Kungl. Majlis proposition Nr 211 (Proposition 1939:211)

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

Nr 211.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag till
avlöningar vid de allmänna läroverken m. m.; given
Stockholms slott den 3 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg: ^

Enligt den till 1939 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde
huvudtiteln, punkterna 119, 121, 123, 142, 146, 171, 183, 189 och 199, har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som bleve riksdagen förelagd, för budgetåret 1939/40 beräkna

dels till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar ett förslagsanslag av

430,000 kronor;

dels till Högre lärarinneseminariet: Omkostnader ett förslagsanslag av
44,200 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 211.

2 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ‘Eli.

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 26,450,000
kronor;

dels till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna m. m. ett
förslagsanslag av 400,000 kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,450,000
kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 220,000
kronor;

dels till Småskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 540,000
kronor;

dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 68,000
kronor;

dels till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 122,000 kronor;

dels till Läroanstalter för blinda: Avlöningar ett förslagsanslag av 280,000
kronor;

dels till Läroanstalter för blinda: Omkostnader ett förslagsanslag av

217.000 kronor;

dels till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlöningar
ett förslagsanslag av 96,000 kronor;

dels till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Omkostnader
ett förslagsanslag av 153,000 kronor;

dels till Läroanstalter för dövstumma: Avlöningar ett förslagsanslag av

1.090.000 kronor;

dels till Tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,200,000
kronor;

dels till Tekniska läroverk: Omkostnader ett förslagsanslag av 104,500
kronor;

dels till Tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 79,400 kronor;

dels ock till Tekniska läroverk: Stipendier ett anslag av 10,500 kronor.

Sedan beredningen av frågorna örn ändringar i gällande lönebestämmelser
för lärare vid högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken och andra
därmed jämförliga läroanstalter med hänsyn till den av 1938 års riksdag
beslutade löneregleringen för civilförvaltningen och örn lönereglering för
vaktmästarpersonalen vid nämnda läroanstalter numera slutförts och
Kungl. Majit på hemställan av chefen för finansdepartementet beslutat
förelägga förslag i ämnet för innevarande års riksdag, anhåller jag att få
anmäla de frågor, som stå i samband med förenämnda beräkningsvis gjorda
anslagsäskanden.

Jag behandlar därvid till en början vissa frågor av större omfattning
för att därefter upptaga frågorna örn beräkningen av de ifrågakommande
anslagen för nästa budgetår.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 211.

I. Ändringar i läroverksorganisationen.

I den statliga läroverksorganisationen hava under de senaste åren vidtagits
åtskilliga ändringar. Om endast budgetåren 1935/39 uppmärksammas,
befinnes det, att under denna tid gymnasierna vid högre allmänna läroverken
i Strängnäs och Karlskrona försetts med treåriga reallinjer, klassiska
utbildningslinjer anordnats vid två högre allmänna läroverk, en statlig
aftonskola för real- och studentexamen upprättats i Stockholm, västra realskolan
i Göteborg samt realskolorna i Eslöv, Motala, Lidingö, Skellefteå
och Haparanda ombildats till högre allmänna läroverk och kommunala
mellanskolan i Ljusdal till realskola.

Till Kungl. Maj:ts övervägande föreligga nu framställningar örn ytterligare
ändringar i läroverksorganisationen. Särskilt tillkallade sakkunniga
hava sålunda framlagt förslag till ändrad organisation av de fem nuvarande
statliga flickläroverken. Från Stockholms stads sida föreligger en framställning
örn åtgärder till förbättrande av flickundervisningen på gymnasiestadiet
i huvudstaden. Förslag har väckts rörande viss omorganisation av
högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm. För Göteborgs del har
ifrågasatts ett fullföljande av den omorganisation av läro verks väsendet i
denna stad, som inleddes med västra realskolans nyssberörda ombildning
till högre allmänt läroverk. En närmare redogörelse för dessa ärenden lämnas
i det följande.

Vidare må nämnas, att stadsfullmäktige i Sollefteå och i Örnsköldsvik
anhållit, att Kungl. Majit måtte förelägga riksdagen förslag örn inrättande
av statliga gymnasier i dessa städer. Liknande framställningar föreligga
jämväl beträffande Ludvika, Karlshamn, Avesta och Arvika. I utlåtande
den 5 december 1938 har skolöverstyrelsen berört dessa framställningar
och därvid förklarat, att — därest några av nämnda städer skulle av Kungl.
Majit anses böra nu ifrågakomma till erhållande av statligt gymnasium —
överstyrelsen ville framhålla endera Sollefteå och Örnsköldsvik i Västernorrlands
län, därnäst Ludvika i Kopparbergs län och i tredje rummet den
andra av de båda västernorrländska städerna såsom de städer, vilka syntes
i berörda avseende böra i första hand tillgodoses, varvid överstyrelsen,
ehuru med någon tvekan, ansåge sig böra giva Sollefteå ett visst företräde
framför Örnsköldsvik. I första hand hemställde överstyrelsen emellertid,
att Kungl. Majit ville låta verkställa en snar utredning av frågan, huruvida
och i vilken utsträckning en utvidgning av landets nuvarande gymnasieorganisation
borde ske, varvid hänsyn jämväl borde tagas till andra
orter än sådana, från vilka inkommit ansökan om upprättande av statsgymnasier.

Styrelsen för Lycksele kommunala mellanskola har på uppdrag av kommunalfullmäktige
i Lycksele köping hemställt, att nämnda skola måtte

Kungl. Majlis ''proposition Nr 211.

ombildas till statlig samrealskola. Över denna framställning hava utlåtanden
avgivits bland annat den 22 november 1938 av den inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunnige för utredning rörande frågan örn fortsatt
förstatligande av kommunala mellanskolor samt den 12 september
och den 22 december 1938 av skolöverstyrelsen. Den sakkunnige har i sitt
utlåtande framhållit, att, därest åtgärder i riktning mot ett förstatligande
av kommunala mellanskolor ansåges böra vidtagas, nämnda kommunala
mellanskola syntes i främsta rummet böra komma i åtanke samt att på
grund därav hinder ej syntes böra möta att i detta fall för riksdagen framlägga
förslag till ett förstatligande utan att avvakta slutförandet av den
honom anförtrodda utredningen. Överstyrelsen har förklarat sig vara av
samma uppfattning.

Jag vill här framhålla, att det knappast är av omständigheterna
påkallat att — såsom överstyrelsen ifrågasatt — till allmän utredning
hänskjuta frågan, huruvida och i vilken utsträckning en utvidgning av
landets nuvarande gymnasieorganisation bör ske. I propositionen nr 90/1938
berördes samma fråga, och därvid uttryckte jag den meningen, att tillräckliga
skäl icke för närvarande förelåge att föreslå Kungl. Majit en omprövning
av denna art, och utgick från att frågan om ändringar i den nuvarande
organisationen borde från fall till fall underkastas prövning. Riksdagen
framställde icke någon erinran mot denna uppfattning.

Det är icke gärna möjligt att nu tillmötesgå annat än vissa av de enligt
det föregående framställda förslagen om ändringar i den nuvarande läroverksorganisationen.
Vid prövningen av de nu föreliggande förslagen har jag
kommit till den slutsatsen, att den sedan länge aktuella frågan om ändrad
organisation av de statliga flickläroverken nu bör, i den utsträckning så
lämpligen kan ske, bringas till en lösning. Angeläget synes också vara, att
den statliga läroverksorganisationen i Stockholm utbygges på sådant sätt,
att flickorna bliva jämställda med gossarna i fråga om möjligheterna att
utan alltför stora ekonomiska uppoffringar erhålla gymnasieutbildning. En
ändrad organisation av högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm är
med hänsyn till detta läroverks karaktär av provårsläroverk ett trängande
önskemål. På grund av förhållandena vid läroverken i Göteborg är det
önskvärt, att ståndpunkt redan nu fattas till de förslag, som föreligga beträffande
läroverksorganisationen i denna stad.

För ett förstatligande av kommunala mellanskolan i Lycksele hava, såvitt
jag kan nu bedöma, anförts övertygande skäl. Jag anser mig emellertid
böra förorda ett uppskov med frågans bedömande, till dess resultatet
föreligger av den pågående utredningen rörande frågan örn fortsatt förstatligande
av kommunala mellanskolor; då denna utredning enligt årets berättelse
örn vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags sammanträde
sig tilldragit beräknas kunna slutföras under år 1939, kan frågan om för -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211. 5

statligande av nämnda skola alltså under den allra närmaste framtiden i ett
vidare sammanhang upptagas till förnyad prövning.

Även vissa av de i övrigt framställda förslagen äro enligt mitt förmenande
av natur att böra inom den närmaste framtiden tillgodoses. Särskilt
starkt motiverade synas mig förslagen om upprättande av statliga gymnasier
i Örnsköldsvik och Ludvika. Jag är emellertid icke beredd att i detta sammanhang
framlägga förslag i dessa hänseenden men har för avsikt att ånyo
anmäla dessa frågor i så god tid, att de kunna bedömas i samband med
frågan om anslag för budgetåret 1940/41 till de allmänna läroverken.

De spörsmål, som enligt vad i det föregående angivits, synts mig böra
redan nu underställas riksdagens prövning, upptagas i det följande till närmare
behandling.

1. Omorganisation av de nuvarande högre allmänna
läroverken för flickor.

Nuvarande organisation.

För närvarande finnas fem högre allmänna läroverk för flickor, nämligen
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg, vilka inrättats genom beslut
av 1927 års riksdag och varit i verksamhet sedan höstterminen 1929,
samt i Örebro, vilket sistnämnda läroverk tillkommit genom beslut av
1930 års riksdag och varit i verksamhet sedan höstterminen 1931.

Vid samtliga dessa flickläroverk är realskolan anordnad såsom fyraårig
och anknyter således till folkskolans sjätte klass. Gymnasiet är vid de
särskilda läroverken anordnat så, att treåriga såväl latin- som realgymnasier
finnas vid läroverken i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg,
medan stockholmsläroverket dessutom har fyraårigt latingymnasium
och örebroläroverket uteslutande fyraårigt latingymnasium. Den treåriga
gymnasieformen, som bygger på realskolans högsta klass, är således dominerande
för flickläroverkens del; den fyraåriga gymnasieformen, som
bygger på realskolans näst högsta klass, är representerad endast av två
latinlinjer.

Frågans tidigare behandling.

Den grundtanke, som låg bakom 1927 års riksdags beslut i fråga om flickornas
undervisning, var den, att kvinnlig ungdom borde erhålla samma
utbildningsmöjligheter under lika ekonomiska villkor som den manliga, i
den mån behov därav förelåge. Denna grundtanke skulle i främsta rummet
förverkligas därigenom, att flickor bereddes tillträde till de allmänna
läroverken. Riksdagen fastslog sålunda såsom allmän regel, att
samundervisning skulle äga rum vid samtliga statsläroverk på både real -

Kungl. Marits proposition Nr 211.

och gymnasialstadiet; undantag skulle emellertid göras för läroverk med
mycket högt lärjungantal. Å de orter, där flickor sålunda icke kunde beredas
tillträde till statsläroverken, borde emellertid den kvinnliga ungdomens
utbildning tillgodoses genom särskilda för dem avsedda högre allmänna
läroverk. I överensstämmelse härmed beslöt riksdagen upprätta
de förutnämnda högre allmänna läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Hälsingborg.

För 1929 års riksdag framlade Kungl. Majit sedermera (proposition nr
86, sid. 1—18) förslag örn inrättande successivt under de närmast följande
åren av högre allmänna läroverk för flickor jämväl i övriga städer, där
läroverken reserverats uteslutande för gossar. Riksdagen avslog emellertid
(skrivelse nr 250, sid. 1—6) nämnda förslag och anhöll örn förnyad
utredning rörande behovet av ytterligare flickläroverk utöver de av 1927
års riksdag beslutade; i samband därmed borde enligt riksdagsskrivelsen
upptagas frågan om organisationen av de flickläroverk, som kunde komma
att upprättas.

Den av 1929 års riksdag begärda utredningen i fråga örn högre allmänna
läroverk för flickor anförtroddes åt 1927 års skolsakkunniga, som den 30
november 1929 framlade betänkande i ämnet (statens offentliga utredningar
1929:33). De sakkunniga föreslogo upprättande av nya högre allmänna
läroverk för flickor samt av flickrealskolor. Realskolan vid de ifrågasatta
nya flickläroverken skulle få dubbel anknytning till folkskolan.
Gymnasiet skulle anordnas som fyraårigt latingymnasium.

På grundval av sakkunnigutredningen föreslog Kungl. Majit 1930 års
riksdag (proposition nr 119), att realskolorna vid de redan upprättade fyra
flickläroverken och även realskolan vid ett till nyupprättande föreslaget
högre allmänt läroverk för flickor i Örebro skulle anordnas med anknytning
till folkskolans såväl fjärde som sjätte klass. Däremot föreslogs ingen
ändring i fråga örn gymnasierna vid de redan upprättade fyra flickläroverken.
Gymnasiet vid det ifrågasatta flickläroverket i Örebro skulle organiseras
som fyraårigt latingymnasium.

Riksdagen anförde i skrivelse nr 389, att riksdagen icke funnit de av
departementschefen anförda skälen för en omorganisation av de redan upprättade
flickläroverken hållbara. Organisationen av dessa läroverk hade
slutgiltigt fastställts av 1927 års riksdag. Vid sådant förhållande hade riksdagen
icke kunnat bifalla Kungl. Majits förslag i denna del. Med denna
ståndpunkt och då riksdagen hyste den uppfattningen, att skolorganisationen
i Örebro, sedd i det hela, icke uppvisade några principiella avvikelser
från den i de fyra övriga städerna föreliggande, kunde riksdagen icke finna
skäl att uteslutande för örebroläroverkets del tillämpa en annan anknytning
till folkskolan än den för övriga läroverk av denna typ redan fastställda.
Riksdagen hade sålunda ansett sig böra besluta, att realskolan vid
sagda läroverk skulle anordnas med anknytning allenast till folkskolans

Kungl. Maj:ts proposition Nr ali.

sjätte klass. I fråga åter orri gymnasiet hade riksdagen, med beaktande av
att detta skulle omfatta uteslutande latinlinje och då stadens dittillsvarande
flickgymnasium varit fyraårigt, icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts
förslag i denna del.

Frågan om ändrad organisation av flickläroverken vann emellertid redan
år 1931 förnyad aktualitet, då ett tjugotal kvinnosammanslutningar hos
Kungl. Maj:t anhöllo, att de nyupprättade flickläroverken måtte komma
att på samma sätt som med dem likställda gossläroverk utrustas med dubbel
anknytning av realskolan till folkskolan och av gymnasiet till realskolan.
I framställningen anfördes, att i ett stort antal städer med samläroverk
gossar och flickor, i överensstämmelse med riksdagens uttalade princip
örn full likställighet i fråga om tillträde till statsläroverk, erhållit samma
rätt att välja mellan fyraårig och femårig realskola samt mellan treårigt
och fyraårigt gymnasium, att i städer med särläroverk åter endast
gossarna hade denna möjlighet till val, under det flickorna vore hänvisade
allenast till fyraårig realskola och, utom i Stockholm och Örebro, till treårigt
gymnasium, att i den femåriga realskolan ämnesträngseln — särskilt
i fråga om de främmande språken — vore något mindre, vilket möjliggjorde
en något lugnare arbetstakt, varförutom denna linje förkortade
studietiden med ett år, att den treåriga gymnasieutbildningen, särskilt
latinlinjen, vore avsevärt mera krävande än den fyraåriga samt att det
måste anses som en orättvisa mot flickorna, att de för dem särskilt upprättade
statsläroverken ej beredde dem tillfälle till utbildning på de linjer
— den femåriga realskolan och det fyraåriga gymnasiet — som för
många av dem säkert vore den fördelaktigaste.

Sedan skolöverstyrelsen avgivit tillstyrkande utlåtanden, upptogs frågan
i propositionen nr 271/1937, enligt vilken jag uttalade, att densamma,
som i vissa avseenden syntes vara beaktansvärd, emellertid befunnits
tarva ytterligare utredning och därför icke syntes kunna föreläggas 1937
års riksdag. I riksdagsmotioner yrkades i anledning härav, att riksdagen
måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att utredning örn flickläroverkens
organisationsfråga verkställdes i så god tid att ärendet kunde
föreläggas 1938 års riksdag. Statsutskottet (utlåtande nr 189) ansåg det
emellertid icke behövligt att, såsom motionärerna önskade, riksdagen i särskild
skrivelse fäste Kungl. Majits uppmärksamhet på frågan, då utredning
i ämnet av departementschefen ställts i utsikt. Utskottets uttalande
i denna del godkändes av riksdagen.

Nu föreliggande förslag oell yttranden däröver.

Den 30 juni 1937 tillkallade jag jämlikt Kungl. Majits samma dag lämnade
bemyndigande tre sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet
biträda med utredning och avgiva förslag angående organisationen av de
högre allmänna läroverken för flickor (flicklärovcrkssakkunniga). De sak -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Bil.

kunniga voro ledamoten av riksdagens andra kammare, bankofullmäktigen
Conrad Jonsson, ordförande, samt rektorerna vid de högre allmänna läroverken
för flickor i Stockholm respektive Malmö Justus Lundberg och
Marianne Mörner.

Till statsrådsprotokollet för nämnda dag anförde jag bland annat följande: Såvitt

jag kunde finna, skulle ett genomförande av överstyrelsens förslag
till ändrad organisation av realskolan vid förevarande läroanstalter
kunna leda till en beskärning av utbildningsmöjligheterna för dem, som
föredroge den fyraåriga linjen framför den femåriga. En omorganisation
av flickläroverken, som medförde en sådan verkan,.vore jag icke beredd att
tillstyrka. Till övervägande borde enligt min mening upptagas, frågan om
anc-dnande av femårig realskollinje vid flickläroverken eller vid vissa av
dem utan samtidig försämring av möjligheterna för dem, som så önskade,
att genomgå fyraårig realskola. Förutsättningarna för en sadan anordning
med hänsyn till lokalutrymmen på de olika platserna och andra på saken
inverkande omständigheter tarvade emellertid en närmare undersökning.
I samband härmed borde uppmärksammas frågan örn organisationen av
gymnasiet vid flickläroverken. Jag gåve dem rätt, som menade, att den
nuvarande som regel tillämpade treåriga organisationsformen ej visat sig
helt lämplig för flickor. Inrättande i större utsträckning av fyraåriga gymnasielinjer
syntes mig därför vara förtjänt av övervägande. Emellertid innebure
överstyrelsens förslag även i detta avseende en beskärning av hittillsvarande
utbildningsmöjligheter, så till vida att de treåriga gymnasielinjerna
vid flickläroverken i Malmö och Hälsingborg skulle ersättas av
fyraåriga. Ehuru jag, som nämnt, icke ansåge erfarenheterna av de treåriga
gymnasielinjerna för flickor tillfredsställande, hyste jag dock någon
tvekan, örn det kunde vara tillrådligt att nu helt slopa tillgången på denna
utbildningsväg i sistnämnda två städer. Jag funne därför önskvärt, att järn-,
väl förevarande fråga gjordes till föremål för ytterligare utredning.

Flickläroverkssakkunniga hava med skrivelse den 28 januari 1938 överlämnat
utredning och förslag i ämnet. Häröver hava yttranden avgivits
av vederbörande lokala myndigheter och organisationer i de av förslaget
berörda städerna samt den 19 maj 1938 av skolöverstyrelsen och den 9 juni
1938 av statskontoret. Yttranden i ämnet föreligga vidare från centralstyrelserna
för Sveriges allmänna folkskollärar^örening och för flick- och samskoleföreningen
ävensom från Fredrika-Bremer-förbundet.

Flickläroverkssakkunnigas förslag innebär

beträffande realskolan, att vid sidan av de nuvarande fullständiga
fyraåriga realskollinjerna vid vart och ett av de fem ifrågavarande
läroverken upprättas en enkel femårig realskollinje, samt

beträffande gymnasiet

i Stockholm, att det treåriga realgymnasiet förändras till fyraårigt,

i Göteborg, att den ena av de båda fullständiga parallellinjerna av det
treåriga latingymnasiet förändras till fyraårig linje,

Kungl. May.ts proposition Nr 211. 9

i Malmö och Hälsingborg, att de treåriga latingymnasierna förändras
till fyraåriga, samt

i Örebro, att ett treårigt realgymnasium nyinrättas.

De sakkunniga hava icke ingått på någon principiell motivering
för sina förslag.

De hade ansett sig icke böra upprepa och till närmare övervägande upptaga
de skäl, som i olika sammanhang, av myndigheter och enskilda, framförts
till förmån för åsikten om den ena eller den andra skolformens företräden
i olika avseenden. Då med hänsyn till de för de sakkunnigas arbete
lämnade direktiven i förevarande sammanhang fråga vore väsentligen örn
en utbyggnad av gällande organisation, i vad densamma avsåge realskolan,
kunde beträffande denna sida av uppdraget företrädessynpunkten lämnas
åsido. Och vad gymnasiet beträffade, hade de sakkunniga funnit sig
böra till grund för sina förslag lägga väsentligen synpunkten av likaberättigande
för de kvinnliga lärjungarna i jämförelse med de manliga på de
ifrågavarande läroverksorterna.

Sakkunnigförslaget är enhälligt endast i fråga örn gymnasieorganisationen
och organisationen av realskolan vid flickläroverket i Stockholm.
Beträffande sakkunnigmajoritetens förslag till organisation av realskolan
vid övriga flickläroverk har en av de sakkunniga, bankofullmäktig en Jonsson,
avgivit följande särskilda yttrande:

Då de sakkunniga icke ingått på något principiellt resonemang örn den
ena eller andra realskollinjens företräden, hade reservanten ingen anledning
att syssla med frågan om den sexåriga folkskolkursens lämplighet som
förberedelse till läroverksstudier. Hans invändningar nu läge på det praktiska
området. Man kunde säga, att ett hävdande av kravet på sträng
formell likställighet mellan flickors och gossars utbildningsmöjligheter i
statens läroverk som konsekvens medförde upprättande vid alla högre
flickläroverk av femåriga realskollinjer. I verkligheten hade emellertid
flickorna redan nu i alla de städer, där högre flickläroverk vore upprättade,
de av föräldrar och målsmän åtrådda möjligheterna att efter endast fyra
år i folkskolan komma in i ett läroverk, från vilket de studiebegåvade
sedan kunde gå över till gymnasiet. Härmed syftades på den sjuåriga
flickskolan. Den kunde göra precis samma tjänst som den femåriga realskolan
och sålunda befria föräldrar från tvånget att halla sina flickor kvar
i en folkskola i sex år, innan läroverkets portar kunde öppnas för de för
högre studier bestämda. Det borde i detta sammanhang beaktas, att man,
genom att låta flickskolan av s. k. normaltyp ersätta realskolan, iakttoge
respekt för riksdagens år 1929 uttalade mening att »det icke vore önskvärt,
att sådana åtgärder från statsmakternas sida vidtoges, vilka kunde komma
att öka antalet kvinnliga elever i de läroverk som föra till studentexamen,
och samtidigt minska antalet i de läroanstalter, vilka avse att giva en efter
den kvinnliga ungdomens egenart och framtida livsuppgifter i hem och
samhälle speciellt anpassad uppfostran och utbildning». Reservanten toge
för givet, att den kommunala flickskolans anhängare och varma förespråkare
ej misstyckte, att man bringade detta uttalande i erinran.

Reservanten ansåge sålunda, av rent praktiska skäl, en femårig real -

Kungl. Muj:ts proposition Nr 211.

skollinje vid de högre flickläroverken obehövlig, men biträdde förslaget
om en dylik linjes inrättande vid läroverket i Stockholm av den anledningen,
att detta läroverk vore utbildningsanstalt för läroverkslärare och
följaktligen borde vara komplett.

I flera av yttrandena över flickläroverkssakkunnigas förslag beröres den
principiella sidan av omorganisationsfrågan, varvid särskilt uppmärksammats
spörsmålet om realskolans anknytning till folkskolan. Flertalet yttranden
gå därvid i tillstyrkande riktning; på reservantens linje ställer sig
däremot centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening.

Lärarkollegiet vid högre allmänna läroverket för flickor i Göteborg framhåller
sålunda, att den femåriga realskolan enligt dess åsikt hade följande
fördelar, örn man sage saken uteslutande ur lärjungarnas synpunkt:

1) arbetsanhopningen bleve här mindre påfrestande, därigenom att realskolans
studiekurs fördelades på ett års längre studietid; detta vore särskilt
betydelsefullt i fråga örn studiet av de moderna språken;

2) den sammanlagda studietiden i folkskola jämte realskola förkortades
med ett år (nio år mot tio vid fyraårig realskola).

Riktigheten av reservantens åsikt, att den sjuåriga flickskolan i städer
med flickläroverk kunde göra samma tjänst som den femåriga realskolan,
ville kollegiet bestämt bestrida. Övergången till gymnasiet från den sjuåriga
flickskolan skedde ett år senare än vid den femåriga realskolan, varför
studietiden förlängdes med ett år. Vidare vore övergången till gymnasiet
försvårad för flickskolans elever, då inträdesprövningar vore föreskrivna
i vissa ämnen. Flickskolans berättigade intressen borde icke tillgodoses
genom att onödigtvis förlänga studievägen för de flickor, som studerade
med real- eller studentexamen som mål, utan genom positiva åtgärder
för att direkt stärka den sjuåriga flickskolans utvecklingsmöjligheter.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, som anser,
att de sakkunnigas förslag icke borde föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd,
har förklarat sig hysa den uppfattningen, att all högre undervisning
borde bygga på den sexåriga folkskolan såsom en för alla barn gemensam
grundskola. Ur denna synpunkt vöre det beklagligt att ett nytt steg toges
mot folkskolans sönderbrytande och parallellsystemets förstärkande. De
skäl från organisatorisk, social, praktisk, pedagogisk och ekonomisk synpunkt,
som talade för ett fullständigt genomförande av systemet med sexårig
folkskola såsom grundskola, vore fortfarande bärkraftiga och bindande.
Vad folkskolan beträffade, hade den nuvarande dubbla anknytningen
vållat stora olägenheter. Bland annat utövades från föräldrars och målsmäns
sida ett starkt tryck på lärarna att särskilt under fjärde skolåret forcera
undervisningen för att söka säkerställa barnens intagning i den femåriga
realskolans första klass. Härigenom rubbades de utstakade grundlinjerna
för det lugnt förlöpande arbetet. Vidare decimerades klassavdelningarna
ofta så starkt, att sammanslagning måste äga rum, vilket vållade
lärarbyten och verkade upplösande på klassernas sammanhållning. Dylika
förhållanden skapade oro och försvårade en ändamålsenlig fördelning av
lärokurserna på längre sikt. Vidare äventyrades den personligt fostrande
påverkan på lärjungarna, som man avsåge med klasslärarsystemets bibehållande
i folkskolan. Till förmån för den sexåriga grundskolan talade även

Kungl. May.ts ''proposition Nr Ml.

den omständigheten, att valet av utbildningslinje framskötes till något
mognare ålder. Örn folkskolans bärighet såsom grundskola blivit vitsordad
för ett tiotal år sedan, torde utan överdrift kunna göras gällande, att den
i våra dagar ännu bättre kunde fylla denna uppgift.

Skolöverstyrelsen, som tillstyrkt de sakkunnigas förslag beträffande såväl
realskolan som gymnasiet, har anfört, att flickorna i rikets största städer,
vilka enligt nuvarande läroverksorganisation hade särskilda flickläroverk,
befunne sig i en avgjort ogynnsam ställning såväl i jämförelse med
gossarna i allmänhet som med flickorna i städer med samläroverk. De vore
överlag hänvisade till den längre studiegången, vartill komme att såväl
den fyraåriga realskolan som det treåriga gymnasiet torde böra betraktas
som mera ansträngande studielinjer, detta på grund av den starka koncentration
i lärokurserna, som de nödvändiggjorde. Den femåriga realskolan
och det fyraåriga gymnasiet medgåve däremot lärjungarna en något lugnare
arbetstakt och därigenom också ett grundligare tillägnande av lärostoffet.
Vad särskilt anginge gymnasiet, torde i synnerhet det treåriga latingymnasiets
underlägsenhet i jämförelse med det fyraåriga ur pedagogisk synpunkt
vara allmänt erkänt; detta vore emellertid den av gymnasiets båda
linjer, som av flickorna hittills mest frekventerats. Så mycket mer olämpligt
och ur rättvisesynpunkt otillfredsställande syntes det överstyrelsen
vara att, utan beredande av möjlighet åt dessa kvinnliga lärjungar till fritt
val mellan olika studievägar allt efter individuella förutsättningar i fråga
örn begåvning och kroppskrafter, hänvisa desamma enbart till de mest
ansträngande studielinjerna och att därtill överlag pålägga dem denna
förhållandevis tunga arbetsbörda under de år, då denna ungdom befunne
sig i sin mest påfrestande uppväxtålder.

Anledningen till att 1927 års riksdag bestämt realskolans organisation
tili fyraårig syntes hava varit, att riksdagen endast ansett sig böra räkna
med enkla avdelningar av realskolan. Då riksdagen samtidigt uttalat,
att anknytning till folkskolans sjätte klass borde finnas på varje läroverksort,
syntes riksdagen hava kommit till den slutsatsen, att nämnda enkla
linjer genomgående borde anordnas såsom fyraåriga. Ändrade förhållanden
hade numera inträtt, sedan tredubbla linjer upprättats i Stockholm, Göteborg
och Malmö samt dubbla i Hälsingborg och Örebro. Vid samtliga ifrågavarande
läroverk syntes i själva verket rikligt utrymme förefinnas för
femåriga linjer vid sidan av de fyraåriga, och man torde icke behöva frukta
för att ett upprättande av dylika femåriga linjer skulle kunna leda till
en beskärning av utbildningsmöjligheterna för dem, som föredroge den
fyraåriga linjen framför den femåriga. Det funnes för övrigt starkt grundade
skäl att antaga, alt den femåriga linjens upprättande automatiskt
skulle komma att medföra en minskad tillströmning till den fyraåriga realskolan.
Till belysande av den olikhet i dragningskraft, som den femåriga
linjen, jämförd med den fyraåriga, utövade, då båda vid samma läroverk
stöde lärjungarna till buds, kunde nämnas, att vid högre allmänna läroverket
i Bromma läsåret 1937—98 funnits på den femåriga linjen fem
avdelningar av första klass med sammanlagt 175 lärjungar men på den
fyraåriga linjen endast en avdelning med 85 lärjungar (ingen avvisad),
samt att till följande läsårs klass lr’ anmälts 280 lärjungar men till klass
l4 endast 25 lärjungar.

En övergång till gymnasiet från den sjuåriga flickskolan torde tvivelsutan
kunna karakteriseras som en visserligen i undantagsfall särdeles liimp -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

lig utväg för de lärjungar i flickskolan, som efter några års studier kommit
till den uppfattningen, att de vore mer lämpade för gymnasialstudier än
för flickskolans fortsatta studiegång, men likväl odisputabelt som en omväg.
Allra minst ur flickskolans egen synpunkt torde det kunna sägas vara
lyckligt, om det skulle bliva en härskande regel, att ett större antal flickor
begagnade flickskolan som ett genomgångsstadium mellan folkskola
och gymnasium, vilket lätt skulle kunna leda till ett förryckande av flickskolans
studiemål och arbetssätt, frånsett att det skulle framkalla en ur
olika synpunkter beklaglig åderlåtning av flickskolans sista klasser. Det
torde för övrigt få betraktas som rättvist och rimligt, att den kvinnliga
ungdomen i här ifrågavarande städer erhölle fritt val i fråga om övergång
antingen efter folkskolans sjätte eller dess fjärde klass ej blott till-flickskolan
utan även i lika mån till realskolan. Att den femåriga realskolan
skulle ur synpunkten av den sjuåriga flickskolans existens vara obehövlig,
kunde överstyrelsen alltså icke finna riktigt.

Vad anginge det av de sakkunniga föreslagna införandet i större utsträckning
av fyraårigt gymnasium, torde detta kunna sägas vara särskilt
motiverat vid de läroverk, där tillströmningen av lärjungar under alla
förhållanden vore sådan, att parallellavdelningar måste upprättas. Här
kunde med lätthet en naturlig avvägning ske mellan å ena sidan kravet
på en sådan studielinje, som beredde lärjungarna möjlighet att utan onödig
arbetshus tillägna sig så svåra ämnen som latin på latinlinjen, matematik
på reallinjen, å andra sidan det lika berättigade kravet på en studielinje,
sorn möjliggjorde övergång från realskolan eller kommunala mellanskolan
vid en så sen tidpunkt som möjligt, d. v. s. efter avlagd realexamen.

Vid de flickläroverk åter, där lärjungetillströmningen ännu icke motiverade
ett upprättande av dubbla linjer, kunde det måhända synas lämpligast
att, i likhet med vad förhållandet i allmänhet vore vid motsvarande
goss- och sami är o verk, som regel bibehålla treårigt gymnasium som ensam
linje. Under vissa förhållanden torde emellertid de pedagogiska hänsynen
här få tillåtas bliva utslagsgivande och alltså enbart fyraårigt gymnasium
vara att föredraga. Detta gällde de läroverk, som endast i ytterst
ringa grad rekryterades av lärjungar från så avlägsna orter, att de under
skoltiden måste vara inackorderade i vederbörande läroverksstad, och för
vilka det alltså vore ekonomiskt fördelaktigast att i hemortens realskola
eller kommunala mellanskola få avlägga realexamen och därefter få inträda
i läroverkets treåriga gymnasium.

Jag övergår nu till en redogörelse för föreliggande förslag beträffande
organisationen av de särskilda flickläroverken.
I fråga om det mera utförliga siffermaterial, som fogats vid de sakkunnigas
utredning, hänvisas till handlingarna i ärendet.

Vad de sakkunnigas kostnadsberäkningar beträffar, må förutskickas,
att dessa avse endast det första året av omorganisationen, vilken de sakkunniga
tänkt sig skola ske från och med innevarande läsår. Kostnadskalkylerna
äro vidare utförda med ledning av nu gällande lönebestämmelser
och avse beräknade merkostnader i förhållande till de i 1938 års statsverksproposition
framlagda och av riksdagen sedermera godtagna beräkningarna
av de allmänna läroverkens avlöningsanslag. Kostnaden för dyr -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

tidstillägg är härvid icke medräknad. Kostnaderna för ökat timantal i övningsämnen
hava uppskattats efter de för timlärare gällande avlöningsgrunderna.
Någon beräkning av eventuell ökning av utgående ersättningar till
bibliotekarier, rektorsbiträden och skolläkare har icke verkställts.

På grund av den ståndpunkt, jag i det följande intager i avseende å frågan
örn realskolans organisation, uppehåller jag mig närmare vid denna detalj i
förslaget endast såvitt angår flickläroverket i Stockholm.

Stockholm. Realskolans organisation och lärjungantal under höstterminen
1938 framgår av nedanstående tablå:

Linje	Kl. I4	Kl. 24	Kl. 34	Kl. 44
a-linjen . . .	35	35	34	27
b- » ...	35	36	35	26
c- » ...	35	35	35	—
Summa	105	106	104	53

Summa 11 avdelningar med 368 lärjungar.

Förhållandet mellan antalet inträdessökande till klass l4 samt antalet
jodkända och intagna sökande under de år, läroverket varit i verksamhet,
''ramgår av efterföljande tablå:

Höstterminen	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935	1936	1937	1938
Antal sökande . . .	42	53	72	121	103	138	88	173	171	152
> godkända. .	31	34	46	67	66	112	73	143	140	124
» intagna . . .	31	30	32	62	65	71	66	105	102	104

Flickläroverkssakkunniga föreslå, att en femårig realskollinje successivt
inrättas vid sidan av de nuvarande a- och b-linjerna av den fyraåriga realskolan,
i samband varmed den påbörjade c-linjen anses komma att bliva
onödig; den beräknas bortfalla successivt med början under omorganisationens
andra år. Fullt utbyggd skulle realskolan komma att omfatta
r4 _j_ 4 4 r=) 12 klassavdelningar, därvid klass 55 tänktes komma att sam läsa

med de båda avdelningarna i klass 44.

I utlåtande över flickläroverkssakkunnigas betänkande hava Stockholms
stadsfullmäktige anhållit, att en fyraårig realskollinje måtte överflyttas
från det nuvarande flickläroverket till det nya flickläroverk på Södermalm,
om vars inrättande fullmäktige tidigare gjort framställning hos Kungl.
Majit (jfr det följande). Motiven för den ifrågasatta överflyttningen
av en realskollinje till det föreslagna nya flickläroverket återfinnas i ett
yttrande av Stockholms folkskoledirektion, vari det heter:

Direktionen biträdde förslaget örn inrättande av en femårig realskollinje.
Då både gossläroverk och samläroverk som regel hade dubbel anknytning
till folkskolan, syntes det i princip riktigt att samma ordning skulle gälla
även för flickläroverken. Den enda möjligheten för stockholmsflickorna till
undervisning i femårig statlig realskola erbjöde nu samläroverket i Bromma.
Till följd härav hade även flickor från inre staden i icke ringa utsträckning

Kungl. Maj:ts proposition Nr £11.

sökt sig ut till detta läroverk, vilket icke på långt när räckte till för eleverna
från själva Bromma, av vilka särskilt gossarna i stort antal måste hänvisas
till läroverk i den inre staden. Även för att lätta trycket pä brommaläroverket
vore det därför önskvärt, att flickläroverket er holle femårig realskollinje.

Flickläroverket, som vore byggt med 23 klassrum jämte 3 mindre s. k.
duplikantrum, hade läsåret 1937—38 haft 24 klassavdelningar, därav 2
tillfälliga parallellavdelningar. Enligt den nya organisationsplanen komme
läroverket — eventuella extra parallellavdelningar oräknade — att omfatta
27 klassavdelningar. Alla klasser kunde således icke inrymmas i läroverksbyggnaden.
De sakkunniga hade med anledning härav framhållit, att hinder
icke torde möta att i en närbelägen folkskola disponera nödigt antal rum.
Örn det gällde ett eller annat rum, torde en sådan anordning trots vissa
olägenheter kunna genomföras. Direktionen hade emellertid svårt att tänka
sig, att anordningen kunde godtagas annat än som ett provisorium. Krav på
en tillbyggnad torde ganska snart framkomma, och om utöver de ordinarie
27 klasserna, såsom sannolikt vore, extra parallellavdelningar tilikomme,
syntes en tillbyggnad bliva ofrånkomlig med hänsyn till såväl läroverkets
som folkskolans behov.

Stadsfullmäktige hade nyligen för sin del beslutit om ett nyordnande av
flickundervisningen i Stockholm. Örn statsmakterna godkände fullmäktiges
beslut, som avsåge upprättande av sex kommunala flickskolor samt framställning
till Kungl. Majit om inrättande av ett högre allmänt flickläroverk
på Södermalm och nya elementarskolans utbyggande till samläroverk,
hade staden framför sig ett synnerligen omfattande lokalanskaffningsprogram,
vars genomförande beräknades komma att i sin helhet draga en kostnad
av omkring 12 miljoner kronor. Under sådana förhållanden vore det
uppenbarligen önskligt att icke också behöva bygga till flickläroverket på
Norr. Detta skulle kunna undvikas, om en av norra flickläroverkets båda
fyraåriga realskollinjer flyttades till det begärda flickläroverket på Söder.
Realskolan vid detta hade visserligen tänkts till en början endast behöva
organiseras med två femåriga linjer. Vid läroverksbyggnadens uppförande
torde man dock med tanke på den framtida utvecklingen finna sig föranlåten
att på en gång bygga även för en tredje realskollinje. Det folie sig då
naturligt att hit lägga nyssnämnda fyraåriga linje. Utom den besparing
genom minskade byggnadskostnader, som överflyttningen torde komma att
medföra, vunnes härigenom, att båda flickläroverken erhölle den i och för
sig önskvärda dubbla anknytningen till folkskolan. Avvägningen av antalet
läroverksplatser mellan de norra och de södra stadsdelarna bleve också
bättre anpassad efter behovet. I det betänkande, som legat till grund för
stadsfullmäktiges ovannämnda beslut, hade man, i anslutning till ett av
skolöverstyrelsen tidigare framlagt förslag örn femåriga linjer och med hänsyn
till möjligheterna för flickor på Norr att gå i fyraårig realskola vid den
till samläroverk ombildade nya elementarskolan, räknat med endast en
linje av såväl den femåriga som den fyraåriga realskolan vid flickläroverket
på Norr. Av betänkandet framginge även, att därest i allmänna skolor
flera platser skulle tillskapas än vad i detta beräknades, dessa närmast
borde komma de södra stadsdelarna tillgodo. Så komme att bliva fallet
med den utökning av läroverksorganisationen i det hela, som sakkunnigförslaget
innebure, om den av direktionen här förordade överflyttningen genomfördes.

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ml.

Skolöverstyrelsen har i sitt ovannämnda yttrande den 19 maj 1938 biträtt
de sakkunnigas förslag men därvid förutsatt, att om tillströmningen skulle
så påfordra, parallellavdelningar av denna linje kunde upprättas i enlighet
med vanlig praxis.

I särskilt utlåtande den 26 januari 1939 i anledning av stadsfullmäktiges
nyssnämnda framställning har skolöverstyrelsen efter en omfattande motivering,
beträffande vilken hänvisas till handlingarna i ärendet, tillstyrkt,
att — örn ett högre allmänt läroverk för flickor upprättades på Södermalm
i Stockholm med två femåriga realskollinjer från och med början av läsåret
1939—40 och örn vid samma tidpunkt en fyraårig realskollinje vid
det befintliga högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm ersattes med
en femårig realskollinje — ännu en fyraårig realskollinje vid det sistnämnda
läroverket vid början av läsåret 1941—42 nedlades och överflyttades
till det föreslagna högre allmänna läroverket för flickor på Södermalm.

Gymnasiets organisation och lärjungantal under höstterminen 1938
framgår av följande tablå:

Treårigt latingymnasium.

Linje	LI3	LIP	Lin3
a-linjen . . .	29	19	12

Summa 3 avdelningar med 60 lärjungar.

Treårigt realgymnasium.

Linje	RF	RIP	R lil3
a-linjen . . .	29	23	17

Summa 3 avdelningar med 69 lärjungar.

Fyraårigt latingymnasium.

Linje	LP	LIP	L lil1	LIV1
a-linjen . . .	28	28	18	25
b-linjen . . .	28	23	21	24
Summa	56	51	39	49

Summa 8 avdelningar med 195 lärjungar.

Flickläroverkssakkunniga föreslå, som nämnts, att det treåriga realgymnasiet
successivt ersättes med ett fyraårigt.

Det hade befunnits, anföra de, att av de högre allmänna läroverk i huvudstaden,
vilka hade realgymnasium av endast en typ, två — läroverken
å Östermalm och i Bromma — hade fyraårigt och två — läroverket å

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Kungsholmen samt flickläroverket — hade treårigt realgymnasium. Då de
tre sistnämnda läroverken vore de enda statliga läroverk i Stockholm, till
vilkas gymnasier flickor ägde tillträde, följde härav, att för närvarande
fyraårigt statligt, realgymnasium stöde kvinnliga elever till buds i mindre utsträckning
än treårigt realgymnasium. I och för sig skulle redan med hänsyn
härtill anledning måhända föreligga att ifrågasätta ändring av organisationen
för realgymnasiet vid ifrågavarande flickläroverk. Härtill komme
emellertid, att alla de uteslutande för gossar avsedda läroverk i huvudstaden,
som hade realgymnasium, vore utrustade med fyraårigt sådant gymnasium.
Ur likställighetens synpunkt syntes det därför vara av betydelse,
att även det uteslutande för flickor avsedda läroverket erbjöde möjlighet till
studier vid fyraårigt realgymnasium, vilket i synnerhet vad den kvinnliga
ungdomen beträffade ägde vissa fördelar framför det treariga. Meri härtill
komme en omständighet, som funnits vara av särskild vikt vid bedömandet
av frågan örn den lämpligaste organisationen i förevarande fall, nämligen den,
att detta läroverk numera erhållit provårskurs. Enligt vid flickläroverket
vunnen erfarenhet hade det visat sig medföra stora svårigheter att mom det
nuvarande treåriga realgymnasiets ram åvägabringa en effektiv organisation
av provårskursen utan att undervisningen och elevernas kunskapstillägnelse
bleve lidande. I ett fyraårigt gymnasium vöre det ej blott lättare att
organisera provåret, utan vissa bestämda olägenheter i undervisningsarbetet,
som oundgängligen vöre förenade med provarsutbildning vid ett läroverk,
kunde till avsevärd grad neutraliseras inom denna gymnasietyp, där läroverket
finge behålla eleverna längre tid. Vid provårsläroverk med saval treårig
som fyraårig reallinje undveke man enligt uppgift så vitt möjligt att förlägga
provårsserier till det treåriga gymnasiet. Som ett ytterligare skäl för
detta förslag anfördes, att med undantag av flickläroverket i Stockholm icke
något provårsläroverk med realgymnasium saknade fyraårig reallinje.

De sakkunniga påvisa i detta sammanhang, att det rader en jämförelsevis
ringa tillströmning av elever till det treåriga realgymnasiet och alldeles
särskilt av elever, bosatta utanför Stockholm eller dess fororter.. Under sjuårsperioden
1931—37 har elevantalet i nämnda ring uppgått till sammanlagt
142, varav 23, eller 16 procent, varit inackorderade i Stockholm, motsvarande
i genomsnitt tre per läsår. o . ...

Med hänsyn härtill, yttra de sakkunniga, ansage de sig icke bora föreslå
bibehållandet av denna gymnasietyp vid sidan av den föreslagna fyraåriga.
I denna uppfattning styrktes de även därav, att det icke torde bereda
elever med en avlagd god realexamen — och andra vöre Jreicke önskvarda
på gymnasiet — större olägenheter att efter en jämförelsevis lätt komplettering
av sina kunskaper i vissa ämnen vinna inträde i andra ringen av det
fyraåriga realgymnasiet. Under denna förutsättning skulle läroverket liksom
hittills kunna upptaga elever även från avlägsna orter.

Den nuvarande ring R I3 kunde icke indragas redan under forsta omorganisationsåret,
enär de elever, som närmast föregående vårtermin avgino-e
från klass 44 vid detta och andra läroverk, mäste beredas möjlighet
att Inträda i ring RI3. Höstterminen under nämnda omorgamsationsaipommer
läroverket alltså att å realgymnasiet omfatta ringarna R i K Att

samt ring RI4. ... , „

De kommunala myndigheterna hava icke — lika. litet som lärårkolle qiet

— haft något att erinra mot sakkunnigförslaget i denna del.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 811.

Kostnadsberäkningar. De sakkunniga hava — med utgångspunkt
från den under höstterminen 1937 rådande organisationen — för
realskolans del räknat med ett behov av sammanlagt elva klassavdelningar
det första året under omorganisationen, nämligen en avdelning av klass l5,
fyra avdelningar av den fyraåriga realskolans a-linje samt tre avdelningar
(klasserna 1—3) av sistnämnda realskolas såväl b- som c-linje.

Gymnasiet omfattar för närvarande två fyraåriga och två treåriga linjer,
alltså sammanlagt fjorton avdelningar. Vid fullt genomförd omorganisation
räkna de sakkunniga med sammanlagt femton avdelningar, då den treåriga
reallinjen enligt deras förslag ersatts med en fyraårig. Antalet femton
beräknas emellertid bliva uppnått redan från början, enär första ringen av
den treåriga reallinjen som nämnts icke kan indragas under första omorganisationsåret.

De sakkunniga beräkna alltså för första läsåret under omorganisationen
en merkostnad, orsakad av tillkomsten av en klass l5 och en ring RI4,
vilken merkostnad emellertid skulle delvis kompenseras genom det beräknade
bortfallandet av en eljest behövlig avslutningsklass i den fyraåriga
realskolan. Kostnadsökningen uppskattas till 9,496 kronor, varav 6,471
kronor belöpa å en extra ordinarie adjunkt, 2,725 kronor å timlärararvoden
och 300 kronor å provårsarvode åt nämnde extra ordinarie adjunkt.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsberäkningar för nästkommande budgetår
räknat med behov av ytterligare en ordinarie adjunkt vid förevarande
läroverk. Överstyrelsen har dock därvid — tydligen på grund av en missuppfattning
av sakkunnigförslaget — utgått ifrån, att detsamma avsåge
upprättande av en fyraårig realgymnasielinje utan samtidig avveckling av
den nuvarande treåriga linjen.

Göteborg. Vad realskolan beträffar, förutsätta flickläroverkssakkunniga,
att införandet av en femårig realskollinje kommer att medföra
slopandet av de nuvarande c-avdelningarna samt möjliggörande av samläsning
mellan realskollinjenias avslutningsklasser.

Läroverkskollegiet har i princip tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Stadsfullmäktige hava såsom sitt yttrande i ärendet åberopat ett uttalande
av stadskollegiet, vari det föreliggande förslaget varken till- eller avstyrkes.
Stadskollegiet har anfört, att, då något material för bedömande av det
kvantitativa behovet av nya realskollinj er ej framlagts, kollegiet ej nu
kunnat taga ställning till frågan om tidpunkten för ett eventuellt inrättande
av den femåriga linjen.

Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Gymnasiets organisation och lärjungantal under den senast förflutna
höstterminen framgår av följande översikt:

Treårigt latingymnasium.

Linje	L I3	LII3	L lil3
a-linjen . . .	25	23	24,
b-linjen . . .	28	25	27
Summa	53	4-8	51

Summa (> avdelningar med 152 lärjungar.

Bihang till riksdagens ■protokoll 1931). 1 sami. Nr 211. 2

18 Kungl. Majlis proposition Nr 211.

Treårigt realgymnasium.

Linje	RI3	R IF	R lil3
a-linjen . . .	31	31	26

Summa 3 avdelningar med 68 lärjungar.

Flickläroverkssakkunniga hava föreslagit, att det nuvarande treåriga latingymnasiet
bibehålies med en enkel linje, att ett fyraårigt latingymnasium
upprättas samt att realgymnasiet tills vidare bibehålies såsom treårigt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

De sakkunniga hava föreslagit det treåriga latingy m n a s i e t s
bibehållande av hänsyn bland annat till det relativt stora område, från vilket
ett flertal lärjungar efter avlagd realexamen sökte sig till Göteborg för
att vinna inträde i treårigt latingymnasium; av de sakkunnigas utredning
bifogade uppgifter framgår, att av hela antalet lärjungar i ring L I3 under
läsåren 1929—38, eller 257, icke mindre än 77 kommit från kommunala mellanskolor
och samrealskolor å annan ort än Göteborg, d. v. s. 30 procent.

Därjämte syntes, yttra de sakkunniga, fyraårigt latingymnasium
böra inrättas vid läroverket. I detta hänseende syntes det vara tillfyllest
att hänvisa till en av stadsfullmäktige den 2 november 1937 gjord
framställning, vilken innebure, att en fyraårig latinlinje skulle komma till
stånd vid läroverket på sådant sätt, att den ena av de båda nuvarande
treåriga linjerna förändrades till fyraårig. Då sålunda enligt stadsfullmäktiges
hemställan en treårig linje alltjämt skulle bibehållas, vilket överensstämde
med den av de sakkunniga intagna ståndpunkten, saknade de sakkunniga
anledning att icke ansluta sig till stadsfullmäktiges förslag.

Beträffande slutligen realgymnasiet hade de sakkunniga övervägt,
huruvida detsamma borde föreslås som fyraårigt eller bibehållas som treårigt.
Det uteslutande för gossar avsedda realläroverket i Göteborg vore
utrustat med både tre- och fyraårigt gymnasium. En sådan organisation
av flickläroverkets realgymnasium vore emellertid för närvarande utesluten,
då elevtillströmningen icke motiverade en utökning av antalet avdelningar.
Pedagogiska skäl skulle visserligen kunna anföras till förmån för fyraårigt
realgymnasium, men man torde dock härvidlag böra avvakta de erfarenheter
och rön, som mera allmänt gjorts angående det treåriga realgymnasiet
vid andra högre allmänna läroverk, innan det kunde anses berättigat att enbart
med hänsyn till nämnda skäl föreslå det treåriga realgymnasiets slopande.
De sakkunniga föresloge alltså tills vidare ingen förändring av realgymnasiets
organisation i Göteborg.

Antalet avdelningar inom ifrågavarande läroverks gymnasium utgör nu
nio. De sakkunniga räkna med, att antalet avdelningar efter fullbordad omorganisation
kommer att bliva tio. Den nuvarande ring LI3 b beräknas
vara behövlig även under första omorganisationsårets hösttermin, detta med
tanke på de elever, som avgå från fyraåriga realskolans sista klass nästföregående
vårtermin; denna ring skulle alltså icke indragas förrän från och
med höstterminen nästföljande år.

Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förevarande förslag.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

Rörande läroverkets lokalförhållanden hava de sakkunniga
länmat följande uppgifter:

Läroverksbyggnaden inrymde för närvarande 18 klassrum, vilka samtliga
vöre tagna i anspråk. Två nya klassrum skulle kunna åstadkommas därigenom,
att det ena av de nuvarande frukostrummen delades och inreddes
till klassrum. I nödfall skulle även läroverkets andra, i källarvåningen belägna
frukostrum kunna apteras till klassrum. Härigenom skulle alltså möjligen
kunna åstadkommas 21 klassrum inom den nuvarande byggnaden.
Då antalet klassavdelningar efter genomförd omorganisation beräknades
stiga till 22, erfordrades emellertid ytterligare utrymmen utöver de nyss angivna.
Enligt vad från läroverket uppgivits, hade en förfrågan hos läroverksbyggnadens
arkitekt givit vid handen, att från byggnadsteknisk synpunkt
inga hinder mötte att åstadkomma de erforderliga utrymmena genom
tillbyggnad.

Läroverkets lärarkollegium och dess lokalstyrelse hava framhållit, att
samtliga de behövliga nya klassrummen — vilka beräknades bliva fem,
enär det vore nödvändigt att räkna med sammanlagt 23 avdelningar efter
omorganisationen — borde anskaffas genom tillbyggnad, eller ock genom
tillbyggande av fyra klassrum och inredande av det mindre frukostrummet
till ett femte klassrum.

Av handlingarna inhämtas, att tre alternativa förslag till lösning av lokalfrågan
föreligga, men att stadsfullmäktige ännu icke tagit ställning till
desamma. Stadskollegiet har emellertid i utlåtande, vilket fullmäktige åberopat
såsom sitt yttrande i ärendet, tillstyrkt, att fullmäktige, därest statsmakterna
komme att fatta beslut om inrättande av en femårig realskollinje
vid läroverket, framdeles åtaga sig att tillhandahålla härför erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning.

I sin kostnadsberäkning hava de sakkunniga beräknat merkostnaderna
under omorganisationens första år till 18,834 kronor beroende på
tillkomsten av en klassavdelning i femårig realskola och en avdelning av
ring I av fyraårigt latingymnasium. Kostnaderna skulle fördela sig med
8,190 kronor på en adjunkt, 6,141 kronor på en extra ordinarie adjunkt och
4,503 kronor å timlärararvoden.

Denna beräkning bygger emellertid på förutsättningen, att omorganisationen
skulle påbörjas redan innevarande läsår. Merkostnaderna torde numera,
med hänsyn till nu föreliggande organisatoriska förhållanden, stanna
vid lägre belopp.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter i sina anslagsäskanden för budgetåret
1939/40 icke någon ny ordinarie ämneslärartjänst med anledning av omorganisationen.

Malmö och Hälsingborg. I avseende å realskolan föreslå de sakkunniga,
att enkla femåriga linjer upprättas vid båda ifrågavarande läroverk.

Dc sakkunnigas förslag tillstyrkes av såväl vederbörande lokala myndigheter
som skolöverstyrelsen.

Gymnasiets organisation och lärjungantal under innevarande läsår
framgår av följande tablåer:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.
Treårigt latingymnasium.

	M a 1	m ö
Linje	LI3	LII5	Lill3
a-linjen . . .	20	25	33
b-linjen . . .	26	9	—
Summa	46	34	33

Summa 5 avdelningar med 113 lärjungar.

H	alsin	gborg
Linje	LIS	LII3	Lin3
a-linjen . . .	29	19	23
Summa	29	19	23

Summa 3 avdelningar med 71 lärjungar.

Treårigt realgymnasium.

Malmö	Hälsingborg
Linje	RI3	RIP	R lil3	Linje	RI3	RIP	R lil3
a-linjen . . .	29	15	24	a-linjen . . .	12	14	19

Summa 3 avdelningar med 68 lärjungar.

Summa 3 avdelningar med 45 lärjungar.

De sakkunnigas förslag, vilket tillstyrkts av vederbörande lokala myndigheter
och skolöverstyrelsen innebär, att det treåriga latingymnasiet vid
ifrågavarande båda läroverk skulle utbytas mot fyraårigt, varvid för malmöläroverket
beräknas dubbla linjer och för hälsingborgsläroverket enkel linje.
Avvecklingen av de treåriga linjerna skulle ske först från och med andra
året av omorganisationen.

Vad malmöläroverket beträffade, yttra de sakkunniga, skulle man visserligen
kunna peka på den omständigheten, att stadens högre gossläroverk
vore utrustat med såväl tre- som fyraårigt latingymnasium, och hävda,
att samma möjligheter borde stå de kvinnliga lärjungarna till buds vid
flickläroverket. En företagen specialundersökning rörande latingymnasiet
gå ve emellertid vid handen, att det endast vore ett ringa fåtal lärjungar —
under läsåren 1933—1938, d. v. s. den tid, då läroverkets egna lärjungar
efter realexamen kunnat söka inträde vid läroverkets gymnasium, summa
18 eller 3 å 4 per avdelning — som behövt inackorderas och för vilka det
treåriga gymnasiet inneburit en ekonomisk fördel att räkna med. Detta
hade sin grund dels i det relativt begränsade område, som bildade uppland
för flickläroverkets latingymnasium, dels i de utmärkta kommunikationer
staden erbjöde. En treårig latinlinje vid detta läroverk bredvid den fyraåriga
skulle säkerligen bliva ytterst ringa besökt. Ur statsekonomisk synpunkt
syntes det därför icke tillrådligt att bibehålla det treåriga latingymnasiet
vid malmöläroverket, desto mindre som en treårig latinlinje funnes
på så nära håll som vid högre allmänna läroverket i Lund, och det för de
flesta lärjungar från annan ort torde vara lika fördelaktigt att erhålla inackordering
där som i Malmö.

Vid läroverket i Hälsingborg hade av de 130 sökande, vilka intagits i läroverkets
ring L I3 under höstterminerna 1933—1937, 71, d. v. s. omkring 55
procent, kommit från Hälsingborg och 59 från annan ort; av de sistnämnda
hade 34 varit inackorderade. För de förstnämnda skulle ett fyraårigt latin -

Kungl. Maurts ''proposition Nr 211.

gymnasium hava inneburit obetingade fördelar. Även i fråga om de 25 från
andra orter, som kunnat bo hemma och dagligen resa in till läroverket,
skulle ett fyraårigt gymnasium hava inneburit fördelar; olägenheten av ytterligare
ett ars restid skulle här ha uppvägts av fördelen med det fyraåriga
gymnasiets lugnare studiegång. Av de 34, vilka varit inackorderade, hade
10 stycken haft sin hemort så nära, att de skulle ha kunnat bo hemma,
men de hade föredragit att vara inackorderade. Vad slutligen de återstående
24 inackorderade anginge, kunde intet med bestämdhet sägas angående
sannolikheten av deras linjeval; man torde emellertid vara berättigad antaga,
att åtminstone någon del av dessa lärjungar skulle hava valt fyraårigt
gymnasium, om sådant funnits. Inrättades vid detta läroverk fyraårigt
latingymnasium, torde sålunda även här en treårig latinlinje bliva fåtaligt
besökt. Härtill komme, att någon utökning av antalet latinavdelningar icke
visat sig av behovet påkallad i Hälsingborg, och slutligen att stadens gossläroverk
endast hade fyraårig latinlinje. Tillräckligt bärande skäl att bibehålla
den treåriga latinlinjen vid sidan av fyraårig sådan linje syntes alltså
icke heller vid flickläroverket i Hälsingborg föreligga.

Vad slutligen anginge realgymnasiet, ansåge de sakkunniga, att någon
ändring för närvarande icke borde föreslås. I Malmö och Hälsingborg, där
både goss- och° flickläroverkens realgymnasielinjer för närvarande vore treåriga,
borde frågan örn realgymnasiets organisation upptagas till avgörande
samtidigt för. både de kvinnliga och de manliga lärjungarna. Skulle det
framdeles befinnas, att gossgymnasiernas organisation i dessa städer borde
upptagas, till omprövning, förutsattes att en sådan prövning komme att
sträcka sig även till flickgymnasierna.

Beträffande lokalförhållandena vid ifrågavarande två läroverk
yttra de sakkunniga:

Malmöläroverket omfattade för närvarande 18 klassavdelningar. De nuvarande
lokalerna skulle i stort sett vara tillräckliga för en framtida organisation
av 19 avdelningar. Vid en organisation i enlighet med det föreliggande
förslaget måste läroverksbyggnaden utökas med några klassrum.
Provisoriskt torde det icke vara omöjligt att i någon av de läroverket närliggande
skolorna förhyra ett eller annat extra klassrum. Andra utrymmen
än klassrum räckte till för en belastning av upp till 22 eller 23 avdelningar.
Det borde framhållas, att man vid den nya läroverksbyggnadens uppförande
hela tiden räknat med möjligheten av en tillbyggnad. Tomten vore
också tilltagen med tanke på utvidgning.

Hälsingborgsläroverket ägde lokaler eller kunde utan nämnvärd kostnad
åstadkomma sådana för den utvidgning, som ett genomförande av sakkunnigförslaget
medförde.

Malmöläroverkets lokalstyrelse har beräknat, att därest de sakkunnigas
förslag ajitoges och deras beräkningar angående behovet av parallellinjer i
den fyraåriga realskolan heille streck, skulle 5 å 6 klassrum bliva erforderliga
utöver de nu befintliga. Styrelsen räknade emellertid med att den ena
parallellinjen i nämnda realskola skulle bliva obehövlig.

Hälsingborgsläroverkets lokalstyrelse instämmer i vad de sakkunniga
yttrat.

Merkostnaderna för det första året av omorganisationen beräkna
de sakkunniga på följande sätt:

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

Malmö: 2 extra ordinarie adjunkter
timlärare ................

Hälsingborg: 1 adjunkt ..............

1 extra ordinarie adjunkt
timlärare ...............

....... kronor 11,862

........ » 3,965

Summa kronor 15,827

....... kronor 7,710

........ » 5,721

........ » 3,487

Summa kronor 16,918

Enligt de sakkunniga betingas merkostnaderna av tillkomsten av, i
Malmö en avdelning l5 och två avdelningar L I4, varvid dock avdelningen
44c bortfaller, samt i Hälsingborg en klass l5 och en avdelning LI4 utan
motsvarande minskning av avslutningsklasserna.

Skolöverstyrelsen förutsätter, att den av förslaget betingade ökningen av
undervisningen skall komma att handhavas helt av extra ordinarie lärare.

Örebro. Vad angår realskolan, hava de sakkunniga ansett sig även
för detta läroverk böra föreslå upprättande av en femårig realskollinje.

De lokala myndigheterna hava tillstyrkt ifrågavarande förslag.

Skolöverstyrelsen har erinrat, att överstyrelsen under ärendets tidigare
behandling av hänsyn till den relativt begränsade elevtillströnmingen icke
ansett sig böra ifrågasätta inrättande av en femårig realskollinje. Som
emellertid de senare åren antalet till första klassen godkända i regel överskridit
antalet i klassen intagna och man borde kunna räkna med att i samband
med inflyttandet i nya lokaler, vilket beräknades ske hösten 1938,
lärjungetillströmningen ej obetydligt bomme att ökas, syntes det överstyrelsen
riktigast, att en femårig linje upprättades även i Örebro, detta så
mycket mer som därvarande gossläroverk redan vore utrustat med .såväl
fem- som fyraårig sådan linje.

Gymnasiets organisation och lärjungantal var höstterminen 1938
följande:

Fyraårigt latingymnasium.

Linje	LI4	LII4	L lil4	LIV4
a-linjen . . .	22	24	19	23
b-linjen . . .	22	—	21	—
Summa	44	24	40	23

Summa 6 avdelningar med 131 lärjungar.

De sakkunniga ifrågasätta ingen ändring i latingymnasiets organisation
vid detta läroverk. Däremot hava de funnit sig böra föreslå inrättande av
ett treårigt realgymnasium vid läroverket. Med avseende å sistnämnda
fråga hava de anfört:

I 1927 års skolsakkunnigas ovannämnda betänkande hade uttalats, att
gymnasiet vid det till upprättande föreslagna högre allmänna läroverket
för flickor i Örebro till en början borde erhålla endast latinlinje; i fall omständigheterna
så påkallade, borde gymnasiet framdeles utvidgas med reallinje,
men för det dåvarande torde en sådan linje icke kunna påräkna till -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2ll.

lyckligt antal lärjungar. I sitt yttrande över berörda sakkunnigförslag hade
skolöverstyrelsen framhållit, att då det visat sig, bland annat vid de nyss
inrättade flickläroverken, att flickorna endast i mycket ringa omfattning
sökte sig till realgymnasiet, syntes det icke vara ekonomiskt motiverat att
för det dåvarande inrätta nya realgymnasier för flickor. Skulle anslutningen
till de existerande realgymnasierna bliva lika ringa i fortsättningen som under
detta första år (läsåret 1929—30) torde det tvärtom böra tågås under
övervägande, huruvida icke dessa i stället borde indragas. Tills vidare borde
dock inga åtgärder i sådan riktning vidtagas, särskilt som kostnaderna
kunnat hållas nere på grund av den i stor utsträckning praktiserade samläsningen
mellan latin- och realgymnasiet.

Den nedslående erfarenheten av den ringa tillströmningen till de nya
statliga flickläroverkens reallinjer under läsåret 1929—30 — det första av
deras existens — hade sålunda påverkat frågan om örebrogymnasiets organisation.
Vid sådant förhållande bleve en granskning av utvecklingen under
de följande åren av grundläggande betydelse för bedömande av frågan,
huruvida tiden nu kunde anses var inne att överväga upprättandet av
realgymnasium vid ifrågavarande läroverk. Realgymnasiet vid de fyra först
inrättade flickläroverken uppvisade under de gångna åren en kraftig ökning
i lärjungantal. Detta vore visserligen i och för sig icke anmärkningsvärt,
enär lärjungantalet vid de allmänna läroverken över huvud befunnit sig i
oavbruten stegring på senare år. Men de sakkunniga ansåge sig dock berättigade
att med stöd av det berörda förhållandet uttala, att ett uppskjutande
av inrättandet av realgymnasium vid Örebro flickläroverk icke längre
kunde motiveras med den ringa tillströmningen till de övriga flickläroverkens
realgymnasier.

Då inställde sig frågan om ett realgymnasium för flickor över huvud
vore behövligt i Örebro. En av läroverkets rektor verkställd undersökning
hade givit tili resultat, att av lärjungarna i läroverkets latingymnasium under
läsåret 1937—''38 skulle höstterminen 1934 10, höstterminen 1935 8,
höstterminen 1936 9 och höstterminen 1937 13 lärjungar hava valt realgymnasium.
Av fyllnadsprövningarna att döma skulle vidare av dem, som
våren 1936 avlade studentexamen, 5 med största sannolikhet hava valt
reallinjen. Att döma av förfrågningar från målsmän skulle vidare enligt
rektors uppgift till de nyssnämnda antalen med säkerhet hava kommit
ytterligare några. På frågan, huru många elever som sannolikt skulle komma
att välja fyraårigt gymnasium, om sådant komme till stånd, hade,
anförde rektor vidare, knappast funnits någon, som kunde lämna svar vid
denna tidiga tidpunkt. Även så sent som mot slutet av vårterminen brukade
såväl barn som målsmän i många fall röja tveksamhet i valet mellan
gymnasiet och realskolans avslutningsklass. Härav kunde emellertid ej
dragas den slutsatsen, att det ej skulle bliva några reflektanter på reallinjen.
Om läroverket finge realgymnasium, vore detta enligt rektors åsikt en gärd
av rättvisa åt den kvinnliga ungdomen i denna landsända, som säkerligen
skulle komma att begagna sig av ett sådant i samma mån som vid andra
läroverk.

För egen del ville de sakkunniga med avseende å förevarande fråga framhålla,
att Örebro vore den enda orten i Örebro lim som erbjöde möjlighet
till gymnasialstudier, vare sig fråga vore örn manliga eller örn kvinnliga
studerande. Något enskilt flickgymnasium funnes icke längre, sedan Risbergska
skolan avvecklats, och det vore sålunda endast statliga gymnasier,

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 811.

som stöde till buds i detta län. Länets folkmängd hade vid 1937 års början
varit 219,202 personer, varav 45,663 i Örebro. Även om ett realgymnasium
vid Örebro flickläroverk sannolikt icke skulle bliva av någon större omfattning
i fråga om lärjungantal, ifrågasattes dock, huruvida tillräckligt vägande
skäl numera kunde förebringas för att icke bereda den kvinnliga läroverksungdomen
i Örebro samma möjligheter till gymnasieutbildning som
den manliga. De sakkunniga funne det icke omotiverat, att ett försök gjordes
med realgymnasium vid detta läroverk. Vad anginge detsammas organisation,
syntes med hänsyn till likställigheten med den manliga ungdomen
endast treårigt gymnasium böra ifrågakomma, då gossläroverket i Örebro
vore utrustat med sådant.

De lokala myndigheterna liksom ock skolöverstyrelsen tillstyrker, att den
ifrågasatta nya gymnasielinjen i Örebro inrättas.

Flickläroverket i Örebro inflyttade under höstterminen 1938 i nybyggda
lokaler, vilka inrymma tre extra lärosalar. Därest de sakkunnigas förslag
till omorganisation i full utsträckning skulle genomföras, skulle behov
uppstå av ytterligare lokalutrymmen, vilka emellertid enligt vad de sakkunniga
inhämtat utan svårighet torde kunna anskaffas genom tillbyggnad.

Stadens drätselkammare har förklarat sig finna, att läroverkets nya lokaler
komma att visa sig tillräckliga för genomförande av de sakkunnigas
omorganisationsförslag.

I av de sakkunniga verkställda kostnadsberäkningar upptagas
merkostnaderna för örebroläroverket det första året under omorganisationen
till 17,106 kronor 50 öre, orsakade av tillkomsten av en avdelning
l5 och en avdelning RI3 och fördelade på följande sätt:

1 adjunkt............

1 extra ordinarie adjunkt
timlärare.............

......kronor 7,950: —

...... » 5,931: —

...... » 3,225:50

Summa kronor 17,106: 50

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsberäkningar för nästa budgetår föreslagit
inrättande av två nya ordinarie lärartjänster vid ifrågavarande läroverk,
nämligen en lektorstjänst och en adjunktstjänst. Överstyrelsen har
därvid räknat med dubbla avdelningar av den fyraåriga realskolans första
klass, vilket de sakkunniga icke gjort.

Beräknade totalkostnader. Enligt de sakkunnigas beräkningsgrunder
skulle, såsom av det föregående framgår, merkostnaderna under det första
året av den föreslagna omorganisationen uppgå till följande belopp (uträknade
på grundval av nu gällande lönesystem och exklusive dyrtidstillägg):

Stockholm .
Göteborg . .
Malmö . . .
Hälsingborg
Örebro....

kronor	9,496: —
»	18,834: —
	15,827: 50
»	16,918: —
	17,106: 50

Summa kronor 78,182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Statskontoret har i sitt förutnämnda yttrande förklarat sig icke hava
funnit anledning till erinran i fråga om de framlagda kostnadsberäkningarna
för det första budgetåret efter förslagets genomförande. Ämbetsverket har
emellertid, under erinran att beräkningarna byggde på gällande avlöningsbestämmelser,
framhållit, att — därest det av 1938 års riksdag antagna allmänna
avlöningsreglementet skulle redan från och med budgetåret 1939/40
bliva gällande även för undervisningsväsendet — nya kostnadsberäkningar
erfordrades, innan förslaget företoges till slutlig prövning.

De av mig tillkallade flickläroverkssakkunniga hava enligt det föregående
framlagt förslag, som avse omorganisation av såväl realskolan som gymnasiet
vid de fem nuvarande högre allmänna läroverken för flickor. I fråga
örn realskolan innebär förslaget, att dessa flickläroverk, vilka för närvarande
äro utrustade med uteslutande fyraårig realskola och alltså med direkt anknytning
endast till sjätte klassen av folkskolan, skulle erhålla dubbel anknytning
till folkskolan genom att vid dem upprättas jämväl femåriga realskollinjer,
vilka ju bygga på folkskolans fjärde klass. Beträffande åter
gymnasiet innebär sakkunnigförslaget, vad avser flickläroverken i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Hälsingborg, ett utbyte av vissa treåriga gymnasielinjer
mot fyraåriga och för örebroläroverkets del upprättande av en
realgymnasielinje.

Vad till en början angår den ifrågasatta omorganisationen av realskolan,
har jag icke ansett mig kunna för närvarande helt biträda de sakkunnigas
förslag i denna del. Under senare år har med växande styrka framträtt
önskemål örn förnyat övervägande av frågan om folkskolans ställning i skolsystemet,
dess anknytning till andra bildningslinjer, och det synes mig vara
en tidsfråga, när detta spörsmål bör upptagas till allsidig omprövning. Härigenom
kan det föreliggande organisationsspörsmålet komma i ett förändrat
läge. Även må nämnas, att frågan örn flickläroverkens organisation
— åtminstone såvitt angår realskolestadiet — icke lämpligen bör bedömas
med bortseende från spörsmålet örn den kommunala flickskolans organisation
och ställning. Organisationen av sistnämnda skolform befinner sig för
närvarande under utredning genom särskilda av mig tillkallade sakkunniga.
Det skulle då, synes det mig, i viss mån innebära ett föregripande jämväl
av denna utredning, om slutlig ståndpunkt till ifrågavarande förslag redan
nu skulle fattas, särskilt som det åt sistnämnda sakkunniga givna utredningsuppdraget
även inrymmer spörsmålet örn den kommunala flickskolans
förhållande till realskolan och det därmed sammanhängande problemet örn
flickskolans anknytning till gymnasiet. Vad jag nu anfört kan tillämpas
även i fråga örn Hälsingborg, som visserligen i motsats till de övriga ifrågavarande
läroverksorterna saknar kommunal flickskola, men där likväl privata
flickskolor finnas, anordnade i huvudsaklig överensstämmelse med vad

Departe mentschefen.

26 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

suni gäller för sjuårig lärokurs vid kommunal flickskola med teoretisk
utbildningslinje.

Emellertid intar högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm
en särställning bland övriga flickläroverk såtillvida, att detsamma numera
är provårsläroverk. Då det med hänsyn till lärarutbildningen vid denna
läroanstalt är av värde, att den inrymmer också femårig realskola, anser jag
mig böra i likhet med flickläroverkssakkunniga, som på denna punkt äro
enhälliga, framlägga förslag örn inrättande vid detta läroverk av en femårig
realskollinje vid sidan av de nuvarande fullständiga fyraåriga realskollinjerna.
Jag beräknar därvid i likhet med de sakkunniga, att den femåriga
linjen till en början icke kommer att omfatta några parallellavdelningar,
men förutsätter att, örn behov därav skulle uppstå, parallellavdelningar
i vanlig ordning må kunna upprättas. Såsom redan i det föregående berörts,
ämnar jag framlägga förslag örn upprättande av ett nytt högre allmänt
läroverk för flickor å Södermalm i Stockholm. Då jag i det följande utgår
från att detta nya läroverk kommer att på realskolstadiet erhålla endast
fyraåriga linjer, anser jag mig icke böra för närvarande taga fasta på det
av Stockholms stadsfullmäktige uttalade önskemålet om förflyttning av
en sådan linje från det nuvarande flickläroverket i Stockholm till det nya
läroverket å Södermalm.

Av den föreliggande utredningen har jag blivit övertygad örn lämpligheten
av att nu företaga vissa ändringar i organisationen av gymnasiet vid de nuvarande
flickläroverken. Detta är nu av treårig typ utom i Stockholm, där
fyraårig latinlinje förekommer vid sidan av treårig latin- och reallinje, och
i Örebro, där gymnasiet består av enbart fyraårig latinlinje. De sakkunniga
hava, med instämmande av vederbörande lokala myndigheter, föreslagit, att
vid flickläroverket i Stockholm den treåriga reallinjen utbytes mot en
fyraårig, att vid flickläroverket i Göteborg den ena av de nuvarande
båda fullständiga treåriga latinlinjerna utbytes mot en fyraårig sådan
linje, att vid flickläroverken i Malmö och Hälsingborg de treåriga
latinlinjerna ersättas med fyraåriga samt slutligen att vid flickläroverket
i Örebro en treårig reallinje nyinrättas. För egen del har jag funnit
samtliga de sålunda föreslagna organisationsändringarna välbetänkta, och
jag tillstyrker därför de sakkunnigas ifrågavarande förslag.

Här bör förutskickas, att frågan örn organisationen av realskolan och gymnasiet
vid det nuvarande flickläroverket i Stockholm jämväl bör ses i belysning
av det spörsmål örn en utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen
för flickor i huvudstaden, varom förslag föreligger och vartill
jag i det följande återkommer.

De av mig sålunda tillstyrkta ändringarna i organisationen av de nuvarande
flickläroverken åskådliggöras av följande sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 27

Läroverk	Nuvarande organisation	Föreslagen organisation
Stockholm........	fyraklassig realskola + fyraårigt latin-samt treårigt latin- och real-gymnasium	fyra- och femklassig realskola 4-fyraårigt latin- och real- samt treårigt latingymnasium
Göteborg........	fyraklassig realskola 4- treårigt latin- och realgymnasium	oförändrad realskola + fyraårigt latin- samt treårigt latin- och realgymnasium
Malmö och Hälsingborg	fyraklassig realskola + treårigt latin- och realgymnasium	oförändrad realskola 4- fyraårigt latin- och treårigt realgymnasium
Örebro ..........	fyraklassig realskola + fyraårigt latingymnasium	d:o

Organisationen bör lämpligen genomföras successivt från och med höstterminen
1939 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer. Mot
detaljerna i de sakkunnigas förslag rörande omorganisationens genomförande
har jag i huvudsak intet att erinra.

Såsom villkor för omorganisationen torde böra föreskrivas, att vederbörande
kommuner åtaga sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning samt bostad åt rektor eller
motsvarande kontant ersättning.

Merkostnaderna vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag i dess
helhet skulle, såsom av det föregående framgår, med tillämpning av de
sakkunnigas beräkningsgrunder, under det första året av omorganisationen
komma att uppgå till omkring 78,000 kronor, sannolikt något mindre på
grund av efter avgivandet av de sakkunnigas förslag inträdda organisatoriska
förändringar. Motsvarande merkostnader vid bifall till mitt mera
begränsade förslag kunna med tillämpning av samma beräkningsgrunder
men med beaktande av att några nya ordinarie lärarbefattningar icke
för närvarande böra tillskapas med anledning av de organisatoriska förändringarna,
beräknas på följande sätt:

Stockholm.......	..... kronor	Ökning Minskning 9,496: —
Göteborg........	»	83: —
Malmö.........	»	7,035: 50
Hälsingborg.....	»	7,437: —
Örebro .........	..... »	7,912: 50

Summa kronor 31,881:— 83: —

Merkostnaderna skulle alltså under angivna förutsättningar komma att
uppgå till (31,881 — 83 =) i runt tal 31,800 kronor. Härvid har hänsyn
icke tagits till dyrtidstillägg.

Vid kostnadskalkylerna har jag, som nämnts, icke för närvarande räknat
med att någon ny ordinarie ämneslärarbefattning bör tillkomma till följd

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

av det av mig förordade förslaget. Den ökade undervisningen bör lämpligen
tills vidare omhänderhavas av icke-ordinarie lärare.

Eftersom kostnadsberäkningarna bygga på det nu gällande lönesystemet,
vilket emellertid från och med nästa budgetår torde komma att omläggas
till överensstämmelse med det av 1938 års riksdag antagna civila avlöningsreglementet,
utvisa beräkningarna icke de exakta belopp, varmed de allmänna
läroverkens avlöningsanslag för nästa budgetår böra höjas vid
bifall till mitt förslag. Beräkningarna torde emellertid under alla förhållanden
giva en tämligen säker föreställning om den ekonomiska innebörden
av förslaget för nämnda budgetår, om därvid hålles i minnet, att hänsyn
icke tagits till nu utgående dyrtidstillägg.

2. Inrättande av ett läroverk för flickor å Södermalm
i Stockholm m. m.

Med skrivelse den 8 april 1938 har Överståthållarämbetet, tillstyrkande
bifall, överlämnat en framställning av den 21 mars 1938 från Stockholms
stads julimäktige, vari hemställts, att ett högre allmänt läroverk för flickor
måtte inrättas å Södermalm från och med läsåret 1939—40 samt att nya
elementarskolan matte ombildas till samläroverk från och med samma
tidpunkt.

I skrivelse den 31 oktober 1938 har skolöverstyrelsen, jämte det överstyrelsen
tillstyrkt stadsfullmäktiges framställning, därjämte framlagt förslag
rörande viss omorganisation av högre allmänna läroverket å Kungsholmen,
att genomföras från och med förutnämnda läsår.

Statskontoret och direktionen över gymnastiska centralinstitutet hava i
utlåtanden den 17 januari respektive den 24 februari 1939 yttrat sig över
ifrågavarande framställningar.

De föreslagna organisationsändringarna, vilka på sedvanligt sätt äro avsedda
att genomföras successivt, innebära följande:

Det nya flickläroverket skulle enligt stadsfullmäktiges framställning
omfatta en femårig realskola med två serier parallellavdelningar
och gemensam avslutningsklass samt en fyraårig latingymnasie- och en
fyraårig realgymnasielinje. I särskild framställning, föranledd av flickläroverkssakkunnigas
förutnämnda betänkande, hava stadsfullmäktige sedermera
hemställt, att det ifrågasatta nya flickläroverket måtte utrustas jämväl
med en fyraårig realskollinje, vilken tänktes överflyttad från det nuvarande
flickläroverket i Vasastaden. En redogörelse för denna särskilda framställning
har lämnats i det föregående.

Nya el ementarskolan, för närvarande avsedd uteslutande för
gossar och bestående av fyra- och femårig realskola med enkla linjer, en
enkel treårig realgymnasielinje samt fyraårigt latin- och fyraårigt realgym -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

nasium, det förra enkellinjigt och det senare med dubbla avdelningar av
första ringen men i övrigt utan parallellavdelningar, skulle enligt förslaget
ombildas till samläroverk och samtidigt erhålla ytterligare dels en femårig
realskolan] e (utan av slutning sklass) och en fyraårig latingymnasielinje. Ny
läroverksbyggnad skulle därvid av staden uppföras å Ladugårdsgärdet.

Högre allmänna läroverket å Kungsholmen, vars gymnasium
för närvarande är avsett både för gossar och för flickor och är utrustat
med en enkel treårig latinlinje och en dubbel treårig reallinje, skulle
enligt föreliggande förslag omorganiseras så att en fyraårig latinlinje inrättades
i stället för den treåriga och en fyraårig reallinje i stället för den
ena treåriga.

Vad sistnämnda läroverk beträffar, vill jag i detta sammanhang erinra
om att skolöverstyrelsen redan i skrivelse den 25 oktober 1937 gjorde framställning
om läroverkets omorganisation i angiven riktning, vilken framställning
anmäldes i propositionen nr 90/1938. Jag framhöll därvid att
Stockholms stads myndigheter för det dåvarande hade under behandling
ett omfattande förslag till förändring av den högre skolundervisningen i huvudstaden,
närmast avseende den kvinnliga ungdomens studiemöjligheter.
Jag förklarade mig i avbidan på utgången av denna fråga icke benägen
att då förorda någon ombildning av läroverket å Kungsholmen, enär det
icke vore uteslutet, att spörsmålet om dess organisation kunde röna inverkan
av den förra frågan, och nämnda spörsmål i alla händelser syntes
böra prövas i samband med denna. Riksdagen framställde i sin skrivelse
nr 157/1938 icke någon erinran häremot.

Berörda fråga om den högre flickundervisningens ordnande i Stockholm
har nu behandlats av stadens vederbörande myndigheter. Stockholms stadskollegiums
gymnasiekommitté avgav den 17 december 1937 betänkande i
ämnet (stadskollegiets utlåtanden och memorial, Bihang nr 77/1937), varöver
utlåtanden sedermera avgivits av Stockholms stads folkskoledirektion,
kammarkontor, drätselnämnd och stadskollegium. Stadsfullmäktige hava
därefter den 21 mars 1938 med bifall till stadskollegiets hemställan bland
annat beslutat, att hos Kungl. Majit göra den framställning, för vilken i
det föregående redogjorts, samt därjämte anhållit, att från och med läsåret
1939—40 kommunala flickskolor i Stockholm måtte inrättas enligt
av gymnasiekommittén framlagt förslag.

Föreliggande utredning.

Den av berörda gymnasiekommitté föreslagna organisationsändringen
sammanfattas av kommittén på följande sätt:

Det av kommittén utarbetade förslaget till ett fullständigare ordnande
av den högre flickundervisningen i Stockholm åsyftade i första hand att

Kungl. Marits ''proposition Nr 211.

undanröja den uppenbara orättvisa, som lage i att flickornas utbildning i
högre skolor — i motsats till gossarnas — alltjämt till övervägande del vore
förenad med dryga, för flertalet målsmän betungande avgifter. För att likställighet
mellan flickor och gossar med avseende på de ekonomiska möjligheterna
att erhålla sådan undervisning skulle kunna åstadkommas, föresloge
kommittén, att stadsfullmäktige hos Kungl. Maj:t begärde dels en
utvidgning av den statliga läroverksorganisationen, dels tillstånd att anordna
kommunala flickskolor. I förstnämnda avseende innebure förslaget
upprättande av ett fullständigt flickläroverk samt ombildning och utbyggande
av nya elementarskolan till samläroverk. Nedbringandet av kostnaderna
för den hävdvunna speciella flickundervisningen hade kommittén ansett
böra i huvudsak ske genom övertagande och ombildning av de enskilda
flickskolorna till kommunala flickskolor, varvid en behövlig rationalisering
och förenkling av den nu alltför splittrade och icke minst i ekonomiskt avseende
oändamålsenliga flickskoleorganisationen successivt genomfördes.
Till inrättande föresloges sex kommunala flickskolor, förlagda till Södermalm,
Kungsholmen, Bromma, Vasastaden, Norrmalm och Östermalm. Av
de privata flickskolorna tänkte sig kommittén, att nya elementarskolan för
flickor behölles i nuvarande utformning samt att Wallinska och Åhlinska
skolornas gymnasier samorganiserades till ett närmast på den föreslagna
kommunala flickskolan i Vasastaden byggt enskilt gymnasium. I mån avbehov
borde staden bidraga till att möjliggöra en generell nedsättning av
terminsavgifterna i den kvarstående enskilda flickskolans elementarskolavdelning.
Kommittén hade även räknat med att staden skulle vara villig
att i viss utsträckning bidraga till en nedsättning av terminsavgifterna i de
enskilda flickgymnasierna, örn en sådan åtgärd sedermera befunnes påkallad.

Av de nuvarande statsunderstödda enskilda flickgymnasierna skulle sålunda
Lyceum för flickor och Södermalms högre läroanstalt för flickor indragas
i samband med den föreslagna utvidgningen av den statliga gymnasieorganisationen
för flickor. Hur förslaget örn inrättande av kommunala
flickskolor i Stockholm inverkar på de enskilda läroanstalterna i övrigt i
huvudstaden, framgår av följande, av gymnasiekommittén uppgjorda sammanställning
rörande flickskolornas tilltänkta organisation:

Södermalms kommunala flickskola, ersättande Lychouska skolan, Anna
Schuldheis’ skola och Södermalms läroanstalts för flickor elementarskola,
3 sjuåriga och 1 sexårig linje, 25 avdelningar,

Kungsholmens kommunala flickskola, ersättande Kungsholms elementarskola
för flickor, 2 linjer, förenad lärokurs, 14 avdelningar,

Bromma kommunala flickskola, ersättande Äppelvikens elementarskola,
2 linjer, förenad lärokurs, 14 avdelningar,

Vasastadens kommunala flickskola, ersättande Vasa högre flickskola
samt Wallinska och Åhlinska skolornas elementarskolor, 3 linjer, förenad
lärokurs, 19 avdelningar,

Norrmalms kommunala flickskola, ersättande Ateneum för flickor, Brummerska
skolan och Annaskolan-Detthowska skolan, 3 linjer, förenad lärokurs,
19 avdelningar,

Östermalms kommunala flickskola, ersättande Lyceums för flickor elementarskola,
Margaretaskolan, Oskars högre flickskola och Anna Sandströms
skola, 3 linjer, förenad lärokurs, 19 avdelningar.

Nya elementarskolan för flickor å Östermalm, 2-linjig elementarskola.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

Till frågan i vad mån ett bifall till gymnasiekonnnitténs av Stockholms
stadsfullmäktige biträdda förslag återverkar på beräkningarna av anslagen
till de kommunala flickskolorna och vissa grupper privatläroverk återkommer
jag i annat sammanhang. I det följande behandlas endast frågan örn
den föreslagna förändringen av den statliga gymnasieorganisationen för
flickor i huvudstaden.

Härom inhämtas av gymnasiekonnnitténs utredning bland annat:

Kommittén lämnar till en början en redogörelse för elevanslutningen
till högre skolor i Stockholm och framhåller däri
bland annat, att en jämn ökning av elevantalet länge ägt rum, samtidigt
med att befolkningsutvecklingen inom motsvarande åldersgrupper
stagnerat. Från år 1920 till år 1935 hade hela antalet gossar i läroverksåldern
stigit endast obetydligt, från 26,182 till 26,726, men elevantalet
vuxit från 6,032 till 8,111, så att anslutningen till de högre skolorna ökats
från 23,04 procent till 30,35 procent av antalet gossar i läroverksåldern. För
flickornas del vore ökningen ännu mera markerad: folkmängdssiffran i läroverksåldern
hade under 15-årsperioden från år 1920 till och med nedgått
en smula, från 28,198 till 27,731, medan elevantalet samtidigt vuxit från
5,775 till 8,595, och den relativa anslutningen hade således stigit från 20,48
procent till 30,99 procent. Vad beträffade utvecklingen av elevantalet i fortsättningen,
skulle enligt en av statistiska kontoret utförd förutberäkning
för tiden fram till år 1948 en icke obetydlig folkmängdsminskning under
de närmaste åren vara att vänta, först inom realskolåldern och därefter
inom gymnasieåldern, varefter åter en ökning skulle sätta in, så att periodens
slut komme att uppvisa ungefärligen samma folkmängdssiffror i dessa
åldrar som år 1936. Då den hittills inträdda långvariga ökningen av elevfrekvensen
i högre skolor icke berott av befolkningsrörelsen utan av en
växande benägenhet och ökad ekonomisk förmåga hos målsmännen att
sända barnen till högre skolor, ansåges den nyssnämnda antagliga folkmängdsminskningen
sannolikt icke komma att leda till någon nedgång av
betydelse i elevantalet. I motsatt riktning skulle åter av olika förhållanden
påkallade ändringar av organisationen verka. Om således flickorna i samma
utsträckning som gossarna, eller i varje fall mera än nu, erhölle tillfälle
till mindre kostsam undervisning, tydde erfarenheterna efter år 1927 på
att icke blott en förskjutning från dyra till billiga skolor utan även en
ökning av elevantalet i dess helhet skulle bliva följden. Ett annat latent
behov kunde beräknas framträda vid en fullständigare lokal utbyggnad av
skolorganisationen, såsom fallet varit beträffande brommaläroverket, till
vilket tillströmningen vida överträffat vad som beräknades vid läroverkets
upprättande.

Såsom angelägnaste reformbehov framstode emellertid beredandet av
ökade möjligheter åt flickorna att erhålla undervisning
i högre skolor utan betungande avgifter. Örn man
ställde mot varandra allmänna och privata läroanstalter och undersökte i
vilken utsträckning flickorna i jämförelse med gossarna haft möjlighet erhålla
undervisning i skolor av den förra kategorien, funne man, att en
förbättring visserligen skett härutinnan, främst genom mellanskolornas utveckling
samt flickläroverkets och brommaläroverkets tillkomst, men att
en påfallande disproportion alltjämt förelåge. Både absolut taget och i för -

.‘32

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

hållande till motsvarande åldersgruppers storlek vore flickeleverna flera
än gosseleverna. Mot 8,111 gosselever (30,35 procent) svarade läsåret
1935—36 sålunda 8,595 flickelever (30,99 procent). Av de 8,111 gossarna i
högre skolor gingo 5,923 i läroverk och 1,142 i mellanskolor, inalles således
7,065 i allmänna läroanstalter mot 1,046 i enskilda skolor. Av de 8,595
flickorna hörde åter 1,048 till läroverk (inklusive statens normalskola) och
1,858 till mellanskolor, sammanlagt således 2,906 till allmänna läroanstalter,
men hela 5,689 till enskilda skolor. Av gossarna i högre skolor undervisades
alltså i det närmaste fem sjättedelar i statens och kommunens läroanstalter,
medan två tredjedelar av flickorna voro hänvisade till enskilda
skolor.

För att närmare belysa, vad flickornas missgynnade ställning inom allmänna
läroanstalter innebure i ekonomiskt avseende för föräldrar och målsmän,
hade kommittén anskaffat en del uppgifter örn elevavgifterna i olika
skolor.

Vid mellanskolorna vore undervisningen helt avgiftsfri, medan terminsavgiften
vid flertalet av de i olika landsortsstäder upprättade kommunala
flickskolorna bestämts till 50 kronor. I läroverken utgjorde normalt utgående
terminsavgift högst 60 kronor i realskolan och 70 kronor i gymnasiet
samt holle sig vanligen kring 50 respektive 60 kronor. Vid de statsunderstödda
flickskolorna växlade avgifterna icke obetydligt mellan olika
skolor men läge även i gynnsamma fall avsevärt över läroverkens. Terminsavgiften
utginge nu i klass l7 med lägst 90 kronor och högst 115 kronor
samt i klass 7" med lägst 115 kronor och högst 155 kronor. I flickskolornas
gymnasier varierade terminsavgifterna mellan 170 och 200 kronor.
Läsåret 1935—36 hade terminsavgiften för fullbetalande elever uppgått

i flickläroverkets gymnasium till ........................ kronor 63

» privatskolornas gymnasium till (i medeltal) .............. » 186

» Katarina realskola till................................. » 50

» flickläroverkets realskola till ........................... » 53

» de privata elementarskolorna till (i medeltal) ............ » 125

Utbildningen i fyraårigt gymnasium skulle sålunda i terminsavgifter draga
en kostnad av 504 kronor i flickläroverket och 1,488 kronor i enskild flickskola,
utbildningen i mellanskolorna ingen kostnad, i flickläroverkets
fyraåriga realskola 424 kronor och i Katarina femåriga realskola 500 kronor.
Elevavgifterna till normalskolekompetens skulle sammanlagt utgöra 1,750
kronor i de privata flickskolorna mot 700 kronor i landsortens kommunala
flickskolor och kostnaden för studentexamen i enskild flickskola (9 år) i
medeltal 2,738 kronor samt till studentexamen i flickläroverket (7 år) högst
822 kronor.

Skillnaden i studiekostnad ökades genom att i läroverken avgiftsbefrielserna
vore flera och nedsättningarna större än i flickskolorna. Både i Katarina
realskola och i högre allmänna flickläroverket åtnjöte angivna läsår
ungefärligen en femtedel av eleverna full befrielse från avgift och likaledes
omkring en femtedel nedsättning med minst halva avgiftsbeloppet. I privatskolorna
utgjorde de helt avgiftsbefriade eleverna ett fåtal, medan nedsättningarna
i allmänhet avsågo mindre belopp. Örn de erlagda avgifterna
tänktes lika fördelade på samtliga närvarande elever, visade det sig, att
medelterminsavgiften vid de särskilda privata elementarskolorna växlade
mellan lägst 90 och högst 128 kronor samt i medeltal för samtliga utgjorde
cirka 108 kronor mot omkring 33 kronor i flickläroverkets och Katarina

Kungl. Marits -proposition Nr 211.

realskolor. På gymnasiet uppgick den på samma sätt uträknade medelterminsavgiften
vid de enskilda flickskolorna till cirka 158 och vid högre allmänna
flickläroverket till 49 kronor. På båda stadierna vore alltså målsmännens
kostnader mer än tre gånger så höga, när det gällde enskilda, som
när det gällde allmänna skolor.

I fråga om utvidgningsbeho vets omfattning yttrar kommittén:
Flickornas ställning vore missgynnad på både gymnasiestadiet och
realskolestadiet. Vad anginge behovet av flera platser i allmänna läroanstalter
på realskolestadiet, hade kommittén icke velat föreslå åtgärder, som
skulle leda till en överflyttning i någon större omfattning av elever från de
särskilda flickskolornas kategori till realskola, utan ansett detta behov i
första hand böra fyllas genom upprättande av kommunala flickskolor.
Kommittén hade därför endast räknat med sådan utökning av realskolan,
som erfordrades såsom underbyggnad för de behövliga nya gymnasielinjerna.
Hur långt åter vidgningen på gymnasiestadiet slutligen borde syfta,
därom kunde olika meningar råda. Kommittén hade ansett lämpligast att
för närvarande lämna denna fråga åsido för att i stället söka bestämma
storleken av det utvidgningsbehov, om vilket någon tvekan näppeligen
torde behöva uppstå. Läsåret 1935—36 undervisades av 2,422 manliga
gymnasieelever 1,979 i statsgymnasier och 443 i privat gymnasier samt
av 1,068 kvinnliga gymnasieelever 380 i statliga och 688 i enskilda gymnasier.
Örn flickorna fördelades efter samma proportion som gossarna,
skulle 872 gå i statliga och 196 i enskilda gymnasier, vilket skulle betyda
överflyttning från de senare till de förra av omkring 490 flickor. Av dessa
syntes inom den nuvarande läroverksorganisationens ram, främst genom
det pågående utbyggandet av brommaläroverket, plats kunna beredas för
omkring ett hundratal — minimibehovet av nya platser härutöver skulle
alltså kunna sättas till inemot 400, vilket ungefärligen motsvarade ett gymnasium
med fyra linjer eller det antal, som flera av stockholmsläroverken
innehölle.

