Kungl. Majlis proposition nr 211 (Proposition 1930:211)

Kungl. Majlis proposition nr 211.

Nr 211.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående utvidgning
av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m.;
given Stockholms slott den 21 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lidbeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 21 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 30) har Kungl.
Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas i ämnet, till utvidgning av tvångsarbetsanstalten
i Landskrona m. m. för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra
reservationsanslag av 43,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 176 haft. (Nr 211.) 587 so 1

Kungl. Majus proposition nr 211.

Vissa ombyggnadsarbeten,
ny
tvättinrättning
m. m.
Tidigare
åtgärder.

Inledningsvis torde jag därvid få i korthet redogöra för vid 1927—1929
års riksdagar fattade beslut rörande utvidgning av omförmälda anstalt m, m.
Beträffande belägenheten av och beteckningen å de byggnader, som av
redogörelsen komma att beröras, torde jag få hänvisa till den plan jämte anvisningar,
vilken torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta
ärende.

I statsverkspropositionen till 1927 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt 25)
föreslog Kungl. Majit riksdagen medgiva, att hela det inom yttre vallgravarna
av Landskrona gamla fästning belägna området jämte samtliga därå
uppförda, Kungl. Majit och kronan tillhöriga byggnader finge från och med
den 1 juli 1927 överföras från försvarsväsendet samt enligt de närmare bestämmelser,
som kunde meddelas av Kungl. Majit, ställas till styrelsens för
statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona förfogande för det med anstalten
avsedda ändamålet.

I samband härmed äskade Kungl. Majit ett anslag av 65,000 kronor för
påbörjande av vissa arbeten i syfte att sätta anstalten i stånd att bättre
utnyttja de ökade möjligheter, som genom den ifrågasatta överlåtelsen av
hela fästningsområdet med därå befintliga byggnader skulle beredas anstalten.
Av anslagsbeloppet avsågos 60,000 kronor för omändring av en för militära
ändamål förut använd byggnad, f. d. garnisonssjukhuset, till förläggningslokaler
för 36 internerade.

De med förslaget åsyftade arbetena ansågos böra för vinnande av berörda
syfte sedermera fullföljas även beträffande andra byggnader vid anstalten.

Vid behandlingen i statsverkspropositionen av denna fråga lämnades en
utförlig redogörelse dels rörande de byggnader, som redan förut disponerats
av anstalten, dels ock angående de hus, som anstalten skulle övertaga från
försvarsväsendet. I fråga örn denna beskrivning över anstalten tillåter jag
mig att hänvisa till nämnda redogörelse.

Riksdagen biföll Kungl. Majits omförmälda förslag. Sedan Kungl. Majit
genom beslut den 6 maj 1927 uppdragit åt anstaltsstyrelsen att utföra de
med det sålunda beviljade anslaget avsedda omändringsarbetena, medgav
Kungl. Majit, på sätt i statsverkspropositionen till 1928 års riksdag närmare
omförmäldes, genom beslut den 22 oktober 1927 sådan ändrad disposition
av förenämnda belopp 60,000 kronor, att beloppet skulle användas dels för
omändring av f. d. garnisonssjukhuset för endast ett mindre antal — 18 —
internerade, än som avsetts med det ursprungliga förslaget (utan tidigare
planerad påbyggnad av en ny våning å byggnaden), dels ock för omändring
av en jämväl tidigare för militärt ändamål använd byggnad, f. d. materialgårdshuset,
till förläggning för 11 internerade.

I skrivelse den 26 augusti 1927 gjorde anstaltens styrelse framställning
örn äskande för budgetåret 1928/1929 av ett anslag å 85,700 kronor för utförande
av vissa ytterligare byggnadsarbeten vid anstalten. Med anledning av
nämnda framställning, för vilken redogjordes i 1928 års statsverksproposition,
framlade Kungl. Majit i nämnda statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkt 29) förslag örn ytterligare anslag till belopp av 43,500 kronor för vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ändrings- och förbättringsarbeten vid anstalten. Av denna summa avsåg ett
belopp av 38,500 kronor ändringsarbeten för åstadkommande av en bättre
och mera spridd förläggning av de internerade, varigenom skulle vinnas
bättre resultat i uppfostringsväg. Sistnämnda belopp fördelade sig på följande
sätt:

Anordnande av en avdelning för 15 internerade jämte bostäder
för 2 vaktfruar i andra våningen av en utav anstaltens
huvudbyggnader, den s. k. norra längan (nr 4).. kronor 15,700: —
Anordnande av bostäder för vissa befattningshavare —
vilka tidigare haft bostad anvisad i de utrymmen i
norra längan, som skulle användas till avdelning för

internerade — i en förut för militära ändamål använd

byggnad, f. d. artillerikasernen (nr 13).............................. » 13,000: —

Anordnande av platser för ytterligare 5 internerade samt
inredande av värmeledning i det förenämnda f. d. materialgårdshuset
(nr 5).................................................................. » 9,800: —

Summa kronor 38,500: —

Återstoden av det utav Kungl. Maji begärda anslaget eller 5,000 kronor
avsåg reparation av den utmed byggnaden nr 4 löpande s. k. norra kurtinmuren,
vilken börjat sönderfalla.

Riksdagen gjorde i anledning av Kungl. Majis förslag (skrivelse nr 5 A,
punkt 18) i huvudsak följande uttalande.

Vid besök å Landskronaanstalten hade riksdagens vederbörande utskott
konstaterat, att förläggningsförhållandena därstädes måste anses i hög grad
otillfredsställande samt att behovet av åtgärder för åstadkommande av en
ändamålsenligare förläggning av de internerade därför måste betecknas såsom
synnerligen stort. Det hade synts riksdagen önskvärt, örn en fullständig
plan för ett rationellt ordnande av förläggningsförhållandena vid
anstalten samt övriga därstädes nödiga ändrings- och ombyggnadsarbeten
förelegat, så att arbetena så långt möjligt kunnat i ett sammanhang bedrivas.
Då en dylik plan emellertid icke förelåge och ett uppskov med de ändringsarbeten
— avseende en bättre förläggning av såväl internerade som personal
— Kungl. Maji föreslagit till utförande, av förenämnda skäl icke syntes
riksdagen böra ifrågakomma samt de ifrågasatta arbetena torde kunna utgöra
ett led i sagda plan, hade riksdagen, som icke funnit något att erinra
emot att arbetena verkställdes på i huvudsak det sätt, Kungl. Majis förslag
innebure, och för därtill beräknade kostnader, ansett sig böra anvisa medel
för ändamålet med av Kungl. Maji beräknat belopp eller tillhopa 38,500
kronor.

Utöver för nu avsedda arbeten erforderliga medel hade Kungl. Maji äskat
ett belopp å 5,000 kronor för iståndsättande av norra kurtinmuren. Såsom
av statsrådsprotokollet framginge, hade anstaltsstyrelsen i detta syfte föreslagit
uppförande av ny beklädnadsmur, påläggande av nytt tegelgolv å kurtinmuren
samt borttagande av den nuvarande terrasstrappan och inläggning
av en ny, inuti muren förlagd trappa, allt för en beräknad kostnad av 15,500
kronor. Enligt Kungl. Majis förslag skulle arbetena med murens iståndsättande
begränsas till sådana anordningar, som oundgängligen erfordrades
för förebyggande av fortsatta ras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Att, på sätt Kungl. Majit sålunda föreslagit, medel skulle anvisas för
allenast en nödtorftig reparation av vissa delar av muren, hade riksdagen
icke kunnat undgå att finna opraktiskt. Riksdagen holle för sin del före,
att arbetena med murens iståndsättande borde ske i ett sammanhang, och
syntes riksdagen hänsyn därtill böra tagas vid den plan för ett ändamålsenligare
ordnande av förläggningsförhållandena vid anstalten m. m., som
riksdagen påkallat.

I anslutning till det sålunda anförda anvisade riksdagen till utvidgning
av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m. för budgetåret 1928/1929 ett
extra reservationsanslag av 38,500 kronor.

Genom brev den 4 maj 1928 uppdrog Kungl. Majit åt anstaltsstyrelsen
att låta utföra de med sistnämnda anslag avsedda byggnadsarbetena. Samtidigt
uppdrog Kungl. Majit åt styrelsen för anstalten och byggnadsstyrelsen
att efter riksantikvariens hörande gemensamt uppgöra och till Kungl. Majit
inkomma med en fullständig, av kostnadsberäkningar åtföljd plan för ett
rationellt ordnande av förläggningsförhållandena vid anstalten samt för övriga
därstädes nödiga ändrings- och ombyggnadsarbeten, med iakttagande av vad
riksdagen under förevarande punkt därutinnan anfört samt med beaktande
jämväl av vad föredragande departementschefen i 1928 års statsverksproposition
yttrat beträffande vissa i skrivelsen den 26 augusti 1927 från styrelsen
för anstalten omfönnälda arbeten, till vilkas utförande departementschefen
ansett sig för det dåvarande icke böra tillstyrka anvisande av särskilda
medel.

I skrivelse den 30 augusti 1928 framlade därefter anstaltsstyrelsen efter
samråd med byggnadsstyrelsen dylik plan. Skrivelsen överlämnades av
byggnadsstyrelsen till Kungl. Majit med skrivelse den 14 september 1928.

De sammanlagda kostnaderna för de enligt den sålunda framlagda planen
erforderliga arbetena uppskattades av anstaltsstyrelsen till omkring 470,000
kronor. I detta belopp ingingo dock enligt styrelsen icke kostnaderna för
vissa arbeten, vilkas omfattning först kunde bestämmas efter det en viss, av
styrelsen föreslagen byggnadshistorisk utredning kommit till stånd, ej heller
kostnaderna för eventuellt framdeles behövliga nybyggnader. Enligt planen
borde kostnaderna fördelas på tre eller flera budgetår. För budgetåret
1929/1930 skulle erfordras ett byggnadsanslag av 185,251 kronor.

Det av anstaltsstyrelsen framlagda förslaget befanns vid granskning inom
socialdepartementet kräva överarbetning i åtskilliga hänseenden. Särskilt
ansågs det önskligt att söka nedbringa de beräknade totalkostnaderna för
planens genomförande. Med hänsyn härtill uppdrogs genom remiss den
2 november 1928 åt anstaltsstyrelsen och byggnadsstyrelsen att gemensamt
verkställa förnyad utredning i ärendet samt efter riksantikvariens hörande
till Kungl. Majit inkomma med det utlåtande och förslag, vartill sådan utredning
kunde föranleda.

I följd därav kunde ifrågavarande plan icke föreläggas 1929 års riksdag.

Emellertid hemställde anstaltens styrelse i skrivelse den 26 november
1928 — under förmälan att det vore synnerligen angeläget, att en del av
de i planen upptagna arbetena bomme till utförande redan under budgetåret

Kungl. Maj:ts proposition nr 211. O

1929/1930 — att Kungl. Majit måtte för ändamålet bos riksdagen för nämnda
budgetår begära ett anslag av tillhopa 121,512 kronor 50 öre.

Med anledning av framställningen, för vilken jag redogjort i 1929 års
statsverksproposition, framlade Kungl. Majit i nämnda statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkt 27) förslag örn anslag å tillhopa 80,000 kronor
för utvidgningsarbeten m. m. vid Landskronaanstalten under budgetåret
1929/1930. Av detta belopp beräknades 35,000 kronor till inredande av värmeledning
och reparation m. m. av den byggnad, som inrymmer expeditionslokaler
och bostad för anstaltens direktör (nr 1), 39,000 kronor till utförande
av vissa byggnadsarbeten m. m. i källarvåningen av den s. k. nattcellbyggnaden
(nr 3) och 6,000 kronor till anordnande av ett reningsverk för vattenledningsvatten.
Kungl. Maj :ts hemställan blev av riksdagen bifallen (riksdagens
skrivelse nr 5 A, punkt 24).

