Kungl. Majlis proposition nr 188 (Proposition 1931:188)

Kungl. Majlis proposition nr 188.

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn ändring
i vissa delar av strafflagen m. m.; given Stockholms
slott den 20 mars 1931.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag örn ändring i vissa delar av strafflagen;

2) lag angående dagsböter utom strafflagens område (särskild böteslag);
samt

3) lag örn ändrad lydelse av lil § strafflagen för krigsmakten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 16b haft. (Nr 188 )

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av strafflagen.

Härigenom förordnas, dels att i strafflagen 2 kap. 8, 9, 11, 12 och 17 §§, 9
kap. 5 och 8 §§, 10 kap. 1, 2, 13, 15—17, 19 och 23 §§, 11 kap. 1, 2, 4, 7, 8, 10
och 11 §§, 12 kap. 15 och 18 §§, 14 kap. 9, 12, 15, 17 och 21 §§, 16 kap. 11 §, 18
kap. 14 och 15 §§, 19 kap. 11, 17 och 22 §§, 22 kap. 6 och 17 §§ samt 24 kap.
2, 3, 5, 8 och 12—14 §§ skola erhålla följande ändrade lydelse, dels att 16 kap.
10 § och 25 kap. 21 § strafflagen skola upphöra att gälla:

2 Kap.

8 §.

Böter ådömas i dagsböter. Antalet dagsböter bestämmes efter brottets beskaffenhet
och vare minst en, högst etthundratjugu. Dagsboten fastställes i
penningar till belopp från och med en till och med trehundra riksdaler riksmynt,
efter ty prövas skäligt med hänsyn till den sakfälldes inkomst, förmögenhet,
försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Är brottet
ringa, må dagsbotens belopp därefter jämkas. Minsta bötesstraff vare fem
riksdaler.

Där enligt lagen böter äro för särskilt fall bestämda till visst högsta belopp
eller beroende av värdet å viss egendom, ådömes dock straffet omedelbart i penningar,
ej under fem riksdaler.

Böter tillfalla kronan.

9 §.

Anstånd med böters gäldande så ock avbetalning av böter må äga rum i den
ordning och under de villkor, Konungen bestämmer.

Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom, varav han
sin nödiga bärgning haver; ej nödig bostad; ej till jordbruket nödiga lösören
eller vad den sakfhilde eljest till sin närings bedrivande behöver; ej nödiga
gång- och sängkläder för den sakfällde, hans make och oförsörjda barn eller
adoptivbarn; ej heller av det förråd, som i huset finnes, vad till hans och hans
husfolks underhåll i en månads tid erfordras. Där enligt utsökningslagen egen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188, 3

dom i större utsträckning än här sägs skall undantagas från utmätning, lände
det till efterrättelse.

11 §.

Vid böters förvandling till fängelse svare en dagsbo! mot tre dagars fängelse,
två dagsböter mot fyra dagars fängelse, samt varje följande påbörjat
antal av två dagsböter mot en dags fängelse, dock med iakttagande, att fängelsestraffet
ej må sättas över sextio dagar.

Vid förvandling av böter, som ådömts omedelbart i penningar, skall varje påbörjat
tiotal riksdaler anses svara mot en dagsbot.

Hava böter delvis guldits; varde å förvandlingsstraffet för de ådömda
böterna avdragen så stor del, som svarar mot förhållandet mellan vad som guldits
och de ådömda böternas fulla belopp, dock med iakttagande, att brutet dagatal
förfaller samt att straffet ej må sättas lägre än tre dagar.

12 §.

Skola böter förvandlas, de där genom flera domar ålagda äro; varde den
förvandling efter sammanräknade antalet dagsböter gjord, på sätt i 11 § första
och andra styckena stadgas.

Hava böterna delvis guldits, äge vad i 11 § tredje stycket sägs motsvarande
tillämpning; dock varde i stället, örn förvandlingsstraffet därigenom bliver
lägre, förvandlingen så gjord, att vad som guldits avräknas å det av straffen,
mot vilket svarar ett i förhållande till bötesbeloppet högre förvandlingsstraff,
och återstoden förvandlas efter vad i 11 § första och andra styckena sägs.

Har för något av bötesstraffen förvandling till fängelse redan ägt rum; vare
den förvandling förfallen och förvandling av samtliga böterna verkställd, såsom
ovan nämnt är. Lag samma vare, örn till verkställighet på en gång förekomma
särskilda fängelsestraff, vartill böter efter 11 § förvandlade blivit.

17 §.

År den, som till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid gjort sig
skyldig, ej i besittning av det ämbete, vari han sig förbrutit; då skall, i stället
för ämbetets förlust, dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.
Den, som till avsättning gjort sig förfallen, vare ock underkastad den påföljd,
som i 15 § 1 mom. sägs, örn brottet med sådan påföljd belagt är.

9 Kap.

5 §.

Talar eller skriver man smädligen emot Konungen, drottning, änkedrottning
eller tronföljare, eller förgriper sig emot någon av dem med hotelse eller
annan missfirmlig gärning; dömes till fängelse eller böter, ej under fem dagsböter.
Sker det emot person, som i 3 § nämnd är; vare straffet fängelse i högst
ett år eller böter, ej under fem dagsböter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

8 §.

Förbryter man sig, på sätt i 5 § sägs, emot riksstyrelse, som i 7 § omtalas,
eller emot rikets ständer eller deras avdelningar eller utskott; dömes till fängelse
eller böter, ej under fem dagsböter.

10 Kap.

1 §•

Gör någon våld eller annan misshandel å ämbetsman, i ämbetsärende, eller
för att honom till någon ämbetsåtgärd tvinga eller därifrån hindra, eller att å
honom för sådan åtgärd hämnas; dömes till straffarbete i högst fyra år. Åro
omständigheterna synnerligen mildrande, må till fängelse i högst ett år eller
böter, dock ej under tio dagsböter, dömas.

Med ämbetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å
ämbetet försedd är, eller ämbete av lika värdighet innehaver, eller i sådan
ämbetsmans ställe lagligen satt är; så ock domare, ändå att han ej blivit av
Konungen förordnad.

2 §.

Talar eller skriver man smädligen, eller förgriper sig med hotelse eller annan
missfirmlig gärning, emot ämbetsman, i eller för hans ämbete; vare straffet
böter eller fängelse i högst ett år.

13 §.

Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen,
utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs, och skingrar sig ej
den folkmängd, på offentlig myndighets befallning, utan visar trotsighet däremot;
då skola anstiftare och anförare av det upplopp till straffarbete i högst
ett år och annan deltagare i upploppet till böter dömas, övergå de till våld å
person eller egendom; vare lag, som i 9, 10 och 12 §§ örn uppror sägs; dock
att för sådan deltagare i upploppet, som ej är anstiftare eller anförare, straff
efter 9 § må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, nedsättas till
fängelse.

15 §.

Sammankommer menighet å landet eller i stad till överläggning om allmänt
eller menigheten särskilt rörande ärende; då må tillträde till sammankomsten
ej offentlig myndighet förvägras. Ej må sammankomsten av myndigheten upplösas,
så framt därvid ej företages något, som emot lag stridande är eller eljest
allmän ordning störer. Den, som underlåter att hörsamma myndighetens bud
i ty fall, straffes med böter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

16 §.

Säljer eller köper man röst vid val till allmänt värv; straffes med böter,
ej under fem dagsböter, eller fängelse i högst sex månader. Lag samma vare,
örn någon, genom hot eller tubbande, valfriheten störer, eller eljest i val obehörigen
verkar.

17 §.

Tager man häktad person eller fånge med våld lös av den, som honom gripit
eller i vård haver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses
brytande; varde dömd till straffarbete i högst fyra år, eller, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, till fängelse.

Gör man försök till brott, som nu sagt är, och blev endast genom omständigheter,
som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan
förhindrad; straffes högst med straffarbete i två år.

Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan
våld; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år.
Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter, dock ej under fem
dagsböter, dömas.

19 §.

Var som olovligen tager bort, river eller annorledes skadar offentlig myndighets
kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är,
straffes med böter.

23 §.

Vägrar man inträde, evar det vara må, åt den, som, i offentlig förrättning,
äger att det fordra; straffes med böter. Vägrar man honom handräckning,
den han berättigad är att fordra; vare lag samma.

11 Kap.

1 §•

Gör man våldsgärning å den, som bevistar gudstjänst, evad den äger rum
i kyrka eller annorstädes; dömes till straffarbete i högst två år. Var våldet
ringa, och kom ej därav synnerlig förargelse; då må till fängelse i högst
sex månader eller böter, dock ej under fem dagsböter, dömas.

Våldförer man annan vid sammankomst för gemensam andaktsövning, som ej
är att till gudstjänst hänföra; varde den omständighet, vid straffets bestämmande
för våldet, såsom försvårande ansedd.

2 §.

Störer man gudstjänst genom svordom eller oljud, eller kommer därvid eljest
förargelse åstad; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

För svordom, oljud eller annan förargelse vid sammankomst för gemensam
andaktsövning, som ej är att till gudstjänst hänföra, vare straffet böter.

4 §.

Störer man griftefrid, i ty att man olovligen upptager eller eljest misshandlar
lik, som i grav lagt är; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete
i högst två år. Misshandlar man obegravet lik; straffes med böter eller
fängelse i högst sex månader.

7 §.

Den som, i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot annan drager
kniv eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat livsfarligt vapen,
vid gudstjänst, som i 1 eller 3 § sägs, eller å sådant ställe, som i 5 § omtalas;
varde, där ingen skada sker, ändock straffad med böter, ej under fem
dagsböter, eller fängelse i högst ett år.

8 §.

Gör man våldsgärning å annan för det han i sak inför rätta, hos Konungens
befallningshavande eller vid annat ämbetsverk, sin eller annans talan fört eller
vittnesmål avlagt, eller för att honom från sakens utförande eller vittnesmålets
avläggande hindra; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i
högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen mildrande; må till
böter, dock ej under fem dagsböter, dömas.

10 §.

Bryter man annans hemfrid, i ty att man med våld, eller eljest emot hans
vilja, intränger i hans hemvist, vare sig gård, hus eller fartyg, eller vägrar
att därifrån, efter tillsägelse, sig begiva, eller ock dit sig insmyger eller där
gömmer sig undan, utan att kunna skälig anledning därtill visa; straffes med
böter eller fängelse i högst sex månader. Begår någon sådant hemfridsbrott
i uppsåt att annan våldföra; må, ändå att uppsåtet ej varder fullbordat, till
straffarbete i högst två år dömas.

11 §.

Brytes hemfrid genom husrannsakan av obehörig person eller i olaga ordning;
vare straffet böter eller fängelse i högst sex månader.

12 Kap.

15 §.

Har man eftergjort mynt eller penningesedel, eller sådan sedel, på sätt i
14 § sägs, förändrat, och kan av omständigheterna prövas, att det ej i be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

dräglig avsikt skett; straffes ändock, där han ej av egen drift det eftergjorda
eller förändrade förstört eller all skadlig verkan därav förebyggt, med
böter.

18 §.

Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk av svenska
allmänna stämplar eller märken, eller av främmande allmänna stämplar
eller märken, vilka lika med svenska anses skola, eller att eftergöra eller förfalska
mynt eller penningesedel, eller, med vetskap örn annans uppsåt till sådant
brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjärn, form eller annat verktyg,
varmed förfalskningen verkställas skulle, och kommer ej brottet till fullbordan;
varde ändock dömd till straffarbete i högst två år eller fängelse i
högst sex månader.

Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjärn,
formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå att han
örn uppsåt eller vetskap, som där sägs, ej övertygad varder, straffad med
böter.

Har man, i fall som i denna § sägas, av egen drift det förfärdigade eller anskaffade
förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.

14 Kap.

9 §.

Är någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse,
vållande till annans död; dömes till böter, dock ej under tio dagsböter, eller
fängelse i högst sex månader.

Var vållandet synnerligen grovt; då må till straffarbete i högst två år
dömas.

12 §.

Gör någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att därav kommer mindre
lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom, än i 10 § sägs; dömes till fängelse
eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande;
må till böter dömas.

15 §.

Har någon, i uppsåt att göra skada eller eljest i vredesmod, emot annan
dragit kniv eller svärd, spänt bössa eller rest annat livsfarligt vapen; då skall
den omständighet, örn skada sker, vid straffets bestämmande, såsom försvårande
anses; och må i fall, som i 11 § sägs, där misshandeln skedde av hastigt
mod, så ock för misshandel, varom i 12 § förmäles, straffet förhöjas till straffarbete
i fyra år, och för sådan misshandel, som i 13 § nämnd är, till straff -

Kungl. Majlis proposition nr 188.

arbete i högst ett år dömas. Kommer ej skada; vare straffet böter eller fängelse
i högst sex månader.

17 §.

Är någon ouppsåtligen, på sätt i 9 § sägs, vållande till kroppsskada, som i
10 § nämnd är; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

För vållande till skada, som i 12 § sägs, vare straffet böter.

21 §.

Har någon, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, med vetskap eller
misstanke därom genom könsumgänge eller under övande av otukt, som ej är
att till könsumgänge hänföra, utsatt annan för fara att bliva smittad; dömes
till fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter,
ej under fem dagsböter. Blev sjukdomen överförd, må straffet höjas till straffarbete
i högst två år.

Har någon på annat sätt, än nu är sagt, uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet
utsatt annan för fara att bliva smittad av könssjukdom; dömes till fängelse
eller böter. Blev sjukdomen överförd; må oek i ty fall straffet höjas till
straffarbete i högst två år.

16 Kap.

11 §•

För smädliga yttranden, hotelser eller missfirmliga gärningar i andra fall,
än förut sagda äro, dömes till böter.

18 Kap.

14 §.

Håller någon hus, där äventyrliga spel örn penningar eller penningevärde
allmänneligen bedrivas; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.
Tillåter den, som håller källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe, att
sådant spel där bedrives; dömes till böter. Var som å ställe, som nu sagt är,
deltager i äventyrligt spel, straffes ock med böter.

15 §.

överlastar sig någon av starka drycker så, att av hans åtbörder eller orediga
sinnesförfattning synbarligen märkas kan, det han drucken är, och träffas
han i sådant tillstånd å ställe, varom i 11 kap. 15 § förmäles, straffes, för
fylleri, med böter, högst etthundra riksdaler. Äro omständigheterna försvårande,
vare straffet böter från och med tjugufem till och med femhundra riksdaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

19 Kap.

11 §.

Var som uppsåtligen förstörer statens kanal- eller slussverk eller annan sådan
vattenbyggnad, eller järnvägs- eller sparvägsanläggning, eller a desamma,
därtill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för framfarten k
järnväg eller spårväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel gör sådan
skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara eller olycka vid kanal-,
järnvägs- eller spårvägsfartens begagnande eller allmänt farlig översvämning
därav uppkomma kan; dömes till straffarbete fran och med tva till och med
sex år. Kom därav ej olycka, och var sådan ej heller åsyftad; da ma straffet
nedsättas till straffarbete i sex månader, eller, örn faran var ringa, till sådant
arbete i två månader eller till fängelse eller böter, dock ej under tio dagsböter.

Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling av
beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka därav var att befara;
dömes gärningsmannen, i förra fallet, till straffarbete från och med sex till
och med tio år eller på livstid, och, i senare fallet, till straffarbete på livstid.
Var gärningen ej av sådan beskaffenhet, som nämnd är, men fick annan därav
svår kroppsskada eller död, eller astadkoms allmänt farlig översvämning, varde
gärningsmannen dömd till straffarbete fran och med fyra till och med
åtta år.

17 §.

Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittsam och farlig är;
dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.

Bryter någon veterligen emot de föreskrifter, som till förekommande eller
hämmande av kreaturssjuka givna äro: kommer sjuka av den gärning; dömes
till fängelse eller till straffarbete i högst ett år. Äro omständigheterna mildrande
eller kommer ej sjuka av gärningen; vare straffet böter.

22 §.

Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse,
är vållande till eldskada å annans egendom eller till förödelse därå efter ty i
6 § sägs, eller till skeppsbrott, eller till sådan skada eller översvämning, som
i 11 § nämnd är, eller därtill att fara uppstått för begagnande av verk, byggnad
eller anläggning, som i sist sagda § omförmäles, eller till utspridande av
smittsam och farlig kreaturssjuka; straffes med fängelse i högst sex månader
eller böter.

Är någon, på sätt nu sagt är, vållande till skada å fyr- eller känningsbåk
eller annat sådant tecken, som i 10 § nämnt är, eller till fara för utspridande
av smittsam och farlig kreaturssjuka eller till skada, hinder, uppehåll eller
fara, som i 12 eller 13 § omförmäles, eller till skada, som i 15 § sägs, straffes
med böter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Vad i denna § om statens kanal- eller slussverk, annan sådan vattenbyggnad,
järnväg, spårväg, elektrisk ledning för belysning, för uppvärmning eller
för överföring av drivkraft, telegraf- eller telefoninrättning är stadgat, må ock
a dylik, av enskilda personer, menigheter eller bolag inrättad anläggning tilllämpas,
örn Konungen förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som
statens, njuta.

22 Kap.

6 §.

Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel sig eller
annan bereda, utövning av ämbete eller tjänst; dömes till straffarbete från och
med sex månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande;
må tiden för straffarbetet till fyra år höjas.

Giver man sig eljest obehörigen ut för ämbets- eller tjänsteman och utövar
något av vad till dennes befattning hörer; dömes till böter, dock ej under fem
dagsböter, eller fängelse i högst ett år.

17 §.

Uppgiver någon i orlovssedel eller annan sådan enskild handling, som i 12
kap. 5 § nämnes, vad han vet osant vara, och därav annan vilseledas eller skadas
kan; straffes med böter.

24 Kap.

2 §.

Den, som å annans skog eller mark olovligen svedjar eller verkställer torveller
ljungbränning, straffes med böter, dock ej under fem dagsböter, eller
fängelse.

3 §.

Käller, syrer eller bläcker man olovligen träd ä annans skog eller mark, i
uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna, eller tager olovligen
där växande gräs, torv eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv,
bast, ollon, nötter eller kåda; varde, evad han det bortfört eller ej, straffad
för åverkan, där ej efter 20 kap. gärningen skall annorledes anses; och vare
straffet böter eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen
försvårande: då må till straffarbete i högst ett år dömas.

5 §•

Delägare i samfälld skog eller mark, som olovligen därå svedjar eller verkställer
torv- eller ljungbränning; straffes med böter.

8 §.

Släpper någon med uppsåt olovligen kreatur på annans ägor, eller missbrukar
man betesrätt å samfälld mark; straffes med böter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

12 §.

Jagar någon olovligen å annans jaktområde; dömes till böter.

13 §.

Har någon, som olovligen jagat i annans hägnade jaktpark eller djurgård,
därvid fällt, sårat eller fångat älg, hjort, rådjur, ren eller svan; vare straffet
fängelse i högst sex månader eller böter, ej under fem dagsböter.

14 §.

Den, som olovligen fiskar i annans fiskevatten eller sätter ut fast fiskeredskap
i vatten, där fiskerätt tillkommer varje svensk undersåte, eller genom
grävning eller annorledes drager till sig annans fiske eller genom stängsel eller
fiskeredskap avhåller fisk från annans fiskevatten, dömes till böter. Missbrukar
delägare sin rätt i samfällt fiske; vare lag samma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932; dock skall äldre lag äga tilllämpning
vid bestämmande av straff för brott, vilket, enligt vad i tryckfrihetsförordningen
är stadgat, skall straffas efter allmän lag, sa ock för brott, begånget
före lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

angående dagsböter utom strafflagens område (särskild böteslag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vad i 2 kap. 8 § första stycket strafflagen är stadgat örn böters ådömande
i dagsböter skall gälla jämväl i avseende å böter, som eljest enligt allmän lag
eller särskild författning åläggas av domstol eller poliskammare, med iakttagande
att, där minsta bot är i lagen eller författningen bestämd till femtio kronor
eller mera, lägsta antalet dagsböter skall utgöra en tiondel av det sålunda
bestämda bötesbeloppets krontal. I följd härav skola, i mån ej annat föranledes
av vad sist är sagt, de för varje fall i lagen eller författningen angivna bötessatserna
upphöra att äga tillämpning.

I fråga örn brott, varå straffet är bestämt efter särskild beräkningsgrund
(normerade böter) eller som ej är belagt med svårare straff än böter högst
trehundra kronor, skall vad ovan stadgats icke gälla.

2 §.

Andel i böter, som tillkommer åklagare eller angivare, må, där böterna ådömas
i dagsböter, ej utgå med högre belopp än femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932 men skall ej äga tillämpning
vid bestämmande av straff för brott, vilket, enligt vad i tryckfrihetsförordningen
är stadgat, skall straffas efter lag eller författning, som i 1 § denna lag
avses, eller för brott, begånget före lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av lil § strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att lil § strafflagen för krigsmakten skall erhålla
följande ändrade lydelse:

lil §•

Har i disciplinmål någon uppsåtligen med straff belagt eller hos annan, som
innehar bestraffningsrätten, till bestraffning angivit den han visste oskyldig
vara, skall den brottslige, örn han är officer eller underofficer, avsättas och
förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas samt dessutom dömas till
fängelse i högst sex månader eller böter. Hör den brottslige till manskapet,
skall han dömas till fängelse i högst sex månader, sträng arrest i minst tre
dagar, skärpt arrest i minst fem dagar eller vaktarrest i minst tio dagar.

Har någon icke av ont uppsåt, men ändå utan laga skäl, av förhastande eller
oförstånd, med straff belagt eller gjort angivelse mot annan i disciplinmål;
dömes den brottslige, örn han är officer eller underofficer, till böter eller mistning
av ämbete eller tjänst på viss tid eller, där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, till avsättning och, örn han hör till manskapet, till disciplinstraff
eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932; dock skall äldre lag äga tilllämpning
vid bestämmande av straff för brott, begånget före lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anför:

»Frågan om en reformering av bötesstraffet i vårt land i syfte att detsamma
såvitt möjligt kunde avpassas efter den brottsliges betalningsförmåga har
sedan länge stått på dagordningen. Efter det riksdagen i skrivelse den 25
april 1908, nr 62, anhållit, att Kungl. Maj :t måtte taga i övervägande, huruvida
icke gällande stadganden rörande såväl själva bötesstraffet som bötesförvandlingsstraffet
borde ändras i närmare angivna avseenden, uppdrog Kungl.
Maj:t år 1909 åt professorn Johan C. W. Thyrén att dels verkställa en utredning
bland annat rörande de ändringar i gällande lagstiftning, vilka i nämnda
avseende kunde befinnas lämpliga, dels på grundvalen av denna utredning
framlägga utkast till sådana ändringsförslag. Den av Thyrén verkställda
utredningen har framlagts i ''Principerna för en strafflagsreform’, utgiven under
åren 1910—1914. På grundvalen av denna utredning har Thyrén den 3 januari
1916 framlagt ett förberedande utkast till strafflag, allmänna delen, varefter
straff lagskommissionen den 20 februari 1923 avgivit förslag till strafflag,
allmänna delen. I såväl utkastet som förslaget stadgas, att bötesstraffet skall
utsättas i visst antal dagsböter och dagsbotens belopp bestämmas med hänsyn
till betalningsförmågan. Till dessa bestämmelser ansluta sig, med avseende
å verkställigheten, regler angående anstånd med böters gäldande samt rätt att
erlägga böterna genom avbetalningar.

Genom proposition nr 194 till 1927 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
till lag med vissa bestämmelser örn bötesstraffet (böteslag), avseende en
partiell reform av denna straffart med utgångspunkt från det förberedande
utkastet till strafflag, allmänna delen, och strafflagskommissionens förslag i
samma ämne. Förslaget vann icke riksdagens bifall.

Då frågan örn bötesstraffets anpassning efter den sakfälldes betalningsförmåga
hör till de spörsmål inom strafflagstiftningen, som icke låta sig förbigås,
har jag inom departementet föranstaltat örn förnyad utredning i ämnet;
och får jag, sedan denna numera avslutats och nya lagförslag utarbetats, underställa
frågan Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Jag torde härvid först få i korthet redogöra för innehållet i det vid 1927
års riksdag framlagda förslaget till böteslag och förslagets behandling i riksdagen.

Huvudgrunderna för 1927 års förslag torde kunna angivas sålunda:

Dagsbotsprincipen skulle med vissa undantag tillämpas inom området för
den allmänna strafflagen och strafflagen för krigsmakten, medan för specialstraffrättens
del föreslogs regeln, att vid utmätande av bötesstraff skäligt
avseende skulle fästas vid den sakfälldes ekonomiska villkor. Undantagen
från dagsbotsområdet avsågo tryckfrihetsbrott, förargelseväckande .beteende (11
kap. 15 §), fylleri (18 kap. 15 §) ävensom brott, varå straffet skulle bestämmas
efter särskild beräkningsgrund (22 kap. 19 § första stycket och 20 § samt
25 kap. 21 § första punkten). Dagsböternas antal skulle bestämmas enligt en
skala, vari antalet dagsböter, i förhållande till de i strafflagen för varje fall
utsatta böter, utgjorde en femtedel, så att en dagsbot svarade mot fem kronor,
två dagsböter mot tio kronor och så vidare. Dagsboten skulle fastställas efter
ty av domstolen prövades skäligt med hänsyn till den sakfälldes inkomst, förmögenhet,
försörjningsskyldighet och andra levnadsförhållanden. Vid förvandling
till fängelse av bötesstraff, som ådömts i dagsböter, skulle varje dagsbot
räknas till fem kronor. Domstol eller poliskammare skulle få befogenhet
att medgiva den bötfällde anstånd med böternas erläggande högst sex månader.

Vid ärendets anmälan i statsrådet framhöll föredragande departementschefen,
statsrådet Thyrén, till motivering av förslaget följande huvudsynpunkter: Huvudbristen

hos det nuvarande bötesstraffet vore, att det verkade i hög
grad ojämnt. För den förmögne innebure ett bötesstraff, även örn det uppginge
till det i lag bestämda maximum, icke något kännbart lidande och saknade
således förmåga att påverka den brottsliga viljan. Men samma belopp,
som för den förmögne vore av ringa eller ingen betydelse, kunde för den mindre
bemedlade spela en sådan roll, att dess gäldande innebure ett mycket kännbart
straff.

Ett medel att minska denna ojämnhet utgjorde bötesstraffets proportionaliserande
efter den brottsliges betalningsförmåga. De flesta utländska lagar
och straff lagsförslag, som sökt genomföra principen örn bötesstraffets proportionaliserande
(Italien, Norge, Schweiz, Tyskland och Österrike), hade inskränkt
sig till att höja bötesstraffets allmänna maximum samt i sammanhang
därmed föreskriva, att vid straffets bestämmande hänsyn skulle tagas till den
brottsliges ekonomiska förhållanden. Denna metod, den så kallade enkla regeln,
kunde emellertid icke anses tillfredsställande. Bristen läge i den oklarhet,
som komme att vidlåda bötesdomen. Skulle i en och samma mätningsakt
hänsyn tagas till såväl brottets svårhet som brottslingens ekonomiska ställning,
komme straffets förmåga att vara uttryck för den grad, vari rättsordningen
ogillade det skedda samhällsangreppet, att fullständigt utplånas. För
att domen skulle kunna giva tydligt besked härutinnan, måste den proportionalisering,
som hänförde sig till brottslingens ekonomiska ställning, ske genom
en självständig akt. Och denna akt måste i domen hållas skild från den

1927 års
proposition.

Huvud

grunderna.

Allmän

motivering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Riksdagen

1927.

Första

lagutskottet

prövning, som avsåge att bestämma det straff, vilket motsvarade brottsligheten
i det föreliggande fallet.

Att i svensk rätt på ett fullt rationellt sätt genomföra dagsbotsprincipen
läte sig icke göra genom en partiell reform. Härtill bidroge många omständigheter.
Exemplet från Finland, som år 1921 till gällande lag upptagit dagsbotssystemet,
visade emellertid, att det vore möjligt att utan avvaktan på en
fullständig reform av hela straffrätten genomföra dagsbotsprincipen så långt
det utan större svårighet kunde ske. Och någon egentlig svårighet torde det
icke möta att genomföra den inom den allmänna strafflagens område. I fråga
örn specialstraffrätten förutsattes däremot ett skiljande av verkliga brott från
politiförseelser, något som så mycket mindre kunde åstadkommas genom en
enkel regel,''sorn specialstraffrättens straffsatser, tillkomna på mycket olika
tider, vilade på mycket olika grund. Den motsats, som en sådan uppdelning
av straffområdena kunde synas framkalla, torde kunna väsentligt mildras
därigenom, att domaren, vid utmätande av bötesstraff enligt specialstraffrätten,
toge så stor hänsyn till den dömdes förmögenhetsförhållanden, som straffskalan
i fråga skäligen medgåve.

I fråga örn dagsbotsskalan hade man vid en partiell reform, sådan som den
föreslagna, att erinra sig, att området av den brottslighet, som skulle beläggas
med böter, förbleve alldeles oförändrat. Då det i praktiken knappast inträffade,
att böter utdömdes annat än i femtal eller tiotal kronor, komme man
de nuvarande graderingsmöjligheterna nära genom att låta dagsbotsskalan innefatta
så många stadier, som den hittillsvarande penningbotsskalan innehölle
femtal kronor.

Dagsbotsbeloppet borde bestämmas efter ty prövades skäligt. Härigenom
torde komma till tydligt uttryck, att det vid dagsbotsbeloppets beräknande ej
vore fråga örn någon proportionalisering med matematisk noggrannhet, utan
att domstolen i varje fall skulle utdöma ett straff, som enligt allmän rättsuppfattning
framstode som skäligt. Säkerligen vore det icke klokt att vid
systemets första upptagande i lagstiftning försöka ett exakt genomförande
av den i och för sig fullt berättigade strävan att åstadkomma samma ekonomiska
lidande för alla bötesdömde av samma brottslighetsgrad. För folkets
rättsuppfattning skulle det för övrigt bliva obegripligt, att förseelser, som hittills
sonats med några riksdaler, plötsligen belädes med flera tusen kronors
böter.

Beträffande innehållet i övrigt av 1927 års proposition tillåter jag mig hänvisa
till propositionen, vilken torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll.

Första lagutskottet hemställde i utlåtande nr 37, att propositionen måtte av
riksdagen lämnas utan bifall. Efter att i främsta rummet hava erinrat, att
dagsbotssystemets begränsning till strafflagen eller rättare en del av denna
skulle medföra vissa för rättskänslan synnerligen stötande konsekvenser samt
att lagstiftningen genom begränsningen komme att erhålla en i hög grad ringa
effekt, framhöll utskottet, att utskottet redan med hänsyn till de gjorda erinringarna
icke funne sig kunna tillstyrka propositionen samt att utskottet följaktligen
icke aktade nödigt och ej heller ansåge det lämpligt att för det dåvarande
taga ställning till frågan, örn dagsbotsprincipen överhuvud taget borde
tillämpas vid bötesstraffs bestämmande eller huruvida en generell regel örn
hänsynstagande vid böters utmätande till de sakfälldas ekonomiska villkor

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

kunde vara tillfyllest för tillgodoseende av den enligt utskottets mening riktiga
grundsatsen om bötesstraffets avpassande efter de sakfälldas olika ekonomiska
ställning. Till stöd för sitt avslagsyrkande anförde utskottet:

När riksdagen år 1908 begärde revision av gällande bestämmelser om bötesstraffet,
uttalade riksdagen — efter att hava framhållit, att dessa bestämmelser
vore i hög grad otillfredsställande — att bristerna skarpast framträtt i fråga
om förvandlingsstraffet. Förslaget söker nu visserligen att genom utmätande
av böterna efter den sakfälldes ekonomiska villkor och medgivande av anstånd
med böternas erläggande främja bötesbetalningen men bibehåller förvandlingsstraffet
oförändrat. Det är emellertid uppenbart, att en reform av
bötesstraffet, vilken lämnar förvandlingsstraffet helt åsido, måste väsentligt
minskas i värde. Enligt det till lagrådet remitterade förslaget till lag örn
dagsböter skulle också förvandlingsstraffet så till vida förändras, att vid förvandling
av dagsböter minimum skulle utgöra åtta dagar mot nuvarande minimum
vid penningbotförvandling av tre dagar. Och departementschefen uttalade,
att ett högt minimum för förvandlingsstraffet oundgängligen krävdes för
ett effektivt bekämpande av den bristande viljan att betala böterna. Efter erinran
inom lagrådet, att samma minimum av förvandlingsstraff borde stadgas
vid förvandling av bötesstraff, ådömt i dagsböter, och vid annan bötesförvandiing,
undergick förslaget emellertid den ändringen, att jämväl vid dagsbotsförvandling
nu gällande minimum bibehölls.

Större betydelse än den brist i förslaget, varom utskottet nu talat, mäste
emellertid enligt utskottets mening tillerkännas en annan av förslagets partiella
karaktär föranledd oformlighet. Utskottet syftar på bestämmelserna i förslaget
örn dagsbotsprincipens omfång. Vid remissen till lagrådet anförde departementschefen,
att det icke torde låta sig göra att genom en partiell reform
på ett fullt rationellt sätt genomföra dagsbotsprincipen. Till stöd härför åberopades
bland annat, att, utan avseende på den formella skillnaden mellan
allmän strafflag och specialförfattningar, alla sådana bötesstraff, vilka knyta
sig till verkliga brott, måste underkastas dagsbotssystemet, till skillnad från
de förseelser av politinatur, där det icke vore fråga örn en rättsstridig vilja
och vilka sålunda folie utom begreppen brott och straff i egentlig mening.
Men ett sådant skiljande förutsatte en överarbetning av specialstraffrätten.
Departementschefen fann emellertid någon egentlig svårighet icke möta att
genomföra principen inom den allmänna strafflagens område, såvida man i
fråga om verkställigheten tills vidare nöjde sig med nuvarande rättsregler.
I flera av de utlåtanden, som avgivits över det upprättade utkastet _ till lag
i ämnet, framfördes dock betänkligheter mot att låta principen bliva tilllämplig
blott inom den allmänna strafflagens område. Jämväl inom lagrådet
erinrades om det otillfredsställande i den sålunda gjorda gränsbestämningen,
och en ledamot underströk särskilt, att allmänna strafflagen rymde åtskilliga
med böter belagda brott, vid vilka dagsbotsprincipen enligt den av
departementschefen uttalade grundsatsen icke borde gälla. Ehuru förslaget
efter lagrådets granskning undergått den väsentliga ändringen, att från tilllämpningen
av principen uteslutits de tryckfrihetsbrott, som enligt tryckfrihetsförordningen
skola bestraffas efter allmän lag, ävensom fylleriförseelserna
samt brotten enligt 11 kap. 15 § strafflagen (överdådig framfart, oljud och förargelseväckande
beteende), vilka utgjorde omkring åttio procent av de hötesbrott,
som enligt de remitterade förslagen skulle bestraffas enligt dagsbotsprincipen,
finner utskottet dock alltjämt tungt vägande erinringar kunna framställas
mot det sätt, varpå dagsbotsprincipens omfång i förslaget bestämts. Sådana
brott som egenmäktigt förfarande, vissa fridsbrott, ringare misshandel, äre Bihang

till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 164 käft. (.Nr 188.) 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

kränkning, vissa åverkansbrott med flera skola bestraffas enligt dagsbotsprincipen
med dess strängare genomförande av böternas proportionalisering efter
den dömdes ekonomiska villkor, men överdådig framfart med automobil, lönnbränning,
olovlig försäljning av rusdrycker, spritsmuggling med flera brott
skola bestraffas som nu, dock under skäligt hänsynstagande till den sakfälldes
ekonomiska villkor. Tager en rik person utan lov gångväg över annans ägor,
som därav kunna skadas, skall han enligt gällande lag böta högst femtio kronor
och följaktligen enligt förslaget dömas till minst en och högst tio dagsböter.
Sättes dagsboten till ettusen kronor, kan bötesstraffet således icke understiga
detta belopp. Gör samma person sig skyldig till överdådig framfart
med automobil under sådana förhållanden att nuvarande bötesmaximum, ettusen
kronor, skulle tillämpas, kan brottet såsom ej hörande under dagsbotssystemet
icke föranleda högre straff än sistnämnda bötesbelopp. Förargelseväckande beteende
å allmän plats straffas nu med böter högst etthundra kronor. Samma
straff är stadgat för dylik förseelse, begången vid offentlig sammankomst,
t. ex. en kommunalstämma. Lagen betraktar sålunda dessa båda brott som
likvärdiga. Enligt förslaget skall emellertid det sistnämnda brottet bestraffas
med minst en och högst tjugu dagsböter, och en domstol måste följaktligen,
därest förutsättningarna för en hög dagsbot äro för handen, för detta brott
döma till ett måhända mångdubbelt högre bötesbelopp än det, som förstnämnda
brott högst kan förskylla. Att dessa och liknande för rättskänslan synnerligen
stötande konsekvenser av bötesstraffens uppdelning enligt den föreslagna
lagen icke kunna undvikas, därest lagen skall efterlevas, är uppenbart. Den
fara för rubbning av förtroendet till rättsskipningen, som härav kan uppkomma,
bör enligt utskottets mening icke underskattas.

En medverkande anledning till att förslaget nu framlagts torde hava varit
önskan att försöksvis pröva dagsbotssystemet. Två ledamöter av lagrådet,
vilka trots anförda betänkligheter förklarat sig icke vilja avstyrka införandet
av nämnda system, hava ock förutsatt, att dess tillämpning tillsvidare skulle
beteckna endast ett försök för vinnande av vidgad erfarenhet i avbidan å en
allmän sträfflagsreform. Enligt utskottets mening kan emellertid, särskilt
med hänsyn till vad nyss anförts rörande systemets tillämpningsområde, lätt
inträffa, att systemet, infört i lagstiftningen på nu föreslaget sätt, bringas i
vanrykte och sålunda utsikterna minskas för systemets infogande i en blivande
ny strafflag, därest ett sådant system skulle i en framtid ifrågasättas.
Och vidare föreställer sig utskottet, ott en tillämpning av dagsbotssystemet
med nu föreslagen avgränsning icke heller skulle vara tillräckligt vägledande
för den blivande strafflagsreformen. I saknad av utredning rörande dagsbotsbrottens
fördelning efter de sakfälldas olika ekonomiska villkor, en utredning
som dock stått att åtminstone i någon mån vinna genom inhämtande av domstolarna^
utlåtanden, kan utskottet icke bilda sig någon mera bestämd uppfattning
i detta hänseende, men utskottet håller för sannolikt, att det ojämförligt
största antalet brott, som skola bestraffas enligt det nu ifrågasatta dagsbotssystemet,
begås av personer, vilka i stort sett äro mindre bemedlade och
befinna sig i någorlunda likartade ekonomiska villkor. En tillämpning å dessa
personer av nämnda system skulle emellertid, utan att lämna några upplysningar''
av större betydelse för systemets lämplighet, allenast medföra ökat arbete
för domstolarna och berecia de tilltalade olägenheter och besvär genom undersökning
av deras ekonomiska villkor och andra levnadsförhållanden. Å sådana
tilltalade personer, beträffande vilka proportionaliseringen av böterna
skulle hava någon egentlig betydelse, torde däremot i allmänhet vara tillämpliga
just de författningar, som ej nu lagts under dagsbotssystemet, och någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

nämnvärd erfarenhet av systemet beträffande dessa personer skulle den föreslagna
reformen följaktligen icke lämna.

Till första lagutskottets utlåtande anmäldes reservation av tre av utskottets

ledamöter, som yrkade bifall till propositionen.

Båda kamrarna godkände första lagutskottets hemställan örn avslag a propositionen,
andra kammaren dock med annan motivering än utskottets, i det
att kammaren anslöt sig till förslagets bärande princip om bötesstraffets anpassande
efter de sakfälldas olika ekonomiska ställning men fann, att vägande skäl
kunde anföras mot en endast partiell reform av bötesstraffet. I skrivelse
nr 202 anmälde därefter riksdagen, att propositionen icke vunnit riksdagens
bifall.

De anmärkningar, som under förarbetena och den vidare behandlingen i riksdagen
framställdes mot 1927 års förslag, torde kunna sammanfattas sålunda:

Uppdelningen av straffmätningen i två skilda akter, avseende den ena att
utmärka brottets svårhet och den andra att fastställa den brottsliges betalningsförmåga,
vore svår att genomföra. Dagsbotssystemets begränsning till
strafflagen — eller rättare en del av denna — komme att medföra åtskilliga
oegentligheter. Sålunda skulle bland annat ringare brott enligt strafflagen,
såsom egenmäktigt förfarande, vissa fridsbrott, lindrigare misshandel, ärekränkning,
vissa åverkansbrott med flera, bestraffas enligt dagsbotsprincipen
med dess strängare genomförande av böternas anpassning efter den dömdes ekonomiska
villkor, medan ovarsam framfart med automobil, lönnbränning, olovlig
försäljning av rusdrycker, spritsmuggling med flera brott enligt specialförfattningar
skulle bestraffas såsom hittills, låt vara under skäligt hänsynstagande
till den sakfälldes betalningsförmåga. Genom begränsningen av
dagsbotsområdet skulle reformen dessutom få ringa effekt, enär inom området
folie allenast cirka tio procent av samtliga bötesstraff, som årligen ådömdes.
Det vore ej lyckligt att fastlåsa dagsbotsskalan vid strafflagens nu gällande
bötessatser. Dessa vore med nutida penningvärde i stort sett för låga. I synnerhet
gällde att skalan vore för trång, maximum för ringa. Den normallatitud,
som under inflytande härav utbildats i praxis, läge synnerligen lågt. Då
straffbuden med deras skalor bibeköllos oförändrade, men varje tiokrona skulle
evalveras i två dagsböter, och då vidare en dagsbot syntes vara avsedd att för
den stora mängden av de bötesdömda rätt avsevärt understiga den genomsnittliga
dagsinkomsten, kunde befaras, att reformens praktiskt mest framträdande
resultat bleve en icke påkallad betydande sänkning av bötesbeloppen över hela
linjen för strafflagens bötesbrott. Bestämmelserna angående dagsbotsbeloppets
fastställande gåve icke domaren tillräcklig ledning. I allt fall borde till
undvikande av orimligt resultat vid böters utdömande maximum och minimum
för dagsbotens belopp stadgas. Då förslaget lämnade förvandlingsstraffet helt
åsido, måste reformen få väsentligen minskat värde. Förslaget saknade bestämmelser
örn böters erläggande avbetalningsvis; likaväl som domstol tillagts
befogenhet att medgiva anstånd med böters gäldande, borde den tillerkännas
rätt att bestämma örn avbetalningar i vissa terminer.

Reservation.

Riksdagens

beslut.

Sammanfattning
a v
anmärkningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1930 års Vid upptagandet inom departementet till förnyad behandling av frågan örn
‘monts-" bötesstraffets reformering, har till en början övervägts, huruvida dagsbotsprinförslag.
cipen borde läggas till grund för det fortsatta reformarbetet eller örn en annan
väg lämpligen borde beträdas för vinnande av det med reformen avsedda
syftet. För bedömandet av denna fråga ur jämväl rent praktiska synpunkter
hava samtliga straffbestämmelser inom såväl allmänna strafflagen som specialstraffrätten
genomgåtts och granskats, övervägande skäl hava alltjämt funnits
tala för ett upptagande i lagstiftningen av dagsbotssystemet. Med utgångspunkt
härifrån och med beaktande av de mot 1927 års förslag framställda
erinringarna har verkställts en överarbetning av samma förslag, vilken
resulterat i förslag till lag om dag sböter och lag örn ändrad lydelse av 2
kap. 8, 9 och 11 §§ strafflagen. Förslagen torde få fogas som bilagor A och B
vid detta protokoll.

De skäl, som lågo till grund för dessa förslag, sammanfattades i en promemoria
med därtill hörande förteckningar dels över de viktigaste grupper
brott, som undantogos från dagsbotsområdet, dels över brott, som ansågos nära
jämförliga med vissa av de undantagna men som enligt förslaget likväl skulle
falla inom dagsbotsområdet. Förteckningarna torde få fogas såsom bilagor
C, D och E vid detta protokoll.

_ Lagförslagen med promemoria och brottsförteckningar ha remitterats för avgivande
av yttrande till samtliga hovrätter, domhavande, rådstuvurätter, polisdomstolar
samt poliskammare med dömande myndighet ävensom till professorn
Johan C. W. Thyrén i egenskap av sakkunnig för utarbetande av förslag till
revision av strafflagen.

Avvikel- De inom departementet upprättade förslagen skilde sig från 1927 års för*1927
års*1 sIag huvudsakligen i följande hänseenden:
förslag1. Dagsbotssystemet infördes i princip över hela bötesområdet. Från denna
regel uppställdes emellertid vissa undantag. Dagsböter skulle således ej ådömas,
evad brottet folie inom allmänna straffrätten eller specialstraffrätten, för
brott, vara straffet skulle bestämmas efter särskild beräkningsgrund (normerade
böter) eller för brott, som, där det ej vöre förenat med försvårande omständigheter,
icke vore belagt med svårare straff än böter högst trehundra
kronor. Från dagsbotsområdet undantogos vidare, förutom tryckfrihetsbrott,
brott mot hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan eller brandstadgan eller mot
föreskrifter, som givits i enlighet med någon av nämnda stadgar, eller mot
hamnordning. Dagsbotsskalan frigjordes från beroende av de nu gällande
bötessatserna. En enhetlig skala skulle gälla med ett minimum av en dagsbot
och ett maximum av etthundratjugu dagsböter. Där minsta bot i lag eller
författning vore bestämd till femtio kronor eller däröver, skulle dock lägsta
antalet dagsböter vara en tiondedel av det bestämda bötesbeloppets krontal.

I fråga örn dagsbotens belopp infördes ett maximum av trehundra
.. kronor. Med hänsyn till dagsbotsskalans maximum etthundratjugu dagsböter
— i sak motsvarande ungefär en fördubbling av det allmänna maximum i
1927 års förslag — bestämdes, att vid förvandling av dagsböter till fängelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

varje dagsbot skulle räknas — i stället för såsom i sistberörda förslag till fem
kronor — till tio kronor. Slutligen upptogos bestämmelser, att myndighet,
som Kungl. Majrt bestämde, skulle kunna medgiva, förutom anstånd med
gäldande av böter, jämväl rätt att erlägga böterna avbetalningsvis.

De hörda myndigheterna hava på något enstaka undantag när uttalat sin
anslutning till grundsatsen örn bötesstraffets anpassande efter den tilltalades
betalningsförmåga. Därvid hava flera framhållit, att redan nu vid bötesstraffs
utmätande hänsyn i viss mån toges till den sakfälldes ekonomiska villkor men
att uttryckliga föreskrifter till lagfästande av denna praxis vore önskvärda.

Om således enighet i det stora hela synes råda om utgångspunkten för en reform
av bötesstraffet, gå meningarna starkt i sär om lämpligaste sättet för vinnande
av det med reformen avsedda syftet. Sålunda har ungefär hälften av dem,
som yttrat sig i ärendet (Svea hovrätt, 59 domhavande, 46 rådstuvurätter och
1 poliskammare), tillstyrkt eller ej haft något att invända emot dagsbotsprincipens
upptagande i vår lag samt i anslutning därtill förordat eller lämnat utan
erinran en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med departementsförslagen,
varjämte några myndigheter (10 domhavande, 10 rådstuvurätter och 2
poliskammare) trots anförda betänkligheter, delvis hänförande sig till dagsbotssystemet
såsom sådant, icke ansett sig böra avstyrka förslagen.

övriga myndigheter (Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, 50
domhavande, 32 rådstuvurätter och 4 polisdomstolar) hava däremot i allmänhet
givit företräde åt den så kallade enkla regeln för böternas proportionalisering
— åtminstone vid en partiell reform sådan som den förevarande — samt
på grund härav eller av andra närmare angivna skäl avstyrkt förslagen i denna
del.

De föreslagna bestämmelserna örn anstånd med böters gäldande samt böters
erläggande genom avbetalning hava av så gott som samtliga myndigheter i sak
lämnats utan erinran.

Professor Thyrén har framställt erinringar allenast på enstaka punkter, till
vilka jag återkommer.

Innehållet i underdomstolamas yttranden, såvitt angår departementsförslagens
huvudgrunder, torde i stora drag kunna sammanfattas sålunda:

Av dagsbotssystemets anhängare hava flera av dem, som motiverat sin anslutning
till förslagen, uttalat, att dessa vöre ägnade att tillgodose rättskrav,
som länge gjort sig gällande, eller att införandet av dagsbotssystemet vore ett
steg i rätt riktning. Några hava funnit goda skäl tala för förslagens upphöjande
till lag för vinnande av erfarenhet om dagsbotssystemets verkningar i
avbidan på en allmän strafflagsreform. Från andra håll har yttrats, att dagsbotssystemet
ägde företräde framför den så kallade enkla regeln för bötesstraffets
proportionalisering. Till stöd för denna mening har anförts, att nämnda
regel icke gåve samma garanti som dagsbotssystemet för en effektiv anpassning
av bötesstraffet efter betalningsförmågan. De svårigheter, som otvivel -

A Ilin ann»
omdömen.

Underdom stolarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

aktigt vore förenade med proportionalisering av bötesstraffet över huvud, skulle
säkerligen, därest föreskrifterna därom gåves i mera allmänna ordalag, medföra,
att domstolen ofta nog underläte att vederbörligen beakta betalningsförmågan.
Från enstaka håll har framhållits, att en höjning av bötesmaxima samt
införande i samband därmed av en allmän regel om straffets utmätande efter
den sakfälldes ekonomiska villkor icke vore tillfyllest i de fall, då den sakfälldes
betalningsförmåga vore ringa. Det vore dock dessa fall, som i främsta
rummet påkallade en reformering av bötesstraffet. Dagsbotssystemets införande
syntes därför ofrånkomligt, örn man i fråga örn de mindre bemedlade
ville ernå en riktig anpassning av bötesstraffet.

Även med denna sin principiella inställning till dagsbotsprincipen framställa
dock vissa domstolar erinringar i ett eller annat hänseende mot förslagets särskilda
delar. Dessa erinringar hänföra sig framför allt till dagsbotsområdets
avgränsning, dagsbotsskalans frigörande och dagsbotsbeloppets bestämmande
samt överensstämma i huvudsak med de invändningar, som gjorts av dagsbotssystemets
motståndare och till vilka jag återkommer i det följande. Å
andra sidan har även framhållits, att den föreslagna gränsen för dagsbotsområdet
vore väl funnen, att dagsbotsskalans anordnande utgjorde ett steg i rätt
riktning samt att svårigheterna vid dagsbotsbeloppets bestämmande icke vore
av större betydenhet.

Av de underdomstolar, vilka avstyrkt den föreslagna dagsbotslagen, har flertalet
grundat sitt avstyrkande på erinringar mot dagsbotsprincipen såsom sådan.
Mot denna har sålunda anmärkts, att uppdelningen av straffmätningen
i två skilda akter, avseende den ena att utmärka brottets svårhetsgrad och den
andra att fastställa den brottsliges betalningsförmåga, vore konstlad och aldrig
skulle låta sig rätt genomföras. Domaren kunde näppeligen vid bestämmandet
av antalet dagsböter (svårhetsgraden) underlåta att taga hänsyn till den tilltalades
betalningsförmåga, lika litet som han vid fastställandet av dagsbotsbeloppet
kunde undgå att beakta brottets svårhetsgrad. Domaren måste sålunda
vid straffets utmätande redan från början taga i betraktande såväl svårhetsgraden
som betalningsförmågan. Under sådana förhållanden vore det fara
värt, att domaren först bestämde det slutliga bötesbeloppet och därefter, med
ledning av sagda belopp, dagsböternas antal och beloppet av varje dagsbot.
[Vidare har framhållits, att den föreskrivna tudelningen av bötesdomen medförde,
att den sakfälldes betalningsförmåga skötes i förgrunden och komme att undanskymma
andra för straffmätningen minst lika viktiga faktorer. Härmed
vore flera olägenheter förenade. Då det stora flertalet bötesdömda utgjordes
av obemedlade eller mindre bemedlade personer, vore en allmän sänkning av
bötesstraffen att vänta till men för straffets avskräckande verkan. Å andra
sidan drabbades personer i god ekonomisk ställning ofta allt för strängt. Svårigheten
att fastställa den sakfälldes betalningsförmåga kunde lätt leda till
ett felaktigt utmätande åv dagsbotsbeloppet. Med hänsyn till dagsbotssystemets
konstruktion kunde ett ringa fel vid dagsbotsbeloppets bestämmande verka
avsevärt förryckande å det slutliga bötesbeloppet. Slutligen har erinrats,
att vid åtskilliga brott motivet vore vinningslystnad. Böterna borde då ej sät -

Kund. Maj:ts proposition nr 188.

tas till lägre belopp än som motsvarade den vinst, gärningsmannen räknat med
vid brottets begående. Därest i sådant tall den brottsliges betalningsförmåga
vore ringa, medgåve dagsbotssystemet icke utdömande av böter till lämpligt
belopp.

Jämte det sålunda dessa domstolar ställt sig avvisande mot dagsbotssystemet
såsom sådant hava flera av dem jämväl vänt sig mot det sätt, varpa detta
system upptagits i lagstiftningen. Härutinnan har framhållits huvudsakligen
följande: Redan den omständigheten, att skilda bötessystem komme till användning
inom olika delar av bötesomradet, medförde olägenheter. En tillfredsställande
gränsdragning mellan förseelser av politinatur och verkliga brott
vore icke möjlig i vår nuvarande strafflagstiftning. I allt fall hade det
försök till gränsdragning, som gjorts i dagsbotslagen, icke lyckats. En enhetlig
skala gåve icke såsom de nu befintliga böteslatituderna uttryck för lagstiftarens
uppfattning örn de olika brottens skiftande svårhetsgrader. Ej
heller erhölle domaren av de för dagsbotsbeloppets bestämmande givna reglerna
någon ledning vare sig vid fastställandet av den sakfälldes betalningsförmåga
eller vid avgörandet, i vad mån denna skulle tågås i anspråk.

Trots all noggrannhet vid utredningen örn den tilltalades betalningsförmåga
skulle det ofta nog inträffa, att domstolen komme till felaktigt resultat. Härtill
komme, att utredningen rörande de faktorer, som vöre bestämmande för betalningsförmågan,
komme att avsevärt öka åklagares och domstolars arbetsbörda.
Den tilltalade komme att tillskyndas ökade rättegångskostnader och
därjämte i många fall obehag genom offentliggörandet av hans ekonomiska
förhållanden.

I stället för upptagande i lagstiftningen av dagsbotsprincipen hava de avstyrkande
underdomstolarna i allmänhet förordat införande av den generella
regeln, att vid utmätande av bötesstraff hänsyn skall tagas till den sakfälldes
betalningsförmåga. Därvid hava olika utvägar anvisats för möjliggörande
att brottets svårhetsgrad skall kunna komma till uttryck i bötesdomen.

Från några håll har sålunda föreslagits att i sådana fall, då betalningsförmågan
inverkat i höjande eller sänkande riktning, detta borde angivas i domsmotiveringen.
Från andra håll har förordats utsättande i domen av det förvandlingsstraff,
som i händelse av bristande betalning skulle följa a brottet. I några
yttranden lia emellertid föreslagits andra anordningar för bötesstraffets proportionalisering.
Dessa innebära i stort sett, att domaren vid utmätande av
bötesstraff skulle inom gällande latitud — vilken finge anses såsom avvägd
med tanke på personer i medelgoda villkor — utsätta ett efter brottets svårhet
bestämt belopp, efter vilket förvandling skulle ske, samt därefter fastställa ett
med hänsyn till den sakfälldes betalningsförmåga avpassat tillägg eller avdrag.

Hovrätterna, som vid avgivande av sina utlåtanden haft tillfälle att taga Hovrätterna.
del av dem underlydande domstolars yttranden, hava såsom förut angivits
stannat i olika meningar rörande lämpligheten av dagsbotsprincipens upptagande
för närvarande i lagstiftningen.

Svea hovrätt har i sitt utlåtande med tillfredsställelse hälsat det förnyade Svef&*ov
övervägandet av möjligheterna att på dagsbotssystemets väg genomföra den

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

önskvärda omläggningen av bötesstraffet samt framhållit, att de med en dylik
omläggning förknippade och delvis ofrånkomliga olägenheter — till vilkas
avhjälpande eller minskande hovrätten dock framställt vissa förslag — icke
utgjorde tillräcklig anledning att avvisa eller uppskjuta genomförandet av en
så betydelsefull och av omständigheterna påkallad reform som den ifrågasatta.
Denna sin uppfattning har hovrätten närmare utvecklat sålunda:

Så gott som fullständig enighet syntes i vårt land råda i fråga örn angelägenheten
av att lagbestämmelserna om bötesstraff reformerades, i syfte att.
när det gällde ekonomiskt välsituerade personer, bereda denna straffart ökad
effektivitet och på samma gång undanröja eller minska den brist på likhet
inför lagen, till vilken ifrågavarande bestämmelser i vissa fall måste leda.
En övervägande ehuru ingalunda enhällig mening torde ock samla sig örn
önskvärdheten av att en dylik reform komme till stånd någorlunda snart.
och alitsa icke ställdes i beroende av en, säkerligen långt avlägsen, allmän
revision av strafflagen och specialstraffrätten. Däremot ginge meningarna
starkt isär rörande två olika ifrågasatta vägar för bötesstraffets omläggande
i nyss angivna syfte. Det ena alternativet ginge ut på genomförande av en
väsentlig höjning av nuvarande bötesmaxima och en därmed förknippad regel
att vid straffets bestämmande skulle tagas hänsyn till brottslingens ekonomiska
förhållanden. Det andra av ifrågavarande alternativ avsåge införande
i var rätt av det s. k. dagsbotssystemet: straffets bestämmande genom två
kombinerade operationer av domstolen, avseende, den ena fastställande av ett
visst antal dagsböter, varierande efter brottslighetsgraden inom en i lagen angiven
latitud, och den andra en på brottslingens antagna betalningsförmåga
grundad beräkning av varje sadan dagsbots belopp. Mot principen örn omed,
e bart utdömande av bötesbelopp, som varierade efter den bötfälldes ekonomiska
förhållanden, gjorde dagsbotsprincipens anhängare gällande att den förra
principen icke gåve brottslingen och allmänheten någon säker ledning i fråga
örn lagskipare^ uppfattning om den i varje särskilt fall föreliggande brottslighetsgraden.
Man framhölle, hurusom i allmänhet ingen mer än domstolen
själv kunde uppfatta, huruvida ett högt bötesstraff berott av att brottet ansetts
vara svårt, eller tilläventyrs av domstolens mening att den dömde befunnit sig
i en synnerligen god ekonomisk ställning, likasom, å andra sidan, brottslingen
och allmänheten hade svårt att bedöma, huruvida ett anmärkningsvärt lågt
bötesstraff berodde av att brottet ansetts lindrigt, eller, måhända, av domstolens
antagande att den sakfälldes ekonomi vore svag. Även framhölles, att
den frånvaro av varje möjlighet till kontroll över straffmätningen, som sålunda
vöre förknippad med det omedelbara fastställandet av bötesbeloppet, lätt kunde
medföra en viss slapphet i genomförandet av kravet på böternas avpassande
efter betalningsförmågan och i alla händelser öka risken för ojämnhet i
tillämpandet av den vittomfattande bötesskala, örn vars oundgänglighet de
flesta vöre ense. För sin del kunde hovrätten ej undgå att ansluta sig till
den salunda framställda kritiken. Det syntes hovrätten, som om bötesbeloppets
direkta utmätande inom en i förhållande till nuvarande böteslatituder starkt
vidgad skala måste komma att i många fall utesluta möjligheten att uppfatta
och kontrollera domstolens ställning i fråga om den i varje särskilt fall bedömda
gärningens mer eller mindre straffvärda beskaffenhet; och hovrätten befarade,
att efter den nya straffskalans genomförande ett av lagstiftaren meddela*
enkelt direktiv om hänsynstagande till betalningsförmågan icke skulle vara
tillfyllest för astadkommande av en jamil, effektiv och kontrollerbar tillämpnmg
av en bötesskala med ett minimum, tilläventyrs understigande det nuvarande,
och ett maximum, som, för att lämna behörigt utrymme åt principen örn betalningsförmågans
beaktande, måste sättas till tiotusentals kronor. Från denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

utgångspunkt måste det enligt hovrättens mening hälsas med tillfredsställelse,
att man sedan någon tid i vårt land från olika sidor övervägt möjligheterna att
på dagsbotssystemets väg genomföra den önskvärda omläggningen av bötesstraffet.
Det hittills i detta avseende bedrivna arbetet utvisade, att en lagstiftning
på dagsbotsprincipens grund vore förknippad med betydande svårigheter,
vilka till en viss grad torde vara ofrånkomliga. Men de olika i ämnet utarbetade
förslagen och den bakom dem liggande utredningen underlättade i alla händelser
det överblickande av det invecklade spörsmålet, som vore av nöden för
att lagstiftarens ställningstagande skulle kunna byggas på något säkrare
grund än mer eller mindre obestämda förhoppningar eller farhågor.

Göta hovrätt har -— under påvisande av de svårigheter och olägenheter, som
skulle bliva förknippade med en partiell reform av bötesstraffet på sätt med det
remitterade förslaget åsyftades — ansett så starka skäl tala mot en sådan reform,
att hovrätten icke funnit sig kunna tillstyrka att förslagen lades till
grund för lagstiftning i ämnet. Till stöd för sin ståndpunkt har hovrätten
närmare anfört:

Den till grund för förslagen liggande princip att vid utmätande av bötesstraff
hänsyn skulle tagas till de sakfälldas olika ekonomiska ställning funne
hovrätten vara riktig. Hovrätten ville alltså förorda, att sagda princip
komme till uttryck i strafflagstiftningen. Däremot ansåge hovrätten, att
det sätt, varpå principen genomförts i det remitterade förslaget till lag örn
dagsböter, gåve anledning till befogade erinringar. Hovrätten ansåge visserligen
icke uteslutet, att vid en reform av strafflagstiftningen i dess helhet
åt dagsbotssystemet skulle kunna givas en sådan utformning, att de vid
behandlingen av 1927 års förslag framkomna farhågorna för systemets bristande
lämplighet kunde i huvudsak undanröjas. Däremot torde vid en partiell
reform sådan som den med det remitterade förslaget åsyftade stora olägenheter
vara förknippade och ville hovrätten härutinnan särskilt anföra följande.
Med ett införande i vår nu gällande strafflagstiftning av dagsbotssystemet
på sätt, det remitterade förslaget avsåge, komme tre olika sträffmätningssystem
att vara under samtidig tillämpning, utan att någon rationell eller
för menige man begriplig uppdelning gjorts ifråga örn de områden, varpå systemen
skulle tillämpas. Redan en granskning av de förslaget bifogade förteckningarna
gåve vid handen, att den i förslaget verkställda uppdelningen, varigenom
brott, som icke vore belagda med svårare straff än trehundra kronors böter,
lämnats utanför dagsbotslagens tillämplighet, icke kunde anses hava givit
tillfredsställande resultat.

Efter att hava anfört åtskilliga exempel härå, till vilka jag återkommer i det
följande, samt jämväl hänvisat till de av domhavandena med flera avgivna utlåtandena
Ilar hovrätten vidare framhållit:

Omöjligheten att vid en allenast partiell reform verkställa en systematiskt
riktig avgränsning av dagsbotssystemets tillämplighetsområde medförde således,
att rättstillämpningen komme att te sig inkonsekvent, vilket i sin ordning
måste vara ägnat att rubba tilliten till rättsordning oell domstolar. Detta
tillstånd kunde icke avhjälpas genom jämkningar i en eller annan straffsats
utan allenast genom en fullständig omarbetning efter enhetliga principer av
alla straffsatser såväl i allmänna strafflagen som inom speciallagarna.

Enligt förslaget skulle vidare den i gällande lag för varje särskilt brott utsatta
straffskalan med därav följande gradering av brottens olika karaktär
bliva helt upphävd, utan att det gåves någon ledning för bedömandet, hur dagsbotsskalan
skulle användas vid fastställande av brottets svårhet. Ett dylikt

Göta hovrätt.

Kungl. Majds proposition nr 188.

Hovrätten
över Skåne
och Blekinge.

utplånande av de olika straff latituderna förefölle icke riktigt. Det borde ej
förbises, att därigenom lätt kunde uppkomma bristande enhetlighet i rättstillämpningen.
Ej heller för bestämmande av dagsbotens belopp lämnade lagtexten
eller motiven tillräcklig ledning. Vilken metod som än valdes för bestämmande
av dagsbotsbeloppet, skulle emellertid svårigheterna att härutinnan
komma till ett rättvist resultat föranleda till ökat överklagande av första instansens
bötesutslag. För hovrätterna komme detta att medföra avsevärt ökat
arbete och för allmänheten ökade kostnader.

Principen att vid utmätande av bötesstraff hänsyn borde tagas till den dömdes
förmåga att gälda böterna kunde man enligt hovrättens mening för närvarande
lämpligast tillgodose genom att införa stadganden av liknande innehåll som de
i den nya danska strafflagen intagna, enligt vilka domstolen, förutom å andra
straffmätningsgrunder, hade att fästa synnerligt avseende å den brottsliges
betalningsförmåga, och vilka därjämte innehölle nya grunder för förvandlingsstraffet.
Skulle emellertid övervägande skäl anses tala för ett införande av
dagsbotssystemet, borde detta enligt hovrättens uppfattning icke ske med mindre
dels en i görligaste mån rationell gränsbestämning verkställdes mellan brott i
egentlig mening och politiförseelser, dels ock dagsbotsskalan så bestämdes, att
densamma ställdes i relation till de olika straffbudens latituder, varigenom
skalan bleve bättre anpassad till varje särskilt brotts svårhetsgrad.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har — efter framhållande att den så kallade
enkla regeln för bötesstraffets avpassande efter betalningsförmågan, sådan
den utformats i Tyskland, ägde vissa företräden framför dagsbotsprincipen
— funnit sig för närvarande ej böra förorda, att förslagen upphöjdes
till lag, samt därvid framhållit huvudsakligen följande:

I fråga örn bötesstraffet hade det länge varit en stötesten att för brott av
lika svårhet den fattige skulle med penningar sona lika mycket som den
rike. Det vore sant, att själva penningutgivandet allenast vore den ena sidan
av straffet. Den andra läge på det moraliska området — i det offentliga
ogillandet av en handling, som framkomme genom domen. Även örn det
skulle vara så att i övervägande antalet fall denna sida av straffet träffade
den på det högre ekonomiska planet varande hårdare, stöde likväl fast, att i
många fall det bötesstraff, som kändes mycket hårt av den fattige, ej bleve
något lidande alls för den rike. Det syntes ej råda någon meningsskiljaktighet
örn, att ett steg i rätt riktning till undanröjande av denna ''olikhet inför
lagen’ vore att såvitt möjligt proportionera bötesstraffet efter den sakfälldes
förmåga att kunna gälda böterna. Det vore i fråga om vilken väg
man härvid skulle välja som oenigheten uppstode. De, som hyste farhågor
för att giva sig för långt ut på detta svårarbetade och svåröverskådliga fält.
ville stanna vid att — möjligtvis i förening med höjande av straffmaxima >—
allenast införa en för hela straffområdet gällande regel att vid utmätande av
bötesstraff skulle tagas skälig hänsyn till den sakfälldes förmåga att gälda
böterna. Häremot hade anmärkts och syntes hovrätten också kunna med skäl
anmärkas, att straffet ej gåve någon ledning för bedömande av i vilken grad
förbrytelsen bleve genom domen föremål för ogillande. Detta skulle visserligen
i någon mån avhjälpas genom att, såsom ock på sina håll rekommenderats,
i domen vid prononcerat höjande eller sänkande av bötesbeloppet i motiveringen
åberopades den sakfälldes bättre eller sämre ekonomiska ställning, men
det bleve enligt hovrättens mening ändå otillräckligt för att straffmätningen
ej skulle komma att verka förvillande. Det vore likaledes fara värt, att enbart
en sådan allmän regel ej skulle vara nog kraftig för att kunna i önskvärd
grad framkalla ett avvikande från de banor, varå domarna vid bötesstraffets

Kungl. Maj:ls proposition nr 18S.

utmätande hittills framgått. Slutligen finge det ej heller lämnas obeaktat, att
det förvandlingsstraff, som motsvarade bötesstraffet, i händelse av, låt vara
mera sällsynt, betalningsoförmåga hos den bättre ekonomiskt situerade, komme
att drabba honom oskäligt hårt.

Sedan hovrätten framhållit, att det förefölle, som örn endast två vägar vore
möjliga för att komma fram mot det åsyftade nnilet, samt därvid erinrat örn
bestämmelserna på detta område å ena sidan i Finland och å andra sidan i
Tyskland, har hovrätten vidare 5rttrat:

Vid tillämpning av ett dagsbotssystem, sådant som det föreslagna, kunde
nog ej undvikas, att våra domare skulle av lagens ord känna^ sig tvingade
att vid proportioneringen gå vida längre både uppåt och nedåt än örn det
tyska systemet infördes. Detta skulle kunna sa till vida anses innebära en
fördel som härigenom de farhågor för bristande. effektivitet, som kanske
kunde göras gällande gentemot regeln örn proportionering i det tyska systemet,
borde i viss mån bliva borteliminerade. Nackdelarna skulle emellertid
enligt hovrättens mening bli vida större. Domaren komme ofta nog
att ställas inför överväganden av grannlaga och svårlösbar beskaffenhet. . I
alla de fall exempelvis då personer utan tillgångar och utan nämnvärd inkomst
begått förbrytelser efter vissa paragrafer i 10, 14 eller 16 kap. strafflagen,
vilka enligt nuvarande uppfattning, borde sonas med rätt. höga böter,
skulle domaren ställas inför valet att antingen bestämma ett sa lågt dagsbotsbelopp
att de därav framkommande böterna, som på grund av sin obetydlighet
lätteligen kunde anskaffas av den sakfällde genom tillfälligt arbete, lån
eller på annat sätt, bleve att likställa med strafallet eller också att ådöma
fängelse, och mången gång skulle han anse sig tvungen att välja det senare
alternativet. Örn i dessa fall en mera välsituerad medbrottsling funnes, vars
deltagande i brottet i och för sig vore svårare utan att skäligen böra. sonas med
annat än böter, skulle emellertid en sådan straffmätning verka förvillande. A
andra sidan skulle domaren också kunna sättas i en ömtålig ställning, då det
gällde att för ringare förbrytelser av förmögna personer bestämma dagsbotsbeloppet.
Mot invändningar i nu upptagna avseenden hade under förarbetena
framhållits, att det ingalunda vore meningen annat än att, såsom lagens
ord också skulle giva vid handen, domaren skulle vid dagsbotsbeloppets
bestämmande hava full frihet att sätta detta så lågt eller så högt att
därav framkomme ett i det särskilda fallet skäligt bötesstraff. .Emellertid
trodde hovrätten, att likaväl som domaren skulle just genom skyldigheten att
uppdela straffmätningen i dagsböter och dagsbotsbelopp känna sig pressad i
en mot skälighet och rättsmedvetande ej svarande riktning, lika antagligt vöre,
att örn han följde rådet om ett mera liberalt tillvägagående, allmänheten ej
skulle förstå, varför dagsbotsbeloppet bestämts så lågt för den rike och så
högt för den fattige. Med andra ord: själva metoden föranledde domaren
mången gång till att utsätta ett straff, som väl av honom kunde försvaras
med lagens motivering men som ej av allmänheten kunde bringas i överensstämmelse
med lagbuden. Vid det tyska systemet kunde de ovan antydda nackdelarna
ej alldeles undvikas, men de bleve mycket mindre framträdande. En given
fördel med det sistnämnda systemet vore att det kunde tillämpas inom hela
straffrättens område. Ehuru den uppdelning, som i förslaget skett mellan det
område, där dagsbotssystemet skulle gälla, och. det, inom vilket den s. k. enkla
regeln skulle tillämpas, syntes hava undanröjt de värsta betänkligheterna i
detta hänseende mot 1927 års förslag, hade helt naturligt uppdelningen ej kunnat
bliva fullt följdriktig. Kvar stöde dessutom svårigheten för domarna att
skola tillämpa två olika system och det i viss mån förvillande att vid samman -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Dagsbots området.

Promem orian.

träffande av brott behöva göra detta i samma utslag. Ej heller borde det
lämnas helt ur räkningen, att den förut påpekade oegentligheten — som uppkomme
vid tillämpande av den enkla regeln inom sitt område — att en förmodat
förmögen person, som ej förmådde gälda det honom ådömda högre
bötesstraffet, bleve drabbad av ett oskäligt hårt förvandlingsstraff, skulle i
det tyska systemet genom detta straffs utsättande bortelimineras. Därjämte
förefölle denna åtgärd vara fördelaktig även ur den synpunkten att den sakfällde
härigenom från början finge klart för sig risken av att ej gälda böterna.

Efter det hovrätten förklarat sig icke kunna tillmäta någon större betydelse
åt en mot det tyska systemet gjord invändning, att förvandlingsstraffet bleve
det primära och bötesstraffets karaktär av förmögenhetsstraff därigenom komme
att undanskymmas, men däremot funnit en annan invändning, nämligen
att den tyska metoden ej innebure någon garanti för en riktig avvägning av
bötessumman, så till vida äga större tyngd som proportionaliseringen utan
tvivel bleve större vid införande av ett dagsbotssystem, har hovrätten vidare
yttrat:

Det hade^dock under förarbetena upprepade gånger av systemets tillskyndare
framhållits, att det vore av stor vikt att man vid övergång till detta
system ginge mycket försiktigt fram, så att man vid straffmätningen varken
uppåt eller nedåt komme till några uppseendeväckande resultat. Denna
tanke vore riktig. Men just därför ansåge hovrätten sig böra föredraga
det tyska systemet, där man med tillämpning av lagstadgandena kunde
förverkliga denna tanke, och ej dagsbotssystemet, där domaren på grund av
lagens bestämmelser skulle känna sig tvingad i motsatt riktning. Då genom
det av hovrätten förordade systemet proportioneringsförfarandet blivit mera
invant och genom en klok tillämpning kommit i god överensstämmelse med det
allmänna rättsmedvetandet, kunde kanske tiden vara inne att övergå till det
strängare dagsbotssystemet och detta då helst i samband med en förnyelse av
hela vår straffrätt.

Efter denna redogörelse för domstolarnas allmänna inställning till frågan
örn bötesstraffets reformering och grunderna härför övergår jag att behandla,
var för sig, de frågor ett upptagande i lagstiftningen av dagsbotsprincipen
innesluter, samt domstolarnas närmare ståndpunkt till desamma.

Enligt 1927 års proposition var, såsom i det föregående nämnts, dagsbotssystemet
i princip begränsat till allmänna strafflagen. I

I departementsförslaget till lag om dagsböter utsträcktes i anledning av de
mot 1927 års förslag gjorda erinringarna dagsbotssystemet till att principiellt
gälla inom hela bötesområdet, från vilken regel emellertid uppställdes vissa
undantag. Härom anfördes i den förslaget åtföljande promemorian:

Den ståndpunkt, 1927 ars förslag intoge i fråga om dagsbotens tillämpningsområde,
vöre uppenbarligen betingad av svårigheten att i nuvarande straffsystem
pa ett något sa när enkelt och praktiskt sätt göra en uppdelning mellan
brott av ringare beskaffenhet och andra brott. Önskvärdheten av en sådan
uppdelning torde icke från något håll ha bestritts. Det hade därför i
första hand gällt att undersöka, huruvida det ändå icke skulle vara möjligt
att utan större rubbning i övrigt vidtaga en åtminstone tillsvidare godtagbar
gruppering av brottsområdet i syfte att få dagsbotsprincipen tillämpad på i
stort sett de brott, för vilka den lämpade sig. Därvid hade genomgåtts samt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

liga straffbestämmelser inom såväl strafflagen som specialstraffrätten. Att
inordna dessa sinsemellan så olikartade och på skilda tider tillkomna straffregler
i bestämda, från varandra i sakligt hänseende fullt riktigt avgränsade
grupper hade, såsom varit att vänta, visat sig ogörligt. Under arbetets gång
hade emellertid framstått såsom möjligt att bestämma vissa kategorier brott,
som lämpligen borde undantagas från dagsbotsområdet.

Till en början stöde det klart, att ett handliavande av dagsbotssystemet icke
gärna kunde anförtros åt andra myndigheter än domstol eller poliskammare.
Böter, som ådömdes av administrativ myndighet (länsstyrelse, överexekutor
eller verksstyrelse), borde alltså hållas utanför dagsbotsprincipen (1 § första
stycket).

Enighet syntes vidare råda därom, att från dagsbotsområdet borde såsom
av politinatur undantagas brott mot ordningsstadgan för rikets städer, hälsovårdsstadgan,
byggnadsstadgan för rikets städer eller brandstadgan eller i
enlighet med någon av dessa stadgar givna föreskrifter eller mot hamnordning
(1 § punkt 4).

Till brott av politinatur eller därmed jämförlig beskaffenhet torde emellertid
höra jämväl åtskilliga andra brott av ringa beskaffenhet. Att på ett för
lagtillämpningen tillfredsställande sätt avgränsa dessa vore givetvis vanskligt.
De skilda straffbara förfaranden, varom det här bleve fråga, vore alltför
olikartade för att kunna inordnas under en allmän regel. Straffsatserna
vore tillkomna på olika tider och därför föga enhetliga. En detaljerad omarbetning
av gällande bestämmelser skulle erfordras, därest en fullt rationell
uppdelning skulle kunna genomföras. Och fråga vore, om en sådan överhuvud
taget vore möjlig. I varje fall vore det nödvändigt att nu inskränka sig till
att försöka få till stånd en gränsdragning, som i det stora hela täckte vad
man i sak ville nå. Vid genomgående av gällande straffbestämmelser hade
en framkomlig väg synts vara en uppdelning av brotten med hänsyn till de
för dem bestämda bötesmaxima. Strafflagens allmänna bötesmaximum, 500
kronor, hade så till vida satt sin prägel på det övriga straffområdet, att bötesmaxima
för verkliga brott i allmänhet icke satts därunder. För ringare brott
vore bötesmaximum i strafflagen ej över 200 kronor. Inom specialstraffrätten
vore för dylika brott detta maximum förhärskande. Här förekomme dessutom
för ett fåtal dylika brott något högre maxima å 250 eller 300 kronor.
Vid 300 kronors maximum skulle sålunda möjligen kunna sättas den gräns,
efter vilken en uppdelning borde ske. Med utgångspunkt från denna gräns
hade upprättats en förteckning över samtliga brott, som icke förskyllde svårare
straff än böter högst 300 kronor. Till denna grupp hade jämväl hänförts
fylleriförseelsen, vilken visserligen i vanliga fall icke vore belagd med högre
straff än 100 kronor men under försvårande omständigheter kunde straffas
med 500 kronor. Till belysning av den ifrågasatta gränsdragningens innebörd
hade ytterligare upprättats en förteckning, upptagande brott, sorn, ehuru
de kunde förskylla högre straff än böter högst 300 kronor, kunde anses vara
nära jämförliga med de i förstnämnda förteckning upptagna. En överblick
över straffområdet gåve vid handen, att den ifrågasatta gränsdragningen lämnade
ett i allt väsentligt tillfredsställande resultat. Endast på ett par punkter
skulle möjligen anledning kunna föreligga att ifrågasätta någon mindre jämkning.
Ä ena sidan kunde således vissa brott inom allmänna strafflagens område
med maximibelopp ej överstigande 300 kronor knappast anses vara polititorseelser
i ordets egentliga mening. Bland dessa vore olovlig jakt enligt 24
kap. 13 § första stycket ojämförligt viktigast. Skäl skulle sålunda kunna anföras
för hänförande till dagsbotsområdet av jämväl hithörande brott. Enklast
skulle detta kunna ske genom en helt visst i och för sig välgrundad höjning
till belopp över 300 kronor av de för dem gällande maxima. Emellertid syntes

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Tttrandena.

med en sådan åtgärd lämpligen kunna anstå, till dess erfarenhet vunnits örn
dagsbotssystemets verkningar. Å andra sidan funnes åtskilliga brott med
maximistraff överstigande 300 kronor, som icke obetingat borde falla under
dagsbotsområdet. De straffbestämmelser, varom här vore fråga, avsåge ofta
gärningar av inbördes ganska skiljaktig beskaffenhet; under en och samma
latitud inrymdes sålunda straff såväl för ordningsförseelser som för gärningar
av mera allvarlig brottslighet. Att nu göra en uppdelning inom dessa straffbestämmelser
mellan förseelser, å ena, och verkliga brott, å andra sidan, vore
tydligen icke möjligt. Någon nämnvärd olägenhet av dagsbotssystemets tilllämpning
över hela linjen i dessa fall torde emellertid icke vara att befara,
helst den ifrågasatta dagsbotsskalan lämnade utrymme för ådömande av jämväl
relativt lågt straff (1 § punkt 3).

