Kungl. Majlis proposition Nr 188 (Proposition 1938:188)

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns
bestämmande samt örn dispositionen av till
klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångar;
given Stockholms slott den 25 februari 1938.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående särskilda grunder
för klockar- och organistlöns bestämmande samt örn dispositionen
av till klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångar.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Förslag

till

Lag

angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande
samt örn dispositionen av till klockar- och organisttjänst hörande
avlöningstillgångar.

Härigenom för ordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

För varje klockar- och organisttjänst, vartill rätteligen hör lönefastighet
eller lönefond, som i denna lag sägs, eller varmed är förenad viss
åt klockaren eller organisten annorstädes än i lönefastighet upplåten
bostadslägenhet, har klockardistriktet att företaga reglering av klockarens
och organistens löneförmåner till överensstämmelse med vad i denna
lag stadgas; skolande därvid i övrigt iakttagas vad i lag eller annan
författning finnes örn ordnandet av dessa befattningshavares löneinkomster
föreskrivet.

2 §•

I denna lag avses

med klo ekar distrikt: församling, som själv handhar de med klockares
eller organists avlönande förbundna angelägenheter, eller, där två eller
flera församlingar gemensamt handhava dessa angelägenheter, sådan
samfällighet;

med lönefastighet: jord (bebyggd eller obebyggd), som blivit klockaren
eller organisten på lön anslagen eller annorledes anvisats såsom avlöningstillgång
vid tjänsten, ävensom å annan mark uppförd byggnad,
som — utan att eljest till byggnaden hör jord — utgör avlöningstillgång,
som nu sagts; dock skall icke såsom lönefastighet anses bostadslägenhet,
som av klockardistriktet tillhandahålles befattningshavaren i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

någon även för annat ändamål disponerad byggnad, vilken icke i sin
helhet utgör avlöningstillgång vid tjänsten;

med lönefond: vid en klockar- eller organisttjänst, från tid före lagens
tillämpning beträffande tjänsten i fråga, uppsamlade försäljnings- eller
andra ersättningsmedel eller avkomstmedel eller eljest för löneändamål
avsedda medel, som härröra av alltjämt eller tidigare till tjänsten hörande
lönefastighet.

Lönefastighet, som med hänsyn till storlek, värde eller av annan särskild
anledning, enligt vad i 5 § sägs, skall bibehållas såsom publik
arrendegård, benämnes i förevarande lag klockarhemman.

Med boställskapital förstås jämlikt 9 §, efter uppskattning av de till
en klockar- eller organisttjänst hörande lönefastigheter och lönefonder,
i areal åkerjord fastställt värde av dylika avlöningstillgångar.

Med boställsränta förstås för visst år efter fastställd avkastningsprocent,
som i 9 § sägs, beräknad avkastning av boställskapitalet.

Om klockares avlöning.

3 §■

Vid lönereglering enligt denna lag skall klockarens lön sättas att helt
utgå i penningar. Årligt lönebelopp, som därvid bestämmes, må ej,
med mindre domkapitlet så medgiver, understiga sammanlagd boställsränta,
som vid tiden för löneregleringen belöper å för tjänsten gällande
boställskapital.

Uppgår vid lönereglering sammanlagda boställsräntan till högre belopp
än som skäligen bör tillkomma klockaren i lön, skall klockardistriktet
därom göra anmälan hos domkapitlet. Det ankommer för sådant fall
på domkapitlet att, med tagen hänsyn till omfattningen av klockarens
tjänstegöromål och fästat avseende därå, att dennes löneförmåner under
de föreliggande omständigheterna bliva tillräckliga för tjänstens behöriga
upprätthållande, bestämma, huruvida och i vad mån klockarens lön
må vid löneregleringen sättas lägre än i första stycket sägs.

4 §.

1. Det åligger varje klockar distrikt att, örn förhållandena så kräva,
vid löneglering enligt förevarande lag eller, där sådan lönereglering icke
ifrågakommer, vid anställande av ny klockare, åt klockaren såsom tjänstebostad
anvisa särskild, efter ortens bruk ändamålsenlig lägenhet.

Där tjänstebostad anvisas klockaren, skall denne vara skyldig att mottaga
densamma och att rörande lägenhetens begagnande iakttaga av
klockardistriktet meddelade närmare föreskrifter. För åt klockaren an -

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

visad tjänstebostad skall denne erlägga årlig ersättning med skäligt, av
klockardistriktet bestämt belopp. Sådan ersättning må klockaren tillförbindas
att erlägga genom avdrag å den för året till honom utgående
lönen.

2. Har klockardistriktet åtagit sig att — tillika med tjänstebostad —
tillhandahålla klockaren för tjänstebostaden erforderligt bränsle, åligger
det klockaren att i enahanda ordning, som stadgats i fråga om ersättning
för tjänstebostads begagnande, för emottaget sådant bränsle erlägga
ersättning, beräknad efter klockardistriktets självkostnadspris.

Om disposition av avlöningstillgångar vid
klockartjänst.

5 §•

1. Beträffande varje till klockartjänst hörande lönefastighet skall,
sedan boställskapital och avkastningsprocent, på sätt i 9 § stadgas, blivit
för fastigheten fastställda, av stiftsnämnden, efter samråd med klockardistriktet,
uppgöras och till Konungens beprövande överlämnas förslag
örn fastighetens lämpligaste disposition. Härvid skall, under beaktande
av fastighetens storlek, värde och beskaffenhet i övrigt, undersökas,
huruvida och i vad mån fastigheten är erforderlig för något kommunalt
eller annat allmänt ändamål eller densamma, såsom för främjande
av uppkomsten av egna hem eller mindre jordbruk, lämpar sig
att försäljas eller fastigheten tjänligare bör bibehållas såsom publik
arrendegård, klockarhemman.

2. I den mån dispositionen av lönefastighet, på sätt i 1 mom. avses,
icke blivit genomförd, då lönereglering enligt denna lag vinner tillämpning
vid den klockartjänst, vartill lönefastigheten hört, skall fastigheten
omhändertagas av stiftsnämnden för att av denna tillsvidare förvaltas
enligt de närmare föreskrifter, Konungen härför meddelar.

3. Klockarhemman skall för kyrkofondens räkning disponeras och förvaltas
på sätt om allmänt kyrkohemman är eller varder stadgat. Annan
lönefastighet, som ej varder försåld, skall, där laga hinder icke möter,
övertagas av den församling, inom vars område fastigheten är belägen,
för att av denna församling, med förbehåll likvisst för särskild till fastigheten
tidigare upplåten rätt, disponeras på sätt örn kommunal egendom
i allmänhet gäller. Där åtkomst till fastigheten för församlingen
icke kan av densamma styrkas, skall äganderätten till fastigheten, i samband
med dess överlämnande till församlingen, överlåtas å denna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

6 §•

Lönefond, som härrör av klockarhemman, skall tillföras kyrkofonden.
Av annan lönefastighet härrörande lönefond skall överlämnas till den
församling, inom vars område fastigheten är belägen.

På sätt sålunda för lönefond stadgats, skall ock redovisas behållen
del av köpeskilling, som inflyter vid försäljning av lönefastighet eller
del av sådan fastighet.

Rörande dispositionen av till församling överlämnade medel, som ovan
sägs, skall gälla vad i särskild lag är föreskrivet i fråga om användningen
av ersättning, som av församling uppburits vid försäljning av
tillgång för stadigvarande bruk.

7 §•

Församling, som, jämlikt vad härförut stadgats, har att för egen disposition
övertaga lönefastighet, lönefond eller försälj ningsmedel för lönefastighet,
skall stå i ansvar för boställskapital, som för sådan avlöningstiilgång
fastställts.

För boställskapital, som för klockarhemman och till kyrkofonden överförd
lönefond blivit fastställt, ansvarar kyrkofonden.

8 §•

1. För boställskapital ansvarig församling har att, oavsett vad eljest
för gäldande av klockarlön må på församlingen ankomma, till avlöning
vid den klockartjänst, för vilken boställskapitalet gäller, årligen tillskjuta
så stort belopp, som svarar mot för året å detta boställskapital belöpande
boställsränta.

Till avlöning vid klockartjänst, vartill klockarhemman hört, skall ur
kyrkofonden till klockardistriktet årligen utgå ett belopp, motsvarande
den för året å boställskapitalet för klockarhemmanet och därtill hörande
lönefond belöpande boställsränta.

Vad till klockarlönen sålunda av viss församling eller av kyrkofonden
särskilt tillskjutes skall av klockardistriktet tagas i anspråk till avlöningens
bestridande, innan därtill för året ytterligare erforderliga medel
inom distriktet uttaxeras.

2. Där enligt 1 mom. till klockarlön tillskjutet belopp till följd av
domkapitlets bestämmande, på sätt i 3 § sägs, eller eljest icke för året
helt åtgår till avlöning vid tjänsten, skall överskjutande belopp av
klockardistriktet avsättas och fonderas. Sålunda avsatta medel skola
av klockardistriktet göras räntebärande och skall därå upplupen ränta
tilläggas kapitalet; ägande Konungen att, efter därom gjord framställ -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

ning, av ifrågavarande medel bevilja församling inom klockardistriktet
bidrag för tillgodoseende av sådant kyrkligt ändamål, vartill kyrkokassas
medel må av församling användas.

Om uppskattning av avlöningstillgångar vid
klockarg änst.

9 §.

1. Före verkställandet av lönereglering, som i 1 § sägs, skall särskild
uppskattning ske av till klockargänsten hörande lönefastigheter och
lönefonder.

Uppskattning av lönefastighet skall avse utrönande av fastighetens
beräkneliga saluvärde vid tiden för uppskattningens företagande ävensom
värdet av den behållna årsavkastning, som fastigheten må antagas
kunna vid samma tidpunkt lämna.

Behållen årsavkastning av lönefond uträknas efter den procent av
lönefondens uppskattade värde, som vid tiden för uppskattningen skall
för bestämmande av tillskott till pastorats prästlönekostnader tillämpas
vid beräkning av prästlönefonds avkastning.

2. För bestämmande av boställskapital skall enligt 1 mom. uppskattat
värde av lönefastighet och av lönefond omräknas i areal åkerjord.
Arealen åkerjord angives därvid i hektar eller motsvarande lägre ytenhet
efter det för orten vid senast verkställda allmänna fastighetstaxering
tillämpade enhetsvärdet å åker av högsta inom samma ort förekommande
godhetsklass vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt
byggnadsbestånd.

Enligt 1 mom. bestämd årsavkastning av de lönefastigheter och lönefonder,
vilkas uppskattade värden sålunda legat till grund för visst
boställskapitals bestämmande, skall omräknas i procent av det sammanlagda
uppskattningsvärde, som i boställskapitalet ingår, och skall detta
procenttal utgöra avkastningsprocent för boställskapitalet.

3. Boställskapital och avkastningsprocent fastställas av stiftsnämnden.
Talan mot av stiftsnämnden därom meddelat beslut må fullföljas hos
kammarkollegiet genom besvär, vilka skola hava till kollegiet inkommit
före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden erhållit
del av beslutet. Över kammarkollegiets beslut må klagan ej föras.

Om organists avlöning m. m.

10 §.

I fråga om organists avlöning, dispositionen av till organisttjänst
hörande lönefastigheter och lönefonder samt uppskattning av sådana

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188.

avlöningstillgångar skall i tillämpliga delar gälla vad härförut i denna
lag stadgats beträffande klockares avlöning och dylika avlöningstillgångar
vid klockartjänst.

Särskilda bestämmelser.

11 §•

Därest laga kraft ägande beslut, varigenom — på sätt i 9 § stadgats
— boställskapital och avkastningsprocent blivit beträffande viss lönefastighet
fastställda, sedermera skulle befinnas i avseende å fastighetens
ägovidd eller bebyggelse vila på väsentligen oriktiga förutsättningar,
åge Konungen på därom av vederbörande församling eller klockardistrikt
gjord framställning förordna om den ändring av berörda värden, som
må av omständigheterna påkallas.

Jämkning, som nu sagts, åge Konungen jämväl på framställning av
församlingen medgiva, där lönefastigheten blivit försåld till pris understigande
fastighetens i fastställt boställskapital ingående beräknade saluvärde,
så ock för det fall att församlingen i följd av byggnads- och
underhållsskyldige boställshavarens betalningsoförmåga icke kunnat till
fullo utfå ersättning, som boställshavararen vid avträdessyn å lönefastigheten,
hållen i samband med denna lags tillämpning beträffande
tjänsten i fråga, ålagts utgiva för bristande byggnad och underhåll å
fastigheten.

Framställning, som här ovan i första och andra styckena avses, skall,
för att kunna vinna beaktande, vara till ecklesiastikdepartementet ingiven
sist inom ett år efter det lönereglering enligt 1 § för den ifrågavarande
tjänsten vunnit tillämpning; dock att framställning berörande
vid avträdessyn utdömd ersättning, varom i andra stycket sägs, må ingivas
inom ett år från det synen vunnit laga kraft.

Därest vid avträdessyn, som i andra stycket avses, boställshavare
ådömd ersättning för bristande byggnad och underhåll å lönefastighet
befinnes vara för boställshavaren alltför tyngande, må Konungen på
ansökan av boställshavaren kunna medgiva denne befrielse från eller
skälig nedsättning i sådan hans ersättningsskyldighet; och äger Konungen
därvid tillika förordna om den jämkning av förutnämnda beträffande
lönefastigheten fastställda värden, vartill sålunda lämnat medgivande
föranleder.

12 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna
lag, utfärdas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer. Med lagens
ikraftträdande upphör att gälla vad i annan lag eller författning finnes
stridande mot bestämmelserna i denna lag.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 188.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel,

Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Jag anhåller att få anmäla en fråga berörande klockares och organisters
avlöning och, i samband därmed, spörsmålet örn ändrad disposition
av de åt dessa befattningshavare anslagna boställen.

Ett av huvudsyftena med den sedan senare hälften av förra seklet
företagna nyordningen beträffande löneförhållandena för befattningshavare
i allmän tjänst har varit den definitiva avvecklingen av det av
ålder i vårt land tillämpade system, varigenom sådana befattningshavare
helt eller delvis avlönats med anvisande av boställen för nyttjande
under s. k. bostadsrätt och med avkomsten av löningsjord i övrigt.
Inom såväl civil- som militiestaten är denna nyordning sedan
länge — örn man frånser ett ringa antal övergångsfall — genomförd.
Vad angår ecklesiastikstaten åvägabragtes omsider, för församlingsprästernas
del, avvecklingen av naturaavlöningssystemet genom 1910 års
prästlönelagstiftning. För tvenne andra till ecklesiastikstaten hörande
befattningshavargrupper, dels den fåtaliga kretsen av rikets biskopar,
dels klockare och organister, har, såsom bekant, motsvarande reform
genom förhållandenas makt kommit att än mera fördröjas. Sedan 1936
års riksdag och kyrkomöte godkänt då framlagda förslag till ändrade
bestämmelser örn biskoparnas avlönande samt de nya författningarna i
ämnet trätt i tillämpning från och med den 1 maj 1937, är en definitiv
nyordning i här berörda hänseende för biskoparnas del säkerställd.
Praktiskt taget utgöra klockarna (klockare, organister och kyrkosångare)
för närvarande den enda större tjänstemannagrupp, för vilken avvecklingen
av det antikverade jordavlöningssystemet ännu icke fått sin
lösning.

Jag får erinra örn att spörsmålet örn en lagstiftning beträffande klockarboställena
i riket tidigare varit före dels i ett större sammanhang,
nämligen gemensamt med övriga frågor angående en tilltänkt omregle -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

ring av klockarinstitutionen i dess helhet, dels beträffande vissa begränsade
rättsförhållanden, i en av Kungl. Majit till 1932 års kyrkomöte
avlåten framställning.

Redan den 31 januari 1908 avgåvo särskilda kommitterade ett betänkande
med förslag till en genomgripande omorganisation av klockarinstitutionen.
Det uppdrogs sedermera åt hovrättsrådet K. J. Ekman
att inom departementet biträda vid frågans fortsatta behandling, särskilt
vad anginge de med klockarinstitutionen förenade löneförmåner.
Ekman avgav den 7 januari 1915 en promemoria i ämnet. Härefter
tillkallades ytterligare sakkunniga, vilka den 19 maj 1915 överlämnade
förslag till lag angående kantorer.

Efter nådigt uppdrag utarbetade vidare regeringsrådet G. Thulin en
vidlyftig utredning angående klockar-, organist- och kantors-(kyrkosångar-)befattningarna,
vilken år 1919 befordrades till trycket (1919 års
klockarutredning). Denna innehåller, förutom omfattande historiska och
statistiska utredningar, en redogörelse för 1915 års förslag och däröver
avgivna yttranden ävensom nytt förslag till riktlinjer för lagstiftning i
ämnet. Thulin avgav även ett förslag till lag angående kantorer jämte
därmed sammanhängande författningsförslag. Sedermera tillkallades ytterligare
fyra sakkunniga att under Thulins ordförandeskap biträda med
fortsatt utredning rörande klockarinstitutionen. Dessa sakkunniga avlämnade
ett den 6 mars 1920 dagtecknat betänkande.

Med skrivelse, nr 13, till 1920 års allmänna kyrkomöte framlade Kungl.
Majit ett i allt väsentligt med sistnämnda sakkunnigas betänkande överensstämmande
förslag till lag örn kantorer. Förslaget antogs med några
mindre modifikationer av kyrkomötet. Genom proposition, nr 22, föreslog
Kungl. Majit 1921 års riksdag att antaga det av kyrkomötet antagna
lagförslaget. På hemställan av första lagutskottet i dess utlåtande,
nr 25, blev emellertid propositionen avslagen av riksdagen.

Till den nyss av mig omnämnda framställningen till 1932 års kyrkomöte
skall jag i det följande återkomma.

De med klockarboställsväsendet i dess hittillsvarande former förbundna
olämporna torde sedan länge vara så väl kända, att någon utförligare redogörelse
därför icke nu synes behövlig. En belysande skildring av dessa
olämpor finnes senast framlagd i en till Kungl. Majit den 21 december
1935 inkommen framställning i ämnet från Lunds stifts och Hallands
organist- och kantorsföreningar. I den förevarande skrivelsen, som torde
få såsom bilaga fogas till detta protokoll (Bil. I), framhålles, hurusom
för de kyrkomusici, i vilkas avlöning avkastning från klockargårdar ingår,
berörda inkomst är förknippad med risker, som på senare tid hotat
att för dem få rent av ruinerande följder. Den underhålls- och byggnadsskyldighet,
som anses åvila boställshavaren, hade — enligt vad

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

i skrivelsen betonas — genom byggnadskostnadernas stegring blivit en
börda, som verkade en nedbrytande otrygghet. Såväl här åsyftade
missförhållanden som andra betydande, med den antikverade rättsregleringen
beträffande dessa boställsfastigheter förbundna olägenheter, vilka
jag vid handläggningen inom departementet av hithörande ärenden haft
särskild anledning uppmärksamma, hava föranlett mig undersöka, huruvida
icke en snar och verksam reform på denna punkt inom förvaltningen
läte sig genomföra. Efter av Kungl. Majit därtill lämnat bemyndigande
har en utredning av härmed sammanhörande spörsmål verkställts
av tillkallad sakkunnig, kammarrådet Tom Wohlin, som med
skrivelse den 15 september 1936 till mig överlämnat ett av honom upprättat
förslag till frågans lösning.

Innan jag övergår till en redogörelse för det nu av mig berörda förslaget,
anhåller jag att få lämna några uppgifter rörande de boställsfastigheter,
varom här är fråga.

Som bekant är för närvarande, åtminstone formellt-organisatoriskt,
klockarinstitutionen uppdelad på tre skilda befattningar: klockar-, organist-
och kyrkosångar-(kantors-)befattning. I de flesta fallen äro dessa
tjänster med varandra förenade. Av de för klockarinstitutionen anslagna
boställena eller löningsjordarna äro de ojämförligt flesta anvisade såsom
klockarboställe. I ett fåtal församlingar finnas boställsjordar betecknade
såsom organistboställe. Jord, uttryckligen anvisad såsom boställe
eller lönetillgång för kyrkosångare, är icke känd.

På den företrädesvis rättshistoriska frågan örn tillkomsten av klockarboställena
— under vilken beteckning jag i det följande kommer att
inbegripa även de boställsfastigheter som äro särskilt anvisade såsom
lönetillgång vid organisttjänst — behöver jag i detta sammanhang icke
närmare ingå. Jag erinrar blott om det kända förhållandet, att man
härvid har att räkna med ett nog så brokigt ursprung. Såsom fallet är
i fråga om prästlönej or darna har man sålunda i första hand att leda
detta ursprung tillbaka till upplåtelser av församlingarna, till anslag
från kronan eller till dispositioner av enskilda. På kameralhistoriska
och jordrättsliga utredningar i dessa ursprungsfrågor hava, som bekant,
nedlagts mycken forskarmöda. Det kan befaras, att betydelsen för det
allmänna av dessa utredningar icke motsvarat de därå gjorda arbetsoch
kostnadsinsatserna. Av uppenbart intresse för en rationell lösning
av det föreliggande förvaltningsproblemet är återigen en kännedom om
den allmänna karaktären av det fastighetsbestånd, varom nu är fråga.
Känt är sålunda, att de för avlöningsändamål för klockar- och organisttjänsterna
under tidernas lopp tillkomna anslagen av boställs- och löningsjord
utgöras av fastigheter av mycket skiftande storlek och värden.
I några för mig tillgängliga tabellbilagor, vilka ock torde få såsom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

bilagor fogas till detta protokoll (Bil. II a—e), hava sammanställts
vissa statistiska siffror rörande egendomarna i fråga. Siffrorna grunda
sig å uppgifter, som under år 1936 erhållits från kyrkoråd och stiftsnämnder,
och ha lämnats såsom svar å en från ecklesiastikdepartementet
företagen enquéte. De erhållna uppgifterna ha i fråga om såväl
fullständighet som precisionen i allmänhet lämnat åtskilligt övrigt att
önska. För den översiktliga belysning av fastighetsbeståndets allmänna
karaktär, som med uppgifternas insamlande i första hand åsyftats, lära
de dock kunna göra tillräcklig tjänst.

Uppgifterna ha sammanställts, först i tre huvudtabeller med hänsyn
till de ifrågavarande boställsfastigheternas fördelning dels efter storlek
och ägoslag samt förekomsten av bebyggelse och efter taxeringsvärden,
dels efter fastigheternas förhandenvarande utnyttjande och omfattningen
av å desamma förekommande bebyggelse samt dessutom i två specialtabeller,
angivande dels de bebyggda fastigheterna fördelade med
hänsyn till vem byggnadsskyldigheten för närvarande ansetts åligga,
dels samtliga redovisade fastigheter fördelade efter förekomsten av virkesavkastning
och storleken därav. Till dessa tabeller tillåter jag mig
att hänvisa. I förevarande sammanhang böra dock följande betydelsefulla
siffror särskilt framhållas.

Av tabellbilagorna II a och II b framgår sålunda, att av redovisade
774 klockar- och organistfastigheter sammanlagt 605 ha lägre areal inrösningsjord
än 10 hektar, medan blott 142 ha en inägoareal av 10 hektar
och därutöver. För 27 fastigheter saknas uppgift rörande arealen. Av
förenämnda 605 mindre fastigheter understiger för 200 stycken inägoarealen
en hektar. Av samtliga fastigheterna utgöras 58 av enbart tomtmark
och trädgård. Till 330 fastigheter hör, utöver den angivna inägoarealen,
dessutom en större eller mindre areal avrösningsjord. Vidare
inhämtas av samma tabeller, att 300 av de uppgivna fastigheterna äro
obebyggda och 474 försedda med mer eller mindre fullständig, boställs*
fastigheten såsom sådan tillhörande bebyggelse. Beträffande fastigheternas
betydenhet ur värdesynpunkt, sådan denna framgår av för fastigheterna
gällande taxeringsvärden, utvisa tabellerna, att 162 fastigheter
ligga i värde under 2,000 kronor och sammanlagt 441 fastigheter
under 10,000 kronor. För 130 fastigheter har värde ej uppgivits. I
denna sammanställning ha givetvis uteslutits särskilt åsätta taxeringsvärden
för å fastigheterna uppförda skolhus och dylika kommunala
byggnader.

Sakkunnigförslaget.

Jag övergår härefter till en redogörelse för den sakkunniges
förslag.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

Den sakkunnige har till en början , upptagit till besvarande frågan örn
en separat behandling av boställsfrågan vid klockar- och organisttjänsterna
och anför härom, bland annat, följande:

Omedelbara åtgärder för en reglering av detta spörsmål måste utan
tvekan bedömas såsom högeligen trängande. Det bör dock erinras
därom, att denna fråga kommit i ett mindre fördelaktigt läge därigenom,
att lösningen av densamma kommit att ingå såsom ett led i förslag
av större räckvidd, syftande till en allmän nygestaltning av klockarinstitutionen,
såväl i tjänsteorganisatoriskt som i avlöningshänseende.
Det förslag av sådan innebörd, som efter vidlyftiga förarbeten förelädes
1921 års riksdag, blev av vissa principiella skäl av riksdagen avböjt.
Huruvida de då anförda avslagsskälen — i främsta rummet betänkligheter
mot det intrång i den kommunala självbestämningsrätten, som
förslagens genomförande förmenades komma att medföra, — nu efter
halftannat årtionde skulle tilläggas samma utslagsgivande betydelse som
tidigare kan visserligen ställas i fråga. Utsikterna för en förnyad hänvändelse
till riksdagen för reglering av »klockarfrågan» i hela dess vidd
på de grunder, varpå 1921 års förslag vilade, måste väl i allt fall framstå
såsom ovissa. Med hänsyn till dessa förhållanden har det synts
angeläget att undersöka, huruvida icke en avveckling av klockarboställsväsendet
i dess hittillsvarande gestaltning kunde företagas utan samband
med en lösning av den s. k. klockarfrågan i dess helhet. En reform
i sådant hänseende behövde icke föregripa prövningen av de längre
syftande förslag till klockarinstitutionens omdaning, som tidigare framförts,
utan torde fast hellre bliva ägnad att jämna vägen för en definitiv
reglering av den därmed sammanhängande avlöningsfrågan. Jag har
sålunda stannat i den uppfattningen, att en dylik ordning för behandlingen
av de hithörande spörsmålen är både möjlig att följa och under
förhandenvarande förhållanden lämplig.

Den sakkunnige har härjämte funnit sig föranlåten att" för belysning
av det av honom framlagda förslaget förutskicka några erinringar av mera
allmän innebörd. Han yttrar:

Reformarbetet inom området för den kyrkligt-ekonomiska författningsregleringen
-— enkannerligen då det gällt dispositionen och förvaltningen
av för kyrkliga ändamål anslagen fast egendom — har sedan gammalt
i vårt land gått fram i trögt före. Huvudorsaken härtill ligger, som
väl känt är, i rättsregler!ngens egen natur och behöver i detta sammanhang
icke beröras. En medverkande faktor har dock otvivelaktigt varit,
att utredningen i dessa spörsmål merendels plägat läggas på så bred
bas, att detaljerna genom sin blotta mängd kommit att stå skymmande
för överblicken över den aktuella huvudfrågan. Rättsutvecklingen på
detta område har i följd härav merendels kommit att otillbörligen fördröjas,
och lösningen av uppkomna frågor har desslikes icke sällan blivit
lidande av en föga önsklig inveckling. Vad angår den nu aktualiserade
klockarboställsfrågan, synes det ligga vikt uppå, att denna herodes
en lösning efter möjligast enkla linjer. Otvivelaktigt kunna härvid
åtskilliga i och för sig beaktansvärda alternativ bringas under diskussion.
Allehanda önskemål kunna anmäla sig, och bristande utredning
kan efterlysas pä den ena eller andra punkten inom detta på antikve -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

rade rättsförhållanden rika rättsgebit. Önskar man omsider komma
från ord till handling i denna, i det hela, enbart praktiska förvaltningsfråga,
torde emellertid starka skäl tala för att i och för densammas
uppordnande söka taga ett mera summariskt grepp. Där större svårigheter
för utredning örn äldre förhållanden möta, torde med fördel erbjuda
sig att hellre än att minutiöst söka frilägga trådarna i härvan
resolut, örn uttrycket tillätes mig, hugga den av. Något allmänt intresse
av betydelse lärer genom ett sådant tillvägagångssätt icke komma
att äventyras.

Den reglering i lag, som här tarvas, synes kunna inskränkas till den
minsta möjliga omfattning. Endast de för omläggningen konstitutiva
bestämmelserna torde böra erhålla lags natur. De flera eller färre stadgande^
som tarvas för tillämpningen av den nya ordningen i dess detaljer,
kunna och böra lämpligen överlämnas åt en efterföljande reglering
i administrativ väg.

1. Boställsreformens inverkan å klockarnas och organisternas
löneförhållanden.

Den sakkunnige anför till utredning härom, bland annat, följande:

Huvudbestämmelsen om förmån av boställe vid klockarbefattning
återfinnes i 3 § i kungl, förordningen den 2 november 1883 angående
allmänt ordnande av klockarnas löneinkomster. I paragrafen är stadgat:

»Klockaren skall bibehållas vid bostad och jord, som må vara honom
på lön anslagna; dock att förmånen av bostaden och avkastningen av
jorden må i lönen inberäknas, såvitt hinder ej möter av särskilt meddelade
föreskrifter.»

Ehuru en viss tveksamhet förekommit beträffande tolkningen av här
återgivna stadgande, torde dess innebörd likväl, i belysning av uttalanden
i samband med stadgandets tillkomst, med rätt stor säkerhet få
antagas vara följande.

Boställsförmånen — vare sig denna består av bostad, av bostad med
tillhörande jord eller endast av löningsjord — skall regelrätt ingå i den
av församlingen för innehavare av klockartjönsten antagna löneregleringen
och vara upplåten åt denne under boställsrätt. Stadgandet att förmånen
av bostaden och avkastningen av jorden må inberäknas i lönen
syftar endast att ge uttryck åt den grundsatsen, att, då församlingen
enligt 2 § i förordningen har att bestämma den klockaren tillkommande
lönen i skäligt förhållande till omfattningen av hans tjänstegöromål,
bruks- och avkomstvärdet av de angivna naturalönetillgångarna får ingå
i den totallön, som efter skälighetsprövningen ansetts böra bestämmas.
Någon befogenhet för församlingen att, så att säga, lösa ut klockaren
med ett kontantbelopp, som antages svara mot värdet av de nämnda
förmånerna, och att därefter själv med större eller mindre frihet disponera
över den ifrågavarande fasta egendomen rymmer stadgandet icke.
Känt är emellertid, att en dylik reglering företagits i ett avsevärt antal
församlingar. I en del av här åsyftade fall stöder sig anordningen visserligen
på ett särskilt därtill lämnat medgivande av Kungl. Majit. I
regel lär dock sådant tillstånd icke lia utverkats. Församlingarnas i
dessa fall självrådigt vidtagna åtgärder få väl betraktas såsom liggande
vid sidan av klockaravlöningsförordningens bestämmelser och till följd

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188. 15

härav, åtminstone om man anlägger strängare formella synpunkter, sakna
rättslig giltighet.

Såsom en allmän förutsättning för företagande nu av en avveckling
av kloekarboställsinstitutet utan samband med en generell nygestaltning
av dessa tjänstemäns avlöningsförhållanden måste givetvis gälla,
att denna — partiella — reform icke i något avseende försämrar den
position i lönehänseende, som klockarkåren nu innehar. Man har härvid
att uppmärksamma, att bestämmelsen i ,‘3 § i klockaravlöningsförordningen
att »klockaren skall bibehållas vid bostad och jord, som må
vara honom på lön anslagna», åtminstone såtillvida är av viss betydelse
för kåren från löneregleringssynpunkt, som en församling icke är
berättigad att utmäta klockarlönen till belopp understigande värdet av
dessa naturaförmåner, där sådana finnas. De fall, då denna garanti
kan ha någon aktualitet, lära väl icke vara så särdeles många, då ju
även vid de svagast avlönade klockargänsterna i landet den reglerade
lönen merendels torde överskjuta värdet av naturaförmånerna. Tillbörlig
hänsyn till dessa fall lärer dock vid den nu tillämnade omregleringen
böra tagas. Här berörda förhållande påkallar bestämmelser av innebörd,
att de vid omregleringen inom varje församling befintliga fasta
klockaravlöningstillgångarna göras till föremål för en allmän värdeuppskattning.
Som jag i det följande får tillfälle att närmare beröra lärer
en dylik värdeuppskattning visa sig behövlig även för tillgodoseende av
andra med nämnda tillgångar förbundna intressen.

Såsom ovan framhållits finnes i åtskilliga församlingar boställe eller
löningsjord även vid organisttjänst. Beträffande dispositionen av sådan
fastighet saknas uttryckliga författningsbestämmelser. Man torde emellertid
lia att utgå ifrån att de regler, som enligt 3 § i klockaravlöningsförordningen
äro meddelade för dispositionen av klockarjord, sedvanerättsligt
äga motsvarande giltighet för organistboställena. Då en restfri
avveckling nu bör åvägabringas av boställsväsendet såväl för klockare
som för organister, bör givetvis sådan värdeuppskattning, som nyss
ifrågasatts för klockaravlöningstillgångarna, utsträckas till att avse jämväl
motsvarande tillgångar vid organisttjänst.

