Kungl. Majlis proposition nr 207 (Proposition 1932:207)

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändring i vissa delar av lagen den
6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i stad m. m.;
given Stockholms slott den 18 mars 1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet oell lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad;

2) lag örn kommunalborgmästare;

3) lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse
åliggande bestyr;

4) lag örn behörighet för kommunalborgmästare att utfärda fattigdomsintyg,
som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken;

5) lag angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen den 26 november
1920 (nr 796) örn val till riksdagen;

6) lag om ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930
(nr 253);

7) lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919
(nr 293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik
indelning;

8) lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1925
(nr 170) örn polisväsendet i riket;

9) lag angående ändrad lydelse av 47 § i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)
örn landsting;

10) förordning örn ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den
31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lif) haft. (Nr 20 7.) 2084 si 1

Kungl. Maj.-ts proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om komniunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i
stad skall så ändras, att 7, 13, 15, 17, 19, 20, 22—24, 32, 35, 37, 38, 40—42,
44, 45, 55, 57, 59 och 60 §§, 63 § 3 mom. samt 65—67, 70, 71, 74—76 och
79 §§ erhålla ny lydelse, att 51 § upphör att gälla, att 52—55 §§ erhålla
beteckningen 51—54 §§, att en ny paragraf, betecknad 55 §, införes samt att
4 kap. erhåller ny rubrik, allt på sätt nedan angives:

7 §•

Stadskommuns beslutanderätt---allmän rådstuga.

Förvaltning och verkställighet tillkomma drätselkammare eller de styrelser,
nämnder eller personer, som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller
verkställighetsbestyr.

13 §.

Stadsfullmäktige väljas---års ålder.

Stadsfullmäktig kan — — — andras talan.

Följande personer må icke vara stadsfullmäktige: landshövding, landssekreterare,
landskamrerare, länsassessor, ledamot av magistraten, tjänsteman
eller betjänt vid magistraten, kommunalborgmästare eller allmän åklagare
i orten, ej heller tjänsteman eller betjänt, som är anställd vid stadens drätsel
eller annat dess förvaltande verk och är för sin befattning redovisningsskyldig.

Ej må — — — såsom stadsfullmäktig.

15 §.

För val —--- inom valkrets.

Vid valkretsindelning----särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets äga,
efter därom av magistraten eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren
uppgjort förslag, stadsfullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan
föregående framställning må länsstyrelsen förordna örn sådan indelning,
sedan tillfälle beretts stadsfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut
örn indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången
av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

17 §.

Stadsfullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig
en ordförande och en vice ordförande samt, då stadsfullmäktige så besluta,
jämväl en andre vice ordförande. Underrättelse örn dessa val, med angivande
av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas
till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna.

För året — — — särskilt utsett.

19 §.

Ordinarie sammanträden--— av fullmäktige.

Vid ordinarie —--och förvaltning.

Vid ordinarie — — — och revisorssuppleanter.

Extra sammanträde hålles, när länsstyrelsen därom förordnar eller magistraten
eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren det begär eller de flesta
av fullmäktige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.

20 §.

Kallelse till stadsfullmäktigsammanträde utfärdas första gången, sedan
beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige, av magistraten eller, där sådan
ej finnes, av kommunalborgmästaren och därefter av ordföranden, eller vid
hinder för honom, av vice ordföranden. Kallelsen, vilken skall utfärdas
skriftligen och innehålla bestämd uppgift örn tid och ställe samt, såvitt
möjligt är, även örn överläggningsämne för sammanträdet skall senast söckendagen
före sammanträdet delgivas envar stadsfullmäktig.

En vecka — — — flestas kännedom.

Vid ordinarie — — — denna tidning.

Den omständigheten--— sammanträdets hållande.

I stad med magistrat skall magistraten särskilt skriftligen underrättas örn
sammanträde.

22 §.

Varje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde äger borgmästaren eller, vid hinder för
honom, den, vilken magistraten bland sina ledamöter utser, eller kommunalborgmästaren
att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna, men ej i
besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande eller vice ordförande i
kommunal styrelse, nämnd eller beredning vid behandling av ärende, som
beretts av styrelsen, nämnden eller beredningen, så ock revisor vid granskning
av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

23 §.

Stadsfullmäktige äro skyldiga att, efter sakens beskaffenhet, antingen
meddela yttrande eller fatta beslut över alla de frågor, vilka blivit av högre
myndighet eller i stad med magistrat av magistraten liänskjutna till dem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

24 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av stadsfullmäktige, skola förut
vara vederbörligen beredda av drätselkammaren eller annan kommunal styrelse,
nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller
av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan
ärende, som beretts annorledes än av drätselkammaren eller allmänt beredningsutskott,
företages till avgörande av stadsfullmäktige, skall tillfälle lämnas
kammaren eller utskottet att avgiva yttrande däröver. I stad utan magistrat
skall tillfälle städse lämnas drätselkammaren att avgiva yttrande över
ärende, som beretts annorledes än av kammaren.

Yal må---stadens rättighet.

32 §.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så snart de blivit justerade, skriftligen
delgivas magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren. För övrigt
äger envar att taga avskrift av protokollet och att få avskriftens riktighet
bestyrkt.

35 §.

Beträffande rättighet —--är stadgat.

Vid behandling av ärende, som sägs i första stycket, skall finnas tillgänglig
längd över de i sådant ärende röstberättigade, vilka icke finnas upptagna
såsom röstberättigade i den allmänna röstlängden. Det ankommer å
magistraten eller, där sådan ej finnes, å den valnämnd, som enligt lagen örn
val till riksdagen har att förrätta val till riksdagens andra kammare för
staden, att föranstalta därom, att längden är tillgänglig.

37 §.

Allmän rådstuga hålles inför magistraten eller, där sådan ej finnes, inför
valnämnden.

38 §.

Allmän rådstuga skall hållas å rådhuset eller å ställe, som för sådant
ändamål blivit av rådstugan eller, i brist på dess föreskrift, av magistraten
eller, där sådan ej finnes, av valnämnden bestämt.

40 §.

Extra allmän rådstuga hålles, när länsstyrelsen därom förordnar, så ock
i stad med magistrat, när magistraten finner det nödigt, samt i annan stad,
när valnämnden finner det nödigt eller drätselkammaren sådant äskar.

Envar, som är röstberättigad å allmän rådstuga, äger för uppgivet ärende
begära rådstugas hållande. Lämnas dylik framställning av magistraten eller
valnämnden utan avseende, skall magistraten eller valnämnden, örn det begäres,
meddela sitt beslut skriftligen, med skälen därtill; och äger sökanden
att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut må
talan ej föras.

Kungl. Majus proposition nr 207.

41 §''

Kungörelse om allmän rådstuga utfärdas av magistraten eller, där sådan
ej finnes, av valnämnden och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe
och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses — — — stadens rättighet.

Jämväl skall--— i 20 §.

Den omständigheten — — — rådstugans hållande.

42 §.

Magistraten eller, där sådan ej finnes, valnämnden skall vid allmän rådstuga
låta föra protokoll.

Protokollet skall---- omröstning företagits.

Protokollet justeras genast, där så ske kan, men i annat fall offentligen
inför magistraten eller valnämnden å tid, som tillkännagives innan allmänna
rådstugan upplöses.

Envar äger — — — riktighet bestyrkt.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras av
magistraten eller valnämnden på sätt och å ställe, som allmänna rådstugan
eller, där stadsfullmäktige finnas, dessa bestämt.

4 KAP.

Om magistrat, drätselkammare och ersättare för magistrat.

44 §.

Örn tillsättande av magistrat är särskilt stadgat. Beträffande magistraten,
för såvitt den sammanfaller med rådstuvurätten, ävensom i fråga örn magistratens
handliavande av vad till exekutionsverket, säkerhets-, ordnings-, sundhets-
och sedlighetspolisen inom staden hör, gäller vad därom i lag och författningar
är stadgat.

45 §.

Magistraten äger att vaka över att av stadsfullmäktige eller allmänna
rådstugan fattade beslut bringas till verkställighet av drätselkammaren eller
för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr tillsatta styrelser, nämnder
eller personer, som böra taga befattning därmed, ävensom att at staden
donerad fast egendom och staden förunnade inkomstgivande rättigheter bliva
behörigen använda till sina bestämda ändamål.

Finnér magistraten — —- — magistrats beslut.

55 §.

I stad utan magistrat skall vad i 45—50 och 52 §§ stadgas i avseende å
magistrat i tillämpliga delar gälla örn drätselkammaren med iakttagande likväl,
att i 45 § andra stycket stadgad förpliktelse för magistrat att vägra
handräckning till verkställighet av vissa beslut samt i 52 § sista stycket

6 Kungl. Majlis proposition nr 207.

föreskriven skyldighet för magistrat att avgiva yttrande icke skall gälla om
drätselkammaren.

För att bistå drätselkammaren vid fullgörandet av vad å kammaren ankommer
skall i stad utan magistrat finnas en kommunalborgmästare. Kommunalborgmästaren
har att närvara vid drätselkammarens sammanträden
samt ager rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få
sin särskilda mening antecknad till protokollet.

Stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan må bestämma, att drätselkammaren
skall utgöras, utom av de valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren.

Örn kommunalborgmästarens befattning med andra än i denna lag omförmälda
ärenden så ock örn utseende och entledigande av kommunalborgmästare
samt reglemente för honom är särskilt stadgat.

57 §''

Förslag till utgifts- och inkomststat skall uppgöras före november månads
utgång, i stad med magistrat av magistraten efter hörande av drätselkammaren
eller särskild av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga därför tillsatt
beredning och i annan stad av drätselkammaren. För detta ändamål skola
de styrelser, nämnder eller personer, vilka staden för särskilda förvaltningsbestyr
tillsatt, å tid, som utsattes i stad med magistrat av magistraten
och i annan stad av drätselkammaren, till kammaren ingiva sina specialförslag
över utgifter och inkomster för det nästföljande året.

Statförslaget skall från och med dagen för tillkännagivandet om det ordinarie
stadsfullmäktigsammanträde eller kungörandet av den allmänna rådstuga,
som skall hållas före utgången av december månad, vara offentligen
tillgängligt på lämpligt ställe, som utsättes i tillkännagivandet eller kungörelsen.

På nämnda — — — och avgörande.

Den fastställda utgifts- och inkomststaten återställes därefter till den, som
uppgjort statförslaget.

59 §‘

Det åligger — — — för kalenderår.

Räkenskaperna skola årligen före den 1 april tillhandahållas magistraten
eller i stad utan magistrat ordföranden i stadsfullmäktige eller, där sådana
ej finnas, ordföranden i valnämnden. Magistraten eller ordförande, som nu
nämnts, har att oförtövat, med föreläggande av viss tid för revisionsberättelsens
avgivande, tillhandahålla räkenskaperna åt revisorerna.

Av staden — — — med dem.

6° §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

läggas till granskning ock avgörande hos stadsfullmäktige eller å allmän
rådstuga vid det ordinarie sammanträde, som hålles före utgången av juni
månad.

63 §.

3 mom. Skulle i andra fall än dem, som ovan i denna paragraf bestämmas,
hos stadsfullmäktige eller allmän rådstuga väckas förslag, att vissa till
staden skattskyldiga böra, i fråga örn uttaxering för visst ändamål, antingen
helt och hållet befrias från bidrag eller vinna nedsättning däri, skall först
avgöras, huruvida ett sådant förslag, vilket dock icke må avse påläggande
av personlig eller efter matlag utgående avgift, bör komma under närmare
prövning. Skall sådant förslag tagas under vidare prövning, skall det, innan
det av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga företages till slutligt avgörande,
överlämnas till magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren,
som vidtager den förberedande utredning frågan kräver.

65 §.

Magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren åligger att på
grund av den fastställda utgifts- och inkomststaten ävensom de beslut örn
uttaxering till församling eller skoldistrikt, som genom kyrkorådet, skolrådet
eller särskild styrelse delgivas drätselkammaren, oförtövat låta upprätta
debiterings- och uppbördslängd.

66 §.

Sedan debiterings----skall ske.

Vill någon göra anmärkning mot debiterings- och uppbördslängden, äger
han, därest han är medlem av stadskommunen eller hans rätt eljest ar beroende
av debiteringen, att före utgången av nyss sagda tid ingiva skriftlig
anmälan därom till magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren.

Magistraten eller drätselkammaren skall skyndsamt meddela beslut över
de framställda anmärkningarna, och skola ändringar, som härav föranledas,
införas i längden. Denna anses härefter fastställd.

67 §.

Sedan debiterings- och uppbördslängden fastställts, aligger det drätselkammaren
att utfärda debetsedlar och låta tillställa de skattskyldiga desamma.

70 §''

Har efter debiterings- och uppbördslängdens slutliga granskning sådan
taxering, som enligt lag bör ligga till grund för skattskyldighet till staden,
blivit verkstiilld, ändrad eller undanröjd, skall magistraten eller, där sådan
ej finnes, drätselkammaren göra därav föranledd ändring i debiteringen, utan
hinder av att denna enligt vad ovan sägs vunnit laga kraft, och njuter
skattskyldig ränta, enligt vad särskilt är stadgat, å vad han äger återbekomma
såsom för mycket erlagt.

Kungl.Maj:ts proposition nr 207.

Förmenar någon, att felaktighet förekommit vid åtgärd av magistraten
eller drätselkammaren, som nu sagts, och vidtages ej efter anmälan rättelse
ager han att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen i den ordning som
sägs i 69 § andra stycket, skolande tiden för besvärs anförande räknas från
det han erhållit vetskap om det beslut anmälan föranlett.

71 §-

Efter uppbördsstämman upprättar drätselkammaren restlängd å de skattskyldiga,
som ej vid uppbördsstämman behörigen guldit sin skatt och för
vilka ej avkortning eller avskrivning i laga ordning ägt rum. I stad med
magistrat skall restlängden summerad jämte berättelse, huru uppbörden utfallit,
överlämnas till magistraten, som låter indriva och till drätselkammaren
redovisa de resterande utskylderna. I annan stad skall restlängden summerad
tillställas den, som är utmätningsman för staden, och åligger det
denne att indriva och till drätselkammaren redovisa utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär, som fastställes av Konungen. I
stad med magistrat äger magistraten meddela de närmare föreskrifter rörande
restlängds upprättande, som i övrigt prövas erforderliga.

Vid indrivandet----stadgas särskilt.

74 §.

För att — — — dess betjänande.

som underställas Konungens prövning, skall av magistraten,
åtföljt av dess utlåtande, eller, där magistrat ej finnes, av drätselkammaren
insändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna
jämte eget yttrande, till Konungen.

75 §-

Länsstyrelsens godkännande —--fern år.

Beslut, som skall underställas länsstyrelsens prövning, bör genom magistraten
och åtföljt av dess utlåtande eller, där magistrat ej finnes, genom
drätselkammaren insändas.

Samtliga av •—- — — besluten avse.

Underställt beslut — — — därför uppgivas.

Över vägrad — — — hos Konungen.

76 §.

Medlem av---orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, ingivas till länsstyrelsen
inom tjugu dagar efter den dag, då stadsfullmäktiges protokoll offentligen
upplästes eller allmän rådstugas protokoll justerades, dagen då det skedde
likväl oräknad. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid besvären foga
bevis örn dagen, då sådan uppläsning eller justering ägde rum, som ock
att inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till

Kungl. Majda proposition nr 207. 9

magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren ingiva diariiutdrag
över att lian besvärat sig.

Försummar klaganden---i verkställighet.

79 §.

För besvärs anförande mot drätselkammares beslut i sådana mål och
ärenden, vilka drätselkammaren på grund av föreskrifter i särskilda författningar
har att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes
stadgat.

I övrigt gäller örn besvärs anförande mot beslut av drätselkammare i stad
med magistrat vad i drätselkammarens reglemente är bestämt. Örn magistratens
överinseende över drätselkammaren sägs i 47 §.

Har drätselkammare i stad utan magistrat meddelat beslut, som ej är av
rent förberedande eller verkställande art, skall vad i 76—78 §§ är stadgat
äga motsvarande tillämpning; dock skall tiden för talans fullföljande räknas
från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet. Utan hinder av förd
klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den prövande myndigheten
annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

Utan hinder härav må stadsfullmäktige i stad, där stadsstyrelse finnes,
besluta, att stadsstyrelsen skall bibehållas för en tid av högst fem år, räknat
från lagens ikraftträdande. I dylikt fall skola de äldre bestämmelserna fortfarande
under samma tid äga tillämpning för staden. Sådant beslut skall
fattas före lagens ikraftträdande. Anmälan örn beslutet skall göras hos länsstyrelsen.

Kungl. Majus proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

om konununalborgmästare.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kommunalborgmästare skall hava avlagt för utövande av domarämbete
föreskrivna kunskapsprov, dock må till kommunalborgmästare utses jämväl
den som av Konungen på grund av annan utbildning eller ådagalagd duglighet
i kommunala värv eller eljest i allmän befattning funnits skickad att
innehava den tjänst, varom är fråga.

2§-

Kommunalborgmästare väljes av stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, av allmänna rådstugan. Förordnande å befattningen utfärdas av
länsstyrelsen.

3§-

Reglemente för kommunalborgmästaren utfärdas av Konungen efter därom
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan upprättat
förslag.

I reglementet skola bestämmelser meddelas örn kommunalborgmästarens
tillsättande, åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjänsteförhållanden
i övrigt. Därvid ina föreskrivas, att såsom vikarie å kommunalborgmästartjänst
under kortare tid jämväl må förordnas annan än den som kan
utses till kommunalborgmästare.

Ej må annan grund för kommunalborgmästares entledigande stadgas än

a. att han uppnått viss levnadsålder,

b. att han i tjänsten träffats av olycksfall, som finnes för framtiden medföra
oförmåga till tjänstgöring,

c. att han, utan att hava uppnått den för avgång stadgade levnadsåldern,
under en tid av tre på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet
eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och finnes vara för framtiden oförmögen
till tjänstgöring,

d. att länsstyrelsen funnit skäl föreligga för bifall till framställning av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan örn entledigande,
såframt förslag därom väckts av drätselkammaren med minst två
tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster och antagits av stadsfullmäktige
eller allmänna rådstugan med enahanda pluralitet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1932.

Kungl. Majus proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse
åliggande bestyr.

Härigenom förordnas, att vad i lag eller författning är stadgat med avseende
å magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse eller ordförande i
stadsstyrelse skall i stad, där magistrat eller stadsstyrelse ej finnes, äga
tillämpning’ med avseende å kommunalborgmästare, såvitt ej annat blivit
särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933.

Förslag

till

Lag

om behörighet för kommuualborgmästare att utförda fattigdomsintyg,
som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att vad örn behörighet att utfärda sådant intyg örn
fattigdom, som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken, är stadgat beträffande
borgmästaren i stad, där sökanden har sitt hemvist, skall, såframt
i staden magistrat ej finnes, gälla i avseende å kommunalborgmästaren.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933.

I stad, där stadsstyrelse finnes, skall vad i denna lag föreskrives äga tilllämpning
å stadsstyrelsens ordförande.

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Förslag tiii Lag angående

ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen den 26 november 1920
(nr 796) om val till riksdagen.

• Härigenom förordnas, att 90 och 91 §§ i lagen den 26 november 1920
örn val till riksdagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

90 §.

Vad ovan är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat
i tillämpliga delar gälla örn den valnämnd, som skall finnas för sådan stad.

Valnämnd, som i första stycket sägs, skall bestå av kommunalborgmästaren
i staden såsom ordförande samt två ledamöter jämte suppleanter för

dem, vilka väljas för fyra ar av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
av allmänna rådstugan. Valet äger rum å tid, då val till befattningar inom
kommunen eljest anställes. Vad i 33—36 §§ i övrigt är stadgat i avseende
å valnämnd å landet skall äga motsvarande tillämpning beträffande den valnämnd,
varom nu är fråga.

91 §•

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten eller i stad utan magistrat,
valnämnden för varje valdistrikt utse tre eller fyra personer att såsom magistratens
eller valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet. Av
dessa förer den främste ordet. Protokollet över valförrättningen föres av

den, magistraten eller valnämnden därtill utsett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

I stad, där stadsstyrelse finnes, skall vad i avseende å magistrat i lagen
örn val till riksdagen är stadgat gälla örn stadsstyrelsen.

Val av ledamöter och suppleanter i valnämnd må äga rum före lagens
ikraftträdande.

Kungl. Majus proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930

(nr 253).

Härigenom förordnas, att 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930
skall erhålla följande ändrade lydelse:

63 §.

Yad i denna lag stadgas i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat
gälla örn den valnämnd, som enligt lagen örn val till riksdagen har att förrätta
val till riksdagens andra kammare för staden.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933, dock skall i stad, där
stadsstyrelse finnes, vad i avseende å magistrat i kommunala vallagen stadgas
gälla örn stadsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919
(nr 293) om ordning och villkor för ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning. ]

Härigenom förordnas, att 18, 20 och 21 §§ i lagen den 13 juni 1919 om
ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, av
vilka lagrum 18 § ändrats genom lag den 6 juni 1930 (nr 257), skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

18 §•

Ar nybildad — — — ävensom kommunalnämnd.

Är nybildad kommun stad och skall i staden ej finnas magistrat, skall
Konungens befallningskavande inom samma tid förordna person att tjänstgöra
såsom kommunalborgmästare, intill dess sådan varder i vederbörlig
ordning förordnad; och åligger det denne att ofördröjligen hålla allmän rådstuga
för val av ledamöter och suppleanter i den valnämnd, som enligt
lagen örn val till riksdagen skall finnas för sådan stad.

Skall i---ordning tillsatt.

Är nybildad —--allmän rådstuga,

I nybildad---nästföljande året.

Fullmäktige skola omedelbart efter valet övertaga handhavandet av de
dem tillkommande uppgifter; och skola jämväl magistrat, kommunalborgmästare,
valnämnd i stad utan magistrat och kommunala befattningshavare,
som utses före den nya kommunindelningens ikraftträdande, genast träda i
utövning av sina befattningar med befogenhet att vidtaga sådana åtgärder,
som erfordras i anledning av indelningsändringen.

2°§.

Då i anledning av ändring i kommunal indelning röstlängd, som för
kommun upprättats, skall användas inom annan kommun, skall röstlängden
av valnämnden eller magistraten (kommunalborgmästaren) i förstnämnda
kommun för ändamålet tillhandahållas vederbörande myndighet i sistnämnda
kommun.

21 §.

Kommunalnämnden eller magistraten (kommunalborgmästaren) i kommun,
som skall helt införlivas med annan kommun eller ingå i ny kommun, skall
före ingången av december månad året närmast innan ändringen träder i
kraft till motsvarande myndighet inom den ökade eller nybildade kommu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nen överlämna årets taxeringslängder och hos prövningsnämnden förda
längder angående kommunen.

Skall del----angå kommundelen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933, dock skall i stad, där
stadsstyrelse finnes, stadsstyrelsen fullgöra i 20 och 21 §§ omförmälda
bestyr.

Kungl. Majus proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § 2 inom. i lagen den 6 juni 1925
(nr 170) örn polisväsendet i riket.

Härigenom förordnas, att 13 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1925 örn
polisväsendet i riket skall erhålla följande ändrade lydelse:

13 §.

2. Innan annan ordinarie befattningshavare än ordinarie fjärdingsman
tillsättes i polisdistrikt, där polisnämnd finnes tillsatt, skall nämnden hava
erhållit tillfälle att, efter det polischefen avgivit yttrande angående de sökande,
till länsstyrelsen avgiva sådant yttrande. Finnes polisnämnd icke
tillsatt, skall tillfälle att avgiva yttrande angående de sökande i stället lämnas
i stad magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren samt å
landet vederbörande kommunalförbundsdirektion eller kommunalnämnd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933, dock skall i stad, där
stadsstyrelse men ej polisnämnd finnes, stadsstyrelsen lämnas tillfälle att
avgiva i 13 § 2 mom. avsett yttrande.

Kungl. Majda proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 47 § i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

örn landsting.

Härigenom förordnas, att 47 § i lagen den 20 juni 1924 om landsting,
vilket lagrum ändrats genom lag den 28 september 1928 (nr 392), skall erhålla
följande ändrade lydelse:

47 §.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande skola å landet häradsskrivarna,
i städer utan magistrat häradsskrivarna eller de, som eljest verkställa
debitering av utskylder till kronan, samt i städer med magistrat magistraterna
varje år efter slutade taxeringsförrättningar så fort ske kan till
landstingets förvaltningsutskott genom länsstyrelsen insända förteckning,
som för varje kommun summariskt upptager antalet skattekronor och skatteören,
som påförts enligt kommunalskattelagen, särskilt för jordbruksvärde,
särskilt för skogsvärde och särskilt för tomt- och industrivärde å jordbruksfastighet,
särskilt för annan fastighet och särskilt för inkomst. Förvaltningsutskottet
låter däröver upprätta sammandrag, upptagande summan för
hela landstingsområdet, samt huru mycket sig belöper å varje kommun.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933.

Bihang till riksdagens protokoll 1932.

1 sami.

175 käft. (Nr 207.) ansi 31 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förslag

till

Förordning

örn ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den 31 mars 1922
(nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den 31 mars
1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:

§3.

Mom. 1. Riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till Överståthållarämbetet,
i annan stad med magistrat till magistraten samt i stad
utan magistrat och å landet till häradsskrivaren eller den, som eljest verkställer
debitering av utskylder till kronan, insända särskilt för varje uppbördsdistrikt
upprättad förteckning över de till distriktet hörande arbetsgivare,
av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.
Denna förteckning skall insändas, i Stockholm före den 15 juni
och eljest före juli månads utgång. Förteckningen bör angiva

1) den avgiftspliktiges —--erlagd avgift.

Mom. 2. Sedan avgifterna---till riksförsäkringsanstalten.

|I stad skola förteckningarna särskilt för varje uppbördsdistrikt i enahanda
ordning, i Stockholm genom överståthållarämbetets och i övriga städer
genom magistratens eller kommunalborgmästarens försorg, hållas de avgiftspliktiga
tillhanda och därefter före december månads utgång till riksförsäkringsanstalten
återställas.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1933, dock skall i stad,
där stadsstyrelse finnes, stadsstyrelsen fullgöra i § 3 mom. 2 andra stycket
omförmälda bestyr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson, fråga örn magistratsbestyrens
ombesörjande i stad utan magistrat samt anför:

Förslaget i allmänhet.

Tidigare i dag har Kungl. Majit på föredragning av chefen för justitiedepartementet
beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag örn
stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. I anslutning till 1931
års beslut angående huvudgrunderna för en rättegångsreform åsyftar förslaget
att möjliggöra, att staten efter hand övertager rättsskipningen i de städer •—- med
undantag av residensstäder — i vilkas rådhusrätter icke finnas minst tre lagfarna
ledamöter. Härvid skall i dessa städer rådhusrätten upphöra och städerna
i judiciellt hänseende förenas med angränsande domsagor. Då med rådhusrätternas
upphörande även magistraterna komma att indragas, uppstår fråga,
huru magistratsbestyren i nämnda städer böra ombesörjas. Vidtages icke
ändring i gällande lagstiftning, komma reglerna för de nuvarande fögderistäderna
att träda i tillämpning även beträffande dessa städer. Emellertid föreligga
sedan länge från processreformen fristående krav å en omgestaltning av
städernas förvaltning. Dessa reformyrkanden böra naturligen vinna beaktande
i förevarande sammanhang, i den mån de finnas befogade, även örn de avse
jämväl andra städer än dem, som beröras av nyssnämnda förslag.

Spörsmålet örn magistratsbestyrens ombesörjande har varit föremål för
skilda utredningar. Sålunda avgåvo 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga
— borgmästaren Jakob Pettersson, ordföranden i drätselkammaren i Nyköping
direktören Otto Lindeberg och ordföranden i drätselkammaren i Gävle direktören
Knut Bergsten -— den 30 september 1929 utredning1 angående kommunalförvaltningens
ordnande i städerna efter processreformens genomförande, vilket
betänkande avsåg samtliga städer. Vidare hava borgmästaren Gustaf Ehrnberg
och kommunalborgmästaren Harry Ljungberg — vilka av chefen för justitiedepartementet
i samråd med mig den 25 september 1931 tillkallats för att i
egenskap av sakkunniga inom justitie- och socialdepartementen biträda med
fortsatt behandling av frågan örn övertagande från statens sida av rättsskipningen
i vissa städer ävensom av frågan rörande de ändrade bestämmelser angående
kommunalförvaltningen i stad, som av ett dylikt övertagande kunde
påkallas, jämte därmed sammanhängande spörsmål — den 27 november 1931

1 Statens offentliga utredningar 1930: 13.

Av reformen
berörda

städer.

Gällande

bestäm melser.

Magistrats

kommunala

uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

avlämnat bl. a. förberedande förslag angående magistratsbestyrens ombesörjande
i stad utan magistrat. Förslaget torde såsom bilaga få fogas vid detta
protokoll (bilaga B). Sedan förslaget undergått överarbetning inom socialdepartementet,
föreligga nu såsom resultat av det bedrivna arbetet vissa författningsförslag.

Innan jag närmare ingår på dessa, anhåller jag få nämna vilka städer som
här närmast äro av intresse samt deras folkmängd vid årsskiftet 1930—1931.
Vidare ber jag få erinra om gällande bestämmelser angående magistrat tillkommande
uppgifter ävensom redogöra för 1929 och 1931 års förslag jämte
däröver avgivna yttranden.

De städer, som kunna beröras av en reform, äro tydligen de, i vilka staten
enligt det nyss omförmälda förslaget angående stads och landsbygds förenande
i judiciellt avseende kan komma att övertaga rättsskipningen, ävensom fögderistäderna.
Dessa städer upptagas i följande tabell jämte deras folkmängd den
31 december 1930. Fögderistäder äro utmärkta med (f).

Stad	Folkmängd 31/i2 1930	Stad	Folkmängd 3 V12 1930	Stad	Folkmängd 31/i2 1930
Mölndal (f).........	17,555	Eslöv (f) ............	6,035	Strömstad .........	3,073
Trollhättan (f) ...	15,018	Motala...............	5,985	Vaxholm ...........	2,975
Västervik............	12,611	Mjölby (f) .........	5,911	Vadstena............	2,922
Kristinehamn......	12,434	Enköping............	5,896	Söderköping ......	2,868
Söderhamn.........	11,643	Lysekil...............	5,866	Sollefteå (f).........	2,760
Lidingö (f).........	11,280	Ronneby ............	5,774	Hjo .................	2,758
Skövde...............	10,838	Falkenberg.........	5,527	Laholm ............	2,686
Lidköping .........	9,296	Ängelholm .........	5,269	Nora..................	2,631
Nässjö (f) ........	9,113	Skellefteå .........	5,203	Haparanda (f) ...	2,519
Alingsås ............	8,870	Avesta (f) .........	5,165	Simrishamn ......	2,505
Oskarshamn ......	8,674	Ludvika (f).........	5,050	Kungälv (f)........	2,381
Varberg ............	8,561	Örnsköldsvik ......	5,032	Säter ....... .........	2,176
Sundbyberg (f) ...	8,471	Norrtälje............	4,875	Askersund .........	2,102
Huskvarna (f) ...	8.156	Tidaholm (f) ......	4,816	Kungsbacka ......	2,017
Sala ..................	8,022	Arboga.....''..........	4,772	Borgholm (f) ......	1,981
Arvika (f) .........	7,979	Strängnäs .........	4,716	Torshälla............	1,826
Katrineholm (f)...	7,805	Filipstad ............	4,632	Skänninge .........	1,751
Karlshamn .........	7,487	Ulricehamn.........	4,138	Marstrand .........	1,646
Hudiksvall .........	7,321	Värnamo (f) ......	4,054	Mariefred ........	1.362
Skara ...............	6,770	Nybro (f)............	4,011	Gränna ..........	1,238
Amål..................	6,764	Sölvesborg.........	3,943	Öregrund (f) ......	1,201
Falköping .........	6,736	Hedemora .........	3,800	Skanör-Falsterbo.	1.097
Eksjö ...............	6,616	Vetlanda (f) ......	3,501	Östhammar (f) ...	1,078
Boden (f)............	6,517	Vimmerby .........	3,472	Sigtuna ............	1,031
Tranås (fj .........	6,436	Lindesberg.........	3,242	Trosa ................	800
Köping...............	6,395	Hässleholm (f) ...	3,238
Djursholm (f)......	6,221	Piteå..................	3,102

Av städerna äro 53 magistratsstäder och 26 fögderistäder. I 7 av de sistnämnda skall
finnas kommunalborgmästare, nämligen i Mölndal, Lidingö, Sundbyberg, Mjölby, Värnamo,
Nybro och Vetlanda.

Enligt lagen örn kommunalstyrelse i stad äger magistraten vaka över att av
fullmäktige eller allmänna rådstugan lagenligt fattade beslut bringas till verkställighet
av drätselkammaren eller för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr
tillsatta styrelser, nämnder eller personer, som böra taga befattning

Kungl. Majus proposition nr 207.

därmed, ävensom att åt staden donerad fast egendom och staden förunnade mkomstgivande
rättigheter bliva behörigen använda till sina bestämda ändamål.
Magistraten har vidare att vägra handräckning till verkställighet av olagliga
beslut samt tillsätter vid stadens förvaltning anställda tjänstemän, i den man
cj annat stadgats. Därjämte uppgör magistraten förslag till utgifts- och inkomststat
för staden samt har att taga viss befattning med uppbörd och indrivning
av kommunalutskylder ävensom med revision av de kommunala räkenskaperna.
Under magistratens ledning hålles allmän rådstuga. I fögderistaden
handhavas de uppgifter, som enligt vad nu nämnts tillkomma magistraten, av

stadsstyrelsen. . . ,

Enligt kommunala vallagen och lagen örn val till riksdagen upprattar magistraten
själv eller genom den tjänsteman, vilken debiteringen av kronoutskylder
åligger, den s. k. kronokassören, röstlängden, är valförrättare vid stadsful -mäktige-, kyrkofullmäktige-, landstingsmanna- och riksdagsmannaval samt verkställer
i allmänhet röstsammanräkning vid de båda först nämnda valen och i
större stad även vid landstingsmannavalen. I fögderistaden har stadsstyrelsen
enahanda åligganden, dock upprättas röstlängden av vederbörande häradsskrivare.

Magistraten eller någon dess ledamot är i allmänhet överexekutor för staden.
I denna egenskap har magistraten eller ledamot av magistraten den närmaste
tillsynen över utmätningsmannen i staden, stadsfogden, och genom inventering
hos honom övervakar magistraten eller någon dess ledamot hans indrivningsverksamhet.
Med avseende å debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder
samt indrivning och redovisning av böter tillkommer det magistraten
att i större eller mindre omfattning själv ombesörja bestyren eller hava inseendet
över och i vissa fall även ansvaret för deras utförande. Mantalsskrivningen förrättas
under magistratens tillsyn som regel av kronokassören. I fögderistäder
handhavas nu nämnda uppgifter av statliga organ. Häradsskrivaren ombesörjer
sålunda debitering av kronoutskylder och mantalsskrivning, postverket omhänderhar
uppbörd och redovisning av kronoutskylder och landsfiskalen indriver
och redovisar kronorestantier och böter.

I fastighetsbildningslagen har magistrat tillagts befattningen med ärenden
angående fastställelse å avstyckning, fastighetsregistrets förande m. m. I
fögderistaden tillkomma dessa uppgifter länsstyrelsen.

Enligt en mångfald författningar falla inom magistratens såväl som inom
stadsstyrelsens arbetsområde statsadministrativa uppgifter av synnerligen
skiftande natur såsom rörande allmän säkerhet och ordning, djurskydd och
jaktvård, allmän samfärdsel, näringsväsen och offentligt notariat, byggnadsväsen,
hälsovård, sprithantering och utskänkningsväsen m. m.

I de städer med magistrat, örn vilka nu är fråga, är borgmästaren eller annan
ledamot av magistraten enligt polisreglementet för riket polischef i staden. I
fögderistaden tillkommer polischefskapet kommunalborgmästaren eller, där sådan
ej finnes, stadsstyrelsens ordförande. I sistnämnda städer har emellertid
landsfogden i länet ansvar för och ledning av polisväsendet. Motsvarighet därtill

Magistrats

statliga

uppgifter.

22 Kungl. Majus proposition nr 207.

finnes icke i magistratsstäderna, i vilka polischefen sorterar direkt under länsstyrelsen.

I byggnadsnämnden skall magistraten utse en ledamot, vilken bör väljas
bland magistratens ledamöter. I hälsovårdsnämnden är polischefen självskriven
ledamot.

Aktuella
reformförslag.

1929 års
förslag.

Det av kommunalförvaltningssakkunniga år 1929 avgivna förslaget, vilket
avsag samtliga städer i riket, innebar i huvudsak inrättande av ett kommunalt
centralorgan med benämning stadsstyrelse. I stadsstyrelsen skulle den nuvarande
drätselkammaren uppgå, och den skulle vidare övertaga magistratens
kommunala uppgifter med undantag av legalitetskontrollen, vilken skulle upphora,
samt åtskilliga av magistratens statliga uppgifter, dock icke de polisiära,
vilka skulle tillkomma polischefen i staden. Stadsstyrelsen skulle utgöras av
en borgmästare såsom självskriven ordförande samt ytterligare minst fyra ledamöter,
varjämte hos stadsstyrelsen i städer med över 4,000 å 6,000 invånare i
regel skulle finnas anställd en stadsassessor. Borgmästaren och övriga ledamöter
skulle väljas av stadsfullmäktige eller, där sådana ej funnes av allmänna
rådstugan, borgmästaren för en tid av 6—10 år samt övriga ledamöter
r “te erforderllSt antal suppleanter för en tid av 4 år. Stadsassessorn skulle
il sattas av stadsfullmäktige. För borgmästaren voro ej några kompetensvillkor
uppställda, medan däremot stadsassessorn skulle antingen vara jurist

eller ock hava av Kungl. Majit befunnits kompetent för den befattning, varom
vore fråga.

ÄÄ1 , ?T f°rslaget avgav°s granden av länsstyrelserna i riket, av magistraterna,
års förslag. stadsstyrelserna, stadsfullmäktige och drätselkamrarna i städerna samt av
vissa sammanslutningar. En sammanfattning av yttrandena torde såsom bilaga
ia lögås vid detta protokoll (bilaga A).

I de flesta yttrandena vitsordas, att grundtanken i förslaget — inrättande
av ett kommunalt centralorgan — vore riktig och stöde i överensstämmelse med
tidens krav. Mot förslaget riktas emellertid av flertalet i ärendet hörda detaljanmärkningar
av skiftande natur. Sålunda återkomma ofta erinringar, att det
kommunala centralorganets belastande med administrativa uppgifter vore
mindre önskvärt, att fara förefunnes, att förslaget, därest det antoges, skulle
medföra en överorganiserad tjänstemannaförvaltning, i all synnerhet i städer
med 6,000—15,000 invånare, att den föreslagne borgmästarens ställning komme
pa grund av sättet för hans antagande att bliva i avsevärd utsträckning poliiskt
betonad, samt att ordföranden i det kommunala centralorganet borde vara
en kommunal förtroendeman, vald i samma ordning som för närvarande gällde
örn dylika befattningshavare.

1931 års
förslag.
Ombesörjandet
ar magistrats
kommunala
uppgifter.

1931 ars förslag,^ som är begränsat till städer utan magistrat men omfattar
samtliga dessa — således även fögderistäderna — har upptagit grundtanken i
1929 ars förslag örn inrättande av ett centralorgan i städerna. Någon ny
styreise skall emellertid icke tillskapas, utan drätselkammaren skall bibehållas
och under oförändrad benämning övertaga magistratens kommunala uppgifter,
b or att kammaren skall hilva i stånd att utöva en ledande ställning föreslås,

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att kammaren skall erhålla tillfälle att avgiva yttrande till stadsfullmäktige i
praktiskt taget alla där förekommande ärenden. Liksom enligt 1929 års förslag
skall legalitetskontrollen försvinna. Ett par magistraten enligt kommunalstyrelselagen
åvilande detaljbestyr skola övertagas av annat organ än drätselkammaren.
Magistratens uppgifter beträffande valen övertagas av en för ändamålet
inrättad valnämnd. Röstlängd skall dock upprättas av den, som verkställer
debitering av kronoutskylder.

I syfte att trygga ett behörigt handhavande från drätselkammarens sida
av magistrats nuvarande tillsynsuppgifter över den kommunala förvaltningen
och att bereda en viss ersättning för legalitetskontrollens upphörande har bestämmelse
införts därom, att drätselkammaren skall biträdas av en kommunalborgmästare,
vilken skall vara skyldig att närvara vid kammarens sammanträden
och äga rätt att reservera sig mot fattade beslut. I stad med ett invånarantal
av 3,000 eller därunder behöver enligt förslaget kommunalborgmästare
ej finnas. Härför fordras emellertid medgivande av Kungl. Majit. Angående
kommunalborgmästares kompetens har skillnad gjorts mellan städer med 6,000
invånare och däröver samt mindre städer. I förra fallet skall han hava avlagt
för domarämbetets utövande föreskrivna kunskapsprov, i det senare har kansliexamen
ansetts tillfyllest. I båda fallen äger Kungl. Maj :t meddela dispens för
den som på grund av annan utbildning eller längre tids verksamhet i kommunala
värv eller eljest i allmän tjänst funnits skickad att innehava den befattning,
varom är fråga. Kommunalborgmästare skall enligt förslaget väljas av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan. Förordnande
å befattningen utfärdas av länsstyrelsen. I princip skall kommunalborgmästaren
vara oavsättlig, dock skall han kunna entledigas förutom vid viss
ålder och oförmåga till tjänstgöring, i fråga varom bestämmelser meddelats i
viss anslutning till civila pensionslagen -— örn länsstyrelsen funnit skäl föreligga
för bifall till framställning av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmänna rådstugan örn entledigande, saframt förslag därom väckts av drätselkammaren
med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster och
antagits av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan med enahanda pluralitet.

Drätselkammarens sammansättning skall enligt förslaget bliva oförändrad.
I reglementet för drätselkammaren skall dock kunna bestämmas, att kommunalborgmästaren
skall vara självskriven ledamot av kammaren.

Valnämnd skall bestå av kommunalborgmästaren såsom ordförande samt två
ledamöter jämte suppleanter för dem, valda av stadsfullmäktige för 4 år. Finnes ej
kommunalborgmästare i staden, skall landsfiskalen i orten vara ordförande. Valnämnden
skall liksom magistraten kunna utse deputerade att vara valförrättare.

Av magistratens statliga uppgifter skola överexekutorsgöromålen samt förut
omförmälda uppgifter enligt fastighetsbildningslagen tillkomma länsstyrelsen.
I fråga örn överexekutorsgöromålen förutsättes dock, att Kungl. Majit skall
kunna förordna kommunalborgmästaren till överexekutor för staden. Beträffande
magistratens befattning med debitering, uppbörd och redovisning av
kronoutskylder, indrivning och redovisning av böter samt mantalsskrivning
föreslås, att länsstyrelsen skall övertaga kontrollen över den eller de tjänstemän,
som handhava nämnda åligganden. Den magistraten enligt polislagen tillkom -

Ombesörjandet
av magistrats
statliga
uppgifter.

Yttranden
över 1931
års förslag,

Stads förbundet.

Kungl. Majus proposition nr 207,

mande befogenheten att i stad. där polisnämnd icke finnes tillsatt, avgiva
yttrande angående sökande till vissa befattningar, skall enligt förslaget övertagas
av drätselkammaren. Denna skall ock träda i magistrats ställe i fråga
örn den befattning, magistraten har att taga med antagande av kommunalstadgar,
samt anvisande av allmänna avstjälpningsplatser för snö, is, byggnadsavfall,
fyllnadsämnen m. m.

1 byggnadsnämnden ska11 kommunalborgmästaren vara självskriven ledamot,
.rolischefskapet skall enligt förslaget utövas av kommunalborgmästaren. Liksom
i den nuvarande fögderistaden skall emellertid landsfogden hava ansvaret
tor och ledningen av polisväsendet i staden. Såsom polischef tillkommer det
kommunalborgmästaren att vara självskriven ledamot av hälsovårdsnämnden.

Svenska stadsförbundet, som beretts tillfälle avgiva yttrande över de sak•
^oningas förslag, har genom sin styrelse överlämnat dels utlåtande i ämnet dels
och protokoll vid en av förbundet anordnad konferens i frågan. Därjämte hava
styrelserna för föreningen Sveriges stadsdomare och föreningen Sveriges stadsfiskaler
inkommit med yttranden över förslaget.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har anfört följande:

„ Styrelsen Ilar på, sin tid haft tillfälle att avgiva yttrande över de s k 19?8
ars kommunalforvaltningssakkunnigas 1929 avgivna betänkande angående kommunalioryaltnnigens
ordnande i städerna efter processreformens genomförande
(i det f oljande betecknat som 1929 års förslag). I sitt den 9 januari 1931 avgivna
utlåtande framhöll styrelsen, att man, åtminstone under en övergångstid
syntes fa rakna med frenne olika förvaltningstyper i städerna: städer med
magistrat, stader med stadsstyrelse enligt kommunalförvaltningssakkunnigas
förslag och stader med fögderistädernas hittillsvarande organisation. Avgränsmngen
i vart fall mellan de två sistnämnda förvaltningssystemen syntes bliva
foga rationell Med erinran om detta tidigare påpekande vill styrelsen nu till
en början uttala sm tillfredsställelse över, att det föreliggande förslaget fått
avse samtliga stader utan magistrat. En i praktiken ohållbar dualism har därmed
undvikits. Uppdelningen på olika förvaltningstyper bör uppenbarligen
icke göras med hänsyn till tidpunkten för den särskilda stadsdomstolens upphörande
utan pa sätt nu är föreslaget efter städernas olika behov av en mera
elfer mindre omfattande förvaltningsorganisation. Sedan riksdagen i princip
numera uttalat sig för ett bibehållande, åtminstone tills vidare, av stadsdomstolarna
i ett stort antal städer och frågan örn en omorganisation av stadsförvaltningen
därigenom kunnat för närvarande väsentligt begränsas, har problemets
lösning uppenbarligen också avsevärt förenklats. Ju mera skiftande
de llragakommande städerna äro till sin storlek och allmänna struktur desto
besvärligare ar det givetvis att utforma en organisation som ens i stort sett
kan passa dem alla. Men örn det i sinom tid gäller att gå vidare på reformvägen,
mäste det helt visst vara värdefullt att kunna bygga på erfarenheter
frände mindre städernas tidigare genomförda förändringar i förvaltningsorganisationen.
Skall man överhuvud utan olägenheter kunna framgå i etapper,
mäste det vara en bestämd förutsättning, att man redan från början bygger
pa en grund, som kan tänkas uppbära även de större städernas organisation.

orvaitnmgen i dessa måste visserligen ytterligare utbyggas, men en motsättnmg
i sjafva principerna för organisationen vore ur många synpunkter olycklig.
Såvitt styrelsen kunnat finna, synes man emellertid icke behöva befara några
avsevardare svårigheter i detta avseende med det nu förliggande förslaget. Utan
att "V1™6 "IT''1 ,på f„ragan, må har endast erinras om att under diskussionen
örn 1929 ars förslag fran sa stora städer som Malmö och Uppsala vitsordats,

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att en ändamålsenlig organisation av förvaltningen kan vinnas genom att förläna
drätselkammaren en central och ledande ställning, d. v. s. med tillämpning
av den princip, 1931 års förslag bygger på. Ett oeftergivligt villkor för genomförandet
av det föreliggande förslaget måste emellertid vara, att en blivande
omorganisation även av de större städernas förvaltning icke kan väntas nödvändiggöra
nya genomgripande reformer i nu ifrågakommande städer.

I sitt yttrande över 1929 års förslag uttalade styrelsen, att. de sakkunniga
sökt i görligaste mån bygga på rådande förhållanden i förvaltningen. När förslaget
baserat den ledande myndigheten på den nuvarande drätselkammaren,
stöde detta också väl i samklang med utvecklingen hittills i städernas förvaltningar.
Mot själva grundtanken i förslaget förklarade styrelsen sig därför icke
hava någon invändning att göra. Styrelsen är beredd att låta detta generella
omdöme gälla även själva grundtanken i det nu föreliggande förslaget till magistratsbestyrens
ombesörjande i de magistratslösa städerna. Detta .förslag bygger
uppenbarligen på 1929 års. Men 1931 års sakkunniga hava varit i det lyckliga
läget att kunna tillgodogöra sig den kritik, som framkommit från städernas
sida mot det förra förslaget. Tack vare den redan berörda omständigheten, att
1931 års förslag avser ett mera begränsat antal städer, har uppgiften också i
övrigt varit lättare. Man har nu begränsat sig till »magistratsbestyrens ombesörjande»,
medan 1929 års förslag hade en vidare syftning till förvaltningen
i sin helhet. Det är då naturligt om det tidigare betänkandet i större utsträckning
än det senare kommit in på frågor, där ståndpunkten varit ägnad att
framkalla kritik. Styrelsens huvudanmärkning mot det tidigare förslaget var
den, att detsamma syntes alltför snävt binda städerna, i deras strävan att erhålla
den för varje fall lämpligaste organisationen av sin förvaltning. Då 1931
års sakkunniga med sin uppläggning av frågan icke haft anledning att gå i
detalj, kan en liknande anmärkning icke med samma fog riktas mot deras
förslag. Även 1931 års förslag synes dock hava tillräckligt angivit själva
ramen för förvaltningen och det torde kunna ifrågasättas, huruvida överhuvud
en lagstiftning örn städernas självstyrelse bör gå längre.

Även mot det nu föreliggande »förberedande» förslaget av 1931 synas dock
vissa anmärkningar med skäl kunna riktas. Styrelsen måste emellertid, med
beklagande konstatera, att den tid, som tillmätts styrelsen för granskningen
knappast stått i rimlig relation till förslagets utomordentligt stora och. ingripande
betydelse för de av detsamma berörda städerna. Självfallet kan ej heller
en granskning hos städernas centrala organisation ersätta det utredningsmaterial,
som framkommer, då samtliga de berörda städerna själva få. tillfälle att bedöma
ett dem intimt berörande förslag, var och en ur sina speciella synpunkter.
Då styrelsen fann det ovisst, örn ett sådant tillfälle i det nu aktuella fallet
skulle beredas dem, gick styrelsen i författning örn anordnande av en konferens
med ombud för de av ärendet berörda städerna. Vid konferensen, som ägde
rum i Stockholm den 5 december 1931, diskuterades utöver nu föreliggande
lör sia g också ett inom justitiedepartementet utarbetat utkast till lag örn stads
och landsbygds förenande i judiciellt hänseende. Styrelsen bilägger här . ett
exemplar av det tryckta protokollet från denna konferens med stenografiskt
upptecknade yttranden och tillåter sig hänvisa till dess innehall som komplettering
av den granskning av förslagets utformning på olika punkter, till vilken
styrelsen nu övergår.1

En bestämd förutsättning för hela den uppläggning, de sakkunniga givit
sitt förslag, är borttagandet av legalitetskontrollen. Med ett bibehållande av

1 Ej återgivet här. — Vid konferensen närvoro ombud från 51 magistratsstäder och IG
fögderistäder. Mot förslaget riktades i huvudsak samma anmärkningar som de, vilka framställts
av styrelserna för stadsförbundet och stadsdomareföreningen.

Kungl. Majus proposition nr 207.

denna kan drätselkammaren, som närmare skall utvecklas i det följande, icke
givas den föreslagna ställningen i förvaltningen. Vid flera tillfällen och senast
i sitt yttrande över 1929 års förslag har styrelsen givit uttryck åt den uppfattningen,
att legalitetskontrollen bör kunna upphöra, örn i själva kommunalförvaltningen
införes ett stabilt, ämbetsmässigt element, som ger garantier för
formell ordning och stadga. Då även nu föreliggande förslag fyller sagda
villkor, synes det styrelsen icke böra väcka några betänkligheter att också för
städernas del släppa den legalitetskontroll, som redan nu saknas för landstings,
landskommuners, köpingars och municipalsamhällens del. Den »preventiva
legalitetskontroll»,_ den nuvarande magistratens ledamöter ofta varit i tillfälle
att utöva genom sitt frivilliga deltagande i det kommunala arbetet, skulle ju
ersättas av kommunalborgmästarens, och den efterföljande legalitetskontrollen
i form av vägrad verkställighet har som bekant allt mera förlorat sin betydelse.

Borttar man legalitetskontrollen, synes knappast någon reell anledning föreligga
att behålla en »magistrat» eller »stadsstyrelse», ställd »över» eller i vart
fall utanför den egentliga kommunalförvaltningen. En legalitetsprövande magistrat
med en°kommunalborgmästare, som på samma gång skulle vara drätselkammarens
rådgivande jurist, skulle också vara en mindre tilltalande organisationsform.
Infogar man »ämbetsmannaelementet» i den bestående förvaltningen,
tillföres denna därigenom en förstärkning, som man saimar i samhällen av
betydligt större omfattning än många av de här ifrågavarande städerna. Det
får icke förbises, då man diskuterar nu föreliggande organisationsproblem, att
de kommuner och samhällen, som administreras med tillämpning av lagen örn
kommunalstyrelse på landet, sedan länge haft en organisation av den typ, som
nu föreslås för städerna, såtillvida, att kommunal- respektive municipalnämnden
fungerat som verklig »kommunalstyrelse». Medan för dessa kommuners
vidkommande införandet av ett stabiliserande tjänstemannaelement i förvaltningen
försvårats genom rättspraxis och lagstiftning, skulle för städernas del
en motsvarande anordning garanteras i lagstiftningen. Skillnaden framträder
så mycket bjärtare, örn man erinrar sig, att landet har åtskilliga industrisamhällen
med 5,000—10,000 invånare, medan däremot åtskilliga av de städer,
vilkas organisation det nu gäller, stannat vid ett invånarantal under 2.000 å
3,000. Därmed vare icke sagt, att organisationen i nämnda industrisamhällen
i allo fungerar tillfredsställande. Jämförelsen med förhållandena i de större
landsbygdssamhällena torde. i vart fall visa, att slopandet av en fristående
magistrat eller stadsstyrelse icke kan anses innebära någon äventyrlighet i organisations
väg. Att förändringen icke heller är att beteckna såsom någon »degradering»
av dessa städer, torde framgå vid ett förutsättningslöst studium av
förvaltningen i de städer, som redan nu ligga under landsrätt. De nackdelar,
ur städernas synpunkt sett, som obestridligen följa med en landsrättsförläggning
ur rättsskipningens synpunkt, hava säkerligen, åtminstone vad själva
kommunalförvaltningen angår, ingen motsvarighet, då det gäller att slopa den
särskilda »övervakande» magistraten eller stadsstyrelsen.

Vill man ur kontinuitetens synpunkt bibehålla namnet stadsstyrelse, torde
däremot ingen annan väsentlig invändning vara att göra, än att detta skulle
innebära användandet av ett redan i anspråk taget namn för en institution med
nya. uppgifter, något som alltid är betänkligt. Samma anmärkning kan emellertid
uppenbarligen riktas mot bibehållandet av benämningen drätselkammaren,
som också har det emot sig, att namnet klart och tydligt anger en specialgren,
vilket framgår lika mycket av första ledet »drätsel» som av det andra
»kammaren». Utan att taga någon ståndpunkt i denna för reformen skäligen
betydelselösa namnfraga vill styrelsen erinra örn den av styrelsen tidigare
framförda beteckningen »stadsnämnd», som i vart fall är mera neutral.

Kungl. Majus proposition nr 207.