För placeringen av ett eventuellt andra flickläroverk
i Stockholm vore enligt kommitténs mening otvivelaktigt
Södermalm den stadsdel, som i första hand komme i fråga. Det befintliga
läroverket läge i Vasastaden, Kungsholmen hade samgymnasium, Bromma
hade nyligen fått ett samläroverk och de statsunderstödda skolorna med
gymnasium hörde på ett undantag — Södermalms högre läroanstalt för flickor,
som innehölle en enkel fyraårig latinlinje — till Norrmalm och Östermalm.
Att på Södermalm upprätta ett flickläroverk med den omfattning,
som skulle behövas för staden i dess helhet, hade emellertid icke synts
kommittén ändamålsenligt med hänsyn till den faktiska fördelningen av
eleverna i högre skolor på olika stadsdelar. Bland annat hörde sålunda av
de ovannämnda 1,068 gymnasieflickorna 899 till de norra och 169 till
de södra stadsdelarna. Lämpligare än att placera samtliga föreslagna 400
platser i ett till Söder förlagt läroverk borde därför vara att fördela dem
ungefärligen lika mellan Norr och Söder. De 169 söder-flickorna finge då
alla plats i statsgymnasium på Södermalm; den enskilda gymnasielinjen
på Södermalm skulle kunna nedläggas och en viss reservmarginal här ändock
finnas. De gymnasieflickor, vilka icke inrymdes i den föreslagna utvidgningen
av den statliga läroverksorganisationen, skulle åter alla höra
till Norr, vilket syntes riktigt, då de enskilda gymnasierna i fortsättningen
alla skulle komma att ligga på Norr.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

_ Då tillgången på läroverksplatser hittills alltid varit knapp i förhållande
till behovet, vore det uppenbart, att den erforderliga utvidgningen icke
kunde ske på gossarnas bekostnad. Å andra sidan hade kommittén ansett,
att efter den välbehövliga lättnad, som brommaläroverkets upprättande
inneburit, för närvarande icke heller anledning förelåge, att för staden såsom
helhet begära någon utökning av läroverksorganisationen för gossarnas
vidkommande. Beträffande gossläroverken torde emellertid snart en
annan fråga bli aktuell, nämligen förläggningen av nya e 1 e m e n t a rs
k o 1 a n, då dennas nuvarande lokaler vid Hötorget i flera avseenden vore
otillfredsställande och en örn- och tillbyggnad på denna plats ansåges utesluten.
För gymnastikundervisningen vore nya elementarskolan hänvisad
till gymnastiska centralinstitutet. Senast då detta flyttades, bleve därför
också nödvändigt anskaffa lokaler åt läroverket på annat håll. Därvid
måste den ur flera synpunkter fördelaktiga placeringen i stadens centrum
uppgivas, enär lämplig tomt där icke torde kunna erhållas. Såsom gossläroverk
kunde nya elementarskolan då tänkas förlagd till södra förstäderna,
Bromma eller Östermalm, vilka stadsdelar hade fler elever än platser,
däremot icke till Södermalm eller Vasastaden, där motsatsen vore
fallet. Mot en förläggning till södra förstäderna talade emellertid att läroverken
på Södermalm ännu räckte till för de södra stadsdelarnas behov.
Ställde man de södra och norra stadsdelarna mot varandra, hade de förra
läsåret 1935—36 inalles haft ett nettoöverskott på omkring 40 platser och
de senare motsvarande nettobrist, och höstterminen 1936 ginge i första
klassen allt som allt 5 elever från Norr i läroverk på Södermalm samt 9
elever från Söder i läroverk på Norr, varvid vore att märka, att, om platsutrymmet
genomgående utnyttjats tillfullo, ytterligare 21 elever kunnat
mottagas på Söder och 13 elever på Norr. Då sålunda ett jämviktsläge
rådde beträffande läroverksplatsernas fördelning mellan Norr och Söder
och läroverksplatserna på Södermalm räckte till även för södra förstädernas
och förorternas behov, hade kommittén icke kunnat ansluta sig till
den framkomna tanken att flytta nya elementarskolan till södra förstäderna,
förslagsvis till Joliannesliov i norra Enskede, enär detta skulle betyda,
att ett stort antal läroverkselever från Norr måste hänvisas till Söder.
Av de norra stadsdelarna lede Östermalm och Bromma av en utpräglad
brist på platser. Höstterminen 1936 hade sålunda funnits 162 elever från
Bromma i läroverkens första klass, av vilka 115 fått plats i brommaläroverket,
medan återstoden hänvisats till läroverk inne i staden. Motsvarande
elevantal från Östermalm hade utgjort 170, varav 105 rymts i östermalmsläroverket.
Avstånden till läroverk utanför stadsdelen vore väsentligt
mindre för Östermalm än för Bromma. En förflyttning nu av nya elementarskolan
till Bromma skulle emellertid på det övriga Norr inverka
på samma sätt som förslaget att lägga läroverket i Enskede. Det kunde
vidare förmodas, att örn en kommunal flickskola inrättades i Bromma,
tillströmningen av kvinnliga elever till brommaläroverket skulle minskas,
och större utrymme i detta alltså beredas för gossarna. Toge man åter i
betraktande den framtida exploateringen och nybebyggelsen, talade detta
både för Ladugårdsgärdet och Bromma, men såvitt kommittén kunnat
bedöma mest för den senare stadsdelen. På det hela taget hade frågan om
nya elementarskolans förläggning synts kommittén vara synnerligen svår
att för närvarande avgöra, om nämligen läroverket såsom hittills skulle
vara avsett endast för gossar.

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

Såsom nämnt vöre emellertid den allmänna ställningen med avseende på
läroverk för Stockholm i dess helhet, att någon egentlig utökning av platsantalet
för närvarande knappast erfordrades för gossarnas räkning, medan
detta däremot i utpräglad grad vore förhållandet för flickornas del. Det
hade då icke minst ur ekonomisk synpunkt förefallit kommittén vara en
fördelaktig utväg att tillgodose det närmast föreliggande behovet av läroverksplatser
för flickor i de norra stadsdelarna genom att nya elementarskolan,
som för närvarande vore Stockholms minsta läroverk, vid förflyttningen
till nya lokaler ombildades till samläroverk och härigenom utbyggdes
till ungefärligen samma storlek som stockholmsläroverken i allmänhet.
Från Östermalm bomme nu, enligt kommitténs utredningar, flera kvinnliga
gymnasieelever än från någon annan stadsdel. Med ett nytt flickläroverk
på Södermalm, såsom kommittén föresloge, ett fullständigt flickläroverk i
Vasastaden, samgymnasium på Kungsholmen och samläroverk i Bromma
hade därför Östermalm och närmast då Ladugårdsgärdet framstått såsom
den lämpligaste platsen för nya elementarskolan såsom samläroverk.

För flickorna från de södra stadsdelarna hade beräknats vara erforderligt
ett dubbellinjigt gymnasium med omkring 200 platser och såsom underbyggnad
till detta en realskola av lämplig omfattning. Antalet kvinnliga
elever från de södra stadsdelarna och förorterna i första klass vid realskolor,
mellanskolornas allmänna linjer och flickskolor utgjorde höstterminen
1936 sammanlagt 319 och antalet platser i sådana skolor på Söder samtidigt
276, varför det alltså rådde en brist på 43 platser. På grundval härav
hade kommittén ansett realskolan likasom gymnasiet till en början behöva
anordnas med två linjer. Örn ett flickläroverk av den för Söder i dess
helhet nu sålunda erforderliga storleksordningen upprättades, borde detta
ligga på själva Södermalm, dit det övervägande flertalet av ifrågavarande
elever hörde.

Beträffande det framförda önskemålet om ett lokalläroverk för
de södra förstäderna erinrade kommittén bland annat om att
mark år 1936 reserverats för ett framtida läroverk i trakten av Johanneshov,
men att elevantalet från Brännkyrka och Enskede då icke ansågs
ha nått den omfattning, som motiverade inrättandet av ett sådant läroverk.
Kommittén framhölle, att på gymnasiestadiet torde eleverna från Enskede
och de samhällen i Brännkyrka, för vilka ett läroverk vid Johanneshov
skulle ligga fördelaktigt till, ännu icke hava nått det antal, som påkallade
upprättandet av ett fullständigt läroverk särskilt för dem, men att
förhållandena däremot kunde sägas ligga annorlunda till i fråga örn realskolestadiet.
Från ifrågavarande samhällen kommo således höstterminen
1936 i första klassen 42 gossar i statliga realskolor och 1 i enskild realskola,
varjämte 4 icke fingo plats i mcllanskolans enskedelinje. Motsvarande
antal flickor utgjorde 45, därav 4 i statliga, 28 i enskilda real- och flickskolor
och 13 övertaliga från mellanskolan i Enskede. Örn de södra förstädernas
behov av liiroverk vore ett fristående problem, kunde det tydligen
i och för sig vara motiverat att för dem nu inrätta en samrealskola,
vilken senare vid behov kunde utbyggas till fullständigt läroverk.

Å andra sidan skulle detta, vad beträffade gossarna, då sorn förut nämnts,
läroverken på Södermalm ännu räckte till även för södra förstäderna och
förorterna, innebära en viss evakuering av dessa läroverks lokaler, av vilka
Södra latinläroverkets relativt nyligen örn- och tillbyggts. Vad anginge flickorna,
torde det närmast föreliggande behovet av läroverksplatscr för de

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

södra stadsdelarna tillsammans bliva tillgodosett genom tillkomsten av det
föreslagna flickläroverket på Södermalm. Även om kommunen med hänsyn
till den framtida utvecklingen vore beredd att åtaga sig föreskrivna lokalkostnader
m. m., hade kommittén under sådana förhållanden ansett, att
man me<^ utsikt till framgång nu skulle kunna av statsmakterna begära
både ett flickläroverk på Södermalm och en samrealskola i Enskede.
Då det här i första hand gällt att bereda flickorna förbättrade skolmöjligheter,
hade kommittén därför i förevarande sammanhang stannat vid att
endast föreslå upprättandet av ett högre allmänt läroverk för flickor på
Södermalm. Örn detta placerades i närheten av Skanstull, varest kommittén
hos fastighetsnämnden begärt reserverande av lämplig tomt å det område,
där stadens trädgårdar nu läge, skulle läroverket också komma att
bliva lätt tillgängligt för elever från Enskede och andra ytterområden.

Intill dess byggnader kunde bliva uppförda, förutsattes nya elementarskolan
kvarbliva i sina nuvarande lokaler, varjämte utrymme för de
vid utvidgningen tillkommande avdelningarna beräknades bliva tillgängligt
i skollokaler, som frigjordes i samband med genomförandet av kommitténs
förslag i fråga om det enskilda flickskoleväsendets ombildning och
rationalisering. Beträffande flickläroverket å Södermalm ifrågasatte kommittén,
att det fåtal klassavdelningar, som komme att upprättas under de
två första åren, förlädes till de nya eriksdalsskolorna.

Samtliga i ärendet hörda kommunala myndigheter hava tillstyrkt gymnasiekommitténs
förslag i nu förevarande del.

Myndigheternas yttranden.

Skolöverstyrelsen har yttrat, att det som stöd för stadsfullmäktiges framställning
förebragta siffermaterialet enligt överstyrelsens mening med all
tydlighet talade för att åtgärder i syfte att förbilliga flickornas högre skolundervisning
vore i hög grad önskvärda.

Dessa borde vara av den art, att de gåve möjlighet för flickor att
bedriva läroverksstudier för en kostnad av samma storleksordning som
den, vartill en gosses motsvarande utbildning uppginge. För ernående
av detta mål vore givetvis olika åtgärder tänkbara. Vid uppgörande av
förslag i förevarande avseende borde emellertid beaktas, att de såsom
lämpliga anvisade åtgärderna också vöre sådana, att de med hänsyn till
Stockholms stads huvudområden, i det följande benämnda Norr och Söder
(Norr = city, Östermalm, Vasastaden och Norrmalm, Kungsholmen,
Bromma, norra förorterna; Söder = Södermalm, Brännkyrka, Enskede,
södra förorterna), i möjligaste mån åvägabringade jämvikt mellan elevplatsantal
och -behov.

Vid bestämning av det antal elevplatser, som enligt förslaget skulle
komma att överflyttas från enskilda till statliga gymnasier, hade kommitterade
utgått från den grundprincipen, att proportionen mellan det antal
gossar, som vid en viss tidpunkt tillhörde statsunderstödda enskilda
gymnasier, och det antal gossar, som samtidigt tillhörde både dylika och
statliga gymnasier, borde gälla även för flickorna. Denna proportion an -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

gåves i utredningen til 18,3 procent och vore uträknad på grundval av
elevantalet vid början av höstterminen 1935.

Beträffande siffermaterialet för beräkning av ovannämnda proportion,
18,3 procent, ville överstyrelsen visserligen framhålla, att det hade varit
önskvärt, örn sådant förelegat för ytterligare några föregående år med
ettårsintervall. Med användning därav hade ett antal dylika procenttal
kunnat uträknas, ur vilka sedan dessas tendens med en viss grad av sannolikhet
kunnat fastställas och på grund därav ett tillförlitligare värde på
det tillämpliga procenttalet måhända kunnat erhållas. Överstyrelsen hade
dock icke anledning tro annat än att det givna procenttalet gåve en i det
stora hela riktig bild av läget.

På grundval av procentsatsen 18,3 hade kommittén beräknat, att ett
antal av ytterligare 490 gymnasieplatser vid statsläroverk skulle erfordras,
för att här ifrågavarande krav skulle kunna uppfyllas. Örn denna beräkning
sade^ kommitterade, att den vore summarisk och näppeligen gåve fullt
uttryck åt det verkliga behovet av ökade gymnasieplatser för flickor i
statens läroverk. Överstyrelsen ansåge sig kunna fullt instämma häri och
ville i detta sammanhang peka på en av kommitterade anförd omständighet,
som bidroge till osäkerheten i det framdeducerade sifferresultatet.
Denna omständighet vore den på senare år allt kraftigare framträdande
ökningen i antalet elever i de högre skolorna, orsakad av faktorer, som
alltjämt vore verksamma. På grund härav torde kommitterades sifferresultat
böra anses vara ett minimum; sannolikt komme siffran att visa
sig för låg.

Beträffande antalet flickor, 490, som enligt föregående beräkning skulle
komma att överflyttas till statsgymnasier, hade kommitterade yttrat, att
av dessa syntes inom den nuvarande läroverksorganisationens ram, främst
genom det pågående utbyggandet av brommaläroverket, plats kunna beredas
för drygt ett hundratal. Sedan detta skrivits, hade emellertid i förevarande
avseende en helt ny situation inträtt. Högre allmänna läroverket
i Bromma hade färdigbildats med ett elevantal på 1,079, därav i gymnasiet
302 (161 gossar, 141 flickor), varför man nu icke torde kunna antaga, att
vid avvecklingen av vissa av stadens enskilda flickgymnasier plats vid sistnämnda
högre allmänna läroverk skulle kunna beredas åt ens ett ringa
antal av de flickor, som därigenom borde överflyttas till statsgymnasium.
Då emellertid högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm föreslagits
utvidgat från och med läsåret 1939—40 med en fyraårig reallinje, syntes det
av gymnasiekommittén supponerade platsutrymmet vid högre allmänna
läroverket i Bromma kunna förväntas vid högre allmänna läroverket för
flickor i Vasastaden.

Därest denna omorganisation av flickläroverket komme till stånd, bleve
sålunda icke 490 utan, enligt kommitterades siffror, 375—400 nya gymnasieplatser
erforderliga för placering av de flickor, vilka på grund av den
planerade avvecklingen av de enskilda flickgymnasierna borde överflyttas
till statsgymnasier. Med hänsyn till den på senare år alltmera märkbara
ökningen i tillströmningen till de högre skolorna ansåge överstyrelsen det
säkrast att i förevarande avseende räkna med siffran 400.

Med avseende på gymnasickoinmitténs organisationsförslag ansåge sig
överstyrelsen kunna helt ansluta sig till desamma såväl i vad det anginge
nya elementarskolan som ock beträffande det nya h ö g r e a 11-manna läroverket för flickor å Södermalm. Enär nårn -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr £11.

ligen latinlinjen visat sig vara betydligt mera frekventerad av flickor än
reallinjen, syntes detta tala för att nya elementarskolan borde för här förevarande
ändamål utbyggas med en latinlinje, särskilt som såväl tre- som
fyraåriga reallinjer komme att stå flickorna till buds ej blott vid ifrågavarande
läroverk utan. även vid det relativt närbelägna högre allmänna
läroverket för flickor i Vasastaden. Då vidare det fyraåriga gymnasiet
befunnits vara i pedagogiskt avseende väsentligt överlägset det treåriga,
torde detta ävenledes anses motivera valet av det förstnämnda slaget gymnasium
vid utvidgningen av ifrågavarande läroverk. Vid övervägande av
vilken gymnasietyp som borde föredragas vid organisationen av det nya
högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm, torde utom sistnämnda
skäl även den omständigheten, att de till avveckling föreslagna gymnasierna
vid såväl Lyceum för flickor som Södermalms högre läroanstalt för
flickor vore fyraåriga, tala för organiserandet av nämnda nya läroverk
med gymnasium av denna typ. Av samrealskolor och kommunala mellanskolor
utanför Stockholm och med naturlig anslutning till i dess södra
stadsdel beläget gymnasium funnes endast en, nämligen kommunala mellanskolan
i Nynäshamn. Elever i Stockholms gymnasier från detta samhälle
och omgivande trakt vore emellertid ytterst fåtaliga, varför man med
tanke på dem icke torde kunna uppställa befogat krav på någon treårig
gvmnasielinje vid det nya högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm.
För elever från Stockholms kommunala mellanskolor, särskilt den å
Södermalm belägna, torde ej heller någon gymnasielinje av sistnämnda slag
vara behövlig vid förevarande läroverk, då dessa enligt nuvarande bestämmelser
ägde rätt att från kommunala mellanskolans näst högsta klass övergå
till det fyraåriga gymnasiets första ring.

I detta sammanhang syntes böra nämnas, att rektor vid nya elementarskolan
på överstyrelsens anmodan föranstaltat om ett kollegiets yttrande
rörande Stockholms stadsfullmäktiges förslag beträffande förenämnda omorganisation
av läroverket. I detta uttalade kollegiet sitt instämmande i
gymnasiekommitténs förslag rörande såväl nybyggnad för läroverket och
dess förläggning till Ladugårdsgärdet som ock beträffande den av kommittén
föreslagna organisationsförändringen rörande läroverkets gymnasium.
Med styrka framhölle kollegiet dock den treåriga realgymnasielinjens
välkända svagheter, vilka för ifrågavarande läroverks vidkommande
bleve exceptionellt starkt markerade på grund av därvarande gymnasiums
säregna rekryteringsförhållanden, i sin tur betingade av skolans nuvarande
läge, och det vore uppenbarligen med stor tvekan, som kollegiet avhölle
sig från att föreslå densammas nedläggande. Enligt överstyrelsens mening
torde ett dylikt förfarande utan kompenserande motåtgärd vara under
förhandenvarande omständigheter otänkbart. Såsom i det föregående framhållits,
är det nämligen tillvaron vid läroverket i fråga av de nuvarande
gymnasielinjerna jämte inrättandet där av en ny fyraårig latinlinje, som
beräknades skola kunna årligen säkerställa cirka 200 kvinnliga elevers
gymnasieutbildning. Man kunde därjämte peka på att den berörda åtgärden
skulle åstadkomma fullständig likhet i organisation mellan nya elementarskolan
och det, efter läroverkets flyttning till Ladugårdsgärdet, närbelägna
högre allmänna läroverket å Östermalm. Med tanke på den starka
inflyttningen till Stockholm från landsorten, där flertalet realgymnasier
vore treåriga, torde bibehållandet vid nya elementarskolan av det

Kungl. Maj:ta ''proposition Nr 211.

treåriga realgymnasiet anses berättigat, särskilt vid beaktande av att första
ringen av nämnda gymnasium vid högre realläroverket å Norrmalm
varit alltsedan dess upprättande växelvis fulltalig och i det närmaste fulltalig En

avveckling av läroverkets treåriga reallinje i samband med upprättande
där av en ny linje av det fyraåriga realgymnasiet vore däremot ett
alternativ, som icke lade hinder i vägen för de beräknade 200 flickornas
mottagande vid skolan i fråga. Ehuru nämnda åtgärd torde av pedagogiska
skäl anses önskvärd, kunde man dock mot densamma göra enahanda invändningar
som ovan: den därigenom åvägabragta identiteten i organisation
med högre allmänna läroverket å Östermalm och nyinflyttade elevers
behov av ett treårigt realgymnasium.

Beträffande kommitténs förslag rörande realskolan vid det ifrågasatta
nya flickläroverket och nya elementarskolan har överstyrelsen anfört,
att nya elementarskolan i sitt nuvarande skick vore planerad med en för
den fyraåriga och femåriga realskolan gemensam avslutningsklass. Enär
vid början av höstterminen 1938, från och med vilken tidpunkt läroverkets
senare linje vöre färdigbildad, endast 7 elever funnes i vardera realskollinjens
avslutningsklass, syntes det, som örn man att börja med kunde,
såsom gymnasiekommittén föresloge, inrätta även den nya femåriga realskollinjen
därstädes utan särskild avslutningsklass.

Vad anginge realskolan vid det nya flickläroverket å Södermalm skulle
man måhända vara böjd för att tänka sig den ena linjen fyraårig. Härvidlag
torde man emellertid med fog kunna instämma i kommitterades uppfattning,
att de södra stadsområdenas behov av fyraåriga realskollinjer
vöre i tillräcklig grad tillgodosett genom södra kommunala mellanskolan.

Med frågan örn ändrad organisation av nya elementarskolan och organisationen
av det nya högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm
sammanhängde, anför överstyrelsen vidare, spörsmålet rörande omorganisation
av högre allmänna läroverket å Kungsholmen, vars gymnasium
sedan höstterminen 1929 vore tillgängligt för flickor.

Lärj ungantalet i detta läroverks gymnasium hade under läsåren 1936—
39 varit följande:

Ringar	1936—37	1937—38	1938—39
Latinlinjen: I3 ....	17	29	24
(enkel) II3 ... .	21	19	30
lil3 . . .	29	23	14
Summa	67	71	68
Reallinjen: I3 ....	55	60	59
(dubbel) ip....	60	58	51
lil3 . . .	46	41	50
Summa	161	159	160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Härav framginge, att reallinjen omfattade mer än dubbelt så många
lärjunge som latinlinjen. Enbart detta förhållande torde få anses vara
tillräcklig^ anledning för omändring av den ena reallinjen till fyraårig. För
en dylik åtgärd talade emellertid även den omständigheten, att det huvudsakligen
vore elever från läroverkets egen realskola, vilka överginge till
därvarande gymnasielinjer, och att av de övriga alla på ett eller annat
undantag när, att döma av inackorderingsfrekvensen, vore från andra realskolor
i Stockholm. Av de vid innevarande läsårs början 49 manliga eleverna
i realgymnasiets första ring hade sålunda 37, eller 76 procent, kommit
från„Iäroverkets egen realskola; av de övriga hade endast 4 hemort
på sådant avstånd från Stockholm, att de vore inackorderade där.
Det syntes sålunda påtagligt, att det för majoriteten av elever i högsta
klassen av läroverkets realskola skulle vara till fördel, örn en fyraårig reallinje
stöde dem till buds vid läroverket. Även det förhållandet, att Stockholms
fyraåriga gymnasier överhuvudtaget vore, tydligen på grund av deras
företräden i pedagogiskt avseende, mera eftersökta än treåriga, talade
för här ifrågavarande organisationsförändring. Lärjungantalet vid de stockholmsläroverk,
där eleverna haft möjlighet att inom läroverket välja
mellan tre- och fyraåriga linjer, hade sålunda höstterminen 1938 varit
följande:

	Latingymnasium	Realgymnasium
	treårigt	fyraårigt	treårigt	fyraårigt
Södermalm...............	31	105	62	200
Norra latinläroverket.........	38	285	—	—
Norra realläroverket.........	—	—	85	261
Nya elementarskolan.........	—	—	62	lii
Flickläroverket............	60	195	—	—

Det förhållande, denna tablå vore avsedd att illustrera, framträdde ännu
mera markant, om man tilläde, att vid höstterminen 1938 54 inträdessökande
till Stockholms fyraåriga gymnasier måst avvisas eller hänvisas till
klasser eller läroverk, dit de ursprungligen ej ämnat sig.

Även beträffande latinlinjen visade tablån, att den fyraåriga starkt föredroges
framför den treåriga. I fråga om läroverkets å Kungsholmen treåriga
latinlinje hade redan år 1934 sakkunniga för utredning angående en
förbättrad ställning för ämnena latin och grekiska (statens offentliga utredningar
1934: 41) föreslagit, att nämnda linje skulle ersättas med en
fyraårig linje. Detta förslag hade av överstyrelsen tillstyrkts av skäl, grundade
på de dåvarande rekryteringsförhållandena vid här förevarande läroverk
och Stockholms läroverk i allmänhet. De siffror, på vilka överstyrelsen
då baserat sin överläggning och slutsats, hade för höstterminen
1938 sin motsvarighet i nedanstående uppgifter:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 41

Läroverk	Antalet lärjungar i latingymnasiet	Därav intagna i gymnasiet från andra skolor	Antal inackorderade
gossar	flickor	gossar	flickor	gossar	flickor
Kungsholmen:
treårigt ........	35	33	15	33	0	6*)
Södermalm:
treårigt........	31	—	21	—	5	—
fyraårigt .......	105	—	50	—	5	—
Norra latinläroverket:
treårigt ........	38	—	32	—	10	—
fyraårigt .......	285	—	119	—	2	—
Flickläroverket:
treårigt........	—	60	—	51	—	16
fyraårigt .......	—	195	—	116	—	7

(Här vore icke medtagna högre allmänna läroverken i Bromma och å
Östermalm samt nya elementarskolan, då dessas latingymnasier vore uteslutande
fyraåriga).

Det visade sig sålunda, att vid läroverket å Kungsholmen, där fyraårigt
latingymnasium icke funnes, 20 läroverkets egna manliga elever av sammanlagt
35 (— 57 procent) övergått till treårigt latingymnasium, medan vid
de tre stockholmsläroverken, där val mellan de båda latingymnasietyperna
vore möjligt, motsvarande siffror vore: för norra latinläroverket 6 av 38
(= 16 procent), för läroverket å Södermalm 10 av 31 (= 32 procent) och
för flickläroverket 9 av 60 (= 15 procent). Härav torde den slutsatsen
kunna dragas, att där fyraårig latinlinje funnes, föredroges den av de manliga
eleverna i avsevärd grad framför den treåriga. En nyupprättad fyraårig
latinlinje vid Kungsholmens läroverk komme sålunda säkerligen att
finna en så avsevärd tillslutning bland gossarna, att de gossar, som önskade
använda sig av treårig latinlinje, bleve så få, att de kunde intagas
vid andra läroverk i staden, främst högre latinläroverket å Norrmalm och
högre allmänna läroverket å Södermalm (med elevantalen 9, respektive 14
i ring LI3 vid början av höstterminen 1938).

Beträffande de kvinnliga eleverna syntes av närmast föregående tablå
framgå, att även dessa, då de hade tillfälle till val, föredroge fyraårigt latingymnasium
framför treårigt: vid flickläroverket hade av de 60 eleverna å
treåriga latingymnasiet endast 9 (= 15 procent) av läroverkets egna elever
valt detsamma. Härav syntes sannolikt, att en fyraårig latinlinje vid högre
allmänna läroverket å Kungsholmen borde kunna väntas vinna stor tillslutning
även från de kvinnliga elevernas sida och att behov av treårig
latinlinje vore för flickor tillräckligt tillgodosett genom det nuvarande flickläroverkets
treåriga linje.

Skolöverstyrelsen förutsätter, att ifrågavarande organisatoriska förändringar
skola genomföras på följande sätt:

*) Av dessa på ifrågavarande linjes tre ringar fördelade 6 inackorderade elever hade 2 hemort
i Stockholm och 2 i Kopparbergs och örebro län, de båda sistnämnda således i trakter, som
ej tillhörde Stockholms lärjungområde.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Vid nya elementarskolan upprättas i början av läsåret 1939—40 första
klassen av den nya femåriga realskollinjen och första ringen av den nya
fyraåriga latinlinjen, varefter de följande läsåren tillkommer en klass,
respektive ring i sänder. Från och med höstterminen 1942 skulle läroverket
i dess nya skick vara fullt utbyggt.

Av det nya flickläroverket på Södermalm skulle under läsåret 1939—40
finnas första klassen av realskolan och första ringen av de båda gymnasielinjerna,
varefter läroverket skulle successivt utbyggas med en klass, respektive
ring för varje följande läsår, intill dess det blivit färdigbildat, vilket
skulle komma att inträffa från och med läsåret 1943—44.

Vid läroverket å Kungsholmen skulle med läsåret 1939—40 tillkomma
första ringen av de fyraåriga real- och latingymnasielinjerna. Under det
därefter följande läsåret skulle den treåriga latinlinjen och den ena av de
fyraåriga reallinjerna börja avvecklas. Omorganisationen skulle sålunda
vara fullt genomförd med början av höstterminen 1942.

Beträffande statsverkets merkostnader på grund av den föreslagna nya
organisationen och de villkor, som böra uppställas i fråga om skyldighet
för staden att tillhandahålla lokaler m. m., har skolöverstyrelsen anfört:

1. Nya el ementarskolan. För denna skola skulle den planerade
organisationsförändringen innebära tillkomsten av fyra nya avdelningar
inom realskolan och fyra nya avdelningar inom gymnasiet. Genom läroverkets
förflyttning till nya lokaler å Ladugårdsgärdet kunde emellertid
jämväl en annan för detsamma betydelsefull förändring eventuellt komma
till stånd. Sedan flera decennier tillbaka undervisades läroverkets elever i
gymnastik med lek och idrott av lärare och elever vid det angränsande
gymnastiska centralinstitutet, för vilket nya elementarskolan varit och
fortfarande vore att betrakta som en övningsskola i nämnda ämne. Uppenbarligen
kunde detta förhållande ej fortgå, när läroverkets lokaler flyttats
till Ladugårdsgärdet, såvida ej den av 1938 års riksdag beslutade flyttningen
av gymnastiska centralinstitutet till å Östermalm planerad nybyggnad
samtidigt ägde rum, och dessa läroanstalters inbördes läge då bleve
sådant, att nya elementarskolan fortfarande kunde fylla funktionen som
övningsskola i gymnastik med lek och idrott åt gymnastiska centralinstitutet.

Därest dessa eventualiteter icke skulle inträffa, torde man emellertid
böra räkna med att något annat statligt läroverk och väl då närmast högre
allmänna läroverket å Östermalm i förevarande avseende komme att träda
i nya elementarskolans ställe. Under innevarande läsår uppginge antalet
gymnastiktimmar vid nya elementarskolan till 39 och vid högre allmänna
läroverket å Östermalm till 47. Efter nya elementarskolans förenämnda utvidgning
torde antalet gymnastiktimmar därstädes kunna förväntas bliva
ungefär detsamma, som det för närvarande vore vid högre allmänna läroverket
å Östermalm. Det vore sålunda mycket väl tänkbart, att det förra
läroverket efter dess egen och gymnastiska centralinstitutets flyttning
komme att med avseende på undervisningen i gymnastik med lek och idrott
intaga en fullt självständig ställning, medan högre allmänna läroverket å
Östermalm då komme att fungera som övningsskola åt centralinstitutet.
Under alla förhållanden torde det på grund av detta senares uppgift att
utbilda lärare i gymnastik med lek och idrott vid de allmänna läroverken

Kungl. Maj:ts proposition Nr £11. 43

vara nödvändigt, att något av de högre allmänna läroverken i Stockholm
ställde sina elever till institutets förfogande för berörda ändamål.

Vid nya elementarskolan vore en ordinarie gymnastiklärartjänst fästad
sedan lång. tid tillbaka. Den hade emellertid alltsedan år 1888 jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 7 januari sagda år lämnats obesatt, och av den
sålunda inbesparade lönen hade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober
1888 och den 7 oktober 1892 sammanlagt 1,100, sedermera, jämlikt beslut
den 13 juni 1919, 2,000 kronor årligen utgått till dels en tillförordnad
gymnastiklärare vid nya elementarskolan, dels gymnastiska centralinstitutet
som ersättning för åt läroverkets elever meddelad undervisning i gymnastik
med lek och idrott. Enligt beslut den 5 augusti 1938 vore sistnämnda
belopp från och med den 1 januari sagda år höjt till 2,400 kronor. Enär
det, som ovan sagts, torde kunna ifrågasättas, huruvida det efter förevarande
läroanstalters förflyttning skulle bli möjligt att upprätthålla nuvarande
inbördes förhållande mellan desamma, syntes det överstyrelsen lämpligt,
att vid beräkningen av merkostnaderna för nya elementarskolans ifrågavarande
omorganisation, sedan densamma fullt genomförts, räkna med
besättande av den vid läroverket förefintliga ordinarie lärartjänsten i gymnastik
med lek och idrott.

För nya elementarskolans del har överstyrelsen beräknat, att undervisningen
vid fullt genomförd omorganisation skulle ökas med 240 veckotimmar
i läroämnen och 89 veckotimmar i övningsämnen. För handhavande
av denna ökade undervisning beräknar överstyrelsen följande lärarkrafter: Läroämnen: -

3 lektorer å 21,5 timmar .............................. 64,5 timmar

2 adjunkter å 21,5 timmar ............................ 43 »

3 » å 26,5 » ............................ 79,5 »

2 ämneslärarinnor ä 26,5 timmar ...................... 53_»

Summa 240 timmar

Övningsämnen:

1 biträdande teckningslärare ........................... 17 timmar

Ökning i ordinarie musiklärarens tjänstgöring ............ 8 »

1 ordinarie gymnastiklärare ............................ 32 »

1 biträdande gymnastiklärare (kvinnlig) ................. 16 »

Timlärare i kvinnlig slöjd ....................... 16 »

Summa 89 timmar

Enligt nu gällande lönebestämmelser skulle kostnadsökningen — frånsett
dyrtids- och dyrortstillägg samt provisorisk avlöningsförstärkning —
komma att uppgå till 98,616 kronor. Härifrån borde dragas det belopp å
2,400 kronor, som årligen utginge för bestridande av läroverkets gymnastikundervisning.
Den återstående summan, 96,216 kronor, angåve således
merkostnaden per år för den ifrågasatta omorganisationen av nya elementarskolan,
sedan densamma fullt genomförts. För den händelse, att läroverket
även efter dess och gymnastiska centralinstitutets flyttning till
Östermalm fortfarande skulle komma att fungera som övningsskola för institutet,
minskades sistnämnda summa med 6,212 kronor till 90,004 kronor,
avrundat 90,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Därest emellertid högre allmänna läroverket å Östermalm eller något
annat stockholmsläroverk skulle komma att ersätta nya elementarskolan
i dess förhållande till gymnastiska centralinstitutet, uppstode å det sålunda
åsyftade läroverkets stat en motsvarande besparing.

För organisationsförändringens första år beräknade överstyrelsen omkostnaderna
med utgångspunkt från att undervisningen komme att öka
med 53 veckotimmar i läroämnen och 54 veckotimmar i övningsämnen,
vilken ökning krävde följande nya lärarkrafter:

Läroämnen:

1 lektor å 21,5 timmar................................ 21,5 timmar

1 ämneslärarinna å 26,5 timmar........................ 26,5 »

Timlärare ........................................... 5 »

Summa 53 timmar

Övningsämnen:

Timlärare i teckning .................................. 5 timmar

Ökning i ordinarie musiklärarens tjänstgöring............ 3 »

1 ordinarie gymnastiklärare............................ 32 »

Timlärare i gymnastik (kvinnlig) ...................... 8 »

» » kvinnlig slöjd....................... 6 »

Summa 54 timmar

Med tillämpning av nu gällande lönebestämmelser skulle detta förslag
innebära en kostnadsökning för nästa budgetår om 27,010 kronor, vilken
summa dock borde minskas med det belopp, 2,400 kronor, som årligen utginge
för bestridande av läroverkets gymnastikundervisning. Under första
året av nya elementarskolans omorganisation skulle den sålunda draga en
merkostnad av 24,610 kronor. Därest emellertid den nuvarande ordningen
med nya elementarskolan som övningsskola åt gymnastiska centralinstitutet
skulle komma att fortgå även efter dessa läroanstalters utflyttning
till Östermalm, reducerades sistnämnda belopp med 5,306 kronor till 19,304
kronor, avrundat 19,800 kronor.

För det fall däremot, att högre allmänna läroverket å Östermalm eller
något annat högre allmänt läroverk i Stockholm skulle komma att i nyssnämnda
avseende träda i nya elementarskolans ställe, uppstode å det sålunda
åsyftade läroverkets stat en motsvarande besparing.

För genomförandet av nya elementarskolans här ifrågavarande omorganisation
borde uppställas det villkoret, att Stockholms stad forbonde sig att
tillhandahålla av organisationsförändringen betingad ökning av undervisningslokaler
jämte dessas inredning och möbelutrustning, och att beslut
härom från stadens myndigheters sida skulle föreligga, innan Kungl. Maj:t
fattade beslut i ärendet.

2. Högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm.
Statsverkets årliga kostnader efter detta läroverks fullständiga
uppbyggande har överstyrelsen beräknat sålunda:

Erforderliga antalet lärare och undervisningstimmar skulle bliva:

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.
Läroämnen:

1 rektor å 14 timmar.................................. 14 timmar

7 lektorer å 21,5 timmar.............................. 150,5 »

5 adjunkter å 21,5 » 107,5 »

5 j. a 26,5 » 132,5 »

3 ämneslärarinnor å 26,5 timmar....................... 79,5 »

2 lärare över stat (extra) ............................. 48,5 »

Summa 532,5 timmar

Övningsämnen:

1 teckningslärare ..................................... 34 timmar

1 musiklärare........................................ 22 »

1 gymnastiklärare (kvinnlig)........................... 32 »

1 lärarinna i kvinnlig slöjd............................ 24 »

Summa 112 timmar

Avlöningskostnaderna skulle jämlikt gällande lönebestämmelser men
frånsett dyrtidstillägg m. m. komma att uppgå till i avrundat tal 217,100
kronor.

Under det första året skulle merkostnaden komma att uppgå till i runt
tal 47,000 kronor, fördelade med 1,000 kronor på arvoden till tillsynslärare,
skolläkare, bibliotekarie och biträde å rektorsexpeditionen samt med återstående
46,000 kronor på följande lärare:

Läroämnen:

1 rektor ä 14 timmar ................................ 14 timmar

1 lektor å 21,5 » 21,5 »

1 adjunkt å 21,5 » 21,5 »

1 ämneslärarinna å 26,5 timmar........................ 26,5 »

1 timlärare å 23,5 timmar............................. 23,5 »

Summa 107 timmar

Övningsämnen:

Timlärare i teckning................................. 10 timmar

» » musik................................... 12 »

» > gymnastik med lek och idrott.............. 8 »

» » kvinnlig slöjd...................... 8_»_

Summa 38 timmar

Beträffande arvodet åt biträdet å rektorsexpeditionen hade, anför överstyrelsen,
räknats med ett fast sådant å 100 kronor för första året, trots att
det avsedda antalet klassavdelningar ej då beräknades uppgå till mera än
4, medan 6 av överstyrelsen tidigare föreslagits utgöra minimum för att
fast arvode skulle utgå till förevarande befattningshavare. Då det, som
här, gällde upprättandet av ett nytt läroverk, torde första årets vidlyftiga
organisationsarbete motivera överstyrelsens här ifrågavarande beräkningssätt.

Vid upprättande av de förutvarande högre allmänna läroverken för flickor,
yttrar överstyrelsen vidare, hade riksdagen beviljat vissa anslag till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

anskaffande av böcker och undervisningsmateriel m. m., då dessa engångskostnader
ställde sig mycket betydande för läroverken och de kassor, ur
vilka ifrågavarande utgifter i vanliga fall bestredes, till en början icke ägde
några tillgångar och endast efter hand erhölle mera nämnvärda sådana.
Sålunda hade till högre allmänna läroverket för flickor i Vasastaden av
statsmedel beviljats sammanlagt 10,000 kronor. Överstyrelsen tilläte sig
därför föreslå, att såsom villkor för eventuellt beslut om upprättande av
ett högre allmänt läroverk för flickor å Södermalm skulle bland annat gälla,
att Stockholms stad förbunde sig att bidraga till bestridande av de utgifter,
som åvilade biblioteks- och materielkassan samt ljus- och vedkassan,
med ett engångsanslag under första året av läroverkets verksamhet ej understigande
10,000 kronor. Det vore visserligen icke uteslutet, att jämväl
bidrag från statens sida kunde visa sig behövliga för ifrågavarande ändamål,
men dessa bidrag torde under angiven förutsättning bliva tämligen
begränsade, och i varje fall erfordrades då intet särskilt sådant anslag för
det första verksamhetsåret.

Överstyrelsen förutsatte tillika, att staden skulle ikläda sig skyldighet att
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
samt bostad åt rektor eller motsvarande hyresersättning, och
att beslut härom från stadens myndigheters sida skulle föregå Kungl.
Maj:ts beslut om upprättande av ifrågavarande läroverk.

3. Högre allmänna läroverket å Kungsholmen.
Det förefölle, som om en bestående ökning i gymnasiets antal klassavdelningar
med 2 skulle inträda under omorganisationens första år. Införandet
vid läroverket av två första ringar av det fyraåriga gymnasiet kunde emellertid
med största sannolikhet beräknas inverka på realskolans antal klassavdelningar
på så sätt, att dennas avslutningsklass, som för närvarande
räknade tre parallellavdelningar, kunde väntas därefter bestå av i regel
endast en sådan, möjligen vid enstaka tillfällen av två dylika. Sålunda torde
läroverkets totala antal avdelningar efter omorganisationen bliva i stort
sett detsamma som före denna. Härav följde emellertid, att varken statsverket
eller Stockholms stad skulle komma att vidkännas någon kostnadsökning
på grund av den för ifrågavarande läroverk föreslagna organisationsförändringen.

Sammanfattningsvis innebära skolöverstyrelsens kostnadskalkyler,
att en fullt genomförd omorganisation i enlighet med det föreliggande
förslaget — bortsett från framställningen örn överflyttande av en fyraårig
realskollinje från det nuvarande flickläroverket till det nya läroverket å
Södermalm — skulle för statsverket draga följande årliga merkostnader:

nya elementarskolan................................. kronor 90,000

flickläroverket å Söder............................... » 217,100

Kungsholmens läroverk .............................. »_—

Summa kronor 307,100.

Under omorganisationens första år, d. v. s. nästa budgetår, skulle följande
merkostnader uppstå:

Kungl. Majlis ''proposition Nr 211.

nya elementarskolan ................................ kronor 19,300

flickläroverket å Söder .............................. » 47,000

Kungsholmens läroverk .............................. » _

Summa kronor 66,300.

Härvid har hänsyn icke tagits till dyrtidstillägg, provisoriskt dyrortstilllägg
och provisorisk avlöningsförstärkning.

Vid bifall till stadsfullmäktiges framställning om överflyttande av nyssnämnda
realskollinje skulle tydligen flickläroverket å Söder draga ytterligare
kostnader, men dessa torde komma att helt kompenseras genom minskade
kostnader för det nuvarande flickläroverket.

Statskontoret har i sitt förutnämnda utlåtande anfört, att ämbetsverket
icke ansett sig böra verkställa en genomgående detaljgranskning av kommitténs
förslag i vad detsamma avsåge sättet för undervisningens ordnande.
Statskontoret ville i sådant hänseende allenast framhålla, att skäl torde
saknas att organisera det nya läroverket för flickor å Södermalm enligt
annan huvudplan än den av riksdagen i samband med 1927 års skolreform
fastslagna, med andra ord med fyraklassig realskola. Förutom något minskade
kostnader för statsverket skulle härigenom uppnås önskvärd enhetlighet
i fråga om de statliga flickläroverkens allmänna organisation.

Gentemot skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar hade statskontoret
intet annat att erinra än att överstyrelsen i fråga om avlöningskostnaderna
för gymnastiklärare vid nya elementarskolan syntes hava utgått från den
för 20 lönegraden gällande lägsta löneklassen i stället för högsta klassen.
Vidare hade vid beräkning av lön till den ordinarie kvinnliga gymnastikläraren
vid flickläroverket lönen visserligen beräknats enligt högsta förekommande
löneklass men hänsyn icke tagits till den i avlöningsreglementet
för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende i 8 § 2 mom. andra
stycket givna bestämmelsen rörande antalet veckotimmar, för vilka lön
finge beräknas. I överensstämmelse med berörda stadgande torde lön böra
beräknas efter en tjänstgöringstid av (32 + 3 —) 35 veckotimmar.

I likhet med överstyrelsen förutsatte statskontoret, att Stockholms stad
förbunde sig att tillhandahålla med anledning av nyorganisationen betingade
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning samt
bostad eller hyresersättning åt rektor vid högre allmänna läroverket för
flickor å Södermalm.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har anfört följande:

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, hade sedan lång tid tillbaka nya
elementarskolans elever undervisats i gymnastik vid gymnastiska centralinstitutet,
för vilket nya elementarskolan vore att betrakta som en övningsskola
i detta ämne. En förflyttning av nya elementarskolan, medan institutet
ännu kvarbleve i sina nuvarande lokaler, komme att medföra de allvarligaste
svårigheter med hänsyn till gymnastikundervisningen för institutets
elever.

Skolöverstyrelsen ifrågasatte, att högre allmänna läroverket å Östermalm
skulle kunna fylla gymnastiska centralinstitutets behov av övningsskola,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

enär antalet gymnastiktimmar där syntes tillräckligt. Förhållandet vore
emellertid, att det med hänsyn till institutets elever vore nödvändigt att
hava tillgång till flera gymnastikavdelningar samtidigt. Detta vore också
för närvarande fallet, emedan på grund av institutets ringa avstånd från
elementarskolan den senares elever erhölle sin gymnastikundervisning i
gymnastiska centralinstitutets fyra gymnastiksalar. Örn nya elementarskolan
förflyttades, medan institutet ännu kvarlåge å sin nuvarande plats,
kunde högre allmänna läroverket å Östermalm med sin enda gymnastiksal
icke erbjuda institutet erforderligt antal gymnastikavdelningar, varför det
under sådana förhållanden bleve nödvändigt att fördela institutets elever
på ett flertal olika läroverk i Stockholm. Detta vore visserligen tänkbart,
men stötte på stora praktiska olägenheter, särskilt på grund av svårigheten
att inom institutets nuvarande dåliga lokaler genomföra härför erforderlig
omläggning av undervisningsprogrammet.

Även sedan institutet tagit sina nya lokaler vid Stadion i besittning, bleve
avståndet till såväl Östermalms som andra högre allmänna läroverk så betydande,
att ordnandet av undervisningsövningarna säkerligen komme att
stöta på vissa svårigheter. Med hänsyn härtill vore det synnerligen önskvärt,
att institutet såsom nu kunde för sin undervisning hava tillgång till
en nära belägen övningsskola. Under sådana förhållanden vore det därför
ur institutets synpunkt angeläget, att förhandlingar upptoges med Stockholms
stad om en förläggning av nya elementarskolans nybyggnad till närheten
av Stadion. Härigenom skulle läroverket kunna utnyttja institutets
idrottsanläggningar, simhall och gymnastiksalar, varför en särskild gymnastikbyggnad
för läroverket under sådana omständigheter icke bleve erforderlig.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har direktionen hemställt
dels att nya elementarskolan måtte förflyttas från sin nuvarande plats
ungefär samtidigt som gymnastiska centralinstitutet, dels ock att förhandlingar
måtte upptagas med Stockholms stad angående en förläggning av
nya elementarskolans nybyggnad till tomt i närheten av Stadion.

Departe- Den utredning, för vilken i det föregående redogjorts, har visat, att Stockmentschefen.
holm lider brist på genom det allmännas försorg inrättade, för flickor avsedda
utbildningslinjer på gymnasiestadiet. Den kvinnliga ungdomen är i
stor utsträckning för sin utbildning i högre skolformer hänvisad till enskilda
läroanstalter, vilka som regel tillämpa väsentligt högre terminsavgifter
än jämförliga, av det allmänna upprättade skolor. Av utredningen framgår,
att på grund härav genomsnittskostnaderna för flickornas utbildning på det
stadium, varom här är fråga, äro ej oväsentligt högre än motsvarande kostnader
för den manliga ungdomen. Grundtanken i det föreliggande förslaget
är att i detta hänseende söka åvägabringa likställighet mellan gossar och
flickor. Detta avses skola åstadkommas genom en avsevärd utvidgning av
den statliga och kommunala skolorganisationen och en .samtidig reduktion
av antalet enskilda läroanstalter.

Den principiella uppfattning, som sålunda kommit till uttryck i det föreliggande
förslaget, delas av mig. Det är en viktig angelägenhet, att den

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

inom ett samhälle tillämpade allmänna skolorganisationen erbjuder gossar
och flickor möjlighet att på i stort sett samma villkor förskaffa sig utbildning
utöver den, som tillhandahålles av folkskolan. En huvudsynpunkt vid
genomförandet av 1927 års skolreform var, att statens omvårdnad örn ungdomens
undervisning skulle äga rum under allt större hänsynstagande till
den kvinnliga ungdomens rätt och intressen. 1927 års riksdag uttalade sålunda
i sin skrivelse nr 262 som sin uppfattning, att kvinnlig ungdom borde
erhålla samma utbildningsmöjligheter under lika ekonomiska villkor som
den manliga, i den mån behov därav förelåge. En utvidgning av den för
flickor avsedda statliga och kommunala skolverksamheten i huvudstaden
medför icke blott en i och för sig önskvärd sänkning av de alltför
höga utbildningskostnaderna utan möjliggör därjämte en tillfredsställande
anordning av den högre flickundervisningen i huvudstaden.
Jag är därför ense med förslagsställarna och vederbörande myndigheter örn
att åtgärder i här antydd riktning böra vidtagas. Härvid har jag icke förbisett,
att de missförhållanden, med vilka man vill komma till rätta, skulle i
viss mån kunna avhjälpas genom bidrag från det allmänna till nedbringande
av terminsavgifterna vid privatläroverken på sätt för övrigt ifrågasatts beträffande
de enskilda flickläroverk, som även efter omorganisationen skulle
vara i verksamhet. En lösning efter dessa linjer måste emellertid betraktas
som ett provisorium och skulle draga betydande kostnader för det allmänna
utan att medföra de fördelar i övrigt, som vinnas genom en utbyggnad
av den allmänna skolorganisationen på föreslaget sätt. Allenast
beträffande de kvarblivande flickläroverken anser jag mig därför böra
ifrågasätta åtgärder för nedbringande av terminsavgifterna. Till denna
fråga återkommer jag vid behandlingen av frågan om anslag till privatläroverken
för nästa budgetår.

I detta sammanhang upptager jag allenast de delar av det föreliggande
förslaget, som avse förändringar i den statliga skolorganisationen i Stockholm.
Frågan om inrättande av kommunala flickskolor i huvudstaden torde
böra framdeles i vanlig ordning prövas av Kungl. Majit. Då de nu berörda
spörsmålen stå i visst samband med varandra, har jag dock ansett mig böra
i det föregående i korthet uppehålla mig jämväl vid frågan om kommunalisering
av förutberörda privatläroverk. Jag vill framhålla, att förutsättningar
för upprättandet av de ifrågasatta kommunala flickskolorna äro förhanden,
varför sådana skolor böra i därför stadgad ordning komma till stånd.

De förändringar i den statliga skolorganisationen i Stockholm, som jämlikt
stadsfullmäktiges förslag skola genomföras, äro dels ombildning av nya
elementarskolan till samläroverk och samtidigt viss utvidgning av denna
läroanstalt, dels ock upprättande av ett nytt högre allmänt läroverk för
flickor å Södermalm.

Förslaget bygger på förutsättningen, att omkring 490 flickor skulle behöva
överföras från enskilda till statliga gymnasier i Stockholm för att

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

flickorna skola bliva i stort sett likställda med gossarna i avseende å möjligheterna
att erhålla tillträde till statliga gymnasier. Av dessa 490 flickor
skulle enligt företagen beräkning omkring 400 komma att få rum i den utvidgade
nya elementarskolan och det nya flickläroverket, medan ett hundratal
ansetts skola kunna erhålla plats vid det nuvarande samläroverket
i Bromma. Det har påpekats, att ifrågavarande beräkningar rörande det
föreliggande behovet av att utvidga gymnasieorganisationen äro tämligen
osäkra, bland annat emedan de utgå från lärj ungantalet vid stockholmsläroverken
under ett enda läsår, nämligen läsåret 1935—36. Skolöverstyrelsen
har erinrat, att läroverket i Bromma numera är färdigbildat, varför
plats icke kan där beredas för ytterligare ett större antal flickor, men att
ett motsvarande antal flickor i stället torde komma att få utrymme i det nuvarande
flickläroverket i Vasastaden genom tillkomsten av en ny fyraårig
reallinje. Detta överstyrelsens antagande bygger likvisst på förutsättningen
att den nuvarande treåriga reallinjen vid sistnämnda läroverk skulle komma
att bibehållas, vilket emellertid enligt flickläroverkssakkunnigas i det
föregående berörda, av mig i denna del tillstyrkta förslag icke skulle bliva
fallet; överstyrelsen torde i detta avseende hava misstolkat sistnämnda
förslag. I själva verket lärer det av stadsfullmäktige framlagda förslaget
till statlig gymnasieorganisation för flickor i Stockholm vid nu angivna
förhållande icke fullt täcka det utvidgningsbehov, varmed man räknat. Vid
statliga gymnasier i Stockholm undervisades höstterminen 1938 sammanlagt
515 flickor mot 380 läsåret 1935—36; ökningen faller visserligen, såsom
i utredningen förutsatts bliva fallet, till stor del på läroverket i Bromma,
men antalet i enskilda gymnasier undervisade flickor har likväl icke samtidigt
minskats utan tvärtom ökats från omkring 690 till omkring 740.
För att nå det mål, som eftersträvats vid planläggningen av förändringarna
i gymnasieorganisationen, skulle därför allt fortfarande vid statsgymnasier
utrymme behöva beredas för omkring 500 flickor.

Ehuru alltså effektiviteten av de föreslagna åtgärderna icke torde komma
att fullt motsvara den avsedda — som nämnts kunna genom omorganisationen
av nya elementarskolan och genom upprättande av ett nytt flickläroverk
omkring 400 nya platser ställas till förfogande för flickor — synes
mig likväl icke någon befogad invändning kunna ur organisatorisk synpunkt
riktas mot de ifrågasatta anordningarna. Det beräknade utvidgningsbehovet
skulle till större delen komma att täckas, och den omständigheten, att
antalet nya elevplatser blir något lägre än det föreliggande behovet, torde
icke rubba de slutsatser, vartill utredningen kommit i avseende å förläggningen
av det nya flickläroverket, liksom ej heller beträffande ändamålsenligheten
av att förändra nya elementarskolan till samläroverk. Jag tillstyrker
därför förslaget i dessa stycken. Jag har icke heller funnit anledning
till erinran mot att nya elementarskolan inrymmes i nya lokaler. De

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

av direktionen för gymnastiska centralinstitutet anförda synpunkterna
rörande en förläggning av den för ändamålet ifrågasatta nybyggnaden till
tomt i närheten av Stadion synas förtjänta av beaktande. Denna fråga
torde böra framdeles närmare övervägas. Örn möjligt bör också tillses,
att nya elementarskolans förflyttning sker ungefär samtidigt med gymnastiska
centralinstitutets.

Föreliggande förslag innebär, vad de organisatoriska detaljerna beträffar,
att gymnasiet vid det nya flickläroverket skulle utrustas med enkla
fyraåriga latin- och reallinjer samt att den fyraåriga latinlinjen vid nya elementarskolan
skulle dubbleras. Skolöverstyrelsen, som tillstyrkt denna organisationsplan,
har i samband därmed ifrågasatt en ombildning av det även
för flickor tillgängliga gymnasiet vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen
på så sätt, att den nuvarande enkla treåriga latingymnasielinjen ombildas
till fyraårig samt att den ena av de nuvarande båda treåriga realgymnasielinjerna
likaledes förändras till fyraårig linje.

För egen del har jag vid övervägande av de nu berörda förslagen ur olika
synpunkter funnit mig böra i likhet med skolöverstyrelsen biträda desamma.
Jag har härvid beaktat, att överstyrelsen vid sin prövning av åtgärdernas
ändamålsenlighet ur vidare organisatorisk synpunkt som nämnts av
förbiseende utgått från att det nuvarande flickläroverkets treåriga realgymnasielinje
skulle bibehållas vid sidan av den fyraåriga, varigenom den
av överstyrelsen anförda motiveringen kommit att icke fullt täcka det föreliggande
organisationsproblemet. Det något ändrade utgångsläge, som uppstår,
om man — såsom avsett varit och av mig i det föregående förordats
— förutsätter, att den nya fyraåriga realgymnasielinjen vid det nuvarande
flickläroverket ersätter den nu befintliga treåriga linjen och alltså icke inrättas
vid sidan av sistnämnda linje, anses emellertid inom överstyrelsen,
enligt vad under hand upplysts, icke vara ägnat att ändra det resultat, vartill
överstyrelsen vid sin prövning av förevarande spörsmål kommit.

Beträffande realskolan innebär det föreliggande förslaget, att det
nya flickläroverket skulle utrustas med femårig realskola, omfattande två
serier parallellavdelningar. I särskild framställning hava stadsfullmäktige
därjämte anhållit, att en av de fyraåriga realskollinjerna vid det nuvarande
flickläroverket i Vasastaden skulle överflyttas till läroverket å Södermalm
i samband med förverkligandet av flickläroverkssakkunnigas under avdelning
1 omnämnda förslag örn inrättande av en femårig realskollinje vid
förstnämnda läroverk vid sidan av de redan befintliga fyraåriga linjerna.
Vad nya elementarskolan beträffar, föreslås en dubblering av dess nuvarande
enkla femåriga realskollinje, varvid en ny avslutningsklass dock beräknas
bliva onödig på grund av avgången från den näst högsta klassen till
det fyraåriga gymnasiet. Beträffande realskolan vid läroverket å Kungsholmen
föreslås icke någon ändring.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

Ifrågavarande förslag finner jag mig kunna biträda utom försåvitt angår
organisationen av realskolan vid det nya flickläroverket. I det föregående
har jag, vad beträffar realskolan vid de nuvarande flickläroverken, intagit
den ståndpunkten, att någon ändring icke bör för närvarande vidtagas i fråga
örn dessas fyrklassiga organisation, men tillstyrkt ett undantag från denna
princip i fråga om flickläroverket i Vasastaden, vars karaktär av pro vårsläroverk
befunnits motivera, att denna läroanstalt förses jämväl med en
femårig linje på realskolstadiet. Med denna ståndpunkt finner jag mig icke
kunna tillstyrka, att det nya flickläroverket, vilket icke avses skola bliva
pro vår släroverk, utrustas med femklassiga realskollinjer. I överensstämmelse
med statskontorets uppfattning föreslår jag, att sistnämnda läroanstalt
erhåller enbart fyraåriga realskollinjer; härvid bortfaller, såsom redan
i det föregående antytts, jämväl anledningen till att överflytta en realskollinje
dit från det nuvarande flickläroverket. För nya elementarskolans
del biträder jag dock förslaget om dubblering av den nuvarande enkla femåriga
realskollinjen i samband med läroverkets ombildning till samläroverk;
realskolan kommer därigenom att få i princip samma organisation
som läroverket i Bromma, vilket är tillgängligt även för flickor.

I anslutning till skolöverstyrelsens förslag och till vad av statskontoret
yttrats förordar jag, att såsom villkor för upprättande av det nya flickläroverket
och för ombildning och utvidgning av nya elementarskolan föreskrives,
att staden åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler,
som av Kungl. Majit godkännas, jämte inredning och möbelutrustning
samt bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning.
Som nämnts förutsättes, att för nya elementarskolan uppföres
nybyggnad å Ladugårdsgärdet; anledning saknas att i detta
sammanhang ingå på frågan örn den framtida användningen av nya elementarskolans
nuvarande byggnad, vilken liksom den tomt, å vilken den är
uppförd, tillhör staten, icke Stockholms stad. Det bör emellertid beaktas,
att ett genomförande av den ifrågasatta gymnasieorganisationen gör det
möjligt att för andra ändamål förfoga över ifrågavarande fastighet, som nu
förhyres av staden för en årshyra av 54,150 kronor. Beträffande flickläroverket
å Södermalm har skolöverstyrelsen därjämte förutsatt, att staden
skulle förplikta sig att bidraga till bestridande av de utgifter,
som åvila biblioteks- och materielkassan samt ljus- och vedkassan vid
läroverket, med ett engångsanslag å minst 10,000 kronor under första året
av läroverkets verksamhet. Jag erinrar, att motsvarande villkor uppställts
vid upprättande av exempelvis läroverket i Bromma och att bedömandet
av denna fråga icke torde påverkas av vad i det följande föreslås rörande
bestridande av kostnaderna från och med den 1 juli 1939 för vaktmästarpersonalen
vid de allmänna läroverken. Överstyrelsens sistberörda förslag
biträder jag med den ändringen, att det belopp, som skall av staden gäldas,
med hänsyn till nu rådande prisförhållanden bestämmes till 13,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 811.

Jag förutsätter, att den av mig tillstyrkta omorganisationen av läroverket
på Kungsholmen icke medför ändring i avseende å stadens skyldigheter gentemot
denna läroanstalt.

De förordade organisatoriska åtgärderna torde böra träda i successiv
tillämpning med början under läsåret 1939—40 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Majit kan komma att bestämma, och genomföras på sätt av
skolöverstyrelsen föreslagits. I händelse av bifall till förslaget om inrättande
av nytt flickläroverk å Södermalm torde frågan om ändrad benämning
av det nuvarande flickläroverket i Vasastaden böra i sinom tid upptagas
till prövning av Kungl. Majit.

Liksom statskontoret har jag icke funnit anledning till någon väsentligare
erinran mot de av skolöverstyrelsen verkställda beräkningarna av de
merkostnader för statsverket, som ett genomförande av de framlagda förslagen
komme att medföra. Jag erinrar emellertid om att beräkningarna
bygga på nu gällande lönebestämmelser. De av statskontoret framförda
anmärkningarna inverka icke på de anslagsberäkningar för nästkommande
budgetår, vartill jag återkommer i det följande. I detta sammanhang
vill jag dock nämna, att jag icke har för avsikt att för nästa
budgetår beräkna medel till anställande av de ordinarie ämneslärarinnor,
en vid det nya flickläroverket och en vid nya elementarskolan, som överstyrelsen
upptagit i sin beräkning av kostnaderna för detta budgetår. Med
hänsyn till att ett förslag om ämneslärarinnetjänsternas avskaffande för
närvarande är beroende på Kungl. Majits prövning, lärer det nämligen enligt
min mening icke vara tillrådligt att för närvarande inrätta nya sådana
tjänster.

3. Ändrad organisation av gymnasiet vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm.

Gymnasiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm är för närvarande
anordnat såsom tre- och fyraårigt latingymnasium,
det förra bestående av en enkel linje, det senare av tre serier parallellavdelningar.
Därjämte finnes en läsåret 1935—36 påbörjad klassisk
försökslinje. Läroverket är avsett endast för manliga lärjungar.

I skrivelse den 27 oktober 1938 har skolöverstyrelsen framlagt förslag av
innebörd, att från och med budgetåret 1939/40 en av de fyraåriga
latinlinjerna skulle utbytas mot en fyraårig reallinje.
Överstyrelsens hemställan har föranletts av en av lärarkollegiet
i ämnet gjord framställning, som tillstyrkts av läroverkets rektor. En minoritet
(fyra lärare) inom kollegiet har i reservation ifrågasatt, att den föreslagna
fyraåriga reallinjen skulle inrättas i utbyte mot den treåriga latinlinjen.
Alternativt föreslås av reservanterna, att ett treårigt realgymnasium
inrättas.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 211.

Lärarkollegiets utredning.

Kollegiet ville först påpeka den allmänna tendens i elevrekryteringen,
som kunde iakttagas vid rikets gymnasier i allmänhet, yttrande sig som en
strömning i huvudsaklig riktning mot reallinjen.

I särskild grad gällde detta de manliga eleverna. Sålunda utgjorde antalet
till studentexamen anmälda manliga elever, fördelade å de två linjerna,
latin (L) och real (R):

	1933	1934	1935	1936	1937
L. .	ion	1026	1024	1232	1084
R. .	929	1019	1158	1325	1414

Medan antalet anmälda manliga latinabiturienter sålunda i stort sett
varit oförändrat eller företett oregelbundna fluktuationer, hade realabiturienternas
antal stigit utan avbrott. Det vore den stegrade tillströmningen
av kvinnliga elever till latingymnasiet, som förhindrat dettas numerär att
gå avsevärt tillbaka i jämförelse med realgymnasiet. Följden härav hade
därför blivit, att latingymnasiet för närvarande till en omfattning av nära
50 procent kunde sägas vara ett flickgymnasium.

Denna allmänna, för landet i sin helhet konstaterade tendens förefunnes
i ännu tydligare utpräglad grad vid de statliga stockholmsläroverken. Elevantalet
i dessas gymnasier fördelade sig vid början av höstterminerna nedanstående
år på följande sätt å de båda linjerna samt å manliga (G) och kvinnliga
(F) elever:

Latin

Real

G . . F . .	1932 685 187	1933 698 224	1934 854 262	1935 766 294	1936 761 315	1937 732 345
	872	922	1116	1060	1076	1077
G . .	850	938	1112	1184	1216	1290
F . .	29	48	68	86	96	97
	879	986	1180	1270	1312	1387

Man funné här, att latingymnasiet icke förmått hålla jämna steg med
realgymnasiet i dess tillväxt, trots att antalet flickor å latingymnasiet hade
avsevärt stegrats. Gjorde man en sammanställning av hur de manliga eleverna
fördelade sig på de båda linjerna och uträknade denna fördelning i
procent, funne man, att de manliga latinarnas andel i den totala numerären
under femårsperioden 1932—37 vikit tillbaka från 45 procent till 36 procent,
en relativ minskning sålunda på 20 procent. Man hade skäl att förmoda,
att denna påtagliga tendens vid stockholmsläroverken skulle åtminstone
under den närmaste framtiden skärpas. Studerade man nämligen elevantalet
i dessa gymnasiers lägsta ringar (I4 och I3), skulle man för de manliga
elevernas vidkommande finna följande fördelning å de båda linjerna
(tabellen avsåge liksom tidigare tabeller blott statsläroverken):

	1931	1932	1933	1934	1935	1936	1937 *)
L .	. 222	233	234	261	211	222	205
R .	. 244	318	336	421	370	385	430
Höstterminen	1938 var	antalet	210 å latin- och	437 å	reallinjen,	d. v. s. 32 respektive

68 procent.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211. 55

Omräknades dessa siffror i procent, framträdde tendensen i all sin skärpa:

L . . 48 42 41 38 36 3T 32

R . . 52 58 59 62 64 63 68

Denna tabell uppvisade en relativ tillbakagång i latingymnasiets rekrytering
under perioden, som uppginge till icke mindre än 33 procent. I samband
härmed torde även ett annat förhållande böra påpekas. Medan realavdelningarna
i gymnasiernas lägsta ringar varit till trängsel fyllda, hade
detta på långt när icke varit fallet med latinavdelningarna. I genomsnitt
hade elevantalet i var och en av de förra under de sista åren varit 30, medan
det i de senare hållit sig vid omkring 23 per avdelning. Utrymmet å realgymnasierna
hade därför nödvändiggjort en rätt kraftig gallring av de
inträdessökande.

Orsaken till denna tendens syntes åtminstone till avsevärd del vara att
söka i den stegrade betydelse de matematiskt-naturvetenskapliga ämnena
fått för elevernas fortsatta utbildning. Medan förr latinlinjen varit den
givna studievägen för dem, som ämnade utbilda sig för sådana yrken som
läkarens, apotekarens, tandläkarens, veterinärens o. s. v., hade numera reallinjen
blivit den lämpligaste och normalt förekommande linjen för dessa
aspiranter. Högskolor för sådana studerande jämte en mängd andra utbildningsanstalter
hade uppställt krav på kompetens, som endast reallinjen
gåve. Vid flera av dessa hade på sistone skärpningar i inträdesfordringarna
vidtagits, medan andra övervägde sådana skärpningar inom den närmaste
framtiden, varigenom reallinjens betydelse än mera stegrats eller komme att
stegras. Matematik och övriga reala ämnen hade därför även fått en alltmer
dominerande ställning i de fyllnadsprövningar, som i stegrad omfattning
avlades efter studentexamen.

Men reallinjens attraktiva verkan på elevklientelet torde i någon mån
även ha andra orsaker än de här påpekade. För att vinna någon inblick i
dessa förhållanden syntes det ändamålsenligt att undersöka, i vilken utsträckning
eleverna i det differentierade realgymnasiets högsta ring tillvalt
å ena sidan grupper med ett eller flera naturvetenskapliga ämnen, å andra
sidan grupper med andra ämnen. För stockholmsläroverkens vidkommande
hade det befunnits, att de elever, som tillvalt grupper med ett eller flera
naturvetenskapliga ämnen, utgjort:

1933 1934 1935 1936 1937

88 % 82 % 77 % 74% 75%

Det förefölle, som om ett icke obetydligt antal realister — och som det
ville synas i med åren stegrad grad — utnyttjade möjligheterna inom denna
linje för att åvägabringa något, som skulle kunna betecknas som en pseudoreal
linje eller, örn man så ville, något slags nyspråklig linje. Trots den
för dessa elever säkerligen tyngande matematikkursen erbjöde likväl denna
möjlighet inom reallinjen en mera praktiskt betonad väg till studentexamen
än den avgjort mera arbetstyngda latinlinjen.

Denna i det föregående konstaterade, allmänna tendens kunde givetvis
icke lämna ett så stort läroverk som norra latinläroverket opåverkat utan
hade medfört högst allvarliga konsekvenser flir elevrekryteringen av detta
läroverks gymnasium just av den anledningen, att detsamma innehölle endast
latinlinjer. I första hand fylldes nämligen realgymnasiernas avdelningar
vid Stockholms övriga läroverk, och hade dessas utrymme motsva -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

rat tillströmningen, skulle säkerligen de tre parallellavdelningarna å det
fyraåriga gymnasiet ej kunnat upprätthållas på grund av elevbrist. Nu
upptoges visserligen i det allra närmaste de tillgängliga platserna därstädes,
men till mycket stor del av från realgymnasierna utgallrat klientel.
På grund av läroverkets ensidiga gymnasieorganisation vore årligen ett rätt
stort antal elever nödsakade att avgå från läroverket för att söka inträde
vid ett realgymnasium för att kunna förverkliga sina planer på ett kommande
yrkesval. Man torde kunna uppskatta de elever, som från realskolans
4 klass lämnade läroverket, till 25 å 30 stycken per år, i regel de bäst
vitsordade, och motsvarande plats i läroverkets gymnasium intoges av
från annat håll kommande, svagare meriterade elever. För att icke nivån
inom latingymnasiet vid läroverket skulle sjunka alltför mycket, och framför
allt ej mera än som redan skett, måste gallringsmöjligheter vid inträdet
i dess första ring åvägabringas. Detta åstadkommes enklast och mest
effektivt på så sätt, att en av de tre parallellavdelningarna i det fyraåriga
gymnasiet omvandlades till en motsvarande realavdelning. Det syntes
självklart, att ett mera kvalificerat elevmaterial, koncentrerat på två avdelningar,
vore vida att föredraga framför ett till antalet större, men för
humanistiska studier obekvämt elevklientel, fördelat på tre parallellavdelningar.

För de lärare, som under en längre följd av år förvärvat erfarenhet om
undervisningen inom läroverkets gymnasium och dess elevkår, hade det
blivit alltmera klart, att ett betydande antal elever, vilkas håg, fallenhet
och kommande yrkesval skulle hänvisat dem till reallinjen, likväl stannade
kvar inom läroverket och hellre toge de olägenheter, som vore förknippade
med ett val av oriktig gymnasielinje, än de, som medföljde ombyte av läroverk.
Tradition, kamratskap och miljö i övrigt syntes här i stor utsträckning
vara bestämmande faktorer. Men även andra synpunkter kunde vara
av stor betydelse — som erfarenheten givit vid handen — icke minst läroverkets
centrala läge i närheten av ändstationer för järnväg, spårväg och
ett avsevärt antal långväga busslinjer. Bland eleverna funnes därför ett
rätt stort antal, för vilket en reallinje vore den riktiga och behövliga utbildningslinjen.

Under läsåret 1937—38 hade en undersökning företagits bland lärjungarna
inom klass 4 för att utröna, om det redan tidigare konstaterade intresset
för en reallinje alltjämt skulle förefinnas. Svaren hade härvid så
utfallit, att 49 elever förklarat sig vilja gå reallinjen, om en sådan funnits
vid läroverket, 23 elever latinlinjen och slutligen 2 fortsätta i realskolans
avslutningsklass. Det vore alltså 66 procent av dessa elever, som uttalat
sitt önskemål om en reallinje vid läroverket. Det vore sålunda ofrånkomligt,
att bland norra latinläroverkets stora elevskara förelåge ett klart deklarerat
behov av en real utbildningslinje. Ett dylikt behov hade också tidigare
vid flera tillfällen dokumenterats.

Behovet av en reallinje vid norra latinläroverket kunde också tydligt
konstateras på flera andra sätt. En undersökning av tillvalsfrekvensen å
latingymnasierna vid Stockholms statsläroverk, vad beträffade ämnena matematik,
fysik och kemi, vore ganska belysande.

Kungl. Majlis proposition Nr Bil. 57

	1934<—35	1935-36	1936—37	1937—38
	mat. fysik kemi	mat. fysik kemi	mat. fysik kemi	mat. fysik kemi
Summa tillval.....	104. 35 21	133 34 21	153 4.4. 35	148 37 42
Därav vid norra latin-läroverket ......	38 % 71 % 67 %	38 % 85 % 86 %	43 % 68 % 66 %	45 % 76 % 64 %

Av denna tabell fräninge, att av de inalles 104 matematikläsande latinarna
i det differentierade gymnasiet läsåret 1934—35 vid Stockholms statsläroverk
funnes icke mindre än 38 procent vid norra latinläroverket, av de
fysikläsande 71 procent o. s. v. Det visade sig sålunda, att norra latinläroverkets
gymnasium i förhållande till övriga latingymnasier i detta avseende
intoge en särställning. Att detta sammanhängde med och vore en direkt
följd av detta gymnasiums ensidiga organisation vore otvetydigt. Dessa
siffror pekade tydligt nog därpå, att inom läroverkets gymnasium befunne
sig ett elevklientel med behov av utbildning i de reala ämnena till ett antal,
som icke något annat latingymnasium kunde uppvisa.

Härtill komme dessutom några speciella omständigheter med i och för
sig tungt vägande skäl för den ifrågasatta organisationsåtgärden. Enär
norra latinläroverket vore provårsläroverk, medförde ensidigheten i dess
gymnasieorganisation vissa brister i läroverkets funktioner som ^bildningsanstalt
för blivande lärare. Vissa språkgrupper måste nu belastas med ett
större antal provårsserier än som kunde anses vara lämpligt för den ordinarie
undervisningens kontinuitet. Vidare hade de moderna språken en avsevärt
olika ställning å de båda gymnasielinjerna. För en språklärares allsidiga
utbildning torde jämväl krävas erfarenheter från undervisningen å
en reallinje. Kollegiet ville också erinra därom, att vid läroverket sedan
några år funnes en klassisk linje, vilken torde vara i särskild grad ägnad att
erbjuda utbildningsmöjligheter för de verkligt klassiskt-humanistiskt särpräglade
begåvningarna och därigenom i avsevärt större omfattning än det
nuvarande latingymnasiet vara i stånd att förverkliga det bildningsideal,
som kännetecknade de klassiska studierna i tidigare läroverksorganisationer.
Det syntes rimligt, att även åt annat håll orienterade studiebegåvningar
vid läroverket bereddes möjlighet att där få sina lika berättigade
intressen tillgodosedda.

Kollegiet ville till slut erinra därom, att de naturvetenskapliga institutionerna
vid läroverket förfogade över ganska nyligen inredda lokaler. Beträffande
utrymmet inom dessa kunde kollegiet hänvisa till att dessa ämnens
representanter förklarat dessa lokaler tillräckliga för att tillgodose
även de behov, som skulle uppstå, därest en reallinje upprättades inom läroverket.
Denna omorganisation skulle därför kunna genomföras utan extra
kostnader för statsverket eller kommunen. Då läroverket till sitt förfogande
hade ett tillräckligt antal extra ordinarie lärarbefattningar, skulle den
ifrågasatta åtgärden icke heller behöva medföra några förändringar beträffande
de ordinarie lärarbefattningarna.

Skolöverstyrelsens yttrande.

De i kollegiets skrivelse anförda skälen för upprättande vid läroverket
av en reallinje syntes överstyrelsen tungt vägande. Det måste
anses högeligen önskvärt, att varje högre allmänt läroverk i landet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

vore organiserat med såväl latin- som realgymnasium, förutsatt att
dess läge vore sådant, att båda kunde beräknas bliva i ej för ringa utsträckning
frekventerade, och att inga speciella omständigheter talade för en
annan organisation. Den faktiska utvecklingen på detta område hade, som
även kollegiet framhölle och exemplifierade, gått i riktning mot en komplettering,
där gymnasium av ena eller andra slaget fattats, och för närvarande
funnes i landet endast fyra läroverk med ensidig gymnasieorganisation:
högre realläroverket och högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm,
högre allmänna läroverket i Västervik och högre allmänna läroverket
för flickor i Örebro. Överstyrelsen bortsåge härvidlag från högre latinläroverket
och högre realläroverket i Göteborg, beträffande vilka överstyrelsen
i annat sammanhang föreslagit omorganisationer med syfte, att
nämnda läroverks gymnasier skulle från och med budgetåret 1939/40 komma
att innefatta såväl latin- som reallinjer. Även samtliga i anslutning till
1927 års riksdags beslut och sedermera upprättade nya läroverk utom högre
allmänna läroverket för flickor i Örebro hade från början utrustats med
båda slagen gymnasier.

Då sålunda enligt överstyrelsens mening starka skäl förebragts för upprättande
av ett realgymnasium vid förevarande läroverk, uppstode frågan,
på vad sätt detta lämpligen borde infogas i läroverkets nuvarande organisation.
Tydligen funnes två sätt för införande av den önskade reallinjen, nämligen
dels vid sidan av de redan vid läroverket förefintliga latinlinjerna,
dels i stället för en av dessa. Uppenbart vore, att det förstnämnda alternativet
krävde för sitt förverkligande avsevärda lokalutrymmen, och att detsamma
medförde kostnader för bestridande av erforderliga lärarkrafters
avlöning, lärorumsmöbler m. m. Vad lokalutrymmen beträffade, vore den
nuvarande läroverksbyggnaden utnyttjad till alla delar. Det torde sålunda
vara tydligt, att vid ett eventuellt införande vid läroverket av en reallinje,
en av de förutvarande linjerna måste avvecklas.

Vid inorganiserandet av en reallinje vid läroverk, där ingen sådan funnes,
måste avgörande träffas, rörande vilken typ, tre- eller fyraårig, läroverket
vore mest betjänt av. En allmän uppfattning vöre, att det fyraåriga
gymnasiet i alla avseenden bättre motsvarade sitt ändamål än det treåriga.
Enbart detta förhållande vore enligt överstyrelsens mening tillräckligt
starkt skäl för att, där ej särskilda omständigheter kunde anses föreligga,
föredraga det fyraåriga gymnasiet framför det treåriga. Något särskilt
behov av ett nytt treårigt realgymnasium i de norra stadsområdena
syntes ej vara för handen, då dylika för gossar tillgängliga gymnasielinjer
funnes vid högre realläroverket å Norrmalm, nya elementarskolan och högre
allmänna läroverket å Kungsholmen, och då som följd av de norra förstadssamhällenas
goda kommunikationer med Stockholm de från dessas samrealskolor
och kommunala mellanskolor kommande elever, som ämnade bedriva
gymnasiestudier, kunde göra detta — genom övergång från samrealskolornas
och kommunala mellanskolornas tredje klass till det fyraåriga
gymnasiets första ring — utan att inackordera sig i Stockholm. Under sådana
förhållanden torde man kunna hävda, att vid förevarande läroverk,
där endast en realgymnasietyp vore ifrågasatt, den fyraåriga linjen borde
lämnas företräde.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Beträffande frågan, vilken av läroverkets latinlinjer, som borde lämna
rum för reallinjen, vöre meningarna delade inom kollegiet, i det majoriteten
föresloge avveckling av en av de fyraåriga latinlinjerna, dock utan att
liärför förebära några skäl, medan minoriteten önskade, att läroverkets treåriga
latinlinje borde nedläggas. Huvudskälen för sistnämnda alternativ
vore uteslutande av pedagogisk natur och enligt överstyrelsens mening icke
oväsentliga. Dock funne överstyrelsen, att majoritetens förslag om borttagande
av en av de fyraåriga linjerna borde föredragas. Enär läroverket
i fråga vore provårsläroverk, vore det av vikt, att de lärarkandidater, som
där handleddes, finge stifta bekantskap med såväl tre- som fyraåriga gymnasieorganisationer.
Om läroverkets treåriga latinlinje avvecklades, skulle
uteslutande fyraåriga gymnasielinjer komma att finnas där, varjämte i
hela Stockholm ej skulle existera mera än ett enda provårsläroverk med
treårigt latingymnasium och manliga elever, nämligen högre allmänna läroverket
å Södermalm. Under förutsättning av bifall till av överstyrelsen i
annat sammanhang gjord hemställan örn bland annat viss ändring av högre
allmänna läroverkets å Kungsholmen gymnasieorganisation skulle nämnda
åtgärd jämväl medföra, att intet treårigt latingymnasium komme att stå
gossarna till buds å hela det norra stadsområde^ Även om överstyrelsen
ville medgiva, att något särskilt starkt behov av ett treårigt latingymnasium
i detta fall icke förelåge, syntes det dock önskvärt, att de manliga eleverna
i likhet med de kvinnliga i nämnda stadsdelar hade tillgång till samtliga
möjligheter för utbildning å gymnasiet. Överstyrelsen anslöte sig därför
till kollegiernajoritetens förslag om att den fyraåriga reallinjen borde
ersätta en fyraårig latinlinje.

Under förutsättning av bifall till här framlagda förslag skulle läroverkets
organisationsförändring, ifall den inträdde från och med läsåret 1939—40,
försiggå på följande sätt. Vid början av nämnda år skulle ring I av den ena
fyraåriga latinlinjen nedläggas, och samtidigt skulle upprättas ring I av den
fyraåriga reallinjen; vid början av vart och ett av följande tre läsår skulle
respektive ringarna II, III, IV av den förstnämnda linjen nedläggas samtidigt
med att motsvarande ringar av sistnämnda linje skulle komma till
stånd. Ifrågavarande omorganisation skulle sålunda vara fullt genomförd
från och med höstterminen 1942.

Den planerade förändringen skulle ej medföra någon rubbning i nuvarande
antalet gymnasieavdelningar och följaktligen ej heller ökat behov av
klassrum. Då vidare läroverkets lärare i biologi, fysik, kemi och teckning
ansåge utrustningen av respektive institutioner tillräcklig, även om den påtänkta
förändringen genomfördes, torde man kunna räkna med att inga
ökade utgifter för Stockholms stad skulle därav bliva följden. Ej heller för
statsverket torde någon kostnadsökning på grund av omorganisationen inställa
sig, då det oföränderliga antalet klassavdelningar ej komme att fordra
någon ny lärartjänst. Utbyte av en fyraårig latinlinje mot en fyraårig reallinje
kunde visserligen medföra en mindre rubbning i läroämnenas sammanlagda
timantal, men örn en sådan bleve följden, inträdde den först, då näst
högsta ringen å latinlinjen lämnade plats för motsvarande ring å reallinjen.
På detta stadium inträdde emellertid samtidigt differentieringen i ämnesgrupper,
vilka av eleverna fritt tillvaldes, varför nämnda ändring i timantal
vore omöjlig att på förhand angiva. Det vöre att märka, att en dylik
ändring av samma storhetsordning, som den ovan åsyftade, mycket viii
kunde inträda, även örn något linjeutbyte ej komme att äga rinn, samt alf

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

den lika väl kunde komma att bestå i en minskning som i en ökning av
timantalet. Med hänsyn härtill torde det anses fastslaget, att här ifrågasatta
organisationsförändring icke komme att medföra någon utgiftsökning vare
sig för statsverket eller för Stockholms stad.

Departe mentschefen -

Vägande skäl hava enligt min mening anförts till stöd för det föreliggande
förslaget att vid norra latinläroverket i Stockholm ersätta en av de
nuvarande latinlinjerna med en reallinje. Det av lärarkollegiet åberopade
statistiska materialet belyser den utveckling, som kunnat skönjas vid flertalet
av våra gymnasier, nämligen den stagnerande tillströmningen till
latingymnasiet och det växande intresset för den utbildningsform, som företrädes
av realgymnasiet. Denna utveckling medför bland annat, att latingymnasiet
får årligen mottaga ett antal elever, som på grund av mindre
goda studieanlag icke kunnat hävda sig i konkurrensen örn platserna å reallinjen.
Detta förhållande måste särskilt starkt påverka ett läroverk, vars
gymnasium inrymmer enbart latinlinjer, och så småningom leda till en
sänkt standard i studieavseende hos läroverkets gymnasieelever. Detta är
särskilt betänkligt, örn, såsom här är fallet, läroverket dessutom tjänstgör
såsom provårsläroverk. Då det icke minst ur sistnämnda synpunkt är av
vikt, att läroverkets gymnasium är av tillfredsställande konstruktion, och
det även i andra hänseenden övertygande visats, att gymnasiet bör utrustas
med en reallinje, anser jag mig böra nu tillstyrka åtgärder i den av skolöverstyrelsen
föreslagna riktningen.

Vad förslagets detaljer beträffar, finner jag i likhet med skolöverstyrelsen
och majoriteten inom lärarkollegiet det lämpligast, att en av nuvarande
fyraåriga latinlinjerna avvecklas och efterträdes av en fyraårig reallinje.
Av hänsyn till organisationen i allmänhet av de statliga gymnasierna i
Stockholm torde det nämligen icke för närvarande vara tillrådligt att slopa
den treåriga latinlinjen vid förevarande läroverk, medan det å andra sidan
synes föreligga ett starkare behov av fyraåriga än av treåriga realgymnasium
jer.

Den av mig tillstyrkta omorganisationen torde böra successivt i överensstämmelse
med överstyrelsens förslag genomföras från och med budgetåret
1939/40 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Maj:t kan komma att bestämma.
Läroverkets benämning bör undergå den ändring, som påkallas
av gymnasiets utökning med en reallinje. Jag förutsätter, att genom den
ifrågasatta omorganisationen icke inträder ändring i avseende å stadens
skyldigheter att tillhandahålla läroverket lokaler m. m.

Såsom av överstyrelsen påvisats, torde den ifrågasatta omorganisationen
ej för nästkommande budgetår och möjligen icke heller framdeles komma
att föranleda merkostnader för vare sig statsverket eller Stockholms stad.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

4. Omorganisation av vissa läroverk i Göteborg.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 3 mars 1938 hemställt om viss omorganisation
av högre latin- och realläroverken i Göteborg. Förslaget innebär
ett fullföljande av den omorganisation av det statliga läroverksväsendet
för gossar i nämnda stad, som tog sin början genom beslutet av 1937
års riksdag (skrivelsen nr 210), att västra realskolan skulle ombildas till
högre allmänt läroverk för gossar från och med budgetåret 1938/39 genom
överflyttning dit av en fyraårig latinlinje från högre latinläroverket och en
treårig reallinje från högre realläroverket; från sistnämnda läroverk skulle
samtidigt till västra realskolan överflyttas en femårig realskollinje. Det
sålunda under utbyggnad varande nya högre gossläroverket har benämnts
högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg.

Högre latinläroverket har läsåret 1938—39 femårig realskola,
tre- och fyraårigt latingymnasium samt de fyra lägre kretsarna av en under
bildning varande sexårig klassisk försökslinje. Realskolan består av tre
fullständiga parallellserier med för närvarande gemensam avslutningsklass
samt en tillfällig fjärde parallellavdelning av andra klassen. Det treåriga
latingymnasiet och den klassiska försökslinjen äro enkellinjiga. Det
fyraåriga latingymnasiet har två fullständiga parallellinjer; av en tredje,
hittills fullständig linje, som är under överflyttning till läroverket i Majorna,
återstår innevarande läsår de tre högsta ringarna. Sammanlagt finnas
sålunda läsåret 1938—39 32 klassavdelningar. Sedan den klassiska
linjen färdigbildats, den tredje linjen av det fyraåriga latingymnasiet blivit
helt bortflyttad samt den tillfälliga utvidgningen med en fjärde parallellavdelning
inom realskolan bortfallit, torde läroverket sålunda vid oförändrad
organisation komma att normalt omfatta 30 å 31 klassavdelningar. —
Latinläroverket är avsett för gossar och är från och med läsåret 1937—38
anordnat såsom provårsläroverk.

Skolöverstyrelsens föreliggande förslag innebär med avseende på latinläroverket,
att den ena av de nuvarande fullständiga fyraåriga latinlinjerna
överflyttas till högre realläroverket, i samband varmed vid latinläroverket
upprättas ett enkellinjigt fyraårigt realgymnasium. Latinläroverket beräknas
härigenom komma att normalt omfatta 31 klassavdelningar (tredubbel
femårig realskola med två avslutningsklasser, enkellinjigt tre- och fyraårigt
latingymnasium, enkellinjigt fyraårigt realgymnasium samt en enkel klassisk
linje).

Högre realläroverket är utrustat med femårig realskola, treoch
fyraårigt realgymnasium samt en reallyceilinje. Även detta läroverk
är nu avsett endast för gossar. Realskolan omfattade sistlidet läsår tre fullständiga
serier parallellavdelningar med två avslutningsklasser; en av
nämnda tre linjer har dock från och med läsåret 1938—39 börjat överflyt -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

tas till läroverket i Majorna. Det treåriga realgymnasiet har hittills bestått
av två fullständiga parallellinjer, av vilka dock den ena är under
överflyttning till sistnämnda läroverk; innevarande läsår återstå sålunda av
nyssnämnda linje de två högsta ringarna. Det fyraåriga realgymnasiet har
tre fullständiga parallellserier. Reallyceet är enkellinjigt och inrymmer
innevarande läsår endast fem kretsar, då den lägsta kretsen höstterminen
1938 icke kommit till stånd på grund av lärjungebrist. Realläroverket består
alltså innevarande läsår av 35 klassavdelningar. Sedan 1937 års riksdagsbeslut
angående överflyttande av vissa linjer till läroverket i Majorna
fullt genomförts, skulle realläroverket alltså normalt komma att omfatta
30 å 31 klassavdelningar. — Realläroverket är för närvarande provårsläroverk.

Skolöverstyrelsens föreliggande förslag innebär med avseende å realläroverket,
att reallyceet avvecklas samt att en fyraårig latinlinje överflyttas
dit från latinläroverket. Härigenom beräknas realläroverket komma att
normalt omfatta 28 klassavdelningar (dubbel femårig realskola med en avslutningsklass,
enkelt treårigt och tredubbelt fyraårigt realgymnasium samt
enkelt fyraårigt latingymnasium).

Redan i samband med den framställning från vederbörande myndigheter,
som låg till grund för 1937 års riksdags beslut örn utbyggande av
dåvarande västra realskolan till högre allmänt läroverk (se propositionen
nr 267/1937), hade stadsfullmäktige i Göteborg ifrågasatt en ytterligare
minskning av högre realläroverket utöver den, som uppkom, genom att
förutnämnda linjer överflyttades till västra realskolan. Närmast på grund
av lokalförhållandena vid realläroverket hade fullmäktige sålunda hemställt,
att en fyraårig realgymnasielinje måtte flyttas från realläroverket till annat
läroverk i staden, varigenom det förra för framtiden normalt skulle
komma att omfatta högst 28 klassavdelningar. Skolöverstyrelsen hade i
sitt utlåtande över denna stadsfullmäktiges framställning framkastat tanken,
att ett utbyte mellan högre real- och latinläroverken skulle ske, varigenom
samtliga gossläroverken i Göteborg skulle komma att få såväl latinsom
realgymnasier. För egen del uttalade jag i förutnämnda proposition
nr 267/1937, att jag icke ansåg mig böra i det sammanhanget taga ställning
till den sålunda uppkomna frågan örn högre latin- och realläroverkens
av det nya högre läroverkets tillkomst betingade omorganisation; denna
fråga syntes emellertid böra av vederbörande kommunala myndigheter
uppmärksammas i samband med prövningen av de lokala ändringsarbeten,
som vore planerade vid latin- och realläroverken.

Sedan frågan om latin- och realläroverkens lokalbehov närmare utretts,
anhöllo stadsfullmäktige i Göteborg i skrivelse den 23 november 1937 till
skolöverstyrelsen, att överstyrelsen måtte efter verkställd utredning framlägga
förslag rörande den lämpligaste organisationen av gymnasierna vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 63

ifrågavarande båda läroverk inom ramen för vissa angivna antal klassavdelningar
vid vartdera läroverket, nämligen 32 vid latin- och 27 vid realläroverket.
Tillika meddelades, att fullmäktige iklätt Göteborgs stad skyldighet
att i huvudsaklig överensstämmelse med vissa riktlinjer tillhandahålla
ifrågavarande läroverk nya och utökade lokaler i den omfattning, att
vid läroverkens nuvarande skolbyggnader undervisning kunde meddelas i
förutnämnda antal klassavdelningar vid respektive läroverk.

Med anledning av denna framställning fran Göteborgs stadsfullmäktige
har nu skolöverstyrelsen inkommit med sitt förutnämnda förslag efter att
dessförinnan i ärendet hava hört vederbörande rektorer, lokalstyrelser och
kollegier.

Över skolöverstyrelsens förslag hava sedermera yttranden avgivits av
stadsfullmäktige samt lokalstyrelserna, lärarkollegierna och rektorerna vid
ifrågavarande läroverk.

Skolöverstyrelsens utredning.

I det av överstyrelsen fran lokalstyrelsen vid högre latinläroverket infordrade
yttrandet, yttrar överstyrelsen, hade lokalstyrelsen angivit, att
den i första rummet räknade med följande två alternativ för gymnasiets
organisation vid läroverket:

Alternativ 1. Två fyraåriga latinlinjer och en treårig reallinje med ett
lokalbehov av 32 klassrum. Enligt detta alternativ måste realläroverket
förses med 4 klassrum utöver vad som beräknats.

Alternativ 2. Två fyraåriga och en treårig latinlinje samt en fyraårig
reallinje med ett lokalbehov av 36 klassrum.

Lokalstyrelsen hade givit sitt förord för alternativ 1 men samtidigt hållit
före, att alternativ 2 sannolikt skulle bliva billigare ur byggnadssynpunkt.
Kollegiet vid högre latinläroverket hade anslutit sig till lokalstyrelsens
mening men helst velat slippa en treårig reallinje och i stället få en fyraårig
sådan samt bestämt påyrkat bibehållandet av två fyraåriga latinlinjer
jämte den klassiska försökslinjen vid läroverket.

Lokalstyrelsen och kollegiet vid högre realläroverket hade i sitt till överstyrelsen
avgivna yttrande framhållit, att stadsfullmäktige i viss mån
kastat örn förhållandet mellan läroverkens organisation och stadens skyldighet
att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler. Även örn man
i fråga örn äldre läroverk måste taga stor hänsyn till redan befintliga byggnader
och det tomtområde, som skolan disponerade, kunde det ej anses
lämpligt, att staten bleve nödsakad bestämma skolform efter det antal
rum, som staden ställde till förfogande. I särskilt hög grad framträdde
olägenheten av en sådan anordning i fråga örn högre realläroverket. Enligt
den plan för läroverkets organisation, som förordats av en inom stadsfullmäktige
tillsatt beredning, skulle realläroverket bestå av två femåriga
realskollinjer, två fyraåriga och en treårig gymnasielinje samt ett reallyceum
och sålunda omfatta 26—27 klassavdelningar. Såsom lokalstyrelse
och kollegium närmare framhållit i skrivelse till drätselkammaren, hade
lyceet ej visat sig lämpligt för läroverket. Den flir denna skolform utmärkande
korta undervisningstiden och de därav förorsakade stora fordring -

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

arna på lärjungarnas arbetsförmåga hade gjort lyceet mindre lockande.
Lärjungarna hade i viss mån rekryterats bland dem, som ej fått plats i
andra skolor, och lärjungantalet, som aldrig varit stort, hade ständigt sjunkit.
Det måste därför anses mycket ovisst, huruvida lyceet kunde äga bestånd,
även om intet åtgjordes för att få det utbytt mot andra för stadens
ungdom bättre passande studielinjer. Man kunde emellertid ej låta lyceet
försvinna och låta dess undervisningslokaler stå tomma utan borde sätta
någon annan skolform i dess ställe. Vilken skolform man än valde, komme
den emellertid att taga fler klassrum i anspråk än lyceet, örn man ej begränsade
den till enbart en realskollinje eller en gymnasielinje. — En undersökning
av antalet godkända inträdessökande vid de olika läroverken gå ve
vid handen, att de linjer, från vilka de flesta godkända bleve avvisade,
vore den femåriga realskolan och det fyraåriga gymnasiet. Det vore även
de former, som såväl pedagogiskt som med hänsyn till skolförhållandena
för stadens egen ungdom vore mest ändamålsenliga. Även med hänsyn
till önskvärdheten av en mer enhetlig läroverksorganisation förefölle det
lämpligast, att lyceet ersattes av en femårig realskollinje och en fyraårig
gymnasielinje, varigenom högre realläroverket skulle komma att bestå
av tre femåriga realskollinjer, tre fyraåriga och en treårig gymnasielinje,
d. v. s. av sammanlagt 28—29 klassavdelningar. Skulle emellertid den begränsning
av klassrummens antal till 27. godtagas, som föreslagits av stadsfullmäktige,
skulle detta innebära ett förhandsförbud mot att organisera
läroverket på lämpligaste sätt.

Skolöverstyrelsen har för egen del yttrat:

Betraktades förhållandena i Göteborg i sin helhet, så funne man, då de
båda lyceerna inräknades såväl i realskolor som i gymnasier, att för den
manliga ungdomens undervisning skulle vara upprättade 17 realskollinjer
och 11 gymnasielinjer. Om de båda lyceerna icke inräknades, bleve motsvarande
siffror 15 realskollinjer och 9 gymnasielinjer.

Vid övervägande av den lämpligaste organisationen av läroverken för
gossar och särskilt av latin- och realläroverken i Göteborg kunde man utgå
från den, som utan annan omorganisation än västra realskolans utvidgning
till högre allmänt läroverk skulle bliva den gällande och granska den ur
olika synpunkter, nämligen med avseende på

a) det totala behövliga antalet klassavdelningar i Göteborg,

b) proportionen mellan realskollinjer och gymnasielinjer,

c) den speciella organisationen av gymnasielinjerna, med andra ord frågan
om fyraåriga eller treåriga gymnasier,

d) fördelningen av latin- och reallinjer mellan högre latin- och högre
realläroverken,

e) den klassiska linjens och reallyceets fortbestånd.

Skolöverstyrelsen vände sig då först till frågan, huruvida antalet statliga
realskollinjer för gossar hade visat sig vara tillräckligt och under den närmaste
framtiden kunde anses fylla behovet.

År 1936 hade vid högre latinläroverket av 130 godkända inträdessökande
till klass l5 105 gossar intagits och 25 avvisats, vid högre realläroverket av
144 godkända 98 intagits och 46 avvisats, vid västra realskolan 90 godkänts
och 98 intagits (varav 83 vid västra realskolan prövade, de övriga
dit hänvisade från högre latinläroverket, högre realläroverket och ett läroverk
utanför staden), vid östra realskolan 73 godkänts och 96 intagits
(varav 65 vid östra realskolan prövade, de övriga dit hänvisade från högre

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 65

latinläroverket, högre realläroverket och ett läroverk utanför staden) I
den fyraåriga realskolans klass l4 hade år 1936 motsvarande tal vid västra
realskolan utgjort 18 godkända och 25 intagna (därav 7 från kommunala
mellanskolan), vid östra realskolan 31 godkända och 48 intagna (varav 17
från kommunala mellanskolan, 1 från läroverk utanför staden).

Sammanlagt hade detta år till klass l5 godkänts 437 gossar, varav 397
intagits i klassen, medan till klass l4 godkänts 49 gossar, varav i klassen
intagits 48 (därjämte 24 från kommunala mellanskolan, 1 från läroverk
utanför staden). Hela antalet från klass l5 avvisade godkända gossar hade
således varit 40, medan från klass l4 avvisats 1 godkänd gosse. Av de vid
de statliga läroverken i Göteborg till realskolans lägsta klass prövade och
godkända 486 gossarna hade således 445 beretts plats vid det prövande eller
annat läroverk i staden, medan 41 eller 8,5 procent avvisats. Denna siffra
torde få anses vara ganska låg och berättiga till slutsatsen, att antalet statliga
realskollinjer för gossar i Göteborg icke för närvarande vore i behov
av ökning. Emellertid kunde det vara skäl att undersöka, örn ovanstående
procentsiffra vore konstant eller om möjligen någon tendens till ändring i
den ena dier andra riktningen kunde påvisas. Av en undersökning, omfattande
åren 1931—36, framginge, att motsvarande antal avvisade gossar i
procent av hela antalet godkända utgjorde

O ar	1931........
»	1932 ........
»	1933 ........	........ 10,6	»
»	1934 ........	........15,4	»
»	1935 ........		»
»	1936 ........