En betydande grupp brott, som vidare torde böra falla utanför dagsbotsområdet,
utgjordes av sådana, för vilka böter vore bestämda efter särskild
beräkningsgrund (normerade böter). Till denna grupp hörde i stort sett två
kategorier brott. Såsom typiska för den ena kategorien kunde nämnas vissa
brott mot stämpelförordningen. Straffet för dessa brott vore bestämt i multipler
av undandragen stämpel, och syftet därmed torde i främsta rummet ha
varit att förhindra den brottslige att göra en vinst på lagöverträdelsen ävensom
att åstadkomma en kraftig preventiv verkan. Detta syfte kunde icke alltid
uppnås vid ett strängt hänsynstagande till den sakfälldes betalningsförmåga å
tidpunkten för domen. Den andra kategorien utgjordes av vissa ämbetsbrott,
för vilka straffet bestämdes enligt 25 kap. 21 § första punkten strafflagen.
Den regel, efter vilken straffet i dessa fall utmättes, innefattade redan ett
hänsynstagande till den sakfälldes betalningsförmåga, över samtliga brott,
för vilka normerade böter vore bestämda, hade upprättats särskild förteckning
(1 § punkt 2).

Vidare torde i överensstämmelse med 1927 års förslag böter i tryckfrihetsmål
böra undantagas från dagsbotsområdet (1 § punkt 1).

Slutligen vore att erinra, att under det i förslagets 1 § punkt 3 givna undantaget
folie samtliga i gällande författningar förekommande brott, för vilka
ett ’fixt’ bötesbelopp vore bestämt, samt att under punkt 4 icke upptagits
ordningsstadgan för rikets städer, då brott mot densamma eller i enlighet med
den givna föreskrifter ej i något fall förskyllde svårare straff än böter högst
100 kronor och således omfattades av punkt 3.

Såsom dagsbotsområdet bestämts i det utremitterade förslaget skulle enligt
statistiska beräkningar inom området falla omkring hälften av alla brott, som
kunde förskylla böter. I

I de över departementsförslaget avgivna yttrandena hava domstolarna i
främsta rummet framhållit, att en rationell uppdelning av brottsområdet svårligen
läte sig göra och i varje fall ej vunnits genom den föreslagna gränsdragningen.
Uppfattningen hos domstolarna synes i allmänhet gå i den riktningen,
att dagsbotsområdet bör inskränkas. Emellertid finnas förespråkare jämväl
för motsatt mening, i det att det framhållits såsom önskvärt, att dagsbotsprincipen
komme i tillämpning örn möjligt å alla bötesbrott. Från ett håll
har sålunda yttrats härutinnan:

Det vore betänkligt att söndertrasa rättssystemet genom uppdragande av
en även ur rättssystematisk synpunkt synnerligen tvivelaktig och konstlad gräns
mellan å ena sidan brott av ringare beskaffenhet samt brott av politinatur och
å andra sidan andra brott. I det allmänna rättsmedvetandet funnes säkerligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

icke någon så markerat skild uppfattning av olika brott, som förtjänade bötesstraff,
att den kunde föranleda en sådan begränsning av dagsbotsprincipens
tillämpning, som stadgades i förslaget. Det finska systemet med enhetlighet
i detta avseende syntes därför i alla avseenden vara sundare och framför allt
mera praktiskt.

I ett annat yttrande ha anlagts följande synpunkter:

Visserligen vore det så, att i fråga örn de förseelser och försummelser, som
avsåges i punkterna 3 och 4 av förslagets 1 §, endast undantagsvis en verkligt
brottslig vilja kunde anses manifestera sig, men med böterna åsyftades
ju i allt fall att tillfoga den felande ett ekonomiskt lidande för den oaktsamhet
eller försumlighet, som han såsom god medborgare icke borde låta komma sig
till last, och då borde givetvis lidandet vara något så när kännbart för alla.
Det funnes icke någon rimlig anledning, varför exempelvis en förmögen person
genom att erlägga det ringa bötesbeloppet av två kronor skulle kunna helt
sätta sig över ett förbud att hava hund springande lös å torgdagar, eller varför
en dylik person skulle för fylleri och förargelseväckande beteende slippa
undan med samma bötesdom som en mindre bemedlad.

En mellanståndpunkt betecknar den av Svea hovrätt intagna, innebärande
att undantag från dagsbotsområdet borde göras endast i fråga om förseelser,
för vilka bötesmaximum utgjorde etthundra kronor, evad förseelserna folie inom
strafflagen eller specialstraffrätten. Denna mening har så till vida vunnit understöd,
som på annat håll ansetts, att gränsen beträffande allmänna strafflagen
borde sättas vid etthundra kronor. Även professor Thyrén har funnit
trehundra kronors gränsen förknippad med vissa olägenheter, nämligen såvitt
gällde allmänna strafflagen, varemot han icke haft något att erinra mot samma
gräns beträffande specialstraffrätten. I förstnämnda hänseende har Thyrén
huvudsakligen anfört följande:

Hela dagsbotsområdet komrne att ställas under ett faktiskt maximum av

36,000 kronor. Inom det undantagna strafflagsområdet bomme maximum
däremot att utgöra högst 200 kronor (i ett enstaka fall — fylleri under försvårande
omständigheter, 18 kap. 15 § — 500 kronor). Bland sträfflagsbrotten
utom dagsbotsområdet förekomme visserligen en eller annan polisförseelse
i egentlig mening, exempelvis brukande av icke omjusterad vikt (22
kap. 5 §), men jämväl åtskilliga gärningar, vilka icke kunde till polisförseelser
hänföras, såsom olovlig jakt (24 kap. 13 §), uppsåtligt brytande av
annans hägnad (24 kap. 10 §), olovligt betande på annans ägor (24 kap.
8 §), nedrivande av kungörelse i avsikt att hindra myndighet att meddela
sig med allmänheten (10 kap. 19 §). Å ömse sidor om gränsen folie sålunda
brott av ungefär likvärdig beskaffenhet. Den omständigheten, att domaren
för ett dylikt brott, örn det folie utom dagsbotsområdet, inskränktes
i sin straffmätning till högst 200 kronors maximum men, om brottet vore
belagt med dagsböter, finge gå ända upp till 36,000 kronor, kunde föranleda
obenägenhet hos domaren att inom dagsbotsområdet begagna sig av den honom
givna möjligheten att effektivt proportionalisera bötesstraffet efter betalningsförmågan.

Till förhindrande av en utveckling i denna riktning har Thyrén dock icke
föreslagit någon ändring av gränsdragningen inom allmänna strafflagen. Däremot
har han förordat en väsentlig höjning av bötesmaxima för de strafflagsbrott,
som skulle komma att falla utom dagsbotsområdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Mot den föreslagna uppdelningen av bötesområdet bar i allmänhet erinrats,
att en person kunde få lindrigare straff för ett svårare brott än för ett ringare,
eller att likartade brott kunde komma att beläggas med böter till avsevärt
olika belopp. "Vad särskilt angår trehundra kronors gränsen har framhållits,
å ena sidan att genom gränsdragningen verkliga brott komme att falla
utom dagsbotsområdet, medan å andra sidan politiförseelser bleve underlagda
dagsbotssystemet. I denna del har anförts följande:

Brottens större eller ringare svårhet kunde ej bedömas enbart efter de i lagen
utsatta latituderna. Därtill fordrades prövning från fall till fall. Sålunda
kunde exempelvis förargelse vid allmän förrättning (strafflagen 11 kap. 9 §),
varför straffet utgjorde högst etthundra kronors böter, i det särskilda fallet
förskylla ett strängare straff än ett hemfridsbrott av okynne (strafflagen
11 kap. 12 §), för vilket straffet vore bestämt till böter utan angivande av
bötesmaximum. En befälhavares försummelse att föra dagbok (sjölagen 287 §;
bötesmaximum 200 kronor) vore i allmänhet ett svårare brott än hans vägran
att förse antagen besättningsman med motbok (sjömanslagen 73 §; bötesmaximum
500 kronor). Han kunde likväl icke för det förra brottet ådömas strängare
straff än vanliga böter, under det han för det senare brottet finge dagsböter.
Särskilt stötande tedde sig detta förhållande, därest de båda brotten förelåge
till bedömande samtidigt.

Dagsbotssystemets begränsning till viss del av bötesområdet kunde vidare
medföra, att likartade brott belädes med böter till avsevärt olika belopp. Sålunda
kunde en mycket rik person för egenmäktigt förfarande (strafflagen
10 kap. 20 §) bliva ådömd en dagsbot ä 300 kronor, under det han för vägran
av handräckning åt offentlig förrättningsman (10 kap. 23 § första punkten)
finge endast 25 ä 30 kronors böter. Å andra sidan kunde ifråga om en medellös
person ett dagsbotsstraff för ett svårare brott exempelvis våldsamt motstånd
(10 kap. 6 §) motsvara ett lägre bötesbelopp än vanliga böter för ett
ringare brott såsom fylleri (18 kap. 15 §). — Brott mot strafflagen 10 kap.
6 § (våldsamt motstånd) eller 14 kap. 13 § (lindrigare misshandel), vilka folie
inom dagsbotsområdet, sammanträffade ofta med de från området undantagna
brotten mot 11 kap. 15 § (förargelseväckande beteende) eller 18 kap. 15 §
(fylleri). Vid sådant förhållande förelåge särskilda skäl att icke behandla
dessa brott olika.

Ytterligare exempel på att förseelser av tämligen likartad beskaffenhet folie
å ömse sidor örn gränsen mellan dagsbotsområdet och det övriga bötesområdet vore
överträdelse av föreskrift, att under färd skulle å automobil föras viss
skylt (motorfordonsförordningen 21 § 1 mom. b och 42 §; maximum 200
kronor), samt underlåtenhet av förare att, innan körningen började, förvissa
sig om att sådan skylt funnes (motorfordonsförordningen 21 § 4 mom. och
40''§; maximum 500 kronor); försummelse av hotellägare att anmäla utlännings
ankomst eller avresa (hotellstadgan 35 och 41 §§; maximum 200 kronor)
samt underlåtenhet av den, som mottagit utlänning till härbärgerande
eller anställt sådan person i sin tjänst att till polismyndighet avgiva viss
anmälan (kung. den 11 nov. 1927 med vissa föreskrifter i anledning av lagen
den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas, 40 §, jämförd
med 5 och 38 §§ nämnda lag; maximum 500 kronor). I vissa fall komme
till och med enahanda förseelse att bestraffas enligt olika system. Sålunda
komme första resan olovlig försäljning av pilsnerdricka att falla utom dagsbotsområdet,
andra och högre resor däremot inom.

Exempel å verkliga brott, som, oaktat de borde falla inom dagsbotsområdet,
uteslötes därifrån, vore — enligt Göta hovrätts mening — åtskilliga i allmänna
strafflagen förekommande brott, såsom 10 kap. 13, 15 och 23 §§,

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

12 kap. 18 §, 16 kap. 11 §, 18 kap. 15 §, 22 kap. 17 § och 24 kap. 5, 8,

10, 11, 13 och 14 §§ ävensom vissa brott enligt rättegångsbalken, såsom
14 kap. 8 §, 15 kap. 14 §, 28 och 29 kapitlen. Exempel på politiförseelser, som
borde falla utom området men icke vore undantagna, utgjorde underlåten anmälan
till autonrobilregister (motorfordonsförordningen 43 §) samt framförande
av velociped utan tänd lykta (vägtrafikstadgan 5 och 16 §§) jämte
vissa andra i förteckningen bilaga E upptagna förseelser.

Det erinrades ock, att vissa ämbetsbrott, för vilka straffet skulle bestämmas
enligt 25 kap. 21 § strafflagen, komme att falla utom eller inom dagsbotsområdet
beroende på örn det ifrågavarande ämbetet vore förenat med inkomst eller icke
—- ett förhållande, som kunde leda till den oegentligheten, att en förmögen person,
som förbröte sig i sitt ämbete, komme att ådömas mildare straff örn han
åtnjöte lön i ämbetet än örn detta vore oavlönat.

Ytterligare exempel på egendomliga inkonsekvenser erbjöde förseelser mot
vissa för Stockholm givna trafikföreskrifter. Sålunda stadgades i 6 §

14 punkten av de med stöd av ordningsstadgan för rikets städer
utfärdade särskilda ordningsföreskrifterna för Stockholm förbud
att lämna fordon å gata på annan plats än polisen anvisat, där det
ej skedde vid kortare uppehåll under färd för hämtande eller avlämnande
av varor eller uträttande av annat nödigt ärende. Förseelse häremot,
skulle, då bötesmaximum vore 100 kronor, beläggas med vanliga böter. Å
andra sidan stadgades i föreskrifter, som meddelats med stöd av vägtrafikstadgan,
att å vissa uppräknade, starkt trafikerade gator eller gatudelar fordon
icke finge vara stående längre tid än som vore nödvändigt för av- eller
pålastning av gods eller åkandes av- eller påstigande. Förseelse mot sistnämnda
bestämmelse komme, då bötesmaximum här vore 1,000 kronor, att
beläggas med dagsböter.

I fråga örn vissa grupper brott har slutligen på enstaka håll framhållits,
att förseelser mot vägtrafikstadgan borde hänföras till dagsbotsområdet endast
där de skedde vid framförande av motorfordon, att vissa förseelser mot
byggnadsstadgan innebure ett sådant uppenbart och medvetet åsidosättande
av byggnadsnämnds föreskrifter, att dagsböter i och för sig vore för dem påkallade,
samt att skäl saknades för uteslutande från dagsbotsområdet av sådana
tryckfrihetsbrott, för vilka straffet skulle bestämmas enligt allmänna
strafflagen.

Enligt 1927 års proposition var, såsom framgår av den tidigare lämnade Dagsbotsredogörelsen,
dagsbotsskalan beroende av den i varje särskilt fall i lagen ut- skålan,
satta penningbotsskalan.

I departementsförslaget gjordes i anledning av framställda erinringar mot Promemorian.
1927 års förslag dagsbotsskalan oberoende av bötessatsema. Endast i fråga
örn vissa bötesminima gjordes härifrån undantag. I den förslaget åtföljande
promemorian anfördes i denna del:

I fråga om dagsbotsskalan torde det vara uppenbart, att betydande fördelar
skulle uppnås, därest denna skala kunde helt frigöras från gällande bötessatser
och domaren alltså erhölle frihet att utmäta dagsböternas antal efter brottets
svårhet inom ett allmänt gällande maximum. Någon anledning att i ett
dagsbotssystem hålla fast vid en bötesskala, som företedde så väsentliga brister,
att för brott av samma svårhetsgrad gällde de mest skilda straffsatser, beroende
på örn brottet vore straffbelagt i strafflagen eller ej, eller om straffet vore att

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. leif haft. (Nr 188.) •>

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

Yttrandena.

finna i en författning av äldre eller yngre datum, kunde givetvis icke föreligga.
Den ledning för bestämmande av bötesbeloppet med hänsyn till brottets
svårhet, som ett så beskaffat bötessystem erbjöde, vore av föga värde. Vid
en nyordning på detta område torde det därför vara en uppgift av största vikt
att tillika söka få till stånd en för hela dagsbotsområdet gemensam, enhetlig
skala och därmed i ett slag rätta till de oegentligheter, som under tidernas
lopp insmugit sig. Lika litet som det ursprungligen förelåge någon skillnad
mellan bötesskalor för brott enligt strafflagen och inom specialstraffrätten,
lika litet funnes skäl att i ett nytt bötessystem upprätthålla en sådan skillnad,
blott bötesskalans spännvidd gjordes så stor, att däri lämnades tillräckligt
utrymme för utmätande av straff enligt de olika svårhetsgrader, brotten
kunde förete. Örn vidare, såsom hos oss, förvandling till fängelse skulle ske
efter en fix skala, borde tillses, att bötesstraffets variation så långt ske kunde
betingade motsvarande förändring av förvandlingsstraffet. Enligt gällande rätt
motsvarade ett bötesstraff av exempelvis 1,200 kronor enahanda förvandlingsstraff
som 5,000 eller 10,000 kronor. I ett dagsbotssystem vore det däremot
icke någon mening i att låta märkbart olika antal dagsböter motsvaras av samma
förvandlingsstraff. Vid övervägande av de olika på denna fråga inverkande
omständigheter och då det icke syntes låta sig göra att i detta sammanhang
ändra grunderna för bötesförvandlingen, hade det funnits lämpligt att föreslå en
skala från och med en till och med etthundratjugu dagsböter, därvid varje dagsbot
skulle vid förvandling till fängelse enligt den i strafflagen angivna förvandlingsskalan
anses svara mot tio kronor. Enligt denna förvandlingsregel komme.
frånsett förvandlingsstraffets bas av 3 dagar, två dagsböter att i stort sett
svara mot en dags fängelse. Med en så anordnad skala vunnes tillika, att förbrott
enligt strafflagen — i huvudsaklig anslutning till vad gällde före 1922 års
förvandlingsskala — förvandlingsstraffet kunde liksom inom specialstraffrätten
uppgå till 60 dagars fängelse.

Örn således ett frigörande av dagsbotsskalan från gällande straffsatser i
princip både kunde och borde ske, torde detta dock icke låta sig genomföras helt
och hållet. Här syftades på de flerstädes i såväl strafflagen som specialstraffrätten
förekommande särskilda bötesminima. Försiktigheten torde bjuda •—
till förekommande av en allmän straffnedsättning — att minima förslagsvis
från och med 50 kronor alltjämt bibehölles jämväl i ett dagsbotssystem. Vid
sådant förhållande torde det bli nödigt att beträffande nu angivna fall införa
en evalveringsregel, enligt vilken dessa minima kunde förvandlas till dagsböter.
En lämplig regel torde vara, att dagsböternas minimiantal bestämdes
till 1ho av det i kronor utsatta bötesminimum.

Vissa av de hörda domstolarna ■— däribland Göta. hovrätt — hava erinrat,
att en enhetlig skala inom hela dagsbotsområdet icke, såsom de nu befintliga
böteslatituderna, gåve uttryck för lagstiftarens uppfattning om de olika
brottens skiftande svårhetsgrader. Till följd härav berövades samhället det
icke obetydliga medel till rättskänslans vidmakthållande, som den redan i
lagstiftningen gjorda graderingen av brotten innebure. Och domaren saknade
vid straffets utmätande den ledning, som förefintligheten av en för brottet
avsedd särskild bötesskala skulle givit. För att komma till ett riktigt
resultat bleve domaren nödsakad att för varje brottstyp själv tillskapa en
skala, enligt vilken antalet dagsböter skulle bestämmas. Å domaren komme
således att överflyttas en uppgift, som egentligen tillkomme lagstiftaren. Att
härigenom en besvärande osäkerhet och ojämnhet vid lagtillämpningen skulle
uppkomma vore tydligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

I några yttranden har förordats en sänkning av högsta antalet dagsböter.
I sådant hänseende har från ett pär håll föreslagits ett antal av sextio dagsböter,
därvid framhållits, att en dagsbot i dylikt fall komme att i stort sett
svara mot en dags fängelse, varigenom bland annat vunnes den fördelen, att
dagsböterna komme att göra skäl för namnet. En domhavande har föreslagit
etthundra dagsböter.

I fråga örn den föreslagna bestämmelsen angående särskilt minimum i vissa
fall för dagsbotsantalet har å ena sidan anmärkts, att bestämmelsen stundom
kunde leda till för strängt resultat, medan å andra sidan framhållits, att
bestämmelsen borde utsträckas att gälla även då minsta bot vore bestämd
till belopp understigande femtio kronor.

Enligt 1927 års förslag skulle dagsbotsbeloppet bestämmas efter ty med
hänsyn till den sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och
andra levnadsförhållanden prövades skäligt. I departementsförslaget vidtogs
i anledning av de mot 1927 års förslag gjorda erinringarna i sak icke någon
annan ändring än att ett maximum å trehundra kronor infördes.

I de avgivna yttrandena hava allmänt upprepats de anmärkningar, som framställts
redan mot 1927 års förslag, därvid särskilt framhållits nödvändigheten
av vägledande direktiv för dagsbotsbeloppets bestämmande. Förslag i
sådant hänseende hava ock på sina håll framlagts, delvis av mycket skiftande
innebörd.

Svea hovrätt har i denna del framhållit, att vad det gällde vore att beräkna
det belopp, varmed den bötfälldes genomsnittliga för dag beräknade skäliga
levnadskostnad skulle kunna tills vidare minskas utan att han utsattes för
svårare umbäranden eller bleve ur stånd att fullgöra försörjningsplikt, samt
att det vore vid fixerandet av detta belopp som hänsyn skulle tagas till den
sakfälldes inkomst, förmögenhet och övriga levnadsförhållanden. Sin uppfattning
i frågan har hovrätten närmare utvecklat sålunda:

I förslaget angåves väl att under beaktande skulle komma den sakfälldes
''inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden
i övrigt’; men det vore svårt att inse, huru man från denna synpunkt skulle
kunna nå fram till en dagsbot, d. v. s. ett belopp, som på ett eller annat sätt
hade anknytning till ett mot en dag svarande tidsmått, något som dock med
förslagets läggning vore ofrånkomligt. Väl kunde man tala örn en dags inkomst,
men ''förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden
i övrigt’ kunde svårligen bringas i relation till något så kortvarigt som en dag.
Vad man i själva verket kunde hava åsyftat framginge ej av motiven till departementsförslaget,
men med hänsyn till tidigare förarbeten torde man få
antaga, att en dagsbot vore avsedd att motsvara vad den bötfällde, med hänsyn
till sina ekonomiska förhållanden skulle kunna under en ^längre tid framåt
varje dag avvara utan att lida nöd eller brista i honom åliggande försörjningsplikt.
Finge man i begreppet dagsbot inlägga något dylikt och erhölle
denna innebörd uttryck i själva lagtexten, komme dagsbotsbeloppet att i varje
fall lämna någon ledning åt lagskiparen. Det syntes i själva verket hovrätten,
som örn man från dylik utgångspunkt skulle kunna omredigera förslaget
så, att det erbjöde en ej alltför obestämd och i sak rimlig vägledning för dagsbotsbeloppets
beräknande.

Dagsbots beloppet.

yttrandena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Enligt ett annat förslag skulle domstolen inom gränsen för den sakfälldes
medelinkomst per dag äga att med ledning av de i förslaget i övrigt angivna
omständigheterna fastställa dagsbotsbeloppet efter ty prövades skäligt. Från
ett tredje håll har förordats, att beloppet av varje dagsbot skulle fastställas
till den sakfälldes beräknade dagsinkomst, där ej den sakfälldes förmögenhet,
försörjningsskyldighet eller ekonomiska förhållanden i övrigt föranledde jämkning.
Enstaka uttalanden gå i den riktningen, att dagsbotsbeloppet borde ställas
i viss, bestämd relation till den tilltalades på grundval av senaste taxeringen
beräknade dagsinkomst. Slutligen har ifrågasatts, huruvida icke —
med hänsyn till svårigheten att erhålla tillförlitlig utredning örn den tilltalades
betalningsförmåga samt önskvärdheten av enhetlighet i rättstillämpningen
— en normaldagsbot borde införas, förslagsvis tio kronor, från vilket
belopp avvikelse borde ske allenast, då särskilda skäl därtill föranledde.

Det föreslagna maximum för dagsbotsbeloppet, trehundra kronor, har i allmänhet
lämnats utan erinran. Några myndigheter hava dock framställt anmärkningar.
Å ena sidan har hemställts, att något maximum ej borde utsättas
eller att det i allt fall ej borde sättas lägre än ettusen kronor. Å
andra sidan har föreslagits sänkning av maximum, därvid av bland andra
Göta hovrätt förordats ett belopp av etthundra kronor. En rådstuvurätt har
avstyrkt fixt maximum och i stället föreslagit, att högsta dagsbotsbelopp skulle
bestämmas till V5oo av den sakfälldes årsinkomst.

På det att icke bötesstraffet skulle i ett betydande antal fall förlora all
effektivitet och indrivningsväsendet betungas med uttagande av belopp, som
i förhållande till besväret med och kostnaden för indrivningen vore alltför
ringa, hava flera myndigheter, bland dem Svea och Göta hovrätter, funnit
nödigt, att visst minimum infördes. Olika belopp hava därvid nämnts. De
båda hovrätterna och åtskilliga andra domstolar hava förordat en krona.
Från andra håll har ifrågasatts två kronor eller fem kronor. Av enahanda
skäl hava några domstolar, bland dem berörda hovrätter, ansett erforderligt,
att i lagen infördes en bestämmelse av innehåll, att det bötesbelopp, den
sakfällde hade att gälda, icke under några omständigheter — alltså huru
än dagsbotsantal och dagsbotsbelopp fixerades — finge understiga ett visst
minimum, förslagsvis fem kronor.

Från något håll har erinrats, att den sakfälldes ekonomiska förhållanden
kunde väsentligt ändras under den ofta långa tid, som förflöte från underrättens
utslag till dess målet slutligen avgjorts i högre instans. På grund
härav hava sådana bestämmelser ansetts böra meddelas, att part med hänsyn
till de ändrade förhållanden, som kunde föreligga vid målets slutliga avgörande,
kunde få rättelse i fråga örn dagsbotsbeloppet, ändå att han icke själv
fullföljt talan i målet.

I åtskilliga yttranden har ifrågasatts, huruvida ej särskilda anvisningar
borde meddelas på vad sätt domstolen skulle tillföras kännedom örn de faktorer,
vilka vore bestämmande för den tilltalades betalningsförmåga. Härutinnan
hava framställts olika förslag, bland andra att åklagaren borde åläggas
förete uppgift örn den tilltalades senaste taxering, att åklagaren borde för -

Kungl. Majlis proposition nr 188.

ses med blanketter att under polisutredningen ifyllas av de tilltalade och med
ungefär samma innehåll som de blanketter, vilka för närvarande användas vid
ansökningar om fri rättegång, samt att den tilltalade borde åläggas eller åtminstone
berättigas att beträffande sina ekonomiska förhållanden avgiva en
särskild självdeklaration, vilken borde åtnjuta samma skydd mot offentliggörande
som skattedeklaration.

Från vissa håll har uttalats tvekan, huruvida till grund för dagsbotsbeloppets
bestämmande borde läggas den tilltalades betalningsförmåga vid brottets
begående eller vid tiden för utslagets meddelande. Uttrycklig bestämmelse
härutinnan har ansetts erforderlig.

Enligt 1927 års förslag ägde såsom förut nämnts domstol eller poliskam-Anstånd oell
mare, som dömt till böter, i utslaget medgiva anstånd på viss tid med böternas aTbetalnill&*
erläggande. Däremot gavs i förslaget icke någon regel örn böters erläggande
genom avbetalning.

I departementsförslaget till lag örn ändring i strafflagen upptogs, delvis i Promemorian.
anledning av framställda anmärkningar, en bestämmelse, enligt vilken såväl
anstånd med böters gäldande som ock rätt att erlägga böter avbetalningsvis skulle
kunna medgivas av den myndighet och i den ordning, Konungen bestämde. I
den vid departementsförslagen fogade promemorian anfördes härutinnan:

Såsom en naturlig följd av bötesstraffets karaktär av ett förmögenhetsstraff,
vilket i möjligaste mån borde såsom sådant verkställas, framstode, att
anstånd med böters gäldande samt rätt att erlägga böter avbetalningsvis borde
kunna medgivas. Då de förhållanden, som kunde göra det behövligt för den
bötfällde att erhålla anstånd eller att få erlägga böterna avbetalningsvis, ofta
komme att inträda först på exekutionsstadiet, borde prövningen av hithörande
frågor örn möjligt anförtros åt exekutiv myndighet. Härför talade ock att,
enligt vad under förarbetena till 1927 års förslag upplysts, redan nu vid böters
indrivning anstånd eller avbetalning i viss utsträckning medgåves. Närmare
utredning härom borde åvägabringas. I allmän lag borde därför meddelas allenast
den bestämmelsen, att anstånd med gäldande av böter samt rätt att erlägga
böter avbetalningsvis kunde medgivas av den myndighet och i den ordning,
Konungen bestämde. Nödiga föreskrifter i övrigt borde meddelas i administrativ
väg. I överensstämmelse härmed hade ett stadgande med nyss angivet
innehåll införts i förslaget till lag örn ändring i strafflagen (2 kap. 9 §).

Hade böter delvis guldits — vare sig genom frivillig betalning eller utmätning
— uppkomme frågan, huru förvandlingsstraffet skulle bestämmas. Att
därvid föreskriva att vad som guldits skulle återbetalas och förvandlingsstraff
utkrävas efter hela det ådömda bötesbeloppet stöde ej i överensstämmelse med
bötesstraffets karaktär av förmögenhetsstraff. Ej heller borde ifrågakomma
att med tillämpning av den vanliga skalan låta förvandling ske efter den
oguldna återstoden. Däremot syntes förvandlingen böra ske så, att å det mot
böternas fulla belopp svarande fängelsestraff avdroges så stor del, som svarade
mot förhållandet mellan vad av böterna guldits samt vad den dömde haft
att gälda. Uppkomme därvid brutet dagatal, borde detta vara förfallet; straffet
borde icke i något fall få sättas under tre dagar. Bestämmelse av nu angivet
innehåll —- till vilken motsvarighet funnes i norsk och dansk rätt — hade
upptagits i förslaget till lag örn ändring i strafflagen (2 kap. 11 §). Följande
exempel vore ägnat att belysa bestämmelsens innebörd. Å ett bötesstraff av

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Yttrandena -

Bötes statistik.

40 dagsböter å 5 kronor eller 200 kronor avbetalades 100 kronor. Vid förvandling
av fulla bötesbeloppet (40 X 10 = 400 kronor; jfr förslaget till dagsbotslag
5 §) skulle ha erhållits ett förvandlingsstraff av 23 dagar. Då den bötfällde
nu guldit hälften av vad han haft att erlägga, bleve förvandlingsstraffet
hälften av 23 dagar eller 11 dagar. Hade den saki allde tillika varit ådömd
ett bötesstraff å 150 kronor för förseelse utom dagsbotsområdet, skulle med
tillämpning av 2 kap. 12 § strafflagen förvandling ske efter böternas sammanräknade
belopp (400+ 150 = 550 kronor) och förvandlingsstraffet utgöra 31
dagar. Efter avbetalningen med 100 kronor å det sammanlagda beloppet 350
kronor, skulle fängelsestraffet minskas med 100/35o eller 86/7 dagar och förvandlingsstraffet
således bliva 22 dagar.

I de avgivna yttrandena hava förevarande bestämmelser i sak lämnats utan
erinran.

Samtidigt som 1930 års departementsförslag remitterades för avgivande av
yttrande till underdomstolarna anmodades dessa att inkomma med vissa statistiska
uppgifter angående under senare halvåret 1930 ådömda böter. Uppgifterna
avsågo dels böter för brott, som enligt 1 § förslaget till lag örn dagsböter
skulle falla inom området för dagsbotens tillämpning, och dels böter för
brott, som enligt 1 § 2 stycket 3 punkten samma förslag skulle falla utom området
för dagsbotens tillämpning, dock med undantag av brott mot 11 kap.
15 § och 18 kap. 15 § strafflagen. Enligt meddelade anvisningar för uppgifternas
avfattande skulle samtliga för visst slag av brott bötfällda sammanföras
och inordnas i någon av tre grupper, vilka sammanställts huvudsakligen
med ledning av den gruppering, som använts vid statistiken för riksdagsmannavalen
1925—1928.

De skilda grupperna avsågo personer i olika förmögenhetsställningar. Sålunda
hänfördes till första gruppen (grupp A) exempelvis industriidkare, större
handlande, tjänstemän av högre grad och utövare av fria yrken. Till den
andra gruppen (grupp B) räknades bland andra hemmansägare, hantverkare,
mindre handlande, folkskollärare och vissa tjänstemän av lägre grad. Den tredje
gruppen slutligen (grupp C) omfattade till exempel torpare, vissa tjänstemän
av lägre grad och arbetare.

För varje grupp skulle utsättas antalet bötfällda, det genomsnittliga bötesbeloppet
(medeltalet) samt det högsta och det lägsta bötesbeloppet.

Sedan uppgifterna inkommit, hava de blivit inom departementet bearbetade
och sammanställda i tre förteckningar, avseende den ena strafflagen och de
båda andra specialstraffrätten. Dessa förteckningar torde få åtfölja detta
protokoll såsom bilagor 1—3.

Hela antalet bötfällda inom varje förmögenhetsgrupp fördelar sig å brott
inom strafflagen och brott inom specialstraffrätten på sätt följande sammanställning
utvisar:

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förmögenhetsgrnpp	Anta	let bStfa	llda
Strafflagen	Specialstraffrätten
Bötesmaxima ei överstigande 300 kr.	Bötesmaxima överstigande 300 kr.
A.........	106	1,055	1,637
B.........	815	3,573	5,894
C.........	3,416	4,752	10,699
Samma	4,337	9,380	18,230

De bötfälldas fördelning inom de olika förmögenhetsgrupperna synes visa,
att över 40 % av de bötfällda befunnit sig i god eller någorlunda god ekonomisk
ställning. Däremot giva de ådömda bötesbeloppen icke säker ledning för bedömande
av frågan, huruvida vid bötesstraffens utmätande hänsyn tagits till
den sakfälldes betalningsförmåga. Dock vill det förefalla som örn betalningsförmågan
icke utövat något större inflytande vid straffmätningen.

Beträffande brotten inom strafflagen skulle med tillämpning av bestämmelserna
i departementsförslaget av de 4,337 bötfällda 4,175 blivit adömda dagsböter
samt återstående 162 böter omedelbart i penningar. Av dessa 162 hava 50 bötfällts
för brott med bötesmaxima ej överstigande 100 kronor eller 10 för arbete
å söndag (7:3), 1 för borttagande av offentlig myndighets underrättelse (10:19),
2 för förargelseväckande beteende vid vissa förrättningar (11:9), 3 för vallande
till viss kroppsskada (14:17), 23 för brukande av mått eller vikt, som
ej var stämplat eller omjusterat (22:5), 1 för oriktig uppgift i enskild handling
(22:17), 2 för missbruk av betesrätt å samfälld mark (24: 8), 4 för brytande
eller nedkastande av annans hägnad eller grind (24:10) och 4 för tagande
av olovlig väg (24:11). Återstående 112 hava bötfällts för brott med högre
bötesmaxima än 100 kronor men ej överstigande 300 kronor eller 4 för visst deltagande
i upplopp (10:13), 1 för vägran av inträde at förrättningsman (10: 23),
48 för lindrigare missfirmelse (16:11), 1 för deltagande i äventyrligt spel
(18:14), 1 för vållande till skada å viss egendom (19:22) och 57 för olovlig
jakt (24:13:1).

Vad angår brotten inom specialstraffrätten hava pa sätt sammanställningen utvisar
9,380 bötfällts för brott med maxima ej överstigande 300 kronor och
18,230 för brott med maxima överstigande 300 kronor.

De 9,380 bötfällda fördela sig å huvudsakligen följande brottsgrupper, nämligen
förseelser i rättegång, huvudsakligen förfallolös utevaro, (2,214) samt
förseelser mot ordningsstadgan för rikets städer och lokala ordningsstadgor
(2,967), motorfordonsförordningen av 1923 (1,916), jaktstadgan (122) och
fiskeristadgan (142) ävensom förordningarna örn mått och vikt (844), angående
försäljning av pilsnerdricka (159), angående försäljning av alkoholfria
drycker (280) och angående skatt för hundar (332).

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Av ifrågavarande 9,380 bötfällda Lava 2,440 bötfällts för brott, som äro belagda
med böter överstigande 100 kronor. Det övervägande antalet av dessa
bötfällda fördela sig å följande brott: förande av motorfordon utan föreskrivna
skyltar eller dylikt (1,916), fiske under förbjuden tid eller liknande förseelser
(142) samt olovligt användande av vissa jaktmedel eller dylikt (122).

Förutnämnda 18,230 bötfällda för brott med maxima överstigande 300 kronor
fördela sig å huvudsakligen följande brottsgrupper, nämligen brott mot lagen
örn utlännings rätt att här i riket vistas (140), vägtrafikstadgan av 1923 (vid
framförande av motorfordon 3,846 och i övrigt 4,917), motorfordonsförordningen
av 1923 (6,604), trafikförsäkringslagen (306), automobilskattelagen
(113), jaktstadgan (lil), näringsfrihetsförordningen (297), kungörelsen angående
bekämpande av potatiskräfta (116) och butiksstängningslagen (113) samt
förordningarna angående försäljning av rusdrycker (314), angående försäljning
av pilsnerdricka (121) och angående tillverkning och beskattning av brännvin
(296).

YäKfh fullständigande av de uppgifter, som lämnats i 1927 års proposition

rätts till- (sid- 5) angående försöken i främmande länder att genomföra principen örn
tampning, bötesstraffets proportionalisering, torde följande få nämnas:

Lagstiftning. Såsom framgår av berörda proposition upptogs dagsbotssystemet såväl i
Danmark, det år 1923 avgivna danska kommissionsförslaget till ny strafflag som i det
år 1924 i samma ämne framlagda danska regeringsförslaget. Nya förslag
hava sedermera framlagts åren 1928 och 1929. Sistnämnda förslag blev med
vissa ändringar antaget av riksdagen i april 1930, varefter den nya strafflagen
vann Konungens stadfästelse den 15 i samma månad. 1928 års förslag övergav
dagsbotssystemet och sökte i stället genomföra bötesstraffets proportionalisering
enligt den enkla regeln. Det stadgades sålunda, att domstolen förutom
å andra straffmätningsgrunder hade att fästa särskilt avseende å den sakfälldes
betalningsförmåga. Maximibelopp fanns ej föreskrivet. 1929 års förslag åter
upptog liksom 1923 och 1924 års förslag dagsbotssystemet. Inom riksdagen
voro emellertid meningarna mycket delade. Dagsbotssystemet vann sålunda
majoritet i folketinget, men föll i landstinget. Den slutligen antagna lagen
överensstämde i denna del med 1928 års förslag och upptog alltså icke dagsbotssystemet.

Klöster ^ ^''ys^an^ och Österrike framlades år 1927 — efter förhandlingar mellan
rike. '' båda staternas justitieförvaltningar — i stort sett likalydande förslag till
strafflagar. I fråga örn bötesstraffets proportionalisering meddelades i huvudsak
samma bestämmelser som i den gällande tyska strafflagen (Verordnung
liber Vermögensstrafen und Bussen av år 1924), enligt vilken domaren har att
inom en vid latitud (allmänt bötesmaximum 10,000 mark) utmäta böterna under
skäligt hänsynstagande till den sakfälldes ekonomiska förhållanden. Förslagen
äro i båda länderna ännu beroende på riksdagens prövning.

Italien. I Italien utfärdades den 19 oktober 1930 en ny strafflag. Det allmänna bötesmaximum
är 50,000 lire, motsvarande ej fullt 10,000 kronor. Vid straffets

Kungl. Majlis proposition nr 188.

utmätande skall hänsyn tagas till den sakfälldes personliga förhållanden och
sociala ställning. Kan på grund av hans ekonomiska villkor antagas att det
i lagen utsatta straffet, även örn maximum utdömts, skulle bliva ineffektivt, har
domaren befogenhet att höja böterna till det tredubbla.

I Tjeckoslovakien föreligger sedan år 1925 ett förslag till strafflag. Det allmänna
bötesmaximum är 100,000 tjeckoslovakiska kronor, motsvarande ungefär

11,000 svenska kronor. Bötesstraffet skall efter den sakfälldes förhållanden
utmätas så, att det för honom innebär någon tids sänkning av hans levnadsstandard,
dock utan att han sättes ur stånd att fullgöra sin försörjningsskyldighet.
Finner domstolen, att icke ens bötesstraffets maximum skulle medföra en sådan
inverkan på den sakfälldes levnadsvanor, som domstolen anser betingad av omständigheterna,
skall domstolen utdöma maximum samt därjämte förbehålla sig
att höja böterna till ett belopp, som motsvarar den dömdes genomsnittsinkomst
under en av domstolen bestämd tid, minst sju dagar och högst åtta månader.
Sedan utredning förebragts rörande den sakfälldes genomsnittsinkomst under
de senaste åren, fastställer domstolen det belopp, den sakfällde har att erlägga.
Skulle domstolen vid beräkningen av den sakfälldes genomsnittsinkomst för
den bestämda tiden komma till ett lägre belopp än 100,000 kronor, må dock böterna
i allt fall ej nedsättas under detta belopp.

I Spanien utfärdades den 8 september 1928 ny strafflag. Bötessatserna
variera intill 100,000 pesetas, motsvarande ungefär 40,000 kronor, bortsett från
fall av normerade böter. De särskilda straffbuden upptaga emellertid betydligt
snävare skalor. Någon uttrycklig regel örn den sakfälldes betalningsförmåga
såsom sträffmätningsgrund vid böternas fixering är icke uppställd.

Vad angår Finland och Norge, i vilka länder pa sätt framgar av 1927 ars
proposition vid tiden för dennas framläggande tillämpades i förstnämnda land
dagsbotssystemet och i det senare den så kallade enkla regeln för bötesstraffets
proportionalisering, har någon lagändring i förevarande avseende icke vidtagits.

Då det synts vara av intresse återhålla kännedom om de erfarenheter, som i
Finland, Norge och Tyskland vunnits beträffande de där tillämpade bötessystemen,
hava upplysningar införskaffats genom de svenska beskickningarna i
nämnda länder.

För besvarande av gjord förfrågan har Finlands justitieministerium anmodat
hovrätterna att inkomma med begärda upplysningar i ämnet. Samtliga
hovrätter hava därvid uppgivit, att dagsbotssystemet i tillämpningen visat tillfredsställande
resultat.

Sålunda har Vasa hovrätt yttrat:

De under de första åren av dagsbotssystemets tillämpning vunna erfarenheterna
hade under senare år icke undergått förändring. Systemet, mot vilket
vissa tvivelsmål i början gjort sig gällande, hade vid användningen överhuvud
visat tillfredsställande resultat. Den större vana vid systemets tillämpning,
som domarekåren under årens lopp vunnit, hade även bidragit till undanrödjande
av vissa ojämnheter, som nu och då tidigare kommo till synes.

Storleken av dagsbot borde i varje enskilt fall fastslås i enlighet med den
sakfälldes medelinkomst per dag och med beaktande av hans förmögenhets -

Tjecko slovaltien.

Spanien.

Lagskipning.

Vinland.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

förhållanden, hans skyldighet att underhålla familj ävensom övriga på hans
betalningsförmåga verkande omständigheter. Denna utredning ankomme i
första hand på åklagare eller målsägande och fullgjordes genom utdrag ur längd
över skatt, som av vederbörande skulle till stat eller kommun erläggas, och
av myndighet eller tjänsteman utfärdat intyg över inom deras tjänsteområde
bosatt persons familjeställning. Där den sakfälldes förmögenhetsförhållande
och familjeställning varit för domstolens medlemmar kända, hade anteckning
därom i protokollet ansetts tillräcklig för fastställande av den dömdes dagsbo!.
I cirkulär av den 1 maj 1922 hade hovrätten erinrat underlydande domstolar
örn nödvändigheten av att i protokollet antecknas noggranna uppgifter
örn förenämnda omständigheter även i fall av frikännande utslag, för att överdomstolarna
vid. eventuell ändring av utslaget ej skulle vara i avsaknad av
utredning därutinnan.

Något statistiskt material, av vilket kunde utläsas genomsnittliga dagsbotsbeloppet
för olika kategorier dömda personer, såsom olika yrkesgrupper,
torde ej förefinnas. Dock kunde en viss kategorisering av sakfällda beträffande
dagsbotsbeloppets storlek skönjas såtillvida, att då vissa yrkesklasser
företedde likhet i avseende å inkomst och förmögenhet, lika dagsbot för till
dem hörande personer gemenligen blivit fastställd. Sålunda hade i praxis
dagsböter för arbetare och småbrukare befunnits i regel utgöra 10 ä 15 mark,
för personer av bondeklassen 15 ä 20 mark o. s. v., där ej utredd högre inkom st
påkallat fastställande av högre dagsbot.

Viborgs hovrätt har anfört:

Frågan, huruvida allmän tillfredsställelse med det gällande bötessystemet
vore rådande, torde utan tvekan kunna besvaras jakande, alldenstund klagomål
över systemet som sådant icke försports och jämväl besvär över utmätandet av
dagsbotsbeloppets storlek icke blivit i större antal hos hovrätten anförda.

Beträffande spörsmålet, vilken praxis i Finland utbildats vid bestämmandet
av det mot varje dagsbot svarande penningbeloppet, hade hovrätten vid behandlingen
av från densamma underlydande underrätter inkomna mål funnit, att
dagsboten för vanliga kroppsarbetare, de där utgjorde det övervägande flertalet
bötfällda personer, av praxis i regeln fixerats till 10 mark, för fabriks- och
övriga yrkesarbetare däremot i någon mån högre och för kvinnor i allmänhet
lägre, så att dagsboten för de sistnämnda i allmänhet utgjort 5—8 mark. Dagsboten
för personer hörande till den jordägande landsbefolkningen hade i hovrättens
domkrets, varest hemmanen genomgående vore mindre än i västra delen
av landet, i regeln fastställts till 20—25 mark.

Åbo hovrätt har slutligen yttrat:

Vidkommande frågan därom, huruvida allmän tillfredsställelse med gällande
bötessystem rådde, ansåge sig hovrätten böra framhålla att emot dagsbotssystemet,
vars ändamål ju vore att göra bötesbelopp, som i varje enskilt fall
ådömdes, beroende av den sakfälldas betalningsförmåga, ur principiell synpunkt
intet vore att anmärka. Frågan vore blott den, huruvida det genom systemets
införande uppställda ändamålet i den praktiska lagskipningen förverkligades.
Örn så skedde och man vid övergåendet till bötessystemet toge i betraktande
den för tiden gällande dagsinkomsten och det verkliga penningevärdet,
jämfört med penningevärdet, sådant det var rådande vid bestämmandet
av straffmåtten, vore dagsbotssystemet otvivelaktigt ägnat att mer
tillfredsställa det allmänna rättsmedvetandet än det därförinnan tillämpade
systemet. På grund av den erfarenhet, som beträffande dagsbotssystemets tilllämpning
i lagskipningen i landet vunnits, finge framhållas, att systemets förverkligande
i den lagskipning, som skedde vid underrätterna, i synnerhet vid
häradsrätterna, för vilka den sakfälldas medelinkomst, hans skyldighet att un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

derhålla familj ävensom övriga på hans betalningsförmåga verkande omständigheter
i de flesta fall vore kända, icke stött på nämnvärda svårigheter.
Vad däremot beträffade lagskipningen i överrätterna, så hade erfarenheten i
hovrätten visat att en tillförlitlig utredning av alla de omständigheter, vilka
kunde inverka på den sakfhildas förmögenhetsställning, blott jämförelsevis
sällan kunde inhämtas ur de i målet tillkomna handlingarna, varför domaren
vid bedömandet av storleken av den sakfälldas dagsbot i de flesta fall haft
att trygga sig till en i rättsskipningen bildad allmän praxis, som uppskattade
dagsbotens storlek efter den sakfälldes yrke eller tjänst. Enligt praxis uppskattades
sålunda dagsboten t. ex. för kroppsarbetare någorlunda stabilt till
10—20 mark, för bönder till 15—25 mark, för folkskolelärare och med dem
jämnställda befattningshavare till 20—25 mark samt för affärsmän, läkare
m. fl. till 50—100 mark och endast undantagsvis till ett högre belopp.

Vad anginge den praxis, som vid dagsbotssystemets tillämpning i Finland
utbildat sig, ville hovrätten endast framhålla, att nämnda praxis stött sig på
de uti Justitieministeriets cirkulär av den 15 juni 1921 givna anvisningarna,
om också dessa i en del fall icke kunnat iakttagas i alla enskildheter, utan
ett mer schablonmässigt förfarande kommit till tillämpning.

En ledamot av hovrätten har varit av skiljaktig mening samt framhållit, att
i ett land med modern strafflag och varest penningvärdet icke rubbats genom
de av världskriget framkallade vidriga förhållandena införandet av ett dagsbotssystem
icke vore att förorda.

Med överlämnande av de från hovrätterna inkomna yttrandena och under
hänvisning till desamma har Finlands justitieministerium för egen del i en note
till beskickningen förklarat, att dagsbotssystemets tillämpning i praktiken
icke medfört svårigheter och att detsamma av domstolarna utan undantag ansåges
bättre än det tidigare bötessystemet motsvara sitt ändamål.

Det norska justitie- och politidepartementet har meddelat, att i Norge rådde
en allmän tillfredsställelse med där gällande regler för bötesstraffets proportionalisering.
Emellertid tillämpades reglerna icke alltid strängt i praktiken.
Detta kunde bero på antingen att uppgifterna örn den tilltalades ekonomiska
villkor vore ofullständiga eller otillförlitliga eller ock därpå, att bötesstraff
ofta användes gent emot personer, som icke hade någon stadig inkomst
och icke heller i övrigt vore i stånd att betala böterna. Vid vissa ringare
förseelser plägade man ock ådöma böter enligt en ''konventionell sats , utan hänsynstagande
till den sakfälldes ekonomiska förhållanden.

I Tyskland ha enligt vad den svenska beskickningen i Berlin meddelat goda
erfarenheter vunnits av det där gällande bötessystemet. Särskilt under de
senare åren hade det visat sig, att domstolarna vid utmätande av bötesstraff
i stor utsträckning tagit hänsyn till den sakfälldes ekonomiska förhållanden.
Man hade till och med det intrycket, att domstolarna stundom ginge för långt
i detta hänseende. I det stora hela hade emellertid reglerna angående bötesstraffets
proportionalisering väl bestått provet och något önskemål att vidtaga
ändring i desamma hade icke givit sig tillkänna.

Norge.

Tyskland.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Departe ments chefen.

Lags ti risingen»

btiTntlgrun(ler.

Bötesstraffets
anpass
ning efter
betalningsförmågan.

Uti de avgivna yttrandena över 1930 års departementsförslag Ilar med ganska
stor samstämmighet givits uttryck åt den uppfattningen, att bötesstraffet som
allmän regel bör anpassas efter den sakfälldes ekonomiska villkor. Med styrka
bar denna uppfattning hävdats särskilt av Svea hovrätt. Vid den behandling,
som 1927 års riksdag ägnade det då framlagda förslaget, torde ej heller någon
större meningsskiljaktighet förelegat rörande denna förslagets huvudprincip;
. anmärkningarna i denna del torde fastmer ha gällt att åt principen icke givits
tillräckligt utrymme. Behovet av en revision av bötesstraffet framstår
alltjämt såsom oavvisligt. I ett stort antal främmande länder ha reformer
a detta område redan genomförts. Den ståndpunkt, som vår strafflag intar
till dessa spörsmål, framträder alltmer som föråldrad och motsvarar ej längre
den allmänna uppfattningen örn ett rättvist avvägande av bötesstraffet.

Mot principen örn betalningsförmågans inverkan å bötesstraffet framställes
understundom, såsom ock skett i några av de inkomna yttrandena, den
invändningen, att en tillämpning av denna princip saknade större praktisk betydelse.
Det stora flertalet sakfällda vore personer i små ekonomiska villkor.
För brottslighetens bekämpande och straffets effektivitet vore det tämligen
likgiltigt, huruvida i de undantagsfall, då den sakfälldes ekonomiska villkor
vöre mera gynnsamma, detta förhållande tillädes någon betydelse. Såsom
allmän utgångspunkt vore det ej heller riktigt att det strafflidande, som bötesstraffet
medförde, stöde i förhållande till betalningsförmågan. Med den
tilltalades sakfällande vore jämväl förenade verkningar av personlig och social
natur och dessa vore ofta för den dömde kännbarare än de rent ekonomiska
påföljderna. Även örn dessa påståenden vore riktiga, måste dock
enligt min mening denna fråga ses jämväl i ett större sammanhang. För lagarnas
auktoritet och rättsordningens upprätthållande är det ej minst i vår
tid angeläget, att lagen ej ens har skenet av att ställa någon befolkningsgrupp
i en mera gynnad ställning än en annan. Denna likställighet inför
lagen, som utgör den bärande grunden i varje rättsordning, är å strafflagstiftningens
område örn möjligt av än större vikt än eljest. Skulle den uppfattningen
mera allmänt vinna insteg att lagstiftaren icke toge hänsyn till
vad som å detta område oemotsägligt framstår som ett rättfärdighetskrav,
kan därigenom tilltron till lagstiftningens opartiskhet komma att på ett betänkligt
sätt äventyras. Spörsmålet örn en reform av bötesstraffet får alltså
icke betraktas uteslutande ur speciellt straffrättslig synpunkt. Det äger i
själva verket en långt djupare innebörd.

Men även ur rent straffrättslig synpunkt tala otvivelaktigt starka skäl
för en reform. Med bötesstraffets karaktär av förmögenhetsstraff är oskiljaktigt
förenat, att det skall för den, som drabbas därav, innebära en viss
ekonomisk uppoffring, och denna uppoffring måste vid brott av samma svårhetsgrad
vara om möjligt lika kännbar, i vilken förmögenhetsställning den
sakfällde än befinner sig. Vid varje strafform är tyngden för den dömde av
straffet i hög grad beroende av dennes personlighet, hans större eller mindre
känslighet för straffets verkan, hans samhällsställning liksom en mängd andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

förhållanden. Uppenbarligen möta vid straffmätningen stora svårigheter att
göra full rättvisa åt alla de individuella faktorer, som sålunda äro av betydelse.

Den ojämnhet i straffmätningen, som på denna grund är i viss mån ofrånkomlig,
kan emellertid enligt min mening ingalunda åberopas som ett vägande skäl för
bibehållande av en sådan anordning av själva strafformen, att den direkt utesluter
tillbörlig hänsyn till en för bötesstraffets kännbarhet så viktig omständighet
som den sakfälldes ekonomiska ställning. Snarare synas mig de sålunda
åberopade omständigheterna tala för en motsatt ståndpunkt. Av den utredning
angående de bötfälldas ekonomiska ställning, som jag låtit företaga, torde ock
framgå, att ett avpassande av straffet efter betalningsförmågan ingalunda saknar
betydelse. Inom såväl strafflagens som specialstraffrättens bötesområden
föreligger ett ej ringa antal fall, då den sakfälldes ekonomiska ställning uppenbarligen
bort föranleda ådömandet av ett väsentligt högre bötesstraff än
som med nu gällande bötesskalor är medgivet. Betydelsen av att i dylika fall
hänsyn kan tagas till denna omständighet torde, särskilt ur allmänpreventiv
synpunkt, icke böra skattas alltför ringa.

Örn jag sålunda obetingat ansluter mig till grundsatsen örn bötesstraffets Dagsbotsanpassning
efter betalningsförmågan och jämväl anser övervägande skäl tala ocjt gen
för att utan avvaktan på en allmän strafflagsreform redan nu införliva denna enkla regeln.
grundsats med vår strafflagstiftning, inställer sig spörsmålet örn den väg, på
vilken detta mål skall kunna nås. På denna punkt gå meningarna starkt isär.

A ena sidan hävdas att den sakfälldes betalningsförmåga bör komma i beaktande
redan vid bedömande av brottets svårhetsgrad och sålunda ingå som en
integrerande del av straffmätningen. Bötesbeloppet blir vid detta system det
omedelbara resultatet av båda de nu antydda faktorerna, vilkas inbördes betydelse
för straffmätningen alltså icke framgår av bötesdomen. Till detta system,
den så kallade enkla regeln, för vars genomförande fordras bötesskalor
med högt eller obegränsat maximum, ha, såsom framgår av uppgifter i 1927
års proposition ävensom av min här förut lämnade redogörelse, åtskilliga länder
anslutit sig. Det andra systemet, dagsbotssystemet, kännetecknas därav att
bötesådömandet är uppdelat i två akter. Av dessa åsyftar den ena ett fastställande
av brottets straffvärdhet i vissa enheter, dagsböter, med hänsyn till
de omständigheter, som enligt allmänna straffmätningsgrunder inverka på
denna fråga, och den andra ett avpassande av bötesstraffets individuella kännbarhet
med hänsyn till den sakfälldes betalningsförmåga. Denna senare prövning
utmynnar i bestämmande av ett visst penningbelopp, motsvarande en
dagsbot. Det ådömda bötesbeloppet är produkten av dagsböternas antal och
det för varje dagsbot fastställda beloppet.

Liksom 1927 års förslag har departementsförslaget byggts å dagsbotssystemet.
Uti de däTöver avgivna yttrandena lia beträffande valet mellan de båda
systemen olika åsikter kommit till uttryck. Svea hovrätt ger sålunda
dagsbotssystemet ett bestämt företräde, varemot särskilt skånska hovrätten
anser sig böra åtminstone som ett provisorium föredraga det andra systemet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Med anledning av de erinringar, som framförts i de avgivna yttrandena
över departementsförslaget, har jag ansett mig böra göra frågan örn de båda
systemens inbördes företräde till föremål för förnyat övervägande. En av de
mera vägande invändningarna mot dagsbotssystemet avser svårigheten att erhålla
en tillförlitlig måttstock för själva dagsbotsbeloppets bestämmande, och
man befarar, att utredningen angående den tilltalades ekonomiska förhållanden
skall erhålla en omfattning, som skulle allt för mycket tynga målens handläggning
och föranleda tidsutdräkt med deras avgörande. Ur denna synpunkt
skulle den enkla regeln verka smidigare och i högre grad lämna utrymme för
ett skälighetsbedömande. Enligt min mening är den sålunda framhållna skillnaden
mellan de båda systemen icke av den betydelse, man velat tillägga densamma.
Uppenbart är, att därest man överhuvud taget vill nå målet — en
skälig avvägning av bötesstraffet efter betalningsförmågan —• det är ofrånkomligt,
att material för denna frågas bedömande tillhandahålles domstolen.
Hur långt anspråken på detta materials fullständighet böra sträcka sig, är
vid båda systemen en lämplighetsfråga, vid vars besvarande tillbörlig hänsyn
måste tagas till att domstolarna icke onödigt betungas. Mot den enkla
regeln kan emellertid på denna punkt riktas den anmärkningen, att den icke i
själva sin anordning lämnar någon garanti för att den tilltalades betalningsförmåga
tillbörligen beaktas. Detta förhållande sammanhänger därmed, att
till en enda akt sammanförts bedömandet av såväl brottets svårhetsgrad som
ock den väsentligen olikartade frågan örn det utdömda straffets kännbarhet i
det enskilda fallet med hänsyn till den tilltalades förmögenhetsförhållanden,
samt att domslutet icke lämnar någon omedelbar upplysning örn vilken inverkan
dessa olika faktorer ägt för straffmätningen. Olägenheten härav framträder
ej allenast i den riktningen, att betalningsförmågans betydelse undanskymmes,
utan också på det sätt, att bötesdomen icke innehåller något uttryck
för brottets svårhet. För den obemedlade, som gjort sig skyldig till ett
svårare brott, blir straffet i allmänhet ringare än för den förmögne, som sakfällts
för en obetydlig förseelse. Lagstiftaren har härigenom avhänt sig det
medel vid brottslighetens motverkande, som ligger i ett starkare ogillande av
den mera straffvärda handlingen.

Den enkla regeln förutsätter en allmän höjning av de nuvarande bötesskalornas
högsta belopp. Visserligen är motivet till denna höjning att söka däri,
att bötesskalan skall lämna bättre utrymme för hänsynstagande vid straffets
utmätande till betalningsförmågan, men med all sannolikhet skulle denna utökning
av bötesskalan komma att inverka jämväl på den del av straffmätningen,
som hänför sig till svårhetsgraden. Sker så, kan bötesskalornas höjning
leda till en straffskärpning jämväl i fall, då någon sådan icke är påkallad
med hänsyn till den tilltalades förmögenhetsställning. Denna straffskärpning
skulle framför allt drabba de mindre bemedlade. Bland dem, som anslutit
sig till den enkla regeln, har detta missförhållande beaktats och flera
utvägar ha ifrågasatts för dess avhjälpande. Sålunda har föreslagits, att
domstolen först skulle inom den nu gällande bötesskalan avväga straffet i
främsta rummet under beaktande av brottets svårhet samt att därefter skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

med hänsyn till den sakfälldes förmögenhetsställning ske ett tillägg till eller
avdrag från de sålunda fastställda böterna. Samtliga dessa förslag innebära
i större eller mindre mån ett närmande till dagsbotssystemet. Någon fördel
framför detta torde de dock icke erbjuda vare sig i fråga örn enkelhet eller
lättillämplighet i övrigt.

Vid ett enkelt system, där den tilltalades betalningsförmåga beaktas redan
vid själva straffmätningen, är det uppenbarligen principiellt oriktigt att lägga
det sålunda ådömda bötesstraffet till grund för förvandlingsstraffet. Ett
dylikt tillvägagångssätt skulle ju innebära, att den tilltalades förmögenhetsställning
skulle lia inflytande jämväl å storleken av förvandlingsstraffet och
ett lindrigare brott alltså kunna komma att förskylla högre förvandlingsstraff
än ett svårare. Vid den enkla regeln, följdriktigt tillämpad, måste därför bötesförvandlingen
frigöras från bötesbeloppet. Domstolen kan alltså icke som nu
stanna vid ett fixerande av bötesbeloppet, den måste ock därefter skrida till
en prövning av det förvandlingsstraff, som den tilltalade för den händelse böterna
icke erläggas har att undergå. Detta förhållande har ock beaktats i några
av de yttranden, som avgivits av den enkla regelns anhängare. Efter vilka
grunder den nu ifrågavarande prövningen skall ske, skall jag icke här upptaga
till mera ingående behandling. Det torde emellertid ligga i sakens
natur, att brottets svårhetsgrad härvid i främsta rummet kommer i beaktande.
Av det nu anförda framgår, att ej heller vid den enkla regeln domarens verksamhet
vid straffets ådömande kan begränsas till en enda akt, bötesbeloppets
fastställande, utan att jämväl vid detta system krävas två från varandra särskilda
bedömanden samt att vid det ena av dessa domaren har att bortse från de
ekonomiska förhållanden, som för den tilltalade verka till höjning eller minskning
av bötesbeloppet. Det företräde, som anses ligga i straffmätningens enhet,
tillkommer alltså i verkligheten lika litet den enkla regeln som dagsbotssystemet.
Motsvarigheten till dagsbotssystemets dagsbotsantal är i det enkla
systemet förvandlingsstraffets längd. Divideras det fastställda bötesbeloppet
med det i förvandlingsstraffet ingående dagsantalet, erhålles en motsvarighet
till själva dagsbotsbeloppet. Om sålunda vid det enkla systemet två personer
dömts för brott av samma svårhetsgrad, den ene till 100 kronors böter och den
andre till 500 kronors böter, samt förvandlingsstraffet för båda satts till 20
dagars fängelse, innebär detta att varje dags fängelse för den ene motsvarar
5 kronor och för den andre 25 kronor. Man kan såsom också framhållits här
tala örn ett förtäckt dagsbotssystem.

Om sålunda de båda systemen, följdriktigt utvecklade och rätt tillämpade, i
stort sett leda till samma konsekvenser, anser jag mig dock på skäl, som jag
redan antytt, böra giva ett avgjort företräde åt dagsbotssystemet. Av särskild
betydelse härutinnan anser jag vara, att vid detta system ett bedömande av
brottets svårhetsgrad ingår som fristående led i straffmätningen samt att denna
svårhetsgrad kommer till ett klart och otvetydigt uttryck i bötesdomen genom
det däri angivna dagsbotsantalet. Endast härigenom erhålles en fast grund
för straffmätningens andra led, nämligen bötesbeloppets anpassning efter betalningsförmågan.
Förvandlingsstraffet kan anknytas omedelbart till dagsbots -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

antalet och hänvisas härigenom till att förbliva vad det nu är, en verkställighetsåtgärd.
Man undgår tillika den med det enkla systemet förknippade
oegentligheten, att uttrycket för brottets svårhet skall hämtas från en annan
straffart än som åsyftas med domen. Emellertid vill jag ingalunda bestrida,
att vissa av de anmärkningar, som riktats mot dagsbotssystemet och som främst
taga sikte på en viss principiell hårdhet i tillämpningen, i någon mån äga berättigande.
Vid dagsbotssystemets utformning kunna och böra dessa anmärkningar
beaktas. Särskilt synes mig det vara av vikt vid införandet i vår strafflagstiftning
av en i stort sett förut okänd princip, att all möjlig hänsyn tages
till att tillämpningen kan bliva så smidig som möjligt, så att nödig anpassning
kan vinnas efter förhållandena i varje särskilt fall.

De skäl, som tala för en anpassning av böterna efter betalningsförmågan,
gälla uppenbarligen i fråga örn samtliga bötesbrott, vid vilka straffets ändamål
är att tillfoga den sakfällde ett verkligt lidande. I främsta rummet komma
härvid i betraktande sådana brott, som äro uttryck för en rättsstridig vilja
hos gärningsmannen. I andra fall avser bötesstraffet, såsom i fråga örn vissa
ordningsföreskrifter, mera att hos den sakfällde inskärpa vikten av att en
sådan föreskrift iakttages. Är brottet av nu sist angivna art, erfordras icke
för att straffet skall fylla sitt syfte samma hänsyn till den dömdes förmögenhetsställning.
I allmänhet torde i dessa fall redan det förhållandet, att
den tilltalade sakfälles, vara nog att från hans sida förebygga en ny överträdelse.
Härtill kommer jämväl en annan synpunkt. Omfattningen av de
arbetsuppgifter, som åläggas domstolarna, bör stå i förhållande till de intressen,
varom i varje särskilt fall är fråga. Med hänsyn till vissa ordningsförseelsers
talrikhet, särskilt i de större städerna, måste behandlingen ordnas
så, att varje särskilt mål icke i alltför hög grad tager domstolens tid i
anspråk. Uppenbarligen skulle en för varje tilltalad företagen utredning
angående hans förmögenhetsförhållanden motverka detta syfte. Jämväl av
denna anledning är det alltså av betydelse, att icke nu ifrågavarande förseelser
indragas under dagsbotsområdet. Var gränsen skall dragas mellan de
båda slagen av bötesbrott är uppenbarligen en ganska invecklad fråga. Ej
minst beträffande den svenska straffrätten, för vilken den nu antydda gruppindelningen
av brotten icke är genomförd, möta härvid betydande svårigheter.
Redan i strafflagen förekomma, örn ock i mindre utsträckning, brott,
som rätteligen äro att hänföra till ordningsförseelser, såsom idkande av hantverk
eller annat arbete å sön- eller helgdag (7:3), förargelseväckande beteende
å allmän plats (11:15), fylleri å allmän plats (18:15), begagnande av
mått eller vikt, som ej är stämplat eller omjusterat (22:5). Detta förhållande
är än vanligare inom specialstraffrätten. Ej sällan inrymmas här under
en och samma straffbestämmelse såväl överträdelser, som äro att hänföra till
ordningsförseelser, som ock sådana, som utgöra brott i egentlig mening.

Uti det förslag, som framlades för 1927 års riksdag, hade dagsbotsområdet
begränsats till den allmänna strafflagen och strafflagen för krigsmakten,
varvid dock undantagits brott enligt 11 kap. 15 § och 18 kap. 15 § straff -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

lagen ävensom fall, då böterna utgå enligt särskild, i lagen angiven beräkningsgrund.
Från dagsbotsområdet skulle därjämte uteslutas specialstraffrättens
samtliga bötesbrott. Denna tudelning av bötesområdet hade sin grund
i praktiska skäl, främst svårigheten att inom specialstraffrätten avskilja de
egentliga brotten från ordningsförseelserna. För att minska den klyfta, som
sålunda komme att uppstå mellan strafflagens och specialstraffrättens bötesstraff,
hade tillika föreslagits, att vid utmätande av bötesstraff enligt specialstraffrätten
inom den för brottet stadgade bötesskalan skäligt avseende
skulle fästas vid den sakfälldes ekonomiska villkor. Att den lösning av detta
problem, som sålunda ifrågasattes, ur principiell synpunkt var mindre tillfredsställande,
torde icke kunna bestridas. Den utjämning, som åsyftades
genom den enkla regelns tillämpning utom strafflagsområdet, kan på denna
väg endast i ringa mån åvägabringas. Specialstraffrättens bötesskalor äga
i allmänhet allt för ringa spännvidd för att tillåta en med dagsboten jämförlig
hänsyn till betalningsförmågan. Såsom framhållits mot förslaget komme
därigenom icke att kunna undvikas ganska talrika, skarpt framträdande konfliktfall.
Mot den enkla regeln kan för övrigt jämväl i detta fall riktas samma
anmärkning, som jag tidigare framställt mot den enkla regelns tillämpning
i allmänhet, eller att, utan ett frigörande av förvandlingsstraffet från
bötesbeloppet, betalningsförmågan komme att inverka jämväl å förvandlingsstraffet.
Det må dock erkännas, att denna olägenhet med hänsyn till bötesskalornas
i talrika fall ringa spännvidd och låga maxima ofta icke skulle komma
att göra sig gällande i alltför hög grad.

Vid de överväganden, som jag ägnat denna fråga, har jag kommit till det
resultat, att en tillfredsställande lösning icke torde stå att nå på annat sätt
än att principiellt låta dagsbotssystemet omfatta hela bötesområdet, såväl
strafflagens som specialstraffrättens, och därifrån göra de undantag, som påkallas
av ordningsförseelsernas särskilda karaktär. Uppenbarligen möta jämväl
härvid betydande svårigheter. Dessa svårigheter sammanhänga i främsta
rummet med att de nu gällande bötesskalorna inom olika delar av specialstraffrätten
tillkommit vid skilda tider och vila på väsentligt olikartade
grunder. Att i detta sammanhang verkställa en omarbetning och normalisering
av specialstraffrättens samtliga bötesskalor skulle innebära en alltför
omfattande och tidskrävande uppgift. Med hänsyn härtill har undersökningen
inriktats å en bearbetning av det föreliggande författningsmaterialet för
att på denna grundval utfinna mera allmängiltiga regler för dagsbotsområdets
avgränsning. Det preliminära resultat, som härvid uppnåtts, är återgivet
i departementsförslaget och jag inskränker mig att hänvisa till detta.

Av den granskning, som förslaget underkastats i de inkomna yttrandena,
har jag erhållit den uppfattningen, att den sålunda gjorda avgränsningen av
dagsbotsområdet är i huvudsak tillfredsställande samt att genom densamma
i allt väsentligt komma att undanröjas de ojämnheter, som härleda sig från
motsatsförhållandet mellan dagsbotssystemet å ena och penningbotssystemet
å andra sidan, och vilka föranlett huvudanmärkningen mot 1927 års förslag.
Visserligen kvarstå vissa fall, där överensstämmelsen alltjämt är mindre god.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 164 Käft. (Nr 188.)

Kungl. Majlis proposition nr 188.

Då detta förhållande, såsom understundom skett, tagits till intäkt för en avvisande
ståndpunkt till dagsbotssystemet överhuvud taget, torde på sätt Svea
hovrätt erinrat dessa ojämnheters betydelse i hög grad ha överdrivits.
I allmänhet gälla anmärkningarna vissa brottsfall, vilkas förekomst är ganska
ringa. De slutsatser, som härav böra dragas, innebära enligt min mening
icke, att frågan örn dagsbotssystem bör förfalla, utan gå snarare i den
riktningen, att ifrågavarande ojämnheter böra avlägsnas genom ändringar i
de författningar, varom här är fråga. Härvid bör från de övriga bötesbrotten
särskiljas de förseelser, i fråga örn vilka dagsbotssystemet icke bör äga
tillämpning. Då gränsen för de till dagsbotssystemet icke hänförliga brotten
enligt departementsförslaget dragits vid ett bötesmaximum av trehundra kronor,
skulle en sådan överarbetning, som uppenbarligen endast kan ske efter
hand, ha till syfte å ena sidan att beträffande ordningsförseelserna sänka bötesskalan,
i den mån den överskrider nu angivna maximum, samt å den andra att
i fråga örn vissa av övriga bötesbrott, där bötesskalan icke nu överstiger samma
maximum, låta dagsbotssystemet träda i tillämpning.

På grund av de mot departementsförslaget framställda erinringarna anser
jag dock vissa jämkningar i förslaget böra vidtagas.

Vad då först angår dagsbotsområdets avgränsning beträffande brott inom
strafflagen ha bland andra Svea och Göta hovrätter ansett dagsbotsområdet
kunna väsentligen utvidgas, därvid Svea hovrätt förordat en gränsdragning
vid bötesmaximum av etthundra kronor. Även professor Thyrén har framställt
anmärkning av i viss mån enahanda innebörd. De sålunda gjorda erinringarna
synas mig grundade, och jag förordar därför en sådan utformning av förslaget,
att dagsbotsområdet beträffande strafflagen i ej ringa mån utvidgas. Till
det närmare genomförandet härav återkommer jag i det följande.

Beträffande därefter spörsmålet örn dagsbotssystemets avgränsning inom
specialstraffrätten, har jag icke ansett tillräckliga skäl föreligga att frångå
den vid ett bötesmaximum av trehundra kronor dragna gränslinjen, vilken
även blivit tillstyrkt av professor Thyrén. Vad särskilt beträffar förseelser
mot vägtrafikstadgan torde emellertid icke kunna förnekas, att dessa, åtminstone
då de begåtts utan samband med framförande av motorfordon,
mången gång närmast äro hänförliga till ordningsförseelsernas område. Dagsbotssystemets
tillämpning i dessa fall är alltså mindre följdriktig. Emellertid
ha vid ny lagstiftning så sent som år 1930 samtliga förseelser mot
stadgan ansetts böra sammanföras under en gemensam böteslatitud från och
med tva till och med ettusen kronor. Att redan nu, innan erfarenhet vunnits
örn den nya stadgans tillämpning, göra ändring i förseelsernas enhetliga behandling,
synes icke vara tillrådligt. Och då vissa hithörande förseelser otvivelaktigt
äro till sin natur brott i egentlig mening, har jag ansett mig icke böra
föreslå något undantag från dagsbotssystemets tillämpningsområde för förseelser
mot denna stadga. De olägenheter, som härav kunna föranledas, komma
för övrigt att väsentligen förminskas genom den regel örn jämkning av
dagsbotsbeloppet, som jag strax skall beröra.

Enligt departementsförslaget hade från dagsbotsområdet undantagits brott

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

mot hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan samt mot föreskrifter,
som givits i enlighet med någon av nämnda stadgor, ävensom mot
hamnordning. Det har synts mig tveksamt, huruvida denna begränsning bör
bibehållas. Ifrågavarande brott ha onekligen i vissa fall karaktär av ordningsförseelser
men å andra sidan kunna de mången gång ådagalägga en så
höggradig likgiltighet för samhällsintresset, understundom till och med för
människors liv och hälsa, att de redan på denna grund i straffavseende böra
likställas med flera av de brott, som skulle komma att beläggas med dagsböter.
Denna uppfattning om ifrågavarande brotts karaktär har ock kommit
till uttryck i de jämförelsevis höga bötesmaxima, femhundra respektive ettusen
kronor, som gälla för dessa brott; i det föreliggande inom justitiedepartementet
upprättade utkastet till ny byggnadsstadga har maximum satts till
så högt belopp som femtusen kronor. Härtill kommer, att de i vissa fall
stå i samband med förfaranden, genom vilka förövaren bereder sig obehörig
vinning. På grund härav och då denne ej sällan befinner sig i goda ekonomiska
omständigheter, har jag stannat vid att icke föreslå något undantag från dagsbotsområdet
för dessa brott. Med hänsyn till domstolarnas arbetsbörda torde
den ifrågasatte överflyttningen icke äga större betydelse, då antalet för ifrågavarande
brott av underdomstolarna bötfällda personer utgjorde i medeltal för
åren 1926—1928 allenast 1,382 eller föga mer än F/2 procent av hela antalet
till böter dömda personer.

För att utjämna motsättningen mellan de båda bötessystemen hade såväl
i 1927 års förslag som i departementsförslaget upptagits den förutnämnda
regeln, att vid utmätande av bötesstraff utanför dagsbotsområdet skäligt avseende
skall fästas vid den sakfälldes ekonomiska villkor. För de anmärkningar,
som ur principiell synpunkt kunna riktas mot en dylik bestämmelse
och jämväl kommit till uttryck i några av de avgivna yttrandena,
har jag redan tidigare redogjort. Med den utvidgning av dagsbotsområdet,
som jag nu förordat, synes behovet av en dylik bestämmelse
icke vara alltför kännbart. Härtill kommer, med hänsyn till
nu ifrågavarande brottsgruppers talrika förekomst, den rent praktiska invändningen,
att tillämpningen av en dylik bestämmelse skulle i hög grad taga
domstolens tid i anspråk. Den utjämnande betydelsen av bestämmelsen i fråga
torde ej heller kunna skattas allt för högt. På skäl, som jag nu anfört, har
jag ansett bestämmelsen böra utgå. Med denna min ståndpunkt har emellertid
inställt sig spörsmålet, huruvida icke någon annan utväg erbjöde sig för
att åvägabringa den önskvärda utjämningen mellan de båda systemen. Att en
sådan utjämning bör eftersträvas ligger i öppen dag, ej minst efter den utvidgning
av dagsbotsområdet, som jag nyss förordat. Jag har därvid stannat vid
att föreslå en mindre avvikelse från dagsbotsprincipen. Denna avvikelse innebär,
att en jämkning må kunna ske av dagsbotsbeloppet i sådana fall, då brottet
är ringa. En sådan jämkning är väsentligen betingad av att i vår straffrätt icke
genomförts en gruppering av bötesbrotten med hänsyn till deras karaktär av
ordningsförseelser eller verkliga brott. I den mån vid omarbetning av i synnerhet
specialstraffrättens brottsbegrepp denna synpunkt vinner beaktande,
kommer behovet av en dylik jämkningsregel att bliva mindre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Vid en partiell reform som den nu ifrågasatta ligger nära till hands att
omedelbart anknyta den skala, efter vilken vid ett dagsbotssystem brottets
svårhet skall utmätas, den s. k. dagsbotsskalan, till de för varje brottsart nu
gällande bötesskaloma. Denna väg hade ock följts uti 1927 års förslag, enligt
vilket varje dagsbot svarade mot en penningbot av fem kronor och dagsbotsskalan,
i förhållande till strafflagens allmänna bötesskala, alltså erhöll en
latitud från och med en till och med etthundra dagsböter. Med den begränsning
av dagsbotsområdet, som nämnda förslag uppställde, torde denna anordning
lia varit befogad. Däremot synes denna fråga komma i ett helt annat läge
vid den nu föreslagna utvidgningen av dagsbotsområdet till jämväl specialstraffrättens
bötesbrott. Strafflagens och specialstraffrättens bötesskalor förete
i många fall väsentliga skiljaktigheter. Dessa skiljaktigheter bero i allmänhet
mindre på de särskilda brottsarternas olika karaktär utan fastmer av det förhållandet,
att de olika författningarna tillkommit vid skilda tider och att åsikterna
därunder växlat i fråga örn domarens större eller mindre bundenhet vid
straffmätningen. I de författningar, som härleda sig från 1700-talet, voro
liksom i 1734 års lag böterna huvudsakligen bestämda till fixa belopp. Först
under början av 1800-talet infördes mera allmänt böteslatituder, såsom ock
skett i 1864 års strafflag. De författningar inom specialstraffrätten, som tillkommo
under senare delen av 1800-talet, ha i allmänhet tagit strafflagen till
förebild. I lagar och författningar, som utfärdats under de två senaste årtiondena,
ha därjämte böteslatituderna alltmera vidgats.

