Kungl. Majlis proposition nr 207 (Proposition 1944:207)

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken
m. m.; given Stockholms slott den 25 februari

1944-

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av Magda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Haris
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 februari 1944•

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 126, 132, 134 och 150, har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1944/45

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 29 525 000
kronor;

dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
ett anslag av 8 700 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett förslagsanslag
av 4 050 000 kronor;

Bihang till riksdageru protokoll 191 sami. Nr 207.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

dels ock till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
ett reservationsanslag av 29 500 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla
desamma.

I. Organisatoriska förändringar.

1. Upprättande av nya statliga gymnasier.

Genom beslut av 1942 års riksdag ha nya statliga gymnasier tillkommit
i Boden och Hässleholm. Under Kungl. Maj:ts prövning ligga emellertid
sedan flera år tillbaka åtskilliga framställningar om inrättande av statliga
gymnasier även på andra platser i landsorten. Redan under åren 1937—1939
ifrågasattes sålunda inrättande av statliga gymnasier i följande åtta städer,
nämligen Arvika, Avesta, Karlshamn, Ludvika, Sollefteå, Söderhamn, Åmål
och Örnsköldsvik. Med anledning av ett av 1939 års lagtima riksdag därom
uttalat önskemål tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 juni
1939 statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig för att utreda frågan
angående utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen. Den sakkunnige
överlämnade den 30 april 1940 betänkande och förslag i ämnet. Den sakkunnige
förklarade sig lia utgått från de förutsättningar, som förelåge vid
början av och under hösten 1939, och uttalade, att utredningen byggde på
ett på normala förhållanden baserat läge i såväl statsekonomiskt som andra
hänseenden. Med utgångspunkt från nämnda förutsättningar hemställde den
sakkunnige, att, därest en utvidgning av gymnasieorganisationen för närvarande
ansåges böra komma till stånd, statliga gymnasier skulle i nedanstående
ordning upprättas på följande orter (här bortses från orter, där statliga gymnasier
sedermera upprättats):

1. Ludvika (3-årigt latin- och 3-årigt realgymnasium),

2. Örnsköldsvik (4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium),

3. Söderhamn (3-årigt realgymnasium)

4. Kiruna (3-årigt latin- och genom förstatligande av därvaran 3-årigt

realgymnasium) de kommunala gymnasier.

5. Arvika (3-årigt realgymnasium)

Den sakkunnige har anfört vissa allmänna synpunkter beträffande frågan
örn utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen, varav följande må
återgivas.

Vid bedömande av förutsättningarna för tillkomsten av ett nytt gymnasium
är vederbörande samhälles storlek och struktur samt utveckling måhända
den synpunkt, som i främsta rummet framställer sig. Att här uppställa
några bestämda regler torde ej vara möjligt. Ett samhälles högre befolkningssiffra
innebär ett visst företräde, men ett mindre samhälle kan på
grund av en kringliggande tättbefolkad landsbygd uppvisa en jämförlig sam -

Kungl. Majlis proposition nr 207.

maillard befolkningsstorlek. Ett relativt utpräglat industrisamhälle kan icke
sägas böra ha företräde framför en mindre ort med kringliggande tattbefolkad
jordbruksbygd, ej heller omvänt. Industrien kan ju vara konjunkturbetonad
Ett samhälle nied stora statliga institutioner kan synas bora gynnas
men ej heller detta moment bör vara utslagsgivande. Hänsyn ber aven
tagas till synpunkten att ej alltför mycket belasta den kommunala budgeten.

Ett samhälles läge ur kommunikationssynpunkt är naturligtvis en faktor,
som tarvar uppmärksamhet. Härvid torde järnvägsförbindelserna ha mindre
betydelse än bussnätet, vars omfattning bör bedömas efter linjernas utsträckning
till andra mera betydande befolkningscentra.

Underlaget för ett gymnasium utgöres i främsta rummet av realskolan i
orten, vars storlek bör bedömas efter totala elevantalet under höstterminen,
eventuellt med frånräknande av första klassen av den femåriga realskolan.
Men underlaget utgöres även av realskolor och kommunala mellanskolor samt
högre folkskolor inom det påtänkta gymnasiets lärjungeområde. Elevantalet
i det blivande gymnasiet kan — ehuru ytterst approximativt — beräknas bil,
i fråga om treåriga gymnasier i medeltal % » V-i av elevantalet i underlagsskolornas
avslutningsklasser samt i fråga örn fyraåriga gymnasier % av larjungeantalet
i skolornas näst högsta klass. Där kommunala gymnasier redan
finnas, har man en viss ledning i lärjungeantalet i dessa. Genom realskolans
kataloger kan man erhålla en tämligen säker bild av dess lärjungeomrade.
Skolöverstyrelsen har räknat även nied ett »reseomrade», d. v. s. ett område,
från vilket lärjungar kunna dagligen resa till och från skolan, men det torde
ej vara möjligt att på detta bygga några generella beräkningar. Att beräkna
ett blivande gymnasiums elevområde är överhuvudtaget förenat med svårigheter.
Den sakkunnige har vid sin utredning i allmänhet tagit hänsyn till den
allmänna bebyggelsen och trafiklederna samt elevomradena för de närmast
liggande gymnasierna.

Behovet av ett nytt högre läroverk kan även framträda i det elevantal från
det beräknade gymnasieområdet, vilket redan finnes i de närliggande statsgymnasierna.
Det bör dock beaktas, att särskilda skäl kunna lia föranlett
elever att förlägga sina studier till dessa gymnasier.

En annan synpunkt är storleken av de närliggande statsläroverken och
fluktuationen i deras lärjungeantal. Det har vid upprepade tillfällen sagts, att
då ett läroverk uppnått ett elevantal av 600, anledning kan föreligga att
upprätta ett nytt läroverk.

Avståndet till närmaste gymnasiestad förtjänar även att uppmärksammas.

Synpunkten av olika landsdelars mer eller mindre framträdande behov av
nya gymnasier har även kommit till uttryck i ingivna framställningar. Otvivelaktigt
föreligger nu en viss disproportion, och en jämnare fördelning med
tillgodoseende av hittills missgynnade delar av landet är önskvärd. Vid bedömande
av dessa förhållanden kan man ej alltid strikt följa länsgränserna.
Ett läns gymnasier kunna även tillgodose ett närliggande län, och vissa till
varandra gränsande delar av olika län kunna hdda en geografisk enhet. Man
kan därför ibland vara nödsakad räkna med större eller mindre enheter än
ett län.

Skolöverstyrelsen har brukat fästa avseende vid befolkningstätheten i ett
gymnasieområde eller ett län. Fråga är dock, örn det kan anses ligga i statens
intresse att giva trakter med stor befolkningstäthet företräde framför dem,
där medelbefolkningstäthcten är mindre, avstånden längre och förty svårigheten
att nå högre utbildningsanstalter större. Det torde snarare äga sitt be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

rättigande att låta de stora avstånden motivera en decentralisering av de
statliga undervisningsanstalterna.

En var av de anförda synpunkterna kan icke ensam motivera uppbyggandet
av ett nytt gymnasium. Även om från samtliga synpunkter betraktat skäl
kunna synas föreligga för en dylik åtgärd, torde dock till sist hänsyn böra
tagas till behovet av högre läroverk i landets olika delar och till de ekonomiska
konsekvenserna för staten av dylika läroanstalters upprättande.

I fråga örn upprättande av nya statliga gymnasier i de två städer, som
ansetts böra främst komma, i åtanke, och därmed sammanhängande frågor
har den sakkunnige anfört bland annat följande.

1. Ludvika.

Med hänsyn till befolkningskvoten per statligt gymnasium är behovet av
ett högre statsläroverk störst i Kopparbergs län. Befolkningskvoten per klassavdelning
å gymnasiestadiet är den högsta i riket. Kopparbergs län är således
missgynnat. Skolöverstyrelsen anser länets ställning icke vara särskilt ogynnsam,
då huvudmassan av folkmängden är koncentrerad till mellersta och
södra delarna av länet med tillgång till läroverk i Falun, Gävle, Uppsala,
Västerås, Örebro och Kristinehamn. Skulle man i anslutning till denna tankegång
vilja betrakta Bergslagen som en enhet — och goda skäl kunna anföras
härför — skulle man erhålla ett befolkningstal av omkring 170 000. Härav
faller huvudparten på Kopparbergs län, där gymnasiebehovet är störst, och
mindre delar på Västmanlands län, där behovet — ehuru i och för sig stort
— är mindre, och på Örebro län, vars två gymnasier äro förlagda till Örebro.
Det synes sålunda icke råda något tvivel örn att kravet på ett nytt gymnasium
i nu förevarande landsdel är fullt befogat. Trakten i södra Dalarna och
norra Västmanland är också tätt bebyggd och befinner sig i stark utveckling.

Frågan uppställer sig då, till vilken ort ett dylikt läroverk bör förläggas.
Givetvis kan man härvid vara rätt tveksam, då de orter, vilka föreslagits som
förläggningsorter, nämligen Avesta, Ludvika och Västanfors-Fagersta, i
mångå avseenden synas vara ganska likställda. Från synpunkten av deras
storlek, den kommunala beskattningen och allmänna kommunikationsförhållanden
är det svårt att giva den ena orten ett bestämt företräde framför
den andra. Ser man på orternas inbördes läge, är Västanfors-Fagersta mest
centralt beläget, vilket även avspeglar sig i ett något större gymnasieområde
och i ett något större antal skolor av realskolekaraktär inom detta område
samt en större elevfrekvens i dessa skolor. Betraktar man de nuvarande skolornas
elevområden, är detta för såväl Västanfors-Fagersta som Ludvika
något större än området för Avesta. Det är därför ägnat att väcka förvåning,
att elevantalet i mellanskolan i Västanfors icke är större. Den är den till
elevnumerären minsta av de tre skolorna, och denna omständighet torde,
även om man tager i betraktande ett tillfredsställande antal skolor av realskolekaraktär
inom ett skisserat gymnasieområde, vara ägnad att ingiva synnerligen
stora betänkligheter att låta denna skola bilda grunden för ett eventuellt
gymnasium. Möjligt är, att ett förstatligande av mellanskolan i Västanfors
kan medföra ett ökat elevantal och att samhällets vidare utveckling
kan giva det ett företräde framför saväl Avesta som Ludvika, men såsom
förhållandena för närvarande gestalta sig, torde ett företräde böra givas åt
de sistnämnda orterna. Ser man på realskolornas storlek å dessa orter och

Kungl. Maj:ts proposition nr l207.

omfattningen av såväl dessa skolors elevområden som de skisserade lärjungeområdena
för eventuella gymnasier, synes Ludvika erbjuda vissa företräden
framför Avesta. Detta företräde framträder starkast i vederbörande skolors
nuvarande elevnumerär; realskolan i Avesta är visserligen större än mellanskolan
i Västanfors men dock ännu av den storleksordning, att tvekan kan
råda om lämpligheten att på densamma bygga ett gymnasium. Härtill kommer,
att antalet elever, vilka för närvarande besöka gymnasier i samma och
angränsande län, är något större från ett för Ludvika tänkt gymnasieområde,
liksom ock avståndet från Ludvika till närmaste gymnasiestäder^ är i stort
sett större än motsvarande avstånd från Avesta. Det synes alltså, som om
vid valet av lämpligaste orten för ett högre läroverk företräde bör lämnas
Ludvika.

2. Örnsköldsvik.

Västernorrlands län har en icke alltför stor befolkningskvot per statligt
gymnasium. Befolkningskvoten per klassavdelning på gymnasiestadiet är
dock jämförelsevis hög. Även örn behovet av ett nytt högre läroverk i länet
icke framträder i alltför hög grad, kan dock ej förnekas, att den i industriellt
och andra avseenden rika utvecklingen i mellersta delen av Norrland i förening
med den på sina ställen täta bebyggelsen därstädes och de stora avstånden
väl kan motivera tillkomsten av ytterligare ett högre läroverk.

Framställningar om inrättande av nya gymnasier ha gjorts av städerna
Sollefteå och Örnsköldsvik. Frågan om vilken av dessa städer som bör äga
företräde torde vara ganska vansklig att avgöra. Realskolorna äro nästan lika
stora, elevantalet från kringliggande bygd är i stort sett detsamma, befolkningstalen
i de tilltänkta gymnasieområdena äro i det närmaste identiska,
städernas läge ur kommunikationssynpunkt erbjuder ej heller några större
olikheter, underlaget av skolor av realskolekaraktär är i stort sett detsamma.
Antalet elever i sistnämnda skolor och i deras avslutningsklasser är dock större
i Sollefteå gymnasieområde. Till förmån för Sollefteå talar högre kommunalskatt,
medan Örnsköldsvik kan åberopa en betydligt högre befolkningssiffra.
Då, örn ock med en viss tvekan, Örnsköldsvik synes böra tillerkännas något
företräde, beror detta huvudsakligen på sistnämnda omständighet och på de
större utvecklingsmöjligheter, som en med goda kommunikationer försedd
samt i en välbefolkad och industrialiserad bygd belägen hamnstad erbjuder.
Förläggande av ett högre läroverk till Örnsköldsvik torde också medföra
större avlastning av det alltför stora läroverket i Umeå.

En jämförelse mellan Ludvika och Örnsköldsvik utvisar, att Ludvika har
en större och relativt starkt ökande befolkning samt högre kommunal utdebitering
men att Örnsköldsvik kan uppvisa en livligare besökt realskola,
ett större gymnasieområde och ett större underlag i form av antal elever i
skolor av realskolekaraktär inom detta område. Att det oaktat företrädet
givits åt Ludvika beror på att behovet av ett nytt högre läroverk är mest
framträdande i Kopparbergs län. Efter Ludvika synes emellertid Örnsköldsvik
närmast böra komma i åtanke vid en utvidgning av gymnasieorganisationen.

I yttrande den !) oktober 1041 framförde skolöverstyrelsen, som med hänsyn
till krisläget icke uttalade sig rörande den sakkunniges konkreta förslag
till utvidgning av gymnasieorganisationen, vissa erinringar mot de grunder,

6 Kungl. May.ts proposition nr 207.

på vilka sakkunnigutredningen bygger. Härom anförde överstyrelsen bland
annat:

Rekryteringsområdet för ett gymnasium är väsentligt större än för en
realskola. Man måste därför även räkna med så stora avstånd från hemorten
till skolan, att dagliga skolresor äro omöjliga. För de i läroverksstaden inackorderade
eleverna torde järnvägsförbindelserna vara av minst lika stor
betydelse som bussförbindelserna.

Överstyrelsen vill vidare såsom en betydelsefull omständighet framhålla
önskvärdheten av en avlastning från de redan förefintliga högre allmänna
läroverken.

Av de två jämförelsekvoter, som den sakkunnige använt sig av vid bedömandet
av de olika länens gymnasiebehov, måste befolkningskvoten per
klassavdelning anses vara den bättre. Men ännu bättre synes vara att vid
beräkning av befolkningskvot per klassavdelning använda antalet barn i skolåldern
i stället för den totala befolkningen. En annan likaledes god jämförelsekvot
erhåller, om man räknar ut antalet barn i skolåldern per lärjunge i
gymnasiet. Överstyrelsen ifrågasätter dock överhuvudtaget lämpligheten av
att använda jämförelsekvoter länen emellan.

Den sakkunniges utredning har överlämnats till 1940 års skolutredning
för att tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Med anledning av att sedermera förnyade framställningar gjorts örn upprättande
av statliga gymnasier i Arvika, Ludvika, Sollefteå och Örnsköldsvik
har skolöverstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande beträffande dessa
framställningar. Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 30 januari 1943 över
nämnda framställningar även upptagit frågan örn inrättande av ett statligt
gymnasium i Avesta.

Skolöverstyrelsen har funnit starka skäl tala för upprättande av statliga
gymnasier i Örnsköldsvik, Ludvika, Sollefteå och Avesta och ansett att
gymnasierna böra erhålla följande organisation:

Örnsköldsvik: 4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium;

Ludvika: 3- ;> » » 3- » s> ;

Sollefteå: 4- » » » 3- » » ;

Avesta: 3- » » » 3- » »

I fråga örn Arvika tillstyrker överstyrelsen ett anslag av 6 000 kronor såsom
bidrag till det kommunala gymnasiet därstädes.

överstyrelsen har i anslutning till sitt utlåtande över sakkunnigutredningen
åberopat följande tabell för jämförelse mellan gymnasiebehovet i de olika
länen:

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Lån	Antal barn i skolåldern*	Antal lär-jungar i gymnasiet (utom Ii * * 4) ht. 1942	åntal lärjung-\t i gymnasiet f>å 1 000 barn i skolåldern	Kvoten, re-ducerad till riksmedel-talet 100
1. Stockholms stad . .		39 124	2 255	58	360
2. Malmöhus län . .		58 664	1490	25	159
3. Uppsala » . ■		15 888	384	24	151
4. Göteborgs och Bohus län ....	50 885	1204	24	148
5. Östergötlands		35 962	658	18	114
6. Värmlands		32196	496	15	96
7. Jönköpings		27 623	405	15	92
8. Södermanlands		21490	305	14	89
9. Örebro		22 227	293	13	82
10. Skaraborgs		28 106	360	13	80
11. Kronobergs		19188	231	12	75
12. Blekinge		18 223	216	12	74
13. Hallands		18 308	216	12	74
14. Västerbottens	» ....	32 463	364	11	70
15. Västmanlands		18 370	196	11	67
16. Kalmar		27 688	283	10	64
17. Gotlands		7 287	71	10	61
18. Älvsborgs		37 302	355	10	60
19. Västernorrlands		36 965	351	10	59
20. Gävleborgs		34 505	302	9	55
21. Norrbottens		33 796	293	9	54
22. Jämtlands		17 658	152	9	54
23. Kristianstads		31 984	270	8	53
24. Stockholms		30 004	229	8	48
25. Kopparbergs		28 025	212	8	47

Hela landet 723 931 11591 IG

i (7—14 år) vid mitten av kalenderåret 1938, senaste officiella siffror.

Av vad skolöverstyrelsen anfört må i övrigt återgivas följande.

Vad angår Västernorrlands län har, sedan sakkunnigbetänkandet
framlades, skälen för upprättande av ett gymnasium i Örnsköldsvik väsentligt
förstärkts. Antalet lärjungar i samrealskolan utgjorde hostterminen

1942 ej mindre än 478 och skolan är — om man vid jämförelsen franraknar
klasserna l5, 55 och 44 samt frånser realskolorna i Stockholm, Goteborg och

Malmö — den största samrealskolan i landet. Den är ensam fullt tillräcklig
som underlag för ett gymnasium. Även stadens kommersiella och industriella
betydelse har på senare åren ökats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Samrealskolan i Sollefteå hör även till de största i landet, särskilt som ett
blivande gymnasium som underlag torde få en del av samrealskolan i Gudmundrå.

Västernorrlands län lior till de mindre gynnade länell oell intar enligt tabellen
den like platsen. Man måste också taga hänsyn till de stora avstånden
till närliggande gymnasier och inom länet över huvud. Just på grund av förbindelsernas
relativa betydelse synes det ej oberättigat, att de norrländska
ianen erhålla förmånligare jämförelsekvoter än övriga län. Det är enligt överstyrelsens
uppfattning fullt berättigat att inrätta statliga gymnasier såväl i
Örnsköldsvik som i Sollefteå. Om detta icke kan ske, bör Örnsköldsvik numera
ha företräde, särskilt med hänsyn till storleken av samrealskolan.

Enligt tabellen är Kopparbergs län det minst gynnade av samtfiga
Ian i truga om statliga gymnasier. Genom gymnasier i Avesta och Ludvika
skulle aven Västmanlands och Örebro län, vilka intaga 15:e respektive
9.e platserna bland länen, i viss man bli tillgodosedda. Det enda, sorn kan
synas ingiva betänkligheter mot upprättande av gymnasier i Avesta och
är realskolornas i dessa städer relativt låga lärjungeantal, läsåret
i942/43 respektive 166 och 208. Emellertid är man berättigad att för de
tilltänkta gymnasierna beräkna ett större direkt underlag än den egna realskolan.
Om man för Ludvikas del räknar med de kommunala mellanskolorna
i Grängesberg och ^Norrbärke på 16 respektive 17 kims avstånd samt för
Avestas del med samrealskolan i Hedemora och kommunala mellanskolan i
JN orberg pa 19 respektive 20 loms avstånd, så ligga dessa inom ett reseomrade
kring orterna i fråga med en restid understigande 30 minuter. Medräknas
dessa närliggande skolor med endast halva sitt lärjungeantal _ en

o°,™lg beräkningsmetod — erhållas för båda orterna underlag av cirka
240 mrjungar, vilket är ett mycket tillfredsställande underlag.

De skäl, som enligt den sakkunniges mening talade för gymnasier i Avesta
oc Ludvika, ha sedermera förstärkts. Bland annat har lärjungeantalet i samrealskolan
i Avesta visat en stark tendens till ökning. Överstyrelsen är av den
uppfattningen, att det är fullt berättigat att inrätta statliga gymnasier såväl i
Ludvika som i Avesta. Därest detta icke är möjligt, bör gymnasiet i Ludvika
a företräde, särskilt med hänsyn till storleken av samrealskolan och till de
demografiska förhållandena.

1Srmtljga ifrågavarande orter äro lokalerna för samrealskolorna icke
tillräckliga för högre allmänna läroverk, varför nybyggnader av skollokaler
aro nödvändigt Pa alla platserna har man också gjort mer eller mindre
laugt framskridna förberedelser härtill. I fråga örn samrealskolan i Avesta
vars lokaler i flera avseenden äro undermåliga, synas dock de kommunala
myndigheterna icke ha gjort mera energiska försök att avhjälpa bristerna.
Med hänsyn härtill anser sig överstyrelsen icke kunna för närvarande föreslå
skolans utvidgning med gymnasium. Upprättandet av övriga tre gymnasier
anser sig överstyrelsen kunna i princip tillstyrka. På grund av nuvarande
svårigheter att erhålla byggnadsmaterial synes det dock bli nödvändigt
att under en övergångstid disponera provisoriska lokaler, på vilka
man da har anledning stalla större krav än på lokaler, avsedda endast för
fnSngt p™vlsonj”!'': b;*6 lokala myndigheterna beräkna, att möjligheter
n n„nas a.bb P.a tillfredsställande sätt ordna de provisoriska lokalerna
til uagra/melide konkreta förslag icke framlagts, har överstyrelsen
icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning härom. Överstyrelsen anser
sig darior icke kunna for närvarande tillstyrka, att ifrågavarande gym -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nasier upprättas från och med budgetåret 1943/44 utan från den tidpunkt,
som Kungl. Majit efter framställning från överstyrelsen bestämmer, varvid
i gynnsammaste fall tidpunkten kunde tänkas bli det nyss nämnda budgetåret.
. _ „

Överstyrelsen placerar Örnsköldsvik före Sollefteå, därest det icke befmnes
möjligt att samtidigt upprätta mer än ett gymnasium i länet. Skulle
endast två gymnasier för närvarande kunna komma till stånd, finner överstyrelsen,
att vartdera länet bör erhålla ett gymnasium, varför överstyrelsen
i sådant fall föreslår Örnsköldsvik och Ludvika.

Om slutligen möjlighet skulle förefinnas att upprätta endast ett gymnasium,
finner överstyrelsen Ludvika böra stå tillbaka för Örnsköldsvik med
hänsyn till den senare stadens avsevärt större samrealskola, större gymnasieområde
och större avstånd till närmaste gymnasier.

Med ovan angivna reservationer hemställer skolöverstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik,
Ludvika och Sollefteå skola från och med budgetåret 1943/44 eller den
senare tidpunkt, Kungl. Majit på framställning av skolöverstyrelsen bestämmer,
successivt ombildas till högre samläroverk.

Kostnaderna för de förordade nya gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika
har överstyrelsen beräknat sålunda:

	För budgetåret	Vid fullt utbyggd
	1913/44	organisation
	kronor	kronor
Örnsköldsvik..........	15 469	105 735
Ludvika.............	28 360	97 791
Summa kronor	43 829	203 526

I propositionen 19^3:150 (sid. 31) framhöll jag — i sammanhang med
framläggande av förslag till ändring av läroverksorganisationen i Stockholm
— att, såsom närmare utvecklades i skolöverstyrelsens sistnämnda förslag,
starka skäl talade för upprättande av nya statliga gymnasier i landsorten,
exempelvis i Örnsköldsvik, i Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i
Sollefteå. Jag såg mig emellertid av statsfinansiella skäl nödsakad att avstå
från att redan då föreslå bifall till denna överstyrelsens framställning.

Vid riksdagen framställdes i motionen I: 211 och den därmed likalydande
motionen lii 311 yrkande om upprättande av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik.
Tillika föreslogs i motionen I: 229 och den likalydande motionen
lii 330, att samrealskolan i Ludvika skulle ombildas till högre allmänt läroverk.
I sin skrivelse nr 229 (sid. 6) anförde riksdagen härom:

Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning, att starka skäl
tala för upprättandet av nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis^
Örnsköldsvik och Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå,
vill understryka önskvärdheten av att i första hand de delar av landet, vilka
för närvarande intaga en i gymnasiehänseende mindre gynnad ställning, bli
tillgodosedda med gymnasier. I nu rådande läge anser riksdagen i likhet med
departementschefen, att försiktighet beträffande utvidgning av gymnasie -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

organisationen i allmänhet bör iakttagas, och kan därför icke bifalla de i
motionerna framställda yrkandena. Riksdagen förutsätter emellertid, att 1940
års skolutredning ägnar frågan om den nuvarande fördelningen av de statliga
gymnasierna mellan olika delar av landet en ingående översyn, i syfte att
i sådant avseende ernå en ur olika synpunkter jämn och rättvis uppdelning
av desamma. Härvid synes böra beaktas, att upprättandet av ett gymnasium
på ett håll måhända kan kompenseras genom en avveckling på ett annat håll
av gymnasielinjer, som äro svagt rekryterade. Det torde böra ankomma på
Kungl. Maj:t att, sedan nämnda översyn vidtagits och därest de statsfinansiella
förhållandena sådant medgiva, för riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Riksdagen anser sig likväl böra framhålla, att synnerligen starka skäl tala
för upprättandet snarast möjligt av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik,
vilken fråga torde kunna lösas utan avvaktan på att resultatet av omförmälda
översyn föreligger.

Stadsfullmäktige i Ludvika lia inkommit med framställning om upprättande
av ett statligt gymnasium i staden från och med läsåret 1944/45.
Stadsfullmäktige i Hedemora ha hemställt, att frågan om inrättande av ett
statligt gymnasium för södra Dalarna måtte snarast upptagas till behandling
men att dessförinnan en förnyad och allsidig utredning måtte göras rörande
den lämpligaste platsen för gymnasiet, därvid gymnasiets förläggande till
Hedemora bör övervägas.

Vidare ha stadsfullmäktige i Söderhamn anhållit, att dåvarande kommunala
gymnasium måtte förstatligas från och med nästa budgetår och att
därvid förutom den nuvarande reallinjen måtte upprättas en latinlinje. Skolöverstyrelsen
har tillstyrkt denna framställning. Överstyrelsen har dock framhållit,
att frågan om gymnasium i Ludvika borde lösas samtidigt med eller
före fragan örn gymnasium i Söderhamn, och har därför upprepat sin hemställan
om ombildning av samrealskolan i Ludvika. Statsverkets kostnad för
upprättande av ett gymnasium i Söderhamn har överstyrelsen beräknat till
29 094 kronor under första året och 98 414 kronor vid fullt utbyggd organisation.
Statslcontoret har föreslagit, att överstyrelsens hemställan örn inrättande
av statliga gymnasier i Ludvika och Söderhamn icke måtte föranleda
till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnas till 1940 års skolutredning
för att tagas i beaktande vid förutnämnda översyn av gymnasiefördelningen
i landet.

Slutligen har skolöverstyrelsen upprepat sin tidigare hemställan örn ombildning
av samrealskolan i Örnsköldsvik till högre allmänt läroverk, vilken
ombildning enligt överstyrelsens förslag bör ske från och med läsåret 1944/45.
Såsom villkor härför bör uppställas bland annat, att staden åtager sig att
bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av kostnader
för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av biblioteket.
— Motsvarande villkor bör enligt överstyrelsen även gälla Ludvika.

Den statliga gymnasieorganisationen undergick efter 1927 års skolreform
en stark ökning i fråga örn såväl antalet gymnasier och gymnasielinjer som

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

antalet elever. Utvidgningen av den yttre organisationen hejdades genom
krisens inträde. Efter år 1939 har sålunda antalet gymnasier ökats endast
med två, nämligen i Boden och Hässleholm — jag bortser härvid från utbyggandet
av högre lärarinneseminariets övningsskola till statens normalskola.
Återhållsamheten i fråga örn utvidgning av gymnasieorganisationen har delvis
berott på det statsfinansiella läget. I detta sammanhang bör dock även
erinras örn att riksdagen vid mer än ett tillfälle uttalat, att en ansvällning
av gymnasieorganisationen i allmänhet borde undvikas. Slutligen har det
synts angeläget att söka förbättra möjligheterna till utbildning för de praktiska
— i första hand tekniska — yrkena, inom vilka stor efterfrågan pa arbetskraft
räder, innan mera omfattande åtgärder vidtagas, vilka kunna leda
till en ännu svårare trängsel på redan överbefolkade teoretiska banor. Dessa
skäl tala alltjämt mot att mera vittgående förslag örn utökning av den allmänna
gymnasieorganisationen framföras.

Emellertid kan organisationens utformning icke gärna fastlåsas för längre
tid framåt. Ändringar i befolkningsfördelningen inom landet och andra utvecklingsfaktorer
nödvändiggöra — trots de nyss nämnda förbehållen — tid
efter annan upprättande av nya gymnasier. Riksdagen har pekat på möjligheten
att upprätta nya gymnasier inom den nuvarande kostnadsramen genom
att i stället nedlägga svagt frekventerade linjer. I själva verket pågår också
en successiv indragning av tynande gymnasielinjer. För närvarande gäller
sålunda intagningsförbud för ett tiotal sådana linjer. Ehuru det totala antalet
klassavdelningar på gymnasiestadiet sedan år 1939 ökats med 31, har
antalet nybör jära vdelningar i gymnasiet under samma tid nedgått med 12.
Den starkaste minskningen av antalet nybörjaravdelningar i gynuiasiet inträdde
med höstterminen 1943, då antalet sådana avdelningar nedgick med o,
medan samtidigt antalet avdelningar på gymnasiets övriga stadier bibehöll
sig oförändrat. Den sistnämnda inskränkningen av nybörjaravdelningarna

_vilken berodde på riksdagens beslut att maximera antalet — kan antagas

för de närmaste åren medföra en successiv nedgång i totalantalet klassavdelningar.
Den sålunda väntade beskärningen av gymnasieorganisationen
synes mig i sin mån försvara, att frågor örn inrättande av nya gymnasier
ånyo upptagas till prövning. Det bör därvid framhållas, att antalet gymnasielinjer
och lärjungenumerären icke lia något enkelt samband med varandra.
Likaväl som lärjungeantalet kan ökas, även örn organisationen bibehålies
oförändrad, så behöver å andra sidan en utvidgning av organisationen icke
medföra en ökning av antalet elever.

Riksdagen har uttalat, att fördelningen av de statliga gymnasierna borde
underkastas översyn av 1940 års skolutredning och att förslag i ämnet först
därefter borde underställas riksdagen. Dock syntes frågan örn inrättande
av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik kunna lösas utan avvaktan pa
resultatet av översynen, emedan synnerligen starka skäl talade för upprättande
snarast möjligt av ett gymnasium i nämnda stad. I det år 1940 av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

givna sakkunnigförslag, som omnämnts i den föregående redogörelsen, har
Örnsköldsvik upptagits som nummer två bland de platser, vilka främst borde
komma i fråga vid upprättande av nya statliga gymnasier, medan skolöverstyrelsen
i sitt år 1943 avgivna förslag placerat denna stad främst. Ehuru
Västernorrlands län i gymnasiehänseende icke hör till de allra minst gynnade
länen, framträder behovet av ett nytt gymnasium där synnerligen starkt.
Orsaken härtill är framför allt den starka utvecklingen av industrien och
av befolkningsnumerären i mellersta Ångermanland. Denna utveckling har
tagit sig uttryck bland annat däri, att samrealskolan i Örnsköldsvik numera
är den största fristående realskolan i landet, om man bortser från realskolorna
i rikets tre största städer. Med hänsyn till de i fråga om Örnsköldsvik
föreliggande omständigheterna föregripes icke skolutredningens översyn, om
ett statligt gymnasium upprättas där. Gymnasiet bör i enlighet med sakkunnigförslaget
och skolöverstyrelsens förslag omfatta en fyraårig latinlinje
och en fyraårig reallinje.

Även i en annan del av landet är behovet av gymnasier så starkt, att det
bor tillgodoses, utan att denna översyn avvaktas, nämligen i Bergslagen. Kopparbergs.
län är i fråga om gymnasier det minst gynnade av läner). Den
sakkunniges förslag upptager i första rummet ett gymnasium i Ludvika.
Skolöverstyrelsen har placerat detta gymnasium som nummer två. Även
andra orter i Bergslagen ha varit under diskussion som förläggningsorter.
Vid valet av plats bör Ludvika erhålla företräde på grund av dess större realskola,
lärjungeområdets omfattning och avståndet till närmaste gymnasium.
Pa satt den sakkunnige och skolöverstyrelsen föreslagit, bör gymnasiet bestå
av en treårig latinlinje och en treårig reallinje.

Starka skäl tala för att nya gymnasier upprättas även på andra platser i
andsorten än här ovan föreslagits. På grund av de statsfinansiella förhållandena
vill jag dock icke för närvarande, innan ännu en allmän överblick
över landets gymnasieförhållanden och utbildningsmöjligheter i övrigt vunnits,
förorda inrättande av fler nya gymnasier än de båda nu föreslagna,
vilka torde vara de mest angelägna.

De ifrågasätta gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika böra, därest lokalfrågorna
kunna nöjaktigt ordnas, upprättas successivt från och med nästa
budgetår. Statens kostnader för dessa gymnasier ha av skolöverstyrelsen
beräknats till omkring 44 000 kronor under det första budgetåret och cirka
204 000 kronor vid fullt utbyggd organisation. Till kostnadsfrågan återkommer
jag i det följande. För upprättande av gymnasierna böra uppställas
sedvanliga villkor beträffande tillhandahållande av lokaler m. m., varjämte
i enlighet med skolöverstyrelsens förslag bör fordras, att vederbörande kommuner
bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av
kostnader för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av
biblioteket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

2. Anordnande av nya linjer vid vissa gymnasier.

I sin skrivelse 1943: 229 yttrade riksdagen, att riksdagen ansåge vad i motionerna
I: 22 och II: 31 anförts beträffande inrättande av en realgymnasielinje
vid högre allmänna läroverket i Västervik, som för närvarande endast
hade en latingymnasielinje, vara värt beaktande. Det syntes böra ankomma på
Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning i ärendet i första hand
pröva förevarande fråga. Riksdagen ifrågasatte, huruvida icke, därest nämnda
läroverk befunnes böra utrustas jämväl med realgymnasium, detta kunde ske
genom överflyttande till läroverket av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje,
varigenom en ansvällning av gymnasieorganisationen med därav
betingade kostnader för statsverket kunde undvikas.

Vidare framhöll riksdagen beträffande ett i motionen II: 317 framställt yrkande
om inrättande av ett 4-årigt realgymnasium vid högre allmänna läroverket
för gossar i Malmö, för den händelse att till läroverket förlädes en provårskurs,
att vad i motionen anförts syntes tala för en sålunda ifrågasatt omorganisation
av läroverket. Det torde emellertid böra i första hand ankomma på
Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning taga frågan under omprövning.
Befunnes en dylik organisationsändring av läroverket böra äga rum,
borde detta enligt riksdagens mening kunna ske utan att antalet klassavdelningar
vid läroverket ökades, något som i motionen även syntes ha åsyftats.
Skulle så bli förhållandet hade riksdagen icke något att erinra mot att Kungl.
Majit meddelade beslut örn en dylik organisationsändring från och med nästa
läsår.

Sedan skolöverstyrelsen anbefallts inkomma med förslag i ämnet, har skolöverstyrehen
föreslagit, att från och med nästa budgetår en 4-årig realgymnasielinje
skall inrättas vid gossläroverket i Malmö, varvid en av de 3-åriga
realgymnasielinjerna skulle successivt nedläggas, och att en 3-årig realgymnasielinje
måtte från och med samma läsår successivt nyinrättas vid läroverket
i Västervik. Tillika har överstyrelsen hemställt, att en 3-årig realgymnasielinje
måtte från och med läsåret 1944/45 successivt upprättas vid
högre allmänna läroverket i Umeå i stället för en av de 4-åriga realgymnasielinjerna
där. Överstyrelsen har anfört bland annat:

Gossläroverket i Malmö. Detta läroverk omfattar fyra 5-åriga
realskolelinjer, en 4-årig och en 3-årig latingymnasielinje samt tre 3-åriga realgymnasielinjer.
Den 3-åriga latingymnasielinjen är dock under tillfällig indragning
på grund av svag tillströmning under senare år. Provårskurs är inrättad
från och med läsåret 1943/44.

I genomsnitt rekryteras en av de 3-åriga reallinjerna från läroverkets egen
realskola. För de elever, som sålunda övergå från läroverkets realskola, torde
det varit till fördel att övergå till 4-årigt gymnasium på grund av dettas lugnare
arbetstakt. Den ifrågasatta omorganisationen påkallas dock framför allt
av provårsarbetet vid läroverket. Det 3-åriga realgymnasiet är visserligen vanligare
än det 4-åriga, men de mer allsidiga pedagogiska utbildningsmöjligheter,
som förekomsten av båda typerna skulle medföra, vore av betydelse för prov -

Kungl. Majlis proposition nr .107.

årsarbetet. Överstyrelsen finner därför ombildning av en av de 3-åriga realgymnasielinjerna
till 4-årig väl motiverad. Ombildningen beräknas medföra en
kostnadsminskning av 800 kronor första året och 2 000 kronor vid fullt genomförd
organisation. Då en avdelning av realskolans avslutningsklass bör avvecklas
i samband med omorganisationen, medför denna ingen ändring av klassavdelningarnas
antal vid läroverket.

På grund av vissa svårigheter har omändringen icke kunnat genomföras från
och med innevarande läsår. Ombildningen torde därför böra ske från och med
läsåret 1944/45. Första året inrättas en första ring av 4-årigt realgymnasium
i stället för en avdelning av realskolans avslutningsklass, och sedan inrättas
successiv följande ringar av 4-årigt realgymnasium och avvecklas motsvarande
ringar av en linje av det 3-åriga realgymnasiet. Såsom villkor för omorganisationen
synes böra föreskrivas, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla
dels beträffande nämnda realgymnasium erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, dels beträffande läroverket
i dess helhet bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal.

Umeå. Högre allmänna läroverket i Umeå är organiserat med en 4-årig
och tre 5-åriga realskolelinjer (med två avdelningar av realskolans avslutningsklass),
en 4-årig latingymnasielinje och två 4-åriga realgymnasielinjer. Provårskurs
är inrättad från och med läsåret 1943/44.

Lärarkollegiet vid läroverket har hemställt om inrättande av en 3-årig realgymnasielinje,
över vilken framställning lokalstyrelsen yttrat sig. Framställningen
är närmast föranledd av att under senare år inrättats ett antal kommunala
mellanskolor och högre folkskolor, vilkas lärjungar efter avlagd realexamen
i viss utsträckning söka sig till 3-åriga gymnasier. En allmän översyn av
läroverkens organisation med hänsyn till faktorer av denna typ torde komma
att göras av 1940 års skolutredning. Då läroverket i Umeå nyligen erhållit
provårskurs, anser sig överstyrelsen likväl böra yttra sig om den förevarande
organisationsfrågan. Emedan det 3-åriga realgymnasiet är vanligare än det 4-åriga, är det angeläget, att lärarkandidaterna vinna erfarenhet från den förra
skolformen, och överstyrelsen tillstyrker därför, att ett 3-årigt realgymnasium
upprättas vid läroverket i Umeå.

Med hänsyn till önskvärdheten, att gymnasiets organisation vid läroverket
icke i detta sammanhang utökas, torde upprättandet av en 3-årig realgymnasielinje
böra medföra indragning av en av de 4-åriga realgymnasielinjerna.
Därvid torde ytterligare en avdelning av realskolans avslutningsklass
inom de närmaste åren bli nödvändig med hänsyn till att sannolikt icke alla
sökande från realskolans näst högsta klass kunna beredas plats i det 4-åriga
gymnasiets första ring. Någon ändring av klassavdelningarnas antal vid läroverket
vid fullt genomförd organisation torde därför icke uppkomma.

Bärande skäl kunna anföras för upprättande av det 3-åriga realgymnasiets
första ring redan första året. Från de kommunala mellanskolor och högre folkskolor,
vilka vid sidan av läroverkets egen realskola utgöra underlaget för
linjen, torde kunna erhållas en tillfredsställande rekrytering, även innan någon
övergång kan ske från den nya avslutningsklassen i läroverkets egen realskola.
Av de nuvarande 57 lärjungarna i ring R I4 representera 20 en sådan kategori,
som troligen skulle lia föredragit ett 3-årigt gymnasium, då de härigenom
kunnat spara ett års inackordering på läroverksorten. Antalet lärjungar av
denna kategori kan väntas stiga avsevärt, då det 3-åriga realgymnasiet upprättas.
Den nya gymnasielinjen bör därför påbörjas samtidigt med avvecklingen
av en linje av det 4-åriga realgymnasiet. Därvid torde man under orga -

Kungl. May.ts proposition nr 207.

nisationsförändringens genomförande böra räkna med en tillfällig ökning av
klassavdelningamas antal, genom att ytterligare en avdelning av realskolans
avslutningsklass tillkommer. Troligen behöver man dock icke räkna härmed
första ciret

Omorganisationen skulle medföra en kostnadsökning av omkring 415 kronor
första året och omkring 2 070 kronor vid fullt genomförd organisation. Det
synes lämpligt, att omorganisationen påbörjas läsåret 1944/45 och att såsom
villkor föreskrives, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla
dels beträffande nämnda realgymnasium erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, dels beträffande läroverket i dess helhet
bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal. o o .

Västervik. Detta läroverk är organiserat med en 4-ång och tva 5-anga
realskolelinjer (med en avdelning av realskolans avslutningsklass) samt en

4-årig latingymnasielinje. Läroverkets gymnasium ägde från slutet av 1850-talet endast reallinje, vilken under åren 1931—35 successivt utbyttes mot
latinlinje. Erforderliga speciallokaler jämte utrustning för ett realgymnasium
förefinnas därför redan.

Läroverket är vid sidan av högre realläroverket pa Norrmalm i stockholm
för närvarande det enda läroverk i riket, som icke har saväl latin- sorn. reallinje.
Den minskade tillströmningen till latinlinjen och den ökade anslutningen
till reallinjen gör sig gällande även för läroverket i Västervik. Anledningen till
att läroverket utrustats med endast en gymnasielinje torde främst ha varit, att
realskolan tidigare icke utgjorde tillräckligt underlag för ett större gymnasium.
Lärjungeantalet i realskolan utgjorde hösten 1930 endast 113 men har nu
stigit till 278. I fråga om realskolans storlek överträffar läroverket tolv högre
allmänna läroverk med såväl latin- som realgymnasium. Några betänkligheter
med hänsyn till läroverkets storlek synas därför icke numera böra hindra
upprättande av en realgymnasielinje. Denna bör vara 3-årig.

Enligt inhämtade uppgifter skulle cirka hälften av de nuvarande lar] ungarna
i latingymnasiet ha valt reallinjen, örn en sådan funnits. Av lärjungarna i realskolans
näst högsta och högsta klasser ämna 8, respektive 15 övergå till realgymnasium.
Ett tiotal elever i de närmast belägna läroverken skulle ha besökt
en reallinje i Västervik. Den föreslagna linjen kan således förväntas erhålla
tillfredsställande rekrytering. Dock torde åtminstone under en del år framåt
samläsning mellan latin- och reallinjen kunna beräknas i tämligen stor omfattning.
Kostnaden för upprättandet av den nya linjen torde komma att
uppgå till 9 805 kronor under första året och 33 209 kronor vid fullt genomförd
organisation. . „ ,

Såsom villkor för organisationsändnngen torde bora föreskrivas, att vederbörande
kommun åtager sig att tillhandahålla dels för ifrågavarande realgymnasium
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
dels för läroverket i dess helhet bostäder åt erforderlig vaktmästar ^Med

anledning av vad riksdagen anfört rörande överflyttning till läroverket
av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje får överstyrelsen framhålla,
att vissa latinlinjer äro svagt besatta men att reallmjerna alla aro val
besatta. Endast vid två läroverk finnes en första realring med mindre an 20
lärjungar. Överstyrelsen kan därför icke finna, att behovet av reallinje i
Västervik skulle kunna tillgodoses genom överflyttning av någon realgymnasielinje
från annan ort, utan att där ett minst lika stort behov skulle bil otillfredsställt.

Departementschefen
.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Riksdagen har bemyndigat Kungl. Majit att besluta oinbildning från och
med innevarande läsår av en treårig realgymnasielinje vid högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö till fyraårig. Denna förändring, som ännu ej
kunnat genomföras, bör på sätt skolöverstyrelsen föreslagit komma till stånd
successivt från och med nästa budgetår. Vid högre allmänna läroverket i Umeå
bör vidare en fyraårig realgymnasielinje successivt från och med budgetåret
1944/45 ombildas till treårig med hänsyn till det ökade antalet kommunala
mellanskolor och högre folkskolor inom gymnasieområdet samt på grund av
tillkomsten av en provarskurs vid läroverket. De sålunda föreslagna omändringarna
kunna sägas kompensera varandra. De innebära ingen ökning av antalet
klassavdelningar vid respektive läroverk och medföra ingen kostnadsökning
för statsverket. Den av skolöverstyrelsen berörda frågan om ökning
av antalet klassavdelningar vid läroverket i Umeå under övergångsåren torde
icke behöva avgöras nu. Såsom förutsättning för den ifrågavarande omorganisationen
av läroverket i Umeå bör gälla, att staden ikläder sig förpliktelser i
fråga om tillhandahållande av lokaler m. m., på sätt överstyrelsen föreslagit.
Vad angår gossläroverket i Malmö, har nämnda stad redan fattat positivt
beslut i motsvarande fråga.

Högre allmänna läroverket i Västervik och högre realläroverket på Norrmalm
i Stockholm äro nu de enda högre läroverk, som — bortsett från den
under uppbyggnad varande statens normalskola — icke ha både latin- och
realgymnasium. Den allmänna förskjutningen av lärjungetillströmningen från
latingymnasiet till realgymnasiet har framkallat ett behov av en reallinje
även vid läroverket i Västervik. Enligt de av skolöverstyrelsen lämnade uppgifterna
torde den starkt ökade elevnumerären vid läroverkets realskola och
övriga högre skolor inom gymnasieområdet utgöra ett tillfredsställande underlag
för en sådan linje. Jag anser mig böra tillstyrka, att en treårig reallinje
inrättas vid läroverket successivt från och med nästa budgetår. Kostnaden
för linjen beräknas till omkring 9 800 kronor under det första budgetåret och
till cirka 33 000 kronor vid fullt genomförd organisation. Till kostnadsfrågan
ämnar jag i det följande återkomma. För linjens inrättande böra uppställas
de av skolöverstyrelsen angivna villkoren rörande tillhandahållande av
lokaler m. m. Såsom överstyrelsen anfört, torde inrättandet av denna
nya linje icke kunna kompenseras genom nedläggande av någon svagt
frekventerad realgymnasielinje vid annat läroverk, då alla realgymnasielinjer
äro väl besatta. Huruvida någon mindre väl besökt latingymnasielinje skall
kunna indragas, är en fråga, till vilken jag längre fram vill återkomma. Jag
erinrar endast om att den i det föregående omtalade minskningen i antalet
gymnasielinjer i samtliga fall hänför sig till latinlinjen och att man följaktligen
bör gå fram med försiktighet, om det gäller att ytterligare inskränka antalet
ifrågavarande avdelningar.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''£07.

3. Ombildning av kommunala mellanskolan i Solna
till samrealskola.

Den år 1919 inrättade högre folkskolan i Solna ombildades år 1923 till kommunal
mellanskola. I sitt år 1923 avgivna betänkande föreslog 1918 års skolkommission,
att vid den slutliga omprövningen av läroverksorganisationens
gestaltning — då skolans utveckling bättre skulle kunna överblickas — behovet
av en realskola i Solna måtte bli föremål för särskilt övervägande.
Skolan upptogs dock icke bland de kommunala mellanskolor, som förstatligades
vid 1927 års skolreform. Styrelsen för skolan gjorde därefter upprepade
framställningar örn skolans förstatligande, vilka dock icke föranledde
förslag till riksdagen. En sammanslagning av skolan och den i samband med
skolreformen förstatligade mellanskolan i Sundbyberg övervägdes även, men
enighet i frågan kunde icke uppnås mellan de kommunala myndigheterna i
Solna och Sundbyberg.

I ett av statssekreteraren Börje Knös såsom särskild sakkunnig den 15 juni
1939 avgivet betänkande angående fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor
(SOU 1939: 16) föreslås, att kommunala mellanskolan i Solna skall
ombildas till samrealskola och att samrealskolan i Sundbyberg skall sammanslås
med denna. Frågan örn inrättande av en handelslinje vid den nya
skolan bör enligt förslaget prövas av de kommunala myndigheterna. Utredningsmannen
anför bland annat:

Lärjungeantalet i Solna kommunala mellanskola har företett en relativt
jämn ökning. Antalet elever från främmande kommuner har varit ringa, beroende
på det stora antalet inträdessökande från skolkommunen. Några andra
utbildningsanstalter utöver folkskolestadiet finnas icke i Solna. Närmaste
läroverksort är Stockholm, och kommunikationsförhållandena dit äro goda.
Stockholmsläroverken kunna dock icke i större utsträckning mottaga ökat
elevantal på realskolestadiet.

Mellanskolan, som är belägen i Råsunda, saknar egen byggnad men disponerar
goda lokaler i ett folkskolehus. Skolan fyller tvivelsutan ett behov och
är utan tvekan förtjänt att komma i åtanke till förstatligande.

Elevantalet vid realskolan i Sundbyberg har på grund av närheten till mellanskolorna
i Solna och Spånga icke varit högt, och det kan befaras sjunka
ytterligare efter tillkomsten år 1938 av en högre folkskola i Sollentuna. Invånarantalet
i Sundbyberg uppgår ej ens till hälften av motsvarande antal i
Solna. Att ha två statliga realskolor liggande så nära varandra synes knappast
försvarligt. Den rationellaste lösningen vore, att en sammanslagning av skolorna
komme till stånd och att en samrealskola bleve förlagd till Solna. Den
lämpligaste förläggningen av en gemensam samrealskola torde vara den av
solnaskolan nu disponerade byggnaden, men det bör i första hand ankomma
på de kommunala myndigheterna att överenskomma örn den lämpligaste
platsen.

Sedan länge har frågan om inrättande av en särskild handelslinje vid mellanskolan
i Solna varit under behandling, och inrättandet av en sådan linje
synes fullt rimligt.