Bringas klockares och organisters innehav under boställsrätt av bostäder,
boställen och löningsjordar eller överhuvud deras rätt till avkomst
från sådana tillgångar att upphöra, uppställer sig spörsmålet,
huruvida och i så fall i vilken form tjänstebostad alltjämt bör tillhandahållas
här ifrågavarande kategorier befattningshavare. Det ligger i sakens
natur, att den nu tillärnade partiella reformen av kloekaravlöningsväsendet,
som blott avser att söka snabbast möjligt undanröja ett av
det gällande systemets mest i ögonen fallande, så att säga, tekniska
olämpor, icke kan undgå att erhålla en i viss mån preliminär karaktär.
Ett definitivt standpunktstagande till, bland andra, tjänstebostadsspörsmålet
kail svårligen ilga rum annat lin i sammanhang nied fastställandet
av de grunder, varpå löneregleringsfrågan i dess helhet, då denna
omsider kan få sin lösning, kommer att fotas. En provisorisk lösningslinje
får fördenskull här sökas.

Vad angili- det aktuella behovet av tjänstebostäder vid klockar- och
organistbefattningar, ina till en början erinras örn det hända förhållandet,
att dessa befattningar ofta äro icke blott sinsemellan förenade utan
även i avsevärd utsträckning, antingen båda eller endera av deni, för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

enade med folkskollärar!jäns!. Då innehavare av folkskollärar!^’anst
skall i denna sin egenskap åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande
ersättning i penningar, bortfaller vid tjänstekombination mellan
klockar- och organisttjänster, å ena, samt folkskollärar^änst, å andra sidan,
behovet av tjänstebostad vid de förra av dessa befattningar. En undersökning
har företagits, i vilken omfattning sådana tjänstekombinationer
förekomma i församlingar, varest avlöningsjord för klockare, respektive
för organist finnes anslagen. De för upplysning härutinnan erforderliga
uppgifterna lia på begäran lämnats av vederbörande tjänsteorganisationer
samt för Visby stift, inom vilket dylik organisation icke existerar,
av domkapitlet. En sammanställning av dessa uppgifter utvisar, att
totalantalet fall, då något slag av tjänstekombination, som nyss nämnts,
för närvarande förekommer, utgör icke mindre än 1,531 samt att av totalantalet
nuvarande, statistiskt redovisade 774 klockar- och organistboställsfastigheter
345 sådana fastigheter, eller 44,r, % av samtliga, finnas
vid de sålunda förenade befattningarna.

Åberopade sammanställning torde jämväl få såsom bilaga fogas till
detta protokoll (Bil. III).

Den sakkunnige anför vidare:

Det må erinras örn att någon allmän förpliktelse för församlingarna
att tillhandahålla klockare tjänstebostad icke finnes stadgad. Än mindre
finnas örn beskaffenheten av dylik bostad några speciella föreskrifter
meddelade. En reglering av sådan innebörd lär ej heller nu kunna ställas
i fråga. Så länge överhuvud utmätandet av klockarnas kontanta
löneförmåner är i princip hänlagt till församlingarnas eget fria bedömande,
allenast bundet av stadgandet, att lönen skall bestämmas i skäligt
förhållande till omfattningen av tjänstegöromålen, synes en reglering
av tjänstebostadsfrågan icke kunna sträcka sig längre än till ett
generellt åliggande för församling att, där förhållandena så kräva, åt
klockaren såsom tjänstebostad anvisa särskild efter ortens bruk ändamålsenlig
lägenhet. Bedömandet, huruvida förhållandena kräva ett
anordnande av dylik tjänstebostad, kan i särskilda fall givetvis ställa
sig ganska vanskligt. Den naturliga utgångspunkten för ett avgörande
härutinnan måste dock alltid bliva ett fastställande, huruvida tjänstegöromålens
omfattning och beskaffenhet fordra befattningshavarens stadigvarande
bosättning å viss plats samt huruvida å denna plats faktisk
möjlighet förefinnes för förhyrning av passande bostad till ett med hänsyn
till befattningshavarens löneförhållanden överkomligt pris. Då vidare
beträffande tjänstebostaden angives, att densamma skall vara av
ändamålsenlig beskaffenhet, må här påpekas, att häri ligger en förpliktelse
för församlingen att i sådant skick bibehålla bostaden under befattningshavarens
hela anställningstid. Uppmärksammas må i detta
sammanhang, att av församling jämlikt 1883 års klockaravlöningsförordning
fattat beslut om klockare tillkommande lön »i skäligt förhållande»
till tjänstegöromålen i rättspraxis ansetts kunna, i besvärsväg, dragas
under myndighets materiella prövning (jfr exempelvis R. Å. 1925:43).
Motsvarande rättsmedel mot möjliga maktmissbruk från församlings
sida i avseende å tjänstebostads anvisande och sådan bostads underhåll
synes givetvis även böra stå till buds, om stadgandena rörande tjänstebostads
villkorliga tillhandahållande gåves det innehåll, som nu sagts.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Klart är, att de nya löneregleringar för klockargänster med anslag
för närvarande av boställsjord, som i samband med reformens genomförande
påkallas, måste avse fastställande av s. k. bruttolön. Skall rätt
för tjänstinnehavaren eller eventuellt skyldighet för denne att disponera
viss tjänstebostad föreligga, böra bestämmelser härom av församlingen
visserligen meddelas i samband med lönens bestämmande men icke givas
innebörden eller formen av en naturaförmån. Då penninglönen skall
utgöra det totala lönevederlaget vid tjänsten, böra tydligen föreskrifterna
örn tjänstebostaden närmast gå ut på utsättandet av det ersättningsbelopp,
tjänstinnehavaren skall hava att vidkännas för bostadens begagnande,
med eventuell bestämmelse tillika, att vid löneutbetalningen
till tjänstinnehavaren avdrag må av församlingen göras för förfallet dylikt
ersättningsbelopp.

2. Dispositionen av klockar- och organistboställena efter
bost ällsre for mens genomförande.

Sitt förslag beträffande dispositionen av klockarboställena efter genomförandet
av en reform på hithörande förvaltningsrättsliga område har den
sakkunnige utvecklat sålunda:

Huvudproblemet vid en avveckling av jordavlöningssystemet för klockarna
knyter sig emellertid icke till reformens inverkan på löneförhållandena
för dessa befattningshavare i och för sig utan till spörsmålet om den framtida
dispositionen av de så att säga ledigblivande avlöningsfastigheterna.
Det måste anses ligga synnerlig makt uppå, att denna fråga kan givas en
lösning, som i görligaste utsträckning tillfredsställer rationella krav. Förutsättningarna
härför synas icke alldeles ogynnsamma. Man finner nämligen
lätt nog, att klockarfastigheterna representera ett publikt egendomsbestånd,
som i mångt och mycket intar en särställning inom det större komplex av
i allmän ägo befintliga fasta tillgångar, som rymmes under beteckningen
kyrklig jord. Det förefaller med hänsyn härtill, som om spörsmålet örn dispositionen
av klockarfastigheterna skulle i det väsentliga kunna hållas fritt
från den ofruktbara problemställning, som i stort sett satt sin prägel på de
senaste årtiondenas diskussioner kring prästlönejorden. Känt är, att klockarboställena
representera ett fastighetsbestånd av mycket heterogen beskaffenhet.
De förhållanden, som åskådliggöras av 1936 års enquéte rörande
dessa fastigheter, måste omedelbart giva övervägandena i dispositionsfrågan
en viss allmän huvudinriktning. Vid en jämförelse med prästlönejorden
visar det sig, att klockarlönefastigheterna äro ojämförligt fåtaligare än
prästlöneboställena — de förras antal uppgår sålunda till mindre än en
fjärdedel av de senare. Klockarlönefastigheterna utgöras härjämte genomsnittligt
av jordparceller av en långt mindre storleksordning och lägre
värdeklass än prästlöneboställena. Redan med hänsyn härtill måste konstateras,
att förutsättningarna för förvaltningsfrågans rationella tillrättaläggande
måste vara för klockarfastighetsbeståndet väsentligen andra än
då det gällt motsvarande spörsmål för prästlönejordens del. Olikheten i förutsättningarna
härutinnan framstår än starkare, då man uppmärksammar
den helt skiljaktiga rättsligt-ekonomiska ställning, som tillkommer prästlöneboställena,
i det dessa senare bilda underlag för de centralt, från kyrkofonden,
utgående tillskotten till prästlönerna, medan klockarjordarna, då

Bihang lill riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. A’r ISS.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

klockarnas avlönande alltjämt är en rent kyrkligt-kommunal angelägenhet,
äro helt friställda från en sådan uppgift.

Utfallet för prästlönejordens vidkommande av den för densamma år 1932
tillskapade förvaltningsordningen behöver i detta sammanhang icke och
skall ej heller här beröras. Allt som allt kan nämligen på goda skäl göras
gällande, att det i alldeles övervägande omfattning i små enheter splittrade
fastighetsbestånd, som klockarlönefastigheterna representera, till sin övervägande
del icke lämpar sig att hänläggas under vare sig ett »statligt»
eller ett »kommunalt» förvaltningssystem på hittills för prästlönejorden
beträdda vägar, förvaltningssystem, i vilka blotta mångfalden av i detalj
reglerande bestämmelser alltid mäste utgöra den allvarligaste fara för att
förvaltningen mer eller mindre kommer att framstå såsom ett självändamål.
Undersökningen bör, synes det, inledas på ett försök att finna en lösning,
som i största möjliga utsträckning gör en publik förvaltningsapparat
överflödig.

Möjlighet att träffa ett avgörande i sådan riktning örn klockarjordarnas
disposition saknas icke. Förverkligandet härav förutsätter åter, i första
hand, ett uppgivande i någon mån av vissa invanda betraktelsesätt, då det
gäller förfoganden över kyrklig jord, och, i andra hand, ett visst matt av
större handlingskraft hos de organ, som skola hava att föra en sådan —
i själva verket ej allt för vittutseende —- reform ut i livet. Ett program för
klockarboställsfrågans uppordnande i nu angivet syfte skall här i största
korthet skisseras.

Grundtanken i här berörda program bör vara den, att varje fastighetsparcell
skall i möjligast största utsträckning givas den användning, som
bäst svarar mot såväl dess beskaffenhet som föreliggande behov och som
på samma gång tillgodoser det angelägna intresset av, att dispositionsformen
möjliggör ett nedbringande till ett minimum av behovet i fortsättningen
av administration och kontroll från det allmännas sida. En målmedveten
aktion bör därför i första hand igångsättas för en inventering och utsortering
av de särskilda fastighetsenheterna från nu angivna synpunkt.
För bestämmande av de dispositionsformer, som därvid närmast böra komma
i fråga, synas omständigheterna själva giva en omedelbar vägledning.

1. Känt är och har redan i det föregående berörts, att i avsevärd utsträckning
inom församlingarna befintliga klockarjordar redan äro av kommunen
— den kyrkliga eller den borgerliga — helt eller delvis tagna i anspråk
för tillgodoseende av det ena eller andra av kommunens markbehov
—- vare sig nu detta skett i strikt författningsenliga former eller ej. Alla
praktiska skäl måste anses tala för, ej blott att dessa markdispositioner
göras bestående och, i fall av behov, legaliseras, utan jämväl att en sådan
reglering av dessa kommunala innehav sker under enklast möjlig rättstitel.

2. Man har anledning räkna med att, sedan de nuvarande innehavarna
av klockartjänst, i händelse av den nu tillämnade reformens genomförande,
successivt kommit att avträda sina innehav av avlöningsjord och dessa
jordar sålunda blivit frigjorda för annan disposition, från fler eller färre
kommuners sida leonline att anmälas ytterligare önskemål att för behov,
som ovan under 1. avsetts, få taga i användning dylik, merendels centralt
inom socknarna belägen mark. Bland markanspråk, som i sådant hänseende
närmast komma i fråga, har man givetvis att uppmärksamma anspråken på
tomt med eventuellt tillhörande trädgårdsland för de tjänstebostäder, som

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

församlingarna önska bibehålla eller nyanordna vid klockar- eller organisttjänsterna.
Dylika kommunala markanspråk böra ock i första hand tillgodoses.

3. Vid tillkomsten år 1932 av den gällande ordningen för priistlönejordens
förvaltning gavs från statsmakternas sida det livligaste uttryck åt den
grundsatsen, att den kyrkliga jorden borde stå till förfogande för främjande
genom försäljning av därför lämpade jordparceller av uppkomsten av
egna hem eller mindre jordbruk. Uttryckliga bestämmelser härom infogades
också nämnda år i 1927 års s. k. kyrkliga försäljningslag.

Det kan av de statistiska uppgifterna örn klockar jordarnas storleksförhållanden
lätt nog skönjas, att detta kyrkliga smågods, vilket till 78 å 79
procent av enheterna utgöras av fastigheter med en inägovidd icke överstigande
tio hektar, kan antagas i betydlig omfattning väl lämpa sig för
utbud till främjande av det jordsociala ändamål, som den kyrkliga försäljningslagen,
enligt vad nyss framhållits, syftar till att tillgodose. Förutom
bärkraftigare egnahemsjordbruk med normalmått intill angivna areal bör
här finnas en rätt riklig tillgång till mindre lotter, lämpade att utläggas
till och bilda såväl mindre jordbruks- som bostadsegnahemslägenheter. Av
de många obebyggda, till ytvidden obetydliga jordbrukslotterna lära härjämte
icke så få befinnas tjänliga att utbjudas till ägare av grannfastigheter
för arrondering av dessa senare, eventuellt för utökning av s. k. ofullständiga
jordbruk.

4. Genomföres i den utsträckning, som befinnes möjlig och lämplig, en
disposition av klockarfastigheterna på sätt här under 1—3 angivits, kommer
därutöver givetvis att av dessa återstå ett — som man dock kan hava
anledning hoppas, mindre — bestånd, örn vars disposition annan anstalt
måste träffas. Detta bestånd lärer företrädesvis komma att utgöras dels av
allehanda småjordar, som vid den företagna första inventeringen icke kunnat
givas någon aktuell användning, dels av en mindre grupp förhållandevis
större och värdefullare gårdar. Då de förra på goda grunder måste förutsättas
icke försvara kostnaden för någon som helst omständligare publik
fastighetsförvaltning, torde det utan varje tvivel visa sig mest praktiskt,
att desamma helt enkelt överlämnas till vederbörande församlings fria
disposition, inom de rättsliga gränser, som för kommunal egendomsförvaltning
i allmänhet äro utstakade. Vad åter den mindre gruppen av här ifrågavarande
mera värdefulla egendomar beträffar, måste en strängare reglerad
förvaltningsordning för dem anses motiverad. T anslutning till de jordsociala
grundsatser, som beträffande jord i allmän ägo numera mestadels upprätthållas
och ävenledes beträffande den kyrkliga jorden synas böra följas, torde
sistnämnda klockaregendomar böra reserveras för disposition såsom publika
arrendegårdar.

3. Den kyrkor ätt sliga innebörden av den föreslagna omdispositionen
av boställsfastigheterna.

Beträffande den kyrkorättsliga innebörden och de närmare konsekvenserna
av det sålunda skisserade dispositionsprogrammet har den sakkunnige
vidare anfört, bland annat, följande:

Vid regleringen av den kyrkliga jordens rättsliga ställning i vårt land har
grundsatsen följts, att värdet av denna historiskt uppsamlade förmögenhet
borde oavkortat bibehållas såsom ett underlag för finansieringen av ut -

Kungl. Maj:ts proposition AV LSS.

gifterna för statskyrkans verksamhet. Principen i denna sin generella form
har under lagstiftningsarbetet på ifrågavarande område icke mött någon
egentlig gensägelse. Det må dock framhållas, att man rätt allmänt torde
göra sig överdrivna föreställningar om den anpart av de kyrkliga utgifterna,
sorn kail bestridas med avkastningen av den ifrågavarande fasta egendomen.
Undersöker man siffrorna härutinnan för det avsnitt inom den kyrkliga
ekonomien, som drager de ojämförligt största utgifterna — prästlöneområdet
— befinnes, att, medan totalutgiften för här berörda ändamål —
med grov approximation — kan beräknas bestiga sig till en summa av 25
å 30 miljoner kronor årligen, årsavkastningen av prästlönejord och vederlag
därför kan med utgående från totalsumman av för landets löneboställen
gällande normalavkastningsvärden och eljest tillgängliga redovisningar
skattas till ej fullt 4 miljoner kronor. Avkastningen av prästlönejorden
torde sålunda med endast 14 å 15 procent bidraga till täckande av kostnaderna
för statskyrkoprästernas avlöning. Vad för denna utgift ytterligare
kräves eller de överskjutande 85 till 8G procenten måste, som bekant, uttagas
genom beskattning i statlig eller kommunal form. Några motsvarande
siffror, då det gäller lönerna för klockare och organister samt avkastningsvärdet
av de åt dessa tjänstemän anslagna fastigheterna finnas icke
officiellt sammanställda. Alan har dock utan tvivel att räkna med att beloppet
av vad av klockarfastigheterna kan utvinnas för löneändamål utgör
en än blygsammare kvotdel av totallönesumman för klockarinstitutionen i
rikets församlingar. Grundsatsen, att det värde den kyrkliga jorden representerar,
bör redovisas som en speciell tillgång för finansieringen av de
kyrkliga institutionernas upprätthållande nu och framdeles, får väl sålunda
i avseende å klockarjordarna anses äga en ringa praktisk betydelse. Hur än
härmed må förhålla sig, visar sig likvisst, att den berörda grundsatsen låter
sig väl tillgodose även med det dispositionsprogram, vars konturer blivit
här ovan uppdragna, och detta i själva verket med längre gående garantier
i sådant hänseende än de, varmed omdisposition av klockarlönefastigheter
hittills i praxis i många fall omgärdats.

Utgångspunkten för en reglering i här angivna syfte är givetvis den, att
avlönandet av klockare och organister alltjämt förblir en kyrkligt-kommunal
angelägenhet. Åled hänsyn härtill bör ett värde, motsvarande värdet av
det nuvarande klockarjordbeståndet, alltfort vara ställt till församlingarnas
förfogande direkt eller indirekt för klockarnas och organisternas avlönande.
Då emellertid avgörande praktiska hänsyn påkalla, att så i regel må kunna
ske i möjligast enkla och obundna former, bör garantiregleringens ledande
tanke vara den, att församlingarnas ansvar för sådant kapitalvärde gives
innebörden av en allmän förpliktelse gentemot de kyrkliga institutionerna
att under givna förutsättningar redovisa värdet av den övertagna jorden.
Denna förpliktelse eller, örn man så vill benämna den, kyrkligt-kommunala
obligation bör grundas på en värdering av de av respektive församlingar
övertagna fastigheter i dessas vid övergången till den nya ordningen befintliga
lagliga skick. För tillgodoseende av det från kyrkligt håll ofta understrukna
önskemålet örn en garanti mot de kyrkliga tillgångarnas värdereduktion
genom penningvärdets fall kunna vidare värderingssummorna
utan större omgång omräknas och utsättas i en värdebeständig valuta. På
sätt i det följande kommer att närmare beröras, synes det ligga närmast
till hands att såsom ett dylikt realvärde använda sig av viss ytenhet jord
av bestämd beskaffenhet. Det visar sig ock, att gällande ordning för de all -

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

manna fastighetstaxeringarna i landet kan på ett nog så lätthanterligt sätt
tjäna som grundval för ett dylikt värderingssystem och dess tillämpning.

Engångsförrättningar för fastställande av de aktuella värdena å klockarjordarna
måste, på sätt i det föregående utvecklats, äga rum redan för erhållande
av grundbeloppen i de nya löneregleringar, som för boställsreformens
genomförande i varje särskild församling böra fastställas. Då de grunder,
efter vilka sådana värderingar böra företagas, givetvis sammanfalla
med dem, vilka böra följas vid beräkningen av församlingarnas ansvarsbelopp
gentemot de kyrkliga institutionerna, vinnes den betydande fördelen,
att samma uppskattningsresultat kan samtidigt tjäna bägge ändamålen.
Särskilda förrättningar för de kyrkligt-kommunala obligationssummornas
fastställande göras sålunda obehövliga.

Den i det föregående skisserade regleringen syftar till, för att än en gång
precisera dess bärande tanke, att regleringen, samtidigt med att den säkerställer
den förnuftigaste användningen av de mestadels små och föga bärkraftiga
klockarjordarna, på det sätt löser förvaltningsfrågan, att en publik
förvaltningsapparat för deras vård och tillsyn i stort sett göres överflödig.
Det kan förväntas, att en avveckling av klockarboställsväsendet
efter de här uppdragna linjerna skulle av församlingarna ute i landet, vilka
hittills haft att dragas med ständiga bekymmer för dessa fasta tillgångars
författningsenliga handhavande enligt hittills gällande ordning, komma att
mötas enbart med tillfredsställelse. En oeftergivlig betingelse för att en
nyordning enligt de föreslagna riktlinjerna skall leda fram till ett effektivt
resultat ar likvisst, att en fast ordning skapas för befordrande av de initiativ
och åtgärder i övrigt, som av omläggningen påkallas.

4. Proceduren för reformens genomförande.

Beträffande sättet för ny lönereglerings verkställande, sedan de för boställsreformens
genomförande föreslagna författningsbestämmelserna trätt
i kraft, och rörande i samband därmed ifrågakommande åtgärder med avseende
å boställsfastigheterna har den sakkunnige anfört:

Det ligger i det här framlagda dispositionsprogrammets natur, att dess
genomförande måste förutsättas draga ut över en viss övergångstid. Till en
början är att uppmärksamma, att för den definitiva prövningen av den
blivande dispositionen av varje enskild klockarfastighet, som för närvarande
är anslagen viss befattningshavare på lön, måste avvaktas den
tidpunkt, då fastigheten av denne i laga ordning avträdes. I fråga om denna
tidpunkt har man att räkna med tvenne alternativ. Då den planerade omregleringen
givetvis icke får företagas med förnärmande av sittande löntagares
rätt, har man sålunda antingen att invänta tiden för dennes avgång
från tjänsten eller söka befattningshavarens medgivande till ett avträde
av fastigheten dessförinnan. Den enskilde tjänstinnehavarens beredvillighet
härtill måste likväl av naturliga skäl bliva beroende på vilken lönefvllnad
i penningar han kan påräkna i ersättning för de naturaförmåner,
han enligt den gällande löneregleringen åtnjuter. Man finner sålunda, att
den primära angelägenhet det här gäller att uppordna är löneregleringsfrågan.
Proceduren för dennas behandling synes lämpligen kunna bliva följande.

Efter det författningsbestämmelserna i förevarande ämne trätt i kraft
beordras av stiftsnämnderna, vilka enligt gällande instruktion hava att

Kungl. May.ts -proposition Nr ISS.

utöva inseendet över klockar jordarna inom respektive stift, vederbörande
bostadsnämnder att, envar inom sitt distrikt, företaga de förrättningar, som
påkallas för berörda jordars värdeuppskattning. Enligt regler, som i specialmotiven
till ett vid denna skrivelse fogat lagförslag komma att närmare
beröras, upprättar boställsnämnden förslag beträffande varje särskild
fastighet dels till det kapitalvärde i penningar, som fastigheten prövas böra
åsättas, dels till ett beräknat årligt värde å avkastningen av fastigheten.
Förslaget underställes stiftsnämnden för granskning, varefter stiftsnämnden
fastställer ifrågavarande värden efter deras omräkning i realvärdet,
ytenhet jord, efter grunder, som närmare komma att beröras i specialmotiven.
För säkerställande av enhetlighet i tillämpade bedömningsgrunder,
synes rätt till besvär mot stiftsnämndens fastställelsebeslut böra inrymmas
åt församling och tjänstinnehavare. Rimligen bör dock med hänsyn till
dessa ärendens natur tillses, att Kungl. Majit icke belastas med deras
prövning. Helt tillfylles bör vara, att de ifrågavarande besvärsmålens avgörande
förlägges till ett underordnat centralt ämbetsverk, lämpligen kammarkollegiet,
såsom sista instans.

Sedan boställsfastigheternas uppskattningsvärden blivit i nu angiven
ordning fastställda och härom meddelade avgöranden vunnit laga kraft,
bör det omedelbart ankomma å församlingarna att genom särskilda beslut
företaga de jämkningar i gällande lönereglering för klockare och organist,
som påkallas av boställsreformen. Församlingen har sålunda att i första
hand fixera det belopp i penningar, vartill tjänstinnehavarens totala löneförmåner
prövas böra sättas. Där icke andra, av boställsreformen oberoende,
omständigheter föranleda rubbning i den gällande lönesättningen, blir
väl resultatet av denna förnyade lönesättning i regel allenast den, att till
den dittills kontanta lönen lägges de hittillsvarande naturaförmånernas årsvärde.
På sätt ovan utvecklats bör församling icke tillerkännas befogenhet
att reglera totallönen för vederbörande befattningshavare till belopp understigande
sådant värde. Tydligen kunna dock fall tänkas förekomma, —
särskilt torde så kunna bliva händelsen vid klockartjänst, varmed boställe
med rikligare skogstillgångar hittills varit förenat — då klockarlönen, om
denna skulle fastställas upp till förenämnda årsvärdes belopp, bleve med
hänsyn till göromålens omfattning oskäligt hög. För sådant fall bör det
ankomma å församlingen att söka myndighets — lämpligen domkapitlets —
medgivande till lönens bestämmande till lägre, skäligt befunnet belopp.
I syfte att på ett verksamt sätt intressera de — dock säkerligen fåtaliga
— församlingar, där en dylik situation kan tänkas bliva aktualiserad, för
hänvändelse till domkapitlet i nu angivet syfte, synes vid regleringen av
hithörande rättsförhållande böra tillses, att församlingarna göras i viss
omfattning delaktiga i den avkastning av klockarfastighet, som överskjuter
vad som erfordras till klockarlönens uppbringande till skäligt belopp.

Efter erhållen del av församlingens beslut örn den nya löneregleringen
har tjänstinnehavaren att göra anmälan, huruvida han önskar, med ingående
på denna, omedelbart avveckla besittningen av honom tillkommande
boställsförmån. Någon respittid för dylik anmälan synes icke behöva
eller ens lämpligen böra stadgas, då ju varje tjänstinnehavarens frånträdande
av bostället före avgången från tjänsten måste för det allmänna
innebära en fördel. I regel lär väl ock tjänstinnehavarens eget intresse härav
komma att göra sig gällande. Förklarar sig tjänstinnehavaren villig till
ett sådant frånträdande av boställe i förtid, bör anstalt omedelbart vid -

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

tagas för förrättande av avträdessyn i hittills gällande ordning. För annat
fall kommer därmed att anstå till tidpunkten för tjänstinnehavarens avgång
från tjänsten. I god tid före det boställsfastigheterna korinne att i nu
angiven ordning avträdas av sina hittillsvarande innehavare, bör en malmedveten
undersökning igångsättas rörande fastigheternas blivande användning
i anslutning till det ovan härför uppställda programmet. Härvid
måste all erfarenhet anses tala för att initiativ och andra åtgärder för en
dylik uppgifts genomförande icke splittras på flera händer utan bliva fast
förlagda hos ett sammanhållande organ. Detta organ bör av naturliga skäl
bliva stiftsnämnden. Då den tillämnade avvecklingen med hänsyn till
klockar jordarnas ställning ytterst sker i församlingarnas intresse, bör givetvis
stiftsnämnden vid fullgörande av berörda uppgift upprätthålla en fortgående
kontakt med den församling, som därav närmast beröres. Klart är
att prövning av de dispositionsförslag, som stiftsnämnden skall hava att
beträffande varje särskild fastighet uppgöra, i sista hand bör tillkomma
Kungl. Majit. Förutses kan åter, att upprättande av sådana förslag i mångå
fall måste taga sin tid. Och även sedan Kungl. Majit beträffande dispositionen
av klockarjorden inom en församling meddelat definitiva förordnanden,
kan en längre eller kortare tid gå om, innan desamma kunna bringas
till verkställighet. Såsom ett oeftergivligt villkor uppställer sig härvid kravet,
att åt stiftsnämnderna, som skulle få åt sig uppdragen utredningen örn
klockar jordarnas disposition, också anförtros den — interimistiska — förvaltningen
av jordarna under avvecklingstiden. Ordningen för en sådan
förvaltning torde i huvudsak kunna lämpas efter vad som gäller för förvaltningen
av allmänna kyrkohemman. I den mån Kungl. Majits ifrågavarande
förordnanden koinme att gå ut på klockarfastighets överlämnande
till församlings fria disposition eller på sådan fastighets försäljning, komme
ju spörsmålet örn den så disponerade fastighetens fortsatta förvaltning
i särskild ordning att utan vidare förfalla. Kvar komme emellertid att stå
frågan örn den definitiva förvaltningsordning, som efter avvecklingens fullständiga
genomförande lämpligen bör anordnas för de blivande publika
arrendegårdarna. Ett ståndpunktstagande till detta spörsmål synes i närvarande
läge icke erforderligt, utan torde därmed utan olägenhet kunna
anstå, till dess en allmän överblick kunnat erhållas över avvecklingens fortgång
samt kännedom vunnits örn storleken av det fastighetsbestånd, varmed
man för en sådan förvaltningsordning skulle lia att räkna. Det kan i
detta sammanhang framhållas, att klockarfastigheternas här föreslagna provisoriska
hänläggande till förvaltning av stiftsnämnderna helt ansluter sig
till den anordning, som i sammanhang med förvaltningsreformen för prästboställena
år 1932 vidtogs beträffande, bland andra, viss grupp av klockarfastigheter,
nämligen sådana, beträffande vilka av Kungl. Majit tidigare
förordnats, att desamma .skulle utarrenderas med tillämpning av bestämmelserna
i Kungl. Majits skrivelse till kammarkollegiet den 12 november
1858 angående utarrendering av prästerskapets annex- och mensalhemman
i Skåne, Halland och Blekinge. Genom den alltjämt gällande kungörelsen
i ämnet den 16 september 1932 (nr 429) blev sålunda föreskrivet, att den
befattning, som enligt förenämnda skrivelse dittills ankommit på länsstyrelse
och domkapitel, skulle i stället tillhöra stiftsnämnd.

Ett särskilt med den ovan föreslagna boställsreformen för klockarna sammanhörande
rättsligt förhållande synes slutligen böra i detta sammanhang
i korthet beröras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Den föreslagna anordningen, att vederbörande församling skulle iklädas
eli generell ansvarighet för klockarfastigheternas kapitalvärden, syftar ju
till att möjliggöra dessa fastigheters fria användning efter behovets krav.
Sådan ansvarighet skulle följaktligen komma att inträda dels i avseende
å de fastigheter, som komme att överlämnas till församlingarnas fria disposition,
dels beträffande de jordar, som bleve försålda. Köpeskillingarna
för de senare böra sålunda överlämnas till vederbörande församling. Båda
dessa kategorier av klockarjord komme givetvis, efter sådana förfoganden,
att förlora sin hittillsvarande rättsliga karaktär av kyrklig jord. Ett betydelsefullt
ordningsintresse synes härvid böra tillgodoses beträffande de
fastigheter, vilka komme att överlämnas till församlingarnas fria förfogande.
Den högeligen besvärande faktor för reda och klarhet i vår publika
fastighetsförvaltning, som den svävande formella äganderättsfrågan beträffande
den kyrkliga jorden sedan länge inneburit, synes åtminstone för
denna grupp av fastigheter böra definitivt föras ur världen. Ingen som
helst betänklighet ^synes möta mot att, i samband med att dispositionsbeslutet
rörande sådan fastighet bringas till verkställighet, även den formella
äganderätten till fastigheten överlåtes å församlingen. Vederlaget
härför utgöres av den ansvarighet, som pålagts församlingen för fastighetens
kapitalvärde.

I anslutning till de huvudlinjer för en reform med avseende å klockarboställsväsendet,
som sålunda av den sakkunnige uppdragits, har han upprättat
ett förslag till »lag angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns
bestämmande samt om dispositionen av bostad och jord, som blivit
klockare och organist på lön anslagna», vilket förslag torde få såsom
bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende (Bil. IV).

Yttranden över sakkunnigförslaget.

Av de över lagförslaget hörda myndigheterna har kammarkollegiet jämväl
berört frågan örn klockarjordarnas avstående till församlingarna utan
någon som helst redovisningsskyldighet. Kollegiet har emellertid, såsom av
utlåtandet synes framgå, med hänsyn till de konsekvenser för enhetligheten
i lagstiftningen rörande den kyrkliga jorden i allmänhet, som en sådan radikalare
reglering skulle få, underlåtit att till närmare dryftande upptaga
denna fråga. Kollegiet har, under för handen varande omständigheter, funnit
det upprättade lagförslaget godtagbart.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening,
som lämnats tillfälle att inkomma med yttrande över sakkunnigförslaget,
har uttalat sin tillfredsställelse över att detsamma kommit till stånd och
har förklarat sig anse förslaget i stort sett ägnat att råda bot på rådande
missförhållanden i det avseende, varom nu är fråga.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lunds stift, vilket stift, vid en jämförelse
med övriga, kan uppvisa det med avseende å såväl antal enheter
som dessas värden ojämförligt betydelsefullaste klockarfastighetsbeståndet,

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

hava i huvudsak anslutit sig till förslaget. Domkapitlet och stiftsnämnden
i Härnösand lia förklarat sig på det livligaste instämma i sakkunnigförslaget
och hava i anslutning härtill förordat detsamma till antagande. Stiftsnämnden
i Linköping har, i vad lagförslaget berör stiftsnämndens verksamhetsområde,
icke funnit något att i huvudsak erinra mot förslaget. Likaledes
har Stockholms stads konsistorium lämnat förslagets huvudgrunder
utan erinran.