Någon bestämd tendens i fråga om ändring av det procentuella antalet
avvisade godkända elever torde icke kunna utläsas ur dessa siffror. Överstyrelsen
funne det sålunda sannolikt, att under den närmaste framtiden
intet trängande behov förelåge av en ökning av antalet
realskollinjer i Göteborg.

Om det sålunda för närvarande kunde anses vara relativt väl sörjt för
de gossar, som i Göteborg sökte inträde i statens realskolor, så kunde detta
icke sägas vara fallet för de elever, som från realskolan sökte uppflyttning
i gymnasiet. I själva verket hade också den anmärkta bristen i detta hänseende
varit utgångspunkten för kravet på en omorganisation av läroverken
i Göteborg. Vid samtliga gymnasier för manlig ungdom hade från inträde
i den första ringen under åren 1930—36 avvisats:

år 1930 .........

» 1931 .........

» 1932 .........

» 1933 .........

» 1934 ..........

» 1935 ..........

» 1936 ..........

Bihang till riksdagens protokoll 193!).

Fyraårigt	Treårigt
gymnasium	gymnasium
1,5 procent	3 procent
0,7 »	0	»
9,2 »	0	»
15,5 »	8,1	y>
21,7 »	11,6	»
23,5 »	18,0	»
24,5 »	17,5	»

1 sami. Nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

I det hela visade dessa siffror en mycket stark stegring, så att år 1936
nära en fjärdedel av de till ring l4 godkända sökande och mer än en sjättedel
av de till ring l3 godkända sökande måst avvisas. Undersökte man, hur de
avvisade fördelade sig på latin-, respektive reallinjen, funne man följande
tal:

Fyraårigt Fyraårigt Treårigt Treårigt

latin- real- latin- realgymnasium
gymnasium gymnasium gymnasium

år 1932............. 10,5 procent 2 procent 0 procent 0 procent

» 1933............ 10,o » 21,2 » 16,7 » 0 »

» 1934............. 28,9 » 11,2 » 25,o » 0 »

» 1935............. 21,5 » 25,8 » 25,6 » 14,o »

» 1936............. 16,o » 32,7 » 27,9 » 10,o »

Denna översikt visade, att för det sista år, som undersökningen omfattade,
platsbristen varit störst i det fyraåriga realgymnasiet, där nära ]/a
av eleverna måst avvisas, och därnäst i det treåriga latingymnasiet, där
mer än 1/4 måst avvisas.

Redan i sitt i propositionen nr 267/1937 omnämnda yttrande hade överstyrelsen
uttalat, att den funne ovanstående siffror anmärkningsvärt höga,
att för närvarande förelåge ett obestridligt behov av en serie nya avdelningar
av det fyraåriga realgymnasiet och att överstyrelsen ej kände sig
övertygad örn sannolikheten av en minskning i tillströmningen till gymnasiet
från och med år 1938. De sista åren hade uppvisat en ganska allmänt
ökad tillströmning till gymnasiet, och skulle ett helt nytt gymnasium
upprättas vid en realskola, vore det högst sannolikt, att i och med detta
skapades en ökad efterfrågan på gymnasieplatser. Överstyrelsen hade emellertid
icke ansett sig på sakens dåvarande ståndpunkt böra taga hänsyn till
en eventuell utvidgning av gymnasieorganisationen, utan utgått från att
denna skulle förbliva oförändrad och sålunda omfatta 9 linjer, vartill komme
den klassiska linjen vid högre latinläroverket och reallyceet.

Jämförde man i detta hänseende Göteborg med Stockholm, funne man,
att antalet realskollinjer i de båda städerna vore 15 respektive 30, gymnasielinjerna
9 respektive 24, allt gällande endast den manliga ungdomen.
Förhållandet mellan realskola och gymnasium i Göteborg kunde sålunda
uttryckas med talet ^ = 1%, i Stockholm med talet ff = 1%. Även om
man beträffande Stockholm därjämte toge hänsyn till den omständigheten,
att av de 30 realskollinjerna 5 vore tillgängliga för och (höstterminen 1937)
till hälften besatta med flickor, medan samtidigt 5 av gymnasielinjerna
likaledes vore tillgängliga för flickor, förskötes förhållandet i Stockholm
icke nämnvärt till realskolans fördel. Jämfört med Stockholm uppvisade
sålunda Göteborg ett betydande överskott av realskollinjer. Detta förhållande
gåve sig också tillkänna vid en jämförelse beträffande antalet manliga
elever i realskola och gymnasium i dessa båda städer under höstter -

minen 1937:

Realskola Gymnasium

Stockholm........... 3,964 2,058 = 34,2 procent

Göteborg............ 2,124 857 = 28,7 »

Om under »Realskola» upptoges även de manliga eleverna i de båda
städernas kommunala mellanskolor och i de realskolor, samrealskolor och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 67

kommunala mellanskolor, som hörde till vederbörande stads läroverksgemenskap,
bleve tabellens siffror:

Realskola Gymnasium

Stockholm........... 4,636 2,058 = 30,8 procent

Göteborg............ 2,790 857 = 23,5 »

Överstyrelsen funne alltjämt dessa siffror och övriga under diskussionen
örn gymnasiernas organisation framkomna synpunkter tydligt peka på att
en ökning av antalet g y m n a s i e 1 i n j e r i Göteborg vore
av behovet påkallad och vore icke böjd för att betrakta den nuvarande
starka tillströmningen till gymnasiernas första ringar som en
tillfällig och övergående företeelse. Det förefölle vidare överstyrelsen uppenbart,
att denna ökning i första hand borde komma realgymnasiet
och speciellt det fyraåriga r e a 1 gy m n a s i e t
till godo. Beträffande frågan, i vilken utsträckning denna ökning borde
ske, vore överstyrelsen av den åsikten, att den i någon mån bestämdes av
nu tillgängliga lokalutrymmen. Överstyrelsen ansåge visserligen icke,
att läroverkens organisation skulle vara bunden vid det föreliggande
lokalutrymmet eller vid de villkor, som Göteborgs stadsfullmäktige i
sin skrivelse den 23 november 1937 beträffande antalet klassavdelningar
fästat vid sitt erbjudande att tillhandahålla nödiga lokaler. Ett väsentligt
överskridande av där nämnda antal klassrum, nämligen 32 för
högre latinläroverket och 27 för högre realläroverket, ansåge emellertid
överstyrelsen uteslutet, för att icke de omorganiserade läroverken skulle
bliva ohanterligt stora i fråga om lärjungeantal.

Det föreliggande problemet syntes sålunda vara att åstadkomma en ökning
av antalet gymnasielinjer inom den ungefärliga ramen av 32 klassavdelningar
i högre latinläroverket, 27 klassavdelningar i högre realläroverket.
Detta torde icke kunna ske på annat sätt, än att reallyceet
vid högre realläroverket successivt avvecklades och
ersattes av en fyraårig realgymnasielinje.

Det vore alldeles tydligt, att reallyceet upptoge en i förhållande till lärjungeantalet
oproportionerligt stor del av läroverkets utrymme. Med den
mycket ringa och ganska konstanta frekvens, som hittills utmärkt denna
skolform vid högre realläroverket, kunde man beräkna, att lyceet fullt utbyggt
bomme att i 6 kretsar hysa ungefär 60 elever, d. v. s. en tredjedel
av det högsta tillåtna. Detta förhållande skulle icke behöva ge anledning
till betänkligheter, om det kunde visas, att lyceet utgjorde en stor och
betydelsefull pedagogisk tillgång för läroverket och dess lärjungar och att
endast dess mycket speciella karaktär avhållit ett större antal elever att
där söka inträde. Men redan det förhållandet, att trots den starkt framträdande
platsbristen i de övriga skolformerna vid samma läroverk så få
elever sökt inträde i lyceet, tydde på att lyceet icke hade någon väsentlig
uppgift att fylla vid högre realläroverket.

Om reallyceet hade högre realläroverkets kollegium och rektor upprepade
gånger yttrat, att detsamma visat sig vara en för Göteborg olämplig
skolform. I stället för att vara en skolform för begåvade elever med avsikt
att gå direkt till studentexamen, hade lyceet blivit en nödhjälp för dem,
sorn icke funnit plats i de treåriga eller fyraåriga gymnasierna eller i realskolan.
Som en följd härav hade lyceet ett mycket lågt lärjungeantal, nämligen
höstterminen 1937 endast 48 elever i 5 kretsar, varjämte det visat
sig, att eleverna hade stora svårigheter att tillägna sig de för denna skol -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

form utmärkande, koncentrerade kurserna. Ur pedagogisk synpunkt hade
reallyceet i Göteborg ej infriat de förväntningar, man tidigare hyst om
detsamma. Ur ekonomisk synpunkt vore lyceet likaledes betänkligt, nämligen
genom att taga i anspråk ett klassutrymme, som fullt utnyttjat skulle
rymma ett mer än tredubbelt större antal elever, samtidigt nied att årligen
ett stort antal inträdessökande såväl till realskolan som framför allt
till gymnasiet måste avvisas på grund av platsbrist. På grund härav hade
kollegiet föreslagit lyceets nedläggande och dess ersättande med en femårig
realskollinje och en fyraårig gymnasielinje.

Överstyrelsen, som anslöte sig till förslaget örn lyceets avveckling, hade
övervägt sättet för avvecklingens verkställande.

Överstyrelsen ansåge sig böra förorda det också närmast till hands liggande
sättet, nämligen att från och med höstterminen 1938 indraga kretsarna
successivt nedifrån, varigenom de redan intagna lyceieleverna finge
foitsätta i samma skolform fram till studentexamen. Den sista kvarvarande
kretsen skulle då upplösas genom studentexamen vårterminen 1943. Samtidigt
ansåge sig överstyrelsen dock böra påpeka den möjlighet, som likheten
io tim- och kursplaner mellan de båda högsta kretsarna och gymnasiets
båda högsta ringar erbjöde i fråga om samläsning, att i mån sådant
befunnes lämpligt påskynda lyceets avveckling.

Dea minskning av antalet reala, till studentexamen förenade bildningslinjer,
som reallyceets avveckling innebure, borde kompenseras genom upprättandet
av en ny realgymnasielinje, antingen treårig eller fyraårig. För
upprättandet av en treårig linje talade det jämförelsevis stora antalet realskolhnjer
och önskvärdheten av att de, som avlade realexamen, bereddes
tillfälle att omedelbart fortsätta sina studier till studentexamen i den gymnasieform,
som byggde på fullständigt genomgången realskola. Å andra
sidan franninge av de förut meddelade siffrorna, att det treåriga gymnasiet
ända till och med 1934 kunnat bereda alla sökande platser och att först
därefter ett icke särdeles stort antal mast avvisas. Pn jämförelse nied motsvarande
siffror för det fyraåriga gymnasiet visade, att behovet av ökat utrymme
i det fyraåriga gymnasiet vore så väsentligt mycket större än
samma behov beträffande det treåriga, att det icke torde böra råda någon
tvekan beträffande valet av gymnasieform, så mycket mindre, som antalet
treåriga realgvmnasielinjer fortfarande skulle vara två, nämligen vid högre
realläroverket en och vid västra realskolan en.

Beträffande förläggningen av den nya reallinjen funne överstyrelsen det
vara lämpligast, att densamma upprättades vid högre latinläroverket.
Det viktigaste skälet härtill funne överstyrelsen vara,
att den avlastning av högre realläroverket, som ansetts behövlig, borde
gälla icke blott antalet klassavdelningar och lärjungar, utan även antalet
undervisningstimmar i de naturvetenskapliga ämnena. Den organisation,
sorn hittills utmärkt högre realläroverket, omfattande icke mindre än 5
realgymnasium jer, jämte ett reallyceum, vartill kommit 3 realskollinjer,
måste anses ställa alltför höga krav pa läroverkets tillgång till undervisningslokaler
i de naturvetenskapliga ämnena, tynga arbetsordningen och
belasta läroverkets kassor med mycket betydande kostnader för undervisnings-
och förbrukningsmateriel. Visserligen komme läroverket genom den
av riksdagen beslutade utvidgningen av västra realskolan att mista en realskollinje
och en treårig reallinje och under förutsättning av lyceets avveckling
ytterligare en naturvetenskapligt betonad linje; vad beträffade

Kungl. Marits proposition Nr 211. 69

realskolan bleve dock vinsten icke så betydande och motverkades av den
försvagning av det ekonomiska underlaget för gymnasiet, som bleve en
följd av dess forflyttning. Men även efter dessa omändringar skulle det
hvarsta ett realgymnasium. med fyra parallellavdelningar, vilket redan det
ställde sa stora fordringar i fråga om utrustning för naturvetenskaplig undervismng,
att en väsentlig ökning därav icke borde ske.

Upprättandet av en reallinje vid högre latinläroverket medförde nödvändigheten
av att förflytta en latinhnje till högre realläroverket. Överstyrelsen
utginge beträffande organisationen av Göteborgs latingymnasier
därifrån, att det måste betraktas som önskvärt, att det funnes åtminstone
en treårig latinlinje. Detta vore fallet nu, och de ovan anförda siffrorna
visade, att en betydande del av de till denna linje sökande måste
avvisas. Ehuru just på latinlinjen den fyraåriga linjen torde böra anses
som den pedagogiskt ändamålsenligare, torde starka skäl under nuvarande
organisation av gymnasierna tala för att det funnes minst en treårig latinhnje
i en stad med Göteborgs storlek. Av de olika sätt, som kunde tänkas
för upprättandet av en latinlinje vid högre realläroverket, ville överstyrelsen
förorda det successiva överflyttandet av en av de fyraårig
a linjerna vid högre latinläroverket till högre
realläroverket, då överstyrelsen skulle finna det olämpligt att vid
ett realläroverk utan tidigare erfarenhet av latingymnasiet upprätta det
pedagogiskt^ mindre ändamålsenliga av de båda möjliga. De svårigheter,
som det treåriga latingymnasiet erbjöde, torde bäst bemästras av det läroverk,
där det hittills varit förlagt.

Av organisatoriska förändringar innebure sålunda förslaget under läsåret
1938—39 en indragning av krets 1 av reallyceet och upprättande av
ring l av det fyraåriga realgymnasiet, medförande en minskning av timtalet
i läroämnen med 1 veckotimme, i övningsämnen likaledes med 1
veckotimme.

Fullständigt genomfört innebure förslaget i sin helhet indragning av
reallyceet och upprättande av ett fyraårigt realgymnasium. Härvid inträdde
följande minskning i det enligt kursplanerna beräknade timtalet:
i läroämnen (156 — 130 =) 26, i övningsämnen (36 — 28 =) 8. Efter
en approximativ korrektion med hänsyn till samläsning minskades den
förra siffran, d. v. s. minskningen i timtal för läroämnen, till 22.

Myndigheternas yttranden.

Högre latinläroverkets lokalstyrelse, kollegium och rektor hava i gemensamt
yttrande anfört, att enligt deras förmenande den lämpligaste gymnasieorganisationen
vid högre latinläroverket vid sidan av den klassiska
försökslinjen vore två fyraåriga latinlinjer och en fyraårig reallinje (alltså
till skillnad från skolöverstyrelsens förslag icke någon treårig latinlinje
samt två i stället för en fyraårig latinlinje). En av de riktlinjer, som följts
vid utstakandet av ny plan för gymnasieväsendet i Göteborg hade nämligen
varit, att lärjungarna skulle såvitt möjligt erbjudas tillfälle att fullfölja
och avsluta sin skolgång vid det läroverk, där de cn gång vunnit inträde.
Detta legitima önskemål skulle i alltför ringa grad bliva tillgodosett
genom överstyrelsens förslag, då detsamma skulle tvinga åtskilliga av
latinläroverkets egna lärjungar, vilka önskade gå latinlinjen, över till realläroverket
eller till den nyinrättade linjen vid läroverket i Majorna. Det

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

övervägande flertalet lärjungar å det treåriga gymnasiet utgjordes av sådana,
som kommit från främmande läroverk, medan flertalet lärjungar å
det fyraåriga latingymnasiet utgjordes av sådana, som redan före gymnasietiden
tillhört läroverket. Örn det fortfarande ansåges önskvärt med en
treårig latinlinje i Göteborg, borde den förläggas till realläroverket, i varje
fall ej till latinläroverket.

Högre realläroverkets lokalstyrelse och kollegium hava med instämmande
av rektor yttrat, att den av skolöverstyrelsen föreslagna organisationen
ur realläroverkets synpunkt givet vore att föredraga framför tidigare framlagda
förslag. Det av överstyrelsen föreslagna utbytet av reallyceet mot
en fyraårig latingymnasielinje syntes vara ur pedagogisk synpunkt mycket
lämpligt och motsvarade de önskemål, som tidigare framförts från läroverket.
På det kraftigaste avstyrktes eventualiteten att i stället för en
fyraårig latinlinje inrätta en treårig. Den treåriga latinlinjen hade visat
sig vara en mycket svår skolform, och såsom även skolöverstyrelsen framhölle
kunde det ej vara riktigt att upprätta en sådan vid ett läroverk, som
helt saknade erfarenhet från latingymnasiet. Till detta komme emellertid
även ett annat skäl. När lokalstyrelsen och kollegiet tidigare föreslagit, att
en latinlinje borde upprättas vid läroverket, hade detta motiverats med
önskvärdheten av att läroverkets elever skulle kunna välja linje mer än
nu efter anlag och fallenhet. Genom inrättandet av en treårig latinlinje
skulle emellertid detta önskemål ej tillgodoses. Valet mellan latin- och reallinje
avgjordes nämligen vid övergången från näst sista real skol eklassen
till första ringen av det fyraåriga gymnasiet. Ett treårigt latingymnasium,
som ju vore avsett för huvudsakligen lärjungar från samhällen utanför
Göteborg och som dessutom användes av lärjungar, som av någon anledning
ej vunnit inträde i det fyraåriga, skulle således ej kunna fylla den
uppgift, som avsetts med förslaget om latinlinje.

Stadsfullmäktige i Göteborg hava såsom sitt utlåtande åberopat innehållet
i ett av en särskild beredning avgivet yttrande.

Beredningen har icke ansett sig böra taga ställning till de i skolöverstyrelsens
förslag innefattade pedagogiska och organisatoriska problemen,
vilka enligt beredningens mening borde överlämnas åt statsmakterna för
avgörande. Beträffande själva lokalfrågan har beredningen påpekat, att
stadsfullmäktiges dittills gjorda åtagande beträffande ifrågavarande läroverks
lokaler gällde 32 klassavdelningar vid latin- och 27 vid realläroverket,
medan skolöverstyrelsens förslag förutsatte 31 klassavdelningar vid
det förra och 28 vid det senare läroverket. Med anledning härav har beredningen
låtit preliminärt omarbeta det föreliggande förslaget till lokalfrågans
lösande vad beträffar realläroverket och förutsatt, att ett slutligt
förslag skall uppgöras, sedan beslut fattats om den blivande organisationen.

I enlighet med förslag av nämnda beredning hava stadsfullmäktige beslutat
att — med ändring av sitt tidigare beslut i ämnet i vad avsåge högre
realläroverket — ikläda staden åtagande att inom den tid, som kunde
finnas erforderlig, tillhandahålla högre realläroverket utökade lokaler, som
kunde av statsmakterna godkännas, i den omfattning,, att vid läroverket
kunde meddelas undervisning åt högst 28 klassavdelningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

De enligt det föregående ifrågasatta förändringarna av organisationen D6Pajl®-av latin- och realläroverken i Göteborg bebådades som nämnts redan vid
behandlingen av frågan örn utvidgning av västra realskolan därstädes till
högre allmänt läroverk. Latinläroverket skall enligt föreliggande förslag
utrustas med en fyraårig realgymnasielinje, realläroverket med en från
latinläroverket överflyttad fyraårig latinlinje. Härigenom skulle samtliga
de tre statliga gymnasierna för gossar i Göteborg bliva försedda med såväl
latin- som reallinjer.

Förslaget i dessa delar synes mig starkt motiverat och innebär fördelar icke
minst ur lärjungarnas synpunkt. Ett efter naturlig håg och fallenhet lämpat
linjeval underlättas genom omorganisationen för de lärjungar å realskolestadiet,
som önska fortsätta sina studier å gymnasiet. Erfarenheten har
visat, att många lärjungar hellre välja en för dem mindre lämpad gymnasielinje
vid det egna läroverket än söka sig till ett annat läroverk, vars
gymnasieorganisation dock skulle bättre lämpa sig för deras studiemål.

Från latinläroverkets sida har visserligen framhållits, att förslaget skulle
medföra den olägenheten, att den vid detta läroverk kvarblivande enkla
fyraåriga latinlinjen icke skulle kunna mottaga alla de lärjungar från läroverkets
egen realskola, som önska välja denna linje. Även örn möjligheten
härav icke är utesluten, ehuru enligt min mening mindre sannolik, anser
jag likväl nämnda olägenhet vara av mindre betydelse än de påtagliga
fördelar i andra avseenden, som förslagets förverkligande torde medföra.

Behovet av den ifrågasatta nya realgymnasielinjen synes vara klart ådagalagt
liksom ock önskvärdheten av att denna nya linje göres fyraårig; härför,
ävensom för ett överflyttande av en fyraårig och icke en treårig latinlinje
till realläroverket, talar bland annat den omständigheten, att ifrågavarande
båda läroverk äro provårsläroverk.

Mer ingripande i Göteborgs läroverksorganisation, sedd som helhet, än
de ifrågasatta förändringarna av latin- och realläroverkens gymnasier, är
skolöverstyrelsens av vederbörande vid realläroverket understödda förslag
örn avveckling av reallyceet vid sistnämnda läroverk. Jag har från principiella
utgångspunkter funnit det i viss mån tveksamt, örn det kan anses
befogat att slopa denna lyceilinje. Emellertid synas mig i detta fall de praktiska
skälen böra tillmätas avgörande betydelse, och dessa peka otvivelaktigt
i riktning mot lyceilinjens avveckling. Antalet elever i denna linje
har alltsedan dess tillkomst varit relativt lågt och under senare år dessutom
varit statt i sjunkande; innevarande läsår har den lägsta kretsen till
och med måst indragas på grund av brist på elever. Ändamålet med lyceet
— att bereda begåvade lärjungar tillfälle att på en kortare väg än den
vanliga nå fram till studentexamen efter genomgång av folkskolans sjätte
klass — har vidare beträffande den ifrågavarande linjen blivit delvis förfelat,
enär, enligt vad som påvisats, linjen till stor del rekryterats av lär -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

junkar, som icke kunnat vinna inträde i någon av realgymnasielinjerna.
Härtill komma ekonomiska synpunkter: varken ur statens eller Göteborgs
stads synpunkt torde det vara försvarligt att utan starkare skäl än som
här föreligga upprätthålla en sa fataligt besökt linje som den ifrågavarande.
Jag har sålunda funnit övervägande skäl tala för ett bifall till överstyrelsens
förslag jämväl på denna punkt.

De av mig förordade organisatoriska förändringarna torde böra i anslutning
till överstyrelsens förslag genomföras successivt med början från
och med nästkommande budgetår eller den senare tidpunkt, som Kungl.
Maj:t kan komma att bestämma. I samband därmed torde frågan örn
ändrad benämning av ifrågavarande båda läroverk böra upptagas till
prövning av Kungl. Maj:t.

Såsom av det föregående framgår, hava stadsfullmäktige i Göteborg vid
sitt beslut om åtagande för staden att tillhandahålla real- och latinläroverken
nya och utökade lokaler i viss omfattning fogats förbehåll med
avseende pa det antal klassavdelningar, som skola kunna inrymmas i de
nuvarande skolbyggnaderna. Ehuru jag väl beaktar stadens intresse av
att dess ekonomiska uppoffringar för anskaffande och tillhandahållande
av erforderliga lokaler hållas inom skälig ram, kan jag icke tillstyrka ett
förbehåll av nämnda art, som ju i viss mån binder statens handlingsfrihet
i fortsättningen med avseende å organisationen av nämnda båda läroverk.
Då organisationen av läroverken vid bifall till mitt förslag tillrättalägges
pa sadant sätt, att stadens intressen tillgodoses jämsides med de intressen,
staten i första rummet har att företräda, anser jag mig böra med hänsyn
till stadsfullmäktiges berörda beslut föreslå, att omorganisationen genomföres
under villkor, att staden förpliktar sig att, såvitt angår de nya linjerna
vid ifrågavarande läroverk, tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning samt bostäder åt rektorerna
eller motsvarande kontant ersättning.

Några merkostnader för statsverket torde de ifrågasatta organisationsändringarna
icke komma att medföra. Vid fullt genomförd omorganisation
i enlighet med föreliggande förslag synes tvärtom en viss besparing
kunna ernås på grund av minskning i antalet undervisningstimmar vid
högre realläroverket efter lyceets avveckling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr Bil.

II. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar.

Detta anslag är för närvarande uppfört nied 356,700 kronor. Gällande
personalförteckning och avlöningsstat äro intagna å sid. 478 i statsliggaren
för budgetåret 1938/39.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti och den 15 oktober
1938 hemställt om anvisande för nästa budgetår av ett med 800 kronor till

357,500 kronor förhöjt anslag. Statskontoret har yttrat sig i ärendet den 12
oktober och den 2 december 1938.

Den begärda anslagshöjningen hänför sig till följande ändamål:

vikanatsersättnmg at eldaren ........................... kronor 100

höjt arvode åt bibliotekarien....................;....... » 350

» » » biträdet å rektorsexpeditionen ............. » 350

Summa kronor 800.

Å nämnda arvoden skulle dyrtidstillägg icke vidare utgå.

Med hänsyn till vad i det följande yttras, torde överstyrelsens förslag i
vad avser vikariatsersättning åt eldaren icke behöva särskilt beröras. I övrigt
inhämtas beträffande överstyrelsens förslag av handlingarna följande:

Bibliotekarien och biträdet å rektorsexpeditionen åtnjuta för närvarande
arvoden med respektive 1,050 kronor och 1,000 kronor, å vilka efter löneregleringens
genomförande från och med den 1 januari 1938 utgår reglerat
dyrtidstillägg. Före sistnämnda dag utgick å arvodena oreglerat dyrtidstillägg.
För motvägande av den i och med övergången från oreglerat till
reglerat dyrtidstillägg uppkommande löneminskningen för bibliotekarien
— vilken icke är lärare och följaktligen icke i denna egenskap kommit i
åtnjutande av nämnda lönereglering — höjdes dennes arvode på mitt förslag
av 1938 års riksdag från 900 kronor till det förutnämnda beloppet av
1,050 kronor. Riksdagen förklarade därvid, att den godtagit mitt förslag
endast såsom ett provisorium för innevarande budgetår i avbidan på en
omprövning genom Kungl. Maj:ts försorg av frågan örn dyrtidstilläggens
avskaffande beträffande ifrågavarande slag av arvoden.

Skolöverstyrelsens förutnämnda förslag om höjning av arvodena för
bibliotekarien och rektorsbiträdet vid högre lärarinneseminariet bygger på
samma grunder, som överstyrelsen föreslagit beträffande motsvarande befattningshavare
vid de allmänna läroverken, för vilka jämväl ifrågasatts
arvodeshöjning. En redogörelse för överstyrelsens principutredning och
därav beträffande de allmänna läroverken föranledda förslag lämnas i det
följande i samband med frågan om anslag till avlöningar vid sistnämnda
läroverk för nästa budgetår.

Tillämpade på högre lärarinneseminariet, vilket enligt katalogen för höstterminen
1938 hade 600 lärjungar, innebära de av överstyrelsen beträffande
bibliotekariearvoden vid de allmänna läroverken ifrågasatta nya grunderna,
att bibliotekariearvodet vid lärarinneseminariet skulle bestäm -

74 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 211.

mas till 1,400 kronor, vilket överstyrelsen också enligt det föregående föreslagit.

Beträffande tillämpningen å lärarinneseminariet av de grunder för beräkning
av arvoden åt rektorsbiträden, som av överstyrelsen föreslagits
för de allmänna läroverkens del, har överstyrelsen anfört:

Då grundarvodet till rektorsbiträde vid provårsläroverk i Stockholm av
överstyrelsen föreslagits skola utgå med 300 kronor, ville överstyrelsen
föreslå, att arvodet till rektorsbiträdet vid högre lärarinneseminariet beräknades
på så sätt, att detsammas grundarvode fastställdes till 300 kronor och
tilläggsarvodet, efter ett belopp av 1 krona 50 öre för varje elev, till 900
kronor. Beträffande seminariets fonder hade överstyrelsen genom rektor
vid högre lärarinneseminariet erfarit, att desamma handhades av direktionen
för Stockholms stads undervisningsverk. Seminariets rektor hade
emellertid för överstyrelsen framhållit, att, då förvaltningen vid högre
lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter torde kunna betecknas
såsom i sitt slag egenartad och då arbetet med hänsyn härtill kunde
anses i hög grad betungande, det torde vara befogat, att rektorsbiträdet
vid högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter erhölle
ett arvode, som med förslagsvis 150 kronor överstege det, som skulle utgå
till ett rektorsbiträde vid läroverk av motsvarande slag och storlek i Stockholm.
Med hänsyn härtill hade överstyrelsen ansett sig böra föreslå
nämnda arvode till (300 + 900 + 150 =) 1,350 kronor.

Statskontoret har påpekat, att den höjning av bibliotekariens arvode,
som beviljats av 1938 års riksdag, nära motsvarade den minskning i det
å arvodet utgående dyrtidstillägget, som bibliotekarien fått vidkännas i
och med övergången från oreglerat till reglerat dyrtidstillägg. Under erinran
örn den ståndpunkt statskontoret intagit (se nedan) beträffande
överstyrelsens förslag angående reglering av arvodena för bibliotekarier
och rektorsbiträden vid de allmänna läroverken, har statskontoret förordat
allenast, att arvodet åt rektorsbiträdet uppräknades till 1,160 kronor. Frågan
örn en avveckling av det reglerade dyrtidstillägget borde övervägas
vid den allmänna översyn beträffande nämnda spörsmål, som syntes bliva
erforderlig.

Tidigare denna dag har Kungl. Majit på föredragning av chefen för finansdepartementet
beslutat avlåta proposition till riksdagen angående lönereglering
för ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken m. fl.
statliga undervisningsanstalter. Nämnda proposition innefattar även förslag
angående tillämpning av civila avlöningsreglementet å ordinarie vaktmästarpersonal
vid nämnda läroanstalter. Förslaget i denna del bygger på
en av skolöverstyrelsen med skrivelse den 29 december 1937 överlämnad
utredning, varöver infordrade utlåtanden avgivits den 31 januari 1938 av
statskontoret och den 1 juli 1938 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

I propositionen hava närmare angivits de allmänna principer, som böra
tillämpas vid vaktmästarpersonalens inplacering i olika förekommande
lönegrader. Bland annat har därvid framhållits, att vad i propositionen anförts
rörande svårigheterna att omedelbart genomföra en helt tillfredsställande
organisation talar för att man för nästa budgetår inrättar icke -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

ordinarie befattningar i något större utsträckning än eljest bort ske samt
att en viss återhållsamhet iakttages i fråga örn befattningarnas placering
i den högsta av de här ifrågakommande lönegraderna. I den mån så befunnes
påkallat, borde givetvis framdeles jämkningar vidtagas i den organisation,
som nu må beslutas.

Beträffande behovet av vaktmästarbefattningar vid högre lärarinneseminariet
har skolöverstyrelsen anfört:

Då frågan om högre lärarinneseminariets organisation och framtida öde
för det dåvarande vore föremål för utredning, torde anledning saknas att
definitivt ordna frågan örn seminariets vaktmästarpersonal, åtminstone
genom att giva densamma ordinarie anställning. Visserligen funnes för närvarande
uppförd å seminariets stat en kvinnlig vaktmästare, tillika portvakt,
men denna hade redan uppnått sextio års ålder och torde måhända
därför böra pensioneras. Skulle hon emellertid komma att kvarstå ännu ett
eller annat år, ville överstyrelsen föreslå, att nämnda vaktmästarbefattning
tills vidare upprätthölles såsom extra ordinäre befattning i 7 lönegraden,
för vilken anordning den nuvarande vaktmästarens anställningsform knappast
torde utgöra hinder. Rektor vid seminariet hade dock på denna punkt
givit uttryck åt en viss tvekan. Statens skolköksseminarium och hushållsskola,
som inrymmes i högre lärarinneseminariet, torde väl knappast beröras
av detta seminariums öde. Överstyrelsen föresloge dock, att även
den vaktmästarbefattning, som närmast behövdes för skolköksseminariet
och hushållsskolan, inrättades såsom extra ordinarie befattning i 5 lönegraden.
Övrig personal — eldare och gårdskarl — torde böra avlönas på samma
sätt som hittills.

Skulle högre lärarinneseminariet komma att bibehållas och i en eller annan
form fortsätta sin verksamhet, torde en nybyggnad för samtliga i organisationen
ingående läroanstalter (lärarinneseminarium, flickskola, realskola,
folkskola, skolköksseminarium och hushållsskola) bliva ofrånkomlig.
I sådant fall borde samtidigt vaktmästarpersonalens ställning vederbörligen
omregleras.

Statskontoret och lönenämnden hava icke särskilt uttalat sig i förevarande
avseende.

Arvodet till bibliotekarien höjdes som nämnts för innevarande budgetår
provisoriskt från 900 kronor till 1,050 kronor. Å arvodet utgår nu reglerat
dyrtidstillägg. Med tillämpning av de grunder för omräkning av arvoden
på grund av bortfallande dyrtidstillägg, som kommit till användning vid
anslagsberäkningar för budgetåret 1939/40 för de allmänna läroverken,
bör bibliotekariearvodet för sistnämnda budgetår höjas till i runt tal 1,200
kronor utan rätt för innehavaren att uppbära dyrtidstillägg. Arvodet till
relctorsbiträdet skulle enligt nu gällande grunder för beräkning av motsvarande
arvoden vid de allmänna läroverken hava utgått med 900 kronor;
skolöverstyrelsen, som bestämmer sistnämnda arvoden, är dock icke helt
bunden vid de angivna beräkningsgrunderna. Rektorsbiträdet vid lärarinneseminariet
åtnjuter för närvarande ett av Kungl. Maj:t bestämt arvode av
1,000 kronor. Jag ifrågasätter ingen annan ändring av sistnämnda arvode

Departe mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

än att detsamma i likhet med vad jag i det följande tillstyrker beträffande
motsvarande arvoden vid de allmänna läroverken uppräknas med 25 procent,
d. v. s. med 250 kronor till 1,250 kronor. Ej heller å detta arvode bör
dyrtidstillägg hädanefter utgå.

De i avlöningsstaten upptagna anslagsposterna beräknar jag på följande
sätt:

Under en anslagspost till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat böra
beräknas medel till en rektor, nio lektorer, två adjunkter, elva ämneslärarinnor,
en lärare i vardera teckning, musik och gymnastik med lek och
idrott, fyra övningsskollärare, två lärarinnor i kvinnlig slöjd, därav en vid
det med lärarinneseminariet förenade statens skolköksseminarium och hushållsskola,
samt fem lärarinnor i hushållsgöromål, alla vid sistnämnda seminarium
och hushållsskola. Med hänsyn till den av chefen för finansdepartementet
föreslagna löneregleringen för lärarpersonalen beräknar jag
ifrågavarande anslagspost enligt vedertagna grunder till 33^,500 kronor,
innebärande en av nämnda lönereglering betingad anslagshöjning med
(334,500 — 277,000 =) 57,500 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, är för närvarande uppdelad å två delposter å 7,680 kronor och förslagsvis
100 kronor till grundbelopp, respektive vikariatsersättningar m. m.
Då sistnämnda delpost är avsedd enbart till ersättning åt vikarie för vaktmästaren,
för vilken föreslås lönereglering från och med nästa budgetår,
kan posten bortfalla, Vid det förhållandet, att lönereglering i det följande
föreslås jämväl för eldaren, saknar jag anledning att till behandling
upptaga skolöverstyrelsens förslag rörande beredande av medel under denna
delpost till ersättning till vikarie för sistnämnda befattningshavare. Arvoden
utgår nu till följande befattningshavare:

Kronor

3 biträdande föreståndarinnor å 960 kronor.................... 2,880

1 biträde å rektorsexpeditionen ............................... 1,000

1 bibliotekarie .............................................. 1 050

1 läkare........ ............................................ U200

1 vaktmästare, tillika portvakt ............................... 800

1 eldare.................................................... 750

Summa kronor 7,680.

Arvodena åt de tre biträdande föreståndarinnorna böra i enlighet med
förslag av chefen för finansdepartementet uppräknas till vardera 1,200 kronor.
Arvodena åt rektorsbiträdet och bibliotekarien böra vid bifall till vad
av mig föreslagits uppföras med 1,250 och 1,200 kronor. Arvodet till läkaren,
å vilket nu enligt uppgift av seminariets rektor icke utgår dyrtidstillägg, bör
bibehållas vid oförändrat belopp, 1,200 kronor. För vaktmästaren och eldaren
beräknas medel till avlöningar under annan anslagspost. Jag förordar
alltså följande arvodesbelopp:

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

3 biträdande föreståndarinnor å 1,200 kronor

1 biträde å rektorsexpeditionen ...........

1 bibliotekarie .................

1 läkare ............

Kronor

............. 3,600

.............. 1,250

............. 1,200

Summa kronor 7,250.

Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal,
nu 53,000 kronor, bör enligt inom överstyrelsen utförda beräkningar till
ioljd av den i annat sammanhang föreslagna löneregleringen för lärarpersonalen
höjas med i runt tal 2,200 kronor. Under delposten bör
därjämte beraknas medel till extra ordinarie vaktmästarpersonal, utgörande
dels i enlighet med skolöverstyrelsens förslag en extra ordinarie
vaktmastare i 7 lönegraden, avsedd huvudsakligen för själva lärarinneseminariet,
samt en extra ordinarie vaktmästare i 5 lönegraden, avsedd
huvudsakligen för skolköksseminariet och hushållsskolan, dels ock på
grundval av uppgifter, lämnade av seminariets rektor, en extra ordinarie
eldare i 5 lönegraden med halvtidstjänstgöring. Den härav föranledda
höjningen av delposten uppgår till i runt tal 7,800 kronor. Delposten bör
sålunda uppföras med (53,000 + 2,200 + 7,800 =) 63,000 kronor. I detta
sammanhang vill jag påpeka, att den vaktmästare, som sålunda föreslagits
placerad i 5 lönegraden såsom extra ordinarie med heltidstjänstgöring, för
närvarande avlönas av medel, som inräknats i omkostnadsanslaget. Med
hänsyn härtill föreslår jag i det följande, att sistnämnda anslag något
minskas. Det bör även framhållas, att den ifrågasatta höjningen av förevarande
delpost bland annat avser att bereda en av lärarlöneregleringen
motiverad höjning av de timlärarlöner, som för vissa lärare fastställts av
Kungl. Majit den 23 december 1937 (jfr statsliggaren för budgetåret
1938/39, sid. 479). Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela
i detta hänseende erforderliga bestämmelser.

Delposten till avlöning sförhöjning ar m. m., nu 4,000 kronor, torde böra
uppföras med förslagsvis 4,900 kronor.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän, nu förslagsvis 14,920 kronor, kan på grund av de ifrågasatta
löneregleringarna bortfalla. I avlöningsstaten bör uppföras en särskild anslagspost
till rörligt tillägg, som uppskattas till förslagsvis 24,150 kronor.

b örevarande anslag bör alltså för nästa budgetår bestämmas till (334,500 -j-j~
7,250 63,000 -f- 4,900 -f- 24,150 =) 433,800 kronor, vilket innebär en

anslagshöjning med (433,800 — 356,700 =) 77,100 kronor, i huvudsak orsakad
av löneregleringarna för lärarpersonalen och vaktmästarna.

I personalförteckningen för högre lärarinneseminariet böra icke företagas
andra förändringar än de, som föranledas av berörda lönereglering för lärare.

Då i arets statsverksproposition detta anslag preliminärt beräknats till
430,000 kronor, innebär i jämförelse härmed vad jag nu tillstyrkt en ökning
med 3,800 kronor.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

2. Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet: Omkostnader.

Detta anslag är nu uppfört med 45,100 kronor.

Skolöverstyrelsen har i sin förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1938
på framställning av seminariets rektor hemställt om anvisande av oförändrat
anslag för nästkommande budgetår.

Departe- Den för statens skolköksseminarium och hushållsskola avsedda delen av
mentschefan. förevarande anslag, 16,800 kronor, anlitas för närvarande till bestridande
av kostnaderna för avlöning åt betjäningen vid skolköksseminariet och hushållsskolan,
däribland en kvinnlig vaktmästare. Under hand har inhämtats,
att den till sistnämnda befattningshavare från omkostnadsanslaget
bestridda kontanta grundavlöningen för närvarande utgör 840 kronor om
året. Då i det föregående föreslagits, att denna vaktmästare skall komma i
åtnjutande av lönereglering från och med nästa budgetår, har jag under
avlöningsanslaget beräknat medel till lön åt henne. Omkostnadsanslaget
bör alltså reduceras med nämnda belopp, 840 kronor, lämpligen avrundat
till 800 kronor. Då jag i övrigt icke ifrågasätter några förändringar beträffande
förevarande anslag, bör detta således för nästa budgetår uppföras
med (45,100 — 800 =) 44>300 kronor. Erinras må,, att anslaget i årets statsverksproposition
preliminärt beräknats till 44,200 kronor.

Jag förutsätter, att åttonde huvudtitelns allmänna anslag till dyrtidstillägg
icke i fortsättningen anlitas för gäldande av eventuellt utgående
dyrtidstillägg till personal, som avlönas från detta omkostnadsanslag.

3. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 20,850,000 kronor
och disponeras i enlighet med personalförteckning och avlöningsstat, vilka
finnas införda i statsliggaren för nämnda budgetår å sid. 485—488.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti och den 15 oktober 1938
gjort framställningar om anslag till förevarande ändamål för budgetåret
1939/40. Dessutom har skolöverstyrelsen i särskilda skrivelser framlagt
vissa förslag, som hava inverkan på beräkningen av anslaget för nästa
budgetår. Utlåtanden över vissa delar av skolöverstyrelsens framställningar
hava avgivits av statskontoret och undervisningsväsendets lönenämnd.

I det följande behandlar jag var för sig de olika i avlöningsstaten ingående
posterna.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. 1938 års riksdag inrättade
på förslag av Kungl. Majit följande nya ordinarie lärartjänster, nämligen
11 lektorstjänster, 10 adjunkstjänster, 4 teckningslärartjänster, 1 musik -

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 211.

lärartjänst, 6 gymnastiklärartjänster och 5 lärartjänster i kvinnlig slöjd.
Härvid har bortsetts från de förändringar i lärarpersonalen, som föranleddes
av beslut rörande ombildning av kommunala mellanskolan i Ljusdal till
samrealskola. Av de nya lektors- och adjunktstjänsterna kunna 9, respektive
5 sägas hava varit betingade av utav riksdagen tidigare beslutade ändringar
i skolorganisationen.

1938 års riksdag uttalade (skrivelsen nr 8, sid. 33) i samband med sin behandling
av Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av nya ordinarie lektorsoch
adjunkts^ änster, att riksdagen därvid haft anledning ingå på frågan
örn fördelningen mellan läroverken i förhållande till elevantalet av de då
inrättade ämneslärartj änsterna.

Av uppgifter, som riksdagens statsutskott i detta hänseende under hand
erhållit från skolöverstyrelsen och som fogats som bilaga vid utskottets
utlåtande nr 8/1938, franninge, yttrade riksdagen, att tjänsterna i vissa fall
fördelade sig ganska ojämnt mellan de olika läroanstalterna. Det förtjänade
enligt riksdagens mening övervägas, huruvida icke ett uppstående behov
av nya lärartjänster vid ett läroverk skulle kunna i viss utsträckning tillgodoses
genom överflyttningar av tjänster från andra läroverk. Erfarenheterna
från folk- och småskoleseminarierna gåve en antydan örn de olägenheter,
som kunde bliva en följd av att den ordinarie lärarstaben avpassades
efter en organisation, som i en framtid kunde befinnas bliva för stor för
landets behov. Frågan syntes riksdagen vara av den vikt, att riksdagen
funne sig böra hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte taga
berörda spörsmål under övervägande.

I detta sammanhang må erinras, att skolöverstyrelsen i sina petita för
innevarande budgetår (se 1938 års åttonde huvudtitel, sid. 288 f.) fäst
uppmärksamheten vid en annan sida av det av riksdagen berörda problemet
angående fördelningen mellan läroverken av ifrågavarande ämneslärartjänster.

Överstyrelsen framhöll sålunda, att trots det betydande antal nya ordinarie
lärartjänster, som under de senare åren inrättats, antalet icke-ordinarie
lärare vid åtskilliga läroverk vore alltför stort i förhållande till de
ordinarie lärarnas antal, varför överstyrelsen skulle finna det mycket befogat,
att en del av dessa läroanstalter erhölle en förstärkning av den ordinarie
lärarstaben. Överstyrelsen ansåge sig dock icke för det dåvarande
böra väcka förslag därom, då ett så stort antal nya tjänster nyligen inrättats
och då det ur befordringssynpunkt icke kunde för det dåvarande anses vara
samma trängande behov därav som tidigare och som det måhända ånyo
bleve om ett eller annat år. Det bleve måhända nödvändigt, att redan ett
följande år ånyo taga upp frågan om inrättande av nya adjunktstjänster
vid några läroverk, där behovet vore särskilt starkt framträdande.

Med anledning av riksdagens förutberörda uttalande anbefallde Kungl.
Majit den 13 maj 1938 skolöverstyrelsen, att, därest behov framdeles uppstode
av ytterligare ordinarie lärartjänster vid allmänna läroverk, taga

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 211.

under övervägande, huruvida icke detta behov kunde i viss utsträckning
tillgodoses genom överflyttning av lärartjänster från
andra allmänna läroverk.

I förutberörda skrivelser den 31 augusti och den 15 oktober 1938 har nu
skolöverstyrelsen hemställt örn inrättande av vissa nya ordinarie lärartjänster
vid de allmänna läroverken och i samband därmed företagit den
av Kungl. Maj:t anbefallda undersökningen och framlagt därav föranledda
förslag.

Överstyrelsen har därvid tagit hänsyn till det behov av nya ordinarie lärartjänster,
som enligt överstyrelsens mening föranleddes av ifrågasatt omorganisation
av de högre allmänna läroverken för flickor och av vissa läroverk
i Göteborg (jfr det föregående). I sitt under avdelning I här ovan omnämnda
utlåtande av den 31 oktober 1938 över Stockholms stadsfullmäktiges
framställning angående inrättande av ett läroverk för flickor å Södermalm
i Stockholm m. m. har skolöverstyrelsen sedermera gjort de ändringar
i sina tidigare framlagda anslagsäskanden, som enligt överstyrelsens förmenande
föranleddes av stadsfullmäktiges av överstyrelsen biträdda förslag
samt av överstyrelsens i samband därmed gjorda framställningar. Det under
samma avdelning berörda förslaget örn ändrad organisation av gymnasiet
vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm har däremot icke
föranlett ändringar i överstyrelsens anslagsäskanden.

Av handlingarna inhämtas:

1. Rektorstjänster. Överstyrelsen har icke ifrågasatt andra förändringar
än dels inrättande av en ny rektorstjänst vid det föreslagna nya
flickläroverket å Södermalm i Stockholm, dels ock höjning av arvodet till
rektor vid den under upprättande varande samrealskolan i Ljusdal i enlighet
med den av Kungl. Majit fastställda planen för kommunala mellanskolans
i Ljusdal ombildning till statlig samrealskola.

2. Lektorst j kuster. Överstyrelsen har föreslagit inrättande av
12 nya lektorstjänster.

De nya statliga gymnasierna i Eslöv, Motala och Skellefteå, yttrar överstyrelsen,
borde erhålla vardera två lektor st jänster, likaså det under uppbyggnad
varande högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg.

Då överstyrelsen tillstyrkt, att en helt ny gymnasielinje skulle upprättas
vid flickläroverket i Örebro, ville överstyrelsen på grund härav föreslå inrättandet
av en ny lektorstjänst vid nämnda läroverk.

En ny lektorstjänst borde vidare tilldelas högre allmänna läroverket i
Bromma. Vid början av läsåret 1937/38 hade gymnasiet därstädes bestått
av 9 avdelningar, fördelade på 4 avdelningar i det fyraåriga latingymnasiet
och 5 avdelningar i det fyraåriga realgymnasiet (2 avdelningar av ring
lil4). Innevarande läsår omfattade gymnasiet 5 avdelningar i det fyraåriga
latingymnasiet (2 avdelningar av ring I4) och 6 avdelningar i det fyraåriga
realgymnasiet (2 avdelningar vardera av ringarna I4 och IV4), tillsammans
11 avdelningar. Detta antal komme med stor sannolikhet att ökas under

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

nästkommande läsår, 1939—40. Vid läroverket funnes 7 lektorstjänster inrättade.
Enligt 1927 års riksdagsbeslut angående omorganisationen av de
högre allmänna läroverken hade i allmänhet läroverken med 6 lektorstjänster
beräknats omfatta 6 ä 7 gymnasieavdelningar. Det vore då uppenbart,
att relationen mellan antalet gymnasieavdelningar och antalet lektorst
jänster vid läroverket i fråga för närvarande avsevärt av veke och sannolikt
även vid ingången av nästa läsår komme att avsevärt avvika från vad som
finge anses vara normalt. Då därtill komme, att antalet icke-ordinarie
lärare vid högre allmänna läroverket i Bromma för innevarande läsår,
1938—39, företedde en stegring av ett redan i och för sig abnormt stort
antal — 12 mot 10 under föregående läsår — syntes det överstyrelsen högeligen
påkallat, att antalet ordinarie ämneslärartjänster där utökades på så
sätt, att vid läroverket från och med budgetåret 1939/40 bland annat inrättades
en eller flera lektorstjänster. Visserligen hade det på senare år
yppat sig svårigheter att erhålla kompetenta sökande till lektorstjänster,
ledigförklarade i vissa ämnen, men detta förhållande gällde, frånsett en viss
ämneskombination, för närvarande företrädesvis norrländska läroverksorter
och gjorde sig icke gällande för huvudstadens vidkommande. Då läroverket
först från och med innevarande läsår vore färdigbildat, vore det förenat med
svårigheter att för närvarande ange dess slutgiltiga konstanta behov av
lektorstjänster. Under inga förhållanden kunde emellertid detta behov överskridas,
örn från och nied budgetåret 1939/40 vid läroverket upprättades 1
ny lektorstjänst.

Överstyrelsen har vidare föreslagit inrättande av 1 ny lektorstjänst vid
det ifrågasatta nya flickläroverket å Södermalm i Stockholm.

Förslaget angående ombildande av nya elementarskolan till samläroverk
och upprättande i samband därmed av en ny fyraårig latingymnasielinje
därstädes borde enligt överstyrelsens mening föranleda inrättande av en ny
lektorstjänst även vid detta läroverk.

Den undersökning av möjligheterna att vid behov av nya ämneslärartjänster
vid vissa läroverk dit överflytta ordinarie ämneslärartjänster från
andra läroverk, som av Kungl. Maj:t anbefallts, har av överstyrelsen begränsats
till att för närvarande omfatta endast adjunktst jänster.

3. Adjunktst jänster. Skolöverstyrelsen har föreslagit, att tillhopa
13 nya adjunktstjänster skulle inrättas från och med budgetåret
1939/40. Därutöver skulle enligt överstyrelsens förslag behov av nya ordinarie
adjunktstjänster vid vissa läroverk med oproportionerligt hög procentsats
icke-ordinarie lärare tillgodoses genom överflyttning dit av ordinarie
adjunktstjänster från vissa andra läroverk i mån av uppkommande ledigheter
å sistnämnda tjänster.

De 13 nya adjunktstjänsterna skulle enligt skolöverstyrelsens förslag
fördelas sålunda:

1 vid högre allmänna läroverket för flickor i Vasastaden i Stockholm,

1»» » » »»» Örebro,

1 » samrealskolan i Ljusdal,

1 » högre allmänna läroverket i Umeå,

4 » » » » » Bromma,

Bihang till riksdagens -protokoll 1939. 1 sami. Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

1 vid samrealskolan i Gudmundrå,

1 » » » Piteå,

1 » » » Sollefteå samt

1 » » » Sölvesborg.

1 » det föreslagna nya flickläroverket å Södermalm i Stockholm.

De två förstnämnda adjunktstjänsterna äro betingade av överstyrelsens
ståndpunktstagande till förslaget angående omorganisation av de nuvarande
högre allmänna läroverken för flickor, och den sistnämnda förutsättes
av överstyrelsen böra inrättas redan under det nya flickläroverkets å Södermalm
första verksamhetsår. Beträffande de tio återstående adjunktstjänstema
har överstyrelsen anfört:

Vid det föreskrivna förstatligandet av kommunala mellanskolan i Ljusdal
komme under budgetåret 1938/39 2 klassavdelningar av kommunla mellanskolan
att ingå i den nya samrealskolan, varför ock Kungl. Majit föreskrivit
inrättande vid den sistnämnda av 1 adjunkts^ änst och 1 ämneslärarinnetjänst
för sagda år. Vid början av läsåret 1939—40 komme ytterligare 2 avdelningar
att ingå i den nya samrealskolan, varför från och med nämnda är
behovet av ännu minst 1 adjunkts^änst gjorde sig gällande.

Beträffande högre allmänna läroverket i Umeå framhölle rektor därstädes,
att, då det antal lektorstjänster, 8, som läroverket för närvarande fått
sig tilldelat, vore för litet för att bestrida ens hälften av gymnasiets undervisning,
vore upprättandet av en ny lektorstjänst väl motiverat. Åberopande
den kända svårigheten att erhålla kompetenta sökande till lektorstjänster
i norrländska städer föresloge rektor i stället inrättandet av en ny adjunktstjänst.

Överstyrelsen kunde för sin del vitsorda riktigheten av de skäl, rektor anfört
som stöd för sin anhållan, och därjämte tillägga, att antalet lärare över
stat vid läroverket i fråga för innevarande läsår vore 9, representerande 22
procent av totalantalet ämneslärare. Överstyrelsen tillstyrkte därför rektors
anhållan på så sätt, att överstyrelsen föresloge vidtagande av åtgärder för
att antalet adjunkts^änster vid högre allmänna läroverket i Umeå ökades
med 1 från och med budgetåret 1939/40.

Antalet avdelningar i realskolan vid högre allmänna läroverket i Bromma
hade vid början av läsåret 1937—38 utgjort 21, fördelade på 4 i den fyraåriga
och 17 i den femåriga realskolan, den senare med ej mindre än 5
avdelningar av var och en av klasserna l5 och 2r’, 4 avdelningar av klass 35
och 3 avdelningar av klass 45. Vid innevarande läsårs början, 1938—39,
utgjorde antalet avdelningar i realskolan vid läroverket 24, fördelade på
4 i den fyraåriga och 20 i den femåriga realskolan, den senare med 5 avdelningar
av vardera av klass l5, 25 och 3", 4 avdelningar av klass 4r'' och 1
avdelning av klass 55. Från och med innevarande läsår vore läroverket färdigbildat.
Sammanlagda antalet adjunkts- och ämneslärarinnetjänster vid
läroverket hade den 1 januari 1938 utgjort 19.1 sina fjolårspetita hade överstyrelsen
föreslagit inrättande vid läroverket från och med året 1938—39 av
4 nya adjunktstjänster, vilket också av Kungl. Majit bifallits, varför sammanlagda
antalet adjunkts- och ämneslärarinnetjänster där vid början av
läsåret 1938—39 utgjorde 23.

Toge man i betraktande, att de nuvarande 4 avdelningarna av klass 45
sannolikt fordrade 2 avdelningar av klass 55 vid början av år 1939—40 och
att de nuvarande 5 avdelningarna av klass 35 helt säkert fordrade 5 avdelningar
av klass 45 vid nämnda tidpunkt, syntes det överstyrelsen högst troligt,
att antalet klassavdelningar i ifrågavarande läroverks realskola vid
början av året 1939—40 komme att överstiga det nuvarande antalet 24.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

En annan i detta sammanhang betydelsefull omständighet vore, att totala
antalet ämneslärare vid läroverket i fråga utgjorde 42 och antalet ickeordinarie
lärare 12 för innevarande läsår. Dessa och ovan anförda siffror beträffande
antalet klassavdelningar syntes oförtydbart peka på att antalet
ordinarie ämneslärartjänster vid läroverket vore i starkt behov av utökning.
Överstyrelsen, som i annat sammanhang föreslagit inrättande från och med
läsåret 1939—40 av 1 ny lektorstjänst vid läroverket, hyste den uppfattningen,
att en ökning med 4 nya adjunktstjänster därstädes från och med
sistnämnda år finge anses vara skälig.

Det funnes emellertid även andra läroverk, vid vilka proportionen mellan
icke-ordinarie lärare och totala antalet ämneslärare måste anses vara
av onormal storlek och som således kunde anses vara berättigade att enbart
av den anledningen få antalet adjunktstjänster utökat. Dessa hava
av överstyrelsen angivits i en översikt, vilket fogats såsom bilaga till denna
proposition.

Betraktade man tills vidare för de högre allmänna läroverkens vidkommande
en procentsats i förevarande avseende av 15 och beträffande realskolor
och samrealskolor av 25 såsom undre gränsen för de i bilagan angivna
läroverk, vilka nu i första hand syntes böra ihågkommas med nya
adjunktstjänster, komme nedanstående läroanstalter att räknas till dem,
sorn, bortsett från de i det föregående med avseende på behovet av adjunktstjänster
behandlade, vore i särskilt stort behov av dylika tjänster (inom
parentes angåves procentsatsen i fråga):

Högre allmänna läroverk.

Realskolor.

Borås.............

Gävle.............

Haparanda.........

Hälsingborg för gossar

Härnösand.........

Linköping .........

Luleå.............

Lund..............

Nyköping..........

Skövde ............

Sundsvall...........

Uddevalla..........

[Uppsala ..........

Visby..............

(17)

. . . . (26)

. . . . (27)

. . . . (20)

. . . . (21)

. . . . (26)

(17)

(19)

(18)

(16)

(18)

• • • • (22)]
(16)

Alingsås.........(33)

Falköping .......(36)

Filipstad........(33)

Gudmundrå.............(50)

Hallsberg...........(44)

Hedemora.......(38)

Hässleholm . . . (27)

Kiruna..........(33)

Ludvika.........(33)

Malmberget......(38)

[Nederkalix.............(56)]

Piteå................. . (50)

Ronneby........(33)

Sala............(33)

Simrishamn..........(43)

Sollefteå...............(54)

Säffle...........(38)

Sölvesborg..............(50)

Tomelilla...........(44)

Trelleborg .... (27)

Ulricehamn.............(50)

Vara...............

Vetlanda............

Värnamo........(33)

Åstorp.............(43)

Ängelholm .... (29)

Örnsköldsvik.....(36)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Av dessa torde emellertid högre allmänna läroverket i Uppsala och
samrealskolan i Nederkalix ej böra ifrågakomma, det förra läroverket på
grund av dess karaktär av provårsanstalt, vilken egenskap enligt 1936 års
lärarutbildningssakkunnigas betänkande gjorde ett större antal icke-ordinarie
lärare där önskvärt, det senare läroverket på grund av dess läge i ett
utpräglat industrisamhälle av sådan typ, att man kunde räkna nied rätt
starka fluktuationer i elevantalet.

Frågan, huruvida ytterligare nya adjunktstjänster för närvarande borde
inrättas vid samtliga läroverk, där behov av sådana syntes föreligga, torde
emellertid böra ses i sammanhang med den av Kungl. Maj:t anbefallda
undersökningen, huruvida behov av nya ordinarie tjänster vid vissa allmänna
läroverk icke kunde i viss utsträckning tillgodoses genom överflyttning
av lärartjänster från andra allmänna läroverk.
En dylik undersökning hade nu av överstyrelsen företagits.

När det gällde enskildheter inom detta problem, krävde olika typer av
läroverk särskilt beaktande. Från synpunkten av det s. k. rörlighetsmomentet,
innebärande en sådan smidighet i organisationen av ett läroverks
tjänsteutestning, att icke undervisningens planläggning därigenom försvårades,
ställde sig till exempel en realskola med enkel linje helt annorlunda
än ett högre allmänt läroverk av medelstorlek. I det förra fallet vore
behovet av lärare i de olika ämnena mycket konstant, i det senare kunde
det med nuvarande organisation, ej minst å det differentierade gymnasiet,
växla betydligt från år till år. Redan en tillfällig frånvaro av den ena eller
båda grekavdelningarna med vardera 7 veckotimmar inverkade avsevärt
på undervisningstimmarnas fördelning på tillgängliga lärarkrafter, och vid
bortfall av en parallellavdelning kunde, örn endast 1 icke-ordinarie lärare
vore anställd vid läroverket, svårighet uppstå att på vederbörligt sätt utnyttja
skolans lärarpersonal.

Det vore därför å ena sidan nödvändigt att tillse, att icke procenttalet
av icke-ordinarie lärare nedginge alltför starkt vid ett läroverk, men å
andra sidan borde hänsyn tagas till stabiliteten i varje särskilt läroverks
organisation. Någon sträng procentuell enhetlighet över hela linjen i proportionen
mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare varken borde eller ens
kunde därför genomföras. Vid bedömandet av denria marginal för ickeordinarie
lärare torde det även vara lämpligt att tillse, att vid provårsläroverken
tillfälle kunde beredas lärarkandidaterna, att, där så ansåges
ändamålsenligt, självständigt svara för några undervisningstimmar.

I sitt yttrande den 30 november 1934 över extralärarsakkunnigas betänkande
hade skolöverstyrelsen på tal örn proportionen mellan ordinarie
och icke-ordinarie lärare vid de allmänna läroverken framhållit, att med
den rörlighet, organisationen numera erhållit i åtskilliga avseenden, det
icke torde vara möjligt att utgå från en ä priori fastställd matematisk
proportion, till exempel 7 procent, till vilken procentsiffra antalet extra
lärare skulle hava nedgått enligt 1927 års riksdagsbeslut efter avslutad
omorganisation.

Det torde för närvarande ur rörlighetsmomentets synpunkt kunna anses
lämpligt, att — där icke särskilda skäl förelåge — en icke avsevärt lägre
procentsats än 10 av ett till sin organisation mera variabelt läroverks hela
antal ämneslärare vore icke-ordinarie. Den överflyttning av ordinarie ämneslärartjänster
från vissa läroverk, som skulle bliva följden av detta övervägande,
torde för närvarande böra begränsas till att gälla adjunktsbefattningar.

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 211.

Behovet av de adjunkts^ änster, som på detta sätt bleve överflödiga vid
ett och annat läroverk, vöre på många andra håll så stort, att det icke vore
lätt att avgöra, varthän de bäst borde överföras.

Överstyrelsen hade nu företagit en granskning ur ifrågavarande synpunkt
av samtliga allmänna läroverk och hade därvid i anslutning till
det ovan sagda kommit till den uppfattningen, att — därest ej nya omständigheter
tillkomme — tillhopa 13 adjunktst jänster
vid uppkommande 1 e d i g h e t e r syntes kunna utan
olägenhet flyttas från nedannämnda läroverk:

Läroverk	Lärare över stat (antal timlärar-timmar)	Hela antalet ämneslärare	Procent ämneslärare över stat av hela antalet ämneslärare
2 vid högre	allmänna läroverket	i Eskilstuna. . .	—	(12)	24	0
1 » »		i	» Kristianstad .	2	(6)	31	6
1 » »	»	»	» Landskrona . .	1	(15)	23	4
3 » »	»	I	för gossar i Malmö ....	1	(10)	42	2
2 ''» »	)	>	å Södermalm i Stockholm . .	2	(16)	44	5
2 vid högre	»	»	» Östermalm i Stockholm . .	2		36	6
1 vid högre	»	J	i Västerås . . .	2	(6)	32	6
1 » Vasa realskola	i Stockholm		1	(3)	21	5

Överstyrelsen ville emellertid betona, att överstyrelsen ej här avsåge
tvångsöverflyttning, d. v. s. flyttning av tjänst och dess innehavare samtidigt,
utan att tjänsteförflyttning borde ske först, då ledighet å befattningen
inträdde.

Då det gällde att i praktiken omsätta resultatet av förevarande undersökning,
torde böra tagas i betraktande, huruvida behovet av nya tjänster
vid de läroanstalter, där sådant förefunnes, vore starkt trängande, eller
om det utan alltför stor olägenhet kunde fyllas efter hand, som ledighet
inträffade å tjänster vid sådana läroverk, från vilka förflyttning enligt den
förestående undersökningen skulle kunna ske. Det torde icke kunna förnekas,
att läroverk, vilka befunne sig under en omorganisation, som medförde
varaktig ökning i antalet klassavdelningar, och läroverk, vilka expanderade
på grund av en oväntat stark tillströmning av elever, tillhörde
den kategori, vid vilken det eventuella behovet av nya tjänster omedelbart
borde fyllas. Tillgodoseendet av tjänstebehovet vid dylika läroverk torde
därför enligt överstyrelsens mening böra ske antingen genom inrättande
där av nya tjänster eller genom överflyttning dit av sådana tjänster vid
de läroverk, från vilka flyttning ansåges kunna ske, vilkas innehavare avginge
med pension under budgetår föregående det, under vilket tjänsterna
vore behövliga vid andra läroverk, eller genom båda de nu nämnda förfaringssätten.

Man funne sålunda, att vid vart och ett av högre allmänna läroverket i
Eskilstuna, högre allmänna läroverket för gossar i Malmö, högre allmänna

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ml.

läroverket å Södermalm och vid Vasa realskola i Stockholm — samtliga
läroanstalter nämnda i här ifrågavarande undersökning såsom sådana, från
vilka tjänster skulle kunna förflyttas — för närvarande funnes 1 tjänst,
vars innehavare vore skyldig att avgå med pension under budgetåret
1938/39. Dessa 4 adjunkts^änster skulle givetvis kunna fylla behovet av
adjunkts^ änster för budgetåret 1939/40 vid vissa av i det föregående
nämnda läroverk, där sådant enligt överstyrelsens mening vore på grund
av desammas omorganisation eller starka tillväxt förhanden. I sådant fall
borde behovet av adjunkts^''änster vid andra läroverk av samma kategori
tillfredsställas genom upprättande av nya tjänster.

Då enligt överstyrelsens undersökning angående tjänsteflyttning ej
mindre än sammanlagt 13 adjunkts^änster syntes kunna disponeras —
därav, som ovan nämnts, 4 redan från och med året 1939/40 — och, som
franninge av det föregående, ett stort antal läroverk utom de under omorganisation
och exceptionellt stark tillväxt varande vore i stort behov av
ökat antal tjänster, syntes enligt överstyrelsens mening den sistnämnda
kategorien läroanstalter böra få sina behövliga adjunkts^änster icke genom
överflyttning från andra läroverk utan genom inrättande där av nya
sådana.

Överstyrelsen föresloge därför, att nya adjunkts^änster inrättades från
och med året 1939/40 — förutom vid läroverken för flickor i Stockholm
och Örebro samt vid läroverken i Ljusdal, Umeå och Bromma — jämväl
med 1 vardera vid samrealskolorna i Gudmundrå, Piteå, Sollefteå och
Sölvesborg. Vid första uppkommande ledighet borde därjämte förutnämnda
13 adjunktstjänster vid högre allmänna läroverken i Eskilstuna, Kristianstad,
Landskrona, Västerås, Malmö samt å Södermalm och Östermalm i
Stockholm ävensom vid Vasa realskola i Stockholm överflyttas till något
eller några av de läroverk, som hade en oproportionerligt hög procentsats
icke-ordinarie lärare, varvid 1 tjänst syntes kunna redan under budgetåret
1939/40 tilldelas envar av samrealskolorna i Hallsberg, Tomelilla, Ulricehamn
och Vetlanda.

Överstyrelsen hade för avsikt att, allteftersom ledigheter vid adjunktstjänster
uppkomme vid nyssnämnda läroverk, där överstyrelsen föreslagit
indragning av en eller flera dylika befattningar, till Kungl. Maj:t inkomma
med närmare detaljerade förslag i ärendet.

Överstyrelsen ville emellertid med styrka framhålla, att, då — som i det
föregående nämnts — procenttalet extralärare vid varje läroverk i regel
torde böra hållas omkring 10, den i det föregående omnämnda översikten
av nämnda tal vid vissa läroverk visade, att mycket ännu återstode att
uträtta med avseende på fördelning och nyinrättande av ordinarie ämneslärartjänster.
I

I detta sammanhang må framhållas, att, sedan skolöverstyrelsen framlagt
berörda undersökning rörande möjligheterna att överflytta vissa ordinarie
adjunkts^änster till andra läroverk, Kungl. Majit på framställning
av skolöverstyrelsen genom beslut den 28 oktober 1938 och den 12 januari
1939 tillgodosett samrealskolorna i Hallsberg, Tomelilla och Ulricehamn
med var sin ny adj unktstj änst genom överflyttning dit av två adjunktstjänster
från högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm och en
från högre gossläroverket i Malmö. Av de 13 adjunktstjänster, vilka över -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

styrelsen ansett kunna flyttas från de läroverk, dit de för närvarande äro
förlagda, återstå sålunda för närvarande endast 10. Av dessa bliva två
lediga under innevarande budgetår genom innehavarens inträde i pensionsåldern.
En av de tre adjunkts^ änster, som hittills överflyttats, har blivit
ledig genom innehavarens utnämning å annan tjänst.

I sin skrivelse den 31 augusti 1938 har skolöverstyrelsen jämväl berört
behovet av ordinarie adjunkts^änster vid högre realläroverket i Göteborg.
Från nämnda läroverk har genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 september
1938 från och med den 1 januari 1939 en ledigbliven adjunktstjänst överflyttats
till det under utbyggnad varande högre allmänna läroverket i
Majorna därstädes. Härigenom blir någon ny adjunktstjänst vid sistnämnda
läroverk redan för nästa budgetår enligt överstyrelsens uppfattning icke erforderlig.
Icke desto mindre har överstyrelsen hemställt örn överflyttning till
detta läroverk av en adjunktstjänst, som blir ledig vid realläroverket med
utgången av innevarande budgetår. Detta förslag står i samband med den
omorganisation av högre latin- och realläroverken i Göteborg, som ifrågasatts
och berörts i det föregående. Medan för latinläroverkets del behovet
av ordinarie ämneslärartjänster vid bifall till den ifrågasatta omorganisationen
förblir oförändrad, skulle nämligen enligt överstyrelsens beräkning
vid realläroverket två ordinarie adjunktsbefattningar bliva överflödiga,
beroende på dels den fortgående överflyttningen till läroverket i Majorna
av en realskollinje och dels avvecklingen av en krets av reallyceet. Överstyrelsen
har därvid funnit ändamålsenligast, att av nämnda två adjunktstjänster
den ena överflyttas till läroverket i Majorna, där under överflyttningstiden
ett växande behov av ordinarie ämneslärartjänster kommer att
göra sig gällande, och att den andra får kvarbliva vid realläroverket, som
har ett relativt stort antal icke-ordinarie lärartjänster — under höstterminen
6 av sammanlagt 45 ämneslärare.

Statskontoret har avstyrkt skolöverstyrelsens förslag, att de ordinarie
lärartjänster, som kunde ifrågakomma för överflyttning mellan olika läroverk,
uteslutande skulle komma sådana läroverk tillgodo, där behovet av
nya ordinarie tjänster icke uppkommit till följd av omorganisation eller
oväntat stark tillväxt.

I anledning av vad överstyrelsen uttalat och föreslagit ville statskontoret
framhålla, att, då det gällde att bestämma antalet ordinarie och icke-ordinarie
lärare, avgörande betydelse måste tillmätas den omständigheten,
huruvida en klassavdelning — efter ingående undersökningar av på frågan
inverkande förhållanden — under den närmaste framtiden kunde anses bliva
av mera permanent natur eller ej. Vidare torde böra uppmärksammas, att
ett stort antal icke-ordinarie lärare hade den mera fasta anställning, som
vöre förenad med extra ordinarie, pcnsionsberättigande befattning. Berörda
synpunkter syntes — såvitt framginge av handlingarna i ärendet —
icke tillräckligt hava beaktats vid den föreliggande utredningen.

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

Statskontoret erinrade i detta sammanhang, att de s. k. extralärarsakkunniga
i sitt betänkande med utredning och förslag rörande de extra ordinarie
lärarnas vid de allmänna läroverken anställningsförhållanden m. m. (statens
offentliga utredningar 1934: 40, sid. 75) framhållit nödvändigheten av en
komplettering med vissa bestämda mellanrum av den av de sakkunniga
verkställda utredningen. De sakkunniga hade i sådant avseende föreslagit,
att den första allmänna revisionen skulle ske vid utgången av läsåret
1939—40 och då avse en ny femårsperiod. Statskontoret holle icke för otroligt,
att en utredning efter väsentligen de grunder, som de sakkunniga tilllämpat,
och med beaktande av att de extra ordinarie lärarna med hänsyn
till anställningens karaktär icke kunde vid den utredning, varom här vore
fråga, jämställas med övriga icke-ordinarie lärare, kunde giva ett helt annat
resultat än det nu föreliggande.

I betraktande av vad sålunda anförts, kunde statskontoret icke i nuvarande
läge biträda överstyrelsens förslag i fråga örn utnyttjandet av för
överflyttning tillgängliga adjunkts^änster. Dessa borde i stället enligt statskontorets
piening placeras vid någon av de läroanstalter, för vilka överstyrelsen
begärt inrättandet av nya sådana tjänster. Så torde även böra ske
med den vid realläroverket i Göteborg överflödiga adjunkturen. Då innehavaren
av en av adjunktsbefattningarna därstädes uppnådde pensionsåldern
med utgången av augusti månad 1939, torde överflyttningen måhända
kunna utan olägenhet ordnas vid sagda tidpunkt.

4. Ämneslärarinnetjänster. Vid kommunala mellanskolan i
Ljusdal, vars förstatligande nu pågår, hava, enligt vad skolöverstyrelsen
uppgivit, funnits två ordinarie ämneslärarinnetjänster, varav den ena förstatligats
från och med innevarande budgetår. Överstyrelsen har nu föreslagit,
att från och med nästa budgetår även den andra av nämnda ämneslärarinnetjänster
överflyttas till samrealskolan. Överstyrelsen har jämväl
föreslagit, att från och med nästkommande budgetår inrättas en ämneslärarinnetjänst
vid det ifrågasatta nya flickläroverket i Stockholm och en
vid nya elementarskolan i samband med dess ombildning till samläroverk.
Tillhopa skulle alltså erfordras tre nya ämneslärarinnebefattningar.

5. Övningslä rartjänster. Skolöverstyrelsen har hemställt örn
inrättande från och med nästa budgetår av 6 nya teckningslärartjänster,
6 nya gymnastiklärartjänster och 4 lärarinne^''änster i kvinnlig slöjd.

De nya teckningslärare''änsterna skulle enligt överstyrelsens förslag fördelas
med en vid vardera av samrealskolorna i Sölvesborg, Ulricehamn, Vara
och Vetlanda samt högre allmänna läroverken i Bromma och å Södermalm
i Stockholm.

De nya gymnastiklärartjänsterna skulle enligt förslaget förläggas till samrealskolorna
i Malmberget, Säffle och Kiruna samt vid de högre allmänna
läroverken i Bromma, Kalmar och Umeå. De tre sistnämnda tjänsterna
skulle vara kvinnliga.

De nya lärarinnetjänsterna i kvinnlig slöjd avsåges av överstyrelsen för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

delade mellan samrealskolan i Arvika samt de högre allmänna läroverken i
Kristianstad, Luleå och Uddevalla.

Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen anfört:

Vid uppgörande av förslag för tillgodoseende av undervisning i övningsämnen
under budgetåret 1939/40 torde hänsyn böra tagas till resultatet av
den inom överstyrelsen företagna undersökningen, huruvida uppkommande
behov vid vissa läroverk av nya lärartjänster skulle kunna tillgodoses genom
överflyttning av tjänster från andra läroverk. Kungl. Majit hade redan
tidigare på överstyrelsens förslag i åtskilliga fall överflyttat ordinarie
övningslärartjänster från samrealskolor, som genom 1927 års riksdags beslut
angående det högre undervisningsväsendets organisation förvandlats till
enkellinjiga fyraåriga eller femåriga realskolor, till större skolor, och det
gällde sålunda här endast en fortsättning av dessa åtgärder.

Den gjorda undersökningen visade, att på grund av läroverkens utveckling
en viss ojämnhet i fråga om övningsämnena alltjämt rådde de olika
läroverken emellan. Sålunda funnes under läsåret 1938—39 ordinarie tjänster
i teckning med ned till 8 veckotimmars tjänstgöring (samrealskolan i
Vimmerby) och i gymnastik med lek och idrott med ned till 12 veckotimmar
(vid 6 realskolor), medan det å andra sidan funnes läroverk med upp
till 44 veckotimmar, bestridda av lärare över stat.

I fråga örn teckning slärartjänstema hade överstyrelsen icke räknat med
inrättande av ordinarie sådana vid läroverk, där tjänstgöringen icke med
säkerhet kunde beräknas permanent omfatta 12 veckotimmar. För närvarande
funnes åtskilliga läroverk med 14 veckotimmar och däröver, vilka
saknade ordinarie lärare i ämnet. Så vore fallet med samrealskolorna i Vara
med 14, Sölvesborg och Ulricehamn med vardera 15 samt Kiruna och Vetlanda
med vardera 17 veckotimmar. Åtskilliga läroverk hade utom de av en
ordinarie lärare bestridda timmarna ett avsevärt antal timmar i teckning;
sålunda hade högre allmänna läroverket i Bromma för närvarande ej mindre
än 44 timmar, bestridda av lärare över stat. Härvid vore även att märka, att
enligt gällande avlöningsbestämmelser en tjänstgöringsskyldighet, som ginge
ner under 9 veckotimmar, skulle betraktas, som örn timtalet vore 9. Det
syntes därför lämpligt, att från sådana med ordinarie tjänst försedda läroverk,
där det vid uppkommande förskjutningar i klassindelningen kunde
befaras inträffa, att cn tjänstgöringsskyldighet om 9 veckotimmar ej längre
vore behövlig, berörda tjänst vid första uppkommande ledighet å densamma
överflyttades till annat allmänt läroverk. Detsamma syntes också böra gälla
om tjänster med endast 10 ä 11 veckotimmar. Det visade sig emellertid, alf
det nu endast funnes ett hithörande läroverk, nämligen samrealskolan i Vimmerby
med 8 veckotimmar i teckning. Denna tjänst kunde dock icke beräknas
bliva ledig under budgetåret 1939/40 eller överhuvudtaget inom cn
nära framtid. Samrealskolorna i Filipstad, Strömstad och Vadstena hade
vardera 12 timmar, men det syntes ej klart, att denna siffra kunde beräknas
bliva bestående. Av dessa bleve sannolikt tjänsten i Vadstena ledig redan
under loppet av innevarande läsår; däremot torde man icke kunna räkna
med ledigblivande av tjänsterna i Filipstad och Strömstad förrän om ett
avsevärt antal år. På sin höjd kunde alltså 1 teckningslärartjänst för tillfället
beräknas bliva disponibel under budgetåret 1939/40, men överstyrelsen
vore icke beredd att för närvarande, innan vederbörliga skrivelser i
ärendet ingått från rektor och kollegiet vid samrealskolan i Vadstena, taga

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

ställning till denna fråga. Å andra sidan funne överstyrelsen önskvärt, att
en ny teckningslärartjänst upprättades från och med budgetåret 1939/40
vid var och en av samrealskolorna i Sölvesborg, Ulricehamn, Vara och Vetlanda.
Beträffande samrealskolan i Kiruna ansåge sig överstyrelsen ej böra
för närvarande föreslå inrättande av en ordinarie teckningslärartjänst, då
särskilda anordningar där vore träffade för denna undervisning.

Då det torde kunna anses, att ett tämligen konstant antal av 12 ä 14
veckotimmar i teckning vid ett läroverk motiverade tillsättandet av en ordinarie
lärare, skulle man kunna utgå från att vid läroverk, där redan en ordinarie
lärare funnes, 12 ä 14 överskottstimmar utöver dennes tjänstgöring
motiverade tillsättandet av en andra ordinarie teckningslärartjänst vid samma
läroverk. Emellertid torde försiktigheten bjuda, att man räknade med
en viss extra rörlighetsmarginal vid dylika läroverk, där växlingarna i regel
bleve större än vid mindre läroverk. Satte man denna extra rörlighetsmarginal
till 50 procents tillägg till nämnda 12 timmar, torde tryggheten vara
god. Man skulle då hava att utgå från att där ett något så när konstant
överskott på 18 eller fler veckotimmar i teckning funnes vid ett läroverk,
som redan hade en ordinarie lärare i ämnet, en andra ordinarie tjänst i
teckning där borde upprättas. Dels syntes det nämligen vara lämpligt, att
de stora lärjungegrupper, det vid dessa läroverk rörde sig om, icke i onödan
utsattes för alltför täta lärarbyten, dels syntes också en jämförelse med
läroämnenas förhållanden i detta avseende göra det naturligt, att antalet
icke-ordinarie teckningslärare minskades genom upprättandet av ett antal
nya tjänster. Under det att antalet icke-ordinarie ämneslärare vid ingången
av höstterminen 1938 utgjort 20,5 procent av samtliga ämneslärare — rektorerna
hade då förts till de ordinarie i detta avseende, och timlärartimmarna
hade omräknats till heltjänster — så hade teckningstimmarna över
stat utgjort ungefär 28,4 procent av samtliga teckningstimmar vid de allmänna
läroverken.

Om man nu nied nyssnämnda utgångspunkter begränsade sig till att
medtaga de läroverk, som konstant hade cirka 18 veckotimmar eller däröver
vid sidan av en ordinarie lärare och som kunde väntas kvarstå i samma
storleksordning, så innebure detta, att en ny ordinarie teckningslärartjänst
skulle behöva upprättas vid vart och ett av de högre allmänna läroverken
i Bromma (44), Borås (19), Gävle (25), Halmstad (23), Kalmar (24),
Karlskrona (25), Karlstad (19), Linköping (32), Majorna (18), Sundsvall
(25), Umeå (32), Uppsala (26), högre latinläroverket å Norrmalm (23),
högre allmänna läroverket å Södermalm (34), högre allmänna läroverket å
Östermalm (24), högre allmänna läroverket för flickor i Hälsingborg (27)
och högre allmänna läroverket för gossar i Örebro (26); inom parentes vore
här för varje läroverk angivet antalet teckningstimmar per vecka, som
innevarande läsår bestredes av lärare över stat.

För att inrättandet av nya tjänster skulle något fördelas, torde för budgetåret
1939/40 endast de två högre allmänna läroverken med största antalet
teckningstimmar över stat böra tillgodoses med vardera en ny teckningslärartjänst,
nämligen högre allmänna läroverket i Bromma och högre
allmänna läroverket å Södermalm.

Något hinder för upprättande av två ordinarie övningslärartjänster i
samma ämne vid ett läroverk syntes icke föreligga; härvidlag stödde sig
överstyrelsen på läroverksstadgans § 120, mom. 1, 2 och 4 i dess genom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 91

kungörelsen nr 40/1938 ändrade formulering, där det direkt talades om
två ordinarie lärare i samma övningsämne vid ett läroverk.

För gymnastikundervisningen syntes i stort sett samma principer kunna
följas, som nu skisserats för teckningsundervisningens vidkommande.

Vid ingången av budgetåret 1939/40 komme endast en samrealskola,
nämligen i Vadstena, att hava en vakant gymnastiklärartjänst. Överstyrelsen
hade emellertid hos Kungl. Maj:t hemställt, att denna måtte få i vederbörlig
ordning återbesättas.1)

Vissa läroverk, som för närvarande icke ägde ordinarie lärartjänst i
ämnet gymnastik med lek och idrott, vore emellertid i uppenbart behov av
sådan. Främst i åtanke torde härvidlag böra sättas samrealskolorna i
Malmberget, Säffle och Kiruna med respektive 23, 19 och 19 veckotimmar
för innevarande läsår. 17 veckotimmar hade för närvarande samrealskolorna
i Falkenberg och Hallsberg; då dessa emellertid endast under ett par års
sammanhängande tid kommit upp till denna siffra, torde det kunna anstå
ännu något med ordinarie tjänster där.

Av de högre allmänna läroverken hade för närvarande följande vid sidan
av ordinarie befattningshavares timtal 18 eller fler veckotimmar, nämligen
högre allmänna läroverken i Bromma (39), Gävle (19), Halmstad (21),
Kalmar (24), Karlstad (19), Kristinehamn (20) och Umeå (27) samt högre
latinläroverket i Göteborg (30), högre realläroverket i Göteborg (23), högre
allmänna läroverket för gossar i Malmö (23) och högre allmänna läroverket
för flickor i Stockholm (21). Då Göteborgs latinläroverk i likhet med realläroverket
därstädes, vilka på sistone varit tämligen jämnställda i lärjungeantal,
i samband med inrättandet av högre allmänna läroverket i Majorna
fått sin organisation något nedskuren, torde intet i här förevarande avseende
böra åtgöras, innan verkan av denna ändring hunnit visa sig. Av de
övriga vore högre allmänna läroverken i Bromma, Gävle, Halmstad, Kalmar
och Umeå samläroverk, medan beträffande högre allmänna läroverket i
Karlstad endast gymnasiet vore tillgängligt för flickor. Vid dessa liksom de
högre samläroverken i allmänhet rådde det förhållandet, att överskottstimmarna
i stort sett utgjordes av de timmar, som disponerades av de kvinnliga
lärjungarna och bestredes av kvinnliga lärare. Till detta förhållande
och till proportionen mellan antalet gymnastiktimmar för de manliga och
de kvinnliga lärjungarna vid varje särskilt läroverk måste i dylika fall
också tagas noggrann hänsyn. Det kunde därvid inträffa, att denna proportion
vid ett och annat läroverk försvårade upprättandet av dubbla ordinarie
gymnastiklärartjänster. Vid sådana större högre samläroverk, där förhållandena
vore fullt stabiliserade och där omfattningen av såväl gossarnas
som flickornas gymnastikundervisning motiverade inrättandet av en
andra ordinarie gymnastiklärartjänst, avsedd för kvinnlig innehavare, syntes
tiden emellertid vara inne för en ändring i detta avseende. Vid högre allmänna
läroverken i Bromma, Kalmar och Umeå torde det därför under
.sådana förhållanden vara lämpligt att från och med budgetåret 1939/40
upprätta en kvinnlig gymnastiklärartjänst vid sidan av den manliga. Även
några andra läroverk hade, såsom ovan nämnts, ett tillräckligt antal timmar
över stat för att kunna ifrågakomma till erhållande av en andra ordinarie *)

*) Genom beslut den 11 november 1938 har Kungl. Majit med anledning av överstyrelsens
hemställan förordnat, att ifrågavarande gymnastiklärartjänst skall i vederbörlig ordning tillsättas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

gymnastiklärartjänst. Överstyrelsen ansåge sig emellertid böra i förevarande
avseende begränsa sig till de tre ovannämnda.

Även efter inrättandet av nyssnämnda gymnastiklärartjänster vore emellertid
de gymnastiktimmar, som uppehölles av icke-ordinarie lärare, många
i förhållande till dem, som uppehölles av ordinarie lärare. För närvarande
utgjorde nämligen gymnastiktimmarna över stat ej mindre än omkring
36 procent av hela antalet gymnastiktimmar, alltså en avsevärt sämre
relation än den, som rådde i fråga om teckningstimmarna över stat. Anledningen
torde i stort sett vara den, att vid en stor mängd läroverk funnes
en del extra timmar, som dock icke nådde fullt upp till det antal, som
ansetts vara behövligt för inrättandet av en ordinarie tjänst. En från
undervisningssynpunkt synnerligen välbehövlig minskning av gymnastikavdelningarna
skulle tydligen medföra sådan ökning av antalet gymnastiktimmar
vid somliga läroverk, att det motiverade upprättande av ordinarie
tjänst, varigenom åter en rimligare avvägning av proportionen mellan
ordinarie och icke-ordinarie gymnastiklärare skulle åvägabringas.

I kvinnlig slöjd utgjorde timantalet för samrealskolorna i Köping och
Vimmerby endast 6 veckotimmar, vilket för detta slags tjänster vore att
betrakta som minimitjänstgöring. Då tjänster med så ringa timantal icke
syntes böra inrättas som ordinarie, torde dessa därför vid första uppkommande
ledighet å desamma böra överflyttas. Ingen av förenämnda tjänsters
nuvarande innehavare inträdde emellertid i pensionsåldern med ingången
av budgetåret 1939/40.

Å andra sidan hade samrealskolan i Arvika 16 timmar och vart och ett av
högre allmänna läroverken i Kristianstad, Luleå och Uddevalla 14 timmar
i ämnet och torde därför kunna göra anspråk på vardera en ordinarie tjänst,
varför överstyrelsen föresloge inrättande från och med budgetåret 1939/40
av en dylik vid vart och ett av dessa läroverk.

6. V aktmästartjänster. Såsom under högre lärarinneseminariets
avlöningsanslag framhållits, har Kungl. Majit efter förslag av skolöverstyrelsen
beslutat avlåta proposition till riksdagen angående lönereglering för
vaktmästarna bland annat vid de allmänna läroverken.

Skolöverstyrelsen har i fråga örn den närmare fördelningen på de olika
läroverken av vaktmästarbefattningar av skilda slag anfört i huvudsak
följande.

Vid 12 av de största högre allmänna läroverken funnes för närvarande
tre vaktmästare anställda. I överstyrelsens förslag upptoges ävenledes tre
vaktmästarbefattningar för vartdera av 11 av dessa läroverk, medan endast
två vaktmästare föresloges för en av dem, nämligen högre realläroverket
å Norrmalm i Stockholm. Vid detta läroverk vore nämligen oljeeldning
avsedd att införas under sommaren 1938, varför vaktmästarpersonalen
kunde inskränkas till två personer.

Av samma anledning kunde vaktmästarpersonalen vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm, som inginge bland de nyssnämnda 11
läroverken, ha begränsats till två befattningshavare, enär oljeeldning där
vore införd sedan några år tillbaka. Emellertid hade läroverkets lokalstv -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 311.

reise i sitt yttrande över överstyrelsens preliminära förslag, där endast två
befattningar medtagits, framhållit, att den nuvarande maskinisten, som
närmast borde ifrågakomma till entledigande, hade varit anställd vid läroverket
sedan den 1 juni 1911, och därför hemställt, att denne måtte beredas
anställning som extra ordinarie befattningshavare. Överstyrelsen, som funnit
billighetsskäl tala för en dylik anordning, hade därför upptagit två ordinarie
vaktmästarbefattningar och en extra ordinarie vaktmästarbefattning
vid läroverket i fråga. Överstyrelsen hade därvid förutsatt, att särskilda
anordningar vidtoges, så att den extra ordinarie vaktmästaren bereddes
sysselsättning i samma omfattning som den övriga vaktmästarpersonalen,
vilket för ett läroverk av här ifrågavarande storlek sannolikt med lätthet
kunde genomföras. Vid 2 andra stora läroverk med för närvarande vartdera
två vaktmästare förelåge däremot ett klart behov av en tredje vaktmästare,
nämligen vid högre allmänna läroverket för gossar i Örebro och
högre allmänna läroverket i Karlskrona. Överstyrelsen föresloge därför inrättande
av tre vaktmästarbefattningar även vid vartdera av dessa båda
läroverk, alltså inalles vid 13 läroverk. I samtliga dessa fall placerades
vaktmästaren samt värmeledningsskötaren, tillika reparatör, i lönegraden
B 7, gymnastikvaktmästaren, tillika eldare, i lönegraden B 5 samt den
extra ordinarie vaktmästaren i lönegraden e. o. 5. Vid högre realläroverket
å Norrmalm i Stockholm placerades båda vaktmästarna i lönegraden B 7.

Vid vartdera av 35 andra högre allmänna läroverk föresloges två vaktmästarbefattningar,
nämligen vaktmästare i B 7 vid samtliga; värmeledningsskötare,
tillika reparatör, i B 7 vid 21 läroverk och värmeledningsskötare
i B 6 vid 13 läroverk; samt värmeledningsskötare såsom extra ordinarie
i 5 lönegraden vid 1 läroverk, nya elementarskolan i Stockholm, där
med hänsyn till värmesystemets nuvarande utformning ordinarie värmeledningsskötare
ej borde anställas. Samtliga nu nämnda läroverks respektive
lokalstyrelser hade tillstyrkt här framlagt förslag.

Förslaget i denna del innebure oförändrad vaktmästarpersonal utom för
läroverken i Skara, Landskrona, Skövde, Uddevalla och Skellefteå, där
överstyrelsen föresloge en utökning av personalen från en till två vaktmästare.
Vid de tre förstnämnda läroverken funnes utom vaktmästare även
eldare anställd, men enligt byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning
borde med hänsyn till värmeledningens behöriga skötsel i stället för eldare
anställas en värmeledningsskötare i lönegraden B G. För läroverken i Uddevalla
och Skellefteå hade värmetekniska avdelningen ävenledes hemställt
örn liknande anordning. Rektor vid högre allmänna läroverket i Uddevalla
hade dessutom tidigare förklarat, att en eldare och maskinist, at vilken
även reparationssysslor och dylikt kunde uppdragas, synnerligen väl behövdes,
men att läroverkets ekonomiska förhållanden ännu icke medgivit
detta. Läroverket i Skellefteå ombildades från och med innevarande läsår
från samrealskola till högre allmänt läroverk. Skolfastigheten vore under
örn- och tillbyggnad, och de nya lokalerna beräknades kunna tagas i bruk
vid början av nästa läsår, varför även av denna anledning en ny vaktmästare
erfordrades. Dessutom hade läroverket redan 4G2 elever, ett antal, som
vid fullt genomförd ombildning beräknades komma att uppgå till omkring
600. För vart och ett av dessa fem läroverk hade överstyrelsen därför ansett
skäligt föreslå två vaktmästarbefattningar i lönegraderna B 7 och B 6
respektive, vilket förslag tillstyrkts av respektive lokal styrelser.

Vad .slutligen beträffade de 8 återstående högre allmänna läroverken,

Kungl. Majda proposition Nr 211.

hade den värmetekniska avdelningen av samma anledning, som anfördes
om nyssnämnda fem läroverk, hemställt om en värmeledningsskötare vid
högre allmänna läroverket för flickor i Hälsingborg och vid högre allmänna
läroverket i Eslöv. Rektorn vid det förstnämnda läroverket hade emellertid
med instämmande av lokalstyrelsen ansett, att en värmeledningsskötare
ej skulle kunna beredas full sysselsättning och anhållit, att läroverket i
stället måtte tilldelas ett bidrag av 1,200 kronor för avlönande av ett vaktmästarbiträde.
Vid läroverket i Eslöv, där det nuvarande kommunala gymnasiet
från och med innevarande läsår skulle successivt övertagas av staten,
planerades en ny gymnastikbyggnad, innehållande även några andra
lokaler, och när den bleve färdig, torde läroverkets nuvarande eldarsyssla
böra ombildas till en befattning som värmeledningsskötare. Lärjungantalet
vore för närvarande 340 och torde framdeles knappast komma att överskrida
400. Överstyrelsen hade därför i förslaget icke upptagit mer än en
vaktmästarbefattning (i B 7) för vart och ett av dessa båda läroverk, vars
lokalstyrelser förklarat sig nöjda härmed. Det begärda kontanta bidraget
för flickläroverket i Hälsingborg hade överstyrelsen ej velat tillstyrka, enär
även andra läroverk, där endast en vaktmästarbefattning föresloges till inrättande,
av samma orsak kunde göra anspråk på kontant bidrag. Behövligt
vaktmästarbiträde borde därför även i fortsättningen bekostas av Ijusoch
vedkassans medel.

Även de återstående 6 högre allmänna läroverken vore av sådan storleksordning,
att en vaktmästare ansåges vara tillfyllest för behovet. Denne
kunde betecknas såsom vaktmästare, tillika värmeledningsskötare, och placerades
i samtliga dessa fall i lönegraden B 7. Det vore att märka, att högre
allmänna läroverket för flickor i Örebro från höstterminen 1938 komme
att taga i bruk en nyuppförd byggnad; läroverket vore för närvarande inhyst
i en byggnad, tillhörig den kommunala flickskolan, varför det hittills
haft obetydligt behov av vaktmästare.

Vad realskolorna för gossar beträffade, vore de av samma storleksordning
som de större högre allmänna läroverken, och deras behov av vaktmästarpersonal
vore alltså detsamma som de nämnda läroverkens. Av de
två realskolorna i Stockholm vore Vasa realskola försedd med tre vaktmästare,
medan Katarina realskola hade blott två. Denna olikhet förorsakades
av att oljeeldning vore installerad vid den senare skolan, medan
Vasa realskola hade en mycket stor värmeanläggning, vars skötsel krävde
ett tidsödande arbete och stor kompetens av vederbörande vaktmästare. I
skolbyggnaden funnes vidare två gymnastiksalar med stora dithörande
utrymmen, varjämte lärjungarna under större delen av läsåret avslutade
gymnastikövningarna med obligatorisk dusch. Överstyrelsen föresloge oförändrad
personal, alltså tre befattningar vid den förstnämnda realskolan i
lönegraden B 7, B 7 och B 5 respektive samt två befattningar vid den sistnämnda
realskolan, båda i lönegraden B 7. De två realskolorna i Göteborg
hade vardera blott en vaktmästare jämte biträdande personal. Detta sammanhängde
med de särskilda förhållanden, som hittills varit rådande där och
som medfört stor arbetsbörda för vaktmästaren. Den värmetekniska avdelningen
hade hemställt om en ny vaktmästarbefattning vid var och en
av dessa skolor. Rektor och lokalstyrelse vid västra realskolan, som för
övrigt från och med den 1 juli 1938 skall omorganiseras till högre allmänt
läroverk hade ansett, att en sådan befattning under alla förhållanden måste
inrättas, medan rektor och lokalstyrelse vid östra realskolan avstyrkte in -

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 211.

rättandet av befattningen. Överstyrelsen föresloge därför två vaktmästarbefattningar
vid den förra och en vaktmästarbefattning vid den senare
skolan, samtliga i lönegraden B 7. För realskolan i Malmö föresloge överstyrelsen
två vaktmästarbefattningar, vardera i lönegraden B 7. Vad denna
skola beträffade hade dess rektor förklarat, att en tredje vaktmästarbefattning
snart bleve behövlig.^ Med inrättande av en sådan befattning torde
dock tills vidare böra anstå. De föreslagna vaktmästarbefattningarna bleve
alltså av samma natur och lönegradsplacering som motsvarande befattningar
vid de större högre allmänna läroverken.

De större samrealskolorna vore till omfattningen ungefär jämförliga med
de minsta högre allmänna läroverken och hade liksom dessa i regel endast
en vaktmästare. Endast vid samrealskolan i Falköping funnes därjämte
ytterligare en fullt sysselsatt vaktmästare — biträdande vaktmästare och
eldare — ett förhållande, som närmast sammanhängde med skollokalernas
beskaffenhet. För denna skola föresloge därför överstyrelsen förutom en
ordinarie vaktmästarbefattning en extra ordinarie befattning i 5 lönegraden.
Beträffande alla övriga samrealskolor föresloge överstyrelsen i intet
fall mer än en vaktmästarbefattning.

Skolöverstyrelsen föresloge, att vaktmästaren vid vardera av 29 samrealskolor
placerades i lönegraden B 7, vid vardera av 14 samrealskolor i
lönegraden B 6 och vid vardera av 18 samrealskolor i lönegraden B 5.
Samtliga dessa skolor hade redan vardera en vaktmästare med full
sysselsättning. Vid vardera av samrealskolorna i Askersund, Leksand och
Astorp föresloges av skilda anledningar en extra ordinarie vaktmästarbefattning
i 5 lönegraden. Vid samrealskolan i Askersund funnes för närvarande
anställd såsom eldare med omkring 1,600 kronor i lön en i det närmaste
75 år gammal man, som utöver eldning och dylikt ej medhunne
några egentliga vaktmästaruppgifter. Ny person borde anställas, lämpligen
såsom extra ordinarie vaktmästare. Vid samrealskolan i Leksand vore
som vaktmästare anställd en ogift kvinna med 1,800 kronor i lön, vilken
i sitt arbete biträddes av en likaledes ogift syster, som för sin medverkan
icke erhölle annan ersättning än att hon finge dela bostad med systern. Anordningen
vore mindre tillfredsställande på grund av att arbetet vore krävande:
skolan vore försedd med tre byggnader och ganska stort gårdsutrymme.
Överstyrelsen ansåge därför, att en extra ordinarie vaktmästarbefattning
borde tilldelas denna skola (e. o. 5). Vad slutligen beträffade
samrealskolan i Åstorp funnes där anställd en städerska med 1,200 kronor i
lön. Hon hade sällan eller aldrig 7 timmars arbetsdag, därför att hon ej
uträttade några egentliga vaktmästaruppdrag. En bättre ordning vore
även här önskvärd, varför överstyrelsen föresloge, att skolan tilldelades en
extra ordinarie vaktmästarbefattning (e. o. 5).