Genom brev den 10 maj 1929 uppdrog därefter Kungl. Majit åt anstaltens
styrelse att låta utföra de byggnadsarbeten, för vilka sistnämnda anslag blivit
beviljat.

Med en den 13 och 17 december 1929 dagtecknad skrivelse överlämnade
sedermera byggnadsstyrelsen och anstaltsstyrelsen, efter hörande av riksantikvarien,
det förnyade förslag rörande ordnandet av förläggningsförliållandena
m. m. vid anstalten, som avsågs i förenämnda remiss den 2 november 1928-Till förslaget voro såsom bilagor fogade åtskilliga promemorior, ritningar,
arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar.

Yid min förberedande anmälan till årets statsverksproposition av förevarande
ärende anförde jag, att de pågående omändringsarbetena vid Landskronaanstalten
syntes böra fortsättas. Med hänsyn till den sena tidpunkten
för förslagets avgivande hade det emellertid, yttrade jag vidare, icke ännu
varit mig möjligt att taga ställning till detsamma, och hemställde jag därför,
att medel för ändamålet måtte i riksstatsförslaget endast preliminärt
beräknas. En förberedande granskning hade givit vid handen, att det erforderliga
anslagsbeloppet för nästa budgetår syntes kunna begränsas till 43,000
kronor. Jag framhöll även, att därutöver — av närmare angiven anledning,
till vilken jag återkommer — eventuellt komme att erfordras visst belopp,
men att detta i så fall syntes böra utgå såsom lånemedel i form av förlag
till statsverket.

Jag övergår nu till att närmare behandla anstaltsstyrelsens och byggnadsstyrelsens
förevarande förslag.

I detta förslag har till en början lämnats en redogörelse för de å anstaltsområdet
befintliga byggnaderna och deras användning. (De därvid och eljest
angivna siffrorna hänföra sig till numreringen å en i samband med förslaget
ingiven karta. Samma numrering låg till grund för de i 1928 och 1929 års
statsverkspropositioner använda sifferbeteckningarna. Se för övrigt den tidigare
omförmälda, bifogade planen.)

Enligt redogörelsen förfogar anstalten för närvarande över följande byggnader
:

1929 års plan
för ombyggnadsarbetena.

Redogörelse
för nuvarande
byggnader och
deras användning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Nr 1, östra längan, inrymmer i bottenvåningen expeditionslokaler och i
övre våningen och vindsvåningen bostad för anstaltens direktör.

Nr 2, södra längan eller gamla fästningsbyggnaden, innehåller i bottenvåningen
vedförråd och vaktrum, i mellanvåningen förrådslokaler och arbetssalar
(i reserv), i översta våningen kyrka, föreläsningssal och förråd och å
vinden förråd och torklokal för medicinalväxter.

Nr 3, västra längan eller nattcellbyggnaden, inrymmer i de tre nedre våningarna
nattceller för tillhopa 108 internerade och ett vaktrum samt i fjärde
våningen arbetssalar. Källarvåningen har hittills använts för förvaring av
kol- och grönsaksförråd. Enligt beslut av 1929 års riksdag skall i denna
våning anordnas värmeledningscentral och badavdelning.

Nr 4, norra längan eller sjukhusbyggnaden, inrymmer i bottenvåningen vaktrum,
assistentkontor, expedition för första vaktfruarna, skolsal och förråd, i
andra våningen bostäder för 2 vaktfruar och 15 enkelrum för internerade,
i tredje våningen sjukavdelning samt i vindsvåningen beklädnadsförråd och
vindskontor.

Nr 5, f. d. materialgårdshuset, innehåller numera bostäder för 2 vaktfruar
och 16 internerade samt tvättstuga för befattningshavare.

Nr 8 disponeras såsom bostad åt uppsyningsmannen.

Nr 9, f. d. kronob ageriet, innehåller bostäder för en första vaktfru och 4
vaktfruar.

Nr 10, f. d. garnisonssjukhuset, inrymmer bostäder åt 2 vaktfruar och 18
internerade.

Nr 11 innehåller vedskjul och fårstall samt torkplats för medicinalväxter
och hö.

Nr 12 användes såsom lusthus.

Nr 13 innehåller bostäder för portvakt, maskinist och 8 vaktfruar.

Nr 15 disponeras såsom portvaktsstuga.

Nr 16 innehåller vedbodar och avträden.

Nr 17, s. k. röda ladan, inrymmer torkplats för medicinalväxter och förrådsrum.

Nr 18, gamla tornet, är en ruin.

Nr 19, ett torn, innehåller isoleringsavdelning för 30 internerade, 2 källarceller
för våldsamma ävensom vaktrum och förråd.

Nr 20, kökstornet, innehåller kök med därtill hörande mindre utrymmen.

Nr 21, kruttornet, inrymmer i källarvåningen pannrum, i mellanvåningen
torkinrättning för tvätt och i övre våningen förråd.

Nr 22 innehåller tvättstuga för personal och internerade.

Nr 23 användes till badrum för personal och internerade.

Av dessa byggnader äro byggnaderna nr 1, 2, 3, 4, 18, 19, 20, 21, 22
och 23 (de egentliga fästningsbyggnaderna) belägna inom den s. k. inre vallgraven
och byggnaderna nr 5, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 15, 16 och 17 mellan
inre och yttre vallgravarna.

Anstalten disponerar dessutom alltsedan år 1918 såsom en filial en stiftelsen
Hildero tillhörig egendom, jämväl benämnd Hildero, vilken egendom är

Kungl. Majus proposition nr 211.

belägen omkring 7 kilometer från Landskrona oell å vilken omkring 20 internerade
pläga förvaras.

Under förmälan att de inom anstalten tillgängliga utrymmena i många
hänseenden vore otillräckliga, otidsenliga och bristfälliga hava härefter anstaltsstyrelsen
och byggnadsstyrelsen framlagt detaljerat förslag till de nybyggnads-
och ändringsarbeten, vilka ansetts erforderliga för att sätta anstalten
i ett ändamålsenligt skick. Förslaget innefattar flera olika alternativ.
Dessa skilja sig från varandra med avseende å anordnandet av tvättinrättning
och värmeledning och därmed sammanhängande arbeten, medan övriga
föreslagna arbeten upptagits i alla de framlagda alternativen.

Beträffande de arbeten, vilka ansetts enligt samtliga alternativen böra komma
till stånd, innehåller förslaget bland annat följande.

Vid en av byggnadsstyrelsen under hösten 1929 företagen besiktning hade
kommit till synes en sprickbildning i bottenvåningen av byggnaden nr 1.
För avhjälpande härav vore en förstärkning av grunden till denna byggnad
nödvändig.

Utrymmet för de i nattcellbyggnaden (nr 3) internerade vore för närvarande
alldeles för knappt. Byggnaden innehölle 12 avdelningar med 9 celler i
varje. I skrivelse den 24 augusti 1926 hade anstaltsstyrelsen, samtidigt med
att styrelsen föreslagit förläggning i viss utsträckning av internerade till
byggnaderna nr 10 och 4, hemställt örn utvidgning av berörda celler genom
sammanslagning av två celler till en, varigenom varje avdelning skulle komma
att omfatta fyra celler och en garderob och antalet i byggnaden nr 3 internerade
skulle komma att minskas till 48. På framställning av Kungl. Majit
hade 1927 års riksdag för utförande av vissa smärre förbättringsarbeten i
samband med övertagande av samtliga byggnader inom fästningsområdet
— däribland, i den mån arbetet på byggnaden nr 10 bleve färdigt, av det
ökade utrymmet betingad utvidgning av celler i nattcellbyggnaden — anvisat
ett belopp av 2,000 kronor. Sistnämnda belopp hade emellertid åtgått
för reparationer å diverse från försvarsväsendet övertagna byggnader, varför
några medel för ifrågavarande cellsammanslagning icke blivit disponibla. De
mellanväggar, vilka skilde de olika cellerna i nattcellbyggnaden åt, vore av
korrugerad plåt, som icke hindrade kommunikation mellan de internerade.
Detta vore ur flera synpunkter mycket olämpligt. Ett genomförande av det
år 1926 framlagda förslaget, som allenast inneburit, att varannan plåtvägg
skulle borttagas, vore därför icke till fyllest. Särskilt örn genom en ny lagstiftning
längre interneringstider leonline att i vissa fall fastställas, syntes
kravet på mera människovärdiga och hygieniska bostäder för alla internerade
komma att avsevärt skärpas. Därför föresloges nu ett genomförande
av en sådan rumsindelning, att man i varje avdelning erliölle 5 lika stora
celler med solida ljudisolerande väggar av trä. Enligt detta förslag skulle
alltså antalet internerade i byggnaden bliva (12 X 5) 60, vilket i förhållande
till det nuvarande antalet innebure en minskning med 48 men jämfört med
1926 års förslag en ökning av 12.

Förslaget upptager vidare inrättandet av en fristående sinnessjuk- och observationsavdelning.
Till stöd för förslaget i denna del har åberopats ett av
ledamoten av anstaltens styrelse, professorn T. Nerander avgivet utlåtande,
däri anförts bland annat följande.

Bland de å anstalten internerade funnes individer, vilka utan att vara
direkt sinnessjuka besvärades av sådana sjukdomstillstånd som psykopati

Arbeten,
gemensamma
för samtliga
alternativ.

Kungl. Majus proposition nr 211.

och debilitet. Dessa personer, vilka genom hotfullt uppträdande, högljudda
skrik m. m. vore i hög grad störande för omgivningen och vilka icke vore
mottagliga för disciplinära åtgärder, borde icke sammanföras med övriga
internerade utan förvaras å en särskild avdelning. Till en dylik avdelning
borde ock, till dess platsfrågan vid sinnessjukhusen hunnit bliva ordnad,
överflyttas internerade, vilka med hänsyn till sitt sjuka sinnestillstånd behövde
under någon kortare tid observeras för bedömande av örn fullt utbildad
psykos kunde anses föreligga eller ej, ävensom sådana internerade,
hos vilka utbruten sinnessjukdom kunde väntas bliva av helt kort varaktighet.
Slutligen borde provisoriskt å avdelningen vårdas sådana internerade,
vilka rätteligen skulle intagas å sinnessjukhus men icke därstädes kunde
beredas plats. Platsantalet å denna avdelning syntes böra bliva lägst 7.
Detta antal vore beräknat med hänsyn till nuvarande lagstiftning. Därest
interneringstiderna komme att avsevärt förlängas, finge man räkna med, att
avdelningen kunde behöva utvidgas.

Enligt den framlagda planen bör den föreslagna avdelningen inrymma
plats för 15 internerade jämte bostäder för två sköterskor. Byggnaden bör
lämpligen förläggas i närheten av byggnaden nr 5 (se planen). I avbidan
på verkningarna av förestående ny lagstiftning anses dock ifrågavarande avdelning
tills vidare allenast böra utbyggas till hälften.

Förslaget innehåller vidare följande.

Personalbostäderna å yttre fästnings området vore mycket fuktiga, enär byggnaderna
saknade isolering. Detta borde avhjälpas genom isolering av murarna
och genom inledande av värmeledning.

För närvarande ledde en provisorisk gångbro från portvakts stugan över
den inre vallgraven till kanslibyggnaden (nr 1). Denna bro hade visat sig
synnerligen ändamålsenlig, enär dels bud och besökande kunde över densamma
under kontroll från portvakten passera direkt till anstaltens expeditionslokaler
och åter utan att komma i beröring med de internerade, dels
ock bron för anstaltens personal innebure en genväg och alltså medförde
tidsbesparing. Den provisoriska bron borde därför ersättas med en permanent.

_ Kloakförhållandena vid anstalten vore mycket otillfredsställande. Uttömningarna
från anstaltens vattenklosetter passerade genom en septic tank,
som tidvis icke fungerade, ut i den inre vallgraven, där jämväl allt annat
spillvatten från anstalten hade sitt utlopp. Detta förorsakade en förskämning
av vattnet i vallgraven och gåve under varma sommardagar stundom
upphov till en besvärande stank. Enligt verkställd utredning kunde olägenheterna
bäst avhjälpas på det sätt, att avloppsvattnet från anstalten icke
utsläpptes i den inre vallgraven utan i stället avleddes till stadens avloppsnät,
för vilket ändamål erfordrades en omkring 400 meter lång huvudledning.
Då denna ledning lämpligen kunde fästas vid den föreslagna gångbron,
borde den och brobyggnaden komma till utförande i ett sammanhang.