Övriga domkapitel och stiftsnämnder hava, från skilda synpunkter, funnit
sig böra framföra principiella anmärkningar mot lagförslaget, innebärande,
i några fall, ett avstyrkande av förslaget och, i andra fall, att detsamma
först efter omarbetning borde upphöjas till lag.

Även allmänna svenska prästföreningen har inkommit med ett yttrande
över sakkunnigförslaget.

I den mån jag icke i fortsättningen finner anledning återkomma till dessa
yttranden, får jag beträffande innehållet i desamma hänvisa till en inom
ecklesiastikdepartementet utarbetad sammanställning, vilken torde få såsom
bilaga fogas vid dagens protokoll (Bil. V).

Den sakkunnige har i anledning av vissa av de mot lagförslaget framförda
erinringarna till mig inkommit med ett skriftligt yttrande, vari han,
bland annat, anfört:

I de utlåtanden, som av domkapitlen och stiftsnämnderna avgivits över
det i september 1936 framlagda förslaget angående en avveckling av boställsväsendet
vid klockar- och organisttjänster, hava framställts en del
anmärkningar, som röja en på vissa punkter rätt långt gående missuppfattning
rörande förslagets såväl allmänna förutsättningar som dess syfte
och praktiska räckvidd. Då dessa missförstånd — på sina ställen — synas
kunna förklaras av en viss knapphändighet i den motivering, som åtföljde
förslaget, torde det vara påkallat att här göra några kompletterande förklaringar
till belysning av de grunder, varå förslaget är fotat.

I en del av de omförmälda utlåtandena har till en början antytts, att
utfärdandet av lagbestämmelser av den innebörd, som med det föreliggande
förslaget ställts i fråga, skulle vara obehövligt. Man har härvid givit
uttryck åt den meningen, att ett slutligt antagande av det förslag till »lag
med vissa bestämmelser angående boställen för klockare och organister»,
som godkändes av 1932 års kyrkomöte, skulle vara ägnat att råda bot på
de olägenheter, som sedan länge visat sig förknippade med den gällande
dispositionen av dessa fastigheter. Uppfattningen är helt grundlös. Omnämnda
lagförslag berör överhuvudtaget ej det principala spörsmål, det här
gäller att uppordna. Stadgandena däri påbjuda sålunda allenast, att alla de
mångå detaljrika bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning örn fortgående
ekonomiska besiktningar av boställsnämnd och örn kontroll av stiftsnämnd
skola göras tillämpliga på de i regel till såväl areal som värden obetydliga
klockarfastigheterna, och lämnar därtill -— för de jämförelsevis fåtaliga
fall att någon skogstillgång tillhör ett boställe av ifrågavarande slag
— en del föreskrifter om förvaltningen av skogen och dispositionen av dess
avkastning. Spörsmålet om klockarnas och organisternas befriande från

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

deras med innehavet under boställsrätt av dessa fastigheter förbundna förpliktelser
faller helt utanför de rättsförhållanden, som av samma författningsförslag
regleras. Klockarnas ifrågavarande innehav grunda sig, såsom
ofta framhållits, pa särskilt stadgande i förordningen den 2 november 1883
angående allmänt ordnande av klockarnas löneinkomster. Det ligger därför i
sakens natur, att, örn man Aili söka rest löst avveckla de olämpor, som sammanhöra
med boställsväsendet för klockarna, det i första hand kräves, att
sistberörda författningsbestämmelser i angivna hänseende sättas ur kraft.
Det nu föreliggande lagförslaget syftar i första hand därtill.

Ett domkapitel har trott sig med fullt fog kunna förutsätta, att den lönereform,
som det föreliggande lagförslaget siktar till att åvägabringa, skulle
kunna genomföras på frivillighetens väg, och har i anslutning härtill satt
i fråga, att församlingarnas uppmärksamhet skulle fästas på den nu i praxis
medgivna rätten för församlingarna att övertaga förvaltningen av sina
klockarboetällen. Med kännedom om det dåliga skick, i vilket en stor del av
detta fastighetsbestånd dessvärre befinner sig, och med den erfarenhet man
äger om församlingarnas naturliga obenägenhet att ikläda sig till omfattningen
ovissa förpliktelser för fast egendom, där något aktuellt behov av
dess disponerande för egen räkning icke framträtt, vill det synas, som om
domkapitlets här yttrade tro på möjligheten av ett restfritt avlägsnande på
frivillighetens väg av nu rådande missförhållanden på detta område skulle
vara helt verklighetsfrämmande.

Det stora flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna åter vitsorda
visserligen utan förbehåll behövligheten av en lagstiftning i det allmänna
syfte, som det nu föreliggande lagförslaget är avsett att tillgodose. Dessa
myndigheters kritik riktar sig i stället mot de positiva stadganden, som
däri upptagits.

I en del av remissyttrandena har sålunda anmärkts, att den i lagförslaget
upptagna garantiregleringen, varigenom församling ålägges svara för »boställskapitalet»
med avseende å viss av densamma övertagen boställsfastighet,
syntes vara till konsekvenserna oviss, särskilt därutinnan, att förutsättningarna
och ordningen för ansvarighetens eventuella utkrävande icke
vore angivna. Anmärkningen kan icke anses träffa någon punkt av reell
betydelse. Den ifrågavarande garantiregleringen anknyter i själva verket
till en ordning, som sedan lång tid tillbaka följts i administrativ praxis på
förevarande rattsområde. Då Kungl. Maj:t i särskilda fall medgivit församling
att på ett friare sätt disponera Över klockarjord, som av särskilda
skäl blivit för sitt egentliga ändamål obehövlig, hava sålunda medgivanden
härtill i regel förbundits med villkoret, att församlingen i en framtid, om
förhållandena komme att sa påkalla, — på samma eller annan av församlingen
tillhandahållen fastighet — anordnade för klockaren erforderligt
boställe. Den i lagförslaget upptagna ansvarighetsbestämmelsen har ett
principiellt sett motsvarande syfte. Den hänför sig givetvis närmast till ett
sådant nytt rättsläge, att ordningen för bestridande av utgifterna för klockarnas
och organisternas funktioner komme att — genom förändrad lagstiftning
på ifrågavarande område — så omläggas, att kostnaderna härför
från församlingarna helt överflyttades å kyrkofonden, å statsverket eller å
annan. Det faller av sig självt, att utkrävandet av den ansvarighet och
därav följande redovisningsskyldighet för »boställskapitalet», som lagförslaget
tillförbinder vederbörande församling, måste bliva en uppgift för den
lagstiftning, som i övrigt har att uppordna en dylik framtida eventuell

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

rättsomläggning. Det ligger oek i öppen dager, att ett realiserande av en
dylik förpliktelse på intet vis skulle komma att framstå såsom någon obillighet.
Församlingen har genom fastighetens övertagande på sin tid erhållit
den fulla valutan för berörda förbindelse oell genom den år 1936 omsider
genomförda lagstiftningen örn kommunal fondbildning är sörjt för, att en
dylik valuta icke skall kunna av en församlings nuvarande medlemmar, till
förfång för en efterföljande generation församlingsmedlemmar, förbrukas
till utgifter för tillgodoseende av löpande behov.

I allmänna svenska prästföreningens yttrande över lagförslaget framskymtar
den svårförklarliga missuppfattningen, att den föreslagna »avvecklingen
av klockarboställsväsendet» skulle syfta till eller vara liktydig
med någon slags allmän »avveckling» av de tjänstebostäder, som församlingarna
hittills — å klockar jord eller eljest — tillhandahållit åt sina här
ifrågavarande befattningshavare. Att antagandet är grundlöst borde, synes
det, framgå redan därav, att motiven till lagförslaget — såsom exempel
på den användning av klockar jordar, som efter de hittillsvarande boställshavarnas
frånträdande av desamma kunde förväntas komma att aktualiseras
— i första halld angiva sådan jords ianspråktagande till tomt, med
eventuellt tillhörande trädgårdsland, för de tjänstebostäder, sorn församlingarna
önska bibehålla eller nyanordna vid klockar- eller organisttjänst.
Lagförslaget bygger i övrigt på grundsatsen, att tjänstebostad skall av församling
anvisas innehavare av klockar- eller organisttjänst, där förhållandena
så kräva. Det torde ligga i sakens natur, att man vid regleringen av
denna fråga icke kan ålägga församling en längre gående förpliktelse. Fråga
i det särskilda fallet, huruvida, objektivt sett, sådant behov av tjänstebostads
anvisande föreligger, förutsättes i lagförslaget kunna i sista hand bli
föremål för myndighets prövning. Vad beträffar de vid övergången till den
nya förvaltningsordningen faktiskt befintliga tjänstebostäderna har sålunda
vid lagförslagets uppgörande förutsatts, att frågan, huruvida en dylik
tjänstebostad allt fortfarande skall finnas anvisad vid tjänsten, i första hand
bör kunna anförtros åt vederbörande församlings eget bedömande. Det
har synts, som örn församlingarnas eget välförstådda intresse härvid skulle
innefatta tillräcklig garanti mot okloka förfoganden från församlingarnas
sida med avseende å de nu befintliga tjänstebostäderna. Därest en församling
— oaktat en dylik tjänstebostad, med hänsyn till de rådande förhållandena
på orten, kan visas vara, objektivt sett, behövlig för tjänstens
uppehållande — vidtager åtgärd för rivning av den byggnad, vari bostaden
är inrymd, eller eljest på varaktigt sätt omdisponerar bostaden för annat
ändamål, skulle församlingen nämligen riskera att snart nog, efter myndighets
föreläggande, nödgas med sannolikt ökade ekonomiska uppoffringar
åter iordningställa oell tillhandahålla tjänstebostad för klockaren eller
organisten.

I åtskilliga av remissyttrandena uttalas farhågor för, att ett genomförande
av det program för klockariastigheterlias disposition, som framlagts
i det nu föreliggande förslaget, skulle resultera i en forcerad och salunda
för församlingarna oförmånlig försäljning av kloekarfastigheter. De anmärkande
myndigheterna synas härvid hava förbisett en av förslagets centrala
utgångspunkter, nämligen den, att den tilltänkta omdispositionen av
de ledigblivande klockarfastigheterna är avsedd att företagas tor tillgodoseende
i första hand av förr sandi agar nas intresse nied avseende a jordarna
i fråga. Denna omdispositionens karaktär har i lagtörslaget kommit till

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ISS.

särskilt uttryck genom anvisningen, att de förslag till fastigheternas lämpligaste
disposition, som skola av stiftsnämnderna underställas Kungl. Maj:t,
skola av nämnderna uppgöras efter samråd vied klockardistrikten. Tanken
pa någon slags allmän realisation till underpris av klockarfastigheter ligger
lagförslaget helt fjärran. Att någon dylik åtgärd ej är tillämnad framj?ar.
re,an av förhållandet, att de försäljningar av klockarjord, som i
lagförslaget ställas i fråga, förutsättas helt falla inom ramen för bestämmelserna
i kyrkliga försäljningslagen. Enligt denna lag skall vid försäljning
av kyrklig jord i första hand iakttagas, att vederlaget svarar mot jordens
värde enligt i orten gängse skäligt pris.

En betydelsefull fråga må vidare i detta sammanhang beröras.

Av några domkapitel och stiftsnämnder har mot lagförslaget framställts
den anmärkningen, att kostnaderna för det tillämnade värderingsförfarandet
kunde befaras bli så betydande, att en stor del av klockarjordarnas avkastning
konime att ga at för berörda kostnaders täckande. Församlingarna
. härigenom att fa vidkännas väsentliga uppoffringar. Myndigheterna

i fråga.vilja härmed tydligen göra gällande, att församlingarna genom dessa
värdenngsförrättningar komme att asamkas större förvaltningsutgifter än
som regelrätt \ ore förbundna såväl med den för närvarande stadgade förvaltningsordningen
som med den förvaltningsordning, som bleve gällande,
därest 1932 ars i det föregående omförmälda författningsförslag bleve upphöjt
till lag. Det rätta sakförhållandet är det motsatta. Båda de här sist
berörda förvaltningssystemen förutsätta en fortgående myndighetskontroll
över alla, även de obetydligaste, av klockarfastigheterna genom periodvisa,
tätt återkommande ekonomiska besiktningar, varvid en mångfald förhållanden
skola av förrättningsmännen undersökas och bedömas. Ett av
huvudsyftena med de i det nu föreliggande lagförslaget upptagna värderingsåtgärderna
är just — på sätt ingående framhållits i de förslaget åtföljande
motiven — att i de allra flesta fallen göra en dylik kontroll med därmed
förbundna periodvis återkommande besiktningsförrättningar för framtiden
obehövlig. De tilltänkta värderingsförrättningarna representera engångsåtgärder.
Då intet skäl föreligger för antagandet, att kostnaden för
en dylik engångsförrättning skall komma att överskrida den utgift, som
nu regelrätt drabbar en församling för ekonomisk besiktning, säger det sig
självt, att den utgift, värderingsförrättningen komme att draga, i det långa
loppet komme att motsvaras av en mångfaldigt större kostnadsbesparing.

Örn det angelägna i att omsider fa till stånd en avveckling av jordavlöningssystemet
jämväl vid landets klockar- och organisttjänster kunna icke
råda några delade meningar. Med hänsyn till de på sina håll svårartade
olägenheter, som visat sig förbundna med upprätthållandet intill nu av
denna otidsenliga avlöningsform, framstar behovet av en nyreglering på
förevarande punkt i avlöningsväsendet för här berörda befattningshavare
såsom trängande. På sätt jag tidigare redogjort för har spörsmålet om en
allmän nyordning av tjänstgörings- och avlöningsförhållandena för klockare
och organister sedan länge varit föremål för omfattande utredningar,
utan att linjerna för en eventuell lösning av dessa frågor i deras vidare sammanhang
ännu kunna sägas ligga klarlagda. Det har emellertid visat sig,
att en fristående reform i boställsfrågan låter sig väl genomföra, utan att
därigenom behandlingen och den slutliga prövningen av det större löneoch
organisationsspörsmålet föregripes. Man har i själva verket att räkna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

med att en dylik behandlingsordning skall visa sig ägnad att positivt främja
en praktisk lösning av det större komplex av spörsmål, som här påkallar
uppmärksamhet från lagstiftningens sida. Jag förordar fördenskull, att
boställsfrågan för klockare och organister nu utan vidare tidsutdräkt upptages
till ett avgörande.

Riktlinjerna för den framtida dispositionen av klockarfastigheterna,
sådana dessa riktlinjer uppdragits i lagförslaget, synas mig vara i det allt
väsentliga ändamålsenliga. Utgångspunkten för den föreslagna regleringen
i förevarande hänseende har varit det utan varje tvivel riktiga bedömandet,
att det ifrågavarande fastighetsbeståndet, såsom helhet betraktat, icke
lämpar sig för att inläggas under något omständligare publikt förvaltningssystem
med den ofruktbara kostnadsbelastning, som i många fall måste
vara därmed förbunden, och den relativa ofrihet, då det gäller fastighetsenheternas
praktiska användning, som vid ett dylikt system svårligen kan
undvikas. Förslagets grundtanke är den, att huvuddelen av de fastighetsparceller,
det här gäller, må kunna omhändertagas av de kyrkliga kommunerna
för tillgodoseende av menigheternas särskilda behov under sådana
former, att dispositionsfriheten framstår ej blott som ett sken utan som en
praktisk realitet. En reglering av denna innebörd har gjorts möjlig genom
upptagandet i den föreslagna lagstiftningen av bestämmelser örn vissa uppskattningar
för fastställande av de särskilda boställsfastigheternas kapitaloch
avkastningsvärden samt om en vederbörande församling tillförbunden
generell ansvarighet för de penningbelopp, som bomme att framgå vid berörda
värderingar. I förslaget ha härjämte upptagits bestämmelser om en
»markegångssättning» — genom »obligationsbeloppens» omräkning i arealenhet
åkerjord — varigenom dessa kommunala obligationers värdebeständighet
komme att bliva på ett verksamt sätt garanterad. Den intressesplittring
av såväl formellt rättslig som ekonomisk innebörd, som sedan
länge består med avseende å den kyrkliga jorden och dess användning, har,
som bekant, i lagstiftningen i övrigt på ifrågavarande område avsatt besvärande
spår i en långt driven inveckling av den hithörande förvaltningen.
Det synes mig uppenbart, att den för dispositionen av klockarfastigheterna
nu föreslagna regleringen — även örn den icke, såsom givetvis från enbart
praktiska synpunkter varit eftersträvansvärt, nu förmått göra rent bord
med de å detta publika fastighetsbestånd i dess egenskap av kyrklig jord
vilande formellt-rättsliga servituten — i allt fall möjliggör ett verksamt
nedbringande av de därmed förbundna olägenheterna. På grund härav och
då de anmärkningar på några grundläggande punkter i förslaget, som framförts
av vissa av de kyrkliga myndigheterna, synas mig, även där de ej helt
föranletts av missförstånd, hava blivit av förslagsställaren på ett bindande
sätt bemötta, tvekar jag icke att i huvudsak tillstyrka förslagets godkännande.
Härmed förfaller givetvis tanken på att begränsa regleringen av
hithörande rättsförhållanden vare sig på sätt, som avsetts med det till 1932
års kyrkomöte framlagda förslaget, eller såsom eljest av vissa av remissmyndigheterna
ifrågasatts.

Kungl. Marits ''proposition Nr 188.

Vissa jämkningar och förenklingar i sakkunnigförslaget hava synts mig påkallade.
Dessa jämkningar äro på ett par punkter av den betydelse, att jag
redan i detta sammanhang finner mig böra med några ord beröra desamma.

Det är känt, att vid ett flertal klockartjänster i landet fondering under
tidernas lopp ägt rum antingen av försäljnings- eller andra ersättningsmedel
för lönefastighet eller av icke omedelbart för löneändamål ianspråktagna
avkomstmedel — företrädesvis härrörande av skogstillgångar — från
sådan fastighet.

Förefintliga fondmedel av här angivet slag torde i en del församlingar
uppgå till icke alldeles oansenliga belopp. Kammarkollegiet har i sitt utlåtande
över förslaget framhållit, att, därest icke en avveckling av klockarboställsväsendet
på sätt förslaget innebure skedde, ifrågavarande fondmedel
åtminstone i många fall torde kunnat erhålla en placering i fast
egendom genom arrondering av befintligt klockar- eller organistboställe
eller genom inköp av helt nytt boställe. Den värdebeständighet, som eftersträvades
beträffande nu befintliga lönefastigheter, syntes vara lika eftersträvansvärd
i fråga örn de här åsyftade fondmedlen och deras placering.
Kollegiet har i anslutning härtill satt i fråga, att en sådan omräkning i
arealenhet åkerjord, som föreslagits i avseende å klockarfastigheternas saluvärden,
bleve föreskriven även i fråga örn nu berörda lönefonder. Den
tanke, kollegiet här framfört, har synts mig välmotiverad, helst den av
ämbetsverket föreslagna anordningen möjliggör en ytterligare förenkling
av den hithörande löneadministrationen. Jag har fördenskull låtit i den sakkunniges
lagförslag inarbeta de nödigbefunna bestämmelserna i här angivna
syfte.

Den sakkunnige har i sitt förslag upptagit vissa tidsbestämningar med
avseende å, bland annat, inträdandet av församlings ansvarighet för boställskapital
och boställsränta. Beträffande ansvarigheten för boställsränta
torde några särskilda bestämmelser, över huvud taget, icke erfordras, eftersom
sådan ansvarighet omedelbart följer av vederbörandes i det följande
stadgade skyldighet att årligen till avlöning tillskjuta vad mot boställsräntan
för året svarar. Övriga här avsedda tidsbestämningar skulle med hänsyn
till förberörda av mig i förslaget företagna tillägg beträffande lönefonder
behöva ytterligare kompletteras. Då emellertid ifrågavarande bestämmelser
i det väsentliga äro av formell natur, har jag funnit desamma lämpligare
böra upptagas bland de efterföljande administrativa tillämpningsföreskrifterna,
och har jag fördenskull låtit stadganden av denna innebörd helt utgå
ur lagförslaget. I den sakkunniges lagförslag förekomma härjämte en del
procedurföreskrifter, som väl synts mig i stort sett ändamålsenliga, men som
dock icke äro av konstitutiv betydelse för den ifrågasatta nya regleringen.
Jag har ansett även sådana föreskrifter kunna utan olägenhet ur lagförslaget
uteslutas för att sedermera beaktas vid utfärdande av den administrativa
tillämpningsf örf attningen.

Kungl. Marits -proposition Nr 188.

Mot bestämmelserna i sakkunnigförslaget, såvitt detta reglerar vederbörande
församlingars ställning till de klockarfastigheter, vilka efter Kungl.
Maj:ts bestämmande konune att förklaras skola bibehållas såsom publika
arrendegårdar, ha — särskilt av stiftsnämnden i Växjö — framförts en del
kritiska erinringar. I sådant hänseende har huvudsakligen erinrats, att, då
enligt förslaget församling, som här är i fråga, skulle, å ena sidan, hava att
för varje fall själv svara för den å fastigheten belöpande boställsräntan
men, å andra sidan, allenast bliva berättigad uppbära den verkliga, av
fastigheten i stiftsnämndens förvaltning fallande behållna årsavkastningen,
en dylik församling komme att stå i ansvar för resultatet av en fastighetsförvaltning,
vilken den själv icke hade möjlighet att påverka. I den män
den verkliga boställsavkastningen komme att nedgå under boställsräntan,
en eventualitet, som enligt stiftsnämndens förmenande lätteligen kunde
komma att inträffa, komme församlingen att tillskyndas förlust.

Riskerna för att vederbörande församlingar i här berörda fall skulle bliva
ekonomiskt lidande synas mig väl i det hela icke vara särdeles stora. Jag
vill sålunda erinra om att de uppskattningar av boställskapital och avkastningsprocent,
som enligt förslaget skola äga rum, givetvis böra företagas
med all tillbörlig försiktighet. Vad särskilt de publika arrendegårdarna beträffar,
vilka komma att förbliva under stiftsnämndernas förvaltning, anser
jag de framförda farhågorna i förevarande hänseende väsentligt överdrivna.
En annan uppfattning innebure en misstro mot dessa nytillskapade fastighetsförvaltande
myndigheters sakkunskap och intresse för sina ämbetsuppgifter,
vilken jag med kännedom örn ifrågavarande myndigheters hittillsvarande
verksamhet icke kan dela.

Jag har likafullt funnit mig sakna anledning motsätta mig en sådan ändring
i sakkunnigförslaget, att full garanti skapas mot ekonomiska förluster
för församlingen i nu anmärkta hänseende. Nu angivna syfte tillgodoses
enklast och rationellast på det sätt, att berörda fastigheter förklaras skola
disponeras — för kyrkofondens räkning — på sätt som gäller för allmänna
kyrkohemman samt att vederbörande klockardistrikt beredes fullt vederlag
för fastighetens avkomst genom att årligen ur kyrkofonden till distriktet
utanordnas ett belopp motsvarande den för fastigheten gällande boställsräntan.
Med en sådan anordning vinnes härjämte den speciella fördelen, att
klockardistriktet får sig säkerställd en jämn — allenast med jordvärdet i
orten fluktuerande — årlig inkomst från fastigheten, ett intresse, som särskilt
vid boställsfastigheter med skogstillgång för avsalu är vanskligt att
eljest behörigen tillgodose. Därest den av mig sålunda förordade ändringen
i förslaget godkännes, bör givetvis även den ändring däri vidtagas, att ansvarigheten
för boställskapital för fastighet, varom här är fråga, förklaras
skola ankomma å kyrkofonden i stället för å församlingen.

Den ändring i sakkunnigförslaget, som jag sålunda funnit mig böra vidtaga
i avseende å förvaltningsformen för här sist berörda klockarfastig -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

heter, vilka lämpligen synas kunna givas beteckningen klockarhemman,
påkallar vissa tillägg — av huvudsakligen formell innebörd — i lagen om
kyrkofond. Förslag rörande dessa jämkningar i kyrkofondslagen torde jag
sedermera få i annat sammanhang anmäla.

Specialmotivering till de av avlöningsreformen föranledda särskilda

författningsförslagen.

Jag övergår härefter till att redogöra för granskningen av de särskilda
bestämmelserna i den sakkunniges lagförslag och för de jämkningar däri,
sorn jag — utöver vad jag i det föregående angivit — funnit på åtskilliga
punkter påkallade. Ändringar i enbart förtydligande syfte eller eljest av
redaktionell natur torde jag härvid kunna förbigå. Anmärkas bör dock, att
jag funnit den av den sakkunnige föreslagna benämningen »klockarfastighet»
böra utbytas mot den mera allmänna beteckningen »lönefastighet».

1 §.

Den sakkunnige har om bestämmelserna i denna paragraf anfört:
o I denna paragraf avsedd ny lönereglering skall företagas inom varje
sådan församling eller, där två eller flera församlingar bilda gemensamhet
med avseende å klockaravlöningsbesväret, varje sådan samfällighet, där
med klockartjänsten är förenad förmån antingen enbart av bostadslägenhet
eller av dylik förmån och jord eller enbart av jord. Då det föreliggande
lagförslaget, såvitt det omedelbart berör klockarnas löneförhållanden, allenast
syftar till en avveckling av det hittills för dessa befattningshavare tilllämpade
naturaavlöningssystemet såsom sådant, d. v. s. det system, enligt
vilket i lönevederlaget ingå poster — nyttjanderätt till bostad och brukningsrätt
till eller avkomst av lönejord — av icke till penningbeloppet
fixerat värde, följer härav, vilket också i den allmänna motiveringen till
förslaget betonats, att detta förslag i övrigt lämnar och måste lämna de
eljest enligt 1883 års klockaravlöningsförordning gällande grunderna för
avlöningens bestämmande i allt väsentligt orubbade.

Det följer av vad jag redan i samband med den allmänna motiveringen
till lagförslaget anfört, att ny lönereglering, varom i förevarande paragraf
är fråga, bör företagas jämväl för det fall, att vid viss klockar- eller organisttjänst
väl ej längre finnes någon lönefastighet men däremot kapitalmedel

i mitt förslag betecknade såsom lönefonder —, som härröra av en tidigare
förefintlig sådan fastighet. Härav betingad jämkning i paragrafens lydelse
har av mig vidtagits. Vad den sakkunnige här i övrigt anfört föranleder från
min sida ingen erinran.

Förevarande paragraf liksom den följande (2 §) har jag ansett lämpligen
böra upptagas under särskild rubrik och givas innehållet av allmänna bestämmelser
för såväl klockar- som organisttjänst. I 1 § i den sakkunniges
lagförslag intagen hänvisning till blivande tillämpningsbestämmelser har
jag funnit här kunna utgå. I samma paragraf förekommande definition av
beteckningen klockardistrikt har jag låtit framflytta till 2 §.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188. 33

2 §.

Den sakkunnige har beträffande stadgandena under denna paragraf anfört: Paragrafen

upptager vissa allmänna bestämmelser avseende den värdeuppskattning,
som de fasta lönetillgångarna vid klockartjänst skola för
boställsreformens genomförande undergå. Den karaktär, som från rättslig
synpunkt må tillkomma de bostadslägenheter i även för andra ändamål
disponerade byggnader å till klockartjänsten ej hörande jord, såsom i församlingshus
och sockenstugor, vilka på många orter äro anvisade åt klockare,
torde i det hela vara osäker. Praktiska skäl synas i allt fall bjuda, att
sådana bostadslägenheter lämnas utanför det uppskattningsförfarande, som
här, för de egentliga »klockarbolen» ävensom för lönejordarna, bör äga rum.
Att likvisst en omreglering av löneförhållandena — här av företrädesvis
formell innebörd — bör företagas även vid de klockartjänster, vid vilka
dylika bostadslägenheter äro åt klockare upplåtna, följer av de under 1
och 3 §§ föreslagna bestämmelser.

I anslutning till vad jag härförut anfört i avseende å vid klockar- eller organisttjänst
uppsamlade fondmedel bör även ifrågavarande slag av medel
bliva föremål för uppskattning för bestämmande av »boställskapital» och
»avkastningsprocent». De skäl, som av den sakkunnige anförts för att bostadslägenhet,
som enbart utgöres av en lägenhet (våning) i fastighet, vilken
icke i sin helhet tillhör tjänsten, bör uteslutas från sådant uppskattningsförfarande,
hava synts mig bärande.

Vad i övrigt beträffar den förevarande paragrafens innehåll, har jag till
vinnande av större överskådlighet och klarhet låtit i paragrafen sammanföra
alla för förståelsen av de nya lagbestämmelserna erforderliga legaldefinitioner.
I paragrafen hava sålunda intagits definitioner såväl för beteckningarna
klockardistrikt, lönefastighet, lönefond och klockarhemman som för beteckningarna
boställskapital och boställsränta.

3 och 4 §§.

I fråga örn stadgandena i förevarande paragrafer har av den sakkunnige
anförts, bland annat, följande:

Syftet med och innebörden av de under förevarande paragrafer upptagna
stadganden torde i den tidigare lämnade framställningen rörande reformförslagets
huvudgrunder vara tillräckligt belysta. Med avseende å avfattningen
av 3 § må allenast påpekas, att såsom lönetillgång vid viss klockartjänst
kunna finnas anslagna två eller möjligen flera särskilda fastigheter,
för vilka sålunda, var för sig, i paragrafen angiven »boställsränta» kommer
att bliva gällande. Till grund för lönesättningen enligt paragrafen bör tydligen
i sådant fall läggas summan av de för de särskilda klockarfastigheterna
uträknade boställsräntorna.

Mot lagförslagets ståndpunkt beträffande skyldighet för församling att,
där förhållandena så kräva, tillhandahålla tjänstebostad för innehavare av
klockar- eller organisttjänst hava i några av remissutlåtandena framförts

Ilihang till riksdagens ''protokoll 1938. 1 sami. Nr 188.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 18S.

vissa erinringar. Sålunda har centralföreningen för Sveriges allmänna organist-
och kantorsförening, å ena sidan, riktat en anmärkning mot det föreslagna
stadgandet, att, där tjänstebostad anvisats vid tjänsten, befattningshavaren
skall vara skyldig själv bebo densamma, men, å andra sidan, påyrkat
meddelande av allmänna bestämmelser till reglerande av tjänstebostädernas
såväl storlek som beskaffenhet i övrigt. Tillika har föreningen hemställt,
att för tjänstebostad icke skall få fastställas hyresersättning utan att
för innehavare av självständig kantorsbefattning skall beräknas fri bostad,
i likhet med vad som gällde för präster och folkskollärare.

Det föreliggande lagförslaget utgår från det i avseende å klockaravlöningsbesväret
alltjämt gällande rättsläget, att klockardistriktet äger att,
åtminstone i första hand, fritt bestämma den kontanta avlöningen vid
klockar- och organisttjänst och att sådant distrikt också har att självt utgöra
de erforderliga medlen för denna avlöning utan att några centrala
bidrag därtill utgå. Tydligt är också, att man tillsvidare och i allt fall vid
den nu tillämnade boställsreformen måste helt räkna med detta rättsläge.
Det lär vid nu angivna förhållande ligga i sakens natur, att så länge åt församlingarna
är inrymd befogenheten att fritt —- må vara inom »skälighetens»,
dock mången gång svårbedömda, gräns — bestämma kontantavlöningens
belopp, någon längre gående författningsmässig reglering av
tjänstebostädernas storlek och beskaffenhet icke gärna kan, och detta redan
av principiella skäl, sättas i fråga. Den villkorliga skyldighet att i givna
fall tillhandahålla en efter ortens bruk ändamålsenlig tjänstebostad, som
enligt förslaget skulle åvila klockardistrikt, lär ock närmast vara att betrakta
såsom en garanti för det allmänna, att upprätthållandet av de kyrkliga
tjänster, varom här är fråga, icke genom avsaknad av bosättningsmöjligheter
för tjänstinnehavarna äventyras.

Det i förslaget upptagna ovillkorliga stadgandet om skyldighet för klockare
att själv bebo honom vid tjänsten anvisad bostad har jag däremot funnit
kunna utan olägenhet modifieras. Något hinder bör skäligen ej resas
mot att en tjänstinnehavare, som visar sig kunna, med större fördel, på
annat sätt ordna sina bostadsförhållanden, beredes möjlighet att — med
klockardistriktets samtycke — uthyra den av honom mottagna tjänstebostaden.

