emedan ju särskilt i anstalter
av internatskaraktär lärare och elever under längre tid komma i intim,
personlig kontakt med varandra.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2%1.

Läkarnas arbete bör genom lämpliga föreskrifter vara i huvudlinjerna
reglerat med avseende på främjandet av ett nära samarbete med läroanstalternas
lärare, gymnastiklärare och tandläkare liksom även med elevernas
enskilda hem och beträffande externerade elever med inaekorderingsställena
för dem.

Det är vidare önskvärt, att hälsokorten för lärjungarna läggas upp i principiell
överensstämmelse med motsvarande kort för de elever, som gå i
läroanstalter av övriga typer.

Läkaren bör årligen avgiva årsberättelse över verksamheten enligt formulär,
som fast ställes av överstyrelsen.

Det synes lämpligt, att sådan bestämmelse meddelas, att läkare skall ingå
i dövstumskolornas styrelser. Det angelägna häruti framgår bland annat
därav, att vid läroanstalterna i Lund, Örebro, Växjö och Broby redan nu
läkare ingått i styrelserna. Sådan läkare saknas å Manilla, Härnösand, Vänersborg
och Gävle.

Läkarna böra anställas enligt samma principer som följas beträffande
läkare vid de allmänna läroverken. De synas alltså efter förslag av vederbörande
skolstyrelse böra tillsättas av skolöverstyrelsen.

De nyintagna eleverna böra alla undersökas av specialist i öron-, näsoch
halssjukdomar, i de fall detta icke nyligen gjorts. Detta synes överstyrelsen
vara ofrånkomligt nödvändigt. I sammanhang härmed må anföras
lämpligheten av att sedermera under skoltiden specialistundersökning
sker efter den vid läroanstalten anställde läkarens bedömande från fall till
fall. Specialisten bör vara skyldig att å elevernas hälsokort anteckna sina
fynd jämte ordinationer.

Beträffande frågan om allmänna klassundersökningar må följande anföras.
I gällande författning förutsättas inga regelbundna, allmänna klassundersökningar.
Emellertid har det visat sig, att dylika svårligen kunna
undvaras. För närvarande äga dylika rum en gång årligen i Manilla och
Vänersborg, två gånger årligen i Härnösand, Örebro, Växjö, Gävle och
Broby samt tre gånger årligen i Lund. Det synes uppenbart, att beträffande
dövstum ungdom ett starkt behov gör sig gällande av läkarövervakning,
och överstyrelsen föreslår, att vid alla dövstumanstalter allmänna
klassundersökningar av eleverna må ske två gånger årligen. Eleverna böra
mätas och vägas minst två gånger årligen, vilket lämpligen kan ske genom
sjuksköterskas eller lärares försorg.

Rörande frågan örn regelbundna besök av läkaren å anstalterna i övrigt
må följande framhållas. För närvarande besöka läkarna anstalterna på
detta sätt: Manilla en gång i veckan, Lund vid behov, Vänersborg vid behov,
Härnösand en gång i veckan, Örebro vid behov, Gävle vid behov, Växjö
vid behov och Broby vid behov''. Det är nödvändigt med tätare läkarbesök
vid de anstalter, där de yngsta eleverna gå. Detta gäller främst upptagningsskolorna.
Vid dessa skolor synes det lämpligt med läkarmottagning en
gång i veckan. Vid skolan för dövstumma med komplicerat lyte, som avses
förlagd till Mogard, synas särskilda förhållanden föreligga. Anstaltens läkare
torde kunna beräknas vara boende i finspång, cirka en md från Mogård.
Under förutsättning att sköterska finnes anställd, torde här regelbundna
läkarbesök var fjortonde dag kunna vara tillfyllest. Dessutom skall på
kallelse läkaren där avlägga extrabesök. Även i Örebro, där eleverna bo å
inackorderingsställen, synes läkarmottagning en gång i veckan erforderlig.
Däremot torde det icke vara nödvändigt med så täta läkarmottagningar för

Kungl. Majlis proposition nr 221.

eleverna i Växjö samt å Broby. På de två sist nämnda ställena äro elevernas
levnadsålder relativt hög (respektive 15—21 år och 15—30 år). Det torde
vara ett arrangement till elevernas bästa, örn läkaren dock vid regelbundna
tidpunkter inställer sig å anstalten i Växjö. Där torde han lämpligen bora
besöka anstalten två gånger i månaden. Å Broby torde det vara tillfyllest,
om läkaren vid behov är anträffbar för eleverna.

Från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, utgår för innevarande budgetår ett belopp av 7 100 kronor
till arvoden till läkare vid dövstumskolorna. Skolöverstyrelsen
föreslår en höjning av anslagsmedlen till läkararvoden för nästa budgetår
med 6 100 kronor till 13 200 kronor. De till läkarna vid de olika dövstumskolorna
nu utgående och av överstyrelsen för nästa budgetår föreslagna
arvodena framgå av nedanstående sammanställning:

Läroanstalt	Nuvarande arvode Kronor	Föreslaget arvode Kronor
	1 700	2 000
	700	1 500
Vänersborg.......	1300 800	2100
Örebro..........	800 800	2 500 2 000
	500	1000
	500	600
Mogård.........	—	1 500
Summa kronor	7 100	\| 13 200

Beträffande läkararvodenas storlek anför skolöverstyrelsen följande.

Läkarverksamheten har hittills varit nästan helt sjukvårdande. De principiella
uppgifter, som hittills ålegat läkarna, böra allt]arnt avila dem Men
dessutom tillkomma enligt föreliggande förslag en råd förebyggande, halsovårdande
uppgifter. Mot denna principiella bakgrund mäste aven arvodesproblemet
betraktas. Skall en förebyggande effekt av lärarens verksamhet
kunna påräknas, innebär detta, att han icke som hittills pa vissa hall endast
besöker skolan vid sjukdomsfall bland eleverna, utan att han också mäste
med regelbunden frekvens uppsöka och undersöka eleverna och Iran nygie nisk

synpunkt inspektera deras miljö. ....

För att man skall kunna få en detaljerad uppfattning örn arvodenas skabba
storlek, böra förhållandena vid de enskilda anstalterna skärskadas.

Manilla. Nuvarande arvode utgår med 1 700 kronor per år. Läkaren avlägger
ett besök i veckan å anstalten och därutöver cirka 15 besök per ar,
summa 50. Med resetiden inberäknad åtgår för läkaren för varje gang cirka

2V3 timmar. , ... ... .. . . ... .

För den händelse skolan å Manilla skulle med ungefär oforandrat Iarjungeantal
fortsätta sin verksamhet efter de nya skolhygiemska linjerna, vill
överstyrelsen föreslå, att arvodet höjes från 1 700 kronor till 2 000 kronor.
Bland de nya uppgifterna må nämnas regelbundna Massundersökningar,
samråd med lärarna i vidgad omfattning rörande elevernas psykiska till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

stånd vidgade skyldigheter beträffande skyddskoppympning och tuberkuloskontroll,
aktivt deltagande efter bestämda grundsatser i ungdomens
iostran till sunda levnadsvanor, förande av nytt, utförligt hälsokort och
avgivande av utförlig ^redogörelse, reglerad hygienisk inspektion av lokaliteterna
och mathållningen.

Nuvarande arvode är 700 kronor. Elevantalet utgör 68, varav cirka
hälften aro externerade. Läkaren avlägger tre besök å anstalten årligen
samt därutöver vid behov. Eleverna besöka som regel läkaren vid dennes
privata mottagning. Han förutsättes nu besöka anstalten för allmän Massundersökning
endast två gånger per år men dessutom en gång i veckan
Läkaren har aven att göra hembesök hos sjuka elever. Med den nya formen

i onSn i° hygieniskt,ar!)ete bordf läkaren skäligen åtnjuta ett årsarvode av
+-u°qo x°n0r'' Fjr lasaret,1945/46 beräknas emellertid lärjungeantalet stiga
till 80. Årsarvodet synes böra beräknas till 1 500 kronor.

Vänersborg Nuvarande läkararvode är 1 300 kronor. Elevantalet är 186
Läkaren besöker anstalten för allmän klassundersökning en gång årligen
v j?jU!sattes två, gånger årligen) och dessutom tidvis en gång i veckan
° tare:,Över hälften av lärjungarna (106) befinn? sfg i åldern
V . ..ar (*ortsattnmgsskolan) och torde giva läkaren betydligt mindre
arbete an de yngre eleverna (80 i upptagningsskolan). För läsåret 1945/46

kronor8 larjungeantalet uPP&å tiU 174i arvodet torde böra fixeras till 2 100

Härnösand. Nuvarande årsarvode är 800 kronor. Elevantalet är 97 Två
massundersökningar per år förekomma, och läkaren besöker dessutom anstalten
en gang i veckan. Verksamheten kan sägas vara ungefär densamma
som utövas pa Manilla, till arten och till omfattningen endast obetydligt
mindre an dar. Anstalten avses överflyttad till Gävle? y

Örebro (externat). Nuvarande arvode är 800 kronor. Elevantalet 98 Allmänna
klassundersökningar äga runi två gånger årligen, och därutöver beso-er
kikaren anstalten endast vid behov. Läkaren besöker sjuka elever i
deras hem, och de fa besöka honom vid hans privata mottagning. Antalet
sjukbesök i elevernas hem äro cirka 50 per år. Nu förutsättes läkaren besöka
anstalten en gang i veckan. För läsåret 1945/46 antages elevantalet vid

rÄSiXi"8-Vid della elevim,al syn''s en ,äk”ar™de

Gävle. Nuvarande arvode är 800 kronor. Elevantalet utgör 49. Allmänna
klassundersoknmgär aga rum två gånger årligen, och därutöver besöker
akaren anstalten endast vid behov. Nu förutsättes läkaren besöka anstalten
en gårig i veckan. Arvodet föreslås vid oförändrat elevantal höjt till 1 200
kronor. För lasaret 1945/46 förutses ett elevantal på 102 (klientelet från
Härnösand). Vid sådant förhållande föreslås ett årsarvode föi^ läkaren på
storlek r0n°r &6r detsamma som va4 övriga dövstumanstalter av denna

AuS!k^yVaran,de lakararvode är 500 kronor. Antalet elever utgör 82.
AUmunna klässundersoknmgar aga rum två gånger årligen, och därutöver

aSSen^yrS T /"’, vid behT Nu förutsättes läkaren besöka

f j” var f->or„tonde. da§;- Elevantalet beräknas läsåret 1945/46 bli 75
An odet vid ungefär nämnda elevantal torde böra höjas till 1 000 kronor
/froby. Nuvarande läkararvode är 500 kronor. Elevantalet utgör 25 Två
allmänna undersökningar förekomma per år, och dessutom besöker läkaren

Kungl. Mårds ''proposition nr 221.

anstalten endast vid behov. De vuxna eleverna vid denna anstalt torde i
stort sett icke vara i behov av annan läkarövervakning än den, som kommit
dem till del hittills. Dock tillkommer för läkaren vissa nya hälsovårdande
uppgifter och registreringsarbete. Anstalten torde läsåret 1945/46 komma
att lia cirka 30 elever. Årsarvodet för läkaren bör bestämmas till 600 kronor.

Mogård. Denna anstalt beräknas läsåret 1945/46 komma att ha cirka 68
elever (klientelet från Gävle). Här förutsättes läkaren avlägga två regelbundna
besök i månaden jämte extrabesök. Varje resa till och från anstalten
medför för läkaren en utgift på cirka 10 kronor (bilkostnad och väntekostnad).
Varje besök beräknas taga en tid av 1% timme i anspråk, resetiden
inräknad. Varje år kommer läkaren alltså att besöka anstalten 24
gånger samt dessutom för extrabesök summa cirka 35 gånger. Läkararvodet
inklusive reseersättning torde böra beräknas till 1 500 kronor.

Utgifter för förbandsmateriel, medicin, specialistvård m. m. bestridas från
den i dövstumskolornas omkostnadsstat under anslagsposten till övriga utgifter
upptagna delposten å 13 800 kronor till sjukvård åt elever och skyddslingar
samt tandvård och bad. Sjukvårdsutgifterna uppgingo under budgetåret
1942/43 till närmare 12 000 kronor. Med hänsyn härtill och till att
kostnaderna kunna beräknas stiga något vid läkarverksamhetens omorganisation
i enlighet med skolöverstyrelsens förslag, uppskattar överstyrelsen
medelsbehovet för bestridande av sjukvårdskostnaderna under nästa budgetår
till 12 100 kronor.

Till komplettering och nyanskaffning av instrumentarium för läkarverksamheten
vid dövstumanstalterna hemställer skolöverstyrelsen om ett anslag
av 10 000 kronor. Överstyrelsen anför:

Förhållandena beträffande instrumentarium åt läkarna lämna mycket
övrigt att önska. Det är att märka, att läkarna vid dessa skolor för dövstumma
också ha den skyldigheten att ombesörja sjukvården för eleverna,
vilket innebär, att kraven på instrumentarium här är större än t. ex. i allmänna
och kommunala läroverk. Ingenstädes är instrumentariet tillfredsställande.
Ett otillräckligt sådant finnes å Manilla, i Vänersborg, Härnösand
och Gävle. Instrumentarium saknas helt i Örebro, Lund och å Broby. Vid
samtliga anstalter behövs ett instrumentarium av tillräcklig omfattning och
fullgod kvalitet. Om man räknar med nuvarande kostnad per mstrumentarium
(cirka 1 500 kronor) skulle totalkostnaden^ för 7 läroanstalter bil
10 500 kronor. Då instrumentarier delvis finnas å Manilla, Vänersborg,
Härnösand, Växjö och Gävle, samt då Broby endast är i behov av ett mindre
instrumentarium torde för nyanskaffning endast erfordras 10 000 kronor.

Sjuksköterskeverksamheten.

Gällande personalförteckning för läroanstalterna för dövstumma upptager
fyra sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 6. Dessa befattningar äro
placerade vid dömstumskolorna å Manilla, i Vänersborg oell i Härnösand
samt vid vårdanstalten i Gävle för dövstumma med komplicerat lyte. Befattningarna
å Manilla och i Härnösand hallas i avvaktan pa statsmakternas
ställningstagande till frågan örn upptagningsskolornas antal och förlägg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

ning vakanta och uppehållas med icke-ordinarie befattningshavare. Sjuksköterskor
äro icke anställda vid dövstumskolorna i Lund, Örebro, Växjö och
Broby.

Skolöverstyrelsen föreslår, att sjuksköterskebefattningarna uppflyttas till
lönegraden A 7. Till stöd härför anför överstyrelsen bland annat följande.

_ Lönegrad A 6 är i förhållande till arbetets art rätt låg. Emellertid måste
vid bedömandet av dess lämplighet åtskilliga, särskilda omständigheter tagas
i betraktande. Sjuksköterskorna ha för dövstumskolornas behov endast med
svårighet stått att finna. Det är att märka, att arbetet med dövstum ungdom
för sköterskorna torde innebära en arbetsuppgift, som kräver särskilda
personliga förutsättningar. Vidare kompensera tydligen de nuvarande löneförmånerna
icke enligt sköterskornas mening i allmänhet den nackdel, som
ligger däruti, att de avskäras från möjligheten att utöva sjukvård i andra,
vanligare former. Vidare är i sammanhanget av betydelse, att dövstumanstalternas
sköterskor stå i lönegrad A 6, under det att blindskolornas sköterskor
avlönas i A 7. Man kan även motivera placeringen i 7 lönegraden
därmed, att sköterskornas uppgifter dels kvantitativt komma att ökas och
dels icke som förut bli enbart sjukvårdande utan också hälsovårdande med
vissa speciella uppgifter av social och pedagogisk art.

Skolöverstyrelsen finner behov föreligga av ordinarie sjuksköterskebefattning
— förutom vid de dövstumanstalter, där sådan nu är placerad —
jämväl vid dövstumskolan i Lund. Då bostad emellertid icke för närvarande
kan beredas en sjuksköterska i skolbyggnaden i Lund, föreslår överstyrelsen,
att tills vidare anställes en sjuksköterska med deltidstjänstgöring mot
ett särskilt arvode. Jämväl vid dövstumskolorna i Örebro och Växjö bör enligt
överstyrelsens mening anställas arvodesavlönade sjuksköterskor med deltidstjänstgöring.
Däremot finner överstyrelsen icke behov föreligga av sköterska
vid dövstumskolan i Broby. Överstyrelsen föreslår ett arvode av 340
kronor till vardera av sköterskorna vid skolorna i Lund och Örebro samt
ett arvode av 240 kronor till sköterskan vid skolan i Växjö. Beträffande arvodessättningen
anför överstyrelsen följande.

Det synes vara tillräckligt, om sköterskorna vid anstalterna i Lund, Örebro
och Växjö inställa sig en gång i veckan och för varje gång 2 timmar.
Därjämte böra de vid lästerminernas början för assistens vid de allmänna
klassundersökningarna m. m. vara tillgängliga å anstalterna 2 timmar dagligen
under en vecka (6 dagar). Vardera sköterskan beräknas under året på
detta sätt göra 40 besök å anstalten med ett sammanlagt antal tjänstgöringstimmar
av 80. Skäligt arvode härför blir per år beräknat efter 6 kronor per
inställelse 240 kronor. Sköterskan i Lund och Örebro bör dessutom ha skyldighet
att enligt läkarens bestämmande göra hembesök hos eleverna. Antalet
dylika besök per år beräknas till cirka 25. Sköterskan torde böra åtnjuta
ett arvode av 100 kronor per år för de hembesök, som erfordras. (Enligt
från svenska sjuksköterskeföreningen inhämtade uppgifter beräknas
kostnaderna för sköterskas hembesök under dagen till 3 kronor 50 öre och
på natten till 5 kronor.) Kostnaden för de tre deltidsanställda sköterskorna
blir per år efter denna beräkningsgrund 920 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 221.

Skolöverstyrelsen föreslår, att medel till arvoden åt de deltidsanställda
sköterskorna beräknas under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit.

Tandläkarverksamheten.

Enligt gällande stadga angående dövstumundervisningen skola eleverna
beredas nödig tandvård.

Från den under anslaget till avlöningar vid dövstumskolorna uppförda
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, utgår för innevarande budgetår arvoden till tandläkare vid följande
skolor med nedan angivna belopp:

Broby ........................... kronor 350

Manilla .......................... » 900

Vänersborg ....................... » 600

Växjö ................. »_900

Summa kronor 2 750.

Vid de övriga skolorna anlitas privata tandläkare eller tandpoliklinik.
Kostnaderna härför bestridas från den i dövstumskolornas omkostnadsstat
under anslagsposten till övriga utgifter upptagna delposten till sjukvård
åt elever och skyddslingar samt tandvård och bad.

Skolöverstyrelsen har lämnat uppgifter örn tandvårdens omfattning vid
vissa av dövstumanstalterna.

Manilla. Tandläkaren besöker dövstumskolan cirka 150 gånger per år.
Samtliga elever, som varit i behov av vård, ha behandlats. Dock har full sanering
av bettet icke kunnat ske.

Vänersborg. Fullständig sanering av tänderna äger icke rum, utan behandling
sker endast vid särskilt framträdande tillfälligt behov därav.

Gävle. Elevernas tänder kontrolleras en gång årligen.

Broby. Tandläkaren besöker skolan en gång årligen och medför därvid
instrumentarium.

Beträffande principerna för tandläkarverksamhetens bedrivande i fortsättningen
anför skolöverstyrelsen följande.

Den huvudprincip beträffande tandläkarverksamhetens bedrivande, som
bör följas, är, att alla eleverna erhålla full sanering av mjölktandsbettet och
det definitiva bettet, innefattande givetvis även behandling vid akut uppträdande
tandvårdsbehov och dessutom årlig kontroll av tandstatus jämte
behandling för därvid iakttagna sjukdomar i tänderna och deras omgivningar.
Nyinskrivna elever böra snarast möjligt efter ankomsten till anstalterna
erhålla av behovet påkallad behandling. Vederbörliga registreringsåtgärder
böra av tandläkarna vidtagas. Dessutom bör genom samarbete mellan
tandläkare och anstalternas läkare under givna enhetliga direktiv den förebyggande
tandvården i övrigt så vitt möjligt är beaktas.

Det är av synnerlig vikt, att tandvårdsverksamheten bedrives på i möjligaste
mån likformigt sätt vid alla anstalterna i den meningen, att huvud Bihang

till rilcsdagcns protokoll 19%6. 1 sami. Nr 221. 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 221..

principerna för den lämnade behandlingen och profylaxen överallt äro desamma.
Det är fördenskull principiellt lämpligt antingen att verksamheten
sker inom anstalterna eller ock inom folktandvårdens ram utanför dessa.
Även vid förläggande av verksamheten inom anstalterna synes vården böra
ske enligt folktandvårdens principer. Detta är lämpligt också av det skälet,
att instrumentarier och förbrukningsartiklar på sådant sätt kunna kontrolleras
vara av lämplig beskaffenhet och draga rimliga kostnader.

. ^*ssa skäl av psykologisk art tala för behandling inom anstalterna. Härvid
må erinras om betydelsen av, att eleverna också vid tandbehandlingen
kunna göra sig förstådda så väl som möjligt och i övrigt stå i kontakt med
personer, som äga förutsättningar för åvägabringande av dylik kontakt.
Detta gäller kanske särskilt de efterblivna dövstumma, som också av andra
humanitära skäl helst icke böra föras till allmänna tandvårdspolikliniker.
Inom anstalten arbetande tandläkare och tandsköterska måste beräknas så
småningom bli väl kända för eleverna, och tillgången på övrig specialutbildad
personal inom döystumskolorna är vid tandbehandlingen en stor tillgång
av naturliga skäl. Å andra sidan synes det i många fall vara lämpligt,
att eleverna snarast möjligt komma i kontakt med livet utanför internaten
och lära sig att där finna sig tillrätta. Detta skäl kan tala för överförande av
vissa elever för tandvård till folktandvårdspoliklinikerna.