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 1 sami. Nr 207. -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Över sakkunnigbetänkandet avgåvos yttranden av vederbörande kommunala
myndighet och länsstyrelse samt av skolöverstyrelsen och statskontoret.
Dessa yttranden torde icke äga större intresse i detta sammanhang. Dock
må nämnas, att föredraganden i skolöverstyrelsen, undervisningsrådet Sjöstedt
— vars föredragningspromemoria beträffande frågan om vilka skolor
som borde förstatligas av överstyrelsen överlämnades utan att överstyrelsen
tog ställning till detta spörsmål — tillstyrkte sammanslagning av samrealskolan
i Sundbyberg och kommunala mellanskolan i Solna. Sammanslagningen
borde dock enligt föredragandens mening formellt ske på så sätt, att mellanskolan
i Solna nedlades och samrealskolan i Sundbyberg utvidgades, likväl
först sedan förläggningsfrågan lösts. Styrelsen för mellanskolan i Solna inkom
med ett genmäle mot föredragandens förslag. Sakkunnigbetänkandet och yttrandena
ha sedermera överlämnats till 1940 års skolutredning för att tagas i
beaktande vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag.

I propositionen 1942:255 framlades ett förslag till ändring av läroverksorganisationen
i Stockholm, närmast föranlett av högre lärarinneseminariets
nedläggande. I propositionen nämndes, att Solna kommunalnämnd hemställt
örn inrättande av ett högre allmänt läroverk i de nordvästra förortskommunerna.
Dessa förorter utgjorde enligt kommunalnämndens mening en del av
Stockholm som regional enhet, varför deras läroverksbehov borde beaktas i
samband med en omändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Vid min
anmälan av ärendet anslöt jag mig icke till denna uppfattning utan ansåg
stockholmsorganisationen kunna behandlas för sig. Jag förordade dock utredning
örn de nordvästra förorternas läroverksproblem.

1942 års riksdag (skrivelsen nr 406) ansåg den föreslagna omorganisationen
av läroverken i Stockholm alltför omfattande och avslog därför propositionen.
Med anledning av väckta motioner framhöll riksdagen, att den lämpliga
regionala fördelningen av läroverken i Stockholm borde bedömas med hänsyn
även till förorternas behov. Omorganisationsfrågan borde enligt riksdagens
åsikt underkastas förnyad utredning.

Med anledning av riksdagens ställningstagande anbefallde Kungl. Majit
skolöverstyrelsen att med beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört verkställa
förnyad utredning av frågan. Genom särskild remiss överlämnades ovannämnda
framställning från Solna kommunalnämnd till överstyrelsen för att
tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Skolöverstyrelsen inkom den 31 oktober 1942 med förnyad utredning i
ämnet. Utredningen utmynnade i förslag, att Stockholms läroverksfråga skulle
lösas antingen på sätt i propositionen 1942: 255 förordats, eller på nämnda
sätt i förening med upprättande av ett högre allmänt läroverk även i Solna,
uppbyggt på samrealskolan i Sundbyberg jämte den kommunala mellanskolan
i Solna, vilken i så fall skulle förstatligas. Den sålunda bildade realskolan
skulle förstärkas med en femårig linje från Vasa realskola i Stockholm.
Gymnasiet skulle sammansättas av en fyraårig latingymnasielinje och en tre -

Kungl. May.ts proposition nr 207.

årig realgymnasielinje genom utflyttning av linjer från stockholmsläroverk. Beträffande
frågan om inrättande av ett högre allmänt läroverk för Stockholms
nordvästra förorter anförde överstyrelsen bland annat följande.

Förslag om förläggande av ett högre allmänt läroverk för de nordvästra
förorterna till ett område vid Vasalunds spårvägshållplats ej långt från Hagalunds
järnvägsstation har numera vunnit anslutning från de berörda kommunerna
genom särskilda för frågans behandling utsedda delegerade. Därjämte
ha Solna kommunalfullmäktige beslutat svara för kostnaderna för ett läroverk,
varjämte Sollentuna kommun lär vara villig påtaga sig en viss del av
kostnaderna.

Frågan torde därigenom såtillvida ha kommit i ett gynnsammare läge, som
ett avgörande hinder för frågans lösning synes vara undanröjt.

Av de siffror, som i kommunalnämndens framställning anförts angående lärjungar
med hemort i de nordvästra förorterna i läroverken i Stockholm läsåret
1941/42, synes framgå, att behov föreligger av ett högre allmänt läroverk
för dessa förorter. I klass 1° utgjorde antalet lärjungar 78, i första ringarna
av latingymnasiet 15 och i första ringarna av realgymnasiet 33. Siffrorna
för läsåret 1942/43, vilka sammanställts av överstyrelsen, äro av samma
storleksordning: 85, 17 respektive 30. Möjligen är ökningen av vissa siffror
endast skenbar, då överstyrelsen utöver Sollentuna, Solna, Spånga och Sundbyberg
medtagit även övriga orter vid Uppsala- och Västeråsbanorna.

Emellertid kan man icke utan vidare bygga på dessa siffror. Det föreslagna
nya läroverket i Vasalund är utan nämnvärda resor tillgängligt endast för
vissa lärjungar från de nordvästra förorterna. En del lärjungar föredraga måhända
läroverken i Stockholm, emedan förbindelserna dit äro bättre eller lika
goda.. Det synes ej heller uteslutet, att lärjungar, som måste resa en icke obetydlig
väg, föredraga att resa in till Stockholm, ehuru resvägen härigenom
blir något förlängd. Även andra skäl kunna finnas att föredraga läroverken i
Stockholm. En undersökning genom respektive rektorer angående önskemålen
i berört avseende hos de nuvarande lärjungarna i realskolans och gymnasiets
begynnelseklasser har givit till resultat, att av de 85 lärjungarna i l3 med
hemort i de nordvästra förorterna endast 32 föredraga ett läroverk i Vasalund,
av de 17 i latingymnasiets första ringar endast 5 och av de 30 i realgymnasiets
första ringar endast 8. Av totala antalet lärjungar i realskolans
och gymnasiets begynnelseklasser från de nordvästra förorterna (150 st.) ha
endast något mer än tredjedelen (56 st.) anmält sig föredraga ett läroverk i
Vasalund framför läroverken i Stockholm.

Man får dock å andra sidan icke draga alltför vittgående slutsatser av
dessa siffror. De tillfrågade lärjungarna åtnjuta redan undervisning i läroverken
i Stockholm. Särskilt för lärjungarna i gymnasiet kan det då ligga nära
till hands att föredraga sitt nuvarande läroverk framför ett endast föreslaget,
även örn det senare i vissa fall skulle lia föredragits, örn valet skett före intagningen.
Så mycket torde man emellertid kunna vara berättigad att sluta
av siffrorna, som att olägenheterna av nuvarande anordning icke äro så stora,
som lärjungeantalet synes ge vid handen vid första påseende. Skall ett högre
allmänt läroverk för de nordvästra förorterna upprättas, synes det i varje fall
icke självklart, att det bör erhålla sina linjer genom överflyttning av linjer
från läroverken i Stockholm. Sambandet mellan frågorna örn läroverksorganisationen
i Stockholm och örn ett högre allmänt läroverk för de nordvästra
förorterna synes överhuvudtaget icke vara fastare, än att den senare frågan

Kungl. Majlis proposition nr 207.

mycket val skulle kunna tagas upp i samband med den översyn av behoven
av nya läroanstalter inom olika landsdelar, som 1940 års skolutredning skall
verkställa. Då emellertid behovet av ett högre allmänt läroverk för nämnda
förorter synes vara konstaterat och frågan dock onekligen i någon mån sammanhänger
med frågan om läroverksorganisationen i Stockholm, har överstyrelsen
intet emot att i nu förevarande sammanhang ett högre allmänt läroverk
upprättas i Solna genom ombildning av samrealskolan i Sundbyberg och förstatligande
av kommunala mellanskolan i Solna.

Det ifrågasatta högre allmänna läroverket i Solna synes icke böra inrättas,
förrän man avslutat förberedelserna för anskaffande av lokaler för detsamma.
Nyligen är beslut fattat om ett betydande bygge för folkskolorna i Solna.
Detta kan påverka kommunens möjligheter att omedelbart sätta igång det
likaledes omfattande bygget av lokaler för läroverket. Då läroverken på Norrmalm
tills vidare synas kunna mottaga lärjungarna från de nordvästra förorterna,
synas inga skäl finnas att upprätta läroverket i Solna, förrän lokalfrågan
för detta avancerat så långt att bygget kan igångsättas. Att under en
icke kort övergångstid arbeta med provisoriska lokaler, skulle uppenbarligen
innebära en försämring av de nuvarande förhållandena.

Överstyrelsens ståndpunkt beträffande ett högre allmänt läroverk för Stockholms
nordvästra förorter kan sammanfattas på följande sätt:

1. Frågan om ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna är
icke så intimt sammankopplad med frågan om läroverksorganisationen i Stockholm,
att den nödvändigtvis behöver tagas upp i sammanhang med sistnämnda
fråga. Det alternativa förslaget om inrättande av ett högre allmänt
läroverk i Solna kan förverkligas vid en senare tidpunkt.

2. Behovet av ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna synes
vara konstaterat. Överstyrelsen har därför intet att invända mot att ett dylikt
läroverk upprättas, organiserat som samläroverk med 5-årig och 4-årig realskola,
4-årigt latin- och 3-årigt realgymnasium.

3. Det synes icke klart motiverat, att andra linjer för detta läroverk böra
överflyttas från läroverken i Stockholm än en 5-årig realskolelinje, vilken då
bör flyttas från Vasa realskola.

4. Adjunkts- och ämneslärarinnetjänsterna böra i viss utsträckning erhållas
dels från samrealskolan i Sundbyberg (rektorstjänsten, 3 adjunktstjänster och
en ämneslärarinnetjänst), dels genom förstatligande av ämneslärartjänsterna
vid kommunala mellanskolan i Solna (4 adjunkts- och 1 ämneslärarinnetjänst),
dels slutligen från läroverken i Stockholm (4 adjunktstjänster). Övriga tjänster
vid realskolan böra nyinrättas.

5. Läroverkets byggnadsfråga synes böra vara löst, innan läroverket upprättas.
En övergångstid med provisoriska lokaler, vilken på grund av tidsläget
kan utsträckas i väsentlig grad, synes icke böra förutsättas, då det skulle innebära
en försämring i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för ett högre allmänt läroverk
i Solna efter dess fulla upprättande på följande sätt:

Kostnadsökning för högre allmänna laroverket i Solna ..............kronor 301 763

Kostnadsminskning för

samrealskolan i Sundbyberg....................kronor 59 885

kommunala mellanskolan i Solna................. » 62 878

Vasa realskola............................ » 45 006

3-årig realgymnasielinje...................... » 36 844 , 204 g|3

Nettoökning kronor 97 150.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Stockholms stadsfullmäktige tillstyrkte, under åberopande av de synpunkter,
som anförts i en av föredragande borgarrådet upprättad promemoria, en
omfördelning av läroverksplatserna i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse
med vad skolöverstyrelsen förordat. I föredragande borgarrådets promemoria
anfördes bland annat:

Frågan om stockholmsläroverkens omorganisation har till synes ^ komplicerats
genom de under ärendets behandling framkomna kraven fran nordväst
om Stockholm belägna förorter örn upprättandet av ett lokallaroverk
i Solna. Att denna fråga icke upptagits i tidigare utredningar beror helt enkelt
därpå, att sådana önskemål förut icke framförts av någon kommun, som
kunnat eller velat åtaga sig de med upprättandet av ett aroverk förenade
lokalkostnaderna. Mot en utflyttning av linjer, vilkas elever bo utanför Stockholm,
finnes från huvudstadens sida naturligtvis ingenting i princip att invända
Det bör tvärtom hälsas med tillfredsställelse, om en grannkommun
såsom nu Solna vill själv åtaga sig lokalkostnader, som eljest skulle komma
på Stockholm, för högre skolutbildning åt barn inom den egna kommunen.
Onekligen komma också från ifrågavarande förorter åtskilliga elever till laroverken
liksom för övrigt till de kommunala flickskolorna i Stockholm.

Såsom överstyrelsen framhållit, kan man emellertid icke utan vidare använda
dessa elevsiffror för att mäta behovet av det begärda solnalaroverket.
De nordvästra förorterna bilda ett vidsträckt område, och ett läroverk i Vasalund
lär utan kommunikationsmedel endast nås av ett mindretal bland de
lärjungar, som eljest skulle resa till någon läroanstalt i Stockholm. Inom det
nordvästra förortsområdet äro elevernas boningsorter så spridda, att vasalundsläroverkets
upprättande skulle för många icke medföra någon väsentlig
vägförkortning och för andra helt sakna betydelse. Det må i detta sarnmanhang
erinras örn att den under byggnad varande Ängbybanan i en snar framtid
torde komma att utdragas genom Spånga. Härefter kommer ett läroverk
vid Ängby att ligga bekvämare till för stora delar av Spångakil ett vid Vasalund.
Men bortsett härifrån, är det sannolikt, att elever från de nordvästra
förorterna i övrigt även efter tillkomsten av ett läroverk i Solna i stor utsträckning
komma att söka sig in till stockholmsläroverken.

Besluta statsmakterna i enlighet med skolöverstyrelsens alternativa förslag
att upprätta ett lokalläroverk för de nordvästra förorterna. — något
som ur Stockholms synpunkt ter sig påkallat med hänsyn till folkmängden
i områdets tätorter och dessas starkt stigande barnantal — synes det av har
anförda skäl och med tanke på den starkt ökade tillströmning, som under
den närmaste framtiden kommer att träffa de redan hart utnyttjade stockholmsläroverken,
icke föreligga någon anledning att annat än i helt begränsad
omfattning överflytta linjer från stockholmsläroverken till det nya laroverket.
Överstyrelsens förslag att utflytta en femårig reajskolehnje (tran
Vasa realskola) och två gymnasielinjer synes innebära en riktig avvägning.

I propositionen 1943:130 föreslogs en mera begränsad omorganisation av
läroverksväsendet i Stockholm, än skolöverstyrelsen förordat. I vissa gymnasiefrågor
ansågs beslut böra fattas senare. Vid min anmälan av ärendet anförde
jag beträffande överstyrelsens alternativa förslag örn upprättande av ett
högre allmänt läroverk i Solna, att jag icke ansett mig böra för det dåvarande
biträda detta förslag. Jag anslöt mig visserligen lill riksdagens uppfattning,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

att frågan örn den lämpliga regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer
bolde bedömas med hänsyn tagen även till de förortsområden, vilka
folie utanföi huvudstaden såsom administrativ enhet. Vid den prövning, jag
agnat fragan bland annat ur denna synpunkt, hade jag emellertid kommit
till uppfattningen, att ett slutligt ställningstagande till de nordvästra förorternas
läroverksproblem måste anstå, till dess gynnsammare förutsättningar
ur olika synpunkter förelåge.

I motionerna 1:227 och 11:331 till 1943 års riksdag hemställdes, att en

5-årig realskollinje redan höstterminen 1943 skulle överflyttas från Vasa realskola
till samrealskolan i Sundbyberg med provisorisk förläggning till Solna.
Tillika hemställdes, att beslut skulle fattas om upprättande framdeles av ett
högre allmänt läroverk i Solna eller, om detta ej kunde bifallas, att förslag
örn upprättande av ett sadant läroverk skulle begäras hos Kungl. Majit. Av
vad i motionerna anfördes må här återgivas följande.

Skolöverstyrelsens uppfattning, att en del av lärjungarna från de nordvästra
fororterna torde föredraga läroverk i Stockholm, kan knappast ha någon allmän
giltighet. Enligt vad som uppgivits lia åtminstone en del av lärjungarna
och deras föräldrar missuppfattat de gjorda förfrågningarna, i det att de
trott, att det var fråga örn att de lärjungar, som nu gå i stockholmsläroverken,
skulle Hyttas över till ett nytt läroverk i Solna. Det förefaller också verklighetsfrämmande,
att det för ej mindre än 26 av 35 lärjungar från Sollentuna i
1° skulle vara fördelaktigare att gå i läroverk i Stockholm än i Solna.
1 förra fallet ha de att resa med järnväg i genomsnitt 20 minuter för en årlig
kostnad av omkring 70 kronor eller med buss i genomsnitt 28 minuter för en
ärlig kostnad av 100 kronor och sedan genom Stockholms trafikvimmel söka
sig fram till sitt läroverk. I senare fallet kunna de resa med järnväg till HagaUu
^ * genomsnitt 10 minuter för en årlig kostnad av omkring 45 kronor

och ha sedan 5 minuters gångväg till skolan. Även om det för en del lärjungar
pa grund av särskilda omständigheter kan vara fördelaktigare att besöka
läroverk i Stockholm, kan det icke råda någon tvekan örn att många föräldrar
av ekonomiska och hygieniska skäl föredraga ett närmare beläget
läroverk.

Den i propositionen föreslagna organisationen föregriper en fri prövning
framdeles av Stockholms gymnasieorganisation i samband med ordnande av
nya elementarskolans gymnasium. Överstyrelsens förslag, att Solna kommunala
mellanskola skall förstatligas genom att uppgå i det ifrågasatta läroverket,
strider mot de allmänna förutsättningarna för den ifrågavarande omorganisationen
och skulle ur statens synpunkt fördyra densamma. Med hänsyn
till behovet av praktiska utbildningslinjer i Solna framstår det som önskvärt,
att Solna kommunala mellanskola bibehålies och, så snart ett definitivt»
positivt beslut i läroverksfrågan uppnåtts, omorganiseras till praktisk
mellanskola med linjer för handels-, hushålls- och teknisk utbildning.

På grund av rådande förhållanden påyrkas icke omedelbart upprättande
av ett högre läroverk i Solna. Däremot synas hinder ej förefinnas för omedelbar
överflyttning av en 5-årig realskollinje från Vasa realskola till samrealS-n°o
’ Sundbyberg. Pa grund av lokalbristen kan en förläggning av linjen
till Sundbyberg ej komma i fråga. Realskollinjen bör därför tills vidare förläggas
till Råsunda i Solna. En sådan utvidgning av samrealskolan i Sundby -

Kungl. May.ts proposition nr 207.

berg kan ske oberoende av övervägandena rörande inrättande aiv ett högre
allmänt läroverk och kan icke anses innebära något föregripande av avgörandet
i frågan örn dettas placering.

1943 års riksdag (skrivelsen nr 229) biföll det i propositionen framlagda
förslaget till ändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Riksdagen underströk,
att frågan örn gymnasieorganisationen borde utredas ytterligare
liksom även spörsmålet om den lämpliga regionala fördelningen av Stockho ras
»ymnasielinjer, vilket syntes böra bedömas med hänsyn tagen även till de
förortsområden, vilka folie utanför huvudstaden som administrativ enhet. Med
hänsyn härtill vore riksdagen icke då beredd att uttala sig i positiv riktning
för de i nämnda motioner framställda förslagen, vilka syftade till upprättandet

av ett högre allmänt läroverk i Solna.

I sistnämnda skrivelse anhöll riksdagen i annat sammanhang om förslag
snarast möjligt rörande fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna
i riket. Riksdagen åsyftade härvid endast förstatligande av sådana skolor,
som icke blott tillgodose det egna skolområdet utan ha sitt rekryteringsområde
inom en tämligen vidsträckt rayon. .

På vederbörligt uppdrag har skolöverstyrelsen i skrivelse den 12 november
1943 — såsom i det följande skall utförligare behandlas framlagt förslag
till förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning till vad riksdagen
anfört. Förslaget innebär, att 24 mellanskolor skola gruppvis ombildas till
statliga samrealskolor. Vid förslagets upprättande har överstyrelsen tillampat
ett poängsystem under hänsynstagande till de omständigheter, som ansetts
böra inverka på frågans bedömande. Kommunala mellanskolan i Solna har
vid denna poängberäkning endast uppnått placeringen som nr 64 (109 poäng)
av landets dåvarande 73 mellanskolor, ordnade efter fallande poäng. På
grund av riksdagens uttalande har vid poängsättningen den största vikten tillmätts
storleken av en skolas rekryteringsområde, och denna omständighet har
därför haft avgörande inflytande på poängsumman. Med hänsyn härtill har
skolöverstyrelsen ansett de trettio skolor, som uppnått lägsta poängsummor,
icke böra ifrågakomma till förstatligande. Överstyrelsen har sålunda uteslutit
kommunala mellanskolan i Solna. Skolans lokaler lia även av överstyrelsen

befunnits icke vara tillfredsställande.

I en den 11 januari 1944 dagtecknad framställning har nu Solna stads läroverkskommitté
hemställt, att kommunala mellanskolan i Solna måtte successivt
från och med budgetåret 1944/45 ombildas till en statens samrealskola,
bestående av såväl fem- som fyraåriga linjer och försedd med en inbyggd
teknisk linje. Kommittén konstaterar, att den tidigare föreslagna organisationen
med ett högre allmänt läroverk icke kan genomföras för närvarande. Det
trängande behovet av realskoleplatser bör dock medföra, att Solnas läroverksfråga
nu löses i begränsad omfattning. Kommittén framför ingen kritik mot
skolöverstyrelsens förslag den 12 november 1943 utan åberopar som skäl
för sin framställning väsentligen stadens storlek och antalet elever från de

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nordvästra förorterna i stockholmslän)verken. Den föreslagna realskolan avses
skola påbyggas med ett kommunalt gymnasium. Framställningen innehåller
bland annat följande.

Nu varande förhallanden. Som i det följande skall närmare utvecklas,
hyser man allmänt den meningen, att en central plats i Solna stad är
ett naturligt centrum för förläggningen av den högre skolundervisningen i
Stockholms nordvästra förorter. Med hänsyn till kommunikationerna gäller
detta framför allt utom för Solna även för Sundbyberg och Sollentuna. I det
följande räknas närmast med dessa orter.

För närvarande finnas följande högre skolor i dessa förorter:

4-årig samrealskola i Sundbyberg med 105 lärjungar
kommunal mellanskola i Solna »197 »

» » »Sollentuna » 112 »

Om nian utgår från att skolorna i Sundbyberg och Sollentuna skola vara
kvar med nuvarande organisation, har man att räkna med nedanstående antal
larjungar höstterminen 1943 med hemort i Sundbyberg, Solna och Sollentuna
att placeras i Solna:

4- årig realskollinje ......................... 34

5- » . » 245

gymnasium ............................... 148

kommunal flickskola ....................... 183

praktisk mellanskola........................ 13

Summa 623.

Lärjungarna i realskolan och gymnasiet fördela sig på de olika läroanstalterna
1 Stockholm på följande sätt:

	Solna	Sundbyberg	Sollentuna	Summa
	Real- skolan	Gym-nasiet j	Real- skolan	Gym- nasiet	Real- skolan	Gym- nasiet	Real- skolan	Gym- nasiet
Statliga läroverk: gossläroverket på Norrmalm . .	41	27	14	4	35	16	90	47
nya elementarskolan.......	2	9	2	3	13	15	17	27
realläroverket på Norrmalm . .	11	11	2	6	—	1	13	18
flickläroverket på Norrmalm . .	29	16	6	4	36	9	71	29
Vasa realskola..........	23	—	12	—	26	—	61	_
övriga läroverk .......	2	2	3	1	2	1	7	4
Kommunala mellanskolor.....	2	—	—	—	3	_	5	_
Enskilda läroverk........	5	14 \|	7	3	3	6	15	23
Summa \|	115	79 \|	46	21	118	48	279''	148

1 Därav 34 pä 4-årig linje.

Antalet lärjungar i begynnelseklasserna i läroverken i Stockholm med hemort
i Solna, Sundbyberg eller Sollentuna har de tre senaste åren varit följande:

Kungl. Majlis proposition nr 207.

		Solua		Sundbyberg	Sollentuna	Summa
Skolstadium	h.t. 1941	h.t. 1942	h.t. 1943	h.t. 1941	h.t. 1942	h.t. 1943	h.t. 1941	h.t. 1942	h.t. 1943	h.t. 1941	h. t. 1942	h.t. 1943
Realskolan: l5........	32	23	29	10	13	7	27	35	21	69	71	57
I4........	—	2	2	1	4	—	9	7	3	10	13	5
Gymnasiet.....	19	16	15	4	6	2	19	14	7	42	36	24
Summa	1 51	41	46	1 15	23	9	\| 55	56	31	121	120	86

Behovet av högre skolor. Det är här alltså frågan om att bereda
lämplig skolutbildning över folkskolans stadium för (197 + 623 =) omkring
800 lärjungar. Antalet lärjungar i begynnelseklasserna under de tre
senaste åren har varit tämligen konstant. Nedgången höstterminen 1943 torde
bero dels på att ej alla godkända sökande på grund av bristande utrymme
kunnat intagas vid läroverk i Stockholm, dels på att högre folkskolan i Sollentuna
omändrats till kommunal mellanskola.

Att behovet av högre skolor i Solna kommer att växa framgar bland annat
därav, att stadens folkmängd befinner sig i stark tillväxt med i medeltal 1 250
invånare per år under senaste femårsperiod. Solna kommun hade år 1943 ett
födelsetal av 31,8 promille, vilket torde vara bland de högsta i riket. Tabellen
här nedan visar antalet barn, som voro födda nedannämnda år och som år
1943 voro kyrkskrivna i Solna.

Födda år	Antal 1943	Födda år	Antal 1943	Födda år	Antal 1943
1934	309	1938	370	1941	610
1935	345	1939	439	1942	581
1936	322	1940	426	1943	967
! 1937	329

Lågt räknat torde år 1950 endast från Solna omkring 40 barn beräknas
vinna inträde i 5-årig realskola. Redan ar 19o3 torde detta antal, bli nästan
dubbelt så stort. Som nämnt gå nu 148 lärjungar från här ifrågavarande
orter i gymnasium i Stockholm. Av det anförda torde tydligt framgå, att de
nordvästra förorterna äro i behov av ett högre samläroverk samt att särskilt
behovet av en 5-årig realskollinje vid sidan om de redan befintliga 4-åriga
realskollinjerna är synnerligen starkt framträdande.

Även om ett mindre antal barn från dessa orter efter upprättandet av nya
högre skolor i Solna under den första tiden kommer att besöka skolor i Stockholm,
kompenseras detta av att en del orter inom Spånga och efter norra
stambanan ha avgjort bättre förbindelser, med Solna än med Stockholm.
Höstterminen 1943 gingo ett tjugotal lärjungar fran sådana orter i läroverk
i Stockholm. . , „ ...

Solna stad har över 30 000 invånare och är den 16:e i riket i fråga örn folkmängd.
Den sammanlagda folkmängden i här berörda orter uppgår till omkring
65 000 invånare och är ständigt stigande. Dagligen resa nu över 600
lärjungar från dessa orter till Stockholm iör att där fa högre skolutbildning.

Kungl. Majds proposition, nr 207.

Med hänsyn till det stora antalet elever från här berörda orter i kommunala
och högre flickskolor i Stockholm synes även en kommunal flickskola
behövas i Solna. Vidare föreligger behov av praktisk utbildning på realskolans
åldersstadium. Av förfrågningar, som gjorts vid Solna folkskolor, har
framgått, att av lärjungarna i klass 4 36 önskade gå i handelsmellanskola,
23 i teknisk mellanskola och 18 i hushållsteknisk mellanskola. Förutsättningar
synas alltså finnas för att en praktisk mellanskola med åtminstone handelslinje
och teknisk linje skulle ha en uppgift att fylla. En annan möjlighet är att
i realskolan eller kommunala mellanskolan inbygga praktiska linjer.

Den högre skolundervisningen i Solna bör således omfatta:

ett högre allmänt läroverk med fem- och fyraårig realskola,

en kommunal flickskola,

en praktisk mellanskola med handelslinje och teknisk linje eller eventuellt
till en början inbyggda praktiska linjer.

Nu föreslagen skol a. För närvarande torde, framhåller kommittén,
icke finnas stora utsikter att få den skisserade organisationen genomförd.
Kommittén har därför ej ansett det erforderligt att nu förebringa någon
ingående utredning om behovet av ett gymnasium och om dess organisation.
I samband därmed bör det tagas under övervägande, om ej Solna stad lämpligen
borde upprätta ett kommunalt gymnasium i avvaktan på att ett högre
allmänt läroverk i Solna kommer till stånd. Ifall beslut fattas om anordnande
av femårig realskollinje i Solna, har kommittén för avsikt att hos stadsfullmäktige
göra framställning i frågan. Då emellertid behovet av vidgade
möjligheter till utbildning på realskolans stadium är så påtagligt och så
trängande, bör stadens läroverksfråga redan nu ordnas i mera begränsad
omfattning.

Vad som främst behöves är en femårig realskollinje och tillfälle till praktisk
utbildning på realskolans stadium. Dessa behov torde med minsta kostnad
kunna tillgodoses sä, att den nuvarande kommunala mellanskolan i Solna
förstatligas till en samrealskola med femårig och fyraårig linje samt med
inbyggd praktisk teknisk linje. Med hänsyn till industriens behov av arbetskraft
med tekniskt betonad utbildning och till den manliga ungdomens framtida
utkomst synes en inbyggd teknisk linje böra ifrågakomma framför en
handelslinje. Till en början torde man böra räkna med två parallellavdelningar
på den fyraåriga linjen och en serie avdelningar på den femåriga linjen.

Givetvis har skolöverstyrelsen i sitt förslag den 12 november 1943 icke
kunnat föreslå förstatligande av Solna kommunala mellanskola. Ett förstatligande
av denna motiveras dock till fullo därav, att Solna stad är av sådan
storlek, att den bör kunna göra anspråk på ett statsläroverk, att årligen omkring
100 lärjungar fran staden och närliggande orter önska fortsatt skolutbildning
efter genomgång av fyra klasser i folkskolan, att stockholmsläroverken
ej kunna mottaga alla dem, som söka sig till den femåriga realskolan,
och att inrättandet av femårig realskollinje i Solna skulle medföra betydlig
lättnad för stockholmslän)verken. Stockholms län är för övrigt i fråga om
statsläroverk bland de sämst lottade länen i landet.

Ytterligare ina framhållas, att staten äger omkring 70 procent av stadens
areal med där befintliga huvudsakligen skattefria institutioner, att folkmängden
i Solna sedan år 1937 ökats med omkring 35 procent samt att utdebiteringen
till kommun och landsting m. m. år 1943 var 13: 04 per skattekrona
mot 8: 70 i Stockholm. Flyttningen till och från Solna är mycket stor, till
stor del beroende på att ett flertal familjer flytta till Stockholm, då barnen

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

komma till den ålder, att de ej kunna få lämplig skolutbildning i holna. Härigenom
undandrages kommunen värdefulla skut teobjekt.

Den ifrågasatta ombildningen bör ske successivt så, att från och med budgetåret
1944/45 första klassen i mellanskolan indrages och i stället upprättas
första klasserna av femåriga och fyraåriga realskollinjer. En inbyggd teknisk
linje torde böra upprättas från och med det läsår, då näst högsta klassen av
mellanskolan förstatligas.

Skolans förläggning. Sedan frågan örn förläggningen^av ett för
Stockholms nordvästra förorter avsett läroverk länge varit föremål for överväganden
inom de berörda kommunerna, ha numera vissa överenskommelser
träffats. I skrivelse till Kungl. Majit den 3 oktober 1942 ha representanter,
utsedda av stadsfullmäktige i Sundbyberg samt av kommunalnämnderna i
Solna och Sollentuna, anfört bland annat, att under nuvarande förhållanden
ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna lämpligen borde förläggas
till en central plats i Solna (förslagsvis vid Vasalunds spårvägshallplats).
Ehuru Sundbybergs representanter icke kunnat övertygas om att läroverkets
förläggning utanför Sundbyberg skulle vara en för hela förortsområdet
fördelaktig placering, hade de dock kunnat instämma däri, då de icke ansåge
sig kunna förutsätta, att Sundbybergs stad da ensam skulle bekosta byggnaden
för det ifrågasatta läroverket och då de icke ville lägga något lunder i
vägen för en snabb lösning av frågan.

Såväl med hänsyn till folkmängden i de orter, varom här ar fråga, som till
kommunikationerna bör utan tvivel det ifrågasatta läroverket förläggas i närheten
av Hagalunds järnvägsstation. Härigenom skulle lärjungar från Råsunda,
Hagalund och Huvudsta (tillsammans 23 000 invånare) få en gångväg
på 3—13 minuter, lärjungar från Sollentuna (över 14 000 invånare) få en
restid på järnväg på 7—15 minuter och lärjungar från Sundbyberg (12 GOD
invånare) få en gångtid på 20 minuter eller en restid på spårväg pa 11
minuter.

Lokaler. Stadsfullmäktige i Solna ha den 21. december 1942 beslutat
att utan förbehåll åtaga sig sedvanliga förpliktelser i fråga om undervisningslokaler
m. m. för ett läroverk i Solna. Någon ny läroverksbyggnad kan givetvis
icke komma till stånd under de första åren av läroverkets verksamhet. Som
brukligt är får undervisningen till en början försiggå i provisoriska lokaler.
Fullt tillfredsställande sådana kunna erhållas antingen i elen vid Hagalunds
järnvägsstation belägna folkskolebyggnad, som blir färdig att tagas i bruk
under våren 1944, eller i den skolbyggnad i Råsunda, i vilken kommunala
mellanskola!! lili är inrymd och i vilken lärosalar kunna bli disponibla genom
överflyttning av folkskolavdelningar till den nya folkskolebyggnaden, eller
ock i ett i närheten av sistnämnda byggnad beläget hus, i vilket Solna stad
redan hyrt och för skoländamål iordningställt sex lärosalar, vilka godkänts
av statens vederbörande folkskolinspektör. Staden har för år 1944 anvisat
25 000 kronor för utredning, ritningar m. m. beträffande ett allmänt läroverk.

Kostnader. T skolöverstyrelsens yttrande den 12 november 1943 beräknas
statens slutliga kostnader för ett förstatligande av kommunala mellanskola!!
i Solna till 82 400 kronor och dess nuvarande kostnader för mellanskolan
till 00 600 kronor. Då en femårig realskollinje med inbyggd teknisk
linje kan beräknas uppgå till omkring 55 000 kronor, skulle den föreslagna
ombildningen medföra en årlig kostnadsökning av omkring 70 800 kronor.

Upprättandet av en femårig realskollinje i Solna motsvaras emellertid av
en minskad belastning av motsvarande linjer vid läroverken i Stockholm och

Departe mentschefen.

Kungl. Majlis proposition nr 207.

utgör således ett led i den ombildning av läroverksorganisationen därstädes,
varom Stockholms stadsfullmäktige hemställt.

Skolöverstyrelsen föreslog den 31 oktober 1942 överflyttning av en femårig
realskollinje från Vasa realskola till det ifrågasatta läroverket i Solna,
motsvarande en kostnadsminskning för detta läroverk med 45 000 kronor.
Med en sådan beräkning skulle alltså upprättandet av den nu föreslagna
samrealskolan medföra en kostnadsökning av blott 31 800 kronor.

Frågan örn förstatligandet av kommunala mellanskolan i Solna sammanhänger
med två andra spörsmål, av vilka det ena, frågan örn den lämpliga
regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer, redan delvis prövats
av 1943 års riksdag, medan det andra, vilket gäller det generella förstatligandet
av kommunala mellanskolor, kommer att i fortsättningen av mig
upptagas tili närmare skärskådande. Såsom framgår av den i det föregående
lämnade redogörelsen för ärendets förhistoria och nuvarande läge, har tanken
på ett högre allmänt läroverk i Solna numera ställts på framtiden. I och med
att föreliggande skolproblem på detta sätt begränsats och sålunda icke mer
berör spörsmålet om gymnasielinjernas fördelning på läroverken i Stockholm
och dess förorter, synes det mig icke blott möjligt utan även lämpligt, att
de i flera avseenden otillfredsställande skolförhållandena i Solna komma under
riksdagens omprövning. Jag vill uttryckligen betona, att jag icke nu är beredd
att taga ställning till frågan örn upprättande av ett högre allmänt läroverk
i Solna eller någon annan av Stockholms nordvästra förorter. Denna fråga
måste närmare utredas i enlighet med de direktiv, som i detta hänseende
lämnats av 1943 års riksdag. Men även om gymnasiefrågan tills vidare bör
lämnas öppen, så bör den därför icke stå hindrande i vägen, då det gäller att
undanröja vissa svårigheter för andra lärjungegrupper i det berörda området
än gymnasiets elever.

I det följande kommer skolöverstyrelsens yttrande angående förstatligande
av de kommunala mellanskolorna att utförligt refereras. Överstyrelsen har i
enlighet med de i riksdagens skrivelse givna direktiven till förstatligande föreslagit
endast sådana kommunala mellanskolor, vilkas elever i väsentlig utsträckning
komma från andra kommuner än skolkommunen. För kommunala
mellanskolans i Solna vidkommande innebär detta, att den icke kunnat föreslås
till förstatligande. Från andra utgångspunkter förefaller dock en ombildning
av kommunala mellanskolan i Solna till allmänt läroverk vara väl befogad.
Solna stad Ilar nu omkring 30 000 invånare. Även örn man icke medräknar
befolkningen i de kringliggande orter, som skulle komma att draga
nytta av en blivande samrealskola i Solna, synes det uppenbart, att den storlek,
som Solna stad numera har, till fullo motiverar, att staden erhåller ett
statsläroverk. Därtill kommer, att antalet elever, som dagligen resa in från
Solna och närbelägna orter till läroverk i Stockholm, enligt vad som uppvisats
är sa stort, att det tillsammans med antalet lärjungar i kommunala mel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

lanskolan i Solna utgör ett mer än tillräckligt underlag för en statlig samrealskola
av här avsedd storlek. Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna
ävensom till önskemålet att avlasta de hart utnyttjade stockholmsläroverken
vill jag föreslå, att kommunala mellanskolan i Solna, pa sätt nedan
närmare angives, ombildas till samrealskola.

Den nya samrealskolan i Solna bör träda i verksamhet höstterminen 1944
eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit med hänsyn till lokalfrågans
ordnande må komma att bestämma. Samrealskolan i Solna synes nämligen
icke böra inrättas, förrän förberedelserna för anskaffande av lokaler för densamma
avslutats. Innan förstatligandet påbörjas, bör salunda handläggningen
av lokalfrågan enligt min mening ha fortskridit sa långt, att byggnadsarbetet
kan börja. I annat fall finge man räkna med att det nya läroverket
under en längre tid nödgades hålla till i provisoriska lokaler, vilket knappast
skulle innebära någon påtaglig förbättring i jämförelse med de nuvarande
förhållandena.

Den nya samrealskolan i Solna bör organiseras med en femårig linje, överflyttad
från Vasa realskola i Stockholm, samt två fyraåriga linjer, bildade
av den nuvarande kommunala mellanskolans motsvarande linjer. I övrigt
synes skolan böra uppbyggas i följande ordning. Första aret upprättas en
klass av den femåriga linjen och två klasser av den fyraåriga linjen, varefter
läroverket successivt utbygges, tills organisationen är fullständigt genomförd.
Intagning av elever i den kommunala mellanskolans första klass äger icke rum,
sedan samrealskolan börjat sin verksamhet. Såsom förutsättning för upprättandet
av läroverket skall gälla, att Solna stad åtager sig att för läroverket
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostad
åt erforderlig vaktmästarpersonal. Första året bör vid läroverket förutom
rektorstjänsten beräknas en adjunktstjänst, pa vilken skolans rektor torde
överflyttas. Frågan om inrättandet av en teknisk linje vid läroverket bör
icke prövas i detta sammanhang utan bör behandlas i samma ordning som
gäller för övriga läroverk. Till kostnadsfrågan återkommer jag vid behandlingen
av följande avsnitt.

Genom den föreslagna förändringen beröras knappast de nuvarande läroverksförhållandena
i Sundbyberg. Möjligen komma lärjungar, som eljest ämnat
söka inträde i den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Sundbyberg
eller i övriga tillgängliga fyraåriga utbildningslinjer, att i viss utsträckning
söka inträde i den femåriga realskolan. Den därigenom uppkommande
avgången torde med den föreslagna organisationen icke få någon större omfattning.

Mot förslaget kan invändas, att den nya samrealskolan i Solna skulle komma
att ligga alltför nära samrealskolan i Sundbyberg. Med hänsyn till den
tilta bebyggelsen i här ifrågavarande område kan dock denna invändning

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

icke vara avgörande. Man kan möjligen även känna sig tveksam, huruvida
icke den femåriga realskollinjen borde förläggas till den redan existerande
samrealskolan i Sundbyberg i stället för till en nyinrättad samrealskola i
Solna. Därvidlag är dock att märka, att upprättandet av en femårig linje
i Sundbyberg skulle innebära ändring i den av 1927 års riksdag godkända
organisationsplanen för läroverket samt att bärande skäl för en dylik organisationsändring
icke anförts.

4. Förstatligande av kommunala mellanskolor i övrigt.

Inledning.

Den kommunala mellanskolan tillkom år 1909. I sitt förslag till ny läroverksorganisation
utgick 1918 års skolkommission från att de dåvarande kommunala
mellanskolorna i regel borde ombildas till allmänna läroverk. I 1927
års proposition om omorganisation av det högre skolväsendet föreslogs dock
endast ombildning av ett mindre antal kommunala mellanskolor, vilkas lärjungeantal
uppnådde mera betydande tal. 1927 års riksdag beslöt emellertid
förstatligande av 54 av de dåvarande 87 kommunala mellanskolorna. Riksdagen
ansåg de kommunala mellanskolomas inrättande vara uttryck för nytillkomna
läroverksbehov, som det dåvarande föråldrade läroverkssystemet
icke tillgodosåg. Vid en omorganisation av skolväsendet borde därför staten
övertaga de kostnader, som vederbörande kommuner i ett uppenbart
statsintresse iklätt sig. I själva verket innebar ett dylikt övertagande blott
en kostnadsutjämning mellan landsbygd och stad. Vid bedömande av frågan,
vilka skolor som skulle förstatligas, hade riksdagen tagit hänsyn till vederbörande
samhälles allmänna struktur, folkmängd, förefintligheten av allmänt
läroverk i närheten, samhällets ekonomi, skolornas fördelning över hela riket,
utrymmet i närliggande statsläroverk samt skolans lärjungeantal och ålder.

Vid skilda tillfällen gjordes därefter av kommuner framställningar om fortsatt
förstatligande av kommunala mellanskolor. Därvid åberopades bland
annat, att de kommunala mellanskolorna genom 1933 års mellanskolestadga
jämställts med de statliga realskolorna i fråga om skolarbetet och dess resultat.
Tillika framhölls, att eleverna i de kommunala mellanskolorna till stor
del utgjordes av lärjungar från annan kommun än skolkommunen och att
skolans huvudman därför finge bära avsevärda utgifter för undervisning av
barn från andra kommuner. Med anledning av de upprepade framställningarna
tillkallades år 1938 statssekreteraren Börje Knös för att verkställa utredning
rörande fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. I sitt den
15 juni 1939 avgivna betänkande föreslår utredningsmannen förstatligande
av 33 kommunala mellanskolor. Övriga kommunala mellanskolor — vid
dåvarande tidpunkt 24 till antalet — skulle fortfarande äga bestånd, men

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

några nya skulle ej inrättas. Ett särskilt statsbidrag skulle utgå för elever
från annan kommun än den som bekostade skolan.

Utredningsmannens betänkande överlämnades — sedan utlåtanden avgivits
av skolöverstyrelsen och statskontoret — till 1940 års skolutredning
för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag. Ett flertal framställningar
ha gjorts örn förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning
till vad utredningsmannen föreslagit.

I propositionen 1943:150 berördes en fråga om förstatligande av rektorstjänsterna
vid de kommunala mellanskoloma. I sammanhang därmed uttalade
jag, att den omständigheten, att frågan om dessa skolors förstatligande
vore under omprövning i ett vidare sammanhang, givetvis icke uteslöte ombildning
av särskilda dylika skolor till statliga realskolor, örn vägande skäl
förelåge.

I anslutning härtill och med anledning av väckta motioner anförde riksdagen
i skrivelsen 1943: 229, att vägande skäl för ombildning av kommunala
mellanskolor till statliga realskolor förelåge beträffande sådana skolor, som
hade sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. I den mån
vassa mellanskolor bure kostnaderna även för lärjungar från andra kommuner,
syntes kunna ifrågasättas, att hänsyn härtill toges vid statsbidragets utmätande.
Riksdagen hemställde därför örn förslag snarast möjligt till fortsatt
förstatligande av de kommunala mellanskoloma.

Med anledning av riksdagens framställning anbefalldes skolöverstyrelsen
att med beaktande av vad riksdagen anfört, avgiva förslag i ämnet. I skrivelse
den 12 november 1943 har skolöverstyrelsen föreslagit, att 24 kommunala
mellanskolor skola förstatligas samt att övriga kommunala mellanskolor
skola erhålla ett särskilt statsbidrag för lärjungar från annan kommun än
skolkommunen. Över förslaget har statskontoret avgivit utlåtande, varjämte
ett flertal framställningar i ämnet inkommit från styrelser för kommunala
mellanskolor m. fl.

Nuvarande förhållanden.

Antalet kommunala mellanskolor utgör nu 76. Efter 1927 års skolreform
bär endast en kommunal mellanskola förstatligats, nämligen kommunala
mellanskola!! i Ljusdal, som enligt beslut av 1938 års riksdag ombildats till
samrealskola. De kommunala mellanskoloma ha tidigare regelmässigt varit
högre folkskolor. Under krisåren har ombildningen av högre folkskolor till
kommunala mellanskolor enligt riksdagens beslut (1940 års lagtima riksdags
skrivelse nr 264) inskränkts till sådana fall, da särskilda förhallanden, exempelvis
långt avstånd till närmaste läroverksort, kunnat anföras till stöd för
ombildningen.

Beträffande kommunala mellanskolans organisation lii. m. må nämnas följande.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207''.

Enligt stadgan den 2 juni 1933 (nr 345) för kommunala mellanskolor har
kommunala mellanskola!! till ändamål att utöver omfånget för folkskolans
verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning och är med avseende pål
det kunskapsmått, som erfordras för inträde i första klassen, grundad på
genomgången sjätte klass i folkskolan. Kommunal mellanskola skall omfatta
fyra klasser. Skolans huvudman, skolområdet, skall i regel bestå av ett eller
flera skoldistrikt. Fråga om skolas erkännande såsom kommunal mellanskola
prövas av Kungl. Majit. För varje kommunal mellanskola fastställes av
skolöverstyrelsen ett reglemente, som bland annat innehåller föreskrifter
rörande ansvaret för skolan och skolområdets omfattning. Skolan står under
inseende av skolöverstyrelsen, som även förordnar inspektor. För varje skola
finnes en styrelse, för vars sammansättning m. m. finnas föreskrifter i reglementet.

Undervisningen vid de kommunala mellanskolorna skall bedrivas efter i
huvudsak samma grunder, som gälla för statens fyraåriga realskolor, och avslutas
med realexamen under statlig kontroll. Stadgan innehåller vidare bland
annat bestämmelser örn lärarkompetensen, vilken i stort sett skall vara densamma
som vid realskolorna.

Avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolorna
anpassades enligt beslut av 1938 års riksdag från och med den 1 januari 1939
efter det lönesystem, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande
gällde för större delen av statsförvaltningen. Från och med den 1 juli samma
år anpassades emellertid löneförhållandena provisoriskt i viss utsträckning
efter civila avlöningsreglementets bestämmelser. En definitiv lönereglering
i anslutning till civila avlöningsreglementets principer har genomförts från
och med den 1 juli 1943 genom utfärdandet av avlöningsreglementet för de
högre kommunala skolorna, vilket dock icke avser Övningslärare.

I samband med 1938 års lönereglering fastställdes statsbidraget till de
kommunala mellanskolorna till tre fjärdedelar av lärarnas avlöning jämte
provisoriskt dyrortstillägg och avlöningsförstärkning (kostnaderna för dyrtidstillägg
bestredos däremot helt av staten). Skolområdenas andel i samtliga
löneförmåner beräknades utgöra omkring 22,5 procent. Vid 1939 års provisoriska
lönereglering, varigenom ämneslärarnas avlöning kom att bestå avlön
jämte rörligt tillägg, bestämdes statsbidraget — väsentligen på grund av
dyrtidstilläggets inarbetande i lönen — till 78 procent av löneförmånerna,
även i vad avsåg övningslärarna. Denna statsbidragsprocent gäller alltjämt.
Frågan om ändrad fördelning av kostnaderna för kommunala mellanskolorna
mellan staten och skolkommunerna är föremål för utredning av 1941 års
lärarlönesakkunniga.

1939 års sakkunnigförslag.

I statsrådsprotokollet för den 10 juni 1938 anförde dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet rörande frågan om fortsatt förstatligande av kommunala
mellanskolor bland annat följande.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 62U7. 93

De förhållanden, som lago till grund för 1927 års riksdags överväganden
i fråga om förstatligandet av kommunala mellanskolor, lia i åtskilliga hänseenden
ändrats. Beträffande flera av de befintliga kommunala mellanskoloma
torde numera kunna åberopas sådana omständigheter, som synas lia
för 1927 års riksdag utgjort skäl till förstatligande. Det är därför icke ägnat
att väcka förvåning, örn vederbörande kommuner finna billighetsskäl tala
för att staten, i konsekvens med vad som skedde år 1927, övertager även
dessa läroanstalter. Ä andra sidan är det såväl av statsfinansiella skäl som
med hänsyn till frågan om vårt skolsystems framtida utveckling påkallat,
att statsmakterna här framgå med försiktighet. En ingående undersökning
och ett noggrant övervägande av de enskilda fallen, liksom ock dessas inställande
och betraktande i deras principiella sammanhang tarvas, innan man
skrider vidare på statsövertagandets väg. Tillväxten av skolor med övervägande
teoretiskt studiemål har under de sista tio åren varit betydande och
skett i viss mån planlöst, väsentligen bestämt av den lokala efterfrågan.
Man torde lia anledning ställa det spörsmålet, om staten bör alltfort uppmuntra
och medverka i en sådan utveckling.

Det förefaller mig sålunda befogat, att frågan örn fortsatt förstatligande
av kommunala mellanskolor göres till föremål för särskild utredning. Vid
utredningen bör beaktas vad jag här anfört. Av övriga omständigheter, som
äro av betydelse vid frågans bedömande, vill jag särskilt fästa uppmärksamheten
på vikten av att de i den statliga läroverksorganisationen ingående läroanstalterna
på ett lämpligt sätt fördelas mellan olika landsdelar.

I förutnämnda betänkande den 15 juni 1939 (SOU 1939:16) angående
fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor anför utredningsmannen
först vissa allmänna synpunkter på frågan och behandlar grunderna för ett
fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. I dessa hänseenden anför
han i huvudsak följande.

Behovet av den kommunala mellanskola n. Någon
skillnad i omfattningen och anordningen av undervisningen mellan de kommunala
mellanskolorna och statens fyraåriga realskolor föreligger numera icke.
Det kan därför sättas i fråga, huruvida samma behov av den kommunala
mellanskolans organisationsform förefinnes som det, som gjorde sig gällande
vid tiden för denna skolforms tillkomst.

Den kommunala mellanskolan utvecklas numera nästan undantagslöst ur
den fyraåriga högre folkskolan. Denna sistnämnda skolform framväxer och
organiseras ofta i syfte att få skolan efter en viss tid omlagd till kommunal
mellanskola och ej sällan även nied sikte på möjligheten av ett framtida statsövertagande.
I praktiken är den kommunala mellanskolan en övergångsform,
som giver tillfälle att under en viss tidsperiod pröva förutsättningarna för
lämpligheten av en dylik »kommunal realskola» och behovet av densamma
på en viss ort. Visar skolan sig fylla behovet och motsvara de krav, som pä
densamma uppställas, torde i princip ej föreligga någon anledning, varför icke
densamma, såsom fyllande samma ändamål som en statsrealskola, bör övertagas
av staten. Det allmänna skolväsendet betraktas numera som en statens
angelägenhet.

