Kungl. Majlis proposition Nr 1S3 (Proposition 1931:183)

.Kungl. Majlis proposition Nr 1S3.

Nr 183.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lantmäteriundervisningens
ordnande i given Stockholms slott den 13 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbuksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, .
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:

Den nuvarande anordningen för lantmäteriundervisning tillkom efter
beslut vid 1910 års riksdag, som emellertid beviljade anslag för ändamålet
endast å extra stat. Fråga föreligger nu örn lantmäteriundervisningens
definitiva ordnande.

Den 14 december 1928 anbefallde Kungl. Maj:t lantmäteristyrelsen att
efter verkställd utredning till Kungl. Majit inkomma med förslag till ordBihang
till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ISO hafi. (Nr 183.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

nande av lantmäteriundervisningen. Föredragande departementschefen angav
i huvudsak följande riktlinjer för utredningsarbetets bedrivande.

Frågan om lantmäteriundervisningens definitiva ordnande borde upptagas
till övervägande för att bringas till slutlig lösning. Sålunda borde övervägas
lämpligheten och behovet av upprättandet av en särskild institution
för undervisningens bedrivande eller huruvida denna på tillfredsställande
sätt kunde ordnas genom anlitande av redan förefintliga undervisningsanstalter
på angränsande utbildningsområden eller vid sådana anstalter anställda
lärarkrafter. I samband därmed borde, en omprövning ske av själva
undervisningsplanen med tillgodogörande av den under de gångna åren
vunna erfarenheten, önskligt syntes härvid emellertid vara, att icke någon
mera betydande förlängning av studietiden skulle behöva vidtagas. Uppmärksamhet
borde även ägnas spörsmålet, huruvida genom ett sammanförand?
av de nuvarande båda kurserna till en sammanhängande studietid,
möjlighet vunnes att bättre utnyttja densamma. Vidare uppkomme till
bedömande den ställning, som lärarna, allt efter den ordning för undervisningen
som kunde komma att väljas, borde intaga och i vilken utsträckning
lärare med extra ordinarie anställning fortfarande behövde anlitas.

Sedan lantmäteristyrelsen med biträde av särskilt förordnade sakkunniga
verkställt den sålunda anbefallda utredningen, har styrelsen den 27 augusti
1929 avlämnat utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens
ordnande (statens offentliga utredningar 1929:20). I betänkandet uttalas
och föreslås bland annat följande.

För lantmäteriet tarvades, med hänsyn till verksamhetens egenart och
omfattning, en särskild för ändamålet avpassad utbildning. Då möjlighet
icke förefunnes att ordna lantmäteriundervisningen på tillfredsställande sätt
genom anlitande av redan förefintliga undervisningsanstalter, borde undervisningen
ordnas som en särskild institution, en lantmäterihögskola. Antalet
studerande i varje årsklass beräknades normalt till 18 å 20. Undervisningen
skulle, efter ett halvt års praktisk elevtid, omfatta sju terminer,
vartill komme fältövningar under tre somrar. Antalet ordinarie lärartjänster
föresloges till sju, därav fyra professurer och tre lektorat. Kostnaderna
för lantmäteriundervisningens ordnande enligt förslaget beräknades till
140,932 kronor för år jämte kostnader för dyrtidstillägg. Lokalfrågan
skulle ordnas genom nybyggnad.

Till förslagets detaljer återkommer jag senare.

över lantmäteristyrelsens förslag hava infordrade1 utlåtanden avgivits
den 14 oktober 1929 av lantbruksstyrelsen, den 23 oktober 1929 av styrelsen
för sjökarteverket, den 26 oktober 1929 av statskontoret, chefen för generalstaben
och chefen för rikets allmänna kartverk, den 30 oktober 1929
av domänstyrelsen, den 1 november 1929 av styrelsen för svenska kommunaltekniska
föreningen, efter hörande av föreningens stadsmätnings och
stadsplanekommittéer, den 2 november 1929 av styrelsen för svenska stadsförbundet,
den 4 november 1929 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
den 7 november 1929 av byggnadsstyrelsen samt den 29 november
1929 av styrelsen för tekniska högskolan, efter hörande av högskolans lä -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

rarkollegium, och av styrelsen, för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt,
efter hörande av skogshögskolans lärarråd.

I vissa av de avgivna yttrandena har ifrågasatts, huruvida särskild högskola
krävdes för lantmäteriundervisningen. Sålunda har styrelsen för
tekniska högskolan ansett ytterligare utredning erforderlig, särskilt beträffande
frågan om lantmäteriundervisningen lämpligen helt eller delvis kunde
anknytas till undervisningen vid högskolan.

Den 3 oktober 1930 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla utredningsmän att inom departementet verkställa
viss ytterligare utredning i avseende å lantmäteriundervisningens
ordnande. I anslutning härtill tillkallade jag samma dag professorerna vid
tekniska högskolan T. G. E. Lindmark (ordförande) och H. Kreuger samt
byråchefen i lantmäteristyrelsen L. O. Bagger-Jörgensen att verkställa ifrågavarande
utredning. Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit anförde jag
till statsrådsprotokollet bland annat följande.

Innan slutlig ställning toges till frågan örn lantmäteriundervisningens
ordnande, syntes det vara erforderligt, att ett alternativt förslag funnes
upprättat, huru samma undervisning som den av lantmäteristyrelsen föreslagna
skulle ordnas, därest undervisningen förlädes till tekniska högskolan.
För frågans allsidiga bedömande borde därför en detaljerad studieplan
upprättas med utgångspunkt därifrån, att undervisningen ifråga tänktes
förlagd till tekniska högskolan. Vid studieplanens upprättande borde förutsättas,
dels en undervisning i de ämnen och ungefär den omfattning,
lantmäteristyrelsens förslag innebure, samt i den ordningsföljd, som betingades
av ämnenas inbördes sammanhang och praktiska övningar under ferierna,
dels ock minsta möjliga förlängning av studietiden. Den studieplan, som
sålunda upprättades, borde åtföljas av redogörelse jämte erforderliga kostnadsberäkningar,
i vad mån undervisningen icke kunde bestridas genom
de vid tekniska högskolan redan befintliga lärarkrafterna och nya lärarkrafter
alltså bleve erforderliga ävensom i vilken utsträckning en förläggning
av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan föranledde ökade
lokalutrymmen.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda utredningsmän med skrivelse
den 1 december 1930 den anbefallda utredningen, vilken alltså omfattar ett
utarbetat förslag till lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska
högskolan, över utredningen hava infordrade utlåtanden avgivits den 9
januari 1931 av styrelsen för svenska stadsförbundet, den 16 januari 1931
av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, den 19 januari 1931 av lantmäteristyrelsen,
statskontoret och styrelsen för svenska kommunaltekniska
föreningen samt den 6 februari 1931 av styrelsen för tekniska högskolan,
efter hörande av högskolans lärarkollegium. Jag kommer senare
att redogöra för innehållet av utredningsmännens betänkande och de däröver
avgivna utlåtandena.

Historik.

Den nuvarande
lantmäteriundervisningens

allmänna
huvuddrag.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Jag vill erinra därom, att frågan om lantmäteriundervisningens ordnande
var föremål för uppmärksamhet vid 1930 års riksdag. Såväl föredragande
departementschefen (IX H. T. 1930, punkt 133) som jordbruksutskottet (utlåtande
nr 2, 1930, punkt 51), vilket i anledning av väckta motioner uppehöll
sig vid frågan, uttalade önskvärdheten av lantmäteriundervisningens
ordnande på ett fastare och rationellare sätt. Vid det förhållande, att, enligt
vad utskottet inhämtat, förslag från Kungl. Majit till undervisningens
slutliga ordnande med säkerhet vore att förvänta till 1931 års riksdag, fann
utskottet ej erforderligt göra hänvändelse härom till Kungl. Majit. Riksdagen
godkände utskottets utlåtande.

Jag anhåller nu att på grundvalen av vad som anförts i förevarande
betänkanden och utlåtanden få lämna följande redogörelse i avseende å de
spörsmål, till vilka ståndpunkt nu torde böra tagas.

Redan vid det svenska lantmäteriets ordnande som statsinstitution under
förra delen av 1600-talet ansågos lantmätarna behöva en särskilt för dem
lämpad utbildning, som enligt meddelade föreskrifter skulle avslutas med
examen, avlagd inför lantmäteriets styrelse. Från början utgjordes utbildningen
av dels praktisk utbildning hos lantmätare, dels teoretiska studier.
De senare bedrevos under 1600- och 1700-talen på olika sätt. De elever,
som därav vore i behov, kunde dock erhålla undervisning vid lantmäterikontoret
i Stockholm (motsvarande nuvarande lantmäteristyrelsen). I början
av 1800-talet fick denna undervisning i Stockholm fastare form, blev årlig
och omfattade ett läsår. Undervisningen föregicks av en tvåårig praktisk
elevtid. År 1848 föreskrevs studentexamen som villkor för antagning till
lantmäterielev. Från 1856 hava statsmedel beviljats för lantmäteriundervisningen.

Under 1800-talet framkommo åtskilliga förslag rörande lantmäteriundervisningen.
Sålunda föreslogs 1856 dess föreläggande till universiteten, 1861
till skogsinstitutet och 1872 till tekniska högskolan.

I början av 1900-talet framträdde bristerna i den ettåriga lantmäteriundervisningen
alltmera. Under åren 1904 1910 anordnades därför extra

kurser intill ett läsårs längd för redan utexaminerade lantmätare. År 1908
tillkallades sakkunniga för lantmäteriundervisningens ordnande och förslag
därom avgavs 1909. På grundval av detta förslag avläts till 1910
års riksdag proposition (nr 186), som bifölls, ehuru medel beviljades endast
på extra stat.

Den genom 1910 års beslut tillkomna, under inseende av lantmäteristyrelsen
ställda lantmäteriundervisningen har sedan icke undergått
några nämnvärda förändringar. För inträde vid undervisningen fordras
studentexamen på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos lantmätare

Kungl. May.ts proposition Nr 183.

eller mätningsman i stad. Undervisningen är fördelad på två kurser, en
tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en ettårig kurs för kulturteknisk
examen. Förutom dessa kurser kan, i den mån möjligheter och förutsättningar
därtill föreligga, ytterligare utbildning meddelas genom handledning
i vetenskapliga och praktiska arbeten. Vid kursen för lantmäteriexamen
meddelas undervisning i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära,
fysisk geografi, läran örn fornlämningar och naturskydd, tolkning av äldre
handskrifter samt bokhålleri. Vid kursen för kulturteknisk examen undervisas
i jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvärderingslära, skollära,
kulturteknik samt stadsplanerna. Undervisningen meddelas i enlighet
med en av lantmäteristyrelsen på förslag av lärarrådet för varje läsår
fastställd läsordning genom föreläsningar, övningar, som dels utföras å lärorummet
eller i dess närhet och dels äro fältövningar, samt exkursioner
och dylikt. Kurserna börja årligen den 1 september och sluta med maj månads
utgång, vartill komma tre månaders fältövningar under en sommar.
Undervisningen är avgiftsfri; dock har elev att dels, i den mån därtill anslagna
medel ej äro tillräckliga, bestrida rese- och andra omkostnader under
fältövningar och exkursioner, dels ock gottgöra utgifter för förbrukningsmateriel
vid övningar och lahorationer. Undervisningen meddelas av
lärare och assistenter. Samtliga lärare ävensom assistenter och annan personal
förordnas för ett år i sänder av lantmäteristyrelsen, som även utser
en av lärarna till föreståndare för undervisningen. Lärarrådet utgöres av
lärarna i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära, jordbrukslära
m. m., skogslära och kulturteknik. Den 20 juli 1928 fastställde Kungl.Majit
nu gällande stadgar för undervisningen. Av nuvarande lärare i huvudämnena
anställdes en 1907, en 1910, en 1912, en 1914, en 1917, en 1925 och en
1930. De sammanlagda kostnaderna för lantmäteriundervisningen beräknade
lantmäteristyrelsen 1929 hava för läsåret 1928—1929 uppgått till
94,200 kronor, däri inberäknat dyrtidstillägg och lokalhyra. Kostnaderna
torde för närvarande uppgå till ungefär samma belopp. Undervisningen är
sedan 1912 förlagd till Östermalms läroverks gamla byggnad, där lokaler förhyras
av Stockholms stad. På grund av beslut örn husets rivning kommer
undervisningen instundande sommar att flytta till tekniska högskolans
byggnad vid Drottninggatan, där lokaler i flygeln utmed Kådmansgatan
för närvarande iordningställas för ändamålet.

Efter 1910 hava flera förslag framkommit om lantmäteriundervisningens
slutliga ordnande. Den 19 december 1910 avgåvo lantmäteristyrelsen och
domänstyrelsen på anmodan av chefen för jordbruksdepartementet gemensamt
yttrande rörande förening av skogs- och lantmäteriundervisningen.
Yttrandet utmynnade i det uttalandet, att några fördelar ej skulle vinnas
genom en sådan förening. 1911 års sakkunniga för lantbrukshögskoleundervisning
föreslogo 1913 anordnande av en agronomisk fakultet vid Uppsala

Framställningar
om
undervisningens
oidnandt.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

universitet och lantmäteriundervisningens förläggande dit. Lantmäteristyrelsen
har framlagt förslag om undervisningens ordnande år 1911 som
ett särskilt institut i Stockholm och år 1913 som en högskola för lantmäteri
och geodesi. År 1920 gjorde sex lärare vid lantmäteriundervisningen
framställning till Kungl. Maj:t örn slutligt ordnande av undervisningen,
varvid de framhöllo, att det långvariga provisoriet medfört allvarliga
olägenheter och att ett fortsatt provisorium kunde komma att medföra
betänkliga följder för undervisningens kvalitet. I infordrat yttrande år
1922 föreslog lantmäteristyrelsen åter undervisningens ordnande som en
fristående högskola för lantmäteri och geodesi.

Behovet av en I fråga örn behovet av lantmäteriundervisningens ordnande anförde lantlantmäteri-
^äter istyr elsen i sitt år 1929 avgivna betänkande bland annat följande:

undervisning. Sedan lång tid tillbaka hade för lantmäteriets utövare en särskild utbildning
funnits anordnad, och lantmäteriets egenart och omfattning vore
alltjämt av det slag, att de påfordrade en särskild för ändamålet avpassad
utbildning. Den provisoriska lösning av frågan örn lantmäteriundervisningens
ordnande, som beslöts år 1910, betecknade visserligen ett stort
framsteg, men den nya ordningen hade dock varit ett provisorium med
alla de olägenheter, som måste vara förenade med ett sådant. Svårigheterna
hänförde sig till alla sådana anordningar, som vid en undervisning för
ifrågavarande ändamål måste vidtagas på längre sikt, anställande och
bibehållande av lämpliga lärare, lärarbefattningarnas bestridande mer eller
mindre som bisysslor, varav lärarna hindrades att ägna tillräcklig tid åt
bearbetning och utveckling av respektive ämnen, svårigheten för att icke
säga omöjligheten att åstadkomma erforderliga läro- och handböcker eller
kompendier m. m. Icke minst sistnämnda omständighet hade visat sig
vara ett allvarligt hinder vid fullgörandet av lantmäteriet pålagda arbetsuppgifter.
Det måste därför anses vara en trängande nödvändighet att
efter de många årens provisorium få lantmäteriundervisningen slutligt
ordnad. Lantmäteriundervisningens huvuduppgift torde allt framgent bliva
att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten. Liksom hittills
borde undervisningen även avse utbildning av viss personal vid rikets
allmänna kartverk samt kunna lämna erforderlig utbildning åt mätningsmän
i städer och samhällen. Vidare hade önskemål framförts, att möjlighet
måtte beredas personal vid rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och
armén att vid behov få för specialutbildning följa undervisningen i vissa
avseenden. Slutligen förelåge ett starkt behov, att lantmäteriundervisningen
bleve i bättre tillfälle att fylla en uppgift, som den redan enligt nu gällande
stadgar hade, nämligen att genom vetenskapliga arbeten och praktiska rön
bidraga till lantmäteriets utveckling.

Jag övergår nu att redogöra för innebörden av de framlagda förslagen
till lantmäteriundervisningens ordnande och kommer därvid att först uppehålla
mig vid frågan om

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. 7

lantmäteriutbildningens uppdelning på praktik och undervisning i olika
ämnen samt dessas omfattning.

Sedan gammalt har utbildningen av lantmätare bestått dels i praktisk
utbildning genom elevanställning hos lantmätare, dels i teoretiska studier
med avläggande av lantmäteriexamen. Före lantmäteriundervisningens
omorganisation år 1910 gällde, att lantmäterielev, innan han fick anmäla
sig till undergående av lantmäteriexamen, skulle i minst två år hava
oavbrutet arbetat bos någon skicklig lantmätare och med intyg från denne
kunna styrka sig hava förvärvat säker och tillförlitlig kännedom örn allt
vad till lantmäteriets praktiska utövning hörde. Kursen för lantmatenexamen
innebar endast en nödtorftig handledning i vissa för en lantmätare
nödvändiga ämnen. Utbildningens tyngdpunkt låg i den praktiska handledning,
som erhölls under elevtiden hos lantmätare. Detta förhållande
förändrades genom 1910 års omorganisation, varigenom den treåriga lantmäteriundervisningen
kom att omfatta icke endast utbildning i erforderliga,
mera teoretiska delar utan även praktiska tillämpningsövningar av betydande
omfattning. De sakkunniga, vilkas förslag låg till grund for
omorganisationen, hade även föreslagit en minskning av elevtiden före
undervisningen, och 1912 bestämdes, att inträde vid kursen för lantmäteriexamen
finge beviljas elev, som tjänstgjort hos lantmätare kortare tid,
dock minst ett år. Denna bestämmelse har gällt sedan dess. Den mtogs i
1920 års lantmäteriinstruktion.

I sitt betänkande framhåller lantmäteristyrelsen, att frågan örn elevtiden
hade, sedan nyss nämnda förändring vidtogs, varit föremål för delade meningar
inom lantmäterikåren. Lantmäteristyrelsen redogör i detta sammanhang
för innehållet i vissa av styrelsen från rikets överlantmätare samt ett
tjugutal andra lantmätare infordrade utlåtanden samt yttrar för egen del
bland annat följande:

En längre elevtid före undervisningen torde i allmänhet icke medföra
några nämnvärda fördelar men väl avsevärda olägenheter samt framför allt
ett visst slöseri med tid, vilket vore sa mycket mera anmärkningsvärt, som
den sammanlagda utbildningstiden ändock måste få en avsevärd längd. I
stället torde själva undervisningen böra ordnas med så praktisk inriktning
som möjligt genom att tillräcklig tid tillmättes åt fältövningar och andra
övningar, exkursioner, studieresor och dylikt.

Att emellertid bortse från all elevtid före undervisningen syntes icke vara
tillrådligt. Före studiernas påbörjande behövde eleven val en viss tid för
att förvärva en någorlunda riktig kännedom om lantmäteriväsendet, dess
uppgifter och arbetssätt. Med en sådan kännedom komme de efterföljande
studierna säkerligen att mer eller mindre medvetet bliva mera andamalsenligt
inriktade än örn dylik på erfarenhet grundad uppfattning örn studiernas
syfte icke funnes. Därtill komme, att lantmätenarbetet vore av den
säregna beskaffenhet, att en prövning av lämpligheten därför dels av vederbörande
själv, dels av en lämplig, omdömesgill lantmätare mäste anses val
motiverad före de egentliga studiernas påbörjande. För dessa ändamål kunde

Elevtid.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

emellertid ett år vara mer än tillräckligt oell tiden torde även kunna ytterinskränkas,
örn så skulle befinnas lämpligt ur andra synpunkter.

..et bade framhållits, att under en längre elevtid lantmätaren kunde få ersättning
för den tid, som han offrat åt undervisning av eleven, genom att
eleven sedermera utförde vissa arbeten, men att detta icke vore möjligt under
en kort elevtid, samt att härigenom svårigheter skulle uppstå för placering
av eleverna. En sådan farhåga torde ej visa sig vara grundad. De lantmätare,
vilka mottoge elever endast för den nytta, dessa kunde göra i arbetet,
tr re^e* var^ lämpliga att giva dem utbildning, enär denna komme
att oliva mera ensidigt inriktad. Lantmäteristyrelsens erfarenheter ginge
emellertid i den riktning, att svårigheter ej skulle möta att finna lantmä ;ar?’,

T^a främst i syfte att medverka till en god rekrytering av lantmäteri
atoge sig elevutbildning.

I annat sammanhang framhåller lantmäteristyrelsen, att för en begränsning
av den sammanlagda studietiden borde den teoretiska undervisningen,
som vid en specialanstalt torde kunna koncentreras till sju terminer,
taga sin början med en vårtermin. I anslutning till vad förut anförts
rörande praktisk elevtid före inträde vid lantmäteriundervisningen,
anser lantmäteristyrelsen, att elev t iden borde kunna begränsas
till ett halvt år, varigenom vunnes, att hela utbildningstiden
kunde begränsas till fyra år efter studentexamen.

Utredningsmännen hava utan att taga närmare ståndpunkt till förevarande
spörsmål i sitt betänkande allenast uttalat, att, med hänsyn till de
vid tekniska högskolan tillämpade studieplanerna och till högskolans hela
organisation, det i händelse av lantmäteriundervisningens förläggande
till tekniska högskolan icke torde böra ifrågakomma att låta studierna
börja vid annan tidpunkt än vid höstterminens ingång.

Utredningsmännen anföra vidare:

Utredningsmännen vore väl medvetna örn att frågan örn tidpunkten för
studiernas början intimt .sammanhängde med frågan örn den praktik, som
före högskolestudierna borde fordras av de lantmäteristuderande. Med hänsyn
till nyss anförda skäl hade de dock icke ansett frågan örn de lantmäteristuderandes
förberedande praktiska utbildning kunna verka ändring i
vad som eljest torde vara det mest lämpliga och ändamålsenliga i fråga örn
studietidens början. Härtill komme, att i lantmäteristyrelsens förslag betecknades
en förberedande praktisk utbildningstid av sex månader såsom en minifordran
^ samt att från majoriteten av i ämnet börda lantmätare framförts
krav på en förberedande praktisk utbildning under minst ett års tid. En
ettårig praktisk utbildningstid skulle låta sig väl förena med utredningsmännens
förslag, att studierna påbörjades med en hösttermin.

Tekniska högskolans lärarkollegium, som intagit den principiella ståndpunkten,
att utbildningen av lantmätare och av mätningsingenjörer borde
ske gemensamt inom en särskild vid högskolan inrättad fackavdelning, uttalar
i fråga örn den förberedande praktiska utbildningstiden i huvudsak
följande.

Studierna vid denna nya fackavdelning borde, såsom utredningsmännen före -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. 9

slacit organiseras i full överensstämmelse med vad som redan vöre fallet
vid8 högskolans övriga fackavdelningar. Studierna borde alitsa borja med
en hösttermin, och intet krav på praktik borde uppställas för inträde vid g
skolan. Lantmäteristyrelsen uppställde visserligen i sitt förslag ^,*rd tm_
krav nå ett halvt års praktik före inträdet men hade lian intet stod från de tili
frågade lantmätarna. Av de trettioåtta lantmätare i skilda ställningar, som
uttalat sig, förordade endast två en dylik elevtid av ett halvt år, tjugosex utsäde
för en väsentligt längre elevtid, delvis av sådan längd att den

vöre oförenlig nied principerna för högskoleutbildning överhuvud, en gjorde
intet uttalande örn elevtiden och nio förordade med mollveiMiig elevtidens
slopande. Som skäl för sin ståndpunkt anförde dessa i de flesta fall, att
handledningen av praktikanterna kunde väntas bliva av sa varierande valde
på olika håll, att praktikens värde överhuvudtaget bleve tvivelaktigt
såsom förberedelse till högskolestudier. Valutan av praktiken bleve säkerligen
väsentligt större, örn den följde efter de teoretiska studierna, i synne -hft då dessa, såsom här vore fallet, vore förenade med omfattande övningar.