Erinras må, i anledning av vad den omförmälda föreningen i denna del
vidare anfört, att lärarna vid folk- och småskolor jämlikt den 30 september
1937 för dem utfärdat avlöningsreglemente (sv. ffs. nr 868) från och med
innevarande år jämväl skola åtnjuta bruttolön. Ersättning skall sålunda
av lärare (eventuellt genom avdrag å lönen) lämnas för åt honom anvisad
tjänstebostad.

I avseende å vad den sakkunnige vid nu ifrågavarande paragrafer anfört,
finner jag skäl framhålla, att, där till en klockar- eller organisttjänst

Kungl. Maj.ts proposition Nr 188.

höra flera lönefastigheter, belägna inom en och samma församling, eller
vid tjänsten finnas lönefonder, härrörande av skilda fastigheter i en församling,
det icke torde finnas anledning att vid boställskapitals och avkastningsprocents
fastställande uppehålla skillnaden i ursprunget. För lönefåstigheterna
uppskattade saluvärden eller för lönefonder beräknade kapitalvärden
synas i dylika fall, efter dessa värdens omräkning i åkerareal,
utan olägenhet kunna sammanräknas till ett gemensamt boställskapital och
avkastningsprocenten för detta uträknas på grundval av summan av för

fastigheterna uppskattad årsavkastning eller för lönefond beräknad årsränta.

5—8 §§.

Till bestämmelserna i förevarande paragrafer har den sakkunnige lämnat
följande närmare motivering:

I samband med stiftsnämndens övertagande av klockarfastigheternas
förvaltning böra, såsom redan i det föregående antytts, avträdessyner i hittills
gällande ordning företagas för fastställande av dittillsvarande boställshavares,
respektive församlings ansvarighet för fastigheterna till byggnader
och hävd. I den allmänna motiveringen för det föreliggande förslaget har
framhållits, att huvudgrunderna för den till stiftsnämnderna hänlagda
interimistiska förvaltningen av klockarfastigheterna lämpligen synas kunna
i det stora hela anslutas till de bestämmelser, som gälla för de allmänna
kyrkohemmanen. Härvid måste dock komma i fråga vissa avvikelser, som
betingas därav, att förvaltningen äger rum för vederbörande församlings
räkning. Vad angår kostnad för byggnad och underhåll vid fastigheterna
till den del de under stiftsnämndernas förvaltning komma att upplåtas på
arrende, lär sådan kostnad böra i sista hand bäras av fastighetens avkastning.
Härvid torde dock stiftsnämnderna böra bemyndigas att av omhände
rhavda kyrkofondsmedel förskjuta för kostsammare byggnads- och underhållsarbeten
nödiga belopp mot återredovisning till fonden därav med ränta
inom lämpliga, med hänsyn till omständigheterna avpassade terminer.

De fastigheter eller delar av fastigheter, som enligt de i förevarande
paragraf upptagna bestämmelserna förutsättas skola komma att övertagas
av vederbörande församling, komme att utgöras dels av sådana fastigheter
eller områden, vilka redan vid lagens ikraftträdande disponeras för särskilda
kommunala behov, dels av sådana, som för dylikt ändamål ytterligare
behöva tågås i anspråk, dels slutligen av sådana fastighetsenheter, för vilka
annat lämpligare dispositionsalternativ icke erbjudit sig. Enligt förslaget
skall för här berört fall äganderätten till fastigheten, där sådan rätt icke
kan visas redan tillkomma församlingen, överlåtas å denna. Vederlaget härvid
utgöres av den i 7 § stadgade ansvarighet flir »boställskapital» och
»boställsränta», vartill församlingen genom fastighetens övertagande blir
bunden. Det må framhållas, att cn överlåtelse ä församling av klockarfastighet
under här föreliggande förutsiittningar och på de i lagförslaget
upptagna villkor helt faller inom ramen för den åt Kungl. Majit i kyrkliga
försäljningslagen härutinnan givna befogenhet. Jämlikt 2 § i sistnämnda
lag är sålunda såsom en särskild förutsättning flir utbyte eller försäljning av
kyrklig jord upptaget det fall, att sådan jord på grund av särskilda omständigheter
befinnes icke lämpligen böra bibehållas för sill ändamål. lie -

Departe mentschefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

träffande de avhändelser av klockarfastighet till församling, varom här är
fråga, skulle angivna legala förutsättning för åtgärden pa det mest otvetydiga
sätt vara för handen, då ju ett av den nu förevarande lagregleringens
huvudsyften är, att ifrågavarande fastigheter skola upphöra att omedelbart
tjäna sitt hittillsvarande ändamål såsom underlag för klockaravlöningen.

Att köpeskillingsmedel för försåld klockarjord kunna och böra, på sätt
i 6 § angives, överlämnas till församlingen, är givetvis betingat därav, att
samma församling enligt 7 § göres ansvarig för det för fastigheten fastställda
boställskapitalet. Den församlingen medgivna rätten att uppbära
avkomsten av klockarfastighet under den tid, denna star under stiftsnämnds
förvaltning, svarar äter mot den enligt 7 och 8 §§ samma församling
ålagda skyldigheten att till klockaravlöningen tillskjuta visst särskilt
belopp (boställsräntan). Hänvisningen i 6 § beträffande dispositionen av
köpeskillingsmedel, som sålunda överlämnas till församling, avser bestämmelserna
i lagen den 12 juni 1936 (nr 282) angående användningen i vissa
fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom.

Den församling, som enligt de föreslagna reglerna skall ha att till klockarens
avlöning vid viss tjänst tillskjuta ett mot boställsräntan svarande
belopp, blir ju i alla de fall, då församlingen ensam avlönar egen klockare,
identisk med klockardistriktet. Skyldigheten att tillskjuta angivna belopp
lär för sådant fall merendels allenast föranleda därtill, att församlingen i sin
årliga stat för klockarens avlönande i första hand beräknar den inkomst,
som församlingen antingen åtnjuter av en i dess ägo befintlig förutvarande
klockarfastighet eller av hos församlingen uppsamlade försäljningsmedel
för klockarfastighet eller ock från stiftsnämnden uppbär i avkomst av en
under dennas förvaltning kvarstående klockararrendefastighet. Finnes icke
dylik inkomst för församlingen — t. ex. då klockarfastigheten överlämnats
till församlingen och av denna nyttjas för något dess eget, ej inkomstgivande
ändamål eller då densamma tidigare under avvecklingen genom
stiftsnämndens försorg eller därefter av församlingen själv försålts och försäljningsmedlen
omdisponerats, så att någon avkastning därav ej erhålles,
— kommer angivna skyldighet för sådan församling icke i annan mån till
uttryck än att församlingen har att, i enlighet med vad eljest åligger densamma,
uttaxera vad för klockarens avlönande erfordras. För det fall åter,
att klockardistriktet icke sammanfaller med den för boställsräntan ansvariga
församlingen (denna ingår med avseende å klockaravlöningsbesväret
med en eller flera andra församlingar i samfällighet), får den för vederbörande
församling här stadgade skyldigheten att till klockarens avlöning vid
den ifrågavarande tjänsten tillskjuta ett särskilt belopp, givetvis innebörden
av ett denna församling särskilt åliggande onus. Den har sålunda att
ensam gälda för viss del av klockarlönen erforderliga medel men att därjämte
ändock, efter stadgad grund, med övriga i samfälligheten ingående
församlingar bidraga till vad inom distriktet behöver därutöver genom
uttaxering uttagas.

De ändringar i sakkunnigförslaget, som jag under förevarande paragrafer
funnit anledning vidtaga, äro i allt väsentligt betingade av mitt i det föregående
berörda förslag beträffande dels sättet för dispositionen och förvaltningen
av de lönefastigheter, som komme att förklaras skola bibehållas

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

såsom publika arrendegårdar, klockarhemmanen, dels ock behandlingen av
lönefonder, som ingå bland avlöningstillgångarna vid klockar!;]''anst. I avseende
å den rättsliga ställning, som komme att intagas av klockarhemmanen,
vill jag här blott ytterligare fästa uppmärksamheten på att, då avkomsten
av dessa fastigheter, i likhet med vad som gäller beträffande de
allmänna kyrkohemmanen, tillföres kyrkofonden, denna åtgärd icke innebär
någon indragning i vedertagen mening till samma fond av ifrågavarande
lönefastigheter eller deras avkomst. Då kyrkofonden skall ha att
årligen till vederbörande klockardistrikt gälda den för klockarhemmanet
bestämda boställsräntan, framstår regleringen på denna punkt, sakligt sett,
såsom en inlösen av fastigheten för fondens räkning, en inlösen, som motiveras
av fastighetens användning och för vilken kyrkofondens föreslagna
ansvarighet för boställskapitalet utgör vederlag.

I avseende å den i 8 § 1 mom. stadgade förpliktelsen för vederbörande
församling att till klockarlönen tillskjuta ett mot boställsräntan svarande
belopp torde för sådana fall, då klockardistriktet består av två eller flera
församlingar och fastställt boställskapital helt utgöres av eller eljest i sig
innefattar värde av bostadsbyggnad, som efter ny lönereglering skall disponeras
såsom tjänstebostad vid klockarbefattningen, böra i den efterföljande
administrativa regleringen meddelas vissa närmare föreskrifter. Övertager
distriktet med äganderätt bostadsbyggnad, som här avses, erfordras
visserligen ej någon särskild reglering utöver här angivna lagstadgande.
Skulle åter distriktet endast vara villigt att övertaga dispositionsrätten
till byggnaden, bör den tillskottspliktiga församlingen vara berättigad att
i stället för att i penningar erlägga den del av boställsräntan, som å sådan
byggnad belöper, fullgöra denna betalningsskyldighet genom dispositionsrättens
upplåtande till distriktet.

Enligt 8 § 2 morn. i sakkunnigförslaget skulle det tillkomma Kungl.
Majit att, där boställsränta vid viss klockartjänst icke behövde i sin helhet
tagas i anspråk för klockarlönens bestridande, bestämma rörande dispositionen
av överskottsmedlen. Jag erinrar om att sådant överskott kan uppkomma
ej blott i följd av domkapitlets bestämmande, på sätt i 3 § avses,
utan även annars på grund av boställskapitalets fluktuerande värde. Viss
justering av stadgandet har med hänsyn härtill vidtagits. Jag framhåller
likväl, att de fall, då överskott, som här avses, kan tänkas uppstå, icke
kunna förväntas bliva många. I anledning av därom framställda erinringar
i vissa remissutlåtanden har jag emellertid låtit, i syfte att närmare precisera
de ändamål, för vilka medel av ifrågavarande slag böra få tagas i användning,
vidtaga viss jämkning i bestämmelsens avfattning.

9 §.

I avseende å bestämmelserna under förevarande paragraf har av den sakkunnige
anförts, bland annat, följande:

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188.

För den i 9 § angivna uppskattning av klockarfastighets beräkneliga saluvärde
ävensom av värdet av dess behållna årsavkastning lära vissa närmare
anvisningar böra meddelas i administrativ ordning.

Uppskattningen lärer böra avse klockarfastigheten i laggillt skick med
hänsyn till fastighetens förhandenvarande utnyttjande såsom avlöningstillgång
vid klockar tjänsten eller sålunda med utgående från att vid uppskattningstillfället
förefintliga brister å jord, bebyggelse, hägnad eller annat,
som till fastigheten hör, skola i vederbörlig ordning botas eller ersättas.

Det lär böra ankomma på stiftsnämnden att föranstalta om uppskattning,
som här avses. Uppskattningen torde böra förrättas av vederbörande
boställsnämnd, inom vars tjänstgöringsområde klockarfastighet är belägen,
eller, där stiftsnämnden med hänsyn till fastighetens mindre betydenhet
prövar sådant lämpligen kunna äga rum, av ordföranden i denna boställsnämnd.

Erfordras för uppskattningen biträde av lantmätare eller av eljest sakkunnig
person, bör stiftsnämnden äga på framställning av boställsnämndens
ordförande därom förordna. För värdering av klockarfastighet tillhörande
skog och skogsmark samt avkastning därav synes dock, då särskild utredning
härför kräves, nödigt biträde vid uppskattningen böra lämnas av
vederbörande revirförvaltare.

Kostnaderna för uppskattningen, inbegripet kostnad för av stiftsnämnden
förordnat särskilt biträde, synas böra i den ordning, som gäller för bestridandet
av avlöningsförmånerna vid klockartjansten, gäldas omedelbart
av det klockardistrikt, vartill tjänsten hör.

Såsom den värdebeständiga valuta, vari klockarfastigheternas saluvärden
skola efter omräkning utsättas, föreslås, i anslutning till vad härom i den
allmänna motiveringen anförts, viss i hektar eller motsvarande lägre ytenhet
angiven areal åker av högsta inom orten förekommande godhetsklass
vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt byggnadsbestånd. Det
kan mot förslaget i denna del givetvis invändas, att med en så beskaffad
realvärdesättning den särskilda värdestegring, som en klockarfastighets
skogstillgångar eller densamma tillhöriga tomtmarksområden kunna tänkas
undergå, ej omedelbart kommer till uttryck i det för fastigheten fastställda
boställskapitalet och alltså eventuellt icke i detta realvärde helt tillvaratages.
Kraven på ett »markegångssystem» vid klockarfastigheternas
uppvärdering torde dock rimligen icke få ställas för höga, så att systemet
otillbörligen kompliceras. Från praktisk synpunkt lärer ock den här föreslagna
omvärderingen enbart i jordbruksjord framstå såsom för ändamålet
fullt tillräckligt effektiv. Densamma måste ju i allt fall förutsättas innebära
ett verksamt skydd mot ett successivt sjunkande penningvärde.

De tillägg, som jag funnit nödigt foga till bestämmelserna under förevarande
paragrafer i sakkunnigförslaget, avse den särskilda uppskattning
av förefintliga lim(''fonder och avkastningen därav, som jag, på sätt framgår
av mitt tidigare ställningstagande till förslaget, ansett mig böra förorda.
Vad angår beräkningen av fondavkastning, varom här är fråga, har
det synts mig lämpligast och ledande till största möjliga förenkling i tillvägagångssättet,
att sådan avkastning beräknas till den procent av lönefonds
uppskattade värde, som vid tiden för uppskattningen skall till -

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

lämpas i avseende å prästlönefond vid beräkning av tillskott till pastorats
prästlönekostnader. För närvarande utgör denna procentsats, enligt Kungl.
Maj:ts kungörelse den 11 september 1936 nr 509, tre och en halv.

Vad av den sakkunnige i övrigt anförts beträffande här ifrågavarande
uppskattningsförrättningar föranleder från min sida ingen erinran. Av vikt
är att uppmärksamma, att den värdeuppskattning av lönefastigheterna,
som här avses, blir en engångsåtgärd. Betydelsefullt blir likaledes att tillse,
att utredningen rörande lönefastighetens laggilla skick vid tiden för förrättningen
— enkannerligen i avseende å fastighetens byggnadsbestånd —
icke fullföljes längre än som av sakens natur i varje fall betingas. Känt är
nämligen, att ett fastställande härav, särskilt där vederbörande församling
egenrådigt förfogat över fastigheten och i samband därmed vidtagit förändringar
i avseende å bebyggelsen, kan vara förbundet med vissa vanskligheter.
Såsom regel synes härvid vara tillfyllest, att upplysning örn fastighetens
lagenliga byggnadsbestånd sökes i instrumentet över den syneförrättning,
som senast företagits å fastigheten.

Några remissmyndigheter lia riktat anmärkningar mot förslaget dels i
anledning därav, att vederbörande revirförvaltare — och ej stiftsjägmästaren
— förutsatts skola medverka vid uppskattning av lönefastighets
skogstillgång, dels beträffande förslaget, att kammarkollegiet skall utgöra
särskild instans för prövning av besvär över stiftsnämnds beslut rörande
fastställande av boställskapital och avkastningsprocent. Anmärkningarna
synas mig vara helt obefogade. Att revirförvaltaren och ej stifts jägmästaren
anförtros omförmälda uppgift att biträda vid skogsvärderingen följer
givetvis därav, att dessa fastigheters skogar alltjämt vid tiden för den
ifrågavarande förrättningen kvarstå under skogsstatens vård och förvaltning
och att följaktligen revirförvaltaren måste antagas besitta en förhandskännedom
om skogen, som icke kan hos stiftsjägmästaren förutsättas. Till
stöd flir lämpligheten, att kammarkollegiet insättes såsom besvärsinstans i
mål av här omförmäld beskaffenhet, behöver jag blott erinra örn den centrala
ställning detta ämbetsverk enligt gällande lagbestämmelser intager
vid handläggningen av ärenden rörande försäljning av kyrklig jord.

10 §.

Den sakkunnige har härvid anfört:

Då för klockarboställe beräknat saluvärde enligt stadgandet i 9 § 2 mom.
skall omräknas i areal åkerjord samt då i sådan valuta uttryckt boställskapital
jämlikt bestämmelsen i 10 § skall i sin tur omräknas i penningar,
skall detta ske på grundval av de vid senast verkställda allmänna fastighetstaxering
tillämpade enhetsvärdena för motsvarande ägoslag. Den förstnämnda
av dessa räkneoperationer skall ankomma på stiftsnämnden och
blir en engångsåtgärd. Den senare omräkningen skall klockardistriktet hava
att företaga vid uppgörande av såväl den första som sedermera inträffande
löneregleringar enligt förevarande lag.

Departe mentschefen,

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

I anslutning till vad jag tidigare härom framhållit, har jag funnit denna
paragraf, som allenast upptager vissa för lagregleringen icke konstitutiva
procedurföreskrifter, böra ur lagförslaget utgå. Såsom nummer 10 i paragrafföljden
bör i dess ställe upptagas lagförslagets 11 §.

11 §•

Sedan förslagets bestämmelser under denna paragraf överflyttats till det
ledigblivna paragrafrummet 10, har jag härunder i stället låtit införa ett
stadgande i syfte att, för vissa undantagsfall, möjliggöra en revision i särskild
ordning av värden, som genom eljest laga kraft ägande beslut fastställts
för boställskapital och avkastningsprocent.

På sätt jag anfört vid granskningen av bestämmelserna under 9 § kunna
fall tänkas förekomma, där vid uppskattningsförrättning jämlikt denna paragraf
viss svårighet förelegat att bedöma omfattningen och beskaffenheten
av fastighets lagenliga byggnadsbestånd. Det lär härvid kunna inträffa, att
de förutsättningar i förevarande avseende, varmed man vid boställskapitalets
och avkastningsprocentens fastställande räknat, sedermera — exempelvis
genom det avgörande, som träffats vid den efterföljande avträdessynen,
— befinnas vara oriktiga. Likaledes kan tänkas, att till grund
för berörda värden legat sådana felaktiga uppgifter beträffande fastighetens
ägo vidd, att värderingsresultatet därigenom blivit i avsevärd mån påverkat.
Möjlighet till en efterföljande korrigering av uppskattningsvärdena synes, i
fall som här avses, icke böra saknas.

I några remissyttranden har framförts en erinran mot sakkunnigförslagets
reglering i avseende å vederbörande församlingars ansvar för uppskattat
boställskapital och för boställsräntan för lönefastigheter, som under
stiftsnämndens interimistiska förvaltning bleve försålda. Anmärkts har
sålunda, det ingen garanti förelåge, att köpeskillingen uppginge till boställskapitalets
värde. Vederbörande församling kunde i sådant fall bliva skyldig
att svara för större kapital än den mottagit. Ehuru det med fog kan antagas,
att ett medgivande av Kungl. Maj:t till föryttring av en lönefastighet
till underpris på sätt här förutsatts icke — i allt fall ej annat än
i rent undantagsfall — skulle komma att lämnas, har jag funnit mig kunna
förorda, att vederbörande församlingar även i här berört fall helt säkerställas
för varje möjlighet till förlust.

Ytterligare ett fall, därvid församling kan tänkas kunna åsamkas förlust
i följd av att boställskapitalet måst fastställas, innan avvecklingen
med avseende å till tjänsten hörande lönefastighet kunnat slutföras, har
jag ansett böra i förevarande samband bliva föremål för särskild reglering.
Då klockare eller organist vid ikraftträdande av lönereglering enligt den
i lagen avsedda nya ordningen skall frånträda lönefastighet, vilken befattningshavaren
därförut innehaft under boställsrätt, bör givetvis, såsom jag
även tidigare berört, avträdessyn enligt nu gällande föreskrifter äga rum

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 18S.

för fastställande av den ansvarighet beträffande lönefastighetens byggnad
och underhåll, som hittills ålegat boställshavaren. Vid sådan syn
torde stiftsnämnden, såsom företrädare för lönefastigheten under avvecklingstiden,
lämpligen böra intaga ställningen såsom tillträdare. Vid synen
utdömd ersättning för bristande byggnad och underhåll å lönefastigheten
lärer fördenskull i första hand böra uppbäras av stiftsnämnden. Då emellertid
lönefastighetens för boställskapitalets bestämmande beräknade saluvärde
uppskattats med hänsyn till fastighetens laggilla skick, måste den vid
den efterföljande avträdessynen utdömda ersättningen hava blivit vid boställskapitalets
fastställande förutbedömd och i boställskapitalet inräknad.
Följaktligen skall influten sådan ersättning i sinom tid för lönefastighet,
som ej skall utgöra klockarhemman, av stiftsnämnden redovisas till vederbörande
församling, som är för boställskapitalet ansvarig. Visar det sig da
sedermera, att den förutvarande boställshavaren, vilken adömts ersättningen,
eller dennes rättsinnehavare är oförmögen att — helt eller delvis
— gälda ersättningen, beredes tydligtvis församlingen därigenom en för
framtiden bestående årlig förlust, därest icke möjlighet gives att i efterhand
med hänsyn därtill omreglera boställskapitalet.

Den ersättning för bristande byggnad och underhåll å lönefastighet, varom
här varit fråga, kan säkerligen i åtskilliga fall — och även utan att
vanvård därvid kan läggas boställshavaren till last — komma att uppgå
till så betydande belopp, att utgivandet därav, oavsett boställshavarens
större eller mindre betalningsförmåga, måste komma att vid en jämförelse
med de av boställshavaren åtnjutna löneinkomsterna te sig såsom för honom
oskäligt betungande. Den obillighet, som ett indrivande av dylika höga
syneersättningar alltid kommer att innebära, torde i månget fall ytterligare
skärpas i betraktande av den förhållandevis låga lönenivå, som för
dessa befattningshavare merendels föreligger. Med hänsyn härtill har jag
ansett lämpligt, att Kungl. Maj:t förbehålles befogenhet att efter skälighetsprövning
medgiva avträdande boställshavare nedsättning i sådan hans
ersättningsskyldighet, som här avsetts, eller att i undantagsfall befria
boställshavaren därifrån. Jag vill här erinra örn att en likartad förmån
medgavs biskoparna vid den för dem år 1930 beslutade avlöningsreformen.
Avvecklingen av biskoparnas dittillsvarande boställsinnehav förbands nämligen
då med, bland annat, befogenhet för Kungl. Majit att från den förutvarande
biskopslöneregleringsfonden utlämna lån eller bidrag åt biskop
eller biskops rättsinnehavare till gäldande av kostnad, som uppkommit
på grund av den biskopen såsom boställshavare enligt förut gällande bestämmelser
åvilande byggnadsskyldigheten. Medgives Kungl. Majit nu med
avseende å klockarna och organisterna sådan befogenhet, som jag här föreslagit,
förutsätter detta givetvis även möjlighet för Kungl. Majit att i
samband därmed förordna örn den jämkning av fastställt boställskapital
och av den för boställskapitalet gällande avkastningsprocenten, som på -

Departe mentschefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

kallas i följd av att församlingen går miste om vid avträdessynen utdömd
byggnads- eller husröteersättning.

Enligt de stadgande^ som jag, i anslutning till vad jag här anfört, låtit
under förevarande paragraf införa, skall alltså en efterföljande korrigering
av värdena för boställskapital och avkastningsprocent — dels på äv vederbörande
församling eller, i visst fall, av klockardistriktet därom gjord framställning,
dels i fall, som här ovan sist berörts, utan särskild framställning
— kunna under i paragrafen angivna förutsättningar efter prövning av
Kungl. Majit äga rum.

12 §.

Under denna paragraf har i sakkunnigförslaget intagits vissa bestämmelser
rörande dispositionen av sådana, från tid före lagens tillämpning beträffande
viss klockar- eller organisttjänst uppsamlade kapitalmedel, som i mitt
förslag, för vilket jag härförut redogjort, betecknats såsom lönefonder. Godkännas
de bestämmelser beträffande behandlingen av ifrågavarande slag av
medel, som jag i det föregående förordat, böra de här berörda stadgandena i
sakkunnigförslaget utgå. — Förslagets 13 § bör härefter i stället erhålla
nummer 12.

13 §.

I fråga örn stadgandet i förevarande paragraf har den sakkunnige anfört,
bland annat, följande:

I avseende å de administrativa bestämmelser, som skulle komma att
erfordras för den föreslagna lagens tillämpning, hava i 1 § särskilt angivits
bestämmelser rörande ordningen för lönereglerings företagande och blivande
tillämpning. Härom synes behövligt att i detta sammanhang ytterligare
framhålla följande.

Med bestämmelserna i 1 § åsyftas, att lönereglering först generellt företages
vid alla de ifrågakommande klockartjänsterna, så att de nya grunder
för lönens bestämmande, som den föreslagna lagen upptager, komma att
överallt vinna tillämpning. Som emellertid reglerna för uträkningen av boställsräntan
innebära, att dennas värde fluktuerar med värdet av den åkerareal,
vari det till grund för boställsräntan liggande boställskapitalet är
utsatt, erfordras även — med hänsyn till boställsräntevärdets betydelse ej
mindre, enligt 3 §, för klockarlönens bestämmande, än även, enligt 8 §, för
bestämmandet av församlings särskilda bidragsskyldighet för klockarlönens
bestridande — att enligt lagen en gång uppgjord lönereglering tid efter
annan förnyas vid sådan tjänst, för vilken boställskapital finnes fastställt.

Det till grund för bestämmandet av boställskapitalets värde liggande s. k.
enhetsvärdet för åkerareal blir för en var ort till sin storlek bestämt vid de
för närvarande vart femte år inträffande allmänna fastighetstaxeringarna.
Föreskrifter om uppgörande av förslag till dylika enhetsvärden samt om
dessa värdens upptagande i särskild, inom beredningsnämnden vid allmän
fastighetstaxering för varje kommun upplagd längd återfinnas i gällande
taxeringsförordning 59 § 1 mom. och 62 § 4 mom. Örn deras tillämpning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

vid fastighetstaxeringen stadgas ytterligare i anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen,
punkt 1. — För att dessa värden må kunna för i förevarande
lagförslag angivna syften bli lätt tillgängliga för såväl stiftsnämnd
som vederbörande klockardistrikt, torde visa sig lämpligt, att länsstyrelserna
åläggas införa desamma, i erforderlig utsträckning, i länskungörelserna.
Sådant kungörande skulle givetvis dock krävas blott det år allman
fastighetstaxering inträffar och bör då ske omedelbart elter det fastighetsprövningsnämnden
avslutat sitt arbete för året samt avse de eventuellt
justerade värden, som av prövningsnänmden tillämpats. Vederbörande
stiftsnämnd synes böra härför meddela länsstyrelse uppgift å de kommuner,
varest sådan klockarfastighet finnes, som här är i fråga. — Därest lagstiftning
på i förevarande förslag upptagna grunder skulle komma till stånd,
torde författningsbestämmelserna i ämnet kunna antagas komma att tilllämpas
från ingången av år 1938. Sagda år skall enligt nu gällande ordning
allmän fastighetstaxering äga rum i hela riket, och i länen skola fastighetsprövningsnämnderna
hava avslutat sitt arbete senast den 20 juni samma ar.

Med dessa data för ögonen synes man kunna tänka sig ordningen för de
nya löneregleringarnas uppgörande och tillämpning bliva ungefär följande.

Lönereglering, som här nämnts, verkställes första gången under senare
hälften av år 1938. Dess tillämpning vid tjänsten inträder den 1 januari
1939, därest den, som då innehar tjänsten, tillsatts efter lagens ikraftträdande
eller han ändock så medgiver. I annat fall bör regleringen tillämpas
först vid det näst efter utgången av år 1938 men före den 1 januari 1944
inträffande ombytet av klockare.

Sedan sålunda för klockartjönsten lönereglering, som i 1 § avses, blivit
första gången verkställd, bör — även om löneregleringen i fråga icke kommit
att vid tjänsten tillämpas — förnyad reglering av lönen i enahanda
ordning verkställas, första gången, till det ombyte av klockare, som inträffar
näst efter utgången av år 1943, samt därefter ånyo till varje sådant
ombyte, som äger rum närmast efter utgången av femte året efter det den
nästföregående löneregleringen vid tjänsten vidtagits. Förnyad lönereglering,
som här angivits, synes böra uppgöras tidigast sex månader före det
förestående ombytet av klockare, så att därvid av fastighetsprövningsnämnd
tillämpade nya enhetsvärden må hinna bli offentliggjorda. Den nya
löneregleringen torde böra vinna tillämpning vid den nye tjänstinnehavarens
tillträde av tjänsten eller, örn beslutet örn löneregleringen då ej vunnit
laga kraft, när så sker.

Såsom jag redan under 12 5 anfört, bör nu förevarande paragraf med hänsyn
till den ändrade nummerföljden för närmast föregående paragrafer erhålla
nummer 12.

Enligt sakkunnigförslaget är förutsatt, att så snart ny lönereglering, som
i 1 § avses, blivit av klockardistriktet beslutad, vederbörande tjänstinnehavare
skall äga vitsord att omedelbart påkalla tillämpning av densamma
vare sig han antagits till befattningen före eller efter den nu tillämnade
lagens ikraftträdande. Motivet härför är givet vis, att de tjänst innehavare,
som nu hava att dragas med de med klockarboställsväsendet förbundna
olägenheterna, må kunna varda därifrån utan längre tidsutdräkt. befriade.
Stiftsnämnden i Luleå har funnit ett stadgande av loir angiven innebörd

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

ägnat att ingiva betänklighet. Enligt stiftsnämndens förmenande kunde
det nämligen, därest den av den sakkunnige föreslagna regleringen bleve
gällande, tänkas att en församling komme att tillskyndas vissa utgifter för
klockarens avlöning utöver de från boställena tänkta eller beräknade inkomsterna.
Stiftsnämnden synes härvid hava haft i tankarna förlust för en
församling, som, vid ett godkännande av den sakkunniges förslag, kunde
tänkas uppstå dels beträffande avkomsten av lönefastighet, som förklarats
skola bibehållas såsom publik arrendegård, dels vid försäljning av lönefastighet
till pris understigande boställskapitalets värde.

Jag erinrar örn att den risk för förluster för vederbörande församling i här
berörda fall, som enligt sakkunnigförslaget må hava förelegat, blivit genom
de av mig företagna ändringarna i förslaget under 5, 7 och 8 §§ samt
genom bestämmelserna i den av mig föreslagna paragrafen 11 helt förebyggd.

Jag har följaktligen icke funnit anledning att på denna punkt motsätta
mig den sakkunniges förslag. Ej heller föranleder vad den sakkunnige i
övrigt anfört under nu förevarande paragraf annan erinran från min
sida, än att, då den av mig nu förordade lagstiftningen icke lärer kunna
tänkas vinna tillämpning förrän tidigast under hösten år 1938, tidsfristerna
för den av den sakkunnige förutsatta ordningen för de nya löneregleringarnas
uppgörande och tillämpning givetvis kunna komma att i förhållande
härtill förskjutas framåt.

I anslutning till vad i det föregående anförts har inom ecklesiastikdepartementet
utarbetats förslag till lag angående särskilda grunder för
klockar- och organistlöns bestämmande samt örn dispositionen av till
klockar- och organisttjänst hörande avlöning stilig äng ar.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nu omförmälda
lagförslag måtte i proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protkoollet:

G. v. Krusenstjerna.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 188.

Bil. I.

(åberopad sid. 10)

Till KONUNGEN.