Utgår man sålunda från den uppfattningen, att den kommunala mellanskolan
numera endast är en övergångsform i utvecklingen fyraårig högre folkskola
— statsrealskola, torde kunna övervägas, huruvida någon anledning
att bibehålla denna siirskilda skolform föreligger. En fyraårig högre folkskola

Bihang till riksdagens protokoll lofö. 1 saini. Nr 207. 3

Kuncjl. Majlis proposition nr ‘207.

nied realexamensrätt fyller tvivelsutan samma funktion. Den kommunala
mellanskola!! synes såsom sådan nu ha fyllt sin historiska uppgift.

Det ligger emellertid i sakens natur, att man icke nu kan skrida till ett förstatligande
av samtliga kommunala mellanskolor. Vid dessa skolors tillkomst
har prövningen måhända icke varit lika noggrann som den, vilken skulle lia
tillämpats, örn det gällt upprättande av en statlig realskola. Departementschefen
har framhållit, att det vore såväl av statsfinansiella skäl som med hänsyn
till frågan om vårt skolsystems framtida utveckling påkallat, att stats
makterna framginge med försiktighet, till följd varav han anbefaller en
kasuistisk prövningsmetod. I det följande kommer också att föreslås förstatligande
av ett visst antal mellanskolor. Andra kunna av olika skäl icke nu
förordas till statsövertagande utan böra fortbestå i sin nuvarande organisationsform.
Några nya kommunala mellanskolor synas däremot icke höra
upprättas.

Kommunala mellanskolor i st ä d e x, där r e a 1 s k o1
o r f i n n a s. 1927 års riksdag framhöll, att riksdagen icke funnit skäl
föreligga att åtminstone för det dåvarande föreslå ett statsövertagande av
kommunala mellanskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och
Lund. Några skäl synas dock näppeligen föreligga, varför ifrågavarande mellanskolor,
vilka fylla ett faktiskt föreliggande behov och härutinnan ersätta statliga
realskolor, alltjämt skola intaga en särställning, då det gäller att bedöma,
i vilken utsträckning nämnda skolforms övertagande av staten bör ske. Det
kommunala intresse, som nu förefinnes och som tar sig uttryck i anslag tili
fri skolmateriel m. m., torde få förutsättas även framdeles komma kommunens
barn till godo i en eventuellt förstatligad skola. Principiellt sett synas de
ifrågavarande skolorna böra komma till omprövning i samma ordning och
efter enahanda grunder, som gälla övriga kommunala mellanskolor.

R e a Iskolornas fördelning i lande t. För frågans bedömande
är i första rummet av intresse att se, i vilken utsträckning staten har
med statliga läroverk tillgodosett olika landsdelars behov. Fördelningen av
statsläroverk på de olika länen ter sig rätt ojämn. Det bör ligga i det allmännas
intresse att söka på ett rättvisare sätt med hänsyn till befolkningsförhållandena
fördela de olika statliga läroanstalterna. Hänsyn komma ocks;,
att tågås härtill i det följande vid bedömande av de olika mellanskolornas
förstatligande. Prövningen har lett till att i vissa landsändar, som äro relativt
väl tillgodosedda med statliga läroanstalter, åtskilliga kommunala mellanskolor
ej ansetts nu kunna förordas till förstatligande, ehuru de i övrigt måhända
kunna befinnas fylla kraven på ett statsövertagande. I andra trakter åter,
där de statliga skolorna äro mindre talrika, ha mellanskolor föreslagits till förstatligande,
då de befunnits fylla ett faktiskt behov, om de också icke i allo
ännu kunna anses motsvara de förutsättningar, som härutinnan böra uppställas.

Lärjungeantalet. Elevantalet avspeglar skolans verksamhet och
det behov den fyller å en viss ort. I 1927 års skolproposition uttalade departementschefen,
att en mellanskola för att ifrågakomma till förstatligande borde
under läsåren 1920—1927 haft ett genomsnittligt lärjungeantal överstigande
100. Sistnämnda siffra torde få anses väl hög. Att erinra är, att höstterminen
1938 ej mindre än 16 statliga realskolor hade ett liiriungeantal, som understeg
100. Det förefaller rimligt att såsom regel uppställa krav på ett antal
lärjungar av 20 i varje klass, vilket för en fyrklassig realskola skulle innebära

Kungl. Maj:ts proposition nr HOT. 85

ett lägsta antal av 80 lärjungar, räknat för hela skolan. Det är samma beräkningsgrund,
som kom till användning vid skapandet av statssamskolorna i
samband med 1904 års läroverksreform. För att förstatligas skulle alltså en
mellanskola böra fylla kravet på ett genomsnittligt elevantal av
minst 80 ävensom på ett antal av likaledes minst 80 elever sistlidna
hösttermin. Denna regel bör emellertid icke uppställas som ett oeftergivligt
villkor, och särskilda förhållanden, ej minst hänsynen till de statliga skolornas
fördelning över riket, kunna i vissa fall motivera en avvikelse från densamma.

Med sistnänmda beräkningsgrund sammanhänger givetvis frågan örn den
tid, för vilken sagda medeltal bör beräknas. Försiktigheten torde bjuda att nu
ställa kravet något högre än i 1927 års skolproposition. Det genomsnittliga
lärjungeantalet synes i regel böra beräknas efter senaste tioårsperiod, d. v. s.
läsåren 1929—1938. Även här kunna särskilda förhållanden påkalla undantag,
därvid bland annat hänsyn bör tagas till frekvensen i den skolform, i regel
högre folkskola, som omedelbart föregått den kommunala mellanskola!!.

Skolans ålder. I 1927 års skolproposition utgick departementschefen
från år 1920, då fristen för de tidigare statsunderstödda enskilda samskolorna
utlöpte. Någon motsvarande utgångspunkt föreligger icke nu. En ort,
som under ett avsevärt antal år haft en utbildningsanstalt av nu ifrågavarande
slag och som för densammas vidmakthållande och utveckling gjort betydande
uppoffringar, kan givetvis med visst fog kräva, att dess skola övertages av
staten. En dylik hänsyn får emellertid icke drivas för långt, och liksom i
fråga örn elevantalet bör även i avseende å skolans ålder en viss gräns uppställas.
Vad som framför allt bör beaktas är, att en mellanskola under en viss
ej för kort tidsperiod bestått såsom sådan och visat sig fylla ett verkligt
behov i den trakt, där den är belägen. Det kan synas skäligt, att man härvid
räknar med samma antal år som i fråga örn elevantalet, d. v. s. en period av
tio år. Även här kunna särskilda förhållanden föranleda undantag, därvid,
frånsett hänsynen till de statliga läroanstalternas fördelning över riket, även
bör tågås i betraktande den skolform, som föregått den kommunala mellanskolan.

Skolsamhället. Vederbörande samhälles struktur och folkmängd
samt ekonomiska förhållanden angåvos av riksdagen 1927 såsom grunder vid
frågan örn mellanskolornas förstatligande.

Avstånd till statsläroverk m. m. En synpunkt, som ävenledes
förtjänar vederbörligt beaktande, är förefintligheten av andra läroanstalter
å orten eller i grannskapet, utrymmet i närmaste statsläroverk, avståndet
dit och överhuvud skolortens läge ur kommunikationssynpunkt, allt förhållanden,
som departementschefen och riksdagen 1927 ansågo böra komma under
omprövning vid bedömande av frågan om ett fortsatt förstatligande av de
kommunala mellanskolorna. I allmänhet torde man böra utgå från den uppfattningen,
att då närmaste statsläroverk uppnått och bibehåller en viss storleksordning,
skäl kunna förefinnas för ett statsövertagande av en kommunal
mellanskola, som i övrigt kan synas fylla förutsättningarna härför. I 1927
års skolproposition framhöll departementschefen i annat sammanhang'', att
när ett läroverk räknade ett lärjungeantal av omkring 600, den gräns normalt
syntes vara nådd, då betingelser för anordnande av ytterligare ett .statsläroverk
å orten vore för handen. Givetvis får icke denna siffra, som täger sikte
allenast pä de högre läroverken, schematiseras. För mellanskolornas vidkom -

Kungl. Majlis proposition nr 207.

mande gäller det att bedöma storleken av närmast liggande statliga realskola
och tillse, huruvida denna är fullbelagd eller icke, arbetar med ett större eller
mindre antal parallellavdelningar och överhuvud äger lokala förutsättningar
att mottaga ett ökat antal elever.

Men ej heller den omständigheten att en statsrealskola äger möjlighet att
absorbera en närliggande mellanskola, bör hindra densammas eventuella förstatligande.
Iiär spela kommunikationsförhållanden och ortens läge ävensom
skolkonnnunens redan nedlagda kostnader för mellanskolan en" betydande
roll. Även om eleverna från en viss ort, där kommunal mellanskola är belägen,
kunna tänkas lia möjlighet att besöka en ej allt för avlägset liggande
statsrealskola, är detta ej alltid fallet med de mellanskolans elever, som komma
från den kringliggande landsbygden. Dessa ha ibland en alltför lång väg
till närmaste järnvägsstation, för att en järnvägsresa efter en ofta lång landsyägsfärd
skall kunna räknas till det rimliga. Hänsyn har därför i det följande
i väsentlig utsträckning tagits till en mellanskolas betydelse för en
kringliggande landsbygd. Några bestämda regler kunna givetvis i detta avseende
icke angivas.

Praktiska linjer. Utredningsmannen har ansett sig böra i vissa
fall peka pä önskvärdheten, att vid åtskilliga skolor s. k. praktiska linjer
anordnas. Några bestämda förslag i detta hänseende har han icke ansett sig
böra framlägga, då det synes honom böra i första hand ankomma på skolornas
styrelser och de lokala myndigheterna att mera i detalj precisera de
önskemål och behov, som härutinnan kunna vara på olika orter de mest
framträdande.

Ter lii i n s a v gifter. I stadgan för kommunala mellanskolor föreskrivas,
att undervisningen i skolorna skall vara avgiftsfri, såvida ej i visst fall
på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmes i skolans
reglemente. I praktiken förhåller det sig så, att endast få skolor bereda
samtliga elever fri skolgång. I flertalet skolor upptagas terminsavgifter till
växlande belopp, och i vissa skolor upptagas sådana avgifter endast av elever
från främmande kommuner.

Här föreligger sålunda en skiljaktighet mellan mellanskoloma och statsläroverken,
vilken förtjänar att uppmärksammas i samband med frågan örn
skolornas förstatligande. Skola terminsavgifterna vid statsläroverken bibehållas,
skulle en olikhet föreligga mellan å ena sidan läroverken och de förstatligade
mellanskolor, vilka ha terminsavgifter, samt å den andra de eventuellt
förstatligade mellanskolor, vilka bereda sina elever helt eller delvis
fri skolgång. Till undvikande av denna olikhet kan den anordningen tänkas,
att de kommuner — vare sig det är fråga om vederbörande skolkommun eller
vederbörande elevers olika hemkommuner — som önska för sina elever bibehålla
den fria skolgången, åtoge sig att till de eventuellt förstatligade mellanskolorna
inbetala vad eljest skolat i terminsavgifter inflyta. För att förenkla
beräkningen i förevarande hänseende kan ifrågasättas, att i dylikt fall vederbörande
kommun inbetalar per elev ett belopp motsvarande den genomsnittliga
terminsavgiften per lärjunge vid de fristående realskolorna i riket närmast
föregående läsår.

I de fall, då vid de mellanskolor, som nu föreslås till förstatligande, terminsavgifter
utgå med lägre belopp, än som motsvara det nyssnämnda medeltalet,
kan ifrågasättas, att vederbörande kommuner, i den mån de önska
bibehålla denna lägre avgift, tillskjuta skillnaden mellan denna och det förut
angivna medeltalet.

Kungl. Majus proposition nr 207.

Statsbidrag för elever från främmande kom m un
e r. Vid nästan samtliga kommunala mellanskolor kommer ett större eller
mindre antal elever från kommuner utanför den egentliga skolkommunen.
Skolkommunen har följaktligen kommit att i avsevärd utsträckning betungas
med utgifter för ett ändamål utanför kommunens egentliga intresseområde.
Visserligen kan detta sägas bli i någon mån kompenserat dels genom fördelen
för vederbörande kommun att inom sig äga en institution av kommunal mellanskolas
betydelse, dels ock genom de i vissa fall högre terminsavgifter, som
avkrävas eleverna från kommuner utanför skolkommunen. Men kvar står
dock det faktum, att en kommun, ibland under tryckande ekonomiska villkor,
underhåller en läroanstalt, som är öppen ej endast för dess egna barn utan
även i mån av möjlighet för barn från vilken kommun som helst i riket.
Skulle mellanskolan komma att förstatligas, torde bestämmelserna i läroverksstadgans
44 och 45 §§ i fråga örn läroverkets lärjungeområde komma att tilllämpas.
I de fall, då en mellanskola icke skulle komma att övertagas av staten,
kan ifrågasättas skäligheten av att, under den tid den är verksam som
sådan, bereda vederbörande skolkommun någon lättnad i dess utgifter för
skolan. Detta torde kunna ske, genom att staten till kommunen årligen betalar
ett visst belopp för varje lärjunge, boende utanför den egentliga skolkommunen.
Storleken av detta belopp kan^ givetvis diskuteras. _ Förslagsvis
ifrågasättes en summa av 100 kronor för läsår för varje sådan lärjunge.

Tanken är icke ny. Redan 1918 års skolkommission föreslog på sin tid,
att kommun, i vilken realskola eller flickskola var belägen, skulle äga rätt
att för lärjunge i någon av dessa skolor, som tillhörde annan kommun, av
denna kommun uppbära en ur synpunkten av läroverkskommunens kostnader
för vederbörande lärjunges undervisning skälig ersättning.

Vidare må erinras, att i motionen II: 394 vid 1938 års riksdag framhölls,
hurusom mellanskolekommuner finge bära avsevärda utgifter för andra kommuners
barn. Riksdagen fann skäl föreligga för cn undersökning av möjligheten
och lämpligheten av att i särskilt ömmande fall tillerkänna extra understöd
åt skolor, som visserligen på grund av sin geografiska belägenhet hade
ett ringa antal elever men som det oaktat kunde vara av stor betydelse för
den bygd, där skolan vore belägen, i syfte att underlätta deras avveckling
utan särskilda kostnader för kommunen.

Ett understöd till själva skolkommunerna synes enklast kunna beredas
genom att på angivet sätt ett statsbidrag till dem utgår för elever fran främmande
skoldistrikt. Att därvid göra en skillnad mellan sådana lärjungar, som
resa fram och åter dagligen mellan skolan och sina hem, och sådana, som
äro inackorderade i skolkommunen, synes näppeligen erforderligt. Med allt
mer och mer utvecklade kommunikationsförbindelser tenderar antalet av de
inackorderade eleverna att successivt minska. Genom ett dylikt särskilt statsbidrag
skulle någon rubbning i de av riksdagen så sent som 1938 fastställda
grunderna för statsbidrag ej ske.

Villköl- för förs t alli g a n d e. Slutligen ina framhållas, att,
såsom hittills varit fallet, som fordran för en mellanskolas förstatligande bör
uppställas, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning samt bostad
lil rektor eller motsvarande kostnadsersättning. Härjämte torde kommunen
böra förpliktas att, i den män sådant efter prövning av skolöverstyrelsen bcfinnes
erforderlig!, bestrida ett engångsanslag tili täckande av kostnaderna för
komplettering av undcrvisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förstatligandets genomförande. 1927 års riksdag beslöt,
att ett antal dåvarande mellanskolor skulle förstatligas successivt och i olika
repriser. Även nu synes förstatligandet böra ske successivt med en Hass varje
år. Ett statsövertagande i olika repriser, som skedde genom sagda års riksdagsbeslut,
kan måhända av statsfinansiella skäl vara betingat, men i allt
fall har han ansett sig sakna anledning att för detta ändamål nu vidtaga en
gradering av skolorna.

Utredningsmannen gör härefter en ingående granskning av förutsättningarna
för de olika kommunala mellanskolornas förstatligande, beträffande vilken
torde få hänvisas till betänkandet. Utredningen utmynnar i förslag till
förstatligande av 33 kommunala mellanskolor, medan 24 föreslås skola bibehållas
som kommunala mellanskolor. Fördelningen framgår av följande sammanställning.

Län	Kommunala mellanskolor, som böra förstatligas	Kommunala mellan-skolor, som tills vi-dare böra bibehål-las som sådana
Stockholms stad......	Norra och södra kommunala mellanskolorna	_
» län.......	Solna (med vilken sammanslås samrealsko-lan i Sundbyberg), Stocksund, Nynäshamn, Spånga	Östhammar
Uppsala län.........	Tierp	—
Södermanlands län.....	Gnesta	Malmköping, Flen
Östergötlands län......	Åtvidaberg, Skänninge, Valdemarsvik, Fin-spång	Norrköping
Jönköpings län......	—	Hyltebruk
Kronobergs län.....	Alvesta, Älmhult	Strömsnäsbruk
Kalmar län .........	Torsås	Nybro, Emmaboda
Gotlands län........	Slite	__
Kristianstads län......	—	Örkelljunga
Malmöhus län.......	Malmö (med vilken sammanslås den Vånga	Höör, Lund, Vel-
Hallands län........	linjen vid realskolan), Svalöv Kungsbacka	linge
Göteborgs och Bohus län .	Göteborg, Mölndal, Kungälv	—
Älvsborgs län ........	Lilla Edet, Mellerud	Kinna
Skaraborgs län.......	—	Hjo, Karlsborg
Värmlands län.......	Torsby, Munkfors	Skoghall, Molkom, Årjäng
Örebro län..........	Lindesberg, Nora	Kopparberg
Västmanlands län......	Västanfors	Norberg
Kopparbergs län......	Orsa	Norrbärke, Säter, Rättvik
Gävleborgs län.......	Storvik	Hofors
Jämtlands län........	Bräcke	_
Västerbottens län......	Lycksele	_

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

Utredningsmannen föreslår vidare,

att vederbörande lokala myndigheter anmodas att i samband nied avgivande
av yttrande över förslaget taga i övervägande frågan örn inrättande
vid dessa skolor av s. k. inbyggda praktiska linjer,

att vederbörande kommunala myndigheter anmodas taga under omprövning,
huruvida de kommuner, vilkas barn besöka de till förstatligande ifrågasätta
mellanskolorna och vilka vilja bibehålla barnen antingen vid fri skolgång
eller vid en terminsavgift, som är lägre än medeltalet per elev av terminsavgiften
vid rikets fristående realskolor sistlidna läsår, äro villiga att till
den förstatligade skolan inbetala i första fallet ett belopp per lärjunge, motsvarande
detta medeltal, och i senare fallet skillnaden per lärjunge mellan terminsavgiften
och sagda medeltal,

att till kommunal mellanskola må — utöver det enligt fastställda grunder
utgående statsbidraget — utgå ett särskilt statsbidrag, beräknat efter 100 kronor
för under nästföregående läsår i skolan inskriven elev från annan kommun
än den, vilken står såsom skolans huvudman,

samt att förslag framlägges örn upphörande av den kommunala mellanskoian
såsom självständig skolform, dock under iakttagande av att de mellanskolor,
som ej komma att föreslås till förstatligande, fortfarande må äga bestånd
som sådana.

Kostnadsökningen för statsverket vid förstatligande av kommunala mel!anskolor
i enlighet med förslaget beräknar utredningsmannen till 685 328
kronor, varjämte för praktiska linjer eventuellt tillkommer 103 293 kronor.
Det särskilda statsbidraget för elever från annan kommun än skolkommunen
beräknar utredningsmannen till 72 000 kronor.

Över utredningsmannens betänkande ha yttranden avgivits av styrelserna
för de dåvarande kommunala mellanskolorna, av vederbörande kommunala
myndigheter och länsstyrelser samt av Överståthållarämbetet ävensom styrelsen
för kommunala mellanskolornas rektorsförening och kommunala mellanskolomas
lärarförening. Beträffande innehållet i dessa yttranden, i vilka
huvudsakligen göras uttalanden med anledning av vad i sakkunnigbetänkandet
anförts rörande de olika skolorna, torde få hänvisas till handlingarna i
ärendet.

Skolöverstyrelsen, som tagit del av innehållet i nämnda yttranden, har i
utlåtande den 9 oktober 1941 anfört, att överstyrelsen med hänsyn till besparingssträ
va miena och det statsfinansiella läget icke ansett ett mera väsentligt
och omfattande fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor vara
möjligt eller lämpligt. Överstyrelsen har därför låtit anstå med avgivandet
av utlåtande över sakkunnigbetänkandet, vilket enligt överstyrelsens mening
borde överlämnas till 1940 års skolutredning. Överstyrelsen Ilar sålunda icke
tagit ställning till de konkreta förslagen angående särskilda skolor men har
likväl ansett sig böra bifoga det förslag till överstyrelsens utlåtande härom,
som utarbetats av föredraganden i ärendet, undervisningsrådet Sjöstedt.
Emellertid har överstyrelsen funnit sakkunnigutredningen delvis vara byggd

Kunell. Majlis ''proposition nr 207.

på mindre tillfredsställande grunder och har därför framfört vissa synpunkter
på de allmänna frågor, som beröras i sakkunnigbetänkandet. Härom anför
överstyrelsen i huvudsak följande.

Lärjungeantalet. Det faktiska minimum utredningsmannen använt
i sitt förslag utgör 59. 1927 års riksdag tillämpade ett faktiskt minimiantal
av 56. Överstyrelsen har ingenting att invända mot den av den sakkunnige
tillämpade principen.

Skolans ålder. Den yngsta skola, som utredningsmannen föreslår
till förstatligande, har endast i tre år varit kommunal mellanskola. Överstyrelsen
har ingenting principiellt att invända mot de av den sakkunnige tilllämpade
synpunkterna.

Samhällets struktur m. m. Kommunala mellanskolorna i de
städer, där statsläroverk redan finnas (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping
och Lund) intaga i två hänseenden en särställning. För det första ha
vederbörande kommuner ett betydande skatteunderlag, varför de kunnat bereda
lärjungarna avgiftsfri undervisning och andra förmåner (fria läroböcker
m. m.). För det andra är endast en obetydlig del av lärjungeantalet från
andra kommuner. Hänsyn bör tagas till dessa förhållanden.

Av ståndet till statsläroverk. Ett mycket stort antal av
ue förefintliga statsläroverken icke blott sakna möjlighet att utan väsentliga
olägenheter taga emot ytterligare lärjungar utan äro även i mycket trängande
behov av en avlastning. Man får därför icke gå fram med så stor njugghet
vid förstatligandet, att önskemålet örn avlastning motverkas. Om en kommunal
mellanskola icke förstatligas, anser sig kommunen kanske icke kunna
fortsätta med skolan utan höjning av elevavgifterna. Härav kan följa en tendens
till ökad belastning av statsläroverken, i all synnerhet örn terminsavgifterna
skulle avskaffas vid de statliga skolorna.

Tack vare de allt mer förbättrade kommunikationerna ökas genomgående
antalet lärjungar, som bo i sina hem och dagligen resa till skolan. Denna utveckling
är önskvärd ur synpunkten att underlätta högre studier för landsbygdens
barn. Örn läroverkens lärjungeområden skulle ökas, så skulle landsbygdsbarnen
i större utsträckning nödgas inackordera sig på läroverksorten,
mot vilken anordning bland annat ekonomiska skäl tala. Avståndet till när1
i "gande statsläroverk bör därför ej få inverka alltför schematiskt.

Realskolornas fördelning i landet. För att kunna jämföra
olika landsdelar med varandra i fråga om behovet av statsrealskolor har
den sakkunnige begagnat sig av dels befolkningskvoten per läroverk för varje
län, dels befolkningskvoten per klassavdelning å realskolestadiet för varje län.
Det är framför allt den förra kvoten, som den sakkunnige använt. I de avgivna
yttrandena Ilar man på flera håll skarpt kritiserat denna jämförelsernetod.

Redan uppdelningen på län innebär, att man får endast ett tämligen grovt
medelvärde. Somliga skolor mottaga lärjungar från två eller flera län, och inom
ett län mea låg befolkningskvot kan en viss del vara i hög grad missgynnad.
Man bör därför endast med försiktighet bygga på dylika jämförelsemetoder.

Skall man använda någon av de nämnda jämförelsekvoterna, så förefaller
befolkningskvoten per läroverk vara väsentligt sämre än befolkningskvoten
per klassavdelning. Den förra gynnar storstäder och tättbefolkade län men

Kungl. Mårds ''proposition nr (:!07.

missgynnar de mera glest befolkade länen. I en storstad är det tämligen likgiltigt,
om man har ett fåtal stora läroverk eller en mängd mindre, under
det att för ett glest befolkat län ett fåtal stora läroverk icke gör landsbygden
rättvisa. Befolkningskvoten per klassavdelning ger här ett rättvisare utslag.
Att befolkningskvoten per läroverk ger ett missvisande resultat, framgår exempelvis
därav, att Stockholm enligt denna jämförelsegrund skulle vara i hög
grad missgynnat, medan Stockholm i fråga örn befolkningskvot per klassavdelning
intager en särställning som mest gynnat.

Det synes lämpligare att vid beräkning av befolkningskvot per klassavdelning
å realskolestadiet icke använda totala befolkningssiffran utan i stället
antalet barn i skolåldern. Man bör vidare använda en jämförelsekvot, som
tar hänsyn till om klassavdelningarna äro fyllda eller ej. En dylik erhålles,
örn man dividerar antalet barn i skolåldern med antalet barn i klassavdelningarna
å realskolestadiet. Givetvis kan man emellertid icke schematiskt använda
dessa siffror, utan man måste taga hänsyn till flera förhållanden, som
knappast kunna anges siffermässigt.

Om man jämför antalet barn i realskolan på 1 000 barn i skolåldern tor
varje län dels efter genomförande av den sakkunniges förslag, dels om s a m t1
i g a av den sakkunnige diskuterade kommunala mellanskolor skulle förstatligas,
finner man endast små förändringar. Detta visar enligt överstyrelsens
mening, att hänsynen till olika landsdelars behov av statliga läroverk överhuvud
icke kan tagas med användande av jämförelsekvoter länen emellan, om
jämförelsens resultat användes som motiv för att ett förstatligande icke bölske.
Det får i stället diskuteras från fall till fall, huruvida de olika landsdelarna
(i betydelse av den kring orten belägna bygden) äro väl tillgodoscddä
eller icke»

Bibehållande av fri skolgång in. m. I yttrandena lia röster
höjts för bibehållande av den fria skolgången liksom även andra förmåner,
som beretts lärjungarna i vissa kommunala mellanskolor, väsentligen av hänsyn
till de mindre bemedlade. Å andra sidan har framhållits det olämpliga
i att t. ex. vissa realskolor i Stockholm skulle bereda sina elever större förmåner
än andra i samma stad. Överstyrelsen avstyrker därför på det bestämdaste
alla särbestämmelser rörande terminsavgifter för de förstatligade kommunala
mellanskolorna.

Statskontoret har i utlåtande den 16 september 1939 ställt sig avvisande
till tanken på avskaffande av de kommunala mellanskolorna som skolform.
Frågan örn förstatligande bör enligt ämbetsverkets mening prövas i ett större
sammanhang. Statskontoret tillstyrker dock förstatligande av 18—20 kommunala
mellanskolor. Införande av särskilt statsbidrag för elever flan flammande
kommuner anser ämbetsverket sig icke kunna tillstyrka. Av utlåtandet
inhämtas:

Statskontoret anser kommunala mellanskolorna ännu lia viktiga uppgifter
att fylla. Den nuvarande ordningen bör tillerkännas ett bestämt företräde
framför den av utredningsmannen ifrågasätta, anordningen med högre folkskolor
med realexamensrätt. Det torde ligga i sakens natur, att överväganden
rörande den statliga läroverksorganisationens anpassning efter samhällets
behov av högre teoretiska undervisningsanstalter tid efter annan mäste företagas.
Frågan örn ett fortsatt förstatligande mäste ses i sammanhang med
prövningen av detta behov.

Kanyl. Majlis proposition nr 207.

Vidare Ilar statskontoret uppmärksammat, att ett förstatligande i den av
utredningsmannen föreslagna omfattningen i vissa fall skulle innebära att
statslära verk bomme att placeras på alltför ringa avstånd från varandra.
Vägledande vid övervägandet av frågan, i vilken omfattning förstatligande
bor ske, bör i främsta rummet vara — förutom statsfinansiella hänsyn — att
de av staten beredda bildningsmöjligheterna fördelas så rättvist som möjligt
mom landets olika delar. Till följd härav böra vissa län i främsta rummet tillgodoses,
medan exempelvis storstäderna böra stå tillbaka.

Efter en prövning i enlighet med de antydda grunderna har statskontoret
funnit skal föreligga lör förstatligande av 18—20 kommunala mellanskof,
rorstatligandet ber ske successivt nied en klass varje år under exempelvis
en femårsperiod. Inom varje årsgrupp skulle sålunda komma 3—I skolor.

Vad angar det föreslagna särskilda statsbidraget för elever från främmande
kommuner, framhåller statskontoret, att fördelarna för en kommun att inom
nysa en kommunal skola torde vara sa stora, att de vida uppväga de
merkostnader, som kunna föranledas av att barn från främmande kommuner
besöka skolan. Då dessutom lärarlönerna till största delen bestridas med
bidrag av statsmedel, föreligger enligt statskontorets mening icke anledning
att ytterligare understödja skolkommunerna, varför statskontoret i denna
del icke finnér sig kunna tillstyrka den sakkunniges förslag.

Frågans behandling vid 1943 års riksdag.

I de likalydande motionerna I: 43 och II: 53 till 1943 års riksdag hemställdes,
att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag snarast
möjligt om fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna. I
motionerna anfördes bland annat:

mellanskolorna torde kunna sägas fylla samma allmänna
uppgifter som de statliga läroverken, medan kostnaderna för dem drabua
vederbörande kommuner ojämförligt mycket tyngre och dessutom mycket
ojämnt. Av en av styrelserna för de kommunala mellanskolorna föranstaltad
damgar bland annat, att antalet »utsocknes» lärjungar ofta uppgår
till inemot^ hälften eller mera av hela lärjungeantalet, nämligen på A-ort till
47, B-ort 54, C-ort 42, D-ort 34 och E-ort ej mindre än 68 procent (F-ort 9,
£:ort013>,H-°rt och I-ort 2 procent). Vederbörande mellanskolekommun
bär således utom sina egna kostnader i stor utsträckning kostnaden för grannkommunernas
barn. Genom de år 1939 ändrade bestämmelserna för statsbidrag
till kommunala mellanskof missgynnades dessutom de smärre, inom
billigare ortsgrupper belägna skolorna, just de skolor, som omhänderta det
storsta antalet av grannkommunernas skolungdom. Av utredningen framgår,
att omkring 40 procent av totalkostnaden för de kommunala mellanskolorna
bestridas av kommunen, 55 procent av staten och återstående 5 procent av
terminsavgifter och vissa andra inkomster. Medelprocenten för de olika dvrorterna
framgår av nedanstående tabell.

Kungl. Majlis -proposition nr 207.

Dyrortsgrupp	Medel?	r o c e n t
kommunens kostnad	statens kostnad
A	32,85	54,85
B	31,32	59,60
C	32,98	60,45
D	34,65	60,63
E	33,45	61,40
F	38,71	57,74
G	48,2S	36,38
H	25	75
I	51,8	47,3

Hur hårt tyngande kostnaderna för skolkommunerna kunna bli framgår
bland annat därav, att enligt den nu gjorda utredningen kostnaden per skattekrona
för kommunala mellanskolan för vissa kommuner uppgått till 1 krona
50 öre och i ett par fall t. o. m. överstigit denna summa. Att vissa kommuner
kunna uppvisa en jämförelsevis låg utdebitering för mellanskolan, torde
bero på att deras byggnadsfråga ännu ej tillfredsställande lösts. Nybyggnad
iir i dessa fall kanske erforderlig, oberoende av skolornas kommunala eller
statliga karaktär. Realiserandet härav kommer emellertid att för ifrågavarande
kommuner betyda en avsevärt ökad utdebitering för skolan, så lange
densamma kvarstår som kommunal mellanskola. Ett förstatligande skulle
däremot medföra större möjlighet för vederbörande kommun att tack vare
den därigenom förbättrade ekonomiska ställningen vid för övrigt lämplig tidpunkt
bekosta förbättrade lokaler åt den förstatligade skolan.

1941 års lärarlönesakkunniga ha i sitt den 11 april 1942 framlagda betanleande
med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna
(SOU 1942:26) jämväl diskuterat ändrade grunder för statsbidragen. De
förklara sig emellertid ha för avsikt att i ett senare betänkande upptaga fragan
örn avvägningen mellan staten och skolområdena av kostnaden för den
högre kommunala skolan. Den nu vidtagna undersökningen har visat, att
även enligt den av de sakkunniga alternativt diskuterade gynnsammare
bidragsprocenten ökningen i statsbidraget skulle bli oväsentlig, jämförd med
den slöra kommunala kostnaden för skolorna.

Även om de rörliga tilläggen och kristilläggen, som icke kunnat tidigare
beräknas, samt ett statsbidrag till kostnaderna för barn från främmande kommuner
i anslutning till vad den sakkunnige föreslagit helt utgått av statsmedel,
hade likväl därmed icke vunnits en tillräcklig lättnad i kommunernas
kostnader. Det måste framhållas, att ett statligt övertagande icke enbart ur
ovan anförda synpunkter är starkt motiverat, utan åtgärden i fråga mäste
dessutom betraktas som ett ej oväsentligt bidrag till den skatteutj åmning
kommunerna emellan, som statsmakterna pa olika vägar söka beträmja.
Motionerna avse sålunda icke nya utgifter för ifrågavarande undervismngsändamål
utan endast en annan fördelning av sagda kostnader mellan stat
och kommuner.

Kungl. Maj:ts proposition nr £07.

Riksdagen (skrivelsen nr 229, sid. 12) biföll motionärernas hemställan.
Riksdagen anförde i nämnda skrivelse bland annat:

Vissa kommunala mellanskolor tillgodose för närvarande icke blott det emia
skolområdet utan i icke oväsentlig utsträckning även angränsande skolområden
uoda skal tala enligt riksdagens mening onekligen för att dvlika mellanskolor
som ha sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon,
ombildas till statliga samrealskolor. I den mån vissa mellanskolor bära kostnaderna
även för lärjungar från andra kommuner, synes kunna ifrågasättas,
att hänsyn härtill tages vid statsbidragets utmätande. Enligt vad riksdagen
har sig bekant har frågan om de kommunala mellanskolornas förstatligande
hanskjutits till övervägande av 1940 års skolutredning. Departementschefen
har tor sin del (i ovannämnda proposition 1943: 150) framhållit, att den omständigheten,
att ifrågavarande spörsmål för närvarande är föremål för utrednmg
i ett vidare sammanhang, givetvis icke utesluter, att framställningar örn
särskilda sådana skolors ombildning till statliga realskolor kunna vinna beaktande,
därest vägande skäl härför prövas vara för handen. Såsom riksdagen
ovan framhållit, föreligga sådana skäl beträffande de mellanskolor, som lia
sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. Med hänsyn härtill
anser riksdagen, att förslag snarast möjligt bör föreläggas riksdagen till
fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna.

Nu föreliggande förslag.

Som förut nämnts anbefalldes skolöverstyrelsen att ånyo avgiva utlåtande
över 1939 års sakkunnigförslag och därvid — med beaktande av vad riksdagen
i skrivelsen 1943: 229 i ämnet anfört — angiva, i vilken omfattning och i
vilken ordning kommunala mellanskolor enligt överstyrelsens mening borde
förstatligas under de närmaste åren.

Skolöverstyrelsens förslag.

I sin skrivelse den 12 november 1943 har skolöverstyrelsen till en början
framhållit vissa allmänna synpunkter på ämnet. Härom har över
styrelsen anfört:

I sitt utlåtande den 9 oktober 1941 över 1939 års sakkunnigförslag hai
överstyrelsen framlagt sina synpunkter på vissa allmänna frågor, som ha betydelse
för bedömandet av frågan örn förstatligandet av kommunala mellanskolor.
Överstyrelsen får beträffande dessa synpunkter hänvisa till sitt nämnda
utlåtande.

I riksdagens skrivelse framhalles, att vissa kommunala mellanskolor för
närvarande tillgodose icke blott det egna skolområdet utan i icke oväsentlig
utsträckning även angränsande skolområden. Enligt riksdagens mening tala
goda skäl onekligen för att dylika mellanskolor, som ha sitt rekryteringsomrade
mom en tämligen vidsträckt rayon, ombildas till statliga samrealskolor.

Da. överstyrelsen enligt utredningsuppdraget har att angiva, i vilken omfattning
och i vilken ordning kommunala mellanskolor enligt överstyrelsens
mening böra förstatligas under de närmaste åren, bör följaktligen nämnda
riksdagsuttalande vara vägledande. Vid sidan härav böra emellertid enligt
överstyrelsens mening även vissa andra synpunkter beaktas. För att mot
varandra kunna väga de olika faktorer, som enligt överstyrelsens förmenande
böra ha inflytande på ordningsföljden skolorna emellan, har överstyrelsen

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 207.

sökt få fram en kvantitativ jämförelse medelst poängberäkning för de olika
faktorerna. Även om ett visst godtycke icke synes kunna undvikas vid fixerande
av dessa poängberäkningar, anser överstyrelsen dock, att jämförelsen
på detta sätt vinner i stadga. Naturligtvis får man med viss försiktighet
handskas med de erhållna poängtalen och icke lägga dem till grund för alltför
vittgående slutsatser.

Överstyrelsen har från de i början av september 1943 förefintliga kommunala
mellanskolorna införskaffat vissa uppgifter, vilka lagts till grund för
jämförelsen mellan skolorna. Uppgifterna avse de fem senaste läsåren, läsåret
1943/44 inräknat. För vissa skolor, som upprättats under denna tidsperiod,
gälla uppgifterna för en del år den högre folkskola, genom vars ombildning
skolan uppstått. Vissa ojämnheter vid bedömande av kategorien resande
lärjungar torde vara av mindre betydelse.

Överstyrelsen redogör härefter närmare för de av överstyrelsen tillämpade
grunderna för poängberäkningen och anför härom i huvudsak
följande (jfr tabellen sid. 52 f.).

Rekrytering från andra kommuner och rekryteringsområdets
storlek. Enligt ovan anförda uttalande i riksdagsskrivelsen
liksom också enligt överstyrelsens egen uppfattning bör den omfattning,
i vilken en kommunal mellanskola mottager lärjungar jämväl från
andra kommuner än skolkommunen, i främsta rummet beaktas, då fråga är
om förstatligande av en ny grupp av de kommunala mellanskolorna. Överstyrelsen
har därför uträknat medelvärdet höstterminen 1939—höstterminen
1943 av procenttalet lärjungar från amian kommun än skolkommunen. Då
ifrågavarande synpunkt synes vara den viktigaste i riksdagens uttalande, anser
överstyrelsen, att detta procenttal vid beräkningarna bör tilläggas vikten 2.
Varje skola tilldelas sålunda ett poängtal A = dubbla nämnda procenttal.
Högsta möjliga poäng A är alltså 200.

Bland de skolor, som tillgodose icke blott det egna skolområdet utan i icke
oväsentlig utsträckning även angränsande skolområden, böra i enlighet med
riksdagens ovannämnda uttalande särskilt de beaktas, vilka ha sitt rekryteringsområde
inom en tämligen vidsträckt räjong.

För bedömande av frågan, i vilken utsträckning en skola tillgodoser ett
större eller mindre kring skolorten beläget område, har överstyrelsen beaktat
tre olika förhållanden, nämligen antalet dagligen resande lärjungar, antalet
inackorderade lärjungar samt avståndet till närmaste ort med allmänt läroverk.
.

Medelvärdet höstterminen 1939—höstterminen 1943 av procenttalet dagligen
resande lärjungar har därför beräknats. Varje skola tilldelas ett poängtal
B “= nämnda procenttal. Högsta möjliga poäng B är alltså 100. Ifrågavarande
procenttal lämnar en uppfattning av i vilken utsträckning skolan tillgodoser
ett behov för den närmast kringliggande bygden på ett avstånd av i
allmänhet högst 10 å 20 km, beroende på hur goda kommunikationerna äro.

Procenttalet inackorderade lärjungar lämnar en uppfattning av i vilken
utsträckning skolan tillgodoser ett behov för mera avlägset liggande delar av
skolans rekryteringsområde. Medelvärdet höstterminen 1939—höstterminen
1943 av procenttalet har undersökts. Detta procenttal bör ha stort inflytande
vid bedömningen, huruvida skolan har sitt rekryteringsområde inom en
vidsträckt räjong. Överstyrelsen har därför tillagt detsamma vikten 2. Skolans
poängtal C erhålles sålunda genom att man fördubblar nämnda procent -

•i ti

Kungl. Majda proposition nr ,207.

tal. Högsta möjliga poäng C är alltså 200. Poängtalen B och C sammanlagda
kunna uppgå till högst 200.

Avståndet till närmaste ort med allmänt läroverk lämnar även en uppfattmng
av rekryteringsområdets storlek. Uppgifter härom har överstyrelsen i
de tall, da sa är möjligt, hämtat ur 1939 års sakkunnigbetänkande. 1 övriga
''ia avstånden erhållits ur Sveriges kommunikationer (järnvägs- eller postdiligenslorbindelse).
Hänsyn är sålunda icke tagen till vanliga bussförbindelser,
vilka i normala tider torde i flera fäll vara av stor betydelse. Poäno--talet D har erhållits såsom procent av det största i tabellen förekommande
avstandet, 156 km. Högsta möjliga poäng D är alltså 100.

Pyoerstyre.Iseri vill särskilt framhålla, att de tre sistnämnda indextalen avse
att tanga vissa bebyggelsegeografiska förhållanden och sålunda icke äro avsedda
att uttrycka mterkommunala ekonomiska relationer, vilka redan kommit
fram i poängtalet A. Detta utesluter givetvis icke, att även poängtalen
ti, C och L) giva utslag, vilka ganska långt stödja den bedömning, som grundar
sig pa det kommunalekonomiskt betonade poängtalet A. Men det finnes
aven vissa karakteristiska avvikelser. Särskilt skulle de norrländska glesbyg^5r1n„a„otl,
''örlig1 tillbakasättas, om vid avgörandet hänsyn icke toges till de
t or hallanden, som uttryckas genom indextalen B, C och D.

För bedömandet av frågan örn ordningsföljden mellan skolorna vid ett
eventuellt förstatligande kan man emellertid enligt överstyrelsens mening
icke låta de nyss behandlade synpunkterna ensamt vara avgörande. Även
andra synpunkter måste anläggas. Överstyrelsen vill nämna två, vilka medgiva
kvantitativ jämförelse mellan skolorna: skolans ålder som kommunal mellanskola
och behovsgraden i det län, där skolan är belägen.

Skolaris ålder som kommunal mellanskola. Man
synes icke böra bortse från deri lid, under vilken en kommunal mellanskola
lant r verksamhet. Av två skolor, som i övrigt och i lika grad fylla de krav.
sorn man bör ställa pa en skola, för att deri skall kunna övertagas av staten,
^y-sdon böra tillerkännas företräde, som varit i verksamhet under längre
tid. Det synes därför berättigat att medtaga skolans ålder såsom medbestämmande
faktor vid uppgörande av ordningsföljden mellan skolorna. Poängtalet
i utgör skolans terminantal i procent av 68, det högsta möjliga terminantalet.
Högsta möjliga poäng E är alltså 100.

L e h o vs g r a den i det 1 ä n, d ä r skolan är b e 1 ä g e n.
I sitt ovannämnda utlåtande över 1939 års sakkunnigförslag undersökte överstyrelsen
länens olika grad av behov av realskolor medelst vissa jämförelsekvoter.
I sin förnyade utredning den 31 oktober 1942 angående omorganisati°n
av vissa läroverk i Stockholm förbättrade överstyrelsen ytterligare den
•hl™™re!sekvot’ som överstyrelsen fann vara den lämpligaste. I förhållande
till riksmedeltalet 10Ö äro vissa län och vissa städer gynnade, andra äro missgynnade.
Överstyrelsen har nu beräknat överskott (+) respektive underskott.
(“~) iör samtliga län och de städer, där kommunala mellanskolor finnas.

Det synes motiverat, att ordningsföljden mellan skolorna justeras under
hänsynstagande till länens respektive städernas behovsgrad. Överstyrelsen har
lill it detta ske pa sadant sätt, att skolan erhåller ett poängtillägg respektive
poängavdrag, uppgående till motsvarande läns (stads) underskott respektive
överskott.

Sedan skolorna på detta sätt ordnats, borde man vidtaga en justering med
hänsyn till att ett läns ställning påverkas av att en kommunal mellanskola

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 47

förstatligats. Det visar sig- emellertid, att justeringarnas storlek torde uppgå
till högst några få poäng. På grund härav har överstyrelsen underlåtit att
genomföra det tämligen omfattande arbetet med dessa justeringar.

På grund av den vikt, som vid överstyrelsens ovanstående beräkningar
lagts vid procenttalet lärjungar från annan kommun, komma vissa skolor att
intaga en plats, som är sämre än den skulle vara, därest de viktigaste synpunkterna
avvägts jämnare mot varandra. Detta gäller främst skolor i kommuner
med stor utsträckning och glesare bebyggelse, särskilt de norrländska.
Dels kommer på grund av dessa kommuners storlek procenttalet lärjungar
från annan kommun att i regel bli väsentligt lägre än för skolor i kommuner
av mindre utsträckning och belägna i mera tättbefolkade trakter. Detta förstärkes
ytterligare genom att vikten 2 tillagts detta procenttal. Dels medför
sistnämnda förhållande indirekt, att skolor med omfattande rekryteringsområden
icke framhävas så starkt, som om mindre hänsyn toges till procenttalet
lärjungar från annan kommun. Detta procenttal sammanhänger nämligen
i de flesta fall nära med procenttalen resande och inackorderade lärjungar, av
vilka procenttalet resande lärjungar i allmänhet har ett i förhållande till procenttalet
inackorderade lärjungar dominerande inflytande på procenttalet lärjungar
från annan kommun. I och med att sistnämnda procenttal tillägges
vikten 2, kommer därför procenttalet resande lärjungar i flertalet fall. att få
än mera ökat inflytande i jämförelse med procenttalet inackorderade lärjungar.
Detta innebär, att den närmast skolorten belägna delen av rekryteringsområdet
erhåller större inflytande än mer avlägset belägna delar.

Ehuru båda de nämnda omständigheterna missgynna de skolor, som ligga
i stora, glest befolkade kommuner, har överstyrelsen i detta sammanhang ansett
sig böra i enlighet med riksdagens uttalande på sätt som ovan gjorts
tillmäta procenttalet lärjungar från annan kommun större vikt.^ Överstyrelsen
vill dock framhålla angelägenheten av att, dä i framtiden frågan om förstatligande
av de under senare år upprättade kommunala mellanskolorna i
Norrland kan bli aktuell, ovan anförda synpunkt vinner nödigt beaktande.

Överstyrelsen har beräknat poängtalen för samtliga den 1 september 19415
förefintliga kommunala mellanskolor. Med hänsyn till rådande krisförhållanden
synes dock en begränsning av förstatligandets omfattning vara ofrånkomlig.
Överstyrelsen gör därför en undersökning, huruvida några skolor av en
eller annan anledning åtminstone tills vidare under de närmaste åren icke böra
ifrågakonuna till förstatligande. Beträffande de förhållande n, s o m
b ö r a stå hindrande i vägen för förstatligande i
detta sammanhang, anför överstyrelsen huvudsakligen följande.

Sk o 1 a n s å 1 d e r. I sitt ovannämnda utlåtande den 9 oktober 1941 anslöt
sig överstyrelsen till den sakkunniges uppfattning, att en kommunal mellanskola
före förstatligande bör under en tioårsperiod ha ådagalagt, att den fyller ett behov
och motsvarar de krav, som man ställer på en statlig läroanstalt. I här förevarande
fall vill överstyrelsen precisera principens tillämpning på sä sätt, att
skolan i detta sammanhang överhuvud icke medtages, därest den varit i
verksamhet kortare tid än 5 år, och, därest den existerat minst 5 roen mindre
än 10 är, medtages endast flir så vilt den hör till de 150 tramsta skolorna i
fråga örn poängtalen A—1), d. v. s. intager en framskjuten ställning enligt
de synpunkter, sorn här, i överensstämmelse med riksdagens uttalande, till -

Kungl. Majlis •proposition nr 207.

mätts den största betydelsen. Om en kommunal mellanskola existerat kortare
tid än 5 år, synes man nämligen icke kunna draga några säkra slutsatser om
dess stabilitet. Det torde icke sällan förhålla sig sä, att lärjungar och deras
målsmän under första tiden på visst sätt underskatta de svårigheter av olika
slag, icke minst ekonomiska, som äro förknippade med skolgången. Detta kan
tänkas påverka tillströmningen till skolan i avgörande grad.

På grund av denna princip ha 22 skolor utgallrats (se tabellen sid. 52 f.).
Frågan örn eventuellt förstatligande av dem torde böra i framtiden upptagas
till förnyad prövning.

Rekryteringsområdets storlek. Man kan ifrågasätta,
huruvida icke på grund av riksdagens uttalande sådana skolor böra helt uteslutas,
som befinna sig bland de sista skolorna i fråga örn poängtalen A—D.
Givetvis kan diskuteras, var gränsen bör dragas. I analogi med uteslutningen
av skolor av ringa ålder har överstyrelsen uteslutit de 30 sista skolorna, av
vilka ingen förekommer bland de 30 främsta i fråga om poängtalen A—F,
d. v. s. i det hela icke intager en framskjuten ställning. Därmed uteslutas
ytterligare 23 skolor (se tabellen).

Skollokalernas beskaffenhet. Beträffande vissa av de
kommunala mellanskolorna kunna anmärkningar i skilda avseenden riktas
mot de av skolan disponerade lokalerna. I några fall måste lokalerna betecknas
som undermåliga, i andra fall som bristfälliga, i andra slutligen som otillräckliga.
Lokalerna för följande skolor kunna icke anses tillfredsställande:
Emmaboda, Finspång, Gislaved, Gnesta, Hjo, Hofors, Kungsbacka, Kungälv,
Lilla Edet, Lindesberg, Mellerud, Nora, Norrbärke, Rättvik, Skoghall,
Solna, Spånga, Storvik, Säter, Tierp, Torsby, Årjäng, Älmhult, Örkelljunga
och Östhammar.

I de fall, då lokalernas brister äro betydande, böra enligt överstyrelsens mening
skolorna icke ifrågakomma till förstatligande, förrän vederbörande kommun
vidtagit betryggande åtgärder för anskaffande av ändamålsenliga lokaler.
Följande skolor böra därför uteslutas: Gnesta, Norrbärke, Skoghall och
Östhammar.

I ytterligare några fall har överstyrelsen hyst stor tvekan, huruvida lokalerna
icke borde utgöra hinder för förstatligande, men med hänsyn till dessa
skolors ställning i andra avseenden har överstyrelsen icke ansett sig böra avstyrka
deras förstatligande.

Skolans undervisningsresulta t. Det är uppenbart, att
vissa krav mäste ställas på en kommunal mellanskolas undervisningsresultat,
för att skolan skall kunna ifrågakomma till förstatligande. En del skolor uppvisa
år efter år mindre goda resultat i realexamen. Följande skolor uppvisa i
de skriftliga proven resultat, som icke överstiga medelvärdet för de kommunala
mellanskolorna under vart och ett av de 4 sista åren eller (för de inom
parentes upptagna) 4 av de 5 sista åren: (Alvesta), Gnesta, Göteborg, (Hvltebruk),
Karlsborg, Lindesberg, Lycksele, Malmköping, (Mellerud), Munkfors,
Norberg, Skoghall, Slite, Stockholms norra, Stockholms södra, (Svalöv) och
Vellinge.