Styrelsen för tekniska högskolan har biträtt den av lärarkollegiet uttalade
meningen.

redogörelse lämnats för de ämnen,
lantmäteriundervisningen. Lantmäteristyrelsen

I det föregående har en kortfattad

sorn för närvarande ingå i ------------

framhåller i sitt betänkande, att den gångna tidens erfarenhet ävensom av
styrelsen infordrade yttranden gåve vid handen, att vissa ändringar av lantmäteriundervisningen
torde i detta hänseende vara påkallade. Lantmäteristyrelsen,
som rådgjort med nuvarande lärare och vissa andra sakkunniga,
yttrar vidare:

Ämnet praktiskt lantmäteri utgjorde för närvarande till omkring tre fjärdedelar
mätningsteknik, d. v. s. tillämpning av de kunskaper som mhamtats
vid undervisningen i ämnet geodesi. Det syntes darfor ändamålsenligt, att
ifrågavarande del äv ämnet praktiskt lantmäteri överflyttades till amnet geodesi
Förslag härom hade framställts av nuvarande lärarna i bada amnero, och
hade därvid framhållits, att en sådan omläggning skulle möjliggöra en bättre
anordning av hela undervisningen i geodesi och dess tillämpning samt att
även någon tidsbesparing därigenom skulle kulina göras. Forslaget hade
även gillats av de båda sakkunniga, professorerna Rosen och Fagerholm,
som styrelsen haft att rådgöra med rörande undervisningen i amnet geodesi
Överflyttningen torde vara så mycket mera ändamålsenlig, som till amnet
praktiskt lantmäteri i stället kunde läggas annan undervisning, vilken
rätteligen hörde dit, såsom undervisningen i jord värdering och lovider, som
nu inginge i ämnet jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvardermgslära.
Denna undervisning syntes nämligen med hänsyn till sm art och sitt
syfte mera naturligt kunna hänföras till praktiskt lantmäteri an till det
ämne till vilket det nu räknades. Förslag örn denna överflyttning hade framställts
av nuvarande läraren i jordvärderingslära. Men även annan undervisning
syntes böra ingå i det nya ämnet praktiskt lantmäteri. 1 de yttranden,
som infordrats från vissa lantmätare, hade framhållits, att den
praktiska jorddelningsverksamheten borde bliva föremal foi ett mera kon
kret studium; att, då en lantmätares huvuduppgift vöre att verkställa en
rättvis och lämplig fördelning av jord mellan sakägare, det syntes vara av

gen ingående
ämnen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

S,to^ att under ämnet praktiskt lantmäteri inginge ett ämne, benämnt
skifteslaggmng, at vilket icke alltför obetydlig tid tillmättes; samt att skiftesläggnmgen
borde agnäs särskild omsorg. Även de nuvarande lärarna i praktiskt
lantmäteri och jordvärderingslära hade påvisat behovet av och framställt
förslag om utvidgad undervisning i detta hänseende. Uppenbarligen torde
det också vara av synnerligen stor vikt, att sådan undervisning meddelades
iantmatarna. Stadsplanelaran, som vöre ett särskilt ämne, innefattade iu i
huvudsak undervisning i jorddelning för visst ändamål, nämligen bostadsbyggande,
och detta ämne hade fått alltmera ökad betydelse, men det vore
tydligen av största vikt, att även den jorddelning, som skedde för annat ändamål,
närmast lantbruk och skogsbruk, gjordes så ändamålsenlig som möjligt
och att en lämplig på verklighetsförhållanden grundad och praktiskt inriktad
undervisning dari meddelades. Tyngdpunkten i detta ämne skulle således
bliva jorddelning och fastighetsbildning, till den del undervisning däri
icke meddelades under amnena rättslära och stadsplanen. Med hänsyn
hartin syntes ämnets uppgift och innebörd bättre framhållas, örn namnet
andrades fran praktiskt lantmäteri till jorddelningslära.

I nuvarande ämnet jordvärderingslära inginge bland annat fysik, kemi,
mineralogi markera och jordundersökning. Dessa delar av ämnet kunde
sammanfattas under namnet marklära. Undervisning däri vore av synnerlig
vikt för lantmätarna samt utgjorde grundval för jordbrukslära, skogslära
och framför allt jordvärderingslära. Med hänsyn härtill och då undervisning
i amnet, som for närvarande vore statt i stark utveckling, borde meddelas
av en lärare som speciellt inriktat sig därpå, syntes marklära böra upptagas
som ett särskilt amne, i vilket emellertid borde ingå det nuvarande ämnet
fysisk geografi. Förslag i angiven riktning hade framställts av nuvarande
läraren i jordvardermgslära och gillats av de båda sakkunniga för ämnet
jordbrukslara m. m.

I nuvarande läroplan inginge ämnet bokhålleri. I yttranden från lantmataire
hade ansetts, att ämnet kunde uteslutas, då det saknade praktisk
betydelse för en lantmätares arbete. Visserligen saknade icke dylik undervisning
sitt varde, men då en blivande läroplan likväl måste bliva ganska
betungande för de studerande och ämnet knappast kunde tillmätas större
varde och ej he ler vöre nödvändigt för det egentliga lantmäteriarbetet,
syn es överjagande skäl tala för att ämnet utginge ur undervisningsplanen.
i yttranden, som infordrats från lantmätare, hade framhållits, att en
i nationalekonomi icke borde saknas vid lantmäteriundervisningen.
r ne ,hansya V,11. art?n av lantmätarnas verksamhet syntes det också
fullt befogat att i undervisningsplanen låta ingå en kortare kurs i nationalekonomi.
En sådan kurs skulle också vara av betydelse särskilt för
den speciella undervisningen i jordbruksekonomi och skogsekonomi.

.Kland iantmatarnas åligganden inginge även att verkställa delning av
vattenområden, vars värde delvis och ofta nästan uteslutande bestämdes
aj fisket, ävensom delning av enbart fiske. Vid sådana förrättninf.
ar faanef visserligen möjlighet att som sakkunnigt biträde tillkalla
fiskeritjänsteman, men lantmätaren borde uppenbarligen därvid icke vara
rm“naif<ie for flskeförhållanden. De båda överlantmätare, som styrelsen
tillkallat som sakkunniga for vissa frågor rörande lantmäteriundervisningen,
hade även ansett erforderligt, att i undervisningen inginge en
kortare kurs i fiskerikunskap. Då verkställd undersökning visat, att denna
undervisning icke garna kunde ingå i något förut befintligt ämne,
syntes det nödvändigt att låta densamma bilda ett särskilt ämne.

Kungl. May.ts proposition Nr 183.

Undervisningsplanen för lantmäteriundervisningen skulle upptaga arnnena
matematik, geodesi, rättslära, vilket emellertid ansetts lämpligare
höra benämnas juridik, nationalekonomi, markera, jordbrukslara och
jordbruksekonomi, skogsta, vilket lör bättre angivande,av dess mnebord
ansetts böra benämnas skogsekonomi med skogslärl!, kultui teknik, stads
nlanelära jorddelningslära, tolkning av äldre handskrifter, som med naggen
utvidgning torde böra benämnas arkivkunskap, fornlämningar och
naturskydd samt fiskerikunskap.

Lantmäteristyreisen har i sitt betänkande i avseende på frågan örn särskilda
examensarbeten anfört i huvudsak följande. f

De från lantmätare inkomna yttrandena hade aven hemort Hagan,
huruvida vid lantmäteriundervisningen borde förekomma särskilda exa
mensarbeten. Sålunda framhölles bland annat, att kursens avslutande
genom ett obligatoriskt examensarbete skulle vara en vinst utöver den
nuvarande studieplanen, att eleverna borde efter tentamina ia såsom^examens-
eller diplomarbete behandla något lämpligt problem valt i samråd
med läraren, varvid examensarbetet skulle valjas fran rattslaian, geo -sien eller det praktiska lantmäteriet, och att sista terminen borde anvandas
till examensarbeten i något av dessa ämnen.

Två uttalanden hade gjorts mot införande av examensarbeten. Det
ena framhold, att några tidsödande, mera självständiga examensarbeten
av större omfattning i allmänhet icke borde förekomma. Endast da det
gällde att i något särskilt ämne försvara ett mycket högt betyg torde
en uppsats e. d., baserad på självständiga studier, bora fordras. I det
andra yttrandet gjordes gällande, att införande av mera självständig
examensarbeten såsom obligatoriska för visst betyg eller för avgångsexamen
vore olyckligt. Tiden för sådana sjalvstandiga arbeten hade bade
vid Stockholms högskola och tekniska högskolan visat stor benägenhet
att förlängas. Då ursprungligen beräknats två a tre veckor hade det^sa
småningom blivit regel, att de tagit i anspråk en tid. av en hel termin
eller mera. Genom svårigheten att i längden finna lampliga ämnen för
sådana arbeten bleve de ofta så speciella, att de okade insikter, eleven
genom arbetet vunne, i hans framtida verksamhet icke spelade någon som

Man kunde icke bortse från de vägande invändningar, som gjorts mot
införande av obligatoriska examensarbeten. Det starkaste motivet för
införande därav skulle vara, att de studerande därigenom vandes vid
självständigt arbete, vilket vore av särskild vikt för blivande lantmätare.
Häremot hade emellertid vid överläggning inför styrelsen av lärare vid
den nuvarande lantmäteriundervisningen framhållits, att undervisningen
även utan särskilda examensarbeten kunde och borde laggas så, att
den fostrade till självständigt arbete. Det syntes salunda lämpligt att
vid lantmäteriundervisningen vidtaga sådana anordningar, att särskilda
examensarbeten icke bleve obligatoriska för samtliga studerande men
väl kunde förekomma såsom frivilliga for sådana studerande, sorn vill
ådagalägga sin förmåga av mera fördjupat, vetenskapligt arbete. Denna
mening hade biträtts av de båda överlantmätare, vilka styrelsen vid utredningen
inkallat som särskilda sakkunniga.

Utredningsmännen, vilka i överensstämmelse med det dem givna uppdraget
beträffande i undervisningen ingående ämnen i stort sett foljt
lantmäteri styrelsens förslag, hava i. fråga örn eventuellt examensarbete
för lantmäteristuderande yttrat följande.

Examens arbeten.

De olika
ämnenas om
fattning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Da samtliga studerande inom de nuvarande fackavdelningarna vid tekniska
högskolan^ för erhållande av avgångsexamen måste utföra ett examensprov
bestående av ett självständigt arbete av mera vetenskaplig
karakter, borde fordringarna i detta hänseende icke ställas lägre beträffande
de lantmatenstuderande. För att dessas studier skulle hållas på
samma hogskolemassiga nivå som studierna vid tekniska högskolans nuvarande
fackavdelningar, torde det oundgängligen böra krävas, att även
de lantmateristuderande genom fullgörande av examensarbete avlade
Piov pa sin förmåga av självständig verksamhet av mera vetenskaplig
natur. _ Den utökning av studierna, som examensarbetet innebure, komme
i sm ordning med nödvändighet att medföra en förlängning av stuteboI
11''och vT f°+rl“?nmg .torde emellertid kunna begränsas till en
termin, och ville utredningsmannen i detta sammanhang framhålla att

tekniska högskolans övriga studerande under sista terminen av sina stuarbete°ie
sysselsatta så gott som uteslutande med föreskrivet examens Lantmäteristyrelsen

anför i sitt utlåtande över utredningsmännens betankande: Ändamålet

med införandet av obligatoriska examensarbeten, varigenom
den studerande vandes vid självständigt arbete, komme betydligt
»akrare och lämpligare att vinnas vid den utexaminerade elevens verksamhet
under lämplig ledning å lantmäteridistrikt, en verksamhet som
ei farenheten visat just fostrade till självständigt tänkande och arbete.

Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller i sitt yttrande:

Studietiden borde vara den av lantmäteristyrelsen föreslagna. För erhallände
av diplom borde därtill fogas ytterligare en termin, ägnad åt
ett självständigt examensarbete. Intet hinder torde emellertid möta att
lantmäteristyrelsen för kompetens såsom lantmätare icke fordrade examensarbete
och avgångsdiplom.

I fråga örn de olika ämnenas omfattning anför lantmäteristyrelsen i
sitt betänkande i huvudsak följande.

Körande ämnet matematik hade läraren i ämnet ansett, att det för
närvarande hade en efter nuvarande geodesiundervisning, vars teoretiska
grund det i första hand utgjorde, i stort sett väl avpassad omfattning,
vai vid dock möjligheter funnes att genom undanröjande av vissa olägenheter,
som tack vare nuvarande tidsföljd mellan undervisningen i geodesi
och i matematik vidlådde den senare, minska dess föreläsningstid
nied omkring 30 timmar. Läraren i geodesi hade ifrågasatt, att den för
närvarande under ämnet geodesi meddelade undervisningen i mekaniska
och grafiska hjälpmedel för räkning (för närvarande 12 timmar) skulle
överflyttas till matematik, men i övrigt ansett den nuvarande kursen i
matematik vara i stort sett lämplig. I vissa av de yttranden, som infordrats
från lantmätare, gjordes gällande, att kursen i matematik vore
sa betungande, att en minskning vore önskvärd, andra uttryckte den
meningen, att kursen snarare borde ökas. De av lantmäteristyrelsen anlitade
sakkunniga hade ansett, att undervisningen örn hjälpmedel vid
räkning kunde överflyttas till ämnet matematik. Lantmäteristyrelsen
delade denna uppfattning. Kursen i matematik hade i övrigt av de sakkunniga
ansetts lämplig, varvid dock ifrågasatts, örn de ganska betungande
studierna i differentialgeometri vore nödvändiga eller örn de icke

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

under alla omständigheter kunde minskas. Den verkställda utredningen
hade visat, att sådan undervisning icke kunde uteslutas men att den
borde inskränkas till det oundgängligen nödvändiga. Med hänsyn tili
förenämnda överflyttning från geodesien hade det icke ansetts möjligt
att minska undervisningstiden i ämnet med mera än 20 timmar eller från
nuvarande 300 timmar till 280 timmar. Härav beräknades föreläsningarna
till omkring 215 och övningarna till omkring 65 timmar. Ämnet,
som avsåge att bibringa de studerande för studierna i geodesi, kulturteknik
m. fl. ämnen nödvändiga matematiska förkunskaper och erforderlig
rälmefärdighet, borde omfatta ungefär följande, nämligen elementär algebra,
grunderna av ekvations- och determinantteorien, Ihran örn maskinell
och numerisk räkning, plan och sfärisk trigonometri, analytisk geometri
i två och tre dimensioner, nomografi, differential- och integralräkning
med enklaste geometriska tillämpningar.

I fråga örn ämnet geodesi hade förut redogjorts för den utökning med
vissa delar av ämnet praktiskt lantmäteri, som ansetts lämplig.. Från
ämnet skulle därjämte, såsom ovan anförts, till. undervisningen i matematik
överflyttas läran örn hjälpmedel vid räkning. I övrigt hade lölaren
i ämnet endast föreslagit några mindre ändringar i den nuvarande
undervisningsplanen, nämligen någon ökning av tiden för kartografi för
bredare behandling av kartprojektioner, mera tid till studiet av kartbeteckningar
och en framställning av reproduktionsmetoder samt att den
geodetiska kursen även skulle omfatta fotogrammetri, vari hittills endast
kunnat lämnas en ytlig orientering. Tiden för ämnet borde beräknas
till 1,025 timmar jämte tre månaders fältövningar, vilket vore
lika med den nuvarande tiden för geodesi och den del av praktiskt lantmäteri,
som skulle överflyttas till geodesi.

Av yttranden, som inkommit från lantmätare, angåve intet, att krutsén
i geodesi skulle kunna minskas, några funne den nuvarande kursen lämplig
och tillräcklig, men flertalet ansåge ämnet böra beredas ökat utrymme,
varvid underströkes vikten av en god och allsidig geodetisk utbild Enligt

lantmäteristyrelsens mening borde ämnet geodesi omfatta följande
delar. (Lantmäteristyrelsen redogör i detta sammanhang även för
viss uppkommen meningsskiljaktighet rörande lantmäterielevernas undervisning
i triangelmätning, vilken redogörelse här ansetts kunna uteslutas.)

Inledning. Geodesiens omfattning, indelning och historia. Enheter

för mått. .... .

Instrument! är a. Optiska och andra instrumentdelar samt hjaipmstrument.
Längdmätningsinstrument. Avståndsmätningsinstrument. Vinkelmätningsinstrument.
Höjdmätningsinstrument, Stakningsmstru Mätningslära.

Mätningslärans uppgift och indelning. Koordinaträknin"
i planet. Triangelmätning. Polygonmätning. Linjemätning. Detaljplanmätning.
Fixpunktsavvägning. Profil- och ^höjdmätning. Takymetri
Fotogrammetri. Astronomisk ort- och mendianbestamnmg. Staken»-
av räta linjer, kurvor och vinklar. Numerisk .arealuträkning och
delning Gällande mätningsförordning och verkställighetsföreskrifter.

F ä 1 tö v n i n g a r. Planläggning och fullständigt utförande av ett matnino-sföreta-''
såsom finmätning. Basmätning och astronomisk meridianbestämning
även i de fall, då fullständig anslutning erhållits. Planläggning
och fullständigt utförande av ett mätningsföretag såsom vanlig mat -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ning. Höjdfixavvägning utförd både såsom vanlig mätning och finmätning.
Trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning. Takymetri-
och ythöjdmätning (knrvläggning).

Utjämningsräkning efter minsta kvadratmetoden. Felteori.
Mbdeltalsräkning. Elementutjämning med tillämpningar på stationsutjämning,
koordinatutjämning, utjämning av felvisande figur och
ekvidistanta mätningar m. m. Korrelatutjämning med tillämpningar på
triangelnät, polygonnät och avvägningsnät. Kombinerad utjämning enligt
Bessels metod.

Fullständig uträkning av det material, som åstadkommits genom
fältövningarna.

Kartografi. Kartprojektioner. (Det viktigaste örn jordens form och
storlek. Jordytans _ krökningsradier. Linjer på jordytan. Avbildning i
allmänhet och avbildningsielen. De viktigaste kartprojektionerna, särskilt
mätningsförordningen och Spens projektion.) Karteringsinstrument
och -metoder. Kartbeteckningar. Övningar i kartritning och textning.
Upprättande av nät- och detaljkartor över de under fältövningarna
mätta triangel-, polygon- och linjenäten. Fullständiga detaljkartor
över finmätt område. Nät- och detaljkartor över grafiskt mätt område.
Upprättande av längd- och tvärprofiler samt kurvkarta. Punktskisser.
Planimetrar och andra kartmätningsinstrument. Övningar i planimetrering.
Kartors kopiering, transportering och reproduktion. De svenska
kartverken och viktigare utländska.

Studier och granskning av mätningsliandlingar och kartor.

I fråga örn den tid, som borde beräknas för detta ämne, linge anföras
följande. Lantmäteristyrelsen hade vid utarbetande av förslag till lantmäteriundervisningens
ordnande funnit det vara av synnerlig vikt att
tillse, att den sammanlagda utbildningstiden icke bleve för lång och att
därför varje möjlighet till besparing av tid tillvaratoges. Även örn styrelsen
ansåge en god och allsidig utbildning i geodesi vara av största
betydelse för lantmätarna, hade styrelsen icke kunnat undgå att finna,
att ämnet geodesi hittills intagit en jämförelsevis gynnad ställning ocn
att någon inskränkning av tiden därför borde vara möjlig. En sådan
motiverades även av den förut omnämnda överflyttningen av vissa delar
av praktiskt lantmäteri till geodesi, varigenom all undervisning i mätningsteknik
sammanfördes till ett ämne och möjligheter bereddes för en
mera rationell anordning av samma undervisning. Styrelsen hade vid
undersökning i denna del funnit, att en tillfredsställande undervisning i
geodesi borde kunna meddelas, örn tiden för ämnet beräknades till 925
timmar jämte tolv veckors fältövningar. Av dessa 925 timmar beräknades
omkring 400 timmar till föreläsningar med förhör och 525 timmar
till övningar.

Ämnet juridik vore delat i tva delar, allmänna delen och speciella delen.
Läraren i ämnet hade ansett det oundvikligt att för var och en av
de båda delarna beräkna ökad tid. För den allmänna delen skulle ökningen
erfordas närmast för sakrätten med familjerätten och i avseende på
speciella delen behövdes ökningen närmast för jorddelningslagstiftningen.

Av 28 från lantmätare inkomna yttranden rörande undervisningen i
detta ämne angåve 26 uttryckligen, att behov av ökad tid förelåge, och
samtliga yttranden påvisade, att lantmätarna vöre i stort behov av en
god och ändamålsenligt ordnad juridisk utbildning. I många yttranden
framhölles starkt, att undervisningen i ämnet nu vore alltför forcerad

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

och koncentrerad på för kort tid, samt att undervisningen därför måste
fördelas på avsevärt längre tid.

De båda av lantmäteristyrelsen anlitade sakkunniga för ämnet hade
ansett ämnets nuvarande omfattning vara i stort sett lämplig, men ansett
den nu anslagna tiden höra ökas till minst 340 timmar. De sakkunniga
förutsatte därvid, att lämpliga läroböcker eller kompendier skulle
finnas tillgängliga samt att tillräcklig tid för hemarbete reserverades.
Undervisningen i ämnet borde utsträckas över fyra terminer och dessa
helst vara de sista av studietiden. Ämnets omfattning hade de sakkunniga
ansett lämpligen böra angivas på följande sätt, nämligen allm ä n n a
delen: encyklopedisk översikt av rättssystemet, grunddragen av civilrätten
■—- särskilt sakrätten och därmed sammanhängande delar av familjerätten
— beskattningsrätten samt författnings- och förvaltningsrätten,
och speciella delen: jordäganderättens utveckling, lagstiftningen örn
delning och sammanläggning av jord på landet samt örn jordregister, lagen
örn fastighetsbildning i stad, den s. k. ensittarlagstiftningen, lagstiftningen
örn vägar och stängsel, vattenrätten, särskilt den defensiva, lagstiftningen
örn skogar och gruvor samt jakt och fiske, expropriation, författningar
rörande rikets lantmätare och deras verksamhet. Härtill skulle
komma övningar, avseende redogörelser för rättsfall, ledande av förhandlingar
och upprättande av protokoll med Inlagor till olika slag av
lantmäteriförrättningar samt expeditionsgöromål.

Lantmäteristyrelsen hade funnit ämnets omfattning höra angivas på
sätt de sakkunniga föreslagit. I avseende på tid för ämnet hade nuvarande
läraren ansett en tid av 390 timmar vara erforderlig. Styrelsen
hade stannat vid att beräkna en tid av omkring 370 timmar, därav 90
timmar avsedda för övningar.

Förslaget örn en kurs i nationalekonomi hade vunnit gillande av de
sakkunniga i sådana ämnen, som därav berördes, och hade därvid framhållits,
att denna undervisning skulle vara av särskilt värde som orientering
och förberedelse för ämnena jordbruksekonomi och skogsekonomi.
Kursen borde givetvis läggas så, att den gåve en inblick i förhållanden,
som vore av särskild betydelse för en lantmätares verksamhet. För kursen
hade beräknats en tid av omkring 30 timmar.

Som förut angivits hade lantmäteristyrelsen med stöd av såväl vederbörande
lärare som sakkunniga funnit, att undervisningen i marklära
borde meddelas som ett särskilt ämne. Tiden för ämnet hade beräknats
till omkring 100 timmar, därav omkring en fjärdedel avsedd för övningar,
samt exkursioner under fem dagar. Ämnets ungefärliga omfattning
torde kunna angivas på följande sätt: Översikt av de fysikaliska lagar,
som äga samband med jordarnas uppkomst, utveckling oell egenskaper;
översikt av allmänna reaktionsläran och kolloidernas kemi; växternas
byggnad och deras livsfunktioner; lämpliga delar av geologien, särskilt
bergarter, mineral samt deras kemiska sammansättning och egenskaper;
markerna, deras mekaniska sammansättning, fysik, kemi och biologi
samt därav härflytande egenskaper ur växtfysiologi och produktiv synpunkt;
laborationer.