De återstående 11 samrealskolorna hade icke i något fall någon av skolan
helt sysselsatt och således ej heller helt avlönad vaktmästare. Detta berodde
av olika omständigheter. Vid samrealskolorna i Huskvarna, Ljungby,
Tranås och Vara vore vaktmästaren gemensam för läroverk och
folkskola, enär båda skolformerna vore inrymda i samma byggnad, vid
samrealskolorna i Borgholm, Mjölby, Mönsterås, Lysekil, Skurup och Vetlanda
funnes visserligen egna byggnader för skolans räkning, men dessa
vore otidsenliga och till sin omfattning mycket begränsade. Sålunda saknades
i ett par fall egen gymnastiklokal — härför upplätes på annat håll
belägen lokal, där passning, städning m. m. sköttes av annan än läroverkets
betjäning. Vidare vore tillgången pä specialrum obetydlig. Undersökningen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

gåve därför vid handen, att uppgifterna, som kunde åläggas en vaktmästare,
ej vore tillräckligt omfattande för att kunna sysselsätta en hel arbetskraft.
Sålunda uppgåves den dagliga arbetstiden i några fall till högst fem eller
sex timmar. Vid samrealskolan i Sundbyberg, där skolan vore inrymd i ett
folkskolehus, ombesörjde staden lokalernas uppvärmning och städning
m. in., medan de egentliga vaktmästaruppgifterna sköttes av rektor, lärare
och elever.

Vid de nu nämnda samrealskolorna borde därför icke inrättas någon
ordinarie eller extra ordinarie vaktmästarbefattning. Överstyrelsen föresloge,
att dessa skolor i stället tilldelades ett kontant bidrag till ljus- och vedkassan,
avvägt med hänsyn dels till skolans nuvarande kostnad för vaktmästaruppgifternas
fullgörande, dels till ett konstaterat behov av arbetskraft
för samma ändamål.

Skolöverstyrelsens förslag rörande antalet vaktmästarbefattningar i olika
lönegrader vid de allmänna läroverken framgår av nedanstående tablå:

Art av läroverk		v ö n e g	rade	r	Summa
B 7	B 6	B 5	E. o. 5
Högre allmänna läroverk.......	92	13	12	2	119
Realskolor................	38	14	19	4	75
Summa	130	27	31	6	194

Statskontoret har anfört bland annat följande:

Statskontoret ansåge sig — ehuru ämbetsverket givetvis icke besutte
närmare kännedom om de speciella förhållandena vid varje enskilt läroverk
— böra fästa uppmärksamheten vid att, såvitt av föreliggande uppgifter
kunnat bedömas, lönegraden B 7 föreslagits för andre vaktmästaren, tilllika
värmeledningsskötare, i åtskilliga fall där särskilt kvalificerade göromål
ej tillhörde vaktmästaren ifråga. Så hade till exempel skett för gymnastikvaktmästarna
i Gävle och Jönköping, vilka hade att svara för eldning
endast i gymnastikbyggnaden. Även i flera andra dylika fall förefölle det
statskontoret, som örn lönegraden B 7 borde kunna utbytas mot lönegraden
B 6.

Vad skolöverstyrelsen anfört till stöd för en extra ordinarie befattning
vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm funne statskontoret icke
utgöra tillräckliga skäl för inrättandet av dylik befattning

Till stöd för förslaget örn statsbidrag till stadigvarande vaktmästarhjälp
vid de skolor, där ordinarie eller extra ordinarie vaktmästare icke vöre avsedd
att anställas, funne statskontoret goda skäl hava i framställningen
anförts.

Lönenämnden har i förevarande hänseende anfört i huvudsak följande.

Skolöverstyrelsen hade på anförda skäl föreslagit, att vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm måtte inrättas en extra ordinarie vaktmästartjänst
i 5 lönegraden. Lönenämnden, som inhämtat närmare upplysningar
beträffande vaktmästargöromålen vid nämnda skola, ansåge sig

Kungl. Martts proposition Nr 211. 97

icke kunna tillstyrka, att för de med befattningen avsedda arbetsuppgifterna
inrättades en heltidstjänst.

Vid läroverket i Gävle hade skolöverstyrelsen föreslagit inrättande av två
ordinarie befattningar i lönegraden B 7, av vilka den ena skulle vara vaktmästare
och den andra värmeledningsskötare, tillika reparatör och gymnastikvaktmästare.
Statskontoret hade i sitt utlåtande funnit den föreslagna
lönegradsplaceringen för »gymnastikvaktmästare» för hög, enär denne
skulle hava att svara för eldning endast i gymnastikbyggnaden. Den sistnämnda
uppgiften överensstämde visserligen med den i Bilagan 1 till skolöverstyrelsens
utredning gjorda uppräkningen av befattningshavarens åligganden
men däremot icke med de från vederbörande läroanstalt införskaffade
primäruppgifterna, vilka lönenämnden haft tillgängliga vid sin behandling
av ärendet. Skolöverstyrelsens förslag på förevarande punkt föranledde
fördenskull ingen erinran från lönenämndens sida.

I fråga örn den föreslagna personaluppsättningen vid realskolor för gossar
hade lönenämnden uppmärksammat, att vid den största av sagda skolor,
nämligen östra realskolan i Göteborg, upptagits allenast en vaktmästartjänst.
En av byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning gjord hemställan
om inrättande av ytterligare en vaktmästarbefattning vid nämnda
skola hade, enligt vad som framginge av skolöverstyrelsens utredning, avstyrkts
av skolans rektor och lokalstyrelse. I betraktande av det stora
antalet elever och klassavdelningar vid den ifrågavarande läroanstalten
ansåge lönenämnden, att frågan om en utökning av vaktmästarpersonalen
därstädes borde underkastas ytterligare undersökning. Lönenämnden ville
vidare framhålla, att nämnden för sin del vore tveksam, huruvida de vid
Malmö realskola och Katarina realskola i Stockholm upptagna befattningarna
såsom värmeledningsskötare, tillika reparatör och gymnastikvaktmästare,
borde hänföras till lönegraden B 7. Enligt lönenämndens mening
borde nämnda lönegrad allenast komma till användning för befattningshavare,
som uteslutande vore anställd såsom värmeledningsskötare, tillika reparatör.

I detta sammanhang bör omnämnas, att civilförvaltningens personalförbund,
rektorn vid östra realskolan i Göteborg G. Hennix samt maskinisten
vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm A. Stenius var för sig
inkommit med skrifter, över vilka skolöverstyrelsen, med bifogande av i
anledning av sistnämnda framställning inhämtade utlåtanden från vederbörande
lokalstyrelse samt byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning, den
16 februari 1939 avgivit utlåtande.

7. Kostnadsberäkningar. De av skolöverstyrelsen ifrågasatta
förändringarna med avseende å den ordinarie personalen vid de allmänna
läroverken hava av överstyrelsen kostnadsberäknats med utgångspunkt
från nu gällande lönebestämmelser och med bortseende från dyrtidstillägg,
kallortstillägg och särskilda lönetillägg i enlighet med följande:

a) Rektorstfönster. För rektorstjansten vid det nya flickläroverket å
Södermalm i Stockholm erfordrades en anslagshöjning av 11,589 kronor.
Den automatiska arvodesförhöjningen till rektor vid samrealskolan i Ljusdal
uppginge till 600 kronor. Anslagshöjningen utgjorde alltså tillhopa
(11,589 + 600 =) 12,ISO kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 211.

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

h) Lektor stjänster. Antalet för budgetåret 1939/40 föreslagna nya lektorstjänster
vore 12, fördelade på dyrortsgrupper på följande sätt och med
angivna kostnader (efter avdrag av pensionsavgifter):

Dyrortsgrupp

Antal lektorstjänster -

Kostnad

Kronor

17,676

18,156

28,674

48,990

Summa kronor 113,4-96.

c) Adjunktst jänster. Antalet nya adjunktstjänster, som överstyrelsen
föreslagit till inrättande, vore 13, fördelade på nedanstående dyrortsgrupper
och med följande kostnader:

Dyrortsgrupp

Antal adjunkts- Kostnad

tjänster Kronor

1 6,858

1 7,098

1 7,578

2 15,636

8_64,464

Summa kronor 101,634-

På grund av den föreslagna överflyttningen under budgetåret 1939/40
av adjunkter från högre allmänna läroverket i Eskilstuna, högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö, högre allmänna läroverket å Södermalm i
Stockholm och Vasa realskola i Stockholm till samrealskolorna i Hallsberg,
Tomelilla, Ulricehamn och Vetlanda borde, enär dessa tjänster efter överflyttningen
bleve placerade i andra dyrortsgrupper än förut, förenämnda belopp,
101,634 kronor, minskas med 3,600 kronor till 98,034 kronor.

d) Ämneslärarinnetjänster. De tre föreslagna nya ämneslärarinnetjänsterna
— i Ljusdal samt vid nya elementarskolan och det ifrågasatta nya
flickläroverket å Södermalm i Stockholm — droge en kostnad av respektive
5,553 kronor, 5,973 kronor och 5,973 kronor. Kostnadsökningen för detta
ändamål bleve alltså 17,499 kronor.

e) Övningslärarejänster. Antalet för budgetåret 1939/40 föreslagna nya
teckning slärartjänster vore 6, vilka fördelades på dyrortsgrupper på följande
sätt med angivna kostnader (efter avdrag av pensionsavgifter och
med hänsyn tagen till det för varje tjänst beräknade timtalet):

Dyrortsgrupp

Antal tecknings- Kostnad

lärartjänster Kronor

3 9,561

1 3,252

2 _14,418

Summa kronor 27,231.

Den av överstyrelsen ifrågasatta omorganisationen av de nuvarande
högre allmänna läroverken för flickor, komme att för budgetåret 1939/40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

öka de ordinarie teckningslärarnas timtal med 14 timmar, för vilka kostnaden
uppginge till 2,757 kronor.

Den för året beräknade ökningen i elevantal och den frivilliga teckningen
syntes medföra en ökning av antalet teckningstimmar å ordinarie stat av
respektive 61 och 17 timmar med kostnader, beräknade för i medeltal dyrortsgrupp
E, å respektive 11,633 och 3,242 kronor.

Den föreslagna omorganisationen av nya elementarskolan samt upprättandet
av ett nytt flickläroverk på Södermalm i Stockholm beräknades icke
medföra någon höjning av de för ordinarie teckningslärare avsedda anslagsmedlen.

Totala kostnadsökningen för budgetåret 1939/40 för avlöning av de ordinarie
lärarna i teckning utgjorde sålunda (27,231 + 2,757 + 11,633 +
-f- 3,242 —) 44>868 kronor.

Beträffande musiklärartjänsterna ifrågasatte överstyrelsen inga andra
ändringar än en höjning dels med omkring 2,300 kronor, betingad av de
nuvarande flickläroverkens omorganisation och nya elementarskolans ombildning
till samläroverk, vilka förslag medförde ökning med 12 veckotimmar
i ordinarie musiklärares tjänstgöring, dels med omkring 7,800 kronor,
orsakad av den beräknade tillväxten i elevantalet och en därav föranledd
ökning av timtalet för ordinarie lärare med 41 timmar, dels ock
med omkring 32,100 kronor, vilken sistnämnda höjning sammanhängde
med överstyrelsens i annat sammanhang framförda förslag om tillämpande
från och med nästa budgetår av 1933 års undervisningsplan för musikundervisningen.
Den föreslagna anslagshöjningen uppginge alltså till sammanlagt
(2,300 + 7,800 + 32,100 =) 4%>%00 kronor.

De av överstyrelsen föreslagna 6 nya gymnastiklärartjänsterna fördelades
på nedanstående dyrortsgrupper med följande kostnader:

Dyrortsgrupp

Antal gymnastik-lärartjänster

Kostnad

Kronor

Manliga . . |

4,309

10,950

Kvinnliga . ,|

5,785

14,622

Summa kronor 85,666.

Den ifrågasatta omorganisationen av de nuvarande högre allmänna läroverken
för flickor syntes för budgetåret 1939/40 medföra en ökning i timantal
för de ordinarie gymnastiklärarnas vidkommande med 8 timmar.

Av de för innevarande budgetår beviljade 210 timmar hade 37 ej tagits
i anspråk. Av dessa hade 21 beräknats skola bestridas av ordinarie gymnastiklärare.

På grund av ökningen i elevantal beräknades en ökning i de ordinarie
lärarnas timtal med 58 och för utvidgning i enlighet med överstyrelsens
i annat sammanhang berörda förslag av undervisningen i hållningsrättande
gymnastik 43 timmar.

Förutom de ovannämnda 6 ordinarie gymnastiklärartjänsterna tillkomme
således å ordinarie stat för budgetåret 1939/40 inalles (8 + 21 + 58 +
-f- 43 —) 130 timmar. Enligt § 8 mom. 2 i avlöningsreglementet för ordinarie
lärare vid statens undervisningsväsende beräknades härtill en ökning med

100

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

12 timmar. Kostnaden för sammanlagt (130 + 12 =) 142 timmar, beräknad
efter i medeltal dyrortsgrupp E, belöpte sig på 27,081 kronor.

Totala kostnadsökningen för nämnda budgetår för avlöning åt de ordinarie
gymnastiklärarna syntes sålunda uppgå till (35,666 + 27,081 =)
62,747 kronor.

Därest nya elementarskolans föreslagna ombildning till samläroverk och
flyttning till Östermalm komme att medföra den ändringen för nästa budgetår,
att gymnastikundervisningen vid nämnda läroverk icke längre kunde
bestridas av elever vid gymnastiska centralinstitutet, beräknade skolöverstyrelsen
viss ökning av kostnaderna för nämnda gymnastikundervisning,
vilken emellertid skulle kompenseras av en motsvarande besparing beträffande
gymnastikundervisningen vid annat läroverk.

Överstyrelsen hade slutligen föreslagit inrättande under ° sistnämnda år
av 4 lärarinnetjänster i kvinnlig slöjd, vilkas fördelning å dyrort jämte
kostnader vore följande:

Dyrortsgrupp	Antal lärarinnetjänster	Kostnad
i kvinnlig slöjd	Kronor
C	1	2,061
D	2	4,537
G	1	2,398

Summa kronor 8,996.

Härtill komme emellertid kostnaden för dels 16 veckotimmar, förorsakade
av omorganisation av de nuvarande högre allmänna läroverken för flickor,
dels 15 timmar, föranledda av tillväxten i de allmänna läroverkens elevantal,
dels slutligen 13 timmar för frivillig kvinnlig slöjd, inalles 44 veckotimmar
å ordinarie stat. Beräknad efter i genomsnitt dyrortsgrupp E,
bleve kostnaden härför 5,659 kronor. Totala kostnadsökningen för budgetåret
1939/40 för avlöning av de ordinarie lärarinnorna i kvinnlig slöjd uppginge
sålunda till (8,996 -f- 5,659 =) 14,655 kronor.

Sammanlagt innebure skolöverstyrelsens förslag beträffande de ordinarie
övningslärartj änsterna sålunda en höjning av anslagsposten till avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat med (44,863 -j- 42,200 + 62,747 -j- 14,655=)
164,465 kronor. Mot denna ökning svarade emellertid en minskning i den
för de icke-ordinarie lärarna avsedda anslagsposten eller en icke inträdande
annars erforderlig ökning av denna post.

f) Vaktmästartjänster. Den av överstyrelsen föreslagna löneregleringen
för vaktmästarpersonalen skulle enligt överstyrelsens beräkningar föra med
sig en höjning av anslagsposten till avlöning av tjänstemän å ordinarie stat
med 565,629 kronor.

g) Sammanfattning av kostnadsberäkningarna. Den å förevarande anslagspost
belöpande kostnadsökningen skulle enligt överstyrelsens beräkningar
alltså bliva följande:

Rektorstjänster............... kronor 12,189

Lektorst jänster............... » 113,496

Adjunktst jänster.............. » 98,034

Ämneslär ar innetjänster......... » 17,499

Övningslärare’änster........... * 164,465

Vaktmästartjänster...... » 565,629

Summa kronor 971,312.

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag förordar jag, att en rektors- Departetjänst
från och med nästa budgetår inrättas vid det ifrågasatta nya m9l,^sc*18^*
flickläroverket på Södermalm i Stockholm. Denna tjänst torde böra hänföras
till avlöningsgrupp III.

Vid prövningen av antalet för nästkommande budgetår erforderliga ordinarie
ämneslärartjänster har överstyrelsen i enlighet med av riksdagen
uttalad önskan tagit under övervägande, huruvida icke behovet av
nya sådana tjänster vid vissa läroverk skulle kunna tillgodoses genom överflyttning
av tjänster från andra läroverk. Överstyrelsen har ansett överflyttning
av lektorstjänster för närvarande icke böra ifrågakomma. Vad
åter angår adjunktstjänster, har överstyrelsen kommit till det resultatet, att
för närvarande 13 sådana tjänster skulle kunna överföras till läroverk med
större behov av dylika tjänster. Enligt vad jag i det föregående erinrat, hava
tre av dessa tjänster redan överflyttats till andra läroverk, varför av
nämnda 13 tjänster numera kunna för förflyttning disponeras endast 10,
av vilka blott två komma att under innevarande budgetår bliva lediga på
grund av innehavarens inträde i pensionsåldern. Överstyrelsen har emellertid
utgått från att berörda möjligheter till överflyttning skulle endast i
förhållandevis ringa omfattning utnyttjas. Först och främst har förutsatts,
att överflyttning endast skulle ifrågakomma i mån av uppkommande ledigheter
å de förflyttningsbara tjänsterna. Överstyrelsen har vidare funnit
vissa läroverks behov av nya ordinarie adjunktstjänster så framträdande
— beroende på omorganisation eller oväntat stark tillväxt — att överstyrelsen
icke ansett tillrådligt att tillgodose detta behov först i mån av uppkommande
ledigheter. I stället har överstyrelsen föreslagit, att behovet
av adjunktstjänster vid berörda läroverk skulle fyllas icke genom överflyttning
utan genom att inrätta nya tjänster. På grund av dessa överväganden
har överstyrelsen funnit sig böra föreslå, att från och med nästa budgetår
skulle inrättas 12 nya lektorstjänster och 13 nya adjunktstjänster.

Såtillvida är jag ense med överstyrelsen, att jag icke anser tvångsförflyttning
böra för närvarande tillgripas. Däremot har jag icke blivit övertygad
om nödvändigheten av att redan nu upprätta ett så stort antal nya ämneslärartjänster,
som av överstyrelsen föreslagits. I åtskilliga fall synes utan
svårare olägenheter kunna med upprättande av lärartjänst vid vissa läroverk
anstå, till dess dit kunna förflyttas tjänster från andra läroverk. Överstyrelsen
har icke heller anfört några skäl, varför icke även behov av nya
lektorstjänster vid vissa läroverk för närvarande skulle kunna tillgodoses
genom att taga i anspråk lektorstjänster vid andra läroverk.

Bland annat av nu nämnda skäl kan jag icke tillstyrka, att från och med
nästa budgetår inrättas fler än 9 nya lektorstjänster och 4 nya adjunktstjänster.
Såsom hittills skett, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa
avgörande rörande fördelningen av ifrågavarande tjänster mellan de allmänna
läroverken. Såvitt nu kan bedömas, torde två av lektorstjänsterna
böra upprättas vid ett vart av de under utbyggnad varande statliga högre

102

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

allmänna läroverken i Eslöv, Motala, Skellefteå och Majorna i Göteborg
och den återstående lektorstjänsten vid det nya flickläroverket å Södermalm
i Stockholm. För sistnämnda läroverk torde dessutom böra inrättas
en ny adjunktstjänst. För högre allmänna läroverket i Bromma i Stockholm
beräknar jag allenast två adjunktstjänster. Vid den under upprättande varande
samrealskolan i Ljusdal torde böra inrättas en sådan tjänst. Jag förutsätter,
att skolöverstyrelsen i sinom tid för Kungl. Maj:t framlägger förslag
rörande förflyttning av de två förutnämnda under innevarande budgetår
ledigblivande adjunktstjänsterna. Därvid torde överstyrelsen jämväl
böra taga under förnyat övervägande möjligheten att till annat läroverk
förflytta den förutnämnda adjunktstjänsten vid högre realläroverket i Göteborg.
Vid beräkningen i det följande av anslagsmedlen till grundavlöningar
till icke-ordinarie personal beaktas de jämkningar i överstyrelsens
förslag, som av mig sålunda ifrågasatts.

I detta sammanhang vill jag i anslutning till vad statskontoret yttrat
framhålla, att fog föreligger för att under budgetåret 1939/40 verkställa
en förnyad allmän översyn rörande proportionen mellan ordinarie, extra
ordinarie och andra icke-ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, vid vilken
översyn böra beaktas de förbättrade anställnings- och avlöningsvillkor,
som på senare tid kommit läroverkens icke-ordinarie lärarpersonal till
del. I avvaktan på en sådan översyn, vilken Kungl. Majit torde böra i sinom
tid uppdraga åt överstyrelsen att verkställa, är det lämpligt att iakttaga en
viss varsamhet vid inrättandet av ordinarie tjänster.

Jag förordar vidare, att en ny ämneslärarinnetj änst upprättas
vid samrealskolan i Ljusdal för beredande av möjlighet att dit överföra
den återstående av de två hittills kommunalt anställda ordinarie ämneslärarinnorna.
Däremot kan jag, av skäl som i det föregående berörts, icke
tillstyrka, att nya ordinarie ämneslärarinnetj änster inrättas vid det föreslagna
flickläroverket å Södermalm i Stockholm och vid nya elementarskolan,
som ifrågasatts bliva ombildad till samläroverk.

Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört i fråga örn behovet av ordinarie
Övningslärare'' änster anser jag mig kunna tillstyrka, att
för nästa budgetår i enlighet med överstyrelsens förslag inrättas 6 nya teckningslärare''änster
och 6 nya gymnastiklärartjänster. Möjligheterna att genom
överflyttningar fylla uppkommande behov av nya sådana tjänster synas
vara relativt små, givetvis i första hand beroende på att som regel endast
en tjänst av vardera slaget kan komma i fråga vid varje särskilt läroverk,
men även på att flyttningsmöjligheterna i stor utsträckning redan
tillvaratagits. Överstyrelsen har ifrågasatt, att 4 nya lärarinne^änster i
kvinnlig slöjd skulle inrättas. Då inom en relativt snar framtid möjlighet
torde yppas att till annat läroverk överflytta den nuvarande ordinarie lärarinnetjänsten
i kvinnlig slöjd vid samrealskolan i Köping, vill jag dock be -

103

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

gränsa mig till att föreslå, att endast 3 nya sådana tjänster inrättas från och
med nästa budgetår.

Beträffande antalet vaktmästartvänster vid de allmänna läroverken
förordar jag, under hänvisning jämväl till vad jag tidigare anfört
vid behandlingen av högre lärarinneseminariets avlöningsanslag, att för
budgetåret 1939/40 sådana tjänster inrättas till följande antal och med
angiven lönegradsplacering, nämligen

vid vart och ett av 8 högre allmänna läroverk och 1 realskola för gossar:
2 befattningar i lönegraden A 7 och 1 extra ordinarie befattning i 5 lönegraden,
den sistnämnda i ett fall förenad med halvtidstjänstgöring;

vid vart och ett av 6 högre allmänna läroverk: 1 befattning i lönegraden
A 7, 1 befattning i lönegraden A 6 och 1 extra ordinarie befattning i 5
lönegraden, den sistnämnda i två fall förenad med halvtidstjänstgöring;
vid ett högre allmänt läroverk: 2 befattningar i lönegraden A 7;
vid vart och ett av 23 högre allmänna läroverk och 3 realskolor för
gossar: 1 befattning i lönegraden A 7 och 1 befattning i 6 lönegraden, den
sistnämnda i 24 fall ordinarie (A 6) och i två fall extra ordinarie;

vid vart och ett av 10 högre allmänna läroverk och 1 samrealskola: 1
befattning i lönegraden A 7 och 1 befattning i 5 lönegraden, den sistnämnda
i fem fall ordinarie (A 5), i fyra fall extra ordinarie med heltidstjänstgöring
samt i två fall extra ordinarie med halvtidstjänstgöring;

vid vart och ett av 10 högre allmänna läroverk och 8 samrealskolor:
1 ordinarie befattning i lönegraden A 7;

vid envar av 31 samrealskolor: 1 ordinarie befattning i lönegraden A 6
samt

vid envar av 23 samrealskolor: 1 befattning i 5 lönegraden, i 12 fall
ordinarie (A 5) och ill fall extra ordinarie.

Under den nu ifrågavarande anslagsposten torde under hänvisning till det
anförda böra beräknas medel för 159 ordinarie vaktmästartjänster vid de
allmänna läroverken, varav 81 i lönegraden A 7, 61 i lönegraden A 6 och 17
i lönegraden A 5.

Enligt överstyrelsens på nu gällande lönebestämmelser byggda kostnadsberäkningar
skulle ifrågavarande anslagspost vid bifall till av
överstyrelsen ifrågasatta ändringar i personalorganisationen m. m. böra
höjas med 971,312 kronor till förslagsvis (17,660,000+971,312=) 18,631,312
kronor eller i avrundat tal 18,631,300 kronor. Av anslagshöjningen belöpa
omkring 405,700 kronor på avlöning åt ordinarie lärare och omkring
565,600 kronor på avlöning åt ordinarie vaktmästare.

Vid tillämpning på förevarande personal av förutnämnda av 1938 års
riksdag beslutade lönereglering för civilförvaltningen skulle ifrågavarande
anslagspost enligt av överstyrelsen sedermera verkställda beräkningar böra
uppföras med 21,584,600 kronor, därav 20,896,700 kronor för lärare och

104 Kungl. Majlis proposition Nr 211.

687,900 kronor för vaktmästare. Emot denna beräkning äro följande erinringar
att göra:

Det för avlöning till ordinarie lärare beräknade beloppet av 20,896,700
kronor bör, med hänsyn till den reduktion jag i det föregående förordat i
det av överstyrelsen föreslagna antalet nya ordinarie lärartjänster, minskas
med de efter en sådan lönereglering utgående nettolönerna till 3 lektorer,
9 adjunkter, 2 ämneslärarinnor och en lärarinna i kvinnlig slöjd (den
sistnämnda med en antagen tjänstgöring av 14 veckotimmar och placering
i dyrortsgruppen C), eller med i runt tal 130,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat,
har överstyrelsen därjämte i anslagsposten inräknat ett belopp, motsvarande
hela nettolönen enligt högsta förekommande löneklass åt en ordinarie
gymnastiklärare vid nya elementarskolan med en beräknad tjänstgöring
av 32 veckotimmar. Då jag förutsätter, att för nästa budgetår ingen
ändring sker beträffande gymnastikundervisningen vid nämnda läroverk,
bör anslagsposten i förhållande till överstyrelsens förslag minskas med ytterligare
omkring 9,000 kronor. I enlighet med den ståndpunkt, jag i det
följande ämnar intaga beträffande skolöverstyrelsens förslag angående dels
ikraftträdande av 1933 års undervisningsplan för musikens vidkommande,
dels utvidgning av undervisningen i hållningsrättande gymnastik och dels
utvidgning av den frivilliga undervisningen i teckning och kvinnlig slöjd,
bör det av överstyrelsen beräknade beloppet till avlöning åt ordinarie lärare
reduceras med ytterligare respektive 40,500 kronor, 3,700 kronor och
6,300 kronor. Det för nästa budgetår till avlöning åt ordinarie lärare erforderliga
beloppet beräknar jag alltså till (20,896,700 —130,000 —
— 9,000 — 40,500 — 3,700 — 6,300 =) 20,707,200, eller i avrundat tal
20,707,000 kronor.

I enlighet med förutnämnda förslag till lönereglering för vaktmästarpersonalen
torde för avlöning åt ordinarie vaktmästare under förevarande anslagspost
böra beräknas ett belopp av 590,000 kronor. Anslagsposten bör
sålunda uppföras med (20,707,000 -f- 590,000 =) 21,297,000 kronor, innebärande
en anslagshöjning med (21,297,000 —17,660,000 =) 3,637,000
kronor.

I detta sammanhang vill jag beröra uppkommen fråga rörande tillämpningen
av det i 29 § avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens
undervisningsväsende meddelade förbudet för lärare att åtnjuta ersättning
för tjänstgöring vid vederbörande läroanstalt utöver vad i sagda reglemente
förutsättes.

Jämlikt kungörelsen nr 496/1927 (ändrad i vissa avseenden genom kungörelsen
nr 200/1929) angående vissa föreskrifter rörande läroanstalter,
som stå under ombildning från kommunala mellanskolor till samrealskolor,
skulle envar adjunkt eller ämneslärarinna vid samrealskola, som på grund
av skolans upprättande genom successivt övertagande av kommunal mel -

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

lanskola överflyttats från ordinarie ämneslärartjänst vid den kommunala
mellanskolan men icke innehade behörighet till adjunktsbefattning vid
allmänt läroverk, intill dess sådan behörighet förvärvats åtnjuta kontanta
avlöningsförmåner enligt för kommunal mellanskola föreskrivna grunder
med rätt för sådan lärare till bostad och bränsle eller ersättning därför
från vederbörande kommun enligt gällande bestämmelser för ämneslärare
vid kommunal mellanskola.

Fråga har nu i anledning av därom utav vissa rektorer gjorda förfrågningar
uppkommit, huruvida kommuns skyldighet att gälda nämnda naturaförmåner
eller ersättning därför skall anses kvarstå, även efter det den
år 1937 beslutade löneregleringen för ifrågavarande lärarpersonal blivit
tillämplig på vederbörande lärare. Skolöverstyrelsen och statskontoret hava
i utlåtanden den 23 maj, respektive den 25 juni 1938 förklarat sig anse,
att sagda skyldighet för vederbörande kommun alltjämt måste anses
kvarstå, men att ersättningen numera borde inbetalas till statsverket. Ämbetsverken
hava därför ifrågasatt, att föreskrift skulle meddelas, att den
å tid efter den 1 januari 1938 belöpande ersättningen åt ifrågavarande lärare
skulle, så länge lärarna kvarbleve i tjänst, inlevereras till statsverket.
Undervisningsväsendets lönenämnd åter har i utlåtande den 30 september
1938 anfört, att nämnden för sin del ansåge det kunna ifrågasättas, huruvida
den omhandlade bestämmelsen borde äga giltighet, sedan numera
löneregleringen för de allmänna läroverkens lärare trätt i kraft. De motiv,
som föranlett tillkomsten av den ifrågavarande föreskriften, syntes icke
längre vara för handen. Lönenämnden förordade förty, att det toges under
övervägande, om icke den berörda bestämmelsen borde upphävas, i vad
den avsåge sådana lärare, som inträtt på den från och med den 1 januari
1938 för de allmänna läroverken gällande lönestaten. Emellertid syntes
någon anordning böra komma till stånd, som reglerade förhållandena under
tiden mellan den 1 januari 1938 och tiden för upphävandet av den omhandlade
bestämmelsen. I detta hänseende förordade nämnden, att bestämmelser
utfärdades av innehåll, att vederbörande kommun skulle, räknat
från och med den 1 januari 1938 och intill dess ändrade bestämmelser trädde
i kraft, till statsverket inleverera en kontant ersättning, till storleken lämpligen
uppgående till samma belopp som för år 1937.

För egen del ansluter jag mig till den åsikt, som uttalats av lönenämnden.
Beträffande ämneslärare, varom här är fråga och som icke övergått på den
nya lönestaten, bör vederbörande kommun dock även i fortsättningen vara
skyldig att enligt oförändrade grunder tillhandahålla bostad och bränsle
eller ersättning därför.

Därest riksdagen biträder den av mig nu uttalade meningen, torde det
få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid meddela bestämmelser i ämnet.

106

Daparte mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. I enlighet med av överstystyrelsen
framställt förslag torde i förevarande anslagspost, som nu är uppförd
med 220,000 kronor, böra inräknas medel till avlöning — dock ej dyrtidstillägg
— åt två adjunkter och en ämneslärarinna, vilka anmält sig vilja
kvarstå å äldre lönestat. Anslagsposten bör i anledning härav och på grund
av förutnämnda lönereglering uppföras med i avrundat tal 250,000 kronor.

Enligt lämnad uppgift är en av de nämnda adjunkterna sådan befattningshavare,
som i samband med förstatligande av kommunal mellanskola
överförts till adjunktsbefattning utan att äga för sådan befattning föreskriven
kompetens och som enligt gällande bestämmelser äger åtnjuta samtliga
före den 1 januari 1938 utgående avlöningsförmåner jämte tillfällig löneförbättring.
Den tillfälliga löneförbättringen till denne befattningshavarei,
uppskattad till 600 kronor för år, torde böra bestridas från anslagsposten till
särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. Dyrtidstillägg
bör utgå fran åttonde huvudtitelns vederbörande dyrtidstilläggsanslag.
Övriga honom tillkommande löneförmåner — utom förutnämnda
särskilda ersättning från kommunen — bör bestridas från nu förevarande
anslagspost till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Arvoden
åt kvinnliga sakkunniga. Arvoden åt tillsynslärare. Personliga tilläggsarvoden
åt första lärarinnor. Ifrågavarande anslagsposter äro för innevarande
budgetår uppförda med respektive 1,050 kronor, 30,000 kronor och

2,500 kronor. Arvodena utgå enligt följande grunder.

De kvinnliga sakkunniga, vilka till antalet äro sju, en vid varje högre
gossläroverk med samgymnasium, erhålla för närvarande ett arvode å föO
kronor vardera för läsår räknat (36 § kungörelsen nr 954/1937), varå utgår
reglerat dyrtidstillägg.

Tillsynslärarna, vilka till antalet äro 110, en vid varje högre samläroverk,
högre flickläroverk med manlig rektor och samrealskola, erhålla för närvarande
arvoden, vilka för läsår räknat variera mellan 150 och 300 kronor,
vilket sistnämnda belopp är det högsta tillåtna (36 § kungörelsen nr
954/1937). Å arvodena utgår reglerat dyrtidstillägg.

Första lärarinnornas personliga tilläggsarvoden äro fastställda till 500
kronor för år (kungörelsen nr 874/1937, ILA. 6).

Skolöverstyrelsen har icke ifrågasatt annan ändring i de nu utgående
anslagsbeloppen än som kunde föranledas av förslaget om nya elementarskolans
ombildning till samläroverk och inrättandet av ett nytt flickläroverk
å Södermalm i Stockholm. I

I anslutning till inom finansdepartementet upprättade förslag torde med
hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg arvodet till kvinnlig sakkunnig
fastställas till 180 kronor och tillsynslärares arvode till högst 360 kronor

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

samt första lärarinnas tilläggsarvode bestämmas till 600 kronor. Den sålunda
ifrågasatta arvodeshöjningen utgör 20 procent. Med anledning härav
torde ifrågavarande anslagsposter böra uppföras med respektive 1,260
kronor, 36,000 kronor och 3,000 kronor. Någon ytterligare ökning av anslagsposten
till arvoden åt tillsynslärare på grund av pågående och ifrågasatta
organisatoriska förändringar torde icke vara påkallad. Å ifrågavarande
arvoden böra dyrtidstillägg hädanefter icke utgå.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Arvoden
åt skolläkare. För detta ändamål utgår under innevarande budgetår ett
belopp av förslagsvis 127,400 kronor, varav 52,325 kronor till fasta arvoden
och förslagsvis 75,075 kronor till rörliga arvoden. Enligt gällande bestämmelser
utgör fast arvode som regel 500 kronor vid högre allmänt läroverk
och 300 kronor vid realskola. Rörligt arvode utgår enligt beslut av 1938
års riksdag med 1 krona 50 öre för varje under höstterminen närvarande
lärjunge. Å arvodena utgår icke dyrtidstillägg.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 15 oktober 1938 beräknat förevarande
delpost vid oförändrade arvodesgrunder till 129,950 kronor. Av anslagshöjningen,
2,550 kronor, skulle 375 kronor belöpa å de fasta arvodena
och 2,175 kronor å de rörliga. Höjningen betingas av dels redan beslutade
ändringar i skolorganisationen, dels ock beräknad ökning av lärjungeantalet.
Sedermera har överstyrelsen äskat en ytterligare höjning av de till fasta
arvoden avsedda medlen med 350 kronor, belöpande på det ifrågasatta
nya flickläroverket å Södermalm.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot skolöverstyrelsens förslag
och tillstyrker alltså, att förevarande delpost för nästkommande budgetår
uppföres med (129,950 + 350 =) 130,800 kronor, innebärande en anslagshöjning
med 2,900 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Arvoden
åt bibliotekarier. Denna delpost är för innevarande budgetår uppförd med
73,000 kronor. Gällande arvodesgrunder hava godkänts av 1930 års riksdag
(1930 års åttonde huvudtitel, sid. 400, och riksdagens skrivelse nr 8 A, sid. 55
och 56) och innebära följande:

Skolöverstyrelsen äger bestämma arvode till bibliotekarie. Härvid må till

ledning tjäna nedanstående beräkningsgrunder:

Arvodet utgör

vid högre allmänt läroverk med minst 600 lärjungar.....kronor 900

» » » » » 400—599 » ..... » 750

» » » » » mindre än 400 » ..... » 600

» realskola med minst 400 lärjungar................ » 450

» » » mindre än 400 » ................ » 300

Departe mentschefen.

108

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

Arvode må kunna jämkas uppåt eller nedåt i de fall, där sådant på grund
av särskilda förhållanden kan befinnas nödigt eller lämpligt.

1930 ars riksdag framhöll särskilt, att vid arvodenas avvägande jämväl
andra omständigheter än läroverkens storlek och karaktär av högre allmänt
läroverk eller realskola borde tillmätas betydelse, ej minst vederbörande
biblioteks omfattning och beskaffenhet.

Å bibliotekariearvodena utgår reglerat dyrtidstillägg, dock med iakttagande
av gällande föreskrifter om maximering av sådant tillägg. I åtskilliga
fall utgår på grund av nämnda föreskrifter avkortat dyrtidstillägg. Före
genomförandet av 1937 års lönereglering för lärarpersonalen vid bland andra
de allmänna läroverken utgick dyrtidstillägget efter de för oreglerade verk
gällande grunderna.

I 193S ars åttonde huvudtitel redogjorde jag för ett av skolöverstyrelsen
da framlagt förslag om beredande av lönekompensation på grund av genom
nämnda lönereglering minskade dyrtidstillägg åt bland annat bibliotekarier
och rektorsbiträden vid ifrågavarande läroanstalter (punkten 108, sid.
265 ff).

Statskontoret hade i yttrande häröver ifrågasatt, örn icke föreskrift borde
meddelas, att å arvodena för de av ifrågavarande uppdrag, som kunde anses
utgöra bisysslor, icke skulle utgå dyrtidstillägg alls, utan i stället en skälig
höjning av dessa vidtagas. Undervisningsväsendets lönenämnd avstyrkte
förslaget örn kompensation pa grund av dyrtidstilläggens minskning och
ifrågasatte en allsidig^ utredning av frågan, huruvida dyrtidstillägg överhuvudtaget
borde utgå å bisysslearvoden.

För egen del intog jag samma ståndpunkt, som legat till grund för anslagsberäkningarna
i propositionen nr 271/1937 angående lönereglering för lärare
vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter m. m.,
nämligen att kompensation i form av förhöjda arvoden för minskade dyrtidstillägg
icke borde medgivas. Eftersom det ej så sällan inträffade, att som
rektorsbiträden eller bibliotekarier anställdes personer, som icke vore lärare
vid vederbörande läroanstalt och som alltså icke i allmänhet kommit i åtnjutande
av lärarlöneregleringen, föreslog jag dock en mindre höjning av
vederbörande anslagsmedel i syfte att möjliggöra arvodesförbättring för sådana
personer. Jag förklarade mig dela statskontorets och lönenämndens
mening, att det vore lämpligast, om dyrtidstillägg överhuvudtaget icke utginge
å arvoden av denna art, som ju oftast uppbures av lärare vid vederbörande
läroanstalter. Frågan om en avveckling av dessa dyrtidstillägg
borde emellertid, såsom nämnden anfört, prövas i ett vidare sammanhang.

Riksdagen yttrade i sin skrivelse nr 8 (punkten 103, sid. 29) med anledning
av mitt nyssnämnda uttalande:

Riksdagen ville i anknytning till ett uttalande i riksdagens skrivelse nr
284/1934 starkt ifrågasätta lämpligheten av att dyrtidstillägg utginge å de
av departementschefen angivna bibliotekarie- och rektorsbiträdesarvodena.
För att icke vederbörande befattningshavare skulle behöva vidkännas löneminskning,
syntes emellertid en avveckling av dyrtidstilläggen böra för -

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

bindas med skälig höjning av vederbörande arvoden. Frågan komplicerades
emellertid av att en del av arvodena uppbures av personer, som hade tjänstgöringen
som sin huvudsakliga sysselsättning, medan arvodestjänsterna i
övrigt hade karaktären av bisysslor för vederbörande lärare. Vid en omräkning
av arvodena med hänsyn till dyrtidstilläggens bortfallande skulle sistnämnda
arvodestagare kunna erhålla ökad behållen inkomst, om hänsyn icke
foges till gällande bestämmelser rörande maximering av dyrtidstillägg, medan
i motsatt fall de personer, som icke hade arvodestjänsten som bisyssla,
skulle komma att få vidkännas minskning i sina löneförmåner. Frågan örn
sättet för ett avskaffande av dyrtidstilläggen å dessa löneförmåner syntes
böra tågås under närmare omprövning genom Kungl. Maj:ts försorg. Som
en provisorisk anordning för nästa budgetår syntes det av Kungl. Majit nu
framlagda förslaget — innebärande viss arvodeshöjning bland annat i sådana
fall, då tjänsten utgjorde innehavarens huvudsakliga verksamhet —
kunna godtagas.

Genom beslut den 13 maj 1938 anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen
att, med beaktande av vad 1938 års riksdag i ämnet anfört, verkställa utredning
rörande avskaffande av dyrtidstillägg å arvoden till bibliotekarier
och biträden å rektorsexpeditionerna vid vederbörande statliga läroanstalter
samt att med denna utredning och det förslag, vartill densamma kunde föranleda,
till Kungl. Majit inkomma i samband med framställningar om anslag
till ifrågavarande läroanstalter för budgetåret 1939/40.

Med skrivelse den 15 oktober 1938 har skolöverstyrelsen inkommit med
den anbefallda utredningen. Häröver hava utlåtanden avgivits av statskontoret
den 2 december 1938 och av undervisningsväsendets lönenämnd
den 21 november samma år.

Skolöverstyrelsens förslag innebär en omreglering av ifrågavarande arvoden
så, att de vid läroverk av ovannämnda storlek skulle komma att utgöra
respektive 1,400, 1,150, 900, 650 och 450 kronor med rätt för överstyrelsen
att vid förefallande behov reglera arvodena uppåt eller nedåt. Å
arvodena skulle dyrtidstillägg icke vidare utgå. Till stöd för sitt förslag har
överstyrelsen anfört:

Överstyrelsen hade genom cirkulärskrivelser till rektorsämbetena införskaffat
uppgifter örn innehavarna av bibliotekariebefattningarna under
läsåret 1937—38. Av svaren framginge följande. Vid de högre allmänna
läroverken hade bibliotekarierna efter tjänsteställningen varit fördelade på
följande sätt: 12 lektorer, 43 adjunkter, 1 f. d. adjunkt, 1 extra adjunkt
och 1 timlärare. Motsvarande siffror för realskolorna hade varit: 51 adjunkter,
16 ämneslärarinnor, 2 extra ordinarie ämneslärarinnor, 1 extra
ämnes!ärarinna, 1 f. d. timlärare, 8 Övningslärare och 1 rektor. Av hela antalet
hade 85 erhållit oavkortat dyrtidstillägg enligt för reglerade verk
gällande bestämmelser, 19 ett med hänsyn till maximeringsbestämmelserna
avkortat dyrtidstillägg och 31 intet dyrtidstillägg alls. (1 fråga örn 3 läroverk
saknades uppgift rörande dyrtidstilläggen.)

Åtskilliga rektorer hade i sina svarsskrivelser uttalat sig angående arvo -

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

desbeloppens skälighet. Sålunda hade av det stora flertalet rektorer framhållits
att de hittills utgående arvodena måste anses orimligt låga i förhållande
till arbetets art och omfattning. Vidare hade från flera håll betonats,
att arvodesbeloppen vore otillräckliga redan före dyrtidstilläggens
minskning, varför ett avskaffande av dyrtidstilläggen borde medföra avsevärd
höjning av arvodena. Ett flertal rektorer hade framhållit, att svårigheter
uppstått, då det gällt att finna lämpliga personer för bibliotekariebefattningen
och att dessa svårigheter av allt att döma komme att ytterligare
skärpas, därest ej en höjning av arvodena företoges.

Med anledning av vad sålunda förevarit ansåge sig överstyrelsen nu böra
upptaga till prövning frågan om bibliotekariearvodena i
hela dess vidd, alltså frågan, vilka arvodesbelopp som kunde anses
skäliga med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som ålåge
bibliotekarierna, och tillika till möjligheterna att för befattningarna i fråga
kunna påräkna bästa möjliga arbetskraft.

Överstyrelsen erinrade örn de stora krav, som numera ställdes på läroverksbibliotekarien
såsom en aktiv faktor i undervisningen. Bibliotekens —
och därmed även i viss mån bibliotekariernas — nuvarande uppgifter belystes
av föreskrifterna i gällande läroverksstadga och de därmed sammanhörande
metodiska anvisningarna. I läroverksstadgan föreskreves, att lärjungarna
för fullgörandet av sina uppgifter skulle hänvisas till litteratur i
skolans bibliotek och att i samband härmed skulle tillses, att de erhölle övning
i att använda uppslagsböcker av olika slag (§ 47 mom. 7). I anvisningarna
framhölles, att det i första hand ålåge skolans bibliotekarie att söka
främja denna art av undervisning, bland annat genom att lämna erforderliga
anvisningar för bibliotekets utnyttjande. Även om den åsyftade grundläggande
undervisningen i bokkunskap särskilt vid större läroverk i många
fall lämpligen överlätes på modersmålsläraren, framhölles att den måste
ordnas i samarbete med bibliotekarien. Ett liknande samarbete krävdes på
alla stadier. Det läge också i sakens natur, att ett systematiskt utnyttjande
av biblioteket vid skolarbetet också måste direkt eller indirekt medföra
ökat arbete för bibliotekarien. Det sagda gällde också om det »enskilda
arbetet» på skolans högstadium, framför allt i fråga om de humanistiska
ämnena.

Sammanfattningsvis kunde bibliotekariens arbetsuppgifter i
våra dagars läroverk karakteriseras på följande sätt.

Arbetet med bokinköpen hade ökats redan som en följd av de
stigande bokanslagen. Därtill komme de skärpta krav på planmässighet vid
bokinköpen, som bleve en följd av ett utnyttjande av de arbetsformer, som
i det föregående berörts. Även örn de särskilda facklärarna förutsattes i
samråd med bibliotekarien utarbeta detaljerade inköpsförslag, krävdes en
vidsträckt boksynthet hos bibliotekarien i fråga om den litteratur, som i
skilda ämnen lämpade sig för olika åldersstadier.

Som en konsekvens av det sagda uppställde sig vidare behovet av en
mera ingående katalogisering av bokbeståndet, varvid bland annat
önskemålet om sådana hjälpmedel som ändamålsenliga förteckningar över
uppsatser i tidskrifter och essaysamlingar förtjänade att beaktas.

Samtidigt krävdes av bibliotekarien för arbetet med utlåning och
övervakning — om icke ökat antal tjänstgöringstimmar — i varje
fall vidtagandet av åtgärder av olika slag för möjliggörande av bibliotekets
utnyttjande även de tider, då bibliotekarien ej vore tillstädes.

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Redan av det sagda framginge, att samarbetet med facklärarna
medförde ett ökat arbete för bibliotekarien. Samtidigt vöre det
av största vikt, att bibliotekarien kunde ägna tillräcklig tid åt uppgiften
att stå till lärjungarnas tjänst. Det gällde här å ena sidan
orientering i biblioteket och dess samlingar av hela klasser eller grupper
av lärjungar men också individuell handledning åt de enskilda lärjungarna.

Av det sagda framginge utan vidare, att det arbete, som krävdes av bibliotekarien,
ökades ju mer man komme därhän, att biblioteket erhölle uppgiften
som läroverkets centrallaboratorium för framför allt de humanistiska
ämnena. Vid arvodets avvägande borde hänsyn tagas ej blott till att bibliotekariesysslan
kvantitativt innebure en betydande arbetsbelastning utan
även till vikten av att man som bibliotekarie kunde påräkna personer, som
hade de bästa förutsättningar för detta arbete. Det krävdes därvid ej blott
biblioteksteknisk förfarenhet och boksynthet, utan bibliotekarien måste
tillika kunna ge anvisningar, hur ett mera självständigt studiearbete rationellt
borde uppläggas och bedrivas.

De förutnämnda, från rektorerna infordrade uppgifterna, visade att endast
en femtedel av de högre allmänna läroverken hade en lektor som
bibliotekarie. I åtta realskolor vore bibliotekarien lärare i övningsämne.
Överstyrelsen ville i detta sammanhang omnämna, att i det vida övervägande
antalet fall vid bibliotekarieskifte blott en av läroverkets lärare anmälde,
att lian önskade komma i fråga, och att rektor ofta meddelat, att
det visat sig förenat med svårigheter att finna lämplig person för ändamålet.
Huvudförklaringen till svårigheterna läge givetvis i det faktum, att
andra möjligheter till extra inkomster funnes, som i förhållande till arbetet
honorerades betydligt bättre än bibliotekariesysslan. Överstyrelsen
funné det synnerligen angeläget, att arvodena utmättes så, att så starkt
meriterade personer som möjligt kunde förväntas reflektera på bibliotekariesysslan.

Anslagsbehovet för budgetåret 1939/40 vid bifall till
överstyrelsens förslag beräknade överstyrelsen sålunda:

27 läroverk	ä	1,400 kronor.....	kronor	37,800
19		1,150 » ......		21,850
12		900 » ......	»	10,800
4 »		650 » .....	>	2,600
76	»	450 » ......	>	34,200

Summa kronor 107,250

Vid bedömande av anslagsbehovet borde emellertid beaktas, dels att
sannolikheten talade för att en ganska väsentlig ökning av lärjungeantalet
vore att förvänta redan med nästa läsår, dels önskvärdheten av att det liksom
hittills i fortsättningen borde finnas tillgång till ett mindre belopp att
fördelas bland bibliotekarier vid vissa läroverk för extra arbete med inkommande
stora bokgåvor, behövliga omkatalogiseringar och dylikt. Med hänsyn
härtill ansåge överstyrelsen en ökning av anslaget till 109,000 kronor
vara erforderlig.

Statskontoret har erinrat örn att ämbetsverket i sitt utlåtande över skolöverstyrelsens
år 1937 framlagda förslag om generell arvodesförhöjning för
bibliotekarierna huvudsakligen på grund av minskade dyrtidstillägg förkla -

112 Kungl. May.ts proposition 1Nr 211.

rat sig icke vilja motsätta sig nämnda förslag. Anledningen därtill hade varit
följande:

Genom de grunder, som fastställts för bestämmandet av ifrågavarande
arvoden, hade för överstyrelsen möjliggjorts att så noggrant som möjligt
för varje läroverk bestämma det belopp för bibliotekets skötsel, som
ansetts böra utgå med hänsyn till läroverkets elevantal, bokbeståndets storlek
och andra på frågan inverkande omständigheter. Vid den avvägning,
som på grund härav skett inom överstyrelsen, hade emellertid hänsyn icke
tagits till vem, som anförtrotts uppdraget att vara bibliotekarie. På grund
härav hade den totala ersättningen för bibliotekets skötsel (arvode och
dyrtidstillägg) vid olika läroverk kunnat — oaktat överstyrelsens avvägning
av arvodena — uppgå till olika belopp för samma arbetsbörda, beroende
på den tillfälliga omständigheten, huruvida bibliotekarien exempelvis
åtnjutit lön enligt högsta eller näst högsta löneklassen såsom adjunkt. Angivna
förhållanden hade statskontoret ansett vara av vikt, då det gällde
att taga ställning till spörsmålet om bibliotekariernas löneförmåner efter
löneregleringen, vilken medfört, att det å bibliotekariearvodena belöpande
dyrtidstillägget skulle utgå efter reglerade i stället för efter oreglerade grunder.
Fyra utvägar hade då synts stå till buds, nämligen att verkställa uppräkning
av samtliga arvoden, att icke i något fall medgiva uppräkning, att
omräkna arvodena i de fall, där eljest löneminskning skulle bliva följden
samt slutligen att uppräkna arvodena allenast för dem, som ej omfattats
av löneregleringen. I betraktande av vad anförts hade de två sistnämnda
alternativen synts statskontoret icke böra komma till användning, då därigenom
en av omständigheterna knappast betingad oöverensstämmelse mellan
de av de olika läroverken för biblioteken disponerade beloppen skulle
blivit följden. Hade däremot något av de återstående två alternativen
valts, skulle i båda fallen en fullt rättvis utjämning kommit att ske mellan
de av läroverken för bibliotekens skötsel disponerade medlen. Med det första
alternativet skulle utjämning hava uppstått därigenom, att en arvodesförhöjning
skulle inträtt i det mindre antal fall, då bibliotekariesysslan omhänderhades
av en lektor eller en adjunkt med högsta förekommande löneförmåner.
Med det andra alternativet skulle däremot nyssnämnda kategori
bibliotekarier fått uppbära oförändrade förmåner, medan en löneminskning
för övriga dylika befattningshavare skulle hava inträtt. I båda fallen skulle
således den förra kategorien tjänstemän kommit i bättre ställning i förhållande
till den andra. Under sådana omständigheter och då skolöverstyrelsen
givetvis även i fortsättningen förutsatts skola efter sakliga skäl pröva
behovet av medel för de olika läroverksbiblioteken, hade statskontoret ansett
sig — i betraktande jämväl av att vid tidigare löneregleringar uppräkning
av anslagsmedel som regel företagits — icke böra motsätta sig det
i sådant avseende framlagda förslaget.

Den ståndpunkt, statskontoret sålunda tidigare intagit, funne sig ämbetsverket
icke hava anledning att nu frångå. Statskontoret kunde emellertid
icke tillstyrka skolöverstyrelsens nu framlagda förslag till nyreglering
av arvodena utöver vad som motsvarade dyrtidstilläggens inarbetande.
Statskontoret ville alltså förorda, att icke någon annan ändring beträffande
ifrågavarande anslagsmedel företoges än att desamma —- i överensstämmelse
med överstyrelsens tidigare förslag — uppräknades till motverkande av
minskningen av dyrtidstillägget.

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Vad slutligen anginge frågan om avveckling av det å arvodena utgående
reglerade dyrtidstillägget, torde densamma böra bliva föremål för övervägande
vid den allmänna översyn beträffande nämnda spörsmål, som syntes
bliva erforderlig.

V ndervisning sväsendets lönenämnd bär anfört, att den vid sin behandling
av den föreliggande frågan funnit sig icke böra närmare ingå på de av
skolöverstyrelsen föreslagna nya grunderna för bibliotekariernas avlönande.

Lönenämnden hade i stället utgått från den grundläggande förutsättningen
för det åt överstyrelsen av Kungl. Majit lämnade uppdraget, nämligen
riksdagens uttalande, att en avveckling av dyrtidstilläggen borde förbindas
med skälig höjning av arvodena, detta för att icke vederbörande befattningshavare
skulle behöva lida löneminskning. Från denna utgångspunkt
hade lönenämnden funnit sig böra förorda allenast den ändringen i
nu gällande ordning, att arvodena över lag uppräknades med 13 procent;
på det sålunda erhållna nya arvodet skulle då dyrtidstillägg icke beräknas.

De efter en uppräkning utgående beloppen syntes, efter viss avrundning till
med 12 delbart tal, lämpligen kunna bestämmas till för högre allmänna
läroverk 1,020, 855 och 690 kronor samt för realskolor 510 och 345 kronor
för år.

Vid ett förverkligande av lönenämndens sålunda framställda förslag
skulle de nu gällande grunderna för indelningen på olika grupper av de
särskilda läroverken i huvudsak lämnas orubbade. Lönenämnden ville
emellertid ifrågasätta sådan jämkning i nämnda indelningsgrunder, att de
fyra realskolorna för gossar — Katarina och Vasa realskolor i Stockholm,
östra realskolan i Göteborg samt Malmö realskola — med hänsyn till sin
betydande storlek fördes till samma grupp som de minsta högre allmänna
läroverken. Vid bifall härtill komme de båda för realskolor avsedda grupperna
att endast innefatta samrealskolor.

En reservant inom lönenämnden, II. Grimlund, har med instämmande av
ledamoten Eljas tillstyrkt överstyrelsens förslag med den ändring, som beträffande
de fyra realskolorna för gossar förordats av lönenämndens majoritet.

Den föreliggande frågan örn reglering av arvodena för bibliotekarierna D0Par1®‘
vid de allmänna läroverken har närmast uppkommit som en följd av den
från och med den 1 januari 1938 genomförda löneregleringen för lärarpersonalen
vid nämnda läroanstalter. Löneregleringen medförde en övergång
från oreglerat till reglerat dyrtidstillägg och därmed en reell sänkning av
arvodenas .storlek i de fall, då vederbörande arvodestagare icke på grund
av bestämmelserna örn maximering av dyrtidstillägget saknat rätt att å
arvodena åtnjuta dyrtidstillägg. Härigenom uppstod frågan, huruvida
minskningen av dyrtidstillägget borde föranleda lönekompensation i form
av förhöjda arvoden. Härtill har även anknutits spörsmålet, huruvida dyrtidstillägg
överhuvudtaget borde utgå å arvoden av ifrågavarande slag
och huruvida kompensation borde ifrågakomma, därest dyrtidstilläggen
å ifrågavarande arvoden helt avskaffades.

Med hänsyn till den ståndpunkt, sorn i ärendet intogs av 1938 års riksdag,
och i överensstämmelse för övrigt med vad i arets statsverksproposi Bihang

till riksdagens protokoll 1931). 1 sami. Nr 211. B

114

Kungl. Mårds proposition Nr 211.

tion förutsatts beträffande ombildning av vissa bisysslearvoden, med vilka
nu äro förenade rätt till dyrtidstillägg men å vilka sådant tillägg icke ansetts
böra i fortsättningen utgå, anser jag mig böra föreslå, att dyrtidstilllägg
från och med budgetåret 1939/40 icke må utgå å arvoden till bibliotekarier
vid de allmänna läroverken och att dessa arvoden på grund härav
omregleras.

I årets statsverksproposition har förutsatts, att i vissa fall, såsom då dyrtidstillägg
för närvarande ej utgår å arvode på grund av gällande maximeringsbestämmelser
eller arvodesbeloppet är av lägre storleksordning, arvodena
skulle bibehållas vid oförändrade belopp, trots att rätten till dyrtidstillägg
skulle bortfalla. Enligt överstyrelsens föreliggande utredning har
dyrtidstillägg till läroverksbibliotekarierna på grund av gällande maximeringsbestämmelser
icke utgått eller utgått med reducerat belopp i 50 fall
av 135, och vissa av de nu utgående bibliotekariearvodena synas även vara
av så ringa storlek, att de vid en sträng tillämpning av de principer för
omreglering av arvoden med hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg, som
följts i årets statsverksproposition, icke skulle uppräknas. Av lämplighetsskäl
och med hänsyn till den ståndpunkt, som av chefen för finansdepartementet
enligt löneregleringspropositionen intagits i fråga örn uppräkning
av de vid provårsläroverk samt vissa andra statliga läroanstalter utgående
särskilda ersättningarna, anser jag mig emellertid böra föreslå, att samtliga
de här ifrågavarande arvodena uppräknas på grund av bortfallande
dyrtidstillägg. Vid tillämpning av de principer, som i detta hänseende följts
vid omräkningen av provårs- m. fl. arvoden, skulle bibliotekariearvodena
höjas med 20 procent samtidigt med att dyrtidstillägget bortfaller. Skolöverstyrelsen
har emellertid i sin förutnämnda skrivelse anfört enligt min
mening vägande skäl för en ytterligare höjning av bibliotekariearvodena,
och jag anser mig därför böra föreslå, att dessa arvoden höjas med 25 procent.
Erinras må, att det av överstyrelsen framlagda förslaget innebär en
motsvarande höjning med omkring 50 procent.

Vid bifall till mitt förslag erhålla visserligen icke de bibliotekarier, som
tidigare åtnjutit oreglerat dyrtidstillägg oavkortat, full kompensation för
den vid ett bortfallande av dyrtidstilläggen inträdande löneminskningen,
medan å andra sidan vissa lärare skulle komma i åtnjutande av en ej oväsentlig
arvodesökning. Jag erinrar emellertid örn att skolöverstyrelsen har
möjlighet att inom ramen för de anvisade anslagsmedlen jämka arvodena
uppåt eller nedåt i de fall, där sådant på grund av särskilda förhållanden
kan befinnas nödigt eller lämpligt.

Någon annan ändring i de nuvarande grunderna för bibliotekariearvodenas
bestämmande ifrågasätter jag icke. Vad av lönenämnden anförts rörande
lämpligheten av en jämkning uppåt av arvodena vid de stora, enbart för
gossar avsedda realskolorna torde böra beaktas av överstyrelsen vid fördelningen
av förevarande anslagspost.

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Jag förordar sålunda följande grunder för beräkning av bibliotekariear -

vodena (beloppen hava jämkats till jämna tal):

högre allmänt läroverk med minst 600 lärjungar.......kronor 1,130

* » » » 400—599 » ....... » 940

* » » » mindre än 400 » ....... » 700

realskola med minst 400 lärjungar.................. » 570

* * mindre än 400 lärjungar . . ........... » 370

Det för budgetåret 1939/40 till bibliotekariearvoden erforderliga anslagsbeloppet
torde i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum böra
beräknas till sådan storlek, att de arvodesbelopp må kunna utgå, som enligt
de av mig förordade grunderna normalt böra tillkomma bibliotekarierna.
Med utgångspunkt härifrån skulle på basis av lärjungeantalet i de nuvarande
läroverken under höstterminen 1938 förevarande delpost utgå med i
runt tal 87,900 kronor. Med hänsyn till vad överstyrelsen anfört angående
det beräknade elevantalet under nästa läsår m. m. samt med tanke på de
av mig förordade ändringarna i läroverksorganisationen torde dock det
nyssnämnda beloppet böra höjas till 91,000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning
med 18,000 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Arvoden
åt biträden å rektorsexpeditionerna. Denna delpost är för innevarande
budgetår uppförd med 67,300 kronor.

Nu gällande grunder för arvodenas bestämmande äro följande:

Skolöverstyrelsen bestämmer arvoden inom ramen för tillgängliga anslagsmedel
med ledning av följande beräkningsgrunder:

Arvode utgår icke vid läroverk med mindre än 6 klassavdelningar.

Vid övriga läroverk utgår såsom grundarvode:

vid provårsläroverk utom Stockholm..................kronor 325

» » i » .................. » 250

» övriga högre allmänna läroverk utom Stockholm..... » 250

» » » » » i » ..... » 175

» realskolor och samrealskolor..................... » 80

Vid läroverk med minst 7 klassavdelningar utgår härutöver tilläggsarvode,
utgörande en krona för varje under höstterminen närvarande lärjunge.

Arvode må kunna jämkas uppåt eller nedåt i de fall, där sådant på grund
av särskilda förhållanden kan befinnas nödigt eller lämpligt.

Genom nådigt brev den 13 maj 1938 har överstyrelsen vidare bemyndigats
att, i den mån delposten därtill lämnar tillgång, tillerkänna personlig
arvodesförstärkning åt rektorsbiträde, som innehaft sin befattning
före den 1 januari 1938 men icke kommit i åtnjutande av den av 1937 års
riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid statens undervisningsväsende,
dock högst med belopp, motsvarande den minskning i de med arvodesbefattningen
förenade löneförmånerna, som åsamkats vederbörande vid
ikraftträdandet av nämnda lönereglering.1

1 Skolöverstyrelsen har enligt uppgift i 5 fall begagnat sig av denna rätt att tillerkänna rektorsbiträden
personlig arvodesförstärkning. Beloppen hava varierat mellan 24 och 96 kronor.

116

Kungl. Marits proposition Nr 311.

Att grundarvodet vid stockholmsläroverken utgår med lägre belopp beror
därpå, att rektorerna vid dessa läroverk äro befriade från arbetet med
löneuträkningar, vilken syssla handhaves av direktionen över Stockholms
stads undervisningsverk.

Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att arvodena skulle undergå en höjning
enligt följande grunder:

Grundarvodet, som icke skulle utgå vid läroverk med mindre än sex

klassavdelningar, skulle utgöra:

vid provårsläroverk utom Stockholm .................kronor 400

» » i » » 300

» övriga högre allmänna läroverk utom Stockholm..... » 300

» > » » » i » ..... » 200

» realskolor och samrealskolor..................... » 100

Tillägg sarvodet vid läroverk med minst sju klassavdelningar skulle utgöra
1 krona 50 öre för varje under höstterminen närvarande lärjunge. Därtill
skulle komma ett belopp av 50 kronor för varje fullt 50,000-tal, vartill
enligt senaste bokslut läroverkets tillgångar uppginge.

Arvode skulle kunna jämkas uppåt eller nedåt i de fall, där sådant på
grund av särskilda förhållanden kunde befinnas nödigt eller lämpligt. Å
arvode skulle icke utgå dyrtidstillägg.

Med bortseende från förslaget örn nya elementarskolans utvidgning och
upprättande av ett nytt flickläroverk i Stockholm, har anslagsbehovet —
som vid oförändrade grunder av överstyrelsen beräknats till 67,900 kronor,
varav 19,140 kronor till grundarvoden, 48,500 kronor till tilläggsarvoden
och 260 kronor till personlig arvodesförstärkning åt vissa rektorsbiträden
— av överstyrelsen beräknats på följande sätt:

Grundarvoden..................... kronor 23,200

Tilläggsarvoden

a. efter lärjungantalet............. » 72,750

b. » nettotillgångarna . . ....... » 8,000

Summa kronor 103,950,

vilket belopp borde avrundas till 10^,000 kronor. Den för arvodenas reglering
erforderliga anslagshöjningen skulle alltså uppgå till (104,000 —
.— 67,900 =) 36,100 kronor. Härtill komme enligt överstyrelsens beräkning
en ytterligare ökning i händelse av bifall till förslagen om nya elementarskolans
utvidgning och inrättande av ett nytt flickläroverk i Stockholm
med — vid oförändrade arvodesgrunder — respektive 75 kronor och 250
kronor.

Över skolöverstyrelsens förevarande förslag hava utlåtanden avgivits den
2 december 1938 av statskontoret och den 21 november 1938 av undervisningsväsendets
lönenämnd.

Statsläroverkens rektorsjörening har därjämte i en den 14 mars 1938
dagteeknad underdånig skrift gjort framställning om utredning, avseende
åtgärder för minskande av rektorernas expeditionsarbete. Häröver har skolöverstyrelsen
den 1 december 1938 avgivit utlåtande.

117

Kungl. Marits proposition Nr 211.

Skolöverstyrelsens förslag överensstämmer helt med det, som i betänkande
den 17 december 1931 framlagts av de sakkunniga för utredning rörande
den ekonomiska förvaltningen vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
(statens offentliga utredningar 1931: 38).

Överstyrelsen hade genom cirkulärskrivelser till rektorsämbetena införskaffat
uppgifter örn de nuvarande innehavarna av biträdesbefattningarna.
Av rektorernas uppgifter framginge, att sysslan i regel vore samlad på en
hand. Endast i fyra fall hade vederbörande rektorer anmält, att de fördelat
uppdraget på två personer. Vanligen vore innehavaren en adjunkt. Bland
114 rektorsbiträden hade befunnit sig 1 lektor, 78 adjunkter, 2 f. d. adjunkter,
8 ämneslärarinnor, 10 icke-ordinarie lärare i läroämnen, 7 ordinarie eller
icke-ordinarie lärare i övningsämnen, 5 kontors- eller banktjänsteman och
3 kvinnliga skrivbiträden. Av rektorsbiträdena hade 69 åtnjutit oavkortat
dyrtidstillägg å sitt arvode enligt för reglerade verk gällande bestämmelser,
24 ett med hänsyn till maximeringsbestämmelserna avkortat dyrtidstillägg
och 21 intet dyrtidstillägg alls. Av de 5 rektorsbiträden, som genom personlig
arvodesförstärkning kunnat hållas skadeslösa för dyrtidstilläggens
beskärning, tillhörde 2 gruppen kontors- och banktjänstemän och 3 gruppen
kvinnliga skrivbiträden.

Åtskilliga rektorer hade begagnat tillfället att jämväl meddela gjorda
erfarenheter och föra på tal sina läroverks behov. Särskilt vid de största
läroverken gjorde sig behovet av en verkligt effektiv hjälp å rektorsexpeditionen
mycket kännbart. Arvodena till rektorsbiträdena vore alldeles för
små i förhållande till arbetet, hade rektor vid, högre allmänna läroverket i
Bromma i Stockholm framhållit; arbetstiden kunde i genomsnitt anslås till
minst 3 timmar per dag, tidvis — vid terminernas början och slut — vore
arbetet på rektorsexpeditionerna ytterst forcerat, och kvällar och nätter
måste då tagas till hjälp. — Redan före beskärningen av dyrtidstilläggen
hade arvodesbeloppen varit otillräckliga med hänsyn till den arbetsmängd,
som nämnda arvoden avsåge att honorera, hade framhållits av rektor vid
Vasa realskola i Stockholm, vars biträde för närvarande åtnjöte ett arvode
å 708 kronor. Vid en skola i Stockholm av detta läroverks storlek, hade
sistnämnda rektor anfört, syntes såväl rektorsbitrådet som bibliotekarien
böra tilldelas väsentligt högre arvoden än de nu utgående; rektor hade i
detta sammanhang nämnt, att ett expeditionsbiträde vid en kommunal mellanskola
i Stockholm åtnjöte en årlig ersättning av omkring 2,500 kronor.

Icke få rektorer hade förmält, att svårigheter framträtt att finna för expeditionsarbetet
lämpliga och villiga lärare. De flesta lärare toge hellre
timlärartimmar eller privatlektioner. Även tillsynslärarnas arbete och gymnastiklärarnas
befattning med idrottsdagarna vore betydligt bättre betalda.
Rektor vid högre allmänna läroverket i Kalmar hade framhållit såsom sin
erfarenhet, att när det icke händelsevis vid läroverket funnes en lärare,
som önskade anställning som skrivbiträde för att därmed, till större delen
utan verklig ersättning, meritera sig för rektorat, det vore mycket svårt att
förmå lämpliga lärare att åtaga sig detta otacksamma släpgöra. Rektor vid.
högre allmänna läroverket i Borås hade jämfört bibliotekariens och rektorsbiträdets
arbetsuppgifter: Huruvida del skulle visa sig svårt att få ny lämplig
bibliotekarie, örn den nuvarande avsade sig, vore svårt att avgöra. Ilan
trodde dock, att det i arbetet med böcker för vissa människor lage något sä
tilldragande, ali: de bortsåge från det rent peluiniära, varför svårigheten för

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 311.

rekrytering på denna punkt ej torde vara så stor. Vanskligare syntes rektor
frågan om skrivbiträdena vara. I den mån ej meritering för viss befordran
genom arbetet å expeditionerna kunde anses åsyftad, syntes detta arbete ej
äga något lockande, och då i åtminstone någon utsträckning speciella kvalifikationer
vore nödvändiga, torde särskild uppmärksamhet böra ägnas förbättrandet
av dessa tjänstinnehavares arbetsvillkor. Flera rektorer hade
fått intrycket, att lärarna ställde sig till disposition väsentligen av ideella
skäl, i känslan av solidaritet med skolans arbete eller för att visa rektor ett
tillmötesgående. Lärarna vore i regel mycket lojalt och tjänstvilligt inställda
mot arbetet i skolan, hade rektor vid samrealskolan i Sollefteå påpekat, men
det vore för rektor icke behagligt att utnyttja underordnade för arbete, som
ej betalades rättvist.

Frågans nuvarande läge, sådant det framträdde i belysning av de omständigheter,
som i det föregående anförts, syntes alltså överstyrelsen i
korthet vara följande.

Särskilt tillkallade sakkunniga hade undersökt rektorsbiträdenas arbetsförhållanden
och anställt jämförelser mellan deras arvoden och lönerna på
andra förvaltningsområden. De hade på grundval därav framlagt ett förslag
till reglerade arvoden. Förslaget hade varit färgat av en inbrytande
ekonomisk depression, det hade legat avsevärt lägre än tidigare framställda
förslag. En utomordentlig försämring av det statsfinansiella läget hade likväl
hindrat genomförandet. Ytterligare nedsättningar hade sedermera inträffat
som en automatisk följd av ett ändrat lönesystem med minskade
dyrtidstillägg. Samtidigt hade läroverken på ett oanat sätt tillväxt. Många
läroverk hade nått en storlek, som vore obekväm och tidigare icke kunnat
förutses. Rektorernas arbetsbörda hade i proportion därtill vuxit. Örn en
rektor hade sin expedition i aldrig så gott stånd men icke förmådde sköta
den pedagogiska ledningen av sitt läroverk som den borde skötas, fyllde
han inte den viktigaste delen av sin uppgift. En rektor borde hava tillfälle
lära känna läroverkets lärjungar och tid för den nödvändiga kontakten
med allmänheten, han borde kunna giva målsmännen råd och anvisningar
och unga lärare deras första handledning på lärarbanan. Den pedagogiska
ledningen finge icke stå tillbaka för det rent administrativa arbetet. Därför
borde han också vara berättigad till den hjälp hans uppgifter påkallade.
Han borde icke ställas i valet mellan att antingen pålägga sitt biträde en
arbetsbörda, som han funne oskälig i förhållande till arvodet, eller att själv
eftersätta viktiga sidor av sitt värv.

I detta läge tvekade överstyrelsen icke att ånyo för Kungl. Maj:t framlägga
det förslag, de sakkunniga utarbetat. Överstyrelsen såge icke spörsmålet
som en löneteknisk fråga örn kompensation för minskade dyrtidstilllägg.
Det för överstyrelsen avgörande vore, att dessa arvoden icke vore —
och sedan länge icke varit — anpassade efter läroverkens behov.

Förslaget innebure, att den nuvarande personliga arvodesförstärkningen
icke vidare skulle utgå. Principiellt ny vore bestämmelsen, att arvodena
skulle beräknas med hänsyn tagen jämväl till omfattningen av fondförvaltningen
vid läroverket. Skulle i något fall särskilt förvaltningsarvode utgå
ur de förvaltade fonderna, borde det ankomma på överstyrelsen att med
hänsyn därtill i motsvarande mån reducera det statliga arvodesbeloppet.

Överstyrelsen ville slutligen erinra örn att de av Kungl. Majit den 29
maj 1936 tillkallade sakkunniga för skolöverstyrelsens organisation i sitt betänkande
(statens offentliga utredningar 1938: 14) föreslagit inrättande in -

119

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 811.

om överstyrelsen av en kameral byrå, vilken bland annat skulle omhänderhava
uträkning och utbetalning av avlöningsmedel till lärare vid det statliga
undervisningsväsendet. Örn denna anordning genomfördes, komme givetvis
en lättnad att inträffa i rektorernas arbete, varigenom i sin tur en
minskning av rektorsbiträdenas arvoden möjliggjordes. För landsortsläroverken
borde i sådant fall samma grundarvoden fastställas som för stockholmsläroverken,
vilka redan nu vore befriade från arbetet med lönerekvisitionerna.

Statskontoret har i sitt utlåtande över skolöverstyrelsens ifrågavarande
förslag hänvisat till sitt yttrande över förslaget örn uppräkning av arvodena
till bibliotekarier.

De skäl, yttrar statskontoret, som ämbetsverket i nyssnämnda yttrande
anfört till stöd för förslaget örn anslagets uppräkning med ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan oreglerat och reglerat dyrtidstillägg å anslagsmedlen
i fråga, ägde i huvudsak giltighet även i förevarande hänseende. Vid
sådant förhållande och då statskontoret — med hänsyn till att frågan örn
behovet av rektorsbiträden genom förslaget till omorganisation av skolöverstyrelsen
kommit i ett helt nytt läge — icke kunde tillstyrka bifall till
överstyrelsens föreliggande förslag till reglering av arvodena för sagda biträden,
finge statskontoret förorda, att annan ändring icke företoges beträffande
ifrågavarande anslagsmedel än att desamma uppräknades till motverkande
av dyrtidstilläggets minskning.

Vad anginge frågan örn avveckling av det å arvodena utgående reglerade
dyrtidstillägget, torde densamma böra bliva föremål för övervägande vid
den allmänna översyn beträffande nämnda spörsmål, som syntes bliva
erforderlig.

Undervisningsväsendets lönenämnd har förklarat sig för sin del icke
kunna tillstyrka, att någon annan ändring av expeditionsbiträdenas arvoden
för närvarande företoges än den, som direkt betingades av ett avskaffande
av de reglerade dyrtidstilläggen å dessa arvoden.

Denna ståndpunkt, yttrar lönenämnden, syntes stå i överensstämmelse
med riksdagens uttalande, att för att icke vederbörande befattningshavare
skulle behöva lida löneminskning, en avveckling av dyrtidstilläggen syntes
böra förbindas med skälig höjning av arvodena. Härtill komme emellertid
en omständighet, vid vilken lönenämnden för sin del ansett sig böra fästa
stor vikt, nämligen svårigheten att för närvarande bedöma den framtida
omfattningen av rektorernas arbetsbörda, i vad avsåge den mera administrativt
betonade delen av arbetet. Lönenämnden ville erinra, dels att frågan
örn terminsavgifternas avskaffande och därmed frågan örn bibehållande
av särskilda kassor vid läroverken varit föremål för övervägande, dels att
särskilda sakkunniga i betänkande angående skolöverstyrelsens organisation
föreslagit, att rektorerna skulle befrias från arbetet med rekvisition och utbetalning
liv lärarnas löner. Det syntes med hänsyn härtill icke tillrådligt
att för närvarande vidtaga sådana ändringar i nu gällande grunder för expeditionsbiträdenas
avlönande, som skulle motiveras av hänsyn till arbetsbördans
omfattning.

Under hänvisning till det anförda förordade lönenämnden allenast den

Departe mentschefen.

120 Kungl. Marits proposition Nr 211.

ändring i nu gällande ordning, att arvodena till expeditionsbiträden över
lag uppräknades med 13 procent; på det sålunda erhållna nya arvodet
skulle då dyrtidstillägg icke beräknas. De efter uppräkningen utgående beloppen
syntes, efter viss avrundning, lämpligen kunna bestämmas på sådant
sätt, att grundarvodet komme att utgöra respektive 375, 285, 200 och 95
kronor för år samt att det rörliga arvodet komme att utgå med 1 krona
15 öre för varje under höstterminen närvarande lärjunge.

En reservant inom lönenämnden, 11. Grimlund, har tillstyrkt skolöverstyrelsens
förslag, dock under uttryckligt framhållande att också detta
förslag måste betraktas som en provisorisk lösning av ifrågavarande spörsmål.
Då expeditionsbiträdenas arvoden vore orimligt låga i förhållande till
de arbetsuppgifter, som ålåge dem, måste dock varje förbättring mottagas
med tillfredsställelse.

Statslär ov erkens rektorsjörening har i sin förutnämnda framställning
framhållit behovet av att reducera rektorernas expeditionsarbete till sådan
omfattning, att det icke ställde sig hindrande i vägen för andra och väsentligare
uppgifter. En snar förbättring av de nu rådande förhållandena vore
nödvändig. Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande över denna framställning
förklarat sig anse tidpunkten för den av föreningen ifrågasatta utredningen
mindre lämplig. Överstyrelsen erinrade i sådant avseende om de aktuella
frågorna örn terminsavgifternas avskaffande och örn inrättande inom överstyrelsen
av en kameral byrå för handhavande av bland annat löneutbetalningar
åt läroverkslärare. Därest överstyrelsens förslag om höjda arvoden
åt rektorsbiträdena bifölles, syntes detta även för rektorerna medföra möjlighet
att i större utsträckning taga biträdena i anspråk för expeditionsgöromål.
Överstyrelsen hemställde förty, att föreningens framställning icke
måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Frågan örn arvoden åt biträden å rektorsexpeditionerna synes mig böra
bedömas på samma sätt som den förut berörda frågan om arvoden åt bibliotekarier.
Jag tillstyrker i anslutning härtill en uppräkning av arvodena
med omkring 25 procent och förutsätter att skolöverstyrelsen liksom be-,
träffande bibliotekariearvodena jämkar beloppen uppåt eller nedåt i de
fall där sådant på grund av särskilda förhållanden — exempelvis för att
undvika löneminskning — kan befinnas nödigt eller lämpligt. Jag är icke
nu beredd att tillstyrka ett särskilt tilläggsarvode, beräknat efter storleken
av läroverkets fonderade tillgångar, men vill i detta sammanhang framhålla,
att överstyrelsen bör taga behörig hänsyn till dessa och liknande förhållanden
vid den jämkning av arvodesbeloppen, som överstyrelsen alltjämt
bör vara befogad vidtaga.

Grundarvodet skulle vid en höjning med jämnt 25 procent komma att
utgå med respektive 406, 312, 312, 219 och 100 kronor. Jag föreslår emellertid,
att arvodena avrundas så, att grundarvodet utgör:

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

vid provårsläroverk utom Stockholm .................kronor 410

» » i » » 310

» övriga högre allmänna läroverk utom Stockholm..... » 310

» » » » » i » ..... » 220

» realskolor.................................... » 100

Tilläggsarvodet bör utgå med 1 krona 25 öre för varje under höstterminen
närvarande lärjunge.

Beträffande beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår utgår jag
från det av skolöverstyrelsen beräknade lärjungeantalet. För fasta arvoden
beräknar jag ett belopp av i runt tal 24,000 kronor, inberäknat grundarvode
åt rektorsbiträde vid det av mig föreslagna nya flickläroverket i Stockholm.
För till äggsarvodena uppskattar jag medelsbehovet till i runt tal 61,000
kronor, varvid hänsyn jämväl tagits till av mig ifrågasatta ändringar i
läroverksorganisationen. Förevarande delpost bör således för nästa budgetår
uppföras med (24,000 + 61,000 =) 85,000 kronor, vilket innebär en
anslagshöjning med (85,000 — 67,300 — ) 17,700 kronor, huvudsakligen belöpande
på den föreslagna arvodesregleringen.

En förnyad omprövning av förevarande arvodesfråga kan befinnas påkallad,
sedan spörsmålen örn skolöverstyrelsens organisation och terminsavgifternas
avskaffande funnit sin lösning. I samband med en sådan omprövning
torde även böra tagas under övervägande, huruvida särskilda åtgärder
äro av nöden för att minska rektorernas arbetsbörda på sätt rektorsföreningen
i sin förutberörda skrivelse antytt.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Särskilda
arvoden vid provårsläroverk. Denna delpost är för innevarande budgetår
uppförd med 125,000 kronor. Jämlikt beslut av Kungl. Majit den 13
maj 1938 har därjämte medgivits, att av det för löpande budgetår beviljade
förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Diverse oförutsedda behov
finge, utöver det belopp, som enligt den för de allmänna läroverken fastställda
avlöningsstaten skulle utgå till särskilda arvoden vid provårsläroverk,
för samma ändamål tagas i anspråk ett belopp av högst 15,600 kronor
(jfr riksdagens skrivelse nr 8/1938, sid. 33 och 34). För ifrågavarande
ändamål står sålunda för budgetåret 1938/39 till förfogande ett belopp av
sammanlagt (125,000 -f- 15,600 =) 140,600 kronor.

Enligt nu gällande bestämmelser angående arvoden av här förevarande
slag åtnjuter föreståndare för vid allmänt läroverk anordnad provårskurs
ett årligt arvode av 1,500 kronor och annan lärare i läsämne (ordinarie och
extra ordinarie) vid sådant läroverk ett arvode av 300 kronor för år. Lärare
vid provårsläroverk åtnjuter dessutom ersättning för i provåret ingående
föreläsningar och kurser ävensom för handledning av lärarkandidater enligt
grunder, som bestämmas av Kungl. Majit. Handledararvodet utgår

122

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

för närvarande med högst 150 kronor för termin för lärarkandidat, som genomgår
provår på två terminer, och med högst 250 kronor för lärarkandidat,
som genomgår provår på en termin.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1938 på grundval av nu
gällande arvodesbestämmelser beräknat anslagsbehovet för nästkommande
budgetår till 140,000 kronor att utgå på följande sätt:

Arvoden åt 8 provårsföreståndare].................kronor 12,000

» 258 ordinarie ämneslärare.............. » 77,400

» extra ordinarie ämneslärare (nu 42)....... » 15,600

* * handledare.......................... » 29,000

Föreläsningar och övningar ...................... » 6,000

Summa kronor 140,000.

Jag ifrågasätter icke andra förändringar i överstyrelsens anslagsberäkningar
än de, som föranledas av att dyrtidstillägg i förekommande fall böra
inarbetas i arvodena. I enlighet med vad chefen för finansdepartementet i
annat sammanhang förordat, böra arvodena åt provårsföreståndare bibehållas
oförändrade men arvodena åt övriga ifrågakommande lärare i läroämne
vid provårsläroverk uppräknas till 360 kronor, vilket innebär en
höjning med 20 procent. Handledararvodena torde böra undergå i huvudsak
enahanda uppräkning. Beträffande dispositionen i övrigt av ifrågavarande
delpost ifrågasätter jag icke någon förändring.

Jag beräknar det för nästkommande budgetår erforderliga anslagsbeloppet
till förevarande ändamål på följande sätt:

Arvoden åt provårsföreståndare...................kronor 12,000

» » ordinarie lärare....................... » 92,900

» » extra ordinarie lärare.................. » 18,700

» » handledare.......................... » 34,800

Föreläsningar och övningar...................... » 6,000

Summa kronor 164,400.

Förevarande delpost bör alltså bestämmas till 164400 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit, att i sinom tid fastställa de belopp,
vartill arvodena åt handledare högst må uppgå.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Särskilda
arvoden vid linje för aftonundervisning i Stockholm. Förevarande
delpost är för budgetåret 1938/39 uppförd med 1,200 kronor. Enligt av
Kungl. Majit meddelade föreskrifter disponeras nämnda belopp till arvode
åt föreståndaren för nämnda linje, beräknat efter 100 kronor för år och
klassavdelning, och till arvoden åt lärare i läro- och övningsämnen med
30 kronor för veckotimme och läsår. Å arvodena utgår ej dyrtidstillägg.

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr Bil.

I skrivelse den 15 oktober 1938 har skolöverstyrelsen hemställt om höjning
av ifrågavarande delpost till 2,550 kronor.

Det totala antalet undervisningstimmar per vecka under läsåret 1939—
40 skulle, yttrar överstyrelsen, enligt timplanen uppgå till 69,5.

Undervisningsplanen för gymnasiet upptoge ingen undervisning i övningsämnen.
Ett av dessa, ämnet teckning, ägde emellertid i viss mån karaktär
av fackämne. Insikter i teckning vore en för vissa levnadsbanor nödvändig
kvalifikation. Med tanke på dessa omständigheter föresloge överstyrelsen,
att en timme frivillig teckning måtte tillhandahållas gymnasiets
lärjungar utom timplanen, vilken undervisning borde påbörjas med skolans
andra verksamhetsår. I överensstämmelse därmed beräknade överstyrelsen
nu en timme frivillig teckning utom timplanen. Det totala undervisningsbehovet
för aftonskolan höjdes därigenom till 70,5 veckotimmar.

Arvodeskostnaderna för budgetåret 1939/40 beräknade överstyrelsen under
denna förutsättning till 2,515 kronor, varav 400 kronor belöpte å
arvode till föreståndaren och (70,5 X 30 =) 2,115 kronor till arvoden åt
aftonskolans lärare.

Ingen uppdelning av klass vid laborationer hade beräknats, och det vore
mindre sannolikt, att sådan komme att visa sig erforderlig. Till mötande av
alla eventualiteter borde emellertid anslaget något höjas genom avrundning
uppåt till 2,550 kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag och beräknar alltså ifrågavarande
delpost för budgetåret 1939/40 till 2,550 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar m. m.

För detta ändamål är i avlöningsstaten för innevarande budgetår beräknat
ett belopp av förslagsvis 2,470,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 15 och den 31 oktober 1938 hemställt,
att förevarande delpost måtte för budgetåret 1939/40 upptagas till
2,944,800 kronor, innebärande en anslagshöjning med 474,000 kronor.

1. Icke-ordinarie ämneslärare.

Överstyrelsen har erinrat, att vid anslagsberäkningarna för innevarande
budgetår antalet klassavdelningar beräknats komma att uppgå till 1,978.
I verkligheten funnes innevarande läsår 1,987 klassavdelningar, vilket innebure
en ökning i förhållande till läsåret 1937—38 med 61 avdelningar.
Den erforderliga extra lärarkraften hade för innevarande budgetår av överstyrelsen
beräknats till 394 heltidstjänstgörande lärare. Genom kungörelserna
nr 40 och 331/1938 hade emellertid Kungl. Majit förordnat om ny
lydelse av läroverksstadgan § 133 mom. 2. I stort sett innebure de nya bestämmelserna
blott en normalisering av adjunkternas redan tidigare förefintliga
rätt att åtnjuta lindring i undervisningsskyldigheten på grund av
tjänstgöring å gymnasialstadiet. I ett avseende ginge de emellertid i sina
verkningar väsentligt utöver de tidigare bestämmelserna, nämligen i fråga
örn undervisningsskyldigheten för lärare vid realskolor, vilkas tjänstgöring
delvis vöre förlagd till skolans avslutningsklass. Tidigare hade lärarna i
regel icke i sådant fall kunnat erhålla nedsatt tjänstgöring, cniir (lerås
undervisning endast undantagsvis varit till sin huvudsakliga del förlagd

Departementschefen.

124

Kungl. Maj:ts proposition Kr 211.

till berörda klass. Numera skulle de däremot åtnjuta kompensation jämväl
för partiell tjänstgöring i denna klass. Kungl. Majit hade såsom konsekvens
av de nya bestämmelserna den 13 maj 1938 beviljat förhöjning av
anslagsberäkningen till ett belopp, motsvarande avlöning åt 426 heltidstjänstgörande
lärare utöver den ordinarie staten. I verkligheten hade härav
under höstterminen 1938 tagits i anspråk ett belopp, motsvarande något
mer än 421 heltidstjänstgörande lärare.

Med stöd av verkställda kalkyler uppskattade överstyrelsen den automatiska
ökningen i antalet klassavdelningar vid början av läsåret 1939—
40 till 55 avdelningar. Hela antalet klassavdelningar vid de allmänna läroverken
höstterminen 1939 väntades sålunda vid oförändrad organisation
stiga till 2,042 avdelningar.

Innevarande år vore vid de allmänna läroverken anställda 138 rektorer,
413 lektorer, 1,269 adjunkter och 257 ämneslärarinnor ävensom icke-ordinarie
lärarkraft, ungefär motsvarande 421 heltidstjänster. De 58 rektorerna
vid högre allmänna läroverk ombesörjde innevarande läsår tillsammans
637 timmars tjänstgöring och motsvarade således 30 heltidstjänstgörande
lärare å gymnasialstadiet, de 80 rektorerna vid real- och samrealskolor tillsammans
1,445 timmars tjänstgöring, motsvarande 55 heltidstjänster å
realskolestadiet. Undervisningen i de nuvarande 1,987 avdelningarna
förutsatte sålunda (30 + 55 + 413 -j- 1,269 + 257 -f- 421 =) 2,445 lärare
med full tjänstgöring. En lärare motsvarade med andra ord 0,813 avdelningar.
Den automatiska tillväxten av läroverksorganisationen med 55 avdelningar
motsvarade alltså en automatisk ökning av lärarkåren med
(55: 0,813 =) 68 lärare med full tjänstgöring.

Lärarkåren borde enligt denna kalkyl höstterminen 1938 omfatta (2,360-(-+ 68 =) 2,428 heltidstjänstgörande lärare, förutom rektorerna.

Vid beräkningen av detta lärarbehov hade förutsatts, att även under
instundande läsår delning av avdelning i ämnena modersmålet, tyska, engelska
och franska skulle kunna företagas med en veckotimme för varje
ämne i de klasser av realskolan, i vilka undervisningen i nämnda ämnen
toge sin början, under förutsättning att antalet lärjungar i klassen uppginge
till minst 24.

I skrivelse den 31 augusti 1938 hade överstyrelsen föreslagit, att från
och med budgetåret 1939/40 skulle — bortsett från vad som borde följa
av föreslagna organisatoriska nybildningar — inrättas 20 nya ordinarie
lärartjänster i läroämnen, nämligen 9 lektorstjänster, 10 adjunktstjänster
och en ämneslärarinnetjänst. Bortsåge man från det behov av lärarkraft,
som framkallades av de föreslagna organisatoriska nybildningarna, skulle
nian alltså hava att räkna med 1,959 ordinarie tjänster, förutom rektorstjänsterna,
samt icke-ordinarie lärare till ett antal av (2,428 — 1,959 =)
469, vilket i jämförelse med innevarande år innebure en ökning med (469 —
— 421 =) 48.

Givetvis vore denna siffra osäker. Enligt överstyrelsens uppfattning
kunde det lika väl och med ungefär lika stor sannolikhet tänkas, att det
beräknade antalet icke-ordinarie lärare komme att visa sig otillräckligt
för täckande av det instundande läsår uppträdande faktiska lärarbehovet,
som att det komme att överstiga detsamma. För den händelse det för
icke-ordinarie lärares grundavlöningar avsedda beloppet skulle strikt

125

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

fixeras, såge sig därför överstyrelsen nödsakad hemställa om att ytterligare
arvoden exempelvis åt 10 extra lärare måtte beräknas såsom säkerhetsmarginal.
Då emellertid överstyrelsen ansåge sig kunna utgå från att
denna delpost för framtiden komme att betecknas som förslagsanslag,
funné sig överstyrelsen icke behöva framställa något yrkande av sådant
innehåll.

Vid beräkningen av kostnaderna vid oförändrad organisation — därvid
överstyrelsen utgått från nu gällande lönebestämmelser — utginge överstyrelsen
från att fördelningen av de för nästa läsår behövliga 469 icke-ordinarie
lärarna på olika lärarkategorier skulle bliva densamma som under
vårterminen 1938. Fördelningen skulle då bliva 161 extra ordinarie adjunkter,
24 extra ordinarie ämneslärarinnor, 176 extra adjunkter, 54 extra
ämneslärarinnor samt dessutom 837 timlärartimmar, bestridda av lärare
med högre kompetens, och 459 timlärartimmar, bestridda av lärare med
lägre kompetens.

Under antagande, att dessa lärarkrafters fördelning på dyrortsgrupper
komme att bliva proportionellt densamma under nästa läsår som under
vårterminen 1938, komme kostnaderna för avlöning av de olika lärarkategorierna
att bliva följande:

Extra ordinarie adjunkter......................kronor 810,465

» » ämneslärarinnor ................. » 93,684

» adjunkter.............................. » 815,868

» ämneslärarinnor......................... » 213,750

Timlärare, högre kompetens..................... » 166,496

* , lägre » ..................... » 74,775

Summa kronor 2,175,038,

eller i avrundat tal 2,175,000 kronor.

Kallortstilläggen beräknade överstyrelsen under samma förutsättningar
komma att uppgå till 8,000 kronor.

De av överstyrelsen förordade organisationsändringama, i den män dessa
kunde antagas medföra ökning av antalet klassavdelningar, beräknade
överstyrelsen komma att medföra följande kostnadsökningar beträffande
förevarande delpost:

Omorganisationen av de högre allmänna läroverken för flickor syntes
komma att medföra en ökning av antalet klassavdelningar med 7, motsvarande
8 ä 9 nya lärare med full tjänstgöring, varav enligt vad överstyrelsen
i annat sammanhang föreslagit 3 skulle bliva ordinarie, nämligen 1 lektor
och 2 adjunkter. Ett behov av 5 å 6 lärare måste alltså täckas av extra
ordinarie lärarkrafter. I stället för 469 lärare över stat torde man följaktligen
vid bifall till överstyrelsens hemställan hava att räkna med 475. Kostnadsökningen
torde i den del den drabbade förevarande delpost kunna
sättas lika med lönen för 6 extra ordinarie adjunkter å F-ort, d. v. s. efter
avdrag av pensionsavgifter 6 X (5,490 — 411) = 30,474 eller i runt tal
30,000 kronor.

Beträffande (leii på förevarande delpost belöpande kostnadsökningen för
icke-ordinarie ämneslärare enligt överstyrelsens förslag örn inrättande av
ett nytt flickläroverk i Stockholm och nya elementarskolans utvidgning har

126

Kungl. Marits proposition Nr Bil.

överstyrelsen i skrivelse den 31 oktober 1938 beräknat densamma till i runt
tal 6,000 kronor (— kostnaderna för 28 timlärartimmar).

Överstyrelsen bär ytterligare anmält en fråga, som, ehuru den icke innebure
någon ändring av de allmänna läroverkens organisatoriska förhållanden,
torde kunna lösas endast i samband med vissa jämkningar av anslagsberäkningen
under denna punkt.

Vid det 27:e svenska läroverkslärarmötet i Stockholm den 14—den 17
augusti 1938 hade dryftats bland annat de naturvetenskapliga institutionernas
vård. En undersökning hade verkställts rörande den tid, som institutionsföreståndarna
vid läroverk och seminarier ägnade åt ren institutionsvård.
Uppgifter hade ingått från föreståndarna för sammanlagt 292 institutioner.
Av dessa franninge, att institutionsvården i medeltal tagit i anspråk
följande tid:

Högre allmänna läroverk Realskolor

biologi...................4 veckotimmar V/2 veckotimme

fysik.....................31/-2 » 1 »

kemi ....................S1/» » l1/2 »

geografi.................. 1 veckotimme Va »

Summa 12 veckotimmar 47s veckotimmar.

I skrivelse till överstyrelsen den 16 augusti 1938 hade sektionerna för
biologi och för matematik, fysik och kemi i anknytning till dessa siffror
framhållit, att vården av institutionen icke inginge i undervisningen utan
tillkomme vid sidan därav. Närmast vore de naturvetenskapliga institutionerna
att jämföra med läroverkens bibliotek. Men medan bibliotekarien
vore avlönad, åtnjöte den lärare, som hade vård om en institution,
ingen annan kompensation för sitt där nedlagda arbete än att timtalet för
hans undervisning kunde något nedsättas enligt bestämmelserna i läroverksstadgans
§ 133. Den marginal, inom vilken rektor vid uppgörandet av arbetsfördelningen
måste hålla sig, vore emellertid så snäv, att i verkligheten
någon nämnvärd kompensation knappast förekomme. Först om vid beräkning
av det för läroverket erforderliga antalet undervisningstimmar en särskild
post finge avses för institutionernas skötsel, kunde verklig kompensation
ges. Sektionerna hemställde därför örn åtgärder från överstyrelsens
sida för att vid tilldelningen av lärarkrafter till de olika läroanstalterna ett
erforderligt antal timmar, olika allt efter läroanstaltens art och storlek,
måtte avses för de naturvetenskapliga institutionernas vård.