Det synes som sagt i varje fall lämpligt, att tandvården vid dessa skolor
utövas inom folktandvårdens ram, och att verksamheten inspekteras av vederbörande
tandvårdsinspektör. Därutöver måste givetvis skolöverstyrelsen
ha insyn över verksamheten i dess detaljer, varför ett samarbete förutsättes
i kontrollerande och ledande syfte mellan tandvårdsinspektörerna och skolornas
tandläkare och läkare.

Fragan huruvida och i vilken omfattning den tandvårdande verksamheten
vid dövstumanstalterna bör förläggas inom eller utanför dessa måste
givetvis också bedömas ur ekonomisk synpunkt. Det blir för staten betydligt
dyrbarare att anordna tandvårdslokaler inom anstalterna, än om eleverna
behandlas vid folktandvårdspoliklinikerna. I förra fallet kan redan den
instrumentella utrustningen beräknas draga en kostnad av minst 50 000
kronor.

Slutligen kan denna fråga icke rationellt lösas, innan man helt kan överskåda,
i vilken omfattning folktandvårdsorganisationen kan utnyttjas för
här avsett ändamål. På grund av det läge, vari utvecklingen inom folktandvården
ännu befinner sig, föreligger synbarligen icke förutsättningen för ett
dylikt bedömande. Överstyrelsen avstår fördenskull ifrån att i detta sammanhang
taga slutgiltig ställning till här behandlade organisatoriska huvudproblem
men har för avsikt att vid lämplig tidpunkt snarast möjligt återkomma
härtill.

Emellertid synes det angeläget, att redan nu modernisera och utbygga
tandläkarverksamheten vid dövstumanstalterna, vilket framgår av redogörelsen
för, huru densamma för närvarande bedrives.

Skolöverstyrelsen föreslår, att för nästa budgetår under den i dövstumskolornas
avlöningsanslag ingående anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, upptages ett belopp av 14 750

Kungl. Maj:ts proposition nr 2*21. 67

kronor till arvoden åt tandläkare. Arvoden föreslås skola utgå med följande
belopp:

Anstalt Kronor

Broby ................................. 350

Gävle.................................. 2 040

Lund .................................. 1 540

Manilla .................. 2 530

Mogård ................................ 1 250

Vänersborg............................. 3 280

Växjö ................................. 1 400

Örebro ................................ 2 360

Summa kronor 14 750.

Vid beräkningen av arvodenas storlek har skolöverstyrelsen, enligt överstyrelsens
uppgift i likhet med svenska tandläkarförbundet, ansett sig böra
utgå från en ersättning av 9 kronor 50 öre — 11 kronor 50 öre, allt efter
dyrort. Antalet arbetstimmar per år vid de olika anstalterna har beräknats
med ledning av vissa för skolan å Manilla verkställda beräkningar.

De av skolöverstyrelsen föreslagna tandläkararvodena avse närmast ersättning
för arbetsprestationerna. Kostnaderna för erforderlig förbrukningsmateriel
m. m. föreslås skola bestridas från dövstumskolornas omkostnadsanslag.
Det erforderliga medelsbehovet under nästa budgetår till driftkostnader
för tandläkarverksamheten vid dövstumskolorna beräknar överstyrelsen
till 2 800 kronor. Enligt för Stockholms folkskolors räkning utförda
beräkningar medför tandläkarverksamheten vid dessa skolor en driftkostnad
av 1 krona 80 öre per arbetstimme. Detta belopp, som avser kostnaden
för material och ersättning för slitage, har av överstyrelsen lagts till grund
vid beräkningen av medelsbehovet till driftkostnader för tandläkarverksamheten
vid dövstumskolorna.

Såsom förut nämnts är i omkostnadsstaten för dövstumskolorna för innevarande
budgetår under anslagsposten till övriga utgifter uppförd en delpost
å'' 13 800 kronor till sjukvård åt elever och skyddslingar samt tandvård och
bad. Skolöverstyrelsen framhåller önskvärdheten av att medel till bestridande
av utgifterna för de ändamål, för vilka delposten är avsedd, från och
med nästa budgetår anvisas under tre särskilda delposter. Delposten till
sjukvård har såsom förut nämnts beräknats till 12 100 kronor och delposten
till tandvård till 2 800 kronor. Delposten till bad beräknar överstyrelsen till
2 500 kronor. Med hänsyn till den osäkerhet, som vidlåder beräkningen av
medelsbehovet till sjukvård, tandvård och bad, föreslår överstyrelsen, att
delposterna till dessa ändamål uppföras med förslagsvis betecknade belopp.
Överstyrelsens förslag till fördelning av ifrågavarande anslagsmedel mellan
de olika dövstumanstalterna framgår av omstående sammanställning:

Kungl. Majlis ''proposition nr 221.

Skola	Sjukvård Kronor	Tandvård Kronor	Bad Kronor
Manilla.........	1900	450	_
Växjö..........	2100	260	—
Lund...........	1900	270	400
Vänersborg.......	1 900	610	500
Örebro ..........	1 100	430	1600
Gävle..........	2 000	350	—
Broby..........	400	200	—
Mogård.........	800	230	—
Summa kronor	12100	2 800	2 500

Blindanstalterna.

Läkarverksamheten.

Enligt gällande stadga för statens läroanstalter för blinda tillkommer det
vederbörande skolstyrelse att ombesörja nödig läkarvård av lärjungarna.
Jämlikt stadgan skall läkaren undersöka nyintagna lärjungar och därvid
så vitt möjligt utröna blindhetens uppkomst och beskaffenhet. Minst en
gång årligen under följande skolår skola lärjungarna därjämte läkarundersökas.
I övrigt innehåller stadgan inga föreskrifter rörande läkarverksamheten.

Även enligt reglementet för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte skall vid elevs eller skyddslings första ankomst till anstalten fullständig
läkarbesiktning å denne anställas, varvid särskilt lytenas uppkomst
och beskaffenhet såvitt möjligt skola utrönas. Läkarundersökning bör å
skyddsling företagas minst en gång varje år. Skyddsling, som visat sig farlig
för omgivningen, skall, örn anstaltens läkare prövar sådant lämpligt, utskrivas
till någon statens sinnessjukanstalt. Skyddsling från anstalten i Lund må
icke anbringas i familjevård, innan lämpligheten därav prövats av vederbörande
inspektör eller av anstaltens läkare. I övrigt innehåller stadgan
inga föreskrifter om läkarverksamheten.

Skolöverstyrelsen anför till en början bland annat följande.

Stadgandena rörande läkarverksamheten vid anstalterna för blinda äro
mycket ofullständiga och betydligt mindre detaljerade än motsvarande bestämmelser
för dövstumanstalterna.

Läkarnas tillsättning sker som vid dövstumanstalterna efter lokala beslut;
enhetliga bestämmelser rörande förordnandetidens längd och avgångsåldern
finnas icke. Enhetliga hälsokort finnas icke. Hälsokorten följa icke lärjungarna
vid övergång från en anstalt till en annan.

Årsberättelse efter allmän, gemensam plan avgives icke av läkarna. Hittills
avgivna årsberättelser äro summariska och giva icke möjlighet till detaljerad
insyn över läkarverksamhetens bedrivande.

Inga föreskrifter äro meddelade rörande specialistundersökning eller specialistvård
utanför den vanliga skolläkarverksamheten, ehuru det här gäller

Kungl. Maj:ts -proposition nr ''221.

ett klientel, som är i synnerligt behov av och också i viss form åtnjuter
dylik specialistövervakning. Bestämmelser äro icke meddelade om läkarnas
samarbete med lärare, gymnastiklärare, tandläkare, sköterskor m. fl.

Vad som framför allt faller i ögonen vid iakttagande av den nuvarande
läkarverksamheten vid anstalterna för blinda är, att det hela rör sig om sjukvård,
under det att hälsovårdande uppgifter icke alls fyllas av läkarna annat
än på deras eget initiativ. Sjukvård åt eleverna vid hantverksskolan i Kristinehamn
bekostas av staten endast beträffande från Tomteboda dimitterade
elever, under det att sjukvård åt alla elever, även icke dimitterade, i
Växjö bestridas med statsmedel. Båda anstalterna äro dock i övrigt fullt
jämställda beträffande eleverna.

Sammanfattande kan sägas, att läkarverksamheten i hög grad är i behov
av utbyggande och omläggning efter både sjukvårdande och hälsovårdande
linjer, enhetlig reglering samt central kontroll och ledning.

Beträffande läkarnas nuvarande arbetsförhållanden m. m. vid de olika
blindanstalterna inhämtas bland annat följande av överstyrelsens utredning.

Tomteboda. Allmänna klassundersökningar förekomma en gång årligen.
Läkaren besöker anstalten en gång i veckan. Dessutom avlägger han per år
cirka 30 extra besök å anstalten. Han mottager också elever vid behov i sin
privata mottagning.

Relativt tillfredsställande instrumentarium för läkaren finnes. Dock
måste läkaren för närvarande på grund av brist på t. ex. mikroskop och
centrifug medföra urinprov till sin privata mottagning för att där undersöka
dem.

Läkaren åtnjuter i arvode per år 2 100 kronor. Ögonläkare finnes anställd
emot ett årsarvode av 500 kronor. Han undersöker alla eleverna en gång
årligen och dessutom de nyinskrivna eleverna under höstterminens tre första
veckor. Dessa senare undersökningar ske, bland annat på grund av att
instrumentarium saknas å anstalten, å läkarens privata mottagning.

Kristinehamn. Allmänna klassundersökningar förekomma en gång årligen.
Läkaren besöker i övrigt anstalten endast vid behov. Han mottager eleverna
vid sin privata mottagning.

Läkaren åtnjuter icke särskilt årsarvode utan debiterar arvode för varje
konsultation. Arvode för från Tomteboda dimitterade elever utgår av statsmedel
och bestrides för övriga elever av vederbörande fattigvårdsstyrelse.

Specialister ha i förekommande fall konsulterats i Karlstad och Örebro,
och denna undersökning har bekostats av eleverna själva.

Växjö. Allmänna klassundersökningar förekomma en gång årligen. Läkaren
besöker anstalten i övrigt endast vid behov. Elever mottagas vid läkarens
privata mottagning.

Läkarens arvode per år är 400 kronor.

Ögonspecialist är icke anställd. Rektor har framhållit, att bristen på
ögonspecialist vore för eleverna rätt kännbar, då flera av dem behövde särskild
ögonvård för att behålla förefintliga synrester. I flera fall hade resor
måst företagas till lasarett med särskild ögonavdelning och ögonspecialist.
Dessa resor och denna vård bekostades av eleverna själva.

Lund. Undersökning av alla elever jämförlig med s. k. allmänna klassundersökningar
förekommer icke. Läkaren besöker anstalten cn gång i veckan,
varje gång 3—4 timmar, vartill komma cirka 50 extrabesök årligen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Elever mottagas i enstaka fall å läkarens privata mottagning. Tillfredsställande
instrumentanum för läkaren finnes.

Läkaren åtnjuter ett årsarvode på 2 000 kronor samt en månads semester
jämte fria resor till och från anstalten. Läkare och rektor anse, att skäligt
arvode skulle vara 4 000 kronor. Specialister anlitas vid Lunds lasaretts
polikliniker.

Beträffande de allmänna riktlinjerna m. m. för den skolhygieniska verksamheten
vid blindanstalterna anför skolöverstyrelsen bland annat följande.

De principiella synpunkter, som vid behandlingen av dövstumanstalterna
anförts rörande den skolhygieniska verksamhetens allmänna inriktning och
omfattning, gälla också i fråga om den blinda ungdomen. Nu ligga emellertid
förhållandena beträffande anstalterna för blinda delvis till på ett annat
sätt än för klientelet å dövstumanstalterna. De å blindanstalterna vårdade
vörö läsåret 1943/44 till antalet 396. Av dessa vårdades ungdom under
16 år endast å Tomteboda och i Lund (skolavdelningen och vårdhemmet).
Antalet elever å Tomteboda under 16 år var 100 och antalet elever i samma
åldersgrupp i Lund 41; 141 elever eller 35,6 procent av totalantalet å anstalterna
vårdade var alltså ungdom under 16 års ålder. Av det totala antalet
elever och skyddslingar voro 44 externerade.

Det är tydligt, att kontinuerlig övervakning i hälsovårdande syfte med
aktiv fostran till sunda levnadsvanor framför allt måste taga sikte på eleverna
och skyddslingarna i uppväxtåldern, under det att för det övriga,
vuxna klientelet i första hand sjukvårdsbehovet måste tillgodoses. Även för
de elever i Kristinehamn, som icke dimitterats från Tomteboda, synes staten
böra bestrida kostnaderna för läkarvård och övrig sjukvård såsom sker
i den i övrigt alldeles jämställda anstalten i Växjö. Dessa elever kunna eljest
icke bliva föremål för sådan hälsoövervakning, som motsvarar berättigade
krav också med hänsyn till övriga elevers bästa.

I gällande stadgor för blindanstalterna kunna och böra vissa direktiv
lämnas för den hygieniska verksamhetens bedrivande av den art, att de
bli gällande för alla anstalterna. En instruktion för anstaltsläkaren synes
böra inryckas i stadgorna.

Vid blindanstalterna böra läkarna anställas på samma sätt som vid allmänna
läroverken och som för dövstumanstalterna föreslagits. Vid varje
anstalt bör alltså medelst förordnande för högst sex år anställas en läkare.

I direktionen för Tomteboda torde en läkare böra ingå i likhet med vad
som gäller beträffande styrelsen för anstalten i Lund.

För blindanstalterna gemensamt hälsokort, som följer eleverna vid förflyttning
mellan anstalterna, bör fastställas av överstyrelsen. Läkaren bör
avgiva årsberättelse enligt av överstyrelsen fastställt formulär.

Vidare synes det lämpligt, att bestämmelse meddelas örn, att alla nyintagna
elever obligatoriskt skola undersökas av ögonspecialist, där så kan
ske inom anstalternas lokaler och i övrigt å sjukvårdsanstalt vid poliklinisk
mottagning eller å privat mottagning. Specialistundersökningarna böra ordnas
så, att läkarna härvid hava tillgång till elevernas hälsokort, varvid då
gjorda fynd jämte ordinationer skola antecknas.

Enligt av skolöverstyrelsen framlagt förslag till instruktion för läkarna
vid blindanstalterna skall det bland annat åligga läkarna

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

att undersöka nyinskrivna elever omedelbart efter denis intagning a

anstalten, o

att följa elevernas själsliga och kroppsliga utveckling samt hälsotillstånd
och att i samarbete med rektor, lärare, sköterskor och målsmän vidtaga åtgärder
för bevarande av deras hälsa och för deras fostrande till sunda levnadsvanor,

att följa sjuka och klena, internerade och externerade elevers hälsotillstånd
och vidtaga lämpliga åtgärder i detta sammanhang,

flit vid behov avlägga hembesök hos å skolorten boende, externerade
elever

att vid fall av smittsam sjukdom bland eleverna eller bland anstaltens
befattningshavare lämna rektor nödiga råd och vidtaga på läkaren ankommande
lämpliga åtgärder för att hindra smittans spridning,

att två gånger årligen utföra allmänna klassundersökningar av eleverna
utom vad beträffar vårdhemmets elever vid anstalten i Lund, där undersökning
av alla skyddslingarna sker en gång årligen,

att å anstalten i Lund två gånger i veckan, å Tomteboda en gång i veckan
samt å anstalterna i Växjö och Kristinehamn en gång i månaden pa
tid, som av rektor efter anstaltsläkarens förslag bestämmes, vara inom anstalten
tillstädes för att därvid gå rektor, lärare och elever tillhanda med
de råd, som elevernas hälsotillstånd och sundhetsanordningarna vid anstalten
kunna påkalla,

att även eljest, därest av hälsoskäl någon elev av rektor till honom hanvisas,
verkställa erforderlig undersökning samt
att föra och förvara elevernas hälsokort.

Beträffande läkarnas arvoden anför skolöverstyrelsen följande.

Som förut nämnts är läkararvodet å Tomteboda per år 2 000 kronor och
i Lund 2 000 kronor jämte en månads semester och fria resor till och från
anstalten. I Kristinehamn debiterar läkaren arvode per konsultation, som
för från Tomteboda dimitterade elever utgår av statsmedel och för övriga
elever från vederbörande fattigvårdsstyrelse. I Växjö är läkararvodet 400

kronor. .,

Först må framhållas, att den läkarverksamhet, som nu förutsattes vid
blindanstalterna, dels blir mera omfattande än förut och dels blir av annan
karaktär än förut, i det att nya hälsovårdande uppgifter vid sidan av de
sjukvårdande nu föreslås komma att fyllas av läkarna.

Tomteboda. Lämpligt arvode torde vara 2 700 kronor per år. Ögonläkarens
arbete beräknas taga 35—40 timmar i anspråk per år, och torde arvodet
härför böra fastställas till 800 kronor.

Lund. Två årliga allmänna undersökningar förutsättas för skolans och
arbetshemmets elever och en dylik för vårdhemmets skyddslingar. A värdhemmet
behöves endast en årlig allmän undersökning på grund av att läkaren
där två gånger i veckan går ronder av å sjukhus vanlig typ med observationer
och undersökningar. Två mottagningar i veckan beil- läkaren ha i stället
för en. Klientelet är nämligen fysiskt och psykiskt defekt i stor utsträckning
och i starkt behov av noggrann medicinsk övervakning. Arvodet per
ar torde böra faststiillas till 4 500 kronor. ,

Kristinehamn. Det synes motiverat, att till läkaren av statsmedel utgår
årsarvode samt att även icke från Tomteboda dimitterade elever beredas
sjukvård på statens bekostnad. Det bör åligga läkaren att vid behov verk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

stalla sjukbesök å de enskilda elevernas inackorderingsställen utan särskild
k°®tnad ior..dem: Pet forutsattes vidare, att läkaren två gånger årligen skall
utterå allmänna klassundersökningar, och att han skall avlägga regelbundna
besök a anstalten en gang i månaden under läsåret, utföra hygieniska inspektmner
m. m., varför for honom ett årsarvode av 1 000 kronor synes lämpligt.

Växjö. Läkaren har hittills endast besökt anstalten för undersökning av
nymsknvna, för en årlig allmän klassundersökning och dessutom vid behov.
Ilan iorutsättes. nu utföra två årliga klassundersökningar och besöka anstalten
en gang i månaden. Årsarvodet föreslås till 800 kronor.

Efter denna plan skulle läkarnas, frånsett ögonläkarens, sammanlagda
arvode per ar i stället för som hittills 4 400 kronor bli 9 000 kronor.

För närvarande bestridas de på statsverket fallande utgifterna för läkare
och sjukvård från blindanstalternas omkostnadsanslag. I omkostnadsstaten
för läroanstalterna för blinda är för ändamålet uppförd en delpost å
förslagsvis 7 350 kronor till läkare och sjukvård åt elever, och i omkostnadsstaten
för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte är
likaledes uppförd en delpost å förslagsvis 8 000 kronor till läkare och sjukvård
åt elever. Från förstnämnda delpost utgå 6 600 kronor till tomtebodainstitutet,
100 kronor till hantverksskolan i Kristinehamn och 650 kronor
till hantverksskolan i Växjö.

_ Skolöverstyrelsen föreslår, att medel till bestridande av arvoden åt läkarna
vid blindanstalterna — dock ej arvoden åt specialister — skola i fortsättningen
anvisas under de i avlöningsstaterna för blindanstalterna uppförda
anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit. Enligt överstyrelsens förslag skulle under nämnda anslagsposter beräknas
till läkararvoden vid läroanstalterna för blinda ett belopp av 4 500
kronor och till läkararvode vid vårdanstalten i Lund ett belopp av 4 500
kronor.

Utgifterna för specialistvård, medicin, förbandsmateriel m. m. föreslås alltjämt
skola bestridas från blindanstalternas omkostnadsanslag. Utgifterna
för nämnda ändamål ha enligt vad överstyrelsens utredning svnes giva vid
handen under budgetåret 1943/44 uppgått till 3 900 kronor vid läroanstalterna
för blinda och till i runt tal 4 800 kronor vid vårdanstalten i Lund.
Överstyrelsen framhåller, att de för sjukvårdsändamål disponibla medlen
visat sig otillräckliga. Med hänsyn härtill och till de ökade kostnader, som
kunna beräknas uppstå vid läkarverksamhetens omorganisation i enlighet
med skolöverstyrelsens förslag, uppskattar överstyrelsen medelsbehovet’ till
specialistvård, medicin, förbandsmateriel m. m. under nästa budgetår till
5 450 kronor vid läroanstalterna för blinda, varav för tomtebodainstitutet
3 850 kronor och för vardera av hantverksskolorna 800 kronor, samt vid
vårdanstalten i Lund till 6 500 kronor. Utgifterna för ifrågavarande ändamål
böra enligt överstyrelsens förslag avföras från särskilda i omkostnadsstaterna
under anslagsposterna till övriga utgifter uppförda, förslagsvis betecknade
delposter till sjukvård åt elever.

Kungl. Maj:ts proposition nr £81.

Till nyanskaffning och komplettering av instrumentarium för läkarverksamheten
vid läroanstalterna för blinda hemställer skolöverstyrelsen örn
anslag för nästa budgetår med 2 500 kronor. Överstyrelsen anför:

Läkarna å blindanstalterna behöva i sitt arbete visst standardinstrumentarium.
För närvarande finnes icke något sådant vid hantverksskolorna i
Kristinehamn och Växjö. I Kristinehamn finnas cirka 42 elever och i Växjö
cirka 30, alla över 16 års ålder. Eleverna i Kristinehamn äro alla externerade.
För dessa anstalter förutsättes som förut nämnts en årlig undersökning
av alla eleverna. Därjämte böra alltjämt förekomma undersökningar
av alla nyinskrivna elever. Hittills ha läkarna undersökt eleverna framför
allt vid sina privata mottagningar och med tillhjälp av sina privata instrumentarier.
Visst enkelt instrumentarium erfordras också å dessa anstalter,
särskilt som det nu förutsättes, att läkaren skall avlägga ett besök i månaden
å anstalten. Kostnaden per anstalt skulle härför bli ungefär 650 kronor
eller sammanlagt för bägge 1 300 kronor. Instrumentariet å Tomteboda är
icke helt tillfredsställande och behöver kompletteras. Kostnaden för dylik
komplettering skulle belöpa sig till ungefär 1 200 kronor. Instrumentarier
för ingående ögonundersökning, vilka för övrigt äro synnerligen dyrbara,
synas icke vara erforderliga. Sammanlagda kostnaden för tomtebodainstitutets
och hantverksskolornas instrumentarier skulle alltså uppgå till omkring
2 500 kronor. Anslag för ändamålet synes böra anvisas å omkostnadsstaten
för läroanstalterna för blinda under en särskild delpost, förslagsvis
benämnd utrustning för läkarrum, under anslagsposten till övriga utgifter.