Med det nu sagda skall icke bestridas, att olägenheter kunna vara förenade
med drätselhammarens nya ställning. Så snart man tilldelar ett av förvaltningsorganen
en ledande roll, nedlägger man därmed ju alltid lätt i iörva
ningen ett frö till uppväxande motsättningar och stridigheter. Sådana äro emellertid
icke heller okända under nuvarande förhållanden och torde närmast
kunna väntas dämpade genom en klar föreskrift örn, vilken myndighet lödningen
skall tillkomma. Nu berörda olägenheter torde, i jämförelse med fördelarna
av en verklig ledning av förvaltningen, vara av relativt liten vikt. lie
torde för övrigt stundom vara att hänföra till motsättningar av mera personlig
art, mot vilka varje lagstiftning står mer eller mindre maktlös. Men naturligen
bör vid lagtextens utarbetande särskild uppmärksamhet ägnas åt allt, som kan
utjämna onödiga motsättningar inom förvaltningen. Örn det gäller ett omdöme
i stort, torde man knappast med fog kunna göra gällande, att drätselkammaren
i det föreliggande lagförslaget tillerkänts ett obehörigt inflytande med
hänsyn till stadens övriga förvaltningsnämnder.

Mycket befogad synes däremot den anmärkningen, att avgränsningen mellan
stadsfullmäktiges och drätselkammarens kompetensområden icke genomförts på
ett lyckligt sätt. De erinringar, som i detta avseende kunna göras, synas emellertid
mindre hänföra sig till själva den organisation, de sakkunniga torde hava
tänkt sig, än till den utformning denna kommit att få i lagtexten, inadvertenser
som torde sammanhänga med förslagets natur av »förberedande». Drätselkammaren
avses tydligen vara den myndighet, som inför stadsfullmäktige skall
bära huvudansvaret för »verkställighet och förvaltning». Med borteliminerande
av legalitetskontrollen böra magistratens nuvarande uppgifter i detta afseende
således överflyttas på kammaren. Men när det gäller stadsfullmäktige, äro
dessa att anse såsom uppdragsgivarna, som följaktligen icke skola kontrolleras.
Tvärtom utöva fullmäktige genom revisionen och prövningen av frågan örn
ansvarsfrihet sin kontroll över förvaltningsnämnderna, även drätselkammaren.
Lika litet som kommunalnämnden är överordnad kommunalstämma eller kommunalfullmäktige,
lika litet bör drätselkammaren överordnas stadsfullmäktige.
Fullständigt orimligt förefaller t. ex. förslaget, att drätselkammaren vid expedieringen
av underställningsärenden skulle beledsaga stadsfullmäktigebeslutet
med eget yttrande. I ett låneärende, där stadsfullmäktige ej följt drätselkammarens
förslag, skulle kammaren således kunna hos länsstyrelsen polemisera
mot fullmäktiges uppfattning. Ett lagstadgande, som kan få sådana konsekvenser,
förbjuder sig självt. Av praktiska skäl kan det kanske, vara lämpligt
att för här ifrågakommande städers del förlägga stadsfullmäktiges kansli till
drätselkammaren, där tjänsteorganisation finnes. Men att göra kansliet till
mellaninstans mellan staden och statsmakterna mäste vara uteslutet. Fran
högre myndighet kommande förslag bör således ga till fullmäktige utan mellaninstansen
drätselkammaren. Också på andra, med den av de sakkunniga övergivna
legalitetsprövningen sammanhängande punkter t. ex. rörande rätt att
sammankalla stadsfullmäktige, skyldigheten för fullmäktige att underrätta
kammaren örn sammanträdestider etc., synas magistraten nu åliggande .uppgifter
näppeligen böra överföras på kammaren. För borttagande av legalitetskontrollen
är det icke tillräckligt att från tillämpningen på drätselkammaren
undantaga andra stycket av § 45 i kommunallagen, da i första stycket talas örn
»lagenligt» fattade beslut; en prövning av lagenligheten konime ändock att
åvila kammaren. Omredigeringen av kommunallagen synes alltför schablonmässigt
hava ersatt ordet magistrat med drätselkammare. Den bär däremot
fixera drätselkammarens ställning såsom »ledande» myndighet inom. förvaltningen
men klart underordnad stadsfullmäktige. Magistraten har inflyttats
i drätselkammaren, men kammaren får icke i vissa avseenden placeras i den

28 Kungl. Majlis proposition nr 207.

ställning ovanför stadsfullmäktige, magistraten haft som ett statsmakten representerande
organ.

Det. torde icke kunna bestridas, att drätselkammarens arbetsbörda måste
väsentligen ökas genom kammarens ändrade ställning. I detta avseende torde
emellertid böra erinras därom, att de sakkunniga icke på något sätt fastlåst
organisationen av stadsförvaltningen i sin helhet. Frågorna örn centralisation
eller decentralisation löser varje stad, som den vill. I den mån drätselkammarens
nya uppgifter medföra behov av en avlastning i arbetsbördan i övrigt
genom inrättande av nya styrelser eller uppdelning på olika avdelningar och i
samband därmed utökande av antalet ledamöter lägger lagen intet hinder i
vägen för dylik anordning.^ Genom kommunalborgmästaren tillföres kammaren
också en arbetskraft, vartill motsvarighet nu vanligen saknas; juridiskt utbildad
stadsombudsman finnes endast i ett fåtal av de nu ifrågakommande
städerna. Denna omständighet torde vara ägnad att väsentligt underlätta
arbetet inom drätselkammaren, som för närvarande endast mera undantagsvis
torde kunna tillgodogöra sig den nuvarande borgmästarens juridiska och administrativa
erfarenhet, upptagen som denne är bl. a. av sin domaregärning.

Som styrelsen haft anledning erinra örn redan i sitt yttrande över 1929 års
förslag erbjuder föreliggande organisationsproblem en särskild svårighet i det
avseendet, att den nuvarande magistratens uppgifter till betydande del äro av
statsadministrativ natur. Enligt nämnda förslag skulle stadsstyrelsen vid sidan
av sina kommunala uppgifter också syssla med statligt administrativa göromål
av örn icke så krävande så dock tidsödande art. Styrelsen befarade, att stadsstyrelsen
ställning i förvaltningen komme att i oförmånlig riktning påverkas
av dessa göromål vid sidan av de rent kommunala uppgifterna. I sitt yttrande
antydde emellertid styrelsen också, att de statliga uppgifterna måhända främst
skulle kunna ombesörjas av en juridiskt utbildad tjänsteman, något som dock
vore ägnat att undandraga kommunalförvaltningen hans arbetskraft.

De sakkunniga hava nu följt den antydda linjen att överlämna en betydande
del av magistratens statliga uppgifter åt kommunalborgmästaren ensam. Härigenom
vinnes således, att drätselkammaren kan helt ägna sig åt sm kommunala
verksamhet, vilket synes innebära en betydande fördel. Vill man icke betunga
drätselkammaren med dessa ärenden, men ändock i största möjliga omfattning,
till förman för stadens invånare, bibehålla handläggningen hos myndighet inom
staden, torde knappast någon annan utväg stå till buds. Mot en uppdelning av
ärendena på ett flertal händer, såsom föreslogs i en promemoria till de s. k.
ekonomisakkunnigas betänkande, har styrelsen på sin tid bestämt uttalat sig.
Den redan berörda _ olägenheten, att kommunalborgmästaren betungas med en
del arbete av statlig art, till nackdel för kommunalförvaltningen, torde icke
vara den enda. Vissa av här ifrågakommande spörsmål torde t. ex. vinna på en
kollegial behandling av det slag, som varit möjlig inom magistraten. Vinsten
av denna handläggningsform torde dock icke böra överskattas. Vida viktigare
ärenden än dessa torde dock även inom städernas förvaltningar få avgöras
endast av en person. Kommunalborgmästarens ställning till kommunalförvaltningen
torde också i besvärligare fall medgiva ett dryftande med dess förtroendemän
av aktuella spörsmål, vilkas ändamålsenliga lösning tilläventyrs
kan tänkas befordrad genom en granskning även ur andra synpunkter än de
rent juridiska. Vill man sammanhålla den nuvarande magistratens statliga uppgifter
i så stor utsträckning som möjligt hos ett organ inom kommunen, torde
den nu anvisade utvägen sannolikt få betraktas som den framkomligaste, om
den än har sina stötestenar.

Betänkligare synes vara, att en del ärenden överflyttas till länsstyrelsen,
betänkligt redan med hänsyn till länsstyrelsens arbetsbörda men än mer med
hänsyn till de svårigheter, som beredas stadens invånare. Vad vid konferensen

Kungl. Majus proposition nr 207.

framkom rörande olägenheterna beträffande .särskilt handläggningen utav avstyckningsärendena
synes styrelsen förtjäna det allra största beaktande, da har
uppenbarligen föreligger en svag punkt i de sakkunnigas förslag, lyan ingen
annan utväg utfinnas än den nu föreslagna, synes det i vart tall nödvändigt
att på något sätt sörja för att ärendenas behandling hos länsstyrelsen icke blir
alltför tidsödande och besvärlig. Beträffande överexekutorsgöromalen mäste
det också anses särdeles önskvärt, att även dessa kunde fa omhänderhavas av
myndighet i staden. I detta avseende synes den föreslagna organisationen emellertid
giva städerna en viss valfrihet, då de genom att skaffa sig eh tor uppgiften
meriterad tjänsteman kunna tillförsäkra sig överexekutorsgöromalens

handläggning inom staden. . »» ■

Då magistraten efter processreformens genomförande nu skall avskallas i
ett stort antal städer, kunde det onekligen ligga nära till hands att upptaga till
överläggning frågan örn en verklig boskillnad stat och kommun emellan pa
detta område, så att enbart de rent kommunala funktionerna bibeholles hos ett
stadens organ, medan däremot åligganden, som endast för städernas del betalas
med kommunala medel, såsom uppbörd av kronoutskylder, restindrivning e c.,
övertoges av statens myndigheter för städernas lika väl som för landsbygdens
del. I och med ett upptagande av dessa frågor vöre man emellertid uppenbarligen
inne på ett särdeles invecklat problem, som i vart fall icke torde kunna
lösas enbart för nu ifrågakommande städer. Vissa länge aktuella, men alltjamt
olösta frågor, framför allt örn en reform av uppbördsväsendet, försvara också
för närvarande ett återupptagande av nu antydda, sedan länge dryftade,
problem. Den nuvarande kombinationen torde också onekligen hava vissa *°rdelar
med sig för såväl stadens förvaltning som för dess enskilda medborgare.
Örn dessa fördelar alltjämt rättvisligen kunna motivera städernas kostnader för
uppgifter, som på landsbygden betalas av staten, må i detta sammanhang
lämnas därhän. Det föreligger nu ingen utredning på detta område, och inom
den korta tid, som stått till buds för yttrandet, har det icke heller varit styrelsen
möjligt att uppdraga några riktlinjer för en reform i berörda avseende. ±5efinnes
det senare, att en anordning med fördel kan genomföras, som avkopplar
hithörande arbetsuppgifter från bl. a. kommunalborgmästaren, torde dennes
arbetskraft ändock i de flesta fall kunna av staderna tillfullo utnyttjas för
andra kommunala ändamål.

Bland de uppgifter av mera statlig karaktär, som skulle överflyttas pa den
till drätselkammaren knutna kommunalborgmästaren, är uppdraget att vara
polischef ägnat att ingiva betänkligheter. I fråga om den i 1929 ars förslag
förutsatta stadsstyrelsens förhållande till polisledningen framförde styrelsen
i sitt yttrande vissa synpunkter. Ledningen av polismyndigheten i en stad
borde, menade styrelsen, »ligga i händerna på en juridiskt och administrativt
välkvalificerad, med stadens förhållanden väl förtrogen och lätt tillgänglig
ämbetsman, anställd och avlönad på ett sätt, som kan garantera en självständig
ställning» Det torde icke kunna förnekas, att 1931 års sakkunnig!orsing lyder
åtminstone de flesta av de nyss citerade fordringarna. Men kombinationen i
och för sig kan knappast betraktas såsom fullt naturlig och torde i praktiken
kunna, befaras medföra en hel del svårigheter. Arten av kommunalborgmästarens
andra åligganden å ena sidan och hans ställning som polischef a den andra Ienle
göra det rätt svårt att finna personer, som äga goda kvalifikationer för bada
grenarna av verksamheten. Skulle det gälla ett chefskap för polisen av samma
innebörd som det, som nu utövas av borgmästare eller annan magistral sledamot,
skulle styrelsen utan tvekan avstyrka en sådan anordning. Men som bekant ar
landsfogden närmast under länsstyrelsen polischef i stad utan magistrat. Samma
vikt behöver således ej tillmätas nu ifrågavarande chefskap över slädens polis
beträffande personliga oell andra förutsättningar, sorn örn sa icke varit 1 alliä..

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Genom de föreslagna formerna för tillsättningen, till vilka styrelsen nedan
skall återkomma, torde man också fa anses hava tillförsäkrat kommunalborgmästaren
som polischef en »självständig ställning», såtillvida, att missnöje med
hans åtgärder icke utan vidare kan leda till hans avsättning, om än själva polischefsställningen
i och för sig bort motivera en ännu mera betryggande anställningsform.
Men vidtager kommunalborgmästaren i sin egenskap av polischef
åtgärder, som väcka ogillande i kommunala kretsar, torde detta knappast kunna
undgå att menligt inverka på hans inflytande och ställning i förvaltningen över
huvud. Emellertid måste ju chefsskapet över polisen och vad därmed sammanhänger
bekostas av stadens medel, och det torde därför i vart fall med hänsyn
till kostnaderna visa sig Wiva nödvändigt att lägga chefskapet hos en redan
befintlig1 tjänsteman, som till sitt förfogande har tjänsterum och skrivbiträde.
Att lägga chefskapet hos stadsfiskalen torde vara mindre lämpligt, när det
gäller även mindre städer, där stadsfiskalstjänsten stundom besättes med personer
ur poliskåren. Örn. länsstyrelsen i egenskap av högsta polismyndighet i
länet finge förordna polischef (utan kombination med kommunalborgmästarbefattningen),
skulle visserligen några av nu påtalade olägenheter bortfalla.
Men. säkerligen kunde det befaras, att en dylik polischef bleve mera känslig för
opinionens vindkast. Trots de olägenheter, den av de sakkunniga föreslagna
kombinationen erbjuder, vill styrelsen därför dock icke avstyrka förslaget på
denna punkt. Bestämmelser torde böra meddelas om, hur det skall förfaras
med vikarie vid förfall för polischefen.

Vad kommunalborgmästarens ställning i förslaget angår, har styrelsen redan
i det föregående indirekt i viss mån angivit sin ståndpunkt, som styrelsen nu
vill närmare utveckla.

Inför den ifrågasätta indragningen av rådhusrätten och magistraten har från
de mindre städernas, sida med skärpa framhållits, att man inom kommunalförvaltningarna
vore i hög grad beroende av speciellt borgmästarens juridiska
insikter. På samma gång har det vitsordats, att den magistraten formellt ålagda
legalitetsprövningen, där den förekommit, i realiteten utövats under det förberedande
arbetet inom förvaltningen. Det synes då stå i god överensstämmelse
med dessa synpunkter, att stadsförvaltningen får behålla det juridiska inslaget
och att detta får utnyttjas framför allt hos den ledande myndigheten, drätselkammaren.

Det motstånd mot kommunalborgmästareinstitutionen, som framförts, torde
i själva verket närmast vara motiverat av vissa farhågor för att befattningens
innehavare skulle få en alltför stark ställning inom förvaltningen och helt sätta
sin prägel på denna. I avseende å den av 1928 års kommunalförvaltningssakkunmga
föreslagne borgmästaren gav styrelsen på sin tid uttryck åt vissa farhågor
i sådant avseende och opponerade därför också mycket bestämt emot, att
borgmästaren skulle vara obligatorisk ordförande i stadsstyrelsen. Ur reella
synpunkter vöre det däremot utan verklig betydelse, örn han vore ledamot eller
ej. De sakkunniga av 1931 hava givit kommunalborgmästaren en ställning såsom
»biträde», främst at drätselkammaren. Mot detta synes ingen invändning
böra göras. Med denna ställning synes emellertid också böra följa, att föreskrifter
örn eventuell självskrivenhet i drätselkammaren (§ 55) böra utgå, så
mycket .hellre som .självskrivenhet synes mindre lämplig i en institution, som
kan väljas proportionellt. Ett tidigare i kommunalförordningen för stad ingående
stadgande av samma innebörd som det nu föreslagna borttogs också vid
1930 års. revision av kommunalförfattningarna. Med den ställning, som sålunda
skulle givas kommunalborgmästaren, bomme han i realiteten närmast att svara
mot de i en del av de nu ifrågakommande städerna redan befintliga stadsombudsmännen.
De från andra håll ur motsatta synpunkter anförda betänkligheterna
mot »biträdesställningen» torde heller icke få tillmätas större betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Det är dock ett faktum, att åtskilliga chefstjänstemän i drätseldirektörs-, stadsombudsmans-
eller stadskamrerareställning i våra städer, utan stöd av något
visst parti, utövat och utöva ett betydande inflytande på sina respektive staders
förvaltningar, utan att detta lett till någon för förvaltningen menlig motsattning
dem och förtroendemännen emellan. Teoretiskt sett skulle väl kommunalborgmästaren
kunna erhålla en »självständigare» ställning gentemot förvaltningen,
örn han placerades i en bibehållen kommunal magistrat. Men i manga
fall torde han då bliva »en ropandes röst» i förvaltningen. Den föreslagna ställningen
däremot ger honom i praktiken säkert möjlighet till positiva insatser.
En organisationsform, som ger kommunalborgmästaren de möjligheter tili inflytande,
som betingas av hans personliga kvalifikationer men ej heller större,
torde dock vara för staden lyckligast. Mot eventuella försök att ga utöver denna
ram torde drätselkammaren och stadsfullmäktige icke sakna mojligheter att
effektivt inskrida. Ju mindre omfattande stadens förvaltning är, desto tattare
torde det vara för förtroendemännen att »hålla trådarna i sm hand», och ju
mera den sväller ut, desto större behov torde det vara av en ledande tjänsteman.

Kommunalborgmästaren, är närmast tänkt som drätselkammarens tjänsteman,
men skulle han kunna anlitas även av övriga grenar av förvaltningen Att
hans arbetsområde på detta sätt lämnats oavgränsat med mojligheter till anpassning
efter lokala behov synes vara en fördel. Bestämmelserna örn hans
åliggande förutsättas emellertid intagna i ett av Konungen fastställt reglemente
Med en sådan anordning följa onekligen betydande olagenheter ur
städernas synpunkt. I och med underställandet av reglemente för kommunalborgmästaren
skulle staden nödgas underställa Konungen lragor om förvaltningens
inre organisation, som enligt gällande författningar staden för närvarande
— liksom magistratsstäderna även för framtiden — har att själv helt
avgöra Vid varje omorganisation, som skulle beröra den centralt stalia kommunalborgmästaren,
skulle en tidsödande underställmngsprocedur påkallan.
Underställningen av åliggandena torde främst motiveras av lönesättningen, b or
att kunna tillse, att kommunalborgmästaren får en avlöning, som är agnad att
tillförsäkra staden en fullgod kraft, torde det från statsmakternas sida anses
påkallat, att lönen prövas för kommunalborgmästaren liksom tidigare tor
magistratens ledamöter. Det torde emellertid förtjäna undersökas, örn den
vägen vore framkomlig, att löneprövningen skedde med hänsyn tagen tili den
arbetsbörda, författningarna ålade kommunalborgmästaren, i det enskilda tallet
naturligen bedömd med hänsyn bl. a. till stadens storlek, men att staden därutöver
ägde med honom fritt avtala örn ersättning för visst arbete, sekreterareuppdrag
etc. utom författningens ram. Det måste nämligen anses mycket litet
tilltalande, att de magistratslösa städerna skulle bindas, i sill organisation pa
ett holt annat sätt än de övriga. Att staten fastställer ej blott löner utan därutöver
också arbetsordning för de av städerna bekostade domstolarna ar doc
något helt annat än att statsmakterna beskära de magistratslösa stadernas
möjligheter att ordna själva den kommunala förvaltningen. Genom stadgande!!
i kommunallagen och lag örn kommunalborgmästare och länsstyrelsens ratt att
fastställa drätselkammarreglementet synes statsintresset på detta område kunna
vara till fullo tillgodosett. Kan man finna någon form för att undvika det
föreslagna opåkallade ingripandet därutöver i den kommunala självstyrelsen,
torde det icke heller vara omöjligt att så ordna med underställningen av loneoch
pensionsfrågorna, att ett formligt reglemente för värjo stads kommunalborgmästare
kunde undvikas. Vissa mimmifordrmgar torde kunna stipuleras i
lagen örn kommunalborgmästare, varefter av respektive länsstyrelse linge
tillses, att minst de lagstadgade förmånerna vöre i bindande former tilltorsakrade
kommunalborgmästaren. Denna prövning synes lämpligast kunna torelagas
av den myndighet, som äger utfärda förordnandet. Ett dylikt förtal nigs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

sätt skulle uppenbarligen också vara ägnat att förenkla en föreslagen procedur
med speciella reglementen, som i praktiken, när det gäller så pass många städer,
som nu är fallet, säkerligen skulle visa sig mycket tungrodd.

Med vissa undantag äro ju städerna vana ej blott att bestämma avlöningen
för utan också att tillsätta sina tjänstemän. Kommunalborgmästaren har i det
föreliggande förslaget emellertid fatt en ställning, som torde få anses motivera
ett avsteg från principen. A. andra sidan hava städerna i lagutkastet tillförsäkrats
möjlighet att göra sig av med en befattningshavare, som visat sig
uppenbart olämplig, ett medgivande som torde vara ofrånkomligt med hänsyn
till kommunalborgmästarens allmänna ställning i stadens förvaltning. Styrelsen
har därför ingen invändning att göra på denna punkt.

Kär det ganér att lagstiftningsvägen införa en viss tjänsteorganisation bör
stallet den största hänsyn tagas till städernas ekonomi. I sitt yttrande över
1,29 ars förslag uttalade styrelsen, att befogade invändningar ur ekonomiska
synpunkter kunde göras för de mindre städernas del. Man borde söka utvinna
en organisationsform, som vore billigare än den då föreslagna men effektivare
an den nuvarande stadsstyrelseorganisationen. Som en utväg därtill anvisades
mindre stranga kompetensfordringar på tjänstemannaelementet. Denna väg
har också följts av 1931 års sakkunniga. Även för de större städernas del har
dispens trun juridisk utbildning medgivits. För städer under 6,000 invånare
iorutsattes kansliexamen. Aven om den nuvarande kansliexamen är betydligt
mera omfattande än den tidigare och även örn det visat sig att i enstaka fall
personer med enbart denna examen kunnat på ett framstående sätt bekläda
edande poster inom stats- och kommunalförvaltning, torde som allmän regel
dock kansliexamen fa anses vara en otillräcklig merit. Tack vare de föreslagna
dispensmojligheterna torde en skärpning av de regelmässiga villkoren ej heller
vara agnad att vacka betänkligheter. För kostnadsfrågan torde skärpningen
ej heller betyda något da genom förslaget, att kommunalborgmästarbefattniiigen
i stad med mindre an 6,000 invånare skall kunna få formen av bisyssla
nödig hänsyn torde hava tagits till småstädernas behov av en billig förvaltning
Med hänsyn till vad förut sagts, om de olika reglementena, vill styrelsen
^ororda, att medgivandet till befattningens anordnande som bisyssla införes

[Vn ,3eV k?mrnallagen el.ler 1 ],agen om kommunalborgmästare med rätt för
Kungl. Maj :t att avgöra varje uppkommande fall. Med nu berörda undantagsarr
jSy^e''SrVld, konferensen från flera håll med rätta kritiserade
kunnat °å andsflskal 1 kommunalborgmästares ställe i de minsta städerna

I fråga örn den tilltänkta dispensmöjligheten vill styrelsen i övrigt starkt
understryka vikten av att stadgandets formulering blir sådan, att den så långt
ske kail utesluter missbruk. Enbart »en längre tids verksamhet» i bl a kornig
^ nyn6S !'' 6X'' lekr„VS dispensanledning nog. Hänsyn bör framför

för ritt0 n t U art1e?1ej tl[1 tiden. Att det gäller verksamhetens betydelse
aUmanna och icke enbart förtroendet inom visst parti, torde få anses
X nl?PPre!\dag- For uppnåendet av partibelöningar måste dispensvägen
, f förhållanden vara stängd, örn stadgandet i fråga icke skall bliva
a\ tor förvaltningen ödesdiger art.

Med ledning av det föreliggande förslaget enbart torde det icke låta sig
kommu^ lhlart Moma ten arbetsbörda, som kan väntas komma att vila på
WvH ? t0rSTlaren'' Att! den i vissa av de ifrågavarande städerna kan bli
Ä"de, nog torda vara säkert. Det torde emellertid icke saknas möjligheter
att fran kommunalborgmastaren avlasta en hel del göromål av enklare art
ramst galler detta mahanda beträffande de statsadministrativa uppgifterna

HriwTrde S‘yna° Varaf aiT °n+ renk expeditionell natur. Men även protokollsng
torde i manga fall utan olägenhet kunna anförtros mindre kvalifi

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

cerad arbetskraft och torde för övrigt i icke så liten omfattning kunna ersättas
med anteckningar i föredragningslista eller andra tidsbesparande anordningar.
A. v betydelse synes vara, att kommunalborgmästaren icke av bagatellärenden
hindras att fullgöra den viktiga uppgiften att avgiva förslag till yttranden över
staden berörande lagstiftnings- och andra ärenden, i vilka stadens yttrande
inhämtas. Det torde å andra sidan vara önskvärt, att i städer med relativt
enkel förvaltning så mycket som möjligt kan läggas pa borgmästaren till förekommande
av en onödig fördyring av förvaltningen. Efter tillkomsten av en
kommunalborgmästare skulle säkerligen t. ex. på ett och annat hall drätselkontorets
tjänstemän med fördel kunna omhänderhava även kronouppbörden.

Styrelsen har här berört en del av de spörsmål, den föreliggande utredningen
omfattar. På grund av den korta remisstiden har styrelsens yttrande måst begränsas
till mera principiella uttalanden och framför allt kommit att i huvudsak
behandla den rena kommunalförvaltningen och mindre de statsadministrativa
uppgifterna. Det är styrelsens förhoppning, att det bilagda konferensprotokollet
skall kunna lämna ett värdefullt material vad åtskilliga i detta
yttrande ej berörda frågor angår.

Till sist vill styrelsen betona angelägenheten av, att städerna kunde beredas
tillfälle att i vanlig ordning avgiva yttrande över det föreliggande förslaget,
som, örn än baserat pa 1929 ars, dock innehaller betydelsefulla nyheter.
Även om en sådan remiss skulle förhindra förslagets framläggande för årets
riksdag, synes med ett sådant dröjsmål knappast vara förenad någon allvarligare
olägenhet vare sig ur rättegångsreformens eller städernas synpunkt. Skulle
emellertid av ena eller andra skälet detta önskemål icke kunna realiseras, vill
styrelsen starkt understryka vikten av att från departementets sida under det
fortgående utredningsarbetet på annat sätt ytterligare kontakt sökes med den
erfarenhet på hithörande område, som finnes samlad inom städernas förvaltningar.
Härvid synes böra representeras städer av olika storlek såväl med
som utan magistrat, så valda att en ensidig syn på problemen undvikes. Utan
en medverkan från städerna i ena eller andra formen torde det heller icke vara
möjligt att åstadkomma de kostnadsberäkningar av verkligt tillförlitlig art,
som enligt styrelsens mening ovillkorligen måste förutsättas föreligga vid
ärendets prövning inom riksdagen.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare har anfört följande:

I likhet med de sakkunniga anser styrelsen, att i stället för den nuvarande
magistraten, som vid stads läggande under landsrätt skulle komma att upphöra,
bör inrättas ett kommunalt centralorgan med ledande och övervakande
ställning inom kommunen. Det är obestridligt, att magistraterna i stor utsträckning
förlorat den ställning såsom stadens styrelse, som 1862 års förordning
avsett; och av de sakkunnigas betänkande, framgår, att ej heller stadsstyrelserna
i fögderistäderna förmått hävda ställningen av överordnat kommunalt
organ. Anledningen till dessa förhållanden har otvivelaktigt varit den.
att varken magistraten eller stadsstyrelsen fått erforderlig befattning med förvaltningens
olika grenar. Genom att hos samma myndighet sammanföra såväl
drätselkammarens som magistratens kommunala befogenheter och skyldigheter
bör man kunna få en verklig styrelse för staden, men denna bär då också erhålla
en benämning, som angiver denna dess ställning. De sakkunniga hava föreslagit,
att denna myndighet skall benämnas drätselkammare, och skälet härtill
synes vara, ali drätselkamrarna i åtskilliga städer tagit sig en ledande ställning
och därför betraktas som .en centralstyrelse för sindén. Men då det gäller
en benämning, som skall bliva beståndande för framtiden, och namnet »drätselkammares''
ingalunda ger uttryck för ifrågavarande myndighets ställning, anser
.styrelsen, att benämningen »drätselkammare» bör utbytas mot »stadsstyrelsen

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 115 höft. (Nr 207.) 2084 31 3

Stadsdomare föreningen.

Kungl. Majus proposition nr 207.

Vad beträffar de statliga uppgifter, som åvila magistraterna, synas de, såsom
de sakkunniga föreslagit, lämpligen böra i huvudsak överflyttas å en befattningshavare,
som tillika skall vara ledande kommunal tjänsteman. De sakkunniga
föreslå, att denne tjänsteman skall benämnas kommunalborgmästare
samt hava att biträda drätselkammaren vid fullgörande av de åligganden, som
tillkomma denna, med rätt att deltaga i dess överläggningar men ej i besluten
och få sin särskilda mening antecknad till protokollet. Genom att kommunalborgmästaren
sålunda på en gång skulle vara både ledande inom den kommunala
förvaltningen och biträde åt den myndighet, som skulle omhänderhava
denna förvaltning, komme han emellertid enligt styrelsens mening i en skev
ställning, som skulle örn icke omöjliggöra så dock i hög grad försvåra möjligheterna
för honom att hävda sin ledande ställning och att på tillfredsställande
sätt fullgöra de åligganden, som böra på honom i nämnda egenskap ankomma.
Till följd av att partipolitiken tyvärr alltför mycket fått göra sig gällande
även på det kommunala området kan man med allt skäl befara, att det härskande
partiet skulle få den uppfattningen, att kommunalborgmästaren såsom biträde
har att rätta sig efter dess önskemål. Detta skulle med en självständig och dugande
kommunalborgmästare knappast kunna undgå att leda till obehagliga
och skadliga konflikter.

För att kommunalborgmästaren verkligen skall kunna bliva ledande,
initiativtagande och övervakande inom den kommunala förvaltningen är det
således enligt styrelsens uppfattning nödvändigt att han erhåller en starkare
ställning än de sakkunniga sålunda tilltänkt honom. Att magistraternas ledamöter
såsom förut antytts icke kunnat göra den insats i det kommunala livet,
som 1862 års förordning avsett, har utan tvivel haft sin grund däri, att de
icke såsom ledamöter i stadsfullmäktige eller drätselkammaren eller andra förvaltande
styrelser av betydenhet fått erforderlig kontakt med och inflytande
på förvaltningen. Det synes därför angeläget, att då man nu vill genom kommunalborgmästaren
och en central stadsstyrelse få en kraftig och målmedveten
ledning inom förvaltningen, man icke gör sig skyldig till liknande misstag vid
organisationens utformning. Till undvikande härav bör kommunalborgmästaren
icke bliva biträde åt utan ledamot av centralstyrelsen, varigenom han även erhåller
den betydelsefulla möjligheten att väcka förslag, och det kan ifrågasättas,
örn det icke vore till gagn att han även bleve ordförande. Då kommunalborgmästare
komma att utses just med hänsyn till att de skola vara lämpliga
att hava ledningen av den kommunala förvaltningen och icke, såsom förhållandet
nu är med borgmästare, att vara ordförande i rådhusrätt, bör man kunna
förvänta, att de skola vara särskilt skickade att omhänderhava ordförandeskapet
i den centrala styrelsen.

De statsadministrativa uppgifter, som åvila magistraterna, torde beträffande
de städer, varom nu är fråga, icke vara av större omfattning och betydelse,
än att de till den del de föreslagits skola överflyttas å kommunalborgmästaren
kunna omhänderhavas av honom med biträde av de befattningshavare,
som vid omorganisationen stå till vederbörande magistrats förfogande, och avgöras
av honom ensam. I stort sett skulle kommunalborgmästaren inträda i
magistratens funktioner samt i stället för att omhänderhava ordförandeskapet
i stadens domstol och hava befattning med rättsvården, bliva ledande, initiativtagande
och övervakande i den kommunala förvaltningen. Frågan om vilka
detaljuppgifter i förvaltningen, som böra anförtros kommunalborgmästaren,
synes böra upptagas till prövning vid den utredning, som skall föregå en omorganisation,
och bliva beroende av förhållandena i varje stad för sig. Därest
1 egalitetskontrollen över stadsfullmäktiges beslut anses fortfarande böra bibehållas
torde denna även kunna anförtros kommunalborgmästaren.

Kungl. Majus proposition nr 207.

Med hänsyn till att kommunalborgmästaren skall komma att övertaga det
huvudsakliga av magistratens nuvarande statsadministrativa uppgifter och då
även överexekutors och notariepublicbefattningarna i regel torde komma att
anförtros honom anser styrelsen, att som kompetensvillkor mäste uppställas,
att han skall hava avlagt för utövande av domarämbetet föreskrivna kunskapsprov,
i följd varav styrelsen avstyrker upptagandet av de i § 1 av utkastet till
lag örn kommunalborgmästare omförmälda undantag. Endast under förutsättning
att ifrågavarande befattningshavare erhåller nämnda statsadministrativa
uppgifter och för honom uppställas berörda kompetensvillkor bör han enligt
styrelsens uppfattning erhålla benämningen kommunalborgmästare. I annat
fall synes den i Finland aritagna benämningen stadsdirektör böra komma till
användning. Uppfyller kommunalborgmästaren nämnda kompetensvillkor bör
han vara självskriven ordförande i valnämnden, och det kan sättas ifråga om
det icke vore till gagn för staden, att han även finge befattning med fastighetsregistret
samt med godkännande av plan för avstyckning av fastighet och meddelande
av fastställelse å verkställd avstyckning.

I städer, som anse sig icke hava tillfälle att avlöna en kommunalborgmästare
med den utbildning och ställning, som här förut angivits, torde de kommunala
sysslanden, som enligt § 55 mom. 2 av de sakkunnigas förslag till ändring av
lagen örn kommunalstyrelse i stad tänkts skola åligga kommunalborgmästaren,
kunna anförtros åt en ombudsman eller sekreterare. Att fullgörandet av magistratens
nuvarande statsadministrativa bestyr och åligganden skulle, på sätt
de sakkunniga föreslagit, i städer med 3,000 invånare eller därunder anförtros
landsfiskalen i orten, anser styrelsen ur många synpunkter synnerligen olämpligt.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsfiskaler anför bland annat följande:

Förslaget synes icke bidraga till att skänka fasthet och reda i stadsförvaltningen.
Att det gamla magistratsinstitutet så småningom glidit bort ifråga
örn fullgörande av sin tillsynsmyndighet över den kommunala förvaltningen
är ett förhållande, som på mindre radikalt sätt bort kunna ändras utan införande
av ett nytt, till sina verkningar tvivelaktigt institut, vilket med fog
kan befaras bliva en lekboll för de politiska partierna och ingalunda kan vara
ägnat att stärka och giva stadga åt deli kommunala förvaltningen. — I åtskilliga
tidigare framlagda förslag har förutsatts, att stadsfiskalerna skulle
bliva polischefer. En sådan anordning synes vara naturlig, då praktiskt taget
stadsfiskalerna redan äro polischefer — i vissa fall särskilt förordnade. —
ehuru 1925 års polislagstiftning formellt infört andra polischefer, för vilka
instruktion saknas och vilka i allmänhet hava föga eller intet att befatta sig
med polisväsendet. -— Från olika håll har till styrelsen inkommit klagomål
över förslaget att i åtskilliga städer — de med mindre än 3,000 invånare —
polischefskapet skulle komma att innehavas av vederbörande landsfiskal. Det
hemställes, att i varje fall sådan ny polischefsinstitution icke måtte förverkligas,
så länge nuvarande stadsfiskaler äro i tjänst.

Stadsfiskals föreningen.

Till en början torde jag få något beröra ärendets formella behandling, närmast
med hänsyn till dc yrkanden, som framställts angående ärendets utremitterande
till de kommunala myndigheterna.

Såsom framgår av det av svenska stadsförbundets styrelse avgivna utlåtandet,
har styrelsen betonat angelägenheten av att städerna kunde beredas
tillfälle att i vanlig ordning yttra sig över de sakkunnigas förslag i ämnet
samt att, om detta önskemål icke kunde realiseras, från departementets sida

Departe ments chefen.

Ärendets

formella

behandling.

Kungl. Majus proposition nr 207.

ytterligare kontakt söktes med den erfarenhet på hithörande område, som funnes
samlad inom städernas förvaltningar. Från vissa städer hava ock yrkanden
framställts örn remiss av förslaget. I anledning härav tillåter jag mig erinra
därom, att frågan örn stadsförvaltningens organisation vid upprepade tillfällen
under de senaste åren varit föremål för utredningar, vilka underställts städerna
jämte andra, såväl myndigheter som enskilda sammanslutningar, för yttrande.
Av nämnda utredningar är nu särskilt av intresse 1929 års betänkande angående
kommunalförvaltningens ordnande i städerna efter processreformens
genomförande. Detta har varit remitterat till länsstyrelserna, till magistrater
och stadsstyrelsen stadsfullmäktige och drätselkamrar i städerna, till svenska
stadsförbundet samt till åtskilliga föreningar av tjänstemän i städerna såsom
stadsdomarna, stadsombudsmännen m. fl. Det rika material, som härigenom
och icke minst från de kommunala myndigheternas egen sida förebragts, har
tillgodogjorts vid den överarbetning av 1929 års betänkande, vilken givit till
resultat det nu föreliggande förslaget. Detta upptager grundtanken i 1929 års
förslag, tillskapandet av ett centralorgan i städernas styrelser, och vid förslagets
närmare utformande såväl i denna del som eljest hava de framställda
erinringarna i stor utsträckning vunnit beaktande. Förslaget har därefter varit
föremål för en ingående överläggning vid den av stadsförbundets styrelse anordnade
konferensen i december 1931, därvid så gott som samtliga berörda
städer
hållits icke ägt bemyndigande att göra för städerna bindande uttalanden har
naturligen icke utgjort något hinder för dem att yttra sig örn de erinringar och
önskemål, som kunde vara att framställa från städernas sida beträffande förslaget,
och även om, på sätt gjorts gällande, allenast en kort beredelsetid stått
deltagarna till buds, torde tiden likväl hava varit fullt tillräcklig för att sätta
dem i tillfälle att taga del av förslagets nyheter och att överväga deras lämplighet
ur de egna städernas synpunkter. Vidare är att märka, att städernas
egen organisation, stadsförbundet, genom sin styrelse liksom ock styrelserna för
föreningen Sveriges stadsdomare och föreningen Sveriges stadsfiskaler inkommit
med yttranden. Varken vid konferensen eller i nämnda yttranden hava emellertid
erinringar framställts i mera avsevärd omfattning, och de gjorda anmärkningarna
beröra ingalunda förslagets huvudgrunder utan rikta sig allenast
mot dess detaljer, låt vara betydelsefulla sådana. Med hänsyn till nu
anförda omständigheter har jag funnit förslagets utremitterande till städerna
näppeligen kunna förväntas hava lett till anförandet av nya synpunkter å
frågan. Å andra sidan skulle ärendets utställande ånyo å en vidlyftig remiss
hava förorsakat, att med dess avgörande måst anstå ytterligare ett år. Detta
skulle hava varit så mycket olägligare, som frågan om rättsskipningens ordnande
i åtskilliga mindre städer till följd av inträffade vakanser sedan någon
tid kräver sin lösning, och avgörande dessförinnan bör träffas, huru den framtida
förvaltningen i stad utan magistrat skall vara ordnad. På de skäl jag
sålunda angivit har jag ansett mig nu böra upptaga förevarande spörsmål till
behandling. Därvid hava såsom redan nämnts biträtt särskilda sakkunniga,
vilka på grund av mångårig kommunal verksamhet äga ingående känne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

dom om städernas förvaltning och de olika omständigheter, som höra beaktas
vid en reform av densamma. Dessa sakkunniga äro ense med mig beträffande
det förslag jag ämnar framlägga. Under hand har jag ock dryftat vissa spörsmål
med sakkunniga personer, såväl kommunalmän som andra.

Såsom förut nämnts, föreligga sedan länge ur enbart kommunala synpunkter LagstHtkrav
på en reform av kommunalförvaltningen i stad. En sådan reform kan hnvndgrun
tydligen ej nu avse samtliga städer. Förutom de magistratsstäder, i vilka der.
magistraterna avvecklas, torde emellertid de därmed i åtskilliga hänseenden Förslagets
nära jämförliga fögderistäderna böra inbegripas under en reform. Härigenom '' a^rffdee S''
vinnes såtillvida enhetlighet i städernas förvaltning, att för samtliga städer
utan egen jurisdiktion formerna för förvaltningen bliva ensartade och den
nuvarande olikheten mellan fögderistäder med och utan kommunalborgmästare
bringas att upphöra. I det föregående har upplysning lämnats angående vilka
städer, som kunna bliva föremål för en reform, och deras folkmängd den 31
december 1930.

De brister, som, på sätt nyss antytts, vidlåda den kommunala styrelsen i Ombesörjanstad,
hänföra sig just till det organ, som nu i vissa städer är ifrågasatt till av- magjstnu
skrivning, nämligen magistraten. Lagen den 6 juni 1930 örn kommunalsty- kommunala
reise i stad har — örn ock icke, såsom 1862 års förordning, uttryckligen — UPP9‘Hertilia
g t magistraten ställning av stadens styrelse, men någon motsvarighet härtill
finnes numera knappast i verkligheten. På grund av ett flertal samverkande orsa- munait cenker,
väl i första hand städernas starka självstyrelsekrav, hava bestämmelserna om traiorgan.
nu ifrågavarande styrelsefunktioner sedan ganska lång tid tillbaka i stort sett
förlorat sin betydelse. Ä andra sidan har endast i ett hänseende ersättning
härför skapats. I den nya kommunallagen för stad har nämligen i 24 §
stadgats, att innan ärende, som beretts annorledes än av drätselkammaren eller
allmänt beredningsutskott, företages till avgörande av stadsfullmäktige, tillfälle
skall lämnas kammaren eller utskottet att avgiva yttrande däröver. Frånsett
nämnda stadgande tillförsäkrar lagstiftningen icke i verkligheten stadsförvaltningen
något ledande organ. Vad särskilt verkställigheten angår, tillkommer
denna ett flertal var för sig arbetande nämnder eller styrelser. Det sålunda
anförda har väl närmast avseende å magistratsstäderna men lärer, såsom
i både 1929 och 1931 års förslag framhållits, äga tillämpning jämväl på fögderistäderna.
Ej heller i dessa städer, vare sig de hava kommunalborgmästare
eller icke, har stadsstyrelsen förmått hävda en verkligt ledande ställning.

Att en fullt ändamålsenlig förvaltning icke kan skapas, så länge styrelseuppgifterna
såsom för närvarande i stadskommunerna är fallet i viktiga hänseenden
äro splittrade, ligger i öppen dag. På sätt i 1929 års betänkande andres,
måste såsom en nödvändig förutsättning för en rationell kommunalförvaltning
uppställas kravet på alt förvaltningen är underkastad en enhetlig
ledning, som, med överblick över hela förvaltningsområdet, har befogenhet till
initiativ hos den beslutande myndigheten, tillfälle att planmässigt låta bereda
alla där förekommande ärenden samt ansvaret för att fattade beslut behörigen
verkställas. Strävanden att ernå en dylik koncentration av stadsförvaltningen

Kungl. Majus proposition nr 207.

utmärka också de olika reformförslag, som under senare tider framkommit,
men meningarna hava växlat, huru koncentrationen lämpligen borde åvägabringas,
något som delvis berott pa vilka städer nyregleringen av förvaltningen
skulle avse. Stadsstyrelsekommissionen föreslog sålunda i sitt år 1917 avgivna
betänkande vilket legat till grund för 1920 års lagstiftning örn stadsstyrelse
med kommunalborgmästare — inrättande av en stadsstyrelse med uppgift
att tillse i främsta rummet förvaltningens formella sida och att övervägande
fungera såsom den ordnande centralmyndigheten i stadens förvaltning; ärendenas
sakliga behandling borde ligga hos de egentliga kommunalmyndigheterna
och drätselkammaren intaga ställning av stadens regering. Svenska stadsförbundets
styrelse uttalade sig år 1919 för ett övervägande, huruvida icke magistraterna
kunde fullständigt avvecklas såsom kommunal myndighet samt regeringsfunktionerna
sammanföras hos drätselkammaren, vilken örn man så ville
skulle bliva den nya kommunala magistraten. Enligt 1929 års förslag skulle
det nya centralorganet utgöras av en stadsstyrelse, i vilken drätselkammaren
skulle uppgå. Och 1931 års förslag, som blott gäller städer utan magistrat,
innebär i princip, att drätselkammaren själv skall bliva det nya centralorganet
och såsom sådant i huvudsak övertaga magistratens styrelseuppgifter enligt
kommunalstyrelselagen.

Vid det övervägande jag ägnat spörsmålet har jag för min del kommit till
den uppfattningen, att för de städer, örn vilka nu är fråga, den för förvaltningen
nödiga koncentrationen pa ett lämpligt sätt skall kunna vinnas genom
att i enlighet med 1931 års förslag låta drätselkammaren med bistånd av en
kvalificerad tjänsteman, kommunalborgmästare, bliva stadens styrelse. Till denna
min mening har särskilt medverkat den utveckling, som sedan länge ägt rum
i de flesta städer och vilken betecknats av drätselkammarens alltmer växande
inflytande. Samtliga tidigare förslag hava även, örn ock i olika former, tillerkänt
drätselkammaren en ledande ställning. Och i de över 1929 års betänkande
avgivna yttrandena har grundtanken däri — tillskapande av ett styrelseorgan
genom drätselkammarens ombildning — i övervägande mån mötts med
gillande. Till förmån för det nu föreliggande förslaget har svenska stadsförbundets
styrelse liksom ock styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare i
princip uttalat sig. En betydande förtjänst hos detsamma ligger enligt min
mening däri, att det endast i mindre man rubbar de bestående förhållandena.
Drätselkammaren skall principiellt bibehållas oförändrad ehuru erhålla bistånd
av kommunalborgmästaren, och i den kommunala styrelsen i övrigt äro blott
smärre jämkningar, föranledda av drätselkammarens nya ställning, påkallade.
Särskilt är att märka, att allenast en jämförelsevis obetydlig nyorganisation
föreslås. Den enda befattning, som skall inrättas, är kommunalborgmästarbefattningen,
men de uppgifter, som böra ombesörjas av kommunalborgmästaren,
utföras redan nu i viss utsträckning i många städer av tjänstemän.

Med drätselkammarens förändring till en stadens styrelse lärer det knappast
vara möjligt att bibehålla den nuvarande s. k. legalitetskontrollen eller magistratens
och stadsstyrelsens skyldighet att tillse, att av stadsfullmäktige fattade
beslut äro lagliga, och att vägra handräckning till verkställighet av lagstridiga

Kungl. Maj.-ts proposition nr 207.

beslut. Det kan nämligen icke gärna komma i fråga, att drätselkammaren skall
övertaga denna uppgift. I samma avseenden som hittills bör drätselkammaren
vara ett stadsfullmäktige underordnat organ och bör följaktligen icke aga prova
lagligheten av fullmäktiges beslut. Ej heller har det synts mig lämpligt att
bekläda kommunalborgmästaren med förevarande befogenhet. Detta har lfragasatts
av styrelsen för stadsdomareföreningen, för den händelse legalitetskontrollen
ansåges böra bibehållas. Därvid har styrelsen likväl måhända förutsatt,
att kommunalborgmästaren erhölle en i viss mån annan ställning än den
jag för min del ansett honom böra hava. Styrelsen önskar, att han städse bleve
ledamot av drätselkammaren, och uttalar även viss sympati för att han bleve
ordförande. Enligt min mening bör han i sin kommunala verksamhet övervägande
intaga ställning av tjänsteman, men han skall, där stadsfullmäktige
så besluta, i denna sin egenskap kunna bliva ledamot av kammaren. Da
kammaren icke bör hava någon kontroll över stadsfullmäktige, synes ej heller
kommunalborgmästaren böra utöva någon sådan. Emellertid torde det icke
behöva vålla några betänkligheter att låta denna kontroll upphöra, därest
såsom jag förordar i förvaltningen införes ett ämbetsmannamässigt element.
I själva verket har kontrollen alltmera kommit ur bruk och lärer nu
hava sin egentliga betydelse i möjligheten för dess liandhavare att fasta uppmärksamheten
på olagligheten av tillämnade beslut och på sa satt söka förekomma
desamma. Enligt förslaget skall emellertid drätselkammaren bereda
praktiskt taget samtliga ärenden, därvid kommunalborgmästaren skall bista
kammaren, och det torde med fog kunna förväntas, att genom den fackmannaberedning
av ärenden, som sålunda skall komma till stand, de formella synpunkterna
skola röna vederbörligt beaktande. Erinras må vidare att motsvarighet
till en dylik kontroll icke finnes i fråga örn andra kommunala korporationer
såsom kommunalfullmäktige och landsting. Och skulle lagstridiga beslut
komma att fattas, står det envar kommunmedlem fritt att överklaga besluten,

varigenom rättelse på denna väg kan vinnas. .

Såsom framgått av vad jag tidigare anfört, har jag ansett en omläggning av
den kommunala förvaltningen i stad icke nu böra komma till stånd i samtliga
städer utan begränsas till sådana magistratsstäder, vilkas magistrater avvecklas,
och till fögderistäderna. Jämväl beträffande övriga städer torde emellertid
en reform av kommunalstyrelsen böra äga rum. Att nu taga slutlig sta
ning till frågan, huru förvaltningen i de städer, där magistraterna bibehållas,
skall ordnas, lärer icke vara erforderligt. Jag anser mig dock kunna utgå ifrån
att den av mig beträffande de mindre städerna förordade reformens bärande
princip — drätselkammarens förändring till en stadens styrelse — skall kunna
vinna tillämpning även i nämnda städer, möjligen med undantag för de allra
största. Denna uppfattning, att de större städernas organisation i allmänhet
skall kunna uppbyggas kring drätselkammaren såsom ett centralt och ledande
organ, delas jämväl av stadsförbundets styrelse. Härför talar även, att den
utveckling i förvaltningen, som karakteriserats av drätselkammarens växande
inflytande, kommit till synes icke minst i de större städerna. Att pa satt nu
föreslås framgå i etapper vid genomförandet av en allmän reform i fråga örn

40 Kungl. Majus proposition nr 207.

städernas förvaltning är tydligen ur den synpunkten till fördel, att de erfarenheter,
som vinnas av en omorganisation i enlighet med de angivna riktlinjerna
beträffande de mindre städerna, framdeles kunna komma reformarbetet beträffande
de större till godo.

nät ancell träl- sa^kunniga hava föreslagit, att drätselkammaren, oaktat den erhölle

organets an- ställning av stadens styrelse i långt högre grad än magistraten eller de nuvaordnande.
rande stadsstyrelsen^, likväl skulle bibehålla sitt namn. Till stöd härför har
Namnet. väsentligen anförts, att drätselkammarens allmänna karaktär icke förändrades
utan att dess huvudsakliga uppgift allt fortfarande skulle vara att handhava
stadens drätsel med vad därtill hörer. Namnet drätselkammare hade ock blivit
känt och aktat i stadskommunerna. Fran flera håll, bland dem styrelsen för
föreningen Sveriges stadsdomare, har emellertid yrkande framställts, att drätselkammaren
med den förändrade ställning densamma komme att erhålla enligt
förslaget skulle benämnas stadsstyrelse. I sitt yttrande har styrelsen för svenska
stadsförbundet förklarat, att styrelsen utan att taga någon ståndpunkt i denna
för reformen skäligen betydelselösa fråga ville erinra örn den av styrelsen
tidigare framförda beteckningen stadsnämnd.

Helt visst kunna skäl ur olika synpunkter anföras för att giva det kommunala
centralorganet ett nytt namn, och synes därvid beteckningen stadsstyrelse
ligga nära till hands. A andra sidan torde de sakkunnigas motiv för
namnets bibehållande förtjäna beaktande. Av praktiska skäl lärer det också
i och för sig vara att föredraga att bibehålla det hävdvunna namnet å en gammal
institution, även örn den erhåller vissa nya uppgifter, framför att ersätta det
gamla namnet med ett nytt. Ur lagteknisk synpunkt skulle till synes en ändring
av namnet påkalla omredigering av alla de lagrum i kommunalstyrelselagen
för stad, där nu ordet drätselkammare finnes upptaget. Användandet av namnet
stadsstyrelse skulle vidare nödvändiggöra ändring i åtskilliga författningar,,
i vilka bestämmelse finnes meddelad, att i stad, där magistrat ej finnes, vad örn
magistrat är stadgat skall gälla örn stadsstyrelse. Enligt förevarande förslag
skall i stället för magistrat i regel kommunalborgmästaren fungera, icke drätselkammaren-stadsstyrelsen,
och förväxling kunde härigenom lätt uppstå. Av nu
anförda skäl har jag anslutit mig till sakkunnigförslaget och således bibehållit
namnet drätselkammare.

Sammansatt- I fråga örn drätselkammarens sammansättning innebär sakkunnigförslaget
magén. icke någon ändring i nu gällande regler, dock föreslås, att i reglementet för
drätselkammaren må bestämmas, att kommunalborgmästaren skall vara självskriven
ledamot av drätselkammaren. Styrelsen för svenska stadsförbundet har
ansett denna föreskrift böra utgå, sa mycket hellre som självskrivenhet syntes
mindre lämplig i en institution, vilken kunde väljas proportionellt, I motsats
härtill har styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare förmenat, att kommunalborgmästaren
obligatoriskt borde vara ledamot, eventuellt även ordförande,
i drätselkammaren. En föreskrift i sist omförmälda riktning kan jag
ej tillstyrka. Det synes mig icke önskvärt att på sätt ifrågasatts inskränka
stadsfullmäktiges eller drätselkammarens valrätt. I fråga örn de farhågor,

Kungl. Majus proposition nr 207.

styrelsen för stadsdomareföreningen uttalat därom, att svårigheter skulle yppa
sig för kommunalborgmästaren att vara den ledande i förvaltningen, örn han
icke erhölle en starkare ställning, får jag hänvisa till vad stadsförbundets
styrelse därutinnan anfört. Den betydelse en kommunalhorgmästare kan komma
att erhålla inom stadens förvaltning, lärer mindre hero på den formella ställning
han intager än på den förmåga han ådagalägger att fullgöra de kommunala
uppgifterna och det förtroende han vid utövandet av sin tjänst fran olika
håll kan förvärva. Vad angår styrelsens för svenska stadsförbundet erinran,
vill jag föreslå, att bestämmelsen örn självskrivenhet ersättes med en föreskrift,
att stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan må bestämma, att drätselkammaren
skall utgöras, utom av de valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren.
Ledamotskapet komme således att bero ej på en föreskrift i det av
länsstyrelsen utfärdade drätselkammarreglementet utan omedelbart på ett
beslut av stadsfullmäktige. Det står härvid stadsfullmäktige fritt att bestämma
kommunalborgmästarens ledamotskap till dennes tjänstetid eller till visst antal
år. Med hänsyn till den befattning med de kommunala ärendena, som kommunalborgmästaren
kommer att äga, föreligga enligt min mening goda skäl att
genom ett dylikt stadgande bereda de städer, som så önska, möjlighet att oberoende
av partipolitiska synpunkter giva kommunalborgmästaren en plats i det
centrala styrelseorganet. Visserligen blev vid kommunallagsrevisionen ar 1930
en bestämmelse av liknande innehåll, vilken införts i kommunalstyrelseförordningen
genom 1920 års lagstiftning och därefter upptagits i propositionen, utesluten
av riksdagen på hemställan av konstitutionsutskottet. Till stöd därför
anfördes emellertid allenast, att bestämmelsen torde sakna praktisk betydelse.
Därest kommunalborgmästarinstitutionen nu skall införas i förutvarande
magistratsstäder, torde en dylik bestämmelse i allt fall i nämnda städer kunna
bliva av vikt. Som känt är, förekommer det ej sällan, att magistratsledamöter
äro ledamöter av drätselkammaren, och det skulle innebära stor olägenhet, om
kammaren vid en indragning av magistraten, samtidigt som kammaren erhölle
en betydelsefullare ställning, icke skulle som ledamot kunna förvärva en jurist,
jämförlig med de forna magistratsledamöterna. Men då det icke lärer vara
lämpligt, att kommunalborgmästaren väljes av visst parti, torde ett stadgande
sådant som det av mig föreslagna kunna bliva av värde. Emot en dylik anordning
kan tydligen icke riktas den invändning, som möjligen med fog kunnat
anföras mot densamma, inpassad i nuvarande stadsstyrelseorganisation, eller
att då stadsstyrelsen har att övervaka drätselkammaren såsom förvaltande och
verkställande organ, det ej vore lämpligt, att stadsstyrelsens ordförande -i denna
sin egenskap vore ledamot av kammaren.