Av det nu anförda framgår, att de olika författningarnas bötesstraff icke
utgöra någon tillfredsställande eller enhetlig grund för en jämförelse mellan
de skilda brottsarterna inbördes i fråga örn svårhetsgraden. Med hänsyn härtill
torde den uppfattning, som uttalats särskilt av Göta hovrätt i dess yttrande,
att den i de olika författningarna gjorda graderingen av brotten vore av
betydelse som ett medel till rättskänslans bevarande, innefatta en påtaglig
överdrift. I varje fall kan denna uppfattning icke numera tillerkännas berättigande
i fråga örn äldre författningar, vilkas bötessatser äga ett i allmänhet
lagt maximum. I någon man annorlunda är förhållandet med vissa författningar
från senare tid med jämförelsevis höga såväl bötesminima som bötesmaxima.
Dessa högt liggande latituder ha uppenbarligen en ej ringa betydelse ur allmänpreventiv
synpunkt. Särskilt torde detta gälla i fråga örn bötesminima.
,Vad de sistnämnda angår synas därför alla skäl tala för att de bibehållas i dagsbotsskalan.
I fråga örn de höga maxima torde ett motsvarande behov däremot
icke föreligga. Anledningen till dessa torde i allmänhet ha varit att därunder
skulle rymmas hänsyn till den sakfälldes ekonomiska ställning. Vid dagsbotssystemet
kommer emellertid denna synpunkt ännu mera till sin rätt uti
dagsbotsbeloppet, och detta system medför därför härutinnan en ej oväsentlig
förstärkning av straffbudets allmänpreventiva verkan.

Pa grund av vad jag salunda anfört anser jag att hela dagsbotsområdet bör
ställas under ett enhetligt maximum och alltså dagsbotsskalan härutinnan frigöras
från gällande bötessatser. Däremot torde den gradering av vissa brott,
som lagstiftaren velat utmärka genom utsättande av särskilt minimum, icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

böra lämnas utan beaktande. Från den enhetliga dagsbotsskalans minimum
torde därför undantag böra ske för de fall, då bötesminimum enligt nu gällande
latitud uppgår till något mera avsevärt belopp. Detta belopp har i departementsförslaget
satts vid femtio kronor och synes mig såsom väl avvägt alltjämt
böra bibehållas.

Vad därefter angår de grunder, å vilka dagsbotsskalan bör uppbyggas, komma
därvid olika synpunkter i beaktande. Skalan måste lämna utrymme för
en efter brottens olika svårhetsgrader avpassad straffmätning. Hur stark
nyansering ur denna synpunkt är erforderlig, är uppenbarligen en lämplighetsfråga.
För strafflagens del torde väl i rättstillämpningen icke förekomma
utdömandet av andra bötesbelopp än sådana, som äro jämnt delbara med fem.
Skalans grader kunna alltså antagas icke behöva överstiga etthundra. Ä
andra sidan torde, särskilt med hänsyn till specialstraffrättens i vissa fall
betydligt vidare latituder, möjligheterna till differentiering icke böra göras
mindre. Härtill kommer emellertid en annan synpunkt. Vid bestämmande
av böternas belopp utgör enligt dagsbotssystemet antalet dagsböter den ena
faktorn. Göres dagsbotsskalan alltför trång, inverkar detta höjande på dagsbotens
belopp, då i annat fall det totala bötesbeloppet skulle bliva alltför
lågt. En dylik höjning skulle icke väl stå samman med de grunder för beräknande
av dagsbotens storlek, som jag anser böra komma i tillämpning enligt
vad i det följande närmare kommer att utvecklas. Jämväl av denna anledning
synes dagsbotsskalan böra erhålla en tämligen stor spännvidd. Vid
dagsbotsskalans utformning måste slutligen hänsyn tagas till storleken av
det förvandlingsstraff, som skalan avser att täcka, i det att variationerna i
bötesstraffet måste stå i lämpligt förhållande till längden av förvandlingsstraffet.
Sistnämnda straffs maximum uppgår till fängelse i sextio dagar.
På grund härav och med de utgångspunkter, som jag i övrigt angivit, synes
mig lämpligast att skalan bestämmes så som skett i departementsförslaget
eller från och med en till och med etthundratjugu dagsböter. Varje
dags fängelse såsom förvandlingsstraff kommer därvid i stort sett att svara
mot två dagsböter.

Mot den av mig förordade unifieringen av strafflagens och specialstraffrättens
bötesskalor kan måhända riktas den anmärkningen, att denna uni Hering
leder till en höjning av det maximum, som nu regelmässigt gäller för förvandlingsstraff
vid brott enligt strafflagen, från tjuguåtta dagars till sextio dagars
fängelse. I detta sammanhang må emellertid erinras därom, att maximum för
förvandlingsstraffet för nämnda brott före den ändring, som vidtogs genom
lagen den 9 juni 1922, uppgick till femtiotre dagar. I den proposition (nr
223), som förelädes 1922 års riksdag, framhölls såsom motiv för den företagna
ändringen det sjunkande penningvärdet och den därav föranledda benägenheten
hos domstolarna att sätta bötesbeloppet högre än som i förhållande till
den gällande skalan överensstämde med brottets svårhetsgrad samt att som
följd härav inträdde en skärpning av förvandlingsstraffet. Vid lagförslagets
behandling framhölls inom lagrådet dess nära samband med frågan örn en
reform av bötesstraffet. De skäl, som föranledde ifrågavarande lagstift -

Kungl. Majds proposition nr J8S.

ning, förlora uppenbarligen sin giltighet för den del av bötesområdet, inom
vilken dagsbotssystemet skall tillämpas. Såsom jag förut framhållit ligger
en av detta systems största fördelar däri, att förvandlingsstraffet kan frigöras
från böternas penningbelopp och uteslutande ställas i beroende av det med
hänsyn till brottets svårhetsgrad fastställda dagsbotsantalet. Penningvärdets
sjunkande eller stigande kommer därigenom att bliva utan varje betydelse för
förvandlingsstraffet. Med hänsyn härtill och då det vid en utsträckning av
dagsbotssystemet till specialstraffrätten knappast kan anses följdriktigt att för
strafflagens dagsbotsbrott bibehålla en lägre förvandlingstariff än för specialstraffrättens,
torde den ståndpunkt, som redan departementsförslaget intagit till
detta spörsmål, böra bibehållas. De nu framhållna synpunkterna till förmån
för höjning av strafflagens förvandlingsstraff gälla uppenbarligen icke i fråga
örn de brott, som skola stanna utanför dagsbotsområdet. I fråga örn sistnämnda
brott har ej inträtt någon väsentlig rubbning i de förhållanden, som åberopats
till stöd för 1922 års lagändring. Jag har ej heller för avsikt att i
denna del föreslå någon ändring i de nu gällande bestämmelserna.

hoppet Av de i vår strafflag upptagna straffartema är bötesstraffet den lindrigaste.

Härav följer att bötesstraffet icke må ges en sådan hårdhet att det i något
fall kommer att framstå som strängare än den svårare straffarten, fängelse.
Å andra sidan få böterna ej nedsjunka till en sådan obetydlighet, att de ej
längre å den sakfällde verka som straff. Uppenbarligen måste jämväl vid
en reform, som åsyftar en större anpassning av böterna efter betalningsförmågan,
de sålunda angivna gränslinjerna iakttagas. Spörsmålet gäller ej heller
huruvida sa skall ske, utan fastmera om dessa allmänna synpunkter äro
tillräckliga för sitt syfte eller i vilken omfattning särskilda regler därutöver
erfordras till ledning för domaren och för säkerställande av en jämn rättstillämpning.

Med dagsbotssystemet torde, såsom också namnet anger, vid dess framträdande
ha asyftats ett fastställande av det penningbelopp, beräknat för dag, som
den sakfällde vid bötesdomens meddelande under en längre tid kan antagas böra
avstå, med hänsyn till inkomst, förmögenhet och ekonomiska förhållanden i övrigt
utan att han därigenom lider nöd eller brister i honom åliggande försörjningsskyldighet.
Detta belopp, som den sakfällde med god vilja för varje dag
kan lägga å sido, skulle således anses motsvara en dagsbot. Denna innebörd av
dagsbotsbeloppet har särskilt framhållits av Svea hovrätt i dess yttrande och
mot densamma torde i stort sett icke vara något att erinra ur principiell synpunkt.
Hur beräkningen av dagsbotsbeloppet skall närmare utföras är uppenbarligen
ett spörsmål, som i varje särskilt fall måste överlämnas åt domarens fria
prövning. I flertalet fall torde utgångspirnkten böra vara ett fastställande
av den sakfälldes medelinkomst för dag. Man bör därvid icke åtnöja
sig med medelinkomsten för de närmast före domen förflutna dagarna,
utan beräkningarna böra grundas på en längre tid. Inom sådana yrken, i
vilka det egentliga yrkesarbetet är begränsat till en viss årstid eller förtjänsten
avsevärt växlar under olika delar av året, torde vara nödvändigt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

till grund för uppskattningen av medelinkomsten för dag lägga hela årsinkomsten
räknat tillbaka från tiden för domen. Har den sakfällde icke någon inkomst,
oaktat han ej varit urståndsatt att utföra eller erhålla förvärvsarbete,
bör hans dagsinkomst bestämmas till genomsnittsförtjänsten för dag i orten för
personer i hans ställning. Vid avgörande huru stor del av dagsinkomsten, som
skall tagas i anspråk såsom dagsbot, böra samtliga på den sakfälldes betalningsförmåga
inverkande omständigheter beaktas. I första hand bör salunda
hänsyn tagas till vad som kan anses nödigt till den sakfälldes eget underhall
samt till fullgörande av honom åliggande försörjningsskyldighet. Men vidare
böra beaktas den sakfällde åliggande ekonomiska förpliktelser av annat slag.
Är den sakfällde i besittning av förmögenhet, inverkar detta uppenbarligen
höjande. Har den sakfällde ringa eller ingen inkomst, oaktat hans levnadskostnader
äro höga, böra dessa senare i stället för inkomsten läggas till grund vid
dagsbotsbeloppets bestämmande.

I några av de inkomna yttrandena har berörts frågan, huruvida den omständigheten
att brottet medfört vinning för den sakfällde, bör inverka på bötesbeloppet
och uttalats den uppfattningen att så borde ske. Emellertid torde de
fall, som här åsyftas, kunna förekomma ej allenast då den brottsliga gärningen
belägges med bötesstraff, utan kanske lika ofta då brottet förskyller frihetsstraff.
Frågan står alltså icke i något nödvändigt sammanhang med bötesstraffets
ordnande. Riktigast torde därför vara att sådan orättmätig vinst, vare
sig brottet belägges med botes- eller frihetsstraff, göres till föremål för konfiskation.
I denna riktning har ock frågan erhållit sin lösning i åtskilliga
länders strafflagstiftning. Oberoende av dylika regler torde dock möjlighet
icke saknas att jämväl med dagsbotssystemet komma till rätta med brott
av ifrågavarande beskaffenhet. Sålunda kan vid utmätande av dagsböternas
antal hänsyn tagas till vinningslystnaden som ett motiv för brottet, likasom
den orättmätiga vinst, som genom brottet åtkommits, kan verka höjande på
dagsbotens belopp, i den mån ej dylik vinst giver anledning till ett skadeståndsanspråk
från målsägandens sida eller eljest redan är undandragen den sakfälldes
förfogande.

Med dagsbotsbeloppets storlek sammanhänger ock frågan örn införande i lag
av visst lägsta och högsta belopp för dagsboten. Ur principiell synpunkt torde
visserligen invändningar mot en dylik anordning kunna göras gällande, men å
andra sidan kunna till förmån för densamma anföras vägande praktiska skäl.
Särskilt vid införande i vår lagstiftning av en ny och hittills oprövad princip
i fråga örn bötesstraffet är det av vikt, att till ledning för domstolarnas tilllämpning
lagstiftaren tydligt angiver de gränser, inom vilka uppskattningen
bör äga rum. Jag anser alltså övervägande skäl tala för ett bibehållande av
det i departementsförslaget utsatta högsta beloppet för dagsboten, trehundra
kronor. Vad angår införande jämväl av en lägsta gräns har jag — särskilt
med hänsyn till de farhågor, som framkommit, att utan en sadan dagsbotsbeloppet
skulle kunna sättas så lågt, att böterna förlorade sin effektivitet såsom
straff — ansett mig böra beakta de härutinnan framställda anmärkningarna;

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

och jag förordar i sadant hänseende ett minimum av en krona. Av enahanda
anledning har jag ock, da böterna inom dagsbotsområdet icke böra understiga
det bötesminimum av fem kronor,, som i allmänhet gäller för de utom
dagsbotsomradet fallande brotten, såsom bland andra Svea och Göta hovrätter
payrkat, upptagit en motsvarande bestämmelse för bötesbelopp inom
dagsbotsområdet.

I detta sammanhang må erinras örn den av mig till undvikande av en alltför
sträng tillämpning föreslagna regel, enligt vilken dagsbotsbeloppet må jämkas
vid ringa brott.

En fråga, som i de avgivna yttrandena givit anledning till skiftande omdömen,
avser omfattningen av det material, som skall ligga till grund för bestämmande
av dagsbotsbeloppet, och det sätt, på vilket detta material skall tillhandahållas
domstolen. Jag anser mig härvid böra förutskicka, att med dagsbotssystemet
icke asyftas någon proportionalisering med matematisk noggrannhet
efter betalningsförmågan utan att dagsbotsbeloppets bestämmande
bör vara föremål för domstolens fria prövning. I mångå fall torde den tilltalades
egna uppgifter jämte vad domstolen i övrigt har sig bekant örn den
tilltalade lämna erforderlig ledning. I sådana fall, då anledning därtill föreligger,
bör emellertid utredning förebringas av åklagaren. Vad angår arbetsanställda
torde nödiga upplysningar kunna erhållas bos arbetsgivaren. God
ledning erbjuder självfallet den tilltalades skattetaxering. Hur utredningen
än kan komma att avägabringas är det dock tydligt, att denna icke bör överskrida
vad som betingas av frågans större eller mindre betydelse i varje särskilt
fall. I allmänhet bör åklagaren vara beredd att redan vid målets första
handläggning inför domstolen framlägga den utredning, som kan anses påkallad
av omständigheterna, och uppskov för sådant ändamål såvitt möjligt
undvikas.

Avbetalning. Dei1 otanke’ som HgSer till grund för dagsbotssystemet, är att bötesstraffet
skall så avpassas efter den sakfälldes betalningsförmåga, att han med god
vilja skall kunna erlägga böterna i penningar och icke behöva undergå
fängelsestraff. För att detta syfte skall kunna nås krävas, åtminstone då
det gäller något större bötesbelopp, anordningar, som medgiva, att den bötfällde
må erhålla tillräckligt rådrum för böternas gäldande. Detta krav
framträder med styrka beträffande flertalet bötfällda, som icke förfoga över
andra tillgångar än sina löpande inkomster. Fördenskull erfordras regler
örn rätt till anstånd och avbetalning i fråga örn böternas erläggande. Närmare
bestämmelser härom torde, liksom övriga detaljföreskrifter angående
indrivning av böter, böra meddelas i administrativ ordning. För möjliggörande
härav torde i lag endast böra upptagas ett bemyndigande för Kungl.
Maj .t att utfärda dylika föreskrifter. Ett stadgande av sådan innebörd ingick
i departementsförslaget (strafflagen 2 kap. 9 §) och har av de börda
myndigheterna i sak lämnats utan erinran. I överensstämmelse härmed föreslår
även jag ett dylikt stadgande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Jag övergår härefter att redogöra för lagstiftningens närmare utformning Lagstiftoch
de synpunkter, som därvid varit vägledande. närmare

En av de mera vägande anmärkningar mot departementsförslagets utform- utformning,
ning riktar sig däremot, att de grundläggande reglerna örn dagsbotssystemet,
vilka djupt ingripa i anordnandet av böter såsom en allmän straffart enligt
strafflagen, upptagits i en fristående lag och icke i själva strafflagen. Med
denna anmärkning sammanhänger nära en annan, nämligen att de förut gällande
bötessatserna skulle komma att kvarstå, ändå att de i det väsentliga icke
finge någon betydelse för straffens utmätande. Vad sålunda anförts synes mig
värt allt beaktande. Vid närmare övervägande av denna fråga har jag funnit det
görligt att, utan alltför omfattande ändringar, i strafflagens allmänna del (2
kap.) införa huvudregeln örn bötesstraffets utformning enligt dagsbotssystemet
samt i den speciella delen av strafflagen vidtaga därav påkallade ändringar i
de särskilda straffbestämmelserna. Dessa senare ändringar bliva visserligen
ganska talrika, men äro å andra sidan av övervägande formell och föga ingripande
beskaffenhet. Genom denna anordning vinnes, förutom en i systematiskt
avseende riktigare uppställning, att dagsbotsområdets avgränsning för strafflagens
del icke behöver ske genom en allmän och på grund därav föga smidig
formel utan kan genom de särskilda straffbudens avfattning erhålla en mjukare
anpassning efter de särskilda brottens natur. I fråga örn specialstraffrätten kan
sistnämnda förfarande icke komma till användning på grund av de hithörande
straffbudens stora antal och ringa överskådlighet. Men även för specialstraffrätten
vinnes den fördelen, att föreskrift örn dagsbotssystemets tillämpning kan
meddelas genom en enkel hänvisning till de i strafflagens allmänna del upptagna
bestämmelserna örn böters ådömande i dagsböter.

I överensstämmelse härmed och i enlighet med de av mig angivna huvudgrunderna
för bötesstraffets reformering enligt dagsbotssystemet har jag låtit
upprätta förslag dels till lag om ändring i vissa delar av strafflagen, dels till
lag angående dagsböter inom specialstraffrätten (särskild böteslag), dels ock
till lag örn ändrad lydelse av lil § strafflagen för krigsmakten.

över förslagen har yttrande inhämtats av professor Thyrén i egenskap av
sakkunnig för utarbetande av förslag till revision av strafflagen; och Thyrén
har därvid i huvudsak uttalat, att han i fråga örn den ändrade avgränsningen
av dagbotsområdet inom allmänna strafflagen ansåge densamma, såsom redan
framginge av hans föregående yttrande, för en obetingad förbättring, att beträffande
den föreslagna jämkningsregeln förändringen torde -—- såvitt regeln
så uppfattades, såsom den torde vara avsedd, nämligen i främsta rummet så,
att vid Anssa institut, där kriminaliteten, såvitt den framginge av gärningen,
måste anses ringa, dagsbotsprincipen i mindre mån än vid de klart kriminella
fallen skulle komma till tillämpning ■—- böra betecknas såsom lyckligt funnen,
samt att vad slutligen anginge det i och för sig naturliga införandet i den
allmänna strafflagen av dagsbotsbestämmelserna, det syntes honom — i betraktande
av det försiktiga maximum för dagsbotens belopp — att den av platsen i
strafflagen följande större orubbligheten av de nya reglerna icke väckte betänklighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Strafflagen.

Dagsbotsomradets
(ingr
ansning.

Bötesmaxima
200 kr.

Ändringarna i strafflagen avse dels allmänna delen., dels speciella delen.

I strafflagens 2 kap. ’0m straff, som efter denna lag ådömas må’ ha i 8 §
upptagits de allmänna bestämmelserna örn böters ådömande i dagsböter. Utöver
vad jag redan anfört torde här endast böra nämnas följande. Såsom
norm för bestämmandet av dagsböternas antal har angivits brottets ''beskaffenhet’
i stället för, såsom tidigare, dess ''svårhet’. Vidare bar, på sätt redan
skett i departementsförslaget, såsom en av de omständigheter, vartill hänsyn
skall tagas vid dagsbotsbeloppets bestämmande, angivits ''ekonomiska förhållanden
i övrigt’ i stället för ''andra levnadsförhållanden’, mot vilket senare
uttryck erinringar framställdes under behandlingen i riksdagen av 1927 års
förslag. Med hänsyn till de brott, som komma att lämnas utanför dagsbotsområdet,
har i andra stycket bibehållits det huvudsakliga innehållet i nu
gällande regler örn penningböter. Tredje stycket upptager bestämmelsen, att
böter tillfalla kronan.

Såsom av det föregående framgår, kan dagsbotssystemet icke erhålla en undantagslös
tillämpning inom strafflagen. En närmare bestämning av dagsbotsområdet
måste sålunda vidtagas. I fråga örn de särskilda bestämmelserna
angående brott inom dagsbotsområdet måste dessutom tillses, att icke i den
nuvarande lydelsen finnes något, som står i strid med innehållet i 2 kap.
8 § i dess föreslagna lydelse. Detta innebär, att stadganden, som närmare bestämma
böternas belopp i penningar, böra utgå, så att bötesstraffet för ifrågavarande
brott angives endast såsom ''böter’. I samband härmed kunna smärre
omformuleringar och omgrupperingar av brottsbestämningarna påfordras av
redaktionella hänsyn.

Vad till en början angår dagsbotsområdets avgränsning kunna undantag
ifrågasättas dels, såsom förut framhållits, beträffande lindrigare brott, som
hava en övervägande karaktär av ordningsförseelser, dels beträffande brott,
som för närvarande äro belagda med så kallade normerade böter.

Såsom ordningsförseelser kan det inom strafflagen med dess ålderdomligt
låga bötessatser uppenbarligen icke ifrågakomma att betrakta brott, vilka enligt
den för specialstraffrätten antagna gränsen skulle vara att anse såsom
egentliga förbrytelser, det vill säga sådana, för vilka den nuvarande straffskalan
har högre maximum än trehundra kronor. Sistnämnda belopp förekommer
icke såsom bötesmaximum inom strafflagen. Däremot innehåller denna
ett antal straffbestämmelser med maxima å tvåhundra kronor eller lägre belopp.
Enligt departementsförslaget skulle dessa samtliga lämnas utanför dagsbotsområdet.
Häremot ha i ett stort antal av de avgivna yttrandena, bland
andra av Svea och Göta hovrätter samt professor Thyrén, framställts anmärkningar.
Riktigheten av dessa torde i allmänhet icke kunna förnekas.
I synnerhet gäller detta vissa brott, för vilka straffmaximum för närvarande
är böter å tvåhundra kronor, nämligen visst deltagande i upplopp (10
kap. 13 §), vägrande av inträde åt förrättningsman (10 kap. 23 § första punkten),
lindrigare missfirmelse (16 kap. 11 §), olovlig jakt å annans jaktområde,
som ej är inhägnat till jaktpark eller djurgård (24 kap. 13 § första stycket).
I själva verket synas även övriga brott, vilka för närvarande äro be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

lagda med böter högst tvåhundra kronor (underlåtenhet att hörsamma myndighets
bud vid upplösning av sammankomst, 10 kap. 15 §; deltagande i äventyrligt
spel, 18 kap. 14 §; visst vållande till skada å egendom, 19 kap. 22 §; olovligt
svedjande m. m. å samfälld skog eller mark, 24 kap. 5 §; uppsåtlig! släppande
av kreatur å annans ägor, 24 kap. 8 § första punkten) kunna ådagalägga
sådan viljefarlighet eller grov oaktsamhet, att de böra hänföras under dagsbotsområdet.

Något annorlunda är förhållandet med de brott, för vilka bötesmaximum för Bötesmaxima
närvarande är etthundra kronor eller lägre belopp. Häribland finnas obestrid- därunder,
ligen rena ordningsförseelser. I främsta rummet kan nämnas förargelseväckande
beteende å allmän plats (11 kap. 15 § första stycket); fullständig enighet
synes råda därom, att denna förseelse redan på grund av sin talrika förekomst
måste av rent praktiska skäl undantagas från dagsbotsområdet. Detsamma
gäller örn fylleri (18 kap. 15 §); tvekan kunde visserligen råda beträffande
fylleri under försvårande omständigheter, som för närvarande kan beläggas
med böter å 25—500 kronor, men såväl praktiska hänsyn som den flytande beskaffenheten
av gränsen mellan vanligt och svårt fylleri torde nödvändiggöra,
att även det sistnämnda behandlas såsom ordningsförseelse med bibehållande
av den nuvarande straffskalan. Med hänsyn till den avfattning, som givits
föreskriften i 2 kap. 8 § andra stycket angående dagsbotsområdets avgränsning,
måste i 18 kap. 15 § andra punkten det nu gällande bötesmaximum, femhundra
kronor, uttryckligen angivas. Särskild motivering torde ej erfordras för att
utanför dagsbotsområdet lämnas ytterligare följande brott: sabbatsbrott (7
kap. 8 §, där bötesmaximum är så lågt som tjugu kronor); förargelseväckande
beteende vid offentlig sammankomst (11 kap. 9 § andra stycket); försummelse
att behörigen avlämna eller vårda vissa verktyg, vilka kunna missbrukas för
förfalskningsbrott (12 kap. 19 §); brukande av mått eller vikt, som ej behörigen
justerats eller omjusterats (22 kap. 5 § tredje och fjärde styckena) ;
vållande genom underlåten vård att kreatur inkomma på annans ägor (24
kap. 9 §); tagande av olovlig väg eller gångstig (24 kap. 11 §). Härmed
torde slutligen böra likställas olovligt brytande eller nedkastande av annans
hägnad eller grind, som enligt 24 kap. 10 § är belagt med ett så lågt maximistraff
som tjugu kronor; dylika gärningar kunna visserligen otvivelaktigt
understundom förtjäna ett betydligt strängare bedömande, men det är att märka,
att enligt uttrycklig hänvisning i lagrummet för dessa fall kan användas
19 kap. 20 § med dess avsevärt högre straffmaximum.

Till dagsbotsområdet torde böra hänföras övriga brott, för vilka strafflagen
för närvarande stadgar ett högsta straff av böter å etthundra kronor eller
lägre belopp, nämligen: borttagande m. m. av offentlig myndighets kungörelse
(10 kap. 19 §); vägrande av handräckning, som förrättningsman vid offentlig
förrättning är berättigad att fordra (10 kap. 23 § andra punkten); eftergörande
av mynt eller penningsedel, som icke skett i bedräglig avsikt (12 kap.

15 §); obehörigt förfärdigande av verktyg för tillverkning av mynt m. m. (12
kap. 18 § andra stycket); vållande till medelsvår kroppsskada (14 kap. 17 §
andra stycket); uppsåtligen osann uppgift i orlovssedel, intyg och dylikt, så

Kungl. Maj:t? proposition nr 188.

Normerade

böter.

att annan kan vilseledas (22 kap. 17 §); uppsåtlig^ missbruk av betesrätt å
samfälld mark (24 kap. 8 § andra stycket); missbruk av rätt i samfällt fiske
(24 kap. 14 § andra punkten).

För vissa brott skola böter ådömas i förhållande till värdet å viss egendom
eller liknande. Enligt strafflagen förekomma dylika normerade böter för
underlåtenhet att behörigen lysa fynd eller hittegods (22 kap. 19 § första stycket),
för bodräkt, där omständigheterna icke äro synnerligen försvårande (22
kap. 20 § första punkten), samt för åtskilliga ämbetsbrott (25 kap. 21 § första
punkten).

Bestämmelsen i 25 kap. 21 § första punkten torde i samband med införande
av ett dagsbotssystem böra upphävas. Enligt denna bestämmelse må i vissa
fall böter för ämbetsbrott ''sättas högst till beloppet för ett år av den lön och
övriga inkomst, som åtfölja det ämbete, vari den skyldige sig förbrutit’. För
brott i ämbete med jämförelsevis högre avlöning innebär denna bestämmelse
en avsevärd höjning av det eljest gällande bötesmaximum. Detta har även
varit åsyftat, då bestämmelsen av lagkommittén insattes i dess förslag till
strafflag (andra upplagan 1839, 28 kap. 22 § första punkten). Det är emellertid
härvid att märka, att detta förslag icke bland straffen för ämbetsbrott
upptog mistning av ämbete på viss tid, så kallad suspension; och det var
på grund härav, som man fann behov av ett högt bötesmaximum. ''Då
suspension’, heter det i lagkommitténs motiv, ''såsom straff å ämbetsförseelser av
lindrigare beskaffenhet än de, som medföra mistning av ämbete (det vill säga
avsättning enligt strafflagens terminologi), ej blivit bibehållen, och det ej heller
ansetts lämpligt att för dem använda fängelsestraff, har kommittén, enär följaktligen
bötesstraffet för alla sådana förseelser kommer att tillämpas, funnit
nödigt bestämma en sådan grund för böternas åläggande, att straffets ändamål
må uppfyllas, den nämligen, att de må utsättas i förhållande till den lön och
övriga inkomster, som åtfölja den felandes ämbete, dock högst till deras belopp
för ett år.’ Den anförda grunden för bötesstraffets utmätande på dylikt sätt
bortföll i och med det att man under riksdagsbehandlingen av det slutliga förslaget
till strafflag, i enlighet med yrkande av högsta domstolens flesta ledamöter,
återupptog suspensionsstraffet, varigenom uppenbarligen bötesstraffets
område kom att inskränkas. Likväl fick den tidigare föreslagna regeln örn
bötesstraffet kvarstå.

I jämförelse med de flesta övriga bestämmelser örn normerade böter
företer denna föreskrift den egendomlighet, att den icke reglerar bötesbeloppet
i förhållande till något objekt för den begångna förbrytelsen eller eljest
till dennas åtminstone objektiva svårhetsgrad, utan helt hänför sig till den
brottsliges personliga förhallanden. Regelns innehåll föranleder nämligen
bötesstraffets proportionalisering efter ämbetsmannens större eller mindre avlöning;
den star sålunda i god överensstämmelse med dagsbotssystemets grundtanke.
Från den utformning, som häråt givits i det nu förevarande förslaget,
innebär regeln de avvikelser, dels att man skall bortse från ämbetsmannens ekonomiska
förhållanden i den mån de ej sammanhänga med storleken av hans
avlöning, dels att bötesstraffets maximum (ett års avlöning) ofta torde bliva

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

icke oväsentligt högre än det allmänna bötesmaximum (etthundratjugu dagsböter).
Dessa skiljaktigheter torde icke böra föranleda, att den ifrågavarande
särskilda regeln om bötesproportionalisering bibehålies. Det kan å ena sidan
icke vara riktigt, att bötesmaximum för ämbetsförbrytelse av en förmögen innehavare
av en lågt avlönad, ehuru kanske betydelsefull befattning (exempelvis
med karaktär av bisyssla) måste bliva lägre än bötesmaximum för andra brott
av en ämbetsman i dylik ställning. Och å andra sidan torde endast i rena undantagsfall
ett bötesstraff för en i övrigt obemedlad ämbetsman böra utgå
med så högt belopp som ett års bruttoinkomst av avlöning (utan varje avdrag
för försörjningsskyldighet, skatter, skuldräntor och dylikt). Även med bortfallande
av denna föreskrift kvarstår för övrigt möjligheten att genom ådömande
av längre tids suspension, vilken är förenad med mistning av avlöningen
(2 kap. 16 § andra stycket), åstadkomma en mycket kännbar ekonomisk förlust.
Till stöd för upphävande av 25 kap. 21 § första punkten kan ytterligare
åberopas, att den i tillämpningen veterligen aldrig utnyttjats för ådömande av
mycket höga bötesstraff. Dess upphävande i samband med införande av dagsbotssystem
i en ny strafflag har ock föreslagits av professor Thyrén i det av
honom avgivna förberedande utkastet till strafflag (speciella delen, VII; se
motiven sid. 174).

De i 22 kap. 19 och 20 §§ upptagna bestämmelserna örn normering av böter
efter värdet av hittegods respektive efter värdet av vad som vid bodräkt undandraga
kunna sägas tillböra en mera ålderdomlig typ av straffbestämmelser,
som i övrigt numera icke är företrädd inom strafflagen, och det är icke antagligt,
att de vid en fullständig omarbetning av denna skulle komma att bibehållas.
Sålunda sakna de motsvarighet i professor Tbyréns förberedande utkast
(speciella delen, III, 2 och 12 §§). Likväl torde de vid den nu föreslagna
lagstiftningsåtgärden böra lämnas orubbade. Särskilt vad angår hittegodsdeliktet
kan det nämligen icke bestridas, att objektets värde kan erbjuda en
giltig grund för böternas vare sig sänkning eller höjning i förhållande till det
belopp, som skulle bli resultatet av en följdriktig tillämpning av dagsbotssystemet
— i varje fall i lika hög grad som en dylik bötesnormering är påkallad
i de talrika fall inom specialstraffrätten, för vilka därom givna stadganden
torde böra bibehållas oförändrade.

Såsom tidigare framhållits har jag ansett skäl ej föreligga att inom dagsbotsområdet
för särskilda brott föreskriva lägre bötesmaxima än det allmänna, etthundratjugu
dagsböter. De i strafflagen förekommande bötesmaxima å lägre
belopp än femhundra kronor (50, 100, 200 kronor) torde för en nutida uppfattning
redan länge ha framträtt såsom omotiverade, till synes godtyckliga. Anledningarna
härtill äro flera, även örn den betydande sänkningen av penningvärdet
under strafflagens giltighetstid lämnas utom räkningen: på vissa punkter
hava genom partiella ändringar skett jämkningar i lagens bötesbelopp, medan
andra lagrum icke kommit att upptagas till omarbetning; uppfattningen örn de
brottsliga gärningarnas svårhetsgrad har under tiden förskjutits, och så vidare.
Även örn vissa skäl förefinnas att med hänsyn till bötesmaxima differentiera
mellan skilda i strafflagen upptagna brott, torde det dock icke böra ifråga -

Daasbotsskalans
begränsning Särskilda maxima.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

komma att nu efter rent matematiska grunder överföra till dagsbotssystemet
de nuvarande lägre maxima. Införandet av maxima efter andra grunder skulle
åter svårligen kunna ske utan en närmare omprövning av de särskilda brottsbegreppen,
vilken icke nu lämpligen kan ifrågakomma. Örn därför det riktigaste
synes vara, att inom hela dagsbotsområdet i strafflagen bibehålla det
allmänna maximum av etthundratjugu dagsböter, innebär detta naturligtvis
icke, att för varje brott sistnämnda bötessats skall avse ett normalt maximum;
vid åtskilliga brottsarter torde tvärtom de svåraste fallen ligga under, ibland
långt under den grad av brottslighet, som förtjänar lagens högsta bötesstraff.

Det är efter det föregående icke nödigt att här särskilt genomgå de lagrum,
som nu upptaga bötesmaxima. Här torde dock särskilt böra uppmärksammas
stadgandet i 14 kap. 17 § andra stycket, där bötesmaximum är så lågt som femtio
kronor. Detta lagrum stadgar straff för vållande till ''mindre lyte eller
kroppsfel eller lindrigare sjukdom än i 10 § sågs’, det vill säga till mindre svår
kroppsskada än t. ex. förlust av ett öga, arm eller ben. Det lär vara uppenbart,
att femtio kronor såsom högsta bötesstraff för dylikt vållande länge varit alldeles
otillräckligt. Nutiden skattar individens kroppsliga integritet och därav
beroende arbetsförmåga betydligt högre än en gången tid. Och särskilt med
den stigande användningen av motorfordon och farliga maskiner är ett effektivt
inskridande mot vårdslöshet vid deras handhavande, varigenom annan lider skada,
särdeles behövligt. Bötesstraff utan särskild begränsning torde därför för
detta brott ingalunda vara för högt.

Särskilda Av skäl, sorn förut anförts, böra de nuvarande bötesminima å tio, tjugu eller

minima, tjugufem kronor icke erhålla motsvarighet i ett dagsbotssystem. De något
högre minima å femtio eller etthundra kronor böra däremot bibehållas, varvid
grunden för omräkning i dagsböter bör vara, att varje tiotal kronor svarar
mot en dagsbot. Mot femtio kronor skola alltså svara fem dagsböter och mot
etthundra kronor tio dagsböter. Endast på en punkt har skett avvikelse härifrån.
Det i 14 kap. 9 § stadgade minsta straffet för vållande till annans död
är femtio kronor. Detta synes mig alltför lågt, i synnerhet som förekomsten
av detta brott numera är synnerligen stor, icke minst beroende på vårdslöshet
vid handhavande av motorfordon. Lägre minimistraff än tio dagsböter lär
därför icke böra ifrågakomma även för de mest lindriga fall. Det må härvid
anmärkas, att professor Thyrén i sitt förberedande utkast till strafflag (speciella
delen I, 16 §) satt minimistraffet till femtio dagsböter (inom en allmän
dagsbotsskala av lägst en och högst tvåhundra dagsböter).

Anstånd och I det föregående är anmärkt, att i samband med dagsbotssystemets införan ai

e a tung. j^r me(j(je]a<s ett stadgande örn bemyndigande för Kungl. Maj :t att i administrativ
ordning utfärda bestämmelser angående anstånd med gäldande av
böter och rätt att erlägga böter genom avbetalning. Stadgandet synes
lämpligen kunna erhålla sin plats i strafflagen 2 kap. 9 § såsom ett första
stycke, varefter de nuvarande bestämmelserna i paragrafen böra sammanföras
till ett andra stycke.

Till det närmare innehållet av de bestämmelser, vilka sålunda skulle komma

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

att av Kungl. Majit utfärdas, torde jag icke i frågans nuvarande läge böra
taga ställning. Viss ledning för bestämmelsernas utformning erhålles dels av
professor Tbyréns förberedande utkast till strafflag, allmänna delen, 2 kap.
21 och 22 §§, dels ock i strafflagskommissionens förslag till strafflag, allmänna
delen, 7 kap. 16 §. Det är tydligt, att såsom förutsättning för uppskov
med böters betalning åtminstone i regel bör gälla, att bötesbeloppet är
så stort att med hänsyn till den sakfälldes personliga och ekonomiska förhållanden
svårighet föreligger för honom att jämväl med god vilja på en gång
erlägga hela beloppet. Hura högt den längsta tiden för uppskov med betalningen
bör sättas, kan vara föremål för delade meningar; i fråga örn avbetalning
har fristen för den sista postens erläggande i Thyréns utkast och i strafflagskommissionens
förslag ansetts icke böra överstiga ett år. övervägande
skäl synas tala för att prövningen av dessa frågor icke förläggas till domstol
utan ingår som ett led i straffverkställigheten.

Angående förvandling av böter till fängelse meddelas bestämmelser i strafflagen
2 kap. 10—13 §§. Vissa ändringar häruti föranledas dels av dagsbotssystemets
införande och dels av hänsyn till de fall, då anstånd med gäldande
av böter eller rätt att erlägga böter genom avbetalning kommer att medgivas.

I det föregående har jag framhållit att, vid tillämpning av dagsbotssystemet,
förvandlingsstraffet för ett visst bötesstraff bör bestämmas i förhållande
till dagsböternas antal och icke såsom nu i förhållande till böternas penningbelopp.
Reglerna härom böra få sin plats i 11 § första stycket. Såsom en
fördel hos den av mig föreslagna dagsbotsskalan av minst en och högst etthundratjugu
dagsböter har jag angivit, att varje dags fängelse kommer att i
stort sett svara mot två dagsböter. Av enahanda skäl, som voro bestämmande för
1927 års proposition, anser jag, att förvandlingsstraffets minimum icke bör
understiga tre dagar, men att en i och för sig önskvärd höjning därav icke bör
för närvarande genomföras. Med den föreslagna byggnaden av förvandlingsskalan
kommer förvandlingsstraffets maximum av sextio dagar att inträda vid
ett antal dagsböter av etthundratretton. Ökning av antalet dagsböter härutöver
till och med etthundratjugu kommer alltså icke att medföra någon ökning
av förvandlingsstraffet. I och för sig kunde skäl anföras för att icke stadga
något dylikt särskilt maximum för förvandlingsstraffet utan i enlighet med
huvudregeln låta detsamma ökas med dagsböternas antal till det härför i 8 §
stadgade maximum, så att det högsta förvandlingsstraffet skulle bliva sextiotre
dagar, motsvarande etthundranitton och etthundratjugu dagsböter. Då
emellertid en särskild regel örn maximum för förvandlingsstraff måste givas
av hänsyn till böter, som ådömas omedelbart i penningar, samt i fråga örn
sammanträffande bötesstraff, varom föreskrifter meddelas i 12 §, har jag funnit
en önskvärd enkelhet i lagens uppställning lättast kunna vinnas genom bibehållande
av sextio dagar såsom ett enhetligt, allmänt gällande maximum för
förvandlingsstraffet.

Vid sidan örn huvudregeln angående förvandling av böter, vilka ådömts i
dagsböter, erfordras för de fall, som avses i 8 § andra stycket, en regel örn
förvandling av böter, vilka ådömts omedelbart i penningar. Denna regel bör av -

Förvand ling.

Kungl. Maj :ts proposition nr 188.

fattas på det sätt, att vid dylik förvandling varje påbörjat tiotal riksdaler
anses svara mot en dagsbot. Häri ligger, såsom av det nyss sagda torde framgå,
icke någon förändring av nu gällande förvandlingsreglers innehåll. Ifrågavarande
föreskrift bör erhålla sin plats i 11 § såsom ett andra stycke.

Enligt stadgandet i 2 kap. 10 § är förutsättningen för böters förvandling
den, att hos den bötfällde saknas tillgång till böternas fulla gäldande. Härav
följer, såsom ock lär krävas av sakens natur, att förvandling måste ske, då tillgång
finnes till gäldande av en del men icke av hela bötesbeloppet. Av bestämmelsens
ordalydelse — att ''böterna’ skola förvandlas — i förening med
saknaden av särskild föreskrift örn förvandling, då tillgång finnes till
allenast en del av bötesbeloppet, har vidare ansetts följa, att i dylikt fall förvandlingen
skall avse de ådömda böternas fulla belopp, så att avdrag ej skall
medgivas för ett lägre belopp, som kan hava influtit. Härav blir i sin ordning
en konsekvens, att för böter icke får göras utmätning, där ej tillgångar kunna
åtkommas, som äro tillräckliga för hela bötesbeloppet; örn genom frivillig betalning
ett delbelopp influtit och därefter förvandling ägt rum för hela bötesbeloppet,
uppkomma ganska svårlösta spörsmål, huru skall förfaras med vad
som blivit guldet. De sålunda gällande reglerna kunna knappast anses vara
tillfredsställande. Då lagens mening är, att ett visst brott på grund av sin
beskaffenhet skall sonas med penningar, bör så ske i möjligaste mån. Även
bortsett från vad som kan anmärkas mot den nuvarande ordningen, lär det vara
uppenbart, att en ändring måste ske i och med att lagen medgiver avbetalning
av böter. Härmed blir erläggande av ett delbelopp något fullt normalt,
och det kan icke vara rimligt, att den verkställda avbetalningen skulle lämnas
obeaktad, då förvandling befinnes erforderlig på grund av omöjlighet att indriva
någon senare förfallen post. Förvandlingsstraffet bör endast motsvara
vad som icke erlagts. Härvid må erinras därom, att straff lagskommissionen,
som i sitt förslag till strafflag, allmänna delen, 7 kap. 16 § lämnade föreskrift
örn medgivande till böters gäldande avbetalningsvis, i 18 § första stycket (jfr
även 19 § andra och tredje styckena) stadgade, att förvandlingen skulle avse
’vad av böterna icke guldits’. En regel för detta fall bör nu införas i 2 kap.
strafflagen, lämpligen i 11 § såsom ett tredje stycke. Det torde icke finnas
anledning att begränsa regelns tillämpningsområde till det fall, att delbetalning
ägt rum efter ett behörigt medgivande till avbetalning å böter, utan den
bör komma till användning i alla de fall, då böter till en del guldits. I ett
fullt genomfört dagsbotssystem kunde ifrågasättas att, liksom enligt strafflagskommissionens
nyssberörda förslag, giva förevarande regel det innehåll, att
endast vad av böterna återstode oguldet skulle förvandlas. Hänsyn måste
emellertid tagas även till sådana böter, som ådömas omedelbart i penningar.
Det vore icke riktigt, örn den som dömts att böta omedelbart i penningar

2,000 kronor och därav guldit 800 kronor, skulle undergå ett förvandlingsstraff,
beräknat efter 1,200 kronor eller 60 dagar, det vill säga lika mycket
som örn han icke alls guldit något av böterna. Fördenskull föreslås,
att där någon del av böterna guldits, å förvandlingsstraffet för de ådömda
böterna skall avdragas så stor del, som svarar mot förhållandet mellan vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

som guldris och de ådömda böternas fulla belopp; härvid bör iakttagas,
att brutet dagatal skall förfalla samt att förvandlingsstraffet ej må sättas
lägre än tre dagar. I nyssnämnda exempel skulle i enlighet härmed förvandlingsstraffet
bliva 36 dagar. Då en uttrycklig föreskrift av nu berört
innehåll gives angående förvandling av böter, som till någon del guldris, lär
ordalydelsen i 10 §, ehuru den hittills icke utan fog åberopats till stöd för
ett avvikande tillvägagångssätt, kunna utan fara för missförstånd lämnas oförändrad.

Regler örn förvandling av flera sammanträffande bötesstraff givas nu i
12 §. Enligt dessa bestämmelser skall sådan förvandling ske efter böternas
sammanräknade belopp. Någon principiell ändring härutinnan påkallas icke
av dagsbotssystemets införande. Dock bör iakttagas, att sammanräkningen
bör avse det ådömda eller jämlikt 11 § andra stycket beräknade antalet dagsböter.
Vidare erfordras i anslutning till den i 11 § tredje stycket föreslagna
bestämmelsen en föreskrift för det fall, att vid förvandlingstillfället någotdera
bötesstraffets belopp blivit helt eller till en del guldet. Följdriktigt
bör bär inträda motsvarande tillämpning av de i 11 § tredje stycket angivna
grunderna. Fall kunna emellertid förekomma, då tillämpningen av
denna regel skulle leda till obilliga resultat. Örn sålunda någon samtidigt
har att erlägga dels femtio kronor, som ådömts honom omedelbart i penningar,
och dels enahanda belopp, utgörande exempelvis femtio dagsböter, samt den
bötfällde erlagt femtio kronor såsom betalning av sistnämnda bötesstraff,
skulle vid förvandling på grund av bristande tillgång till gäldande av återstående
femtio kronor förvandlingsstraffet enligt den angivna regeln komma
att utgöra hälften av trettioen eller femton dagars fängelse. Örn däremot förvandlingen
kommit att enbart avse det oguldna beloppet av femtio kronor, som
ådömts honom omedelbart i penningar, skulle förvandlingsstraffet ej ha blivit
högre än sex dagars fängelse. Det synes ej böra förvägras den dömde att enligt
sist angivna beräkningssätt genom avbetalningen fria sig från så stort förvandlingsstraff,
som, därest sammanträffande av straff ej förekommit, skolat svara
mot den gjorda betalningen. För den skull föreslås, att huvudregeln örn motsvarande
tillämpning av 11 § tredje stycket bör så modifieras, att i stället, där
förvandlingsstraffet därigenom bliver lägre, förvandlingen skall så göras, att
vad som guldits avräknas å det av straffen, mot vilket svarar ett i förhållande
till bötesbeloppet högre förvandlingsstraff, och återstoden förvandlas efter
vad i 11 § första och andra styckena sägs.

Innan jag lämnar strafflagen, må här meddelas en översikt över de ändringar,
som däri föreslagits.

2 kap. 8 §. De grundläggande reglerna örn dagsbotssystemet upptagas här.

2 kap. 9 §. Ett nytt första stycke införes, innehållande bemyndigande för
Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter örn anstånd och avbetalning i fråga om
böter. Nuvarande första stycke har sammanförts med andra stycket till ett
nytt andra stycke.

2 kap. 11 §. Förvandlingsstraffet enligt dagsbotssystemet och penningbots Bihang

till riksdagens protokoll, 1931. 1 sami. 1 Gh Käft. (Nr 188.) 5

Översikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

systemet regleras i första och andra styckena. I tredje stycket givas regler i
avseende å förvandling, då böter till en del guldits.

2 kap. 12 §■ Förvandling vid sammanträffande av bötesstraff regleras.

2 kap. 17 §. På grund av upphävande av 25 kap. 21 § bör den i förevarande
lagrum därtill givna hänvisningen utgå.

9 kap. 5 §. Den nuvarande bötesskalan i såväl första som andra punkten,
från och med femtio till och med ettusen riksdaler, ändras till ''böter, ej under
fem dagsböter''.

9 kap. 8 §. Enahanda ändring som i föregående §.

10 kap. 1 §. I första styckets andra punkt ändras bötesstraffets minimisats
från etthundra riksdaler till tio dagsböter.

10 kap. 2 §. De särskilt utsatta minimi- och maximisatserna för bötesstraff
utgå.

10 kap. 13 §. I första punkten utgå de särskilda minimi- och maximisatsema
för böter.

10 kap. 15 §. I tredje punkten göres enahanda ändring.

10 kap. 16 §. I första punkten ändras bötesstraffets minimisats från femtio
riksdaler till fem dagsböter och utgår det särskilda maximum.

10 kap. 17 §. I tredje stycket ändras bötesstraffets minimum från femtio
riksdaler till fem dagsböter.

10 kap. 19 §. Det särskilda maximum för bötesstraffet utgår.

10 kap. 23 §. I första punkten utgå bötesstraffets minimum och maximumi
andra punkten utgår maximum.

11 kap. 1 §. I första styckets andra punkt ändras bötesstraffets minimum
från femtio riksdaler till fem dagsböter.

11 kap. 2 §. I första stycket utgår det särskilda minimum för böter.

I andra punkten vidtages enahanda ändring.

Bötesstraffets minimum ändras från femtio riksdaler till fem

11 kap. 4 §.

11 kap. 7 §.
dagsböter.

11 kap. 8 §.

11 kap. 10 §.
straffet.

11 kap. 11 §.

12 kap. 15 §.
12 kap. 18 §.
14 kap. 9 §.

I andra punkten vidtages enahanda ändring.

I första punkten utgår det särskilda minimum för bötes Enahanda

ändring.

Det särskilda maximum för bötesstraffet utgår.

I andra stycket vidtages enahanda ändring.

I första stycket ändras bötesstraffets minimum från femtio

riksdaler till tio dagsböter.

14 kap. 12 §.
straffet.

14 kap. 15 §.
14 kap. 17 §.
straffet.

14 kap. 21 §.

I andra punkten utgår det särskilda minimum för bötes I

andra punkten vidtages motsvarande ändring.

I andra stycket utgår det särskilda maximum för bötes- I

I första styckets första punkt ändras bötesstraffets minimum

från femtio riksdaler till fem dagsböter.

Kungl. Maj ds proposition nr 188. 67

16 kap. 10 §, som endast innehåller ett särskilt maximum för bötesstraff i
vissa fall, upphäves.

16 kap. 11 §. Det särskilda maximum för bötesstraffet utgår.

IS kap. 14 §. I tredje punkten vidtages enahanda ändring.

18 kap. 15 §. I andra punkten angives uttryckligen nu gällande bötesmaximum,
femhundra riksdaler.

19 kap. 11 §. I första styckets andra punkt ändras bötesstraffets minimum
från etthundra riksdaler till tio dagsböter.

19 kap. 17 §. I andra styckets andra punkt utgå de särskilda minimi- och
maximisatserna för bötestraffet.

19 kap. 22 §. Det nu i andra styckets andra punkt utsatta särskilda maximum
för bötesstraffet bortfaller, i samband varmed en redaktionell jämkning
vidtages i detta stycke.

22 kap. 6 §. I andra stycket ändras bötesstraffets minimum från femtio
riksdaler till fem dagsböter.

22 kap. 17 §. Det särskilda maximum för bötesstraffet utgår.

24 kap. 2 §■ Bötesstraffets minimum ändras från femtio riksdaler till fem
''dagsböter.

24 kap. 3 §. I första punkten utgår det särskilda maximum för bötesstraffet.

24 kap. 5 §. Bötesstraffets särskilda minimum och maximum utgå.

24 kap. 8 §. I första punkten utgå bötesstraffets minimum och maximum;
i andra punkten utgår maximum. Båda punkterna sammandragas till en.

24 kap. 12 och 13 §§. I nuvarande 18 § första stycket bör bötesstraffets
särskilda maximum utgå, och i samma § andra stycket bör bötesstraffets minimum
ej upprätthållas. På grund härav blir bestämmelsen i 13 § andra stycket
överflödig och kan utgå. De nuvarande paragrafernas första stycken erhålla
samma straffskala och kunna därför sammanföras till en enhetlig bestämmelse,
vilken kommer att utgöra 12 §. Nuvarande 12 § andra stycket erhåller beteckningen.
13 §; dari andras bötesstraffets minimum från femtio riksdaler till fem
dagsböter.

24 kap. 14 §. I andra punkten utgår bötesstraffets särskilda maximum.

25 kap. 21 §, som endast uppställer särskilda skalor för bötesstraff i vissa
fall, upphäves.

Beträffande övergångsbestämmelserna hänvisas till vad i det följande sägs
angående tryckfrihetsförordningen.

Införandet i strafflagens allmänna del av de grundläggande reglerna för
dagsbotssystemet medför, såsom redan nämnts, för specialstraffrättens vidkommande
den fördelen, att föreskrift örn dagsbotssystemets tillämpning kan meddelas
genom en enkel hänvisning till samma regler i strafflagen 2 kap. 8 §. I enlighet
härmed bär i första stycket av 1 § i den föreslagna lagen angående dagsböter
inom specialstraffrätten (särskild böteslag) upptagits en sådan hänvisning.
Vid tillämpning av de där givna reglerna skall — i anslutning till vad
jag tidigare förordat beträffande särskilda brott inom strafflagen ■— iakttagas,

Särskilda

btfteslageii.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

att där minsta bot är bestämd till femtio kronor eller mera, lägsta antalet
dagsböter skall utgöra en tiondel av det sålunda bestämda bötesbeloppets
krontal. De särskilda minimisatserna, varom här är fråga, äro 50, 100, 200,
250, 300, 500 och 1,000 kronor. Minima å 250 och 1,000 kronor förekomma endast
i enstaka författningar, det förra i fiskeristadgan och det senare i förordningen
den 8 juni 1923 angående omsättnings- och utskänkningsskatt å
spritdrycker. Minimisatser å 50 eller 100 kronor förekomma särskilt i sjölagen,
fiskeristadgan, motorfordonsförordningen, aktiebolagslagen, banklagen,
sparbankslagen, lagen örn försäkringsrörelse, giftstadgan, hotellstadgan, förordningarna
angående eldfarliga oljor och explosiva varor, arbetstidslagen,
lagen örn arbetarskydd, rusdryckslagstiftningen, tullstadgan. Av övriga minima
förekomma företrädesvis 200 kronors minimum i motorfordonsförordningen,
jaktstadgan, förordningen örn explosiva varor, rusdryckslagstiftningen och
tullstadgan, 300 kronors minimum i rusdryckslagstiftningen samt 500 kronors
minimum i giftstadgan och rusdryckslagstiftningen.

I andra stycket meddelas föreskrift örn undantag från dagsbotssystemets till1
knipning inom specialstraffrätten enligt vad därom i det föregående anförts.

Under förevarande lags bestämmelser örn böter torde utan särskilt stadgande
ingå jämväl sådana vitén, vilka ådömas såsom straff, men ej vitén såsom
tvångsmedel.

Några av de hörda domstolarna hava ■— under erinran att böter, som ådömas
i dagsböter, kunde komma att uppgå till avsevärda belopp —■ framhållit
behovet av en bestämmelse, enligt vilken åklagares och angivares andel
i böterna begränsades. Frågan örn avskaffande av åklagares och angivares
bötesandelar har sedan länge stått på dagordningen. De i sådan riktning
framställda förslag (jfr riksdagens skrivelse nr 286 år 1917; Kungl.
Maj:ts remiss till lagrådet den 30 april 1926) hava icke lett till något resultat,
huvudsakligen beroende därpå, att man velat avbida en allmän processreform
eller ansett en lagändring i förevarande hänseende icke böra vidtagas annat
än i samband med en omorganisation av åklagarväsendet eller åtminstone
en allmän löneförbättring för de nuvarande åklagarbefattningarna.
Dessa skäl kunna visserligen icke åberopas för ett bibehållande av angivares
rätt till bötesandel, men då angivare i regel endast har del i åklagares
bötesandel, har anledning funnits icke föreligga att utan samband med indragning
av åklagarandelen frånkänna angivare rätt i nu förevarande hänseende.
Om sålunda tiden icke ansetts vara inne för allmänt avskaffande
av systemet med andel i böter för åklagare och angivare, har emellertid i författningar,
som tillkommit under senare tid, andelsrätt i böter regelmässigt icke
tillerkänts åklagare och angivare. Vidare hava i åtskilliga viktiga författningar
andelsbeloppen begränsats. Med dagsbotssystemets införande torde det
vara ofrånkomligt att över hela linjen genomföra en begränsning av åklagares
och angivares bötesandelar. Eljest skulle dessa andelar i vissa fall kunna
komma att uppgå till orimligt höga belopp. Vad de andelsberättigade genom
en dylik begränsning i vissa fall skulle förlora lärer uppvägas av den vinst,
de i andra fall torde komma att göra till följd av den understundom ej ringa

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

höjning av bötesbeloppet, som blir en följd av dagsbotssystemets införande.

En bestämmelse i angiven riktning har upptagits i 2 § i den föreslagna
lagen, därvid maximibeloppet ansetts lämpligen böra sättas till 500 kronor,
ett belopp, vartill åklagares andelsrätt redan i åtskilliga fall begränsats. I
detta sammanhang torde förtjäna erinras därom, att dagsbotssystemet icke
gjorts tillämpligt med avseende å normerade böter.

Beträffande övergångsbestämmelserna hänvisas till vad i det följande anföres
angående tryckfrihetsförordningen.

Dagsbotssystemets införande medför ändring jämväl i strafflagen för krigs- strafflagen för

i . -rr.. o .. • i krigsmakten.

makten. Härom ma namnas lönande:

Den reform av bötesstraffet, som införande av dagsbotssystemet innebär
för den allmänna strafflagens del, bör uppenbarligen komma till motsvarande
tillämpning inom området för strafflagen för krigsmakten. För uppnående
härav erfordras icke några mera omfattande ändringar i sistnämnda lag.

Ty de allmänna regler angående bötesstraffet, som föreslås till införande i allmänna
strafflagen 2 kap. 8, 9, 11 och 12 §§ komma på grund av den generella
hänvisningen i 18 § strafflagen för krigsmakten att gälla även i avseende å bötesstraff,
som ådömas enligt denna lag. Enahanda förhållande inträder i fråga
örn den ändrade formulering, som föreslagits i allmänna strafflagen 2 kap. 17 §
på grund av hänvisning i strafflagen för krigsmakten 28 § första stycket.

De ändringar, som föreslås i allmänna strafflagens bestämmelser örn särskilda
brott, komma att gälla även vid tillämpning av strafflagen för krigsmakten i de
fall, då denna beträffande straffet hänvisar till allmän lag. Då böter åläggas
såsom nedsatt straff jämlikt 83 § strafflagen för krigsmakten, skola de på
grund av 18 § samma lag, jämförd med 2 kap. 8 § allmänna strafflagen, ådömas
i dagsböter. Fullt självständiga föreskrifter beträffande bötesstraff för särskilda
brott förekomma i strafflagen för krigsmakten endast i lil §. I första
stycket förekommer en straffsats av ''fängelse i högst sex månader eller böter
högst ettusen kronor’. Detta bötesmaximum bör utgå av enahanda skäl, som
anförts beträffande dylika särskilda maxima i allmänna strafflagen. I andra
stycket upptages såsom straff ''böter, beräknade efter 25 kap. 21 § allmänna
strafflagen’. Då nu föreslagits, att sistnämnda bestämmelse skall upphävas,
och skäl icke finnas för tillämpning av däri stadgade grunder speciellt vid
ådömande av böter enligt lil § strafflagen för krigsmakten, bör även i detta
lagrum bötesstraffet angivas allenast såsom ''böter''.

Efter erinringar inom lagrådet, att dagsbotssystemet av såväl sakliga som Tryckfrihet*-lagtekniska skäl icke borde komma till användning för brottslighet, som skulle foror<''ntn^cttbedömas
enligt tryckfrihetsförordningen, föreslogs i 1927 års proposition, att
böteslagens bestämmelser icke skulle äga tillämpning, då böter i tryckfrihetsmål
utdömdes enligt allmän strafflag. Denna ståndpunkt torde alltjämt böra
intagas, även om enligt densamma tryckfrihetsförordningens straffrättsliga
innehåll i ännu högre grad än hittills kommer att framstå såsom exceptionellt.

Det ifrågavarande undantagets innebörd bör, närmare bestämt, bliva den, att
vissa enligt strafflagen nu allmänt gällande bötessatser (t. ex. i 16 kap.),

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

till vilka tryckfrihetsförordningen hänvisar, skola fortfara att tillämpas vid
ådömande av böter för tryckfrihetsbrott, ehuru de icke skola användas vid
ådömande av böter omedelbart enligt strafflagen och därför skola upphävas i
samband med dagsbotssystemets införande samt följaktligen ej längre ingå
i strafflagens framdeles gällande text. Genomförandet av detta undantag
kan utan en stark rubbning av det hittillsvarande förhållandet i lagtekniskt
avseende mellan strafflagen och tryckfrihetsförordningen icke ske på det
sätt, att en föreskrift av ifrågavarande innehåll införes i vare sig strafflagens
eller tryckfrihetsförordningens text. Förbehållet torde i stället lämpligen kunna
givas i samband med bestämmelsen örn ikraftträdande av lagen örn ändring i
vissa delar av strafflagen; härigenom torde tydligast framgå att upphävandet
av lagrummens nuvarande lydelse är på det sätt partiellt, att denna lydelse fortfarande
skall gälla såvitt angår tryckfrihetsmål. Härvid anmärkes, att av de
lagrum i strafflagens speciella del, som kunna bliva att tillämpa i tryckfrihetsmål,
endast fyra enligt förslaget skola erhålla ändrad lydelse (9 kap. 5 och 8
§§, 10 kap. 2 §, 16 kap. 11 §), varjämte 16 kap. 10 § skall upphävas. -— De
administrativa regler örn anstånd med böters gäldande och cm avbetalning,
som torde komma att utfärdas med stöd av bestämmelsen i strafflagen 2 kap.
9 § första stycket, liksom de ändrade föreskrifterna angående böters förvandling,
böra erhålla tillämpning å alla av domstol ådömda böter, oavsett på vilken
lag domen grundar sig, och sålunda komma att gälla även beträffande böter
för tryckfrihetsbrott. Beträffande dessa två punkter behöves alltså icke något
undantag för tryckfrihetsbrott, och nyssnämnda förbehåll kan sålunda begränsas
att avse bestämmande av straff för brott, vilka enligt vad i tryckfrihetsförordningen
nu är stadgat skola straffas enligt allmän lag.

De skäl, som tala emot dagsbotssystemets användning för tryckfrihetsbrott,
göra sig även gällande i fråga örn de fall, då i tryckfrihetsförordningen utan
hänvisning till allmän lag omedelbart lämnas föreskrift angående den straffskala,
som skall tillämpas. Jämväl för de fall, då sådana straffbestämmelser
stadga böter till högre maximibelopp än trehundra kronor och sålunda enligt
den föreslagna särskilda böteslagens ordalydelse skulle komma att falla inom
dagsbotssystemets tillämpningsområde, torde det vara uppenbart, att tryckfrihetsförordningen,
vilken har grundlags karaktär, lämnas orubbad av förevarande
lagstiftning. För tydlighetens skull torde det emellertid vara riktigast
att angående denna begränsning göra uttryckligt förbehåll i samband med
bestämmelsen örn ikraftträdande av den särskilda böteslagen.

Lagren äng.

villkorlig

straffdom.

Bland de lagrum utanför strafflagen, som vid införande av ett dagsbotssystem
påkalla särskild uppmärksamhet, är 1 § andra stycket lagen den 28 juni 1918
angående villkorlig straffdom. Enligt bestämmelse i detta lagrum må villkorlig
dom kunna tillämpas även, då straffet bestämmes till böter, ’dock ej i annat
fall, än där det är anledning antaga, att den dömde till följd1 av fattigdom
och bristande förvärvsförmåga skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff’.
Örn böter med tillämpning av dagsbotssystemet utmätas med skälig hänsyn
till den sakfälldes betalningsförmåga och oin anstånd kan erhållas med bötesbetalningen,
bör man kunna förutsätta att den bötfällde i regel blir i stånd

Kungl. Maj :ts proposition nr 188.

betala böterna, samt att förvandlingsstraff således endast undantagsvis skall
ifrågakomma. På dessa skäl har strafflagskommissionen i det år 1923 avgivna
förslaget till strafflag, allmänna delen (10 kap., motiven sid. 348), ansett
villkorlig dom icke böra ifrågakomma beträffande böter och ej heller i
fråga örn förvandlingsstraff. Att helt utesluta villkorlig dom beträffande
böter är emellertid i frågans nuvarande läge icke möjligt redan därför, att
talrika bötesstraff även hädanefter skola komma att ådömas enligt straffskalor,
som äro utsatta omedelbart i penningar, enligt samma grunder sorn hittills.

Med hänsyn härtill och då domstolarna i allt fall torde komma att iakttaga
stor varsamhet vid lagrummets tillämpning inom dagsbotsområdet, har jag
ansett att i detta sammanhang någon ändring av detsamma icke bör ske.

Av de hörda domstolarna ha ett par ifrågasatt, huruvida icke dagsbotssyste-jsätte^g^
mets införande borde medföra en ändring i rättegångsbalken 30 kap. 6 § 2 6 ^ "(ftlllf8ydg.
mom. sista punkten, enligt vilket stadgande fullföljd mot hovrätts utslag må rätten),
äga rum, därest vad den tilltalade dömts att utgiva, enbart i böter eller i böter
och skadestånd, uppgår till minst ettusenfemhundra kronor. Svea hovrätt har
sålunda framhållit, att stadgandet vore byggt på principen örn böters omedelbara
utmätande i penningar och måhända stöde mindre väl tillsammans med
en lagstiftning, som läte brottets svårlietsgrad komma till särskilt uttryck i
utslaget, varjämte Göta hovrätt erinrat, att, därest fullföljdsrätten fortfarande
skulle vara knuten till visst bötesbelopp, dagsbotssystemet skulle leda
till att nämnda rätt finge åtnjutas av den, vilkens ekonomiska, ställning
vore sådan, att han för ett brott bleve ådömd böter uppgående till etttusenfemhundra
kronor men icke av en obemedlad person, som dömts för ett i
allo likartat brott.

Vad hovrätterna sålunda anfört finner jag värt beaktande, men jag anser mig
dock icke böra i detta sammanhang upptaga frågan örn revision av bestämmelserna
rörande summa revisibilis, helst en sådan skulle medföra en rubbning
av de grunder, å vilka ifrågavarande bestämmelser äro uppbyggda.

Med ledning av de statistiska uppgifter, som angående ådömd.a böter för se- Bötesnare
halvåret 1930 erhållits från underdomstolama, ävensom vissa uppgifter, statistik,
som lämnats av statistiska centralbyrån, torde ungefärligen kunna beräknas, i
vilken omfattning bötesstraff skulle komma att ådömas i dagsböter enligt, den
av mig nu förordade lagstiftningen. Av hela antalet bötfällda, därå uppgifter
från underdomstolama lämnats, eller 31,947 skulle sålunda 22,524 hava ådömts
dagsböter och 9,423 böter omedelbart i penningar. För här berörda delar av
bötesområdet bomme följaktligen motsvarande siffror för hela året att bliva
respektive 45,048 och 18,846, därest bötespåföringarna vore lika fördelade å
vartdera halvåret. För beräkning av de bötfälldas antal inom övriga delar av
bötesområdet torde de från statistiska centralbyrån erhållna uppgifterna kunna
läggas till grund. Dessa uppgifter, som avse åren 1926 1928, utvisa att i

medeltal för år räknat bötfällts, för de brott inom dagsbotsområdet, som e,i
beröras av underdomstolarnas uppgifter, 1,436 personer (brott mot byggnadsstadgan
med flera stadgor m. lii.) samt för de brott utom dagsbotsområdet, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ej heller beröras av underdomstolarnas uppgifter, 31,215 personer (fylleri och
förargelseväckande beteende, brott, varå straffet skall bestämmas efter särskild
grund, samt tryckfrihetsbrott). Sammanläggas å ena sidan talen 45,048 och
1,436 avseende bötfällda, som skulle ådömts dagsböter, och å andra sidan talen
18,846 och 31,215 avseende bötfällda, som alltjämt skulle ådömts böter omedelbart
i penningar, erhållas talen 46,484 respektive 50,061. Det vill således förefalla
som örn dagsböter skulle komma att ådömas i närmare hälften av samtliga
fall, i vilka bötesstraff ifrågakommer.»

Föredraganden uppläser härefter de omförmälda förslagen till lag erin ändring
i vissa delar av strafflagen, lag angående dagsböter inom specialsttraffrätten
(särskild böteslag) och lag om ändrad lydelse av lil § strafflagen för
krigsmakten av den lydelse, de vid detta protokoll fogade bilagor utvisa, samt
hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen
avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av strafflagen.

2 Kap.

8 §.

Där enligt lagen böter äro för särskilt fall bestämda till visst högsta belopp
eller beroende av värdet å viss egendom, ådömes dock straffet omedelbart i penningar,
ej under fem riksdaler.

Böter tillfalla kronan.

9 §.

Anstånd med böters gäldande så ock avbetalning av böter må äga rum i den
ordning och under de villkor, Konungen bestämmer.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

dom i större utsträckning än här sägs skall undantagas från utmätning, lände
det till efterrättelse.

11 §.

Vid böters förvandling till fängelse svare en dagsbot mot tre dagars fängelse,
två dagsböter mot fyra dagars fängelse, samt varje följande påbörjat
antal av två dagsböter mot en dags fängelse, dock med iakttagande, att fängelsestraffet
ej må sättas över sextio dagar.

Vid förvandling av böter, som ådömts omedelbart i penningar, skall varje påbörjat
tiotal riksdaler anses svara mot en dagsbot.

12 §.

Skola böter förvandlas, de där genom flera domar ålagda äro; varde den
förvandling efter sammanräknade antalet dagsböter gjord, på sätt i 11 § första
och andra styckena stadgas.

17 §.

Är den, som till avsättning eller mistning av ämbete på viss tid gjort sig
skyldig, ej i besittning av det ämbete, vari han sig förbrutit; då skall, i stället
för ämbetets förlust, dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.
Den, som till avsättning gjort sig förfallen, vare ock underkastad den påföljd,
som i 15 § 1 mom. sägs, örn brottet med sådan påföljd belagt är.

9 Kap.

5 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

8 §.

Förbryter nian sig, på sätt i 5 § sägs, emot riksstyrelse, som i 7 § omtalas,
eller emot rikets ständer eller deras avdelningar eller utskott; dömes till fängelse
eller böter, ej under fem dagsböter.

10 Kap.

1 §•

Gör någon våld eller annan misshandel a ämbetsman, i ämbetsärende, eller
för att honom till någon ämbetsåtgärd tvinga eller därifrån hindra, eller att å
honom för sådan åtgärd hämnas; dömes till straffarbete i högst fyra ar. Äro
omständigheterna synnerligen mildrande, ma till fängelse i högst ett ar eller
böter, dock ej under tio dagsböter, dömas.

Med ämbetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å
ämbetet försedd är, eller ämbete av lika värdighet innehaver, eller i sådan
ämbetsmans ställe lagligen satt är; sa ock domare, ända att han ej blivit a\
Konungen förordnad.

2 §.

13 §.

15 §.

Sammankommer menighet å landet eller i stad till överläggning örn allmänt
eller menigheten särskilt rörande ärende; då må tillträde till sammankomsten
ej offentlig myndighet förvägras. Ej må sammankomsten av myndigheten upplösas,
så framt därvid ej företages något, som emot lag stridande är eller eljest
allmän ordning störer. Den, som underlåter att hörsamma myndighetens bud
i ty fall, straffes med böter.

Kungl. Maj :ts proposition nr 188.

16 §.

Säljer eller köper man röst viel val till allmänt värv; straffes med böter,
ej under fem dagsböter, eller fängelse i högst sex månader. Lag samma vare,
örn någon, genom hot eller tubbande, valfriheten störer, eller eljest i val obehörigen
verkar.

17 §.

19 §.

Var som olovligen tager bort, river eller annorledes skadar offentlig myndighets
kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är,
straffes med böter.

23 §.

11 Kap.

1 §•

Gör mån våldsgärning å den, som bevistar gudstjänst, evad den äger rum
i kyrka eller annorstädes; dömes till straffarbete i högst två år. Var våldet
ringa, och kom ej därav synnerlig förargelse; då må till fängelse i högst
sex månader eller böter, dock ej under fem dagsböter, dömas.

2 §.

Störer man gudstjänst genom svordom eller oljud, eller kommer därvid eljest
förargelse åstad; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

Kungl. Majlis proposition nr 188.

För svordom, oljud eller annan förargelse vid sammankomst för gemensam
andaktsövning, som ej är att till gudstjänst hänföra, vare straffet böter.

4 §•

7 §•

8 §.

Gior man våldsgärning å annan för det han i sak inför rätta, hos Konungens
befallningshavande eller vid annat ämbetsverk, sin eller annans talan fört eller
vittnesmål avlagt, eller för att honom från sakens utförande eller vittnesmålets
avläggande hindra; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i
högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen mildrande; må till
böter, dock ej under fem dagsböter, dömas.

10 §.

11 §■

Brytes hemfrid genom husrannsakan av obehörig person eller i olaga ordning;
vare straffet böter eller fängelse i högst sex månader.

12 Kap.

15 §.

Har man eftergjort mynt eller penningesedel, eller sådan sedel, på sätt i
14 § sägs, förändrat, och kan av omständigheterna prövas, att det ej i be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

dräglig avsikt skett; straffes ändock, där han ej av egen drift det eftergjorda
eller förändrade förstört eller ali skadlig verkan därav förebyggt, nied
böter.

18 §.

Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk av svenska
allmänna stämplar eller mårken, eller av främmande allmänna stämplar
eller märken, vilka lika med svenska anses skola, eller att eftergöra eller förfalska
mynt eller penningesedel, eller, med vetskap örn annans uppsåt till sådant
brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjärn, form eller annat verktyg,
varmed förfalskningen verkställas skulle, och kommer ej brottet till fullbordan;
varde ändock dömd till straffarbete i högst två år eller fängelse i
högst sex månader.

Har man, i fall som i denna § sägas, av egen drift det förfärdigade eller anskaffade
förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.

14 Kap.

9 §•

Är någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse,
vållande till annans död; dömes till böter, dock ej under tio dagsböter, eller
fängelse i högst sex månader.

Yar vållandet synnerligen grovt; då må till straffarbete i högst två år
dömas.

12 §.

15 §.

Kungl. Majlis proposition nr 188.

arbete i högst ett år dömas. Kommer ej skada; vare straffet böter eller fängelse
i högst sex månader.

17 §.

Är någon ouppsåtligen, på sätt i 9 § sägs, vållande till kroppsskada, som i
10 § nämnd är; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

För vållande till skada, som i 12 § sägs, vare straffet böter.

21 §.

Har någon på annat sätt, än nu är sagt, uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet
utsatt annan för fara att bliva smittad av könssjukdom; dömes till fängelse
eller böter. Blev sjukdomen överförd; må ock i ty fall straffet höjas till
straffarbete i högst två år.

16 Kap.

11 §•

För smädliga yttranden, hotelser eller missfirmliga gärningar i andra fall,
än förut sagda äro, dömes till böter.

18 Kap.

14 §.

15 §.

Överlastar sig någon av starka drycker så, att av hans åtbörder eller orediga
sinnesförfattning synbarligen märkas kan,'' det han drucken är, och träffas
han i sådant tillstånd å ställe, varom i 11 kap. 15 § förmäles, straffes, för
fylleri, med böter, högst etthundra riksdaler. Äro omständigheterna försvårande,
vare straffet böter från och med tjugufem till och med femhundra riksdaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

19 Kap.

11 §•

Var som uppsåtligen förstörer statens kanal- eller slussverk eller annan sådan
vattenbyggnad, eller järnvägs- eller spårvägsanläggning, eller å desamma,
därtill hörande byggnader, verk eller inrättningar, eller de för framfarten å
järnväg eller spårväg använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel gör sådan
skada eller eljest vidtager sådana åtgärder, att fara eller olycka vid kanal-,
järnvägs- eller spårvägsfartens begagnande eller allmänt farlig översvämning
därav uppkomma kan; dömes till straffarbete från och med två till och med
sex år. Kom därav ej olycka, och var sådan ej heller åsyftad; då må straffet
nedsättas till straffarbete i sex månader, eller, örn faran var ringa, till sådant
arbete i två månader eller till fängelse eller böter, dock ej under tio dagsböter.

Kick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling av
beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka därav var att befara;
dömes gärningsmannen, i förra fallet, till straffarbete från och med sex till
och med tio år eller på livstid, och, i senare fallet, till straffarbete på livstid.
Var gärningen ej av sådan beskaffenhet, som nämnd är, men fick annan därav
svår kroppsskada eller död, eller åstadkoms allmänt farlig översvämning; varde
gärningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och med
åtta år.

17 §.

Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittsam och farlig är;
dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.

22 §.

Kungl. Majlis proposition nr 188.

Vad i denna § örn statens kanal- eller slussverk, annan sådan vattenbyggnad,
järnväg, spårväg, elektrisk ledning för belysning, för uppvärmning eller
för överföring av drivkraft, telegraf- eller telefoninrättning är stadgat, må ock
å dylik, av enskilda personer, menigheter eller bolag inrättad anläggning tilllämpas,
örn Konungen förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som
statens, njuta.

22 Kap.

6 §•

17 §.

Uppgiver någon i orlovssedel eller annan sådan enskild handling, som i 12
kap. 5 § nämnes, vad han vet osant vara, och därav annan vilseledas eller skadas
kan; straffes med böter.

24 Kap.

2 §.

Den, som å annans skog eller mark olovligen svedjar eller verkställer torveller
ljungbränning, straffes med böter, dock ej under fem dagsböter, eller
fängelse.

3 §.

Fäller, syrer eller bläcker man olovligen träd ä annans skog eller mark, i
uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna, eller tager olovligen
där växande gräs, torv eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv,
bast, ollon, nötter eller kåda; varde, evad han det bortfört eller ej, straffad
för åverkan, där ej efter 20 kap. gärningen skall annorledes anses; och vare
straffet böter eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen
försvårande: då må till straffarbete i högst ett år dömas.

5 §.

Delägare i samfälld skog eller mark, som olovligen därå svedjar eller verkställer
torv- eller ljungbränning; straffes med böter.

8 §.

Släpper någon med uppsåt olovligen kreatur på annans ägor, eller missbrukar
man betesrätt å samfälld mark; straffes med böter.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 18k haft. (Nr 188 )

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

12 §.

Jagar någon olovligen å annans jaktområde; dömes till böter.

13 §.

14 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932 men skall ej äga tillämpning
vid bestämmande av straff för brott, vilka enligt vad i tryckfrihetsförordningen
är stadgat skola straffas efter allmän lag; ej heller för brott, som begåtts
före lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ta proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

angående dagsböter inom specialstraffrätten (särskild böteslag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vad i 2 kap. 8 § första stycket strafflagen är stadgat örn böters ådömande
i dagsböter skall gälla jämväl i avseende å böter, som enligt lag eller författning
i övrigt åläggas av domstol eller poliskammare, med iakttagande att,
där minsta bot är i lagen eller författningen bestämd till femtio kronor eller
mera, lägsta antalet dagsböter skall utgöra en tiondel av det sålunda bestämda
bötesbeloppets krontal. I följd härav skola, i mån ej annat föranledes av
vad sist är sagt, de för varje fall i lagen eller författningen angivna bötessatsema
upphöra att äga tillämpning.

2 §.

Andel i böter, som tillkommer åklagare eller angivare, må, där böterna ådömas
i dagsböter, ej utgå med högre belopp än femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932 men skall ej äga tillämpning
å böter, som ådömas jämlikt tryckfrihetsförordningen, ej heller vid bestämmande
av straff för brott, som begåtts före sagda dag.

Kungl. Majlis proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av lil § strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att lil § strafflagen för krigsmakten skall erhålla
följande ändrade lydelse:

lil §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932 men skall ej äga tillämpning
vid bestämmande av straff för brott, som begåtts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 mars
1931.

Närvarande:

justitieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,
regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillliandakomniet utdrag av protokollet över justitiedeparternentsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet den 26 februari 1931, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till lag om ändring i vissa delar av strafflagen,
lag angående dagsböter inom specialstraffrätten (särskild böteslag) och lag örn
ändrad lydelse av lil § strafflagen för krigsmakten.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av extra ledamoten för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet
Ragnar Petré.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet och dess
särskilda ledamöter.

Förslagen i allmänhet.