Överstyrelsen saknade all anledning att ifrågasätta de lämnade uppgifternas
riktighet. Överstyrelsen hade sig bekant många fall, då dessa siffror i
verkligheten väsentligt överskredes. Institutionsföreståndarna satte i allmänhet
en heder i att institutionerna väl fyllde sin uppgift. Vad som bruste
i fråga örn anslag till materiel och ännu mera i fråga örn betjäning ersattes
i många fall genom institutionsföreståndarnas outtröttliga arbete. Troligen
måste läroverken inom en icke alltför avlägsen tid utrustas med teknisk
hjälp, som i någon mån kunde från institutionsf öreståndaren avlasta allehanda
småsysslor. Det vore foga rationellt, att såsom i en del fall veterligen
skedde, graduerat folk sysselsattes med diskning och dylikt.

Å andra sidan kunde man icke bortse från att sektionernas framställning,
sådan den vore upplagd, skulle medföra ganska vittutseende ekonomiska
konsekvenser. Beräknade man i överensstämmelse med sektionernas utredning
12 veckotimmar för högre allmänna läroverkens behov och 4 V2
veckotimmar för real- och samrealskolornas, skulle för ändamålet erfordras
(58 X 12 -j- 80 X 4,5 =) 1,056 veckotimmar eller omkring 45 heltidstjänst -

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

görande lärare. Kostnaderna för genomförande av förslaget i dess förelicarli<''en
t0rC C 1C^e garna kunna beräknas lägre än till 225,000 kronor

Det kunde vidare invändas att genom de nya bestämmelserna angående
lärarnas undervismngsskyldighet en bredare latitud mellan maximi- och
nummitjanst goringen iniörts just i syfte att bereda rektorerna vidgade möjligheter
att beakta omständigheter sådana som de av sektionerna påpekade
Dessa bestämmelser skulle innevarande läsår för första gången tillämpas
Det vöre möjligt, kanske sannolikt, att de skulle visa sig otillräckliga meli
överstyrelsen ansage sig i varje fall därom böra avvakta någon erfarenhet.

Det torde emellertid redan nu kunna uttalas, att de möjligheter rektorerna
hade att inom ramen av gällande bestämmelser rättvist utskifta
tjänstgöringen, i vissa extraordinära situationer vore otillräckliga, Överstyrelsen
syftade pa de tillf kilen, då vid ett läroverk i samband med nybyggnad
flera institutioner pa en gang skulle organiseras. Vid tillfällig ökning av arbetet
pa en institution kunde måhända föreståndaren erhålla en viss kompensation,
utan att genomsnittstjänstgöringen vid läroverket, för gymnasiet
Jm/m. •f°j'' rtalsk°Ian1 2,6. - veckotimmar, behövde höjas. Andra, för
i fallet mindre betungade lärare kunde då åtaga sig en tjänstgöring, som i
“S*yarande grad Iage över medeltalet. Men om, såsom vid nybyggnadstillfallena,
arbetet för ett flertal av läroverkets lärare antoge en ovanligt
stor omfattning, vöre denna utväg utesluten. I sådana fall ansåge överstyreisen
den lösning sektionerna föreslagit vara den riktiga.

Det kunde invändas, att vederbörande lärare hellre borde tilldelas ersättning
för det ^nedlagda arbetet enligt § 29 avlöningsreglementet, i den mån
arbetets omiattnmg avsevärt överstege det normala. Denna väg hade i
sjdva verket redan i åtskilliga fall av Kungl. Majit beträtts. Det hade
därvid gällt som obruten regel, att lektor icke borde erhålla ersättning av
detta slag, medan däremot adjunkt kunde komma i åtnjutande av sådan
Med nuvarande begränsning ledde därför denna väg knappast till målet

Överstyrelsen ville för sin del föreslå, att vid beräkningen av förevarande
delpost hänsyn toges jämväl till läroverkens behov av extra arbetskraft under
den bräda period, som följde på en ny- eller ombyggnad, vilken omfattade
organiserandet av nya institutioner. Det syntes överstyrelsen lämphgt,
att i sådana fall de högre allmänna läroverken för en tid av högst två år
Kunde erhålla en särskild tilldelning av lärarkraft, vartdera året omfattande
högst 12 veckotimmar. Däremot syntes åtminstone tills vidare sådana
åtgärder icke vara oundgängligen behövliga för realskolornas del, enär latituden
mellan maximi- och minimitjänstgöring vid tjänstgöring å detta stadium
torde vara tillräckligt stor för att möjliggöra en riktig avvägning av
arbetsbördan jämväl vid extraordinära tillfällen. Vid bestämmandet av de
särskilda ersättningarna till adjunkter för institutionsarbete borde vid bifall
till överstyrelsens förslag givetvis hädanefter hänsyn tagas till i vad
män vederbörande lärare vid arbetets utförande kommit i åtnjutande av
lindring i undervisningsskyldigheten.

För budgetåret 1939/40 beräknade överstyrelsen med tillämpning av de
angivna principerna ett behov av mellan 40 och 50 veckotimmars undervisning
a gymnasialstadiet såsom ersättning för den undervisning, varifrån institutionsföreståndaren
frigjordes. Med tillräcklig approximation torde man
kunna ekvivalera kostnaderna med två arvoden åt extra adjunkt på F-ort,
9,540 kronor. Antalet icke-ordinarie lärare skulle därigenom för budgetåret
1939/40 stiga till 477.

128

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

I fråga om ersättningar till extra lärare och timlärare för av dem förrättade
inträdes- och flyttningsprövningar efter vårterminens slut, för vilket
ändamål under innevarande budgetår beräknats 3,000 kronor, hade en ny
situation uppstått genom de av Kungl. Majit genom kungörelsen nr 40/1939
utfärdade ändringarna av läroverksstadgan. Icke blott ordinarie och extra
ordinarie lärare utan även extra lärare och timlärare, som innehaft anställning
hela det förflutna läsåret, vore enligt den nya lydelsen av läroverksstadgan
§ 132 mom. 6 pliktiga att utan särskild ersättning lämna erforderligt
biträde vid dylika inträdes- och flyttningsprövningar, varvid dock
skolöverstyrelsen i särskilda fall ägde medgiva ersättning till de senare enligt
vissa strängt begränsade grunder.

Den skyldighet, läroverkens lärare ägde att biträda vid inträdesprövningar
efter terminens slut, ägde de ock enligt samma paragraf och moment
vid muntliga prövningar för real- och studentexamen, som infölle under
ferierna. Jämväl för detta fall ankomme det numera på överstyrelsen
att avgöra, huruvida ersättning skulle utgå.

För att bestämmelserna örn ersättningar för arbete efter läsårets slut
skulle bliva så enhetliga som möjligt, vare sig arbetet avsåge biträde vid
inträdes- och flyttningsprövningar eller examination i student- eller realexamen,
föresloge överstyrelsen, att posten för ersättningar åt extra lärare
och timlärare vid inträdes- och flyttningsprövningar efter läsårets slut
hädanefter måtte få anlitas jämväl för att bestrida kostnaderna för biträde
vid läroverkens examina under enahanda tid. Posten behövde icke av denna
anledning ökas. Med hänsyn till de olika restriktioner, som fastställts i fråga
örn berörda ersättningar, och särskilt emedan läsårets början enligt den nya
lydelsen av § 18 mom. 2 läroverksstadgan numera skulle räknas från den
dag, då höstterminens inträdes- och flyttningsprövningar toge sin början,
torde ersättningar av detta slag hädanefter bliva vida sällsyntare än hitintills.
Överstyrelsen ansåge, att posten trots dess utvidgade användning
kunde nedsättas till halva beloppet, och föresloge således, att för ersättningar
för examinationer efter läsårets slut anvisades ett belopp av 1,500
kronor.

Den särskilda delposten för föreläsningar i sexuella frågor hade för budgetåret
1937/38 varit uppförd med 3,000 kronor men för innevarande år
på överstyrelsens förslag sänkts till 2,500 kronor. Detta belopp hade emellertid
visat sig otillräckligt, då rekvisitionerna av medel för ändamålet åter
uppgått till 3J)00 kronor. Överstyrelsen föresloge därför, att för ändamålet
åter beräknades ett belopp av 3,000 kronor.

För icke-ordinarie ämneslärare beräknade överstyrelsen för nästa budgetår
alltså följande belopp:

Grundavlöningar vid oförändrad organisation.......

Kallortstillägg................. • .............

Kostnader för omorganisation av flickläroverken.....

Kostnader för upprättande av nytt flickläroverk i Stockholm
och utvidgning av nya elementarskolan .......

Nedsättning i undervisningsskyldiglieten för vissa institutionsföreståndare
..........................

Ersättningar för examinationer efter läsårets slut ....
Föreläsningar i sexuella frågor...................

kronor 2,175,000
» 8,000

30,000

» 6,000

9,540
» 1,500

» 3,000

eller i avrundat tal 2,238,000 kronor.

Summa kronor 2,233,040,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

129

2. Icke-ordinarie teckningslärare.

Överstyrelsen erinrade, att Kungl. Majit den 13 maj 1938 föreskrivit,
att ur förevarande delpost finge utgå vad som erfordrades för bestridande
av undervisning under högst 3,930 veckotimmar, varav högst 50 veckotimmar
i frivillig teckning, vid de högre allmänna läroverken, i den mån
kostnaderna icke skulle bestridas från annan anslagspost (d. v. s. i första
hand anslagsposten till avlöningar åt tjänstemän å ordinarie stat) eller
annat anslag. Av den sålunda medgivna undervisningen hade 3,922 veckotimmar
tagits i anspråk. Anledningen till att sålunda 8 veckotimmar blivit
outnyttjade vore, att överstyrelsen ansett det nödvändigt reservera
ett antal veckotimmar till höstterminens början för oförutsedda behov.
Då överstyrelsen även för ett följande år stöde inför samma nödvändighet
att hålla en tillräcklig reserv för eventuella nya avdelningar vid höstterminens
början, borde behovet för budgetåret 1939/40 beräknas med talet
3,930 såsom utgångspunkt.

För sagda budgetår hade överstyrelsen i det föregående beräknat en
ökning av antalet klassavdelningar vid oförändrad organisation med 55.
Överstyrelsen räknade med ett genomsnittligt behov av två veckotimmar
lier avdelning, varför behovet av undervisning i teckning och välskrivning
följaktligen vid oförändrad organisation kunde uppskattas till (3,930 -j- 2 X
X 55 =) 4,040 veckotimmar, varav 50 veckotimmar för frivillig undervisning.

Åled utgångspunkt från förhållandena under vårterminen 1938 hade
överstyrelsen gjort en beräkning, huru under höstterminen antalet vid
oförändrad organisation behövliga veckotimmar komme att fördela sig på
å ena sidan ordinarie lärare och å andra sidan icke-ordinarie lärare av olika
kategorier. Överstyrelsen beräknade sålunda, att av nämnda 4,040 veckotimmar
3,012 komme att bestridas av ordinarie lärare, 659 av extra ordinarie
lärare, 296 av extra lärare och 73 av timlärare.

Vid beräkningen av det erforderliga antalet icke-ordinarie teckningslärare
hade överstyrelsen utgått från den empiriskt vunna erfarenheten, att de
extra ordinarie lärarna för närvarande hade en genomsnittlig tjänstgöring
om 20 veckotimmar och de extra lärarna en tjänstgöring om 13 veckotimmar.
Överstyrelsen beräknade med ledning härav antalet erforderliga
extra ordinarie lärare till 34, antalet extra lärare till 24 och antalet timlärartimmar
till 73. Fördelade på dyrortsgrupper, därvid för nytillkommande
teckningstimmar räknats med dyrort sgruppen F, kunde kostnaderna vid
oförändrad organisation och med nuvarande lönebestämmelser beräknas
komma att uppgå till 149,237 kronor. Erforderliga kostnader för kallortstillägg
uppskattades till 300 kronor.

Den av överstyrelsen föreslagna omorganisationen av de högre allmänna
läroverken för flickor beräknade överstyrelsen medföra en merkostnad av
637 kronor.

Det föreslagna nya flickläroverket i Stockholm samt nya elementarskolans
utvidgning beräknades draga en merkostnad, motsvarande lönen för
sammanlagt 15 timlärartimmar eller 2,295 kronor.

I likhet med föregående år funne sig emellertid överstyrelsen böra hemställa
örn ökat anslag för den frivilliga teckning sundervisning en.

Ehuru skäl kunde anföras för en ganska avsevärd utvidgning av den
frivilliga teckningsundervisningen, ville överstyrelsen med hänsyn till kost Bihang

till riksdagens ''protokoll 1030. 1 sami. Nr 211,

130

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Bil.

naderna nu begränsa sig till att föreslå den förhöjning av antalet veckotimmar,
som vore motiverad med hänsyn till det under senare år ökade
antalet högre allmänna läroverk och den ökade förekomsten av reallinje
å gymnasiet. Överstyrelsen hade därvid beräknat en tilldelning av två
veckotimmars frivillig teckning till de högre allmänna läroverken, där reallinjen
vore dubblerad hela gymnasiet igenom, och av en veckotimme till
övriga högre allmänna läroverk, medan realskolorna alltjämt skulle bliva
utan undervisning av detta slag. Därutöver föresloge överstyrelsen en
timme frivillig teckning för statens aftonskola av skäl, som överstyrelsen
redan angivit i samband med beräkningen av anslagsposten för särskilda
arvoden åt lärare vid denna skola. Överstyrelsen kalkylerade således för
budgetåret 1939/40 med nedanstående behov av undervisning i frivillig
teckning, nämligen

för läroverk med dubblerad reallinje,

19 läroverk ä 2 veckotimmar..................38 veckotimmar

för övriga högre allmänna läroverk,

39 läroverk å 1 veckotimme...................39 »

för statens aftonskola för real- och studentexamen ... 1 veckotimme.

Summa 78 veckotimmar.

Av ökningen, 28 veckotimmar, beräknades 11 komma att belöpa å ickeordinarie
lärare och 17 å ordinarie. Kostnadsökningen vid nuvarande löneförhållanden
bleve följaktligen för icke-ordinarie lärare, vid en genomsnittlig
placering å F-ort, 1,850 kronor. Härtill komme en på ordinarie
lärare belöpande kostnadsökning av 3,242 kronor.

För icke-ordinarie teckningslärare beräknade överstyrelsen alltså för
nästföljande budgetår nedanstående belopp:

Grundavlöningar vid oförändrad organisation........kronor 149,237

Kallortstillägg................................ » 300

Kostnäder för omorganisation av flickläroverken...... » 637

» » upprättande av nytt flickläroverk i Stockholm
och utvidgning av nya elementarskolan...... » 2,295

Utvidgning av den frivilliga undervisningen......... » 1,350

Summa kronor 153,819,

eller i avrundat tal 153,800 kronor.

3. Icke-ordinarie musiklärare.

Överstyrelsen ägde innevarande budgetår disponera medel för undervisning
i musik vid de allmänna läroverken under högst 1,922 veckotimmar.
Rektorernas framställningar slutade innevarande år på 2,099 veckotimmar,
varför en icke oväsentlig beskärning måst ske. Reduktionen hade
huvudsakligen drabbat de för instrumentalmusik begärda timmarna.

Då antalet klassavdelningar innevarande år utgjorde 1,987, komme i
genomsnitt 1 musik timme per avdelning. För de till instundande läsår
motsedda 55 nya avdelningarna borde i överensstämmelse härmed vid
oförändrade grunder för musikundervisningens anordning 55 musiktimmar
avses. Hela antalet musiktimmar höstterminen 1939 skulle således vid
oförändrad organisation kunna beräknas till 1,977 veckotimmar. Härav

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''Eli. 131

beräknades 1,583 veckotimmar komma att bestridas av ordinarie lärare,
28 av extra ordinarie, 142 av extra och 224 av timlärare.

Vid kostnadsberäkningen hade överstyrelsen utgått från de faktiska förhållandena,
att de icke-ordinarie musiklärarna i genomsnitt tjänstgjorde å
en relativt billig dyrortsgrupp, nämligen C-ort, samt att de extra lärarna
i genomsnitt hade en tjänstgöring av endast nio veckotimmar. Överstyrelsen
beräknade antalet erforderliga extra ordinarie teckningslärare till 3,
antalet extra lärare till 15 och antalet timlärartimmar till 224. Totalkostnaden
vid oförändrad organisation beräknade överstyrelsen till 56,688
kronor. Härtill komme kallortstillägg med högst 800 kronor.

Flickläroverkens av överstyrelsen föreslagna organisation beräknades
visserligen komma att medföra en ökad undervisning i musik med sammanlagt
9 veckotimmar, men denna ökning beräknades helt komma att falla
på de ordinarie lärarna.

Det nya flickläroverket i Stockholm, som av överstyrelsen föreslagits,
beräknades komma att medföra en kostnadsökning för lön åt en timlärare
med 12 veckotimmars tjänstgöring, eller 1,836 kronor.

I likhet med föregående år ville överstyrelsen hemställa örn förhöjda
anslag i syfte att möjliggöra ikraftträdandet av 1933 års tim- och kursplaner
för ämnet musik, vilka enligt beslut av Kungl. Majit icke skulle
tillämpas, förrän särskild föreskrift därom utfärdats. Överstyrelsen beräknade,
att musikundervisningen efter ikraftträdandet av nämnda timplan
skulle tarva arvoden för 2,191 veckotimmar, inberäknat de, som
följde av ett eventuellt bifall till den av överstyrelsen föreslagna omorganisationen
av flickläroverken. Ökningen i det erforderliga timantalet skulle
utgöra 209 (vid bortseende från förslaget om upprättande av ett nytt flickläroverk
och ombildning av nya elementarskolan). Härav komme kostnaderna
för 168 veckotimmar att belasta anslagsposten till avlöning åt tjänstemän
å ordinarie stat. Dessa kostnader beräknades komma att uppgå till
32,039 kronor. Kostnaderna för den undervisning, som komme att bestridas
av icke-ordinarie musiklärare, beräknades till 5,073 kronor.

För icke-ordinarie musiklärare beräknade överstyrelsen alltså följande
belopp vara erforderliga för nästa budgetår:

Grundavlöningar vid oförändrad organisation.........kronor 56,688

Kallortstillägg................................. » 300

Kostnader för upprättande av nytt flickläroverk i Stockholm
....................................... » 1,836

Ikraftträdande av 1933 års timplan......... »_5,073

Summa kronor 63,897,

vilket borde avrundas till 63,900 kronor.

4. Icke-ordinarie gymnastiklärare.

Överstyrelsen erinrade, att Kungl. Majit den 13 maj 1938 föreskrivit, att
av förevarande delpost finge utgå erforderliga avlöningar för bestridande
av högst 3,765 veckotimmars gymnastikundervisning, varav högst 50 timmar
hållningsrättande gymnastik, i den mån kostnaderna icke skulle bestridas
från annan anslagspost eller annat anslag. Av det sammanlagda
timantalet belöpte 210 veckotimmar på den av 1938 års riksdag beviljade
anslagsökningen för möjliggörande av uppdelning av de största gymna -

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

stikavdelningarna. Av dessa 210 nya veckotimmar hade 173 innevarande
läsår tagits i bruk. Anledningen till att icke samtliga tillgängliga timmar
omedelbart utnyttjats vore, att vid några läroverk, där behovet av nya
gymnastikavdelningar utan all tvekan vore trängande, lokaler för utvidgad
gymnastikundervisning för närvarande saknades, men inom den närmaste
tiden torde komma till stånd. Åled hänsyn härtill torde undervisningsbehovet
för instundande budgetår böra beräknas så, att till den för innevarande
år beviljade summan av 3,765 veckotimmar lades det antal timmar,
som med hänsyn till lärjungenumerärens automatiska tillväxt borde
tillkomma. Överstyrelsen hade i det föregående räknat med upprättande
från och med budgetåret 1939/40 av 55 nya klassavdelningar, vilka två och
två bildade en gymnastikavdelning med i regel 4 timmars undervisning per
vecka. Det automatiska tillskottet till antalet veckotimmar bleve således
110 och hela antalet vid nuvarande organisation erforderliga gymnastiktimmar
följaktligen 3,875. Härav beräknades 594 veckotimmar komma att
bestridas av extra ordinarie, 587 av extra och 146 av timlärare. Vid kostnadsberäkningen
hade överstyrelsen utgått från det under vårterminen
1938 faktiskt rådande förhållandet, att på varje extra ordinarie lärare i
medeltal kommit 15 timmar och på varje extra lärare i medeltal 12 samt
att dessa lärare haft en genomsnittlig placering i ortsgrupp D. Kostnaderna
vid oförändrad organisation beräknades under nämnda förutsättningar med
utgångspunkt från nuvarande löneförhållanden till i avrundat tal 192,300
kronor. Kallortstilläggen kunde beräknas till högst 200 kronor.

Den föreslagna omorganisationen av flickläroverken beräknades draga en
kostnad av 755 kronor.

Upprättandet av ett nytt flickläroverk i Stockholm samt ombildning av
nya elementarskolan i enlighet med överstyrelsens förslag beräknades medföra
en merkostnad till icke-ordinarie gymnastiklärare av sammanlagt
2,448 kronor.

Överstyrelsen hemställde emellertid jämväl om medel till utvidgat timantal
för undervisning i hållning sr ättande gymnastik.

I de till 1933 års timplaner för rikets allmänna läroverk fogade anmärkningarna
angåves, att å tid utom timplanen och i den utsträckning därtill
anslagna medel lämnade tillgång särskild hållningsrättande gymnastik
finge meddelas åt de lärjungar, som efter skolläkarens bestämmande därav
vore i behov. Anslag för en ordnad försöksverksamhet på detta område
hade beviljats av 1931 års riksdag, och vissa lovande erfarenheter hade
gjorts under det följande läsåret. För fullföljande av försöken under
läsåret 1932—33 hade Kungl. Alaj:t av 1932 års riksdag äskat ett anslag,
motsvarande arvoden för 173 veckotimmar. Åled hänsyn till den då inbrytande
ekonomiska depressionen hade riksdagen emellertid funnit sig
icke böra bevilja anslaget. Först 1937 års riksdag hade anslagit medel för
återupptagande av den avbrutna försöksverksamheten i en förhållandevis
liten skala.

Vid den tidpunkt, då överstyrelsens anslagspetita förlidet år till Kungl.
A!aj:t överlämnats, hade försöken endast varit i gång under en kortare tid,
och överstyrelsen hade därför icke ansett sig böra för det dåvarande påkalla
någon utvidgning av de påbörjade försöken. Verksamheten hade emellertid
under det gångna året omfattats med oförtydbart intresse vid läroverken.
Belysande vore i detta avseende redan det faktum, att för innevarande
år icke mindre än 155 veckotimmar hållningsrättande gymnastik

133

Kungl. Marits ''proposition Nr 211.

av rektorerna begärts och detta ehuru överstyrelsen i cirkulär till rektorsämbetena
meddelat, att anslag endast stöde till disposition i samma utsträckning
som föregående år och att de läroverk, som redan påbörjat undervisningsförsök
på området, syntes böra erhålla en viss förtursrätt till
utdelning ur det begränsade anslaget.

Överstyrelsen hade under sådana förhållanden funnit det angeläget att
från läroverken infordra redogörelser för de vunna resultaten. (Nämnda
redogörelser återfinnas bland handlingarna i ärendet.) Resultaten måste
enligt överstyrelsens mening sägas vara synnerligen glädjande och kraftigt
tala för en väsentlig utvidgning av verksamheten på detta område.

Överstyrelsen vore emellertid icke beredd att nu föreslå någon definitiv
organisation av undervisningen i hållningsrättande gymnastik. Vissa principiella
svårigheter mötte, och frågan torde även stå i ett visst samband
med gymnastiklärarutbildningens organisation. Däremot syntes det överstyrelsen
uppenbart, att undervisningen i varje fall gåve synnerligen goda
resultat, örn den begränsades till de skolor, där enligt de lokala skolmyndigheternas
bedömande lämpliga förutsättningar för undervisningens ändamålsenliga
bedrivande vore till finnandes. Överstyrelsen ansåge det därför
lämpligast att tills vidare behålla undervisningens karaktär av försöksanordning
men giva den sådan vidgad omfattning, att erfarenheterna kunde
erhålla något allmängiltigare karaktär. I överensstämmelse med denna uppfattning
ville överstyrelsen föreslå en ökning av undervisningen i ämnet
med 75 veckotimmar, från nuvarande 50 till 125.

Av ökningen torde omkring 43 veckotimmar falla på ordinarie gymnastiklärare,
14 på extra ordinarie, likaledes 14 på extra lärare och 4 på timlärare.
Kostnadsökningen för den förstnämnda gruppen torde kunna uppskattas
till omkring 9,000 kronor. Den på förevarande delpost belöpande merkostnaden
beräknade överstyrelsen till 4,121 kronor. Totalkostnaderna för den
utvidgade undervisningen skulle således begränsa sig till omkring 13,100
kronor.

För icke-ordinarie gymnastiklärare beräknade överstyrelsen alltså följande
belopp vara erforderliga för nästa budgetår:

Grundavlöningar vid oförändrad organisation........kronor 192,300

Kallortstillägg................................ » 200

Kostnader för omorganisation av flickläroverken...... 755

Kostnader för upprättande av nytt flickläroverk i

Stockholm och ombildning av nya elementarskolan . . » 2,448

Utvidgning av undervisningen i hållningsrättande gymnastik
............................... »_4,121

Summa kronor 199,824,

eller i avrundat tal 199,800 kronor.

5. Icke-ordinarie lärare i manlig slöjd.

Överstyrelsen erinrade, att för innevarande budgetår ett belopp av
98,000 kronor stöde till förfogande för undervisning i manlig slöjd, vilket,
belopp i sin helhet utginge från förevarande delpost. I förhållande till
nästföregående budgetår innebure detta en ökning av de för ändamålet
avsedda medlen med 16,000 kronor, överstyrelsen hemställde nu örn anvisande
av oförändrat belopp för budgetåret 1939/40.

134

Kungl. May.ts ''proposition Nr -lil.

6. Icke-ordinarie lärare i kvinnlig slöjd.

För undervisning i kvinnlig slöjd, inklusive frivillig sådan, stöde under
innevarande budgetår tillhopa 1,128 veckotimmar till förfogande.

Överstyrelsen har beräknat, att vid oförändrad organisation under nästa
budgetår erfordrades ytterligare 42 veckotimmar, eller tillhopa 1,170
veckotimmar. Härav beräknades 171 veckotimmar komma att bestridas av
15 extra ordinarie lärare, 209 veckotimmar av 22 extra lärare och 282
veckotimmar av timlärare. Kostnaderna för icke-ordinarie lärares avlöning
beräknade överstyrelsen vid en genomsnittlig placering av dessa lärare
i D-ort till 81,840 kronor. Härtill komme kallortstillägg med omkring
200 kronor.

För om or g anis atio n av flickläroverken i enlighet med överstyrelsens förslag
beräknades under förevarande delpost en merkostnad av 4%4 kronor.

Inrättande av ett nytt flickläroverk i Stockholm och ombildning av nya
elementarskolan i enlighet med överstyrelsens förslag beräknades komma
att belasta förevarande delpost med ytterligare 1,834 kronor.

Överstyrelsen har vidare begärt en anslagshöjning i syfte att möjliggöra
en ökning av den frivilliga undervisningen i kvinnlig slöjd med 30 veckotimmar.
13 av dessa timmar beräknade överstyrelsen komma att bestridas
av ordinarie lärare med genomsnittlig placering å E-ort. Kostnaderna för
de övriga syntes med tillräcklig noggrannhet kunna beräknas, som om de
bestredes av extra ordinarie lärare å D-ort. Av kostnaderna skulle 2,079
kronor bestridas ur anslaget till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat och 1,631 kronor ur anslaget till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal.

Överstyrelsen erinrade, att 1935 års riksdag beviljat ett mindre belopp
för frivillig undervisning, i främsta rummet avsett för realskolans översta
klasser och beräknat att möjliggöra undervisning under högst 40 veckotimmar.
Då lärjungeantalet vid de allmänna läroverken under de närmast
följande åren tillväxt snabbare än som vid anslagsberäkningarna kunnat
förutses, hade det snart befunnits nödvändigt, att taga dessa timmar i anspråk
för den obligatoriska undervisningen i ämnet. Innevarande år hade
endast 10 veckotimmar kunnat disponeras för frivillig flickslöjd, under
det att rektorerna begärt 90. Överstyrelsen ansåge visserligen, att frivillig
undervisning utanför realskolans timplan endast med en viss varsamhet
borde anordnas, enär åtminstone i realskolans högre klasser risker för överansträngning
av lärjungarna onekligen i många fall förefunnes. Särskilt
i mån som undervisning i hushållsgöromål infördes vid allt flera läroverk,
måste enligt överstyrelsens mening en viss restriktiv kontroll utövas över
den extra undervisning, som anordnades för flickorna i realskolans näst
högsta klass. Vid många läroverk hade emellertid hushållsundervisning
av olika skäl hittills icke kunnat anordnas. I sådana fall torde inga betänkligheter
kunna göras gällande mot att flickorna bereddes tillfälle att
inhämta en för dem värdefull ökad handafärdighet. Icke heller mötte det
hinder, att flickorna i gymnasiets nedre ringar, om de så önskade, finge
deltaga i denna undervisning. Överstyrelsen ansåge sig med hänsyn därtill
kunna tillmötesgå rektorernas önskemål så långt, att överstyrelsen nu
föresloge ett återställande av den frivilliga undervisningens omfattning
till den nivå, som vid tidpunkten för 1935 års riksdagsbeslut torde ha varit
avsedd.

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Kostnaderna för avlöning åt icke-ordinarie lärare i kvinnlig slöjd under
budgetåret 1939/40 skulle alltså enligt överstyrelsens beräkningar komma
att uppgå till följande belopp:

Grundavlöningar vid oförändrad organisation.........kronor 81,340

Kallortstillägg............................... » 200

Kostnader för omorganisation av flickläroverken ...... » 424

Kostnader för ett nytt flickläroverk i Stockholm och ombildning
av nya elementarskolan................. > 1,834

Utvidgning av den frivilliga undervisningen.......... » 1,631

Summa kronor 85,429,

eller i avrundat tal 85,400 kronor.

7. Icke-ordinarie lärare i hushållsgöromål.

För undervisning i hushållsgöromål står under innevarande budgetår
till förfogande ett belopp av 41,000 kronor, vilket i sin helhet utgår från
förevarande delpost. Undervisningen i hushållsgöromål är — liksom undervisningen
i manlig slöjd — frivillig, varför vare sig ordinarie eller extra
ordinarie lärare i ämnet vore anställda.

Överstyrelsen har erinrat, att överstyrelsen i samband med sina petita
för de allmänna läroverken begärt att undervisningen i hushållsgöromål
skulle göras obligatorisk från och med läsåret 1941—42 i enlighet med
1933 års undervisningsplan, vilken ännu icke trätt i kraft. I avbidan på
beslut härom hade överstyrelsen begärt en höjning av anslaget till den
frivilliga undervisningen i hushållsgöromål till 41,000 kronor, vilket beräknats
möjliggöra en utökning av antalet veckotimmar i ämnet från 200
till 320. Överstyrelsen hade därvid räknat med såsom tämligen sannolikt,
att för den händelse riksdagen gjorde uttalanden, som gå ve vid handen,
att hushållsämnet kunde beräknas inom några år erhålla obligatorisk
ställning, detta skulle stimulera ifrågavarande myndigheter till sådana initiativ,
medan ett uttalande i motsatt riktning sannolikt skulle minska
efterfrågan.

Frågans behandling vid 1938 års riksdag hade emellertid icke skapat
klarhet i fråga om ämnets framtida ställning. Ökningen av efterfrågan å
hushållsundervisning hade, måhända just av denna anledning, stannat vid
ungefär samma tal som föregående år, vilket varit 246. Det totala antal
undervisningstimmar, som innevarande år tagits i bruk, utgjorde 296 veckotimmar.

Under förutsättning att icke heller vid 1939 års riksdag något avgörande
träffades i fråga örn ämnets framtida ställning, torde man hava att
räkna med en ökning till nästkommande budgetår av ungefär samma mått
som under de två senaste åren. Överstyrelsen ville vid sådant förhållande
för sin del föreslå, att undervisningen för budgetåret 1939/40 beräknades
omfatta 360 veckotimmar.

Vid beräkningen av erforderliga medel till bestridande av kostnaderna
för sistnämnda antal veckotimmar hade överstyrelsen utgått från att lärarna
liksom under vårterminen 1938 komme att genomsnittligt vara placerade
i dyrortsgruppen E samt bestrida tjänstgöring av i medeltal 10
veckotimmar. Under nämnda förutsättning kunde kostnaderna beräknas till
sammanlagt 46,997 kronor, vartill komme kallortstillägg med högst 200
kronor, alltså tillhopa i avrundat tal 47,^00 Icronor.

136

Kungl. Majlis ''proposition Nr 211.

8. Timlärare i praktiska läroämnen vid inbyggda
praktiska realskollinjer.

För detta ändamål står under innevarande budgetår ett belopp av
41,000 kronor till förfogande.

Överstyrelsen har erinrat, att det ankomme på Kungl. Maj:ts avgörande,
huruvida inbyggd praktisk linje finge anordnas vid allmänt läroverk
eller kommunal mellanskola. Genom beslut den 22 juli 1938 hade
Kungl. Maj:t medgivit, att vid envar av samrealskolorna i Ulricehamn,
Hallsberg, Arboga och Oskarshamn finge från och med innevarande läsår
successivt anordnas en handelslinje såsom en i realskolan inbyggd praktisk
utbildningslinje, omfattande realskolans två högsta klasser. Hela antalet
i allmänna läroverk inbyggda praktiska realskollinjer uppginge nu
till 13, nämligen 10 handelslinjer, 2 tekniska linjer och 1 huslig linje.
Samtliga dessa linjer vore med budgetåret 1939/40 fullt utbyggda. Sannolikt
komme under loppet av nästkommande budgetår ytterligare ett antal
sådana linjer att upprättas med sin första årsklass. Överstyrelsen beräknade,
att detta skulle inträffa i fyra fall, och att därigenom organisationen
skulle tillföras 3 nya handelslinjer och 1 teknisk linje. Överstyrelsen
beräknade, att nästa läsår komme att erfordras sammanlagt 345 U>
veckotimmars undervisning i praktiska läroämnen.

Under tiden den 1 juli—den 31 december 1938 hade de bestämmelser
angående arvoden för undervisning i praktiska läroämnen vid inbyggda
praktiska realskollinjer, som Kungl. Maj:t den 23 december 1937 meddelat,
alltjämt varit gällande. Timlärare i praktiskt läroämne vid handelslinje
eller teknisk linje hade enligt dessa bestämmelser åtnjutit avlöning enligt
de grunder, som gällt för timlärare i läroämne utan behörighet att genomgå
provårskurs, och timlärare i praktiskt läroämne vid huslig linje enligt
de grunder, som gällt för timlärare i hushållsgöromål vid allmänt läroverk.

Överstyrelsen har erinrat om att den av år 1938 års riksdag beslutade
löneregleringen för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,
praktiska mellanskolor och högre folkskolor komme att träda i
kraft den 1 januari 1939 samt att jag i propositionen nr 230/1938, vari
nämnda löneregleringsfråga anmälts, uttalat, att timlärararvodena vid inbyggda
praktiska realskollinjer lämpligen borde utgå enligt samma grunder,
som ifrågasatts beträffande timlärare vid praktiska mellanskolor. Enligt
det av 1936 års lärarlönesakkunniga utarbetade förslaget till avlöningsreglemente
för lärare vid kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor
och högre folkskolor, § 37, skulle timlärarna i praktiska läroämnen genom
beslut av Kungl. Majit uppdelas i tvenne grupper. De lärare, som tillhörde
den ena gruppen, skulle åtnjuta samma arvode som timlärarna i läsämnen,
de som tillhörde den andra samma arvode som lärarna i slöjd och hushållsgöromål.
I de sakkunnigas betänkande framskymtade den tanken, att
lärare i mekanik med hållfasthetslära, beskrivande maskin- och byggnadslära,
handelsräkning, handelslära och handelsrätt närmast vore att hänföra
till den förra gruppen, lärare i hushållsgöromål och sömnad ävensom
stenograf!, maskinskrivning och verkstadsarbete däremot närmast till den
senare. Överstyrelsen hade vid sin beräkning av årskostnaden för undervisning
i praktiska läroämnen accepterat denna gruppindelning och därvid
jämväl fört ämnena teknisk varukännedom, industriell ekonomi och bokföring
till den högre gruppen men ämnena ritteknik, fältmätning och avvägning
samt hemsjukvård till den lägre. Med denna indelningsgrund

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

skulle sammanlagt 195 veckotimmar bliva hänförliga till den förra och
150 % veckotimmar till den senare gruppen. Beräknade med hänsyn till en
genomsnittlig placering å D-ort, skulle kostnaderna för undervisningen i
den förra gruppens ämnen belöpa sig till (195 X 165 =) 32,175 kronor,
förutsatt att undervisningen bestredes av timlärare, som icke innehade behörighet
att genomgå provårskurs. Kostnaderna för undervisning i ämnen
tillhörande den senare gruppen skulle belöpa sig till (150,5 X H6=)
17,458 kronor. Totalkostnaderna skulle stiga till 49,633 kronor.

Överstyrelsen ville emellertid erinra örn att överstyrelsen i yttrande den
25 november 1937 över de sakkunnigas förslag funnit undervisningen i
hushållsgöromål och sömnad lågt honorerad i de fall, där dessa ämnen utgjorde
praktiska läroämnen, och vidare föreslagit, att i reglementet en bestämmelse
borde införas av innehåll att till timlärare i praktiskt läroämne
i viss utsträckning tilläggsarvode å högst 60 kronor för varje veckotimme
skulle kunna utgå efter överstyrelsens prövning i varje särskilt fall. Uteslutet
vore ej, att jämväl i övrigt jämkning kunde komma att visa sig
önskvärd beträffande något av de ämnen, som ovan preliminärt hänförts
till den lägre gruppen. Med hänsyn till den ståndpunkt överstyrelsen sålunda
intagit, en ståndpunkt, som syntes hava i princip tillvunnit sig departementschefens
gillande, ansåge sig överstyrelsen böra räkna med ett
något förhöjt anslagsbehov för budgetåret 1939/40. Vid avvägningen av
denna förhöjning torde man icke kunna underlåta att jämväl taga i betraktande,
att vid övergången till de nya bestämmelserna icke få timlärare
å de tekniska linjerna och handelslinjerna komme att lida en ganska kännbar
löneminskning, därest icke de förutsedda korrektiven begagnades.
Överstyrelsen funne sig därför icke kunna räkna med lägre anslagsbelopp
än 55,000 kronor för instundande budgetår. Vid beräkning efter nu gällande
grunder skulle slutsumman stiga till (325,5 X 165 + 20 X 116 =) 56,028
kronor.

Överstyrelsen hade i det föregående icke räknat med annan anställningsform
för lärarna i de praktiska läroämnena än som timlärare. Skäl
kunde helt visst andragas för gynnsammare anställningsformer, men överstyrelsen
ansåge, att den rätta tidpunkten att giva lärarna i dessa ämnen
varaktigare anställning knappast kunde anses vara inne, förrän stadga
för de praktiska linjerna utfärdats, varom överstyrelsen framdeles ville
inkomma med förslag.

9. Icke-ordinarie vaktmästarpersonal.

Överstyrelsen har i sitt tidigare omnämnda förslag angående lönereglering
för vaktmästarpersonalen vid, bland annat, de allmänna läroverken
utgått ifrån att av den icke-ordinarie vaktmästarpersonalen allenast de
extra ordinarie vaktmästarna skulle erhålla statsanställning. I nämnda förslag
har överstyrelsen räknat med allenast 6 extra ordinarie vaktmästare,
samtliga placerade i 5 lönegraden. Grundavlöningarna till dessa vaktmästare
har överstyrelsen beräknat till 11,166 kronor, eller i avrundat tal till
11,200 kronor.

10. Avlöning till ordinarie lärare under vikariat
å extra ordinarie tjiinst.

Extra ordinarie eller extra lärare, sorn under löpande läsår befordrades
till ordinarie tjänst men som under återstoden av läsåret fortsatte att

138

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

tjänstgöra vid den läroanstalt, där lian före utnämningen varit anställd,
torde erhålla lön från anslaget till avlöningar åt tjänstemän å ordinarie
stat. Ovanstående rubrik syntes därför blott kunna avse sporadiskt förekommande
fall, om vilkas frekvens intet vore bekant. Överstyrelsen ansåge
det icke påkallat att för detta ändamål nu beräkna särskilda avlöningsmedel.

11. Särskilda ersättningar för vissa extra

arbeten.

Enligt avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende,
§ 29, kunde i undantagsfall ersättningar utgå för uppdrag
eller arbete, som kunde anses falla utom lärarens vanliga tjänsteutövning.
Enligt kungörelsen 1000/1937 skulle sådana ersättningar bestridas ur anslagsposten
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, delposten Grundavlöningar
m. m. I främsta rummet torde under denna rubrik falla de ersättningar
för utfört institutionsarbete, som hittills utgått ur det under
allmänna läroverken uppförda förslagsanslaget till diverse oförutsedda
behov.

På Kungl. Maj:ts förslag hade 1938 års riksdag för ändamålet anvisat
ett belopp av 2,500 kronor. För den händelse, såsom överstyrelsen i det
föregående föreslagit, vissa institutionsföreståndare bereddes möjlighet att
vid organiserandet av nya institutioner erhålla lindring i undervisningsskyldigheten,
borde anslaget givetvis nedsättas. Då emellertid berörda ersättningar
utginge först efter avslutat arbete och de under budgetåret
1939/40 eventuellt utgående beloppen följaktligen utförts under tid, då
nedsättning i undervisningsskyldigheten icke kunnat i föreslagen utsträckning
beviljas, torde anslaget för det kommande budgetåret böra utgå
med oförändrat belopp. Överstyrelsen beräknade således för särskilda ersättningar
för vissa extra arbeten ett belopp av 2,500 kronor.

12. Sammanfattning.

I sina ovannämnda skrivelser den 15 och den 31 oktober 1938 har överstyrelsen
sålunda beräknat förevarande delpost sålunda:

Icke-ordinarie ämneslärare......................kronor 2,233,000

» » teckningslärare................... » 153,800

» » musiklärare...................... » 63,900

» » gymnastiklärare.................. » 199,800

» » lärare i manlig slöjd............... » 93,000

» » » » kvinnlig » ............... » 85,400

» » » » hushållsgöromål............ » 47,200

Timlärare i praktiska läroämnen vid inbyggda praktiska
realskollinjer.......................... » 55,000

Icke-ordinarie vaktmästarpersonal................ » 11,200

Avlöning till ordinarie lärare under vikariat å extra

ordinarie tjänst............................ » —

Särskilda ersättningar för vissa extra arbeten....... » 2,500

Summa kronor 2,944,800.

139

Kungl. Marits proposition Nr 211.

Beräkningarna vore givetvis, yttrar överstyrelsen, mer eller mindre
osäkra. Överstyrelsen hade icke gjort något försök att gardera sig mot
oförutsedda omständigheter genom att vid uppskattningen av de särskilda
anslagsposterna beräkna säkerhetsmarginal av något slag. Med hänsyn
härtill funne överstyrelsen det avgjort lämpligast, att förevarande delpost
jämväl för budgetåret 1939/40 betecknades såsom förslagsanslag.

Därest terminsavgifterna vid de allmänna läroverken med budgetåret
1939/40 avskaffades, varom anbefalld utredning av överstyrelsen verkställts,
vöre det ganska sannolikt, att tillströmningen till dessa läroanstalter
skulle växa snabbare än som i det föregående beräknats, i all synnerhet
å orter, där nu en viss konkurrens rådde mellan avgiftsbelagd statlig och
avgiftsfri kommunal undervisning. I den mån denna inverkan blott småningom
gjorde sig gällande, kunde hänsyn därtill tagas vid beräkningar
angående anslagsbehoven för kommande år. Skulle däremot redan första
året tilloppet till läroverken mera avsevärt stiga, måste en oförutsedd situation
anses hava uppkommit av den natur, att den borde motivera ett
medgivande till överstyrelsen att i erforderlig utsträckning överskrida anslaget.

Statskontoret har i utlåtande den 1 december 1938 avstyrkt överstyrelsens
förslag om anvisande av medel till minskning i institutionsföreståndares
undervisningsskyldighet under erinran om att det jämlikt § 137
mom. 1 i läroverksstadgan ålåge huvudläraren att övervaka institutionens
utrustning, vård och underhåll samt i övrigt biträda rektor i angelägenheter,
som rörde institution och samlingar. På grund av denna bestämmelse
hade vid högre allmänt läroverk lektor och vid realskola adjunkt, som vore
institutionsföreståndare, hittills ansetts äga skyldighet att utan ersättning
utföra det arbete, som erfordrades för planläggning och utrustning av en
modern naturvetenskaplig institution.

I detta avseende erinrade statskontoret, att överstyrelsen i utlåtande
den 8 april 1935 angående adjunkten vid östra realskolan i Göteborg H.
Lindroths framställning om ersättning för utfört arbete med den fysiska institutionen
vid nämnda läroverk uttalat, bland annat, att det visserligen
vore önskvärt, att även en huvudlärare i ett naturvetenskapligt ämne
kunde beredas ersättning för arbete av ifrågavarande art, då detta arbete
på grund av särskilda omständigheter erhållit större omfattning, men att
dylika ersättningskrav under sådana omständigheter säkerligen skulle
framkomma i ett så stort antal fall, att kostnaderna för ersättningarnas
bestridande bleve betydande. Kungl. Maj:t hade också i fallet Lindroth den
3 maj 1935 fattat beslut i enlighet med den av överstyrelsen intagna
ståndpunkten. Det av överstyrelsen nu framlagda förslaget torde — vad
anginge de högre allmänna läroverken — få anses innebära ett avsteg från
den ovan angivna principen. Tillräckliga skäl härför hade, såvitt statskontoret
kunde finna, icke förebragts. Vid sådant förhållande och då — såsom
överstyrelsen tidigare framhållit — kostnaderna för ändamålet skulle
bliva betydande, måste statskontoret avstyrka bifall till framställningen
i denna del.

I anledning av överstyrelsens hemställan om ökat anslag för den frivilliga
teckningsundervisningen ävensom för att möjliggöra ikraftträdandet

140

Departe mentschefen.

Kungl. Marits proposition Nr 211.

i viss utsträckning av tim- och kursplanerna för ämnet musik har statskontoret
erinrat, att jag i 1938 års åttonde huvudtitel vid anmälan av motsvarande
framställningar, avseende löpande budgetår, yttrade, att jag med
hänsyn till de betydande realhöjningarna i övrigt av anslagen till de allmänna
läroverken icke ansåge mig kunna tillstyrka förslagen. Då de automatiska
höjningarna å förevarande anslag för nästkommande budgetår
syntes komma att uppgå till bortåt 600,000 kronor, torde det anförda skälet
mot ökade anslag för ifrågavarande ändamål alltjämt äga giltighet.
Statskontoret kunde därför icke tillstyrka bifall till överstyrelsens i berörda
hänseenden gjorda framställningar. Av samma skäl såge sig statskontoret
förhindrat biträda överstyrelsens förslag örn ökning av undervisningen i
hållningsrättande gymnastik med 75 veckotimmar och i frivillig flickslöjd
med 30 veckotimmar. I övrigt hade det föreliggande förslaget icke föranlett
särskilt uttalande från statskontorets sida.

Undervisningsväsendets lönenämnd har i utlåtande den 18 november
1938 i anledning av överstyrelsens förslag beträffande grunderna för avlöning
åt lärare i praktiska läroämnen vid inbyggda praktiska linjer förklarat
sig anse, att överstyrelsens förslag torde få anses såsom en konsekvens
av 1938 års riksdags beslut rörande avlöningsförmånerna för motsvarande
lärare vid de praktiska mellanskolorna, och lönenämnden ansåge
sig därför icke böra framställa erinran däremot. Lönenämnden ville dock
betona, att nämnden härvid förutsatte, dels att det föreslagna tilläggsarvodet
icke skulle kunna utgå med högre belopp för veckotimme än vid de praktiska
mellanskolorna, d. v. s. högst 45 kronor, dels att det endast i verkliga
undantagsfall borde få förekomma, att den högre timläraravlöningen vid
praktisk linje jämte tilläggsarvode uppginge till ett belopp, som överstege
den timläraravlöning, som enligt i allmänhet gällande grunder tillkomme
timlärare vid allmänt läroverk med behörighet att genomgå provårskurs.

Beräkningen för nästa budgetår av anslagsmedlen till grundavlöningar
till icke-ordinarie personal vid de allmänna läroverken påverkas i väsentlig
grad av ett inom finansdepartementet framlagt förslag örn anpassning
av de icke-ordinarie läroverkslärarnas löner efter de bestämmelser, som för
den allmänna civilförvaltningen avses skola träda i kraft den 1 juli 1939,
samt av mitt förslag i det föregående rörande vaktmästarpersonal vid
ifrågavarande läroanstalter.

De för grundavlöningar till icke-ordinarie ämneslärare vid
ännu gällande lönebestämmelser erforderliga anslagsmedlen hava av överstyrelsen
enligt det föregående beräknats till 2,233,000 kronor. Enligt av
överstyrelsen sedermera verkställda beräkningar erfordras vid en lönereglering
i enlighet med det inom finansdepartementet framlagda förslaget
en höjning av detta belopp till 2,662,000 kronor. I sak föranleder överstyrelsens
förslag följande erinringar från min sida.

141

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ml.

Enligt det föregående har jag icke ansett mig kunna biträda överstyrelsens
förslag om inrättande av sammanlagt 12 nya lektorstjänster, 13 nya
adjunktstjänster och 3 nya ämneslärarinnetjänster i vidare mån än att
jag föreslagit nyinrättande av 9 lektors- och 4 adjunktstjänster samt 1
ämneslärarinnetjänst. Den undervisning, som överstyrelsen beräknat skola
handhavas av övriga 3 lektorer, 9 adjunkter och 2 ämneslärarinnor bör
vid bifall i övrigt till överstyrelsens förslag bestridas av icke-ordinarie
lärare, på grund varav de av överstyrelsen beräknade kostnaderna för grundavlöningar
till sådana lärare komma att ökas. Då jag emellertid i det föregående
förordat ett mindre omfattande program för flickläroverkens omorganisation
än det av överstyrelsen tillstyrkta, torde sistnämnda ökning
av posten till grundavlöningar enligt mina beräkningar kunna i enlighet
med de av överstyrelsen tillämpade principerna för anslagsberäkningarna
uppskattas till ett belopp, motsvarande grundavlöningar för endast 9
extra ordinarie adjunkter å F-ort, eller vid nuvarande lönebestämmelser
omkring 45,700 kronor och efter förenämnda lönereglering omkring 55,900
kronor. Med sistnämnda belopp bör alltså ifrågavarande delpost höjas utöver
vad överstyrelsen beräknat.

I det av överstyrelsen äskade beloppet, 2,233,000 kronor, ingår även en
summa av omkring 9,500 kronor, avsedd att bereda möjlighet till lindring
i undervisningsskyldigheten för lärare i vissa naturvetenskapliga
ämnen, vilka tillika äro institutionsföreståndare. Nämnda förslag är jag icke
beredd att för närvarande förorda. Avdrag bör alltså ske jämväl med
nämnda belopp, 9,500 kronor, vilket, omräknat i enlighet med de ifrågasatta
nya lönebestämmelserna, torde kunna beräknas till högst 11,000 kronor.
Överstyrelsens beräkningar i övrigt av behovet av medel till grundavlöningar
till icke-ordinarie ämneslärare giva mig icke anledning till
erinran.

För ändamålet beräknar jag alltså vid nu gällande lönebestämmelser
ett belopp av (2,233,000 + 45,700 — 9,500 =) 2,269,200 kronor och efter
förenämnda lönereglering (2,662,000 + 55,900 —11,000 =) 2,706,900 kronor,
eller i avrundat tal 2,707,000 kronor.

Jag vill här framhålla, att enligt numera tillämpade regler de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna skola innefatta jämväl extra
ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e. Vissa svårigheter möta
emellertid, såsom redan det förut sagda givit vid handen, att nu fixera
antalet lärartjänster av denna art. På grund härav utgår jag från att
nämnda anordning beträffande de läroanstalter, som i förevarande proposition
avses, tillämpas först från och med budgetåret 1940/41.

I fråga om undervisningen i övningsämnen har överstyrelsen enligt
den föregående redogörelsen föreslagit följande av organisatoriska förändringar
eller av redan beslutade åtgärder icke betingade förändringar,
medförande nedan angivna kostnadsökning för nästa budgetår:

142

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

	Kostnadsökning enligt nu gällande
	lönebestämmelser
Ändamål	Ordinarie lärare	Icke-ordinarie lärare	Summa
	Kronor	Kronor	Kronor
Utvidgning av den frivilliga undervisningen i teckning Ikraftträdande av 1933 års undervisningsplan för	3,242	1,350	4,592
ämnet musik.....................	32,039	5,073	37,112
Utvidgning av undervisningen i hållningsrättande
gymnastik ...................... Utvidgning av den frivilliga undervisningen i kvinn-	9,000	4,121	13,121
lig slöjd........................	2,079	1,631	3,710
Utvidgning av undervisningen i hushållsgöromål . .	—	6,200	6,200
Summa summarum kronor	46,360	18,375	64,735

Det är sålunda avsevärda belopp, som vid bifall till överstyrelsens förslag
skulle komma att erfordras utöver de kostnadsökningar, som följa av
läroverkens automatiska tillväxt och de organisatoriska förändringar, jag
i det föregående förordat. Jag finner mig endast i begränsad utsträckning
kunna tillmötesgå de av överstyrelsen framförda önskemålen. Jag har i
det föregående redan beräknat en veckotimmes frivillig teckning för lärjungarna
vid statens aftonskola. I övrigt ser jag mig för närvarande nödsakad
att inskränka mig till att förorda en anslagshöjning för att tillgodose
behovet av utvidgning av den undervisning i hållningsrättande gymnastik,
som försöksvis varit anordnad sedan läsåret 1937—38 och som synes hava
medfört påfallande goda resultat. För ändamålet har överstyrelsen begärt
anlag för ytterligare 75 veckotimmar utöver de 50, som för närvarande stå
till förfogande. Jag tillstyrker för egen del en ökning av antalet veckotimmar
till 100, vilket torde kunna beräknas komma att medföra en kostnadsökning
med två tredjedelar av den av överstyrelsen beräknade.

Den för närvarande helt frivilliga undervisningen i hushållsgöromål anser
jag vara förtjänt av all uppmuntran. Då emellertid av de 320 veckotimmar,
som för ändamålet stått till buds, under innevarande läsår enligt
uppgift av överstyrelsen endast 296 tagits i bruk under höstterminen 1938,
finner jag mig icke kunna tillstyrka en anslagshöjning för detta ändamål
utan förordar, att medel anvisas till samma antal veckotimmar som för
innevarande budgetår.

Kostnaderna för grundavlöningar under nästa budgetår åt icke-ordinarie
Övningslärare beräknar jag på följande sätt.

Överstyrelsen har för icke-ordinarie teckningslärare begärt ett belopp,
som vid nu gällande lönebestämmelser beräknats till 153,800 kronor och
jämlikt de föreslagna ändrade lönebestämmelserna till 175,000 kronor.
Jag beräknar avdrag härifrån dels med 1,350 kronor (jämlikt ändrade lönebestämmelser
1,900 kronor) för den begärda men av mig icke tillstyrkta utökningen
av den frivilliga undervisningen, dels ock med 250 (350) kronor
på grund av att jag ifrågasatt endast en partiell omorganisation av de

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 143

högre flickläroverken. För ifrågavarande ändamål beräknar jag alltså vid
nu gällande löneförhållanden (153,800 — 1,350 — 250 =) 152,200 kronor
och jämlikt de föreslagna (175,000 — 1,900 — 350 =) 172,750 kronor, eller
i avrundat tal 173,000 kronor.

För icke-ordinarie musiklärare har överstyrelsen äskat ett belopp, som
vid oförändrade löneförhållanden uppskattats till 63,900 kronor. Omräknat
med hänsyn till löneregleringsförslaget, har överstyrelsen beräknat
beloppet till 68,000 kronor. I enlighet med den ståndpunkt, jag i det föregående
intagit beträffande förslaget örn ikraftträdande av 1933 års kursplan
för musik, torde härifrån böra göras avdrag med i runt tal 5,000
kronor (enligt de föreslagna lönebestämmelserna 6,200 kronor). För ändamålet
böra alltså beräknas (63,900 — 5,000 =) 58,900 kronor respektive
vid bifall till den ifrågasatta löneregleringen (68,000 — 6,200 =) 61,800
kronor, vilket senare belopp torde böra avrundas till 62,000 kronor.

Det av överstyrelsen till grundavlöningar åt icke-ordinarie gymnastiklärare
med utgångspunkt från gällande lönebestämmelser beräknade beloppet,
199,800 kronor, bör reduceras med dels en tredjedel av vad av
överstyrelsen äskats för utvidgad undervisning i hållningsrättande gymnastik,
eller i runt tal 1,400 kronor, dels ock i Tunt tal 200 kronor på grund
av mitt ståndpunktstagande i fråga örn flickläroverkens omorganisation.

Vid nuvarande löneförhållanden skulle alltså erfordras (199,800 — 1,400 _

— 200 =) 198,200 kronor. Omräknat med hänsyn till den föreslagna löneregleringen,
beräknar jag det erforderliga beloppet till 216,000 kronor.

Till grundavlöningar åt icke-ordinarie lärare i manlig slöjd och i hushållsgöromål
för bestridande av undervisning i oförändrad omfattning
torde i enlighet med av överstyrelsen gjorda beräkningar böra anvisas
loit-,000 kronor respektive 46,000 kronor.

Det av överstyrelsen äskade beloppet å 85,400 kronor till grundavlöningar
åt icke-ordinarie lärare i kvinnlig slöjd bör å ena sidan höjas på
grund av att jag föreslagit, att endast 3 av utav överstyrelsen begärda 4
ordinarie tjänster skola nyinrättas, men å andra sidan sänkas dels med
vad som belöper på förslaget örn utvidgning av den frivilliga undervisningen,
dels ock på grund av att jag endast i begränsad omfattning tillstyrkt
omorganisation av flickläroverken. Vid oförändrade löneförhållanden
skulle för ifrågavarande ändamål enligt mina beräkningar erfordras
omkring 85,000 kronor. På grund av förutnämnda lönereglering bör detta
belopp höjas till 91,000 kronor.

I detta sammanhang må framhållas, att de personliga lönefyllnadsbelopp,
som i samband med löneregleringens genomförande förutsättas kunna komma
att tillerkännas vissa Övningslärare för undvikande av löneminskning,
torde böra bestridas från de anslagsposter, varur vederbörandes lön i övrigt
utgår. Någon ändring i anslagsberäkningarna torde icke böra föranledas
härav. Vad nu sagts gäller givetvis samtliga ifrågakommande läroanstalter,
som beröras av förutnämnda lönereglering.

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Till timlärare i praktiska läroämnen vid praktiska mellanskolor utgår
nu avlöning jämlikt bestämmelserna i 39 § avlöningsreglementet nr 660/
1938. I propositionen nr 230/1938 uttalade jag mig för att med dessa lärare
borde i löneavseende likställas timlärare i praktiska läroämnen vid
inbyggda praktiska realskollinjer. Vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår
utgår jag från att så kommer att vara fallet. Det torde få ankomma
på Kungl. Majit att i anslutning till skolöverstyrelsens och lönenämndens
föreliggande förslag utfärda bestämmelser i ämnet.

Till grundavlöningar åt timlärare i praktiska läroämnen vid inbyggda
praktiska realskollinjer beräknar jag sålunda i enlighet med överstyrelsens
förslag vid nuvarande löneförhållanden 55,000 kronor och efter ifrågasatt
lönereglering 64,000 kronor. Härvid har jag även tagit hänsyn till att
antalet under nästa läsår nytillkommande praktiska linjer — enligt vad
jag inhämtat — sannolikt kommer att något överstiga det av överstyrelsen
i dess förutnämnda skrivelse beräknade.

På grund av vad av mig tidigare föreslagits har jag under förevarande
delpost vidare beräknat medel till grundavlöningar vid 34 icke-ordinarie
vaktmästarbejattningar med sammanlagt i avrundat tal 82,500 kronor.

Till särskilda ersättningar för vissa extra arbeten
beräknar jag samma belopp, som nu utgår, eller 2,500 kronor.

Vid bifall till vad jag föreslagit bör förevarande delpost uppföras med
ett belopp, som — frånsett förslaget örn lönereglering för vaktmästarpersonalen
— vid oförändrade löneförhållanden bort beräknas till (2,269,200 -j+
152,200 + 58,900 + 198,200 + 93,000 + 41,000 + 85,000 + 55,000 +
+ 2,500 =) 2,955,000 kronor, vilket innebär en minskning av det av överstyrelsen
till andra ändamål än till icke-ordinarie vaktmästare äskade beloppet
med 1,000 kronor. På grund av löneregleringen bör emellertid förevarande
delpost bestämmas till (2,707,000 + 173,000 -j- 62,000 -f- 216,000-f+
104,000 + 46,000 + 91,000 + 64,000 + 82,500 + 2,500 =) 3,548,000
kronor.

I likhet med vad för närvarande är fallet torde förevarande delpost böra
betecknas förslagsvis.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Avlöningsförhöjningar

m. m. Denna delpost är för närvarande uppförd med förslagsvis 200,000
kronor.

Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse den 15 oktober 1938 hemställt, att
delposten måtte för nästa budgetår uppföras med förslagsvis 187,000 kronor,
vilket förslag bygger på nu gällande lönebestämmelser. Därvid har
överstyrelsen antagit, att under nämnda budgetår som extra ordinarie
komma att tjänstgöra 167 adjunkter, 24 ämneslärarinnor, 76 lärare i teckning,
musik och gymnastik, 15 lärare i kvinnlig slöjd och 6 vaktmästare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 145

Sedermera har överstyrelsen med utgångspunkt från de föreslagna nya
lönebestämmelserna beräknat medelsbehovet under nästa budgetår till

230,000 kronor.

Jag har icke annan erinran mot överstyrelsens förslag än att det av
överstyrelsen med hänsyn till de föreslagna nya lönebestämmelserna beräknade
beloppet torde böra höjas till 2^0,000 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän. Från
denna anslagspost, vilken under innevarande budgetår är uppförd med förslagsvis
199,150 kronor, bestridas för närvarande dels provisoriskt dyrortstillägg
åt ordinarie och ieke-ordinarie lärare, dels provisoriskt lönetillägg
åt extra ordinarie lärare, dels tillfällig löneförbättring med 600 kronor för
år till adjunkten vid samrealskolan i Huskvarna E. F. V. Johansson, vilken
kvarstår å äldre lönestat, dels ock ifrågakommande ersättningar för
minskning i löneinkomst åt lärare, i vilkas avlöningsförmåner ingå donationsmedel
m. m.

Vid genomförandet av den förutnämnda löneregleringen bortfalla omförmälda
provisoriska dyrortstillägg och lönetillägg. Ur förevarande anslagspost
bör för nästa budgetår bestridas allenast förenämnda ersättningar och
tillfälliga löneförbättring. Lämpligen bör anslagsposten uppdelas i två delposter,
den ena beräknad till förslagsvis 300 kronor och avseende förutnämnda
ersättningar och den andra med ett maximerat belopp av 600 kronor,
avseende den tillfälliga löneförbättringen åt omförmälde adjunkt. Anslagsposten
torde alltså böra uppföras med förslagsvis (300 -j- 600 =) 900
kronor.

Rörligt tillägg. På grund av den föreslagna löneregleringen för lärarpersonalen
och vissa vaktmästare bör i avlöningsstaten uppföras en särskild
anslagspost till rörligt tillägg, vilken uppskattas till förslagsvis 1,520,100
kronor, eller, för vinnande av lämplig avrundning 1,517,190 kronor.

Särskilda uppbördsmedel. Under denna rubrik redovisas för närvarande
dels bidrag från Stockholms stad med 15,000 kronor, dels av kommuner,
respektive lärare erlagda hyresersättningar, respektive hyror med 274,000
kronor, dels ock avkastningar av donationer från kronan m. m. med 37,600
kronor.

Jag ifrågasätter för nästa budgetår icke några förändringar beträffande
nämnda uppbördsbelopp. Däremot bör, i enlighet med vad av chefen för
finansdepartementet tidigare i dag yttrats, under ifrågavarande rubrik
uppföras ett belopp, motsvarande av vaktmästare vid läroverken erlagda
hyror samt ersättning för bränsle och lyse, vilket belopp torde kunna här
uppskattas till 120,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 211. 10

Departe mentschefen.

146

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Bil.

Kostnaderna för avlöning åt vaktmästarpersonalen vid läroverken bestridas
nu i regel av läroverkens ljus- och vedkassor. Enligt av skolöverstyrelsen
verkställda beräkningar uppgå dessa kostnader, inklusive
naturaförmåner i form av lyse och bränsle samt bostad, för närvarande till
omkring 620,000 kronor för år räknat. Efter frånräknande av nyssnämnda
belopp å 120,000 kronor utgöra således ljus- och vedkassornas sammanlagda
kontanta utgift för vaktmästarlöner omkring 500,000 kronor.

Enligt skolöverstyrelsens förslag till lönereglering för vaktmästarna skulle
statens övertagande av läroverksvaktmästarnas avlöning medföra, att utgifterna
för ljus- och vedkassorna och därmed även terminsavgifterna till
dessa kassor skulle i motsvarande grad minskas. Frågan örn nedbringande
av terminsavgifterna vid läroverken — sålunda jämväl av de avgifter, som
inbetalas till ljus- och vedkassorna — är emellertid för närvarande föremål
för uppmärksamhet. Jag har låtit föranstalta örn särskilda utredningar
härutinnan, vilka dock ännu icke äro helt slutförda. Innan slutlig
ställning tagits till sistnämnda fråga, synes det icke lämpligt att vidtaga
någon mer genomgripande förändring i det nuvarande avgiftssystemet vid
de allmänna läroverken. Jag anser mig därför efter samråd med chefen för
finansdepartementet böra föreslå, att från ljus- och vedkassorna till förevarande
avlöningsanslag omföres ett belopp, motsvarande kassornas nuvarande
utgifter för kontant avlöning åt den vaktmästarpersonal, som kommer
i åtnjutande av lönereglering. Detta belopp, som alltså bör tagas till
uppbörd å avlöningsanslaget, torde — under hänvisning till vad under
punkt 4 i det följande anföres — kunna upptagas med i runt tal 4.80,000
kronor. Detta förslag innebär alltså, att de nuvarande avgifterna till sagda
kassor böra bibehållas i princip oförändrade, till dess frågan om en generell
minskning av terminsavgifterna vid de allmänna läroverken vunnit sin
lösning.

På Kungl. Majit torde ankomma att meddela de närmare bestämmelser,
som må påkallas av vad jag nu anfört.

Sammanfattning. Enligt det föregående bör förslagsanslaget till Allmänna
läroverken: Avlöningar uppföras med ett belopp av 26,440,000 kronor. Anslagshöjningen
i jämförelse med det för innevarande budgetår anvisade
anslaget utgör (26,440,000 — 20,850,000 =) 5,590,000 kronor. I jämförelse
med det i årets statsverksproposition preliminärt beräknade anslagsbehovet
innebär det nu äskade beloppet en anslagsminskning med 10,000 kronor.

4. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Bidrag till Ijusoch
vedkassorna m. m.

Förevarande anslag är under innevarande budgetår uppfört med 394,000
kronor. Från anslaget utgår gottgörelse till läroverk för sådan nedsättning
i eller befrielse från föreskriven terminsavgift till ljus- och vedkassan, som

147

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

meddelas obemedlade lärjungar med stöd av § 220 läroverksstadgan. En för
varje år särskilt bestämd del av anslaget, för närvarande 12,000 kronor, är
avsedd att, efter Kungl. Maj:ts beprövande, användas såsom bidrag till
nedbringande för samtliga lärjungar vid allmänt läroverk av avgifterna till
ljus- och vedkassan, därest dessa kunna anses alltför tyngande.

Anmärkas må, att 1938 års riksdag (proposition nr 318 och riksdagsskrivelse
nr 456) medgav, att av det för budgetåret 1937/38 anvisade förslagsanslaget
till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna m. m.
finge efter Kungl. Maj:ts beprövande — utöver för ändamålet tidigare anvisade
belopp av 5,000 kronor — utgå högst 12,100 kronor till nedbringande
för samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda kassor i sådana fall, då
berörda avgifter kunde anses alltför tyngande.

Beträffande anslagsbehovet för nästkommande budgetår har skolöverstyrelsen
i skrivelse den 31 augusti 1938 anfört i huvudsak följande:

Anslagsbehovet för budgetåret 1939/40 vore beroende bland annat på
Kungl. Maj:ts och riksdagens ställningstagande till två av skolöverstyrelsen
i december 1937 gjorda utredningar och framlagda förslag, nämligen den
16 december 1937 angående terminsavgifter vid de allmänna läroverken
m. m. och den 29 december 1937 angående lönereglering för vaktmästarpersonalen
vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter.
Ett bifall till det förstnämnda förslaget skulle innebära, att nu förevarande
anslag bleve obehövligt. Ett bifall till det sistnämnda skulle medföra ett
avsevärt minskat behov av anslaget för nu ifrågavarande ändamål. Överstyrelsen
utginge ifrån att 1939 års riksdag komme att besluta lönereglering,
i huvudsaklig överensstämmelse med överstyrelsens förslag, för vaktmästarpersonalen
vid bland annat de allmänna läroverken, och gjorde i det
följande beräkningarna av anslagsbehovet under denna förutsättning och
under förutsättning av att terminsavgifterna bibehölles.

I sitt utlåtande den 29 december 1937 hade överstyrelsen beräknat dels
att, sedan vaktmästarlönerna reglerats i överensstämmelse med överstyrelsens
förslag, statsbidraget till ljus- och vedkassorna för budgetåret
1938/39 skulle kunnat nedsättas med möjligen omkring 100,000 kronor,
dels att ett anslag på 18,000 kronor skulle varit erforderligt såsom bidrag
till ljus- och vedkassorna vid vissa allmänna läroverk för täckande av kostnader
för vaktmästarsysslor. Överstyrelsen hade vid dessa beräkningar
framhållit, att, genom statsverkets övertagande av den väsentliga kostnaden
för vaktmästarnas avlönande, ljus- och vedkassans utgiftsbehov komme
att minskas och att alltså lärjungarnas terminsavgifter till kassan väsentligt
kunde nedsättas. Vid en skola åter, där en statlig vaktmästarbefattning
icke inrättades, bleve ljus- och vedkassans utgiftsbehov för vaktmästargöromålens
utförande oförändrat, och någon lindring i terminsavgifterna
uppkomme icke, såvida ej särskilt anslag för ändamålet beviljades.
Ovannämnda 18,000 kronor vore beräknade för 11 angivna samrealskolor,
där behov av ordinarie eller extra ordinarie vaktmästarbefattning ej förelåge.

Anslagsbelastningen under budgetåret 1937/38 hade varit 428,588 kronor.
Denna siffra vore avsevärt högre iin siffrorna under närmast föregående

Departe mentschefen.

148 Kungl. May.ts proposition Nr 211.

budgetår, som utgjort: för budgetåret 1931/32: 287,632, 1932/33: 291,836,
1933/34: 335,338, 1934/35: 351,310, 1935/36: 366,688 och 1936/37: 385,225
kronor. Den stegring av utgifterna, som sålunda ägt rum från det ena budgetåret
till det andra, torde under tiden 1931/37 hava lärjungeantalets ökning
såsom främsta orsak, under det att utgiftsökningen från budgetåret
1936/37 till budgetåret 1937/38 även, och i första rummet, vore beroende
på avsevärt stegrade bränslekostnader. Om hänsyn endast toges till ökning
av lärjungeantalet, vilken ökning under de allra senaste åren stabiliserats
till omkring 1,000 per år, torde ett anslag för budgetåret 1939/40 på något
över 400,000 kronor vara erforderligt. Örn hänsyn skulle tagas till ökade
bränslepriser i förhållande till budgetåret 1936/37, torde anslaget böra sättas
högre. För närvarande vore den under budgetåret 1937/38 inträffade
bränslekostnadsstegringen emellertid på retur, men det vore givetvis omöjligt
att förutsäga något om priserna und^r budgetåret 1939/40, liksom det
vore omöjligt att förutse något örn den av klimatologiska förhållanden betingade
bränsleåtgången. Vid beräkningen av förutnämnda summa å omkring
100,000 kronor, varmed förevarande anslag eventuellt skulle kunna
minskas, om vaktmästarlönerna utginge av statsmedel, hade överstyrelsen
tagit hänsyn till bränsleprisets stegring under höstterminen 1937. Rektorerna
hade beräknat nedsättningen av statsbidragsbehovet för budgetåret
1936/37, under förutsättning av att staten hade svarat för vaktmästarlönerna,
till 125,000 kronor, vilken siffra överstyrelsen ansett vara för låg
för ifrågavarande budgetår, men som med hänsyn till de alltjämt rådande
bränslepriserna torde vara något för hög för budgetåret 1939/40. Man
kunde alltså tänka sig, att ovannämnda belopp av något över 400,000 kronor
kunde minskas med ett belopp av 100,000 ä 120,000 kronor, om staten
övertoge kostnaderna för vaktmästarlönerna, under vilken förutsättning
emellertid, såsom tidigare nämnts, ett särskilt anslag till ljus- och vedkassorna
på 18,000 kronor vore erforderligt för bekostande av vaktmästarsysslor
vid vissa läroverk, där statliga befattningar ej inrättades.

"Beräkningarna, som vore mycket approximativa, gåve vid handen, att
ett anslag til ljus- och vedkassorna för budgetåret 1939/40 av förslagsvis

320.000 kronor erfordrades. Av detta anslag borde högst 18,000 kronor
reserveras för bekostande av vissa vaktmästarsysslor. Den del av anslaget
till ljus- och vedkassorna, som tidigare reserverats såsom bidrag till nedbringande
för samtliga lärjungar av avgifterna i sådana fall, då avgifterna
varit alltför tyngande, torde för budgetåret 1939/40, under förutsättning
av en lönereglering för vaktmästarpersonalen i huvudsaklig överensstämmelse
med överstyrelsens förslag, icke behöva bestämmas till högre
belopp än förslagsvis 2,000 kronor. I annat fall torde anslaget böra sättas
till förslagsvis 15,000 kronor.

Såsom inhämtas av vad under närmast föregående avsnitt anförts, utgår
jag från att ett genomförande av det förslag till lönereglering för vaktmästarpersonalen
vid de allmänna läroverken, som förelägges årets riksdag,
icke kommer att nedbringa utgifterna för ljus- och vedkassorna.
Vid sådant förhållande synes i detta sammanhang anledning saknas att
närmare ingå på förslaget, att vissa läroverks ljus- och vedkassor skulle
såsom bidrag till vaktmästarhjälp erhålla kontant bidrag å sammanlagt

18.000 kronor. Av vad i nyssberörda sammanhang yttrats framgår vidare,

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''Eli.

att jag icke för närvarande ifrågasätter någon reglering av terminsavgifterna
vid de allmänna läroverken.

Från dessa förutsättningar torde förevarande anslag böra i anslutning
till de av överstyrelsen verkställda beräkningarna för nästa budgetår uppskattas
till ett belopp av i runt tal 420,000 kronor. Härav torde högst

15,000 kronor få användas till nedbringande av samtliga lärjungars avgifter
till ifrågavarande kassor i sådana fall, då berörda avgifter kunna
anses alltför tyngande.

Vad jag nu föreslagit innebär en anslagsökning med 26,000 kronor i
jämförelse med det för innevarande budgetår uppförda anslaget och en
ökning med 20,000 kronor i jämförelse med det i årets statsverksproposition
för nästa budgetår preliminärt beräknade anslaget.

5. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1,864,400 kronor
och disponeras jämlikt personalförteckning och avlöningsstat, som finnas
intagna i statsliggaren för budgetåret 1938/39, sid. 507 och 508.

Jämlikt 1936 års riksdags beslut skola folkskoleseminarierna erhålla följande
organisation, att träda i successiv tillämpning från och med läsåret
1936—37:

o Seminarierna skola vara till antalet tio, därav sex skola vara anordnade
såsom dubbelseminarier och fyra såsom enkelseminarier, varav två tills vidare.
Dubbelseminarierna skola omfatta en fyraårig och en tvåårig linje
Sistnämnda linje utgöres vid fem av seminarierna (i Göteborg, Linköping,
Lund, Umeå och Uppsala) av studentkurs, medan den vid ett seminarium
(i Falun) är avsedd för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor.
De fyra enkel seminarierna (i Kalmar, Karlstad, Luleå och Stockholm)
skola innefatta en fyraårig linje. Vid två av enkelseminarierna (i Karlstad
och Luleå) finnas reservutrymmen för att möjliggöra utvidgning till dubbelseminarium.

Seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala äro avsedda för manliga
elever, seminarierna, i Falun, Kalmar och Stockholm för kvinnliga elever
samt seminarierna i Göteborg, Luleå, Lund och Umeå för såväl manliga
som kvinnliga elever.

Den normala organisationen omfattar alltså tio fyraåriga
linjer, varav tre uteslutande för manliga elever, tre uteslutande för kvinnliga
elever och fyra för såväl manliga som kvinnliga elever. Vidare finnas
fem tvååriga studentlinjer, varav två uteslutande för manliga elever och
tre för både manliga och kvinnliga elever. Slutligen finnes en tvåårig linje
för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (Falun).

De tio fyraåriga linjerna trädde samtliga i funktion höstterminen 1936.
Av de fem tvååriga studentlinjerna igångsattes en höstterminen 1936 (dessutom
två extra studentlinjer) och de återstående fyra höstterminen 1937.
Den tvååriga linjen för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarin -

150

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

nor påbörjades höstterminen 1938, dock att en förberedande kurs, »sommarkurs»,
för denna linje begynte redan under läsåret 1937—38.

1937 och 1938 års riksdagar hava härförutom beslutat en viss utvidgning
av den normala organisationen, i det att med
början under höstterminen 1937 anordnats en extra studentlinje för kvinnliga
elever vid folkskoleseminariet i Stockholm och med början höstterminen
1938 en parallellavdelning av den fyraåriga linjen vid folkskoleseminariet
i Luleå. Skolöverstyrelsen hade för läsåret 1938—39 hemställt om
inrättande av ytterligare en parallellavdelning av en fyraårig linje, nämligen
vid seminariet i Karlstad, vilken emellertid på mitt förslag icke kom
till stånd (jfr 1938 års åttonde huvudtitel, sid. 360).

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 8 november 1938 — på grundval
av dels uppgifter från statens folkskolinspektörer m. fl. rörande bland annat
den beräknade förändringen av antalet folkskollärartjänster under femårsperioden
1938—43, dels ock uppgifter från folkskoleseminariernas rektorer
beträffande anställningsförhållandena för de lärare, som utexaminerats
under de tre senaste åren — utfört beräkningar samt framlagt förslag rörande
omfattningen av lärarutbildningen under läsåret
1939 — 4 0. Efter att hava redogjort för dessa beräkningar, beträffande
vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, yttrar överstyrelsen: Om

intagningen vid folkskoleseminarierna skedde enligt den normala intagningsplanen
skulle en viss brist på lärare råda vid slutet av sexårsperioden
1938—44. Denna brist komme att framträda skarpare (cirka 200
lärare) under de mellanliggande åren 1940—43, på grund av att utexamineringen
år 1939 vore exceptionellt liten, detta emedan intagningen i seminarierna
år 1935 så gott som helt inhiberats.

Då den normala intagningen vid seminarierna synbarligen icke vore fullt
tillräcklig för att fylla lärarbehovet under de närmaste åren, hade överstyrelsen
övervägt, huruvida intagningen av elever år 1939 borde utökas
genom anordnande av en eller ett par parallellavdelningar. Överstyrelsen
hade emellertid av följande skäl avstått från att föreslå en sådan åtgärd.

Folkskollärarnas pensionsålder komme genom övergångsbestämmelserna
till det nya pensionsreglementet att i etapper höjas från 60 till 63 år. Detta
medförde i sin tur, att antalet pensionerade under övergångstiden komme
att växla rätt betydligt. På grund härav torde, såvitt överstyrelsen kunde
beräkna, den förutnämnda väntade lärarbristen komma att avverkas under
de närmaste åren efter ovannämnda sexårsperiod. En utökning av antalet
klasser utöver det normala år 1939 skulle därför måhända kunna medföra
antingen ett visst överskott på lärare om några år eller ock en nedskärning
i den normala organisationen något av de närmaste åren. Inför denna risk
hade överstyrelsen funnit det vara försiktigast att nu icke föreslå någon
extra intagning utöver den normala. Den väntade bristen under de närmast
kommande åren torde kunna fyllas av pensionerade lärare eller genom
att lärare i större utsträckning än hittills tillätes kvarstå något år utöver
pensionsåldern.

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

På grund av vad överstyrelsen sålunda anfört, föresloge överstyrelsen,
att intagningen av eleverna vid folkskoleseminarierna år 1939 skulle ske
i normal omfattning, och att alltså 24 elever skulle intagas i första klassen
av fyraårig linje vid samtliga 10 seminarier, 24 elever i första klassen av
studentlinje vid seminarierna i Göteborg, Linköping, Lund, Umeå och Uppsala
samt 24 elever i första klassen av småskoll är arinnelinjen i Falun. Elevintagning
skulle alltså icke ske vid den extra studentlinjen vid seminariet
i Stockholm och parallellinjen vid seminariet i Luleå. Sammanlagt skulle
sålunda 240 elever intagas i fyraårig linje, 120 elever i studentlinje och 24
elever i småskollärarinnelinje.

_ Under den tid, då seminarierna icke haft fullt antal klassavdelningar och
vissa svårigheter därför förelegat att i full utsträckning sysselsätta den ordinarie
lärarpersonalen, hade Kungl. Majit medgivit, att rektor och ordinarie
lärare vid folkskoleseminarium mätte, där så påkallades, på därom
av rektor gjord framställning, kunna av skolöverstyrelsen tilldelas tjänstgöring
med mindre antal veckotimmar än vad i sådant hänseende vore föreskrivet.
Då emellertid, enligt överstyrelsens nu framställda förslag, folkskoleseminarierna
från och med läsåret 1939—40 åter skulle erhålla full organisation,
syntes ett sådant medgivande icke längre vara behövligt.

Överstyrelsen har i samma skrivelse framlagt anslagsberäkningar
för budgetåret 1939/4 0, grundade på förutnämnda plan för seminarieverksamheten
under samma budgetår och därvid hemställt, att
förevarande anslag måtte höjas med 152,000 kronor till 2,016,400 kronor.
Dessa beräkningar äro byggda på nu gällande lönebestämmelser.

Statskontoret har i utlåtande den 6 december 1938 yttrat sig över förutnämnda
anslagsberäkningar.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.

Nu gällande personalförteckning för tjänstemän å ordinarie stat upptager
samtliga de ordinarie tjänster, som av statsmakterna vid genomförandet
av 1936 års omorganisation av folkskoleseminarierna förutsatts
bliva erforderliga efter fullt genomförd omorganisation (jfr propositionen
nr 100/1936, sid. 127 och riksdagens skrivelse nr 347/1936, sid. 19), utom
såvitt angår lektorstjänsterna. Lektorstjänsternas antal förutsattes sålunda
efter fullt genomförd omorganisation bliva 79, medan personalförteckningen
för innevarande budgetår upptager allenast 71 sådana tjänster. Detta förhållande
sammanhänger med att seminarierna till följd av omorganisationens
successiva ikraftträdande hittills icke varit färdigbildade.

Skolöverstyrelsen har nu erinrat, att folkskoleseminarierna från och med
läsåret 1939—40 bomme att omfatta samtliga de klassavdelningar, som
avsetts i den nya organisationen. Följaktligen behövdes från och med samma
läsår hela det antal ordinarie lärare, som av statsmakterna beräknats
vara erforderligt efter fullt genomförd omorganisation. Ytterligare
åtta lektor stjänster borde alltså upptagas i personalförteckningen
för nästa budgetår.

''Piil följd härav, yttrar överstyrelsen, skulle flir nästa budgetår hava erfordrats
en ökning av ifrågavarande anslagspost med ett belopp, motsva -

152

Kungl. Marits ''proposition Nr 211.

rande avlöningen till 8 lektorer, därest icke under läsåret 1939—10 i likhet
med innevarande läsår en adjunkt på övergångsstat beräknades komma
att uppehålla en lektorsbefattning. Då nämnde adjunkt åtnjöte avlöning
från anslaget till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, komme sannolikt
avlöningen till en lektorstjänst att besparas å här ifrågavarande anslagspost.
Överstyrelsen beräknade under nämnda förutsättning, att till bestridande
av avlöningar till ordinarie lärare erfordrades ett belopp av
1,704,844 kronor eller i avrundat belopp 1,705,000 kronor.

För avlönande avvaktmästarpersonalen efter genomförd lönereglering
i enlighet med av överstyrelsen framlagt förslag (se nedan) vore
å nu ifrågavarande anslagspost ett anslag av i runt tal 90,000 kronor behövligt.

Å förevarande post torde alltså erfordras ett anslag av förslagsvis
(1,705,000 + 90,000 =) 1,795,000 kronor.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat.

I personalförteckningen över tjänstemän å övergångsstat vid folkskoleseminarierna
vore innevarande budgetår upptagna en rektor, en lektor, en
adjunkt, en lärare i musik, en lärare i manlig slöjd och två lärare i trädgårdsskötsel.

Då den i förteckningen upptagna rektorn förordnats till rektor vid folkskoleseminarium,
skulle han ej längre avlönas från övergångsstaten. Övriga
ovannämnda lärare hade för närvarande sin tjänstgöring förlagd till folkeller
småskoleseminarier men åtnjöte avlöning å övergångsstat.

Den ene av de å personalförteckningen upptagna lärarna i trädgårdsskötsel
torde till nästkommande budgetårs början kunna förflyttas till tjänst
å ordinarie stat. Läraren i musik inginge den 31 december 1939 i pensionsåldern.
För budgetåret 1939/40 borde alltså å förevarande post beräknas
avlöning till en lektor, en adjunkt, en lärare i manlig slöjd och en lärare i
trädgårdsskötsel samt för senare halvåret 1939 därjämte till en lärare i
musik. Härför erfordrades ett anslag av förslagsvis 30,300 kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. M a j : t.

Den till arvoden åt seminarieläkare avsedda delposten vore för närvarande
uppförd med 14,100 kronor. Arvode åt seminarieläkare utginge med 225
kronor för seminarieavdelning och 50 kronor för övningsskolavdelning. Vid
normal omfattning av seminarieorganisationen uppginge utgifterna på denna
post till 15,500 kronor. Å ifrågavarande arvoden skulle dyrtidstillägg icke
utgå.

Under budgetåret 1939/40 vore utöver det normala antalet klassavdelningar
en parallellavdelning av andra klassen å den fyraåriga linjen jämte
tillhörande övningsskolavdelning i verksamhet vid seminariet i Luleå samt
en parallellavdelning av andra klassen å studentlinje jämte tillhörande övningsskolavdelning
vid folkskoleseminariet i Stockholm. Vid det senare
seminariet funnes dessutom en extra övningsskolavdelning för hjälpklassundervisning.

Då alltså den föreslagna organisationen för budgetåret 1939/40 omfattade
54 seminarieavdelningar och 79 övningsskolavdelningar, bleve anslagsbehovet
å denna delpost (54 X 225 -f- 79 X 50 =) 16,100 kronor. *

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

_ Den nu anvisade delposten till arvoden åt seminariebibliotekarier utgjorde
7,500 kronor. Arvode utginge till seminariebibliotekarie med 900 kronor
vid dubbelseminarium och 500 kronor vid enkelseminarium. Då särskilda
förhållanden så påkallade, kunde dessa arvodesbelopp jämkas uppåt
eller nedåt. Därjämte kunde i enlighet med av Kungl. Majit den 13
maj 1938 meddelad föreskrift personlig avlöningsförstärkning tillerkännas
vissa bibliotekarier. Å arvodena utginge för närvarande reglerat dyrtidstillägg,
där ej föreskrifterna örn dyrtidstilläggets maximering lade hinder
i vägen, vilket i viss omfattning vore fallet.

Enligt beslut den 13 maj 1938 hade Kungl. Majit anbefallt överstyrelsen
att verkställa utredning rörande avskaffande av dyrtidstillägg å arvoden
till bibliotekarier vid vederbörande statliga läroanstalter. Med anledning
härav hade överstyrelsen i skrivelse den 15 oktober 1938 föreslagit nya grunder
för beräknande av ifrågavarande arvoden vid de allmänna läroverken.
Överstyrelsen hade därvid med hänvisning till det ansvarsfulla och allt
mera krävande arbete, som ålåge bibliotekarierna, föreslagit en höjning av
arvodena, så att dessa skulle komma att utgöra vid de högre allmänna läroverken
1,400, 1,150 eller 900 kronor och vid realskolorna 650 eller 450 kronor
alltefter lärjungeantalet vid skolorna.

Vad överstyrelsen i nämnda skrivelse anfört örn läroverksbibliotekariernas
arbete kunde i tillämpliga delar och i lika hög grad gälla jämväl seminariernas
bibliotekarier. De alltmera tillämpade friare studiemetoderna vid
seminarierna ställde större och större krav på dessa läroanstalters bibliotek.
I samma riktning verkade införandet av det mera ingående specialstudium
i vissa ämnen, som den nya seminariestadgan föreskreve för de
högsta klasserna. Den större mognad, som i stort sett tillkomme seminaristerna
i jämförelse med läroverksungdomen, gjorde dessutom, att den enskilde
seminaristen i regel utnyttjade biblioteket mera i det dagliga arbetet.
Vid vissa seminarier uppginge nu bokbeståndet till en ganska avsevärd
siffra. Sålunda ägde ett av folkskoleseminarierna ej mindre än över 18,000
band.

Allt detta gjorde, att seminariebibliotekarierna enligt överstyrelsens mening
borde liksom läroverksbibliotekarierna tillerkännas arvodesförhöjning,
varvid bibliotekarierna vid dubbelseminarierna borde jämställas med åtminstone
den andra gruppen av läroverksbibliotekarier med ett föreslaget
arvode av 1,150 kronor. Vad bibliotekarierna vid enkelseminarierna beträffade,
skulle dessa måhända kunna jämföras med läroverksbibliotekarier av
den tredje gruppen med 900 kronors arvode. Överstyrelsen ansåge sig dock
böra bibehålla den nuvarande skillnaden mellan seminariebibliotekariernas
arvoden, 400 kronor, och föresloge därför vid enkelseminarierna ett arvode
av 750 kronor. Därjämte borde ett visst tillägg utgå vid de tillfällen, då
seminarierna utökades med extra klassavdelningar. Dyrtidstillägg borde ej
utgå på dessa arvoden. Liksom förut torde arvodena, då särskilda förhållanden
så påkallade, böra kunna jämkas uppåt eller nedåt.

Efter dessa grunder skulle för budgetåret 1939/40 erfordras anslag till
arvoden vid 6 dubbelseminarier och 4 enkelseminarier samt därjämte exempelvis
100 kronor till seminariet i Luleå, där en extra klassavdelning funnes,
samt 200 kronor till seminariet i Stockholm, där en extra studentavdelning
och en kurs för hjälpklasslärare vore anordnad. Det sammanlagda anslagsbehovet
skulle sålunda utgöra (6 X 1,150 + 4 X 750 -f- 300 =) 10,200
kronor.

154

Kungl. Marits proposition Nr £11.

Därest oförändrade grunder för beräknande av ifrågavarande arvoden
skulle gälla, komme anslagsbehovet att utgöra 7,900 kronor för budgetåret
1939/40. Vid ett uppräknande av dessa arvoden med 15 procent skulle anslaget
uppgå till i runt tal 9,100 kronor. Vad överstyrelsen föreslagit rörande
beräkningen av arvodena medförde alltså en kostnadsökning av omkring
1,100 kronor.

Delposten till arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna vore för närvarande
uppförd med 5,900 kronor. Arvodena utginge med 550 kronor vid
dubbelseminarium och 450 kronor vid enkelseminarium. Då särskilda förhållanden
så påkallade, kunde angivna arvodesbelopp jämkas uppåt eller
nedåt. Därjämte kunde personlig avlöningsförstärkning tillerkännas vissa
biträden.

Överstyrelsen hade i skrivelse den 15 oktober 1938 föreslagit nya grunder
för beräknande av ifrågavarande arvoden vid de allmänna läroverken. Överstyrelsen
hade därvid anfort, att överstyrelsen icke sett spörsmålet blott
som en löneteknisk fråga örn kompensation för minskade dyrtidstillägg,
utan att det för överstyrelsen avgörande varit, att dessa arvoden icke vore
— och sedan länge icke varit — anpassade efter läroverkens behov. Överstyrelsen
hade föreslagit, att arvodet skulle utgöras av ett grundbelopp med
vissa kompletterande bidrag. Grundbeloppet skulle utgöra 100 kronor för
realskola, 300 kronor för högre allmänt läroverk och 400 kronor för provårsläroverk.
Det kompletterande bidraget syntes icke böra understiga 1
krona 50 öre för varje lärjunge vid skolan.

Vad överstyrelsen anfört rörande de allmänna läroverken torde i stort
sett även äga sin tillämpning beträffande folkskoleseminarierna. Även här
hade arvodena till rektorernas skrivbiträden varit för låga i förhållande till
det arbete, som ålegat dessa biträden, och ett enbart uppräknande av arvodena
med den procent, varmed dyrtidstillägget utginge, komme icke att
ändra något i detta förhållande. Överstyrelsen ville därför även för folkskoleseminariernas
del anknyta till vad överstyrelsen föreslagit i fråga örn
arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna vid läroverken. Det syntes
rättvist, att folkskoleseminarier utan provårskurs jämställdes med högre
allmänt läroverk och provårsseminarierna med provårsläroverk. Överstyrelsen
beräknade sålunda, att ett grundarvode skulle utgå till provårsseminarium
med 400 kronor och till annat folkskoleseminarium med 300 kronor.
Vad det kompletterande bidraget beträffade, syntes det icke vara behövligt
att sätta detta i relation till elevantalet, enär detta senare icke underginge
samma växlingar som vid läroverken. Bidraget syntes i stället kunna
beräknas i förhållande till det sammanlagda antalet avdelningar i seminariet
och övningsskolan. Då det normala antalet elever i varje klassavdelning
kunde sägas vara 24, skulle bidraget kunna beräknas till (24 X 1: 50 = 36)
35 kronor för varje avdelning. Vid ett dubbelseminarium med 6 seminarieklasser
och 9 övningsskolklasser skulle arvodet i så fall bliva (300 -f 15 X
X 35 =) 825 kronor. Vid ett enkelseminarium med 4 seminarieklasser och
5 övningsskolklasser skulle arvodet utgå med (300 -f- 9 X 35 —) 615
kronor.

Överstyrelsen föresloge alltså, att arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna
skulle utgå dels med ett grundarvode å 300 kronor för folkskoleseminarium
med undantag av provårsseminarium, där grundarvodet skulle
utgöra 400 kronor, dels med ett tilläggsarvode beräknat efter 35 kronor för

155

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

varje avdelning i seminariet och dess övningsskola. Å dessa arvoden skulle
dyrtidstillägg icke utgå. Arvodena torde, då särskilda förhållanden så påkallade,
kunna jämkas uppåt eller nedåt.

Då folkskoleseminarierna under budgetåret 1939/40 beräknades omfatta
54 seminarie- och 79 övningsskolavdelningar, skulle det för nämnda budgetår
erforderliga anslaget å här ifrågavarande post utgöra (2 X 400 -f8 X
X 300 -f- 133 X 35 =) i runt tal 7,900 kronor.

Därest oförändrade grunder för beräknande av arvoden till biträden å
rektorsexpeditionerna skulle fortfarande gälla, komme härför ett oförändrat
anslag å 5,900 kronor att vara erforderligt. Vid ett uppräknande av dessa
arvoden med 15 procent skulle anslaget uppgå till i runt tal 6,800 kronor.
Vad överstyrelsen ovan föreslagit rörande beräkningen av ifrågavarande
arvoden medförde alltså en kostnadsökning av ungefär 1,100 kronor.

Överstyrelsen beräknade, att seminarierna i Göteborg och Stockholm även
under budgetåret 1939/40 skulle vara pro vårsseminarier. Delposten till
särskilda arvoden vid provårsseminarier borde under sådant förhållande
utgå med oförändrat belopp 19,300 kronor.

För tillag g sarvoden åt lärare vid de vid. vissa seminarier anordnade kurserna
för utbildande av kyrkomusiker vore för närvarande anvisat en särskild
delpost å förslagsvis 4,500 kronor. Ur detta anslag utginge ersättning
till lärare för högst sex veckotimmars undervisning vid vart och ett av fyra
seminarier. Ersättningen utginge med olika belopp beroende på om undervisningen
meddelades av seminariets ordinarie musiklärare eller av ickeordinarie
lärare. Överstyrelsen beräknade, att ungefär 5,100 kronor komme
att tagas i anspråk under innevarande budgetår. Då belastningen å anslaget
torde bliva av enahanda storlek under budgetåret 1939/40, syntes nu
ifrågavarande delpost böra upptagas till förslagsvis 5,100 kronor.

För närvarande utginge till arvoden åt lärare vid förberedande kurs vid
seminariet i Falun ett belopp av 1,200 kronor. Kursen inginge som ett led
i den utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor, som vore förlagd
till seminariet i Falun. Kursen vore avsedd att hållas under sommarferierna,
men hade av vissa skäl under de båda senast gångna åren fördelats
på sommarferierna och januari månad. Genom att en del av undervisningen
under den sistnämnda perioden kunnat ingå i den tjänstgöring, som
normalt ålegat lärarna vid seminariet, hade de anslagna medlen varit tillräckliga.
Det torde emellertid svårligen låta sig göra att under läsåret 1939
—40, då alla lärare — på grund av att organisationen vid seminariet då
vore fullt genomförd — beräknades ändock erhålla full tjänstgöring, inräkna
någon del av kursundervisningen i deras normala tjänstgöringsskyldighet.
På grund härav och då redan under nuvarande förhållanden anslaget visat
sig knappt, hemställde överstyrelsen, att anslaget i enlighet med av rektor
uttalad önskan höjdes till 1,500 kronor.

Under budgetåret 1939/40 utginge till arvoden för kurser för utbildande
av hjälpklasslärare ett belopp av 11,000 kronor. Av detta skulle bekostas arvoden
till lärare dels vid en utbildningskurs för hjälpklasslärare, förlagd
till folkskoleseminariet i Stockholm, dels vid en fortbildningskurs för sådana
lärare, förlagd till folkskoleseminariet i Göteborg. Arvodena vöre beräknade
att uppgå till sammanlagt 8,100 kronor vid den förra kursen och
2,900 kronor vid den senare.

156

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

Arvodena vid utbildningskursen i Stockholm borde beräknas till samma
belopp som innevarande år, 8,100 kronor. Vad åter fortbildningskursen i
Göteborg beträffade torde viss ändring i anslagsbeloppet böra vidtagas.
Överstyrelsen ville härom anföra följande.

Rörande denna kurs hade 1938 års riksdag i skrivelse nr 8 ansett sig böra
påpeka olägenheten av att deltagarna på grund av kursens förläggning till
sommarferierna icke torde bliva i tillfälle att under kursens gång deltaga
i hjälpklassundervisning. Riksdagen hade vidare anfört, att det syntes stå
Kungl. Majit fritt att efter närmare prövning av denna fråga vidtaga de
anordningar, som kunde anses lämpliga, dock utan överskridande av den
ifrågasatta kostnadsramen.

Med anledning härav hade Kungl. Majit den 28 oktober 1938 föreskrivit,
att den kurs, som skulle anordnas i Göteborg under innevarande budgetår,
skulle utsträckas från föreslagna fem veckor till sex, och att kursen skulle
förläggas till januari och februari månader. Härigenom bomme kursen att
kunna inrymma jämväl praktisk utbildning. En sådan utvidgning av kursen
medförde givetvis ett ökat behov av anslagsmedel. På grund av riksdagens
uttalande att det för året anvisade anslaget ej finge överskridas,
kunde emellertid icke detta behov tillgodoses under innevarande budgetår,
utan vederbörande rektor måste nedbringa kostnaderna genom att hålla
lärararvodena något lägre än vad som eljest varit avsett. Till ett kommande
år torde emellertid en viss kostnadsökning vara ofrånkomlig, örn även
då — som önskvärt vore — praktisk utbildning skulle förekomma. Särskilt
vore att märka, att denna praktiska utbildning erfordrade handledare
och att dessa borde honoreras med arvoden. Överstyrelsen beräknade, att
kostnadsökningen för kursen i Göteborg borde kunna stanna vid 600 kronor.
Å andra sidan kunde viss besparing göras å anslaget till stipendier åt
deltagarna.