I det följande återkommer jag till vissa frågor rörande lcommunalborgmästar befattningen.

Såväl vid omförmälda konferens med representanter för städer som i yttrandet
av stadsförbundets styrelse hava framställts erinringar mot det sätt, på
vilket avgränsningen skett mellan stadsfullmäktiges och drätselkammarens
kompetensområden. Stadsförbundets styrelse har emellertid tillika framhållit,
att anmärkningen mera hänförde sig till den utformning utkastet till lag om

Förhållandet
till stadsfullmäktige.

Inrättande
av en valnämnd.

Ombesörjandet
av
magistrats
statliga
uppgifter.

Krav å
statens övertagande
av
uppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ändring i kommunalstyrelselagen kommit att erhålla än till förslagets sakliga
innebörd. Tydligt är, att förslaget icke åsyftat att giva drätselkammaren en i
förhållande till stadsfullmäktige kontrollerande ställning. Drätselkammaren
skall visserligen utgöra en ledande myndighet i förvaltningen, men den bör i
övrigt bibehållas vid sin hittillsvarande befogenhet. I syfte att söka framhäva
detta i lagtexten har nämnda lagutkast undergått vissa jämkningar. Jag skall
närmare ingå på dem vid specialmotiveringen till förslaget.

Till de kommunala magistratsbestyren höra vidare magistratens åliggandeh
enligt kommunala vallagen och lagen örn val till riksdagen, i främsta
rummet skyldighet att vara valförrättare, verkställa röstsammanräkning samt
upprätta röstlängd eller öva inseende över dess upprättande. I fögderistad
fungerar i dessa hänseenden liksom eljest vanligen är fallet stadsstyrelse i
stället för magistrat med det undantag likväl, att röstlängd upprättas av häradsskrivaren.
För övertagande av berörda uppgifter utom upprättandet av röstlängd
skall enligt förslaget inrättas en valnämnd, bestående av kommunalborgmästaren
såsom ordförande samt två ledamöter jämte suppleanter, valda av
stadsfullmäktige. Emot förslaget i denna del har någon erinran icke framställts,
och för egen del vill jag förorda detsamma.

Vad beträffar ombesörjandet av magistrats statliga uppgifter får jag först
beröra ett från representanter för olika städer framställt yrkande, att staten
genom egna organ skulle ombesörja de statliga uppgifter, som nu tillkomma
magistrat eller kommunal tjänsteman. Mellan stat och kommun borde, såsom
det uttryckes, en verklig boskillnad på detta område äga rum. Härvid har
särskilt framhållits — förutom åklagareväsendet, som i detta sammanhang
torde kunna lämnas ur räkningen — exekutionsväsendet, debiteringen, uppbörden
och redovisningen av kronoutskylder, indrivningen och redovisningen
av böter samt mantalsskrivningen, men yrkandet gäller även övriga statliga
m agistratsuppgif ter.

Till belysande av det sålunda framställda kravet, till den del det angår de
särskilt nämnda bestyren, må här lämnas en något utförligare redogörelse än
den tidigare meddelade angående sättet för dessa bestyrs handhavande i magistrats-
och fögderistäder. I samtliga magistratsstäder med undantag av ett
fåtal är stadsfogde nu utmätningsman och magistrat eller ledamot av magistrat
överexekutor. Debitering och uppbörd av kronoutskylder verkställes av
magistraten eller, där särskild tjänsteman blivit därtill förordnad — dea
s. k. kronokassören, som finnes i så gott som alla magistratsstäder — av denne
under magistratens inseende och ansvar. Redovisningen för kronouppbörden
sker av magistraten. Indrivning och redovisning av böter verkställes av magistraten
eller av kronokassören under magistratens inseende och ansvar; erfordras
utmätning för indrivningen, förrättas denna av stadsfogden. Mantalsskrivningen
verkställes under magistratens tillsyn av kronokassören eller den tjänsteman,
till vars befattning förrättningen enligt särskilt meddelade föreskrifter
hörer. I fögderistäderna åter handhavas utmätningsmannaärenden av landsfiskalen
— i några städer av en av länsstyrelsen för staden särskilt förordnad,

Kungl. Majus proposition nr 207.

av staden avlönad utmätningsman -—- kronouppbörden verkställes i huvudsak
genom postverket, som jämväl omhänderhar redovisningen därför, indrivningen
och redovisningen av böter sker genom landsfiskalen, och debiteringen av kronoutskylder
samt mantalsskrivningen förrättas av häradsskrivaren, den senare
förrättningen eventuellt efter länsstyrelsens förordnande av annan. De bestämmelser,
som reglera nämnda bestyrs ombesörjande, äro meddelade dels i lagar
dels ock i administrativa författningar. Utsökningslagen innehåller sålunda
föreskrifter örn utmätningsman och överexekutor, och i den av Kungl. Maj:t
och riksdagen antagna förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning
regleras mantalsskrivningsbestyret. Föreskrifter om debitering, uppbörd
och redovisning av kronoutskylder äro upptagna i det i administrativ ordning
utfärdade uppbördsreglementet den 14 december 1917 och i förordning samma
dag äro stadganden givna örn indrivning och redovisning av böter.

Såsom skäl för berörda yrkande har anförts, att nämnda magistratsbestyr
kommit att påvila städerna på grund därav, att de haft sina rådhusrätter och sina
av samma ledamöter som rådhusrätterna bestående magistrater. Det vore befogat,
att de städer, som med tvång förlädes under landsrätt, samtidigt uttryckligen
befriades från att bekosta ombesörjandet av rena statsuppgifter, vilka för landsbygdens
del och, åtminstone i huvudsak, även för fögderistädernas. del bekostades
av statsverket. I sitt yttrande över 1931 års förslag- har styrelsen
för stadsförbundet i detta hänseende anfört bland annat, att nämnda problem
uppenbarligen icke torde kunna lösas enbart för nu ifrågakommande städer
samt att den nuvarande kombinationen också onekligen hade vissa fördelar med
sig såväl för stadens förvaltning som för dess enskilda medborgare.

För egen del vill jag erinra, att varje beslut örn stads förenande med domsaga
skall föregås av en ingående utredning, huru ett sådant beslut i olika
hänseenden skall verka, och att enligt uttrycklig bestämmelse jämväl frågan
om sättet för ordnande av hithörande bestyr därvid skall komma under omprövning.
Skäl synas emellertid tala för att staten principiellt icke reser något
hinder mot ett i samband med sådan utredning framställt krav från en stads
sida, att dessa bestyr skola övertagas av staten. Självfallet kan staden danne
icke göra anspråk på att särskilda anordningar skola vidtagas för bestyrens
ombesörjande i staden, utan de vanliga statsorganen böra naturligen darfor
tagas i anspråk. Ett av bestyren, nämligen kronouppbörden, synes staten som
regel själv böra övertaga, emedan magistrat nu åvilande ansvar för uppbörden
icke vid magistrats indragning lärer böra överflyttas a annan. Enligt vad jag
inhämtat kunna statens kostnader vid bestyrets förstatligande i de olika staderna,
i huvudsak utgörande ersättning till postverket för kronouppbörden
beräknas uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp. Dessa kunna för ovng,
i viss mån motvägas av den provision å landstmgsmedel m. m., som vid bestyrets
förstatligande kan komma att indragas till statsverket. Enligt förordning
den 15 juni 1922 utgår ersättning för uppbörden till kronouppbördstjansteman
i stad med en halv procent å uppbörden för staden. Därest från riksdagens sida
icke uttalas något erinran häremot, lärer med hänsyn till vad nu anförts v c

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

stads förenande med domsaga kronouppbörden i allmänhet böra övertagas
av postverket. Yad angår debiteringen av kronoutskylder och det därmed
nara sammanhängande mantalsskrivningsbestyret, lära dessa göromål som
regel i mindre städer kunna ombesörjas av häradsskrivaren, utan att
omreglering av fögderierna därför påkallas, och ett övertagande synes ej
heller behöva medföra någon kostnad för staten, då ökningen i sportler
för häradsskrivaren torde uppväga hans merutgifter. Önskar staden åter
fortfarande själv omhänderhava hithörande göromål, torde staten med hänsyn
till deras betydelse ur statlig synpunkt böra tillse, att de varda behörigen
uträttade. För detta ändamål kan det vara lämpligt, att statligt
organ tillerkännes inflytande vid tillsättande av de tjänstemän, som skola
ombesörja göromålen, eller att göromålens utförande eller tillsynen däröver
ålägges kommunalborgmästaren. En annan synpunkt, som jämväl bör beaktas
i förevarande sammanhang, är att somliga bestyr äga sådant samband med
varandra,^ att deras splittring å olika organ skulle vara mindre tillfredsställande.
Sålunda synes en stad, som önskar erhålla egen stadsfogde, böra tillförbindas
att sörja för redovisning av indrivna böter. Att för sådant fall anförtro
denna uppgift åt statens organ, landsfiskalen i orten, bör ej komma i
fråga. Mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder torde också i allmänhet
böra följas åt. Huruvida och i vilken omfattning nu omförmälda bestyr
skola förstatligas, får emellertid bliva beroende å den utredning, som
skall företagas i samband med stads förenande med domsaga. För närvarande
erfordras allenast meddelande av bestämmelser, som möjliggöra bestyrens bibehållande
inom stad utan magistrat. Härför kräves riksdagens medverkan beträffande
vissa lagar och förordningar, vilka jag anhåller senare få nämna. I
övrigt lärer det fa ankomma pa Kungl. Maj :t att g''enom ändringar i vederbörande
administrativa författningar sörja för meddelande av nödiga bestämmelser
i ämnet.

Vid bedömandet av spörsmålet örn förevarande bestyrs ombesörjande är
emellertid att märka, att den gällande ordningen, på sätt stadsförbundets styrelse
anfört, torde erbjuda vissa fördelar bade för städerna själva och för deras
invånare. Med hänsyn härtill hava ock, särskilt från större fögderistäders
sida, försök gjorts att få vissa av dessa uppgifter ombesörjda på samma sätt
som i magistratsstad. Enligt ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag
till ändringar i utsökningslagen, över vilket Kungl. Maj:t tidigare i dag beslutat
inhämta lagrådets yttrande, skall även, i enlighet med vad 1931 års
sakkunniga föreslagit, möjlighet beredas städer utan magistrat att erhålla egen
överexekutor. Vid nämnda förhållanden är det ej osannolikt, att städerna skola
önska att åtminstone i viss utsträckning själva få behålla göromålen. Erinras
må slutligen, att frågan om sättet för omförmälda bestyrs framtida fullgörande
sedan någon tid står på dagordningen. Sålunda uttalade chefen för finansdepartementet
vid behandlingen i fjol av spörsmålet örn kronouppbördens uppdelning
(proposition nr 186 s. 15), att frågan örn sammanslagning av debitering
och uppbörd av statliga och kommunala utskylder syntes böra bliva före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

mål för ytterligare undersökningar samt att frågorna om civilbokföringen och
örn ett mera rationellt ordnande av indrivningsväsendet torde böra särskilt
utredas.

I det föregående bär erinrats, att till magistrats statliga uppgifter hör en Fördelningen
mångfald bestyr enligt ett stort antal lagar och andra författningar. Såväl i avteur®Paglf‘
1929 års betänkande som i 1931 års förslag lämnas en närmare redogörelse för f allmänhet
de olika författningsbestämmelser, som härutinnan äro av intresse. Till denna
redogörelse torde jag här få hänvisa; se statens offentliga utredningar 1930.

13 s. 62—88 och vid detta protokoll fogad bilaga B s. 105—110.

Beträffande fördelningen av dessa uppgifter innebär 1931 års förslag, att
desamma skulle med vissa undantag ombesörjas av kommunalborgmästaren.

Till denna principiella uppfattning kan jag giva min anslutning. Såsom de
sakkunniga framhållit, äro de flesta förevarande ärenden av den art, att
deras handläggning i en styrelse icke är pakallad, utan de torde lämpligen
kunna avgöras av en tjänsteman. I själva verket tillämpas redan nu
ett sådant system i fögderistäder med kommunalborgmästare. På grund
av föreskrifter i gällande reglementen utövas i dessa städer stadsstyrelsen
beslutanderätt samfällt allenast i vissa närmare angivna frågor, huvudsakligen
av kommunal karaktär, medan i andra frågor och särskilt i sådana,
som angå den löpande förvaltningen eller avse tillämpning av allmänna föreskrifter
å särskilda fall, kommunalborgmästaren beslutar ensam. I magistratsstäder
lärer det ock förhålla sig så, att i praktiken samfälld handläggning
blott förekommer i fråga om ett mindre antal ärenden. De sakkunnigas förslag
ansluter sig följaktligen nära till den utveckling, som ägt rum. På
sätt stadsförbundets styrelse framhållit, torde ock någon annan utväg knappast
stå till buds därest man icke vill betunga drätselkammaren med dessa ärenden
men ändock i största möjliga omfattning till förmån för stadens invånare
bibehålla handläggningen hos myndighet inom staden. Erinras må även
örn uttalandet av styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare, att de
statsadministrativa uppgifter, som åvila magistraterna, syntes beträffande de
städer, varom nu är fråga, icke vara av större omfattning och betydelse, än att
do till’den del de föreslagits skola överflyttas å kommunalborgmästaren kunde
omhänderhavas av honom med biträde av de befattningshavare, som vid omorganisationen
stöde till magistratens förfogande, och avgöras av honom ensam.

I fråga om ett eller annat bestyr kan måhända tvekan uppstå, huruvida icke
en kollegial handläggning skulle vara att föredraga. Såsom stadsförbundets
styrelse erinrat, torde emellertid även inom städernas förvaltningar vida viktigare
ärenden än de nu åsyftade få avgöras endast av en person, och med den
ställning kommunalborgmästaren skall intaga i förvaltningen bör hail hava, stora
möjligheter att samråda med omdömesgilla personer, därest han i något ärende
finner det erforderligt. Understundom yppar sig svårighet att avgöra, om ett
bestyr av ej enbart statlig karaktär bör anförtros kommunalborgmästaren. Jag
tänker härvid närmast på bestämmelser sådana som den i butikstängningslagen
upptagna angående magistrats skyldighet att med eget utlåtande insända

I särskilda
hänseenden.
Överexekutorsgöromålen

samt debitering
av kronoutskylder
m. m.

Bestyren enligt
fastighetsbildningslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

stadsfullmäktiges beslut om tid för öppethållande av butik, ett bestyr, som å
landet fullgöres av landsfiskal. Ett annat exempel erbjuder magistrats befattning
med utfärdande av nya föreskrifter i avseende å den allmänna ordningen
i stad jämlikt § 20 ordningsstadgan för rikets städer. Enligt detta
stadgande har magistrat i dylikt ärende initiativ- och yttranderätt, medan beslutanderätten
tillkommer stadsfullmäktige, vilkas beslut dock skall för fastställelse
underställas länsstyrelsen. I nu nämnda och liknande fall har jagansett
kommunalborgmästaren vara närmast till att inträda i magistrats ställe.
Vad angar utfärdande av allmänna ordningsföreskrifter, innebär detta en annan
ståndpunkt än den som intagits av 1931 års förslag. Att jag för min del förordar
nämnda bestyrs överlämnande till kommunalborgmästaren beror därpå,
att bestyret synes mig främst hänföra sig till ordningsintresset, vilket i
första hand representeras av kommunalborgmästaren. Denne skulle för
övrigt såsom antytts icke erhålla någon bestämmanderätt i saken utan allenast
äga yttra sig över förslag till ordningsstadganden samt väcka dylikt förslag.

1931 ars sakkunniga föreslogo i anslutning till gällande lag, att stadgande
örn ersättare för magistrat, såvitt anginge de statliga bestyren, skulle inflyta
i kommunalstyrelselagen. Bestämmelser örn magistrat tillkommande statliga
bestyr hava emellertid meddelats i åtskilliga lagar av civillags natur. På grund
härav har nämnda stadgande synts böra upptagas i särskild lag, stiftad i den
ordning § 87 regeringsformen föreskriver. Vid utarbetande av förslag härtill
har såsom förebild tjänat den författning, som utfärdades år 1917, när landsfiskal
trädde i kronofogdes ställe. Då förslaget allenast åsyftar att giva en
regel för de statliga magistratsbestyrens ombesörjande, skulle rätteligen allenast
dessa omfattas av lagen. På grund av svårigheten att med önskvärd tydlighet
giva uttryck häråt har lagen emellertid ansetts böra avse samtliga bestyr
och den undantagsföreskrift, som i allt fall är nödig, gälla även magistrats
kommunala åligganden. I enlighet med det anförda har jag låtit upprätta
förslag till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller
stadsstyrelse åliggande bestyr. I syfte att undvika ändring av några författningar,
i vilka vissa bestyr tillagts ledamot av magistrat eller ordförande i
stadsstyrelse, har jag ansett bestämmelserna i fråga böra hava avseende jämväl
å dessa. I vilken mån undantag från den generella regeln äro påkallade,
skall jag senare beröra.

I det föregående har jag lämnat redogörelse för huru överexekutorsgöromålen
samt bestyren med debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder,
med indrivning och redovisning av böter samt med mantalsskrivning
böra fullgöras. Det torde icke vara erforderligt, att jag nu ytterligare uppehåller
mig vid dessa frågor utan tillåter jag mig i nämnda avseenden hänvisa
till vad jag tidigare yttrat.

1931 års sakkunniga föreslogo, att magistrat enligt fastighetsbildningslagen
åliggande bestyr skulle fullgöras av länsstyrelsen i länet. I anledning av de
anmärkningar, som framställts häremot, har förslag till ändringar i fastighetsbildningslagen
utarbetats inom justitiedepartementet i syfte att bereda möjlig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

het för en stad att få dessa ärenden avgjorda av myndighet inom staden. På
föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t tidigare i dag
beslutat inhämta lagrådets yttrande över detta förslag.

Ett spörsmål, som tilldrager sig särskilt intresse, då det gäller att taga
ståndpunkt till frågan örn fördelningen av de statliga uppgifter, som nu avila
magistrat eller ledamot av densamma, avser polischefskapet.

I 1929 års förslag lämnades denna fråga öppen. 1931 års förslag åter har
principiellt lagt polischefskapet å kommunalborgmästaren. Styrelsen för
svenska stadsförbundet har väl funnit en sådan anordning kunna medföra vissa
olägenheter men har likväl förklarat sig icke vilja avstyrka densamma. Styrelsen
för föreningen Sveriges stadsfiskaler har däremot uttalat sig för att polischefskapet
måtte anförtros stadsfiskal.

Att på ett fullt tillfredsställande sätt lösa frågan örn polischefskapet är tydligen,
särskilt i något större samhällen, av stor vikt. Vissa svårigheter yppa
sig emellertid att förverkliga ett sådant mål, emedan å ena sidan polischefskapet
icke på långt när kan bereda sin innehavare full sysselsättning och å
andra sidali polischefen utan en dylik sysselsättning näppeligen kan erhålla
lön, tillräcklig för att säkerställa den självständiga ställning, som måste tillkomma
honom. En kombination med andra uppgifter lärer således praktiskt
sett vara ofrånkomlig. Vad angår den nu föreslagna anordningen kommunalborgmästare-polischef
har anförts, att de uppgifter, som skulle tillkomma en
dylik befattningshavare, vore så skiftande, att det ej bleve lätt att till befattningen
förvärva en person, fullt skickad att omhänderhava de olika uppgifterna.
Vidare har det förmenats, att utövandet av polischefskapet under vissa omständigheter
kunde ofördelaktigt inverka pa kommunalborgmästarens inflytande
och ställning i förvaltningen över huvud. Invändas kan måhända även,
att då det lärer böra tillkomma staden att utse kommunalborgmästare, nu
ifrågasatta anordning vore förenad med den olägenheten, att staten skulle sakna
inflytande vid polischefens tillsättande.

Oaktat nu nämnda erinringar har jag för min del kommit till den uppfattningen,
att den föreslagna anordningen är godtagbar. Det synes mig berättigat
utgå ifrån, att de olägenheter, som pa nyss antytt sätt befarats komma att
yppa sig, i verkligheten skola visa sig mindre framträdande. Att märka är,
att kommunalborgmästaren såsom polischef icke skulle intaga samma ställning
som polischefen i en magistratsstad. Denne senare lyder direkt under länsstyrelsen,
men kommunalborgmästaren skulle sortera under landsfogden,
som har ansvar för och ledning av polisväsendet a landsbygden samt i stad,
där magistrat ej finnes. Med hänsyn härtill kan kommunalborgmästaren i
kritiska situationer förvänta bistånd av landsfogden, och risken av att hans
åtgöranden såsom polischef skulle kunna menligt inverka pa hans kommunala
verksamhet tolide därigenom i viss man minskas. Att kommunalborgmästaren
skall utses av kommunen utan egentlig medverkan av staten kan
väl synas olägligt. Denna omständighet torde emellertid icke böra tillmätas
större betydelse, då städerna naturligen skola vara angelägna att till kommunalborgmästare
utse personer, som anses väl skickade för det kommunala

Polischef skapet.

Ledamotskap i
hälsovårds-och
byggnadsnämnd.

Kommunalborgmästarbefattningen.

I allmänhet.

Kungl. Majus proposition nr 207.

arbetet, och risken av att sådana personer icke skulle kunna tillfredsställande
omhänderhava polischefssysslorna i en fögderistad torde vara ganska ringa.

Kombinationen kommunalborgmästare-polischef kan å andra sidan också
vara till nytta för samhället. Särskilt ma framhållas, att därigenom åvägabringas
en nära förbindelse mellan stadens styrelse och polisväsendet. Jag tilllåter
mig i detta avseende erinra, hurusom borgmästaren Bissmark med instämmande
av kommunalborgmästarna Norman och Sterne i yttrande över den
promemoria rörande magistratsbestyrens handhavande, som finnes fogad vid
betänkandet angående processreformens ekonomiska förberedande, uttalat betänkligheter
mot den i promemorian föreslagna överflyttningen av ärenden från
stadens styrelse till polismyndigheterna.1 Härvid framhölls särskilt värdet för
den centrala styrelsen av nära kontakt med polischefen och därmed även med
polisväsendet. Många av stadens myndigheter behövde samverka med polismyndigheten,
liksom också denna myndighet för sin verksamhet ofta måste påkalla
åtgärder från samhällets och dess organs sida. Kontrollen över trafiken, över
nöjeslivet m. m. skedde bäst i samförstånd med de kommunala myndigheterna;
och från denna synpunkt vore det en stor fördel, att polischefen kunde med
auktoritet och kraft deltaga i stadsstyrelsen förhandlingar. De fördelar, som
polischefens ledamotskap i en stadens styrelse enligt detta yttrande skulle innebära,
synas ock med kommunalborgmästaren såsom polischef och drätselkammaren
såsom stadens styrelse kunna komma en stad till del.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag icke kunnat förorda, att polischefskapet
anförtros åt stadsfiskal. Till denna uppfattning har särskilt medverkat,
att då stadsfiskal icke äger deltaga i de kommunala myndigheternas
överläggningar, hans möjligheter att med framgång hävda polisväsendets intressen
ofta nog kunna bliva rätt starkt beskurna. Härtill kommer, att frågan
örn åklagareväsendets ordnande i städerna skall bliva föremål för övervägande
vid processreformen och att därvid skall avgöras, huruvida stadsfiskalsinstitutionen
bör bliva föremål för någon ändring. 1

I egenskap av polischef skall kommunalborgmästaren vara ledamot av
hälsovårdsnämnd och därjämte bör kommunalborgmästaren, på sätt 1931 års
sakkunniga tänkt sig, vara självskriven ledamot av byggnadsnämnden.

I det föregående har jag i olika hänseenden behandlat kommunalborgmästarens
ställning. Såsom framgår av vad jag därvid anfört, har kommunalborgmästaren
att ombesörja både kommunala och statliga uppgifter. Att de kommunala
uppgifterna intaga främsta rummet har kommit till uttryck i namnet
å befattningen liksom i den omständigheten, att det är staden, som utser befattningshavaren.
Inom staden kommer tyngdpunkten av hans göromål att
ligga hos stadens styrelse, drätselkammaren. Han skall bistå drätselkammaren
vid dess fullgörande av sina åligganden, såväl dem som tillkomma kammaren
på grund av den nya ställningen som de gamla. Särskild vikt torde därvid
komma att tilläggas ärendenas beredning. Ehuru kommunalborgmästaren
närmast är att jämställa med en tjänsteman, är han likväl tillförsäkrad infly -

1 Statens offentliga utredningar 1928: 20 s. 459.

Kungl. Majus proposition nr 207.

tande och självständig ställning inom förvaltningen. I drätselkammaren skall
han sålunda, enligt vad jag tidigare i likhet med 1931 års sakkunniga förordat,
hava yttrande- och reservationsrätt, och i stadsfullmäktige hör han på
sätt de sakkunniga föreslagit äga deltaga i överläggningarna. Genom dessa
befogenheter torde han hava möjlighet till positiva insatser, och de bereda
honom tillika ett visst oberoende i tjänsteutövningen.

Såsom handhavare av statliga uppgifter handlar han å statens vägnar och
står i denna egenskap icke i något direkt förhållande till de kommunala myndigheterna.
Att han härutinnan är så fri och oavhängig som möjligt är viktigt
icke blott med hänsyn till åliggandet att vara polischef utan jämväl eljest. Särskilt
må framhållas betydelsen av att i byggnadsnämnden finnes en representant,
som på ett av bihänsyn oberoende sätt kan hävda det allmännas intressen.

För att kommunalborgmästaren skall kunna bevara självständighet i sitt handlande,
måste han hava en tillfredsställande avlöning och ej behöva riskera att
bliva skild från sin befattning av godtyckliga skäl. I 1931 års förslag har
minimilönen ansetts böra sättas till 6,000 kronor för en kommunalborgmästartjänst,
anordnad som huvudsyssla. Huruvida det skall vara möjligt att för en
sådan lön erhålla en tillräckligt kvalificerad befattningshavare, som helt skall
ägna sig åt sin tjänst, synes tvivelaktigt. Att giva en generell regel örn minimilön
är emellertid icke påkallat och ej heller föreslaget av de sakkunniga. Avlöningens
belopp skall emellertid prövas av Kungl. Maj:t på sätt för närvarande
gäller om magistratens och kommunalborgmästarnas löner. Då det ligger i
vederbörande stads eget intresse att förvärva och behålla en så dugande kommunalborgmästare
som möjligt, lärer staden komma att anslå en lön, tillräcklig
för att vid staden kunna fästa en lämplig kraft. Vad angår säkerheten
i anställningen, synes förslaget tillfredsställande. Å ena sidan torde trygghet
mot obehörigt avskedande förefinnas i bestämmelsen, att för entledigande
fordras dels kvalificerad majoritet hos drätselkammaren och ^stadsfullmäktige
för framställning örn entledigande dels ock godkännande från länsstyrelsens
sida av framställningen efter prövning, örn skäl för entledigande finnes. Å
andra sidan kan en stad avskeda en befattningshavare, som visat sig direkt
olämplig för sin tjänst. Att en sådan möjlighet finnes är tydligen av stor vikt
för staden.

I fråga om kommunalborgmästarbefattningen påkalla vissa särskilda spersmål
uppmärksamhet. Till en början må beröras frågan, huruvida kommunal- ''

borgmästarbefattning skall inrättas i alla städer utan magistrat. Enligt 1931 särställning
års förslag skall Kungl. Majit äga att på framställning av stad med 3,000 för de minsta
invånare eller därunder förordna, att magistrats statliga uppgifter skola fullgöras
av landsfiskalen i orten. En sådan mindre stad skulle följaktligen i angivna
hänseenden administreras på samma sätt som ett samhälle på landet. Vad
åter angår de kommunala uppgifterna, skulle någon ersättare för kommunalborgmästaren
icke finnas i staden. Emot detta törslag hava anmärkningar
framställts såväl vid stadsförbundets konferens som i de inkomna yttrandena,
därvid yrkats, att undantagsföreskriften måtte uteslutas. Ehuru dispensmoj Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 tami. 175 höft. (Nr 20 7). 2084 3i 4

Kompetens villkor.

Regleringen
av kommunalborgmästarens
åligganden.

Kungl. Majus proposition nr 207.

ligheten, eventuellt inskränkt till städer med 1,500 invånare eller därunder
enligt min mening skulle kunnat vara av ett visst värde för städerna — något
tvång- för dem att begagna sig därav förefanns icke — har jag ansett mig böra
tillmötesgå yrkandet. Någon avsevärdare olägenhet av dispensmöjlighetens
borttagande torde icke behöva befaras i en liten stad, enär kommunalborgmastarsysslan
där lärer kunna anordnas som bisyssla och staden således för en
jämförelsevis obetydlig utgift kunna erhålla kommunalborgmästare.

Jämväl en annan bestämmelse, som närmast tillkommit i de små städernas
intresse, bär jag i anledning av framställt yrkande funnit böra utgå. Jag
syftar på bestämmelsen örn kansliexamen såsom kompetensvillkor för kommunalborgmästarbefattning
i stad med 6,000 invånare eller därunder. Genom
borttagandet av denna bestämmelse utestänges emellertid icke en person med
blott kansliexamen från möjligheten att bliva kommunalborgmästare. I likhet
med de sakkunniga anser jag nämligen Kungl. Majit böra äga meddela dispens
för den som på grund av annan utbildning än domarutbildning finnes skickad
att innehava den befattning, varom är fråga, Naturligen kan kansliexamen
understundom vara tillfyllest, särskilt i de minsta städerna, men föreskriven
som allmän merit för kommunalborgmästarbefattning har den synts mig otillräcklig.

Stadsförbundets styrelse har framställt erinringar mot dispensbestämmelsen
i utkastet till lag örn kommunalborgmästare, nämligen såvitt därigenom beretts
möjlighet för Kungl. Majit att meddela dispens för den som på grund av längre
tids verksamhet i kommunala värv eller eljest i allmän tjänst funnits skickad
att innehava den befattning, varom är fråga. Häremot har stadsförbundets styrelse
erinrat, att enbart en längre tids verksamhet i bland annat kommunala
värv icke syntes vara dispensanledning nog samt att hänsyn borde framför allt
tagas till arten ej till tiden av verksamheten. Att det gällde verksamhetens betydelse
för det allmänna och icke enbart förtroendet inom visst parti, fann styrelsen
böra ligga i öppen dag. Styrelsen uttalade tillika, att för uppnåendet av
partibelöningar dispensvägen under alla förhållanden måste vara stängd, om
stadgandet i fråga icke skulle bliva av för förvaltningen ödesdiger art. Med
beaktande av dessa synpunkter har jag vidtagit sådan ändring av dispensbestämmelsen,
att dispens skall kunna meddelas den, som på grund av ådagalagd
duglighet i kommunala värv eller eljest i allmän befattning funnits skickad för
den tjänst, varom är fråga.

Stadsförbundets styrelse har framhållit, att det i utkastet till lag om kommunalborgmästare
upptagna stadgandet, att reglemente för kommunalborgmästaren
skall innehålla bestämmelser örn kommunalborgmästarens åligganden, ur
städernas synpunkter innebure betydande olägenheter. I och med underställandet
av reglemente för kommunalborgmästaren skulle staden nödgas underställa
Kungl. Majit frågor om förvaltningens inre organisation, som enligt gällande
författningar staden för närvarande — liksom magistratsstäderna även
för framtiden — hade att själv helt avgöra. Vid varje omorganisation, som
skulle beröra den centralt ställda kommunalborgmästaren, skulle en tidsödande
underställnmgsprocedur pakallas. Vad salunda anförts synes mig visserligen

Kungl. Majus proposition nr 207.

förtjänt att vinna avseende. Men det torde icke vara nödvändigt, att reglementet
innehåller detaljerade bestämmelser örn de kommunala åligganden, som
skola tillkomma kommunalborgmästaren. I reglementet synes böra föreskrivas,
vilka av de till exekutions-, uppbörds- och mantalsskrivningsväsendet hörande
bestyren som skola åvila kommunalborgmästaren. Vidare torde reglementet
böra innehålla en erinran örn de skyldigheter, som eljest åvila kommunalborgmästaren
enligt lag eller författning, ävensom föreskrift, att han har att fullgöra
de åligganden i övrigt, som av stadsfullmäktige bestämts, exempelvis i en
av dem för befattningen antagen instruktion. Emellertid bör Kungl. Majit erhålla
vetskap örn de tjänsteåligganden, som skola tillkomma kommunalborgmästaren,
emedan Kungl. Majit har att fastställa avlöningen och denna naturligen
är beroende av vilka åligganden som höra till tjänsten. Da framställning
göres hos Kungl. Maj :t örn fastställelse av reglementet, bör staden således meddela
upplysning härom. Denna omständighet torde dock icke behöva utgöra
hinder för en stad att utan förnyat underställande av avlöningsfrågan vidtaga
sådan ändring i kommunalborgmästarens åligganden, som icke innebär någon
huvudsaklig rubbning av hans skyldigheter. Av reglementet lärer böra framgå,
örn tjänsten är en huvudsyssla eller bisyssla.

I anledning av vissa, av 1931 års sakkunniga verkställda beräkningar angående
kostnaderna för genomförandet av den föreslagna organisationen, närmast
inrättandet av kommunalborgmästarbefattningen, har styrelsen för
svenska stadsförbundet framhållit angelägenheten av att verkligt tillförlitliga
kostnadsberäkningar förelåge vid ärendets prövning inom riksdagen.

Frågan örn kostnaderna för den nu föreslagna reformen torde hava den
största betydelsen för magistratsstäderna. I förslaget till lag örn stads förenande
med landsbygd i judiciellt avseende har emellertid såsom förutsättning
för meddelande av beslut om dylikt förenande uttryckligen stadgats, att
ändringen icke medför ökad ekonomisk börda för staden. Vid sadant förhållande
är det tydligt, att en magistratsstad icke kan påtvingas en annan ordning
än den rådande beträffande rättsskipning och förvaltning, därest denna
skulle ställa sig dyrbarare för staden än den gamla. Vidare skall, på sätt tidigare
erinrats, varje beslut örn stads och landsbygds förenande föregås av en
utredning, som bland annat skall avse åtgärdens verkningar med avseende å
stadens ekonomi, i vilken utredning stadsfullmäktige skola äga deltaga genom
utsedda ombud. Med hänsyn härtill lärer det icke vara påkallat att nu företaga
en dylik utredning beträffande alla de städer, varom här är fråga. Tydligt
är också, att en kostnadsberäkning med anspråk på att lämna underlag för
ett mera säkert bedömande av de verkliga utgifterna vid nu ifrågasatt förändring
icke kan verkställas, förrän det är klart, när staten skall övertaga rättsskipningen.
Förhållandena ställa sig nämligen helt olika med avseende å utgifterna
för avgående magistratsledamötcr — för vilka statsverket enligt uttrycklig
bestämmelse i lagförslaget skall svara — och jämväl i andra hänseenden,
örn ändringen sker nu eller först senare.

Kostnaderna

för en
reform.

Lagen örn
kommunalstyrelse

1 stad.

7 §•

13 §.

17 §.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 207.

Yad angår fögderistäderna, lära svårigheter icke yppa sig för dem att utan
kostnadsökning anpassa sin förvaltning efter de nu föreslagna grunderna. Att
märka är nämligen, att förslaget medgiver städerna stor frihet att ordna förvaltningen
efter sina behov. Skulle således i en stad, där kommunalborgmästarbefattningen
bör vara huvudsyssla, svårigheter med hänsyn till inom staden
rådande särskilda förhållanden föreligga att vid tidpunkten för lagens ikraftträdande
för staden anordna befattningen på detta sätt, bör hinder ej möta att
tillsvidare organisera den såsom bisyssla. Med hänsyn härtill och då det torde
ligga i öppen dag, att förevarande reform med dess ringa ökning av bestående
organisation icke skall medföra onödiga kostnader, har jag icke ansett erforderligt
att för dessa städers vidkommande låta verkställa ytterligare kostnadsundersökningar.

De särskilda författningsförslagen.

Jag övergår härefter till att i korthet angiva de ändringar i lagstiftningen,
som befunnits erforderliga för magistratsbestyrens ombesörjande i stad utan
magistrat i enlighet med förut angivna riktlinjer.

Lagen örn kommunalstyrelse i stad är den lag, i vilken de flesta ändringarna
äro påkallade. I likhet med de sakkunniga och på av dem anförda skäl har
jag låtit de olika lagrum, vilka nu innehålla regler örn magistrat åvilande uppgifter,
undergå ändring, dock att avsteg skett från denna princip i 4 kap., där
i en sista paragraf bestämmelser om ersättare för magistrat i de i kapitlet reglerade
hänseendena upptagits. För att lättare erhålla kännedom om de ändringar,
som föreslås i kommunalstyrelselagen, och till belysande av hurusom de flesta
ändringarna äro av likartad beskaffenhet, har jag låtit upprätta en jämförelse
mellan gällande lydelse av de lagrum, varom nu är fråga, och den i propositionen
föreslagna. Denna sammanställning torde såsom bilaga få fogas vid
protokollet (bilaga C).

I 7 § hava orden »under inseende av magistrat» ansetts kunna utgå, emedan
motsvarande bestämmelser finnas i 45 och 47 §§ och det icke synts nödigt att
även här omnämna vem inseendet över förvaltning och verkställighet tillkommer.
Med denna ändring bortfaller anledning att såsom i sakkunnigförslaget
skett här meddela en särskild regel örn den som har inseendet över styrelse i
stad utan magistrat.

Med hänsyn till den ställning, kommunalborgmästaren skall intaga i stadens
förvaltning, torde det icke vara lämpligt, att han tillhör stadsfullmäktige. På
grund härav har i 13 § upptagits bestämmelse örn obehörighet för kommunalborgmästare
att vara stadsfullmäktig.

Enligt 15 § i gällande lag har magistraten att upprätta förslag till indelning
i valkretsar. Denna uppgift bör tydligen i enlighet med vad förut anförts
i stad utan magistrat tillkomma drätselkammaren.

Magistrats skyldighet enligt 17 § att sända underrättelse till länsstyrelsen
örn ordförande- och vice ordförandeval i stadsfullmäktige synes, i överensstämmelse
med mångenstädes redan tillämpad praxis, i samtliga städer kunna över -

Kungl. Majus proposition nr 207.

tagas av stadsfullmäktige själva, I förhållande till sakkunnigförslaget innebär
detta en olikhet. De sakkunniga föreslogo nämligen, att skyldigheten ifråga
skulle i stad utan magistrat fullgöras av drätselkammaren.

Stadsförbundets styrelse har ansett den magistrat enligt 19 § tillkommande
rätt att sammankalla stadsfullmäktige icke böra överföras å drätselkammaren
och grundar sin uppfattning därå, att nämnda rättighet skulle äga samband
med legalitetsprövningen, vilken skall försvinna. Jag har emellertid anslutit
mig till sakkunnigförslaget på denna punkt och således ansett stadsfullmäktige
böra sammankallas till extra sammanträde på begäran av drätselkammaren. Till
stöd därför tillåter jag mig erinra, att enligt 37 § i lagen örn kommunalstyrelse
på landet kommunalfullmäktige skola sammanträda, när kommunalnämnden
sådant äskar. Motsvarande regel gäller beträffande kyrkorådet och skolrådet
m. fl., såvitt angår kyrkofullmäktige; se 34 § i lagen örn församlingsstyrelse.
Tydligen bör icke drätselkammaren i förevarande avseende vara mera inskränkt
i sin befogenhet än kommunalnämnden eller kyrko- och skolråd.

Magistrats åliggande enligt 20 § första stycket att utfärda kallelse till stadsfullmäktigsammanträde
första gången, sedan beslutanderätten uppdragits at
fullmäktige, har ansetts böra tillkomma kommunalborgmästaren. Denne har
nämligen såsom ordförande i valnämnd haft att sammankalla den församling,
som tidigare utövat beslutanderätten, d. v. s. allmän rådstuga. Pa landet fullgöres
också motsvarande skyldighet enligt 38 § i kommunalstyrelselagen av
kommunalstämmans ordförande.

Stadgandet i sista stycket örn skyldighet för stadsfullmäktige att underrätta
magistrat angående sammanträde torde icke kräva någon motsvarighet i stad
utan magistrat. Skulle underrättelse avlatas, torde detta böra ske till kommunalborgmästaren,
men det är tydligt, att han med sin centrala ställning i den
kommunala förvaltningen alltid kan antagas äga kännedom örn stadsfullmäktiges
sammanträden, vadan en underrättelse till honom skulle vara onödig.

T 22 § i förslaget har upptagits bestämmelse örn rätt för kommunalborgmästaren
att närvara vid stadsfullmäktigsammanträde och deltaga i överläggningarna,
men ej i besluten.

23 § innehåller föreskrift om skyldighet för stadsfullmäktige att antingen
meddela yttrande eller fatta beslut över alla de frågor, vilka blivit av högre
myndighet eller magistraten hänskjutna till dem. Enligt 1931 års förslag skulle
enahanda skyldighet föreligga för stadsfullmäktige i stad utan magistrat beträffande
frågor, som hänskjutits till dem av drätselkammaren. Emellertid
synes drätselkammaren icke i förevarande avseende böra träda i magistrats
ställe liksom ej heller kommunalborgmästaren, och lärer på grund härav någon
motsvarighet till detta stadgande, såvitt angår stad utan magistrat, icke böra
införas i lagen. En omredigering av paragrafen har emellertid vidtagits för
att utmärka, att föreskriften blott gäller magistratsstad.

T 24 § har upptagits en av förslagets viktigaste nyheter. Ändringen innebär,
att drätselkammaren skall lämnas tillfälle att yttra sig över praktiskt taget
alla ärenden, innan de avgöras av stadsfullmäktige. Härigenom möjliggöres

Kungl. Majus proposition nr 207.

den koncentration av förvaltningen, som är ett av reformens mål. År 1930 togs
ett betydelsefullt steg i detta avseende, då föreskrift meddelades av innebörd,
att drätselkammare eller allmänt beredningsutskott skulle erhålla tillfälle att
yttra sig över så gott som alla ärenden. Då drätselkammaren nu föreslås skola
Miva stadens styrelse, lärer möjlighet böra beredas drätselkammaren att avgiva
yttrande i alla ärenden. Först därigenom synes drätselkammaren erhålla den
överblick över förvaltningen i dess helhet, som enligt vad förut utvecklats är
en nödvändig förutsättning för vinnande av en rationell kommunalförvaltning.
Hinder möter naturligen icke för stadsfullmäktige i en stad, om de så önska,
att hava ett allmänt beredningsutskott, men med den nu förordade reformen
torde behovet därav bliva mindre än förut.

32 §. Att stadsfullmäktiges beslut i stad utan magistrat böra delgivas drätselkam maren

följer därav, att verkställigheten av stadsfullmäktiges beslut eller tillsynen
däröver är uppdragen åt drätselkammaren. Bestämmelse härom har meddelats
i 32 §. Till jämförelse ma nämnas, att enligt 28 § i kommunalstyrelsclagen
pa landet utdrag av stämmans protokoll skall tillställas kommunalnämnden
jämte andra verkställande myndigheter.

3o, 3<— 41 §§. De åligganden i avseende å allmän rådstugas hållande, som nu ankomma

å magistrat, synas, på sätt de sakkunniga anfört, böra överlämnas till en valnämnd.
Av de sakkunniga föreslagna ändringar i 35 § samt 37—41 §§ hava
icke föranlett någon erinran från min sida, utom såvitt angår 40 §. I första
stycket av detta lagrum meddelas nu bestämmelser örn vem som äger sammankalla
extra allmän rådstuga, nämligen länsstyrelsen och magistraten. Då
magistraten försvinner, träder valnämnden i dess ställe såsom allmänna rådstugans
ordförande, och nämnden bör tydligen, såsom de sakkunniga föreslagit,
äga sammankalla rådstuga. Magistraten såsom kommunal myndighet ersättes
emellertid av drätselkammaren. På grund härav och då drätselkammaren
enligt vad jag nyss utvecklade vid 19 § bör äga föranstalta örn hållande
av extra stadsfullmäktigsammanträde, torde liknande befogenhet även här
böra tillkomma kammaren. Yad landet angår, skall kommunalstämma enligt
17 § 2 morn. i lagen hallas bland annat, när kommunalnämnden sådant
äskar.

r 4 kap. I 4 kap., som nu innehåller bestämmelser om magistrat, stadsstyrelse och

ochi-ubr!kS drätselkammare, torde de nya stadgandena örn ersättare för magistrat böra
erhålla sin plats. Därvid har jag ansett bestämmelsen örn kommunalborgmästare
böra inflyta i det lagrum, som reglerar drätselkammarens nya ställning,
detta med hänsyn till att kommunalborgmästarinstitutionen i främsta
rummet tillkommit för de kommunala uppgifterna. Föreskrifterna örn drätselkammaren
såsom stadens styrelse hava synts mig lämpligen kunna upptagas
såsom en sista paragraf i kapitlet. Då 51 § bör utgå, vinnes utrymme för den
nya paragrafen genom uppflyttning av 52—55 §§ till 51—54 §§. Kapitlet erhåller
således den uppställningen, att först regleras magistratens åligganden i
44 50 §§, att därefter upptagas de allmänna bestämmelserna örn drätselkam maren

i 51—54 §§ samt att slutligen i 55 § meddelas föreskrifter om förvaltningens
ordnande i stad utan magistrat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Den av de sakkunniga föreslagna rubriken å kapitlet: Om magistrat, drätselkammare
och ersättare för magistrat har jag funnit godtagbar.

I 44 § upptages det nuvarande innehållet i 44 § 1 mom.

Den ändring, som vidtagits i 45 § första stycket, bestar allenast däri, att
ordet »lagenligt» uteslutits. Anledningen härtill är den, att drätselkammaren,
som enligt 55 § skall övertaga magistratens förevarande uppgift att vaka över
verkställigheten av stadsfullmäktiges beslut, icke skall äga pröva beslutens
laglighet. Ändringen lärer icke för magistratsstäderna hava någon saklig betydelse,
emedan magistraten enligt 45 § andra stycket är pliktig vägra handräckning
till verkställighet av olagliga beslut.

För innehållet av de nya bestämmelserna örn drätselkammaren och örn kommunalborgmästaren
har jag förut redogjort. Det torde icke vara nödigt, att
jag nu ytterligare uppehåller mig vid dem.

I förhållande till 1931 års förslag innehåller 57 § icke någon saklig nyhet.
Anledningen till omredigeringen har varit önskvärdheten av att vid ändring
av denna paragraf förfara på samma sätt som regelmässigt skett i lagförslaget
i övrigt.

I 59 och 60 §§ i sakkunnigförslaget meddelade bestämmelser, enligt vilka 59
vissa ordförande skola inträda i magistrats ställe, överensstämma väsentligen
med motsvarande föreskrifter på landet, 64 och 65 §§. Föreskriften i 59 §, att
räkenskaperna skola tillhandahållas revisorerna inför protokollet, vartill motsvarighet
saknas å landet, har jag icke ansett böra gälla ordförandena. Enligt
min mening kan denna föreskrift jämväl för magistratsstädernas del utgå,
emedan stadgandet lärer sakna praktisk betydelse och för övrigt flerstädes
synes hava kommit ur bruk. Emot sakkunnigförslaget rörande 59 och 60 §§
bär jag i övrigt icke något att erinra.

Det torde vara riktigt, att det åliggande, som enligt nuvarande 63 § tillkommer
magistrat, i stad utan magistrat på sätt i 1931 års förslag skett överflyttas
till drätselkammaren.

Emot förslaget till ändring av 65 § har jag icke något att erinra. Jag delar
således de sakkunnigas mening, att bestämmelsen, att debiterings- och uppbördslängden
upprättas i enlighet med de föreskrifter, som meddelas av
magistraten, kan utgå. Då magistraten skall lata upprätta längden, lärer därav
utan uttryckligt stadgande följa befogenhet för magistraten att meddela berörda

44 §.

45 §•

55 §.

57 §.

och 60 §§.

63 §.

65 §.

direktiv.

De i 66, 67 och 70 §§ föreslagna ändringarna äro samtliga en följd av drätsel- och

kammarens ställning i stad utan magistrat, och jag torde sakna anledning att
nu ingå på desamma.

Nuvarande 71 §, som handlar om restlängds upprättande och indrivning av 71 §.
utskylder, skiljer i fråga örn indrivningen på två huvudfall. Närmaste anledningen
härtill är att söka i den olikhet, som råder mellan olika städer i fråga
örn vem som har att verkställa inventering hos utmätningsmannen för staden.

I stad, där magistraten eller ledamot av magistraten är överexekutor, verkställes
inventeringen hos utmätningsmannen, här städse stadsfogde, av magi -

Kungl. Majus proposition nr 207.

stråt eller den ledamot därav, som magistraten utser. I annan stad, i vilken
således länsstyrelsen är överexekutor, ankommer inventeringen hos utmätningsmannen
för staden a landsfogden eller annan av länsstyrelsen därtill
förordnad person. Utmätningsman är här antingen magistraten själv,
vilket är fallet i några mindre magistratsstäder, eller landsfiskalen i
det distrikt, till vilket staden i förevarande hänseende hör, eller också
i några städer — särskild av länsstyrelsen i landsfiskals ställe för
staden förordnad utmätningsman. Angående indrivningen av kommunalutskylder
stadgas nu, att i stad, där magistraten eller ledamot av magistraten
är överexekutor, restlängden skall lämnas till magistraten, som låter i behörig
ordning indriva och till drätselkammaren redovisa de resterande utskylderna.
I annan stad översändes längden till länsstyrelsen, som örn mottagandet meddelar
drätselkammaren bevis och efter verkställande av erforderliga anteckningar
översänder densamma till utmätningsmannen i orten; och åligger det
denne att i behörig ordnnig indriva och till drätselkammaren redovisa de resterande
utskylderna.

Att längden på nu angivet sätt passerar länsstyrelsen har sin grund i önskan
att bereda inventeringsförrättare möjlighet att på ett enkelt och tillförlitligt
sätt erhålla kännedom örn de längder, som utmätningsmannen har att vid inventering
redovisa. Detta system, som infördes vid 1930 års kommunallagsrevision,
torde hava den största betydelsen, såvitt angår landsbygden. I stället
för att vid förestående inventering hos en landsfiskal hänvända sig till alla de
landskommuner, som ingå i landsfiskalsdistriktet, med förfrågan vilka längder,
som lämnats för indrivning, kan landsfogden hos länsstyrelsen på en gång och
utan dröjsmål förskaffa sig kännedom härom. I fråga örn de städer åter, beträffande
vilket systemet gäller, torde skälen för detsamma göra sig mindre
starkt gällande. Därtill kommer, att systemet onekligen medför visst besvär.
Särskilt omständligt och föga motiverat ter sig förfarandet i de städer, som
hava egen utmätningsman, tillhopa omkring tjugu stycken. För att belysa den
nuvarande omgången må nämnas, att i stad, där magistraten är utmätningsman,
förfarandet är följande. Drätselkammaren överlämnar restlängden till magistraten,
magistraten sänder den till länsstyrelsen, länsstyrelsen meddelar drätselkammaren
bevis örn mottagandet, verkställer erforderliga anteckningar och
återsänder längden till magistraten i egenskap av utmätningsman. Detta omständliga
förfarande sker allenast för att bereda landsfogde eller annan inventermgsforrättare
möjlighet att hos länsstyrelsen erhålla kännedom örn vilka
längder drätselkammaren i staden överlämnat till magistraten. Härom kan
landsfogden emellertid vid inventeringstillfället genom hänvändelse till drätselkammaren,
eventuellt per telefon, med lätthet förskaffa sig upplysning. Jämväl
beträffande städer, som ingå i landsfiskalsdistrikt, torde det vara vida enklare,
att mventeringsförrättaren hänvänder sig till staden i samband med inventering.
vilken äger ram en gång örn året, med förfrågan örn vilka längder, som lämnats
tor indrivning, än att länsstyrelsen fullgör nyss omförmälda olika bestyr, i
regel minst tre gånger örn året. Härtill kommer, att genom åtskilliga den 13

Kungl. Majus proposition nr 207.

november 1931 utfärdade författningar kontrollen över landsfiskalernas medelsförvaltning
skärpts, så att i viss mån möjligheten att undanhålla en restlängd
minskats och risken för upptäckt, därest sådant undanhållande det oaktat skulle
hava skett, ökats. Med hänsyn till vad sålunda anförts, särskilt det förändrade
läge, vari saken nu befinner sig, har jag ansett hinder icke böra möta att vidtaga
en ändring av stadgandet, trots att detsamma infördes så sent som 1930.
Jag förordar, att i stad utan magistrat — oavsett örn särskild överexekutor
finnes för staden eller icke — restlängden lämnas direkt till utmätningsmannen.

Beträffande nästsista stycket i 71 § — det det nu stadgas, att restlängd
upprättas enligt formulär, som fastställes av Konungen, och i övrigt i enlighet
med de närmare föreskrifter, som meddelas av magistraten hava de sakkunniga
föreslagit, att drätselkammaren i stad utan magistrat skall tilläggas
befogenhet att meddela berörda föreskrifter. I likhet med de sakkunniga anser
jag drätselkammaren i sådan stad böra äga ifrågavarande befogenhet, men då
drätselkammaren själv skall upprätta längden, torde det utan särskilt stadgande
vara tydligt, att drätselkammaren i andra hänseenden än de i formuläret till
restlängd reglerade äger bestämma örn restlängdens upprättande. Med hänsyn
härtill har jag icke upptagit den av de sakkunniga här föreslagna bestämmelsen.
Till utmärkande av att stadgandet i 71 § nästsista stycket allenast avser
stad med magistrat, har stadgandet emellertid något jämkats.

I jämförelse med sakkunnigförslaget företer det nu upprättade förslaget be- 74
träffande 74 och 75 §§ den skiljaktigheten, att drätselkammaren vid insändande
av beslut, som skall underställas Kungl. Maj :ts eller länsstyrelsens prövning,
icke därvid skall foga eget utlåtande. Ändringen sammanhänger med den ställning,
drätselkammaren enligt vad förut anförts skall intaga i förhållande till
stadsfullmäktige. Drätselkammaren skall således icke äga yttra sig i ärendet,
Sedan stadsfullmäktige däri beslutit. Detta torde ej heller hava varit de sakkunnigas
mening.