I fråga örn ämnet jordbrukslära och jordbruksekonomi hade lantmatarnas
yttranden givit uttryck för behovet av en god inblick i jordbruks
praktiska bedrivande, bland annat genom besök på lantegendomar o. d;
Läraren hade ansett den nuvarande anordningen, att undervisning i
torvmarkers odling och torvteknik samt torvgeologi meddelades genom

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

särskilda lärare, icke böra bibehållas, utan att denna undervisning lämpligare
borde meddelas i samband med ämnena jordbrukslära och marklära.
De sakkunniga hade anslutit sig till denna mening, och även lantmäteristyrelsen
funne detta förslag lämpligt. Vidare hade de sakkunniga
ansett, att vid undervisningen i jordbrukslära ökad vikt borde
läggas vid botanik och växtkännedom, att jordbruksekonomin borde få
ökad tid och att övningar i avsevärd utsträckning därvid borde förekomma
samt att husdjursskötsel och dess betydelse för jordbruksekonomin
borde ingå i ämnet. Vikten av exkursioner och studier av lantbruksdrift
hade understrukits av de sakkunniga, som även ansett önskvärt, att ämnet
lästes en vårtermin och en hösttermin med exkursioner o. d. under
mellanliggande sommar. I samförstånd med såväl vederbörande lärare
som de sakkunniga hade tiden beräknats för jordbrukslära till 125 timmar
och för jordbruksekonomi till 100 timmar, därav 40 timmar till övningar.
För hela ämnet beräknades således omkring 225 timmar. Härtill
komme exkursioner och studier på lantegendomar under 15 dagar.
Ämnet hade ansetts böra omfatta följande:

Jordbrukslära. Jordarternas egenskaper och förbättring. Jordens
torrläggning. Uppodling av obruten mark. Jordens bearbetning. Grunder
för jordens gödsling. Den naturliga spillningen. Konstgödsel. Allmän
och speciell växtodlingslära. Kortfattad översikt av växternas
byggnad. Växtkännedom. Kulturväxternas vård och behandling. Ogräs
förekomst och bekämpande. Olika grödors odling, skörd och avkastning.
Vallars anläggning. Ängs- och betesmarkers skötsel. Mossodling och
torvteknik.

Jordbruksekonomi. Produktionsmedlen. Jordbrukets organisation
och ekonomiska förhållanden. Husdjursskötsel^ betydelse för jordbrukets
ekonomi. Driltskostnader. Driftsformer och hushållningsplaner. Lantmannabyggnader
och deras anordnande. Jorden och jordräntan. Jordvärden.

Som förut angivits hade nuvarande ämnet skogslärl ansetts böra benämnas
skog sekonomi med skog slär a. Rörande detta ämne framhölles i
lantmätarnas yttranden, att tiden för ämnet borde ökas och att undervisningen
borde förbindas med praktiska övningar i skogen under ej för kort
tid. Även läraren i ämnet hade framkommit med önskemål av samma
slag. De sakkunniga hade funnit det nuvarande undervisningsprogrammet
för ämnet vara i stort sett lämpligt och hade framhållit nödvändigheten
av att lantmätarna erhölle en grundlig utbildning i detta ämne. De
hade därför ansett en utökning av tiden vara erforderlig och att vid
undervisningen särskild vikt borde läggas på de ekonomiska förhållanden,
. som sammanhängde med skogsskötsel. De sakkunniga hade även
funnit lämpligt, att undervisning i ämnet började under en vårtermin
och. avslutades under en hösttermin med övningarna förlagda till mellanliggande
sommar. Lantmäteristyrelsen hade icke funnit något att erinra
mot de synpunkter, som sålunda gjort sig gällande. Tiden för ämnet
hade beräknats till omkring 120 timmar med 20 dagars fältövningar.

Undervisningen avsåge att tillgodose de krav, som gällande lagstiftning
och föreskrifter ställde på lantmätares insikt i detta ämne, särskilt
i vad det gällde beräkningar av värdet å skogsmark och ståndskog under
olika förhållanden, och borde omfatta i huvudsak följande: De allmänna
förutsättningarna i vårt land för skogsbruk; grunddragen i utvecklingen
av skogsbruket och skogslagstiftningen; skogsskötsel, särskilt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

skogsmarks och skogsbestånd samt försumpade markers egenskaper och
behandling; uppskattning av massan hos stammar, bestånd och skogar;
tillgodogörande av skogsprodukter enligt ekonomiska grunder; beräkning
av skogsområdens produktionsförmåga; grunderna för skogsindelning,
avverkningsberäkning och upprättande av skogshushållmngsplaner;
värdering av skogsmark och ståndskog.

I fråga örn ämnet kulturteknik innehölle yttrandena från lantmätare
1 huvudsak endast krav på att för ämnet bereddes ökad tid för praktiska
övningar av olika slag. Läraren i ämnet hade framhållit det stora behovet
av att lämpliga kursböcker bleve utarbetade, varigenom elevernas
arbete underlättades samtidigt som även föreläsningstiden kunde något
minskas. Ökning av tiden behövdes dels för övningarna å lärorummet,
dels för fältövningar. Undervisning i ämnet borde örn möjligt börja
med en vårtermin och fältövningarna förläggas till sommaren efter samma
termin. De sakkunniga hade ansett den nuvarande undervisningen i
ämnet vara i stort sett tillfredsställande men i likhet med läraren funnit
ökning av tiden för övningar å lärorummet och för fältövningar vara
påkallad samt av vikt, att undervisning i ämnet började med en vårtermin.
Lantmäteristyrelsen delade den uppfattning, som sålunda gjorts
gällande. För ämnet hade beräknats en tid av omkring 350 timmar,
därav omkring 165 timmar föreläsningar, samt 15 dagar för fältövningar.
Undervisningen i kulturteknik hade ansetts böra omfatta följande.

Vägbyggnad slä ra. Planläggning, byggnad och underhåll av jord-,
grus- och makadamvägar. Gator i mindre samhällen. Kostnadsberäkningar
för vägbyggnadsarbeten. Normalsektioner för vägar. Detaljerat
förslag till utfartsväg. Preliminärt förslag till bygdeväg eller gata. Beräkning
och fördelning av vägunderhåll. Besiktning av vägarbeten och
vägförsök. Förundersökningar för förslag till utfartsväg.

Bro- ochhusbyggnadslära. Kortfattad elementär byggnadsstatik
och hållfasthetslära. Materiallära, huvudsakligen trä, sten och bruk
samt järn. Enklare trä-, järn- och stenkonstruktioner. Grundläggning
för smärre hus och brobyggnader. Anordning och beräkning av enklare
broar. Anordning av enklaro trähus. Kostnadsberäkningar för byggnadsarbeten.
Exempel till byggnadsstatik och hållfasthetslära. Beräkning
av en stödmur. Detaljerat förslag till bro med bärbjälkar av trä
eller helvalsade järnbalkar. Enklare detaljer till trähus. Beräkning av
kostnaden för nybyggnad samt flyttning av ett trähus. Besiktning av
hus- och brobyggnadsarbeten. Besök vid bvggnadslaboratorier och utförande
av något enklare försök.

Vattenbyggnadslära. Klimatlära. Vattenstånd i färskvattendragen
och vid kusten. Vattenmängd, avrinning. Vattentryck, vattnets rörelse
över dammar samt i öppna och slutna ledningar, uppdämningskurvor.
Planläggning av dikningsföretag, kostnadsfördelning. Invallningsföretag,
jordvallars utförande. Detaljdränering, rördikessystems anordning
och beräkning. Kloakledningar i smärre samhällen. Beräkning av krafttillgång
i vattenfall. Exempel till hydrografi och hydraulik. Detaljerat
förslag till avdikning. Detalj till kloakledning. Kostnadsberäkning
av täckdikning eller kloakledning. Besiktning av pågående eller färdiga
hithörande arbeten. Förundersökningar för dikningsförslag. Besök vid
vattenbyggnadslaboratoriet vid tekniska högskolan. Uppmätning av vattenmängd
och vattenstånd.

Bihang lill riksdagens protokoll 19111. 1 sinni. ISO haft. (Nr 1S3.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S3.

Rörande undervisningen i stadsplanelära uttalades i ett flertal av de
från lantmätare inkomna yttranden nödvändigheten av att ämnet bereddes
väsentligt ökad tid, då lantmätarna vöre i behov av avsevärt förbättrad
utbildning för uppgörande av stadsplaner för mindre samhällen
och styckningsplaner. Läraren i ämnet hade ansett den nuvarande kursen
i ämnet alldeles för knapphändig och ofullständig. En någorlunda
tillfredsställande utbildning i ämnet skullo kräva avsevärt längre tid
samt därtill vissa grundläggande förkunskaper, särskilt i husbyggnadskonst.
Undervisningen i ämnet borde därför förläggas till tekniska högskolan
i samband med införandet av en ifrågasatt särskild stadsbyggnadsskola
därstädes. Då lantmäteristyrelsen emellertid önskat förslag till
program för undervisning i ämnet, hade ett sådant uppgjorts med en beräknad
tid av 200 timmar för föreläsningar och övningar samt 4 dagar
för exkursioner, avseende allenast att bibringa lantmätare sådana nödiga
insikter i ämnet, som måste anses erforderliga vid upprättandet av enklare
styckningsplaner. I anslutning, därtill hade föreslagits, att ämnesbenämningen
stadsplanelära borde såsom missvisande utbytas mot en
mera betecknande benämning, såsom exempelvis styckningsplanelära.

Av de sakkunniga för ämnet hade byggnadsrådet Bergsten ansett det
vara tydligt, att verklig fackutbildning på detta krävande område måste
kräva flerdubbelt längre tid än den föreslagna kursen, men då här icke
vore fråga örn specialutbildning utan endast ett meddelande av den kunskap,
som ansåges oundgängligen nödvändig för lantmätarna, borde i avvaktan
på den utredning angående ordnandet av undervisningen i stadsplanelära,
örn vilken byggnadsstyrelsen gjort framställning till Konungen,
försök med den föreslagna kursen kunna göras. Antalet timmar
bordo tillsvidare reserveras i timplanen och borde framdeles, sedan här
ovan omnämnda utredning slutförts, ställning tagas till huruvida undervisningen
skulle förläggas till denna eller annan läroanstalt, exempelvis
tekniska högskolan. Faran för bristande kompetens även för lösandet
av de enklaste uppgifter vore uppenbar, och man finge giva akt
på, att undervisningen lades så, att lantmätarna, efter det de genomgått
enbart denna kurs, ej komme att anse sig kompetenta att lösa även uppgifter
av stadsplanerna. Ämneslärarens förslag att kalla ämnet styckningsplanelära
hade därför, enligt byggnadsrådet Bergsten, mycket fog
för sig.

Stadsplanedirektören Lilienberg hade bestämt avstyrkt anordnandet av
en så lång kurs för samtliga studerande vid lantmäteriundervisningen.
Kursen borde icke göras längre än att lantmätarna finge den uppfattning
örn ämnet, som de kunde behöva för att bedöma, när specialutbildad
fackman borde tillkallas för upprättande av stads- eller styckningsplan.
Lantmätare och mätningsmän borde således i allmänhet icke utbildas
för att sysselsättas med uppgörande av stads- och därmed jämförliga
planer och borde icke tillåtas uppgöra sådana med mindre än att
de fått en tilläggsutbildning till sin ordinarie utbildning. Denna tillläggsutbildning
borde givas betydligt större omfattning än den, som föreslagits
skola ingå i lantmäteriundervisningen. Aven de till synes enklaste
styckningsplaner kunde nämligen rymma frågor, som vore i sina
konsekvenser både invecklade och av stor ekonomisk räckvidd. Stadsplane-
och därmed jämförliga frågor borde därför behandlas av speciella
för sådana uppgifter utbildade personer. Sådan specialutbildning behövde
i ett så litet land som vårt anordnas endast på en plats, exempelvis
tekniska högskolan, och stå öppen för såväl ingenjörer som arkiteE -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ter och lantmätare såsom tilläggskurs, sedan den övriga utbildningen i
huvudsak avslutats. Förslag örn sådan specialutbildning hade av byggnadsstyrelsen
ingivits till Kungl. Majit, och innan detta spörsmål blivit
behandlat, vore det synnerligen svårt att taga ställning till nu föreliggande
fråga, som vore beroende av det sätt, på vilket den högre, verkliga
fackutbildningen ordnades. Komme en kurs av föreslagen omfattning att
ingå i lantmäteriundervisningen, kunde man enligt stadsplanedirektören
Lilienberg befara, att den hindrade tillkomsten av den verkliga specialutbildning
på området, som vore för hela landets byggnadsväsen och för
dess ekonomi av största vikt att få till stånd.

De av lantmäteristyrelsen tillkallade båda överlantmätarna hade
framhållit, att inom de flesta lantmäteridistrikt förekomme då och då
frågor rörande stadsplaner och styckningsplaner av olika slag och att
dessa frågor många gånger vore så enkla, att de icke kunde påfordra tillkallandet
av en specialist på området. Det kunde icke anses tillfredsställande
för allmänheten, att lantmätarna, som hade hand örn jorddelningen,
icke i samband därmed kunde lösa sådana enklare planfrågor,
där några invecklade förhållanden uppenbarligen varken förelåge eller
kunde tänkas uppstå. Det vore oundvikligt, att lantmätarna finge erforderlig
utbildning för enklare uppgifter av förevarande slag.

Ledamoten av riksdagens första kammare herr C. P. V. Nilsson i Gränebo
och ledamoten av riksdagens andra kammare herr D. Hj. Pettersson i
Bjälbo, vilka såsom sakkunniga biträtt styrelsen, hade påvisat, att det ur
praktisk synpunkt och med hänsyn till allmänhetens berättigade krav vore
nödvändigt, att lantmätarna kunde uppgöra enklare planer och att de således
måste erhålla därför erforderlig utbildning.

Lantmäteristyrelsen ansåge den verkställda utredningen hava visat,
att verklig fackutbildning i ämnet icke kunde inrymmas inom den uppgjorda
planen, men att sådan högre fackutbildning inom landet vore av
behovet påkallad. Då emellertid en viss utbildning på området vore nödvändig
för alla lantmätare, måste en kurs i ämnet ingå i lantmäteriundervisningen.
Erinringarna mot den uppgjorda planen avsåge närmast,
att kursen skulle bliva alltför kort, men då av skäl, som de båda på området
speciellt sakkunniga framhållit, någon verklig specialutbildning
för denna undervisningsgren icke borde eller kunde inrymmas inom en
blivande undervisningsplan för lantmäteriundervisningen, hade styrelsen
med ledning av erfarenheterna från den hittillsvarande undervisningen
ansett sig böra i enlighet med den plan, som uppgjorts av läraren
i ämnet, räkna med en tid av omkring 200 timmar, därav 50 timmar
till föreläsningar, samt exkursioner under fyra dagar. Föreläsningarna
bordo omfatta: avlopp, dränering och väganläggningar; stadsplaneväsendets
utveckling; äldre och nyare samhällsbildningar och byggnadsanläggningar
av olika slag; planområdes förutsättningar för stadsmässigt
bebyggande; huvudtrafikleder och delområdens ytdispositioner; gatusystemet;
kvartersmark och dess användning för olika ändamål; allmänna
platser för olika ändamål; stadsplaneväsendet berörande lagar och
författningar. Övningarna bordo omfatta mindro stadsplaneuppgifter
samt olika slag av styckningsplaner.

Med den ståndpunkt, som styrelsen sålunda stannat vid, hado ingen
anledning förelegat att ändra ämnets namn.

I det föregående hado redogörelse lämnats för motiven till undervisning
i ämnet jorddelning slär a och vad denna undervisning i huvudsak

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

borde åsyfta. För ämnet, som givetvis bleve av synnerlig vikt, borde
beräknas en tid av omkring 360 timmar, därav omkring 150 timmar övningar,
samt 30 dagar för fältövningar och exkursioner. Då all undervisning
måste anpassa sig efter utvecklingen och föreliggande behov,
kunde för detta ämne liksom för övriga endast den ungefärliga omfattningen
angivas och detta på följande sätt:

Historik, översikt över fastighetsbildningens och jorddelningens utveckling.

Laga skifte. J ordbrukstekniska och ekonomiska synpunkter rörande
skifteslag och deras begränsning. Undantag av mark och bildandet av
servitut, gemensamhetsskog. Urskiljande av inrösnings- och avrösningsjord,
inverkan av hushållningsplaner, kulturtekniska och ekonomiska
synpunkter, samband med frågan örn utflyttning. Gradering, jordklassifikation
med hänsyn till jordvärdering för skiftesändamål, olika
graderingssystem. Skiftesläggning och utflyttning, arrondering, lage
och gränser, inverkan på fastighetsvärden och utvecklingen. Jordbruksekonomiska
förutsättningar för utbrytning av ägolott. Delningsarbetets
tekniska utförande. Likvider, samband med graderingen, olika likvidanledningar
och likvidmetoder.

Styckning. Styckning för olika ändamål och markens lämpliga utnyttjande.
Styckningslotters lämpliga storlek, läge och gränser samt
sammansättning av olika ägoslag. Värderingar. Tilldelning av skog.
Samfälligheter. Styckningens tekniska utförande.

Andra lantmäteriförrättningar. Tillämpliga delar av det
under laga skifte och styckning angivna.

Som förut nämnts hade det nuvarande ämnet tolkning av äldre handskrifter
ansetts kräva någon utökning i viss riktning och därvid lämpligen
böra benämnas arkivkunskap. Utökningen skulle avse att meddela
en inblick i det svenska arkivväsendets organisation samt anvisningar
örn sättet att bedriva arkivforskningar. Behovet för lantmätare''
av någon handledning i detta hänseende vore påtagligt. Tiden för ämnet
hade beräknats till omkring 30 timmar.

Körande fornlämningar och naturskydd hade läraren i ämnet ansett
den nuvarande tiden vara väl knapp, varjämte han ansett det vara önskvärt,
att lantmätarna erhölle någon inblick i den moderna hembygdsvården
samt kunskap örn ortnamnsforskningens nuvarande ståndpunkt,
mål och hjälpmedel. Lantmäteristyrelsen delade denna uppfattning och
hade för det sålunda något utvidgade ämnet beräknat en tid av omkring
30 timmar jämte exkursion under en dag.

Förut hade redogörelse lämnats för behovet av undervisning i fiskerikunskap
och den undersökning, som därom gjorts. För ämnet hade ansetts
erforderligt att beräkna en tid av 30 timmar jämte exkursioner under
två dagar. Undervisningen borde omfatta ungefär följande: Inledning;
vattnets fysikaliska och kemiska beskaffenhet; vattnets flora och
fauna; Sveriges fiskarter och deras utbredning; de viktigaste fiskarternas
biologi; fisktillgångens beroende av olika faktorer; olika vattens avkastningsförmåga
och orsakerna därtill; olika sjötyper; fiskredskap och
fiskemetoder; allmän översikt; garnredskap; träredskap; krokredskap;
saxredskap; tillbehör; sumpar och dessas placering; fisktransport och avsättningsförhållanden;
fiskevård och fiskodling; fiskets organisation; rationell
fiskerihushållning; fisket och kulturen; allmän återblick; Sveriges
fiskavkastning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Den tid, som sålunda visat sig vara erforderlig för do olika umnena,
innebure, att den sammanlagda undervisningstiden komme att utgöra
3,050 timmar till föreläsningar och övningar å lärorummet samt 164
dagar till fältövningar och exkursioner. Denna tid kundo icke fördelas
på mindre än tre och ett halvt läsår eller sju terminer och fältövningar
under tre somrar. Även med denna tid torde kursen komma att stalia
stora krav på de studerandes arbetsförmåga. Kursen borde taga sm början
med en vårtermin, då det med hänsyn till lantmätenarbetets beskaffenhet
icke vore lämpligt att utexaminera de studerande vid slutet av
en hösttermin. Med hänsyn härtill och i anslutning till vad som förut
anförts rörande praktisk elevtid före inträde vid lantmätenundervisningen
bordo sådan elevtid kunna bogränsas till ott halvt år. Härigononi
skulle den, som omedelbart efter studentexamen antoges som lantmäterielev,
kunna vinna inträde vid undervisningen vid vårterminens början
och således avlägga lantmäteriexamen fyra år efter studentexamen. För
närvarande vore den praktiska elevtiden ett år samt studietiden sammanlagt
tre läsår och fältövningar under en sommar. Hela ökningen i utbildningstiden
skulle således inskränka sig till fältövningar under två
somrar.

Utredningsmännen hava i stort sett följt lantmäteristyrelsens fbislag
i hithörande frågor. Emellertid framhalles, att en viss omläggning och
utvidning av undervisningen i stadsplanelära med vad därtill hörer syntes
ofrånkomlig. Härom anföra utredningsmännen följande.

I lantmäteristyrelsens förslag hade undervisning i stadsplanelära upptagits
med 200 timmar. För att rätt kunna tillgodogöra sig den vid tekniska
högskolan meddelade undervisningen i stadsplanelära måste de studerande
emellertid äga vissa förkunskaper i avseende på husbyggnader
och kommunikationsväsen. Tillfredsställande resultat i dessa hänseenden
torde svårligen kunna vinnas med undervisning, som endast vore av
ringa omfattning och inginge i annat ämne. För övrigt torde undervisning
rörande husbyggnader och kommunikationsteknik vara av värde
för lantmätarna även för annan verksamhet än den, sorn sammanhängde
med stadsplaneväsendet. Då det icke torde vara möjligt att hänvisa
lantmäteristuderande helt eller delvis till de vidlyftiga kurser i byggnadstekniska
ämnen, som vid tekniska högskolan gåves för de studerande
inom fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad samt för arkitektur
hade utredningsmännen stannat för att för de lantmäteristuderande
''borde meddelas en särskild kurs i husbyggnaders allmänna planläggning
och utformning, omfattande 150 timmars undervisning. Kursen
i kommunikationsteknik, vilken kunde vara gemensam nied tekniska
högskolans undervisning i ämnet, borde omfatta 50 timmar. Den egentliga
stadsplaneläran torde därför kunna inskränkas till 125 timmars undervisning.

Lantmäteri styrelsen framhåller i sitt yttrande över utredningsmännens
betänkande, att den i fråga örn utbildningen i stadsplanelära föreslagna
förändringen innebure en avgjord förbättring av det tidigare förslaget,
varför styrelsen i denna del anstöta sig till utredningsmännens felslag.

Lurarkollegiet vid och styrelsen för tekniska högskolan hava funnit sig
kunna i fråga örn läroämnenas omfattning i det stora liela följa det fram -

Lantmäteri styrelsens förslag.

Frågan om
undervisningens
förläggning
till
redan befintlig
anstalt.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

lagda föi slaget, dock med vissa modifikationer, vilka jag av lämplighetsskäl
anhåller att få behandla i samband med frågan örn studieplaner och
undervisningens anordnande.

Jag övergår nu att redogöra för föreliggande förslag och yttranden i
vad avser

frågan om undervisningens anordnande.

Föi ut har redogörelse lämnats för de förslag, som tidigare framställts
att få undervisningen förlagd till någon redan befintlig institution. I
sitt betänkande redogör lantmäteristyrelsen för av styrelsen verkställda
undersökningar rörande frågan örn undervisningens förläggning till redan
förefintliga undervisningsanstalter. De undervisningsanstalter, som där•
Vld ansetts kunna ifrågakomma, äro skogshögskolan, tekniska högskolan
och någon anstalt för högre lantbruksundervisning.

I fråga örn undervisningens förläggande till skogshögskolan
anför lantmäteristyrelsen, som i nämnda fråga överlagt med representanter
för skogshögskolan och särskilda sakkunniga, bland annat följande.

Gemensam undervisning för lantmäterielever och studerande vid skogshogskolan
kunde icke anordnas med bibehållande av nuvarande eller tillämnade
undervisningsplaner, och en förändring av dessa för möjliggörande
av Barnundervisning skulle otvivelaktigt medföra en förlängning
av studietiden och en försämring av utbildningen genom svårigheter att
specialisera undervisningen i för varje undervisningsgren önskvärd
riktning.

I fråga örn lärarna vid skogshögskolan hade upplysts, att professorerna
vöre fullt upptagna av sin nuvarande undervisningsskyldighet samt arbetet
med respektive ämnens vetenskapliga utveckling,'' varför ökad undervisningsskyldighet
skulle medföra betydande olägenheter och risk för
sänkning av undervisningens och det vetenskapliga arbetets kvalitet.
x1 or de tre lektorerna vid forstmästarkursen funnes visserligen någon
större möjlighet för ökad lärarverksamhet men ej i sådan utsträckning
eliel av beskaffenhet att kunna motivera någon gemensam organisation,
helt eller delvis, av skogs- och lantmäteriundervisningen. Högskolans
extra lärare erhölle arvode efter omfattningen av meddelad undervisning,
varför en gemensam organisation ej skulle medföra någon besparing.