Under en lång följd av år har det bland alla, som satt sig in i förhållandena,
rått enighet om, att kyrkomusikerna på Sveriges landsbygd
blivit synnerligen missgynnade i ekonomiskt hänseende. ^ När andra
tjänstemannagrupper fått sina löner reglerade till skälig nivå, ha särskilt
dessa landsbygdens organister och kantorer, örn man tar penningevärdets
fall i betraktande, snarare fått sina löner minskade än tvärtom. För
de kyrkomusici, i vilkas avlöning avkastningen från klockaregårdar ingår,
har inkomsten därtill varit förknippad med risker, som på senare
tid hota att för dem få rent av ruinerande följder. Den underhållsoch
byggnadsskyldighet, som anses åvila löneboställsinnehavaren, har
genom byggnadskostnadernas stegring blivit en börda, som verkar en
fullständigt nedbrytande otrygghet. Sålunda är det nära nog omöjligt
att få nuvarande byggnader, vilka oftast äro gamla, brandiorsäkrade
till betryggande belopp, så att efter timad eldsvåda, nya, lagliga byggnader
kunna uppföras för försäkringssumman. Vidare förekommer flerstädes,
att synerätten dömer gamla byggnaders ersättande med^ nya,
tidsenliga sådana. Visserligen har den underhållsskyldighet, som åvilar
boställsinnehavaren, i de flesta arrendekontrakt överflyttats till arrendatorn,
särskilt beträffande åbyggnaderna, som av honom begagnas, men
under den svåra jordbrukskris, som övergått vårt land, har det på många
håll varit omöjligt att tillämpa denna punkt i kontraktet, i varje fall
till sådan utsträckning att byggnaderna icke försämrats, enär arrendatorn,
även örn arrendet varit lågt, redan haft svårt att å bestämd tid
erlägga detta. Då en klockaregård av en eller annan omständighet skall
ombyggas, står innehavaren inför en sådan situation, att hans löneinkomst
är ungefär densamma som den var för ett trettiotal år sedan,
under det att byggnadskostnaderna stigit till mer än dubbelt. Med den
ringa lön församlingen tillerkänt kyrkomusikern, lär väl ej något nämnvärt
sparkapital kunnat uppstå, varmed boställsinnehavaren kan bestrida
de reparationer eller ombyggnader, som ålagts honom. Återstår
alltså ej annat än skuldsättning i någon form. Inteckningslån är ju
uteslutet, enär sådant blott tillerkännes ägare av fastighet, och det lär
väl ej heller bliva lätt att anskaffa ett borgenslån, där den knappa
lönen är den enda säkerheten. För ett fattigt sterbhus, vilket ådömes
sådan skyldighet, ställer sig saken än värre. Och vad skall man göra
med en ny tillträdare, som icke har några tillgångar och icke kan få
borgenslån? Skulle tilläventyrs boställsinnehavaren erhålla lån för byggnadsändamål,
så får han med ränta och amortering å länet så stora avdrag
å sina inkomster, att antagligen både arrende och en del av den
kontanta lönen gå åt härför under amorteringstiden. En sådan avbränning
å en redan förut obetydlig lön måste bringa de kyrkomusici, som
helt eller delvis avlönas med boställe, i fullkomlig misär. Harpa några
belysande exempel! I Stora Herrestads församling av Malmöhus län
skedde ombyte av klockare, organist och kantor år 1907. Vid laga av -

Kungl. May.ts proposition Nr 188.

och tillträdessyn samma år ålades den nye befattningshavaren att uppföra
nya byggnader till visst belopp. Lönen var då 1,100 kronor varav
450 kronor utgjorde den kontanta lönen och 650 kronor erhölls av arrende.
Befattningshavaren förklarade sig ej kunna, på grund av ekonomiska
svårigheter, fullgöra synerättens beslut. Vid därefter hållna
ekonomiska besiktningar å bostället har förhållandet upprepats. Är
1930 anmäldes boställsinnehavare!! hos Lunds domkapitel för uraktlåtenhet
att fullgöra de nybyggnadsskyldigheter, som honom vid senaste
syneförrättning ålagts. Domkapitlet hänsköt ärendet till länsstyrelsen i
Malmöhus län, vilken överlämnade åt sakkunniga att beräkna kostnaderna
för nybyggandet. Länsarkitekten kom till ett kostnadsförslag om
31,000 kronor, under det att riksdagsman Pehrsson i Bramstorp stannade
vid en kostnad av 18,000 kronor. Denna sista summa med tillägg av
vissa tillkommande belopp ålades befattningshavaren utbetala vid äventyr
av utmätning. Sådan åtgärd vidtogs, men enär inga utmätningsbara
tillgångar funnos, förklarades boställsinnehavare!! utfattig. — Vid
tillträdet av klockare-, organist- och kantorstjänsten i Strövelstorps församling
av Kristianstads län blev nytillträdaren vid av- och tillträdessyn
år 1927 å klockarebostället därstädes ålagd att uppföra nytt hästoch
kreatursstall i stället för det gamla, som utdömdes, till en kostnad
av 12,800 kronor. Denna summa fördelades så, att sterbhuset efter
företrädaren .skulle erlägga 4,800 kronor och tillträdaren 8,000 kronor.
För anskaffande av denna summa måste befattningshavaren på egen risk
upptaga ett tioårigt amorteringslån i församlingens sparbank. Den kontanta
lönen var då 150 kronor och arrendeinkomsten 2,000 kronor. Bostad
måste befattningshavaren själv anskaffa för sig och sin familj, enär
bostället blott inrymde bostad för arrendatorn. — I Ränneslövs och
Ysby församlingars pastorat i Halland är lönen åt klockaren, organisten
och kantorn upptagen till 3,810 kronor. Härav avgår för byggnadsskyldighet
årligen 1,425 kronor och för övriga med tjänsten förenade
kostnader 625 kronor varigenom löneinkomsten reduceras till 1,760 kronor.
Exemplen kunde mångfaldigas.

Det hela visar att systemet är fullständigt omöjligt. Det kom till vid
en tid, då en mycket stor del av landets ämbets- och tjänstemän hade
sina inkomster delvis från jorden. De brukade då i regel själva sina boställen.
Efter hand som yrkena fordrade helt sin man, avskaffades
denna form för avlöning såsom otidsenlig. Endast kyrkomusikerna på
landet i provinser, där klockaregårdar finnas, få fortfarande nöja sig med
(lenna avlöningsform. Då de i regel ej äro utbildade för lantbruk och
oftast icke heller lämpa sig härför, eftersom teknisk musikalisk färdighet
och jordbruksarbete låta sig dåligt förena, så måste de arrendera
ut sina boställen. Pä åtskilliga av dessa finns bostad endast ät endera
parten. Upplåtes denna åt arrendatorn, måste boställsinnehavaren beredas
rum annorstädes, men byggnaderna skola underhållas och nybyggas,
när så bestämmes, även örn innehavaren ej har någon bostad
i dessa.

Enär församlingarna kunnat övertaga prästboställena, synes det oss ej
omöjligt, att så även kan ske med klockareboställena. Kungl. Majit
har enligt utslag den 11 augusti 1933 medgivit Svedala församling av
Malmöhus län, att mot utbetalande av full lön till innehavaren av
klockare-, organist- och kantorsbefattningen i församlingen, uppgående

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

till minst samma belopp, som varit bestämt för senaste innehavaren av
nämnda befattningar, disponera klockarebostället ''A mantal Stora Svedala
n:o 5 mot det att förutom den obeskurna kontanta lönen tillhandahålla
befattningshavaren bostad, bestående av 5 rum och kök jämte
ekonomihus och trädgård. Flera sådana överenskommelser hava för
övrigt träffats mellan församlingar och kyrkomusici.

Med stöd av vad sålunda anförts anse vi oss nödsakade att i underdånighet
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,
att kyrkomusikerna befrias från förvaltningen av klockareboställena
och dem åvilande underhålls- och byggnadsskyldigheten; att förvaltningen
övertages av pastoratskyrkoråden under tillsyn av boställs- och stiftsnämnd;
att pastoraten åläggas att hålla bostad åt kyrkomusikern i likhet
med vad som åligger skoldistrikten rörande folkskollärarebostad,
även örn befattningen är förenad med klockaresysslan; att behållen inkomst
från boställena redovisas av pastoraten som lönetillägg åt kyrkomusikerna;
att nuvarande boställsinnehavaren icke genom reformen får
vidkännas minskning av sina löneförmåner under sin tjänstetid samt att
där nuvarande tjänsteinnehavares löneförmåner för självständig kantorsoch
organistbefattning ej överstiger kontant 2,400 kronor per år, förmånen
av fri bostad icke får inräknas i den egentliga lönen och således
verka reducering av denna.

Förvissade örn att möjligheter finnas för stiftande av nya, tidsenligare
förordningar angående kyrkomusikernas löneförmåner, anhålla vi bliva
befriade från nuvarande olidliga förhållanden!

Underdånigst

Ragnar Blennow R. Andersson H. Olbers

ordf. i Lunds stifts v. ordf. i Hallands seler, i Lunds stifts

Organist- och Kantorsförening. Organist- och Kantorsförening. Organist- och Kantorsförening.

Klockar- och organistboställena fördelade efter ägoslag och areal inrösningsjord (i hektar)

samt efter förekomsten av bebyggelse.

>£*■

									Ant	a	1	f	a	s	i	g	li	e	t e	r
	utan särski	it	redovisa	d avrösningsj	o r	d											med
Stift	med endast bostads-												med	avrösningsjord		Cj
	tomt	och trädgård					övriga															angiven	Summa
	Under 1	1-	-5	5		Under 1	i-	-5	5-	-10	10-	-25	25—	Under 1	1-	-5	5-	-10	10-	-25	25—	areal
	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b	ob	b
Uppsala.......	i	6	i	1	—	—	9	5	19	15	2	1	_	_	_	_	5	3	9	14	2	10	_	3		i	5	2	53	61
Linköpings.....	2	3	i	—	—	—	8	3	11	10	3	2	i	—	—	—	4	1	4	9	—	8	i	5	—	—	2	1	37	42
Skara.........	2	1	—	—	—	—	13	5	9	10	—	4	—	1	—	—	6	3	5	6	—	5	—	5	—	—	2	1	37	41
Strängnäs......	9	10	—	—	—	—	8	3	6	9	—	1	i	1	—	—	8	4	4	5	—	6	—	1	—	—	5	4	41	44
Västerås.......	—	3	—	2	—	—	4	3	7	11	—	1	—	—	—	—	5	1	2	9	—	4	—	2	—	—	1	—	19	36
Växjö........	—	—	—	—	—	—	1	1	—	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3	—	3	—	2	—	—	—	—	1	12
Lunds ........	5	4	2	1	—	—	31	4	29	25	9	16	4	27	—	4	4	2	7	15	1	23	3	32	—	14	1	2	96	169
Göteborgs.....	—	—	—	—	—	—	1	—	3	—	—	1	—	1	—	2	1	—	2	1	—	8	—	19	—	6	—	—	7	38
Karlstads......	—	2	—	—	—	—	—	1	—	2	—	1	—	1	—	—	—	3	2	4	—	3	—	2	—	_	—	_	2	19
Härnösands ....	—	—	—	1	—	—	—	—	2	1	1	—	1	—	—	—	—	1	—	2	—	1	_	_	_	_	_	_	4	6
Luleå.........																			1	1	—	1	1	1	—	—	_	—	2	3
Visby.........	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	_	_	_	2
Stockholms stad .																												1	1	1
Summa	19	30	4	5	—	—	75	25	87	86	15	27	7	31	—	6	33	18	36	70	3	72	5	72	—	21	16	11	300	474

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

Bil. 11 b.

(åberopad sid. 12)

Klockar- och organistboställena fördelade efter areal inrösnings
jord (i hektar) och taxeringsvärde.

Stift	Areal	inrösningsj ord	T axeringsv	å r d e	Summa
Under 1	iO 1	0 »—i 1 to	10—25	1 ifi <N	Ej angiven	Under 2,000	O O »o 1 © © ©^ oT	5,000—10,000	10,000-20,000	20,000 —	Ej angivet
Uppsala..........	29	59	15	3	1	7	34	24	13	6	3	34	114
Linköpings........	21	35	13	7	—	3	19	18	19	9	2	12	79
Skara ...........	30	30	9	6	—	3	24	17	9	7	1	20	78
Strängnäs.........	42	24	7	3	—	9	21	10	5	9	1	39	85
Västerås..........	16	31	5	2	—	1	17	12	10	7	5	4	55
Växjö...........	2	6	3	2	—	—	2	5	1	3	—	2	13
Lunds ...........	50	79	49	66	18	3	40	42	62	66	41	14	265
Göteborgs........	2	6	9	20	8	—	—	5	5	22	10	3	45
Karlstads.........	6	8	4	3	—	—	2	7	4	6	—	2	21
Härnösands.......	1	6	2	1	—	—	3	3	4	—	—	—	10
Luleå............	—	2	1	2	—	—	—	—	3	2	—	—	5
Visby............	1	1	—	—	—	—	—	—	1	1	—	—	2
Stockholms stad ....	—	1	—	—	—	1	—		—	1	1	—	2
Summa	200	288	117	115	27	27	162 143	136	139	64	130	774

Bihang till riksdagens -protokoll 1988. 1 sami. Nr 188.

Klockar- och organistboställena fördelade efter olika slag av upplåtelseform och bebyggelse.

Stift	Boställshavaren bebor eller brukar själv fas-tigheten, helt eller delvis	Fastigheten dispone-ras helt för särskilt församlings- eller annat kommunalt ändamål			F	a	s t	1 g h	e	e	n	11	t a	r	r e	n	d e	r	8			Uppgift om upp-l&telseform saknas	Summa fastig- heter
av boställshavaren	av församlingen	av myndighet	uppl&tare ej angiven
83 60 6t >> £3 01 £3 O	Bebyggda	83 •o bo bo >. £ 01 £ O	Bebyggda	83 ■o 60 60 £> 01 XI O	Bebyggda	oS ''O 6fi 6C £3 01 XI O	Bebyggda	o3 ''O 60 60 >. £3 01 XI O	Bebyggda	o3 ''O 00 60 £3 01 £3 o	Bebyggda	c3 •O 60 60 >» £3 01 £3 O	Bebyggda
med bostads-hus + ev. ekon.-hus	ro £ d 0 M 01 T3 03 a ce ''C fl 01	83 a a a 02	med bostads-hus +ev. ekon.-hus	fl .fl C 0 .* ''fl 0) a s x> fl 01	03 a a 3 02	med bostads-hus-*-ev. ekon.-hus	ro fl .fl fl C M 0) TT OJ a 03 ''fl fl 01	83 a a 3 02	med bostads-hus-fev. ekon.-hus	ro 3 X3 fl 0 01 ''C 01 a ro 83 ''O fl 01	SÖ a a 3 02	med bostads-hus + ev. ekon.-hus	m 3 X3 fl 0 0) TJ 01 a ro oö T3 ■g	83 a a 3 03	med bostads-hus + ev. ekon.-hus	ro 3 -O fl 0 M 01 ''fl 01 a 03 ''O fl 01	83 a a 3 02	med bostads-hus-f ev. ekon.-hus	ro 3 XJ fl 0 M 01 T) 01 a s ''O a 01	sS a a 3 02	fl £ 3	»fl O a
85 ■ga Is o « £ ''O a	M 3 »- £3 ''O O h •O	ro Ig O * •O :Ä	£6 3 £3 O ki •O	aö ''O r- 11 O öS ki £	£t 3 X ''O ki O ki =0	ro__ \|1 1! ki :CÖ O	£! 3 k« XI ''fl O kl •c	ro o * ^ c £ ^	fl Xl -o kl c kl £	■g«S 1 b tn :o3 £	M 3 ki £3 *fl O ki £	ro _ 1 B S « •“o ki :CÖ :C	3 XI ''fl O £	bebyg- gelse
Uppsala.....	10	7	4	6	17	7	3	2	_	5	8	_	4	6	10	16	3	12	9	24	1	_	_	_	_	1	2	i	_	3	10	2	_	_	2	53	61
Linköpings . . .	6	3	5	2	10	4	3	3	—	6	12	—	5	4	9	12	2	13	1	16	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	2	1	—	—	1	37	42
Skara......	2	1	5	7	13	6	—	1	1	2	12	—	8	4	12	15	—	7	5	12	—	—	—	—	—	1	—	—	i	1	1	—	i	—	1	37	41
Strängnäs ....	11	9	8	4	21	15	5	1	2	8	5	2	—	2	4	4	2	2	—	4	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	5	4	2	i	7	41	44
Västerås.....	7	3	12	4	19	3	—	4	—	4	5	1	2	5	8	3	1	3	1	5	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	19	36
Växjö......	—	—	2	1	3	1	—	—	—	—	—	1	1	—	2	—	—	5	2	7												—	—			1	12
Lunds ......	11	12	32	—	44	4	1	2	—	3	57	8	94	2	104	17	1	9	1	11	4	—	7	—	7	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—	96	169
Göteborgs ....	1	—	6	1	7	—	—	—	—	—	6	—	22	1	23	—	6	—	—	6	—	—	2	—■	2	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	7	38
Karlstads ....	1	4	6	—	10	—	1	—	—	1	—	1	2	—	3	1	1	3	—	4	—	—	—	—	—	—	—	—	i	1	—	—	—	-	—	2	19
Härnösands . . .	2	2	1	2	5	—	—	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—	—	1	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4	6
Luleå......	2	1	1	—	2														1	1										—						2	3
Visby......	—	2			2																																2
Stockholms stad	—	1			1						1																		...							1	1
Summa	53	45	82	27	154	40	13	13	3	29	108	13	138	24	175	68	16	54	21	91	5	—	9	—	9	7	2	i	2	5	19	7	3	i	11	300	474

Bil. II c.

''åberopad sid. 12)

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

Bil. II d.

(åberopad sid. 12)

Byggnadsskyldigheten vid klockar- och organistboställena.

Stift	Byggnädsskyldigheten anses åligga	Summa bebyggda boställen
tjänst- innehavaren	församlingen	annan 1. ej angiven
Uppsala...............	10	49	2	61
Linköpings .............	3	39	—	42
Skara .................	13	27	1	41
Strängnäs..............	4	37	3	44
Västerås...............	4	31	1	36
Växjö.................	2	10	—	12
Lunds .................	150	13	6	169
Göteborgs.............	32	3	3	38
Karlstads.............	3	16	—	19
Härnösands.............	1	4	1	6
Luleå.................	—	3	—	3
Visby.................	—	2	—	2
Stockholms stad.........	—	1	—	1
Summa	222	235	17	474

Bil. 11 e.

(åberopad sid. 12)

Klockar- och organistboställena fördelade efter förekomsten

av virkesavkastning.

Stift	Ingen virkes-avkastning	Virkesavkastningen	Uppg. om	Summa
överstiger ej husbehov	överstiger husbehov	virkesavkastn. saknas
Uppsala.......	107	i	3	3	114
Linköpings.....	76	—	1	2	79
Skara .........	70	i	3	4	78
Strängnäs ......	79	2	—	4	85
Västerås.......	42	6	6	1	55
Växjö.........	7	2	2	2	13
Lunds.........	231	8	6	20	265
Göteborgs......	25	4	5	11	45
Karlstads......	18	—	2	1	21
Härnösands.....	8	1	—	1	10
Luleå.........	—	3	2	—	5
Visby.........	1	1	—	—	2
Stockholms stad .	2	—	—	—	2
Summa	666	29	30	49	774

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Bil. lil.

(åberopad sid. 16)

Antalet med folkskollärarbefattning förenade klockar- och organist''
befattningar, med och utan tillhörande boställsjord.

	Folkskollärarbefattning f	ö r e n a d	med	Förenade tjänster
	både klockar- och organistbefattning	enbart klockarbefattning	enbart organistbefattning
Stift		O CL EE p: O >-i -i p
med kloc-kar- eller organist-boställs-jord	utan boställs- jord	med klockar- boställs- jord	utan boställs- jord	med organist- beställs- jord	utan boställs- jord	EU O ”0 p	O < <n B *i 9 cr cl 0 ?u cn CL f o 1 O o-F 3- 7
Uppsala . .	83	101	3	3	1	4	195	87
Linköpings	33	146	2	3	2	5	191	37
Skara....	31	194	1	—	—	—	226	32
Strängnäs.	72	68	—	—	—	3	143	72
Västerås. .	25	78	—	—	1	—	104	26
Växjö . . .	15	119	—	—	—	2	136	15
Lunds . . .	43	45	—	—	—	—	88	43
Göteborgs.	8	126	—	—	—	—	134	8
Karlstads .	11	88	—	1	—	2	102	11
Härnösands	8	97	—	2	—	2	109	8
Luleå....	1	42	—	—	1	5	49	2
Visby....	2	35	—	13	1	22	73	3
Stockholms stad . . .	1	_	_	_	_	_	1	1
Summa	333	1,139	6	22	6	45	1,551	345

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Bil. IV.

(åberopad sid. 24).

Förslag

till

Lag

angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande
samt örn dispositionen av bostad och jord, som blivit klockare
och organist på lön anslagna.

Härigenom förordnas som följer:

Om klockares avlöning.

1 §•

I varje klockar distrikt, där — jämlikt vad hittills gällt — till klockarens
tjänst rätteligen hör bostad eller jord, som anslagits klockaren
på lön eller eljest vid tjänsten anvisats såsom lönetillgång, skall av
distriktet, under iakttagande av vad i övrigt om ordnandet av klockarnas
löneinkomster är föreskrivet, verkställas reglering av klockarens lön
till överensstämmelse med härefteråt stadgade särskilda grunder.

Med klockardistrikt förstås i denna lag församling eller, där två eller
flera församlingar gemensamt handhava de med klockares avlönande
förbundna angelägenheter, sådan samfällighet.

Närmare bestämmelser rörande här föreskriven lönereglerings företagande
och tillämpning meddelas av Konungen.

2 §•

Till ledning för i 1 § föreskriven lönereglering i klockardistrikt, där
i samma paragraf avsedd lönetillgång utgöres av viss fastighet, klockarfastighet,
och till klockartjönsten ej allenast hör en för klockaren anvisad
bostadslägenhet i även för annat ändamål disponerad byggnad,
skall

dels, innan sådan lönereglering för klockartjönsten första gången verkställes,
uppskattning av klockarfastighet, på sätt i 9 § stadgas, företagas
till bestämmande för fastigheten av boställskapital och avkastningsprocent,

dels ock vid såväl denna första som varje därefter företagen förnyad
lönereglering, på sätt i 10 § stadgas, uträknas det värde, b o ställsränta,
som vid löneregleringen skall anses motsvara värdet av den ifrågavarande
med tjänsten hittills förenade klockarfastighetens behållna årsavkastning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

3 §•

Vid lönereglering, som i 1 § sägs, skall klockarens lön sättas att helt
utgå i penningar. Årligt lönebelopp, som därvid bestämmes, må i klockardistrikt,
som i 2 § avses, ej, med mindre domkapitlet så medgiver,
understiga för klockartjönsten vid löneregleringen uträknad boställsränta.

Uppgår värdet av sådan boställsränta till högre belopp än som skäligen
bör tillkomma klockaren i lön, skall klockardistriktet därom göra
anmälan hos domkapitlet. Det ankommer för sådant fall på denna
myndighet att, med tagen hänsyn till omfattningen av klockarens tjänstegöromål
och fästat avseende därå, att dennes löneförmåner under de
föreliggande omständigheterna bliva tillräckliga för tjänstens behöriga
upprätthållande, bestämma, huruvida och i vad mån klockarens lön må
vid den avsedda löneregleringen sättas lägre än då för tjänsten gällande
boställsränta.

4 §.

1. Det åligger varje klockardistrikt att, där förhållandena så kräva,
vid verkställande av ny lönereglering, som i 1 § avses, eller, om sådan
lönereglering icke ifrågakommer, vid anställande efter denna lags ikraftträdande
av ny klockare, åt klockaren såsom tjänstebostad anvisa särskild,
efter ortens bruk ändamålsenlig lägenhet.

Där tjänstebostad anvisas klockaren, skall denne vara skyldig att själv
bebo densamma och att rörande lägenhetens begagnande i övrigt iakttaga
av klockardistriktet meddelade närmare föreskrifter. För begagnande
av anvisad tjänstebostad skall klockaren erlägga årlig ersättning
med skäligt, av klockardistriktet bestämt belopp. Sådan ersättning må
klockaren tillförbindas att erlägga genom avdrag å den för året till
honom utgående lönen.

Om disposition av klockarfastighet.

5 §•

Så snart vid klockartjänst lönereglering, som i 1 § sägs, första gången
träder i tillämpning, skall till tjänsten hörande klockarfastighet av stiftsnämnden
övertagas till förvaltning enligt de närmare föreskrifter, Konungen
härför meddelar. Beträffande varje till förvaltning övertagen fastighet
har stiftsnämnden att, efter samråd med klockardistriktet, uppgöra
och till Konungens beprövande överlämna förslag om fastighetens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

lämpligaste disposition. Härvid skall, under beaktande av fastighetens
storlek och beskaffenhet i övrigt, undersökas, dels huruvida fastigheten,
helt eller delvis, är erforderlig för något kommunalt eller annat allmänt
ändamål, dels huruvida och i vad mån fastigheten, såsom för befrämjande
av uppkomsten av egna hem eller mindre jordbruk, lämpar sig
att försäljas eller fastigheten tjänligare bör bibehållas såsom publik
arrendegård.

Klockarfastighet eller del därav, som ej varder försåld och ej heller
skall såsom publik arrendegård bibehållas, skall, där laga hinder ej möter,
övertagas av den församling, inom vars område fastigheten är belägen,
för att av församlingen, med förbehåll likvisst för särskild till
fastigheten tidigare upplåten rätt, disponeras på sätt örn kommunal
egendom i allmänhet gäller. Där åtkomst till fastigheten för församlingen
icke kan av densamma styrkas, skall äganderätten till fastigheten
i samband med dess överlämnande till församlingen, överlåtas å denna.

6 §•

Varder klockarfastighet helt eller delvis försåld, skall behållen köpeskilling
överlämnas till den församling, inom vars område fastigheten
är belägen.

Till församling, som nu sagts, skall ock av stiftsnämnden redovisas
i nämndens förvaltning uppburen behållen avkomst av klockarfastighet.

Rörande dispositionen av medel, som enligt vad i första stycket sägs
varda till församling överlämnade, skall gälla vad i särskild lag är föreskrivet
i fråga om användningen av ersättning, som av församling uppburits
vid försäljning av tillgång för stadigvarande bruk.

7 §•

Församling, som, enligt vad härförut stadgats, äger uppbära för klockarfastighet
inflytande försäljnings- och avkomstmedel eller, för visst
fall, har att själv övertaga sådan fastighet, skall stå i ansvar för det
boställskapital, som blivit för den ifrågavarande fastigheten fastställt,
ävensom för å boställskapitalet belöpande boställsränta. Denna församlingens
ansvarighet inträder, i avseende å boställsräntan, i och med att
enligt 1 § verkställd lönereglering för den klockartjänst, vartill fastigheten
hört, första gången vinner tillämpning, men, i avseende å boställskapitalet,
först från och med det klockarfastigheten av församlingen
övertagits eller i den mån för fastigheten erhållet vederlag av församlingen
uppburits.

8 §•

1. För boställsränta ansvarig församling har att, oavsett vad eljest
för gäldande av klockarlön må på församlingen ankomma, till avlöning

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

vid den klockartjänst, för vilken boställsräntan gäller, årligen tillskjuta
så stort belopp, som mot boställsräntan svarar.

Vad sålunda till klockarlönen särskilt tillskjutes skall, frånsett i fall
varom nedan i 2 mom. stadgas, helt tagas i anspråk för lönens bestridande,
innan för densamma därutöver erforderliga medel inom klockardistriktet
uttaxeras.

2. Där i fall, som i 3 § andra stycket avses, domkapitlet bestämt,
att klockarens lön må sättas lägre än för tjänsten gällande boställsränta,
skall av det belopp, som enligt 1 mom. här ovan skall till avlöning
vid tjänsten tillskjutas, årligen avsättas vad jämlikt domkapitlets
beslut för lönen icke åtgår. Rörande dispositionen av sålunda avsatta
medel äger Konungen efter av domkapitlet därom gjord anmälan
bestämma.

Om uppskattning av klockarfastighet.

9 §•

1. För lönereglerings uppgörande föreskriven särskild uppskattning av
klockarfastighet skall avse utrönande av fastighetens beräkneliga saluvärde
vid tiden för uppskattningens företagande ävensom värdet av den
behållna årsavkastning, som fastigheten må antagas vid samma tidpunkt
kunna lämna.

2. Vid uppskattning enligt 1 mom. beräknat saluvärde och värde av
behållen årsavkastning skall omräknas, det förra i areal åkerjord, boställskapitalet,
och det senare i procent av saluvärdet, avkastningsprocenten.
Arealen åkerjord angives därvid i hektar eller motsvarande
lägre ytenhet efter det vid senaste fastighetstaxering för orten tillämpade
enhetsvärdet å åker av högsta inom orten förekommande godhetsklass
vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt byggnadsbestånd.

3. Boställskapital och avkastningsprocent skola fastställas av stiftsnämnden.
Talan mot av stiftsnämnden därom meddelat beslut må fullföljas
hos kammarkollegiet genom besvär, vilka skola hava till kollegiet
inkommit före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden
erhållit del av beslutet. Över kammarkollegiets beslut må klagan ej föras.

10 §.

Värdet av för klockarfastighet fastställt boställskapital skall vid inträffande
lönereglering för klockartjönsten bestämmas genom boställskapitalets
omräkning i penningar efter det vid då senast verkställda
fastighetstaxering för orten tillämpade enhetsvärde, varom i 9 § sägs.
Å sålunda för boställskapitalet bestämt värde skall efter den för klockarfastigheten
fastställda avkastningsprocent uträknas den boställsränta,
som med avseende å fastigheten skall tillämpas för den ifrågavarande
löneregleringen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Om organists avlöning m. m.

11 §•

I fråga om organists avlöning samt dispositionen av till organisttjänst
hörande bostad och jord, som blivit organisten på lön anslagna, skall
i tillämpliga delar gälla vad härförut i denna lag stadgats beträffande
klockares avlöning och klockarfastighet.

Särskilda bestämmelser.

12 §.

Där vid klockar- eller organisttjänst, för vilken lönereglering skall
enligt 1 § företagas, finnas från tid före denna lags ikraftträdande uppsamlade
försäljnings- eller andra ersättningsmedel för lönefastighet eller
avkomstmedel från sådan fastighet eller eljest därav härrörande för löneändamål
avsatta medel, skall av dessa medel bildad fond eller annan
kapital tillgång bibehållas vid tjänsten. Avkastning av sådana tillgångar
skall, sedan i 1 § föreskriven lönereglering första gången vid tjänsten
vunnit tillämpning, användas till bestridande av tjänstinnehavarens vid
löneregleringen bestämda lön eller, till den del avkastningen ej härför erfordras,
för tillgodoseende av annat kyrkligt ändamål, som av Konungen
bestämmes.

13 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna
lag, utfärdas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag, Konungen förordnar. Med lagens
ikraftträdande upphör att gälla vad i annan lag eller författning finnes
stadgat stridande mot denna lag.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 188.

Bil. V.

(åberopad sid. 25).

Sammanställning

av yttranden, avgivna av myndigheter och andra över förslag till lag angående
särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande samt
örn dispositionen av bostad och jord, som blivit klockare och
organist på lön anslagna.

Över den sakkunniges förslag hava yttranden avgivits av domkapitlen
och stiftsnämnderna i samtliga stift, Stockholms stads konsistorium och
kammarkollegiet samt av centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist-
och kantorsförening och allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse.
Därjämte hava särskilda yttranden avgivits inom stiftsnämnden
i Uppsala av stiftssekreteraren J. Waltersson, inom domkapitlet
i Lund av domprosten Y. Brilioth, inom stiftsnämnden i Göteborg
av jägmästaren A. Wigelius, inom domkapitlet i Visby av lektorn E.
Arvidson och inom kammarkollegiet av t. f. kammarrådet G. Prawitz.
Av domkapitlet i Luleå har överlämnats yttrande av kyrkoherden i
Nederluleå församling, kontraktsprosten A. Nordberg.

Förslaget har tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran av
domkapitlen i Lund och Härnösand, stiftsnämnderna i Linköping, Lund
och Härnösand, Stockholms stads konsistorium, ledamoten av domkapitlet
i Visby lektorn Arvidson, kammarkollegiet och allmänna organistoch
kantorsföreningen samt i stort sett tillstyrkts även av stiftsnämndsledamoten
i Göteborg jägmästaren Wigelius.

Domkapitlen i Linköping, Skara, Västerås, Växjö, Karlstad och Luleå
samt stiftsnämnderna i Skara, Västerås, Växjö, Göteborg, Karlstad och
Luleå ävensom t. f. kammarrådet Prawitz hava avstyrkt förslaget.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala och — med i vissa avseenden
från dessas yttranden avvikande mening — stiftssekreteraren därstädes
Waltersson samt domkapitlen och stiftsnämnderna i Strängnäs
och Visby och domkapitlet i Göteborg ävensom allmänna svenska prästföreningen
hava, med instämmande i sakkunnigförslagets huvudsyfte
eller erkännande av vissa däri framförda grundprinciper, förordat en
mer eller mindre vittgående omarbetning av förslaget. Domkapitelsledamoten
i Lund domprosten Brilioth har i sitt särskilda yttrande
endast framställt anmärkning i en detaljfråga. Kontraktsprosten Nordberg
i Nederluleå har i det väsentliga instämt i förslagets huvudsyfte
men har likväl förklarat sig icke kunna biträda detsamma.

Kungl. May.ts ''proposition Nr 188.

Behovet av en reglering av boställef rågan vid klockar- och
organisttjänsterna har i allmänhet vitsordats. Därvid hava vederbörande
emellertid, såsom ovan berörts, mer eller mindre helt anslutit sig
till de av7 den sakkunnige föreslagna riktlinjerna. Av uttalandena härom
må följande återgivas:

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala: Med tillfredsställelse har
beaktats, att ett initiativ ånyo tagits till lösning av den kombinerade
frågan om lönereglering för klockare och organister och om ändrad förvaltning
av de nämnda befattningshavare på lön anslagna fastigheterna.
Det synes nämligen på grund av den antikverade lagstiftningen i ämnet
angeläget, att denna fråga utan onödigt uppskov bringas till en slutgiltig
lösning. En utgångspunkt för en nyordning bör — såsom kammarrådet
Wohlin även framhållit — vara, att det föråldrade naturaavlöningssystemet
jämväl beträffande här berörda tjänstemän ersättes med
kontantavlöningssystemet. Lönerna böra helt utmätas i penningar men
med skyldighet för tjänsteinnehavaren att i de fall, då tjänstebostad
anvisas honom, genom avdrag å lönen erlägga skälig hyresersättning.
En sådan förändring av lönesystemet förutsätter givetvis en omläggning
av förvaltningen av klockar- och organistboställena.

