Kungl. Majlis proposition nr 164 (Proposition 1935:164)

Kungl. Majlis proposition nr 164.

Nr 164.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående ändrade grunder
för anordnandet av rundradioverksamheten i Sverige;
given Stockholms slott den 8 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 mars 1935.

N ärvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo, fråga
örn ändrade grunder för anordnandet av rundradioverksamheten i Sverige samt
anför därvid följande.

Rnndradioverksamlietens ordnande.

Genom beslut den 29 juni 1923 fastställde Kungl. Majit vissa riktlinjer
för anordnandet av rundradioverksamheten i landet. Den organisationsform,
som då till sina huvuddrag bestämdes och alltjämt är gällande, innebär, att
staten skall — genom telegrafstyrelsen — tillhandahålla för radiorörelsen erBihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 164. 1

Kungl. Majlis proposition nr lQh.

forderlig teknisk utrustning, medan programmens anskaffning och utförande
överlämnats till den enskilda företagsamheten och anförtrotts ett för ändamålet
bildat bolag, aktiebolaget Radiotjänst, i enlighet med en särskild överenskommelse
mellan telegrafstyrelsen och bolaget.

Aktiebolaget Radiotjänsts bolagsordning. Enligt för bolaget gällande bolagsordning
skall bolagets aktiekapital utgöra lägst 100,000 kronor och högst
300,000 kronor. Aktie skall lyda å 100 kronor. Alla aktier medföra samma
rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst.

Aktiekapitalet uppgår för närvarande till 180,000 kronor. Av aktierna hava
alltsedan bolagets bildande två tredjedelar innehafts av svenska tidningsföretag
och organisationer inom den svenska pressen samt en tredjedel av företag
inom den svenska radioindustrien och radiohandeln.

Bolagets styrelse skall bestå av sju ledamöter med det antal suppleanter, som
bolagsstämman beslutar. Kungl. Maj:t äger utse två styrelseledamöter och
en suppleant för dem. övriga styrelseledamöter jämte suppleanter väljas å
bolagsstämma för ett år i sänder. Avgående styrelseledamot och suppleant kan
återväljas. Kungl. Maj :t äger att till ordförande i styrelsen förordna en av de
utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna. Styrelsen utser inom eller utom sig
en verkställande direktör. Styrelsen är beslutför, när fyra ledamöter äro
tillstädes.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola årligen
utses två revisorer jämte lika antal suppleanter. Kungl. Majit utser
den ene revisorn jämte suppleant för denne, medan den andre revisorn jämte
suppleant väljes å bolagsstämma.

Överenskommelsen mellan telegrafstyrelsen och aktiebolaget Radiotjänst.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 oktober 1924 träffade telegrafstyrelsen
den 27 november samma år med aktiebolaget Radiotjänst en överenskommelse
angående rundradiorörelsens i Sverige ordnande. Efter det denna
överenskommelse undergått vissa jämkningar, träffades den 8 juni 1927 en ny
överenskommelse, vilken med däri sedermera vidtagna ändringar innehåller i
huvudsak följande.

Under överenskommelsens giltighetstid äger bolaget bedriva rundradiorörelse
i landet i enlighet med de villkor, som i överenskommelsen angivas. Styrelsen
ställer av densamma uppförda eller från enskilda övertagna rundradiostationer
till bolagets disposition för rundradioändamål under cirka 3,600 timmar
per år och station. Stationerna underhållas av styrelsen, som ock anskaffar
och underhåller materiel för rundradioprogrammens upptagande. Styrelsen
har att tillse, att stationerna hållas i jämnhöjd med teknikens framsteg, samt att
för rundradiorörelsens utveckling och förkovran ombesörja försök och experiment,
allt i den mån styrelsen så prövar erforderligt och denna gren av telegrafverkets
rörelse därtill lämnar tillgång. Bolaget åligger att anordna och bekosta
rundradioprogrammen vid samtliga av styrelsen drivna rundradiostationer
samt att, i den mån telegrafstyrelsen prövar så böra ske, bekosta
upptagningslokaler för varje dylik station jämte inredning. Tillstånd att

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b.

innehava radiomottagningsapparat (radiolicens) meddelas av telegrafstyrelsen,
som ombesörjer och bekostar inkassering av licensavgifterna. Av dessa
äger bolaget utfå dels vad som erfordras för täckande av med bolagets rörelse
förenade kostnader, dels och, såsom gottgörelse för sin medverkan till
rundradiorörelsens bedrivande, vad som utöver egna intäkter erfordras till nödiga
avskrivningar, avsättningar till skatte- och reservfonder samt utdelning
till aktieägarna. Vad bolaget sålunda äger utfå må dock icke, för kalenderår
räknat, sammanlagt överstiga ett belopp, motsvarande 3 kronor 30 öre per
licens för de 600,000 första licenserna samt 1 krona 65 öre per detta antal
överskjutande licens. Till grund för denna beräkning skall läggas det för
fjärde kvartalet nästföregående år förefintliga licensantalet. Kungl. Maj :t förbehålles
att bestämma, för vilka radiomottagningsapparater licensavgift skall
erläggas. Å bolagets inbetalta aktiekapital må till aktieägarna utdelas högst
7 procent för år, dock att, därest under ett eller flera år denna högsta utdelning
ej kunnat lämnas, av senare års utdelningsbara vinst må utbetalas vad
däri brustit. Till reservfond må icke avsättas mera, än att fonden vid varje
särskild tid uppgår till 10 procent av aktiekapitalet. — Rundradioprogrammen,
vilka skola vara av växlande art och skänka god förströelse samt överhuvud
taget vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio, skola
hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå och vara präglade av vederhäftighet,
saklighet och opartiskhet. Rundradiorörelsen skall så bedrivas,
att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas. Bolaget
skall vara underkastat de bestämmelser örn kontroll över rundradioprogrammen,
som Kungl. Maj:t kan komma att utfärda. Kör att biträda med upprättande
och granskning av radioprogrammen skall vid sidan av bolagets styrelse finnas
ett programråd med den närmare uppgift och sammansättning, som Kungl.
Maj :t efter förslag av bolaget bestämmer. Rundradioprogrammen må ej innehålla
andra dagsnyheter och därmed jämförliga meddelanden än sådana som
tillhandahållas genom Tidningarnas telegrambyrå aktiebolag (T. T.) eller annat
av telegrafstyrelsen och bolaget godkänt organ. Ersättning till T. T. för
anskaffande av nyhetsmaterial må ej överstiga ett belopp, motsvarande I6V2
öre per licens och år för de 500,000 första licenserna och 8V4 öre per detta antal
överskjutande licens. Annonsering eller reklam får icke i rundradioprogrammen
äga rum under annan form än att, därest någon bestrider kostnad
för program och den därmed förenade utsändningen eller lämnar bidrag till
privat rundradiostations drift, detta må göras till föremål för ett omnämnande.
Bolaget skall utan anspråk på ersättning dels ombesörja utsändande, i
samband med rundradioprogrammen, av sådana statliga meddelanden, som
telegrafstyrelsen bestämmer, ävensom, på anmodan av kuststation, meddelanden
örn nödsignaler från sjön, dels ock ställa sig till efterrättelse av
Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter örn ändring i utsändningstider ävensom,
på anmodan av kuststation, avbryta pågående utsändning, som stör nödsignaler
från sjön. Telegrafstyrelsen äger att — å annan tid än rundradiostationerna
enligt överenskommelsen ställts till bolagets disposition — nyttja desamma
jämte upptagningslokaler för sådan utsändning, som är avsedd för

Kungl. Maj:ts proposition nr 16h.

skolor och läroanstalter eller eljest för undervisningsändamål, ävensom för
spridande av statliga kungörelser och meddelanden samt för telegrafverkets
räkning. — överenskommelsen gäller numera, efter förlängning, intill utgången
av år 1935 samt förlänges, därest den icke minst sju månader före sagda tidpunkt
blivit från någondera sidan uppsagd, på ytterligare ett år och så allt
framgent. Nedlägger bolaget, efter överenskommelsens upphörande, rundradiorörelsens
handhavande, är bolaget skyldigt dels att hembjuda styrelsen
till inlösen de möbler, musikinstrument och anordningar i övrigt, som anskaffats
för rörelsen, därvid -— örn icke godvillig överenskommelse kan träffas
angående storleken av lösenbeloppet — detsamma skall bestämmas av tre
värderingsman, valda på sätt gällande lag örn skiljemän föreskriver, dels att
utan särskilt vederlag på telegrafstyrelsen överlåta gällande hyreskontrakt
rörande bolagets upptagningslokaler, vilka kontrakt telegrafstyrelsen är pliktig
att övertaga, i den mån de blivit av telegrafstyrelsen före tecknandet godkända,
dels ock att omedelbart träda i likvidation, efter vars avslutande det
belopp, varmed bolagets tillgångar må överstiga summan av det inbetalade
aktiekapitalet jämte aktieägarnas utdelningsrätt och övriga skulder, inbetalas
till telegrafstyrelsen.

Privata rundradiostationer. Förutom de statliga stationerna, till antalet 11,
finnas i landet 20 mindre stationer, som tillkommit på enskilt initiativ för
att tillgodose lokala behov. Enligt berörda överenskommelse äga dessa stationer
utan ersättning begagna sig av bolagets rundradioprogram. Telegrafstyrelsen
tillhandahåller de ledningar för programmens överförande till de
privata stationerna, som telegrafstyrelsen prövar erforderliga, samt bestrider
de kontanta bidrag till dessa stationers drift, som enligt av Kungl. Majit
fastställda grunder må komma att tillerkännas dem.

Programrådet. I enlighet med vad i omförmälda överenskommelse förutsatts,
fastställde Kungl. Majit den 12 december 1924 ett av bolaget framlagt
förslag till instruktion för programrådet. Denna ersattes den 15
oktober 1926 med en ännu gällande instruktion. Enligt denna har programrådet
till uppgift att vara ett vid sidan av bolagets styrelse stående organ
för samtliga svenska rundradioprograms granskning och bedömande från allmänna
synpunkter. Det åligger emellertid icke rådet att taga direkt befattning
med det löpande arbetet för programmens anordnande och sammansättning
eller att bära ansvaret för programvalet. Programrådet skall utgöras
av högst nio ledamöter. Av dessa utser Kungl. Majit en, tillika ordförande,
samt en ledamot såsom representant för de enskilda sammanslutningar, som
med vederbörligt tillstånd driva privata rundradiostationer. Av övriga ledamöter
utses en av telegrafstyrelsen, en av musikaliska akademien, en av stadskollegiet
i Stockholm samt en av folkbildningsförbundet och arbetarnes bildningsförbund.
Återstående antal ledamöter utses av Kungl. Maj :t efter förslag av
programrådet. Styrelseledamot i bolaget eller suppleant för sådan må ej
vara ledamot av programrådet. Bolagets verkställande direktör och programchef
böra och styrelsens ledamöter och suppleanter äro berättigade bevista

Kungl. Maj:ts proposition nr lQh. 5

programrådets sammanträden samt deltaga i dess överläggningar men ej i dess
beslut.

För programrådet har detsamma, i enlighet med vad i instruktionen angives,
fastställt arbetsordning. Enligt denna gäller, bland annat, att
programrådet, som under tiden september—maj skall sammanträda varje
månad och i övrigt i mån av behov, skall vid ordinarie sammanträde företaga
granskning av föregående månads program.

Utredning rörande rundradioverksamheten.