Skogshögskolans byggnad inneliölle sex föreläsningssalar, en rit- och
högtidssal, arbetsrum för sex institutionsföreståndare samt museilokaler.
linder höstterminen funnes fem årskurser samlade, vadan lika många
föreläsningssalar ständigt vore upptagna, samtidigt som ritsalen i regel
erfordrades för utförande av examensarbeten m. m. Då därtill bomme,
att_ vissa föreläsningar fordrade demonstrationer av undervisningsmaterial.
vilket ej under föregående rast kunde iordningställas, behövde
ofta en eller två salar vara lediga timmen före en sådan föreläsning,
varför utrymmet redan nu ansåges hårt utnyttjat. Detsamma gällde museer
och andra utrymmen, varför ett ökat antal kurser eller institutioner
icke syntes kunna inrymmas inom skogshögskolans nuvarande lokaler. •

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 183.

Ur allmän synpunkt skulle ett sammanförande möjligen kunna medföra
vissa fördelar genom den närmare kontakt, som därigenom skulle
vinnar mellån två i viss mån närstående undervisningsgrenar, men
dessa fördelar kunde icke tillmätas någon avgörande betydelse, sa my
ket mindre som en dylik önskvärd kontakt kunde i väsentlig grad eimas

även utan ett administrativt sammanförande.

Undersökningen hade sålunda givit till resultat, att lantmatenundeivisningen
icke, varken helt eller delvis, kunde lämpligen anordnas i sam
band med undervisningen vid skogshögskolan.

Lantmäteristyrelsen erinrar därefter örn att överläggning agt rum
mellan styrelsen och representanter för tekniska högskolan äfvensom r -presentant för svenska stadsförbundet och andra av styrelsen anlitatade
sakkunniga angående möjligheterna att förlägga lantmatenun. ervisningen
till tekniska högskolan. Undersökningen hade gmt

^D^ämnen^Uvilka mera likartad undervisning meddelades vid de båda
an?taSna?’ vöre matematik, geodesi och stadsanläggnmgslara (stads PlKurserna

i matematik sammanfölle icke, enär de måste speciellt inriktas
på de studerandes vidare utbildning, som vöre vasentligt ohka.
Någon gemensam undervisning vore därför icke möjlig, och learna^vid
tekniska högskolan vore så upptagna av den nuvarande undei vinninge,
därstädes, att de ej kunde medhinna särskild undervisning at lantmateri St

I^geodcsi funnes vid högskolan en lägre, obligatorisk kurs för dem,

som gemminge fackskolan för väg- och vattenbyggnad och en ho^e
frivillig kurs, som tillsammans med den lägre kursen till omfattning
ungefärligen motsvarade kursen vid lantmäteriundervisnmgen Den
lägre kursen vore icke så inriktad, att den lämpade sig för blivande la
mätare. Den högre kursen vore utsträckt över en tid av tre terminer.
Vid överläggningen uttalade professor Fagerholm den mening, att en
förläggning av lantmäteriundervisnmgen i dess helhet till tekniska högskolan
icke vore lämplig, men att lantmätarnas undervisning i geodesi
borde uppdelas i en lägre obligatorisk kurs vid lantmateriundervisn
gen och en frivillig högre, till ett år sammanförd kurs vid tekniska hog ^X^äinnet

stadsanläggningslära meddelades för närvarande en kortare
kurs vid tekniska högskolan och en ungefär motsvarande kurs vid lantin
äteriundervisningen. Förslag hade emellertid väckts att vid högskola
utöver den kortare kursen införa en mera omfattande undervisning i ämnet
Möjligen skulle den kortare kursen kunna göras gemensam för lantmäteristuderande
och för vissa studerande, vid tekniska högskolan.

I fråga om övriga ämnen vid lantmäteriundervisnmgen hade utrönts,
att inga tillnärmelsevis likartade kurser förekomme vid tekniska hog SkUndérvisningslokalerna

vid tekniska högskolan kunde icke till någon
nämnvärd del användas även för lantmäteriundervisnmgen, varför kostnaderna
för lokaler bleve ungefärligen desamma, vare sig lantmateriundervisningen
förlädes till högskolan eller ej. .

Ur mera allmänna synpunkter syntes inga fördelar sta att vinna men
viii olägenheter kunna uppkomma genom lantmåterinndervisnmgens for -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

olikartado'' ändamål iSh J^dtärTSirighetlr ™d"’is,lil>8s«?-onar°m<1d

sniÄsss,ni “*• hi“ AttSBs

Beträffande dan h ö ? r a 1 n n f in*« v 9 i
•,„ , ... , nuaie lantbruk sunde r vis ilinge n erinnr

lantmatenstyreisen örn följande g

JäääSSSäS

att 1 fråga om kursen för lantmäteriexamen synnerlig™ rins*örn

SSSS—Masi

undersökning visat, att, örn det ur lantmäteriundeivisningens SnnuX
lantmäSSme™SÄÄSSÄT ^ km*.lir
fSärådPnrtie11 ansh,tninB ™ lantbrukshögskolan stalleTlwfSrÄ?

Oavsett det resultat, vartill nämnda kommitté sålunda kommit hade lant
matenstyrelsen ansett sig pliktig föranstalta örn en y?t“TÄre f£ut
sattmngslos undersökning örn möjligheterna att anordna lantmäteriun
harlI1Sfinge^ i1 sambaad med en frösne lantbruksundervisning. Styrelsen

Ultuna TaanntbrukTål föv?rlä««n“g med representanter för

, ,:. u,n a lantbruksinstitut ävensom med andra av stvrelsen
anlitade sakkunniga. Därvid hade framkommit följande

SÄ j0Idbr"ksl6,''a och to*****»»

. D,evn undervisning, som för lantmätare erfordrades i marklära samt
D .rdbrukslara och .tordbruksekonomi, måste vid en högre lantbruksunderlsning
meddelas under andra förutsättningar hos do studerande samt
nan Åmötet a.nnan omfattailI£ med uppdelning på flera ämnen och en ansamnfn
Vkt iPn^’UUd av andra Syften med undervisningen. GemenT
k +rSlr SkUi110 kuana tankas endast i mycket obetydlig utsträckning
* am ii otskogsek on örn i med skogslära bordo visserligen till omfattnin0_n
ungefärligen motsvarande kurser förekomma vid lantmäteriunde”-Tismngen och vid lantbruksundervisningen, men kurserna måste få olika

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

syften och därför givas olika inriktning och innehåll. Gemensam undervisning
kundo därför svårligen anordnas.

Då sålunda inga ämnen vid do håda undervisningsanstalterna kunde
givas sammanfallande kurser, kunde några nämnvärda bespai ingar med
hänsyn till behovet av lärare icke vinnas genom att förena lantmäteriundervisningen
med den högre lantbruksundervisningen.

Vid förenämnda överläggning närvarande hade varit ense örn, att undersökningen
visat, att någon besparing av kostnader ej syntes stå att
vinna och att några större fördelar ej heller i övrigt torde vara att uppnå
genom att anordna lantmäteriundervisningen i samband med en högre
lantbruksundervisning vid Ultuna.

Då enligt lantmäteristyrelsen någon möjlighet sålunda icke förelåge Inrättande av
att ordna lantmäteriundervisningen på tillfredsställande sätt,genom an- mäterihög.
litande av redan förefintliga undervisningsanstalter eller vid sådana an- skola,
ställda lärarkrafter, har lantmäteristyrelsen ansett det vara ofrånkomligt,
att lantmäteriundervisningen ordnades som en särskild institution.

Denna borde i likhet med andra fackskolor av liknande slag anordnas som
en högskola och lämpligen benämnas lantmäterihögskola. Undervisningen
vid högskolan borde bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med
de riktlinjer, som angivits örn lantmäteriutbildningens uppdelning på
praktik och undervisning i olika ämnen samt dessas omfattning.

För den sålunda föreslagna undervisningen har lantmäteristyrelsen ut- studieplan,
arbetat följande studieplan.

Förutsättningar. Studierna uppdelas i sju terminer och fältövningar
under tre somrar samt börja med en vårtermin. Tre veckor vid julen
och en vecka vid påsk beräknas till ferier. Fältövningar och sommarferier
beräknas i regel till sammanlagt 12 veckor. För studierna återstå
således för varje år normalt en vårtermin med 20 veckor under tiden 10
januari—5 juni och en hösttermin med 16 veckor under tiden 29 augusti
—18 december.

Av första terminen (vårtermin) reserveras tre veckor för tentamina,
exkursioner m. m., varefter återstå 17 veckor.

Av första sommaren användas sex veckor för övningar och exkursioner
i jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogsekonomi med skogslära
och sex veckor för ferier.

Av andra terminen (hösttermin) reserveras två veckor för tentamina
m. m., varefter återstå 14 veckor.

Av tredje terminen (vårtermin) reserveras en vecka för tentamina
m. m., varjämte terminen med hänsyn till sommar övningarnas längd avkortas
med tro veckor. Härefter återstå 16 veckor......

Under andrei sommciren användas 12 veckor till fältövningar i geodesi,
två veckor till fältövningar i kulturteknik och lyra veckor till ferier..

Av fjärde terminen (hösttermin) reserveras en vecka för tentamina
nr m„ varjämte terminen med hänsyn till sommarövningarna avkortas
med tre veckor. Härefter återstå 12 veckor.

Av femte terminen (vårtermin) reserveras två veckor för tentamina
m. m., varefter återstå 18 veckor.

Under tredje sommaren användas fem veckor till övningar och exkursioner
i jorddelningslära och sju veckor till ferier.

Av sjätte terminen (hösttermin) reserveras en vecka för tentamina
m. m., varefter återstå 15 veckor.

Av sjunde terminen (vårtermin) reserveras två veckor för tentamina
m. m., varefter återstå 18 veckor.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Under de olika terminerna skulle de olika ämnena förekomma på följande
sätt:

Matematik.................. Nationalekonomi......... Marklära .................. Jordbrukslära och jord-bruksekonomi ......... Skogsekonomi med skogslära ...............	Föreläsningar	Övningar	Summa föreläs-ningar och öv-ningar tim.	Beröka. hem- arbete tim.	Summa tim.
antal veckor	tim. per vecka	summa tim.	antal veckor	tim. per S“mm‘ vecka! tim''
Förs 17 8 C 9 9	ta tern 8 4 7 2 8 6	inea (v 136 32 56 18 72 54	årterm 17 8 9	n) n 2 1 o	>eckor 1 34 18/	i 170 32 100 72 54	135 40 80 60 55	305 72 180 132 109
Summa		—		-	—		428	370	798
	Alltså arbetet per	vecka	47 timmar
	Andra terminen (.hösttermin) 14 veckor
Matematik..................	14	6	84	14	2	28	112	45	157
Geodesi .....................	14	4	56	14	4	56	112	50	162
Jordbrukslära och jord-
bruksekonomi .........	14	8	112	14	3	42	154	75	229
Skogsekonomi med
skogslära ...............	14	5	70	—	—	—	70	45	115
Summa	—	—	-	_	—	—	448	215	663
	Alltså arbetet per	vecka 47 timmar
	Tredje terminen (vårtermin) 16 veckor
Geodesi .....................	16 1	8 i	128	16	8	128	256	100	356
Kulturteknik...............	16 i	8	128 1	16	6	96	224	170	394
Summa	—	—	— (		_ 1 i	_	480 \|	270	750
	Alltså arbetet per	vecka 47 timmar
	Fjärde terminen (hösttermin) 12 veckor
Geodesi .....................1	12 \|	12 1	144 1	12 I	3	36	180	60 1	240
Juridik .....................''	12	4	48	— ,	—	—	48	144 \|	192
Kulturteknik...............1	12 I	Q o i	36	12	7	84 \|	120	35 \|	155
Summa!	- 1	— \|	—	- \|	_		348 !	239	587
	Alltså arbetet per	vecka 49 timmar
	Femte terminen (vårtermin) 18 veckor
Geodesi .....................i	is ;	4	72	18 \|	17 !	306 j	378 \|	25	403
Juridik .....................	18	4	72	18 !	1 ;	18	90	216	306
Jorddelningslära .........\|	18	4 1	72 \|	18	2 1	36 j	108	50	158
Summa	- \|	_	_ j		- 1	- j	576 !	291 !	867
	Alltså arbetet per	vecka 48 timmar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

-''--	Föreläsningar	Övningar	Summa föreläs-	Beräkn.

	antal	tim.	summa	antal	lim.	summa	ningar och öv-	hem- arbete	Summa tim.
	veckor	per vecka	tim.	veckor	vecka	tim.	ningar tim.	tim.
	Sjätte terminen (hösttermin) 15 veckor
Juridik .....................	15	6 1	90 j	-	—	—	90	270	360
Stadsplanelära ............	15	2	30	15	4	60	90	60	150
Jorddelningslära ........	15	7	105	15	5	75	180	50	230
Summa		-	—		—	— ;	360	380	740
	Alltså arbetet per	vecka	49 timmar
	Sjunde terminen (vårtermin) 18 veckor
Juridik .....................	18	4	72	18	4	72	144	216	360 j
Stadsplanelära ...........	18	1	18	18	5	90	108	30	138 ;
Jorddelningslära .........	18	2	36	18	2	36	72	36	108 i !
Arkivkunskap ............	8	3	24	8	1	8	32 •	30	62 i
Fornlämningar och na-turskydd ...............	5	6	30	—	—	—	30	15	45 1
Fiskerikunskap............	i 8	4	32	-	—	— •	32	16	48
Summa'' — j — \| — Alltså arbetet per	vecka 42 timmar	418	\| 343	761

Lantmäteristyrelsen framhåller i samband härmed, att belastningen
med avsikt gjorts minst under sista terminen och ferierna under sista
sommaren gjorts jämförelsevis långa. Detta hade skett dels med tanke
på de särskilda examensarbeten, som skulle kunna förekomma, dels emedan
arbetet under en kurs av olika anledningar ändock brukade ökas mot
slutet.

Lantmäteristyrelsen omförmåler vidare, att styrelsen från chefen för
rikets allmänna kartverk inhämtat yttrande rörande anordnande vid
lantmäteriundervisningen av en särskild utbildningslinje
för hartog rafaspir anter.

Kartverkschefen förordade en sådan särskild utbildningslinje. Denna
linje borde omfatta endast vissa av de i kursen för lantmäteriexamen
ingående ämnen och några av dessa endast med en begränsad del. Kartografaspiranterna
borde följa kurserna för jämnåriga lantmäterielever
i vissa ämnen och i andra undervisas tillsammans med lantmäterielever
i äldre årskurs. Ämnena matematik, juridik, arkivkunskap samt fornlämningar
och naturskydd borde läsas helt och hållet samt ämnena geodesi,
jordbrukslära och jordbruksekonomi, skogsekonomi med skogslära
samt jorddelningslära endast delvis. Ämnena nationalekonomi, marklära,
liulturteknik och stadsplanelära _ kunde^ helt uteslutas. Genom sådana
inskränkningar skulle undervisningen å den särskilda utbildningslinjen
för kartografelever behöva fortgå under två eller möjligen två och

ett halvt år. .

Lantmäteristyrelsen ansåge ändamålsenligt, att en sådan särskild ut -

Särskild utbildningslinje

för kartografaspiranter.

Erforderliga

lärarkrafter.

Kungl. Majlis proposition Nr 1S3.

bildningslinje kommo till stånd, och hade vid. undersökning funnit, att
den kunde inrättas utan vidtagande av några anordningar, till vilka hänsyn
för närvarande borde tagas. Närmare utredning om de särskilda bestämmelser,
som erfordrades för denna utbildningslinje, torde icke erfordras,
förrän beslut föreläge om lantmäteriundervisningens ordnande.

I fiaga om behovet av lärare för den av lantmäteristyr
elsen föreslagna undervisningen anför lantmäteristyrelsen.

Ludell isningen i matematik krävde en särskild lärare, som emellertid
icke erhölle full sysselsättning med denna undervisning. Med hänsyn till
ämnets art och uppgift måste det emellertid anses vara av vikt, att undervisning
däri bestredes av en ordinarie lärare. Detta hade ansetts bliva
möjligt genom att för ämnet upprätta ett lektorat med reducerad avlöning.
Då en lektor med full sysselsättning torde böra placeras i samma
lönegrad som en lektor vid skogshögskolan eller B 26, borde lektorn i
matematik med hänsyn till undervisningsskyldighetens omfattning placeras
i lönegraden B 22.

För ämnet geodesi hade ända sedan 1910 funnits en lärare, för vilken
avlöningen ursprungligen beräknats lika med professor vid högskola.
Undervisningsskyldigheten hade emellertid varit väsentligt större än den
som ålåge sådan professor. För ämnet måste tydligen beräknas en pro^
iessor med avlöning i samma lönegrad som professorer vid andra högskolor
eller B 30. Med hänsyn till nödvändigheten att minska huvudlärarens
nuvarande arbetsbörda och till att ämnet utökats med större deGn.
av nuvarande ämnet praktiskt lantmäteri krävdes utöver professorn
även en biträdande lärare i ämnet. Denne finge, särskilt
genom de omfattande praktiska övningarna, full sysselsättning
och borde därför bliva ordinarie befattningshavare såsom lektor
med samma avlöning som lektor vid skogshögskolan eller efter lönegraden
B 26. För ämnena geodesi och praktiskt lantmäteri funnes för
närvarande en assistent med full sysselsättning. För det utvidgade ämnet
geodesi erfordrades således en assistent, som uteslutande ägnade sig åt
denna befattning. Denne assistent borde emellertid icke vara ordinarie
befattningshavare men borde dock erhålla sådan avlöning, att lämpliga
personer kunde erhållas för befattningen, vilket vore av vikt, då assistenten
vore avsedd att fylla viktiga uppgifter, särskilt vid de praktiska övningarna^
Det syntes lämpligt, att assistenten bleve likställd med assistenterna
a länens lantmäterikontor och således erhölle avlöning efter lönegraden
B 21. . Slutligen borde den nuvarande anordningen med speciallärare
i kartritning och textning bibehållas. Härför hade beräknats ett
arvode av 400 kronor.

. Undel visningen i juridik vore av den omfattning och betydelse, att den
icke kunde pa tillfredsställande sätt handhavas annat än av en ordinarie
lärare med professors ställning. Ehuru vägande skäl talade för att denne
professor borde givas samma ställning som professorerna i de juri<T.
s„a .mkulteterna vid rikets universitet, föresloges dock icke högre iönestallmng
än för. andra professorer vid fackskolor, nämligen B 30. Vid
undervisningen i ämnet, särskilt i frågor av mera administrativ natur
samt vid övningar av praktisk art, erfordrades någon assistenthjälp. Härför
borde beräknas 1,000 kronor.

För ämnet nationalekonomi erfordrades endast en speciallärare. Med

Kungl. Majlis proposition Nr 183.

hänsyn till ämnets jämförelsevis ringa omfattning kunde arvodet begränsas
till 1,000 kronor.

Även i ämnet marklära borde undervisningen lämpligen handhavas av
en speciallärare. På grund av ämnets omfattning och betydelse borde
arvodet sättas till minst 3.000 kronor. . „ 11A .

I jordbrukslära och jordbruksekonomi bleve läraren ej fullt sysselsatt,
men särskilt med hänsyn till den speciella inriktning, som denna undervisning
måste givas, vore det av betydelse, att läraren bleve ordinarie
befattningshavare. Han borde därför erhålla samma ställning som läraren
i matematik eller lektor med placering i lönegraden B 22.

Ämnet skogsekonomi med skogslära borde kunna tillfredsställamde handhavas
av en speciallärare, för vilken emellertid med hänsyn till ämnets
vikt och omfattning borde beräknas ett arvode av 4,000 kronor.

Ämnet kulturteknik hade vid lantmäteriundervisningen ända sedan
1910 räknats till huvudämnena och hade här utökats. Det komme att
kräva en lärares hela tid. Med hänsyn härtill och för att kumla för befattningen
förvärva fullt kompetent och lämplig person vöre det nödvändigt,
att för ämnet beräknades en professor med samma löneställning som
övriga professorer eller B 30. Assistent för ämnet funnes redan nu och
bleve än mera nödvändig efter den föreslagna utökningen av ämnet. För
assistenten, som vore avsedd att biträda huvudsakligen vid ökningarna,
torde arvodet kunna begränsas till ett belopp av 1,500 kronor.

För stadsplanelära erfordrades en speciallärare. Med hänsyn till ämnets
omfattning och nödvändigheten att till lärare erhålla fullt kompetent
person borde arvodet beräknas till 4,000 kronor.

Ämnet jorddelning slör a vore till väsentliga delar nytt. Det bleve a\
betydande omfattning och komme att ställa mycket stora krav på läraren,
som utom specialutbildning borde vara väl förtrogen med alla olika
grenar av lantmäteriverksamheten. Det torde därför vara ofrånkomligt
att för ämnet beräkna en professor med samma ställning som övriga professorer
eller i lönegraden B 30. Undervisning i ämnet kunde emellertid
icke bedrivas utan biträde av assistent särskilt för de praktiska övningarna,
som vore avsedda att förekomma i stor utsträckning. För assistenthjälp
i ämnet borde beräknas 2,000 kronor.

För ämnena arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd samt fiskenkunskap
erfordrades givetvis endast speciallärare. För vart och ett av arnnena
hade arvodet till läraren beräknats till 800 kronor.

Lärarpersonalen vid högskolan skulle således bliva fyra professorer och
tre lektorer som ordinarie befattningshavare samt dessutom speciallärare
i åtta ämnen och assistenter i fyra ämnen.

Framhållas borde, att vid bedömande av behovet av lärare hänsyn mäste
tagas till att i lantmäteriundervisningen inninge ett stort antal fran varandra
väsentligt skilda ämnen. Det torde även böra nämnas, att samtliga
arvoden för speciallärare beräknats lägre i förhållandet till undervisningsskyldighelen
än vad fallet voro exempelvis vid skogshögskolan.

För högskolans expedition och kassarörelse samt för biträde med sknvsöromål
torde vara tillräckligt med allenast ett kanslibiträde, som borde
erhålla samma löneställning som liknande befattningshavare eller leneus
lut li gen'' erfordrades vaktmästare. Vid en institution av förevarande
sia* erfordrades ständigt biträde vid handhavando och vardén av olla
skrymmande och svårhanterlig undervisningsmaterial. Därtill komme

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

skötsel av samlingar, värmeledning o. d. samt bevakning av högskolans
lokaler. Med hänsyn till allt detta torde det vara nödvändigt att anställa
tva vaktmastare, den ene tillika maskinist. I andra liknande fall torde
den ene därvid hava placerats i samma lönegrad som förste expeditionsvakt.
Styrelsen hade dock ansett sig böra för båda beräkna lönegraden

-L> D,

Av de i anledning av lantmäteristyrelsens förslag avgivna yttrandena

1 n fi rv> trin n d T 1______1 i» o n o

Yttranden

över lant- . - -----------o ~ ■ e- • j uui-uuut-ua

mäteristyrd- inhämtas — med bortseende från frågan örn lärarnas avlöning och från

sens förslag, övriga kostnadsfrågor, vartill allt jag senare återkommer — i huvudsak
följande.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av domänstyrelsen,
chefen för generalstaben, lantbruksstyrelsen och styrelsen
för sjökarteverket.

Domänstyrelsen uttalar, att beträffande de undervisningsämnen, som
mera direkt berörde jordbruk och skogsbruk, vore genomförandet av lantmateristyrelsens
förslag ägnat att väl tillgodose utbildningen. Lantbruksstyrelsen
hav betonat, att styrelsen ansett sig böra begränsa sitt utlåtande
till att avse allenast de delar av utredningen, som mera direkt
berörde lantbruksstyrelsens eget verksamhetsområde, eller lantmäteri undervisningens
förhållande till den högre lantbruksundervisningen och lantbruksingenjorsutbildningen.
Lantbruksstyrelsen ansluter sig till den
ståndpunkt, som lantmäteristyrelsen intagit till dessa spörsmål.