Då den nuvarande badhusbyggnaden (nr 23) vore synnerligen bristfällig
och även av andra skäl borde borttagas, föresloges inredande av en ny badavdelning
i Jcällarvåningen till byggnaden nr 8. För detta ändamål hade redan
1929 års riksdag anvisat vissa medel.

För möjliggörande av ett bättre tillvaratagande av matavfallet vid anstalten
och för att bereda de internerade sysselsättning med tjäderf havel syntes
det lämpligt att uppföra ett höns- och ett aakhus, som kunde förläggas å det
yttre anstaltsområdet (se planen).

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Någon åskledareanläggning funnes icke inom anstaltsområdet. Detta syntes
knappast försvarligt, särskilt med hänsyn därtill att de internerade under
natten vore inlåsta. Åskledare borde därför anläggas.

De vid gaveln av byggnaden nr 9 förlagda skjulen och avträdeshusen, som
på olämpligt och störande sätt inkräktade på infartsvägen till det inre fästningsområdet,
borde rivas och ersättas med en flygelbyggnad, inrymmande
matkällare, vedbodar och klosetter.

Även de två bakom nattcellbyggnaden belägna träskjul, i vilka anstaltens
automobiler provisoriskt vore inhysta, borde borttagas, enär de vore både
eldfarliga och missprydande. I deras ställe borde uppföras ett garage av
eldfast material.

För återställande av den slutna fästningskaraktären borde de i senare tid
tillkomna trapporna i kurtinmurarna framför byggnaderna nr 1 och 4 borttagas
och ersättas med utifrån ej synliga trappor.

I samband därmed borde den till stor del nedrasade kurtinmurenframför
sistnämnda byggnad ombyggas.

En hel del yttre reparationer behövde företagas å byggnaderna, vilkas
puts och avfärgning även borde göras mera enhetlig.

Rörande de kulturhistoriskt värdefullaste byggnaderna, nämligen husen nr
2 och 21, erfordrades vissa restaureringsåtgärder.

Dylika åtgärder borde dock icke vidtagas, förrän genom en byggnaclshistorisk
undersökning konstaterats, på vad sätt denna restaurering lämpligen
borde äga rum. Medel borde därför anvisas för en dylik undersökning,
som borde omfatta såväl arkivforskning som erforderliga undersökningar å
platsen.

För eventuellt behövlig framtida nybyggnad för anstaltens behov syntes
böra reserveras plats till höger örn yttre entrébron, där då lämpligen kunde
uppföras en pendangbyggnad till byggnaden nr 13.

För beredande av ökat utrymme å filialen Hildero borde därstädes inredas
två nya rum i övre våningen, det ena vid östra gaveln och det andra vid den
befintliga frontespisen å södra långsidan. I de rum, där trossbottnar saknades,
borde dylika inläggas. Vidare borde värmeledning anordnas i hela
huvudbyggnaden.

Då den dittills å Hildero bedrivna svinuppfödningen visat sig mycket
ekonomisk, syntes det där uppförda svinhuset böra repareras och utvidgas.
Vissa reparationer borde också utföras å kostallet.

Beträffande sålunda vid huvudanstalten föreslagna arbeten har riksantikvarien
i till byggnadsstyrelsen den 6 november 1929 avgivet yttrande förklarat
sig i princip icke hava något att erinra men anhållit att, innan arbetena påbörjades,
bliva satt i tillfälle att granska de arbetsritningar och detalj förslag,
som bomme att utarbetas.

Med avseende å anstaltens tvättinrättning framhålla anstaltens styrelse
samt byggnadsstyrelsen, att densamma i sitt nuvarande skick vore så gott
som oanvändbar och att därför en genomgripande förändring av tvättanordningarna
vore nödvändig. Vidare anföra styrelserna, att uppvärmningen av
flertalet lokaler inom anstalten vore synnerligen oekonomisk. Värmeledning
funnes allenast inledd i byggnaderna nr 5 och 10, i mellanvåningen till byggnaden
nr 4 samt i kyrksalen, varjämte 1929 års riksdag anvisat medel till
införande av värmeledning i byggnaden nr 1. Övriga lokaler, liksom kokoch
tvättapparater, eldades med ved eller koks. För åstadkommande av

Tvättinrättning,
värmeledning
m. m.

Kungl. Majlis proposition nr 211.

ekonomisk uppvärmning borde värmeledning anordnas i alla de anstaltslokaler,
där sådan ännu saknades.

I förslaget anföres vidare följande.

Under senare tid bade svårigheter uppstått att bereda säker tillgång till
passande sysselsättning åt de vid anstalten internerade. Med anledning härav
hade den tanken uppkommit, huruvida icke dessa svårigheter skulle kunna
avhjälpas därigenom att vid anstalten anlades en större tvättinrättning. En
dylik inrättning skulle nämligen möjliggöra för anstalten att åtaga sig leverans
av tvätt till utomstående verk eller myndigheter, därvid -— allt efter
tvättleveransernas storlek — ett större eller mindre antal internerade skulle
kunna beredas stadigvarande arbete. Efter åtskilliga förhandlingar mellan
anstaltsstyrelsen, å ena sidan, och vissa delegerade för Malmö stad, å den
andra, hade staden genom nämnda delegerade preliminärt erbjudit sig att
låta på vissa villkor hos anstalten tvätta en tvättgodsmängd av upp till

760,000 kg. per år.

I anslutning härtill hava anstaltsstyrelsen och byggnadsstyrelsen beträffande
tvättinrättning och därmed sammanhängande arbeten i planen framlagt
tre olika huvudalternativ, av vilka alternativ I utgår från att tvättinrättning
skall anordnas allenast för anstaltens eget behov, medan alternativen II och
III förutsätta, att från tvättinrättningen skall levereras tvätt jämväl till utomstående
och att tvättinrättningen förty bör anordnas för stordrift.

Enligt alternativ I skulle tvättinrättningen bibehållas i byggnaden nr 22,
som emellertid skulle ombyggas och moderniseras. För erhållande av större
och ändamålsenligare utrymme skulle ett flertal smårum i byggnaden sammanslås.
Vidare skulle byggnadens höjd minskas, varigenom densammas
yttre skulle te sig mindre vanprydande än nu. Enligt detta alternativ borde
uppvärmningen av anstalten ske medelst två från tvättinrättningen skilda
värmecentraler, av vilka den ena, avsedd för det inre fästningsområdet, skulle
anordnas i källarvåningen till byggnaden nr 3 och den andra, som skulle
avses för det yttre fästningsområdet, borde förläggas till det s. k. stora
magasinet eller byggnaden nr 11.

Enligt alternativen II och lil skulle tvättinrättningen förläggas till byggnaden
nr 11. Medan enligt alternativ II i samband med tvättinrättningen
skulle anordnas en för hela anstalten gemensam värmecentral, skulle enligt
alternativ III uppvärmningen av anstalten förmedlas för det inre fästningsområdet
på sätt föreslagits i alternativ I och för det yttre området medelst
särskilda i varje byggnad anordnade värmecentraler. Alternativ II innefattar
tre underalternativ, betecknade II A, II B och II C. Enligt alternativet
II A, som beräknats för en kapacitet av 1,000,000 kg. tvättgods per år,
skulle tvättinrättningen taga hela byggnaden nr 11 i anspråk och skulle för
värmecentralen uppföras en särskild byggnad därintill. Alternativet II B är
beräknat för en årskapacitet av 760,000 kg. tvättgods. Enligt detta alternativ
skulle tvättinrättningen upptaga nästan hela byggnaden nr 11, medan byggnaden
för värmecentralen skulle bliva något mindre än enligt alternativ II A.
Slutligen skulle enligt alternativet II C, som är beräknat för en tvättgods -

Kungl. Majlis proposition nr 211. 11

kapacitet av 500,000 kg. per år, endast erfordras en obetydlig tillbyggnad
till byggnaden nr 11.

Enligt alla de under alternativ II upptagna underalternativen skulle s. k.
economiser anläggas samt en 35 meter hög skorsten uppföras omedelbart
intill byggnaden nr 11. Alternativ II innebär vidare, att köket i byggnaden
nr 20 skulle förses med ångkokapparater och att byggnaden nr 22 skulle
rivas.

Tvättinrättningen enligt alternativ III är beräknad för en tvättgodsmängd
av 760,000 kg. per år. För tvättinrättningen och dess värmecentral skulle
enligt detta alternativ endast erfordras en obetydlig tillbyggnad till byggnaden
nr 11. Enligt samma alternativ skulle ej anläggas economiser, och
skorstenens höjd skulle kunna reduceras till 30 meter. Ångkök skulle icke
komma till utförande.

De sammanlagda kostnaderna för förslagets genomförande såväl beträffande
tvättinrättning och värmecentralerna som ock i övrigt hava beräknats uppgå
enligt alternativ I till 447,000 kronor, enligt alternativ IIA till 829,000
kronor, enligt alternativ II B till 792,000 kronor, enligt alternativ II C till

739.000 kronor och enligt alternativ III till 720,000 kronor. I samtliga dessa
belopp hava då inräknats det belopp av 39,000 kronor, som av 1929 års
riksdag beräknats för utförande av vissa byggnadsarbeten m. m. i källarvåningen
av byggnaden nr 3 och vilket belopp ingick i det reservationsanslag
å 80,000 kronor, som för utvidgningsarbeten vid Landskronaanstalten
anvisats för innevarande budgetår.

Enligt planen skulle kostnaderna fördelas på tre eller flera budgetår.

I sin förenämnda skrivelse av den 13 och 17 december 1929 hava byggnadsstyrelsen
och anstaltsstyrelsen — under hänvisning till förut omförmälda förhandlingar
rörande avtal örn tvättleverans mellan anstaltsstyrelsen och Malmö
stad — anfört att, därest en tvättinrättning för stordrift skulle komma till
utförande, valet borde stå mellan alternativ II B och alternativ III, vilka
båda avsåge tvättinrättning med en kapacitet av 760,000 kg. per år. Ehuru
sistnämnda alternativ enligt verkställda beräkningar skulle draga omkring
500 kronor högre årliga driftkostnader än en anläggning enligt alternativ
II B, vore dock av dessa alternativ enligt styrelserna alternativet III att
förorda. Detta alternativ medförde nämligen jämfört med alternativet II B

72.000 kronor lägre anläggningskostnader samt krävde mindre skrymmande
tillbyggnader till den för tvättinrättning avsedda byggnaden och erfordrade
ej fullt så stor höjd på skorstenen.

I skrivelsen anföres emellertid vidare, att anordnandet av en tvättinrättning
för stordrift under alla omständigheter skulle nödvändiggöra byggande
av en hög skorsten inom en av bastionerna å det yttre fästningsområdet, vilket
byggnadsstyrelsen funne ur såväl kulturhistorisk som arkitektonisk synpunkt
betänkligt. Med hänsyn härtill har byggnadsstyrelsen för sin del funnit sig
böra förorda alternativet I. Styrelsen har därvid jämväl åberopat riksantikvariens
omförmälda yttrande av den 6 november 1929, i vilket i förevarande
fråga anförts följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Departements chefen.

Den ifrågasatta nybyggnaden för en större tvättinrättning och särskilt den
till densamma hörande höga skorstenen skulle komma att i hög grad förvanska
ej blott intrycket av den bastion, inom vilken byggnaden vore avsedd
att förläggas, utan även helhetsverkan av Landskronafästningen sedd från
söder och sydväst och därvid synnerligen menligt inverka på Landskrona
stadsbild, i vilken fästningen verksamt inginge. Med tanke på Landskronafästningens
stora betydelse såsom den enda väl bevarade 1700-talsanläggningen
av denna art i vårt land, ansåge sig därför riksantikvarien böra bestämt
avstyrka uppförande av nämnda nybyggnad.