Riksdagen hemställde i skrivelse den 7 juni 1933, nr 259, att Kungl. Majit
ville föranstalta örn en allsidig utredning av rundradioverksamheten, omfattande
frågan huruvida och på vad sätt staten borde beredas ökat inflytande
över denna verksamhet. Riksdagen åberopade därvid innehållet i första kammarens
första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 och andra kammarens första
tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

I förstnämnda utlåtande, till vilket det senare ansluter sig, framhölls, hurusom
man, när genom Kungl. Maj :ts i det föregående omförmälda beslut den
29 juni 1923 riktlinjer uppdrogos för den svenska rundradioverksamheten,
helt naturligt hade endast ganska vaga föreställningar om det nya kommunikationsmedlets
utvecklingsmöjligheter. Rundradions starka utveckling hade
emellertid givit radion en kulturell och ekonomisk räckvidd, som vid verksamhetens
begynnelse icke kunde förutses. Rundradion hade vuxit upp
till en betydande samhällsfaktor, och det måste anses påkallat att efter
de första tio årens försök taga den nuvarande organisationen av
densamma under allsidig och förutsättningslös omprövning. Tillräcklig
erfarenhet syntes utskottet nu hava vunnits för ett bedömande av problemet,
örn det nuvarande systemet vore det mest ändamålsenliga. Den
undersökning, som utskottet sålunda förordade, vore icke avsedd att
hava karaktären av någon kritik mot vare sig telegrafverkets eller aktiebolaget
Radiotjänsts skötsel av rundradion; den borde göras helt förutsättningslös,
och uppmärksamhet borde i främsta hand riktas på rundradions kulturella
och folkuppfostrande uppgifter. En utredning syntes likaledes böra inrikta
sig på frågan örn sambandet mellan den statsunderstödda musik-, sångoch
teaterverksamheten samt rundradion. Frågan örn statsinflytandet över
rundradioverksamheten påkallade också uppmärksamhet ur ekonomisk synpunkt.
Av intresse syntes vara, att klarhet skapades över frågan örn huru
mycket av radiolicensavgifterna, som borde komma radioverksamheten i dess
helhet till del; det kunde icke anses rätt, att eventuella vinstbelopp utan vidare
tillfördes telegrafverket. Största vikt fästes emellertid vid en undersökning
rörande möjligheten att genom rundradioverksamhetens organisation skapa de
bästa garantier för att berättigade kulturella önskemål och folkupplysningssynpunkter
bleve beaktade hos den ansvariga ledningen, samtidigt som tillbörlig
hänsyn måste tagas till befogade önskemål från de breda lagren av
Sveriges jordbrukarbefolkning och arbetare. Det syntes ock böra undersökas,
i vad mån möjligheter förefunnes att bättre tillgodose vissa avlägsna landsdelars
önskemål i fråga örn utsändarstationer. En allsidig utredning syntes
vidare böra omfatta rundradions förhållande till andra statliga och privata
organisationer, vilkas arbete i en eller annan form tillgodogjordes radioprogrammet
— särskilt beträffande pressen, konsertinstitutioner, teatrar, bild -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b.

ningsinstitut av olika slag, kyrkosamfund, ideella sammanslutningar, organ
för nyhetstjänst, väderlekstjänst, institutioner för lantbruk, fiske och andra
näringar samt för filantropiska ändamål — så att klarhet skapades beträffande
ömsesidiga skyldigheter och rättigheter. Även för rundradions förhållande
till politiken syntes i detta sammanhang riktlinjer böra uppdragas,
åsyftande att säkerställa på samma gång rundradions politiska opartiskhet
och oberoende av politiska maktkonstellationer. Vid en utredning beträffande
rundradioverksamheten borde uppmärksamhet jämväl ägnas åt motsvarande
förhållanden i andra länder och de erfarenheter, som där vunnits.

Frågan örn igångsättande av en utredning i sagda ämne upptogs i statsråd
den 26 juni 1933. Efter en redogörelse för innehållet i riksdagens skrivelse
uttalade jag, att jag i allt väsentligt kunde giva min anslutning till de synpunkter,
som framförts i det i densamma åberopade utskottsutlåtandet; och
anförde jag vidare:

Rundradion har undergått en utveckling och nått en betydelse, som knappast
kunde anas, då dess verksamhet för tio år sedan började. Från att ursprungligen
hava huvudsakligen syftat till att skänka kulturell förströelse har rundradion
numera kommit att även bliva ett mäktigt medel till folkupplysningens
och undervisningens främjande. Rundradion har, såsom utskottet framhåller,
vuxit upp till en betydande samhällsangelägenhet. Det är då också naturligt,
att denna verksamhet inom breda lager kommit att omfattas med ett synnerligen
livligt intresse och att tid efter annan från skilda håll önskemål i olika
riktningar uttalas. Även om rundradions handhavande i stort sett icke kan
sägas hava med för närvarande föreliggande utgångspunkter i och för sig
givit anledning till mera vägande erinringar, synes det dock uppenbart att
efter den tidsperiod, som nu förflutit, och med den omfattning och betydelse,
som rundradioverksamheten fått, förhållandena utvecklat sig därhän, att grundad
anledning finnes för vidtagande av en ingående undersökning ur skilda
synpunkter beträffande denna verksamhet. Och i betraktande av den ställning,
rundradion kommit att intaga, synes det också naturligt, att en dylik,
allsidig och förutsättningslös utredning ytterst bör lända till klarläggande av
frågan, huruvida och på vad sätt staten bör beredas ökat inflytande över
denna verksamhet.

I förberörda utskottsutlåtande hava framhållits ett flertal viktiga spörsmål av
kulturell och även av ekonomisk natur, som vid en sådan utredning böra skärskådas.
Till följd av ämnets beskaffenhet lärer det först under arbetets gång
bliva möjligt att närmare bestämma de olika detaljfrågor, som vid en utredning
kunna påkalla omprövning. I betraktande härav och då nämnda utlåtande
synes angiva det väsentliga av vad som i samband med en utredning
kan och bör upptagas till behandling, torde några ytterligare synpunkter
i sådant avseende icke behöva framhållas. Med hänsyn till den föreliggande
uppgiftens detaljrikedom vill jag emellertid framhålla angelägenheten
av att utredningsarbetet redan från början så långt möjligt systematiseras för
ernående av erforderlig översikt av arbetsuppgiften och vinnande av planmässighet
vid dess genomförande samt därmed begränsning av den för utredningen
erforderliga tiden. Givetvis bör icke ledningen för rundradioverksamheten
till följd av en dylik utrednings igångsättande eller i väntan på dess
slutförande försumma att tillgodogöra sig resultaten av den fortgående utvecklingen
på detta område.

I enlighet med min hemställan beslöt Kungl. Maj :t bemyndiga chefen för
kommunikationsdepartementet att tillkalla fem personer för att inom departe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16h.

mentet, med beaktande av vad jag till statsrådsprotokollet anfört, biträda med
verkställande av en allsidig utredning beträffande rundradioverksamheten, omfattande
även frågan huruvida och på vad sätt staten borde beredas ökat inflytande
över denna verksamhet.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag sistnämnda dag såsom utredningsmän
ledamoten av riksdagens första kammare och dess förste vice
talman, läroverksadjunkten Olof Olsson, byråchefen i telegrafstyrelsen S.
Ljungqvist, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören G. A.
Nyblom, verkställande direktören i aktiebolaget Radiotjänst, majoren G. F. A.
Reuterswärd samt ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren, numera
undervisningsrådet R. Wagnsson. Tillika uppdrog jag åt Olsson att i
egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete.

Utredningsmännens betänkande.

I ett den 30 december 1934 avlämnat betänkande (statens off. utredn. 1935:
10) hava utredningsmännen, vilka antagit benämningen rundradioutredningen,
framlagt resultatet av den i anledning av berörda uppdrag verkställda utredningen.
Vid betänkandet hava såsom bilagor fogats särskilda redogörelser dels
för rundradion i Sverige och i vissa främmande länder, dels för beräkningsprinciper
rörande ersättning för disposition av riksledningar vid överföring
av radioprogram, dels ock för telegrafstyrelsens verksamhet för radiostörningars
bekämpande 1925—1934 ävensom åtskilliga grafiska framställningar (kartbilagor)
. Med hänvisning i fråga örn detaljerna till betänkandet torde jag här
få lämna en översikt av dess innehåll. Därvid ber jag att få anmärka, att i
nyssnämnda redogörelse för rundradion i Sverige och i vissa främmande länder
lämnats en framställning rörande de åtgärder, som med avseende å rundradion
vidtagits av statsmakterna (sid. 91—110; jfr sid. 71—78). I omförmälda
redogörelse hava intagits bolagsordningen för aktiebolaget Radiotjänst
(sid. 97-—100), överenskommelsen mellan telegrafstyrelsen och bolaget (sid.
91—97) samt instruktionen och arbetsordningen för programrådet (sid. 100—
103), vilka handlingars innehåll jag inledningsvis i korthet återgivit.

Utredningsmännen hava till en början redogjort för rundradions utbredning
(sid. 7—14). Därutinnan har erinrats örn att i omförmälda riksdagsskrivelse
framhållits, att undersökning borde företagas till utrönande av vilka möjligheter,
som förefunnes att bättre tillgodose vissa avlägsna landsändars önskemål
i fråga om utsändarstationer. Utredningsmännen finna, att en utbyggnad
av det nuvarande stationsnätet med större stationer — på sätt redan planerats
inom telegrafstyrelsen — skulle medföra verkliga fördelar. Jämväl
har förordats linjeradiodrift, som telegrafstyrelsen på försök anordnat i Tornedalen
och även hade för avsikt att annorstädes anordna. Utredningsmännen
hava ock uttalat sin anslutning till tanken att inlänka avlägset boende obemedlade
i radions kulturkrets och för den skull tillstyrkt, att. medel i begränsad
utsträckning ställdes till telegrafstyrelsens förfogande i angivna syfte.
Under hänvisning till att rundradions framtida utbyggande vore beroende av
teknikens utveckling hava utredningsmännen framhållit angelägenheten av att
telegrafstyrelsen finge erforderliga medel till sitt förfogande; därvid fram -

Kungl. Majlis proposition nr 164.

stöde det såsom en angelägenhet av vikt, att den personal, som ombesörjde det
tekniska arbetet för rundradion, bereddes den ställning och därmed de förmåner,
som motiverades av deras betydelsefulla insats.

I fråga örn programmet hava utredningsmännen — under hänvisning till
att detsamma dag för dag måste växla och att radioledningen måste hava
fria händer att forma programmet efter de skiftande förhållandena — ansett
det icke vara till någon båtnad, därest de sökte fastställa regler och anvisningar
för programmets sammansättning. Utredningsmännen hava emellertid
dröjt vid några principiella spörsmål och bland annat framhållit (sid.
15 16) angelägenheten av att, då rundradions primära uppgift otvivelaktigt

vore att skänka god underhållning och förströelse, rundradion sattes i stånd
att fullgöra denna uppgift utan att vara beroende av den florerande nöjesindustrien
med dess anpassning efter en vulgär publiksmak. Just mot bakgrunden
av denna nöjesindustri vore det intet mindre än en kulturgärning att skapa en
fullgod radiounderhållning; detta skulle emellertid säkerligen draga betydande
kostnader.

Rörande den organisation, som har att sammanställa och effektuera rundradions
^program, hava utredningsmännen förordat vissa ändringar. Det föreslås
salunda, att den verkställande direktören helanställes, då, enligt vad det
visat sig, den högsta ledningen av programorganisationen måste i alla avseenden
ligga i hans händer (sid. 23). Vidare föreslås sådan ändring av bolagets
nuvarande landsortsorganisation, att de lokala programkommittéerna avvecklas
och att bolagets ombudsorganisation avsevärt utvecklas (sid. 24—26).

Rörande utredningsmännens uppfattning om rundradions i omförmälda utskottsutlåtande
berörda förhållande till andra statliga och privata organisationeJ)
vilkas arbete i en eller annan form tillgodogöres rundradioprogrammet,
må hänvisas till betänkandet (sid. 26—27). Dit torde ock få hänvisas i fråga
om utredningsmännens ståndpunkt till vad i sagda utlåtande anförts rörande
möjligheten att genom rundradions organisation skapa garantier för att berättigade
kulturella önskemål och folkupplysningssynpunkter bleve beaktade och
att på samma gång hänsyn toges till befogade önskemål från de breda lagren
av Sveriges jordbrukarbefolkning och arbetare (sid. 27; jfr sid. 16—18).

Vad angår programrådet hava utredningsmännen uttalat (sid.
27—30), att det i fortsättningen näppeligen förelåge behov av en korporation
av rådets nuvarande karaktär. Däremot borde de allmänna riktlinjer, efter
vilka radions verksamhet bedreves, tid efter annan skärskådas av omdömesgillt
folk. En sådan mera allmän omprövning borde dock icke företagas allt för
ofta. Utredningsmännen vore därför av den uppfattningen, att programrådet
borde ombildas till en något större församling, benämnd radioråd eller radionämnd.
Denna borde minst en gång årligen pröva, huruvida programverksamheten
i stort sett handhafts i enlighet med gällande föreskrifter. Rådet
(nämnden) borde utses av Kungl. Majit för koncessionstiden och medlemsantalet
borde icke överstiga femton.

Under rubriken »Speciella frågor» hava utredningsmännen sammanfört åtskilliga
spörsmål, som alla beröra radioprogrammet. Under hänvisning i övrigt
till utredningsmännens framställning härutinnan må här allenast omnämnas
följande.