Man kan hysa tvekan, huruvida dessa skolor kunna anses fylla måttet, när
det gäller förstatligande. Överstyrelsen anser dock, att Alvesta, Hyltebruk,
Mellerud och Svalöv samt dessutom Lindesberg, Lycksele och Vellinge böra
i detta sammanhang ifrågakomma till förstatligande, då de i övriga hänseenden
icke giva egentlig anledning till tvekan.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.

Skolans lärjungeantal. Vissa bland de skolor, som för 10-årsperioden 1934—1943 och för 5-årsperioden 1939—1943 icke nå medeltalet
SO eller därutöver, ha redan utgallrats på grund av sin korta verksamhetstid.
Lärjungeantalet vid dessa utgör ännu ett skäl mot förstatligande. Av denna
anledning böra följande skolor icke ifrågakomma till förstatligande: Arvidsjaur,
Gislaved, Norberg, Slite, Sveg, Svenljunga, Säter, Vilhelmina, Vännäs,
Åsele och Överkalix. Även Gnesta, Hjo, Karlsborg, Norrbärke, Malmköping
och Östhammar, vilka även av andra anledningar icke böra ifrågakomma, intaga
en ställning i fråga örn lärjungeantal, som utgör ännu ett skäl mot deras
förstatligande. Slutligen bör också Kopparberg utgallras, då lärjungeantalets
betydande, i det hela stadigt fortgående sänkning (från 91 höstterminen 1934
till 67 höstterminen 1943) gör det önskvärt att avvakta, vad de kommande
åren kunna medföra för erfarenheter.

Länets behov av realskolör och speciella förhållanden
på skolorten. I sitt utlåtande över 1939 års sakkunnigbetänkande
har överstyrelsen framhållit, att hänsynen till olika landsdelars
behov av statliga läroverk överhuvud icke kan tagas med användande av
jämförelsekvoter länen emellan, om jämförelsens resultat användes som motiv
för att ett förstatligande icke bör ske. Det får i stället diskuteras från fall
till fall, huruvida de olika landsdelarna (i betydelse av den kring orten belägna
bygden) äro väl tillgodosedda eller icke. Av föredragandens promemoria,
där de konkreta fallen undersökas, framgår, att i intet fall hänsyn till
länets ställning torde kunna anföras såsom hinder för förstatligandet. Överstyrelsen
ansluter sig till denna uppfattning.

Beträffande kommunala mellanskolorna i Lund och Norrköping föreslog
den sakkunnige icke förstatligande på grund av speciella förhållanden på
skolorten, i Lund sammankopplingen med kommunala flickskolan, i Norrköping
sammankopplingen med de praktiska mellanskolorna för handelsundervisning
och för teknisk undervisning. I båda fallen finner den sakkunnige,
att frågan icke är så utredd i avseende på nämnda sammankoppling, att förstatligande
bör ifrågakomma. Överstyrelsen ansluter sig till denna mening.

Efter den utgallring, som överstyrelsen sålunda företagit, kvarstå 24 kommunala
mellanskolor, vilka i alla avseenden fylla de uppställda kraven och
enligt överstyrelsens förslag böra förstatligas under de närmaste åren. Förstatligandet
bör dock enligt överstyrelsens mening icke påbörjas samtidigt
för alla skolorna, utan överstyrelsen föreslår en uppdelning i tre grupper,
för vilka förstatligandet bör påbörjas successivt under tre följande år. Till
de båda senare grupperna räknar överstyrelsen skolor, där önskemål i fråga
örn lokalerna eller skolans undervisningsresultat förefinnas. Överstyrelsen
föreslår således förstatligande av följande kommunala
mellanskolor i denna ordning:

Följande kommunala mellanskolor böra förstatligas med början från och
med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer,
nämligen

första gruppen: Torsås, Bräcke, Skänninge, Strömsnäsbruk, Nybro, Valdemarsvik,
Kinna och Molkom;

andra gruppen: Älmhult, Lyclcsele, Alvesta, Svalöv, Lindesberg, Vellinge
Hyltcbruk och Kungsbacka;

Bihang till riksdagens ''protokoll 1944- 1 saini. Nr 207.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tredje gruppen: Tierp, Mellerud, Emmaboda, Nora, Årjäng, Storvik, Torsby
och Kungälv;

varvid förstatligandet bör påbörjas första året för skolorna i första gruppen,
andra året för skolorna i andra gruppen och tredje året för skolorna i tredje
gruppen,

börande förstatligandet tillgå så, att första året av en skolas förstatligande
klass 1 övertages av staten och följande år successivt följande klasser.

Som villkor för förstatligandet bör uppställas, att vederbörande kommun
åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning
samt bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal.

Vid varje skola torde första året utom rektorstjänsten en adjunktstjänst
böra beräknas, på vilken skolans rektor torde böra överflyttas. Adjunktstjänsten
bör därefter icke omedelbart återbesättas. Från och med budgetåret
1944/45 torde för ifrågavarande ändamål böra inrättas 8 rektorstjänster och
8 adjunktstjänster vid de allmänna läroverken.

Enligt av överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningar medför det
föreslagna förstatligandet av 24 kommunala mellanskolor för statsverket en
kostnadsökning av 378 200 kronor vid fullt genomförd omorganisation och av
94 800 kronor under första året. För de i första gruppen upptagna åtta skolorna
utgöra motsvarande tal 117 400 respektive 29 500 kronor. I nämnda
belopp ingå statsbidrag till skolornas ljus- och vedkassor, beräknade till i
medeltal 2 000 kronor per skola. Beträffande kostnadsberäkningarna må i
övrigt nämnas följande:

Överstyrelsen har verkställt en approximativ beräkning av kostnaden för
förstatligande av samtliga 73 kommunala mellanskolor.1 Statens slutliga
kostnader för ett sådant förstatligande skulle utgöra 4 770 600 kronor. Med
frånräknande av statens nuvarande kostnader för de kommunala mellanskolorna
skulle kostnadsökningen för statsverket bli 1 260 200 kronor vid helt
genomfört förstatligande och 316 200 kronor under första året av ombildningen.
Dessa belopp avse kostnaderna för lärarlöner jämte tillsynslärare,
biträde å rektorsexpeditionen, bibliotekarie och skolläkare. Utöver de angivna
beloppen tillkomma bidragen till samrealskolornas ljus- och vedkassor,
vilka som nämnts av överstyrelsen uppskattats till 2 000 kronor per skola
(500 kronor första ombildningsåret).

Vid genomförande av det av överstyrelsen föreslagna förstatligandet skulle
för budgetåret 1944/45 följande anslagsförändringar böra genomföras, nämligen
ökning av förslagsanslaget Avlöningar vid de allmänna läroverken med
94 600 kronor, ökning av förslagsanslaget Bidrag till ljus- och vedkassorna
med 4 000 kronor samt minskning av förslagsanslaget Bidrag till kommunala
mellanskolor med 69 100 kronor.

Slutligen föreslår överstyrelsen, att till kommunala mellanskolorna skall
utgå särskilt statsbidrag med hänsyn till lärjungar
från annan kommun. Det föreslagna statsbidraget kan sägas motsvara
hälften av den på nämnda lärjungar belöpande delen av skolkommu 1

Sedermera ha tillkommit kommunala mellanskolorna i Båstad, Nordmaling och Sollentuna,
så att antalet kommunala mellanskolor för närvarande uppgår till 76.

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Hens egen kostnad för lärarlöner, dock med en viss minimibegriinsning i fråga
om antalet lärjungar. Kostnaderna för detta statsbidrag beräknar överstyrelsen
till 164 600 kronor för samtliga mellanskolor och till 158 500 kronor för
budgetåret 1944/45, då förstatligandet påbörjats. Överstyrelsen anför:

I riksdagens skrivelse uttalas, att i den mån vissa mellanskolor bära kostnaderna
även för lärjungar från andra kommuner, synes kunna ifrågasättas,
att hänsyn härtill tages vid statsbidragets utmätande.

I 1939 års sakkunnigbetänkande föreslogs ett särskilt statsbidrag, beräknat
efter 100 kronor för under nästföregående läsår i skolan inskriven elev från
annan kommun än den, vilken står som skolans huvudman. Detta förslag
har den fördelen, att det är synnerligen enkelt i tillämpningen. Mot detsamma
kan emellertid invändas, att det är alltför schematiskt. Kostnaden per lärjunge
för lärarlöner är icke densamma för varje skola utan beror på skolortens
dyrorts- och kallortsgrupp, på hur väl fyllda klassavdelningarna äro m. m. Den
nämnda kostnaden per lärjunge kan därför variera ganska avsevärt. Det synes
vara att föredraga, att statsbidraget anpassar sig efter de faktiska kostnaderna.
Därtill konnner, att en begränsning av statsbidragens storlek under rådande
förhållanden får anses påkallad.

Lämpligast vore, att kommunen erhölle ersättning för den faktiska merkostnad,
som vållas av lärjungar från annan kommun, i avseende på kostnad
för parallellavdelningar m. m. Då fastställandet härav kan stöta på svårigheter
och i varje fall icke synes medge någon enkel beräkningsmetod, anser
sig överstyrelsen böra föreslå, att det särskilda statsbidraget utgår med hälften
av den av kommunen bestridda delen av lärarlönerna, som efter proportionell
fördelning belöper på lärjungarna från annan kommun.

Överstyrelsen får därför föreslå, att det särskilda statsbidraget med hänsyn
till lärjungar från annan kommun måtte bestämmas på följande sätt.
För varje budgetår fastställes av överstyrelsen halva procenttalet lärjungar
från annan kommun (i helt tal) under näst föregående läsår. Det särskilda
statsbidraget utgår under budgetåret med denna procent av den del av bruttolönerna
(22 procent), som icke utgår i statsbidrag.

Överstyrelsen föreslår vidare, att nämnda statsbidrag icke utgår, för så
vitt procenttalet lärjungar från annan kommun icke uppgår till 10. Dels
böra nämligen principiellt lärjungar från annan kommun mottagas, dels betyder
ett ringa antal sådana föga i skolans budget. Därest särskilt statsbidrag,
såsom nu föreslagits, utgår, bör kommunen icke äga rätt att upptaga högre
terminsavgifter av lärjungar från annan kommun.

I detta sammanhang våll överstyrelsen framhålla, att här diskuterat särskilt
statsbidrag torde kunna ifrågasättas jämväl för andra högre kommunala
skolor (praktiska mellanskolor, kommunala flickskolor och högre folkskolor),
där alldeles likartade förhållanden förefinnas och samma motivering för statsbidraget
kan anföras. Överstyrelsen anser sig emellertid icke böra i förevarande
sammanhang ingå på denna mera omfattande fråga, som får anses falla
utanför överstyrelsens nuvarande utredningsuppdrag.

Första året av förstatligandet enligt överstyrelsens förslag bör detta särskilda
statsbidrag utgå dels till de mellanskolor, vilkas förstatligande icke
påbörjats, dels till de skolor, vilkas förstatligande nämnda år påbörjats, för
de tre högre klasserna, vilka fortfarande äro kommunala. Totalbeloppet kan
angivas till 158 500 kronor.

Av skolöverstyrelsen upprättad tabell,

utvisande för samtliga kommunala mellanskolor överstyrelsens poängberäkning, skolornas genomsnittliga lärjungeantal
och förhållanden, som föranlett, att vissa skolor icke ansetts böra förstatligas.

(I fråga om de nyligen inrättade kommunala mellanskolorna i Båstad, Nordmaling och Sollentuna ha uppgifter ej sammanställts.)

Kommunal mellanskola		P o	äng	b e r ä k n	i n	g			Lär- junge- antal	Anmärkta förhållanden i	avseende på
A = = dubbla procenten lärjungar från annan kommun	B = = procent resande lärjungar	C = = dubbla procenten inackor-derade lär-jungar	D = = avstån-det från närmaste läroverk	A + B + C + D	E = -- sko-lans ålder	F = = lä-nets behov	A + B + C +D+E+F	skolans ålder	rekry* terings- områ- det	loka- lernas beskaf- fenhet	lär- junge- antal	under- vis- nings- resul- tat	länets behov; speci-ella för-hållan-den
1.	Alvesta ....	120	65	6	12	203	49	+	51	303	137
2.	Arvidsjaur . .	36	1	106	100	243	11	—	4	250	77	X	—	—	X	—	_
3.	Bengtsfors . .	102	40	22	54	218	12	+	16	246	94	X	—	_	—	__	_
4.	Bräcke ....	124	62	22	46	254	25	+	53	332	107	—	—	_	_	_	__
5.	Emmaboda . .	140	58	24	37	259	28	+	16	303	100	—	—	_	___	_	_
6.	Finspång . . .	40	28	8	24	100	37	4-	30	167	136	—	X	_	_	_	_
7.	Flen......	110	47	16	9	182	13	+	6	201	104	X	—	_	_	__	_
8.	Gislaved . . .	96	49	2	32	179	1	—	11	169	68	X	—	—	X	—	_
9.	Gnesta ....	128	66	2	24	220	60		6	286	75	—	—	X	X	X	_
10.	Grängesberg .	22	19	0	10	51	4	—	12	43	92	X	X	_			_
11.	Göteborg . . .	4	2	0	0	6	53	—	36	23	1046	—	X	—	—	X	_
12.	Hallstavik . .	34	33	20	40	127	6	+	37	170	84	X	X	_	_	_	_
13.	Herrljunga . .	108	42	6	22	178	12	+	16	206	103	X	—	_	_	_	_
14.	Hjo......	72	27	10	18	127	91	—	4	214	73	_	X	_	X	_	_
15.	Hofors.....	30	14	2	26	72	16	+	4	92	99	X	X	__		_	_
16.	Hyltebruk . .	122	43	32	33	230	16	—	11	235	98			—	_	__	_
17.	Höör.....	106	19	6	13	144	90	—	29	205	100	_	X	''_	_	_	_
18.	Karlsborg . . .	66	32	1	32	131	60	—	4	187	74	—	X	—	X	X	__
19.	Kinna.....	114	54	8	19	195	25	+	16	236	108	—	_	—			_
20.	Kopparberg . .	98	30	20	27	175	46	+	18	239	70	_	_	—	_	X	_
21.	Kungsbacka	98	44	1	18	161	51	—	3	209	107	_	__	_	_		_
22.	Kungälv . . .	132	63	4	13	212	22	—	2	232	145	—	_	_	_	_	__
23.	Lilla Edet . .	110	13	2	17	142	60	+	16	218	105	—	X	—	_	_	___
24.	Lindesberg . .	84	31	22	28	165	68	+	18	251	105	—	—	—	_	_	_
25.	Lund.....	70	34	2	0	106	50	—	18	138	206	_	X		_	_	X
26.	Lycksele . . .	84	10	64	83	241	32	+	42	315	116	.—		_	_	_
27.	Malmköping . \|	118	46	10	21	195	87		«l	288	70	—	—	—	X	X	—

Kungl. Maj:ts proposition nr %07.

28. Malmö ....	2	1	0	0	3
29. Mellerud . . .	148	54	14	26	242
30. Molkom ....	96	69	8	22	195
31. Munkfors . . .	84	38	8	20	150
32. Mölndal ....	36	18	0	4	58
33. Nora .....	94	40	12	24	170
34. Norberg ....	38	17	6	13	74
35. Norrbärke . . .	40	53	2	11	106
36. Norrköping . .	12	4	4	0	20
37. Nybro.....	82	31	20	19	152
38. Nynäshamn . .	56	25	4	40	125
39. Orsa......	36	8	22	9	75
40. Rättvik ....	48	52	16	13	129
41. Skoghall....	12	19	1	6	38
42. Skänninge . . .	122	49	24	6	201
43. Slite......	66	8	58	23	155
44. Solna.....	4	5	0	3	12
45. Spånga ....	44	22	0	7	73
46. Stockholm, n. .	6	2	1	0	9
47. > , s. .	4	2	1	0	7
48. Stocksund . . .	12	6	0	3	21
49. Storvik ....	112	54	4	10	180
50. Strömsnäsbruk	80	51	8	22	161
51. Svalöv.....	158	81	0	13	252
52. Sveg......	78	14	50	73	215
53. Svenljunga . .	98	33	30	25	186
54. Säter.....	54	14	4	10	82
55. Tierp.....	146	72	2	34	254
56. Timrå.....	80	62	0	13	155
57. Torsby ....	80	41	30	26	177
58. Torsås.....	132	68	22	26	248
59. Töreboda . . .	80	33	14	19	146
60. Undersåker . .	78	23	2	59	162
\| 61. Valdemarsvik .	82	22	38	26	168
! 62. Vellinge ....	154	76	2	9	241
\| 63. Vilhelmina . .	14	10	72	86	182
64. Vännäs ....	78	25	28	20	151
65. Västanfors . .	26	13	10	25	74
66. Ånge .....	60	61	10	61	192
67. Årjäng ....	100	28	52	45	225
68. Åsele.....	10	0	42	99	151
69. Åtvidaberg . .	32	12	32	23	99
70. Älmhult ....	132	65	2	29	228
71. Örkelljunga . .	42	42	4	19	107
72. Östhammar . .	116	39	38	51	244
73. Överkalix . . .	6	60	40	69	175

— 53	49	560	—	X	—	—	—	—
4- 16	305	108	—	—	. —	—	—	—
+ 12	222	108	—	—	—	—	—	—
+ 12	194	147	—	X	—	—	X	—
— 2	103	110	—	X	—	—	—	—
+ 18	256	87	—	—	—	—	—	—
+ 15	107	79	X	X	—	X	X	—
— 12	159	74	—	X	X	X	—	—
+ 25	lil	240	—	X	—	—	—	X
+ 16	261	101	—	—	—	—	—	—
+ 37	211	104	—	X	—	—	—	—
— 12	138	114	—	X	—	—	—	—
— 12	136	103	X	X	—	—	—	—
+ 12	113	100	—	X	X	—	X	—
+ 30	299	90	—	—	—	—	—	—
+ 28	208	64	X	—	—	X	X	—
+ 37	109	189	—	X	. —■	—	—	—
+ 37	144	186	—	X	■ —	—	—	—
-108	0	671	—	X	—	—	X	—
—108	0	663	—	X		—	X	—
+ 37	112	89	—	X	—	—	—	—
+ 4	241	104	—	—	—	—	—	—
+ 51	269	77	—	—	—	X	—	—
— 29	282	161	—	—	—	—	—	—
+ 53	280	74	X	—	—-	X	—	—
+ 16	206	77	X	—	—	X	—	—
— 12	92	76	X	X	—	X	—	—
+ 28	350	94	—	—	—	—	— .	—
+ 9	171	140	X	—	—	—	—	—
+ 12	239	134	—	—	—	—	—	—
+ 16	337	98	—	—	—	. —	—	—
— 4	142	86	X	X	—	—	—	—
+ 53	216	103	X	—	—	—	—	—
+ 30	261	89	—	—	—	—	—	—
— 29	247	88	—	—	—	—	—	—
+ 42	231	62	X	. —	.—	X	—	—
+ 42	200	72	x	''. —	—	X	—	—
+ 15	152	121	—	X	—	—	—	—
+ 9	207	139	X	—	—■	—	—	—
+ 12	252	91	—	—	—;	—	—	—
+ 42	197	63	X	—	• —''	X	—	—
+ 30	204	81	— ■	X	—	—	—	—
+ 51	328	178	—	—	—	—	—	—
— 8	156	82	—	X	—	—	—	—
+ 37	302	81	—	—	X	X	—	—
— 4	172	73	X	—	—	X	—	—

Kungl. Majlis ''proposition nr 207.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

I ttrande av statskontoret.

I utlåtande den 15 januari 1944 över skolöverstyrelsens förslag tillstyrker
statskontoret förstatligande av två, eventuellt fyra kommunala mellanskolor,
medan frågan om förstatligande av andra skolor anses böra anstå i avvaktan
på den allmänna översyn av hithörande frågor, som 1940 års skolutredning
skall verkställa, samt pa den kommande utvecklingen av norrlandsskolorna.
Frågan örn införande av ett särskilt statsbidrag för elever från främmande
kommuner bör enligt ämbetsverkets mening först övervägas av 1941 års lärarlönesakkunniga.
Statskontoret anför bland annat:

Skolöverstyrelsens nu framlagda förslag skulle innebära en icke oväsentlig
utbyggnad av läroverksorganisationen. Enligt statskontorets mening måste
det emellertid anses tvivelaktigt, om i nuvarande läge en dylik utbyggnad är
försvarlig. Ur statsfinansiell synpunkt synes det mest rationella vara, att
detta spörsmål icke löses isolerat utan i samband med en allmän översyn av
läroverkens organisation. Särskilt bör i detta sammanhang uppmärksammas
frågan om de svagast frekventerade realskolornas fortbestånd samt de rationahseringsmöjligheter
i övrigt, som läroverksorganisationen till äventyrs kan
erbjuda. Statskontoret anser därför övervägande skäl tala för att frågan om
ett mera allmänt förstatligande av vissa kommunala mellanskolor upptages
till slutligt övervägande av 1940 års skolutredning i ett vidare sammanhang.
Härav följer således icke, att i de undantagsfall, där alldeles särskilda skäl
kunna anses föreligga för ett omedelbart förstatligande av någon eller några
skolor, frågan härom bör ställas på framtiden. I avseende härå samt i fråga
om den närmare utformningen av överstyrelsens förslag får statskontoret
framhålla följande.

Överstyrelsens utredning synes väl ansluta sig till det av 1943 års riksdag
gjorda uttalandet samt i övrigt bygga på de principer, som tidigare tillämpats
vid förstatligande av kommunala mellanskolor. Statskontoret anser utredningen
giva en i det stora hela klar bild av förhållandena på hithörande
område. De av överstyrelsen lämnade uppgifterna synas sålunda viii ägnade
att belysa den betydelse, som de skilda skolorna äga som led i skolorganisationen.
Ämbetsverket har emellertid uppmärksammat, att av olika anledningar
Norrland i jämförelse med övriga delar av Sverige kommit i en förhållandevis
ogynnsam ställning, vilket främst synes bero därpå, att den
använda poängberäkningen icke synes giva full rättvisa åt skolor belägna i
kommuner med stor utsträckning och gles bebyggelse. Men även av andra
orsaker ha norrlandsskolorna kommit i efterhand. Då flertalet av dessa skolor
inrättats förhållandevis sent och överstyrelsen ansett sig böra uppställa krav
på att verksamheten vid skolan fortgått en längre tid, innan ett förstatligande
bör äga rum, har därigenom ett flertal norrlandsskolor uteslutits.

Statskontoret är ense med överstyrelsen om att en viss stabilitet i fråga
örn lärjungeantal och undervisningsresultat bör lia inträtt, innan ett förstatligande
bör ifrågakomma. Däremot anser ämbetsverket skolans ålder icke
böra tillmätas någon alltför stor betydelse, i det fall näringslivet å orten,
skolans läge samt befolkningstillväxten tyda på att skolan har en bestående
uppgift att fylla i en bygd, vilken genom sitt avskilda läge och befolkningens
ringa ekonomiska bärkraft eljest måste stå efter i utvecklingen. Då det

Kungl. Majlis ''proposition nr 307.

för övrigt kan förutsättas, att inom ett fåtal år förhållandena vid ett flertal
norrlandsskolor stadgat sig, så att möjligheter då föreligga att bedöma, om
ett förstatligande är att förorda, synes även detta utgöra en vägande invändning
mot att man redan nu i princip beslutar sig för ett förstatligande av andra
skolor i sådan omfattning, att ekonomiska hänsyn framdeles komma att
hindra den enligt statskontorets förmenande i och för sig mera angelagna ombildningen
av vissa norrlandsskolor. .. ,

Med statskontorets utgångspunkter synes icke något vara att invända mot
att i första hand kommunala mellanskoloma i Bräcke och Lycksele förstatligas
samt eventuellt två andra skolor, förslagsvis Torsås och tierp, den
senare skolan dock endast under förutsättning att av överstyrelsen anmarkta
brister i fråga om lokalerna kunna avhjälpas i samband med förstatligandet.
Frågan om ett förstatligande av andra skolor synes däremot tills vidare bora
anstå i avvaktan på den allmänna översyn av hithörande frågor, som 1940
års skolutredning torde ha att verkställa, samt på den kommande utvecklingen
av norrlandsskoloma. . . , „

Mot överstyrelsens kostnadsberäkningar synes i och for sig icke något vara
att erinra. Härvid förutsätter statskontoret, att vid avvagnmgen av de förskott
å statsbidragen till de kommunala mellanskoloma för budgetaret
1944/45, som skola utbetalas under januari och april manader 1945. tillbörlig
hänsyn tages till de avvecklingsåtgärder, som kunna komma att beslutas
i fråga om vissa skolor för nämnda budgetår. ...

Vad slutligen angår den föreslagna anordningen med ett särskilt statsbidrag
för de vid kvarvarande kommunala mellanskolor inskrivna eleverna tran
främmande kommuner, måste statskontoret bestämt avstyrka, att några
åtgärder med sådant syfte nu vidtagas. Spörsmålet om andrade grunder tor
avvägningen mellan stat och kommun av kostnaderna för bland annat de
hörne kommunala skolorna är för närvarande under utredning av 1941 ars
lärarlönesakkunniga. Framställningen i denna del synes icke nu bora påkalla
annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att överstyrelsens förslag overlamnas
till de sakkunniga för att vara tillgängligt vid uppdragets fullgörande.

Vissa framställningar.

Från styrelser och huvudmän för kommunala mellanskolor lia inkommit
vissa framställningar med anledning av skolöverstyrelsens förslag. Sålunda
hemställes i 14 framställningar om förstatligande av skolor, som av överstyrelsen
icke ansetts böra ombildas till samrealskolor. Vidare begäres i 5 fall,
att skolor, som föreslagits till förstatligande, matte hänföras till en tidigare
årsgrupp. De inkomna framställningarna innehålla huvudsakligen, var och
en för den i framställningen avsedda skolans vidkommande, en detaljerad
kritik av överstyrelsens förslag, i vad detta är ofördelaktigt för vederbörande
skola, samt ett framhållande av de skäl, som särskilt tala för skolans förstatligande
respektive hänförande till en tidigare grupp. Med hänsyn härtill torde
beträffande innehållet i dessa framställningar få hänvisas till handlingarna
i ärendet. Vissa synpunkter av allmännare intresse torde dock böra här om -

nämnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1 många framställningar understryka!, att staten bör övertaga en kommunal
mellanskola, som till stor eller i många fall övervägande del rekryteras
fran andra kommuner än den, som bär det ekonomiska ansvaret. I detta
sammanhang betonas ofta, att elever från främmande kommuner åtnjuta
samma ratt till nedsättning i eller befrielse från avgifter som barnen från skolkommunen.
Fran flera hall framhålles, att antalet inackorderade elever icke
bor tillmatas sa stor betydelse som skett, då denna omständighet huvudsakligen
beror pa kommunikationsförhållandena — vilka ofta ändrats till följd
av krislaget — och foraldramas ekonomi. Därjämte uttalar man, att vid
™et.^v inackorderingsort avståndet till hemorten icke spelar så stor roll.
Beträffande avstand till narmaste läroverk påpekas i ett par fall att den
närmast belägna statliga realskolan icke kan mottaga eleverna i kommunala
mellanskolan.

Från ett flertal skolors sida har framhållits, att skolans ålder bör tillmätas
större vikt, da denna omständighet visar, att skolan fyller ett tydligt behov
och da en sedan lange existerande skola med stort antal elever från främmande
kommuner givetvis i högre grad än andra gjort sig förtjänt att bli förstatligad.
A andra sidan har i flera framställningar, däri hemställts om förstatligande
av kommunala mellanskolor, vilka av skolöverstyrelsen ansetts ha varit i
verksamhet för kort tid, gjorts gällande, att en skolas ringa ålder icke bör
vara hindrande, om skolan i övrigt fyller förutsättningarna för förstatligande.
1 dessa fall har också ennrats om att skolorna tidigare varit högre folkskolor
med i stort sett samma undervisningsplaner som de för kommunala mellanskoloma
gallande. Det påpekas även, att en skolas jämna tillväxt bevisar
dess existensberättigande.

. Vad angår de olika länens behov av läroverk, anföres i många framställningar,
att en viss del av ett län knappast har någon nytta av en kommunal
mellanskola i en annan avlägset därifrån belägen länsdel. En skola framhål!er,
att dess rekryteringsområde omfattar delar av två län. Men det saknas
ej heller fall, då länsbehovet understrykes. I detta sammanhang må nämnas
att fran kommunala mellanskolan i Sveg påpekats, att nämnda skola är den
enda högre skolan i Härjedalen. I

Beträffande rekryteringsområdets omfattning göres i flera framställningar
den invändningen mot överstyrelsens poängberäkning, att denna missgynnar
kommuner med stor ytvidd. I några fall yrkas, att såsom »egen kommun»
xvj betraktas endast det samhälle inom kommunen, där skolan är belägen.
Vidare ha ett par norrlandskommuner framhållit, att de särskilda förhållandena
i Norrland måste beaktas.

I många fall, då överstyrelsen ansett vederbörande skolas lokaler vara otillfredsställande,
ha kommunerna förklarat sig skola uppföra nya lokaler, så
snart byggnadstillstånd kan erhållas. Ofta meddelas, att ritningar och andra
förarbeten äro färdiga, och erinras, att lokalfrågan lättare kan lösas vid skolans
förstatligande. Å andra sidan har anförts, att den omvårdnad om skolan,
som förefintligheten av goda lokaler utvisar, bör tillmätas särskild betydelse.

.1 fråga om lärjungeantalet upplyses i flera skrivelser, att detta är i stadigt
stigande i vederbörande skolområde.

Från mångå skolors sida hemställes, att hänsyn tages till om skolkommunen
har dålig ekonomi eller icke.

Även några speciella förhållanden må nämnas. Styrelsen för kommunala

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

mellanskola» i Sveg har meddelat, att poängtalet A på grund av en felaktig
uppgift från skolan blivit för lågt och rätteligen skall vara 88. Styrelsen tor
kommunala mellanskolan i Överkalix uppgiver, att antalet elever tran andra
kommuner vid denna skola skall vara 5. Vidare hemställer Stockholms stad,
att dess kommunala mellanskolor måtte förstatligas, då de i själva verket
ersätta behövliga realskolor.

Slutligen har kommunala mellanskolornas lärarförening i en framställning
angivit lärarkårens synpunkter pa förstatligandet. Sammanfattningsvis framhålles
följande:

Lärarna äro visserligen väl medvetna om att den nuvarande ordningen nied
kommunala skolor i vissa avseenden kan uppvisa bestämda fördelar säiskilt
i fråga örn den sociala omvårdnaden örn eleverna — och att det vore
angeläget, att dessa ej spolierades vid ett förstatligande. Principiellt synas
dock övervägande skäl tala för att staten påtoge sig hela ansvaret och lika stor
del av kostnaden för den högre undervisningen på alla orter, där en sadan
undervisning visat sig vara av behovet påkallad. Vid prövningen av en
skolas rätt till förstatligande borde därför endast dess mer eller mindre klart
ådagalagda behövlighet få fälla utslaget. Denna behövlighet bör i sin tur anses
ådagalagd genom en konstant, kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande
lärjungetillströmning. Endast i den mån förstatligandet anses böra ske successivt,
kunna kommunalekonomiska och andra för skolans egentliga uppgift
och existensberättigande främmande synpunkter tillmätas någon betydelse
för ordningsföljden.

Förstatligandet av de kommunala mellanskolorna innebär, att staten övertager
vissa av de kostnader för ifrågavarande skolor, som kommunerna nu bestrida,
och leder sålunda till en annan fördelning av utgifterna mellan stat
och kommun än den nuvarande. Det är naturligt, att en kommun, som ofta
med betydande svårigheter och stora ekonomiska uppoffringar underhåller en
kommunal mellanskola, önskar fa denna förstatligad. Visserligen innebär det i
flera avseenden även en förmån för kommunen att äga en dylik kommunal
skola, men onekligen kan ett flertal skäl anföras för, att en skola av denna
typ, som uppfyller vissa bestämda krav — frågor, till vilka jag utförligare
återkommer nedan — bör vara statlig. Jag vill i detta sammanhang understryka,
att spörsmålet om förstatligande av kommunala mellanskolor icke
har att göra med frågan örn att bereda landsbygdens ungdom bättre möjligheter
att erhålla högre skolbildning. Ungdomen får nämligen i en förstatligad
skola samma undervisning som i den förutvarande mellanskolan, och även
examensmöjligheterna äro desamma vid bada skolformerna.

Men det är icke sagt, att varje sådan skola utan vidare skall kunna påräkna
att bli förstatligad. Sålunda kan en kommuns önskan härom icke gärna
villfaras, så länge som allvarliga anmärkningar i olika avseenden kunna riktas
mot beskaffenheten av de av skolan disponerade lokalerna. Jag fäster mig
här mindre vid det förhållandet, att ifrågavarande lokaler kunna befinnas
otillräckliga, ty detta är ej sällan fallet med skollokaler numera, då krisför -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

hållandena lägga hinder i vägen för en utvidgning av lokaltillgången. Mera
betänkligt är det, om den kommunala mellanskolans lokaler måste karakteriseras
som mycket bristfälliga eller rent av undermåliga. I dessa fall bör
skolan icke komma i fråga till förstatligande, förrän vederbörande kommun
avslutat förberedelserna för anskaffande av ändamålsenliga lokaler och lämnat
tillfredsställande garantier för att vederbörligen godkända byggnadsplaner
komma att fullföljas utan uppskov. Jag förutsätter därvid, att ritningar och
kostnadsförslag till byggnads- och reparationsarbeten uppgöras under beaktande
av de senaste årens erfarenheter av de besparingsåtgärder, som vidtagits
i fråga om skollokalernas standard.

Det har vidare från olika håll hävdats, att, om en kommunal mellanskola
skall kunna förstatligas, bör krävas, att den uppfyller vissa minimifordringar
i fråga om ålder och lärjungefrekvens. Sålunda har framhållits, att en mellanskola
bör under en viss icke alltför kort tidsperiod ha bestått som sådan och
därunder visat sig fylla ett verkligt behov i den trakt, där den är belägen.
För egen del håller jag före, att denna synpunkt är värd att beaktas. Örn
en skola icke kan uppvisa tillfredsställande elevantal och verksamhetstid, har
staten nämligen tillräcklig garanti för att den uppnått den stabilitet i sin verksamhet,
som man torde ha rätt att förutsätta hos ett statsläroverk. Å andra
sidan bör man icke låta sig alldeles klavbinda av denna princip. Åtskilliga
kommunala mellanskolor, framför allt de norrländska, äro mycket unga och
kunna icke heller uppvisa de lärjungesiffror, som man velat kräva som förutsättning
för förstatligande. Enligt min mening kunna icke samma strikta
bedömningsgrunder i detta avseende tillämpas på skolor i Norrland och andra
glesbygder som på skolor i tätare befolkade delar av landet. Utan att ifrågasätta
riktigheten av satsen, att en kommunal mellanskola bör ha varit i verksamhet
ett icke alltför ringa antal år och kunna uppvisa ett lärjungeantal,
som icke bör understiga ett visst minimum, för att komma i fråga till förstatligande,
menar jag sålunda, att undantag från dessa regler under vissa
förutsättningar böra göras.

För frågans bedömande äro emellertid även åtskilliga andra synpunkter av
vikt. Det är sålunda nödvändigt tillse, i vilken utsträckning olika landsändar
blivit tillgodosedda med statsläroverk, liksom även dessa läroverks kapacitet
och avståndet till dem. I åtskilliga fall har en kommunal mellanskola
upprättats i eller invid en stad, där statligt läroverk finnes. Grunden
till denna åtgärd är då icke sällan den, att den statliga läroverksorganisationen
är alltför snävt tilltagen. Icke heller kan man bortse från beskaffenheten
av kommunikationerna mellan olika delar av lärjungeområdet och
läroverksorten. Därjämte har man att taga hänsyn till den omständigheten,
att somliga kommunala mellanskolor i stor utsträckning mottaga barn från
andra kommuner än skolkommunen — en i riksdagens skrivelse särskilt fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr ''207.

hållen synpunkt — under det att andra kommunala mellanskolor på grund av
sitt läge i trakter med gles bebyggelse visserligen ha absolut sett synnerligen
stora lärjungeområden men ända helt fa utsocknes elever.

Det nyss sagda avser närmast de omständigheter, som i varje särskilt fall
böra vara vägledande vid ställningstagandet till frågan om viss skolas förstatligande.
Om man åter betraktar problemet om förstatligandet från mera
allmänna utgångspunkter, torde följande förtjäna framhållas. Det bör enligt
min mening vara en lämplighetsfråga för statsmakterna att avgöra, vilken
omfattning det statliga skolväsendet vid olika tillfällen bör få. Sålunda är
den statliga läroverksorganisationens anpassning efter landets behov av högre
teoretiska undervisningsanstalter en fråga av central betydelse för vårt skolväsen.
De kommunala mellanskolorna ha icke tillkommit som resultat av en
föregående, hela skolväsendet omfattande planering. Ej sällan har en ort, tack
vare kommunalt initiativ, fått en högre folkskola, som sedan vuxit ut till en
kommunal mellanskola, medan en annan ort, som strängt taget hellre bort
vara utrustad med en dylik läroanstalt, kommit att sakna sådan pa grund
av bristande förutseende från de kommunala myndigheternas sida. Innan
behovet av skolor med det bildningsmål, som mellanskolorna representera,
blivit föremål för allmän översyn, är det därför ofta svart att avgöra, huruvida
en viss kommun kan sägas lia grundat anspråk på att just dess mellanskola
skall förstatligas.

Att bedöma en fråga från alla dessa nu angivna synpunkter är självfallet
ingen lätt sak. Det är därför knappast ägnat att förvåna, att man, när det
gällt att taga ställning till detaljerna i frågan örn förstatligandet, komimt
till avsevärt skilda resultat. Den särskilt tillkallade sakkunnige föreslog år
1939 33 kommunala mellanskolor till förstatligande. Skolöverstyrelsen har nu
föreslagit, att till en början 24 skolor förstatligas, varvid ombildningen föreslås
taga sin början med 8 skolor årligen under vart och ett av budgetaren
1944/46. Statskontoret i sin tur har en betydligt mera restriktiv inställning.
Enligt nämnda ämbetsverk böra högst tva eller möjligen fyra skolor nu
komma i fråga till förstatligande.

Min egen ståndpunkt tror jag mig kunna sammanfatta i huvudsak sålunda.

För ett generellt statsövertagande — med nyss nämnda förbehåll talar
främst den omständigheten, att de försök man från olika utgångspunkter gjort
att objektivt utreda, vilka skolor som böra medtagas vid ett förstatligande och
vilka som skola lämnas åsido, icke, såvitt jag kunnat finna, lämnat övertygande
resultat. Då det alltså förefaller omöjligt att uppdraga en objektivt
sett oantastbar gräns mellan ifrågavarande kategorier av skolor, anser jag mig
böra förorda, att frågan löses på det sättet, att staten övertager samtliga
kommunala mellanskolor, med undantag för skolor, som uppvisa patagliga
brister i fråga örn lokalförhållanden, lärjungefrekvens, verksamhetstid ctc.,

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

alitsa i huvudsak sådana skolor, som sakna nödig stabilitet i sin verksamhet
och som på den grund icke böra förstatligas.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag föreslå, att förstatligandet
må tillgå så, att staten under vart och ett av de fem närmast
följande budgetåren övertager ett så stort antal skolor, att statens slutliga
merkostnad för de skolor, som varje särskilt år övertagits av staten, uppgår till
omkring 1/5 av den summa, som slutligt skulle erfordras för ett förstatligande
av samtliga nu existerande kommunala mellanskolor. När viss skola förstatligas,
bör tillvägagångssättet vara, att staten första året övertar klass 1 och följande
år successivt följande klasser. Den slutliga merkostnaden för samtliga
förstatligade skolor uppnås därför icke under femårsperioden utan först
under tredje budgetåret därefter. Den i varje särskilt fall nödvändiga prövningen
överlämnas åt Kungl. Maj:t, som bemyndigas att inom ramen för den
för ändamålet beräknade kostnaden vid varje särskilt tillfälle utvälja de skolor,
som med hänsyn till sina speciella förutsättningar och till skolväsendets
allmänna utveckling då böra ifrågakomma till förstatligande, samt att i den
utsträckning, som förstatligandet kräver, överskrida vissa anslagsposter och
genomföra nödiga ändringar i personalförteckningen för de allmänna läroverken.
Ehuru en detaljerad femårsplan för förstatligandet, utvisande, i vilken
ordning de kommunala mellanskolorna skulle övertagas av staten, icke för
närvarande kan framläggas, bland annat med hänsyn till att vissa skolor, som
nu av olika skäl icke torde komma i fråga, måhända efter något års förlopp
kunna komma att fylla de uppställda villkoren, synas mig dock alla berättigade
önskemål i fråga om de kommunala mellanskolomas förstatligande
genom ett smidigt förfaringssätt av nu angiven art bliva inom en nära framtid
vederbörligen tillgodosedda. Härvid förutsätter jag, att de kommuner,
vilkas skolor ännu ej fylla alla betingelser för förstatligande, skola under
femårsperioden verka för att undanröja föreliggande hinder, i den mån dessa
bero på faktorer, varöver kommunerna råda. Likaledes räknar jag med att
det inom övergångstiden skall bli möjligt att bilda sig en säker uppfattning
örn de yngre mellanskolomas framtidsutsikter med avseende å elevantal etc.

För samtliga förstatligade skolor föreslås de av skolöverstyrelsen angivna
villkoren skola gälla. Kommunerna böra sålunda ikläda sig de sedvanliga förpliktelserna
i fråga om undervisningslokaler, inredning och möbelutrustning
samt bostad åt rektor och åt erforderlig vaktmästarpersonal. I den mån så
befinnes erforderligt, bör vederbörande kommun jämväl förbinda sig att bevilja
ett engångsanslag av högst 5 000 kronor till bestridande av kostnader
för komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket.
För varje skola beräknas första året utom rektorstjänsten en adjunktstjänst,
på vilken skolans rektor överflyttas. Kostnadsökningen för staten torde med
ledning av skolöverstyrelsens beräkningar kunna uppskattas till omkring
65 000 kronor under första året och till omkring 260 000 kronor, sedan orga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nisationen fullständigt genomförts. Dessa kostnader betinga således i runt tal
1 /5 av kostnaderna för en ombildning av landets samtliga kommunala mellanskolor
till samrealskolor; hänsyn har sålunda tagits även till de senast tillkomna
mellanskolorna.

Första året av förstatligandet torde man kunna räkna med att anslagsposten
till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken
kommer att belastas med omkring 200 000 kronor utöver de eljest
beräknade kostnaderna; på icke-ordinarie-posten kan motsvarande belastning
beräknas bli omkring 40 000 kronor. Posten till rörligt tillägg bör uppräknas
med 30 000 kronor. Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, synas endast två delposter behöva uppmärksammas
i detta sammanhang, nämligen posten till arvoden åt skolläkare
samt posten till arvoden åt bibliotekarier. Den förra delposten torde
för ändamålet böra uppräknas med 3 000 kronor, den senare med 1 800 kronor.
Den ökning av antalet icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring samt
av antalet veckotimmar i övningsämnena, som inträder i samband med förstatligandet,
kan icke på förhand exakt beräknas, varför det ovan nämnda
bemyndigandet för Kungl. Majit att överskrida vissa poster här bör tillämpas.
På Kungl. Majit torde få ankomma att meddela de bestämmelser, som erfordras
för förslagets genomförande — exempelvis rörande statsbidrag under
ombildningstiden till de förstatligade mellanskolorna. Dessa bestämmelser
torde i det väsentliga kunna utformas i anslutning till vad i sådant hänseende
tillämpas vid tidigare åtgärder av denna art.

Skolöverstyrelsen har även framlagt förslag till statsbidragsbestämmelser
för de kommunala mellanskolorna, avseende de elever, som icke tillhöra skolkommunen.
Detta förslag har avstyrkts av statskontoret under hänvisning
till att spörsmålet om ändrade grunder för avvägningen mellan stat och kommun
av kostnaderna för bland annat de högre kommunala skolorna för närvarande
är under utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga. Med den ståndpunkt,
vilken jag i det föregående intagit och som innebär att de kommunala
mellanskolorna i princip under en kort övergångsperiod successivt böra förstatligas,
bortfalla givetvis argumenten för det ifrågasatta särskilda statsbidraget.
Jag avstyrker alltså det föreslagna tillägget till statsbidragsbestämmelserna.

5. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt
institut.

I propositionen 1942: 255 föreslog Kungl. Majit — i sammanhang med
att förslag örn nedläggande av högre lärarinneseminariet m. m. framlades —
att riksdagen skulle fatta ett principbeslut om inrättande framdeles av ett

Kungl. Mårds proposition nr 207.

psykologisk-pedagogiskt institut. Riksdagen gjorde vissa uttalanden rörande
värdet av ett sådant institut men fann icke erforderligt att då fatta något för
framtiden bindande beslut rörande institutets organisation. Skolöverstyrelsen
har nu gjort framställning örn inrättande av institutet från och med nästa
budgetår.

Beträffande frågans tidigare behandling må nämnas följande.

1936 års lärarutbildningssakkunniga.

Det första mera genomarbetade förslaget om upprättande av ett sådant
institut i Sverige framlades av 1936 års lärarutbildningssakkunniga i deras
den 26 november 1938 avgivna betänkande angående utbildningen av lärare
(SOU 1938: 50).

De sakkunniga föreslogo, att i samband med nedläggandet av högre lärarinneseminariet
skulle för den systematiskt ordnade samverkan mellan teoretisk
och praktisk pedagogik, som vore nödvändig för undervisnings- och
uppfostringsarbetets fortgående förbättring, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt
institut, förlagt till Stockholm och anknytande å ena sidan till den år
1934 bildade »Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet», å andra
sidan till skolöverstyrelsen ävensom till pedagogiska biblioteket och svenska
skolmuseet. Denna nya organisation tänktes som ett enskilt institut med
statsbidrag, arbetande på två avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och en
praktisk. I

I spetsen för institutet skulle enligt detta förslag stå en styrelse på 16
personer: landets fyra professorer i psykologi och pedagogik, institutets
föreståndare, en representant för skolöverstyrelsen, två för den medicinska
forskningen, fyra för lärarkårerna vid olika slag av läroanstalter, en för
Stockholms stad, två för föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet
samt en av Kungl. Majit utsedd ordförande.

Institutets arbete skulle ledas av en direktor, som samtidigt avsågs vara
föreståndare för den praktiska avdelningen och konsulent inom skolöverstyrelsen
i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen i riket.

Den vetenskapliga avdelningen skulle ha till uppgift att ombesörja vetenskaplig
utredning av vissa psykologisk-pedagogiska spörsmål av teoretisk
eller praktisk karaktär. Tills vidare skulle den vetenskapliga avdelningen anknytas
till Stockholms högskola och professorn i psykologi och pedagogik
vid denna högskola fungera som avdelningens föreståndare.

. Vid institutet skulle vidare finnas en vetenskaplig nämnd., bestående av
institutets direktor, vetenskapliga avdelningens föreståndare, innehavarna av
pedagogikprofessurerna vid universiteten och högskolorna samt ytterligare
tva ledamöter, utsedda av styrelsen för föreningen för psykologisk-pedagogiska
institutet. Denna nämnd skulle uppgöra plan för undersökningar och
utse kompetenta personer att utföra dem.

T)en praktiska avdelningen skulle ha till uppgift att bereda praktisk möjlighet
för undersökningar, som handhades av den vetenskapliga avdelningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att anordna pedagogisk försöksverksamhet samt att anordna kurser av olika
slag, psykologisk-pedagogiska, medicinsk-pedägogiska, fortbildningskurser
m. m. Föreståndare för avdelningens arbete skulle vara institutets direktor
Institutet förutsattes ha tillgång till Stockholms stads folkskolor och till
avdelningar inom högre läroanstalter. En särskild försölcsskola borde omfatta
latin- och realgymnasium, fyra- och femårig realskola, högre flickskola
och folkskola, alla med samundervisning. Lämpligen kunde normalskolan vid
högre lärarinneseminariet i samband med seminariets nedläggande utbyggas
till en sådan försöksskola, vilken tillika borde vara lärarkursanstalt med
skolans rektor som föreståndare. Den pedagogiska försöksverksamheten vid
skolan skulle ledas av direktorn.

I en till de sakkunnigas förslag fogad reservation vände sig två
av de sakkunniga, O. von Friesen och T. Gislén, mot tanken, att institutets
vetenskapliga avdelning skulle knytas till Stockholms högskola enbart. De
föreslogo i stället, att lärostolarna i pedagogik vid universiteten och högskolorna
tillsammans skulle bilda institutets vetenskapliga avdelning, varigenom
landets vetenskapliga krafter på området kunde på effektivare sätt tillvaratagas.

I yttrandena över förslaget (beträffande skolöverstyrelsens yttrande,
se nedan) rönte tanken på ett psykologisk-pedagogiskt institut i allmänhet
ett välvilligt mottagande. Från många håll framhölls dock, att de
sakkunnigas förslag mera hade formen av utkast än av genomarbetat förslag,
varför i många fall instämmandet snarare avsåg det allmänna önskemålet
örn ett psykologisk-pedagogiskt institut än de sakkunnigas konkreta
utformning härav. På många håll instämdes i von Friesens och Gisléns reservation.
Vanligt var också yrkandet, att institutet skulle göras helt statligt.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas
förslag.

Överstyrelsen anslöt sig principiellt till förslaget örn upprättande av ett
psykologisk-pedagogiskt institut men ansåg sig icke kunna tillstyrka de sakkunnigas
förslag om ett halvt statligt, halvt privat institut, där de olika intressena
icke vore klart avgränsade mot varandra. Institutet borde vara av
rent statlig karaktär. Detta behövde icke utesluta samarbete med de enskilda
sammanslutningar, vilkas verksamhetsområden hade beröring med institutets.
Den rationella lösningen vore ett självständigt institut, där den vetenskapliga
forskningen knötes till en professur i psykologi och pedagogik och dar
en fullständig läroanstalt, omfattande de olika skolformer, som förekomma i
vårt land, stöde till förfogande som försöksskola. Ett institut av denna omfattning
kunde emellertid icke förordas, innan praktisk erfarenhet vunnits.
Särskilt i nuvarande svåra statsfinansiella läge måste också de ekonomiska
hänsynen vara av avgörande betydelse.

Kungl. Mcij:ts ''proposition nr 207.

Överstyrelsen förordar därför en lösning, som å ena sidan kunde medgiva
en framtida utvidgning, sedan erfarenheten lämnat riktlinjer för utvecklingen,
å andra sidan kunde med utnyttjande av redan förefintliga möjligheter genomföras
utan alltför omfattande kostnader.

Vad den vetenskapliga avdelningen beträffar, ansluter sig överstyrelsen
till den av von Friesen och Gislén avgivna reservationen. Om verksamheten
knötes till professuren i psykologi och pedagogik vid Stockholms högskola,
skulle den i landet förefintliga vetenskapliga sakkunskapen icke på ett tillfredsställande
sätt tillvaratagas, vilket däremot kunde bli fallet, örn reservanternas
förslag förverkligades.

Överstyrelsen anser det ur praktisk synpunkt vara viktigt, att institutet
icke överorganiseras. Innan institutet blivit fullt utbyggt och dess verksamhetsformer
stabiliserats, borde den föreslagna vetenskapliga nämnden och
institutets styrelse därför tills vidare sammanslås.