Mot förslaget hava emellertid även framförts vissa erinringar.
Sålunda föreslår byggnadsstyrelsen, under erinran örn förberörda av
byggnadsstyrelsen till Kungl. Majit ingivna framställning rörande underV,
ls,rl1“gen,.1,1stac!splan^jonst> Kungl. Majit ej för närvarande måtte taga
?mnpin|£n-sporsmalet om-det slutliga ordnandet av undervisningen i detta
amne. Beträffande lantmatares befattning som mätningsmän i stad har
byggnadsstyrelsen framhållit, att lantmätares anställning som mätningsrnan
hksom hans användning vid uppgörandet av styckningsplaner ej
tillhörde hans tjänsteutövning, varför endast de lantmätare, som vid si w

aVf i3an;! in ut,föra stadsplanearbete eller bliva stadsmätare,

hade skal att förskaffa sig harf or erforderlig utbildning. Beträffande omilia!*,
?311 flaggningen av undervisningen i geodesi har byggnadsyrelsen,
utan att taga stallning till denna fråga, framhållit, att studieplanens
omfattning syntes vara beroende dels på den slutliga utformningen
av matnmgsstadgan tor rikets städer och dels på frågan örn kontrollen
över stadernas matnmgsväsen skulle förläggas hos lantmäteristyrelsen
Det syntes med skäl kunna sättas i fråga, huruvida för lantmäteri vThT--118!611!8

ratl0n?Ua bedrivande skulle krävas inrättandet av en
särskild högskola. I varje fall syntes denna fråga lämpligen böra upptagas
till provning i samband med en allman utredning rörande ordnandet av
den tekniska undervisningen.

Statskontoret qrinrar örn innehållet i ett av ämbetsverket den 29 januari
1928 a,vgivet utlåtande rörande den högre lantbruksundervisningens
ordnande, i vilket framhållas de möjligheter i besparingssyfte, som
kunde vinnas genom att sammanföra högskolorna i större enheter
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhåller, att förevarande
organisationsspörsmål borde ses ur synpunkten av de fördelar, som kim -

Kungl. May.ts proposition Nr 183.

de vara att vinna genom ett sammanförande av den statliga högre undervisningsverksamheten
på skogsbrukets, lantbrukets och lantmäteriets
ävensom veterinärväsendets områden i en enda högre läroanstalt. Därest
emellertid en fristående läroanstalt för lantmäteriundervisningen ansåges
böra komma till stånd, har nämnden ifrågasatt, huruvida icke — med
hänsyn i synnerhet till omfattningen av de rent praktiska läroämnena
— en läroanstalt skulle, särskilt vad anginge läraruppsättningen, kunna
organiseras i närmare anslutning till statens högre läroanstalter av »instituts»
karaktär. Lönenämnden hyste sålunda för sin del viss tvekan
rörande lämpligheten av ett realiserande av det föreliggande förslaget.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anser, att det med hänsyn till lantmäterikårens
numera relativt begränsade uppgifter torde kunna med fogifrågasättas,
huruvida utbildningsbehovet för kårens del kunde tillräckligt
motivera en särskild högskola vid sidan av redan befintliga högre
läroanstalter. Styrelsen kunde vidare icke biträda förslaget örn utvidgad
undervisning för lantmätare i stadsplanelära. I städer med över 5,000
invånare syntes lantmätare endast undantagsvis anlitas som mätningsman,
och detta kunde förväntas ske i allt mindre omfattning. För utbildning
av stadsbyggare syntes den naturligaste och effektivaste vägen vara
att omlägga undervisningen vid tekniska högskolan. Denna möjlighet
borde först undersökas, innan man laste fast en annan anordning. Då det
vore ett stadskommunalt önskemål av betydande vikt, att frågan örn utbildning
av kompetenta stadsbyggare bleve tillfredsställande löst, ville
styrelsen under alla förhållanden hemställa, att lösningen av specialfrågan
örn undervisningen i stadsplanelära måtte ställas på framtiden för att upptagas
i samband med frågan örn omläggning av tekniska högskolans undervisning.

Styrelsen för tekniska högskolan har icke kunnat förorda upprättandet
av en särskild högskola för lantmäteriundervisningen utan ansett ytterligare
utredning erforderlig särskilt beträffande frågan, huruvida undervisningen
helt eller delvis skulle kunna anknytas till undervisningen vid
tekniska högskolan. .

Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller, att en av kollegiet tillsatt
kommitté föreslagit, att lantmätarnas utbildning skulle ske _vid_ tekniska
högskolan och inom en nybildad studieriktning »mätteknik»^ inom
fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad. Lärarkollegiet ansåg sig
emellertid på sakens dåvarande ståndpunkt ej kunna taga bestämd ställning
till något av de framkomna alternativen utan föreslog, att saken
gjordes till föremål för förnyad utredning.

Å.V TGSGTVCLfitcv inom tekniska högskolans lärarkollegium har däremot
framförts tanken på lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska

högskolan. . .... , „ ,

Styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen har pa anlonia,
skäl anslutit sig till kraven på förnyad utredning rörande lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan.

Såsom förut omnämnts tillkallades, med anledning av de i vissa remissyttranden
sålunda gjorda erinringar, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
3 oktober 1930 särskilda utredningsmän för upprättande av ett alternativt
förslag till lantmäteriundervisningens ordnande. I utredningsmännens utlåtande
framhålles, att, därest utbildningen av lantmätare lörlades till tekniska
högskolan, det icke torde kunna ifrågakomma att inordna detta på

De särskilda
utredningsmännens
för
slag.

Studieplan.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

speciella arbetsuppgifter inriktade studium under någon av de vid högskolan
nu befintliga avdelningarna, utan borde för meddelande av nämnda
undervisning bildas en ny fackavdelning. Förslaget anknyter i fråga örn
studieplanen i så stor utsträckning som möjligt till lantmäteristyrelsens
förslag. De förändringar, som vidtagits, hava huvudsakligen sin grund i
att undervisningen föreslagits skola börja vid annan tidpunkt på året,
än lantmäteristyrelsen ifrågasatt, samt i den förlängning av studietiden
med en termin, som blivit en följd av införandet av obligatoriskt examensarbete.
Den upprättade studieplanen är av följande utseende.

Ista årskursen.

	Timantal	pr vecka	Timantal	pr termin
	Ht.	Vt.	Ht.	Vt.
	F.	ö.	F.	Ö.	F.	Ö.	F.	Ö.
Matematik.............................................	5	6	. 4	3.5	70	84	68	59.5
Nationalekonomi....................................	2.5	—	—	—	35	_	_
Marklära .............................................	5.5	2	—	—	77	28	_	_
Jordbrukslära och -ekonomi ..................	3.5	—	6	—	49	_	102	_
Skogsekonomi med -lära.......................	2	—	3.5	—	28	_	59.5
Geodesi................................................	—	—	4	7	—	—	68	119
I	18.5	8	17.5	10.5
1	26.5	28

Usta sommaren: 6 veckors övningar och exkursioner i jordbrukslära och -ekonomi samt
skogsekonomi med -lära -

2-dra

Jordbrukslära och -ekonomi ..................

Skogsekonomi med -lära........................

Geodesi................................................

Kulturteknik ......................................

Husbyggnaders allm. planläggning och utformning
..........................................

Juridik .............................................

2:dra sommaren: 12 veckors fältövningar i geodesi och 2 veckors fältövningar i kulturteknik.

årskursen.

Timantal	pr vecka	Timantal	pr termin
Ht.	Vt.	Ht.	Vt.
F.	Ö.	F.	Ö.	F.	Ö.	F.	Ö.
2.5	3	_	_	35	42
2.5	—	—	—	35	—	—	—
4.6	8	4.5	9	63	112	76.5	153
1 2	2	5	3.5	OO <M	28	85	59.6 \|
j —	—	2	4	—		34	68
! 2	3	2	3	28	42	34	51
13.6	16	13.5	19.5
29.5	33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S3.

3:dje årskursen.

Geodesi.......................... ....................

Kulturteknik .......................................

Husbyggnaders allm. planläggning och utformning
..........................................

Juridik................................................

J orddelningslära....................................

Kommunikationsteknik...........................

Stadsplanelära.......................................

Tim	antal	pr ve	eka	T im antal	pr termin
H .	liv.	vt. 17 V.	Ht.	Vt.
F.	ö.	F.	Ö.	F.	Ö.	F.	Ö.
	8		13	27.5	88	_	221
4.5	8.5	—	—	49.6	93.5	—	—
1.5	3	—	—	16.5	33	—	—
2.5	4	2	6.5	27.5	44	34	110.5
_	—	4	5	—	—	68	85
_	—	1.5	1.5	—	—	25.6	25.5
—	—	1	1	—	-	17	17
11	23-5	8.5	27
34.5	35.5

3:dje sommaren: 5 veckor till övningar och exkursioner i jorddelningsläia. I

4.cfc årskursen.

. —	Timantal pr vecka	Timantal	pr termin
	Ht. 1 Vt.	Ht.	vt.
	F. \| Ö. j F. Ö.	F.	Ö.	F.	ö. 1
i Jorddelningslära....................................	I 6 i 9	84	126		-
i Stadsplanelära.......................................	1 j \| Examens-	14	77	—	- 1
j Arkivkunskap .......................................	2 j 0.5 arbete	28	7	—
1 Fornlämn. och naturskydd.....................	2 — 1	28		—
	2.5 —	35	—	—	—
	13.5 1 15 ''
	28.5

I fråga om behovet av lärarkrafter framhålla utredningsmännen, att
undervisningen borde uppdelas mellan professorer och speciallärare på
sätt ägde rum vid tekniska högskolan. Att låta viss del av undervisningen
ombesörjas av fast anställda lektorer vore icke överensstämmande
med vad som eljest brukades vid tekniska högskolan. I avseende å
frågan örn lärarkrafter anföra utredningsmännen i övrigt.

Beträffande matematik torde någon kombination mellan den vid tekniska
högskolan meddelade undervisningen och undervisningen för de
lantmäteristuderande knappast vara möjlig att genomföra. Då undervisningen
för tekniska högskolans studerande och för de lantmäteristuderande
med hänsyn till de fortsatta studier, för vilka kunskapen i matematik

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 160 höft. (Nr 183.) 3

Erforderliga

lärarkrafter.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 183.

vore avsedd som underlag, vore väsenligt olika inriktad, torde redan denna
omständighet i och för sig utesluta sammanslagningen av undervisningen.
Härtill komme, att tekniska högskolans lärare i ämnet redan
hade så många studerande, att de näppeligen kunde förutsättas skola vara
i stånd att meddela undervisning i vidare omfattning. För meddelande
av den för de lantmäteristuderande erforderliga undervisningen i matematik
borde sålunda anställas en speciallärare. Avlöningen till denne lärare
beräknades till 6,800 kronor.

Ej heller i ämnet nationalekonomi torde någon gemensam undervisning
kunna ifrågakomma. I detta sammanhang borde nämligen bemärkas, att
ämnet nationalekonomi för de lantmäteristuderande utgjorde ett förberedande
ämne särskilt till studier i jordbrukslära och jordbruksekonomi
samt skogslära med skogsekonomi och därför måste läsas i början av studierna
samt hava en speciell inriktning på dessa grenar av folkhushållningen.
Vid tekniska högskolan däremot vore läroämnet nationalekonomi
förlagt till slutet av studietiden samt med nödvändighet mera inriktat
på industriens problem. För undervisningen i nationalekonomi för de
lantmäteristuderande erfordrades en speciallärare, vars avlöning lämpligen
kunde sättas till 1,000 kronor.

I ämnena marklära, jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogsekonomi
med skogslära meddelades för närvarande icke någon undervisning
vid högskolan, varför för dessa ämnen vore nödvändigt att anställa
speciallärare. Avlöningarna till dessa borde utgå med respektive 3,000,
6,800 och 4,000 kronor.

I fråga örn läroämnet geodesi ville utredningsmännen framhålla, att
professor Fagerholm på förfrågan förklarat sig anse det av utredningsmännen
föreslagna antalet timmar för undervisningen i geodesi vara
lämpligt. Vid övervägande av det antal lärarkralter, som vid tekniska
högskolan behövdes för meddelande av undervisningen i geodesi efter
lantmäteriundervisningens överflyttning till högskolan, hade utredningsmännen
stannat för, att det för ändamålet torde vara erforderligt med en
professor och tre speciallärare. Utredningsmännen ifrågasatte sålunda
icke upprättandet av någon ny professur i ämnet, en mening, som professorn
Fagerholm på förfrågan förklarat sig kunna biträda. Beträffande
den undervisning, som nämnda speciallärare skulle meddela, torde en
av dem huvudsakligast böra vara inriktad på undervisning i praktisk geodesi
(fältövningar och vad därtill hörer), en på undervisning i utjämningsräkning
och en på undervisningen vid den lägre kursen i geodesi.
Kostnaderna för nämnda speciallärare, vilka måste nyanställas, beräknades
av utredningsmännen till respektive 8,400, 3.600 och 3,600 kronor.
För undervisningen i geodesi behövdes därjämte assistenthjälp utöver den,
som nu funnes vid tekniska högskolan. Denna nya assistenthjälp beräknades
draga en kostnad av omkring 6,000 kronor. För undervisning i
textning erfordrades slutligen en särskild lärare med ett beräknat arvode
av 400 kronor.

Beträffande ämnet kulturteknik borde ihågkommas, att till detta ämne
sammanförts kunskapsstoff från flera av de vid högskolan förekommande
och med professurer försedda läroämnena. För detta ämne borde därför
icke ifrågakomma någon professur utan borde undervisningen, givetvis
med samma omfattning som i lantmäteristyrelsens förslag, meddelas
av speciallärare. Med hänsyn till ämnets beskaffenhet och stora omfattning
borde undervisningen delas upp på två speciallärare, av vilka en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

huvudsakligen ägnade sig åt undervisning i vattenbyggnad och därmed
besläktade ämnen och en åt undervisning i byggnadslära. För nämnda
speciallärare borde beräknas ett arvode av 4,200 kronor till vardera. För
undervisningens behöriga fullgörande torde därjämte vara nödvändigt
att anställa en assistent till en beräknad kostnad av 1,800 kronor.

Undervisningen i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning
torde icke lämpligen kunna förenas med den undervisning, som nu
meddelades vid högskolan. Den undervisning i ämnet, som skulle meddelas
åt de lantmäteristuderande, borde därför anförtros åt en speciallärare,
vars avlöning beräknades till 3,000 kronor.

I fråga örn ämnet juridik delade utredningsmännen den uppfattning,
som kommit till uttryck i lantmäteristyrelsens förslag, att för meddelande
av undervisning härutinnan en professur borde upprättas och att åt
professorn i ämnet borde beredas assistenthjälp till förut föreslaget arvode
av 1,000 kronor.

I ämnet kommunikationsteknik torde undervisningen utan olägenhet
kunna vara gemensam med den vid högskolan meddelade, och undervisningen
sålunda icke draga någon särskild kostnad för nya lärarkrafter.
Med hänsyn till det ökade antalet studerande borde emellertid åt läraren
i kommunikationsteknik beredas en något ökad assistenthjälp, vilken dock
icke beräknades medföra större kostnad än 250 kronor.

Undervisningen i jorddelning slär a borde i överensstämmelse med vad
som upptagits i lantmäteristyrelsens förslag meddelas av en. professor i
ämnet, åt vilken jämväl ansåges böra beredas hjälp av en assistent. Kostnaden
för assistenten beräknade utredningsmännen till 2,000 kronor.

Undervisningen i stadsplanelära kunde lämpligen göras .gemensam med
tekniska högskolans undervisning, varför någon särskild kostnad för
ändamålet icke uppstode, frånsett att med hänsyn till ökningen av antalet
studerande assistenthjälpen torde böra förstärkas. Utredningsmännen
beräknade de ökade assistentkostnaderna till 800 kronor.

Undervisningen i arkivkunskap samt i läran örn fornlämningar och
naturskydd borde överlämnas åt speciallärare. Utredningsmännen hade
icke något att erinra mot beloppet av den ersättning, som i lantmäteristyrelsens
förslag upptagits till ifrågavarande lärare, eller 800 kronor
för vardera.

För undervisningen i fisher ikunskap ansåge utredningsmännen bora
anställas en speciallärare. Det i lantmäteristyrelsens förslag för denne
speciallärare uppförda arvodet av 800 kronor ansåge utredningsmännen
väl lågt, och torde arvodet med hänsyn till ämnets omfattning böra sättas
till 1,000 kronor.

I detta sammanhang anser jag mig böra omnämna, att föreståndaren
för tekniska högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad, professorn
C. A. Forssell inför utredningsmännen redogjort för fackavdelningens
uppfattning av hithörande organisationsproblem. De av professor
Forssell framförda synpunkterna återfinnas i stort sett i det yttrande,
tekniska högskolans lärarkollegium avgivit över utredningsmännens betänkande,
till vilket jag senare återkommer.

Av do yttranden, som avgivits över det av utredningsmännen
rättado förslaget, inhämtas i huvudsak följande.

Upp- Yttranden
ö'' er utredningsmännens

utlåtande.

Kungl. Majlis proposition Nr 183.

Lant mäter (styrelsen framhåller, att lantmäter iunder visningens förläggande
till tekniska högskolan skulle komma att medföra en utökning av
tiden för utbildningen med icke mindre än ett år eller från nuvarande och
i lantmäteristyrelsens förslag upptagna fyra år till fem år. Lantmäteristyrelsen
anför vidare:

Av denna utökning i utbildningstiden skulle en termin användas för
utförande av särskilda examensarbeten och återstående halvår till ytterligare
praktik å lantmäteridistrikt. Av skäl, som ovan anförts vid
behandling av frågorna örn examensarbete och elevtid holle lantmäteristyrelsen
före, att utredningsmännen icke anfört några andra vägande
skäl för utbildningstidens utökning än sådana, som vore direkt sammanhängande
med den för tekniska högskolan nu förefintliga organisationen,
och måste alltså den av utredningsmännen föreslagna utökningen anses
allenast betingad av undervisningens inordnande under tekniska högskolan.
Härtill komme emellertid, enligt vad som framginge av en av
föreståndaren för lantmäteriundervisningen till lantmäteristyrelsen avgiven
utredning med därvid fogade grafiska bilagor, att förlängningen
av utbildningstiden vid undervisningens förläggande till tekniska högskolan
icke syntes komma att stanna vid ett år. Såsom lantmäteriundervisningen
nu vore organiserad och med det effektiva utnyttjande av
studietiden, som för närvarande skedde — och jämväl med lantmäteristyrelsens
förslag avsåges — hade endast i mycket sällsynta undantagsfall
ett överskridande av den beräknade studietiden behövt förekomma, vanligen
då orsakat av sjukdom. Vid tekniska högskolan vore förhållandena
däremot annorlunda. Till följd av där rådande organisatoriska anordningar
syntes regeln vara, att den programenliga studietiden avsevärt
överskredes, och att detta överskridande vid de med lantmäteriundervisningen
närmast jämförliga fackavdelningarna kunde beräknas uppgå
till i medeltal icke mindre än sju månader. Då lantmäteriundervisningen,
som utredningsmännen också framhållit, vid ett inordnande under tekniska
högskolan givetvis måste bliva bunden vid där i allmänhet gällande
förhållanden och organisatoriska anordningar, finge det anses minst sagt
sannolikt, att man även för denna undervisning hade att motse en efterhand
inträdande förlängning av studietiden utöver den programenliga
upp till över ett halvt år. Vad ovanberörda förlängningar av utbildningstiden
i skilda hänseenden och icke minst ur kostnadssynpunkt inneburé
för lantmäteriets vidkommande torde ligga i öppen dag.

I fråga om lärarpersonalens anställningsform skulle enligt utredningsmännens
förslag undervisningen i ämnena jorddelningslära och juridik
samt delvis geodesi meddelas av professorer, under det att all övrig
undervisning skulle meddelas av lärare utan ordinarie anställning eller
så kallade speciallärare. Härigenom skulle undervisningen till huvudsaklig
del — motsvarande omkring 2/3 av hela timantalet — komma att
meddelas av lärare, som innehade sin befattning mer eller mindre såsom
bisyssla, och de av lantmäteristyrelsen tidigare åberopade, med den nuvarande
lantmäteriundervisningen förknippade olägenheterna i väsentliga
delar komma att kvarstå. Styrelsen hade givetvis icke något att erinra
mot att speciallärare användes i den utsträckning, det vöre möjligt utan
att undervisningen därigenom bleve lidande. Enligt styrelsens meningborde
emellertid sådana användas endast för meddelande av kurser av
mera allmänt innehåll och i perifera, fristående ämnen samt i sådana.

Kungl. Maj:ts prvpasillun Nr 183.

vilkas omfattning lade hinder i vägen för anställande av fasta lärare.
Däremot torde alla ämnen, vilka för föreläsandet kunde och holde bearbetas
med särskild hänsyn till lantmätenets speciella ar^ets^®1^t.®

— sådana vore särskilt geodesi, juridik, jorddelnmgslara, kulturteknik,
matematik samt jordbruksar» och jordbruksekonomi — med Jiodvaudighet
kräva lärare med ordinarie anställning. Endast hos sådana torde
man såsom regel kunna förvänta tillräckligt intresse för den sovring ocn
bearbetning av kunskapsstoffet, innan det meddelades eleverna, som vore
en nödvändig förutsättning för att dessa på den relativt korta tid, varom
här vöre fråga, skulle kunna inhämta det önskvärda kunskapsmattet.
Härtill komme, att man i allmänhet endast hos lärare med ordinarie
anställning torde kunna förvänta det erforderliga intresset tor utvecklingen
inom det ämne, han representerade, samt inom de angi ansande
kunskapsområden, vilka ur lantmäterisynpunkt darmed kunde aga sammanhang
Ej heller torde man av andra än lärare med fast anställning
kunna påräkna, att de skulle hava möjlighet till och vara benagna för
att biträda med utarbetandet av erforderliga handbocker och kompendier
i vederbörande ämnen, ett förhållande som, i enlighet med vad styrelsen
förut påpekat, medfört, att vid den nuvarande lantmätenundervisnmgetf
med dess provisoriska karaktär ett dylikt utarbetande till stort men såv al
för själva undervisningen som för lantmäteriverksamheten i dess helhet
icke kunnat åstadkommas. I detta sammanhang torde jämväl bora framhållas,
att icke någon av de lärare, vars långa väntetid pa ordinarie tjänst
departementschefen (IX H. T. 1930 sid. 420) torde huva asyftat vid framhållandet
av, hurusom ett uppskov med ordnandet av lan tmater lunder visningen
innebure en obillighet mot lärarpersonalen, enligt utredningsmannens
förslag skulle vinna utsikt till ordinarie anställning. Detta berodde
emellertid icke på någon omläggning av undervisningen och endast i ett
enda fall på utnyttjande av tekniska högskolans nuvarande lararkratter,
utan huvudorsaken vore att söka i de vid högskolan saregna organisatoriska
förhållandena, till vilka utredningsmännen haft att taga hänsyn. Av
vad sålunda sagts torde ligga i öppen dag, att etet av utredningsmannen
framlagda förslaget även i nu berörda hänseende mäste anses utgöra en
betänklig försämring av lantmäteristyrelsens förslag och medföra, att
vad man velat vinna med lantmäteriundervisningens definitiva ordnande
i ett synnerligen betydelsefullt avseende endast till helt ringa del skulle

Skulle emellertid det oaktat Kungl. Maj :t linna overvagande skal tala
för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan,.angå
<re lantmäteristyrelsen oundgängligen nödvändigt, att följande andrina
gjordes i nu berörda del av utredningsmännens förslag.

Lantmäteristyrelsen höllö sålunda av skäl, som framkommit vid den
till grund för lantmäteristyrelsens förslag liggande utredningen, förfarande
bestämt före, att för ämnet kulturteknik en professur krävdes.
Det av utredningsmännen såsom enda skal lor ämnets uppdelning a tvä
speciallärare anförda, eller att till detta ämne sammanförts slolt tran
(lera av de vid högskolan förekommande och med professurer lorsedda
läroämnen, funne lantmäteristyrelsen icke böra tillmätas avgörande betydelse
helst den för lantmäterieleverna i hithörande delar avsedda undervisningen
mäste inriktas på do blivande lantmätarnas verksamhet och
ämnet därför erhålla en för ändamålet speciell bearbetning, som torde
vara svår att på lämpligt sätt åstadkomma vid ämnets uppdelning mellan
två speciallärare.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Visserligen funnes för närvarande vid tekniska högskolan icke anställ
da lärare med lektors ställning, och måhända ansåges lektorat av en
eller annan anledning icke böra komma till användning vid högskolans
hittillsvarande undervisning, men lantmäteristyrelsen funne fortfarande
ingen utväg att ändamålsenligt ordna undervisningen för lantmätarnas
vidkommande, utan att denna anställningsform för vissa lärare komme
till användning. I anslutning till lantmäteristyrelsens förslag borde
därför en av speciallärarbefattningarna i geodesi omändras till lektorat i
geodesi, och borde speciallärarbefattningarna i såväl matematik som
jordbrukslära med jordbruksekonomi ersättas med lektorat.