Utredningsmännen framhålla, att inom radioprogrammet ett utrymme ägnas
åt framförande av dramatiska arbeten, som har få motstycken i främmande
länder. Denna avdelning av programmet, radioteatern, borde beredas

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

gynnsammare förutsättningar för sin verksamhet (sid. 34). En principiell
utvidgning av det nu förekommande samarbetet med scenteatern borde äga
rum, nämligen beträffande Dramatiska teaterns elevskola. Vid densamma borde
undervisning meddelas jämväl i radioframställning; hinder borde icke möta
att för sådant ändamål skolan erhölle ett anslag av licensmedel, förslagsvis
uppgående till 4,000 kronor för år (sid. 36).

I fråga örn radiomusiken hava utredningsmännen förklarat sig förutse
en successiv ökning av kostnaderna för dessa program. Då bolaget icke
förfogade över för alla musikprogram ändamålsenliga studiolokaler, tillstyrkte
utredningsmännen, att programledningen vid lämpligt tillfälle finge fullfölja
sina planer att, såsom i ett flertal andra länder skett, bygga ett eget hus, inrymmande
för rundradions speciella behov fullt tjänliga studiolokaler
(sid. 40).

Med avseende å väderlekstjänsten hava utredningsmännen ifrågasatt,
huruvida icke statens meteorologisk-hydrografiska anstalt — vilken från
och med år 1932, enligt Kungl. Maj :ts beslut, uppburit 48,000 kronor örn året
för tre av anstalten utarbetade dagsrapporter, varjämte under år 1934 till anstalten
erlagts 1,300 kronor för en då tillkommen särskild sommarrapport —
borde utan ersättning ställa sina rapporter till rundradions förfogande (sid.
41—42).

Utredningsmännen hava lämnat en redogörelse, för bolagets, avtal
med svenska tonsättares internationella musikbyrå
(Stim); enligt detta uppgick ersättningen till Stim för år 1934 till 38.3 procent
av kostnaderna för årets musikprogram. Utredningsmännen hava funnit, berörda
avtal giva de tonsättare, vilkas radiorätter toges i anspråk för rundradions
program, en väl riklig ersättning. Utan att taga någon direkt ställning till
detta spörsmål, hava utredningsmännen uttalat, att — därest sådana omständigheter
inträdde, att Stim kunde i full utsträckning göra gällande sitt faktiska
monopol över ifrågakommande radiorätter — statsmakterna måste taga i
anspråk den möjlighet att genom lagstiftning fastställa villkoren för utförande
genom radio av litterära eller konstnärliga verk, som anvisats i artikel
11 bis i den reviderade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga
verk (sid. 42—44).

Beträffande dagsnyheterna hava utredningsmännen ifrågasatt (sid.
45—46), att gällande avtal (jfr sid. 134—135) mellan bolaget och Tidningarnas
telegrambyrå aktiebolag (T. T.), enligt vilket avtal nyheterna i av T. T.
redigerad form tillhandahållas bolaget, ändrades därhän, att T. T. blott levererade
nyhetsmaterialet, medan radioledningen hade att själv bestämma, i vilken
form det skulle distribueras till lyssnarna.

Efter en redogörelse för den användning rundradion erhållit i undervisningens
tjänst (s kolradio) hava utredningsmännen framhållit önskvärdheten
av att skolorna — enkannerligen folkskolorna — bereddes ekonomisk hjälp
till anskaffning av mottagningsapparater. Genom en centralförmedling, syntes
priset kunna nedbringas. Men därutöver borde ekonomisk hjälp, bringas
skolorna genom direkta bidrag av licensmedel för apparaters anskaffning. Utredningsmännen
hava därför föreslagit, att av de utav telegrafstyrelsen omhänderhavda
licensmedlen ett belopp örn högst 25,000 kronor årligen måtte få
utgå till inköp av mottagningsapparater för skolbruk, därvid vederbörande
skoldistrikt borde bidraga med en fjärdedel av inköpspriset (sid. 48—49).

Beträffande utredningsmännens uppfattning örn rundradions förhållande
till politiken må hänvisas till betänkandet (sid. 49—52).
Jämväl i fråga örn radiostörningars bekämpande torde hänvisning
få ske till detsamma (sid. 52—53; jfr sid. 189—200).

Kungl. Maj:ts proposition nr lQh.

Utredningsmännen hava närmare _ redogjort för rundradioverksamhetens
ekonomiska förhållanden. Efter en erinran att densamma i vårt land finansieras
genom de licensavgifter, som erläggas för rätten att innehava radiomottagningsapparater,
hava utredningsmännen lämnat en översikt över intäkten av
dessa avgifter samt deras användning (sid. 55—56, 69). Det framgår därav,
att licensavgiften, sorn under verksamhetens första år var 12 kronor, därefter
utgått med 10 kronor, att licenserna stigit från 39,808 i början av år
1925 till 666,368 vid 1933 års utgång samt beräknats vid slutet av år 1934
uppgå till omkring 730,000, att under åren 1925—1933 inkomsterna av licensmedel
uppgått till ett sammanlagt belopp av 36,678,078 kronor, innebärande
en stegring från 1,352,050 kronor år 1925 till 6,483,467 kronor
år 1933, att av dessa medel telegrafstyrelsen för den tekniska organisationen
använt 13,392,452 kronor — innebärande en ökning från 457,726 kronor
år 1925 till 2,028,040 kronor år 1933 — samt till förnyelsefonden avsatt

2,282,138 kronor, eller tillsammans 15,674,680 kronor, utgörande cirka 42 procent
av samtliga licensmedel, att under åren 1925—1933 till bolaget överlämnats
sammanlagt 11,598,838 kronor, vilken medelstilldelning — innebärande en
ökning från 513,815 kronor år 1925 till 1,829,230 år 1933 — i procent av samtliga
licensmedel utgör: 38 procent år 1925, 33 procent för ett vart av åren 1926
—1929, 32.9^procent år 1930, 31.4 procent år 1931, 30.1 procent år 1932 samt
28.2 procent år 1933 samt att telegrafstyrelsen under åren 1925—1933 till statsverket
överlämnat ett överskott örn inalles 9,292,670 kronor, vilket belopp —
däri ingår ränta å det i radionätet investerade kapitalet — utgör en ökning från
265,820 kronor år 1925 till 2,206,638 kronor år 1933, då överskottsandelen utgjorde
cirka 34 procent av de sammanlagda licensmedlen; för anläggning av
radiostationer har under åren 1925—1933 av kapitalökningsmedel disponerats
inalles 2,097,800 kronor.

I fråga om huru kostnaderna för den tekniska organisationen fördela sig må
hänvisas till betänkandet (sid. 56—59).

Utredningsmännen hava — med förmälan att s. k. fria licenser hittills i viss
omfattning utgått till obemedlade blinda, vilka licensers antal emellertid icke
vid någon tidpunkt må överstiga 2,500 — föreslagit utsträckning av denna
förmån jämväl till andra invalidkategorier än blinda. Det kunde antagas att
vid genomförande av berörda förslag de fria licensernas antal efter tre år stigit
till cirka 50,000. Kostnaderna för dessa licenser syntes böra utgå ur den årliga
licensintäkten (sid. 59—60; jfr sid. 64—65). Någon säker beräkning i
vad mån avgiftsbelagda licenser därigenom skulle bortfalla, hade självfallet
icke kunnat göras.

Med° avseende å den ekonomiska ram, inom vilket bolaget haft att röra
sig, må här, under hänvisning i övrigt till betänkandet (sid. 60—64), anmärkas
allenast att enligt utredningsmännens uppfattning en årlig kostnadsökning
för programverksamheten ofrånkomligen vore att motse till följd av dess starka
utveckling.

_ Med beaktande härav och med utgångspunkt från bolagets inkomster och utgifter
under femårsperioden 1930—1934 hava utredningsmännen gjort en överslagsberäkning
av intäkterna av licenser ävensom av utgifterna för »programtjänsten»
under treårsperiden 1936—1938; utredningsmännen hava därvid
förutsatt, att av dem framlagda förslag rörande rundradioverksamhetens ordnande
skulle genomföras från och med år 1936.

Utredningsmännen hava beräknat, att medellicenstalet — utöver de s. k.
fria licenserna — skulle för angivna period utvisa en stegring till 800,000 år
1936, 840,000 år 1937 samt 880,000 år 1938.

I fråga örn utgifterna till »programtjänsten» hava utredningsmännen gjort

Kungl. Majlis proposition nr 16b.

en uppdelning mellan, å ena sidan, organisationskostnader och därmed jämförliga
kostnader samt, å andra sidan, egentliga programkostnader.

Förstnämnda kostnader uppgingo för år 1930 till 510,000^ kronor, därav till
inredningar och inventarier 70,000 kronor, samt hava för ar 1934 beräknats
till G61.200 kronor, därav till inredningar och inventarier 56,900 kronor. Frånsett
inrednings- och inventarieposterna hava således dessa kostnader företett
en ökning av i medeltal 41,000 kronor örn året. En liknande utveckling vöre
enligt utredningsmännen att motse såväl under ar 1935 som under perioden
1936—1938, och utredningsmännen hava ansett sig nödsakade att räkna med
en årlig utgiftsstegring om 30,000 kronor. Fran och med ar 1935 komme härtill
den ökade organisationskostnad, som föranleddes av de från augusti 1934
införda förmiddagsutsändningarna; denna kostnad, beräknades till 20,000 kronor.
De senare årens besparingspolitik hade i viss mån gått ut över inrednings-
och inventarieposterna; för perioden 1936—1938 syntes dessa icke kunna
upptagas till mindre än 90,000 kronor örn året.

Utredningsmännen hava vidare ansett, att de nuvarande organisationskostnaderna
borde ökas med ett årligt belopp örn 30,000 kronor till förlagsverksamhet
(tidskriften »Röster i radio», broschyrer m. m.); denna verksamhet kunde
icke alltid beräknas giva sådan inkomst, att de därmed förenade kostnaderna
täcktes.

Till nu angivna kostnader kommer vidare den kostnadsökning, som föranledes
av den utav utredningsmännen föreslagna omändringen av den nuvarande
landsortsorganisationen. I detta hänseende beräknas en central avdelning i
Stockholm draga en kostnad av 25,000 kronor örn året samt en successiv utökning
av ombudsorganisationen medföra en utgiftsökning, som fran 50,000
kronor år 1936 stiger till 80,000 kronor å,r 1938.

Organisationskostnaderna och därmed jämförliga kostnader under perioden
1936—1938 skulle följaktligen enligt utredningsmännen bliva (sid. 67):

Allin anna organisationskostnader
Inredningar och inventarier ....

Förlagsverksamhet........

Landsortsorganisation (utgiftsökning)

1936	1937	1938
....... 684,000	714,000	744,000
....... 90.000	90,000	90,000
...... 30,000	30.000	30,000
....... 75,000	95,000	105,000
Summa kronor 879,000	929,000	969,000

De egentliga programkostnaderna hava — frånsett avgiften till Stim, vilken
utgår med visst belopp per licens — för år 1930 utgjort 928,000 kronor, därefter
visat en successiv stegring till och med år 1933, då de uppgingo till
1,061,400 kronor, samt för år 1934 beräknats till 1,049,900 kronor; i sistnämnda
belopp ingår ej den kostnad, som föranletts av de i augusti 1934 införda
förmiddagsutsändningarna.

Utredningsmännen hava i detta sammanhang anmärkt, att enligt gällande
överenskommelse bolaget för år 1935 icke skulle kunna disponera mera än

1,022,000 kronor för egentliga programkostnader; härvid vore att beakta att
förmiddagsutsändningarna beräknades draga — förutom ökade organisationskostnader
— en kostnad av 145,000 kronor. De egentliga programkostnaderna
hade således praktiskt taget stagnerat, något som i betraktande av
rundradiorörelsens snabba expansion syntes vara en mycket allvarlig sak.

I förevarande hänseende hava utredningsmännen, under anförande att den
nu för program disponerade summan vöre otillräcklig, föreslagit, att härför
avsedda medel under perioden 1936—1938 betydligt ökades; jämväl för år
1935 föreslås ökad medelstilldelning. Ökningen borde ske successivt och beräknas
så, att de egentliga programkostnaderna under perioden 1936—1938 öka -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

des med 100,000 kronor örn året. Dessa kostnader skulle — alltjämt frånsett
avgiften till Stim — uppgå till: 1,470,000 kronor år 1936, 1,570,000 kronor
år 1937 samt 1,670,000 kronor år 1938.