Justitierådet Stenbeck, med vilken justitierådet Edelstam och regeringsrådet
Afselius förenade sig:

Vid behandlingen av det för 1927 års riksdag framlagda förslaget till böteslag
förelåg inom riksdagen i stort sett enighet om att en reform av gällande
böteslagstiftning för möjliggörande av bötesstraffets anpassande efter den tilltalades
betalningsförmåga vore synnerligen önskvärd. Och även de hörda myndigheterna
hava, med undantag för ett ringa fåtal, anslutit sig till denna uppfattning.
Däremot hava meningarna visat sig delade i fråga örn lämpligaste
sättet för vinnande av berörda syfte. Medan sålunda ett stort antal myndigheter
tillstyrkt eller ej haft något att erinra mot den föreslagna dagsbotsprincipen,
har ungefär motsvarande antal föredragit den så kallade enkla regeln
för böternas proportionalisering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Eli reform av bötesstraffet och det reformerade straffets införande i de särskilda
straffbestämmelserna kan naturligen säkrast och följdriktigast genomföras
i samband med en fullständig revision av strafflagstiftningen. Då emellertid
en strafflagsrevision icke lärer vara att emotse inom den närmaste framtiden
och den kritik, som riktats mot bötesstraffet, sådant det nu är reglerat i
gällande lagstiftning, är välgrundad, torde goda skäl tala för att frågan örn en
reform, avseende allenast bötesstraffet, upptages till förnyat övervägande. I
det läge, vari denna lagstiftningsfråga numera befinner sig, synes det främst
gälla att taga ståndpunkt till de två huvudsystem, dagsbotssystemet och den
enkla regeln, vilka framstå såsom de betydelsefullaste lösningarna av det föreliggande
problemet, samt att undersöka, huruvida det system, som synes vara
att föredraga, kan genomföras utan alltför‘sto ra svårigheter.

Vid valet mellan den enkla regeln och dagsbotssystemet tyckes den förra äga
företrädet att närmare ansluta sig till gällande rätt. Åsyftas emellertid, att
vid bötesstraffets bestämmande en avvägning efter betalningsförmågan verkligen
skall inom den enkla regelns ram genomföras, ger regeln — på sätt i remissprotokollet
utvecklats — anledning till åtskilliga anmärkningar. Enär
bötesbeloppet utmätes med hänsyn till såväl brottets svårhetsgrad som till
den sakfälldes betalningsförmåga, ger domen icke någon säker ledning i fråga
örn domstolens bedömande av den i det särskilda fallet föreliggande brottsligheten.
Ett fast förhållande mellan bötesbelopp och förvandlingsstraff kan därför
ej i lag bestämmas. Förvandlingsstraffet måste i det särskilda fallet fastställas
efter brottets svårhetsgrad med bortseende från det högre eller lägre
utmätande av straffet, som varit beroende av den tilltalades större eller mindre
betalningsförmåga. Den enkla regeln måste förknippas med föreskrift örn särskilt
bestämmande i domen av det förvandlingsstraff, som, i händelse böterna
ej gäldas, skall träda i deras ställe. Brottslighetsgraden skulle således komma
till uttryck i domen genom det där utsatta, på förhand bestämda förvandlingsstraffet.
Denna konsekvens av den enkla regeln har tagits i dansk, norsk och
tysk lagstiftning. Även åtskilliga av de myndigheter, som förordat den enkla
regeln, hava beaktat behovet av förvandlingsstraffets bestämmande i domen.
Men då således även med den enkla regeln en differentiering måste ske mellan
brottets svårhetsgrad, uttryckt i förvandlingsstraff, och den högre eller lägre
bötessats, som bör tillämpas med hänsyn till den tilltalades ekonomiska förhållanden,
måste i varje föreliggande fall en särskild prövning ske av den tilltalades
betalningsförmåga. Denna prövning skulle komma att väsentligen sammanfalla
med den prövning, som erfordras för dagsbotsprincipens tillämpning.
Att brottslighetsgraden kommer till uttryck ej i det ådömda bötesstraffet utan i
ett särskilt utmätt förvandlingsstraff, är oegentligt och ägnat att förringa bötesstraffets
ställning såsom självständig straffart. Bötesdomens avfattning skulle
vidare ej låta den rättvisa, man vill förverkliga genom böternas bestämmande
efter den tilltalades betalningsförmåga, klart framstå utan måhända snarare
framkalla föreställningen örn en ny orättvisa, nämligen att den fattige
måste avtjäna sina böter med långt flera fängelsedagar än den rike.

De ovan angivna olägenheter, som äro förbundna med den enkla regeln, und -

Kungl. Majlis proposition nr 188.

vikas på ett tillsynes lyckligt sätt genom det föreslagna dagsbotssystemet. Såsom
första led i straffmätningen framstår bestämmandet av brottets svårhetsgrad
genom straffets ådömande i ett visst antal dagsböter och därefter följer
uppskattningen av den tilltalades betalningsförmåga, enligt vilken dagsböter
belopp fastställes. Härigenom erhålles i domen ett klart uttryck för de båda
från varandra skilda faktorer, som äro avgörande för straffets bestämmande,
och förvandlingsstraffet kan direkt anknytas till dagsbotsantalet.

Bland de erinringar, som riktats mot dagsbotssystemet, torde de vara betydelsefullast,
som avse dels svårigheten att för straffmätningen stadga en ny
bötesenhet, dagsboten, och dels den ökade arbetsbörda för domstolarna, som den
för dagsbotsbeloppets fastställande erforderliga utredningen kan befaras medföra.
Enligt den uppfattning, som ligger till grund för förslaget, torde i allmänhet
dagsboten böra motsvara det belopp, som den sakfällde med avseende å egna
nödiga behov, försörjningsskyldighet mot annan och övriga ekonomiska förhållanden
kan av sin medelinkomst för dag med iakttagande av den allra största
sparsamhet avstå till betalning av böterna, d. v. s. en dagsbot är det belopp,
som den sakfällde med hänsyn till sin betalningsförmåga skäligen bör böta örn
dagen. De särskilda hänsyn, som i vissa ej alltför vanliga fall måste tagas
vid betalningsförmågans bestämmande, lämnas här å sido. Med utgångspunkt
från en sådan föreställning örn dagsbotens innebörd, vilken icke synes sakna
konkretion och står väl tillsammans med benämningen dagsbot, bör bötesstraffets
utmätande efter brottets svårhetsgrad i ett visst antal dagsböter icke möta
alltför stora svårigheter. Domaren har att fråga sig, huru många dagar den
tilltalade skäligen bör vara underkastad den yttersta sparsamhet för att genom
betalning för dag sona vad han brutit. Även örn tankegången till en början
är våra domstolar främmande, visar dock erfarenheten, att när förtrogenhet
vunnits med en ny legislativ tanke, befarade svårigheter så småningom försvinna.
Vad åter angår farhågorna, att dagsbotsbeloppets beräknande skall komma
att kräva en mer eller mindre tidsödande utredning av den tilltalades ekonomiska
förhållanden, kunna, såsom förut anmärkts, liknande farhågor göras
gällande mot varje reform, som avser att vid sidan av brottets svårhetsgrad
tillerkänna den tilltalades betalningsförmåga en avgörande betydelse vid bötesstraffets
utmätande. Det är väl vidare antagligt, att här liksom i Finland
skall i praxis framträda benägenhet för en viss klassifikation av dagsböternas
belopp efter olika befolkningsgruppers genomsnittliga inkomstförhållanden.
Häremot torde så mycket mindre något vara att erinra, som en starkare differentiering
inom befolkningslager med ungefär samma ekonomiska förhållanden
synes böra äga rum allenast efter påtagligt välgrundade normer, såsom gift
eller ogift stånd, antalet oförsörjda barn o. s. v., då eljest dagsbotsbeloppets
fastställande lätt kan framkalla intryck av godtycklighet och vålla missnöje.
Skulle i ett särskilt fall tillämpningen av sådana genomsnittsregler framstå såsom
obillig mot den tilltalade, äger han åberopa de särskilda omständigheter,
som böra föranleda nedsättning. Om åter på grund av särskilda förhållanden
höjning av dagsbotsbeloppet bör äga rum, ankommer det främst pa aklagaren
att förebringa för betalningsförmågans bedömande erforderlig utredning, i för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

sta hand uppgift om den tilltalades taxering. Sådan utredning är i allmänhet
av nöden, da den tilltalade tillhör de förmögnare befolkningsgrupperna.

Det är obestridligt, att grund finnes för antagandet, att dagsbotssysternet
kan komma att för vissa betydande befolkningsgrupper medföra en ej oväsentlig
nedsättning av de nu vanliga bötesstraffen. Bestämmelserna om bötesminimum
fem kronor och örn lägsta belopp för dagsboten en krona synas därför erforderliga
till förhindrande av alltför små bötesstraff. Även det valda dagsbotsmaximum
trehundra kronor synes lämpligt. Att inom bötesstraffets område
för de sällsynta undantagsfall, där sådant kunde vara möjligt, använda än
högre dagsbotsbelopp skulle snarast te sig stötande och knappast vara ägnat
att stärka den rättvisa princip, som ligger till grund för dagsbotssystemet.
Tillvaron av dagsbotsminimum och dagsbotsmaximum torde dessutom
förekomma en alltför matematisk noggrannhet vid dagsbotsbeloppets bestämmande.

En av de främsta anmärkningarna mot 1927 års förslag var, att dagsbotssystemet
begränsats till allmänna strafflagen, en begränsning, som skulle medföra,
att åtskilliga brott, till beskaffenheten fullt jämförliga även med svårare,
i strafflagen med bötesstraff belagda förbrytelser, icke skulle bliva föremål
för dagsböter. Da dessutom dagsbotssysternet ej skulle äga tillämpning å vissa
ringare brott enligt strafflagen, innebar 1927 års förslag, att allenast omkring
tio procent av samtliga bötesstraff skulle komma att ådömas i dagsböter.

I fråga örn dagsbotssystemets tillämplighetsområde betecknar det nu framlagda
förslaget en väsentligt ändrad ståndpunkt. Med beaktande av att åtskilliga
av de vanligast förekommande med bötesstraff belagda svårare brotten,
såsom ovarsam framfart med automobil, lönnbränning med mera, falla
inom specialstraffrätten, föreslås nu, att dagsbotssysternet skall tillämpas inom
hela bötesomradet, saväl allmänna strafflagens som specialstraffrättens,
med undantag främst för sådana ringare brott, som huvudsakligen eller i allmänhet
äga karaktär av ordningsförseelser. Vid den genomgång av straffbestämmelserna
i allmänna strafflagen, som ägt rum, hava de brott undantag^,
å vilka dagsbotssysternet ansetts icke böra äga tillämpning. För dessa
har ett i penningar bestämt bötesmaximum bibehållits. Därförutom hava från
dagsbotssysternet undantagits de brott, för vilka finnas stadgade så kallade
normerade böter. Den avgränsning av dagsbotsområdet inom allmänna strafflagen,
som sålunda skett, synes hava genomförts på ett lyckligt sätt. I fråga
om de brott, som skola falla inom dagsbotsområdet, hava inga bötesmaxima
upptagits, och i den mån bötesminima bevarats, hava de utmärkts i dagsböter.
En genomgång av samtliga straffbestämmelser inom specialstraffrätten
har jämväl ägt rum, men ett sadant inarbetande av dagsbotsss^stemet i
specialstraffrätten som i allmänna strafflagen har naturligen ej varit möjligt.
Dagsbotsområdet måste därför bestämmas allenast genom en regel, och en
lämpligare än den föreslagna, eller att brott, varå straffet är bestämt efter
särskild beräkningsgrund eller som är belagt med svårare straff än böter högst
trehundra kronor, faller utanför dagsbotsområdet, torde icke stå till buds. En
på sådant sätt genomförd avgränsning av dagsbotsområdet kan tydligen icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

— såsom ock framhållits i remissprotokollet — medföra i allo tillfredsställande
resultat. Sålunda komma vissa brott, som till sin art och svårhetsgrad
stå de från området uteslutna nära och understundom framstå såsom huvudsakligen
ordningsförseelser, i vilket avseende hänvisas särskilt till vägtrafikstadgan,
att falla inom dagsbotsområdet. För sådant fall öppnas genom den
föreslagna jämkningsregeln möjlighet för domstolarna att vid lagtillämpningen
mildra de ojämnheter, som eljest skulle uppstå.

Det nu framlagda förslaget innefattar även såtillvida ett framsteg i förhållande
till 1927 års förslag, att för de särskilda brotten dagsbotsskalan ej förknippas
med nu gällande, i penningar bestämda bötessatser. Härigenom minskas
i viss mån frestelsen att vid straffmätningen taga till utgångspunkt ett
efter gällande bestämmelser beräknat bötesstraff, vilket förvandlas i motsvarande
antal dagsböter. Å andra sidan har genom borttagandet ur allmänna
strafflagen av bötesmaxima för brott, som falla inom dagsbotsområdet, den
ledning vid bedömandet av de olika brottsartemas inbördes svårhet, som genom
dessa maxima givits av lagstiftaren, försvunnit. Endast i ett fåtal fall
lämnas sådan ledning genom de i dagsböter fastställda minima. Vad specialstraffrätten
angår skola visserligen de bötessatser, som falla inom dagsbotsområdet
— frånsett stadgandet rörande omräkning av minima å minst femtio
kronor — upphöra att äga tillämpning. Men de i de olika författningarna
kvarstående latituderna komma dock, särskilt om de äro av nyare datum, att
innefatta en värdefull anvisning beträffande lagstiftarens uppfattning om de
olika förbrytelsernas inbördes straffbarhet, åtminstone då det är fråga örn förbrytelser,
som behandlas i samma författning.

Enligt verkställda statistiska undersökningar skulle det nu framlagda förslaget
innebära, att omkring hälften av samtliga bötesstraff skulle komma att
ådömas i dagsböter. Olägenheten därav, att samtidigt skulle föreligga till
tillämpning två olika bötessystem, dock inom väsentligen artskilda rättsområden,
synes ej vara alltför stor. De rörande gränsen mellan de båda bötessystemen
givna reglerna äro enkla och klara, och efter några års förlopp torde
faran för misstag vara övervunnen.

Genom det föreslagna dagsbotssystemets införlivande med vår lagstiftning
skulle en synnerligen betydelsefull reform genomföras. Den skulle innebära,
att av rättvisa och billighet påkallad hänsyn till den tilltalades ekonomiska
förhållanden skulle kunna tagas vid bestämmandet av bötesstraff, utan att
därför domstolens bedömande av handlingens brottslighetsgrad skulle skjutas i
bakgrunden. Det behov av utredning rörande den tilltalades ekonomiska ställning,
som kan föranledas av reformen, torde visserligen understundom kunna
medföra ökat arbete för domstolarna, men det finnes ej anledning antaga, att
behovet av sådan utredning skulle bliva väsentligt mindre med andra bötessystem,
om genom dem verkligen skall vinnas ett skäligt beaktande av den
tilltalades betalningsförmåga. På sätt förut framhållits synes dagsbotsområdets
avgränsning, såvitt allmänna strafflagen angår, lyckligt genomförd, och
de ojämnheter, som torde vara oundvikliga vid gränsdragningen genom specialstraffrätten,
äro ej av beskaffenhet att vålla allvarligare betänkligheter, sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

skilt med hänsyn till den jämkningsregel, som föreslagits beträffande ringa
brott. Då dessutom denna viktiga lagstiftningsfråga synes föreligga i ett väl
utrett skick, anser jag mig böra tillstyrka., att förslaget lägges till grund för
lagstiftning.

Justitierådet Christiansson:

Att ett bötesstraff, bestämt till visst penningbelopp, måste, under förutsättning
att böterna gäldas, bliva helt olika kännbart allt efter den bötfälldes betalningsförmåga
och ekonomiska ställning i övrigt, är endast alltför uppenbart.
Insikten härom har ock sedan lång tid tillbaka föranlett strävanden inom
strafflagstiftningen att sätta bötesstraffet i visst förhållande till den dömdes
ekonomi. Att en lösning av detta problem dock icke är lätt att finna,
torde framgå därav, att man i vissa främmande länder, där frågan upptagits,
måst övergiva väckta förslag av strängt principiell innebörd och stanna vid
mera allmänt hållna bestämmelser örn beaktande vid straffets utmätande av
den dömdes ekonomiska villkor, d. v. s. en tillämpning av den så kallade enkla
regeln.

Det vill synas, som örn svårigheter vid tillämpningen av ett system med nu
ifrågavarande syfte — ett dagsbotssystem — skulle möta i två avseenden,
tillsynes av motsatt art. A ena sidan förutsätter nämligen ett dylikt system
uppställande av vissa givna beräkningsgrunder, dagsbotsantal och dagsbotsbelopp,
avsedda att komma till användning i varje förekommande fall, något
som svårligen kan undgå att medföra risk för en så att säga mekanisk och
schablonmässig tillämpning, med resultat som måhända i verkligheten stöde
sämre tillsammans med vad det särskilda fallet krävde än ett efter den nuvarande
enhetliga metoden utmätt straff. Å andra sidan nödgas man lämna domarens
fria prövning vida större utrymme än eljest, och detta utan att kunna till hans
ledning giva anvisningar, tillräckligt noggranna för att förebygga misstolkning
och mindre riktig tillämpning av stadgandena. Vad sålunda må vara att
anmärka mot systemet överhuvud synes ock, åtminstone i viss mån, gälla beträffande
nu föreliggande förslag till böters ådömande i dagsböter. Därtill
komma — just till följd av själva systemets svagheter — den tunga och de
olägenheter, vilka för domare såväl som för parter förvisso måste bliva förenade
med lagtillämpningen. Att svårigheter därvidlag motses av domarna i
landet, framgår otvetydigt av de inkomna yttrandena.

Anses emellertid kravet på upptagande i lagen av ett mera rättvist avvägt
bötesstraff icke längre kunna undanskjutas utan frågan därom redan nu böra
bringas till lösning, synes det remitterade förslaget erbjuda utsikt till en sådan
och torde fördenskull, oaktat därmed förbundna risker, icke böra avvisas. Särskilt
lärer detsamma vara att föredraga framför en tillämpning av den enkla
regeln, vilken eljest från flera håll förordats. En lagändring av dylik innebörd
skulle nämligen knappast bliva effektiv och för övrigt, strängare tilllämpad,
lätteligen leda till orättvisor, därest icke samtidigt genomgripande
förändringar vidtoges beträffande bötesförvandlingen, något som dock först
vid en allmän strafflagsreform torde låta sig göra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Beträffande den utformning, som i förslaget givits åt de nya stadgandena,
synes mot densamma föga vara att erinra. Visserligen må det anses som en
olägenhet, att jämte dagsbotssystemet den nuvarande metoden med direkta
penningböter fortfarande skall tillämpas inom ett väsentligt område av strafflagstiftningen
eller beträffande vad som ansetts vara att beteckna såsom polisförseelser.
Med kännedom örn det material, som exempelvis polisdomstolen i
Stockholm har att dagligen avarbeta, lärer det emellertid redan av praktiska
hänsyn vara uteslutet att nu förorda en utvidgning av dagsbotens tillämpningsområde
till polisförseelserna.

Väl lämna de föreslagna bestämmelserna domaren föga ledning vare sig vid
bestämmande av dagsböternas antal eller vid fixerande av dagsbotens belopp,
och de anspråk, som ställas på domarens förmåga och goda omdöme, måste därför
bliva ej obetydliga. Men å andra sidan bör med tillfredsställelse hälsas
den i remitterade förslaget tillkomna bestämmelse, varigenom möjlighet gives
att jämka dagsbotsbeloppet, då brottet är ringa.

Förslaget, i vad det avser möjlighet till anstånd med böters erläggande och
avbetalning av böter, har enstämmigt förordats av hörda myndigheter och
synes innebära en väsentlig vinst i skilda hänseenden, oaktat de i viss mån invecklade
regler, vilka därav föranledas, särskilt i fråga örn samtidig förvandling
av dagsböter och omedelbart i penningar ådömda böter.

Förslaget till lag örn ändring i vissa delar av strafflagen.

2 kap. 8 §.

Lagrådet:

Enligt förslaget förstås med dagsbot det belopp, som den sakfällde med
hänsyn till sin betalningsförmåga skäligen bör böta örn dagen. Vid dagsbotsbeloppets
bestämmande torde -— såsom departementschefen framhållit i
flertalet fall utgångspunkten böra vara den sakfälldes medelinkomst för dag.
Vid avgörande, huru stor del av dagsinkomsten skall tagas i anspråk såsom
dagsbot, böra samtliga på den sakfälldes betalningsförmåga inverkande omständigheter
beaktas. I första hand må hänsyn tagas till vad som kan anses nödigt
till den sakfälldes eget underhåll och till fullgörande av honom åliggande försörjningsskyldighet.
Vidare torde beaktas den sakfällde åliggande förpliktelser
av annat slag, t. ex. skattskyldighet. Vid bedömandet av den sakfälldes
betalningsförmåga måste avseende fästas ej blott vid hans inkomst utan ock
vid hans förmögenhet. Även där denna kan betecknas såsom blygsam, lärer
den sakfällde gentemot personer, i övrigt med honom jämställda, intaga en
bättre ekonomisk ställning, än som följer enbart av ränteinkomsten, beräknad
per dag. Lika stort avdrag från dagsinkomsten synes i sådant fall ej böra
medgivas, som då hela inkomsten härflyter av eget arbete. Äger den sakfällde
ett kapital, som vid tiden för bötesdomen lämnar ingen eller ringa inkomst,
bör i stället för inkomsten till grund för beräkningen läggas den levnadskostnad,
som han trots bristen på inkomst tillåter sig eller med hänsyn till sina

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ekonomiska förhållanden skäligen skulle kunna tillåta sig. Detsamma bör
gälla, där den sakfällde t. ex. på grund av underhållsbidrag från anhöriga
lever efter en standard, som icke motsvaras av hans egna inkomster.

Den i förevarande paragraf första stycket fjärde punkten upptagna jämkmngsregeln
är -— på sätt i remissprotokollet framhållits — väsentligen betingad
av att i vår straffrätt icke genomförts en gruppering av bötesbrotten med hänsyn
till deras karaktär av ordningsförseelser eller verkliga brott. Det har
därför ej kunnat undvikas, särskilt beträffande specialstraffrätten, att inom
dagsbotsområdet komma att falla åtskilliga brott, vilka äro eller i allt
fall ofta framstå såsom ordningsförseelser. Främst i fråga örn sådana brott
bör den föreslagna jämkningsregeln komma till tillämpning, under förutsättning
tillika att brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet
framstår såsom ringa. I detta avseende hänvisas till professor Thyréns
yttrande över förslaget. I fråga örn brott, som hava karaktär av verkliga förbrytelser,
böra mildrande omständigheter vinna beaktande genom straffmätningen
inom dagsbotsskalan men ej genom jämkning av dagsbotsbeloppet. Då
missuppfattning om stadgandets innebörd skulle kunna medföra icke avsedda
och mahända betydelsefulla avsteg från dagsbotsprincipens tillämpning, hemställer
lagrådet, att lagtexten såtillvida förtydligas, att såsom förutsättning
för jämkning stadgas, att brottet är till art och beskaffenhet i övrigt ringa.

I det år 1930 till domstolarna för yttrande remitterade förslaget till lag örn
dagsböter, 4 §, stadgades, att i utslaget skulle jämte dagsböternas antal och det
för varje dagsbot fastställda beloppet utsättas vad den sakfällde hade att erlägga.
Ett liknande stadgande förekom i det med 1927 års proposition framlagda
förslaget. Såväl vid detta förslags behandling i riksdagen som i Svea
hovrätts yttrande över 1930 års förslag har framhållits, att ett utsättande i själva
utslaget av det uträknade bötesbeloppet icke vore nödvändigt men däremot
kunde befaras leda uppmärksamheten från dagsbotsantalet såsom angivande
det straffmått brottet funnits betinga, varför angivna bestämmelsen syntes
böra utgå. I nu remitterade förslaget förekommer heller intet stadgande av
motsvarande innebörd. Då enligt förslagets grundprincip ådömandet av straff
sker, ej i penningar utan i visst antal dagsböter, lärer utsättande i utslaget av
bötesbeloppet i penningar ej vara erforderligt i annat fall, än då beloppet vid
uträkning skulle komma att understiga det stadgade minsta bötesstraffet, fem
riksdaler. Detta bötesbelopp åter anser lagrådet skola angivas i själva utslaget.
I saköreslängden måste naturligtvis samtliga belopp utföras.

9—24 kap.

Justitierådet Edelstam:

I ändamål att i någon mån minska den med det föreslagna dagsbotssystemet
onekligen förenade risken av en alltför mycket utsträckt nedsättning av
bötessummorna synas de i allmänna strafflagen, i dess föreslagna lydelse, för
vissa allvarligare brott utsatta bötesminima böra ej oväsentligt höjas. Eljest
torde — i trots av den ledning vid dagsbotsantalets bestämmande, vilken kan
erhållas av flertalet åsyftade lagrums stadganden örn urbota straff — botes -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

summorna ofta nog kunna bliva anmärkningsvärt obetydliga och lätta att gälda
i förhållande till de nu för motsvarande fall vanliga. Faran härav lärer
icke behöva närmare utvecklas.

Någon allmän utredning föreligger icke i fråga örn den nu vanliga proportionen
mellan betalda och avtjänade böter. För lagrådet hava emellertid varit
tillgängliga vissa uppgifter i dylikt hänseende beträffande Stockholms stad.
Dessa uppgifter innefatta, dels att Stockholms rådstuvurätt under budgetåret
1928—1929 dömt till böter i 2,560 mål samt att böterna blivit intill den 31
december 1930 betalda i 2,000 mål och avtjänade i 537 mål dels ock att polisdomstolen
i Stockholm under samma budgetår dömt till böter i 12,526 mål
samt att dessa böter blivit intill den 31 december 1930 betalda i 9,591 mål och
avtjänade i 2,259 mål. Enligt denna statistik skulle således åtminstone i
Stockholm redan nu betalas mer än tre fjärdedelar av antalet ådömda böter.

På grund av det anförda finner jag mig böra hemställa, att samtliga femton
föreslagna strafflagsminima å fem respektive tio dagsböter — dock med
undantag för det i 14 kap. 9 § utsatta, till vilket jag återkommer — ersättas
med minima å tio respektive tjugu dagsböter, d. v. s. höjas till det dubbla. I
anslutning härtill hemställer jag vidare, att nya minima å fem dagsböter införas
i de fyra strafflagsparagrafer, som nu innehålla minima å tjugufem riksdaler.
Sistnämnda paragrafer avse ganska svåra brott. Minima, motsvarande
de nu i strafflagen förefintliga å tio eller tjugu riksdaler, torde däremot icke
vara erforderliga.

En särställning intages såsom antytts av stadgandet i 14 kap. 9 § första
stycket strafflagen. Departementschefen har där på anförda skäl föreslagit
ett minimum av tio dagsböter i stället för — såsom den av honom i övrigt använda
evalveringsregeln skulle medfört -— allenast fem. Under åberopande av
berörda skäl jämte vad jag ovan yttrat rörande behovet av höjning i föreslagna
minima tillstyrker jag, att förevarande minimum bestämmes till trettio dagsböter,
motsvarande professor Thyréns av departementschefen omtalade förslag.
För vållande till en medmänniskas död lärer detta minimum ingalunda
kunna anses för högt.

Regeringsrådet Afselius, med vilken justitieraden Christiansson och Stenbeck
instämde:

Vad av justitierådet Edelstam nu uttalats i fråga om de resultat, till vilka
vissa lågt bestämda bötesminima kunna leda vid tillämpning av dagsbotssystemet,
synes påkalla synnerligt beaktande. För att sadan höjning av dessa minima,
som av honom förordats, skulle kunna i detta sammanhang företagas,
erfordras emellertid efter min uppfattning ett närmare övervägande av de
särskilda brottens straffrättsliga behandling än som på grundval allenast av
den här föreliggande utredningen kan äga rum. Någon nödvändighet att redan
vid det nya bötessystemets införande vidtaga åtgärd i sålunda angiven riktning
torde ej heller vara för handen. Då de uti ifrågavarande lagrum, sådana
de enligt förslaget komma att lyda, upptagna straff latituderna i allmänhet
lämna domstolarna ett vidsträckt utrymme för en efter det särskilda fallet av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

passad straffmätning, lärer, om vederbörlig hänsyn kommer att tagas till de
genom dagsbotssystemet förändrade förutsättningarna, en tillfredsställande avvägning
av bötesstraffet i regel icke böra anses utesluten. Den relation, vari
bötesstraffet i dessa lagrum är ställt till frihetsstraffet, torde härvid komma
att motverka en tendens till ett alltför lågt straffmått. Även om jag således
icke kan biträda en hemställan örn ändring av det remitterade förslaget i
denna del, anser jag mig dock böra framhålla angelägenheten av att från de
synpunkter, som angivits av justitierådet Edelstam, särskild uppmärksamhet
ägnas den praxis, som efter förslagets genomförande kommer att utvecklas vid
underrätterna. Av den erfarenhet, som på sådant sätt kan vinnas, synes mig
böra bero, huruvida och i vad mån en höjning av ifrågavarande bötesminima
samt — på sätt justitierådet Edelstam jämväl föreslagit — upptagande av
ytterligare vissa minima bör komma till stånd.

övergångsbestämmelserna.

Lagrådet:

överträdelser av tryckfrihetsförordningens stadganden hava ansetts böra helt
undantagas från tillämpningen av dagsbotssystemet. Fråga härom väcktes
inom lagrådet år 1927. Därvid anfördes såsom skäl, att i de fall, där straffet
funnes direkt angivet i tryckfrihetsförordningen, redan dennas grundlagsnatur
uteslöte varje inverkan av ändringar, vidtagna inom allmänna lagen, och att
det syntes mindre lämpligt, att ett annat bötessystem skulle tillämpas beträffande
sådana överträdelser, för vilka straffet bestämdes genom hänvisning till
allmän lag. Vidare framhölls, att det ej stöde väl tillsammans med tryckfrihetsförordningens
egenartade regler örn ansvarigheten för skedd överträdelse
att låta den ansvariges ekonomiska förhållanden inverka på bötesbeloppets storlek,
något som ock skulle kunna leda till missbruk.

Då sålunda åtskilliga stadganden i strafflagen, vilka enligt förslaget skola
ändras eller upphävas, dock allt fortfarande bliva tillämpliga å brott mot
tryckfrihetsförordningen, synes en erinran härom vara på sin plats och lämpligen
kunna givas genom ändring av de föreslagna övergångsbestämmelsernas
avfattning därhän, att äldre lag förklaras skola äga tillämpning vid bestämmande
av straff för nu ifrågavarande brott mot tryckfrihetsförordningen ävensom
för tidigare begånget brott. En sådan lydelse skulle ock stå i överensstämmelse
med den eljest i dylika fall brukliga.

Förslaget till lag angående dagsböter inom specialstraffrätten (särskild

böteslag).

Lagrådet:

Såsom lagrådet förut framhållit, kunna tryckfrihetsförordningens egna bötesstadganden
icke röna någon inverkan av de föreslagna förändringarna inom den
allmänna böteslagstiftningen. Föreskriften i 1 § förevarande lag rörande lagens

Kungl. May.ts proposition nr 188.

tillämplighetsområde bör därför örn möjligt erhålla sådan avfattning, att nämnda
stadganden i tryckfrihetsförordningen ej heller efter ordalagen inbegripas
därunder och således icke i lagens övergångsbestämmelser behöva undantagas
från dess tillämpning. Emellertid innehåller tryckfrihetsförordningen i fråga
örn straffets bestämmande hänvisning — förutom till allmänna strafflagen,
varom redan talats i samband med förslaget örn ändringar i denna — jämväl i
övrigt till allmän lag och särskilda stadgar, exempelvis i § 2 4:o och § 4 14 :o.
De straffbestämmelser, till vilka sålunda hänvisas, äro av beskaffenhet att i och
för sig falla inom förevarande lags tillämplighetsområde, och då dagsbotssystemet
ej heller i sådant fall är avsett att komma till användning å brott enligt
tryckfrihetsförordningen, erfordras alltjämt ett undantag för dylika brott i lagens
övergångsbestämmelser.

Lagrådet hemställer fördenskull, att i 1 § uttrycket »böter, som enligt lag
eller författning i övrigt åläggas» måtte utbytas mot »böter, som eljest enligt
allmän lag eller särskild författning åläggas» samt att övergångsbestämmelserna
måtte erhålla ungefär följande lydelse: Denna lag träder i kraft den 1 januari
1932 men skall ej äga tillämpning vid bestämmande av straff för brott, vilket,
enligt vad i tryckfrihetsförordningen är stadgat, skall straffas efter lag
eller författning, som i 1 § denna lag avses, eller för brott, begånget före lagens
ikraftträdande.

I fråga örn lagens rubrik vill lagrådet förorda, att denna erhåller avfattningen
»lag angående dagsböter utom strafflagens område (särskild böteslag)».

Såsom framgår av den förebragta utredningen, finnas inom specialstraffrätten
vissa författningar med bötesskalor, gemensamma för förseelser av natur att
närmast utgöra verkliga brott och för rena polisförseelser samt upptagande ett
maximum å mer än trehundra kronor, med påföljd, vid lagfästande av det föreslagna
dagsbotssystemet, att även polisförseelserna komma inom dagsbotsområdet.
Särskilt framträdande är därvidlag den av departementschefen påpekade
vägtrafikstadgan av år 1930, som trätt i kraft med ingången av år 1931. Denna
författning innehåller en enda bötesskala från och med två till och med etttusen
kronor. Det synes böra framhållas såsom i hög grad önskvärt, att nämnda
skala utbytes mot särskilda skalor, avpassade efter de olika förseelsernas art.
Den sålunda förordade författningsändringen, mot vars genomförande inom en
ej avlägsen framtid hinder icke borde möta, skulle nämligen helt naturligt vara
av stor praktisk betydelse vid dagsbotssystemets tillämpande. Vid remissprotokollet
fogade bilagan 3 utvisar, att enbart under senare halvåret 1930 ej mindre
än 8,763 bötesstraff ådömts jämlikt 1923 års då gällande vägtrafikstadga. Med
ledning härav kan årliga antalet beivrade förseelser mot 1930 års stadga beräknas
komma att uppgå till allra minst 17,000. Alla dessa förseelser skola, oberoende
av sin art, bestraffas med dagsböter. Då av de omförmälda 8,763 bötesstraffen
4,917 avsett förseelser, som ej skett vid förande av motorfordon och
vilka förskyllt ett genomsnittligt bötesbelopp av blott tio eller högst femton
kronor, torde man kunna utgå därifrån, att mer än hälften av förseelserna mot
1930 års stadga rätteligen skulle, såsom varande polisförseelser, falla utanför

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

dagsbotsområdet. Att så icke sker, är onekligen en oegentlighet, som — även
med hänsyn till domstolarnas därigenom ej oväsentligt ökade arbetsbörda —
borde undanröjas.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av lil § strafflagen för krigsmakten.

Lagrådet:

Förslaget föranleder ej annan anmärkning, än att övergångsbestämmelsen
torde böra avfattas i enligt med vad lagrådet hemställt beträffande motsvarande
stadgande i förslaget till lag örn ändringar i allmänna strafflagen.

Ur protokollet:
A. V. Stenkula.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler lagrådets den 17
mars 1981 avgivna utlåtande över de den 26 februari 1931 till lagrådet remitterade
förslagen till

1) lag örn ändring i vissa delar av strafflagen;

2) lag angående dagsböter inom specialstraffrätten (särskild böteslag); och

3) lag örn ändrad lydelse av lil § strafflagen för krigsmakten.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Lagrådets samtliga ledamöter ha i valet mellan olika utvägar för en reform
av bötesstraffet funnit dagsbotssystemet vara att föredraga framför den
så kallade enkla regeln. Tre ledamöter ha med tillstyrkande av förslagen uttalat,
att genom detta systems införlivande med vår lagstiftning en synnerligen
betydelsefull reform skulle genomföras, innebärande att av rättvisa och billighet
påkallad hänsyn till den tilltalades ekonomiska förhållanden skulle kunna tagas
vid bestämmandet av bötesstraff, utan att därför domstolens bedömande avhandlingens
brottslighetsgrad skulle skjutas i bakgrunden. En ledamot har
ställt sig i viss mån tveksam, huruvida en reform sådan som den föreslagna nu
bör komma till stånd, men dock icke velat avvisa förslagen, då de erbjöde utsikt
till en lösning av frågan om upptagande i lagstiftningen av ett mera rättvist
avvägt bötesstraff.

I fråga örn den föreslagna lagstiftningens utformning ha endast ett par erinringar
framställts.

Vad angår förslaget till lag örn ändring i vissa delar av strafflagen
har lagrådet beträffande den i 2 kap. 8 § upptagna jämkningsregeln hemställt,
att, då vid verkliga brott mildrande omständigheter borde vinna beaktande
genom straffmätningen inom dagsbotsskalan och icke genom jämkning
av dagsbotsbeloppet, lagtexten måtte så till vida förtydligas, att såsom förutsättning
för jämkning stadgades att brottet vore till art och beskaffenhet i övrigt
ringa. Vad lagrådet härutinnan yttrat överensstämmer i allt väsentligt med

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. Idb käft. (Nr 188.) 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

den uppfattning, varåt jag givit uttryck vid remissen till lagrådet. Med hänsyn
till den i vår strafflagstiftning i fråga om de särskilda brottstypernas
gestaltning tämligen ofullständigt genomförda åtskillnaden mellan egentliga
brott och ordningsförseelser, är jag dock synnerligen tveksam, huruvida en sådan
inskränkning i avfattningen, som lagrådet förordat, lämpligen bör ske. Det är
ej alldeles ovanligt, att överträdelser, som rymmas under en och samma brottsbeskrivning,
äro till sin beskaffenhet i hög grad skiftande; i lindrigare fall utgöras
de av obetydliga förseelser, i andra av brott i egentlig mening. Detta
förhållande, som jämväl beaktats av professor Thyrén vid granskning av förslagen,
lärer icke kunna helt lämnas å sido. Då härtill kommer, att det näppeligen
är möjligt att överblicka alla de fall, där i rättstillämpningen, särskilt
under övergången till det nya systemet, behov av jämkning i dagsbotsbeloppet
kan komma att framträda, har jag stannat vid, att den lydelse
bestämmelsen erhållit i förslaget bör bibehållas. Skulle emellertid den av
lagrådet uttalade farhågan örn regelns oriktiga tillämpning komma att besannas,
måste uppenbarligen frågan göras till föremål för förnyat övervägande.
Särskild uppmärksamhet bör därför —• likaväl på denna punkt som
uti ett av lagrådet i annat sammanhang angivet hänseende — ägnas den
praxis, som efter förslagets genomförande kan komma att utveckla sig.

En av lagrådets ledamöter har förordat en höjning av vissa för särskilda
brott inom strafflagen utsatta dagsbotsminima ävensom upptagande av ytterligare
vissa minima, varemot lagrådets övriga ledamöter ansett åtgärder i angiven
riktning icke i detta sammanhang böra vidtagas. Den uppfattning, lagrådets
flertal uttalat, delar jag, och jag finner alltså ej anledning att frångå
förslaget härutinnan.

Till förhindrande, att vissa obetydliga men jämförelsevis talrikt förekommande
förseelser mot vägtrafikstadgan komme att falla inom dagsbotsområdet, har
lagrådet framhållit såsom i hög grad önskvärt, att den enda i stadgan förekommande
bötesskalan från och med två till och med ettusen kronor inom en ej avlägsen
framtid utbyttes mot särskilda skalor, avpassade efter de olika förseelsernas
art. Med anledning av vad lagrådet sålunda anfört har jag tagit denna fråga,
varom jag särskilt uttalat mig vid remissen, under förnyat övervägande; och
jag anser mig därvid, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet,
böra förorda, att redan nu genomföres den ändring av vägtrafikstadgan, att
med böter högst trehundra kronor beläggas förseelser mot bestämmelserna i
följande paragrafer, nämligen 3 § 1 mom. (begagnande av gångbana utav annan
vägfarande än gående, m. m.), 4 § (underlåtenhet att föra ringklocka eller
annan signalapparat å velociped och sparkstötting), 5 § (underlåtenhet att
föra lykta och reflexanordning å velociped samt, örn skyldighet därtill enligt
meddelad föreskrift föreligger, å med dragare förspänt fordon) samt 7 § 1
mom. (förbud för två eller flera personer att samtidigt färdas å velociped,
som är avsedd allenast för en person, m. m.). Genom införandet av denna
skala, vartill viss motsvarighet finnes i motorfordonsförordningen och mot
vilken några betänkligheter icke torde möta, skulle ett ej ringa antal förseelser,
som närmast ha karaktär av ordningsförseelser, falla utanför dagsbots -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

området; under år 1930 torde antalet beivrade sådana överträdelser bunna
skattas till omkring sjutusen. Därest någon erinran mot vad jag sålunda förordat
icke framställes från riksdagens sida, lärer det ankomma på Kungl.
Maj :t att vidtaga erforderliga ändringar i vägtrafikstadgan.

övriga av lagrådet framställda erinringar äro huvudsakligen av formell
natur och hava synts mig böra vinna beaktande. I enlighet härmed har jag
vidtagit ändringar i 1 § första stycket av den föreslagna särskilda böteslagen
samt i övergångsbestämmelserna till samtliga tre förslagen, varjämte rubriken
till den särskilda böteslagen givits avfattningen lag angående dagsböter utom
strafflagens område (särskild böteslag).»

Föredraganden hemställer, att förslagen måtte med däri nu vidtagna ändringar
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Axel Wennerholm.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Bilaga 1.

Uppgift

å böter, som under senare halvåret 1980 av de allmänna underrätterna1 ådömts för

brott inom strafflagen.

Förteckningen upptager icke brott mot 11 kap. 15 § (förargelseväckande beteende å allmän plats)
18 kap. 15 § (fylleri å allmän plats), 22 kap. 19 § 1 stycket och 20 § (underlåtenhet att lysa
hittegods och bodräkt) samt 25 kap. 21 § 1 punkten (ämbetsbrott).

Lag- rum	Brott		D e	b ö t f ä	llda
Förmö-genhets-grupp *	Antal	Ådömda böter ■ kronor
Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
3:9,10	Efterföljande delaktighet i brott......	A
		B	12	25	500	200
		C	10	25	500	180
7:3	Arbete å söndag.............	A	_	.	_
		B	1	20	20	20
		C	9	5	5	5
10:2	Smädelse mot ämbetsman.........	A	2	100	200	150
		c	6	50	400	215
10:5	Våld å tjänsteman............	A	1	100	100	100
		B	12	50	400	190
		C	70	25	500	130
	Smädelse mot tjänsteman.........	A	12	35	100	60
		B	27	10	400	80
		C	211	10	500	50
10:6	Våldsamt motstånd vid offentlig förrättning .	A	6	15	300	105
		B	83	15	500	70
		C	987	10	400	210
10:13	Visst deltagande i upplopp........	A	—	—	—	—
		c	4	50	100	85
10: 14	Uppmaning till brott eller försök att förleda
	till ohörsamhet mot myndighet.....	A	—	_	_	_
		B	1	50	50	50
		C	1	150	150	150

1 Häri inbegripna polisdomstolar och poliskamrar.

* De bötfällda hava i förmögenhetshänseende inordnats i någon av följande tre grupper, nämligen
grupp A: godsägare, arrendatorer (större), industriidkare, handlande (större), direktörer, högre
förvaltningspersonal i enskild tjänst (ex. kontorschefer, kamrerare, avdelningschefer i större företag),
tjänstemän av högre grad, utövare av fria yrken (ex. advokater, apotekare, arkitekter, praktiserande
läkare), sjökaptener, husägare, rentierer m. fl.;

grupp B: hemmansägare, arrendatorer (mindre), lantbrukares hemmavarande barn, hantverkare,
handlande (mindre), övriga näringsidkare, skeppare, styrmän, folkskollärare, verkmästare, tjänstemän
av lägre grad (ex. banmästare, lokomotivförare, underofficerare), kontorister, handelsbiträden m. fl.;

grupp C: rättare, torpare, lägenhetsägare, tjänstemän av lägre grad (ex. banvakter, brevbärare,
kustroddare, militärt manskap), fiskare, sjömän, arbetare, hembiträden m. fl.

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 188. 101

Lag- ruin	Brott	Förmö- genhets- grupp	De Antal	bötfällda Ådömda böter kronor
Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
10:17	Försök att befria fånge..........	A	—	—	—	—
		C	1	50	50	50
10:19	Borttagande av offentlig myndighets under-
	rättelse ................	A	—	—	—	—
		B	1	10	10	10
		c •	—	—	—	. -
10: 20	Egenmäktigt förfarande..........	A	10	10	200	65
		B	56	10	400	60
		C	26	10	75	35
10: 21	Rubbande av utmätt gods m. m.......	A	3	20	50	30
		B	12	10	100	50
		C	4	25	400	145
10:23	Vägrande av inträde åt förrättningsman . . .	A	—	—	—	—
		B C	1	10	10	10
11:2	Störande av gudstjänst eller andaktsövning .	A	_	_	_	_
		B	1	50	50	50
		C	16	25	100	65
11:6	Förargelseväckande beteende inför sittande
	rätt.................	A	2	25	25	25
		B	3	50	75	60
		C	11	10	150	55
11:8	Våld å vittne..............	A	_	_	_	_
		B C	1	250	250	250
11:9	Förargelseväckande beteende vid vissa förrätt-
	ningar ................	A	—	—	—	—
		B	1	25	25	25
		C	1	25	25	25
11:10,	Hemfridsbrott..............	A	1	75	75	75
12		B	10	10	400	85
		C	77	15	350	80
11:15	Överdådig framfart med motorfordon . . .	A	1	25	25	25
		B	5	40	300	170
		C	25	20	200	80
13:3	Mened.................	A	—	—	—	—
		C	1	200	200	200
14:9	Vållande till annans död.........	A	4	300	500	450
		B	13	75	500	310
		C	15	100	500	315

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Lag- rum	Brott	Förmö- genhets- grupp	D e Antal	bötfällda Ådömda böter kronor
Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
14:12	Misshandel.............	A
		B	2	200	200	200
		C	9	40	400	215
14: 13	D:o...................	A	17	10	200	65
		B	195	10	400	65
		C	1055	5	500	70
14: 15	Resande av livsfarligt vapen........	A	1	100	100	100
		B	3	45	300	180
		C	14	20	300	95
14:17	Vållande till kroppsskada enl. 10 §.....	A	.	_	_	_
		B	1	400	400	400
		C	3	300	400	330
	Vållande till kroppsskada enl. 12 §.....	A	—	—	—	—
		C	3	10	50	20
15: 22	Rättsstridigt tvång..........	A	_	_	_	_
		B	1	25	25	25
		C	1	100	100	100
16:1	Falsk angivelse.............	A	5	100	200	140
		B	4	75	150	100
		C	1	200	200	200
16:2	Förebringande av falska indicier......	A	—	—	—	—
		C	1	200	200	200
16:4	Falsk angivelse utan argt uppsåt......	A	7	25	400	200
		B	8	30	400	105
		C	2	75	200	135
16:7	Ärekränkning..............	A	3	25	200	140
		B	16	25	400	110
		C	13	10	300	100
16:9	D:o...................	A	5	25	150	110
		B	17	25	400	120
		C	19	25	400	110
16: 11	Lindrigare missfirmelse..........	A	6	25	100	45
		B	17	10	200	40
		■C	25	15	100	40
17:1	Äktenskapsbrott.............	A	—	—	—	—
		c	6	50	100	85
18:13	Sedlighetssårande handling........	A	1	200	200	200
		B	9	25	500	135
		C	68	10	400	80

Kungl. Majlis proposition nr 188.

103

		De bötfällda
				Ådömda böter
Lag-	Brott	Förmo-			kronor
rum	Antal	Lägsta botes-	Högsta botes-	Genom- snittligt bötes- belopp
	genhets- grupp
				belopp	belopp
18:14	Hållande av hus för äventyrligt spel ....	A B c	1	15	15	15
	Deltagande i äventyrligt spel.......	A g	—	—	—	—
		c	1	25	25	25
18: 16	Djurplågeri ...............	A B	7 68	25 10	150 500	55 60
		C	31	5	250	60
19: 11	Uppsåtlig skadegörelse å vissa allmänna kom-				125 200	125 170
	munikationsanläggningar........	A B	1 6	125 100
		C	7	100	150	130
19:12		A	—	—	-*	75
B	1	75	75
		C	4	10	300	90
19:13	Uppsåtlig skadegörelse å vissa allmänna elek-
	triska anläggningar...........	A g	—		—	_
		c	2	75	300	190
19: 15	Uppsåtlig skadegörelse å allmänna vägar m. m.	A B C	2	15	25	20
19:17	Förbrytelse mot föreskrifter tillförekommande el. hämmande av kreaturssjuka.....	A				105
	B C	3	10	150
19: 20	Uppsåtlig skadegörelse i andra fall.....	A B	2 13	75 15	100 150	85 65
		C	54	5	200	40
19: 22	Vållande till skada å annans egendom ....	A	1	200	200	200
B	23	10	500	60
		C	44	10	500	55
	Vållande till skada å viss egendom.....	A B C	—	—	—	—
		1	100	100	100
20:1	Delaktighet i stöld............	A B	1	200	200	200
		C	1	200	200	200
20: 1	Snatteri.................	A	1	100	100	100
	B	31	5	200	70
		C	208	10	300	! 60

104

Kungl. Maj :ts proposition nr 188.

Lag- rum	Brott	De bötfällda
Förmö- genhets grupp	Antal	Ådömda böter kronor
Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
20:2	Olovligt fällande av träd m. m.......	A
		B C	1	200	200	200
20:3	Olovligt bortledande av elektrisk ström . . .	A
		B C	2	25	25	25
20:12	Tjuvgömmeri...........	A	—	—	—	—
		C	1	100	100	100
22:1	Bedrägeri..........	A	1	50	50	50
		B	24	5	500	260
		C	55	10	500	100
22:5	Brukande av mått eller vikt, som ej är stamp-
	lat eller omjusterat...........	A	1	5	5	5
		B	19	5	50	10
		C	3	5	30	15
22:11	Förskingring..............	A	. .	_	_
		B	51	25	500	180
		C	108	10	400	125
22: 12	Olovligt brukande av annans egendom . . .	A	1	150	150	150
		B	3	25	300	140
		C	92	5	500	160
22:13	Oredlighet i vissa fall...........	A	-	__	_	_
		B	2	100	300	200
		C	1	10	10	10
22: 14	Trolöshet mot huvudman.........	A	1	100	100	100
		B	4	50	350	200
		C	2	100	200	150
22: 17	Sviklig uppgift i enskild handling......	A	_	_	_
		B	—	—	_	_
		C	1	25	25	25
22:18	Svikligt begagnande av vissa enskilda hand-
		B	_	_	z
		C	1	20	20	20
22:19	Förtigande av hittegods..........	A	_	_	_	_
		B C	1	100	100	100
24:1	Åverkan.........	A
		B	1	25	25	25
1	1	C	—	—	—	—

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

105

			De	b ö t f ä	llda
				Ådömda böter
Lag-	Brott	Förmo-			kronor
runi	Antal	Lägsta botes-	Högsta botes-	Genom- snittligt bötes- belopp
	genhets- grupp
				belopp	belopp
24:3	Olovligt fällande av träd m. m.......	A
	B	4	25	50	35
		C	14	15	200	40
24:4	Olovlig tillägnelse av vindfälle m. m.....	A	—	—	_	_
	B	1	25	25	25
		C	1	50	50	50
24:6	Missbruk av rätt till samfälld mark ....	A B	1	100	100	100
24:7	Åverkan å legd jord...........	A
	B C	2	10	100	55
24:8	Missbruk av betesrätt å samfälld mark . . .	A
		B C	2	10	10	10
24:10	Olovligt brytande av annans hägnad ....	A B	—	—	—	—
		c	4	15	50	40
24: 11	Tagande av olovlig väg..........	A B	—	—	—	—
		c	4	10	10	10
24:12	Olovlig jakt i annans hägnade jaktpark eller
	djurgård ...............	A B	—	—	—	—
		c	1	350	350 ''	350
24:13	Olovlig jakt & annans jaktområde, som ej är
	jaktpark eller djurgård, därvid djur av visst
	slag fällts, sårats eller fångats......	A	—	—	—	—
	B	4	25	50	40
		C	16	25	400	140
	Olovlig jakt i andra fall å annans jaktområde,					50
	som ej är jaktpark eller djurgård ....	A	2	50	50
	B	14	15	250	55
		C	41	10	100	40
24:14	Olaga fiske...............	A	_	_	_	—
	B	18	10	100	45
		C	22	10	100	40
25:5	Erbjudande av muta...........	A B C	—	—	—	—
		1	15	15	15

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Sammandrag.

Sammanlagda antalet bötfällda utgjorde:

inom grupp A............... 106

» » B............... 815

» » C...............3,416

Summa 4,337

50 av de bötfällda hava dömts för brott med bötesmaxima ej överstigande
100 kronor eller

10 för arbete å söndag (7:3),

1 » borttagande av offentlig myndighets underrättelse (10:19),

2 » förargelseväckande beteende vid vissa förrättningar (11: 9),

3 > vållande till kroppsskada enl. 14 kap. 12 § (14: 17),

23 » brukande av mått eller vikt, som ej är stämplat eller omjusterat

1 > oriktig uppgift i enskild handling (22:17),

2 * missbruk av betesrätt å samfälld mark (24: 8),

4 » brytande eller nedkastande av annans hägnad eller grind (24:10)

samt

4 » tagande av olovlig väg (24:11).

112 av de bötfällda hava dömts för brott med bötesmaxima å 200 kronor
eller

4 för visst deltagande i upplopp (10:13),

1 » .vägran av inträde åt förrättningsman (10:23),

48 » lindrigare missfirmelse (16:11),

1 » deltagande i äventyrligt spel (18:14),

1 » vållande till skada å viss egendom (19: 22) samt
57 » olovlig jakt (24:13: 1)..

Med tillämpning av bestämmelserna i departementschefens förslag skulle av
de 4,337 bötfällda 4,294 hava ådömts dagsböter och återstående 43 ådömts
böter omedelbart i penningar. Av dessa 43 hava bötfällts:

10 för arbete å söndag (7: 3),

2 » förargelseväckande beteende vid vissa förrättningar (11: 9),

23 » brukande av mått eller vikt, som ej är stämplat eller omjusterat

4 » brytande eller nedkastande av annans hägnad eller grind (24: 10)
samt

tagande av olovlig väg (24:11).

Kungl. Majda proposition nr 188.

107

Bilaga 2.

U ppgift

å böter, som under senare halvåret 1930 av de allmänna underrätterna1 ådömts
för brott inom specialstraffrätten, vilka äro belagda med bötesstraff högst trehundra
kronor.

Förteckningen upptager icke brott mot tryckfrihetsförordningen.

Författningsrum (jämte sida i lag-boken 1. nr i sv. författningssam-ling)	* Brott •	De bötfällda
Förmögenhets-grupp *	Antal	Ådömda böter kronor
Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
Rättegångsbalken	Vittnes utevaro	A	12	1:50	1: 50	1:50
17:3		B	66	1: 50	1: 50	1: 50
		C	50	1:50	1: 50	1: 50
29:1	Missbruk av rättegång.	A	—	—	—	—
		B C	2	20	20	20
Böter för svaran-	Svarandes utevaro utan förfall.	A	73	5	100	15
departs utebli-		B	414	5	100	15
vande från un-		C	846	5	100	15
derrätt (949)
Påföljd i vissa
fall av parts ute-
blivande i brott-
mål, § 1, (950)
_	Processuella förseelser, ej särskilt angivna.	A	75	1:50	25	15
		B	153	1: 50	300	20
		C	523	1:50	300	10
Ordningsstadgan	Åtskilliga ordningsförseelser.	A	529	2	100	15
för rikets städer		B	819	2	100	15
(B 28) Lokala		C	1,619	2	100	10
j ordningsstadgor
Förekommande	Ovarsamt handskande med eld. •— Bris-	A	—	—	—	—
och släckning av	tande tillsyn av eld vid risbränning.	B	11	5	75	25
skogseld, § 18,		C	25	10	60	20
(278)
1 Skvddskoppymp-	Underlåten ympning.	A	_	—	—	—
ning, § 22, (B		B	—	—	—	—
684)		1 C	1 9	5	5	5

1 Häri inbegripna polisdomstolar och poliskamrar.

» De bötfällda hava i förmögenhetshänseende inordnats i någon av följande tre grupper, nämligen
grupp A: godsägare, arrendatorer (större), industriidkare, handlande (större), direktörer, högre
förvaltningspersonal i enskild tjänst (ex. kontorschefer, kamrerare, avdelningschefer i större företag),
tjänstemän av högre grad, utövare av fria yrken (ex. advokater, apotekare, arkitekter, praktiserande
läkare), sjökaptener, husägare, rentierer m. fl.;

grupp C: rättare, torpare, lägenhetsägare, tjänstemän av lägre grad (ex. banvakter, brevbärare,
kustroddare, militärt manskap), fiskare, sjömän, arbetare, hembiträden m. fl.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

			D	e bötfällda
Författa! ngsrum (jämte sida i lag-				Ådömda böter
boken 1. nr i sv.	Brott	ftr* B			Kronor
författningssam- ling)		P ^ ►ö § >3 g. O ?	Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
Alkoholistlagen,	Uraktlåtenhet att inställa sig vid nykter-	A
§ 23, (B 565)	hetsnämndssammanträde.	B	—	_	_	_
		C	3	5	15	10
Reglemente för	Obehörigt förrättande av förlossning.	A	—__	_	_
barnmorskor,	B	1	40	40	40
§ 44, (798/19)		C
Utlännings uppe-	Underlåtenhet av person, som hyser ut-länning inom området, eller av utländskt	A	1	15	15	15
håll inom kust-	B	2	5	5	5
fästnings	fartygs befälhavare, att iakttaga vissa	C	_	_
skyddsområde, § 33 (69/15)	föreskrifter.
Väglagen, § 77,	Försummelse att avhjälpa brist eller dylikt	A	1	10	10	10
(B 186)	B	11	10	20	15
		C	6	10	15	10
Bredden å hjul-	Förseelse mot K. B:s förordnande örn	A	_	_		_
ringar å arbets-		B	1	10	10	10
åkdon å landet, § 6, (B 186)		C	—
Motorfordonsför-	Förande av motorfordon utan namnskyl-	A	203	5	30	15
ordningen av	tar, signalapparat, ljuddämpare m. m. —	B	711	5	100	15
1923,§ 42	Underlåtenhet att anmäla trafikförsäk-	C	1,002	5	100	15
	ring el. att till registreringsmyndighet ingiva försäkringsbevis.

Järnvägstrafik-	Överträdelse av för upprätthållande av	A	2	10	15	10
stadgan, § 9,	ordning och säkerhet given föreskrift.	B	4	10	15	5
(348/25)	C	24	5	50	5
Registrering av	Nyttjande av fartyg innan certifikat ut-	A	1	100	100	100
fartyg, § 33, (78/01)	färdats.	B C	1	50	50	50
Jaktlagen, § 25,	Otillåten jakt å annans område.	A	__	__	_
(294)	B	2	10	75	40
		C	12	5	75	30
Jaktstadgan, § 19,	Olovligt användande av vissa jaktmedel	A	9	10	75	25
(B 1341)	m. m.	B	66	5	50	20
		C	47	10	100	20
Fiskeris tadgan, § 22, (B 247)	Fiske under förbjuden tid, olovligt saluhål-	A	_	_	___	_
lande av kräftor m. m.	B	49	10	100	25
		C	93	5	100	30
Föreskrifter rörån-	Överträdelse av bestämmelse ang. stor-	A	_	_
de fiskeriförhål-	leken å rödspätta, som är tillåten för	B	_	_	_	_
landena i de till Sverige och Danmark grän-sande farvatt-nen, § 9, (112/ 07, 21/18)	fiske.	C	1	50	50	50

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

109

		De bötfällda
Författningsrum (jämte sida i lag-		O:		Ådömda böter
boken 1. nr i sv.	Brott	0Q i 3
författningssam-		Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp
ling)		•3 g * F ® f	snittligt bötes- belopp
Firmalagen, § 23,	Försummelse att anmäla firma.	A	1	20	20	20
(B 178)		B	2	15	15	15
		C	1	20	20	20
Mått och vikt,	Försummelse beträffande justering eller	A	32	5	30	10
§ 47, (B 164)	omjustering av redskap för mätning eller	B	766	3	50	15
	vägning m. m.	C	46	5	20	10
Giftstadgan, § 40: 1, (B 276)	Saluhållande eller tillverkning av varor	A	1	25	25	25
innehållande vissa gifter.	B	7	15	75	20
	C	3	30	50	40
Hotellstadgan,	Underlåten anmälan om hotell- eller pen-	A	3	15	15	15
§§ 38 och 41,	sionatrörelse i mindre omfattning. —	B	18	5	50	20
(B 848)	Brott mot föreskrifter ang. kontroll över resande.	C	8	5	30	25
Köttbesiktning	Åsidosättande av bestämmelser om kött-	A	1	100	100	100
och slakthus,	besiktningstvång.	B	6	2	100	45
§ 11, (B 590)		C	1	15	15	15
Kontroll å till-	Överträdelse av vissa föreskrifter, givna	A	2	5	5	5
verkningen av	till förekommande av att margarin,	B	6	35	35	35
margarin och	margarinost eller konstister i handeln	C	—	—	—	—
margarinost	förväxlas med motsvarande naturpro-
ävensom konst-ister samt å handeln där-	dukter.
med, § 12: 4, (59/05, 123/09)
Stängselförordnin-	Uppsåtligt insläppande av kreatur å viss	A	—	_	_	_
gen, § 5, (B 7)	mark, där betesförbud råder.	B	6	10	50	15
	C	5	10	75	20
Utsläppande av	Förseelse mot förordnande, varigenom	A	_	_	_	_
tjur eller hingst	förbud mot utsläppande meddelas.	B	2	10	25	15 i
å samfälld be-tesmark, § 2, (273)	C	_


Hingstbesikt-	Användande av hingst till betäckning i	A	—	_	—	_
ningstvång, § 4,	strid mot vissa bestämmelser.	B	5	25	100	45
(B 661)		C	2	50	200	125
Uppvärmning av	Försäljning eller utlämnande från mejeri	A	6	10	200	60
mjölk till krea-	av mjölk, sorn ej uppvärmts till minst	B	83	10	100	20
tursföda, § 4, (382/25)	80° C.	C	9	10	35	15
Vissa försäkrings-	Underlåtenhet av försäkringsanstalts sty-	A		_	_	_
anstalters an-	reise att iakttaga något av vad enl. för-	B	3	10	10	10
mälnings- och uppgiftsskyldig-het, § 6, (B 840)	fattningen åligger anstalten.	C

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

		De bötfällda
F örf attningsrum (jämte sida i lag-		O:		Ådömda böter
boken 1. nr i sv.	Brott	<»i ►i O-£ 09
författningssam-		Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp
ling)		■ö § ^ g. © ef-ea i	snittligt bötes- belopp
Handel med vissa	Förseelse mot föreskrift ang. förande av	A	1	50	50	50
begagnade före-	affärsbok m. m.	B	8	10	90	30
mål, § 18: 2, (B 903)		C	2	10	45	25
Postavgifter för	Obehörigt begagnande av tjänstebrevs-	A	—	—	—	—
tjänsteförsän-	rätt.	B	1	30	30	30
delser, § 8, (130/ 20)		C	—			—
Skyldighet för vis-	Försummelse.	A	2	10	10	10
sa näringsidka-		B	3	5	10	10
re att avgiva		C	—	—	—	—
statistiska upp-gifter (B 559)
Arbetarskydd,	Försummelse av arbetsgivare att föra före-	A	7	5	75	25
§§ 42 och 43,	skrivna böcker eller att anmäla minder-	B	4	15	45	25
(B 534)	ånga arbetare m. m.	C	—	—	—	—
Registrering och	Brukande av ångpanna i strid mot vissa	A	2	15	50	30
besiktning av	föreskrifter (förseelse av arbetsgivare)	B	7	15	15	15
vissa ångpan-nor, § 14, (301/ 19)	m. m.	C
Rusdrycksf örsälj -	Brott bl. a. mot föreskrifter ang. spritdryc-	A	—	—	—	—
ningsförordnin-	ker i fall, då allenast utskänkning av vin	B	1	150	150	150
gen, § 78, (B 857)	är tillåten.	C	7	30	35	35
Försäljning av	Olovlig försäljning m. fl. förseelser.	A	5	15	150	25
pilsnerdricka,	B	104	5	200	50
§§ 28, 29, 30 och 32, (B 1000)		C	50	5	200	10
Alkoholfria dryc-	Olovlig försäljning m. fl. förseelser.	A	1	75	75	75
ker, § 17,	B	89	10	100	20
(B 1165)		C	190	10	75	15
Tullstadgan, § 222,	Olovlig persontrafik från eller till träns-	A	_	_	_	—
(391/27)	portmedel.	B	2	20	25	20
	C	1	30	30	30
Skatt för hundar,	Underlåten anmälningsskyldighet m. m.	A	44	5	30	5
§ 9, (B 1058)	B	131	5	30	10
		C	157	5	20	10
Automobilskatte-	Underlåtenhet att vid brukande av skatte-	A	1	10	10	10
förordningen,	pliktig automobil medföra skattekvitto.	B	5	10	25	15
§ 11, (B 1044)	C	4	10	30	15
Nöjesskatt (till-	Vägran av anordnare att låta uppbörds-	A	_	—	—	—
lämpningsföre-	myndighet taga del av räkenskaper eller	B	1	250	250	250
skrifter), § 10, (B 958)	liknande förseelse.	C				1

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

lil

			De bötfällda
Författningsrum (jämte sida i lag-boken l. nr i sv.	Brott	Förmögenhets- grupp		Ådömda böter kronor
författningssam- ling)		Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
Bestämmelser rö-	överträdelse av föreskrifter beträffande	A	38	10	25	20
rande tillsyn	säkerhetsåtgärder och försiktighetsmått	B	—	—	—	—
över hissar inom Stock- holm, § 10, (179/09)	eller av föreskrifter, som Ö.Ä. meddelat.	C	2	30	30	30
Efterbildning av	Spridande.	A	1	25	25	25
penningsedel		B	—	—	—	—
(198/27)		C	—	—	—	—
Införsel av levan-	Brott mot vissa föreskrifter för den, som	A	1	25	25	25
de duvör samt	vill lössläppa brevduva.	B	—	—	—	—
flygförsök med brevduvor, § 9, (110/14, 176/20)	C
Skydd för hemlig-	Otillåtet beträdande av fästnings skydds-	A	—	—	—	—
heter av bety-	område.	B	—	—	—	—
delse för rikets försvar, § 2, (720)		C	4	10	10	10

Sammandrag.

Sammanlagda antalet bötfällda utgjorde:

inom grupp A...............1,055

» » B...............3,573

» » C........ 4,752

Summa 9,380

Av dessa 9,380 bötfällda hava

2,214 dömts för förseelser i rättegång,

2,967	»	»	»	mot	ordningsstadgan för rikets städer och lokala ordningsstadgor,
1,916		»	»	»	motorfordonsförordningen av 1923,
122	»	»	»	»	jaktstadgan, fiskeristadgan,
142	»	»	»	»
844	»	»	»	»	förordningen om mått och vikt,
159	»	»	»	»	i> ang. försäljning av pilsner- dricka,
280	»	»	»	»	» » » » alkoholfria drycker,
332	»	»	»	»	» » skatt för hundar samt
404 Summa 9,380.	»	»	»	»	övriga författningar.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Av det sammanlagda antalet bötfällda, 9,380, hava 2,440 bötfällts för brott, som
äro belagda med böter överstigande etthundra kronor. Dessa 2,440 hava bötfällts:

1,916 för förande av motorfordon utan föreskrivna skyltar el. dyl.,

142 » fiske under förbjuden tid el. liknande förseelser,

122 » olovligt användande av vissa jaktmedel el. dyl.,

98 » försäljning eller utlämnande från mejeri av mjölk, som ej uppvärmts
till minst 80’ C,

36 » ovarsamt handskande med eld,

29 » underlåten anmälan örn hotell- eller pensionatrörelse i mindre
omfattning el. dyl.,

18 » försummad väghållning,

11 » saluhållande eller tillverkning av varor innehållande vissa gifter,
11 » uppsåtlig! insläppande av kreatur å viss mark, där betesförbud
räder,

11 » förseelse mot föreskrift ang. förande av affärsbok vid handel med
vissa begagnade föremål,

11 » försummelse att föra enligt lagen örn arbetarskydd föreskrivna
böcker el. dyl., samt
35 » övriga förseelser.

Summa 2,440.

Med tillämpning av bestämmelserna i departementschefens förslag skulle samtliga
9,380 bötfällda hava ådömts böter omedelbart i penningar.

Kungl. Majlis proposition nr 188.

113

Bilaga 3.

Uppgift

å böter, som under senare halvåret 1930 av de allmänna underrätterna1 ådömts för
brott inom specialstraffrätten, vilka äro belagda med bötesstraff överstigande

trehundra kronor. 1 2

Förteckningen upptager icke normerade böter, ej keller brott mot tryckfrihetsförordningen eller
mot hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan eller brandstadgan eller i enlighet därmed givna föreskrifter
eller mot hamnordning.

		De bötfällda
Författningsrum
(jämte sida i lag-	Brott	O:			kronor
boken 1. nr i sv.	CFQ 3
författningssam-		\|!	Antal
ling)		v ö » cr CD et- ta i	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	snittligt bötes- belopp
Reglemente för	Olovligt tillhandahållande av logi åt hama-	A	_
barnmorskor,	föderskor.	B	1	75	75	75
§ 43, (798/19)		C	—	—	—	—
Föreställningar i	Föreställning utan tillstånd.	A	—	—	—	—
hypnotism, § 3,		B	1	50	50	50
(B 683)		C	—	—	—	—
Biografföreställ-	Anordnande av föreställning utan tillstånd.	A	2	10	25	15
ningar, § 8, (B		B	7	5	150	35
511)		C	1	5	5	5
Lotteriförordnin-	Anordnande av lotteri eller därmed järn-	A	7	15	1,000	620
gen,§ 4, (748)	förligt företag utan tillstånd.	B	29	10	300	60
	C	58	10	1,000	50
Vadhållning med	Anordnande av vadhållning med totalisa-	A	1	50	50	50
totalisator, § 3,	tor utan tillstånd.	B	21	30	1,000	730
(749)		C	23	30	1,000	160
Offentlig föreställ-	Föreställning utan tillstånd m. m.	A	2	10	100	55
ning av utlän-		B	2	10	25	15
ning, § 6, (B 597)		C	—	_	—	—
Utlänningslagen, §	Underlåtenhet att fullgöra anmälnings-	A	44	10	50	20
38, (B 1328)	skyldighet.	B	64	10	60	15
C	32	10	20	15
Utlännings uppe-	Olovligt beträdande.	A	—	—	—	—
håll inom land-		B	—	—	—	—
fästnings skyddsområde, § 14, (68/15)		C	1	30	30	30

1 Häri inbegripna polisdomstolar och poliskamrar.

2 De bötfällda hava i förmögenhetshänseende inordnats i någon av följande tre grupper, nämligen
grupp A: godsägare, arrendatorer (större), industriidkare, handlande (större), direktörer, högre

förvaltningspersonal i enskild tjänst (ex. kontorschefer .kamrerare, avdelningschefer i större företag),
tjänstemän av högre grad, utövare av fria yrken (ex. advokater, apotekare, arkitekter, praktiserande
läkare), sjökaptener, husägare, rentierer m. fl.;

grupp G: rättare, torpare, lägenhetsägare, tjänstemän av lägre grad (ex. banvakter, brevbärare,
kustroddare, militärt manskap), fiskare, sjömän, arbetare, hembiträden m.fl.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Idit haft. {Nr 188.)

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

		De bötfällda
Författa ngsrum (jämte sida i lag-	Brott	O:		Ådömda böter
boken 1. nr i sv.	OTC § -i O: C CTQ
författningssam-		Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp
ling)		^ 2 ^g- co f	snittligt bötes- belopp
V ägtraf ikstadgan	Ovarsamt framförande av motorfordon	A	470	10	800	85
av 1923, § 12,	el. dyl.	B	1,260	10	600	75
(B 1640)	C	2,116	10	1,000	70
D:o	Förseelser, som ej skett vid förande av	A	418	2	175	15
	motorfordon*	B	1,161	2	100	10
		C	3,338	2	100	10
Motorfordonsför-
ordningen av 1923 (B 1613):
§ 38: 1, 2	Brukande av icke registrerade motorfordon	A	22	15	350	145
	m. m.	B	109	5	300	110
		C	193	10	700	90
§39:1	Förande av motorfordon utan tillstånd.	A	27	100	600	175
	B	334	25	900	125
		C	726	100	1,000	145
§39:2	Överlämnande åt obehörig att föra motor-	A	12	100	200	130
fordon m. m.	B	59	100	500	135
		C	50	100	200	120
§39:3	Underlåtenhet att använda nödiga glas vid	A	1	50	50	50
förande av motorfordon.	B	7	10	50	25
		C	12	10	200	40
§40	Förande av motorfordon å plats, varest	A	74	10	100	25
motorfordonet icke må framföras. —	B	400	10	300	30
	Förande av motorfordon i trafik, vartill icke erhållits erforderligt tillstånd. —	C	726	10	300	25
	Förseelse mot föreskrifter angående mo-torfordons hjultryck. — Underlåten an-mälan till efterbesiktning. — Underlå-
	tenhet att under färd med motorfordon föra igenkänningsmärken, lyktor m. m.
§41:1	Fortkörning med motorfordon.	A	134	10	800	80
B	397	10	600	60
		C	935	10	600	55
§41:2	Onykterhet vid förande av motorfordon.	A	75	30	950	205
B	441	25	800	175
		C	494	25	1,000	145
§43	Underlåtenhet att fullgöra registrerings-	A	169	25	510	35
	skyldighet m. m.	B	327	25	180	35
	C	349	15	300	35
§ 44: 1, 2	Utövande av yrkesmässig trafik utan till-	A	22	25	200	90
stånd. — Brukande i yrkesmässig trafik	B	190	25	300	60
	av motorfordon, som ej är godkänt för sådan trafik, m. m.	C	194	25	250	45

* Dessa förseelser, som i 1930 års vägtrafikstadga äro belagda med ett maximum å 1,000 kr.,
kunde enl. 1923 års vägtrafikstadga förskylla högst 100 kronors böter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

115

			D e	bötfällda
Författningsrum (jämte sida i lag-	Brott	teJ O: 11 3Q B 3 05 TJ rc 5 g-'' a V 1 ,		Ådömda böter kronor
författningssam- ling)	Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
Motorf ordonsför-ordningen av 1923 (B 1613):						25
§44:3	Åsidosättande av myndighets föreskrifter	A	1	25	25
i avseende å yrkesmässig trafik.	B C	42 80	10 10	200 100	40 25
§45	Bedrivande av yrkesmässig utbildning av	A	_	—	—	—
förare vid körskola, där icke godkänd	B	1	50	50	50
	lärare finnes anställd.	C	—	—	—	—
§47	Framförande av traktor å allmän väg utan	A	_	—	—	—
tillstånd	B C	1	10	10	10
Ordningsföreskrif-	Åstadkommande av hinder för trafik.	A	—	—	—	—
ter för Stock-		B	—	—	—	—
holm i avseende å spårvägstrafik		C	1	15	15	15
Sjölagen:
§288	Försummelse att avgiva sjöförklaring.	A B	—	—	—
		C	1	25	25	25
§ 292	Åsidosättande av föreskrifter angående	A	7	30	200	70
säkerhetsåtgärder vid begagnande av	B	5	25	200	90
	fartyg.	C	—	—	—	—
§ 233	Vållande till sjöolycka.	A B C	3	50	300	150
Tillsyn å fartyg,	Nyttjande i vissa fall av fartyg, som icke	A	2	10	25	15
§ 30, (491/14)	är försett med gällande passagerar-	B	8	10	75	35
fartygscertifikat m. m.	C	—	—	—	—
Ombordläggning,	Underlåtenhet att å fartyg föra föreskrivna	A	5	25	100	55
art. 43, (93/06)	ljussignaler.	B	11	25	40	30
C	26	25	25	25
Befäl å svenska	Obehörigt utövande av befäl.	A	2	75	150	110
i handelsfartyg. §	B	3	75	75	75
\| 25, (54/12)		C	2	75	225	150
D:o, § 26	Underlåtenhet att anställa behörigt far-	A	1	100	100	100
tygsbefäl.	B C	3	50	100	70
Sjömanslagen (270/22):
§75	Rymning.	A B C	1	100	100	100

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

			D	e bötfällda
Författningsrum (jämte sida i lag-				Ådömda böter
boken 1. nr i sv.	Brott	0Q B 5 oq‘ ►ö Ö tr o ?			Kronor
författningssam- ling)		Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
Sjömanslagen
(270/22):
§77	Våld mot befäl.	A B C	—	—	—	\|
		1	300	300	300 \|
§79	Vållande till sjöolycka.	A	_	_	_
		B C	1	100	100	100
§82	Tjänsteförseelse av sjöman i andra fall.	A
		B	1	30	30	30
		C	1	200	200	200
Jaktstadgan, § 18,	Jakt under förbjuden tid.	A	13	20	200	145
(B 1341)		B	56	10	250	150
		C	42	10	400	185
Fiskeristadgan
(B 247):
§19	Fiske med sprängämne m. m.	A	—	—	—	—
.		B	1	50	50	50
		C	1	50	50	50
§20	Fiske med trål	A	_
		B	1	300	300	300
*		C	1	250	250	250
Fiske i Torne älv,	Förseelse.	A
§ 15,(6/28)		B	—	—	—	—
		C	2	30	30	30
Förebyggande av	Olovlig fångst av kräftor m. m.	A	5	50	100	70
kräftpest, § 9,		B	9	50	75	60 i
(B 249)		C	9	50	75	60
Skogsvårdslagen,	Olovlig avverkning.	A	2	50	100	75 i
§ 25,(B 1084)		B	19	25	200	55
		C	2	75	150	115 1
Skyddsskogar, § 3,	Olovlig avverkning.	A	_	_	_	__ j
(B 1102)		B C	2	75	75	75
Förekommande	Vållande till skogseld.	A				__
och släckning	B	—	—	—
av skogseld, § 18, (276)		C	1	10	10	10
Flottningslagen,	Olaga avbarkning.	A	1	30	30	30 \|
§ 77, (347)		B	18	10	10	10 \|
		C	3	10	10 !	10 i
Aktiebolagslagen,	Bedrägligt förfarande.	A	1	200	200	200 \|
§ 132,(B 355)	B	—	—	—	— j
		C	—	- 1	—	- \|

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

117

		De bötfällda
Författningsrum		tasj		Ådömda böter
i (jämte sida i lag-	Brott	O: *1 7Q B -j O: 0 CJQ			kronor
1 författningssam-		Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp
ling)		■ö ® B- CO ?	snittligt bötes- belopp
Aktiebolagslagen,	Förseelser.	A	11	15	50	30
§ 133, (B 355)		B	7	15	15	15
	C	—	—	—	—
Sparbankslagen,	Bedrägligt förfarande.	A	—	—	—	—
§ 64,(B 1105)		B C	. 2	75	75	75
! Trafikförsäkring,	Brukande i trafik av icke trafikförsäkrat	A	10	25	150	70
1 § 24, (526)	motorfordon.	B	139	10	250	60
	C	157	10	200	55
Rätt till litterära	Olovligt mångfaldigande, spridande eller	A	2	25	75	50
och musikaliska	offentliggörande.	B	—	—	—	—
verk, § 24, (B 962)		C
Varumärkeslagen,	Intrång i varumärkesrätt.	A	8	100	200	130
§§ 12 eller 13,	B	2	150	150	150
(B 152)		C	—	—	—	—
Näringsfrihetsför-	Olovligt utövande av näring.	A	8	30	500	175
ordningen, § 18,		B	144	10	500	135
(B 16)		C	145	5	390	50
Giftstadgan
(B 276):
§33	Olovlig införsel av giftiga ämnen.	A	—	—	—
B C	1	75	75	75
§34	Olovlig tillverkning av giftigt ämne.	A		_	_	_
B C	1	20	20	20
§36	Åsidosättande av föreskrifter till förekom-	A	1	20	20	20
mande av skada eller missbruk av gif-	B	—	—	—	—
	tiga ämnen.	C	—	—	—	—
Cyanväte för olly-	Åsidosättande av medicinalstyrelsens fö-	A	—	—	—	—
ra, § 7, (388/27)	reskrifter.	B	—	—	—	—
	C	2	25	30	25
I Behörighet att ut-	Obehörigt utövande av läkarkonsten.	A	—	—	600	—
, öva läkarkon-	B	4	300	475
sten, § 6, (B 662)		C	—	—	—	—
! TandJäkarordnin-	Obehörigt utövande av tandläkarkonsten.	A	1	475	475	475
gen,§ 9, (41/61)	B C	7	60	500	285
i Apoteksvarustad-	Olovlig försäljning eller införsel av apo-	A	i -	—	—	—
gan, § 14, (B	teksvara.	B	7	10	200	65
1 592)		C	—	—	—	—

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

		De bötfällda
Författ ringsrum (jämte sida i lag-boken 1. nr i sv.	Brott	O: 1 crq B 3 ctq'' & 0 sj- ös 1		Ådömda böter kronor
författningssam- ling)		Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
Apoteksvarustad-	Försäljning av apoteksvara utan påskrift	A
gan, § 15, (B	eller bifogad deklaration. — Försäljning	B	4	50	100	60
592)	av apoteksvara till högre pris än fast-maximipris.	C			—	—
Åtgärder mot ut-	Anställande i viss rörelse av med smittsam	A	1	5	30	30
bredling av	lungsot behäftad person.	B	1	30	30	30
lungsot, § 9, (200/14)		C			—	—
Tobaksmonopolet,	Saluhållande av tobaksvara utan kontroll-	A	_		_
§ 30, (B 653)	stämpel. — Förändrande av det å to-	B	2	30	35	30
	baks vara anbragta priskurant priset.	C	2	35	50	40
Hotellstadgan
(B 848):
§38	Obehörigt drivande av hotell- eller pensio-	A	—			—
	natrörelse.	B C	16	15	75	60
§42	Lämnande av oriktiga uppgifter.	A
		B	8	10	50	30
		C	18	10	150	50
Handel med vissa	Otillåten handel.	A	_
begagnade före-		B	3	20	60	35
mål, §18, (B 903)		C	4	10	50	40
Handel med utså-
des varor (496):
§8	Underlåtenhet att fullgöra viss uppgifts-	A	—	—	—	—
	plikt.	B	27	10	300	35
		C	1	30	30	30
§9	Lämnande av oriktig uppgift.	A	_	_	_	_
		B C	12	10	150	45
§10	Otillåtet saluhållande av vissa slags frö.	A
	B C	9	20	200	25
Bekämpande av	Förseelse.	A	2	10	10	10
potatiskräfta,		B	29	10	30	10
§ 12, (86/29)		C	85	10	30	10
Explosiva varor
(B 1355):
§89	Otillåten handel.	A	3	50	150	135
		B	5	35	200	100
		C	1	75	75	75
§90	Åsidosättande av föreskrifter örn träns-	A	_	_	_
	port.	B	1	50	50	50
		C	—	—	—	—

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

119

Författningsrum
(jämte sida i lagboken
1. nr i sv.
författningssamling) -

Brott

De bötfällda

o--

09 |.
C Og’

Antal

Ådömda böter
kronor

Lägsta botes-	Hogsta botes-	3enom- nittligt bötes- belopp
belopp	belopp
25	60	40
25	500	275
10	40	25
10	25	15
50	200	80
150	150	150
75	75	75
20	50	35
10	125	60
10	100	25
10	150	55
25	100	45
25	25	25
10	300	80
5	50	25
75	75	75
2 50	150	100
1 50	50	1 SI
0 15	150	40
7 10	50	2o
4 10	15	15
1 10	10	1 10

Explosiva varor

(B 1355):

§92

Eldfarliga oljor
(B 1024):

§60

i 61

§62

Skjutvapen och
ammunition,

§ 11, (B 1325)

Elektriska anläggningar
för belysning
eller arbetsöverföring ar,

§ 61, (137/
02 och 828/19)

Behörighet att utföra
vissa elektriska
anläggningar,
§9,(765/

19)

Vilseledande varubeteckningar

vid handel med
födoämnen, § 4,
(760)

Varors förseende
med oriktig ursprungsbeteckning
m.m., § 1,

(B 564)

Arbetstidslagen,

§§ 12, 13, (B
1519)

Bageriarbetstids -lagen, § 6, (B
1523)

Vårdslöst handhavande.