De sakkunnigas förslag befaras medföra en viss överorganisation med
därav följande splittring, som kunde äventyra institutets effektivitet. Även
styrelsens storlek (16 personer) anser överstyrelsen kunna verka i samma
riktning. Den föreslår därför, att institutets ledning anförtros åt en styrelse
på 10 personer. Självskrivna ledamöter skulle vara övningsskolans rektor
och de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och
högskolorna. De övriga fem ledamöterna skulle utses av Kungl. Majit, tre
efter förslag av skolöverstyrelsen och två efter förslag av medicinalstyrelsen.
För dessa anses suppleanter böra utses. Av de ledamöter, som föreslås
av skolöverstyrelsen, representerar en folkskolan, en läroverken och därmed
jämförliga läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av
dessa skulle vara ledamot av skolöverstyrelsen, varigenom ett förbindelseled
skulle skapas mellan skolöverstyrelsen och institutet. Av de ledamöter,
som föreslås av medicinalstyrelsen, skulle en företräda skolhygien och en
psykiatri. Om den föreslagna skolöverläkarbefattningen komme till stånd
borde innehavaren av densamma vara självskriven styrelseledamot, och i
så fall föreslås endast en ledamot jämte suppleant av medicinalstyrelsen.
Ordföranden skulle^ utses av Kungl. Majit. Styrelsen skulle sammanträda
minst två gånger årligen, varvid undersökningar, avsedda att utföras vid
institutet, skulle planläggas, och frågor i samband med institutets verksamhet
diskuteras.

Vad den praktiska avdelningen beträffar, har överstyrelsen för närvarande
icke ansett sig kunna tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna organisationen.
Åtminstone innan institutets verksamhet fått en större omfattning,
anses den föreslagna direktorsbefattningen kunna sammanslås med befattningen
som rektor för institutets försöksskola.

Överstyrelsen finner det vara av stor betydelse, att institutet förfogar över
en försöksskola. Visserligen borde institutet för undersökningar och experiment
i viss utsträckning kunna utnyttja det statliga skolväsendet i dess
helhet, men åtminstone i vissa fall syntes det nödvändigt att ha tillgång till
en särskild försöksskola. Överstyrelsen instämmer i de sakkuningas förslag,
att försöksskolan göres till lärarkursanstalt, varvid dess kapacitet tills vidare
måste vara begränsad., yisserligen kunde viss tvekan råda örn lämpligheten
av att försöksskolan tillika vore lärarkursanstalt, då försöksverksamheten i
skolan komme att verka hindrande, men de av de sakkunniga utvecklade

Kungl. May.ts jyroposition nr 207.

skälen anses dock överväga. Försöksskolan borde också, i enlighet med de
sakkunnigas förslag, kunna utnyttjas som övningsskola för blivande lärare i
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål.

Då arbetsbördan för försöksskolans rektor kan väntas bil betydande föreslår
överstyrelsen (i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande
direktorn), att han för administrativa och expeditionella ändamål utöver
vanlig skrivbiträdeshjälp skulle erhålla en sekreterare.

De sakkunnigas förslag, att institutets direktor skulle vara konsulent inom
skolöverstyrelsen i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen, avstyrker
överstyrelsen, då rektorns arbetsbelastning även dessförutan bleve
avsevärd.

1940 års skolutredning.

Skolutredningen föreslog, att i samband med omorganisationen av högre
lärarinneseminariets övningsskola ett statligt psykologisk-pedagogiskt institut
skulle från och med budgetåret 1944/45 upprättas i huvudsaklig enlighet
med skolöverstyrelsens förslag. De arliga kostnaderna för institutet beräknade
skolutredningen till omkring 12 300 kronor. Härjämte beräknades ett
engångsanslag av 5 000 kronor till anskaffande av möbler m. m. vara
erforderligt.

Till stöd härför anförde skolutredningen huvudsakligen följande:

Pedagogisk försöksverksamhet. Frågan om pedagogiska
försök inom landets skolväsen har ofta och av skilda anledningar dryftats.
Full enighet synes råda därom, att dylik försöksverksamhet i viss utsträckning
är nödvändig för att skolan icke skall stelna i en gång fastställda former.

Riktigheten i denna uppfattning bestyrkes av en rik erfarenhet. Skolutredningen
erinrar om försöken med Barnundervisning i läroverk, i realskolan
inbyggda linjer, praktiska mellanskolor, aftonundervisning, undervisning i
ryska, hjälpklasser och andra specialklasser, främmande språk i folkskolan,
folkskolans högre avdelning och förstärkningsanordningar inom folkskolan.
Dessa försök ha lett till mer eller mindre definitiva och allmänt tillämpade
anordningar inom undervisningsväsendet. Särskilt aktuella äro de nu pågående
försöken med särskilda sångklasser inom Stockholms folkskolor, med en
differentiering i och för undervisning i engelska inom vissa folkskolor i Göteborg,
med prövningsfri intagning i de högre skolorna, med engelska som begynnelsespråk
i de högre skolorna, med en ny form för de skriftliga arbetena
i moderna språk, med nyspråkligt gymnasium av olika längd och organisation
vid ett antal privata läroverk, med en på särskilt sätt utformad normalskolutbildning
för gossar vid Höglandsskolan i Stockholm samt med en klassisk
utbildningslinje, som sedan 1935 prövats vid högre allmänna läroverket för
gossar å Norrmalm i Stockholm och vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket
i Göteborg.

Av stor betydelse är jämväl den försöksverksamhet, som berör skolans
inre arbete. Såväl vid enskilda som offentliga skolor av olika slag förekommer
sådan verksamhet i stor omfattning. Särskilt mom de. skolformer, som
äro mindre bundna av kursplaner och examensmål, och icke minst inom
folkskolan, prövas, där de personliga förutsättningarna hos ledare och lärare

Bihang till riksdagens protokoll 19hh. 1 sami. Nr 307. 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

äro tillfinnandes, nya metoder för undervisning och uppfostran. Utmärkande
för denna verksamhet under de senaste årtiondena har bland annat varit
en strävan att finna vägar att vid undervisningen i de olika ämnena tilllämpa
metoder, som pläga sammanfattas under benämningen arbetsskolepedagogik.
I icke ringa utsträckning göras försök med olika former av koncentrationsundervisning
och med s. k. samlad undervisning. Stor uppmärksamhet
har på många håll ägnats frågan om skolbibliotekets rationella utnyttjande
i skolarbetet, och framgångsrika försök lia gjorts med en särskild,
planmässigt ordnad undervisning i böckers bruk. Bland den mångfald av
undervisningsspörsmål, som man genom försöksverksamhet sökt och söker
att besvara, kunna även nämnas de metodiska frågor, som sammanhänga
med filmens och radions införande i skolundervisningen. På uppfostrans område
slutligen lia bland annat mer eller mindre långt gående försök företagits
att genomföra självstyrelse bland lärjungarna.

Vad slutligen beträffar fördelningen av den pedagogiska
försöksverksamheten på olika skolor lia två
skilda strävanden stått mot varandra. Å ena sidan har framträtt en önskan
att koncentrera pedagogiska experiment av skilda slag till en viss »provskola»
eller ett fåtal för ändamålet särskilt utrustade skolor. Å andra sidan
har det framhållits, att en på sådant sätt centraliserad försöksverksamhet i
längden icke kan väl fylla sin viktiga uppgift. Det är icke möjligt att vid
en läroanstalt samla lärarkrafter med experimenthåg och reformvilja i alla
riktningar. Försöksverksamheten kan icke heller vara alltför begränsad, om
ett lands undervisningsväsen skall undgå att stagnera. På grund härav har
det yrkats på spridning av försöken till ett större antal skolor, som i övrigt
arbeta under fullt vanliga förhållanden. Experimenten kunna, örn de göras
inom en i övrigt normal skolform, liksom renodlas, och resultaten kunna jämföras
med övriga skolors utan störande inverkan av andra försök. Skolutredningen
finner alldeles avgörande skäl tala för en mera spridd försöksverksamhet.
Erfarenheten visar, att det är lika olämpligt att göra vissa läroanstalter
till »provskolor» och där samla all möjlig försöksverksamhet som att förmena
initiativkraftiga lärare vid andra skolor att göra välmotiverade pedagogiska
experiment.

Behovet av ett centralt organ. Örn den pedagogiska försöksverksamheten,
såsom skolutredningen föreslagit, icke koncentreras till en
bestämd »provskola» eller till ett fåtal för ändamålet särskilt utrustade läroanstalter
utan tillätes växa fram, varhelst personliga och andra förutsättningar
visa sig gynnsamma, blir det emellertid så mycket angelägnare, att
detta för undervisningsväsendets utveckling betydelsefulla arbete uppmuntras
och med oavlåtlig uppmärksamhet följes, övervakas och i viss mån ledes
på sådant sätt, att försöksverksamheten i det hela får ändamålsenlig planläggning
och inriktning jämväl på längre sikt. För detta ändamål behöves
ett centralt organ, som i sig förenar teoretisk och praktisk sakkunskap på
såväl pedagogiskt som psykologiskt och fysiologiskt område, som kan överblicka
och följa den pedagogiska utvecklingen ej blott i vårt land utan även
i utlandet, och som samlar strävanden, uppslag och insatser och möjliggör
deras snabba utnyttjande i det praktiska skollivet. Institut med dylika uppgifter
ha i skilda former upprättats i åtskilliga länder. Även i Sverige framträder
behovet av ett sådant allt tydligare.

Tanken att ur det högre lärarinneseminariet, vars gamla uppgift som sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

skild utbildningsanstalt för vissa lärarinnor alltmera begränsas, utveckla en
central pedagogisk institution med uppgift att förena praktisk lärarutbildning
med pedagogiskt forskningsarbete har fått allmän anslutning.

De skäl, som från skilda håll anförts för upprättande av ett centralt pedagogisk-psykologiskt
institut för systematiskt ordnad samverkan mellan teoretisk
och praktisk pedagogik, väga tvivelsutan så tungt, framhöll, skolutredningen
sammanfattningsvis, att snara åtgärder för planens realiserande
måste anses påkallade. Än tyngre väga dessa skäl, om den pedagogiska försöksverksamheten
på här förordat sätt decentraliseras och sprides till skilda
skolformer och orter. En yttre anledning att trots nu rådande statsfinansiella
läge taga upp frågan till omedelbar lösning är given i och genom högre lärarinneseminariets
förestående nedläggande och därav föranledd omorganisation
av normalskolan jämte därmed följande förändringar inom Stockholms
skolväsen.

I annat sammanhang har skolutredningen föreslagit, att normalskolan
ombildas till en läroanstalt, omfattande folkskola, fullständigt läroverk och
flickskola, och att till denna anstalt förlägges provårskurs. Om, yttrade skolutredningen,
de nu lediga lärarbefattningarna vid normalskolan besättas
med särskild hänsyn till dess uppgift som lärarutbildningsanstalt, så kommer
den med sina olika skolformer, med sina värdefulla pedagogiska traditioner
från högre lärarinneseminariet och med sitt rika pedagogiska bibliotek
att erbjuda en bättre grundval för uppbyggande av ett pedagogiskt
institut av ifrågavarande slag än någon annan svensk läroanstalt.

Om ett dylikt institut skall kunna komma till stånd under nu rådande
förhållanden, synes det, framhöll skolutredningen vidare, emellertid nödvändigt,
att organisationen tills vidare begränsas till det för närvarande angelägnaste.
Vi vilja därför i det hela ansluta oss till skolöverstyrelsens förslag
örn ett psykologisk-pedagogiskt institut med delvis mera provisorisk organisation,
arbetande på två avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och en
praktisk.

Institutets ledning torde böra handhavas av en styrelse på tio personer.
Självskrivna ledamöter böra vara skolans rektor, tillika institutets direktor,
de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och högskolorna
samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna böra utses av
Kungl. Majit, därav tre efter förslag av skolöverstyrelsen. Av dessa tre ledamöter
bör en representera folkskolan, en läroverken och därmed jämförliga
läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av dessa bör tillika
vara medlem av skolöverstyrelsen. Den tionde ledamoten bör företräda den
för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset.
För dessa fyra ledamöter synas suppleanter böra utses. Örn fyra representanter
för psykologi och pedagogik sitta i styrelsen, synes särskild repiesentant
för den psykiatriska vetenskapen icke erforderlig.

Den vetenskapliga avdelningen bör ha till främsta uppgift att pa ett planmässigt
och för svensk undervisning gagneligt sätt främja och leda psykologisk-pedagogisk
forskning inom landet.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

För den vetenskapliga avdelningen skulle egentligen krävas ett psykologisk-pedagogiskt
laboratorium med en professor som ledare och åtminstone
någon assistent som biträdande lärare. Då en dylik institution under
nuvarande förhållanden icke lärer kunna komma till stånd, synes den enda
framkomliga vägen vara att utnyttja de möjligheter, som erbjuda sig vid universitet
och högskolor och särskilt vid Stockholms högskola, vars framväxande
pedagogiska institut och rikhaltiga pedagogiska bibliotek bereda huvudstadens
talrika lärare och läraraspiranter goda möjligheter till vetenskaplig forskning
och experimentellt arbete på området.

Om det vetenskapliga arbetet alltså tills vidare måste hänvisas till de
pedagogiska institutionerna vid universitet och högskolor, torde det dock
kunna i viss mån samordnas, planmässigt ledas och fördelas genom en organiserad
samverkan mellan institutets direktor och de fyra professorerna
i psykologi och pedagogik. För detta ändamål synes ungefär på det sätt
som lärarutbildningssakku imiga föreslagit böra bildas en vetenskaplig nämnd,
bestående av institutets direktor, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik
samt skolöverläkaren. En av professorerna bör såsom vetenskaplig
rådgivare (expert) inom institutet ha särskilt uppdrag att följa dess arbete
och gå till handa med råd och anvisningar. Han bör i denna egenskap uppbära
arvode; övriga ledamöter av nämnden böra icke åtnjuta arvode men ha
rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid deltagande i nämndens
sammanträden.

Den praktiska avdelningen har till uppgift att, på sätt lärarutbildningssakkunniga
föreslagit, inom skilda skolformer bereda praktisk möjlighet för
vetenskapliga undersökningar, föreslå pedagogiska försök och följa den pedagogiska
försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika slag.

Avdelningen synes böra förestås av institutets direktor i samråd särskilt
med företrädarna för de olika skolformerna samt skolöverläkaren. Då direktorn
tillika är rektor för provårsläroverket, måste han för att kunna ägna
tid och kraft åt institutets angelägenheter dels lia en mycket begränsad
undervisningsskyldighet, dels för institutets expeditionella göromål förfoga
över en särskild sekreterare med pedagogisk kompetens samt skrivbiträdeshjälp
i erforderlig utsträckning.

Kostnaderna för det psykologisk-pedagogiska institutet beräknade
skolutredningen enligt följande plan.

_ Institutet skulle förestås av provårsläroverkets rektor, vilkens undervisningsskyldighet
skulle begränsas till omkring fyra timmar. Med hänsyn till
de särskilda kvalifikationer och det icke ringa arbete, som föreståndarskapet
kräver, synes han utöver vanligt provårsarvode böra uppbära ett tillläggsarvode
a 1 500 kronor. Vid sin sida skulle han ha en sekreterare med
pedagogisk kompetens, lämpligast en lärare vid samma läroanstalt med endast
halv tjänstgöring och ett tilläggsarvode av 1 500 kronor. Då direktorn
bör personligen kunna besöka de pedagogiska instituten vid universiteten
och Göteborgs högskola ävensom läroanstalter, där försöksverksamhet
pågår, bör för honom beräknas ett anslag å förslagsvis 500 kronor för reseoch
traktamentskostnader. — Några av styrelsens och den vetenskapliga
nämndens ledamöter förutsättas vara bosatta utom Stockholm, och till bestridande
av resekostnader för dem bör därför anslås ett belopp av för styrelsen
300 kronor och för nämnden, som bör sammanträda oftare, 500 kro -

Kungl. Maj:ts proposition nr W7.

nor Till den vetenskaplige rådgivaren inom institutets vetenskapliga nämnd
bör, såsom nyss framhållits, utgå särskilt arvode, förslagsvis 500 kronor.
Till expenser bör beräknas ett årligt belopp av 3 000 kronor. Dessutom
föreslås till anskaffande av möbler och dylikt ett engångsanslag å 5 000

kronor.

Följande översikt visar de sammanlagda arliga

kostnaderna för institutet.

Direktor, arvode ........................

Sekreterare, arvode ......................

Vetenskaplig rådgivare, arvode............

Direktor, resekostnader...................

Styrelsen, » ...................

Nämnden, » ...................

Expenser...........................

Nedsatt tjänstgöring för rektor såsom direktor,
timlärare 4 timmar ä kr. 280 ........

Nedsatt tjänstgöring för en lärare såsom sekreterare,
timlärare 12 timmar å kr. 280 . . .

kronor	1 500 1 500
	500	kronor 3 500
kronor	500
»	300
2>	500	»	1 300
		»	3 000
kronor	1 120
»	3 360	»	4 480

Summa kronor 12 280.

Till detta belopp kommer för första året det ovannämnda engångsanslaget

å 5 000 kronor. ...

Vad lokaler för institutet beträffar, torde dessa böra vara förlagda till
den provårsanstalt, vilkens rektor är direktor för institutet.. För ändamalet
torde endast erfordras ett särskilt rum för institutets expedition, vilket bör
medtagas i beräkningen vid övervägande av lokalbehovet för den nya läroanstalten.

Yttranden över skolutredningens förslag.

Skolöverstyrelsen fann icke anledning att påyrka någon ändring i skolutredningens
förslag utan anslöt sig till detta.

Överstyrelsen ansåg, att mer omfattande försök lämpligen borde förläggas
till institutets försöksskola. Hinder härför syntes ej heller mota, om skolutredningens
förslag realiserades. Såvitt överstyrelsen kunde finna, torde skolutredningens
förslag icke omöjliggöra, att en lärare vid annan skola tillfälligtvis
tjänstgjorde vid institutets försöksskola, örn ett mer ingående försök
skulle utföras. Han komme då att tjänstgöra som lärare över stat vid skolan.
Överstyrelsen funne det lämpligt, att han utan större svårigheter bereddes
dylik tjänstgöring. Givetvis borde han då i lönehänseende betraktas, som örn
hans befattning vore förlagd till Stockholm.

Statskontoret avstyrkte bifall till skolutredningens ifrågavarande förslag.
Till stöd för denna ståndpunkt anförde ämbetsverket:

I sitt utlåtande den 28 augusti 1939 över lärarutbildningssakkunnigas förslag
om inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut framhöll statskontoret,
att de skäl, som anförts härför, ingalunda vore övertygande. Ämbetsverket,
som särskilt fäste uppmärksamheten vid att de ekonomiska konsekvenserna
av ett bifall till förslaget knappast kunde överblickas på grund
av den föga preciserade utformningen av institutets organisation och arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

former, ansåg sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag. Under erinran
härom uttalade statskontoret, att det för närvarande måste ligga synnerlig
vikt däruppå, att icke annan utbyggnad skedde av den statliga organisationen,
än som vore oundgängligen nödvändig. Statskontoret kunde ur denna
synpunkt icke finna bärande skäl ha anförts för att i nuvarande tidsläge
tillskapa det föreslagna institutet. Det syntes ämbetsverket jämväl kunna
ifrågasättas, om icke resultaten av det omfattande utredningsarbete på skolväsendets
område, som nu påginge, borde avvaktas, innan man skrede till
åtgärder för åstadkommande av en intensifierad försöksverksamhet. För
övrigt ville det förefalla, som om erforderlig undersöknings- och försöksverksamhet
kunde och borde ledas av skolöverstyrelsen, som för verksamhetens
planläggning torde kunna anlita önskvärd expertis.

Allmänna lönenämnden anförde beträffande kostnaderna för psykologiskpedagogiska
institutet:

Allmänna lönenämnden framhöll med avseende å den föreslagna sammanlagda
ersättningen för den ifrågavarande rektorn-direktorn, att densamma
enligt lönenämndens förmenande syntes väl hög, särskilt i betraktande av
den ringa undervisningsskyldighet, som skulle åligga nämnde befattningshavare.
Lönenämnden ansåge sig därför böra förorda, att ifrågavarande ersättning
underkastades någon reduktion. Vad vidare anginge den föreslagna
ersättningen till den pedagogiskt utbildade sekreteraren, syntes det lönenämnden
kunna ifrågasättas, om överhuvud i detta fall, vid det förhållandet
att nämnde befattningshavare förutsatts skola fullgöra endast halv tjänstgöring
såsom lärare, någon särskild ersättning utöver full lärarlön kunde
anses motiverad.

1942 års riksdag m. m.

I propositionen 1942:855 (sid. 87 ff.) föreslog Kungl. Majit, att riksdagen
skulle förklara sig icke ha något att erinra mot att vid den tidpunkt,
som framdeles bestämdes, inrättades ett psykologisk-pedagogiskt
institut i huvudsaklig enlighet med vad jag förordat i det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet. Däri anförde jag, att
ett principiellt avgörande beträffande denna fråga borde åvägabringas redan
då med hänsyn till dess sammanhang med förslaget om upprättande av en
ny normalskola i Stockholm. I fråga om institutets organisation anslöt jag
mig i huvudsak till skolutredningens förslag. Den närmare utformningen
av institutet ansåg jag dock böra avgöras framdeles, därvid även frågan om
pedagogiska bibliotekets anknytning till institutet borde övervägas. Jag anförde
huvudsakligen följande.

Skolutredningens förslag beträffande ett psykologisk-pedagogiskt institut
går ut på att ett sådant institut skulle inrättas först från och med budgetåret
1944/45. Det kunde därför synas obehövligt att redan nu upptaga detta
spörsmål till närmare behandling. Att jag likväl gjort så, har sin grund däri,
att det synes vara av vikt att redan nu få ett principiellt avgörande till
stånd beträffande denna fråga med hänsyn till dess sammanhang med den
föreslagna nya normalskolan i Stockholm och dennas organisation.

Kungl. Majrid proposition nr ''207.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är frågan om inrättande av
ett psvkologisk-pedagogiskt institut icke ny. Det har sedan lange inom fackkretsar
varit ett önskemål, att ett sådant institut skulle komma till stand
och fackopinionen synes numera enhälligt vara av den uppfattningen, att
ett psvkologisk-pedagogiskt institut skulle komma att fylla en betydelsefull
uppgift i undervisningens tjänst och att snara åtgärder äro av noden tor p anens
realiserande. Jag vill för egen elei livligt instämma i skolutredningens
uttalanden rörande den pedagogiska försöksverksamhetens betydelse tor tramjandet
av framåtskridande inom skolväsendets område icke blott nar det
gäller utprovandet av nya skoltyper utan även och icke minst i truga om
skolans inre arbetsmetoder. Jag ger även min anslutning till uppfattningen,
att de pedagogiska försöken icke böra alltför mycket koncentreras till enstaka
skolor utan i största utsträckning spridas ut över skilda skolor och
skolformer. Jag är dock ense med skolöverstyrelsen darom att mera omfattande
försök lämpligen böra förläggas till skolor, som särskilt äro agnade
att utgöra grundval härför. Det är bland annat med tanke harpa jag iorordat
en organisation för det nya östermalmsläroverket, som i viss man avviker
från det normala för högre allmänna läroverk, i det att den i sig innesluter
jämväl folkskole- och flickskolelinjer.

Örn sålunda en livaktig pedagogisk försöksverksamhet är oundgänglig för
att hindra en stagnation inom undervisningsväsendet, synes det nng emellertid
även i hög grad önskvärt att fa till stånd ett centralt organ, som han
leda, övervaka och samordna pågående försök och även ge nya uppslag oc
impulser på ifrågavarande område. Ett sadant centralt organ bor aga förankring
icke blott inom den praktiska pedagogiken utan även pa den pedagogiska
vetenskapens och forskningens område. Dess huvuduppgift bör vara
att få till stånd och främja en systematisk samverkan mellan teoretisk och
praktisk pedagogik. Det förslag örn tillskapande av ett sadant centi molgan,
sorn nu framlagts, synes i huvudsak kunna godtagas. Det psykologisk-pedagogiska
institut, som i enlighet med detta förslag skulle upprättas, har givits
en i viss mån provisorisk karaktär, vilket synes mig innebära en fördel. Det
måste nämligen vara av vikt, att organisationen icke från början gives en
alltför fast utformning, som kan försvara önskvärda förändringar och utvidgningar
i en framtid, sedan närmare erfarenhet vunnits. Kostnaderna för
det nya institutet kunna härigenom även hallas inom rimliga gränser.

Detaljerna i institutets organisation, såsom angående styrelsens och de
olika avdelningarnas sammansättning, är jag icke för närvarande beredd att
närmare ingå på. Såsom jag nyss antytt, torde huvuddragen i organisationen
dock böra givas den av skolutredningen föreslagna utformningen. Institutet
bör sålunda enligt min mening anknytas till den av mig förordade »statens
normalskola» pä i huvudsak det sätt, som av skolutredningen tillstyrkts.
Institutet bör vidare vara organiserat pa tva avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig
och en praktisk. Den förstnämnda avdelningen lkir ha till främsta
uppgift att främja och leda psykologisk-pedagogisk forskning inom landet,
medan den praktiska avdelningen bör inom skilda skolformer bereda möjlighet
för vetenskapliga undersökningar, föreslå försök och följa den pedagogiska
försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika slag.

Det är icke min avsikt att hemställa, att riksdagen nu förelägges formligt
förslag om upprättande vid en viss tidpunkt av ett psykologisk-pedagogiskt
institut i enlighet med skolin redningens förslag. Såsom inledningsvis Iram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

hållits, är det dock av vikt att nu få ett principiellt avgörande i frågan till
stand. Detta torde lämpligen böra ske på det sättet, att Kungl. Majit föreslår
riksdagen att förklara sig icke lia något att erinra mot att vid tidpunkt,
som framdeles bestämmes, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt institut i
huvudsak i enlighet med vad jag i det föregående anfört. Tidpunkten för
inrättandet av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisandet
av för dess verksamhet erforderliga medel blir vid bifall härtill beroende av
särskilt riksdagsbeslut framdeles.

I samband med upprättandet framdeles av ett psykologisk-pedagogiskt
institut torde även frågan örn pedagogiska bibliotekets framtida ställning
böra lösas. Detta bibliotek, vilket nu är förlagt till skolöverstyrelsens lokaler,
bör enligt min mening lämpligen i en eller annan form anknytas till ifrågavarande
institut. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen har sin uppmärksamhet
riktad på detta spörsmål och efter närmare utredning till Kungl Maj-t.
inkommer med förslag i ämnet.

Riksdagen (skrivelsen 1942:406) ansåg frågan örn upprättande av en ny
normalskola böra underkastas förnyad utredning. Beträffande förslaget örn
inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut anförde riksdagen:

Riksdagen delar departementschefens uppfattning om att en livaktig pedagogisk
försöksverksamhet är nödvändig för främjande av ett framåtskridande
inom skolväsendets område. Mera omfattande pedagogiska försök torde, på
sätt departementschefen framhållit, böra förläggas till därför särskilt ägnade
läroanstalter. Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att det nya
läroverk, som enligt riksdagens mening bör upprättas på Östermalm, organiseras
med särskild tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda en
grundval för dylika pedagogiska försök.

... Riksdagen hyser den meningen, att av statsmakterna främjad pedagogisk
försöksverksamhet bör bedrivas efter strängt vetenskapliga linjer. Genom upprättandet
av ett psykologisk-pedagogiskt institut med huvuduppgift att främja
en systematisk samverkan mellan teoretisk och praktisk pedagogik kan
detta syfte tillgodoses. Ett dylikt institut torde även kunna tjänstgöra såsom
centralt organ för ledande, övervakande och samordnande av pågående pedagogisk
försöksverksamhet.

Liksom departementschefen anser riksdagen emellertid, att tidpunkten för
inrättande av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisande av
härför erforderliga medel bör bli beroende av särskilt riksdagsbeslut framdeles.
Vid sadant förhållande har riksdagen icke funnit erforderligt att, i enlighet med
departementschefens förslag, nu fatta ett i viss mån för framtiden bindande
beslut rörande institutets organisation.

Enligt beslut vid 1943 års riksdag skall högre lärarinneseminariets övningsskola
från och med budgetåret 1943/44 successivt utbyggas till ett högre samläroverk,
benämnt statens normalskola och tills vidare bestående av, förutom
övningsskolans fyraåriga realskola, sjuåriga flickskola samt sexåriga folkskola,
ytterligare en femårig realskola och ett fyraårigt latingymnasium. Det är även
avsett, att en provårskurs skall upprättas vid läroverket, när detta blivit färdigorganiserat.
X avvaktan härpå har kursen tillfälligt förlagts till gosslärover -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ket i Malmö. Tills vidare skall statens normalskola på grund av lokalsvårigheter
— läroverket skall tills vidare kvarbliva i övningsskolans lokaler — vara
tillgängligt för endast kvinnliga lärjungar.

Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag.

I underdånig skrivelse den 9 december 1943 har skolöverstyrelsen hemställt
om upprättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut från och med
budgetåret 1944/45. Överstyrelsen finner det angeläget, att avgörandet av
frågan om upprättande av institutet icke uppskjutes längre än alldeles nödvändigt.
De resultat, man synes berättigad förvänta av institutets verksamhet,
torde enligt överstyrelsens åsikt vara av stort intresse och synas kunna
komma skolväsendet till godo alldeles oberoende av vad för förändringar i
vårt skolväsen skolutredningens undersökningar kunna medföra. Överstyrelsen
anser det lämpligt, att institutet till en början erhåller en mera begränsad
organisation än skolutredningen föreslagit. Till institutets verksamhet
bör enligt överstyrelsens mening för nästa budgetår anvisas ett
reservationsanslag av 17 000 kronor, varjämte anslaget till avlöningar vid
de allmänna läroverken bör höjas med 2 800 kronor. Överstyrelsen anför i
huvudsak följande.

Institutets arbetsuppgif ter. Bland de arbetsuppgifter, åt vilka
ett psykologisk-pedagogiskt institut i första hand torde böra ägna uppmärksamhet,
kunna följande nämnas.

Inom nutida pedagogik höjas starka röster för mer individualiserad undervisning.
Variationen i de intellektuella förutsättningarna för skolarbetet inom
en åldersklass är stor. Detta försvårar resultatet av undervisningen. Både
utomlands och inom vårt land har man därför prövat en differentiering inom
folkskolan, hos oss väl huvudsakligen i syfte att avskilja de psykiskt efterblivna
och svagt begåvade. Framför allt utomlands har man prövat differentiering
jämväl till förmån för de intellektuellt välutrustade i s. k. elitklasser.
De erfarenheter man därvid gjort torde motivera en mer omfattande och systematisk
undersökning, vilket synes vara en uppgift av stor betydelse för ett
psykologisk-pedagogiskt institut.

På mindre orter, där elevantalet är begränsat, torde dylik differentiering endast
i mindre omfattning kunna ske. I den pedagogiska diskussionen har man
dock framhållit, att en differentiering skulle kunna ske genom uppluckring
av den gemensamma undervisningen och i vissa fall upplösning av klassen i
arbetsgrupper. Även i skolor med mycket ringa lärjungeantal och flera klasser
i samma avdelning kan en på psykologisk undersökning grundad kännedom
örn lärjungarnas olika läggning underlätta en mera individualiserad undervisning.
Det föreslagna institutet skulle genom systematiska försök kunna väsentligt
bidraga till att klarlägga dessa frågor.

Nämnda differentiering torde böra ske på grundval av klasslärarens och skolläkarens
omdöme och resultat av psykologiska prov. En av de viktigaste första
uppgifterna för ett psykologisk-pedagogiskt institut torde därför bli att utarbeta
lämpliga psykologiska prov (tests) för olika åldersstadier. Det synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nödvändigt med en systematisk och mycket omfattande undersökning för att
få fram ändamålsenliga dylika prov.

Sedan en tillförlitlig testserie utarbetats och prövats, torde den erhålla stor
betydelse för undersökningar av flera andra problem, såsom intagningen i de
högre utbildningsanstalterna, icke minst i de allmänna läroverken. Intagningen
i de allmänna läroverkens första klass sker i allmänhet efter särskilda inträdesprövningar.
Vissa försök pågå dock med prövningsfri intagning på grundval
av folkskolebetygen. Då erfarenheterna från den prövningsfria intagningen
ännu icke fullständigt bearbetats, kan icke något mera bestämt nu sägas om
dem. Antalet efter inträdesprövning intagna lärjungar, vilka vid första årsklassens
slut icke nöjaktigt tillgodogjort sig undervisningen, uppgår i allmänhet
till 20 å 30 procent av samtliga intagna. Erfarenheterna från undersökningar
medelst psykologiska prov såväl inom som framför allt utom vårt land synas
nu otvetydigt ge vid handen, att ett intagningsförfarande, byggt på psykologiska
prov, är väl värt att göras till föremål för ingående prövning. Från utländska
undersökningar finnas exempel på att procenttalet efter psykologiska
prov intagna, vilka icke nöjaktigt kunnat tillgodogöra sig första årets undervisning,
icke uppgår till mer än tiondelen av nyssnämnda procenttal.

Betydelsen av psykologiska prov torde icke vara inskränkt till de nu nämnda
stadierna, utan metoden torde kunna användas även på högre stadier.

Psykologiska prov ha visat sig användbara, även när det gäller att bedöma
andra psykiska egenskaper än förut åsyftats, särskilt en persons lämplighet för
ett visst yrke. Att utarbeta och utpröva prov för anlagsprövning av lärjungar
torde därför kunna sägas vara av stor betydelse.

Vissa frågor av grundläggande betydelse för olika skolformers undervisningsplaner
torde kunna göras till föremål för psykologiska undersökningar. Hit
höra t. ex. frågorna, när ämnena böra införas på skolschemat och vilka undervisningsmetoder
som böra användas på olika stadier.

Under senare år har ett betydande intresse knutits till betygssättningen i
folkskolan och eventuella åtgärder för att göra den jämnare. Särskilt tillkallade
sakkunniga lia år 1942 avgivit ett betänkande i ämnet, däri de i främsta rummet
föreslagit utarbetande av standardiserade prov för folkskolans alla stadier
och typer i de läroämnen, där sådana prov lämpligen kunna användas. De sakkunniga
ha för vissa av folkskolans stadier utarbetat och standardiserat prov.
Frågan om dessa provs användning är nu föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Det omfattande arbetet med utarbetandet och standardiseringen av proven
samt anpassningen av desamma efter förändringar i skolans arbetssätt och kurser
är en uppgift, som lämpligen anförtros åt ett psykologisk-pedagogiskt institut.
Det torde också vara värt att undersökas, huruvida icke dylika prov
kunna och böra utarbetas jämväl för högre stadier.

Slutligen böra bland uppgifterna för det föreslagna institutet nämnas anordnandet
av kurser av olika slag, främst för lärare. 1 anslutning till vad som föreslagits
i 1936 års lärarutbildningssakkunnigas betänkande, kunna särskilt nämnas
allmänt psykologisk-pedagogiska kurser, medicinsk-pedagogiska kurser,
fortbildningskurser av olika slag samt pedagogiska kurser för blivande lärare.
Bland annat torde institutet lämpligen omhänderhava pedagogiska kurser för
läraraspiranter av det slag, som år 1943 med statsbidrag anordnats av vissa
sammanslutningar.

På grund av de nämnda arbetsuppgifternas stora betydelse för hela vårt

Kungl. Majlis proposition nr 207.

skolväsen föreslår överstyrelsen, att förslag om upprättande av ett psykologiskpedagogiskt
institut från och med budgetåret 1944/45 förelägges 1944 års riksdag.

Samarbete med andra institutioner. I propositionen 1942:
255 framhöll departementschefen, att i samband med upprättandet av ett psykologisk-pedagogiskt
institut även frågan om pedagogiska bibliotekets framtida
ställning torde böra lösas. Överstyrelsen erinrar i detta hänseende om att
överstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 hemställt, att pedagogiska
biblioteket skulle sammanslås med överstyrelsens bibliotek. I detta
sammanhang vill överstyrelsen endast betona följande omständigheter. Om
pedagogiska biblioteket skulle förläggas till institutet, torde nuvarande icke tillfredsställande
förhållanden i fråga om biblioteket fortbestå under flera år, emedan
institutet icke torde kunna påräkna lokaler förrän efter nybyggnad för statens
normalskola. Vidare behövde överstyrelsens bibliotek väsentligt utökas,
vilket torde medföra en icke obetydlig engångsutgift och. en förstärkning av
det årliga expensanslaget. Sammanslagning av pedagogiska biblioteket och
överstyrelsens bibliotek torde icke hindra, att vissa delar av pedagogiska biblioteket,
om så befinnes önskvärt, överföras till ett bibliotek vid det psykologisk-pedagogiska
institutet.

Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet, vilken i hög grad medverkat
till att frågan örn inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut tagits
upp, har utfört vissa undersökningar inom arbetsområdet för det ifrågavarande
institutet och har vissa undersökningar igång. Det synes önskvärt, att samarbete
kommer till stånd mellan föreningen och institutet, icke minst för att
föreningens erfarenhet skall tillvaratagas.

Enligt vad överstyrelsen under hand erfarit, har det vid Stockholms högskola
nyinrättade institutet för praktisk psykologi (Psykotekniska institutet)
för avsikt att utföra vissa undersökningar för utprövning och standardisering
såväl av för olika åldersstadier avsedda allmänna begåvningsprov som av vissa
för yrkesvägledningen avsedda anlagsprov. Det grundläggande arbetet för dessa
uppgifter har redan inletts. Det synes därför önskvärt, att samarbete i en
eller annan form på det ovan berörda området kommer till stånd även mellan
högskolans institut och det psykologisk-pedagogiska institutet.

Insti tutets organisation. Denna torde för närvarande icke kunna
utbyggas ens i den omfattning, som 1940 års skolutredning i sitt förslag
tänkt sig för den första tiden. Bland annat torde lokaler för institutet icke kunna
beredas vid statens normalskola, på sätt som 1940 års skolutredning föreslagit.
Även från andra synpunkter, främst hiinsyn till det statsfinansiella läget
och önskvärdheten att vinna någon praktisk erfarenhet av verksamheten,
synes det lämpligt att till en början räkna med en begränsad verksamhet, vilket
dock icke synes hindra, att några av de ovan nämnda viktigaste frågorna tagas
upp till behandling.

Institutets styrelse synes i enlighet med skolutredningens förslag böra bestå
av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara statens normalskolas rektor
såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik
vid universiteten och högskolorna samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna
böra utses av Kungl. Majit på viss tid, förslagsvis tre år. Två av
dessa böra föreslås av skolöverstyrelsen och representera, en folkskolan och
en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Åtminstone en av dessa

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 207.

bör tillika vara ledamot av skolöverstyrelsen. En av de övriga bör föreslås
av överstyrelsen för yrkesutbildning och representera yrkesundervisningen.
Den tionde ledamoten borde enligt skolutredningens förslag företräda den
för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset.
Överstyrelsen hade i sitt yttrande över lärarutbildningssakkunnigas
betänkande i stället föreslagit, att nämnda ledamot skulle representera den
psykiatriska vetenskapen och föreslås av medicinalstyrelsen. Då överstyrelsen
fortfarande är övertygad om lämpligheten av att den medicinska vetenskapen
inom styrelsen vid sidan av skolöverläkaren representeras av en psykiater, vill
överstyrelsen återupptaga sitt nämnda förslag. För de icke självskrivna ledamöterna
synas suppleanter böra utses. Ordförande i styrelsen torde böra utses
av Kungl. Majit.

Den föreslagna uppdelningen på en vetenskaplig och en praktisk avdelning
synes tills vidare icke böra fixeras. Det torde böra ankomma på institutets
styrelse att på ändamålsenligt sätt fördela arbetet inom sig, varvid uppdelning
i enlighet med skolutredningens förslag torde kunna tjäna som ledning.
En av professorerna bör såsom vetenskaplig rådgivare (expert) inom institutet
tillhandagå med råd och anvisningar och bör i denna egenskap uppbära
arvode. Direktorn bör åtnjuta viss nedsättning i sin undervisningsskyldighet
och.för institutets expeditionella göromål biträdas av en sekreterare med pedagogisk
kompetens samt skrivbiträdeshjälp i erforderlig utsträckning. Övriga
ledamöter i styrelsen böra tills vidare, tills erfarenhet vunnits av arbetets
omfattning, icke åtnjuta särskilt arvode men, i de fall då de äro bosatta utom
Stockholm,. äga rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid
deltagande i styrelsens sammanträden.

Kostnader. Direktorn skulle enligt skolutredningens förslag åtnjuta
dels en nedsättning i undervisningsskyldigheten av 4 veckotimmar, dels ett
särskilt årligt arvode av 1 500 kronor. Med hänsyn till att rektor vid statens
normalskola tills vidare, till dess att provårskurs kommer att anordnas vid
skolan, åtnjuter lönefyllnad med 500 kronor per år på grund av minskade
avlöningsförmåner vid högre lärarinneseminariets omorganisation till statens
normalskola, synes man för budgetåret 1944/45 kunna begränsa de nämnda
enligt skolutredningens förslag utgående ersättningarna till fyra veckotimmars
nedsättning i undervisningsskyldigheten och ett årligt arvode av 1 000 kronor.

Sekreteraren skulle enligt förslaget ha endast halv tjänstgöring såsom lärare
och ett tilläggsarvode av 1 500 kronor. Då sekreterarens arbete under första
tiden av verksamheten torde bli av mindre omfattning än längre fram, torde
man för budgetåret 1944/45 kunna något begränsa dessa förmåner. Därvid
synes det vara av betydelse att bibehålla arvodet på 1 500 kronor. Överstyrelsen
vill därför föreslå en nedsättning av undervisningsskyldigheten med
sex veckotimmar i stället för den av skolutredningen beräknade nedsättningen
med tolv veckotimmar.

Engångsanslag till möbler o. d. torde böra anstå, tills nybyggnad för statens
normalskola förverkligats.

Till institutets verksamhet torde böra för budgetåret 1944/45 beräknas ett
belopp av 13 000 kronor, varav 3 000 kronor till expenser och 10 000 för utgifter
i samband med undersökningar och kurser.

De sammanlagda kostnaderna för institutet för budgetåret 1944/45 skulle
under dessa förutsättningar bli följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 77

Arvode till direktor ................................... kronor 1 000

» » sekreterare ................................. » 1 500

» » vetenskaplig rådgivare........................ » 500

Nedsatt tjänstgöring för direktor 4 lärartimmar ä 280 kronor » 1 120

s> » för sekreteraren 6 lärartimmar ä 280

kronor ............................ » 1 680

Rese- och traktamentsersättningar....................... » 1 000

Driftkostnader ....................................... » 13 000

Summa kronor 19 800.

Hemställan. Överstyrelsen hemställer, att ett psykologisk-pedagogiskt
institut skall i enlighet med överstyrelsens förslag upprättas från och med
budgetåret 1944/45 samt att till institutets verksamhet för nästa budgetår
skall beviljas ett reservationsanslag av 17 000 kronor ävensom att anslaget
till avlöningar vid de allmänna läroverken skall höjas med 2 800 kronor.

Av den föregående redogörelsen för behandlingen av frågan om upprättandet
av ett psykologisk-pedagogiskt institut har bland annat framgått, att Kungl.
Maj:t hos 1942 års riksdag hemställt om ett principiellt avgörande i denna
fråga i samband med omorganisationen av högre lärarinneseminariet. Av riksdagens
uttalande framgår dess välvilliga inställning till de uppgifter, som ett
dylikt institut enligt mitt förslag borde tillgodose. Riksdagen hade intet att
erinra mot att den nyupprättade statens normalskola organiserades med särskild
tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda grundval för pedagogiska
försök av antydd art. Med tanke på att tidpunkten för inrättandet av
institutet, dess närmare utformning samt anvisande av för institutets verksamhet
erforderliga medel borde bli beroende av ett särskilt riksdagsbeslut
framdeles, fann riksdagen det icke behövligt att redan år 1942 fatta ett i viss
mån för framtiden bindande beslut om institutets organisation.

Den sedan dess av skolöverstyrelsen verkställda utredningen i frågan har,
förutom att den ytterligare understrukit behovet av institutet, resulterat i en
så detaljerad organisationsplan och kostnadsberäkning, som man utan föregående
erfarenhet av institutets verksamhet torde kunna åvägabringa. Mot
den av överstyrelsen föreslagna organisationen av institutet har jag i huvudsak
icke funnit anledning till erinran mer än i fråga om den ledamot i institutets
styrelse, vilken enligt skolutredningens förslag skall företräda den för
uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset,
enligt överstyrelsens förslag däremot den psykiatriska vetenskapen. Jag ansluter
mig på denna punkt till skolutredningens förslag. Institutets styrelse
föreslås bestå av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara rektor vid
statens normalskola såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi
och pedagogik vid rikets universitet och högskolor samt skolöverläkaren.
De övriga fyra ledamöterna jämte suppleanter för desamma böra utses
av Kungl. Majit på tre år. För två av dem, vilka skola representera, en folkskolan
och en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter, uppgör skolöverstyrelsen
förslag, upptagande för varje ledamot tre kandidater. En av

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

de återstående ledamöterna föreslås på enahanda sätt av överstyrelsen för
yrkesutbildning och bör representera yrkesundervisningen. Den tionde ledamoten
bör, i enlighet med vad som ovan uttalats, företräda allmänhetens, särskilt
föräldrarnas, intressen. Ordförande utses av Kungl. Maj:t för tre år i
sänder.

Vad angår pedagogiska biblioteket, har jag i bilaga till innevarande års
statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkten 16, erinrat om min tidigare
uttalade åsikt, att frågan om dess framtida ställning borde lösas i samband
med tillkomsten av psykologisk-pedagogiska institutet. Jag framhöll
även, att jag icke funnit anledning frångå min sålunda intagna ståndpunkt,
varför jag icke ansåg mig kunna tillstyrka skolöverstyrelsens förslag om bibliotekets
administrativa infogande i överstyrelsen. Jag föreslår nu, att pedagogiska
biblioteket i organisatoriskt avseende övertages av psykologisk-pedagogiska
institutet, dock icke redan från och med budgetåret 1944/45 utan först
från den tidpunkt, som Kungl. Majit må komma att bestämma. Att förläggandet
av pedagogiska biblioteket till det nya institutet icke föreslås ske genast
beror därpå, att institutet tills vidare saknar egna lokaler samt att skolöverstyrelsens
eget bibliotek, därest pedagogiska biblioteket flyttades, skulle
kräva en omfattande komplettering för att kunna tjänstgöra som referensbibliotek
för överstyrelsen. Vidare bör, under den tid, som kan komma att
förflyta, innan pedagogiska biblioteket förlägges till psykologisk-pedagogiska
institutet, en inventering av bokbestånden i pedagogiska biblioteket och förutvarande
högre lärarinneseminariets bibliotek verkställas av överstyrelsen,
varvid de arbeten i pedagogiska biblioteket, som redan finnas i lärarinneseminariets
bibliotek, böra utgallras och införlivas med överstyrelsens bibliotek.

Den av överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen har icke givit mig anledning
till annan erinran, än att jag med anledning av vad allmänna lönenämnden
tidigare i ärendet anfört, finner den föreslagna ersättningen till den
pedagogiskt utbildade sekreteraren böra utgå, enär nämnde befattningshavare
förutsättes skola fullgöra endast partiell tjänstgöring som lärare. Kostnadsberäkningen
för första verksamhetsåret blir således följande:

Arvode till direktor .................................. kronor 1 000

» » vetenskaplig expert.......................... » 500

Nedsatt tjänstgöring för direktor, 4 veckotimmar
ä 280 kronor . . kronor 1 120
» » för sekreteraren, 6 veckotimmar
ä 280 kronor . . » 1 680 » 2 800

Rese- och traktamentsersättningar....................... » 1 000

Driftkostnader ..................................... » 13 000

Summa kronor 18 300.

Nämnda belopp av 2 800 kronor bör belasta anslaget till avlöningar vid de
allmänna läroverken. Övriga kostnader för institutets verksamhet, uppgående
till 15 500 kronor, torde böra utgå ur ett särskilt, med detta belopp uppfört
reservationsanslag till psykologisk-pedagogiska institutet.

Kungl. Majlis ''proposition nr 307.

II. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,

a) Besparingsåtgärder.

Antalet nybörjaravdelningar utgjorde under budgetåret
1939/40 533. I samband med budgetarbetet för därpå följande budgetår upptogs
frågan örn en begränsning i besparingssyfte av antalet sådana avdelningar.
För budgetåret 1940/41 föreskrevs i enlighet därmed, att nybörjaravdelningarna
icke skulle få i antal överstiga de för budgetåret 1939/40 befintliga;
antalet kom i själva verket att stanna vid 520, vilket innebar en
nedgång med 13. För budgetåret 1941/42 föreskrevs en begränsning till 525,
eller, därest särskilda omständigheter därtill föranledde, 533; antalet stannade
vid 529. För budgetåret 1942/43 bestämdes, att totala antalet nybörjaravdelningar
skulle begränsas till 525 eller, därest särskilda omständigheter
därtill föranledde, 535; verkliga antalet blev 535, av vilka 4 hänförde sig till
de nya gymnasierna i Boden och Hässleholm. Överstyrelsen beräknade, att
antalet nybörjaravdelningar utan spärr skulle ha stigit till 539. Slutligen har
för innevarande budgetår föreskrivits, att totala antalet nybörjaravdelningar
skall begränsas till 540. Överstyrelsen beräknar, att antalet nybörjaravdelningar
utan spärr skulle ha stigit till 554.

Antalet nybörjaravdelningar på realskole- och gymnasiestadiema har under
den senaste femårsperioden varit följande:

	Antal nybörjaravdelningar
Budgetår	På realskole-stadiet	På gymnasie-stadiet	Summa
1939/40 ........	345	188	533
1940/41 ........	341	179	520
1941/42 ........	348	181	529
1942/43 ........	354	181	535
1943/44 ........	364	176	540

Samtidigt har antalet lärjungar undergått följande förändringar:

Budgetår	Totalt antal lärjungar	Antal lärjungar i nybörjarklasser
På real-skole-stadiet	På gym-nasie-stadiet	Summa
1939/40 ......	51217	10 349	4 379	14 728
1940/41 ......	51 622	9 971	4 338	14 309
1941/42 ......	52 667	10 429	4 449	14 878
1942/43 ......	53 633	10 886	4 248	15 134
1943/44 ......	54 649	11 416	4 260	15 676

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

Beträffande förhållandena under innevarande läsår har skolöverstyrelsen
påpekat vissa avvikelser från den beräknade utvecklingen. En ökad avgång
utan examen vore märkbar. Sannolikt vore dessa avvikelser, framhåller överstyrelsen,
uttryck för den rådande ekonomiska konjunkturen. Krishushållningen
krävde arbetskraft. De unga syntes ha något lättare än förr att utan
långa skolstudier vinna insteg i samhällslivet. Tillströmningen till realskolans
nybörjarklasser hade däremot ingalunda avtagit. Inom de årsklasser, som vore
för unga för det praktiska förvärvsarbetet, vore tillströmningen till läroverken
större än någonsin.

För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och vid
oförändrade organisatoriska förhållanden antalet lärjungar och klassavdelningar
på följande sätt:

	Lärj ungar	Klassavdelningar
	i nybörjaravdelningar	Totalt antal	nybörj aravdelningar	Totalt antal
	realskolan! gymnasiet	realskolan! gymnasiet
Läsåret 1944/45 . . .	11820	4 370	56 110	381	185	2189
Ökning.........	+ 404	+ 110	+ 1461	+ 17	+ 9	+ 41

Överstyrelsen förutsätter vid denna beräkning, att icke heller instundande
läsår lärjungeintagning skall äga rum i första kretsen av lyceilinjen vid högre
allmänna läroverket för gossar i Malmö och av de klassiska försökslinjerna
vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg och vid högre allmänna
läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm, i första ringen av det treåriga
latingymnasiet vid högre allmänna läroverken i Halmstad, Karlskrona, Skara
och Västerås samt högre allmänna läroverket för gossar i Malmö och karolinska
högre allmänna läroverket i Örebro, i första ringen av den fyraåriga
latinfinjen vid högre allmänna läroverket i Vänersborg ävensom i första klassen
av den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Trelleborg, samt att
intagning i första ringen av det treåriga latingymnasiet vid högre allmänna
läroverket för gossar å Södermalm skall ske, endast om motsvarande ring vid
högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm visar sig otillräcklig. Likaså
förutsätter överstyrelsen, att lärjungemaximum i realskolans avslutningsklass
jämväl för instundande år sättes till 35.