Med hänsyn till nu atergivna beräkningar bör således, anföra utredningsmännen,
medelstilldelningen täcka följande utgifter (sid. 68):

Den andel av licensmedlen, som enligt dessa beräkningar bör komma programverksamheten
till godo under perioden 1936—1938, utgör per licens och
år 3 kronor 30 öre, beräknad efter medellicenstalet för året. Enligt utredningsmännens
åsikt är det nödvändigt, att bolaget, för att kunna sköta programverksamheten
efter av utredningsmännen förordade riktlinjer, erhåller
en medelstilldelning för ar 1935 efter samma grunder som föreslagits för
sagda period.

Utredningsmännen hava (sid 69—70) givit uttryck åt den uppfattningen,
att licensinkomsterna i sa stor utsträckning som möjligt borde gå till rundradiorörelsen.
Då emellertid densamma vore baserad på ett statligt monopol,
syntes — enligt utredningsmännens flertal — staten med en viss rätt kunna
göra anspråk på någon ersättning för att detta monopol ställdes till radiolyssnarnas
förfogande. Denna kunde lämpligen givas formen av en monop
o 1 a v g i f t, som emellertid borde begränsas till ett belopp per licensavgift,
understigande en krona. Det överskott av licensmedel, som i övrigt kunde
uppkomma, borde överföras till en särskild reservfond, vars uppgift
skulle vara att befrämja rundradions vidare utveckling. Anslag ur fonden
borde utgå endast efter Kungl. Maj :ts prövning.

I fråga om organisationsformen för rundradioverksamheten hava utredningsmännens
flertal (sid. 78—81), under erinran att denna verksamhet helt naturligt
icke kunde få bedrivas utan statlig kontroll, uttalat, att staten ensam
borde bära ansvaret för ^ verksamheten. Att centralisera densamma i ett
enda företag, omfattande saväl den tekniska delen som programverksamheten,
borde emellertid icke ske. Telegrafstyrelsen, som på ett tillfredsställande sätt
skött sm anpart av rörelsen, borde alltjämt handhava denna. Vad åter anninge
programverksamheten hade denna visserligen på ett berömvärt sätt omhänderhafts
av bolaget, men principiella skäl talade för att densamma, som
på grund av dess^ kulturella och folkuppfostrande betydelse i eminent grad
mäste betraktas såsom en statens angelägenhet, övertoges av staten; det enskilda
intresset hörde icke där hemma. Vid övervägande av den form, i vilken
staten borde bedriva denna verksamhet, ville det visserligen synas, att en
kungavald styrelse, som övertogeden samma, vore den organisationsform, som
lage närmast till hands; efter riksdagens hörande skulle Kungl. Ma,j:t för
sådant fall meddela bestämmelser angående styrelsens organisation och verksamhet.
Men då bolagsformen vore enklare och erbjöde samma fördelar, hade
denna form föredragits. Det föresloges därför, att ett aktiebolag bildades av
staten i syfte att övertaga programverksamheten; koncession därå borde givas
för sex ar.. Da aktiekapitalets storlek icke spelade någon roll, syntes detsamma
kunna inskränkas till det lägsta i lag medgivna, eller 5,000 kronor. Beträffande
aktieägarnas antal, som lagligen ej finge understiga fem, borde i
bolagsordningen stadgas, att aktierna endast finge tillhöra — förutom sta -

Organisationskostnader . . .
Egentliga programkostnader
Avgift till Stim.....

1936 1937 1938

879.000 929,000 969,000

1,470,000 1,570 000 1,670,000

216.000 227,000 238,000

Summa kronor 2.565,000 2,726,000 2,877,000

Kungl. Majlis proposition nr 16-b.

ten — fyra andra, av Kungl. Majit därutinnan godkända. Styrelsen borde
bestå av nio ledamöter jämte tre suppleanter; med ett så jämförelsevis stort
antal bereddes möjlighet för landsorten att bliva i tillräcklig omfattning representerad.
Styrelseledamöterna borde väljas för tre år; en tredjedel av desamma
borde ställas under omval varje år. Bolaget borde höra till ecklesiastikdepartementet.
De reglerande bestämmelser, som berörde bolaget, borde
innefattas i avtalet mellan detta och staten, medan sådana, som bade avseende
å telegrafstyrelsen, borde lämnas denna av Kungl. Maj :t.

Betänkandet avslutas med en sammanfattning av utredningsmännens förslag
(sid. 82—83).

Betänkandet är icke enhälligt. Skiljaktiga meningar hava uttalats dels av
herrar Ljungqvist och Reuterswärd beträffande rundradions programorganisation,
dels ock av herr Ljungqvist med avseende å den föreslagna monopolavgiften
och särskilda reservfonden. I förstnämnda hänseende har föreslagits
att, med bibehållande av aktiebolaget Radiotjänst, dess aktiekapital bestämdes
till 270,000 kronor, i samband varmed staten bereddes tillfälle att ingå i bolaget
med ett stamaktiekapital å 180,000 kronor samt det nuvarande aktiekapitalet
nedskreves till hälften, genom återbäring till aktieägarna, och återstående
hälften förvandlades till ett preferensaktiekapital med rätt till 4 procent utdelning.
I bolagets styrelse skulle staten insätta sex ledamöter och innehavarna
av preferensaktierna tre ledamöter.

Herr Ljungqvist har förklarat sig icke kunna biträda majoritetens förslag
örn monopolavgift samt vidare uttalat, att överskott å rundradiorörelsen borde
fördelas ■—- förslagsvis lika — mellan staten och en för rörelsen bildad speciell
reservfond till tryggande av rörelsens lugna utveckling; fondens maximistorlek
skulle bestämmas av statsmakterna.

I fråga om den närmare motiveringen för de skiljaktiga meningarna och deras
närmare innebörd, må hänvisas till betänkandet (sid. 84 86).

Yttranden över betänkandet.

över utredningsmännens betänkande hava yttranden efter remiss avgivits
av telegrafstyrelsen, statskontoret, skolöverstyrelsen, styrelsen för aktiebolaget
Radiotjänst samt programrådet — vid vars yttrande fogats särskilda uttalanden
av ledamöterna i rådet, professorn O. Morales och lektorn K. Molin
— varjämte svenska kvinnoföreningars radiokommitté och centralstyrelsen för
Sveriges allmänna, folkskollärarförening inkommit med yttranden.

Någon förändring i den nu tillämpade ordningen, att telegrafstyrelsen handhaver
den tekniska delen av rundradioverksamheten och i samband därmed
ombesörjer utfärdandet av licenser och inkasseringen av licensavgifter, har icke
i något yttrande ifrågasatts. Vad angår programverksamheten anses väl i
allmänhet ett ökat statligt inflytande över densamma vara lämpligt, men det
av utredningsmännens flertal härutinnan framlagda förslaget om bildandet
av ett statligt bolag har mötts av åtskilliga erinringar.

Sålunda anför telegrafstyrelsen:

Kungl. Maj:ts proposition nr lQh.

De principiella skäl, som utredningsmännens flertal anfört till stöd för sitt
förslag, kunna icke tillmätas den betydelse, att statsinflytandet bör helt uttränga
den nuvarande ledningen. Reservanterna hava enligt styrelsens åsikt
framlagt synnerligen tungt vägande och övertygande skäl för ett bibehållande
av det nuvarande bolaget med ett förstärkt statsinflytande, varigenom åt rundradiorörelsen
skulle bevaras dess fond av erfarenhet och i övrigt värden, som
man ej bör endast av principiella skäl avhända sig.

Det saknar ej sitt intresse att här erinra örn att luftfartssakkunniga i sitt
nyligen avgivna betänkande rörande organisationen av den framtida luftfarten
(statens off. utredn. 1934: 48'') förordat en ombildning av aktiebolaget
Äerotransport, vilket hittills handhaft densamma, och som skäl mot ett helt
statligt företag framhållit praktiska och lämplighetssynpunkter, under det att
rundradioutredningens majoritet med bortseende från alla dylika synpunkter
åberopat principiella skäl för ett diametralt motsatt ställningstagande.

Styrelsen finner reservanternas förslag innebära en lösning av frågan örn ett
ökat statsinflytande över rundradion, som borde tillgodose de mest långt gående
krav i detta avseende, och vill, därest en ändring i den nuvarande ordningen
skall ske, tillstyrka att förhandling med det nuvarande bolaget kommer
till stånd för ernående av en överenskommelse, genom vilken åt rundradioverksamheten
kunde bevaras de fördelar, som enligt styrelsens mening ligga
däri att bolaget, om än i förändrad sammansättning, får fullfölja sitt hittills
framgångsrika arbete.

Telegrafstyrelsen har i detta sammanhang framhållit, att vad den nuvarande
bolagsstyrelsen utfört mindre vore förvaltningen av bolagets aktiekapital
än förvaltandet av de licensmedel, som ställts till bolagets förfogande; bolagets
styrelse hade utfört det arbete i rundradions och allmänhetens tjänst,
som utredningsmännen betecknat såsom berömvärt.

Statskontoret yttrar:

Såvitt statskontoret kan finna, måste det väsentliga vid bedömandet av frågan
om programverksamhetens handhavande vara, huruvida staten bör tillförsäkras
det avgörande inflytandet över den organisation, som skall handhava
denna verksamhet. I detta hänseende delar statskontoret utredningsmännens
enhälligt uttalade, örn ock på skilda motiv grundade mening, att —
i motsats tällevad nu är fallet —- staten bör erhålla ett dylikt utslagsgivande
inflytande på programverksamheten. Statskontoret vill erinra därom, att,
då det gällt organisationen av andra statliga monopolföretag, man icke ansett
sig böra utesluta det enskilda initiativet och intresset från att göra sig gällande,
utan nöjt sig med att tillse, att staten erhållit bestämmanderätten. Även
i detta fall torde likartade synpunkter kunna göras gällande, och detta med
en särskild styrka, enär programverksamheten redan under åtskilliga år och,
såvitt av utredningen framgår, med i stort sett gott resultat handhafts av ett
monopolbolag, vars ledning på detta område torde hava förvärvat en icke
ringa erfarenhet. Värdet av att under sådana förhållanden gå längre än att
tillförsäkra staten avgörandet i fråga örn det nuvarande bolagets ledning och
verksamhet synes kunna dragas i tvivelsmål. Några skäl annat än av principiell
art hava heller icke av utredningsmännens majoritet anförts för åtgärden
att skapa en ny programorganisation, vilande på helt statlig grund.
Statskontoret mäste därför finna, att man ■— åtminstone i avvaktan på vinnande
av ytterligare erfarenhet — bör stanna vid att staten inom aktiebolaget
Radiotjänst erhåller avgörande inflytande och att den erfarenhet, som
finnes inom bolagets ledning, pa bästa sätt tillvaratages. De intressen, som
nu uppbära bolaget, torde även framdeles böra beredas möjlighet att medverka
vid handhavandet av programverksamheten. Statskontoret anser sig alltså

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

böra förorda, att rundradions programverksamhet ordnas med utnyttjande av
den inom aktiebolaget Radiotjänst vunna erfarenheten och den av bolaget
skapade organisationen, men med staten såsom den avgörande faktorn.

Därest emellertid ett nytt, helt statligt aktiebolag anses böra bildas för
programverksamhetens ombesörjande, vill statskontoret framhålla angelägenheten
av att det nya bolaget erhåller tillräckligt eget rörelsekapital. Bolagets
aktiekapital synes sålunda böra sättas avsevärt högre än till föreslagna 5,000
kronor. Detta lärer även få betydelse ur beskattningssynpunkt.

Skolöverstyrelsen uttalar att densamma ur de synpunkter den har att företräda
icke anser någon förändring av aktiebolaget Radiotjänsts organisation
vara behövlig.

Styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst framhåller, att utredningsmännen
icke föreslagit någon mera betydelsefull förändring beträffande programverksamhetens
bedrivande utan förordat dess fortsättande efter, i stort sett, samma
linjer som den nuvarande ledningen utstakat. I sådant avseende skulle
således knappast något kunna vinnas, som ej kunde uppnås inom den nuvarande
organisationens ram. Styrelsen fortsätter:

Däremot skulle genom en omorganisation vissa bestämda nackdelar för
rundradiorörelsens lugna utveckling inträda, särskilt örn det av utredningsmännens
flertal framlagda förslaget realiseras, och styrelsen anser sig kunna
i allo instämma i vad reservanterna i detta hänseende anfört. Styrelsen vill
emellertid fästa uppmärksamheten på att vissa av de utav reservanterna omnämnda
olägenheterna torde komma att göra sig gällande — örn än i förminskad
grad — vid varje omorganisation av programföretagets grundlinjer;
eftersom även reservanternas förslag innebär ett mycket radikalt ingrepp
i detta hänseende, komma vid dess eventuella förverkligande nämnda
olägenheter säkerligen att framträda på ett ganska kännbart sätt.