Den i 76 § nu föreslagna ändringen, att diariebevis rörande anförda besvär
i stad utan magistrat skall ingivas till drätselkammaren, överensstämmer med
sakkunnigförslaget. Då drätselkammaren skall övertaga magistratens uppgift
att vara verkställande organ, torde det vara tydligt, att bevis örn överklagande
av stadsfullmäktiges eller allmänna rådstugans beslut skall ingivas till kammaren.
Enligt 80 § i kommunalstyrelselagen för landet skall diariebevis ingivas
till kommunalstämmas eller kommunalfullmäktiges ordförande. Emellertid
stadgas i 28 § i denna lag, att kommunalstämmans ordförande skall tillse,
att utdrag av kommunalstämmans justerade protokoll tillställes kommunalnämnden
eller de andra styrelser, nämnder eller personer, åt vilken verkställighet
av stämmans beslut uppdragits. Motsvarande föreskrift i stadslagen, 32 §,
innehåller däremot, att besluten skola delgivas magistraten.

I 79 § i sakkunnigförslaget meddelas bestämmelser angående besvärsrätt i
fråga örn beslut av drätselkammare i stad utan magistrat. Dylika bestämmelser
äro erforderliga på grund av den förändrade ställning, drätselkammaren skall

och 75 §§.

76 §.

79 §.

Kungl. Majus proposition nr 207.

erhålla i dessa städer. Sakkunnigförslagets bestämmelser härutinnan hava
emellertid såtillvida ändrats, att tiden skall räknas icke från den dag, då beslutet
genom utdrag av protokollet delgavs klaganden, utan från den dag, då
laganden erhöll del av beslutet. Ändringen är betingad av önskan att stadga
samma utgångspunkt för besvärs anförande i dessa fall som vid klagan enligt
09 ° tIaroveri att framställd anmärkning mot debiterings- och uppbördslängd
ej godkants. Såsom förebild vid lagrummets avfattning har tjänat motsvarande
paragraf rörande kommunalnämnds beslut, 84 §.

estämmefsen. , ° vergangsbesta m mel sen har avfattats i överensstämmelse med sakkunnigförslaget.
De nuvarande stadsstyrelserna skola således kunna bibehållas för en
tid av högst fem år eller till den 1 januari 1938.

Lagen om
kommunalborgmästare -

Föi min ställning till förslaget till lag om kommunalborgmästare har jag
förut i huvudsak redogjort. Jag får här allenast tillägga, att i 3 § andra stycket
bestämmelse inforts örn rätt att till vikarie under kortare tid å kommunalborgmastartjanst^
förordna annan än den som kan utses till innehavare av sådan
-janst I fråga örn tiden för lagens ikraftträdande överensstämmer förslaget
med de sakkunnigas utkast. Tiden är alltså satt till den 1 juli 1932. Närmaste
anledningen härtill har varit önskan att möjliggöra, att vid tiden för ikraftträdandet
av ändringarna i kommunalstyrelselagen den 1 januari 1933 kommunalborgmästare
skall vara utsedd.

Lagen örn

överflyttande , 1 det f°reSäe*de har 3ag redogjort för förslaget till lag örn överflyttande å

å kommunal- iomniLmal borgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr Då
av°magistrat: ^ke har något att tillägga till vad jag där yttrat, torde jag här allenast

bestyren la lumvisa till yttrandet.

valtin riks- , Förslas::r! tm ändringar 1 la«en om val lill riksdagen och kommunala vak
dagen och agen äro lika med de sakkunnigas utkast, dock att övergångsbestämmelserna
kommunala omredigerats,
vallagen.

ändring™ 1 t8 § i lagen den 13 juni 1919 örn ordning och villkor för ändring i komkommunai
raunal och ecklesiastik indelning stadgas, att örn nybildad kommun är stad,
indelning, som i 44 § 2 morn. lagen örn kommunalstyrelse i stad avses, skall länsstyrelsen
förordna kommunalborgmästare, vilken har att ofördröjligen hålla allmän rådstuga
för val av kommunalrådmän. Detta stadgande har undergått vissa jämkningar,
av vilka må nämnas, att beskrivningen av den stad, som avses med
stadgandet, ändrats och ändamålet med allmän rådstugas hållande angivits vara
utseende av ledamöter och suppleanter i valnämnden för staden.

I samband med ändringen av 18 § hava i 20 och 21 §§ förekommande ordet
»stadsstyrelsen» utbytts mot »kommunalborgmästaren».

Enligt 13 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1925 örn polisväsendet i riket skall
polisnämnd hava erhållit tillfälle att yttra sig angående sökande till vissa
ordinarie befattningar. Finnes icke polisnämnd tillsatt, skall tillfälle att av -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

giva yttrande i stället lämnas vederbörande magistrat, stadsstyrelse, kornmunalförbundsdirektion
eller kommunalnämnd. I detta lagrum har nu i enlighet
med vad de sakkunniga förordat den ändringen vidtagits, att magistraten för
stad utan magistrat ersatts med drätselkammaren.

47 § i lagen den 20 juni 1924 örn landsting föreskriver, att till ledning för
landstingsskattens bestämmande skola häradsskrivarna och i städer med magistrat
magistraterna lämna vissa uppgifter till landstingets förvaltningsutskott
angående antalet enligt kommunalskattelagen påförda skattekronor och skatteören.
I sådan stad utan magistrat, där annan än häradsskrivare!! verkställer
debitering av kronoutskylder, synes ifrågavarande bestyr böra fullgöras av
honom. I enlighet härmed har omförmälda stadgande jämkats.

I § 3 mom. 1 i förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter
för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete stadgas, att riksförsäkringsanstalten skall årligen i Stockholm
till Överståthållarämbetet före den 15 juni men eljest till vederbörande magistrat
eller häradsskrivare före juli månads utgång insända förteckningar över de arbetsgivare,
av vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.
I analogi med vad nyss föreslogs beträffande visst magistratsbestyr
enligt landstingslagen lärer i stad utan magistrat nämnda förteckningar böra
sändas till häradsskrivaren eller den, som eljest verkställer debitering av utskylder
till kronan. Bestämmelse härom har upptagits i förevarande lagrum.

I § 3 mom. 2 föreskriven skyldighet för magistrat att sörja för förteckningarnas
tillhandahållande åt de avgiftspliktiga torde i stad utan magistrat
böra fullgöras av kommunalborgmästaren, varom stadgande införts i momentet.

För reformens genomförande erfordras ändringar i vissa av Kungl. Majit
och riksdagen antagna författningar, vilka tillhöra annat departements förvaltningsområde
än socialdepartementets. Jag har salunda redan nämnt, att
Kungl. Majit på föredragning av chefen för justitiedepartementet tidigare i dag
beslutat inhämta lagrådets yttrande över två särskilda lagförslag. Det ena av
dessa avser ändringar i utsökningslagen, varigenom möjlighet beredes till förordnande
i stad utan magistrat av stadsfogde och överexekutor. Det andra förslaget
innebär sådana ändringar i fastighetsbildningslagen, att vissa ärenden
enligt denna lag, som nu handläggas av magistrat, även i stad utan magistrat
skola kunna handläggas av myndighet i staden.

I värnpliktslagen påkallas ändring angående den myndighet, till vilken bötesförteckningar
skola avlämnas för verkställighet. Förslag till lagändring lärer
senare komma att anmälas av chefen för försvarsdepartementet.

T förordningen angående mantalsskrivning erfordras vissa ändringar för att
möjliggöra mantalsskrivnings förrättande i stad utan magistrat av annan än
häradsskrivaren. Ändring behöver vidare företagas i förordningen angående
bevillningsavgifter för särskilda förmaner och rättigheter, såvitt angar bestämmelserna
örn uppbörd. Slutligen torde den enligt taxeringsförordningen

Landstings lagen.

Förordningen
om
uppbörd av
försäkringsavgifter.

Övriga författningsförslag
m. m.

Kungl. Majus proposition nr 207.

magistrat åvilande skyldigheten att avgiva förslag om taxeringsnämndernas
antal och örn taxeringsdistrikt genom ändring i nämnda förordning böra
beträffande stad utan magistrat överflyttas å drätselkammaren. I fråga örn
nu nämnda tre författningar torde chefen för finansdepartementet komma att
föranstalta örn förslag till nödiga ändringar.

ITtöver de ändringar i omförmälda lagar och förordningar, för vilkas genomförande
riksdagens medverkan är påkallad, krävas ändringar i vissa av Kungl.
Majit ensam beslutade författningar. Fråga därom torde höra anmälas, sedan
riksdagen fattat ståndpunkt till de nu underställda förslagen. En del ändringar
avse författningar, över vilka riksdagens yttrande inhämtats, såsom hälsovårdsstadgan
och byggnadsstadgan. Rörande de ändringar, som där äro påkallade,
må nämnas, att i hälsovårdsstadgan erfordras jämkning av beskrivningen å
polischef i bestämmelsen örn polischef såsom självskriven ledamot av hälsovårdsnämnden,
och att i byggnadsstadgan bestämmelse skall införas om kommunalborgmästare
såsom självskriven ledamot av byggnadsnämnden. Därest
riksdagen icke uttalar någon erinran häremot, torde Kungl. Majit emellertid
i författningar, som nu nämnts, äga vidtaga sådana ändringar, som överensstämma
med grunderna för här ifrågavarande reform.

I enlighet med förut angivna grunder hava upprättats förslag till

1. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad,

2. lag örn kommunalborgmästare,

3. lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse
åliggande bestyr,

4. lag angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen den 26 november
1920 (nr 796) örn val till riksdagen,

5. lag örn ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930
(nr 253),

6. lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr
293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,

7. lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1925
(nr 170) örn polisväsendet i riket,

8. lag angående ändrad lydelse av 47 § i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)
örn landsting samt

9. förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen den
31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

På sätt jag i det föregående nämnt, torde lagrådets yttrande böra inhämtas
över det under 3 upptagna lagförslaget. Med hänsyn härtill lärer för närvarande
annan åtgärd i ärendet icke böra ifrågakomma än att förordnande örn
inhämtande av sådant yttrande meddelas.

Föredraganden uppläser härefter de ifrågavarande förslagen, som äro av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,1 samt hemställer, att lagrådets ytt 1

Bilagan är här utesluten. Lagförslagen äro lika lydande med motsvarande vid propositionen
fogade lagförslag.

Kungl. Majus proposition nr 207.

rande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet över förslaget till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare
av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Utdrag av protokollet, hållet i Kanal. Mattts laqråd deli
18 mars 1932.

Närvarande:

justitieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,
regeringsrådet Afzelius.

o lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet den
11 mars 1932, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets yttrande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse
åliggande bestyr.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet
Olof Alsén.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet finner förslaget ej föranleda annan erinran än att med hänsyn
till angelägenheten därav, att till förekommande av rättsförlust för part full
klarhet råder beträffande innebörden av gällande fullföljdsbestämmelser, det
synes böra uttryckligen stadgas, att i stad, där magistrat ej finnes, behörighet
att utfärda fattigdomsintyg, som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken,
tillkommer kommunalborgmästaren.

I 3 § lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,
ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, i 21 § lagen den 28 juni 1918
angående villkorlig straffdom och i 28 § lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings
rätt att här i riket vistas finnas intagna bestämmelser örn nöjdförklaring.
Avgives sadan förklaring inför ordförande i magistrat, kräves närvaro
av vittnen, varemot detta icke erfordras vid förklarings avgivande inför
magistrat. Skulle efter den föreslagna lagens ikraftträdande nöjdförklaring
avgivas inför kommunalborgmästare, torde det böra ske i vittnens närvaro.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(>3

Utdrag av protokollet ove)'' socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
ä Stockholms slott den 18 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson, lagrådets den 18 mars
1932 avgivna utlåtande över det den 11 i samma månad till lagrådet remitterade
förslaget till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av
magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr samt anför:

Lagrådet har lämnat förslaget utan annan erinran än att lagrådet funnit det
böra uttryckligen stadgas, att i stad, där magistrat ej finnes, behörighet att
utfärda fattigdomsintyg, som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken, tillkommer
kommunalborgmästaren. I anledning av denna erinran har jag
efter samråd med chefen för justitiedepartementet låtit upprätta förslag till
lag örn behörighet för kommunalborgmästare att utfärda fattigdomsintyg,
som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken.

Föredraganden uppläser härefter detta lagförslag samt hemställer, att
detsamma ävensom förslaget till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare
av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr så ock övriga av
honom i statsrådet den 11 mars 1932 omförmälda, under 1 och 2 samt 4—9
i protokollet (s. 60) upptagna lagförslag måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Anders Tottie.

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bilaga A.

Sammanfattning av det huvudsakliga innehållet i yttrandena
över den i september 1929 avlämnade utredningen
angående kommunalförvaltningens ordnande i
städerna efter processreformens genomförande
(statens offentliga utredningar
1930:13).1

Hörda Över 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas utredning angående kommyndigheter
munalförvaltningens ordnande i städerna efter processreformens genomföoch
samman- rande Lava infordrade utlåtanden avgivits av länsstyrelserna i samtliga län
Ställning1 för e^er hörande av magistraterna eller stadsstyrelserna, drätselkamrarna samt
och mot°‘ stadsfullmäktige i länens samtliga städer och — såvitt angår Skanör med
förslaget. Falsterbo — allmänna rådstugan. Därjämte hava styrelsen för svenska stadsförbundet,
föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges stadsombudsmän
och kommunalsekreterare samt svenska polisförbundet, vilka sammanslutningar
beretts tillfälle yttra sig över utredningen, inkommit med
yttranden.

1 länsstyrelse (Gävleborg), 13 magistrater, 6 stadsstyrelsen 26 drätselkammare
samt stadsfullmäktige i 28 städer ävensom allmänna rådstugan i Skanör
med Falsterbo hava tillstyrkt de sakkunnigas förslag eller förklarat sig icke
hava något att erinra mot detsamma.

16 länsstyrelser (Stockholm, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönköping,
Kalmar, Gotland, Blekinge, Skaraborg, Värmland, Örebro, Västmanland,
Kopparberg, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten), 52 magistrater,
7 stadsstyrelser, 40 drätselkammare och 41 stadsfullmäktigekorporationer
hava i princip anslutit sig till förslaget men framställt anmärkningar
mot särskilda delar därav.

Slutligen hava 7 länsstyrelser (Kronoberg, Kristianstad, Malmöhus, Halland,
Göteborgs och Bohus, Älvsborg och Jämtland), 22 magistrater, 11 stadsstyrelser,
39 drätselkammare och stadsfullmäktige i 39 städer ställt sig avvisande
mot förslaget.

Av de hörda myndigheterna hava alltså ungefär 2/3 omfattat de principer,
som ligga till grund för sakkunnigförslaget, medan lj3 avstyrkt detsamma.

Förut- 4 länsstyrelse!- (Stockholm, Halland, Älvsborg och Värmland), 2 magis''felningarna
sfrater, stadsfullmäktige i 1 stad och styrelsen för svenska stadsförbundet
''°roklara 9et framhålla svårigheten att bedöma förslagets innebörd och konsekvenser med
hänsyn till att förutsättningarna för sakkunnigförslaget vore oklara såväl i
vad anginge omfattningen av den ifrågasatta rättegångsreformen som ock beträffande
det framtida ordnandet av polisväsendet och uppbördsförvaltningen.

Sålunda yttrar länsstyrelsen i Stockholms län:

Det organisationsproblem, som vore föremål för sakkunnigutredningen,
erbjöde särskilda svårigheter därigenom, att själva utgångspunkterna för problemets
behandling endast vore hypotetiska och även hypotetiskt icke förelåge
så utformade, som för en utredning av denna art skulle varit önskvärd.
De sakkunnigas uppgift hade varit att biträda med utredning »rörande kommunalförvaltningens
ordnande i de nuvarande magistratsstäderna efter genomförande
av en processreform i huvudsaklig anslutning till processkommissionens
förslag med däri av lagrådet förordade jämkningar». Givetvis hade
det varit nödvändigt att redan för ett mera slutgiltigt bedömande av pro -

1 Innehållsöversikt se s. 89.

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207. 65

eesskommissionens plan till ny rättegångsordning komplettera, denna plan
''''enom klarläggande av dess konsekvenser bland annat för städernas administrativa
organisation. När frågan örn kommunalförvaltningens ordnande
i städerna efter en blivande processreform nu upptagits, visade det sig, att
man på ej få och ej oviktiga punkter hade att röra sig med förutsättningar,
sorn knappast vöre tillräckligt klart fixerade. Länsstyrelsen hade särskilt
uppmärksammat två viktiga punkter, där den anmärkta osäkerheten i tråg a
örn förutsättningarna för en stadskommunal nyorganisation starkt framträdde.

Den ena inneslötes i frågan, huru långt principen örn städernas sammanslagning
med landsbygden till gemensamma domkretsar skulle genomföras.
Lagrådet hade visseiiigen provisoriskt och utan uppgivande av »slutmålet»
enligt processkommissionens förslag ifrågasatt att låta sammanslagningen
»tills vidare» gälla endast sådana städer, som icke befunnes ägnade att utgöra
särskilt tingslag inom en lagsaga, varvid lagrådet anfört, att glänsell
''härutinnan föreslagits böra i stort sett dragas vid ett invånarantal av 10,000
ä 16,000 personer samt att i städer ovanom denna gräns den kommunala
rättsskipningen kunde interimistiskt fortbestå. I detta uttalande hnge anses
ligga, att i dessa städer rådhusrätten även skulle förbliva magistrat vare
si" med nuvarande eller med delvis omreglerade befogenheter. Enligt denna
av° lagrådet ifrågasatta eventualitet skulle en genomgående omläggning av
städernas förvaltning omedelbart aktualiseras endast för de mindre stadernas
del. Därmed skulle onekligen problemet i flera avseenden förenklas. Länsstyrelsen
kunde ej undgå att anmärka, att de sakkunniga icke tagit hänsyn

till denna eventualitet. ..... .

Den andra av länsstyrelsen avsedda oklarheten i förutsättningarna gällde
polismyndighetens anordning i städerna vid en processreform. Hela frågan
om polisväsendet hade över huvud taget icke blivit upptagen av piocesskommissionen,
ej heller av lagrådet eller i de kompletterande utredningar,
som föregått den av 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga verkställda.
Eör utredningen örn en stadskommunal nyorganisation innebure det en uppenbar
svaghet, att de sakkunniga icke haft någon fast punkt att utgå ifrån
beträffande polismyndigheten i städerna. Länsstyrelsen ville för sm del
understryka, att en polismyndighet med tryggad självständighet såsom den
allmänna ordningens väktare under statsmyndighetens uppsikt måste utgöra
en ovillkorlig förutsättning vid varje omläggning av städernas förvaltning.

Oberoende av processreformen hade de sakkunniga stött på en osäkerhet
i utgångsläget även inom uppbördsväsendet. De hade erinrat örn den vidtutseende
reformplan på detta område, som framlagts av 1924 års uppboidssakkunniga,
men hade räknat nied att detta spörsmål »väl får anses fortfarande
bero på särskild utredning» och inskränkt sig till att föreslå, u avvaktan
på en mera genomgripande uppbörd sreform», den kommunala debiteringens
och uppbördens överförande »provisoriskt» fran drätselkammaren till
den nya stadsstyrelsen. Angående kronouppbörden vöre intet sagt.

Med hänsyn'' till nu berörda osäkerhet och ofullständighet i förutsättningarna
för en ny stadskommunal förvaltningsordning kunde länsstyrelsen
för sin del icke finna annat än att de sakkunnigas utredning egentligen vöre
att betrakta som en problemuppläggning av förberedande art, en allman
orientering angående huvudsakliga linjer för ordnande av städernas kommunala
förvaltning, om och när en gång processreformens domstolsorgamsation
skulle genomföras. Problemställningen borde även med framhävande av
denna dess preliminära karaktär nu väsentligen gälla de mindre staderna,
men icke de städer, som enligt lagrådets ifrågasatta »provisorium» lör en
första organisationsporiod skulle kunna fa tills vidare behålla sin kommunala
rättsskipning och därmed också sin magistrat.

Bihang till riksdagens protokoll litt 12. 1 sami. 175 höft. (Nr 207.)

2084 31 5

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anför bland annat:

J. och med framläggandet av 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas
betänkande förelåge slutligen de utredningar angående processreformens olika
sidor, som tillsammantagna skulle kunna tänkas giva en fullständig belysnmg
av detta lika omfattande som svårlösta organisationsproblem Processkommissionens
förslag hade karaktären av ett principbetänkande utan utfoimade
detaljer. I de sedermera avgivna yttrandena framkommo ändringsförslag
av omfattande räckvidd, vilka i sakkunniga kretsar syntes hava tillvunnit
sig stora sympatier. Ekonomisakkunnigas förslag byggdes delvis på
andra organisatoriska förutsättningar än processkommissionens. Slutligen
hade en ny utredning tillsatts för ytterligare överarbetning av samtliga framlagda
förslag. När man på stadskommunalt håll hade att taga ställning till
frågan örn kommunalförvaltningens organisation efter en eventuell omläg°rnmg
av rättegångsväsendet, visste man sålunda alltjämt bra litet örn själva
inneborden av processreformen. Romme rådhusrätterna att bibehållas ''i ett
större antal städer, läge organisationsproblemet naturligen annorlunda till
an örn stadsdomstolarna över lag försvunne, då man i städer med egna domstolar
alltjämt skulle kunna begagna sig av magistraterna för en del administrativa
uppgifter. Oklar vöre också frågan örn de nuvarande fögderistädemas
framtida organisation. Åtminstone under en övergångstid syntes man
kunna få räkna med tre olika förvaltningstyper: städer med magistrat, städer
med stadsstyrelse enligt föreliggande förslag och städer med fögderistädernas
nuvarande organisation. Mellan de två sistnämnda förvaltningstyperna
skulle avgränsningen bliva föga rationell. Med en reform av kommunalförvattningen
sa nära sammanhängande frågor som ordnandet av uppbördsväsendet
och ledningen av städernas åklagar- och polisväsen stöde alltjämt
oiostia.

Behovet av
förvaltningens
omläggning.

Översikt av
yttrandena.

Yttranden,
däri behovet
vitsordats.

De flesta hörda myndigheterna hava i sina yttranden utgått ifrån, att rådhusrättens-magistratens
upphörande i samband med genomförandet av en
rättegångsreform medförde, att kommunalförvaltningen i städerna behövde
på ett eller annat sätt omläggas. Jämförelsevis få myndigheter hava upptagit
till behandling den av processreformen i och för sig oberoende frågan
örn en förbättrad kommunalförvaltning.

Av de, som berört sistnämnda fråga, hava 6 länsstyrelser (Stockholm,
Kalmar, Blekinge, Halland, Skaraborg och Västernorrland), 3 magistrater,
13 drätselkammare och likaledes 13 stadsfullmäktigekorporationer vitsordat
behovet av en omläggning av städernas förvaltning. Däremot hava 1 länsstyrelse
(Älvsborg), 2 magistrater, 5 stadsstyrelsen 7 drätselkammare samt
stadsfullmäktige i 12 städer framhållit, att något dylikt behov icke förelåge,
åtminstone icke såvitt anginge i yttrandena avsedda städer, vilka i allmänhet
hade ett litet invånarantal eller vore att hänföra till fögderistädernas
krets.

Bland de myndigheter, som vitsordat berörda behov, framhåller t. ex.
länsstyrelsen i Skaraborgs län, att vad de sakkunniga anfört rörande behovet
av en effektivare stadsförvaltning vore i allt väsentligt bestyrkt av erfarenheten.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att den nuvarande kommunala
organisationen av städernas förvaltning lede av bristande enhetlighet, även
örn drätselkammaren mångenstädes visat sig på ett förtjänstfullt sätt fylla
MfPfP^en som stadens styrande organ. Denna brist syntes kunna bliva avhjälpt
genom inrättande av stadsstyrelse i huvudsaklig överensstämmelse
med sakkunnigförslaget. Stadsstyrelsen syntes ock med en i enlighet med
förslagets principer utformad organisation vara lämpad att övertaga de ma -

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 67

gistratsgöromål, som vore avsedda att överflyttas å en kommunal myndighet.

Magistraten i Norrköping finner att, då magistratens ursprungligen avsedda
centrala ställning i städernas förvaltning undanskjutits, något annat enhetligt
organ för ledning och övervakande icke skapats. Det i städerna tillämpade
förvaltningssystemet kännetecknades därav, att styrelseuppgifterna vore
splittrade på skilda håll och att en avgränsning av de kommunala organens
verksamhetsområden ej vore genomförd. För att nu tillmötesgå kravet på
att förvaltningen underkastades en enhetlig ledning, som med överblick
över hela förvaltningsområdet hade befogenhet till initiativ hos den beslutande
myndigheten, tillfälle att planmässigt låta bereda alla där förekommande
ärenden samt ansvaret för att fattade beslut behörigen verkställdes,
hade de sakkunniga föreslagit ett organ, stadsstyrelsen, som enligt deras
mening vore bättre avpassat efter vår tids förhållanden och behov. Magistraten
ansåge, att vad Norrköping vidkomme stadsstyrelseförslaget vore
väl lämpat att läggas till grund för en reformering av stadsförvaltningen,
varigenom ett för den egentliga kommunalförvaltningen avsett centralorgan
komme till stånd.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i Tranås yttra, att den av de sakkunniga
föreslagna omgestaltningen av städernas kommunala förvaltning,
vilken enligt förslaget även skulle omfatta fögderistäderna, avsåge ernående
av större enhetlighet och större kontinuitet i städernas styrelse, en strävan,
som måste anses motsvara den utveckling, städerna för tillfället själva sökte
beträffande sin förvaltning. Dessa mål syntes eftersträvas lika väl i fögderistäderna
som i magistratsstäderna och det tycktes även i fögderistäderna
vara ett både känt och erkänt behov.

Drätselkammaren i Växjö menar, att från städernas sida icke något i princip
vore att erinra mot förevarande förslag. Det kunde nämligen icke bestridas,
att städernas nuvarande förvaltningsorganisation i stor utsträckning
företedde brist på enhetlighet, kontinuitet och följdriktighet. Denna brist
skulle emellertid i allt väsentligt undanröjas, därest de sakkunnigas förslag
genomfördes. Genom inrättande av en stadsstyrelse av den typ, de sakkunniga
föreslagit, komme nämligen städerna att erhålla ett centralt organ,
som genom sammansättning, befogenhet och verkningssätt kunde tillgodose
kravet på enhetlighet och effektivitet i förvaltningen och som därjämte
skulle komma att få ett avgörande inflytande på den allmänna gången av de
kommunala ärendenas skötsel.

Stadsfullmäktige i Borgholm anföra:

Stadsfullmäktige insåge förvisso de brister, som vidlådde det nuvarande
förvaltningssystemet, splittrat som det vore på ett flertal var för sig arbetande
organ eller nämnder, varigenom enhetlighet och planmässighet i hög
grad äventyrades. Det övervakande och den ledning, som rätteligen borde
tillkomma magistraten — i Borgholm stadsstyrelsen — komme på grund av
den nuvarande organisationen alltmera sällan tillsynes, och den förefölle
att bliva en alltmer isolerad företeelse inom en stads förvaltning. Dess förnämsta
uppgift hade mer och mer övergått att bliva ett organ för endast
statliga uppgifter. Eftersom tiden krävde förenkling i samhällets administration
samt en rationell och effektiv kommunalförvaltning, förelåge därför
behov av reformer på detta område, och stadsfullmäktige funne det av de
sakkunniga uppgjorda förslaget i ifrågavarande hänseende synnerligen beaktansvärt
och tilltalande. Stadsfullmäktige förordade därför inrättande på
sätt de sakkunniga föreslagit av stadsstyrelse som en högsta förvaltande kommunal
myndighet, ersättande magistrat (stadsstyrelse) och drätselkammare.

Drätselkammaren i Skänninge anför, att den omfattning, det kommunala

Yttranden,
däri behov
icke ansetts
föreligga.

68 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

arbetet tagit de senaste åren, framtvingat en ingalunda önskvärd uppdelning
av arbetsbördan på ett flertal nämnder och styrelser, som verkade var på
sitt håll mer eller mindre självständigt. För att ernå fullständig centralisation
syntes salunda tillsättandet av en särskild överstyrelse (stadsstyrelse)
med uppgift att kontrollera och deltaga i övriga styrelsers och nämnders
arbeten vara en lämplig form för ernående av den för en kommuns ekonomiska
liv så viktiga sammanhållningen och enhetliga förvaltningen.

Rörande yttranden, som gå i den riktningen, att behov av förvaltningens
omläggning icke föreligger, må följande återgivas.

Stadsfullmäktige i Eslöv, med vilka stadsstyrelsen och drätselkammaren därstädes
instämt, hava anfört: Erforderlig enhetlighet och sammanhang inom
förvaltningen i Eslöv främjades dels genom förekomsten av gemensamma
styrelsemedlemmar och tjänstemän, av vilka stadens ombudsman i denna
egenskap sorterade under ordförandena i stadsfullmäktige, stadsstyrelsen
och drätselkammaren gemensamt samt fullgjorde sekreterargöromålen inom
flertalet verksamhetsgrenar och hade överinseende över drätselkontoret, dels
genom den för samtliga avlönings- och pensionsfrågors beredning tillsatta
lönenämnden. Till underlättande av drätselkammarens egentliga förvaltningsarbete
hade för olika förvaltningsgrenar utsetts delegationschefer med befogenhet
att avgöra de ärenden av mindre vikt, som icke tillhörde det löpande
arbetet och sålunda handlades av vederbörande tjänsteman ensam.
De olika förvaltningsmyndigheternas arbetsduglighet, objektivitet och förmåga
att lösa sina uppgifter vore väl tillgodosedda och hade tillvunnit sig
allmänt förtroende. Något behov av ytterligare former vare sig för förhållandet
melian stadsfullmäktige och drätselkammaren eller för drätselkammarens
kontroll av stadens finansförvaltning eller av ytterligare anordningar för
tryggande av »kontinuitet och följdriktighet» inom kommunalförvaltningen
genom försvagande av lekmannaelementets ställning hade icke alls yppat sig
under den tid, kommunalförvaltningen i Eslöv haft sin nuvarande organisation.
. Överhuvudtaget existerade i staden icke något viktigare kommunalt
organisationsproblem. Drätselkammaren ansåges nämligen intaga en tillräckligt
central ställning i kommunalförvaltningen redan med nuvarande bestämmelser
och med nuvarande organisation tillfullo vara i stånd att utöva
sina funktioner som förvaltnings-, berednings- och finansiell tillsynsmyndighet.
Likaså ansåges stadsstyrelsen ställning som statligt tillsynsorgan med
uteslutande formell granskningsbefogenhet icke hindra utan i stället befordra
det kommunala förvaltningsarbetet, varjämte stadsstyrelsen med sin nuvarande
organisation — en av länsstyrelsen för fyra år förordnad ordförande
med ett mindre av stadsfullmäktige bestämt arvode och två av stadsfullmäktige
utsedda ledamöter utan arvode samt stadens ombudsman som sekreterare
— ansåges väl fylla sina administrativa och polisiära funktioner, som
icke utan stor olägenhet för staden kunde överlåtas å andra kommunala eller
inom eller utom staden förlagda statliga myndigheter. Stadsstyrelsen ordförande
intoge en tillräckligt framskjuten ställning för att för posten skulle
kunna förvärvas den högt kvalificerade person, som därför erfordrades.

Stadsfullmäktige och drätselkammaren i Kristianstad, som förorda en utskiftning
av magistratens befogenheter i enlighet med ekonomisakkunnigas
förslag, anföra, att en anordning i enlighet med sakkunnigförslaget icke tillgodosåge
det ofta framhävda behovet av ökad koncentration eller centralisation.
Det syntes tvärtom vara en given fördel, att såsom nu skedde de
kommunala ärendena uppdelades på vissa grupper av förtroendemän allt
efter ärendenas inbördes gemensamhet; en specialisering av ärendena på
skilda grupper av handliavare vore det bästa sättet att vinna erfarenhet och

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

kunskap. Åtminstone i icke alltför stora städer torde detta gälla utan att
därför den precision oell homogenitet i ärendenas behandling, som vöre sa
önskvärd, beliövde befaras bliva eftersatt. Vidare behövde ett centralt organ,
en stadsstyrelse, icke skapas för erhållande av ett »organ med mångsidig
administrativ erfarenhet, som både länsstyrelsen oell högre myndigheter
kunde vända sig till för erhållande av biträde med utredningar och yttranden
i större kommunala ärenden». Även av den nuvarande kommunala
organisationen kunde i stadskommunerna erhållas dylikt biträde — dock
under förutsättning, att tillräckligt anstånd lämnades, vilket dittills sa gott

som aldrig varit fallet. , , .. . , , ,

Stadsfullmäktige i Falun anse, att erforderlig centralisering och kontroll
av den ekonomiska förvaltningen i städer av Faluns storlek kunde i liuvuclsak
vinnas genom en lämplig organisation av drätselkammaren inom ramen av
nu gällande författningar. Då från och med år 1931 praktiskt taget inga
ärenden finge avgöras i stadsfullmäktige utan att beredningsutskottet elier
drätselkammaren yttrat sig, komme utan tvivel alla ärenden av ekonomisk
natur att bliva föremål för drätselkammarens handläggning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar bland annat:

Av de av de sakkunniga omförmälda bristerna i den nuvarande stadsförvaltningens
organisation vore det väl egentligen blott saknaden ay lagstöd för
drätselkammarens förvandling till en stadens regering, som de sakkunniga velat
beteckna som en brist. Denna utveckling hade dock icke sa avgjort stadgat
sig att den borde lagfästas såsom den enda riktiga. I sjalva verket vöre
förhållandena i olika städer i höggrad skiftande och mäste på grund av
omständigheternas makt så vara. Bland annat finge salunda helt naturligt
tillgången på dugande frivilliga krafter ofta inverka vid valet av organisationsformer.
Att i varje stad skulle kunna uppletas en person med sådana
kvalifikationer, som måste fordras hos förslagets borgmastare-verkstallande
direktör, ansåge länsstyrelsen i högsta grad osannolikt. Och saken bleve ej
bättre genom de ifrågasatta anställningsvillkoren. Enligt länsstyrelsens mening
borde »borgmästaren» hava fast anställning, men då »verkställande direktörens»
karaktär av tjänsteman onekligen skulle innebära en fara tor imdanträngande
av det lekmannainflytande på det rent kommunala området, som
fört utvecklingen i gynnsam riktning, syntes det bästa vara, att administrativa
och kommunala uppgifter icke förenades hos samma organ. Dagsättning,
avseende »omläggning av den centrala stadsförvaltningen», vöre salunda enlist
länsstyrelsens uppfattning icke av behov påkallad. De sakkunniga torklarade
själva, att de icke avsåge att förhindra städer, sorn så önskade att
Genomföra en viss decentralisation i sm förvaltning men att enhetligheten
skulle garanteras genom stadsstyrelsen överinseende över förvaltmngsstyrelserna
samt befogenhet för densamma att för varje styrelse utse någon av
sina ledamöter att där företräda stadsstyrelsen. Att giva drätselkammaren
en ledande ställning hade gått för sig med nuvarande lagstiftning utan utträngande
av magistraten såsom övervakande myndighet och för att skatta
språkrör åt drätselkammaren i de olika förvaltningsstyrelserna behövdes ej
den omstöpning, som av de sakkunniga föreslagits. Mot att drätselkammaren
skulle ersätta magistraten som övervakande myndighet talade dessutom, att
drätselkammaren själv i så fall bleve okontrollerad.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar bland annat:

Det kunde enligt länsstyrelsens förmenande ej bestridas, att med den
utveckling, den kommunala självstyrelsen numera nått, städernas magistrater
allt mer kommit att förlora den ledande och övervakande myndighet som
1862 års kommunalförordning tillämnade densamma. Drätselkammaren hade

Förslagets
huvudgrunder.

Inrättande
ay ett

centralorgan.

Bilaga A till Kungl. Majit# proposition nr 207.

i huvudsak blivit elen centrala och verkställande myndigheten inom kommunen
och de befogenheter, som kvarstode för magistraten i dess egenskap
av stadens styrelse, syntes i regel få betecknas såsom rent formella^ Under
Tna , fojjailanden hade det under alla omständigheter varit av behovet
påkallat att omorganisera den kommunala administrationen efter mera moV^6n
°m1den ifrågasätta processreformen nu gjort frågan
särskilt aktuell. A id en sadan omorganisation syntes det länsstyrelsen vara
en riktig tanke att bygga pa den nuvarande drätselkammaren och låta deli
blivande stadsstyrelsen övertaga såväl den förstnämnda myndighetens som

lii iU- maSlstratens uppgifter. Länsstyrelsen ville uttala sin tillfredsställelse
över att ekonomisakkunnigas förslag örn ^skiftning av magistratsfunktionerna
pa länsstyrelsen, polisen, de nya underrätterna samt de nuvarande
kommunala styrelserna icke fullföljts. Dels vore det nämligen numera
oundgängligen nödvändigt, att i varje samhälle funnes ett auktoritativt
f0111. t,a rå* effektivt och planmässigt sätt kunde leda utvecklingen,
ch dels syntes för lansstyrelsernas vidkommande någon ytterligare belastning
av deras redan förut tunga arbetsbörda ej kunna, åtminstone med deras
nuvarande organisation, dem påläggas.

Länsstyrelsen i Örebro län anför bland annat:

I likhet med de sakkunniga holle länsstyrelsen före, att i händelse av
magistraternas indragning i sammanhang med processreformen ett nytt kommunalt
centralorgan borde skapas for övertagande ej mindre av huvudparten
av magistratens nuvarande kommunala och statliga åligganden än även av
de goiomai, vilkas handläggning for närvarande plägade ankomma på drätselkammare
Det förslag till lag örn stadsstyrelse, som innefattade de1 huvudsakliga
bestämmelserna i den avsedda nya organisationen, lämnade ock enligt
sm avfattning ett betydande utrymme för de olika samhällena att ordna
den nya styrelsen sa som med hänsyn till samhällets storlek och övriga förhållanden
i varje fall kunde finnas mest lämpligt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner sakkunnigutredningen giva vid handen,
att magistraten reellt forlorat sin ställning enligt 1862 års förordning
om kommunalstyrelse i stad. På grund härav och då ur statens synpunkt
något behov icke forefunnes att magistratens statliga uppgifter bibehölles
hos ett gemensamt organ, forelåge ej skäl för magistratens bibehållande
etter en processreform. Länsstyrelsen anför vidare: För magistratens kommunala
uppgifter och för tillgodoseende jämväl av behovet av en enhetlig
ledning av stadsförvaltningen hade de sakkunniga föreslagit ett nytt central
organ med benämningen stadsstyrelse och med uppgift att utgöra »stadens
regering):. Emot de sakkunnigas förslag rörande de funktioner, som stadsstyrelsen
skulle övertaga dels från nuvarande magistraten dels ock från den
nuvarande drätselkammaren, hade länsstyrelsen intet att erinra De sakkunnigas
förslag till sammansättning av den av deni förordade stadsstyrelsen
syntes pa ett lyckligt sätt anknyta till hittills skedd utveckling av''den
kommunala självstyrelsen, varjämte det syntes skapa garantier för kontinuitet
sakkunskap och administrativ rutin i förvaltningen. Den föreslagna orga ÄrtSLSnwSbSaS.

smk,igh6t ocl* ette.-1»

göttandsläm S-ynlmnkter anföras av länsstyrelserna i Södermanlands och Östern

stämWttrarU//flre,; ? Eskilstuna, med vilken stadsfullmäktige därstädes in Ett

samlande hos ett enda organ i enlighet nied de sakkunnigas förslå"
av de utrednings- och beredmngsuppgifter, som nu i de flesta städer vöre
uppdelade pa en mångfald olika styrelser och nämnder, syntes vara en god

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

utväg för åvägabringande av den önskvärda överskådlighet (iver oell sammanhållning
inom stadsförvaltningen, som det nutida samhällslivets långt
•diende differentiering hotat att helt omintetgöra. Frågan örn den föreslagna
stadsstyrelsens sammansättning ävensom örn sättet för utseende^ av ledamöterna
i densamma syntes de sakkunniga likaledas hava löst på ett tillfredsställande
sätt. Genom inrättande av borgmästar- och stadsassessorsbefattningarna
hade förslaget också tillgodosett behovet av administrativ
rutin och juridisk sakkunskap inom förvaltningen.

Drätselkammaren i Mjölby, vars yttrande åberopas av stadsfullmäktige och
stadsstyrelsen därstädes, lämnar en redogörelse för anordningen av den kommunala
förvaltningen i staden samt fortsätter därefter: o

Den i Mjölby existerande förvaltningsorganisationen, som uppbyggts pa
grundval av''1920 års lagstiftning, hade långt ifrån att bliva endast en tom
form i stället visat sig medföra en för stadens förvaltning nyttig centralisation.
Fråga vore visserligen väckt om en omorganisation av stadens förvaltning.
Med de åsikter, som vore förhärskande bland stadens tongivande
kommunalmän, kunde man emellertid taga för givet, att en omorganisation
komme att gå i riktning mot ytterligare centralisation. Därefter komme
stadens förvaltning att i huvudsak vara organiserad på samma satt som i en
framtid skulle bli fallet, därest de sakkunnigas förslag genomfördes. Mjölby
hade sålunda — sannolikt i likhet med andra »kommunalborgmästarstader»
— faktiskt under en längre tid tjänstgjort och komme väl antagligen linder
ännu åtskillig tid att tjänstgöra som försöksobjekt för den nu föreslagna
organisationstypen. De erfarenheter — i huvudsak goda — som i Mjölby
vunnits, syntes härvidlag kunna vara av ett visst intresse för bedömandet
av frågan örn sakkunnigförslagets verkningar i städer jämförbara med Mjölby.
De små skiljaktigheter, som likväl funnes mellan stadens förvaltningsorganisation
och den av de sakkunniga föreslagna, vöre i varje fall icke av
sådan betydelse, att någon anledning kunde finnas för Mjölby att motsatta
sig förslagets genomförande i princip även i Mjölby.

Föreningen Sveriges stadsombudsmän och k ommun alsekreter are anior bland

Föreningens ledamöter omfattade så gott som enstämmigt den uppfattningen,
att det föreliggande förslaget vore ägnat att läggas till grund för lagstiftning
i ämnet. Det syntes bland sina allmänna synpunkter hava stod i
en mening som bland dem, vilka sysslade med kommunala förvaltningsuppgifter
kölle på att bliva alltmer förhärskande. Förslaget grundade sig
vidare i de viktigaste delarna på vunna praktiska erfarenheter och på den
utveckling i organisatoriskt hänseende, som visserligen i skiftande folmer
men med bestämd tendens inom kommunallagstiftningens ram försiggått i
de svenska stadskommunerna, särskilt under de sistförflutna tjugo ä trettio
åren. En alldeles särskild förtjänst hos förslaget vore dess stora anpassligliet
för olika stadssamhällen med deras skilda storlek och struktur och den
möjlighet det beredde att inom sin ram i väsentliga stycken inordna redan
förhandenvarande organisationstyper av olika slag, som de skilda staderna
uv olika anledningar funnit för sig lämpliga. Ehuru förslaget sålunda i angivna
hänseenden måste betecknas som mycket erkännansvärt, vore det icke
uteslutet, att förhållanden gåves, som kunde motivera önskvärdheten av annu
större smidighet.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anför bland annat.

En värdefull förtjänst lios det föreliggande förslaget vöre, att de sakkunniga
uppenbarligen sökt i görligaste män bygga på rådande förhållanden
i förvaltningen. Den i betänkandet lämnade översikten över elen nutida
stadsförvaltningen visade, att ansvällningen av kommunala uppgifter under

Införande avon
tjänstemannaorganisation.

72 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

senare år medfört betydande svårigheter att bibehålla enheten i mångfalden,
strävandena att skapa ett ledande organ och att uppehålla samarbetet mellan
olika förvaltningsgrenar framträdde klart nog. Vägarna växlade. Än hade
man centraliserat förvaltningen, än hade man sökt nå målet genom tillskapandet
av en gemensam tjänsteorganisation. Icke minst tack vare de finansiella
frågornas alltmera påtagliga betydelse för förvaltningen hade drätselkammaren
ofta nog kommit att intaga en klart markerad, ledande ställning.

. andra nall hade. tyngdpunkten kommit att ligga hos allmänna beredningsutskottet.
Översikten visade, att organisationstyperna vore i högsta grad
växlande. På ett erkännansvärt sätt hade de sakkunniga sökt draga konse
kvenserna av denna utveckling, i det de som utgångspunkt för sitt förslag
syntes hava uppställt regeln »enhetlighet utan schablon». Att de till bas för
sm ledande myndighet lagt drätselkammaren stöde väl i samklang med utvecklmgen
hittills och med den nya kommunallagen för städerna, som insatt
drätselkammaren som en av slutinstanserna i beredningsarbetet. Mot själva
grundtanken i förslaget hade styrelsen därför för sin del intet att erinra.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, örn det verkligen vore möjligt
eller lyckligt att försöka att i en och samma obligatoriska form stöpa styrelsen
för alla städer från och med de minsta till och med Göteborg, endast
med den variation, som bestämmelserna örn borgarråd och stadsassessor
innebure. Det syntes ingalunda visst, att den hittillsvarande erfarenheten
av stadsstyrelsen:^ i de små fögderistäderna givit vid handen, att för de
minsta städerna inrättandet av en ny arvodesbefattning vore behövligt. Å
andra sidan^ kunde det vara tillåtet betvivla, att det vore möjligt för en perso*
att i våra största städer hålla i sin hand hela förvaltningen och verkställigheten.
Där förelåge den risken, att hans funktion bleve huvudsakligen
lönnell jämförlig med den nuvarande borgmästarens, under det att den
verkliga ledningen komme i andra händer. Det syntes vidare kunna ifrågasattas,
örn det ej innebure en påtaglig överorganisation att som regel inrätta
en stadsassessorsbefattning i alla städer med över 4,000 ä 6,000 invånare.
Gm borgmästaren besutte önskvärd kompetens och erhölle en tillräckligt
stark ställning, syntes han utan biträde av en assessor kunna fylla sina
uppgifter i betydligt större städer. Erfarenheter från vissa kommunalborgmastarstäder
torde gå i den riktningen. Under alla förhållanden komme
man icke ifrån vissa av de tjänstemän, som för närvarande plägade finnas
för stadsförvaltningen. Skulle assessorsbefattningar komma att inrättas i
den omfattning förslaget innebure, förefölle det sannolikt, att borgmästarsysslan
bleve en sinekur, kanske en partibelöning, och att den mera kompetente
och i avseende på anställningen säkrare stadsassessorn finge ledningen.
n

... ^ magistrater, 2 stadsstyrelser, 13 drätselkammare och stadsfullmäktige i
10 stader finna, att förslaget innebär ett framskjutande i ledande ställning
av tjänstemännen, varvid inflytandet över förvaltningen kunde komma att
glida ifrån de kommunala förtroendemännen. Man bär vidare befarat, att
förvaltningen genom den föreslagna organisationen skulle påtryckas en byråkratisk
prägel.

Stads)ullmäktige och drätselkammaren i Vaxholm yttra bland annat:

De kommunala förtroendemännens inflytande i''en stadsstyrelse, organism
ad enligt sakkunnigförslaget skulle med all säkerhet bliva ringa eller
intet. Inom denna styrelse skulle som regel finnas två helt avlönade ämbetsman,
borgmästaren, tillika ordförande, och assessorn, vilka skulle utföra det
huvudsakliga arbetet och handhava ledningen av de kommunala och administrativa
bestyren. Det vore uppenbart, att de kommunala förtroende -

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

männen i en styrelse, där de icke själva Hnge välja sin ordförande ock där
denne inom styrelsen finge en med ämbetsman likvärdig ställning, komme
att få ett betydligt mindre inflytande än i drätselkammaren, där de själva
utsåge ordförande oell där de'' kunde giva sina tjänstemän direktiv på
ett helt annat sätt än stadsstyrelsen kunde giva åt sin ordförande, borgmästaren.
Genom förtroendemännens minskade inflytande skulle medborgarnas
intresse för de kommunala bestyren ock förvaltningen mer och iner
försvinna. Svårigheter rådde redan nu, åtminstone i de mindre städerna,
att få lämpliga personer att åtaga sig kommunala uppdrag. Skulle ledningen
av den ekonomiska verksamheten och förvaltningen övergå till avlönade ämbetsmän,
bleve följden sannolikt den, att städerna även finge anställa avlönade
ämbetsmän för fullgörande av övriga kommunala uppgifter, som nu
sköttes av förtroendemän.

Drätselkammaren i Strängnäs, med vilken stadsfullmäktige och magistraten
därstädes instämt, anför bland annat:

Sakkunniga torde jämte sin huvudsakliga uppgift att planera ombesörjandet
av den nuvarande magistratens arbetsuppgifter haft ett stort önskemål:
att centralisera städernas förvaltning. Deras sätt att lösa dessa båda
problem hade lett till det resultatet, att lekmannaelementet starkt skjutits
åt sidan och städernas styrelse överlämnats åt tjänstemän. Förutom det att
kostnaderna för denna tjänstemannakår väsentligen omintetgjorde den besparing,
som man kunnat vänta genom magistratens upphävande, syntes den
föreslagna styrelseformen åtföljas av en del olägenheter, av vilka drätselkammaren
ville framdraga följande. — Även örn med den föreslagna förvaltningsref
orm en den allra högsta enhetlighet och effektivitet skulle uppnås,
vållade tjänstemannaväldet ett avbräck för det allmänna intresset och medborgarandan,
som i vårt kommunala liv hittills funnit livgivande impulser
och en värdefull skolning. Örn sålunda farhågor för en kvävande diktatur
kunde hysas, kunde emellertid på andra orter en urartning åt motsatt håll
befaras. I mindre och medelstora städer, som ej hade råd att draga till sig
de stora förmågorna, kunde vid val av kommunalborgmästare tyngdpunkten
komma att läggas på hans förmåga att korrekt handlägga de byrågöromål,
som han avsåges komma att övertaga efter den nuvarande magistraten. Toge
sedan dessa sysslor hans tid och intresse någorlunda starkt i anspråk, hände
lätt, att han förlorade ledningen av utredningsarbetet och viktigare ärendens
framförande hos den beslutande myndigheten. I så fall komme stadsfullmäktige
att överlämna viktigare frågor åt särskilda utskott eller kommittéer,
och man hade det nuvarande systemets svagheter åter i förstorad skala.
Sakkunniga syntes ej nog lia betonat tillvaron redan nu av en mycket
betydelsefull och inflytelserik tjänstemannakår, nämligen städernas kamerala,
och tekniska befattningshavare. Samarbetet mellan dessa och lekmännen i
nämnder och styrelser hade i stort sett givit ett gott resultat, men det vore
ovisst, hur den saken kunde gestalta sig, örn ovanför denna kår uppbyggdes
ett nytt skikt av ämbetsmän för att dirigera de förra.

Magistraten i Jönköping andhagel* i huvudsak följande:

De sakkunnigas konstruktion av stadsstyrelsen som ett organ med både
kommunala och statliga uppgifter innebure fröet till en beklaglig dualism i
olika hänseenden. Den nuvarande drätselkammaren, som bestode av kommunala,
i praktiska och ekonomiska värv väl förfarna förtroendemän hade
hittills med hjälp i större eller mindre mån av respektive stadsombudsman
ägnat sig åt stadens ekonomiska angelägenheter. Omvandlingen av drätselkammaren
till stadsstyrelse med en som oftast juridiskt utbildad borgmästare
i spetsen syntes i icke ringa grad vara ägnad att byråkratisera ledningen av stadens
rent kommunala och ekonomiska angelägenheter. Det dagliga och omedel -

Lagstiftningens

tillämplighet å
fögderistäder.

74 Bilaga A till Kungl. Maj:t.s* proposition nr 207.

bara liandhavandet av dessa bestyr komme att ligga i händerna på en person
i tjänstemannaställning och de kommunala bisittarna skulle i långt större utsträckning
än vad nu vore fallet komma att lita, icke i första rummet till
sina egna överväganden, utan till de förslag kommunalborgmästaren framlade.
Vöre denne än aldrig så väl utbildad samt ekonomiskt och kommunalt
erfaren, vöre dock fråga, örn icke känslan av ansvar komme att i högre grad
än tillbörligt försvagas hos de kommunala förtroendemän, som bleve bisittare
i stadsstyrelsen.

Drätselkammaren i Alingsås anför, att förslaget innebure en till yttersta
tänkbara gräns driven centralisering av förvaltningen ävensom att förvaltningsuppgifterna
i huvudsak handhades av tjänstemän. Detta vore endast en följd
av centraliseringen, vilken helt enkelt ej kunde genomföras, därest stadsstyrelsen
utgjordes av förtroendemän. Frågan örn fördelar och nackdelar av
den föreslagna centraliseringen sammanhängde med frågan örn fördelarna
och nackdelarna av tjänstemannaförvaltning. Det vore ovedersägligt, att
förvaltningen, örn de viktigare uppgifterna handhades av dugliga tjänstemän,
hade^ utsikt att fungera väl. Man kunde utgå ifrån, att allt arbete skulle
fortgå med god precision, ävensom att enhetlighet och planmässighet skulle
ernås. Men det hade även sina nackdelar att gå in för tjänstemannaförv;dtning.
Alldeles påtagligt vore, att en dylik förvaltning komme att bliva
tämligen dyrbar. För Alingsås stads del syntes det vara säkert, att kostnaderna
skulle avsevärt ökas. Ehuru man måste förutsätta, att relativt höga
löner skulle fastställas för de befattningshavare, varom vore fråga, kunde
det vara förenat med avsevärda svårigheter att erhålla liim]iliga personer,
och detta vore dock den första förutsättningen för att förvaltningen skulle
fungera tillfredsställande. Vad som emellertid enligt drätselkammarens uppfattning
utgjorde den största olägenheten av tjänstemannaförvaltning vore,
att självstyrelsekravet, vilket städerna alltid framhållit, till en del måste
eftergivas. Arbetet komme att utföras av tjänstemännen, vilka jämväl finge
bära ansvaret för förvaltningen. Ingen utom dessa komme att såsom nu
kanna ansvar för förvaltningsarbetet, ingen finge intresse för detsamma.

Några av de hörda myndigheterna befara, att stadsstyrelsen skulle bliva
den i realiteten bestämmande myndigheten i förvaltningen. Sålunda anföra
stadsfullmäktige i Enköping. att stadsstyrelsen skulle bliva »stadens regering»,
medan stadsfullmäktiges uppgift i praktiken skulle bliva endast att godkänna
stadsstyrelsens förslag och åtgärder. Magistraten därstädes tillägger, att det
ej heller syntes lämpligt att göra övriga kommunala nämnder och styrelser
mera beroende av drätselkammaren. Det bleve ett förmyndarskap som, på
sätt i stadsfullmäktiges yttrande uttryckts, komme »att kännas som ett besvärande
tvång och minska de olika nämndernas känsla för det egna ansvaret».
Därtill komme, att drätselkammarens ledamöter hade benägenhet
att se frågor, som av dem behandlades, rätt ensidigt, enär de icke brukade
räkna med andra värden än rent ekonomiska. Magistraten ansåge, att tyngdpunkten
i kommunalförvaltningen såsom nu borde vara förlagd till stadsfullmäktige,
och att drätselkammaren samt övriga under stadsfullmäktige
stående nämnder och styrelser borde i görligaste mån vara likställda, envar
inom sitt verksamhetsområde.

Blott ett fåtal myndigheter hava direkt uttalat sig om den föreslagna
organisationens tillämpning på fögderistäderna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser uppenbart, att en dylik tillämpning
borde ske.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

Att de sakkunniga, ehuru deras uppdrag egentligen avsett endast kommunalförvaltningens
ordnande i de nuvarande magistratsstäderna, tänkt sig

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207.

deli av dem föreslagna ordningen utsträckt till nuvarande fögderistäder,
funne länsstyrelsen naturligt. Vad de därom yttrat syntes vara oemotsägligt
riktigt. Det borde vara självfallet, att, när en processreform föranledde
avskaffande av magistraterna åtminstone i mindre städer, en enhetlig kommunallagstiftning
infördes för alla städer av samma storleksgrad.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner förslaget härutinnan välbetänkt. Aven
örn man i de allra minsta städerna skapligt kunde reda sig med en enklare
styrelseform, syntes dock med hänsyn till de möjligheter att lämpa organisationen
efter varje stads behov och önskningar, förslaget erbjöde, en utsträckning
av reformen jämväl till fögderistäderna icke kunna anses för dem
innebära omotiverade kostnader.