Här ifrågavarande delpost borde sålunda upptagas till (11,000 + 600 =)
11,600 kronor.

Anslagsposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, borde alltså för budgetåret 1939/40 uppföras med (16,100 +
+ 10,200 + 7,900 +19,300 + 5,100 + 1,500 + 11,600 =) 71,700 kronor.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
a. Grundavlöningar m. m.

Under ifrågavarande rubrik vore för innevarande år anvisat ett belopp av
förslagsvis 86,500 kronor, vilket belopp i enlighet med Kungl. Majits föreskrift
icke finge utan Kungl. Majits medgivande överskridas. Ur anslaget
utginge avlöning till extra ordinarie och extra lärare samt timlärare, dock
icke till sådana lärare, som vikarierade å vakant tjänst eller för tjänstledig
lärare. Avlöning till dessa vikarierande lärare skulle nämligen utgå från
anslaget till ordinarie lärares avlöning.

Då, som förut framhållits, antalet klassavdelningar under budgetåret
1939/40 bomme att bliva åtskilligt större än under innevarande budgetår,
vore en automatisk ökning av detta anslag att vänta. Enligt seminarierektorernas
beräkning komme icke-ordinarie lärare att under budgetåret
1939/40 behövas för följande antal veckotimmars undervisning:

Kungl. Majda ''proposition Nr 211.

157

i läroämnen...............................102 veckotimmar

» musik..................................184 »

» gymnastik med lek och idrott...............100 »

» manlig slöjd............................. 78 »

» kvinnlig slöjd............................ 74 »

» hushållsgöromål.......................... 44 »

Därjämte vore tre icke-ordinarie övningsskollärare behövliga.

Ifrågavarande undervisning komme att fördelas på extra ordinarie lärare,
extra lärare och timlärare. Överstyrelsen beräknade det sammanlagda avlöningsbeloppet
med avdrag av pensionsavgifter till omkring 97,900 kronor.

Då det emellertid icke vore möjligt att i förväg beräkna timtalet i vissa
ämnen av frivillig natur, särskilt franska och tyska språken, och då det ej
heller nu kunde beräknas, i vilken utsträckning undervisning med delad
klass måste äga rum i seminariet och i övningsskolan, kunde storleken av
anslagsbehovet icke med säkerhet angivas. Det torde därför vara riktigast,
att nu ifrågavarande anslagspost fortfarande finge betraktas såsom förslagsanslag,
vilket dock icke utan Kungl. Maj:ts medgivande borde få
överskridas.

b. A v 1 ö n i n g s f ö r h ö j n i n g a r m. m.

För detta ändamål vore för innevarande budgetår anvisat ett belopp
av förslagsvis 8,500 kronor. Att döma av erfarenheter rörande medelsåtgången
å detta anslag torde anslaget för budgetåret 1939/40 kunna uppskattas
till 7,000 kronor.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän.

Under denna rubrik vore för innevarande budgetår anslaget ett belopp av
förslagsvis 16,000 kronor, varav 12,500 kronor vore beräknade till provisoriska
dyrortstillägg och 3,500 kronor till bestridande av provisoriska lönetillägg
till vissa icke-ordinarie lärare. Under budgetåret 1939/40 syntes ett anslag
av 12,500 kronor vara behövligt till provisoriska dyrortstillägg och ett anslag
av 2,000 kronor till provisoriska lönetillägg åt vissa extra ordinarie
lärare, varför överstyrelsen beräknade att här ifrågavarande anslag uppfördes
med sammanlagt 14,500 kronor.

I enlighet med överstyrelsens beräkningar skulle medelsbehovet för avlöningar
till folkskoleseminarierna alltså för budgetåret 1939/40 beräknas
till 2,016,400 kronor..

Statskontoret har förklarat, att överstyrelsens förslag rörande uppförande
å personalförteckningen av åtta nya lektorstjänster, varvid anslagsmedel
dock för nästa budgetår icke borde beräknas för flera än sju sådana tjänster,
icke givit statskontoret anledning till annat uttalande än att till personalförteckningen
syntes böra fogas den anmärkningen, att en lektorsbefattning
skulle hållas obesatt, så länge den å övergångsstat uppförda adjunkten
kvarstode i tjänst.

Vidkommande överstyrelsens förslag angående omreglering av arvodena
till bibliotekarier och rektorsbiträden har statskontoret anfört:

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Da förhållandena vid folkskoleseminarierna i nu ifrågavarande avseenden
— enligt vad statskontoret under hand inhämtat — vore väsentligt likartade
med dem vid de allmänna läroverken, torde spörsmålet om arvodena
böra lösas på enahanda sätt vid de båda olika kategorierna läroanstalter.
Statskontoret tilläte sig därför hänvisa till vad ämbetsverket i utlåtanden
den 2 december 1938 i berörda hänseenden uttalat och föreslagit för
de allmänna läroverkens del. Överstyrelsens föreliggande förslag beträffande
omreglering av omhandlade arvoden kunde statskontoret alltså icke tillstyrka
i vidare mån, än som föranleddes av inarbetandet i arvodena av
skillnaden mellan dyrtidstillägg å oreglerade och reglerade löneförmåner.
Bibliotekariearvodena torde härvid kunna bestämmas i överensstämmelse
med överstyrelsens förslag i riksdagspetita, avseende löpande budgetår. Vad
anginge frågan örn avveckling av det å arvodena utgående reglerade dyrtidstillägget,
torde densamma böra bliva föremål för övervägande vid den
allmänna översyn beträffande nämnda spörsmål, som syntes bliva erforderlig.

A den under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
upptagna delposten till grundavlöningar m. m. hade överstyrelsen,
fortsätter statskontoret, beräknat en höjning från 86,500 kronor till 97,900
kronor. Då tillräckligt material för bedömande av det för sagda ändamål
erforderliga anslagsbehovet icke framlagts, ställde det sig svårt för statskontoret
att bilda sig någon säker uppfattning i frågan. Enär emellertid
det antal veckotimmar, som skulle bestridas av icke-ordinarie lärare, icke
beräknats skola undergå någon nämnvärd förändring i förhållande till
löpande budgetår, förefölle det tveksamt, om delposten skulle behöva ökas
med över 10 procent.

I fråga örn vakt mästarperso nalén har skolöverstyrelsen i
sin förut omförmälda skrivelse den 29 december 1937 anfört följande.

Vid folkskoleseminarierna funnes förutom vaktmästare med samma uppgifter
som vid de allmänna läroverken även trädgårdsbiträden. Då undervisning
i trädgårdsskötsel vore upptagen på folkskoleseminariernas undervisningsplan,
vore nämligen seminarierna i regel utrustade med förhållandevis
stora trädgårdsanläggningar jämte tillhörande parkområden, vilka
för sin skötsel erfordrade ett trädgårdskunnigt biträde. Undantag utgjorde
folkskoleseminariet i Stockholm, som endast ägde en mindre skolträdgård.
Trädgårdsbiträdet borde enligt förslag av byggnadsstyrelsens värmetekniska
avdelning även vara kompetent att biträda och vid behov vikariera
för värmeledningsskötaren.

1928 års lönekommitté hade icke upptagit trädgårdsbiträdena bland de
till lönereglering föreslagna befattningshavarna, medan lärarlönekommittén
placerat dem i lönegraden B 5. Något bärande skäl att icke bereda
trädgårdsbiträden med full och stadigvarande sysselsättning ordinarie anställning
torde enligt överstyrelsens mening icke föreligga.

Enligt överstyrelsens förslag borde vaktmästare samt värmeledningsskötare,
tillika reparatör, erhålla samma lönegradsplacering som motsvarande
befattningshavare vid de större av de högre allmänna läroverken.
Bektor vid seminariet i Karlstad hade i sitt yttrande över överstyrelsens

159

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Ml.

preliminära förslag påyrkat lönegraden B 8 för nämnda befattningshavare.
Samma lönegrad hade även påyrkats av rektor vid seminariet i Lund för
den egentlige vaktmästaren, enär denne vore arbetsledare för vaktpersonalen.
På grund av förut anförda uttalanden i propositionen hade överstyrelsen
icke ansett sig kunna föreslå högre lönegradsplacering än vad som
angivits. För trädgårdsbiträdet hade överstyrelsen föreslagit samma lönegradsplacering
som för gymnastikvaktmästare vid allmänt läroverk, alltså
lönegraden B 5. Ilektorerna vid seminarierna i Karlstad, Lund och Uppsala
hade yrkat på lönegraden B 7 för trädgårdsbiträdet, emedan de nuvarande
biträdenas kvalifikationer motsvarade en dylik placering samt med hänsyn
därtill, att biträdena under sommaren hade att svara för redovisning av
inkomster för försäljning av trädgårdsprodukter. Rektorn vid det sistnämnda
seminariet framhölle därjämte, att befattningen borde avlönas så pass
högt, att verkligt kvalificerade sökande kunde påräknas, samt föresloge,
att innehavaren benämndes underträdgårdsmästare och i löneavseende
jämställdes nied underträdgårdsmästare vid universitetets botaniska trädgård
(B 7).

Aven örn i vissa fall, särskilt vid de tre nu nämnda seminarierna, en
högre placering än lönegraden B 5 kunde vara väl motiverad, hade överstyrelsen
emellertid ansett sig böra föreslå samma lönegradsplacering för
samtliga trädgårdsbiträden.

Vid ett folkskoleseminarium komme sålunda vaktmästarpersonalen att
i regel bestå av följande befattningshavare:

a) vaktmästare i lönegraden B 7;

b) värmeledningsskötare, tillika reparatör, i lönegraden B 7 samt

c) trädgårdsbiträde, tillika eldare, i lönegraden B 5.

Vid folkskoleseminarierna i Falun, Karlstad, Linköping, Luleå, Lund,
Umeå och Uppsala vore vaktmästaruppgifterna i stort sett redan fördelade
enligt den angivna planen. I överstyrelsens förslag hade också denna
plan genomförts för de nämnda seminarierna.

Vid folkskoleseminariet i Göteborg vore värmeledningsskötaren, tillika
reparatör, för närvarande även trädgårdsbiträde, varjämte en särskild
gymnastikvaktmästare vore anställd. Denna anordning hade i förslaget
bibehållits och gymnastikvaktmästaren vore därjämte biträde och ersättare
för värmeledningsskötaren. Vid detta seminarium bleve alltså vaktmästarpersonalen
följande:

a) vaktmästare i lönegraden B 7, b) värmeledningsskötare, tillika reparatör
och trädgårdsbiträde, likaledes i lönegraden B 7 samt c) gymnastikvaktmästare
och eldare i lönegraden B 5.

Folkskoleseminariet i Kalmar hade för närvarande äldre, omoderna lokaler,
där bland annat uppvärmningen skedde genom kakelugnar. Eldningsarbetet
utfördes av en kvinnlig vaktmästare med tillhjälp av ett kvinnligt
biträde. Förutom den nämnda vaktmästaren vore anställt ett trädgårdsbiträde.
Dä en planerad nybyggnad för seminariets räkning vore
avsedd att kunna tagas i bruk från och med höstterminen 1939, föresloge
överstyrelsen, att den nuvarande ordningen med vaktmästarpersonalen bibehölles
till sagda tidpunkt, då personalen borde omregleras i enlighet med
den förstnämnda planen. Tillsvidare borde därför vaktmästarbefattningen
vara extra ordinarie befattning i 5 lönegraden (c. o. 5), för såvitt icke den
nuvarande vaktmästarens anställningsform kunde utgöra hinder för en
dylik anordning. Skulle detta vara fallet, vilket överstyrelsen icke ansåge

160

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

sig kunna avgöra, syntes befattningen böra placeras i lönegraden B 5. För
trädgårdsbiträdet föresloges liksom för övriga dylika befattningar ordinarie
anställning i lönegraden B 5.

Vid folkskoleseminariet i Stockholm rådde det förhållandet, att den
egentlige vaktmästaren även vore värmeledningsskötare, varjämte en biträdande
vaktmästare vore anställd. För detta seminarium föresloge därför
överstyrelsen följande befattningar:

a) vaktmästare och värmeledningsskötare i lönegraden B 7 och b) vaktmästare
i lönegraden B 6.

För samtliga folkskoleseminarier skulle alltså enligt skolöverstyrelsens
förslag erfordras 17 befattningar i lönegraden B 7; 1 befattning i lönegraden
B 6; 9 befattningar i lönegraden B 5 samt 1 befattning i lönegraden e. o. 5.

Statskontoret har anfört, att det syntes ämbetsverket, att andre vaktmästaren
vid folkskoleseminariet i Stockholm borde placeras i lönegraden
B 5 i stället för B 6. Ämbetsverket har härvid åberopat samma skäl som,
enligt vad av det tidigare sagda framgår, anförts för förslaget att lönegraden
B 7 i vissa fall borde utbytas mot lönegraden B 6.

Lönenämnden har anfört följande:

Trädgårdsbiträdena vid folk- och småskoleseminarierna hade i skolöverstyrelsens
förslag upptagits i lönegraden B 5. Enligt vad som framginge av
överstyrelsens utredning, hade emellertid yrkanden framställts, att trädgårdsbiträdena
vid folkskoleseminarierna i Karlstad, Lund och Uppsala
måtte placeras i lönegraden B 7, emedan de nuvarande biträdenas kvalifikationer
motsvarade en dylik placering samt med hänsyn därtill, att biträdena
under sommaren hade att svara för redovisning av inkomster för
försäljning av trädgårdsprodukter. Lönenämnden ansåge visserligen, att de
sålunda anförda skälen för en dylik differentiering av ifrågavarande befattningar
icke vore av avgörande betydelse, men med hänsyn till att trädgårdsanläggningarna
vid nyssnämnda tre läroanstalter vore jämförelsevis
omfattande, ville lönenämnden icke motsätta sig, att därvarande trädgårdsbiträden
erhölle en något förmånligare löneställning än vid övriga seminarier.
En högre placering än i lönegraden B 6 ansåge sig dock lönenämnden
icke kunna förorda.

En reservant inom lönenämnden har anfört, att de tre sistnämnda trädgårdsbiträdena
borde placeras i 7 lönegraden, varvid befattningarnas innehavare
lämpligen kunde benämnas underträdgårdsmästare eller trädgårdsskötare.

Jag ansluter mig till överstyrelsens förslag rörande seminarieorganisationens
omfattning under nästa budgetår. Elevintagning bör sålunda nämnda
budgetår enligt min mening ske i den utsträckning, som förutsatts vid seminarieorganisationens
genomförande. Några nya elever böra alltså icke intagas
i den nuvarande extra studentlinjen vid seminariet i Stockholm och
icke heller vid den förra året påbörjade parallellinjen vid seminariet i Luleå.
På av överstyrelsen anförda skäl torde det icke längre vara erforderligt att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. 161

medgiva rätt för överstyrelsen att, där så påkallas, tilldela den ordinarie
personalen tjänstgöring med mindre antal veckotimmar än vad i sådant
hänseende är föreskrivet.

Med anledning av att den nya seminarieorganisationen med ingången av
budgetåret 1939/40 helt genomföres, har överstyrelsen föreslagit, att antalet
ordinarie lektorstjänster skulle ökas med 8 från 71 till 79, eller det
antal, som av statsmakterna beräknats erforderligt efter omorganisationens
genomförande. Med hänsyn till att en lektorstjänst beräknas komma
att under nästa läsår liksom under det innevarande uppehållas av en å
övergångsstat uppförd adjunkt, har överstyrelsen emellertid icke ansett
erforderligt att beräkna förhöjda anslagsmedel för flera än sju nya lektorstjänster.
Jämlikt nu gällande lönebestämmelser borde enligt överstyrelsens
beräkningar de på grund härav under anslagsposten till avlöningar
åt tjänstemän å ordinarie stat erforderliga medlen till lön åt ordinarie
lärare höjas från nu 1,646,500 kronor med 58,500 kronor till 1,705,000
kronor. Vid tillämpning på ifrågavarande personal av förutnämnda av
1938 års riksdag beslutade lönereglering för civilförvaltningen skulle enligt
av överstyrelsen sedermera verkställda beräkningar sistnämnda belopp
böra uppräknas till 1,933,200 kronor.

En ökning på sätt överstyrelsen föreslagit av antalet lektorstjänster
med 8 torde få anses vara en konsekvens av att den av 1936 års riksdag
fastställda organisationen av folkskoleseminarierna från och med nästa
läsår kommer att vara fullt genomförd, och jag anser mig därför böra tillstyrka,
att antalet å personalförteckningen uppförda lektorstjänster ökas
med nämnda antal till 79. I enlighet med statskontorets förslag bör emellertid
till nämnda förteckning fogas en anmärkning av innehåll, att en av
lektorsbefattningarna skall hallas obesatt, sa länge den å övergångsstat
uppförde adjunkten kvarstår i tjänst.

De av överstyrelsen verkställda kostnadsberäkningarna beträffande de
för avlöning åt ordinarie lärare avsedda medlen torde kunna godtagas.

I fråga örn vaktmästarpersonalen förordar jag, att 28 heltidsbefattningar
nyregleras, varav 20 såsom vaktmästare eller värmeledningsskötare
och 8 såsom tradgardsbiträden. På ordinarie stat finner jag mig för närvarande
böra uppföra 18 befattningar såsom vaktmästare (värmeledningsskötare)
varav 8 i lönegraden A 7 och 10 i lönegraden A 6. Återstående
befattningar synas tills vidare böra upptagas såsom extra ordinarie. I
enlighet med vad nu anförts bör under anslagsposten till tjänstemän å
ordinarie stat jämväl beräknas medel till ordinarie vaktmästare och därmed
jämförliga befattningshavare med 67,600 kronor. Då nämnda personal
för närvarande avlönas ur seminariernas omkostnadsanslag, minskas belastningen
ä sistnämnda anslag. Jag återkommer härtill i det följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. A’r 211.

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Nu förevarande anslagspost beräknar jag alltså för nästa budgetår till
(1,933,200 + 67,600 =) 2,000,800 kronor.

Å personalförteckningen för tjänstemän å övergångsstat bör i enlighet
med överstyrelsens förslag uppföras en lektor, en adjunkt, en lärare i manlig
slöjd, en lärare i trädgårdsskötsel samt en lärare i musik. Mot överstyrelsens
på nu gällande lönebestämmelser byggda beräkning av kostnaderna
för avlöning åt nämnda befattningshavare har jag icke funnit anledning
till erinran. På grund av förutnämnda lönereglering bör förevarande
anslagspost dock i enlighet med av överstyrelsen utförd omräkning uppföras
med 85,300 kronor.

Den under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, uppförda delposten till arvoden åt skolläkare torde
i enlighet med överstyrelsens förslag böra uppföras med 16,100 kronor,
innebärande en av seminariernas successiva utvidgning betingad anslagshöjning
med 2,000 kronor.

Vid behandlingen i det föregående av frågan om reglering av bibliotekariearvodena
vid de allmänna läroverken har jag föreslagit en höjning av
dessa arvoden med 25 procent. Då frågan om reglering av folkskoleseminariernas
bibliotekariearvoden i princip torde böra bedömas på samma sätt
som frågan om motsvarande arvoden vid de allmänna läroverken, bör alltså
förevarande delpost, nu 7,500 kronor, höjas med omkring 1,800 kronor
till 9,300 kronor. Enligt vad jag från överstyrelsen inhämtat, utgår dyrtidstillägg
icke å i runt tal 3,130 kronor av det till förevarande ändamål
nu anvisade beloppet på grund av gällande bestämmelser örn dyrtidstilläggets
maximering, medan å omkring 4,120 kronor dyrtidstillägg utgår oavkortat;
det återstående beloppet av 250 kronor, vilket avsetts till arvodesförstärkning
i vissa fall, synes icke hava blivit utnyttjat. Jag anser mig
emellertid icke böra med hänsyn härtill föreslå någon reduktion av den
nyss angivna höjningen till 9,800 kronor. Särskilda medel för beredande av
ökade bibliotekariearvoden i vissa fall finner jag mig icke böra beräkna.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga erforderliga jämkningar
i nu gällande arvodesgrunder, varvid bör föreskrivas, bland annat, att dyrtidstillägg
framdeles icke må utgå å förevarande arvoden.

Överstyrelsens förslag örn uppdelning av arvodena till biträden å rektorsexpeditionerna
i grundarvoden — 100 kronor högre vid provårsseminarierna
än vid övriga seminarier — och tilläggsarvoden anser jag mig sakna
skäl att förorda, dels enär de nuvarande arvodesgrunderna bestämts så
sent som år 1936 och dels emedan en dylik uppdelning med hänsyn till seminariernas
i jämförelse med de allmänna läroverken mera fasta organisation
synes göra en sådan uppdelning opåkallad.

Enligt från överstyrelsen erhållna uppgifter utgår oavkortat dyrtidstill -

163

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

lägg för närvarande å samtliga nu utgående arvoden till rektor sbi träden.
På grund härav torde med hänsyn till vad jag i det föregående anfört ifrågavarande
arvoden i stället böra generellt höjas med 25 procent i samband
med att föreskrift meddelas, att dyrtidstillägg icke må utgå å dessa arvoden.
Det för innevarande budgetår till arvoden disponerade beloppet,
5,225 kronor, bör alltså höjas med i runt tal 1,300 kronor till 6,525 kronor.
Skäl synas tala för att, på sätt överstyrelsen satt i fråga, arvodena vid
provårsseminarierna bestämmas att utgå med något högre belopp än vid
övriga seminarier med motsvarande organisation. Jag beräknar med hänsyn
härtill och för beredande av viss marginal förevarande delpost till
jämnt 7,000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga
härav påkallade jämkningar i de nu gällande arvodesgrunderna.

Med hänsyn till av chefen för finansdepartementet framställt förslag
örn uppräkning av de särskilda arvodena vid provårsseminarierna bör den
härför avsedda delposten i enlighet med av överstyrelsen utförd beräkning,
varemot jag icke funnit anledning till erinran, uppföras med 22,700
kronor.

Delposten till tillag g sarvoden åt lärare vid de vid vissa seminarier anordnade
kurserna för utbildande av kyrkomusiker torde med anledning av
vad överstyrelsen anfört ävensom den förutnämnda löneregleringen böra
uppföras med förslagsvis 6,200 kronor.

Ä arvodena åt lärare vid förberedande kurs vid seminariet i Falun utgå
för närvarande icke dyrtidstillägg på grund av föreskrifterna om maximering
av dylika tillägg. Med hänsyn till vad överstyrelsen anfört torde emellertid
de för ändamålet under en särskild delpost anvisade medlen böra
undergå en ökning från 1,200 kronor med 300 kronor till 1,500 kronor. Jag
har icke heller något att erinra mot att delposten till arvoden vid kurser
för utbildande av hjälpklasslärare på av överstyrelsen anförda skäl höjes
med 600 kronor till 11,600 kronor.

Vid bifall till vad jag här föreslagit bör alltså anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, för nästa budgetår
uppföras med (16,100 + 9,300 + 7,000 -f 22,700 + 6,200 + 1,500 +
+ 11,600 =) 74,400 kronor vilket innebär en anslagshöjning med 10,900
kronor.

Mot överstyrelsens beräkning av de för grundavlöningar till övrig ickeordinarie
personal erforderliga anslagsmedlen har jag icke funnit anledning
till erinran. Vid oförändrade lönebestämmelser borde alltså ifrågavarande
delpost uppföras med 97,900 kronor. På grund av den ifrågasatta löneregleringen
för lärare borde posten enligt av överstyrelsen utförda beräkningar
uppföras med ett till 120,500 kronor förhöjt belopp. Härtill kommer enligt
vad jag nyss anfört kostnaden för 10 extra ordinarie vaktmästare, varav

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr gil.

tre förutsättas placerade i 6 och sju i 5 lönegraden. Sistnämnda belopp bör
i anledning härav höjas med 27,600 kronor till 148,100 kronor. På av överstyrelsen
anförda skäl torde delposten böra fortfarande anvisas förslagsvis,
varvid bör gälla, att de anvisade medlen icke må utan Kungl. Maj:ts
tillstånd överskridas. I likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum,
torde Kungl. Majit jämväl böra meddela föreskrift örn det högsta antal
extra ordinarie lärarbefattningar, som vid folkskoleseminarierna må förekomma.

Delposten till avlöningsförhöjnhigar m. m. åt ifrågavarande personal
torde för nästa år kunna uppföras med 10,300 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör alltså
för nästa budgetår uppföras med (148,100 + 10,300 =) 158,400 kronor,
vilket innebär en anslagshöjning med 63,400 kronor.

Den i avlöningsstaten för innevarande budgetår uppförda anslagsposten
till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän bortfaller
vid genomförande av den förutnämnda löneregleringen. I stället bör
uppföras en särskild anslagspost till rörligt tillägg a förslagsvis 131,100
kronor.

Vid bifall till vad jag föreslagit bör förevarande anslag bestämmas till
(2,000,800 + 35,300 + 74,400 + 158,400 + 131,100 =) 2,400,000 kronor,
vilket innebär en anslagshöjning med (2,400,000 —1,864,400 =) 535,600
kronor.

6. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Omkostnader.

Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 265,900
kronor och disponeras jämlikt en av Kungl. Majit fastställd omkostnadsstat
jämte därtill hörande bestämmelser, vilka finnas intagna i statsliggaren
för budgetåret 1938/39, sid. 510 och 511.

Skolöverstyrelsen har i förutberörda skrivelse den 8 november 1938
ifrågasatt vissa höjningar av i omkostnadsstaten ingående delposter. Överstyrelsen
har emellertid samtidigt erinrat, att, därest överstyrelsens i annat
sammanhang framlagda förslag angående lönereglering för vaktmästare
och annan därmed jämförlig personal vid folkskoleseminarierna från och
med nästa budgetår bleve genomfört, förevarande anslag borde minskas
med de belopp, som för närvarande ur ifrågavarande anslag utginge till
den personal, vilken skulle komma i åtnjutande av nämnda lönereglering.

De av överstyrelsen ifrågasatta anslagshöjningarna uppgå till sammanlagt
15,100 kronor och innebära följande:

Expenser. Den i omkostnadsstaten ingående anslagsposten till expenser
innefattade två delposter, nämligen dels en förslagsvis beräknad post till

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

bränsle, lyse och vatten, uppgående till 119,500 kronor, dels ett maximerat
belopp å 106,800 kronor till övriga expenser. Då medelsåtgången å den förra
delposten, enligt från rektorerna infordrade uppgifter, under budgetåret
1937/38 varit i runt tal 126,000 kronor och då seminariet i Kalmar efter
den nu pågående ombyggnaden komme att draga större kostnader än hittills
för ändamålet, torde delposten till bränsle, lyse och vatten
böra för budgetåret 1939/40 höjas till förslagsvis 128,000 kronor. Även
delposten till övriga expenser måste vidkännas en höjning, på grund
av ökade kostnader för städning m. m., särskilt vid seminariet i Kalmar.
Överstyrelsen beräknade det erforderliga beloppet till 108,900 kronor, vadan
hela anslagsposten till expenser borde utgå med (128,000 + 108,900 =)
286,900 kronor, vilket innebure en anslagshöjning med 10,600 kronor, varav

8,500 kronor belöpte å delposten till bränsle, lyse och vatten och 2,100 kronor
å delposten till övriga expenser.

Därest emellertid den nu pågående utredningen rörande anställnings- och
avlöningsförhållanden för vid statens myndigheter och institutioner sysselsatt
städningspersonal skulle leda till andra anställningsförhållanden och
högre löner för städningspersonalen vid folkskoleseminarierna, kunde givetvis
de gjorda beräkningarna för expensanslagen icke gälla.

Övriga utgifter. Å den under anslagsposten till Övriga utgifter uppförda
delposten å 46,900 kronor till trädgårdarnas underhåll och
skötsel beräknade överstyrelsen en mindre höjning med 2,100 kronor på
grund av att avlöningen till vissa trädgärdsbiträden och tillfälliga trädgårdsarbetare
stigit. Bruttoanslaget torde alltså böra uppföras med 49,000
kronor. Inkomsterna från trädgårdarna beräknades av rektorerna till ungefär
16,000 kronor mot nu 15,500 kronor, varför det behövliga nettoanslaget
blir 33,000 kronor eller 1,600 kronor större än under föregående budgetår.

I delposten å förslagsvis 7,200 kronor till särskilda kurser och
föreläsningar m. m. hade under de senaste åren även ingått vissa
maximerade belopp till anordnande av friluftsläger och simundervisning,
varjämte för innevarande budgetår i posten jämväl inberäknats medel till
seminariet i Göteborg för förhyrande av idrottsplan. Överstyrelsen beräknade
till seminarierna i Göteborg, Kalmar, Karlstad och Stockholm för
nämnda ändamål samma anslag som innevarande budgetår. Därjämte hade
rektor vid folkskoleseminariet i Uppsala begärt ett anslag till anordnande
av friluftsläger och rektorerna i Falun, Lund, Umeå och Uppsala anslag för
simundervisning. Då den nya undervisningsplanen för seminarierna föreskreve
simundervisning och de nämnda seminarierna saknade simbassäng
eller ägde en för simprov otillräcklig sådan, tillstyrkte överstyrelsen framställningarna,
vilka samtliga avsåge avgift för begagnande av större simhall
i staden. — Slutligen hade rektor vid seminariet i Umeå begärt ett tillfälligt
anslag å 150 kronor för att under den tid, som seminariets idrottsplan
omlades, hyra annan sådan.

I delposten borde liksom förut ingå ett belopp å 2,500 kronor till anordnande
av kurser i tal- och röstvård.

Det sammanlagda anslagsbehovet å nu ifrågavarande delpost uppskattades
av iiverstyrelsen till 9,400 kronor eller 2,200 kronor mera än föregående år.
Hela anslagsposten till övriga utgifter borde alltså uppföras med (49,000 +

Departe mentschefen.

166 Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

9,400 —) 58,400 kronor, innebärande en höjning med (58,400 —
— 54,100 =) 4,300 kronor.

Reseersättningar. Härtill borde anvisas oförändrat belopp, 44000 kronor.

Särskilda uppbördsmedel. För upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse
m. m. beräknade överstyrelsen ett från 3,000 kronor till 2,300 kronor sänkt
belopp. Inkomsterna av trädgårdar beräknades å andra sidan stiga från

15.500 till 16,000 kronor. Såsom särskilda uppbördsmedel borde alltså upptagas
ett belopp av (2,300 -f- 16,000 =) 18,300 kronor, eller 200 kronor
mindre än för innevarande budgetår.

Det sammanlagda anslagsbehovet för seminariernas omkostnader uppginge
sålunda till (236,900 + 58,400 4,000 =) 299,300 kronor. Härifrån

avginge beräknade uppbördsmedel om 18,300 kronor, varför de beräknade
nettoomkostnaderna utgjorde 281,000 kronor, innebärande en anslagshöjning
med (281,000 — 265,900 =) 15,100 kronor.

Därest emellertid, såsom överstyrelsen tidigare föreslagit, vaktmästarpersonalens
vid folkskoleseminarierna lönefråga skulle lösas vid 1939 års
riksdag och vaktmästarnas avlöning komme att utgå från anslaget till
bestridande av avlöningar åt ordinarie tjänstemän, så skulle givetvis vaktmästarlönerna
frånräknas omkostnadsstaten. I överstyrelsens förutnämnda
beräkningar inginge de av rektorerna uppgivna, enligt nuvarande grunder
beräknade avlöningarna till vaktmästare, eldare och trädgårdsbiträden, med
en sammanlagd summa av 60,035 kronor, varav 43,635 kronor inginge i
anslagsposten till expenser och 16,400 kronor i delposten till trädgårdarnas
underhåll och skötsel. Sedan dessa summor fråndragits utgjorde anslagsbehovet
å omkostnadsstaten (281,000 — 60,035 =) i runt tal 221,000 kronor,
därav till expenser (236,900 — 43,635 =) i runt tal 193,300 kronor och
till trädgårdarnas underhåll och skötsel (49,000 — 16,400 =) 32,600 kronor.

Skolöverstyrelsens beräkningar av medelsbehovet till förevarande ändamål
för nästa budgetår hava icke givit mig anledning till annat än följande
erinringar.

De till bränsle, lyse och vatten avsedda medlen, för innevarande budgetår
119,500 kronor, böra enligt överstyrelsens beräkningar förstärkas med

8.500 kronor dels på grund av belastningen för budgetåret 1937/38, dels
ock till följd av ökat medelsbehov vid folkskoleseminariet i Kalmar, som
med ingången av höstterminen 1939 beräknas komma att inflytta i nya
lokaler. Då nämnda ökade belastning till icke oväsentlig del torde belöpa
å den stegring av bränslepriserna, som under sagda budgetår ägt rum men
som på senare tid följts av en rätt avsevärd nedgång, torde det vara tillräckligt,
om för nämnda ändamål under nästa budgetår beräknas 124,000
kronor eller 44000 kronor mindre än av överstyrelsen beräknats.

167

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

Överstyrelsen har vidare anhållit om anvisande av oförändrat belopp,

4.000 kronor, till reseersättningar. Mot det äskade beloppets storlek torde
icke kunna göras någon erinran. Anslagsposten torde emellertid framdeles
böra benämnas flyttning ser sättning ar.

I enlighet med förutnämnda förslag till lönereglering för vaktmästare
m. fl. befattningshavare vid folkskoleseminarierna bör på sätt
överstyrelsen ifrågasatt förevarande anslag minskas med de i anslaget
nu inräknade medlen till löner åt nämnda personal. Enligt vad jag
under hand från överstyrelsen inhämtat, utgå under innevarande budgetår
från omkostnadsanslaget avlöningsmedel till ifrågavarande vaktmästaroch
därmed jämförlig personal, vilka beröras av förenämnda lönereglering,
med 45,010 kronor från anslagsposten till expenser, varav 19,605 kronor
från delposten till bränsle, lyse och vatten samt 25,405 kronor från delposten
till övriga expenser, ävensom med 16,404 kronor från delposten till
trädgårdarnas underhåll och skötsel. Sammanlagt utgår alltså från förevarande
anslag avlöningsmedel till av löneregleringen berörd personal med
(45,010 -f- 16,404 =) 61,414 kronor, med vilket belopp det av överstyrelsen
angivna anslaget å 281,000 kronor bör minskas. Emellertid förutsätter
jag, att åttonde huvudtitelns allmänna anslag till dyrtidstillägg icke i fortsättningen
tages i anspråk för personal, som avlönas ur detta omkostnadsanslag.
För beredande av lönekompensation torde på grund härav sistnämnda
anslag böra något höjas, enligt inhämtad uppgift med omkring

8.000 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår bestämmas till
(281,000 — 4,000 — 61,414 -(- 8,000 =) i runt tal 223,600 kronor. Anslagsminskningen
utgör (265,900 — 223,600 =) 42,300 kronor i jämförelse med
motsvarande anslag för innevarande budgetår. I jämförelse med de preliminära
beräkningarna i årets åttonde huvudtitel har uppstått en anslagshöjning
med 3,600 kronor.

7. Förslagsanslaget till Småskoleseminariet: Avlöningar.

Ifrågavarande anslag utgår för innevarande budgetår med 413,600 kronor
och disponeras jämlikt personalförteckning och avlöningsstat med tillhörande
bestämmelser, som finnas intagna i statsliggaren för budgetåret
1938/39 å sid. 513 ff.

Enligt beslut av 1936 års riksdag skola småskoleseminarierna vara organiserade
enligt följande grunder. Seminarierna skola vara till antalet sju,
därav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier och fyra tills vidare
såsom enkelseminarier. De tre dubbelseminarierna, vilka skola vara förlagda
till Strängnäs, Skara och Landskrona, skola omfatta vartdera två två -

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

ånga linjer. Av enkelseminariema skola två, Härnösand och Växjö, vara
utrustade med enkla tvååriga linjer och två, Haparanda och Lycksele, med
enkla treåriga linjer.

Den normala organisationen innebär alltså, att samtidigt åtta tvååriga
och två treåriga seminarielinjer skola vara i funktion. Jämlikt nu gällande
stadga för småskoleseminarierna, nr 42/1938, må i varje klass eller avdelning
av klass icke intagas fler elever än att hela antalet samtidigt undervisade
uppgår till högst 24, där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda
förhållanden medgiver undantag.

Den av 1936 års riksdag beslutade organisationen har trätt i successiv
tillämpning från och med läsåret 1936—37. Nämnda läsår intogos sålunda
• 12 elever i första klassen vid vart och ett av samtliga småskoleseminarier
utom det i Växjö. Följande läsår intogos 12 elever vid ett vart av seminarierna
i Strängnäs, Skara, Härnösand och Lycksele samt 24 vid seminariet
i Landskrona (däremot inga vare sig i seminariet i Haparanda eller i Växjö).
Innevarande läsår slutligen hava 15 elever intagits i första klassen vid
ettvart av småskoleseminarierna i Haparanda, Härnösand, Lycksele, Skara
och Strängnäs samt 24 vid vart och ett av seminarierna i Landskrona och
Växjö. Sistnämnda seminarium har sålunda trätt i verksamhet först från
och med innevarande budgetår.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 8 november 1938 gjort framställning
angående anslag till avlöningar vid småskoleseminarierna för budgetåret
1939/40. Häröver har statskontoret den 12 december 1938 avgivit utlåtande.

Beträffande frågan örn seminarieorganisationen och intagningen
av elever under budgetåret 1939/40 inhämtas
av överstyrelsens utlåtande följande:

Överstyrelsen har lämnat följande översikt över småskoleseminariernas
klass- och elevantal under innevarande läsår:

Seminarier	Klassavdelningar	Övnings- skolavdel- ningar	Utexaminerade &r
och elever	1939	1940	1941
Haparanda (3)......	lil 12 — I 15	3	12		15
Härnösand (2)......	— II 12 I 15	3	12	15	—
Landskrona (2 + 2) . . .	— II 24 I 24	4	24	24	—
Lycksele (3).......	III 12 II 12 I 15	4	12	12	15
Skara (2 + 2).......	— II 12 I 15	3	12	15	—
Strängnäs (2 + 2) . . . .	— II 12 I 15	3	12	15	—
Växjö (2).........	— I 24	3	—	24	—
Summa	123	23	84	105	30 + intagna 1939

169

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

På grund av den överproduktion av småskollärarinnor, anför överstyrelsen
vidare, som ägt rum under den tid, då småskollärarutbildningen ombesörjts
huvudsakligen av landstingen, hade under de senare åren, sedan staten
helt övertagit denna lärarutbildning och sålunda ägt möjlighet att vidtaga
åtgärder i restriktivt syfte, kraftiga inskränkningar i seminarieorganisationen
och den årliga examinationen blivit vidtagna.

När den nuvarande seminarieorganisationen trädde i full verksamhet,
var den beräknad för en årlig examination av 240< småskollärarinnor.
Emellertid hade år 1937 utexaminerats allenast 10 och år 1938 48 elever,
och av tabellen här ovan framginge, att talen under åren 1939 och 1940
bleve 84 och 105.

Av verkställda undersökningar, beträffande vilka hänvisas till handlingarna
i ärendet, torde framgå, att de restriktiva åtgärder, som staten under de
senare åren vidtagit i fråga om småskollärarutbildningens omfattning, haft
åsyftad verkan, så att arbetslösheten bland småskollärarinnorna i vissa delar
av landet upphört och i övrigt i stort sett vore på väg att upphöra.

Nästa fråga bleve nu den, vilket behov av småskollärarinnor, som under
de närmaste åren kunde komma att göra sig gällande. Den viktigaste faktorn
härvidlag vore under normala förhållanden avgångsfrekvensen inom
vederbörande lärarkår. Överstyrelsen hade genom folkskolinspektörerna inhämtat
åldersuppgifter angående de nu tjänstgörande äldre lärarinnorna
vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande lärarinnor. En sammanställning
av dessa uppgifter visade, när pensionsåldern (60 år) inträdde
under de närmaste 10 åren:

Pensionsåldern år:	1938	1939	1940	1941	1942	1943	1944	1945	1946	1947
Antal lärarinnor:	217	257	277	269	259	267	337	339	380	393

Med hänsyn till möjligheterna till viss förtidspensionering enligt det nya
pensionsreglementet vore det sannolikt, att avgången de närmaste åren
bleve större än vad i tabellen angivits. Lades till ovan anförda siffror avgångsfrekvensen
på grund av andra orsaker (dödsfall, frivillig avgång
m. m.), vilken tidigare för småskollärarkåren beräknats till siffran 174 per
år, erhölles följande avgångssiffror:

År:.........	1938	1939	1940	1941	1942	1943	1944	1945	1946	1947
Antal avgångna :	391	431	451	443	433	441	511	513	554	567

Denna avgångsfrekvens stämde i det närmaste med den av 1932 års seminariesakkunniga
beräknade för motsvarande år. Även örn det beräknade
antalet avgångna i verkligheten skulle bliva något mindre än dc angivna
siffrorna utvisade, skulle likväl av de ovan anförda förhållandena kunna
dragas den slutsatsen, att tiden borde vara inne för en väsentlig utvidgning
av såväl klassantalet som antalet intagna elever vid småskoleseminarierna.
Emellertid måste vid denna frågas bedömande även beaktas andra omständigheter,
vilka manade till fortsatt försiktighet i fråga örn seminarieverksamhetens
utvidgning. Överstyrelsen åsyftade den pågående rationalise -

170

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

ringen inom folkskoleväsendet, vilken medförde ett stort antal övertaliga
lärare i samband med tjänstindragningar. Dessa indragningar drabbade i
första hand de befattningar, som innehades av småskollärarinnor, sålunda
tjänster vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande lärartjänster
vid folkskolor. Genom den undersökning, som folkskolinspektörerna författningsenligt
verkställt vid årsskiftet 1936—37 hade framgått att intill
den 1 juli 1940 kunde räknas med över 600 övertaliga småskollärartjänster.
Enligt av överstyrelsen från folkskolinspektörerna inhämtade särskilda
uppgifter angående förändringar i lärarbehovet framginge, att småskollärartjänsterna
(ovanstående tre kategorier) under redovisningsåren 1938—40
borde minskas med sammanlagt 263. I vilken omfattning dessa övertaliga
tjänster verkligen kunde indragas under ifrågavarande år vore emellertid
en öppen fråga. Av det anförda framginge, att befordringsmöjligheterna för
småskollärarinnorna fortfarande vore mycket små. Det framginge också av
ovannämnda undersökningar angående anställningsförhållandena bland de
under de senaste 7 å 8 åren utexaminerade lärarinnorna, att endast ett fåtal
kunnat bliva ordinarie men att det överväldigande flertalet fått nöja
sig med vikariat eller i bästa fall med förordnande som extra ordinarie.
Vid slutet av vårterminen 1938 hade inom småskollärarkåren 647 varit
extra ordinarie och 1,218 vikarier, varav 377 uppehållit vakanta tjänster
och 841 varit vikarier för tjänstlediga lärare. Flertalet av de vakanta tjänsterna
vore givetvis sådana, som vid lägligt tillfälle kunde indragas.

Med hänsyn till det nu anförda funne överstyrelsen, att läget ännu manade
till återhållsamhet i fråga om intagning av elever vid småskoleseminarierna
år 1939. I detta sammanhang ville överstyrelsen erinra om en
till överstyrelsen den 4 oktober 1938 ingiven framställning från styrelsen
för Sveriges småskollärarinneförening, vari styrelsen anhölle, att överstyrelsen
ville föreslå en stark begränsning i klass- och elevantal vid nämnda
seminarier under läsåret 1939—40. Överstyrelsen delade så Ellvida den av
nämnda lärarorganisation framförda meningen, att överstyrelsen icke vore
beredd att föreslå småskoleseminariernas i Skara och Strängnäs utvidgning
till dubbelseminarier redan nästa år (i Skara lade ock brist på lokaler hinder
i vägen för en sådan anordning), ej heller att intagningsklasserna över
lag fylldes med maximiana! elever. Dock funne överstyrelsen — med hänsyn
till den hotande bristen på småskollärarinnor i södra Sverige — tiden
vara inne att småskoleseminariets i Landskrona organisering
till dubbelseminarium påbörjades genom
att två avdelningar av första klassen där intoges hösten 1939. Likaså torde
klassnumerären vid de seminarier, som senast intagit 15 elever, nu böra
ökas till 20, dock med undantag för seminarierna i Haparanda och Lycksele,
där förhållandena motiverade, att intagningen icke heller nästa gång
överstege 15-talet. Frågan om övningsskolans utvidgning vid vissa seminarier
komme överstyrelsen att upptaga i annat sammanhang.

Enligt överstyrelsens förslag skulle småskoleseminariernas organisation
under budgetåret 1939/40 bliva den, som nedanstående översikt utvisade:

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211. 171

Seminarier	Klassavdelningar	Övnings- skolavdel- ningar	Utexaminerade år
och elever	1940	1941	1942
Haparanda (3)......	— II 15 I 15	3	_	15	15
Härnösand (2)......	— II 15 I 20	3	15	20	—
Landskrona (2 + 2) . . .	— II 24 i!24	4	24	48	__
Lycksele (3).......	\|24 III 12 II 15 I 15	4	12	15	15
Skara (2 + 2).......	— II 15 I 20	4	15	20	—
Strängnäs (242)....	— II 15 I 20	4	15	20	—
Växjö (2).........	— II 24 I 24	3	24	24	—
Summa	123 162	25	105	162	30 +intagna 1940

I den av överstyrelsen omnämnda skrivelsen från styrelsen för Sveriges
småskollärarinneförelling Ilar framhållits såsom nödvändigt, att examinationen
av småskollärarinnor fortfarande starkt begränsades.

Genom de under senaste åren ständigt pågående indragningarna av småskoll
ära rinnet jäns ter hade möjligheterna för småskollärarinnorna att vinna
befordran till ordinarie anställning minskat i oroväckande grad. Endast ett
fåtal av de under senaste åren utexaminerade småskollärarinnorna hade
kunnat erhålla ordinarie tjänst. Enligt av styrelsen verkställd undersökning
hade av 1,367 under åren 1930—37 utexaminerade småskollärarinnor endast
247 vunnit ordinarie anställning, varav endast 26 under år 1937, vilket
syntes styrelsen vara ett mycket ringa antal i förhållande till den beräknade
årliga avgången.

En betydlig minskning av antalet arbetslösa småskollärarinnor hade visserligen
under de senaste åren förmärkts. Av de 1,367 under åren 1930—37
utexaminerade småskollärarinnorna hade sålunda endast 77 den 1 mars
1938 varit ofrivilligt arbetslösa. Ett år tidigare hade nämnda antal varit
96; minskningen det senaste året hade sålunda varit 19, vilken siffra vore
anmärkningsvärt låg, då hela antalet examinerade under år 1937 utgjort
endast 10. Emellertid funnes förutom dessa ofrivilligt arbetslösa ett ganska
stort överskott av småskollärarinnor, som examinerats före år 1930. Många
av dessa — liksom av de efter år 1930 examinerade — hade övergått till
andra verksamhetsområden. Även om en viss del av dessa kunde vara
förhindrade att mottaga mera stadigvarande sköltjänstgöring, stöde de
dock i stor utsträckning till förfogande för vikariatst jänstgöring. Detta förhållande
medförde, att vikariestocken bland småskollärarinnorna vid en
jämförelse med den ordinarie personalen procentuellt sett hade en utsträckning,
som näppeligen vore tillfinnandes bland andra lärargrupper.

Styrelsen hade kännedom örn, att det nuvarande överskottet av småskollärarinnor
i vissa delar av landet under en del av året helt absorberats,
och att vid vikarieanskaffning brist på småskollärarinnor understundom
förmärkts. Med anledning härav ville styrelsen framhålla önskvärdheten
av att alla tillfälliga vikarier vid sådana tillfällen anlitades. Skulle alla reserver
vara uttömda, återstode de pensionerade, av vilka säkert många
vore villiga att på den ort, där de vore bosatta, tjänstgöra som vikarier.

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

I detta sammanhang ville styrelsen understryka vikten av en rationell
platsförmedling, varigenom en jämnare fördelning av vikarietillgången
över hela landet skulle vinnas och brist på småskollärarinnor på vissa platser
motverkas.

Styrelsen ville slutligen framhålla som sin mening, att den begränsning i
såväl examensavdelningar som elevantal, som ägt rum under läsåret
1938—39, även borde ske nästkommande läsår. Styrelsen ville även ifrågasätta
om icke en förnyad omprövning av behovet av småskollärarinnor
skulle påvisa, att även denna elevintagning vore för stor.

I fråga örn anslagsbehovet under budgetåret 1939/4 0
har överstyrelsen anfört:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.

Någon ändring i rektorernas antal eller placering i lönegrupp vore ej erforderlig.
Avlöningsbeloppet för samtliga rektorer vore beräknat till 73,740
kronor. Till avlöning i övrigt åt tjänstemän å ordinarie stat i enlighet med
den för budgetåret 1938/39 gällande personalförteckningen komme att
erfordras ett belopp av 244,759 kronor. Hela avlöningsbeloppet för tjänstemän
å ordinarie stat komme sålunda att uppgå till 318,499 kronor.

Emellertid borde för budgetåret 1939/40 inrättas vissa nya lärartjänster.
Den föreslagna utvidgningen av seminariet i Landskrona till dubbelseminarium
genom intagning hösten 1939 av två avdelningar i första klassen
medförde behov av ytterligare en adjunktstjänst. Å personalförteckningen
för seminariet i Lycksele funnes upptagen en adjunktstjänst. Emellertid
erfordrades där utom rektor tre lärarbefattningar å seminariestadiet. Två
av dessa inginge under innevarande budgetår bland de åtta å övergångsstat
upptagna ämneslärartjänsterna. I skrivelse den 8 april 1938 hade överstyrelsen
hemställt om bemyndigande att förordna icke-ordinarie ämneslärarinnan
Sigrid Degerman såsom ordinarie lärarinna å en av dessa tjänster
å övergångsstat med placering vid seminariet i Lycksele. Detta förslag
hade Kungl. Majit enligt beslut den 17 juni 1938 lämnat utan avseende.
Sigrid Degerman uppehölle nu befattningen såsom icke-ordinarie ämneslärarinna.
Det syntes överstyrelsen under alla förhållanden lämpligast, att
befattningen i staten upptoges såsom adjunktstjänst, helst som vid samma
seminarium funnes ytterligare en ämneslärarinnetjänst på övergångsstat,
besatt med ordinarie innehavare. Det torde sedermera böra bero av Kungl.
Maj:ts bestämmande efter framställning av överstyrelsen, hur den nya adjunktst
jönsten skulle uppehållas under budgetåret 1939/40.

Vad övningslärartjänsterna beträffade, föranledde seminarieorganisationen
under budgetåret 1939/40 ingen annan ändring än att en ny ordinarie
lärartjänst i hushållsgöromål bleve erforderlig vid seminariet i Landskrona.

Rektorerna vid småskoleseminarierna i Strängnäs och Skara hade framhållit
behovet av ytterligare en övningsskollärartjänst vid ettvart av dessa
seminarier. När dessa seminarier bleve förändrade till dubbelseminarier,
krävdes fem övningsskolavdelningar. För närvarande funnes där tre sådana
avdelningar. Vad som motiverade ytterligare en övningsskolavdelning redan
nu vore den ökning i övningsskolans belastning med övningslektioner,
som följde dels av elevantalets ökning i semin ari eklasserna och dels av
efterprövningarna i undervisningsskicklighet, som nu kommit i gång enligt
bestämmelserna i den nya seminariestadgan. Överstyrelsen vitsordade detta

173

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

behov och erinrade tillika därom, att seminariet i Landskrona redan med
nu innevarande budgetår erhållit sin fjärde övningsskolavdelning, fastän
seminariets organisation vore densamma som i Skara och Strängnäs.

De nya ordinarie lärartjänsterna borde avlöningsberäknas till sammanlagt
31,281 kronor.

Hela anslaget till avlöningar till tjänstemän på ordinarie stat borde sålunda
beräknas till ett bruttobelopp av (318,499 -j- 31,281 =) 349,780 kronor.
Örn härifrån avdroges pensionsavgifter till ett beräknat belopp av i avrundat
tal 14,000 kronor, återstode ett anslagsbehov av 335,780 kronor.

Därest en lönereglering för vaktmästare och med dem likställd personal
vid småskoleseminarierna komme att genomföras med tillämpning från och
med budgetåret 1939/40, hade en sådan lönereglering för småskoleseminariernas
vidkommande beräknats draga en kostnad av 43,770 kronor. Under
denna förutsättning uppkomme ett medelsbehov till avlöning av ordinarie
tjänstemän av (335,780 -j- 43,770 —) 379,550 kronor, eller i avrundat belopp

379,500 kronor.

2. Avlöningar till tjänstemän å
övergångsstat.

Denna delpost vore nu i staten upptagen med 34,700 kronor. I personalförteckningen
vore upptagna 8 ämneslärare, 4 övningsskollärare och 1 lärarinna
i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd. Samtliga övningsskollärare jämte
den nämnda övningslärarinnan vore numera placerade såsom ordinarie
lärare och borde därför utgå från övergångsstaten. Formellt borde 7 ämneslärare
kvarstå å övergångsstaten, sedan den ena ämneslärartjönsten vid seminariet
i Lycksele ersatts med en adjunkts^änst. Dock syntes avlöningsmedel
å övergångsstaten ej böra upptagas för de två ämneslärare, vilka vore
förordnade som rektorer, under vilken tid deras ämneslärartjänster förändrats
till adjunktsbefattningar. Återstode sålunda 5 ämneslärarinnor, vilka
under budgetåret 1939/40 borde avlönas med till tjänstemän å övergångsstat
anvisade medel. Dessa lärarinnor tjänstgjorde vid seminarierna i Härnösand,
Landskrona, Lycksele, Skara och Växjö. Härför erfordrades — efter
avdrag av pensionsavgifter — ett sammanlagt belopp av 25,800 kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit.

Delposten till arvoden åt seminarieläkare utginge under innevarande budgetår
med 3,925 kronor. Överstyrelsen beräknade på denna post med anledning
av ökat antal klassavdelningar en ökning med 525 kronor, varför det
behövliga anslaget för budgetåret 1939/40 utgjorde 4,450 kronor. Dyrtidstillägg
utginge enligt redan givna bestämmelser icke å dessa arvoden.

Till arvoden åt seminariebibliotekarier utginge för närvarande 2,500 kronor.
Då organisationen av småskoleseminarierna komme att något utvidgas
budgetåret 1939/40, beräknade (iverstyrelsen, att vid oförändrade arvodesgrunder
detta belopp borde ökas till 2,650 kronor.

I anslutning till vad överstyrelsen föreslagit beträffande motsvarande
arvoden vid folkskoleseminarierna och då det vore önskvärt, att liknande
grunder tillämpades jämväl för småskoleseminarierna, ville överstyrelsen
emellertid föreslå, att dessa seminariers bibliotekarier jämställdes med
bibliotekarierna vid realskolorna och att arvodena finge utgå med 650 kro -

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

nor till dubbelseminarierna och 450 kronor till enkelseminarierna. Vid seminarierna
i Haparanda och Lycksele, vilka i storleksordning intoge en mellanställning
mellan de båda nyssnämnda slagen av seminarier, borde under sådana
förhållanden arvodet utgå med 550 kronor.

Beräknat efter dessa grunder, skulle anslagsbehovet på denna post utgöra
3,950 kronor. Då emellertid seminarierna ej under budgetåret 1939/40
hade full organisation, torde ett belopp av 3,300 kronor vara tillräckligt.
Överstyrelsens förslag skulle alltså medföra en kostnadsökning på (3,300 —
— 3,000 =) 300 kronor.

Till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionerna utginge nu 1,400 kronor.
Detta belopp borde för budgetåret 1939/40 höjas till 1,500 kronor med
hänsyn till att nya klasser tillkomme.

Då det syntes önskvärt, att vid småskoleseminarierna tillämpades samma
grunder, som av överstyrelsen föreslagits beträffande folkskoleseminarierna,
finge överstyrelsen föreslå, att ifrågavarande arvoden vid småskoleseminarierna
skulle utgå dels med samma grundbelopp, som föreslagits vid
realskolorna, 100 kronor, dels med samma kompletterande bidrag som vid
folkskoleseminarierna, 35 kronor, för varje klassavdelning.

Beräknat efter dessa grunder skulle anslagsbehovet på denna post, då
småskoleseminarierna uppnått full organisation, utgöra 2,485 kronor. Under
budgetåret 1939/40 skulle emellertid anslagsbehovet stanna vid
2,050 kronor. Detta förslag skulle alltså innebära en kostnadsökning av
(2,050 — 1,725 =) 325 kronor.

För närvarande utginge tillägg sarvoden åt lärare i trädgårdsskötsel med
300 kronor till var och en av lärarna i trädgårdsskötsel i Skara, Strängnäs
och Växjö. Härpå utginge dyrtidstillägg. Därest dyrtidstilläggen ansåges
böra avskaffas jämväl å dessa arvoden, torde de böra höjas till 350 kronor.
Anslagsposten borde på grund härav höjas till (3 X 350 =) 1,050 kronor.

Såsom arvode åt ett biträde för matlagningen vid seminariet i Lycksele
utginge nu ett belopp av 900 kronor. Härå hade utbetalts oreglerat dyrtidstillägg,
senast 33 procent. Därest dyrtidstillägg ej längre skulle utgå,
borde arvodet höjas till 1,200 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit borde sålunda bestämmas till (4,450 -f- 3,300 -f- 2,050
+ 1,050 + 1,200 =) 12,050 kronor.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal.

De av rektorerna lämnade uppgifterna gåve vid handen, att någon ändring
i delposterna grundavlöningar och avlöningsförhöjningar m. m. ej behövde
vidtagas. Beloppet stannade sålunda vid 46,900 kronor.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän.

Här borde såsom förut upptagas ett mindre belopp, vilket med hänsyn
till statens avrundande torde böra bestämmas till 250 kronor.

Sammanlagt äskade överstyrelsen alltså till avlöningar vid småskoleseminarierna
ett belopp av 464,600 kronor, vilket innebure en anslagshöjning
med 50,900 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 211. 175

Slutligen har överstyrelsen framhållit, att även för budgetåret 1939/40
erfordrades, att Kungl. Majit medgåve rätt för skolöverstyrelsen att i vissa
fall medgiva rektor och ordinarie lärare vid småskoleseminarium nedsatt
tjänstgöring.

Statskontoret har i sitt förutnämnda utlåtande anfört:

Av vad skolöverstyrelsen i föreliggande ärende anfört rörande de omständigheter,
som borde tillmätas avgörande betydelse för bedömandet av
spörsmålet om elevintagningen för nästkommande budgetår, syntes framgå,
att elevantalet näppeligen kunde sättas lägre än till det av överstvrelsen
beräknade. I sagda avseende funne statskontoret således icke anledning
till erinran mot överstyrelsens förslag. Ämbetsverket kunde emellertid icke
biträda överstyrelsens uppfattning i fråga örn organisationen av småskoleseminarierna.
Enligt statskontorets mening borde nämligen ur kostnadssynpunkt
intagningsklassen vid samtliga seminarier först fyllas med maximiantal
elever, innan parallellavdelmngar upprättades. Den omständigheten,
att i vissa delar av landet rådde överskott och i andra delar brist på småskollärarinnor,
torde härvidlag icke böra tillmätas avgörande betydelse. Berörda
missförhållande borde nämligen avhjälpas, utan att statsverket förorsakades
särskilda kostnader för ändamålet. Statskontoret finge alltså föreslå,
att även för nästkommande läsår intoges endast en klassavdelning vid
seminariet i Landskrona och således 24 elever i stället för föreslagna 48.
Elevantalet torde emellertid i motsvarande mån böra ökas vid de övriga seminarierna,
med undantag för seminariet i Växjö, vid vilket redan enligt
överstyrelsens förslag skulle intagas maximiantal elever.

Med hänsyn till vad statskontoret sålunda föreslagit torde icke vara erforderligt
att inrätta de av överstyrelsen för seminariet i Landskrona begärda
1 ära r b ef a 11 n i n ga r n a — en adjunktur och en lärartjänst i hushållsgöromål.

Skolöverstyrelsen hade vidare hemställt, att en av de på övergångsstat
uppförda ämneslärartjänsterna, vilken icke vore besatt med ordinarie innehavare
utan uppehölles av lärarinnan Sigrid Degerman i Lycksele såsom
icke-ordinarie lärarinna, måtte utbytas mot en adjunktsbefattning.

Statskontoret funne icke anledning till erinran mot detta skolöverstyrelsens
förslag. Statskontoret förutsatte emellertid, att den nya adjunktsbefattningen
icke komme att tillsättas, så länge lärarinnan Degerman kvarstode
i tjänst vid seminariet i Lycksele. För adjunktsbefattningens bestridande
erforderliga medel torde därför icke behöva äskas för nästkommande
budgetår.

För vartdera av seminarierna i Skara och Strängnäs hade skolöverstyrelsen
tillstyrkt inrättandet av en ny övningsskolavdelning, till följd varav
överstyrelsen beräknat medel för ytterligare två övningsskollärartjänster.

Såsom överstyrelsen framhållit, erfordrades, när seminarierna förändrats
till dubbelseminarier och således hade fyra klassavdelningar med sammanlagt
96 elever, fem övningsskolavdelningar. För nästkommande budgetår
skulle emellertid vid seminarierna i fråga finnas endast två klasser
med — vid bifall till statskontorets förslag hiir ovan -— tillhopa 39 clever.
Seminarierna i fråga skulle alltså alltjämt med avseende å antalet såväl klasser
som elever vara jämställda med enkelseminariet i Härnösand. I den av
1936 års riksdag beslutade seminarieorganisationen beräknades för ett enkelseminarium
tre övningsskolavdelningar. Vid sådant förhållande torde ök -

176

Kungl. May.ts proposition Nr £11.

liing av antalet övningsskolavdelningar vid seminarierna i Skara och Strängnäs
icke böra medgivas. Visserligen hade — såsom överstyrelsen framhållit
— seminariet i Landskrona trots enahanda organisation som omförmälda
seminarier från och med innevarande budgetår erhållit en fjärde övningsskolavdelning.
Anledningen härtill torde emellertid närmast hava varit den,
att övertalig lärare funnits tillgänglig, varför statsverket icke förorsakats
några ökade kostnader genom tjänstens inrättande. Detta skulle emellertid
nu bliva förhållandet. Statskontoret kunde därför icke tillstyrka bifall till
överstyrelsens framställning i denna del.

Då vid bifall till vad statskontoret ovan förordat, inga nya tjänster
skulle tillkomma, torde för avlöningar åt ordinarie lärare kunna beräknas
samma belopp som för löpande budgetår eller 322,000 kronor. Ämbetsverket
ville i detta sammanhang erinra, att de av överstyrelsen gjorda anslagsberäkningarna
icke torde kunna godtagas, då desamma icke syntes
hava uppgjorts i överensstämmelse med gängse grunder för beräkning av
avlöningsanslag.

Å den under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, upptagna delposten till arvoden åt seminarieläkare
torde — vid bifall till statskontorets förslag — erfordras en höjning
med allenast 225 kronor för seminariet i Växjö.

Beträffande posterna till arvoden åt seminariebibliotekarier ävensom åt
biträden pä rektorsexpeditionerna tilläte sig statskontoret hänvisa till vad
ämbetsverket i utlåtanden den 2 december 1938 i förevarande hänseenden
uttalat och föreslagit för de allmänna läroverkens del.

Vad angår behovet av vaktmästarpersonal har skolöverstyrelsen
i sin förberörda skrivelse den 29 december 1937 anfört följande.

För bestridande av vaktmästaruppgifterna vore för närvarande vid småskoleseminarierna
anställda 1 ä 2 personer. Till sin omfattning vore dessa
seminarier närmast jämförliga med den minsta typen av samrealskolor.
Elevantalet (seminariet och övningsskolan; överskrede för närvarande i intet
fall 100, varför en vaktmästarbefattning kunde tyckas vara tillräcklig
för behovet vid ett dylikt seminarium. Emellertid vore några smaskoleseminarier
försedda med omfattande lokaler, särskilt i de fall, då lokalerna
övertagits från ett avvecklat folkskoleseminarium (Härnösand, Landskrona,
Skara, Strängnäs och Växjö), samt med jämförelsevis stora trädgårds- och
parkanläggningar. För en tillfredsställande skötsel erfordrades därför enligt
överstyrelsens uppfattning i regel två befattningar, nämligen

a) vaktmästare, tillika värmelednmgsskötare, i B 6 samt

b) trädgårdsbiträde, tillika eldare, i B 5.

För den förstnämnde befattningshavaren hade byggnadsstyrelsens värmetekniska
avdelning hemställt örn placering i lönegraden B 7, men då de
egentliga vaktmästaruppgifterna måste vara mindre omfattande, hade
överstyrelsen icke kunnat biträda detta förslag.

Den nyssnämnda planen vore i överstyrelsens förslag genomförd för seminarierna
i Härnösand, Landskrona, Lycksele, Strängnäs och Växjö. För
seminariet i Landskrona tänktes dock den nuvarande arbetsfördelningen
mellan vaktmästarna bliva bestående, nämligen på det sättet, att trädgårdsbiträdet
tillika skulle vara värmelednmgsskötare och vaktmästaren
tillika eldare. De lokala förhållandena i Lycksele vore sådana, att arbets -

177

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

bördan bleve för stor för en vaktmästare. Sålunda måste bland annat tre
där befintliga värmecentraler övervakas dagligen under tiden klockan
5—22. Överstyrelsen föresloge därför enligt den angivna planen två vaktmästare.
För vart och ett av seminarierna i Haparanda och Skara föresloges
endast en vaktmästare (vaktmästare och värmeledningsskötare) i
lönegraden B 6. För vaktmästarens placering i lönegraden B 7 hade rektor
vid småskoleseminariet i Haparanda uttalat sig med motivering, att
vaktmästarens arbete och ansvar betydligt ökades, då seminariet finge en
planerad större organisation och nya lokaler. Då de nuvarande lokalerna
för seminariet vore dels provisoriska, dels förhyrda i samrealskolan i staden,
där seminariets vaktmästare icke hade någon uppgift, ansåge överstyrelsen
ej tillräckliga skäl föreligga för att placera vaktmästarbefattningen i högre
lönegrad än B 6. Sedan lokalfrågan blivit löst, torde frågan om lönegradsplaceringen
böra ånyo prövas.

Även småskoleseminariet i Skara hade övertagit lokaler från ett nedlagt
folkskoleseminarium. Det park- och trädgårdsområde, som tillhörde det
nedlagda seminariet, hade emellertid till större delen försvunnit för att
lämna plats för ett nyuppfört biskopshus, varför ett särskilt trädgårdsbiträde
ej längre vore motiverat.

För småskoleseminarierna skulle alltså enligt skolöverstyrelsernas förslag
erfordras 7 befattningar (vaktmästare och värmeledningsskötare) i lönegraden
B 6 samt 5 befattningar (trädgårdsbiträde och eldare eller gymnastikvaktmästare)
i lönegraden B 5.

Statskontoret har icke särskilt uttalat sig rörande löneställningen för
småskoleseminariernas vaktmästarpersonal.

Lönenämnden har framhållit, att en anordning med allenast en vaktmästare
förekomme jämväl vid vissa småskoleseminarier. Mot den för berörda
fall föreslagna placeringen i lönegraden B 6 hade lönenämnden icke något
att erinra.

Den av skolöverstyrelsen verkställda utredningen synes utvisa, att en DePa[te ,

. * i oii • • •• °iiij ID 8 litsell Gred,

mindre ökning av elevmtagnmgen vid smaskoleseminanerna ar pakallad.

Såvitt nu kan bedömas, torde elevintagningen för nästkommande läsår
böra äga rum i ungefär den av överstyrelsen ifrågasatta omfattningen.

Detta innebär, att i första klassen vid småskoleseminarierna skulle intagas
162 elever mot 123 höstterminen 1938, en ökning alltså med 39 elever.

Enligt överstyrelsens förslag skulle denna höjning av antalet nyintagna
elever ernås dels genom ökning av elevnumerären vid de redan i verksamhet
varande tvååriga seminarielinjerna i Härnösand, Skara och Strängnäs
från 15 till 20, dels och genom upprättande i enlighet med 1936 års
organisationsplan av en parallellinje vid Landskrona-seminariet med maximiantal
elever — alltså 24 — i första klassen.

På av statskontoret anförda skäl kan jag icke tillstyrka en utökning av
antalet seminarielinjer, så länge behovet av ett större antal utexaminerade
småskollärarinnor utan olägenhet kan tillgodoses genom .att utnyttja den

Bihang till rilcsdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 211. 1-

178

Kungl. Marits ''proposition Nr 211.

nuvarande seminarieorganisationens examinationskapacitet. Därest 24
elever intagas i första klassen av varje redan i verksamhet varande seminarielinje,
skulle elevantalet i nämnda klass komma att uppgå till sammanlagt
(7 X 24 =) 168, eller 6 mer än det elevantal, varmed överstyrelsen för
nästa läsår räknat. Att det ännu rådande överskottet på småskollärarinnor
är mest framträdande inom de nordligaste delarna av riket, utgör enligt
min mening icke tillräckligt skäl för överstyrelsens förslag. Jag vill i detta
sammanhang instämma i vad styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening
uttalat angående vikten av en rationell platsförmedling, varigenom
en jämnare fördelning av tillgången på platssökande småskollärarinnor
skulle kunna vinnas.

Vid beräkningen i det följande av anslagsbehovet till avlöningar och omkostnader
vid småskolseminarierna för budgetåret 1939/40 utgår jag alltså
från att någon parallellavdelning vid seminariet i Landskrona icke under
nämnda budgetår upprättas. Härigenom torde det icke vara erforderligt
att, på sätt överstyrelsen föreslagit, öka de för Landskrona-seminariet avsedda
ordinarie tjänsterna med en adjunktstjänst och en lärarinnetjänst
i hushållsgöromål. Jag har däremot icke funnit anledning till erinran mot
att å personalförteckningen för tjänstemän å ordinarie stat uppföres en
ny adjunktstjänst, avsedd för Lycksele-seminariet, i stället för en av de å
personalförteckningen för tjänstemän å övergångsstat upptagna ämneslärartjänsterna,
vilken för närvarande uppehälles på förordnande av ickeordinarie
ämneslärarinnan Sigrid Degerman med tjänstgöring vid nämnda
seminarium. Emellertid torde medel icke böra beräknas till denna nya
adjunktstjänst under anslagsposten till tjänstemän å ordinarie stat, så
länge Sigrid Degerman kvarstår i tjänst. En anmärkning torde böra intagas
i personalförteckningen örn att ifrågavarande adjunktstjänst tills
vidare skall hallas obesatt. Nödiga medel till bestridande av kostnaderna
för den undervisning, som nu omhänderhaves av Sigrid Degerman, böra beräknas
under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Överstyrelsen har vidare ifrågasatt utökning av antalet övningsskolavdelningar
vid vart och ett av seminarierna i Strängnäs och Skara och i
samband därmed upprättande av två nya ordinarie övningsskollärartjänster.
Liksom statskontoret kan jag icke finna, att tillräckligt starka skäl
anförts för ett förverkligande nu av detta förslag.

Under nu nämnda förutsättningar beräknar jag medelsbehovet till avlöningar
vid småskoleseminarierna för nästa budgetår på följande sätt.

Till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat har överstyrelsen
med tillämpning av de nuvarande lönebestämmelserna beräknat
ett belopp av 335,780 kronor vara erforderligt, vartill — vid bifall till
överstyrelsens i annat sammanhang framlagda förslag om lönereglering
för vissa vaktmästare och annan därmed jämförlig personal — komme en
höjning med 43,770 kronor, eller tillhopa i avrundat tal (335,780 +

179

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

-f 43,770 =) 379,500 kronor. Jag har på av statskontoret anförda skäl icke
ansett mig kunna lägga dessa kalkyler till grund för anslagsberäkningarna
för nästa budgetår.

Under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör
— med tillämpande av de av chefen för finansdepartementet föreslagna
nya lönebestämmelserna — först och främst beräknas medel till avlönande
av de i nu gällande personalförteckning upptagna befattningshavarna
å ordinarie stat. Med vederbörlig hänsyn tagen till dyrortsplacering, till
övergångsbestämmelserna rörande kvinnliga befattningshavares löneklassplacering
och till pensionsavdrag samt med antagande av en genomsnittlig
tjänstgöring för Övningslärare av 30 veckotimmar, beräknar jag de för
ändamålet erforderliga avlöningsmedlen till i runt tal 370,000 kronor. I
anledning av chefens för finansdepartementet förslag angående lönereglering
för viss vaktmästar- och därmed jämförlig personal torde under
anslagsposten jämväl böra beräknas medel till avlöning åt sju ordinarie
vaktmästare. Jag förordar, att vart och ett av de sju småskolseminarierna
tilldelas en ordinarie vaktmästare i lönegraden A 6. Kostnaderna härför beräknar
jag till i runt tal 24,000 kronor. Erinras må, att i samband härmed
kan vidtagas viss minskning av omkostnadsanslaget för småskoleseminarierna.
Härtill återkommer jag i det följande. De sammanlagda kostnaderna
för avlöning åt tjänstemän å ordinarie stat böra alltså beräknas till
(370,000 + 24,000 =) 394,000 kronobr, vilket innebär en anslagshöjning med
(394,000 — 322,000 =) 72,000 kronor.

Liksom hittills torde överstyrelsen böra erhålla rätt att i vissa fall medgiva
rektor och ordinarie lärare vid småskoleseminarium nedsatt tjänstgöring.

I enlighet med överstyrelsens förslag torde å personalförteckningen för
tjänstemän å övergångsstat för nästa budgetår böra uppföras
allenast sju ämneslärare med placering i lönegraden A 20. Samtliga
dessa tjänster äro besatta med ordinarie innehavare, varav dock två äro
förordnade såsom rektorer vid småskoleseminarier. Under anslagsposten till
avlöning åt tjänstemän å övergångsstat böra medel alltså beräknas endast
för fem ämneslärare, vilka samtliga äro kvinnliga och placerade respektive
vid seminarierna i Skara, Växjö, Landskrona, Härnösand och Lycksele. De
för ändamålet erforderliga medlen torde kunna uppskattas till i runt tal

31,000 kronor, vilket i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade
beloppet innebär en anslagsminskning med 3,700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maji, beräknar jag på följande sätt:

Delposten till arvoden åt seminarielälcare torde böra utgå med ett på
grund av den beräknade ökningen av elevnumerären från 3,925 kronor till
4,200 kronor förhöjt belopp. Arvodena till seminariebibliotekarier och relctorsbiträden
torde i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit be -

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

träffande motsvarande arvoden vid folkskoleseminarierna böra höjas med
25 procent och de för ändamålet utgående delposterna förty beräknas till
i avrundade tal respektive 3,200 kronor och 1,800 kronor. De nu utgående
tillag g sarvodena åt lärare i trädgårdsskötsel å 300 kronor vartdera torde i
enlighet med skolöverstyrelsens förslag böra höjas med 50 kronor till 350
kronor. Då ifrågavarande arvoden äro till antalet tre, bör den för ändamålet
utgående delposten höjes med (3 X 50 =) 150 kronor från 900 kronor
till 1,050 kronor. A de nu nämnda arvodena böra i fortsättningen dyrtidstillägg
icke utgå.

Till förutnämnda matlagning sbiträde torde böra utgå oförändrat arvode,
900 kronor, med bibehållen rätt för biträdet att åtnjuta oreglerat dyrtidstillägg.

Förevarande anslagspost torde alltså för nästa budgetar böra uppföras
med (4,200 + 3,200 + 1,800 + 1,050 -f 900 =) 11,150 kronor, vilket innebär
en anslagshöjning med 1,525 kronor.

Till avlöningar åt övrig icke-ordinarie personal
har överstyrelsen äskat oförändrat belopp, 46,900 kronor, vilken summa
på grund av den lönereglering för sådan personal, som torde komma att
genomföras från och med nästa budgetår, av överstyrelsen sedermera beräknats
komma att stiga till 50,000 kronor, varav 49,500 kronor till grundavlöningar
m. m. och 500 kronor till avlöningsförhöjningar m. m. Mot
överstyrelsens beräkning har jag icke annan erinran att göra än att det till
grundavlöningar m. m. beräknade beloppet, 49,500 kronor, med hänsyn
till vad jag i det föregående anfört torde böra höjas med i runt tal 5,000
kronor, avseende grundavlöning till extra ämneslärarinnan Sigrid Degerman,
samt att delposten till avlöningsförhöjningar m. m. av samma anledning
torde böra höjas till 800 kronor. Förevarande anslagspost beräknar
jag° alltså till (49,500 + 5,000 + 800 =) 55,300 kronor. Delposten till
grundavlöningar m. m. torde liksom innevarande budgetår böra betecknas
förslagsvis, dock med iakttagande av de maximeringsföreskrifter, som
Kungl. Maj :t framdeles torde böra meddela.

I detta sammanhang vill jag erinra, att Kungl. Maj:t den 24 februari
1939 utfärdat kungörelser (nr 48 och 49) örn sådana ändringar i gällande
stadga och undervisningsplan för småskoleseminarierna, att därigenom möjliggjorts
tillval av finska såsom frivilligt ämne för elever vid seminariet i
Haparanda. I enlighet med vad jag därom uttalat i propositionen nr
218/1938 (sid. 46 f.), torde kostnaderna för denna undervisning böra bestridas
från delposten till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Någon höjning av delposten synes på grund härav icke erforderlig.

Den i avlöningsstaten för innevarande budgetår uppförda delposten till
särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän bortfaller
vid genomförande av förutnämnda lönereglering. I stället bör uppföras
en särskild anslagspost till rörligt tillägg, vilken torde böra
uppskattas till 28,550 kronor.

181

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Ifrågavarande anslag bör vid bifall till vad jag nu föreslagit uppföras
med ett belopp av (394,000 + 31,000 +11,150 + 55,300 + 28,550 =)

520,000 kronor, vilket i jämförelse med det för innevarande år anvisade
anslaget innebär en anslagshöjning med (520,000 — 413,600 =) 106,400
kronor och med det i årets statsverksproposition preliminärt beräknade
beloppet en anslagsminskning med 20,000 kronor.

8. Förslagsanslaget till Småskoleseminariet Omkostnader.

Detta anslag utgår nu med 86,500 kronor. Härav disponeras dock under
budgetåret 1938/39 ett belopp av endast 85,300 kronor jämlikt omkostnadsstat,
som intagits i statsliggaren för nämnda budgetår å sid. 515. Differensen
å 1,200 kronor har uppkommit därigenom, att de å anslaget såsom särskilda
uppbördsmedel redovisade inkomsterna av seminarieträdgårdarna
i omkostnadsstaten kunnat upptagas till ett med 1,200 kronor högre belopp
än vid anslagsberäkningarna under hösten 1937 förutsågs.

Omkostnadsstatens utgiftssida uppgår för innevarande år till ett belopp
av 90,750 kronor, avsett till följande ändamål:

Expenser: Bränsle, lyse och vatten.................kronor 30,500

» Övriga expenser........................ » 39,500

varav till lönefyllnad till vaktmästare och värmeskötareträdgårdsbiträden
2,000 kronor, till preparandkurs i Haparanda
3,350 kronor samt till särskild undervisning i hus -

hållsgöromål därstädes 2,000 kronor;

Övriga utgifter: Trädgårdarnas underhåll och skötsel . . . kronor 15,800
» » Särskilda kurser och föreläsningar m. m. » 1,950

Reseersättningar................................ »_3,000

Summa kronor 90,750.

I förutnämnda skrivelse den 8 november 1938 samt i sitt förslag angående
lönereglering för vaktmästarpersonalen har skolöverstyrelsen ifrågasatt
följande förändringar beträffande omkostnadsstatens utgiftssida: .

. . Ökning, Minskning,

Övriga expenser: kronor: kronor:

Renhållnings-, trycknings- och expeditionskostnader
m. m. vid seminarierna i Lycksele (+350) och

Växjö (+1,000).......................... 1,350

Preparandkurs i Haparanda (nu 3,350).......... 1,150

Särskild undervisning i hushållsgöromål i Haparanda 100

Överflyttning till avlöningsanslaget av vaktmästarnas
löner i samband med lönereglering....... 11,500

D:o av lönefyllnad åt vaktmästare och värmeskö tare-trädgårdsbiträden.

................... 2,000

Summa + 2,500 — 13,600

182

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

Trädgårdarnas underhåll och skötsel:

Överflyttning till avlöningsanslaget av till värme skötare-trädgårdsbiträden

utgående löner...... 9,260

Ökning av övriga utgifter för trädgårdarna .... . . 1,510_

Summa + 1,510 — 9,260

Särskilda kurser och föreläsningar m. m.:

Bad och simundervisning (nu 850), skidkurs...... 300

Kurser i tal och röstvård................... 1,500

Övriga, icke närmare angivna ändamål (nu 1,100) . . 400

Summa +2,200

Reseersättningar ............................ — 2,000

Summa summarum +6,210 —24,860.

Överstyrelsen ifrågasätter sålunda en minskning av omkostnadsstatens
utgiftssida med (24,860 — 6,210 =) 18,650 kronor till 72,100 kronor.

Beträffande omkostnadsstatens inkomstsida har överstyrelsen
beräknat en minskning av de såsom särskilda uppbördsmedel redovisade
inkomsterna av upplåtelse av lokaler och ersättning för lyse från
1,750 kronor med 680 kronor till 1,070 kronor samt likaledes en minskning
av inkomsterna av trädgårdarna från 3,700 kronor med 700 kronor till

3,000 kronor. De särskilda uppbördsmedlen har överstyrelsen sålunda beräknat
till (1,070 + 3,000 ==) 4,070 kronor. Beträffande motiveringen till
de ifrågasatta ändringarna i omkostnadsanslagets disposition hänvisas till
handlingarna i ärendet.

Enligt överstyrelsens förslag skulle förevarande anslag alltså uppföras
med (72,100 — 4,070 =) i runt tal till 68,000 kronor.

Oeparte- Såsom av det föregående framgår, har jag under småskoleseminariernas
meatschefen. avJöningsanslag beräknat medel till avlöning åt sju vaktmästare, vilka nu
åtnjuta lön från omkostnadsanslaget, delposten övriga expenser, med 11,500
kronor jämte i runt tal 1,400 kronor i lönefyllnad, tillhopa 12,900 kronor.
I enlighet med överstyrelsens förslag bör alltså sistnämnda belopp icke
hädanefter bestridas från omkostnadsanslaget. De för övrig vaktmästarpersonal
under omkostnadsanslaget beräknade avlöningsmedlen, 9,260 kronor
jämte lönefyllnad, d. v. s. i runt tal 10,000 kronor, böra däremot
tills vidare fortfarande belasta förevarande anslag. Jag förutsätter emellertid,
att åttonde huvudtitelns allmänna dyrtidstilläggsanslag icke från och
med budgetåret 1939/40 kommer att tagas i anspråk för beredande av dyrtidstillägg
åt befattningshavare, som avlönas ur förevarande omkostnadsanslag.
Med hänsyn härtill torde sistnämnda anslag något uppräknas, förslagsvis
med 3,000 kronor.

I övrigt torde de av överstyrelsen gjorda anslagsberäkningarna kunna i
huvudsak biträdas.

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''Bil.

Anslaget bör alltså upptagas med (68,000 + 10,000 + 3,000 =) 81,000
kronor. Anslagsminskningen utgör (86,500 — 81,000 =) 5,500 kronor. Jag
vill erinra, att för ändamålet i årets statsverksproposition beräknats ett belopp
av 68,000 kronor.

9. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 99,600 kronor.
Gällande personalförteckning upptager 4 lärare vid byskolor i lönegraden
B 17 och 17 lärare vid visteskolor i lönegraden B 9. Beträffande gällande
avlöningsstat med tillhörande bestämmelser hänvisas till statsliggaren för
budgetåret 1938/39, sid. 528.

Från och med innevarande budgetår har den lönereglering för nomadlärarna
trätt i tillämpning,som beslöts av 1938 års riksdag (se propositionen
nr 170/1938 och riksdagens skrivelse nr 230/1938).

I gällande avlöningsstat för nomadskolorna ingår en anslagspost å 8,500
kronor till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, uppdelad i en förslagsvis
beräknad delpost å 7,500 kronor till grundavlöningar m. m. och
en likalfdes förslagsvis beräknad delpost till avlöningsförhöjningar m. m.
å 1,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har icke för nästa budgetår ifrågasatt annan förändring
beträffande förevarande anslag än höjning av nyssnämnda delposter med
respektive 2,200 och 700 kronor, vilken höjning föranledes av Kungl. Maj:ts
den 25 november 1938 fattade beslut, att vid nomadskolväsendet må under
tiden den 1 januari—den 30 juni 1939 anställas fyra extra ordinarie lärare
vid visteskola. Samma antal extra ordinarie lärare vore enligt överstyrelsen
erforderligt jämväl under nästkommande läsår.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot att, på sätt överstyrelsen
föreslagit, medel för nästa budgetår beräknas till anställande av fyra extra
ordinarie lärare vid visteskola.

I övrigt ifrågasätter jag icke annan förändring i anslagsberäkningarna
än som föranledes av den provisoriska lönereglering för, bland andra, nomadskollärarna,
varom chefen för finansdepartementet i annat sammanhang
torde framlägga förslag.

Avlöningsanslaget beräknar jag under nu angivna förutsättningar på
följande sätt:

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör höjas
från 80,000 kronor till 92,000 kronor. Härvid har jag tagit behörig hänsyn
till övergångsbestämmelserna angående kvinnliga lärares löneklassplacering.

Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t: Grundbelopp bör i samband med den provisoriska löneregleringen

Departe mentschefen.

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr Bil.

undergå vissa förhöjningar. Ur den under anslagsposten uppförda delposten
till grundbelopp utgå för närvarande lönetillägg med 150 kronor åt var och
en av såväl ordinarie som extra ordinarie nomadlärare samt med 450 kronor
till envar av två manliga lärare vid visteskolor. Nämnda lönetillägg
böra för nästa budgetår enligt av chefen för finansdepartementet i annat
sammanhang framställt förslag provisoriskt höjas till 180 respektive 510
kronor. Med hänsyn härtill böra för nästa budgetår till förevarande ändamål
beräknas (25 X 180 =) 4,500 kronor, respektive (2 X 510 —) 1,020 kronor.
Från förevarande delpost bestridas jämväl lönetillägg åt lärare vid visteskola,
som tjänstgör vid byskola. Detta lönetillägg utgår för den tid,
nämnda tjänstgöring varar, med belopp, motsvarande, för år räknat, löneskillnaden
inom vederbörande ortsgrupp mellan den löneklass, läraren tillhör
och närmast högre löneklass. För detta ändamål torde liksom innevarande
budgetår böra beräknas ett belopp av förslagsvis 1,200 kronor.
Till arvoden åt vissa tillsynsmän för skolorna är för närvarande beräknat
ett maximerat belopp av 700 kronor. Beträffande detta belopp ifrågasätter
jag för nästa budgetår icke någon förändring. Jag förutsätter, att
dyrtidstillägg icke beräknas å dessa arvoden. Till arvoden för undervisning
i lappslöjd slutligen är under förevarande delpost upptaget ett belopp av
förslagsvis 4,200 kronor. Arvode för undervisning i lappslöjd utgår för närvarande
med samma belopp som slöjdarvode till lärare vid folk- och småskolor,
d. v. s. med 1 krona 20 öre för undervisningstimme jämte oreglerat
dyrtidstillägg. I anslutning till vad jag i årets statsverksproposition
(åttonde huvudtiteln, sid. 318) föreslagit beträffande slöjdarvoden vid folkoch
småskolor, torde dyrtidstillägg icke böra från och med den 1 juli 1939
utgå å lappslöjdarvodena men dessa arvoden höjas med 31 procent till, i
avrundat belopp, 1 krona 55 öre. Det för nästa budgetår för ändamålet erforderliga
beloppet torde förty böra uppräknas med omkring 31 procent
till 5,480 kronor.

Förevarande delpost torde alltså under nästa budgetår böra disponeras

sålunda:

a. Lönetillägg ä 180 kronor åt nomadlärare..........kronor 4,500

b. Lönetillägg ä 510 kronor åt manliga lärare vid visteskola » 1,020

c. Lönetillägg åt lärare vid visteskola för tjänstgöring

vid byskola, förslagsvis....................... » 1,200

d. Arvode åt vissa tillsynsmän vid skolorna.......... » 700

e. Arvode för undervisning i lappslöjd, förslagsvis...... » 5,480

Summa kronor 12,900.

Beträffande den för innevarande budgetår till förslagsvis 500 kronor beräknade
delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t: Vikariatsersättning ar m. m. ifrågasätter jag icke någon förändring.

185

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

Till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal beräknar
jag ett belopp av 12,500 kronor och till avlöning sförhöjning ar m. rn. liksom
för innevarande budgetår 1,000 kronor. Grundavlöningsposten torde såsom
nu är fallet få betecknas förslagsvis. Posten bör dock icke utan Kungl.
Maj:ts tillstånd få överskridas. Kungl. Majit torde vidare böra bestämma
det högsta antal extra ordinarie lärare, som för nästa budgetår må vara
anställda vid nomadskolväsendet.

I avlöningsstaten bör jämväl uppföras en särskild anslagspost till rörligt
tillägg. Härför beräknar jag i enlighet med vedertagna grunder ett belopp
av 6,400 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår bestämmas till (92,000+
+ 12,900 + 500 + 12,500 + 1,000 + 6,400 =) 125,300 kronor, vilket i förhållande
till det för innevarande budgetår utgående anslaget innebär en
anslagshöjning med (125,300 — 99,600 =) 25,700 kronor och i förhållande
till det i årets statsverksproposition för nästa budgetår preliminärt beräknade
anslaget en höjning med 3,300 kronor.

I den av riksdagen för nomadskolorna fastställda personalförteckningen
ifrågasätter jag icke andra förändringar än som betingas av den föreslagna
provisoriska löneregleringen.

10. Förslagsanslaget till Läroanstalter för blinda:

Avlöningar.

Förevarande anslag är nu uppfört med 205,100 kronor och disponeras
på sätt framgår av statsliggaren för budgetåret 1938/39, sid. 534 f.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1938 hemställt, att anslaget
måtte för nästa budgetår höjas till 217,500 kronor. Större delen av
anslagshöjningen hänför sig till institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
och betingas av förslag om dels utökad musikundervisning, dels
inrättande av en extra ordinarie lärarbefattning i kunskapsämne, dels och
överförande å ordinarie stat av en med arvode avlönad sjuksköterska.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 12 november 1938 av statskontoret
och beträffande förslaget örn ändrad anställning för sjuksköterskan
den 9 november 1938 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Av handlingarna inhämtas följande:

Utökad musi k under visning. Direktionen över institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda har hemställt, att musikundervisningen
därstädes måtte utökas med tio veckotimmars undervisning i pianostämning.

För närvarande ombesörjdes, anför skolöverstyrelsen, musikundervisningen
dels av en ordinarie musiklärare, dels ock av timlärare med tillhopa 13
veckotimmars undervisning, fördelade med 5 veckotimmar till pianostäm -

186

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

ning, 4 veckotimmar till violinspel och likaledes 4 veckotimmar till sång
med förskolans elever. Enligt förslag av skolans rektor skulle undervisningen
i pianostämning utvidgas till att omfatta 15 veckotimmar och för denna
undervisning anställas en ordinarie musiklärare med placering i lönegrad
L 20. Med hänsyn till angelägenheten av att bereda de blinda ökade förvärvsmöjligheter
och då enligt vad rektorn anfört pianostämning med tillhörande
enklare reparationer visat sig vara ett för musikbegåvade blinda
synnerligen lämpligt arbetsområde, förutsatt att tillräcklig utbildning
ägde rum, tillstyrkte överstyrelsen, att undervisningen i pianostämning utökades
till 15 veckotimmar. Enligt överstyrelsens mening syntes emellertid
denna undervisning till en början böra ombesörjas av en extra ordinarie
lärare. Denne torde böra placeras i 18 lönegraden i den för extra ordinarie
lärare vid statens undervisningsväsende gällande löneplanen.

Statskontoret har i likhet med skolöverstyrelsen ansett det angeläget att
söka bereda de blinda ökade förvärvsmöjligheter och på grund härav icke
velat motsätta sig en utökning av undervisningstiden i pianostämning. Förutom
den ordinarie och den föreslagna extra ordinarie musikläraren skulle
det bliva erforderligt med en timlärare i musik med åtta veckotimmar.
Statskontoret ville ifrågasätta, huruvida icke avlöningen åt denne timlärare
lämpligen borde bestridas med anlitande av behållningen av de medel, som
av statskontoret förvaltades såsom övriga diverse medel under rubriken
»Medel, avskilda att användas för främjande av blindundervisningen».

I detta sammanhang må beträffande sistnämnda medel erinras, att enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 19 oktober 1900 direktionen över institutet och
förskolan har att årligen tills vidare till statskontoret inleverera de medel,

5,000 kronor, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 20 april 1900 skola
årligen avskiljas av avkastningen av den under direktionens förvaltning
stående s. k. allmänna donationsfonden för att, efter av Kungl. Majit fattade
beslut, i mån av behov användas till anordningar, som avse främjande
av blinda barns undervisning m. m.

Lärarbefattning i kunskapsämne. Institutet för blinda
å Tomteboda omfattar sex klasser. Första och andra klasserna — det lägre
stadiet — undervisas av var sin lärarinna. Undervisningen i tredje, fjärde
och femte klasserna bestreds under läsåret 1937—38 av tre ämneslärare.
I sjätte klassen ägna sig eleverna nästan uteslutande åt yrkesutbildningen.

Antalet barn i de olika klasserna under läsåret 1938—39 beräknades
sommaren 1938 till: i första klassen 14, i andra klassen 12, i tredje klassen 24,
i fjärde klassen 22, i femte klassen 20 och i sjätte klassen 33.

På grund av det beräknade stora antalet elever i tredje—femte klasserna
hade direktionen i skrivelse den 30 juni 1938 hemställt om medel för anställande
av en extra lärare för sistnämnda läsår.

Genom beslut den 5 augusti 1938 medgav Kungl. Majit, att vid institutet
och förskolan för blinda finge under läsåret 1938—39 vara anställd en
extra lärare i kunskapsämne. Tillika föreskrevs, att statskontoret ägde utbetala
samtliga ifrågavarande lärare tillkommande löneförmåner av de
medel, som direktionen jämlikt förutnämnda beslut den 19 oktober 1900
inlevererat till statskontoret.

Skolans rektor har nu framhållit, att det stora antalet elever i tredje—
femte klasserna komme att fortfara även under läsåret 1939—40 (tredje

187

Kungl. Majlis proposition Nr lill.

klassen mottager årligen omkring 12 elever från förskolans fjärde klass).
Vid en blindskola, måste, anför rektor, undervisningen bedrivas på ett
annat sätt än vid vanliga skolor. Varje elev måste bliva föremål för en individuellt
präglad undervisning. Därför borde elevantalet i en klass ej överstiga
15. För att nöjaktigt kunna tillgodose undervisningen i tredje—femte
klasserna behövde med nuvarande antal elever vara anställda fyra lärarkrafter
var och en med full tjänstgöring. Härigenom bleve det möjligt att
åtminstone i ämnen av mest krävande slag uppdela var och en av de tre
nämnda klasserna i tvenne avdelningar.

Skolöverstyrelsen har funnit de av rektor anförda skälen bärande och på
grund härav tillstyrkt, att medel måtte anvisas till avlönande av en extra
ordinarie ämneslärare.

Statskontoret har framhållit, att det icke kunde förväntas, att förutnämnda,
av statskontoret förvaltade medel för nästkommande budgetår
kunde lämna tillgång till ifrågavarande ämneslärares avlöning — men väl
till avlönande av timlärare i musik med 8 veckotimmar. På grund härav
ansåge ämbetsverket i likhet med överstyrelsen, att medel härför borde
anvisas å avlöningsanslaget. Enär emellertid behovet av denna lärarkraft
föranleddes av ökningen av elevantalet under de senaste åren, vilken ökning
icke med visshet kunde förutses bliva bestående, kunde statskontoret åtminstone
för närvarande icke förorda, att denne befattningshavare erhölle
med pensionsrätt förenad anställning, utan torde medel beräknas till avlönande
av en extra lärare.

Ordinarie sjuksköterskebefattning. Alltsedan år 1923
har vid institutet och förskolan funnits anställd en examinerad sjuksköterska.
Hennes nuvarande kontanta avlöning utgör 125 kronor i månaden och
har bestritts från läroanstaltens omkostnadsanslag.

Anledningen till förslaget örn uppförande av sjuksköterskan vid institutet
och förskolan å ordinarie stat torde anför skolöverstyrelsen främst vara
den omständigheten att Kungl. Majit i proposition nr 212/38 föreslagit,
att vid dövstumskolorna tjänstgörande sjuksköterskor skulle uppföras å
ordinarie stat, vilket förslag riksdagen enligt skrivelse nr 241/38 bifallit.
Med hänsyn härtill ansåge överstyrelsen, att även sjuksköterskan vid institutet
och förskolan borde placeras å ordinarie stat.

Beträffande lönegradsplaceringen vore att märka, att sjuksköterskorna
vid dövstumskolorna placerats i lönegrad B 6, varemot översköterskan vid
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte vore uppförd i lönegrad
B 7. Rektorn vid institutet hade framhållit, att sjuksköterskan där
borde placeras i samma lönegrad som översköterskan vid vårdanstalten.
Såväl översköterskan som sjuksköterskorna vid dövstumskolorna samt vid
institutet och förskolan för blinda intoge i viss mån förmansställning. Vid
vårdanstalten funnes nämligen anställda sköterskor och vid dövstumskolorna
samt blindinstitutet vårdarinnor, vilka förutom andra åligganden hade
att lämna biträde vid handhavande av sjukvården. Antalet sköterskor vid
vårdanstalten vore för närvarande 24, därav en examinerad sjuksköterska
och ett sjukvårdsbiträde. Vid institutet och förskolan för blinda funnes 8
vårdarinnor anställda, medan antalet vårdarinnor vid de fem dövstumskolor,
där sjuksköterskor funnes anställda, utgjorde vid tre av skolorna respektive
1, 2 och 3 samt vid vardera av de båda återstående skolorna 4. Antalet
elever läsåret 1937—38 hade utgjort vid vårdanstalten 192 samt vid

188

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

institutet och förskolan 177. Elevantalet viel ovannämnda fem dövstumskolor
hade för innevarande år beräknats till respektive 30, 100, 116, 69
och 126. I likhet med översköterskan och sjuksköterskorna vid dövstumskolorna
vore sjuksköterskan vid institutet och förskolan examinerad sjuksköterska,
vilket torde vara nödvändigt för att kunna rätt handhava den
sjukvård, som hon hade att ombesörja. Rektorn vid institutet hade särskilt
understrukit, av vilken oerhörd stor betydelse denna sjukvård vore, enär det
gällde att på alla sätt söka förbättra och rädda förefintliga synrester, då en
om än aldrig så liten synförmåga vore av oskattbart värde. Då det sålunda
vore av största vikt att för ifrågavarande befattning förvärva för uppgiften
fullt kvalificerad arbetskraft och då en jämförelse med förhållandena vid
dövstumskolorna syntes kunna motivera en högre löneställning för sjuksköterskan
vid blindinstitutet än vid dövstumskolorna, ville överstyrelsen
icke motsätta sig rektorns förslag, att befattningen som sjuksköterska vid
institutet och förskolan placerades i 7 lönegraden.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket, enär ett stadigvarande behov
av en examinerad sjuksköterska syntes föreligga vid institutet och förskolan,
icke ville motsätta sig, att en sköterskebefattning uppfördes å ordinarie
stat. Då nämnda befattningshavare i fråga örn sina arbetsuppgifter mera
torde vara att jämställa med sjuksköterskorna vid dövstumskolorna än
med översköterskan vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte, ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att befattningen placerades
i högre lönegrad än den sjätte.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört följande: Såvitt lönenämnden
kunnat finna, borde den ifrågavarande befattningen med avseende
å göromålens art och omfattning i stort sett kunna likställas med översköter
sket jänsten vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.
Lönenämnden ville emellertid framhålla, att vid ett bifall till skolöverstyrelsens
förslag sjuksköterskan vid blindinstitutet skulle komma att tillhöra
samma lönegrad — 7:e — som husmodern vid institutet. Enligt upplysningar,
som inhämtats från inspektören för blindundervisningen, kunde
emellertid icke en placering av sjuksköterskan i 7 lönegraden anses medföra
befogade anspråk på uppflyttning i högre lönegrad av husmodern. Vid sådant
förhållande ansåge sig lönenämnden icke böra framställa någon erinran
mot överstyrelsens förevarande förslag.