Med anledning av uttalandet att »det enskilda intresset icke hör hemma
inom rundradiorörelsen» anser sig styrelsen böra bestämt framhålla, att den
under sin verksamhet alltid känt sig såsom förvaltare av ett viktigt allmänintresse
och att den städse fullt beaktat de därmed följande kraven på ett
rent sakligt handhavande av de olika ärenden, som fallit under dess avgörande.
Under de mer än tio år, som styrelsen fungerat, hava sålunda de olika
grupper, varav styrelsen är sammansatt ■— Kungl. Maj :ts representanter,
pressrepresentanterna samt radiointressenterna -— aldrig såsom grupper betraktade
kommit i konflikt med varandra, även örn givetvis olika personliga
meningar kommit till synes inom styrelsen rörande behandlingen av olika
ärenden. Detta påstående bestyrkes av det förhållandet, att styrelsens handläggning
av de många problem, som äro förbundna med rundradioverksamheten,
veterligen aldrig givit anledning till att någon institution eller person
i ansvarig ställning ansett sig kunna ifrågasätta de olika medlemmarnas rent
sakliga inställning till frågorna.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra konstatera, att den städse
kunnat upprätthålla ett gott förhållande såväl till regering och riksdag som
till de övriga myndigheter, institutioner och korporationer av olika slag, vilkas
verksamhet beröra rundradions arbetsfält, samt att den i de många nationella
och internationella frågor, som fallit under dess omprövning, kunnat uppnå i
stort sett goda resultat och även kunnat undvika konflikter av allvarligare art.
Ett anmärkningsvärt tecken på detta förhållande är bland annat, att politiska
frågor och andra omstridda spörsmål av allmänt intresse av den svenska rundradion
behandlas med större frihet än fallet är i de flesta andra länder, samt
att rörelsefriheten i detta avseende år från år blivit större. Bolagets goda för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

bindelser med dagspressen har givetvis i hög grad befordrat den för lyssnarna
gynnsamma utveckling, som ägt rum i detta hänseende.

Under hänvisning till det ovanstående, anser sig styrelsen böra uttala, att
en förändring av rundradions ledning icke är betingad av den praktiska erfarenhet,
som hittills vunnits, och att en sådan därför icke kan av styrelsen tillstyrkas.

Programrådet uttalar, att den sunda, naturliga utveckling, som rundradion
uppvisat i Sverige, icke bör äventyras genom den av utredningsmännens flertal
föreslagna, radikala omorganisationen, vars behövlighet eller nyttighet icke
på något sätt påvisats men örn vars lämplighet för tillgodoseendet av det allmännas
och de enskildas samfällda intressen i detta fall starka tvivel kunna
finnas. Programrådet anför vidare:

Däremot torde nu tiden vara inne att skaffa en bredare bas för det centrala
programorganet. Detta synes lämpligast kunna ske genom att enligt reservanternas
förslag utvidga styrelsen till nio personer, därav sex skulle tillsättas
av Kungl. Maj:t. Genom en sådan påbyggnad vunnes dels att den så
viktiga kontinuiteten med den hittills samlade erfarenheten bibehölles, dels
att Kungl. Maj:t bleve i tillfälle att åt verksamhetens ledning tillförsäkra en
utan tvivel välbehövlig större allsidighet i dess sammansättning.

Det .må tilläggas att genom en sådan utvidgning av styrelsen den redan
befintliga statskontrollen skulle förstärkas i en grad som det för närvarande
icke synes tillrådligt att överskrida. Å andra sidan skulle genom denna mindre
ingripande förändring uppnås en ordning, varigenom programtjänsten fortfarande
kunde utföras under fria och jämförelsevis obundna former med en
styrelse, vilken så långt som möjligt stöde i kontakt med för rundradions
sunda utveckling intresserade kretsar i landet.

I anslutning till förslaget örn bildandet av ett statligt bolag och dettas samarbete
med telegrafstyrelsen har telegrafstyrelsen yttrat:

Samarbetet mellan telegrafstyrelsen och aktiebolaget Radiotjänst har hittills
varit reglerat av en mellan dem upprättad och av Kungl. Majit godkänd
överenskommelse örn rundradioverksamhetens handhavande, och en av de utav
Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse har representerat den
avdelning inom telegrafstyrelsen, som haft den tekniska delen av rundradion
örn hand. Telegrafstyrelsen vill vitsorda, att den nuvarande organisationen
fungerat utan störande slitningar, men också betona, att nyss angivna båda
omständigheter varit de mest bidragande orsakerna härtill.

Utredningsmännens flertal förbigår frågan om en personlig kontakt mellan
de båda företag, som gemensamt skola handhava rundradion, och i stället för
den överenskommelse, som hittills reglerat samarbetet, har endast antytts, att
de reglerande bestämmelser, som skulle beröra programbolaget, borde innefattas
i ett avtal mellan detta och staten, under det att de bestämmelser, som skulle
avse telegrafstyrelsen, borde meddelas denna styrelse av Kungl. Maj:t.

Telegrafstyrelsen finner, att en sådan organisation skulle vålla olägenheter
och omgång i samarbetet och i varje fall icke främja detsamma. Telegrafstyrelsen
måste därför, för att kunna förorda förslaget om fortsatt uppdelning
av rundradioverksamheten, påfordra, att såsom hittills alla bestämmelser
rörande rundradions handhavande skola innefattas i en mellan telegrafstyrelsen
och programbolaget träffad överenskommelse, som skall vara underkastad godkännande
från Kungl. Maj :ts sida -—- liksom telegrafstyrelsens övriga ämbetsåtgärder,
i kommunikationsdepartementet — samt att en av bolagsstyrelsens
medlemmar av Kungl. Majit utses efter förslag av telegrafstyrelsen. Telegraf -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

styrelsen förutsätter, att vid valet av övriga utav Kungl. Majit utsedda ledamöter
i bolagsstyrelsen komma att tillgodoses jämväl de synpunkter, som torde
hava föresvävat utredningsmännens flertal, då det antytts att programbolaget
borde höra till ecklesiastikdepartementet.

Styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst har framhållit, att den nuvarande
organisationen av samarbetet mellan telegrafstyrelsen och bolaget under de
gångna åren givit ett mycket gott resultat. Styrelsen kunde icke finna att
något skäl förebragts, som talade för en ändring av detta sedan tio år tillbaka
praktiserade, väl beprövade system. Det i många fall ömtåliga samarbetet
mellan de båda jämbördiga institutioner, vilka fått sig anförtrodd uppgiften
ett gemensamt sköta den svenska rundradion, hade med stöd av berörda system
under de gångna åren utformats till en fast praxis, som gåve anledning till ett
minimum av friktioner; en ändring häri borde givetvis icke ifrågasättas utan
synnerligen vägande skäl. De nuvarande formerna för samverkan torde emellertid
kunna bibehållas även örn handläggningen av vissa radioärenden överflyttades
från kommunikationsdepartementet till annat departement.

Den av utredningsmännens flertal föreslagna ordningen angående bolagsstyrelsens
omval har telegrafstyrelsen funnit mindre välbetänkt. Telegrafstyrelsen
erinrar, att i de utskottsutlåtanden, som ligga till grund för riksdagens
skrivelse med begäran örn utredning angående rundradioverksamheten, uttalats,
att riktlinjer borde uppdragas, åsyftande att säkerställa såväl rundradions
politiska opartiskhet som dess oberoende av politiska maktkonstellationer.
Utredningsmännen hade själva — i sammanhang med att de betonat, att
programledningen ensam borde hava hela ansvaret för rundradioprogrammet —
framhållit, att detta ansvar förutsatte, att ledningen finge handla under frihet
utan störande ingrepp utifrån. Det föreslagna sättet för bolagsstyrelsens förnyande
måste innebära ett irriterande osäkerhetsmoment och, såvitt telegrafstyrelsen
kunde finna, medföra just motsatsen till vad såväl utskotten som utredningsmännen
åsyftat. Telegrafstyrelsen ville påpeka, att i England, som
betecknats såsom mönster- och föregångslandet vad rundradion beträffade,
radiostyrelsens medlemmar utsåges för en tid av fem år för varje gång. Skulle
en successiv förnyelse av bolagsstyrelsen ske, borde förändring åtminstone icke
förekomma oftare än vartannat år.

I samma riktning har programrådet uttalat sig; den av utredningsmännens
flertal föreslagna ordningen för bolagsstyrelsens tillsättande syntes kunna öppna
möjligheter till politisk påverkan, enär en regering skulle få tillfälle att vid
varje årsskifte i väsentlig mån ändra styrelsens sammansättning. Reservanternas
förslag i detta hänseende erbjöde en betydligt större reell trygghet för
rundradions politiska oberoende.

Mot utredningsmännens beräkningar av kostnaderna för programverksamheten
hava några erinringar icke framställts; och utredningsmännens förslag örn
ökad medelstilldelning till programverksamheten har biträtts av telegrafstyrelsen,
styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst och programrådet ävensom av
svenska kvinnoföreningars radiokommitté.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 164.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Förslaget om en monopolavgift har däremot mött gensagor.

I sistberörda avseende anför telegrafstyrelsen:

Detta förslag skulle innebära, att rundradion gjordes till föremål för en direkt
beskattning. Och förslaget synes uppbäras av den åsikten, att monopolavgiften
alltid skulle kunna utgå inom ramen för den nuvarande licensavgiften;
det antydes till och med att denna skulle kunna nedsättas.

Telegrafstyrelsen är, i likhet med reservanten herr Ljungqvist, av den uppfattningen
att hela den nuvarande licensavgiften kan komma att bliva behövlig
för rundradions egna behov. Utöver de ökade medel, som krävas för utbyggnaden
av radionätet och för vad utredningsmännen i övrigt föreslagit, anmäla
sig, med den snabba utveckling, vari rundradion är stadd, ständigt nya krav.
Så kommer exempelvis lösningen av störningsfrågan att kräva medel, och radiobyråns
avdelning för undersökningar torde förr eller senare behöva utökas med
en rent vetenskaplig institution för radioforskning, vilken också kommer att
draga betydande kostnader. Vad televisionen kommer att betyda i ekonomiskt
avseende för rundradion är ännu för tidigt att yttra sig om.

Har en gång skattskyldigheten och skattebeloppet fastslagits, torde det möta
svårigheter att få skatten sänkt eller borttagen, och följden bleve då, att licensavgiften,
till rörelsens stora skada, måste höjas.

Telegrafstyrelsen avstyrker därför förslaget örn monopolavgift men har
intet att erinra emot, örn statsmakterna skulle anse sig böra och kunna utöver
de nuvarande avsättningarna till telegrafverkets förnyelsefond jämväl avsätta
viss del av rörelsens överskottsmedel till en ytterligare reservfond för att säkerställa
rundradiorörelsen i framtiden.

Ej heller statskontoret finner sig kunna tillråda införandet av en monopolavgift;
i avvaktan på erfarenhet rörande det framtida behovet av medel för rundradioverksamheten
synas nu tillämpade grunder för licensmedlens fördelning
böra fortfarande få gälla.

Styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst förklarar sig i förevarande hänseende
helt biträda den ståndpunkt, som intagits av herr Ljungqvist.

Förutom nu berörda uttalanden av mera allmän innebörd hava i yttrandena
framställts erinringar beträffande skilda detaljer i utredningsmännens förslag.

Med avseende å förslaget örn det nuvarande programrådets ombildning har
telegrafstyrelsen förklarat sig intet hava att erinra däremot; i det föreslagna
radiorådet borde emellertid insättas jämväl en representant för telegrafstyrelsen,
enär rådets arbete och kritik helt visst komme att röra sig jämväl på gränsmarkerna
mellan telegrafstyrelsens och programbolagets arbetsuppgifter och
en sådan representant dessutom säkerligen skulle i många fall vara rådet till
god hjälp i dess arbete.