2 stadsstyrelser samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 fögderistad
hava direkt uttalat sig för reformens utsträckning jämväl till dessa
städer, medan samtliga myndigheter i 1 annan fögderistad motsatt sig
detta.

2 länsstyrelsei (Malmöhus och Värmland), 6 magistrater, 7 drätselkammare
och 9 stadsfullmäktigekorporationer samt styrelsen för svenska stadsförbundet
betona vikten av att lagstiftningen örn anordnandet av kommunalförvaltningen
endast innehåller ramen för nyorganisationen samt att städerna
lämnas frihet att inom denna ram ordna förvaltningen efter lokala
önskemål och behov.

Styrelsen för svenska stadsförbundet yttrar sålunda:

Det ville synas, som om de sakkunniga vid förslagets närmare utformning
låtit av sin strävan att klart framhålla stadsstyrelsen centrala ställning
i förvaltningen förleda sig att något skjuta åt sidan sin egen utgångspunkt,
den nuvarande stadsförvaltningens rikedom på olika organisationstyper.
När förvaltningen i våra städer för närvarande företedde en rik
provkarta på olika metoder att med skäliga kostnader söka utvinna största
möjliga effektivitet, torde detta ingabinda vara att tillskriva slumpen eller
någon särskild böjelse hos våra kommunalmän för organisationsspecialiteter.
Förutsättningarna för goda resultat vore ytterst varierande med hänsyn till
lokala och personliga förhållanden. Icke minst de senare spelade i realiteten
en stor roll. Tillgången på lämplig förtroende- eller tjänsteman för
vissa ledande uppgifter tillskapade ofta nog en organisation, som fungerade
mycket förträffligt, men som kanske behövde helt omläggas, när förutsättningen
för densamma upphörde. Möjligheter till ett smidigt anpassande
efter föreliggande förhållanden vore för städerna därför av den allra största
betydelse. Dreve man enhetlighetssträvandena för långt, gjorde man förvaltningen
en verklig otjänst.

Drätselkammaren i Malmö, med vilken stadsfullmäktige därstädes instämt,
anser, att bestämmelsen om inrättandet i enlighet med sakkunnigförslaget
av en stadsstyrelse ej borde givas obligatorisk utan endast fakultativ karaktär,
så att de städer, som funne dylika anordningar, vare sig med eller utan
borgmästare, för sig passande, kunde begagna sig därav, medan åter andra,
som funne sig hellre vilja tillgodose sina förvaltningsbeliov i nu gängse
former, kunde bibehålla dessa.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att det syntes följdriktigast, att en
viss frihet lämnades städerna i fråga örn avhjälpandet av bristerna i förvaltningsorganisationen.
Vad som i lagstiftningsliänseende skulle vara erforderligt
vore endast ett stadgande, som tillerkände städerna ridt att inrätta
ett organ med de uppgifter, som syftade till enhetlighet i förvaltningen.
Huru detta organ skulle vara sammansatt, huruvida tjänstemän av ena eller
andra slaget skulle vara knutna till detta organ, kunde göras till en ange -

Lagstiftningens

allmänna

läggning.

Bilaga, A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

lägenhet, varom staden själv beslöte. Länsstyrelsen anslöte sig i viss mån
till uppfattningen, att den nuvarande drätselkammaren vore skickad att övertaga
uppgiften som det sammanhållande organet samt att inrättande av en
’ stadsstyrelse borde göras fakultativ.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter, örn icke ännu större möjligheter
än enligt förslaget borde beredas mindre samhällen att ordna sin
stadsförvaltning under enklare former än detsamma innebure.

Stadsfullmäktige och drätselkammaren i Haparanda föreslå, att den blivande
lagen om stadsstyrelse icke skulle äga tillämpning på samhälle, som vid
lagens^ ikraftträdande ägde stadsrättigheter och vars invånarantal understege
5,000, förrän stadsfullmäktige beslöte övergång till den nya ordningen.

Ombesörjan- 2 länsstyrelser (Hallands samt Göteborgs och Bolms), 8 magistrater, 2
det av magi. drätselkammare och stadsfullmäktige i 3 städer ävensom föreningen Sveriges
S Eterna.31 ~ stadsdomare framhålla, att stadsstyrelsen med hänsyn till sin sammansättErinrin
ar mot n?n£> — i huvudsak lekman — ej vore lämpad att handhava statliga upp”förslaget”''0
tofter, sorn medförde behov av en längre gående byråkratisering än eljest
erfordrades.

5 magistrater, 1 stadsstyrelse, 8 drätselkammare, 6 stadsfullmäktigekorporationer
och föreningen Sveriges stadsdomare anse, att stadsstyrelsen icke
bör belastas med statliga uppgifter, då annars dess arbetsbörda vuxe till
men för handhavandet av dess betydelsefulla och krävande kommunala uppgifter.

1 magistrat samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad uttala
att, därest ett kommunalt organ, stadsstyrelsen, pålägges statliga uppgifter,
staten även bör bidraga till kostnaderna för detta organ.

3 magistrater samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse,
att vid magistraternas bortfallande en fullständig boskillnad borde äga rum
mellan stat och kommun samt att staten genom egna organ borde ombesörja
magistraternas statliga uppgifter.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har i förevarande avseende yttrat i
huvudsak följande:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle stadsstyrelsen vid sidan av sina
mångskiftande kommunala uppgifter även syssla med statligt administrativa
göromål av i regel måhända icke så krävande men i vart fall rätt tidsödande
art. Häri läge onekligen en svag punkt i den föreslagna organisationen.
Man kunde befara, att styrelsens ställning i förvaltningen bomme att i oförmånlig
riktning påverkas av dessa åtskilligt »vid sidan av» liggande uppgifter.
Anordningen kunde knappast vara till fördel för städernas egen förvaltning
och syntes föra med sig behov av ett utbyggande av tjänsteorganisationen
för de egentliga kommunala uppgifterna och därmed kostnader
och sannolikt på sina håll en viss splittring av arbetsuppgifterna.
Dessa olägenheter skulle visserligen i någon mån kunna motivera en uppdelning
av de statligt administrativa uppgifterna på olika organ på sätt
skett i den vid ekonomisakkunnigas betänkande fogade promemorian. För
sin del funne styrelsen de mot promemorians förslag framförda invändningarna
förtjäna det största beaktande. Ett sammanhållande av de statliga
magistratsuppgifterna genom inrättande i städerna av nya organ för dessa
och andra uppgifter kunde visserligen ur principiella synpunkter te sig
önskvärt, men i praktiken syntes stora svårigheter möta för en sådan anordning.
Det läte sig visserligen säga, att det tillkomme staten att själv
svara för ifrågavarande göromål, men å andra sidan kunde man då knappast
begära, att vid deras handläggning kommunala önskemål i ena eller andra
avseendet skulle i högre grad kunna påräkna beaktande. Nackdelarna hos

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207.

de sakkunnigas förslag på denna punkt syntes därför till sist få anses väga
mindre tungt än fördelarna. Olägenheterna borde dock icke underskattas
och sjmtes enligt styrelsens mening förtjäna uppmärksamhet vid bedömande
av de ytterligare förslag, som kunde framkomma i frågan. I den utsträckning
och under den tid, stadsdomstolarna eventuellt bomme att bibehållas, syntes
det under alla förhållanden önskvärt, att dess ledamöter fortfarande, såsom
de sakkunniga ifrågasatt, finge handlägga de statligt administrativa uppgifter,
som nu åvilade magistraterna.

Föreningen Sveriges stadsdomare yttrar bland annat följande:

I likhet med de sakkunniga vore föreningen av den åsikten att, örn
processreformen bomme att medföra de nuvarande magistraternas försvinnande,
det icke gärna kunde komma ifråga att enbart för magistratsgöromålen
tillskapa en ny myndighet, så mycket mindre som redan ekonomisakkunniga
ansett en sådan myndighet icke vara ur statens synpunkt erforderlig. Det
kunde också sägas, att erfarenheterna av stadsstyrelsen i fögderistäderna
icke manade till efterföljd. Med denna utgångspunkt vore man hänvisad
att företaga en uppdelning av magistratsgöromålen på eljest befintliga myndigheter.
Det gåve sig därvid självt, att magistratens rent kommunala uppgifter
borde överföras till det ledande kommunala förvaltningsorganet. Beträffande
den av magistraten utövade kontrollen å lagligheten av stadsfullmäktiges
beslut delade föreningen de sakkunnigas åsikt örn obehövligheten
av att i någon form bibehålla densamma. I fråga örn de statliga och
halvstatliga magistratsuppgifterna vore det svårare att finna en nöjaktig
lösning. Klart vore, att överexekutorsgöromålen borde förläggas till domstolen,
dit de naturligen hörde. Yad kronouppbörden beträffade, hade 1924
års uppbördssakkunniga föreslagit, att länsstyrelsen skulle övertaga magistratens
befattning med densamma och att i samband därmed även magistratens
befattning med mantalsskrivningen skulle upphöra. Beträffande övriga statsadministrativa
uppgifter hade ekonomisakkunniga föreslagit, att de skulle
överflyttas dels till länsstyrelsen, dels till lagmansrätten eller domaren i
orten, dels till polismyndigheten, dels till särskild valnämnd, dels ock till
för olika fall såsom »lämpligt kommunalt organ» ansedda myndigheter, allt
i enlighet med en vid de sakkunnigas betänkande fogad promemoria. I sitt
över nämnda betänkande avgivna yttrande hade föreningen uttalat, att det
syntes otänkbart, att promemorian skulle kunna läggas till grund för en
omorganisation. Ej heller 1928 års kommunalförvaltuingssakkunniga hade
ansett sig kunna godkänna vad sålunda ifrågasatts utan hade föreslagit åtskilliga
ändringar, av vilka de huvudsakligaste vore, att de funktioner, som
föreslagits överflyttade till länsstyrelsen samt olika kommunala nämnder,
i stället skulle överflyttas å det för den egentliga kommunalförvaltningen
avsedda centralorganet, stadsstyrelsen. Även den sålunda föreslagna anordningen
funne föreningen mindre tillfredsställande. Dels vore det kommunala
centralorganet, som i huvudsak torde bygga pa lekmannaelementet,
mindre lämpat för dessa uppgifter, som medförde behov av en längre gående
byråkratisering än som eljest skulle erfordras, och dels kunde det befaras,
att denna utökning av åligganden bomme att verka förryckande på centralorganets
egentliga, i och för sig utomordentligt omfattande uppgifter. Häitill
bomme, att ett stadens intresse lätt nog kunde kollidera med ett mera
allmänt sådant. Det kunde t. ex. synas betydelselöst, örn stadsstyrelsen
finge utse en ledamot i byggnadsnämnden, men örn man betänkte, att staden
ofta hade viktiga ekonomiska intressen att bevaka gent emot enskilda i
stadsplane- och byggnadsfrågor, kunde det icke vara i sin ordning, att den
ledamot i byggnadsnämnden, som borde kunna betraktas såsom fullt ojävig
vid ärendenas avgörande, snarast vore att anse såsom en representant för
staden.

I yttranden
framställda
förslag.

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Föreningen uttalar därefter, att i stad med kvarvarande rådhusrätt dennas
ledamöter borde få handlägga en del av de statliga magistratsupjogifterna,
samt framställer vissa erinringar angående de sakkunnigas förslag rörande
handhavandet av berörda uppgifter. Därefter fortsätter föreningen:

Liksom de sakkunniga haft till förutsättning för sitt arbete, att en processreform
i huvudsaklig anslutning till processkommissionens förslag med däri
av lagrådet förordade jämkningar komme till stånd, hade föreningen i sitt
yttrande utgått från samma förutsättning. Föreningen ville dock icke underlåta
att inför de påtagliga svårigheterna att åstadkomma en rationell lösning
av magistratsproblemet såsom allmänt omdöme uttala, att, i den mån processreformen
ledde till avskaffande av de nuvarande magistraterna, denna omständighet
utgjorde en icke ringa post att föra på reformens debetsida,

En ^skiftning av magistraternas uppgifter mellan ett flertal statliga och
kommunala organ förordas av 1 länsstyrelse (Malmöhus), 2 magistrater 2
drätselkammare och stadsfullmäktige i 3 städer.

„ Åtskilliga länsstyrelser framhålla, att länsstyrelserna, som redan nu vore
hart tyngda av arbete och vilkas arbetskrafter vore otillräckliga, icke kunde
belastas med ytterligare uppgifter utan att ökade arbetskrafter och, i visst
lan, även ökade lokaler ställdes till deras förfogande.

3 länsstyrelser (Kristianstad, Göteborgs och Bohus samt Älvsborg) 14
magistrater, 5 stadsstyrelsen 10 drätselkammare och 9 stadsfullmäktigekorporationer
förorda, att i stället för magistraten inrättades ett nytt organ
jamte vilket den nuvarande drätselkammaren skulle fungera.

Beträffande detta nya organ hava olika meningar gjort sig gällande.

bå har t. ex. från Jönköping uttalats, att detsamma borde organiseras
som en kollegial poliskammare för handhavande av vissa av magistratens
statliga uppgifter.

Från bland annat flera av de nuvarande fögderi städerna framhålles, att
organisationen borde anknyta till den ordning, som för närvarande gäller i
dessa städer och som på det hela taget visat sig fungera väl. Från Lidingö
gores gal Ian de, att därvid stadsstvrelsens kommunala uppgifter borde överflyttas
på drätselkammaren. Stadsstyrelsen i Katrineholm tänker sig en utbyggnad
av posten som stadsfullmäktiges ordförande, vilken skulle tillsättas
av länsstyrelsen och tillika vara polischef.

Till tanken på en stadsstyrelse, liknande fögderistädernas, ansluta sig
lansstyrelserna i Kristianstads och Göteborgs och Bohus län. Den förstnämnda
länsstyrelsen yttrar, att det för tillgodoseende av de allmänna, icke rent
kommunala ärendena vore mest tillfredsställande, örn jämte det för den
kommunala förvaltningen avsedda organet — drätselkammaren eller hur det
kunde komma att benämnas — funnes en myndighet motsvarande den nuvarande
magistraten och med i huvudsak dess funktioner. Denna myndighet
kunde antingen vara organiserad ungefär såsom stadsstyrelsen^ ''i de nuvarande
fogderistäderna eller rent av bestå endast av en lagfaren kommunal
borgmästare.

I åtskilliga yttranden betonas vikten av att en opartisk jurist finnes i
stadens förvaltning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län exempelvis anför’
att icke minst med den utveckling partisystemet tagit inom stadstullmaktige
och kommunala styrelser det syntes vara av vikt att äga en
självständig av de kommunala myndigheterna oberoende, under ämbetsmannaansvar
handlande tjänsteman, som vakade över att lag och författning iakttoges
och gentemot staten svarade för den formella ordningen inom stadsförvaltningen.
En sådan person skulle representera staten och det allmänna
i stadsfullmäktige samt bliva av betydelse för kontinuiteten inom förvalt -

7!>

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ningen. Den erfarenhet lian samlade skulle komma kommunen till godo.
Den gagnande kontrollen sträckte sig åtskilligt utöver den samlade magistratens
över stadsfullmäktigbesluten. Sålunda hade magistratens representant
i byggnadsnämnden en maktpåliggande uppgift i att verka för likformig och
författningsenlig behandling av ärenden. Denna uppgift vore så mycket
viktigare, som stadens och den enskildes intressen i dylika ärenden stundom
kunde stå emot varandra. En liknande uppgift hade magistratens ledamot
i hälsovårdsnämnden. Det borde slutligen understrykas, hur viktigt det vore
att äga en med de lokala förhållandena fullt förtrogen men av den kommunala
representationen oberoende tjänsteman, vilken hade att såsom statsmakternas
företrädare på anmodan av Kungl. Majit eller ämbetsmyndiglieter
verkställa utredningar och avgiva yttranden i ärenden, som berörde staden.
— Behovet av centralisation av stadsförvaltningen borde kunna tillgodoses
genom omorganisation av drätselkammaren, som kunde övertaga magistratens
kommunala funktioner, medan de statliga uppgifterna anförtroddes åt ett
nytt organ, gärna kallat magistrat, bestående av en kommunalborgmästare,
tillsatt av Kungl. Majit, samt av stadsfullmäktige utsedda ledamöter. I de
största städerna erfordrades dock en annan organisation.

Magistraten i Eskilstuna, som anför liknande synpunkter, anser, att i
större städer borde förutom borgmästaren finnas ytterligare en lagfaren
ledamot i en dylik magistrat eller stadsstyrelse.

Magistraten i Ystad tänker sig en i varje stad juridiskt och administrativt
välkvalificerad ämbetsman, utsedd av Kungl. Majit och i huvudsak avlönad
av statsmedel. Han skulle utöva statens legala lokala uppsikt över de rent
kommunala stadsmyndigheternas beslut, utgöra lokal utredningsmyndighet i
betydelsefulla juridiska och administrativa frågor, vara polischef och överexekutor
samt handhava de statliga magistratsuppgifterna.

Magistraten i Simrishamn föreslår inrättande av en stadsstyrelse för övertagande
av huvudparten av magistratsuppgifterna och för utförande av utredningsarbetet
inom kommunalförvaltningen.

Magistraten i Landskrona framhåller vikten av en omsorgsfull beredning
av ärendena och anser, att denna uppgift borde anförtros åt ett beredningsutskott,
som tillika skulle uppgöra budgetförslaget, äga initiativrätt hos
stadsfullmäktige, i nära samarbete med stadens revisorer följa förvaltningen
och öva tillsyn över förvaltningsstyrelsernas verksamhet. Som ordförande
i ett dylikt organ skulle tjänstgöra den av Kungl. Majit tillsatte lagfarne
kommunalborgmästaren, som även skulle vara polischef och handlägga en
del av magistratens. statliga uppgifter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Ronneby stads myndigheter förorda inrättande
av kommunala magistrater i huvudsaklig anslutning till det Hanssonska
förslaget.

Magistraterna i Södertälje, Sölvesborg och Örnsköldsvik anse, att magistraten
bör bibehållas.

Drätselkammaren i Falkenberg uttalar sig för en med juridisk sakkunskap
utrustad kanslinämnd för ombesörjande av magistratens kommunala uppgifter,
handhavande av stadens rättegångar m. m.

Drätselkammaren i Lysekil anser, att för de uppgifter, som icke överfördes
till drätselkammaren, borde inrättas ett statligt organ, stadsfogde. Denne
skulle vara polischef samt handhava kronouppbörd och indrivning ävensom
de uppgifter, som enligt sakkunnigförslaget skulle överföras a polismyndigheten.

Då det gäller ombesörjandet av magistratens och drätselkammarens kommunala
uppgifter, bör man — framhålla 4 länsstyrelser (Kristianstad, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Norrbotten), 1 magistrat, 1 stadsstyrelse, 5 drätsel -

Borgmästar befattningen.

80 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

kammare samt likaledes 5 stadsfullmäktigekorporationer — i vidare mån än
enligt sakkunnigförslaget anknyta till den nuvarande drätselkammaren. Därvid
Ilar framhållits önskvärdheten, att drätselkammaren förses med juridisk
sakkunskap i form av en stadsombudsman eller sekreterare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför sålunda bland annat följande:

Fasthölle man vid det allmänt erkända förhållandet, att det varit det
kommunala självstyrelsekravet, som mer än vissa brister i fråga örn organisatoriska
detaljer varit orsaken till att magistraten förlorat sin centrala ställning
inom stadsförvaltningen, framstode klart risken av att ej heller den
nya stadsstyrelsen, sina många maktbefogenheter enligt lag och reglemente
till trots, i det långa loppet skulle kunna hävda sin ställning gent emot
stadsfullmäktige och dess ledande utskott. Ur denna synpunkt syntes det
föreligga rätt starka skäl för att man, i närmaste anslutning till flerstädes
skedd faktisk utveckling, i den blivande lagstiftningen i stället överlämnade
ledningen av förvaltningen till den främsta av stadsfullmäktiges egna nämnder,
drätselkammaren, vilken i samband därmed berättigades själv anställa tjänstemän
med för kammarens styrelseuppgifter lämplig utbildning och förlänades
erforderliga befogenheter i avseende å beredning, kontroll och initiativ beträffande
stadsförvaltningen i dess helhet.

16 länsstyrelser (Stockholm, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönköping,
Kronoberg, Kalmar, Blekinge, Kristianstad, Halland, Skaraborg,
''Värmland, Örebro, Gävleborg, Västernorrland och Jämtland), 41 magistrater,
4 stadsstyrelsen 26 drätselkammare, stadsfullmäktige i 27 städer, styrelsen
för svenska stadsförbundet, föreningen Sveriges stadsdomare samt föreningen
Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare hava framställt erinringar
mot borgmästarens ställning.

Härvid har anförts, att den blandade förtroende- och tjänstemannaställningen
vore till fromma varken för förvaltningen eller befattningshavaren
själv. I spetsen för den centrala myndigheten borde icke obligatoriskt stå
en tjänsteman, utan myndigheten borde liksom andra kommunala organ äga
att själv inom sig utse sin ordförande. Borgmästaren borde i stället göras
till endast ledamot i stadsstyrelsen. Från några håll har uttalats, att han
ej ens skulle vara ledamot utan få helt ställning av tjänsteman. Styrelsen
för svenska stadsförbundet har ansett likgiltigt, huruvida han vore ledamot
eller ej, medan föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare
ansett önskvärt men ej nödvändigt, att han bleve ledamot.

I fråga om sättet och villkoren för utseende av borgmästaren hava de
hesta myndigheterna betonat, att borgmästaren genom de föreslagna bestämmelserna
icke finge den fasta och oberoende ställning, som vore nödvändig
för att man skulle kunna påräkna tillräckligt kvalificerade personer till dessa
poster oell erforderlig självständighet hos dem i de kommunala värven.

3 länsstyrelser (Blekinge, Kristianstad och Skaraborg), 8 magistrater och
1 drätselkammare hava uttalat, att statliga myndigheter borde medverka vid
borgmästarens tillsättande, därvid flertalet av nämnda myndigheter förordat
samma regler i detta hänseende som de för kommunalborgmästare gällande.

Beträffande mandattiden hava 1 länsstyrelse (Kronoberg) samt drätselkamrarna
och stadsfullmäktige i 2 städer ansett, att borgmästaren borde
utses för samma tid som övriga stadsstyrelseledamöter, medan 1 magistrat
tänkt sig tillsättning på livstid. 3 länsstyrelser (Östergötland, Örebro och
Kopparberg), 18 magistrater, 1 stadsstyrelse, 4 drätselkammare, 4 stadsfullmäktigekorporationer
samt föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare
ävensom föreningen Sveriges stadsdomare hava förordat anställning
på obestämd tid. Därvid har föreslagits anställning tills vidare

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207.

med skyldighet att avgå, därest stadsfullmäktige med 2/3 majoritet beslöte
uppsägning, eller anställning tills vidare med uppsägning, som dock skulle
kunna ske först efter viss tid, eller ock anställning på viss tid, varvid med
utgången av valperioden mandatet vore förnyat, örn ej stadsfullmäktige med
kvalificerad majoritet beslutat välja annan person.

Från ett par håll, bland annat länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Hallands
och Skaraborgs län. har framhållits önskvärdheten av att borgmästarens
löneförmåner fastställdes av statlig myndighet eller att bestämmelser därom
intoges i reglementet.

4 länsstyrelser (Södermanland, Värmland, Örebro och Jämtland), 8 magistrater,
2 drätselkammare, stadsfullmäktige i 1 stad och föreningen Sveriges
stadsdomare ifrågasätta särskilda bestämmelser örn pension åt borgmästare,
som avgår på grund av icke förnyat mandat, uppsägning, uppnådd pensionsålder
eller eljest.

8 länsstyrelser (Jönköping, Kalmar, Blekinge, Skaraborg, Värmland, Jämtland,
Västerbotten och Norrbotten), 12 magistrater, 1 stadsstyrelse, 4 drätselkammare
och 4 stadsfullmäktigekorporationer förorda särskilda kompetensvillkor
för borgmästaren. Antingen borde han hava avlagt juridisk examen
eller ock under längre tids verksamhet i kommunala värv eller eljest i
allmän befattning hava ådagalagt sådan insikt och skicklighet, som Kungl.
Majit på framställning av stadsfullmäktige funne innebära kompetensvillkor
till befattningen. I ett par yttranden betonas, att juridisk examen vore
nödvändig i de mindre städer, där borgmästaren skulle ombesörja stadsassessorsgöromålen.

Körande borgmästarens ställning har styrelsen för svenska stadsförbundet
anfört i huvudsak följande:

Rent organisatoriskt vore mot införandet av ett obligatoriskt tjänstemannainslag
principiellt intet att invända. Endast örn och i den mån tjänstemannainslaget
gåves en sådan ställning, att detsamma kunde befaras obehörigt
skjuta i bakgrunden förtroendemännens traditionella ställning syntes
erinringar mot lagstiftningen i fråga motiverade. Det kunde icke förnekas,
att fog funnes för vissa farhågor på denna punkt. Med sitt ordförandeskap
i stadsstyrelsen hade borgmästaren enligt förslaget erhållit en så central
och stark ställning, att man med skäl kunde befara, att förtroendemännens
betydelse i stadsstyrelsen och förvaltningen i övrigt skulle bli lidande därpå.
Redan de nuvarande »ledande tjänstemännen», stadsdirektörer och andra i
städer med mera centraliserad förvaltning, hade i praktiken onekligen fått
ett rätt starkt framträdande inflytande på sina samhällens förvaltning. Dessa
vore dock icke ens ledamöter av respektive förvaltningsnämnder, än mindre
de, som bestämde gången av dessas arbete. I likhet med stadsfullmäktige i
några städer av olika storlek funne styrelsen det ur dessa synpunkter mindre
lyckligt, att den föreslagne borgmästaren obligatoriskt skulle vara ordförande
i stadsstyrelsen, oavsett andra skäl mot anordningen. Ur reella synpunkter
sett vore det utan verklig betydelse, örn den ledande tjänstemannen bleve
ledamot av stadsstyrelsen eller endast finge rätt att deltaga i överläggningarna
oell anteckna avvikande mening. I senare fallet bleve hans ställning väl så
stark som örn han vore ledamot. Men i alla händelser syntes dock den
föreslagna inflyttningen i stadsstyrelsen tillräckligt klart framhäva befattningens
vikt och betydelse. Ehuru det i och för sig kunde vara skäligen
likgiltigt, om tjänstemannen i fråga benämndes borgmästare eller stadsdirektör,
kunde (lid dock icke förnekas, att titeln borgmästare, med hänsyn
till de traditioner ämbetet hade hos oss, måste anses ytterligare ägnad att
understryka innehavarens ledande ställning och därmed också bidraga att
skjuta förtroendemannaelemontet i bakgrunden. Titeln stadsdirektör syntes

Bihang till. riksdagens protokoll 19712. / saini. 17i) haft. (Nr 207.) anin 31 6

Bilaga A till Kungl. Majlis proposition nr 207.

tydligare angiva den ställning man avsett. »Verkställande direktör» i ett
företag inom affärsvärlden, sutte ju ofta som ledamot av företagets styrelse
men utan att beklädas med uppdraget att fungera som ordförande, och den
föreslagne borgmästaren syntes i själva verket närmast svara mot denne.

Vad i övrigt anginge den föreslagne borgmästarens ställning, innebure
denna ett sammanförande Lös en och samma person av representativa uppgifter
och åligganden som ledande tjänsteman. Mot en sådan anordning
syntes åtskilliga invändningar med fog kunna göras. Medan för den ledande
tjänstemannen administrativ rutin, fackkunskaper och kontinuitet i utövningen
vore värdefulla tillgångar, ville man hos den, som utåt skulle representera
staden, främst uppställa andra förutsättningar av mera personlig art. Medan
det vore av vikt, att den ledande tjänstemannen hnge mera kontinuerligt
utöva sitt ämbete, vore det icke av mindre betydelse, att den, som skulle
utåt representera staden, vid varje tillfälle hade den allmänna ställning inom
stadens förvaltning, som kunde anses göra honom särskilt lämpad för uppdraget
i fråga. För förvaltningen kunde det knappast vara till fördel, att
båda slagen av uppgifter samlades hos en person.

Örn »stadsdirektörens» (borgmästarens) uppgift i huvudsak begränsades till
den ledande tjänstemannens skulle han också kunna erhålla en fastare och
självständigare ställning än den, de sakkunniga givit honom — en bestämd
förutsättning för att verkligt lämplig person skulle kunna erhållas för tjänsten.
Förslagets bestämmelser örn mandattiden m. m. för borgmästaren kunde
styrelsen i vart fall för sin del icke biträda. Utan att närmare ingå på
dessa frågor, som skulle förlora sin betydelse med den av styrelsen förordade
anordningen, ville styrelsen fästa uppmärksamheten å den mot sakkunnigförslaget
i denna punkt framförda kritiken, som syntes värd det
största beaktande.

Föreningen Sveriges stadsombudsmän och Ttommunalsekr eter are anför bland
annat:

Från kommunal tjänstemannasynpunkt sett vore det ägnat att väcka tillfredsställelse,
att sakkunnigförslaget beaktat den andel i de senaste decenniernas
utveckling inom det stadskommunala förvaltningsområdet, som rättvisligen
borde tillskrivas insatser av de tjänstemän, vilkas anställande i allt
fler städer nödvändiggjorts av det kommunala arbetets allt större omfattning,
samt att de sakkunniga i och med den nya stadsassessorsbefattningen
upptagit och velat fastslå vad utvecklingen härutinnan ådagalagt vara ändamålsenligt.

Örn den nya borgmästarbefattningen, sådan den i förslaget utformats,
kunde dock knappast sägas, att de sakkunniga byggt på det beståendes
grund, utan förslaget i denna del framstode mest som ett experiment, i
väsentliga stycken främmande för svenska förhållanden. Särskilt gällde detta
beträffande den ställning av både förtroendeman och befattningshavare eller
rättare hälften av vardera, som givits borgmästaren. I vad män experimentet
skulle lyckas, vore svårt att profetera örn. Det komme måhända att
falla väl ut på en plats, mindre väl på en annan, i mycket beroende av
personval och miljö. Fråga vore därför, örn det icke vore tillrådligt att giva
ifrågavarande befattning en annan gestaltning.

I främsta rummet gällde detta den kombinerade tjänste- och förtroendemannaställningen.
De sakkunnigas uppfattning, att den ledande posten i
en stads kommunala förvaltningsarbete — vilket arbete ju dock skulle bliva
den nya styrelsens förnämsta uppgift — skulle vara sådan, att den toge i
anspråk sin innehavares hela tid och arbetskraft, vore enligt föreningens
mening alldeles riktig. Men en så beskaffad ställning passade enligt sakens
natur vida bättre för tjänstemannen än för förtroendemannen. Det syntes

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr £07.

också ur allmän synpunkt förmånligare, att befattningens innehavare stöde
fri och neutral inför politiska strömkantringar och sådana särintressen, som
kunde vara tillfinnandes hos olika kårer och grupper inom samhället. Detta
kunde han i vida högre grad såsom ansvarig tjänsteman än i egenskap av
förtroendeman med ansvaret i stor utsträckning gemensamt med alla dem,
som valt honom eller vore intresserade av hans kvarblivande efter utgången
mandattid. Det skulle kunna tilläggas, att befattningen krävde av sin innehavare
skolning och rutin och att erfarenheten sannolikt komme att framvisa
behovet av särskilda kunskaper och förutbildning, allt kvalifikationer,
sorn möjligen kunde finnas men sannolikt mera sällan vore tillfinnandes hos
reflektaiiter på en befattning med den lösliga ställning, de sakkunniga velat
förläna borgmästaren. I varje fall torde detta gälla de medelstora och mindre
städerna.

Vöre det riktigt, som föreningen holle före, att den ledande arbetskraften
inom stadens förvaltningsstyrelse borde hava ställning som tjänsteman,
syntes det ofrånkomligt, att hans föreslagna självskrivenhet som styrelsens
ordförande bortfölle. ''Denna självskrivenhet stöde för övrigt icke i god
överensstämmelse med den gängse uppfattningen örn formerna för den kommunala
självstyrelsens utövande. Enligt denna uppfattning skulle varje
kommunal församling eller delegation själv välja sin ordförande. Annat
vore förhållandet, örn stadsstyrelsen liksom den nuvarande magistraten skulle
bliva ett kollegialt ämbetsverk med befattningshavare som ledamöter. Då,
såsom i förslaget avsåges, stadsstyrelsen skulle utgöra en stadsfullmäktigevald
förtroendemannanämnd, vore det med nuvarande uppfattning och tradition
mest förenligt, att styrelsen själv valde sin ordförande. Det vore enligt
föreningens mening icke ens nödvändigt, att den nye ledande tjänstemannen
vore ledamot av stadsstyrelsen, även örn detta vore önskvärt. Hans ställning
som stadsförvaltningens verkställande direktör krävde det icke ovillkorligen.
.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, föreningen intoge beträffande
borgmästarens tjänsteställning, funne föreningen ingen anledning till införande
av den omständiga valproceduren för tillsättande av borgmästare, som
efter mönster av vad som gällde för borgarråden i Stockholm föreslagits av
de sakkunniga. Det syntes föreningen lämpligast, att borgmästarbefattningen
tillsattes genom vanligt majoritetsval av stadsfullmäktige, eventuellt med
frihet för den stad, som så önskade, att i reglementet för stadsstyrelsen få
särskilda valbestämmelser införda.

De kommunala tjänstemännen — undantagandes dem, som tillhörde magistraten,
örn de ansåges kunna dit hänföras — hade i regel ej den fasta
anställning, som tillkomme statens befattningshavare i motsvarande tjänsteställning.
I allmänhet tillsattes de kommunala befattningshavarna på förordnande
eller genom särskilda anställningskontrakt tills vidare med viss
uppsägningstid för tjänsteförhållandets upphörande. Det syntes lämpligt,
om härutinnan i lagen kunde upptagas några allmänna regler beträffande
de i lagen omnämnda tjänsterna. Att härutinnan ernå likställighet med
statstjänarna vore väl icke möjligt, men ur tjänstemannasynpunkt syntes
önskvärt — och ett önskemål, som icke syntes för långt gående — att för
uppsägning av de av stadsfullmäktige tillsatta borgmästare borgarråds och
assessorstjänsterna, såsom föreningen tänkt sig dem organiserade, borde
stipuleras beslut med */3 majoritet av den väljande korporationen. Sådana
bestämmelser funnes redan nu i svenska städer beträffande vissa mera betydande
kommunala befattningar.

Föreningen Sveriges stadsdomare framhåller angelägenheten av att innehavaren
av den i spetsen för stadsstyrelsen tänkta borgmästarbefattningen

ljänsteorg eillis
ationen
i Övrigt.

I allmänhet.

Stadsassessors befattningen.

84 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

erhölle en mera tryggad ställning än den, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle tillkomma honom. Detta syntes vara nödvändigt, örn man för sysslan
skulle kunna erhålla personer av erforderlig kvalitet och göra etet möjligt
för dem att bevara full självständighet. Då borgmästaren skulle vara underkastad
omval vid varje mandattids utgång och göromålen komme att bliva
av den omfattning, att med befattningen i de flesta fall icke skulle kunna
förenas annan tjänst, uppstode helt säkert svårigheter att finna dugande
personer, villiga att tillträda en befattning med risk att vid mandattidens
utgång icke bliva omvalda. Ställda inför en sådan utsikt skulle befattningens
innehavare lätt kunna frestas att uppgiva sin självständighet och falla
i beroende av det tillfälliga majoritetspartiet. Genom den möjlighet till
alltför ofta förekommande omval till befattningen, förslaget beredde, skulle
i väsentlig grad garantierna för den nödiga kontinuiteten inom förvaltningen
minskas. Denna olägenhet skulle framför allt drabba de mindre städer, i
vilka befattningen såsom stadsassessor uppdragits åt borgmästaren. I stället
för att underkasta borgmästaren omval vid mandatperiodens utgång, borde
det kunna stadgas, att, därest han icke inom viss tid dessförinnan bleve
nied kvalificerad majoritet uppsagd, hans mandat skulle anses förnyat för
ytterligare. en period. Likaså syntes det, som örn i stadsstyrelsens reglemente
obligatoriskt borde intagas föreskrift örn pension eller gottgörelse i
annan form åt borgmästare, som utan egen tillskyndan icke erhölle förnyat
mandat.

Körande tjänsteorganisationen i övrigt yttrar styrelsen för svenska stadsförbundet
följande:

. -För de minsta städernas del torde,o såsom de sakkunniga förutsatt, det
icke erfordras mer än en tjänsteman. Åt de övriga syntes det som hittills
kunna lämnas öppet att själva bestämma tjänsteorganisationen i övrigt. Örn
i ^ stadsförvaltningen infördes en anordning med en obligatorisk tjänsteman
såsom ledamot och föredragande i stadsstyrelsen, eventuellt med biträde av
souschefer, kunde det ifrågasättas, örn mera detaljerade bestämmelser rörande
tjänsteorganisationen i övrigt vore påkallade. Översikten över de
nuvarande förhållandena visade, att städerna på ett mycket varierande sätt
ordnat sina ombudsmans- och sekreterarfrågor. Det vore icke enbart stadsstyrelsen,
man härvid hade att taga sikte på. Hos stadsfullmäktige, byggnadsnämnd,
fattigvårdsstyrelse etc. skulle också sekreterarsysslor utföras.
Förutsättningarna för ett lämpligt utskiftande av dessa uppdrag vöre icke
minst med hänsyn till möjligheterna att finna kvalificerade personer — ett
efter rådhusrätternas försvinnande betydligt mera komplicerat spörsmål än
■ så olikartade i skilda städer, att det syntes önskvärt, att städerna
därvidlag bibehölles vid största möjliga rörelsefrihet. Ur det allmännas
synpunkt torde det vara fullt tillräckligt att tillförsäkra stadsstyrelsen nödig
tillgång till de juridiska insikter, som kunde behövas för dess verksamhet.

I åtskilliga fall finge det anses önskvärt för städerna att såsom föredragande
tjänstemän lios stadsstyrelsen kunna engagera en person med teknisk och
merkantil utbildning. (Äv de stadsdirektörer, som nu funnes, vore endast en
jurist.) För sådana fall borde givetvis garantier tillskapas för att nödig
juridisk sakkunskap ställdes till stadsstyrelsens förfogande. Men vore ledamoten-föredraganden
jurist, kunde staden i övrigt förbehållas den största
frihet i sin organisation av sekreterar- och stadsombudsman ssysslorna.

4 magistrater samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad hava
ansett, att stadsassessorn bör utses av stadsstyrelsen, hos vilken han är
anställd, och ej av stadsfullmäktige. På ett par håll har anförts, att det
borde helt överlämnas åt staden att bestämma, huruvida stadsassessorn skall

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

anställas, medan i några yttranden ifrågasattes höjande av det invånarantal,
ovanför vilket befattningen skulle vara obligatorisk. 1 magistrat anser det
oriktigt, att enligt förslaget stadsassessorn, som blott vöre tjänsteman hos
stadsstyrelsen, skulle kunna erhålla rätt att självständigt å styrelsens vägnar
handlägga och avgöra ärenden.

Föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekretera1 e tinner, att
stadsassessorn givits en ställning, som erinrade örn de nuvarande stadsombudsmännens.
Föreningen anser, att till stadsassessorns arbetsuppgifter, därest
de ansåges böra närmare angivas i lagen, borde även hänföras den att vara
stadsstyrelsens sekreterare. Då vidare stadsassessorn såsom stadsstyrelsen
sekreterare och i denna sin egenskap självfallet vunne ingående kännedom
örn alla de ärenden, vilka där förekomme till behandling således ej blott
dem, för vilka han vore särskilt föredragande — och då hans inlägg mången
gång kunde vara av värde, syntes det mindre lämpligt, att hans yttrandeocli
reservationsrätt, på sätt i förslaget skett, begränsades till dem, då han
vore föredragande.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser bestämmelsen, att stadsassessor skall
vara examinerad jurist, ej obetingat lämplig för alla städer, särskilt icke för
de mindre bland dessa. Bestämmelsen syntes för övrigt innebära ett avsteg
från den grundsats de sakkunniga eljest så troget omfattade, nämligen principen
örn kommunernas självbestämmanderätt. I de flesta smastäclei torde
behovet av juridisk sakkunskap i stadsförvaltningen, vara. rätt minimalt och
kunna tillgodoses genom anlitande av tillfällig juridisk hjälp. Åtskilliga av
ifrågavarande städer vore helt visst mera i behov av en i kamerala varv förfaren
person. Det syntes därför lämpligast, främst med hänsyn till önskvärdheten
av att varje stad erliölle den organisation, den behövde, att möjlighet
bereddes städerna att i stället för en assessorstjänst inrätta en befattning,
för vars förvärvande kameral kunskap och erfarenhet mera än juridisk
sådan uppställdes såsom specimen.

Liknande synpunkter hava anförts av drätselkammaren och stadsfullmäktige
i 1 stad.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att för de mindre städernas del
funnes ingen anledning att ifrågasätta borgarråd. För övrigt vöre borgarrådsinstitutionen
en säranordning för Stockholm, vilken veterligen icke påtänkts
till införande i övriga städer; det syntes under sådana förhållanden
knappast lämpligt att i lag giva en anvisning i denna riktning.

I fråga örn benämningen av det ifrågasatta centrala organet har sakkunnigas
förslag, stadsstyrelsen, av de flesta myndigheterna lämnats utan erinran.
Från ett par håll har dock framkastats tanken på andra benämningar. Så
har drätselkammaren i Västerås föreslagit bibehållande av drätselkammarnamnet,
som bättre än stadsstyrelsebenämningen markerade styrelsens främsta
och egentliga uppgift. I ett par yttranden föreslås stadskollegium, stadsdirektion
och magistrat. Styrelsen för svenska stadsförbundet framhåller, att
det gamla ordet »stadsnämnd» måhända vore ett lämpligare namn på den
utvidgade drätselkammare, varom vore fråga.

Beträffande borgmästaren har framhållits, att benämningen vore mindre
lämplig med hänsyn till att densamma för närvarande närmast avsåge en
dömande person och att borgmästaren-ordföranden i rådhusrätten komme
att tills vidare finnas kvar. Dessutom motsvarade titeln icke befattningens
karaktär, särskilt om befattningshavaren bleve blott tjänsteman. I stället
har föreslagits användande av beteckningen kommunalborgmästare, en benämning,
som ehuru med en i viss mån annan innebörd redan funnes i en
del fögderistäder. Från ett håll ifrågasattes beteckningen »borgarråd». 5

Borgarrådsbefattn
ingen.

Stadsstyrelsens
och befattningshavarnas
benämning.

Vissa andra
frågor.

86 Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

magistrater, 2 drätselkammare, stadsfullmäktige i 1 stad, styrelsen för
svenska stadsförbundet samt föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare
hava uttalat sig för stadsdirektörstiteln, som närmare än
borgmästarnamnet angåve den ställning, man tilltänkt befattningshavaren.
Drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse, att befattningshavaren
skulle kallas blott stadsstyrelsens ordförande.

I anslutning till stadsdirektörstiteln för borgmästarbefattningen har föreslagits
andre eller biträdande stadsdirektör för borgarrådens del.

o Mot stadsassessorsnamnet har anmärkts, att detsamma felaktigt häntydde
på att befattningshavaren vore bisittare i ett kollegium. I stället har föreslagits
benämningarna stadsombudsman eller stadssekreterare, vilka bättre
angåve befattningens karaktär.

Stadsstyrelsen, drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad framhålla,
att genom den ifrågasatta organisationen städerna förlorade inflyt: ndet över
det av dem bekostade polisväsendet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län samt
stadsstyrelsen och drätselkammaren i 1 stad anse, att borgmästaren borde vara
polischef och stadsstyrelsen polismyndighet. 1 magistrat, 3 drätselkammare,
stadsfullmäktige i 3 städer och styrelsen för svenska stadsförbundet ifrågasätta
lämpligheten av polischefens rätt att närvara i stadsstyrelsen vid frågor
om allmän ordning och säkerhet eller det allmänna hälsotillståndet i staden.
Drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad förmena, att denna befogenhet
bör begränsas till ordnings- och säkerhetsfrågor. Å andra sidan har
länsstyrelsen i Gotlands län ansett, att polischefen vid deltagande i stadsstyrelsens
överläggningar borde äga rösträtt.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse, att i lagen uttryckligen
borde stadgas rätt för stadsfullmäktiges presidium att närvara vid stadsstyrelsens
sammanträden.

1 länsstyrelse (Kronoberg), 2 magistrater, 4 drätselkammare och 4 stadsfullmäktigekorporationer
anföra, att föreskriften, att stadsstyrelsen skall förvalta
stadens egendom ej bör göras ovillkorlig.

1 länsstyrelse (Södermanland), 1 magistrat, 1 drätselkammare, stadsfullmäktige
i 1 stad samt svenska polisförbundet uttala, att stadsstyrelsen ej
efter eget beprövande bör äga obegränsad rätt till kostnadsfri handräckning
av stadens polismyndighet.

Svenska polisförbundet befarar, att förhållandet med all sannolikhet, åtminstone
på många platser, skulle utveckla sig därhän, att den egentliga
polisverksamheten eftersattes för fullgörande av handräckningar åt stadsstyrelsen.
Då det i den egentliga polisverksamhetens intresse ovillkorligen
borde finnas en uttrycklig begränsning, inom vilken kommunal myndighet
ägde rätt påkalla biträde av polismyndighet, och då redan nu staten erlade
en del av kostnaderna för polisväsendet jämväl i städerna samt då det ifrågasatts,
att staten skulle övertaga ytterligare del av dessa kostnader, borde en
kommunalstyrelse icke erhålla obegränsad rätt att ålägga polispersonal uppdrag.
Stadsstyrelsens handräckningsrätt borde därför hållas inom närmare
bestämda gränser och avse allenast dess statliga uppgifter.

De flesta av de hörda myndigheterna hava tillstyrkt eller lämnat utan
erinran förslaget örn borttagande av magistratens legalitetskontroll över
stadsfullmäktiges och allmänna rådstugans beslut. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, 7 magistrater och stadsfullmäktige i 1 stad hava dock framfört
anmärkningar emot denna del av förslaget.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar sålunda, att betydelsen av
magistratens kontroll icke kunde mätas efter antalet fall, där verkställighet

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

vägrats; redan tillvaron av en sådan kontrollmyndighet, med vilken stadens
myndigheter vore i tillfälle att även under hand samråda, vore agnad att
hindra tillkomsten av olagliga beslut.

Magistraten i Halmstad yttrar: . . ,

Den s. k. legalitetskontrollen över stadsfullmäktiges beslut kunde näppeligen
med fullt förtroende läggas i stadsstyrelsens liand, då densamma hnge
antagas i regel vara alltför starkt intresserad i de olika frågornas avgörande
i ena eller andra riktningen. Det kunde emellertid ifragasattas, huruvida
detta borde föranleda, att all kontroll avskaffades. Då man åberopade
erfarenheten från landsbygden på att kontroll skulle vara onödig, kunde det
ifrågasättas, huruvida man hade ett tillräckligt material för att bedöma, örn
saknaden av kontroll i lantkommunerna varit till fromma för deras utveckling
Erfarenheten från vissa av våra grannlander gåve ett ganska starkt
stöd åt den uppfattningen, att nian icke utan vidare kunde avvisa fanken pa
en statlig kontroll över kommunernas förvaltning. Detta vöre emellertid en
fråga som krävde sin lösning oberoende av den nu befintliga legalitetskontrollen.
Denna lösning borde möjligen ske efter enhetliga grunder för stad
och land Under alla omständigheter syntes det saknas anledning att befria
stadsstyrelsen från plikten att under tjänstemannaansvar vägra verkställa
beslut, som uppenbarligen vore olagliga eller krävde underställning

aV Ett^par magistrater anse, att kommunala beslut, som medförde ökning
av uttaxeringen över viss gräns, borde underställas statliga myndigheter.

Länsstyrelsen i Uppsala län önskar klarare och mera praktiska bestämmelser
i fråga örn tiden för besvärs anförande mot stadsstyrelsen beslut.
Förslaget utginge från att denna tid skulle, ilar det icke vöre fråga örn
styrelsens beslut i sådana mål och ärenden, vilka styrelsen pa grund avföreskrifter
i särskilda författningar hade att handlägga räknas från delfåendet,
men, frånsett svårigheten att i förekommande fall. visa, nar dylikt
delfående ägt rum, kvarstodo dock vid ett sådant förfaringssätt som det
föreslagna den olägenheten, att den beslutande myndigheten, såvida den
icke själv ombesörjde särskild delgivning, icke visste nar den kunde betrakta
ett beslut som lagakraftvunnet. Då en stadsstyrelses handlingar val komme
att anses som offentliga, syntes emellertid hinder icke bora möta för besvarstidens
räknande från beslutens publicering på sätt som örn stadsfullmäktiges
beslut vore stadgat.

Beträffande kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna organisationen
framhålles i åtskilliga yttranden, att med det system for overgangsersättning
från städerna till statsverket, som föreslagits av ekonomisakkunniga
upphörandet av de särskilda stadsdomstolarna och stadernas övergång tili
den nya förvaltningsordniugen knappast medförde någon besparing i stadernas
administrationskostnader men att en eventuell ökning härutinnan hnge anses
uppvägas av de fördelar, som i andra avseenden vore förbundna med den

lif magistrater^ 8 stadsstyrelser, 25 drätselkammare och stadsfullmäktige
i 27 städer ävensom styrelsen för svenska stadsförbundet anse, att den
föreslagna organisationen skulle, särskilt för de mindre städernas del, nedföra
en ökning av deras utgifter för förvaltningen, däri inräknade kostnader

för magistrat och rådhusrätt. . Tr„ 7 .... ,,,,,,

Å andra sidan har t. ex. länsstyrelsen i Västernorrlands- lan uttalat, att
förslaget gåve städerna möjlighet att ordna stadsstyrelsen pa sätt med hänsyn
till varje stads storlek och behov kunde anses lämpligast, varför det icke

Kostnaderna

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

syntes finnas anledning till farhågor för att städerna genom förslagets
reahserande skulle åsamkas särskilt betungande kostnader.

Styrelsen för svenska stadsförbundet yttrar:

Vad angår kostnaderna för förslagets genomförande delade styrelsen de
sakkunnigas mening, att dessa på nuvarande stadium icke kunde med någon
större grad av tillförlitlighet beräknas. Man finge dock förutsätta, att på
små indi de statligt administrativa uppgifternas övertagande komme att
medföra icke obetydliga kostnader för städerna. Örn städerna kunde anses
belogade att bartor påyrka någon kompensation från statens sida, syntes
vara ett spörsmål, som kunde bedömas först efter det frågan örn processretormens
ekonomiska verkningar för städerna blivit slutligt utredd. När
1 att bedöma kostnadsfrågan, finge icke lämnas ur sikte

det torhallandet, att effektiviteten i den nya organisationen kunde vara värd
vissa pekumära uppoffringar från städernas sida.

Såsom förut angivits (s. 76) hava 1 magistrat samt drätselkammaren
och stadsfullmäktige i 1 stad uttalat, att, därest ett kommunalorgan, stadsstyrelsen,
pålades statliga uppgifter, staten även borde bidraga till kostnaderna
tor detta organ.

Drätselkammaren i Västervik, med vilken stadsfullmäktige och magistraten
därstädes instämma, redogör för vissa omständigheter, som skulle föranleda,
att den nya organisationen bleve dyrare än den nuvarande, men anför därjämte,
att man icke borde bortse därifrån, att, örn den föreslagna organisalonen
genomfördes, den ökade effektivitet av kommunalförvaltningen, som
fult" drätselkammarens förmenande vore att förvänta, indirekt komme att
tillföra staden vinster, som överstege de ökade förvaltningskostnaderna.

Stadsfullmäktige i Skara hava med instämmande av drätselkammaren därstädes
uttalat, att kostnaderna, vad staden beträffade, för den nya kommunala
organisationen skulle väsentligt komma att överstiga de nuvarande kostnaderna
for magistrat och förvaltning i övrigt. Stadsstyrelsens arbetsbörda
skulle med ali sannolikhet bli för stor och med tiden alltmer okas- allt
större arbetskraft skulle komma att erfordras och därmed allt större’ krav
stalias på ersättningen för det presterade arbetet. Ett levande intresse
tor staden och dess väl hade hittills förmått personer att i stort sett utan
ersättning ägna tid och krafter åt stadens angelägenheter, varigenom stora
kostnader besparats staden för dess förvaltning. Och detta uppoffrande
intresse betraktade stadsfullmäktige även från andra synpunkter än den
e onomiska såsom en betydelsefull tillgång, som ej borde äventyras. Stadens
förvaltning efter, processreformens eventuella genomförande borde kunna
ordnas på ett billigare och lyckligare sätt än enligt sakkunnigförslagets
anvisningar. °

. Stadsfullmäktige i Arvika, med vilka drätselkammaren och stadsstyrelsen
instämt, anse, att årskostnaderna för borgmästare och stadsassessor skulle
uppgå till minst 18,000 kronor under det att motsvarande utgifter nu kunde
beraknas till cirka 8,000 kronor.

Bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

INNEHÅLLSÖVERSIKT.

Sid.

Hörda myndigheter och sammanslutningar. Ställning för och mot förslaget 64

Förutsättningarna för förslaget oklara ........................................... 64

Behovet av förvaltningens omläggning ............................................................ 66

Översikt av yttrandena s. 66. yttranden, däri behovet vitsordats, s. 66. Yttranden,
däri behov icke ansetts föreligga, s. 68.

Förslagets huvudgrunder................................................................................... 69

Inrättande av ett centralorgan s. 69. Införande av en tjänstemannaorganisation
s. 72. Lagstiftningens tillämplighet å fögderistäder s. 74. Lagstiftningens allmänna
läggning s. 75.

Ombesörjandet av magistratsuppgifterna ......................................................... 76

Erinringar mot förslaget s. 76. I yttranden framställda förslag s. 78.

Borgmästarbefattningen ................................................................................... 80

Tjänsteorganisationen i övrigt............... 84

I allmänhet s. 84. Stadsassessorsbefattningen s. 84. Borgarrådsbefattningen s. 85.

Stadsstyrelsens och befattningshavarnas benämning....................................... 85

Vissa andra frågor ........................................................................................... 86

Kostnaderna ...................................................................................................... 87

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bilaga B.

FÖRBEREDANDE FÖRSLAG

ANGÅENDE

MAGISTRATSBESTYRENS OMBESÖRJANDE
I STAD UTAN MAGISTRAT

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 11 september 1931 givna bemyndigande
har statsrådet och chefen för justitiedepartementet, i samråd med Herr
Statsrådet, tillkallat oss att i egenskap av sakkunniga inom justitie- och
socialdepartementen biträda med fortsatt behandling av frågan örn övertagande
från statens sida av rättsskipningen i vissa städer ävensom av
frågan rörande de ändrade bestämmelser angående kommunalförvaltningen i
stad, som av dylikt övertagande kunna påkallas.

Vid utförande av det oss sålunda lämnade uppdraget hava vi tagit under
omprövning tidigare framlagda förslag rörande ordnandet av den kommunala
förvaltningen i städerna, med uppmärksamheten närmast riktad på de
städer, som vårt uppdrag avser. De författningar, i vilka bestämmelser angående
magistrat och dess uppgifter förekomma, hava vi genomgått. Därjämte
hava vi med ledning av oss tillhandahållna utgifts- och inkomststater
för år 1931 sökt vinna kännedom örn den kostnad, som å ena sidan för närvarande
åvilar nämnda städer för magistratsförvaltningen och å andra sidan
framdeles torde komma att uppstå för ersättare åt magistraten.