Styrelserna hava i detta sammanhang framhållit, att den tanken framkastats,
att man genom oljeeldning eller genom anordnande av konstgjort
drag skulle kunna undvika en hög skorsten för en större tvättanläggning.
Då emellertid oljeeldning ställde sig väsentligt dyrare i drift och oljepriset
dessutom vöre underkastat avsevärda fluktuationer, ställde sig styrelserna
tveksamma inför förslaget örn en dylik eldning. Skulle däremot konstgjort
drag anordnas, för att endast en låg skorsten skulle bliva erforderlig, uppstode
den olägenheten, att stenkolsröken komme att avföras på för låg höjd.

I nämnda skrivelse har vidare anförts, att enligt verkställda beräkningar
en förändring av den elektriska anläggningen inom anstalten från likström
till växelström skulle medföra en engångskostnad av 15,000 kronor. En dylik
förändring skulle å andra sidan medföra så avsevärda besparingar i de årliga
driftkostnaderna för anläggningen, att nämnda belopp snart skulle vara intjänat.
På grund härav hava styrelserna förordat en övergång från likström
till växelström. Kostnaden härför har dock icke medräknats i den förut angivna
totalkostnaden.

Då jag nu går att taga ställning till den av byggnadsstyrelsen och anstaltsstyrelsen
framlagda byggnadsplanen, vill jag till en början yttra mig
rörande denna plan, i de delar densamma icke berör frågorna örn tvättinrättning
och därmed sammanhängande arbeten. Jag får därvid först erinra, att
Kungl. Majit för utförande av en detalj i planen redan ställt vissa medel
till förfogande. I skrivelse den 6 december 1929 anhöll nämligen anstaltsstyrelsen
— med förmälan att det visat sig, att grunden till byggnaden nr 1
vore i så hög grad bristfällig, att den måste omedelbart förstärkas — örn bemyndigande
att låta utföra erforderliga grundförstärkningsarbeten samt gjorde
framställning i fråga örn anvisande av medel härtill. Efter hörande av byggnadsstyrelsen
och statskontoret bemyndigade Kungl. Majit i anledning härav
genom beslut den 31 december 1929 tvångsarbetsanstaltens styrelse att i enlighet
med förslag, som före arbetenas påbörjande skulle underställas byggnadsstyrelsens
prövning och godkännande, låta utföra förenämnda grundförstärkningsarbeten
för en kostnad av högst 5,000 kronor. Samtidigt förordnade
Kungl. Majit, att ifrågavarande kostnad skulle bestridas från den i ornkostnadsstaten
för tvångsarbetsanstalten och alkoholistanstalten i Landskrona
uppförda anslagsposten till underhåll av anstaltsbyggnaderna. De i byggnadsplanen
upptagna grundförstärkningsarbetena för nämnda byggnad torde
i enlighet härmed komma till utförande redan under innevarande budgetår,

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

och kostnaderna för desamma komma att bestridas från anstaltens driftkostnadsanslag.
Man kan därför i förevarande sammanhang bortse från
nämnda arbeten.

Yad härefter angår den ifrågasatta sinnessjuk- och observationsavdelningen
får jag framhålla, att enligt mitt förmenande tillräckligt behov av dylik avdelning
knappast förefinnes. Därest vid något tillfälle å anstalten finnas internerade,
som lida eller kunna antagas lida av sinnessjukdom, torde desamma
nämligen böra för vård respektive observation snarast möjligt intagas
å sinnessjukhus. Ett sådant förfaringssätt förutsättes också i det förslag
till vanartslag, som är avsett att ersätta den nuvarande lösdrivarlagen,
såsom det regelmässiga, ehuru förslaget bereder möjlighet att tvångsvis å
anstalten kvarhålla sinnessjuk. Möjligheterna att bereda här ifrågavarande
internerade vård å sinnessjukanstalt torde vidare komma att avsevärt ökas,
i den mån den av statsmakterna i sina huvuddrag godkända planen för
anskaffning av nya vårdplatser åt sinnessjuka blir genomförd. Å andra sidan
torde för det fall att å anstalten internerade, som icke höra till nyssnämnda
kategorier, förete i ett eller annat avseende abnorma tendenser, möjlighet
finnas att på lämpligt sätt omhändertaga dem, även utan att för ändamålet
behöver inrättas en sådan avdelning som den föreslagna. Dessa internerade
torde sålunda i regel utan större svårighet kunna placeras i byggnaden
nr 19, som ju innehåller en större isoleringsavdelning.

Övriga i nu förevarande del av planen ingående arbeten synas mig vara av
beskaffenhet att böra komma till utförande. Yad särskilt beträffar omläggningen
av kloaksystemet vill jag framhålla, att — enligt vad jag inhämtat —
från stadens sida intet är att erinra mot att avloppsvattnet från anstalten,
på sätt i planen föreslagits, avledes till stadens avloppsnät. Planen synes
mig sålunda väl ägnad att läggas till grund för de anordningar, som under
de närmaste åren böra vidtagas för att sätta anstalten i fullgott skick.
Arbeten, som icke upptagits i denna plan, torde således endast under alldeles
särskilda omständigheter böra komma till utförande. När planen blivit
genomförd, kommer platsantalet vid anstalten för de internerade att fördela
sig på sätt framgår av följande sammanställning:

Byggnad	Platsantal
nr	3........................................	........................................ 60
»	4......................................	.................................. 15
»	5........................................	....................................... 16
»	10........................................	........................................ 18
»	19........................................	........................................ 30

Summa 139.

Därtill komma omkring 20 platser å filialen Hildero, efter förordad ombyggnad
något mera. Det sammanlagda platsantalet skulle alltså bliva ungefär
160. Don spridda förläggning av de internerade, som sålunda erliålles,
utgör en förutsättning för att behandlingen å anstalten skall kunna på ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

rationellt sätt differentieras. Jag erinrar i detta sammanhang, att i den föreslagna
vanartslagen intagits uttrycklig föreskrift att de å allmän arbetsanstalt
intagna böra efter ålder, anlag och arbetsförmåga samt med hänsyn till mottaglighet
för rättelse, föregående anstaltsvistelse eller för brott undergånget
straff såvitt möjligt hållas skilda.

Det angivna totala platsantalet, som på grund av platsreduktionen i nattcellbyggnaden
kommer att understiga det nuvarande, torde, enligt vad som
under förarbetena till förslaget till vanartslag antagits, bliva för framtiden
tillräckligt även med de längre interneringstider, vilka skulle bliva regel,
därest nämnda lagförslag antages. Jag vill erinra, att för närvarande endast
omkring 100 platser på anstalten äro belagda. Skulle emellertid framdeles
ökat behov av platser yppa sig, torde detta lämpligen i första hand böra
tillgodoses genom anläggande av en eller flera kolonier, i likhet med filialen
Hildero belägna utanför själva anstalten och avsedda för sådana internerade,
som särskilt äro i behov av varsam och avskild behandling.

Mot de för de särskilda arbetena beräknade kostnaderna synes mig, såvitt
för närvarande kan bedömas, i stort sett icke vara något att anmärka.
Jag återkommer i det följande till dem av nämnda arbeten, för vilka enligt
byggna<3splanen medel borde anvisas för nästa budgetår.

Vad härefter angår bgggnadsplanen, så vitt densamma omfattar tvättinrättning,
värmeledningsanordningar samt därmed sammanhängande arbeten, förutsätter
ett ställningstagande till planen i denna del en prövning av frågan, huruvida
anstaltens tvättinrättning bör vara avsedd allenast för anstaltens eget behov
eller örn från densamma bör kunna levereras tvätt jämväl till andra inrättningar.
Med anledning härav får jag till en början meddela, att under ärendets
beredning undersökningar gjorts i skilda riktningar rörande den lämpligaste
avnämaren av tvätt från anstalten, därvid tanken särskilt varit riktad
på statliga institutioner. Någon tillfredsställande lösning i sådan riktning har
dock icke stått att vinna, varför förhandlingarna med Malmö stad fortsatts.
Med hänsyn till ovissheten örn antalet internerade efter införande av en ny
lagstiftning har det därvid från statens sida ansetts önskvärt att söka nedbringa
maximikvantiteten för den åtagna tvättgodsmängden. De mellan anstaltsstyrelsen
och Malmö stads delegerade förda förhandlingarna angående tvättleverans
ledde i januari 1930 till avslutandet av ett preliminärt avtal i ämnet.
Detta avtal, enligt vilket anstalten skulle åtaga sig att utföra tvätt för de
kommunala inrättningarnas i Malmö behov, innehåller i huvudsak följande
bestämmelser.

Arbetet skall omfatta tvättning, torkning, mangling, strykning och lagning.

Den årliga tvättgodsmängden får icke understiga 400,000 kg. otvättad vara
och får icke utan särskild mellan anstaltsstyrelsen och staden träffad överenskommelse
överstiga 650,000 kg. dylik vara. Staden betalar för tvätten
ett pris av 16.2 öre per kg., dock att därest enligt särskild överenskommelse
tvättgodsmängden kommer att överstiga 650,000 kg. priset skall reduceras,
på sätt i sådan överenskommelse kan bliva bestämt.

Kungl. Majus proposition nr 211. 15

För persedlarnas lagning erforderligt material tillhandahålles oell ersättes
av staden.

Hämtning och återlämning av tvättgodset sker på anstaltens bekostnad
och genom dess försorg.

Proportionen mellan manglat, pressat och struket gods är beräknad på
grundval av en avtalet bifogad specifikation. Därest väsentlig ökning av
press- eller strykgodset sker, skall priset jämkas enligt avgörande av skiljenämnd.

Jämkning av priset skall jämväl äga rum, därest anstaltens uppliandlingspris
å för tvättinrättningsdriften erforderliga förbrukningsartiklar i förhållande
till de pris, som finnas upptagna i en avtalet bifogad specifikation, förskjutas
uppåt eller nedåt i sådan utsträckning att den totala tvättningskostnaden
förändras mer än 10 %. Aven i detta fall skall avgörandet träffas av skiljenämnd.

Alla tvister angående tolkning och tillämpning av avtalet skola likaledes
avgöras av skiljenämnd.

I avtalet avsedd skiljenämnd skall bestå av tre ledamöter, av vilka anstaltsstyrelsen
och staden vardera väljer en och de sålunda valda tillkalla
den tredje. Kunna de av anstaltsstyrelscn och staden valda ledamöterna ej
ena sig örn valet av den tredje ledamoten, skall denne utses av länsstyrelsen
i Malmöhus län. Den ledamot av nämnden, som icke utsetts av anstaltsstyrelsen
eller staden, skall vara nämndens ordförande.

Avtalet träder i kraft den 1 januari 1931 samt gäller för en tid av 10 år
med 5 års ömsesidig uppsägningstid. Örn uppsägning icke sker, förlänges
avtalet för ytterligare 5 år i sänder.

Avtalet är slutet under förbehåll av godkännande å ena sidan av Kungl.
Maj:t och å den andra sidan av Malmö stadsfullmäktige. Något beslut av
stadsfullmäktige föreligger ännu icke.