Statskontoret erinrar örn den av statskontoret tidigare hävdade ståndpunkten,
att vissa besparingar skulle kunna ernås, örn lantmäteriundervisningen
samordnades med annan undervisning och finge ingå såsom en
särskild avdelning i en större högskola, samt anför vidare:

Det av utredningsmännen framlagda förslaget utginge från, att undervisningen
förlädes till tekniska högskolan såsom en särskild fackavdelning
samt att högskolans lärarkrafter i möjligaste mån utnyttjades för
lantmäteriundervisningen. Delvis såsom en följd av den föreslagna anordningen
hade emellertid studie- och elevtiden måst utsträckas med ett år,
vilket enligt statskontorets mening måste anses såsom en betydande olägenhet.
I fråga örn de erforderliga lärarna ansåge statskontoret att det
icke vöre nödvändigt med någon professur i juridik för lantmäteriundervisningens
behov utan kunde förslå med en lärare i ämnet, avlönad efter
lönegraden B 26.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför:

Nämnden hade kommit till den uppfattningen, att ett förläggande av
lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan skulle i vissa avseenden
erbjuda beaktansvärda fördelar i jämförelse med den lösning av ifrågavarande
organisationsfråga, som lantmäteristyrelsens förslag innebure.
I betraktande av dessa fördelar, vilka främst vore av statsekonomisk
art, måste nämnden finna det beklagligt, därest ett realiserande av utredningsmännens
förslag skulle åstadkomma en icke obetydlig förlängning
av studietiden med därav följande fördyring av utbildningskostnaderna.
Såsom utredningsmännen anfört, skulle till följd av att lantmäteriutbildningen
i allo skulle likställas med ingenjörsutbildningen vid tekniska
högskolan lantmäteriexamen i det stora flertalet fall icke kunna avläggas
förrän fem år efter studentexamen. Nämnden måste för sin del starkt
ifrågasätta, huruvida en så avsevärd studietid kunde anses nödvändig
för behörigt utövande av lantmäteriverksamheten, och det syntes därför
nämnden vara förtjänt av ytterligare övervägande, örn ej en sådan omläggning
av de utav utredningsmännen föreslagna kursplanerna kunde
åstadkommas, att studietiden begränsades till den av lantmäteristyrelsen
i dess förslag beräknade. Angående förslaget i övrigt ifrågasatte nämnden,
huruvida det icke — med hänsyn till önskemålet att för den speciella
juridiska utbildning, varav de blivande lantmätarna hade behov, kunna
erhålla de därför häst skickade lärarkrafterna — vore lämpligt, att för
undervisningen i juridik ställdes till förfogande ett mot professors avlöning
svarande belopp, att disponeras såsom arvode till en eller flera
lärare i detta ämne.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. 39

Styrelsen för svenska stadsförbundet uttalar allenast, att tanken på
ett förläggande av undervisningen i stadsplanelära till tekniska högskolan
syntes tilltalande. Ett definitivt avgränsande av undervisningen
i ämnet syntes dock böra anstå, tills en inom kommumkahonsdepartementet
pågående utredning rörande förbättrad utbildning i stadsplane konst

slutförts. ,

Styrelsen för svenska kammunal-tekniska föreningen framhåller, att

den nu föreliggande utredningen inskränkts till att avse studieplaner och
den ekonomiska innebörden av tekniska högskolans utökning med ytterligare
en fackavdelning för lantmätare, samt anföi vidare.

Utredningsmännen hade däremot icke framlagt erforderligt underlag
för bedömandet i vad mån undervisningens överflyttande till högskolan
skulle i övrigt vara ur ena eller andra synpunkten att förorda framfor
upprättandet av en särskild lantmätenhögskola. Da utredningen salunda
icke utsträckts till att omfatta frågan i vad man undervisningen för
lantmätarna lämpligen kunde sammankopplas med r™leryisningen för
de ingeniörer, som ämna ägna sig åt stadsmatningsfacket, och Hagan
alltså syntes i en väsentlig del ofullständigt utredd, vöre det styrelsen
icke möjligt att utan berörda kompletterade utredning fatta ståndpunkt
till spörsmålet, huruvida, förutom de ekonomiska, tilliackliga skal före
funnes att förlägga lantmäteriundervisnmgen till tekniska högskolan.

I det av lärarkollegiet vid tekniska högskolan avgivna yttrandet över Yttrande från
utredningsmännens förslag har ingående diskuterats ej blott, såsom i *io£ns Wrfr.
utredningsmännens betänkande, den tekniska frågan, huru lantmäteri- kollegium och
undervisningen skulle kunna anknytas till tekniska högskolan, sådan
undervisningen där för närvarande är organiserad, utan även den for
tekniska högskolan interna frågan, vilken inverkan ett förläggande av
lantmäteriundervisningen till nämnda högskola skulle öva på den övriga
undervisningen vid högskolan, särskilt å undervisningen inom fackavdelningen
för väg- och vattenbyggnad. Yttrandet utmynnar i ett helt nytt
förslag till ordnande av lantmäteriundervisningen, vilket i stort sett går
ut på, att lantmätarnas och mätningsingenjörernas utbildning borde i
viss utsträckning göras gemensam samt förläggas till en nybildad fackavdelning
för mätningsteknik vid högskolan. Av lärarkollegiets yttrande
inhämtas i huvudsak följande.

Omfattningen av högskolans undervisning i geodesi, vilken vore avsedd
för blivande mätningsmän, vore med hänsyn till de krav, som numera
ställdes på mätningsmännen, icke tillfredsställande. Detta framginge
redan därav, att den för lantmäterieleverna föreslagna utbildningen omfattade
vida större timantal, än som vid högskolan nu anvandes tor
undervisning i geodesi åt blivande mätningsmän. Harvid vöre ytterligare
att beakta, att lantmätaren vid det egentliga lantmäteri d. v. s. vid
delning av jord på landet, endast hade mindre användning för högre
geodesi, i motsats till mätningsmannen i stad, vars arbete till stulsta
delen vore av från mätningsteknisk synpunkt mera krävande art. En
ökning av undervisningen på detta område för mätningsingenjorer vore

Kungl. Marits proposition Nr 183.

ofrånkomlig. Denna ökning kunde emellertid icke ske genom ökning av
geodesiundervisningen och införandet av övriga erforderliga ämnen för
ntf-a väg- och vattenbyggare. Därtill funnes ej plats inom den fyraåriga
studietiden. Inrättandet av en särskild studieriktning vid tekniska högskolan
for mätningsingenjörer vore därför ofrånkomlig och hade i själva
verket varit aktuell mer än ett årtionde men hade ständigt måst uppskjutas
i avvaktan på ordnandet av lantmätarnas utbildning
Denna undervisningsfråga skulle nämligen kunna tänkas löst på så
satt, att utbildningen av mätningsingenjörer förlädes till en från högskoian
fristående undervisningsanstalt för lantmätare. En sådan anordni?g
. e Slg emellertid icke realisera, därför att i flertalet mindre städer
matningsmannabefattningen vore, och måste av praktiska skäl vara, förenad
med befattningen som byggnadschef. Denna befattning krävde hos
sin innehavare byggnadsteknisk skolning, vilken icke kunde erhållas vid
befintlig eller föreslagen lantmäteriundervisning. Att i detta avseende
utvidga lantmateriundervisningen skulle betyda dubblering av stora delar
av undervisningen inom fackavdelning Y vid tekniska högskolan.

Da grund därav syntes det kollegiet, som örn den enda rationella lösningen
av föreliggande undervisningsfråga vore, att vid tekniska högskolan
sammanfördes utbildningen av lantmätare och utbildningen av mätningsingenjörer
med kommunalteknisk skolning till en gemensam studiegrupp.

Organisationen av denna undervisning kunde antingen läggas så, att
olika studieriktningar inom fackavdelning V anpassades för respektive,
vag- och vattenbyggare, mätningsingenjörer och lantmätare, eller så att
en ny fackavdelning för mätningsteknik bildades, speciellt avsedd för
lantmateriundervisningen. Utbildningen av mätningsingenjörer kunde i
senare fall förläggas som särskild studieriktning inom den nya fackavdelningen
eller inom fackavdelning V eller inom båda. Intet hinder
skulle mota och inga särskilda kostnader vållas därav. Genom denna anordning
skulle vinnas, att val av studieriktning icke inom någondera
fackavdelningen behövde ske före inträdet vid högskolan. Vid de definitiva
studieplanernas uppgörande borde så långt möjligt ordnas så, att
studierna under forsta studieåret inom vardera fackavdelningen vore
lika for bada studieriktningarna.

Studierna vid denna nya fackavdelning borde, såsom utredningsmännen
föreslagit, organiseras i full överensstämmelse med vad som redan
vöre fänet vid högskolans övriga fackavdelningar och sålunda börja med
en hosttermin varjämte intet krav på praktik borde uppställas för intrade
vid högskolan.

Studietiden borde vara den av såväl lantmäteristyrelsen år 1929 sorn
av utredningsmännen nu föreslagna eller 7 terminer. För erhållande av
diplom borde därtill fogas en 8:e termin, ägnad åt ett självständigt examensarbete
Intet hinder torde emellertid möta, att lantmäteristyrelsen
tor kompetens såsom lantmätare icke fordrade examensarbete och avgangsdiplom.

I så fall skulle lantmätarens studier avslutas till julen i 4:e årskursen
efter 7 terminers studier.

Det torde emellertid kunna förutsättas, att det för den blivande lantmataren
kunde vara värt att offra den 8:e terminen på träning till självständigt
vetenskapligt arbete. Detta bomme honom sedermera till godo
vid varje utredningsarbete av mera krävande ari Ansåge emellertid lant -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 183.

mäteristyrelsen, att denna träning bättre erhölles genom praktik hos en
därför lämpad lantmätare, kunde denna praktik ordnas under den 8:e
terminen.

För den undervisning, som inom den nybildade fackavdelningen för
mätningsteknik skulle meddelas åt lantmäterieleverna, har tekniska högskolans
lärarkollegium uppgjort följande förslag till studieplan.

l:a årskursen.

Matematik II
Nationalekonomi

Marklära ............

Jordbrukslära

Skogslära

Geodesi

lia sommaren: 6 veckors övningar
3 veckor i geodesi på fältet.

Timantal per vecka

H. t. V. t.

F.	ö.	F.	0.
6	6	1	1
2 7a	—	—	—
5 72	2	—	—
3 72	—	6	—
2	—	5 73	—
—	—	3	5
19T/7~	8	15 7*	6

27 7» 21 7,

i jordbrukslära och i skogslära samt

2:a årskursen.
Jordbrukslära
Geodesi
Kulturteknik
Husbyggnad
Juridik

2:a sommaren

0 i/ 3 — —

1 2 10 5 107,

............ 5 3 2 3 7,

_ — 2 4

.............................. 2 3 2 3

13 7S 19 11 21

327a 32

9 veckors fältövningar i geodesi, 2 veckors i kulturteknik.

3:e årskursen.

Geodesi................

Kulturteknik

Husbyggnad

Juridik

Jorddelning

Vägbyggnad

2	8	3	13
1	6	—	—
17*	3	—	—
2	3	2	6 7:
_	—	4	5
2	3	—	—
8 7a 31 72	23	9''	24 7, 33 72

3:e sommaren: 5 veckors övningar i jorddelning.

4:e årskursen.

Jorddelningslära 3

Stadsplanelära ..........................................*• 2 ® Is.

Arkivkunskap............................................... 2 /a

Fornlämning 2

Fiskeri............................................................ 2 /3_—_t_~-_—

14 7 15 Examensarbete

'' 29 7,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

I fiåga om behovet av lä rarkrafter vid denna nya fackavdelHing
har lärarkollegiet i det stora hela anslutit sig till utredningsmännens
förslag samt endast framställt yrkanden örn smärre modifikationer.

I fråga örn ämnet matematik föreslås allenast en annan uppdelning av
undervisningsskyldigheten, än utredningsmännens förslag innefattar, varjämte
utöver nyssnämnda förslag framställes krav på anställande av ytterligare
en assistent i ämnet. Beträffande undervisningen i geodesi föreslår
lärarkollegiet, att denna uppdelas på två professorer och en speciallarare.
I fråga örn ämnet kulturteknik föreslår kollegiet, att därför anstalles
en professor i stället för två speciallärare, som utredningsmännen
tänkt sig. Kollegiet föreslår slutligen, att åt professorn i juridik beredes
en något mera omfattande assistenthjälp med en till 1,500 kronor förhöjd
kostnad.

_ Lärarkollegiet har tillika framlagt förslag till studieplan för den studieriktning
inom den nya fackavdelningen, som skulle avse utbildandet av
mätningsingenjörer (studieriktningen för kommunalteknik). Denna skulle
hava i viss mån gemensam undervisning med lantmäteriutbildningen.
Detaljerna i förslaget torde i detta sammanhang vara av mindre intresse;
framhållas bör allenast, att den gemensamma undervisningen
skulle omfatta ämnena geodesi, husbyggnad, stadsplanelära och juridik.
Lärarkollegiet framhåller tillika, att, därest lantmäteriundervisningen
skulle ordnas oberoende av tekniska högskolan, man i allt fall
icke skulle kunna undgå att vid högskolan införa en studieriktning för
kommunalteknik med undervisningen i huvudsak ordnad enligt det av
kollegiet framlagda förslaget till studieplan. Kollegiets yttrande utmynnar
i hemställan, att utbildningen av lantmätare måtte förläggas till en
nyinrättad fackavdelning för mätningsteknik vid tekniska högskolan.

Mot lärarkollegiets beslut har reservation anmälts av sju av kollegiets
ledamöter, vilka ansett att kollegiets utlåtande bort hava i huvudsak följande
lydelse.

Genom utredningsmännens betänkande hade med all tydlighet ådagalagts,
att lantmäteriundervisningen läte ordna sig på ett fullt tillfredsställande
sätt, örn densamma förlädes till tekniska högskolan. Beträffande
förslagen till läroplaner och lärarbefattningar syntes det kollegiet icke
påkallat att i detta sammanhang ingå på en detaljgranskning. I stort
sett kunde undervisningen ordnas så, som utredningsmännen föreslagit,
även örn det vid den slutliga utformningen kunde visa sig nödvändigt att
företaga en del modifikationer. Utredningsmännen hade icke haft i uppdrag
att yttra sig örn vilketdera av de båda förslagen, lantmäteristyrelsens
och utredningsmännens, som skulle vara lämpligast att genomföra.
Såvitt kollegiet kunde bedöma frågan, syntes båda förslagen ur lantmäteriutbildningens
synpunkt vara tillfredsställande. För tekniska högskolans
vidkommande skulle förläggandet av lantmäteriundervisningen till
högskolan medföra både olägenheter och fördelar, varvid de senare dock
måste anses övervägande. Obestridligen folie den ifrågavarande undervisningen
till stor del utanför högskolans uppgift, sådan denna vore angiven
i gällande stadgar, i det lantmäteriutbildningen endast till mindre del
vöre tekniskt betonad. Härigenom skulle högskolans nu ganska enhetliga
arbetsprogram bliva på ett mindre önskvärt sätt splittrat. Till den -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

na olägenhet av mera formell natur komme vidare vissa svårigheter med
avseende å högskolans tomtområde. Emellertid vöre det i våra med -stora och mindre städer och i en del stadsliknande Barnhällen numera en
mycket vanlig anordning, att mätningsingenjörens och stadsingenjorens
tjänster vore förenade i en och samma befattning. För ''tekniska högsten
lan vore det därför en viktig angelägenhet att. på basta satt tillgodose
utbildningen av denna relativt stora grupp av ingenjörer, och för dessa
skulle lantmäteriutbildningens förläggande till tekniska högskolan innebära
en stor fördel. Då den ifrågavarande anordningen dessutom skulle
medföra besparing för statsverket, ansåge sig lärarkollegiet kunna tillstyrka,
att lantmäteriundervisningen förlädes till tekniska högskolan.

Jag övergår nu till

frågan om kostnaderna

vid ett genomförande av de föreliggande förslagen till lantmäteriundervisningens
ordnande. Jag torde härvid till en början få uppehålla mig
vid de årliga kostnaderna.

Av lantmäteristyrélsens betänkande inhämtas härom följande.

Rörande behovet av lärare och andra befattningshavare har styrelsen
hänvisat till vad härom redan återgivits. Vidare framhalles att de
åtgärder, som ankomma på en blivande styrelse for lantmatenhogskolan
torde bliva förenade med vissa utgifter, varför för sadant ändamål
torde böra beräknas ett årligt belopp av.1,000 kronor. Arvoden
till rektor och till bibliotekarie hava upptagits med respektive 1,500
och 500 kronor, varjämte till vikariatsersättningar beräknats ett belopp av
1,500 kronor. Därjämte har, i likhet med vad fallet är i fråga örn skogshögskolan
och tekniska högskolan, upptagits för stipendier at elever, 2,000
kronor Utgifterna för resekostnader för lärare och elever samt traktamentsersättning
åt lärare vid praktiska övningar och exkursioner hava
med hänsyn till den stora omfattningen av dylika övningar beraknats
till 10 000 kronor, varjämte kostnaderna för övriga utgifter av olika slag
vid dessa övningar upptagits till 5,000 kronor. Kostnaderna för sknvmaterialier,
telefon och dylikt hava upptagits med 3,000 kronor samt utgifterna
för inköp och underhåll av möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel
m. m. med 9,000 kronor. Slutligen hava kostnaderna for bränsle,
lyse, vatten, renhållning och städning beräknats till 10,000 kronor

Enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle, sålunda de sammanlagda årliga
kostnaderna för lantmäteriliögskolan bliva följande:

Dt artega
kostnaderna.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

4 professorer i geodesi, juridik, kulturteknik och jorddel ningslära,

lönegrad B 30 kronor

1 lektor i geodesi, lönegrad B 26 ................... ...

2 lektorer i matematik samt jordbrukslära och jordbruks ekonomi,

lönegrad B 22 ..........................................................

1 kanslibiträde, lönegrad B 7
1 vaktmästare, lönegrad B 5 .................

1 vaktmästare och maskinist, lönegrad B 5..............................*_

kronor

42,000

8,580

13,632

2,832

2,520

72,084.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S3.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.
Speciallärare i kartritning och textning ..........................

Assistent

» nationalekonomi ..........................

» marklära ......................................

» skogsekonomi med skogsskötsel

» stadsplanerna ..............................

» arkivkunskap ..............................

» fornlämningar och naturskydd

» fiskerikunskap ...............................

i geodesi..................................................

» juridik...................................................

» kulturteknik .....................................

» jorddelningslära...................................

Övriga utgifter.

Utgifter för styrelsen...................................................................

Arvode till rektor ...................................................................

* » bibliotekarie ............................................................

V i k a r i atsersätt n inga r.....................................................

Stipendier åt elever .....:..............................................

Resekostnader och traktamentsersättning vid praktiska övningar
och exkursioner............................................................

Kostnader vid praktiska övningar............................................

Skri vina terialier, telefon o. dyl. ................................................

Möhler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m.
Bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning ....................

kronor	400
»	1,000
»	3,000
»	4,000
»	4,000
»	800
»	800
»	800
»	6,048
»	1,000
»	1,500
»	2,000
kronor	25,348.
kronor	1,000
»	1,500
»	500
»	1,500
»	2,000
»	10,000
»	5,000
»	3,000
»	9,000
»	10,000
kronor	43,500.

Summa kronor 140,932.

I vissa av de yttranden, som avgivits över lantmäteristyrelsens förslag
till lantmäteriundervisningens ordnande, har jämväl kostnadsfrågorna
berörts.

Statskontoret yttrar, att avlöningsbeloppen till lärare bleve i åtskilligt
beroende av, huruvida den tilltänkta läroanstalten befunnes böra erhålla
karaktär av högskola eller icke. Vid bestämmande av lönernas storlek
torde en viss ledning kunna vinnas av de vid andra jämförliga anstalter
i sadant hänseende rådande förhållanden. Därest den för lantmäteriundervisningen
avsedda anstalten skulle vara av högskolekaraktär, vore intet
att erinra mot att professorerna placerades i 30:e lönegraden. Såsom
tidigare omförmälts, ansåg statskontoret icke nödigt, att någon professor
anstailes tor undervisningen i juridik, utan borde sagda undervisning antoris
åt en lärare i 26:e lönegraden. Beträffande de båda lektorerna i
matematik och jordbrukslära framhåller statskontoret, att de näppeligen
kunde få ordinarie anställning, då de icke skulle ''komma att hava full
t jans (goring. Deras lön borde däremot fastställas till ett belopp, motsvarande
avlöning enligt lönegraden B 22. Mot lönerna till den lägre personf
aade statskontoret icke något att erinra. De under rubriken övriga
utgifter upptagna kostnaderna hade icke givit statskontoret anledning till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

annat yttrande, än att ersättning åt vikarier för ordinarie tjänstemän i enlighet
med numera vedertagen praxis borde utgå av vederbörande loislagsanslag
till avlöningar åt ordinarie personal, samt att det torde vara
behövligt att reservera något belopp till ersättning jämväl åt vikarier föi
icke ordinarie befattningshavare.

Allmänna civilförvaltningens lönenämna framhåller, att det berett
nämnden vissa svårigheter att på grundval av den verkställda utredningen
komma till någon mera bestämd uppfattning rörande skäligheten
av den i varje särskilt fall föreslagna löneställningen, särskilt som
närmare uppgifter saknades rörande kompetensfordringarna. Enligt
nämndens mening borde professorerna i geodesi och juridik placeras, i
lönegraden B 30, men professorerna i jorddelningslära och kulturteknik
i lönegraden B 28. Beträffande de föreslagna lektorerna i matematik
och jordbrukslära torde en principiellt riktigare lösning av dessa lärares
lönefråga vara, att löneförmånerna åt dessa lärare, som icke skulle
erhålla full sysselsättning vid högskolan, utginge i föfm av arvoden.
Örn dessa lärare emellertid skulle inplaceras i lönegrad, torde de böra
hänföras till samma lönegrad som lektorn i geodesi eller B 26 men härvid
vidkännas en reducering av lönen i förhållande till avkortningen i
tjänstetiden. Avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare hade
synts nämnden i vissa fall väl högt beräknade. Exempelvis syntes höjningen
i arvodena till lärarna i ämnena arkivkunskap samt fornlämningar
och naturskydd från nuvarande 200 kronor till 800 kronor icke
fullt motiverad, även örn lärokurserna skulle i någon mån utvidgas. I
fråga örn de under rubriken övriga utgifter upptagna posterna syntes arvodet
till rektor, 1,500 kronor, väl högt tilltaget, men ville nämnden likväl
icke framställa någon erinran härutinnan, särskilt som det läte tänka
sig, att lärare i lägre lönegrad än den 30:e kunde bliva förordnad till
rektor. I övrigt påpekar nämnden, att avlöningarna till de i förslaget
upptagna ordinarie befattningshavarna beräknats enligt lägsta löneklassen
i stället för, såsom vanligen skedde vid lönestaters upprättande, enligt
näst högsta löneklassen. Slutligen borde vid en beräkning av de totala
kostnaderna för den nya högskolan hänsyn tagas jämväl till de dyrtidstillägg,
som skulle komma att utgå å de nya lönebeloppen.

Utredningsmännen framhålla i sitt betänkande, att lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan skulle, utöver avlöningen
till lärarpersonalen, föranleda vissa utgifter, samt anföra härom följande.

Sålunda borde å tekniska högskolans kansli anställas ytterligare ett
ordinarie kontorsbiträde i lönegraden B 4. Särskilda arvoden åt rektorn
och åt bibliotekarien behövde väl icke förekomma, men däremot borde
utgifterna för vikariatsersättningar, studiestipendier, resekostnader,
praktiska övningar, skrivmaterialier, telefoner, höcker och instrument
m. m. upptagas till samma belopp, som i lantmäteristyrelsens förslag.
Det torde även bliva nödvändigt att vid den nya fackavdelningen anställa
en vaktmästare, vilken borde placeras i samma lönegrad som tekniska
högskolans laboratoreivaktmästare eller B 7.