Programrådet anför i denna del, att rådets namn ursprungligen valts med
hänsyn till att rådet tänkts komma att taga direkt befattning med programmens
utformning. Det visade sig emellertid snart, att detta vore praktiskt
ogörligt och att den aktuella utformningen av programmen måste helt och
hållet tillkomma programledningen. Programrådet fortsätter:

Rådet har visserligen, alltefter som programapparaten utvecklats och specialiserats,
fått allt mindre anledning att under sill eftergranskning eller med anledning
av klagomål syssla med programdetaljer. Emellertid synas utredningsmännen
dock hava underskattat värdet av denna funktion, vilket kan vara förklarligt,
enär rådets årsredogörelser eller protokoll icke kunna upplysa örn det

Kungl. Maj:ts proposition nr 164- 19

inflytande diskussionerna i rådet även rörande detaljanmärkningar haft på
programledningen.

Programrådet är av den meningen, att vilken lösning problemet örn rundradioorganisationens
ställning till staten än får, det är av betydelse, att vid programorganisationens
sida finnes ett det nuvarande programrådet motsvarande
organ, vilket i en fristående ställning, oberoende av programorganisationen, får
bestämda funktioner med uppgift att från allmänna synpunkter bedöma rundradioprogrammen
och riktlinjerna för desamma.

En utökning av rådets medlemsantal, såsom utredningsmännen föreslagit,
med en möjligast mångsidig representation i rådet av olika kulturintressen, är
önskvärd. Men även örn det ligger i sakens natur, att ett betydligt talrikare
råd icke gärna kan samlas fulltaligt ofta, torde lämpligheten av den föreslagna,
för rådets verksamhet restriktiva bestämmelsen att rådet bör möta minst en
gång örn året eller eljest när Kungl. Maj:t finner det skäligt, kunna ifrågasättas.
Med erfarenhet från andra områden, är det fara värt, att en sådan bestämmelse
skulle medföra att rådet snart nog endast bleve en tom dekoration.
Enligt programrådets bestämda mening bör ett sådant utökat råd genom ett
arbetsutskott stå i aktuell kontakt med pr ogram tjänsten samt äga samma skyldigheter
och samma befogenheter i fråga örn rådets sammankallande som det
nuvarande programrådet. Det är programrådets övertygelse, att en sådan korporation
har en för rundradions fortsatta utveckling viktig uppgift att fylla,
och då bör den också äga den sammansättning och de befogenheter som härför
krävas.

Därest en rådgivande och kontrollerande korporation alltjämt kommer att
finnas, synes det fördelaktigt örn den hittills inslagna vägen fullföljes sålunda,
att Kungl. Majit tillsätter alla medlemmarna och därvid tryggar en möjligast
mångsidig representation av landets kulturintressen och en oberoende ställning
gentemot programorganet.

Den av utredningsmännen föreslagna utsträckningen av rätten till avgiftsfria
licenser till, förutom blinda, även sjuka och vanföra, som äro medellösa
och som ej på annat sätt kunna få tillgång till radio, samt till åldringar, som i
ekonomiskt avseende äro i liknande situation, har förordats av telegrafstyrelsen,
varvid styrelsen dock förutsatt, att närmare föreskrifter för en sådan hjälpverksamhet
meddelas efter det särskild utredning därom blivit verkställd.

Statskontoret har ock biträtt utredningsmännens förslag i förevarande avseende
men velat varna mot ett alltför frikostigt utdelande av fria licenser, när
det gäller andra personer än sådana, som på grund av lyte eller sjukdom kunna
anses vara i särskilt behov av frihet från licensavgift.

I fråga örn det av utredningsmännen framlagda förslaget att av licensavgifterna
ett årligt belopp örn högst 25,000 kronor skulle få utgå till inköp av mottagningsapparater
för skolbruk har telegrafstyrelsen förklarat sig icke hava
något att erinra mot detsamma, varemot statskontoret ifrågasatt lämpligheten
av detsamma. Med hänsyn till det ringa belopp, varom här är fråga, lärer
enligt statskontorets mening anslagets betydelse icke bliva alltför stor; och
skoldistrikten torde för övrigt utan större svårighet själva kunna ställa till
förfogande de medel, som erfordras för ifrågavarande ändamål.

Skolöverstyrelsen har, jämte det förslaget tillstyrkts, erinrat, att utredningsmännen
icke ingått på frågan, vilken myndighet, som skulle fördela detta belopp,
eller efter vilka principer fördelningen borde ske. Överstyrelsen har

Kungl. Mai lis proposition nr 16k.

Departe ments chefen.

därutinnan förordat, att fördelningen verkställdes av telegrafstyrelsen efter
folkskoleinspektörernas hörande.

Statskontoret har uttalat, att ehuru telegrafverkets hittillsvarande verksamhet
med utfärdandet av licenser och uppbörden av licensavgifter icke syntes
giva anledning till framställande av några ändringsförslag, det dock förefölle
som om de utgiftsbelopp, telegrafverket beräknade för licensrörelsens handhavande,
vore större än som borde vara behövligt. Tillika har statskontoret ifrågasatt,
örn icke de inkomster, som i form av viss andel i licensavgifterna tillfördes
Stim, borde på lämpligt sätt maximeras, enär dessa inkomster med radioverksamhetens
fortgående utveckling syntes tendera att bliva större än rimligt
vore.

Såsom förut nämnts hava utredningsmännen föreslagit utsträckning av förmånen
av s. k. fria licenser jämväl till andra invalidkategorier än blinda. I
samband därmed torde jag här få anmäla, att telegrafkommissarien W. Binde
i skrivelse den 18 december 1934 gjort framställning i samma riktning. Vidare
har styrelsen för de organiserade arbetslösas förening i Hälsingborg i skrivelse
den 19 januari 1935 framfört önskemålet, att personer, som utan eget förvållande
en längre tid saknat inkomstbringande sysselsättning, måtte befrias från
skyldighet att erlägga licensavgift för av dem innehavda radiomottagningsapparater.
-— Över dessa framställningar har telegrafstyrelsen avgivit infordrade
utlåtanden.

Såsom av utredningsmännens betänkande framgår måste det sätt, varpå den
svenska rundradiorörelsen alltifrån dess första framträdande varit ordnad,
sägas hava varit i stort sett tillfredsställande; och såsom utredningsmännen
själva framhållit äro de av dem föreslagna förändringarna varken många
eller genomgripande. Härvid anser jag det lämpligt erinra, att vad utredningsmännen
i skilda avseenden anfört rörande frågan örn radioprogrammets innehåll
icke torde vara att betrakta såsom förslag till regler och anvisningar för
programmens sammansättning utan såsom principiella synpunkter, till vilka
den ansvariga programledningen har att taga den hänsyn, som kan finnas
påkallad.

Då jag nu går att redogöra för min ståndpunkt till de framlagda förslagen,
i den mån deras genomförande kräver riksdagens medverkan eller de eljest
kunna anses höra komma under riksdagens bedömande, torde detta kunna ske
tämligen kortfattat, under hänvisning till att jag, då annat ej utsäges, stöder
mig på av utredningsmännen lämnad motivering.

I avseende å rundradioverksamhetens organisation synes bland såväl utredningsmännen
som hörda myndigheter och institutioner enighet råda därom
att telegrafstyrelsen i samma utsträckning som hittills bör bibehållas vid sin
befattning såväl med den tekniska delen av verksamheten och vad därmed
sammanhänger som med utfärdande av licenser och inkassering av licensavgifterna,
en uppfattning som jag helt ansluter mig till.

Kungl. Majlis proposition nr 16h.

Yad åter angår den delen av rundradiorörelsen som avser programverksamheten,
hava delvis skilda meningar kommit till synes. Majoriteten av utredningsmännen
har ansett denna verksamhet böra helt övertagas av staten,
under det minoriteten, två av utredningsmännen — med framhållande av att en
ändring i nuvarande organisationsform i själva verket ej vore motiverad —
stannat vid att föreslå, att staten beredes allenast ett övervägande inflytande
i organisationen och därmed över verksamheten.

Onekligen kunna skäl anföras till förmån för bägge förslagen, mellan vilka
knappast någon större principiell skillnad råder. Till förmån för minoritetens
förslag, som vunnit anslutning i flertalet av inkomna yttranden, talar det
förtjänstfulla sätt, varpå det nuvarande privatägda programföretaget skött
verksamheten under rundradions tioåriga tillvaro. För majoritetens uppfattning
åter kan åberopas, att programverksamheten, som saknar varje drag av
egentlig affärsverksamhet, alltmera har övergått till att bliva ett viktigt och
mäktigt medel i folkbildningens och folkuppfostrans tjänst, varför den principiellt
bör ligga under staten, vilket är den enda i längden säkra garantien
för att den hålles utanför privata eller eljest obehöriga inflytelser. För min
del finner jag dessa sistnämnda skäl väga över och ansluter mig därför till
uppfattningen, att staten bör övertaga ifrågavarande verksamhet. Som jag i
det följande närmare kommer att utveckla, torde detta kunna ske med ett
tillämpande av i stort sett samma principer för ledningens sammansättning
och verksamhetens fria bedrivande som örn den vore organiserad i ett blandat
statligt-privat företag enligt minoritetens förslag.

Vid framläggande av förslaget örn programverksamhetens förstatligande
har utredningsmännens flertal, på sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen,
visserligen funnit det ligga närmast till hands, att verksamheten
övertoges av en utav Kungl. Majit utsedd styrelse, vars organisation och behörighet
fastställdes av Kungl. Majit efter riksdagens hörande. Men då bolagsformen
ansåges vara enklare och medförde samma fördelar, hade denna form
föredragits.

Uppenbart torde vara, att den verksamhet, som består i rundradioprogrammets
sammansättning och effektuerande, icke lämpligen kan handhavas av en
institution, som är hunden av alla de föreskrifter, som gälla för ett statligt
verk. Örn således en annan form än ämbetsverkets måste väljas, är det visserligen
sant, att bolagsformen skulle erbjuda åtskilliga fördelar genom den relativa
frihet, som därigenom tillkomme programledningen. Men samma frihet
skulle kunna beredas denna, därest statens övertagande av programverksamheten
sker på sätt utredningsmännens flertal funnit ligga närmast till hands,
genom en av Kungl. Majit utsedd styrelse. Det finnes därför ingen anledning
att välja bolagsformen framför styrelseformen under annan förutsättning än att
därigenom andra, väsentliga fördelar kunde vinnas eller nackdelar undvikas.
Så torde dock icke vara förhållandet, därest överhuvud ett helt nytt företag
skall åvägabringas för statens handhavande av programverksamheten.

Emellertid har av de två reservanterna pekats på åtskilliga olägenheter i
praktiskt hänseende, som bleve en följd av att ett helt nytt företag bildades

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

för angivna ändamål. Dessa olägenheter, som icke minst torde göra sig gällande
under övergångstiden, hava i åtskilliga yttranden understrukits.

Med anledning av de erinringar, som i detta avseende framförts, har jag övervägt
möjligheten att finna en sådan form för statens övertagande av programverksamheten,
att nyssberörda olägenheter såvitt möjligt undvekes och kontinuiteten
med den nuvarande organisationen i görligaste mån bibehölles. Detta
har synts mig kunna ske på det sätt, att staten genom inlösen av samtliga aktier
i aktiebolaget Radiotjänst övertoge det nuvarande bolaget och under oförändrad
firma fortsatte dess verksamhet; självfallet har jag härvid icke förbisett,
att enligt gällande aktiebolagslag jämte staten skulle finnas ytterligare
fyra aktieägare. Med hänsyn till fördelarna av en sådan anordning skulle
enligt min uppfattning de skäl, som eljest synas mig tala för styrelseformen,
få träda i bakgrunden.

Dör att utröna, huruvida nyssberörda anordning låter sig genomföra, har
jag sökt vinna upplysning, huruvida aktieägarna i aktiebolaget Radiotjänst
vore villiga att å staten överlåta sina aktier. Ehuru till följd av den korta
tid, som härutinnan stått till buds, något definitivt besked icke kunnat erhållas,
har jag dock ansett mig kunna utgå ifrån att — därest statsmakterna
besluta, att programverksamheten skall helt övertagas av staten — hinder
icke kommer att möta mot aktiernas överförande i statens ägo. Jag anhåller
därför att nu få redogöra för huru jag tänkt mig programverksamheten böra
under angivna förutsättning organiseras. Skulle mot förmodan det visa sig,
att aktierna icke stå att förvärva, lärer statens övertagande av programverksamheten,
såsom jag förut framhållit, böra ske genom bildandet av en särskild
styrelse; härtill torde jag i det följande få återkomma.

Aktiekapitalet i aktiebolaget Radiotjänst utgör, såsom förut nämnts, 180,000
kronor, fördelat på 1,800 aktier, varje aktie å 100 kronor. Därest den mellan
telegrafstyrelsen och bolaget träffade överenskommelsen upphör, lärer bolaget
komma att träda i likvidation, efter vars avslutande det belopp, varmed bolagets
tillgångar må överstiga summan av det inbetalda aktiekapitalet jämte
aktieägarnas utdelningsrätt och bolagets övriga skulder, inbetalas till telegrafstyrelsen.
Då bolaget jämväl lärer vara pliktigt att, örn överenskommelsen
upphör, hembjuda telegrafstyrelsen till inlösen de möbler, instrument och anordningar
i övrigt, som anskaffats för rundradiorörelsen, skall jämväl lösenbeloppet
— i den mån detsamma icke kan komma att anlitas för likvidationen
—■ ingå i det belopp, bolaget har att inbetala till telegrafstyrelsen. Av det
sagda följer, att aktieägarna icke äga att av bolaget utfå mera än — frånsett
utdelning å aktierna —- högst dessas belopp efter parikurs.

Enligt vad i betänkandet uppgives har aktiekapitalet i stort sett icke kommit
till användning i bolagets rörelse utan varit innestående i penninginrättning.
Härutinnan samt med avseende å bolagets tillgångar och skulder i övrigt
anhåller jag att få hänvisa till dess balansräkning per den 31 december 1934,
vilken torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet. Det må i detta
sammanhang anmärkas, att bolagets inventarier, enligt vad jag inhämtat, hava

Kungl. Maj:ts proposition nr lQh.

ett värde, som väsentligen överstiger aktiekapitalet, ehuru desamma bokförts
till ett belopp av endast en krona.

Beträffande frågan om storleken av aktiekapitalet i ett statligt bolag sådant
som här avses har utredningsmännens flertal icke ansett det nödigt
eller lämpligt att bestämma detta till högre belopp än 5,000 kronor. Med
hänsyn till vad de två reservanterna bland utredningsmännen därom anfört,
vartill jämväl statskontoret i sitt yttrande anslutit sig, finner jag det dock
icke tillrådligt att stanna vid ett så lågt belopp. Att å andra sidan det nuvarande
aktiekapitalet är onödigt stort, synes mig vara tydligt. Ett belopp
å 25,000—30,000 kronor torde vara tillfyllest. Då det till underlättande av
det nedsättningsförfarande, som jag i det följande föreslår, kan vara önskvärt
med ett belopp, som utgör en jämn dividend av det nuvarande aktiekapitalet,
vill jag förorda, att det blivande aktiekapitalet bestämmes till sistnämnda belopp,
30,000 kronor, som utgör en sjättedel av det nuvarande.

I enlighet med vad jag här anfört skulle statens övertagande av aktierna
kunna ske på följande sätt. Genom avtal mellan staten och aktieägarna tillförsäkrar
sig staten rätt att till parikurs inlösa samtliga aktier. Härför erfordras
således ett anslag, som torde böra utgå av lånemedel, å 180,000 kronor. Efter
det aktierna därefter inlösts, överlåter staten ■—- då densamma, såsom förut
antytts, ej kan vara ägare till samtliga aktier — å envar av fyra därtill av
Kungl. Maj :t utsedda personer en aktie. Å bolagsstämma beslutes därefter
dels, i analogi med vad tidigare skett — jfr t. ex. propositionen nr 260 till
1934 års riksdag, sid. 23 — sådan ändring av bolagsordningen, att aktierna
kunna tillhöra endast staten samt högst fyra andra, vilka Kungl. Majit godkänner
såsom aktieägare, dels ock att aktiekapitalet skall nedsättas till 30,000
kronor, fördelat på 300 aktier örn 100 kronor. Nedsättningen torde böra ske
sålunda, att fem sjättedelar av de nuvarande aktierna, eller följaktligen 1,500
aktier till ett belopp av 150,000 kronor, inlösas och att därvid allenast staten
tillhöriga aktier bliva föremål för inlösen.

Utredningsmännens flertal har med avseende å det av dem förordade bolaget
föreslagit antalet ledamöter i bolagets styrelse till nio. Jämväl enligt reservanternas
förslag skulle styrelseledamöternas antal vara nio. Eör min del ställer
jag mig tveksam, huruvida det kan anses lämpligt med en så talrik ledamotskrets.
Jag finner det visserligen önskvärt, att i en tämligen vid utsträckning
representanter för skilda uppfattningar och åskådningar rörande programverksamheten
beredas tillfälle att utöva inflytande å denna. Men då programrådet
i enlighet med utredningsmännens förslag torde böra givas såväl ökad
omfattning som vidgade befogenheter, vill det synas, att man på den vägen
kan i väsentlig omfattning tillgodose önskemålen örn skilda askadningars representation.
Vad styrelsen beträffar torde huvudvikten böra läggas på att
densamma i sin helhet kan följa bolagets verksamhet och saväl utåt som inåt
med kraft och auktoritet företräda företagets intressen; den av utredningsmännens
flertal uttalade meningen, att styrelsen bör bestå av ett större antal
ledamöter, som inom sig utser ett arbetsutskott och i sin helhet deltager endast
i avgörandet av större och mera betydelsefulla frågor, kan jag icke biträda.

24: Kungl. Maj:ts proposition nr lQk.

Från dessa utgångspunkter vill jag förorda, att styrelseledamöternas antal bestämmes
till sju.

I fråga om den tid, för vilken styrelseledamöterna skola utses, torde det vara
önskligt, att täta ombyten icke äga rum. Jag kan härutinnan ansluta mig till
det av utredningsmännens flertal framlagda förslaget, att styrelseledamöterna
utses för en tid av tre år. Av skäl, som reservanterna anfört och till vilka
telegrafstyrelsen och programrådet anslutit sig, torde en successiv förnyelse
varje år icke böra äga rum; och bestämmes mandattiden till tre år, synas
överhuvud bestämmelser örn successiv fönyelse kunna undvaras.

Såsom nyss antytts synes det böra eftersträvas, att i styrelsen representanter
för skilda uppfattningar och åskådningar erhålla säte. För tillgodoseende
härav vill det synas lämpligt, att åtminstone en del av styrelsens ledamöter
utses efter förslag av institutioner och sammanslutningar, som kunna antagas
hava insikt i och allmännare intresse för rundradiorörelsen. I sådant hänseende
kunde tänkas, att en styrelseledamot utses efter förslag av skolöverstyrelsen,
en efter förslag av publicistklubben samt en efter gemensamt förslag av musikaliska
akademien och teaterrådet; eventuellt kunde ytterligare en ledamot utses
efter förslag av någon till rundradiorörelsen knuten intressegrupp. Varje förslag
torde böra upptaga tre personer. Då det synes lämpligt att telegrafstyrelsen
såsom hittills är representerad i bolagets styrelse, torde telegrafstyrelsen böra
äga utse en ledamot, företrädesvis chefen för dess radiobyrå. Övriga ledamöter,
därav en tillika ordförande, torde böra direkt utses av bolagsstämman; därvid
synes frågan örn landsortens representation kunna beaktas. Närmare bestämmelser
i nu angiven riktning lära följaktligen böra intagas i bolagsordningen.

Styrelsen torde böra äga att, inom eller utom densamma, utse en verkställande
direktör. Mot utredningsmännens förslag, att denne befattningshavare
göres helanställd, synes mig intet vara att erinra.

Ett genomförande av den av mig nu förordade anordningen för programverksamhetens
handhavande lärer, i likhet med vad för närvarande är fallet,
förutsätta en överenskommelse mellan telegrafstyrelsen och bolaget. Den
nu gällande överenskommelsen torde därutinnan i allt väsentligt kunna givas
fortsatt tillämpning.

Beträffande frågan örn programrådets omdaning till ett radioråd med i viss
mån vidgade befogenheter ansluter jag mig i allt väsentligt till utredningsmännens
förslag. Vid utseende av ledamöter i det blivande radiorådet och
fastställande av instruktion för detsamma torde telegrafstyrelsens och programrådets
erinringar emellertid böra av Kungl. Majit beaktas.

Såsom förut nämnts har jag ansett mig kunna utgå från att de nuvarande
aktieägarna samtycka att till staten överlåta sina aktier. Då emellertid definitivt
besked därutinnan ännu icke kunnat inhämtas, torde det vara nödvändigt
att även taga under övervägande, huru programverksamheten bör ordnas, för
det fall överlåtelse ej kommer till stånd. Jag har därutinnan redan framhållit
att för sådant fall programverksamheten enligt min mening bör handhavas
av en därför bildad, särskild styrelse; denna kunde lämpligen benämnas radiostyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16-i.

Radiostyrelsens verksamhet och befogenhet torde kunna bestämmas i en av
Kungl. Majit utfärdad instruktion eller reglemente. Därvid bör icke syftas
till att i detalj reglera styrelsens handhavande av programverksamheten. Instruktionen
synes böra i huvudsak endast innehålla, att styrelsen har att — med
anlitande av den andel av licensavgifterna, som enligt Kungl. Majits beslut
ställes till styrelsens förfogande — anordna och bekosta rundradioprogram vid
samtliga de stationer, som av telegrafstyrelsen uppförts eller övertagits från
enskilda; att styrelsen för sådant ändamål äger, bland annat, anställa personal
och anskaffa erforderliga inventarier; att programmen, vilka skola vara
av växlande art och skänka god förströelse samt överhuvud taget vara ägnade
att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio, skola hållas på en hög
ideell, kulturell och konstnärlig nivå samt vara präglade av vederhäftighet,
saklighet och opartiskhet samt att rundradiorörelsen skall i övrigt så bedrivas,
att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas. Därjämte
böra självfallet i instruktionen angivas styrelseledamöternas antal samt
sättet för deras utseende ävensom upptagas bestämmelser örn beslutförhet, omröstning
och dylikt så ock örn revision av styrelsens räkenskaper.

I fråga örn antalet ledamöter i radiostyrelsen torde jag få hänvisa till vad
jag i det föregående anfört örn styrelsen i det av mig i första hand förordade
bolaget. Radiostyrelsen borde sålunda bestå av sju ledamöter och av Kungl.
Maj :t utses med tillämpning av de grunder, som av mig föreslagits med avseende
å styrelseledamöterna i berörda bolag.

Då, på sätt även utredningsmännen betonat, programledningen bör få handla
under frihet och eget ansvar, utan störande ingrepp utifrån — något som
torde vara beaktat med den av mig förordade bolagsformen — synes även en
av Kungl. Majit utsedd, särskild styrelse böra åtnjuta en dylik frihet i sin
verksamhet. Bland annat vill det sålunda synas, att ett av radiostyrelsen meddelat
beslut icke bör få överklagas hos Kungl. Majit. I anseende till det intresse,
varmed rundradion i vida kretsar betraktas och de nödvändigtvis skilda
synpunkter, som därvid göra sig gällande, torde det kunna antagas att
styrelsens handhavande av programverksamheten i annat fall kommer att i en
för styrelsen betungande omfattning dragas under Kungl. Maj its prövning.
En sådan utveckling vore för visso olycklig. Får radiostyrelsen den
av mig förordade sammansättningen, lära några betänkligheter icke möta mot
att den berättigas att på eget ansvar helt omhänderhava programverksamheten.
Jag förutsätter därvid, att den över inkomna framställningar och klagomål
kommer att i erforderlig omfattning inhämta yttrande från den vid sidan
av programledningen stående institution, som för närvarande utgöres av programrådet
och som — i enlighet med vad jag förut anfört — torde böra, ehuru
med viss ändrad funktion, alltjämt bibehållas.

Vare sig statens övertagande av programverksamheten sker i form av inlösen
av aktierna i aktiebolaget Radiotjänst eller genom inrättande av en särskild
styrelse torde den nya ordningen böra vara genomförd den 1 januari
1936. För sistnämnda fall bör den nu gällande överenskommelsen mellan telegrafstyrelsen
och bolaget uppsägas före den 1 juni 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr ldh.

Vad angår licensmedlens fördelning synes någon ändring icke böra vidtagas
i fråga örn de grunder, efter vilka för närvarande bestridas telegrafstyrelsens
utgifter för den tekniska organisationen samt för utfärdande av licenser och
inkassering av licensavgifter.

Beträffande medelstilldelningen till programledningen utgjorde denna under
åren 1927—1932 3 kronor 30 öre per licens. Den nedsattes sistnämnda år
sålunda, att detta belopp utgick endast per licens av de första 500,000 licenserna,
medan för överskjutande antal licenser tilldelningen utgjorde blott 1
krona 65 öre per licens; härutinnan har sedermera vidtagits den ändringen att,
med hänsyn till den från augusti 1934 införda förmiddagsutsändningen, nyssnämnda
antal 500,000 höjdes till 600,000. Det av utredningsmännen i förevarande
hänseende framlagda förslaget — att medelstilldelningen bestämmes
till 3 kronor 30 öre för licens utan inskränkning till visst antal licenser — innebär
således en återgång till vad som tidigare gällt.

Till motivering av den förordade ökningen hava utredningsmännen främst
hänvisat till den årliga kostnadsökning, som syntes bliva en följd av den starka
utveckling programverksamheten, på sätt i betänkandet flerstädes angivits,
undergått; och utredningsmännen hava jämväl uttalat, att den nuvarande medelstilldelningen
vore för knapp.

''Även enligt min mening är det befogat att icke oväsentligt höja medelstilldelningen
till programverksamheten. Med den ständigt ökade utbredningen av
radiolyssnarnas krets och radions alltmer vidgade användning i skilda syften
är det naturligt, att krav skola ställas på programledningen, vilka icke kunna
tillgodoses utan att ökade medel ställas till dess förfogande; framhållas må,
bland annat, att rundradion alltmera tagits i anspråk i folkupplysningens och
folkbildningens tjänst.

Emellertid synes det kunna ifrågasättas örn medelstilldelningen, för att sätta
programledningen i stånd att tillfredsställa berättigade krav på programmets
sammansättning och effektuerande, skulle behöva ökas i den av utredningsmännen
föreslagna omfattningen.

Med nu ifrågavarande spörsmål sammanhänger den av utredningsmännen
jämväl berörda frågan, huruvida staten kan anses berättigad att tillgodogöra
sig någon del av licensavgifterna. Härutinnan lärer det böra beaktas, att vid
rundradiorörelsens tillblivelse staten iklädde sig ett icke obetydligt ekonomiskt
ansvar för rörelsen och att licensavgifternas storlek bestämdes med hänsyn
jämväl härtill. Och därest i framtiden till följd av rundradiorörelsens tekniska
utveckling — det må här erinras exempelvis örn televisionen, vilken redan
skymtar såsom en verklighet -—- rundradion skulle kräva investering av
kapital, överstigande vad som av licensavgifterna kunde hava överförts i den
fond, som utredningsmännen föreslå skola bildas, torde den allmänna meningen
icke låta sig nöja med att rundradion bleve hänvisad att tillgodogöra sig de
tekniska framstegen endast i den mån fonderade medel därtill försloge, utan
kräva, att staten tillsköte vad som därutöver erfordrades. Vid sådant förhållande
vill det synas, att staten under tider, då rundradiorörelsen lämnar över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

skott, bör äga att — sedan till rundradiorörelsen avsatts medel av den storlek,
som erfordras för att på ett tillfredsställande sätt handhava och utveckla rörelsen
— liksom nu tillgodogöra sig berörda överskott. I likhet med statskontoret
finner jag alltså tillräckliga skäl icke vara av utredningsmännen anförda
för den ändring, som härutinnan av dem föreslagits.

Jag torde härefter få återkomma till spörsmålet örn den andel av licensavgifterna,
som bör tillkomma programledningen.

Det synes mig härutinnan böra erinras örn att licensantalet oavlåtligt och i
hastigt tempo stegrats. Såsom av betänkandet framgår utgå utredningsmännen
från att även licensantalet för den period 1936—-1938, som närmast avses med
deras beräkningar, skall förete en betydande stegring; någon anledning att
ifrågasätta annat torde icke föreligga. Även örn, såsom jag förut framhållit,
ökade krav ställas på programledningen till följd av den starka utvecklingen
av programverksamheten, synes det dock icke vara riktigt att''låta medelstilldelningen
automatiskt följa licensantalet så, att tilldelningen utgår med ett
och samma belopp för varje licens. Sedan programorganisationen och dess verksamhet
vunnit en viss stabilitet, lära icke dess utgifter stegras i samma mån
som antalet licenser ökas. Jag finner mig därför icke kunna biträda utredningsmännens
förslag, att medelstilldelningen bestämmes till viss andel av licensavgiften,
oberoende av licensernas antal. Den nu tillämpade ordningen, att
en högre andel per licens utgår intill ett visst antal licenser, varefter andelen
per licens minskas, synes mig obetingat vara att förorda.

Enligt nu gällande grunder för medelstilldelningen skulle denna — med ett
beräknat antal av 730,000 licenser under fjärde kvartalet 1934 — för år 1935
utgöra omkring 2,195,000 kronor. Med tillämpnig av de utav utredningsmännen
förordade grunderna skulle medelstilldelningen — med ett beräknat medellicenstal
för år 1935 av 760,000 — för detta år uppgå till ungefär 2,510,000
kronor, således en ökning av cirka 315,000 kronor, för att under den följande
treårsperioden successivt ökas med cirka 100,000 kronor örn året; därvid är
att märka att utredningsmännen utgått från att under åren 1936—1938 ett
betydande antal s. k. fria licenser skulle finnas. Örn än den nuvarande tilldelningen
är knapp, kan det dock näppeligen anses ådagalagt, att behov av en
så väsentligt ökad medelstilldelning föreligger. Mot en sådan ökning talar enligt
min mening ock, att densamma skulle ske samtidigt som den i det föregående
omförmälda omorganisationen av det företag, som handhaver programverksamheten,
trädde i tillämpning. Det förefaller icke rådligt, att den nya
programledningen redan från början skulle tillmätas en så avsevärt mycket
högre medelstilldelning än hittills utgått.

På grund av det anförda har jag funnit mig böra tillstyrka, att medelstilldelningen
till programledningen bestämmes sålunda, att för de 600,000 första
licenserna utgår ett belopp av 3 kronor 50 öre per licens samt för överskjutande
antal licenser ett belopp av 1 krona 75 öre per licens; självfallet har jag
härvid i likhet med utredningsmännen räknat allenast med avgiftsbelagda licenser.
Med tillämpning av denna beräkningsgrund skulle, efter ett medel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

licenstal av 760,000, tilldelningen för år 1935 uppgå till 2,380,000 kronor;
för år 1936 skulle, därest medellicenstalet, såsom utredningsmännen beräknat,
utgör 800,000, tilldelningen stiga till 2,450,000 kronor.

Jag anser mig böra tillstyrka, att dessa grunder för medelstilldelningen
vinna tillämpning redan från den 1 april 1935.

Huru den medelstilldelning, som sålunda komme att utgå från och med sistnämnda
dag, skulle fördelas, har jag funnit mig icke böra närmare ingå på.
Det synes mig tillkomma programföretagets ledning att inom ramen av sagda
tilldelning söka tillgodose de skilda ändamål, som härutinnan kunna komma i
fråga. Jag tillåter mig endast anmärka, att utredningsmännens förslag angående
en förändrad landsortsorganisation synes mig väl värt att av programledningen
tagas under övervägande.

Yad utredningsmännen föreslagit angående utfärdande av fria licenser till
obemedlade blinda och andra invalidkategorier föranleder ej erinran från min
sida. Dock förutsätter jag att, på sätt telegrafstyrelsen i sitt yttrande anfört,
en närmare utredning härutinnan först företages. Denna utredning torde böra
företagas av telegrafstyrelsen i samråd med programföretagets ledning, varefter
utredningens resultat lärer böra framläggas för Kungl. Maj :t.

I samband med denna utredning lärer böra tagas i övervägande den tidigare
omförmälda framställningen från telegrafkommissarien Hinde. Vad åter angår
framställningen från styrelsen för de organiserade arbetslösas förening i Hälsingborg
skulle jämväl denna kunna tagas i övervägande vid sagda utredning.
Då emellertid den i sistnämnda framställning berörda frågan genom motion
dragits under riksdagens prövning (II: 184), har jag ansett mig icke böra nu
intaga slutlig ståndpunkt till framställningen.

Med hänsyn till det jag förut yttrat därom att vad utredningsmännen i skilda
avseenden anfört rörande radioprogrammets innehåll lärer vara att betrakta
såsom principiella synpunkter, att övervägas av programledningen, torde jag,
beträffande de i betänkandet under rubriken »Speciella frågor» berörda spörsmålen,
här endast behöva uppehålla mig vid ett par av dessa.

Utredningsmännen hava föreslagit, att av de utav telegraf stsu-elsen omhänderhavda
licensmedlen ett årligt belopp av högst 25,000 kronor skulle anslås
till inköp av mottagningsapparater för skolbruk. Statskontoret har på anförda
skäl ställt sig tveksam emot detta förslag. Då emellertid för vissa avlägsnare
och mera skattetyngda kommuner bidraget skulle kunna medverka till
deras fastare inlänkande i radions kulturkrets, har jag funnit mig böra
tillstyrka förslaget. Fördelningen av det ifrågasatta beloppet synes mig
dock icke böra, på sätt skolöverstyrelsen förordat, verkställas av telegrafstyrelsen
utan, med beaktande av vad jag här anfört, ankomma på överstyrelsen,
till vilken telegrafstyrelsen, efter rekvisition, torde hava att utbetala
beloppet.

Utredningsmännen hava vidare ifrågasatt, att statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt skulle utan ersättning ställa sina dagsrapporter till rundradions
förfogande. Skäl synas mig emellertid icke föreligga att frånträda den

Kungl. Maj:ts proposition nr 16-i.

uppfattning, som fått sitt uttryck i Kungl. Maj :ts av utredningsmännen omförmälda
beslut i detta hänseende.

Slutligen torde jag få med några ord beröra den av utredningsmännen jämväl
behandlade frågan örn radiostörningars bekämpande. Utredningsmännen
hava därutinnan förordat, att telegrafstyrelsen skulle erhålla rätt att i viss begränsad
omfattning använda licensmedlen såsom bidrag till kostnaderna för
avhjälpande av störningar. Jag skänker denna tanke min fulla anslutning.
Och i samband därmed anser jag mig även böra framhålla, att jag delar den i
telegrafstyrelsens yttrande framförda uppfattningen att licensmedlen även
böra komma till användning för att, i väsentligt större omfattning än nu är
fallet, möjliggöra bedrivandet av forskningar och undersökningar rörande rundradions
tekniska utveckling; det synes mig, att även vårt land bör bidraga till
denna verksamhet, på vilken, såsom jämväl utredningsmännen framhållit, rundradiorörelsens
hela framtid ytterst beror.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels till förvärvande av aktierna i aktiebolaget Radiotjänst
under Utgifter för kapitalökning och rubrik Fonden för statens
aktier för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av kronor 180,000,

dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret
1935/1936 under rubriken »F. Lånemedel» upptagna inkomsttiteln
»Övriga lånemedel» med motsvarande belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Bilaga.

Balansräkning för aktiebolaget Radiotjänst

per den 31 december 1934.

	Tillgångar:
Fordringar: Bank.....	.......Kr.	149,480:15
Postgirokonto .	...... ■»	47,539: 34
Diverse personer		55,011:39	Kr.	252,030: 88
Kassa: Huvudkontoret	......Kr.	5,211:88
Stationerna . .	...... »	197:49	2>	5,409: 37
Inventarier.........				1: —
Röster i Radio.......				40,250: —
		Summa kronor:	297,691: 25
	Skulder:
Eget kapital: Aktiekapitalet	.......Kr.	180,000: —
Reservfonden .	.......»	18,000: -	Kr.	198,000: —
Skattefonden........				1,935: 42
Diverse personer......				83,831: 59
Ej lyftad vinstutdelning . .				1,295: —
Vinst och Förlustkonto . . .			2-	12,629: 24
		Summa kronor:	297,691: 25

Resultatet av bolagets verksamhet under året framgår av följande

Vinst- oell förlusträkning.

Inkomster:

I anspråk tagna licensmedel...............Kr. 1,987,047: 52

Räntor.........................» 3,302: 76

Utländska program...................» 10,000: —

Summa kronor: 2,000,350: 28

Utgifter:

Löner, diverse omkostnader:

Centralförvaltning........Kr. 110,029: 71

Programorganisation.......» 569,261:97 Kr. 679,291:68

Skolradiohäften.....................» 27,780: 07

Direkta programkostnader ...............» 1,280,649:29

Vinst år 1934 » 12,629:24

Summa kronor: 2,000,350:28
Aktiebolaget Radiotjänst

Per Södermark. Gustaf Reuterswärd.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

350940