För staten skulle ett avtal av angivna innebörd anses fördelaktigt. Det
skulle skapa ökade möjligheter att på ändamålsenligt sätt bereda arbete
åt de å anstalten intagna. En av anledningarna till att behov av särskilda
anordningar nu framträtt är, enligt vad jag inhämtat, att som en följd av
försvarsrevisionen omfattningen av beställningar från armén i hög grad
minskats. Omkring 30 internerade skulle nu kunna bliva fullt sysselsatta
med tvätt och strykning av den avtalade tvättgodsmängden. Enligt min
mening lämpar sig ifrågavarande arbete väl för de å anstalten internerade,
enär dessa därigenom ej blott erhålla passande sysselsättning under
interneringstiden utan även bibringas en yrkesutbildning, som bör för dem
underlätta möjligheterna att efter frigivningen försörja sig på hederligt sätt.
De återstående kunna sysselsättas med arbeten för anstaltens eget behov eller
med trädgårdsarbete och husdjursskötsel eller med sömnad och dylikt arbete.
Genom avtalet skulle således säkerhet vinnas för att lämpligt arbete alltid
funnes att i erforderlig omfattning tillgå å anstalten. Den i avtalet fixerade
tvättavgiften är — som jag längre fram kommer att visa — avsedd att täcka
ej blott anstaltens direkta, av avtalet föranledda driftkostnader utan även
kostnaderna för ränta och amortering av de merkostnader för utförande av
tvättinrättningen och diirmed sammanhängande arbeten, vilka skulle bliva
en följd av avtalets ingående. Avtalet behöver därför icke förorsaka statsverket
några ekonomiska uppoffringar. På nu anförda skäl anser jag, att

Kungl. Majis proposition nr 211.

avtal av den angivna innebörden bör komma till stånd och att alltså Kungl.
Majit, under förutsättning att det slutna preliminära avtalet antages av Malmö
stadsfullmäktige, bör godkänna detsamma.

En förutsättning för att avtalet skall kunna komma till stånd är emellertid,
att tvättinrättning uppföres vid anstalten av ungefärligen den storlek, som avsetts
i byggnadsplanens alternativ III. Detta alternativ, genom vilket det
föreliggande problemet synes kunna på ett lämpligt sätt lösas, får jag alltså
förorda till antagande, i vad avser tvättinrättningen. Dock vill jag i ett par
detaljer föreslå jämkning i detta alternativförslag. Såsom förut framhållits
skulle enligt förslaget tvättinrättningens skorsten erhålla en höjd av 30 meter,
vilket såväl riksantikvarien som byggnadsstyrelsen funnit vara ur estetisk
synpunkt betänkligt. Då jag delar denna uppfattning, har jag låtit inom
byggnadsstyrelsen undersöka möjligheterna att nedbringa skorstenens höjd.
Enligt vad en av vederbörande tjänsteman därstädes verkställd undersökning
givit vid handen, kan skorstenshöjden reduceras, därest ångpannecentralen
inrättas för eldning medelst mekanisk eldningsapparat, s. k. undermatningsstoker.
Skorstenshöjden kan med denna anordning nedbringas till
20 meter. Dock bör i detta fall skorstenen för säkerhets skull utföras så, att
en senare höjning med 5 meter låter sig verkställa, för den händelse en sådan
skulle visa sig nödvändig. Då skorstenen med en höjd av 20 meter endast
skulle med omkring 5 meter höja sig över takåsen och i huvudsak bleve dold
av de omgivande träden, och då därmed de estetiska betänkligheterna mot
tvättinrättningen måste i huvudsak bortfalla, får jag förorda, att ångcentralen
och skorstenen anordnas på här angivet sätt. Visserligen har totalkostnaden
därigenom beräknats komma att ökas med omkring 10,000 kronor, men härav
föranledd ökning i räntekostnaden motväges av minskad utgift för bränsle.
Då vidare enligt avtalet den högsta årliga tvättgodsmängden skulle bliva
något mindre än den som förutsatts i alternativ III, torde uppsättningen
av de för tvättinrättningen erforderliga maskinerna kunna något reduceras,
i förhållande till vad som beräknats enligt berörda alternativ.

Av vad jag föreslagit beträffande tvättbyggnaden följer, att jag även beträffande
värmeledningsanordningar och andra med tvättbyggnaden sammanhängande
arbeten förordar det såsom alternativ III upptagna förslaget. Det
må tilläggas, att enligt verkställd utredning driftkostnaderna för värmeanordningarna
i deras helhet bliva ungefär desamma vid samtliga de tre alternativen.

I fråga örn kostnaderna för tvättinrättningen vill jag framhålla att, å ena
sidan, såsom nyss antytts, den av mig förordade anordningen med mekanisk
eldning kommer att öka anläggningskostnaderna för tvättbyggnaden med
omkring 10,000 kronor och, å andra sidan, den av mig föreslagna reduktionen
av uppsättningen av tvättmaskiner kommer att medföra en besparing av
omkring 5,000 kronor. Frånsett den jämkning i kostnadsberäkningarna, som
föranledes härav, har jag icke något att invända mot de enligt alternativ III
för tvättinrättning, värmeledningar m. in. upptagna kostnadsbeloppen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Jag övergår härefter till frågan om anvisande av de för byggnadsplanens
genomförande under budgetåret 1930/1931 erforderliga medlen. Därvid vill jag
till en början redogöra för medelsbehovet för de arbeten, som ingå i byggnadsplanens
samtliga alternativ, och därefter behandla det ytterligare behov
av medel, som erfordras för genomförande av de arbeten, som tillkomma
enligt planens alternativ III.

I byggnadsplanen har enligt samtliga alternativ för nästa budgetår räknats

med ett belopp av 111,300 kronor, fördelat på följande sätt:

kronor

grundförstärkningsarbeten för byggnaden nr 1 .................................... 5,000

arbeten för införande av värmelednings- och ångcentral samt badavdelning
i källarvåningen av byggnaden nr 3................................. 30,900

ombyggnad av den norra kurtinmuren framför byggnaden nr 4 ...... 16,500

diverse andra arbeten å byggnaden nr 4 ............................................. 9,000

första utbyggnad av ny kloakanläggning................................................ 19,300

ny flygelbyggnad å byggnaden nr 9 ...................................................... 7,300

höns- och ankhus....................................................................................... 6,850

tillägg för arvoden och oförutsedda utgifter (12 % å nämnda belopp) 11,450
byggnadshistorisk undersökning ..........................................................'' 5,000

Summa kronor 111,300

Då emellertid i här avsedda anläggningar i sin helhet ingå även de arbeten
i källarvåningen av byggnaden nr 3, för vilka 1929 års riksdag anvisat
ett belopp av 39,000 kronor, har i planen anslagsbehovet för nästa budgetår
för utförande av här ifrågavarande arbeten m. m. beräknats till (111,300 —
39,000) 72,300 kronor.

Beträffande arbetena å byggnaden nr 1 ber jag att få hänvisa till vad jag
härom i det föregående anfört.

De föreslagna arbetena i nattcellbyggnadens källarvåning äro i huvudsak
desamma som de, för vilka redan 1929 års riksdag anvisat medel. Dessa
arbeten torde böra komma till stånd.

Av de beträffande byggnaden nr 4 föreslagna arbetena anser jag ombyggnaden
av den s. k. norra kurtinmuren kunna ytterligare uppskjutas till ett
annat budgetår, medan de övriga arbetena nu torde böra komma till utförande.

Då det vidare måste framstå såsom ett önskemål, att de i hög grad vanprydande
och för trafiken hinderliga skjulen invid byggnaden nr 9 kunna
rivas, tillstyrker jag förslaget att till möjliggörande härav nu uppföra en
ny flygelbyggnad till nämnda byggnad.

Förslaget örn uppförande av höns- och ankhus torde vara lämpligt ur ekonomisk
synpunkt. Därtill kommer, att uppförandet av dessa hus skulle i
sin mån öka möjligheterna att bereda de internerade lämplig sysselsättning.
Med hänsyn därtill får jag förorda, att medel för ändamålet nu begäras.

Då de nuvarande avloppsförhållandena vid anstalten äro i hög grad otillfredsställande,
anser jag, att arbetena med omläggning av kloaksystemet böra

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 176 käft. (Nr 211.) 587 so 2

Anslag för
budgetåret

1930/1931.
Departement^
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

i föreslagen omfattning påbörjas redan under nästa budgetår. I den angivna
summan för ändamålet, 19,300 kronor, ingår kostnaden för den nja
gångbro över inre vallgraven, i vilken rörledningen skulle upphängas och
som i och för sig själv ansetts behövlig.

Däremot synes den ifrågasatta bugg na delvis to risk a under söhling en utan större
olägenhet ännu någon tid kunna uppskjutas.

Mot de gjorda kostnadsberäkningarna har jag i stort sett icke någon
erinran att framställa. Dock synes mig — delvis såsom följd av den minskning
av arbetenas omfattning, som jag här förordat — det till arvoden och
oförutsedda utgifter upptagna beloppet kunna nedsättas, förslagsvis till
8,700 kronor.

För utförande av de av mig sålunda förordade arbetena vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona skulle alltså erfordras följande, delvis något av -

rundade belopp:

Kronor.

utförande av vissa arbeten i källarvåningen av byggnaden nr 3 ......... 30,900

utförande av diverse byggnadsarbeten å byggnaden nr 4..................... 9,000

uppförande av en flygelbyggnad till byggnaden nr 9 ........................... 7,300

uppförande av höns- och ankhus ........................................................... 6,800

påbörjande av ny kloakanläggning............................................................ 19,300

tillägg för arvoden och oförutsedda utgifter .......................................... 8,700

Summa kronor 82,000

Då från nämnda summa lärer kunna dragas förut omförmälda belopp av
39,000 kronor, skulle för utförande av nu ifrågavarande arbeten behöva för
nästa budgetår anvisas ett anslag av 43,000 kronor. Sistnämnda belopp
synes mig böra anvisas såsom extra reservationsanslag under rubriken utvidgning
av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m. Vid utförande av
de avsedda arbetena torde det böra stå vederbörande fritt att, örn någon
besparing kan vinnas å de för ett arbete beräknade medlen, taga denna besparing
i anspråk för ett annat av de ifrågavarande arbetena.

Enligt byggnadsplanens alternativ III borde vidare under nästa budgetår
utföras arbeten för ytterligare ett sammanlagt belopp av 341,700 kronor,
vilken summa fördelar sig å de olika byggnaderna på följande sätt:

Kronor.

byggnaden nr 3 ..................................................................................... 25,300

» nr 11 ...................................................................................... 257,000

» nr 15 ....................................................................................... 15,500

» nr 20 ..................................................................................... 6,900

ritningar, kontroll, arbetsledning, administration samt oförutsedda

utgifter c:a 12 % ................................................................................ 37,000

Summa kronor 341,700

Av nämnda arbeten böra enligt min mening under nästa budgetår komma
till utförande arbetena å byggnaden nr 11, vilka avse anordnandet av omförmälda
tvättinrättning, samt arbetena å byggnaden nr 15, som väsentligen

Kungl. Majus proposition nr 211.

avse utökning av anordningarna för rening av vatten för tvättinrättningens
behov, ett ändamål för vilket redan 1929 års riksdag anvisat 6,000 kronor.
Då det ifrågasatta avtalet angående tvättleverans skall träda i tillämpning
redan den 1 januari 1931, måste uppenbarligen såväl tvättinrättningen som
för dess drift erforderliga anordningar komma till stånd under budgetåret
1930/1931. De av arbetena, vilka angå byggnaderna nr 3 och 20 och avse,
vad angår byggnaden nr 3, utbyggnad av föreslagen provisorisk värmecentral
till dylik central för hela inre området och beträffande byggnaden nr 20
väsentligen reparationsarbeten, behöva däremot icke omedelbart utföras och
synas mig därför kunna uppskjutas till ett annat budgetår. Kostnaderna
för arbetena å byggnaderna nr 11 och 15 hava — örn man inräknar utgifter
för ritningar, kontroll, arbetsledning, administration samt oförutsedda
utgifter — enligt alternativ III uppskattats till omkring 287,500, respektive
16,300 kronor. På grund av de jämkningar beträffande tvättinrättningen,
vilka jag i det föregående förordat, bör emellertid kostnaden för tvättbyggnaden
höjas med (+ 10,000 — 5,000) 5,000 kronor till 292,500 kronor. Härtill
kommer utgiften för en lastautomobil, vilken måste anskaffas för fidlgörande
av tvättleveranserua och vilken beräknats kosta 6,000 kronor. Det totala
belopp, som under nästa budgetår erfordras för här ifrågavarande ändamål,
skulle alltså utgöra omkring (292,500 + 16,300 + 6,000) 315,000 kronor.