Olovligt innehav m.m.

Handel utan föreskriven anmälan.

Åsidosättande av föreskrifter örn transport.

Olovligt innehav av skjutvapen. — Olovligt
förvärv av ammunition. — Överlåtelse
utan tillstånd.

Nyttjande av anläggning utan tillstånd
m. m.

Olovligt utförande av elektriskt installationsarbete.

Förseelse.

Otillåtet användande av arbetare. — Underlåtenhet
av arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet. — Oriktig uppgift
i övertidsjournal.

Otillåtet bedrivande av arbete.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

boken 1. nr i sv.
författningssamling) -

Butikstängningslagen,
§ 9, (1
960)

Arbetarskydd,
§ 42, (B 534)

Minderårigs
vändande
vissa farlig
beten, § i
537)

Olycksfallsförsäkringslagen,

(B 689)

Anmälan om
olycksfall i arJ
bete, §8, (B 706)

Rusdrycksförsäljningsförordningen
(B 857):

§ 74

: 82

Försäljning av
pilsnerdricka
(B 1000):
§28:2

§29

[30

		D	e bötfälld
Brott	h: O to B		Ådömda böter kronor
♦	c ''s 2 3 >3 g. o $	Anta	Lägsta bötes- belopp	Högstj bötes- belopp	Genom- snittligt bötes- belopp
Olovligt öppethållande.	A		10	75	25
	B	8f	5	100	20
	C	2(	10	30	15
j Underlåtenhet av arbetsgivare att ställa	A
sig till efterrättelse föreskrifter rörande	B	£	10	10	10
användande av minderåriga eller kvin-nor i arbete.	C
Förseelse.	A	1	200	200	200
	B	1	25	25	25
	C		—	—
Underlåtenhet av arbetsgivare att fullgöra	A	1	100	100	100
anmälningsskyldighet.	B	—
	C	—	—	—	—
Underlåtenhet av arbetsgivare att fullgöra	A	2	50	70	60
anmälningsskyldighet.	B	4	10	50	30
	C	1	15	15	15
Olovlig rusdrycksförsäljning.	A	2	45	300	155
	B	63	30	1,500	175
	C	212	30	1,500	140
Förseelse av den, som handhar tillåten för-	A	1	30	30	30
säljning av rusdrycker.	B	1	60	60	60
	C	1	15	15	■ 15
TiUhandagående med anskaffande av rus-	A
drycker.	B	12	15	200	45
	C	22	10	225	75
Olovlig försäljning av pilsnerdricka.	A	4	150	300	250
	B	85	15	1,000	190
	C	26	25	600	130
Olovlig utskänkning av den, som har rätt	A
utminutera, m. m.	B	5	30	900	265
	C	—	—	—	—
Olovligt förtärande i närheten av försälj-	A
ningsställe å område, däröver säljaren	B	1	125	125	125
äger förfoga.	C	—	— I

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

121

		De bötfällda
Författningsrum (jämte sida i lag-	Brott	O:		Ådömda böter
boken 1. nr i sy.
författningssam-		<5 O: 2 CFQ	Antal	Lägsta bötes- belopp
ling)		•å 8 •o g- o f	Högsta bötes- belopp	snittligt bötes- belopp
Bränn vinstillverk-
ningsförordnin-gen (B 1223):
§30	Olovlig brännvinstillverkning.	A	—	—	—	—
		B	23	120	1,500	165
		C	243	50	1,000	415
§31	Tillverkning, försäljning eller innehav av	A	—	_	_	_
	brännvinsapparat utan tillstånd.	B	2	100	200	150
		C	23	25	300	130
§38	Delaktighet i olovlig brännvinstillverk-	A	_	_	_	_
	ning.	B	2	45	50	40
		C	3	125	200	75
Skattefri sprit
(B 884):
§22	Obehörig renaturering av sprit.	A	—	—	—	—
		B	2	30	150	90
		C	64	30	900	285
§26	Olovlig försäljning.	A	_	_	_	_
		B C	1	40	40	40
§28	Förseelse i andra fall.	A
	B	3	10	30	15
Tillverkning och beskattning av		C	18	10	450	300
maltdrycker (B 1060):	Åsidosättande av föreskrift rörande skatte-
§47	A	1	100	100	100
pliktigt bryggeri.	B C	—	—	—	—
§49	Åsidosättande av föreskrift rörande skatte-	A	3	50	75	60
fritt bryggeri.	B C	9	50	75	60
Alkoholhaltiga	Obehörig renaturering.	A	_	_	_	_
preparat m. m.,		B	1	50	50	50
§ 11, (B 889)		C	8	50	300	175
Tullstadgan
(391/27):
§213	Förseelse, varigenom tullkontroll försvå-	A	1	40	40	40
ras.	B	2	60	75	65
		C	3	25	100	60
§214	Förseelse mot trafikbestämmelser.	A	3	30	100	65
	B	8	25	100	65
		C	16	20	100	85
§218	Förtigande av lönnrum m. m.	A	2	100	250	175
	B	2	50	200	125
		C	—	—	—	—

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

		De bötfällda
Författningsrum		hrj
(jämte sida i lag-boken 1. nr i sv.	Brott	O: CTQ B 2 O:			kronor
f örf attningssam-		Antal	Lägsta bötes- belopp	Högsta bötes- belopp
ling)		"Ö ® "O 3 3-o et- 02	snittligt bötes- belopp
Lotsstadgan, § 3,	Olaga lotsning.	A	1	50	50	50
(7/81 och 12/11)		B C	2	50	50	50 ;
Automobilskatt,	Brukande av automobil, för vilken skatt	A	5	10	50	40 ;
§ 11:1,(B 1044)	icke blivit behörigen erlagd.	B	38	15	75	40 i
C	70	10	100	35 j
Införsel i avlöning	Underlåtenhet av arbetsgivare att till ut-	A	4	20	50	30
m.m.,§ 15, (840)	mätningsman översända innehållet be-	B	14	5	200	35
lopp m. m.	C	1	5	5	5
Forntida minnes-	Ofredande av fast fornlämning.	A	1	50	50	50
märkens fredan-	B	3	10	10	10
de och bevaran-de, § 7, (B 26)		C	1	35	35	35
Rätt att innehava	Olovligt innehav.	A	3	25	50	30
radiomottag-	B	32	25	35	30
ningsapparat, § 4,(B 271)		C	48	25	50	30
Barnavård, § 74,	Förhindrande av verkställighet av myn-	A	—	—	_	—
(B 1128)	dighets beslut eller undersökning i åren-	B	—	—	—	—
de rörande skyddsuppfostran. — Över-trädande av förbud mot besök hos barn, som omhändertagits för skyddsupp-fostran.	C	6	30	150	60


Ö.St.Ä:ts kung.	Förseelse.	A	1	75	75	75
ang. säkerhets-		B	—	—	—	—
föreskrifter för		C	—	—	—	—
offentliga sam-lingslokaler, § 47
Lapplagen, § 59, (309/28)	Underlåtenhet att hålla hund i band.	A	_	—	_	_
	B	—	—	—	—
		C	1	25	25	25
Panträtt i spann-	Förstörande, bortförande eller utlämnande	A	_	_	.	_
mål, § 18, (546)	av pantförskriven spannmål.	B C	1	175	175	175
Värnpliktiga civil-	Olovligt undanhållande.	A	_	_	_	_
arbetare, § 2,	B	—	—	—	—
(B 1212)		C	2	45	50	40

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

123

Sammandrag.

Sammanlagda antalet bötfällda utgjorde:

inom grupp A........ 1,637

» » B.............. 5,894

» » C.............. 10,699

Summa 18,230

Av dessa 18,230 bötfällda hava

140 dömts för brott mot
3,846 » » » »

4,917 » » » »

6,604 » » » »

306 » » » »

113 » » » »

lil » » » »

297 » » » »

116 » » » »

113 » » » »

314 » » » »

121 » » » »

296 » )> » »

936 » » » »

lagen örn utlännings rätt att här i riket vistas
vägtrafikstadgan av 1923 vid framförande av
motorfordon,
vägtrafikstadgan i övrigt,
motorfordonsförordningen av 1923,
trafikförsäkringslagen,
automobilskattelagen,
jaktstadgan,

näringsfrihetsförordningen,

kungörelsen ang. bekämpande av potatiskräfta,

butikstängningslagen,

förordningen ang. försäljning av rusdrycker,

» » » » pilsnerdricka,

» » tillverkning och beskattning

av brännvin samt
övriga författningar.

Summa 18,230

Med tillämpning av bestämmelserna i departementschefens förslag'' skulle samtliga
18,230 bötfällda hava ådömts dagsböter.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

örn dagsböter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Bötesstraff, som ådömes av domstol eller poliskammare, skall bestämmas i
dagsböter.

Ej må till dagsböter dömas;

1. i tryckfrihetsmål;

2. för brott, varå straffet skall bestämmas efter särskild beräkningsgrund
(normerade böter) ;

3. för brott, som, där det ej är förenat med försvårande omständigheter, icke
är belagt med svårare straff än böter högst trehundra kronor;

4. för brott mot hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan eller brandstadgan
eller mot föreskrifter, som givits i enlighet med någon av nämnda stadgor, eller
mot hamnordning.

2 §.

Dagsböternas antal bestämmes efter brottets svårhet. Antalet dagsböter vare
minst en och högst etthundratjugu. Är för visst fall minsta bot bestämd till
femtio kronor eller till högre belopp, vare lägsta antalet dagsböter en tiondedel
av det bestämda bötesbeloppet.

3 §.

Beloppet av varje dagsbot fastställes efter ty prövas skäligt med hänsyn till
den sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska
förhållanden i övrigt. Högsta belopp av varje dagsbot vare trehundra kronor.

4 §.

I utslaget skall jämte dagsböternas antal och det för varje dagsbot fastställda
beloppet utsättas vad den sakfällde har att erlägga.

5 §.

Vid förvandling till fängelse av dagsböter skall varje dagsbot anses svara
mot tio kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932, men skall ej äga tillämpning
vid bestämmande av straff för brott, som begåtts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

125

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

örn ändrail lydelse av 2 kap. 8, 9 oell 11 §§ strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 8, 9 och 11 §§ strafflagen, av vilka lagrum
9 och 11 §§ ändrats, 9 § senast genom lag den 11 juni 1920 (nr 417) och
11 § senast genom lag den 9 juni 1922 (nr 225), skola erhålla följande ändrade
lydelse:

8 §•

Böter skola — — — äga rum.

Vid utmätande av bötesstraff skall skäligt avseende fästas vid den sakfälldes
ekonomiska villkor.

9 §.

Anstånd med gäldande av böter så ock rätt att erlägga böter genom avbetalning
må kunna medgivas av den myndighet och i den ordning, Konungen bestämmer.

Ej må -—■ — — tid erfordras.

Där enligt---till efterrättelse.

11 §.

Vid sådan---så vidare.

Hava böter till en del guldits, skall förvandling ske så, att å det mot böternas
fulla belopp enligt första stycket svarande fängelsestraff avdrages så stor
del, som svarar mot förhållandet mellan det guldna beloppet och vad den bötfällde
haft att erlägga, dock med iakttagande, att brutet dagatal förfaller samt
att straffet ej må sättas lägre än tre dagar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Bilaga C.

Förteckning

å brott, för vilka böterna bestämmas efter särskild beräkningsgrund

(normerade böter).

(Se förslagets 1 § andra stycket punkt 2.)

Sida i lag-boken eller nr i sv. förf. sami.	Författning	För- fatt- nings- rum.	Brott	Böter
	Strafflagen	22: 19: 1 22: 20 25:21	Underlåtenhet att lysa hittegods. Bodräkt. Ämbetsbrott.	Högst dubbla värdet. Högst dubbla värdet. Högst ett års lön.
	Ärvdabalken	9:5	Försummelse att i rätt tid upprätta bo-uppteckning.	3 % av bägge makarnas egendom.
	Handelsbalken	10:6	Utsättande av pant ånyo.	*/, av pantens värde.
B 186	Väghållningsbesvärets ut-görande på landet	78	Utevaro utan laga förfall från samman-träde.	2 kr. örn dagen.
64/80	Skeppsmätning	46	Uraktlåtenhet att anmäla vidtagna för-ändringar i ett med mätbrev försett fartyg.	5—20 kr. för varje ton, varmed dräktigheten bör högre beräknas.
! B 247 \|	Fiskeris tadgan	22	Fiske efter hummer under förbjuden tid m. m.	5 kr. för varje hummer, dock lägst 25 kr. eller, vid upprepad förseelse, 50 kr.; maximum 500 kr.
347	Flottning i allmän flott-led	77	Olovlig flottning. Olovligt utläggande av obarkat virke.	5—50 öre för varje stycke flottgods, dock lägst 10 kr.
: 363	Flottning av skogsäter i gränsfloderna Torneå och Muonio	15	Brott mot vissa föreskrifter ang. virkes avbarkning.	20 till 50 öre eller 30 till 70 penni för varje klamp.
63/84	Svenska järn- och stål-effekters stämpling	5, 6		Böter beräknade efter myc-kenhet, som ej behörigen stämplats.
^ B 553	Förbud mot anbringan-de av vissa stämplar eller märken å förgyllda och försilvrade med flera arbeten av oädel metall m. m.	2	Anbringande av stämpel eller märke. Utbjudande eller saluhållande av obe-hörigen stämplat eller märkt arbete.	5—20 kr. per arbete.
B 1154	Olovlig befattning med spritdrycker och vin	1	Olovlig varuinförsel. Försök. Delaktighet.	15—25 kr. pr liter.

Kungl. Majlis proposition nr 188.

127

		5	Brottslig befattning med olovligen in-förda drycker. Försök. Delaktighet.	10—20 kr. pr Uter. Högst 8 kr. pr Uter.
		6	Bristande tillsyn av befälhavare över fartyg eller tåg vid olovlig införsel. —

			Bristande tillsyn av befälhavare över fartyg vid olovlig forsling.	10—20 kr. pr liter.
		10	Brottslig befattning med olovligen till-verkade drycker.

			Försök. Delaktighet.
391/27	Tullstadgan	219	Underlåtenhet av befälhavare eller fö-rare å till tullområdet inkommet träns-	Högst dubbla tullavgiften.
			portmedel att i anmälan till tullklarering upptaga medhaft tullpliktigt gods.
B 1070	Straff för olovlig vara-införsel	1 2	Olovlig varuinförsel. Försök.	12—6 ggr tullavgiften. \4—10 ggr tullavgiften.
		7	Delaktighet.	Högst dubbla tullavgiften. \|
		3	Bristande tillsyn av befälhavare över fartyg eller tåg vid olovlig införsel.
2—6 ggr avgiftens belopp, j
		4:2	Obehörigt tillgodogörande av restitution eller befrielse från tullavgift.

		22	Olovlig införsel av oarbetad tobak el-ler tobaksmjöl.	2—10 kr. pr kg.
626/19 279/24	Trillum nsstadgan	76: 1	Fördröjd anmälan om fartygs ankomst eller avgång.	50 kr. och sedermera 10 kr. per dag som försummel-
	77	Försummad angivning.	sen varar. = 76: 1.

B 614	Stämpelförordningen	47: 1, 2	Underlåtenhet att förse vissa hand-	10 ggr felande stämpel.
	47:2	lingar med stämpel. Utgivande av interimsbevis eller inte-	10 ggr det belopp, var-

			rimskvitto i annan ordning än som före-	med motsvarande aktiebrev
			skrivits.	skolat stämpelbeläggas.
			Veterligen oriktig uppgift ang. omfatt-ning, vari interimsbevis eller interims-	10 ggr återbetalad stämpel.
		47: 3, 4	kvitton utfärdats. Underlåtenhet att med stämpel förse obligation m. m.	20 ggr felande stämpel. 10 ggr felande stämpel.
		47:5	D:o i fråga örn lottsedel.
		47: 6	Underlåtenhet att anmäla fång till fartyg eller lott däri till registret. Underlåtenhet att förse anmälan om fång till icke registreringspliktigt fartyg eller lott däri med stämpel m. m. Föranledande — på visst sätt — att	Ett belopp motsvarande stämpel till anmälan. Vardera av kontrahenterna i avtalet hälften av felande stämpel.
		47: 7	2 ggr felande stämpel.
stämpelavgift icke utgjorts för hela det belopp, som betingats för fast egendom,
			fartyg eller fartygslott.	4—10 ggr felande stämpel.
		47:8	Veterligen oriktig uppgift i viss för-klaring rörande överlåtelse av fast egen-

			dom, fartyg eller fartygslott.
B 599	Arvsskatteförordningen	54: 1	Uppsåtligt undandöljande av tillgång eller falsk uppgift.	2 ggr felande skatt.
		54:2	Veterligen oriktig uppgift i deklaration.	2 ggr felande skatt.
B 316	Stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper	12	Underlåtenhet att upprätta avräknings-nota eller att förse den med stämpel.	5—30 ggr felande stämpel. 20—50 ggr stämpel som
		Veterligen oriktig uppgift i avräknings-
			nota.	undandragi ts.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

B 1056	Stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pär-lor m. fl. lyxvaror	13: 1 13: 3	Underlåtenhet att i försäljningsbok göra anteckning örn överlåtelse m. m. — Underlåtenhet att upprätta avräknings-nota eller att förse den med stämpel. — Underlåtenhet av köpare att göra viss anmälan. Veterligen oriktig uppgift i försäljnings-bok, avräkningsnota eller viss försäkran.	2—30 ggr felande stämpel. 5—50 ggr stämpel som undandraga.
B 311	Bevillningsavgifter för i särskilda förmåner och rättigheter	4: 8	Veterligen oriktig uppgift i deklaration rörande inkomst av föreställning.	4—10 ggr bevillningsav-gift, som undandragits.
B 1445	Taxeringsförordningen	141: 1 141: 2 143: 1 143: 2	Underlåtenhet att hörsamma anmaning att avgiva allmän självdeklaration särskild självdeklaration. Underlåtenhet att hörsamma anmaning att inkomma med virkesdeklaration. Veterligen oriktigt meddelande i själv-deklaration, annan uppgift eller upplys-ning, som avgivits till ledning vid taxe-ring för inkomst eller förmögenhet. Veterligen oriktigt meddelande till led-ning vid virkestaxering. Oriktigt meddelande enl. 143: 1, som lämnats av grov vårdslöshet.	7io av inkomst- eller för-mögenhetsskatten . 50 öre för varje full skat-tekrona. 20 öre för varje 100 kr. rotvärde. Högst 5 ggr den undan-dragna inkomst- eller för-mögenhetsskatten eller i visst fall högst 25 öre för varje icke påfört skatteöre. Högst 1 kr. för varje tio-tal kr. ej taxerat rotvärde. Högst hälften av böter enl. 143: 1.
! B 1049	Särskild skatt å auto-mobilgummiringar	13: 1 13: 2	Veterligen oriktig uppgift i deklaration. Oriktig uppgift, som lämnats av grov vårdslöshet.	Högst 5 ggr det undan-dragna skattebeloppet. Högst 2 ggr det undan-dragna skattebeloppet.
62/29	Särskild skatt å bensin och motorsprit	8:2	Utlämnande av bensin i strid mot vissa bestämmelser för att undandraga skatt.	Högst 5 ggr undandragen skatt.
B 958	Nöjesskatt (tillämpnings-föreskrifter)	10: 1	Veterligen oriktig uppgift rörande be-lopp, varå skatt skall räknas.	3—10 ggr mot uteslutet eller felande belopp sva-rande skatt.
155/23	Omsättnings- och ut-	11: 2	Underlåtenhet av detalj handelsbolag att	10 kr. pr dag som upp-
; 228/24	skänkningsskatt å sprit-drycker		inom föreskriven tid till kontrollstyrel-sen avlämna vissa uppgifter eller bevis.	gift eller bevis utebliver.
914	Särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden	2	Försummelse att i rätt tid insända renovation av småprotokoll.	1:50—3 kr. pr dag som försummelsen varar.
B 228	Mantalsskrivningsförord- ningen	11	Försummelse att insända längd m. m.	3 kr. pr dag som försum-melsen varar.
68/04	Kontroll över enskilda järnvägars rullande ma-teriel	14	Olovligt brukande av rullande materiel i trafik.	20—200 kr. pr dag.
B 26	Forntida minnesmärkens fredande och bevarande	8:3	Undandöljande, nedsmältande, försking-rande, bortskänkande eller föryttrande av minnesmärke, innan det hembjudits kronan.	Dubbla värdet av vad som nedsmälts etc* I

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

129

Bilaga D.

Förteckning

å brott, som, där de ej äro förenade med försvårande omständigheter, icke äro belagda

med svårare straff än böter högst 300 kr.

(Se förslagets 1 § andra stycket punkt 3.)

Sida i lagboken 1. nr i sv. förf. sami.	Författning	För- fatt- nings- rum	Brott	Böter
	Strafflagen	7:3	Arbete å söndag.	5—20
		10: 13	Visst deltagande i upplopp.	10—200
		10: 15	Ohörsamhet mot myndighet i visst fall.	10—200
		10: 19	Borttagande av kungörelse.	5—100
		10: 23	Vägrande av inträde åt förrättningsman.	10—200
			Vägrande av handräckning åt förrättningsman.	5—100
		11:9	Förargelseväckande beteende vid vissa förrättningar.	5—100
		11: 15	D:o å allmän plats.	5—100
		12: 15	Eftergörande av mynt eller penningsedel i vissa fall.	5—100
		12: 18	Obehörigt förfärdigande av stampar etc.	5—100
		12: 19	Underlåtenhet att i visst fall lämna ifrån sig stampar.	5—100
		14: 17	Vållande till kroppsskada enl. 12 §.	5—50
		16: 11	Lindrigare missfirmelse.	5—200
		18: 14	Deltagande i äventyrligt spel.	5—200
		18: 15	Fylleri å allmän plats.	5—100
			Under försvårande omständigheter.	25—500
		19: 22	Vållande till skada å viss egendom.	5—200
		22: 5	Brukande av mått eller vikt, som ej är stämplat	5—100
			eller örn justerat.
		22: 17	Oriktig uppgift i handling enl. 12: 5.	5—100
		24: 5	Olovligt svedjande etc. å samfälld mark.	20—200
		24: 8	Olovligt betande på annans ägor.	10—200
\|			Missbruk av betesrätt å samfälld mark.	5—100
		24: 9	Vållande genom underlåten vård att kreatur inkom-	5—50
			ma på annans ägor.
		24: 10	Brytande eller nedkastande av annans hägnad etc.	5—20
		24: 11	Tagande av olovlig väg.	5—50
		24: 13	Olovlig jakt å annans jaktområde, som ej är jaktpark	5—200
			(därvid djur av visst slag ej fällts, sårats ellerfångats).
		24: 14	Missbruk av rätt i samfällt fiske.	5—100
	Ärvdabalken	9:5	Försummelse att i rätt tid upprätta bouppteckning.	10—100 dir
	Jordabalken	10: 1	Försäljning, byte eller förpantning av annans fasta	40 dir
			egendom utan fullmakt.
	Bvggningabalken	2: 2	Byggande annan till men.	3 dir
		11:2	Brukande av gossar till vallgång.	10 dir
		22:5	Viss beskyllning.	20 dir
		22: 8	Underlåtenhet att instänga eller döda djur, som vilt	10 dir
			varder.
			Underlåtenhet att taga vård örn vilda djur.	10 1. 20 dir

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 164 käft. (Nr 188.) 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

		24: 1	Ovarsamt umgående med eld, där ingen skada sker.	10—200 dir
		27: 2	Husröta.	i öre och mark
		27:4	Vanhävd.	i öre
		27: 6	Otillåten skogsavverkning.	i daler
		27: 10	Obehörigt bortförande av fä eller foder.	10 dir
	Handelsbalken	1: 10	Besittningstagande av varor, som av stadens vräkare	10 dir
			böra skådas och prövas, förrän så skett.
		3:3	Burskap i två städer.	50 dir
		3:5	Flyttning före uppsägning av burskap och erhållande av bevis att borgarplikt fullgjorts.	50 dir
		11:3	Obehörigt kvarhållande av låntaget gods.	10 dir
		18: 2	Överskridande av fullmakt.	20 dir
	Rättegångsbalken	12: 2	Uppropsförsummelse. Förfallolös ute varö.	2 dir
		»	4 dir
		13: 2	Obeskedligt jävande av domare.	20 dir, 50 dir
.		14:2	Uppropsförsummelse och utevaro i visst fall.	2 I. 4 dir
		14: 3	Uppsåtligt innehållande av bevis.	5, 10 dir 1. mera
		14:5	Inblandande i skrifter av sådant, som till saken ej	5, 10 dir 1. mera
			rätteligen hörer.
		14:8	Medvetet osanna uppgifter inför rätta:
■			1) i underrätt.	10 dir 1. mera
			2) i hovrätt.	20 dir 1. mera
		15: 14	Drivande av orättfärdig sak eller brukande av veterlig	10—100 dir
			falskhet (fullmäktig).
		15: 15	Bristande heder och vördnad för rätten.	5 dir, 10 dir
		15: 16	Obehörigt tagande av talan:
			1) i underrätt.	5 dir 1. mera
•			2) i hovrätt.	10 dir 1. mera
			3) hos K. B.	5 dir
		17: 3	Vittnes utevaro.	3 dir, 5 dir
		19: 1	Bortresa då sak är för rätta utan domarens lov eller	5 dir, 10 dir
			utan tillkännagivande för rätten.
		20: 1	Försummelse att kungöra förlikning för rätten.	10 dir, 20 dir
		24: 10	Obeskedligt begärande av förklaring över dom eller	5, 10, 20 dir 1.
			utslag.	mera
		28: 1	Dombrott.	10, 100, 500 dir
		29: 1	Missbruk av rättegång.	10—20 dir
		29:2	Ohemul klagan i hovrätt.	30—100 dir
		29: 4	» » hos K. M.	100—500 dir
		31:2	Sökande av resning utan skäl.	30—100 dir I.
				mera
949	Böter för svarandeparts	_	Svarandes utevaro utan förfall.	5—100
	uteblivande från un-derrätt
950	Påföljd i vissa fall av	1	D:o.	5—100
	parts uteblivande i brottmål
B 28	Ordningsstadgan för ri-	. _	Åtskilliga ordningsförseelser.	2—100
	keta städer
	Lokala ordningsstadgor	—	Överträdelse.	2—100
B 1525	Kommunalstyrelse på landet (6 §) Kommunalstadgar	_	Överträdelse.	5—100
B 683	Offentliga föreställningar	2	Underlåtenhet att på polismyndighets uppmaning be-	5—100
	i hypnotism m. m.		giva sig från föreställning i vissa fall.
276	Förekommande och släck-	18	Orsakande av fara för skogseld. — Försumlighet av	5—200
	ning av skogseld		brandfogde.

Kungl. Majlis proposition nr 188.

131

	D:o (14 §) Kommunala ordningsfö-reskrifter.		Brott mot vissa föreskrifter ang. förfarande vid upp-täckt av skogseld eller fara därför eller efter kallelse till elds släckande. — Ohörsamhet mot befälha-vare. — Vägrande av ledighet för deltagande i släck-ningsarbete. Överträdelse.	5—100 1—100
B 684	Skyddskoppympning	22	Underlåtenhet i vissa fall att underkasta sig eller annan ympning. — Upptagande i skola av barn, som ej ympats. — Anställande eller mottagande i vissa fall av ej ympad person.	5—50
		23	Ympning utan behörighet. Vårdslöshet, oförstånd eder oskicklighet av vissa per-soner, som ha med ympning att skaffa.	10—200 5—100
328/29	Sinnessjukstadgan	131	Underlåtenhet att göra föreskriven anmälan örn bedri-ven sinnessjukvård.	5—100
200/14	Åtgärder mot utbredning av lungsot	9	Utlämnande till annan för begagnande av gång- eller sängkläder efter lungsjuk.	2—100
362/17	Åtgärder till förekom-mande av smittsamma sjukdomars införande i riket genom sjötrafik	7	Olovlig förbindelse mellan fartyg och land.	5—200
B 937	Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar	28	Underlåtenhet av läkare att iakttaga vissa föreskrifter, då han iakttagit fall av könssjukdom.	5—200
B 665	Alkoholistlagen	28	Anskaffande av rusdrycker åt person, intagen å anstalt.	5—100
798/19	Reglemente för barn-morskor	44 43	Obehörigt förrättande av förlossning. Brott mot föreskrift i reglementet, ej särskilt nämnd.	10—200 5—200
B 511	Biografföreställningar	2	Underlåtenhet att på uppmaning av polismyndighet i vissa fall begiva sig från föreställning.	5—100
B 597	Offentlig föreställning av utlänning	5	Underlåtenhet att efterkomma polismyndighets tillsä-gelse i vissa fall att begiva sig från föreställning.	5—100
68/15	Utlännings uppehåll inom landfästnings skydds-område	16 19	Underlåtenhet av person, som hyser utlänning inom området, att iakttaga vissa föreskrifter. Underlåtenhet av hotellinnehavare m. fl. inom området att tillse att ett exemplar av kungörelsen finnes till-gängligt.	5—100 5—50
69/15	Utlännings uppehåll inom kustfästnings skydds-område	33	Underlåtenhet av person, som hyser utlänning inom området, eller av utländskt fartygs befälhavare att iakttaga vissa föreskrifter.	5—100
		36	Underlåtenhet av hotellinnehavare m. fl. inom området att tillse att ett exemplar av kungörelsen finnes till-gängligt.	6—50
B 186	Väglagen	77: 1 77:2,3	Försummelse att avhjälpa brist. Försummelse av snöplogfogde eller delägare i ploglag. — Diverse smärre förseelser.	10—200 5—20
B 186	Bredden å hjulringar å arbetsåkdon å landet	6	Förseelse mot K. B:s förordnande örn.	6—100

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

B 1613	Motorfordonsförordnin-	40:2:2	Underlåtenhet att efterkomma besiktningsmans tecken	10—200
	gen		att stanna.
	42: 1	Underlåtenhet att återställa besiktningsskylt. — Un-derlåtenhet att återställa körkort för motorcykel vid erhållande av kort för bil. — Underlåtenhet att efter återkallelse återställa körkort. — Underlåtenhet att å bil föra skyltar med vissa uppgifter eller att å last-vagn utmärka tjänstevikt och maximilast. — Brott mot regler örn anordningar för ljudsignaler, örn to-baksrökning, örn åtgärder, då förare lämnar bilen, om behandling av motorn, om begränsning av hastighet vid smutsigt väglag, örn medförande av körkort, om godkännande av anordningar å lastvagn, örn besikt-ningsmans eller polismans rätt att avläsa skyltar, märken eller apparater, örn medförande av skatte-kvitto, örn skyltar å släpvagn, örn medförande av taxa å bil i yrkesmässig trafik, om återställande av trafikkort efter återkallelse, örn medförande av tra-fikkort, örn medförande av bevis rörande bil, som för tillfälligt bruk införts från utlandet, samt örn namn-skylt å traktortåg.	10—200


		42: 4	Brukande utan tillstånd av bil, som för tillfällig an-	10—200
			vändning införts från utlandet.
		46	Brukande av motorcykel av visst slag (trampcykel med	10—200
			hjälpmotor), som ej överensstämmer med vissa före-skrifter. — Brytande mot föreskrifter i övrigt enl.
			författningen, vilka äro tillämpliga å sådant fordon.
348/25	J ärnvägstraf ikstadgan	9	Överträdelse av för upprätthållande av ordning och	5—100
		säkerhet given föreskrift.
	Sjölagen	286	Underlåtenhet av befälhavare att hava ett exemplar av	5—100
	287	lagen eller spisordningen ombord. Försummelse av befälhavare, styrman eller maskinist i	5—200

			avseende å dagboks förande eller uppvisande.
78/01	Registrering av fartyg	33	Nyttjande av fartyg av viss minimistorlek till handels-	50—300
	sjöfart eller resandes förskaffande i annan fart än som av kommerskollegium medgivits, innan vissa

			certifikat utfärdats.
		34	Underlåten anmälan till fartygsregistret.	10—300
		37	Brott mot föreskrifter ang. namn och hemort å fartyg.	50—300
		38	Brott mot föreskrift i författningen, för vilket särskild	5—50
			påföljd ej är utsatt.
86/11	Sjömanshusförordningen	54	Fördöljande vid inskrivning att man är inskriven å an-	5—100
629/22	56	nät sjömanshus. — Namnbyte utan anmälan. Underlåtenhet av befälhavare att förhyra sjöfolk, då	5—200

			sådant skall ske. — Förhyrande av utländskt sjöfolk i för stor utsträckning. — Uraktlåtenhet i andra fall
			än i 55 § sägs att på- eller avmönstra sjöfolk. — Uraktlåtenhet att — då sjöman avmönstrar, där mönstringsförrättare ej finns — iakttaga vissa före-skrifter, som eljest gälla mönstringsförrättaren.
		57	Befälhavares brott mot vissa föreskrifter ang. man-	5—100
			skapsf örteckning.
		58	Obehörig vägran att avmönstra sjöman. — Uraktlå-	5—100
			tenhet att iakttaga vissa föreskrifter vid avmönst-ring.
129/03	Pass- och nationalitets-	2	Underlåtenhet av befälhavare å svenskt handelsfartyg	10—50
82/10	handlingar för svenska,		att vid fartygets ankomst till utländsk hamn göra
	till orter utom Sverige gående fartyg		föreskriven anmälan därom hos svenskt konsulat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

133

41/01

491/14

185/27

435/26

270/22

64/80

294

B 1341

1		Underlåtenhet av befälhavaren att i vissa fall vid far-	50—100
		tygets ankomst till utländsk hamn å konsulatet f örete fartygets nationalitets- och registreringscertifikat samt sjömansrulla. I händelse befälhavaren av konsulatstjänsteman erin-rats örn sin skyldighet i ovannämnda avseenden. Underlåtenhet av befälhavare å svenskt handelsfartyg, att i utländsk hamn, där svensk konsulatstjänsteman finnes anställd, vid påfordran inställa sig å konsulatet samt lämna begärda upplysningar örn fartyget och dess förhållanden.	100—300 50—100
Skyldighet för redare av fartyg om 20 tons dräk-tighet och därutöver att avgiva statistiska uppgifter	2	Underlåtenhet att avgiva i kungörelsen avsedd upp-gift.	5—25
Tillsyn å fartyg (tillämp- ; ningsbestämmelser)	66	Underlåtenhet av redare eller befälhavare att avlämna vissa, ej mer gällande certifikat till kommerskolle-gium m. m.	5—100
Bostäder m. m. å fartyg	31	Underlåtenhet av befälhavare att tillse att ett exemplar av författningen finns tillgängligt ombord.	5—100
Spisordning å svenska handelsfartyg	13	Underlåtenhet av befälhavare att tillse att ett exemplar av kungörelsen jämte vissa råd och anvisningar fin-nas ombord.	5—100
Sjömanslagen	73	Fader eller målsman, med vars vetskap och vilja min-derårig under 14 år användes i skeppstjänst.	5—50
Skeppsmätning	43	Instuvande av fraktgods eller skeppsförråd i vissa av-giftsfria rum m. m.	20—100
	44	Underlåtenhet av fartygsbyggare att göra viss anmälan för mätning. — Uraktlåten anmälan till tullkammare örn ändring av vissa förhållanden.	20—100
	45	Underlåtenhet att iakttaga föreskrifter ang. biträde åt skeppsmätare.	20—100
	47	Vägran, obehörigen, att förete mätbrev.	10—200
Jaktlagen	24: 1	Jakt utan jaktpass.	5—100
24: 3	Underlåtenhet att vid jakt medföra jaktpass eller väg-ran att framvisa detsamma.	5—50
	25: 1	Olovlig jakt av jakträttsinnehavare i gård eller träd-gård eller på besådd åker.	5—50
	25:2	Bortskrämmande av villebråd från annans jaktområde. — Färd med gevär eller fångstredskap över annans mark. Bortskrämmande av älg eller hjort från annans jakt-område.	5—100 5—200
Jaktstadgan	19: 1	Olovligt tagande eller förstörande av ägg eller bo av fridlyst fågel.	5—200
	19: 2	Visst befattningstagande med fridlyst djur eller med ägg eller bo av fridlyst fågel under förbjuden tid.	5—200 10—200
	19: 3	Försummelse att fullgöra viss anmälningsskyldighet. — Olovligt användande av vissa jaktmedel. — Olovligt brukande av hund till jakt.	5—200
	19:4	Underlåten vård om hund.	10—100 20—200
	19: 5	Brott mot föreskrifter ang. utbetalande av utfäst belö-ning för djurs dödande eller fångande.	5—200
	19: 6	Underlåtenhet av den, som fått visst tillstånd till jakt (representant för vetenskaplig institution), att full-göra vissa föreskrifter.	5—60

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

388/26	Författningar till skydd för fågellivet: Hjälmaren, viss del	2	Förbjuden jakt. — Tagande 1. förstörande av ägg.
130/27	Halltorp	2	Tagande 1. förstörande av ägg 1. bon. — Förbjuden landning.
620/25	Möja	2	D:o.
42/27 6/27	Limsjön Blekinge, viss del	2 2	Tagande 1. förstörande av ägg 1. bon. D:o.	5—200
454/26	Bräkne-Hoby	2	D:o.
448/26	Rås tåsjön	2	D:o.
415/26	Kä vsjön	2	D:o.
420/24	Gryt	2	D.o.
42/22	Skydd för djurlivet vid Ottenby kungsladugård	2	Förbjuden jakt. — Tagande eller förstörande av fågel-ägg-	5—200
290/30	Skydd för djurlivet å vissa platser	4	Överträdelse av förbud att beträda, med farkost an-göra eller uppehålla sig å angiven plats.	5—200
B 247	Fiskeristadgan	22: 1	Överträdelse av stadgad ordning för fiske, som skall utövas av flera. — Användande av vissa förbjudna fångstredskap. — Fiske efter ostron eller kräftor under förbjuden tid eller fångst av ostron, som ej uppnå viss storlek. —- Försummelse av förare av fartyg att tillse det han ej överfar fiskredskap. — Förseelse mot för visst område meddelade särskilda bestämmelser om fiskets vård och lämpliga bedri-vande eller saluhållande m. m. av i strid mot dessa bestämmelser fångad fisk (utom hummer). — Hål-lande av fångstredskap utestående i vatten under tid, fångande av fisk är förbjudet.	5—200
37/29	Förbud mot saluhållande av kolja under viss mi-nimistorlek m. m.	2	Överträdelse.	5—200
112/07 21/18	Föreskrifter rörande fi-skeriförhållandena i de till Sverige och Dan-mark gränsande far-vattnena	9	Överträdelse av vissa föreskrifter ang. registrering och märkning av de i Sverige hemmahörande fartyg, som idka fiske i farvattnena. Överträdelser av vissa för fisket i farvattnena givna ordningsföreskrifter samt av bestämmelse ang. stor-leken å rödspätta, som är tillåten för fiske.	20—200 10—200
174/08 467/28	Förbud mot fiske med vad eller not innanför ett djup av 7 m. längs svenska kusten av Öre-sund mellan Falsterbo fyr och Kullen		Överträdelse.	5—200
285	Gemensamhetsfiske	37	Fiske i strid mot fastställd plan m. m.	5—100
B 1094	Utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lapp-marker m. fl. områden	14	Underlåtenhet av avverkare att iakttaga av förrätt- ! ningsman meddelade kontrollföreskrifter.	10—100

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

135

1 250/15 ; •	överdriven avverkning å ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken	9	Försågning av ostämplat husbehovsvirke å exportsåg.	10—200
27/10 528/22 ;	Införsel av samt handel med utländskt barr-trädsfrö	6	Saluhållande eller utlämnande till köpare, där förpack-ning ej är på visst sätt märkt.	5—200
B 513	Understödsföreningar	95	Åsidosättande av föreskrift ang. anmälan örn ändring i styrelsens sammansättning etc., ang. revisors tillgång till räkenskaper etc., ang. protokoll å förenings-sammanträde, ang. anmälan av beslut örn ändring av stadgar, ang. anmälan till tillsynsmyndighet om överlåtelse av rörelse, ang. anmälan örn upplös-ning vid konkurs avslutande, ang. insändande av vissa handlingar till tillsynsmyndighet samt myn-dighetens tillgång till räkenskaper etc., ang. försäk-ringsteknisk utredning för pensionskassa, ang. för-säkringsteknisk utredning för förening med god-kända stadgar samt ang. åläggande att i vissa fall ingiva försäkringsteknisk utredning varje år. — Brott av likvidator mot föreskrift ang. anmälan om likvidationen m. m., äng. befattning med styrelsens redovisning samt ang. anmälan örn föreningens upp-lösning.	5—300
B 332	Sjukkasselagen	98	Åsidosättande av föreskrift ang. anmälan till tillsyns-myndighet att kassans tillgångar ej förslå för verk-samheten, ang. anmälan av ändring i styrelsens sammansättning m. m., ang. revisors tillgång till räkenskaper etc., ang. protokoll å sjukkassesamman-träde, ang. anmälan av ändring i stadgar eller upp-lösning efter konkurs, ang. insändande till tillsyns-myndighet av vissa handlingar samt ang. tillsyns-myndighets tillgång till räkenskaper etc. — Försum-melse att till tillsynsmyndighet anmäla viss nedgång i medlemsantal. — Uraktlåtenhet av likvidator att fullgöra vad honom åligger beträffande anmälan örn likvidation etc., befattning med styrelsens redovis-ning samt anmälan örn upplösning.	5—300
B 962	Rätt till litterära och mu-sikaliska verk	26 27	Förändrande av verks form vid mångfaldigande, offent-ligt uppförande, utförande eller föredragande i strid mot vissa bestämmelser. — Saluhållande eller spri-dande av verk, som veterligen framställts i strid mot nämnda bestämmelser. Underlåtenhet att vid tillåtet begagnande av skrift, teckning eller avbildning eller musikaliskt verk an-giva författarens namn. — Underlåtenhet att, då i tidning eller tidskrift intages uppsats, hämtad ur annan tidning eller tidskrift, angiva sistnämnda tid-nings eller tidskrifts titel.	5—200 5—100
B 969	Konstverkslagen	17 20	Efterbildande i strid mot vissa bestämmelser. — Salu-hållande m. m. av efterbildning, som veterligen till-kommit i strid mot sagda föreskrifter. Efterbildning i visst syfte (tillåten) utan att konstnä-rens namn eller signatur angives.	5— 200 6— 100
B 973	Fotografiska bilder	10	Tillåtet användande (i vetenskaplig framställning eller för undervisning avsedd skrift) av fotografisk bild, varvid dock fotografens namn och hemvist ej angi-vits.	5—100
B 178	Firmalagen	23	Försummelse att anmäla firma.	5—100

136

Kungl. Maj :ts proposition nr 188.

B 16	Näringsfrihetsförordnin-	21	Underlåtenhet att iakttaga vissa föreskrifter med av-	10—200
	gen	22	seende å vården av handelsbetjänts eller arbetares sedlighet, undervisning och hälsa.
.
		Viss försummelse av handelsbetjänt eller arbetare.	5—20
B 164	Mått och vikt	47	Nyttjande av ojusterade redskap. — Underlåtenhet	5—50
			att hava precisionsvåg i vissa fall. — Brott mot föreskrifter om undersökning av vågs riktighet i vissa fall. — Viss försummelse beträffande justering eller omjustering av redskap för mätning eller väg-
		''	ning.''
282/13	Areometrar	16	Nyttjande i vissa fall av ojusterat instrument.	5—50
B 276	Giftstadgan	40: 3	Användande av annan undersökningsmetod än medi-	25—200
		35:2	cinalstyrelsen fastställt vid undersökning mot er-sättning av arsenikhalt i vissa varuslag.
		Saluhållande utan rätt av giftigt ämne av andra klassen.	10—200
		40: 1	Saluhållande av vissa varor, innehållande vissa gifter.	10—200
			— Förvaring av dylika varor. — Saluhållande av
			varor till förtäring i förpackning, däri giftigt ämne ingår. — Tillverkning, saluhållande av vissa redskap avsedda till beredande av födoämne, där redskapet är på visst sätt beskaffat.
		37	Olovligt innehav av giftig vara av första klass.	25—100
		39: 1	Användning av vissa gifter för vissa ändamål mot där-	25—100
		38	för givna föreskrifter.
		Brott mot vissa föreskrifter ang. förvaring av giftigt	5—100
			ämne.
		45	Underlåtenhet att å lokal, där giftigt ämne saluhålles,	10—50
			hava ett exemplar av stadgan.
737	Kung. «/« 1847		Obehörigt bibringande av eter till inandning.	16rdr32 sk.bko
1 388/27	Cyanväte för ohyra	6	Försummelse att göra föreskriven anmälan till hälso-	10—200
			vårdsnämnd.
B 592	Apoteksvarustadgan	16	Överträdelse av föreskrift enl. vilken stadgan jämte	5—50
			bilagor skall finnas tillgänglig i fabrik för tillverkning samt lokal för försäljning av apoteksvaror.
1 783	Balsamering av lik	—	Balsamering i strid mot vissa föreskrifter.	5—200
B 653	Tobaksmonopolet	27:2	Vissa åtgärder av tobaksodlare ägnade att hindra	10—200
			kontroll.
		27:3	Förvarande av tobaksskörd utav tobaksodlare i annan	5—100
			än anmäld lokal.
		27:4	Underlåtenhet att iakttaga föreskrifter för kontroll,	5—100
			där ej särskilt straff är bestämt.
B 848	Hotellstadgan	38: 2	Underlåten anmälan örn hotell- och pensionatrörelse	5—200
		39	i viss mindre omfattning. Flyttning av rörelse utan medgivande.	5—200
		41	Brott mot föreskrifter ang. kontroll över resande.	5—200
B 590	Köttbesiktning och slakt-	11	Brott mot förbud, som är förenat med köttbesiktnings-	2—100
	hus		eller slakthustvång.
59/05	Kontroll å tillverkningen	12:4	Överträdelse av vissa föreskrifter, givna till förekom-	. 5—50
123/09	av margarin och mar-		mande av att margarin, margarinost eller konstister
	garinost ävensom konst-		i handeln förväxlas med motsvarande naturproduk-
	ister samt å handeln därmed		ter.
43/29	Utförsel av ägg till Stor-	2	Utförsel av ägg, som ej på föreskrivet sätt märkts. —	10—100
	britannien		Försök.

Kungl. Majlis proposition nr 188.

137

8/09 6/30	Införsel av samt handel med vissa slag av ut-ländskt frö	6:2	Saluhållande eller utlämnande till köpare, där förpack-ning ej är på visst sätt märkt.	6—200
263	Utrotande av berberis-buskar å viss mark	3	Uraktlåtenhet av jordinnehavare inom visst område att verkställa föreskriven utrotning av berberisbuskar A viss mark.	10—200
264	Saluhållande och plante-ring av berberisbuskar	_	överträdelse av förbud mot	10—200
B 7	Stängselförordningen	5:4 5: 4	Uppsåtlig! insläppande av kreatur å viss mark, där betesförbud råder. Oaktsamt insläppande å viss mark, där betesförbud rå-der.	10—200 5—50
273	Utsläppande av tjur eller hingst å samfälld be-tesmark	2	Förseelse mot förordnande, varigenom förbud mot ut-släppande meddelats.	5—200
274	Utsläppande av bagge å samfälld betesmark	—	D:o.	5—200
B 1373	Galtbesiktningstvång	4	Användande av galt för betäckning, där han ej upp-fyller i lagen givna föreskrifter.	10—200
B 661	Hingstbesiktningstvång	4	Användande av hingst till betäckning i strid mot vissa bestämmelser.	10—200
382/25	Uppvärmning av mjölk till kreatursföda	4	Försäljning eller utlämnande från mejeri av mjölk, som ej uppvärmts till minst 80° C. — Uraktlåtenhet att tillse att centrifug rengöres från visst slam.	10—200
247/30	Utrotande av nötbroms	6	Hindrande på vissa sätt av utrotning.	10—200
268	.Rättigheten till tång-täkt å havsstränderna i riket
	Av K. B. fastställd över-enskommelse		Överträdelse.	5—50
309/28	Renbete	59:2 59: 3	Överskridande av rätt till virke. — Vållande att renar göra skada. — Veterligen oriktig uppgift vid upp-rättande av renlängd. Underlåtenhet att vid flyttning göra anmälan ang. ren-antal m. m. — Underlåtenhet att göra föreskriven anmälan, där ren dödas vid skogsavverkning. — Oriktig uppgift i anmälan. — Hållande av otillåtet antal getter på bete. — Olovligt uppförande av ring-gärde eller annat stängsel. — Överträdande av förbud att taga bränsle annat än efter anvisning, att taga växande träd på visst område eller att nyttja viss plats såsom fast viloplats eller boplats. — Åsidosät-tande vid avverkning av föreskrifter, som meddelats vid anvisning eller utsyning. — Underlåtenhet att hålla hund försedd med halsband. — Lämnande av renar i vård hos renskötande lapp i annat fall eller till större antal än lagen medger. — Åsidosättande av vissa föreskrifter vid begagnande av rätt att ha renar i lapps vård.	5—300 ■ 5—100
310/28	Renmärkning	12: 1 12: 2	Innehav av oarbetad renhud, varå öronen bortskurits eller renmärke eljest förstörts, där ej visas att ren-märket blivit utan bedräglig avsikt borttaget eller förstört. Forslande av kött av slaktad ren utan tillhörande ren-hud under sådana förhållanden, att det kan antagas att köttet föres från slakt ute å mark.	5—300 5—300

138

Kungl. Majlis proposition nr 188

B 549

B 554

B 553

B 840

B 841

542

B 903

B 1355

43/77

858/17

	11: 1	Begagnande av ej fastställt eller av avlyst märke vid märkning av egna renar eller skötesrenar.	25—200
	11: 3	Underlåtenhet att efter flyttning till lappby i annat tingslag anmäla fastställt renmärke för registrering. — Begagnande av för annan fastställt marke, innan det registrerats för begagnaren.	5—50
Kontroll å guld- och sil-verarbeten	25: 2	Brott mot vissa föreskrifter ang. tillverkning och för-säljning.	5—100
	31	Underlåtenhet att ha ett exemplar av författningen tillgängligt.	5—50
Kontroll å platinaarbeten	3	Underlåtenhet att å tillverknings- eller försäljnings-ställen hålla tillgängligt exemplar av författningen.	5—50
Utvidgad kontroll å an-vändningen av guld och silver ävensom	4	Vägran av tillträde åt myntdirektören eller hans om-bud till lokal, varest användning enl. författningen av guld, silver eller platina äger rum.	10—200
kontroll å användnin-gen av platina
5	Underlåtenhet att hålla exemplar av författningen till-gängligt å tillverkningslokal.	5—50
Vissa försäkringsanstal-ters anmälnings- och	6	Underlåtenhet av försäkringsanstalts styrelse att iakt-taga något av vad enl. författningen åligger anstalten.	5—200
uppgiftsskyldighet
D:o	7	D:o.	5—200
Pantlånerörelse	7	Mottagande av pant från den, som ej fyllt 18 år eller är berusad.	25—200
	7	Underlåtenhet av pantlånare att anmäla ombyte av ställe för rörelsen, att föra bok över rörelsen eller att tillställa låntagaren bevis ang. lånet. — Brott mot vissa föreskrifter ang. biträde åt polisen samt mot ordningsföreskrifter, meddelade av polisen.	5—200
	8	Då någon, som ej fyllt 15 år, utbjudit föremål, straffes den, vilken vården örn den omyndige åligger.	5—200
Handel med vissa begag-nade föremål	18	Förseelse mot föreskrift ang. förbud mot användande av ställe för rörelse, som ej anmälts, ang. förandet av af färsbok, ang. af färsbokens innehåll, ang. af färs-bokens förvaring, överlämnande till efterträdare eller myndighet, ang. betecknande av föremål, varom in-skrivning skett, ang. bibehållande oförändrat viss tid av föremål, som försetts med beteckning, ang. förbud mot mottagande av föremål från person under 18 år samt ang. biträde åt polisen i vissa fall.	5—200
	20	Då någon, som ej fyllt 15 år, utbjuder föremål, straffes den, vilken vården örn den omyndige åligger.	5—200
Enl. 16 § i författningen	_	Överträdelse.	5—100
meddelade ordningsfö-reskrifter
Explosiva varor	93	Underlåtenhet av den, som idkar handel med explosiva varor, att ha ett exemplar av författningen tillgäng-ligt.	10—50
Förbud mot postbeford-	3	Försök att få försändelse mottagen till postbefordran.	20
rån av eldfarliga eller explosiva eller frätande ämnen

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

139

130/20	Postavgifter för tjänste-försändelser	8:1:2 8:2	Vållande till missbruk av tjänstebrevsrätt. Obehörigt användande av tjänstebrevsbeteckning i avsikt att undgå postbefordringsavgift.	20—200 20—200 \|
B 559	Skyldighet för vissa nä-ringsidkare att avgiva statistiska uppgifter	4	Försummelse.	5—25
B 560	Skyldighet för handels-idkare att avgiva sta-tistiska uppgifter	2	Försummelse.	5—25
289/13	Åstadkommande av vissa statistiska uppgifter rö-rande utrikeshandeln	14 13	Uppsåtligt oriktig uppgift i angivningsinlaga m. m. Brytande mot avgiven förbindelse att inom viss tid av-lämna skriftlig värdeuppgift rörande tullbehandla! gods m. m.	10—100 5—25
228/13	Skyldighet för vissa ham-nar, lastageplatser, ka-naler och andra vatten-trafikleder att avgiva statistiska uppgifter.	2	Försummelse.	5—25
83/13	Industriregister	9	Underlåtenhet av arbetsgivare att fullgöra anmälnings-skyldighet enl. författningen.	5—25
B 1519	Arbetstidslagen	12	Fader eller målsman, med vars vetskap och vilja per-son under 18 år användes till arbete i strid mot lagen.	5—50
B 1523	Bageriarbetstidslagen	6	U:o.	5—50
398/26	S j öarbetstidslagen	24	Underlåtenhet att ha ett exemplar av författningen ombord.	5—100
B 534	Arbetarskydd	42 43 46	Fader eller målsman, med vars vetskap och vilja ar-betsgivare begått förseelse beträffande minderårigs användande i arbete. Underlåtenhet av arbetsgivare att ställa sig till efter-rättelse föreskrift ang. intygsbok och läkarbetyg rörande minderårig, ang. anteckningsbok å visst arbetsställe, ang. förteckning å minderåriga i visst industriellt arbete, ang. intyg rörande minderårig i annat arbete, ang. anmälan örn minderårigs använ-dande i visst industriellt arbete, ang. vissa anteck-ningar å intygsbok m. m., ang. tillhandahållande av lokal för läkarbesiktning etc. eller ang. lagens jämte andra föreskrifters anslående å vissa arbetsställen. Obehörigt borttagande eller förstörande av skyddsan-ordning (förseelse av arbetare).	5—20 5—200 5—200
B 1214	Förbud för barn att idka viss försäljning	3	Överträdelse (den för vars räkning försäljningen sker, vårdare).	5—100
B 546	Målningsarbete vid vilket nyttjas blyfärg	10 11	Fader eller målsman, med vars vetskap och vilja per-son under 18 år olovligen användes till i författningen avsett arbete. Underlåtenhet att anmäla sjukdomsfall. — Underlå-tenhet att iakttaga vissa föreskrifter med avseende å läkarbesiktning.	5—20 5—200
B 538	Förbud mot användande av kvinna under 21 år till lastning etc.	3 4	Fader eller målsman, med vars vetskap och vilja kvinna under 18 år användes i arbetet. Underlåtenhet av arbetsgivare att på anfordran till-handahålla yrkesinspektionen uppgift om åldern å kvinna, som användes i arbetet.	5—20 5—200

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

301/19	Registrering och besikt-ning av vissa ångpan-nor	1 14	Brukande av ångpanna i strid mot vissa föreskrifter (förseelse av arbetsgivare). — Underlåtenhet att iakt-taga föreskrifter ang. protokolls- och anteckningsbok samt ang. skyldighet att föranstalta örn avhjälpande av bristfällighet i fråga om besiktning (förseelse av arbetsgivare).	5—200
B 538	Förbud mot kvinnors an-vändande till arbete nattetid i vissa indu-striella företag	7	Försummelse av arbetsgivare att göra anmälan örn av honom vidtagen inskränkning i arbetsfri tid.	5—50
B 239	Förbud mot barns an-vändande vid offent-liga förevisningar	2	Användande av barn av mankön under 14 och barn av kvinnkön under 15 år. — Även barnets vårdare straf-fas i visst fall.	5—100
B 537	Förbud mot minderårigs användande till vissa farliga arbeten	3	Fader eller målsman, med vars vetskap och vilja person under 18 år användes i visst för sådan minderårig förbjudet arbete.	5—20
B 129	Gru vstadgan	56 58	Underlåtenhet att anmäla överlåtelse av mineralfyn-dighet. Försummelse att avlämna vissa statistiska uppgifter.	10 10
46/86 185/17 30/27	Eftersökande och bearbe-tande av stenkols- och saltfyndigheter	39 41 42	Försummad anmälan om koncessions övergång. Försummelse ifråga örn gruvkartas upprättande m. m. Försummelse att avgiva vissa statistiska redogörelser.	100 10—100 10
B 857	Rusdrycksförsäljnings-förordningen •	78	Saluhållande av drycker, försatta med sakarin. — Försök att förmå gäst å utskänkningsställe att där inköpa rusdrycker. — Brott mot föreskrifter ang. spritdrycker i fall, då allenast utskänkning av vin är tillåten. — Brott mot föreskrifter för detaljhandel med rusdrycker.	10—100
B 1000	Försäljning av pilsner-dricka	28: 1 29 30 32: 1 32: 2	Olovlig försäljning. Olovlig utskänkning av den, som har rätt utminutera. — Olovlig utminutering av den, som har rätt ut-skänka. — Detaljhandel å ställe, som ej uppgivits eller medgivits. — Åsidosättande av regler för för-säljning. — Fortsättande av försäljning oaktat till-stånd upphört. Förtäring i visst fall av pilsnerdricka i närheten av för-säljningsställe på område, varöver säljaren förfogar (säljaren straffas). — Utdelning utan betalning av pilsnerdricka i salubod för handel med andra varor. Brott av den, som handhar försäljning, mot föreskrift rörande denna, där ej särskilt ansvar åsatts. Överträdelse av förbud för gäst att å utskänkningställe, där endast pilsnerdricka får utskänkas, förtära rus-drycker.	15—100 15—100 15—100 5—200 10—100
B 1165	Alkoholfria drycker	17: 1 17: 2 17: 3 17:4	Olovlig försäljning. Olovlig försäljning efter återkallelse av rättighet till försäljning eller mot förbud. Utskänkning i ej besiktigad lokal. — Förtäring m. m. av rusdrycker eller pilsnerdricka i lokal, där allenast utskänkning av alkoholfria drycker förekommer. — Utskänkning å otillåten tid. Vissa förseelser mot föreskrifter ang. försäljning.	10—100 20—200 10—100 5—30

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

141

B 1223	Brännvinstillverknings-	39	Gåva till kontrolltjänsteman.	20—200
	förordningen
B 1060	Tillverkning och beskatt-	43: 1	Tillverkning utan tillstånd eller behörighet av malt-	10—200
	ning av maltdrycker		dryck, där tillverkningen skett allenast i ringa om-fattning.
		50	Underlåtenhet av tillverkaren att ställa sig till efter-	20—200
			rättelse författningens föreskrifter, där ej särskilt ansvar är bestämt.
		52	Gåva till kontrolltjänsteman. (Mottagaren lika an-	20—200
			svar.)
B 870	Förbud mot postbeford-	4	Försök att få paket mottaget för postbefordran.	20
	rån av paket, innehål-lande brännvin eller
	andra brända eller de-stillerade spirituösa drycker
345/23	Tillverkning av maltes-	7	Överträdelse av författningens föreskrifter (förseelse	20—200
trakt		av tillverkare).
340/23	Tillverkning till avsalu	3	Underlåtenhet av tillverkare att iakttaga vissa före-	20—200
av exportöl		skrifter för kontroll.
B 596	Alkoholhaltiga apoteks-	8	Tillhandagående med anskaffande av vara, där skälig	5—250
	varor m. m.		anledning finnes till antagande, att missbruk av varan kommer att äga rum.
B 4	Fylleri och dryckenskap	6	Utborgande av starka drycker åt omyndige studerande m. fl.	6 rdr 32 sk.
B 875	K. F. “/, 1846	—	Olovligt anskaffande åt fånge av spirituösa drycker.	10 rdr; 20 rdr
391/27	Tullstadgan	217	Ankomst utan anmälan.	50—200
218	Bristande tillsyn över transportmedel, så att lönnrum	20—200
			och dylikt ej kunnat anmälas.
		219	Underlåtenhet att i tullanmälan upptaga tullfritt gods.	10—200
		220	Avgång utan anmälan, pass eller förpassning.	20—200
		222	Olovbg persontrafik från eller till transportmedel.	20—300
		227	Brytande av försegling, där det ej göres sannolikt att	20—300
			våda föreligger.
		228	Underlåten uppgift för statistik.	10—50
		228	Oriktig uppgift, uppsåtligen eller av vårdslöshet, för	20—200
			statistik.
626/19	Fribamnsstadgan	80	Hindrande av tulltjänsteman från utövning av tjän-	20—200
279/24			sten.	20—100
	73:1,2	Olovlig lossning m. m.
		74	Olovlig landstigning eller ombordgång.	20—100
		75	Olovbg lossning av annan än fartygs befälhavare.	20—100
		78	För tidig lastning.	20—100
		76:2	Försummelse att i stadgad ordning avlämna pråmsedel.	10—100
B 1058	Skatt för hundar	9: 1	Underlåten anmälningsskyldighet.	10
		9: 2	Försök att genom oriktig uppgift undandraga sig	10—100
			skattskyldighet.
		9: 3	Underlåtenhet att iakttaga att skattemärke skall vara	5—20
			anbragt å hund.
B 614	Stämpelförordningen	47: 4: 2	Underlåtenhet att å aktie, lott, andelsbevis eller del-	10—100
		aktighetsbevis i inländskt bolag eber å inländsk obli-gation, som utlämnas i ersättning för eber utbyte mot annan dylik handling och ej belagts med stäm-pel, anteckna orsaken till den utebbvna stämpelbe-


			läggningen.
		47:5:2	Underlåtenhet av anordnaren av lotteri, som fritagits	10—100
			från skyldighet att stämpelbelägga lott, att påtrycka lottsedeln viss anteckning.
		48	Försummelse i visst fall att makulera stämpel.	5

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

B 316	Stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper	12 13	Underlåtenhet att upprätta avräkningsnota i visst fall. Försummelse att makulera stämpel å avräkningsnota.	10 5
B 663	Stämpelavgift för spel-kort	9:o)	Nyttjande av ostämplade spelkort.	10
B 1445	Taxeringsförordningen	138 139 141 142	Underlåtenhet av ordförande i beskattningsnämnd i l:a instans att vidtaga åtgärder för nämndens sam-manträde m. m. Underlåtenhet av densamme att utan laga förfall in-finna sig på sammanträde. Uteblivande från sammanträde utan laga förfall av ledamot eller suppleant. Uteblivande från prövningsnämnds sammanträde utan laga förfall av ledamot eller inkallad ställföreträdare. Underlåtenhet att anmäla begagnande av anstånd med självdeklarations eller virkesdeklarations avgivande. Underlåtenhet att avlämna vissa uppgifter till ledning för taxering.	50 25 10 25 10 25 \|
i B 1044 :	Automobilskatt	11:2	Underlåtenhet att förete bilskattekvitto.	10—50
B 957	Nöjesskatt (tillämpnings-föreskrifter)	10:2	Vägran av anordnare att låta uppbördsmyndighet taga del av räkenskaper eller erhålla tillträde till lokal. — Underlåtenhet att vidtaga föreskriven åtgärd för kontroll.	5—300
227	Vissa bestämmelser rö-rande hyra	9:2	Underlåtenhet av hyresvärd i vissa fall att hos bostads-förmedling anmäla hyresledighets inträdande eller upphörande m. m.	5—200
716	Särskilda sammankom-ster för andaktsövning	—	Underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot utövande av lärarverksamhet.	50—300
716	Försök att förmå annan till avfall från den evangelisk-lutherska läran	2	Nödgande eller lockande av den, som är minderårig eller står under gärningsmannens lydnad och hör till svenska kyrkan, till deltagande i främmande tros-bekännares andaktsövning.	10—200 i
B 664	Kyrkoböckers förande	33	Försummelse att fullgöra viss anmälningsskyldighet ang. flyttning ur och till riket.	5—100
B 672	Anmälningar örn födda barn	2	Underlåtenhet att inom viss tid anmäla barns födelse för pastor.	5
B 228	Mantalsskrivningsförord- ningen	14	Försummad inställelse vid eller utevaro från mantals-skrivningsförrättning av förrättningsman m. fl.	30, 10, 5 1. 3
912	K. Br.»/, 1752		Försummelse att hålla tingspredikan.	30 dir
B 1128	Barnavård	73: 1 75	Försummelse att fullgöra viss anmälningsskyldighet (örn mottagande av fosterbarn). Utevaro utan laga förfall av föräldrar, som kallats av barnavårdsnämnd.	5—100 5
57/04	Trafiken å Göta älv	11	Förseelse mot föreskrifter för trafiken.	10—50
B 238	Borttagande av sten från havsbottnen utefter Skånes västra kust och vid ön Ven	3	Upptagande av sten utan K. B:s tillstånd.	5—50
179/09	Bestämmelser rörande tillsyn över hissar inom Stockholm	10	överträdelse av föreskrifter beträffande säkerhetsåt-gärder och försiktighetsmått eller av föreskrifter, som ö- Ä. meddelat.	5—100 i

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

143

B 500	Skjutastadgan	59:2	Uraktlåtenhet av gästgivare eller skjutsstationsföre-ståndare att iakttaga vissa föreskrifter rörande re-sandes skyldigheter att avlämna uppgifter.	5—200
198/27	Efterbildning av pen-ningsedel	—	Spridande.	6—100
65/08	Rikets vapen	4	Offentligt brukande eller saluhållande av vapen eller märke, som utgör efterbildning av riksvapnet men i väsentliga delar skiljer sig från det efterbildade.	10—100
55/06	Rikets flagga	6	Brukande av tretungad flagga då sådan ej må föras; användande av flagga, därå obehörigen anbragts tecken; saluhållande av flagga med fel färg eller oriktiga mått.	10—100
110/14	Införsel av levande duvor samt om flygförsök med brevduvor	8 9	Olovlig införsel av levande duva. Brott mot förbud att lössläppa brevduvor i vissa fall. — Brott mot vissa föreskrifter för den som vill lössläppa brevduva.	5—200 20—200
720	Skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar	2	Överträdelse av förbud att beträda krigsmaktens in-rättning eller fartyg eller att övervara militära öv-ningar.	5—200
B 1196	Värnpliktslagen	40 41	Utevaro från inskrivningsförrättning utan laga förfall. Försummelse att i vissa fall vid inskrivningsförrättning avlämna prästbetyg etc. Underlåten mönstring. Underlåten adressanmälan.	15 1. 50 10 5 5
843	K. K. den “/, 1863		Överskridande av viss tid för avslutande av auktioner å landet.	10

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Bilaga E.

Förteckning

å vissa brott, som kunna anses nära jämförliga med de i näst föregående förteckning
upptagna men falla inom det föreslagna dagsbotsområdet.

Sida i lagboken 1. nr i sv. förf.saml. Årtal	Författning	Författ-nings-rum	Brott	Böter
B 718	Förbud mot förevisning av djur i menagerier	2	Brott mot förbud.	10—500
B 683	Föreställningar i hypno-tism	3	Föreställning utan tillstånd. — Underlåtenhet av tillställare att iakttaga ordningsföreskrift.	10—500
B 993	Epidemilagen	28	Underlåtenhet av hushållsföreståndare att fullgöra anmälningsskyldighet rörande vissa sjukdoms-fall m. fl. förseelser.	5—1 000
297/20	Åtgärder till förekomman-de av pestens m. fl. sjuk-domars införande i riket	68	Underlåtenhet av fartygsbefälhavare att fullgöra skyldigheter enl. författningen, ej särskilt nämnda. Förseelse mot författningen, ej särskilt nämnd, el-ler mot föreskrift, som medicinalstyrelsen på grund av vissa bestämmelser i författningen meddelat.	10—1 000 10—500
368/30	Införsel till riket av djur tillhörande rävsläktet	13	Överträdelse av föreskrift enl. författningen.	10—1 000
B 511	Biografföreställningar	8	Underlåtenhet att iakttaga av polismyndighet meddelad ordningsföreskrift.	10—500
749	Vadhållning med totalisa-tor	3	Överträdelse av i samband med tillstånd given föreskrift m. fl. förseelser.	5—1 000
B 597	Offentlig föreställning av utlänning	6	Underlåtenhet att iakttaga polismyndighets ord-ningsföreskrift m. fl. förseelser.	5—500
B 1328	Utlänningslagen	39	Underlåtenhet i annat avseende än i vissa angivna att iakttaga vad i lagen eller med stöd därav föreskrivits.	10—5 000
68/15	Utlännings uppehåll inom landfästnings skyddsom-råde	14	Delvis ordningsförseelser.	5—500
69/15	Utlännings uppehåll inom kustfästnings skyddsom-råde	30, 31	D:o.	5—500
B 1640	V ägtraf ikstadgan	16	Delvis förseelser av ringa beskaffenhet.	2—1 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

145

491/14	Tillsyn å fartyg (tillämp		67	Försummelse att anslå passagerarfartygscertifikat.	5—500
ningsbestämmelser)
436/26	Spisordning & svenska han delsfartyg		14	Delvis ordningsförseelser.	5—500
B 1038	Luftfart		44:2	D:o.	10—1 000
85/28	Luftfart (tillämpningsföre		41	D:o.	10—1 000
26/29	skrifter)
86/28	Sammanstötning mellan	57	D:o.	50—10 000
luftfartyg
	Författningar till skydd för			U? . liv
	fågellivet:
468/28	Skälbottna
130/27	Halltorp
42/27	Limsjön
19/27	Boden				10—500
6/27	Blekinge, viss del		—	Förbjuden jakt.
454/26	Bräkne-Hoby
448/26	Råstasjön
415/26	Kävsjön
520/25	Möja
6/28	Stadga för fiske i Torne älv	15	Delvis ordningsförseelser.	20—500
B 1100	Utsyning och stämpling å	3	Underlåtenhet vid avverkning annorledes än till	10—500
	vissa husbehovsskogar		husbehov att iakttaga skogstjänstemans till
	inom Västerbottens och		kontroll givna föreskrifter.
	Norrbottens läns lapp marker
347	Flottning i allmän flottled	79	Delvis ordningsförseelser.	6—500
B 356	Aktiebolagslagen		133	D:o.	5—500
B 438	Banklagen		252	D:o.	5—500
B 1105	Sparbankslagen		65	D:o.	5—500
B 1488	J ärnvägsbokf öring		13:2	D:o.	50—1 000
B 784	Försäkringsrörelse		254	D:o.	5—500
B 411	Ekonomiska föreningar		85	D:o.	5—500
B 430	Bostadsrättsföreningar		64: 2	D:o.	5—500
B 168	Handel med brännved	4	överträdelser av vissa föreskrifter för försäljning.	10—1 000
	m. m.			Jfr förordningen om mått och vikt (1885).
B 169	Storleken å bal av torvströ	2	D:o.	10—1 000
	eller torvmull
B 276	Giftstadgan		36:2	Försäljning eller utlämnande av utsäde, betat med	50—500
			beredning innehållande giftigt ämne, annorledes än i säck, försedd med viss påskrift.

			36: 1	Brott av den, som äger rätt sälja giftigt ämne, mot vissa föreskrifter till förekommande av skada	5—500
				eller missbruk.
			36: 3	Brott av fabrikant, som i tillverkning använder	5—500
				giftigt ämne av lia klassen, mot vissa föreskrifter rörande förvaring.
			36:4	Brott av föreståndare hos fabrikant mot föreskrif-	5—500
				ter, givna till förekommande av skada eller missbruk.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 16-b käft. (Nr 188.)

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

388/27	Cyanvåto för ohyra	7	Underlåtenhet att iakttaga föreskrift av m dicinal-styrelsen med avseende å behandlingen.	25—500
B 284	Handel med opium m. m.	10	Delvis ordningsförseelser.	10—500
B 592	Apoteksvarustadgan	15	Brott mot föreskrift ang. angivande av varans art och sammansättning vid försäljning.	10—500
101/25	Bakteriologiska preparat	14:2	Brott mot vissa föreskrifter ang. försäljning.	10—500
B 653	Tobaksmonopol	30:2	D:o.	10—1 000
B 848	Hotellstadgan	40	Brott mot vissa föreskrifter givna till säkerhet för brandfara.	5—500
354/28	Beredning och saluhållande av vissa köttvaror av ut-ländskt ursprung	6	Underlåtenhet att iakttaga vissa kontrollföre-skrifter.	25—1000 ;
331/30	Inmalningstvång	—	Underlåtenhet att i visst fall avgiva statistiska uppgifter m. fl. förseelser.	50—5 000
602/22	Renbete	47	Delvis ordningsförseelser.	5—600
179	Inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.	15:2	Underlåtenhet att förse vissa aktier med viss på-skrift, att anmärka dem i aktieboken eller att infordra dem för påskrift.	5—500
55/07	De slag av papper m. m., som må till vissa offent-liga handlingar använ as	22	Utlämnande från fabrik av godkänt normalpapper utan banderoll m. fl. förseelser.	100—500 i
B 845	Utländsk försäkringsanstalt	19	Delvis ordningsförseelser.	5—500
B 942	Fondkommissionsrörelse	46	Underlåtenhet att anmäla vissa förhållanden för tillsynsmyndighet.	10—500
B 1326	Skjutvapen och ammuni-tion	11:6	Brott mot vissa föreskrifter ang. handel med	10—1 000
59/08	Förvaring och transport av kiseljäm	12	Ordningsföreskrifter rörande förvaring och trans-port.	20—500
B 1024	Eldfarliga oljor	59:3 62: 1 60:2	Ordningsföreskrifter rörande tillverkning och bear-betning. Ordningsföreskrifter rörande transport. Ordningsföreskrifter rörande innehav och förva-ring.	20—500 20—500 10—500
B 1356	Explosiva varor	86: 3 87 88:2 90: 1	Ordningsföreskrifter rörande tillverkning » » förpackning. » » innehav och förva- ring. » » transport.	50—1 000 25—500 25—500 25—500
B 1519	Arbetstidslagen	13: 1	Underlåtenhet att å arbetsställe anslå lagen jämte arbetstidsschema m. fl. förseelser.	5—500
B 1623	Bageriarbetstidslagen	7	Underlåtenhet att å arbetsställe anslå lagen m. fl. förseelser.	5—500
B 867	Rusdrvcksförsäljningsför- ordningen	79	Delvis ordningsförseelser.	10—1 000
B 1223	Bränn vinstillverkningsför-ordningen	37	D:o.	20—500

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

147

B 884	Skattefri sprit	28	Delvis ordningsförseelser.	5—500
391/27	Tullstadgan	230	Förseelse mot föreskrift av generaltullstyrelsen i avseende å tullkontroll eller trafik.	5—500
117/07	Frihamnsförordningen	23	Delvis ordningsförseelser.	25—500
166/21	Frilagerstadgan	30	D:o.	20—1 000
628/19	Reglemente för Stockholms frihamn	36	Brott mot ordningsföreskrift, som givits i regle-mentet eller enl. reglementet.	20—1 000
443/22	Reglemente för Göteborgs frihamn	36	D:o.	20—1000
462/22	Reglemente för Malmö fri-hamn	36	D:o.	20—1 000
B 316	Stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper	13	Brott mot vissa ordningsföreskrifter ang. upprät-tande av avräkningsnota och denpas stämpel-beläggning.	5—500
B 1066	Stämpelavgift & lyxvaror	14	Delvis ordningsförseelser.	5—500
62/29	Särskild skatt å bensin och motorsprit	9	D:o. •	20—500

148

Kungl. Maj :ts proposition nr 188.

Bilaga.

Sammanställning

utvisande skiljaktigheterna mellan gällande strafflag och Kungl. Maj:ts förslag
till lag om ändring i vissa delar av strafflagen, m. m.

Strafflagen.

2 Kap.

8 §.