Sjuksköterskeverlcsamheten.

Gällande personalförteckning för vårdanstalten i Lund upptager en befattning
såsom Översköterska i lönegraden A 7. Vid vårdanstalten är därjämte
anställd en extra ordinarie assistentsköterska i 5 lönegraden. Assistentsköterskan
tjänstgör även såsom vårdarinna å asylen vid vårdanstalten.

Skolöverstyrelsen föreslår, att i stället för den nuvarande extra ordinarie
assistentsköterskebefattningen vid vårdanstalten i Lund skall inrättas en
ordinarie skötersketjänst i lönegraden A 6. Assistentsköterskans åligganden
som sköterska å asylen måste då, anför överstyrelsen, övertagas av en särskild
asylsköterska i lönegraden V 1. Närmare motivering för vad sålunda
föreslagits lämnar överstyrelsen icke.

Överstyrelsen föreslår vidare, att en allmän instruktion fastställes för
sjuksköterskorna i enlighet med av överstyrelsen härutinnan framlagt förslag
samt att bestämmelser meddelas örn behörighet till sjuksköterskebefanning
vid blindanstalterna. Behörighetsvillkoren böra, anför överstyrelsen,
lämpligen vara desamma som nu gälla för sjuksköterskebefattningar vid dövstumanstalterna.

Tandläkarverksamheten.

Några bestämmelser örn tandvård åt eleverna vid blindanstalterna äro
icke meddelade i gällande stadgor, medan däremot, såsom förut nämnts, i
stadgan för dövstumundervisningen siiges, att eleverna skola beredas nödig
tandvård.

Kungl. Majlis ■proposition nr 221.

Skolöverstyrelsen framhåller, att tandvården för eleverna vid blindanstalterna
genomgående är synnerligen otillfredsställande. Beträffande de nuvarande
förhållandena vid de olika blindanstalterna anför överstyrelsen följande.

Tomteboda. Kvinnlig tandläkare finnes anställd. Hon arbetar i läkarens
Ti TT-T''111'' Samäga elever kontrolleras en gång årligen och sanerin
ker dock icke av mjolktandsbettet. Tandläkaren besöker anstalten en gån
i veckan, varje gang cirka 2 timmar. För detta arbete åtnjuter hon ett årsarvode
av 1 OoO kronor.

Tandläkarens arbete försvåras väsentligt dels av att hon icke har någon
egentlig hjälp av sköterskan, som endast dirigerar barnen till mottagningen
dels av att instrumentariet är omodernt och helt otillräckligt, dels av att
utrymmet i lärarens mottagningsrum är för litet och dels slutligen av att
belysmngsanordnmgarna äro otillfredsställande. Verksamheten är otillfredsställande
till sill art och utövas under ogynnsamma yttre betingelser.

Lund y iss tandläkare anlitas emot överenskommen taxa för varje utfört
arbete. Tandyarden kostade läsåret 1942/43 1 207 kronor. Tandläkaren
besöker anstalten endast pa anfordran. Något biträde i arbetet har han
icke. Vanhg tandvård lamnas åt arbetshemmets och skolans elever extraktion
tor asyhsterna. landbehandlingen sker å tandläkarens privata mottagning
nstrumentarmm finnes icke. Omkostnader för arbetet ha ersatts av
tandlakaren själv.

Kristinehamn. Tandläkare är ej anställd. Eleverna söka privat tandläkare
och betata vardén själva.

Växjö Eleverna få själva bekosta tandvården, vilket enligt rektor är otillfredsställande;
bristen pa ordnad tandvård är kännbar.

Statens utgifter för tandvård åt elever vid tomtebodainstitutet och vårdanstalten
i Lund avföras från de i omkostnadsstaterna för blindanstalterna
under anslagsposterna till övriga utgifter upptagna delposterna till läkare
och sjukvård åt elever.

Beträffande principerna för tandvårdsverksamhetens ordnande anför
överstyrelsen följande.

,..,Pen huvudprincip beträffande tandläkarverksamhetens bedrivande bör
toljas som föreslagits för de dövstummas del. Det är tydligt, att om staten
icke bekostar rationell tandvård åt elever och skyddslingar, så blir särskilt
tor hantverksskolornas elever den tandvård, som dessa kunna bekosta
sig sjalva, synnerligen bristfällig. Det är angeläget, att de blinda såväl
som de dövstumma ia åtnjuta samma förmåner i berört avseende.

.... ef^. hör bedrivas inom folktandvårdens principiella ram. Av

tomt tor de dovstummas deHörd argumentering framgår att tandvård där
sig sa gora later, bör givas å anstalterna. Lämpligen bör arbetet bedrivas
etter denna linje för institutet å Tomteboda och vid anstalten i Lund. Vad
särskilt anstalten i Lund beträffar, är det förenat med stor nackdel att föra
otta nedkomna och svårt andligen och kroppsligen särpräglade patienter till
tandläkare^ privata mottagning; man kan också befara, att tandläkaren
kan vägra mottaga dylika patienter i sin privata mottagning. Dessa transporter
fordra personal, som är svår att lösgöra för ändamålet. Framför allt
humamtara skal tala för förläggandet av tandbehandlingarna till anstalten

CJC CfQ

Kungl. Majlis proposition nr 2621.

Däremot torde tandvården vid de bägge hantverksskolorna böra givas å
folktandvårdspoliklinik eller hos privat tandläkare, som åtnjuter statligt
årsarvode för sitt arbete, som då givetvis bör bedrivas efter samma principer
som arbetet å anstalterna. Av skäl, som på tal örn dövstumskolorna anförts,
har överstyrelsen för avsikt att framdeles taga ställning till fragan, i
vilken utsträckning folktandvårdsorganisationen lämpligen bor utnyttjas.
För närvarande torde privata tandläkare i Kristinehamn och Växjö böra anlitas.
Verksamheten bör liksom tandläkarverksamheten för de dövstumma
vara underkastad inspektion av statens tandvårdsinspektörer jämte skolöverstyrelsen.
X Lund och a TI örn teboda böra tandläkarna ha assistens av
tandsköterskor, vilket är ägnat att betydligt effektivisera arbetet och förkorta
arbetstiden.

Skolöverstyrelsen föreslår, att för nästa budgetår under de i blindanstalternas
avlöningsanslag ingående anslagsposterna till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, upptages ett belopp av 5 000 kronor
till arvoden åt tandläkare vid läroanstalterna för blinda och ett belopp
av 2 100 kronor till arvode åt tandläkare vid vårdanstalten i Lund. Av beloppet
å 5 000 kronor skulle såsom arvode utgå vid tomtebodainstitutet
2 600 kronor, vid hantverksskolan i Kristinehamn 1 400 kronor och vid
hantverksskolan i Växjö 1 000 kronor. Vid beräkningen av arvodenas storlek
har överstyrelsen liksom för dövstumskolornas del lågt till grund en efter
dyrort differentierad ersättning av 9 kronor 50 öre — 11 kronor 50 ore.
Antalet erforderliga arbetstimmar vid de olika anstalterna har beräknats
med ledning av vissa för dövstumskolan a Manilla verkställda beräkningar.

De av skolöverstyrelsen föreslagna tandläkararvodena avse närmast ersättning
för arbetsprestationerna. Kostnaderna för tandvårdsmateriel samt
vid tomtebodainstitutet och vårdanstalten i Lund jämväl för tandsköterskeassistens
föreslår skolöverstyrelsen skola bestridas från blindanstalternas
omkostnadsanslag. Till grund för beräkningen av medelsbehovet för tandvårdsmateriel
har överstyrelsen liksom beträffande dövstumskolorna lagt
en beräknad kostnad av en krona 80 öre per arbetstimme. Med denna utgångspunkt
uppskattar överstyrelsen kostnaderna under nästa budgetar föi
tandvårdsmaterial vid läroanstalterna för blinda till 850 kionor och vid
vårdanstalten till 350 kronor. På grundval av en ersättning av 2 kronor
per arbetstimme beräknar överstyrelsen vidare ett belopp av 450 kronor
vara erforderligt vid vardera av tomtebodainstitutet och vårdanstalten för
bestridande av utgifter för tandsköterskeassistens, varvid överstyrelsen räknar
med att tandläkarna komma att anlita sina privata tandsköterskor. De
sammanlagda kostnaderna för tandvårdsmateriel och tandsköterskeassistens
beräknar överstyrelsen sålunda till 1 300 kronor vid läroanstalterna föi
blinda och till 800 kronor vid vårdanstalten. Utgifterna för ifrågavarande
ändamål böra enligt överstyrelsens förslag avföras från en i respektive omkostnadsstat
under anslagsposten lill övriga utgifter upptagen delpost till
tandvård åt elever örn förslagsvis 1 300 kronor, respektive 800 kronor. Av

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

delposten a 1 300 kronor avses 850 kronor för tomtebodainstitutet, 250 kro nor

för hantverksskolan i Kristinehamn och 200 kronor för hantverksskolan
i Växjö.

Till utrustning for tandläkarrum vid tomtebodainstitutet och vårdanstalten
i Lund askar överstyrelsen tillhopa 13 000 kronor. Överstyrelsen anför:

Den dentalutrustnmg, som bör ifrågakomma, är densamma, som förekommer
såsom standardutrustning för folktand vårdspoliklinik. Enligt uppofft
uppgick kostnaden i januari 1944 för dylik standardutrustning, omfattande
möbler och apparater för operationsrum, steriliseringsanläggning, rönt°enanlaggnmg,
glasvaror, instrument för operationsrummet, rStfvllnadsbstm pS5r!£m

°CK Ve,rk-yg for Pro^es’ tiH 8 341 kronor enligt billigaste offert.
lii rfo LCnmi beräkningsgrund skulle kostnaderna uppgå till (2 X 8 341 =)
menfm ‘ torde härifrån viss summa kunna avgå för instru ment

m. m„ som finnas i anvandbart skick å Tomteboda, varför kostnaden
skulle kunna stanna vid cirka 13 000 kronor. Anslag leii’ ändamåfet svnes

omkostnadsstfltpder a,nslagsP0Ls.^rna till övriga utgifter å blindanstaltemas
för S l Under Tarsk,l da dejP°Ster’ förslagsvis benämnda utrustning
for tandlakarrum. I omkostnadsstaten för läroanstalterna för blinda

StEÄÄas tm 4600 kronor och 1 vård— *

Yttranden.

Statskontoret har anfört:

Vat! först angår läkarverksamheten bör denna i fråga örn den förebvv Znneiih

V, S°Vari?en glV6tT1S ordnaS på 1 PrinciP samma sätt som vid folkskolor
och högre kommunala och statliga skolor. Vid läro- och vårdanstalter

rndrStrma °Cih bhrdrvbÖ,ra e!everna härutöver liksom hittills komma i
åtnjutande av sjukvård Da den hittillsvarande verksamheten varit nästan
helt sjukvårdande, skulle forslaget medföra ökade arbetsuppgifter för skol!akarnai''
iDetta bar fnSGttf motlv1era i stort sett icke obetydliga höjningar
terna sZltrnainö Utfaende arvoden. VidMövstumskolorna och blindanstalterna
skulle således dessa arvoden okas fran totalt 7100, respektive 4 400
kronill för ar till 13 200, respektive 9 000 kronor för år
Forslaget innebär att till läkarna skulle utgå fasta årsarvoden, vilka
skulle vara, oberoende av elevantalets vaxhngar. Av handlingarna i ärendet

PaAif Prm«Per överstyrelsen grundat sina beräkningar i
detta avseende. Att hänsyn harvid i viss mån synes ha tagits till förekomsten
av olika åldersgrupper vid skilda skolor ävensom till storleken av antalet
internerade och externerade elever, torde emellertid framgå av de föreslagna
arvodena. Fördelat pa det av överstyrelsen för nästkommande budgetar
beraknade elevantalet vid respektive skolor skulle arvodet variera
mellan omkring 12 kronor per elev vid upptagnings- och fortsättningsskolan
tor dövstumma i Vänersborg samt cirka 21 kronor per elev vid dövstumskolan
i Orebro (externat). Vid Manilla komme arvodet per elev att
"liva unffar 17 Kronor för ar. Vid blindanstalterna skulle arvodena ligga
högre och uppgå til a Tomteboda 19 kronor 50 öre, i Lund och Kristinehamn
(externat) 24 kronor samt i Växjö över 26 kronor 50 öre, allt för elev
oell ar.

Till jämförelse med de angivna siffrorna må nämnas, att vid folk- och

Kungl. Majlis proposition nr lilli.

småskoleseminarierna, clar läkarna i fråga om de externerade seminarieeleverna
skola svara för såväl den förebyggande hälsovården som sjukvården,
läkarnas årliga arvoden bestämts till ett grundarvode av 500 kronor och
ett rörligt arvode av 5 kronor för elev. Örn två tredjedelar av grundarvodet
anses belöpa på seminarieklasserna erhåller läkaren vid ett dubbelseminarium
med sex klasser per seminarieelev och år (5 + 6 -- = j ungefär

7 kronor 30 öre.

Statskontoret kan icke finna överstyrelsens förslag rörande läkararvodena
tillfredsställande. Genom bifall till detsamma skulle nämligen komma att
fastställas arvoden under hänsynstagande till ett elevantal, som påverkats
av en — såvitt kan bedömas — tillfällig höjning av födelsetalen, och som
ligger icke obetydligt över genomsnittet för den närmast föregående tioårsperioden.
De föreslagna arvodena äro också avsevärt högre än de, som utgå
till läkare vid folk- och småskoleseminarierna. Statskontoret vill visserligen
icke bestrida, att läkarnas arbetsuppgifter vid upptagningsskolorna med
hänsyn till elevmaterialets beskaffenhet kunna vara av större omfattning
än vid seminarierna. Det synes emellertid med fog kunna ifrågasättas, örn
uppgifterna äro så omfattande, att de motivera mer än dubbelt så stora
arvoden. Handlingarna i ärendet giva — såvitt statskontoret kan finna —
icke något stöd härför. Uppmärksammas må särskilt, att arvodet vid fortsättningsskolan
i Växjö föreslagits till 1 000 kronor för år eller vid ett beräknat
elevantal av 75 ett belopp av 13 kronor 33 öre per elev. Då eleverna
här tillhöra i stort sett samma åldersgrupper som seminarieeleverna, borde
någon större skillnad icke förefinnas mellan läkarens åligganden och ersättning
vid denna skola och vid småskoleseminariet å orten. Enligt förslaget
skulle emellertid arvodet för dövstumskolelev ligga cirka 85 procent över
det förut beräknade arvodet för seminarieelev, oaktat dövstumskoleleverna
äro internerade.

Statskontoret måste för sin del finna det ur alla synpunkter lamphgast,
att arvode till läkarna vid dövstumskolorna utgår efter samma principer
gom vid andra skolformer med en fast och en rörlig, av elevantalet beroende
del. Till utgångspunkt för fastställande av beloppen synes böra tågås de
nyssnämnda för seminarieläkarna gällande arvodesbestämmelserna, vilka
dock torde få jämkas med hänsyn till de vid dövstumskolor rådande förhållandena.
Sålunda kan måhända vara motiverat, att det per elev utgående
beloppet sättes något högre för externerade än för internerade elever. Det
lär få ankomma på överstyrelsen att närmare överväga den lämpliga storleken
av arvodena efter sådana grunder.

Vad däremot angår blindanstalterna anser statskontoret hinder icke böra
möta mot att fastställa läkararvodena till vissa bestämda belopp. Det gäller
här allenast fyra anstalter, av vilka två ha ett relativt litet elevantal. En
höjning av nu utgående arvoden synes motiverad allenast för anstalten i
Lund, där läkararvodet torde vara tillmätt i knappaste laget. Ämbetsverket
får för sin del föreslå ett arvode a 3 000 kronor för ar. Varl överstyrelsen
föreslagit beträffande sjukvård åt elever i Kristinehamn föranleder icke
annan erinran från statskontorets sida, än att arvodet till läkaren synes
böra bestämmas till 000 kronor.

För komplettering och nyanskaffning av lnst nimen tanum vid dövstumskolorna
anser sig statskontoret kunna tillstyrka anvisande av ett belopp
av högst (i 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ml.

Med avseende å sjuksköterske verksamheten har överstyrelsen föreslagit
upptlyttmng från 6 till 7 lönegraden av de fyra ordinarie sjuksköterskorna
vid dovstumskolorna. I anledning härav får statskontoret erinra, att den
nuvarande loneställnmgen för sjuksköterskorna bestämdes av 1938 års riksdag
etter förslag av överstyrelsen (proposition 1938:212 sid. 59 och 73)
Da överstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1939/40 under hänvisning
till riksdagens nyssnämnda beslut hemställde om uppförande å ordinarie
stat jämväl av sjuksköterskan å Tomteboda, framhöll överstyrelsen,
■l^ överstyrelsen icke ville motsätta sig en placering i 7 lönegraden, då en
jämförelse med förhållandena vid dovstumskolorna syntes kunna motivera
en högre löneställning för sjuksköterskan vid blindinstitutet än vid sagda
skolor (proposition 1939:211 sid. 187—189). Även detta förslag godtogs
av statsmakterna. Under sådana omständigheter och då översköterskorna
vid sinnessjukhusen äro placerade i 6 lönegraden får statskontoret avstyrka
förslaget i denna del. Erinras må för övrigt, att de statsanställda sjuksköterskornas
lone- och anställningsförhållanden inom kort torde komma att
bh föremål för utredning genom särskilda sakkunniga. Icke heller kan ämbetsverket
förorda ombildande av den extra ordinarie assistentskötersketjänsten
i 5 lönegraden vid vårdanstalten för blinda i Lund till en ordinarie
sköterskebefatäning i 6 lönegraden samt inrättandet av en tjänst som asylsköterska,
för vilka förslag i ärendet icke förebragts någon motivering.

lör deltidsanställd sköterska i Lund och Örebro har beräknats ett särskilt
arvode för hembesök med 100 kronor för år och sköterska. Då antalet externer
i Lund är 32 och i Örebro 98, synes en lämpligare fördelning av det för
ändamålet beräknade beloppet, 200 kronor, böra övervägas.

Såsom överstyrelsen framhållit, skola eleverna vid dovstumskolorna enligt
gällande stadgebestämmelser på skolans bekostnad erhålla tandvård.
De begränsade medel, som hittills stått till förfogande, svnas i stort sett lia
medgivit behandling allenast av akuta fall. Det föreliggande förslaget avser
en betydande utvidgning av* tandläkarverksamheten. Då huvudprinciperna
för den lämnade behandlingen överallt borde vara densamma, har överstyrelsen
funnit lämpligt, att verksamheten bedrives inom anstalterna eller ock
inom folktandvårdens ram utanför dessa. I vilken omfattning folktandyårdsorganisationen
kunde utnyttjas för här avsett ändamål kunde emellertid
enligt överstyrelsen icke nu överblickas. Överstyrelsen har därför avstått
från att i detta sammanhang taga slutgiltig ställning till det organisatoriska
problemet men funnit angeläget att redan nu modernisera och utbygga
tandläkarverksamheten vid förevarande dövstum- och blindanstalter.

Enligt statskontorets mening är det uppenbart, icke minst av ekonomiska
skäl, att folktandvårdsorganisationen bör utnyttjas flir beredande av tandvård
åt berörda anstalters elever. Det bör därför enligt ämbetsverkets mening
icke ifrågakomma att nu utbygga den inom anstalterna bedrivna tandvården.
En förbättrad tandvård för eleverna bör sålunda genomföras successivt
i den mån avtal kan komma till stånd med vederbörande landsting edelstad
örn anlitande för ändamålet av kommunal tandpoliklinik. Statskontoret
kail således icke tillstyrka det av överstyrelsen framlagda förslaget beträffande
tandläkarverksamheten. Vad särskilt angar blindanstalterna mäste
statskontoret avstyrka, att statsverket generellt påtager sig kostnaderna för
tandvård åt elever i hantverksskolorna. Anmärkas må, att dessa skolor äro
avsedda för beredande av yrkesutbildning även för blinda, tillhörande icke
skolpliktiga åldersgrupper.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 221.