Innan jag ingår på frågan örn sättet för bestridande av sistnämnda belopp,
ber jag att få framhålla att, på sätt tidigare antytts, man vid uppgörande av
förutnämnda avtal avsett att reglera tvättavgifterna så, att medelst desamma
kunde bestridas ej blott direkta driftkostnader utan även utgifter för ränta
och amortering. Till belysande av att avgifterna, sådana de i avtalet fastställts,
kunna antagas förslå härtill ber jag att få framlägga en ungefärlig
kalkyl rörande anstaltens utgifter och inkomster å tvättverksamheten, som uppgjorts
med ledning av de utredningar i ämnet, vilka såsom förarbeten till byggnadsplanen
verkställts av sysslomannen vid Strängnäs hospital A. Nordfeldt
och av ingenjören hos byggnadsstyrelsen Erik O. Jonsson samt därefter
jämkats med hänsyn till i planen vidtagna modifikationer. Kalkylen utgår
från att den genomsnittliga tvättgodsmängden blir 600,000 kilogram per år,
något som torde vara berättigat enär, örn mot förmodan tvättgodsmängden
från Malmö stad skulle hålla sig under denna myckenhet, svårighet icke
lärer möta att erhålla fyllnad från annat håll. Kalkylen har följande utseende.

Utgifter.

Kronor.

I. Bunta och amortering å anläggningskostnader ........................... 21,064: 06

II. Egentliga driftkostnader:

Underhåll av byggnader................................................ 3,060: —

Tvättmedel .................................................................... 11,400: —

Bränsle och elektrisk energi ...................................... 12,000: —

Driftkostnader för och avskrivning å förutnämnda

lastautomobil jämte diverse förbrukningsmateriel 3,225: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Kronor.

Avlöning till personal..................................................

Arbetspremier oell underhållskostnader för interne -

17,200: —

rade.....................

Vattenkostnad...........

Oförutsedda utgifter

17,700: —

10,200: —

1,350:94 76.135:94
Summa 97,200: —

Inkomster.

600,000 kg. tvättgods ä 16.2 öre

. 97,200: —

Därvid Lava såsom anläggningskostnader beräknats de merkostnader, som
bliva en följd av att tvättinrättningen anordnas så, att från densamma kan
levereras tvätt utöver anstaltens eget behov. Dessa merkostnader hava uppskattats
till 274,000 kronor, därav 115,000 kronor för själva maskintvättanläggningen
med tillbehör, 153,000 kronor för byggnadsarbeten och 6,000 kronor
för anskaffande av omförmälda lastautomobil.

Vidare har med hänsyn till nuvarande ränteförhållanden, särskilt vad
angår lån till och från statsverket, vid amorteringsplanens uppgörande
räknats med en ränta av 4 72 %. Då de för tvättinrättningen erforderliga
maskinerna med säkerhet kulina antagas hava en livslängd av i genomsnitt
minst 20 år, har räknats med en amorteringstid av 20 år. Det belopp, som
årligen skulle sammanlagt erläggas som ränta och amortering, har ansetts
böra under hela tiden vara lika stort.

Kostnaderna för underhåll av byggnaderna hava beräknats till 2 % å anläggningskostnaderna.

Vid beräkningen av kostnaderna för avlöning av personal har förutsatts,
att i och för tvättverksamheten skulle behöva anställas följande befattningshavare,
nämligen 1 tvättförestånderska, 4 biträden åt nämnda förestånderska,
1 chaufför, 1 maskinist och 1 eldare. För dessa befattningshavare har räknats
med avlöning efter följande lönegradsplacering, nämligen tvättförestånderskan
i 6:e lönegraden, biträdena i l:a lönegraden, chauffören och maskinisten i
6:e lönegraden och eldaren i 5:e lönegraden av den för extra ordinarie befattningshavare
gällande löneplanen. För befattningshavares avlöning på detta
sätt erfordras ett belopp av omkring 14,700 kronor, vartill för dyrtidstillägg
tillkommer omkring 2,500 kronor.

Det antal internerade, som skulle komma att sysselsättas vid tvättinrättningen,
har, som förut nämnts, beräknats till omkring oO. Pa tvättinrättningens
konto har ansetts böra förås kostnaden för underhåll och arbetspremier
åt dessa internerade men däremot icke å dem belöpande andel i
anstaltens allmänna omkostnader. Underhållskostnaderna till de internerade
hava därvid uppskattats till 1 krona per dag eller det belopp, varmed
räknas för de å anstalten internerade alkoholisterna. Arbetspremierna till
de internerade, som i allmänhet pläga beräknas till allenast 40 öre per dag,
hava upptagits till 75 öre per dag, detta för att bereda möjlighet att för
ifrågavarande arbete lämna högre premier än de sedvanliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Vid beräkningen av vattenkostnaderna har man utgått från att vatten för
tvättinrättningens behov skulle erhållas från Landskrona stad saint att vattnet
måste undergå särskild avhärdning i det föreslagna reningsverket. Under
dessa förutsättningar har vattenkostnaden beräknats till 1.7 öre per kilogram
tvättgods. Nämnda kostnad skulle kunna i viss mån nedbringas, därest
vatten kunde helt eller delvis erhållas från inom anstaltsområdet befintliga
brunnar. Undersökningar för utrönande av möjligheterna härutinnan hava
påbörjats men tills vidare icke lämnat något positivt resultat.

I en inom socialdepartementet i mars 1930 utarbetad promemoria har i
största korthet redogjorts för de olika alternativ till anordnande av tvättinrättning
m. m., vilka framlagts i förevarande byggnadsplan, för innehållet
i omförmälda mellan anstaltsstyrelsen och Malmö stad träffade preliminära
avtal samt för nyssnämnda kalkyl över anstaltens utgifter och inkomster
och för den amorteringsplan, på vilken denna kalkyl delvis bygger, därvid
bland annat påpekats, att, därest tvättinrättningen skulle komma till utförande
i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ III, merkostnaden i
förhållande till alternativ I skulle bliva omkring 275,(XX) kronor.'' I promemorian
har härefter anförts ytterligare följande.

Därest den avsedda större tvättinrättningen skulle komma till stånd,
måste på grund av avtalet medel för ändamålet anvisas redan under nästa
budgetår. Då utgifterna för tvättinrättningen skulle direkt föranledas av en
verksamhet, som i viss mån kunde likställas med den som utövades av
statens affärsdrivande verk, ävensom med hänsyn till det sätt, varpå tvättavgifterna
reglerats, syntes ifrågavarande medel, omkring 275,000 kronor,
icke böra anvisas på riksstaten utan lämpligen kunna utgå av lånemedel i
form av förlag till statsverket.

Därvid syntes för tiden 1 januari—30 juni 1931 böra uppgöras särskild
utgifts- och inkomststat för med tvättinrättningen sammanhängande utgifter
och inkomster, medan sedermera berörda utgifter — däri inräknad den årliga
amorteringssumman — och inkomster syntes böra ingå i den allmänna
omkostnadsstaten för tvångsarbetsanstalten och alkoholistanstalten i Landskrona.
Det borde framhållas, att man, för den händelse tvättavtalet med
Malmö stad efter tio år skulle upphöra att gälla och anstalten icke skulle
med annan myndighet kunna uppgöra avtal, medförande samma inkomst
som förevarande överenskommelse, hade att räkna med den möjligheten,
att för erhållande av medel till täckande av den del av lånet, som vid ifrågavarande
tidpunkt ännu icke amorterats och som icke kunde täckas genom i
fortsättningen inflytande tvättavgifter, särskilt anslag å skattebudgeten måste
anvisas.

Till följd av remiss hava yttranden över nämnda promemoria avgivits av
statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret den 10 mars 1929 samt av
riksräkenskapsverket den 11 mars 1929.

Statskontoret har därvid yttrat sig på följande sätt.

Såvitt statskontoret kunde finna, borde under de i promemorian angivna
förutsättningar, sedan ränta och amortering beräknats, för statens tvångsarbetsanstalt
i Landskrona uppstå ett årligt överskott tillräckligt stort för
att täcka de övriga merkostnader, vilka vid jämförelse med alternativ I givetvis
måste uppkomma genom den tilltänkta tvättinrättningens utförande
enligt alternativ lil.

Sättet för
bestridande av
kostnaderna
för tvättinrättningen

m. m.

Kungl. Majus proposition nr 211.

Departements chefen.

Statskontoret hade icke något att erinra mot att det belopp, Aarmed
engångskostnaden för alternativ lil beräknades komma att överstiga motsvarande
kostnad för alternativ I eller 275,000 kronor, beviljades att utgå
av lånemedel i form av förlag till statsverket, liksom ej heller mot de olika
sätt, varpå inkomst- och utgiftsstater för rörelsen i fråga enligt promemorian
skulle komma att uppgöras för senare hälften av budgetåret 1930/1931
och för tiden därefter.

Riksgäldsfiillmäktige uttala sig sålunda.

Förslaget att använda lånemedel för uppförandet a\T ifrågavarande tvättanläggning
ansåge sig fullmäktige ej kunna tillstyrka. Såsom skäl härför
finge fullmäktige anföra i främsta rummet ovissheten, örn anläggningskostnaden
kunde komma att behörigen förräntas och amorteras med inflytande
tvättavgifter. I promemorian hade uttalats, att man måste räkna med möjligheten,
att viss del av beloppet i fråga ej kunde till riksgäldskontoret
återbetalas utan att särskilt anslag å skattebudgeten anvisades för ändamålet.
Då därtill komme, att det erforderliga beloppet ej vore större än 275,000
kronor och tvivel enligt fullmäktiges mening måste råda därom, huruvida
man med hänsyn till nya uppfinningar verkligen kunde utgå från att de
för anläggningen behövliga maskinernas livslängd skulle bliva så lång som
den beräknade amorteringstiden eller 20 år, borde enligt fullmäktiges mening
andra statsinkomster än lånemedel anvisas för ifrågavarande anläggning,
därest densamma ansåges böra komma till stånd.

RiksräkeM skap sverkets yttrande innehåller följande uttalanden.

Riksräkenskapsverket, som utginge från att ämbetsverkets yttrande endast
förväntades i avseende å den rent budgetmässiga behandlingen av föreliggande
anslagsfråga, hade icke ingått i någon prövning av de olika alternativa
förslag, som i promemorian framlagts, eller av de i samband därmed stående
tekniska spörsmålen, såsom skäligheten av det med Malmö stad preliminärt
överenskomna priset för tvättning, den beräknade livslängden hos de för
den föreslagna tvättinrättningen avsedda maskinerna och dylikt.

I enlighet med den uppfattning, som uttalades i den föreliggande promemorian,
syntes, därest anslag för där ifrågavarande ändamål skulle anvisas
enligt alternativ III, detta anslag lämpligen böra utgå av lånemedel och
såsom reservationsanslag uppföras i riksstaten bland utgifter för kapitalökning.

Med hänsyn till denna utgifts karaktär av försträckning till en statlig
myndighet anslöte sig riksräkenskapsverket vidare till förslaget, att anslaget
upptages under rubriken »Fonden för förlag till statsA''erket» samt att vederbörande
myndighet ålägges att under den i promemorian förutsatta amorteringstiden
av tjugu år förränta och amortera vad som sålunda tages i
anspråk av här ifrågavarande lånemedel genom årliga inbetalningar till riksgäldskontoret.
Den del av dessa inbetalningar, som avsåge amortering,
borde därvid i riksgäld skontorets räkenskaper bokföras å fonden för förlag
till statsAxerket, och den del, som utgjordes av räntor, borde tillgodoföras
riksstatsinkomsttiteln »Diverse inkomster».