Liksom föregående år anser sig emellertid överstyrelsen även nu böra undersöka,
huruvida icke på något håll inom läroverksorganisationen mindre
välbesökta linjer finnas, vilka utan alltför kännbara olägenheter kunde indragas.
Överstyrelsen har därvid anträffat några fall, där lärjungeantalet i
begynnelseklassen under två på varandra följande år understigit 10 eller
eljest lärjungetillströmningen synes mindre tillfredsställande. En översikt över
dessa linjer lämnas i följande tablå.

Kungl. Majlis ''proposition nr 807.

Linje	Lärjungeantal
höstterminen 1942	höstterminen 1943
Gymnasielinjer:
Hudiksvall: 4-årig latinlinje.....	7 + 11 + 12 + 4 = 34	8 + 7+14 + 10 = 39
Kristianstad: 4-årig latinlinje.....	10 + 14 + 16 + 18 = 58	8 + 14 + 8 + 12 = 42
3-årig latinlinje.....	10 + 12 + 13 = 35	7 + 7 + 13 = 27
Nyköping: 4-årig latinlinje......	9 + 11 + 9 + 15 = 44	6 + 8 + 11 + 7 = 32
Strängnäs: 4-årig latinlinje......	10 + 7 + 11 + 14 = 42	4 + 8 + 9 + 10 = 31
Uddevalla: 3-årig latinlinje......	9 + 18 + 12 = 39	4 + 6 + 18 = 28
Bealskollinje:
Strängnäs: 4-årig............	9 + 10 + 13+6 = 38	9 + 13 + 5 + 7 = 34

Överstyrelsen anför:

Såsom av den tabellariska översikten framgår, utgöras de fåtaligt besökta
gymnasielinjerna uteslutande av latinlinjer. Nedgången av elevantalet
på latinlinjerna är en allmän företeelse och icke begränsad till vissa
läroverk. Vid de högre allmänna läroverken i Hudiksvall, Nyköping, Strängnäs
och Uddevalla är den i tabellen angivna linjen den enda vid respektive
läroverk förekommande latinlinjen, varför överstyrelsen icke är beredd att
föreslå någon sådan linje till indragning. Däremot torde man böra överväga,
om icke en av de båda svagt besökta latinlinjerna vid högre allmänna läroverket
i Kristianstad skulle kunna temporärt nedläggas. Vid läroverket finnes
både treårig och fyraårig latinlinje. Den treåriga latinlinjen frekventeras
huvudsakligen av lärjungar från andra skolor än det egna läroverket, medan
lärjungarna på den fyraåriga linjen huvudsakligen komma från läroverkets
egen realskola.

Överstyrelsen har inhämtat yttrande av rektorsämbetet vid högre allmänna
läroverket i Kristianstad angående behovet av dessa linjer. Rektor har framhållit
den fyraåriga linjens pedagogiska och hygieniska fördelar framför den
treåriga linjen men samtidigt understrukit den senare linjens organisatoriska
företräden framför den förras. Det skulle i allmänhet ha varit möjligt för
eleverna på läroverkets fyraåriga linje att i stället gå läroverkets treåriga
linje utan extra kostnad. För eleverna på den treåriga linjen skulle däremot
i många fall den fyraåriga linjen ha orsakat ökade kostnader i form av inackorderingsavgifter
ytterligare ett år eller skolresebiljetter. Det har emellertid
visat sig, att inom den kategori utom staden boende föräldrar, som i allmänhet
sänder sina barn till den treåriga linjen, även finnas de, som anse
olägenheterna med denna linje så stora, att de hellre låta sina barn gå på
den fyraåriga linjen och därvid underkasta dem ett års tidigare skolresor.
Rektor avstyrker intagningspaus i fråga om båda linjerna. Men om det befinnes
nödvändigt, att en intagningspaus införes på en av dem, så hemställer han,
att den måtte drabba den treåriga linjen, emedan det totala elevantalet på denna
linje är mindre än på den fyraåriga. Emellertid har rektor även uppvisat,
att en utökad samläsning mellan linjerna i fråga skulle avsevärt reducera
kostnaderna för linjernas upprätthållande.

Bihang till riksdagens protokoll lOlpt. 1 sami. Nr HOT. 6

Kungl. Marits proposition nr 207.

De avsevärda fördelar för lärjungarna och deras målsmän, som härigenom
stå att vinna, göra, att överstyrelsen icke anser sig i detta fall böra föreslå
intagningspaus för någondera linjen. Överstyrelsen förordar i stället en så långt
som möjligt bedriven samläsning. Nästa år skulle särundervisningen för den
treåriga linjens del kunna inskränkas till 14 veckotimmar. Därigenom skulle
uppstå en besparing av 12 veckotimmar.

Bland realskollinjerna torde endast den fyraåriga linjen vid högre
allmänna läroverket i Strängnäs behöva upptagas till diskussion. Antalet elever
i nybörjarklassen på denna linje har två år å rad understigit 10. Då emellertid
antalet elever i klass l4 vid nämnda läroverk höstterminen 1940 och
höstterminen 1941 överstigit 10 och därtill kommer, att elevantalet i första
klassen de båda sist förflutna läsåren endast med 1 understigit 10, är det möjligt,
att nedgången i lärjungeantalet är av endast tillfällig natur. Överstyrelsen
anser sig därför böra tills vidare avvakta linjens framtida utveckling,
innan överstyrelsen fattar slutlig ståndpunkt i fråga om dess nedläggande.

Överstyrelsen diskuterar i detta sammanhang frågan örn en allmän begränsning
av antalet nybörjaravdelningar och anför i detta hänseende:

Därest i överensstämmelse med överstyrelsens förslag intagningen på den
treåriga latinlinjen i Kristianstad icke inställes, skulle det behövliga antalet
klassavdelningar vid de allmänna läroverken uppgå till 2 189 och lärarbehovet
i teoretiska läroämnen minskas med 12 lärartimmar. Antalet nybörjaravdelningar
komme att uppgå till 566 eller 26 mer än nu.

Det beräknade antalet nybörjaravdelningar höstterminen 1944 komme att
överstiga antalet avdelningar av detta slag höstterminen 1939. Såsom framgår
av följande tabell, komme ökningen dock helt att falla på realskolans nybörjaravdelningar.

1 r	Antalet nybörjaravdelningar
	i realskolan	på gymnasiet
1939...........	345	188
1940...........	341	179
1941...........	348	181
1942..........	354	181
1943...........	364	176
1944...........	(381)	(185)

Denna relativt långsamma utveckling av gymnasiet får under innevarande
kristid i det hela anses lycklig. Betänkligheterna mot en ökad tillströmning
till realskolan äro i varje fall avgjort mindre än mot en ansvällning av gymnasiet.
Överstyrelsen har tidigare vid skilda tillfällen framhållit, att restriktionerna
på lågstadiet icke böra göras strängare än att platstillgången någorlunda
svarar mot efterfrågan, medan överstyrelsen däremot i fråga om högstadiet
ansett olika avledande åtgärder önskvärda.

I avvaktan på de åtgärder i sådant syfte, som kunna komma att föreslås av
1940 års skolutredning, hemställde överstyrelsen i sina anslagsäskanden för
budgetåret 1942/43, att intet maximiantal skulle fixeras för nybörjaravdeT -

8:5

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘207.

ningarna. Såsom motivering för denna hemställan anfördes bl. a. följande.
I längden torde restriktioner i fråga örn nybörjaravdelningarnas antal bli allt
svårare att vidmakthålla. En utrymmesspärr till gymnasiet skulle huvudsakligen
innebära en ransonering av studietillfällena på den redan nu starkt utnyttjade
reallinjen. De avvisade aspiranterna skulle säkerligen i allmänhet
icke efter första försöket avstå från den tillämnade studiebanan utan vid nästa
tillfälle återkomma med förstärkta meriter. Effektiv bleve gallringen endast
i den mån de vid läroverken avvisade kunde förskaffa sig inträde i näringslivet.
Den måste därför kompletteras med lämpliga åtgärder i avledande
syfte. En strängare ransonering av platserna i realskolans nybörjaravdelningar
torde på samma sätt komma att leda till en forcerad träning för inträdesprövningarna
till nybörjarklasserna. Där denna icke förde till målet,
försenades övergången till läroverken men inhiberades vanligen icke. Efter
ytterligare ett år i folkskolan brukade de flesta förut avvisade komma in i
läroverken. Liksom i fråga om gymnasiet hade spärren till realskolan visat
sig ineffektiv: den hade endast medfört tidsutdräkt och kostnader.

Sedan överstyrelsen därefter gjort frågan, huru långt det ur allmänt samhälleliga
synpunkter kunde vara försvarligt att vid läroverken mottaga dessa
ständigt växande lärjungeskaror, till föremål för vissa överväganden, stannade
överstyrelsen slutligen i fråga om restriktionerna för upprättandet av nybörjaravdelningar
i realskolan vid den meningen, att dessa under nuvarande förhållanden
tills vidare icke borde göras strängare, än att platstillgången någorlunda
svarade mot efterfrågan. Ur allmänna synpunkter kunde man visserligen
hysa större betänkligheter gentemot en fortgående ansvällning av gymnasiet.
Restriktioner på detta skolstadium skulle ha goda skäl för sig, om de
kunde göras effektiva, ålen då de troligen icke skulle kunna genomföras utan
besvärande rubbningar och utredningen av hela denna fråga överlämnats åt
sakkunniga, ansåg överstyrelsen det lyckligast, att antalet nybörjaravdelningar
på gymnasiet icke maximerades.

De argument, som i det föregående refererats, lia under det gångna året
vunnit i styrka. Den oförutsett starka disproportionen mellan antalet inträdessökande
och antalet tillgängliga platser vid slutet av vårterminen 1943
och början av höstterminen 1943 pekar enligt överstyrelsens mening otvetydigt
på önskvärdheten av ett slopande av begränsningsbestämmelserna.
Överstyrelsen får således ånyo hemställa, att intet maximital fixeras för nybörjaravdelningarna
under nästkommande budgetår. Nya avdelningar böra
efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna upprättas, därest i
annat fall ett avsevärt antal inträdessökande måste avvisas.

Statskontoret har förordat intagningspaus på de treåriga latinlinjerna vid
läroverken i Kristianstad och Uddevalla samt i anslutning härtill föreslagit
minskning av antalet nybörjaravdelningar på gymnasiet med 2. Däremot har
ämbetsverket icke velat motsätta sig en mindre ökning av antalet nybörjaravdelningar
på realskolestadiet. Statskontoret anför:

Vad överstyrelsen anfört till stöd för att en begränsning av antalet nybörjaravdelningar
icke borde föreskrivas, finner statskontoret i viss nian värt
beaktande. Ämbetsverket vill emellertid erinra, att riksdagen såväl 1942 som
1943 sorn motiv för fastställande av ett visst maximiantal dylika avdelningar
åberopat, att skäl funnes för antagande, att utbildningen av studenter vöre
större än som erfordrades, samt att det vore önskvärt, att ungdomen i största

Departe mentschefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

möjliga utsträckning inriktades på mera praktiskt betonade utbildningsvägar.
Med hänsyn härtill och då en dylik begränsning torde vara enda möjligheten
att hindra den eljest fortgående automatiska stegringen av statens utgifter
för de allmänna läroverken, får statskontoret för sin del föreslå, att antalet
nybörjära vdelningar jämväl för nästa läsår begränsas. Ämbetsverket förmenar,
att en dylik spärr i första hand bör träffa gymnasiet. Någon utvidgning av
detta synes icke i och för sig erforderlig eller ens önskvärd. Då utöver den
enligt överstyrelsens förslag bibehållna intagningspausen vid vissa angivna
läroverk enligt statskontorets mening någon intagning ej heller bör äga rum
hösten 1944 vid 3-åriga latinlinjerna vid högre allmänna läroverken i Kristianstad
och Uddevalla, får statskontoret föreslå, att antalet nybörjaravdelningar å
gymnasiet fastställes till (176 — 2 =) 174.

Vad beträffar realskolan, vill ämbetsverket icke motsätta sig en mindre
ökning av antalet avdelningar i första klassen. En ökning i den utsträckning,
överstyrelsen räknat med, synes dock icke kunna komma i fråga.

Stockholms stadsfullmäktige ha i en av Överståthållarämbetet tillstyrkt
framställning hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att så långt möjligt är
avhjälpa bristen på läroverksplatser i huvudstaden. Behovet av utvidgning
av läroverksorganisationen därstädes kunde för närvarande anses vara begränsat
till klass l5. Såsom en provisorisk åtgärd för att förbättra förhållandena
borde fem nya parallellavdelningar inrättas vid stockholmsläroverken.
Vidare har styrelsen för högre allmänna läroverkets för gossar å Norrmalm
föräldraförening — under framhållande av att gymnasieorganisationen i Stockholm
vore otillräcklig och att platsbristen på grund av den ständiga ökningen
av folkmängden syntes bli värre för varje år — hemställt om inrättande av
en ny parallellavdelning av ring RI4 vid nämnda läroverk. Skolöverstyrelsen
har vitsordat behovet av fler elevplatser vid huvudstadens läroverk och understrukit
behövligheten av att maximeringen av antalet nybör jaravdelningar
borttages.

Under läsåren 1940/41 och 1941/42 sattes för första gången en mekaniskt
verkande spärr för upprättandet av nya klassavdelningar på nybörjarstadiet.
Begränsningen gjordes dock icke snävare, än att den föreskrivna maximisiffran,
533, icke uppnåddes. Anledningen härtill torde ha varit det avbrott i den
sedan länge fortgående utvecklingen, som förorsakades av kriget. När jag
1942 hade att taga ställning till frågan om en nybörjarspärr även för läsåret
1942/43, ansåg jag mig med hänsyn till händelseutvecklingen icke behöva
föreslå, att denna spärr alltjämt skulle upprätthållas. Jag förutsatte dock, att
medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta parallellavdelningar inom
nybörjarklasser skulle föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande
icke skulle lämnas annat än då särskilda omständigheter därtill föranledde.
Riksdagen beslöt emellertid att även för läsåret 1942/43 bibehålla
en nybörjarspärr men höjde maximisiffran för antalet nybör jaravdelningar till
535. Denna siffra uppnåddes även och skulle enligt skolöverstyrelsens beräkningar
vid ostörd utveckling lia överskridits med 4. I fjol upprepades i viss
män samma händelseförlopp. Skolöverstyrelsen hade då beräknat, att antalet

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nybörjaravdelningar skulle uppgå till 545, således en automatisk ökning av
10 avdelningar. Jag föreslog, att antalet nybörjaravdelningar läsåret 1943/44
skulle begränsas till 542. Riksdagen fastställde antalet till 540. Enligt överstyrelsens
beräkningar skulle antalet nybörjaravdelningar uppgått till 554,
därest riksdagen icke maximerat detsamma. Säkert är, att antalet godkända
inträdessökande, vilka vid innevarande läsårs början på grund av platsbrist
måst avvisas, varit osedvanligt stort: till l5 1 323, till l4 133, till RI4
205, till LI4 62 och till RI3 143, eller tillhopa 1 866 lärjungar.

Av motiveringen för 1942 års riksdags beslut att maximera antalet nybörjaravdelningar
synes framgå, att riksdagen i första hand velat undvika en
alltför stor studentproduktion. Jag hyser för egen del fortfarande den uppfattningen,
att en ansvällning av gymnasierna icke är önskvärd, men det
synes mig också alltjämt olämpligt att söka begränsa tillströmningen genom
att alltför snävt tillmäta klassavdelningarnas antal. Lärjungetillflödet har
uppenbarligen återvänt till de gamla strömfårorna från tiden före stormaktskrigets
utbrott och trycker nu på läroverkens portar med större kraft än
någonsin. Föräldrarnas strävan att ge sina barn utbildning vid de allmänna
läroverken är ofta så stark, att en alltför kraftig begränsning av platserna
måste få icke åsyftade följdverkningar. Genom privatlektioner och liknande
åtgärder komma föräldrarna att söka säkerställa barnens inträde i läroverk.
Lyckas icke detta, föreligger den risken, att vid sidan av de allmänna läroverken
och därmed jämförbara goda enskilda högre skolor komma att uppstå
sådana privatskolor, som på grund av sina höga avgifter måste få en karaktär,
som icke är lycklig vare sig ur skolans eller ur ungdomens synpunkt. Man
kan taga för givet, att avvisade inträdessökande till den numera mest eftersökta
gymnasielinjen, reallinjen, icke i allmänhet komma att uppge hoppet
på att vinna inträde på den studiebana, de utstakat för sig, utan vid nästa
tillfälle återkomma, bättre rustade än vid första försöket. En effektiv gallring
uppnås således icke genom en spärranordning. Den väg, på vilken man bör
söka uppnå en avlastning av gymnasierna, är i stället, att det allmänna undervisningsväsendet
så utbygges och organiseras, att rekryteringen av de praktiska
yrkena underlättas. En brett upplagd undersökning av ifrågavarande
utbildningsmöjligheter pågår som bekant för närvarande. I avvaktan på att
åtgärder i avledande syfte torde komma att föreslås i samband med denna
utredning, förefaller det mig icke lämpligt att vidare begränsa antalet nybörjaravdelningar
på gymnasiet. Lika starka skäl kunna åberopas för ett upphävande
av spärren på realskolestadiet. Vad spärren här åstadkommer är i
regel en intensivare träning för inträdesprövningarna till nybörjarklasserna.
För dem, som icke intagas, försenas övergången, men den hindras vanligen
icke. Efter ytterligare ett år i folkskolan bruka de flesta förut avvisade ånyo
pröva lyckan och komma då i regel in i läroverket. Liksom i fråga örn gymnasiet
visar sig alltså spärren till realskolan vanligen ineffektiv. Den medför
tidsspillan och extra kostnader men hindrar mera sällan aspiranterna — och

Kungl. Marits ''proposition nr 207.

deras föräldrar — att fullfölja sina planer. Det synes mig därför uppenbart,
att spörsmålet om begränsning av elevtillströmningen till läroverken inrymmer
frågor av så stor principiell betydelse, att det icke gärna kan rationellt
lösas annat än i samband med den pågående allmänna översynen av vårt
lands skolväsen. Jag är sålunda icke beredd att för nästa läsår föreslå en begränsning
av antalet nybörjaravdelningar. Men självfallet förutsätter jag, att
medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar
inom sådana avdelningar skall föregås av en omsorgsfull prövning och att
sådant medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter
därtill föranleda.

Vad jag sålunda anfört, har i tillämpliga delar avseende jämväl på med de
allmänna läroverken jämförliga skolformer.

Liksom skolöverstyrelsen förutsätter jag, att nu gällande restriktioner i fråga
om intagning av elever i vissa nybörjaravdelningar skola gälla även nästa
läsår. Med hänsyn till det låga lärjungeantalet på den treåriga latinlinjen vid
högre allmänna läroverket i Kristianstad föreslår jag, att intagningen av lärjungar
på denna linje tills vidare inställes. Jag är däremot icke beredd att för
närvarande ytterligare utsträcka restriktionerna. Mot överstyrelsens beräkningar
av antalet nybörjaravdelningar budgetåret 1944/45 har jag i övrigt
ingen erinran att göra.

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med
20 700 000 kronor.

Personalförteckningen för de allmänna läroverken har för innevarande budgetår
följande utseende:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning. Lönegrad.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp I.............E 13

18 » » » » » » II.............E 12

22 » » » » » » Hl.............Eli

4 » » realskolor, avlöningsgrupp I......................E 9

25 > » » » II......................E 8

28 » » » » lil......................E 7

23 » » » » IV......................E 6

443 lektorer........................................... A 27

Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 437 uppehållas.

1 283 adjunkter..........................................A 23

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så många, att antalet
uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 1 281.

265 ämneslärarinnor......................................A 21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att
antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat
ej överstiger sammanlagt 265.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Befattning.

113 lärare i teckning.............

85 » » musik...............

102 » » gymnastik med lek och idrott

4 övningsskollärare.............

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd........

81 vaktmästare................

61 > ................

17 » ................

Lönegrad.
. . A 20
. . A 20
. . A 20
. . A 20
. . A 16
. . A 7
. . A 6
. . A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter.............................. • •_......... •

Anm. Av dessa adjunktstjansler må uppehållas endast så mångå, att antalet
uppehållna adjunkts^änster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 1 281.

10 ämneslärarinnor......................_.............

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så manga, att
antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 265.

1 lärare i teckning......................................

1 lärarinna i kvinnlig slöjd................................

A 22

A 21
A 18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

240 adjunkter..............................................

Skolöverstyrelsen har till en början undersökt behovet av nya ordinarie
ämneslär artjänster vid läroverk, som befinna sig under omorganisation
eller vilkas omorganisation nyligen fullbordats, utan att deras
behov av nya tjänster hittills till fullo tillgodosetts. Därvid har överstyrelsen
funnit sig böra föreslå, att av de i personalförteckningen upptagna, föi statens
normalskola avsedda lektors- och adjunktsbefattningar, vilka nu icke må
uppehållas, en lektors- och en adjunktstjänst ina besättas fran och med nästa
budgetår. Tillika har överstyrelsen tillstyrkt nyinrättande av fem lektorsoch
två adjunkts^''änster vid vissa andra läroverk. Överstyrelsens förslag

framgår av följande tablå:

" ---J	Antal	Beräknat an tal	Nuvarande antal	Föreslagna nya
Läroverk	klassav- delningar 1943/44	klassav- delningar 1944/45	lektors- tjänster	adjunkts- och ftmnes- lärarinne- tjänster	lektors- tjänster	adjunkts- tjänster
Högre allmänna läroverket i Boden .	14	16	2	9	1
> > »i Hässle- holm .	14	17	3	8	1
» » »i Motala	18	19	5	9	1	—
» > » för flickor på Södermalm i Stockholm . . .	15	16	5	5	1	—
Statens normalskola.........	13	151	1	12	1	1
Högre allmänna läroverket för flickor i Örebro..............	11	11	5	6	1	—
Samrealskolan i Enskede i Stockholm	3	6			—	1
Samrealskolan i Ängby i Stockholm	3	6				1

1 Den sexklnssiga folkskolelinjen är ej medräknad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

I fråga örn de nya lektorstjänsterna anför överstyrelsen, att tidigare anförda
skäl för uppskov med inrättandet av den sjätte lektorstjänsten vid högre
allmänna läroverket i Motala och högre allmänna läroverket för flickor i
Orebro helt bortfallit redan föregående år. Så är fallet även innevarande år.
Lärjungeantalet pa gymnasiet har ökats sa starkt, att någon samläsning mellan
latin- och reallinjerna icke torde vara sannolik i fortsättningen, bortsett
från vissa mindre frekventerade ämnen på det differentierade gymnasiet, i
vilka samläsning förekommer vid flertalet högre allmänna läroverk. Överstyrelsen
anser det därför synnerligen önskvärt, att dessa två läroverk erhålla
vartdera en ny lektorstjänst. Detsamma gäller örn högre allmänna läroverket
för flickor å Södermalm i Stockholm, som visserligen nu har fått fem lektorstjänster,
men då läroverket har åtta gymnasieavdelningar, anser överstyrelsen
det synnerligen önskvärt, att även detta läroverk erhåller sin sjätte
lektorstjänst från och med budgetåret 1944/45.

I fråga om högre allmänna läroverken i Boden och Hässleholm avråder
överstyrelsen bestämt från uppskov med inrättande av de föreslagna lektorstjänsterna.
Dessa båda läroverk få från och med läsåret 1944/45 vartdera sex
gymnasieavdelningar men ha endast fått det förra två och det senare tre
lektorstjänster.

Beträffande statens normalskola finnas redan de förutsedda lektorstjänsterna
upptagna i läroverkens personalförteckning, men endast en av tjänsterna
får uppehållas under budgetåret 1943/44. Överstyrelsen avråder likaledes
bestämt från uppskov nied att låta besätta ännu en lektorstjänst vid
statens normalskola från och med budgetåret 1944/45, eftersom ännu en ring
av gymnasiet upprättas från och med läsåret 1944/45.

Överstyrelsen har icke ansett sig kunna föreslå, att adjunktstjänsterna
skola besättas genom överflyttning från andra läroverk. Dylika adjunktstjänster
mäste enligt överstyrelsen disponeras för att motverka en vid mångå
läroverk förefintlig disproportion mellan ordinarie lärare och lärare över
stat. Dessutom beräknades icke ett tillräckligt antal tjänster bli disponibla
för överflyttning under det närmaste året.

I sina petita år 1939 framlade skolöverstyrelsen en utredning angående
proportionen mellan ordinarie, extra ordinarie och andra icke-ordinarie lärare
vid de allmänna läroverken, vilken utredning anbefallts av Kungl. Majit
den 9 juni 1939. På grundval av denna utredning föreslog överstyrelsen inrättande
av ett stort antal nya tjänster, fördelade på tre år. Till följd av det
utbrutna kriget och därav föranledda utomordentliga förhållanden kunde
överstyrelsens förslag icke realiseras ens i mindre omfattning. Överstyrelsen
vill framhäva, att elen i nämnda utredning påvisade ogynnsamma proportionen
mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare alltjämt finnes vid mångå läroverk
och ingalunda _ minskats. Det antal ordinarie adjunktstjänster, som
erfordras för att vid vissa läroverk nedbringa procenttalet icke-ordinarie lärare
lill 20, kan endast till två tredjedelar erhållas genom överflyttning av tjänster
från andra läroverk. Härvid räknar överstyrelsen med att överflyttning bölske
redan, när antalet icke-ordinarie lärare understiger 15 procent på sätt
i propositionen 1943: 150 förutsatts. Överstyrelsen anser sig på grund av
det av statsfinansiella skäl föranledda uttalandet rörande inrättande av nya
tjänster, som gjorts i nämnda proposition, icke böra föreslå utökning avantalet
ordinarie tjänster för förbättring av ifrågavarande proportion utan
anser behovet av tjänster böra tillgodoses genom överflyttning i den män så
låter sig göra. Överstyrelsen våll dock framhålla, att överstyrelsen anser detta
endast vara en provisorisk åtgärd, föranledd av nu rådande förhållanden.

8!)

Kungl. Marits proposition nr 207.

Beträffande ö vningslär artjänsterna föreslår skolöverstyrelsen
liksom i sina petita för innevarande budgetår inrättande av två nya
tjänster, nämligen en i teckning, avsedd för flickläroverket på Södermalm i
Stockholm, och en i gymnastik, avsedd för samrealskolan i Ljusdal. Överstyrelsen
anför bland annat:

Behovet av nya ordinarie Övningslärare är allt fortfarande synnerligen stort
och kan endast till mycket ringa del täckas genom överflyttningar. De båda
nya ordinarie övningslärartjänster, en i teckning vid högre allmänna läroverket
för flickor å Södermalm i Stockholm och en i gymnastik med lek och
idrott vid samrealskolan i Ljusdal, som överstyrelsen föreslog i sina petita
för 1943/44, intaga alltjämt en särställning. Dessa båda läroverk äro de
enda, vid vilka mer än 20 veckotimmars undervisning förekommer i något
övningsämne, utan att ifrågavarande ämne företrädes av någon ordinarie
lärare. Vid samrealskolan i Ljusdal uppgår antalet gymnastiktimmar till 21
i veckan liksom under föregående läsår. Antalet veckotimmar teckning vid
högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm har stigit från 16 läsåret
1942/43 till 26 läsåret 1943/44 och kan förväntas stiga vidare, efter hand
som ytterligare avdelningar av den femåriga realskollinjen successivt upprättas.
Överstyrelsen får därför till budgetåret 1944/45 förnya sin framställning
örn inrättande av två nya ordinarie övningslärartjänster, nämligen
en i teckning vid högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm
och en i gymnastik med lek och idrott vid samrealskolan i Ljusdal.

Beträffande vaktmäst arperson a len har skolöverstyrelsen förordat,
att tre extra ordinarie vaktmästartjänster förändras till ordinarie i
lönegraden A 6. De läroverk, som avses, äro högre allmänna läroverket i
Majorna i Göteborg, högre allmänna läroverket i Uddevalla och östra realskolan
i Göteborg. Dessa läroverk ha för närvarande vardera en vaktmästartjänst
i lönegraden A 7, men överstyrelsen framhåller, att andra läroverk av
samma storleksordning i regel ha två ordinarie vaktmästare samt i vissa fall
även en extra ordinarie.

Statskontoret har tillstyrkt tillsättande av en av de vakanta adjunktstjänsterna
vid statens normalskola men i övrigt avstyrkt utökning av antalet
ordinarie tjänster. Ämbetsverket anför:

Överstyrelsen föreslår inrättande av nya lektors- och a d j unkt st
j ä n st e r. Då sedan föregående års anslagsäskanden, vali överstyrelsen
även föreslog nyinrättande av tjänster vid läroverken i Motala och Örebro,
icke inträtt någon förändring i avseende å dessa läroverk, kail statskontoret
icke tillstyrka inrättande av några nya tjiinster vid dessa. Vid flickläroverket
pä Södermalm, vilket haft oförändrad gymnasieorganisation ett flertal år,
synes någon ytterligare lektorstjänst ej heller motiverad. Gymnasiet vid läroverken
i Boden och Hässleholm kommer nästa läsår att omfatta sex klassavdelningar.
I betraktande av att läroverket i Hässleholm redan nu har tre
lektorsbefattningar, medan gymnasiet i Boden endast disponerar två, lärer
emellertid endast vid sistnämnda läroverk en ny lektorstjänst fä anses vara
oundgängligen erforderlig. Läroverkets i Hässleholm behov av ytterligare
lärarkrafter synes böra tillgodoses i annan ordning. Av de föreslagna 5 nya
lektorstjänst erna kan statskontoret således endast finna befattningen i Boden

Kungl. Majlis proposition nr 307.

tillräckligt motiverad. Någon ny lektorstjänst synes emellertid icke av denna
anledning böra uppföras i personalförteckningen, utan torde en överflyttning
böra ske av tjänst från annat bättre tillgodosett läroverk.

_ Överstyrelsens förslag innebär vidare inrättande av en ny adjunktsbefattning
vid vardera av de under upprättande varande samrealskolorna i Enskede
och Ängby. Som skäl härför anföres endast, att av fyra vid dessa skolor
erforderliga tjänster blott två torde kunna överflyttas från andra läroverk
i Stockholm. Härvid synes överstyrelsen uteslutande ha räknat med en flyttning
av tjänster vid uppkommande vakanser. Enligt statskontorets mening
bör emellertid en omflyttning av ordinarie tjänster mellan stockhohnsläroverken
kunna ske oberoende härav, särskilt som upprättandet av de nya läroverken
icke avser att utvidga skolorganisationen utan endast att åvägabringa
en omfördelning inom staden av redan tillgängliga utbildningslinjer.

Vid statens norinalskola tillkomma nästa läsår två klassavdelningar, en å
realskolestadiet och en å gymnasiet. Statskontoret kan icke finna detta utgöra
tillräckligt skäl för att skolan redan från och med nästa läsår skulle få disponera
ytterligare två ordinarie lärare. Ämbetsverket får för sin del föreslå,
att endast ännu en ordinarie adjunktstjänst må besättas.

Överstyrelsen föreslår vidare, att en ordinarie teckningslärartjänst
inrättas vid flickläroverket på Södermalm i Stockholm och en
gymnastiklärartjänst vid samrealskolan i Ljusdal. Förslag om
inrättande av dessa tjänster väcktes redan föregående år av överstyrelsen utan
att vinna statsmakternas bifall. Med hänsyn härtill och då sedan dess någon
omständighet av betydelse för frågan icke synes ha tillkommit, kan statskontoret
icke heller tillstyrka bifall till framställningen i denna del. Jämväl
förslaget att inrätta tre nya ordinarie vaktmästarbefattningar
får ämbetsverket av liknande skäl avstyrka.

Beträffande anslagsberäkningen inhämtas av skolöverstyrelsens
framställning bland annat.

Kostnaderna för de nu befintliga ordinarie tjänsterna beräknar överstyrelsen
med utgångspunkt från nu gällande bestämmelser på följande sätt:

nettolön enligt löneplan............................ kronor 20 590 000

kallortstillägg .................................... » 41 000

vikariatsersättningar .............................. » 42 000

För budgetåret 1944/45 tillkommer enligt överstyrelsens beräkning följande
minskning (—) respektive ökning (+) av utgifterna:

1. Kostnadsminskning på grund av övergångsbestämmelserna
i det nya tjänstepensionsreglementet ........ kronor— 9 000

2. Inrättande av 5 lektors-, 2 adjunkts-, 1 teckningslärar-,

1 gymnastiklärar- och 3 vaktmästartjänster jämte besättande
av 1 vakant lektors- och 1 vakant adjunkts -

Summa kronor 20 673 000.

tjänst

» -j- 100 500

3. Automatisk ökning av kostnaderna för undervisning i
övningsämnen genom ordinarie lärare..............

»___-f 29,200

Summa ökning kronor 120 700

Kungl. Mårds ''proposition nr 207.

eller i runt tal 121 000 kronor. Ifrågavarande anslagspost skulle alltså enligt
skolöverstyrelsens beräkningar böra uppföras med (20 673 000 +
+ 121 000 =) 20 794 000 kronor.

Härtill komma dock de utgiftsökningar, som uppkomma vid genomförande
av de i det föregående föreslagna utvidgningarna av läroverksorganisationen.

Vid de föreslagna gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika böra inrättas
nya rektorstjänster i lönegraderna E 12 respektive Elli stället
för de nuvarande i lönegraderna E 9 och E 7. Vidare böra vid de genom det
ovan föreslagna förstatligandet av kommunala mellanskolor uppkommande
samrealskolorna inrättas rektorstjänster. Rektorstjänsten vid samrealskolan
i Solna torde placeras i lönegrad E 8, medan de övriga tjänsterna fördelas på
så sätt, att rektorst jänst vid kommunal mellanskola tillhörande avlöningsgrupp
II placeras i lönegrad E 9, III i E 8, IV i E 7 och V i E 6. I fråga om rektorstjänst,
tillhörande de kommunala mellanskolornas första avlöningsgrupp,
är jag icke för närvarande beredd att föreslå lönegradsplacering. Rektorsbefattningarna
förläggas till de nyinrättade läroverken från och med det budgetår,
under vilket förstatligandet påbörjas.

De båda gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika liksom även högre allmänna
läroverket i Västervik böra med hänsyn till de föreslagna organisationsförändringarna
vid dessa läroverk förses med var sin lektorstjänst.
Det synes nämligen ofrånkomligt att med nya tjänster tillgodose
sådana läroverk, som befinna sig under upprättande eller omorganisation. På
samma linje stå de övriga av skolöverstyrelsen föreslagna sex lektorstjänsterna,
nämligen en nyinrättad vid vartdera av högre allmänna läroverken i
Boden, Hässleholm och Motala, högre allmänna läroverken för flickor på
Södermalm i Stockholm och i Örebro samt ytterligare en lektorsbefattning
vid statens normalskola i Stockholm, den sistnämnda dock ej nyinrättad utan
ingående i de 7 lektorstjänster, som redan placerats vid läroverket, ehuru tills
vidare endast en av dem må upprätthållas. Av statsfinansiella skäl anser jag
mig dock kunna föreslå endast de av ifrågavarande tjänster, som synts mig
oundgängligen nödvändiga, nämligen en lektorsbefattning vid vartdera av
högre allmänna läroverken i Boden och Hässleholm samt vid statens normalskola.
Vid sistnämnda läroverk skulle således enligt detta förslag under instundande
budgetår 5 lektorstjänster ej få uppehållas.

Utsikterna att fylla behovet av ordinarie tjänster vid ett läroverk genom
förflyttning av tjänster från andra läroverk äro små i fråga örn lektoraten.
Något större äro möjligheterna att flytta adjunktstjänster. Skolöverstyrelsen
har ansett dessa möjligheter böra utnyttjas för att motverka
förefintlig disproportion mellan antalet ordinarie och antalet icke-ordinarie
lärare. För min del anser jag, att även behovet av ordinarie adjunkter vid
läroverk under upprättande, omorganisation eller förstatligande under nuva -

Departe mentjchefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘207.

rande förhållanden bör kunna åtminstone delvis tillgodoses genom förflyttning
av tjänster. Jag vill framhålla, att jag i det följande ämnar föreslå
ökning av antalet extra ordinarie adjunkter, vilken åtgärd tillsammans med
det av överstyrelsen numera tillämpade systemet för tillsättning av dylika
lärare bör starkt bidraga till att ge läroverken en fastare personalorganisation.
Jag finner mig med hänsyn till det anförda icke kunna tillstyrka inrättande
av flera än det antal ordinarie adjunktstjänster, som kräves för förstatligandet
av de kommunala mellanskolorna. På dessa tjänster böra rektorerna vid
de nya skolorna utnämnas, varefter adjunktstjänsterna tills vidare icke återbesättas.
Därjämte bör en av de vakanssatt^ adjunktstjänsterna vid statens
normalskola återbesättas. Under instundande budgetår skulle i så fall endast
en adjunktstjänst vid sistnämnda läroverk icke uppehållas. Behovet av övriga
adjunktstjänster vid läroverken bör tills vidare tillgodoses genom förflyttning
av tjänster. Adjunktstjänsterna vid de nyinrättade samrealskolorna böra
självfallet icke komma till stånd förrän från och med det budgetår, under
vilket förstatligandet enligt Kungl. Maj:ts beslut skall påbörjas. Därest ickeadjunktskompetent
ämneslärare vid kommunal mellanskola i samband med
skolans förstatligande överflyttas till adjunktur, bör han i överensstämmelse
med hittills tillämpad praxis — jämför riksdagens skrivelse 1937:469, sid.
21 — såsom adjunkt placeras i 22 lönegraden.

Med hänsyn till det ådagalagda behovet av nya ordinarie övningslärart
jan ster biträder jag skolöverstyrelsens förslag örn inrättande
av en teckningslärartjänst vid högre allmänna läroverket för flickor på Södermalm
i Stockholm samt en gymnastiklärartjänst vid samrealskolan i Ljusdal.
Däremot anser jag mig icke för närvarande kunna biträda överstyrelsens förslag
om inrättande av tre nya ordinarie vaktmästartjänster.

I personalförteckningen för de allmänna läroverken böra de
föreslagna ändringarna införas, dock ej i vad avser lärartjänster vid de mellanskolor,
som nu ombildas till realskolor. Liksom för närvarande torde Kungl.
Majit böra äga att under nästa budgetår, då för realskolestadiet avsedd ordinarie
ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta., huruvida
befattningen skall kungöras ledig såsom adjunkts- eller ämneslärarinnebefattning.
Sedan en av tio på övergångsstat uppförda ämneslärarinnor numera
beviljats avsked med pension, behöva endast nio sådana befattningshavare
upptagas bland tjänstemän å övergångsstat. På sätt, jag i det följande föreslår,
bör vadare antalet extra ordinarie adjunkter ökas till 250.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie t j än s t em
ä n är nu upptagen till 20 700 000 kronor. Den har för nästa budgetår
av skolöverstyrelsen beräknats till 20 794 000 kronor. Mot överstyrelsens beräkningar
finner jag icke anledning till annan erinran än att det enligt dessa
beräkningar erforderliga beloppet bör minskas med i runt tal 53 000 kronor
med hänsyn till att jag icke tillstyrkt inrättande av samtliga av över -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

styrelsen föreslagna ordinarie befattningar. Ä andra sidan bör anslagsposten
höjas med det belopp, som betingas av de ovan föreslagna organisationsförändringarna
och som torde kunna beräknas till i runt tal 49 000 kronor.
Om hänsyn tages även till utgifterna för avlöning till ordinarie personal
vid de genom förstatligande av kommunala mellanskolor nyupprättade samrealskolorna,
vilken utgiftspost ovan uppskattats till omkring 200 000 kronor,
torde sålunda förevarande anslagspost böra för nästa budgetår uppföras
med (20 794 000 — 53 000 + 49 000 + 200 000 =) 20 990 000 kronor.

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Arvoden åt kvinnliga sakkunniga. Arvoden åt tillsynslärare.

Personliga tiUäggsarvoden åt fÖlsta lärarinnor.

Dessa delposter äro nu uppförda med respektive 450, 8 400 och 1 200
kronor.

Skolöverstyrelsen har icke föreslagit någon ändring av dessa poster i vad
angår de nu befintliga läroverken. För vartdera av de föreslagna gymnasierna
i Ludvika och Örnsköldsvik erfordras under första organisationsåret ett tillläggsarvode
av 25 kronor till tillsynslärare.

Arvoden åt skolläkare m. m.

Delposten till arvoden åt skolläkare är för närvarande uppförd med förslagsvis
137 250 kronor. Vid bifall till det i annat sammanhang denna dag
framlagda förslaget angående rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården
bör posten för nästa budgetår benämnas »arvoden åt skolläkare
m. m.» och — vid oförändrade organisatoriska förhållanden — höjas med
78 750 kronor till förslagsvis 210 000 kronor. Vid bifall till de av mig förordade
organisatoriska förändringarna torde posten böra höjas med ytterligare
i runt tal 4 000 kronor till 220 000 kronor.

Arvoden åt bibliotekarier.

Delposten är nu upptagen till 89 000 kronor. Skolöverstyrelsen har hemställt
örn höjning av posten dels med 700 kronor med hänsyn till den fortsatta
utbyggnaden av de nytillkomna samrealskolorna i Ängby och Enskede i
Stockholm, dels med 400 kronor, för att ett tilläggsarvode av 200 kronor skall
kunna utgå till vardera av bibliotekarierna vid läroverken i Ludvika och
Örnsköldsvik, örn statliga gymnasier inrättas där, dels slutligen med 1 300
kronor till följd av den ökade lärjungetillströmningen till de allmänna läroverken.
I sistnämnda hänseende har överstyrelsen anfört:

Överstyrelsen erinrar örn att Kungl. Maj:t den 9 juni 1939 för här ifrågavarande
bibliotekariearvoden fastställt feni normalbelopp, vid vilkas bestämmande
hänsyn tagits dels till läroverkets typ, dels till lärjungeantalet, lill
grund för den arvodesfördelning, som överstyrelsen med iakttagande av be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

stämmelsema i berörda nådiga brev sedan dess årligen företagit, har överstyrelsen
lagt lärjungeantalet vårterminen 1939, i det överstyrelsen utgått från
att arvodesbeloppen av praktiska skäl icke borde underkastas av lärjungeantalets
växlande storlek föranledda årliga justeringar. Billigheten synes likväl
fordra, att en omjustering göres med vissa års mellanrum. En sådan justering
kan dock icke företagas inom det nuvarande anslagets ram. Enligt
överstyrelsens beräkningar torde emellertid den för ändamålet behövliga anslagsökningen
kunna begränsas till 1 300 kronor.

Arvoden åt biträden på rektor sexpeditionerna.

För innevarande budgetår är denna delpost uppförd med 91 000 kronor.
Bosten disponeras av skolöverstyrelsen enligt nedanstående av Kungl. Majit
den 9 juni 1939 fastställda grunder:

1. Arvode utgår icke vid läroverk nied mindre än 6 klassavdelningar.

_ 2. Vid övriga läroverk utgår såsom grundarvode:

vid pro vårsläroverk utom Stockholm...................... kronor 410

» _ » i » ...................... » 310

» övriga högre allmänna läroverk utom Stockholm........ » 310

» » » s» » i » ........ » 220

» realskolor och samrealskolor.......................... » 100.

3. Vid läroverk med minst 7 klassavdelningar utgår härutöver tilläggsarvode,
utgörande 1 krona 25 öre för varje under höstterminen närvarande
lärjunge.

4. Arvode må kunna jämkas uppåt eller nedåt i de fall, där sådant på
grund av särskilda förhållanden kan befinnas nödigt eller lämpligt.

Kostnader för renskrivningsgöromål må enligt rektors bestämmande bestridas
ur vederbörande läroverks ljus- och vedkassa. Denna kassas inkomster
utgöras väsentligen av en terminsavgift, vars belopp fastställes av lokalstyrelsen
men icke får överstiga 30 kronor. Överskjutande medelsbehov täckes
genom statsbidrag.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår med utgångspunkt
från nu gällande grunder till 92 400 kronor, vartill vid upprättande
av gymnasier i Ludvika och Örnsköldsvik skulle komma ett belopp av
460 kronor. För att arbetsbördan för rektorerna och deras biträden vid de
största läroverken skall kunna lättas, föreslår överstyrelsen därutöver, att
medel beräknas för anställande av ett i regel halvtidstjänstgörande kanslibiträde
i lönegraden Ex 7 vid vart och ett av dessa läroverk. Kostnaden härför
skulle enligt överstyrelsens beräkning uppgå till 41 600 kronor. Överstyrelsen
anför i huvudsak följande:

Vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö har provisorisk provårskurs
inrättats, varför grundarvodet vid detta läroverk nu bör uppföras med
410 kronor. Vidare ha 4 samrealskolor nu ryckt upp till 6 klassavdelningar,
varjämte 5 realskolor torde komma att uppflyttas i denna grupp. Något
av de läroverk, som för närvarande ha 6 avdelningar, torde nästa läsår
erhålla 7. Lärjungenumerären torde också komma att tillväxa.

Vid oförändrade grunder torde alltså anslagsposten böra utmätas på sätt
nedanstående kostnadsberäkning utvisar:

Kungl. Majlis proposition nr ‘207.

Anslag för grundarvoden:

6 provårsläroverk utom Stockholm ä kronor 410........ kronor 2 460

5 » i » » » 310........ » 1 550

46 högre allmänna läroverk utom Stockholm ä kronor 310 » 14 260

5 » » »i » » » 220 » 1 100

4 realskolor ä kronor 100 ............................ » 400

62 samrealskolor ä kronor 100 ........................ » 6 200

Summa kronor 25 970.

Anslag för tillag g sarvoden:

52 900 lärjungar ä kronor 1: 25..........................kronor 66 125

Summa kronor 92 095.

Under den tid, då statens normalskola håller på att växa fram, kommer
ett onormalt stort arbete att åvila rektorsbiträdet vid nämnda läroverk. Överstyrelsen
antager, att statens normalskola och statens skolköksseminarium
även under nästa läsår skola stå under gemensam ledning. Med hänsyn härtill
vill överstyrelsen föreslå, att till utfyllnad av arvodet åt rektors vid statens
normalskola skrivbiträde beräknas ett belopp av 300 kronor.

Med dessa utgångspunkter skulle förevarande delpost uppföras med 92 395
kronor eller i runt tal 92 400 kronor.

Det lider intet tvivel om att den nu utgående ersättningen för arbetet på
framför allt de större läroverkens rektorsexpeditioner är alldeles för låg. Överstyrelsen
erinrar örn att de sakkunniga, vilka, avgåvo förslag rörande avlöningsgrupperingen
för rektorerna, fäste uppmärksamheten på att rektorerna
nödgades ägna en oproportionerligt stor del av sin arbetskraft åt göromål av
expeditionell eller kameral natur. De sakkunniga framhöllo, att rektorernas
huvuduppgift borde vara den pedagogiska och administrativa ledningen av
läroanstalterna. I propositionen 1943: 150 förklarade chefen för ecklesiastikdepartementet,
att han helt instämde i detta uttalande och att han ämnade
vid läglig tidpunkt föranstalta örn utredning av frågan. Riksdagen uttalade,
att en dylik utredning, som skulle syfta till en intensifiering av rektorernas
huvuduppgift, den pedagogiska och administrativa ledning av vederbörande
läroanstalter, vore påkallad.

Överstyrelsen har inhämtat vissa uppgifter rörande rektorsbiträdenas arbete
vid de större läroverken. Skrivbiträdessysslan bestrides nästan utan undantag
av någon vid läroverket tjänstgörande lärare, i regel en adjunkt. Uppgifterna
örn biträdenas arbetstid per vecka under läsåret variera rätt mycket;
genomsnittstiden är 15 veckotimmar. I allmänhet har skrivbiträdet att uppgöra
lönelistor och lönerekvisitioner, föra matriklarna, biträda vid redigering
av katalog och årsredogörelse, utskriva avgångsbetyg, uppgöra skriv- och
vaktschema och sammanställa erforderliga statistiska uppgifter. Vid ungefär
ett dussin läroverk ha svårigheter yppat sig att finna lämpliga och villiga personer
som rektorsbiträden, och på ännu fler håll betonas svårigheten att skaffa
lämpliga vikarier för rektor under dennes semester, när skrivbiträdet är förhindrad
att vikariera. För utförande av renskrivningsgöromålen ha olika
utvägar anlitats. Vanligen har man vänt sig till renskrivningsbyråer, i några
fall har särskilt avlönad maskinskriverska anställts, och slutligen ha ej sällan
lektor och hans skrivbiträde själva tjänstgjort som renskrivare. Vid flertalet
större läroverk lia utgifterna för renskrivning uppgått till ganska stora summor,
ehuru tydligen ändå icke allt renskrivningsarbete honorerats särskilt.

Kungl. Majrts ''proposition nr 207.

Rektorerna uttala enstämmigt, att de genom expeditionsarbetet hindras
från andra och viktigare göromål. Man önskar allmänt en förstärkning av
arbetskraften, framför allt vid början av höstterminen och slutet av vårterminen.
Däremot ha meningarna gått isär, när man haft att besvara frågan,
huruvida man, med avstående från nuvarande rektorsbiträdet, skulle anse det
lämpligt att på expeditionen anställa en läroverket icke tillhörig arbetskraft,
exempelvis ett kvinnligt biträde med insikter i maskinskrivning, stenograf!
och bokföring. Flertalet rektorer ha icke velat avstå från skrivbiträdet. Man
betonar nödvändigheten av att rektor har en lärare vid sin sida; denne bör
dessutom tjänstgöra som vikarie för rektor under sommarferierna eller vid
tillfälligt förfall. Överstyrelsen känner sig i likhet med majoriteten av rektorerna.
övertygad örn lämpligheten av ett bibehållande av lärare som biträden
på rektorsexpeditionerna. Enligt överstyrelsens mening torde näppeligen enbart
kontorsutbildad arbetskraft kunna utföra de många och krävande arbetsuppgifter,
som biträdena numera i allmänhet bestrida. Men rektor och hans
skrivbiträde böra dessutom ha tillgång till ett kontorsutbildat biträde för
utförande av skrivgöromål och dylikt.

Det är icke blott rektorerna, som liro förtjänta av någon lindring i sin
arbetsbörda, utan detsamma gäller även de nuvarande rektorsbiträdena. Det
måste därför enligt överstyrelsens mening anses nödvändigt, att en del av det
nuvarande biträdets göromål övertagas av det nya biträdet. Men detta medför,
att även detta biträde bör vara en tämligen kvalificerad kraft, som förutom
skicklighet i maskinskrivning och bokföring även bör äga viss förtrogenhet
med läroverkens organisation och arbetsformer. Lägre förbildning än
realexamen eller normalskolekompetens synes under sådana förhållanden icke
vara tillräcklig. Med hänsyn härtill torde det icke heller vara möjligt att
beräkna avlöningen för dessa biträden lägre än för kanslibiträden i statens
tjänst.