Beträffande övriga av överstyrelsen berörda anslagsfrågor finner statskontoret
icke anledning till annan erinran, än att de föreslagna delposterna till
sjukvård, tandvård och bad icke synas böra betecknas förslagsvis.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Såsom följd av den skolhygieniska verksamhetens omläggning vid abnormskolorna
föreslås höjning av läkararvodena. Beträffande dövstumskolorna
föreslås härvid ökningar, som variera mellan 100 kronor (Broby) och 1 700
kronor (Örebro), och i fråga om blindanstalterna skulle ökningen av redan
förefintliga arvoden utgöra lägst 400 kronor (Växjö) och högst 2 500 kronor
(Lund). Lönenämnden vill erinra, att vid en statlig realskola med ett Järjungeantal
motsvarande det högsta vid abnormskolorna för budgetåret
1945/46 beräknade, eller 174, läkararvodet för år utgör (400 + 1:75 X
X 174 =) 704 kronor 50 öre. Vid den abnormskola, som enligt framställningen
beräknas få nämnda elevantal, nämligen dövstumskolan i Vänersborg,
skulle emellertid arvodet enligt förslaget uppgå till i det närmaste
3 gånger nämnda belopp, eller 2 100 kronor. Vad dövstumskolan i Örebro
beträffar, vilken skola beräknas få 118 elever, skulle läkararvodet utgöra
icke mindre än 2 500 kronor. Det synes lönenämnden med fog kunna ifrågasättas,
huruvida rationaliseringen av den skolhygieniska verksamheten vid
dövstumskolorna verkligen kräver fastställande av läkararvoden, som sa
avsevärt överstiga dem som gälla vid realskolorna. Det må understrykas,
litt det här icke gäller undersökning eller vård av specialist, eftersom dylik
förutsatts skola förekomma i särskild ordning. Vad lönenämnden nu anfört
äger motsvarande tillämpning beträffande blindanstalterna; härutinnan
fäster man sig särskilt vid det föreslagna höga arvodet vid vårdanstalten i
Lund (4 500), för vilket förslag endast lämnats den motiveringen, att klientelet,
såsom varande i stor utsträckning fysiskt och psykiskt defekt är i
starkt behov av noggrann medicinsk övervakning. Lönenämnden, som med
det anförda velat påvisa behovet av en närmare granskning av det föreliggande
förslaget till läkararvoden, har likväl för egen del funnit sig sakna
bestämda hållpunkter för att kunna framställa något direkt förslag i nu
omhandlade avseende. Lönenämnden vill emellertid i detta sammanhang
uttala, att det torde få förutsättas, att den höjning av de nuvarande läkararvodena,
som kan komma att medgivas, verkligen kommer att motsvaras
av en förbättrad och intensifierad hälsovård vid ifrågavarande läroanstalter.

Vad angår förslaget örn uppflyttning av vissa sjukskötersketjänster vid
dövstumskolor från A 6 till A 7 har till stöd härför bland annat åberopats,
utt sjuksköterskorna vid blindanstalterna liro placerade i A 7. Lönenämnden
vill emellertid erinra, att vid blindanstalterna finnas endast 2 ordinarie
sjukskötersketjänster. Härvid har den vid institutet och förskolan för blinda
ii'' Tomteboda gällande lönegradsplaceringen för sjuksköterskan bestämts med
hänsyn till lönegradsplaceringen för översköterskan vid vårdanstalten i
Lund (A 7) och tillika med utgångspunkt från att dövstumskolornas sjuksköterskor
år 1938 inplacerats i 6 lönegraden (jämför proposition 1939: 211
sid. 188, 190). Tillräcklig anledning att nu uppflytta dövstumskolornas sjuksköterskor
till 7 lönegraden föreligger enligt lönenämndens mening icke, särskilt
med hänsyn tili att inom kort torde komma att igångsättas en allmän
utredning angående avlöningsförhållandena för statsanställda sjuksköterskor
m. fl. Av sistnämnda skill kan lönenämnden ej heller för närvarande
tillstyrka, att assistcntskötersketjänsten vid vårdanstalten i Lund i Loa

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

utbytes mot en ordinarie tjänst i A 6. Därest efter den planerade omläggningen
av hälsovården vid sistnämnda anstalt full tjänstgöring kan beredas
den i framställningen avsedda sköterskan å asylen, har lönenämnden icke
något att erinra mot att för ändamålet inrättas en extra ordinarie befatt1942-
637)™ asy^Sköterska med lön enligt lönegrad V1 (kungörelsen

Mot de för avlönande av tandläkare vid ifrågavarande läroanstalter föreslagna
grunderna (9:50-11: 50 per arbetstimme, allt efter vederbörande
dyrort) synes lonenamnden någon erinran icke vara att göra.

Skolöverstyrelsen har med anledning av statskontorets och allmänna lönenamndens
yttranden anfört bland annat följande.

Redan nu, då läkarna ännu icke ha att bestrida de nya hälsovårdande
uppgifter, som överstyrelsens förslag innebär, variera deras årsarvoden per
niTff Vo1(ilabrlo™skol1Orna mellan 6 och 20 kronor. På sina håll är arvodet
dubbelt sa högt eller än högre än arvodet per seminarieelev, om detta arvode
i enlighet med statskontorets uträkning antages vara 7 kronor 30 öre Så
tiar för närvarande läkaren å Manilla 15 kronor 60 öre per lärjunge''och
?. GaT 16 kron°r 33 öre, i Broby 20 kronor, å Tomteboda 14 kronor
49 ore och i \ axjö 13 kronor 33 ore. Statsmakterna ha alltså ansett, att
arbetsuppgifterna för lakarna vid dövstumskolor och blindanstalter äro av
den art och omfattning, att arvodena per år och lärjunge i ett flertal fall
bora vara mera an dubbelt så stora som de, vilka utgå till läkarna för vården
av seminariernas elever. Detta synes också vara väl motiverat. Seminarieeleverna
komma till seminarierna med friskbetyg, under det att lärjungarna
vid dovstumskolor och blindanstalter utom sitt huvudsakliga lyte och
otta komplicerade defekter ej sällan förete mentala avvikelser från normala
torhallanden, varjamte de i stor utsträckning ha en nedsatt motståndskraft
emot psykiska och fysiska sjukdomar.

Nar överstyrelsen ansett sig böra föreslå höjda arvoden beror detta "ivetvis
pa den betydande arbetsökning, som läkarna måste antagas få, om det
av ovei styrelsen föreslagna, skärpta och delvis omlagda övervakningssystemet
förverkligas. J

Statskontoret förordar såsom ur alla synpunkter lämpligast, att läkararvodet
vid dövstumskolorna utgår med en fast och en rörlig, av elevantalet
beroende del. Överstyrelsen däremot har föreslagit, att arvodet som hittills
skall utgå med en fixerad summa per år. Statskontoret anser, att arvodesbestammelserna
för semmarieläkarna böra tillämpas med de jämkningar
s°m kunna motiveras av vid dövstumskolorna rådande förhållanden.

Läkarnas arbetsuppgifter vid de olika dövstumskolorna variera betyd 1 i "i.
Detta förhållande är orsakat av olikheterna i lärjungarnas ålder, graden av
dövhet och stumhet, komplikationer och andra lyten, det mentala tillståndet
samt larjungarnas egenskap av interner, respektive externer. Läkarnas
arvoden mäste avvägas med hänsyn till de till omfattning och art växlande
arbetsuppgifterna. Någon enhetlighet i arvodesfördelningen kan därför icke
vinnas, därest arvodet skulle uppdelas pa en fast och en rörlig del. Den
ena av dessa komponenter kan visserligen bestämmas till ett för alla skolor
enhetligt belopp, men den andra måste då varieras efter anstaltens särart
Det synes överstyrelsen därför vara betydligt enklare, örn arvodet finge
i enlighet med överstyrelsens förslag, utgå med ett bestämt ouppdelat belopp
tor varje anstalt.

Kungl. May.ts proposition nr 2:21.

Överstyrelsen vill fästa uppmärksamheten på att statskontoret icke anser
uppdelning av årsarvodet behövlig vid blindanstalterna dels pa grund därav,
att det här endast gäller fyra läroanstalter och dels enär tvenne av dessa
ha ett relativt litet lärjungeantal. Det förhållandet att dövstumskolorna
äro åtta och blindanstalterna fyra kan överstyrelsen icke finna vara ett
skäl för att arvodena skola utgå enligt skilda principer vid dessa bada grupper
av läroanstalter. ... . ....

Enligt statskontoret bör beträffande blindanstalterna höjning av lakararvodena
endast ske vid anstalten i Lund. Överstyrelsen vidhåller sitt förslag
härutinnan. Vad blindanstalten i Lund beträffar bor observeras, att
läkaren jämlikt överstyrelsens förslag skall besöka anstalten tva gånger i
veckan i stället för som hittills en och att årligen två allmänna klassundersökningar
skola ske, utom för vårdhemmets skyddslingar, i stället för som
nu ingen alls. Den ökning av övervakningens intensitet, som överstyrelsen
funnit nödvändig, innebär alltså ett mera än fördubblat arbete för läkaren,
varför minst en fördubbling av arvodet bör ske. Med tanke på nya hälsovårdande
uppgifter, som nu skulle komma till, har överstyrelsen toreslagi
ett årsarvode av 4 500 kronor i stället för nu 2 000 kronor.

Statskontoret tillstyrker för komplettering och nyanskaffning av mstrumentarier
vid dövstumskolorna ett belopp av högst 6 000 kronor i stallet
för 10 000 kronor enligt överstyrelsens förslag. Den relativt betydande kostnaden
per instrumentarium betingas framför allt av de mikroskop och
centrifuger, som svårligen kunna undvaras av läkarna för undersökning och
behandling av lärjungarna. Det bör beaktas, att läkarna vid dövstumskolorna
till skillnad från vid exempelvis allmänna läroverken äro skyldiga att
bestrida ej endast hälsovårdande utan även sjukvårdande uppgifter.

Statskontoret finner det uppenbart, att folktandvårdsorganisationen bor
utnyttjas för beredande av nödig tandvård åt eleverna vid abnormskolorna
och anser därför, att den inom anstalterna bedrivna tandvården icke nu bör
utbyggas. Såsom överstyrelsen tidigare framhållit, bör tandvården i varje
fall utövas inom folktandvårdens ram, varvid är att märka, att detta kan
ske både inom och utom anstalterna. Överstyrelsen har också papekat,
att för den största delen av eleverna tandvården bör ske inom anstalterna
av humanitära och psykologiska skäl. Överstyrelsens förslag till ordnande
av verksamheten är uppgjort på basen av denna^ uppfattning.

Då statskontoret avstyrker, att statsverket påtager sig kostnaderna tor
tandvård åt elever vid hantverksskolorna, anmärker ämbetsverket, att dessa
skolor äro avsedda för beredande av yrkesutbildning aven för blinda tillhörande
icke skolpliktiga åldersgrupper. Överstyrelsen mäste härtill framhålla,
att just dessa grupper av elever Ira visat sig vara i synnerligen stort
behov av tandvård, som de under nuvarande förhallanden i stort sett icke
kunnat komma i åtnjutande av.

Såsom den lämnade redogörelsen givit vid handen går skolöverstyrelsens
nu framlagda förslag rörande den skolhygieniska verksamheten vid dövstumskolorna
och blindanstalterna i huvudsak ut på en intensifieiing av
de hälsovardande och sjukdomsförebyggande uppgifterna samt en utvidgning
av tandläkarverksamheten (ill att omfatta full sanering av såväl
mjölktandsbettet som det definitiva bettet. Förslaget bör ses mot bakgrund
av de beslut, som vid 1944 års riksdag fattades örn rationalisering

Bihang till riksdagens protokoll 19li5. 1 sami. Nr 821. ®

Departe mentschefen.

Kungl. Martts proposition nr 221.

och utbyggnad av skolhälsovarden vid folkskoleväsendet, de allmänna läroverken,
de högre kommunala skolorna samt folk- och småskoleseminarierna. •
Även vid dövstumskolorna och blindanstalterna föreligger, såsom framgått
av den lämnade redogörelsen, behov av att rationalisera den skolhygieniska
verksamheten.

Läkarverksamheten vid saväl dövstumskolorna som vid blindanstalterna,
har hittills varit i stort sett helt sjukvårdande. Den rätt till fri sjukvård, som
nu tillkommer elever vid ifrågavarande anstalter, bör i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag alltjämt tillkomma dem och utsträckas till att vid
hantverksskolan för blinda i kristinehamn avse även andra än från blindinstitutet
a Tomteboda dimitterade elever. Den förebyggande läkarvården
bör, såsom överstyrelsen föreslagit, i princip ordnas på samma sätt som vid
folkskolor samt högre kommunala och statliga skolor. I enlighet härmed bör,
såsom föreslagits, obligatorisk tuberkulinundersökning och efter målsmännens
medgivande calmette-vaccinering emot tuberkulos ske av alla elever
i dövstumskolor och blindanstalter efter vissa grundsatser. Såsom överstyrelsen
framhållit torde det icke endast beträffande eleverna utan även i fråga
örn lärare och övrig personal vara av särskild vikt, att noggranna åtgärder
vidtagas mot smittsamma sjukdomars spridning inom nämnda anstalter.
Med hänsyn härtill synes det mig lämpligt, att i erforderlig utsträckning
även lungröntgenfotografering (skärmbildsfotografering) sker av personal
och elever vid abnormanstalterna. Tills vidare torde för ändamålet från anstalternas
sida samarbete böra upptagas med vederbörande tuberkulosdispensärer,
varvid kostnaderna liksom för gruppundersökningar i övrigt enligt
vad jag inhämtat kunna förväntas bli ersatta av svenska nationalföreningen
mot tuberkulos.

Mot detaljutformningen enligt skolöverstyrelsens förslag av läkarverksamheten
vid de särskilda anstalterna har jag icke funnit anledning till erinran.

De ökade arbetsuppgifter, som enligt det förordade förslaget komma att
åvila läkarna vid dövstumskolorna och blindanstalterna, har skolöverstyrelsen
ansett motivera icke obetydliga höjningar av de till läkarna utgående
arvodena. Enligt överstyrelsens förslag böra alltjämt till läkarna vid såväl
dövstumskolorna som blindanstalterna utgå fasta årsarvoden, medan statskontoret
för dövstumskolornas del förordar, att läkararvodet skall utgå efter
samma principer som vid andra skolformer med en fast och en rörlig, av
elevantalet beroende del. För egen del anser jag mig böra biträda skolöverstyrelsens
förslag i förevarande avseende.

Fran den under dövstumskolornas avlöningsanslag upptagna anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, utgår
för närvarande ett belopp av 7 100 kronor till arvoden åt läkare vid dövstumskolorna.
Skolöverstyrelsen föreslår för nästa budgetår en höjning av
anslagsmedlen till arvoden till läkare vid dövstumskolorna med 6 100 kronor
till 13 200 kronor. Beträffande de till läkarna vid de olika dövstumsko -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

loma nu utgående och de av överstyrelsen för nästa budgetår föreslagna arvodena
torde jag få hänvisa till den sammanställning, som finnes intagen på
sid. 61. Överstyrelsens förslag bygger på den förutsättningen, att upptagningsskolan
i Härnösand från och med nästa läsår kommer att vara förlagd
till Gävle och vårdanstalten för dövstumma till Mogård. Mot de av överstyrelsen
föreslagna arvodena till skölläkarna vid dövstumskolorna å Manilla
(2 000 kronor) samt i Lund (1 500 kronor), Vänersborg (2 100 kronor),
Växjö (1 000 kronor) och Broby (600 kronor) har jag icke funnit anledning
till erinran. Arvodet till skolläkaren torde böra bestämmas till 2 200 kronor
vid dövstumskolan i Örebro i stället för av överstyrelsen föreslagna 2 500
kronor, till 2 000 kronor vid skolan i Härnösand och till 1 200 kronor vid
vårdanstalten för dövstumma, vilken anstalt enligt vad jag beräknat kommer
att vara förlagd till Gävle under nästa budgetår. Anslagsbehovet till
arvoden åt skolläkare vid dövstumskolorna under nästa budgetår beräknar
jag sålunda till (2 000 -j- 1 500 -j- 2 100 -j- 1 000 600 -f- 2 200 -j- 2 000

-f- 1 200 =) 12 600 kronor.

Under åberopande av vad statskontoret och allmänna lönenämnden anfört
kan jag icke biträda skolöverstyrelsens förslag örn uppflyttning av sjuksköterskebefattningarna
vid dövstumskolorna från lönegraden A 6 till lönegraden
A 7. Mot förslaget om anställande av sjuksköterskor med deltidstjänstgöring
vid dövstumskolorna i Lund, Örebro och Växjö har jag icke funnit
anledning till erinran. Vid allmänna läroverk åtnjuter skolsköterska med
heltidstjänstgöring 75 kronor för vecka och 3 kronor 75 öre för timme
vid kortare tjänstgöring än en vecka i följd. Med tillämpning av
dessa ersättningsgrunder synes årsarvodet till sköterskorna vid nyssnämnda
dövstumskolor böra beräknas till 330 kronor för inställelsen
vid läroanstalterna i stället för av överstyrelsen föreslagna 240 kronor. Därutöver
torde i enlighet med överstyrelsens förslag böra beräknas viss ytterligare
ersättning till sköterskorna vid dövstumskolorna i Lund och Örebro
för hembesök hos sjuka elever enligt läkarens bestämmande. Skolöverstyrelsen
har i sådant avseende beräknat en ersättning av 100 kronor till vardera
av sköterskorna. Med beaktande av vad statskontoret anfört anser jag mig
i stället böra beräkna ett belopp av 70 kronor för sköterskan i Lund och ett
belopp av 130 kronor för sköterskan i Örebro. Årsarvodet skulle sålunda
enligt mitt förslag utgöra för sköterskan i Växjö 330 kronor, för sköterskan
i Lund (330 -f- 70 =) 400 kronor och för sköterskan i Örebro (330 + 130 =)
460 kronor. Medelsbehovet för ifrågavarande ändamål skulle alltså uppgå
till (330 -f 400 -f- 460 =) 1 190 kronor. Medel torde böra anvisas under anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit.

Till komplettering och nyanskaffning av instrumentarium för läkarrum
vid dövstumskolorna har skolöverstyrelsen hemställt örn ett anslag av 10000
kronor. Jag biträder detta förslag och beräknar i det följande medel för
ändamålet under dövstumskolomas omkostnadsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

De medel, som hittills stått till dövstumskolornas samt blindinstitutets å
Tomteboda och vårdanstaltens i Lund förfogande för tandvård åt elever och
skyddslingar, synas i stort sett endast ha medgivit behandling av akuta fall.
Såsom förut framhållits innebär det föreliggande förslaget en utvidgning av
tandläkarverksamheten att omfatta full sanering av såväl mjölktandsbettet
som det definitiva bettet. Därjämte föreslås, att statsverket generellt skall
påtaga sig kostnaderna för tandvård även åt eleverna vid hantverksskolorna
för blinda. Då huvudprincipen för den lämnade behandlingen överallt
borde vara densamma, har skolöverstyrelsen funnit lämpligt, att verksamheten
bedreves inom folktandvårdens ram, varvid detta kunde ske inom
eller utom anstalterna. I vilken omfattning folktandvårdsorganisationen
kunde utnyttjas för här avsett ändamål kunde emellertid enligt överstyrelsens
mening icke nu överblickas. Överstyrelsen har därför avstått från att
i detta sammanhang taga slutlig ställning till detta organisationsproblem
men funnit angeläget att redan nu modernisera och utbygga tandläkarverksamheten
vid abnormskolorna. Överstyrelsens förslag till ordnande av verksamheten
är uppgjort på grundval av den uppfattningen, att tandvården av
humanitära och psykologiska skäl för den största delen av eleverna borde
ske inom anstalten. Statskontoret, som funnit det vara uppenbart, icke
minst av ekonomiska skäl, att folktandvårdsorganisationen borde utnyttjas
för beredande av tandvård åt dövstumskolornas och blindanstalternas elever
och skyddslingar, har därför motsatt sig, att den inom anstalterna bedrivna
tandvården utbygges. Ämbetsverket har likaledes avstyrkt, att statsverket
påtager sig kostnaderna för tandvård åt eleverna vid hantverksskolorna
för blinda.

Mot överstyrelsens förslag att tandvården vid abnormanstalterna skall
omfatta full sanering av såväl mjölktandsbettet som det definitiva bettet
har jag icke funnit anledning till erinran. Jag anser mig även kunna biträda
överstyrelsens förslag att statsverket skall påtaga sig kostnaderna jämväl
för tandvård åt eleverna vid hantverksskolorna. Vad beträffar frågan,
huruvida tandvårdsverksamheten vid abnormanstalterna skall inom folktandvårdens
ram bedrivas inom eller utom anstalterna, delar jag överstyrelsens
uppfattning att humanitära och psykologiska skäl tala för att tandvården
i viss utsträckning bedrives inom anstalterna. Ur humanitära skäl
synes'' detta vara särskilt påkallat i fråga om klientelet vid vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte. Även andra skäl såsom anstalternas belägenhet
kunna åberopas för att tandvårdsverksamheten skall bedrivas inom
vissa anstalter. Jag anser mig därför kunna godtaga skolöverstyrelsens förslag
till ordnande av ifrågavarande verksamhet.

Från den under anslaget till avlöningar vid dövstumskolorna uppförda
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, utgå för närvarande fasta årsarvoden endast till tandläkarna vid dövstumskolorna
å Manilla samt i Broby, Vänersborg och Växjö, medan kostnaderna
för anlitande av tandläkare vid de övriga dövstumskolorna bestri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 821.

das från den i dövstumskolornas omkostnadsstat upptagna delposten till
sjukvård åt elever och skyddslingar samt tandvård och bad. Enligt skolöverstyrelsens
förslag böra fasta årsarvoden utgå fran nyssnämnda anslagspost
under dövstumskolornas avlöningsanslag till tandläkare vid samtliga
dövstumskolor. Häremot har jag icke funnit anledning till erinran. Ej heller
synes något vara att erinra mot de för avlönande av tandläkare vid dövstumskolorna
och blindanstalterna föreslagna grunderna (9 kronor 50 öre
— 11 kronor 50 öre per arbetstimme, allt efter vederbörandes dyrort).
Medelsbehovet till arvoden åt tandläkare vid dövstumskolorna har överstyrelsen
beräknat till 14 750 kronor. Med anledning av att vårdanstalten
för dövstumma med komplicerat lyte torde komma att under nästa budgetar
vara förlagd till Gävle och icke, såsom överstyrelsen beräknat, till Mogård,
torde sistnämnda belopp böra höjas med 100 kronor till 14 850 kronor.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde i omkostnadsstaten för
dövstumskolorna för nästa budgetar böra upptagas tre särskilda, förslagsvis
betecknade delposter till respektive sjukvård, tandvård och bad. Dessa poster
ha av överstyrelsen beräknats till respektive 12 100 kronor, 2 800 kronor
och 2 500 kronor. Mot överstyrelsens beräkningar i och för sig har jag icke
funnit anledning till erinran. Någon höjning eller sänkning av posterna torde
ej heller vara påkallad med hänsyn till den av mig förordade förläggningen
av dövstumskolorna under nästa budgetår.