Av yttrandena framgår, att det i promemorian framlagda förslaget rörande
sättet för bestridande av omförmälda merkostnader för tvättinrättningen och
därmed sammanhängande arbeten tillstyrkts av statskontoret ävensom, på
anförda grunder, av riksräkenskapsverket men avstyrkts av riksgäldsfullmäktige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

De skäl, som nämnda fullmäktige åberopat till stöd för sitt avstyrkande,
synas mig emellertid icke övertygande. Visserligen är det riktigt, att ett
eventuellt lån på grund av ovissheten örn avtalets varaktighet icke med full
säkerhet kan beräknas komma att i sin helhet täckas genom inflytande
tvättavgifter. Någon risk för att en sådan eventualitet skall inträda lärer
dock praktiskt sett knappast förefinnas. Det torde nämligen vara anledning
antaga, att för den händelse avtalet med Malmö stad skulle komma att före
amorteringstidens slut upphöra att gälla, anstaltsstyrelsen skall kunna träffa
annan överenskommelse örn tvättleverans, medförande lika stora inkomster
som nu ifrågavarande avtal. Vad i den utremitterade promemorian anfördes
örn att det kunde tänkas, att skattemedel finge anlitas för att täcka viss del
av lånet, avsåg alltså blott att bemöta den formella invändning, som kunde
framställas på grund av att avtalstiden är kortare än amorteringstiden.
I ärendet hörda sakkunniga synas anse, att tvättmaskinernas livslängd icke
i genomsnitt behöver uppskattas lägre än till 20 år. Med anledning av
riksgäldsfullmäktiges uttalande att det ifrågavarande beloppet icke vore tillräckligt
stort för att motivera ett anlitande av lånemedel vill jag påpeka,
att enligt riksdagens beslut i flera fall lånemedel tagits i anspråk till lån
för anordnande av vissa skyddshem, därvid lånebeloppen understigit det
belopp, varom här är fråga.

På grund härav och under åberopande i övrigt av vad som anförts
ej mindre i nämnda promemoria än även i statskontorets och riksräkenskapsverkets
berörda yttranden får jag föreslå, att det för bestridande av
omförmälda merkostnad erforderliga beloppet — av mig i det föregående
uppskattat till 274,000 kronor — må få utgå av lånemedel samt såsom reservationsanslag
under rubriken »Fonden för förlag till statsverket» i riksstaten
uppföras bland utgifter för kapitalökning.

För de med tvättinrättningen sammanhängande utgifterna och inkomsterna
torde för tiden 1 januari—30 juni 1931 böra uppgöras en särskild utgiftsoch
inkomststat i huvudsaklig anslutning till den i det föregående angivna
kalkylen. Framdeles torde det måhända vara lämpligt att låta berörda utgifter
— däri inberäknad den årliga amorteringssumman — och inkomster
ingå i den allmänna omkostnadsstaten för tvångsarbetsanstalten och alkoholistanstalten
i Landskrona, dock att i så fall avlöningarna till den i anledning
av tvättverksamheten anställda personalen finge bestridas från vederbörande
anslagspost till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m.

Enligt mitt nu framlagda förslag skulle alltså ett belopp av 274,000 kronor
bestridas under rubriken »Fonden för förlag till statsverket». Detta belopp
förslår emellertid icke till täckande av de utgifter å tillhopa 315,000 kronor,
vilka enligt mina föregående beräkningar skulle under nästa budgetår erfordras
för anordnande av tvättinrättningen och därmed sammanhängande
kostnader. Jag hemställer därför, att för gäldande av den överskjutande
delen, utgörande (315,000 — 274,000) 41,000 kronor, det av mig i det föregående
för budgetåret 1930/1931 förordade anslaget till utvidgningsarbeten
av tvångsarbetsanstalten må höjas med sistnämnda belopp.

Kungl. Majlis proposition nr 211.

Övertagande
av egendomen
Hildero.

I detta sammanhang ber jag också att få till behandling upptaga en av
styrelsen för tvångsarbetsanstalten med skrivelse den 17 oktober 1929 överlämnad,
samma dag daterad framställning, däri styrelsen för stiftelsen Hildero
förklarat sig villig att på vissa villkor till staten överlåta äganderätten till
den stiftelsen tillhöriga, i det föregående omförmälda egendomen Hildero,
omfattande y,g mantal (l10) samt 13/228 mantal (l9) nr 1 Båga Hörstad i
Asmundtorps socken av Malmöhus län.

Innan jag närmare ingår på förenämnda erbjudande, torde jag få i korthet
erinra örn egendomen Hilderos användning ävensom örn de åtgärder,
som vidtagits i anledning av tidigare uppkommen fråga örn statens övertagande
av egendomen.

Egendomen har en areal av omkring 15 tunnland. På fastigheten finnes
ett större boningshus av sten i två våningar och källarvåning jämte uthus.
Boningshuset är beläget intill en större trädgård, vilken gränsar till järnvägslinjen
mellan Landskrona och Asmundtorp, till vilken senare station
avståndet är cirka en kilometer; på byggnadens andra (norra) sida finnes
en mindre plantering gränsande till allmänna landsvägen från Landskrona.
Denna väg delar fastigheten i två delar; å den del, som ligger norr örn
vägen, befinner sig omkring 200 meter från landsvägen den gamla gården
(farmen), innehållande bostad för en föreståndarinna och i övrigt sex rum
samt uthus.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1918 övertog fångvårdsstyrelsen
egendomen tills vidare för fångvårdens räkning med syfte att dit
förlägga något antal vid Landskronaanstalten intagna tvångsarbeterskor, och
nödvändiga inventarier anskaffades. Sedan dess hava omkring tjugu tvångsarbeterskor
ständigt varit intagna å Hildero. Kostnaderna såväl för uppvärmning,
belysning och underhåll som för där intagna kvinnors underhåll,
tillsyn och vård utgå i samma ordning som för Landskronaanstalten; för
tvångsarbeterskornas bevakning och handledning i arbetet har avdelats extra
personal från Landskronaanstalten.

Enligt stadgarna för stiftelsen Hildero förvaltas stiftelsen av en styrelse
bestående av högst 5 personer, vilken utses av Landskronaanstaltens styrelse.
Ändring i stadgarna får ej vidtagas, förrän sistnämnda styrelse godkänt
ändringen. Stiftelsens styrelse är skyldig att underkasta sig de närmare
instruktioner, som meddelas av styrelsen för Landskronaanstalten. Stiftelsen
har under de senare åren icke bedrivit annan verksamhet, än att den underhållit
frigivna tvångsarbeterskor å den gamla gården, varest en särskild avdelning
är inrättad för sådant ändamål.

I skrivelse den 27 augusti 1921 erbjöd sig stiftelsen att till staten såsom
gåva överlämna nämnda fastighet jämte därstädes befintliga, stiftelsen tillhöriga
inventarier, under villkor dock att staten bland annat skulle utfästa
sig att svara för de inteckningar, som belastade fastigheten. Å skrivelsen
i fråga hade styrelsen för tvångsarbetsanstalten tecknat tillstyrkande till
framställningen.

Kungl. Majus proposition nr 211.

Till följd av särskilda remisser avgåvo riksräkenskapsverket, statskontoret
samt fattigvårdslagstiftningskommittén utlåtanden i ärendet, därvid ämbetsverken
uttalade sig för ett antagande av det gjorda erbjudandet, medan
kommittén yttrade sig i motsatt riktning. Som stöd för sin ståndpunkt
anförde kommittén framför allt, att man syntes böra utgå från att Landskronaanstalten
icke någon längre tid skulle komma att användas såsom anstalt
för kvinnliga tvångsarbetare. Enligt kommittén borde emellertid tvångsarbetsanstalten
söka att, så länge densamma vore förlagd till Landskrona,
alltjämt få för anstaltens ändamål disponera den ifrågavarande egendomen,
därvid det emellertid syntes rimligt att — i motsats till vad dittills varit fallet
— staten förbunde sig att för nyttjanderätten till stiftelsen utgiva viss ersättning.
Genom beslut den 11 maj 1923 fann Kungl. Majit, i anslutning till
vad kommittén anfört, framställningen ej föranleda annan åtgärd, än att
Kungl. Majit uppdrog åt styrelsen för tvångsarbetsanstalten att med stiftelsen
underhandla örn de villkor, som lämpligen borde bestämmas för att
staten fortfarande skulle såsom en särskild avdelning av tvångsarbetsanstalten
få disponera den stiftelsen tillhöriga egendomen, samt till Kungl. Majit inkomma
med förslag i sådant avseende.

I skrivelse den 28 juni 1923 hemställde därefter anstaltsstyrelsen —
efter med stiftelsens styrelse förda förhandlingar — att Kungl. Majit måtte
medgiva att anstalten finge av stiftelsen arrendera fastigheten för ett belopp
av 1,500 kronor örn året.

Med anledning av ett av statskontoret den 30 juli 1923 i ärendet avgivet
yttrande överlämnade sedermera anstaltsstyrelsen med skrivelse den 3 november
1923 ett förslag till kontrakt angående arrende av egendomen Hildero,
upprättat mellan tvångsarbetsanstalten å ena samt stiftelsen å andra
sidan.

Frågan örn statsverkets arrenderande av egendomen Hildero kom av statsfinansiella
skäl icke att föreläggas 1924 års riksdag.

Med anledning härav förnyade anstaltsstyrelsen i skrivelse den 6 november
1924 sin anhållan örn tillstånd för tvångsarbetsanstalten att arrendera egendomen
Hildero, därvid styrelsen bifogade nytt förslag till arrendekontrakt, i
huvudsak överensstämmande med det tidigare ingivna. Enligt detta kontrakt
skulle stiftelsen till tvångsarbetsanstalten utarrendera egendomen Hildero
mot en arrendeavgift av 1,500 kronor om året, vilken skulle erläggas
den 1 juli varje år. Kontraktet, skulle gälla under en tid av ett år, räknat
från och med den 14 mars 1925, och skulle, därest ej uppsägning från någondera
sidan ägde rum minst sex månader före löpande kalenderårs utgång,
arrendeavtalet anses förlängt på ytterligare ett år. Kontraktet var undertecknat
för såväl tvångsarbetsanstaltens som stiftelsens del men hade förklarats
bindande endast under förutsättning av Kungl. Maj.ts godkännande
före den 1 juli 1925.

Vid anmälan i 1925 års stats ver/{^proposition (femte huvudtiteln, punkt 20)
av berörda arrendefråga erinrade föredragande departementschefen, att stiftelsen
Hildero vore synnerligen nära förenad med Landskronaanstalten, att

Kungl. Majis proposition nr 211.

styrelsen för stiftelsen enligt sina stadgar stöde i direkt beroende av Landskronaanstaltens
styrelse samt att stiftelsen, frånsett den i ringa omfattningbedrivna
verksamheten för frigivna, icke utövade någon annan verksamhet
än den som bestode i att tillhandahålla Landskronaanstalten den huvudsakliga
dispositionen över fastigheten Hildero. Departementschefen anförde
vidare, att under hela den tid, Landskronaanstalten ägt förfoga över nyssnämnda
fastighet, eller från år 1918, densamma använts såsom en filial till
berörda anstalt på det sätt, att de tvångsarbeterskor, örn vilkas förbättring
man vågat hysa större förhoppningar, huvudsakligen de yngre och de för
första gången dömda, kunnat avskiljas från de äldre för att undgå det fördärvliga
inflytande, som dessa kunnat utöva. De hade å Hildero erhållit
en mera individuell vård och behandling än den, som kunde kommit dem
till del vid Landskronaanstalten, varvid det särskilt varit av stor betydelse
att å Hildero kunnat läggas större vikt vid utbildning i husliga göromål
m. m. Då man sålunda under en relativt lång tid kunnat inhämta erfarenhet
örn egendomens ändamålsenlighet för avsett syfte samt rörande lämpligheten
av den form av anstaltsvård, som där bedrivits, syntes det enligt
departementschefen vara önskligt, att staten genom arrende av egendomen
förskaffade sig en mera tryggad dispositionsrätt över egendomen än
den dåvarande, samtidigt som det måste anses billigt, att stiftelsen i någon
mån bereddes bidrag till bestridande av vissa med dess syfte förenade utgifter.