Böter skola i penningar ådömas
och kronan tillfalla. Minsta bot vare
feni riksdaler riksmynt, ändå att beloppet,
efter särskild i lagen utsatt
beräkningsgrund, kunde ringare bliva.
Högsta bot vare femhundra riksdaler
riksmynt, där ej antingen annorledes
i lagen uttryckligen bestämt är,
eller ock ett högre belopp, efter särskild,
för vissa fall stadgad, beräkningsgrund,
kan äga rum.

Kungl. Maj:ts förslag.

Härigenom förordnas, dels att i
strafflagen 2 kap. 8, 9, 11, 12 och
17 §§, 9 kap. 5 och 8 §§, 10 kap. 1,

2, 13, 15—17, 19 och 23 §§, 11 kap.
1» 2, 4, 7, 8, 10 och 11 §§, 12 kap.
15 och 18 §§, 14 kap. 9, 12, 15, 17
och 21 §§, 16 kap. 11 §, 18 kap.
14 och 15 §§, 19 kap. 11, 17 och 22 §§,
22 kap. 6 och 17 §§ samt 24 kap. 2,

3, 5, 8 och 12—14 §§ skola erhålla
följande ändrade lydelse, dels att 16
kap. 10 § och 25 kap. 21 § strafflagen
skola upphöra att gälla:

2 Kap.

8 §.

Böter ådömas i dagsböter. Antalet
dagsböter bestämmes efter brottets
beskaffenhet och vare minst en, högst
etthundratjugu. Dagsboten fastställes
i penningar till belopp från och
med en till och med trehundra riksdaler
riksmynt, efter ty prövas skäligt
med hänsyn till den sakfälldes inkomst,
förmögenhet, försörjning sskyldighet
och ekonomiska förhållanden i
övrigt. Är brottet ringa, må dagsbotens
belopp därefter jämkas. Minsta bötesstraff
vare fem riksdaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

149

9 §•

Ej må i mät för böter tagas deri
sakfälldes enda fasta egendom, varav
han sin nödiga bärgning haver; ej
nödig bostad; ej till jordbruket nödiga
lösören eller vad den sakfällde
eljest till sin närings bedrivande behöver;
ej nödiga gång- och sängkläder
för den sakfällde, hans make och
oförsörjda barn eller adoptivbarn; ej
heller av det förråd, som i huset finnes,
vad till hans och hans husfolks
underhåll i en månads tid erfordras.

Där enligt utsökningslagen egendom
i större utsträckning än här sägs skall
undantagas från utmätning, lände det
till efterrättelse.

11 §•

Vid sådan förvandling, som i 10 §
sägs, snäre tre dagars fängelse mot
böter icke överstigande tio riksdaler,
fyra dagars fängelse mot böter utöver
tio till och med tjugu riksdaler,
samt varje följande dags fängelse mot
tjugu riksdalers böter, dock med iakttagande,
att fängelsestraffet ej må
sättas över sextio dagar, så att
böter icke överstigande

10 rdr svara emot 3 dagars fängelse
däröver till och med

Där enligt lagen böter äro för särskilt
fall bestämda till visst högsta
belopp eller beroende av värdet å viss
egendom, ådömes dock straffet omedelbart
i penningar, ej under fem
riksdaler.

Böter tillfalla kronan.

9 §.

Anstånd med böters gäldande så ock
avbetalning av böter onå äga rum i den
ordning och umder de villkor, Konungeoi
bestämmer.

Ej må i mät för böter tagas den
sakfälldes enda fasta egendom, varav
han sin nödiga bärgning haver; ej
nödig bostad; ej till jordbruket nödiga
lösören eller vad den sakfällde eljest
till sin närings bedrivande behöver;
ej nödiga gång- och sängkläder för
den sakfällde, hans make och oförsörjda
barn eller adoptivbarn; ej heller
av det förråd, som i huset finnes,
vad till hans och hans husfolks underhåll
i en månads tid erfordras. Där
enligt utsökningslagen egendom i
större utsträckning än här sägs skall
undantagas från utmätning, lände det
till efterrättelse.

11 §•

Vid böters förvandling till fängelse
svane en dagsbot mot tre dagars fängelse,
två dagsböter mot fyra dagars
fängelse, samt varje följande påbörjat
antal av två dagsböter mot en dags
fängelse, dock med iakttagande, att
fängelsestraffet ej må sättas över sextio
dagar.

150

Kungl. Majlis proposition nr 188.

20 rdr svara emot 4 dagars fängelse

40 » » > 5 » »

60 » » > 6 » »

80 » » » 7 » ,

100 » » » 8 » »

och så vidare.

12 §.

Skola böter förvandlas, de där genom
flera domar ålagda äro; varde
den förvandling efter böternas sammanräknade
belopp gjord, på sätt i
11 § sägs. Har någon del av böterna
redan blivit till fängelsestraff förvandlad;
vare den förvandling förfallen
och förvandling av samtliga
böterna verkställd, såsom nu nämnt
är. Lag samma vare, örn till verkställighet
på en gång förekomma särskilda
fängelsestraff, vartill böter efter
11 § förvandlade blivit.

Vid förvandling av böter, som
ådömts omedelbart i penningar, skall
varje påbörjat tiotal riksdaler anses
svara mot en dagsbot.

Hava böter delvis guldits; varde å
förvandlingsstraffet för de ådömda böterna
avdragen så stor del, som svarar
mot förhållandet mellan vad som guldits
och de ådömda böternas fidla
belopp, dock med iakttagande, att brutet
dagatal förfaller samt att straffet
ej må sättas lägre än tre dagar.

12 §.

Skola böter förvandlas, de där genom
flera domar ålagda äro; varde
den förvandling efter sammanräknade
antalet dagsböter gjord, på sätt i 11 §
första och andra styckena stadgas.

Hava böterna delvis guldits, åge vad
i 11 § tredje stycket sägs motsvarande
tillämpning; dock varde i stället, örn
förvandlingsstraffet därigenom bliver
lägre, förvandlingen så gjord, att vad
sam guldits avräknas å det av straffen,
mot vilket svarar ett i förhållande till
bötesbeloppet högre förvandling sstraff;
och återstoden förvandlas efter nåd i
11 § första och andra styckena sägs.

Har för något av bötesstraffen förvandling
till fängelse redan ägt rum;
vare den förvandling förfallen och
förvandling av samtliga böterna verkställd,
såsom ovan nämnt är. Lag samma
vare, örn till verkställighet på en
gång förekomma särskilda fängelsestraff,
vartill böter efter 11 § förvandlade
blivit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

151

17 §.

Är den, som till avsättning eller
mistning av ämbete på viss tid gjort
sig skyldig,'' ej i besittning av det
ämbete, vari han sig förbrutit; då
skall, i stället för ämbetets förlust,
dömas till böter, efter ty i 25 kap.
21 § sägs, eller till fängelse i högst
sex månader. Den, som till avsättning
gjort sig förfallen, vare ock
underkastad den påföljd, som i 15 §
1 mom. sägs, örn brottet med sadan
påföljd belagt är.

9 Kap.

5 §.

Talar eller skriver man smädligen
emot Konungen, drottning, änkedrottning
eller tronföljare, eller förgriper
sig emot någon av dem med hotelse
eller annan missfirmlig gärning; dömes
till fängelse eller böter från och
med femtio till och med ettusen riksdaler.
Sker det emot person, som i
3 § nämnd är; vare straffet fängelse
i högst ett år eller böter från och med
femtio till och med ettusen riksdaler.

8 §.

Förbryter man sig, på sätt i 5 §
sägs, emot riksstyrelse, som i 7 § omtalas,
eller emot rikets ständer eller
deras avdelningar eller utskott; dömes
till fängelse eller böter från och
med femtio till och med ett tusen riksdaler.

10 Kap.

1 §•

Gör någon våld eller annan misshandel
å ämbetsman, i ämbetsärende,
eller för att honom till någon ämbets -

17 §.

Är den, som till avsättning eller
mistning av ämbete på viss tid gjort
sig skyldig, ej i besittning av det ämbete,
vari han sig förbrutit; då skall,
i stället för ämbetets förlust, dömas
till böter eller till fängelse i högst
sex månader. Den, som till avsättning
gjort sig förfallen, vare ock underkastad
den påföljd, som i 15 § 1
mom. sägs, örn brottet med sådan påföljd
belagt är.

9 Kap.

5 §.

Talar eller skriver man smädligen
emot Konungen, drottning, änkedrottning
eller tronföljare, eller förgriper
sig emot någon av dem med hotelse
eller annan missfirmlig gärning; dömes
till fängelse eller böter, ej under
fem dagsböter. Sker det emot person,
som i 3 § nämnd är; vare straffet
fängelse i högst ett år eller böter, ej
under fem dagsböter.

8 §•

Förbryter man sig, på sätt i 5 §
sägs, emot riksstyrelse, som i 7 § omtalas,
eller emot rikets ständer eller
deras avdelningar eller utskott; dömes
till fängelse eller böter, ej under
fem dagsböter.

10 Kap.

1 §•

Gör någon våld eller annan misshandel
å ämbetsman, i ämbetsärende, eller
för att honom till någon ämbetsåtgärd

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

åtgärd tvinga eller därifrån hindra,
eller att å honom för sådan åtgärd
hämnas; dömes till straffarbete i högst
fyra år. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till fängelse
i högst ett år eller böter, dock ej under
etthundra riksdaler, dömas.

Med ämbetsman förstås i denna lag
den, som med Konungens fullmakt å
ämbetet försedd är, eller ämbete av lika
värdighet innehaver, eller i sådan
ämbetsmans ställe lagligen satt är; så
ock domare, ändå att han ej blivit av
Konungen förordnad.

2 §.

Talar eller skriver man smädligen,
eller förgriper sig med hotelse eller
annan missfirmlig gärning, emot ämbetsman,
i eller för hans ämbete; vare
straffet böter från och med tjugofem
till och med ett tusen riksdaler eller
fängelse i högst ett år.

13 §.

Samlar sig folkmängd tillhopa och
störer lugnet eller allmänna ordningen,
utan att dock lägga å daga sådant
uppsåt, som i 7 § sägs, och skingrar
sig ej den folkmängd, på offentlig
myndighets befallning, utan visar
trotsighet däremot; då skola anstiftare
och anförare av det upplopp till
straffarbete i högst ett år och annan
deltagare i upploppet till böter från
och med tio till och med tvåhundra
riksdaler dömas, övergå de till våld
å person eller egendom; vare lag, som
i 9, 10 och 12 §§ örn uppror sägs;
dock att för sådan deltagare i upploppet,
som ej är anstiftare eller anförare,
straff efter 9 § må, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande,
nedsättas till fängelse.

tvinga eller därifrån hindra, eller att
å honom för sådan åtgärd hämnas; dömes
till straffarbete i högst fyra år.
Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till fängelse i högst ett
år eller böter, dock ej under tio dagsböter,
dömas.

Med ämbetsman förstås i denna lag
den, som med Konungens fullmakt å
ämbetet försedd är, eller ämbete av
lika värdighet innehaver, eller i sådan
ämbetsmans ställe lagligen satt
är; så ock domare, ändå att han ej
blivit av Konungen förordnad.

2 §.

Talar eller skriver man smädligen,
eller förgriper sig med hotelse eller
annan missfirmlig gärning, emot ämbetsman,
i eller för hans ämbete; vare
straffet böter eller fängelse i högst
ett år.

13 §.

Samlar sig folkmängd tillhopa och
störer lugnet eller allmänna ordningen,
utan att dock lägga å daga sådant
uppsåt, som i 7 § sägs, och skingrar
sig ej den folkmängd, på offentlig
myndighets befallning, utan visar
trotsighet däremot; då skola anstiftare
och anförare av det upplopp till
straffarbete i högst ett år och annan
deltagare i upploppet till böter dömas.
Övergå de till våld å person eller egendom;
vare lag, som i 9, 10 och 12 §§
örn uppror sägs; dock att för sådan
deltagare i upploppet, som ej är anstiftare
eller anförare, straff efter 9 §
må, där omständigheterna äro synnerligen
mildrande, nedsättas till fängelse.

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 188.

153

15 §.

Sammankommer menighet å landet
eller i stad till överläggning örn allmänt
eller menigheten särskilt rörande
ärende; då må tillträde till sammankomsten
ej offentlig myndighet förvägras.
Ej må sammankomsten av
myndigheten upplösas, så framt därvid
ej företages något, som emot lag
stridande är eller eljest allmän ordning
störer. Den, som underlåter att
hörsamma myndighetens bud i ty fall,
straffes med böter från och med tio
till och med tvåhundra riksdaler.

16 §.

Säljer eller köper man röst vid val
till allmänt värv; straffes med böter
från och med femtio till och med ett
tusen riksdaler eller fängelse i högst
sex månader. Lag samma vare, örn
någon, genom hot eller tubbande, valfriheten
störer, eller eljest i val obehörigen
verkar.

17 §.

Tager man häktad person eller
fånge med våld lös av den, som honom
gripit eller i vård haver, eller befriar
man honom genom häktes eller fängelses
brytande; varde dömd till straffarbete
i högst fyra år, eller, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande,
till fängelse.

Gör man försök till brott, som nu
sagt är, och blev endast genom omständigheter,
som voro av gärningsmannens
vilja oberoende, brottets fullbordan
förhindrad; straffes högst
med straffarbete i två år.

Befriar man häktad person eller
fånge, genom list eller annorledes,
utan våld; dömes till fängelse i högst
sex månader eller straffarbete i högst

15 §.

Sammankommer menighet å landet
eller i stad till överläggning örn allmänt
eller menigheten särskilt rörande
ärende; då må tillträde till sammankomsten
ej offentlig myndighet
förvägras. Ej må sammankomsten av
myndigheten upplösas, så framt därvid
ej företages något, som emot lag
stridande är eller eljest allmän ordning
störer. Den, som underlåter att
hörsamma myndighetens bud i ty fall,
straffes med böter.

16 §.

Säljer eller köper man röst vid val
till allmänt värv; straffes med böter
ej under fem dagsböter, eller fängelse
i högst sex månader. Lag samma vare,
örn någon, genom hot eller tubbande,
valfriheten störer, eller eljest i
val obehörigen verkar.

17 §.

Tager man häktad person eller fånge
med våld lös av den, som honom
gripit eller i vård haver, eller befriar
man honom genom häktes eller fängelses
brytande; varde dömd till straffarbete
i högst fyra år, eller, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande,
till fängelse.

Gör man försök till brott, som nu
sagt är, och blev endast genom omständigheter,
som voro av gärningsmannens
vilja oberoende, brottets fullbordan
förhindrad; straffes högst med
straffarbete i två år.

Befriar man häktad person eller
fånge, genom list eller annorledes, utan
våld; dömes till fängelse i högst sex
månader eller straffarbete i högst två

154

Kungl. Majlis proposition nr 188.

två år. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till böter, dock
ej under femtio riksdaler, dömas.

19 §.

Var som olovligen tager bort, river
eller annorledes skadar offentlig myndighets
kungörelse eller underrättelse,
som till allmän kännedom anslagen är,
straffes med böter, högst etthundra
riksdaler.

23 §.

Vägrar man inträde, evar det vara
må, åt den, som, i offentlig förrättning,
äger att det fordra; bote från
och med tio till och med tvåhundra
riksdaler. Vägrar man honom handräckning,
den han berättigad är att
fordra; bote högst etthundra riksdaler.

11 Kap.

1 §•

Gör man våldsgärning å den, som
bevistar gudstjänst, evad den äger
rum i kyrka eller annorstädes; dömes
till straffarbete i högst två år.
Var våldet ringa, och kom ej därav
synnerlig förargelse; då må till fängelse
i högst sex månader eller böter,
dock ej under femtio riksdaler, dömas.

Våldförer man annan vid sammankomst
för gemensam andaktsövning,
som ej är att till gudstjänst hänföra;
varde den omständighet, vid straffets
bestämmande för våldet, såsom försvårande
ansedd.

2 §•

Störer man gudstjänst genom svordom
eller oljud, eller kommer därvid
eljest förargelse åstad; straffes med

år. Åro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till böter, dock ej
under fem dagsböter, dömas.

19 §.

Var som olovligen tager bort, river
eller annorledes skadar offentlig myndighets
kungörelse eller underrättelse,
som till allmän kännedom anslagen är,
straffes med böter.

23 §.

Vägrar man inträde, evar det vara
må, åt den, som, i offentlig förrättning,
äger att det fordra; straffes med
böter. Vägrar man honom handräckning,
den han berättigad är att fordra;
vare lag samma.

11 Kap.

1 §•

Gör man våldsgärning å den, som
bevistar gudstjänst, evad den äger
rum i kyrka eller annorstädes; dömes
till straffarbete i högst två år. Var
våldet ringa, och kom ej därav synnerlig
förargelse; då må till fängelse
i högst sex månader eller böter, dock
ej under fem dagsböter, dömas.

Våldförer man annan vid sammankomst
för gemensam andaktsövning,
som ej är att till gudstjänst hänföra;
varde den omständighet, vid straffets
bestämmande för våldet, såsom försvårande
ansedd.

2 §•

Störer man gudstjänst genom svordom
eller oljud, eller kommer därvid
eljest förargelse åstad; straffes med

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

155

böter, dock ej under tjugufem riksdaler,
eller fängelse i högst sex månader.

För svordom, oljud eller annan förargelse
vid sammankomst för gemensam
andaktsövning, som ej är att till
gudstjänst hänföra, vare straffet böter.

4 §.

Störer man griftefrid, i ty att man
olovligen upptager eller eljest misshandlar
lik, som i grav lagt är; dömes
till fängelse i högst sex månader
eller straffarbete i högst två år. Misshandlar
man obegravet lik; straffes
med böter, dock ej under tjugufem
riksdaler, eller fängelse i högst sex
månader.

7 §•

Den som, i uppsåt att skada göra,
eller eljest i vredesmod, emot annan
drager kniv eller svärd, eller spänner
bössa, eller reser annat livsfarligt
vapen, vid gudstjänst, som i 1 eller
3 § sägs, eller å sådant ställe, som
i 5 § omtalas; varde, där ingen skada
sker, ändock straffad med böter, ej
under femtio riksdaler, eller fängelse
i högst ett år.

8 §•

Gör man våldsgärning å annan för
det han i sak inför rätta, hos Konungens
befallningshavande eller vid
annat ämbetsverk, sin eller annans
talan fört eller vittnesmål avlagt, eller
för att honom från sakens utförande
eller vittnesmålets avläggande
hindra; dömes till straffarbete i högst
två år eller fängelse i högst sex månader.
Äro omständigheterna synnerligen
mildrande; må till böter, dock
ej under femtio riksdaler, dömas.

böter eller fängelse i högst sex månader.

För svordom, oljud eller annan förargelse
vid sammankomst för gemensam
andaktsövning, som ej är att till
gudstjänst hänföra, vare straffet böter.

4 §.

Störer man griftefrid, i ty att man
olovligen upptager eller eljest misshandar
lik, som i grav lagt är; dömes
till fängelse i högst sex månader eller
straffarbete i högst två år. Misshandlar
man obegravet lik; straffes med
böter eller fängelse i högst sex månader.

7 §.

Den som, i uppsåt att skada göra,
eller eljest i vredesmod, emot annan
drager kniv eller svärd, eller spänner
bössa, eller reser annat livsfarligt
vapen, vid gudstjänst, som i 1 eller
3 § sägs, eller å sådant ställe, som
i 5 § omtalas; varde, där ingen skada
sker, ändock straffad med böter, ej
under fem dagsböter, eller fängelse i
högst ett år.

8 §.

Gör man våldsgärning å annan för
det han i sak inför rätta, hos Konungens
befallningshavande eller vid annat
ämbetsverk, sin eller annans talan
fört eller vittnesmål avlagt, eller
för att honom från sakens utförande
eller vittnesmålets avläggande hindra;
dömes till straffarbete i högst två år
eller fängelse i högst sex månader.
Åro omständigheterna synnerligen
mildrande; må till böter, dock ej under
fem dagsböter, dömas.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

10 §.

Bryter man annans hemfrid, i ty
att man med våld, eller eljest emot
hans vilja, intränger i hans hemvist,
vare sig gård, hus eller fartyg, eller
vägrar att därifrån, efter tillsägelse,
sig begiva, eller ock dit sig insmyger
eller där gömmer sig undan, utan att
kunna skälig anledning därtill visa;
straffes med böter, dock ej under tio
riksdaler, eller fängelse i högst sex
månader. Begår någon sådant hemfridsbrott
i uppsåt att annan våldföra;
må, ändå att uppsåtet ej varder
fullbordat, till straffarbete i högst
två år dömas.

11 §•

Brytes hemfrid genom husrannsakan
av obehörig person eller i olaga
ordning; vare straffet böter, dock ej
under tio riksdaler, eller fängelse i
högst sex månader.

12 Kap.

15 §.

Har man eftergjort mynt eller penningesedel,
eller sådan sedel, på sätt
i 14 § sägs, förändrat, och kan av
omständigheterna prövas, att det ej
i bedräglig avsikt skett; straffes ändock,
där han ej av egen drift det
eftergjorda eller förändrade förstört
eller all skadlig verkan därav förebyggt,
med böter, högst etthundra
riksdaler.

18 §.

Har någon, antingen i uppsåt att
begå förfalskning eller missbruk av
svenska allmänna stämplar eller märken,
eller av främmande allmänna
stämplar eller märken, vilka lika med

10 §.

Bryter man annans hemfrid, i fjätt
man med våld, eller eljest emot
hans vilja, intränger i hans hemvist,
vare sig gård, hus eller fartyg, eller
vägrar att därifrån, efter tillsägelse,
sig begiva, eller ock dit sig insmyger
eller där gömmer sig undan, utan
att kunna skälig anledning därtill visa;
straffes med böter eller fängelse
i högst sex månader. Begår någon
sådant hemfridsbrott i uppsåt att annan
våldföra; må, ändå att uppsåtet
ej varder fullbordat, till straffarbete
i högst två år dömas.

11 §•

Brytes hemfrid genom husrannsakan
av obehörig person eller i olaga
ordning; vare straffet böter eller fängelse
i högst sex månader.

12 Kap.

15 §.

Har man eftergjort mynt eller penningesedel,
eller sådan sedel, på sätt
i 14 § sägs, förändrat, och kan av
omständigheterna prövas, att det ej i
bedräglig avsikt skett; straffes ändock,
där han ej av egen drift det''
eftergjorda eller förändrade förstört
eller all skadlig verkan därav förebyggt,
med böter.

18 §.

Har någon, antingen i uppsåt att
begå förfalskning eller missbruk av
svenska allmänna stämplar eller märken,
eller av främmande allmänna
stämplar eller märken, vilka lika med

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

157

svenska anses skola, eller att eftergöra
eller förfalska mynt eller penningesedel,
eller, med vetskap örn annans
uppsåt till sådant brott, förfärdigat
eller anskaffat stamp, märkjärn,
form eller annat verktyg, varmed förfalskningen
verkställas skulle, och
kommer ej brottet till fullbordan; varde
ändock dömd till straffarbete i
högst två år eller fängelse i högst
sex månader.

Har någon utan behörigt uppdrag
förfärdigat sådana stampar, märkjäm,
formar eller verktyg, som i föregående
moment omtalas; varde, ändå
att han örn uppsåt eller vetskap, som
där sägs, ej övertygad varder, straffad
med böter, högst etthundra riksdaler.

Har man, i fall som i denna § sägas,
av egen drift det förfärdigade eller
anskaffade förstört eller obrukbart
gjort; vare från straff fri.

14 Kap.

9 §■

Är någon ouppsåtligen, genom
vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse,
vållande till annans död;
dömes till böter, dock ej under femtio
riksdaler, eller fängelse i högst sex
månader.

Var vållandet synnerligen grovt;
då må till straffarbete i högst två
år dömas.

12 §.

Gör någon uppsåtligen sådan misshandel
å annan, att därav kommer
mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare
sjukdom, än i 10 § sägs; dömes
till fängelse eller straffarbete
i högst två år. Äro omständighe -

svenska anses skola, eller att eftergöra
eller förfalska mynt eller penningesedel,
eller, med vetskap örn annans
uppsåt till sådant brott, förfärdigat
eller anskaffat stamp, märkjärn,
form eller annat verktyg, varmed
förfalskningen verkställas skulle,
och kommer ej brottet till fullbordan;
varde ändock dömd till straffarbete
i högst två år eller fängelse i högst
sex månader.

Har någon utan behörigt uppdrag
förfärdigat sådana stampar, märkjärn,
formar eller verktyg, som i föregående
moment omtalas; varde, ändå
att han örn uppsåt eller vetskap, som
där sägs, ej övertygad varder, straffad
med böter.

Har man, i fall som i denna §
sägas, av egen drift det förfärdigade
eller anskaffade förstört eller obrukbart
gjort; vare från straff fri.

14 Kap.

9 §.

Är någon ouppsåtligen, genom
vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse,
vållande till annans död;
dömes till böter, dock ej under tio
dagsböter, eller fängelse i högst sex
månader.

Var vållandet synnerligen grovt; då
må till straffarbete i högst två år
dömas.

12 §.

Gör någon uppsåtligen sådan misshandel
å annan, att därav kommer
mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare
sjukdom, än i 10 § sägs; dömes
till fängelse eller straffarbete i
högst två år. Äro omständigheterna

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

terna synnerligen mildrande; må till -böter, dock ej under tjugufem riksdaler,
dömas.

15 §.

Har någon, i uppsåt att göra skada
eller eljest i vredesmod, emot annan
dragit kniv eller svärd, spänt bössa
eller rest annat livsfarligt vapen; då
skall den omständighet, örn skada
sker, vid straffets bestämmande, såsom
försvårande anses; och må i fall,
som i 11 § sägs, där misshandeln
skedde av hastigt mod, så ock för
misshandel, varom i 12 § förmäles,
straffet förhöjas till straffarbete i fyra
år, och för sådan misshandel, som i
13 § nämnd är, till straffarbete i
högst ett år dömas. Kommer ej skada;
vare straffet böter, ej under tio
riksdaler, eller fängelse i högst sex
månader.

17 §.

Är någon ouppsåtligen, på sätt i
9 § sägs, vållande till kroppsskada,
som i 10 § nämnd är; straffes med
böter eller fängelse i högst sex månader.

För vållande till skada, som i 12 §
sägs, vare straffet böter, högst femtio
riksdaler.

21 §.

Har någon, som lider av könssjukdom
i smittsamt skede, med vetskap
eller misstanke därom genom könsumgänge
eller under övande av otukt,
som ej är att till könsumgänge hänföra,
utsatt annan för fara att bliva
smittad; dömes till fängelse eller,
där omständigheterna äro synnerligen
mildrande, till böter, ej under femtio
riksdaler. Blev sjukdomen överförd,

synnerligen mildrande; må till böter
dömas.

15 §.

Har någon, i uppsåt att göra skada
eller eljest i vredesmod, emot annan
dragit kniv eller svärd, spänt bössa
eller rest annat livsfarligt vapen; då
skall den omständighet, örn skada
sker, vid straffets bestämmande, såsom
försvårande anses; och må i fall,
som i 11 § sägs, där misshandeln
skedde av hastigt mod, så ock för
misshandel, varom i 12 § förmäles,
straffet förhöjas till straffarbete i
fyra år, och för sådan misshandel,
som i 13 § nämnd är, till straffarbete
i högst ett år dömas. Kommer
ej skada; vare straffet böter eller
fängelse i högst sex månader.

17 §.

Är någon ouppsåtligen, på sätt i
9 § sägs, vållande till kroppsskada,
som i 10 § nämnd är; straffes med
böter eller fängelse i högst sex månader.

För vållande till skada, som i 12 §
sägs, vare straffet böter.

21 §.

Har någon, som lider av könssjukdom
i smittsamt skede, med vetskap
eller misstanke därom genom könsumgänge
eller under övande av otukt, som
ej är att till könsumgänge hänföra,
utsatt annan för fara att bliva smittad;
dömes till fängelse eller, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande,
till böter, ej under fem dagsböter.
Blev sjukdomen överförd, må

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

159

må straffet höjas till straffarbete i
högst två år.

Har någon på annat sätt, än nu är
sagt, uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet utsatt annan för fara att
bliva smittad av könssjukdom; dömes
till fängelse eller böter. Blev sjukdomen
överförd; må ock i ty fall straffet
höjas till straffarbete i högst
två år.

16 Kap.

10 §.

Böter, som efter någon av föregående
§§ ådömas, må till ett tusen riksdaler
sättas.

11 §•

För smädliga yttranden, hotelser eller
missfirmliga gärningar i andra
fall, än förut sagda äro, botes högst
två hundra riksdaler.

18 Kap.

14 §.

Håller någon hus, där äventyrliga
spel örn penningar eller penningevärde
allmänneligen bedrivas; straffes med
fängelse i högst sex månader eller böter.
Tillåter den, som håller källare,
värdshus eller annat allmänt näringsställe,
att sådant spel där hedrives;
dömes till böter. Var som å ställe,
som nu sagt är, deltager i äventyrligt
spel, straffes med böter, högst tvåhundra
riksdaler.

15 §.

Överlastar sig någon av starka drycker
så, att av hans åtbörder eller orediga
sinnesförfattning synbarligen

straffet höjas till straffarbete i högst
två år.

Har någon på annat sätt, än nu är
sagt, uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet utsatt annan för fara att
bliva smittad av könssjukdom; dömes
till fängelse eller böter. Blev sjukdomen
överförd; må ock i ty fall straffet
höjas till straffarbete i högst två
år.

16 KAP.

(10 § upphäves.)

11 §•

För smädliga yttranden, hotelser
eller missfirmliga gärningar i andra
fall, än förut sagda äro, dömes till böter.

18 KAP.

14 §.

Håller någon hus, där äventyrliga
spel örn penningar eller penningevärde
allmänneligen bedrivas; straffes med
fängelse i högst sex månader eller böter.
Tillåter den, som håller källare,
värdshus eller annat allmänt näringsställe,
att sådant spel där bedrives;
dömes till böter. Var som å ställe,
som nu sagt är, deltager i äventyrligt
spel, straffes ock med böter.

15 §.

Överlastar sig någon av starka drycker
så, att av hans åtbörder eller orediga
sinnesförfattning synbarligen

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

märkas kan, det han drucken är, och
träffas han i sådant tillstånd å ställe,
varom i 11 kap. 15 § förmäles, straffes,
för fylleri, med böter, högst etthundra
riksdaler. Äro omständigheterna
försvårande, vare straffet böter,
ej under tjugufem riksdaler.

19 Kap.

11 §•

Var som uppsåtligen förstörer statens
kanal- eller slussverk eller annan
sådan vattenbyggnad, eller järnvägselier
spårvägsanläggning, eller å desamma,
därtill hörande byggnader,
verk eller inrättningar, eller de för
framfarten å järnväg eller spårväg
använda vagnar eller andra fortskaffningsmedel
gör sådan skada eller eljest
vidtager sådana åtgärder, att fara
eller olycka vid kanal-, järnvägs- eller
spårvägsfartens begagnande eller
allmänt farlig översvämning därav
uppkomma kan; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex
år. Kom därav ej olycka, och var
sådan ej heller åsyftad; då må straffet
nedsättas till straffarbete i sex
månader, eller, örn faran var ringa,
till sådant arbete i två månader eller
till fängelse eller böter, dock ej under
etthundra riksdaler.

Fick annan svår kroppsskada eller
död, och var den brottsliges handling
av beskaffenhet, att han bort kunna
inse, att dylik olycka därav var att
befara; dömes gärningsmannen, i förra
fallet, till straffarbete från och
med sex till och med tio år eller på
livstid, och, i senare fallet, till straffarbete
på livstid. Var gärningen ej
av sådan beskaffenhet, som nämnd är,
men fick annan därav svår kroppsska -

19 KAP.

11 §.

Var som uppsåtligen förstörer statens
kanal- eller slussverk eller annan
sådan vattenbyggnad, eller järnvägseller
spårvägsanläggning, eller å desamma,
därtill hörande byggnader,
verk eller inrättningar, eller de för
framfarten å järnväg eller spårväg använda
vagnar eller andra fortskaffningsmedel
gör sådan skada eller eljest
vidtager sådana åtgärder, att fara
eller olycka vid kanal-, järnvägseller
spårvägsfartens begagnande eller
allmänt farlig översvämning därav
uppkomma kan; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år.
Kom därav ej olycka, och var sådan
ej heller åsyftad; då må straffet nedsättas
till straffarbete i sex månader,
eller, örn faran var ringa, till sådant
arbete i två månader eller till fängelse
eller böter, dock ej under tio dagsböter.

Fick annan svår kroppsskada eller
död, och var den brottsliges handling
av beskaffenhet, att han bort kunna
inse, att dylik olycka därav var att
befara; dömes gärningsmannen, i förra
fallet, till straffarbete från och
med sex till och med tio år eller på
livstid, och, i senare fallet, till straffarbete
på livstid. Var gärningen ej
av sådan beskaffenhet, som nämnd är,
men fick annan därav svår kroppsska -

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 188.

161

da eller död, eller åstadkoms allmänt
farlig översvämning; varde gärningsmannen
dömd till straffarbete från
och med fyra till och med åtta år.

17 §.

Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka,
som smittsam och farlig är;
dömes till straffarbete från och med
två till och med sex år.

Bryter någon veterligen emot de föreskrifter,
som till förekommande eller
hämmande av kreaturssjuka givna
äro: kommer sjuka av den gärning;
dömes till fängelse eller till straffarbete
i högst ett år. Äro omständigheterna
mildrande eller kommer ej sjuka
av gärningen; vare straffet böter från
och med tio till och med ett tusen riksdaler.

22 §.

Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet,
oförsiktighet eller försummelse,
är vållande till eldskada å annans
egendom eller till förödelse därå efter
ty i 6 § sägs, eller till skeppsbrott,
eller till sådan skada eller översvämning,
som i 11 § nämnd är, eller därtill
att fara uppstått för begagnande
av verk, byggnad eller anläggning, som
i sist sagda § omförmäles, eller till utspridande
av smittsam och farlig
kreaturssjuka; straffes med fängelse
i högst sex månader eller böter.

Är någon, på sätt nu sagt är, vållande
till skada å fyr- eller känningsbåk
eller annat sådant tecken, som i
10 § nämnt är, eller till fara för utspridande
av smittsam och farlig kreaturssjuka;
straffes med böter. För
dylikt vållande till skada, hinder, uppehåll
eller fara, som i 12 eller 13 §
omförmäles, eller till skada, som i 15 §
sägs, vare bot högst tvåhundra riksdaler.

ela eller död, eller åstadkoms allmänt
farlig översvämning; varde gärningsmannen
dömd till straffarbete från och
med fyra till och med åtta år.

17 §.

Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka,
som smittsam och farlig är;
dömes till straffarbete från och med
två till och med sex år.

Bryter någon veterligen emot de föreskrifter,
som till förekommande eller
hämmande av kreaturssjuka givna
äro: kommer sjuka av den gärning;
dömes till fängelse eller till straffarbete
i högst ett år. Äro omständigheterna
mildrande eller kommer ej
sjuka av gärningen; vare straffet
böter.

22 §.

Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet,
oförsiktighet eller försummelse,
är vållande till eldskada å annans egendom
eller till förödelse därå efter ty i
6 § sägs, eller till skeppsbrott, eller
till sådan skada eller översvämning,
som i 11 § nämnd är, eller därtill att
fara uppstått för begagnande av verk,
byggnad eller anläggning, som i sist
sagda § omförmäles, eller till utspridande
av smittsam och farlig kreaturssjuka;
straffes med fängelse i
högst sex månader eller böter.

Är någon, på sätt nu sagt är, vållande
till skada å fyr- eller känningsbåk
eller annat sådant tecken, som i
10 § nämnt är, eller till fara för utspridande
av smittsam och farlig kreaturssjuka
eller till skada, hinder, uppehåll
eller fara, som i 12 eller 13 §
omförmäles, eller till skada, som i 15 §
sägs; straffes med böter.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 16b käft. (Nr 188.)

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Vad i denna § om statens kanal- eller
slussverk, annan sådan vattenbyggnad,
järnväg, spårväg, elektrisk ledning
för belysning, för uppvärmning
eller för överföring av drivkraft, telegraf-
eller telefoninrättning är stadgat,
må ock å dylik, av enskilda personer,
menigheter eller bolag inrättad
anläggning tillämpas, örn Konungen
förordnat, att sådan anläggning skall
lika skydd, som statens, njuta.

22 Kap.

6 §•

Tillvällar sig någon svikligen, i
uppsåt att skada göra eller fördel sig
eller annan bereda, utövning av ämbete
eller tjänst; dömes till straffarbete
från och med sex månader till
och med två år. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande; må tiden
för straffarbetet till fyra år höjas.

Giver man sig eljest obehörigen ut
för ämbets- eller tjänsteman och utövar
något av vad till dennes befattning
hörer; dömes till böter, dock ej
under femtio riksdaler, eller fängelse
i högst ett år.

17 §.

Uppgiver någon i orlovssedel eller
annan sådan enskild handling, som
i 12 kap. 5 § nämnes, vad han vet
osant vara, och därav annan vilseledas
eller skadas kan; bote högst
etthundra riksdaler.

24 Kap.

2 §.

Den, som å annans skog eller mark
olovligen svedjar eller verkställer

Vad i denna § örn statens kanaleller
slussverk, annan sådan vattenbyggnad,
järnväg, spårväg, elektrisk
ledning för belysning, för uppvärmning
eller för överföring av drivkraft,
telegraf- eller telefoninrättning är
stadgat, må ock å dylik, av enskilda
personer, menigheter eller bolag inrättad
anläggning tillämpas, örn Konungen
förordnat, att sådan anläggning
skall lika skydd, som statens, njuta.

22 Kap.

6 §.

Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt
att skada göra eller fördel sig
eller annan bereda, utövning av ämbete
eller tjänst; dömes till straffarbete
från och med sex månader till
och med två år, Äro omständigheterna
synnerligen försvårande; må
tiden för straffarbetet till fyra år
höjas.

Giver man sig eljest obehörigen ut
för ämbets- eller tjänsteman och utövar
något av vad till dennes befattning
hörer; dömes till böter, dock ej
under fem dagsböter, eller fängelse i
högst ett år.

17 §.

Uppgiver någon i orlovssedel eller
annan sådan enskild handling, som i
12 kap* 5 § nämnes, vad han vet osant
vara, och därav annan vilseledas eller
skadas kan; straffes med böter.

24 Kap.

2 §.

Den, som å annans skog eller mark
olovligen svedjar eller verkställer

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

163

torv- eller ljungbränning, straffes
med böter, dock ej under femtio riksdaler,
eller fängelse.

3 §.

Fäller, syrer eller bläcker man olovligen
träd å annans skog eller mark,
i uppsåt att trädet eller något därav
sig eller annan tillägna, eller tager
olovligen där växande gräs, torv eller,
av växande träd, ris, gren, näver,
bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda;
varde, evad han det bortfört eller
ej, straffad för åverkan, där ej
efter 20 kap. gärningen skall annorledes
anses; och vare straffet böter,
högst ett tusen riksdaler, eller fängelse
i högst sex månader. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande:
då må till straffarbete i högst ett
år dömas.

5 §•

Delägare i samfälld skog eller
mark, som olovligen därå svedjar eller
verkställer torv- eller ljungbränning;
bote från och med tjugu till
och med tvåhundra riksdaler.

8 §•

Släpper någon med uppsåt olovligen
kreatur på annans ägor; bote
från och med tio till och med tvåhundra
riksdaler. Missbrukar man
betesrätt å samfälld mark; vare bot
högst etthundra riksdaler.

12 §.

Jagar någon olovligen i annans hägnade
jaktpark eller djurgård; dömes
till böter.

Har han därvid fällt, sårat eller
fångat älg, hjort, rådjur, ren eller
svan; straffes med fängelse i högst

torv- eller ljungbränning, straffes
med böter, dock ej under fem dagsböter,
eller fängelse.

3 §.

Fäller, syrer eller Häcker man
olovligen träd å annans skog eller
mark, i uppsåt att trädet eller något
därav sig eller annan tillägna,
eller tager olovligen där växande
gräs, torv eller, av växande träd, ris,
gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter
eller kåda; varde, evad han det
bortfört eller ej, straffad för åverkan,
där ej efter 20 kap. gärningen skall
annorledes anses; och vare straffet
böter eller fängelse i högst sex månader.
Äro omständigheterna synnerligen
försvårande: då må till straffarbete
i högst ett år dömas.

5 §•

Delägare i samfälld skog eller
mark, som olovligen därå svedjar eller
verkställer torv- eller ljungbränning;
straffes med böter.

8 §.

Släpper någon med uppsåt olovligen
kreatur på annans ägor, eller
missbrukar man betesrätt å samfälld
mark; straffes med böter.

12 §.

Jagar någon olovlig en å annans
jaktområde; dömes till böter.

13 §.

Har någon, som olovligen jagat i
annans hägnade jaktpark eller djurgård,
därvid fällt, sårat eller fångat

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

sex månader eller böter, dock ej under
femtio riksdaler.

13 §.

För olovlig jakt å annans jaktområde,
som ej till jaktpark eller djurgård
inhägnat är, botes högst tvåhundra
riksdaler.

År djur, som i 12 § 2 mom. sägs,
därvid fällt, sårat eller fångat; vare
straffet böter, ej under tjugu riksdaler.

14 §.

Den, som olovligen fiskar i annans
fiskevatten eller sätter ut fast fiskeredskap
i vatten, där fiskerätt tillkommer
varje svensk undersåte, eller
genom grävning eller annorledes drager
till sig annans fiske eller genom
stängsel eller fiskeredskap avhåller
fisk från annans fiskevatten, dömes
till böter. Missbrukar delägare sin
rätt i samfällt fiske; vare bot högst
etthundra riksdaler.

25 Kap.

21 §.

Böter, som efter 5 § 3 morn., 6, 10,
14, 16 eller 17 § ådömas, må sättas
högst till beloppet för ett år av den
lön och övriga inkomst, som åtfölja
det ämbete, vari den skyldige sig förbrutit.
Är ej med det ämbete viss
lön eller annan inkomst förenad; vare
hot högst ett tusen riksdaler.

älg, hjort, rådjur, ren eller svan;
vare straffet fängelse i högst sex månader
eller böter, ej under fem dagsböter.

14 §.

Den, som olovligen fiskar i annans
fiskevatten eller sätter ut fast fiskeredskap
i vatten, där fiskerätt tillkommer
varje svensk undersåte, eller
genom grävning eller annorledes
drager till sig annans fiske eller genom
stängsel eller fiskeredskap avhåller
fisk från annans fiskevatten,
dömes till böter. Missbrukar delägare
sin rätt i samfällt fiske; vare lag
samma

(25 kap. 21 § uppbäves.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1932; dock skall äldre lag äga
tillämpning vid bestämmande av straff

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

165

Strafflagen för
krigsmakten.

U1 §•

Har i disciplinmål någon uppsåtligen
med straff belagt eller hos annan,
som innehar bestraffningsrätten,
till bestraffning angivit den han visste
oskyldig vara, skall den brottslige,
örn han är officer eller underofficer,
avsättas och förklaras ovärdig att i
rikets tjänst vidare nyttjas samt dessutom
dömas till fängelse i högst sex
månader eller böter högst ett tusen
kronor. Hör den brottslige till manskapet,
skall han dömas till fängelse
i högst sex månader, sträng arrest i
minst tre dagar, skärpt arrest i minst
fem dagar eller vaktarrest i minst tio
dagar.

Har någon icke av ont uppsåt, men
ändå utan laga skäl, av förhastande
eller oförstånd, med straff belagt eller
gjort angivelse mot annan i disciplinmål;
dömes den brottslige, örn han
är officer eller underofficer, till böter,
beräknade efter 25 kap. 21 § allmänna
strafflagen, eller mistning av
ämbete eller tjänst på viss tid eller,
där omständigheterna äro synnerli -

för brott, vilket, enligt vad i tryckfrihetsförordningen
är stadgat, skall
straffas efter allmän lag, så ock för
brott, begånget före lagens ikraftträdande.

Kungl. Majrts förslag.

Härigenom förordnas, att lil §
strafflagen för krigsmakten skall erhålla
följande ändrade lydelse:

lil §•

Har i disciplinmål någon uppsåtligen
med straff belagt eller hos annan,
som innehar bestraffningsrätten,
till bestraffning angivit den han visste
oskyldig vara, skall den brottslige,
om han är officer eller underofficer,
avsättas och förklaras ovärdig att i
rikets tjänst vidare nyttjas samt dessutom
dömas till fängelse i högst sex
månader eller böter. Hör den brottslige
till manskapet, skall han dömas
till fängelse i högst sex månader,
sträng arrest i minst tre dagar,
skärpt arrest i minst fem dagar eller
vaktarrest i minst tio dagar.

Har någon icke av ont uppsåt, men
ändå utan laga skäl, av förhastande
eller oförstånd, med straff belagt eller
gjort angivelse mot annan i disciplinmål;
dömes den brottslige, örn han
är officer eller underofficer, till böter
eller mistning av ämbete eller
tjänst på viss tid eller, där omständigheterna
äro synnerligen försvårande,
till avsättning och, örn han hör till

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

gen försvårande, till avsättning och, manskapet, till disciplinstraff eller
om han hör till manskapet, till disci- fängelse i högst sex månader,
plinstraff eller fängelse i högst sex

månader.

Denna lag träder i kraft den 1 ja-nuari 1932; dock skall äldre lag äga
tillämpning vid bestämmande av straff
för brott, begånget före lagens ikraft-trädande.

Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

310515

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Bilaga.

Nr 194.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa bestämmelser örn bötesstraffet (böteslag); given
Stockholms slott den 24 februari 1927.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser örn bötesstraffet
(böteslag).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Johan C. W. Thyrén.

Bihang till riksdagens protokoll 19% 7.

1 sami.

166 käft.

CNr 194.)

Kungl. Majlis proposition nr 19h.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om bötesstraffet (böteslag).

Härigenom förordnas, att utan hinder av vad i lag eller författning finnes
stadgat häremot stridande skall gälla som följer:

1 §•

Bötesstraff enligt strafflagen eller strafflagen för krigsmakten skall ådömas
i visst antal dagsböter.

2 §•

Dagsböternas antal bestämmes efter brottets svårhet enligt en skala, vari
antalet dagsböter, i förhållande till de i strafflagen för varje fall utsatta böter,
utgör en femtedel, så att en dagsbot svarar mot fem riksdaler, två dagsböter
svara mot tio riksdaler, och så vidare.

Tillika fastställes, efter ty med hänsyn till den sakfälldes inkomst, förmögenhet,
försörjningsskyldighet och andra levnadsförhållanden prövas skäligt,
visst belopp i penningar, som skall för honom anses utgöra en dagsbot.

I utslaget skall ock angivas det penningbelopp, som efter dagsböternas antal
och det för varje dagsbot fastställda beloppet skall i böter för brottet gäldas.

3 §•

Vad ovan stadgats skall icke äga tillämpning i fråga örn straff, som ådömes
i tryckfrihetsmål eller efter 11 kap. 15 §, 18 kap. 15 § eller 22 kap. 19 §
första stycket eller 20 § strafflagen eller som bestämmes enligt 25 kap. 21 §
första punkten samma lag.

4 §•

Jämväl vid utmätande av bötesstraff, som ej är att ådöma i dagsböter, skall
skäligt avseende fästas vid den sakfälldes ekonomiska villkor.

5 §•

Varder någon av domstol eller poliskammare dömd till bötesstraff, må i
utslaget kunna medgivas anstånd med böternas erläggande högst sex månader,
räknat från den dag, utslaget i vad angår bötesstraffet vinner laga kraft.

Kungl. Majlis proposition nr 19Jf.

6 §.

Vid förvandling till fängelse av bötesstraff, som ådömts i dagsböter, skall
varje dagsbot räknas till fem riksdaler.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928, men skall ej äga tillämpning
vid bestämmande av straff för brott, som begåtts före sagda dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Thyrén anför:

»En av de svagaste punkterna i vårt såväl som de flesta andra länders
straffsystem utgör onekligen bötesstraffet, och detsamma har också sedan
länge varit föremål för en skarp kritik. Grunden härtill är framförallt, att
såsom bötesstraffet för närvarande är anordnat möjlighet saknas att vid dess
bestämmande taga tillräcklig hänsyn till brottslingens ekonomiska ställning.
Detta medför tydligen, att straffet kommer att verka i hög grad ojämnt. Eör
den förmögne innebär ett bötesstraff, även örn det uppgår till det i lag bestämda
maximum, icke något kännbart lidande och saknar således förmåga att påverka
den brottsliga viljan. Men samma belopp, som för den förmögne är av
ringa eller ingen betydelse, kan för den mindre bemedlade spela en sådan roll,
att dess gäldande för honom innebär ett mycket kännbart straff. Denna ojämnhet
medför även, att bötesstraffet av det allmänna rättsmedvetandet knappast
på allvar uppfattas såsom straff, utan snarare såsom någonting liknande skadestånd,
en av brottslingen till samhället utbetalad ersättning för den gjorda rättskränkningen,
allt efter kränkningens uppskattning i penningar.

Inom riksdagen har vid olika tillfällen i motioner påyrkats en reformering
av bötesstraffet i syfte, att detsamma så vitt möjligt kunde avpassas efter
den brottsliges ekonomiska ställning. Riksdagen har även själv anslutit sig
till dessa krav i skrivelse den 25 april 1908, däri anhölls, att Kungl. Maj:t måtte
taga i övervägande, huruvida icke gällande stadganden rörande såväl själva
bötesstraffet som bötesförvandlingsstraffet borde ändras i närmare angivna avseenden,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill detta övervägande
kunde giva anledning. Vid föredragning den 19 februari 1909 av nämnda
skrivelse anmärkte dåvarande chefen för justitiedepartementet, att densamma
snarast torde böra föranleda en fullständig revision av bestämmelserna rörande
botes- och förvandlingsstraffen, då det icke vore tillrådligt att begränsa
uppgiften till allenast de av riksdagen anvisade frågorna. Kungl. Maj:t upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

drog därpå åt mig att dels verkställa en utredning rörande de ändringar i gällande
lagstiftning, vilka i nämnda avseende kunde befinnas lämpliga, dels på
grundvalen av denna utredning framlägga utkast till sådana ändringsförslag.
Den av mig i anledning av berörda uppdrag verkställda utredning har framlagts
i ''Principerna för en strafflagsreform’, utgiven under åren 1910—1914.
På grundvalen av denna utredning har jag den 3 januari 1916 framlagt ett
förberedande utkast till strafflag, allmänna delen. Genom beslut den 10 mars
1916 har Kungl. Maj:t därefter uppdragit åt en straff lagskommission att med
föranledande av nyssnämnda utkast ävensom övriga av mig verkställda förarbeten
till en ny strafflagstiftning avgiva yttrande rörande huvudgrunderna
för en sådan lagstiftning. Sedan planen för kommissionens verksamhet genom
Kungl. Majrts beslut den 8 april 1919 så till vida ändrats, att det åt kommissionen
givna uppdraget skulle anses gälla avgivande av förslag till lagtext
jämte motiv rörande de ämnen, som falla inom strafflagens allmänna del,
har kommissionen den 20 februari 1923 avgivit förslag till strafflag, allmänna
delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning.

Huvudbristen hos det nuvarande bötesstraffet är, såsom förut berörts, att
det verkar i hög grad ojämnt. Ett medel att minska denna ojämnhet utgör bötesstraffets
proportionaliserande efter den brottsliges betalningsförmåga.

De flesta utländska strafflagar och strafflagsförslag, som sökt genomföra
principen örn bötesstraffets proportionaliserande, hava inskränkt sig till att
höja bötesstraffets allmänna maximum samt i sammanhang därmed föreskriva,
att vid straffets bestämmande skall tågås hänsyn till brottslingens ekonomiska
förhållanden. Denna ståndpunkt intages av den norska strafflagen
(1902), den tyska ''Yerordnung liber Yermögensstrafen und Bussen’ (1924),
det österrikiska förslaget (1912), det schweiziska förslaget (1918) och det
italienska förslaget (1921). Bötesbeloppets allmänna maximum sättes i norska
strafflagen till 10,000 kronor, i den tyska lagen till 10,000 guldmark, i det österrikiska
förslaget till 50,000 Krönen och i det italienska förslaget till 100,000
lire. Det schweiziska förslaget uppställer ej något maximum. Även i svensk
lagstiftning har under de senare åren inom specialstraffrättens område framträtt
en tydlig tendens att genom höga bötesmaxima söka ernå en önskvärd proportionalisering
av bötesstraff.

Det nu angivna sättet att söka vinna en proportionalisering av bötesstraffet
kan emellertid icke anses tillfredsställande. Bristen är framför allt av
praktisk natur och ligger i den oklarhet, som kommer att vidlåda bötesdomen.
Örn vid bötesbeloppets bestämmande domstolen skall i en och samma
mätningsakt taga hänsyn till såväl brottets svårhet som brottslingens
ekonomiska ställning, kommer tydligen straffets förmåga att vara uttryck
för den grad, vari rättsordningen ogillar det skedda samhällsangreppet,
att fullständigt utplånas. Domen ger, med andra ord sagt, icke något som helst
besked om huru svårt domaren ansett brottet vara. Varken den dömde eller
allmänheten kan veta, huruvida ådömandet av ett högt bötesstraff berott därpå,
att brottet varit av svår beskaffenhet, eller därpå, att den dömde ansetts
befinna sig i en synnerligen god ekonomisk ställning. Och ännu betänkligare

Kungl. May.ts proposition nr 194.

är måhända, att, omvänt, ett mycket lågt bötesbelopp kan synas utvisa, att
brottet varit synnerligen obetydligt, under det att den verkliga anledningen till
det låga bötesbeloppet är den dömdes nästan fullständiga medellöshet. De
nu framhållna konsekvenserna av bötesdomens oklarhet skulle tydligen i särskilt
i hög grad göra sig gällande för det fall, att man i ett land, där hittills bötesbeloppet
fastställts utan hänsyn till den dömdes betalningsförmåga, plötsligen
övergår till utdömande av bötesbelopp, som variera med betalningsförmågan.

För att bötesdomen skall kunna giva tydligt besked på en gång om brottets
svårhet och om den brottsliges betalningsförmåga måste den proportionalisering
av böterna, som hänför sig till brottslingens ekonomiska ställning, ske genom
en självständig akt. Och denna akt måste i domen hållas skild från den prövning,
som avser att bestämma det straff, vilket motsvarar brottsligheten i det
föreliggande fallet. Bötesdomen måste således uttryckligen uppdelas i två moment,
av vilka det ena helt och hållet beror av brottets svårhet, under det att
det andra varierar med betalningsförmågan.

En dylik tanke framträder redan i den gamla portugisiska lagen av år 1852
och har därifrån övergått i nuvarande lag av år 1886. Bötesstraffet utsättes
där i multipler av ’dagsinkomsten‘, vilken inom i lagen angivna gränser fastställes
av domstolen. Det svenska förberedande utkastet stadgar, att bötesstraffet
skall utsättas i visst antal dagsböter och dagsbotens belopp bestämmas
med hänsyn till betalningsförmågan. Bötesbeloppet framgår sålunda ur en
multiplikation av två faktorer, dagsbotsantalet, som utvisar brottslighetens
grad, och dagsbotsbeloppet, som varierar med betalningsförmågan. Denna
ståndpunkt har i Finland år 1921 upptagits till gällande lag samt intages
jämväl av det svenska kommissionsförslaget, av det år 1923 avgivna danska
kommissionsförslaget samt av det år 1924 framlagda danska regeringsförslaget.

Upptagandet av denna princip, »dagsbotsprincipen», innesluter åtskilliga
frågor: omfånget för principens tillämpning, särskilt med hänsyn till motsatsen
mellan allmän strafflag och specialstraffrätt; fastställande av en dagsbotskala;
de närmare grunderna för dagsbotsbeloppets fixerande; ävensom, med avseende
på verkställigheten, frågan örn rätt till avbetalning och den därmed nära sammanhängande
örn frist för böternas erläggande samt frågan örn förvandling av
bötesstraffet, där detta icke låter sig såsom sådant verkställas.

Beträffande dagsbotsprincipens omfång har den finska lagen (1921) uppställt
densamma utan någon som helst begränsning vad angår egentliga bötesstraff;
därutöver gäller den även ''straff, som under namn av vite ådömes’
men icke ''vite såsom tvångsmedel’. Även de danska förslagen indraga vissa
områden av specialstraffrätten. Däremot göra de svenska förslagen dagsbotsprincipen
i första hand tillämplig blott inom den allmänna strafflagens område
och lämna frågan öppen, i huru stor utsträckning den bör komma till tillämpning
inom specialstraffrätten.

I fråga örn dagsbotskalan har det svenska utkastet uppställt en allmän sådan
å 1-—200 och den finska lagen å 1—300 dagsböter. Däremot hava det svenska

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

kommissionsförslaget och de båda danska förslagen nöjt sig nied en skala å
1—90 dagsböter. Denna olikhet lärer emellertid icke få anses innebära en
skillnad med avseende på graden av den brottslighet, som överhuvud kan bestraffas
med dagsböter; i varje fall torde detta gälla förhållandet mellan det
svenska utkastet och det svenska kommissionsförslaget, vilka båda hava samma
minimum för det direkta frihetsstraffet (3 månader) och sålunda få anses
överensstämma dari, att de låta det allmänna bötesmaximum na upp åtminstone
till denna punkt. Olikheten torde sålunda huvudsakligen bestå däri, att samma
område av straffbarhet indelas i ett större eller mindre antal grader eller
med andra ord att nyanseringen genomföres mer eller mindre långt.

Grunderna för dagsbots feeZoppeis fixerande hava i det svenska utkastet så
bestämts, att dagsbots beloppet, trots namnet dagsbot, ingalunda sammanfaller
med inkomsten per dag, utan domstolen har att efter prövning av alla på betalningsförmågan
inverkande omständigheter fritt bestämma beloppet. Begreppet
dagsbot är således en rent artificiell bötesenhet. Denna tanke genomgår
alla hithörande lagstiftningsverk. Härvid komma tydligen till beaktande de
stora olikheter, som framträda mellan stadigvarande och tillfällig inkomst, inkomst
av kapital eller av arbete, vistelse på dyrare eller billigare ort, mer eller
mindre omfattande försörjningsskyldighet o. s. v. En annan inverkande omständighet
kan, såsom den svenska strafflagskommissionen i sina motiv framhåller,
vara, att den tilltalade förut ådömts ett bötesstraff, som ännu icke till
fullo guldits. Därigenom kan hans betalningsförmåga hava så nedsatts, att
vid det nya bötesstraffets ådömande dagsboten bör bestämmas till lägre belopp
än i den tidigare bötesdomen, även örn hans förhållanden i övrigt äro oförändrade.
I det svenska utkastet likasom i de två danska förslagen uppställas
inga gränser för domstolens fria prövning. Den finska lagen föreskriver, att
bestämmandet skall ske ’i enlighet med den medelinkomst per dag den sakfällde
vid tiden har eller kunde hava’. Det svenska kommissionsförslaget åter stadgar
såväl ett minimum av en krona som ett maximum av ettusen kronor för
dagsbotsbeloppet.

Beträffande verkställigheten hava alla förslagen under olika utformning
medgivit den bötfällde frist för böternas inbetalning samt rätt att erlägga böterna
genom avbetalningar. Finska lagen har däremot icke upptagit nagotdera.
Det sista beror emellertid icke på någon principiellt avvikande uppfattning hos
lagstiftaren, utan därpå, att reformen i Finland till sin natur var partiell och
provisorisk och att man därför icke fann lämpligt att sammankoppla densamma
med de mera omfattande förändringar i lagstiftningen, som nämnda verkställighetsformer
skulle medfört.

Den i modern lagstiftning understundom framträdande tanken att låta förvandlingsstraffet
såsom sadant fullkomligt bortfalla och ersätta det med en
bestämmelse, varigenom uppsåtlig eller vårdslös underlåtenhet att betala adömda
böter behandlas såsom ett självständigt brott, har icke i något av de lagverk,
som upptaga dagsbotsprincipen, helt genomförts. Närmast nämnda
ståndpunkt står emellertid det svenska utkastet, som stadgar, att, där ådömda
böter icke erlagts, ny lagföring skall äga rum och ett förvandlingsstraff ådömas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 19Jf.

vars storlek bestämmes med fästat avseende visserligen på brottets beskaffenhet
men därjämte även på graden av den dömdes tredska att betala; förvandlingsstraff
inträder emellertid även, örn den dömde i sistnämnda avseende är alldeles
utan skuld. Svenska kommissionsförslaget har så till vida modifierat
utkastets ståndpunkt, att domstolen visserligen utsätter ett efter fasta normer
beräknat förvandlingsstraff samtidigt med bötesbeloppet men att förvandlingsstraffet
kan såväl, under förutsättning av tredska, på åklagarens yrkande höjas,
som, under förutsättning av oförvållad oförmåga att betala, på den bötesdömdes
yrkande sänkas. De danska förslagen hava en fast förvandlingsnorm men giva
domstolen befogenhet att, där den dömde är utan skuld till betalningens uteblivande,
åtminstone temporärt låta förvandlingsstraffet bortfalla. Den finska
lagen har en fast förvandlingsnorm och känner ingen rubbning av det på förhand
ådömda förvandlingsstraffet — alltså lika med gällande svensk rätt.
— Ett jämförelsevis högt minimum för förvandlingsstraffet stadgas såväl
i det svenska utkastet (30 dagar, undantagsvis 8 dagar) och det svenska kommissionsförslaget
(20 dagar, undantagsvis 8 dagar) som i den finska lagen
(10 dagar); enligt de danska förslagen kan däremot förvandlingsstraffet sättas
så lågt som till 2 dagar. — Förvandlingsstraffets maximum, såvitt rör dagsböter,
är i alla dessa lagverk detsamma, nämligen 3 månader. — I alla lagverken
framträder sålunda, mer eller mindre starkt, tanken att genom att göra förvandlingsstraffet
allvarligare, än det för närvarande är, öva ett starkt tryck på
den dömde att betala böterna.

Att i svensk rätt på ett fullt rationellt sätt genomföra dagsbotsprincipen lärer
icke låta sig göra genom en partiell reform. För att icke de absolut höga bötesbelopp,
som kunna bliva en följd av denna princip, skola både av den dömde och
av det allmänna rättsmedvetandet uppfattas såsom svårare straff än de mindre
frihetsstraffen, mäste frihetsstraffets minimum icke oväsentligt höjas, vilket
ater förutsätter en omläggning av en stor del av de särskilda brottsbestämningarna.
Vidare mäste, utan avseende på den formella skillnaden mellan allmän
strafflag och specialförfattningar, alla sådana bötesstraff, vilka knyta sig till
verkliga brott, underkastas dagsbotssystemet, till skillnad från de förseelser
av politinatur, där det icke är fråga örn en rättsstridig vilja och vilka sålunda
falla utom begreppen brott och straff i egentlig mening. Ett sådant skiljande
förutsätter emellertid en överarbetning av specialstraffrätten och skulle så
mycket mindre kunna åstadkommas genom'' någon enkel regel, som specialstraffrättens
straffsatser, tillkomna på mycket olika tider, vila på mycket olikartad
grund: under det lagstiftaren i många fall, särskilt i äldre lagstiftning, uppenbarligen
icke åsyftat något hänsyntagande till den dömdes förmögenhetsställning,
är i senare lagstiftning ofta det motsatta förhållandet lika uppenbart. Bestämmelser
örn lagstadgad frist för böternas betalning, vilken måste utgöra en
förutsättning för lagstadgad rätt till avbetalning, kunna med nuvarande konkurrensregler
knappast undgå att bliva ganska invecklade; dessutom sammanhänger
saväl avbetalning och avarbetande av böterna (därest man ville försöka
sistnämnda väg) som överhuvud beviljande av frist nära med en reformerad
lösdrivarlagstiftning. Än vidare kan en rationell anordning av förvandlings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

straffet, vilken forin därför som än må väljas, svårligen undgå att ställa ökade
krav på såväl domstolar som åklagare och blir därför icke lätt att genomföra
annat än i samband med en processreform.

Finlands exempel lärer emellertid visa, att det är fullkomligt möjligt — och
därför även avgjort tillrådligt — att utan avvaktan på en fullständig reform av
hela straffrätten genomföra dagsbotsprincipen så långt det utan större svårighet
kan ske. Och någon egentlig svårighet lärer det icke möta att genomföra
den inom den allmänna strafflagens område, såvida man i fråga örn verkställigheten,
däri innefattat även förvandling av straffet, tills vidare nöjer sig med
nuvarande rättsregler. Den motsats, som ett sådant tillvägagångssätt kunde
synas framkalla mellan den allmänna strafflagens och specialstraffrättens områden,
torde kunna väsentligt mildras därigenom, att domaren, vid utmätande
av bötesstraff enligt specialstraffrätt, tager så stor hänsyn till den dömdes
förmögenhetsförhållanden, som straffskalan i fråga skäligen medger; såsom
redan anmärkts, lärer detta, för en stor del av den på senare tider tillkomna
specialstraffrätten, icke innebära någon avvikelse från lagstiftarens intentioner.
— Den finska lagen har, såsom redan nämnts, icke iakttagit ifrågavarande
begränsning utan uppställt en gemensam regel för allmän strafflag och specialstraffrätt.
Men det är också just på denna punkt, som man i Finland haft anmärkningar
mot lagens praktiska verkningar.

Beträffande dagsbots&aZan har man vid en partiell reform, sådan den här
föreslagna, att erinra sig, att området av den brottslighet, som skall beläggas
med böter, förblir alldeles oförändrat. Det finnes således ingen anledning att
operera med flera grader för straffmätningen än som för närvarande förekomma.
Och då det i praktiken knappast inträffar, att böter utdömas annat än
i femtal eller tiotal riksdaler, kommer man de nuvarande graderingsmöjligheterna
tillräckligt nära genom att låta dagsbotskalan innefatta så många stadier
(räknat efter antalet hela dagsböter), som den hittillsvarande penningbotskalan
innehåller femtal riksdaler, så att en penningbotskala från och med 5 till och
med 500 riksdaler motsvaras av en dagsbotskala från och med 1 till och med
100 dagsböter. På samma sätt kommer det i några fall stadgade maximum av

1,000 riksdaler att motsvaras av 200 dagsböter, ett maximum av 100 riksdaler
att motsvaras av 20 dagsböter o. s. v. De få fall i den allmänna strafflagen,
där lagstiftaren använt en annan grund för bötesskalan än ett fixt penningbelopp
(underlåtenhet att lysa hittegods 22:19 första stycket; bodräkt 22:20;
ämbetsbrott 25:21 första punkten) böra lämnas orubbade.

Dagsbotsbeloppet måste givetvis bestämmas genom fri prövning av domstolen.
I Finland, vars erfarenhet särskilt i denna punkt naturligen är av största
betydelse, synes därvid i allmänhet så tillgå, att, där den sakfällde intager
en viss medelställning i fråga örn betalningsförmåga, dagsbotsbeloppet sättes
till 10 ä 15 mark; endast där betalningsförmågan mera markerat skiljer sig
från denna medelnivå, går man däröver eller därunder. Beloppet lärer dock
icke gärna hava satts högre än några hundra mark och vanligen icke lägre än
1 eller V2 mark; undantagsvis lära dock hava förekommit dagsbotsbelopp ända
ned till 5 penni (för fattighjon). Säkerligen vore det icke heller klokt att vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

systemets första upptagande i lagstiftning försöka ett exakt genomförande av
den i och för sig fullt berättigade strävan att åstadkomma samma ekonomiska
lidande för alla bötesdömde av samma brottslighetsgrad; detta framför allt, såsom
ovan nämnts, av hänsyn till gällande lags minimum för frihetsstraff och
den därmed sammanhängande frågan örn det minimum av förvandlingsstraff,
vartill man är nödsakad att nedgå. Men även bortsett härifrån torde det icke
vara lämpligt att alltför hastigt övergå från ett rent objektivt utmätande av
bötesbeloppet, där intet avseende fästs vid betalningsförmågan, till ett fullt
konsekvent genomförande av den nya principen: för folkets rättsuppfattning
skulle det bliva obegripligt, att förseelser, som hittills sonats med några riksdaler,
plötsligen belädes med flere tusen riksdalers böter. Tillsvidare torde man
därför böra nöja sig med att åt domstolen bereda tillfälle att efter omständigheterna
fästa skäligt avseende vid olikheten i betalningsförmågan och på detta
sätt försiktigt bryta med det gamla och hävdvunna samt småningom vänja
folket vid den nya åskådningen, vilken längre fram och i mån som det korta
frihetsstraffet bringas att försvinna och förvandlingsstraffet göres väsentligt
allvarsammare, bör kunna allt fullständigare genomföras.

I övrigt synes, beträffande verkställigheten, högst önskvärt, att ett starkare
tryck än för närvarande övas på den dömde att betala böterna. Såsom förut
anmärkts, torde tiden ännu icke vara inne att genomföra en verkligt rationell
anordning av förvandlingsstraffet. Men det lärer icke möta större betänkligheter
att åtminstone såtillvida skärpa detsamma, att minimum sättes till 8 dagars
fängelse. En nödvändig konsekvens av dagsbotsprincipen är, att förvandlings
sträf fets längd göres beroende av antalet ådömda dagsböter och icke av det
penningbelopp, vartill bötesstraffet i det särskilda fallet uppgår. Frånsett
nyssnämnda höjning av förvandlingsstraffets minimum, bör tiden för förvandlingsstraffet
vid dagsböter bliva någorlunda lika med tiden för förvandlingsstraffet
enligt nuvarande ordning. Detta synes lämpligast kunna ernås på så
sätt, att alla dagsbotsstraff från och med en dagsbot till och med 32 dagsböter
få svara mot ett förvandlingsstraff örn 8 dagars fängelse och att därefter
varje påbörjat antal av fyra dagsböter betingar ytterligare en dags fängelse.
Med denna anordning komme bötesstraffets ordinarie straffmaximum enligt
strafflagen, vilket bleve 100 dagsböter, att vid förvandling övergå till 25 dagars
fängelse och mot det understundom förekommande maximum 200 dagsböter
komme att svara 50 dagars fängelse. Enligt nu gällande ordning svara mot
det ordinarie bötesmaximum, 500 riksdalers böter, 28 dagars fängelse och mot
det understundom förekommande maximum, 1,000 riksdalers böter, 53 dagars
fängelse.

Beträffande de praktiska betänkligheter av olika slag, som tid efter annan
framställts mot principens genomförande och icke minst mot den förmodade
svårigheten för domstolen att bilda sig en mening örn den tilltalades betalningsförmåga,
torde kunna hänvisas till den i Finland vunna erfarenheten. Härom
yttrar Finlands förutvarande statsminister, professorn i straffrätt vid Helsingfors
universitet A. Tulenheimo, i ett nyligen i Uppsala hållet föredrag följande: -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

’Dagbotssystemet trädde i Finland i kraft den 1/7 1921. Den femåriga erfarenhet
man vunnit av dess tillämpning, har visat, att de mot detsamma framställda
tvivelsmålen i hög grad varit obefogade. Den erfarenhet, man vunnit örn systemet,
bör, sett i stora drag, betecknas såsom tillfredsställande. Domarkåren har
lärt sig att använda detsamma och fastän man möjligen kan skönja ojämnheter,
äro dessa dock vida mindre än de, som rådde under det gamla systemet.’

Med tillämpning av de utav mig nu anförda synpunkter utarbetades inom
justitiedepartementet ett utkast till lag i ämnet, vilket utkast såsom bilaga 4
finnes fogat till detta protokoll. Nämnda utkast jämte en inom departementet
upprättad promemoria, vilken i allt väsentligt återgav vad jag nu här anfört,
hava sedermera för avgivande av utlåtande remitterats till Överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser och fångvårdsstyrelsen.

Av de hörda myndigheterna hava länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,
Kronobergs, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs
och Västernorrlands län ej haft något att erinra mot en lagstiftning i
enlighet med de i utkastet föreslagna bestämmelserna. Samma ståndpunkt
intager landsfogden i Stockholms län Axel Hägg, i ett yttrande, som av länsstyrelsen
i sistnämnda län till Kungl. Majit inlämnats.

övriga myndigheter hava i olika avseenden framställt erinringar mot utkastets
bestämmelser. Sålunda anför Överståthållarämbetet:

’Den princip, varå ifrågavarande lagförslag vilar, synes vara riktig och
torde länge utgjort ett önskemål hos nutidens kriminalister. Mot principen
lärer endast kunna erinras, att vid dess tillämpning kan man, på^ sätt jämväl
anfört blivit i den utkastet åtföljande motiveringen, icke taga någon hänsyn
till den immateriella verkan, som kan ligga i själva fällandet till straff av
likagott vilken beskaffenhet. Detta utgör emellertid en brist, som icke lärer
kunna avhjälpas.

Som Överståthållarämbetet sålunda icke har någon anmärkning att framställa
mot principen och icke heller i vidare mån än som nedan angives mot
den utformning, som densamma i utkastet erhållit, så hindrar detta icke,° att
ämbetet ställer sig tveksamt, örn det kan vara lämpligt att nu införa ifrågavarande
lagförslag. Detsamma utgör en budbärare örn den kommande nya
straff lagsreformen och den lider av de olägenheter, som pläga vidhäfta dylika
budbärare. Det är i allmänhet ofta så att vad som passar utmärkt i ett
nytt system passar ingalunda lika bra i det gamla eller måste vid det förtidiga
genomförandet vidkännas vissa avprutningar, som verka stötande. I
förevarande fall visar detta sig särskilt däri att, under det att man genomför
principens tillämpning beträffande den allmänna strafflagen, så nödgas
man med full rätt avstå därifrån i fråga örn specialstraffrättens område.
I praktiken kommer detta säkerligen att vid upprepade tillfällen giva anledning
till berättigade anmärkningar. Det är alldeles riktigt att man icke^kan
tillämpa principen i fråga örn många nutidens speciallagar, där straffmå,tten
satts osedvanligt högt just med hänsyn till att det skall kunna tillämpas jämväl
emot personer med stora inkomster, men denna grund existerar naturligen
icke beträffande gamla speciallagar, där denna grund icke tillämpats. Det
allmänna rättsmedvetandet kommer att känna sig kränkt av en sådan nyck -

Kungl. Majlis proposition nr 19b.

fullhet vid lagstiftandet och satsen om den nya kluten på det gamla klädet
kommer på nytt att få sin bekräftelse.

Vidare kan Överståthållarämbetet ej underlåta påpeka att föreskrift saknas
örn huru vid dömande förfaras skall, då en handling innefattar brott mot såväl
allmänna strafflagen som en speciallag. Dylik föreskrift torde böra tillfogas
förslaget.

Slutligen kan Överståthållarämbetet icke underlåta att erinra örn det lagstiftningsraseri,
som för närvarande övergår vårt land. Icke endast allmänheten,
som lever under våra lagar utan även våra domare och myndigheter,
som hava att tillämpa dem, hava svårt att erinra sig, vilken lagbestämmelse
för närvarande råder på de olika områdena och man måste oupphörligt förvissa
sig örn, att icke en lagändring ägt rum. Detta förhållande föder en
oro och en osäkerhet, som man bör söka undvika. Nu är det fråga örn att
införa en lag, som man redan nu vet, att örn en tid skall den ersättas av en ännu
nyare. Är detta lyckligt?

Örn Överståthållarämbetet därför icke anser sig kunna avstyrka det ifrågavarande
lagförslaget, så är det dock med yttersta tvekan så sker’

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

''Länsstyrelsen har icke i princip något att erinra mot införande av lagbestämmelser
i den riktning, som angives av lagutkastet. Med hänsyn till den
korta tiden för remissens besvarande har länsstyrelsen icke haft tillfälle till att
närmare undersöka, örn de nu föreslagna bestämmelserna avfattats så, att de
lämpligen kunna praktiskt tillämpas ock kan följaktligen icke nu härutinnan
yttra sig. Länsstyrelsen vill dock icke underlåta att uttala, att länsstyrelsen
ställer sig tveksam, huruvida icke dagbotsprincipen bör genomföras samtidigt
inom den allmänna strafflagens område och inom specialstraffrättens.’

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

''Att bötesstraffet i sin nuvarande gestaltning lämnar rum'' för anmärkningar,
särskilt från teoretisk, men även från praktisk synpunkt, står utom
tvist. Men svårigheterna att genom en isolerad lagstiftningsåtgärd avhjälpa
missförhållandena synas vara överväldigande. Det vitsordas också i motiven,
att en tillfredsställande lösning på denna väg är omöjlig. Brytningen,
vad ett begränsat område angår, med vad i övrigt gäller, torde till och med
vara skarpare, än i motiven förutsättes. Befallningshavanden föreställer sig
sålunda, att då i åtskilliga nyare författningar stadgas böter till mycket höga
maximibelopp, hänsyn enligt dessa föreskrifter skall tagas icke till den felandes
förmögenhet, utan, vilket är något helt annat, till storleken av den
vinning, som med den brottsliga gärningen åsyftats. I enlighet härmed betvivlar
befallningshavanden, att domstolarna skola följa motivens anvisning
att vid utmätande av bötesstraff enligt specialstraffrätt taga hänsyn till den
dömdes förmögenhetsförhållanden. Likaså måste befallningshavanden sätta
frågetecken för vad i motiven anföres örn nuvarande och förväntad praxis i
avseende å medgivande av frist och mottagande av avbetalning. Det måste
vidare anses vara ett egendomligt förhållande, att ett kapitel i strafflagen
skall gälla utanför strafflagens område, men, med oväsentliga undantag, icke
för bötesstraff enligt strafflagen själv.

De svenska domstolarna åtnjuta med rätta ett mycket stort förtroende.
Men det kan frågas, huruvida ej detta förtroende kommer i fara att överansträngas,
örn domstol, när bötesstraff är i fråga, faktiskt får obegränsad befogenhet
att med tillämpning av ett och samma lagbud och för alldeles samma
förseelse vare sig bestämma böter till några ören eller ådöma svindlande
belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

I motiven betonas starkt, att dagsbotsbeloppet ingalunda skall sammanfalla
med inkomsten per dag, och att domstolen har att fritt bestämma beloppet.
Men i sådant fall är termen dagsbot i hög grad oriktig och på farligt sätt
vilseledande.

På ett annat ställe i motiven omtalas, som det synes med gillande, finsk
praxis att i allmänhet sätta dagsbotsbeloppet till 10—15 mark — efter nuvarande
kurs motsvarande i kronor 1.00 å 1.50 — och gå därunder^ eller däröver,
endast där betalningsförmågan mera markerat skiljer sig från en viss
medelnivå, dock icke gärna över några hundra mark och vanligen icke lägre
än 1 eller 1/2 mark, men undantagsvis ända ned till 5 penni. Med en sådan
tillämpning kan snart sagt vilken som helst princip bliva dräglig. Men det
lärer då vara bättre att icke uppställa principen eller, med andra ord, att icke i
lagen lova mera, än tillämpningen är avsedd att hålla. _ Svenska domstolar
torde, trots tillägget örn fri prövning, komma att känna sig i hög grad bundna
av en föreskrift, att de skola taga ''hänsyn till den sakfhildes inkomst, förmögenhet,
försörjningsskyldighet och andra på hans betalningsförmåga inverkande
omständigheter’ för att fastställa ''visst belopp i penningar, som skall
anses motsvara en dagsbot’. Härav kunna föranledas vidlyftiga och dock
ofta icke tillfyllestgörande utredningar. Det kan bland annat finnas en förmögenhet
utan likviditet och en försörjningsskyldighet, som icke är av lag
ålagd.

Förslaget synes icke taga tillräcklig hänsyn till en straffdoms av bötesbeloppet
relativt oberoende moraliska och sociala verkningar eller därtill, att behoven
vanligen hålla jämna steg med tillgångar och inkomster. Den i motiven
omförmälda, men av befallningshavanden aldrig påträffade vanföreställningen,
att bötesstraffet i själva verket är ''någonting liknande skadestånd’
skulle ej heller, örn den existerar, bliva undanröjd.

I motiven talas örn ''allmänprevention’. Befallningshavanden tvekar att använda
en så lärd term, men frågar sig — då det är notoriskt, att bötesförseelser
i det alldeles övervägande antalet fall begås av obemedlade eller mindre
bemedlade •— huruvida allmänpreventionen stärkes därigenom, att straffet nedsättes
för det stora flertalet delinkventer och skarpes för ett försvinnande fåtal.
För en vanlig fyllerist torde det ej bliva svårt att genom bettleri eller hos
sina stallbröder uppbringa de ören, vartill hans böter kunna komma att uppgå.