Utredningsmännen påpeka, att vid den nuvarande lantmäteriunder
visningen icke upptages någon terminsavgift utan undervisningen är avgiftsfri,
vilket även förutsatts i lantmäteristyrelsens förslag. Vid tek -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

niska högskolan erlägga de studerande en terminsavgift å 150 kronor. Utredningsmännen
anse, att lantmäterieleverna, vid undervisningens förläggande
till tekniska högskolan, även i detta hänseende borde likställas med
övriga studerande vid tekniska högskolan och sålunda erlägga nyss nämnda
terminsavgift, givetvis med samma möjligheter till nedsättning i avgiften
som högskolans övriga studerande.

_ De influtna terminsavgifterna borde, så långt de försloge, användas
till bestridande av avlöningen åt assistenterna, vilken därför endast till
mindre del behövde upptagas i högskolans stat. Det kunde också beräknas,
att de terminsavgifter, som skulle inbetalas av lantmäterieleverna,
komme att till större delen täcka utgifterna för assistenthjälp vid lantmäteriundervisningen,
varför utredningsmännen beräknat statens bidrag
till assistenthjälpen till allenast 2,000 kronor.

Utredningsmännen hava beräknat de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen,
örn densamma förlägges till tekniska högskolan, på
sätt framgår av följande uppställning.

Lärare: 2 professorer ................................................................

assistenter......................................................................

speciallärare i matematik............................................

nationalekonomi............................................................

marklära ........................................................................

jordbrukslära och jordbruksekonomi........................

skogslära med skogsekonomi ....................................

geodesi ........................................................................

kulturteknik ...............................................................

husbyggnaders allmänna planläggning och utformning
...........................................................................

arkivkunskap ...............................................................

fornlämningar och naturskydd ................................

fiskerikunskap...............................................................

Kontorsbiträde B 4 ....................................................................

Vaktmästare B 7 ........................................................................

Vi kariatsersättning........................................................................

Stipendier ...................................................................................

Resekostnader................................................................................

Praktiska övningar ....................................................................

Skrivmaterialier ...........................................................................

Möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m.
Bränsle.....................................................................

kronor 21,000

» 2,000

» 6,800

» 1,000

» 3,000

» 6,800

» '' 4,000

» 16,000

» 8,400

» 3,000

» 800

» 1,000

» 2,364

» 2,832

» 1,500

» 2,000

* 10,000

» 5,000

» 3,000

» 9,000

» 6,000

Summa kronor 116,296.

Utredningsmännen framhålla tillika, att vid en allsidig ‘jämförelse ur
kostnadssynpunkt mellan lantmäteristyrelsens och utredningsmännens
förslag hänsyn borde tagas till, bland annat, dels de enligt utredningsmännens
förslag med 3,500 kronor ökade kostnaderna för ökning och omläggning
av undervisningen (ämnena husbyggnaders allmänna planläggning
och utformning, kommunikationsteknik och stadsplanelära), dels
den eventuella förlängningen av studietiden, dels ock kostnaderna för
terminsavgifter.

Kungl. May.ts proposition Nr 183. 47

Av inkomna yttranden över utredningsmännens förslag inhämtas bland
annat följande.

Lantmäteristyr elsen: Då lantmäteriundervisningen så gott som uteslutande
avsåge att utbilda personal för anställning i statens tjänst, borde
undervisningen, såsom hittills, vara avgiftsfri, helst som terminsavgifterna
enligt utredningsmännens förslag skulle avse att täcka utgifterna
för viss lärarkraft. Skulle emellertid terminsavgifter utgå, vöre det likval
ofrånkomligt, att dessa utgifter på ett eller annat sätt slutligen stannade
å statsverket, och under alla förhållanden borde de medräknas vid
en jämförelse melllan kostnaderna enligt lantmätenstyrelsens och utredningsmännens
förslag. Mot den av utredningsmännen gjorda sammanställningen
av de årliga kostnaderna hade lantmäteristyrelsen — som
dock ställde sig något tveksam i fråga örn de föreslagna minskningarna
i administrationskostnader samt i utgifter för bränsle m. m. — icke annat
att erinra än att till sammanställningen borde läggas, deZs kostnaderna
för det enligt styrelsens mening nödvändiga utbytet av vissa speciallärare
mot ordinarie lärare, dels den utgift för ökad assistenthjälp,
som utredningsmännen tänkt sig skola täckas av elevernas terminsavgifter
Sammanlagda årliga beloppet av terminsavgifterna kunde beräknas
uppgå till i medeltal 15,000 kronor, och kostnaden för förändringen i vissa
lärares anställningsform uppginge till 2,312 kronor.

En jämförelse gåve sålunda följande resultat.

Lantmäteristyrelsens förslag.

I förslaget upptagna ....................................... kronor 140,932

Tillägg för ökad undervisning....................... » 3,500 kronor 144,432.

Utredningsmännens förslag.

I förslaget upptagna ........................................ kronor 116,296

Tillägg för förändring i vissa lärares anställning
....................................................... * 2,312

Tillägg för ökad assistenthjälp, motsvarande

beräknade terminsavgifter............................ »____15,000 kronor 133,608.

Med det av utredningsmännen framlagda förslaget skulle alltså i de
årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen uppstå en besparing av

10,824 kronor. , ...

Såsom utredningsmännen framhållit, borde emellertid vid en allsidig
jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan lantmäteristyrelsens förslag och
det av utredningsmännen framlagda dessutom—förutom till olikheten i
byggnadskostnader — hänsyn tagas till förlängningen av lantmäteriele vernas

utbildningstid. . ,

Då denna förlängning i utbildningstiden icke betingades av sjalva aen
för lantmätarna erforderliga utbildningen utan allenast bomme att föranledas
av undervisningens inordnande under tekniska högskolan och av
där rådande förhållanden och organisation i övrigt samt ifrågavarande
undervisning vore avsedd för personal med så gott som uteslutande anställning
i statens tjänst, torde det nämligen ligga i sakens natur, att
den kostnadsökning, som denna förlängda utbildning givetvis komme att
medföra, åtminstone till största delen på ett eller annat sätt slutligen
komme att drabba det allmänna, ävensom att kostnadsökningen i varje

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

fall borde medtagas vid den jämförelse, varom nu vore fråga. En ökning
a\ studietiden för lantmäterieleven av 1 å 1 % år torde för honom
innebära en utgiftsökning av lågt räknat 3,000 kronor. Sattes antalet
för värjo år utexaminerade elever till endast 18, skulle alltså sammanlagda
utgiftsökningen för undervisningen komma att årligen uppgå till
icke mindre än 54,000 kronor. Härtill komme — vad som uppenbarligen
jämväl måste tagas hänsyn till — att genom den ökade utbildningstiden
tiden för tjänstanställning och därmed för förvärvsarbetets påbörjande
komme att uppskjutas i motsvarande grad.

Av vad här anförts torde med tydlighet framgå, att ovannämnda vid
utredningsmännens förslag beräknade årliga kostnadsbesparing av i runt
tal 11,000 kronor, även örn därtill lades en eventuellt möjlig besparing
i byggnadskostnaden, komme att betydligt understiga den kostnadsökning,
som årligen uppkomma genom studietidens föreslagna förlängning
av ett år eller i verkligheten sannolikt avsevärt mera än ett år.

I detta sammanhang ansåge sig lantmäteristyrelsen icke kunna underlåta
att framhålla, att vid lantmäteriundervisningens förläggande till
tekniska, högskolan en där redan förefintlig ordinarie lärare, professorn
i geodesi, tydligen skulle komma att ersätta den vid lantmäteriundervisningen
sedan 23 år tillbaka anställde professorn i samma ämne. Vid sådant
förhållande och då vid lantmäteriundervisningen annan lämpilg
anställning för den sistnämnde, som innehade en levnadsålder av 56 år,
icke torde stå till finnandes, syntes det ofrånkomligt, att statsverket på
ett eller annat sätt beredde honom skälig ersättning. Även detta komme
uppenbarligen att vid utredningsmännens förslag medföra kostnadsökning.

Statskontoret, som uttalar att den förlängda studietiden måste anses
som en betydande olägenhet, framhåller tillika, att utredningsmännens
kostnadsberäkningar vid jämförelse med lantmäteristyrelsens förslag utvisade
en ganska betydande sänkning av utgifterna, något som givetvis
måste anses tala till förman för förslaget örn lantmäteriundervisningens
överflyttande till tekniska högskolan. Mot de föreslagna terminsavgifterna
torde det icke vara något att erinra, då det förutsatts, att mindre
bemedlade elever skulle kunna erhålla nedsättning i dessa avgifter. Beträffande
den föreslagna avlöningsstaten ansåge statskontoret det icke
nödvändigt, att undervisningen i juridik meddelades av en professor. Vidare
borde vaktmästaren vara placerad i lönegraden B 5. Den för vikariatsersättning
beräknade posten borde upptagas under förändrad
rubrik: »Vikariatsersättning å icke-ordinarie befattningar». Statskon toret

hade utgått ifrån, att avlöningen för samtliga befattningshavare
skulle anses såsom s. k. reglerad avlöning.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser utredningsmännens
förslag erbjuda beaktansvärda statsekonomiska fördelar i jämförelse
med den av lantmäteristyrelsen föreslagna lösningen. Nämnden framhåller
emellertid, att de föreslagna arvodena till icke-ordinarie lärare
visserligen icke gåve anledning till särskild erinran men dock i vissa
fall syntes Amra något högt beräknade. Nämnden erinrar därjämte, att
avlöningarna till de ordinarie befattningshavarna beräknats enligt lägsta
löneklassen inom vederbörande lönegrad i stället för. såsom vanligen
skedde vid lönestaters upprättande, enligt näst högsta löneklassen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan, vilket i fråga örn lärarbefattningarna
föreslagit allenast obetydliga modifikationer i utredningsmän -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

nens förslag, hava sammanfört de årliga kostnaderna för den av kollegiet
föreslagna nya fackavdelningen i mätningsteknik i följande uppställning.

Professor i geodesi..................................

» i juridik..................................

» i jorddelningslära.................

» i kulturteknik ......................

Assistenter .............................................

Speciallärare i geodesi ..............•..........

» '' i nationalekonomi

» i marklära .....................

» i jordbrukslära m. m.

» i skogslära m. m..........

» i husbyggnad m. m......

» i arkivkunskap .............

» i fornlämningar m. m.

» i fiskerikunskap.............

» i matematik .................

Posterna: kontorsbiträde, vaktmästare, etc. — — bränsle,
oförändrat ..............................................................................

Summa

kronor

10,500

2,500

4.000

1.000

3.000
6,800

4.000

3.000
800
800

1.000

5,000

41,696

115,596.

I anslutning härtill framhåller lärarkollegiet, att dess förslag gåve en
besparing på 700 kronor per år i förhållande till utredningsmännens förslag
och på 28,836 kronor i förhållande till lantmäteristyrelsens förslag.
Därvid hade emellertid icke beaktats den besparing, som vunnes genom
att sammanföra undervisningen för lantmätare och mätningsingenjörer.
Örn lantmäteriundervisningen skulle ordnas oberoende av tekniska högskolan,
kunde man i allt fall icke undgå att vid tekniska högskolan införa
en studieriktning för kommunalteknik inom fackavdelning V. De
årliga kostnaderna härför hade kollegiet approximativt beräknat till
19,600 kronor enligt följande beräkningsgrunder.

Speciallärare i geodesi ............................

Assistent » » ............................

ökade utgifter för praktiska övningar

Speciallärare i juridik ...........................

Assistent » » ...........................

Speciallärare i husbyggnad ...................

Assistent » » ...................

Kollegiet beräknado alltså besparingen genom lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan till cirka 50,000 kronor för år.
Härvid hade ingen hänsyn tagits därtill, att en professur i kulturteknik
vid tekniska högskolan skulle möjliggöra ett länge närt önskemål att i
vissa delar avlasta professuren i vattenbyggnad. Hydrografi, hydrologi
och vissa angränsande delar av ämnet vattenbyggnad skulle sannolikt
kunna övertagas av professorn i kulturteknik. Detta skulle också innebära
en påtaglig besparing.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ISO höft. (Nr 183.)

............... kronor 4,000

............... » 2,500

............... » 1,500

............... » 7,000

............... » 1,000

............... » 3,000

............... »_ 600

Summa kronor 19,600.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Lokalfrågan. Då jag nu övergår till frågan om lokaler för lantmäteriundervisningen,
vill jag erinra därom, att undervisningen för närvarande är inrymd i förhyrda
lokaler i Östermalms läroverks gamla byggnad, Artillerigatan 60.
För iordningställande åt undervisningen av nya lokaler i tekniska högskolans
gamla byggnad vid Drottninggatan 95 har Kungl. Majit den 15
augusti 1930 anvisat medel. Arbetet härmed pågår, och är det avsett,
att lantmäteriundervisningen skall kunna flytta in i sist nämnda lokaler
senast den 1 oktober 1931.

Lantmäteristyrelsen har i sitt betänkande givit uttryck åt den uppfattningen,
att fullt lämpliga lokaler för den av styrelsen ifrågasätta''
lantmäterihögskolan knappast kunde erhållas annat än genom nybyggnad.

Lantmäteristyrelsen har beräknat behovet av nyttig golvyta till något
över 1,600 kvadratmeter, vartill skulle komma korridorer, trappor, kapprum,
toaletter, källare, vind och dylikt. Den sammanlagda golvytan
skulle uppgå till 1,900 kvadratmeter enligt en över de olika rummen upprättad
förteckning. Till jämförelse har lantmäteristyrelsen meddelat, att
motsvarande utrymmen vid skogshögskolan upptoge en golvyta av inemot
3,200 kvadratmeter. I fråga örn platsen för en eventuell nybyggnad
har lantmäteristyrelsen besiktigat en omedelbart öster örn veterinärhögskolan
belägen skogsbacke och funnit den kunna bliva en lämplig byggnadsplats.

Enligt av byggnadsstyrelsen sedermera uppgjorda beräkningar skulle
kostnaden för en sådan byggnad, som lantmäteristyrelsen föreslagit, uppgå
till 675,000 kronor samt kostnaderna för en självständig lantmäterihögskola,
inbyggd i södra flygeln av tekniska högskolans gamla byggnad
vid Drottninggatan, till 525,000 kronor.

Utredningsmännen framhålla, att undervisningen för lantmäterieleverna
till en början skulle kunna förläggas till de lokaler i tekniska högskolans
gamla byggnad vid Drottninggatan, vilka nu iordningställas
för lantmäteriundervisningen. Denna anordning måste emellertid enligt
utredningsmännen betraktas såsom ett otillfredsställande provisorium,
och nya lokaler behövde inom en nära framtid beredas å tomten
för tekniska högskolans byggnader vid Valhallavägen.

Utredningsmännen hava uppskattat den erforderliga nyttiga golvytan
till 1,150 kvadratmeter. På utredningsmännens begäran har f. d. professorn
Erik Lallerstedt beräknat kostnaderna för den eventuella nybyggnaden till
370,000 kronor. Utredningsmännen framhålla, att det för tekniska högskolan
vid Valhallavägen avsedda tomtutrymmet i och för sig vore
knappt samt att lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan
komme att minska möjligheterna till utvidgning för laboratorier
och dylikt.

I anledning av vad utredningsmännen sålunda anfört har lantmäteristyrelsen
framhållit, bland annat, att den av utredningsmännen anförda
kostnadssumman för lokalerna icke utan vidare torde kunna läg -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.
gas till grund för en tillförlitlig jämförelse mellan styrelsens och utredningsmännens
förslag.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan Ilar anfört i huvudsak följande.

Genom lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan
behövde inga lokaler för de studerandes bekvämlighet eller samlingsrum
för dem inrättas, enär redan befintliga utrymmen kunde användas. Vidare
kunde utrymmena för den nuvarande geodetiska institutionen vid
tekniska högskolan i huvudsak användas för den nya fackavdelningen.

Lärarkollegiet har tillika redogjort för de nya lokaler, som kunde bedövas
utöver redan befintliga, samt därvid kommit till ett utrymmesbehov
av sammanlagt 750 kvadratmeter, vilket enligt kollegiets mening utan svårighet
skulle kunna tillfredsställas i södra flygeln av tekniska högskog
lans gamla byggnad vid Drottninggatan. Genom den av kollegiet foreslagna
lokaldispositionen skulle byggnadskostnaderna kunna begränsas
till cirka 240,000 kronor. Denna summa vöre dock högt beräknad, ty
dels syntes vissa utrymmeskrav vara högt tilltagna, dels vöre det icke
uteslutet, att kombinationen med tekniska högskolans övriga lokaler
kunde möjliggöra minskning av kravet på korridorutrymmen och liknande.

1 fråga örn

övergången från nuvarande förhallanden till en ny ordning för
lantmäteriundervisningen

har lantmäteristyreisen anfört, bland annat, följande.

Då den nya ordningen innebure, att kursen för kulturteknisk examen
skulle sammanslås med kursen för lantmäteriexamen, måste vid övergången
tillses, att kulturteknisk kurs, som hittills påbörjats först tva
år efter lantmäteriexamen, kunde genomgås av alla dem, som avlagt lantmäteriexamen
efter nuvarande ordningen. Kulturteknisk kurs mäste
därför anordnas även efter omorganisationen. För att emellertid söka
nedbringa antalet sådana kurser till det minsta möjliga^ hade det synts
lantmäteristyrelsen nödvändigt att redan nu vidtaga sådana åtgärder,
att varje kulturteknisk kurs hädanefter finge så många deltagare, som
lämpligen kunde mottagas. För att möjliggöra detta, hade Kungl. Majit
den 26 april 1929 efter framställning av styrelsen medgivit, att styrelsen
finge utan hinder av bestämmelserna i gällande lantmäteriinstruktion
bevilja inträde vid kurs för avläggande av kulturteknisk examen för extra
lantmätare, som icke tjänstgjort som sådan under två år. Med hänsyn
till dessa kulturtekniska kurser och även på grund därav, att efter beslut
örn lantmäterihögskolans inrättande tid erfordrades för vidtagande av
vissa förberedande åtgärder, syntes den nya ordningen icke böra tilllämpas
förrän under andra läsåret efter besluts fattande.

Med utgångspunkt från att 1930 års riksdag skulle fatta beslut i fragan
i huvudsaklig överensstämmelse med lantmäteristyrelsens förslag, har
lantmäteristyrelsen beräknat, att den nya ordningen skulle tillämpas
med läsåret 1931/1932 och studerande efter nya ordningen mottagas första
gången i januari år 1932. Enär beslut i fråga tidigast kan komma

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

att fattas av 1931 års riksdag, kar vid följande redogörelse för lantmäteristyrelsens
förslag till övergångsbestämmelser de angivna årtalen ersatts
med andra, som ligga ett år längre fram i tiden. I överensstämmelse
härmed skulle den nya ordningen tillämpas från och med läsåret
1932/1933 och studerande efter nya ordningen mottagas första gången i
januari 1933. Lantmäteristyrelsens förslag i denna del innebär — med
ett års förskjutning i tid — följande.

Lantmäteriexamen avlägges efter gamla ordningen sista gången år
1933 och efter nya ordningen första gången år 1936. Lantmäteriundervisningen
fortgår efter nuvarande ordning till och med vårterminen 1932
och därefter skulle finnas

höstterminen 1932: en kulturteknisk kurs och en andra årets kurs för
lantmäteriexamen efter gamla ordningen,
vårterminen 1933: en kulturteknisk kurs, en andra årets kurs för lantmäteriexamen
efter gamla ordningen och en första årets kurs för lantmäteriexamen
efter nya ordningen,
höstterminen 1933: en kulturteknisk kurs samt en första årets kurs för
lantmäteriexamen efter nya ordningen,
vårterminen och höstterminen 1934: en kultur teknisk kurs samt en första
och en andra årets kurs för lantmäteriexamen efter nya ordningen,
vårterminen 1935: en kultur teknisk kurs samt en första, en andra ^och
en tredje årets kurs för lantmäteriexamen efter nya ordningen.

Från och med höstterminen 1935 skulle undervisningen bedrivas helt
efter det nya programmet. Någon svårighet att under övergångsåren
anordna lantmateriundervisningen på angivet sätt skulle enligt lantmäteristyrelsens
mening icke föreligga.

^ ^dervisning i de olika ämnena skulle komma att avvika från normala
förhållanden på följande sätt. Ämnet juridik skulle icke förekomma under
höstterminen 1932, höstterminen 1933 och vårterminen 1934. Undervisning
för två kurser samtidigt skulle förekomma för ämnena jordbrukslara
och jordbruksekonomi samt skogsekonomi med skogslära under
hostterminen 1933 och höstterminen 1934, för ämnet kulturteknik
under vårterminen och höstterminen 1934 samt vårterminen 1935 och för
amnet jorddelningslära vårterminen 1935. Ämnet arkivkunskap skulle
icke förekomma under åren 1932—1935, ämnet fornlämningar och naturskydd
skulle icke förekomma under åren 1933—1935 och det nya ämnet
fiskerikunskap skulle icke börja förrän under vårterminen 1936.

Genom förenämnda dubbla undervisning under åren 1933—1935 torde
möjligen behov uppstå av någon tillfällig förstärkning av lärarkrafterna
i ifrågavarande ämnen, men kostnaderna därför torde uppvägas
av den besparing, som uppstå genom att under dessa år några special1(?k0
l0 , va.s ^''r ämnena arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd
samt fiskerikunskap. Några ökade kostnader för lantmäteriundervisnmgens
lämpliga bedrivande under övergångsåren skulle således icke
eriordras.

Ä är jag nu går att angiva min ståndpunkt till förevarande undervisningsfrågor,
må först erinras örn lantmäteriets nuvarande arbetsuppgifter
och betydelse.

Det centrala i lantmäteriet och föremålet för flertalet lantmäteriarbe -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ten är jorddelning eller fastighetsbildning samt reglering av befintliga
fastigheter till läge och gränser. För tryggande av äganderätts- och besittningsförhållanden
till fast egendom samt vinnande av klarhet och
reda i inskrivningsväsendet ävensom med hänsyn till fastighetskiediten
är det av yttersta vikt, att lantmäteriväsendet fyller sina uppgifter på
tillfredsställande sätt. Med hänsyn till angelägenheten, att fastigheterna
bildas på för jordens rationella utnyttjande lämpligaste sätt, har lantmäteriet
vidare stor betydelse för jordbruket.

Vid 1 antmäter i förrättningar kunna rättsliga frågor av olika slag
uppkomma. Sålunda måste därvid ofta göras utredningar örn äganderätt
till fast egendom, örn tidigare jorddelningsförrättningar och gränsbestämningar
samt deras innebörd och nuvarande betydelse m. m. Vid
förrättningarna har lantmätaren, ofta biträdd av gode män, att meddela
beslut i ämnen, som kunna röra dels den formella handläggningen
och dels de sakliga åtgärder, som enligt gällande lag skola behandlas
vid förrättningen. Lantmätarens eller förrättningsmännens beslut,
vilka kunna vara av stor räckvidd, vinna i många fall laga kraft,
därest de ej överklagas, och äro sålunda att i viss mån likställa med
domstols utslag. Därtill kommer, att varje ifrågasatt jorddelning skall
prövas ej blott i avseende på möjligheten i juridiskt hänseende att genomföra
densamma utan även ur synpunkten av dess ändamålsenlighet
med hänsyn till de blivande fastigheternas avsedda användning. Då jorddelning
verkställes för många olika ändamål, såsom jordbruk, skogsbruk,
bostadsbyggande, fiske m. m., måste vid den prövning, som skall
äga rum, hänsyn tagas till alla de faktorer, även av rent ekonomisk art,
som för olika ändamål kunna göras gällande. Exempelvis måste, när jorddelning
sker för jordbruksändamål, sådana frågor bedömas som jordbruksfastighets
lämpliga storlek, sammansättning av olika ägoslag och
jordarter, möjligheter för bebyggelse, avdikningsförhållanden m. m. För
lösande av flertalet uppgifter inom lantmäteriet äro mätning och kartläggning
viktiga hjälpmedel, vilkas rätta och sakkunniga handhavande
äro av största betydelse, enär de utgöra underlaget för nästan allt lantmäteriarbete
och tjäna att för framtiden betrygga dessa arbetens resultat.