För närvarande bestridas de på statsverket fallande utgifterna för läkare
och sjukvård åt elever och skyddslingar vid blindanstalterna fran dessa anstalters
omkostnadsanslag. Jag anser mig böra biträda överstyrelsens förslag
att medel till bestridande av arvoden åt läkarna vid blindanstalterna

1 fortsättningen skola anvisas under de i avlöningsstaterna för blindanstalterna
uppförda anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit. Medelsbehovet till arvoden at läkarna vid läioanstalterna
för blinda har skolöverstyrelsen beräknat till 4 500 kronor, varav

2 700 kronor för arvode åt läkaren vid blindinstitutet å Tomteboda, 1 000
kronor för arvode åt läkaren vid hantverksskolan i Kristinehamn och 800
kronor för arvode åt läkaren vid hantverksskolan i Växjö. Mot storleken av
de sålunda föreslagna arvodena har jag icke funnit anledning till erinran.
Däremot torde det av överstyrelsen föreslagna arvodet, 4 500 kronor, till
läkaren vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte böra reduceras
till 4 000 kronor. Utgifterna för specialistvård, medicin, förbandsmaterial
m. m. torde, såsom föreslagits, alltjämt böra bestridas fran blindanstalternas
omkostnadsanslag och avföras från särskilda i omkostnadsstaterna
uppförda, förslagsvis betecknade delposter till sjukvård åt elever.Medelsbehovet
torde i enlighet med överstyrelsens förslag böra beräknas till 5 450
kronor för läroanstalterna för blinda och till (» 500 kronor för vårdanstalten
i Lund.

Till nyanskaffning och komplettering av instrumentarium för läkarverksamheten
vid läroanstalterna för blinda torde för nästa budgetår under

Kungl. Maj:ts proposition nr ''221.

nämnda anstalters omkostnadsanslag böra beräknas av överstyrelsen föreslaget
belopp, 2 500 kronor.

Förslaget om ombildande av den extra ordinarie assistentskötersketjänsten
i 5 lönegraden vid vårdanstalten för blinda i Lund till en ordinarie
sköterskebefattning i 6 lönegraden kan jag i likhet med statskontoret och
allmänna lönenämnden icke förorda. Ej heller kan jag tillstyrka förslaget
örn inrättande av en tjänst såsom asylsköterska vid vårdanstalten, för vilket
förslag icke förebragts någon motivering.

Till arvoden åt tandläkare vid läroanstalterna för blinda torde i överensstämmelse
med vad skolöverstyrelsen föreslagit böra beräknas ett belopp
av 5 000 kronor under den i avlöningsstaten för nämnda läroanstalter upptagna
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit. Under motsvarande anslagspost i avlöningsstaten för vårdanstalten
i Lund torde vidare, såsom överstyrelsen föreslagit, böra beräknas
ett belopp av 2 100 kronor till arvode åt tandläkare vid denna anstalt. Utgifter
för tandvårdsmaterial samt vid tomtebodainstitutet och vårdanstalten
i Lund jämväl för tandsköterskeassistens torde i enlighet med överstyrelsens
förslag böra bestridas från blindanstalternas omkostnadsanslag. Medelsbehovet
under nästa budgetår för ifrågavarande ändamål har överstyrelsen
beräknat till 1 300 kronor vid läroanstalterna för blinda och till 800
kronor vid vårdanstalten. Beräkningarna ha icke givit mig anledning till
erinran.

lill utiustning för tandläkarrum torde i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag böra anvisas ett belopp av 4 600 kronor för blindinstitutet å Tomteboda
och ett belopp av 8 400 kronor för vårdanstalten för blinda i Lund.
Medel härför beräknar jag i det följande under respektive omkostnadsanslag.

lil. Anslagsberäkningar m. m.

1. Läroanstalter för blinda: Avlöningar.

Detta anslag är uppfört med 374 200 kronor. Personalförteckning och avlöningsstat
med därtill hörande bestämmelser äro intagna på sid. 603 f. i
statsliggaren.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till
388 700 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 14 500 kronor. Av
överstyrelsens framställning och därvid fogade handlingar inhämtas följande.

A.,v ^ ® n i n S a r till ordinarie tjänstemän. Överstyrelsen
beräknar anslagsposten till 230 800 kronor, vilket innebär en minskning
med 5 800 kronor. Denna betingas av att tva ledigblivna ordinarie lärarbefattningar,
nämligen en befattning såsom ämneslärare och en befattning
såsom arbetslärare, icke må jämlikt Kungl. Majrts beslut den 24 mars
1944 tills vidare återbesättas med ordinarie innehavare. Den härav betingade
minskningen motväges emellertid av ökat medelsbehov på grund
av emotsedda löneklassuppflyttningar.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

Arvoden m. m., bestämda av Kungl. Maj :t. Denna anslagspost,
som nu är uppförd med 3 100 kronor, föreslås av överstyrelsen
höjd med 9 500 kronor till 12 600 kronor. Höjningen är föranledd av överstyrelsens
förslag örn anvisande under ifrågavarande anslagspost av dels
4 500 kronor till arvoden åt läkare, dels ock 5 000 kronor till arvoden at
tandläkare.

Avlöningar till vård- och ekonomipersonal, bosten
är uppförd med ett förslagsvis betecknat belopp av 82 600 kronor, varav
72 100 kronor disponeras av institutet å Tomteboda och 10 500 kronor av
hantverksskolan i Växjö. Nämnda av institutet och hantverksskolan disponerade
belopp må ej utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas. Att posten
upptagits med ett förslagsvis betecknat belopp beror pa att närmare
erfarenheter beträffande medelsbehovet ansetts böra avvaktas, innan maximering
av anslagsposten ägde rum. Sedan nu lönerna utgått enligt samma
bestämmelser sedan den 1 augusti 1942 och någon erfarenhet angående
medelsbehovet numera vunnits, torde, anför överstyrelsen, anslagsposten
i likhet med vad som i regel gäller anslagsposter till avlöningar till lckeordinarie
personal böra maximeras. Överstyrelsen föreslår, att posten uppföres
med oförändrat belopp, 82 600 kronor, varav 72 000 kronor skulle
tillkomma blindinstitutet och 10 600 kronor hantverksskolan. Den andrade
fördelningen motiveras med att löneklassuppflyttningar nödvändiggöra, att
hantverksskolan tilldelas förhöjt anslag.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Överstyrelsen
föreslår, att denna anslagspost höjes med 11 600 kronor till 21 200
kronor. Höjningen motiveras med — förutom löneklassuppflyttnmg och
dylikt — att förutnämnda ordinarie lärarbefattningar komma att uppehållas
av icke-ordinarie lärare.

Rörligt tillägg. Denna post kan enligt överstyrelsens beraknmgar
sänkas med 800 kronor till 41 500 kronor.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde för avlöningar till ordinarie
tjänstemän vid läroanstalterna för blinda böra anvisas förslagsvis
230 800 kronor, vilket innebär en minskning med 5 800 kronor. Under anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, vilken post nu är uppförd med 3 100 kronor, bör i enlighet med vad
jag i det föregående förordat beräknas ett belopp av 4 500 kronor till arvoden
åt läkare och ett belopp av 5 000 kronor till arvoden åt tandläkare.
Posten bör sålunda höjas med 9 500 kronor till 12 600 kronor. Anslagsposten
till avlöningar till vård- och ekonomipersonal, som nu är uppförd med ett
förslagsvis betecknat belopp, torde i enlighet med överstyrelsens förslag böra
uppföras med ett oförändrat, maximerat belopp av 82 600 kronor. I överensstämmelse
med överstyrelsens förslag torde vidare anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal böra höjas med 11 600 kronor till
21 200 kronor och anslagsposten till rörligt tillägg kunna sänkas med 800
kronor till 41 500 kronor.

Anslaget bör alltså uppföras med (230 800 + 12 600 + 82 600 +
+ 21 200 + 41 500 —) 388 700 kronor. Ökningen i förhållande till anslaget
för innevarande budgetår utgör 14 500 kronor.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

2. Läroanstalter för blinda: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 204 900 kronor
och disponeras enligt omkostnadsstat med tillhörande bestämmelser, införd
på sid. 605 f. i statsliggaren.

Skolöverstyrelsen har i anslutning till de av läroanstalternas styrelser
framlagda beräkningarna och överstyrelsens förslag till utbyggnad och rationalisering
av den skolhygieniska verksamheten ifrågasatt följande ändringar
i omkostnadsstaten.

	Nuvarande	Ökning eller
	belopp	minskning
Utgifter:	kronor	kronor

1. Sjukvård m. m. åt personal, förslagsvis..........	400	—
2. Expenser:
a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis...........	71 100	— 5200
b. Övriga expenser...............	27 600	+ 400
3. Övriga utgifter:
a. Undervisnings- och arbetsmateriel, förslagsvis........	13 900	+ 1000
b. Kosthåll, förslagsvis.........	79 850	+ 1500
c. Beklädnad för elever vid institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda, förslagsvis.........	19 800	—
d. Skyddsbeklädnad, förslagsvis..........	1200	—
e. Utrustningsbidrag till avgående elever, förslagsvis.....	7 700	— 200
f. Läkare och sjukvård åt elever, förslagsvis. .	7 350	— 7 350
g. Sjukvård åt elever, förslagsvis........	—	+ 5 450
h. Tandvård åt elever, förslagsvis.......	—	+ 1300
i. Utrustning för läkarrum.......	—	+ 2 500
j. Utrustning för tandläkarrum......	—	+ 4 600
k. Utackorderingsbidrag till elever vid hantverksskolan i Kris-
tinehamn för blinda män, förslagsvis......	17 400	—
1. Utgifter för från institutet och förskolan för blinda å Tom-
teboda till hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män
dimitterade elever, förslagsvis ....	20 000	+ 1000
Summa utgifter kronor	266 300	+ 5 000
Inkomster:
1. Elevavgifter............	6 670	_
2. Ersättning för värme, elektrisk ström, städning, tvätt, skydds-
beklädnad m. m.........	14 430	— 600
3. Försäljning av slöjdalster m. m.......	10 000	+ 1000
4. Kostersättning m. m..........	30 300	+ 900
Summa inkomster kronor	61 400	+ 1 300
Nettoutgift kronor	204 900	+ 3 700

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

2 a. Bränsle etc. För blindinstitutet beräknas en minskning med
5 000 kronor och för hantverksskolan i Kristinehamn en minskning med

-0°2 br0IÖv riga expenser. Överstyrelsen tillstyrker en höjning av
anslagsmedlen till de två hantverksskolorna med 200 kronor till värdera
skolan. Medelsåtgången vid hantverksskolan i Kristinehamn utgjorde tor
tiden den 1 juli 1943—den 30 april 1944 2 727 kronor, lill övriga expenser
har budgetåret 1943/44 vid hantverksskolan i Växjö algatt 2 800 kronor,
varjämte räkningar å omkring 500 kronor, avseende nämnda budgetar,
måst betalas av innevarande budgetårs anslag. En del av de inventarier,
som inköpts år 1935, då skolan började sm verksamhet, vore nu sa förslita,
att de behövde utbytas mot nya. . , i

3a Undervisnings- och arbetsmateriel. Den loies 0
na höjningen av denna post med 1 000 kronor avser hantverksskolan i
Växjö och motsvaras av en höjning med samma belopp av inkomstposten

för försäljning av slöjdalster m. m. , . ,

3 b Kosthåll. Med hänsyn till de verkliga utgifterna och inkomsterna
under budgetåret 1943/44 vid hantverksskolan i Växjö föreslår överstyrelsen
en höjning av utgiftsposten till kosthåll med 1 oOO kronor och en
uppräkning av inkomstposten för kostersattnmg m. m. med 900 kronor.

3 e Utrustningsbidrag. Sänkningen beror pa.minskning av
antalet bidragsberättigade elever vid hantverksskolan i Kristinehamn.

3 1. Utgifter för di mittera de elever. Höjningen motive
ras med ökning av kostnaderna för inackordering (från 4 kronor 2o ore till
4 kronor 50 öre per dag och elev).

Inkomster. Minskningen av inkomstposten för värmeersättnmg
m. m. beror på att färre befattningshavare numera bo i \ äxjoskolan.

Delposten till bränsle, lyse och vatten torde i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag böra sänkas med 5 200 kronor. Den av överstyrelsen föreslagna
höjningen med 400 kronor av delposten till övriga expenser finner
jag° mig böra biträda. Mot den av överstyrelsen förordade höjningen av
delposten till undervisnings- och arbetsmateriel med 1 000 kronor, vilken
höjning uppväges av motsvarande uppräkning av inkomstposten för försäljning
av slöjdalster m. m., har jag icke funnit anledning till erinran.
Likaså biträder jag överstyrelsens förslag om höjning av delposten till kosthåll
med 1 500 kronor och sänkning av delposten till utrustningsbidrag till
avgående elever med 200 kronor. Såsom jag i det föregående förordat bor
under anslagsposten till övriga utgifter uppföras dels en delpost å förslagsvis
5 450 kronor till sjukvård åt elever, dels en delpost a förslagsvis 1 300
kronor till tandvård åt elever, dels en delpost a 2 500 kronor till utrustning
för läkarrum, dels ock en delpost å 4 600 kronor till utrustning för tandläkarrum.
Den nuvarande delposten å förslagsvis 7 350 kronor till läkare
och sjukvård åt elever bör utgå ur omkostnadsstaten. Mot den föreslagna
höjningen med 1 000 kronor av delposten till utgifter för dimitterade elever

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

finner jag icke anledning till erinran. Då jag i likhet med överstyrelsen icke
ifrågasätter någon ändring beträffande övriga i omkostnadsstaten upptagna

utgiftsposter, bör sålunda omkostnadsstatens utgiftssida höjas med (400_

5 200 + 1 000 + 1 500 — 200 + 5 450 + 1 300 -f 2 500 -f 4 600 _

— 7 350 + 1 000 => 5 000 kronor till 271 300 kronor. I enlighet med över styrelsens

förslag beräknar jag inkomstsidans slutsumma till 62 700 kronor.
Anslaget till omkostnader torde sålunda böra beräknas till (271 300_

— 62 700 =) 208 600 kronor.

3. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:

Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 216 000 kronor. Personalförteckning och
avlöningsstat aterfmnas pa sid. 606 i statsliggaren.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet under nästa budgetår till
229 200 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 13 200 kronor. Överstyrelsen
har anfört bland annat följande.

\n ''11 S a rf * >11 ordinarie tjänstemän. Vårdanstaltens
styrelse har hemställt, att den extra ordinarie befattningen såsom eldare
i 5 lönegraden matte förändras till ordinarie. Till stöd härför har från anstaltens
sida framhållits, att tjänsten vore absolut nödvändig för framtiden
« ioqo ?? nuYarande tjanstinnehavarén varit anställd vid anstalten sedan
ar 1932. Den ringa merkostnad, som skulle följa med omändringen, skulle
mer an val upptagas av vinsten för vårdanstalten att få behålla en kunnig
energisk och plikttrogen person. Överstyrelsen har intet att erinra mot
detta förslag. Ifrågavarande anslagspost, som nu är uppförd med 72 400
kronor, torde vid bifall till detta förslag och överstyrelsens i annat sammanhang
framstallda förslag om utbyte av en extra ordinarie assistentskoterskebefattning
i o lönegraden mot en ordinarie assistentsköterskebe 1

6 ’oneoraden bora höjas med i avrundat tal 5 400 kronor till
77 öUU kronor.

retlig™ ? ch särskilda ersättningar, bestämda av
snn '' ,Den, 1 .avIo.ningsstaten nu uppförda anslagsposten å

800 kronor till arvode och särskild ersättning, bestämd av Kungl. Maid
ar avsedd till arvode at biträde å rektorsexpeditionen. Vårdanstaltens styrelse
har hemställt, att, enar anslagsmedlen för detta ändamål vore otillrackhga
dessa matte höjas med 700 kronor till 1 500 kronor. Inspektören
för bhndundervisnmgen tillstyrker detta förslag under åberopande av att

''Ilo" UT™1 dovfurTlskolor utgår anslag för motsvarande ändamål
med 2 000 kronor, oaktat antalet elever vid dessa skolor vore betydligt
lägre an vid vårdanstalten, överstyrelsen har icke något att erinra mot att
anslagsmedlen till arvode at biträde å rektorsexpeditionen höjes med föreslaget
belopp, 700 kronor. — I annat sammanhang har överstyrelsen föreslagit,
att arvodet till vårdanstaltens läkare, nu 2 000 kronor, vilket bestndes
ur delposten till läkare och sjukvård å vårdanstaltens omkostnads -

Kungl. Majlis grcyposition nr 221.

stat skulle höjas med 2 500 kronor till 4 500 kronor och bestridas ur nu
ifrågavarande anslagspost och att arvode till tandläkare, 2 100 kronor,
jämväl skulle utgå ur denna post. Vid bifall till detta förslag och forslaget
om höjning av arvodet åt biträde å rektorsexpeclitionen med 700 kronor
bör posten, vars benämning torde böra ändras till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, höjas med 7 300 kronor till 8

kronor.

Avlöningar till vård- och ekonomipersonal. Denna
anslagspost är i gällande avlöningsstat upptagen till förslagsvis 103 500
kronor. Liksom motsvarande post i avlöningsstaten for laroansta terna tor
blinda torde posten böra maximeras. Enligt vad vårdanstaltens rektor upplyst
har under budgetåret 1943/44 till avlöningar till vård- och ekonomipersonal
åtgått 102 351 kronor 92 öre, varav till sjukvikarier 2 534 kronor
77 öre och till semestervikarier m. m. 4 075 kronor 36 öre. Avlöningar till
extra ordinarie personal ha alltså uppgått till 95 741 kronor 79 öre. För
budgetåret 1945/46 ha på grund av uppfattning i loneklass av 34 beiattningshavare
lönerna till extra ordinarie personal beraknats till 99 307 kronor
eller avrundat 100 000 kronor, varjämte till sjukvikarier raknats med
ett belopp av 2 500 kronor och till semestervikarier 4 500 kronor eller tillhopa
107 000 kronor. Vid bifall till överstyrelsens i annat sammanhang
framställda förslag om anställande av en asylsköterska i lönegrad V 1 (kungörelsen
1942: 637) skulle förevarande anslagspost behöva höjas med i
runt tal 2 000 kronor. Med hänsyn härtill och då överstyrelsen icke har
något att erinra mot rektors beräkning får överstyrelsen tillstyrka, att anslagsposten
höjes med 5 500 kronor till 109 000 kronor.

Avlöningar till övrig i c k e-o r d i n a r i e personal. l''oi
budgetåret 1944/45 har beräknats att ur denna anslagspost, som är uppförd*3
med 16 400 kronor, skola bestridas avlöningar till, jämte andra, förut
nämnda extra ordinarie assistentsköterska och extra ordinarie eldare med
tillhopa (2 778 -f- 2 625 =) 5 403 kronor. Vid bifall till förslaget örn eldartjänstens
omändring till ordinarie och utbyte av assistentsköterskebefattningen
mot en ordinarie sjuksköterskebefattning minskas alltså medelsbelastningen
under denna post med sistnämnda belopp. Däremot mentor
uppfattning av en lärare till högre löneklass en utgiftsökning av 357 kronor.
Posten synes alltså kunna sänkas med (5 403 357 =)5 046 kronor

eller avrundat 5 000 kronor till 11 400 kronor.

Rörligt tillägg. Denna anslagspost torde kunna upptagas med
oförändrat belopp, 22 900 kronor.

Skolöverstyrelsens förslag örn beredande av ordinarie anställning åt den
sedan är 1932 vid vårdanstalten anställde extra ordinarie eldaren anser jag
mig böra biträda. Vid bifall härtill bör den extra ordinarie befattningen
såsom eldare i 5 lönegraden indragas och en befattning såsom eldare i lönegraden
A 5 uppföras på personalförteckningen för vårdanstalten. Förslaget
örn utbyte av en extra ordinarie assistentsköterskebefattning i 5 lönegraden
mot en ordinarie sköterskebefattning i 6 lönegraden har jag i det föregående
icke ansett mig kunna tillstyrka. Anslagsposten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän bör med hänsyn till det av mig förordade förslaget örn

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

inrättande av en ordinarie befattning såsom eldare höjas med 2 900 kronor
till 75 300 kronor. Ur den i avlöningsstaten upptagna anslagsposten å 800
kronor till arvode och särskild ersättning, bestämd av Kungl. Majit, utgår
nu arvode till biträde å rektorsexpeditionen med samma belopp. Rektors
arbetsbörda är enligt vad inspektören för blindundervisningen framhållit
synnerligen betungande. Den föreslagna höjningen med 700 kronor av
anslagsmedlen till arvode åt biträde å rektorsexpeditionen finner jag mig
därför böra biträda. Under ifrågavarande anslagspost, vars benämning bör
ändras till »Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit»,
bör i enlighet med vad jag i det föregående förordat beräknas ett belopp
av 4 000 kronor till arvode åt läkare och ett belopp av 2 100 kronor till
arvode åt tandläkare. Anslagsposten bör sålunda höjas med (700 -f 4 000 +
+2 100 —) 6 800 kronor till 7 600 kronor. Mot skolöverstyrelsens beräkning
av medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till vård- och
ekonomipersonal har jag i och för sig icke funnit anledning till erinran. Då
jag emellertid i det föregående icke ansett mig kunna tillstyrka överstyrelsens
förslag örn anställande av en asylsköterska i lönegraden V 1, bör
det av överstyrelsen beräknade beloppet, 109 000 kronor, minskas med
2 000 kronor. Posten bör sålunda uppföras med 107 000 kronor, vilket innebär
en höjning med 3 500 kronor. Såsom överstyrelsen föreslagit torde posten
nu böra maximeras. Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal bör vid bifall till förslaget om ordinariesättning av befattningen
såsom eldare uppföras med 14 200 kronor, vilket innebär en minskning
med 2 200 kronor. Posten till rörligt tillägg torde böra beräknas till
oförändrat belopp, 22 900 kronor. Avlöningsanslaget i sin helhet beräknar
jag sålunda till (75 300 + 7 600 + 107 000 + 14 200 + 22 900 =) 227 000
kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 11 000 kronor.

4. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:

Omkostnader.

Detta anslag är för närvarande uppfört med 101 700 kronor och disponeras
enligt omkostnadsstat, införd på sid. 607 i statsliggaren.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår i anslutning
till de av vårdanstaltens styrelse framlagda beräkningarna och
överstyrelsens förslag till utbyggnad och rationalisering av den skolhygieniska
verksamheten ifragasatt följande ändringar i omkostnadsstaten:

Kungl. Majlis proposition nr 221.

Utgifter:

1. Sjukvård m. m. åt personal, förslagsvis..........

2. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis..........

b. Övriga expenser......................

3. Övriga utgifter:

a. Undervisnings- oeh arbetsmateriel, förslagsvis.....

b. Kosthåll, förslagsvis...................

c. Beklädnad, förslagsvis..................

d. Skyddsbeklädnad, förslagsvis..............

e. Läkare och sjukvård åt elever, förslagsvis......

f. Sjukvård åt elever, förslagsvis.............

g. Tandvård åt elever, förslagsvis.............

h. Utrustning för tandläkarrum..............

Summa utgifter kronor

Särskilda uppbördsmedel:

beklädnad m. m.......

2. Försäljning av slöjdalster

3. Kostersättning......

Nuvarande	Beräknade
belopp	belopp
kronor	kronor
200	200
29 400	29 400
17 900	18 800
9 500	9 500
70 000	70 000
12 000	12 000
1700	1700
8 000	—
—	6 500
—	800
—	8 400
148 700	157 300
10 300	10 300
9 000	9 000
27 700	27 700
47 000	47 000
101 700	110 300

Till stöd för höjningen av delposten till övriga expenser anför överstyrel -

sen följande.

Vårdanstaltens styrelse har anfört, att en icke ringa del av anstaltens
inventarier vore i allra största behov av upprustning, vartill delposten till
övriga expenser icke lämnade tillgång, sedan övriga ofrånkomliga utgifter
blivit täckta. Till övriga expenser har budgetåret 1943/44 atgatt 20 569
kronor 69 öre. För budgetåret 1940/41 sänktes denna post fran 18 900
kronor till 17 900 kronor, varefter posten för budgetåren 1941/45 upptagits
till sistnämnda belopp. Denna beskärning av posten har i forsta hand
minskat möjligheterna att nöjaktigt underhålla och förnya mventariebeståndet.
Med hänsyn härtill och till medelsåtgången föregående budgetar
finner överstyrelsen sig böra tillstyrka anstaltsstyrelsens förslag örn höjning
av denna post till 18 800 kronor.

Den föreslagna höjningen av delposten till övriga expenser med 900
kronor anser jag mig böra biträda. I enlighet med vad jag i det föregående
förordat bör i omkostnadsstaten under anslagsposten till övriga utgifter
uppföras dels en delpost å förslagsvis 6 500 kronor till sjukvård åt elever,
dels en delpost å förslagsvis 800 kronor till tandvård åt elever, dels ock en

Departe mentschefen.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr £21.

delpost a, 8 400 kronor till utrustning för tandläkarrum. Den nu i omkostnadsstaten
ingående delposten å förslagsvis 8 000 kronor till läkare och
sjukvård åt elever bör utgå ur staten. Då jag i övrigt icke ifrågasätter några
ändringar beträffande omkostnadsstaten för nästa budgetår, bör ifrågavarande
anslag höjas med (900 + 6 500 + 800 + 8 400 — 8 000 =) 8 600
kronor till 110 300 kronor.

5. Dövstumskolorna: Avlöningar.

Förslagsanslaget till avlöningar vid dövstumskolorna är för innevarande
budgetår uppfört med 1 180 000 kronor. Personalförteckning och avlöningsstat
med tillhörande bestämmelser äro införda på sid. 609 f. i stafsågare!!.

Elevantalet vid dövstumskolorna, som enligt av skolöverstyrelsen lämnade
uppgifter innevarande budgetår uppgår till 595, beräknas nästa läsår bli
697. Vid vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte, vars utgifter
tills vidare bestridas från dövstumskolornas anslag, beräknas för nästa budgetår
för skolhemmet ett elevantal av 30 (nu 27) och för arbetshemmen
sammanlagt 38 skyddslingar (nu 28).

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsberäkningar utgått ifrån, att antalet
upptagningsskolor nästa läsår kommer att vara oförändrat men att nuvarande
norra distriktets upptagningsskola kommer att överflyttas från Härnösand
till Gävle samt att vårdanstalten för dövstumma med komplicerat
lyte då kommer att överflyttas till Mogård. Då jag för egen del förordat
bibehållande under nästa budgetår av fyra upptagningsskolor med oförändrad
förläggning och räknar med att vårdanstalten jämväl under samma budgetår
kommer att vara förlagd till Gävle, ingår jag icke närmare på konsekvenserna
beträffande personalförteckningen och avlöningsanslaget av den
av överstyrelsen beräknade överflyttningen av en av upptagningsskolorna
och av vårdanstalten.

Av överstyrelsens framställning örn anslag för nästa budgetår inhämtas
bland annat följande.

Lärare i kunskapsämne. Innevarande läsår tjänstgöra vid dövstumskolorna
61 lärare i kunskapsämne, varav 51 ordinarie, 9 extra ordinarie och 1

• Tetta a/lta M?gar aven de två s- k- landstingslärarna vid dövstumskolan
i Lund, för vilka reserverats en av vardera av nämnda ordinarie och

^KL0r(!mane rJanSter''J med av Kungl. Maj:t fastställd perso nalförteckning

finnas vid skolorna 53 ordinarie lärartjänster i kunskaps \Pirö

11 Ap!? tf r-aV dessa åtnjuter en lärare vid dövstumskolan å

Manilla tjänstledighet för uppehållande av dovstumkonsulentbefattningen i
Stockholms distrikt, och en lärare vid samma skola innehar förordnande såsom
rektor vid dövstumskolan i Växjö. Från dövstumskolan i Örebro har
vilken frnmS!a n|ng ^ av ytterligare en icke-ordinarie lärare,

XrTm !aJ* bevd^s> kommer antalet lärare i kunskapsämne tjänst
görande vid dövstumskolorna under läsåret 1944/45 att utgöra 62. För nästkommande
lasar blir antalet läraravdelningar avsevärt högre. Enligt över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

styrelsens beräkningar skulle, med den föreslagne nye läraren vid örebroskolan,
antalet erforderliga lärare i kunskapsämne uppgå till 70. Vid ett så
högt lärarantal synes det överstyrelsen rimligt, att ytterligare en extra ordinarie
tjänst inrättas och att antalet extra ordinarie lärare i kunskapsämne
bestämmes till 10. Någon svårighet att bereda dessa extra ordinarie lärare
anställning även under påföljande läsår, läsåret 1946/47, torde icke komma
att föreligga, även om antalet läraravdelningar kommer att minska på grund
av avgång från vissa barndomsskolor utan motsvarande nyintagning. För
budgetåret 1945/46 räknar överstyrelsen sålunda med 19 icke-ordinarie
lärare i kunskapsämne, varav 10 extra ordinarie och 9 extra.

Arbetslärare i fortsättningsskola. Vid dövstumskolorna äro för innevarande
verksamhetsår anställda 17 arbetslärare i fortsättningsskola, varav 7
ordinarie. Befattningshavarna äro fördelade med 12 på Vänersborgsskolan
(6 ordinarie och 6 extra) och med 5 på växjöskolan (1 ordinarie och 4
extra). Styrelserna för de båda skolorna ha nu gjort framställningar örn inrättande
av extra ordinarie arbetslärartjänster från och med budgetåret
1945/46. Sålunda föreslår styrelsen för Vänersborgsskolan, att 5 nu anställda
extra arbetslärare måtte göras till extra ordinarie. Styrelsen för fortsättningsskolan
i Växjö anhåller i likhet med föregående är, att en arbetsförtjänst
i ldädsömnad måtte förändras till extra ordinarie. Vad först Vänersborgsskolan
beträffar vill överstyrelsen anföra följande. Skolans 12 arbetslärare
representera yrkena snickeri, skrädderi och skomakeri. Av de ordinarie
arbetslärarna äro två snickare, tre skräddare och en skomakare, av de
extra tre snickare, två skräddare och en skomakare. Förslag föreligger nu
örn införande från och med budgetåret 1945/46 av utbildning i två nya
yrken, metallarbete och tapetseraryrket. För undervisning i dessa yrken
erfordras en arbetslärare i vardera yrket. Överstyrelsen föreslår, att två dylika
arbetslärare anställas såsom extra med placering i lönegrad Ex 14,
samma löneställning som övriga extra arbetslärare i fortsättningsskola. Någon
nedskärning av antalet arbetslärare i de övriga yrkena vågar överstyrelsen
icke föreslå, då det på nuvarande stadium är omöjligt att förutsäga,
huru tillströmningen av elever till de nya yrkena och förskjutningen av elevantalet
mellan de olika yrkena kan komma att gestalta sig. Antalet ickeordinarie
arbetslärare vid fortsättningsskolan i Vänersborg skulle sålunda
under budgetåret 1945/46 komma att uppgå till 8. Överstyrelsen kommer
givetvis icke att förordna hela detta antal, därest det icke blir erforderligt
för undervisningens bedrivande. Av de 8 icke-ordinarie lärarna föreslår
överstyrelsen, att en anställes såsom extra ordinarie. I skolans framställning
har särskilt omnämnts en arbetslärare, som sedan fem år tjänstgjort vid
skolan. Då han är snickare och en lämplig fördelning av snickerilärarna på
olika anställningsformer (2 ordinarie, 1 extra ordinarie och 2 extra) härigenom
skulle uppnäs, föreslår överstyrelsen extra ordinarie anställning från
och med läsåret 1945/46 för en arbetslärare i snickeri. Yrkesutbildningen i
Växjö omfattar huvudsakligen vävning, klädsömnad, tvätt och strykning
samt bakning. För undervisning i dessa yrken iiro nu anställda 1 ordinarie
lärare i vävning, 2 extra lärare i klädsömnad och 1 extra lärare i vardera
tvätt och strykning samt bakning. Genom den från och med budgetåret
1943/44 genomförda omläggningen av yrkesundervisningen vid dövstumskolan
i Växjö har klädsömnad blivit den yrkesgren, som vunnit mest anslutning.
Styrelsens framställning örn en fastare anställningsform för en
lärare i klädsömnad synes därför vara fullt motiverad. För dövstumskolan

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

i Växjö räknar överstyrelsen sålunda för budgetåret 1945/46 med 4 ickeordinarie
arbetskörare, varav 1 extra ordinarie och 3 extra. Sammanlagda
antalet icke-ordinarie arbetslärare vid fortsättningsskolorna för dövstumma
nämnda budgetår skulle, därest överstyrelsens förslag vinner bifall, uppgå
till 12, varav 2 extra ordinarie och 10 extra.

Lärare i gymnastik med lek och idrott. Vid de dövstumskolor, som icke
hava ordinarie lärare i gymnastik med lek och idrott, äro under innevarande
budgetår med undantag för Brobyskolan anställda extra lärare i gymnastik
med sammanlagt 68 veckotimmars tjänstgöring. Överstyrelsen föreslår för
nästkommande budgetår för dessa lärare ett något högre timantal, förslagsvis
74 veckotimmar. Höjningen hänför sig till Örebroskolan, vars elevantal
beräknas komma att stiga med ett tjugutal elever.

Timlärare. Innevarande budgetår äro vid dövstumskolorna anställda ett
antal timlärare med undervisning i hushållsgöromål, olika arbetsämnen såsom
linnesömnad, stickning och bokbinderi samt träslöjd och kindergartenarbete.
Antalet timlärartimmar uppgår till 103. För budgetåret 1945/46 har
begärts ett sammanlagt antal timlärartimmar av 118. Höjningen avser skolorna
i Lund, Vänersborg och Härnösand, där antalet undervisningsgrupper
i hushållsgöromål respektive kindergartenarbete beräknas komma att stiga.

Vård- och ekonomipersonal. Överstyrelsen beräknar en ökning av antalet
vårdarinnor i Vänersborg från 7 till 8. Som motiv för denna ökning har åberopats
tillkomsten av nya klassavdelningar.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Arvoden
till läkare, tandläkare och sjuksköterskor. Från
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj .t, utgå nu till arvoden till läkare 7 100 kronor och till arvoden till
tandläkare 2 750 kronor. I enlighet med skolöverstyrelsens i det föregående
redovisade förslag har överstyrelsen under ifrågavarande anslagspost beräknat
till arvoden till läkare 13 200 kronor, till arvoden till tandläkare
14 750 kronor och till arvoden till deltidsanställda sjuksköterskor vid dövstumskolorna
i Lund, Örebro och Växjö tillhopa 920 kronor. Till sistnämnda
skola utgår nu från arvodesposten ett särskilt arvode med 100 kronor för
praktiska övningar i hem- och olycksfallsvård. Dessa övningar ledas av
sjuksköterska. Vid bifall till överstyrelsens förslag örn anställande vid
skolan i Växjö av en sjuksköterska med deltidstjänstgöring anser överstyrelsen,
att denna sjuksköterska bör utan särskild ersättning kunna åtaga
sig ledningen av övningarna, varför det härför avsedda arvodet enligt överstyrelsens
förslag bör indragas från och med nästa budgetår.

® kr iv- och b o k f ö r i n g s h j ä 1 p. Överstyrelsen föreslår, att de
nu till \ circlanstaltcii för nämnda, ändamål utgående medlen höjas från
1 000 kronor till 1 200 kronor.

Arvoden till föreståndare, biträdande lärare m.m.
vid d öv s tu mlärarseminariet. Överstyrelsen anför härom följande^
Föreståndaren för dövstumlärarseminariet har gjort framställning
örn höjda arvoden och anslag till seminariets verksamhet. Till föreståndaren,
som själv undervisar två veckotimmar vid seminariet, begäres ett
arvode av 1 200 kronor, till tre biträdande lärare med sammanlagd undervisning
av fyra veckotimmar föreslås ett belopp av 1 200 kronor och för
särskild undervisning vid seminariet ett sammanlagt belopp av 300 kronor.
Till nämnda arvoden utgå nu respektive 800, 750 och 200 kronor. Överstyrelsen
vill här erinra örn att dessa arvoden före krisens inträde utgingo

Kungl. Maj:ts proposition nr :til.

med respektive 900, 1 100 och 300 kronor. I föreståndarens arvode ingår,
som förut nämnts, även ersättning för två veckotimmars undervisning. Det
torde böra övervägas, örn icke föreståndarens arvode borde bestammas
med lägre belopp och han därutöver för sin undervisning finge särskild
ersättning. De biträdande lärarna åtnjuta nied nuvarande anslag ersättning
per veckotimme med belopp, som understiger 200 kronor, medan till
timlärare i kunskapsämne vid dövstumskola å I-ort utgår ett arvode av
229 kronor per veckotimme. Rätteligen borde timlärararvodena vid dovstumlärarseminariet
jämställas med timlärararvodena vid övriga lararutbildningsanstalter
för folkskolestadiet. Vid folk- och smaskolesemmarierna
utgå timarvodena å I-ort med följande belopp: till timlärare, som agei
behörighet att vinna anställning som extra ordinarie adjunkt eller att
genomgå provår, med 293 kronor, till annan timlärare med 2o7 kronor och
till timlärare å övningsskollärartjänst med 278 kronor. Med hänsyn till
lärarnas vid dövstumlärarseminariet kompetens (innevarande lasar tjänstgöra
förutom föreståndaren, vid dövstumskolan anställda lärare samt
dövstumprästen i Stockholm) synes sistnämnda belopp vara det lägsta,
sorn bör ifrågakomma för dövstumlärarseminariet. Överstyrelsen toreslar,
att till arvoden åt fyra lärare vid seminariet (med en tjänstgöring av sammanlagt
i genomsnitt 6 veckotimmar) för budgetåret 1945/46 beraknas,
efter ett belopp av 275 kronor per veckotimme, sammanlagt 1 6o0 kronor.
Då seminariets föreståndare för sin undervisning därigenom skulle komma
i åtnjutande av ett belopp av 550 kronor, torde arvodet for det egentliga
föreståndarskapet kunna bestämmas till 500 kronor lill arvoden för särskild
undervisning vid seminariet (föreläsningar av läkare i tal- och rostfysiologi
samt hörselfysiologi) föreslås det begärda beloppet, 300 kronor,
eller samma belopp som tidigare utgått.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

Beträffande den skolhygieniska verksamheten har statskontoret den 18
november 1944 avgivit utlåtande över överstyrelsens förslag i amnet. I vad
anslagsäskandena beröra kostnader för nämnda ändamål må hänvisas till

sagda utlåtande. ...... , ....

IVIed hänsyn till vad därom anförts vill statskontoret icke motsatta sig
en reglering av arvodena till lärarna vid dövstumlärarseminariet. Ämbetsverket
får i sådant avseende föreslå, att arvodet för undervisningstimme
bestämmes till det för timlärare i kunskapsämne vid doystumskola fastställda
beloppet, under förutsättning dock att semmarieundervismngen ligger
utanför vederbörande lärares maximitjänstgöring. Någon ändring av
arvodet för föreståndarskapet för seminariet, vilket för närvarande torde

kunna beräknas till (sOO - 7|° = j 425 kronor, eller av det för särskild

undervisning avsedda beloppet, 200 kronor, kan statskontoret icke tillstyrka.
Ej heller kan ämbetsverket tillstyrka den av överstyrelsen förordade
förhöjningen av arvodet till skriv- och bokförmgshjälp vid vårdanstalten,
för vilken höjning någon särskild motivering icke anförts

Som motiv för ökningen av antalet vårdarinnor i Vänersborg tran 7 til/8
har åberopats tillkomsten av nya klassavdelningar. Med utgångspunkt fran
överstyrelsens förslag örn ett bibehållande av fyra upptagmngsskolor torde
emellertid elevantalet i Vänersborg komma att minskas fran 186 lasaret

Bihang till riksdagens protokoll 19iS. 1 sami. Nr Sif. 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

1943/44 till 174 nästkommande läsår. Vid sådant förhållande borde ökning
av antalet vårdarinnor icke erfordras.

Vidkommande de icke-ordinarie arbetslärarna i fortsättningsskola må
hanvisas till ämbetsverkets utlåtande i anledning av skolöverstvrelsens förslag
beträffande upptagningsskolornas förläggning m. m. I betraktande av
vad i nämnda sammanhang anförts får statskontoret avstyrka ombildningen
av en extra lärarbefattning i snickeri vid fortsättningsskolan i Vänersborg
till extra ordinarie. Däremot vill ämbetsverket icke motsätta si»
uppförande på extra ordinarie stat av en extra lärare i klädsömnad i Växiö
vilken tjänstgjort vid skolan i 6 år.

Såsom närmare framgår av sid. 91 ff. i propositionen nr 154 till 1940 års
lagtima riksdag, önskade vid statens övertagande av dövstumundervisningen
två av de dåvarande dövstumlärarna icke övergå i statstjänst.
Dessa lärare, ordinarie dövstumlärarna vid tredje dövstumskoldistriktets
skola i Lund Evert Nikodemus Lundberg och Ebba Borgström, född Sjölin,
uppfördes därför på indragningsstat hos landstinget i Malmöhus län. Landstinget
begärde därefter, i anslutning till vad som förutsatts vid statsövertagandet,
statsbidrag för deras avlönande. Sådant bidrag utgår till Malmöhus
läns landsting för avlönande av nämnda lärare från det under åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget av 14 200 kronor till bidrag till avlöning
åt vissa på indragningsstat hos landsting uppförda dövstumlärare.
Statsbidraget motsvarar vad lärarna under året ägd uppbära enligt för dem
den 30 juni 1938 — d. v. s. omedelbart före statens övertagande av ansvaret
för dövstumundervisningen — gällande löneförmåner med tillägg av ett
belopp, motsvarande landstingets utgifter för deras delaktighet i statens
pensionsanstalt. Lärarna lia enligt en den G augusti 1940 ingången överenskommelse
mellan skolöverstyrelsen, på statens vägnar, och landstinget
beretts sysselsättning vid dövstumskolan i Lund.

Lundberg och Ebba Borgström ha nu i skrivelse den 30 oktober 1944
anhållit, att Kungl. Majit måtte bereda dem tillfälle att så snart som möjligt
övergå i statstjänst som ordinarie lärare vid upptagningsskolan i Lund,
och därvid förklarat sig villiga att mottaga sådan tjänst på samma villkor,''
som gälla för de statligt anställda dövstumlärarna.

Ansökningen har tillstyrkts av styrelsen för upptagningsskolan i Lund,
inspektören för dövstumundervisningen, skolöverstyrelsen och statskansli-
Statskontoret har därvid anfört följande.

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat utgöras de till landstingets
förfogande ställda tjänsterna av en ordinarie och en extra ordinarie befattning.
Då båda lärarna vid övergång till statstjänst böra erhålla ordinarie
anställning, mäste åtgärder vidtagas för att ersätta den nyssnämnda till
landstingets förfogande ställda extra ordinarie befattningen med en ordinarie
tjänst. Enligt från överstyrelsen erhållen uppgift kommer en ordinarie
lärare i kunskapsämne vid skolan i Vänersborg att avgå med pension den
30 juni 1945. Därest båda de å indragningsstat uppförda lärarna alltjämt
vilja tvärstanna vid skolan i Lund, föreligger alltså vid utgången av inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

varande budgetår möjlighet att ordna ett utbyte av tjänster, så att två
ordinarie tjänster stå till förfogande i Lund.