Örn böterna skola bestämmas efter betalningsförmågan, borde det endast
i följd av en mellankommande ekonomisk katastrof för den sakfällde kunna inträffa,
att hos honom ''saknas tillgång till deras fulla gäldande’. Förutsättningen
för bötesförvandling lärer alltså böra annorlunda uttryckas.

De föreslagna bestämmelserna örn bötesförvandling synas icke stå i något
nödvändigt sammanhang med reformen i övrigt. Särskilt i de fall, ingalunda
fåtaliga, då förseelser mot specialförfattning äro lika tadelvärda och samhällsfarliga
som brott mot strafflagen, föranleda de, i fråga om låga bötesbelopp,
svåra inkonsekvenser. Redan det förhållandet, att lägsta förvandlingsstraffet
i ena fallet är åtta, i andra fallet tre dagar 0. s. v. är
betänkligt. Vid konkurrens finner man exempelvis, att 100 kronors böter eller
32 dagsböter avtjänas med 8 dagars fängelse, medan 1 dagsbot + 5 kronors
böter kosta 11 dagar.

Förlängningen av de förvandlingsstraff, som motsvara vanliga låga bötesbelopp,
kan i följd av utrymmesbrist komma att föranleda dröjsmål med
verkställigheten och sålunda motverka straffets ändamål.

Det anförda kan visserligen enligt befallningshavandens uppfattning ej anses
uttömmande, men torde dock vara tillräckligt för att motivera befallningshavandens
underdåniga hemställan, att det remitterade förslaget icke måtte för
riksdagen till antagande framläggas.’

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Länsstyrelsen i Jönköpings län utlåter sig:

''Någon meningsskiljaktighet torde knappast råda därom, att bötesstraffet i
gällande svensk rätt lider av betänkliga brister. Såsom den måhända största
olägenheten med straffarten i dess nuvarande skick framstår omöjligheten av
att vid bötesbeloppets bestämmande taga tillräcklig hänsyn till brottslingens
ekonomiska ställning. Förevarande lagförslag avser att möjliggöra ett dylikt
av såväl rättvisa som böternas natur av straff betingat hänsynstagande.

Det torde emellertid stå klart för en var, att ett genomförande i praktiken
av dagsbotsprincipen är förenat med vissa svårigheter — detta såväl vad beträffar
utformandet av vederbörande lagbestämmelser som i fråga örn dessa bestämmelsers
tillämpning. Särskilt torde praktiska betänkligheter kunna framställas
emot att, på sätt nu ifrågasatts, allenast partiellt eller å allmänna strafflagens
område genomföra reformen. Med hänsyn till att det mellan allmänna
strafflagen och de straffrättsliga specialförfattningarna förefinnes en huvudsakligen
endast formell skillnad kan det vara tvivel underkastat, huruvida det
är lämpligt, att nu vidtaga endast en dylik partiell reform. Härigenom kommer,
på sätt ock berörts uti de motiv som fogats vid det remitterade lagförslaget,
att framkallas ett i sakens natur icke grundat motsatsförhållande mellan
allmänna strafflagen och specialstraffrätten, ett motsatsförhållande, som
endast på ett ofullkomligt och föga rationellt sätt kommer att mildras genom
anvisningen, att domaren vid utmätande av bötesstraff enligt specialstraffrätt
bör taga viss hänsyn jämväl till brottslingens förmögenhetsförhållanden. Emot
en partiell reform torde jämväl kunna framhållas, att den svenska rättens bestämmelser
örn bötesstraffet därigenom skulle för någon tid framåt bliva i
systematiskt avseende föga tilltalande. Såsom en brist i lagutkastet vill Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande framhålla, att den paragraf däri, som angiver
huru dagsboten skall beräknas, eller 3 § icke i likhet med strafflagskommissionens
år 1923 avgivna lagförslag innehåller någon bestämmelse om minimum
eller maximum för dagsbotens belopp. Med hänsyn till att lagutkastets
''dagsböter'' i allt fall beteckna helt konstlade bötesenheter, synas några starkare
teoretiska skäl knappast kunna anföras mot att maximi- och minimibestämmelser
stadgas, och ur praktisk synpunkt torde en — helst tämligen snäv —
latitud för dagsbotens beräknande vara att förorda såsom ägnad att underlätta
rättstillämpningen särskilt under den övergångstid, som komme att förflyta,
innan dagsbotsprincipen kunde förlänas generell giltighet inom förevarande
straffområde.

Emot den i förslaget företagna höjningen av förvandlingsfängelsets minimum
synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande intet vara att erinra.

^ Ehuru Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, såsom av det anförda framgår,
hyser vissa betänkligheter mot den nu ifrågasatta partiella reformen, så
anser sig Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande likväl med hänsyn till önskvärdheten
för att icke säga nödvändigheten av att man någon gång på detta
område skrider från ord till handling böra tillstyrka, att förevarande lagförslag
upphöjes till lag, sedan i dess tredje paragraf inryckts en bestämmelse örn
dagsbotens högsta och lägsta belopp.’

Länsstyrelsen i Kalmar län förmäler:

''Länsstyrelsen gillar till fullo den princip, varpå den ifrågasatta lagen
bygger, nämligen att straffet för en viss rättskränkande handling bör såvitt
möjligt drabba alla, som därtill göra sig skyldiga, lika kännbart. Att så icke
är förhållandet under nu gällande lagbestämmelser, enligt vilka böter utdömas
utan hänsyn till den dömdes betalningsförmåga, torde vara odisputabelt. Då

Kungl. Majlis proposition nr 194.

ifrågavarande lag är ägnad att tillrättalägga detta missförhållande, måste rättskänslan
därav i hög grad tilltalas.

Vad den praktiska tillämpningen av det föreslagna dagsbotssystemet beträffar,
torde några allvarligare betänkligheter däremot icke kunna med fog framställas,
då erfarenheten inom annat land, där systemet under flera år tillämpats,
betecknats såsom i stort sett tillfredsställande.

Rörande lagutkastets detaljbestämmelser, anser sig länsstyrelsen böra göra
följande erinringar.

Den föreslagna lagen innebär bland annat, att minimistraffet vid bötesförvandling
skulle höjas från nuvarande tre till åtta dagars fängelse. Genom en
dylik höjning kommer givetvis ett ökat tryck att övas på den bötfällde .att betala
böterna. Det berättigade häri i de fall, då den bötfällde äger förmåga att
betala böterna, torde knappast kunna ifrågasättas. Annorlunda ställer sig dock
saken, när den bötfällde saknar dylik förmåga. Även om^ det belopp i penningar,
som skall anses motsvara en dagsbot, sättes aldrig så lågt, torde detta ej
alltför sällan bliva fallet. Varje tryck, örn än hur starkt som helst, måste
här visa sig gagnlöst. Enligt länsstyrelsens mening komme ett fängelsestraff
av åtta dagar för den till ett fåtal dagsböter dömde att icke blott för denne
innebära ett alltför stort lidande utan även för staten medföra alltför höga
kostnader. Ett höjande av minimum till fem dagars fängelse, anser länsstyrelsen
därför under alla förhållanden vara tillräckligt.

Även den föreslagna dagsbotsskalan finner länsstyrelsen olämplig. Genom
att låta förvandlingsstraffet bliva detsamma för ända upp till 32 dagsböter,
bortfaller vid förvandlingen all gradering inom de allmännast förekommande
bötesstraffen, vilka för närvarande torde röra sig omkring 10, 20 upp till 50
kronor. Först sedan straffet nått över ett mot 160 kronors böter svarande
dagsbotsantal skulle straffökning inträda. Därest, såsom länsstyrelsen ifrågasatt,
straffminimum sattes till fem dagars fängelse, svarande emot ett antal
dagsböter icke överstigande åtta eller ett bötesbelopp av för närvarande
40 kronor, skulle en lämplig utgångspunkt enligt länsstyrelsens mening, vinnas.
Onx-straffet sedermera ökades med en dags fängelse för varje följande
tal av fyra dagsböter, skulle den nu gällande straffskalan vid böters förvandling
i stort sett lämnas orubbad.’

Länsstyrelsen i Gotlands län anför:

’De huvudprinciper, på vilka lagförslaget är grundat, — bötesbeloppets bestämmande
i förhållande till den brottsliges betalningsförmåga och ej alltför
kort förvandlingsstraff — synes Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande vara
fullt riktiga. Mot det sätt, på vilka dessa principer fått uttryck i lagen har
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke något att erinra med undantag
beträffande grunderna för dagsböternas förvandling till fängelse. Enligt förslaget
skall ända till 32 dagsböter medföra samma förvandlingsstraff som 1
dags bot. Detta förefaller vara väl oproportionerligt och torde helt säkert
komma att för allmänheten framstå såsom orättvist. Förhållandet blir särskilt
framträdande i det fall att till förvandling föreligga dagsböter, ådömda
genom flera utslag och således avseende flera särskilda brott. Om exempelvis
en person genom 8 särskilda utslag blivit dömd till dagsböter till ett sammanlagt
antal av 32, får han sona dessa straff med samma fängelsestraff av 8
dagar, som om han vore dömd till endast 1 dagsbot, för vilken bötesbeloppet
varit utmätt till 1 krona.

Det synes därför kunna ifrågasättas huruvida icke förvandlingsstraffets minimum
bör begränsas till ett lägre antal dagsböter än förslaget innebär.’

Kungl. Maj:ts proposition nr 19Jf.

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar:

’Det sätt, varpå ifrågavarande lagförslag utformats, synes bekräfta de farhågor,
som tidigare under denna lagstiftningsfrågas behandling uttalats om
svårigheten av att lösa detta särskilda spörsmål för sig utan samband med en
allmän reformering av den allmänna strafflagen. Då emellertid vissa skäl
tala för, att en reform i nu förevarande riktning genomföres även separat, anser
länsstyrelsen -— om också med tvekan — sig icke böra avstyrka att ett
försök härtill göres. Som villkor härför anser sig länsstyrelsen dock böra uppställa,
att vissa ändringar införas i förslaget i syfte att förekomma en del det
allmänna rättsmedvetandet säkerligen sårande ojämnheter vid de nya bestämmelsernas
tillämpning i praktiken, i vilket avseende länsstyrelsen tillåter sig
särskilt framhålla följande.

Länsstyrelsen känner sig icke övertygad om nödvändigheten eller lämpligheten
av att redan nu — vid denna partiella reform — höja förva ndlingsstraffets
minimum från det nuvarande av tre dagars till åtta dagars fängelse. Men
även örn en dylik förhöjning anses böra ske, måste länsstyrelsen dock som oeftergivligt
villkor härför uppställa, att från de nya bestämmelserna örn bötesstraffets
utsättande i dagsböter undantagas icke blott de nya stadganden i allmänna
strafflagen, som förslaget angiver och beträffande vilka föreligga alldeles
särskilda skäl, utan. även en hel del andra straffbud, vilka, ehuru de äro
intagna i den allmänna strafflagen, dock — på grund av de avsedda förseelsernas
egenart eller i allt fall lindriga beskaffenhet — närmast äro att likställa
med sådana förseelser av politinatur, som i regel fått sin plats i specialförfattningar.
Länsstyrelsen tänker härvid på sådana bestämmelser i allmänna strafflagen
som 7 kap. 3 § (olovligt arbete å sabbatstid), 10 kap. 20 § (lindrigare
fall av egenmäktigt förfarande), 11 kap. 15 § (överdådig framfart, oljud och
förargelseväckande beteende å allmän plats), 16 kap. 11 § (lindrigare ärekränkning),
18 kap. 14 § sista punkten (deltagande i äventyrligt spel), 18
kap. 15 § (fylleri å allmän plats), 19 kap. 20 § (lindrigare skadegörelse),
22 kap. 12 § (olovligt begagnande av annans egendom), 24 kap. 11 § (tagande
av olovlig väg) m. fl. Skulle ej det allmänna rättsmedvetandet komma att
starkt reagera mot, att en förseelse mot något av dessa lagrum, hur lindrig
denna förseelse i det särskilda fallet än må vara — den skulle kanske enligt
nuvarande bestämmelser hava förskyllt endast 10 ä 15 kronors böter och enligt
de nya lagbestämmelserna exempelvis endast en dagsbo! — skulle i händelse av
bristande betalning av böterna förskaffa vederbörande 8 dagars fängelse, under
det att den, som begått andra, kanske om större verklig brottslig vilja vittnande
förseelser enligt vissa speciallagar skulle komma väsentligt lindrigare
undan? Länsstyrelsen håller före, att denna fråga utan tvekan måste besvaras
jakande.

Ett annat exempel på till vilka ojämnheter i tillämpningen förslaget skulle
leda, om det upphöjdes till lag, erbjuda 5 och 6 paragrafernas stadganden om
straffsammanläggning. Örn en person blir dömd för ett brott mot allmänna
strafflagen till exempelvis 15 dagsböter och för ett annat brott mot samma lag
till likaledes 15 dagsböter skulle — i händelse av bristande betalning — enligt
5 § dagsböterna först sammanläggas till 30 dagsböter och dessa sedan förvandlas
till 8 dagars fängelse. Men örn en person blir dömd, visserligen för
ett brott enligt allmänna strafflagen till 15 dagsböter, men därjämte endast till
t. ex. 10 kronors böter enligt någon specialförfattning, då skulle i händelse av
bristande betalning enligt 6 § först dessa böter var för sig förvandlas — de
första till 8 dagars och de senare till 3 dagars fängelse — samt dessa fängelsestraff
sedan sammanläggas till 11 dagars fängelse. Och lika strängt straff

Kungl. Maj:ts proposition nr 19\.

blir det, om i senare fallet brottet enligt allmänna strafflagen förskyllt endast
en dagsbot! Bestämmelser, som leda till dylika inkonsekvenser, kunna enligt
länsstyrelsens mening icke förordas till antagande.

Länsstyrelsen, som, på sätt ovan nämnts, ställer sig tveksam beträffande
lämpligheten av att den nu ifrågasatta reformeringen av bötesstraffet genomföres
för sig utan samband med den allmänna strafflagsreformen, måste i allt
fall som ett oeftergivligt villkor härför uppställa fordringen, att nu framhållna
och liknande oegentligheter i det framlagda förslaget bliva undanröjda, innan
detsamma upphöjes till lag.’

Länsstyrelsen i Kristianstads län förmäler:

''För den allmänna rättsuppfattningen torde en reform av bötesstraffet i
den i lagförslaget angivna riktning sedan länge hava framstått såsom synnerligen
angelägen.

Reformens begränsning till bötesstraff enligt allmänna strafflagen kan väl
förefalla mindre önskvärd, men då denna begränsning synes hava nödvändiggjorts
för reformens genomförande inom den närmaste tiden, anser länsstyrelsen
sig böra tillstyrka den föreslagna lagens antagande.

Mot detaljerna i det nu föreliggande lagförslaget har länsstyrelsen icke något
att erinra, men anser det lämpligt, att länsstyrelsen beredes tillfälle att
yttra sig jämväl över den promulgationslag, som torde komma att knytas till
förberörda lag.’

Länsstyrelsen i Malmöhus län utlåter sig:

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kan för sin del icke finna annat,
än att den grundsats, varpå lagutkastet byggts, eller att vid utmätande av
bötesstraff hänsyn skall tagas till den dömdes betalningsförmåga, är riktig
samt att denna grundsats genomförande, vad angår bötesstraffen enligt allmänna
strafflagen, är ägnat att tillgodose ett rättfärdighetskrav, som länge
gjort sig gällande; och då Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ej heller
bär något att anmärka mot det sätt, varpå denna fråga blivit löst uti förevarande
lagutkast, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande för sin del
intet att erinra mot detsamma.

Emellertid vill Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke underlåta att
framhålla, hurusom faran för en ojämnhet vid bestämmande av dagsbotsbelopp
skulle i väsentlig grad kunna avlägsnas, därest anvisningar i särskild författning
lämnades i fråga örn bedömande av en sakfällds betalningsförmåga. Med
ledning endast av lagtexten i 3 §, där det säges, att hänsyn skall tagas till
den sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och andra på hans
betalningsförmåga inverkande omständigheter, torde nämligen domaren, åtminstone
innan praxis hunnit utbilda sig, lätt råka i tvivelsmål beträffande ett
riktigt bedömande av betalningsförmågan. Av särskild vikt är att erhålla
enhetlighet så långt möjligt är för fastställandet av den normala betalningsförmågan,
varmed Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande förstår den betalningsförmåga,
som anses föreligga för bestämmandet av dagsboten till fem
kronor. Vidare synes nödigt lämna anvisning rörande de källor, som böra anlitas
för bestämmande av dagsbotsbeloppet. Särskilt torde uttryckligen böra angivas,
att den sakfälldes taxering och därvid lämnade uppgifter kunna tjäna
till ledning för avgörandet. Påpekas må även, att det måhända är nödigt att
meddela föreskrifter, som på ett riktigt sätt fördela bevisbördan. Örn åklagaren
förebringar bevisning om inkomsten, bör det väl åligga den åtalade att ådagalägga,
vilka omständigheter som kunna åberopas mot dagsbotsbeloppets bestämmande
efter inkomstbeloppet.’

Bihang till riksdagens protokoll 19%7. 1 sami. 166 haft. (Nr 19l.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

’Att bötesstraffen i deras nuvarande form och sättet för deras förvandling
i frihetsstraff enligt nu gällande regler utgöra områden av straffrätten, vilka
i särskilt hög grad äro otillfredsställande ordnade inom svensk lagstiftning,
torde vara allmänt erkänt. Frågorna synas därför såsom ock i den lagutkastet
åtföljande motiveringen uttalats, höra till dem, som lämpligen kunna bliva
föremål för reformering utan avbidan på den slutliga lösningen av frågan örn
en fullständig ny strafflagstiftning.

Ehuru givetvis värdet av en dylik reform ansenligt minskas, därest, på sätt
i utkastet skett, området för densamma begränsas till allenast allmänna strafflagen
och de fall enligt denna lag, där ett bestämt bötesmaximum fixerats,
torde av praktiska skäl ingen annan lösning för närvarande vara möjlig. Då
i viss mån den nu tilltänkta reformen skulle erhålla karaktären av ett försök,
är jämväl av denna grund önskvärt, att reformen från början icke erhåller för
stor räckvidd.

Vad lagutkastets principer beträffar, ansluter sig Eders Kungl. Majrts Befallningshavande
till den uppfattningen, att den eftersträvade större rättvisan
vid tillämpningen av allmänna straflagens bötesbestämmelser näppeligen kan
ernås på annat sätt än genom införande av begreppet dagsbot. Att vid en
reform i denna riktning även det gamla önskemålet örn ändring av reglerna
för bötesstraffens förvandling genom avskaffande av de kortvarigaste frihetsstraffen
tillgodoses, är givetvis lyckligt. Innehållet i utkastets 1—4 §§ föranleder
icke heller någon Eders Kungl. Maj:ts Befallningshavandes erinran.

De svårigheter, som i vissa fall föreligga, att få lagutkastets bestämmelser
väl avpassade till gällande lag i övrigt hänföra sig icke heller till de nämnda
paragraferna. Däremot göra sig sådana gällande, då fråga blir örn konkurrens
mellan flera olika bötesstraff och tillgång saknas till samtliga böters
fulla gäldande, således de i §§ 5 och 6 avhandlade fallen.

Beträffande det i 5 § avsedda fall är sålunda att märka, att till verkställighet
samtidigt kunna förekomma dagsbotsstraff, ålagda vid olika tillfällen
och till äventyrs av olika domstolar, och att därför dagsboten i de olika utslagen
kan hava bestämts till betydligt olika belopp för samma person. Exempelvis
skulle kunna inträffa, att en person genom ett utslag ådömts 10 dagsböter
till belopp av 100 kronor vardera eller tillhopa 1,000 kronor böter och
genom ett annat dömts till 50 dagsböter till belopp av 10 kronor vardera eller
tillhopa 500 kronor böter. Vid bristande tillgång till båda bötesbeloppen torde
intet vara att anmärka mot en direkt tillämpning av sammanläggnings- och
förvandlingsregeln i § 5. Men annorlunda ställer sig saken, örn vid exekutors
besök för båda bötesbeloppens samtidiga uttagande den dömde befinnes innehava
tillgång allenast till ena bötessummans gäldande. Antag, att uttagbafa
tillgångarna utgöra 1,000 kronor. Skall då exekutor vara berättigad uttaga
detta belopp och förklara den dömde hava erlagt de 10 dagsböterna å 100 kronor,
med påföljd att den dömde tvingas med fängelse avtjäna 50 dagsböter å
10 kronor, och härigenom får avsevärt svårare förvandlingsstraff, än örn han
med 500 kronor erlagt de sistnämnda böterna? Eller skall valrätten tillkomma
den dömde, vilken sålunda skulle själv kunna bestämma, örn han önskade få 13
dagars fängelse och samtidigt erlägga 1,000 kronor eller örn han föredroge att
få 8 dagars fängelse och därjämte slippa undan med utbetalning av 500 kronor?
Att intetdera är tillfredsställande, torde vara obestridligt.

Än mera betänkliga resultat kunna uppstå vid tillämpning av bestämmelserna
i § 6. I detta fall tillkommer också, att konkurrensfallen enligt denna
paragraf på grund av sakens natur måste bliva ytterst vanliga.

§ 6 förutsätter tydligen, att vid samtidig förvandling av dagsböter och an -

Kungl. Majus proposition nr 19b.

dra böter de i vartdera fallet uppkomna fängelsestraffen sammanläggas genom
ren addition av dagstalen. Även för detta fall uppkomma betänkligheterna
först, då vissa tillgångar finnas, som medgiva erläggande av allenast
något eller några av ådömda bötesbeloppen. Ett exempel må även här klarlägga
frågan. Antag, att samma person dömts dels enligt allmänna strafflagen
till 5 dagsböter å 2 kronor, således tillhopa till 10 kronor böter, dels enligt
en specialförfattning direkt till 10 kronor böter. Då exekutor inställer sig för
böternas samtidiga uttagande, befinnes den dömde kunna erlägga allenast 10
kronor. Skall ett erläggande av dessa 10 kronor tillgodoräknas honom såsom
betalning av dagsböterna eller av de andra böterna? I förra fallet blir förvandlingsstraffet
tre dagars, i det senare fallet åtta dagars fängelse.

I de exempel, som här ovan valts har Eders Kungl. Maj:ts Befallningshavande
framhållit vissa olägenheter, som på det tidiga verkställighetsstadium,
då vederbörande exekutor gör försök att kontant uttaga två eller flera
genom olika utslag ålagda bötesbelopp, kunna göra sig gällande, därest inga
andra regler för sammanträffande av bötesstraff stadgas än de, som upptagits
i 5 och 6 §§ av utkastet. Uppenbart torde emellertid vara, att motsvarande
olägenheter uppstå, örn två eller flera bötesbelopp redan blivit vid olika tillfällen
vart för sig förvandlade till fängelse och den bötfällde, då fråga blir
örn sammanläggning och ny förvandling av dessa böter visar sig hava tillgång,
motsvarande allenast visst eller vissa av bötesbeloppen. Att frågan icke
allenast är ett teoretiskt sprösmål torde framgå därav, att införpassning till
förvandlingsstraffs avtjänande ofta måste ske på ett stadium, då väl varje
bötesbelopp för sig kunnat hava blivit förvandlat till fängelse, men den slutliga
sammanläggningen och förvandlingen, vilken ju måste ske, ännu icke hunnit
verkställas. I själva verket kan samma problem uppkomma även under hela
fängelsetiden. Erfarenheten visar nämligen, att det ej sällan förekommer, att
om en person införpassats för undergående av fängelsestraff, saköreslängdsutdrag
—- ofta i stort antal — beträffande honom ådömda böter från olika
håll ankomma till fängelset eller länsstyrelsen för sammanslagning med förut
förvandlade och till verkställighet i form av fängelse befordrade böter, och den
möjligheten är i varje fall teoretiskt icke utesluten, att tillgång hos den bötfällde
finnes till erläggande av en del av bötesbeloppen.

Eders Kungl. Maj:ts Befallningshavande anser alltså erforderligt, att lagutkastet,
innan detsamma upphöjes till lag, fullständigas å sådant sätt, att
för konkurrensfall av den art, Eders Kungl. Maj:ts Befallningshavande berört,
klara regler givas, vilka undanröja de påtalade olägenheterna.’

Länsstyrelsen i Värmlands län förmäler:

’De principer, som följts i det föreliggande förslaget, synas Eders Kungl.
Majlis Befallningshavande riktiga samt förslaget för övrigt vara i hög grad
ägnat att undanröja de anmärkningar, vilka med fog framställts mot bötesstraffen
i dess nuvarande form och mot sättet för dessa bötesstraffs förvandling
i frihetsstraff. Med hänsyn till vad därom i den lagutkastet åtföljande
motiveringen uttalats, lärer dock vara lämpligt, att den ifrågasatta reformen
endast antages försöksvis och erhåller den begränsning, förslaget upptager.
Kungl. Maj:ts Befallningshavande får fördenskull förorda förslaget, allenast
att däri ingående bestämmelser örn strafförvandling torde böra fullständigas
lill undanröjande av den tvekan, som i vissa fall kan uppstå vid bestämmelsernas
tillämpning, då till verkställighet samtidigt förekomma flera dagsbötesstraff
eller sådan straff och bötesstraff.’

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar:

’Då förslaget till den nya lagen, såsom av motiveringen till utkastet närmare
framgår, avser att vinna större jämnhet i tillämpningen av bötesstraffet än vad
för närvarande är fallet, samt förslaget inskränker sig till att avse ådömande
av bötesstraff enligt allmänna strafflagen, synes måhända mot förslaget ur
rent principiell synpunkt någon befogad erinran icke kunna framställas. Givetvis
kommer det emellertid för domstol och åklagare att medföra ej obetydligt
ökat arbete samt för parter dessutom genom inställelser inför domstol,
vilka efter förslagets genomförande ofta torde bliva erforderliga, örn en tilltalad
behörigen vill bevaka sina intressen, kostnader utöver bötesstraffet. Stadgandet
i 3 § andra stycket av lagförslaget synes enligt Eders Kungl. Maj:ts
Befallningshavandes mening vara i behov av förtydligande i så måtto att stadgandet
jämväl bör innehålla uppgift örn på vad sätt domstolen har att fastställa
en tilltalads inkomst m. m. Särskilt gäller detta frågan örn utredning
av en tilltalads förmögenhet. Örn icke fordran på den sekretess härutinnan,
som hittills uppehållits genom gällande författningar örn taxering, skall uppgivas,
synes nämligen upplysning härom knappast kunna vinnas annorledes än
genom den tilltalades egna uppgifter. Slutligen synes befogenhet möjligen böra
tillerkännas tilltalad att, sedan domstol bestämt det belopp i penningar, som
skall anses motsvara en dagsbot, föra särskild talan över domstols beslut härutinnan.
’

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

’Den i utkastet ifrågasatta uppdelningen av bötesdomen i två momenter, av
vilka det ena skulle hänföra sig till förseelsens svårhet och det andra vara beroende
av den straffskyldiges betalningsförmåga, finner befallningshavanden
i princip riktig.

Beträffande verkställigheten av bötesstraffet innehåller utkastet icke något
förslag örn frist och avbetalning, ehuruväl i motiveringen medgives, att sådana
lättnader förekomma i praktiken och icke äro avsedda att genom nya lagbestämmelser
förhindras. Befallningshavanden är oviss, huruvida vad som i motiveringen
anförts såsom skäl för att icke nu föreslå lagbestämmelser i förevarande
hänseende kan anses fullt bärande.’

Länsstyrelsen i Jämtlands län förmäler:

’Det svenska bötesstraffet, sådant det för närvarande är utformat, lider otvivelaktigt
av en betydande ojämnhet, som försvagar straffets verkan inför det
allmänna rättsmedvetandet. Uppenbarligen är det därför önskvärt, att en reform
av bötesstraffet kan äga rum. Det synes dock Eders Kungl. Maj :ts Befallningshavande
tvivelaktigt, huruvida en sådan partiell förändring, som i utkastet
ifrågasättes, kan ske utan allt för stora olägenheter.

Enligt förslaget skulle det svenska rättssystemet komma att innefatta bötesstraff,
fastställda efter tre olika metoder, ett i allmänna strafflagen (med tre
undantag), där straffet bestämmes i dagsböter efter hänsyn till den sakf hildes
betalningsförmåga, ett i specialstraffrätten i allmänhet, där bötesskalan icke
tager hänsyn till betalningsförmågan, och slutligen ett inom vissa delar av
specialstraffrätten, där bötesskalan är så utmätt, att hänsyn till den dömdes
förmögenhetsförhållanden kan tagas, dock utan att böterna bestämmas efter
någon dagsbottariff. Denna olikhet i metoderna för de särskilda bötesstraffens
anordning torde komma att medföra vissa svårigheter för domstolarna vid
utmätningen av bötesstraff efter lagbud av olika karaktär. Men dessutom synes
det vara sannolikt, att den i förslaget avsedda, nya metoden knappast kommer
att uppfattas till hela sin innebörd av det allmänna rättsmedvetandet.
Snarare är det antagligt, att man alltjämt kommer att bedöma brottsligheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b -

efter bötesbeloppet, även i de fall, då detta framkommer genom en beräkning''
av dagsböter. Redan inom själva strafflagens ram kunna i detta avseende
iakttagas vissa variationer. Så t. ex. blir det nog begripligt, att ett bötesbelopp
för överdådig framfart med automobil blir lägre för en fattig yrkeschaufför
än för en förmögen privatbilist och att detta beror på en fullt befogad
hänsyn till straffets olika verkningar. Men om t. ex. två i misshandel
delaktiga eller, två som samtidigt dömas till straff för ärekränkning eller fylleri,
få sig ådömda väsentligt skilda bötesbelopp, kommer skiljaktigheten sannolikt
att uppfattas som uttryck för brottets mer eller mindre svåra karaktär.
Det förefaller, som örn det skulle vara lättare för rättsmedvetandet att uppfatta,
att ett brott, som sammanhänger med den enskilda vinningslystnaden,
straffas olika, allt efter den straffades förmögenhetsställning. Av denna art
torde ockå de flesta brott vara, som i nyare författningar inom specialstraffrätten
straffas efter en bötesskala, som lämnar utrymme för hänsyn till den
brottsliges förmögenhetsförhållanden. I varje fall torde det vara svårt för det
icke kriminalistiskt skolade rättsmedvetandet att uppfatta en straffmätning
efter växlande principer.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts Befallningshavandes uppfattning vore det därför
att föredraga, örn den reform av bötesstraffet, som är önskvärd och vilken
säkerligen icke bör avvakta strafflagsreformen i dess helhet, kunde genomföras
på en gång inom allmänna strafflagens och specialstraffrättens områden.

Beträffande förslagets detaljer får Eders Kungl. Maj:ts Befallningshavande
erinra örn följande. Vid tillämpning av 4: 1 strafflagen på brott, som faller
under lagrum, där böter enligt förslaget skola bestämmas i dagsböter, och under
författning, där annan bötestaxa gäller, lärer väl den i strafflagen för närvarande
utsatta bötesskalan bliva avgörande för frågan, vilken straffsats som
är den strängaste. För detta fall torde därför icke regeln i 2 § av förslaget,
att dagsböterna skola ''träda i stället för’ de i strafflagen utsatta böter, vara
fullt riktig.

Enligt motiveringen till utkastet (sid. 7) skall det lämnas öppet för domstolarna
att efter omständigheterna fästa skäligt avseende vid olikheten av
betalningsförmågan, och meningen synes vara att domstolarna icke från början
skulle helt tillämpa den nya metoden för bötesstraffets utmätande. Denna antydan
förutsätter, att lagen skulle på olika tider tolkas olika. Möjligen kan
man tänka sig en sådan övergångspraxis. Den formulering 3 § andra stycket
erhållit synes emellertid närmast innebära, att domstolens fria prövning är begränsad
till de omständigheter, som inverka på den sakfälldes betalningsförmåga.
’

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar:

''Utkastet avser införande i svensk rättsskipning av en ny princip vid utdömandet
av straff för brott, som få sonas allenast med böter, vilken innebär,
att domaren allt efter graden av brottslighet bestämmer ett visst dagsbotsantal
och sedermera efter prövning av den dömdes betalningsförmåga fastställer ett
visst belopp i penningar, sorn'' skall anses motsvara en dagsbot, samt slutligen
med ledning av berörda antal och belopp utdömer böterna. Mot denna princip
synes intet vara att erinra, ehuruväl det nog mången gång kommer att föidomaren
medföra svårigheter att erhålla materiel för bedömande av den sakfälldes
betalningsförmåga. Ej heller torde något vara att erinra däremot att
de sålunda föreslagna nya bestämmelserna tillämpas tills vidare endast inom den
allmänna strafflagens område.

Vad däremot beträffar föreslagna bestämmelserna angående förvandling av
ådömda böter till fängelse är det visserligen av behovet påkallat, att nu gällande
bestämmelser i detta hänseende bliva föremål för omarbetning, så att minimum

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i.

höjes från nuvarande tre dagar. Dock synes den föreslagna skärpningen med
ett minimum av förvandlingsstraffet till åtta dagars fängelse vara väl skarpt,
helst nu gällande regler för förvandling av vissa böter enligt allmänna strafflagen
och specialförfattningarna fortfarande skola tillämpas. För det allmänna
rättsmedvetandet komme det att uppfattas som en orättvisa att bristande förmåga
att gälda ett visst bötesbelopp komme att medföra åtta dagars fängelse
under det att böter till samma belopp ådömda enligt till exempel 22 kapitlet
19 § strafflagen komme att förvandlas till allenast fyra dagars fängelse. Det
synes därför Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att minimum å förvandlingsstraffet
bör sänkas till exempelvis sex dagar.’

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

’Då dagsbotsystemet i jämförelse med gällande regler för bötesstraffet innebär
en påtaglig förbättring och öppnar möjlighet till ett rättvisare avvägande
av straffet, samt systemet åtminstone i väsentliga delar synes kunna genomföras
utan rubbning av strafflagen i övrigt, anser sig länsstyrelsen böra tillstyrka,
att utkastet lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

Då emellertid en reform på förevarande område uppenbarligen blir av rätt
begränsad praktisk betydelse så länge hela specialstraffrätten lämnas orubbad,
synes det länsstyrelsen kunna ifrågasättas, huruvida icke åtminstone de specialförfattningar,
vilkas straffbestämmelser oftast komma till användning (t. ex.
rusdrycks- och motorfordonslagstiftningen) borde med det snaraste underkastas
en överarbetning i syfte att möjliggöra dagsbotsprincipens tillämpning även
inom dessa delar av straffrätten.’

Fångvårdsstyrelsen utlåter sig:

''Genom det remitterade utkastets upphöjande till lag skulle vinnas en önskvärd
möjlighet att giva bötesstraffet en jämnare verkan i det att detsamma,
i högre grad än för närvarande, kunde göras något så när lika kännbart för
personer i skilda ekonomiska inkomstlagen. Tillika kunde måhända den föreslagna
höjningen av förvandlingsstraffets minimum från tre till åtta dagar
något minska frestelsen för vissa bötesdömda att hellre taga förvandlingsstraff
än betala bötesbeloppet. Det vore dock skäl att icke räkna mycket härpå, ty
den, som icke låter inverka på sig av det nedsättande i frihetsstraffet, hur kort
det än må vara, lärer knappast taga intryck av några få dagars förhöjning
av en i allt fall snart övergående fängelsevistelse.

En av de väsentligaste grunderna för det allmänna önskemålet att få en ny
strafflag till stånd torde ha varit insikten örn olämpligheten av de korta frihetsstraff,
som den nuvarande strafflagen föranleder. För att minska användningen
av dylika korta straff vore utan tvivel den verksammaste utvägen att
ersätta dem med bötesstraff, under förutsättning nämligen, att dessa icke annat
än undantagsvis behövde bli föremål för förvandling.

Örn emellertid de i föreliggande utkast föreslagna åtgärderna anses böra genomföras
utan det fullständigare omarbetande av strafflagen, som lärer erfordras
för bötesstraffets vidgade användning, finner dock styrelsen från sin synpunkt
i hög grad önskvärt, att i samband med utkastets genomförande tillika
vidtagas lagstiftningsåtgärder till underlättande av bötesbetalningen genom
medgivande för den bötesdömde att, då något större antal dagsböter ådömts honom,
erlägga böterna avbetalningsvis och med åtnjutande av viss frist. Ty
eljest kan hända, att mången, som vid nuvarande lagstiftning skulle dömas till
ett jämförelsevis ringa bötesbelopp och därför bemödade sig att betala detsamma,
framdeles i följd av böternas utmätande efter de nya principerna såge
sig ådömd ett så högt belopp, att han föredroge att ''avsitta’ detsamma fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

för att på en gång betala summan med anlitande av alla kontanta medel, lian
kunde uppbringa.

Det kan befaras, att antalet personer, som av nämnda anledning bleve underkastade
förvandlingsstraff, d. v. s. kortvarigt frihetsstraff, ökades 1 högre
progression än antalet av sådana, som läte avskräcka sig av det höjda minimuni
för dylikt straff. Följden kunde i sadant fall bliva, att de kortvariga
frihetsstraffens användning komme att ökas i stället för att minskas, såsom
den nya lagstiftningen torde hava avsett. Åtminstone ligger det nära att tänka
sig, att i följd av höjningen av förvandlingsstraffets minimum antalet förvandlingsfångar
inom fängelserna för dag räknat måste ganska avsevärt okas.

Styrelsen, som finnér ordalagen i utkastets 3 § 2 stycke till innehållet fullt
överensstämma med strafflagskommissionens den 20 februari 1923 avgivna
förslag, 7 kap. 15 §, 2 stycket, första punkten, med tillägg i utkastet av orden
''efter fri prövning5, antager, att domstolarna skola av utkastets bestämmelser
anse sig förpliktade att fastställa en tilltalads dagsbot efter omständigheterna
utan begränsning nedåt eller uppåt. Kommissionen har emellertid tilllagt
följande: finsta dagsbot vare en krona. Högsta dagsbot vare ett tusen
kronor, där ej i särskilda fall är stadgat, att dagsbot ma sättas till högre belopp.
’ Det synes styrelsen av vikt att till förhindrande av de enligt styrelsens
mening mycket avsevärda oegentligheter, som kunna befaras följa av en bristande
begränsning av dagsbotens storlek, kommissionens begränsande bestämmelser
upptagas i utkastet. Styrelsen skulle finna önskligt, att ytterligare
tillädes en föreskrift därom, att böternas penningebelopp dock icke i något fall
finge understiga sammanlagt 5 kronor. Det kunde nämligen för den allmänna
uppfattningen te sig såsom en onödighet att sätta indrivningsapparaten i gang
för en mindre summa.’

Landsfogden i Kronobergs län Emil Wilner anför i ett till länsstyrelsen i länet
översänt yttrande:

''Det är givetvis ett berättigat önskemål, att bötesstraffet, sådant det för
närvarande förekommer i vart land, kunde reformeras därhän, att detsamma,
såsom det i motiveringen till föreliggande utkast uttryckes, mera anpassade sig
till den dömdes betalningsförmåga och därigenom medgåve att låta samma förseelse
följas av tillnärmelsevis samma lidande för den dömde. Mot förslaget
att i sådant syfte i vår böteslagstiftning upptaga dagsbotssystemet kan sålunda
från sådan synpunkt enligt min mening icke vara något att erinra. Dock lärer
det, såsom erfarenheten visar, ingalunda vara främmande för våra domstolar att
redan nu och även i fråga örn brott mot allmänna strafflagen vid straff mätningen
taga hänsyn till brottslingens förmögenhets- och inkomstförhållanden
eller sociala ställning i allmänhet. Man kan dock medgiva, att ett dylikt förfarande
icke har något direkt stöd i vår lagstiftning, vilken nog i stället
torde förutsätta, att bötesstraffet skall fastställas helt och hållet efter rent
objektiva grunder. Enligt min uppfattning skulle emellertid ett klart legaliserande
av domstolarnas berörda förfaringssätt vara att betydligt föredraga
framför upptagande av dagsbotsprincipen. Mot en dylik utväg för avhjälpande
av bristerna i vårt bötesstraffsystem anmärkes i utkastets motivering, att även
örn det därigenom möjliggöres för domaren att komma till ett någorlunda rättvist
resultat vid utsättandet av bötesbeloppet, bleve likväl den allmänpreventiva
verkan mycket otillfredsställande, eftersom domen icke gave något som helst
besked örn huru svårt domaren ansett brottet vara, samt att fastmera det noga
bötesbeloppet i och för sig nästan oundvikligen komme att väcka föreställningen
örn en relativt svår och det låga bötesbeloppet örn en relativt lindrig förseelse,
ehuru kanske i verkligheten förhållandet varit omvänt. Sistnämnda enmark -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19h.

ning torde lika fullt gälla tillämpningen av dagsbotssystemet, och vad angår
bestraffningens allmänpreventiva verkan torde någon skillnad till följd av
det ena eller andra systemets tillämpning knappast kunna bliva påvisbar i
verkligheten.

Å andra sidan synes en tillfredsställande lösning av de frågor, som inneslutas
av upptagandet av dagsbotsprincipen i lagstiftningen, erbjuda icke ringa
svårigheter. Från åklagaresynpunkt torde detta framförallt gälla den tydligen
närmast på åklagaren ankommande uppgiften att förebringa en för domstolen
och för övrigt även för den tilltalade acceptabel utredning örn den tilltalades
betalningsförmåga. Den senare torde givetvis alltid komma att ställa
sig i opposition mot åklagarens tämligen naturliga strävan att få straffet
utmätt så högt som möjligt. Det synes sålunda antagligt, att arbetet med förebringande
av berörda utredning komme att för åklagaren bliva både krävande
och tidsödande. Uppskov med målets handläggning inför domstolen torde i talrika
fall bliva erforderliga i och för utredningen, vilket i sin ordning komme
att medföra arbetsökning även för domstolarna. I motiveringen till utkastet
framhålles^visserligen med hänvisning till erfarenhet från Finland, att den förmodade
svårigheten för domstolen att bilda sig en mening örn den tilltalades
betalningsförmåga icke gjort sig märkbar. Detta lärer dock väsentligen kunna
tillskrivas den i Finland synnerligen modifierade tillämpningen av systemet.
Det upplyses härom, att i Finland vid bestämmande av dagsbotsbeloppet i allmänhet
tillginge så, att där den sakfällde intager en viss medelställning i fråga
om betalningsförmåga, sättes dagsbeloppet till 10 ä 15 mark, och att man går
däröver eller därunder endast där betalningsförmågan mera markerat skiljer
sig från denna medelnivå. En dylik tillämpning av systemet synes mig emellertid
nästan innebära ett uppgivande av själva grundprincipen i detsamma,
och lärer man lika bra kunna ernå den eftersträvade rättvisan i avseende å
bötesstraffets utmätande på det sätt, som enligt vad ovan framhållits redan användes
av domstolarna här i riket.

För min del anser jag sålunda några mera bärande skäl för den föreslagna
lagstiftningens genomförande här i riket icke föreligga.’

Med anledning av de inkomna utlåtandena ber jag, under hänvisning jämväl
till vad jag tidigare yttrat, att beträffande vissa av de framställda erinringarna
få anföra följande.

Beträffande först omfånget av dagsbotsprincipens tillämpning har i vissa
av de inkomna utlåtandena framhållits svårigheten att låta principen bliva tilllämplig
blott inom den allmänna strafflagens område. Jag inser till fullo
denna svårighet, men finner av skäl, som jag tidigare anfört, icke möjligt
att vid en partiell reform utsträcka principens användning till specialstraffrätten.
Det motsatsförhållande i fråga örn bötesstraffs utmätande, som härigenom
kan synas uppkomma mellan den allmänna straffrättens och specialstraffrättens
områden, torde kunna väsentligt mildras, därest domaren vid utmätande
av bötesstraff enligt speciallag toge så stor hänsyn till den dömdes
betalningsförmåga, som den föreliggande straffskalan medgåve. För att
en dylik rättstillämpning emellertid måtte bliva så vitt möjligt säkerställd har
jag funnit erforderligt, att i lag uttryckligen fastslås, att domstolen i fall,
varom nu är fråga, skall, vid bötesstraffs utmätande, fästa skäligt avseende
vid den dömdes betalningsförmåga. En liknande ståndpunkt intaga de två
danska strafflagsförslagen av 1923 och 1924, vilka båda föreskriva, att i de

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

fall då böterna icke utdömas såsom dagsböter — något som enligt förslagen
kan inträffa på specialstraffrättens område — dock vid bötesbeloppets fastställande
särskild hänsyn skall tagas till brottslingens betalningsförmåga. På
nu anförda grunder har jag låtit inom departementet utarbeta det förslag till
lag angående bestämmande av böter i vissa fall, vilket finnes såsom bilaga 3
fogat vid detta protokoll. Beträffande innehållet i nämnda förslag torde böra
anmärkas, att av det använda uttrycket ''utmätande av bötesstraff’ lärer framgå,
att lagen ej är tillämplig i fall, då straffet i den förekommande lagen eller
författningen är fastställt till fixt belopp. Utan särskilt stadgande torde vara
uppenbart, att domaren vid straffets utmätande ej äger gå utom den fastställda
strafflatituden.

Beträffande grunderna för dagsbotsbeloppets bestämmande har i några av de
inkomna utlåtandena ansetts vara nödigt, att anvisning lämnades rörande de
källor, som borde anlitas för nämnda bestämmande. Då beloppet skall fastställas
med hänsyn till alla å den sakfälldes betalningsförmåga inverkande
omständigheter, har det icke synts mig vara erforderligt att i lagen särskilt
angives, vilka källor domstolen härför bör anlita. I allmänhet torde det giva
sig själv, vilka källor i det föreliggande fallet böra komma till användning.
Den ofta befarade svårigheten att rättvist bestämma dagsbotens belopp tror
jag vara i viss mån överdriven. Efter någon tids tillämpning av dagsbotssystemet
kommer säkerligen, såsom den svenska strafflagskommissionen i sina
motiv framhåller, en viss likformighet att utbilda sig så, att för det stora
flertalet personer i samma levnadsställning dagsboten kommer att bestämmas
till samma belopp. Ett dylikt förfarande är, enligt min uppfattning, fullt
förenligt med dagsbotsprincipens mening och syfte, men får naturligtvis icke,
såsom strafflagskommissionen jämväl erinrar, drivas därhän, att en uppskattning
efter individuella grunder underlåtes även i fall, som i högre grad avviker
från de normala.

Länsstyrelsen i Jönköpings län och fångvårdsstyrelsen hava uttryckt den
åsikten, att dagsbotens belopp bör begränsas på sätt den svenska strafflagskommissionen
föreslagit, d. v. s. med ett minimum av en krona och ett maximum
av 1,000 kronor. Jag kan ej biträda denna ståndpunkt. Fastställandet
av en minimigräns medför den olägenheten, att för vissa fall domaren kan
bliva nödsakad att ådöma böter, som enligt hans uppfattning knappast skola
kunna gäldas. Visserligen kan ett minimibelopp av en krona ej synas oöverkomligt,
men under vissa förhållanden, särskilt under tider av arbetslöshet,
kan även detta belopp vid något högre antal dagsböter medföra, att böterna
icke kunna betalas, utan bötesstraffet måste förvandlas till fängelse. En begränsning
av dagsbotens maximum åter är olämplig av det skäl, att den lätt
kan få den verkan, att dagsbotsbeloppet för mycket egaliseras i fråga örn de
förmögnaste, så att bötesstraffet endast i fråga örn mindre bemedlade bötesdömde
i nämnvärd grad proportionaliseras till betalningsförmågan.

Fångvårdsstyrelsen har därjämte uttalat, att styrelsen funne önskligt, att
föreskrift meddelades därom, att böternas penningbelopp icke i något fall finge
understiga 5 kronor. Såsom skäl härför framhåller styrelsen, att det för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 19h.

allmänna uppfattningen kunde te sig såsom en onödighet att sätta indrivningsapparaten
i gång för en mindre summa. Detta skäl kan visserligen vara
i viss mån berättigat, men det torde dock icke vara av den betydelse, att det
påkallar en så stark avvikelse från dagsbotsprincipen, som den ifrågasatta
föreskriften onekligen måste anses innebära. En dylik föreskrift kan dessutom
leda till en onödig straffskärpning. Föreligga till samtidigt bedömande
flera brott, och anses vart och ett av dem böra betinga ett straff av en dagsbot,
måste, ändock att den brottslige är fullkomligt obemedlad, utdömas ett
bötesbelopp, som ej får understiga brottens antal multiplicerat med 5.

I några av de avgivna utlåtandena har uttalats den åsikten, att det i utkastet
föreslagna maximum för förvandlingsstraffet, 8 dagars fängelse, vore
för högt. Jag kan icke dela denna uppfattning. Visserligen är skillnaden
mellan nämnda minimum och minimum för det nuvarande förvandlingsstraffet,
tre dagars fängelse, ganska betydande. Men enligt min mening är sistnämnda
minimum för lågt, och att jag ej velat föreslå en höjning därav, beror allenast
därpå, att jag ansett försiktigheten bjuda, att nu så litet som möjligt rubba
den bestående ordningen. Utmätes bötesstraffet efter den dömdes betalningsförmåga,
måste underlåtenhet att betala böterna i regel bero, icke på bristande
betalningsförmåga utan på bristande vilja att betala. För att denna bristande
vilja skall kunna effektivt bekämpas kräves oundgängligen ett högt minimum
för förvandlingsstraffet. Denna reflexion är icke på samma sätt tillämplig
i fråga om böter, som icke utdömas såsom dagsböter och där straffet således
icke i samma grad får förutsättas rätta sig efter den dömdes betalningsförmåga.

överhuvud torde, då två skilda bötessystem med olika förvandlingsbestämmelser
skola tillämpas vid sidan av varandra, icke kunna undgås, att vissa
inkonsekvenser och oegentligheter kunna yppas vid straffverkställigheten. De
anmärkningar, som härutinnan framkommit, kunna vara fullt befogade, men
de anmärkta olägenheterna lära icke kunna undgås vid en partiell reform av
ifrågavarande slag.

Av Överståthållarämbetet har påpekats, att i utkastet saknades föreskrift
om huru vid dömande skall förfaras, då en handling innefattar brott mot såväl
allmänna strafflagen som en speciallag. För det fall att en handling innefattar
flera brott eller ock brott, som i olika avseenden är belagt med straff,
stadgas i 4 kap. 1 § strafflagen, att, örn straffet å ettdera brottet är svårare
än annat, då skall det svåraste straffet ådömas, och att, om vartdera brottet
är belagt med samma straff, detta straff skall ådömas, samt att i båda fallen
brott, för vilket särskilt straff ej ådömes, skall betraktas såsom försvårande
omständighet. Vilken straffsats, som skall komma till användning, beror
således på brottens svårhet, då ju denna uttryckes genom de för brotten bestämda
straffsatserna. Genom de nu föreslagna bestämmelserna skulle någon
ändring ej ske i graderingen av straff lagsbrottens svårhet. Tvärtom skulle
strafflagens böteslatituder kvarstå oförändrade och ligga till grund för bestämmandet
av dagsbotsskalorna, vilka ju åter just avse att utmärka brotten
svårhetsgrad. Det kan emellertid icke bestridas, att böternas ersättande

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

med dagsböter understundom kan leda till oegentligheter i nu avsedda fall.
Är sålunda t. ex. brottet mot speciallagen belagt med högst 1,000 kronors böter
och straff lagsbrottet med högst 500 kronors böter, skall straffet hämtas
från speciallagen och således ej bestämmas i dagsböter. Detta medför tydligen,
att örn brottslingen är en person i goda ekonomiska omständigheter, han
skulle kunna komma undan med ett lägre bötesbelopp, än örn strafflagsbrottets
straffsats komme till användning och. möjlighet således funnits att vid bötesbeloppets
utmätande fästa behörigt avseende vid hans betalningsförmåga.
Denna ©egentlighet skulle visserligen kunna undgås, om man föreskreve, att
det straff skulle anses strängast, som i det föreliggande fallet medgåve utdömande
av det högsta bötesbeloppet. Härigenom skulle i det anförda exemplet
strafflagsbrottets straffsats komma till användning, då ju straffets bestämmande
i dagsböter skulle kunna medföra ådömande av ett högre bötesbelopp,
än örn straffet skolat hämtas från speciallagens straffsats. Men även en dylik
anordning kan visa sig otillfredsställande. Skulle nämligen den dömde
av något skäl icke kunna betala böterna och dessa således måste förvandlas
till fängelse, erhåller han på grund av olikheten mellan de två bötessystemens
förvandlingsbestämmelser ett lindrigare fängelsestraff, än som skulle ha inträtt,
därest speciallagens straffsats fått komma till användning. Ätt helt
undgå oegentligheter i nu avsedda fall låter sig näppeligen göra. Även med
nuvarande system kunna för övrigt liknande oegentligheter yppa sig. Är sålunda
t. ex. strafflagsbrottets straffsats fängelse och böter men straffsatsen i
speciallagen allenast böter, högst 1,000 kronor, kommer strafflagens straffsats
till användning. Befinnes då i det föreliggande fallet, att straffet bör bestämmas
till böter, kunna dessa ej ådömas till högre belopp än femhundra kronor,
ehuru, örn den andra straffsatsen fått användas, bötesbeloppet kanske ansetts
böra bestämmas till högre belopp.

Den oegentlighet, som, enligt vad nyss berörts, skulle kunna uppkomma
därav, att straffet för det svårare brottet ej kan bestämmas i dagsböter, skulle
tydligen mildras, därest, på sätt jag tidigare anfört, uttryckligen stadgades,
att vid utmätande av bötesstraff enligt speciallag skäligt avseende skall fästas
vid den sakfälldes betalningsförmåga. I varje fall torde ifrågavarande oegentlighet
icke vara av någon större praktisk betydelse, då speciallagarna ofta
innehålla bestämmelse, som utesluter tillämpning av den i 4 kap. 1 § strafflagen
givna bestraffningsregeln.

Det remitterade utkastet har inom justitiedepartementet undergått en överarbetning,
som givit till resultat det vid detta protokoll såsom bilaga 1 fogade
förslag till lag om dagsböter. Då de föreslagna bestämmelserna icke
skulle upphäva något stadgande i strafflagen, har jag ansett det vara ur
teknisk synpunkt lämpligast, att de sammanfattas i en särskild lag och ej
inarbetas i strafflagen. De skiljaktigheter, som förefinnas mellan utkastet
och lagförslaget torde icke påkalla vidare motivering.

Utkastet upptog ej någon bestämmelse örn medgivande av frist vid böters
betalande eller dessas erläggande avbetalningsvis. Att så ej skedde, berodde
därpå, att det ansågs lämpligast och försiktigast att ej rubba bestående för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

hållanden i vidare mån än som vore oundgängligt för dagsbotsprincipens införande.
Och då av inhämtade upplysningar framgick, att redan nu under hand
i icke ringa utsträckning dylika lättnader för den bötfällde brukade medgivas,
ansågs skäl föreligga för den uppfattning, att med ett legaliserande av denna
praxis skulle kunna anstå till genomförandet av en allmän strafflagsreform.
Med hänsyn särskilt till vad fångvårdsstyrelsen i sitt utlåtande anfört finner
jag emellertid önskvärt, att sådana lättnader redan nu i viss utsträckning regleras
i lag. Härvid måste man emellertid framgå med största försiktighet, ty lagstadgade
frister och avbetalningar vålla bland annat lätt, att de även eljest invecklade
bestraffningsreglerna vid sammanträffande av brott bliva än mera
komplicerade. Utan någon olägenhet härutinnan torde dock kunna i lag medgivas
domstol befogenhet att, där domstolen finner sådant vara av omständigheterna
påkallat, medgiva den bötfällde viss frist. Bestämmes denna frist till
högst sex månader, synes behov av frist kunna behörigen beaktas vid såväl
lägre som högre bötesbelopp. Ej heller torde det möta några betänkligheter att
medgiva bötfälld, som kommit i åtnjutande av dylik frist, att inom densamma
erlägga böterna avbetalningsvis. Nu angivna lättnader böra utsträckas till
hela bötesområdet. Det torde för övrigt näppeligen kunna anföras något skäl,
varför desamma skulle medgivas allenast vid bötesstraff, som utdömas enligt
dagsbotsprincipen. En dylik inskränkning skulle dessutom kunna medföra
praktiska olägenheter. Hade någon t. ex. ådömts dels ett bötesstraff enligt
strafflagen och dels ett bötesstraff enligt en speciallag samt erhållit frist med
avseende å förstnämnda straff, skulle detta kunna medföra, att vid eventuell
förvandling av straffen dessa icke kunde samtidigt förvandlas och att förvandlingsstraffen
följaktligen icke förekomme till samtidig verkställighet. Den för
samtidig verkställighet av dylika straff föreslagna bestämmelsen, att sammanlagda
fängelsetiden ej finge sättas högre än till sextio dagar, skulle följaktligen
icke kunna tillämpas. Den medgivna fristen skulle således kunna medföra,
att fängelsetiden bleve längre, än om frist icke åtnjutits.

Befogenheten att medgiva frist bör, såsom jag nyss nämnde, tillkomma domstolen.
Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke sagda befogenhet
lämpligare borde överlämnas till den exekutiva myndigheten, särskilt med
hänsyn därtill, att behovet av frist kanske ej yppas förrän på exekutionsstadiet.
I överensstämmelse med strafflagskommissionen och de senare danska strafflagsförslagen
anser jag emellertid, att frågan örn frist skall bedömas av domstolen.
Härför talar framför allt, att domstolen är den myndighet, som
måste antagas äga bästa kännedomen örn de förhållanden, vilka kunna påkalla
frist.

Hava böterna erlagts delvis, men skall bötesstraffet sedermera på grund därav,
att böterna icke till fullo guldits, förvandlas till fängelse, uppstår frågan,
huru skall förfaras med det redan inbetalda bötesbeloppet. Vid en generell
strafflagsreform torde detta spörsmål böra lösas på det sätt, att förvandling
äger rum1 allenast beträffande de böter, som icke guldits. Att i samband med
nu ifrågasatta begränsade reform göra ändring i den gällande principen, att
böter skola antingen till fullo gäldas eller också i sin helhet förvandlas till

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

fängelse, synes emellertid icke böra ske med hänsyn till de omfattande förändringar
i lagstiftningen, en dylik ändring måste medföra. Då nyssnämnda utväg
således icke kan komma till användning, anser jag det vara med rättvisa och
billighet mest förenligt, att den bötfällde berättigas återfå vad han av böterna
inbetalat.

Inom justitiedepartementet har, i anslutning till vad jag senast anfört, utarbetats
ett förslag till lag om frist vid erläggande av böter, vilket förslag såsom
bilaga 2 är fogat vid detta protokoll. Erforderliga bestämmelser i fråga örn
böters gäldande avbetalningsvis torde böra införas i förordningen den 14 december
1917 angående indrivning och redovisning av böter. Att nämnda bestämmelser
sålunda meddelas av Kungl. Majit i administrativ väg, torde icke
kunna möta några betänkligheter, då avbetalning av böter i den prdning, jag
förut antytt, endast innebär en modifikation av gällande bestämmelser rörande
indrivning av böter och dylika bestämmelser hittills utfärdats i administrativ
väg. Dagsbotssystemets genomförande påkallar även i övrigt vissa ändringar
i nyssnämnda förordning.

Av förslaget till lag örn frist vid erläggande av böter framgår, att frist
skall kunna meddelas allenast i mål, som avdömes av domstol. Stadgandet
skulle således ej bliva tillämpligt, då bötesstraffet ådömes av annan ämbetsmyndighet.
Vid prövning, huruvida frist bör medgivas, har domstolen givetvis
att taga hänsyn ej blott till behovet av frist utan jämväl därtill, huruvida den
sakfällde äger sådana kvalifikationer, att frist utan fara för straffverkställigheten
bör kunna ifrågakomma. Då bötesbeslut i allmänhet icke kunna verkställas,
innan de vunnit laga kraft, och skyldigheten att erlägga böterna således
i regel icke inträder dessförinnan, har jag ansett, att frist skall räknas från
den dag, bötesbeslutet vunnit laga kraft. Detta har i förslaget uttryckts så,
att fristen skall räknas ''från den dag, domen i fråga örn bötesstraffet vinner
laga kraft’, överklagas domen allenast i annan del, börjar fristen sålunda
ändock att löpa från nämnda dag. Har frist medgivits, kan bötesbeslutet tydligen
icke verkställas, förr än fristen utlupit, och detta oavsett huruvida enligt
särskilda bestämmelser (Promulgationslagen till rättegångsbalken den 14 juni
1901, § 6 st. 1 samt förordningen den 30 april 1844 ang. förändrade föreskrifter
i avseende på fullföljd av polismål, § 2) bötesbeslutet eljest kunnat verkställas
utan hinder av att detsamma icke vunnit laga kraft.»

Föredraganden uppläser härefter omförmälda lagförslag, nämligen förslag
till

1) lag om dagsböter;

2) lag angående frist vid böters erläggande; och

3) lag angående bestämmande av böter i vissa fall;

samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen måtte för det i 87 § regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet
H. Stefenson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Bil. 1.

Förslag

till

Lag

om dagsböter.

Härigenom förordna^, att utan binder av vad i strafflagen finnes stadgat
häremot stridande skall gälla som följer:

1 §•

Vid ådömande av bötesstraff enligt strafflagen skall straffet bestämmas i
dagsböter på sätt nedan sägs.

Vad nu stadgats skall icke äga tillämpning i fråga örn straff, som ådömes
efter 22 kap. 19 § första stycket eller 20 § strafflagen eller bestämmes enligt
25 kap. 21 § första punkten samma lag.

2 §.

Bötesstraffet bestämmes i visst antal dagsböter enligt en skala, vari antalet
dagsböter, i förhållande till de i strafflagen för varje fall utsatta böter, utgör
en femtedel, så att en dagsbot svarar mot fem riksdaler, två dagsböter
svara mot tio riksdaler, och så vidare.

3 §.

Med hänsyn till den sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet
och andra på hans betalningsförmåga inverkande omständigheter fastställer
domstolen efter fri prövning tillika visst belopp i penningar, som skall för
honom anses utgöra en dagsbot.

Antalet dagsböter bestämmes efter brottets svårhet.

Efter dagsböternas antal och det för varje dagsbot fastställda beloppet ådömas
böterna i penningar.

4 §.

Erläggas icke böterna och finnes den bötfällde sakna tillgång till deras
fulla gäldande, skall bötesstraffet förvandlas till fängelse.

Vid sådan förvandling svarar ett antal dagsböter, icke överstigande trettiotvå,
mot åtta dagars fängelse, ett antal dagsböter, överstigande trettiotvå men

Kungl. May.ts proposition nr 19b.

icke överstigande trettiosex, mot nio dagars fängelse samt därefter varje påbörjat
antal av fyra dagsböter mot ytterligare en dags fängelse, så att

ett dagsbotsantal icke överstigande 32 svarar mot 8 dagars fängelse
» däröver till och med 36 s » 9 » »

» » » 40 • > 10 > »

» » » 44 » » 11 * »

O. S. V.

5 §•

Skola dagsböter förvandlas, som äro ålagda genom flera domar, varde den
förvandling gjord efter sammanräknade antalet dagsböter, på sätt i 4 § sägs,
därvid iakttages, att fängelsestraffet ej må sättas över sextio dagar. Har någon
del av dagsböterna redan blivit förvandlad till fängelsestraff, vare den förvandling
förfallen och förvandling av samtliga dagsböterna verkställd, såsom nu är
nämnt. Lag samma vare, örn till verkställighet på en gång förekomma särskilda
fängelsestraff, vartill dagsböter förvandlats.

6 §.

Förekomma på en gång till verkställighet fängelsestraff, vartill dagsböter
förvandlats, och fängelsestraff, vartill andra böter förvandlats, skola straffen
sammanläggas och därvid iakttagas, att sammanlagda fängelsestraffet ej må
sättas över sextio dagar.

7 §•

Örn förvandling av bötesstraff enligt denna lag förordnar Konungens befallningshavande,
där ej för särskilt fall finnes annorlunda stadgat.

8 §•

Är någon, som gjort sig skyldig till fängelse eller straffarbete på viss tid,
tillika förfallen till dagsböter och saknar han tillgång till böternas fulla gäldande,
då skall det mot dagsböterna enligt 4 § svarande fängelsestraff, under
iakttagande av de i 4 kap. 5 och 6 §§ strafflagen stadgade grunder, med
övriga straffet förenas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928, men skall ej äga tillämpning
med avseende å straff för brott, som begåtts före sagda dag.

Kungl. Marits proposition nr 19Jf.

Bil. 2.

Förslag

till

Lag

angående frist vid böters erläggande.

Utan hinder av vad som finnes stadgat häremot stridande förordnad som
följer:

Varder någon av domstol dömd till böter, må domstolen kunna med avseende
å böternas erläggande bevilja frist av högst sex månader, räknat från den
dag, utslaget i fråga örn bötesstraffet vinner laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

Bil. 3.

Förslag

till

Lag

angående bestämmande ay böter i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer:

Vid utmätande av bötesstraff, som ej är att bestämma i dagsböter, skall
skäligt avseende fästas vid den sakfälldes betalningsförmåga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 sami.

166 haft.

(Nr 19 b.)

Kungl. Ma,j:is proposition nr 194.

Bil. 4.

Utkast

till

Lag

örn vissa bötesstraffs bestämmande i dagsböter och sådana böters

förvandling.

Härigenom förordnas, att utan hinder av vad i 2 kap. strafflagen finnes stadgat
häremot stridande skall gälla som följer:

1 §•

Vid ådömande av bötesstraff enligt allmänna strafflagen skall straffet bestämmas
i dagsböter på sätt nedan stadgas.

Vad nu stadgats skall icke äga tillämpning i fråga örn straff, som ådömes
efter 22 kap. 19 § första stycket eller 20 § eller 25 kap. 21 § första punkten,
allt strafflagen.

2 §•

I stället för de i strafflagen för varje fall utsatta böter skola träda dagsböter
enligt en skala, vari antalet dagsböter utgör en femtedel av böternas belopp,
så att en dagsbot svarar mot fem riksdaler, två dagsböter svara mot tio
riksdaler, och så vidare.

3 §.

Bötesstraffet skall efter brottets beskaffenhet bestämmas i visst antal dagsböter.

Med hänsyn till den sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldigbet
och andra på hans betalningsförmåga inverkande omständigheter fastställer
domstolen efter fri prövning tillika visst belopp i penningar, som skall
anses motsvara en dagsbot.

Efter dagsböternas antal och det för varje dagsbot fastställda beloppet ådömas
böterna i penningar.

4 §.

Saknas bos den, som blivit fälld till böter, tillgång till deras fulla gäldande,
skola böterna förvandlas till fängelse.

Vid sådan förvandling svarar ett antal dagsböter icke överstigande trettiotvå
mot åtta dagars fängelse, ett antal dagsböter överstigande trettiotvå men icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

överstigande trettiosex mot nio dagars fängelse samt varje följande tal av fyra
dagsböter mot ytterligare en dags fängelse, så att

ett dagsbotsantal icke överstigande 32 svarar mot 8 dagars fängelse
» däröver till och med 36 » » 9 > »

» » > 40 > » 10 i »

> » » 44 »»11» »

O. S. V.

5 8-

Skola dagsböter förvandlas, som genom flera domar äro ålagda, varde den
förvandling gjord efter sammanräknade antalet dagsböter, på sätt i 4 § sägs,
därvid iakttages, att fängelsestraffet ej må sättas över sextio dagar.

Har någon del av dagsböterna redan blivit till fängelsestraff förvandlad,
vare den förvandling förfallen och förvandling av samtliga dagsböterna verkställd,
såsom nu är nämnt. Lag samma vare, örn till verkställighet på en gång
förekomma särskilda fängelsestraff, vartill dagsböter förvandlats.

6§.

Förekommer till verkställighet fängelsestraff, vartill dagsböter förvandlats,
samtidigt med fängelsestraff, vartill andra böter förvandlats, skola straffen
sammanläggas och därvid iakttagas, att sammanlagda fängelsetiden ej sättes
högre än sextio dagar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Protokoll, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 21 februari 1927.

Närvarande:

justitierådet von Seth,
justitierådet Wedberg,
regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,
justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tiUhandakomniet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 11 januari
1927, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag
till

1) lag om dagsböter;

2) lag angående frist vid böters erläggande; och

3) lag angående bestämmande av böter i vissa fall.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Gustaf Wilhelm Masreliez.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Förslagen i allmänhet.

Justitierådet Alexanderson:

Dagsbotsystemet, sådant det utformats under förarbetena till en allmän
straffrättsreform, är tänkt såson en integrerande del av ett grundligt omdanat
straffsystem. I detta skick skall det omfatta ej allenast bötesbrott
under allmänna strafflagen utan ock dem som straffbeläggas i andra lagar
och författningar (»specialstraffrätten»). Å andra sidan skulle egentliga
polisförseelser — vilkas beivran med böter icke längre skulle vara att uppfatta
såsom straff — utsöndras och förbliva oberörda av dagsbotsystemet;
detta oberoende av om dylik förseelse för närvarande straffbelägges i speciallag
eller i allmänna strafflagen. Såsom ett viktigt exempel på polisförseelse
av sistnämnda slag har av systemets upphovsman, den nuvarande departementschefen,
nämnts fylleriförseelsen.

Skulle alltså enligt den stora reformplanen dagsbotprincipen tiilämpas över
det egentliga bötesstraffets hela område, är vidare att märka att åt detta straff
är, på frihetsstraffets bekostnad, tilltänkt en vida viktigare och mera omfattande
funktion inom straffsystemet än det för närvarande äger. Ett väsent -

Kungl. Majlis proposition nr 194.

ligt drag i sträfflagskommissionens förslag är nämligen misstron till de kortare
frihetsstraffens värde och övertygelsen att penningstraff skall, örn det
rätt anordnas, visa sig vara en såväl ur rättvisans synpunkt som i fråga örn
effektivitet vid brottslighetens bekämpande vida värdefullare strafform än tidigare
antagits. I enlighet med denna uppfattning får enligt förslaget frihetsstraff
ej omedelbart ådömas för kortare tid än tre månader och böter ej
förvandlas till kortare fängelsetid än tjugu dagar. Huru den förra av dessa
regler skulle verka i tillämpningen undandrager sig naturligtvis något säkrare
bedömande; men med stöd av de offentliggjorda förberedande utkasten till
lagtext örn tillgrepps- och misshandelsbrott måste dock antagas att en avsevärt
ökad användning av de högre bötessatserna å personer i mycket svaga ekonomiska
villkor bleve en följd. Skall ej utbytet av strafform bliva en lag på
papperet, måste således den norm, enligt vilken bötesbeloppet bestämmes,
vara så beskaffad att även en bötessats, som är uttryck för ett skarpt ogillande
av gärningen och utgör ett verkligt kännbart straff, dock är avpassad,
såvitt möjligt, efter vad den dömde är mäktig att bära av penninguppoffring.
Än mera uppenbart är att det höga minimum för förvandlingsstraff,
för att icke verka dels i rak strid mot det avsedda syftet med omläggningen
av straffsystemet och dels till betänklig social orättvisa, kräver ett liknande
komplement. Dagsbotsystemet åsyftar att utgöra detta komplement. Det
skall tjäna som medel att å ena sidan giva ett klart uttryck åt graden av det
ogillande varmed samhället reagerar mot den brottsliga gärningen och å andra
sidan tillmäta penningbotens belopp med tagen hänsyn till den dömdes ekonomiska
möjligheter. Vid dess tillämpning inom en reformerad straffrätt
skall domaren vara helt frigjord från inflytandet av den nuvarande bötesskalan
med dess fixa penningtaxor. Som resultat av det hela framstår bötesstraffet
i en helt förändrad gestalt, med ny problemställning bl. a. i fråga
örn lämplig normallatitud vid straffmätningen och med nya krav på anordnandet
av verkställigheten, till möjliggörande och framtvingande av att penningsten
verkligen varder erlagd.

Det hopp, man vill ställa till dagsbotsystemet såsom ett verktyg till brottslighetens
bekämpande, måste tydligen i allt väsentligt hänföra sig till dess
funktion inom detta nya straffsystem. Det föreliggande förslaget avser emellertid
dess apterande på det straffsystem, som är den gällande allmänna strafflagens.
Den betydelse det därvid kan erhålla är väl endast i ringa mån av
kriminalsociologisk art, utan hänför sig till dess egenskap att bättre än det
nuvarande realisera rättskravet att åt grundsatsen »likhet inför lagen» gives
en reell, icke en blott formell innebörd. Det är också denna synpunkt, som
betonas i remissprotokollet. Vid sidan härav torde ock varit avsett att genom
den föreslagna lagen anställa — om uttrycket tillåtes — ett experiment i begränsad
skala såsom en förberedelse till den större reformen. Denna tanke
får väl anses hava utgjort en kraftigt medverkande anledning till att man
icke velat i sakens nuvarande läge åtnöjas med att för straffrätten i dess helhet
giva en föreskrift om skäligt avseende vid den bötfälldes betalningsförmåga,
sådan som nu beträffande specialstraffrätten föreslås.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

Om nyttan och vådorna med ett dylikt experiment kunna helt naturligt meningarna
vara mycket delade. För den som, med erkännande åt kravet på
en viss proportionalisering av böterna, likväl betraktar den specifika anordningen
med dagsböter såsom ett missgrepp, måste det te sig som ett invikande
på en skadlig avväg. För den åter, som i likhet med mig är böjd att uppskatta
anordningen i fråga såsom en utväg att giva såväl den formella som
den reella likheten inför lag den plats, dem båda vederbör, ställer sig frågan
mera invecklad. Den beteckning av experiment, jag tillåtit mig giva den föreslagna
lagen, innebär från min synpunkt intet nedsättande. Straffsystemet
över huvud, hos oss som på andra håll, befinner sig sedan länge i ett experimenterandets
stadium. Reformrörelserna inom kriminalrätten ha av gammalt
blott i ringa mån berört frågan örn brottsbestämningen; uppfattningen därutinnan
håller sig märkligen stabil, örn man frånser enstaka områden såsom
religions- och sedlighetsbrotten och örn man håller åsido spörsmålen örn den
rätta behandlingen — med straff eller andra reaktionsmedel — av sådana
företeelser som ungdomskriminalitet, arbetsskygghet och abnormitet. Endast
skenbart tala de förekommande omgrupperingarna av strafflagens brottstyper
och gränsförskjutningama dem emellan mot detta omdöme. Ty dessa åtgärders
innebörd och syfte är i stort sett jämkning i straffsystemet. På detta
sistnämnda område härskar däremot sedan länge en permanent oro och trevan.
Det förhåller sig här icke som på andra rättslivets områden, att man kan
blicka tillbaka på och hämta positiv ledning av ett äldre rättstillstånd, sorn,
örn ock nu föråldrat, dock en gång varit för sina förhållanden rätt lyckligt
avpassat. Ett tillfredsställande straffsystem har utan tvivel aldrig funnits
och skall mänskligt att döma tyvärr aldrig uppstå. Örn emellertid känslan
av betänklig ofullkomlighet under de senaste mansåldrarna stegrats, synes även
detta ganska naturligt. Ty å ena sidan ha anspråken stigit. Parollen: »straffa
brottslingen, ej brottet» innebär i och för sig ett ökat krav på individualisering
ej blott i förbättringsbehandlingen, där sådan ifrågakommer, utan ock
i strafflidandet. Men å andra sidan har en mängd tidigare använda straffformer
måst utmönstras såsom odugliga. Kvar stå i den allmänna straffrätten
blott två: penningstraff och frihetsstraff. Mot dessa tyå reaktionsformer
svarar en mångskiftande flora av lagöverträdelser, med inbördes i
många fall ytterst ringa frändskap, vare sig man ser på det själsliv varom
de bära vittne eller den stämning de utlösa hos den sociala omgivningen. Det
bör under sådana förhållanden icke vara ägnat att väcka förvåning eller ogillande
att, sedan man, försatt i denna situation, länge haft sitt intresse vänt
till att av frihetsstraffen göra det bästa möjliga i olika försöksvis prövade
variationer, ordningen nu omsider kommit till bötesstraffet.

Såsom en fördel vid det nu föreslagna försöket kan i och för sig betecknas,
att detsamma är avsett att anställas i tämligen begränsad skala. Men
just härmed äro å andra sidan onekligen förenade mycket vägande olägenheter.
Klyvningen mellan bötesstraff enligt allmänna strafflagen, vilka skola
bestämmas i visst antal dagsböter, och bötesstraff enligt andra lagar och författningar,
som alltjämt skola utdömas såsom hittills, låt vara med skälig

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b -

hänsyn till betalningsförmågan, är allt annat än rationell; den motsvarar på
intet sätt en uppdelning i verkliga brott och rena polisförseelser. För att i
någon mån söka belysa räckvidden av denna bristfällighet må anföras några
siffror ur brottslighetsstatistiken. Årliga medeltalet ådömda bötesstraff under
den senaste tioårsperiod för vilken bearbetad statistik offentliggjorts, åren
1913—1922, utgjorde omkring 84,650. Härav ådömdes enligt speciallagar
omkring 39,400 eller 46.5 procent. Av återstoden utgjorde brotten mot 18:15
och 11:15 strafflagen (fylleri, oljud, förargelseväckande beteende, överdådig
framfart) omkring 36,500 eller 43 procent. Bötesförbrytelser mot strafflagen
i övrigt vörö endast omkring 8,700 eller 10.5 procent. Av sistnämnda grupp
utgjordes exempelvis 1922 — det sista statistikåret —- då totala antalet hithörande
brott var 6,142, icke mindre än 4,154 av våld mot tjänsteman, våldsamt
motstånd vid offentlig förrättning, fridsbrott, misshandel och tillgreppsbrott
enligt 20 kap. strafflagen, vilka brott enligt erfarenheten nästan undantagslöst
begås av personer i mycket svag ekonomisk ställning. Det är egentligen
i fråga örn återstående c:a 2,000 brott — vilkas huvudmassa utgöres
av egenmäktigt förfarande, ärekränkning, djurplågeri, skadegörelse å egendom,
oredlighetsbrott, åverkan, olovlig jakt eller fiske o. d. — som en proportionalisering
av böterna komme att medföra någon mera avsevärd differentiering.
Å andra sidan är utan tvivel bland förseelserna mot specialförfattningar
— de utgjorde år 1922 41,456 — att finna ett synnerligen stort
antal, i fråga örn vilka dagsbotprincipen med bästa rätt borde äga tillämpning.
Det är vanskligt, även med hjälp av specialiseringen i brottslighetsstatistiken,
att ens ungefärligt beräkna huru stor del av nyssnämnda siffra
som kommer på rena polisförseelser; men man torde knappast räkna för lågt,
örn man anslår denna del till 80 procent av det hela. I så fall skulle den återstående
stocken av i egentlig mening straffbelagda förseelser uppgå till 8,000
och bland dem förvisso en högst avsevärd mängd som t. o. m. bättre än de
flesta bötesbrott enligt strafflagen ägna sig för en på allvar genomförd proportionalisering.

Tyngre än de betänkligheter, som hänföra sig till reformens begränsning till
allmänna strafflagen, synes mig dock väga olägenheten av dagsbotskalans
nödtvungna fastkedjande vid strafflagens nu gällande bötessatser. Såsom det
framhölls vid genomförande av nuvarande förvandlingsregler år 1922 såväl
av dåvarande departementschefen som inom lagrådet (N. J. A. 1922 II s. 442
ff.), äro dessa bötessatser, särskilt med nutida penningvärde, utan tvivel i stort
sett för låga; i synnerhet gäller att skalan är för trång, maximum för ringa.
Den normallatitud som under inflytande härav utbildats i praxis, ligger synnerligen
lågt. Då nu straffbuden med deras skalor bibehållas oförändrade,
men varje tiokrona skall evalveras i två dagsböter, och då vidare en dagsbot,
enligt visserligen något svävande uttalanden under reformarbetets lopp, är avsedd
att för den stora mängden av de bötesdömda rätt avsevärt understiga den
genomsnittliga dagsinkomsten, synes det med skäl kunna befaras, att reformens
praktiskt mest framträdande resultat blir en icke påkallad betydande
sänkning i bötesbeloppen över hela linjen av strafflagens bötesbrott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

Å andra sidan förtjänar emellertid framhållas att örn man i anledning av
dessa svårigheter ville även för den allmänna strafflagens område åtnöjas med
samma åtgärd som nu föreslås för specialstraffrättens eller att anbefalla att
skälig hänsyn vid bötesbeloppets bestämmande tages till den dömdes ekonomiska
villkor, så medför just det låga allmänna bötesmaximum att den anbefallda
proportionaliseringsgrundsatsen måste i tillämpningen bliva mycket kraftigt
avtrubbad. Söker man ater råda bot härför genom allmän höjning av
bötesmaximum, stöter man på svårigheten att därvid specialstraffrätten knappast
kan lämnas utanför, men dess indragande under höjningsåtgärden åter
svårligen kan äga rum utan besvärliga och tidsödande specialprövningar och
sovring.

Till förmån för den föreslagna anordningen kan måhända ock åberopas
en viss sannolikhet för att dagsbotprincipens införande inom den allmänna
straffrätten får en återverkan på rättspraxis inom specialstraffrätten sålunda
att regeln örn hänsyn till betalningsförmågan där blir effektivare genomförd
än eljest blivit händelsen; och tvärtom kan det blott partiella införandet av
den nya principen vara ägnat att verka hälsosamt modererande inom dess
eget område.

I betraktande härav anser jag mig trots de anförda betänkligheterna icke
böra avstyrka att dagsbotprincipen nu försöksvis vinner inträde på den allmänna
straffrättens område; men jag föranlåtes hemställa att därvid göres
undantag för ett, numerärt sett, betydande parti, nämligen fylleriförseelsema
och brotten mot 11:15 strafflagen. Dessa lagöverträdelser, vilka såsom av anförda
siffror framgar utgöra mera än 80 procent av alla de enligt strafflagen
beivrade, äro i lagen belagda med en bötesgrundtaxa, vars maximum är satt
så lågt som 100 kronor. Vad fylleriförseelsema angår, har redan erinrats att
de äro avsedda att vid den stora reformen behandlas såsom polisförseelser och
därmed undantagas från dagsbotsystemets område. Ett redan utarbetat och
på remiss utsänt lagförslag vill för övrigt överföra dem till specialstraffrätten.
Bleve nämnda förslag i denna del måhända nästa år upphöjt till lag,
framstode det såsom så mycket mera olämpligt att domstolarna för en belt
kort tidrymd tilldelats den mycket grannlaga och besvärliga uppgiften att
å dessa talrika brott tillämpa dagsbotsystem. Att åter till en annan behandling
än den fylleriförseelsema erhåller särskilja de med dem så ytterst nära
sammanhängande brotten mot 11:15 strafflagen (oljud, förargelseväckande
beteende, överdådig framfart), för vilka straff i det ojämförligt stora flertalet
fall ej ådömes ensamt, utan jämte straff för fylleri, synes icke heller
lämpligt. Det i andra stycket av paragrafen med högre straffsats belagda
brottet överdådig framfart med automobil står vidare i närmaste släktskap
med förseelser mot förordningen örn motorfordon (jfr dess 41 §).

Vad angår reformens omfattning i övrigt, lärer det vara nödvändigt att
från dess tillämpningsområde undantaga de tryckfrihetsbrott som enligt
tryckfrihetsförordningen skola bestraffas efter allmän lag. Måhända behöver
denna jämkning icke anses ovillkorligt påkallad därav att brott som t. o. m.
falla under samma paragraf eljest komme att behandlas efter olika principer.

Kungl. May.ts proposition nr 19å.

Men avgörande betydelse måste däremot tilläggas det förhållande att den för
tryckt skrift ansvariges person i tryckfrihetsförordningen bestämmes efter
helt formella grunder, i följd varav en alldeles ovidkommande och alldeles medellös
och inkomstfri person kan åtaga sig ansvaret för skriften såsom dess
»författare» eller ansvarige utgivare. Undantagas i enlighet med denna hemställan
tryckfrihetsbrotten från tillämpning av dagsbotprincipen, blir visserligen
en följd att de komma att falla under den i form av särskild lag föreslagna
bestämmelsen, att »skäligt avseende» skall vid andra bötesstraffs utmätande
fästas vid den sakfälldes betalningsförmåga; men då vad som därutinnan
är att anse såsom skäligt, blir att bedöma efter förhållandena, torde
detta icke böra möta betänkligheter.

I detta sammanhang må erinras, att med hänsyn till innehållet i 4: 1 strafflagen
det i brist på uttrycklig bestämmelse i förslaget synes ovisst huruvida
dagsbotsprincipen skall anses tillämplig eller ej i sådana fall, där gärning är
straffbar såväl enligt allmänna strafflagen som speciallag och båda lagbuden
hava samma straffsats. Hittills åtminstone torde man i rättspraxis i dylika
fall ansett sig varken pliktig eller befogad att i utslaget utmärka någotdera
lagbudet såsom det principalt tillämpade, utan åberopat dem sida vid sida
jämte 4: 1 strafflagen.

Lämpligast synes vara, att de tre remitterade lagförslagen sammanarbetas
till ett enda. Även i sakligt hänseende torde härmed en avsevärd fördel
kunna vinnas. Nuvarande uppställning och formulering synas nämligen kunna
giva anledning till att vid dagsbotens fastställande i penningar proportionaliseringsprincipen
komme till en mera mekanisk tillämpning än som vare sig kan
vara lyckligt eller, efter uttalanden i remissprotokollet att döma, är avsett.
Enklast synes detta kunna avhjälpas genom att stadgandena i 3 § första stycket
lagen örn dagsböter och i lagen örn bestämmande av böter i vissa fall bleve
givna i samma lag och ställda i sådan relation till varandra, att överdrivna
föreställningar örn motsatsförhållandet dem emellan förebyggdes.

Ett uttryckligt åberopande av den sammanslagna lagen torde i rättsskipningen
i regel behöva ske endast till stöd för böternas bestämmande i dagsböter,
men för detta ändamål desto oftare. För att underlätta en bekväm förkortning
i beteckningen torde den därför lämpligen kunna rubriceras exempelvis
lag örn dagsböter, innefattande jämväl vissa andra bestämmelser örn
böter.

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga:

Det huvudsakliga syftet med ifrågavarande förslag är att mera än hittills
inom vår rätt proportionalisera bötesstraffet efter den skyldiges betalningsförmåga.
Straffet för enahanda förseelse skulle såmedelst bliva såvitt möjligt
lika kännbart för individer i olika förmögenhetsställning. Att förverkliga
detta syftemål är naturligen synnerligen eftersträvansvärt. Men enligt
min mening måste man känna sig mycket tveksam, huruvida det för tillämpning
inom den allmänna straffrättens område föreslagna dagsbotssystemet utgör
en ändamålsenlig och praktisk väg för vinnande av det eftersträvade må -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

let. Enligt detta system uppdelas, såvitt jag kunnat tolka förslaget, domarens
prövning och. utmätande av bötesstraffet i två bestämt åtskilda, successiva
akter med följande innebörd: först bestämmande av antalet dagsböter med
hänsynstagande till alla de omständigheter, förutom den brottsliges betalningsförmåga,
som konstituera det begångna brottet inom sin klass såsom mera
eller mindre svårt (»brottets svårhet» enligt förslaget), och vidare dagsböter
fastställande till visst belopp i penningar i förhållande till den brottsliges betalningsförmåga.
Men enligt min tanke kommer näppeligen ett sådant system
med dess två skilda led i domarens verksamhet att i praktiken visa sig utförbart
på det sätt förslaget avser. Det torde för en domare vara synnerligen
vanskligt att vid bedömande av ett brotts svårhet icke taga starkt intryck
av den brottsliges förmögenhetsförhållanden såsom moment i hans allmänna
levnadsställning. Och att vid fastställande av dagsbotens belopp lämna åsido
alla andra omständigheter än den brottsliges betalningsförmåga förefaller å
andra sidan icke alltid vara någon lätt uppgift. Vid tillämpning av det föreslagna
dagsbotssystemet synes det mig, med andra ord, icke uteslutet, att somliga
för straffets bestämmande betydelsefulla faktorer kunna få dubbel inverkan.
Jag föreställer mig därför, att även örn dagsbotssystemet lagfästes,
det i många fall för domaren ter sig mest naturligt och ändamålsenligt att först
med hänsyn till alla inverkande omständigheter i tanken fixera ett visst bötesbelopp,
varefter med detta som utgångspunkt antalet dagsböter samt dagsbotens
belopp bestämmas.

Ehuru det på angivna grunder synes mig tvivelaktigt, örn det föreslagna
dagsbotssystemet erbjuder en fullgod väg för ernående av det åsyftade målet,
tilltror jag mig dock icke att nu avstyrka detsammas införande i vår rätt, därvid
jag emellertid i likhet med justitierådet Alexanderson förutsätter, att dagsbotsprincipens
tillämpning tillsvidare skulle beteckna endast ett försök för
vinnande av vidgad erfarenhet i avbidan å en allmän straffrättsreform. I
övrigt instämmer jag i allt väsentligt med justitierådet Alexanderson.

Justitierådet Wedberg:

Förslagen åsyfta förnämligast att vid utmätande av bötesstraff större hänsyn
skall tagas till den skyldiges ekonomiska förhållanden än nu är fallet.
För ernående av detta syfte framgå förslagen på två skilda vägar, en för allmänna
strafflagens område, en annan för specialstraffrättens.

Beträffande det senare göres ingen ändring i gällande straffskalor, men det
bestämmes att vid straffets utmätande skäligt avseende skall fästas vid den
sakfälldes betalningsförmåga. Denna bestämmelse torde böra förstås ungefär
så, att betalningsförmågan lämnas helt å sido vid förseelser av politinatur och
att även eljest avvikelse uppåt eller nedåt från hittills brukligt straffmått
sker endast i de undantagsfall, där vad som utan närmare utredning är känt
örn den tilltalades mer än vanligt goda eller dåliga ekonomi må anses påkalla
det, och utan strävan att en strängt proportionell rättvisa må varda skipad.
Domarens prövning skall sålunda icke till sin art bliva en annan än hittills.

Annorlunda beträffande den allmänna strafflagens område. Här skall på

Kungl. Majlis proposition nr 19b.

ett vida mer radikalt sätt sörjas för vad som i remissprotokollet kallas bötesstraffets
proportionaliserande efter deri brottsliges betalningsförmåga. Domaren
skall tvingas att uppdela sin prövning i två temporärt och sakligt skilda
akter, av vilka — örn jag rätt förstått meningen — den första skall under hänsyn
till alla på straffmåttet inverkande omständigheter, även den sakfälldes
betalningsförmåga, fastställa ett visst s. k. dagsbotsantal (i allmänhet inom
gränserna 1—100), och den andra skall med hänsyn allenast till betalningsförmågan
precisera värdet, beloppet, av varje dagsbot. Den summa som blir
att betala framgår därefter rent matematiskt genom multiplikation av dagsbotsbeloppet
med dagsbotsantalet. Klart är att den viktigaste faktorn blir
dagsbotsbeloppet, helst detta är oberoende av strafflagens både maximum och
minimum för bötesstraffet. Medan dagsbotsantalet kan — frånsett undantagsfall
— variera blott från 1 till 100, finnas för dagsbotsbeloppet mångtusende
gradationer, i ty att det kan sättas så lågt som till ett öre och stiga
uppåt utan varje fix gräns. Det torde icke kunna bestridas att införandet av
detta s. k. dagsbotssystem leder eller åtminstone är avsett att leda till ett
kraftigare proportionaliserande efter betalningsförmågan än den nya för specialstraffrätten
tilltänkta bestämmelsen. Visserligen antydes i remissprotokollet
att i tillämpningen dagsbotsprincipen till en början icke bör fullt konsekvent
genomföras, att domstolen blott bör »efter omständigheterna fästa skäligt avseende
vid olikheten i betalningsförmågan», men det säges också att, efter
förslagens genomförande, ett bötesstraff inom specialstraffrätten »icke i samma
grad får förutsättas rätta sig efter den dömdes betalningsförmåga» som ett
dagsbotsstraff. Jag återkommer härtill vid 3 §.

Vid förslagens granskning frågar man sig främst, varför dagsbotsprincipen
skall vinna tillämpning inom allmänna strafflagens hela område, men vara helt
utestängd från specialstraffrättens. I remissprotokollet säges att alla sådana
bötesstraff, vilka knyta sig till verkliga brott, böra underkastas dagsbotssystemet,
till skillnad från de förseelser av politinatur där det icke är fråga örn
en rättsstridig vilja och vilka sålunda falla utom hegreppen brott och straff
i egentlig mening. Det erkännes också att inom specialstraffrätten finnas åtskilliga
fall, där enligt nämnda grundsats dagsbotsprincipen bör vinna tillämpning,
och vissa skäl angivas varför detta likväl nu icke läte sig göra.
Däremot saknas i remissprotokollet ett påpekande av att den allmänna strafflagen
rymmer åtskilliga med böter belagda brott vid vilka, enligt samma grundsats,
dagsbotsprincipen icke bör gälla. Och dock förhåller det sig otvivelaktigt
så. Statistiken för 1922 visar att av 75,370 bötesdömda (häri ej inräknade
brott och förseelser mot krigslag) hava 33,914 fått sin dom efter allmänna
strafflagen. Av dessa 33,914 äro 21,764 fyllerister (18: 15) och 6,008
dömda för oljud, förargelseväckande beteende eller överdådig framfart (11:15).
Det synes vara ovedersägligt att båda dessa grupper från allmänna strafflagens
område äga den karaktär att dagsbotsprincipen icke lämpar sig för dem.
Samma karaktär har efter mitt förmenande också i regeln vissa andra fall
där böter ådömas enligt allmänna strafflagen (jfr Hjalmar Westrings yttrande
vid kriminalkongressen i Stockholm 1911, s. 97—98 i de tryckta förhandlingar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

na) ; jag tänker särskilt på egenmäktigt förfarande (10: 20), ringare misshandel
(14:13) och ärekränkning (16:9 och 11). Med andra ord: av de fall, som
förslagen vilja lägga under dagsbotsprincipens herravälde, äro minst 80 %
sådana att de icke böra komma därunder.

Det lärer här få anmärkas att vad jag nu yttrat örn det otillfredsställande
i att lata dagsbotsprincipen gälla över strafflagens hela nuvarande område
torde åtminstone i allt väsentligt äga stödet av departementschefens auktoritet.
Vid Svenska kriminalistföreningens årsmöte år 1916 framhöll han (se de tryckta
förhandlingarna s. 45—46) att örn bötesstraffet skall omgestaltas efter
dagsbotsprincipen, måste därmed följa omgestaltning av själva området av
polisförseelser i förhållande till strafflagen, d. v. s. gränslinjen mellan vad
som är smaförseelser enligt strafflagen och vad som är politiförseelser utom
strafflagen, att det nuvarande läget av en viss förseelse, örn den befinner sig
inom den ena eller den andra gruppen, vore något som man ej kunde utgå ifrån,
och att, enligt hans mening, fylleriförseelserna borde komma under politiförseelser.

Måhända skall mot det nu sagda invändas att de föreslagna dagsbotsbestämmelserna
böra tolkas sa, att vid fylleriförseelser, och med dem jämförliga förseelser
inom den allmänna strafflagens ram, det icke skall opereras med olika
värden å dagsboten. Jag kan dock ej se att bestämmelsernas avfattning medge
en sådan tolkning. Och örn så vore, varför skall då domaren för att komma
till ett visst bötesbelopp nödsakas att underkasta sig den i 80 av 100 fall alldeles
onödiga omgången med bestämmande av dagsbotsantal och dagsbotsbelopp
och med de båda faktorernas multiplicering?

Då förslagen örn bötesstraffets utmätande efter betalningsförmågan sålunda
utgå från en, enligt min uppfattning, i grunden förfelad gränsbestämning mellan
de områden där dagsbotsprincipen skall och där den icke skall bliva gällande,
måste jag redan av detta skäl avstyrka deras framläggande för riksdagen.

Jag bör dock tillägga att jag över huvud icke kan finna det tilltalande att
införa dagsbotssystemet i vår straffrätt. Den uppdelning av straffmätningen i
två skilda akter, som utgör systemets grundtanke, synes mig vara en konstlad
klyvning av vad som naturligt hör samman, en klyvning som aldrig skall låta
sig i verkligheten rätt genomföras. Dagsboten är, säger remissprotokollet,
»rent artificiell», och den tyckes vara detta i så hög grad att angående de
normer, efter vilka i varje mål dess speciella dagsbot skall tillskapas, en besvärande
osäkerhet råder bland systemets egna vänner. Redan vid bestämmandet
av brottslighetsgraden, m. a. o. dagsbotsawia/ei, mäste hänsyn tagas till den
sakfälldes ekonomiska situation; men innan man känner dagsbotsbeloppet, är
dagsbotsantalet en egendomlig, konturlös storhet om vars rätta väsen man
vinner någon föreställning endast i fall man tänker sig att — vad systemet
just vill göra opraktiskt — dagsböterna måste förvandlas till fängelse. Beträffande
omöjligheten att med hänsyn endast till betalningsförmågan fastställa
dagsbotsbeloppet kan jag i det väsentliga ansluta mig till vad professoren
Kallenberg yttrat (strafflagskommissionens betänkande s. 473—4). Blott i

Kungl. Maj:ts proposition nr 194..

mycket sällsynta undantagsfall torde det vara möjligt och försvarligt att sedan
brottslighetsgraden bestämts, naturligtvis under hänsyn även till den åtalades
ekonomiska situation vid förbrytelsens begående, göra en ytterligare fristående
prövning av betalningsförmågan — i de fall nämligen att denna efter brottets
begående väsentligen ändrats. Men att inrätta lagen efter dylika sällsyntheter
bör ju icke ifrågakomma. Som ett fel hos dagsbotssystemet måste också
anses att det inbjuder till ett alltför starkt beaktande av betalningsförmågan,
såväl under målets handläggning som i själva domen. Strafflidandet, mottagligheten
för straffet, är dock i hög grad beroende av andra faktorer än solvensen,
och det vore exempelvis icke lyckligt örn i ett enklare brottmål, där
skuldfrågan är klar, utredning om betalningsförmågan komme processen att
svälla ut.

Nu angivna svagheter hos dagsbotsprincipen synas vara så betydande att
örn man ändock vill lägga den till grund för bötesstraffets reformering i stället
för att välja vad i den inom justitiedepartementet utarbetade promemorian betecknas
som det onekligen närmast till hands liggande sättet för en sådan reform,
skälen härför måste vara synnerligen starka. Det torde vara egentligen
i två avseenden, som dagsbotssystemet anses äga företräde framför ett
enhetligt straffutmätande.

Främst anföres sålunda att vid enhetligt straffutmätande »kommer tydligen
straffets förmåga att vara uttryck för den grad, vari rättsordningen ogillar det
skedda samhällsangreppet, att fullständigt utplånas» (remissprotokollet), eller
såsom det uttryckes i den inom justitiedepartementet upprättade promemorian,
strafftillämpningens allmänpreventiva verkan blir mycket otillfredsställande eftersom
domen icke ger något som helst besked örn huru svårt domaren ansett
brottet vara. Härvid må till en början anmärkas att, såvitt bötesdomar angår,
föreställningen att allmänheten skall låta sig i nämnvärd mån påverkas av
själva straffutmätningen torde i mycket vara en illusion, denna utmätning må
anordnas efter ena eller andra principen. Men vidare. Huru än bötesstraffet
reformeras, kommer domen att lyda på ett visst penningbelopp. Det lärer om
dagsbotsprincipen tillämpas bli åt detta belopp allmänheten skänker någon uppmärksamhet,
icke åt dagsbotsantalet (jfr strafflagskommissionens betänkande
s. 286 överst). Örn åter vid enhetlig straffutmätning domaren, när betalningsförmågan
avsevärt inverkar å straffmåttet i höjande eller sänkande riktning,
anger detta i motiveringen, torde ett sådant påpekande bättre än ett fixerande
av dagsbotsantal vara ägnat att~ populärt klargöra brottslighetsgraden, visserligen
icke efter 100-gradig skala men dock med fullt tillräcklig precision. Och
slutligen. Vilken princip än tillämpas måste, såsom erfarenheten från Finland
lärer bestyrka, för det stora flertalet fall en viss medelnivå för bötesbeloppet
bliva vedertagen, och naturligtvis blir det denna medelnivå som eventuellt får
någon allmänpreventiv effekt.

Det andra argument som med någon styrka anföres mot den enhetliga utmätningen
och för dagsbotsprincipen, är att när böter utmätas efter betalningsförmågan
en förvandling enligt fasta normer av böterna till fängelse icke kan utan
orättvisa ske efter de utdömda bötesbeloppen, men väl efter dagsbotsantalen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19Jf.

Då ett visst minimum för förvandlingsstraffet alltid måste uppställas, är det
tydligen de fall, då betalningsförmågan verkat i böjande riktning, som man
härvid har för ögonen. Men örn, såsom jag anser riktigt, bötessumman höjes
över det normala blott örn den tilltalade otvivelaktigt är solvent för den höjda
summan, blir förvandlingsfrågan utan intresse. Att fix förvandlingstabell kan,
utan förmedling av dagsbotsantal, stå väl tillsammans med böters utmätande
under hänsyn till betalningsförmågan, är ju förslagens egen mening såvitt gäller
specialstraffrätten. För övrigt kan den fixa tabellen övergivas.

Ej sällan har det gått så, att betänkligheter, som uttalats vid granskning av
ett lagförslag, sedermera när förslaget någon tid varit gällande rätt framstå
såsom ogrundade eller överdrivna. Kritiken behöver dock ej därför ha saknat
fog. Erfarenheten lär nämligen att det levande livet har en icke ringa förmåga
att finna sig till rätta även med mindre goda lagar. Och ehuru jag icke kan
frigöra mig från den farhågan att dagsbotsprincipen, örn den lagfästes, komme
att kännas konstlad, oklar, onödigt besvärlig och inkrånglad, vill jag ej betvivla
att våra domare skulle veta befria sig från det onaturliga tvång den lägger å
deras prövning och att resultatet skulle bliva väsentligen detsamma som vid
enhetlig utmätning. Dagsbotssystemet komme väl icke att såsom i Portugal,
där det varit lag sedan 1852, utgöra blott en död bokstav. Formellt bleve det
nog tillämpat, men kanske icke reellt. Jag håller för mycket antagligt att domaren
komme att först bestämma sig för ett visst bötesbelopp —- under hänsyn
till alla omständigheter, även betalningsförmågan, men utan att låta denna
spela någon särskilt framträdande roll annat än i mera pregnanta fall —, därefter
tänka sig huru många dagars förvandlingsfängelse brottet kunde förtjäna,
vidare ur förvandlingstabellen framleta det dagsbotsantal som svarar mot fängelsedagarna,
och slutligen bestämma dagsbotsbeloppet genom att dividera bötesbeloppet
med dagsbotsantalet.

Vad erfarenheterna från Finland angår lära de böra upptagas med en viss
försiktighet och synas icke vara särdeles upplysande. Väl torde det förhålla
sig så att domstolarna där i allmänhet med prisvärd måtta begagna sig av
nyanseringsmöjligheterna. Likaså synes man i Finland anse dagsbotssystemet
beteckna ett framsteg i förhållande till den äldre rätten, under vars välde någon
hänsyn vid bötesstraffets utmätande icke togs till betalningsförmågan. Emellertid
torde den frågan stå öppen, örn icke minst lika goda resultat kunnat
vinnas med mindre apparat.

För min del skulle jag icke kunna hava något att erinra mot att domstolarna
beträffande utmätandet av bötesstraff förfore i enlighet med vad jag ansett
ligga i den nu föreslagna regeln för specialstraffrättens område, ej heller mot
att den allmänna bötesskalan måttligt vidgades. I överensstämmelse med vad
redan för 18 år sedan framhölls av dåvarande chefen för justitiedepartementet
lärer måhända dock revisionen av botes- och förvandlingsstraffen icke böra
inskränkas till att lagregler i antydd riktning meddelas, och jag anser ingalunda
mig vara i stånd att nu angiva huru revisionen i detalj bäst bör ske.
Örn och på vad sätt en partiell straffrättsreform, avseende förevarande ämnen,
må lämpligen kunna genomföras synes förtjänt av ett ytterligare övervägande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Blir reformen uppskjuten ett eller annat år eller halvår torde icke någon skada
vara skedd. Säkerligen vore det alltför sangvinisk att av de nu framlagda
förslagens lagfästande hoppas någon avsevärd verkan vare sig till brottslighetens
bekämpande, till ökning av statens inkomst av bötesmedel eller till fångvårdskostnadernas
minskning. Hur reformen härutinnan utfallit i Finland
är ej utrett och vore kanske ej heller belysande för svenska förhållanden.

Yad angår den allmänna form i vilken de tillämnade nya bestämmelserna
meddelas måste det, såsom även i ett av de inkomna utlåtandena påpekas, anses
vara ett egendomligt förhållande att ett kapitel i strafflagen skall gälla utanför
strafflagens område, men, med oväsentliga undantag, icke för bötesstraff enligt
strafflagen själv. Denna stötande oegentlighet lärer dock med de antagna
riktlinjerna för reformen icke kunna undvikas. Lämpligt synes däremot vara
att de tilltänkta tre lagarna sammanslås till en enda, i vilken de tre olika
grupperna av regler gärna kunde få var sin särskilda rubrik. Härvid torde
stadgandet örn anstånd med betalningen böra sättas sist.

Justitierådet von Seth:

Det föreliggande förslaget till lag örn dagsböter avser en sådan omläggning
av det sätt, varpå bötesstraffet är anordnat i vår strafflag, att detta straff
skulle komma att å ena sidan verka mera effektivt och å den andra bättre än
för närvarande motsvara kravet på allas likhet inför lagen.

Dessa mål vill förslaget i första hand vinna genom bötesbeloppets proportionerande
efter betalningsförmågan. Så långt innebär förslaget icke något nytt
inom lagstiftningen. Ett flertal gällande strafflagar, bland andra den danska
och den norska, innehålla redan föreskrifter i sådan riktning. Förslaget går
emellertid längre. Det bar visat sig, att en allmän föreskrift i strafflagen, att
vid ådömande av bötesstraff hänsyn skall tagas till den sakfälldes betalningsförmåga,
hittills haft svårt att göra sig gällande i praktiska livet: och det
torde väl även kunna sägas, att en dylik föreskrift är alltför vag för att, där
den över huvud taget bleve tillämpad, kunna garantera ett något så när jämnt
utmätande av bötesbeloppen. Dessa olägenheter söker förslaget övervinna genom
en sådan anordning av bötesutmätningen, att domaren tvingas att uppdela
denna på två från varandra skilda tankeoperationer, en avseende straffets avpassande
efter brottslighetens svårhet och den andra åsyftande det slutliga bötesbeloppets
ställande i behörig relation till betalningsförmågan.

Så tillvida synes mig förslaget innebära ett så bestämt framsteg i förhållande
till det i vår nu gällande rätt antagna och i tillämpningen till en avsevärd
principlöshet ledande sättet att ordna saken, att jag anser mig böra på det livligaste
tillstyrka ett genomförande snarast möjligt av dessa dess grundtankar.
Visserligen får man ej tänka sig, att härigenom alla större svagheter skulle
vara borteliminerade från bötesstraffet såsom huvudstraff, men de som kvarstå
äro i stort sett antingen — såsom t. ex. svårigheten att vid straffmätningen
taga tillbörlig hänsyn till den olika psykiska verkan själva domfällandet medför
på olika individer — sådana, som vidlåda allt utövande av straffande verksamhet
från det allmännas sida, eller i varje fall sådana, som äro oskiljaktiga

Kungl. Majlis proposition nr 19-i.

från bötesstraffet såsom straffart, hur det än är anordnat, såsom exempelvis
den, som ligger däri, att det alltid kommer att finnas brottslingar, vilka överhuvud
taget icke förmå utgiva något som helst bötesbelopp eller i varje fall
endast ett så obetydligt belopp, att dess utdömande i allmänna meningen skulle
beröva bötesstraffet som straffart dess allvar och till följd därav betaga det
förmågan att verka i allmän preventiv riktning.

Det är emellertid ej nog att bötesstraffet i och för sig ådömes efter riktiga
principer. För dess effektivitet fordras också, att de enskilda bötesdomarna i
stort sett vinna sådan tillämpning, att dessa principer praktiskt komma till
sin rätt; och detta kan naturligvis icke ske, annat än örn verkställigheten i
största möjliga utsträckning blir sådan, att bötesstraffet icke förlorar sin karaktär
av förmögenhetsstraff. Detta mål söker departementschefen vinna dels
genom ett särskilt förslag till lag angående frist vid böters erläggande och dels
genom förslag till en viss skärpning av det förvandlingsstraff, som icke kan
undvaras såsom yttersta remedium, därest av en eller annan anledning böterna
ej skulle erläggas. Även de tankar, som ligga till grund för dessa förslag, synas
mig bärande och värda att förverkligas.

Örn jag således anser mig böra i stort sett förorda, att bestämmelser av den
huvudsakliga innebörd de nu berörda lagförslagen innefatta snarast möjligt
införlivas i vår strafflagstiftning och detta av de skäl departementschefen
anfört även utan att någon rubbning samtidigt sker i straffsystemet i övrigt,
kan jag — bortsett tillsvidare från vissa betänkligheter i fråga om detaljer i
förslagen, till vilka jag längre fram återkommer — icke annat än känna mig
tveksam inför tanken att till en början genomföra de nya grundsatserna allenast
inom en del av straffrätten. Det skall naturligtvis alltid komma att medföra
vissa svårigheter att jämsides med varandra tillämpa två till utgångspunkten
så olika system som dagsbotssystemet och vårt nuvarande system för bötesstraffet;
och även örn dessa svårigheter skulle kunna genom jämkningar i förslagen
bortelimineras i ännu någon mån utöver vad som skett genom de förändringar
i det ursprungliga utkastet de remitterade förslagen innebära, kunna,
såsom departementschefen framhållit, alla oegentligheter icke undvikas, så
snart man vill försöka med en allenast partiell reform. Det är ej heller uteslutet,
att en dylik principiell motsättning mellan den allmänna straffrättens
och specialstraffrättens bötessystem åtminstone till en början kan komma att
verka förvirrande på allmänhetens uppfattning. I Finland har man ju också
ansett sig böra genomföra dagsbotssystemet på en gång över hela linjen.

Då jag likväl anser mig böra lämna vad departementschefen föreslagit utan
principiell anmärkning även härutinnan, så beror detta å ewa sidan på att jag
anser dagsbotssystemet innebära ett så viktigt framsteg i förhållande till vårt
nuvarande bötessystem, att dess införlivande med vår straffrätt icke bör uppskjutas
med mindre de svårigheter, som möta för dess genomförande, visa sig
vara av alltför allvarlig art, något som jag icke kan anse vara fallet, och å
andra sidan på det av departementschefen berörda skick, i vilket vår specialstraffrätt
för närvarande befinner sig och som medför, att ett genomförande
av dagsbotssystemet även på specialstraffrättens område icke låter sig göra

Kungl. Maj:ts proposition nr 19J>.

utan en detaljerad omarbetning av dithörande sträffstadganden, ett så tidsödande
företag, att det helst synes böra ske successivt, i den mån de särskilda
författningarna eljest komma i fråga att överses. Ett sådant tillvägagångssätt
förordas också i senaste danska straff lagskommissions betänkande för Danmarks
del.

Klokt torde emellertid vara att, på sätt det tredje av de remitterade förslagen
avser, söka såvitt möjligt mildra motsättningen mellan de båda systemen genom
ett stadgande, att vid utmätande av böter, som ej äro att bestämma i dagsböter,
skäligt avseende skall fästas vid den sakfälldes betalningsförmåga, om
än en sådan bestämmelse icke låter sig tillämpas på andra straffstadganden än
sådana, som innehålla en straffskala tillräckligt vid att lämna plats för ett
dylikt hänsynstagande vid sidan av iakttagandet av övriga grunder för bötesstraffets
utmätande.

Upptages ett sådant stadgande i lagstiftningen, lärer detta emellertid föra
med sig behovet av ännu en åtgärd för de båda systemens närmande till varandra.
Det kan ej undvikas, att med ett dylikt stadgande de nuvarande bestämmelserna
örn böters förvandling vid bristande betalning komma att bliva
i viss mån mindre lämpliga. Har domstolen, under antagande av att den sakfällde
i ekonomiskt hänseende intager en mera gynnad ställning, ådömt honom
ett jämförelsevis högt bötesstraff och det sedan skulle visa sig, att detta
antagande var oriktigt och att han ej kan gälda böterna, kan han inom vissa
gränser komma att få undergå ett förvandlingsstraff, som är strängare an som
motsvarar den svårhetsgrad hos brottet, från vilken domstolen utgått vid straffets
utmätande. Maximigränsen för förvandlingsstraffet, 60 dagars fängelse,
gör sig nämligen i förevarande hänseende ej gällande, förr än ganska högt upp
på straffskalan. På denna oegentlighet, som dock kanske har mera teoretisk
än praktisk betydelse, — domstolen får ju i varje fall icke överskrida straffskalans
maximum — lärer emellertid, såvida man ej vill inlåta sig på mera
invecklade och svårtillämpliga bestämmelser, icke kunna rådas bot annat än
genom anlitande av nådeinstitutet i förekommande fall. Men man kan även
tänka sig ett motsatt förhållande. Domstolen kan med hänsyn till förebragt
utredning örn den sakfälldes fattigdom hava ådömt honom ett särskilt lågt
bötesstraff, men denne gör likväl icke någon ansträngning att betala böterna,
ehuru han gott skulle kunna göra det. Det förvandlingsstraff, som i sådant
fall skall träda i stället för böterna, blir med hänsyn till det sänkta bötesbeloppet
väsentligt kortare än med tillämpning av det nu gällande systemet. Det
finnes, såvitt man ej vill övergiva förvandlingen efter en fix skala, ingen möjlighet
att, såsom då fråga är örn förvandling av dagsböter, verkställa förvandlingen
utan hänsyn till den nedsättning i bötesbeloppet, som betingats av den
sakfälldes mindre goda ekonomiska ställning. Förvandlingsstraffet kommer i
dylika fall att bliva lägre, än som motsvarar domstolens uppfattning örn förbrytelsens
svårhet. Häri ligger otvivelaktigt en fara för straffbestämmelsernas effektivitet,
en fara, som är så mycket större, som en bestämmelse örn skyldighet
för domaren att vid straffutmätning enligt specialstraffrätten taga hänsyn
till betalningsförmågan med största säkerhet kommer att medföra en allmän

bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sämb 1G6 haft. (Nr 19-i.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 194■

sänkning av bötesbeloppen för den stora massan av de sakfällda. Jag kan ej
finna annat, än att en sådan bestämmelse som en nödvändig konsekvens måste
medföra, att även på specialstraffrättens område en höjning göres av förvandlingsstraffets
minimum, och jag kan ej se någon anledning, varför icke samma
minimum bör få gälla vid alla bötesförvandlingar. Möjligen bör emellertid detta
minimum, med hänsyn därtill att det nu är fråga endast örn ett provisoriskt
ordnande av saken, sättas något lägre än enligt förslaget. Jag har tänkt mig,
att en fördubbling av den nuvarande minimitiden, åtminstone tills närmare erfarenhet
vunnits, kunde vara tillfyllest. Från de synpunkter, från vilka man
har att utgå vid bestämmande av förvandlingsstraffets storlek, kan ett sådant
minimum säkerligen icke anses för högt. Även om något större belastning
av fängelserna till en början skulle bliva en följd av en sådan höjning av minimum,
får man väl utgå ifrån, att skärpningen av förvandlingsstraffet i
samband med ett rationellare utmätande av böterna i längden skall verka
i motsatt riktning, och det får härvid icke förbises, att den sänkning i bötesbeloppens
storlek för en stor del bötfällda, som, såsom ovan framhållits, är
att motse, ävenledes kommer att verka nedpressande på totalsumman av
fängelsedagar. Jag hemställer alltså örn sådant tillägg till vad som föreslagits,
att vid ali bötesförvandling fängelsestraffet ej må sättas under sex
dagar.

Beträffande det sätt, varpå det föreliggande ämnet behandlats i formellt
hänseende, anser jag mig redan i detta sammanhang böra erinra, att det synes
mig, som örn icke något vore att vinna av den uppdelning på tre olika lagar,
departementschefen låtit vidtaga. Tvärtom skulle på grund av vissa förhållanden,
till vilka jag återkommer vid tal örn de särskilda bestämmelserna, förenklingar
kunna uppnås, om det hela sammanfördes till en lag, som då borde
erhålla till rubrik »lag med vissa bestämmelser örn böter» eller något dylikt.

Förslaget till lag om dagsböter.

Rubriken.

Justitierådet Wedberg:

Att dagsböter nyttjas såsom pluralform för dagsbot förefaller att vara språkligt
mindre tillfredsställande. Anmärkningsvärdare är dock att själva termen
dagsbot synes vara vilseledande. Den är visserligen godtagen i Finlands lagstiftning,
men den är där motiverad av två grunder: dagsboten skall beräknas
efter medelinkomsten per dag, och vid bötesförvandling svarar tio dagars fängelse
mot högst tio dagsböter och varje ytterligare dags fängelse mot en dagsbot.
Ingen av dessa grunder föreligger enligt förslaget. Såsom vid 3 § skall
närmare beröras är det icke utan sina svårigheter att rätt förstå vad förslaget
menar med dagsbot, men antagligen är meningen att dagsboten icke skall svara
mot någon viss annan storhet per dag. Vid sådant förhållande är benämningen
dagsbot olämplig såsom ledande tanken in på oriktiga banor. Villigt medges
att en fullt lämplig icke är lätt att finna. Bötesenhet, botes- eller botskil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i. 51

ling (jfr vadeskilling o. dyl.) skulle äga den förtjänsten att vara fullt neutrala
beteckningar.

1-3 §§.

Justitierådet Alexanderson, med vilken regeringsrådet Planting-Gyllenbåga
instämde:

Den sakenliga uppställningen av innehållet i dessa paragrafer synes vara
följande. I sammanhang med eller i omedelbar anslutning till det grundläggande
stadgandet örn straffets ådömande i dagsböter angives brottslighetsgraden
såsom den norm efter vilken antalet dagsböter tillmätes; därnäst den
skala som härvid kommer till användning och dess relation till strafflagens
bötessatser; för det tredje de hänsyn efter vilka dagsbotens penningvärde i
varje särskilt fall skall fastställas. Slutligen anvisas domaren att i utslaget
angiva det penningbelopp som med tillämpning av vad sålunda bestämts skall
i böter gäldas.

Andra stycket i 3 § borde således uppflyttas till 1 § eller få inleda 2 § —
därvid uttrycket »svårhet» lärer böra utbytas mot annat —- och för att ej
bryta sammanhanget synes andra stycket i 1 § böra flyttas ned efter 3 §.
Ovan har jag givit uttryck för den mening, att till de i nämnda stycke stadgade
undantagen böra fogas andra.

Bestämmelserna i förevarande paragrafer synas vidare böra erhålla en formulering,
som är bättre ägnad att föranleda domaren att såsom straffdomens
kärnpunkt markera ådömandet av visst antal dagsböter. Med förslagets lydelse
ter sig detta moment mera såsom en bland premisserna till vad som
framstår såsom utslagets egentliga kläm eller ådömandet av det uträknade
beloppet penningböter. Med något förändrat ordval och andra smärre jämkningar
torde det antydda syftet kunna vinnas.

Att i lagtext giva en tillfredsställande beteckning för alla de faktorer, som
böra inverka på fastställandet av dagsbotens belopp, är utan tvivel omöjligt;
man måste lita till en förståndig rättstillämpning. Den »fria prövning», förslaget
giver domaren, torde också åsyfta icke blott befogenhet att rörande den
dömdes ekonomiska förhållanden nöja sig med ett visst mått av sannolikhetsbevisning,
utan även frihet att efter skiftande förhållanden förläna den ena
eller andra omständigheten större eller mindre vikt. Det synes dock som om
uttryckssättet i 3 § första stycket alltför ensidigt betonade en på egna ekonomiska
tillgångar eller förvärvsmöjligheter grundad betalningsförmåga såsom
norm; ej ringa hänsyn måste enligt min mening tagas till den brottsliges faktiska
levnadsstandard. Jag hemställer därför, att orden »andra på hans betalningsförmåga
inverkande omständigheter» måtte ersättas med »andra levnadsomständigheter»
eller något liknande.

Alldeles särskilt synes mig ett sådant — jag tror mig kunna säga — förtydligande
vara påkallat, om såsom enligt förslaget inga gränser uppställas
för domarens frihet vid dagsbottaxeringen. Men det torde böra vidtagas även
örn, såsom försiktigheten synes bjuda, man följer strafflagskommissionens
nästan enhälliga åsikt att maximi- och minimibelopp böra lagstadgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19%..

Vinnes ej avseende för ovan gjorda hemställanden om jämkningar i förslagets
uppställning, torde emellertid ordet »tillika» i 3 § första stycket böra utgå.

Justitierådet Wedberg:

Då i 1 § första stycket talas örn ådömande av bötesstraff enligt strafflagen,
inbegripas även sådana fall där jämlikt strafflagen för krigsmakten brott skall
straffas efter allmän lag. Härigenom uppstår den oegentligheten att medan
dagsbotsprincipen kan bliva tillämplig vid bötesådömande jämlikt andra stycket
i lil § strafflagen för krigsmakten, komma böter enligt första stycket att
utmätas så som föreskrives i den tillämnade lagen angående bestämmande av
böter i vissa fall. Denna oegentlighet är dock försvinnande liten i jämförelse
med den som innebäres i hela läggningen av den föreslagna reformen; och
då härtill kommer att bötesbestämmelserna i sistnämnda paragraf endast mycket
sällan tillämpas, vill jag icke hemställa örn någon åtgärd för den anmärkta
oegentlighetens förebyggande.

Lika med justitierådet Alexanderson anser jag att i de fall, där jämlikt
tryckfrihetsförordningen brott skall straffas efter allmän lag, böter böra utmätas
icke efter dagsbotsprincipen utan efter den för specialstraffrätten avsedda
regeln. Vad angår de bötesstraff som tryckfrihetsförordningen själv
utsätter, bliva de nya reglerna, som ju sakna grundlags natur, icke tillämpliga.
Detta gäller icke blott den första straffbestämmelsen i § 2 mom. 4, som
uttryckligen föreskriver att inom böteslatituden (»etthundra riksdaler eller
mera») straffmåttet skall bestämmas »efter brottets beskaffenhet».

Det är icke lätt att av lagtexten komma till klarhet örn, vilken storhet dagsboten
egentligen skall uttrycka; och i remissprotokollet lämnas ej annan vägledande
upplysning än att dagsboten är en rent artificiell bötesenhet, som ingalunda
sammanfaller med inkomsten per dag. Emellertid är lagtexten, frånsett
de tillagda orden »efter fri prövning», av alldeles samma innehåll som motsvarande
bestämmelse i 2 kap. 20 § av 1916 års förberedande utkast och 7 kap.
15 § i strafflagskommissionens förslag. De kommentarier, som givits till dessa
äldre bestämmelser, borde alltså kunna tjäna till ledning. Men på grund av sin
inbördes olikhet skänka ej heller de den hjälp för lagtextens tydning som man
gärna ville äga. Om 1916 års utkast yttrade sålunda dess upphovsman samma
år (se förutnämnda förhandlingar s. 47—48) att dagsboten måste förstås så, att
man vill ha fram det kvantum, som av den bötesdömde kan läggas åsido utan
att han lider nöd och brister i sin försörjningsskyldighet; domaren borde låta
dagsboten uttrycka vad, enligt hans tanke, den dömde kunde med settersta
sparsamhet undanlägga per dag. I ett fyra år senare tryckt akademiskt program
angives åter såsom ledande fram till dagsboten en, såsom det vill synas,
väsentligen annan tankegång. För varje person — heter det där — kan såsom
ett allmänt bötesmaximum tänkas ett belopp, vars utkrävande normalt
kan anses innebära ett lidande, som närmar sig till eller någorlunda motsvarar
det allmänna minimum för fängelsestraffet; dagsboten utgör den kvot, som
uppkommer örn sagda belopp divideras med det högsta antal dagsböter som

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

lagen medger. I strafflagskommissionens motiv (s. 284—285) resoneras på
samma sätt som i nyssnämnda program.

Även det danska strafflagsförslaget av år 1923 har, i § 54, samma regel
örn dagsbotsbeloppet som 1916 års förberedande utkast. Men motiverna till
det danska förslaget synas, jämte det de i huvudsak godtaga den svenske förslagsställarens
anvisning från 1916, också hava sin särskilda uttolkning av
lagtexten. Det säges (s. 131—132) dels att för de mindre bemedlade bör som
bötesenhet sättas den dagliga arbetsinkomsten med avdrag av det till livets
uppehälle absolut nödvändiga beloppet och att den sålunda bestämda bötesenheten
bör för de bättre ställda ökas efter en naturlig progression, med avdragets
successiva minskning ned till noll, dels att i månget fall den dagliga ungefärliga
förbrukningen kan tjäna till ledning för dagsbotsbeloppets fastställande.

Vad som skall anses ligga i orden »efter fri prövning» förefaller också att
vara mindre tydligt. Anmärkas bör att redan 1916 och 1920 betonades i något
växlande ordalag att domaren måste hava fria händer vid uppskattningen. I
remissprotokollet framhålles emellertid att 1916 års utkast i motsats till strafflagskommissionens
förslag ej uppställer några gränser för domarens fria prövning.
Härav frestas man att tro de citerade ordens uppgift ej vara annan än
att fästa uppmärksamheten på frånvaron av maximum och minimum. Eljest
läge närmast till hands att anse dem skola befria domaren från alla legala bevisregler
och möjligen också giva honom en anvisning att icke låta utredningen
örn betalningsförmågan taga alltför stora proportioner. Att i den fria
prövningsrätten inlägga befogenhet för domaren att oavsett betalningsförmågan
underlåta all proportionering där sådan i anseende till förbrytelsens art
funnes icke böra äga rum, synes däremot icke möjligt. En sådan tolkning skulle
annars äga den förtjänsten att föra dagsbotssystemet icke obetydligt närmare
den för specialstraffrätten föreslagna ordningen.

I anslutning till det sist sagda må vidare anföras följande. Att vid utmätning
av bötesstraff skäligt avseende skall fästas vid den sakfälldes betalningsförmåga
förefaller att vara ett mål vars uppnående borde kunna tillfredsställa
även dagsbotssystemets anhängare. Då den för specialstraffrätten tillämnade
regeln av sådant innehåll icke godtages för allmänna strafflagens
område, är det emellertid tydligt att förslaget vill nå längre. Dess mål synes
ej gärna kunna vara annat än att dagsbotsbeloppet skall i allt väsentligt bestämmas
genom en med hänsyn blott till — den omsorgsfullt utredda — betalningsförmågan
och enligt strängt proportionella grunder verkställd uträkning;
att en sådan uträkning stundom kan leda till mindre skäligt resultat lärer
vara en risk som systemets anhängare äro beredda att taga. Visserligen säges
det i remissprotokollet att man tillsvidare torde böra nöja sig med att åt domstolen
bereda tillfälle att efter omständigheterna fästa skäligt avseende vid
olikheten i betalningsförmågan och på detta sätt försiktigt bryta med
det gamla och hävdvunna samt småningom vänja folket vid den nya
åskådningen, men det tillägges att denna nya åskådning längre fram
bör kunna allt fullständigare genomföras. Vidare beter det att detta fullstän -

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

digare genomförande skall ske i mån som det korta frihetsstraffet bringas att
försvinna och förvandlingsstraffet göres väsentligt allvarsammare. Det vore,
synes det mig, av intresse att veta — förutom vad som verkligen ligger i den
nya åskådningen — örn det fullständigare genomförandet också anses kräva
en annan avfattning av reglerna örn dagsbotsbeloppet och, i jakande fall, huru
dessa då skulle komma att lyda, eller örn meningen är att den nu föreslagna
formuleringen medger att, allt efter olika domares smak, den nya åskådningen
från början göres gällande i helt olika omfattning.

Jag finner det sålunda högeligen önskligt att dagsbotsbegreppet blir närmare
klarlagt, men misströstar örn att sådant skall visa sig möjligt. Desto
mer påkallat anser jag det vara att ett minimum och ett maximum för beloppet
utsättes, något som föreslagits av strafflagskommissionen och även synes
stå i god överensstämmelse med departementschefens önskan att vid reformens
genomförande må framgås försiktigt. Departementschefen motsätter sig en
begränsning uppåt, emedan den lätt kan få den verkan att dagsbotsbeloppet
för mycket egaliseras i fråga örn de förmögnaste, så att bötesstraffet endast i
fråga örn mindre bemedlade bötesdömde i nämnvärd grad proportionaliseras
till betalningsförmågan. Då strafflagskommissionen föreslår ett maximum så
högt som ettusen kronor, torde dock härmed lämnas domstolen fullt tillräckligt
utrymme för straffmätningen.

I rent redaktionellt avseende vill det synas som örn gången av ett bötesådömande
sådant förslaget vill hava det, och den avgörande betydelse som
fästes vid att domen framför allt gäller dagsbotsantalet, skulle klarare framstå
ifall bestämmelserna om ådömandet sammanfördes i en enda paragraf,
vars ingress innehölle att bötesstraff skall ådömas i dagsböter och som vidare
i tre avdelningar angåve det närmare sättet härför, nämligen under 1 att först
straffet skall bestämmas i visst antal dagsböter efter brottets svårhet och att
det antal dagsböter, som kan ifrågakomma, för varje fall rättar sig efter den
för brottet gällande bötesskalan så, att en dagsbot svarar mot fem riksdaler,
tvä mot tio o. s. v., under 2 att därefter värdet av en dagsbot skall fastställas
o. s. v., och under 3 att slutligen det penningbelopp skall utsättas som efter
det fastställda värdet svarar mot dagsböternas antal och förty skall erläggas.
Att en sådan lagtext skulle i sak överensstämma med det inom justitiedepartementet
uppgjorda utkastet synes obestridligt. Däremot måste ju erkännas att
avfattningen av det remitterade förslaget kan ge anledning till tvekan örn
icke fastställandet av dagsbotens belopp, 3 § första stycket, bör föregå bestämmandet
av dagsbotsantalet, 3 § andra stycket. Ordet »tillika» i första
stycket lärer dock visa att i själva verket förslaget icke avser att i sak skilja
sig från utkastet, Remissprotokollet antyder ej heller motsatsen.

Justitierådet von Seth:

Genom stadgandet i 1 § första stycket begränsas dagsbotssystemets tillämplighet
till endast böter enligt allmänna strafflagen. Skälet härtill har jag
redan berört. Specialstraffrättens bötesbestämmelser äro i allmänhet ej sådana.
att en övergång till dagsbotssystemet kan ske utan en detaljerad örn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

arbetning av desamma. På ett område föreligger emellertid ej denna svårighet.
nämligen såvitt angår militärstraffrätten. Inom denna hänvisas i en
mängd fall till straffbestämmelserna i allmänna strafflagen och för alla dessa
fall skulle alltså dagsbotssystemet, då straffet blir böter, komma till tillämpning.
I övrigt förekommer bötesstraff endast i mycket begränsad mån, antingen
på grund av direkt stadgande i lagen (lil § och möjligen 83 §) eller
till följd därav att vissa bestämmelser i allmänna strafflagen, nämligen de örn
delaktighet och om vissa straffminskningsgrunder, enligt 33 § skola lända till
efterrättelse jämväl vid tillämpningen av strafflagen för krigsmakten. Bötesstraffet,
där det förekommer, är också i det närmaste anordnat i överensstämmelse
med allmänna strafflagens bestämmelser i ämnet. Det synes med hänsyn
härtill, som örn dagsbotssystemet borde genomföras över hela linjen inom
militärstraffrätten samtidigt som det införes i den allmänna strafflagen. Jag
anser mig därför böra hemställa örn sådan ändring i förevarande stadgande,
att det kommer att omfatta jämväl ådömande av bötesstraff enligt strafflagen
för krigsmakten. Iakttages detta, bör förslagets ingress lämpas därefter.

Beträffande ifrågavarande stycke synes i övrigt ej annat vara att erinra,
än att, örn det överhuvud taget skall anses erforderligt att det direkt uttalas
i lagen, att straffet skall bestämmas i visst antal dagsböter, detta torde böra
ske redan här för att därigenom underlätta den förenkling i avfattningen av
följande paragrafer, varom jag längre fram kommer att hemställa.

I andra stycket av samma paragraf omtalas vissa fall då, oaktat det bötesstraff,
varom fråga är, är fastställt i strafflagen, dagsbotssystemet icke skall
komma till tillämpning. Grunden till dessa undantag är självklar. Det kan
emellertid, såsom inom lagrådet redan framhållits, ifrågasättas, örn icke övervägande
skäl tala för att ännu ett undantag göres. I 3 § tryckfrihetsförordningen
hänvisas i en mängd punkter till allmänna strafflagens straffbestämmelser
medan i andra punkter särskilda straff, däribland även bötesstraff,
utsättas. Det kan ej vara lämpligt att i dessa fall, som ju till sin karaktär äro
tämligen likartade, två olika bötessystem komma till tillämpning. Såvitt angår
den periodiska pressen skulle för övrigt dagsbotssystemets tillämpning på
tryckfrihetsbrott lätt kunna föranleda till ett utsträckt användande av ekonomiskt
och i övrigt undermåliga personer såsom ansvariga utgivare, och dessutom
gör stadgandet i 4 § 7 punkten tryckfrihetsförordningen, att användandet
av dagsbotssystemet på pressförbrytelser skulle bliva alldeles förfelat.

Ej heller vad som ifrågasättes i förslaget till lag angående bestämmande av
böter i vissa fall lämpar sig på grund av vad ovan anförts att komma till användning
vid brott, som avses i 3 § tryckfrihetsförordningen; och lika olämpligt
blir det på grund av straffbestämmelsernas karaktär även i fråga örn
böter, som eljest kunna ådömas i tryckfrihetsmål. Det lärer för övrigt kunna
ifrågasättas, örn icke en tillämpning av sistnämnda förslags bestämmelse vid
utmätande av böter i tryckfrihetsmål skulle innebära en sådan ändring i tryckfrihetsförordningens
straffsystem, att den ej kan genomföras i form av allmän
lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

Jag hemställer alltså, att ett generellt undantag från den nya lagstiftningens
giltighet måtte göras för alla böter i tryckfrihetsmål.

Iakttages detta och sammanföras, på sätt jag förut hemställt, samtliga de
nya bestämmelserna i en lag, bör undantaget i andra stycket av förevarande
paragraf kunna sammanföras med undantaget för böter i tryckfrihetsmål och
såsom en särskild paragraf intagas efter bestämmelserna örn de nya sätten för
utmätande av böter och måhända, såsom längre fram kommer att beröras,
efter även bestämmelsen örn anstånd med böters erläggande.

En förenkling skulle vinnas, örn 2 § sammanfördes med nästa till en paragraf.
Då kunde andra stycket i nuvarande 3 § utgå och vad där utsäges få
inleda första stycket i den nya paragrafen, vilket i övrigt borde upptaga innehållet
i förslagets 2 § med — förutom den jämkning, som följer av militärstraffrättens
medtagande — allenast den förändringen, att vad här säges örn att bötesstraffet
skall bestämmas i visst antal dagsböter, på sätt jag förut hemställt,
överflyttas till 1 §, örn det överhuvud taget anses böra bibehållas. Örn sålunda
första och tredje styckena i 3 § finge bilda andra och tredje styckena i den nya
paragrafen kunde ordet »tillika» i förstnämnda stycke bibehållas, något som
eljest icke lärer vara lämpligt.

Första stycket i 3 § innehåller en av hörnstenarna i den nya lagstiftningen.
Vad där utsäges lärer också i huvudsak kunna godtagas. Erinras må emellertid
att, såsom även framgår av vad departementschefen uttalat dels till statsrådsprotokollet
och dels i annat sammanhang, det icke är avsikten att framtvinga
ett noggrant utforskande av den sakfälldes individuella betalningsförmåga
och att denna ej heller får vara ensamt avgörande. För t. ex. en
hustru eller en son utan eller med endast ringa egen inkomst, men som åtnjuter
rikligt underhåll av en förmögen make respektive fader, bör det naturligtvis
icke vara enbart den egna betalningsförmågan, som blir avgörande. Ett utmätande
av dagsbotens belopp allenast efter denna skulle kunna leda till rent
av stötande resultat. Vidare får ej heller dagsbotens belopp fastställas efter
betalningsförmågan sådan den kan vara, örn den bedömes direkt med hänsyn
till den sakfälldes förmögenhet. Bötesstraffet skulle då kunna komma att
verka som ett rent konfiskationsstraff, vilket säkerligen icke är avsett. Ovanberörda
synpunkter skulle, synes det mig, komma bättre till sin rätt, örn med
någon jämkning i uttrycken lagrummet finge utsäga, att med hänsyn till den
sakfälldes inkomst och dennas härflytande ur förmögenhet eller andra inkomstkällor,
hans försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt domstolen
skulle efter ty prövades skäligt fastställa visst belopp i penningar, som
skulle för honom utgöra en dagsbot.

Genom införandet av orden »efter ty prövas skäligt» skulle även vinnas en
annan fördel. Såsom redan antytts, kunna fall förekomma, då den sakfällde
överhuvud taget icke mäktar utgiva något bötesbelopp alls, eller där hans
betalningsförmåga är så ringa, att det bötesbelopp, som, örn hänsyn toges endast
till denna, skulle kunna komma i fråga att utdömas, bleve så obetydligt,
att ett sådant ådömande av böter skulle menligt inverka på bötesstraffets förmåga
att verka i allmänpreventiv riktning. Och å andra sidan kan en för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

seelse vara sådan, att det skulle verka rent av exorbitant, om dagsboten för
en mera välsituerad sakfälld skulle bestämmas ända upp till den gräns, som
bestämdes av hans betalningsförmåga. Betydelsen av dessa synpunkter blir
så mycket större, som ju enligt förslaget dagsbotssystemet skulle, åtminstone
tillsvidare, bliva tillämpligt även på en grupp i strafflagen behandlade förseelser,
som, enligt vad departementschefen själv medgivit, föga ägna sig för
en dylik tillämpning, nämligen fylleriförseelserna. Strafflagskommissionens
majoritet har också tagit hänsyn till dessa förhållanden och med hänsyn till
dem velat fastställa ett absolut minimibelopp samt för de flesta fall även ett
absolut maximibelopp för dagsboten. Även örn man förstår, att departementschefen
med sin utgångspunkt ej velat inlåta sig härpå, synes det, som örn de
anförda synpunkterna ej finge lämnas alldeles åsido. En anvisning till domstolarna
att i lämplig mån beakta dem skulle, synes det mig, ligga i den hänvisning
till en skälighetsprövning, som enligt det ovan sagda borde inflyta i
paragrafen. Intages icke en sådan hänvisning, synes det mig icke kunna underlåtas
att antingen från dagsbotssystemets tillämplighet undantaga fylleriförseelserna,
beträffande vilka väl då skulle komma att gälla den föreslagna
bestämmelsen örn utmätande av böter, som ej äro att bestämma i dagsböter,
eller också fastställa maximum och minimum för dagsbotens belopp vid dylika
förseelser.

Sammanföres, på sätt jag hemställt, förslagets 3 § med 2 § till en paragraf,
skulle såsom 3 § komma stadgandet örn utmätande av bötesstraff, som ej är
att bestämma i dagsböter, samt såsom 4 och 5 §§ bestämmelserna örn undantag
från lagens tillämplighet för böter i tryckfrihetsmål och för de fall, som
omförmälas i nuvarande andra stycket av 1 §, samt örn anstånd med böters
erläggande, i ordning efter varandra allt efter som man anser lämpligt och
med stadgandet i 5 § 15 punkten tryckfrihetsförordningen överensstämmande
att öppna möjlighet för beviljande av anstånd med erläggande av böter i tryckfrihetsmål.

4—8 §§.

Justitierådet Alexanderson, med vilken regeringsrådet Planting-Gyllenbåga
instämde:

Med allt erkännande av det önskvärda att vid framtida omdaning av straffsystemet
kunna avskaffa alltför kortvariga förvandlingsstraff, kan jag icke
tillstyrka, att den nu föreslagna partiella reformen av bötesstraffet utsträckes
att gälla även bötesförvandlingen. Såsom departementschefen anfört, är det
visserligen en nödvändig konsekvens av dagsbotprincipen att så långt denna
princip gäller göra förvandlingsstraffets längd beroende icke av det penningbelopp
som skall gäldas, utan av dagsböternas antal. Men därvid synes man
för närvarande böra stanna. Enligt förslaget åter skola för de två huvudgrupperna
av bötesstraff tillämpas två skilda förvandlingstabeller, som icke
löpa parallellt, utan skära sig. Närmare bestämt skall upp till 19 dagsböter
(= 95 kronor andra böter) dagsbotförvandlingen äga rum efter en strängare

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

norm — i början långt strängare; därefter minskas avståndet till dess vid 20
dagsböter (= 100 kronor) tabellerna sammanfalla. Därpå stannar dagsbottabellen
i sin tur efter till dess vid 29 dagsböter (= 145 kronor) dess förvandlingsstraff
blivit tre dagar kortare än den andra tabellens, vilket avstånd för
alla högre bötessatser bibehålies.

Det måste enligt min mening befaras, att detta mätande med skilda mått
skall i tillämpningen te sig såsom en godtycklig orättvisa. Visserligen har till
rättfärdigandet av den stora olikheten i minimum av förvandlingsstraff erinrats,
att dagsböter skola så tillmätas, att förmågan att gälda dem ej behöver
brista. Men oavsett att denna fordran även efter en total reform aldrig skall
kunna och svårligen ens bör upprätthållas annat än i grov approximation, är
det tydligt att under det nu föreslagna provisoriet en dylik sträng tillämpning
av proportionaliseringsgrundsatsen ej kan förväntas genomförd, liksom den enligt
flera uttalanden i remissprotokollet ej heller är åsyftad. Den nämnda olikheten
i förvandlingshänseende synes dessutom ägnad att, vad de lägre bötessatserna
angår, låta motsättningen mellan de båda bötessystemen framstå mera
utpräglad än avsikten torde vara och därmed ock att föranleda en alltför slapp
tillämpning av regeln örn skälig hänsyn till ekonomiska villkor vid utmätande
av bötesstraff efter specialstraffrätt.

Men även om förslagets minimisats vid förvandling av dagsböter, emot vad
jag alltså hemställer, behålles oförändrad eller i allt fall höjd över den vid
annan bötesförvandling gällande, synas övriga i förvandlingsskalan företagna
ändringar icke på något sätt vara betingade härav. I remissprotokollet angives
ej skälet till att icke tabellerna från och med 20 dagsböter (= 100 kronor
andra böter) och uppåt fått följas åt enligt evalveringen: varje påbörjat ytterligare
antal av fyra dagsböter eller belopp av tjugu kronor andra böter umgälles
med en dags ytterligare fängelse. Och själv har jag icke kunnat finna
giltig anledning härtill.

Visserligen skulle en ändring härutinnan, om 6 § i förslaget bibehölles
oförändrad, medföra, att vid sammanläggning av förvandlade dagsböter och
förvandlade andra hofer fängelsestraffet bleve för strängt utmätt i vissa fall,
där förslagets ståndpunkt skulle leda till riktigt resultat, nämligen vid dagsbotstraff
överstigande 28 dagsböter. Men denna oegentlighet, som hos förslaget
motsvaras, såsom i ett flertal myndigheters yttrande framhållits, av
ett liknande fel vid sammanläggning av de kortare dagsbotstraffen med annat
bötesstraff, kunde efter vad det vill synas undanröjas över hela linjen genom
en omläggning av det i förslaget tillämpade tekniska förfarandet vid förvandlingen.
Felet i fråga är nämligen beroende av att vartdera slaget av bötesstraff
förvandlas för sig och därefter resultaten adderas. Sker sammanslagning
först och förvandlas den erhållna summan, uppnås däremot det resultat som
enligt mitt sätt att se är det riktiga. Denna sammanslagning förutsätter naturligtvis
att dagsböternas antal i och för förvandlingen omräknas i penningar
enligt de i 2 § fastställda relationstalen.

Vinner vad jag ovan i första hand hemställt beaktande, torde 4—8 §§ kunna
ersättas av en bestämmelse att vid förvandling till fängelse av bötesstraff, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

ådömts i dagsböter, varje dagsbot skall räknas till fem riksdaler. Därest åter
olikhet i förvandlingsstraffens minimum bibehålies, men avseende vinnes för
vad senast erinrats, erfordras ett tillägg av innehåll att vid förvandling av
sådana böter ensamt för sig eller efter sammanräkning med andra böter fängelsestraffet
i intet fall må sättas under åtta dagar.

I vilket fall som helst synes första stycket i 4 § böra utgå. Det innehåller,
så vitt jag kan finna, med en onödig variation i formuleringen blott vad redan
är stadgat i 2 kap. 10 § strafflagen.

Justitierådet Wedberg:

Örn den föreslagna höjningen av förvandlingsstraffets minimum från tre till
åtta dagar yttrar fångvårdsstyrelsen att den måhända kunde något minska
frestelsen för vissa bötesdömda att hellre taga förvandlingsstraff än betala
bötesbeloppet, men att det dock vore skäl att icke räkna mycket härpå. Styrelsen
framhåller tillika att det ligger nära att tänka sig att i följd av höjningen
antalet förvandlingsfångar inom fängelserna för dag räknat måste ganska
avsevärt ökas.

Redan med hänsyn till vad sålunda anförts av den myndighet, som är mest
förtrogen med hithörande förhållanden, finner jag mig böra avstyrka höjningen.
I övrigt anser jag, lika med justitierådet Alexanderson, att förevarande paragrafer
böra utbytas mot en bestämmelse att vid förvandling till fängelse av
bötesstraff, ådömt i dagsböter, varje dagsbot skall räknas till fem riksdaler.

Justitierådet von Seth:

Det sätt, varpå i 4:e och följande paragrafer förvandlingen av dagsböter
till fängelsestraff ordnats, kan, såsom framgår av de avgivna yttrandena, leda
till åtskilliga oegentligheter. Alla dessa oegentligheter skulle undanröjas,
örn i stället för de ifrågavarande bestämmelserna i 4 § infördes en allmän föreskrift,
att vid förvandling av dagsböter till fängelsestraff — att vid bristande
tillgång till böternas gäldande sådan förvandling skall ske, torde utan vidare
framgå av 2 kap. 10 § strafflagen — skall till grund för förvandlingen
läggas, icke det i domen utsatta bötesbeloppet, utan ett belopp i riksdaler
motsvarande fem gånger dagsböternas antal. Man får då fram ett från
alla hänsyn till den sakfälldes ekonomiska förhållanden frigjort belopp, som
exakt motsvarar domstolens i domen uttryckta uppfattning örn det begångna
brottets svårhet och som, hållande sig inom det tillämpade lagrummets straffskala,
utan svårighet låter sig förvandlas och örn så erfordras sammanräknas
med andra bötesbelopp.

Härutöver skulle sedan icke erfordras andra stadganden i lagen än örn det
nya minimum för förvandlingsstraffet, som på sätt jag förut utvecklat, borde
vinna tillämpning vid all bötesförvandling, samt — till undvikande av missförstånd
— därom att vad i lagen stadgas örn domstol skall äga tillämpning
jämväl i fråga örn poliskammare.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 19h.

Övergångsbestämmelsen.

Justitierådet Wedberg, regeringsrådet Planting-Gyllenbåga och justilierådet
Alexanderson:

örn samtliga lagförslag stadgas, att de träda i kraft den 1 januari 1928,
men beträffande lagen örn dagsböter göres den inskränkning, att den ej skall
tillämpas med avseende å straff för tidigare begångna brott. Denna modifikation
torde å ena sidan fått en alltför vittgående formulering, enär sammanläggningsreglerna
i 6 och 8 §§ tydligen böra tillämpas jämväl å sådana straff
för äldre brott, som skola med dagsbotstraff förenas. Å andra sidan synes den
för snäv så till vida, som den ej fått gälla även lagen örn bestämmande av
andra böter än dem, som i dagsböter ådömas, vilken lag icke kan fattas som
allenast ett lagfästande av gällande oskriven rätt. Rättelse i båda hänseendena
torde, om de båda lagarna sammanslås, lämpligen ske genom att orden
»i avseende å» i dagsbotlagens övergångsbestämmelse utbytas mot »vid bestämmande
av». Därmed skulle ock vinnas, att stadgandet i lagen angående frist
vid böters erläggande förbleve i övergångshänseende oberört av att inflyttas i
lagen örn dagsböter.

Justitierådet von Seth:

Iakttages vad jag härförut hemställt erfordras, förutom bestämmelse, att
den nya lagen ej skall äga tillämpning vid utmätande av böter för brott, som
begåtts före den dag lagen träder i kraft, även en föreskrift, att lagen icke
skall tillämpas vid förvandling av sådana böter, såvida icke med dem skola
sammanräknas böter ådömda efter den nya lagen, då ju alltid den nya minimitiden
för förvandlingsstraffet bör gälla.

Förslaget till lag angående frist vid böters erläggande.

Justitierådet Alexanderson, med vilken regeringsrådet Planting-Gyllenbåga
instämde:

Då lagen, enligt vad i remissprotokollet omnämnes, skulle bliva tillämplig
även å böter, ådömda i polismål, lärer den befogenhet som här gives domstol
uttryckligen böra angivas tillkomma även poliskammare. Liknande hänsyn
torde böra föranleda en jämkning av uttryckssättet i 3 § förslaget till lag örn
dagsböter.

Enligt förslaget skall domstolens befogenhet vara begränsad till att medgiva
en viss tids anstånd med betalning av bötesbeloppet i dess helhet. Inom anståndstiden
skall, enligt planerade administrativa bestämmelser, det stå den
sakfällde fritt att göra avbetalningar. Jag har icke kunnat finna något bärande
skäl, varför det skall vara domstolen betaget att till stöd för en svag karaktär
bestämma örn avbetalningar i vissa terminer med verkan att, örn en termin
försittes, allt vidare anstånd med böternas erläggande är förfallet. De
svårigheter i sammanläggningsväg, varom i remissprotokollet talas, synas icke
stegras härigenom. Däremot torde visserligen det i samma protokoll hävdade
billighetskravet, att den som gjort avbetalning å böter, men sedermera, enär

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

de ej gäldas till fullo, får bötesstraffet i dess helhet förvandlat till fängelse,
skall återfå vad utan befriande verkan erlagts, icke kunna genomföras annat
än i kriminallags ordning för det fall att bötesdel betalts inom en av domstol
fastställd termin, men vidare anstånd med böternas gäldande sedermera förfallit
och förvandling av straffet kommit till stånd. Emellertid synas knappast
avgörande betänkligheter behöva hindra att i förslaget infogas ett tilläggsstadgande
av innehåll, att örn böter förvandlats till fängelse, ity att tillgång
saknades till deras fulla gäldande, den sakfällde äger i den ordning Konungen
bestämmer återbekomma vad i avbetalning å böterna må vara erlagt.

Uttrycket »bevilja» torde böra utbytas mot exempelvis »medgiva», till förebyggande
av den tolkning att domstolens beslut örn anstånd vore beroende av
ett av svaranden i rätt ordning framställt yrkande, vilket bl. a. i det fall, att
frågan blir aktuell först i högre rätt, icke vore lyckligt. Även i andra hänseenden
torde förslaget böra undergå formell överarbetning, därvid den tyskt
lagspråk mera än svenskt tillhörande termen frist kunde ersättas med anstånd
(jfr t. ex. 193 § utsökningslagen i dess lydelse enligt lag den 29 maj 1925).

Justitierådet Wedberg:

Om böter skola rättas efter den sakfälldes betalningsförmåga, torde bötesbeloppet
icke böra sättas högre än att den sakfällde förmår betala det redan då
domen faller eller åtminstone då den vinner laga kraft (jfr strafflagskommissionens
betänkande s. 286). Jag kan sålunda icke finna annat än att, när böter
utmätas efter betalningsförmågan, anstånd med deras erläggande ofta blir
mindre behövligt än för närvarande. Måhända kan också domstolens prövning,
särskilt fastställandet av dagsbotens storlek, försvåras genom tvekan huruvida
det bör räknas med betalning omedelbart eller först efter ett halvår. Bötesanstånd
torde visserligen kunna vara till gagn i ett eller annat av de många fall,
då betalningsförmågan icke inverkar å straffmåttet, och kanske även i det hänseende
som beröres av fångvårdsstyrelsen i dess utlåtande. Men då, såsom i
remissprotokollet framhålles, redan nu under hand plägar i icke ringa utsträckning
medgivas att den bötfällde får uppskov med böteslikviden eller får fullgöra
denna avbetalningsvis, och då vidare indrivningen av böter regleras i administrativ
väg, finner jag den föreslagna lagen vara obehövlig.

I redaktionellt avseende är jag väsentligen ense med justitierådet Alexanderson.

Justitierådet von Seth:

Även i delar, som icke förut av mig berörts, är jag i huvudsak ense med justitierådet
Alexanderson i vad han erinrat mot förslagets formella avfattning.

Förslaget till lag angående bestämmande av böter i vissa fall.

Lagrådet fann förslaget icke föranleda något yttrande utöver vad förut anförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 24 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Bibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler lagrådets den
21 februari 1927 avgivna utlåtande över de den 11 januari 1927 till lagrådet
remitterade förslagen till

1) lag om dagsböter;

2) lag angående frist vid böters erläggande; och

3) lag angående bestämmande av böter i vissa fall.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:

»Beträffande omfanget av dagsbotsprincipens tillämpning har inom lagrådet
hemställts, att principen icke måtte vinna tillämpning vid bestraffning av
fylleriförseelser. Med hänsyn till dessa förseelsers talrikhet skulle dagsbotsprincipens
tillämpning å dem icke kunna undgå att medföra en stark ökning
av domstolarnas arbetsbörda. I Finland har, enligt vad inhämtats, principens
användning å dessa förseelser just ur nämnda, synpunkt visat mindre
tillfredsställande resultat. Anmärkas må även, att enligt de danska strafflagsförslagen
dagsbotsprincipen ej skulle vinna tillämpning å ifrågavarande förseelser.
Då härtill kommer, att anledning finnes till antagande att fylleriförseelserna
inom en nära framtid komma att överflyttas till specialstraffrätten,
anser jag mig böra efterkomma den inom lagrådet härutinnan gjorda hemställan.
Såsom en konsekvens härav böra, på sätt jämväl inom lagrådet erinrats,
fran dagsbotsprincipens tillämpning undantagas de med fylleriförseelserna nära
sammanhängande brotten enligt 11 kap. 15 § strafflagen.

Enligt det till lagrådet remitterade förslaget till lag örn dagsböter skulle
dagsbotsprincipen vinna tillämpning å de tryckfrihetsbrott, som enligt tryckfrihetsförordningen
skola bestraffas efter allmän lag. Med hänsyn till vad
inom lagrådet erinrats synas emellertid nämnda brott böra undantagas från
dagsbotsprincipens tillämpning. Att därjämte undantaga dessa brott ävensom
övriga tryckfrihetsbrott fran tillämpning av den särskilda bestämmelsen örn
utmätande av bötesstraff, som ej skall ådömas i dagsböter, anser jag ej behövligt.
I den mån tryckfrihetsförordningens stadganden (se t. ex. första

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

straffbestämmelsen i § 2 morn. 4) kunna anses utesluta, att vid bötesstraffs
utmätande någon hänsyn får tagas till den sakfälldes ekonomiska förhållanden,
kan i allt fall nämnda särskilda bestämmelse tydligen icke vinna avseende
med hänsyn till tryckfrihetsförordningens natur av grundlag.

Bötesstraff, som stadgas i strafflagen för krigsmakten, skola i de flesta
fall ådömas enligt allmänna strafflagen. I dessa fall skulle således utan särskild
föreskrift dagsbotsprincipen komma till användning. På grund av direkt
stadgande i strafflagen för krigsmakten (lil § och möjligen 83 §) ävensom
till följd därav, att allmänna strafflagens bestämmelser örn delaktighet
och örn vissa straffminskningsgrunder skola lända till efterrättelse jämväl vid
tillämpning av strafflagen för krigsmakten, kunna emellertid fall inträffa, då
bötesstraff utdömes direkt enligt strafflagen för krigsmakten och då följaktligen
i saknad av särskild föreskrift tillämpning av dagsbotsprincipen skulle
vara utesluten. Ehuru nyssnämnda fall äro av synnerligen ringa praktisk betydelse,
torde dock följdriktigheten påkalla, att, på sätt inom lagrådet hemställts,
stadgandet i 1 § första stycket i förslaget till lag örn dagsböter ändras
sa, att det kommer att omfatta jämväl adömande av bötesstraff enligt strafflagen
för krigsmakten.

En ledamot av lagrådet har erinrat, att med hänsyn till innehållet i 4 kap.
1 § strafflagen det i brist på uttrycklig bestämmelse i förslaget till lag örn dagsböter
syntes ovisst, huruvida dagsbotsprincipen skall anses tillämplig eller ej
i sådana fall, där gärning är straffbar enligt såväl allmänna strafflagen som
speciallag och båda lagbuden hava samma straffsats. Jag anser särskilt stadgande
i berörda avseende icke vara av behovet påkallat. I angivna fall torde
utan vidare få anses gälla, att allmänna strafflagens straffsats och därmed
även dagsbotsprincipen bör komma till användning.

Med hänsyn till erinringar inom lagrådet finner jag det i förslaget till
lag örn dagsböter. 3 § andra stycket, intagna stadgandet om dagsbotsbeloppets
beräknande böra i vissa avseenden förtydligas. Sålunda synas orden ''efter fri
prövning’ böra ersättas med ''efter ty prövas skäligt’. Härigenom torde än
tydligare komma till uttryck, att det vid dagsbotsbeloppets beräknande ej
är fråga örn någon proportionalisering med matematisk noggranhet, utan att
domstolen i varje fall skall utdöma ett straff, som enligt allmän rättsuppfattning
framstår såsom skäligt. Bestämmelsen att dagsbotsbeloppet skall
fastställas ''med hänsyn till den sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet
och andra på hans betalningsförmåga inverkande omständigheter’
avsågs innebära, att hänsyn jämväl skulle tagas till den sakfälldes faktiska levnadsstandard.
För att tydligare angiva detta synas orden ''andra på hans betalningsförmåga
inverkande omständigheter'' lämpligen kunna ersättas med ''andra
levnadsförhållanden’.

Beträffande dagsböters förvandling till fängelse hava lagrådets ledamöter
enhälligt föreslagit, att dagsböternas antal i och för förvandlingen skola omräknas
i penningar enligt de i 2 § förslaget till lag om dagsböter fastställda
relationstalen. Förvandlingen och erforderliga sammanläggningar skulle därefter
ske enligt stadgandena i 2 kap. 11 och 12 §§ strafflagen. Jag finner detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.

förslag böra vinna beaktande, då därigenom skulle undanröjas åtskilliga olägenheter,
som i förevarande avseende onekligen äro förenade med det remitterade
förslaget.

Inom lagrådet har hävdats, att samma minimum av förvandlingsstraff bör
stadgas vid förvandling av bötesstraff, ådömt i dagsböter, och vid annan bötesförvandling.
De skäl, som härför anförts, finner jag beaktansvärda. Tre ledamöter
anse, att berörda likhet bör ernås genom bibehållande jämväl vid dagsbotsförvandling
av nu gällande minimum tre dagars fängelse. Av en ledamot
åter föreslås, att för all bötesförvandling bör stadgas ett minimum av sex
dagars fängelse. En höjning av straffminimum vid förvandling av bötesstraff,
som ej ådömts i dagsböter, anser jag emellertid vara av alltför genomgripande
natur för att böra ifrågakomma vid nu avsedda begränsade reform. Då för
likhetens vinnande således endast återstår den först nämnda lösningen, anser
jag denna böra vinna beaktande.

Den av lagrådets samtliga ledamöter gjorda hemställan att de tre författningsförslagen
må samarbetas till ett enda, anser jag böra följas. På grund
härav ävensom i anledning av vissa i övrigt inom lagrådet framställda erinringar
synas en del jämkningar i de föreslagna bestämmelserna böra ske.

I anslutning till vad jag nu anfört har jag låtit omarbeta ifrågavarande lagförslag.
»

Departementschefen uppläser härefter i enlighet med det avgivna yttrandet
avfattat förslag till lag med vissa bestämmelser örn bötesstraffet (böteslag)
samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Stockholm 1927. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

263830