I fråga örn den erforderliga vakt mästar personalen vid läroanstalterna
för blinda har skolöverstyrelsen i sin skrivelse den 29 december
1937 anfört följande:

För blindinstitutet och förskolan för blinda å Tomteboda hade överstyrelsen
föreslagit ordinarie anställning för följande befattningshavare:
a) vaktmästare m. m. i lönegraden B 7; b) maskinist i lönegraden B 10 samt
c) eldare i lönegraden B 5.

Utöver vanliga vaktmästargöromål hade vaktmästaren bland annat att
ansvara för institutets bokförlag och sköta försäljning av böcker till landets
alla blinda. En lägre placering än lönegraden B 7 kunde därför ej
gärna tilldelas honom.

Vid Tomteboda funnes en högtrycksångpanneanläggning, vilken erfordrade
skötsel av utbildad maskinist, som vid sin sida borde hava eldare.
Byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning hade uttalat, att maskinisten
borde med hänsyn till de löneförmåner, som tillerkänts befattningsha -

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ml.

vare vid likartade anläggningar inom statsförvaltningen, placeras i lönegraden
B 10, medan eldaren borde placeras i lönegraden B 5. Överstyrelsen
hade för sin del godtagit detta uttalande, enär uppvärmningssystemet vid
denna anstalt, som vore fördelad på ej mindre än åtta skilda byggnader,
vore mycket omfattande och förutsatte en viss högre kompetens även hos
eldaren, då denne vid olika tillfällen måste ensam utöva tillsyn över uppvärmningen.
Förevarande eldarsyssla vore således av något kvalificerad
beskaffenhet.

Att göra eldartjänst till ordinarie befattning inom statsförvaltningen
vore för övrigt ingen nyhet. Vid statens sinnessjukhus t. ex. funnes ordinarie
eldarbefattningar dels av l:a klass i lönegraden B 6, dels av 2:a klass i
lönegraden B 5.

Vid vardera av hantverksskoloma för blinda i Kristinehamn och Växjö
föresloges en vaktmästarbefattning i lönegraden B 6.

De nu nämnda lönegradsplaceringarna överensstämde på varje punkt
med respektive styrelsers förslag.

För läroanstalterna för blinda skulle alltså enligt skolöverstyrelsens för -

slag erfordras:

1 maskinistbefattning i lönegraden............B 10;

1 vaktmästarbefattning i » B 7;

2 vaktmästarbefattningar i » B 6;

1 eldarbefattning i » B 5.

Statskontoret har icke särskilt yttrat sig angående löneställningen för nu
ifrågavarande befattningshavare.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava något att erinra mot en placering
i lönegraden B 10 av maskinisten vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda.

Beträffande förslaget om utökad musikundervisning må framhållas, att Departeundervisning
i pianostämning vid blindinstituten i Köpenhamn och mentsehefsn.
Oslo meddelas i betydligt större omfattning än i vårt land. Då pianostämning
visat sig vara ett för blinda mycket lämpligt arbetsområde, anser jag
mig böra i likhet med myndigheterna tillstyrka att för utökning av undervisningen
i pianostämning en lärare i musik anställes vid institutet och förskolan
å Tomteboda. Denne lärare synes böra erhålla extra ordinarie anställning
i 18 lönegraden. Den övriga musikundervisningen, som nu meddelas
av timlärare, skulle härigenom kunna nedbringas till 8 veckotimmar.

I motsats till statskontoret anser jag, att kostnaderna, härför icke lämpligen
böra bestridas från till blindundervisningen anslagna donationsmedel utan
även i fortsättningen gäldas från förevarande anslag.

Behovet av den föreslagna lärarbefattningen i kunskapsämne synes vara
styrkt. Liksom statskontoret anser jag emellertid, att behovet tills vidare
bör tillgodoses genom anställande av en extra lärare.

Såsom av det föregående framgår, har en examinerad sjuksköterska sedan
år 1923 varit anställd vid institutet och förskolan. Hennes kontanta avlö -

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

ning, 125 kronor i månaden, har bestritts från institutets och förskolans
omkostnadsanslag. Därjämte åtnjuter hon fritt vivre. De hörda myndigheterna
äro ense örn att sjuksköterskan bör, i likhet med vad redan skett
beträffande översköterskan vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte och sjuksköterskorna vid läroanstalterna för dövstumma, uppföras
å ordinarie stat. Däremot hava olika uppfattningar gjort sig gällande
i fråga örn lönegradsplaceringen. Efter närmare övervägande av frågan har
jag anslutit mig till skolöverstyrelsens och lönenämndens uppfattning. Jag
föreslår alltså, att vid institutet och förskolan från och med nästa budgetår
inrättas en ordinarie sjuksköterskebefattning i 7 lönegraden. Vid bifall härtill
bör omkostnadsanslaget minskas med dels (125 X 12 =) 1,500 kronor,
dels ock ett belopp, motsvarande värdet av fri kost, som torde kunna uppskattas
till omkring 500 kronor. Den totala minskningen av sistnämnda
anslag skulle således bliva 2,000 kronor.

I anknytning till det på föredragning av chefen för finansdepartementet
framlagda förslaget till lönereglering för vaktmästarpersonalen vid statens
undervisningsväsende ävensom till vad skolöverstyrelsen anfört rörande
lönegradsplacering av maskinist böra därjämte medel anvisas till avlönande
av en ordinarie maskinist i lönegraden A 10, en ordinarie vaktmästare
i lönegraden A 7, två ordinarie vaktmästare i lönegraden A 5 samt en ordinarie
eldare likaledes i lönegraden A 5.

De i avlöningsstaten upptagna anslagsposterna beräknar jag på följande
sätt:

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, nu förslagsvis
183,600 kronor, bör höjas dels med 1,100 kronor med hänsyn till den
av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för civilförvaltningen, vilken
påverkar löneställningen för den å personalförteckningen för läroanstalterna
för blinda uppförda husmodern i lönegraden B 7, dels med 19,600
kronor i anledning av nyssberörda lönereglering för vaktmästarpersonalen,
dels ock med 36,700 kronor på grund av de av chefen för finansdepartementet
ifrågasatta ändrade lönebestämmelserna för lärarpersonalen. Förslaget
om inrättande av en ordinarie sjuksköterskebefattning medför en höjning
med ytterligare i runt tal 4,200 kronor. Posten bör alltså höjas med inalles
61,600 kronor till 245,200 kronor.

Ur anslagsposten å 3,560 kronor till arvoden och särskilda, ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, utgår arvode med 600 kronor åt den lärarinna
vid förskolan för blinda å Tomteboda, som förordnats att vara första lärarinna
vid skolan. I överensstämmelse med förslag i förutberörda proposition
bör detta arvode, å vilket dyrtidstillägg icke skall i fortsättningen
utgå, höjas med 120 kronor till 720 kronor. Övriga ur posten gäldade
arvoden böra bibehållas vid oförändrade belopp. Enligt lämnad uppgift
utgår för närvarande icke dyrtidstillägg å sistnämnda arvoden, i två fall
på grund av gällande bestämmelser om maximering av dyrtidstillägg.

191

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

Ifrågavarande arvoden böra icke i fortsättningen vara förenade nied rätt
till dyrtidstillägg. Anslagsposten bör uppföras med (3,560 + 120 =) 8,680
kronor.

Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal,
nu 10,100 kronor, bör vid bifall till mitt förslag örn utökad musikundervisning
och om inrättande av en extra lärarbefattning i kunskapsämne samt
med hänsyn till av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang
förordad lönereglering för hithörande personal höjas med 8,020 kronor. Å
andra sidan föranleder löneregleringen för vaktmästarpersonalen, att ett
belopp å 1,600 kronor, som nu utgår från delposten till avlönande av en
vaktmästare vid hantverksskolan i Kristinehamn, bortfaller. Delposten bör
således uppföras med inalles (10,100 + 8,020 —1,600=) 16,520 kronor.

Delposten till avlöning sförhöjning ar rrv. m., nu 800 kronor, torde kunna
beräknas till förslagsvis 1,200 kronor.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän bortfaller med hänsyn till löneregleringarna. Däremot bör av
samma anledning i avlöningsstaten upptagas en ny anslagspost till rörligt
tillägg med förslagsvis 15,800 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med
(245,200 + 3,680 + 16,520 + 1,200 + 15,800 =) 282,400 kronor, innebärande
en anslagshöjning med (282,400 — 205,100 =) 77,300 kronor.
Anmärkas må, att i årets statsverksproposition för ändamålet preliminärt
beräknats 280,000 kronor.

I personalförteckningen för läroanstalterna för blinda böra vidtagas de
ändringar, som föranledas av löneregleringarna och förutnämnda förslag
om inrättande av en ordinarie sjuksköterskebefattning.

11. Förslagsanslaget till Läroanstalter för blinda: Omkostnader.

Förevarande anslag är nu uppfört med 198,200 kronor och disponeras enligt
en av Kungl. Majit fastställd omkostnadsstat, som med därtill hörande
bestämmelser finnes intagen å sid. 535 ff. i statsliggaren för budgetåret
1938/39.

Vid anmälan av motsvarande anslagsfråga under punkten 175 i 1938 års
åttonde huvudtitel framhöll jag, att eleverna vid hantverksskolorna i Kristinehamn
och Växjö själva hade att vidkännas ganska höga kostnader för
utbildningen därstädes. Det syntes mig böra tagas under övervägande, i
vad mån dessa kostnader för eleverna kunde nedbringas.

Genom beslut den 30 juni 1938 anbefalldes skolöverstyrelsen att — under
beaktande av omförmälda yttrande — verkställa utredning angående nedbringande
av utbildningskostnaderna för eleverna vid hantverksskolorna i
Kristinehamn och Växjö ävensom att till Kungl. Majit inkomma med
nämnda utredning och det förslag, som kunde påkallas därav.

192

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 811.

Skolöverstyrelsen har i skrivelser den 31 augusti och den 20 september
1938 gjort framställning om anslag till omkostnader vid läroanstalterna för
blinda för nästa budgetår. Sistnämnda skrivelse innehåller därjämte utredning
och förslag örn nedbringande av utbildningskostnaderna för eleverna
vid omförmälda hantverksskolor. Framställningen utmynnar i en hemställan,
att anslaget för nästa budgetår måtte höjas med 18,800 kronor till
217,000 kronor. Anslagshöjningen fördelas på följande sätt:

Ökning Minskning

Utgifter: Kronor Kronor

Expenser (Kristinehamn)...................... 3,200

Övriga utgifter:

Kosthållet (Tomteboda)...................... 2,000

Utrustningsbidrag till avgående elever (Kristinehamn) — 500

Läkare och sjukvård (Tomteboda).............. 1,000

Vårdare och tjänstepersonal (Tomteboda)........ — 1,500

Utackorderingsbidrag till behövande elever (Kristinehamn)
.................................. 17,600

Utgifter för från institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda till hantverksskolan i Kristinehamn

för blinda män dimitterade elever............ 500

Summa kronor 20,600 5,700

Inkomster:

Elevavgifter............................... 3,000

Nettoinkomst av affärsverksamheten vid hantverksskolan
i Kristinehamn för blinda män......... —_900

Summa kronor — 3,900

Summa utgiftsökning .... 14,900 kronor
» inkomstminskning 3,900 »

Summa anslagshöjning 18,800 kronor

Av handlingarna inhämtas, att höjningen av anslagsmedlen till kosthållet
och minskningen av anslagsmedlen till expenser, till utrustningsbidrag
och till utgifter för från Tomteboda till Kristinehamn dimitterade elever
betingas av medelsåtgången, höjningen av anslagsmedlen till läkare och
sjukvård av ökade avgifter för vård å serafimerlasarettet samt minskningen
av anslagsmedlen till vårdare och tjänstepersonal av förslaget örn ändrad
tjänsteställning för sjuksköterskan vid institutet och förskolan för blinda.
Anslagsmedlen till utackorderingsbidrag till behövande elever böra, såsom
av det efterföljande framgår, höjas med i runt tal 18,600 kronor vid bifall
till förslaget örn nedbringande av utbildningskostnaderna men kan å andra
sidan med hänsyn till den nuvarande medelsåtgången minskas med 1,000

193

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

kronor samt bör alltså höjas med det i tablån angivna beloppet av 17,600
kronor. Minskningen av elevavgifterna betingas av nyssnämnda förslag
örn nedbringande av utbildningskostnaderna. Nettoinkomsten av affärsverksamheten
vid hantverksskolan i Kristinehamn har beräknats med ledning
av erfarenheten under de senare åren.

Till stöd för förslaget örn nedbringande av utbildningskostnaderna för
eleverna vid hantverksskolorna i Kristinehamn och i Växjö har överstyrelsen
anfört:

Levnadskostnaden för de blinda elever, som åtnjöte undervisning vid
hantverksskolorna i Kristinehamn och Växjö, under den tid av omkring
nio månader, då undervisningen påginge, utgjorde för de manliga eleverna
i Kristinehamn 1,187 kronor och för de kvinnliga eleverna i Växjö 600
kronor. Skillnaden förklarades av den omständigheten, att de kvinnliga
eleverna bodde inom skolan och erhölle bostad och kost till ett
belopp av 250 kronor per läsår, under det de manliga eleverna finge vidkännas
inackorderingskostnad utanför skolan till ett belopp av 837 kronor
per läsår, till vilken kostnad staten bidroge med 150 kronor. Då denna
olikhet ur statssynpunkt icke syntes vara motiverad av några särskilda
omständigheter, ansåge överstyrelsen, att vid nedbringandet av här ifrågavarande
utbildningskostnader för blinda hänsyn icke borde tagas till kön
utan sådana bestämmelser tillämpas, att kostnaderna ställde sig lika för
män och kvinnor.

De blinda, örn vilka här vore fråga, kunde med hänseende till sina ekonomiska
förhållanden fördelas i tre grupper: 1) sådana, som på grund av
fullständig blindhet erhölle blindhetsersättning, 2) sådana, som på grund
av att blindheten ej vore fullständig vore i saknad av blindhetsersättning
men i stället åtnjöte folkpension, samt 3) sådana, som på grund av blindhetens
ofullständighet och tillgång till vissa egna medel vore i saknad av
både blindhetsersättning och folkpension.

Av dessa tre kategorier kunde de två första betecknas som ungefärligen
jämställda, alldenstund folkpensionens olika belopp — än överstigande och
än understigande blindhetsersättningen — vore beroende av den allmänna
ortsgrupperingen och sålunda på de platser, där de blinda hade sin hemvist,
borde anses vara av samma effektivitet. Vad beträffade den tredje, relativt
fåtaliga kategorien, som under arbetsåret 1938—39 utgjordes av endast
sex män och två kvinnor, torde man kunna räkna med att de egna tillgångarna
ställde dessa blinda i ungefär samma ekonomiska ställning som
elem, vilka i den ena eller andra formen åtnjuta statsunderstöd. Att under
sådana förhållanden vid bestämmandet av statsunderstöd till utbildningskostnadernas
nedbringande för hantverksskolornas elever tillämpa en viss
gradering, som skulle avpassas efter elevernas olika behov, funne överstyrelsen
icke lämpligt eller tillräckligt motiverat.

Då alltså enligt överstyrelsens mening det ytterligare statsunderstöd, som
borde lämnas de blinda hantverksskoleleverna, borde utgå efter likartade
grunder till samtliga elever, återstode frågan om till vilket belopp detta
understöd borde bestämmas.

Enligt förslag, som framlagts av inspektören för blindundervisningen,
skulle till manlig elev vid hantverksskolan i Kristinehamn, utöver nu åtnjutet
inackorderingsbidrag av ISO kronor, utgå ett statsunderstöd av 537

Bihang till riksdagens protokoll likt!). 1 sami. Kr lill. 13

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

kronor per år, alltså tillhopa 687 kronor. Då flertalet elever åtnjöte blindhetsersättning
av staten med 500 kronor, kunde detta förslag sägas innebära,
att för denna grupp av elever hela den beräknade utbildningskostnaden
eller 1,187 kronor komme att bestridas av statsmedel. Till kvinnlig
elev vid hantverksskolan i Växjö skulle det nu ifrågavarande statsunderstödet
utgå med 100 kronor per år, vilket med hänsyn till jämväl utgående
blindhetsersättning å 500 kronor likaledes kunde anses betyda, att staten
för elevernas flertal bestrede hela den till 600 kronor per år beräknade utbildningskostnaden.
För de smärre kategorier, som icke åtnjöte blindhetsersättning,
skulle förhållandet visserligen icke bliva alldeles detsamma, men
såsom överstyrelsen förut påvisat bleve skillnaden i förmåner mera formell
än reell.

Ehuru förevarande förslag till understödjande av de blindas hantverksutbildning
kunde synas omfattande, holle överstyrelsen före, att det kunde
försvaras. Först vore att märka, att den av staten utgående blindhetsersättningen
icke i främsta rummet avsåge att utgöra endast ett rent ekonomiskt
understöd, förorsakat av vederbörandes ställning såsom mindre bemedlad
och i saknad av normal arbetsförmåga. Den vore fastmer menad att utgöra
en om ock högst ofullständig ersättning för sådant, som den blinde just på
grund av sitt lyte måste undvara i livet. 1934 års riksdag (jfr proposition
nr 79/34 och riksdagens skrivelse nr 132/34), som fattade beslut rörande
blindhetsersättning, hade uttryckligen godtagit principen, att rätten till
dylik ersättning icke skulle vara anknuten till den av lytet föranledda nedsättningen
i arbetsförmågan utan direkt till själva lytet. Blindhetsersättningen
betecknades i enlighet härmed skola hava karaktären av lytesersättning,
och det vore denna dess egenskap, som gjorde, att den, enligt vad som
upplysts, tilldelades även sådana fullständigt blinda, som icke vore helt
obemedlade. Ersättningen borde således icke i sin helhet betraktas såsom
ett understöd i och för hantverksutbildning och fördenskull ej utan vidare
tagas med i beräkningen vid bestämmandet av dylikt understöd.

Vidare borde bemärkas, att vistelsen vid hantverksskolorna visserligen
upptoge större delen av året, men att de blinda dock under tre av årets månader
vore hänvisade till försörjning genom medel utöver dem, som åtginge
för utbildningskostnaderna.

Härtill komme slutligen att de vuxna eleverna vid hantverksskolan i Kristinehamn
ofta vore familjefäder, som sålunda hade försörjningsplikt även
gentemot andra än sig själva.

På grund av dessa och andra omständigheter, som talade för att den
hjälp, staten kunde giva de blinda under den tid, de sökte sin utbildning
vid hantverksskola, bleve så effektiv som möjligt, funne sig överstyrelsen
böra tillstyrka det förslag i detta hänseende, som framlagts av inspektören
för blindundervisningen, blott med viss jämkning, huvudsakligen påkallad
av den omständigheten, att en av inspektören till ett belopp av 80 kronor
beräknad kostnad för resor givetvis ej vöre lika för alla elever utan kunde
variera ganska väsentligt. Överstyrelsen ansåge sålunda, att det till elev i
Kristinehamn nu utgående inackorderingsbidraget, 150 kronor, borde höjas
med 450 kronor till 600 kronor, vartill borde komma ersättning för resor
från hemorten till skolan och åter. I överensstämmelse härmed borde till
elev vid hantverksskolan i Växjö utgå ett inackorderingsbidrag av 20 kronor
per år tillika med ersättning för resor till och från anstalten, av inspektören
även här beräknad till i medeltal 80 kronor. Den merutgift, som kom -

195

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

me på omkostnadsstaten för hantverksskolan i Kristinehamn, bleve i sådant
fall, därest resorna beräknades till 80 kronor per elev, 35 X (450 -(--f- 80) — 18,550 kronor och för hantverksskolan i Växjö 30 X (20 + 80) =

= 3,000 kronor.

De ''poster i omkostnadsstaten för läroanstalter för blinda, som vid bifall
till ovanstående förslag skulle behöva ändras vore dels delposten Övriga utgifter:
Utackorderingsbidrag till behövande elever vid hantverksskolan i
Kristinehamn för blinda män, dels ock den under Särskilda uppbördsmedel
upptagna inkomstposten Elevavgifter, vilken numera allenast avsåge hantverksskolan
i Växjö för blinda kvinnor. Enligt ovannämnda förslag skulle
belastningen å förstnämnda delpost ökas med 18,550 kronor, och inkomstposten
Elevavgifter minskas med 3,000 kronor. För avrundning av hela
anslaget till omkostnader vid läroanstalter för blinda torde sagda delpost
böra höjas med 18,600 kronor.

Statskontoret har enligt utlåtanden den 12 och den 26 november 1938
icke funnit anledning till erinran mot skolöverstyrelsens förslag örn nedbringande
av utbildningskostnaderna för elever vid hantverksskolorna eller
mot beräkningarna av omkostnadsanslaget.

Omkring en tredjedel av eleverna vid hantverksskolan i Kristinehamn Departekomma
från institutet för blinda å Tomteboda. Återstående elever vid m0n*schef8n
nämnda skola ävensom samtliga elever vid hantverksskolan i Växjö hava
antingen ej tidigare åtnjutit särskild blindundervisning eller ock utskrivits
från blindundervisningsanstalt för att i hantverksskola fullfölja sin yrkesutbildning
(jfr stadgan för statens läroanstalter för blinda, nr 347/32).
Utbildningstiden vid hantverksskolorna är tre år.

Vid båda dessa skolor är undervisningen avgiftsfri. Hantverksskolan i
Kristinehamn är externat, och eleverna eller hemkommunen få där själva
bekosta bostad, kost, kläder och diverse utgifter. För elever, som dimitterats
från institutet å Tomteboda, betalar dock staten samtliga kostnader,
och till behövande elever vid denna skola utgå av statsmedel utackorderingsbidrag
med 150 kronor (jfr 1908 års åttonde huvudtitel, punkten 146).

Vid hantverkskolan i Växjö, som är internat, har alltsedan höstterminen
1935, då skolans verksamhet började, den blinda själv eller hennes hemortskommun
haft att erlägga avgift för bostad och kost (elevavgift) med 250
kronor om året (jfr proposition nr 47/34, sid. 10 ff.). Närmaste anledningen
härtill torde hava varit, att elev vid den till följd av hantverksskolans
i Växjö inrättande nedlagda enskilda hantverksskolan för blinda kvinnor
i Uppsala haft att erlägga motsvarande belopp. Vid statens övertagande
av ifrågavarande blindutbildning ifrågasattes ingen ändring härutinnan.

Skolöverstyrelsens förslag om nedbringande av utbildningskostnaderna
för eleverna vid dessa hantverksskolor innebär i huvudsak, att elev icke
skall behöva vidkännas några eller i vart fall ringa kostnader för vivre under
utbildningstiden, under förutsättning att förekommande blindhetsersättning
eller folkpension användes för ändamålet. Endast i de förhållande -

196

Kungl. Marits proposition Nr 211.

vis få fall, då elev icke åtnjuter sådan ersättning eller pension, skulle en
del av kostnaderna bestridas av eleven eller, i händelse av medellöshet, av
hemortskommunen. Utackorderingsbidraget till elev vid hantverksskolan i
Kristinehamn skulle höjas med 450 kronor till 600 kronor, och elevavgiften
vid hantverksskolan i Växjö sänkas med 20 kronor till 230 kronor. Vidare
skulle utgå ersättning för resor från hemorten till skolan och åter. Med
utgångspunkt från det antal icke skolpliktiga elever, som nu kan beredas
plats vid skolorna, 35 vid hantverksskolan i Kristinehamn och 30 vid hantverksskolan
i Växjö, har kostnadsökningen uppskattats till 21,600 kronor,
varav 18,600 kronor belöpa å förstnämnda skola och återstoden, 3,000 kronor,
å skolan i Växjö.

Överstyrelsens ifrågavarande förslag finner jag mig böra i princip biträda.
Det är ett viktigt samhällsintresse, att möjligheterna för de blinda att förskaffa
sig yrkesutbildning i görligaste mån underlättas, och utbildningskostnaderna
böra därför nedbringas. I detta hänseende äro dövstumskolornas
elever bättre ställda, i det dessa i regel redan hava fritt vivre och fria
resor under utbildningstiden. Med hänsyn härtill och på av överstyrelsen
anförda skäl anser jag mig böra tillstyrka förslaget allenast med den modifikationen,
att medel till elevresor anvisas från det under åttonde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till järnvägsresor för blindskolelever jämte
åtföljande vårdare enligt i huvudsak samma grunder, som tillämpas beträffande
de nu från detta anslag utgående ersättningarna för resekostnader för
elev vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda samt skyddsling
vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Detta innebär,
att sådan ersättning skall utgå endast för resa en gång årligen för vederbörande
elever med belopp, motsvarande kostnaderna för järnvägsbiljett. Frågan
om gynnsammare grunder för reseersättning till eleverna vid hantverksskolorna
torde böra i sinom tid bedömas i samband med motsvarande spörsmål
beträffande eleverna vid de övriga blindskolorna.

Vid bifall till mitt förslag bör i enlighet med skolöverstyrelsens beräkningsgrunder,
vilka jag lämnar utan erinran, anslagsposten till utackorderingsbidrag
till behövande elever vid hantverksskolan i Kristinehamn höjas
med (17,600 — 35 X 80 =) i runt tal 14,800 kronor och uppföras med
(5,500 + 14,800 =) 20,300 kronor samt inkomstposten Elevavgifter sänkas
med (20 X 80 =) 600 kronor eller, för avrundning av omkostnadsanslagets
slutsumma, med 650 kronor och uppföras med (7,000 —- 650 =) 6,350 kronor.
Den ökade belastningen å förslagsanslaget till järnvägsresor för blindskolelever
jämte åtföljande vårdare torde kunna uppskattas till något
över 1,000 kronor. Jag anser mig dock icke av denna anledning böra nu
ifrågasätta höjning av det anslagsbelopp, som för ifrågavarande ändamål
förordats i statsverkspropositionen för budgetåret 1939/40.

Mot överstyrelsens anslagsberäkningar i övrigt har jag i likhet med statskontoret
ej funnit anledning till erinran. I överensstämmelse med vad jag
under nästföregående punkt anfört i fråga om inrättande av en ordinarie

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

sjuksköterskebefattning bör emellertid inkomstposten Kostersättning
m. m. ökas med 500 kronor. Vidare bör med hänsyn till den av mig förordade
löneregleringen för vaktmästarpersonalen anslagsposten till vårdare
och tjänstepersonal sänkas med — förutom den nu utgående kontanta avlöningen
till institutets sjuksköterska, 1,500 kronor —10,850 kronor, utgörande
i avrundat tal de löneförmåner, som nu utgå från anslagsposten
till sådan personal, vars avlöning hädanefter skall bestridas från avlöningsanslaget.
Av sistnämnda belopp belöpa 9,350 kronor på skolan å Tomteboda
och 1,500 kronor på skolan i Växjö. Anslagsposten bör således sänkas
med (1,500 + 10,850 =) 12,350 kronor.

Omkostnadsstaten kommer härvid att erhålla följande utseende:

Utgifter:

1. Expenser, förslagsvis.........................kronor 64,550

2. Övriga utgifter:

a. Undervisnings- och arbetsmateriel,

förslagsvis.................... kronor 15,500

b. Kosthållet, förslagsvis........... » 55,000

c. Beklädnad för elever vid institutet

och förskolan för blinda å Tomteboda,
förslagsvis............... » 16,500

d. Utrustningsbidrag till avgående elever,
förslagsvis................. » 7,500

e. Läkare och sjukvård, förslagsvis ... » 8,600

f. Vårdare och tjänstepersonal, försZags-ms » 26,950

g. Utackorderingsbidrag till elever vid
hantverksskolan i Kristinehamn för

blinda män, förslagsvis.......... » 20,300

h. Utgifter för från institutet och för skolan

för blinda å Tomteboda till
hantverksskolan i Kristinehamn för
blinda män dimitterade elever, förslagsvis
...................... » 16,000 kronor 166,350

Summa kronor 230,900

Inkomster:

1. Elevavgifter.................... kronor 6,350

2. Ersättning för elektrisk ström, städning

m. m.......................... » 1,250

3. Försäljning av slöjdalster m. m...... » 9,500

4. Kostersättning m. m.............. » 6,300

5. Nettoinkomst av affärsverksamheten vid
hantverksskolan i Kristinehamn för

blinda män..................... 8 7,000 kronor 30,400

Nettoutgift kronor 200,500

198

Kungl. Majlis ''proposition Nr ''Bil.

Inkomster och utgifter av affärsverksamheten vid hantverks skolan
i Kristinehamn för blinda män.

Inkomster:

1. Intressemedel, förslagsvis...................... kronor 500

2. Försäljningsmedel, förslagsvis....................» 124,500

Summa kronor 125,000

Utgifter:

Materialier m. m., förslagsvis....................kronor 118,000

Nettoinkomst kronor 7,000.

Anslaget bör alltså för nästa budgetår bestämmas till 200,500 kronor,
innebärande en anslagshöjning med (200,500 —198,200 =) 2,300 kronor.
Bestämmelser rörande dess disposition torde i sinom tid få utfärdas av
Kungl. Maj:t. Jag förutsätter, att åttonde huvudtitelns allmänna dyrtidstilläggsanslag
icke kommer att i fortsättningen tagas i anspråk för dyrtidstillägg
åt befattningshavare, som avlönas ur förevarande omkostnadsanslag.
Den omräkning av lönerna, som i vissa fall kan bliva erforderlig
på grund härav, lärer icke mer avsevärt påverka anslagsberäkningarna för
nästa budgetår.

12. Förslagsanslaget till Vårdanstalten i Lund för blinda med
komplicerat lyte: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 69,900 kronor och disponeras på sätt
framgår av statsliggaren för budgetåret 1938/39, sid. 537 f.

Genom beslut den 26 augusti 1938 medgav Kungl. Maj:t, att med åtgärder
för tillsättande av ledigbliven ordinarie lärarinnebefattning i slöjd
vid vårdanstalten finge anstå till den 1 juli 1939, under förutsättning att
under arbetsåret 1938—39 i stället anställdes ett slöjdbiträde. Tillika meddelades
härav påkallade ändringar i dispositionen av vårdanstaltens omkostnadsanslag,
från vilket anslag kostnaderna för slöjdbiträdet skulle utgå.

I skrivelse den 31 augusti 1938 har skolöverstyrelsen — med föranledande
av ett av styrelsen för vårdanstalten framlagt förslag — hemställt, att
anslaget måtte för nästa budgetår uppföras med oförändrat belopp.

Styrelsens förslag innebure ingen annan ändring i gällande avlöningsstat
än att anslagsposten till avlöning till tjänsteman å övergångsstat av
2,300 kronor bortfallit och att en ny anslagspost å 1,800 kronor till biträde
å rektorsexpeditionen upptagits. Därjämte påpekade styrelsen, att styrelsen
tidigare hemställt, att en på grund av dödsfall ledigbliven lärarinnetjänst
i slöjd skulle försöksvis hållas obesatt ett år, räknat från och med
den 1 juli 1938, och i stället ett slöjdbiträde anställas under samma tid.
Därest detta förslag bifölles och nämnda personalförändring skulle befinnas

199

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

lämplig att bibehållas framdeles, alltså även under budgetåret 1939/40,
bomme belastningen på anslagsposten till avlöningar åt lärare, husmoder
och Översköterska under detta budgetår att minskas med lönen för en
lärarinna i slöjd. Kostnaderna för slöjdbiträdet under samma budgetår
skulle komma att bestridas ur omkostnadsstaten. Enär för närvarande icke
kunde bedömas, om sagda anordning komme att bibehållas under budgetåret
1939/40, torde det icke vara möjligt att av denna anledning för budgetåret
1939/40 vidtaga någon ändring i anstaltens stat.

Anledningen till att någon anslagspost till tjänsteman å övergångsstat
icke upptagits i styrelsens förslag till avlöningsstat för budgetåret 1939/40
vore, att ifrågavarande tjänsteman, kvinnligt skrivbiträde, tillika räkenskapsförare,
efter uppnådd pensionsålder avginge från tjänsten i februari
1939. Då det torde vara otvivelaktigt, att rektorn vid vårdanstalten hade
behov av särskilt biträde å rektorsexpeditionen, borde medel för avlönande
av sådant biträde anvisas. Mot det av styrelsen föreslagna beloppet, 1,800
kronor, hade överstyrelsen intet att erinra. Då medel för motsvarande ändamål
vid folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna och dövstumskolorna
utginge ur anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, torde ifrågavarande arvode böra bestridas ur den i
vårdanstaltens avlöningsstat uppförda anslagsposten arvode och särskild
ersättning, bestämd av Kungl. Majit, vars benämning borde ändras till
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Denna
post, som i gällande avlöningsstat vore upptagen till 1,300 kronor, borde
sålunda bestämmas till (1,300 + 1,800 =) 3,100 kronor.

Därjämte torde med hänsyn till den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen
för allmänna civilförvaltningen anslagsposten till avlöningar till
lärare, husmoder och Översköterska böra höjas med i runt tal 500 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställde överstyrelsen, att förevarande
anslag för nästa budgetår måtte uppföras med (69,900 — 2,300 +
-i- 1,800 + 500 =) 69,900 kronor.

Statskontoret, som yttrat sig i ärendet den 5 oktober 1938, har anfört:

Statskontoret ville bringa i erinran läroverkslönesakkunnigas uttalande
(proposition nr 271/37, sid. 144) beträffande befattningen som kvinnligt
skrivbiträde, tillika räkenskapsförare, enligt vilket uttalande de sakkunniga
inhämtat, att befattningen icke kunde anses vara av den beskaffenhet,
att tjänsten borde bibehållas såsom ordinarie i löneställning motsvarande
den nu gällande. I varje fall, yttrade de sakkunniga vidare, syntes det vara
uppenbart, att det icke vore motiverat att räkna med en ordinarie heltidstjänst
i kanslibiträdesgrad.

Under hänvisning till nämnda sakkunniguttalande sage sig statskontoret
icke kunna tillstyrka, att det begärda beloppet av 1,800 kronor ställdes till
förfogande för skrivhjälp åt rektorn. Ämbetsverket ville i detta sammanhang
även erinra, att enligt det förslag till skolöverstyrelsens omorganisation,
som framlagts av särskilt tillkallade sakkunniga (statens offentliga
utredningar 1938: 14), från rektorerna skulle avlastas allt arbete med uträknande
av avlöningar, vilket torde komma att medföra ett minskat behov
av biträdeshjälp. Statskontoret finge därför föreslå, att för berörda
ändamål av riksdagen äskades ett belopp av förslagsvis 1,200 kronor.

I (ivrigt hade statskontoret icke funnit anledning till erinran mot skolöverstyrelsens
förslag.

Departe mentschefen.

200 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

Beträffande vaktmästarpersonalen vid vårdanstalten har
skolöverstyrelsen i skrivelsen den 29 december 1937 anfört följande:

I likhet med blindinstitutet å Tomteboda hade blindanstalten i Lund
högtrycksängiwnneanläggning, vars skötsel borde omhänderhavas av maskinist
med biträde av eldare. Båda föresloges av överstyrelsen till lönegradsplacering
i likhet med motsvarande befattningar vid Tomteboda. Två
vaktmästarbefattningar funnes, båda förenade med en mångfald uppgifter
av krävande art. Överstyrelsen hade i sitt förslag placerat båda i lönegraden
B 7. Samtliga vaktmästare vid denna anstalt vore redan uppförda å
ordinarie stat utom eldarbefattningen. Nämnda befattning hade dock upptagits
såsom ordinarie i styrelsens för anstalten statförslag, avseende budgetåret
1938/39. I sitt yttrande över överstyrelsens preliminära förslag hade
anstaltens styrelse yrkat på att de båda nyssnämnda vaktmästarna skulle
placeras i lönegraden B 8, ett förslag som överstyrelsen icke för sin del
kunnat godtaga.

För denna läroanstalt skulle alltså enligt skolöverstyrelsens förslag erfordras
1 maskinistbefattning i lönegraden B 10; 2 vaktmästarbefattningar
i lönegraden B 7 samt 1 eldarbefattning i lönegraden B 5.

Statskontoret har anfört, att det syntes kunna ifrågasättas, örn icke en av
de båda ordinarie vaktmästarna vid förevarande anstalt borde hänföras till
lägre lönegrad än B 7.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava något att erinra mot att maskinisten
vid denna anstalt placeras i lönegraden B 10.

I likhet med statskontoret ansåge lönenämnden, att en av de båda föreslagna
vaktmästarna i lönegraden B 7 borde erhålla lägre löneställning,
förslagsvis i lönegraden B 6.

I anslutning till läroverkslönesakkunnigas, av statskontoret åberopade uttalande
föreslog jag i propositionen nr 271/1937 (sid. 145), att befattningen
såsom kvinnligt biträde, tillika räkenskapsförare, skulle överföras på övergångsstat.
Tillika framhöll jag, att vid nuvarande innehavarens avgång från
tjänsten borde tågås under övervägande på vad sätt frågan örn erforderligt
biträde åt rektor vid vårdanstalten borde ordnas. Ifrågavarande befattningshavare
uppnår pensionsåldern före utgången av innevarande budgetår.
Det torde vara ostridigt, att rektor vid vårdanstalten även i fortsättningen
är i behov av ett biträde å sin expedition. Även om den av statskontoret
berörda omorganisationen av skolöverstyrelsen icke skulle komma
till stånd från och med nästa budgetår och ändring alltså icke skulle inträda
i fråga örn rektors befattning med de kamerala uppgifterna, synes
det mig särskilt med hänsyn till vad läroverkslönesakkunniga anfört, som
om ett årsarvode av 1,200 kronor skulle vara tillräckligt. Jag utgår därvid
från att befattningen i fråga icke kommer att vara heltidstjänst. Å
nämnda arvode bör dyrtidstillägg ej utgå.

På grund av den i särskild proposition förordade löneregleringen för vakt -

201

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

mästarpersonalen vid statens undervisningsväsende böra dessutom medel
anvisas till avlönande av vaktmästarpersonal. Med hänsyn tagen till nu
utgående löneförmåner samt till vad anstaltens styrelse anfört i sitt till
handlingarna i ärendet hörande yttrande angående den skäliga relationen
mellan befattningshavarnas löneförmåner finner jag mig böra förorda,
att de nuvarande ordinarie befattningshavarna inplaceras, maskinisten i
lönegraden A 8 och envar av de båda vaktmästarna i lönegraden A 6. För
eldaren föreslår jag extra ordinarie anställning i 5 lönegraden.

Jag ämnar under nästföljande punkt framlägga förslag om anställande
av ett slöjdbiträde. Jag förutsätter därvid, att en vakant lärarbefattning
i slöjd kommer att hållas obesatt även under nästa budgetår. I anledning
härav böra medel ej anvisas till avlönande av en ordinarie lärarinna i slöjd
sagda budgetår.

Avlöningsstaten för vårdanstalten beräknar jag på följande sätt:

Under en anslagspost till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat böra
beräknas medel till avlönande av rektor, fyra lärarinnor i kunskapsämne,
tre lärarinnor i slöjd, en husmoder och en Översköterska samt nyssnämnda
ordinarie vaktmästarpersonal. Med hänsyn till den av 1938 års riksdag
beslutade löneregleringen för civilförvaltningen, vilken påverkar lönerna
för husmodern och översköterskan vid vårdanstalten, och de föreslagna
löneregleringarna för lärår- och vaktmästarpersonalen vid anstalten beräknar
jag ifrågavarande anslagspost till 78,200 kronor. Av anslagshöjningen,
22,200 kronor, betingas 1,800 kronor av löneregleringen för civilförvaltningen,
15,900 kronor av löneregleringen för lärarpersonalen och

4,500 kronor av löneregleringen för vaktmästarpersonalen.

Ur anslagsposten till arvode och särskild ersättning, bestämd av Kungl.
Maj:t, utgår nu arvode med 1,300 kronor åt en icke-ordinarie vaktmästare.
Vid bifall till förutberörda förslag örn vaktmästarlönereglering bortfaller
detta avode. Ur posten bör bestridas förutnämnda arvode å 1,200 kronor
till biträde å rektorsexpeditionen, och posten bör alltså bestämmas till
sistnämnda belopp.

Delposten till grundavlöningar m. m. till oenig icke-ordinarie personal,
ur vilken bestrides lön till två extra ordinarie lärarinnor i kunskapsämne
och som nu är uppförd med 7,700 kronor, bör på grund av löneregleringen
för lärår- och vaktmästarpersonalen höjas till 12,100 kronor. Delposten till
avlöning sförhöjning ar m. m. ät nyssnämnda personal torde kunna uppföras
med förslagsvis 1,700 kronor.

På grund av vaktmästarlöneregleringen bortfaller anslagsposten å 1,400
kronor till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän.
En ny anslagspost till rörligt tillägg beräknar jag i överensstämmelse
med de grunder, för vilka chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition
redogjort, till förslagsvis 5,500 kronor.

Förevarande anslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med (78,200 -f

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr Bil.

+ 1,200 + 12,100 + 1,700 + 5,500 =) 98,700 kronor, innebärande en i
huvudsak av berörda löneregleringar föranledd höjning med (98,700 —
— 69,900 =) 28,800 kronor. Anslaget har i årets statsverksproposition preliminärt
beräknats till 96,000 kronor.

I personalförteckningen för vårdanstalten böra vidtagas allenast de ändringar,
som föranledas av löneregleringarna.

13. Förslagsanslaget till Vårdanstalten i Lund för blinda med
komplicerat lyte: Omkostnader.

Detta anslag är nu uppfört med 133,000 kronor och disponeras enligt en
av Kungl. Majit den 30 juni 1938 fastställd omkostnadsstat, som med därtill
hörande föreskrifter finnes intagen i statsliggaren för budgetåret
1938/39, sid. 538 f.

Genom förutnämnda beslut den 26 augusti 1938 föreskrev Kungl. Majit,
med ändring därutinnan av beslutet den 30 juni 1938, dels att av den i omkostnadsstaten
uppförda delposten till kosthållet å förslagsvis 51,800 kronor
ej finge utan Kungl. Majits medgivande användas högre belopp än som
motsvarade inflytande inkomster av kostersättning med tillägg av 47,700
kronor ( i stället för 47,300 kronor), dels ock att delposten till vårdar- och
ekonomipersonal finge överskridas med högst 1,134 kronor. I sak innebar
detta, att medel anvisades till anställande av ett slöjdbiträde med följande
avlöningsförmåner, nämligen kontant lön 834 kronor, bostadsersättning
300 kronor samt fri kost och tvätt. Dyrtidstillägg skulle icke utgå å löneförmånerna.

I skrivelse den 31 augusti 1938 har skolöverstyrelsen — sedan styrelsen
för vårdanstalten inkommit med förslag i ämnet, varöver inspektören för
blindundervisningen yttrat sig — hemställt, att anslaget måtte för nästa
budgetår höjas till 156,400 kronor.

Överstyrelsens förslag innebär höjning av posten till expenser med ett
belopp av 2,350 kronor, fördelat med 1,650 kronor till bränsle, lyse och
vatten samt 700 kronor till övriga expenser, till kosthållet med 3,000 kronor
samt till vårdar- och ekonomipersonal med 18,250 kronor. Härjämte har
föreslagits höjning med 200 kronor av inkomstposten Ersättning för elektrisk
ström jämte återbäring till anstalten av rabatt å elektrisk ström.

I ärendet hava yttranden avgivits den 5 oktober 1938 av statskontoret
och den 19 oktober 1938 av riksräkenskapsverket.

Av handlingarna inhämtas:

Expenser. Som skäl för höjningen av posten till bränsle, lyse och
vatten — från i nu gällande omkostnadsstat upptaget belopp 21,350 kronor
till 23,000 kronor — hade anstaltsstyrelsen anfört, att utgifterna för detta
ändamål under budgetåret 1936/37 uppgått till 22,553 kronor och att enligt
gjord beräkning utgifterna för detta ändamål komme att stiga till

203

Kungl. Martts proposition Nr ''Bil.

minst 24,000 kronor under budgetåret 1937/38, vilket berodde på höjda
priser för bränsle, särskilt kol och koks. Höjningen av delposten till övriga
expenser motiverades med att en del av anstaltens inventarier, särskilt möblerna
i personalens bostadsrum, vore i största behov av renovering och
upprustning. Med hänsyn till de av styrelsen anförda skälen funne sig
skolöverstyrelsen böra tillstyrka, att anslagsposten till expenser höjdes med
2,350 kronor till 42,600 kronor. Statskontoret har ej funnit anledning till
erinran mot skolöverstyrelsens föreliggande förslag.

Vårdar- och ekonomipersonal. Anstaltsstyrelsen har föreslagit
dels lönereglering för denna personal, dels ock utökning av personalen.

Den ifrågasatta löneregleringen, som närmare belyses av handlingarna
i ärendet, innebär i huvudsak inarbetande i lönen av nu utgående dyrtidstillägg,
höjning av slutlönerna med i genomsnitt 8 procent samt nedskärning
av antalet lönegrupper från 5 till 3. Kostnadsökningen har beräknats
till omkring 4,000 kronor.

Personalens naturaförmåner skulle, liksom nu, utgöras av möblerad bostad
med ljus och värme, kost och tvätt samt för vissa sköterskor fria
tjänstekläder.

Med hänsyn till stegrade levnadsomkostnader måste en löneförhöjning
åt vårdar- och ekonomipersonal anses fullt berättigad. Styrelsen ville även
erinra örn, att 1937 års riksdag beviljat provisorisk avlöningsförstärkning
med ett årligt belopp av 216 kronor åt lägst avlönade befattningshavare
i statens tjänst.

Personalen hade genom sin organisation, svenska sjukhuspersonalförbundet,
godkänt det av styrelsen uppgjorda löneförslaget.

Inspektören för blindundervisningen har icke funnit anledning till erinran
mot de föreslagna grundlönerna men ansett ålderstilläggen för höga.
Genom att ifrågavarande personal till en del åtnjöte avlöning i form av
naturaförmåner hade den ej samma olägenhet av stegrade omkostnader
som andra befattningshavare med enbart kontant lön. Ett genomförande
av förslaget skulle medföra höjda löneanspråk hos vårdar- och ekonomipersonalen
vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda. En lämplig
reducering av de föreslagna lönebeloppen borde företagas. Det framlagda
löneförslaget kunde ej i föreliggande skick tillstyrkas.

Skolöverstyrelsen har intet att erinra mot förslaget att höja lönerna
med mot dyrtidstillägg svarande belopp. Då överstyrelsen funne de av styrelsen
föreslagna lönerna skäliga, finge överstyrelsen tillstyrka av löneökningen
betingad höjning av anslagsposten till vårdar- och ekonomipersonal.
Överstyrelsen hade därvid särskilt beaktat den särställning ifrågavarande
anstalt intoge på grund av det svårskötta klientelet därstädes
ävensom den omständigheten, att befattningshavarna vid anstalten icke
såsom vid andra undervisningsanstalter under sommaren bereddes någon
lättnad i sitt påfrestande arbete, enär det övervägande antalet elever även
då vistades å anstalten.

Den föreslagna utökningen av ifrågavarande personal avsåge anställande
av ytterligare fyra befattningshavare. Av dessa skulle tre anställas för att
möjliggöra, att arbetstiden för sömmerskor, kokerskor, köksbiträden och
städerskor, tillhopa 15 personer, skulle för envar minskas från 60 till 48
timmar i veckan. Även örn icke lika starka skäl, som tidigare föranlett en
liknande minskning av vårdarpersonalens arbetstid, i detta fall syntes före -

204 Kungl. Maj:ts proposition Nr Bil.

ligga, ansåge sig överstyrelsen dock icke böra motsätta sig ifrågavarande
förslag.

Utom nyssnämnda tre befattningshavare skulle ytterligare anställas ett
slöjdbiträde.

I utlåtande den 14 april 1938 hade överstyrelsen tillstyrkt framställning
av styrelsen för vårdanstalten örn uppskov till den 1 juli 1939 med tillsättande
av en genom dödsfall ledigbliven lärarinne^’anst i slöjd och anställande
under budgetåret 1938/39 av ett slöjdbiträde. Styrelsen hade ansett,
att det skulle vara till fördel för slöjdundervisningens rationella bedrivande,
att ett slöjdbiträde anställdes i stället för en slöjdlärarinna. Denna
anordning skulle tillämpas på försök under nämnda budgetår. Styrelsens
förslag att vid bestämmande av posten till vårdar- och ekonomipersonal
räkna med arvode till ett slöjdbiträde innebure sålunda, att nämnda anordning
skulle tillämpas även under budgetåret 1939/40. Mot detta förslag
hade överstyrelsen intet att erinra.

Vid genomförande av styrelsens förslag rörande vårdar- och ekonomipersonalen
syntes i enlighet med av rektorn vid vårdanstalten lämnade uppgifter
ifrågavarande post böra beräknas på följande sätt. Till grundavlöningar
åt den nuvarande personalen borde beräknas 36,160 kronor, till
ålderstillägg åt samma personal 8,570 kronor, till avlöningar åt de fyra
nya befattningshavarna 3,048 kronor, till bostadsersättning (beräknad
efter 35 kronor i månaden) åt tre av dessa 1,260 kronor, samt till sjuk- och
semestervikarier 900 kronor, tillhopa 49,938 kronor. Till avrundning av
omkostnadsanslagets slutsumma torde posten böra upptagas till 50,000
kronor, vilket innebure en höjning av i gällande omkostnadsstat upptaget
belopp med 18,250 kronor.

Statskontoret har anfört följande:

I likhet med vad förhållandet vore vid läroanstalterna för blinda funnes
å omkostnadsstaten för vårdanstalten för blinda i Lund uppförd en delpost
till vårdar- och ekonomipersonal. Detta förhållande hade föranlett statskontoret
att i utlåtande angående uppskov med tillsättandet av en slöjdlärarinnetjänst
vid anstalten i Lund framhålla önskvärdheten av att åtgärder
vidtoges för åstadkommande av en överflyttning till avlöningsstaten
av de avlöningar, som bestredes från omkostnadsstaten. Statskontoret
erinrade även, att denna fråga varit föremål för uppmärksamhet i samband
med frågan om anslag till läroanstalterna för dövstumma. Under hänvisning
till vad sålunda i denna fråga tidigare förekommit ville statskontoret
ifrågasätta, örn icke berörda avlöningsmedel från och med nästkommande
budgetår lämpligen borde överföras till avlöningsstaten och där upptagas
såsom en särskild anslagspost, vilken ej finge utan Kungl. Maj:ts medgivande
överskridas.

För att möjliggöra en begränsning av arbetstiden för ekonomipersonalen
— 15 personer — från 60 till 48 timmar i veckan hade hemställts om medel
till avlönande av ytterligare tre befattningshavare. Skolöverstyrelsen, som
avstyrkte bifall till liknande framställning år 1937, hade icke velat motsätta
sig det nu föreliggande förslaget, även örn överstyrelsen icke ansett
lika starka skäl, som tidigare föranlett minskning av vårdarpersonalens
arbetstid, i detta fall föreligga.

I anledning av förslag örn arbetstidsreglering för vårdarpersonalen vid
vårdanstalten i Lund hade föredragande departementschefen i statsverkspropositionen
till 1937 års riksdag (åttonde huvudtiteln, sid. 407) yttrat,
att han med hänsyn till det krävande arbete, som åvilade vårdarpersonalen,

205

Kungl. Mårds proposition Nr 211.

och i betraktande jämväl av riksdagens av skolöverstyrelsen åberopade
beslut angående arbetstidens längd vid statens sinnessjukhus, ansåge sig
böra biträda förslaget om en begränsning av arbetstiden til! 54 timmar
per vecka. Medel härför beviljades också av riksdagen.

Ekonomipersonalens arbete kunde icke anses vara i lika hög grad krävande
som vårdarpersonalens med ständig tillsyn och vård av ett ofta svårhanterligt
klientel. Det kunde under sådana omständigheter icke utan
vidare betraktas som självfallet, att ekonomipersonalens arbetstid borde
begränsas i samma omfattning som vårdarpersonalens. I varje fall torde
anledning saknas att tillerkänna den förra kategorien en kortare tjänstgöring
än vårdarpersonalen, vilket skulle bliva följden av ett bifall till
förslaget. Med hänsyn emellertid till att vid statens sinnessjukhus även
ekonomipersonalen beretts kortare arbetstid än förut, ville statskontoret
icke motsätta sig, att medel beviljades för tillgodoseende i viss utsträckning
av framställningen i denna del. Enligt vad som framginge av handlingarna
i ärendet hade arbetstiden för vårdarpersonalen kunnat minskas till i genomsnitt
51 timmar per vecka. Med utgångspunkt härifrån ville det förefalla
statskontoret rimligt, örn tjänstgöringstiden för ekonomipersonalen
sattes till 53 timmar per vecka, varigenom medel för ifrågavarande ändamål
skulle behöva anvisas till två i stället för tre nya befattningshavare.

Även örn vårdar- och ekonomipersonalens löneförmåner framdeles skulle
bestridas från särskild anslagspost under avlöningsstaten i stället för från
omkostnadsstaten, funne ämbetsverket icke anledning till erinran mot det
föreslagna inarbetandet av dyrtidstillägget i lönen.

Den ifrågasatta löneförhöjningen hade av styrelsen för vårdanstalten
motiverats med de stegrade levnadskostnaderna, varjämte erinrats, att
1937 års riksdag beviljat provisorisk avlöningsförstärkning, utgående med
216 kronor årligen, till lägst avlönade befattningshavare.

I likhet med inspektören för blindundervisningen ville statskontoret framhålla,
att stegring i levnadskostnaderna givetvis vore i avsevärt mindre
grad kännbar för sådana befattningshavare, vilka åtnjöte större delen av
sina löneförmåner in natura, än för tjänstemän med enbart kontant avlöning.
Härtill komme, att här ifrågavarade befattningshavare å sin kontanta
lön uppburit dyrtidstillägg, lät vara att den av levnadskostnadernas
stegring föranledda höjningen av detta tillägg i endast ringa grad kunnat
påverka de små kontanta lönebelopp, varom fråga vore. Vad vidare anginge
den provisoriska avlöningsförstärkningen borde uppmärksammas, att
densamma endast utginge till i lönegrad satta befattningshavare.

Utöver vad sålunda anförts ville statskontoret även erinra, att ämbetsverket
i utlåtande angående anslag till omkostnader vid blindinstitutet å
Tomteboda för budgetåret 1937/38 i anledning av framställning om ökade
löner till vårdar- och tjänstepersonalen uttalat, att en jämförelse med motsvarande
löner vid vårdanstalten i Lund och hantverksskolan i Växjö syntes
— örn hänsyn toges till vederbörande orters läge i dyrortshänseende -—
giva vid handen, att personalen vid Tomteboda vöre förhållandevis lågt
avlönad. En måttlig höjning av sistnämnda personals löneförmåner ansåge
statskontoret därför befogad. En jämförelse mellan löneförmånerna för
vårdar- och ekonomipersonalen viel vårdanstalten i Lund, sådana dessa
angivits i en ovannämnda utlåtande bifogad uppställning och i nu förevarande
ärende, utvisade, att sedan heisten 1936 skett cn ökning av de
kontånia lönerna med 10 procent och däröver.

Under åberopande av anförda omständigheter finge statskontoret av -

206

Kungl. Marits ''proposition Nr ;211.

styrka beviljande av medel för ytterligare lönehöjningar, helst som vid
ett bifall härtill — såsom inspektören för blindundervisningen även påpekat
— en lönereglering måste bliva aktuell även för Tomteboda-personalen.

Beträffande lönegrupperingen torde styrelsen böra äga att inom ramen
för beviljade medel företaga de ändringar, som finge anses påkallade.

Riksräkenskapsverket, vars yttrande inhämtats över den av statskontoret
berörda frågan örn överförande av vissa avlöningsmedel från omkostnads-
till avlöningsanslag, har i likhet med statskontoret funnit det mindre
lämpligt, att utgifterna för avlöningar till vårdar- och ekonomipersonal
vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte bestredes från
anstaltens omkostnadsanslag. Riksräkenskapsverket ville emellertid erinra
om att enahanda anordning för närvarande tillämpades icke blott i fråga
örn vårdare och tjänstepersonal vid institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda och hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor utan även
beträffande betjäning vid folk- och småskoleseminarierna. Samtliga nu
åsyftade avlöningskostnader torde — i anslutning till vad chefen för ecklesiastikdepartementet
uttalat vid anmälan av propositionen nr 212/38
angående anslag till läroanstalter för dövstumma m. m. — böra överföras
till respektive institutioners avlöningsanslag. I den mån fråga vore om vaktmästarpersonal,
torde överflyttningen lämpligen böra ske i samband med
genomförandet av den tillämnade löneregleringen för denna personal. Även
i övrigt torde överflyttningen böra förknippas med en reglering av personalens
avlöningsförhållanden i anslutning till det för allmänna civilförvaltningen
gällande lönesystemet. Därest omläggningen genomfördes i nu angiven
ordning torde, vad särskilt anginge vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte, det icke bliva erforderligt att — på sätt statskontoret
föreslagit — uppföra en särskild anslagspost å anstaltens avlöningsstat
för redovisningen av de från anstaltens omkostnadsanslag överförda
avi öningskostnaderna.

Kosthållet. Av den av anstaltsstyrelsen föreslagna höjningen avposten
till kosthållet hänföra sig 1,200 kronor till tidigare beslutad utökning
av vårdarpersonalen med tre personer, ökat elevantal och stegring
av livsmedelspriserna samt 1,800 kronor till den merutgift för kosthållet,
som beräknades uppkomma på grund av föreslagen utökning av vårdaroch
ekonomipersonalen. Merutgiften hade beräknats till 1,350 kronor för
sistnämnda befattningshavare och 450 kronor för slöjdbiträdet. Då skolöverstyrelsen
biträtt styrelsens förslag till personalutökning och icke hade
något att erinra mot styrelsens beräkning av därav föranledd merutgift
för kosthållet samt funne de av styrelsen anförda skälen för postens höjning
i övrigt bärande, tillstyrkte överstyrelsen, att posten till kosthållet
höjdes med 3,000 kronor till 54,800 kronor.

Statskontoret har icke funnit annan anledning till erinran mot överstyrelsens
förslag, än att anslagsposten till kosthållet borde minskas med kosthållet
för en befattningshavare.

Ersättning för elektrisk ström m. m. Styrelsen har
föreslagit höjning av denna inkomstpost från 1,400 till 1,600 kronor på
grund av att tvenne befattningshavare, vilka tidigare åtnjutit fri värme,
från och med år 1938 skulle lämna ersättning härför samt ifrågasatt, örn
icke inkomstposten borde benämnas Ersättning för värme och elektrisk
ström jämte återbäring till anstalten av rabatt å elektrisk ström.

Kungl. Marits proposition Nr gil. 207

Skolöverstyrelsen och statskontoret hava lämnat styrelsens förslag utan
erinran.

En höjning av anslagsmedlen till övriga expenser finner jag mig icke
kunna nu tillstyrka. Däremot lärer, även'' med beaktande av de på senare
tid något minskade bränslepriserna, den föreslagna höjningen av delposten
till bränsle, lyse och vatten vara motiverad.

Den ifrågasatta höjningen av delposten till vårdar- och ekonomipersonal
betingas av framställt förslag örn begränsning av arbetstiden för ekonomipersonalen
från 60 till 48 timmar i veckan, lönereglering för vårdar- och
ekonomipersonalen och anställande av ett slöjdbiträde.

För vinnande av förstnämnda syfte skulle ytterligare tre befattningshavare
behöva anställas. Statskontoret har ifrågasatt en reduktion av antalet
nya befattningshavare med en. Jag finner de av myndigheterna i övrigt
för denna ståndpunkt anförda skälen bärande och tillstyrker förty en
utökning av ekonomipersonalen med tre personer.

Löneregleringsförslaget innebär i huvudsak inarbetande i lönen av nu
utgående dyrtidstillägg, höjning av lönerna med i genomsnitt 8 procent
samt nedskärning av antalet lönegrupper från 5 till 3. Skolöverstyrelsen
har framhållit, att vårdanstalten i Lund intager en särställning på grund
av det svårskötta klientelet och den omständigheten, att befattningshavarna
vid anstalten icke såsom vid andra undervisningsanstalter kunna
under sommaren beredas någon lättnad i arbetet, enär övervägande antalet
elever även då vistas å anstalten. Vid angivna förhållande och då de
föreslagna lönebeloppen synas vara rimliga, vill jag icke motsätta mig
en medelsanvisning, som sätter anstaltsstyrelsen i stånd att genomföra
den ifrågasatta löneregleringen.

Förslaget om anställande av ett slöjdbiträde under nästa budgetår innebär,
att den under innevarande budgetår tillämpade anordningen kommer
att bestå ytterligare ett år. I likhet med skolöverstyrelsen har jag intet
att erinra häremot.

Mot de av överstyrelsen beträffande förevarande delpost gjorda kostnadsberäkningarna
har jag icke funnit anledning till erinran. Delposten bör
således höjas med 18,250 kronor. I betraktande av att med de föreslagna
lönerna icke bör vara förenad rätt till dyrtidstillägg, som under innevarande
budgetår beräknats utgå med omkring 9,800 kronor, innebär förevarande
förslag en kostnadsökning med (18,250 — 9,800 =) 8,450 kronor.
Härtill komma dock kostnader för kosthåll åt tre nya befattningshavare.

I propositionen nr 212/1938 angående anslag till läroanstalter för dövstumma
m. m. framhöll jag (sid. 120), att i fråga örn fördelningen mellan avlönings-och
omkostnadsanslag av kostnader för tjänstepersonal m.m.beträffande
olika institutioner tillämpats i viss mån oenhetliga principer. Då jag i
propositionen föreslog, att i fråga örn läroanstalterna för dövstumma nämnda
kostnader skulle bestridas från avlöningsanslaget, förutsatte jag, att samma
ordning så småningom bomme att, i den mån så borde ske, tillämpas vid

Departe mentschefen.

208

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

läroanstalterna för blinda m. fl. läroanstalter. Då jag anser det lämpligt,
att denna fråga prövas i ett sammanhang för samtliga nu ifrågakommande
läroanstalter (folk- och småskoleseminarierna samt blindanstaltema), vill
jag ej nu i förevarande hänseende-föreslå någon ändring beträffande vårdanstalten
i Lund. Jag förutsätter emellertid, att skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1940/41 beaktar frågan och inkommer med
förslag i ämnet i anslutning till riksräkenskapsverkets ståndpunkt.

Mot de av överstyrelsen verkställda beräkningarna av anslagsposten till
kosthållet har jag intet att erinra.

Då jag i övrigt icke har något att erinra mot överstyrelsens förslag, bör
omkostnadsstaten för nästa budgetår erhålla följande utseende:

Utgifter: 1. Expenser, förslagsvis.............	........... kronor	41,900
2. Övriga utgifter: a. Undervisnings- och arbetsmateriel, förslagsvis...................	kronor 6,500
b. Kosthållet, förslagsvis..........	» 54,800
c. Beklädnad, förslagsvis..........	» 8,000
d. Läkare och sjukvård, förslagsvis . .	» 7,000
e. Vårdar- och ekonomipersonal, för-slagsvis .....................	» 50,000 >,	126,300
	Summa kronor	168,200

Särskilda uppbördsmedel:
Ersättning för värme och elektrisk
ström jämte återbäring till vårdanstalten
av rabatt å elektrisk ström . . kronor

Försäljning av slöjdalster.......... »

Kostersättning.................. »

Ersättning för städning........... »

1,600

6,000

4,500

400 kronor

12,500

Nettoutgift kronor 155,700.

Anslaget bör alltså bestämmas till 155,700 kronor. Anslagshöjningen utgör
(155,700 — 133,000 =) 22,700 kronor, varav dock enligt det föregående
ett belopp av 9,800 kronor motsvaras av minskad belastning å vederbörande
dyrtidstilläggsanslag. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att
framdeles meddela bestämmelser angående omkostnadsanslagets disposition.
I anslutning till vad i motsvarande hänseende yttrats beträffande läroanstalterna
för blinda vill jag framhålla, att åttonde huvudtitelns dyrtidstilläggsanslag
icke bör i fortsättningen tagas i anspråk för beredande av dyrtidstillägg
åt befattningshavare, som avlönas ur förevarande omkostnadsanslag.
Den omräkning av vissa arvoden, som kan betingas härav, synes icke
nämnvärt påverka anslagsberäkningarna för nästa budgetår.

Detta anslag har i årets åttonde huvudtitel preliminärt beräknats till
153,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

209

14. Förslagsanslaget till Läroanstalter för dövstumma:

Avlöningar.

1937 års riksdag beslutade, att staten skulle från och med den 1 juli
1938 under vissa förutsättningar övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendets
fortsatta uppehållande. Sedan ifrågavarande förutsättningar
uppfyllts, framlades för 1938 års riksdag i proposition nr 212 förslag
angående anslag till läroanstalter för dövstumma m. m., vilket förslag av
riksdagen i huvudsak godkändes. För nu förevarande anslag till avlöningar
fastställde riksdagen personalförteckning och avlöningsstat, införda å sid.
541 i statsliggaren för budgetåret 1938/39.

I skrivelse den 19 oktober 1938 har skolöverstyrelsen framlagt beräkningar
av nämnda avlöningsanslag för budgetåret 1939/40, vilka beräkningar
på grundval av nu gällande lönebestämmelser utmynna i äskande
av anslag med 930,175 kronor. I ärendet hava utlåtanden avgivits den 18
november 1938 av statskontoret och den 15 november 1938, i viss del, av
undervisningsväsendets lönenämnd.

I fråga om det beräknade antalet lärjungar vid dövstumskolorna under
budgetåret 1939/40 har skolöverstyrelsen yttrat:

Anslagsbehovet under budgetåret 1939/40 vöre givetvis till väsentlig del
beroende på det antal lärjungar, som komme att finnas i de olika skolorna.
Överstyrelsen hade fördenskull verkställt en beräkning rörande lärjungantalets
storlek. Resultatet av denna undersökning framginge av omstående
översikt.

Ehuru beräkningarna i någon mån måste betraktas såsom approximativa,
kunde det dock anses såsom sannolikt, att det nuvarande lärjungantalet
läsåret 1939—40 komme att ökas med minst 110. Osäkerhetsmomentet
läge däri, att antalet lärjungar, som skulle nyintagas hösten 1939, icke
nu kunde med bestämdhet beräknas.

I främsta rummet berodde förenämnda ökning därpå, att antalet lärjungar
i fortsättningsskolorna nästa arbetsår stege på grund av att en
andra årskurs då tillfördes dessa skolor, som därefter finge ett lärjungantal
av 176 mot nuvarande 102. Ökningen kunde följaktligen beräknas uppgå till
omkring 74. Men även i fråga om upptagnings- och specialskolor, motsvarande
de före den 1 juli 1938 befintliga distriktsdövstumskolorna, inträdde
en ökning, som kunde beräknas till omkring 40 lärjungar.

Statskontoret har ansett sig böra understryka, att en viss osäkerhet måste
förefinnas vid beräkningar av förevarande slag. Enligt ämbetsverkets mening
borde därför, innan förhållandena inom dövstumundervisningsväsendet
vunnit större stadga, en viss försiktighet vid uppräkningen av avlöningsanslaget
iakttagas, särskilt örn — såsom överstyrelsen tillstyrkt och vilket
även statskontoret förordar — posten till grundavlöningar m. m. till övrig
icke-ordinarie personal även för nästkommande budgetår betecknades förslagsvis
och möjlighet sålunda hölles öppen för Kungl. Majit att medgiva

Bihang till riksdagens protokoll 10S9. 1 sami. Nr 211. 14

210

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

Antal elever vid dövstumskolorna läsåret 1938—39 samt beräknat
antal elever läsåret 1939—40.

Skola			^ ä s	å r e	t
	1938-39			1939-40
	A	n t a 1	elev	r
Gossar	Flickor	Summa	Gossar	Flickor	Summa
U pptagning sskolor:
Manilla................	57	49	106	—	—	103
Lund.................	51	31	82	—	—	88
Vänersborg..............	36	33	69	—	—''	84
Härnösand..............	62	59	121	—	—	123
Summa	206	172	378	—	—	398
Specialskolor:
Örebro................	51	44	95	—	—	102
Gävle.................	38	21	59	—	—	70
Summa	89	65	154	—	—	172
Fortsättning sskolor:
Växjö.................	—	23	23	—	48	48
Vänersborg..............	58	—	58	85	—	85
Gävle.................	4	4	8	8	9	17
Broby.................	13	—	13	26	—	26
Summa	75	27	102	119	57	176
Samtliga skolor:
Upptagningsskolor.........	206	172	378	—	—	398
Specialskolor.............	89	65	154	—	—	172
Fortsättningsskolor.........	75	27	102	119	57	176
Samtliga	370	264	634		—	746

överskridande av det anvisade beloppet, om så framdeles skulle visa sig
erforderligt.

Beträffande anslagsberäkningarna inhämtas av handlingarna följande:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.

Vid bedömandet av frågan om antalet för budgetåret 1939/40 behövliga
lärare i kunskapsämne torde, yttrar överstyrelsen, särskilt böra
beaktas, att lärjungantalets beräknade stegring nödvändiggjorde anställning
av bland annat ett ökat antal lärare av här ifrågavarande kategori.
Då lärjungantalet vid de olika läroanstalterna komme att ökas med minst
110 och då varje lärare i medeltal kunde undervisa omkring tio lärjungar,
skulle efter en rent schematisk beräkning 11 nya lärare i kunskapsämne vara
erforderliga. På grund av lärjungantalets nuvarande fördelning på olika
klasser och grupper syntes emellertid undervisningen kunna behörigen upp -

211

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

rätthållas, även om ett mindre antal nya lärare anställdes. Efter verkställd
undersökning av förhållandena i nyssnämnda avseende vid de olika läroanstalterna
hade överstyrelsen kommit till det resultatet, att den ökning av
antalet lärare, som betingades av lärjungantalets stegring, kunde begränsas
till åtta. Av dessa nya lärare borde endast en tillsättas såsom ordinarie.
Vid bifall till detta förslag skulle antalet ordinarie lärare i kunskapsämne
komma att bliva 59 i stället för 58 enligt den för budgetåret 1938/39 fastställda
personalförteckningen. Till grund för sina beräkningar av erforderliga
anslag till avlöningar av tjänstemän å ordinarie stat hade överstyrelsen
alltså lagt ett behov av 59 ordinarie lärartjänster i kunskapsämne.

I nyssnämnda personalförteckning vore upptagna sju arbetslärare
i fortsättningsskola. Styrelsen för fortsättningsskolan i Vänersborg,
där nu sex manliga arbetslärare funnes anställda, vilka tillika meddelade
yrkesundervisning i upptagningsskolan, hade ingivit framställning om
anslag till avlöning åt ytterligare fyra manliga sådana lärare. Lärjungantalet
vid denna fortsättningsskola komme att ökas från 58 med 27 till 85. En ökning
av antalet arbetslärare vore därför ofrånkomlig. Efter verkställda närmare
undersökningar hade överstyrelsen emellertid kommit till den uppfattningen,
att endast två nya arbetslärare vore erforderliga vid skolan under
arbetsåret 1939/40. Vidare syntes det överstyrelsen lämpligt, att båda befattningarna
tills vidare besattes med icke-ordinarie innehavare.

Styrelsen för fortsättningsskolan i Växjö, där nu en ordinarie arbetslärarinna
funnes anställd, hade gjort framställning om anställande av ytterliga
två arbetslärarinnor. Lärjungantalet vid skolan komme visserligen
att nästa arbetsår bliva omkring 48 mot nu 23, men överstyrelsen, som även
i detta fall verkställt närmare undersökningar, ansåge sig dock icke böra
föreslå nyanställning av mer än en icke-ordinarie arbetslärarinna. Den ytterligare
yrkesundervisning, som krävdes vid denna skola, torde under läsåret
1939—10 kunna meddelas av en timlärarinna i arbetsämne.

Vid fortsättningsskolan i Gävle hade yrkesundervisningen under arbetsåret
1938—39 meddelats av arbetslärarna i specialskolan. På grund av lärjungantalets
ökning från 8 till 17 kunde denna ordning icke längre upprätthållas,
utan särskilda arbetslärare måste anställas för fortsättningsskolan.
För gossarna borde yrkesundervisning tills vidare meddelas endast i
skrädderi och skomakeri. För denna undervisning krävdes följaktligen två
manliga arbetslärare. För flickornas yrkesundervisning erfordrades en
kvinnlig arbetslärare. Alla dessa tre befattningar torde tills vidare böra
besättas med icke-ordinarie innehavare.

Antalet vid fortsättningsskolor behövliga ordinarie arbetslärare under
budgetåret 1939/40 kunde alltså beräknas till G manliga och 1 kvinnlig,
tillhopa 7, eller samma antal som innevarande budgetår.

Under förutsättning, att antalet arbetslärare vid fortsättningsskolan i
Vänersborg ökades på sätt överstyrelsen här förut angivit, kunde undervisningen
i yrkeskunskap i upptagningsskolan på nämnda ort meddelas av arbetslärarna
i fortsättningsskolan, liksom fallet vore under innevarande läsår.
Någon ökning av antalet arbetslärare vid övriga barndomsskolor behövde
icke heller förekomma. Antalet arbetslärare vid upptagnings- och specialskolor
under budgetåret 1939/40 beräknades därför lill samma antal som
innevarande budgetår eller till 14.

Av styrelsernas för skolorna i Växjö och Gävle gjorda framställningar om
anställande av ytterligare en s k o 1 k ö k s 1 ä r a r i n n a vid vardera an -

212

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

stalten, kunde överstyrelsen icke biträda. Det för innevarande arbetsår vid
sistnämnda skola fastställda veckotimtalet borde dock ökas, varom överstyrelsen
i annat sammanhang framlade förslag.

Vid upptagningsskolan å Manilla bestredes gymnastikundervisningen
för närvarande av timlärare med ett antal veckotimmar av 10.
Det hade visat sig, att denna planläggning av gymnastikundervisningen
icke vore tillräcklig med avseende på omfattningen och icke heller i övrigt
ändamålsenlig. Lärj ungantalet vid Manilla komme att nästa läsår uppgå
till 103, vilka vid gymnastikundervisningen borde uppdelas i minst fyra
avdelningar. Då varje avdelning skulle undervisas under tre lektioner i
veckan, bleve veckotimtalet följaktligen 12. Därtill komme undervisning i
lek och idrott samt i s. k. rytmik med ungefär samma veckotimtal. En särskild
lärarinna vore därför av behovet påkallad. Överstyrelsen ansåge, att
befattningen borde besättas med ordinarie innehavare.

I sitt yttrande den 23 november 1937 angående statens övertagande av
dövstumundervisningen anförde överstyrelsen bland annat, att ordinarie
gymnastiklärare icke funnes anställd vid någon av de dåvarande dövstumskolorna.
Skulle förhållandena framdeles påkalla anställning av sådan befattningshavare,
torde, yttrade överstyrelsen, frågan om vederbörandes lönegradsplacering
i samband därmed böra avgöras. Överstyrelsen erinrade
tillika om att ordinarie gymnastiklärare vid blindinstitutet å Tomteboda
placerats i lönegrad 20 och sådan lärare vid småskoleseminarium i lönegrad
21.

Överstyrelsen ansåge för sin del, att ordinarie gymnastiklärare vid dövstumskola
borde placeras i samma lönegrad som sådan lärare vid blindinstitutet
å Tomteboda, d. v. s. i lönegrad 20. Överstyrelsen förutsatte givetvis,
att den, som skulle kunna ifrågakomma till ordinarie gymnastiklärarbefattning,
skulle vara i vederbörlig ordning utexaminerad gymnastiklärare.

Med hänvisning till det anförda föresloge överstyrelsen, att en ordinarie
gymnastiklärarinna, som under läsåret 1939—40 skulle erhålla 24 timmars
undervisningsskyldighet för vecka, måtte anställas vid upptagningsskolan
å Manilla.

Vid läroanstalterna i Vänersborg bestredes undervisningen i gymnastik
av timlärare. Antalet veckotimmar uppginge vid upptagningsskolan till 12
och vid fortsättningsskolan till 10. För nästa budgetår krävdes på grund
av lärjungantalets ökning undervisning i gymnastik med lek och idrott under
20 veckotimmar i vardera av upptagnings- och fortsättningsskolorna
eller under tillhopa 40 veckotimmar. Vid sådant förhållande och då lärjungantalet
framdeles komme att ytterligare betydligt ökas, ansåge överstyrelsen,
att en ordinarie gymnastiklärare med placering i 20 lönegraden
här borde anställas. Den undervisning, som under arbetsåret 1939/40 krävdes
utöver det för full tjänstgöring fastställda antalet veckotimmar, borde
bestridas av timlärare.

I fråga om övriga å ordinarie stat uppförda befattningshavare
föresloge överstyrelsen inga ändringar i nu gällande personalförteckning.
I sistnämnda förteckning vore å övergångsstat
uppförda tre slöjdlärarinnor. Härutinnan föresloges heller ingen ändring.

Statskontoret har, i anledning av överstyrelsens förslag om anvisande av
medel till anställande av åtta nya lärare i kunskapsämne, varav
en ordinarie, erinrat, att chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition

213

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

nr 212/1938 (sid. 45) — efter att hava föreslagit, att av de för dövstumskolorna
i kunskapsämne erforderliga 65 lärarna 58 anställdes som ordinarie
och 7 som extra ordinarie lärare — uttalat, att det skulle hava varit
önskvärt med ett något färre antal ordinarie och ett något större antal
extra ordinarie lärare. De speciella förhållandena i samband med statsövertagandet
hade dock synts motivera en ur personalsynpunkt gynnsammare
proportion mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare
än som under andra förhållanden kunde hava befunnits lämplig.
Emellertid förutsattes, att överstyrelsen i fortsättningen hade sin uppmärksamhet
riktad på lämpligheten av att genom en minskning av antalet
ordinarie lärartjänster underlätta organisatoriska förändringar inom dövstumskolorna
vid en tänkbar nedgång av antalet skolpliktiga dövstumma.

Med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört, borde enligt
statskontorets mening det för nästa läsår uppkommande behovet av ytterligare
lärarkrafter i kunskapsämne tillgodoses uteslutande genom anställande
av icke-ordinarie lärare. Samtliga de nya befattningshavarna syntes därvid
böra anställas såsom extra lärare.

Statskontoret har även motsatt sig överstyrelsens förslag örn inrättande
av ordinarie gymnasti k lärartjänster.

Då vid 1938 års riksdag i samband med statsövertagandet en allmän
översyn över dövstumväsendets organisation och personalbehov ägt rum,
utan att därvid någon ordinarie gymnastiklärartjänst ansetts böra inrättas,
vore statskontoret icke berett att nu tillstyrka bifall till framställningen i
denna del. Med hänsyn till de beträffande skolorna i Vänersborg föreliggande
särskilda omständigheterna samt svårigheten att bibehålla tillfälliga lärare
i en stad som Vänersborg med de små möjligheter, som där kunde erbjudas
till arbete vid sidan av tjänsten, ville statskontoret emellertid icke
motsätta sig, att vid dessa skolor inrättades en extra ordinarie lärartjänst i
gymnastik med lek och idrott. Innehavaren av sagda tjänst borde i likhet
med motsvarande lärare vid statens undervisningsväsende placeras i 18
lönegraden. Vid Manilla åter borde enligt ämbetsverkets åsikt gymnastikundervisningen
åtminstone tills vidare bestridas av timlärare.

Undervisning sväsendets lönenämnd, som yttrat sig beträffande löneställningen
för de ifrågasatta ordinarie gymnastiklärarna, har jämväl
ställt sig avvisande till förslaget att sådana tjänster nu skulle inrättas.

Lönenämnden erinrade, att överstyrelsen enligt propositionen nr 212/1938
beräknat den erforderliga gymnastiklärarpersonalen efter statens övertagande
av dövstumundervisningsväsendet på sådant sätt, att timlärare i
gymnastik skulle finnas anställda vid var och en av samtliga dövstumskolor.
Överstyrelsen hade vidare anfört, att örn förhållandena framdeles
påkallade inrättandet vid någon skola av ordinarie tjänst, beslut örn gymnastiklärares
löneställning borde fattas i samband med beslutet om tjänstens
inrättande.

Lönenämnden hade icke kunnat undgå att finna i viss mån anmärkningsvärt,
att förslag av nu ifrågavarande innebörd framfördes omedelbart
efter ikraftträdandet av den nya organisationen av dövstumskolorna. Någon
undervisningsplan för statens läroanstalter för dövstumma hade ännu
icke hunnit utfärdas. Vid sådant förhållande hade lönenämnden icke kunnat
bilda sig en uppfattning örn arten och omfattningen av den undervis -

214

Kungl. Marits ''proposition Nr Bil.

ning i gymnastik, iek och idrott samt s. k. rytmik, som enligt vad
överstyrelsen anfört skulle förekomma exempelvis vid skolan å Manilla.
Det ville synas lönenämnden, att frågan örn inrättande av ordinarie gymnastiklärartjänster
vid de berörda läroanstalterna borde, i avvaktan på närmare
hållpunkter för densammas bedömande, tills vidare anstå. Det för
undervisningens bestridande under budgetåret 1939/40 erforderliga anslagsbeloppet
borde i anslutning härtill enligt lönenämndens mening beräknas
med utgångspunkt från den avlöning, som tillkomme timlärare i gymnastik.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

I fråga örn denna post, nu uppförd med förslagsvis 13,000 kronor, har
ändring ej föreslagits.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit.

Grundbelopp. Ur denna delpost utgå arvoden till, bland andra, läkare
och tandläkare. Beträffande dessa arvoden har överstyrelsen ifrågasatt
vissa höjningar på grund av lärjungantalets ökning. Arvodet till läkaren
vid fortsättningsskolan å Broby gård, där lärjungantalet beräknades ökat
från 13 till 26, syntes böra höjas från 250 till 400 kronor och arvodet till
läkaren vid fortsättningsskolan i Växjö, där lärj ungantalet syntes bliva
mer än fördubblat, från 500 till 800 kronor. Arvodet till tandläkaren vid
fortsättningsskolan å Broby gård borde ökas från 150 till 300 kronor. Vid
fortsättningsskolan i Växjö och vid specialskolan i Örebro hade under innevarande
läsår anslag till arvoden åt tandläkare icke funnits anvisade. Överstyrelsen
betraktade det emellertid såsom synnerligen viktigt, att rationell
tandvård anordnades även vid de nämnda skolorna, och hemställde därför,
att till arvoden åt tandläkare vid läroanstalten i Växjö måtte anvisas 500
kronor samt till sådan läkare vid läroanstalten i Örebro, där lärjungantalet
bleve 102, 800 kronor.

För undervisning i trädgårdsskötsel hade styrelsen
för specialskolan i Örebro begärt ett anslag av 275 kronor. Överstyrelsen,
som ansåge det vara av stor betydelse, att någon undervisning i trädgårdsskötsel
meddelades vid läroanstalt, där sådan undervisning lämpligen kunde
anordnas, tillstyrkte, att anslag med nämnt belopp beviljades. Då ifrågavarande
undervisning skulle meddelas endast under de tider höst och vår,
då tjänlig väderlek rådde, syntes det erforderliga anslaget böra upptagas
såsom arvode, bestämt av Kungl. Majit.

En av styrelsen från dövstumskolan i Lund framställd begäran örn ett
anslag å 600 kronor till arvode åt särskild inspektris för de barn, som på
grund av utrymmesbrist vid skolan måste utackorderas i enskilda hem,
kunde överstyrelsen icke tillstyrka, då det vore överstyrelsens uppfattning,
att erforderlig tillsyn över dessa barn borde utövas av rektor med biträde
av övriga vid skolan anställda lärare och annan lämplig person. Föreskrift
härom borde intagas i blivande stadga för statens läroanstalter för dövstumma.

I fråga om vikanatsersättningar m. m. föresloges ingen ändring.

215

Kungl. Marits ''proposition Nr 211.

Därest överstyrelsens här framställda förslag vunne bifall, komme för
budgetåret 1939/40 att till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit: Grundbelopp erfordras ett anslag av 34,225 kronor, vilket
innebure en ökning med 2,175 kronor, och till vikariatsersättningar
m. m. liksom nu förslagsvis 350 kronor, tillhopa 34,575 kronor.

4. Avlöningar till i c k e - o r d i n a r i e personal,
a. Grundavlöningar m. m.

Under innevarande budgetår funnes, erinrar överstyrelsen, vid statens
läroanstalter för dövstumma 7 extra ordinarie och 1 extra lärare i
kunskapsämne, vilken sistnämnde blivit anställd vid fortsättningsskolan
å Broby gård i stället för en timlärare. Överstyrelsen beräknade, att
för budgetåret 1939/40 erfordrades sammanlagt 74 lärare, därav 59 ordinarie
(jfr ovan) och 15 icke-ordinarie. För närvarande vore det visserligen
icke möjligt att exakt angiva, hur många av de icke-ordinarie lärarna, som
kunde visa sig komma att fylla kraven för anställning som extra ordinarie.
Med ledning av nuvarande förhållanden beräknade emellertid överstyrelsen
antalet extra ordinarie lärare till 12 och antalet extra lärare till 3.

Såsom i det föregående redan angivits, hade överstyrelsen efter verkställda
undersökningar kommit till den uppfattningen, att sex nya a rbetslärare
i fortsättningsskola vore erforderliga under
budgetåret 1939/40, nämligen två manliga i Vänersborg, likaledes två manliga
i Gävle, en kvinnlig i Växjö och en kvinnlig i Gävle. Samtliga dessa
lärare torde böra anställas såsom extra arbetslärare.

Beträffande timlärare föresloge överstyrelsen följande förändringar
för budgetåret 1939/40:

						V änersborg
	Broby	Gävle	Härnö- sand	Lund	Ma- nilla	upp- tåg-	fort- sätt-	Växjö	Örebro
						nings-	nings-
						skolan	skolan
Gymnastik:							10	10	10
Budgetåret 1938/39 . . . Överstyrelsens förslag för		10	15	5	10	12 10
	10	10
budgetåret 1939/40 . . .	—	10	15	8	—	—
Skolkök:
Budgetåret 1938/39 . . . Överstyrelsens förslag för	—	■ 10	—	10		10			10 10
budgetåret 1939/40 . . .	—	15	—	6	—	10	•-	—
Arbetsämne:
Budgetåret 1938/39 . . .	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Överstyrelsens förslag för budgetåret 1939/40 . . .	—	—	—	12	—	—	—	10	—
Träslöjd:									10
Budgetåret 1938/39 . . . Överstyrelsens förslag för			“
10
budgetåret 1939/40 . . . Kindergarten:				5	5
8
Budgetaret 1938/39 . . . Överstyrelsens förslag för			10
8
budgetåret 1939/40 . . .	—	—	10	—	—	—	—	—

216

Kungl. Maj:ts proposition Nr %lt.

Överstyrelsen har även hemställt om viss höjning av de för övrig
personal avsedda medlen.

I staten för budgetåret 1938/39 vore anslag beräknat till avlöning åt
en särskild tillsynshavande. Denna vore anställd vid upptagningsskolan å
Manilla. Styrelsen för specialskolan i Gävle hade nu gjort framställning om
anslag för nästa budgetår till samma ändamål. På grund av att antalet
lärjungar vid specialskolan kunde beräknas komma att ökas från 59 till
70, funne överstyrelsen sig böra tillstyrka bifall till styrelsens hemställan,
enär nuvarande tillsynshavande, vaktmästaren och husmodern, icke rimligen
kunde åläggas utöva den ytterligare tillsyn, som det ökade lärjungantalet
komme att medföra. Överstyrelsen föresloge, att till arvode åt denna
tillsynshavande beräknades ett belopp av 1,200 kronor samt dessutom de
övriga förmåner, som tillkomme motsvarande befattningshavare vid övriga
läroanstalter för dövstumma.

I den för budgetåret 1938/39 fastställda staten vore vidare arvoden beräknade
för 16 vårdarinnor. I de ingivna förslagen avseende budgetåret
1939/40 hemställde styrelsen för upptagningsskolan i Lund om
anslag till tre vårdarinnor i stället för till två, styrelsen för fortsättningsskolan
i Vänersborg, vid vilken nu icke någon vårdarinna funnes anställd,
örn anslag till fyra, styrelsen för fortsättningsskolan i Växjö om anslag till
två i stället för till en och styrelsen för fortsättningsskolan i Gävle, där
ingen vårdarinna nu funnes, om anslag till en.

På grund av lär jungan talets stegring funne överstyrelsen det av behovet
påkallat, att vårdarinnornas antal ökades vid de nämnda läroanstalterna.
Dock kunde överstyrelsen icke tillstyrka anslag till avlöning åt mer än tre
vårdarinnor vid fortsättningsskolan i Vänersborg.

Överstyrelsen tillstyrkte alltså, att anslag beräknades till avlöning åt sammanlagt
22 vårdarinnor.

I den för innevarande budgetår gällande staten vore medel beräknade för
avlöning åt sammanlagt fem sömmerskor. Vid fortsättningsskolan å Broby
gård tillkomme vården av och tillsynen över lärjungarnas kläder för närvarande
husmodern. På grund av att lärjungantalet nästkommande arbetsår
bleve 26 eller dubbelt så stort som nu, måste för nämnda vård och tillsyn anställas
en särskild person, lämpligen en sömmerska, vilkens avlöning beräknades
till 900 kronor om året, varjämte hon borde komma i åtnjutande
av de förmåner i övrigt, som tillkomme dylik befattningshavare vid de
övriga läroanstalterna för dövstumma. Överstyrelsen beräknade alltså, att
anslag för budgetåret 1939/40 vore erforderligt till avlöning åt sex sömmerskor.

Det sammanlagda antalet biträden vid de olika läroanstalterna uppginge
för närvarande till 55. För nästkommande budgetår föresloges ingen ändring
i detta antal. Däremot hade styrelserna för vissa läroanstalter på grund av
vissa svårigheter att erhålla lämplig personal funnit sig nödsakade att något
öka biträdenas löner, varför det sammanlagda anslagsbeloppet för här
ifrågavarande ändamål beräknades böra höjas med i runt tal 4,000 kronor
till 42,470 kronor.

Vid en var av läroanstalterna utom vid fortsättningsskolan å Broby gård
funnes för närvarande anställd en vaktmästare. Enligt överstyrelsens uppfattning
vore det emellertid nödvändigt, att två vaktmästare bleve anställda
vid läroanstalten i Vänersborg. Överstyrelsen tilläte sig erinra därom, att
i nämnda stad funnes såväl upptagningsskola som fortsättningsskola, den

217

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

senare belägen på omkring 500 meters avstånd från den förra. Lärjungantalet
beräknades nästa läsår och arbetsår till 84 i upptagningsskolan och
85 i fortsättningsskolan. På grund av den karaktär denna läroanstalt hade
samt med hänsyn till skolbyggnadernas läge och till mångfalden av de
uppdrag, som skulle utföras vid envar av de båda skolorna, funne överstyrelsen
det vara nödvändigt, att en särskild vaktmästare anställdes vid
fortsättningsskolan. Överstyrelsen beräknade denne vaktmästares avlöning
till 2,496 kronor jämte de förmåner i övrigt, som tillkomme vaktmästare
vid de andra läroanstalterna för dövstumma, d. v. s. fri bostad med bränsle
och lyse. Skulle frågan om placering å ordinarie stat av vaktmästarna vid
statens undervisningsväsende komma att upptagas till prövning och avgörande
vid 1939 års riksdag, förutsatte överstyrelsen, att även vaktmästarna
vid läroanstalterna för dövstumma bleve upptagna såsom ordinarie
befattningshavare.

Sedan en vaktmästare från och med budgetåret 1938/39 blivit anställd
vid upptagningsskolan å Manilla, kunde den kvinnliga portvaktst jönsten
där indragas.

Med undantag av vad här ovan anförts, ansåge sig överstyrelsen icke
böra föreslå utökning av den vid läroanstalterna för dövstumma anställda
icke-ordinarie personalen.

I enlighet med vad sålunda anförts syntes medelsbehovet för övrig ickeordinarie
personal vid läroanstalterna för dövstumma, grundavlöningar
m. m., böra för budgetåret 1939/40 beräknas till, förslagsvis, 232,000 kronor
(nu 158,100 kronor).

Statskontoret har i anledning av ett av överstyrelsen framställt förslag
om anvisande av statsmedel till träslöjdundervisning vid upptagningsskolan
å Manilla erinrat, att, sedan statskontoret och överstyrelsen av Kungl.
Majit anbefallts att gemensamt verkställa utredning rörande dispositionen
av de till dövstumundervisningsväsendet hörande donationsmedlen, en dylik
utredning för närvarande påginge inom statskontoret. Innan resultatet av
densamma förelåge, borde enligt statskontorets mening här förevarande
utgift alltjämt liksom nu bestridas med anlitande av fondmedel.

b. Avlöningsförhöjningar.

Vid beräkning av de avlöningsförhöjningar, som skulle förekomma till
extra ordinarie lärare, hade överstyrelsen förutsatt, att extra ordinarie lärare
placerades i tredje löneklassen inom respektive lönegrad. På grund av lärarantalets
ökning måste anslaget höjas från 4,000 kronor till, förslagsvis,

8,000 kronor.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeord
i n a r e tjänstemän.

Beträffande denna anslagspost, nu uppförd med 7,600 kronor, har överstyrelsen
icke ifrågasatt någon förändring.

I detta sammanhang bör framhållas, att skolöverstyrelsen i sin förberörda
skrivelse den 29 december 1937 anfört följande beträffande lönegrads
placeringen av vaktm Östar pers o nalén.

218

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Det upptagna antalet vaktmästarbefattningar samt lönegradsplaceringen
för dessa vore i full överensstämmelse med vad som föreslagits i skrivelse
den 23 november 1937, till vilken överstyrelsen tilläte sig hänvisa. I förevarande
sammanhang ville överstyrelsen blott framhålla, att endast en
vaktmästarbefattning i lönegraden B 6 upptoges för varje dövstumskola
utom för dövstumskolan i Vänersborg. Liksom vid blindinstitutet och förskolan
för blinda å Tomteboda och vid vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte funnes nämligen vid den nämnda dövstumskolan
högtrvcksångpanneanläggning, vars skötsel erfordrade utbildad maskinist.
Denne placerades i följaktligen i lönegraden B 10. På grund av särskilda lokala
och andra förhållanden, såsom att anstalten vore uppdelad på en
barnskola och en yrkesskola (fortsättningsskola) samt hade lokalerna förlagda
till tre olika byggnader, ansåge överstyrelsen, att två vaktmästarbefattningar
vore behövliga för vanliga vaktmästargöromål, viss vård och tillsyn
av eleverna samt skötsel av trädgård, park och gård m. m. Den ena
vaktmästaren, tillika trädgårdsbiträde, föresloges till placering i lönegraden
B 7 och den andre vaktmästaren i lönegraden B 6. Däremot föresloges icke
någon eldare till ordinarie anställning, då eldareuppgiften här enligt erhållen
upplysning icke kunde sägas vara av mera kvalificerad beskaffenhet.

För de 7 dövstumskolorna skulle alltså enligt skolöverstyrelsen erfordras
1 maskinist i lönegraden B 10, 1 vaktmästare i lönegraden B 7 samt 7
vaktmästare i lönegraden B 6.

Statskontoret har uttalat, att vad skolöverstyrelsen anfört till stöd för
en ordinarie vaktmästarbefattning i lönegraden B 6 vid dövstumskolan i
Vänersborg funne statskontoret icke utgöra tillräckliga skäl för inrättandet
av dylik befattning. Med hänsyn härtill torde den andre vaktmästaren vid
nämnda dövstumskola icke böra placeras högre än vaktmästarna vid övriga
dövstumskolor.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava något att erinra mot en placering
i lönegraden B 10 av maskinisten vid dövstumskolan i Vänersborg.

En anordning med allenast en vaktmästare förekomme vid alla dövstumskolor
utom en. Mot den för berörda fall föreslagna placeringen i lönegraden
B 6 hade lönenämnden icke något att erinra.

Departe- Såsom förutsågs vid beslutet örn statens övertagande av kostnaderna
mentschefen. för dövstumundervisningsväsendet, har — vilket också framgår av överstyrelsens
anslagsberäkningar — en icke oväsentlig stegring av anslagsbehovet
till avlöningar vid dövstumskolorna gjort sig gällande redan för det andra
budgetåret efter förstatligandet. Nämnda stegring är givetvis främst beroende
av det fortsatta utbyggandet av den obligatoriska fortsättningsskolan
och den därav betingade ökningen av elevantalet vid fortsättningsskolorna.
Elevantalet i sistnämnda skolor beräknas sålunda komma att stiga
från 102 till 176, en ökning alltså med icke mindre än 74 elever, medan lärjungantalet
i upptagnings- och specialskolor beräknats komma att öka
från 532 med 38 till 570. Naturligtvis äro dessa beräkningar i viss mån
osäkra, vilket manar till försiktighet vid uppskattandet av medelsbehovet

219

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

för nästa budgetår. Överstyrelsens anslagsberäkningar synas ock i stort sett
försiktigt hållna och torde därför icke giva rum för några starkare beskärningar.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har överstyrelsen för nästa
budgetår begärt inrättande av tre nya ordinarie lärartjänster,
nämligen en lärare i kunskapsämne och två gymnastildärarbefattningar.

I nu gällande personalförteckning finnas upptagna 58 lärare i kunskapsämne.
Av propositionen nr 212/1938 framgår, att därutöver beräknats medel
till anställande av 7 extra ordinarie sådana lärare. Jag uttalade i nämnda
proposition (sid. 45), bland annat, att jag skulle hava ansett önskvärt med
ett något färre antal ordinarie och ett något större antal extra ordinarie
lärare. De speciella förhållandena i samband med statsövertagandet syntes
mig dock motivera en ur personalsynpunkt gynnsammare proportion mellan
antalet ordinarie och antalet icke-ordinarie befattningshavare än som
under andra förhållanden kunde hava befunnits lämplig. Överstyrelsen har
nu räknat med ett behov av åtta nya heltidstjänstgörande lärare och hemställt
örn att en av dessa måtte erhålla ordinarie anställning. Med hänsyn
till min föregående år intagna ståndpunkt och med tanke på den osäkerhet,
som vidlåder beräkningen av lärarbehovet, finner jag mig icke nu kunna
förorda en utökning av antalet ordinarie ämneslärarbefattningar.

Några befattningar såsom ordinarie lärare i gymnastik finnas för närvarande
icke inrättade vid dövstumskolorna. I sitt förslag angående statens
övertagande av ansvaret för dövstumundervisningen gjorde överstyrelsen
icke någon hemställan om inrättande av sådana befattningar. Av
propositionen nr 212/1938 framgår dock, att överstyrelsen icke bortsett
ifrån att sådana tjänster framdeles kunde komma att bliva behövliga.

Ur principiell synpunkt synes icke någon invändning kunna riktas mot
överstyrelsens nu förevarande förslag. Jag kan sålunda icke dela de betänkligheter,
som mot detsamma framförts av statskontoret och undervisningsväsendets
lönenämnd. En viss återhållsamhet kan dock vara befogad med
tanke på de för dövstumskolorna rådande säregna förhållandena.

Före statsövertagandet bestreds gymnastikundervisningen vid en del
dövstumskolor, i vad den avsåg de äldre eleverna, av examinerade gymnastiklärare
och, vad beträffade de yngre eleverna, av dövstumlärare. I sitt
förutnämnda förslag angående dövstumundervisningens ordnande påpekade
överstyrelsen detta förhållande och förklarade sig anse en dylik anordning
i regel vara den mest ändamålsenliga på grund av att sistnämnda
lärare hade förmåga att meddela sig med och förstå de dövstumma. Detta
uttalande synes mig förtjänt att beaktas, då det gäller att uppställa kompetensfordringar
för lärare i gymnastik vid dövstumskolorna, nämligen såtillvida,
att man givetvis bör fordra såväl en god utbildning i själva ämnet
gymnastik med lek och idrott som ock i allmänhet förmåga att meddela
sig med och förstå de dövstumma, ett krav, som torde böra ställas både

220

Kungl. Marits proposition Nr 211.

på de gymnastiklärare, som skola undervisa yngre elever, och på dem,
som skola undervisa äldre. Något skäl emot ett inrättande av ordinarie
gymnastiklärarbefattningar utgör nämnda uttalande sålunda icke enligt
min mening, såvitt gymnastikundervisningens omfattning och övriga förhållanden
vid vederbörande skolor tala för att sådana befattningar där
komma till stånd. Detta finner jag vara fallet beträffande dövstumskolorna
i Vänersborg och å Manilla, och jag tillstyrker därför överstyrelsens förslag
om inrättande av en ordinarie gymnastiklärarbefattning vid envar av dessa
skolor. Jag biträder även förslaget örn nämnda gymnastiklärares placering
i 20 lönegraden, d. v. s. i samma lönegrad som den ordinarie gymnastikläraren
vid blindinstitutet å Tomteboda.

Vad beträffar vaktmästarpersonalen biträder jag förslaget, att vid skolan
i Vänersborg inrättas en ordinarie maskinistbefattning i lönegraden
A 10. I fråga örn vaktmästarbefattningar i egentlig mening finner jag mig
böra för närvarande stanna vid att föreslå, att en ordinarie sådan befattning
i lönegraden A 6 tilldelas envar av dessa skolor utom den i Växjö, där behovet
av en fast befattning med tjänstgöring året runt icke är behörigen
styrkt. Ej heller vid skolan å Broby gård bör ordinarie vaktmästarbefattning
inrättas.

I de följande anslagsberäkningarna utgår jag sålunda ifrån
att gällande personalförteckning för dövstumskolorna bör utökas med dels
två gymnastiklärartjänster i lönegraden A 20, dels en maskinistbefattning
i lönegraden A 10, dels ock sex vaktmästarbefattningar i lönegraden A 6.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat har av överstyrelsen
— med utgångspunkt från nu gällande lönebestämmelser — beräknats
till i runt tal 635,000 kronor. Detta belopp, vari icke ingår avlöning
till nyssnämnda maskinist och vaktmästare, skulle enligt överstyrelsens
beräkningar i samband med förutnämnda lärarlönereglering böra
höjas till 726,732 kronor. Från detta belopp bör avdrag ske med i runt
tal 7,100 kronor på grund av att jag icke tillstyrkt överstyrelsens förslag
örn inrättande av en ny befattning såsom lärare i kunskapsämne. Beloppet
bör å andra sidan ökas med nettolönen för en maskinist och sex vaktmästare,
eller i avrundat tal 26,000 kronor. Förevarande anslagspost bör
alltså uppföras med i runt tal (726,732 — 7,100 + 26,000 =) 743,600
kronor.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, vilken
avser lön åt tre slöjdlärarinnor i 8 lönegraden, beräknar jag till i runt tal
11,700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, föreslås av överstyrelsen höjd med 2,175 kronor, helt belöpande
å deposten till grundbelopp. Jag biträder detta förslag och beräknar
alltså anslagsposten till 34,575 kronor, varav 34,225 kronor till grundbelopp
och förslagsvis 350 kronor till vikariatsersättningar m. m. Anmärkas må,
att dyrtids till ägg icke utgå på de ur denna anslagspost gäldade arvodena.

221

Kungl. May.ts ''proposition Nr 211.

Överstyrelsen har ifrågasatt en höjning av delposten till grundavlöningar
till övrig icJce-ordinarie personal från 158,100 kronor till 232,000 kronor, vilket
belopp efter förutnämnda lönereglering för lärare och viss vaktmästaroch
därmed jämförlig personal enligt av överstyrelsen sedermera verkställda
beräkningar borde höjas till 251,575 kronor. Emellertid skulle — vid bifall
i övrigt till överstyrelsens förslag — sistnämnda belopp behöva höjas dels
på grund av att jag icke kunnat tillstyrka överstyrelsens förslag om inrättande
av vissa nya ordinarie befattningar, för vilka nu icke finnas motsvarande
icke-ordinarie tjänster, d. v. s. en lärare i kunskapsämne och en
vaktmästare i lönegraden A 7 vid dövstumskolan .i Vänersborg, dels och
på grund av att jag icke förordat inrättande av en ordinarie vaktmästarbefattning
vid dövstumskolan i Växjö, där för närvarande en icke-ordinarie
vaktmästare finnes anställd, vilken alltjämt bör avlönas såsom icke-ordinarie
befattningshavare. Det belopp, som sålunda skulle ytterligare erfordras,
beräknar jag jämlikt de föreslagna blivande lönebestämmelserna
till i runt tal 8,100 kronor. Då jag emellertid biträder statskontorets uppfattning
rörande anslag till träslöjdsundervisning vid upptagningsskolan
å Manilla och överstyrelsens beräkningar av behovet av vårdarpersonal
och andra därmed jämförliga befattningshavare även i övrigt synas hållna
något i överkant, finner jag mig icke kunna tillstyrka en höjning av nämnda
belopp, 251,575lvronor, med mera än 4,425 kronor till jämnt 256,000 kronor.
Jag vill emellertid särskilt framhålla, att jag icke har något att erinra
mot att medel ställas till förfogande för undervisning i arbetsämne vid
dövstumskolan i Lund. Härigenom möjliggöres, såsom av handlingarna i
ärendet närmare framgår, undervisning i bokbinderi, vilket yrke väl lämpar
sig för dövstumma,varförutom sysselsättning på så sätt kan beredas
för en förutvarande lärarinna vid dövstumskolan, som i annat fall skulle
bliva utan anställning. Med hänsyn till osäkerheten av anslagsberäkningarna
torde förevarande delpost böra jämväl för nästa budgetår betecknas
förslagsvis, varvid föreskrift bör meddelas, att beloppet icke utan Kungl.
Maj:ts tillstånd må överskridas.

Delposten till avlöning sförhöjningar m. m., nu uppförd med förslagsvis

4,000 kronor, torde böra upptagas med förslagsvis 10,000 kronor.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän bortfaller på grund av löneregleringen. I stället bör uppföras
en särskild anslagspost till rörligt tillägg, vilken enligt vanliga beräkningsgrunder
borde uppföras med ett belopp av G1,G00 kronor. För avrundning
av anslagets slutsumma beräknar jag dock anslagsposten till 61,625 kronor.

Förevarande anslag bör alltså uppföras med (745,600 -f- 11,700 -f+
34,575 + 250,000 + 10,000 + 61,625 =) 1,119,500 kronor, vilket innebär
en anslagshöjning i förhållande till det för innevarande budgetår beviljade
anslaget med 290,400 kronor och i förhållande till det i årets statsverksproposition
för nästa budgetår beräknade med 29,500 kronor.

222

Kungl. Majlis ''proposition Nr 311.

15. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 788,700 kronor. Anslaget disponeras i
enlighet med personalförteckning och avlöningsstat, vilka med därtill
hörande bestämmelser finnas intagna i statsliggaren för budgetåret 1938/
39, sid. 546 ff.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1938 gjort framställning
om anslag med 877,060 kronor till förevarande ändamål för budgetåret
1939/40.

Vederbörande poster i avlöningsstaten för nästkommande budgetår hava
beräknats på följande sätt:

1. Avlöningar till lärare.

Överstyrelsen har föreslagit inrättande av 3 nya lektorstjänster.

Styrelsen för tekniska gymnasiet i Härnösand hade framhållit, att, när
de i staten upptagna ordinarie lektorstjänsterna blivit besatta, dock endast
44 procent av undervisningen komme att bestridas av ordinarie lärare
samt hade i anledning härav föreslagit inrättande av tre nya lektorstjänster,
därav en i byggnads- och ritteknik, en i de merkantila ämnena och en
i språk. Behovet av dessa tjänster hade styrelsen motiverat med utgångspunkt
från den undervisningsplan, som nu tillämpades och under förutsättning,
att även för framtiden parallellklass i alla tre åTskurserna bleve
erforderlig. Överstyrelsen funne det emellertid knappast välbetänkt att inrätta
ordinarie tjänster till sådant antal, att det motsvarade behovet endast
under förutsättning, att tillströmningen av inträdessökande varje år
bleve tillräckligt stort att fylla två klasser. Beträffande undervisningsplanen
hade styrelsen framlagt förslag till icke oväsentliga ändringar, föranledda
dels av en önskan att i större omfattning än hittills tillgodose utbildningen
i de för trävaruindustrien betydelsefulla ämnena, vilket även i
Kungl. Maj:ts brev den 17 juni 1938 föreskreves, dels av önskan att därjämte
införa undervisning i de till väg- och vattenbyggnadsfacket hörande
ämnen. Rörande sistnämnda angelägenhet erinrade överstyrelsen örn att
överstyrelsen av Kungl. Maj:t anmodats avgiva utlåtande i anledning av
en av svenska teknologföreningen gjord framställning om åtgärder för införande
av undervisning i väg- och vattenbyggnadsfacket vid tekniska
läroverket i Stockholm, tekniska gymnasiet i Härnösand samt ett av de
tekniska gymnasierna i Örebro och Göteborg. Överstyrelsen, som delade
föreningens uppfattning, att statens tekniska läroverk för närvarande utbildade
alltför få väg- och vattenbyggare, ansåge, att en viss ökning vore
behövlig och att denna lämpligen kunde åvägabringas i Härnösand. Förutom
den trätekniska linjen därstädes skulle således en byggnadslinje upprättas,
varjämte styrelsens förslag innebure, att den allmänna gymnasielinjen
skulle få en mera maskinteknisk prägel än hittills. I händelse parallellklasser
i alla tre årskurserna ändå bleve erforderliga och man kunde tänka
sig antalen så fördelade, att den ena klassen uteslutande omfattade maskinteknisk
linje, medan den andra vöre delad på träteknisk och byggnadsteknisk
linje, skulle förslaget icke medföra någon större ökning av kostnaderna,
enär redan med nuvarande organisation den ena klassen måste delas
på två linjer, den trätekniska, som omfattade mindre än 30 elever, och

223

Kungl. Maj:ts proposition Nr 811.

den allmänna, som omfattade mer än 30 och således fyllde den ena klassen
helt och den andra delvis. Skulle tillströmningen av inträdessökande på
grund av konjunkturförsämring sjunka, så att endast enkelklass kunde intagas,
medförde uppdelningen på tre linjer givetvis en något större kostnad
än den nuvarande anordningen med två linjer, men denna fördyring syntes
icke böra betraktas såsom avskräckande, i synnerhet som uppdelningen
på tre linjer tillämpats vid tekniska elementarskolan före dess omorganisation
1919, och behovet av en byggnadslinje vid Norrlands enda tekniska
läroverk torde få anses vara till fullo vitsordat enligt teknologföreningens
framställning. Romme byggnadslinjen till stånd, erfordrades även utan parallellklasser
så mycken undervisning i byggnads- och ritteknik, att en lektor
i nämnda ämnen finge full tjänstgöring. Överstyrelsen föresloge därför
dels att undervisningen vid tekniska gymnasiet i Härnösand finge differentieras
på tre linjer, en träteknisk, en byggnadsteknisk och en maskinteknisk,
dels att i staten för budgetåret 1939/40 vid sagda läroanstalt upptoges
en ny lektor.

Vid tekniska läroverket i Stockholm intogos i år två klasser i första
årskursen, och upptoges i den av Kungl. Maj:t fastställda personalförteckningen
en rektor och en lektor. För budgetåret 1939/40 kunde man givetvis
icke beräkna mindre än de nämnda två klasserna, uppflyttade i andra
årskursen jämte två nyintagna klasser i första årskursen. En utveckling av
läroanstalten enligt de riktlinjer, som uppdragits av Kungl. Maj:t, innebärande
uppdelning på tre gymnasielinjer och tre fackskollinjer, bomme att
framdeles medföra behov av ett betydande antal lärare, men för budgetåret
1939/40 ansåge överstyrelsen, att ökningen av antalet ordinarie tjänster
kunde begränsas till en lektor.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1938/39 hade överstyrelsen hemställt,
att två nya lektorstjänster skulle upptagas vid tekniska gymnasiet
i Örebro för budgetåret 1938/39, varigenom hela antalet skulle ökats från
14 till 16. Med hänsyn till de ekonomiska verkningarna av löneregleringen
hade statskontoret tillstyrkt endast den ena av de nya tjänsterna. Departementschefen
hade anslutit sig till denna ståndpunkt, och riksdagens
beslut hade gått i samma riktning. Överstyrelsen, som uppfattat beslutet
som ett uppskjutande av inrättandet av den återstående av de av överstyrelsen
föreslagna lektor stjänsterna, föresloge, att denna tjänst inrättas
från och med budgetåret 1939/40.

Hela antalet lektorer vid de tekniska läroverken utom tekniska gymnasiet
i Göteborg skulle alltså ökas från 41 med 3 till 44.

Förevarande anslagspost har från denna utgångspunkt av överstyrelsen
beräknats till i avrundat tal förslagsvis 513,000 kronor.

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å
ordinarie stat.

De under denna anslagspost ingående delposterna har överstyrelsen vid
oförändrade grunder för avlöning åt vaktmästare, laboratorievaktmästare
samt maskinister och eldare beräknat till följande belopp, nämligen till
lön och tjänstgöring spenningar ett belopp av 19,200 kronor, till åldcrstillägg
förslagsvis 3,000 kronor (nu 3,300 kronor), och till jyllnadsarvoden åt
vikarier förslagsvis 1,000 kronor. Hela anslagsposten skulle således uppföras
med 23,200 kronor.

224

Kungl. Majlis propos-dion Nr 211.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit.

Till arvoden åt skolläkare utgår under innevarande budgetår ett belopp
av 4,550 kronor. Med hänsyn till antalet parallellklasser under läsåret
1939—40 erfordrades detta läsår:

i Borås . . . .
» Eskilstuna.
» Härnösand
» Malmö . . .

> Norrköping
» Stockholm.
» Västerås . .

> Örebro. . . .

...... kronor 350

...... » 480

...... » 540

...... » 840

...... » 760

...... » 540

...... » 400

...... » 1,000

Summa kronor 4,910.

Till arvoden åt bibliotekarier anvisades för budgetåret 1938/39 ett
sammanlagt belopp av 3,450 kronor, varav 200 kronor syntes hava varit
avsedda att fördelas på sådana bibliotekarier, som icke kommit i åtnjutande
av lärår löneregleringen. Som inga dylika bibliotekarier vore till finnandes,
komme beloppet att inbesparas. Én viss ökning av arvodena syntes
vara motiverad dels för de läroverk, som erhölle flera klasser än förut, dels
för dem, som haft särskilt blygsamma arvoden. Överstyrelsen föresloge, att
för budgetåret 1939/40 anvisades 3,450 kronor eller samma belopp, som
för budgetåret 1938/39 anvisats, ehuru det icke i sin helhet toges i bruk.

För budgetåret 1938/39 upptoges för bokförings- och skrivbiträden åt
rektorer ett belopp av 6,750 kronor. I anslaget ingår ett belopp av 400
kronor, fördelat å biträden, som icke kommit i åtnjutande av lärarlöneregringen.

Ehuru vissa läroverk under budgetåret 1939/40 komme att erhålla
större antal klasser än innevarande budgetår, varigenom biträdenas arbete
vid dessa läroverk torde komma att ökas, funne sig överstyrelsen icke
nu hava tillräckliga skäl att ånyo föreslå någon anslagsökning, utan föresloge
oförändrat anslagsbelopp och oförändrad fördelning av beloppet mellan
läroverken.

Till arvoden åt vaktmästare vore för innevarande budgetår uppfört ett
belopp av 5,850 kronor.

Dessa arvoden, avseende icke-ordinarie personal, som samtidigi innehade
annan anställning, hade överstyrelsen i sitt förslag för budgetåret 1938/
39 föreslagit omräknade i och för övergång från högre till lägre dyrtidstillläggsprocent.
Departementschefen hade emellertid ansett lämpligare att
bibehålla de lägre beloppen och utanordna oreglerade dyrtidstillägg. I
händelse den ordinarie vaktmästarpersonalen under budgetåret 1939/40
komme att kvarstå på gammal stat och följaktligen uppbära oreglerade
dyrtidstillägg, hade överstyrelsen intet att erinra mot att även den ickeordinarie
personalens dyrtidstillägg beräknades efter den högre dyrtidstillläggsprocenten
och att arvodena i överensstämmelse härmed beräknades
till samma belopp, som fastställts för budgetåret 1938/39 med undantag
för tekniska läroverket i Stockholm, där en viss ökning torde vara erforderlig,
då läroanstalten under läsåret 1939—40 komme att omfatta ett mycket
större antal klasser än 1938—39. I vad mån det ökade elevantalet komme

225

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

att påverka vaktmästarens arbetsbörda, vore omöjligt att bedöma, då ordinarie
rektor ännu ej vöre utsedd och skolans lokalfråga för läsåret 1939—
40 icke vore fullt utredd. Överstyrelsen funne sig därför böra stanna vid att
föreslå en mindre höjning av ifrågavarande anslag, förslagsvis 200 kronor.
Hela delposten bleve då (5,850 + 200 =) 6,050 kronor, fördelade på:

1 laboratorievaktmästare i Västerås.................kronor 1,450

1 maskinist och eldare i Västerås................... » 850

1 vaktmästare i Eskilstuna........................ » 650

1 maskinist och eldare i Härnösand................. » 900

1 vaktmästare i Stockholm........................ » 2,200

Summa kronor 6,050.

Överstyrelsen erinrade i detta sammanhang om förslaget att överföra
den ordinarie vaktmästarpersonalen på ny lönestat. Örn detta förslag
vunne bifall, syntes det bliva ofrånkomligt att förbättra villkoren även
för den icke-ordinarie vaktmästarpersonalen, varvid den icke-ordinarie
vaktmästaren vid maskinfackskolan i Eskilstuna skulle överföras
på ordinarie stat. För de övriga utom Stockholm finge arvodena höjas i
ungefärligen samma proportion som de ordinarie befattningshavarnas. För
vaktmästaren vid tekniska läroverket i Stockholm finge ökningen begränsas
så, att arvodet icke nådde upp till ordinarie vaktmästares nettoarvode
i lägsta löneklassen. Överstyrelsen föresloge under förutsättning av ny -

reglering följande belopp:

1 laboratorievaktmästare i Västerås.................kronor 2,000

1 maskinist och eldare i Västerås................... » 1,200

1 » » » » Härnösand................. » 1,300

1 vaktmästare i Stockholm........................ » 2,500

Summa kronor 7,000.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
a. Grundavlöningar m. m.

Beräkningen av de under denna post erforderliga anslagsmedlen måste
föregås av en beräkning av antalet erforderliga undervisningstimmar, som
skulle bestridas av icke-ordinarie lärare. Då beräkningarna gällde ett
läsår, som läge så långt fram i tiden, att några detaljerade planer
för arbetets fördelning mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare omöjligen
kunde uppgöras, måste beräkningarna bliva behäftade med en viss
osäkerhet. Överstyrelsen finge till en början behandla de olika läroanstalterna
var för sig.

Tekniska elementarskolan i Borås hade från och med läsåret 1938—39
ombildats till tekniskt gymnasium. För läsåret 1939—40 komme följaktligen
tredje årskursen att undervisas efter de för elementarskolan gällande
grunder, medan gymnasieplanen skulle tillämpas i första och andra årskurserna.
Vid denna läroanstalt beräknade överstyrelsen antalet erforderliga
veckotimmar, att bestridas av icke-ordinarie lärare, till 70 veckotimmar.
Av dessa vore 3 gymnastiktimmar. Parallellklasser ifrågasattes icke.

Vid maskinfackskolan i Eskilstuna hade sedan år 1935 parallellklasser
varit anordnade i alla tre årskurserna. Överstyrelsen funne ingen anledning
till ändring härutinnan och beräknade antalet timmar, som skulle
bestridas av icke-ordinarie lärare, efter enahanda grunder som för läsåret
1938—39 eller till 98 veckotimmar, därav 3 i gymnastik.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. AV Ull.

226

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 211.

Vid tekniska gymnasiet i Härnösand, skulle under läsåret 1938—39 anordnas
parallellklasser i första och andra årskurserna. Då ingen anledning
funnes att antaga, att antalet inträdessökande bleve mindre år 1939 än
som motsvarade dubbelklass, ansåge överstyrelsen nödvändigt att för läsåret
1939—40 räkna med parallellklasser i alla tre årskurserna. Såväl den
nya parallellklassen i tredje årskursen som den tidigare i annat sammanhang
omnämnda önskvärda utvidgningen av undervisningen i de trätekniska
ämnena föranledde ökning av antalet erforderliga lärartimmar.

Under förutsättning att överstyrelsens i det föregående framställda förslag
rörande inrättande av en ny lektorstjänst vid tekniska gymnasiet i
Härnösand samt undervisningens differentiering därstädes på tre linjer,
därav en byggnadslinje, vunne bifall, beräknade överstyrelsen antalet erforderliga
undervisningstimmar till 287, varav de ordinarie lärarna komme
att bestrida 102 veckotimmar och de icke-ordinarie lärarna återstoden
eller (287 — 102 =) 185, därav 9 i gymnastik.

Vid tekniska läroverket i Malmö kunde för läsåret 1939—40 antalet klasser
och elever beräknas bliva detsamma som under läråret 1938—39. Detta
innebure anordnande av parallellklasser i alla tre årskurserna av tekniska
gymnasiet men enkelklasser i de tre tvååriga tekniska fackskolorna. Antalet
undervisningstimmar att bestridas av icke-ordinarie lärare beräknade
överstyrelsen till 178. Gymnastiktimmarna skulle bli 15 och hela antalet
veckotimmar 193.

Den beslutade omorganisationen av tekniska elementarskolan i Norrköping
från och med läsåret 1938—39 till tekniskt gymnasium med differentierad
undervisning medförde icke några större förändringar i fråga om antalet
behövliga lärartimmar. Det vore egentligen endast i de merkantila ämnena
och de främmande språken, som timantalen skulle ökas, och denna
ökning skulle i huvudsak äga rum på bekostnad av verkstadsarbetet. Då
antalet inträdessökande jämväl hösten 1939 kunde förväntas bliva tillräckligt
stort att fylla tre klasser, räknade överstyrelsen för läsåret 1939—40
med två parallellklasser i var och en av de två årskurserna. Antalet veckotimmar
för icke-ordinarie lärare beräknades till 323, varav 12 i gymnastik.

Tekniska läroverket i Stockholm, som trätt i funktion hösten 1938 med
två klasser i första årskursen, den ena för byggnadsteknik efter faclcskoleplan
och den andra för maskinteknik efter gymnasieplan, skulle successivt
utvecklas till att omfatta ytterligare en linje för elektroteknik, varjämte
alla tre linjerna skulle drivas efter dels fackskole-, dels gymnasieplan.
Det vore givetvis icke lämpligt och knappast ens möjligt att redan nu, då
den nya läroanstalten nätt och jämnt hunnit börja sin verksamhet och
ingen ordinarie rektor eller lektor hunnit utses, söka utarbeta någon detaljerad
plan för verksamheten under läsåret 1939—40. Automatiskt komme
andra årskursen att omfatta de två klasser, som nu intagits i första årskursen.
Att år 1939 intaga mindre än två klasser i första årskursen kunde
naturligtvis icke ifrågasättas, men om ytterligare en eller flera klasser
skulle intagas, uppstode frågan, huruvida den planerade elektrotekniska
studieriktningen i första rummet borde tillgodoses, eller de båda redan
igångsatta linjerna böra utvidgas och, i sistnämnda fall, huruvida detta
borde ske genom dubblering efter fackskole- eller gymnasieplan. Under
hänsynstagande å ena sidan till det stora antal inträdessökande, som kunde
förväntas, och å andra sidan till behovet av ett så pass lugnt tempo i utvecklingen,
att denna finge bygga på ett nödigt mått av erfarenhet från vad

227

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

som hunnit växa fram, nöjde överstyrelsen sig med att beräkna 4 klasser
i första årskursen, därav minst en byggnadsteknisk av fackskoletyp och
en maskinteknisk av gymnasietyp, medan frågan örn de två andra klassernas
karaktär tills vidare borde få stå öppen.

Antalet veckotimmar för icke-ordinarie lärare beräknades till 195, varav
9 i gymnastik.

Elektrotekniska fackskolan i Västerås omfattade läsåret 1938—39 parallellklasser
i första och andra årskurserna. Då behovet icke syntes bliva
mindre under läsåret 1939—40, föresloge överstyrelsen parallellklasser i båda
årskurserna jämväl för läsåret 1939—40. Antalet undervisningstimmar,
att bestridas av icke-ordinarie lärare, beräknades efter enahanda grunder
som för läsåret 1938—39 eller till 104 veckotimmar, därav 6 i gymnastik.

Tekniska gymnasiet i Örebro hade sedan många år haft tre parallellavdelningar
i vardera av första, andra och tredje årskurserna, och någon
ändring härutinnan syntes icke påkallad. Under förutsättning, att överstyrelsens
ovannämnda framställning örn inrättande av ytterligare en lektorstjänst
vid gymnasiet vunne bifall, beräknade överstyrelsen antalet undervisningstimmar
för icke-ordinarie lärare för läsåret 1939—40 till 137,
därav 12 gymnastiktimmar.

Det för samtliga statliga tekniska läroverk utom tekniska gymnasiet i
Göteborg erforderliga antalet undervisningstimmar för icke-ordinarie lärare
skulle enligt det förut anförda beräknas till 1,305, därav 69 i gymnastik.

Som överstyrelsen redan anfört, kunde det icke undvikas, att en viss
osäkerhet vidlådde det beräknade antalet undervisningstimmar. I ännu
högre grad måste detta bliva fallet, när det gällde att beräkna erforderliga
medel till arvoden för ifrågavarande undervisning. Arvodena skulle nämligen
beräknas efter helt olika grunder, allt eftersom vederbörande lärare
vore förordnad som extra ordinarie adjunkt, extra adjunkt eller timlärare,
och i sistnämnda fall skulle arvodena beräknas olika för olika ämnen. Då
såväl extra ordinarie som extra adjunkt vore skyldig att undervisa i samma
omfattning som de ordinarie lärarna eller 20—24 veckotimmar, medan deras
löner utginge efter vissa löneklasser, oavsett om tjänstgöringen närmade
sig den övre eller den undre gränsen, bleve det omöjligt, även örn man
kände antalet extra ordinarie och extra adjunkter, att exakt avgöra, hur
många timmar dessa finge på sin lott och hur många som återstode för timlärarna.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 februari 1938 hade föreskrivits, att
vid de tekniska läroverken, med undantag för tekniska gymnasiet i Göteborg,
finge under tiden den 1 januari—den 30 juni 1938 förekomma högst 7
befattningar som extra ordinarie adjunkt. För budgetåret 1939/40 föresloge
överstyrelsen, att antalet extra ordinarie adjunkter ökades till 9 samt
att en extra ordinarie lärare i gymnastik med lek och idrott förordnades.
Den sistnämnde avsåges för tekniska läroverket i Malmö, där tjänstgöringen
bleve 15 timmar i veckan.

Till icke-ordinarie lärares avlöning erfordrades anslag enligt följande

sammanställning:

9 extra ordinarie adjunkter.....................kronor 45,711

1 » » gymnastiklärare................. » 2,250

4 » adjunkter............................. » 19,080

Timlärare för 1,010 veckotimmar.................. » 236,422

Summa kronor 303,463.

228

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 211.

Till förevarande delpost hänfördes även kostnaden för övningar i lantmäteri.
För ändamålet hade under budgetåret 1938/39 disponerats 2,650
kronor. På grund av ökat antal parallellavdelningar m. m. vid vissa läroverk
räknade överstyrelsen med en höjning av beloppet med 350 kronor till

3.000 kronor.

Till föredrag om arbetarskydd och hygien beräknades liksom tidigare
ett belopp av 1,900 kronor för budgetåret 1939/40.

Till arvoden åt biträden vid laborationer hade för budgetåret 1938/39
anslagits 2,330 kronor, fördelade med 1,750 kronor till Borås och 580 kronor
till Eskilstuna. Ingen ändring av beloppet syntes påkallad.

Delposten grundavlöningar m. m. torde sålunda böra upptagas till sammanlagt
(303,463 + 3,000 +1,900 + 2,330 =) 310,693 kronor, vilket belopp
med hänsyn till de osäkerhetsmoment, som enligt vad överstyrelsen redan
framhållit måste vidlåda beräkningarna, syntes böra avrundas uppåt till
förslagsvis 312,000 kronor.

b. Avlöningsförhöjningar m. m.

Därest antalet extra ordinarie adjunkter i överensstämmelse med överstyrelsens
förslag ökades från nuvarande 7 till 9 och antalet extra adjunkter
liksom under vårterminen 1938 sattes till 4, skulle enligt löneplanen å
F-orter kunna ifrågakomma avlöningsförhöjningar upp till 14,940 kronor.
Då emellertid icke alla dessa lärare kunde påräkna placering i högsta löneklassen,
syntes ett anslag till avlöningsförhöjningar av 13,000 kronor vara
tillräckligt. Till avlöning under ledighet för sjukdom eller olycksfall i tjänsten
torde böra upptagas samma belopp som för innevarande budgetår eller

1.000 kronor. Delposten skulle sålunda lämpligen böra upptagas med förslagsvis
14,000 kronor.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän.

Från och med budgetåret 1923/24 hade Kungl. Maj:! varje år anvisat
medel till tillfälliga lönetillägg till vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare vid dessa läroverk. Beträffande beloppens storlek hade
första gången hänvisats till riksdagens skrivelse nr 190/1923, där tre olika
lönetillägg tillerkändes ifrågavarande vaktmästare, nämligen 240 kronor i
Borås, 310 kronor i Malmö, Norrköping och Örebro samt 380 kronor i
Härnösand och Västerås. Det framginge av riksdagsskrivelsen, att differentieringen
tillkommit uteslutande av hänsyn till dyrortsgrupperingen. Borås
var D-ort, Malmö, Norrköping och Örebro E-orter, Härnösand och Västerås
F-orter. Sedermera hade, tydligen genom förbiseende, grunden till differentieringen
kommit att bliva obeaktad med ett enda undantag, nämligen beträffande
Västerås, som från och med den 1 april 1931 till och med den 30
juni 1935 blev förklarat vara E-ort för att därefter åter från och med den 1
juli 1935 bliva F-ort. Vid denna läroanstalt hade vaktmästarens tillfälliga
lönetillägg utanordnats efter 310 kronor per år under den tid, då Västerås
var E-ort, men eljest efter 380 kronor. Vid alla de övriga skolorna hade det
tillfälliga lönetillägget utgått oförändrat med det årliga belopp, som fastställdes
1923, oaktat vederbörande städer sedermera omplacerats i dyrortshänseende
på sådant sätt, att samtliga nu vore F-orter. Det syntes överstyrelsen
uppenbart, att vaktmästarna på de platser, som sålunda omgrupperats,
gått miste örn en löneförmån, som rätteligen bort tillkomma dem.
Överstyrelsen förutsatte, att meningen varit och alltjämt vore, att dessa

229

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

tillfälliga lönetillägg skulle utgå med belopp, som till sin storlek skulle vara
beroende av dyrortsplaceringen. T händelse vaktmästarpersonalen under
budgetåret 1939/40 bomme att kvarstå på gammal stat, borde den tillfälliga
löneförbättringen utgå efter det belopp, som hela tiden gällt i Härnösand,
eller 380 kronor för år. Det erforderliga anslaget bleve (12 X 380 =)
4,560 kronor, vilket belopp emellertid behövde ökas något för att bereda
eventuella vikarier å ordinarie tjänster förmånen av tillfälliga lönetillägg.
Anslaget torde böra upptagas med förslagsvis 4,900 kronor.

Därmed hade emellertid icke full rättvisa vederfarits de vaktmästare,
som under årens lopp fått nöja sig med lägre tillfälliga lönetillägg, än de
enligt dyrortsplaceringen borde fått. Överstyrelsen hemställde, att retroaktivt
utbetalande av de mistade förmånerna måtte medgivas. Under förutsättning,
att de hittills felaktigt tillämpade normerna alltjämt lades till
grund för utbetalningarna fram till slutet av innevarande budgetår, beräknade
överstyrelsen de erforderliga fyllnadsbeloppen till och med den 30
juni 1939 till sammanlagt 5,950 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 21 oktober 1938 anfört bland annat:

Bärande skäl hade — såvitt statskontoret kunde finna — anförts till
stöd för den föreslagna differentieringen av undervisningen vid tekniska
gymnasiet i Härnösand. Ämbetsverket ville därför icke motsätta sig förslaget
härom, liksom ej heller inrättandet av den nya lektorstjänsten. Vidare
syntes anledning till erinran icke finnas mot det föreslagna lektoratet
vid läroverket i Stockholn]. Däremot ansåge statskontoret, att i stället för
att inrätta ytterligare en lektorsbefattning vid gymnasiet i Örebro medel
borde — liksom för innevarande budgetår — beräknas till avlönande av en
extra ordinarie lärare.

Vad skolöverstyrelsen föreslagit beträffande anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, föranledde icke statskontoret
till annat uttalande än att i samband med den blivande löneregleringen
för vaktmästarpersonalen medel till bestridande av de vaktmästaravlöningar,
som för närvarande utginge från sagda anslagspost, syntes böra
beräknas under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
med efter vederbörandes tjänstgöringsförhållanden avpassade belopp.

Vidkommande de av skolöverstyrelsen i fråga om anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal gjorda beräkningarna ville statskontoret
fästa uppmärksamheten vid att för gymnasiet i Härnösand beräknats
ett timantal av 287 mot enligt den av rektor för gymnasiet uppgjorda
planen 265. Visserligen torde sistnämnda timantal — enligt vad statskontoret
under hand inhämtat -— vara väl lågt beräknat, men möjlighet till
besparing i förhållande till överstyrelsens förslag syntes dock förefinnas.

För avlönande av timlärare i praktiska läroämnen ägde överstyrelsen att
— utan hinder av eljest meddelade bestämmelser ■— inom ramen av tillgängliga
medel för varje fall bestämma avlöningsbeloppet, dock högst med
255 kronor för veckotimme och läsår. 1 anledning härav hade överstyrelsen
beräknat, att av det sammanlagda antalet timmar i praktiska ämnen, eller
656, skulle avlönas, 210 timmar med 255 kronor, 420 timmar med 245 kronor,
16 timmar med 235 kronor samt 10 timmar med 225 kronor, innebärande
ett medeltal av omkring 248 kronor för veckotimme och läsår. Då
motsvarande genomsnittssiffra för tiden den 1 januari—den 30 juni 1938
syntes hava varit 245 kronor, skulle härigenom — med ett timantal av 656

230

Kungl. Maids proposition Nr 211.

— uppstå en kostnadsökning av i runt tal 1,500 kronor. Därest — vilket
statskontoret ansage böra ske — avlöning till timlärare i praktiska läroämnen
så avpassades, att genomsnittsavlöningen för veckotimme och läsår
kom me att uppgå till samma belopp som för tiden den 1 januari—den 30
juni 1938, vunnes en besparing å minst sagda belopp.

Med hänsyn härtill ansåge statskontoret möjlighet finnas att — oaktat
ämbetsverket räknade med en extra ordinarie lärare mer än skolöverstyrelsen
— begränsa medelsbehovet å den under ifrågavarande anslagspost upptagna
delposten till grundavlöningar m. m. till det av överstyrelsen äskade
beloppet. Delposten i fråga borde enligt statskontorets mening lämnas obetecknad.
Tillräckliga skäl för att — såsom överstyrelsen ifrågasatt — höja
ovan angivna maximibelopp från 255 till 203 kronor syntes statskontoret
icke föreligga.

Under anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän hade överstyrelsen slutligen hemställt dels — i händelse
av vaktmästarpersonalens kvarstående å gammal stat — om ett på
grund av ändrade beräkningsgrunder med 100 kronor höjt medelsbelopp föi
bestridande av tillfälliga lönetillägg under budgetåret 1939/40, dels ock
om medel till retroaktiv ersättning åt den vaktmästarpersonal vid de tekniska
läroverken, som uppburit tillfälliga lönetillägg med mindre belopp,
än som med hänsyn till dyrortsgrupperingen hade bort utanordnas.

I 1938 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln sid. 455) hade föredragande
departementschefen yttrat, bland annat, att de tillfälliga lönetill ■
läggen åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte och vid de tekniska
läroanstalterna i Örebro, Malmö, Härnösand, Norrköping, Borås och Västerås
jämväl under budgetåret 1938/39 och till dess lönereglering för dessa
befattningshavare genomfördes borde utgå efter oförändrade grunder. Med
hänsyn till detta av riksdagen utan erinran lämnade uttalande torde —
därest icke lönereglering för vaktmästarpersonalen bomme till stånd från
och med nästkommande budgetår — för tillfålliga lönetillägg böra beräknas
samma belopp, som för löpande budgetår.

Vid tillkomsten av de tillfälliga lönetillägg, varom här vore fråga, hade

— såsom överstyrelsen framhållit — för bestämmandet av de belopp, varmed
lönetillägget skulle utgå till olika befattningshavare, hänsyn tagits till
då gällande dyrortsgruppering. Denna omständighet kunde emellertid enligt
statskontorets mening icke berättiga till den av överstyrelsen härav
dragna slutsatsen, att det tillfälliga lönetillägget skulle undergå förändring
i samband med ändrad dyrortsgruppering. Enligt den i ämnet gällande kungörelsen
(sv. förf. sami. 276/1923) skulle lönetillägget i fråga för budgetåret
1923/24 utgå till det antal befattningshavare och med det belopp för envar,
som funnes angivet i riksdagens vederbörande skrivelser (nr 190, 265 och
304). Såvitt statskontoret kunde finna, tydde själva utformningen av
ifrågavarande författningsbestämmelse på att de tillfälliga lönetilläggen —
i motsats till tillfällig löneförbättring — skulle, oberoende av ändrade dyrortsgrupperingar,
utgå med oförändrade belopp, intill dess lönereglering
skedde. Denna ståndpunkt torde också hava intagits av 1924—1938 års
riksdagar, då envar av dessa riksdagar beslutit, att tillfälliga lönetillägg
under närmast kommande budgetår skulle utgå enligt enahanda bestämmelser
som tidigare. Statskontoret kunde därför icke tillstyrka bifall till
framställningen i denna del.

231

Kungl. May.ts ''proposition Nr ‘Bil.

På förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1937 års riksdag, att Chalmers tekniska
instituts högre avdelning skulle från och med den 1 juli 1937 ombildas till
en teknisk högskola, benämnd Chalmers tekniska högskola, samt institutets
lägre avdelning ombildas till ett tekniskt gymnasium, benämnt tekniska
gymnasiet i Göteborg (jfr propositionen nr 268/1937 och riksdagens
skrivelse nr 471/1937). Under den övergångstid, som kräves för
gymnasiets utbyggande, har det av praktiska skäl befunnits nödvändigt,
att utgifterna för gymnasiet bestridas från samma anslag, som utgifterna
för högskolan. Högskolans styrelse fungerar tills vidare såsom styrelse för
gymnasiet. Från och med läsåret 1939—40 är nämnda tekniska gymnasium
i full verksamhet. På grund härav böra — såsom av mig framhållits å
sid. 235 i 1939 års åttonde huvudtitel — de för gymnasiet avsedda anslagsmedlen
till avlöningar, omkostnader och materiel m. m. icke längre i riksstaten
sammanföras med motsvarande anslag för högskolan utan överflyttas
till vederbörande anslag för de tekniska läroverken.

Av det i riksstaten för innevarande budgetår uppförda förslagsanslaget
till Chalmers tekniska högskola m. m.: Avlöningar å 356,500 kronor belöper
ett belopp av 92,700 kronor på tekniska gymnasiet. Sistnämnda belopp
disponeras enligt personalförteckning och avlöningsstat, vilka återfinnas
å sid. 472 f. i statsliggaren för budgetåret 1938/39.

I särskilda skrivelser den 31 augusti och den 27 september 1938 har styrelsen
jör tekniska gymnasiet i Göteborg gjort framställning om anslag till
avlöningar till nämnda gymnasium för budgetåret 1939/40. Över berörda
framställningar har skolöverstyrelsen den 26 november 1938 avgivit utlåtande.

Av handlingarna framgår följande beträffande de i avlöningsstaten ingående
olika posterna:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1938/39 föreslog styrelsen inrättandet
vid gymnasiet av en laboratorievaktmästartjänst. Vid min anmälan av
denna fråga anförde jag, att jag ansåge behovet av en dylik befattning
vara väl styrkt, men att, i avvaktan på genomförandet av den lönereglering
för vaktmästarpersonalen vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter,
som av 1937 års riksdag förutsatts skola vidtagas, för
ifrågavarande ändamål borde upptagas ett belopp, ungefärligen motsvarande
lönen för en extra vaktmästare i 5 lönegraden eller i runt tal 2,000
kronor. Riksdagen beslöt i enlighet med mitt förslag.

Styrelsen har nu upprepat sin ovannämnda framställning.

Då den nuvarande extra laboratorievaktmästaren tidigare såsom verkstadsbiträde
vid Chalmers tekniska institut hade uppburit en årslön av
2,880 kronor jämte dyrtidstillägg innebure det förhållandet, att endast

2,000 kronor nu beräknades till hans arvode som extra laboratorievaktmästare
en avsevärd löneminskning för honom. Då styrelsen nu upprepade
sin hemställan om en ordinarie laboratorievaktmästarbefattning i
lönegrad A 7, finge styrelsen hemställa, att därest denna framställning

232 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

skulle bliva avslagen, anslaget till extra vaktmästare höjdes till åtminstone
2,880 kronor.

I sin förutnämnda utredning i fråga om lönereglering för vaktmästarpersonalen
vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter
hade överstyrelsen upptagit en ordinarie laboratorievaktmästartjänst
i 7 lönegraden vid gymnasiet.

Överstyrelsen tillstyrkte därför, att en dylik tjänst inrättades från och
med budgetåret 1939/40, därest förenämnda lönereglering för vaktmästarpersonalen
komme att genomföras från och med sagda år.

Posten syntes böra uppföras med ett avrundat belopp av förslagsvis
76,100 kronor.

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat.

Å personalförteckningen för gymnasiet är å övergångsstat uppförd en
verkstadsingenjör i lönegrad B 22. Förevarande post borde enligt överstyrelsen
beräknas enligt den av riksdagen godkända löneplan A till — efter
avdrag av pensionsavgiften — i avrundat tal 8,500 kronor.

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal.

Vid beräkning av denna anslagspost hade styrelsen medräknat frivillig
undervisning i musik och sång under 3 timmar i veckan. Anslag till undervisning
vid de tekniska läroverken utöver de ordinarie 40 veckotimmar,
som vore upptagna i vederbörande undervisningsplaner, hade hittills plägat
utgå endast i fråga örn vissa föredragsserier. Då emellertid undervisning
i musik knappast kunde inrymmas inom den av timplanerna angivna
ramen, men det ur flera synpunkter vore önskvärt, att styrelsens avsikt
att få till stånd sådan undervisning kunde realiseras, tillstyrkte överstyrelsen,
att erforderligt belopp till avlönande av timlärare i musik under 3
veckotimmar måtte medräknas utöver det belopp, som erfordrades för avlöning
till timlärare i å timplanen upptagna ämnen. Jämlikt den för timlärare
gällande avlöningsplanen skulle timlärare i musik vid tekniskt läroverk
å G-ort åtnjuta avlöning med 153 kronor för veckotimme och läsår,
vilket belopp styrelsen även hade räknat med. Överstyrelsen hade icke
heller i övrigt något att erinra mot styrelsens beräkning i och för sig av det
till avlöning åt timlärare erforderliga beloppet å 27,000 kronor.

I styrelsens ovanberörda skrivelse den 27 september 1938 hade styrelsen
emellertid hemställt, att anslag måtte beviljas för budgetåret 1939/40 till
upprätthållande av en tredje parallellavdelning i gymnasiets första klass.
Styrelsen påvisade, huru ett avsevärt antal kompetenta inträdessökande
måst avvisas. Vid innevarande hösttermins början var detta antal icke
mindre än 107. Den starka tillströmningen tydde på ett starkt behov av
utökning av det tekniska gymnasiet, och styrelsen hade ansett det vara
sin skyldighet att undersöka, huruvida det icke med nuvarande lokaler
skulle vara möjligt att mottaga flera elever. En verkställd undersökning
hade visat, att det utan ökning av lokalerna skulle vara möjligt att vissa
år intaga en tredje parallellavdelning.

Överstyrelsen erinrade örn, att under de senare åren antalet inträdessökande
vid de tekniska läroverken starkt ökats och att ett alltför stort
antal kompetenta inträdessökande måst avvisas vid samtliga tekniska
gymnasierna innevarande år. Det syntes därför icke böra råda någon tvekan
örn att utökade undervisningsmöjligheter vid nämnda läroanstalter

233

Kungl. Maj:ts proposition Nr 621t.

vore behövliga. Det torde även få anses fullt motiverat, att tekniska gymnasiet
i Göteborg finge den vidgade omfattning, som styrelsen ifrågasatt,
varför överstyrelsen tillstyrkte bifall till ifrågavarande framställning.

Enligt styrelsens beräkning skulle för avlöning av timlärare i den nytillkommande
andra parallellavdelningen till första klassen erfordras 9,240
kronor. Mot denna beräkning hade överstyrelsen intet att erinra. Till ovanberörda
till avlöning åt timlärare beräknade beloppet — 27,000 kronor —
borde sålunda läggas 9,240 kronor, och alltså för ifrågavarande ändamål
beräknas sammanlagt 36,240 kronor.

Till arvode åt lärare i fältmätning, som vid början av höstterminen 1939
bomme att anordnas för eleverna i tredje klassen under sex dagar, beräknade
styrelsen ett belopp av 400 kronor. Överstyrelsen, som icke hade
något att däremot erinra, tillstyrkte styrelsens förslag.

För undervisningen i gymnastik ägde styrelsen disponera högre latinläroverkets
i Göteborg gymnastiksal. För tillsyn och städning hade° gymnastikvaktmästaren
därstädes åtnjutit arvode med två kronor per gång, som
utgått av för styrelsen tillgängliga medel. Då antalet gymnastiklektioner
under läsåret kunde beräknas till omkring 337, erfordrades alltså för nämnda
ändamål ett anslag av 674 kronor eller något avrundat uppåt 700 kronor.
Överstyrelsen funne ersättningen för städning m. m. till ifrågavarande
gymnastikvaktmästare fullt skälig, och ansåge sig därför böra tillstyrka,
att anslag därtill anvisades med det av styrelsen föreslagna beloppet, 700
kronor.

Arvodet till skolläkare föresloge styrelsen, med hänsyn till det för nämnda
befattningshavare under läsåret 1939—40 ökade arbetet, höjt från 300 till
400 kronor. Berörda förslag ville överstyrelsen för sin del förorda.

Ifrågavarande anslagspost syntes alltså böra beräknas till (36,240 +
-f 400 + 700 + 400 =) 37,740 kronor eller avrundat till 37,700 kronor.

I fråga om antalet erforderliga vaktmästar efattningar
vid de tekniska läroverken har skolöverstyrelsen
i sin förberörda skrivelse den 29 december 1937 anfört följande:

Vaktmästarpersonalen vid de tekniska läroverken vore uppförd å ordinarie
stat.

För vartdera av läroverken i Malmö och Örebro upptoge överstyrelsen
tre och för vartdera av läroverken i Göteborg, Härnösand och Norrköping
två vaktmästarbefattningar, medan för vartdera av läroverken i Borås,
Eskilstuna och Västerås upptoges endast en vaktmästarbefattning.

1 överstyrelsens förslag hade laboratorievaktmästare, där sådan befattning
vore upptagen, placerats i lönegraden B 7. Förslaget vöre i överensstämmelse
med lönegradsplaceringen för motsvarande befattningshavare
vid universiteten och tekniska högskolan. Övriga vaktmästare hade tilldelats
olika lönegradsplacering allt efter arten och omfånget av tillhörande
arbetsuppgifter. Sålunda hade den egentlige vaktmästaren vid samtliga tekniska
läroverk utom läroverken i Göteborg och Västerås placerats i lönegraden
B 7. För läroverket i Göteborg föresloges denne vaktmästare placerad
i lönegraden B 5. Emedan detta läroverk hade lokaler i Chalmers tekniska
institut och rektor gemensam med institutet, bleve nämligen vaktmästaruppgifterna
mindre omfattande än vid de andra läroverken. Pa liknande
sätt hade fackskolorna i Eskilstuna och Västerås en viss gemenskap
i fråga örn lokaler och vaktmästarsysslor med yrkesskolorna i respektive
städer. Vaktmästarpersonalen tjänstgjorde nämligen vid båda skolformerna

234

Kungl. Maj:ts proposition Nr £11.

och uppbure följaktligen även viss avlöning från yrkesskolorna. Det kunde
därför ifrågasättas att låta den nuvarande ordningen alltjämt bestå. Överstyrelsen
hade likväl föreslagit att vaktmästarbefattningarna i fråga skulle
placeras i lönegraden B 7 respektive B 6. För frågans närmare belysning
ville överstyrelsen emellertid anföra vad 1928 års lönekommitté uttaiat beträffande
här förevarande personal:

»Vid vissa av nu ifrågavarande läroverk finnas betjäningspersonal av förevarande
slag, vilken icke åtnjuter full avlöning från staten, enär vederbörande
förutsattes jämväl tjänstgöra vid kommunala läroanstalter. I
dessa fall utgå bidragen från statens sida under villkor, att vederbörande
kommun till befattningshavaren, så länge han är anställd vid såväl statens
som stadens läroanstalter, utbetalar så stort arvode, att sammanlagda avlöningsförmånerna
uppgå till samma belopp, som fastställts för motsvarande
ordinarie personal, dock med avdrag av belopp, motsvarande ordinarie
befattningshavares pensionsavgifter. Därest förhållandena sådant påfordra,
torde en motsvarande anordning även för framtiden böra vidmakthållas,
och böra i så fall ifrågavarande personals avlöningsförhållanden
regleras av Kungl. Majit.»

^ Laboratorievaktmästare upptoges för samtliga läroverk utom Borås,
Eskilstuna och Västerås. För läroverket i Göteborg hade överstyrelsen redan
tidigare tillstyrkt, att en laboratorievaktmästare uppfördes på läroverkets
stat.

Vartdera av de båda största tekniska läroverken, Malmö och Örebro,
hade på ordinarie stat inalles tre vaktmästare. Den tredje, här ännu icke
redovisade vaktmästaren, vore en värmeledningsskötare, tillika reparatör.
Denne placerades följaktligen i lönegraden B 7.

För de åtta tekniska läroverken skulle alltså enligt skolöverstyrelsens
förslag erfordras 13 befattningar i lönegraden B 7, 1 befattning i lönegraden
B 6 samt 1 befattning i lönegraden B 5.

Statskontoret har anfört, att det syntes kunna ifrågasättas, om icke en av
de tre vaktmästarna vid tekniska läroverken i Malmö och Örebro borde
hänföras till lägre lönegrad än B 7.

I likhet med läroverkslönesakkunniga ville statskontoret förorda, att
ordinarie befattning icke inrättades i fall, där vaktmästaren icke vore sysselsatt
uteslutande vid den statliga läroanstalten. Vid tekniska skolorna
i Eskilstuna och Västerås torde därför — för den händelse icke nuvarande
ordning funnes böra bibehållas — endast extra ordinarie befattningar böra
inrättas.

Lönenämnden bär förklarat sig biträda statskontorets uppfattning, att
vid vardera av de tekniska läroverken i Malmö och Örebro en av de tre
vaktmästarna borde kunna placeras lägre än i lönegraden B 7.

För vardera av de tekniska skolorna i Eskilstuna och Västerås hade
skolöverstyrelsen upptagit allenast en vaktmästare. Enligt lönenämndens
mening borde båda hänföras till 6 lönegraden, varvid de emellertid borde
uppföras å ordinarie stat allenast under förutsättning, att de hade heltidstjänstgöring
i sagda skolor. Huruvida så vore förhållandet, framginge icke
med full tydlighet av det föreliggande utredningsmaterialet.

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''211.

Såsom redan nämnts, böra de för tekniska gymnasiet i Göteborg avsedda D^sohefM

anslagsmedlen till avlöningar, omkostnader och materiel m. m. icke längre
i riksstaten sammanföras med motsvarande anslag för Chalmers tekniska
högskola utan överflyttas till vederbörande anslag för de tekniska läroverken.
I anslutning härtill beräknar jag under förevarande avlöningsanslag
även medel till avlöningar vid nämnda gymnasium.

I likhet med statskontoret finner jag mig böra tillstyrka, att vid de tekniska
läroverken från och med nästa budgetår inrättas ytterligare två lektorstjänster,
avsedda den ena för tekniska gymnasiet i Härnösand och den
andra för tekniska läroverket i Stockholm. Däremot anser jag mig icke
kunna förorda inrättande av ytterligare en lektorstjänst, avsedd för tekniska
gymnasiet i Örebro. Hela antalet lektorstjänster vid de tekniska läroverken
— tekniska gymnasiet i Göteborg inberäknat — skulle sålunda komma
att uppgå till 50.

Beträffande vaktmästarpersonalen vid de tekniska läroverken, vilken
för närvarande är uppförd å ordinarie stat men med oreglerad lön, far jag
framhålla följande.

En vaktmästarbefattning vid tekniska gymnasiet i Göteborg är redan
reglerad i den nuvarande lönegraden B 5. Då således denna befattning innefattas
i 1938 års riksdags beslut angående godkännande av civilt avlöningsreglemente,
behöver jag här icke ytterligare uppehålla mig vid densamma.

Jag finner mig böra förorda, att vid detta läroverk nu nyinrättas en (laboratorie)
vaktmästarbefattning i lönegraden A 7.

Vad beträffar tekniska läroverket i Västerås, föreslår jag, att den nuvarande
ordinarie vaktmästarbefattingen nyregleras i lönegraden A 6. Jag
anser mig emellertid därvid i anslutning till vad lönenämnden anfört böra
framhålla, att jag förutsätter att befattningens innehavare, därest så icke
redan är fallet, ålägges heltidstjänstgöring i statens tjänst. Beträffande övrig
erforderlig vaktmästarpersonal vid detta läroverk torde liksom för närvarande
både staten och kommunen böra lämna bidrag till avlöningen.

Tekniska läroverket i Eskilstuna har för närvarande ingen ordinarie vaktmästarbefattning.
Med hänsyn till att detta läroverk är inrymt i samma
lokaler som de kommunala läroanstalterna för yrkesundervisning, finner
jag mig böra föreslå, att av staten avlönas en extra ordinarie vaktmästare
med halvtidstjänstgöring, placerad i 6 lönegraden.

Vad angår det nyinrättade tekniska läroverket i Stockholm, torde frågan
örn inrättande av ordinarie vaktmästarbefattning därstädes böra anstå
ännu någon tid.

Jag tillstyrker, att vid de nu icke särskilt nämnda tekniska läroverken
de förefintliga vaktmästarbefattningarna nyregleras på följande sätt:

vid vartdera av två läroverk inrättas 2 befattningar i lönegraden A 7
och en befattning i lönegraden A 6;

236

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

vid vartdera av två läroverk inrättas en befattning i envar av lönegraderna
A 7 och A 6 samt

vid ett läroverk inrättas en befattning i lönegraden A 6.

De i avlöningsstaten upptagna anslagsposterna beräknar jag på följande
sätt.

Under en anslagspost till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat torde
böra beräknas medel till avlönande av 8 rektorer, 50 lektorer och 14
vaktmästare, varav 7 i lönegraden A 7, 6 i lönegraden A 6 och en i lönegraden
A 5. Med hänsyn tagen till den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen
för civilförvaltningen och de föreslagna löneregleringarna för läråroch
vaktmästarpersonalen vid statens undervisningsväsende beräknar jag
ifrågavarande delpost till summan av dels de till den nuvarande lärår- och
vaktmästarpersonalen vid tekniska gymnasiet i Göteborg utgående nyreglerade
lönerna, 79,700 kronor, dels de till rektorer och lärare vid de övriga
tekniska läroverken utgående lönerna, vilka enligt av överstyrelsen
på grundval av de ifrågasatta nya lönebestämmelserna verkställda beräkningar
torde kunna uppskattas till 560,000 kronor, dels ock lönerna för den
ordinarie vaktmästarpersonal, vars löner enligt det föregående regleras från
och med nästa budgetår, d. v. s. 48,900 kronor. Nämnda summa utgör
688,600 kronor, med vilket belopp förevarande delpost bör uppföras.

Under anslagsposten till avlöning till tjänsteman å övergångsstat torde
medel böra beräknas för den nu å personalförteckningen för tekniska gymnasiet
i Göteborg å övergångsstat uppförde verkstadsingenjören med placering
i lönegraden A 22. Med hänsyn till löneregleringen för civilförvaltningen
bör anslagsposten uppföras med förslagsvis 8,600 kronor.

Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit: Arvoden åt skolläkare, är nu uppförd med 4,550 kronor. Skolöverstyrelsen
har föreslagit en höjning av arvodesbeloppen till skolläkare vid vissa
av läroanstalterna på grund av ökat antal parallellavdelningar m. m. och
i anledning härav beräknat delposten till 4,910 kronor. I sagda belopp ingår
icke arvode till skolläkare vid tekniska gymnasiet i Göteborg. Sistnämnda
arvode, vilket för närvarande utgör 300 kronor, föreslås av överstyrelsen
höjt till 400 kronor. Jag har intet att erinra mot de sålunda ifrågasatta
ökningarna av ifrågavarande arvoden. Förevarande delpost skulle således
uppföras med (4,910 -j- 400 =) i avrundat tal 5,300 kronor. I överensstämmelse
med vad av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang
yttrats synas emellertid ifrågavarande arvoden i förekommande fall böra
uppräknas med hänsyn till bortfallande dyrtidstillägg. På grund härav beräknar
jag med ledning av från läroanstalterna i förevarande hänseende införskaffade
uppgifter ifrågavarande delpost till i runt tal 6,000 kronor.

Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit: Arvoden åt bibliotekarier har av överstyrelsen beräknats till 3,450
kronor eller till samma belopp som för innevarande budgetår. Å ifrågava -

237

Kungl. Majda ''proposition Nr Bil.

rande arvoden utgår dyrtidstillägg. Enligt från läroanstalterna föreliggande
uppgifter har dock dyrtidstillägget på grund av gällande maximeringsbestämmelser
i regel icke utgått. Med hänsyn härtill torde någon höjning av
posten för att kompensera bortfallande dyrtidstillägg icke vara erforderlig.
Jag föreslår, att posten uppföres med i avrundat tal 3,500 kronor.

Delposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t: Arvoden åt bokförings- och skrivbiträden åt rektorer har av överstyrelsen
föreslagits skola utgå med oförändrat belopp, eller med 6,750
kronor. Å dessa arvoden utgår enligt inhämtade uppgifter i de flesta fall
reglerat dyrtidstillägg. För avveckling av dessa dyrtidstillägg torde posten
böra höjas med i runt tal 750 kronor till 7,500 kronor.

På grund av vaktmästarlöneregleringen bör delposten till Arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majd: Arvoden åt vaktmästare
m. fl. bortfalla. Medel till vaktmästaravlöningar, vilka för närvarande
utgå från denna delpost, böra i stället beräknas under delposten till grundavlöningar
m. m. till övrig icke-ordinarie personal.

Delposten till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Grundavlöningar
m. m., som nu är uppförd med 262,500 kronor, har av skolöverstyrelsen
föreslagits skola höjas med 49,500 kronor till 312,000 kronor. Vad
av statskontoret yttrats rörande överstyrelsens ifrågavarande anslagsberäkningar
finner jag mig kunna i huvudsak biträda. Jag räknar således med
det av överstyrelsen angivna beloppet, oaktat jag i det föregående avstyrkt
inrättandet av en ny lektorstjänst vid tekniska gymnasiet i Örebro. Under
delposten torde emellertid även böra beräknas medel till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal vid tekniska gymnasiet i Göteborg. Sistnämnda
anslagsbehov har av överstyrelsen, vars förslag i denna del jag anser
mig kunna i stort sett förorda, uppskattats till i runt tal 37,700 kronor,
vari emellertid ingår ett belopp av 400 kronor till arvode åt skolläkare. Då
sistnämnda arvode av mig upptagits under posten till arvoden åt skolläkare,
skulle således återstoden av här ifrågavarande för gymnasiet beräknade
anslagsmedel, (37,700 — 400 =) 37,300 kronor, uppföras under förevarande
delpost. Den ifrågasatta löneregleringen för hithörande personal
beräknas emellertid medföra en ytterligare höjning med omkring 52.000
kronor. Vidare föranleder, såsom förut nämnts, löneregleringen för vaktmästarpersonalen,
att medel till avlönande av viss icke-ordinarie sådan personal,
vilka hittills utgått ur delposten till arvoden åt vaktmästare m. fl.,
böra beräknas under förevarande delpost. För sistnämnda ändamål beräknar
jag först ett belopp av 1,400 kronor såsom lön till en extra ordinarie vaktmästare
i 6 lönegraden med halvtidstjänstgöring vid läroverket i Eskilstuna.
Till icke-ordinarie vaktmästare m. fl. vid läroverken i Härnösand,
Stockholm och Västerås utgår för närvarande arvoden med sammanlagt
5,200 kronor. Jag förordar, att sistnämnda arvoden på grund av bortfallande
dyrtidstillägg och för beredande av viss lönehöjning uppräknas till

238

Kungl. Marits ‘proposition Nr 211.

ett belopp av sammanlagt 7,800 kronor. Till icke-ordinarie vaktmästarpersonal
skulle således utgå (1,400 -f- 7,800 =) 9,200 kronor. Ifrågavarande
delpost bör alltså uppföras med inalles (312,000 -f- 37,300 + 52,000 -f-j-
9,200 =) 410,500 kronor. Jag vill icke framställa någon erinran mot att
posten jämväl för nämnda budgetår betecknas förslagsvis. Jag förutsätter,
att dyrtidstillägg icke kommer att hädanefter utgå å ersättning, som gäldas
ur denna delpost. Någon uppräkning av posten med hänsyn härtill lärer,
utöver vad redan skett, icke vara erforderlig. En av skolöverstyrelsen i skrivelse
den 7 december 1938 ifrågasatt ändring i den organisation, som enligt
det föregående för nästa budgetår tänkts för tekniska läroverket i Stockholm,
torde få framdeles närmare övervägas. Anmärkas må, att beräkningen
av förevarande avlöningsanslag icke röner påverkan härav.

Såsom av det föregående och av statsliggaren för budgetåret 1938/39
(sid. 548) inhämtas, bestrida nu vederbörande kommuner en del av löneförmånerna
för den icke-ordinarie vaktmästarpersonalen. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj:t, att efter förslag av skolöverstyrelsen meddela
de ändrade bestämmelser i detta hänseende, som påkallas av vad av mig
föreslagits. Här må även framhållas, att — såsom jämväl inhämtas av
statsliggaren — ordinarie befattningshavare vid tekniska gymnasiet i Härnösand,
som förordnas att utöver honom eljest åliggande tjänstgöring bestrida
maskinist- och eldargöromål, äger härför uppbära särskild ersättning.
Vid ett genomförande av lönereglering för vaktmästarpersonalen vid de
tekniska läroverken synes denna bestämmelse böra bortfalla.

Delposten till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Avlöningsjörhöjningar
m. m., nu 11,000 kronor, torde böra enligt numera tillämpade
regler beräknas till förslagsvis 10,000 kronor.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän bortfaller med hänsyn till löneregleringarna. Skolöverstyrelsens
förslag örn uppförande under anslagsposten av medel för utbetalande av
retroaktiv ersättning åt viss vaktmästarpersonal, som uppburit tillfälliga
lönetillägg med mindre belopp än som ansetts böra tillkomma dem, anser
jag mig, under hänvisning till vad i ämnet av statskontoret anförts, icke
kunna biträda. I avlöningsstaten bör från och med nästa budgetår uppföras
en anslagspost till rörligt tillägg å förslagsvis 66,300 kronor.

Såsom särskilda uppbördsmedel är under avlöningsstaten nu beräknat ett
belopp av 17,700 kronor, belöpande på av kommuner, respektive lärare erlagda
hyresersättningar, respektive hyror. Med hänsyn till den lönereglering
för vaktmästarpersonalen, som avses skola genomföras från och med nästa
budgetår, torde detta belopp — i anslutning till vad i det föregående föreslagits
beträffande de allmänna läroverken — böra höjas med 2,300 kronor
till 20,000 kronor och inkomsttiteln erhålla ändrad benämning. Erinras må i
detta sammanhang, att såsom särskilda uppbördsmedel å den för tekniska
gymnasiet i Göteborg gällande avlöningsstaten nu är upptaget ett belopp

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211. 239

av 6,500 kronor, belöpande å elevavgifter. Under framhållande av att detta
gymnasium under nästa budgetår är färdigbildat, har skolans styrelse enligt
handlingarna i ärendet hemställt, att dessa avgifter måtte få från och
med sistnämnda budgetår disponeras till elevernas nytta i likhet med vad
förhållandet är vid övriga tekniska gymnasier. Detta förslag biträder jag,
och jag beräknar alltså icke någon inkomst av denna art å avlöningsstaten
för de tekniska läroverken.

Förevarande anslag bör sålunda för nästa budgetår uppföras med
(688,600 + 8,600 + 6,000 + 3,500 + 7,500 + 410,500 + 10,000 +
+ 66,300 — 20,000 =) 1,181,000 kronor. Anslagshöjningen utgör i jämförelse
med de för innevarande budgetår anvisade anslagsmedlen
(1,181,000 — 788,700 — 92,700 =) 299,600 kronor. Det ifrågasatta anslaget
understiger med 19,000 kronor det, som i årets statsverksproposition
preliminärt beräknats vara erforderligt.

16. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Omkostnader.

Förevarande anslag är nu uppfört med 91,500 kronor och disponeras enligt
en av Kungl. Maj:t fastställd omkostnadsstat, som med därtill hörande
bestämmelser finnes intagen i statsliggaren för budgetåret 1938/39, sid.
549 ff.

Skolöverstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1938
hemställt, att anslaget för nästa budgetår måtte höjas med 4,975 kronor
till 96,475 kronor. Av skrivelsen inhämtas, att denna höjning väsentligen
föranledes av det ökade antalet klasser.

I det för innevarande budgetår till Chalmers tekniska högskola m. m.:
Omkostnader anvisade anslaget ingår ett belopp av 9,300 kronor, avsett
för tekniska gymnasiet i Göteborg. Sistnämnda belopp disponeras enligt
en av Kungl. Maj:t fastställd omkostnadsstat, som återfinnes å sid. 473 i
statsliggaren för sagda budgetår.

I sin ovan omförmälda skrivelse den 30 augusti 1938 har styrelsen för
gymnasiet anhållit örn oförändrat anslag till omkostnader för budgetåret
1939/40, vilken framställning skolöverstyrelsen tillstyrkt i förenämnda
utlåtande den 26 november 1938.

Den av skolöverstyrelsen föreslagna anslagshöjningen, vilken betingas
av utökningen av antalet klassavdelningar vid vissa av läroanstalterna,
synes mig kunna begränsas till 3,700 kronor. I övrigt har jag intet att erinra
mot överstyrelsens beräkningar.

Enligt vad i det föregående anförts böra de på tekniska gymnasiet i
Göteborg belöpande omkostnaderna överföras till förevarande anslag, som

Departementschef
en.

240

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

sålunda torde böra ytterligare ökas med ovanberörda belopp å 9,300 kronor.
Anslaget bör alltså för nästa budgetår uppföras med (91,500 + 3,700 -j+
9,300 =) det i årets statsverksproposition beräknade anslaget av

104,500 kronor.

17. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk:

Materiel, böcker m. m.

Rörande fördelningen av detta anslag, som nu är uppfört med 67,100
kronor, hänvisas till statsliggaren för budgetåret 1938/39, sid. 550.

Skolöverstyrelsen har i sin förutberörda skrivelse den 31 augusti 1938
hemställt, att anslaget måtte för nästa budgetår höjas med 11,300 kronor
till 78,400 kronor.

Någon ökning av anslagen till undervisningsmateriel och laborationer
syntes icke vara erforderlig vid de läroanstalter, som under läsåret 1939/40
omfattade samma antal klasser som 1938/39. Vid tekniska gymnasierna i
Borås och Norrköping, där övergången till gymnasium medförde krav på
industriell praktik före inträdet och i följd därav inskränkning i övningsämnet
verkstadsarbete, syntes en viss del av anslagen till sistnämnda ämne
böra överföras till laborationer. Ökningen med en ny klass i Härnösand syntes
nödvändiggöra en ökning därstädes av anslaget till laborationer förslagsvis
med 200 kronor. I Stockholm torde anslagen till undervisningsmateriel
och till laborationer böra höjas med respektive 400 och 700 kronor.
Den tillfälliga medelsanvisningen 5,000 kronor till laboratorieutrustning i
Norrköping utgjorde sista delen av ett år 1932 beviljat anslag av 50.000
kronor och bör sålunda icke upptagas i staten för 1939/40. Motsvarande
medel 20,000 kronor för tekniska läroverket i Stockholm finge betraktas
som en del av det belopp, av överstyrelsen tidigare beräknat till 95,000
kronor, som erfordrades för anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel
och laboratorieutrustning. Departementschefen hade i propositionen
nr 158/1938 uttalat, att en säker uppskattning av medelsbehovet
borde verkställas av läroverkets styrelse, innan anslagets storlek kunde
definitivt bestämmas, och erinrade om svårigheterna att anordna laboratorier
för tyngre maskiner, så länge lokalfrågan endast vore provisoriskt
ordnad. Med beaktande av dessa synpunkter finge överstyrelsen för budgetåret
1939/40 föreslå ett belopp av 35,000 kronor för sistnämnda ändamål.

Av det i riksstaten för budgetåret 1938/39 uppförda anslaget till Chalmers
tekniska högskola m. m.: Materiel m. m. är ett belopp av 10,000 kronor
avsett för tekniska gymnasiet i Göteborg. Sagda belopp disponeras på
sätt framgår av statsliggaren för ovannämnda budgetår, sid. 474.

Styrelsen för gymnasiet har i skrivelser den 31 augusti och den 27 september
1938 gjort framställningar om anslag till förevarande ändamål för
budgetåret 1939/40, varö ver skolöverstyrelsen den 26 november 1938 avgivit
utlåtande.

Kungl. May.ts proposition Nr 211. 241

Av handlingarna inhämtas följande:

För upprätthållande av en tredje parallellavdelning i gymnasiets första
klass beräknade styrelsen ökat anslag till böcker, samlingar och undervisningsmateriel
med 250 kronor och till materiel m. m. till laborationer med
500 kronor.

Skolöverstyrelsen tillstyrkte detta förslag.

I och för anskaffande av utrustning för undervisningen i fysik och kemi
hade beviljats ett engångsanslag av 10,000 kronor, vilket upptagits med

4,000 kronor under budgetåret 1937/38 och 6,000 kronor under budgetåret
1938/39. Styrelsen hade räknat med att hälften av detta anslag skulle
disponeras för kemiutrustningen och hälften för fysikutrustningen. Den för
kemiutrustningen avsedda andelen syntes komma att räcka till för ändamålet,
åtminstone med den förstärkning som kunde erhållas ur det löpande
årets anslag. Det för fysikutrustningen avsedda beloppet hade däremot
visat sig icke förslå. Lektorn i fysik hade uppgjort en specificerad förteckning
över för undervisningen och elevlaborationerna erforderlig utrustning,
varå anbud infordrats. Sedan anbuden granskats och lämpliga apparater
utvalts, slutade anbudssumman på 11,820 kronor. Rektor hade granskat
den uppgjorda förteckningen och förklarat sig instämma i fysiklektorns
förslag. Styrelsen hemställde på grund härav om ytterligare engångsanslag
till utrustning för fysikundervisningen med 6,800 kronor. Överstyrelsen,
som hade tagit del av nämnda förteckning, funne den beräknade anskaffningskostnaden
fullt skälig. Överstyrelsen ville därjämte framhålla, att det
belopp å 5,000 kronor, som styrelsen nu beräknat skulle komma den kemiska
avdelningen tillgodo, icke kunde anses för högt beräknat. Överstyrelsen
hade därför icke något att erinra mot att för anskaffning av den fysikaliska
utrustningen nu anvisades ett belopp av (11,800 — 5,000 =) 6,800
kronor.

Under höstterminen 1939 skulle övningar i fältmätning och avvägning
anordnas för eleverna i gymnasiets tredje klass. För dessa övningar erfordrades
viss geodetisk utrustning. Kostnaderna för denna utrustning beräknades
till 3,585 kronor. I anledning härav hemställde styrelsen örn ett engångsanslag
för ändamålet av 3,600 kronor.

Överstyrelsen tillstyrkte denna framställning, då samtliga av de till anskaffning
föreslagna föremålen syntes överstyrelsen vara erforderliga för
den ifrågavarande undervisningen.

Det för gymnasiet erforderliga anslaget till materiel m. m. för budgetåret
1939/40 skulle alltså uppgå till sammanlagt (1,500 + 250 + 2,500 +
+ 500 + 6,800 + 3,600 =) 15,150 kronor och fördelas på följande sätt:

1. till böcker, samlingar och undervisningsmateriel.....kronor 1,750

2. » materiel m. m. till laborationer............... » 3,000

3. » utrustning för fysikundervisningen............. » 6,800

4. » > » undervisning i fältmätning och av vägning

.......................... »_3,600

Summa kronor 15,150.

Jag förordar den av skolöverstyrelsen ifrågasatta ökningen av anslagsmedlen
till böcker, samlingar och undervisningsmateriel samt till materiel
in. m. till laborationer. Sagda anslagsmedel skulle således böra ökas med

Ililläng till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 211. 10

Departe mentschefen.

242

Kungl. Marits proposition Nr 211.

tillhopa 1,300 kronor. Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka den
föreslagna höjningen av det tillfälliga belopp å 20,000 kronor, som för innevarande
budgetår anvisats till bestridande av vissa kostnader för stadigvarande
undervisningsmateriel och laboratorieutrustning vid tekniska läroverket
i Stockholm.

Såsom tidigare anförts böra de på tekniska gymnasiet i Göteborg belöpande
materielkostnaderna överföras till ifrågavarande anslag. Mot de
föreliggande kostnadsberäkningarna, vilka innebära en ökning av hithörande
utgifter vid gymnasiet med sammanlagt 5,150 kronor till 15,150
kronor, har jag icke något att erinra.

Då skolöverstyrelsen, såsom av det föregående framgår, förutsatt, att
ett ur anslaget nu utgående tillfälligt belopp å 5,000 kronor till laboratorieutrustning
vid tekniska gymnasiet i Norrköping icke vidare skall upptagas,
skulle alltså anslaget för nästa budgetår enligt mitt förslag uppföras
med (67,100 + 1,300 + 15,150 — 5,000 =) i runt tal 78,500 kronor, vilket
belopp med 900 kronor understiger det i statsverkspropositionen beräknade
beloppet.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela bestämmelser
angående fördelningen av anslaget.

18. Anslaget till Tekniska läroverk: Stipendier.

Ur detta anslag, som nu är betecknat såsom reservationsanslag och uppfört
med 8,500 kronor, utgå dels 1,500 kronor till resestipendier för lärare
i främmande levande språk och i tekniska ämnen vid de tekniska läroverken,
dels och 7,000 kronor till stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade
elever vid de tekniska fackskolorna.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1938 föreslagit en höjning
av ovannämnda belopp med respektive 500 kronor och 2,000 kronor samt
hemställt, att anslaget på grund härav måtte för nästkommande budgetår
höjas till 11,000 kronor. Till stöd härför har anförts i huvudsak följande.

Beträffande resestipendierna framhölles, att genom parallelllinjerna
och det nya tekniska läroverket i Stockholm lärarkåren vid de tekniska
läroverken givetvis blivit avsevärt talrikare än den varit tidigare.

Vad åter anginge elevstipendierna erinrades, att det för budgetåret
1938/39 för ändamålet anvisade beloppet innebure i jämförelse med
närmast föregående budgetår en ökning med 1,000 kronor, motiverad av
tillkomsten av en ny parallellklass vid elektrotekniska fackskolan i Västerås.
Genom inrättande av fackskolelinjer även vid det nya tekniska läroverket
i Stockholm, komme antalet behövande stipendiesökande att stiga
redan för läsåret 1938—39 och ännu mer 1939—40. I denna omständighet
läge ett starkt skäl att öka stipendieanslaget till åtminstone 8,000 kronor,
men därtill komme ytterligare, att de hittills beviljade anslagen aldrig visat
sig tillräckliga för stipendier till mer än en del av de behövande och
att även de sökande, som tillerkänts stipendier, fått vida mindre belopp,

243

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

än som ansetts skäligt vid utdelande av stipendier till elever vid kommunala
och enskilda anstalter för yrkesundervisning. Särskilt då 1938 års
riksdag höjt stipendierna till de nämnda kommunala och enskilda skolorna
från 35 och 20 till 45 och 25 kronor per månad i de s. k. tredje och andra
behovsgraderna borde stipendiebeloppen även vid de tekniska fackskolorna
få undergå någon höjning. Överstyrelsen föresloge därför, att anslagsposten
höjdes till 9,000 kronor.

Med hänsyn till det ökade antal stipendieberättigade elever, som kan
förutses för nästa budgetår, bör enligt min mening en ökning av de till
elevstipendier avsedda anslagsmedlen komma till stånd. Bland annat på
grund härav biträder jag skolöverstyrelsens förslag om anvisande för budgetåret
1939/40 av ett med 2,000 kronor till 9,000 kronor förhöjt belopp
för ändamålet.

Den av överstyrelsen ifrågasatta höjningen av resestipendierna anser
jag mig däremot icke kunna nu tillstyrka.

Förevarande anslag, som i fortsättningen lämpligen bör lämnas obetecknat,
bör sålunda för nästa budgetår uppföras med det i årets statsverksproposition
beräknade anslaget av 10,500 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela föreskrifter
rörande anslagets disposition.

Departe mentschefen.

244

Kungl. Majlis proposition Nr ''Bil.

III. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och under erinran,
att de av mig nu beräknade anslagen med 35,300 kronor understiga
de i årets statsverksproposition preliminärt beräknade, hemställer jag,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att de nuvarande högre allmänna läroverken
för flickor skola från och med budgetåret 1939/40 eller
den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt
omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad
av mig i det föregående angivits, under förutsättning att
vederbörande kommuner åtaga sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
samt bostäder åt rektorerna eller motsvarande
kontant ersättning;

2. besluta, att å Södermalm i Stockholm skall från och
med budgetåret 1939/40 eller den senare tidpunkt, Kungl.
Majit bestämmer, successivt upprättas ett högre allmänt
läroverk för flickor med fyrklassig realskola och fyraårigt
latin- och realgymnasium, under förutsättning att Stockholms
stad dels åtager sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler, som av Kungl. Majit godkännas,
jämte inredning och möbelutrustning samt bostad åt
rektor eller motsvarande kontant ersättning, dels ock
förpliktar sig att bidraga till bestridande av de utgifter,
som åvila biblioteks- och materielkassan samt ljus- och
vedkassan vid läroverket, med ett engångsanslag under
första året av läroverkets verksamhet av minst 13,000
kronor;

3. besluta, att nya elementarskolan i Stockholm skall
från och med budgetåret 1939/40 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Majit bestämmer, successivt ombildas till
högre samläroverk under förutsättning, att Stockholms
stad åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler,
som av Kungl. Majit godkännas, jämte inredning
och möbelutrustning samt bostad åt rektor eller
motsvarande kontant ersättning;

4. besluta, att vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen
i Stockholm skall från och med budgetåret 1939/40
eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt
omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående angivits;

245

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

5. besluta, att vid högre latinläroverket å Norrmalm
i Stockholm skall från och med budgetåret 1939/40 eller
den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt
upprättas ett fyraårigt realgymnasium vid sidan av det
nuvarande latingymnasiet;

6. besluta, att högre latinläroverket och högre realläroverket
i Göteborg skola från och med budgetåret
1939/40 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,
successivt omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående angivits, under
förutsättning att Göteborgs stad förpliktar sig att, såvitt
angår de nya linjerna vid ifrågavarande läroverk, tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning samt bostäder åt rektorerna
eller motsvarande kontant ersättning;

7. godkänna följande personalförteckning för högre lärarinneseminariet,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Högre lärarinneseminariet.

1 rektor...............................E14

9 lektorer..............................A 28

2 adjunkter.............................A 24

11 ämneslärarinnor........................A 22

1 lärare i teckning.......................A 20

1 lärare i musik.........................A 20

1 lärare i gymnastik med lek och idrott......A 20

4 övningsskollärare.......................A 20

1 lärarinna i kvinnlig slöjd.................A 16

Statens skolköksseminarium och hushållsskola.

5 lärarinnor i hushållsgöromål..............A 19

1 lärarinna i kvinnlig slöjd................A 16;

8. godkänna följande avlöningsstat för högre lärarinneseminariet,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 334,500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit......... » 7,250

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar m.m. kronor 63,000

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis . . . » 4,900 kronor 67,900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... » 24,150

Summa förslagsanslag kronor 433,800;

9. till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av kronor 433,800;

10. till Högre lärarinneseminariet: Omkostnader för
budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag

av.............................kronor 44,300;

11. godkänna följande personalförteckning för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

I......................... E 13

23 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

II......................... E 12

17 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

III........................ Eli

4 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I. . . . E 9

26 rektorer » » » II ... E 8

50 rektorer » » » lil . . E 7

422 lektorer . ,........................... A 27

1,274 adjunkter............................ A 23

Anin.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så
många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster å
ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,273.

258 ämneslärarinnor....................... A 21

113 lärare i teckning...................... A 20

84 lärare i musik........................ A 20

100 lärare i gymnastik med lek och idrott..... A 20

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd ............... A 16

81 vaktmästare.......................... A 7

61 vaktmästare.......................... A 6

17 vaktmästare.......................... A 5

247

Kungl. Martts proposition Nr Bil.

Tjänstemän å övergångsstat.

44 adjunkter............................ A 22

Anm.: Av dessa adjunkts^änster må uppehållas endast så
många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster å
ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1,273.

12. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1939/40,
då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida
befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;

13. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis ...........kronor 21,297,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis........... » 250,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt kvinn -

liga sakkunniga . . Arvoden åt till-	kronor	1,260
synslärare...... Personliga tilläggs-arvoden åt första		36,000
lärarinnor...... Arvoden åt skol-	»	3,000
läkare, förslagsvis Arvoden åt biblio-		130,300
tekarier........ Arvoden åt biträ-		91,000
den å rektorsexpe-ditionerna......	»	85,000
Särskilda arvoden vid provårsläro-verk..........	»	164,400
Särskilda arvoden vid linje för afton-undervisning i Stockholm......	»	2,550

513,510

248

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis kronor 3,548,000

b. Avlöningsförhöj ningar

m. m., förslagsvis
........ » 240,000 kronor 3,788,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Vissa ersättningar

m. m., förslagsvis, kronor 300

b. Tillfällig löneförbättring
........ »_600 » 900

6. Rörligt tillägg, förslagsvis........ * 1,517,190

Summa kronor 27,366,600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms
stad.......kronor 15.000

2. Av kommuner, res pektive

lärare erlagda
hyresersättningar, respektive
hyror......

3. Avkastning av donationer
från kronan m. m.

4. Av vaktmästare er lagda

hyror samt ersättning
för bränsle
och lyse ..........

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor till
vaktmästarpersonalens
avlöning..........

» 274,000

» 37,600

» 120,000

» 480,000 kronor 926,600

Nettoutgift kronor 26,440,000;

14. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av kronor 26,440,000;

15. till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och ved kassorna

m. m. för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag
av....................kronor 420,000;

därav högst 15,000 kronor må, efter Kungl. Maj:ts beprövande,
användas såsom bidrag till nedbringande för
samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda kassor i sådana
fall, då berörda avgifter kunna anses alltför tyngande;

249

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

16. godkänna följande personalförteckning för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med bud -

getåret 1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

6 rektorer, avlöningsgrupp I...............E 13

1 rektor, » II...............E 12

3 rektorer, » lil...............Eli

79 lektorer.............................A 27

Anm.: En av dessa lektorsbefattningar skall hållas obesatt,
så länge den å övergångsstat uppförde adjunkten kvarstår i
tjänst.

10 lärare i teckning.......................A21

10 lärare i musik.........................A 21

13 lärare i gymnastik med lek och idrott......A 21

76 övningsskollärare.......................A 20

7 lärare i manlig slöjd....................A 18

7 lärarinnor i kvinnlig slöjd................A 18

6 lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium A 17

6 lärarinnor i hushållsgöromål..............A16

3 lärarinnor i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola.....................A 16

4 lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium A 14

8 vaktmästare...........................A 7

10 vaktmästare...........................A 6

Tjänstemän å övergångsstat.

1 lektor...............................A 27

1 adjunkt..............................A 23

1 lärare i musik......T..................A21

1 lärare i manlig slöjd....................A 18

1 lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium A 14;
17. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis................kronor 2,000,800

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis............ » 35,300

3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt semina rieläkare.

.......kronor 16,100

250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

b. Arvoden åt semina riebibliotekarier

. . kronor 9.300

c. Arvoden åt biträden

å rektorsexpeditionerna.
..........

d. Särskilda arvoden

vid provårsseminarier.
...........

e. Tilläggsarvoden åt

lärare vid de vid
vissa seminarier anordnade
kurserna
för utbildande av
kyrkomusiker, förslagsvis
.........

f. Arvoden åt lärare

vid förberedande
kurs vid seminariet
i Falun.........

g. Arvoden vid kurser
för utbildande av
hjälpklasslärare . . .

» 7,000

» 22,700

» 6,200

» 1,500

> 11,600 kronor 74,400

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis. . kronor 148,100

b. Avlöningsförhöj ningar

m. m., förslagsvis
......... » 10,300 » 158,400

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........ »_131,100

Summa förslagsanslag kronor 2,400,000;

18. till Folkskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av. . kronor 2,400,000;

19. till Folkskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av kronor 223,600;

20. godkänna följande personalförteckning för småskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1939/40:

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

251

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 rektor, avlöningsgrupp II................E 8

6 rektorer, avlöningsgrupp III..............E 7

11 adjunkter.............................A 23

Anm.: En av dessa adjunktsbefattningar skall tills vidare
hållas obesatt.

1 lärare i teckning..................‘..... A 21

2 lärare i musik.........................A21

4 lärare i gymnastik med lek och idrott......A 21

23 övningsskollärare.......................A 20

2 lärarinnor i kvinnlig slöjd................A 18

1 lärarinna i hushållsgöromål...............A 16

7 vaktmästare............................A 6

Tjänstemän å övergångsstat.

7 ämneslärare...........................A 20

4 övningsskollärare.......................A 20

1 lärarinna i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd A 16;

21. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ................ kronor 394,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis............ » 31,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl, a. Arvoden åt semi-	Majit:
narieläkare.....	kronor	4,200
b. Arvoden åt semi-nariebibliotekarier c. Arvoden åt biträ-	»	3,200
den å rektorsexpe-ditionerna......	>	1,800
d. Tilläggsarvoden åt
lärare i trädgårds-skötsel .........	»	1,050

252

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

e. Arvode åt ett biträde
för matlagningen
vid seminariet
i Lycksele . . kronor 900 kronor 11,150

4. Avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar

m. m, förslagsvis kronor 54,500

b. Avlöningshöjningar

m. m., förslagsvis »_800 » 55,300

5. Rörligt tillägg, förslagsvis..........» 28,550

Summa förslagsanslag kronor 520,000;

22. till Småskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 520,000;

23. till Småskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av kronor 81,000;

24. godkänna följande personalförteckning för nomadskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

4 lärare vid byskolor.................... A 17

17 lärare vid visteskolor.................. A 9

Anin.: Lönegraderna hänföra sig till vad i detta hänseende gäller för
lärare vid folk- och småskolor.

25. godkänna följande avlöningsstat för nomadskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis................kronor 92,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp, förslagsvis
..........kronor 12,900

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis . *_500 » 13,400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

25S

Kungl. Marits proposition Nr 811.

a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis. . kronor 12,500

b. Avlöningsförhöjnin gar

m. m., förslagsvis » 1,000 kronor 13,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis......... » 6,400

Summa förslagsanslag kronor 125,300;

26. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1939/40

anvisa ett förslagsanslag av.........kronor 125,300;

27. godkänna följande personalförteckning för läroanstalterna
för blinda, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 rektor vid institutet och förskolan för blinda Eli

2 rektorer vid hantverksskolor för blinda .... E 1

11 lärare i kunskapsämne................. A 20

1 lärare i musik........................ A 20

2 lärare i gymnastik med lek och idrott..... A 20

13 arbetslärare.......................... A 15

1 lärarinna i hushållsgöromål.............. A 15

1 maskinist........................... A 10

1 vaktmästare......................... A 7

1 husmoder........................... A 7

1 sjuksköterska........................ A 7

2 vaktmästare......................... A 5

1 eldare.............................. A 5;

28. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna
för blinda, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis...............kronor 245,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t...... » 3,680

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m

. kronor 16,520

254

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

b. Avlöningsförhöjningar
m. m., förslagsvis
.............kronor 1,200 kronor 17,720

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ »_15,800

Summa förslagsanslag kronor 282,400;

29. till Läroanstalter för blinda: Avlöningar för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av kronor 282,400;

30. till Läroanstalter för blinda: Omkostnader för
budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag

av.............................kronor 200,500;

31. godkänna följande personalförteckning för vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1939/40.

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad*

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 rektor.................................E 6

4 lärarinnor i kunskapsämne.................A 20

4 lärarinnor i slöjd........................A 15

Anm.: En av dessa befattningar såsom lärarinnor i slöjd skall
tills vidare hållas obesatt.

1 maskinist..............................A 8

1 husmoder..............................A 8

1 Översköterska...........................A 7

2 vaktmästare............................A 6;

32. godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis..................kronor 78,200

2. Arvode och särskild ersättning, bestämd

av Kungl. Majit................. > 1,200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar m. m. kronor 12,100

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis. . . . » 1,700 » 13,800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... » 5,500

Summa förslagsanslag kronor 98,700;

255

Kungl. Majda ''proposition Nr 211.

33. till Vårdanstalten i Lund för blinda med kompli cerat

lyte: Avlöningar för budgetåret 1939/40 anvisa ett
förslagsanslag av...................kronor 98,700;

34. till Vårdanstalten i Lund för blinda med kompli cerat

lyte: Omkostnader för budgetåret 1939/40 anvisa
ett förslagsanslag av...............kronor 155,700;

35. godkänna följande personalförteckning för läroanstalterna
för dövstumma, att tillämpas från och med
budgetåret 1939/40 tills vidare:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 rektor, avlöningsgrupp II ...............E 4

5 rektorer, » III ................E 3

1 rektor, » IV ...............E 2

58 lärare i kunskapsämne...................A 20

2 lärare i gymnastik med lek och idrott.......A 20

7 arbetslärare i fortsättningsskola............A 15

1 skolkökslärarinna.......................A15

2 skolköks- och kindergartenlärarinnor........A 15

14 arbetslärare i barndomsskola..............All

5 slöjdlärarinnor..........................All

2 kindergartenlärarinnor....................All

1 kindergarten- och gymnastiklärarinna........All

1 maskinist..............................A10

6 husmödrar.............................A 7

6 vaktmästare . ..........................A 6

5 sjuksköterskor..........................A 6

Tjänstemän å övergångsstat.

3 slöjdlärarinnor..........................A 8;

36. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna
för dövstumma, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1939/40:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis..................kronor 745,600

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis

11,700

256

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp.......kronor 34,225

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis . . . » 350 kronor 34,575

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis........kronor 256,000

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis . . » 10,000 » 266,000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis......... » 61,625

Summa förslagsanslag kronor 1,119,500;

37. till Läroanstalter för dövstumma: Avlöningar för
budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 1,119,500;

38. godkänna följande personalförteckning för de tekniska
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1939/40:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 rektor, avlöningsgrupp I..................E 13

2 rektorer, » II .................E 12

4 rektorer, » III................Eli

1 rektor, » IV... ..............E 10

50 lektorer..................... A 27

7 vaktmästare........................... A 7

6 vaktmästare........................... A 6

1 vaktmästare........................... A 5

Tjänsteman å övergångsstat.

1 verkstadsingenjör.......................A 22;

39. godkänna följande avlöningsstat för de tekniska
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 688,600;

257

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat,
förslagsvis.................kronor 8,600

3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt skolläkare. kronor 6,000

b. Arvoden åt bibliotekarier
............... » 3,500

c. Arvoden åt bokföringsoch
skrivbiträden åt

rektorer...........kronor 7,500 » 17,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis........kronor 410,500

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis . . » 10,000 » 420,500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... »_66,300

Summa kronor 1,201,000;

Särskilda uppbördsmedel:

Hyror och hyresersättningar m. m.. . . kronor 20,000

Nettoutgift kronor 1,181,000;

40. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av. . .kronor 1,181,000;

41. till Tekniska läroverk: Omkostnader för budgetåret
1939/40 anvisa ett förslagsanslag av. . . .kronor 104,500;

42. tili Tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m. för
budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av...............................kronor 78,500;

43. till Tekniska läroverk: Stipendier för budgetåret

1939/40 anvisa ett anslag av...........kronor 10,500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Bihang till riksdagens protokoll JUSI). 1 sami. Nr 211.

258

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

Bilaga.

Översikt över antalet icke-ordinarie och totalantalet ämneslärare vid början
av höstterminen 1938 vid sådana läroverk, där de förra utgöra mera än 10
procent av de senare enligt av rektorerna i maj 1938 gjorda beräkningar.

Läroverk	Lärare över stat (antal timlärar-timmar)	Hela antalet ämneslärare	Procent ämneslärare över stat av hela antalet ämneslärare
Högre allmänna läroverk.
Borås......................	5 (16)	30	17
Eksjö ......................	3	21	14
Eslöv.......................	2 (7)	15	13
Falun......................	4 (8)	28	14
Gävle......................	6	35	17
Göteborg, högre realläroverket........	6	45	13
» » allm. läroverket för flickor	6 (20)	25	24
» » » » i Majorna	3 (11)	23	13
Halmstad....................	4 (16)	34	12
Haparanda...................	5 (17)	19	26
Hudiksvall....................	3	21	14
Hälsingborg, högre allm. läroverket för gossar	10	37	27
» nuti, flickor	3	20	15
Härnösand....................	5	25	20
Jönköping....................	5 (17)	34	15
Kalmar.....................	4 (11)	35	11
Karlskrona...................	4	36	11
Karlstad.....................	5 (3)	35	14
Kristinehamn..................	3 (9)	27	11
Linköping....................	6 (14)	29	21
Luleå......................	7 (14)	27	26
Lund.......................	5 (16)	30	17
Malmö, högre allm. läroverket för flickor . .	6 (5)	24	25
Motala.....................	2 (16)	12	17
Norrköping...................	4 (9)	31	13
Nyköping....................	4	21	19
Skara......................	3	28	11
Skellefteä....................	6	23	26
Skövde......................	3 (17)	22	18
Stockholm, högre latinläroverket å Norrmalm	4 (9)	37	11
» » realläroverket » »	3 (4)	28	11
» , nya elementarskolan.......	3 (6)	25	12
» . högre allm. läroverket för flickor	8 (4)	34	24
» , » » > i Bromma	12 (17)	42	29
Strängnäs....................	3	20	15
Sundsvall....................	5	31	16
Uddevalla....................	4	22	18
Umeå ......................	9 (13)	41	22
Uppsala.....................	9 (7)	41	22
Visby......................	3	19	16
Örebro, högre allm. läroverket för gossar . .	5 (19)	36	14
» » » d i> flickor. .	4	14	26
Realskolor.
Göteborg, östra realskolan........	4	24	17
Malmö......................	2 (16)	20	10
Stockholm, Katarina..............	1 3	20	15

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

259

Läroverk	Lärare över stat (antal timlärar-timmar)	Hela antalet ämneslärare	Procent ämneslärare över stat av hela antalet ämneslärare
Samrealskolor.
Alingsås.....................	4	12	33
Arvika......................	2 (8)	14	14
Bollnäs.....................	1 (8)	9	20
Domnarvet...................	1 (6)	9	11
Enköping....................	2 (8)	10	20
Falkenberg...................	1 (20)	8	13
Falköping....................	5	14	36
Filipstad.....................	2 (13)	6	33
Gudmundrå...................	5 (9)	10	50
Hallsberg....................	4	9	44
Hedemora....................	3	8	38
Hässleholm...................	3 (10)	11	27
Höganäs.....................	2 (7)	10	20
Karlskoga....................	1 (15)	7	14
Katrineholm ..................	1	9	11
Kiruna......................	3 (6)	9	33
Lidköping....................	2 (12)	12	17
Ludvika.....................	3 (3)	9	33
Malmberget...................	3	8	38
Mariestad....................	2	10	20
Mora......................	1 (9)	6	17
Nederkalix...................	5	9	56
Nässjö......................	2 (21)	10	20
Oskarshamn...................	1	9	11
Piteå.......................	5 (12)	10	50
Ronneby .....................	3	9	33
Sala.......................	2 (9)	6	33
Sandviken....................	2 (17)	8	25
Simrishamn...................	3 (12)	7	43
Sollefteå.....................	7	13	54
Sunne ......................	1 (10)	5	20
Svedala.....................	1 (4)	5	20
Säffle.......................	3 (17)	8	38
Söderhamn...................	3 (3)	12	25
Sölvesborg....................	4 (17)	8	50
Tomelilla....................	4	9	44
Tranås......................	2	9	22
Trollhättan...................	1 (10)	9	11
Trälleberg....................	3	11	27
Ulricehamn...................	4 (22)	8	50
Vara.......................	3 (7)	7	43
Varberg.....................	1 (17)	9	11
Vetlanda.....................	4 (5)	9	44
Värnamo.....................	2 (16)	6	33
Åstorp......................	3 (11)	7	43
Ängelholm....................	4 (4)	14	29
1 Örnsköldsvik..................	5 (4)	14	36

260

Kungl. Majlis ''proposition Nr 211.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Ändringar i läroverksorganisationen..................... 3

1. Omorganisation av de nuvarande högre allmänna läroverken

för flickor................ 5

Nuvarande organisation s. 5 — Frågans tidigare behandling s. 5 — Nu
föreliggande förslag och yttranden däröver s. 7 — Departementschefen

s. 25.

2. Inrättande av ett läroverk för flickor å Södermalm i Stockholm
m. m..................................... . 28

Föreliggande utredning s. 29 — Myndigheternas yttranden s. 36 —
Departementschefen s. 48.

3. Ändrad organisation av gymnasiet vid högre latinläroverket

å Norrmalm i Stockholm...........................53

Lärarkollegiets utredning s. 54 — Skolöverstyrelsens yttrande s. 57 —
Departementschefen s. 60.

4. Omorganisation av vissa läroverk i Göteborg...........61

Skolöverstyrelsens utredning s. 63 — Myndigheternas yttranden s. 69 —
Departementschefen s. 71.

II. Anslagsberäkningar.................................. 73

1. Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar 73

2. » » » » Omkostnader 78

3. » » Allmänna läroverken: Avlöningar .... 78

4. » » » » Bidrag till Ijus och

vedkassorna m. m.............146

5. » » Folkskoleseminarier: Avlöningar.....149

6. » » • » Omkostnader.... 164

7. » » Småskoleseminarier: Avlöningar......167

8. » » » Omkostnader .... 181

9. » » Nomadskolor: Avlöningar..........183

10. » » Läroanstalter för blinda: Avlöningar . .185

11. » » » » » Omkostnader 191

12. Förslagsanslaget till Vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte: Avlöningar........................198

Kungl. Mårds proposition Nr till. 261

Sid.

13. Förslagsanslaget till Vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte: Omkostnader......................202

14. Förslagsanslaget till Läroanstalter för dövstumma: Avlöningar
............ 209

15. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar......222

16- * * » » Omkostnader.....239

17. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk: Materiel, böcker
m. m........................................240

18. Anslaget till Tekniska läroverk: Stipendier.............242

III. Hemställan ........................................244

Bilaga................................................258

Bihang till riksdagens protokoll IDS!). 1 sami. Nr 211.