Stiftssekreteraren Waltersson, Uppsala: Jag delar helt kammarrådet
Wohlins mening att man vid reformarbetet icke bör onödigtvis haka
upp sig på formella frågor och subtiliteter utan bör man i stället med
ett raskt och praktiskt grepp på frågan söka åstadkomma en skyndsam
omläggning av de efterblivna förhållandena på området. Såsom kammarrådet
Wohlin även betonat, bör man fasthålla vid det nuvarande
utgångsläget, nämligen att avlönandet av klockare och organister skall
vara en kyrklig-kommunal angelägenhet. Likaså måste man bestämt
hävda, att värdet av de boställstillgångar det här gäller — boställskapitalet
— även framgent skall kunna påräknas såsom grundval för
finansiering av klockar- och organistlönerna — oavsett huru de särskilda
fastigheterna komma att disponeras.

Stiftsnämnden i Linköping: Stiftsnämnden har icke funnit något att
i huvudsak erinra mot ifrågavarande lagförslag, i vad det berör stiftsnämndens
verksamhetsområde. Stiftsnämnden finner sig dock böra fästa
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, huruvida det icke är önskligt, att
någon form kunde utfinnas, varigenom dels det med lagförslaget avsedda
syftet kunde ernås genom anlitande av en enklare procedur än den av
förslagsställaren ifrågasatta, dels ock att vid en avveckling — något
som enligt stiftsnämndens förmenande lämpligen bör ske — av den form
av klockarnas avlöning, som består i anslag av jordbruksboställen, församlingarnas
bestämmanderätt av praktiska skäl icke inskränkas mera
än nödigt är.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara: De med nuvarande boställsväsendet
för klockare och organister förbundna olägenheter synas vara
av så allvarlig art, att en reglering av hithörande förhållanden måste
anses verkligt trängande.

Stiftsnämnden i Strängnäs: Stiftsnämnden finner påkallat att en reglering
av klockarnas och organisternas löner snarast må komma till
stånd, och anser en avveckling av boställsväsendet vara ett första steg

Kungl. Marits proposition Nr 1S8.

i riktning mot frågans lösning. Stiftsnämnden vill därför för sin del
tillstyrka en lagstiftning, som befriar tjänsteinnehavarna från förvaltningen
a v boställena och överflyttar densamma på församlingarna med
betryggande garantier för att avkomsten kommer att disponeras till
klockarens avlöning och alltfort äga bestånd såsom en för detta kyrkliga
ändamål avsedd tillgång.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Västerås: Starkt må framhållas önskvärdheten
av en avveckling av klockarboställsväsendet men denna bör
lämpligen ske i samband med en reglering av »klockarfrågan» i hela
dess vidd. Beträffande klockarnes avlöning och vad därmed sammanhänger
så härskar på detta område nu nästan fullständigt kaos och det
är därför synnerligen angeläget, att klockarfrågan ånyo upptages till
prövning och vinner sin slutliga lösning. Ett genomförande av kammarrådet
Wohlins förslag skulle säkerligen komma att medföra ett fördröjande
av klockarfrågans lösning i dess helhet.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö: I åtskilliga fall har klockarbostället
förlorat sin betydelse som bostad för klockaren. Särskilt är
detta fallet, då klockaren tillika är folkskollärare och i denna sin egenskap
har fri bostad. Men även i andra fall kan klockaren naturligtvis
ibland lämpligen förskaffa sig bostad annorstädes än å bostället, t. ex.
om bostället är avlägset beläget. I en hel del fall däremot kan bostaden
å klockarbostället fortfarande vara erforderlig för klockaren. Örn i
de senare fallen klockarbostället består endast av bostad jämte trädgård,
synes någon reform — utöver 1932 års förslag — icke vara påkallad.
Den sakkunniges förslag, att bostället först skulle indragas, dess
kapitalvärde uppskattas, klockarens lön bestämmas endast i penningar
samt bostället sedan åter anvisas klockaren mot avdrag på lönen, synes
innebära en fullständigt onödig procedur. Består bostället åter av även
en jordbruksfastighet, kunna naturligtvis åtskilliga skäl tala för att
avskilja en klockargård på samma sätt som å prästboställe en prästgård
avsatts. Återstoden av bostället övergår då till att vara klockarjordbruk.

Det gamla sättet att avlöna befattningshavare genom upplåtelse tili
dem av jord, som de Ängö bruka, är föråldrat. För prästerna är det
numera — liksom för alla andra befattningshavare — avvecklat. Även
beträffande klockarna har detta skett i en mängd fall. Boställena hava
utarrenderats, oftast av församlingarna, i ett fåtal fall — sammanlagt
14 -— av myndighet (numera stiftsnämnden). Det torde icke råda någon
meningsskiljaktighet om att möjlighet bör beredas till en avveckling av
den form av klockarnas avlöning, som består i anslag av jordbruksboställen.
Däremot synes det vara förkastligt att, såsom nu föreslagits,
till varje pris genomdriva avvecklingen. Det synes i stället böra överlämnas
ät församlingarna själva att bestämma om och när avvecklingen
skall ske. Det ligger i sakens natur, att de klockarboställen eller delar
av sådana, som icke bibehållas såsom bostad åt klockarna, i ett stort
antal fall bliva allt för små för att med fördel kunna behållas som
arrendegårdar. I dessa fall synes en försäljning vara på sin plats. Redan
enligt gällande lag kan en sådan ske, såsom ock den sakkunnige framhållit.
Enligt nu gällande lag skall köpeskillingen fonderas och ränteavkastningen
i regel användas till bestridande av utgifterna till klocka -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

rens avlöning. Denna fondering föreslår den sakkunnige utbytt mot
nedan vidare omförmälda boställskapital.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund, vilka båda, utan att binda
sig vid detaljerna i förslaget, förklarat sig i huvudsak ansluta sig till
detsamma: Domkapitlet vill emellertid framhålla, att den föreslagna

avvecklingen av boställsväsendet vid klockar- och organisttjänster icke
får genomföras utan hänsyn till en eventuell reglering av kyrkomusikernas
löner. En dylik lönereglering kommer eventuellt att föreskriva, att
pastorat eller församling blir skyldigt att upplåta bostad åt kantorn
eller organisten, och därvid komma de nuvarande klockarboställena i
första hand i betraktande. — Enligt stiftsnämndens mening föreligger
ett trängande behov av en omreglering av bestämmelserna rörande disposition
och förvaltning av ifrågavarande boställen.

Stiftsnämnden i Göteborg: För var och en med förhållandena förtrogen
är det uppenbart, att en reglering av klockarboställsväsendet utgör
ett högst angeläget önskemål. I likhet med kammarrådet Wohlin anser
även stiftsnämnden, att en sådan reform kan och bör företagas
utan samband med en lösning av den s. k. klockarfrågan i dess helhet.
Däremot kunna givetvis olika meningar råda om sättet för denna
reform.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand: Klockar- och organistboställena
i Härnösands stift, fåtaliga och utan större betydelse, hava
städse vållat besvär och oreda för de förvaltande myndigheterna. Av
allt att döma, särskilt av den ingångna framställningen från de sydsvenska
organist- och kantorsföreningarna, är boställsväsendets bibehållande
ej heller önskat av tjänstinnehavarne. På det livligaste instämmes
fördenskull i förslaget örn systemets avveckling. Det sätt varpå
kammarrådet Wohlin föreslagit att denna avveckling skall utföras, gör
skäl för det av honom själv använda beteckningssättet: ett summariskt
avhuggande av eventuella svårigheter. Det är enkelt och ändamålsenligt.
Då någon anledning till anmärkning mot det föreslagna förfaringssättet
icke föreligger, förordas det utformade lagförslaget till antagande.

Domkapitlet i Lidea: Det nu föreliggande förslaget synes hava sin
upprinnelse i en fullt förklarlig strävan att ersätta det numera föråldrade
naturaavlöningssystemet med kontanta avlöningar. I den mån en
sådan reform kan genomföras med önskvärd smidighet synes icke något
vara att erinra emot densamma.

Kontraktsprosten Nordberg i Nederluleå: Jag utgår från förhållandena
här i Nederluleå och från nuvarande ekonomiska situation på jordbrukets
område. Man torde då få förutsätta, att det iir en allmän önskan
hos vederbörande tjänstinnehavare att få utbyta förmånen av boställe
mot kontant, skälig penningersättning.

I Nederluleå åtnjuter klockaren-organisten, som tillika är folkskollärare,
en kontant Ilin av 600 kronor (med 200 kronor dyrtidstillägg) samt
avkomsten in natura av klockarboställe örn ''/« mantal, taxerat till 17,500
kronor (därav jord 13,100 och skog 4,400). Bostället saknar åbyggnader
och församlingen har ingen skyldighet att bebygga detsamma. Klockaren
är så hänvisad till att utarrendera bostället eller att själv bruka det

Kungl. Majlis ''proposition Nr 188.

och försälja avkastningen. Nuvarande innehavaren har praktiserat båda
utvägarna och har haft många bekymmer både för lämplig utarrendering
med skälig behållning, då hågen att arrendera mark med hävdskyldighet
är ringa för att ej säga ingen, och med foderförsäljning, då
tillgången på foder de senaste åren varit ovanligt god. Skogsavkastningen
har väl varit hans renaste intäkt av bostället. En tidigare innehavare
under min tid i församlingen synes lia försörjt sin stora familj
huvudsakligen med boställets avkastning. Den nuvarandes företrädare
däremot var så föga skickad att förvalta bostället, av vilket han dock
under kristiden hade stora inkomster, att han vid avträdandet dömdes
till 4,498 kronors vanhävd, vilken dock på grund av konkurs gäldats
med endast 1,198 kronor.

Att klockarna frigöras från boställsförvaltningen synes vara önskvärt
både från deras och boställsvårdens synpunkt.

Stiftsnämnden i Luleå: Det nu föreliggande förslaget synes närmast
syfta till en total avveckling av boställena för det ändamål, som de
för närvarande tjäna. Den närmaste anledningen till denna avveckling
angives vara önskvärdheten av att det nuvarande naturaavlöningssystemet
vid klockartjänsterna avskaffas och ersättes med kontantavlöningar.
Att det nu rådande avlöningssystemet måste anses föråldrat och att
avveckling av detsamma framstår såsom önskvärd finner sig nämnden
vilja oförbehållsamt i princip vitsorda.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Visby: Det finnes intet att erinra
emot att en avveckling av klockarboställsväsendet i dess hittillsvarande
gestaltning företages utan samband med lösning av klockarfrågan i dess
helhet. Deli av kammarrådet Wohlin föreslagna lösningen av förevarande
spörsmål är värt allt beaktande, i den mån den avser församlingarnas
övertagande av klockarfastigheternas förvaltning.

Allmänna organist- och kantorsföreningen: Till en början bedja vi
att få ge uttryck åt vår glädje och tacksamhet över, att det föreliggande
förslaget kommit till stånd. Kyrkomusikerna komma enligt förslaget
att bliva befriade från skyldigheten att förvalta tjänsteboställe,
ävensom från dem åliggande byggnads- och underhållsskyldighet. Detta
huvudsyfte finna vi i hög grad tacknämligt, alldenstund kyrkomusikerna
mångenstädes lida svårt av nu gällande bestämmelser på området
i fråga.

Allmänna svenska prästföreningen: Till vissa av de grundprinciper,
på vilka förslaget vilar, kan centralstyrelsen förklara sin anslutning.
Så synes det centralstyrelsen uppenbart riktigt, att nuvarande avlöningssystem
med anvisande av boställen för nyttjande bör avvecklas, och
detta vare sig denna boställsrätt utgör en mer eller mindre väsentlig
del av löneförmånerna. Likaledes ansluter sig centralstyrelsen till kammarrådet
Wohlins uppfattning, att en avveckling av klockarboställsväsendet
lämpligen kan och bör företagas utan samband med en lösning
av den s. k. klockarfrågan i dess helhet.

Behovet av lagstiftning, sådan som eller motsvarande den föreslagna,
förnekas emellertid av domkapitlet i Karlstad och t. f. kammarrådet
Prawitz. De anföra sålunda:

Domkapitlet i Karlstad: Såsom av lagförslagets bilagor framgår, finnas
i Karlstads stift endast inom få församlingar sådana boställen, som

Kungl. Maj.ts "proposition Nr 188.

betänkandet avser. Och av dessa äro endast i några enstaka fall boställena
av avsevärd omfattning och betydelse. Domkapitlet kan därför
för sin del ej finna lagbestämmelser av nu föreslagen omfattning
motiverade. Förhållandena synas utan svårighet kunna ordnas genom
församlingarnas representation. Också hava redan inom alla stift församlingarna
på ett eller annat sätt träffat bestämmelser om boställenas
skötsel och förvaltning, där denna ej ansetts böra lämpligen åligga indelningshavarna.

T. f. kammarrådet Prawitz: Jag får som min mening framhålla, att
den enda åtgärd, som erfordras för åstadkommande av den åstundade
avvecklingen av klockarboställsväsendet, är upphävandet av 3 § i 1883
års klockarlöneförordning.

Principiella betänkligheter i fråga örn lämpligheten av de utav
den sakkunnige föreslagna åtgärderna hava — utöver vad här förut
återgivits — framförts i, bland andra, följande uttalanden:

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala: Det nu framlagda förslaget
till ny förvaltningsordning kan, efter noggrant övervägande, icke
förordas. Detsamma synes nämligen bliva alltför invecklat och onödigt
genomgripande. En enklare förvaltningsanordning, som står i anslutning
till de nuvarande förhållandena och den försiggångna utvecklingen
på området, bör kunna tillskapas. Därför förordas, att förvaltningen
beträffande här ifrågavarande boställsfastigheter ordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med principen i 1932 års ecklesiastika boställsordning,
dock med de modifikationer, som betingas därav att i görligaste mån
förenklade föreskrifter här erfordras med hänsyn till det huvudsakligen
i små och ekonomiskt föga bärkraftiga enheter splittrade boställsbeståndet.

Domkapitlet i Linköping: Domkapitlet kan icke tillråda eller finna
en total och i påskyndat tempo företagen avveckling av klockarboställena
lämplig, utan förordar livligt en enklare förvaltningsprocedur än
den, som föreslagits av den sakkunnige.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara: Nu föreliggande förslag har
betydligt större räckvidd än 1932 års, försåvitt som vad här åsyftas
icke blott är en rättvisare ordning vid lönesättningen för de med boställen
förenade klockar- (respektive organist-) befattningarna, utan också
en radikal avveckling av hela det med denna institution förbundna boställsväsendet.
Det av den sakkunnige förordade förfarandet måste
anses använda större våld än nöden kräver. Att lönerna till de ifrågavarande
befattningshavarna böra utgå i penningar och ej in natura är
allmänt erkänt och måste vara den grundförutsättning, varpå varje reform
på detta område bygger. Den sakkunniges förslag bör dock lämpligen
icke läggas till grund för genomförandet av den önskvärda övergången
till en fast kontantavlöning flir ifrågavarande tjänstinnehavare,
oberoende av boställenas avkastning. I stället förordas en lösning av
denna fråga i huvudsaklig anslutning till den grundtanke, som uppbär
det för 1932 års kyrkomöte framlagda kungl, förslaget.

Domkapitlet i Strängnäs: Domkapitlet vill tillstyrka en överflyttning
av klockar- och organistboställenas förvaltning från tjänstinnehavarna
till församlingarna, varvid dock boställena fortfarande skola utgöra en

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ISS.

församlingens tillgång till klockarens respektive organistens avlöning och
deras egenskap av kyrklig jord ej må förändras.

Stiftsnämnden i Strängnäs: Ehuru stiftsnämnden vill uttala sin tillfredsställelse
(iver förslagets huvudsyfte, en avveckling av boställsväsendet
beträffande klockar- och organist boställena, anser dock stiftsnämnden,
att det föreliggande förslaget i sin nuvarande form icke utan
väsentliga omarbetningar kan läggas till grund för en lagstiftning i
ämnet.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Västerås: Föreliggande förslag bör
under alla förhållanden icke kunna läggas till grund för en lag i ämnet.
Skall frågan om klockarboställenas förvaltning och disposition upptagas
till prövning särskilt för sig, bör en lösning av detta spörsmål sökas i
närmare anslutning till den ecklesiastika bostadslagstiftningen. I detta
sammanhang erinras örn att ett förslag till lag med vissa bestämmelser
angående boställen för klockare och organister varit föremål för kyrkomötets
behandling år 1932 samt att enligt detta förslag, vilket godkänts
av kyrkomötet, klockarskogarna skulle komma att förvaltas i huvudsaklig
överensstämmelse med den genom ecklesiastika boställsordningen
den 30 augusti 1932 för prästskogarna föreskrivna förvaltningen, ävensom
att ekonomiska besiktningar skulle verkställas av boställsnämnderna.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö: Det synes kunna ifrågasättas
örn förslaget verkligen är ägnat att åstadkomma en lösning efter möjligast
enkla linjer. Anlägger man ett naturligt betraktelsesätt på de
omhandlade frågorna, kommer man till ett annat och enklare resultat.

-----För ordnandet av klockarnas boställsfråga torde, jämte det

1932 års förslag antages, församlingarna böra genom cirkulär erinras om
att de i samband med ny lönereglering för klockaren kunna få tillstånd
att undantaga klockarbostället eller den del därav, som icke erfordras till
bostad åt klockaren, och förvalta det själva. Eventuellt kan ett dylikt
tillstånd givas generellt genom en kungl, kungörelse. Med hänsyn till
klockar jordarnas i vissa fall ringa värde bör givetvis kontrollen därefter
lämpas, så att densamma icke blir för dyrbar. Ett stadgande torde
därför vara av nöden av innehåll, att förrättningar å boställena icke
må ske annat än i samband med förrättningar å ecklesiastika löneboställen,
där icke för visst fall stiftsnämnden annorledes förordnar. Samtidigt
med församlingarnas övertagande av boställena bör vidare i det
särskilda fallet undersökas, huru bostället bör på mest rationella sätt
handhavas, örn det är ekonomiskt bärande att fortfarande bibehålla
dess bebyggelse eller mer ändamålsenligt att upphöra med bebyggelsen
och utarrendera inägorna till sambruk med annan fastighet och dylikt.
Erinran härom synes lämpligen kunna göras i förenämnda cirkulär eller
kungörelse.

Stiftsnämnden i Göteborg: Då församlingarna — med eller utan nådigt
tillstånd — själva övertagit förvaltningen av klockarboställena och
förbundit sig att lämna klockaren kontantlön, har redan härigenom
yppats en möjlighet till lösning av de med naturaavlöningssystemet förknippade
svårigheterna. En vidare utveckling på denna väg skulle säkerligen
vara möjlig. Därvid måste givetvis förutsättas, att nya bestämmelser
utfärdas för boställenas förvaltning. Nära till hands ligger, att

Kungl. May.ts ''proposition Nr ISS.

en sådan förvaltning ordnas med prästboställena som mönster. Härtill
syftade även det för 1932 års kyrkomöte framlagda lagförslaget i ämnet.
En i allt väsentligt likformig förvaltning av olika kategorier kyrklig
jord måste självfallet vara att föredraga framför de olika förvaltningsformer
som nu äro rådande. Kammarrådet Wohlin har emellertid icke
sökt lösa klockar jordens problem med utgångspunkt från vad som gäller
för prästboställena, utan framlagt ett helt nytt förslag, vilket syftar
till att i princip frigöra klockarboställena från varje publik förvaltning.
För undvikande av naturaavlöning föreslås en allmän värdeuppskattning
av jorden med fastställande av ett boställskapital och en behållen
årsavkastning, vilken skall utgöra ett fixt underlag vid löneberäkningen.
Denna radikala lösning har onekligen sitt intresse. Härigenom undgår
man det ofta synnerligen irrationella moment, som ligger i förmånen
av bostad och jordens avkastning. Frågan är likväl, om icke det föreslagna
uppskattningsförfarandet blir en alltför teoretisk och invecklad
procedur, som icke medför ett häremot svarande resultat. Åtminstone
för de smärre jordarna måste detta förfarande icke endast bliva skäligen
gagnlöst utan även medföra kostnader och besvär, som icke stå i
rimlig proportion till jordarnas värde. Dessa jordar torde väl i huvudsak
för närvarande disponeras såsom bostadstomt och trädgård. Klockaren
har icke någon olägenhet av att så alltfort blir fallet, blott han
slipper byggnadsskyldigheten. Men även i fråga om medelstora och
större jordar kan det diskuteras, huruvida det föreslagna uppskattningsförfarandet
utgör en »lösning efter möjligast enkla linjer». Det synes
ligga närmare till hands, att man fullföljer den linje, praxis anvisat och
som inledningsvis blivit antydd: en förvaltning av församlingarna under
kontroll av boställsnämnd och stiftsnämnd. I den mån en sådan förvaltning
icke omedelbart kan åvägabringas, får ett successivt genomförande
ske i samband med ny lönereglering för klockaren. Därest möjlighet
lämnades för klockaren att avstå bostället och överlämna dispositionsrätten
till församlingen, skulle säkerligen ett stort antal befattningshavare
begagna sig härav. Därigenom skulle de mest iögonenfallande
nackdelarna av det nuvarande systemet försvinna.

Jägmästaren Wigelius, Göteborg: Att rådande förhållanden på före varande

område äro i högsta grad otillfredsställande och tarva en genomgående
reformering har länge varit känt. Örn det sätt på vilket denna
skall ske, torde däremot råda rätt så skilda uppfattningar och vad som
framför allt lärer vara ägnat att framkalla meningsbrytningar är frågan,
huru de fastigheter å vilka förevarande boställsväsende bygger, vid en
eventuell reform, skola behandlas.

I fråga härom föreslår kammarrådet Wohlin i sin utredning att på
en gång genom ett radikalt grepp göra upp riikningen med dem och
antingen låta dem övertagas av församlingarna eller försäljas för tillgodoseende
av enskilda behov eller disponeras såsom publika hemman,
vilket senare framför allt skulle giilla sådana större och mera värdefulla
fastigheter, som icke lämpligen anses böra finna förutnämnda användning.
Detta förfarande, genom vilket ifrågavarande fastigheter skulle
komma att i ett slag förlora karaktären av kyrklig jord, har icke accepterats
av stiftsnämnden, som i stället med bibehållande av deras nuvarande
natur velat utnyttja dem för klockar- och organisttjänsters avlönande
enligt i stort sett samma principer, som de ecklesiastika löne Biliang

lill riksdagens protokoll HISS. 1 sami. AV ISS. ö

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr IS8,

boställena för prästerskapets avlönande. Väl förutser stiftsnämnden,
att en del av ifrågavarande fastigheter av ekonomiska hänsyn skola
befinnas böra avyttras, men anser, att så icke bör ske i hastigare tempo
än som betingas av framställningar om deras förvärvande enligt bestämmelserna
i ensittar- och kyrkliga försäljningslagen. Påtagligt synes
mig följden härav bliva, att sådana ur förvaltningssynpunkt tyngande
småfastigheter i förhållandevis stor utsträckning under avsevärd tid
komma att ingå i det fastighetskomplex, som enligt nämnda principer
skulle underkastas hela den förvaltningsproeedur, som de ecklesiastika
löneboställena äro föremål för. Och därunder blir det kyrkofondens
lott att genom penningförsträckning medverka till att försätta dem likaväl
som naturligtvis övriga boställen i ett för deras ändamålsenliga utnyttjande
erforderligt skick. Med skäl kan befaras, att ett förfarande,
som leder till sådana konsekvenser, snarare kan komma att skada än
gagna det intresse, vilket det är avsett att främja. I betraktande härav
anser jag, att stiftsnämnden borde ha uttalat sig för ett tillvägagående,
ägnat att medföra en snabb avveckling av i första rummet dessa fastigheter
av mindre värde och betydelse.

Stiftsnämnden i Karlstad: När man vill åstadkomma en enkel, rättvis
och praktisk lösning av frågan örn avveckling av klockarnas naturaavlöning
och förvaltningen av klockarboställena, känner man sig i högsta
grad tilltalad av 1932 års lagförslag i ärendet. Detta förslag är, enligt
stiftsnämndens mening, fullgott. Någon annan utredning av frågan än
deli, som innehålles i Kungl. Majrts skrivelse till kyrkomötet 1932, hade
icke varit erforderlig. Den var välmotiverad och välrekommenderad.
I detta förslag är det väl sörjt för beståndet och vården av ifrågavarande
kyrkliga egendom, som också skyddas av prästerskapets privilegier.
Och avkomsten blir använd på rätt sätt. Stiftsnämnden i Karlstad
rekommenderar fördenskull 1932 års förslag till det bästa. Församlingsförvaltning
kommer alltid att inriktas på att skaffa den bästa avkomst
såväl vid utarrendering som vid försäljning av boställen. Ju bättre avkomst,
ju mindre uttaxering för kontant klockaren.

Enligt 1932 års förslag kommer ansvaret för förvaltningen av klockarboställena
i anseende till hus, jord och hävd att avkrävas vederbörande
genom ekonomisk besiktning av boställsnämnd, såsom det är stadgat
för prästgårdar och löneboställen. Stiftsnämnden får den lätta uppgiften
att fungera som överinstans vid klagan över ekonomisk besiktning
på klockarboställe. Stiftsnämnden finner alltså, att regleringen
av klockarnas boställsfråga bäst sker genom att antaga 1932 års förslag,
som behåller församlingarna vid högt värderad frihet och utesluter svårtillämpade
och kostsamma metoder.

Domkapitlet i Luleå: Såvitt domkapitlet kan finna måste, så länge
ifrågavarande befattningshavare äro att betrakta såsom uteslutande kyrkligt-kommunalt
anställda, ett ersättande av naturaavlöningssystemet med
kontanta avlöningar förutsätta medgivande från församlingarnas sida.
Domkapitlet anser sig emellertid med fullt fog kunna utgå ifrån att en
dylik reform skall kunna genomföras på frivillighetens väg. Denna sin
uppfattning grundar domkapitlet på en säkerligen allmänt utbredd uppfattning,
att ett kontant avlönande av alla kommunalt anställda tjänstemän
är att föredraga framför naturaavlöningar. För uppnående av det
syfte, som varit den närmaste anledningen till förslaget, anser sig dom -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 18S.

kapitlet i första liand vilja ifrågasätta att genom kungl, cirkulär eller
särskilda författningsbestämmelser församlingarnas uppmärksamhet fästes
på den nu i praxis medgivna rätten för församlingarna att övertaga förvaltningen
av sina klockarboställen. För denna förvaltning av boställena
synes närmast 1932 års förslag kunna läggas till grund.

Stiftsnämnden i Luleå: Stiftsnämnden finner, att förslaget i olika
avseenden icke innebär den »lösning efter möjligast enkla linjer», som
varit avsett med detsamma. Då emellertid en övergång från det nuvarande
systemet med naturaavlöning till kontant avlöningssystem bör
successivt äga rum, tillåter sig stiftsnämnden ifrågasätta, att det förslag,
som av Kungl. Majit år 1932 framlades för det nämnda år sammanträdande
kyrkomötet och av detta godtogs, av Kungl. Majit framlägges
för riksdagen samt att ny kungörelse utfärdas rörande rätt för församlingarna
att i samband med nya löneregleringar övertaga förvaltningen
av klockar- och organistboställen.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Visby: På det bestämdaste hävdas
den meningen, att klockarfastigheterna äro kyrklig jord. De kunna därför
icke vid berörda boställsväsens avveckling överlämnas till vederbörande
församlingars fria disposition. Det synes därför vara av största
vikt, att sådana bestämmelser skapas, som tydligt utvisa församlingarnas
begränsade dispositionsrätt till såväl fastigheterna som för desamma vid
försäljning utgående vederlagen. Till stöd för denna ståndpunkt hänvisas
till stadgandena uti fjärde, femte och sjätte punkterna uti prästerskapets
privilegier den 16 oktober 1723 ävensom till vad regeringsrådet
Gabriel Thulin framhållit i sin utredning angående klockar-, organistoch
kantors-(kyrkosångar-)befattningarna, avd. I sid. 141 fl''.

Boställsreformens inverkan på befattningshavarnas löneförhållanden
och främst därvid, vad den sakkunnige föreslagit
beträffande lönereglerings verkställande, i fråga örn lönens bestämmande
och om tjänstebostads tillhandahållande, har berörts särskilt i en del
av yttrandena. Sålunda ha följande uttalanden gjorts:

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand: Möjligen bör en viss
uppmärksamhet ägnas de i Härnösands stift rätt talrika »klockarboställen
, som genom Kungl. Majits beslut, i ett fall redan under drottning
Kristinas tid, upplåtits från vanligt ecklesiastikt löneboställe mot
avgäld till prästerlige tjänstinnehavaren, numera pastoratet, men utan
att klockarbostället avskilts från lönebostället och införts i jordregistret.
För klockartjönsten torde även i dessa fall böra göras en reglering av
samma art som vid de egentliga klockarboställena. Den framtida dispositionen
av »boställena» torde bliva den att de helt enkelt återfalla till
de ecklesiastika löneboställena mot det att avgälden upphör att utgå.
Bestämmelser härom synas böra inflyta i de administrativa tillämpningsbestämmelser,
sorn ställas i utsikt.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå: Övergången till ett moder nare

avlöningssystem bör ske, så snart detta utan större olägenhet låter
sig göra. I förslaget har framhållits hurusom en avveckling av naturaavlöningssystemet,
i vad (lenna avveckling skulle beröra dc klockare,
sorn redan tillträtt sina tjänster och därmed de nied dessa förenade
boställena, givetvis icke kan träda i tillämpning, innan fastigheterna av

Kungl. May.ts ''proposition Nr ISS.

vederbörande avträdas. Tjänstinnehavarna skulle emellertid enligt förslaget
vara berättigade att avträda fastigheterna, när de under nuvarande
lönereglering funne för gott. Församlingarna å andra sidan skulle
för sin del vara bundna vid de nuvarande löneregleringarna, intill dess
tjänstinnehavarna förklarade sig vilja frångå desamma. Då det kan
fastslås, att församlingarna efter ett antagande av det föreliggande förslaget
kunna tänkas komma att tillskyndas vissa utgifter för klockarnas
avlöning utöver de från boställena tänkta eller beräknade inkomsterna,
synes det som örn nuvarande tjänstinnehavares rätt att påfordra ny
lönereglering eller sålunda att erhålla hela sin lön i kontanter bör göras
beroende av församlingarnas medgivande. Så vitt det kan bedömas,
skulle man vid annat förhållande göra ett ingrepp i den kommunala
självbestämmanderätten, som icke är önskvärd. Det må erinras örn att
de tjänstinnehavare det här är fråga örn äro kyrkligt-kommunalt anställda
med avlöning endast från respektive församlingar. De lönefrågor,
som beröra dessa klockare, synas därför icke böra röna inflytande av
en lagstiftning, som icke varit förutsedd eller ens kunnat förutses vid
klockarens anställande. Man torde i dessa fall vara nödsakad förutsätta,
att de ömmande fall, som kunna tänkas föreligga med de nuvarande
naturaavlöningarna bliva av vederbörande församlingar avhjälpta.
Endast under förutsättning av ett ömsesidigt medgivande från klockarens
och församlingens sida böra således de nu anställda klockarna och
organisterna kunna komma i åtnjutande av rätten till utbyte av sina
naturaförmåner mot kontant avlöning.

De skäl, som nu anförts mot ett tvångsvis genomförande av ett kontantavlöningssystem,
äga tydligen icke giltighet vid tjänsternas återbesättande
efter en eventuell ny lags tillkomst. Emot en lagstiftning,
som syftar till ett sådant mål, finnes, som av det ovan sagda framgår,
principiellt icke något att erinra.

Kontraktsprosten Nordberg i Nederluleå: Med hänsyn till den kommunala
självbestämmanderätten synes det böra bero på församlingarnas
eget avgörande med eller utan framställning från tjänstinnehavare, örn
lönen till klockaren skall utgå enbart i penningar eller delvis i form av
rätt till boställe. I förra fallet skulle då församlingen sköta bostället
och inför stiftsnämnden vara ansvarig för dess hävd.

Domprosten Brilioth, Lund: Enligt bestämmelserna i lagförslagets

§ 3 andra stycket och § 8 mom. 2 skulle i vissa fall en del av räntan
av klockarboställe kunna användas för andra ändamål än klockarens
avlöning i församlingen i fråga och örn sådan användning skulle Konungen
äga bestämma efter av domkapitlet gjord anmälan. Dessa bestämmelser
anser jag icke böra ingå i lagen, i varje fall icke utan att rättsgrunden
för desamma närmare prövas. Då det sannolikt är fråga örn jord, som
donerats för visst ändamål, synes det betänkligt att utan tvingande skäl
disponera över densamma på detta sätt. En sådan anordning synes mig
icke heller böra komma i fråga annat än i samband med en allmän
reglering av klockarnas löneförmåner. Då det säkerligen endast gäller
ett fåtal fall, och väl endast i rena undantagsfall kan vara fråga örn
mer betydande belopp, kan olägenheten av att dessa oregelbundenheter
kvarstå icke vara alltför stor, då man beaktar de principiella betänkligheter,
som kunna anföras mot det föreslagna överförandet till andra

Kungl. Marits proposition Nr 188. 69

ändamål. Det bör också observeras att lagförslaget icke närmare anger,
för vilka ändamål de skulle tas i bruk.

Domkapitlet i Göteborg har även ansett, att berörda bestämmelse i
förslagets 3 § bör utgå.

Domkapitlet i Visby har ansett, att i nämnda bestämmelse omförmälda
medel jämte ränta böra obeskurna få av vederbörande församling disponeras
för kyrkliga ändamål.

Stockholms stads konsistorium : Konsistoriet anser, att lämpligheten att
vid ny lönereglering låta klockarens lön helt sättas i penningar kan
ifrågasättas. Prästerskapets löneförmåner utgå dels i penningar, dels i
bostad eller motsvarande hyresersättning, och möjligen vore det lämpligare
att införa en liknande bestämmelse i fråga om klockares och organists
löneförmåner. Hyresbelopp, vilkas storlek kan skifta ej blott
från ort till ort utan även på samma ort från en kortare tidsperiod till
en annan, kunna lättare och på mera smidigt sätt regleras efter behovet
än en lön, som enligt sakens natur är av mera konstant art.

Domkapitlet i Strängnäs: Förslagets 4 § första stycket ålägger varje
klockardistrikt att, där förhållandena så kräva, åt klockaren upplåta
tjänstebostad med skyldighet för denne att erlägga skälig hyra, som av
klockardistriktet bestämmes. Ett sådant åliggande, som binder både
församling och tjänstinnehavare, kan emellertid vara ofördelaktigt för
den sistnämnde. Det finnes intet som hindrar, att distriktet fastställer
en viss kontant lön och därefter bestämmer en hyra, som utgår med
samma belopp som lönen. Domkapitlet anser därför, att föreskrift örn
obligatorisk tjänstebostad att brukas mot hyra alltså icke bör införas,
men att örn församlingen vill upplåta tjänstebostad, så må det ske under
förutsättning att hyra ej kräves eller att bostadsförmånen icke beräknas
vid fastställande av lönen, utan att denna förmån tillkommer tjänstinnehavaren
utöver lönen.

Allmänna organist- och kantorsföreningen: Några som helst bestämmelser
rörande tjänstebostads storlek och beskaffenhet finnas icke angivna
i förslaget. I motiveringen framhålles, att, eftersom klockarens
lön bestämmes av församlingen, speciella föreskrifter angående tjänstebostad
icke nu böra göras. Detta synes oss icke godtagbart. Kan man
föreskriva, att församlingarna skola övertaga boställena och att »där
förhållandena så kräva» hålla tjänstinnehavaren med bostad samt att
till befattningshavare icke utom i vissa fall antaga annan person än den,
som avlagt av Kungl. Majit föreskriven examen, så bör man också
kunna föreskriva hur stor tjänstebostaden bör vara samt hurudan den
skall vara beskaffad. När boställsordning kunnat utfärdas för präster
och folkskollärare, synas oss kyrkomusikerna böra få åtnjuta samma
förmån. I varje fall torde kunna föreskrivas, att bostaden skall utgöras
av minst 4 rum, jungfrukammare och kök jämte nödiga utrymmen,
såsom skafferi, vindfång, kapprum, garderober m. m. Till tjänstebostaden
böra vidare höra källare, torkvind, tvättstuga, vedbod och hemlighus
samt vedbrand och trädgårdsland.

Enligt i? 4 mom. 1, andra stycket, skall tjänstinnehavare vara skyldig
att själv bebo honom av församlingen anvisad bostad. Ett dylikt
tvång skulle enligt vår mening kunna få flera följder av oangenäm art.

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

Tjänstinnehavarens trevnad kunde äventyras oell hans tjänst därigenom
bli lidande. Man skulle sålunda kunna ät befattningshavaren anvisa
en kanske mindervärdig bostad och på långt avstånd från kyrkan
samt ålägga honom att bo där. Örn befattningshavaren vore i stånd
att hålla sig egen bostad, skulle han icke äga rätt härtill. Och en kvinnlig
befattningshavare, som inginge äktenskap med en inom församlingen bosatt
man, skulle trots detta vara tvungen att bebo den henne av församlingen
anvisade lägenheten. Visserligen skulle kanske möjlighet till klagomål
stå öppen. Men denna utväg är ofta mindre angenäm att använda
sig av.

Vidare skulle enligt förslaget kantorn för begagnande av anvisad bostad
erlägga årlig ersättning med skäligt belopp och skulle dylik ersättning
kunna utgå genom avdrag å den för befattningshavaren anslagna
lönen. Vad som här föreskrives skulle enligt var uppfattning kunna bli
en källa till ofta återkommande tvister mellan församling och befattningshavare.
För undvikande härav borde därför för innehavare av
självständig kantorsbefattning, d. v. s. sådan som icke är förenad
med folkskollärar^''änst, beräknas fri bostad, i likhet med vad som är
fallet beträffande präster och folkskollärare.

Allmämia svenska prästföreningen: Av kammarrådet Wohlins utredning
och förslag framgår, att bostad i vissa fall, d. v. s. »då förhållandena
så kräva», bör av distriktet tillhandahållas klockaren, dock icke
såsom en del av lönen, vilken alltid skall fastställas enbart i penningar,
utan med skyldighet för klockaren att erlägga en viss hyra, och att,
där sådan tjänstebostad anvisas klockaren denne skall vara skyldig att
själv bebo densamma och därvid iakttaga av klockardistriktet meddelade
närmare föreskrifter. Så vitt centralstyrelsen kunnat finna, gives
ingen föreskrift, när denna skyldighet inträder för distriktet att bereda
bostad åt klockaren och för denne att bebo densamma. Med denna
skyldighet må nu förhålla sig huru som helst, säkert torde dock vara, att
fall finnas, då det för båda parterna är förmånligast, att klockaren icke
av distriktet tillhandahålles bostad, och likaledes att fall finnas då
det för båda parterna eller åtminstone för endera av dem är fördelaktigast,
att dylik bostad tillhandahålles. I detta sammanhang kan
emellertid den frågan lämnas åsido, huruvida distriktet kan åläggas
att, där boställe, lämpligt för bostad, icke finnes, anskaffa särskild,
efter ortens bruk ändamålsenlig lägenhet». Det, som i detta sammanhang
har sitt intresse, är den frågan, huruvida och i vilken omfattning
de nu befintliga klockarboställena kunna erbjuda möjlighet till anordnande
av en sådan tjänstebostad, ty enligt centralstyrelsens förmenande
böra de även i framtiden, därest så befinnes möjligt och lämpligt just
användas för att fylla denna del av sitt ursprungliga ändamål, att bereda
klockaren bostad. Detta synes centralstyrelsen även vara den
enklaste lösningen av boställsproblemet. — Såsom framgår av de förslaget
bifogade bilagorna och såsom även framhålles i själva betänkandet,
finnas en stor mängd klockarboställen med så ringa areal, att bostället
oförändrat lämpar sig synnerligen väl till bostad med trädgård åt
klockaren, och i dessa fall bör den då också enligt centralstyrelsens
mening bibehållas som sådan. Skulle boställets areal däremot vara för
stor för att i sin helhet lämpa sig som bostad åt klockaren, böra inga
större svårigheter möta, att, därest platsen i övrigt kan anses lämplig,

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

lösa frågan så, att ett erforderligt område avskiljes för klockarbostad
och att med den övriga delen förfares på sätt, som kan för distriktet
vara ekonomiskt mest fördelaktigt. Den procedur, som kammarrådet
Wohlin föreslagit, att bostället skall avvecklas som klockarboställe, att
därefter distriktet eventuellt å bostället anskaffar och anvisar bostad
åt klockaren, som härför erlägger fastställd hyra genom avdrag å den
kontanta lönen, synes vara både besvärlig och onödig och kan leda
till obehag och orättvisor, vilka förebyggas, då i själva lönen ingår
som en del förmånen av förefintlig fri bostad.

T avseende å riktlinjerna för den framtida dispositionen, efter
en boställsreforms genomförande, av till klockar- och organisttjänsterna
hörande avlöning stillgångar förekomma i
de avgivna yttrandena, bland andra, följande uttalanden:

Stiftssekreteraren Waltersson, Uppsala: Då det stora flertalet av berörda
fastigheter äro små och ekonomiskt föga bärkraftiga, måste vid
förvaltningsomläggningen en ledande grundsats vara att, med undvikande
av en tung och kostsam förvaltningsapparat, nedbringa den offentliga
kontrollen till ett minimum samt, såvitt möjligt, bortskära för ett rationellt
utnyttjande av boställsjorden hinderliga uniformerade och stela
förvaltningsföreskrifter. Det synes nämligen i detta fall vara en nödvändig
betingelse för en lönande boställsdrift, att förvaltaren får, obunden
av hämmande lagföreskrifter, fritt och smidigt anpassa boställsförvaltningen
efter förhållandena och pä så sätt laga efter lägligheten. Min erfarenhet
från boställsförvaltningen säger mig detta. Förvaltningen av här
ifrågavarande boställsfastigheter bör hänläggas till församlingarna. Dessa
— och enbart dessa — äro ju, såsom ensamma ansvariga för klockarnas och
organisternas avlöning, ekonomiskt intresserade av ett gynnsamt utfall
av boställsförvaltningen. Däri ligger en god garanti för en tillfredsställande
boställsförvaltning, vilket ock i sin mån gör en offentlig kontroll mindre
behövlig. Det synes mig som om de problem, som bilda kärnpunkten
i förevarande förvaltningsfråga, nämligen säkerställande av boställskapitalet
för avlöningsändamål och beredande på samma gång av möjlighet
för ett fritt och praktiskt utnyttjande av boställena, kunde — med
utsträckt tillämpning av förslagsställarens uppslag i ämnet — ordnas
så, att vederbörande församling alltid skall övertaga förvaltningen av
sitt klockarboställe under fri nyttjanderätt men samtidigt ansvara gentemot
det allmänna för värdet av detsamma enligt särskild uppskattning
på sätt kammarrådet Wohlin föreslagit. Förpliktelse skulle alltså åvila
församlingen att under givna förutsättningar redovisa det uppskattade
saluvärdet av den övertagna fastigheten (boställskapitalet). En sådan
nyordning har ock den fördelen, att den utgör en konsekvens av den
skedda utvecklingen på området. Församlingarna ha ju i stor utsträckning
redan övertagit klockarboställe!! mot årlig kontant gottgörelse till
klockaren och ett fullföljande av denna utveckling genom införande av
en allmän föreskrift örn boställenas övertagande synes därför naturlig
och riktig.

Fastigheterna — jämväl skogarna — böra överlämnas till församlingarna
under fri nyttjanderätt utan någon egentlig offentlig kontroll
men ej med äganderätt. Även där församling bevisligen har äganderätt

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

till fastigheten, skall densammas karaktär av klockarfastighet dock fortbestå.
Några speciella författningsföreskrifter om boställenas bebyggande
och nyttjande bör icke givas utan bör härutinnan allmänna nyttjanderättslagen
tillämpas. Önskar församling försälja sin klockarfastighet
eller del därav, bör detta ske i den för försäljning av kyrklig jord
stadgade ordning. Efter försäljning upphör församlingens garantiansvar
för fastigheten. Försäljningssumman utgör då boställskapitalet. Alldeles
utan publik kontroll bör dock pastoratens förvaltning av klockarfastigheterna
ej ställas. Stiftsnämnden bör hava en mera allmänt lagd
överuppsikt över boställena. Så bör liggare förås över ifrågavarande
boställsbestånd med angivande av deras disposition samt tillses att boställena
bibehållas.

Då genom den ovanberörda garantiregleringen vinnes säkerhet för
»boställskapitalet» ävensom »boställsräntan» såsom bidrag till avlöningen,
torde ur det allmännas synpunkt någon risk icke föreligga att överlämna
boställena till församlingarna till fritt nyttjande. Frän församlingarnas
synpunkt torde ej heller något motstånd böra befaras, då
deras redovisningsplikt motsvaras av en erhållen tillgång, och uppskattningen
säkerligen blir sådan, att någon svårighet ej bör möta att ur
den överlämnade fastigheten utvinna avkastning, motsvarande »boställsräntan».
Man kan dock ej utan ett visst fog invända, att den föreslagna
garantiregleringen kan synas överflödig, då församlingarna ändock
kunde betros med förvaltningen, men berörda anordning måste dock
anses fullt motiverad av den dubbla uppgift, den har att fylla, nämligen
att ge besked örn samt garantera boställets bidrag till klockarlönen
ävensom att bereda det allmänna säkerhet för boställskapitalet samt
därigenom möjliggöra eftergivande av den offentliga kontrollen över
bostället vid dettas överlämnande till församlingens fria nyttjande. Den
av mig föreslagna nyordningen skulle enligt min mening innebära en
enkel och på samma gäng rationell anordning. Den synes ock vara
tillräcklig för ändamålet. Att därutöver, såsom i det remitterade förslaget
ifrågasatts, göra en inventering och undersökning av boställstillgångarna
för att fastslå deras framtida användning, torde vara överflödigt.
Församlingarna lära, såsom ekonomiskt intresserade, helt visst
sörja för att jorden kommer att utnyttjas på bästa sätt — eventuellt
försäljas. Försummelse härutinnan komme ju ock att drabba dem
själva. På få undantag när torde ock den lämpligaste användningen
av boställsjorden, så att säga, ge sig själv. Helt visst skulle ock berörda
inventeringsarbete — låt vara att det är en engångsuppgift ■—-bliva omfattande och tidskrävande. Man kan ock fråga sig om en sä
stor utredning är lönande, dä det i regel gäller så små fastigheter, som
de förevarande. En nödvändig förutsättning för den sålunda förordade
anordningen av boställsförvaltningen är emellertid, att det ansvar för
boställskapitalet, som skall åvila församlingen, också verkligen skall i
nödfall kunna uttagas, med andra ord, att församlingen gentemot det
allmänna har en obestridlig redovisningsplikt. Härom giver utredningen
icke klart besked. För min del kan jag dock ej finna annat än att en
sådan redovisningsplikt kan genomföras i lagstiftningsväg.

Domkapitlet och stijtsnämnden i Skara: Uppenbart är, att man, vilken
väg som än anlitas för frågans lösning, i ganska stor utsträckning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

måste räkna med försäljning av boställs]ord. Ofta äro de ifrågakommande
jordlotterna ganska små och olämpliga att självständigt brukas.
Stundom befinner sig till exempel, pä grund av det nuvarande systemets
natur, bebyggelsen på boställena i sådant skick, att en försäljning är
det enda alternativ, som låter sig ekonomiskt försvara. Men lika uppenbart
är, att förhållandena icke alltid äro sådana, att ett acceptabelt
pris kan erhållas, därest en snar försäljning skall verkställas. Det synes
därför vara olämpligt att — såsom följden skulle bliva av det framlagda
förslaget — igångsätta en forcerad realisation av hithörande ecklesiastik
jord. Initiativet till sådan försäljning bör tillkomma församlingarna
själva. Den nyligen genomförda reformen av prästboställsväsendet
har avlagt goda vittnesbörd örn församlingarnas förmåga att
omhänderhava en mera omfattande förvaltning än vad den sakkunnige
förutsätter. Det vore därför ett av erfarenheten icke motiverat avsteg
från den hittills inslagna vägen beträffande den ecklesiastika boställsförvaltningen
att nu följa den sakkunniges förslag. Så mycket mindre
anledning synes härtill vara för handen, som det ju vid klockarboställena
i regel är fråga örn relativt små enheter, vilkas skötsel ej är så
krävande som fallet är med de prästerliga löningshemmanen. Vården
av de till klockare och organister anslagna boställena bör därför ^anförtros
åt församlingarna under nödig kontroll från myndighets sida i
enlighet med vad 1932 års förslag härom innehåller.

Domkapitlet i Växjö: Förslaget innebär en avveckling av klockarboställena.
De skola antingen försäljas eller med äganderätt övertagas
av församlingarna för andra ändamål än det, vartill de avsetts, emot
det att församlingarna få åtaga sig ansvaret för vad som i förslaget
kallas boställskapital» och »boställsränta >. Äganderätten till fastigheten
skall sålunda överlåtas å församlingen i samband med fastighetens överlämnande
till densamma, och örn fastighet varder försåld, skall behållen
köpeskilling överlämnas till den församling, inom vars område fastigheten
är belägen. I dispositionsfrågan bortses bland annat fullständigt
ifrån det förhållandet, att kloekarfastigheter ofta kunna vara donerade
till församlingskyrkan. Ett disponerande enligt förslaget skulle sålunda
i många fall innebära, att församlingskyrkan förlorade en sin tillhörighet,
ett förhållande, sogi icke skulle vara i överensstämmelse med hittills
tillämpad svensk rätt. Det är otvivelaktigt, att nu förevarande frågor
böra kunna ordnas utan denna rättskränkning.

Domkapitlet delar icke förslagets tankegång utan anser, att boställena
böra överlämnas till församlingarna för förvaltning. Förvaltningen bör
vara underkastad den kontroll, som uti den ecklesiastika boställslagstiftningen
avses. Klockaren skall emellertid åtnjuta avkastningen
från vederbörande hemman. Därest avkastningen skulle komma att
överstiga vad som kan anses motsvara en skälig klockaren, skall anmälan
ske till domkapitlet, som må bestämma, huruvida lönen ina sättas
lägre vid löneregleringen än vad som härflyter från bostället. Genom
dessa bestämmelser undgås ett realiserande av boställsbeståndet. En
försäljning kan givetvis även i detta fall komma till stand men ela i
enlighet med gällande försäljningsbestämmelser. Vid försäljning skall
köpeskilling fonderas såsom deus egendom, vilken innehaft äganderätt
till hemmanet, och räntan användas på samma sätt som tidigare hemmanets
avkastning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

Stiftsnämnden i Göteborg: Den sakkunnige har funnit en publik förvaltning
onödigt dyrbar med hänsyn till klockar]''ordarnas värde. Uppenbart
är emellertid, att han därvid underskattat jordarnas värde. Klockarfastigheterna
torde genomgående vara försedda med mycket svaga
byggnader, vilket måste i betydande grad påverka avkastningen. Sedan
de sämre jordarna försålts och byggnadsfrågorna å övriga jordar ordnats,
kan säkerligen avkastningen förväntas komma att stiga. Med
den utgångspunkt, förslagsställaren intagit till klockarjordarnas värde
och avkastningsförmåga har han velat åstadkomma en inventering och
utsortering av de särskilda fastighetsenheterna. Häremot torde väl intet
i princip vara att invända, därest avsikten är att bibehålla alla jordar,
som alltfort kunna fylla en funktion, såsom kyrklig jord i dess hävdvunna
mening. Förslaget utgår emellertid från att de fastigheter, som
ej säljas och ej heller skola såsom publika arrendegårdar bibehållas,
skola, där laga hinder ej möter, övertagas av församling för att disponeras
på sätt örn kommunal egendom i allmänhet gäller (§ 5 ). Fastigheterna
skulle härigenom förlora sin karaktär av kyrklig jord i egentlig
mening, även om förvaltningen alltfort tillkommer församlingarna. Ehuru
det kan förutsättas, att dessa bestämmelser allenast komma att gälla
de mindre jordarna, anser sig stiftsnämnden dock icke kunna medverka
till att dessa fastigheter helt undandragas de kyrkliga myndigheternas
kontroll. Klockar jordarna äro ofta belägna i omedelbart grannskap till
kyrka och prästgård, således å platser, som i regel äro värdefulla ur
tomtsynpunkt men även ömtåliga för bebyggelse. Betydelsefullt är, att
de kyrkliga myndigheterna icke för framtiden avsäga sig varje möjlighet
att påverka dispositionen av dessa jordar.

Jägmästaren Wigelius, Göteborg: Vad angår den principiella frågan
om boställsjordarnas kvarhållande vid deras nuvarande natur och utnyttjande
för tjänsternas avlönande, synas mig de fördelar, som därmed
stå att vinna, ekonomiskt sett mycket problematiska. Önskemålet om
att åt dem bevara karaktären såsom kyrklig jord finner jag i stället
böra tillgodoses på så sätt, att de av dessa jordar, som lämpa sig att
tjäna såsom avlönings jord, införlivas med de ecklesiastika boställsjordarna
genom deras övertagande av de församlingar, där de äro belägna,
i den mån dessa förfoga över erforderliga ekonomiska resurser, i vilket
avseende de fonder, som litet varstädes torde finnas upplagda av medel,
influtna från mark- och substansförsäljningar, kunna spela roll. En
kanske i många fall gynnsam placering av sådana fonder, som nu mångenstädes
bereda bekymmer, skulle härigenom komma att kunna vinnas.
Måhända har Wohlin varit inne på denna tankegång, då han i sitt
förslag pekar på lämpligheten av att låta församlingarna övertaga en
del av förenämnda jordar.

Även om den i Wohlins förslag förekommande utredningen rörande
omfattningen och beskaffenheten av förevarande jordar är ägnad att
skänka underlag för bedömande i stort av dessa fastigheters ekonomiska
förutsättningar, fordras dock en noggrann kännedom örn varje
boställe för att därur kunna hämta behövliga utgångspunkter för ett
närmare ställningstagande till frågan om deras betingelser för att tjäna
uppgiften såsom avlöningsjord. Utan tillgång till ett sådant material
är det enligt mitt förmenande icke möjligt att göra de bedömanden,
som för nämnda ändamål erfordras. Då för åstadkommande av detta

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

material kräves en inventering beträffande boställena i det väsentliga
av den innebörd, som Wohlin föreslagit för utrönande av dessa jordars
kapitalvärde och årsavkastning, håller jag före, att stiftsnämnden under
alla förhållanden borde ha förordat en sådan inventering och genom
att utnyttja de uppslag till frågans närmare klarläggande, som förevarande
förslag innebär, söka föra den framåt mot en snabb och rationell
lösning, som synes mig i högsta grad påkallad med hänsyn ej blott
till behovet för församlingarna av renare linjer på området, utan även
till de anspråk på en annan tingens ordning, som med fog från organisters
och klockares sida kunna ställas.

Stiftsnämnden i Karlstad: Stiftsnämnden finner, att den restlösa avvecklingen
av naturaavlöning åt klockaren bör lämnas ur räkningen.
Denna paroll dominerar 193ö års föreliggande förslag och drager med
sig ett flertal olämpor t. ex. det onödiga uppskattningsförfarandet och
framtvingande av avveckling eventuellt mot församlingens önskan. 200
klockarbosthilen hava en areal, som är lagom för bostad, trädgård och
jordfruktsland, 288 stycken kunna, örn tjänstinnehavaren så önskar,
drivas såsom småbruk. Från de större kan med fördel bostad och trädgård
avskiljas, såsom det skett i fråga örn prästgårdar. Den övriga
inägojorden kan församlingen utarrendera. Antagligen kunna de obebyggda
jordarna med fördel försäljas till egna hem. Men det bör ske
å lämplig tid och på lämpligt sätt. Realisation till vad pris som helst
bör ej få förekomma. I sistnämnda fall skall köpeskillingen fonderas
såsom klockarlönefond, vars årsavkomst till %o brukas för klockarens
avlöning.

T. f. kammarrådet Prawitz: Klockarboställena hava i allmänhet icke
donerats för sitt nuvarande ändamål, utan hava uppstått genom att
församling beslutat avlöna sin klockare genom att åt honom upplåta
en till församlingskyrkan donerad fastighet eller ett område på församlingens
prästbord. När numera den form för avlöning, som består i
anslag av jord på lön, blivit otidsenlig, synas klockarboställena böra
återgå till sina tidigare ändamål. De, som äro ursprungliga kyrkofastigheter,
böra förvaltas såsom andra kyrkornas fastigheter. Detta innebär,
att förvaltningen ombesörjes, i de gamla svenska provinserna av församlingarna
utan annan kontroll eller inskränkning än den i kyrkolagen,
skogsordningen och kyrkliga försäljningslagen föreskrivna samt i de forna
danska provinserna enligt de särskilda föreskrifter, som äro eller varda
meddelade för förvaltningen av de därvarande kyrkornas hemman. Avkastningen
tillfaller kyrkokassorna och disponeras på sätt om deras
medel är föreskrivet och vedertaget. De klockarboställen, som äro upptagna
å prästboställen, böra återfalla till dessa. Det förefaller mig uppenbart,
att da boställena av de nuvarande boställshavarna avträdas till
församlingarna, dessa, därest boställena icke behövas för församlingsändamal,
i det stora flertalet fall komma att göra framställning örn att
få försälja dem i stället för att behålla dem som arrendegårdar. Det
lärer därför vara obehövligt att såsom föreslagits belasta de redan förut
arbetstyngda stiftsnämnderna med uppgiften att ombesörja avvecklingen
och försäljningen.

Beträffande de boställen, sorn komma att behållas såsom »publika
arrendegårdar», föreligger det knappast något skäl att låta dem förvaltas
av stiftsnämnderna. Detta gäller särskilt i de gamla svenska

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

provinserna, där det för närvarande endast finnes ett klockarboställe,
som förvaltas av stiftsnämnd, medan 125 boställen äro utarrenderade
av församlingarna. Utvecklingen själv synes hava visat vad som är
praktiskt. Mera diskutabel kan frågan vara i de forna danska provinserna,
där mot blott 34 församlingsförvaltade boställen svara hela 13
stiftsnämndsförvaltade och där för övrigt även församlingskyrkornas
enskilda jord ännu förvaltas av myndighet.

Allmänna svenska prästföreningen: Det centralstyrelsen finner i hög
grad anmärkningsvärt är den fullständiga och skyndsamma avveckling
av samtliga klockarboställena, som förslaget innebär. Enligt förslaget
skulle nämligen icke blott de större boställena, vilka klockaren själv
svårligen kan bruka och vilka vid en försäljning komma att inbringa
ett mer avsevärt belopp, försäljas, utan jämväl de mindre, vilka närmast
kunna karaktäriseras som bostad med tillhörande trädgård och
vilka med fördel av klockaren kunna brukas, avvecklas. Någon möjlighet
att bibehålla dessa i den form som hittills, d. v. s. såsom klockarboställen
och kyrklig jord, förefinnes icke enligt förslaget. Mot en
sådan avveckling anser centralstyrelsen tungt vägande skäl kunna anföras.
Centralstyrelsen har intet att invända emot, att klockar jordarna
tagas i anspråk för tillgodoseende av den kyrkliga eller borgerliga kommunens
behov av mark, ej heller att genom försäljning av därför lämpade
jordparceller från klockarjordarna uppkomsten av egna hem eller
mindre jordbruk främjas, men centralstyrelsen håller före, att klockardistrikten
böra förbehållas rätten att avgöra både huruvida och under
vilka förutsättningar klockarboställena skola tagas i anspråk för det ena
eller andra av kommunens markbehov eller eventuellt helt eller delvis försäljas.
Att forcera en avveckling till vad pris som helst är varken nödvändigt
eller ändamålsenligt. Endast under förutsättning att en avveckling
av det enskilda bostället är till gagn för kloekardistriktet och
endast då förhållandena för en sådan avveckling äro lämpliga, bör försäljning
komma till stånd och det bör ankomma på distriktet att i den
ordning, som föreskrives, göra framställning härom. En avveckling, icke
framtvingad utan frivillig, en avveckling, icke vid en bestämd tidpunkt
utan då tillfället är lämpligt, är det, som centralstyrelsen vill förorda,
ty avvecklingen kan enligt centralstyrelsens förmenande icke vara ett
självändamål utan bör i stället tjäna klockardistriktens intressen, och
huvudsaken med reformen bör icke vara, att ett gammalt system avvecklas
utan att genom en sådan avveckling vinnes ett för båda parterna,
klockaren och distriktet, gott resultat.

Enligt centralstyrelsens förmenande bör först göras en noggrann inventering
av samtliga klockarboställen och en .sorgfällig undersökning
rörande dessas natur och beskaffenhet och därmed också deras lämplighet
som bostad åt klockaren. Som centralstyrelsen ser saken, torde
därvid följande synpunkter böra beaktas. De 345 boställen, vilka finnas
i de distrikt, där klockarbefattningen är förenad med folkskollärarbefattning,
bilda en särskild grupp, alldenstund där icke erfordras någon
klockarbostad. Ehuru detta icke framgår av bilagorna, torde man dock
kunna utgå ifrån, att dessa boställen i regel äro att hänföra antingen
till gruppen »obebyggda» eller till någon av grupperna: boställen med
mindre areal. En avveckling av klockarboställsväsendet beträffande
dessa bör således utan några olägenheter och fullt oberoende av miva -

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 188.

rande eller blivande lönereglering kunna ske. Angående de övriga boställena,
vilka således kunna betecknas som egentliga klockarboställen,
torde måhända bland dessa, ehuru det ej av bilagorna framgår, finnas
sådana, som höra till gruppen »obebyggda». Dessas areal torde man
också säkerligen kunna räkna såsom jämförelsevis obetydlig. Dessa böra
bilda en särskild grupp och beträffande dem bör utredning verkställas,
huruvida de lämpligen kunna och böra bebyggas för att där bereda
klockaren bostad, eller om de i befintligt skick böra bibehållas, eller på
ett eller annat sätt avyttras. Till en tredje grupp böra de boställen
föras, vilka iiro bebyggda men av mindre areal, och beträffande dem
bör utredningen omfatta, huruvida de till läge och beskaffenhet äro
lämpliga att i oförändrat skick tjänstgöra som bostad åt klockaren, eller
huruvida vissa åtgärder böra och kunna vidtagas för att göra dem därtill
tjänliga. Där utredningen visar att de kunna med eller utan särskilda
åtgärders vidtagande användas såsom bostad åt klockaren, böra
de behållas såsom klockarboställen. Slutligen finnes en fjärde grupp,
där bostället har för stor areal för att detta i sin helhet skall kunna
användas till klockarbostad. Utredningen bör då omfatta, dels huruvida
från förut angivna synpunkter å bostället kan beredas lämplig plats för
klockarbostad och dels, därest så befinnes vara, huru stor del av bostället
bör frånskiljas för detta ändamål. Med den övriga delen bör förfaras
på sätt, distriktet finner vara mest ändamålsenligt. Därest inventeringen
verkställes enligt angivna synpunkter, vinnes en fullständig översikt
över kloekarboställena, vilken bör kunna lämna en tillfredsställande vägledning
vid bedömandet av, vilka boställen böra bibehållas för att bereda
bostad åt klockaren och vilka icke behövas eller äro mindre lämpliga
för detta ändamål.

I frågan örn den kyrkorättsliga innebörden av den föreslagna
omdispositionen av boställsfastigheterna, enkannerligen
med hänsyn till förslaget örn en särskild garantireglering för bibehållande
vid tjänsterna av de nuvarande avlöningstillgångarnas värden, hava
i de avgivna yttrandena olika uppfattningar gjorts gällande. Av vad
sålunda anförts, må här återgivas följande:

Stift ss ekret er ar en Waltersson, Uppsala: Väl inser jag, att man på sina
håll kommer att hesitera inför den ifrågasatta garantiregleringen, som
ju innebär en nyhet, men jag har för min del icke kunnat finna annat
än att berörda anordning innebär ett praktiskt uppslag till en lämplig
nyordning på området. Enligt min erfarenhet är det gamla förvaltningssystemet
med en på flera händer — i detta fall församling, besiktningsnämnd
och stiftsnämnd — splittrad förvaltning opraktisk. Det blir divisionsansvar
och ingen känner riktigt förpliktelse att sörja för en rationell
förvaltning av bostället, då ju andra också skola lia medbestämmanderätt.
För ett gott resultat av boställsförvaltningen fordras, att
en har bestämmanderätten och ansvaret för bostället. En sådan enhetlig
och fri boställsförvaltning kan man, utan eftergivande av det allmännas
intresse att boställena bibehållas, skapa, örn man begagnar sig
av den föreslagna garanti regleringen. Mig synes en sådan nyordning
innebära ersättande av en föråldrad organisationsform med en mera tids -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

mässig. Jag vill särskilt framhålla, att jag beträffande klockar- och
organistboställena finner det oegentlig! om beslutanderätten rörande
boställenas bebyggelse och allmänna utarrendering skulle — såsom i fråga
örn prästlöneboställena — förläggas till boställsnämnden, då ju, enär
församlingarna ensamma svara för klockarnas och organisternas löner,
boställsförvaltningen realiter är enbart ett församlingens eget intresse
och ej något det allmännas ekonomiska intresse såsom vid prästlöneboställen,
där ju byggnads- och utarrenderingsfrågor mycket nära beröra
kyrkofondens intressen på så sätt, att minskade inkomster från boställena
föranleda större prästlönetillskott frän kyrkofonden till församlingarna.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara: Beträffande formen för den
förutsatta avvecklingen av boställsväsendet framför den sakkunnige ett
uppslag, som i och för sig måste betecknas som nog så intressant. För
varje boställsfastighet skulle efter särskild värdering fastställas ett »boställskapital
och en »avkastningsprocent», vilka skola gälla för ali framtid.
Vidare skulle i penningar fastställd »boställsränta», avseende den
ifrågavarande löneregleringsperioden, uträknas. För såväl boställskapital
som boställsränta skulle församlingen »stå i ansvar». Med allt erkännande
åt den intention, som i den föreslagna anordningen kommer
till uttryck: nämligen att bevara den åt klockarna och organisterna
anslagna egendomen vid ett värde, som även vid jordens respektive
skogens försäljning skulle förbliva konstant och oberoende av penningvärdets
växlingar, uppstå likväl starka betänkligheter mot att förorda
en lösning efter dessa linjer. Framför allt gälla betänkligheterna innebörden
och konsekvenserna av den ansvarighet från församlingarnas
sida, varom förslaget talar. Den sakkunnige framhåller själv, att den
föreslagna ordningen saknar motsvarighet i svensk rätt. Domkapitlet
är av den bestämda meningen, att förslaget icke omgärdar den ifrågasatta
nyheten med sådana garantier, att den kan anses i juridiskt hänseende
tillfredsställande tryggad. Sålunda blir det icke av utredningen
fullt klart, gentemot vem den föreslagna ansvarigheten gäller. Väl säges
i motiveringen, att det är fråga örn en »förpliktelse gentemot de kyrkliga
institutionerna», men i själva lagen förekommer intet örn denna
sak. Man lämnas sålunda alldeles i ovisshet om, huru saken skulle gestalta
sig, därest skilsmässa mellan stat och kyrka komme till stånd.
Skulle de församlingsbildningar, som därvid övertoge de nuvarande församlingarnas
religiösa funktioner, också inträda i dessas rättigheter i
ifrågavarande hänseende? I förslaget anges icke heller, huru i aktuella
fall det påtagna ansvaret skall utkrävas och vilka rättsverkningar sagda
obligation medför.

Förutom det här påpekade måste ännu en allvarlig invändning göras
mot förslaget i denna del. Boställskapitalet skall ju fastställas oberoende
av den summa, som genom den blivande försäljningen inkommer.
Ingen garanterar, att ett mot boställskapitalet svarande pris för
det försålda bostället erhålles. Härigenom kan församlingen tillskyndas
förlust och förpliktas svara för en oskäligt hög boställsränta. Består
bostället till största delen av skog, skall ju denna omräknas i viss åkerareal.
I en tid av fluktuerande virkespriser kan mycket väl inträffa,
att en sänkning av skogens värde inträder under tiden mellan uppskattningen
och försäljningen, som också åsamkar församlingen ekono -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

misk förlust. Församlingarnas förlustrisker bli emellertid allra störst,
när det gäller med skog försedda icke försålda boställen, som förvaltas
av stiftsnämnden. Boställsräntan skall ju fastställas för hela löneregleringsperioden,
medan avkomsten av boställena icke kan nied bestämdhet
beräknas. Antag till exempel, att i ett klockardistrikt med flera
än en församling boställsräntan är bestämd till 500 kronor vid en lönereglering,
som bliver gällande i 20 år. Skulle nu den verkliga avkomsten
från bostället efter ett år från det löneregleringen börjat tillämpas
nedgå till exempel till 300 kronor för år och därefter förbliva vid detta
belopp under hela perioden, gör den församling, som har att tillskjuta
det mot boställsräntan svarande beloppet, en förlust för hela perioden
på inemot 4,000 kronor. Man har allt skäl antaga, att dylika konsekvenser,
som mycket väl kunna inträffa, skulle göra den nya ordningen
i hög grad impopulär och allvarligt skada viktiga kyrkliga intressen.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö: I 7 § angives, att församling
skall »stå i ansvar» för boställskapitalet och boställsräntan. Varuti
den konkreta innebörden och de rättsliga verkningarna av ansvaret
för boställskapitalet skola bestå, angives icke i vare sig lagtexten eller
motiven. Man lämnas sålunda i ovisshet om gentemot vem ansvaret
gäller. Klockaren kan det icke vara; knappast heller kronan; snarare
är det väl gentemot »det allmänna», vad sedan detta dimmiga begrepp
kan betyda. Det finns icke något organ, som kan göra ansvaret gällande,
och icke något stadgande, hur och under vilka förhållanden det
belopp, ansvaret gäller, kan avkrävas församlingen. Det är tydligt, att
under den föreslagna lagens giltighetstid något sådant avkrävande överhuvud
icke kan förekomma. Församlingens ansvar för boställskapitalet
är alltså på sin höjd en erinran om att — vilket är ytterst osannolikt
— församlingen genom en framtida lagstiftning skall kunna åläggas att
utgiva kapitalbeloppet. Man kan ju föreställa sig värdet av boställskapitalet
efter en skilsmässa mellan kyrka och stat. Om lagen saknar
antydan om innebörden av församlingens ansvar för boställskapitalet,
så lämnar den däremot i 8 § en föreskrift om innebörden av ansvaret
för boställsräntan. Innebörden är, att klockarlönen icke får vara lägre
än boställsränta. Detta är alltså det reella ändamålet med hela uppskattningsförfarandet.

I. Även efter reformen skall klockare och organist, »där förhållandena
så kräva», erhålla bostad. Består i sådant fall boställets mark av
endast tomt och trädgård, vilket icke sällan är fallet (jfr Bil. Il a),
skall bostället avträdas till församlingen och därigenom upphöra att
vara kyrklig jord. Prästerskapets privilegier skulle icke längre vara
tillämpliga å jorden. Fastigheten skulle sedan, örn församlingen så fann
för gott, upplåtas som bostad åt klockaren. Församlingen skulle därvid
sätta ett årligt värde på bostadsförmånen. Hur högt detta skall
vara bestämt avgöres tydligen av församlingen ensam. Detta värde
kan sålunda sättas högre eller lägre än boställsräntan. Församlingen
sätter det säkerligen icke lägre än att det tillsammans med den kontanta
lön, församlingen är villig att betala, uppgår till boställsräntan.

II. En del klockarboställe!!, troligen det stora flertalet, skulle enligt
förslaget försäljas. I dessa fall skulle köpeskillingen överlämnas lill församlingen,
vilken skulle fä använda den såsom »tillfällig fond» enligt
den ny;i lagen örn kommunal fondbildning, d. v. s. församlingen skulle

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

hava frihet att använda den till anskaffande av vilken »tillgång för
varaktigt bruk» som församlingen funne för gott, exempelvis till gravkapell.
Församlingen skulle i gengäld ansvara för boställskapital och
boställsränta. Intet garanterar, att köpeskillingen för bostället ens från
början uppgår till boställskapitalets värde. Församlingen kan därför
bliva skyldig att svara för större kapital än den mottagit. Då boställskapitalet
vidare är bestämt i hektar åkerjord, kan dess penningvärde
stiga. Detta skulle för församlingen medföra, att den finge svara för
större kapital och ränta än det ursprungliga, och detta utan att församlingen
hade möjlighet att tillgodogöra sig värdestegringen, då ju
jorden är såld. Denna anordning kan uppenbarligen medföra obillig
belastning av församlingen.

III. Ännu orimligare blir församlingens ansvarighet i de fall, då enligt
förslaget bostället skall förvaltas av stiftsnämnd och allenast avkastningen
därav överlämnas till församlingen. I dessa fall kommer
församlingen att stå i ansvar för resultatet av en fastighetsförvaltning,
som den icke har den ringaste möjlighet att påverka.

IV. Då boställena överlämnas till församlingarna för att användas
för annat församlingsändamål än klockarbostad, kan boställsräntan hava
någon mening, ehuru den säkerligen även i sådant fall i allmänhet kommer
att sakna betydelse, emedan den kontanta klockarlönen av församlingen
kommer att bestämmas till högre belopp än boställsräntan. Däremot
synes den vara alldeles obehövlig i de under I—III omnämnda
fallen. Säljas boställena, kan ju räntemedlen direkt användas till klockarlön
och örn bostället förvaltas som jordbruksboställe, finns ju varje
år en avkastning, som kan ingå i klockarlönen.

V. Alldeles absurda bli konsekvenserna av förslaget i de fall, då boställsräntan
är så stor, att domkapitlet enligt 3 § andra stycket i förslaget
bestämmer, att klockarlönen får sättas lägre än boställsräntan.
I sådant fall skall nämligen församlingen årligen avsätta det överskjutande
beloppet till en fond. Över denna äger församlingen icke
disponera utan Kungl. Majit bestämmer om dispositionen därav.
Därest bostället förvaltas av stiftsnämnden, vilket enligt förslaget skall
bliva regel vid boställen av denna storleksklass, får församlingen uppbära
boställsavkastningen, och skall i forsta hand med denna dels gälda
klockarlönen, dels ock verkställa avsättningarna till fonden. Den verkliga
boställsavkastningen, på vilken församlingen icke alls kan inverka,
kommer emellertid lätteligen att nedgå under boställsräntan. Den senare
är ju proportionell mot värdet på prima åker, medan boställsavkastningen
kanske huvudsakligen härflyter från skog. Därest skogens värde
i sådant fall genom konjunkturernas utveckling sjunker i förhållande
till åkerns, kommer den antydda situationen att inträda. Under sådana
förhållanden nödgas församlingen uppenbarligen uttaxera medel för att
kunna fullgöra avsättningarna till den fond, varöver Eders Kungl. Majit
sedermera skall disponera utan att vara bunden av några som helst
lagföreskrifter.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå: Motivering till förslaget

angiver, att utgångspunkten för en reglering i angivet syfte är den, att
avlönande av klockare och organister förblir en kyrkligt-kommunal angelägenhet.
Med denna utgångspunkt bör det nuvarande klockarjordsbeståndet
enligt förslaget vara ställt till församlingarnas förfogande direkt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 18S.

eller indirekt för klockarnas och organisternas avlönande. Huru har då
förslaget tänkt sig att skapa garanti för att sä blir förhållandet? Jo,
församlingarna skola iklädas en förpliktelse — en kyrkligt-kommunal
obligation — att sedan församlingarna övertagit fastigheterna och dessa
underkastats pä visst sätt angiven värdering »under givna förutsättningar»
redovisa värdet av den övertagna jorden. Enligt motiveringen
skall denna förpliktelse gälla »gent emot de kyrkliga institutionerna». I
lagtexten finnes emellertid detta icke utsagt. Tveksamhet föreligger
rörande den verkliga innebörden av de nyss citerade uttrycken. Under
vilka förutsättningar och av vilken kyrklig institution kan ansvaret
under lagens giltighetstid utkrävas? Förslaget innehåller vidare bestämmelser
därom huru fastigheternas kapitalvärden skola kunna utsättas i
värdebeständig valuta. Här förbigås de erinringar, som otvivelaktigt
kunna uppställas emot det sätt, på vilket församlingarnas förpliktelser
såväl genom sättet för beräkning av kapitalvärdet som genom omräkning
av detsamma bliva fastställda. ------Enligt förslaget

skulle klockarjorden stå till förfogande för främjande genom försäljning
av därför lämpade jordparceller av egna hem eller mindre jordbruk.
Inflytande köpeskillingar skulle överlämnas tili församlingarna
för att av dessa fonderas enligt den nya lagen örn kommunal fondbildning.
I gengäld skulle församlingarna ansvara för boställskapital
och boställsränta. Därest nu icke de influtna köpeskillingarna skulle
uppgå till kapitalvärdet eller boställskapitalet, komme församlingarnas
förbindelser att avse större belopp än som församlingarna mottagit.
Med hänsyn till de tänkta omvärderingarna av boställskapitalet synes
det också möjligt att församlingarna genom en stegring av kapitalvärdet
skulle få svara för större kapital och ränta än som influtit vid försäljningarna.
Församlingarnas på detta sätt stegrade ansvar är icke motiverat,
sedan församlingarna tvingats att realisera fastigheterna, Förslaget
räknar vidare med att, sedan klockarfastigheterna i möjlig och
lämplig utsträckning disponerats på något av de däri angivna sätten,
det i allt fall skulle återstå dels allehanda små jordar och dels en mindre
grupp förhållandevis större och värdefullare gårdar. Dessa sistnämnda
skulle reserveras för disposition såsom publika arrendegårdar och förvaltningen
av desamma ske genom stiftsnämnden. I och för sig torde
detta låta sig göra. Men med hänsyn till det ansvar, till vilket församlingarna
skola förpliktas, synes förslaget vara för församlingarnas del
oantagligt. Att församlingarna skulle få svara för en fastighetsförvaltning,
som de icke hade inflytande på, synes icke rimligt. I de angivna
fallen synes den värderingsprocedur, som församlingarna skulle bekosta,
icke kunnas siigas tjäna något nyttigt ändamål samtidigt som det församlingarna
ålagda ansvaret skulle för församlingarna vara allt för obestämt
eller oskäligt. Det medgives väl, att i vissa fall en värdering på
sätt förslaget tänkt sig kan lia en viss betydelse, men dessa fall synas
dock icke vara av den räckvidd, att de kunna uppväga ovan angivna
olägenheter.

Kammarkollegiet: Sedan på sätt i förslaget ifrågasättes, boställsfastighet
försålts eller efter viss värdering övertagits av vederbörande församling,
torde med åren visa sig, att inom församlingen känslan av att
»boställskapitalet» och »boställsräntan» verkligen svarar mot ett boställe

Bihang till riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. Nr 188.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ISS.

och dess avkastning förbleknar. Församlingens skyldighet härvidlag torde
komma att mera framstå som en slags grundobligation för klockarens
avlöning. Småningom torde då krav framkomma på en avskrivning av
denna grundobligation, förbunden med en församlingens förpliktelse att
svara för avlöning av klockare i likhet med andra kommunala befattningshavare,
låt vara med rätt för myndighet att därvid kontrollera skäligheten
av löneförmånerna. En dylik utveckling torde så mycket mera
vara möjlig, som ingenting finnes som garanterar en - värdebeständig»
placering från församlingens sida av de tillgångar, vilka motsvara boställskapitalet
och vilka övertagits av församlingen.

Kollegium finner emellertid förslaget kunna godtagas. Vid bedömande
av förslaget, som synes ansluta sig till de intressen, det nuvarande boställskapitalet
är avsett att tjäna, må tagas i beaktande, att för närvarande
församlingarna ensamma, utan annat bidrag iin det, som må
härflyta från klockarboställena, hava att svara för klockarnas avlönande.
Med hänsyn till uppkommande konsekvenser synes näppeligen vara
lämpligt att i detta sammanhang upptaga frågan örn klockar jordens avstående
till församlingarna utan någon som helst redovisningsskyldighet.

T. j. kammarrådet Prawitz: Enligt förslaget skall församling, som har
klockarboställe, tillförbindas ansvarighet för dels ett boställskapital, dels
ock en boställsränta. Församlingens ansvarighet för boställskapital synes
vara en ren fiktion. Det meddelas icke några föreskrifter om hur eller
av vem ansvarigheten skall kunna göras gällande och densamma synes
därför icke kunna på något sätt realiseras. Ansvarigheten för boställsräntan
synes, åtminstone i församlingar med egen klockare, endast innebära,
att klockarlönen icke skall få understiga nämnda ränta. Klockarräntans
betydelse blir alltså att garantera, att icke i något fall avlöningen
vid en klockartjänst blir lägre efter avvecklingen av bostället
än den skulle hava kunnat vara, därest bostället bibehållits. I de flesta
fall måste klockarräntan bliva så liten, att det praktiskt taget är uteslutet,
att klockarlönen kan sättas lägre. I dessa fall saknar klockarräntan
praktisk betydelse. Anordningen med en klockarriinta medför, att
man måste hålla närmare 800 värderingsförrättningar. I betraktande av
anordningens ovan påpekade ringa praktiska betydelse synes man kunna
ifrågasätta, om en så stor apparat verkligen är rättfärdigad av det
ändamål, den skall tjäna.

Allmänna svenska p räst] Ören i n gen : Såsom synnerligen betänkligt måste
centralstyrelsen stämpla åtgärden, att med boställenas avveckling vederbörande
distrikt skall iklädas en generell ansvarighet för klockarfastigheternas
kapitalvärden för att så möjliggöra dessa fastigheters fria användning
efter föreliggande behov. Detta skulle innebära, att samtliga
dessa klockarboställen, oavsett hur med dem skall förfaras, skulle förlora
sin hittillsvarande rättsliga karaktär av kyrklig jord. Enligt kammarrådet
Wohlins utsago skulle härigenom »ett betydelsefullt ordningsintresse»
komma att tillgodoses. Centralstyrelsen måste hävda den uppfattningen,
att, hur betydelsefullt detta slags intresse än må vara, det
dock icke kan eller får tillmätas en sådan betydelse, att ett verkligt
rättsintresse trädes för nära. Förslaget innebär i själva verket, att den
nu gällande rätten på en omväg avskaffas.

Enligt förslaget skall för varje klockarfastighet dels vid särskild förrättning
uppskattning företagas till bestämmande av boställskapital och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

avkastningsprocent för fastigheten, dels vid lönereglering uträknas det
värde, boställsränta, som vid löneregleringen skall anses motsvara värdet
av den ifrågavarande klockarfastighetens behållna årsavkastning. Boställskapitalet
och avkastningsprocenten skola uppenbarligen, sedan de
en gång fastställts, gälla för all framtid; boställsräntan däremot för en
löneregleringsperiod. Man måste härvid ovillkorligen göra sig den frågan,
vilket ändamål denna mycket dyrbara och synnerligen omständliga procedur
skall tjäna. Såvitt man av förslaget kan utläsa, kan ändamålet
icke vara något annat än att därigenom klarhet skall vinnas, att klockarens
lön vid löneregleringen icke fastställes till lägre belopp än vad
bostället skäligen bör lämna i avkastning. Men denna klarhet torde
åtminstone med avseende på det ojämförligt större antalet av boställen
kunna vinnas på ett betydligt enklare sätt. Under alla omständigheter
måste proceduren vara överflödig beträffande de grupper boställen, för
vilka förut redogjorts, omfattande dels de boställen, som äro i distrikt,
där klockarbefattningen är förenad med folkskollärarbefattning, dels de
»obebyggda» boställena och dels slutligen dem med ringa areal, men
även beträffande de andra måste förfarandet anses överflödigt, då enligt
förslaget årslönen under vissa förhållanden kan få understiga klockarboställets
vid löneregleringen uträknade boställsränta. Det förefaller,
som om denna uppskattning tillkommit för att vara en motsvarighet
till den beträffande prästlöneboställena föreskrivna uppskattningen av
normalavkastningen. Denna tjänar emellertid ett bestämt ändamål,
nämligen att reglera pastoratets förhållande till kyrkofonden i avseende
på prästlönerna, men något motsvarande ändamål har icke uppskattningen
av klockarboställena, då distriktet ensamt svarar för klockarens
avlöning. Som sådant ändamål kan centralstyrelsen icke heller anse det
vara, att, därest boställsräntan överstiger klockarlönen, av det överskjutande
beloppet skall bildas en särskild fond, över vilken Konungen äger
att efter av domkapitlet därom gjord anmälan bestämma. Detta förslag
innebär nämligen enligt centralstyrelsens förmenande ett ingrepp i
klockardistriktens, d. v. s. församlingarnas, rätt att själva bestämma
över sin egendom, och därför måste centralstyrelsen på det bestämdaste
avstyrka jämväl denna punkt i förslaget. Därest emellertid en dylik
uppskattning skall verkställas, uppstår den frågan, varför uppskattningen
skall ske på sätt i 9 § föreslås, att vid uppskattningen beräknat saluvärde
och värde av behållen årsavkastning skall omräknas, det förra i
areal åkerjord, boställskapitalet, och det senare i procent av saluvärdet,
avkastningsprocenten. Förslaget i denna del är enligt centralstyrelsens
förmenande synnerligen olyckligt. Åkerjorden måste väl anses som en
mer värdebeständig valuta än penningen, och därför kan det från en
sida sett vara lämpligt, att boställskapitalet fastställes i denna valuta.
Men då penningvärdet fluktuerar och då på grund av konjunkturerna
åkerjordens värde stiger och sjunker, kan detta medföra för distriktet
icke önskvärda konsekvenser, då distriktet skall stil i ansvar för såväl
boställskapitalet som boställsräntan. Det kan också förutses att ifrågavarande
bestämmelse kan försvåra eller rent av lägga hinder i vägen
för en eljest önskvärd hel eller partiell försäljning av fastigheten i de
fall, då försäljningssumman icke svarar mot boställskapitalet, och därigenom
kommer bestämmelsen att verka i strid mot vad med förslaget
bör avses, nämligen kloekarboställenas utnyttjande på för distrikten

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

mest ändamålsenliga sätt. Enligt centralstyrelsens uppfattning ligger i
det föreslagna uppskattningsförfarandet en fingervisning om, att det för
distrikten är säkrast att behålla klockarboställena och bruka dem på
ett verkligt rationellt sätt.

Sakkunnigförslagets särskilda bestämmelser.

5 §•

Beträffande den föreslagna ordningen för förvaltningen av de nuvarande
boställsfastigheterna dels under avvecklingstiden, dels efter omdispositionen
har följande anmärkts:

Domkapitlet och stijtsnämnden i Västerås: Tvivel uttalas rörande
nödvändigheten av att förvaltningen av klockarjordarna anförtros åt
stiftsnämnden under avvecklingstiden, något som torde komma att medföra
en hel del svårigheter och pålasta stiftsnämnderna ett ej ringa
arbete. Förslaget att stiftsnämnderna skola bemyndigas att av omhänderhavda
kyrkofondsmedel förskjuta nödiga belopp för kostsammare byggnads-
och underhållsarbeten vid av stiftsnämnden förvaltade klockarfastigheter
mot återredovisning till fonden därav med ränta inom lämpliga,
med hänsyn till omständigheterna avpassade terminer, synes även
något dunkelt och ej stående i överensstämmelse med den uppgift,
kyrkofonden har sig förelagd. Menas med orden »omhänderhavda medel''
sådana medel, som till stiftsnämnden inflyta från allmänna kyrkohemman
eller medel, som direkt inkomma till stiftsnämnden, så torde
dessa ej förslå långt för nybyggnad och underhåll av klockarfastigheterna.
Med nämnda uttryck torde därför böra förstås, att stiftsnämnderna
skulle bemyndigas att för ändamålet rekvirera nödiga medel
från statskontoret på samma sätt som när det gäller fråga örn nybyggnader
å allmänna kyrkohemman. Men det är ju dock en avsevärd
skillnad på allmänna kyrkohemman, vilka förvaltas direkt för kyrkofondens
räkning, och på klockarfastigheterna, som skola förvaltas för
vederbörande församlingars räkning. Förfarandet i detta fall synes även
något enkelt, när man betänker den omständliga procedur, som erfordras,
då ett pastorat önskar erhålla förskott för nybyggnadskostnader å de
ecklesiastika löneboställena. Och hur skall förfaras i det fall, när avkastningen
av en fastighet icke förslår till gäldandet av eventuella nybyggnadskostnader
?

Den i förslaget intagna föreskriften, att klockarfastighet, som övertages
av församling, skall av församlingen disponeras på sätt om kommunal
egendom i allmänhet gäller, kan ej heller tillstyrkas. Det synes
ligga närmare till hands, att församlingens förvaltning av dessa fastigheter
sker i närmare anslutning till vad som gäller örn förvaltning av
de ecklesiastika löneboställena och att således den ecklesiastika boställsordningen
i tillämpliga delar kommer till användning.

Domkapitlet och stijtsnämnden i Växjö: De klockarboställen eller delar
av sådana, som skulle bibehållas såsom »publika arrendegårdar», lära
icke bliva särdeles många. Enligt förslaget skulle de förvaltas av stiftsnämnden.
I detta avseende står förslaget i skarp motsättning mot 1932
års kungl, förslag. Bortsett från den fingervisning, som ligger i att församlingarna
redan utarrendera över en tredjedel av alla utarrenderade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

boställen (se bil. II c: 159: [108 + 175 + 68 + 91+5 + 9 + 7 +5]) medan motsvarande
bråkdel för stiftsnämnderna icke är ens Vs». är det tydligt,
att starka skäl tala för att utarrenderingen och skogsförvaltningen skall
ske genom församlingarna.

a) 1932 års kyrkomöte var enhälligt av denna mening. Kammarkollegiet
har godkänt den, åtminstone såvitt angår skogsförvaltningen (örn
jordbruken har kollegiet icke uttalat sig). Kungl. Majit har vidare den
1 februari 1934 gått med på att klockarbostället i Habo i Skara stift
hnge övertagas av församlingen. Medgivandet torde avse såväl skog
som jordbruk.

b) En av huvudorsakerna, varför prästboställena år 1932 överlämnades
till pastoraten, var, att de flesta sådana boställen på grund av sin litenhet
— särskilt skogarnas ringa storlek — icke ansågos vara lämpliga
förvaltningsobjekt för myndighet. Detta skäl för församlingsförvaltning
äger naturligtvis långt större styrka beträffande klockarboställena. Även
de största av dessa nå sällan upp till prästboställets storlek.

c) Hur stor avkastning, som kan avvinnas ett prästboställe är oftast
av betydelse för kyrkofonden. Detta är icke fallet med ett klockarboställe.
Endast för uttaxeringen inom socknen kan det vara av betydelse,
hur stor dess avkastning blir. Det föreligger alltså ännu starkare
skäl, att låta församlingarna förvalta klockarboställena än att låta pastoraten
förvalta prästboställena.

Stiftsnämnden i Göteborg: Den i 5 § förutsatta interimistiska förvaltningen
torde åtminstone för detta stifts vidkommande bliva ganska
omfattande. Även örn klockar jordarna icke äro så många till antalet
äro de som regel ganska stora. På sätt framgår av bil. II b hava tjugo
boställen en areal mellan 10 och 25 hektar inrösningsjord och åtta boställen
över 25 hektar sådan jord. Av rikets omkring tvåhundra större
boställen — med ett taxeringsvärde av 10,000 kronor eller mer — ligger
nära en sjättedel inom Göteborgs stift. Å dessa boställen, som väl
komma att bibehållas såsom publik arrendejord enligt förslaget, erfordras
omfattande byggnadsarbeten. Kyrkofonden torde alltså här få förskottera
ganska betydande belopp, vilket redan nu bör framhållas.--

---Slutligen anser sig stiftsnämnden icke kunna underlåta att framhålla,
att förslaget icke kan genomföras utan ökade kostnader för stiftsnämnd
och boställsnämnder. Så länge den interimistiska förvaltningen
pågår måste stiftsnämndens arbetskrafter ökas — en direkt förvaltning
av 45 mestadels rätt stora boställen kan icke utföras av de nuvarande
arbetskrafterna. Inskränkes stiftsnämndens arbete till att bliva av kontrollerande
art torde dock, så vitt nu kan bedömas, några ökade arbetskrafter
icke erfordras. Boställsnämnderna i tre distrikt (omfattande
Hallands län) erhålla väsentligt ökat arbete, varför en höjning av ordförandenas
arvoden i dessa distrikt under alla förhållanden är nödvändig.
Därest förslagets uppskattningsförfarande genomföres torde dock, åtminstone
i två distrikt, en väsentligt .större höjning böra ske än örn
boställsnämnderna blott erhålla de befogenheter, som förutsatts i 1932
års lagförslag.

9 §•

Mot det av den sakkunnige föreslagna förfarandet vid uppskattningen
av boställsfastighetenias värde och årsavkastning lia även vissa erinringar
gjorts. Eöljande uttalanden i sådant hänseende återgivas här:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Stiftsnämnden i Strängnäs: Den föreslagna ordningen med värderingsförfarande
finner stiftsnämnden vara alltför komplicerad och kostsam
och kunna för församlingen medföra förlust vid eventuell försäljning av
boställe. En hel del klockarjordars avkastning kommer under flera år
att tagas i anspråk för täckande av värderingsförfarandet och de många
gånger därmed förenade utredningarna och vederbörande församlingar
få vidkännas uppoffringar, vilka komma att äventyra förståelsen för
reformen. Det kan även ifrågasättas, huruvida det föreslagna sättet
för fastställande av boställskapitalets storlek är förenligt med nuvarande
principer för värdesättning av åker och skogsmark. En uppskattning
av »boställsränta > är därjämte obehövlig, enär något avräkningsförfarande
mellan församlingens lönetillgångar för klockargänst och från
annat håll kommande lönetillskott ej kan ifrågakomma.

Domkapitlet oell stiftsnämnden i Västerås: Den allvarligaste anmärkningen
mot kammarrådet Wohlins förslag gäller uppskattningen av
klockarfastigheterna. Att här införa ett alldeles nytt ganska tillkrånglat
systern för uppskattning av en ecklesiastik fastighets avkastning är synnerligen
olämpligt och några hållbara skäl äro ej härför anförda. Det
finns ju redan ett uppskattningsförfarande, nämligen uppskattningen av
normalavkastningen från de ecklesiastika löneboställena, vilket förfarande
även i förevarande hänseende torde kunna vinna tillämpning.
Ett användande av två olika system för uppskattning av avkastningen
från klockarfastigheter och andra ecklesiastika fastigheter lärer komma
att te sig alltför obegripligt för församlingarna, i ali synnerhet som de
olika uppskattningarna skola verkställas av samma myndighet, de ecklesiastika
boställsnämnderna. Samma eller liknande uppskattningsförfarande
torde därför böra användas i båda fallen. För övrigt kan den
tanken framkastas, huruvida en generell uppskattning av ifrågavarande
till största delen rätt obetydliga fastigheter verkligen är av behovet påkallad.
Församlingen har ju att svara för klockarlönen till dess i penningar
bestämda belopp. Ar det då ej blott, åtminstone i de flesta fall,
en bokföringsfråga, om en viss, större eller mindre, del tages från bostället?
När det gäller ecklesiastika löneboställen, vars avkastning ingår
till prästlönekassan, är ju förhållandet ett annat. Här måste en uppskattning
av avkomsten ske för att kunna bestämma pastoratets tillskott
ur kyrkofonden till prästlönerna. Romme frågan örn klockarboställena
att, såsom domkapitlet och stiftsnämnden föreslagit, lösas i
samband med klockarfrågan i dess helhet, torde dock ett dylikt uppskattningsförfarande
kunna undvikas. I fråga om uppskattning av saluvärdet
så är ju den s. k. kyrkliga försäljningslagen tillämplig även på
klockarboställe^ varför vid försäljning en uppskattning kan ske i där
föreskriven ordning.

Stiftsnämnden i Göteborg: Byggnadsfrågorna försvåra uppskattningsvärdets
beräkning (9 §). Skall man — såsom i motiven framhållits —
vid uppskattningen utgå från fastighetens värde i laggill skick erhålles
mångenstädes ett högst fiktivt sådant. Boställsnämnd och stiftsnämnd
komma här att ställas inför stora svårigheter. Den enda möjligheten
att kunna realisera förslagets tankegång synes därför vara, att fastigheten
uppskattas i befintligt skick och sedermera ny uppskattning förrättas,
då så erfordras.

Kontraktsprosten Nordberg i Nederluleå: Rörande uppskattningen

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

säges i förslaget, att densamma skulle beräknas »efter högsta inom orten
förekommande godhetsklass vid en medelstor jordbruksfastighet med
normalt byggnadsbestånd». Jordräntan bör väl icke sättas högre än
att med säkerhet kan beräknas, att bostället såsom utarrenderat av
stiftsnämnd eller församling under den tid jordräntan skall gälla lämnar
i medeltal en däremot svarande avkastning, och med hänsyn härtill
böra normerna för en eventuell uppskattning fastställas. En för hög
uppskattning måste för församlingarna te sig såsom en olämplig utväg
att bereda klockaren höjda löneförmåner. Är lönen otillräcklig, torde
församlingarna hellre på vanlig väg bevilja löneförhöjning.

Kammarkollegiet: Förslaget utgår från att en stor del såväl av de
mindre som större klockarfastigheterna skola försäljas. Även å dessa
fastigheter skall förrättas sådan uppskattning, som avses i 9 §. Ifrågasättas
kan dock, om icke till förenkling av hela proceduren dessa fastigheters
verkliga värde, sådant det framträder i de vunna köpeskillingarna,
må läggas till grund för en omräkning enligt andra punkten i sagda
paragraf och avkastningen beräknas till viss på förhand bestämd procent,
varigenom särskilda värderingsförrättningar å dessa fastigheter bleve
obehövliga och säkrare värde å dem vunnes.

Skäl torde kunna anföras för att sådan omräkning, som avses i 9 §,
gjordes även beträffande de fondmedel, varom förmäles i 12 §. Därest
icke en avveckling av boställsväsendet skedde på sätt förslaget innebär,
torde åtminstone i många fall dessa fondmedel kunnat placeras i fast
egendom genom arrondering av befintligt klockar- eller organistboställe
eller genom inköp av helt nytt boställe. Den värdebeständighet, som
eftersträvas beträffande nu befintliga fastigheter, torde vara lika eftersträvansvärd
i fråga örn fondmedlen och deras placering. Under alla omständigheter
kunde ifrågasättas, att viss del av årliga räntan lades
till kapitalet med hänsyn till ett eventuellt fortgående penningvärdets fall.