Det mottagna uppdraget har ännu icke slutgiltigt utförts, men enär det
önskemål uttalats att resultatet av det hittills verkställda arbetet bleve i
sina huvudgrunder redan nu förelagt representanter för de av den ifrågasatta
omläggningen berörda städerna, få vi i sådant syfte härmed — efter anmodan
av chefen för justitiedepartementet — vördsamt överlämna utkast till
lag örn ändring i lagen örn kommunalstyrelse i stad, lag örn kommunalborgmästare
samt lagar örn ändring i lagen örn val till riksdagen och kommunala
vallagen jämte motiv till såväl nämnda lagutkast som övriga erforderliga
författningsändringar, vartill utkast i flertalet fall äro preliminärt utarbetade.

Stockholm den 27 november 1931.

GUSTAF EHRNBERG.

HARRY LJUNGBERG.

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

Utkast

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om komniuualstyrelse i stad.1

Härigenom förordnas, att lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i
stad skall så ändras, att 7, 13, 15, 17, 19, 20, 22—24, 32, 35, 37, 38, 40 42,
44, 57, 59 och 60 §§, 63 § 3 mom. samt 65-67, 70, 71, 74—76 oell 79 §§
erhålla ny lydelse, att 51 § upphör att gälla, att 52 och 53 §§ erhålla beteckningen
51 och 52 §§, att 54 och 55 §§ sammanföras till en paragraf, betecknad
53 §, att två nya paragrafer, betecknade 54 och 55 §§, införas samt att 4 kap.
erhåller ny rubrik, allt på sätt nedan angives:

7 §•

Stadskommuns beslutanderätt---allmän rådstuga.

Förvaltning och verkställighet tillkomma drätselkammare eller de styrelser,
nämnder eller personer, som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller
verkställiglietsbestyr.

Inseendet över förvaltning och verkställighet utövas i stad med magistrat av
denna och i annan stad av drätselkammaren.

13 §.

Stadsfullmäktige väljas — -— — års ålder.

Stadsfullmäktig kan — — — andras talan.

Följande personer må icke vara stadsfullmäktige: landshövding, landssekreterare,
landskamrerare, länsassessor, ledamot av magistraten, tjänsteman
eller betjänt vid magistraten, kommunalborgmästare eller allmän åklagare i
orten, ej heller tjänsteman eller betjänt, som är anställd vid stadens drätsel
eller ’ annat dess förvaltande verk och är för sin befattning redovisningsskyldig.

Ej må — — — såsom stadsfullmäktig.

15 §.

För val--- — inom valkrets

Vid valkretsindelning---särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets äga,
efter därom av magistraten eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren uppgjort
förslag, stadsfullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan föregående
framställning må länsstyrelsen förordna örn sadan indelning, sedan
tillfälle beretts stadsfullmiiktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut örn
indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av
det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning.

1 Föreslagna ändringar utmärkas i regel genom kursivering av lagtexten.

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

17 §.

Stadsfullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig
en ordförande och en vice ordförande samt, då stadsfullmäktige så besluta,
jämväl en andre vice ordförande. Underrättelse örn dessa val, med angivande
av de valdas namn och postadress, skall genom magistraten eller, där
sådan ej finnes, genom drätselkammaren ofördröjligen insändas till länsstyrelsen
för intagande i länskungörelserna.

För året--- — särskilt utsett.

19 §''

Ordinarie sammanträden — — — av fullmäktige.

Vid ordinarie — — — och förvaltning.

Vid ordinarie — — — och revisorssuppleanter.

Extra sammanträde hålles, när länsstyrelsen därom förordnar eller magistraten
eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren eller de flesta av fullmäktige
sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.

20 §.

Kallelse till stadsfullmäktigsammanträde utfärdas första gången, sedan
beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige, av magistraten eller, där sådan ej
finnes, av drätselkammaren och därefter av ordföranden, eller vid hinder för
honom, av vice ordföranden. Kallelsen, vilken skall utfärdas skriftligen och
innehålla bestämd uppgift om tid och ställe samt, såvitt möjligt är, även
örn överläggningsämne för sammanträdet skall senast söckendagen före sammanträdet
delgivas envar stadsfullmäktig.

En vecka — — — flestas kännedom.

Vid ordinarie — — — denna tidning.

Den omständigheten — — -- sammanträdets hållande.

Magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren skall särskilt skriftligen
underrättas örn sammanträde.

22 §.

Varje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde äger borgmästaren eller, vid hinder för
honom, den, vilken magistraten bland sina ledamöter utser, eller kommunalborgmästaren
att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.
Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande eller vice ordförande i
kommunal styrelse, nämnd eller beredning vid behandling av ärende, som
beretts av styrelsen, nämnden eller beredningen, så ock revisor vid granskning
av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

23 §.

Stadsfullmäktige äro skyldiga att, efter sakens beskaffenhet, antingen meddela
yttrande eller fatta beslut över alla de frågor, vilka blivit av högre
myndighet eller av magistraten eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren

hänskjutna till dem.

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

24 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av stadsfullmäktige, skola förut
vara vederbörligen beredda av drätselkammaren eller annan kommunal styrelse,
nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet lior, eller
av en eller liera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan
ärende, som beretts annorledes än av drätselkammaren eller allmänt beredningsutskott,
företages till avgörande av stadsfullmäktige, skall tillfälle lämnas
kammaren eller utskottet att avgiva yttrande däröver. I stad utan
magistrat skall tillfälle städse lämnas drätselkammaren att avgiva yttrande ove)
ärende, som beretts annorledes än av kammaren.

Val må---stadens rättighet.

32 §.

35 §''

Beträffande rättighet--— är stadgat.

Vid behandling av ärende, som sägs i första stycket, skall finnas tillgänglig
längd över de i sådant ärende röstberättigade, vilka icke finnas upptagna
såsom röstberättigade i den allmänna röstlängden. Det ankommer å magistraten
eller, där sådan ej finnes, å den valnämnd, som enligt lagen örn val till
riksdagen har att förrätta val till riksdagens andra kammare för staden, att
föranstalta därom, att längden är tillgänglig.

37 §.

Allmän rådstuga hålles inför magistraten eller valnämnden,

38 §•

Allmän rådstuga skall hållas å rådhuset eller å ställe, som för sådant
ändamål blivit av rådstugan eller, i brist på dess föreskrift, av magistraten
eller valnämnden bestämt.

40 §.

Extra allmän rådstuga hålles, när länsstyrelsen därom förordnar eller
magistraten eller valnämnden finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å allmän rådstuga, äger för uppgivet ärende
begära rådstugas hållande. Lämnas dylik framställning av magistraten eller
valnämnden utan avseende, skall magistraten eller valnämnden, om det begäres,
meddela sitt beslut skriftligen, nied skälen därtill; och äger sökanden
att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut må
talan ej föras.

41 §.

Kungörelse örn allmän rådstuga utfärdas av magistraten eller valnämnden
och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggningsämne
för sammanträdet.

Bilaga B tilt Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Kungörelsen uppläses---stadens rättighet.

Jämväl skall —--i 20 §.

Den omständigheten — — — rådstugans hållande.

42 §.

Magistraten eller valnämnden skall vid allmän rådstuga låta föra protokoll.

Protokollet skall — — — omröstning företagits.

Protokollet justeras genast, där så ske kan, men i annat fall offentligen
inför magistraten eller valnämnden å tid, som tillkännagives innan allmänna
rådstugan upplöses.

Envar äger ----riktighet bestyrkt.

4 KAP.

Om magistrat, drätselkammare oell ersättare för magistrat.

44 §.

Örn tillsättande av magistrat är särskilt stadgat. Beträffande magistraten,
för såvitt den sammanfaller med rådstuvurätten, ävensom i fråga örn magistratens
handhavande av vad till exekutionsverket, säkerhets-, ordnings-,
sundhets- och sedlighetspolisen inom staden hör, gäller vad därom i lag
och författningar är stadgat.

54 §.

I stad utan magistrat skall för fullgörande av de eljest å magistrat ankommande,
i 44 § avsedda bestyr och åligganden, om vilkas besörjande i sådan
stad ej i lag eller författning meddelats särskild föreskrift, finnas en kommunalborgmästare
i dock att i stad med 3,000 invånare eller därunder Konungen må
på framställning av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan förordna, att
nämnda bestyr och åligganden skola fullgöras av landsfiskalen i orten.

Örn utseende och entledigande av kommunalborgmästare samt om reglemente
för honom är särskilt stadgat.

55 §.

Vad i 45 § första stycket samt 46—50 och 52 §§ stadgas i avseende å
magistrat skall i stad utan magistrat i tillämpliga delar gälla örn drätselkammaren.

Kommunalborgmästaren har att biträda drätselkammaren vid fullgörandet
av de åligganden, som tillkomma denna. För sådant ändamål skall han .närvara
vid drätselkammarens sammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna
men ej i besluten och att få sin särskilda mening antecknad till
protokollet.

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

I reglementet för drätselkammaren må bestämmas, att kommunalborgmästaren
skall vara självskriven ledamot av drätselkammaren.

57 §.

Förslag till---nästföljande året.

Magistratens statförslag — — — eller kungörelsen.

På nämnda---oell avgörande.

Den fastställda---till magistraten.

Vad sålunda är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat
i tillämpliga delar gälla örn drätselkammaren.

59 §.

Det åligger----för kalenderår.

Räkenskaperna skola årligen före den 1 april tillhandahållas magistraten
eller i stad utan magistrat ordföranden i stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, ordföranden i valnämnden, vilken oförtövat, med föreläggande av viss
tid för revisionsberättelsens avgivande, inför protokollet tillhandahåller dem
åt revisorerna.

Av staden —--med dem.

60 §.

Revisionsberättelsen avlämnas till magistraten eller i stad utan magistrat
till ordföranden i stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, ordföranden i
valnämnden. Över framställda anmärkningar skola vederbörandes förklaringar
infordras så tidigt, att de jämte berättelsen kunna framläggas till granskning
och avgörande hos stadsfullmäktige eller å allmän rådstuga vid det ordinarie
sammanträde, som hålles före utgången av juni månad.

63 §.

3 mom. Skulle i andra fall än dem, som ovan i denna paragraf bestämmas,
hos stadsfullmäktige eller allmän rådstuga väckas förslag, att vissa till
staden skattskyldiga böra, i fråga örn uttaxering för visst ändamål, antingen
helt och hållet befrias från bidrag eller vinna nedsättning däri, skall först
avgöras, huruvida ett sådant förslag, vilket dock icke må avse påläggande
av personlig eller efter matlag utgående avgift, bör komma under närmare
prövning. Skall sådant förslag tagas under vidare prövning, skall det, innan
det av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga företages till slutligt avgörande,
överlämnas till magistraten eller, där sådan ej finnes, till dr äts vik animal en,
som vidtager den förberedande utredning frågan kräver.

65 §.

Magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren åligger att på grund
av den fastställda utgifts- och inkomststaten ävensom de beslut örn uttaxe -

Bilaga B till Kungl. Maj: is proposition nr 207.

ring till församling eller skoldistrikt, som genom kyrkorådet, skolrådet eller
särskild styrelse delgivas drätselkammaren, oförtövat låta upprätta debiterings-
och uppbördslängd.

66 §.

Sedan debiterings-----skall ske.

Vill någon göra anmärkning mot debiterings- och uppbördslängden, äger
han, därest han är medlem av stadskommunen eller hans rätt eljest är beroende
av debiteringen, att före utgången av nyss sagda tid ingiva skriftlig
anmälan därom till magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren.

67 §.

Sedan debiterings- och uppbördslängden fastställts, åligger det drätselkammaren
att utfärda debetsedlar och låta tillställa de skattskyldiga desamma.

70 §.

Har efter debiterings- och uppbördslängdens slutliga granskning sådan
taxering, som enligt lag bör ligga till grund för skattskyldighet till staden,
blivit verkställd, ändrad eller undanröjd, skall magistraten eller, där sådan
ej finnes, drätselkammaren göra därav föranledd ändring i debiteringen, utan
hinder av att denna enligt vad ovan sägs vunnit laga kraft, och njuter
skattskyldig ränta, enligt vad särskilt är stadgat, å vad han äger återbekomma
såsom för mycket erlagt.

Förmenar någon, att felaktighet förekommit vid åtgärd av magistraten
eller drätselkammaren, som nu sagts, och vidtages ej efter anmälan rättelse,
äger han att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen i den ordning, som
sägs i 69 § andra stycket, skolande tiden för besvärs anförande räknas från
det han erhållit vetskap örn det beslut anmälan föranlett.

71 §.

I stad, där magistraten eller ledamot av magistraten eller kommunalborgmästaren
är överexekutor, låter magistraten eller kommunalborgmästaren i vederbörlig
ordning indriva och till drätselkammaren redovisa de resterande utskylderna.

I annan stad skall restlängden inom två månader efter uppbördsstämmans
slut av magistraten eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren in -

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

sändas till länsstyrelsen, som om mottagandet utan avgift meddelar drätselkammaren
bevis och efter verkställande av erforderliga anteckningar översänder
restlängden till utmätningsmannen i orten; och åligger det denne
att i vederbörlig ordning indriva och till drätselkammaren redovisa de resterande
utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär, som fastställes av Konungen, och i
övrigt i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelas av magistraten
eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren.

Yid indrivandet---stadgas särskilt.

74 §.

För att---dess betjänande.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall av magistraten
eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren, åtföljt av dess utlåtande, insändas
till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte
eget yttrande, till Konungen.

75 §.

Länsstyrelsens godkännande — — — fem år.

Beslut, som skall underställas länsstyrelsens prövning, bör genom magistraten
eller, där sådan ej finnes, genom drätselkammaren och åtföljt av dess
utlåtande insändas.

Samtliga av — — — besluten avse.

Underställt beslut---därför uppgivas.

Över vägrad — — — hos Konungen.

76 §.

Medlem av---orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, ingivas till länsstyrelsen
inom tjugu dagar efter den dag, då stadsfullmäktiges protokoll offentligen
upplästes eller allmän rådstugas protokoll justerades, dagen då det skedde
likväl oräknad. Bet åligger klaganden därjämte såväl att vid besvären foga
bevis örn dagen, då sådan uppläsning eller justering ägde rum, som ock att
inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till
magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren ingiva diariiutdrag
över att han besvärat sig.

Försummar klaganden---i verkställighet.

79 §.

I övrigt gäller örn besvärs anförande mot beslut av drätselkammare i stad

Bihang till riksdagens protokoll 1932 1 sami. 175 haft. (Nr 207.) 2084 31 7

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

med magistrat vad i drätselkammarens reglemente är bestämt. Örn magistratens
inseende över drätselkammaren sägs i 47 §.

Har drätselkammare i stad utan magistrat meddelat beslut, som ej är av rent
förberedande eller verkställande art, skall vad i 76—78 §§ är stadgat äga motsvarande
tillämpning; dock skall tiden för talans fullföljande räknas från den
dag, då beslutet genom utdrag av protokollet delgavs klaganden. Utan hinder av
förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den prövande myndigheten
annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Utkast

till

Lag:

om kommunalborgmästare.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kommunalborgmästare i stad med mer än 6,000 invånare skall hava avlagt
för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov och kommunalborgmästare
i annan stad sådana kunskapsprov eller kansliexamen, dock att
till kommunalborgmästare må utses jämväl den som av Konungen på grund
av annan utbildning eller längre tids verksamhet i kommunala värv eller
eljest i allmän tjänst funnits skickad att innehava den befattning, varom ar
fråga.

Kommunalborgmästare väljes av stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, av allmänna rådstugan. Förordnande å befattningen utfärdas av
länsstyrelsen.

3 §•

Reglemente för kommunalborgmästaren utfärdas av Konungen efter darom
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan upprättat
förslag.

I reglementet skola bestämmelser meddelas örn kommunalborgmastarens
tillsättande, åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjänsteförhållanden
i övrigt.

Ej må annan grund för kommunalborgmästares entledigande stadgas an

a. att han uppnått viss levnadsålder,

b. att han i tjänsten träffats av olycksfall, som finnes för framtiden medföra
oförmåga till tjänstgöring,

c. att han, utan att hava uppnått den för avgång stadgade levnadsåldern,

under en tid av tre på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet
eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och finnes vara för framtiden oförmögen
till tjänstgöring, _ .

d. att länsstyrelsen funnit skäl föreligga för bifall till framställning av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan örn entledigande,
såframt förslag därom väckts av drätselkammaren nied minst två
tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster och antagits av stadsfullmäktige
eller allmänna rådstugan med enahanda pluralitet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

100

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr £07.

Utkast

till

Lag

angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen den 26 november 1920
(nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 90 och 91 §§ i lagen den 26 november 1920
örn val till riksdagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

90 §.

Vad ovan är stadgat i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat
i tillämpliga delar gälla örn den valnämnd, som skall finnas för sådan stad.

Valnämnd, som i första stycket sägs, skall bestå av kommunalborgmästaren i
staden eller, örn sådan ej finnes, landsfiskalen i orten såsom ordförande samt två
ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka väljas för fyra år av stadsfullmäktige
elle''!, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan. Valet äger rum å tid, då
val till befattningar inom kommunen eljest anställes. Vad i 33—36 §§ i övrigt
är stadgat i avseende å valnämnd å landet skall äga motsvarande tillämpning
beträffande den valnämnd, varom nu är fråga.

91 §•

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten eller i stad utan magistrat, valnämnden
för varje valdistrikt utse tre eller lyra, personer att såsom magistratens
eller valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet. Av dessa förer den
främste ordet. Protokollet över valförrättningen föres av den, magistraten
eller valnämnden därtill utsett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

Hava stadsfullmäktige i stad, där stadsstyrelse finnes, med stöd av övergangsbestämmelserna
till lagen angående ändring i vissa delar av lagen den
6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i stad beslutat, att stadsstyrelsen i staden
skall bibehållas, skola de äldre bestämmelserna fortfarande under den tid
stadsstyrelsen bibehålies äga tillämpning för staden.

Val av ledamöter och suppleanter i valnämnd må äga rum före lagens
ikraftträdande.

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

101

Utkast

till

Lag

om ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930

(nr 253).

Härigenom förordnas, att 63 § i kommunala vallagen den 6 juni 1930
skall erhålla följande ändrade lydelse:

63 §.

Vad i denna lag stadgas i avseende å magistrat skall i stad utan magistrat
gälla örn den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen kar att förrätta
val till riksdagens andra kammare för staden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

Hava stadsfullmäktige i stad, där stadsstyrelse finnes, med stöd av övergångsbestämmelserna
till lagen angående ändring i vissa delar av lagen den
6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i stad beslutat, att stadsstyrelsen i staden
skall bibehållas, skall den äldre bestämmelsen fortfarande under den tid
stadsstyrelsen bibehålies äga tillämpning för staden.

102

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

MOTIV.

Magistrats oell stadsstyrelses ställning och uppgifter

i förvaltningen.

Magistratens Enligt förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad, vilken
styrelsens numera e^er tillkomsten av lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse i
författnings- stad upphört att gälla, skulle i varje stad med egen jurisdiktion finnas dels
ställning11/ den en magistrat> bestående av ledamöterna i rådstuvurätten, dels en av stadskommunata
fullmäktige eller allmänna rådstugan vald drätselkammare.
förvaltningen. Magistraten hade såsom stadens styrelse att övervaka, att stadsfullmäk K.

F. 1862 tiges och allmänna rådstugans beslut behörigen verkställdes, med skyldietullstyrelse
1161 tor magistraten att vägra handräckning till verkställighet av olagliga
i stad. beslut. Den hade överinseende över de av staden tillsatta särskilda styrelsernas
förvaltning och skulle tillsätta stadens tjänstemän, i den mån ej
annat stadgades, samt hade initiativrätt hos stadsfullmäktige och allmänna
rådstugan. Magistraten ledde de kommunala valen. Den skulle uppgöra förslag
till utgifts- och inkomststaten. Den hade att taga viss befattning med
uppbörd och indrivning av kommunalutskylderna och med revision av de
kommunala räkenskaperna.

Drätselkammaren skulle förvalta de staden tillhörande fastigheterna ävensom
dess penningväsen, uppbära dess inkomster och verkställa behörigen
beslutade utgifter samt därjämte ombesörja de allmänna uppdrag för stadens
räkning, som enligt det för kammaren utfärdade reglementet hörde till
dess befattning. Reglementet för drätselkammaren skulle fastställas av länsstyrelsen.

I § 54 i 1862 års förordning stadgades, att i stad, där magistrat ej funnes,
skulle alla de bestyr och åligganden, vilka nämnda myndighet enligt förordningen
fått sig uppdragna, tillhöra den för sådan stad särskilt tillsatta stadsstyrelsen.
Vid förordningens tillkomst funnos endast två sådana städer,
Borgholm och Haparanda. Under tiden från 1862 till 1917 tillkommo emellertid
ytterligare 19 städer utan egen jurisdiktion. Efter år 1904 erhöll ej
någon nytillkommen stad rådstugurätt.

Anförda bestämmelse i 1862 års kommunalförordning — § 54 — undergick
på sätt i det följande närmare omförmäles ändring 1920. Genom lag
den 18 juni nämnda år erhöll bestämmelsen det innehållet, att i stad, där
magistrat ej funnes, stadsstyrelsen skulle bestå av kommunalborgmästare
och minst tva kommunalradmän, dock att utan hinder härav i stad, som
före den 1 januari 1921 kommit i åtnjutande av stadsrättigheter, skulle örn
stadsstyrelsen sammansättning gälla vad i reglementet för stadsstyrelsen
vore eller bleve stadgat. Kommunalborgmästaren skulle utses av Kungl.
Majit bland tre behöriga personer, som jämlikt av Kungl. Majit meddelade

108

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

bestämmelser därtill föreslagits av stadens vid stadsfullmäktigeval röstberättigade
invånare. Kommunalrådmän skulle utses av stadsfullmäktige eller,
där sådana ej funnes, av allmänna rådstugan. Reglemente för stadsstyrelsen
skulle utfärdas av Kungl. Majit efter därom av stadsfullmäktige eller, dar
sådana ej funnes, av allmänna rådstugan upprättat förslag. Genom tillägg
till § 56 föreskrevs, att i stad, där magistrat ej funnes, stadsfullmäktige ägde
bestämma, att drätselkammaren skulle utgöras förutom av de särskilt valda
ledamöterna jämväl av kommunalborgmästaren eller, dar sådan ej funnes,
stadsstyrelsens ordförande.

Vid 1930 års riksdag antog riksdagen, förutom andra förslag rörande korn- LagenJSSO
munallagstiftning, förslag till lag örn kommunalstyrelse i stad. Denna lag vaUtyrelse
- utfärdad den 6 juni 1930 — har trätt i stället för 1862 års kommunal- i stad.
förordning örn kommunalstyrelse i städer och utgör i stort sett allenast
resultatet av en i formellt avseende verkställd revision av berörda förordning.
I lagens 4 kap. hava sammanförts förut i huvudsak gällande bestämmelser
örn magistrat och stadsstyrelse samt drätselkammare. Örn drätselkammarens
befattning med kommunens drätsel samt örn revision och meddelande
av ansvarsfrihet stadgas i 5 kap.; örn debitering och uppbörd av
kommunalskatt i 6 kap. Vissa sakliga ändringar i vad förut gällt bora
emellertid här omnämnas. I 24 § meddelas sålunda vissa föreskrifter i syfte
att bereda drätselkammare eller allmänt beredningsutskott tillfälle att taga
ställning till praktiskt taget samtliga ärenden, vilka avgöras i stadsfullmäktige.
Den enligt 1920 års lagstiftning uti § 56 i kommunalstyrelseförordningen
upptagna bestämmelsen, att »i stad, där magistrat ej finnes, stadsfullmäktige
må kunna bestämma, att drätselkammaren skall utgöras, utom
av de särskilt valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren eller,
där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande», återfinnes ej i den nya
lagen Ändringen vidtogs på förslag av konstitutionsutskottet, som till
stöd därför allenast anförde (uti. nr 30 s. 51 vid 52 §), att bestämmelsen
torde sakna praktisk betydelse.

Enligt § 60 i kommunalstyrelseförordningen ålåg det magistraten att, »med
ledning av från drätselkammaren infordrade upplysningar» årligen uppgöra
ett utgifts- och ett inkomstförslag. I § 57 i kommunalstyrelselagen stadgas
numera: »Förslag till utgifts- och inkomsstat skall före november månads
utgång uppgöras av magistraten efter hörande av drätselkammaren eller särskild
av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga därför tillsatt beredning. För
detta ändamål skola de styrelser, nämnder eller personer, vilka staden för
särskilda förvaltningsbestyr tillsatt, å tid, som utsättes av magistraten, till
drätselkammaren ingiva sina specialförslag över utgifter och inkomster för

det följande året.» .

Magistratens respektive stadsstyrelsens enligt 1862 års förordning kommunala
uppgifter äro, med omförmälda avvikelser, bibehållna i 1930 års
kommunalstyrelselag.

104 Bilaga. B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Magistratens Magistratens uppgifter enligt Tcommunalstyrelselagen äro följande:
i den korn- 1) övervakande att av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan lagenligt
munaja och fattade beslut bringas till verkställighet av drätselkammaren eller för sär5ränningen''
s^llda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr tillsatta styrelser, nämnder
A. enligt eder personer, som böra taga befattning därmed;

stTeZZen t T handräckn“g tid verkställighet av beslut, fattat av stads fullmäktige

eller allmänna rådstugan, vilket magistraten finner icke hava tillkommit
i laga ordning, stå i strid mot allmän lag eller författning eller vara
av det innehåll, att den beslutande myndigheten vid dess fattande överskridit
sin befogenhet;

3) vakande däröver att åt staden donerad fast egendom och staden förunnade
inkomstgivande rättigheter bliva behörigen använda till sina bestämda ändamål;

4) tillsättande av de vid stadens förvaltning anställda tjänstemän, örn
vilkas tillsättande ej annorlunda stadgats;

5) överinseende över stadens särskilda förvaltningsstyrelser;

6) framställande av förslag hos stadsfullmäktige;

7) upprättandet av utgifts- och inkomstförslagen;

8) upprättande av debiterings- och uppbördslängder samt meddelande av
beslut över anmärkningar däremot;

9) insändande till högre myndighet av stadsfullmäktiges och kommunala
styrelsers framställningar och utlåtanden;

10) hållande av allmän rådstuga;

11) uppgörande av förslag till stadens indelning i valkretsar;

12) mottagande av revisionsberättelsen över förvaltningen samt utförande
av vissa åtgärder för förvaltningsstyrelsernas hörande i ärendet samt densammas
överlämnande till stadsfullmäktige.

^B. enligt Magistraten åligger enligt kommunala vallagen

vallagen. sia^v upprätta eller, där särskild tjänsteman är förordnad för

debitering av utskylder till kronan, hava inseendet över dennes bestyr med
upprättande av röstlängd för kommunala och kyrkliga beslut eller val;

2) att enligt angivna regler för val av stadsfullmäktige utsätta dag, då val
skall ske, ävensom att bestämma att val av stadsfullmäktige eller av landstingsman
för stad eller av kyrkofullmäktige för församling i stad må utsträckas
att hållas två på varandra följande dagar;

3) att utfärda kungörelse beträffande stadsfullmäktige- och kyrkofullmäktigeval
;

4) att själv eller genom deputerade vara valförrättare vid val av landstingsmän,
stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige;

5) att verkställa sammanräkning av de vid val av stadsfullmäktige, vid val
av landstingsman för stad, som bildar egen valkrets, samt för val av kyrkofullmäktige
för stadsförsamling avgivna rösterna; skolande därjämte magistraten
i den folkrikaste staden verkställa dylik sammanräkning vid val av
landstingsman för valkrets, bestående av flera städer;

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 307. 105

6) att efter företagen sammanräkning för val av landstingsman översända
avskrift av protokollet över förrättningen till landstingets expedition, tillställa
var och en landstingsman oell suppleant utdrag av detsamma, i vad
det rör honom, ävensom till länsstyrelsen insända utdrag av protokollet över
förrättningen, upptagande de utsedda personernas namn, boningsort etc.;

7) att, därest under löpande mandattid, stads- eller kyrkofullmäktig avgår,
enligt angivna grunder verkställa ny sammanräkning.

Enligt lagen örn val till riksdagen åligger magistraten

1) att på sätt ovan omförmälts upprätta eller hava inseendet över upprättande
av röstlängd;

2) att framlägga längden till granskning, avsända underrättelser till dem,
som i längden upptagits såsom icke röstberättigade eller mot vilkas rösträtt
anmärkning framställts, och meddela beslut över anmärkningar mot längden;

3) att därest någon vill klaga över dylikt beslut efter inkommen anmälan
härom meddela bevis häröver och till länsstyrelsen insända utdrag av röstlängden
i de delar, som angå besvären, ävensom handlingarna rörande besvären ;

4) att i röstlängden införa de rättelser, som föranledas av magistratens
eller länsstyrelsens beslut;

5) att själv eller genom deputerade vara valförrättare vid val till andra
kammaren.

I stad, som ej tillhör landsting, har magistraten därjämte, att förrätta val
av elektorer till första kammaren, verkställa sammanräkning av de vid valet
avgivna rösterna etc.

Enligt utsöJcningslagen är magistraten eller, där Konungen så förordnar,
viss ledamot av magistraten överexekutor samt stadsfogde utmätningsman,
under iakttagande likväl enligt 23 § i förordningen örn utsökningslagens införande
att, därest sådan anordning icke lämpligen kunde bringas till stånd
samtidigt därmed att lagen trädde i kraft, Konungen ägde förordna, att
med anordningens genomförande finge anstå, i vilket fall, under den tid anståndet
fortfore, länsstyrelsen i länet skulle vara överexekutor och utmätningsmannens
befattning utövas av magistraten.

Länsstyrelsen i respektive län är för närvarande överexekutor i följande
11 magistratsstäder: Sigtuna, Enköping, Mariefred, Trosa, Skänninge, Gränna,
Skanör-Ealsterbo, Kungsbacka, Marstrand, Lindesberg och Piteå. Av dessa
städer är Enköping, som vid årsskiftet 1930—1931 hade 5,896 invånare den
största.1

1 I de 76 städer, där magistraten är överexekutor, är stadsfogden utmätningsman och
står som sådan under magistratens överinseende. I ej mindre än 38 eller jämnt hälften av
dessa städer innehar stadsfogden tillika annan kommunal eller statlig befattning. Sålunda
är stadsfogden tillika civilrådman i Södertälje; rådman, magistratssekreterare och notarius
publicus i Sala; andre rådman i Trälleberg; rådman och kronokassör i Skövde; stadsombudsman
i Östersund; kronokassör i Uppsala, Lysekil, Uddevalla, Kristinehamn och Köping;
stadsfiskal i Norrtälje, Torshälla, Växjö, Nyköping, Vimmerby, Ronneby, Ängelholm, Ulricehamn,
Mariestad, Lidköping. Hjo, Falköping, Askersund, Arboga, Säter och Hedemora;
stadsfiskal och stadsfullmäktiges sekreterare i Skara; stadsfiskal och kronokassör i Vadstena.
Vaxholm, Sölvesborg, Falkenberg, Filipstad och Nora; stadsnotarie i Västervik; stadskamrerare,
kronokassör och stadsfullmäktiges sekreterare i Söderköping; länsbokhållare i
Vänersborg; landsfiskal och stadsfiskal i Simrishamn samt landsfiskal i Laholm.

C. enligt
lagen om val
till riksdagen.

D. enligt författningar

rörande exekutionsväsen,

taxerings- och
upphör Öståsen
samt
medels förvaltning si)

utsökningslagen.

106

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

b) uppbördsreglementet.

c) mantalsskrivningsförordningen.

d) restindrivningsförord ningen.

e) taxeringsförordningen.

f) kungörelsen
angående utbetalning
av
vissa vittnes löner

m. m.

g) förordningen
om bevillningsavgifter
för

särskilda förmåner
och
rättigheter.

h) kungörelsen
om medelsförvaltningen
i

länen.

i) kungörelsen
angående kontroll
över vissa

för polisväsendet
avsedda
medel.

j) förordningen
om arvsskatt
och skatt för

Debitering och uppbörd av kronoutskylder verkställes av magistraten eller,
där särskild tjänsteman tinnes därtill förordnad, av denne under magistratens
inseende och ansvar.

Till kronoutskylder hänföras i reglementet årliga utskylder och avgifter
till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän författning
eller med tillämpning av särskilda av Kungl. Majit meddelade stadganden
uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.

I Trosa och Torshälla verkställes debiteringen och uppbörden av borgmästaren;
i övriga magistratsstäder av särskilt förordnade tjänstemän, som
ofta innehava en eller flera ytterligare befattningar.

Mantalsskrivningen förrättas under magistratens tillsyn av den tjänsteman,
som debiteringen av kronoutskylderna åligger eller till vars befattning för
rättningen hör på grund av särskilt meddelade föreskrifter.

Indrivning och redovisning av skatterestantier, böter m. m. ombesörjes av
magistraten eller, där stadsfogde finnes förordnad, av denne under magistratens
inseende och ansvar.

Enligt taxeringsförordningen skall magistraten

1) avgiva yttrande rörande förslag till ändrad indelning i fastighetstaxeringseller
annat taxeringsdistrikt;

2) tillhandahålla deklarationsblanketter samt ombesörja mottagandet av
fastighets- och andra deklarationer ävensom tillställa skattskyldiga anmaning
örn deklaration m. m.

Jämlikt kungörelsen den 14 december 1917 angående utbetalning av ersättning
av allmänna medel till vittnen i brottmål jämte åtskilliga andra
författningar åligger det magistrat att utbetala ersättningar till vittnen i brottmål
m. fl.

I fråga örn bevillningsavgifter för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet
på allmänningar, bevillningsavgifter av vissa handlande och handelsexpeditör
samt bevillningsavgifter för vissa offentliga föreställningar har
magistrat i enlighet med de föreskrifter, som meddelas i förordningen den
23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, att taga viss befattning med debitering, uppbörd och redovisning
av desamma.

Närmare bestämmelser örn magistrats medelsförvaltning och örn tillsyn däröver
finnas meddelade i kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter
angående medelsförvaltningen i länen.

Nissa delar av böter enligt ordningsstadgan, rusdrycksförordningen med
flera författningar skola ställas till polismyndighetens förfogande för att kunna
användas till uppmuntran av nitisk verksamhet i polismyndighetens tjänst
etc. Dessa medel förvaltas av magistraten. I kungörelsen den 18 november
1927 angående kontroll över vissa för polisväsendet avsedda medel meddelas
föreskrifter rörande granskning inom tre månader efter räkenskapsårets utgång
genom länsstyrelsens försorg av räkenskaperna angående dylika medel.

Enligt förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för gåva
är magistrat i annan stad än den, där länsstyrelsen har sitt säte, pliktig att

107

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

på anmodan av skattskyldig mottaga i förordningen avsedd deklaration och
överlämna den till länsstyrelsen.

Jämlikt föreskrift i förordningen den 19 november 1914 angående stämpel- ^forordavgiften
bestämmer magistrat i stad i visst fall värdebelopp för stämpelbe- gående stämläggning
av aktiebrev i utländskt aktiebolag eller andelsbevis eller delaktig- persmen,
hetsbevis i utländskt företag av ekonomisk art och har att angående uppvisandet
i vissa fall av enskilda handlingar kostnadsfritt verkställa påteckning
å handlingen.

Utöver ovan nämnda åligganden har magistraten eller ledamot av densamma
att handhava en mängd andra uppgifter av synnerligen växlande ^fattningar
karaktär. Dessa uppgifter äro till sin natur statsadministrativa och polisiära. rörande^
Föreskrifter därom äro meddelade i en mångfald författningar av den mest statgadmini.
skiljaktiga beskaffenhet. Naturligen möta vissa svårigheter att med anspråk stråt™ och
på fullständighet angiva samtliga de författningar, som nu åsyftas. Den undersökning,
som företagits och som verkställts med så stor noggrannhet som möjligt,
har emellertid givit vid handen, att ifrågavarande uppgifter äro följande:

1) skyldighet dels att på anmodan av justitiekanslersämbetet kungöra ^rö.ande^
ledig stadsfiskalstjänst och insända inkomna ansökningshandlingar till ämbetet a **her
med eget utlåtande, dels att mottaga och med eget yttrande till länssty- ordning,
reisen översända stadsfiskals ansökan örn tjänstledighet och afsked,

2) mottagande och vidarebefordrande av rekvisitioner för krigsmakten på
krigsfot, skyldighet att vid mobilisering gå vederbörande militära myndigheter
till handa enligt rekvisitionsförordningen m. fl. författningar;

3) i stad, där polisnämnd ej finnes, de på denna enligt lagen om polisväsendet
i riket eljest ankommande uppgifter;

4) upprättande av förslag till kommunalstadgar samt förande av liggare

över fastställda dylika stadgar;

5) reglering av handeln å torg och andra allmänna platser,

6) beslut örn tillfälliga dispositioner av gatumark, uppläggande av byggnadsmaterialier,
ved och andra varor, uppställande av stegar och byggnadsställningar
samt inhägnader å trottoarer och gator, bestämmande av platser
för åkdon och dragare, uppställande av bord, stolar, tält och dylikt för uteservering
under sommaren, uppställande av anslagstavlor, flaggstänger, insamlingsgrytor
och dylikt, upprivande och avstängande a\ gata föi ledningars
nedläggande samt gatas tillfälliga avstängande av annan anledning,

7°) befogenheten att utfärda särskilda föreskrifter angående hundars utelöpande
;

8) meddelande av tillstånd till stensprängning och fyrverkeri;

9) lämnande av tillstånd till isupptagning;

10) mottagande av anmälningar örn teater, konsert, allmänt föredrag,
sammanträde etc.;

11) anvisande av allmänna avstjälpningsplatser för snö, is, bvggnadsavfall,
fyllnadsämnen m. m.;

12) upprättande av förslag till reglementen och taxor för åkare, hyrkuskar,
stadsbud och bärare samt i fråga om yrkesmässig automobiltrafik jämte viss
tillämpning av dylika taxor och reglementen;

108

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

b) rörande
djurskydd och

jaktvård.

c) rörande
allmän samfärdsel.

13) meddelande av tillstånd enligt § 13 andra stycket i ordningsstadgan
för rikets städer, så vida ej polismästare finnes;

14) meddelande av tillstånd för utlänning att giva offentliga föreställningar
och att hålla föredrag i vissa fall;

15) meddelande av tillstånd att förevisa s. k. biografbilder;

16) meddelande av tillstånd till offentlig föreställning, vid vilken skall
förekomma hypnotisk eller andra liknande experiment;

17) meddelande av tillstånd att företaga offentlig uppvisning eller anordna
offentlig tävling med luftfartyg;

18) utfärdande av pass och resekort;

19) mottagande av nöjdförklaring vid utlänningars förpassning ur riket;

20) mottagande av nöjdförklaring i anledning av ådömd bestraffning;

21) övervakande av att gällande bestämmelser örn forntida minnesmärken
iakttagas samt mottagande av vissa anmälningar örn sådana;

22) utfärdande av förbud mot förevisning av djur i s. k. menagerie!’;

23) utseende av förrättningsman för villebråds förseende med märke till
tecken, att det dödats å lovlig tid eller införts från utrikes ort;

24) handläggning av vissa ärenden angående ordnande av skjutsväsendet;

25) utfärdande av vissa bestämmelser angående övningskörning med
automobil;

26) meddelande av tillstånd till yrkesmässig stadstrafik med automobil;

27) godkännande av automobil för yrkesmässig stadstrafik samt meddelande
av tillstånd att i riket bruka hit införd automobil;

28) utfärdande av vissa föreskrifter enligt vägtrafikstadgan;

29) förordnande av besiktningsmän enligt sjölagen för värdering av skada
å fartyg eller last;

30) vissa åtgöranden dels enligt förordningen den 18 oktober 1901 angående
registrering av svenska fartyg, dels enligt förordningen den 29 mars 1912
angående befäl å svenska handelsfartyg m. m.;

31) befattningen med val av sjömanshusdirektion och revisorer för granskning
av sjömanshusets räkenskaper;

32) ombesörjande av val av en revisor för granskning av sjömanshusets
räkenskaper samt mottagande av revisionsberättelsen över samma granskning; 33)

vissa åtgöranden enligt förordningen den 4 juni 1884 örn vad med
avseende å utvandrares förskaffande till främmande världsdel iakttagas bör
och enligt förordningen den 23 december 1925 angående inskrivning och
redovisning av värnpliktiga samt deras tjänstgöring m. m.;

d) rörande 34) förande av handelsregistret och förteckningen över näringsidkare;

och^1 offentligt 35). utfärdande av näringslegitimationsbevis för svensk handelsresande,

notariat. sorn ämnar i utlandet upptaga varubeställningar eller göra inköp;

36) insamlande av uppgifter till näringsstatistiken;

37) meddelande av burskap;

38) tillsyn över auktionsverk, där ej denna tillsyn anförtrotts drätselkammaren; -

109

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

39) mottagande av anmälan örn inrättande av boktryckeri;

40) mottagande av anmälningar samt utfärdande av intyg enligt giftstadgan;

41) mottagande av anmälningar örn större och mindre förråd av eldfarliga
oljor ävensom örn minuthandel med sådana varor;

42) meddelande i vissa fall av tillstånd att innehava explosiva varor;

43) meddelande av tillstånd att förvärva skjutvapen eller ammunition eller
att idka handel med skjutvapen;

44) avgivande av yttrande rörande sökt tillstånd till handel med begagnade
föremål;

45) avgivande av yttrande över ansökan om tillstånd till idkande av pantlånerirörelse; 46)

vissa åtgöranden dels enligt lagen den 9 april 1926 angående meddelande
av förbud för barn att idka viss försäljning dels enligt lagen den
30 maj 1919 örn begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan
rörelse;

47) mottagande av varjehanda anmälningar rörande hotell- och pensionat
samt verkställande av besiktning av dylika lokaler;

48) utlysande i vissa fall av bolagsstämma samt av föreningssammanträde;

49) upprättande av priskuranter å i markegångstaxan ingående persedlar
och tjänstbarheter;

50) meddelande av förordnande för mäklare, skeppsklarerare och notam
publici;

51) förrättande av borgerlig vigsel;

52) utseende i visst fall av medlare i tvister mellan makar;

53) visst åtgörande i enlighet med kungörelsen den 22 mars 1895 angående
underrättande till rysk konsulär myndighet, då rysk undersåte här i riket
avlidit;

54) befattningen att vara ägodelningsrätt i staden;

55) godkännande av plan för avstyckning av fastighet, meddelande av
fastställelse å verkställd avstyckning m. m.;

56) föranstaltande av val av gode män för laga skifte;

57) befattningen med fastighetsregistret — prövning av indelningen i stadsägor,
fastställande av registerbeteckningar, tillsyn över fastighetsregisterarbetet
m. m.;

58) utseende av en ledamot i byggnadsnämnden;

59) publicerande av stadens brandordning;

60) ombesörjande av visst ändringsarbete, som vid brandsyn ålagts fastighetsägaren
men som denne försummat utföra;

61) utseende av en ledamot i hälsovårdsnämnden;

62) utfärdande av kungörelse, då stadsläkartjänst skall tillsättas, avgivande
av utlåtande i ärendet samt utfärdande av fullmakt för den valde, meddelande
av entledigande av stadsläkare, beviljande efter hälsovårdsnämndens hörande
av ledighet åt stadsläkare med rätt likväl för magistratens ordförande att
bevilja ledighet under högst en vecka, utfärdande av förordnande för annan
läkare till vikarie under högst trettio dagar;

• e) rörande
byggnadsväsen.

f) rörande
hälsovård.

g) rörande
sprithantering
och utskänkningsväsen.

Stadsstyrelsens
uppgifter
i den
kommunala
och statliga
förvaltningen.

Magistratens
och stadsstyrelsens

arbetsformer.

110 Bilaga. B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

63) upptagande av utredning angående ifrågasatt befrielse från skyddskoppympning; 64)

mottagande av anmälningar örn inträffat olycksfall samt anställande av
undersökning örn olycksfall i vissa fall;

65) avgivande av yttranden i ett flertal fall enligt förordningarna angående
försäljning av rusdrycker, pilsnerdricka samt alkoholfria drycker;

66) utfärdande av förbud i vissa fall mot fortsatt försäljning av rusdrycker
eller pilsnerdricka eller alkoholfria och därmed jämförliga drycker;

67) mottagande av anmälan i vissa fall örn utskänkning av närmare angivna
alkoholfria och därmed jämförliga drycker samt utfärdande av bevis
däröver;

68) utseende av en besiktningsman för besiktning av lokal för utskänkning
av sist omförmälda drycker.

I fögderistad handhar stadsstyrelsen de i stad med magistrat å magistraten
ankommande uppgifterna

A) enligt kommunalstyrelselagen (= A här ovan);

B) » kommunalvallagen (— B här ovan);

C) » lagen örn val till riksdagen (= C här ovan);

D) » taxeringsförordningen (= D punkt e här ovan);

E) » kungörelsen angående kontroll över vissa för polisväsendet avsedda
medel (= D punkt h här ovan);

F) enligt förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för
gåva (= D punkt j här ovan);

G) förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften (= D
punkt k här ovan);

H) av stadsadministrativ och polisiär natur enligt olika författningar (= E
här ovan med undantag likväl för de under 37) 39) 50) 54) 55) och 57) här
ovan omförmälda uppgifterna).

De magistratsuppgifter, vilka ej tillkomma stadsstyrelsen, handhavas i
fögderistäderna av olika statliga organ. Så är länsstyrelsen i dessa städer
överexekutor, landsfiskalen utmätningsman, därest ej, såsom är fallet i flera
städer, särskild av kommunen avlönad utmätningsman förordnats. Häradsskrivaren
verkställer debiteringen av kronoutskylder och förrättar mantalsskrivningen.
Postverket ombestyr uppbörden av nämnda och liknande utskylder.
Länsstyrelsen fastställer avstyckningsplan och avstyckning samt
utövar tillsynen över fastighetsregisterarbetet etc. Agodelningsrätten i domsagan
är tillika stadens ägodelningsrätt.

Magistraten i en stad avgör i regel, åtminstone formellt sett samtliga
förekommande ärenden samfällt. Magistratsprotokollet upptager såväl ärenden
av enklaste beskaffenhet, exempelvis utfärdande av tillstånd till danstillställningar,
bergsprängning, etc., som ock ärenden av större räckvidd
såsom utfärdande av kommunala stadgar, uppgörande av förslag till utgifts-
och inkomststat för staden etc.

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207. lil

Stadsstyrelsen beslutanderätt utövas däremot — enligt föreskrifter i
gällande reglementen — samfällt allenast i frågor angående

1) utfärdande, ändring eller upphörande av kommunalstadgar och andra
allmänna föreskrifter, avsedda att inom staden tillämpas;

2) hållande av allmän rådstuga;

3) förrättande av val;

4) anmärkning mot debiterings- och uppbördslängd;

5) övervakande att de av allmänna rådstugan eller stadsfullmäktige lagenligt
fattade besluten bringas till verkställighet;

6) vägran av handräckning härutinnan, då verkställighet jämlikt lagen om
kommunalstyrelse i stad ej får ske;

7) förslag till stadens utgifts- och inkomststat;

8) yttranden i anledning av besvär över stadsstyrelsens eller annan kommunal
myndighets åtgärd eller beslut;

9) organisationen av polisväsendet, däri inbegripet grunderna för personalens
anställning, befordran, avsked och bestraffning samt för dess tjänstgöring
(instruktion och arbetsordning);

10) tillsättning av tjänster, ådömande av annan bestraffning än varning,
beviljande av avsked;

11) val av ledamot i byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd, ävensom val
till andra kommunala förtroendeposter, i den mån sådant val ankommer å
stadsstyrelsen;

12) i allmänhet ärenden av större vikt och principiell innebörd;

13) ärenden, vilka stadsstyrelsen jämlikt gällande författningar angående
försäljning av rusdrycker, pilsnerdricka, tillagade alkoholfria drycker samt
svagdricka har att handlägga, dock att ordföranden även må besluta, då fråga
är örn tillfälliga förordnanden, särskilt sådana, som stå i omedelbart samband
med anmälan eller tillstånd jämlikt § 13 ordningsstadgan för rikets
städer.

I alla andra frågor än här ovan uppräknade, och särskilt i sådana, som
angå den löpande förvaltningen eller avse tillämpning av allmänna föreskrifter
utövas stadsstyrelsen beslutanderätt av ordföranden ensam.

Den samfällda stadsstyrelsens protokoll upptager allenast ärenden av den
art, som härovan angivits under 1—13. Övriga ärenden införas i »protokoll,
fört av stadsstyrelsens ordförande över ärenden, som av honom ensam handläggas»
''.

1 Till belysande av huru omförmälda bestämmelse i stadsstyrelsereglementet verkar,
kan anföras att av de under år 1930 uti stadsstyrelsens i Mölndal »ankommande diarium»
antecknade 1,735 ärenden 386 protokollförts, varav i samfällda styrelsens 68 och i ordförandens
protokoll 318, att berörda 68 ärenden voro fördelade på följande sätt:

a) granskning av de vid stadsfullmäktiges sammanträden fattade besluten ............. 8

b) ärenden rörande utgifts- och inkomststaten ...................................................... 6

c) anmälningar angående utskänkning av alkoholfria och därmed jämförliga drycker 15

d) avgivande av yttranden rörande utskänkning av pilsnerdricka ........................... 5

e) yttranden över lagförslag ............................................................................... 5

f) yttranden i mantalsskrivningsärenden, i vilka tidigare stadsfullmäktige eller drätselkammaren
avgivit utlåtanden................................................................................. 13

g) yttranden över ansökningar örn medborgarrätt ................................................. 5

h) diverse ärenden rörande tjänstledighet m. m.................................................... 11

Mag ist rafsel
ler stadsstyre/se/edamots
uppgifter
såsom
polischef.
Innehavare
av jpolischefskap
et.

Polischefs
uppgifter.
A. enligt polislagen.

B. enligt
polisreglementet.

112 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Anmärkas bör

att ådömande av bestraffning, såvitt polispersonalen beträffar, numera tillkommer
poliskollegium eller i mindre betydande fall polischefen;

att avsked åt polisman beviljas av polischefen.

Enligt polisreglementet för riket den 26 september 1925 tillkommer under
länsstyrelsen chefskapet över befattningshavare vid polisväsendet i stad, där
polismästare finnes, denne och i annan stad borgmästaren eller den ledamot
av stadens magistrat, som förestår dess polisväsen, eller, där magistrat ej
finnes, kommunalborgmästaren eller, örn sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande.
I varje stad, där polismästare ej finnes, är under polischefens överinseende
stadsfiskal eller poliskommissarie föreståndare för polisen.

Landsfogdarna hava enligt instruktionen den 14 december 1917 under
länsstyrelsen såsom länets högsta polismyndighet ansvar för och ledning av
polisväsendet å landsbygden i länet samt därinom belägen stad, där magistrat
ej finnes.

Enligt lagen örn polisväsendet i riket äger polischef i stad tillsätta extra
befattningshavare vid polisväsendet samt entlediga sådan, vilken ej varit anställd
i minst två år i följd.

Enligt polisreglementet är polischef skyldig

1) att lämna poliskollegium, polisnämnd och de övriga myndigheter, som
enligt gällande bestämmelser hava att taga befattning med polisväsendet,
alla de upplysningar angående polisdistriktets polisväsende, som de för fullgörande
av sitt uppdrag må behöva;

2) att avgiva yttrande i ärende rörande uppskov med utfärdande av ständigt
förordnande för befattningshavare, vilken innehaft anställning vid polisväsendet
under två år;

3) att avgiva yttrande rörande sökande till ordinarie befattning vid polisväsendet; 4)

att i stad, där kriminalpolisman, avsedd för kriminalpolisverksamhet
huvudsakligen utom staden, finnes anställd, mottaga rekvisition av kriminalpolispersonal,
som erfordras för förberedande undersökning i brottmål i
polisdistrikt, där kriminalpolisavdelning ej finnes;

5) att ägna tillsyn åt personalens förhållande jämväl utom tjänsten, i den
mån det kan vara till betydelse för upprätthållande av den personalen
åliggande verksamheten;

6) att, i händelse i villkoren för befattningshavares anställning ej annorlunda
bestämts, avgöra, huruvida han skall äga rätt innehava annan avlönad
tjänst, avlönat uppdrag eller själv eller genom annan driva näring;

7) att avgöra, huruvida polisman får mottaga gåva eller belöning med avseende
å sitt förhållande i tjänsten;

8) att avgiva yttrande över upprättat förslag till instruktion för polispersonalen
inom distriktet;

9) att, därest befattningshavare gjort sig skyldig till brott eller förseelse
av sådan beskaffenhet, att åtal vid vederbörande underrätt finnes böra äga

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

113

rum, göra anmälan hos allmänne åklagaren i orten, med rätt för polischefen
att i sammanhang därmed avstänga den felande från tjänstgöring,
till dess i anledning av åtalet blivit över honom slutligt dömt eller domstol
annorlunda förordnat;

10) att ålägga polisman, som gjort sig skyldig till mindre tjänstefel, varning,
förlust av löneförmåner under högst sju dagar eller mistning av
tjänsten under högst samma tid;

11) att vid handläggning av under punkt 10 omförmälda disciplinmål
föra protokoll, vari jämväl det slutliga beslutet och skälen därför skola
antecknas;

12) att meddela förordnande för den, som skall ombesörja viss på enskild
bekostnad anordnad bevakning (ordningsvakt), att utöva den för bevakningens
ombesörjande erforderliga polisverksamheten.

I instruktionen för polispersonalen kan föreskrivas, att de under punkterna
4—7 omförmälda uppgifterna må utövas av polisintendent eller stadsfiskal.

På begäran av civilmyndighet skall enligt förordningen den 31 december
1915 angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän
ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål militärhandräckning
lämnas för vissa i förordningen angivna ändamål. Behörig att begära
dylik handräckning är vederbörande länsstyrelse. Örn skyndsamhet är
av nöden och örn länsstyrelses medverkan för handräcknings erhållande icke
kan utan fara eller större olägenhet avvaktas, äger i stad magistratens ordförande
eller polismästare direkt hos vederbörande befälhavare begära militärhandräckning.

Till upprors stillande kan civilmyndighet under iakttagande av föreskrifterna
i 10 kap. 12 § strafflagen använda krigsmanskap. Med civilmyndighet
förstås i nämnda lagrum länsstyrelse, borgmästare eller polismästare
i stad och landsfogde å landet eller den, som är satt i sådan ämbetsmans
ställe.

Översikt över strävandena efter en reformerad kommunalförvaltning
lii. m.

Med anledning av en vid 1915 års riksdag väckt motion anhöll riksdagen
i skrivelse samma år till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t täcktes taga under
övervägande bland annat på vad sätt i städer under landsrätt de kommunala
och administrativa uppgifter, som eljest ålåge magistrat, lämpligen borde
tillgodoses.

Den begärda undersökningen uppdrogs åt särskilda sakkunniga, eller
den s. k. stadsstyrelsekommissionen, som avgav sitt betänkande i december
1917. I detta framhölls bland annat, att magistratens och stadsstyrelsens
tillsyn över förvaltningsarbetet i stort sett kommit att inskränkas till en
efterföljande prövning av stadsfullmäktiges beslut och några andra mindre
betydande angelägenheter, varom kommunalförordningen liim nät uttryckliga
bestämmelser, samt att, vad särskilt magistraten i något större städer an Biliang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 175 höft. (Nr 207.) aosi 31 8

C. enligt förordningen
ang.
militärhandräckning.

1). enligt
strafflagen.

Införande
av stadsstyrelse
med
kommunalborgmästare.