Då den ifrågasatta arrendesumman av 1,500 kronor syntes skälig och
grunderna i kontraktet även i övrigt förefölle väl avvägda, syntes enligt departementschefen
Kungl. Maj:t, därest riksdagen icke däremot framställde
någon erinran, böra lämna sitt godkännande åt den preliminärt slutna arrendeöverenskommelsen.

I överensstämmelse med departementschefens förslag beräknades i statsverkspropositionen
för budgetåret 1925/1926 inom den under staten för
statens tvångsarbetsanstalten upptagna anslagsposten till övriga kostnader för
driften vid Landskrona tvångsarbetsanstalt ett belopp av 1,500 kronor till bestridande
av avgiften för ett års arrende.

I skrivelse nr 5 A, punkt 21, förklarade sig 1925 års riksdag icke hava
något att erinra mot departementschefens förslag örn arrendering för statsverkets
räkning av den stiftelsen Hildero tillhöriga fastigheten. Emellertid
ansåge riksdagen att, därest det jämväl framdeles kunde anses önskligt och
nödigt, att staten disponerade fastigheten i fråga, det sjntes böra tagas under
övervägande, huruvida icke staten borde på de av stiftelsen föreslagna villkoren
med äganderätt övertaga densamma.

Arrendekontraktet trädde härefter i tillämpning den 1 juli 1925.

Med förut berörda skrivelse av den 17 oktober 1929 har styrelsen för
stiftelsen Hildero överlämnat vissa handlingar, utvisande bland annat att
egendomen Hildero för år 1929 åsatts ett taxeringsvärde av 31,500 kronor
— därav 11,500 kronor för jordbruksfastighet och 20,000 kronor för annan
fastighet — att egendomen besväras, förutom av tre servitutsinteckningar,

Kungl. Majda proposition nr 211.

uv två penninginteckningar, den eini å 3,000 kronor och den andra å 10,000
kronor, att den förstnämnda av dessa inteckningar lämnats som säkerhet för
ett av stiftelsen hos Tågarps och kringliggande orts sparbank den 15 november
1920 upptaget lån å 3,000 kronor, numera löpande med 5 procents
ränta, samt att den senare av inteckningarna lämnats som säkerhet för ett
av stiftelsen den 1 juli 1925 hos Billeberga m. fl. socknars sparbank upptaget
lån å 10,000 kronor, numera löpande med 5Vj procents ränta.

I skrivelsen har stiftelsen — efter hänvisning till nämnda handlingar samt
efter förmälan att förenämnda arrendekontrakt alltjämt vore gällande ävensom
att fastighetens byggnader vore brandförsäkrade för 47,000 kronor — anfört
bland annat följande:

Syftet med anskaffandet av egendomen Hildero hade varit, att den skulle
användas såsom filial till tvångsarbetsanstalten i Landskrona för att man
skulle där få tillfälle att under mera lämpliga former låta en del av de internerade
tillbringa sin interneringstid. Enligt styrelsens mening hade det
också visat sig, att denna form för interneringen vore synnerligen ändamålsenlig.
Stiftelsen hade icke något annat syfte än att samverka med styrelsen
för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona för befordrande av dess verksamhet
och för omhändertagande av från anstalten frigivna. Detta syfte
hade stiftelsen sökt förverkliga genom tillhandahållande av fastigheten samt
genom att av de medel, som stiftelsen fått över på arrendeavgifterna, sedan
räntan å inteckningarna blivit gulden, ävensom av de medel, som stiftelsen
under årens lopp lyckats erhålla av enskilda personer, lämna bidrag till
stödjandet av från anstalten frigivna, till upprätthållande av skolköksverksamhet
såsom undervisningsämne för de internerade å Hildero samt till
inköp och komplettering av inventarier, möbler och husgerådspersedlar å
Hildero. De möbler, inventarier och husgeråd, som sålunda inköpts för
stiftelsens räkning, hade såsom gåva överlämnats till statsverket och uppförts
i tvångsarbetsan staltens inventarieförteckningar.

Sedan Landskronaanstalten år 1925 arrenderat fastigheten, hade densamma
underhållits på statens bekostnad och befunne sig för närvarande — frånsett
behovet av vissa smärre tillbyggnads- och omändringsarbeten — i ganska
gott skick.

Då stiftelsens fastighet med säkerhet komme att även för framtiden bliva
erforderlig för Landskronaanstaltens räkning, syntes det lämpligt, att staten
övertoge äganderätten till fastigheten.

Under åberopande av det sålunda anförda har styrelsen förklarat sig
villig att med äganderätt till staten överlämna egendomen Hildero under
villkor dels att staten övertoge betalningsansvaret för stiftelsens omförmälda
två sparbankslån å tillhopa 13,000 kronor jämte ränta samt i övrigt åtoge
sig alla stiftelsen på grund av inteckningar i fastigheten eller eljest åvilande
skyldigheter, dels ock att staten gäldade alla i samband med överlåtelsen
möjligen uppstående kostnader.

Styrelsen för tvångsarbetsanstalten har i sin skrivelse den 17 oktober 1929
tillstyrkt den sålunda ifrågasatta överlåtelsen.

Statskontoret, som den 11 januari 1930 i ärendet avgivit infordrat utlåtande,
har diiri anfört, att statskontoret icke ansåge sig böra framställa någon
erinran mot att staten på av stiftelsen föreslagna villkor övertoge fastigheten
Hildero. Det syntes emellertid statskontoret böra tagas under övervägande,

Departements chefen.

Samman fattning.

28 Kungl. Majus proposition nr 211.

huruvida icke samtidigt anslag borde äskas för inlösen av de av stiftelsen
upptagna lånen.

Såsom av det anförda framgår, har frågan örn statens övertagande av
egendomen Hildero redan för åtskilliga år sedan varit uppe till övervägande.
Att något förslag i denna riktning icke då kom att föreläggas riksdagen torde
framför allt haft sin grund däri, att man ännu räknade med möjligheten att
tvångsarbetsanstalten skulle komma att inom en jämförelsevis nära framtid
förflyttas till annan ort än Landskrona. Numera torde man hava att utgå
från att tvångsarbetsanstalten i Landskrona, efter vidtagna och förestående
förbättringar, kommer att bibehållas för sitt nuvarande ändamål.

Vad beträffar behovet för Landskronaanstalten av egendomen Hildero har
utvecklingen under senare år gestaltat sig sålunda, att man numera torde
kunna påstå, att anstalten icke mera kan undvara densamma. I ännu högre
grad torde detta bliva fallet, därest det av Kungl. Majit framlagda förslaget
till ny lagstiftning på området vinner riksdagens bifall. Hetta förslag avser
ju, som redan erinrats, att i möjligaste mån genomföra en differentiering avvården
örn de enligt lagen omhändertagna och bygger bland annat på att
internerade av de kategorier, som för närvarande omhändertagas å Hildero,
skola hållas avskilda från andra internerade. Med hänsyn härtill synes det
särdeles önskligt, att staten kan i enlighet med det gjorda erbjudandet få
med äganderätt övertaga egendomen Hildero.

Då nämnda erbjudande synes mig för statsverket även ur ekonomisk synpunkt
fördelaktigt, och då de av stiftelsen för övertagandet uppställda villkoren
torde vara fullt skäliga, får jag förorda, att erbjudandet på föreslagna villkor
antages. Frågan härom torde emellertid böra underställas riksdagens prövning.
Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke samtidigt anslag borde av
riksdagen äskas för inlösen av de lån, för vilka staten skulle övertaga betalningsansvaret.
Jag biträder detta förslag. För möjliggörande av inlösningen
torde nu ifrågavarande anslag för utvidgning av tvångsarbetsanstalten böra
höjas med ytterligare 13,000 kronor. Därest riksdagen icke har något att
erinra mot övertagandet av Hildero, lärer arrendekontraktet mellan stiftelsen
och Landskronaanstalten böra uppsägas före den 14 september 1930 och i
följd därav upphöra att gälla den 14 mars 1931. Då arrendeavgift enligt
kontraktet erlägges den 1 juli varje år, lärer sådan avgift få erläggas även
den 1 juli 1930 och alltså under nästa budgetår, liksom under tidigare budgetperioder,
få belasta den inom staten för statens tvångsarbetsanstalter upptagna
anslagsposten till övriga kostnader för driften vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona. I

I överensstämmelse med vad jag i det föregående föreslagit torde för bestridande
av vissa merkostnader för anordnande vid tvångsarbetsanstalten i
Landskrona av tvättinrättning m. m. för budgetåret 1930/1931 bland utgifter
för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag till statsverket» anvisas
ett reservationsanslag av 274,000 kronor att utgå av lånemedel. I anslutning
härtill bör å riksstatsförslagets inkomstsida titeln »Övriga lånemedel» höjas
med ett motsvarande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211. 29

Vidare torde för budgetåret 1930/1931 böra anvisas ett extra reservationsanslag
till utvidgningsarbeten vid nämnda anstalt m. m., från vilket anslag
skulle utgå dels 43,000 kronor för utförande av vissa angivna byggnadsarbeten,
dels 41,000 kronor för utförande av vissa andra arbeten, i den mån
kostnaderna därför överskjuta nyssnämnda merkostnader för tvättinrättningen,
dels och 13,000 kronor för inlösen av två angivna lån å 3,000 respektive 10,000
kronor. Sistberörda anslag, som i statsverkspropositionen preliminärt beräknats
till 43,000 kronor, lärer alltså nu böra upptagas till 97,000 kronor.

Under åberopande av vad jag i skilda hänseenden anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att statsverket må på av mig i det föregående
angivna villkor övertaga äganderätten till den stiftelsen Hildero
tillhöriga egendomen Hildero, omfattande 1/3S mantal (l10) samt
13/228 mantal (l9) nr 1 Råga Hörstad i Asmundtorps socken av
Malmöhus län;

dels för anordnande i huvudsaklig enlighet med av mig förordat
förslag vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona av tvättinrättning
samt för vissa därmed sammanhängande arbeten
för samma budgetår bland utgifter för kapitalökning under
rubrik »Fonden för förlag till statsverket» anvisa ett reservationsanslag
av ...................................................... kronor 274,000,

att utgå av lånemedel;

dels vid bifall till sistnämnda förslag höja den i förslaget
till riksstat för samma budgetår under rubriken »Lånemedel»
upptagna inkomsttiteln »Övriga lånemedel» med motsvarande
belopp;

dels och till utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona
m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag
av.................................................................. kronor 97,000.

Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall saint förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

(Jony. Falhenborg.

Hemställan.

PLAN

ÖVER STATENS TVÅNGSARBETSANSTALT
I LANDSKRONA

FÖRTECKNING

över byggnaderna
•

1 östra längan (expeditionslokaler
och direktörsbostad). 2 södra längan
(förråds/oka/er, arbetssa/ar, kyrka).
3 västra längan eller nattcellbyggnaden
(avd. för 108internerade, arbetssa/ar
m. m.). 4 norra längan eller
sjukhusbyggnaden (avd. för 15 internerade,
expeditionslokaler, skolsal,
sjukavdelning m. m.). 5 (avd. för 16
internerade m. m.). 8 (personalbostad).
9 (personalbostäder). 10 (avd.
för 18 internerade, personalbostäder).
11 (vedskjul, fårstall. Byggnaden föreslagen
att ombyggas till tvättinrättning).
12 (lusthus). 13 (personalbostäder).
15 (portvaktsstuga). 16 vedbodar
och avträden). 17 (torkplats för medicinalväxter
m. m.). 18 gamla tornet
(ruin). 19 (isoleringsavdelning för 30
internerade m. m.). 20 kökstornet(kök).
21 kruttornet (pannrum, torkinrättning
för tvätt, förråd). 22 (tvättstuga).
S (föreslagen sinnessjuk- och observationsavdelning).
H (föreslaget hönshus)
A (föreslaget aakhus). B (föreslagen
plats för eventuel! framtida
nybyggnad).

STATENS REPRODUKTIONSANSTAU 1B30