Med hänsyn till den statsfinansiella situationen vill överstyrelsen tills vidare
begränsa sig till att föreslå förbättringar i fråga om expeditionsarbetet vid
de största läroverken. Till grund för beräkningen av anslagsförstärkningen lägger
överstyrelsen antagandet, att det vid vart och ett av de 22 högre allmänna
läroverken tillhörande avlöningsgrupp I anställes ett halvtidstjänstgörande
kanslibiträde i lönegrad Ex 7: 4. Enär här ifrågavarande biträden
i realiteten icke beräknas komma att erhålla statlig anställning och rörligt
tillägg och kristillägg således icke i vanlig ordning kunna rekvireras för deras
räkning, måste, för att deras löneställning skall komma i nivå med motsvarande
statliga befattningshavares, anslagsposten ökas med beloppet för sistnämnda
tillägg, för närvarande sammanlagt 31 procent. Hela kostnaden kommer
då att uppgå till 41 619 kronor.

Vid några av de allra största läroverken, där rektorsexpeditionen är mest
arbetstyngd, torde i själva verket behöva anställas arbetskraft, motsvarande
mer än ett halvtidstjänstgörande kanslibiträde, och på samma sätt torde
vissa högre allmänna läroverk tillhörande avlöningsgrupp II vara i obestridligt
behov av förstärkning av arbetskraften. Ä andra sidan kan det tänkas,
att i vissa fall billigare arbetskraft skall kunna komma till användning eller
eljest någon besparing göras vid programmets genomförande. Det bör därför
få ankomma på överstyrelsen att, efter prövning av det i varje särskilt fall
föreliggande behovet, inom ramen för anslaget fördela de för anställande avhär
ifrågavarande extra biträden på rektorsexpeditionerna tillgängliga medlen.

Därest de av överstyrelsen ovan berörda åtgärderna bomme till stånd,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 307.

skulle anslagsposten för nästkommande budgetår uppföras med (92 400 +
+ 41 619 —) 134 019 eller i runt tal 134 000 kronor.

För vartdera av rektorsbiträdena vid de föreslagna högre allmänna läroverken
i Ludvika och Örnsköldsvik beräknar överstyrelsen för nästa budgetår
ett tilläggsarvode av 230 kronor.

Statskontoret har yttrat, att statskontoret — i betraktande av att vid
1943 års riksdag syntes ha förutsatts, att en förbättring av arbetsförhållandena
på rektorsexpeditionerna skulle ske först vid läglig tidpunkt — i nuvarande
statsfinansiella läge icke kunde tillstyrka förslaget om anställande av
extra biträden på rektorsexpeditionerna.

Allmänna lönenämnden har funnit överstyrelsens utredning icke vara tillfyllest
för ett definitivt ställningstagande i frågan om anställande av extra
biträden. I och för sig har nämnden dock icke funnit anledning till erinran
mot att ett anslag anvisas för ifrågavarande ändamål. Biträdena böra enligt
nämndens mening i så fall anställas som extra tjänstemän i lönegraden Ex 6.
Nämnden anför:

Lönenämnden har icke på grundval av de i ärendet föreliggande uppgifterna
kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning om huruvida det är den
mest rationella anordningen, att expeditionsbiträdessysslan omhänderhaves
av lärare. Ytterligare utredning på denna punkt synes önskvärd. Överhuvud
har den förebragta utredningen icke synts tillfyllest för ett mera definitivt
ställningstagande.

I och för sig har nämnden emellertid icke funnit anledning till erinran
mot att visst anslag ställes till förfogande för bekostande av särskild biträdeshjälp
med kontorsuthilding, därest detta i frågans nuvarande läge anses
böra ske. Viss minskning bör i så fall ske i utgifterna för ljus- och vedkassorna.

Vid det ifrågasatta anslagets fördelning bör även en eller annan av de
största realskolorna kunna komma i fråga. Med hänsyn till de speciella förhållandena
på här ifrågavarande område synes det lämpligt att tills vidare
icke alltför nära anknyta till den inom civilförvaltningen tillämpade lönegradsplaceringen
av kvinnliga biträden. Detta synes motiverat även med hänsyn
till önskvärdheten av att kunna underkasta frågan om löneställningen
en mera fri prövning, därest överförande av biträdena till extra ordinarie anställning
framdeles skulle ifrågasättas. Ur dessa synpunkter synes lönenämnden
en inplacering i högst lönegrad Ex 6 tills vidare lämplig. Antalet tjänstgöringstimmar
för dag bör anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall.
Det bör framhållas, att extra tjänstemäns dagliga tjänstgöringstid kan allt
efter omständigheterna bestämmas till 3/7, 1/2, 4/7 etc. av hel tjänstgöring.
Biträdena böra vara extra tjänstemän i vanlig mening med rätt till — förutom
lön — rörligt tillägg och kristillägg. Anslagsberäkningen torde böra
jämkas i enlighet härmed. Beslut om anställande synes böra meddelas av
skolöverstyrelsen.

Särskilda arvoden vid provårsläroverk.

Denna delpost är nu uppförd med 175 700 kronor. Slcolöverstyrelsen har
för nästa budgetår beräknat posten till 172 500 kronor. Minskningen beror
främst på att antalet ordinarie och extra ordinarie lärare i läroämnen vid
provårsläroverken beräknas komma att minskas.

Bihang till rilcsdagens protokoll lO/pf. 1 sami. Nr 207.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

Särskilda arvoden vid statens aftonskola.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att denna post, som för innevarande budgetår
sänkts från 5 800 kronor till 5 700 kronor, måtte för nästa budgetår
höjas till 5 800 kronor. Variationerna bero enligt vad överstyrelsen anfört
på det växlande antalet kombinationer av tillvalsämnen.

Arvode åt biträdande föreståndarinna. Personlig lönefyllnad åt

vissa rektorer.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att dessa delposter uppföras med oförändrade
belopp, respektive 1 200 och 13 000 kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag i fråga om arvoden till kvinnliga
sakkunniga, 450 kronor, arvoden åt tillsynslärare, 8 450 kronor, samt personliga
tilläggsarvoden till första lärarinnor, 1 200 kronor.

Posten till arvoden åt skollälare m. m. torde för nästa budgetår i enlighet
med vad jag i det föregående anfört böra uppföras med förslagsvis 220 000
kronor.

Vid beräkning av delposten till arvoden åt bibliotekarier bör hänsyn tagas
även till förstatligandet av kommunala mellanskolor. Det av överstyrelsen
föreslagna anslagsbeloppet, 91 400 kronor, bör med anledning härav höjas
med 1 800 kronor till 93 200 kronor. Denna höjning av anslaget motsvaras
av en sänkning av folkbibliotelcsanslaget.

Vad beträffar delposten till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionema,
har jag i propositionen 1943: 150 understrukit vikten av att rektorerna finge
anslå sin mesta tid åt den pedagogiska och administrativa ledningen av läroanstalterna,
och betonat, att det nuvarande förhållandet, att rektorerna nödgades
ägna en oproportionerligt stor del av sin arbetskraft åt göromål av expeditionell
eller kameral natur, icke vore lyckligt. Såvitt jag kunnat finna,
innebära de av överstyrelsen föreslagna åtgärderna att på de tyngst belastade
rektorsexpeditionerna anställa extra biträden för skrivhjälp och dylikt ett steg
i rätt riktning, så till vida som deras genomförande synes möjliggöra en intensifiering
av rektorernas huvuduppgift. Jag förordar i princip överstyrelsens
förslag så mycket hellre, som jag redan tidigare i årets åttonde huvudtitel,
sid. 369, i fråga örn landets båda provårsseminarier framlagt ett i huvudsak
likartat förslag. Jag förordade där, att medel skulle anvisas för anställande
under i genomsnitt % av året av tills vidare arvodesavlönade, halvtidstjänstgörande
skrivbiträden, och beräknade kostnaden till ett belopp av 1 350
kronor vid vart och ett av de två provårsseminarierna. Därest skolöverstyrelsens
förslag örn anställande av extra arbetskraft vid de 22 högre allmänna
läroverken, tillhörande första avlöningsgruppen, modifieras i anslutning till
förslaget om skrivbiträden vid provårsseminarierna, kommer jag till en utgiftssumma
av 29 700 kronor. Jag föreslår, att sistnämnda belopp, lämpligen
avrundat uppåt till 30 000 kronor, ställes till skolöverstyrelsens förfogande

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att i enlighet med de ovan för provårsseminarierna angivna grunderna efter
prövning av det i varje särskilt fall föreliggande behovet fördelas på de största
högre allmänna läroverken. Därvid böra i första hand provårsläroverken och
övriga läroverk, tillhörande första avlöningsgruppen, tillgodoses med anslag.
Men då sannolikt även vissa läroverk, tillhörande andra avlöningsgruppen,
av särskilda skäl kunna tänkas vara i obestridligt behov av förstärkning av
arbetskraften på rektorsexpeditionen, torde det få ankomma på överstyrelsen
att inom ramen för anslaget tilldela även ett och annat sådant läroverk lämplig
arvodesförstärkning.

Jag föreslår sålunda, att delposten till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionema
uppföres med (92 860 + 30 000 =) 122 860 kronor eller,
lämpligen avrundat uppåt, 123 000 kronor.

Delposterna till särskilda arvoden vid provår släroverk, särskilda arvoden
vid statens aftonskola samt arvode åt biträdande föreståndarinna böra i enlighet
med skolöverstyrelsens förslag uppföras med respektive 172 500, 5 800
och 1 200 kronor.

Skolöverstyrelsens beräkning av delposten till personlig lönefyllnad åt vissa
rektorer har icke givit mig anledning till annan erinran, än att beloppet med
anledning av vissa av berörda rektorers avgång på grund av pension torde
böra sänkas med 1 500 kronor. Jag föreslår alltså, att ifrågavarande delpost
för nästa budgetår uppföres med 11 500 kronor.

Nu förevarande anslagspost bör sålunda vid bifall till vad jag i det föregående
förordat uppföras med (450 -f- 8 450 -f- 1 200 -f- 220 000 -f- 93 200 -f+
123 000 + 172 500 + 5 800 + 1 200 -f 11 500 =) 637 300 kronor.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal Denna

anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med förslagsvis
5 440 000 kronor.

Ämneslärare.

Såsom av sid. 80 framgår, beräknar skolöverstyrelsen antalet klassavdelningar
vid de allmänna läroverken linder läsåret 1944/45 vid oförändrade organisatoriska
förhållanden och under förutsättning att inga spärråtgärder
vidtagas, till 2 189, vilket innebär en ökning med 41. Ökningen av antalet
klassavdelningar beräknas motsvara en ökning med 49 av antalet erforderliga
ämneslärare. Då överstyrelsen föreslagit inrättande av 5 nya lektorsoch
2 nya adjunkts^’änster samt tillsättande av 1 vakant lektorstjänst och
1 vakant adjunktstjänst vid statens normalskola, skulle antalet icke-ordinarie
ämneslärare med full tjänstgöring, för närvarande 478, behöva ökas
med (49 — 6 — 3 =) 40 till 518. Härtill kommer ett visst antal vikarier.
Överstyrelsen uppskattar det erforderliga antalet vikarier till omkring 200,
d. v. s. det antal, som faktiskt förefanns den 10 april 1943. Kostnaderna för
icke-ordinarie ämneslärare beräknar överstyrelsen på följande sätt.

100

Kungl. Majlis ''proposition nr 207.

Grundavlöningar åt icke-ordinarie lärare.............. kronor 4 408 700

Avlöningsförhöjningar till lärare i högre löneklass....... » 154 000

Kallortstillägg .................................... » 15 000

Ersättning åt läraren i ryska vid nya elementarskolan .... » 8 208

Ersättningar åt extra lärare och timlärare för efter vårterminens
slut förrättade prövningar................ » 500

Ersättningar för föreläsningar i sexuella frågor ......... »_4 200

Summa kronor 4 590 608.

Beloppet torde böra avrundas till närmast hela tusental, alltså till J+ 591 000
kronor.

Centralstyrelsen för Sveriges extralärareförening har anhållit, att samtliga
adjunktskompetenta extra adjunkter måtte antagas såsom extra ordinarie
adjunkter vid de allmänna läroverken. Styrelsen framhåller, att
de icke-ordinarie lärarnas ställning i befordringshänseende väsentligt försämrats.
Sålunda har, påpekar styrelsen, mer än hälften av de provårsutbildade
extra adjunkterna uppnått en sådan ålder, att de antingen redan gått eller
komma att gå miste örn möjlighet att erhålla full ålderspension.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt bifall till denna framställning. Överstyrelsen
föreslår dock ökning av antalet extra ordinarie adjunkter med 10. Överstyrelsen
anför:

Ett genomförande av centralstyrelsens förslag skulle medföra avsevärda
organisatoriska svårigheter. Läroverkens organisation och arbetssätt nödvändiggöra
årligen omfattande omplaceringar av icke-ordinarie lärare. Extra ordinarie
lärare äro i dylika fall, i motsats till extra lärare, berättigade till flyttningsersättning.
Ökning av antalet extra ordinarie lärare skulle därför medföra
starkt ökade kostnader för flyttningsersättningar, i all synnerhet som
antalet provårsutbildade lärare stiger. Överstyrelsen har sökt tillämpa systemet
med extra ordinarie adjunkter så, att större kontinuitet uppnås i undervisningen,
men detta syfte skulle förfelas, örn centralstyrelsens förslag genomfördes.

Det allvarligaste hindret för biträdande av framställningen äro dock de
uppkommande kostnadsökningarna, vilka överstyrelsen beräknar till ett belopp
av omkring 100 000 kronor årligen.

Däremot har överstyrelsen intet att erinra mot en begränsad successiv ökning
av antalet extra ordinarie adjunkter, i mån som totalantalet icke-ordinarie
lärare växer. De av centralstyrelsen påpekade svårigheterna för de obefordrade
lärarna äro otvivelaktigt av den art, att de icke böra lämnas obeaktade.
Överstyrelsen vill fördenskull föreslå en ökning av antalet extra ordinarie
adjunkter med samma antal, som av chefen för ecklesiastikdepartementet
i propositionen 1943:150 föreslogs för innevarande budgetår, nämligen
10. Antalet extra ordinarie adjunktstjänster skulle härigenom ökas från
240 till 250.

Även styrelsen för Sveriges fön''enade studentkårer har hemställt, att samtliga
adjunktskompetenta extra adjunkter måtte automatiskt uppflyttas till
extra ordinarie.

Styrelsen anför bland annat:

Enligt en hösten 1941 gjord undersökning hade de adjunktskompetenta
extra lärare, som då passerat 35-årsåldern, en genomsnittlig tjänstetid av 10

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

terminer. Sedan dess har antalet adjunktskompetenta extralärare stigit från
112 till 159. Det framstår som obilligt, att staten år efter år anlitar befattningshavare
med avlöning som extra tjänstemän för behov, vilka måste anses
såsom varaktiga. Styrelsen anser, att de adjunktskompetenta extra lärare,
vilka tjänstgjort tre läsår, senast vid uppnående av 35 års ålder automatiskt
böra uppflyttas till extra ordinarie, såvida de icke äro olämpliga eller obehövliga.

Den av överstyrelsen beräknade kostnadsökningen utgör för varje
lärare endast omkring 630 kronor och kan därför icke te sig alltför avskräckande.
Vad flyttningskostnaderna beträffar, kunna dessa begränsas genom
att alla helterminsvikariat tilldelas extra ordinarie adjunkter och genom fastställande
av vissa områden, inom vilka de extra ordinarie lärarna skulle vara
skyldiga att i första hand tjänstgöra.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna biträda överstyrelsens förslag om
inrättande av ytterligare extra ordinarie adjunkts^ änster, då antalet dylika
befattningar så sent som år 1943 ökats med tio.

Vad angår föreläsningar i sexuella frågor har överstyrelsen
anfört, att denna verksamhet, som avser föreläsningar för lärjungarna på
det differentierade gymnasiet, synes röna ökad uppskattning och att delposten
därför nätt och jämnt räckt till. För att kunna tillgodose en sannolikt stegrad
efterfrågan på föreläsningstimmar föreslår överstyrelsen höjning av delposten
med 200 kronor till 4 200 kronor.

Tecknings-, musik- och gymnastiklärare.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet vid oförändrade organisatoriska
förhållanden till i runt tal 952 000 kronor, avseende undervisning i teckning
och välskrivning 4 323 veckotimmar, varav 53 veckotimmar frivillig
teckning, i musik 2 191 veckotimmar samt i gymnastik med lek och idrott
4 287 veckotimmar, varav 100 veckotimmar hållningsrättande gymnastik.
Den ökning av timtalen, som överstyrelsen sålunda föreslår, beror på den
emotsedda ökningen av antalet klassavdelningar. Överstyrelsen har vidare föreslagit,
att antalet extra ordinarie musiklärarbefattningar skall ökas med 5,
medförande en kostnadsökning av cirka 600 kronor. Härom anför överstyrelsen: Musiklärarnas

riksförbund har hemställt, att två nya ordinarie och fem —
eller örn inga ordinarie befattningar inrättas sju — nya extra ordinarie musiklärarbefattningar
måtte inrättas. Förbundet framhåller, att ett 20-tal extra
lärare samt omkring 27 biträdande lärare och timlärare f. n. tjänstgöra i
musik vid läroverken, att de flesta av extra lärarna ha en jämförelsevis lång
tjänstgöring bakom sig samt att antalet extra ordinarie tjänster i musik i förhållande
till motsvarande tjänster i gymnastik, teckning och kvinnlig slöjd
företer en uppenbar disproportion.

Överstyrelsen, som icke ansett sig kunna tillstyrka nyinrättande av ordinarie
musiklärartjänster, erinrar om att fem extra ordinarie dylika tjänster inrättades
från och med budgetåret 1942/43, medan inga nya tjänster tillkommit
innevarande budgetår. Då emellertid behovet av nya extra ordinarie befattningar
i musik enligt överstyrelsens mening nu måste anses uppvisat på
ett fullt övertygande sätt, hemställer överstyrelsen örn inrättande från och

102

Kungl. May.ts proposition nr 207.

med budgetåret 1944/45 av fem nya extra ordinarie befattningar i musik,
varigenom antalet sådana befattningar skulle ökas till 14.

Statskontoret har med hänsyn till utökningen av antalet extra ordinarie
musiklärartjänster år 1942 icke ansett sig kunna förorda inrättande av ytterligare
sådana befattningar.

Övriga Övningslärare och övning sskollärare.

I samband med nedläggandet av högre lärarinneseminariet har en extra
ordinarie övningsskollärartjänst vid dess övningsskola överförts till statens
normalskola. Avlöningskostnaden för denne befattningshavare utgör enligt
vad skolöverstyrelsen beräknat cirka 6 000 kronor. I fråga om undervisningen
i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål beräknar överstyrelsen ökningar
av följande orsaker:

Undervisningen i manlig slöjd är obligatorisk på de praktiska linjerna men
i övrigt frivillig. De nya praktiska linjerna torde komma att öka behovet med
minst 10 veckotimmar. Sannolikt kommer dessutom något läroverk, som hittills
icke haft undervisning i ämnet anordnad, att upptaga detsamma nästa
år, och sannolikt kommer anslutningen i övrigt att växa till följd av den stigande
lärjungenumerären på lågstadiet och av andra orsaker. Överstyrelsen
beräknar den totala stegringen till 50 veckotimmar. Det sammanlagda timantalet
komme under denna förutsättning att uppgå till 820 veckotimmar.
Det förtjänar anmärkas, att denna höjda timsumma i och för sig torde komma
att visa sig otillräcklig — rektorernas framställningar för innevarande år
avsågo ett sammanlagt timantal av 812. Kostnaden för undervisningen i
manlig slöjd kan uppskattas till 136 000 kronor.

Anslaget till undervisning i kvinnlig slöjd har varit i knappaste laget. Vid
anslagskalkylerna brukade överstyrelsen tidigare beräkna en slöjdavdelning
för varje blandad klass. Emellanåt är dock antalet flickor i en klass så stort,
att slöjdavdelningen bör delas. Med hänsyn till önskvärdheten att nedbringa
slöjdavdelningarnas storlek vill överstyrelsen föreslå, dels att anslaget uppräknas
till en sådan nivå, att det skulle varit tillräckligt att tillgodose önskemålen
för innevarande termin — 1 393 veckotimmar (ökning 17 veckotimmar)
— dels att därutöver anvisas ytterligare timmar för att tillgodose den
automatiskt inträdande ökningen av behovet, vilken beräknas till 70 veckotimmar.
Undervisningen kommer då att omfatta 1 463 veckotimmar. Därvid
förutsättes, att frivillig undervisning icke anordnas. Kostnaden för undervisning
i kvinnlig slöjd beräknas till 157 000 kronär.

Överstyrelsen utgår från att undervisningen i hushållsgöromål även under
läsåret 1944/45 skall vara frivillig på de allmänna linjerna men obligatorisk
på handelslinjerna. Då till nästa läsår nya praktiska linjer sannolikt äro att
motse, bör en ökning av den obligatoriska undervisningen beräknas med åtminstone
12 veckotimmar. I övrigt torde ämnet befinna sig på jämn frammarsch
vid läroverken och kunna påräkna ökad anslutning även på orter,
där det är helt frivilligt. Med hänsyn till den statsfinansiella situationen anser
sig överstyrelsen dock icke böra för dessa nya behov begära mer än 35
veckotimmar. Totalbehovet av undervisning i hushållsgöromål vid de allmänna
läroverken läsåret 1944/45 kan således anslås till (433 + 12 + 35 =)
480 veckotimmar. Kostnaden för undervisningen i hushållsgöromål beräknar
överstyrelsen till 78 000 kronor.

103

Kungl. Majlis proposition nr 307.

Statskontoret har anfört, att till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd
samt hushållsgöromål böra ökade medel endast ställas till förfogande i den
utsträckning, som betingas av ett större antal klassavdelningar. Medel för utökning
av den frivilliga undervisningen kan statskontoret icke tillstyrka.

Vaktmästare.

Antalet extra ordinarie vaktmästarbefattningar vid de allmänna läroverken
fastställdes av 1939 års lagtima riksdag till 34, varav 5 med halvtidstjänstgöring.
Av dessa tjänster tillhöra 32 lönegraden Eo 5, de två återstående,
båda i Göteborg, lönegraden Eo 6. Från och med innevarande budgetår ha
för statens normalskolas behov inrättats ytterligare två tjänster; den ene vaktmästaren
är heltidstjänstgörande och placerad i lönegraden Eo 7, den andre
halvtidstjänstgörande och hänförd till lönegraden Eo 5.

Skolöverstyrelsen har såsom förut nämnts föreslagit ombildning av tre
extra ordinarie vaktmästar^änster till ordinarie. Överstyrelsen föreslår därjämte
inrättande av 5 nya extra ordinarie vaktmästarbefattningar. Med utgångspunkt
härifrån beräknar överstyrelsen kostnaden för avlöningar åt den
icke-ordinarie vaktmästarpersonalen till l-j9 000 kronor. Beträffande inrättande
av nya extra ordinarie vaktmästartjänster anför överstyrelsen bland
annat:

I samband med förslag örn indragning till statsverket av ljus- och vedkassorna
föreslog överstyrelsen för budgetåret 1943/44 inrättande av ett flertal
icke-ordinarie vaktmästartjänster. Överstyrelsen anser sig nu böra upprepa
siri framställning i vad avser några enstaka fall, där särskilt starka skäl tala
för inrättande av nya extra ordinarie tjänster. . .

Vid högre allmänna läroverket i Skara finnes en statlig ordinarie vaktmästartjänst
i lönegraden A 7 jämte en ur ljus- och vedkassan avlönad vaktmästare.
Läroverkets lokaler ha på senare år utvidgats genom nybyggnader.
Antalet klassavdelningar har sedan läsaret 1937/38 ökats fran 23 till 26,
lärjungeantalet från 502 till 605. Även vid högre allmänna läroverket i
Skövde finnas en vaktmästare i lönegraden A 7 och en icke-statlig vaktmästare.
Vid detta läroverk har antalet avdelningar under de senaste fem
åren stigit från 18 till 20 samt antalet lärjungar från 464 till 549. Läroverk
av denna storlek ha eljest utan undantag två ordinarie vaktmästare.

Samrealskolorna i Tranås och V etla n da ha vardera endast en
icke-statligt anställd vaktmästare. Förhållandet är så mycket mer påfallande,
som dessa läroverk nu båda ha 8 avdelningar och omkring 200 lärjungar. I
icke så få fall ha skolor med blott halva denna lärjungenumerär ordinarie
tjänster. Anledningen till att realskolorna i Tranås och Vetlanda icke tidigare
kommit i åtanke torde lia varit, att de till större eller mindre del använde förhyrda
lokaler. Dessa förhållanden ha numera ändrats.

Överstyrelsen finner i dessa fyra fall behovet av vaktmästartjänster till
fullo styrkt och hemställer därför örn inrättande av en vaktmästarbefattning
i lönegraden Eo 5 vid vart och ett av nämnda fyra liiroverk.

Rektor vid högre allmänna läroverket för flickor på
Södermalm i Stockhol m har anhållit örn inrättande av två ordinarie
vaktmästartjänster vid läroverket, den ena från den 1 juli 1944 och den
andra från samma dag eller eventuellt först från den 1 januari 1945. I fråga
örn inrättande av ordinarie vaktmästartjänster vid läroverket vill överstyrel -

104

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

sen inkomma med förslag i samband med anslagsäskandena för budgetåret
1945/46. Då emellertid läroverkets behov av vaktmästare vid början av läsåret
1944/45 torde vara oavvisligt, bör en extra ordinarie vaktmästartjänst
i lönegraden Eo5, avsedd för innehavare med heltidsanställning, inrättas
vid läroverket från och med den 1 juli 1944.

Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot överstyrelsens
förslag i vad angår flickläroverket å Södermalm men i övrigt icke kunna biträda
framställningen.

Ersättningar till vämtjänstinstruktörer. Särskilda ersättningar jin vissa

extra arbeten.

Skolöverstyrelsen har beräknat oförändrade belopp för dessa ändamål, respektive
11 000 kronor och 1 000 kronor.

Sammanfattning.

Skolöverstyrelsens förslag innebär sammanfattningsvis, att till avlöningar
till icke-ordinarie personal följande belopp skulle erfordras för nästa budgetår,
nämligen för

icke-ordinarie ämneslärare .......................... kronor 4 591 000

» » tecknings-, musik-och gymnastiklärare____ » 952 000

» » övningsskollärare...................... » 6 000

» » lärare i manlig slöjd.................... » 136 000

» » » »kvinnlig slöjd .................. » 157 000

» * » * hushållsgöromål ................ » 78 000

» » vaktmästare.......................... » 149 000

ledare och instruktörer vid värn tjänstutbildning........ » n 000

särskilda ersättningar för vissa extra arbeten............ » 1 000

Summa kronor 6 081 000.

Samtliga beräkningar influeras mer eller mindre av ännu obekanta faktorer,
framhåller överstyrelsen, framför allt naturligtvis av omfattningen av landets
försvarsanstalter. Överstyrelsen har eftersträvat att lägga kalkylerna så, att
den beräknade anslagsbelastningen så nära som möjligt skall överensstämma
med den verkliga. Därvid har överstyrelsen icke haft någon bestämd anledning
att förutsätta vare sig en skärpning eller en mildring av försvarsberedskapens
personalkrav. Bortser man vid anslagsberäkningen från den stora
ökning av antalet vikarier, som blivit följd av de militära inkallelserna, kommer
man givetvis fram till en avsevärt lägre kostnadssumma. Stickprov ha
visat, att inverkan av krigsberedskapen pa anslagsberäkningen varit mindre
år 1943 än tidigare. Örn detta utslag får anses signifikativt för den kommande
utvecklingen, torde fortfarande en viss minskning av anslaget kunna göras,
ehuru sänkningen bör beräknas med ett mindre belopp än under båda närmast
föregående arén. Med hänsyn till dessa förhållanden föreslår överstyrelsen
att anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för
nästa budgetår måtte uppföras med allenast 5 700 000 kronor.

Inverkan av organisationsförändringar.

Enligt av skolöverstyrelsen framlagda beräkningar skulle de i det föregående
föreslagna ändringarna av den statliga gymnasieorganisationen medföra

105

Kungl. May.ts ''proposition nr 207.
följande ökningar respektive minskning av anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal för budgetåret 1944/45:

Upprättande av ett gymnasium i Ludvika.............. kronor + 6 106

Upprättande av ett gymnasium i Örnsköldsvik.......... » +3 074

Ombildning av en 3-årig realgymnasielinje vid gossläro verket

i Malmö till 4-årig.......................... » — BOO

Ombildning av en 4-årig realgymnasielinje vid läroverket

i Umeå till 3-årig................................. » + 415

Upprättande av en 3-årig realgymnasielinje vid läroverket

i Västervik...................................... » 420

Summa ökning kronor 9 215.

I fråga om den inverkan på läroverkens avlöningsanslag, som förstatligande
av kommunala mellanskolor enligt skolöverstyrelsens förslag skulle medföra,
har överstyrelsen icke lämnat detaljerade beräkningar.

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar kommer lärjungeantalet vid de allmänna
läroverken att höstterminen 1944 uppgå till omkring 56 200, vilket
innebär en ökning med omkring 1 450 elever. Beräkningen av anslagsbehovet
för avlöning till övrig icke-ordinarie personal utmynnar i en hemställan om
höjning av ifrågavarande anslagspost med 260 000 kronor från 5 440 000
kronor till 5 700 000 kronor. Överstyrelsens beräkningar och dess i samband
därmed framlagda förslag ge mig anledning till följande erinringar och uttalanden.

I det föregående har jag förordat intagningspaus på den treåriga latingymnasielinjen
vid högre allmänna läroverket i Kristianstad. Härigenom uppstår
en minskning av anslagsbehovet med omkring 5 000 kronor. Å andra sidan
har jag endast delvis biträtt överstyrelsens förslag örn inrättande av ordinarie
tjänster, varför anslagsbehovet till avlöningar åt icke-ordinarie tjänstemän
i motsvarande mån ökas. Jag uppskattar denna ökning tillsammans med den
genom organisationsförändringar uppkommande ökningen till i runt tal
120 000 kronor, varav omkring 40 000 kronor beräknas belöpa sig på förstatligandet
av de kommunala mellanskolorna.

I fråga örn den inverkan på här förevarande anslagspost, som nämnda förstatligande
kommer att medföra, kunna detaljerade beräkningar icke göras,
förrän det i varje särskilt fall fastställts, vilka läroanstalter som skola omorganiseras.
På grund härav bör såväl antalet icke-ordinarie ämneslärare med
full tjänstgöring — utom vikarier — som antalet veckotimmar i de olika
övningsämnena, i den mån förstatligandet så kräver, kunna överskridas.

För frågan om begränsning av antalet nybörjaravdelningar vid läroverken
under nästa läsår hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört.

Jag erinrar vidare, att jag i annat sammanhang denna dag tillstyrkt anvisande
under förevarande anslagspost av i runt tal 27 000 kronor för avlöning
åt nio heltidsanställda sköterskor i lönegraden Ex 7.

Då det synes mig skäligt, att läroverkens extra personal, i den mån så är
möjligt, efter någon tid beredes möjlighet att erhålla en fastare, med pen -

Departe mentscliefen.

Departe mentschefen.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

sionsrätt förenad anställning och nya ordinarie befattningar de senaste åren
inrättats i mycket obetydlig omfattning, biträder jag överstyrelsens förslag
örn viss ökning av antalet extra ordinarie befattningar. Jag förutsätter sålunda,
att antalet extra ordinarie adjunkter ökas från 240 till 250, antalet
extra ordinarie musiklärare från 9 till 14 samt antalet extra ordinarie vaktmästare
från 36 till 41. Likaså tillstyrker jag överstyrelsens förslag om en
höjning med 200 kronor av de för föreläsningar i sexuella frågor avsedda
anslagsmedlen.

I övrigt ha överstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning till
erinran. De jämkningar i beräkningarna, som i det föregående vidtagits, medföra,
att jag anser mig kunna beräkna medelsbehovet under ifrågavarande
anslagspost till i runt tal 5 8^0 000 kronor, vilket innebär en höjning med
400 000 kronor.

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.

Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 3 788 700 kronor. För
nästa budgetår torde den böra beräknas till 3 889 300 kronor (-)- 100 600
kronor).

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda
uppbördsmedel till ett belopp av 926 600 kronor. Någon ändring av detta
belopp ifrågasätter jag icke.

f) Sammanfattning.

Vad jag i det föregående föreslagit innebär, att anslaget till Allmänna
läroverken: Avlöningar för nästa budgetår skulle uppföras med (20 990 000 +
+ 637 300 + 5 840 000 + 3 889 300 — 926 600 =) 30 430 000 kronor, vilket
innebär en anslagshöjning med

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt
vissa kommunala gymnasier.

För innevarande budgetår har beviljats ett anslag av 8 700 kronor till
understöd åt vissa kommunala gymnasier. Av anslaget har ett belopp av
6 000 kronor beräknats för kommunala gymnasiet i Söderhamn, medan ett
belopp av 2 700 kronor avsetts för kommunala gymnasiet i Hässleholm.

Skolöverstyrelsen har med hänsyn till att gymnasiet i Hässleholm från
och med nästa budgetår blir helt statligt, föreslagit minskning av anslaget
till 6 000 kronor.

Fråga har uppkommit om statsbidrag till kommunala gymnasiet
i Arvika. Till en början må nämnas, att stadsfullmäktige i
Arvika år 1935 anhöllo om inrättande av ett statligt gymnasium i staden,
vilken framställning dock icke vann bifall. Staden beslöt då inrätta ett kommunalt
treårigt realgymnasium från och med höstterminen 1936. Detta gymnasium,
vilket är förenat med samrealskolan i Arvika, har från och med

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

läsåret 1936/37 enligt beslut av Kungl. Maj:t stått under skolöverstyrelsens
inseende.

År 1937 gjordes en förnyad framställning om upprättande av ett statsgymnasium
i Arvika. Under år 1938 hemställde därefter lokalstyrelsen för
det kommunala gymnasiet örn statsanslag till gymnasiet för budgetåret 1939/
40 med 6 000 kronor eller det belopp, Kungl. Majit funne skäligt, I utlåtande
den 5 december 1938 över dessa framställningar tillstyrkte skolöverstyrelsen
ett statsbidrag till kommunala gymnasiet av 6 000 kronor. Utlåtandet
innehåller i huvudsak följande:

Ett påtagligt behov av ökade möjligheter till gymnasiestudier för västra
Värmlands befolkning synes visserligen föreligga, inell det kommunala gymnasiet
har varit i verksamhet alltför kort tid för att någon erfarenhet av
detsamma kunnat vinnas. Vissa andra landsändar synas också befinna sig
i en avsevärt sämre situation i fråga örn gymnasier än Värmland. Behovet
för västra Värmland av ökade möjligheter till gymnasiestudier torde enligt
överstyrelsens mening under ytterligare någon tid böra tillgodoses av Arvika

kommunala gymnasium. ... „ ,

Stadens utgifter för gymnasiet torde kunna karakteriseras såsom betungande.
Med hänsyn till nödvändigheten att utvidga skollokalerna synas
stadens finanser inom den närmaste tiden komma att hart belastas. .Den
kommunala utdebiteringen är hög. Likväl ha icke oväsentliga nedsättmngar
i den för gymnasieeleverna stadgade terminsavgiften till kommunen, 120
kronor per elev, beviljats.

För bifall till hemställan om statsbidrag synas följande omständigheter
tala. Gvmnasiets elevantal torde kunna sägas vara av den storlek, man med
skyldigt avseende fäst vid den höga terminsavgiften bör kunna vänta sig;
tillströmningen torde bli livligare, örn möjlighet finnes till utvidgad nedsättning
i och befrielse från terminsavgifter. De båda övriga gymnasierna i Värmlands
län, Karlstads och Kristinehamns, äro väl besatta, varför Arvika gymnasium
torde bereda en viss lättnad för Karlstads gymnasium, vilket lar
anses vara av en storlek, som lämpligen icke bör överskridas. Arvika samrealskola
intager (år 1938) med avseende på elevantalet tredje rummet bland
landets samrealskolor (med bortseende fran första klassen av femanga realskolor).
Dess och det kommunala gymnasiets elevområde är av medelstorlek,
ungefär lika stort som kristinehamnsläroverkets; till detsamma torde delvis,
på grund av goda kommunikationer, kunna inräknas samrealskolorna i
Säffle och Sunne samt kommunala mellanskola!! i Torsby och högre folkskolan
i Årjäng. ,

Arvika kommunala gymnasium har ännu (ar 1938) ej uppnatt den alder,
att studentexamen kunnat anordnas därstädes. Överstyrelsen har följakt igen
ej haft möjlighet att på grundval av examensresultat bilda sig ett omdöme
örn effektiviteten av gymnasiets verksamhet. Denna omständighet kan dock
ej i nämnvärd grad minska de åberopade skälens bärkraft. Det kommunala
gymnasiet är slutligen en ur ekonomisk synpunkt för statsverket synnerligen
fördelaktig form för upprätthållande å en ort av gymnasiala bildningsmöjhgheter.

Sistnämnda framställningar vunno icke bifall, liksom ej heller en framställning
av skolöverstyrelsen örn statsbidrag till gymnasiet för budgetåret
1940/41.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Från och med vårterminen 1939 får enligt Kungl. Marits medgivande studentexamen
anställas vid kommunala gymnasiet i Arvika.

I förutnämnda av statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig den 30
april 1940 avgivna utredning och förslag angående utvidgning av gymnasieorganisationen
i landet föreslogs förstatligande av kommunala gymnasiet i
Arvika, därvid gymnasiet upptogs som det sista bland de sex statsgymnasier,
som ansågos böra upprättas. Av utredningen inhämtas bland annat:

Arvika, som är en centralpunkt för västra Värmland, har snabbt utvecklats
som en viktig handels- och industriort. Kommunikationerna äro goda
Folkmängden var den 1 januari 1939 8 713.

Samrealskolan i staden intar den nionde platsen bland rikets fristående
realskolor, med 347 lärjungar höstterminen 1939. Av eleverna i gymnasiet
äro nämnda termin 38 procent fran orter utanför Arvika. Den nuvarande
läroverksbyggnaden anses icke fylla lokalbehovet. Utredning pågår om läroverkets
byggnadsfråga. Realskolan är av den storlek, att den ensam kan
anses utgöra ett tillräckligt underlag för ett statligt gymnasium. Även de
kommunala mellanskolorna i Årjäng och Torsby och samrealskolorna i Säffle
och Sunne torde emellertid kunna beräknas sända elever till gymnasiet i
Arvika.

Det kommunala gymnasiet uppvisar icke något särskilt högt elevantal, och
avdelningarna äro långt ifrån fullbesatta. Lärjungeområdet är ganska stort
med en befolkning på bortåt 60 000 personer. En minskning av det närmast
(pa 68 km avstånd) belägna läroverket i Karlstad är önskvärd, men antalet
elever i Karlstads gymnasium från Arvika läroverksområde utgör endast ett
20-tal, varför någon betydande minskning icke torde ske genom upprättande
av ett statligt gymnasium i Arvika.

Värmlands län Intager icke någon missgynnad ställning i fråga om antalet
statliga läroverk i förhållande till befolkningens storlek. Utgår man emel Jertid
från att ett statligt gymnasium i Arvika skulle komma att tillgodose
bade västra Värmland och norra Dalsland, skulle en befolkningssiffra på
omkring 170 000 erhållas. Älvsborgs län har ett starkare behov av gym®tt
gymnasium för nyssnämnda område kunde därför tänkas förlagt
till Amal, men sådana förhållandena utvecklats, torde ett visst, örn ock rinna
företräde böra lämnas åt Arvika. Ett statligt gymnasium i Arvika bör omfatta
en treårig reallinje.

Såsom förut nämnts, har skolöverstyrelsen i yttrande över utredningsmannens
förslag gjort vissa invändningar mot dennes sätt att beräkna länens
behov av statsgymnasier men icke ingått på någon granskning av förslaget
beträffande de olika skolorna. Föredraganden inom överstyrelsen ansåg gymnasier
böra upprättas saväl i Arvika som i Åmål. Ärendet har överlämnats till
1940 års skolutredning för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess
uppdrag.

I en den 21 december 1942 dagtecknad framställning ha stadsfullmäktige
i Arvika anhållit om förstatligande av stadens gymnasium eller beviljande av
statsbidrag till gymnasiet med samma belopp, som utgår till kommunala
gymnasiet i Söderhamn. Skolöverstyrelsen har, såsom i det föregående nämnts,

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

i utlåtande den 30 januari 1943 över bland andra denna framställning tillstyrkt
ett statsbidrag av 6 000 kronor, därvid överstyrelsen bland annat anfört:

Att döma av uppgifterna i sakkunnigutredningen om gymnasielärjungarnas
hemorter — vilka uppgifter bekräftas av de nuvarande förhållandena — synes
det tvivelaktigt, örn ett statligt gymnasium i Arvika skulle få någon nämnvärd
betydelse för norra Dalsland. Värmlands län, som gymnasiet alltså
huvudsakligen skulle tillgodose, är relativt gynnat i fråga om statsgymnasier
(det 6:e, räknat från det bäst gynnade). Ett förstatligande torde icke böra
ske före den allmänna översyn av läroverksorganisationen, som skolutredningen
skall verkställa.

De grunder, på vilka överstyrelsen tidigare tillstyrkt statsbidrag till kommunala
gymnasiet i Arvika, bestå däremot alltjämt och kunna sägas ha vunnit
i styrka.

Enligt under hand införskaffade uppgifter ha Arvika stads beräknade utgifter
för gymnasiet, elevantalet i gymnasiet och den kommunala utdebiteringen
(frånsett landstingsskatten, nu 3: 45), sedan gymnasiet blivit fullt
utbyggt, utgjort följande:

År	Stadens anslag kronor	Elevantalet under h. t.	Kommunal utdebitering
1938	23 600	47	8: 70
1939	29 700	50	8: 70
1940	32160	53	8: 50
1941	33 300	54	10:30
1942	35 000	62	10: 90
1943	36 000	79	10: 90
1944	37 500	—	10: —

Av de kommunala gymnasier, som beräknas vara i verksamhet under instundande
budgetår, är gymnasiet i Arvika näst det statsunderstödda kommunala
gymnasiet i Söderhamn det äldsta. Staden har alltid visat stort intresse
för detta gymnasium och under årens lopp nedlagt betydande kostnader
på dess verksamhet. Kommunens årliga utgifter för gymnasiet komma, även
om det nu begärda statsbidraget på 6 000 kronor beviljas, att överstiga dem,
som Söderhamn nedlägger på sitt gymnasium. Den kommunala utdebiteringen
i Arvika är av betydande storleksordning. Då därtill kommer, att Arvika
gymnasium med hänsyn till lärjungetillströmning och studieresultat o. s. v.
visat sig ha en verklig uppgift att fylla i ifrågavarande del av landet, tvekar
jag icke att tillstyrka den nu upprepade ansökan om ett statsbidrag. Jag
torde icke behöva särskilt framhålla, att jag härmed icke i något avseende
velat taga ställning till det i samband med frågan om det kommunala gymnasiet
i Arvika ofta behandlade spörsmålet om upprättande av ett statligt
gymnasium för Dalsland och västra Värmland.

Vid bifall till ovanstående torde här förevarande anslagspost böra för nästa
budgetår uppföras med (6 000 -f- G 000 =) 12 000 kronor.

Departe mentschefen.

Ilo

Kungl. Majlis proposition nr 207.

3. Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till
kommunala mellanskolor.

Beträffande de provisoriska löne- och statsbidragsbestämmelserna samt
besparingsföreskrifterna vid de högre kommunala skolorna hänvisas till vad
som nämnts härom i det föregående samt under punkten 133 i bilagan åttonde
huvudtiteln till årets statsverksproposition.

Anslaget till kommunala mellanskolor är nu uppfört med 4 050 000 kronor.

I sina den 31 augusti 1943 avgivna anslagsäskanden för nästa budgetår
har skolöverstyrelsen utgått från att antalet kommunala mellanskolor, som
vid nämnda tidpunkt utgjorde 73, under nästa budgetår skall ha stigit till
78. Det möjligen fortsatta förstatligandet av kommunala mellanskolor har
överstyrelsen vid denna tidpunkt ännu icke kunnat räkna med. Överstyrelsen
har icke funnit anledning föreslå indragning av någon skola på den grund att
den icke skulle fylla ett behov, som stöde i skäligt förhållande till de av skolans
verksamhet föranledda kostnaderna. Avlöningarna till de ordinarie lärarna
har överstyrelsen beräknat enligt högsta löneklassen inom respektive lönegrader,
dock med hänsyn tagen till att för kvinnlig lärare lönegrad icke skall
omfatta den för lönegraden i respektive avlöningsreglementen angivna högsta
löneklassen. Med utgångspunkt även i övrigt från nu gällande löne-, statsbidrags-
och besparingsbestämmelser har överstyrelsen uppskattat anslagsbehovet
för nästa budgetår till 4 408 000 kronor.

Statskontoret har ansett anslagsbehovet icke behöva beräknas till mer än
4 300 000 kronor. Ämbetsverket har anfört:

Till grund för beräkningarna av avlöningskostnaderna har skolöverstyrelsen
lagt, bland annat, de lönebestämmelser, som återfinnas i avlöningsreglementet
för de högre kommunala skolorna. Statskontoret får i anledning härav framhålla,
att enligt övergångsbestämmelserna till reglementet kvinnlig lärare skall
under tiden den 1 juli 1943—den 30 juni 1944 åtnjuta lön enligt en löneklass,
som är närmast lägre än den, i vilken hon enligt reglementet och övergångsbestämmelserna
skall vara placerad. För denna kategori av lärare kommer
således den 1 juli 1944 en allmän löneklassuppflyttning att äga rum. På
grund härav har överstyrelsen vid förevarande anslagsberäkningar utgått därifrån,
att de kostnader, som vederbörande kommuner genom berörda löneklassuppflyttning
få vidkännas under budgetåret 1944/45, komma att medföra
ökad belastning av anslagen till statsbidrag till ifrågavarande läroanstalter
för samma budgetår. På grund av nu gällande utbetalningsföreskrifter
synes detta emellertid icke vara fallet. Statskontoret förutsätter nämligen i
likhet med överstyrelsen, att ifråga om utbetalning av statsbidrag komma
att meddelas bestämmelser för redovisningsåret 1944/45, motsvarande de för
innevarande redovisningsår gällande. Anslagen för budgetåret 1944/45 för
sagda ändamål komma vid sådant förhållande att belastas med dels utbetalningar
av statsbidrag i anledning av kommunernas slutliga rekvisitioner av
dylikt bidrag för redovisningsåret 1943/44, dels ock förskott på bidrag för
redovisningsåret 1944/45, uppgående till sammanlagt 90 procent av det belopp,
som på grund av berörda slutrekvisitioner utbetalats för redovisnings -

lil

Kungl. Majda proposition nr 307.

året 1943/44. Däremot kommer merkostnaden för den generella löneklassuppflyttningen
den 1 juli 1944 av alla kvinnliga lärare icke att medföra någon
ökad belastning å anslagen för budgetåret 1944/45.

Till följd härav synes en minskning med 70 000 kronor kunna vidtagas beträffande
det av överstyrelsen till 4 408 000 kronor föreslagna anslaget till
statsbidrag till kommunala mellanskolor. Det kan emellertid ifrågasättas,
huruvida icke med hänsyn till belastningen av anslaget under föregående budgetår
en ytterligare reducering skulle kunna ske. Anslaget för budgetåret
1942/43, 3 930 000 kronor, har nämligen endast belastats med utgifter till ett
belopp av omkring 3 837 287 kronor. Med hänsyn härtill torde det icke föreligga
någon risk för att anslagsbehovet icke skulle bli behörigen tillgodoseti,
därest för ändamålet för nästa budgetår anvisades ett belopp av 4 300 000
kronor.

Under punkten 133 i bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition
har föreslagits, att de för innevarande budgetår gällande avlöningsbestämmelserna
för Övningslärare samt statsbidrags- och besparingsbestämmelserna
för de högre kommunala skolorna skola äga giltighet även under nästa
budgetår.

Vad beträffar beräkningen av anslaget tili de kommunala mellanskolorna
för nästa budgetår, vill jag först erinra, att sedan skolöverstyrelsen avgivit
sina pelita tre högre folkskolor (Båstad, Sollentuna och Nordmaling) erkänts
som kommunala mellanskolor. Överstyrelsen, som torde ha räknat med dessa
förändringar, har utgått från att ytterligare två nya kommunala mellanskolor
skola inrättas. Jag har intet att erinra mot denna beräkning. Med utgångspunkt
härifrån bör det erforderliga anslagsbeloppet vid i övrigt oförändrad
organisation i överensstämmelse med vad statskontoret anfört uppskattas
till 4 300 000 kronor.

I det föregående har jag emellertid föreslagit, att de kommunala mellanskolorna
under vissa förutsättningar skola successivt från och med budgetåret
1944/45 ombildas till statliga samrealskolor. Om denna omorganisation kan
genomföras i den ovan föreslagna utsträckningen, torde anslagsbehovet för de
kommunala mellanskolornas del under nästa budgetar minskas med cirka
200 000 kronor. Anslaget till de kommunala mellanskolorna bör därför uppföras
med (4 300 000 — 200 000 —) 7+100 000 kronor.

4. Kurser för lärare vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter.

För innevarande budgetår har till kurser för lärare vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter anvisats ett reservationsanslag av 33 000 kronor, vilket
uppdelats på en post å 6 500 kronor för en kurs i sexualundervisning och
sexualhygien, en post å 20 000 kronor för två kurser i värntjänstutbildning
samt en post å 6 500 kronor för en kurs i ekonomilära. Beträffande anslagsbehovet
för budgetåret 1944/45 må anföras följande.

Departe mentschefen.

112

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 307.
a) Skolöverstyrelsens petita.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har skolöverstyrelsen hemställt,
att ett anslag av 29 500 kronor måtte anvisas för anordnande av två kurser i
sexualundervisning och sexualhygien, en kurs i värntjänstutbildning samt en
kurs i psykologi. Av framställningen inhämtas:

Kurser i sexualundervisning. För budgetåren 1936/39 anvisades
medel för två kurser i sexualundervisning och sexualhygien. Vidare beviljades
för budgetåret 1939/40 anslag till tre dylika kurser (ökningen av
antalet berodde på omläggning av tiden för kurserna). På grund av det statsfinansiella
läget anvisades inga medel till ifrågavarande ändamål för budgetåren
1940/42. Efter framställning från vissa kvinnoorganisationer rörande
sexualundervisning i skolorna hemställde överstyrelsen örn anslag för budgetåret
1942/43 till två kurser, av vilka dock endast en beviljades. Även för
innevarande budgetår begärde överstyrelsen anslag till två kurser, men medel
ha anvisats endast för en. Under hänvisning till sitt tidigare yttrande rörande
behovet av kurser i sexualundervisning hemställer överstyrelsen nu om anslag
till två kurser i sexualundervisning och sexualhygien.

Antalet sökande och antalet mottagna kursdeltagare ha varit följande.

Är: Sökande: Mottagna:

1936 ...................... 412 80

1937 ...................... 228 100

1938 ...................... 316 100

1939 ...................... 195 100

1942 ...................... 230 80

1943 ...................... 130 80

Dessa siffror äro enligt överstyrelsens mening betydelsefulla, i det de icke
blott understryka behovet av fortsatta kurser utan även ge anledning till övervägande,
huruvida icke ett större antal deltagare bör beredas plats. Till kursen
somrarna 1942 och 1943 mottogos 80 deltagare, en siffra, som emellertid
anses som en övre gräns, utöver vilken man av flera skäl icke synes böra gå.

Kostnaden för en kurs med 80 deltagare beräknas liksom för innevarande
budgetår till 6 500 kronor. För ordnande av de föreslagna kurserna i sexualundervisning
erfordras sålunda 13 000 kronor.

Kurser i värntjänstutbildning. Sådana kurser ha anordnats
somrarna 1940, 1941, 1942 och 1943. För 1940 års två kurser voro
40 000 kronor anslagna. De ägde rum vid Solbacka läroverk för manliga deltagare
(104) och vid Sigtunaskolan för kvinnliga (175). Deltagarna utgjordes
av lärare, som skulle planlägga och närmast under rektor ansvara för övningarna.

Är 1941 höllos kurserna vid gymnastikfolkhögskolan i Lillsved, en för 62
manliga deltagare, utsedda bland 130 sökande, och en för 80 kvinnliga deltagare,
valda bland 180 aspiranter. Flertalet deltagare voro gymnastiklärare, och
kurserna voro lagda som ledarkurser. För kostnaderna anvisades 20 000
kronor.

För budgetåret 1942/43 anvisades även ett anslag å 20 000 kronor. Genom
särskilt medgivande fingo kurserna anordnas redan före budgetårets ingång.
De två kurserna voro förlagda till gymnastikfolkhögskolan i Lillsved, en för
46 manliga deltagare bland 60 sökande och en för 50 kvinnliga deltagare bland
150 sökande. Det för innevarande budgetår anvisade anslaget av 20 000 kronor
har använts för liknande kurser i Lillsved, därvid 49 manliga deltagare

Kungl. Maj:ts proposition nr ,207. 118

bland 59 sökande och 51 kvinnliga deltagare bland 96 sökande utsågos. Dessa
kurser skilde sig från dem, som anordnats de båda föregående åren, däri, att
de huvudsakligen avsågo att utbilda andra lärare än gymnastiklärare. Läroanstalterna''torde
komma att få mycket stor nytta av sådana särskilt utbildade
lärare, vilka kunna tjänstgöra som biträdande ledare, och dessutom minskas
härigenom behovet av militära instruktörer, vilket medför en besparing. Vid
de värntjänstövningar, som äro förlagda till friluftsdagar under läsåret, kunna
gymnastiklärarna vara sysselsatta med sin ordinarie undervisning, varför ledningen
av värntjänstövningen måste anförtros åt annan lärare. Vidare måste
de lägre klasserna uppdelas i smärre avdelningar. Även örn övningarna kunna
samlas till för en skola i dess helhet gemensamma dagar, uppstår således behov
av många ledare. Det är vidare önskvärt, att gossar och flickor erhålla lärare
av motsvarande kön.

Behovet av manliga biträdande ledare synes för den allra närmaste tiden
vara fyllt. Däremot är behovet av kvinnliga biträdande värntjänstledare fortfarande
stort inom flickläroverken och de kommunala flickskolorna samt icke
minst inom de statsunderstödda skolköks- och handarbetsseminarierna. Inga
gymnastiklärarinnor äro anställda vid dessa senare läroanstalter, som dock
äro ålagda att meddela värntjänstutbildning för sina elever, varför dessa skolor
äro i stort behov av utbildade ledarkrafter. Det stora antalet sökande till 1943
års kvinnliga kurs bär tydligt vittne om att ett livligt intresse för och god
vilja till utbildning finnes. Fördenskull anser överstyrelsen det av vikt, att anslag
måtte beviljas till en kurs för kvinnliga värntjänstledare under budgetåret
1944/45.

Därest anslag kommer att beviljas, kan det vara tänkbart, att det av samma
anledning som i år bör få tagas i anspråk förskottsvis för kurser vid läsårets
slut i juni, således kort före ingången av budgetåret 1944/45.

För anordnande av den föreslagna kursen i värntjänst erfordras 10 000
kronor.

Kurs i psykologi. För innevarande budgetår ha anvisats medel
för anordnande av en kurs i ekonomilära för lärare vid kommunala flickskolor
och statsunderstödda enskilda läroanstalter. För ett annat av de på kommunala
flickskolans kursplaner upptagna ämnena, nämligen psykologi, synes även
föreligga ett stort behov av utbildningskurser. Filosofi- och psykologilärarnas
förening har ingivit en framställning om anordnande av en dylik kurs. Överstyrelsen
beräknar för ändamålet ett anslag av 6 500 kronor.

b) Framställning av 1943 års sexualundervisningssakkunniga m. m.

Den 5 augusti 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom departementet i
anslutning till gällande författningar och i samråd med 1940 års skolutredning
skyndsamt utarbeta och avgiva förslag till instruktionskurser och annan handledning
i sexualundervisning för lärare vid folkskolor och övriga under skolöverstyrelsens
inseende stående läroanstalter samt förslag till anordnande av
ifrågavarande undervisning för lärjungar på olika åldersstadier i nämnda skolor.
Med anledning härav tillkallades den 12 augusti 1943 såsom sakkunniga
för nämnda ändamål överläraren G. A. Ahlberg, skolöverläkaren C. W. Herlitz,
medicine licentiaten Elsa-Brita Nordlund och biskopen A. Runes tam.
De sakkunniga lia antagit benämningen 1943 års sexualundervisningssakkunniga.

Bihang till riksdagens protokoll 19kh- 1 sami. Nr 207.

114

Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.

I skrivelse den 10 januari 1944 ha de sakkunniga hemställt, att för budgetåret
1944/45 måtte anvisas ett förslagsanslag av 15 500 kronor för anordnande
av kortare fortbildningskurser i sexualundervisning för folk- och småskollärare.
De sakkunniga anse det angeläget, att för dessa lärare snarast möjligt
anordnas till omfång och art tillfredsställande instruktionskurser i sexualundervisning.
"Vidare anhålla de sakkunniga, att förutnämnda, av skolöverstyrelsen
föreslagna kurser i sexualundervisning måtte öppnas även för skolläkare och
skolsköterskor. De sakkunniga ha i huvudsak anfört följande.

Behovet av kurser. De sakkunniga äro av den uppfattningen, att
det redan nu, innan dem i övrigt givna uppdrag kunnat slutföras, är av behovet
påkallat att framlägga förslag rörande instruktionskurser i sexualundervisning
för lärare.

Under de senaste åren har skolöverstyrelsen anordnat fortbildningskurser
i sexualundervisning. För budgetåret 1943/44 anvisades av statsmedel G 500
kronor för en dylik kurs, öppen för lärare från skolor av olika grundtyper.
Denna kurs, som hölls i Lund i augusti 1943, varade 6 dagar med genomsnittligt
5 föreläsningar dagligen. Genom nämnda kursverksamhet med 1—2
kurser årligen ha varje år cirka 80 lärare fått åtnjuta undervisning i ämnet.
Kursdeltagarna ha i övervägande antalet fall varit folkskollärare, under det
att de allmänna läroverken varit mycket fåtaligt representerade. Kursernas
ledare och föreläsare ha utsetts av skolöverstyrelsen.

Utanför denna statliga kursverksamhet lia även kurser och enstaka föreläsningar
pä lokala initiativ på många håll i landet varit anordnade med
läkare och lärare som föreläsare.

Dessa hittills rådande förhållanden ha i vissa avseenden lämnat rum för
kritik, varvid emellertid måste anmärkas, att verksamheten måste ses mot
bakgrunden av genombrottsårens särskilda svårigheter. Bland de anmärkningar,
som sålunda framförts, må ett par omnämnas, korst och främst ha de
statliga fortbildningskurserna icke kunnat tillgodose mer än en liten bråkdel
av behovet, som givetvis hastigt vuxit, sedan "genom kungörelse den 10 april
1942 förordnats, att undervisning rörande könslivets biologi och hygien under
vissa förutsättningar skall äga rum i rikets folkskolor. Vidare har den pä
lokala initiativ ordnade föreläsningsverksamheten icke kunnat bli föremål för
central ledning och kontroll i den utsträckning, som varit önskvärd.

Det synes nödvändigt att snarast organisera en efter enhetliga linjer bedriven,
centralt väl kontrollerad kursverksamhet av den beskaffenhet, att den
lämnar så säkra garantier som möjligt, för att den därvid lämnade undervisningen
till omfång och art blir tillfredsställande. Det synes härvid särskilt
angeläget, att snarast möjligt främst folk- och småskollärare få tillfälle genomgå
lämpliga fortbildningskurser.

De sakkunniga ha i detta sammanhang icke för avsikt att behandla hela
problemkomplexet rörande utbildningen för sexualundervisningen av blivande
och redan färdigutbildade lärare utan vilja här inskränka sig till att beröra
frågan om fortbildning av folk- och småskollärare.

Kursernas organisation. Den utgångspunkt, som vid övervägande
av lämpliga åtgärder i berört avseende av de sakkunniga valts, är den,
att största möjliga antal av de nämnda lärarna på kortast möjliga tid böra
givas en så avpassad fortbildning, att sexualundervisningen i skolorna utan
större tidsutdräkt kan förväntas mera allmänt komma i gång. Detta mål
torde icke kunna vinnas genom enbart anordnande av några få kurser per

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

år med ett så begränsat antal deltagare, som kunnat mottagas vid de hittillsvarande
statliga kurserna. I stället ha de sakkunniga stannat vid den uppfattningen,
att ett större antal korta kurser per år, hållna inom landets olika
folkskolinspektörsdistrikt, ledda av ett mindre antal särskilt utvalda läkare
och lärare, bättre skulle motsvara behovet. De sakkunniga dela i denna fråga
den mening, som framförts av styrelsen för Sverges folkskollärarförbund, vilken
rekommenderat kortare kurser om en eller två dagar inom folkskolinspektörsdistrikten.
Nu kan man emot en dylik organisation invända, att den undervisning,
som vid så kortvariga kurser skulle kunna meddelas, bleve alltför summarisk
för att väl tjäna ändamålet. De sakkunniga äro emellertid av den meningen,
att ett dylikt anordnande av upplysningsarbetet dock är lämpligt under
vissa förutsättningar. De viktigaste av dessa äro, att särskilt välutbildade
föreläsare vid kurserna finnas att tillgå, att detaljerad, allmän kursplan fastställes
av skolöverstyrelsen, och att en tillfredsställande, tryckt handledning
för lärare i ämnet finnes tillgänglig som ett komplement till föreläsningar och
demonstrationslektioner.

Vad den sistnämnda förutsättningen beträffar, avse de sakkunniga att före
början av nästa läsår utarbeta förslag till handledning för lärare, innehållande
detaljerad framställning av undervisningsobjekten jämte metodiska anvisningar
för undervisningens bedrivande på små- och folkskolestadierna. Det förutsättes,
att kursdeltagarna på förhand sättas i tillfälle att studera handledningen.
Vid kurserna skulle framför allt genomgås de partier, som synas kunna
vålla särskilda svårigheter vid undervisningen, varjämte tillfälle bör givas att
framställa frågor till konsulenterna.

De enskilda kurserna böra lämpligen omfatta 6 timmars undervisning, varav
3 timmar teoretisk sådan och 3 demonstrationslektioner för lärjungar på både
små- och folkskolestadierna. Varje år böra tills vidare 24 endagskurser anordnas
genom vederbörande statens folkskolinspektörer. På så sätt skulle man
inom en tid av omkring 2 år kunna få samtliga 52 distrikt genomgångna.
Visserligen kan man icke beräkna, att alla lärare inom distrikten inom angiven
tid skulle komma i åtnjutande av denna undervisning, men en mycket stor
procent skulle dock få tillfälle att deltaga i kurserna.

Som föreläsare vid kurserna vilja de sakkunniga föreslå, att skolöverstyrelsen
får utse tre läkare och tre lärare såsom sexualundervisningskonsulenter.
Vid varje kurs skulle då tjänstgöra en läkare för den teoretiska undervisningen
och en lärare för ledande av demonstrationslektionerna. Varje läkar- och lärarkonsulent
skulle på så sätt per läsår leda 8 instruktionskurser. Dessa böra förläggas
till pågående lästermin och helt bekostas av statsmedel. För de lärare,
som bevista kurserna i egenskap av kursdeltagare, skulle återläsningsskyldighet
icke behöva föreligga. De sakkunniga erinra i detta sammanhang örn de kurser
i gymnastik, som anordnas av skolöverstyrelsen i samarbete med vederbörande
folkskolinspektörer, samt örn de kurser i friluftsdagarnas användning, som i
flera fall anordnas av folkskolinspektörerna, för vilka kurser återläsningsskyldighet
icke föreligger. I mån av plats torde dessa kurser också vara öppna för
läkare och sjuksköterskor, som tjänstgöra såsom skolsköterskor.

Vad undervisningsplancn för kurserna beträffar, förutsättes, som ovan
nämnts, att denna fastställes av skolöverstyrelsen. De sakkunniga lia för avsikt
att snarast avgiva förslag till dylik kursplan.

Rörande den allmänna organisationen av det centrala arbetet för ordnandet
av kursverksamheten må följande anföras. Vid början av varje läsår eller strax
dessförinnan bör varje statens folkskolinspektör till skolöverstyrelsen insända
dels en berättelse rörande det sist förflutna läsårets kurser och dels ett medde -

11(5

Kungl. Maj:ts proposition nr ..‘07.

lande örn behovet av dylika kurser för det kommande läsåret. Genom skolöverläkarens
försorg bör därpå i samråd med ovan nämnda konsulenter arbetet
planläggas i stort. Efter konsulenternas hänvändelse till och samarbete med
folkskolinspektörerna bör sedermera överenskommelse träffas örn tid och plats
för de enskilda kurserna.

På detta sätt får den centrala skolmyndigheten tillfredsställande ledning och
kontroll över hela verksamheten, vilket synes oundgängligen nödvändigt.

Det f r a m t i d a kursbeho v et. Den här skisserade verksamheten
bör icke göras till en permanent institution, utan arbetsorganisationen bör endast
gälla tills vidare under några år, till dess sexualundervisningen på ett tillfredsställande
sätt kommit i gång. Under denna första tid torde erfarenheten
giva vid handen, örn verksamheten i detaljer behöver undergå några förändringar,
såsom med avseende på kursfrekvens oell kurslängd m. m. Det är nämligen
i nuvarande läge förenat med svårighet att på lämpligaste sätt lösa
sådana detaljfrågor. Det behov av fortbildningskurser, som efter de första åren
kan komma att yppas, torde kunna tillgodoses genom anställande av en särskild
skolhygienisk konsulent med uppgift bland andra att även bestrida uppgiften
som konsulent för sexualundervisningen under skolöverläkarens ledning.

Nu uppställer sig den frågan, om de här förutsatta korta utbildningskurserna
kunna antagas göra de hittillsvarande större statliga kurserna överflödiga
eller icke. De sakkunniga äro i denna fråga av den meningen, att dylika alltjämt
ha en viktig uppgift att fylla. Det synes i hög grad önskvärt, att också
framdeles särskilt intresserade lärare och även läkare och skolsköterskor i mån
av plats kunna få tillfälle att bevista sådana mera grundliga och vetenskapligt
lagda kurser på tid utanför läsåret, som särskilt lämpa sig för dylika deltagare.
Dessa större kurser böra som hittills vara öppna för lärare från även andra
skolor än folk- och småskolor. Varje kurs bör kunna mottaga 80 deltagare.

Kostnader. Den pekuniära ersättningen till konsulenterna bör beräknas
med hänsyn till att så högt kompetenta krafter som möjligt måste förvärvas
för detta viktiga arbete i folkhälsans tjänst. Varje konsulent bör tillförsäkras
fria resor jämte traktamentsersättning samt dessutom ett arvode för medverkan
vid kursen. Ersättningen bör utbetalas i anslutning till varje särskild kurs.

Kostnaderna för läkarkonsulentema kunna beräknas på följande sätt. Reseoeh
traktamentsersättning bör utgå enligt rese- och traktamentsklass II D.
Varje läkare gör per läsår 8 resor. Varje resa kan antagas kosta 40 kronor för
de bägge läkare, som resa i Svea- och Götaland. Resekostnaderna för dessa
bägge läkare måste alltså tillsammans beräknas uppgå till 640 kronor per år.
För den läkare, som reser i Norrland, måste beräknas 80 kronor i resekostnader
för varje kurs. Hans resekostnader per år uppgå alltså till 640 kronor. De totala
resekostnaderna för läkarna per år skulle alltså uppgå till 1 280 eller i
runt tal 1 500 kronor. Varje tjänsteresa för de bägge läkarna i Svea- och Götaland
beräknas genomsnittligt taga en tid av 2 dagar och för läkaren i Norrland
3 dagar i anspråk. Kostnaderna för dagtraktamenten å 1!) kronor kunna alltså
beräknas till 1 064 eller i runt tal 1 100 kronor.

Läkarnas kursarvoden kunna beräknas på följande sätt. Läkarna måste under
tiden för sina tjänsteresor avstå från sin praktik m. m. och böra därför åtnjuta
en ersättning, avsedd för deras vikarier och uppgående till 50 kronor
per dag. 1 betraktande av den tid, som antages åtgå till resorna, betyder detta
en utgift för statsverket per år av 2 800 kronor. Därtill kommer det egentliga
kursarvodet, som synes böra sättas till 60 kronor per föreläsning. Den årliga
utgift för .statsverket, som därigenom uppkommer, blir 4 320 kronor.

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Den totilia årliga utgiften för läkarkonsulenterna blir alltså (1 500 +
+ 1 100 + 2 800 + 4 320 =) 9 720 kronor. Var och en av läkarna skulle av
kurserna få en årlig inkomst av 1 440 kronor. Övriga utgående penningmedel
åro alltså avsedda till rese- och traktamentsersättning jämte ersättning åt konsulenternas
vikarier under tiden för tjänsteresorna.

För lära rk o timi en tema beräknas samma rese- och traktamentsersättning
som för läkarna eller sammanlagt (1 500 -f- 1 100 =) 2 600 kronor.

Lärarkonsulenterna synas böra medgivas oavkortad lön under den tid, de
åtnjuta tjänstledighet för här ifrågavarande ändamål. Avlöningen till dessa lärares
vikarier torde kunna beräknas till omkring 1 400 kronor, vilken summa
alltså skulle utgå av respektive avlöningsanslag och icke inberäknas i kursanslaget.

Det egentliga kursarvodet per lärare torde lämpligen böra fixeras till 40
kronor per föreläsning eller totalt per år 2 880 kronor.

Det behövliga anslaget för lärarkonsulenterna blir alltså (2 600 + 2 880 =)

5 480 kronor. Var och en av de 3 lärarna skulle av kurserna få en årlig inkomst
av 960 kronor.

Det sammanlagda anslaget för kurserna kan alltså beräknas till (9 720 -f-f
5 480 =) 15 200 eller i runt tal 15 500 kronor per år.

Hemställan. Med stöd av vad ovan anförts få 1943 års sexualundervisningssakkunniga
hemställa, _ _ ,

att under läsåret 1944/45 kortare fortbildningskurser i sexualundervisning
för folk- och småskollärare få anordnas på sätt ovan föreslagits;

att för ändamålet under budgetåret 1944/45 anvisas ett förslagsanslag å
15 500 kronor samt

att för den händelse medel under nämnda budgetår ställas till förfogande för
en eller flera kurser av den art, som hittills anordnats för sexualundervisning,
nämnda kurser måtte få vara öppna icke endast för lärare utan också i mån
av plats för läkare och sjuksköterskor, som tjänstgöra som skolsköterskor.

Skolöverstyrelsen har i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Överstyrelsen
finner det dock ej möjligt att nu fixera storleken av ersättningarna till
läkare och anser det begärda anslaget, vilket även bör avse expenser, böra
uppföras som reservationsanslag. För utgivande av handledningen föreslår
överstyrelsen anvisande av ett särskilt reservationsanslag av 5 000 kronor.
Överstyrelsen anför bland annat:

Det föreligger otvivelaktigt inom lärarkåren ett starkt behov av fortbildningsverksamhet
på ifrågavarande område. De nu i skolan verksamma larargcnerationerna
ha under sin egentliga utbildningstid säkerligen i mycket ringa
utsträckning erhållit handledning i sexualundervisning, och denna numera
föreskrivna undervisning utgör för dem därför en väsentligen ny uppgift.
Framdeles torde detta utbildningsbehov väsentligen tillgodoses vid seminarierna
och den speciella fortbildningsverksamheten på området minskas.

Den hittillsvarande kursverksamheten har icke varit tillräcklig och har delvis
givit anledning till kritik. Starka skäl tala därför för de sakkunnigas förslag
att få till stånd en mera vittomfattande och centralt ledd fortbildningsverksamhet
på området. Med den förberedelse och planläggning, som de sakkunniga
förutsätta, torde dock även med kortvariga kurser — eller instruktionsmöten,
som de lämpligen böra benämnas — åtskilligt kunna vinnas.

Mot de av de sakkunniga angivna riktlinjerna för fortbildningsverksamhe -

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tens organisering synes ej vara något väsentligt att erinra. Överstyrelsen förutsätter,
att planen för instruktionsmötena får sådan utformning och att personvalet
i fråga om de medverkande kan så ordnas, att den etiska sidan av sexualundervisningen
väl tillgodoses. De praktiskt-pedagogiska frågorna måste givetvis,
såsom de sakkunniga även avse, få stort utrymme, antingen genom demonstrationslektioner
eller — då deltagarantalet vid mötena ofta torde göra det
svart att med något större utbyte anordna lektioner — genom föredrag och
överläggningar örn denna undervisnings metodik. Det synes ej erforderligt att
benämna föreläsarna och lärarna konsulenter, då deras nu avsedda verksamhet
ej är av mera permanent karaktär. Närmast torde de böra betraktas som instruktörer
i sexualundervisning.

Det är naturligt, att lärare erhåller ledighet utan återläsningsskyldighet för
deltagande i instruktionsmötena jämlikt bestämmelserna i folkskolestadgan
& 43 mom. 5. °

Då de nu föreslagna kurserna närmast gälla lärarpersonalen vid folk- och
småskolor och behov av fortbildning i sexualundervisning föreligger, särskilt
under en övergångstid, för även andra lärargrupper samt då en grundligare utbildning
allmänt är önskvärd, böra längre sommarkurser i ämnet alltjämt ha
en uppgift att fylla. Läkare och skolsköterskor böra, såsom föreslagits, i mån
av platstillgång kunna utses till deltagare även vid dessa kurser, vilket med
hittills gällande föreskrifter ej varit möjligt.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar i fråga örn rese- och traktamentsersättnmg
till instruktörer vid mötena äro väl avvägda. De föreslagna arvodena
till medverkande läkare kunna synas höga i jämförelse med de arvoden, sorn
hittills brukat utgå till föreläsare vid av överstyrelsen anordnade kurser. Deras
medverkan skulle emellertid — såsom nämnts — ej inskränkas till enbart föreläsning.
Det torde också bli svårt att vid sänkning av arvodena erhålla kvalificerade
krafter. De sakkunniga föreslå även viss ersättning för mistade inkomster
för den tid instruktör medverkar vid mötena. Överstyrelsen finner det
i och för sig rimligt att oavkortad lön utgår till instruktör från statliga eller
statsunderstödda undervisningsanstalter för tid han på grund av medverkan
vid instruktionsmötena nödgas vara tjänstledig. I allmänhet torde dock, för så
kort tid det här gäller, ledighet kunna erhållas, utan att vikarie behöver anskaffas.
För läkare är behovet av ersättning för minskad inkomst svårt att nu
allmänt bedöma. Överstyrelsen finner det över huvud ej möjligt att i detalj nu
fixera behovet eller storleken av arvodena och ersättningarna, vilka torde böra
prövas från fall till fall i samband med antagande av föreläsare. Måhända kan
någon reducering av de beräknade förmånerna ske. I totalkostnaderna torde å
andra sidan utöver vad de sakkunniga beräknat böra ingå ersättning för lokal,
annonsering, tryck, städning och vaktmästare.

Enligt en i anslutning till vad nu uttalats, verkställd överslagsberäkning av
kostnaderna för instruktionsmötena anser sig överstyrelsen kunna uppskatta
dessa kostnader till omkring 650 kronor för varje möte. Det av de sakkunniga
beräknade anslaget för 24 instruktionsmöten budgetåret 1944/45 å 15 500
kronor — vilket anslag synes böra upptagas som reservationsanslag — finner
överstyrelsen alltså böra bedömas som erforderligt.

Då den förut omnämnda handledningen i sexualundervisning får anses utgöra
ett led i den nu avsedda instruktionsverksamheten, torde det vara lämpligt,
att fråsan örn anslag till tryckande av dylik handling upptages i detta sammanhang.
De sakkunnigas ordförande har till överstyrelsen uttalat önskemål
härom och därvid upplyst, att dessa kostnader preliminärt kunna beräknas till

119

Kungl. Majits proposition nr 207.

5 000 kronor, närmast avseende det antal exemplar, som böra stå till överstyrelsen
disposition för utdelning. Handledningen skulle i övrigt bli tillgänglig i
allmänna bokhandeln. Överstyrelsen hemställer, att för nästa budgetår anvisas
ett reservationsanslag av 5 000 kronor för utgivande av tryckt handledning
i sexualundervisning.

Medicinalstyrelsen har anfört, att då de sakkunnigas förslag före dess definitiva
utformande varit föremål för överläggningar under hand mellan skolöverläkaren
och medicinalstyrelsen samt då av medicinalstyrelsen därvid framförda
synpunkter vunnit beaktande, medicinalstyrelsen finner sig kunna, utan
att ingå på förslagets detaljbestämmelser, tillstyrka bifall till detsamma i dess
helhet.

Allmänna lönenämnden — inom vilken en ledamot avgivit särskilt yttrande
— har föreslagit, att kursdeltagare skall äga rätt till oavkortad lön under erforderlig
tjänstledighet samt resekostnads- och traktamentsersättning. Statsanställd
läkarkonsulent bör enligt nämndens mening äga rätt till oavkortad lön
under ifrågavarande tjänstledighet och viss kompensation för mistade praktikinkomster.
De föreslagna ersättningarna för föreläsningar och demonstrationer
anser nämnden vara för höga. Vttrandet innehaller bland annat följande:

I den mån en kursdeltagande lärare behöver tjänstledighet — en tjänstledighet
som endast skulle behöva omfatta en eller annan dag — bör han, med stöd
av 16 § 4 mom. folkskolans avlöningsreglemente, medgivas uppbära oavkortad
lön under ledighet för ifrågavarande ändamål. Därest resa erfordras, synes
resekostnads- och traktamentsersättning böra medgivas, förslagsvis enligt klass
III E allmänna resereglementet.

Vidkommande de vid kurserna i egenskap av föreläsare m. m. tjänstgörande
läkarna och lärarna synes någon erinran icke vara att framställa mot att de
medgivas åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass II D
allmänna resereglementet. Lärare, som undervisa vid kurserna, böra på sätt
föreslagits medgivas oavkortad lön under tiden för erforderlig tjänstledighet.
Enahanda förmån bör i motsvarande fall tillkomma sådana läkare, som inneha
statlig läkartjänst, exempelvis provinsialläkare; dessa synas jämväl böra erhålla
viss kompensation för mistade praktikinkomster. Privatpraktiserande läkare
m. fl. skulle enlig! förslaget åtnjuta en gottgörelse för minskade praktikinkomster
med 50 kronor för dag. Huruvida sistnämnda belopp är lämpligt avvägt,
har synts lönenämnden svårt att bedöma. Såsom ersättning för föreläsning,
avsedd såsom gottgörelse för själva arbetet, skulle enligt förslaget utgå
60 kronor för läkare och 40 kronor för lärare. Dessa belopp anser lönenämnden
alltför höga. Det bör bemärkas, att förslaget innebär, att en läkare för åtta dagars
verksamhet av ifrågavarande slag skulle erhålla en extra inkomst av 1 440
kronor. Eör en lärare skulle motsvarande belopp uppgå till 960 kronor. Visserligen
äro dessa belopp årliga engångsbelopp, men det bör ä andra sidan beaktas,
att en redan utarbetad föreläsning eller demonstration torde kunna oförändrad
upprepas ett stort antal gånger och således icke för varje gång bereder vederbörande
föreläsare förnyat arbete med dess avfattande. Lönenämnden förordar,
att en sänkning av den föreslagna ersättningen till läkare och lärare för
deras arbete vid ifrågavarande kurser tage? under övervägande.

120

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Särskilt yttrande.

Ledamoten av nämnden Grimlund har anfört, att då lärarkonsulenterna torde
komma att utgöras av lektorer vid folkskoleseminarier eller läroverk eller
andra lärare med högre teoretisk kompetens, anledning saknas att avlöna dessa
lärare sämre än läkarna. Han yrkar därför, att ersättningen per föreläsning
bestämmes till samma belopp för lärare som för läkare.

Statskontoret har ifragasatt, örn medel böra anvisas för den hittillsvarande
kursverksamhetens fortsatta bedrivande. \ ad beträffar de av de sakkunniga
föreslagna kurserna, anser ämbetsverket, att ersättning till läkarkonsulent för
mistad praktikinkomst bör prövas i varje särskilt fall, att tjänsteläkare bör erhålla
ersättning för mistade löneförmåner och mistad praktikinkomst under erforderlig
tjänstledighet, att lärarkonsulent bör avstå sina löneförmåner under
tjänstledighet och erhålla gottgörelse härför ur kursanslaget samt att föreläsnings-
och demonstrationsarvodena böra sänkas till högst 50 respektive 100
kronor per kurs. De erforderliga medlen böra anvisas som en särskild post å
15 000 kronor under reservationsanslaget till kurser för lärare vid de allmänna
läroverken m. fl. läroanstalter. Statskontoret anför:

De hittillsvarande kurserna ha huvudsakligen frekventerats av folkskollärare,
under det att de allmänna läroverken varit mycket fåtaligt representerade.
Då de sakkunnigas förslag i huvudsak syftar till att tillgodose folkskollärarnas
behov av utbildning, kan det ifrågasättas, om tillräcklig anledning föreligger
att i fortsättningen anvisa medel för uppehållande av den nuvarande kursverksamheten,
särskilt som intresset för denna bland läroverks]ärarna tydligen
varit mycket ringa och något principiellt hinder icke torde föreligga mot
att hålla de av de sakkunniga föreslagna kurserna tillgängliga för nämnda
lärare. Även seminarieelever synas böra beredas tillfälle att deltaga i desamma.

Vad beträffar kostnaderna för de nya kurserna, ha de sakkunniga föreslagit,
att de s. k. läkarkonsulenterna skulle beredas ersättning för mistade praktikinkomster
med 50 kronor för dag. Statskontoret har icke något i och för sig att
erinra mot att skolöverstyrelsen beredes möjlighet att efter prövning i varje
särskilt fall utbetala dylik ersättning med högst nyssnämnda belopp. För den
händelse tjänsteläkare (provinsialläkare m. fl.) tages i anspråk för konsulentuppdrag
torde vederbörande böra beredas ersättning för de avlöningsförmåner,
de gått förlustiga under ledighet för ändamålet, jämte i förekommande fal!
minskning i praktikinkomst, dock med sammanlagt högst 50 kronor för dag.

I fråga om lärarkonsulenterna har förutsatts, att de skulle medgivas oavkortad
lön under tjänstledighet för fullgörande av uppdraget, varför dessa lönekostnader
skulle belasta vederbörande avlöningsanslag. Då uppdraget såsom
konsulent närmast är att betrakta såsom offentligt uppdrag, anser statskontoret,
att läraren i överensstämmelse med gängse principer bör förpliktas avstå
samtliga på tjänstledighetstiden belöpande avlöningsförmåner med rätt att av
de medel, som kunna komma att anvisas till förevarande kursverksamhet, erhålla
gottgörelse för vad han sålunda visar sig ha gått förlustig.

Beträffande konsulenternas arvoden vill statskontoret framhålla, att — enligt
vad som under hand uppgivits — de arvoden, som utgått till föreläsare

121

Kungl. Majlis ''proposition nr .107.

och lärare vid förutnämnda i Lund under augusti 1943 anordnade kurs, utgjorde
40 kronor för föreläsningstimme, och att därvid såsom föreläsare anlitats
högt kvalificerade professorer och läkare. Vidare må erinras, att arvode till
exempelvis lärare vid kurser för utbildande av hjälpklasslärare fixerats till 30
kronor för föreläsning. Vid sådant förhållande måste statskontoret finna de av
de sakkunniga föreslagna arvodena påfallande höga. Detta synes särskilt vara
fallet beträffande arvodet till lärarkonsulenten, vilken enligt förslaget skulle
hålla demonstrationslektioner och kunna vara en härtill lämplig folkskollärare.
Ämbetsverket föreslår, att arvodet till lärarkonsulenten fixeras till högst 50
kronor för varje kurs mot föreslagna 120 kronor. I anslutning härtill och med
beaktande av de arvoden, som utgingo till föreläsarna vid nyss omförmälda
kurs i Lund, synes arvodet till läkarkonsulenten icke böra överstiga 40 kronor
för föreläsningstimme. Statskontoret vill för sin del ifrågasätta ett arvode av
förslagsvis 100 kronor per kurs.

I enlighet med vad statskontoret sålunda föreslagit och med utgångspunkt
från de sakkunnigas beräkningsgrunder i övrigt skulle statsverkets kostnader
kunna nedbringas med 3 600 kronor. Å andra sidan skulle det föreslagna anslaget
komma att belastas med kostnader för ersättning till lärarkonsulenterna
för mistade avlöningsförmåner, vilka kostnader torde kunna uppskattas
till cirka 2 000 kronor. Anslaget skulle sålunda kunna minskas till i runt tal
14 000 kronor. Enligt ämbetsverkets mening tala övervägande skäl för att
dessa medel — i likhet med vad fallet är beträffande det för innevarande budgetår
anvisade kursanslaget — upptagas såsom en särskild, obetecknad anslagspost
under det å riksstatens åttonde huvudtitel anvisade reservationsanslaget
till kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.
Därest så sker, torde försiktigheten bjuda, att anslagsposten upptages till ett
belopp av 15 000 kronor.

c) Framställning av svenska röda korset.

Enligt gällande bestämmelser (kungörelsen 1941:604) skall värntjänstutbildningen
vid de högre allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter
omfatta bland annat undervisning i olycksfallsvård för såväl manliga
som kvinnliga lärjungar. Ledningen av värntjänstutbildningen utövas
närmast under rektor av gymnastikläraren. Vid övningarna biträda de av
läroanstaltens lärare, som därtill äro lämpliga. Då så påkallas, må därjämte
särskilda instruktörer utses. Enligt av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar
för undervisningen i hemsjukvård skall denna ledas av fackutbildad person.

Nämnda utbildning avser i allmänhet de tre högsta klasserna eller ringarna.
För det lägre stadiet meddelas liknande undervisning under friluftsdagarna.

Överstyrelsen fch'' svenska röda korset har anfört, att ett stort antal lärare,
sorn undervisa i olycksfallsvård och hemsjukvård, sakna kompetens för denna
uppgift. Överstyrelsen föreslår därför, att under våren och sommaren 1944
anordnas kurser i olycksfallsvård och hemsjukvård för lärare vid högre allmänna
läroverk m. fl. läroanstalter samt att för ändamålet av statsmedel
anvisas 7 600 kronor, avseende arvodeskostHader. Framställningen innehåller
i huvudsak följande.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Vid den numera obligatoriska undervisningen i olycksfallsvård och hemsjukvård
i de högre skolorna har det, enligt vad överstyrelsen erfarit, visat
sig, att ett stort antal lärare, vilka äro skyldiga att självständigt undervisa i
olycksfallsvård, anse sig sakna kompetens för denna uppgift. Samma förhållande
har framträtt även vad beträffar de lärare, vilka på grund av övningsaydelningarnas
storlek måste biträda sjuksköterska vid undervisning i hemsjukvård.

För att skaffa sig nödig kompetens lia många av de lärare, som ej deltagit
i av skolöverstyrelsen anordnad värntjänstutbildning, på eget initiativ genomgått
röda korsets upplysningskurser i olycksfallsvård och hemsjukvård.
Då emellertid behovet av lärare, som åtminstone i någon mån utbildats i
ämnena i fråga, det oaktat måste anses vara långt ifrån fyllt, har det synts
ändamålsenligt att anordna särskilda kurser för lärare enligt kursplaner tillrättalagda
speciellt för detta ändamål. Anordnandet av sådana kurser synes
vara.så mycket mera berättigat, som värn tjänstsakkunniga förutsatte nödvändigheten
av att statsverket anordnade utbildningskurser för lärarna vid
värntjänstutbildningen.

Enligt av skolöverstyrelsen införskaffade preliminära anmälningslistor
skulle under vårterminen och eventuellt sommaren 1944 behövas inalles 76
kurser å 18 timmar i olycksfallsvård respektive hemsjukvård med ett sammanlagt
deltagarantal av 1 888 lärare, huvudsakligen från de högre skolorna.

Kurserna ha i regel beräknats anordnade på respektive skolorter och under
terminen. På vissa mindre orter, där fullt deltagarantal icke erhållits från
högre skolor, ha beräknats deltagare även från folkskolor. För deltagare från
de allra minsta orterna, vilka icke kunna få egen kurs, ha planerats tredagarskurser
på centrala orter huvudsakligen under lovdagar.

Ehuru i ett begränsat antal fall kursdeltagare torde få vidkännas utgifter
för resor samt kost och logi, torde dock icke böra ifrågasättas statsbidrag till
andra utgifter än sådana för arvoden åt kursledarinnor och biträdande instruktörer
efter en beräkningsgrund av 5, respektive 3 kronor per timme.
Därvid förutsattes, att skolornas lokaler och undervisningsmateriel ställas
till förfogande utan ersättning. Enligt nyssnämnda grunder kan kurskostnaden
beräknas till i medeltal 100 kronor per kurs, och toltalkostnaden för de
erforderliga kursema blir då i runt tal 7 600 kronor eller 4 kronor per deltagare.

Anordnandet av kurserna bör påvila rektorerna i samband med röda korsets
distriktsstyrelser.

Under de närmast följande åren torde behovet av kurser bli mindre, såvida
icke verksamheten utsträckes till att mera allmänt beröra även folkskollärarna.

Överstyrelsen hemställer sålunda, att ett belopp av 7 600 kronor måtte
ställas till skolöverstyrelsens förfogande för bestridande av kostnaderna för
arvoden till av svenska röda korset anställda kursledarinnor och biträdande
instruktörer vid under våren och sommaren 1944 anordnade kurser i olycksfallsvård
och hemsjukvård enligt vid framställningen fogade kursplaner flir
lärare vid högre allmänna läroverk, kommunala flickskolor m. fl. undervisningsanstalter.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt framställningen. På platser, där rektor är
förhindrad att åtaga sig anordnandet av ifrågavarande kurser, böra dessa
dock enligt överstyrelsens mening anordnas genom röda korsets distriktsstyrelse
i samråd med rektor.

123

Kungl. Majits proposition nr 207.

Medicinalstyrelsen laar tillstyrkt anvisande av det begärda anslagsbeloppet.
Styrelsen anser dock möjligheterna att förbättra kursundervisningen böra
undersökas. Styrelsen anför:

Enligt vad medicinalstyrelsen under hand inhämtat skola kurserna ledas
av examinerade sjuksköterskor med speciell utbildning för denna instruktionsverksamhet,
biträdda av rödakorssamariter för de praktiska övningarnas
genomförande.

Medicinalstyrelsen har med hänsyn till kursplanernas utformning icke kunnat
undgå att finna det något tveksamt, örn kurserna kunna lämna en tillräcklig
grund för lärarnas undervisning i skolorna. Det synes därför snarligen
böra undersökas, huruvida icke — exempelvis genom samverkan mellan
röda korset, rektorsämbetena och skolläkama — kunde ernås en anordning
av dessa kurser, som innebure en något högre kvalificering av undervisningen,
särskilt i fråga örn kursernas teoretiska del.

I likhet med överstyrelsen finner medicinalstyrelsen likväl angeläget, att
snarast någon form av utbildning härvidlag ställes till lärarnas förfogande,
och tillstyrker fördenskull, att det begärda anslaget under år 1944 får utgå.

Statskontoret har ansett ett eventuellt anslag till ifrågavarande ändamål
böra förskottsvis utgå ur reservationsanslaget till kurser för lärare vid de
allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Ämbetsverket anför:

Därest kursverksamheten anses böra komma till stånd, förutsätter statskontoret,
att uppläggningen och planläggningen av kurserna sker i samråd
med vederbörande skollälare.

Till kurser för utbildande av lärare till vämtjänstledare ha sedan budgetåret
1942/43 utgått medel från anslaget till kurser för lärare vid de allmänna
läroverken med flera läroanstalter. Även kostnaderna för nu ifrågavarande
kursverksamhet böra lämpligen redovisas under denna anslagstitel. Därest
kurser böra komma till stånd redan under innevarande budgetår och gäldandet
av utgifter härför icke kan anstå till nästa budgetår, torde skolöverstyrelsen
böra bemyndigas att av tillgängliga medel förskottsvis disponera ei-forderligt
belopp att mader nästa budgetår ersättas av anslaget.

Då nu nämnda kurser bea-äknats komma till stånd redan under våren eller
sommaren 1944, har överstyrelsen för svenska a-öda korset preliminärt beräkaaat
medelsbehovet för liknande kurser under senare delen av budgetåret
1944/45. Överstyrelsen har därvid räknat med ett något minskat behov av
kurser för lärare av här ifrågavarande slag och uppskattar kostnaden för kurserna
till omkring 5 000 kronor.

Sexualundervisningen i skolorna är fortfarande icke tillfredsställande ordnad.
Dela stärka tillströmningen till de fortbildningskurser i sexualundervisning
och sexualhygien, som hållits de senaste åren, visar behovet av vägledning
för lärare, som ha att meddela sådan undervisning.

Den förut refererade framställningen av 1943 års sexualundervisningssakkunniga
innebär, att under läsåret 1944/45 skulle anordnas sexualundervisningskurser
av delvis annan art än de hittills förekommande. De avses flir
folk- och småskollärare och förutsättas bli helt korta, endast en dag vardera.

Departe mentschefen.

124

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

Därest lärarna före tillträdet till kursen få tillfälle genomgå någon lämplig
handbok i ämnet och kursen sedan lägges så, som de sakkunniga tänkt
sig, nämligen som ett praktiskt komplement till den på förhand studerade
handledningen, anser jag, att dylika korta kurser skulle kunna ge gott utbyte.
En ytterligare förutsättning härför är emellertid, att instruktörerna utväljas
med synnerlig omsorg och att endast för uppdraget verkligt kvalificerade personer
få ifrågakomma. En undervisning av detta slag är till sin natur så
grannlaga, och så viktiga värden äro beroende av att den lägges i rätta händer,
att arvodesfrågan icke får stå hindrande i vägen, då det gäller att välja föreläsare.
På anförda grunder tillstyrker jag de sakkunnigas förslag. Vad kostnadsberäkningen
beträffar, torde utgifterna för själva kursen kunna uppskattas
till omkring 16 000 kronor, vartill kommer ett belopp av 2 000 kronor
såsom ersättning för avlöningsförmåner, som instruktörerna avstått under
tjänstledighetstiden, samt 5 000 kronor för utgivande av en tryckt handledning
i ämnet, tillhopa 23 000 kronor.

Då de här berörda kurserna äro uteslutande avsedda för folk- och småskollärare,
tillstyrker jag, att under nästkommande budgetår medel beräknas
även för en kurs av samma slag som de hittills anordnade. För detta senare
ändamål erfordras ett belopp av 6 500 kronor. Jag förutsätter, att den så
anordnade kursen får stå öppen icke endast för lärare utan i mån av utrymme
även för präster, läkare och sådana sjuksköterskor, som tjänstgöra
som skolsköterskor.

Jag tillstyrker vidare skolöverstyrelsens förslag, att anslag anvisas för anordnande
av en kurs i värntjänstutbildning, avsedd för vissa kvinnliga biträdande
värntjänstledare. Det härför behövliga beloppet utgör 10 000 kronor.

Däremot anser jag mig icke under nuvarande förhållanden böra biträda
förslaget örn medelsanvisning för anordnande av en kurs i psykologi för lärare
vid kommunala flickskolor med flera läroanstalter.

De av svenska röda. korset ingivna framställningarna örn kurser i hemsjukvård
och olycksfallsvård finner jag på i framställningarna angivna grunder
böra tillstyrkas. Det erforderliga beloppet utgör (7 600 -f- 5 000 —) 12 600
kronor. Vad statskontoret anfört i fråga örn planläggningen av kurserna och
om utbetalningen av anslagsmedlen bör beaktas. För den kursverksamhet, som
enligt vad som upplysts bör komma till stånd redan innevarande vårtermin,
torde sålunda erforderligt belopp få, därest riksdagen beviljar ifrågavarande
anslagsmedel, förskottsvis disponeras av tillgängliga medel. De förskotterade
medlen böra efter det nya budgetårets ingång ersättas ur det av mig nu tillstyrkta
anslaget.

Anslaget torde i enlighet med vad jag i det föregående anfört böra uppföras
med (23 000 + 6 500 + 10 000 + 12 600 =) 52 100 kronor, vilket belopp
överstiger det nuvarande anslaget med 19 100 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr HOT.

125

III. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik och Ludvika
skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Maj:t bestämmer, successivt utbyggas till
högre allmänna läroverk, omfattande, förutom nu befintliga
realskollinjer, läroverket i Örnsköldsvik en fyraårig latinlinje
och en fyraårig reallinje samt läroverket i Ludvika en
treårig latinlinje och en treårig reallinje, under förutsättning
att nämnda städer åtaga sig att i fråga om respektive högre
allmänna läroverk ej mindre tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, bostad
åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder
åt erforderlig vaktmästarpersonal än även bevilja ett
engångsanslag av minst 5 000 kronor till komplettering av
undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket;

2. besluta, att vid högre allmänna läroverket för gossar
i Malmö samt högre allmänna läroverken i Umeå och Västervik
skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare
tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt inrättas nya
gymnasielinjer, nämligen vid högre allmänna läroverket för
gossar i Malmö en fyraårig reallinje i stället för en av de
treåriga reallinjema vid läroverket, vid högre allmänna läroverket
i Umeå en treårig reallinje i stället för en av de fyraåriga
reallinjema vid läroverket samt vid högre allmänna läroverket
i Västervik en treårig reallinje, under förutsättning
att respektive städer förplikta sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
samt bostäder åt för vederbörande läroverk erforderlig
vaktmästarpersonal;

3. godkänna följande personalförteckning för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän ä ordinarie stat.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings grupp

I.................................. E 13

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Befattning. _ Lönegrad.

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings grupp

II................................. E 12

23 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp
III................................ Eli

3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I ......E 9

25 » » » » II......E 8

27 » » » » lil......E 7

23 » » » * IV......E 6

448 lektorer.................................. A 27

Antti. Av dessa lektorstjänster må endast 443 uppehållas.

1 283 adjunkter ................................ A 23

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så
mångå, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.

265 ämneslärarinnor........................... A 21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
265.

114 lärare i teckning.......................... A 20

85 » » musik............................ A 20

103 » » gymnastik med lek och idrott........ A 20

4 övningsskollärare ......................... A 20

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd.................. A 16

81 vaktmästare .............................. A 7

61 » .............................. A 6

17 » ............................... A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter ................................ A 22

Anm. Av dessa, adjunktstjänster må uppehållas endast så
många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.

9 ämneslärarinnor ........................... A 22

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.

1 lärare i teckning............. A21

1 lärarinna i kvinnlig slöjd................... A 18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.

250 adjunkter .............................. Eo21;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1944/45,
då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida be -

127

Kungl. Martts ''proposition nr 207.

fattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 20 990 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt kvinnliga
sakkunniga . . kronor 450

b) Arvoden åt till synslärare.

..... »

c) Personliga tilläggs arvoden

åt första
lärarinnor ...... »

d) Arvoden åt skol läkare

m. m., förslagsvis
........ »

e) Arvoden åt bibliotekarier
........ »

f) Arvoden åt biträ den

på rektorsexpeditionerna.
.... »

g) Särskilda arvoden

vid provårsläroverk.
.......... »

h) Särskilda arvoden

vid statens aftonskola
.......... »

i) Arvode åt biträ dande

föreståndarinna
.......... »

j) Personlig lönefyll nad

åt vissa rektorer
.......... »

8 450

1200

220 000
93 200

123 000

172 500

5 800

1 200

11 500 » 637 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 5 840 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... » 3 889 300

Summa kronor 31 356 600

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms
stad.......kronor 15 000

2. Av kommuner och lärare
erlagda hyreser -

sättningar och hyror »
3. Avkastning av donationer
från kronan
m. m............ »

4. Av vaktmästare er lagda

hyror samt ersättning
för bränsle
och lyse......... »

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor
till vaktmästarpersonalens
avlöning .... »

274 000

37 600

120 000

480 000 kronor 926 600

Nettoutgift kronor 30 430 000;

6. bemyndiga Kungl. Majit att — med iakttagande i huvudsak
av de i det föregående angivna grunderna — meddela
beslut angående successiv ombildning från och med budgetåret
1944/45 av kommunala mellanskolor till samrealskolor,
under förutsättning att respektive kommun förpliktar
sig dels att i fråga om den ombildade läroanstalten tillhandahålla
erforderlig möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande
kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig
vaktmästarpersonal, dels ock, i den mån Kungl. Majit så
finner påkallat, att intill ett belopp av 5 000 kronor bekosta
komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av
biblioteket vid läroanstalten;

7. bemyndiga Kungl. Majit att förordna örn de avvikelser
från personalförteckningen och de överskridanden av maximerade
poster i avlöningsstaten, som föranledas av beslut
örn kommunala mellanskolors ombildning till samrealskolor;

8. bemyndiga Kungl. Majit att meddela de bestämmelser
i övrigt, som erfordras i samband med ombildningen av kommunala
mellanskolor till samrealskolor;

9. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av .. kronor 30 430 000;

10. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommu nala

gymnasier för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag
av ................................... kronor 12 000;

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 129

11. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mel lanskolor

för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 4 100 000;

12. till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl.

läroanstalter för budgetåret 1944/45 anvisa ett
reservationsanslag av...................kronor 52 100:

13. till Psykologisk-pedagogislca institutet för budgetåret
1944/45 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 15 500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet;

Torsten Svensson.

Bihang tili riksdagens protokoll 19JM- 1 sami. Nr 207.

130

Kungl. Majda proposition nr 207.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Organisatoriska förändringar........................... 2

1. Upprättande av nya statliga gymnasier.................. 2

1. Ludvika..................................... 4

2. Örnsköldsvik................................... 5

Departementschefen.................................. 10

2. Anordnande av nya linjer vid vissa gymnasier............ 13

Departementschefen.................................. IG

3. Ombildning av kommunala mellanskolan i Solna till samrealskola 17

Departementschefen.................................. 28

4. Förstatligande av kommunala mellanskolor i övrigt......... 30

Inledning....................................... 30

Nuvarande förhållanden............................. 31

1939 års sakkunnigförslag............................ 32

Frågan behandling vid 1943 års riksdag................. 42

Nu föreliggande förslag.............................. 44

Departementschefen.................................. 57

5. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut ......... 61

1936 års lärarutbildningssakkunniga.................... 62

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag
............................................ 63

1940 års skolutredning.............................. 65

Yttranden över skolutredningens förslag................. 69

1942 års riksdag m. m.............................. 70

Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag................ 73

Departementschefen.................................. 77

II. Anslagsberäkningar................................. 79

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar....... 79

a) Besparingsåtgärder............................... 79

Departementschefen................................ 84

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän . . . . .............. 86

Departementschefen................................ 91

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit 93

Departementschefen................................ 98

131

Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............ 99

Departementschefen................................105

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel...............106

Departementschefen................................106

f) Sammanfattning.................................106

Departementschefen................................106

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala
gymnasier...................................106

Departementschefen..................................109

3. Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala

mella nskolor......................................Ilo

Departementschefen.................................lil

4. Kurser för lärare vid de allmänna läroverken lii. £. läroanstalter lil

a) Skolöverstyrelsens petita...........................112

b) Framställning av 1943 års sexualundervisningssakkunnigam. m. 113

c) Framställning av svenska röda korset.................121

Departementschefen..................................123

III. Hemställan........................................125