114

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

ginge, omfattningen oell vikten av dess judiciella uppgifter givetvis utgjorde
ytterligare en väsentlig orsak till dess passiva hållning gentemot kommunalförvaltningen.
Vidare framhölls, att den brist i den svenska stadsförvaltningen,
som uppstått genom magistratens respektive stadsstyrelsens isolering
och passivitet, i praxis varit nog så kännbar, att försöken att på olika vägar
fylla densamma i själva verket kunde sägas hava utgjort kärnpunkten i de
hesta större omorganisationsfrågor, som på senare år sysselsatt städernas
myndigheter, samt att man, icke alltid med framgång och i allt fall utan
att ernå en generellt tillfredsställande lösning, medelst inrättande av beredningsutskott,
tillsättande av en verkställande ledamot i drätselkammaren
eller av en stadens ombudsman, sökt att ernå den enhetlighet och överblick,
som enligt kommunalförordningens ordalydelse borde ankomma å magistraten
att åvägabringa. Det borde enligt stadsstyrelsekommissionen tillses, att
magistratens kommunala uppgifter i fögderistäderna komme att tillgodoses
pa sådant sätt, att den myndighet, som därstädes trädde i magistratens
ställe, också kunde komma att faktiskt intaga deli ställning, kommunalförordningen
åt densamma anvisade såsom stadens styrelse. I de städer,
varom vore fråga, borde denna uppgift kunna så mycket lättare lösas, som
stadens administrativa ombudsmyndigliet här ej tillika vore betungad av
domstolsgöromål. Det gällde att skapa ett samband mellan stadsstyrelsen
och kommunalförvaltningen, varigenom den förra myndigheten finge tillfälle
att följa det löpande förvaltningsarbetet samt redan vid ärendenas förberedande
lämna de råd och det biträde, som i formellt hänseende borde vara
av nöden. För att ernå detta syftemål föreslog stadsstyrelsekommissionen
inrättandet av ett kommunalt borgmästareämbete, å vilken befattnings innehavare
borde ankomma ej blott att såsom stadsstyrelsens ordförande handlägga
där förekommande administrativa ärenden utan även att utöva styrelsens
inseende över den kommunala förvaltningen samt jämväl verksamt
deltaga uti densamma, särskilt såsom självskriven ledamot av drätselkammaren.
Ifrågavarande tjänsteman skulle följa förvaltningens gång i dess
olika grenar samt för sådant ändamål närvara vid stadsfullmäktiges eller
särskilda förvaltningsstyrelsers utskotts och kommittéers sammanträden,
med rätt att deltaga i överläggningarna och därvid framställa yrkanden
samt få sin särskilda mening antecknad till protokollet. Han skulle svara
för att alla på stadsfullmäktiges eller särskilda förvaltningsstyrelsers prövning
beroende ärenden vederbörligen bereddes och föredroges, öva tillsyn
över kanslibestyrens fullgörande samt i allmänhet följa det kommunala
arbetet och därvid vidtaga de åtgärder samt lämna de upplysningar och
råd, han kunde finna nödiga, I drätselkammaren skulle borgmästaren enligt
förslaget vara föredragande ledamot med åliggande jämväl att i händelse av
drätselkammarens val vara dess ordförande. Beträffande ifrågavarande befattningshavares
självskrivenhet såsom ledamot av drätselkammaren anför
stadsstyrelsekommissionen:

En bestämd förutsättning för att borgmästaren skall kunna fylla de anspråk,
vart förslag ställer på honom, är emellertid, att han erhåller en med

115

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

de andra ledamöterna i drätselkammaren fullt jämbördig ställning. Det skulle
enligt vår mening icke rara tillfyllest, att lian allenast vöre föredragande
tjänsteman utan rösträtt. I oell för sig vore det för övrigt föga tilltalande,
örn borgmästaren, den främste ledamoten av stadens styrelse, skulle blott
såsom tjänsteman biträda drätselkammaren. Med lians ställning till stadsförvaltningen
överensstämmer otvivelaktigt bättre, att lian såsom en i allo
röstberättigad ledamot deltager i dess arbete. Mångenstädes lär lian därjämte
komma att utses till dess ordförande. Emot ett obligatoriskt stadgande
i sådan riktning kunna åtskilliga skäl anföras oell i allt fall skulle ett
sådant innebära ett så stort avsteg från de kommunala traditionerna i vårt
land, att förslag härom icke bör framläggas utan en mera omfattande utredning
än den vårt uppdrag i och för sig föranleder.

Kommissionen framhöll, att dess förslag vore avsett att giva nytt liv åt
kommunalförordningens bestämmelser, att magistraten skulle vara stadens
styrelse och öva inseende över dess förvaltning.

I proposition i ämnet till 1919 års riksdag, nr 278, anslöt sig departementschefen
till stadsstyrelsekommissionens organisationsförslag med de
huvudsakliga avvikelser likväl, att stadsstyrelsens ordförande och ledamöter
kallades kommunalborgmästare och kommunalrådmän i stället för borgmästare
och rådmän, samt att kommunalborgmästarens självskrivenhet såsom
ledamot i drätselkammaren bleve beroende av stadgande i stadsstyrelsen
reglemente.

I sist omförmälda avseende anförde departementschefen:

Denna utväg synes nämligen avgjort böra lämnas företräde framför att
låta kommunalborgmästarens ledamotskap bliva beroende av stadsfullmäktiges
val för varje särskild mandatsperiod. I likhet med övriga kommunala
delegationer torde drätselkammaren mer och mer tillsättas efter partipolitiska
grunder, men det vore föga tilltalande, örn kommunalborgmästaren, som i
drätselkammaren har särskilda uppgifter oberoende av sitt eventuella ledamotskap,
skulle inträda i densamma såsom representant för en särskild
kommunalpolitisk meningsgrupp och om hans ställning således bleve beroende
av ett växlande politiskt maktläge inom stadsfullmäktige. Vida att
föredraga är, att hans ledamotskap grundas på en efter stadens önskan i
drätselkammarens reglemente upptagen bestämmelse. En sådan anordning
är uppenbarligen också riktigare med hänsyn till den legalitetskontroll, som
det åligger kommunalborgmästaren att utöva över stadsfullmäktiges beslut.
I enlighet med vad från liera håll föreslagits, bör kommunalborgmästaren,
där han icke är ledamot av drätselkammaren, ändock vara skyldig att, där
så ske kan, närvara vid kammarens sammanträden med rätt att deltaga i
överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet.

Propositionen blev av riksdagen avslagen.

I proposition nr 12 till 1920 års riksdag framlades förnyat förslag i ämnet,
vilket förslag med allenast smärre skiljaktigheter överensstämde med innehållet
i 1919 års. En bidragande orsak till propositionens framläggande
var den omständigheten, att i den år 1919 antagna lagen om ordning och
villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning stadgats, att i nybildad
fögderistad skulle av länsstyrelsen förordnas kommunalborgmästare.
Men departementschefen framhöll i första hand de sakliga skäl, som talade
för reformens genomförande, främst önskan att bereda vissa städer möjlig -

Re form -strävandena
under senare
tid, särskilt
i samband
med en
processreform.

Stadsf lirbundet
1919.

Dr Hansson
1927 och ekonomisakkunniga
192S.

116 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

liet att erhålla en bättre organisation av stadsstyrelsen än den dittillsvarande,
för deras förvaltningsbehov otillräckliga. Förslaget antogs av riksdagen.

Lag i ämnet utfärdades den 18 juni 1920. För innehållet av lagen och
de ändringar, bestämmelserna undergingo år 1930, är förut redogjort (se
s. 102 o. f.).

Svenska stadsförbundets styrelse hade i sammanhang med avgivande av
yttrande över stadstyrelsekommissionens förslag år 1919 hemställt om en
allsidig utredning av frågan örn revision av gällande kommunallagstiftning
i syfte att möjliggöra stadsförvaltningens omorganisation i vissa av styrelsen
angivna avseenden. Därvid borde man enligt vad i yttrandet anfördes tillse,
att städernas organisationsfrihet lämnades obeskuren särskilt med avseende
å den verkställande myndighetens uppdelning å särskilda förva-ltningsstyrelser
och arbetsfördelningen dem emellan. I avseende å formerna för det
kommunala tjänstemannaelementets ställning till förtroendemännen lämnade
lagstiftningen knappast rum för nödiga anordningar vare sig därigenom att de
ledande tjänstemännen inträdde som ledamöter i den centrala styrelsen, drätselkammaren,
eller på det sättet, att de ställdes vid dess sida som föredragande
chefer för förvaltningen. Förutom stadsstyrelsekommissionens förslag att
göra magistraten till en stadens ledande myndighet hade man vidare att
taga under övervägande det alternativ för förvaltningsproblemets lösning,
som utgjordes av den gamla magistratens fullständiga avveckling som kommunal
myndighet och regeringsfunktionernas sammanförande hos drätselkammaren,
vilken örn man så ville skulle bliva den nya kommunala magistraten.
I sammanhang därmed hade man att taga ställning till frågan,
huruvida ej tiden vore inne för ett upphävande av magistratens tillsynsbefogenlieter
över kommunen och övriga kvarstående rester av dess forna
ställning som stadens styrelse. Örn i själva kommunalförvaltningen infördes
ett stabilt, ämbetsmässigt element, vunnes trygghet för den formella ordning
och stadga, som magistratens kontrollbefogenheter avsett att tillförsäkra
förvaltningen.

Sedan processkommissionen år 1926 avlämnat sitt betänkande angående
rättegångsväsendets ombildning, enligt vilket magistraterna skulle försvinna
i samband med statens övertagande av rättsskipningen jämväl i städerna,
utarbetade fil. doktor Sigurd Hansson år 1927 inom justitiedepartementet
ett utkast till förändrad kommunal organisation i händelse av processreformens
genomförande. Enligt utkastet skulle magistraterna i viss ändrad
gestaltning fortbestå och i huvudsak hava samma uppgifter som de nuvarande.

Sakkunniga för processreformens ekonomiska förberedande fogade vid sitt
år 1928 avgivna betänkande en promemoria angående handhavandet av magistraternas
arbetsuppgifter efter processreformens genomförande. I huvudsak
innebar promemorian, att några av magistratens nuvarande funktioner skulle
helt upphöra samt att de övriga skulle överflyttas å länsstyrelse, polismyndighet,
domstol, lämplig kommunal myndighet eller andra organ.

117

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Ekonomisakkunniga framhöllo för egen elei, att (let vore obestridligt, att
det ur statens synpunkt icke kunde anses behövligt, att de nuvarande magistratsuppgifterna
sammanhölles. Vore detta ett kommunalt önskemål, borde
hinder ej möta, att i kommunallagstiftningen möjlighet bereddes för en
dylik organisation. Därmed följde även, att kostnaderna härför måste drabba
städerna.

I november 1928 lämnades åt tre sakkunniga — 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga
— i uppdrag att utreda kommunalförvaltningens ordnande
i de nuvarande magistratsstäderna efter genomförande av en processreform
i huvudsaklig anslutning till processkommissionens förslag med de
jämkningar däri, som lagrådet i avgivet yttrande över förslaget förordat.
Såsom nyss nämndes, innebar processkommissionens förslag, att magistraterna
skulle försvinna. Häri ifrågasatte lagrådet den ändringen, att den
kommunala rättsskipningen skulle fortbestå i städer, som befunnes ägnade
att utgöra särskilt tingslag inom en lagsaga (invånarantal 10,000—16,000).

I sin i september 1929 avlämnade utredning i ämnet — statens offentliga
utredningar 1930:13 — upptogo de sakkunniga till behandling det av en
rättegångsreform oberoende problemet, örn det ur kommunal synpunkt förelåge
behov att omlägga stadsförvaltningen. De sakkunnigas undersökning härutinnan
utmynnade i den slutsatsen, att det nuvarande förvaltningssystemet
karaktäriserades av att de egentliga styrelseuppgifterna, nämligen förvaltningens
ledning och övervakande samt beredning och verkställighet av de
på stadsfullmäktiges beslut ankommande ärendena, fördelats på ett flertal
organ.

De sakkunniga föreslogo inrättande av ett nytt centralorgan, stadsstyrelsen,
för fullgörande av både drätselkammarens och magistratens kommunala
funktioner. Genom sin sammansättning, sin befogenhet och sitt verkningssätt
skulle styrelsen vara kvalificerad att övertaga uppgiften som »stadens
regering». Motsvarighet till magistratens befogenhet att kontrollera lagligheten
av stadsfullmäktiges beslut skulle enligt förslaget ej förekomma. Med
hänsyn till att de anmärkta bristerna i förvaltningen vore till finnandes
även i fögderistäderna, borde den av de sakkunniga föreslagna organisationen
utsträckas jämväl till dessa städer.

I fråga örn magistratens statliga uppgifter avvisade de sakkunniga såväl
doktor Hanssons förslag örn inrättande av en ny magistrat som den i ekonomisakkunnigas
promemoria föreslagna utskiftningen av magistratsuppgifterna.
De sakkunniga ansågo, att de uppgifter, som åvilade magistraten i
egenskap av polismyndighet, borde tilldelas polischefen i staden, medan
övriga, d. v. s. de icke-polisiära uppgifterna, skulle utövas av stadsstyrelsen.

Stadsstyrelsen skulle bestå av en borgmästare som ordförande saint
ytterligare minst fyra ledamöter. Dessa ledamöter, som skulle vara kommunala
förtroendemän utan tjänstemannakaraktär, skulle väljas av stadsfullmäktige
i xsamband med nyval av fullmäktige för fyra år. Hos stadsstyrelsen
skulle vidare finnas anställd en stadsassessor.

Borgmästarbefattningen skulle vara av blandad förtroendemanna- och

Kommunal förvaltninga sakkunnigaa betänkande 1929.

Yttranden
över 1929 års
betänkande.

118 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tjänstemannakaraktär. Innehavaren därav skulle utses för minst sex och
högst tio år samt åtnjuta arvode efter stadsfullmäktiges bestämmande.
Sådant beslut skulle icke underställas länsstyrelsens prövning. För borgmästare
skulle blott gälla samma valbarhetsvillkor som för stadsfullmäktige,
dock att han ej behövde vara mantalsskriven inom staden.

Stadsassessorn skulle tillgodose stadsstyrelsen^ behov av juridisk sakkunskap
och tillika vara stadens ombudsman. För stadsassessor skulle
förutom de för borgmästare gällande valbarlietsvillkoren fordras, att häri
antingen avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov
eller ock under längre tids verksamhet i kommunala värv eller eljest i allmän
befattning ådagalagt sådan insikt och skicklighet, som Konungen på
framställning av stadsfullmäktige funnit innebära kompetens för befattningen.
Stadsassessorn skulle utses av stadsfullmäktige, som jämväl ägde bestämma
lön och övriga anställningsvillkor för befattningen.

Då det i de största städerna med deras vitt förgrenade förvaltning kunde
ställa sig svårt eller rent av omöjligt för en person att tillfredsställande
överblicka och behärska hela arbetsområdet, innehöll förslaget rätt att för
delar av borgmästarens verksamhetsområde tillsätta ett eller flera borgarråd
med samma uppgifter som borgmästaren. I de allra minsta städerna kunde
det åter befinnas överflödigt att tillsätta särskild stadsassessor. För sådant
fall beredde förslaget den utvägen att uppdraga stadsassessorsgöromålen åt
borgmästaren. Undantag från den allmänna regeln om tillsättande av stadsassessor
syntes enligt de sakkunniga böra medgivas städer med över 4,000
ä 6,000 invånare, blott då särskilda omständigheter förelåge. Då stadsstyrelsen
handlade ärende av betydelse för upprätthållande av allmän ordning
eller säkerhet eller det allmänna hälsotillståndet i staden, skulle polischefen
äga att deltaga i överläggningarna med reservationsrätt.

För varje av stadsfullmäktige till stadsstyrelsen biträde tillsatt särskild
förvaltande styrelse eller nämnd skulle stadsstyrelsen äga utse någon av
sina ledamöter att i densamma företräda styrelsen med rätt för dylik representant
att närvara vid sammanträde med yttranderätt.

Där kommunmedlem ej nöjdes åt stadsstyrelsen beslut i kommunala ärenden,
som icke innefattade allenast yttrande eller förslag till stadsfullmäktige,
skulle vad örn klagan över fullmäktiges beslut vore stadgat äga motsvarande
tillämpning.

För varje stadsstyrelse skulle finnas ett reglemente. Då lagen allenast
borde innehålla ramen för den nya organisationen, hade städerna möjlighet
att i stadsstyrelsereglementena anpassa densamma efter sina särskilda önskemål
och behov. Reglemente skulle antagas av stadsfullmäktige samt, med
hänsyn till de betydelsefulla bestämmelser, som skulle ingå i desamma, och
då en viss likformighet mellan dem för hela landets del vore önskvärd,
underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

Över kommunalförvaltningssakkunnigas utredning hava utlåtanden avgivits
av länsstyrelserna i länen efter hörande av magistraterna eller stadsstyrel -

119

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

serna, drätselkamrarna samt stadsfullmäktige i länens samtliga städer. Där- Horda
jämte hava följande sammanslutningar yttrat sig, nämligen styrelsen för 0™^n^®h^nr.
svenska stadsförbundet, föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sve- slutningar,
riges stadsombudsmän oell kommunal sekreterare samt svenska polisförbundet.
förslaget.

1 länsstyrelse, 13 magistrater, 6 stadsstyrelsen 26 drätselkammare samt
stadsfullmäktige i 28 städer ävensom allmänna rådstugan i Skanör med
Falsterbo liava tillstyrkt de sakkunnigas förslag eller förklarat sig icke hava
något att i huvudsak erinra mot detsamma.

16 länsstyrelser, 52 magistrater, 7 stadsstyrelser, 40 drätselkammare och
41 stadsfullmäktigekorporationer hava i princip anslutit sig till förslaget
men framställt anmärkningar mot särskilda delar därav.

Slutligen har förslaget avstyrkts av 7 länsstyrelser, 22 magistrater, 11
stadsstyrelser, 39 drätselkammare och stadsfullmäktige i 39 städer.

Av de hörda myndigheterna hava alltså omkring 2/3 omfattat de principer,
sorn ligga till grund för sakkunnigförslaget, medan i/3 ställt sig avvisande
mot detsamma.

Vid ställningstagandet till förslaget i allmänhet hava 4 länsstyrelser, 2 Erinringar av
magistrater, stadsfullmäktige i 1 stad och styrelsen för svenska stadsför- inneb8ra
bundet framhållit svårigheterna att bedöma förslaget med hänsyn till att i. Forutsättnin °

guma för för förutsättningarna

för detsamma vore oklara. »laget oklar».

Så framhåller t. ex. länsstyrelsen i Stockholms län, att planen för stads
och landsbygds förenande i gemensamma domkretsar icke vore utformad,
varför nian icke kunde bedöma, vilka städer enligt lagrådets provisorium
skulle få bibehålla sin kommunala rättsskipning. Länsstyrelsen fann, att en
omläggning av kommunalförvaltningen endast vore påkallad i städer, där
staten övertoge rättsskipningen. Härigenom skulle problemet i hög glad
förenklas. Vidare visste man icke, hur polisväsendet skulle gestalta sig
efter processreformen och hur polismyndigheten i städerna då skulle vara
ordnad. Ett ytterligare osäkerhetsmoment vore, att frågan örn uppbördsförvaltningens
framtida utseende vore beroende på vidare behandling av 1924
års uppbördssakkunnigas förslag örn rationell skatteuppbörd. Pa giund av
antydda oklarhet i utgångsläget vore 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas
förslag endast att betrakta som en allmän problemuppläggning.

2 länsstyrelser, magistraterna i 8 städer, 2 drätselkammare, 3 stadsfull- ^Masistrats
mäktigekorporationer samt föreningen Sveriges stadsdomare framhålla, att ombesörjande,
den ifrågasatta stadsstyrelsen nied hänsyn till sin sammansättning ej vore

liimpad att omhänderhava statliga uppgifter.

5 magistrater, 1 stadsstyrelse, 8 drätselkammare, stadsfullmäktige i ti stader
samt föreningen Sveriges stadsdomare anse, att stadsstyrelsen ej bör belastas
nied statliga uppgifter, dä annars dess arbetsbörda vuxe till men föi
liandliavandet av dess kommunala uppgifter.

3 magistrater samt drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse,
att vid magistraternas bortfallande en fullständig boskillnad borde äga rum
mellan stat och kommun samt att staten borde genom egna organ ombesörja
magistraternas statliga uppgifter.

120

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 201

S. Stadsstyrelsen
karaktär.

4. Kostnaderna

Behov av
förbättrad
kommunal
organisation.

Lagstift ningens allmänna läggning.

En utskiftning av magistraternas uppgifter mellan ett flertal statliga och
kommunala organ förordas av 1 länsstyrelse, 2 magistrater, 2 drätselkammare
och 3 stadsfullmäktigekorporationer.

Åtskilliga länsstyrelser Lava framhållit, att länsstyrelserna icke kunde belastas
med ytterligare arbete utan att ökade arbetskrafter och lokaler ställdes
till deras förfogande.

2 magistratei, 3 drätselkammare och 2 stadsfullmäktigekorporationer hava
ansett, att stadsstyrelsen skulle erhålla en alltför stark ställning i förvaltningen,
att stadsfullmäktige kunde befaras erhålla miuskat inflytande samt
att man med hänsyn bland annat till tjänstemannaelementets ställning skulle
kunna befara någon slags kommunal diktatur.

7 magistrater, 2 stadsstyrelser, 13 drätselkammare och stadsfullmäktige i
10 städer framhålla, att förslaget innebär ett framskjutande i ledande ställning
av tjänstemännen, varvid ledningen av förvaltningen komme att glida
ifrån förtroendemännen. Man har vidare befarat, att förvaltningen skulle
påtryckas en byråkratisk prägel.

12 magistrater, 8 stadsstyrelser, 26 drätselkammare samt stadsfullmäktige
i 28 städer ävensom styrelsen för svenska stadsförbundet anse, att den
föreslagna organisationen skulle särskilt för de mindre städernas del medföra
en ökning av utgifterna för förvaltningen, däri inräknad nuvarande
kostnaden för rådhusrätt och magistrat.

De flesta yttrandena utgå ifrån att rådhusrättens-magistratens upphörande
i samband med processreformens genomförande medförde, att kommunalförvaltningen
behövde på ett eller annat sätt omläggas. Jämförelsevis få
myndigheter hava berört den av processreformen oberoende frågan örn behovet
av förbättrad kommunal organisation.

Av de myndigheter, som uttalat sig i denna fråga, hava 6 länsstyrelser.
3 magistrater, 13 drätselkammare, 13 stadsfullmäktigekorporationer och
styrelsen för svenska stadsförbundet vitsordat, att behov förelåge av en
omläggning av städernas förvaltning.

Däremot hava 1 länsstyrelse, 2 magistrater, 5 stadsstyrelser, 7 drätselkammare
samt stadsfullmäktige i 12 städer, vilka myndigheter i allmänhet
representera fögderistäder och städer med litet invånarantal, ansett, att
något dylikt behov icke förefunnes åtminstone såvitt anginge den egna
staden.

2 länsstyrelser, 6 magistrater, 7 drätselkammare och 9 stadsfullmäktigekorporationer
samt styrelsen för svenska stadsförbundet betona vikten av
att lagstiftningen endast innehåller ramen för nyorganisationen samt att
städerna lämnas frihet att inom denna ram ordna förvaltningen efter lokala
önskemål och behov.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i Malmö samt länsstyrelsen i
Malmöhus län förmena sålunda, att den föreslagna stadsstyrelseorganisationen
borde göras alternativ för de städer som så önskade. Drätselkammaren
och stadsfullmäktige i Haparanda anse, att organisationen borde vara obligatorisk
blott för städer ovan viss storleksgräns (5,000 invånare).

121

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

3 länsstyrelser, 14 magistrater, 5 stadsstyrelsen 10 drätselkammare samt Förelag
9 stadsfullmäktigekorporationer förorda, att i stället för magistraten inrättas
en ny myndighet jämte vilken den nuvarande drätselkammaren skulle fungera, ordnande.

Beträffande denna nya myndighet hava olika meningar gjort sig gällande.

Så har t. ex. från Jönköping uttalats, att den borde organiseras såsom en
kollegial poliskammare för handhavande av magistratens statliga uppgifter.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har tänkt sig en kommunal magistrat i anslutning
till det Hanssonska förslaget. Drätselkammaren i Falkenberg uttalar
sig för en med juridisk sakkunskap utrustad kanslinämnd för ombesörjande
av magistratens kommunala uppgifter, handhavande av stadens
rättegångar m. m. Drätselkammaren i Lysekil anser, att för de uppgifter,
som icke överfördes till drätselkammaren, borde upprättas ett statligt organ,
stadsfogde, tillika polischef. Denne skulle handhava även kronouppbörd och
inskrivning samt de uppgifter, som enligt sakkunnigförslaget skulle överföras
å polismyndigheten.

I åtskilliga yttranden understrykes betydelsen av att en opartisk jurist
linnes i stadens förvaltning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
exempelvis anför, att icke minst med den utveckling partisystemet tagit inom
stadsfullmäktige och kommunala styrelser det syntes vara av vikt att äga en
självständig, av de kommunala myndigheterna oberoende, under ämbetsmannaansvar
handlande tjänsteman, som vakade över att lag och författning iakttoges
och gentemot staten svarade för den formella ordningen inom stadsförvaltningen.
En sådan person skulle representera staten och det allmänna
i stadsfullmäktige samt bliva av betydelse för kontinuiteten inom förvaltningen.
Den erfarenhet han samlade skulle komma kommunen till godo.

Då det gäller ombesörjandet av magistratens och drätselkammarens kommunala
uppgifter, borde man, framhålla 4 länsstyrelser, 1 magistrat, 1 stadsstyrelse,
5 drätselkammare samt likaledes 5 stadsfullmäktigekorporationer, i
större utsträckning än enligt sakkunnigförslaget anknyta till nuvarande drätselkammarorganisationen.
Därvid borde drätselkammaren utrustas med juridisk
sakkunskap i form av en stadssekreterare eller stadsombudsman. Länsstyrelsen
i Norrbottens län menar, att drätselkammaren skulle berättigas
själv anstiilla tjänstemän med för kammarens styrelseuppgifter lämplig utbildning
samt förlänas erforderliga befogenheter i avseende a beredning,
kontroll och inititativ beträffande stadsförvaltningen i dess helhet.

lii länsstyrelser, 41 magistrater, 4 stadsstyrelsen 26 drätselkammare och Borgmästarens
stadsfullmäktige i 27 städer ävensom styrelsen för svenska stadsförbundet, a nnvg''
föreningen Sveriges stadsdomare och föreningen Sveriges stadsombudsman
och kommunalsekreterare hava framställt erinringar mot borgmästarens ställning
enligt förslaget.

Härvid har anförts, att den blandade förtroende- och tjänstemannaställningen
varken vore till fromma för förvaltningen eller befattningshavaren
själv. I spetsen för den centrala myndigheten borde icke obligatoriskt stå
en tjänsteman utan myndigheten borde som andra kommunala organ äga
själv inom sig utse sin ordförande. Borgmästaren borde i stället göras till

122

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Sta (Isassessorns

ställning.

endast ledamot. Från några håll har uttalats, att han ej ens skulle vara
ledamot utan få helt ställning av tjänsteman.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har ansett likgiltigt, huruvida han
vore ledamot eller ej. Föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare
ha ansett önskvärt, men ej nödvändigt, att han bleve ledamot.

I fråga örn sättet och villkoren för borgmästarens utseende hava de flesta
myndigheterna betonat, att borgmästaren genom de föreslagna bestämmelserna
icke finge den fasta och oberoende ställning, som vore nödvändig för
att man skulle kunna påräkna tillräckligt kvalificerade persotter till dessa
poster och erforderlig självständighet i de kommunala värven.

3 länsstyrelser, 8 magistrater och 1 drätselkammare hava uttalat, att borgmästaren
borde tillsättas av statliga myndigheter antingen i den ordning,
som gällde för kommunalborgmästare, eller ock av länsstyrelsen.

I fråga örn mandattiden hava 1 länsstyrelse samt drätselkamrarna och
stadsfullmäktige i 2 städer ansett, att han borde utses på samma tid som
övriga stadsstyrelseledamöter, medan 1 magistrat föreslagit på livstid. 2 länsstyrelser,
15 magistrater, 1 stadsstyrelse, 4 drätselkammare, 4 stadsfullmäktigekorporationer
och föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare
ävensom föreningen Sveriges stadsdomare, med vilken 1 länsstyrelse
och 3 magistrater instämt, hava förordat anställning tills vidare.
Därvid har föreslagits anställning tills vidare med viss tids uppsägning eller
tills vidare med skyldighet att avgå, därest stadsfullmäktige beslöte uppsägning
med 2/3 majoritet, eller anställning på viss tid och därefter tills vidare
med uppsägning eller ock anställning på viss tid, varvid med utgång av valperioden
mandatet vore förnyat, örn ej fullmäktige med kvalificerad majoritet
beslutat välja annan person.

8 länsstyrelser, 12 magistrater, 1 stadsstyrelse, 4 drätselkammare och 4
stadsfullmäktigekorporationer förorda särskilda kompetensvillkor för borgmästaren.
Antingen borde han avlagt juridisk examen eller ock under
längre tids verksamhet i kommunala värv eller eljest i allmän befattning
ådagalagt sadan insikt och skicklighet, som Kungl. Majit på framställning
av stadsfullmäktige funne innebära kompetens till befattningen. I ett par
yttranden betonas, att juridisk examen vore nödvändig i de mindre städer,
där borgmästaren skulle ombesörja stadsassessorsgöromålen.

Från ett par håll har framhållits önskvärdheten, att borgmästarens löneförmåner
fastställdes av statlig myndighet eller bestämmelser därom intoges
i reglementet för stadsstyrelsen.

4 länsstyrelser, 8 magistrater, 2 drätselkammare, stadsfullmäktige i 1 stad
och föreningen Sveriges stadsdomare ifrågasätta särskilda bestämmelser örn
pension åt borgmästare, som avgår på grund av uppsägning, icke förnyat
mandat, uppnådd pensionsålder eller eljest.

Körande stadsassessorn hava 4 magistrater samt drätselkammaren och
stadsfullmäktige i 1 stad ansett, att han borde utses av stadsstyrelsen, ej av
stadsfullmäktige. Pa en del håll har anförts, att det borde helt överlämnas
åt staden att bestämma, huruvida stadsassessor skulle anställas, medan i

123

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

andra yttranden ifrågasatts höjande av det invånarantal, ovanför vilket stadsassessor
skulle vara obligatorisk.

1 magistrat anmärker på att assessorn skulle få rätt att å stad sstyrelsens
vägnar avgöra ärenden.

Beträffande benämningen å stadens styrelse har föreslagits stadskollegium, Stadsstyrelsen»
stadsdirektion, magistrat, drätselkammare samt stadsnämnd. För borgmäs- mänIJng be.
tarén har ifrågasatts kommunalborgmästare, stadsdirektör, drätseldirektör, Hämning,
borgarråd och stadsstyrelsens ordförande samt för borgarråd biträdande stadsdirektör.
För stadsassessorn hava föreslagits titlarna stadsombudsman eller
stadssekreterare.

1 länsstyrelse, 7 magistrater och 1 stadsfullmäktigekorporation anse, att Vissa andra
den nuvarande legalitetskontroll en ej bör upphöra. Ett par magistrater uttala
sig till förmån för underställning hos länsstyrelsen av kommunala beslut,
som medföra uttaxering över viss gräns.

1 magistrat, 3 drätselkammare, 3 stadsfullmäktigekorporationer och styrelsen
för svenska stadsförbundet ifrågasätta lämpligheten av att polischefen
skulle i vissa fall få närvara i stadsstyrelsen. Drätselkammaren och stadsfullmäktige
i 1 stad anse, att denna rätt blott borde gälla frågor om allmän
ordning och säkerhet.

Drätselkammaren och stadsfullmäktige i 1 stad anse stadsfullmäktiges
presidium böra uttryckligen tilläggas rätt att närvara i stadsstyrelsen.

1 länsstyrelse, 2 magistrater, 4 drätselkammare och 4 stadsfullmäktigekorporationer
påpeka, att stadsstyrelsen icke ovillkorligen bör förvalta stadens
egendom.

I proposition nr 99 till 1930 års riksdag med förslag till lag örn kommu- Stadsförvaltnalstyrelse
på landet m. m. (s. 93) yttrade socialministern Lubeck rörande
omläggningen av kommunalförvaltningen i de nuvarande magistratsstäderna av kommunalefter
en processreform, att det vore uppenbart att berörda fråga ej kunde laga™a 1930.
för det dåvarande bringas till lösning. Härför krävdes ett omfattande arbete
i samband med det pågående processreformarbetet. Det syntes icke lämpligt
att i avbidan på slutförandet av detta arbete uppskjuta kommunallagsrevisionen.

I motioner av herr Möller m. fl. (1:288) och av herr Hansson lii. 11.

(II: 446) hemställdes örn skrivelse till Kungl. Majit med anhållan örn skyndsamt
framläggande av förslag till sadan revision av lagen örn kommunalstyrelse
i stad, att magistratens befattning med kommunens förvaltning
upphörde.

Konstitutionsutskottet (uti. nr 30 s. 44) avstyrkte motionerna och erinrade
därvid örn 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas förslag samt framhöll
vidare, att i det läge frågan befunne sig utskottet icke funnit lämpligt
föreslå begäran örn förslag angående borttagande av magistratens befogenheter
i avseende å kommunens förvaltning. Aven örn dessa numera vore av
väsentligt mindre betydelse än tidigare, syntes de likväl böra bibehållas till
dess en omorganisation av stadsförvaltningen bomme till stånd.

124 Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

I en av åtta socialdemokrater (herr Sävström m. fl.) avgiven reservation
hemställdes örn bifall till motionerna, varvid framhölls bl. a. att frågan örn
att giva städernas förvaltningsmyndighet en rent kommunal karaktär borde
med det snaraste vinna lösning.

Konstitutionsutskottets hemställan i förevarande avseende bifölls av riksdagen.

Stadsfön-alt- I proposition nr 80 till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna för
förslaget eu rättegångsreform (s. 126) yttrade justitieministern Gärde beträffande fråtui
huvud- gun, i vilken omfattning staten skulle övertaga rättsskipningen i städerna, att
9en process- de“ bestämmande synpunkten härvid borde vara, att den kommunala rättsreform
1931. skärningen bibehölles i de städer, som genom sin folkmängd, sina ekono
miska förhållanden och andra omständigheter ägde förutsättningar att uppbära
en egen rättsskipning av tillräcklig styrka, under det att övriga städer,
i likhet med många, till en del ganska betydande städer och samhällen, som
redan nu icke ägde egen domstol, finge genom statens försorg sin rättsskipning
ombesörjd på enahanda sätt som i fråga örn landsbygden. Särskilda
utskottet anslöt sig härtill (s. 32).

Körande kommunalförvaltningen i städerna yttrade justitieministern (s. 149),
att det vore tydligt, att oberoende av processreformarbetet 1928 års kommunalförvaltningssakkunnigas
förslag borde upptagas till fortsatt behandling.
Skulle det därvid visa sig, att en omgestaltning av den kommunala förvaltningen
i enlighet med de i betänkandet angivna principerna borde ske, kunde
åtgärder härför framdeles vidtagas. Dylika åtgärder försvårades icke av att
staten redan nu övertoge rättsskipningen i vissa städer. Justitieministern
uttalade tillika (s. 128), att en förutsättning för den av honom intagna i propositionen
närmare angivna ståndpunkten till frågan örn rådhusrätternas
organisation varit, att rådhusrätten allt framgent bibehöll sin dubbla funktion
av domstol och förvaltningsorgan. Därest detta samband av en eller
annan anledning komme att upplösas, förfölle det ur organisatorisk synpunkt
viktigaste hindret för rådhusrätternas förstatligande samtidigt som större
frihet vunnes i fråga om dessa domstolars sammansättning.

Särskilda utskottet anförde i utlåtande nr 1 (s. 33): Då utskottet förordar,
att den nuvarande, av städerna bekostade rättsskipningen i viss utsträckning
bibehalles, vill utskottet samtidigt framhålla, att denna fråga nära sammanhänger
med spörsmålet örn städernas förvaltning. Problemet örn förhållandet
mellan magistraten och de kommunala organen torde inom en nära framtid
böra erhålla sin lösning. Skulle denna lösning innebära en överflyttning
från magistraten av de kommunala och statligt administrativa uppgifter, som
nu åvila densamma, kommer frågan om förstatligandet av rättsskipningen i
ett annat läge.

Utskottet yttrade vidare (s. 44), att det för ordnande av övergången till
den nya processordningen syntes lämpligt, att åtgärder snarast vidtoges för
att möjliggöra, att staten efter hand övertoge rättsskipningen i de städer,
där förutsättningar saknades för att bibehålla egen jurisdiktion. Slutlig ställning
till de grunder, som därvid borde tillämpas torde kunna tagas först
sedan förslag till lagstiftning i ämnet förelåge.

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

125

Grundlinjer för magistratsbestj rens ombesörjande i stad utan magistrat.

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen skulle staten enligt de Kommunalförav
riksdagen gillade huvudgrunderna för en processreform övertaga rätts- ordnande i
skipningen i de städer, där förutsättningar saknades för bibehållande av egen stad utan
jurisdiktion. Därvid utgick man från att antalet lagfarna ledamöter i råd- magistrat.
husrätt skulle utgöra minst tre. Enligt denna uppfattning skulle således
rådhusrätter, som bestå av färre antal lagfarna ledamöter än tre, icke i framtiden
bibehållas, dock att på grund av särskilda skäl rådhusrätterna i residensstäderna
fortfarande skulle finnas kvar. I de städer, där rådhusrätterna avskaffas,
komma jämväl magistraterna att upphöra.

Erågan, huru magistraternas nuvarande bestyr och åligganden skola ombesörjas
vid magistraternas upphörande, är tydligen ett spörsmål, som äger
det närmaste samband med den kommunala förvaltningen. Utan vidare lärer
det ock vara klart, att den form för stadsförvaltningens ordnande i de mindre
städerna, vars åvägabringande nödvändiggöres av magistraternas avskaffande,
i den män det lämpligen nu kan ske bör bliva sådan, att städernas behov
och berättigade önskemål i fråga örn förvaltningen tillgodoses, detta så mycket
mera som frågan avser ett betydande antal städer. Av vikt är jämväl, att
vid förvaltningens ordnande kravet å likartade huvudgrunder för stadsförvaltningen
i möjligaste mån beaktas. Å andra sidan får naturligen icke förbises,
att organisationen bör kunna underkastas jämkningar i fråga örn de
minsta städerna, en synpunkt, som för övrigt jämväl gör sig gällande beträffande
ombesörjandet av andra magistratsuppgifter än de kommunala.

Den kommunala förvaltningen i magistratsstäderna företer icke sådana
särdrag i jämförelse med förvaltningen i fögderistäderna, att pa grund därav
annan ordning för förvaltningen bör råda i sistnämnda städer än i de
städer, som förlora sina magistrater. Med hänsyn härtill bör den reform
av kommunalförvaltningen, som betingas av magistraternas upphörande, utsträckas
att avse jämväl fögderistäderna.

Med förutskickande av dessa anmärkningar må till en början beröras den
ställning de nuvarande styrelseorganen i städer — magistrater samt stadsstyrelser
med och utan kommunalborgmästare — faktiskt intaga i den kommunala
förvaltningen.

Magistratens i kommunalstyrelselagen stadgade kommunala befogenheter Magistratens
existera i stort sett allenast »på papperet». Sålunda torde rätten och skyl- oehr^^^ty
digheten att vaka däröver, att stadsfullmäktiges beslut bringas till verk- faktiska stailställigliet
av de särskilda förvaltningsstyrelserna och att hava inseendet över Anjala
dessa styrelser, knappast i någon stad utövas av magistraten. Dessa be- förvaltningen.
fogenheter hava däremot i stor utsträckning övertagits av en av de kommunala
myndigheter, som magistraten har att övervaka, nämligen drätselkammaren.

Vidare är att märka, att den kanske viktigaste av magistraten enligt lag
tillkommande kommunala uppgifter, upprättandet av utgifts- och inkomststatförslagen,
allenast i ett fåtal städer fullgöres av magistraten. Jämväl i

Inrättande av
ett kommunalt
centralorgan.

126 Bilaga B till Kungl. Maj:ls proposition nr 207.

detta avseende är det drätselkammaren, som trätt i magistratens ställe.
Statförslagen torde nämligen i regel i fullt färdigt skick överlämnas av drätselkammaren
till magistraten, som allenast vidarebefordrar dem till stadsfullmäktige.
Magistratens i kommunalförordningen 1862 angivna ställning såsom
»stadens styrelse» kan således utan överdrift sägas Lava upphört. Det
citerade uttrycket har också uteslutits ur den nya år 1630 antagna lagen.

Yad sålunda i korthet anförts om magistrat gäller i lika hög grad örn
stadsstyrelse i äldre fögderistäder.

Stadsstyrelsekommissionen avsåg med sitt förslag — vilket med vissa
ändringar år 1920 upphöjdes till lag — att giva nytt liv åt kommunalförordningens
bestämmelser, att magistraten skulle vara stadens styrelse och
öva inseende över dess förvaltning. Har den enligt nämnda lagstiftning
organiserade stadsstyrelsen uppfyllt förväntningarna? Denna fråga, bedömd
med hänsyn till den ställning stadsstyrelsen formellt intager, kan besvaras
med ett obetingat nej. Stadsstyrelsen som sådan bär lika litet som magistraten
förmått hävda den ställning av överordnat kommunalt organ, som
lagen tillä mnat densamma. I stället har stadsstyrelsen blivit en styrelse av
rent expeditionell karaktär. Belysande härför är, att de föreskrivna månatliga
sammanträdena av stadsstyrelsen i allmänhet kräva allenast en helt
kort stund. I sakligt hänseende torde däremot den år 1920 tillkomna organisationsformen
erbjuda större möjligheter till inflytande å förvaltningen än
magistraten eller stadsstyrelsen i en äldre laudsrättsstad äger. Kommunalborgmästaren
skall nämligen närvara vid drätselkammarens sammanträden
och äger deltaga i överläggningarna med reservationsrätt. Därjämte är han
självskriven ledamot i byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden’ Han äger
vidare lätt att närvara vid stadsfullmäktiges och förvaltningsstyrelsernas
sammanträden och därstädes framföra sina synpunkter. Genom denna sin
ställning representerar kommunalborgmästaren enhetligheten och kontinuiteten
i den kommunala förvaltningen på ett helt annat sätt, än vad borgmästaren
i en magistratsstad eller den, som endast är ordförande i en stadsstyrelse,
kan göra. Av intresse kan måhända vara att nämna, att i den största
fögderistaden —- Mölndal — där förvaltningen praktiskt taget centraliserats till
drätselkammaren, såväl kommunalborgmästaren som stadsstyrelsen övriga
båda ledamöter tillika äro ledamöter i drätselkammaren, borgmästaren därjämte
föredragande och sekreterare i kammaren. Under sådana förhållanden kan
sagås, att stadsstyrelsen där genom sina ledamöter — låt vara via drätselkammaren
— utövar ett visst inflytande över den kommunala förvaltningen.

Den tankegång, som ligger till grund för kommunalförvaltningssakkunnigas
förslag till införande av ett kommunalt centralorgan, är helt visst riktig.
En rationalisering av den kommunala förvaltningen, som går ut på att framskapa
ett styrelseorgan, vilket — utan att inkräkta på stadsfullmäktiges beslutanderätt
— med stöd av föreskrifter, intagna i lagstiftningen, erhåller en
ledande och övervakande ställning inom kommunen, synes både önskvärd
och erforderlig.

127

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Magistratens i största utsträckning borteliminerade kommunala befogenheter
böra icke blott till gagnet utan även till namnet överflyttas till ett
styrelseorgan, som genom formerna för sin tillblivelse oell sammansättning
äger förmåga och vilja att bliva stadens styrelse.

Ävenså är det tydligen för de flesta städerna av största vikt, att till
styrelseorganets biträde ställes en kvalificerad befattningshavare, som kan
anlitas till beredning, föredragning och protokollföring av ärendena och som
erhåller en i möjligaste mån självständig och tryggad ställning. I sammanhang
härmed må betonas, att legalitetskontrollens betydelse inom den kommunala
förvaltningen icke bör underskattas. Värdet av bestämmelser örn en
legali tetskon troll kan ej — såsom måhända kan ligga nära till hands att
antaga — utläsas av någon statistisk redogörelse över det antal fall, då den
faktiskt kommit till tillämpning. Tillvaron av föreskrifter örn densamma
medför i sig, att dess handhavare å ett tidigt stadium har möjlighet att förhindra
tillkomsten av beslut, varå vägran av handräckning till verkställighet
måst följa. Verkställes emellertid en fackmannamässig beredning av de ärenden,
vilka skola av stadsfullmäktige avgöras, torde utan överdrift kunna påstås,
att behovet av ifrågakomna kontroll bliver synnerligen ringa.

Örn sålunda någon principiell erinran mot införandet av ett kommunalt
centralorgan ej kan framställas, tarvas däremot närmare undersökning av
frågan, huruvida icke organet kan åvägabringas mera inom ramen för det
bestående än vad kommunalförvaltningssakkunniga ifrågasatt. Mot förslaget
att hos det kommunala centralorganet sammanföra såväl kommunala som
statsadministrativa uppgifter hava från många håll riktats kraftiga gensagor
oell det med rätta. Det lärer icke vara lämpligt, att denna styrelse, vilken
skall leda stadens utveckling och övervaka övriga förvaltningsstyrelser, belastas
med statsadministrativa ärenden, vilka så gott som uteslutande äro
av expeditionell natur. Ej heller torde det vara riktigt, att såsom ifrågasättes
i § 11 uti förslaget till lag örn stadsstyrelse — en tjänsteman, vilken
icke tillhör styrelsen, enligt reglementets föreskrift skall kunna tilläggas befogenhet
att å styrelsens vägnar avgöra vissa slag av ärenden.

För att undvika, dels att det kommunala centralorganet belastas med rent
expedi tionella ärenden dels oele att omförmälda överlåtande av beslutandel ätt
tages i anspråk, synes det önskvärt, att den överflyttning av uppgifter a
centralorganet, som kommunalförvaltningssakkunniga föreslagit, begränsas,
en fråga som skall närmare beröras i det följande.

Det kommunala centralorganet benämndes av kommunalförvaltningssakkunniga
»stadsstyrelse».

Drätselkamrarna hava, som ovan framhållits, i ett stort antal städer faktiskt
erhållit en ledande och gentemot övriga förvaltningsstyrelser övervakande
ställning.

Därigenom att till drätselkammarens funktioner enligt vad nedan närmare
utvecklas läggas dels sådana uppgifter, som redan i många stadssamhällen
enligt praxis åvila kammaren, dels ett mindre antal hittillsvarande magistratsuppgifter
utan större betydelse, erhåller visserligen drätselkammaren en

Fördelningen
ar de nuvarande
magistratsuppgifterna.

128 Bilaga, B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ställning av stadens styrelse i långt högre grad än magistraten eller de nuvarande
stadsstyrelserna, men dess allmänna karaktär förändras icke. Dess
huvudsakliga uppgift är allt fortfarande att handhava stadens drätsel med
vad därtill hörer. Någon anledning att avskaffa det hittillsvarande namnet
— drätselkammaren — som blivit känt och aktat i stadskommunerna, torde
därför icke finnas. Fördenskull synes det kommunala centralorganet böra
benämnas drätselkammaren.

Föreskrifter rörande besvärs anförande emot drätselkammarens beslut
liro erforderliga.

Av magistratens uppgifter torde å det nyinrättade centralorganet — drätselkammaren
— följande böra överflyttas

1) uppgifter enligt kommunalstvrelselagen med undantag för

a) legalitetskontrollen över stadsfullmäktiges beslut;

b) hållande av allmän rådstuga;

c) mottagande av revisionsberättelser över förvaltningen samt därmed i
samband stående åtgöranden;

2) den enligt taxeringsförordningen magistraten åliggande skyldigheten
att avgiva förslag örn taxeringsnämndernas antal och örn taxeringsdistrikt;

3) följande under 3), 4) och 11) å s. 107 omförmälda uppgifter:

a) i stad, där polisnämnd ej finnes, de på denna enligt lagen örn polisväsendet
i riket eljest ankommande uppgifter;

b) upprättande av förslag till kommunala stadgar;

c) anvisande av allmänna avstjälpningsplatser för snö, is, byggnadsavfall,
fyllnadsämnen m. m.

Vidkommande de magistraten enligt kommunalstyrelselagen åliggande
llPP§ifter> vilka enligt vad nu anförts icke skola överflyttas å drätselkammaren,
förordas

1) att legalitetskontrollen — med hänsyn till vad nedan kommer att föreslås
beträffande beredningen av drätselkammarärendena eller tillsyn över
denna beredning — upphör;

2) att hållande av allmän rådstuga överlämnas åt en valnämnd, bestående
av ordförande med viss kompetens, utsedd på sätt nedan kommer att föreslås,
samt två av stadsfullmäktige valda ledamöter jämte två suppleanter;

3) att revisionsberättelse över stadens förvaltning skall överlämnas till
stadsfidlmäktiges ordförande med skyldighet för denne att från styrelserna
införskaffa erforderliga förklaringar, över vad i densamma anförts.

Av övriga magistratsuppgifter bör

1) länsstyrelsen övertaga:

a) meddelande av förordnande för notam publici;

b) godkännande av plan för avstyckning av fastighet samt meddelande
av fastställelse å verkställd avstyckning;

c) befattningen med fastighetsregistret — prövningen av indelning i stadsägor,
fastställande av registerbeteckning, tillsyn över registerarbetet;

d) såvitt ej annorledes, på sätt nedan närmare angives, kan komma att
stadgas, befattningen såsom överexekutor;

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

129

e) kontrollen över den eller de stadens tjänstemän, som handhava debitering
och uppbörd av kronoutskylder samt indrivning av skatterestantier,
böter m. m. ävensom man talsskri vningsbestyret;

2) ägo dehlin g sr ätten i den domsaga, staden hommer att tillhöra, övertaga:

befattningen att vara ägodelningsrätt i staden;

3) valnämnd, varom ovan förmälts, övertaga:

a) uppgifterna enligt kommunala vallagen och lagen örn val till riksdagen;

b) befattningen med val av sjömanshusdirektion och revisorer för
granskning av sjömanshusets räkenskaper,

Här ovan har ifrågasatts, att ärenden rörande godkännande av styckningsplan
och fastställelse av avstyckning överflyttas till länsstyrelsen.
Denna myndighet torde — med hänsyn till sin möjlighet att införskaffa
tjänsteutlåtanden från överlantmätare och länsarkitekt — med betydligt större
sakkunskap och noggrannhet än de nuvarande magistraterna kunna handlägga
och avgöra dessa för fastighetsbildningen betydelsefulla ärenden. Det
eventuella dröjsmål, som uppstår för allmänheten genom ärendenas förläggning
till länsstyrelsen, bliver ej större, än att nackdelen därav uppväges av
de fördelar, som en sakkunnig och noggrann handläggning kommer att medföra
i ökad precision.

Efter ett utskiftande av magistratens nuvarande åligganden i enlighet
med vad ovan anförts återstå en mängd uppgifter av synnerligen skiftande
slag, vilka emellertid hava rent expeditionell natur och i fögderistäderna —
med undantag allenast för de under 65)—68) å s. 110 här ovan upptagna —
avgöras av stadsstyrelsens ordförande ensam.

Vidkommande de nyssnämnda till stadsstyrelses samfällda avgörande känskjutna
ärenden — under 65)—68) upptagna — som magistraten jämlikt författningar
angående försäljning av rusdrycker, pilsnerdricka, tillagade alkoholfria
drycker samt svagdricka har att handlägga, avse dessa — utom i fråga örn
sådana tillfälliga förordnanden, som i fögderistäderna kunna meddelas av
stadsstyrelsens ordförande ensam — i intet fall verkligt avgörande utan
allenast dels avgivande av utlåtanden över ansökningar, beträffande vilka
även stadsfullmäktige hava yttranderätt, dels och, i vad gäller utskänkning
av alkoholfria drycker, utfärdande av bevis att ingivna anmälningar
därom äro behörigen gjorda.

Att märka är, att ansökan örn utskänkning av rusdrycker eller pilsnerdricka,
vilken av stadsfullmäktige avstyrkts, ej må av länsstyrelsen bifallas,
även örn magistraten tillstyrkt densamma.

Några ärenden av större vikt eller principiell innebörd, som enligt de
nu angivna grunderna ej skola överflyttas till drätselkammaren eller annat
organ, torde icke förekomma hos magistraten med undantag för avgivande
av yttrande över lagförslag o. d., vilken art ärenden drätselkammaren emellertid
kan anses i stånd att handlägga.

Av det anförda torde framgå, att de av magistratens uppgifter, vilka icke
enligt förestående förslag överflyttas å länsstyrelsen, drätselkammaren, valnämnden
eller annat organ, äro av den art, att de ej tarva behandling i en

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lif) höft. (Nr 207.) so84 31 9

130

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition, nr 207.

styrelse utan leanna och höra avgöras av en tjänsteman. På den grund synes
vid statens övertagande av rättsskipningen i stad den nuvarande magistraten
böra indragas utan att ersättas av annat styrelseorgan.

Liksom den kommunala förvaltningen såsom förut nämnts bör ordnas på
samma sätt i fögderistäder och i de städer, vilka förlora sina magistrater,
böra nu ifrågavarande uppgifter i fögderistäderna handhavas i enlighet med
vad här förordats. Jämväl stadsstyrelserna böra således upphöra. En övergångstid
av fem år, räknat från den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande
den 1 januari 1933, har emellertid ansetts böra stadgas.

Övertagandet I de städer, örn vilka nu är fråga, tillkommer befattningen som polischef
°V skåpet 6f~ borgmästaren eller annan ledamot av magistraten. Avskaffas magistraterna,
måste därför de uppgifter, som nu tillhöra polischef i stad, ombesörjas i
annan ordning. Huru detta bör ske kommer att i det följande närmare
angivas.

Inrättande av
kommunalborgmästarbefattning.

Kommunal borg mästarens arbetsområde.

I det föregående har framhållits angelägenheten av att det centralorgan,
vars inrättande förordats, erhölle biträde av en kvalificerad befattningshavare,
som kunde anlitas till beredning, föredragning och protokollföring av ärendena.
Förslag har därjämte väckts, att vissa magistrat och stadsstyrelse nu
tillkommande betydelsefulla uppgifter skulle överflyttas å en valnämnd, i
vilken ordföranden skulle äga viss kompetens. Enligt vad nyss anfördes
böra vidare åtskilliga å magistrats och stadsstyrelses handläggning för närvarande
ankommande ärenden avgöras av en tjänsteman. Och för ombesörjandet
av uppgifterna som polischef kräves, att den ledamot av magistraten
eller stadsstyrelsen, som nu har att svara för uppgifternas fullgörande,
erhåller en ersättare. De bestyr och åligganden, som sålunda nämnts, äro
i flertalet nu ifrågavarande städer av den omfattning, att för deras behöriga
utförande tarvas en tjänsteman, som särskilt ägnar sig däråt, och föreslås i
följd härav inrättande av en ny befattning i nämnda städer. Det torde vara
lämpligt, att innehavaren av en sådan befattning i de olika städerna erhåller
samma titel, särskilt med hänsyn till önskvärdheten för allmänheten att veta
till vem den har att vända sig i frågor, vilka tillhöra hans arbetsområde.
I anslutning till vad som gäller i de efter år 1921 nytillkomna städerna,
föreslås såsom titel leommunalhorgmästare.

I egenskap av kommunalt organ skall kommunalborgmästaren vara skyldig
att biträda drätselkammaren vid fullgörandet av de åligganden, som åvila
denna, för vilket ändamål han skall närvara vid kammarens sammanträden
och därvid äga att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt till
protokollet anteckna avvikande mening. Vidare skall han hava rätt närvara
vid stadsfullmäktiges sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej
i besluten. Därjämte bör i reglemente för kommunalborgmästaren kunna
föreskrivas, att han skall vara självskriven ledamot i drätselkammaren ävensom
att han skall vara skyldig mottaga uj>pdrag att bereda och föredraga i
drätselkammaren förekommande ärenden, vara stadens ombudsman samt hand -

Bilaga B till Kungl. Majlis proposition nr 207.