För utförande av de mångskiftande arbetsuppgifter, som sålunda möta
den blivande lantmätaren, måste denne äga en grundlig och allsidig utbildning,
vilken dock för att utbildningstiden icke skall bliva för lång
måste givas en speciell inriktning.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att den teoretiska utbildningen
till lantmätare för närvarande sker under en treårig studietid, fördelad
å en tvåårig kurs, vars genomgående utgör förutsättning för
vederbörande aspirants konstituerande till extra lantmätare, och en
därpå följande ettårig s. k. kulturteknisk kurs. Denna sin gestaltning
erhöll lantmäteriundervisningen genom beslut vid 15)10 års riksdag, som
emellertid beviljade anslag för ändamålet allenast å extra stat. Att så

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

skedde tolde Lava berott på ifrågasatt förenande av lantmäteriundervisningen
nied närbesläktade undervisningsgrenar, närmast den högre
skogs- eller den högre lantbruksundervisningen, ävensom därpå att
man velat vinna närmare erfarenhet örn den nyorganiserade undervisningens
resultat, innan den erhöll en mera definitiv utformning''. Den
högre skogsundervisningen är numera sedan länge ordnad, och i fråga
örn den högre lantbruksundervisningen har förslag förelagts årets riksdag
genom proposition nr 143. Frågan örn lantmäteriundervisningens
ordnande står emellertid alltjämt olöst.

Av de i ämnet verkställda utredningar framgår, att den nuvarande
lantmäteriundervisningen icke längre motsvarar tidens fordringar. Särskilt
tolde genom 1926 års jorddelningslagstiftning de krav, som måste
ställas på lantmäteriväsendet, hava i viktiga avseenden ökats, vilket i
sin ordning med nödvändighet påkallar viss omläggning och förbättring
av lantmätarnas utbildning. Örn den nuvarande anordningen med lantmäteriundervisningen
skulle längre fortsätta, skulle detta genom anordningens
provisoriska och otidsenliga karaktär äventyra undervisningens
effektivitet, vartill komme olägenheterna för lärarpersonalen att alltjämt
sakna fast anställning. Behovet av en snar förbättring av lantmäteriundervisningen
har kraftigt understrukits av lantmäteristyrelsen,
bland annat i styrelsens framställningar örn anslagsäskanden till 1930
och 1931 års riksdagar. Såsom tidigare omförmälts har spörsmålet jämväl
varit föremål för behandling vid 1930 års riksdag, varvid jordbruksutskottet,
i anledning av väckta motioner, uttalade önskvärdheten av att
lantmäteriundervisningen ordnades på ett fastare och rationellare sätt
samt angav sig hava inhämtat, att förslag från Kungl. Majit till undervisningens
slutliga ordnande med säkerhet vore att förvänta till 1931 års
riksdag. Även jag anser, att frågan örn lantmäteriundervisningens ordnande
snarast bör bringas till sin lösning.

Vid behandlingen av spörsmålet örn lantmäteriundervisningens omorganisation
träda i förgrunden frågan örn undervisningens omfattning
eller vilka kunskaper lantmäterieleverna skola inhämta samt frågan örn
undervisningens anordnande eller på vilket sätt kunskaperna skola bibringas
eleverna.

Beträffande det i frågan örn undervisningens omfattning ingående
spörsmålet örn viss praktik före den teoretiska undervisningen hava olika
meningar gjort sig gällande. För tillträde till den teoretiska undervisningen
krävdes enligt den före år 1910 tillämpade undervisningsformen
minst två års praktik. Genom 1910 års reform nedsattes anspråken på
förberedande praktik till ett år. Av de lantmätare, vilka yttrat sig i denna
fråga, hava flertalet förordat bibehållande av fordringen på någon
tids praktik före studierna. Lantmäteristyrelsen anser, att kravet på förberedande
praktik icke kan uppgivas, men att elevpraktiken kan begrän -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

sas till ett halvt år. Enligt lärarkollegiet vid tekniska högskolan borde
däremot den förberedande praktiken slopas. För egen del anser jag, att
man icke bör släppa kravet på viss förberedande praktisk utbildning. Med
hänsyn till lantmäteriets särskilda arbetsuppgifter och arbetsmetoder
torde nämligen någon tids praktik erfordras för att lantmäterieleverna
skola kunna få en allmän uppfattning av lantmäteriets uppgifter
och arbetssätt samt kunna rätt tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen.
Genom en örn än kort elevtid vinnes möjlighet för dem,
som ej lämpa sig för lantmätarens yrke, att redan på ett tidigt skede,
innan kostnader nedlagts på den teoretiska utbildningen, välja annan levnadsbana.
I denna fråga ansluter jag mig till lantmäteristyrelsens uppfattning
och förslag.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle lantmäteriundervisningen
omfatta följande läroämnen och undervisningstid, nämligen matematik
(280 timmar), geodesi (925 timmar jämte 12 veckors fältövningar), juridik
(370 timmar), nationalekonomi (30 timmar), marklära (100 timmar),
jordbrukslära och jordbruksekonomi (225 timmar jämte 15 dagars exkursioner),
skogsekonomi med skogslära (120 timmar jämte 20 dagars fältövningar),
kulturteknik (350 timmar jämte 15 dagars fältövningar), jorddelningslära
(360 timmar jämte 30 dagars fältövningar och exkursioner), fornlämningar
och naturskydd (30 timmar jämte en dags exkursion), arkivkunskap
(30 timmar), fiskerikunskap (30 timmar jämte 2 dagars exkursioner)
samt stadsplanelära (200 timmar jämte 4 dagars exkursioner).

Med undantag för ämnet stadsplanelära har under utredningen erinringar
icke framställts mot lantmäteristyrelsens förslag. Icke heller jag
har i berörda hänseenden något att invända mot förslaget. Emellertid
må framhållas, att det för varje ämne sålunda angivna timantalet måste
anses såsom endast ungefärligt samt vid studieplanens definitiva utformning
må kunna, i mån av behov, underkastas jämkning.

Vad härefter angår ämnet stadsplanelära har byggnadsstyrelsen ifrågasatt,
huruvida utbildning i ämnet vore nödvändig, enär lantmätares
användning som mätningsman liksom vid uppgörandet av styckningsplaner
ej tillhörde hans tjänsteutövning. Styrelsen för svenska stadsförbundet
har framhållit den uppfattningen, att lantmätare endast undantagsvis
borde anlitas såsom mätningsmän i städer, samt att lösningen av specialfrågan
om undervisningen i stadsplanelära borde ställas på framtiden
för att upptagas i samband med frågan örn omläggning av tekniska högskolans
undervisning i ämnet. Liknande synpunkter hava framförts av
styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen. I detta sammanhang
må erinras, att chefen för kommunikationsdepartementet jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1930 tillkallat utredningsmän
för verkställande av utredning och avgivande av förslag i fråga örn förbättrad
utbildning i stadsplanekonst m. m., vilka skulle hava att jämväl
pröva frågan, huruvida till en förändrad undervisning i stadsplane -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

konst kunde knytas den utbildning i stadsplanerna, som vöre nödvändig
för lantmätare. Något förslag i frågan föreligger ännu icke. De
av mig jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 oktober 1930 tillkallade
utredningsmän hava förordat viss omläggning och utvidgning
av undervisningen för lantmätarna i stadsplanelära. De framhålla, att
för att rätt kunna tillgodogöra sig undervisningen i detta ämne måste
de studerande äga vissa förkunskaper i avseende på husbyggnader
och kommunikationsväseu. Utredningsmännen förorda, att för lantmäterieleverna
borde meddelas en särskild kurs i husbyggnaders allmänna
planläggning och utformning, omfattande 150 timmar, och en kurs i
kommunikationsteknik, omfattande 50 timmar. Den egentliga studsplaneläran
skulle därigenom kunna inskränkas till 125 timmars undervisning.
Lantmäteristyrelsen har i sitt yttrande över utredningsmännens betänkande
framhållit, att den i fråga örn utbildning i stadsplanelära föreslagna
förändringen innebure en avgjord förbättring i det tidigare förslaget,
arföl* lantmäteristyrelsen anslutit sig till utredningsmännens förslag.
Enligt min mening har den verkställda utredningen visat, att, även
örn lantmätarna icke böra erhålla fullständig fackutbildning i stadsplaners
uppgörande och vad därmed äger sammanhang, de dock måste
erhålla viss utbildning på detta område, då de i sin verksamhet
komma i beröring med en mångfald, stadsplaneväsendet berörande frågor
och allmänheten måste kunna kräva att av dem få biträde med lösande
av hithörande enklare frågor, bland annat styckningsplaner. Den
av utredningsmännen för lantmäteriundervisningens ordnande föreslagna
utbildningen i nu förevarande ämnen synes mig vara ändamålsenlig.
Enligt vad jag inhämtat torde det icke möta svårigheter
att i den sålunda föreslagna undervisningen göra de jämkningar, som
kunna föranledas av ett blivande förslag från de inom kommunikationsdepartementet
arbetande utredningsmännen rörande undervisningen i
stadsplanekonst. Under sådana förhållanden vill jag förorda, att nyssberörda,
jämväl av lantmäteristyrelsen biträdda förslag i avseende på undervisningen
i stadsplanelära, husbyggnaders allmänna planläggning och
utformning samt kommunikationsteknik genomföres.

Beträffande frågan, huruvida lantmäterieleverna skola för erhållande
av avgångsexamen behöva utföra särskilt examensarbete anser jag, att, då
dylikt arbete skulle föranleda en avsevärd förlängning av studietiden
utan att ur utbildningens synpunkt bereda däremot svarande fördelar,
införande av obligatoriska examensarbeten icke torde böra ske. Däremot
bör det för den elev, som så önskar, stå öppet att genom utförande av
examensarbete — vid sidan av och under de övriga studierna — ådagalägga
prov på sin förmåga av ett mera fördjupat, självständigt arbete.

Beträffande frågan örn lantmäteriundervisningens anordnande har
under utredningens gång övervägts, huruvida undervisningen borde för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

läggas till en fristående läroanstalt eller inordnas under någon befintlig
högskola. I sistnämnda fallet hava verkställda undersökningar givit
vid handen, att lantmäteriundervisningen icke lämpligen kan samordnas
med den högre skogsundervisningen eller den högre lantbruksundervisningen.
Däremot kan allvarligen övervägas att förlägga lantina-"
teriundervisningen till tekniska högskolan. Såsom av det förestående
framgår föreligga nu i huvudsak tre förslag till lantmäteriundervisningens
ordnande, nämligen

lantmäteristyrelsens förslag örn upprättande av en särskild lantmäterihögskola
med en studietid av 7 terminer efter ett halvt års förutgången
praktisk elevtid;,

det av utredningsmännen utarbetade alternativet örn lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan, utan att ändring i högskolans
undervisning i övrigt vidtages, medförande en studietid av 4 år,
oberoende av praktisk elevtid, vilken, örn den skall förekomma, måste
bliva ett år, varigenom hela studietiden skulle bliva 5 år; samt

det av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse framlagda förslag,
vilket innefattar, att lantmäteriundervisningen överföres till tekniska
högskolan samt där i viss utsträckning göres gemensam med utbildningen
av mätningsingenjörer inom en nytillkommande fackavdelning för mätningsteknik
med en studietid av 4 år, frånsett praktisk elevutbildning,
eller, örn kravet på examensarbete eftergives, en studietid av 7 terminer.

Vid övervägande av de olika förslagen, därvid valet närmast står mellan
en fristående lantmäteriundervisning och ett inordnande av denna
undervisning inom tekniska högskolan, kunna skäl anföras såväl för som
emot vart och ett av dem. Såsom skäl för lantmäteriundervisningens förläggande
till tekniska högskolan kunna åberopas viss kostnadsbesparing,
som därav synes bliva en följd, samt önskemålet att, så långt möjligt är,
sammanföra den högre undervisningen till större enheter och undvika
upprättandet av smärre fristående läroanstalter. Mot tanken att anknyta
lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan talar det förhållandet,
att lantmäteriet icke till övervägande grad kan sägas vara av teknisk
karaktär, varför lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska
högskolan skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle
en för lantmätarnas praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning,
varigenom utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har
jag stannat för att föreslå, att lantmäteriundervisningen tillsvidare, liksom
hittills, meddelas vid en självständig läroanstalt. Härigenom avser
jag dock icke att avskära möjligheterna till lantmäteriundervisningens
framtida inordnande i tekniska högskolan. Den nu förestående omorganisationen
av lantmäteriundervisningen, vars reformering icke
längre kan uppskjutas, torde alltså böra företagas på så sätt, att möj Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ICO höft. (Nr 133.) 5

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ligheten av undervisningens framtida förläggande till tekniska högskolan
hålles öppen.

I enlighet med lantmäteristyrelsens förslag bör undervisningen omfatta
en studietid av sju terminer, vartill komma fältövningar under tre somrar.

Enligt min mening torde det icke vara av nöden, att ändring nu företages
i fråga örn undervisningens benämning, utan torde densamma, såsom
hittills, kunna benämnas lantmäteriundervisningen samt i organisatoriskt
hänseende stå under lantmäteristyrelsens överinseende.

I enlighet med den sålunda angivna utgångspunkten torde vid den
nyorganiserade lantmäteriundervisningen ej heller några andra lärarbefattningar
böra uppföras såsom ordinarie än sådana, sopi bliva behövliga
jämväl vid ett eventuellt framtida förläggande av lantmäteriundervisningen
till tekniska högskolan.

Då jag nu övergår till frågan örn behovet av lärare i de olika undervisningsämnena,
må först erinras, att lantmäteristyrelsen för ämnet matematik
föreslagit inrättande av ett lektorat i lönegraden B 22. Med hänsyn
till att lektorat ej förekomma vid tekniska högskolan hava utredningsmännen
för detta ämne uppfört en speciallärare med arvode av
6,800 kronor. Tekniska högskolans lärarkollegium har ifrågasatt viss ändring
i undervisningsskyldigheten för denne speciallärare, samt föreslagit
arvodet till 5,000 kronor. I anslutning till vad jag tidigare anfört vill
jag i nu förevarande del biträda utredningsmännens förslag, att för ämnet
matematik icke förordnas någon fast anställd lärare utan allenast en
speciallärare med arvode av 6,800 kronor.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att för undervisningen i ämnet
geodesi har vid lantmäteriundervisningen sedan 1910 funnits en lärare,
för vilken avlöningen ursprungligen beräknats lika med för professor vid
högskola. Styrelsen har hemställt, att för ämnet upprättas en professur
i lönegraden B 30 samt anställes en lektor med placering i lönegraden B
26, vartill skulle komma dels arvode till en assistent med enahanda belopp
som åt assistenterna å länens lantmäterikontor eller 6,048 kronor, dels ock
arvode å 400 kronor till en speciallärare i kartritning och textning. Enligt
utredningsmännen skulle, därest lantmäteriundervisningen överflyttades
till tekniska högskolan, för högskolans hela undervisning i ämnet
behövas en professor och tre speciallärare. Under erinran, att vid tekniska
högskolan redan funnes en professur i geodesi och att alltså någon ny
professur icke där behövde inrättas, hava utredningsmännen såsom arvoden
för de tre speciallärarna föreslagit respektive 8,400, 3,600 och 3,600 kronor.
Därjämte hava de för assistenthjälp beräknat en kostnad av omkring
6,000 kronor samt biträtt lantmäteristyrelsens förslag i fråga örn undervisningen
i kartritning och textning. Tekniska högskolans lärarkollegium har
med den av lärarkollegiet föreslagna organisationen ansett undervisningen
i geodesi erfordra två professurer i lönegraden B 30 samt en speciallärare
med arvode av 4,000 kronor. Enligt min mening torde för undervis -

Kungl. May.ts proposition Nr 183.

ningen för lantmätaraspiranter i ämnet geodesi erfordras bland annat en
professur i lönegraden B 30. Då emellertid vid tekniska högskolan redan
finnes inrättad en professur i geodesi samt det icke kan anses klarlagt,
att, örn lantmäteriundervisningen förlägges dit, därutöver erfordras
en ny professur i ämnet, vill jag icke nu föreslå, att vid Ian -mäteriundervisningen upprättas någon ordinarie professur i geodesi. Såsåsom
huvudlärare i ämnet torde i stället böra austalius en speciallärare.
Då emellertid undervisningen i geodesi vid lantmäteriundervisningen sedan
omkring 23 år tillhaka uppehälles av en lärare — professor b. 1. ö.
Rubin — för vilken avlöningen ursprungligen beräknats lika med tor
professor och vilken inom några år uppnår den för professor stadgade
pensionsålder, torde det vid lantmäteriundervisningens omorganisation
med hänsyn till billighet och rättvisa vara ofrånkomligt, att sist nämnde
lärare på något sätt heredes mera fast anställning. Detta synes mig lämpligast
kunna ske genom att för honom upprättas en personlig professur i
geodesi. Under den tid, ifrågavarande personliga professur finnes, lärer
givetvis nyss åsyftade speciallärarbefattning icke höra. tillsättas. . 1
avseende å behovet i övrigt av lärarkrafter i geodesi tillstyrker jag,,
att en biträdande speciallärare med arvode av 8,400. kronor anstalta
samt att för assistenthjälp beräknas 6,000 kronor och till speciallärare i
kartritning och textning 400 kronor.

För undervisningen i juridik hava lantmäteristyrelsen, utredningsmannen
och lärarkollegiet vid tekniska högskolan samstämmigt foreslagi
inrättande av en professur i lönegraden B 30 samt att till assistenthjalp
åt denne beräknas 1,000 kronor. Mot förslaget att inrätta sagda professur
har erinran framställts dels av statskontoret, som ansett, att for undervisningen
i ämnet borde anställas en lärare, avlönad enligt lönegraden
B 26 dels ock av allmänna civilförvaltningens lonenamnd, som ansett,
att för undervisning i juridik borde ställas till förfogande ett mot pro essors
avlöning svarande belopp, att disponeras såsom arvode till en eller
flera lärare i detta ämne. Med hänsyn till ämnets omfattning och betydelse
tillstyrker jag förslaget örn inrättande av en ordinarie professur
i juridik, placerad i lönegraden B 30. Däremot synas tillräckliga skal
för anställande av assistent i detta ämne icke föreligga.

För undervisning i jordbrukslära och jordbruksekonomi har lantmateristyrelsen
föreslagit inrättande av ett lektorat i lönegraden B 22 men
vill jag — med biträdande av utredningsmannens och lärarkollegiets vid
tekniska högskolan ståndpunkt samt i anslutning till vad jag ovan i avseende
å ämnet matematik anfört rörande frågan örn lektorers anställande
_ förorda, att för nämnda undervisning icke upptages någon fast
anställd lärare utan allenast en speciallärare med ett arvode av 6,800

^Förämnet kulturteknik hava såväl lantmäteristyrelsen som tekniska
högskolans lärarkollegium föreslagit inrättande av en professur, medan

Kungl. Majlis proposition Nr 183.

utredningsmännen ansett, att undervisningen borde uppdelas på två speciallärare.
Då kulturteknik måste anses såsom ett av huvudämnena vid
lantmäteriundervisningen, biträder jag det först nämnda förslaget, att
för undervisningen i ämnet inrättas en professur i lönegraden B 30, varjämte
torde för en assistent beräknas 1,500 kronor.

För undervisning i jorddelning slära, vilket synnerligen viktiga ämne
till väsentliga delar är nytt, torde i överensstämmelse med vad lantmäteristyrelsen,
utredningsmännen och tekniska högskolans lärarkollegium samstammande
föreslagit böra inrättas en professur i lönegraden B 30 samt
anställas en assistent med ett arvode av 2,000 kronor.

För amnena nationalekonomi, marklära, skogsekonomi och skogslära
fornlämningar och naturskydd, arkivkunskap samt fisker ikunskap, torde
i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag böra anställas speciallärare,
vilkas arvoden torde bestämmas till de av styrelsen i vart fall angivna
belopp.

För undervisning i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning
bor anstallas en speciallärare med arvode, beräknat till 3,000 kronor.
Kursen i kommunikationsteknik torde böra meddelas av en speciallärare
vars arvode torde bestämmas till 1,000 kronor. Slutligen bör för undervisning
i den egentliga stadsplaneläran anställas en speciallärare med ett
arvode av 2,500 kronor.

Utöver lärarpersonalen torde även viss annan personal böra anställas.

1 huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag tillstyrker jag
härutinnan, att för lantmäteriundervisningens expedition samt för biträde
med skrivgöromål anställes ett kanslibiträde i lönegraden B 7,
varjämte bör anställas en vaktmästare i lönegraden B 5.

Beträffande de, utöver avlöningar till lärare och andra befattningshavare
erforderliga årsutgifterna för lantmäteriundervisningen kan jag
i hujudsak biträda lantmäteristyrelsens föreliggande förslag, däri emellertid
pa satt framgår av följande uppställning några mindre jämkningar
vidtagits. Såsom statskontoret anfört torde avlöningen för samtliga
befattningshavare böra anses såsom s. k. reglerad avlöning.

Ungefärlig beräkning av de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 professor i juridik, lönegrad B 30............ kronor 11,460

1 » i kulturteknik, lönegrad B 30 »

1 » i jorddelningslära, lönegrad B 30 »

1 kanslibiträde, lönegrad B 7....................... »

1 vaktmästare, lönegrad B 5 ........................ »

11,460

3,144

2,988

kronor 40,512.

Avlöning till innehavare av personlig professur.

1 professor i geodesi, lönegrad B 30 ........................................ kronor

11,460.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.

Speciallärare i matematik ............................ kronor 6,800

» i geodesi (huvudlärare); tillsättes
ej så länge personlig

professur finnes i ämnet		—
» i geodesi....................................		8,400
» i kartritning och textning ...		400
» i nationalekonomi....................	»	1,000
» i marklära................................ » i jordbrukslära och jordbruks-		3,000
ekonomi ............................		6,800
» i skogsekonomi med skogslära » i fornlämningar och natur-	»	4,000
skydd ................................	»	800
» i arkivkunskap........................	»	800
» i fiskerikunskap .................... » i husbyggnaders allmänna planläggning och utform-	»	800
ning ....................................	»	3,000
» i kommunikationsteknik........	»	1,000
» i stadsplanelära........................	»	2,500
Assistent i geodesi............................................	»	6,UU0
» i kulturteknik ................................	»	1,500
» i jorddelningslära ......................^	—--	2,000
Övriga utgifter.
Arvode till föreståndaren ............................	kronor	1,500
» » bibliotekarien ............................ Vikariatsersättning till icke-ordinarie be-	»	500
fattningshavare............................................		1,500
Stipendier åt elever ........................................ Resekostnader och traktamentsersättning		2,000
vid praktiska övningar och exkursioner		10,000
Kostnader vid praktiska övningar ............		5,000
Skrivmaterialier och expenser ....................		3,000

kronor 48,800.

Möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel
m. ............................................

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning
..............................................................IL.

9.000

8.000 kronor 40,500
Summa kronor 141,272.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 160 höft. (Nr 183.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Det torde böra framhållas, att förestående kostnadsberäkning är ungefärlig
samt att definitiv ställning till frågan örn utgiftsstat för lantmäteriundervisningen
icke behöver tagas, förrän anslag för ändamålet
första gången äskas av riksdagen.

Någon byggnadsfråga för lantmäteriundervisningen torde för närvarande
icke vara aktuell, enär lokaler för undervisningen för närvarande
iordningställas i tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan.
Dessa lokaler torde tillsvidare förslå även för den omorganiserade undervisningen.

I fråga örn övergången från nuvarande förhållanden till den nya ordningen
för lantmäteriundervisningen förordar jag, att den nya ordningen
tillämpas fran och med läsaret 1932—1933, så att studerande efter
nya ordningen mottagas första gången vårterminen 1933. Lantmäteriundervisningen
skulle fortgå efter nuvarande ordning till och med vårterminen
1932, och därefter skulle för tiden från och med höstterminen
1932 till och med vårterminen 1935 finnas de kurser, som närmare angivits
här ovan å sid. 52. Från och med höstterminen 1935 skulle undervisningen
bedrivas helt efter det nya programmet.

Enär lärarbefattningarna böra vara tillsatta senast vid den tidpunkt,
då undervisningen enligt den nya ordningen skall taga sin början, samt
proceduren med ansökan och prövandet av de sökandes kompetens tager
relativt lång tid i anspråk, torde erfordras, att Kungl. Majit erhåller
bemyndigande att vidtaga under tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 erforderliga
åtgärder för tillsättande av de professurer, som avsetts skola bliva
ordinarie, nämligen i juridik, kulturteknik och jorddelningslära.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

1) godkänna de i det föregående av mig tillstyrkta huvudgrunderna för
en omorganisation av lantmäteriundervisningen,

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden den 1 juli 1931_

30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av professurer i juridik,
kulturteknik och jorddelningslära vid lantmäteriundervisningen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Hugo Nordlander.

310740.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.