Lärarnas övergång till statstjänst bör enligt statskontorets mening kunna
ske på det sättet, att överstyrelsen bemyndigas att utan ansökningsförfarande
utnämna dem till innehavare av omförmälda ordinarie tjänster. Lärarnas
löneställning torde få bedömas efter bestämmelserna i civila avloningsreglementet,
varvid givetvis bör tillses, att lärarna icke lida ^minskning
i till dem nu utgående löneförmåner. Några särskilda övergångsbestämmelser
lära således icke vara erforderliga i föreliggande fall. ^

Ett tillmötesgående av framställningen kommer givetvis att påverka
överstyrelsens anslagsäskanden för nästkommande budgetår. Sålunda torde
anslagsposterna till ordinarie tjänstemän och till övrig icke-ordinarie personal
få ökas med kostnaderna^ för en ordinarie, respektive en extra ordinarie
lärare i kunskapsämne. Å andra sidan lärer anslaget till bidrag till
avlöning åt vissa på indragningsstat hos landsting uppförda dövstumlärare
kunna indragas.

Vid beräkningen av ifrågavarande anslag utgår jag ifrån, att nuvarande
fyra upptagningsskolor komma att bibehållas under nästa budgetår med
oförändrad förläggning samt att vårdanstalten för dövstumma med komplicerat
lyte jämväl under samma budgetår kommer att vara förlagd till Gävle.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått uppehållas en ordinarie
och en extra ordinarie befattning såsom lärare i kunskapsämne vid dövstumskolan
i Lund av de på indragningsstat hos Malmöhus läns landsting
uppförda ordinarie dövstumlärarna Evert Nikodemus Lundberg och Ebba
Borgström, vilka nu anhållit att få övergå i statstjänst såsom ordinarie
lärare vid dövstumskolan i Lund och därvid förklarat sig villiga att mottaga
sådan tjänst på samma villkor som gälla för de statligt anställda
lärarna. I likhet med de hörda myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka
bifall till ansökningen. Lundberg och Ebba Borgström torde böra beredas
ordinarie anställning såsom lärare i kunskapsämne från och med den 1 juli
1945. Den ordinarie lärarbefattning i kunskapsämne, som nu uppehälles
av en av de två på indragningsstat uppförda lärarna och som jämlikt anmärkning
i personalförteckningen tills vidare skall hållas obesatt, bör för
ändamålet få tillsättas från och med nämnda tidpunkt, till följd varav nyssnämnda
anmärkning bör utgå ur personalförteckningen. Med utgången av
juni 1945 blir en ordinarie lärartjänst i kunskapsämne vid skolan i Vänersborg
ledig, vilken, därest såväl Lundberg som Ebba Borgström alltjämt
vilja kvarstanna i Lund, kan förflyttas dit. Lundbergs och Ebba Borgströms
övergång i statstjänst torde, såsom statskontoret föreslagit, böra
ske på så sätt, att skolöverstyrelsen bemyndigas att utan ansökningsförfarande
utnämna dem till innehavare av omförmälda ordinarie tjänster.
Såsom statskontoret framhållit torde lärarnas blivande löneställning fa
bedömas efter bestämmelserna i civila avlöningsreglementet, varvid bör
tillses, att lärarna icke lida minskning i till dem nu utgående löneförmåner.

Antalet innevarande läsår tjänstgörande liirare i kunskapsämne utgör 62,

Departementschefen
.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

varav 9 extra ordinarie och 2 extra. Utöver de ordinarie lärartjänsterna i
kunskapsämne torde för nästa budgetår i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag böra räknas med 19 icke-ordinarie sådana tjänster, av vilka 10 torde
böra vara extra ordinarie och 9 extra.

Skolöverstyrelsens förslag om förändring av en av de två extra befattningarna
i 14 lönegraden såsom lärare i klädsömnad vid fortsättningsskolan
i Växjö till extra ordinarie befattning i samma lönegrad anser jag
mig i likhet med statskontoret böra tillstyrka.

Vid fortsättningsskolan i Vänersborg äro nu anställda 6 ordinarie och 6
extra arbetslärare. Av de ordinarie lärarna äro två lärare i snickeri, tre i
skrädderi och en i skomakeri samt av de extra lärarna tre i snickeri, två i
skrädderi och en i skomakeri. Skolöverstyrelsen har föreslagit, att en av de
extra lärarbefattningarna i snickeri skall förändras till extra ordinarie. För
den av mig i det föregående förordade utbildningslinjen i tapetseri har överstyrelsen
vidare föreslagit anställande av en extra arbetslärare i 14 lönegraden
eller samma lönegrad, som övriga extra arbetslärare vid fortsättningsskola
äro placerade i. Statskontoret, som ansett, att antalet lärare i
snickeri och skrädderi nu vore för stort i förhållande till lärjungeantalet
vid fortsättningsskolan, har med hänsyn härtill icke funnit någon ökning
av antalet arbetslärare vara erforderlig vid införande av en ny utbildningslinje.
Av samma skäl har ämbetsverket motsatt sig förslaget örn ombildning
av en av de extra lärarbefattningarna i snickeri till extra ordinarie.
Vid sitt ställningstagande torde statskontoret emellertid ha förbisett, att undervisningen
i snickeri, skrädderi och skomakeri vid upptagningsskolan i
Vänersborg meddelas av arbetslärarna vid fortsättningsskolan därstädes
och icke såsom vid övriga upptagningsskolor av särskilda vid dessa anställda
arbetslärare. Det är givetvis vanskligt att redan nu exakt beräkna
behovet av arbetslärare under nästa läsår vid skolorna i Vänersborg. Vid
beräknande av medelsbehovet synes det emellertid vara lämpligt att utgå
ifrån, att ytterligare en extra arbetslärare kommer att erfordras på grund
av inrättandet av en utbildningslinje i tapetseri. Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen
anfört anser jag mig böra biträda förslaget örn förändring
av en av de tre extra lärartjänsterna i snickeri till extra ordinarie.

Då antalet elever vid upptagningsskolan i Vänersborg, vilket nu utgör
64, nästa läsår beräknas uppgå till 92, torde behov då uppstå av att anställa
ytterligare en vårdarinna. Jag utgår härifrån vid anslagsberäkningen.

Förslaget om höjning av anslagsmedlen till skriv- och bokföringshjälp vid
vårdanstalten för dövstumma, för vilket förslag särskild motivering icke
lämnats, kan jag i likhet med statskontoret icke tillstyrka.

Från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, utgår för närvarande dels 800 kronor såsom arvode åt föreståndaren
vid dövstumlärarseminariet, dels 750 kronor såsom arvoden med
lika belopp per veckotimme till tre lärare vid seminariet med en sammanlagd
undervisning av fyra veckotimmar, dels ock 200 kronor såsom

101

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 221.

arvoden för särskild undervisning vid seminariet. För nämnda ändamål
utgingo senast för budgetåret 1940/41 respektive 900 kronor, 1 100 kronor
och 300 kronor. Överstyrelsens förslag till höjning och omreglering av ifrågavarande
arvoden kan jag endast på så sätt bifalla, att jag förordar en återgång
till nyssnämnda, tidigare gällande belopp. Vad jag sålunda förordat

medför ett ökat medelsbehov av 550 kronor.

Medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
uppskattar jag till i runt tal 625 000 kronor, vilket innebär en uppräkning
med 10 000 kronor. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, är nu uppförd med förslagsvis 24 400
kronor. I enlighet med vad jag i det föregående förordat böra under denna
anslagspost beräknas dels ytterligare (12 600 - 7 100 =) 5 500 kronor till
arvoden till läkare, dels 1 190 kronor till arvoden till deltidsanställda skolsköterskor,
dels ock ytterligare (14 850-2 750 =) 12 100 kronor till arvoden
till tandläkare. Det nu utgående arvodet å 100 kronor för praktiska
övningar i hem- och olycksfallsvård vid fortsättningsskolan i Växjö torde
i enlighet med skolöverstyrelsens förslag kunna indragas vid bifall till det
av mig förordade förslaget örn anställande av skolsköterska med deltidstjänstgöring
vid nämnda fortsättningsskola. Posten bör vidare uppräknas
med 550 kronor på grund av den av mig förordade höjningen av arvodet
till föreståndaren vid dövstumlärarseminariet m. m. Arvodesposten i sm
helhet bör sålunda höjas med (5 500 + 1 190 -f 12 100 — 100 + 550 =)
19 240 kronor till 43 640 kronor. Anslagsposten till avlöningar till vårdoch
ekonomipersonal, som nu är uppförd med förslagsvis 220 000 kronor,
torde böra uppräknas med 5 000 kronor till 225 000 kronor. Till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal utgår nu ett belopp av förslagsvis
183 300 kronor, vilket ej må utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.
Under budgetåret 1943/44, då anslagsposten till detta ändamål var uppförd
med samma belopp som för innevarande budgetår, överskreds posten
med i runt tal 40 700 kronor. Med beaktande härav och med hänsyn till
det i förhållande till behovet under läsåret 1943/44 ökade lärarbehov, som
förutses för nästa läsår, förordar jag, att anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal höjes med 66 700 kronor till 250 000 kronor.
Jag förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Majit att på förslag av
skolöverstyrelsen bestämma antalet extra ordinarie lärare i kunskapsämne.
Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra uppföras med 146 400 kronor
eller för avrundning av avlöningsanslagets slutsumma med 146 360 kronor,
vilket innebär en höjning med 9 060 kronor. Avlöningsanslaget i dess helhet
beräknar jag sålunda till (625 000 + 43 640 + 225 000 + 250 000 +
+ 146 360 =) 1 290 000 kronor. Ökningen i jämförelse med anslaget för
innevarande budgetår utgör Ilo 000 kronor. Ä andra sidan kan det nu på
riksstaten uppförda förslagsanslaget av 14 200 kronor till bidrag till avlöning
åt vissa på indragningsstat hos landsting uppförda dövstumlärare
indragas.

102

Kungl. Majli# ''proposition nr 221.

6. Dövstumskolorna: Omkostnader.

förslagsanslaget till omkostnader vid dövstumskolorna ;ir för innevarande
budgetår uppfört med 596 700 kronor och disponeras på sätt framgår av
sid. 611 f. i statsliggaren.

Skolöverstyrelsen har vid sina anslagsberäkningar utgått ifrån, att antalet
upptagningsskolor nästa läsår kommer att vara oförändrat men att upptagningsskolan
i Härnösand kommer att överflyttas till Gävle samt att vårdanstalten
för dövstumma med komplicerat lyte då kommer att överflyttas
till Mogård. Överstyrelsen har under nämnda förutsättningar beräknat omkostnadsanslaget
till i runt tal 675 000 kronor. Därjämte äskar överstyrelsen
anslag till vissa i samband med omorganisationens genomförande stående
kostnader.

Av skolöverstyrelsens anslagsberäkningar inhämtas bland annat följande.

S j u k v å r d m. m. Till detta ändamål utgå nu 5 000 kronor. Skolöverstyrelsen
föreslår en höjning för dövstumskolorna i Broby, Härnösand,
Vänersborg, Växjö och Örebro med tillhopa 1 300 kronor.

^B rädsle, lyse och vatten. Nuvarande anslagsbelopp utgör
150 800 kronor, varav 5 100 kronor utgå till dövstumskolan i Broby. Skolöverstyrelsen
föreslår, att anslagsmedlen till denna skola höjas med 5 900
kronor till 11 000 kronor. De verkliga utgifterna vid skolan för ifrågavarande
ändamål utgjorde budgetåret 1943/44 cirka 11 500 kronor.

Övriga expenser. Till detta ändamål utgå nu 12 000 kronor. Från
samtliga skolors sida med undantag av skolorna å Manilla och i Lund ha
begärts höjda anslag. Såsom motiv för de begärda höjningarna har bland
annat anförts, att, under det att anslagsmedlen efter krigsutbrottet sänkts,
tryckningskostnaderna för föreskrivna blanketter m. m. linder senare år
avsevärt stigit. Vid vissa skolor beräknas dessutom elevantalet bli högre.
För dövstumskolan i Vänersborg uppgår den ifrågasatta höjningen av anslaget
till 1 400 kronor. Detta belopp är huvudsakligen avsett att täcka
kostnaderna för uppsättning av fem nya telefoner samt för ökade telefonavgifter.
Telefonerna ha av skolöverläkaren vid besök å skolan föreslagits
skola insattas i de olika elevförläggningarna och i sjuksköterskans bostad.
för att snabb kommunikation vid hastigt påkommande sjukdomsfall skall
kunna ordnas mellan den sjuke och sjuksköterskan. Enligt vad överstyreisen
inhämtat från rikstelefonbyrån skulle kostnaderna för telefonerna,
uppsättning och avgifter under ett år uppgå till i runt tal 1 000 kronor!
Den sammanlagda höjningen synes skolöverstyrelsen med hänsyn tagen
aven till det utökade elevantalet böra upptagas till 1 200 kronor. Överstyrelsen
föreslår en höjning av nu utgående anslag med 200 kronor för vardera
av dövstumskolorna i Gävle och Örebro, vilkas elevantal i likhet med
v anersborgsskolans kommer att avsevärt ökas, samt för vardera av skoorna
i Broby och Växjö samt vårdanstalten nied 100 kronor. Det sammanlagda
anslaget till övriga expenser skulle därigenom komma att uppgå till
13 900 kronor eller 1 900 kronor högre belopp än innevarande budgetår.

Undervisnings- och arbets materiel. Nuvarande anslagsbelopp
utgör 66 200 kronor. Skolöverstyrelsen föreslår oförändrad medels -

103

Kungl. May.ts proposition nr 221.

anvisning för nästa budgetår. Därvid tillstyrker överstyrelsen skolstyrelsens
i Vänersborg förslag örn sänkning av Vänersborgsskolans anslag
med 5 000 kronor. Den sålunda föreslagna sänkningen motväga av föreslagen
nedräkning med samma belopp av inkomstposten för från lortsättningsskolan
i Vänersborg försålda arbeten. A andra sidan föreslår skolöverstyrelsen
höjning av anslagsmedlen till skolan i Härnösand med 900
kronor till 1 900 kronor, till skolan i Lund med 500 kronor till 1 500 kronor,
till skolan å Manilla med 2 500 kronor till 3 700 kronor, till skolan
i Örebro med 500 kronor till 2 300 kronor och till vårdanstalten med 600
kronor till 1 200 kronor. Överstyrelsen framhåller, att anslagsmedlen för
ifrågavarande ändamål efter krigsutbrottet starkt beskurits samt att ständiga
klagomål framförts från skolorna över anslagsmedlens otillräcklighet.
I det för Manillaskolan föreslagna beloppet har inräknats medel tor an -

skaffande av hörapparater.

Inventarier och maskiner. Härom anför skolöverstyrelsen
bland annat följande. Denna anslagspost har på grund av krisförhållandena
starkt beskurits. Sammanlagda anslaget utgick budgetaret 1939/40 med
22 640 kronor, medan samma anslag innevarande budgetar utgör 10 200
kronor. Anslagsminskningen har under de senare åren blivit alltmera kännbar
och vid vissa skolor äro inventarierna i ett synnerligen bristfälligt skick.
Detta gäller särskilt Örebroskolan. Styrelsen för nämnda skola har nu gjort
framställning örn ett inventarieanslag å 31 000 kronor för budgetaret
1945/46 Detta är avsett för inköp av pulpeter, armatur, symaskiner, arbetsbord
m. m. Styrelsen hade redan till 1940 års riksdag begärt anslag
till de ifrågavarande inventarierna, dä kostnadsberäknade till 23 500 kronor
Överstyrelsen tillstyrkte 21 000 kronor. Nu beräknas samma inventarier
draga en kostnad av 31 000 kronor. Överstyrelsen finner det for sm
del i hö" grad önskvärt, att skolan i Örebro erhåller de begärda inventarierna.
Skolan har alltsedan 1938 i stor utsträckning fått nöja sig med gamla
pulpeter vilka kasserats vid annan läroanstalt i Örebro, och den elektriska
armaturen är i hög grad ålderdomlig till och med skadlig för barnens egon.
Överstyrelsen tillstyrker därför ett belopp av 21 000 kronor till inköp ay
de nödvändigaste inventarierna. Vidare ha för skolorna i Härnösand och a
Manilla begärts höjda anslag från respektive 1 300 till 2 800 och 1 600 till
5 000 kronor. Beloppen äro avsedda att täcka kostnaderna for förnyelse av
vissa inventarier såsom möbler, sängkläder, linnepersedlar och porslin m. m.
Överstyrelsen tillstyrker flir vardera skolan en höjning av 500 kronor till

dessa ändamål.

T vått o c h r e n h å 11 n i n g. Örebroskolans anslagsmedel föreslås
höjda med 200 kronor till 1 200 kronor med hänsyn till att skolans lokaler

efter ombyggnad kommer att ökas.

Sjukvård, tandvård och b a d. 1 lil dessa ändamål beraknar
skolöverstyrelsen, såsom i annat sammanhang framhållits, respektive 12 100
kronor 2 800 kronor och 2 500 kronor eller sålunda tillhopa 17 400 kronor,
medan nu till dessa ändamål utgå 13 800 kronor fran ifrågavarande anslag.

Utrustning för läkarrum. Skolöverstyrelsen beräknar tor
detta ändamål under förevarande anslag ett belopp av 10 000 kronor

Kosthåll. Skolöverstyrelsen beräknar en ökning av anslagsbehovet
med 11 000 kronor till 261 000 kronor. Å andra sidan beräknas inkomsterna
i form av ersättning för kost åt personal endast uppgå till 57 300
kronor eller till 4 100 kronor lägre belopp än det i nu gällande omkost -

104

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

nadsstat upptagna. Resultatet blir sålunda en nettoökninsr med (11 000 4-+ 4 100 =) 15 100 kronor.

ytackorde r i n g av elever. Skolöverstyrelsen beräknar, att utgifterna
för detta ändamål komma att stiga med 14 900 kronor på grund
av ökat elevantal. Överstyrelsen föreslår därför, att det nuvarande anslagsbeloppet
hojes med detta belopp till 129 900 kronor.

Beklädnad åt elever. Nuvarande anslagsbelopp utgör 72 200
kronor. Överstyrelsen föreslår en höjning med 9 000 kronor.

Ersättning för värme och lyse i tjänstebostäder.
Denna inkomstpost, som nu är upptagen med 9 000 kronor, beräknar överstyrelsen
till 11 200 kronor, vilket innebär en höjning med 2 200 kronor.

.dövstumskolan i Lund försålda produkter.
Någon inkomstpost för detta ändamål är icke upptagen i gällande omkostnadsstat.
Skolöverstyrelsen räknar för nästa budgetår med en inkomst
av 1 000 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

Under innevarande budgetar ställdes till dövstumskolornas förfogande
anslag till övriga expenser av samma storlek som för budgetåret 1943/44.
oaktat elevantalet beräknades sjunka med genomsnittligt sju procent’
Uppenbarligen bör då icke en stegring av elevantalet i förhållande till
innevarande budgetår tagas till intäkt för anvisandet av ökade medel till
övriga expenser. Statskontoret anser sig därför icke kunna tillstyrka framställningen
härom. Höjning av anslagsposten ifråga bör enligt ämbetsverkets
mening ske allenast för bestridande av kostnader för 5 nya telefoner
uppsättning av dessa samt avgifter under ett år vid skolan i Vänersborg''
bor andamålet torde erfordras 1 000 kronor, varav G00 kronor synas ha
karaktären av engångskostnad.

Statskontoret vill icke bestrida, att begränsningen av anslagen medfört
väsentliga brister i beståndet av inventarier och maskiner. I nuvarande
situation bör det emellertid av skilda anledningar vara angeläget att uppskjuta
erforderliga nyanskaffningar av större omfattning. Ämbetsverket
kan darfor icke för närvarande förorda det för nyanskaffning vid skolan
i Orebro föreslagna beloppet av 21 000 kronor. Till instrumentarier för
läkarrummen har ämbetsverket i utlåtande den 18 november 1944 föreslagit
anvisande av 6 000 kronor. Till beklädnad av elever bör vara tillfyllest
med ett belopp av 80 000 kronor.

Anslagsposten till sjukvård m. m. torde böra uppföras med oförändrat
belopp. Beträffande delposten till bränsle, lyse och vatten ifrågasätter jag
icke någon annan ändring än en uppräkning av anslagsmedlen till dövstumskolan
i Broby med 5 000 kronor. Delposten till övriga expenser, som
för budgetåret 1939/40 var uppförd med 14 700 kronor, sänktes för budgetåret
1940/41 till 12 000 kronor, med vilket belopp posten sedan dess
varit uppförd. Mot den av överstyrelsen nu föreslagna höjningen av denna
post med 1 900 kronor, varav 600 kronor synas avse utgifter av engångsnatur,
har jag icke funnit anledning till erinran. Delposten till undervisnings-
och arbetsmateriel torde, såsom överstyrelsen föreslagit, böra uppföras
med oförändrat belopp, varvid emellertid viss ändrad fördelning av

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

delposten mellan de olika skolorna torde böra vidtagas. Den begränsning
av anslagsmedlen till inventarier och maskiner, som vidtagits efter krigets
utbrott, synes ha medfört väsentliga brister i beståndet av inventarier och
maskiner. Särskilt behövlig är en förnyelse av inventariebeståndet vid dövstumskolan
i Örebro. Jag anser mig därför böra tillstyrka överstyrelsens
förslag om höjning av anslagsmedlen till inventarier och maskiner vid dovstumskolorna
i Örebro och Härnösand samt å Manilla med tillhopa 22 000
kronor. Under delposten till inventarier och maskiner torde jämväl böra
beräknas ett belopp av 4 200 kronor till anskaffning av maskiner och verktyg
m. m. för den av mig förordade utbildningslinjen i Vänersborg för
tapetserare, varför delposten bör höjas med tillhopa 26 200 kronor. Delposten
till tvätt och renhållning torde böra höjas med 200 kronor, med
hänsyn till att Örebroskolans lokaler efter ombyggnad komma att ökas. I
anslutning till vad jag i det föregående förordat bör i omkostnadsstaten
under anslagsposten till övriga utgifter upptagas dels en delpost å förslagsvis
12 100 kronor till sjukvård åt elever, dels en delpost å förslagsvis 2 800
kronor till tandvård åt elever, dels en delpost å förslagsvis 2 500 kronor
till bad åt elever, dels ock en delpost a 10 000 kronor till utrustning föi
läkarrum. Den nuvarande delposten å 13 800 kronor till sjukvård åt elever
och skyddslingar samt tandvård och bad bör därvid utgå ur omkostnadsstaten.
Delposten till kosthåll bör höjas med 8 600 kronor. Slutligen torde,
såsom överstyrelsen föreslagit, delposten till utackordering av elever böra
höjas med 14 900 kronor och delposten till beklädnad åt elever med 9 000
kronor. Då jag i övrigt icke ifrågasätter någon ändring beträffande omkostnadsstatens
utgiftsposter, beräknar jag omkostnadsstatens utgiftssida,
som nu slutar på 736 150 kronor, till (736 150 + 5 000 + 1 900 + 26 200 +
_u 200 + 12 100 + 2 800 + 2 500 + 10 000 — 13 800 + 8 600 + 14 900 +
+ 9 000 =) 815 550 kronor.

Inkomstposten för värme och lyse i tjänstebostäder bör uppräknas med
2 200 kronor och inkomstposten för från dövstumskolan i Härnösand försålda
produkter med 200 kronor. I omkostnadsstaten bör vidare upptagas
en inkomstpost å 2 000 kronor för från dövstumskolan i Lund försålda produkter.
Inkomstposten för från fortsättningsskolan i Vänersborg försålda
arbeten bör minskas med 5 000 kronor och inkomstposten för ersättning föi
kost åt personal med 6 100 kronor. Omkostnadsstatens inkomstsida, som nu
slutar på 139 450 kronor, beräknar jag sålunda till (139 450 + 2 200 +
+ 200 + 2 000 — 5 000 — 6 100 =) 132 750 kronor.

Anslaget till omkostnader torde sålunda böra beräknas till (815 550
_132 750 =) 682 800 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 86 100

kronor.

Den av skolöverstyrelsen nu gjorda framställningen örn anslag till vissa
kostnader, som sammanhänga med förflyttningen av vårdanstalten för dö\-

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 221.

stumma från Gävle till Mogård torde, med hänsyn till att jag räknar med
att vårdanstalten under nästa budgetår skall vara förlagd till Gävle, icke
böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Skulle det emellertid visa sig
möjligt och lämpligt att före nästa budgetårs utgång förflytta vårdanstalten,
helt eller delvis, till Mogård, förutsätter jag, att Kungl. Maj:t skall äga
besluta om en sådan förflyttning och vad därmed äger samband. Kostnaderna
för förflyttningen och för erforderliga nyanskaffningar torde därvid få
bestridas från dövstumskolornas omkostnadsanslag.

7. Ändringsarbeten vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 17 oktober 1944 under åberopande
av en av direktionen över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
hos styrelsen gjord framställning hemställt, att för nästa budgetår måtte
anvisas ett anslag av 27 000 kronor för vissa ändringsarbeten vid nämnda
institut och förskola. De föreslagna ändringsarbetena, som åskådliggjorts å
tre i ärendet företedda, i oktober 1944 uppgjorda ritningar, lia kostnadsbeläknats
till 2/ 000 kronor, varav 21 000 kronor för byggnadsarbeten och
b 000 kronor för skåp- och hyllinredningar. Byggnadsstyrelsen har anfört:

. ,.D? / direktionens framställning föreslagna arbetena avse flyttning av
blmdskrifttryckeriet från sjukhusbyggnaden till huvudbyggnaden, varvid
gamla tryckerilokalen (nr 110) iordningställes till tandklinik och plåtförrådet
(nr 109) tages i anspråk för utökning av gårdskarlens bostad. Lokaler
i-r-liry. ,en 0C7 bokförlag m. m. erhållas genom uppdelning av de gamla
slojdlokalerna (nr 136 och 137 i huvudbyggnaden), varvid dock en del avutrymmet
lagges till bredvidliggande vaktmästarbostad. Träslöjden i sin
tur Hyttas till rum nr 4 och 5 inom verkstadsbyggnaden, vilka nu äro upplåtna
till vuxna blinda för tillverkning av skurdukar och läderstansning.
^Nuvarande förråd och expeditionen för blindskrift, som nu är belägen innanfor
vaktmastare!^ bostad, flyttas till rum nr 133, som nu tillhör vaktmästarbostaden,
och gamla expeditionsrummet tilldelas denna bostad, som därigenom
kommer att bestå av två rum och kök.

Genom de ifrågasatta omflyttningarna och ändringarna erhålles i första
hand en lämplig lokal för tandklinik intill läkarens rum samt en centralisering
av lokalerna för tryckning, bindning och expediering av blindskrift,

''1jlfnu *Jro spridda på skilda håll. Dessutom kommer gårdskarlens bostadslagenhet,
som nu består av ett rum och kök med köket beläget innanför
rummet utan särskild ingång, att innehålla två rum och kök med tambur
och särskilda ingångar till rum och kök, vilket måste anses som en
önskvärd förbättring. Aven vaktmästarens bostadslägenhet, som nu innelaller
ett rum och kök, kommer genom de föreslagna förändringarna att
utökas med ett runi, varigenom den bättre motsvarar nutida fordringar nå
en tjanstebostad.

107

Kungl. May.ts proposition nr 221.

De vid Tomtebodainstitutet nu ifrågasatta ändringsarbetena lia aktualiserats
genom skolöverstyrelsens förslag till utbyggnad och rationalisering
av tandvårdsverksamheten vid blindanstalterna. landvården bedrives nu
vid institutet i läkarens mottagningsrum. Detta är emellertid för litet såsom
tandklinik. Utrymme för skåp och bord saknas. Belysningsförhållandena
i rummet äro därjämte otillfredsställande. Genom de föreslagna ändringsarbetena
avhjälpes bristen på lämplig tandvårdslokal inom institutet. Därjämte
ernås vissa andra förbättringar. Ändringsarbetena synas mig därför
böra komma till utförande. Mot kostnadsberäkningarna har jag icke funnit
anledning till erinran. Jag förordar därför, att till ifrågavarande ändamål
för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av 27 000 kronor.

8. Vissa byggnadsfrågor vid dövstumskolan-na.

Härnösand.

För örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna anvisades på riksstaten
för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 500000 kronor.
Anslaget avsåg vissa byggnadsarbeten vid dövstumskolorna i Örebro och
Härnösand samt på Broby gård, av vilka arbeten nybyggnaden för dövstumskolan
i Härnösand beräknades draga en totalkostnad av 1 700 000
kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1939 fick omförmälda
anslag tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, icke
tagas i anspråk för andra ändamål än uppgörande av byggnadsritningar,
entreprenadhandlingar och dylikt beträffande den beslutade nybyggnaden
i Härnösand. Detta byggnadsföretag, som ännu icke kommit till utförande,
ansågs böra igångsättas endast under samma förutsättningar som gällde för
byggnadsföretag, vartill anslag anvisats på allmän beredskapsstat (jfr propositionen
nr 79 till 1939 års urtima riksdag).

Med skrivelse den 20 februari 1940 överlämnade byggnadsstyrelsen ritningar
till nybyggnader för dövstumskolan i Härnösand. Kostnaderna för
anläggningen beräknades uppgå till sammanlagt 1 950 000 kronoi.

Förslaget underkastades sedermera granskning av 1940 års civila byggnadmtredning,
som med skrivelse den 6 november 1940 överlämnade
en promemoria i ämnet jämte ritningar, avseende en reviderad byggnadsplan.
Kostnaderna för det reviderade förslaget beräknades uppgå till
1 170 000 kronor, vilket belopp fördelade sig sålunda: skolbyggnaden
405 000 kronor, elevbyggnaden 550 000 kronor, rektorsbostad 40 000 kronär,
vaktmästarbostad 18 000 kronor och utvändiga arbeten 97 000 kronor.
Uyggnadsförslaget hänför sig till det markområde a den s. k. Hovsjorden,
vilket Härnösands stad upplåtit till kronan för uppförande av en ny dövstumskola.

Departe mentschefen.

108

Kungl. Maj:ts -proposition nr 221.

Byggnadsstyrelsen framställde erinran mot byggnadsutredningens förslag
endast i fråga örn elevrummens storlek. Skolöverstyrelsen framställde liknande
erinran och åberopade därjämte vissa av dövstumskolans styrelse
gjorda detaljerinringar.

Genom beslut den 22 november 1940 fastställde Kungl. Majit de av
byggnadsutredningen företedda ritningarna utom i fråga om rektorsbostaden,
beträffande vilken Kungl. Majit förklarade Sig vilja framdeles meddela
beslut örn fastställande av ritningar. Byggnadsstyrelsen medgavs därvid
rätt att, där så prövades nödigt, vidtaga sådana jämkningar beträffande
elevrummen och i övrigt, som kunde visa sig erforderliga och möjliga
att genomföra inom den på andra delar av byggnadsföretaget än rektorsbostaden
belöpande kostnadsramen.

På tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisade riksdagen
till om- och tillbyggnadsarbeten vid dövstumskolorna ett reservationsanslag
(B) av 725 000 kronor, varav 500 000 kronor voro avsedda för
Härnösandsskolan. Enligt de av Kungl. Majit i propositionen 1941: 2 framlagda
kostnadsberäkningarna uppskattades totalkostnaderna för byggnadsföretaget
i Härnösand till 1 170 000 kronor. Riksdagen (skrivelsen nr 78)
godkände kostnadsberäkningarna med den ändringen, att riksdagen förklarade
sig icke ha något att erinra mot att den angivna kostnadsramen
överskredes med högst 30 000 kronor för realiserande av ett av riksdagen
framställt önskemål om utökning av vissa elevrums storlek.

Genom beslut den 4 april 1941 fastställde Kungl. Majit de av byggnadsutredningen
företedda ritningarna till rektorsbostad vid dövstumskolan i
Härnösand. Tillika bemyndigades byggnadsstyrelsen att i fråga om de av
Kungl. Majit den 22 november 1940 fastställda ritningarna till ifrågavarande
dövstumskolanläggning, efter samråd med skolöverstyrelsen och
vederbörande lokalstyrelse, vidtaga av riksdagen i dess skrivelse 1941:78
angivna jämkningar beträffande storleken av vissa elevrum, dock att den
härav föranledda kostnadsökningen icke finge överstiga 30 000 kronor.

I en den 11 december 1942 dagtecknad promemoria, avgiven av generaldirektören
W. Björck och byggmästaren A. Dios, vilka jämlikt uppdrag
företagit besiktning av den nuvarande dövstumskolbyggnaden i Härnösand,
anföres bland annat följande.

Vad angår kostnaderna för en fullständig ombyggnad av skolan, hade
dessa den 25 augusti 1938 av arkitekten W. Gahn uppskattats till 961 700
kronor, varav 861 000 kronor för örn- och tillbyggnad av skolhuset. Detta
belopp har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 21 februari 1939 funnit för
beräknat. Sagda förslag gjordes av civila byggnadsutredningen till
föremal för ingående övervägande i samband med prövning av frågan örn
nybyggnad för skolan. I syfte att utröna möjligheterna för en begränsning
av ombyggnadskostnaderna besökte civila byggnadsutredningens ledamöter
Lindh och Dios under hösten 1940 skolan och kunde därvid konstatera,
att även örn kostnaderna för en skälig modernisering syntes kunna begrän -

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

sns under de av byggnadsstyrelsen tidigare beräknade, de i allt fall måste
stiga till en sådan höjd, att det icke vore motiverat att utgiva sa avsevarda
belopp för renovering av den gamla byggnaden. Därtill komme, att densamma
även i ombyggt skick måste föranleda betydande merkostnader för
driften, särskilt med avseende å uppvärmningen Den begränsning av kostnaderna,
som utredningen åsyftade, innebar enligt Lindas och Dlos uP^
skattning en reduktion till lägst 800 000 kronor, sannolikt närmare 900 000
kronor. Med nuvarande byggnadskostnader torde siffran 1 000 000 kronor
få anses utgöra ett skäligt uttryck för ett salunda begränsa! ombyggnadsprograms
minimikostnader. Vi hava med hänsyn härtill icke ansett oss bora
ingå i en ytterligare prövning av sagda program, da kostnadsdinerensen
mellan nybyggnad och ombyggnad är sa relativt ringa.

Vid sammanträde den 26 januari 1943 ha stadsf ullmäktige i Härnösand
fattat alternativa beslut beträffande dövstumskolans bibehållande därstädes
av följande innehåll.

Alternativ 1. Härnösands stad inköper av kronan nuvarande dövstumskolan
för en köpeskilling av 250 000 kronor, av vilket belopp staden genast
till kronan inbetalar en summa av 130 000 kronor, motsvarande den kostnad,
staten beräknat för reparationer, vilka genast måste utföras å skolan
för dess fortsatta användning. Återstoden av köpeskillingen eller 120 000
kronor betalas till kronan, när staten finner tiden lämplig att bygga en ny

dövstumskola i Härnösand.

Alternativ 2. Staden överlämnar redan nu till kronan ett belopp av
130 000 kronor. Sagda belopp använder kronan för att nödigt reparera
skolan och bringa den i sådant skick, att den kan användas under en tid
av fem år. Därest det sedan finnes anledning att alltjämt i fortsättningen
använda gamla skolbyggnaden för fortsatt dövstumskolundervisning, betalar
staten ytterligare 120 000 kronor mot att staden av kronan återfår
utan vederlag det markområde å s. k. Hovsjorden, vilket staden redan utan
vederlag upplåtit till kronan för uppförande av ny dövstumskola.

Lund.

På tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 har till om- och
nybyggnadsarbeten anvisats ett reservationsanslag av 450 000 kronor, varav
300 000 kronor avsetts för ombyggnads- och reparationsarbeten vid dövstumskolan
i Lund. Inom ramen av sistnämnda belopp ansågos de mest
trängande arbetena kunna utföras. Byggnadsföretaget i Lund har ännu

icke påbörjats. ...

I förutnämnda skrivelse den 27 oktober 1944 med utredning och förslag
angående antalet upptagningsskolor m. m. har skolöverstyrelsen, under åberopande
av en inom byggnadsstyrelsen upprättad, den 16 oktober 1944 dagtecknad
promemoria, hemställt, att ytterligare 45 000 kronor måtte anvisas
till ombyggnads- och reparationsarbeten vid dövstumskolan i Lund.
Kostnaderna för de arbeten, vilka ansetts böra i första hand komma till

Departe mentschefen.

HO Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

utförande, uppgå enligt nämnda promemoria till 285 000 kronor enligt föl -

jande specifikation:

byggnadsarbeten ................................... kronor 106 000

malmngsarbeten .................................... , 15 qoo

sanitära arbeten, utvändigt........................... » 53 qoo

sanitära arbeten, invändigt........................... » 24 000

ändring av värmeledning............................. » iq qoo

elektriska arbeten.......................... » 12 qoo

yttertak .............................‘i.''!.''.''.''.''!.'' » 35000

oförutsedda arbeten, ritning och kontroll ............... » 30 000

Summa kronor 285 000.

Kostnaderna för vissa ytterligare arbeten, som skolöverstyrelsen ansett
lämpligen böra utföras samtidigt med nyssnämnda till 285 000 kronor kostnadsberäknade
arbeten, lia beräknats till 60 000 kronor enligt följande specifikation: -

nedgång till fruktkällare.............................. kronor 450

upptagande av särskild ingång till rektorsbostaden....... » 2 900

isoleringsrum........................................ » g qqq

slöjdsal för flickor.................................... » 5 100

läkarmottagning m. m................................ » g QOO

omklädningsrum till gymnastiksalen m. m............... » 29 000

oförutsedda arbeten, ritningar och kontroll.............. » 7 550

Summa kronor 60 000.

Den av riksdagen redan år 1939 beslutade nybyggnaden för dövstumskolan
i Härnösand har av skilda anledningar icke kommit till utförande.
I det föregående har jag förordat, att en upptagningsskola alltjämt skall
vara förlagd till Härnösand. Jag har därvid framhållit, att det syntes mig
ofrånkomligt, att anslag anvisades till uppförande av nybyggnad i Härnösand,
örn en upptagningsskola bibehölles där. På grundval av prisnivån i
början av år 1941 ha kostnaderna för denna nybyggnad i huvudsaklig
överensstämmelse med av Kungl. Maj:t den 22 november 1940 och den
4 april 1941 fastställda ritningar och med iakttagande av den av riksdagen
i skrivelsen 1941: 78 ifrågasatta utökningen av vissa elevrums storlek
uppskattats till 1 200 000 kronor. Nybyggnaden har inom byggnadsstyrelsen
i oktober 1944 på grundval av då gällande priser beräknats draga
en kostnad av 1 440 000 kronor. Då de tidigare av riksdagen anvisade anslagen
för ifrågavarande byggnadsföretag ej längre stå till förfogande, förordar
jag, att ett belopp av 700 000 kronor beräknas för nästa budgetår
till påbörjande av nybyggnaden för Härnösandsskolan.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, ha stadsfullmäktige
i Härnösand vid sammanträde den 26 januari 1943 fattat två
alternativa beslut, som beröra frågan örn bibehållande av upptagningsskolan
i Härnösand. Då jag förordat, att nybyggnad skall uppföras för döv -

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

stumskolan i Härnösand, synes endast alternativ 1 i detta sammanhang
vara av intresse. Detta alternativ innebär, att staden skall av kronan inköpa
nuvarande dövstumskola för en köpeskilling av 250 000 kronor. Av
köpeskillingen skulle ett belopp av 130 000 kronor — motsvarande det
belopp, som torde böra beräknas för att sätta dövstumskolbyggnaden i
Härnösand i sådant skick, att den under ett 5-årigt provisorium kan användas
för nuvarande ändamål — omedelbart erläggas. Återstoden av
köpeskillingen, 120 000 kronor, skulle erläggas, när staten funne tiden lämplig
att bygga en ny dövstumskola i Härnösand.

Jag är icke beredd att nu taga ställning till frågan, huruvida den nuvarande
dövstumskolanläggningen lämpligen kan framdeles användas för
annat statligt ändamål än dövstumundervisningen eller om den bör försäljas.
Denna fråga torde framdeles få underställas riksdagen. Jag utgår
emellertid ifrån, att Härnösands stad med hänsyn till nyss återgivna beslut
skall vara villig att, därest Kungl. Majit senast i samband med dövstumskolans
inflyttning i nybyggnaden så påkallar, inköpa den nuvarande
dövstumskolanläggningen för en köpeskilling av 250 000 kronor.

De vid dövstumskolan i Lund erforderliga ombyggnads- och reparationsarbeten,
vilka kostnadsberäknats till sammanlagt 345 000 kronor, synas
mig lämpligen böra komma till utförande i ett sammanhang. För bestridande
av sagda kostnader finnes för närvarande tillgängligt ett belopp av
300 000 kronor. För ändamålet erfordras alltså ytterligare 45 000 kronor.
Detta belopp torde böra beräknas för nästa budgetår.

Till byggnadsarbeten för dövstumskolorna i Härnösand och Lund beräknar
jag sålunda för nästa budgetår tillhopa 745 000 kronor. Jag förordar,
att ett investeringsanslag anvisas för nästa budgetår med detta
belopp.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna
för blinda, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 230 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit............ » 12 600

3. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal
............................. » 82 600

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per -

sonal ............................. kronor 21 200

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........... » 41 500

Summa kronor 388 700;

2. till Läroanstalter för blinda: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av kronor 388 700;

3. till Läroanstalter för blinda: Omkostnader för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av kronor 208 600;

4. till Ändringsarbeten vid institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda för budgetåret 1945/46 anvisa ett
investeringsanslag av....................kronor 27 000;

5. bemyndiga Kungl. Majit att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1945/46, vidtaga den ändring
i personalförteckningen för vårdanstalten i Lund för
blinda med komplicerat lyte, som föranledes av vad jag i
det föregående anfört;

6. godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten i
Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 75 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit............ » 7 600

3. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal
........................... » 107 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
............................. » 14 200

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .. ......... » 22 900

Summa kronor 227 000;

7. till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte: Avlöningar för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av.............................kronor 227 000;

8. till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte: Omkostnader för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av.........................kronor Ilo 300;

9. med upphävande av det av 1942 års riksdag fattade beslutet
om nedläggande av en av de nuvarande upptagningsskolorna
för dövstumma barn besluta, att fyra sådana skolor
skola tills vidare bibehållas;

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 2%1.

10. godkänna den av mig i det föregående jämväl i övrigt
förordade organisationen av dövstumskolväsendet;

11. bemyndiga Kungl. Majit att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1945/46, vidtaga den ändring
i personalförteckningen för läroanstalterna för dövstumma,
som föranledes av vad jag i det föregående anfört;

12. godkänna följande avlöningsstat för dövstumskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................... kronor 625 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 43 640

3. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal,
förslagsvis............... » 225 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............... » 250 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... » 146 360

Summa kronor 1 290 000;

13. till Dövstumskolorna: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 1 290 000;

14. till Dövstumskolorna: Omkostnader för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 682 800;

15. till Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna
för budgetåret 1945/46 anvisa ett investering sanslag

.....................................kronor 745 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Olof Cederstrand.

Bihang lill riksdagens protokoll HUS. 1 sund. Nr Hill.

114

Kungl. Majlis proposition nr 221.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Dövstumskolväséndets organisation.................... 2

1. Frågan om nedläggande av en upptagningsskola m. lii....... 2

2. Avveckling av skriv-teckenklasserna..................... 36

3. \ rkesutbildningen för manliga dövstumma lii. lii............ 39

II. Utbyggnad oell rationalisering av den skolhygieniska verksamheten
vid dövstumskolorna och blindanstalterna.........58

III. Anslagsberäkningar m. m..............................86

1. Läroanstalter för blinda: Avlöningar.................... 86

2. Läroanstalter för blinda: Omkostnader..................88

3. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlöningar
.........................................90

4. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Omkostnader
.......................................... 92

5. Dövstumskolorna: Avlöningar.................. 94

6. Dövstumskolorna: Omkostnader.......................102

7. Ändringsarbeten vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
...........................................106

8. Vissa byggnadsfrågor vid dövstumskolorna ...............107

IV. Hemställan........................................lil

Stockholm 1945 Ivar Hfeggströms Boktryckeri A. B.

4L07VG