131

hava sekreterare- ock andra kommunala tjänster. Skyldighet att mottaga
förordnande som notarius publicus torde ock böra stadgas. Såsom kommunalt
organ bör han vara självskriven ledamot av byggnadsnämnden, och i
sin egenskap av polischef tillkommer det honom att vara självskriven ledamot
i hälsovårdsnämnden.

Den här förordade kombinationen av kommunalt organ och polischef kan
möjligen tänkas bliva föremål för vissa invändningar. Sålunda skulle måhända
kunna sägas, att valrätten bleve inskränkt, örn vid befattningens tillsättande
hänsyn måste tagas till frågan, huruvida föreslagen person innehade
kvalifikationer såsom polischef, samt att den person, som utsåges, i
sin egenskap av kommunalt organ komme i beroende ställning till staden
och därigenom bleve mindre lämpad att företräda polisväsendet; till följd
härav vore det mera ändamålsenligt, örn det ankomme på länsstyrelsen eller
annat statligt organ att till polischef förordna särskild person, exempelvis
stadsfiskalen.

För bedömandet av det avseende sådana invändningar skulle förtjäna,
torde det vara av betydelse att klargöra innebörden av begreppet polischef
i stad utan magistrat.

I det föregående (s. 112 o.f.) har en närmare redogörelse lämnats för polischefs
författningsenliga uppgifter, varjämte framhållits, att i stad utan magistrat
polischefen är underordnad icke blott länsstyrelsen utan även en till polisväsendet
hörande befattningshavare hos denna, nämligen landsfogden. I
varje stad, där polismästare ej finnes, är såsom förut nämnts under polischefens
överinseende stadsfiskal eller poliskommissarie föreståndare för polisen.
Under normala förhållanden är på den grund polischefens uppgift
avsevärt begränsad. Han har att avgiva vissa yttranden, utöva bestraffningsrätt,
i den mån den ankommer å honom, mottaga rapporter från polisföreståndaren
samt lämna denne råd och anvisningar. När frågor örn polisorganisationen
dryftas, har han att inför de kommunala myndigheterna framföra
polisväsendets synpunkter och söka tillvarataga dess intressen. Yppar sig
anledning till särskild oro i samhället, vilket kan vara fallet exempelvis vid
lockout eller strejk, torde han lämpligen böra genom förhandling med parterna
eller annorledes söka förmå dessa att själva medverka till ordningens
upprätthållande samt att, därest hans åtgöranden härutinnan ej leda till
resultat, i samråd med poliskommissarien föreslå landsfogden att vidtaga
erforderliga åtgärder i omförmält syfte.

Den nyss antydda möjligen förefintliga farhågan för en inskränkning
i valrätten borde tydligen även göra sig gällande vid val eller utnämning
enligt rådande ordning av polischef i stad, d. v. s. borgmästare i magistratsstad
samt kommunalborgmästare eller stadsstyrelseordförande i annan stad.
Emellertid torde allenast i undantagsfall hänsyn tagas till frågan, huruvida en
sökande är lämplig eller icke att utöva polischefskapet. Erfarenheten lärer
också visa, att någon olägenhet för det allmänna icke härigenom uppstått.

De uppgifter, som under normala förhållanden ankomma å polischef, liro
otvivelaktigt av den art, att de utan svårighet och utan olägenhet för det

Kommunalborgmästarens

lämplighet för
utövande av
polischefskapet.

Kommunalborgmästarens
anställningsförhållanden.

132 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

allmänna kunna handhavas av den föreslagne befattningshavaren. Och hans
lämplighet att vid kritiska tillfällen utöva polischefskapet, lärer ej bliva
mindre än de nuvarande polischefernas. Förhållandet torde tvärtom ej sällan
bliva det motsatta, icke minst i industrisamhällen. Att märka är nämligen,
att kommunalborgmästaren i drätselkammaren samt andra nämnder och styrelser
komme att samarbeta med de kommunala förtroendemännen, vilka ofta
inom olika samhällsgrupper intaga en framskjuten ställning, en omständighet
som i nu åsyftade situationer förvisso skulle bliva till stor nytta för honom
vid hans strävanden att på lämpligt sätt upprätthålla ordningen. De företräden
hans ställning skulle skänka honom i jämförelse med stadsfiskalen
äro uppenbara, jämväl på den grund att denne i främsta rummet betraktas
som polisman.

Då det gäller att inför de kommunala myndigheterna framföra polisväsendets
synpunkter och medverka till förbättringar inom detsamma, torde en
kommunalborgmästare äga större möjlighet att ernå resultat än en stadsfiskal,
som oftast — åtminstone i stad av någon betydenhet — står helt isolerad
från det kommunala arbetet. Anmärkas må, att i jämförelse med borgmästaren
i en magistratsstad, som ej sällan blott i formellt hänseende tager befattning
med de kommunala bestyren, lärer kommunalborgmästaren i omförmält
avseende vara lika, örn ej bättre skickad att omhänderhava polischefens
uppgifter.

Yad beträffar möjligheten av att kommunalborgmästaren skulle komma i
beroende ställning till staden och därigenom bliva olämplig såsom polischef,
må erinras, att befattningshavaren i sin egenskap av ledande kommunal
tjänsteman bör beredas en tryggad ställning, främst genom garantier mot
obehörigt avskedande. Förslag härutinnan kommer att nedan framläggas.

Framhållas kan, att staden, därest annan person än kommunalborgmästaren
eller stadsfiskalen bleve förordnad till polischef, komme att vidkännas
en kanske ej obetydlig merutgift ävensom att det givetvis är av betydelse,
att samme befattningshavare, som övertager magistratens statsadministrativa
uppgifter och sålunda meddelar tillstånd till nöjestillställningar av olika art,
till demonstrationer o. d., även bliver polischef.

De uppgifter, som komma att åvila kommunalborgmästaren såsom kommunalt
organ och handhavare av förutvarande magistratsuppgifter, torde i
allmänhet vara av den betydelse och kvalitet, att krav på viss formell utbildning
bör uppställas.

I sådant avseende bör föreskrivas, att kommunalborgmästaren i stad med
med mer än 6,000 invånare skall hava avlagt för utövande av domarämbete
föreskrivna kunskapsprov och i annan stad sådana kunskapsprov eller kansliexamen,
dock att Konungen skall äga meddela dispens beträffande den som
på grund av annan utbildning eller längre tids verksamhet i kommunala
värv eller eljest i allmän tjänst finnes skickad att innehava den befattning,
varom är fråga.

Kommunalborgmästare bör väljas av stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, allmänna rådstugan. Förordnande å befattningen bör utfärdas av

133

Bilaga B till Kungl. May.ts proposition nr 207.

länsstyrelsen, och bör detta icke kunna återkallas före befattningshavarens
inträde i föreskriven pensionsålder i andra än förslagsvis följande, fall:

a. där han i tjänsten träffats av olycksfall, som finnes för framtiden medföra
oförmåga till tjänstgöring;

b. där han, utan att hava uppnått pensionsåldern, rinder tre på varandra
följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra
och finnes för framtiden vara oförmögen till tjänstgöring;

c. där drätselkammaren med minst i/3 av kammarens i omröstningen härom
deltagande ledamöter föreslagit och stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, allmänna rådstugan med samma majoritet beslutat till länsstyrelsen
ingiva framställning örn återkallande av förordnandet samt länsstyrelsen
efter verkställd prövning funnit, att framställningen är sakligt motiverad.

Reglemente för kommunalborgmästaren bör utfärdas av Konungen efter
därom av stadsfullmäktige eller, därest sådana ej finnas, allmänna rådstugan
upprättat förslag. I reglementet böra intagas bestämmelser örn befattningshavarens
tillsättande, åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjansteförhållanden
i övrigt

I stad med 6,000 invånare eller därunder synes lämpligt, att i reglementet
medgives rätt för staden att organisera befattningen såsom bisyssla vare sig
under viss övergångstid eller för framtiden.

Såsom tidigare omförmälts, kan Konungen enligt utsökningslagen förordna
viss ledamot av magistrat att vara överexekutor. På grund av denna be- Ä0,,lmtmaV
stämmelse är borgmästaren eller annan magistratsledamot för närvarande
överexekutor i 17 av nu ifrågavarande städer. Under förutsättning att “ exekutor.
kommunalborgmästare avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov
synes hinder icke böra möta mot att han i likhet med vad
sålunda gäller för ledamot av magistrat — skall, därest vederbörande stad
så önskar och Konungen prövar lämpligt, kunna erhålla förordnande såsom
överexekutor, i all synnerhet som härigenom skulle undvikas en ökning av
länsstyrelsens arbetsbörda. För att möjliggöra en anordning i antydd riktning
erfordras ändring i utsökningslagens 1 §.

Med ledning av innevarande års utgifts- och inkomststater, vilka ställts Den Kreti
11 förfogande av svenska stadsförbundet, hava sammanställts uppgifter s
rörande kostnaden för magistraten respektive stadsstyrelsen, drätselförvalt- bedömd ur
ningen, vissa sekretariat nr. nr. dels i de magistratsstäder, i vilkas rådhusrätt synpunkt.
borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte borgmästaren finnes
endast en sådan ledamot — med undantag likväl för länsresidensstäderna
Nyköping, Luleå, Umeå, Växjö, Vänersborg och Mariestad samt för städerna
Skanör-Falsterbo och Laholm, för vilka utgifts- och inkomststater ej funnits
tillgängliga — dels i samtliga fögderistäder med undantag för Östhammar
och Öregrund. Från statistiska centralbyrån hava därjämte — i och for erforderlig
sportelberäkning — införskaffats uppgifter rörande det antal växelprotester,
som av notam publici uti ifrågakomna städer verkställts under
åren 1928, 1929 och 1930.

Möjlighet till
särställning
för de minsta
städerna.

134 Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Med utgångspunkt från omförmälda siffermässiga sammanställning har för
varje stad vidtagits särskild undersökning, på vad sätt föreslagen kommunalborgmästarbefattning
lämpligen bör kunna anordnas. Med andra ord: försök
låt vara teoretiska liava gjorts att för varje stad få en uppfattning örn
huru den tänkta organisationen skall kunna åvägabringas och vilka kostnader
den bör draga.

Vid kostnadsberäkningen har av naturliga skäl icke kunnat tagas hänsyn
till \aie sig eventuella pensions- eller andra kostnader för avgående magistratsledamöter
eller kostnader, som uppstå för stadens invånare i form av
utskylder till tingshus o. d.

Antalet städer, som omfattas av undersökningen, utgör 73, av vilka 50
äro magistratsstäder och 23 fögderistäder.

Ehuru några bestämda slutsatser naturligen icke kunna dragas av undersökningen,
må likväl nämnas, att därav framgår

att ifrågavarande befattning kan omedelbart efter rättskipningens övertagande
av staten eller framdeles anordnas såsom huvudsyssla i 43 nuvarande
magistratsstäder;

att av de 7 återstående magistratsstäderna den största — Säter — vid
årsskiftet 1930—1931 hade 2,176 invånare;

att, därest ej hänsyn tages till ovan omförmälda pensionskostnader etc.,
utgiftsminskning vid förordad organisation uppstår vid statens övertagande
av rättskipningen i var och en av förevarande magistratsstäder med undantag
för Mariefred;

att den teoretiskt beräknade utgiftsminskningen per skattekrona år 1930
motsvarar mindre än 20 öre i 27 städer, 21—40 öre i 13 städer, 41—60 öre
i 7 städer, 63 öre i en stad samt 95 öre i en stad;

att befattningen kan utan merkostnad för respektive stad omedelbart eller
framdeles anordnas såsom huvudsyssla i 17 av fögderistäderna;

samt att minimilönen till innehavare av en såsom huvudsyssla anordnad
befattning torde böra sättas till 6,000 kronor.

För underlättandet av den föreslagna organisationens genomförande synes
det vara av vikt, att stad skall kunna befrias från skyldighet att avlöna
åklagare.

För städernas vidkommande torde det vara lämpligt, att icke blott den
expeditionslösen, som utgår i magistratsärenden, utan jämväl notarii-publicisportler
indragas till stadskassan. I sistnämnda avseende må nämnas, att
även i relativt små städer särskilt den sportelinkomst, som härrör från växelprotester,
ej sällan uppgår till oväntat höga belopp (t. ex. i Örnsköldsvik
med 5,032 inv. över 4,000 kronor). Måhända torde även den såsom provision
och debetsedelslösen utgående sportelinkomst, som tillkommer kronokassör,
kunna indragas. I

I de minsta städerna torde ofta, i all synnerhet i stillastående inlandsstäder,
liandhavandet av de uppgifter, vilka enligt förestående förslag skulle
obligatoriskt åvila kommunalborgmästaren, utgöra en föga krävande arbets -

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 135

prestation. Ej sällan är val också den kommunala verksamheten i dylik stad
av så ringa omfattning oell enkel beskaffenhet, att något verkligt behov av
en mera kvalificerad tjänsteman till drätselkammarens och övriga styrelsers
biträde ej erfordras. Att hittillsvarande legalitetskontroll slopas utan att i
någon form erhålla en ersättning torde ej befaras medföra någon nämnvärd
nackdel.

I sådana städer torde därför handhavandet av polischefskapet samt de
hittillsvarande magistratsuppgifter, vilka ej enligt vad förordats bliva överflyttade
å andra organ — därest Konungen efter framställning av staden
prövar lämpligt — böra ombesörjas pa samma sätt som för landet, d. v. s.
av landsfiskalen, som tillika bör vara självskriven ordförande i valnämnden.
I nu nämnda städer bör därjämte länsstyrelsen utse en ledamot av dess
byggnadsnämnd.

Vid avgörandet av frågan, i vilka städer en sådan förenklad organisation
som den nu antydda bör medgivas, lärer icke finnas någon annan fast grund
för gränsdragningen än stadens invånarantal, och har detta lämpligen ansetts
kunna sättas till högst 3,000.

I fråga örn utformningen av det förslag till magistratsbestyrens ombesörjande
i stad utan magistrat, för vilket redogörelse lämnats i det föregående,
må följande i korthet anmärkas.

Av den ifrågasatta reformen beröras åtskilliga författningar, såväl lagar
som i administrativ ordning meddelade kungörelser och förordningar. De
ändringar, som påkallas, äro emellertid i stort sett av jämförelsevis enkel
beskaffenhet och i övervägande antalet fall likartade. Den viktigaste författningen
på området är naturligen lagen örn kommunalstyrelse i stad. Sättet
för de nya bestämmelsernas infogande i denna lag kan vara föremål för
olika meningar. Närmast synas två alternativ erbjuda sig för frågans lösning.
Antingen kan den väg, som för närvarande är begagnad — att i en
paragraf angiva att vad som är stadgat i avseende å magistrat skall gälla
örn stadsstyrelse — med vissa jämkningar anlitas eller ock kan i varje
ifrågakommande lagrum bestämmelse upptagas örn den myndighet, som ersätter
magistrat. Den förra vägen, som av riksdagen valdes i fråga örn
1930 års lag, är emellertid med den läggning förslaget nu fått förenad med
vissa olägenheter. Enligt 1930 års lag ersättes magistrat, såvitt nu är i
fråga, städse av stadsstyrelse men enligt förevarande förslag inträda i stället
för magistrat flera olika myndigheter, nämligen kommunalborgmästare i fråga
örn de statsadministrativa och polisiära uppgifterna, drätselkammaren beträffande
flertalet kommunala bestyr, valnämnd såvitt angår magistrats
åligganden vid allmän rådstugas hållande samt ordföranden i stadsfullmäktige
eller valnämnd i fråga örn mottagandet av revisionsberättelsen m. m. En
magistratsuppgift, nämligen magistratens befattning med legalitetskontrollen,
skall slutligen helt upphöra och således icke övertagas av något organ.
Med hänsyn till nu anförda omständighet och då det vid tillämpningen av
lagen torde vara till lättnad att i varje lagrum direkt erhålla upplysning

Förslagets

utformning.

136

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

om den myndighet, som inträder i magistrats ställe, har av de båda berörda
alternativen det sistnämnda med visst undantag valts.

Bestämmelserna örn kommunalborgmästare hava ansetts kunna upptagas
i en från kommunallagen fristående lag. Nämnda bestämmelser äro delvis
av speciell karaktär och komma i de olika städerna mycket sällan i bruk.
Någon olägenhet av att de icke återfinnas i själva kommunallagen torde
därför icke uppstå vid lagtillämpningen. Å andra sidan skulle de, örn de
infördes i kommunallagen, i viss mån komma att tynga lagtexten.

Bilaga B till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

137

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. Socialdepartementet 90

Utkast till

lag: angående ändring i vissa delar av lagen om kommunalstjreise i stad 91

» om kommunalborgmästare........................................................................... 99

» angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen örn val till riksdagen ... 100
» om ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen ................................. 101

Motiv:

Magistrats och stadsstyrelscs ställning och uppgifter i förvaltningen .............. 102

Magistratens och stadsstyrelsen författningsenliga ställning i den kommunala
förvaltningen.............................................................................. 102

K. F. 1862 örn kommunalstyrelse i stad s. 102. — Lagen 1930 örn kommunalstyrelse
i stad s. 103.

Magistratens uppgifter i den kommunala och statliga förvaltningen ...... 104

A. enligt kommunalstyrelselagen s. 104. -— B. enligt kommunala vallagen
s. 104. — C. enligt lagen örn val till riksdagen s. 105. — D. enligt författningar
rörande exekutionsväsen, taxerings- och uppbördsväsen samt medelsförvaltning
s. 105. — E. enligt särskilda författningar rörande frågor av
statsadministrativ och polisiär natur s. 107.

Stadsstyrelsens uppgifter i den kommunala och statliga förvaltningen... 110

Magistratens och stadsstyrelsens arbetsformer.......................................... 110

Magistrats- eller stadsstyrelseledamots uppgifter såsom polischef............ 112

Innehavare av polischefskapet s. 112. — Polischefs uppgifter s. 112.

Översikt över strävandena efter en reformerad kommunalförvaltning m. lii....... 113

Införande av stadsstyrelse med kommunalborgmästare ........................... 113

Reformsträvandena under senare tid, särskilt i samband med en processreform.
................................................................................................... 11®

Stadsförbundet 1919 s. 116. — Dr Hansson 1927 och ekonomisakkunniga
1928 s. 116. — Kommunalförvaltningssakkunnigas betänkande 1929 s. 117.

— Yttranden över 1929 års betänkande s. 118. — Stadsförvaltningen och
revisionen av kommunallagarna 1930 s. 123. — Stadsförvaltningen och förslaget
till huvudgrunder för en processreform 1931 s. 124.

Grundlinjer för magistratsbestyreus ombesörjande i stad utan magistrat ......... 125

Kommunalförvaltningens ordnande i stad utan magistrat ........ 125

Inledande anmärkningar s. 125. •— Magistratens och stadsstyrelsens faktiska
ställning i den kommunala förvaltningen s. 125. — Inrättande av ett
kommunalt centralorgan s. 126.

Fördelningen av de nuvarande magistratsuppgifterna............................. 128

Övertagandet av polischefskapet ............................................................... 130

Inrättande av kommunalborgmästarbefattning.......................................... 130

Kommunalborgmästarens arbetsområde s. 130. — Kommunalborgmästarens
lämplighet för utövande av polischefskapet s. 131. Kommunalborgmästarens
anställningsförhållanden s. 132. — Beredande av möjlighet för
kommunalborgmästare att bliva överexekutor s. 133.

Den föreslagna organisationen, bedömd ur kostnadssynpunkt ............... 133

Möjlighet till särställning för de minsta städerna ................................. 134

Förslagets utformning................................................................. 135

138

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bilaga C.

Lag

komrminalstyrelse i stad.

(Gällande lydelse.) (J propositionen föreslagen lydelse.)

7 §•

Stadskommuns beslutanderätt — — — allmän rådstuga.

Förvaltning och verkställighet till- Förvaltning och verkställighet tillkomma,
under inseende av magistrat, komma drätselkammare eller de stydrätselkammare
eller de styrelser, reiser, nämnder eller personer, som
nämnder eller personer, som äro ut- äro utsedda för särskilda förvaltningssedda
för särskilda förvaltnings- eller eller verkställighetsbestyr.
verkställighetsbestyr.

13 §.

Stadsfullmäktige väljas —--års ålder.

Stadsfullmäktig kan---andras talan.

Följande personer må icke vara
stadsfullmäktige: landshövding, landssekreterare,
landskamrerare, länsassesledamot
av magistraten, tjänste -

sor

man eller betjänt vid magistraten eller
allmän åklagare i orten, ej heller tjänsteman
eller betjänt, som är anställd
vid stadens drätsel eller annat dess
förvaltande verk och är för sin befattning
redovisningsskyldig.

Ej må---

Följande personer må icke vara
stadsfullmäktige: landshövding, landssekreterare,
landskamrerare, länsassessor,
ledamot av magistraten, tjänsteman
eller betjänt vid magistraten,
kommunalborgmästare eller allmän åklagare
i orten, ej heller tjänsteman eller
betjänt, som är anställd vid stadens
drätsel eller annat dess förvaltande
verk och är för sin befattning redovisningsskyldig,

såsom stadsfullmäktig.

15 §-

För val — — — inom valkrets.

Vid valkretsindelning — — — särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte
antalet fullmäktige för varje valkrets
äga, efter därom av magistraten uppgjort
förslag, stadsfullmäktige göra
framställning hos länsstyrelsen. Utan
föregående framställning må länsstyrelsen
förordna örn sådan indelning,

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

139

(Gällande lydelse.)

sedan tillfälle beretts stadsfullmäktige
att avgiva yttrande i ärendet. Beslut
om indelning i valkretsar skall meddelas
senast två månader före ingången
av det kalenderår, under vilket
beslutet skall träda i tillämpning.

17 §.

Stadsfullmäktige välja varje år för
nästkommande kalenderår bland sig
en ordförande och en vice ordförande
samt, då stadsfullmäktige så besluta,
jämväl en andre vice ordförande.
Underrättelse örn dessa val, med angivande
av de valdas namn och postadress,
skall genom magistraten ofördröjligen
insändas till länsstyrelsen
för intagande i länskungörelserna.

För året----— — särskilt u

(I propositionen föreslagen lydelse.)

reisen förordna örn sådan indelning,
sedan tillfälle beretts stadsfullmäktige
att avgiva yttrande i ärendet. Beslut
örn indelning i valkretsar skall meddelas
senast tvåmånader före ingången
av det kalenderår, under vilket beslutet
skall träda i tillämpning.

17 §.

Stadsfullmäktige välja varje år för
nästkommande kalenderår bland sig
en ordförande och en vice ordförande
samt, då stadsfullmäktige så besluta,
jämväl en andre vice ordförande.
Underrättelse örn dessa val, med angivande
av de valdas namn och postadress,
skall ofördröjligen insändas
till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna.

19 §.

Ordinarie sammanträden — — — av fullmäktige.

Yid ordinarie---och förvaltning.

Vid ordinarie---och revisorssuppleanter.

Extra sammanträde hålles, när länsstyrelsen
därom förordnar eller magistraten
eller de flesta av fullmäktige
sådant äska eller ordföranden finner
det nödigt.

20 §.

Kallelse till stadsfullmäktigsammanträde
utfärdas första gången, sedan
beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige,
av magistraten och därefter
av ordföranden eller, vid hinder för
honom, av vice ordföranden. Kallelsen,
vilken skall utfärdas skriftligen och
innehålla bestämd uppgift örn tid och
ställe samt, såvitt möjligt är, även

Extra sammanträde hålles, när länsstyrelsen
därom förordnar eller magistraten
eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren
det begär eller de flesta
av fullmäktige sådant äska eller ordföranden
finner''det nödigt.

20 §.

140

Bilaga C till Kungl. Martis proposition nr 207.

CGällande lydelse.) (I propositionen föreslagen lydelse.)

om överläggningsämne för samman- och ställe samt, såvitt möjligt är, även
trädet, skall senast söckendagen före örn överläggningsämne för sammansammanträdet
delgivas envar stads- trädet skall senast söckendagen före
fullmäktig. sammanträdet delgivas envar stads fullmäktig.

En vecka —--flestas kännedom.

Vid ordinarie---denna tidning.

Den omständigheten--— sammanträdets hållande.

Magistraten skall särskilt skriftligen I stad med magistrat skall magistraten
underrättas örn sammanträde. särskilt skriftligen underrättas örn sam manträde.

22 §.

Varje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde
äger borgmästaren eller stadsstyrelsen
ordförande eller, vid hinder för honom,
den, vilken magistraten eller stadsstyrelsen
bland sina ledamöter utser, att
vara tillstädes och deltaga i överläggningarna,
men ej i besluten. Sådan
rätt tillkommer jämväl ordförande eller
vice ordförande i kommunal styrelse,
nämnd eller beredning vid behandling
av ärende, som beretts av styrelsen,
nämnden eller beredningen, så ock
revisor vid granskning av den av honom
avgivna revisionsberättelsen.

23 §.

Stadsfullmäktige äro skyldiga att,
efter sakens beskaffenhet, antingen
meddela yttrande elfer fatta beslut
över alla de frågor, vilka blivit av
högre myndighet eller av magistraten
hänskjutna till dem.

24 §.

Vid stadsfullmäktigsammanträde
äger borgmästaren eller, vid hinder
för honom, den, vilken magistraten
bland sina ledamöter utser, eller kommunalborgmästaren
att vara tillstädes
och deltaga i överläggningarna, men
ej i besluten. Sådan rätt tillkommer
jämväl ordförande eller vice ordförande
i kommunal styrelse, nämnd eller beredning
vid behandling av ärende, som
beretts av styrelsen, nämnden eller
beredningen, så ock revisor vid granskning
av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

23 §.

Stadsfullmäktige äro skyldiga att,
efter sakens beskaffenhet, antingen
meddela yttrande eller fatta beslut
över alla de frågor, vilka blivit av
högre myndighet eller i stad med
magistrat av magistraten hänskjutna
till dem.

24 §.

141

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

Val må---stadens rättighet.

32 §.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så
snart de blivit justerade, skriftligen
delgivas magistraten. För övrigt äger
envar att taga avskrift av protokollet
och att få avskriftens riktighet bestyrkt.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

av en eller flera särskilt för sådan
beredning utsedda personer. Innan
ärende, som beretts annorledes än av
drätselkammaren eller allmänt beredningsutskott,
företages till avgörande
av stadsfullmäktige, skall tillfälle lämnas
kammaren eller utskottet att avgiva
yttrande däröver. I stad utan
magistrat slolt tillfälle städse lämnas
drätselkammaren att avgiva yttrande över
ärende, som beretts annorledes än av
kammaren.

32 §.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så
snart de blivit justerade, skriftligen
delgivas magistraten eller, där sådan
ej finnes, drätselkammaren. För övrigt
äger envar att taga avskrift av protokollet
och att få avskriftens riktighet
bestyrkt.

Beträffande rättighet

35 §.
--är stadgat.

Vid behandling av ärende, som sägs
i första stycket, skall genom magistratens
föranstaltande finnas tillgänglig
längd över de i sådant ärende röstberättigade,
vilka icke finnas upptagna
såsom röstberättigade i den allmänna
röstlängden.

Vid behandling av ärende, som sägs
i första stycket, skall finnas tillgänglig
längd över de i sådant ärende röstberättigade,
vilka icke finnas upptagna
såsom röstberättigade i den allmänna
röstlängden. Bet ankommer å magistraten
eller, där sådan ej finnes, å den
valnämnd, som enligt lagen örn val till

riksdagen tiar att förrätta val till riksdagens
andra kammare för staden, att
föranstalta därom, att längden är tillgänglig.

37 §.

Allmän rådstuga hålles inför magistraten.

38 §.

Allmän rådstuga skall hållas å rådhuset
eller å ställe, som för sådant

37 §.

Allmän rådstuga hålles inför magistraten
eller, där sådan ej finnes, inför
valnämnden.

38 §.

Allmän rådstuga skall bållås å rådhuset
eller å ställe, som för sådant

142

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

ändamål blivit av rådstugan eller, i
brist på dess föreskrift, av magistraten
bestämt.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

ändamål blivit av rådstugan eller, i
brist på dess föreskrift, av magistraten
eller, där sådan ej finnes, av valnämnden
bestämt.

40 §.

Extra allmän rådstuga hålles, när
länsstyrelsen därom förordnar eller
magistraten finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å allmän
rådstuga, äger för uppgivet ärende
begära rådstugas hållande. Lämnas
dylik framställning av magistraten
utan avseende, skall magistraten, örn
det begäres, meddela sitt beslut skriftligen,
med skälen därtill; och äger
sökanden att däröver anföra besvär
hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens
beslut må talan ej föras.

40 §.

Extra allmän rådstuga hålles, när
länsstyrelsen därom förordnar, så och
i stad med magistrat, när magistraten
finner det nödigt, samt i annan stad,
när valnämnden finner det nödigt eller
drätselkammaren sådant äskar.

Envar, som är röstberättigad å allmän
rådstuga, äger för uppgivet ärende
begära rådstugas hållande. Lämnas
dylik framställning av magistraten
eller valnämnden utan avseende, skall
magistraten eller valnämnden, örn det
begäres, meddela sitt beslut skriftligen,
med skälen därtill; och äger
sökanden att däröver anföra besvär
hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens
beslut må talan ej föras.

41 §.

Kungörelse örn allmän rådstuga utfärdas
av magistraten och skall innehålla
bestämd uppgift örn tid, ställe
och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelse örn allmän rådstuga utfärdas
av magistraten eller, där sådan
ej finnes, av valnämnden och skall innehålla
bestämd uppgift örn tid, ställe
och överläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses---stadens rättighet.

Jämväl skall--— i 20 §.

Den omständigheten---rådstugans hållande.

42 §. 42 §.

Magistraten skall vid allmän råd- Magistraten eller, där sådan ej finstuga
låta föra protokoll. nes, valnämnden skall vid allmän råd stuga

låta föra protokoll.

Protokollet skall — — — omröstning företagits.

Protokollet justeras genast, där så Protokollet justeras genast, där så
ske kan, men i annat fall offentligen ske kan, men i annat fall offentligen
inför magistraten å tid, som tillkänna- inför magistraten eller valnämnden å

143

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.) (I propositionen föreslagen lydelse.)

gives innan allmänna rådstugan upp- tid, som tillkännagives innan allmänna
löses. rådstugan upplöses.

Envar äger---riktighet bestyrkt.

Protokollen med tillhörande hand- Protokollen med tillhörande hand -

lingar och bilagor skola förvaras av
magistraten på sätt och å ställe, som
allmänna rådstugan eller, där stadsfullmäktige
finnas, dessa bestämt.

4 KAP.

Örn magistrat och stadsstyrelse
saint om drätselkammare.

44 §.

1 mom. Örn tillsättande av magistrat
är särskilt stadgat. Beträffande
magistraten, för såvitt den sammanfaller
med rådstuvurätten, ävensom i
fråga örn magistratens handhavande
av vad till exekutionsverket, säkerhets-,
ordnings-, sundhets- och sedlighetspolisen
inom staden hör, gäller
vad därom i lag och författningar är
stadgat.

2 mom. I stad utan magistrat sledd
för fullgörande av de eljest å magistraten
ankommande bestyr och åligganden,
om vilkas besörjande därstädes ej i lag
eller författning meddelats särskild föreskrift,
finnas en stadsstyrelse, bestående
av en kommunalborgmästare såsom ordförande
och minst två kommunalrådmän;
dock att utan hinder härav i
stad, som kommit i åtnjutande av stadsrättigheter
före den 1 januari 1921, örn
stadsstyrelses sammansättning skall gälla
vad i reglementet för stadsstyrelsen är
eller blir stadgat.

Kommunalborgmästare tillsättes av
Konungen bland de tre behöriga personer,
som jämlikt av Konungen meddelade
bestämmelser därtill föreslagits av

lingar och bilagor skola förvaras av
magistraten eller valnämnden på sätt
och å ställe, som allmänna rådstugan
eller, där stadsfullmäktige finnas,dessa
bestämt.

4 KAP.

Örn magistrat, drätselkammare och
ersättare för magistrat.

44 §.

Örn tillsättande av magistrat är
särskilt stadgat. Beträffande magistraten,
för såvitt den sammanfaller
med rådstuvurätten, ävensom i fråga
örn magistratens handhavande av vad
till exekutionsverket, säkerhets-, ordnings-,
sundhets- och sedlighetspolisen
inom staden hör, gäller vad därom i
lag och författningar är stadgat.

(Jfr 55 §.)

144

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr @07.

(Gällande lydelse.) (I propositionen föreslagen lydelse.)

stadens vid stadsfullmäktigval röstberättigade
invånare. Kommunalrådmän
utses av stadsfullmäktige edler allmänna
rådstugan.

Reglemente för stadsstyrelsen utfärdas
av Konungen efter därom av stadsfullmäktige
eller allmänna rådstugan
upprättat förslag.

45 §.

Magistraten äger att vaka över att
av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan
lagenligt fattade beslut bringas
till verkställighet av drätselkammaren
eller för särskilda förvaltnings- eller
verkställighetsbestyr tillsatta styrelser,
nämnder eller personer, som böra taga
befattning därmed, ävensom att åt
staden donerad fast egendom och staden
förunnade inkomstgivande rättigheter
bliva behörigen använda till sina
betämda ändamål.

45 §.

Magistraten äger att vaka över att
av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan
fattade beslut bringas till verkställighet
av drätselkammaren eller för
särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr
tillsatta styrelser, nämnder
eller personer, som böra taga befattning
därmed, ävensom att åt staden
donerad fast egendom och staden
förunnade inkomstgivande rättigheter
bliva behörigen använda till sina bestämda
ändamål.

Finner magistraten, att av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan fattat
beslut icke tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning
eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet,
eller att underställning, där den bort äga rum, uraktlåtits, är magistraten
pliktig att vägra handräckning till verkställighet av samma beslut. Vägras
sådan handräckning, må stadsfullmäktige eller, örn beslutet fattats av allmän
rådstuga, denna fullfölja saken genom besvär i den ordning, som i allmänhet
är föreskriven för sökande av ändring i magistrats beslut1.

46 §.

Magistraten tillsätter vid stadens förvaltning anställda tjänstemän och
betjänte, såvitt ej särskilda författningar eller reglementen annorlunda stadga.1

47 §.

Alla av staden utsedda styrelser stå i sin förvaltning under magistratens
överinseende.1

48 §.

Framställningar och utlåtanden, som från stadsfullmäktige, allmänna rådstugan
eller av staden utsedda styrelser avgivas till högre myndighet, skola
insändas genom magistraten.1

1 Återgives här, ehuru ändring ej skett, för sammanhangets skull.

145

Bilaga C till Kungl. Maj:is proposition nr 207.

(Gällande lydelse.) (I propositionen föreslagen lydelse.)

49 §.

Magistraten äger att hos stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan framställa
förslag i alla ämnen, som röra stadens gemensamma angelägenheter1.

50 §.

Stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan äga rätt att från magistraten
erhålla sådana handlingar och upplysningar, som i förekommande fall finnas
erforderliga1.

51 §■

Vad i denna lag stadgas i avseende
å magistrat, skall i stad, där magistrat
ej finnes, gälla om stadsstyrelsen.

52 §. 51 §.

I varje stad skall finnas en drätselkammare.

Ledamöterna i drätselkammaren utses bland kommunens röstberättigade
medlemmar av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan.

53 §. 52 §.

Drätselkammare har att förvalta stadens egendom, uppbära dess inkomster

och i övrigt handhava dess drätsel samt därjämte ombesörja de allmänna
uppdrag för stadens räkning, vilka enligt för drätselkammaren gällande
reglemente tillhöra dess befattning.

Reglemente för drätselkammare fastställes av länsstyrelsen.

Förslag därtill skall, sedan det granskats och godkänts av stadsfullmäktige
eller allmänna rådstugan, av magistraten med eget yttrande insändas till
länsstyrelsen.

54 §. 53 §.

Penningar eller värdehandlingar, som för stadens räkning innehavas av
drätselkammaren, skola så förvaras, att de icke sammanblandas med andra
penningar eller värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar,
skola för stadens räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.

55 §. 54 §.

Örn drätselkammarens befattning med kommunens drätsel samt örn revision
och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.; om debitering och uppbörd
av kommunalskatt stadgas i 6 kap.

1 Återgives här, ehuru ändring ej skett, för sammanhangets skull.

Bihang till riksdagens protokoll 1332. 1 sami. 175 haft. (Nr 207.) soto si 10

146

Bilaga G till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)
(Jfr 44 § 2 mom.)

57 §.

Förslag till utgifts- och inkomststat
skall före november månads utgång
uppgöras av magistraten efter hörande
av drätselkammaren eller särskild åv
stadsfullmäktige eller allmän rådstuga
därför tillsatt beredning. För detta
ändamål skola de styrelser, nämnder
eller personer, vilka staden för särskilda
förvaltningsbestyr tillsatt, å tid,
som utsättes av magistraten, till drätselkammaren
ingiva sina specialförslag
över utgifter och inkomster för det
nästföljande året.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

55 §.

I stad utan magistrat skall vad i
45—50 och 52 §§ stadgas i avseende å
magistrat i tillämpliga delar gälla örn
drätselkammaren med iakttagande likväl,
att i 45 § andra stycket stadgad förpliktelse
för magistrat att vägra handräckning
till verkställighet av vissa beslut
samt i 52 § sista stycket föreskriven
skyldighet för magistrat att avgiva
yttrande icke skall gälla örn drätselkammaren.

För att hista drätselkammaren vid
fullgörandet av vad å kammaren ankommer
skall i stad utan magistrat finnas
en kommunalborgmästare. Kommunalborgmästaren
har att närvara vid drätselkammarens
sammanträden samt äger
rätt att deltaga i överläggningarna men
ej i besluten och att få sin särskilda
mening antecknad titt protokollet.

Stadsfullmäktige etter allmänna rådstugan
må bestämma, att drätselkammaren
skall utgöras, utom av de valda ledamöterna,
jämväl av kommunalborgmästaren.

örn kommunalborgmästarens befattning
med andra än i denna lag omförmälda
ärenden så ock örn utseende
och entledigande av kommunalborgmästare
samt reglemente för honom är särskilt
stadgat.

57 §.

Förslag till utgifts- och inkomststat
skall uppgöras före november månads
utgång, i stad med magistrat av magistraten
efter hörande av drätselkammaren
eller särskild av stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga därför tillsatt
beredning och i annan stad av drätselkammaren.
För detta ändamål skola
de styrelser, nämnder eller personer,
vilka staden för särskilda förvaltningsbestyr
tillsatt, å tid, som utsättes i
stad med magistrat av magistraten och
i annan stad av drätselkammaren, till

147

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

Magistratens statförslag skall från

(I propositionen föreslagen lydelse.)

kammaren ingiva sina specialförslag
över utgifter oell inkomster för det
nästföljande året.

Statförslaget skall från oclimeddagen

och med dagen för tillkännagivandet för tillkännagivandet örn det ordinarie

örn det ordinarie stadsfullmäktigsammanträde
eller kungörandet av den allmänna
rådstuga, som skall hållas före
utgången av december månad, vara
offentligen tillgängligt på lämpligt
ställe, som utsättes i tillkännagivandet
eller kungörelsen.

stadsfullmäktigsammanträde eller kungörandet
av den allmänna rådstuga,
som skall hållas före utgången av december
månad, vara offentligen tillgängligt
på lämpligt ställe, som utsättes
i tillkännagivandet eller kungörelsen.

På nämnda — — — och avgörande.

Den fastställda utgifts- och inkomst- Den fastställda utgifts- och inkomststaten
återställes därefter till magi- staten återställes därefter till den, som
stråten. uppgjort statförslaget.

59 §.

Det åligger---för kalenderår.

Räkenskaperna skola årligen före
den 1 april tillhandahållas magistraten,
vilken oförtövat, med föreläggande av
viss tid för revisionsberättelsens avgivande,
inför protokollet tillhandahåller
dem åt revisorerna.

Av staden —--med dem.

60 §.

Revisionsberättelsen avlämnas till
magistraten, som över framställda anmärkningar
infordrar vederbörandes
förklaringar så tidigt, att de jämte
revisionsberättelsen kunna framläggas
till granskning och avgörande hos
stadsfullmäktige eller å allmän rådstuga
vid det ordinarie sammanträde,
som hålles före utgången av juni
månad.

Räkenskaperna skola årligen före
den 1 april tillhandahållas magistraten
eller i stad utan magistrat ordföranden
i stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, ordföranden i valnämnden.
Magistraten eller ordförande, som nu
nämnts, har att oförtövat, med föreläggande
av viss tid för revisionsberättelsens
avgivande, tillhandahålla räkenskaperna
åt revisorerna.

60 §.

Revisionsberättelsen avlämnas till
magistraten eller i stad utan magistrat
till ordföranden i stadsfullmäktige eller,
där sådana ej finnas, ordföranden i valnämnden.
Över framställda anmärkningar
skola vederbörandes förklaringar
infordras så tidigt, att de jämte
revisionsberättelsen kunna framläggas
till granskning och avgörande hos
stadsfullmäktige eller å allmän rådstuga
vid det ordinarie sammanträde,
som hålles före utgången av juni
månad.

148

Bilaga G till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

(I propositionen föreslagen lydelse.)

63 §.

3 mom. Skulle i andra fall än dem,
som ovan i denna paragraf bestämmas,
hos stadsfullmäktige eller allmän
rådstuga väckas förslag, att vissa
till staden skattskyldiga böra, i fråga
örn uttaxering för visst ändamål, antingen
helt och hållet befrias från
bidrag eller vinna nedsättning däri,
skall först avgöras, huruvida ett sådant
förslag, vilket dock icke må avse
påläggande av personlig eller efter
matlag utgående avgift, bör komma
under närmare prövning. Skall sådant
förslag tagas under vidare prövning,
skall det, innan det av stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga företages
till slutligt avgörande, överlämnas till
magistraten, som vidtager den förberedande
utredning frågan kräver.

63 §.

3 mom. Skulle i andra fall än dem,
som ovan i denna paragraf bestämmas,
hos stadsfullmäktige eller allmän
rådstuga väckas förslag, att vissa
till staden skattskyldiga böra, i fråga
örn uttaxering för visst ändamål, antingen
helt och hållet befrias från
bidrag eller vinna nedsättning däri,
skall först avgöras, huruvida ett sådant
förslag, vilket dock icke må avse
påläggande av personlig eller efter
matlag utgående avgift, bör komma
under närmare prövning. Skall sådant
förslag tagas under vidare prövning,
skall det, innan det av stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga företages
till slutligt-avgörande, överlämnas till
magistraten eller, där sådan ej finnes,
till drätselkammaren, som vidtager den
förberedande utredning frågan kräver.

65 §.

Magistraten åligger att på grund av
den fastställda utgifts- och inkomststaten
ävensom de beslut örn uttaxering
till församling eller skoldistrikt,
som genom kyrkorådet, skolrådet eller
särskild styrelse delgivas drätselkammaren,
oförtövat låta upprätta debiterings-
och uppbördslängd.

Debiterings- och uppbärdslängden upprättas
i enlighet med de föreskrifter,
som meddelas av magistraten.

65 §.

Magistraten eller, där sådan ej finnes,
drätselkammaren åligger att på grund
av den fastställda utgifts- och inkomststaten
ävensom de beslut örn uttaxering
till församling eller skoldistrikt,
som genom kyrkorådet, skolrådet eller
särskild styrelse delgivas drätselkammaren,
oförtövat låta upprätta debiterings-
och uppbördslängd.

Sedan debiterings-----skall ske.

Vill någon göra anmärkning mot Vill någon göra anmärkning mot
debiterings- och uppbördslängden, äger debiterings- och uppbördslängden, äger
han, därest han är medlem av stads- han, därest han är medlem av stadskommunen
eller hans rätt eljest är be- kommunen eller hans rätt eljest är beroende
av debiteringen, att före ut- roende av debiteringen, att före utgången
av nyss sagda tid ingiva skrift- gången av nyss sagda tid ingiva skriftlig
anmälan därom till magistraten. lig anmälan därom till magistraten

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

149

(Gällande lydelse.)

Magistraten skall skyndsamt meddela
beslut över de framställda anmärkningarna,
och skola ändringar,
som härav föranledas, införas i längden.
Denna anses härefter fastställd.

67 §.

Sedan debiterings- och uppbördslängden
fastställts, överlämnas den till
drätselkammaren.

Det åligger härefter drätselkammaren
att utfärda debetsedlar och låta
tillställa de skattskyldiga desamma.

70 §.

Har efter debiterings- och uppbördslängdens
slutliga granskning sådan
taxering, som enligt lag bör ligga till
grund för skattskyldighet till staden,
blivit verkställd, ändrad eller undanröjd,
skall magistraten göra därav föranledd
ändring i debiteringen, utan
hinder av att denna enligt vad ovan
sägs vunnit laga kraft, och njuter
skattskyldig ränta, enligt vad särskilt
är stadgat, å vad han äger återbekomma
såsom för mycket erlagt.

Förmenar någon, att felaktighet
förekommit vid åtgärd av magistraten,
som nu sagts, och vidtages ej
efter anmälan rättelse av magistraten,
äger han att däröver anföra besvär
hos länsstyrelsen i den ordning, som
sägs i 69 § andra stycket, skolande
tiden för besvärs anförande räknas från
det han erhållit vetskap om magistratens
beslut i anledning av anmälan.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

eller, där sådan ej finnes, till drätselkammaren.

Magistraten eller drätselkammaren
skall skyndsamt meddela beslut över
de framställda anmärkningarna, och
skola ändringar, som härav föranledas,
införas i längden. Denna anses härefter
fastställd.

67 §.

Sedan debiterings- och uppbördslängden
fastställts, åligger det drätselkammaren
att utfärda debetsedlar och
låta tillställa de skattskyldiga desamma.

70 §.

Har efter debiterings- och uppbördslängdens
slutliga granskning sådan
taxering, som enligt lag bör ligga till
grund för skattskyldighet till staden,
blivit verkställd, ändrad eller undanröjd,
skall magistraten eller, där sådan
ej finnes, drätselkammaren göra därav
föranledd ändring i debiteringen, utan
hinder av att denna enligt vad ovan
sägs vunnit laga kraft, och njuter
skattskyldig ränta, enligt vad särskilt
är stadgat, å vad han äger återbekomma
såsom för mycket erlagt.

Förmenar någon, att felaktighet förekommit
vid åtgärd av magistraten
eller drätselkammaren, som nu sagts,
och vidtages ej efter anmälan rättelse,
äger han att däröver anföra besvär
hos länsstyrelsen i den ordning, som
sägs i 69 § andra stycket, skolande
tiden för besvärs anförande räknas
från det han erhållit vetskap örn det
beslut anmälan föranlett.

150

Bilaga, C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

71 §.

Efter uppbördsstämma!! upprättar
drätselkammaren restlängd å de skattskyldiga,
som ej vid uppbördsstämman
behörigen guldit sin skatt och för
vilka ej avkortning eller avskrivning
i laga ordning ägt rum. Restlängden
skall summerad jämte berättelse, huru
uppbörden utfallit, efter uppbördsstämmans
slut överlämnas till magistraten.

I stad, där magistraten eller ledamot
av magistraten är överexekutor, låter
magistraten i vederbörlig ordning indriva
och till drätselkammaren redovisa
de resterande utskylderna.

I annan stad skall restlängden inom
två månader efter uppbördsstämmans
slut av magistraten insändas till länsstyrelsen,
som örn mottagandet utan avgift
meddelar drätselkammaren bevis
och efter verkställande av erforderliga
anteckningar översänder restlängden till
utmätningsmannen i orten; och åligger
det denne att i vederbörlig ordning indriva
och till drätselkammaren redovisa
de resterande utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär,
som fastställes av Konungen, och
i övrigt i enlighet med de närmare
föreskrifter, som meddelas av magistraten.

Vid indrivandet —--stadgas s

(I propositionen föreslagen lydelse.)

71 §.

Efter uppbördsstämman upprättar
drätselkammaren restlängd å de skattskyldiga,
som ej vid uppbördsstämman
behörigen guldit sin skatt och för
vilka ej avkortning eller avskrivning i
laga ordning ägt rum. I stad med
magistrat skall restlängden summerad
jämte berättelse, huru uppbörden utfallit,
överlämnas till magistraten, som
låter indriva och till drätselkammaren
redovisa de resterande utskylderna. I
annan stad skall restlängden summerad
tillställas den, som är utmätningsman
för staden, och åligger det denne att
indriva och till drätselkammaren redovisa
utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär,
som fastställes av Konungen. 1
stad med magistrat äger magistraten
meddela de närmare föreskrifter rörande
restlängds upprättande, som i övrigt
prövas erforderliga.

74 §.

För att — — — dess betjänande.

Beslut, som skall underställas Beslut, som skall underställas
Konungens prövning, skall av magica- Konungens prövning, skall av magistraten,
åtföljt av dess utlåtande, insändas ten, åtföljt av dess utlåtande, eller, där
till länsstyrelsen, vilken det åligger att magistrat ej finnes, av drätselkammaren
överlämna handlingarna, jämte eget insändas till länsstyrelsen, vilken det
yttrande, till Konungen. åligger att överlämna handlingarna,

jämte eget yttrande, till Konungen.

Bilaga C till Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

151

(Gällande lydelse.)

Länsstyrelsens godkännande — —
Beslut, som skall underställas länsstyrelsens
prövning, bör genom magistraten
och åtföljt av dess utlåtande
insändas.

(I propositionen föreslagen lydelse.)

§■

— fem år.

Beslut, som skall underställas länsstyrelsens
prövning, bör genom magistraten
och åtföljt av dess utlåtande
eller, där magistrat ej finnes, genom
drätselkammaren insändas.

Samtliga av — — — besluten avse.
Underställt beslut — — — därför uppgivas.-Över vägrad —--hos Konungen.

Medlem av---orättvis grund

Besvären skola, jämte det överklagade
beslutet, ingivas till länsstyrelsen
inom tjugu dagar efter den dag,
då stadsfullmäktiges protokoll offentligen
upplästes eller allmän rådstugas
protokoll justerades, dagen då det
skedde likväl oräknad. Det åligger
klaganden därjämte såväl att vid besvären
foga bevis örn dagen, då sådan
uppläsning eller justering ägde rum,
som ock att inom fjorton dagar efter
det tiden för besvärens inlämnande
utgått till magistraten ingiva diariiutdrag
över att han besvärat sig.

Försummar klaganden —--i i

§•

Besvären skola, jämte det överklagade
beslutet, ingivas till länsstyrelsen
inom tjugu dagar efter den dag,
då stadsfullmäktiges protokoll offentligen
upplästes eller allmän rådstugas
protokoll justerades, dagen då det
skedde likväl oräknad. Det åligger
klaganden därjämte såväl att vid besvären
foga bevis örn dagen, då sådan
uppläsning eller justering ägde rum,
som ock att inom fjorton dagar efter
det tiden för besvärens inlämnande
utgått till magistraten eller, där sådan
ej finnes, till drätselkammaren ingiva
diariiutdrag över att han besvärat sig.

79 §.

För besvärs anförande mot drätselkammares
beslut i sådana mål och
ärenden, vilka drätselkammaren på
grund av föreskrifter i särskilda författningar
har att handlägga, gäller
vad i dessa författningar för varje fall
finnes stadgat. I övrigt gäller vad i
drätselkammarens reglemente är bestämt.

Örn magistratens överinseende över
drätselkammaren sägs i 47 §.

79 §.

För besvärs anförande mot drätselkammares
beslut i sådana mål och
ärenden, vilka drätselkammaren på
grund av föreskrifter i särskilda författningar
har att handlägga, gäller
vad i dessa författningar för varje fall
finnes stadgat.

I övrigt gäller om besvärs anförande
mot beslut av drätselkammare i stad
med magistrat vad i drätselkammarens
reglemente är bestämt. Örn magistratens
överinseende över drätselkammaren
sägs i 47 §.

152

Bilaga C lill Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

(I propositionen föreslagen lydelse.)

Har drätselkammare i stad utan
magistrat meddelat beslut, som ej är av
rent förberedande eller verkställande ari,
skall vad i 76—78 §§ är stadgat äga
motsvarande tillämpning; dock skall
tiden för talans fullföljande räknas
från den dag, då klaganden erhöll del
av beslutet. Utan hinder av förd klagan
må beslutet gå i verkställighet, där
icke den prövande myndigheten annorledes
förordnar.

Kungl. Majlis proposition nr 207.

153

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen 1

Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen örn kommunalsty relse

i stad ............................................................................................... 2

Förslag till lag om kommunalborgmästare .................................................. 10

Förslag till lag örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat

eller stadsstyrelse åliggande bestyr ...................................................... 11

Förslag till lag örn behörighet för kommunalborgmästare att utfärda fattig domsintyg,

som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken ............... 11

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 90 och 91 §§ i lagen örn val

till riksdagen ............ 12

Förslag till lag om ändrad lydelse av 63 § i kommunala vallagen............ 13

Förslag till lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen örn ordning
och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning...... 14

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. i lagen om

polisväsendet i riket .............................................................................. 16

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 47 § i lagen örn landsting .. 17

Förslag till förordning örn ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2 i förordningen
angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete ............... 18

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 mars 1932 19

Förslaget i allmänhet .................................................................................. 19

Av reformen berörda städer .................................................................... 20

Gällande bestämmelser ............................................................................ 20

Magistrats kommunala uppgifter......................................................... 20

Magistrats statliga uppgifter.................................................................. 21

Aktuella reformförslag ............................................................................. 22

1929 års förslag ................................................................................. 22

Yttranden över 1929 års förslag............................................................ 22

1931 års förslag ................................................................................ 22

Ombesörjandet av magistrats kommunala uppgifter s. 22. — Ombesörjandet
av magistrats statliga uppgifter s. 23.

Yttranden över 1931 års förslag.......................................................... 24

Stadsförbundet s. 24. — Stadsdomareföreningen s. 33. — Stadsfiskalsföreningen
s. 35.

Departementschefen................................................................................... 35

Ärendets formella behandling .............................................................. 35

Lagstiftningens huvudgrunder ............................................................. 37

Förslagets tillämplighetsomräde s. 37. Ombesörjandet av magistrats kommunala
uppgifter s. 37. Inrättande av ett kommunalt centralorgan s. 37. Det
kommunala centralorganets anordnande s. 40. (Namnet s. 40. Samman flihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 175 haft. (Nr 207.) 2084 31 11

154

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Sid.

sättningen s. 40. Förhållandet till stadsfullmäktige s. 41.) Inrättande
av en valnämnd s. 42. Ombesörjandet av magistrats statliga uppgifter s. 42.

Krav å statens övertagande av uppgifterna s. 42. Fördelningen av uppgifterna
s. 45. Kommunalborgmästarbefattningen s. 48. I allmänhet s. 48.

I särskilda hänseenden s. 49. (Ifrågasatt särställning för de minsta städerna
s. 49. Kompetensvillkor s. 50. Regleringen av kommunalborgmästarens
åligganden s. 50.)

Kostnaderna för en reform................................................................... 51

De särskilda författningsförslagen .............................................................. 52

Lagen örn kommunalstyrelse i stad ........................................................ 52

Lagen örn kommunalborgmästare .......................................................... 58

Lagen örn överflyttande å kommunalborgmästare av magistratsbestyren

m. m...................................................................................................... 58

Lagen örn val till riksdagen och kommunala vallagen ........................... 58

Lagen örn ändring i kommunal indelning................................................ 58

Polislagen ................................................................................................... 58

Landstingslagen .......................................................................................... 59

Förordningen örn uppbörd av försäkringsavgifter .................................. 59

Övriga författningsförslag m. m............................................................. 59

Utdrag av lagrådsprotokollet den 18 mars 1932 .......................................... 62

Utdrag av statsrådsprotokollet den 18 mars 1932 ...................................... 63

Bilagor.

Bilaga A. Sammanfattning av yttranden över 1929 års förslag............... 64

B. 1931 års förslag......................................................................... 90

C. Jämförelse mellan gällande lag örn kommunalstyrelse i stad

och propositionen ........................................................................ 138

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr,